Arbetstid och välfärd betänkande. Bilagedel A

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

SHM

ARBETSTID och VÄLFÄRD

A Bilagedel till arbetstidskommitténs betänkande

Statens offentliga utredningar @@ 1989:53 @ Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetstid och Välfärd

A

Bilagedel

Bilagedel A till arbetstidskommitténs betänkande Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivii en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08763 23 20 Telefontid 8‘° 12°° externt och internt - 08763 10 05 12°° 16°° endast internt -

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10375-3 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1989

sou 1989:53 Bilaga 1

Innehåll

Bilagedel A:

Bilaga 1 Hushållens arbetstider . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av Lars-Olof Pettersson

Bilaga 2 Attityder till arbetstider . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av Lena Johansson

Bilaga 3 Faktiska, möjliga och önskade arbetstider . . . . . . . . . . . . . av Anders Björklund

Bilaga 4 Förkortning av arbetstiden konsekvenser för hälsa och sociala förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av Carina Nilsson

Bilaga 5 Välfárdssystemet och arbetstiderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av Mårten Lagergren

Bilaga 6 Arbetstider i tolv länder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av Lars-Olof Pettersson

Bilaga 7 Vad betyder kortare arbetsvecka, längre semester och

längre föräldraledighet för utbudet av arbetskraft . . . . . . . av Hans Eriksson och Monica Hultin

Bilaga 8 Samhällsekonomiska följder av kortare arbetstider . . . . . . av Dominique Anxo

Förteckning över av arbetstidskommittén publicerat material . . . . . . . .

4 Bilaga 1 sou 1989:53

sou 1989:53 Bilaga 1 5

Bilaga 1

Hushållens arbetstider

av Lars-Olof Pettersson

6 Bilaga 1 sou 1989:53

sou 1989:53 Bilaga 1 7

Förord

Under december 1987och januari 1988 genomfördes i samband med SCB:s arbetskraftsundersökningar en tilläggsundersökning beträffande arbetstidens förläggning, restider till och från arbetsplatsen, de sysselsatta småbarnsföräldrarnas barnomsorgsförhållanden samt makarnas inbördes arbetstider. Hushållens arbetstider redovisar resultatet av denna undersökning. Arbetstidskommittén utarbetade och fastställde frågorna som låg till grund för undersökningen. Ansvaret för dess utformning vilar således helt på kommittén. Vi vill emellertid tacka för det samarbete vi hade med SCB under arbetet med frågeformulär, resultattabeller och utarbetandet av denna rapport. Det var främst Ingrid Turtola som sakkunnigt hjälpte oss att förbättra undersökningen. Resultatet av undersökningen har legat till grund för arbetstidskommitténs olika överväganden. Innehållet i denna rapport ansvarar emellertid Lars-Olof Pettersson i kommitténs sekretariat för.

Mona Sahlin ordf i arbetstidskommittén

8 Bilaga 1 sou 1989:53

SOU 1989:53 Bilaga I

Innehåü

Fäirteekning över tabeller och figurer ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfartning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I Inledning 18 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l.l Undersöknignens uppläggning och definitioner 18 . . . . . . 1.2 Totalt antal sysselsatta 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Könsfördclning 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4 Åldersfördelning 20

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.5 Arbetstidsfördelning 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Vad kännetecknar olika arbetstidsformer 23

. . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Definitioner 23 2.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Dagtidsarbete 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Regelbundna förskjutna arbetstider 25 men . . . . . . . . . . . . 2.4 Oregelbundna och obekväma arbetstider 25 2.5 . . . . . . . . . . . Enbart lördags- och söndagsarbete 25 . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Arbetsdagen och arbetsveckan 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Introduktion 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Arbetsveckans längd 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.3 Antal arbetsdagar per vecka 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Arbetsdagens början och slut 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Vanliga arbetstider 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Helg- och nattarbete 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Helgarbete 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Nattarbete 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Förvärvsarbetets rytm 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Övertid och bissysla 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Möjligheter till flexibilitet 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Restider och bortovaro från hemmet 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Arbetstider i olika hushåll 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Inledning och översikt 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Arbetstidens längd 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Faktiska arbetstider och frånvaro 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Hushållens arbetstidsfomier 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10.5 Helg- och nattarbete 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.6 förekomst av barnomsorg 55

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.7 Overtid och bisyssla 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.8 Val av arbetstidsförläggning 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Bilaga 1 sou 1989:53

Arbetstider för företagare och anställda med olika

facklig tillhörighet 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Övergripande struktur och organisationsgrad 59 . . . . . . . . 11.2 Arbetstidens längd 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Företagares och anställdas arbetstidsformer 60 . . . . . . . . . 11.4 Helg- och nattarbete 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Arbetsdagen och arbetsveckan 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.6 Möjligheter och restriktioner 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.7 Overtid och bisyssla 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.8 Förekomst barnomsorg 69 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Arbetstider i olika regioner 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Inledning och översikt 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.2 Sysselsättningsandel och arbetstidens längd 72 . . . . . . . . . 12.3 Restidens längd 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Förekomst arbetstidsformer 75 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Näringsgrenar och arbetstider 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Inledning och översikt 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 13.2 Arbetstidens längd 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Arbetstidsformer 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Arbetsveckan 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Avslutning och slutsatser 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga l Frågeformulär Hushållens arbetstider 83 . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Resultat i hushållsundersökningen respektive AKU. 89 . .

Tabellbilaga 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1989:53 Bilaga 1 ll

Förteckning

över tabeller och

figurer

Tabeller i löpande text:

Medelarbetstiden for personer med olika arbetstidsformer. 29 . . . . Antal arbetsdagar per vecka fördelat kön och arbetstid. 30 . . . . Arbetsdagens början fördelad på kön 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Helgarbetande fördelade arbetstidsform och kön 34 . . . . . . . . . . Nattarbetande fördelade på olika arbetstidsformer och kön. 36 . . . Arbete under veckans olika timmar 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fördelningen av arbetstimmar for män och kvinnor under

veckans olika timmar 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Andelen arbetstimmar under olika veckotimmar fördelad

arbetstidsform 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Restider fördelade män och kvinnor, anställda och företagare 43

Andelen sysselsatta män och kvinnor som regelbundet är borta

från bostaden mellan två arbetsdagar 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetstidens längd i hushåll med giftasamboende 48 . . . . . . . . . . . 12 Arbetstidens längd i hushåll med olika ålder på yngsta barnet. 48 . Arbetstidens längd för ensamstående män och kvinnor fördelade

efter barninnehav 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 14 Faktiska arbetstider i olika hushållstyper 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Arbetstidsformer föredelade på olika hushåll 52 . . . . . . . . . . . . . . . 16 Förekomst av helgarbete i olika hushållstyper fördelat kön. 53 . 17 Förekomst av nattarbete i olika hushållstyper 54 . . . . . . . . . . . . . . . 18 Restidens längd, tid för hämtning och lämning inom barnomsorg,

fördelning arbetstid 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Nattarbete efter facklig tillhörighet, fördelning kön 64 . . . . . . . . 20 Arbetsdagens slut, fördelat kön och facklig tillhörighet. 67 . . . . 21 Arbete under veckans olika timmar fördelat efter facklig

tillhörighet 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Förekomst av barnomsorg bland sysselsatta med barn än yngre 7 år fördelat på fackliga organisationer 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Sysselsättningsandel i de olika h-regionerna, fördelat kön. 72 . . 24 Jämförelser mellan olika regioner avseende arbetstidens längd i

hushåll med två 73 vuxna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25 Genomsnittlig restid i olika regioner 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Anställningens art och arbetstidens längd 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetstidsform och näringsgren, procent 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Arbete under veckans olika timmar i olika näringsgrenar 80 . . . . . .

12 Bilaga l sou 1989:53

Figurer i löpande text:

l Principskiss över AKU 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 sysselsättningen 1974, 1982, 1988 16-64 år fördelat män

och kvinnor 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Den sysselsatta befolkningens åldersfördelning 21 . . . . . . . . . . . . . . 4 Köns- och arbetstidsfördelning bland de sysselsatta 22 . . . . . . . . . . 5 Den sysselsatta befolkningens arbetstidsförläggning

1974, 1982 och 1988 24 . . . . . . . . . . . . . A. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Könsfördelningen på den sysselsatta befolkningens arbetstids-

förläggning 1988 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Antal arbetsdagar vecka, samtliga sysselsatta 30 per . . . . . . . . . . . . 8 Vardagsarbete på dagtid, 40 timmar i veckan 33 . . . . . . . . . . . . . . . 9 Personer i arbete varje timme 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Restid till och från arbetet 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . De sysselsattas familjestruktur 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Förekomst barnomsorg, föräldrar till förskolebarn av fördelade efter arbetstidsform och kön 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ansvar för hämtning och lämning vid barnomsorg 56 . . . . . . . . . . . 14 De sysselsattas fördelning efter facklig tillhörighet 59 . . . . . . . . . . . 15 Arbetstidsförläggning efter facklig tillhörighet och kön 62 . . . . . . . Arbetsdagens början efter facklig tillhörighet 66 . . . . . . . . . . . . . . . 17 sysselsättningen fördelad efter h-regioner 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Restider i olika regioner 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 1989:53 Bilaga 1 13

Sammanfattning

Under december 1987 ochjanuari 1988 ställdes frågor om arbetstidens förläggning, restider, barnomsorg och hushållens arbetstider till dem som ingick i arbetskraftsundersökningarna AKU respektive månader. Sammanlagt genomfördes 26 440 intervjuer. Bortfallet är ca procent. Blir arbetstiderna alltmer utsträckta, oregelbundna och obekväma Kommer samhället att hålla öppet dygnet runt, sju dagar i veckan Suddas gränserna mellan arbete på dag, kväll och natt ut Många ifrågasätter om arbetstider kvällar, lördagar och söndagar verkligen skall betraktas som obekväma. Det som är en mindre lyckad arbetstid for den kan bästa tänkbara för Å andra sidan beene vara en annan, resonerar man. tingar arbete obekväma arbetstider allt högre pris. Motståndet mot arbete på helger, kvällar och nätter är stort hos många grupper. Orsakerna till det mer frekventa arbetet på obekväma tider är många. Sysselsättningen ökar snabbt inom de delar av den offentliga sektorn där arbete utanför dagtid är omfattande. Avskaffandet affirstidslagen har gjort att fler hanav delsanställda har obekväma arbetstider. Stigande kapitalkostnader inom industrin leder till krav på utökade drifttider.

Arbetstidsformer

Antalet personer som har en del av sin arbetstid förlagd utanför dagtid vardagar har ökat. Så långt kan vi slå fast att arbete obekväm arbetstid var mer frekvent 1988 än 1982. Dagtidsarbete definieras som arbete mellan kl. 6.45 och 17.45. 2,8 miljoner, 65 procent av de sysselsatta arbetade enbart dagtid. Det har blivit uppskattningsvis 100 000 färre på sex âr. Mellan 1974och 1982 ökade andelen dagtidsarbetande. I 1988 års undersökning var det färre som arbetade dagtid än fjorton år tidigare. En större andel män 67 procent än kvinnor 62 procent arbetade dagtid. Mellan 1982 och 1988 minskade andelen dagtidsarbetande både for män och kvinnor. De dagtidsarbetande arbetade till stor del enbart på vardagar. 370 OOO9 procent, hälften män och hälften kvinnor, arbetade också på helger. Personer som har samma arbetstider varje arbetsdag där arbetstiden till men någon del också innefattar arbete utanför dagtid har regelbundna men förskjutna arbetstider. Det var 352 OOOsysselsatta omfattades den definitionen, som av 8 procent av alla sysselsatta. Drygt hälften av dem hade förskjutna arbetstisom der var kvinnor. Den här arbetstidsformen är vanlig främst bland deltidsarbe-

14 Bilaga 1 sou 1989:53

tande kvinnor. Allt fler har oregelbundna och obekväma arbetstider. År 1974 var det var

femte sysselsatt arbetade oregelbundet, år 1982 hade en liten Ökning skett som och 1988 det 27 procent av de sysselsatta som hade sådana arbetstider. var 1 153 000 hade oregelbundna arbetstider, 361 000 fler än 1974. De oregelbundna arbetstiderna kan indelas i tre olika arbetstidsformer: schemalagt arbete, Skiftarbete och övriga oregelbundna arbetstider. Det schemalagda arbetet fordubblades i omfattning mellan 1974 och 1988. 595 000 arbetade 1988 enligt schema. Schemalagt arbete är främst personer kvinnornas arbetstidsform. Var femte kvinna jämfört med 8 procent av männen hade schemalagda arbetstider.

Skiftarbete innehades främst män. 173 000 personer, 4 procent av alla sys-

av selsatta, arbetade skift. Det tre gånger så vanligt att män arbetade skift som var att kvinnor gjorde det, 6 respektive 2 procent. Det är också arbetarnas arbetstidsform. 87 procent av alla skiftarbetare var LO-anslutna.

Övriga oregelbundna arbetstider hade 385 000, 9 procent, av de sysselsatta.

Också övriga oregelbundna arbetstider betydligt vanligare bland män än var bland kvinnor, respektive 7 procent. Arbetstidsformen var vanlig bland fore-

tagare. 30 000 sysselsatta arbetade enbart på lördagar och söndagar. Det var mindän l alla sysselsatta och har varit det ända sedan 1974. 85 procent re procent av var ungdomar i åldern 16-24 år. av gruppen

Arbetstidens längd

Deltidsarbetet har sett över längre period ökat. Mellan 1982 och 1988 minsen kade deltidsarbetet något i omfattning främst vad gäller arbete mindre än 20 timmar per vecka. 75 de sysselsatta arbetade heltid, dvs. 35 timmar per vecka eller procent av 50 procent arbetade 40 timmar, 10 procent 35-39 timmar per vecka och mer. minst 41 timmar vecka. 25 procent de sysselsatta arbetade deltid. procent per av Ca 85 procent de deltidsarbetande kvinnor. Tre av fyra som arbetade av var än 40 timmar vecka män. Även kvinnorna 48 procent av de mer per var om var sysselsatta så utförde de inte än 40 procent av antalet förvärvsarbetsmer timmar. Två tredjedelar alla sysselsatta arbetade regelbundet fem dagar per vecka. av Nästan fjärde sysselsatt hade ett varierande antal arbetsdagar, 9 procent så var varierande att de inte kunde ett genomsnittligt antal arbetsdagar per ange vecka. Relativt många, 335 000 arbetade mer än fem dagar per vecka. Det personer, fanns inte mindre än 115 000 regelbundet arbetade sju dagar i veckan och som de hade medelarbetstid 53 timmar. Två tredjedelar av gruppen var män en och 80 procent företagare. 3 procent de sysselsatta hade alltså inte regelbunav det några lediga dagar. De män att de arbetade sju dagar i veckan som uppgav hade medelarbetstid 58 timmar, dvs. de arbetade mer än åtta timmar om en dagen.

sou 1989:53 Bilaga 1 15

Arbetsdagen

En stor majoritet började arbetsdagen på 88 började mellan morgonen. procent kl. 5.30 och 9.29. Skillnaderna var emellertid stora mellan olika grupper av sysselsatta. Av LO:s manliga medlemmar började tre av fyra mellan kl. 5.30 och 7.29 medan 84 procent av SACOSR:s medlemmar inledde arbetsdagen mellan kl. 7.30 och 9.29.

Arbetsdagen slutade till stor del på sen eftermiddag. Det emellertid relavar tivt många som slutade senare. Mer än hälften företagarna och fjärde av var medlem i SACO SR slutade kvällen. En liten grupp slutade på natten och ett par procent av LO-medlemmarna avslutade arbetsdagen på dvs. morgonen, mellan kl. 5.00 och 6.44.

Helg- och nattarbete

Var tredje sysselsatt arbetade på lördagar ocheller söndagar, vilket motsvarade 1,4 miljoner personer. Det liten ökning sedan 1982 beroende på det var en att blivit fler kvinnor arbetade på helger. 1988 det 36 kvinnorna som var procent av och 29 procent av männen hade del sin normalarbetstid förlagd till som en av helger. De flesta arbetade några enstaka lördagar och söndagar månad. 150 000 per personer arbetade minst tre lördagar och tre söndagar månad. 90 000 per av dessa var företagare. Nattarbete, dvs. arbete mellan midnatt och kl. 5.00, ingick normalt i arbetstiden för 346 000 personer, 8 procent de sysselsatta. För tredje nattarbetaav var re ingick arbete på natten i varje arbetspass. En större andel män, 10 procent, än kvinnor, 6 procent, arbetade på natten men det var vanligare bland kvinnor att ha ständigt nattarbete.

Vanliga arbetstider

De flesta har nog en föreställning att den vanlige löntagaren arbetar på daom gen, har 40 timmars arbetsvecka fördelad på veckans fem vardagar. 65 procent av de sysselsatta hade dagtidsarbete, 67 arbetade enbart procent vardagar och 67 procent fem dagar i veckan. Det 75 procent arbetavar som de heltid men endast 50 procent normalt 40 timmar vecka. per Kombinationen dagtidsarbete 40 timmar i veckan fördelat på veckans fem vardagar var det mindre än tredjedel de sysselsatta hade. en av som

En normal arbetsvecka

86 procent av all arbetstid utfördes på vardagar mellan kl. 7.00 och 18.00. Endast 5 procent av tiden var förlagd till lördagar och söndagar, drygt 1 procent på natten. Huvuddelen all arbetstid utfördes således på dagtid och på av vardagar.

16 Bilaga 1 sou 1989:53

Flexibilitet

840 000 sysselsatta, 42 hade möjligheter att inom vissa ramar själva 1 procent, bestämma när de skulle börja och sluta sin arbetsdag. Möjligheterna var ojämnt fördelade. Män hade större möjligheter än kvinnor och företagare betydligt möjligheter än anställda att bestämma arbetsdagens början och slut. 85 större företagarna jämfört med femte LO-medlem hade flexmöjligheprocent av var ter. Var femte dagtidsarbetande att de brukade hem tidigare på freda uppgav hälften alltid gjorde det. gar varav

Restider

anställda hade genomsnittlig restid 41 minuter per dag. Medelrestiden De en med 8 minuter på tjugo år. Det motsvarar 40 minuter per vecka eller hade ökat arbetstidsforkortningen under perioden. en fjärdedel av hade betydligt kortare restid än de anställda, 23 minuter i medel- Företagare tal. Restiden for löntagare således omkring en och en halv timme längre per var vecka än for företagare. Restiden i medeltal 24 minuter längre dag i Stockholms-området än var per norrländska glesbygden. En stockholmare reste 55 minuter per dag mei den dan glesbygdsbon reste 31 minuter. 000 sysselsatta eller mindre regelbundet borta från hemmet mel- 287 var mer lan två arbetsdagar. Bortovaron avsåg tjänsteresor och veckopendling till och från arbetet. 63 000 hade bortovaro som omfattade minst tre nätter personer en

i veckan. Bortovaio från hemmet mellan två arbetsdagar var fem gånger så van-

lig bland män som bland kvinnor.

Familjers arbetstider

alla hushåll med giftasamboende arbetade både mannen och I 36 procent av kvinnan heltid. [ungefär lika många hushåll arbetade mannen heltid och kvin-

nan deltid. Hushållens sammanlagda arbetstid varierade med yngsta barnets ålder. När det högst 3 år arbetade båda heltid i fjärde familj vilket gällde i närmare var var hälften familjerna där yngsta barnet 12-16 år. Det var i allt väsentligt av var kvinnans arbetstider förändrades när yngsta barnet blev äldre. Men män som småbarn arbetade i mindre utsträckning än andra män mer än 40 timmar med per vecka. Ensamstående kvinnor med småbarn arbetade heltid i större utsträckning än giftasamboende. Omkring 40 ensamstående kvinnor med barn i procent av förskoleåldern arbetade minst 35 timmar i veckan. vanligaste arbetstidsforläggningen i ett hushåll var att båda arbetade Den dagtid. 137 alla hushåll arbetadebåda dagtid och i 29 procent av husprocent av hållen arbetade både och kvinnan dagtid enbart på vardagar. Det var mannen också vanligt eller kvinnan arbetade dagtid och den andra parten att mannen oregelbundet. däremot relativt ovanligt att både mannen och kvinnan Det var arbetade oregelbundet.

sou 1989:53 Bilaga 1 17

Arbetstidens förläggning, avseende helgarbete, nattarbete och arbestidsform varierade mycket lite mellan hushållstyper och mellan individer med olika familjesituation.

Barnomsorg

Tillgången till barnomsorg varierade med kvinnornas arbetstidsform. Närmare fyra av fem kvinnor med förskolebarn som arbetade enbart dagtid vardagar hade barnomsorg utanför hemmet medan mindre än hälften av de kvinnor som arbetade skift eller övriga oregelbundna arbetstider hade barnomsorg utanför hemmet för sina barn. Totalt hade 56 procent av sysselsatta småbarnsfäder och 70 procent av småbarnsmödrarna barnomsorg utanför hemmet. En tredjedel av föräldrarna till barn 7-11 år hade barnomsorg för sina barn. Ansvaret för hämtning och lämning av barn inom barnomsorgen delades av mannen och kvinnan i hälften av hushållen. I vart fjärde hushåll var det mannen och i lika många kvinnan som hade huvudansvaret. I medeltal förlängde det restiden med 19 minuter att hämta och lämna barn inom barnomsorg. För omkring tionde förälder förlängde hämtning och var lämning arbetsdagen med minst 45 minuter.

Företagare och anställda

Av de sysselsatta var 400 000 företagare och utgjorde 9 procent av alla sysselsatta. De hade mycket långa arbetstider, 57 procent arbetade mer än 40 timmar i veckan. Deras arbetstidsforläggning var oregelbunden och de arbetade i stor utsträckning på helger. Deras möjligheter att själva bestämma arbetstiderna var goda. Kvinnliga LO-medlemmar arbetade oregelbundet i betydligt större utsträckning än andra löntagargrupper. Mindre än hälften LO-kvinnorna arbetade av enbart dagtid vardagar. En relativt stor andel av LO:s manliga medlemmar hade sin arbetstid förlagd till dagtid på vardagar. Var tolfte LO-man arbetade dock skift. Nattarbete var också vanligt bland LO:s manliga medlemmar. 70 procent av TCO:s och SACOSR:s medlemmar arbetade dagtid på vardagar, mellan 5 och 10 procent dagtid inklusive helger. De hade betydligt större möjligheter än LO-anslutna att inom vissa bestämma sina arbetstider. ramar

Näringsgrenar

I jordbruket arbetade endast var fjärde enbart dagtid på vardagar medan närmare 80 procent inom bankväsendet och i byggnadsindustrin hade motsvarande arbetstidsförläggning. I privata och offentliga tjänstenäringar hade manga obekväma arbetstider. 42 procent av de sysselsatta i hälso- och sjukvården, 44 procent i hotell och restauranger och 42 procent i samfårdsel. post och tele hade oregelbundna arbetstider. Allt fler i alla näringsgrenar arbetade oregelbundet. Drifttiderna har alltså ökat i alla näringsgrenar, eller också var det fler personer som delade de obekväma arbetstiderna.

18 Bilaga 1 sou 1989:53

l Inledning

Undersökningens uppläggning och definitioner

Hushållens arbetstider gjordes som tilläggsundersökning till arbetskraftsundersökningarna AKU i december 1987 och januari 1988. AKU mäter bl.a. sysselsättning och arbetslöshet i landet. De genomförs av statistiska centralbyrån SCB varje månad. AKU mäter sysselsättningen genom att fråga ett slumpmässigt urval av personer i åldern 16-64 år om deras arbetsförhållanden. Urvalets storlek var 16 000 personer 1987 och 000 under 1988. Då denna undersökning gjordes var nettourvalet 34 149 personer. Antalet genomförda intervjuer var under dessa månader 30 409, dvs. bortfallet var ca procent. De frågor som denna undersökning gällde berörde 26 907 personer av de intervjuade. Antalet intervjuer i tilläggsundersökningen var 26 440 personer, dvs. 98 procent av nettourvalet. Bortfallet var således omkring procent. Beträffande t.ex. urvalsförfarande, bortfall och beräkning av standardavvikelser hänvisas i övrigt till Hushållens arbetstider Teknisk rapport utarbetad inom SCB av Margareta Hen- kel och Ingrid Turtola. AKU ger svar på hur många män respektive kvinnor i olika åldrar som förvärvsarbetar, söker arbete eller inte tillhör arbetskraften. De som ingår i arbetskraften är antingen sysselsatta eller arbetslösa. De sysselsatta delas bl.a.

i deltidssysselsatta som vanligen arbetar mindre än 35 timmar per vecka och heltidssysselsatta som vanligen arbetar 35 timmar eller mer per vecka. Den

vanligen arbetade tiden mäter arbete både i huvudsyssla och bisyssla, dvs. eventuella extra-knäck. AKU mäter också den faktiskt arbetade tiden under mätveckan, dvs. hur många timmars arbete man utförde denna vecka. Genom att fråga hur många arbetstimmar som utfördes under veckan kan vi dela in de sysselsatta i de som var i arbete och de som var- tillfälligt frånvarande under mätveckan. Antalet faktiskt utförda arbetstimmar mäter arbetstiden i huvudsyssla respektive bisyssla. Det finns information om hel och partiell frånvaro samt övertid. Genom att frågorna ställdes som tilläggsfrågor till AKU kunde dess bakgrundsvariabler om kön, ålder, facklig tillhörighet, bostadsort, familjeförhållanden och yrke utnyttjas. Frågorna berörde i princip tre områden. För det första gällde det urvalspersonens arbetstidsförläggning och restider. De frågorna ställdes till samtliga sysselsatta. För det andra gällde det frågor om barnomsorg. De ställdes till samtliga sysselsatta med barn under 12 år. För det tredje avsåg de hushållens samlade arbetstider och arbetstidsförläggning genom frågor om makemaka sambos arbetstider och förläggning av arbetstider. De frågor som ställdes redovisas i bilaga

sou 1989:53 Bilaga l 19

Figur Principskiss över AKU.

E] i arbetskrafcart I arbetskraften

Arbetslösa sysselsatta

arbeta att arbeta I arbete Erénvarande N‘ g

Ä l j Ej utnyttjat arbetskraftsutbud

I samtliga tabeller och text redovisas resultaten avrundade till hela tusental personer och hela avrundade procenttal. Summor har avrundats till hela tusental för sig och totaler anges alltid som 100 procent.

1.2 Totalt antal sysselsatta

Det fanns 4 332 000 sysselsatta i åldern 16till 64 år. Det överensstämpersoner mer väl med årsmedeltalet för hela 1987enligt AKU. 2 086 000 var kvinnor, 48 procent av antalet sysselsatta. Männen var 2 246 000 och utgjorde följaktligen 52 procent av de sysselsatta. Åren 1974och 1982 gjordes motsvarande undersökningar av olika arbetstidsformer som tilläggsundersökningar till AKU. Undersökningarna genomfördes i novemberdecember 1973 och januari 1974 respektive novemberdecember 1981 och januari 1982. I jämförbara åldrar antalet sysselsatta 3,9 miljoner var vid 1974års undersökning och 4,1 miljoner vid 1982 års undersökning. Det betyder att sysselsättningen vid 1988 års undersökning var en halv miljon högre än 1974och drygt 200 000 högre än 1982. Vid de båda tidigare undersökningstillfallena sysselsattes omkring 100 000 respektive 70 000 i åldern personer över 64 år. År 1987 sysselsättningen i den åldersgruppen 65 000 var personer.

20 Bilaga l sou 1989:53

Undersökningen om olika arbetstidsformer 1974 omfattade åldersgruppen 14 till 74 år. Den undersökning som gjordes 1982 avsåg personer i åldern 16 till 74 år. 1988 års undersökning omfattar åldersgruppen till 64 år och är genom förd enligt den metod som började gälla 1987. Vissa mellan de tre undersökningarna kommer att göras.

1.3 Könsfördelning

Mellan 1974 och 1988 års undersökning har antalet sysselsatta kvinnor ökat med omkring en halv miljon. Sysselsättningen bland män stagnerade under perioden.

Figur 2. sysselsättningen 1974, 1982och 198816-64 år fördelat på män och kvinnor Tusental 2240 2221 2246

:1 1974

Män Kvirnor

Det betyder att andelen sysselsatta kvinnor ökat från 42 till 48 procent på 14år. Det fanns 160 000 fler män än kvinnor 1988, jämfört med drygt 600 000 fler år 1974. I många andra avseenden kvarstår stora skillnader mellan män och kvinnor. Det gäller arbetstidens längd, förläggning och arbetets art.

1.4 Åldersfordelning

År 1988 fanns det 658 000 ungdomar under 25 år sysselsatta. De utgjorde dårmed Över 3 miljoner mellan 25 och 54 år och 15procent av alla sysselsatta. var utgjorde därmed drygt 70 procent av de sysselsatta. Bara 35-44 åringarna bestod av 1,2 miljoner personer eller drygt en fjärdedel av samtliga sysselsatta. Drygt 600 000 var mellan 55 och 64 år. Sysselsättningsandelen, dvs. andelen sysselsatta av befolkningen i åldern 16-64 år, har ökat i alla åldersgrupper över 25 år. I åldersgruppen 16-24 år har emellertid andelen varit konstant sedan 1974. Sedan 1974 hade det blivit 450 000 fler sysselsatta i åldern 25 till 54 år och

sou 1989:53 Bilaga 1 21

Figur Den sysselsatta befolkningens åldersfordelning.

25-34 år 23. 0.

15.0’. 16-24 år

35-44 år 28.0’.

14.0’. 55-64 år

20.0’. 45-54 år

bara sedan 1982 hade gruppen vuxit med närmare 200 000. I åldersgruppen 55-64 år hade sysselsättningen minskat med drygt 30 000 sedan 1982. En stor grupp medelålders utgjorde huvuddelen av den svenska arbetskraften. I den mån det skett en föryngring av arbetskraften under det senaste decenniet hade den förändringen bestått i att antalet äldre blivit färre och de medelålders fler. Antalet ungdomar var i det närmaste konstant.

Arbetstidsfordelning

Normalarbetsveckan för heltidsarbete är 40 timmar. Knappt 2,2 miljoner människor arbetade vanligen 40 timmar i veckan, dvs. hälften av alla sysselsatta. Var fjärde person arbetade deltid, var tionde mellan 35 och 39 timmar och procent mer än 40 timmar i veckan. De heltidssysselsatta, till vilka räknas alla som normalt arbetar minst 35 timmar i veckan, var 3 249 000 personer vilket var 75 procent av alla sysselsatta. De deltidssysselsatta var 1 080 000 personer vilket alltså motsvarade 25 procent av de sysselsatta. För sex år sedan arbetade en kvarts miljon av de deltidssysselsatta mindre än 20 timmar. 1988 var den siffran nere i 180 000, dvs. en minskning med 70 O00 personer. Sysselsättningsökningen och de allt längre genomsnittliga veckoarbetstiderna betyder att antalet faktiskt arbetade timmar ökade med 7 procent mellan 1982 och 1988. Av männen var det endast 7 procent som arbetade deltid, av kvinnorna 44 procent. Det betyder att andelen av kvinnor utförda arbetstimmar var betydligt lägre än andelen sysselsatta kvinnor. År 1987 den 40 procent, ökning var en med 6 procentenheter sedan 1974.

22 Bilaga 1 sou 1989:53

Figur Köns- och arbetstidsfdrdelning bland de sysselsatta.

Procent Båda kuin

Hela 644 000 personer, 15 procent av alla sysselsatta, arbetade mer än 40 timmar per vecka. Anledningen till att en person normalt arbetar mer än 40 timmar kan antingen vara en bisyssla vid sidan av huvudsysslan, att vederbörande är egen företagare eller att arbetstiden är oreglerad vilket gäller för vissa anställda. En del anställda kan normalt utföra mer än 40 timmar per vecka men har med jämna mellanrum också ledigheter som kompensation för sina långa arbetstider. 75 procent av dem som arbetade mer än 40 timmar var män.

sou 1989:53 Bilaga 1 23

2 Vad kännetecknar olika arbetstids-

former

2.1 Definitioner

Jämförelser mellan olika gruppers arbetstidsförläggning brukar göras genom att definiera och dela de sysselsatta i olika arbetstidsformer. För förståelsen av det fortsatta resonemanget är det därför väsentligt att ha klart för sig definitionen av arbetstidsformerna. De är dessutom likadana som i undersökningarna 1974 och 1982. Dagtidsarbete har den vars normala arbetstider inte börjar tidigare än 6.45 på morgonen och inte slutar senare än 17.45 kvällen. De dagtidsarbetande kan delas in i de som normalt endast arbetar på vardagar och de som också arbetar under helger. De flesta har en del av sin arbetstid förlagd till dagtid. Till dagtidsarbetande räknas emellertid endast de som normalt har all sin arbetstid förlagd till dagtid. Regelbundna men förskjutna arbetstider har de som har samma arbetstider varje arbetsdag men som helt eller delvis har sin arbetstid förlagd utanför dagtid. Det kan bero att man börjar sitt arbete tidigare än 6.45 på morgonen eller att man arbetar senare än 17.45 kvällen. Regelbundna men förskjutna arbetstider kan inbegripa såväl helg- som nattjänstgöring. Oregelbundna och obekväma arbetstider har de som inte arbetar samma arbetstider varje dag. Förläggningen av arbetstiden varierar mellan olika dagar, antingen efter ett visst system eller helt oregelbundet. Också denna arbetstidsform kan innebära både helg- och nattarbete. Arbetstiden ligger helt eller delvis utanför dagtidsintervallet. Det oregelbundna arbetet kan delas i tre olika former. Den som har någon form av arbetstidsschema, vaktlista, turlistetid eller tjänstgöringslista har schemalagd arbetstid. Till skzfiarbete räknas arbete där två eller flera arbetslag re-

gelbundet avlöser varandra bestämda tider. Övriga oregelbundna arbetsti-

der har personer som arbetar obekvämt men som inte har något schema eller skift att arbeta efter. Enbart lördags- och söndagsarbete är en arbetstidsform som består av personer som normalt arbetar enbart lördagar och söndagar. Det oregelbundna och obekväma arbetet ökade mest i omfattning mellan 1974 och 1988. Det gäller både för män och kvinnor. En större andel kvinnor än män arbetade oregelbundet. Allt färre har dagtidsarabete, både bland män och kvinnor. Andelen med regelbundna men förskjutna arbetstider förändrades inte mellan 1982 och 1988.

24 Bilaga 1 sou 1989:53

Figur Den sysselsatta befolkningens arbetstidsforläggning 1974, 1982 och 1988.

Dag Id 69.0’.

1 0‘.Erban 2 m Erna r t , ovor5cre9e1 1 . . loso 7 0. 8.0‘.dvroregel tumma , 4 0‘.Skin 5.07.skin ma., schema 7 0. schema ü%lb 8.0’.

1974 IE

1.0’.Erbart loso 9.0‘.ovr are-gel tumma

IE

Figur Könsfördelningen på den sysselsatta befolkningens arbetstidsfdrläggning, 1988. Dagtid $.52 Dagtid $.07. III- r m 5

m Kvirrar

Dagtidsarbete

Dagtid arbetade normalt 2,8 miljoner personer. De dagtidsarbetande utgjorde 65 procent av samtliga sysselsatta. Vid 1982 års undersökning utgjorde de dagtidsarbetande 70 procent av de sysselsatta. Antalet dagtidsarbetande blev omkring 100 000 färre på sex år trots att sysselsättningen ökade med 200 000. Av de dagtidsarbetande utförde huvuddelen, mer än 2,4 miljoner, sitt arbete på vardagar, medan 370 000 också arbetade på helger. Av männen arbetade 67 procent dagtid medan motsvarande siffra för kvinnorna var 62 procent.

sou 1989:53 Bilaga 1 25

Dagtidsarbete var vanligast bland de äldre. Mindre än hälften ungdomar av under 25 år arbetade dagtid vardagar medan drygt 60 dem procent av som var över 54 år hade motsvarande arbetstidsförläggning. Det förekom oftare bland dem som arbetar normal hele eller halvtid än bland grupper som hade andra arbetstider. Tre av fyra som arbetade 40 timmar per vecka och 70 procent av dem som hade 20-timmarsvecka arbetade dagtid. Till

en del berodde detta på att många oregelbundna arbetstidsformer har kortare

normalarbetsvecka än dagtidsarbetande. Dagtidsarbetet är den mest väldefinierade arbetstiden. För den arbetar som enbart vardagar måste hela den normala arbetstiden vara förlagd inom 55 timmar mellan måndag och fredag. Det är alltså tämligen små förskjutningar av arbetstiden som innebär att man har en annan arbetstidsform.

2.3 Regelbundna och

förskjutna arbetstider

Regelbundna men förskjutna arbetstider omfattade 8 de sysselsatta. procent av Totalt var det 352 000 personer som hade förskjutna arbetstider. 52 procent av dessa var kvinnor. Andelen personer som hade regelbundna förskjutna arbetstider sjönk men kraftigt mellan 1974och 1982 men var mellan 1982 och 1988 konstant. I antal innebär det en ökning med 40 000 sedan 1982 det 60 000 färre än 1974. men var Förskjutna arbetstider var i princip lika vanliga i alla åldersgrupper. Däremot var de betydligt vanligare bland dem som hade kort respektive mycket lång arbetstid än bland heltidsarbetande. 45 procent som hade regelbundna men förskjutna arbetstider arbetade varken på nätter eller helger. Detta var vanligare för män, 51 procent, än för kvinnor, 39 procent. Närmare tredjedel hade helg- inte nattarbete och en men var femte arbetade både på nätter och helger. Det omkring 79 000 arbetade var som regelbundet på natten. Förskjutna arbetstider innebär mycket varierande förutsättningar vad avser arbetstidens förläggning. Det kan innebära tidiga eller kvällar, morgnar sena det kan betyda många helgers arbete och långa nätter men det kan också gälla arbetstider som slutar omkring kl. 18varje dag. Det innebär givetvis att den sociala situationen påverkas i olika grad av förskjutningen arbetstiden. av

Oregelbundna och obekväma arbetstider

Det var framför allt de oregelbundna och obekväma arbetstiderna hade som ökat i omfattning. Av alla sysselsatta var det 1 153 000 på olika personer som sätt arbetade oregelbundet. Det var mer än var fjärde sysselsatt. 1974arbetade var femte person oregelbundet. 1982 det 21 procent. Mellan 1982 och 1988 var blev det 265 000 fler som arbetade oregelbundet. 52 procent av dem som arbetade oregelbundet kvinnor. Av männen var var det 25 procent medan det var 29 procent av kvinnorna. Även männen hade i allt större utsträckning fått oregelbundna arbetstider. Det var 115 000 fler män som arbetade oregelbundet 1988 än 1982. Det bevar tydligt mer än den manliga sysselsättningsökningen. Oregelbunden och obekväm arbetstid kan innebära såväl helg- som nattarbe-

26 Bilaga 1 sou 1989:53

te. Endast en fjärdedel av dem som hade oregelbundna arbetstider arbetade varken på helger eller nätter. Mer än hälften arbetade helger men inte nätter och var femte både natt och helg. En grupp på 43 000 personer hade oregelbundna arbetstider men regelbundna så tillvida att de alltid arbetade natt.

2.4.1 Schemalagd arbetstid

595 000 sysselsatta hade schemalagd arbetstid. Det var omkring 14 procent av alla sysselsatta. Antalet hade fördubblats sedan 1974. Den schemalagda arbetstidsformen är vanlig bland kvinnor. Var femte kvinna hade den arbetstidsformen, medan motsvarande gällde for var tolfte man. Det var också den arbetstidsform som ökat kraftigast bland kvinnorna. Mellan 1982 och 1988 blev det 123 000 fler kvinnor som ñck schemalagd arbetstid. Schemalagd arbetstid var dubbelt så vanlig bland ungdomar som bland äldre. Det nästan tre gånger så vanligt bland kvinnor som bland män. Ungefär var var fjärde kvinna under 25 år hade schemalagd arbetstid vilket innebär att 87 000 kvinnliga ungdomar hade denna arbetstidsform. Det kan jämföras med omkring 4-5 procent av män över 54 år. Den här arbetstidsformen var vanlig for personer som hade arbetstider strax under normalt heltidsarbete, mellan 21 och 39 arbetstimmar. 29 procent av dem som arbetade mellan 35 och 39 timmar per vecka hade schemalagd arbetstid.

2.4.2 Skiftarbete Den mest diskuterade och kanske också mest undersökta arbetstidsformen är skiftarbetet. Totalt var det en relativt liten andel av de sysselsatta som arbetade skift. Det var 174 000 personer, representerande 4 procent av alla sysselsatta. 80 procent de skiftarbetande var män. Det var mer än tre gånger så vanligt av bland ungdomar som bland äldre arbetsmarknaden. Det var dessutom tre gånger så vanligt bland män som bland kvinnor. Bland unga män utgjorde skiftarbetet den näst vanligaste arbetstidsformen, procent hade en sådan arbetstidsförläggning. Av kvinnor över 60 år var det mindre än l procent som arbetade skift. I de flesta avtal finns regler om kortare arbetstid för skiftarbete. Det gör att skiftarbetet är relativt vanligt bland dem som arbetar 35-39 timmar per vecka. Trots allt arbetade mer än hälften av skiftarbetarna 40 timmar eller mer per vecka. Det kan bero att de har ett extraknäck. Men för många är den normala veckoarbetstiden fortfarande 40 timmar. Skillnaden mellan avtalets veckoarbetstid och den tid man normalt arbetar tas ut i form av längre ledigheter. Deltidsarbete var mycket ovanligt bland skiftarbetare. Inte heller skiftarbetande kvinnor arbetade deltid i någon större utsträckning, endast var femte jämfört med nästan hälften av alla sysselsatta kvinnor. Det antyder att skiftarbetet finns arbetsplatser där arbetet är organiserat med heltidsarbete. Två tredjedelar av alla skiftarbetare arbetade tvåskift, en tredjedel hade treskiftsarbete. Av treskiftsarbetarna hade huvuddelen, närmare 50 000 personer, kontiunerligt treskiftsarbete, dvs. man arbetade både helger och nätter. Mindre än 000 hade intermittent treskiftsarbete, vilket betyder att man gör

sou 1989:53 Bilaga 1 27

uppehåll i driften vid helger.

2.4.3 Ovrigt oregelbundet arbete

Det övriga oregelbundna arbetet omfattade 385 000 personer, 9 procent av alla sysselsatta. Denna arbetstidsform var i stort sett lika vanlig i alla åldrar men var betydligt vanligare bland män än bland kvinnor, respektive 7 procent. 41 procent som hade denna arbetstidsform arbetade mer än 40 timmar per vecka. Deltidsarbete var ovanligt, mindre än var femte arbetade deltid. Det berodde på att män och företagare var överrepresenterade bland dem som hade övriga oregelbundna arbetstider.

2.5 Enbart och

lördags- söndagsarbete

Omkring 30 O00 personer utförde arbete enbart lördagar och söndagar. Det var mindre än l procent av alla sysselsatta. 85 procent av dem som arbetade enbart på lördagar och söndagar var under 25 år. Det var alltså en stor grupp skolungdomar med någon form av extra-knäck. Av naturliga skäl arbetade 95 procent högst 16 timmar i veckan. Närmare hälften av den här gruppen arbetade inom handeln.

28 Bilaga 1 sou l989:53

3 och arbetsveckan

Arbetsdagen

3.1 Introduktion

När arbetsdagen börjar och slutar, arbetsveckans längd och antalet arbetsdagar per vecka har betydelse för hur arbetet påverkar den sociala situationen. Antalet arbetsdagar per vecka ger information om hur många dagar man är ledig, arbetstiden är koncentrerad till vissa dagar eller inte. Främst kan det om vara av intresse att se hur de deltidsanställda fördelar sin arbetsvecka. Slutligen har också ställts frågor om när arbetet en viss dag började och slutade. För dem var i arbete den dagen kan analysera när man började arbeta som och vilka grupper som har i någon mening svåra start- och sluttider arbetsdagen.

3.2 Arbetsveckans längd

Antalet personer i arbete vid undersökningstiden var 3 838 000 vilket motsva-

rade 89 procent avialla sysselsatta. Frånvaron var således omkring procent.

För män var den 9 procent och för kvinnor 14 procent. Män hade en medelarbetstid knappt 41 timmar, kvinnor drygt 33. För alla personer var medelarbetstiden 37 timmar. Kvinnornas medelarbetstid var kortare än männens i alla arbetstidsformer. Det fanns emellertid andra intressanta skillnader. Skiftarbetande män hade kortare medelarbetstid än män med andra arbetstidsformer. Däremot hade skiftarbetande kvinnor den längsta medelarbetstiden av alla kvinnor. Detta berodde att skiftarbetande kvinnor arbetade deltid i mindre utsträckning än kvinnor med andra arbetstidsformer. För tvåskiftsarbetande medelarbetstiden 40 timmar, for kvinnor 38 män var timmar. Kontinuerligt treskiftsarbetande män hade en medelarbetstid 37 timmar och kvinnor 35 timmar. Den kortaste medelarbetstiden hade kvinnor med regelbundet förskjutna arbetstider. Att medelarbetstiden var så hög for personer med övriga oregelbundarbetstider beror till stor del att det var så många Företagare med en mena delarbetstid 53 timmar. Anställda män med den arbetstidsformen hade inte längre medelarbetstid än andra män. De som arbetar obekväm arbetstid kan delas i grupper som arbetar helger respektive nätter. Män som arbetade helger, men inte nätter, hade den längsta medelarbetstiden. De arbetade 45 timmar om de arbetade oregelbundet och hela 48 timmar om de hade regelbundna arbetstider. Kvinnor med regelbundet nattarbete hade den kortaste medelarbetstiden, omkring 28 timmar per vecka. Bland kvinnor med oregelbunden arbetstid var det de som varken arbe-

sou 1989:53 Bilaga l 29 Tabell Medelarbetstiden for personer med olika arbetstidsformer, timmar. Män Kvinnor Båda könen

tade natt eller helg som hade den längsta medelarbetstiden, 36 timmar. Helgarbete tycks vara något som män till viss del gör utöver ordinarie heltidsarbete medan kvinnor tycks arbeta på helger och nätter som alternativ till dagtidsarbete. Även bland dagtidsarbetande märktes den här skillnaden. Män som arbetade på helgdagar hade 3 timmar längre medelarbetstid än de som enbart arbetade på vardagar. Kvinnor som arbetade dagtid inklusive helger arbetade däremot 2 timmar mindre än dagtidsarbetande enbart på vardagar.

3.3 Antal

arbetsdagar per vecka

För att utröna hur många arbetsdagar per vecka de sysselsatta arbetar ställsom des frågorna om de arbetade samma antal dagar varje vecka och hur många eller genomsnittligt antal arbetsdagar per vecka. Svaren på de frågorna gav en uppfattning om det var vanligt med långa arbetsveckor och komprimerade arbetsveckor. Omkring 80 procent av de heltidsarbetande arbetade antal arbetsdasamma gar varje vecka. De deltidsarbetande hade däremot i större utsträckning ett varierande antal arbetsdagar. Av dem som arbetade mindre än halvtid hade hälften ett varierande antal arbetsdagar. Ju längre arbetstiden var desto större andel hade ett regelbundet antal arbetsdagar. Om man tar hänsyn till de olika arbetstiderna skillnaden mellan kövar nen liten. Det faktum att fler kvinnor arbetade deltid gör dock större att en andel kvinnor hade varierande antal arbetsdagar. Knappt 60 procent av dem som arbetade mellan 35 och 39 timmar per vecka hade samma antal arbetsdagar medan närmare 90 procent av dem som arbetar 40 timmar vecka hade per samma antal arbetsdagar varje vecka.

30 Bilaga 1 sou 1989:53

Figur Antal arbetsdagar per vecka, samtliga sysselsatta, procent. 100g 5 so

m é amt 40 E E6 30 : ms

20;‘ 34

10 j 3

07: 12

samma varierande Fhtal arbetsdagar

Tabell 2. Antal arbetsdagar per vecka fördelade på kön och arbetstid, procent.

Antal dagar Män Kvinnor Bådakönen 1-19 20-34 35- Sza 1-19 20-34 35- Sza Sza

Samma antal

Varierande 0,5 2 26 9 1 18 8 4 3 - — — 2,5 4 6 6 1 l 9 9 1 5 3 - 4,5 5 5 4 4 3 5 6 6 5 - — 5,5 6 1 1 4 4 1 1 3 2 3 -

Annat sätt 25 16 7 8 19 14 9 11 9

Summa 100 100 100100 100 100 100100 100

sou 1989:53 Bilaga 1 31

Omkring 8 procent de sysselsatta arbetade än 5 dagar vecka. Det av mer per var omkring 335 000 personer. Drygt hälften dessa företagare. av var Knappt 3 procent arbetade regelbundet 7 dagar vecka. Det 115000 per var personer som aldrig hade några lediga dagar. Kännetecknande för denna grupp var att två tredjedelar var män och 80 procent företagare. De hade dessutom en medelarbetstid 53 timmar. Männen arbetade hela 58 timmar i veckan, dvs. inte nog med att de arbetade varje dag utan deras arbetsdagar i genomsnitt var längre ännormalarbetsdagen. För omkring 9 procent av de sysselsatta varierade antalet arbetsdagar så kraftigt att de inte kunde uppge ett genomsnitt. Det gällde för femte arbetavar som de mindre än 20 timmar per vecka. Genom att studera medelarbetstider for de hade varierande grupper som antal arbetsdagar kan variationen i antalet arbetstimmar per dag studeras. Variationen var liten. Oavsett hur många dagar per vecka arbetade medelarman var betsdagen mellan 8 och 9 timmar för män och mellan 7 och 8 timmar för kvinnor.

Av dem som arbetade 40 timmar i veckan den regelbundna femdagarsvar veckan dominerande. Den gällde för 86 procent. De som arbetade ett varierande antal dagar hade i regel också i genomsnitt färre arbetsdagar per vecka vid jämförbara arbetstider. Ett relativt antal stort personer kunde inte ens ange ett genomsnittligt antal arbetsdagar. Av dem som kunde göra det var det relativt stor andel arbetade högst 4 dagar i en som genomsnitt. Av detta kan man dra slutsatsen att de arbetade antal arbetsdagar som samma varje vecka också hade femdagarsvecka i stor utsträckning även de delom var tidssysselsatta. När antalet arbetsdagar varierade så var det också vanligare att koncentrera arbetet till färre dagar. Med det oregelbundna följde också en viss koncentration i arbetsinsatsen till vissa dagar.

Arbetsdagens början och slut

För den sociala situationen är det väsentligt när arbetsdagen börjar och slutar. Det kan vara avgörande for möjligheterna utnyttja allmänna kommunikaatt tionsmedel. Start och slut arbetstiden har också betydelse för familjesamvaron. Följande undersökning grundar sig på dem som var i arbete under en viss dag. Arbetsdagens början skiljde sig bl.a. med avseende kön och facklig tillhörighet. Kvinnor började senare än män. Vad gäller skillnader hängde som samman med facklig tillhörighet hänvisas till kapitel ll.

Tabell Arbetsdagens början fördelad på kön, procent.

5.30-6.29 6.30-7.29 7.30-8.29 8.30-9.29

ll

32 Bilaga 1 sou 1989:53

86 procent började sin arbetsdag mellan kl. 5.30 och 9.29 morgonen. Det var ungefär lika stor andel män som av kvinnor som började under de fyra morav gontimmarna. Av männen var det drygt hälften som började under de båda forsta morgontimmarna och kvinnorna drygt hälften som började de både av sista. Även de flesta började arbetsdagen pá fanns det som om morgonen grupper inte gjorde det. Omkring 3 procent av männen, omkring 50 000 personer, började arbetsdagen mellan midnatt och halv sex på morgonen. Bland kvinnorna det ovanligt att börja så tidigt dygnet. När dagtidsarbetet började, dvs. var kl. 6.45, hade redan 278 000 män och 114 000 kvinnor börjat sin arbetsdag. Av skiftarbetama det 44 började arbetsdagen fore kl. 6.45. var procent som Det alltså skiftarbetarna som hade de absolut svåraste starttiderna på sin var arbetsdag. Av dem som hade övriga oregelbundna arbetstider var det 23 prov cent som hade börjat kl. 6.45. Det mindre än l procent som slutade arbeta nattetid. På morgonen, dvs. var mellan kl. 5.00 och 7.59, det l procent slutade. Däremot var det tämlivar som vanligt att sluta arbetsdagen kvällen mellan kl. 17.45 och 24.00. Omgen kring 22 slutade vid den tiden, 9 procent slutade senare än kl. 20.00. procent Skillnaderna mellan könen var mycket små. Både män och kvinnor slutade arbetsdagen i lika stor utsträckning både på kvällen och morgonen. Det var något större andel män som slutade på natten. Sammanfattningsvis kan konstateras att under en faktisk arbetsdag var det en större andel män än kvinnor som hade obekväma arbetstider.

sou 1989:53 Bilaga 1 33

4 arbetstider

Vanliga

En vanlig föreställning om normal arbetstid är säkert för många att arbeta dagtid, måndag till fredag, 40 timmar i veckan fördelat på fem arbetsdagar. Andra föreställningar kan vara att arbetstiden inbegriper antingen arbete på helger, kvällar eller ett annat arbetstidsmâtt. Men hur vanligt det är med normala arbetstider i olika avseenden Dagtidsarbete hade 2 796 000 personer, dvs. 65 procent av alla sysselsatta. 370 000 av dessa arbetade dock även på helger. 2 898 000 personer arbetade normalt inte på lördagar eller söndagar. Det var 67 procent av alla sysselsatta. 2 426 000 personer arbetade enbart dagtid måndag till fredag. Det var 56 procent av alla sysselsatta. Precis 40-timmarsvecka hade 2 156 000 personer, dvs. hälften av alla sysselsatta. Det var 1 467 000 personer som hade normala arbetstider enligt den inledande definitionen dvs. arbete dagtid, måndag till fredag, 40 timmar i veckan. Om villkoret hade varit att man skulle arbeta heltid, dvs. minst 35 timmar i veckan, var det 44 procent som omfattades av definitionen för normala arbetstider. Det är också normalt att arbeta regelbundet fem dagar i veckan. Av alla sysselsatta var det 67 procent som gjorde det, eller 2 879 000 personer. En beräkning ger vid handen att omkring 1,4 miljoner personer arbetade dagtid, måndag till fredag, 40 timmar i veckan fördelat på veckans fem vardagar. Det var mindre än en tredjedel av alla sysselsatta. Det var alltså mer än två tredjedelar som i något eller några avseenden har onormala arbetstider. Det finns ingen jämförelse bakåt i tiden för att se hur utvecklingen varit. På goda grunder kan man. dock anta att det blivit en allt större andel som arbetar onormalt.

Figur Vardagsarbete på dagtid, 40 timmar i veckan. VAIDAESAIIIYI Z. 192.000 Duminut 2. 75.0

ill-Haun- VECKA 2.156.! Lamm

34 Bilaga 1 sou 1989:53

Helg- och nattarbete

5.1 Helgarbete

I arbetstidslagen heter det att arbetstagare skall ha minst trettiosex timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar och att veckovila skall såvitt möjligt förläggas till veckoslut. Det finns således inget förbud mot helgarbete. Däremot är lagen att se som en rekommendation om att försöka förlägga veckovilan till lördag och söndag. Det var l 409 000 sysselsatta, en tredjedel av samtliga, som hade en del av sin normala arbetstid förlagd till helger. Det var betydligt fler kvinnor än män som arbetade på helger, 36 procent respektive 29 procent. En jämförelse med undersökningen från 1982 visar att helgarbetet ökat något i omfattning. Då var det 1,3 miljoner som arbetade på helger, 32 procent av alla sysselsatta. Det var 34 procent av kvinnorna och 29 procent av männen som arbetade pâ helger 1982. I den mån helgarbetet ökat beror det på att det blivit fler kvinnor som arbetar på helger. Helgarbete kan innebära att man enbart arbetar dagtid, eller att man också arbetar på kvällar och nätter. Det obekväma arbetet kan dessutom vara regelbundet eller oregelbundet. Omkring en fjärdedel av de helgarbetande hade enbart dagtidsarbete. Nästan 60 procent hade oregelbundna arbetstider och drygt var tionde regelbundna men förskjutna arbetstider. Av de helgarbetande var det mer än var femte som också arbetade natten. Det var nästan dubbelt så vanligt bland de helgarbetande männen att även arbeta natten som bland helgarbetande kvinnor. Drygt var fjärde helgarbetande man arbetade också natten.

Tabell 4. Helgarbetande fördelade på arbetstidsform och kön, tusental, procent av män, kvinnor och samtliga sysselsatta.

sou 1989:53 Bilaga 1 35

Helgarbete var vanligare bland ungdomar än bland äldre. I åldersgruppen 16-24 år arbetade 38 procent lördagar ocheller söndagar. Motsvarande andelar för 25-54-åringarna var 32 procent och i åldern 55-64 år 30 procent. Huvuddelen av de helgarbetande, omkring 80 procent, arbetade både lördagar och söndagar. En mindre del, 18 procent, arbetade på lördagar men inte på söndagar och omkring 3 procent av de helgarbetande arbetade söndagar men inte på lördagar. Att arbeta på lördagar och söndagar betydligt vanligare bland deltids- än var bland heltidsarbetande. 43 procent av de deltidsarbetande och 30 procent de av heltidsarbetande utförde helgarbete. Det var omkring en kvarts miljon av de helgarbetande som arbetade på lördagar men inte på söndagar. Av dessa var det knappt 60 000 arbetade minst som tre lördagar per månad. 45 000 arbetade enbart söndagar och av dem det var var tredje som arbetade minst tre söndagar månad. per Drygt 1,1 miljoner sysselsatta arbetade både på lördagar och söndagar. Ett litet antal arbetade endast någon enstaka lördag och söndag. Det stora flertalet arbetade mellan ett par och sex helgdagar per månad. Det 150 000, drygt var 3 procent av alla sysselsatta, som arbetade minst tre lördagar och tre söndagar och alltså hade ledigt högst en helg per månad. Det var 100 000 män och 50 000 kvinnor som hade ett så omfattande helgarbete. Det var 90 000 företagare som arbetade minst tre helger i månaden, vilket motsvarade var fjärde företagare.

5.2 Nattarbete

Arbetstidslagen innehåller ett principiellt förbud mot nattarbete. Lagens 13:e paragraf lyder: Arbetstagare skall ha behövlig ledighet för nattvila. I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 24 och klockan Avvikelse från första stycket får göras, om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste fortgå även nattetid eller beannars drivas före klockan 5 eller efter klockan 24. Förutom att vissa verksamheter generellt kan bedrivas nattetid kan dispens lämnas i särskilda fall. Eftersom arbetstidslagen är dispositiv kan centrala avtal innehålla avvikelser. Lokala överenskommelser om tidsbegränsat nattarbete kan också träffas. I undersökningen ställdes frågorna händer det att Din ordinarie arbetstid helt eller delvis infaller mellan kl. 24.00 och 5.00 samt ingår det i Dina arbetspass alltid arbete pâ natten 24.00—5.00 Den första frågan ställdes till samtliga med förskjutna respektive oregelbundna arbetstider. Den senare frågan till samtliga som svarat den första frågan, förutom skiftarbetarna, som definitionsmässigt inte kan arbeta ständigt natten. Däremot har frågorna inte ställts till personer som arbetar enbart lördagar och söndagar. I denna grupp kan det finnas ett mindre antal vars arbetstid inbegriper nattarbete. De var dock totalt 30 000 personer och för dem kan det bara vara ett litet antal för vilka nattarbete var aktuellt.

36 Bilaga 1 sou 1989:53

Tabell Nattarbetande fördelade på olika arbetstidsformer, tusental procent av män, kvinnor respektive alla sysselsatta.

Män Kvinnor TOTALT

Oregelb obekvämt 191 9 76 4 267 6 varav ständig natt 25 18 43 - - - - Regelbunden förskjuten 24 1 55 3 79 2 varav ständig natt 24 55 79 - - - -

TOTALT 215 10 131 6 346 8

Av tabell 5 framgår att det var 346 000 sysselsatta som hade en arbetstid som inbegrep nattarbete. Det motsvarade 8 procent av alla sysselsatta. En dryg tredjedel av de nattarbetande arbetade alltid natten. Omkring tre fjärdedelar hade oregelbundna och en fjärdedel regelbundna arbetstider. Det var fler män än kvinnor som hade nattarbete. Omkring 10 procent av männen och 6 procent av kvinnorna arbetade på natten. Drygt hälften av de nattarbetande kvinnorna arbetade ständigt på natten jämfört med mindre än var fjärde nattarbetande man. Bland de nattarbetande var det vanligare med deltidsarbete än bland dagtidsarbetande. Det var 31 procent av samtliga nattarbetande som arbetade deltid. Av nattarbetande kvinnor var det 60 procent som arbetade mindre än 35 timmar per vecka. Nattarbete var ovanligt bland dem som var över 54 år. I denna ålderskategori var det 4 procent som arbetade på natten medan motsvarande gällde för 8-9 procent inom övriga ålderskategorier.

sou 1989:53 Bilaga 1 37

6 Förvärvsarbetets

rytm

Genom att fråga om den faktiska arbetstiden en viss dag har rytmen under en arbetsvecka kunnat studeras. Frågan arbetade du måndagen den januari ställdes till en femtedel av urvalet. För var och en av vardagarna ställdes frågan till en femtedel av urvalet. Samtliga som svarade att deras arbetstid kunde vara förlagd till helger fick frågan om de arbetade lördagen respektive söndagen under mätveckan. Om de arbetade den aktuella dagen fick de frågan när de började respektive slutade arbeta just den dagen. Med ledning av svaren de här frågorna har kartlagts hur många som var i arbete inklusive de som tillfälligt hade rast var och en av de 168 timmarna under en vecka. Totalt visar de här frågorna att det utfördes 168,5 miljoner arbetstimmar under mätveckan. AKU under de aktuella månaderna redovisar ett genomsnitt 143,1 miljoner arbetstimmar. Det innebär att undersökningen överskattat antalet arbetstimmar med procent jämfört med AKU. Denna överskattning har främst två orsaker. För det första har inga avrundningar gjorts. Det betyder att om man började arbeta mellan klockan 6 och 7 på morgonen har man räknat med att personen varit i arbete hela den timmen. Detsamma gäller tidpunkten då man slutade sitt arbete. För det andra beror överskattningen att luncher och andra raster räknas som arbetstid. Den visar således vid vilken tid de sysselsatta befann sig på eller vid arbetsplatsen. Ur social synvinkel kan det betraktas som en korrekt beskrivning av de tidsinsatser arbetet kräver. Det vi får kännedom om är alltså bruttoarbetstiden exklusive restid. Med beaktande av de här båda avvikelserna från antalet arbetade timmar enligt AKU är överensstämmelsen mellan de båda undersökningarna god. Antalet arbetstimmar under veckodagarna måndag till torsdag varierade relativt lite. Detutfördes mellan 32,5 och 33 miljoner arbetstimmar per dygn. På fredagar utfördes omkring 29,3 miljoner arbetstimmar, vilket var 10 procent färre än under övriga vardagar. På lördagar utfördes 4,7 miljoner arbetstimmar vilket var omkring procent av antalet arbetstimmar en vanlig vardag. På söndagar sjönk arbetstimmarna till 3,5 miljoner, en tiondel av en normal vardag. 95 procent av alla arbetstimmar utfördes vardagarna. Endast 5 procent av arbetstimmarna utfördes helgerna. Detta ger en något annorlunda bild än att en tredjedel av alla sysselsatta någon gång arbetar lördagar ocheller söndagar. Definitionen av dagtidsarbete vardagar är arbete måndagar till fredagar kl. 6.45 till kl. 17.45. Här är detta approximerat till mellan kl. 7.00 och 18.00. Resultatet visar att 86 procent av alla arbetstimmar under mätveckorna utfördes mellan dessa klockslag. Det rör sig här om 55 timmar som utgör en tredjedel av veckans samtliga timmar.

38 Bilaga 1 sou 1989:53

Figur Personer i arbete varje timme.

Miljoner Personer 4

3:.

I -- Söndag 2

1 Fredag

D ., ::.;:

Må-dag , , , , , , , , v ,

03.0: 05.00 12.lIJ 18.CIJ 24.00 Klockslag

De tidiga morgontimmarna mellan kl. 5.00 och 7.00 utfördes inte särskilt många arbetstimmar. De här timmarna motsvarar 8 veckans timmar procent av men endast 2 procent av alla arbetstimmar utfördes då. De tidiga kvällstimmarna, till vilka räknat tiden mellan kl. 18.00och 21.00, utgör procent av det totala antalet timmar under veckan. Då utfördes bara 5 procent av allt arbete. De sena kvällstimmarna mellan kl. 21.00 och 24.00 är också procent av veckans timmar. Då utfördes endast 2 alla arbetstimmar. procent av Nattarbetet sträcker sig från midnatt till klockan fem på morgonen. Det är sammanlagt en dryg femtedel av veckans timmar. Eftersom det finns princiett piellt förbud mot nattarbete borde antalet arbetstimmar minimalt då. Unvara dersökningen visar också att antalet arbetstimmar sjönk kraftigt under dessa timmar. Drygt l procent av alla arbetstimmar utfördes då. Natten till tisdag till och med natten till lördag bemanningen ungefär lika Nätterna till sönvar stor. dag och måndag utfördes emellertid bara två tredjedelar så många arbetstimmar som de övriga nätterna. Som lägst var antalet personer i arbete mellan 40 000 och 50 000 personer. Det var de första nattimmarna på måndag och de sista nattimmarna söndag. Som mest var mellan 3 och 3,1 miljoner i arbete. Det gällde måndagar personer till och med torsdagar från kl. 9.00 till klockan 14.00. Av tabell 6 framgår att natten var lägst bemannad. Tabellen är så konstruerad att om lika många vore i arbete varje timme skulle kvoten bli lika med 100 varje timme. Nu visar det sig att sä inte fallet. Pâ natten utförs bara 7 var procent av de arbetstimmar som skulle utföras arbetstimmarna utfördes jämnt över om arbetsveckan. Sena kvällstimmar och helger var tider då andelen i arbete är ungefär lika stor.

sou 1989:53 Bilaga 1 39 Tabell Arbete under veckans olika timmar, procent av veckotimmar, arbetstimmar samt kvot. Veckotimmar Arbetstimmar Kvot

Män utföde 59 procent av alla arbetstimmar och kvinnor 41 procent enligt den här mätmetoden. Det stämmer väl överens med AKU:s resultat som ger vid handen att 60 procent av antalet förvärvsarbetstimmar utfördes av män och 40 procent av kvinnor. Fördelar man männens och kvinnornas arbetstimmar över veckans olika timmar ger det ett något överraskande resultat. Skillnaderna mellan män och kvinnor var mycket liten. Både män och kvinnor hade ungefär lika stor andel av sin arbetstid förlagd till bekväm vardagstid. Skillnderna bestod främst i att kvinnor utförde en större andel av sin arbetstid helger och män en något större andel av arbetstiden tidiga morgnar. För att studera hur de olika arbetstidsformerna skiljer sig i sin faktiska arbetstidsförläggning har motsvarande beräkning gjorts för dem. En majoritet av alla arbetstimmar utfördes på dagtid oavsett vilken arbetstidsform man hade. Skillnaderna var emellertid ganska stora mellan arbetstidsformerna. Den kvinnligt dominerade schemalagda arbetstidsformen hade den största andelen arbetstid helgerna. De skiftarbetande hade den lägsta andelen arbetstid förlagd till vanlig dagtid. Skiftarbetare och personer med regelbundna men förskjutna arbetstider hade den största andelen arbetstid förlagd till natten.

40 Bilaga 1 sou 1989:53 Tabell Fördelningen av arbetstimmar för män och kvinnor under veckans olika timmar, procent.

Tabell Andelen arbetstimmar under olika veckotimmar fördelad på arbetstidsformer.

Dagtid Dagtid Regelb sö förskj Schema Skift Ovriga w m - m -

sou 1989:53 Bilaga 1 41

7 Övertid och bisyssla

I ordinarie AKU ställs frågor om urvalspersonen under mätveckan arbetat övertid eller, för deltidsarbetande, mertid. Om anställd arbetat än en mer normal arbetstid under själva mätveckan kan det alltså bero på övertid. Endast anställda kan arbeta övertid. Under den tid som undersökningen gjordes utförde 534 000 anställda övertidsarbete. I genomsnitt omfattade det knappt 8 timmar per övertidsarbetande. Deras övertidsarbete motsvarade drygt 104 000 heltidsarbeten. Övertidsarbetet var omkring 3 procent av det totala antalet arbetade timmar i landet. Av männen var det procent som arbetade övertid och av kvinnorna lO procent. Dessutom var männens övertidsarbete något mer omfattande än kvinnors, i genomsnitt 8 respektive 7 timmar per övertidsarbetande. Sannolikt var en stor del av kvinnornas övertidsarbete också mertid utifrån deltidsanställning. en Knappt tvâ tredjedelar av alla övertidstimmar utfördes män. Det är något av en större andel än männens andel av samtliga arbetstimmar. I AKU ställs också frågan om man har en bisyssla, extra-knäck, vid sidan av det ordinarie arbetet, huvudsysslan. Det var drygt 8 procent av de sysselsatta som hade en bisyssla. Det var något vanligare bland män än bland kvinnor att ha bisyssla, l0 en respektive 7 procent. Däremot finns ingen uppgift på hur många timmars normalarbetsvecka personer med respektive utan bisyssla hade eller hur många arbetstimmar bisysslan omfattade. Det var emellertid vanligare att företagare hade en bisyssla än att anställda hade ett extra-knäck. Gifta och samboende extraknäckte i något högre utsträckning än ensamstående, åtminstone vad gäller män. Männens extraknäckande var i liten utsträckning beroende av förekomsten av barn, åtminstone när barnen kommit över tre-års-åldern. Kvinnor med barn i skolåldern hade en bisyssla i betydligt större utsträckning än småbarnsmödrar. Kanske var det 5-6 procent av all förvärvsarbetstid som utfördes i form av övertid, bisyssla eller genom att Skolungdomar arbetade extra. Det är inte en oväsentlig del av den svenska ekonomin som det sättet utfördes vid sidan av den normala arbetstiden.

42 Bilaga 1 sou l9å9z53

8 till flexibilitet

Möjligheter

Två frågor ställdes med anknytning till flexibilitet i arbetstiderna. Den första frågan löd: Har Du möjlighet att inom vissa ramar bestämma når Du ska börja och sluta Din arbetsdag De som svarade på den frågan definieras sorr sysselsatta med flexmöjligheter. Den andra frågan löd: Brukar Du sluta tid gare fredagar än andra arbetsdagar och om så var fallet Hur ofta Vi stall i det här avsnittet redovisa svaren de frågorna. Det var 1 840 000 sysselsatta som hade flexmöjligheter. Det var 42 prtcent av alla sysselsatta. Det var något vanligare bland heltidsarbetande 45 procent än bland deltidsarbetande 36 procent. Även med hänsyn till mäns och tagen kvinnors varierande arbetstider hade män större möjligheter till flex. Av de heltidsarbetande männen hade 48 procent sådana möjligheter jämfört med 39pr0cent av de heltidsarbetande kvinnorna. Frågan om möjligheten att sluta tidigare på fredagar ställdes till samtligadag-

tidsarbetande, exklusive de som arbetade enbart lördagar och söndagir.

Omkring 20 procent uppgav att de brukade sluta tidigare fredagar. Det motsvarade 551 000 personer. Drygt hälften av dessa uppgav att de alltid slutade tidigare på fredagar. 185 000 slutade tidigare ibland och endast 54 000 nera sällan. Dessutom var det 46 000, 2 procent, av de dagtidsarbetande sorr inte arbetade på fredagar. Det var små skillnader mellan män och kvinnor i detta avseende. Det vir en något högre andel männen brukade sluta tidigare fredagarna. Å av som andra sidan var det fler kvinnor än mån som inte arbetade på fredagar. Det var betydligt vanligare att heltidsanställda slutade tidigare på fredagir än deltidsanställda. Den skillnaden bestod till stor del av kvinnor som inte aráetade fredagar. Fortfarande var det emellertid en större andel deltidsarbennde som inte slutade tidigare på fredagar jämfört med heltidsarbetande.

sou 1989:53 Bilaga 1 43

9 Restider och bortovaro från hemmet

I undersökningen ställdes två frågor med anknytning till Den gällde resor. ena traditionell daglig restid. Vi ställde frågan hur lång är Din restid tur och retur mellan bostaden och arbetsplatsen Den andra frågan avsåg bortovaro från hemmet mellan två arbetsdagar i samband med arbetet. Vi ställde frågan innebär Ditt arbete att Du regelbundet är borta från bostaden mellan två arbetsdagar F râgan avsåg bortovaro på grund tjänsteresa eller att avståndet mellan av bostaden och arbetsplatsen är så stort att dagliga är omöjliga. I det här resor avsnittet skall vi redovisa svaren dessa frågor. En majoritet av alla sysselsatta hade restid högst 30 minuter dag. en per Omkring 14 procent hade en daglig restid översteg 60 minuter. som

Tabell Restider, fördelade på män och kvinnor, anställda och företagare, procent

Restid i minuter 0 1-10 11-30 31-60 61-90 91- TOTALT svar

Samtliga

Anställda

Företagare

44 Bilaga l sou 1989:53

Figur 10. Restid till och från arbetet, minuter per dag.

ICD

S3

ao

G3

E

°

a

Anställda hade längre restider än företagare. Genomsnittligt hade anställda 41 minuters restid dag och företagare 23 minuter. Det betyder att anställda per reste till och från arbetet 1,5 timmar mer per vecka än företagare. Av tabell 9 framgår att det liten skillnad i restider mellan män och kvinnor. Om vi stuvar derar män respektive kvinnor är anställda respektive företagare finner som emellertid kvinnor i något större utsträckning inte hade någon restid alls. att En tredjedel företagarna har inte någon restid alls medan motsvarande enav dast gällde för 2 procent de anställda. Av företagarna var det 6 procent som av hade restid översteg en timme per dag medan detta gällde för procent en som de anställda. Omkring hälften alla företagare hade en restid på högst tio av av minuter per dag. Beträffande de anställdas restider kan vi göra vissa jämförelser med de resulredovisats från levnadsnivâundesökningarna. Enligt dessa hade 36 protat som de anställda männen restid överstigande 30 minuter per dag år 1968 cent av en motsvarande gällde för 33 kvinnorna. År 1981 det 44 medan procent av var promännen och 38 procent kvinnorna som hade så lång restid. 1988 var cent av av det alltså lika andel män kvinnor hade en restid över 30 minuen stor som som ter per dag, 44 procent. Enligt levnadsnivåundersökningarna hade den genomsnittliga restiden för anställda ökat från 33 minuter 1968 till 39 minuter år 1981. Mellan 1981 och ca 1988 skulle alltså restiden ha förlängts med ytterligare 2 minuter per dag. På 20 år skulle därmed restiden i genomsnitt ha förlängts med 8 minuter per dag eller 40 minuter vecka. Under tid har veckoarbetstiden minskat från per samma 42,5 till 40 timmar. En fjärdedel arbetstidsförkortningen har alltså ätits upp av förlängda restider. Sannolikt har inflyttningen till storstäderna bidragit till av de förlängda restiderna, liksom att det blivit vanligare med två förvärvsarbetan-

de i familjen.

sou 1939:53 Bilaga I 45

Enligt lcvnadsnivåundersökningarna fanns det viss skillnad i restid melen lan hel- och deltidsanställda kvinnor. l 1981 års undersökning hade 41 procent av de heltidsanställda kvinnorna en restid över 30 minuter medan motsvarande gällde för 35 procent av de deltidsanställda kvinnorna. 1968 och 1974 skillvar naderna ännu större. 1988 fanns det fortfarande sådana skillnader. Det var 41 procent av de deltidsanställda kvinnorna som hade en restid på än halvmer en timme vilket gällde for 47 procent av de heltidsanställda kvinnorna. Arbetet kan också medföra längre resor än de dagliga arbetsresorna. Det kan bero att avståndet mellan hemmet och arbetsplatsen är så stort att dagliga resor inte är möjliga. Det kan också orsakas att företar tjänsteresor. För av man att utröna hur många sysselsatta som berördes av dessa Förhållanden ställdes frågan om arbetet medför bortovaro från hemmet mellan två arbetsdagar samt hur frekvent detta är. Frågan ställdes till samtliga sysselsatta exklusive de som endast arbetar lördagar och söndagar. 287 000 sysselsatta måste mer eller mindre regelbundet företa sådana resor som beskrivits vilket motsvarade 7 procent av de sysselsatta. Hälften av dessa hade en bortovaro som omfattade l-3 nätter månad. Enligt undersökninper gen fanns det 24 000 personer, omkring en halv procent av alla sysselsatta, som veckopendlade. Därutöver var det 39 000 som hade en bortovaro på 3—4 nätter per vecka.

Tabell 10.Antal sysselsatta män och kvinnor som regelbundet är borta från bostaden mellan två arbetsdagar, tusental procent.

Omkring 85 procent som hade arbeten som medför bortovaro från hemmet var män. Medan procent av männen utförde tjänsteresor och veckopendlade gällde detta för endast 2 procent av de sysselsatta kvinnorna. Sammantaget kan man konstatera att den här typen av bortovaro är relativt ovanlig. Bortovaro minst en gång i veckan berörde 136 000 119 000 män. Det personer, varav var var således omkring 4 procent av alla sysselsatta hade så frekvent som en bortovaro. Att det var männen som i större utsträckning hade arbete medförde som bortovaro kan ha flera förklaringar. Det kan bero att tjänsteresor och liknande utförs av sysselsatta som befinner sig högt i hierarkin där männen domiupp

46 Bilaga 1 sou 1989:53

Tjänsteresor och veckopendling är vanliga inom yrken och branscher nerar. domineras av män, t.ex. handelsresande och inom byggnadsindustrin. I som botten på allt detta ligger dock den bristande jämställdhet som råder i hemmen. Det är kvinnorna som i stor utsträckning utför hemarbetet vilket gör det omöjligt för dem att ta arbeten medför bortovaro över natten. Inte minst för småsom barnsmödrar torde detta gälla. För 10 procent företagarna och 6 procent av de anställda medförde arbetet av bortovaro från hemmet mellan två arbetsdagar. 2 procent av företagarna och l procent de anställda borta minst 3 nätter per vecka. Skillnaden mellan föav var retagare och anställda ungefär lika stor vid alla frekvenser av bortovaro. var Skillnaden mellan män och kvinnor var större än skillnaden mellan företagaoch anställda. Av de manliga företagarna var det procent och av de manlire

anställda det procent som hade regelbunden bortovaro. Motsvarande

ga var siffror för de kvinnliga företagarna 3 procent och för kvinnliga anställda 2 var procent.

sou l989:53 Bilaga 1 47

10 Arbetstider i olika hushåll

Inledning och översikt

I det följande studeras arbetstidsförhållanden for olika hushåll. Det förgörs en delning dels mellan ensamstående och giftasamboende, dels mellan barnfamil jer med varierande ålder yngsta barnet och barnlösa. Statistiken grundar sig dels på individdata från ordinarie AKU, dels tilläggsfrågorna avseende arbetstidens förläggning och de frågor som ställdes beträffande makesmakas eller sambos förvärvsarbete. Mellan AKU individdata och hushållsuppgifterna : s finns vissa skillnader vad gäller sysselsättningens nivå. Beträffande analys en av denna skillnad hänvisas till underbilaga 29 procent av de sysselsatta ensamstående och 71 gifta eller var procent samboende. 59 procent av de sysselsatta saknade hemmavarande barn under 17 år medan 41 procent hade hemmavarande barn.

Figur ll. De sysselsattas familjestruktur.

34. utan barn under 17 år

utan barn 25.@. under 17 år

Ensamstående Giftasamboende

13.02 med barn 0-3 år med barn 4. under 17 år 9W 5.07. med barn med barn 9-04 46 år 12-16 år med barn 7-11 år

Drygt en femtedel alla sysselsatta hade barn i förskoleáldern. av Av de giftasamboende var det 52 procent hade barn under 17år medan som motsvarande gällde för 12 procent av de ensamstående. Av de ensamstående med barn var drygt 80 procent kvinnor. Det alltså var mycket ovanligt med ensamstående män med barn, totalt fanns det 26 000 sysselsatta. som var

48 Bilaga 1 sou 1989:53

10.2 Arbetstidens längd

Med utgångspunkt från hushållsundersökningen beskrivs nedan arbetstidens längd i hushåll med giftasamboende där minst en person var mellan 16 och 64 år gammal. Tabell ll. Arbetstidens längd i hushåll med giftasamboende, procent.

MANNEN l-l9 20 21-29 30-34 35-39 40 4l- Arbej SUMMA

—

Det vanligaste arbetstidsmönstret att båda arbetade 40 timmar i veckan. var Det gällde för omkring vart femte hushåll. I 36 procent av hushållen arbetade och kvinnan minst 35 timmar i veckan, dvs. det definierar som både mannen heltid. I 2 procent alla hushåll hade båda arbetstid som översteg 41 timav en i veckan. I vart tionde hushåll hade kvinnan längre arbetstid än mannen mar medan motsatsen gällde i 61 procent av alla hushåll.

Tabell 12. Arbetstidens längd i hushåll med olika ålder på yngsta barnet, procent.

Båda Båda minst Kvinnan Inte någon Båda

sou 1989:53 Bilaga 1 49

Av tabell framgår det tydligt att hushållets sammanlagda arbetstid ökade kraftigt med stigande ålder på det yngsta barnet. Andelen hushåll där båda arbetade heltid var nära nog dubbelt så stor i tonårsfamiljer i småbarnsfamilsom

jer. Ökningen låg helt på kvinnan deltagande i förvärvslivet ökade från 80

vars procent när barnen var som yngst till 93 procent i tonårshushåll. Det också var heltidsarbetet som ökade, från 29 till 49 procent. Andelen män med arbetstider över 40 timmar ökade från 21 till 25-26 procent med barnets stigande ålder. Andelen heltidsarbetande män var emellertid mycket konstant 93-94 procent oavsett barnets ålder. Män med mycket långa arbetstider tycks alltså slå av något takten när barnen är i förskoleåldern. Men den avgörande skillnaden mellan män och kvinnor i arbetstidshänseende framför allt i småbarnsfamiljer kvarstod dock.

Tabell 13. Arbetstidens längd för ensamstående män och kvinnor 16-64 år, fördelade efter barninnehav, procent.

1-19 20 21-29 30-34 35-39 40 41- S:a syss

Män barn 0,3 år l l l 46 år | l I | 7-11 år 2 0 2 12 12 56 11 4 100 12-16 år 0 3 2 2 9 57 21 8 100 utan barn 4 l 1 l 6 43 1l 32 100

TOTALT 4 l 1 l 6 44 1l 31 100

Kvinnor barn 0-3 år 2 5 10 21 10 22 3 26 100 4-6 år 3 6 15 30 8 23 l 14 100 7-11 år 3 5 10 19 14 33 7 10 100 12-16âr 2 5 10 ll 9 44 8 100 utan barn 7 5 4 5 10 31 5 34 100

TOTALT 6 5 5 8 l 1 32 5 30 100

Gruppen ensamstående män med barn var en liten grupp. Särskilt gruppen män med barn under 7 år var liten. Därför redovisas inte resultatet för den gruppen. Det kan emellertid konstateras att det var en relativt stor andel ensamstående män med barn som arbetar heltid. Andelen deltidsanställda var emellertid betydligt högre än för giftasamboende män i motsvarande situation. Drygt 10 procent av de sysselsatta ensamstående männen med barn arbetade deltid. Ensamstående utan barn är en heterogen grupp. Den består av personer i alla åldrar. studerande, nyetablerade arbetsmarknaden, ungkarlar i olika åldrar

50 Bilaga 1 sou 1989:53

och frånskilda utan hemmavarande barn. I gruppen finns många studerande med extraknäck vilket visar sig i en högre andel deltidssysselsatta bland männen i den här gruppen än vad som gäller generellt för män. Ensamstående kvinnor visade ett tydligt mönster vad avser arbetstidens längd och det yngsta barnets ålder. Av ensamstående mödrar med barn under 4 år arbetade 47 procent heltid, när barnet var över 12 år var det 70 procent. I princip ökade andelen heltidssysselsatta med barnets stigande ålder. Andelen med kort deltid minskade med barnets stigande ålder. Notabelt är dock att mödtill barn som var mellan 4 och 6 år i mindre utsträckning arbetade heltid än rar de med de yngsta barnen. Orsaken till detta skall vi återkomma till i avsnittet om frånvaro och faktiska arbetstider. Dessutom var det mycket i den gruppen hade mycket långa arbetstider. Av de ensamstående mödrarna till tonårssom barn var det var åttonde som normalt arbetade mer än 40 timmar per vecka. T0talt var det 117 000 sysselsatta ensamstående kvinnor med barn under 17år. Av ensamstående kvinnor utan barn arbetade en stor andel heltid, 69 procent.

10.3 Faktiska arbetstider och frånvaro

Den vanligen arbetade tiden varierade alltså kraftigt mellan olika hushållstyper. Den faktiska arbetstiden är också beroende av den varierande frånvaron i olika hushåll. På grundval av resultatet i AKU för de månader undersökningen omfattade har gjorts beräkningar av frånvaro, faktiska arbetstider och sysselsättning i olika hushåll. Resultatet redovisas i tabell 14. Vi har särredovisat gruppen hushåll där det yngsta barnet ännu inte fyllt ett år for att specialstudera den gruppen. Vi skall igenom tabell 14kolumn för kolumn. I första kolumnen redovisas andelen sysselsatta. Mönstret är välkänt. Skillnaderna mellan könen är små. Av männen var 84 procent och av kvinnorna 77 procent sysselsatta. Det var cirka 3 procentenheter lägre for båda könen än genomsnittet for helåret 1987. Ensamstående hade en betydligt lägre sysselsättningsgrad än gifta och samboende. Skillnaderna mellan könen var som störst när barnen var som yngst. Då var skillnaden över 10 procentenheter. I kolumn två och tre redovisas andelen sysselsatta som var i arbete under mätveckan respektive delvis frånvarande. Tabellen är så konstruerad att andelen i arbete minus de delvis frånvarande visar andelen som inte har någon frånvaro under mätveckan. Frånvaron var högst när barnen var små och då var också skillnaden mellan könen störst. Endast 10-15 procent av kvinnor med barn under ett år var närvarande och av dessa var omkring hälften delvis frånvarande. Gifta män med småbarn hade en frånvaro på procent vilket var en hög frånvaro for män. Skillnaderna var små mellan män och kvinnor när barnen blivit större och i familjer där man saknade barn. I kolumn fyra redovisas den vanligen arbetade tiden som ett genomsnitt for de sysselsatta. Skillnaden var stor mellan könen, men däremot varierade den förbluffande lite mellan familjer med barn i olika ålder. Män hade vanligen en tid på mellan 40 och 43 timmar per vecka oavsett hur gamla barnen var. Kvinnor hade en arbetstid på mellan 30 och 35 timmar i genomsnitt. Om man undantar mödrar till de allra minsta barnen fanns det for kvinnor en viss tendens till ökad arbetstid med barnets stigande ålder. Eftersom just mödrarna till de

sou 1989:53 Bilaga 1 51 Tabell 14. Faktiska arbetstider i olika hushållstyper. Syssel- % av syssels Vanlig Faktisk arbetstid satta % I arb Frânv arbtid per person

yngsta barnen var frånvarande i så stor utsträckning tyder det på att dessa kvinnor var föräldralediga men inte hade ändrat sitt arbetstidsmått hos arbetsgivaren. När de åter kommer i arbete börjar de med att minska arbetstiden, för att när barnen blir äldre öka sin arbetstid något. I kolumnerna fem, sex och sju redovisas den faktiska arbetstiden fördelad personer i arbete, per sysselsatt och i befolkningen. Skillnaderna mellan den vanligen arbetade tiden och den faktiska arbetstiden per person i arbete var små. Något förenklat innebär det att övertiden och deltidsfrânvaron var ungefär lika stora. Det gällde för alla utom för kvinnor med småbarn, där grupper den faktiska arbetstiden var lägre. När den faktiska arbetstiden sysselsatt per och person i befolkningen beräknas slår den varierande frånvaron och sysselsättningsandelen igenom. Skillnaderna mellan män och kvinnor blir tydliga.

52 Bilaga 1 SOU 1989:53

Medan gifta mäns faktiska arbetstid varierade mellan 35 och 40 timmar per vecka var motsvarande arbetstid for gifta kvinnor mellan 3 och 29 timmar beroende på barnets ålder. Det blir med den här beräkningsmetoden uppenbart att det är kvinnorna som tar ansvaret for barnen när de är små. Det är kvinnorna som får använda sin arbetstid som dragspel när familjesituationen så kräver. Det är uppenbart att kvinnor därigenom förlorar både inkomst, ATP-poäng och karriärmöjligheter under den här perioden i livet.

10.4 Hushållens arbetstidsformer

När man kopplar samman arbetstidsformerna i hushåll med gifta och samboende finner man att dagtid på vardagar for båda var den vanligaste kombinationen av arbetstidsformer. Det gällde för 29 procent av alla hushåll. Rent statistiskt borde den kombinationen förekommit i 25 procent av hushållen. Dagtidsarbetande män och kvinnor var alltså giftasamboende något mer med varandra än vad som skulle gälla rent statistiskt. I än högre utsträckning gällde detta skiftarbetande. Närmare varannan skiftarbetande kvinna var gift med en skiftarbetande man, trots att endast var tjugonde man arbetade skift. Skiftarbete är koncentrerat till vissa industrier, vissa orter och då blir det naturligt att två skiftarbetande träffar varandra.

Pabell 15. Arbetstidsformer fördelade på olika hushåll, procent.

M A N N E N Dagtid Regel Oregb Ls Arb SUMMA m-f m-s försk obekv sch ski övr

N End lösö

—

Den näst vanligaste kombinationen var att mannen arbetade dagtid på vardagar och kvinnan schemalagd arbetstid, och därefter att mannen arbetade dagtid och kvinnan inte arbetade alls. Det var relativt ovanligt att båda makarna arbetade oregelbundet och obekvämt, även om det var fallet i 6 procent av alla hushåll.

sou l989:53 Bilaga 1 53

Skillnaderna mellan hushåll med varierande ålder yngsta barnet var mycket små. Visserligen ökade andelen hushåll där båda arbetade dagtid med barnets stigande ålder. Det skedde ingen förändring av andelen hushåll där båda arbetade oregelbundet. Även när studerar arbetstidsform för individer olika hushåll variaman ur var tionerna små. Det går inte att urskilja något bestämt mönster for olika familjers arbetstidsform. Skillnaderna var väsentligt mycket mindre än de skillnader som fanns mellan olika åldrar. Föräldrar till barn i varierande ålder är olika gamla. Föräldrarna har kommit in på arbetsmarknaden vid olika tidpunkter. Med tanke detta är det kanske mer förvånande att skillnaderna inte var större.

10.5 Helg- och nattarbete

Det var omkring var tredje sysselsatt person som arbetade på lör-ocheller söndagar. I tabell 16redovisas hur de fördelas olika hushållstyper. Där framgår att skillnaderna var relativt små. Framför allt i familjer med giftasamboende tycks barnets ålder inte spela någon roll för förekomsten av helgarbete. I gruppen ensamstående kvinnor utan barn var andelen helgarbetande över 40 procent. Förutom denna grupp var andelen mellan 28 och 35 procent.

Tabell 16.Förekomst av helgarbete i olika hushållstyper, fördelat på kön, tusental procent.

Män Kvinnor Båda könen

Giftasammanboende

Ensamstående

54 Bilaga 1 sou 1989:53

Vi har även undersökt förekomsten av nattarbete för sysselsatta i olika familjesituationer. Av tabell 17framgår att det små var skillnader mellan olika hushålls-

typer vad avser förekomsten nattarbete. Män arbetade av något mer på natten än vad kvinnor gjorde oavsett vilken familjesituation man befann sig Där det fanns skillnader det så var snarare att personer utan barn arbetade på i natten något mindre utsträckning än personer med barn.

Det kan konstateras att 85 000 småbarnsföräldrar hade åtminstone en del av sin arbetstid förlagd på natten, 4 000 ensamstående föräldrar. varav Det var 76 000 arbetade som både på nätter och helger. Bland småbarnsför-

äldrar var detta vanligare i familjer med gifta och samboende 9 procent än bland ensamstående föräldrar 6 procent. Av alla sysselsatta det 7 var procent som hade sin arbetstid förlagd både till helger och nätter. Det antyder att åt-

minstone en del småbarnsföräldrar använde obekväma arbetstider för den ena

maken för att på så sätt ordna bamtillsynen.

Tabell 17. Förekomst nattarbete i olika hushållstyper, av tusental procent.

Män Kvinnor Båda könen

Giftasammanboende

Ensamstående

Med barn 0-3 år - 1 6 2 9 -

Vi har undersökt när personer ur olika hushållstyper börjar arbeta. Skillnader-

na mellan familjer med och utan barn, respektive familjer med barn i olika ål-

der var små. Omkring 64 000 föräldrar till förskolebarn började arbeta före kl.

6.45 på morgonen. Endast liten del en var ensamstående föräldrar, vilket indi-

kerar problemen med barnomsorg så tidigt på morgonen.

Beträffande avslutningen arbetsdagen fördelat av på personer i olika familjesituationer var skillnaderna små. En något större andel småbarnsföräldrarna av slutade sin arbetsdag tidigare än icke barnfamiljer, sannolikt därför att de arbe-

tade deltid. Det var ändå relativt vanligt småbarnsföräldrar att slutade sin ar-

sou 1989:53 Bilaga 1 55

betsdag kvällen. Det var 141000 föräldrar till förskolebarn som slutade senare än klockan 17.45 och 61 000 senare än klockan 20.00. Av de föräldrar som slutade på kvällen var 3 procent ensamstående.

10.6 Förekomst

av barnomsorg

Till personer med barn under 12år ställdes frågan om barnetbarnen har någon form av barnomsorg utanför hemmet, t.ex. daghem, fritidshem, dagmamma eller liknande och vem som lämnar och hämtar barnetbarnen till och från barnomsorgen samt hur mycket den sammanlagda restiden per dag förlängs av att lämna och hämta barnet vid barnomsorgen. 63 procent av de sysselsatta med förskolebarn hade barnomsorg utanför hemmet, 56 procent av fäderna och 70 procent av mödrarna. Skillnaden mellan könen beror främst på att småbarnspappor hade högre sysselsättningsandel än småbarnsmammor. Den intressantaste skillnaden mellan könen gällde sysselsatta med olika arbetstidsformer. Andelen förskolebarn med barnomsorg varierade inte så mycket med faderns arbetstidsform som med moderns. Visserligen var det 59 procent av de vardags- och dagtidsarbetande fäderna som hade barnomsorg för sina förskolebarn och bara 50 procent av de skiftarbetande fádernas barn. För kvinnorna varierade emellertid förekomsten av barnomsorg betydligt mer mellan sysselsatta med olika arbetstidsformer. Mindre än hälften av kvinnor med regelbundna men förskjutna arbetstider, Skiftarbete och övriga oregelbundna arbetstider hade barnomosorg för sina förskolebarn. Nästan fyra av fem med dagtidsarbete på vardagar har barnomsorg utanför hemmet. Två orsaker kan sökas till detta förhållande. Antingen har föräldrarna valt att saxa arbetstiderna för att ordna barnomsorgen detta sätt. Eller också är det ett uttryck för att det är omöjligt att ordna barnomsorg. Undersökningens resultat pekar på att det finns ett behov av barnomsorg obekväma arbetstider om alla förskolebarn skall garanteras en plats inom barnomsorgen. Mannen hade ett lika stort ansvar som kvinnan för transport till och från barnomsorgen. Iomkring en fjärdedel av hushållen hade mannen huvudansvaret, i en fjärdedel var det kvinnan och i omkring hälften av hushållen var ansvaret delat. Detta gällde oavsett vilken fördelning på arbetstider som fanns inom familjen. Kvinnans ansvar minskade något och det delade ansvaret ökade om båda arbetade heltid jämfört med om kvinnan arbetade deltid och mannen heltid. Det finns inga jämförelsedata från tidigare men det är ett rimligt antagande att mannens ansvar ökat över tiden. Detta kan vara en anpassning till de förhållanden som råder på arbetsplatsen där männen i mycket större utsträckning har möjlighet att själva inom vissa ramar bestämma när arbetsdagen skall börja och sluta. Det var drygt hälften av småbarnspapporna som hade dessa flexmöjligheter jämfört med en dryg tredjedel av småbarnsmammorna. I genomsnitt tog det knappt 20 minuter per dag att hämta och lämna barnen vid barnomsorgen. Det tog något längre tid för deltidsarbetande än for heltidsarbetande. Detta kan vara ett uttryck för att de deltidsarbetande har mera tid för omsorg om barnen i samband med hämtning och lämning.

56 Bilaga 1 sou 1989:53

Figur 12. Förekomst av barnomsorg, föräldrar till förskolebarn fördelade efter arbetstidsform. 100 9° Ä . eo 70 E ,u : a..

3‘r£9e1n

5°

z

5° 4 maskin 40 ;schema

33%;

t :Regeln

; E förskj

ffffiffi

20 Dagtid

:SME

i

;M5 ‘m,1:$d

Figur 13. Ansvar for hämtning och lämning vid barnomsorg. 100 so

ao 70

en 49

S E

40 In å 20 invest mav

i kvirnan

w : EIZIend :na-v Dr kvimaw

Hanan Kvimaw Delat ansvar

Det fanns inga markanta skillnader i tid för hämtning och lämning med avseende på restidens längd vilket borde vara ett gott test på att man uppfattat frågan om restidens längd rätt, nämligen att den gällde exklusive tid för hämtning och lämning av barn. Av tabell framgår att det tog högst 20 minuter att hämta och lämna barnen vid barnomsorgen för 56 procent av de deltidsarbetande och 71 procent av de heltidsarbetande. För 13 procent av dem som arbetade deltid tog hämtning och

sou 1989:53 Bilaga 1 57

lämning minst 45 minuter. Kombinationen av långa restider och betydande tidsinsats för hämtning och lämning av barn var relativt ovanlig. Av de deltidsarbetande var det 4 procent som hade en restid på minst en timme per dag och minst en halvtimmes tid for hämtning och lämning av barn. Motsvarande siffra for heltidsarbetande var l procent.

Tabell 18. Restidens längd, tid för hämtning och lämning av barn inom barnomsorg, fördelning på arbetstid. procent.

Restid: 0 1-10 11-30 31-60 61-90 91- mindag SUMMA

D Förläng- E ning:

H

D Summa 2 14 35 30 9 7 100

10.7 Övertid och bissysla

procent av männen och 10 procent av kvinnorna arbetade övertid eller mertid under mätveckan. Skillnaderna mellan män med barn och utan barn var små. Den skillnad som fanns pekar mot att män med barn arbetade över mer än män

utan barn. Gifta och sammanboende män arbetade över i betydligt större ut-

sträckning än ensamstående män. Av kvinnorna var det mödrar med små barn som i liten utsträckning arbetade över. Av dessa var det omkring 5 procent som hade övertid, medan drygt 10 procent av övriga grupper arbetade övertid. De som arbetade övertid utförde i genomsnitt näst intill samma antal övertidstimmar familjesituation. Övertiden avsåg mellan 7 och 9 timmar i oavsett genomsnitt för samtliga familjetyper och både för män och kvinnor. Enda undantaget var ensamstående föräldrar till riktigt små barn, där den genomsnittliga Övertiden var betydligt kortare. Det var också den grupp där den minsta andelen arbetade Övertid. Att ha extra-knäck var något vanligare bland män än bland kvinnor. Andelen personer med bisyssla varierade i någon mån med förekomsten av barn. Det var en något större andel män med barn som hade bisyssla än barnlösa män. Andelen kvinnor som hade bisyssla var stigande med yngsta barnets ålder.

58 Bilaga 1 sou 1989:53

Det är ändå förvånande små skillnader i förekomst av övertid och bisyssla mellan olika hushållskategorier. Skillnaden mellan män och kvinnor var heller inte särskilt stor. Vi har emellertid ingen fördelning på övertid respektive mertid. På goda grunder kan man emellertid misstänka att kvinnorna i större utsträckning arbetade mertid utifrån en deltidsanställning än männen gör.

10.8 Val arbetstidsförläggning

av Genom den attitydundersökning som arbetstidskommittén genomfört har fått en uppfattning om i vad mån arbetstidernas förläggning helt eller delvis sammanföll bland hushåll med giftasamboende samt i vilken utsträckning man saxade sina arbetstider. Av samtliga hushåll med giftasamboende hade makarna i 14 procent av hushållen helt eller nästan helt överensstämmande arbetstidsförläggning. I 8 procent av hushållen sammanföll ingen eller nästan ingen del av arbetstiden. I 20 procent började eller slutade man inte samtidigt. 140 procent av hushållen varken började eller slutade makarna samtidigt men en stor del av arbetstiden överensstämde ändå. Att arbetstiden inte alls överenstämde var dubbelt så vanligt för deltidssysselsatta för heltidssysselsatta. Det var också dubbelt så vanligt bland förskolesom föräldrar bland andra giftasamboende. Helt överensstämmande arbetstisom der hade endast 7 procent av förskoleföräldrarna. Frågan ställdes också varför hushållen valt sin arbetstidsförläggning. Det är främst motiven för förskolebarnens föräldrar arbetstidsförläggning som är intressant. Bland dem som hade arbetstider som inte alls överensstämde var det 27 procent föräldrarna som motiverade det med att klara barntillsynen, 47 procent av för att det bäst för barnen, 7 procent att det passade föräldrarna bra och 14 var procent att de inte själva kunde påverka sin arbetstid. En stor majoritet 74 procent motiverade således sina saxade arbetstider av omsorg om barnen. Av dem som hade helt överensstämmande arbetstider motiverade 5 procent det med barntillsyn men hela 47 procent att de kunde påverka arbetstiderna. Det var endast procent som motiverade dessa arbetstider med omsorg om barnen. I de fall maken inte arbetade var det 46 procent som motiverade det med att det var bäst för barnen och 9 procent att det var för att klara barnomsorgen. Notabelt är dock att var fjärde person där maken inte arbetade inte besvarat frågan. När vi studerar de här frågorna skall komma ihåg att endast var svaren fjärde familj med helt saxade arbetstider hade barnomsorg utanför hemmet medan motsvarande gällde för omkring hälften av familjer med helt överensstämmande arbetstider och i två tredjedelar där en stor del av arbetstiden sammanföll men där makarna inte började ocheller slutade samtidigt. Siffrorna gäller för familjer med barn under 12 år. Även med hänsyn till den varierande barnomsorgen är det ändå remarkabelt att motiven för arbetstidsförläggningen var så olika. Motivkretsen var helt annorlunda för familjer med saxade respektive överensstämmande arbetstider. Det slår dessutom igenom på de mellanformer av arbetstidsförläggning som fanns arbetstider desto färre motisom svarsalternativ. Ju mer sammanfallande verar det med omsorg om barnen.

sou 1989:53 Bilaga 1 59

Arbetstider för företagare och anställda med olika facklig tillhörighet

Övergripande

11.1 struktur

och organisationsgrad

Av de sysselsatta var 91 procent, drygt 3,9 miljoner, löntagare. Det fanns således drygt 400 000 företagare och medhjälpare till företagare vilka utgjorde 9 procent av alla sysselsatta. Av löntagarna var omkring 83 procent fackligt organiserade. Det är samma andel som Anders Kjellberg redovisar i en internationell studie från år 1986. Av de heltidsanställda var det enligt vår undersökning 84 procent och de deltidsav anställda 78 procent som var organiserade. Mellan män och kvinnor fanns ingen skillnad i organisationsgrad. Bland kvinnorna var ungefär lika stor andel hel- och deltidsanställda organiserade, medan endast 62 procent av de deltidsanställda männen var fackligt anslutna. En annan skiljelinje i facklig organisationsgrad går mellan de som har en fast anställning och de är tidsbegränsat som anställda. 85 procent av de fast anställda jämfört med 62 procent de tidsav begränsat anställda var fackligt organiserade. De anställda har delats in efter medlemskap i facklig huvudorganisation, LO- TCO- och SACOSR-anslutna. Till gruppen övrigaoklassiñcerade hänförs de som tillhörde annan facklig organisation och organiserade inte kunsom nat uppge vilken organisation de tillhörde. De att de inte anslutsom uppgav var na till någon facklig organisation redovisas som oorganiserade.

Figur 14. De sysselsattas fördelning efter facklig tillhörighet.

LO 42. O.

FÖRETAGARE 9. 0.

OORGANISERADE 15-07- 2S,0’, TCO OKLASSIFICERADB 2. 07 5- 07- SACOSR

60 Bilaga I sou 1989:53

Företagare och medhjälpare är de sysselsatta som inte har någon anställning i sin huvudsyssla. Företagare som har aktiebolag kan räknas som företagare. Som medhjälpare räknas familjemedlem i eget företag. De beräknas uppgå till omkring 20 000 personer. I fortsättningen använder vi beteckningen Företagare för hela denna grupp.

11.2 Arbetstidens längd

Vad gäller arbetstidens längd förelåg påtaglig skillnad mellan anställda och en företagare. Av företagarna 57 procent att de normalt arbetade mer än 40 uppgav timmar per vecka. En anställd kan normalt arbeta mer än 40 timmar per vecka av i princip två skäl: han eller hon har en bisyssla eller arbetstiden är oreglerad. Var tionde anställd hade normalarbetsvecka mer än 40 timmar. Det var nästan dubbelt en så vanligt för SACOSR-medlemmar som för LO- och TCO-medlemmar. Nästan var fjärde manlig SACOSR-medlem arbetade mer än 40 timmar per vecka. Andelen arbetade mindre än 35 timmar per vecka, dvs. definitionen for som deltidsarbete, 16 procent bland företagare och 26 procent bland de anställvar da. Av dem arbetade mindre än 20 timmar per vecka var mer än hälften som oorganiserade. Inom LO fördelningen hel- och deltidsanställda densamma som för var samtliga sysselsatta. Av de LO-anslutna kvinnorna var det närmare hälften som arbetade deltid och av männen var det 5 procent. Av TCO: kvinnliga medlemmar en något mindre andel deltidsanställda, s var 38 procent. Av de kvinnliga SACOSR-medlemmarna arbetade endast 28 procent deltid. De manliga TCO- och SACOSR-medlemmarna arbetade dock deltid i lika stor utsträckning övriga män. Av de oorganiserade arbetade var som tredje deltid och särskilt bland männen var deltidsandelen högre än vad som gällde for samtliga män. Skillnaderna i förekomst av deltidsarbete får konsekvenser for den normala medelarbetstiden. Manliga företagare hade 10 timmar längre medelarbetstid än manliga anställda och kvinnliga företagare 4 timmar längre än kvinnliga anställda. Bland de anställda männen fanns små skillnader i medelarbetstid beroende facklig tillhörighet. Den var 39-40 timmar för alla kategorier manliga anställda. Kvinnor inom SACOSR arbetade emellertid omkring 4 timmar mer än LO-kvinnorna och 7 timmar mer än de oorganiserade. Det betyder att SACOSR-kvinnorna hade en medelarbetstid 37 timmar, TCO-kvinnorna på 35 timmar och LO-kvinnorna 33 timmar. Kvinnliga Företagares medelarbetstid var 37 timmar.

11.3 och anställdas arbetstidsformer

Företagares

Förekomsten olika arbetstidsformer varierar for företagare och anställda av samt mellan de anställda efter facklig tillhörighet. De LO-anslutna arbetade i mindre utsträckning dagtid än andra grupper arbetsmarknaden. Detta berodde emellertid helt att de LO-anslutna kvinnorna arbetade dagtid i mindre utsträckning än andra. Det var endast drygt hälften LO-kvinnorna som arbetade dagtid och blott 43 procent hade dagav

sou 1989:53 Bilaga 1 61

tidsarbete vardagar. Mer än var tredje LO-kvinna hade oregelbundna och obekväma arbetstider. Det var LO-kvinnorna inom vården, omsorgen och handeln som oftast arbetade oregelbundet. Det var de schemalagda arbetstiderna som var vanliga bland LO-kvinnorna. Mer än var fjärde arbetarkvinna arbetade enligt schema, jämfört med procent för samtliga anställda. Av LO:s kvinnliga medlemmar under 25 års ålder var det närmare hälften, 64 000 personer, som hade oregelbundna arbetstider och endast var tredje arbetar dagtid vardagar. De manliga arbetarna hade inte dagtid i mindre utsträckning än andra arbetsmarknaden. Det var hela 65 procent av de LO-anslutna männen som hade dagtidsarbete. Det var emellertid den stora förekomsten av Skiftarbete som utmärkte de manliga LO-medlemmarna. Var åttonde LO-man arbetade skift och de utgjorde två tredjedelar av alla skiftarbetare. Skiftarbetet var särskilt vanligt bland ungdomarna. Var sjätte manlig LO-medlem under 25 år arbetade skift. Dock skall konstateras att även dagtidsarbete var vanligt bland dessa, 61 procent arbetade dagtid vardagar. TCO-medlemmarna var de som i störst utsträckning arbetade dagtid alla av grupper arbetsmarknaden. Närmare 80 procent av alla TCO-anslutna arbetade dagtid varav det stora flertalet arbetade måndag till fredag. I dessa avseenden fanns heller inga skillnader mellan män och kvinnor. Ungefär lika stor andel av TCO:s män som av dess kvinnor arbetade oregelbundet och obekvämt. Däremot fanns en relativt stor skillnad inom denna arbetstidsform. Av TCO:s kvinnor arbetade procent schemalagd arbetstid, vilket endast 9 procent av

TCO:s män gjorde. Övrigt oregelbundet arbete hade 6 TCO:s män

procent av medan det var hälften så vanligt bland kvinnorna inom TCO. Skillnaderna mellan olika âlderskategorier var små även om gruppen 55 âr och äldre i något större utsträckning arbetade dagtid än de yngre TCO-anslutna. SACOSR:s medlemmar arbetade dagtid i nästan lika stor utsträckning som TCO:s. 77 procent av SACOSR:s medlemmar arbetade dagtid, 69 procent vardagar. Vardagsarbetet var något vanligare bland männen än bland kvinnorna. Gruppen som hade regelbundna men förskjutna arbetstider var liten inom SACOSR, endast 2 procent. Drygt var femte medlem arbetade oregelbundet och obekvämt vilket var en något lägre andel än bland övriga anställda. Skiftarbete var mycket ovanligt bland SACOSR-anslutna. Däremot det övriga var oregelbundna arbetet nästan dubbelt så vanligt som bland andra kategorier av anställda. Av ungdomarna var det 53 procent som arbetade dagtid vardagar medan motsvarande gällde för 75 procent av de äldsta SACOSR-anslutna. Det var särskilt markant bland de manliga SACOSR-ungdomarna varav endast var tredje arbetade dagtid vardagar och drygt var fjärde hade schemalagd arbetstid. De oorganiserades fördelning olika arbetstidsformer hade stora likheter med den som gällde för samtliga anställda. Det fanns dock en större grupp bland de oorganiserade som enbart arbetade på lördagar och söndagar. Företagarnas arbetstidsformer fördelade sig ett helt annat sätt än de anställdas. Det var endast 45 procent som hade dagtidsarbete och mindre än en fjärdedel av företagarna hade dagtidsarbete enbart på vardagar. Det regelbundna men förskjutna arbetet var vanligare bland företagare än bland anställda. Främst var det dock det oregelbundna arbetet som utmärkte företagarnas arbetstidsförläggning. Hela 41 procent hade denna arbetstidsforrn och nästan hela

62 Bilaga 1 sou 1989:53

Figur 15. Arbetstidsförläggning, fördelad efter facklig tillhörighet och kön. Dagtid 60.07. fl|.l.’

4. U7.övr oregelb

12.0‘. Skift Dagtid 6.W m — s 9. 9.0’. Schema 43.0- Dagtid Manliga LO-medlanmar

lb

29.07. Schema Kvirnliga L0-medlelrmar

5.CV. övr oregelb 2,W, Skift

EW Schema 3.0’.

.oz §33

Mmliga TCO-rnedlemnar

Dagtid 72.07. m - fr

,,‘:/// i 30.övr oregelb i 1.0. Skift

15-07-

-1;\

,.: Schema

5.07. 4.0‘.12 fêgåkj 1b Dagtld . m-s Kvinnliga TCO-medlemrnar

sou l989:53 Bilaga 1 63

Dagtid 72.0‘. m - fr

10.0. övr oregelb

Mail i9-3 T9-Inedlenlnar

Dag ‘ 66.0‘. m

9; , W 11.1 övr

13.0. schema

Kvinnliga SFDtJSR-medlenmar åagtåd ZLW. Zsiw Dagtid m - r

Regelb 12 0. förskj Schema 2.07.

40.07. övr oregelb Manliga iaretagarerned1 älpare 21.0. Dagtid Dagtid 23.0’. i f m-s

1 W Enbart . löSö Regelb 19-U4 förskj

Schema 2. 0. 34,02 övr oregelb Kvirnl iga företagarenamn älpare

64 Bilaga 1 sou 1989:53

gruppen hade vad kallar övrigt oregelbundet arbete. Några skillnader mellan manliga och kvinnliga företagare fanns inte. Däremot var det oregelbundna arbetet än vanligare i de yngsta åldersgrupperna av företagare.

11.4 Helg- och nattarbete

Helgarbete

Beträffande helgarbetet gick det en skarp skiljelinje inom LO-kollektivet mellan män och kvinnor. De manliga LO-medlemmarna arbetade i mindre utsträckning helger än vad övriga sysselsatta gjorde. Det var 23 procent av LOmännen som arbetade på lördagar eller söndagar. Däremot var helgarbete mycket vanligt bland LO-kvinnorna. Hela 44 procent av dessa arbetade helger. Det fanns ingen kategori av anställda som arbetade helger i så stor utsträckning som LO-kvinnorna. Av TCO: s medlemmar arbetade en knapp femtedel lördagar ocheller sönda gar. Det var en betydligt mindre andel än av alla sysselsatta. Det fanns heller ingen skillnad mellan manliga och kvinnliga TCO-medlemmar. Av SACOSR:s medlemmar arbetade knappt en fjärdedel på helger, en något större andel av kvinnorna än av männen. Den grupp som i särklass arbetade mest helger var företagarna. Hela 70 procent arbetade helger och det fanns ingen större skillnad mellan manliga och kvinnliga företagare. Var fjärde företagare arbetade dessutom minst tre helger per månad.

Nattarbete Anställda och Företagare hade nattarbete i ungefär lika stor utsträckning. Däremot fanns det stora skillnader mellan olika grupper av anställda. Av tabell 19 framgår det t.ex. att andelen mån inom LO som hade en del av sin arbetstid forlagd natten var fyra gånger så stor som bland kvinnor i SACOSR.

Tabell 19. Nattarbete efter facklig tillhörighet, tusental, procent av gruppen.

sou 1989:53 Bilaga 1 65

Närmare sex av tio som arbetde på natten var LO-medlemmar. Av de LOmedlemmar som arbetade på natten hade 76 000 personer en tjänstgöring som innebar att de alltid arbetade på natten. Det 122 000 manliga och 78 000 var kvinnliga LO-medlemmar som hade nattarbete. På den här punkten skiljde sig alltså det könsmönster som kommit fram tidigare och innebar att de som obekväma arbetstiderna främst innehades av de kvinnliga arbetarna. Det var emellertid dubbelt så vanligt bland kvinnor att ha ständigt nattarbete det som var bland män inom LO, 6 respektive 3 procent. Tjänstemännen inom PCO arbetade i mindre utsträckning på natten än andra grupper. Var tjugonde TCO-medlem arbetade natten någon gång och 2 procent hade ständigt nattarbete. Det ständiga nattarbetet var mest utbrett bland de kvinnliga TCO-arna, av vilka 000 hade ständigt nattarbete. Mer än hälften av de kvinnliga ICO-medlemmar som arbetar nattetid hade ständigt nattarbete. Inom SACOSR var det likaledes var tjugonde som arbetade nattetid. Också bland SACOSR:s medlemmar var det männen arbetade natt i störst utsom sträckning. Det var också mycket få, ett par tusen personer som hade ständigt nattarbete. Det var 29 000 företagare som uppgav att nattarbete ingick i deras arbetstider. Omkring var femte av dessa arbetade ständigt på natten. Nattarbetet var dubbelt så vanligt bland manliga företagare som bland kvinnliga företagare.

Arbetsdagen och arbetsveckan

Under de fyra morgontimmarna mellan kl. 5.30 och 9.30 började 86 procent av alla personer som var i arbete under dagen. Drygt hälften kvinnorna började av under de båda senare timmarna och drygt hälften av männen under de båda första morgontimmarna. LO:s manliga medlemmar var särskilt tidiga. Om man räknar in även de som började arbeta under natten var det drygt tre fjärdedelar av LO-männen som börjat sin arbetsdag senast klockan 7.29. Det var ett procent började par som arbeta under natten, dvs. mellan midnatt och kl. 5.00. Det var närmare femvar te manlig LO-arbetare som började sitt arbete innan dagtidsarbetet börjar, kl. 6.45. Vidare kan noteras att omkring 3 LO-männen började arbeta procent av kvällstid, i det här fallet definierat som mellan klockan 17.30 och midnatt. De kvinnliga LO-medlemmarna började oftast än männen. Det senare var omkring hälften så stor andel av de kvinnliga arbetarna som började arbeta före kl. 6.45 som det var for de manliga arbetarna. Nästan femte LO-kvinna börvar jade dessutom arbeta mitt dagen, dvs. mellan kl. 9.30 och 17.29 eller kvällstid. TCO- och SACOSR-medlemmar började arbeta betydligt senare än arbetare. Det var heller inte så stora skillnader mellan könen inom dessa kategorier även om kvinnorna började arbeta något senare än männen, särskilt inom TCO. Det var ytterst ovanligt att TCO- och SACOSR-anslutna började arbeta natten eller extremt tidigt. Var tjugonde TCO-medlem gjorde det medan motsvarande gäller för mindre än l procent av SACOSR:s medlemmar. Därutöver var det mindre än l procent av dessa organisationers medlemmar som började arbeta kvällen eller natten. TCO:s medlemmar började till mycket stor del arbeta mellan kl. 6.30 och 8.29. SACOSR:s medlemmar hade sin start koncentrerad till mellan 7.30 och 9.29.

66 Bilaga 1 sou 1989:53

Figur 16. Arbetsdagens början.

ä so En 70 so 5° 40 numret 30 . zooma. 20 ämmsa 10 1130 III. 0 3 maa Lo 05.30-05.23 07.30-ca. 06.30-07.8 ca. 30-as. 3

Företagarna hade en spridd början sin arbetsdag. En relativt stor andel började arbeta tidigt men företagarna hade inte samma koncentration i sin start som anställda av olika kategorier. Arbetsdagens slut har analyserats utifrån hur stor andel i de olika grupperna som slutade sitt arbete på kvällen 17.45—24.00, natten 0.00—4.59 och mor-

gonen 5.00—7. 59. I fråga om arbetsdagens slut väljer vi alltså att studera hur

stor andel som slutar sitt arbetspass vid de mest udda tidpunkterna. Av tabellen framgår det att det var ovanligt att avsluta sitt arbete under natten eller morgonen. Pâ morgonen var det mest LO-medlemmar som avslutade sitt arbete. Att avsluta arbetsdagen på kvällen var vanligast bland företagarna. Drygt hälften av dem slutade sitt arbete senare än klockan 17.45. LO- och TCO-anslutna slutade i liten utsträckning sitt arbete på kvällstid jämfört med andra grupper. Det var en femtedel av LO-kvinnorna som slutade arbeta kvällen. De manliga LO-anslutna hade en lika distinkt avslutning dagen som början. 45 procent av dem slutade arbeta mellan klockan 16.00 och 16.29. Av de kvinnliga LO-medlemmarna var det en förhållandevis stor grupp som slutade mellan tvâ och fyra eftermiddagen. Var fjärde LO-kvinna gjorde det. Av de manliga TCO-medlemmarna var det 68 procent som slutade mellan klockan 16.00 och 17.44. De kvinnliga TCO-medlemmarna hade avslutningen mer utspridd från två-tiden på eftermiddagen och framåt. Av tabell 21 framgår att företagarna hade den i särklass största andelen arbetstimmar förlagd till obekväm arbetstid. Var fjärde arbetstimme utfördes utanför dagtid pâ vardagar. Det var särskilt på helgdagarna och de tidiga kvällstimmarna som företagarna utförde en förhållandevis stor andel arbetstimmar.

SOU 1989:53 Bilaga 1 67

Tabell 20. Arbetsdagens slut, fördelat på kön och facklig tillhörighet, procent.

Kvällen Morgonen

LO män 13 2 kvinnor 20 3 båda könen 16 2

TCO män 15 0 kvinnor 14 l båda könen 15 1

SACOSR män 26 kvinnor 24 0 båda könen 25 O

Oorganiserade män 26 l kvinnor 27 1 båda könen 27 l

Företagare män 54 l kvinnor 56 l båda könen 55 l

Tabell 21. Arbete under veckans olika timmar fördelat efter facklig tillhörighet, procent av antalet arbetstimmar.

LO TCO SACOSR Oorg Föret Samtliga

68 Bilaga 1 sou 1989:53

Beträffande de anställda det de LO-anslutna som hade en stor andel arvar betstid utanför bekväm dagtid. För de LO-anslutna var det en förhållandevis stor andel arbetstimmar morgnar och nätter som gjorde att andelen arbetstid obekväm tid är stor. IlCO- och SACOSR-anslutna utförde den helt övervägande delen av sina arbetstimmar dagtid och på vardagar. Visserligen utförde SACOSR:s medlemmar en del arbete på tidig kvällstid men i övrigt var arbetstiden bekvämt förlagd för dessa grupper.

11.6 Möjligheter och restriktioner

En viktig aspekt arbetstiden är vilka möjligheter man har att själv påverka av förläggningen av den. Vi skall här undersöka möjligheterna att själv inom vissa började och slutade arbetsdagen, vilket här beramar bestämma när man nämner flextid, och i vilken utsträckning man brukade sluta tidigare på fredagar. LO:s medlemmar hade små möjligheter att påverka arbetsdagens början och slut. Ungefär var femte LO-medlem hade denna möjlighet. Skillnaden var liten mellan manliga och kvinnliga LO-medlemmar och likaså mellan hel- och deltidsarbetande. Tjänstemännen hade större möjligheter. Drygt varannan TCO-medlem hade denna flexibilitet. Bland männen var det 62 procent och bland kvinnorna 45 procent. Det större andel heltidsarbetande än deltidsarbetande som på var en av detta sätt kunde påverka sin arbetstid, 56 respektive 40 procent. Akademikerna hade än större möjligheter att påverka sina arbetstider. Drygt två tredjedelar SACOSR-medlemmarna hade flextid. Av männen var det heav 74 procent och av kvinnorna 62 procent. Företagarna den hade störst flexibilitet. Hela 83 procent av fövar grupp som retagarna kunde påverka när de började och slutade sitt arbete. I motsats till vad gällde för de anställda var det en något högre andel av deltidsföretagarna som som hade flextid. Bland företagarna fanns inga påtagliga könsskillnader i frågan om flextid. Andelen sysselsatta som brukade sluta tidigare fredagar steg med ökande frihetsgraderi arbetslivet. Det var 17 procent av LO-medlemmarna, 22 procent TCO-medlemmarna och 25 procent av SACOSR-medlemmarna som bruav kade sluta tidigare pâ fredagar. Lägg därtill att andelen dagtidsarbetande var lägst i LO-grupperna. Sammantaget var det var femte anställd och också var femte företagare som brukade sluta tidigare fredagar. LO:s medlemmar hade lediga fredagar gällde det för 2 Medan l procent av procent av TCO:s och SACOSR:s medlemmar. Av SACOSR:s kvinnliga medlemmar var det 4 procent som hade ledigt på fredagarna.

11.7 Övertid och

bisyssla

Omkring 14procent av de anställda arbetade övertid eller mertid under en vecka. Det var vanligast bland SACOSR-anslutna, av vilka nästan var fjärde arbetade övertid. Av de LO-anslutna arbetade 9 procent övertid och av de TCOanslutna 17 procent. Oorganiserade arbetade också övertid tämligen frekvent,

sou 1989:53 Bilaga 1 69

procent. Det förelåg däremot ingen stor skillnad mellan de olika kategorierna vad avser hur många timmar övertidsarbete som gjordes. Det var omkring 7-8 timmar per övertidsarbetande för alla kategorier. Kvinnor arbetade över i något mindre utsträckning än män. Det gällde för samtliga grupper av anställda. Det dock dubbelt så stor andel SACOSRvar kvinnor som manliga LO-anslutna som utförde övertidsarbete. Kvinnor som arbetade över utförde någon timme mindre övertidsarbete än män. Detta gällde emellertid inte LO-anslutna, där kvinnorna som arbetade över 7 procent gjorde lika många timmar som LO-männen. Företagare arbetar, rent deñnitionsmässigt, inte övertid. Det var omkring 8 procent av de sysselsatta som hade en bisyssla vid sidan av sitt ordinarie arbete. Också bisysslorna var ojämnt fördelade mellan olika grupper av anställda. Det var dubbelt så vanligt bland SACOSR-medlemmar att ha en bisyssla som bland LO- och TCO-medlemmar, procent respektive 7-8 procent. Av företagarna var det procent som hade ett extraknäck vid sidan av företaget. Det var något vanligare bland män än bland kvinnor att ha en bisyssla, 9 respektive 7 procent. Skillnaden var störst inom SACOSR där procent av männen och procent av kvinnorna hade en bisyssla. För övriga kategorier var skillnaden ett par procent. Både övertid och bisyssla kan upplevas som positiva möjligheter att utveckla sig i arbetet. Att ha en bisyssla vid sidan sitt ordinarie arbete är ett sätt att av skaffa sig extrainkomster. Det torde i allt väsentligt vara frivilligt valt. Det är uppenbart vanligare friare ställning man har på sitt arbete. Det var SACOSR-anslutna och företagare som främst hade möjlighet att utnyttja sitt kunnande vid sidan av sin anställning. De utnyttjade också möljligheterna mer än andra grupper. Övertidsarbete kan både tyda engagemang för sitt arbete och att arbetsbördan är så stor att den är omöjlig att klara under ordinarie tid. Det kan också komma plötsligt och vara omöjligt att förutse. Det skapar osäkerhet i familjelivet och svårigheter att planera och organisera sin tillvaro utanför arbetet. Också övertidsarbetet var vanligast inom SACOSR. Det är en väsentlig inskränkning i de betydande frihetsgrader som de annars har sina arbetsplatser.

11.8 Förekomst

av barnomsorg

Av tabell 22 framgår att det var TCO- och SACOSR-anslutna bäst försom var sörjda när det gällde att ha barnomsorg för sina småbarn. Omkring tre av fyra som hade förskolebarn i de här grupperna hade också barnomsorg. LOgrupperna hade i mindre utsträckning barnomsorg. Framför allt det de var kvinnliga LO-medlemmarna som hade barnomsorg i liten utsträckning. Förklaringen torde ligga i det faktum att de kvinnliga LO-medlemmarna arbetade oregelbundet i stor utsträckning. Företagarna hade barnomsorg i än mindre grad. till en del säkert beroende att de arbetade hemma.

70 Bilaga 1 sou 1989:53 Tabell 22. Förekomst av barnomsorg bland sysselsatta med barn yngre än 7 år fdrdelat på fackliga organisationer.

SOU 1989:53 Bilaga 1 71

12 Arbetstider i olika

regioner

Inledning och översikt

I detta avsnitt görs vissa regionala analyser av arbetstidens fördelning. Det kommer att gälla arbetstidens längd och sysselsättningsandel, arbetstidsformer och restider. Analysen görs utifrån h-regioner. H-regioner är områden med homogent befolkningsunderlag. Det finns sju h-regioner. Stockholms-regionen omfattar Stockholms län. Göteborgs-regionen omfattar Göteborg med omnejd, t.ex. Kungälv, Alingsås och Mölndal. Malmö-regionen utgörs förutom Malmö av, kommun, t.ex. Lund och Trelleborg. Större kommuner har mer än 90 000 invånare i en cirkel med 30 km:s radie från kommuncentrum, t.ex. Västerås, Eskilstuna, Uppsala, Linköping och Norrköping. Södra mellanbygden är kommuner med mellan 27 000 och 90 000 invånare inom 30 km:s radie från kommuncentrum samt mer än 300 000 invånare inom 100 km:s radie, t.ex. Nyköping, Gnosjö, Falkenberg, Fagersta och Bollnäs. Norra tätbygden har mellan Z7 000 och 90 000 invånare inom 30 km:s radie från kommuncentrum men mindre än 300 000 invånare inom 100 km:s radie, t.ex. Gotland, Östersund, Umeå och Piteå. Norra glesbygden omfattar kommuner med mindre än 27 000 invånare inom 30 km:s radie från kommuncentrum, t.ex. Strömstad, Torsby, Orsa, Åre, Robertsfors, Kalix, Jokkmokk och Kiruna. sysselsättningen fördelad på de olika h-regionerna framgår av figur 17.

Figur 17. sysselsättningen fördelad efter h-regioner.

Nza tät- 7.0‘. 5-07- Nê ‘alesbygden bygden

3,3 mellan 21u-, 21.07. Stockholm bygden

9.0’. Göteborg

6.0. Malmö Större 31.0‘. kommner

72 Bilaga I sou 1989253

I h—regionen större kommuner sysselsattes flest personer. En knapp tredjedel av de sysselsatta bor där. I Stockholm sysselsattes en dryg femtedel. Det var också den enda h-region där fler kvinnor än män var sysselsatta. Den minsta hregionen var Malmö med omnejd där mindre än en kvarts miljon sysselsattes.

12.2 Sysselsättningsandel och arbetstidens längd

En reservation bör göras beträffande analysen av regionernas arbetstider. Vi vet inte hur åldersfördelningen ser ut i de olika regionerna. En skev åldersstruktur kan givetvis påverka både Sysselsättningsandel och arbetstidens längd. Likaså kan varierande förekomst av företagare respektive anställda påverka arbetstidens längd. Det var en varierande andel av befolkningen mellan 16och 64 år som var sysselsatta i de olika h-regionerna. Av tabell 23 framgår det att sysselsättningsandelen var väsentligt mycket högre i Stockholm än i övriga landet. Både bland män och kvinnor var det en större andel sysselsatta i Stockholm än i någon annan region. Lägst var sysselsättningsandelen i norra glesbygden både bland män och kvinnor.

Tabell 23. Sysselsättningsandel i de olika h-regionerna i åldern 16-64 år, procent.

Även heltidsarbetet var väsentligt mycket vanligare i Stockholm än i övriga landet bland kvinnorna. I Stockholm var det 69 procent av de sysselsatta kvinnorna som arbetade heltid jämfört med 47 procent i norra glesbygden. Bland männen var det främst i större kommuner och södra mellanbygden som man arbetade heltid. Variationen var inte särskilt stor, mellan 90 och 94 procent. Om man tar hänsyn till den varierande sysselsättningsandelen och den varie-

rande andelen heltidssysselsatta i de olika regionerna visar det sig att 35

procent av kvinnorna mellan 16 och 64 år i norra glesbygden arbetade heltid jämfört med 60 procent i Stockholm. Vi har även jämfört arbetstidens längd i hushåll med gifta samboende i de olika h-regionerna, utifrån vår hushållsundersökning. En sammanfattning av den jämförelsen framgår av tabell 24.

sou I989:53 Bilaga l 73 Tabell 24. Jämförelser mellan olika regioner avseendearbetstidens längd hushåll i med två vuxna, procent.

Arbetstidens längd varierade tämligen mycket mellan regionerna. Det var Stockholms-regionen och den glesbygden även dessa avseenden i norra som var varandras motsatser. I Stockholm arbetade både och kvinnan heltid i mannen närmare hälften av alla hushåll, vilket gällde för en tredjedel hushållen i av norra glesbygden. Både mannen och kvinnan arbetade i 82 procent av hushållen i Stockholm medan motsvarande gällde för endast 69 procent i glesbygnorra den. I 3 procent av hushållen var det ingen som arbetade i Stockholm mot 7 procent i norra glesbygden. Kvinnorna i de undersökta hushållen hade sysselen sättningsandel som var procentenheter högre i Stockholm än i glesbygnorra den. Oavsett om man jämför sysselsättningsandel eller betstidens längd arbetaai de man betydligt mer i Stockholm än i övriga delar landet. Förutom av norra glesbygden var skillnaderna mellan de övriga regionerna små.

12.3 Restidens

längd

Undersökningen tar inte hänsyn till hur man tar sig till arbetsplatsen. Givetvis kan kollektivtrañkens utbyggnad i olika delar landet spela stor roll för av en restidens längd till och från arbetsplatsen. Vi har tidigare konstaterat att företagare hade en betydligt kortare restid än anställda. Inom företagare hade gruppen jordbrukarna i regel inte någon restid alls. Jordbrukarna är ojämnt spridda över landet och deras korta restider kan ha betydelse när man studerar de olika regi-

onernas restider. Det är ändå påfallande att de korta restiderna ovanliga i storstäderna och var vanliga i glesbygden. På motsvarande sätt gällde att extremt långa restider var frekventa i storstäderna. I norra glesbygden var det omkring tredjedel en som hade en restid på högst tio minuter dag. I Stockholm det tionde per var var som hade motsvarande korta restid. Det närmare tvâ tredjedelar alla sysselvar av satta i Stockholm som hade en restid på mer än halvtimme dag. I en per norra glesbygden var det ungefär fjärde hade så lång restid. Ju större kommuvar som nerna och städerna är desto längre också restiderna. var För att i någon mån studera om de regionala skillnaderna berodde på olika

74 Bilaga 1 sou 1989:53

Figur 18. Restider i olika regioner. Finalen sussulsana nu restid ho§ mailen sysselsatta und rastider p.: :I: nundag l olika regioner minst 61 nundag. :oo 100 . so - SJ - E - 51 se mmm-ra 70 mmm-a u 7 . gl E 91 so:- Na Ial- 50.- -N-a m. : hamn 50 banden m : :uns nwllm ams menara 4° a 4° WI-1 3,; tusuan I E äsxarrø :n ;sm-re Iumuwr : |amLner Z0 - :min: Z° znalnu 10 ‘— trauma 1D - :Gemzar: D - ‘msxacleolm o unsxucwulm

frekvens av företagare har vi gjort en jämförelse mellan enbart de anställda i olika regioner. Den visar emellertid att skillnaderna var lika stora som mellan samtliga sysselsatta. Av de anställda i Stockholm hade 65 procent en restid på minst en halvtimme om dagen medan detta gällde för 29 procent av de anställda i norra glesbygden. Däremot var det ungefär lika stor andel av de anställda som inte hade någon restid alls oavsett vilken region de bodde Skillnaden i restid mellan Stockholm och glesbygden blir tydlig om man jämför den genomsnittliga restiden. Den var 55 resp 31 minuter, dvs. en skillnad på 24 minuter i genomsnitt vilket motsvarar 5 procent av ett heltidsarbete.

Tabell Genomsnittlig restid i olika regioner.

Stockholm 55 min Göteborg 47 min Malmö 39 min Större kommuner 35 min Södra mellanbygden 31 min Norra tätbygden 34 min Norra glesbygden 31 min Hela riket 40 min

Tilläggas bör att det förlängde restiden mer i Stockholm än i övriga landet att hämta och lämna barn inom barnomsorgen. För var femte barnfamilj med barnomsorg utanför hemmet tog det t.ex. mer än en halvtimme att hämta och lämna barn vid barnomsorgen i Stockholm. I övriga landet var det 10-12 procent som hade så långa hämtnings- och lämningstider. En genomsnittlig förlängning av restiden för hämtning och lämning i Stockholm torde röra sig om ca 25 minuter. Bara för att ta sig till och från arbetet hade en genomsnittlig förskoleförälder i Stockholm omkring 50 minuter längre bruttoarbetsdag än icke barnfamiljer i glesbygden. Lägg därtill att de långa arbetstiderna i Stockholm, där den kvinnliga förvärvsfrekvensen var som högst och där heltidsarbete vanligast, och det blir väsentligt mycket längre arbetsdagar i Stockholm än i övriga landet. Barn-

sou 1939:53 Bilaga 1 75

familjer i Stockholm torde ha mycket större daglig tidspress än några andra grupper i landet.

12.4 Förekomst arbetstidsformer

av Dagtidsarbete på vardagar var vanligast i Stockholm, där 62 både procent av män och kvinnor hade denna arbetstidsforläggning. I norra glesbygden det var knappt hälften av de sysselsatta som arbetade enbart dagtid vardagar. Det oregelbundna och obekväma arbetet var vanligast i södra mellanbygden där Lex. var tredje kvinna arbetade oregelbundet. Skiftarbetet vanligast i de var tre glesaste regionerna södra mellanbygden, norra tätbygden och norra glesbygden där 8 procent av männen arbetade skift.

76 Bilaga 1 sou 1989:53

13 och arbetstider

Näringsgrenar

13.1 och översikt

Inledning

Det är uppenbart att behovet arbetskraft vid olika tider på dygnet och under av veckans olika dagar varierar med näringsgren. Inom sjukvård, socialvård och transportnäringen finns behov av arbetskraft under dygnets alla timmar. Många industrier är beroende av att utnyttja kapitalkrävande utrustning mer än normalarbetstiden 40 timmar. Inom handeln och många andra tjänstenäringar finns konsumentkrav och konkurrensförutsättningar som nödvändiggör långa drifttider. I det följande skall studeras hur arbetstiden varierade dels mellan olika näringsgrenar, dels mellan statsanställda, kommunalanställda och sådana verksamma i den enskilda sektorn. Analysen omfattar arbetstidens som var längd, arbetstidsform och hur många arbetstimmar som utfördes under veckans olika timmar.

Totalt ökade antalet sysselsatta med 5 procent mellan 1982 och 1988. De nä-

ringsgrenar ökat mest procentuellt sett var bank- och försäkringsbolagen, som 23 procent, handel, hotell och restauranger, 9 procent, och offentlig förvaltning inom jordbruket hade minskat med hela 24 etc, 8 procent. Sysselsättningen medan övriga varuproducerande sektorer hade i stort sett lika många procent sysselsatta 1988 som 1982. 9 procent de sysselsatta var statsanställda, 18 procent arbetade i primärav kommuner, lO procent i landsting och 62 procent var verksamma i den enskilda sektorn.

13.2 Arbetstidens längd

Andelen deltidssysselsatta varierade i de olika näringsgrenarna. En orsak var arbetets organisation och traditioner inom näringsgrenen. Det kan givetvis också bero på andelen kvinnor inom näringsgrenen. Men även om man studearbetade deltid i de olika näringsgrenarna fanns stora rar andelen kvinnor som skillander. Inom industrin det ovanligt med deltidsarbete. Endast procent arbetavar de deltid. Av kvinnorna det tredje arbetade deltid, en lägre andel var var som än i andra näringsgrenar. Inom byggnadsverksamheten förekom deltidsarbete i än mindre utsträckning, 5 procent arbetade deltid inom näringen. Den största andelen deltidssysselsatta fanns inom handeln. I detaljhandeln det 40 arbetade deltid. Av kvinnorna det så stor andel som var procent som var deltidssysselsatta. Partihandeln liknade i utsträckning 58 procent som var stor industrin, tionde deltidssysselsatt. I hotell och restauranger arbetade 36 var var deltid. En majoritet de kvinnliga hotell- och restauranganställda arprocent av

sou [989153 Bilaga l 77

betade deltid men där fanns också den största andelen deltidssysselsatta män. [detalj handel. hotell och restauranger arbetade var tionde mindre än 20 timmar per vecka. Inom offentlig förvaltning och andra tjänster omkring kvinna var varannan deltidsanställd, medan motsvarande gällde för drygt tionde var man.

Anställningens art

Av tabell 26 framgår de betydande skillnader som fanns i arbetstidens längd när man fördelar de sysselsatta efter anställningens art. Det var i kommunerna som de stora grupperna av deltidsanställda fanns. Iden enskilda sektorn fanns emellertid också 400 000 företagare, procent av de sysselsatta inom sektorn, och de hade oftast en mycket lång arbetstid.

Tabell 26. Arbetstidens längd fördelad efter anställningens art och kön, procent.

Män Kvinnor Båda könen 1-19 20-34 35- 1-19 20-34 35- 1-19 20-34 35-

Statlig l 5 93 3 33 64 2 17 81 Primärkommunal 3 l l 86 4 44 52 4 35 61

13.3 Arbetstidsformer

I tabell 27 redovisar vi de sysselsattas fördelning arbetstidsformer i några utvalda näringsgrenar. Där framgår att skillnaderna väntat som var stora. Inom jordbruket arbetade endast en fjärdedel dagtid vardagar och för jordbrukarna gällde det för endast 7 procent. En tredjedel de sysselsatta av inom jordbruket hade s.k. övriga oregelbundna arbetstider. Inom industrin dominerade dagtidsarbetet. Samtidigt fanns större delen av skiftarbetarna i industrin. Av alla arbetade skift jobbade 80 inom som procent industrin, vilket motsvarade l5 procent av de industrisysselsatta. Två tredjedelar av alla skiftarbetare inom industrin hade tvâskiftsarbete. Hälften tvåav skiftsarbetarna fanns inom verkstadsindustrin, omfattade ändå endast 10 men procent av de sysselsatta inom verkstadsindustrin. Skillnaderna mellan olika industrigrenar markant. Medan 76 var procent inom verkstadsindustrin arbetade dagtid på vardagar det 44 procent inom var massa- och pappersindustrin där 40 procent var skiftarbetare. Inom livsmedelsindustrin hade var femte sysselsatt regelbundna förskjutna arbetsmen tider vilket annars gällde för endast tolfte industrisysselsatt. var

78 Bilaga 1 sou 1989:53 Tabell 27. Arbetstidsform och näringsgren, procent.

-

hot rest 23 13 14 44 27 1 16 7 -

Samf post tele 40 8 10 42 27 4 12 1

samfärdsel 36 8 9 46 26 5 16 - post, tele 47 7 11 34 29 2 4 l - Bank försäkring 78 5 3 14 4 1 10 - Off förv, övr 52 9 8 30 23 l 7 undervisning 70 6 5 20 10 lO - — —— hälso sjukv 38 10 10 42 38 l 3 1 -

-

TOTALT 56 9 8 27 14 4 9 1

Av de 46 000 treskiftsarbetarna i industrin dominerade de som arbetade inoch pappersindustri. Huvuddelen dessa arbetade kontinuerligt om massa- av treskiftsarbete medan en mindre del hade intermittent treskiftsarbete. Byggnadsindustrin dominerades dagtidsarbete. Det betyder att det var reav lativt ovanligt med sammanpressade arbetsveckor inom byggnadsindustrin. Den näst vanligaste arbetstidsformen för övrigt dagtidsarbete inklusive var helgdagar.

sou 1989:53 Bilaga 1 79

Inom handeln var de oregelbundna arbetstiderna vanliga. Dessutom var av naturliga skäl helgarbete vanligt. I partihandeln arbetade tre av fyra dagtid på vardagar, medan motsvarande gällde for en av fyra inom detaljhandeln. Idetaljhandeln hade 43 procent oregelbundna och obekväma arbetstider, ungefär lika stor andel som inom hotell och restauranger. Även inom den heterogena näringsgrenen samfärdsel, post och tele var ore-

gelbundna och obekväma arbetstider vanliga. Det var framför allt inom samfärdsel som oregelbundna arbetstider vanliga, 46 de sysselsatta. var procent av Det var den högsta andelen samtliga näringsgrenar. Det betyder det av att var 96 000 oregelbundna arbetstider höll i gång vårt personer som genom transportsystem dygnet runt. Inom bank- och forsäkringsverksamheten dominerade dagtidsarbetet helt. 83 procent hade dagtidsarbete. Offentlig förvaltning var en heterogen näringsgren. Totalt det vanligare var med oregelbundna arbetstider inom offentlig förvaltning än inom andra näringsgrenar men skillnaderna stora mellan olika delar näringsgrenen. I var av undervisningssektorn arbetade t.ex. hela 70 procent dagtid vardagar. I hälso- och sjukvården var det bara 38 procent som hade motsvarande arbetstidsförläggning. Den dominerande arbetstidsförläggningen schemalagd var oregelbunden arbetstid som var lika vanlig dagtidsarbetet. Personlig servisom ce som också ingår i denna näringsgren hade en liten andel arbetade som oregelbundet och obekvämt men där var helgarbete och regelbundna forskj utmen na arbetstider vanliga. Den offentliga förvaltningen är i sig heterogen näen ringsgren men där finns t.ex. stor del tjänstemännen i den offentliga en av sektorn och 62 procent arbetade dagtid på vardagar. Den näringsgrensindelning som varit möjlig att göra är mycket Inom grov. många av näringsgrenarna finns mycket skilda förutsättningar för produktionen. Det skulle också ha avspeglat sig i skillnader i arbetstidsformer. I vilken mån har de strukturförändringar skett på arbetsmarknaden melsom lan 1982 och 1988 påverkat de olika arbetstidsformernas utveckling Det oregelbundna arbetet ökade från 21 till 27 alla sysselsatta. procent av Andelen sysselsatta med oregelbundna arbetstider ökade inom samtliga näringsgrenar. Mest ökade de inom jordbruket, från 24 till 36 procent, vilket innebär att de arbetstillfällen som rationaliserades bort från jordbruket i hög grad var dagtidsarbetande. Inom parti- och detaljhandeln ökade också det oregelbundna och obekväma arbetet kraftigt, från 21 till procent. Samtidigt hade näringsgrenen vuxit i omfattning vilket innebär att det var 58 000 fler sysselsatta inom handeln som hade oregelbundna och obekväma arbetstider än for sex år sedan. Den enda näringsgren där det oregelbundna och obekväma arbetet minskade var inom hotell och restauranger, från 47 till 44 Samtidigt procent. hade näringsgrenen expanderat kraftigt sedan 1982, hela 20 procent. Inom hälso- och sjukvården hade det oregelbundna arbetet ökat något samtidigt som sektorn expanderat relativt kraftigt. På sex år hade det blivit 40 000 fler inom hälso- och sjukvården som arbetade med oregelbundna arbetstider. På motsvarande sätt hade andelen inom de olika näringsgrenarna arbetasom de dagtid minskat. För samtliga sysselsatta hade andelen minskat från 70 till 65 procent. Minskningen var störst inom parti- och detaljhandeln där 64 procent arbetade dagtid 1982 jämfört med 56 procent 1988.

80 Bilaga 1 sou 1989:53

Den förskjutning mot allt oregelbundna arbetstider som skett mellan mer 1982 och 1988 tycks inte ha påverkats de strukturförändringar som skett på av arbetsmarknaden. Snarare tycks det om de obekväma arbetstiderna ökade som inom alla näringsgrenar. Vad skett är alltså övergång till ökade drifttider som en inom alla sektorer eller eventuellt övergång till att allt fler delar på de obeen kväma arbetstider som finns.

Anställningens art

främst inom den statliga sektorn dagtidsarbete dominerade. 70 Det var som de statsanställda arbetade dagtid. Inom den primärkommunala sekprocent av det 66 i landstingen 50 procent och i den enskilda sektorn 66 torn var procent. procent. Vissa könsskillnader fanns. I staten arbetade t.ex. en större andel män än kvinnor oregelbundet, 27 respektive 21 procent. Motsatsen gällde i övriga sekskillnaderna små i landsting och den enskilda sektorn. 1 landstintorer, men var

arbetade 38 med schemalagd arbetstid. Övriga oregelbundna ar-

gen procent vanliga främst i den enskilda sektorn. betstider var

13.4 Arbetsveckan

alla arbetstimmar utfördes dagtid vardagar i samtliga En stor majoritet av näringsgrenar. Lägst andelen inom jordbruket där 73 procent av arbetstimvar låg på vardagar, högst andelen i byggnadsverksamheten där

marna dagtid var

arbetstimmarna utfördes motsvarande tid. 93 procent av

Tabell 28. Arbete under veckans olika timmar, fördelat på näringsgrenar, procent.

Jord Ind Bygg Han Sam Bank Off bruk etc nads del färd förs förv

Vardagar 84 98 99 92 95 99 94 Helgdagar 16 2 l 8 5 l 6

100 100 100 100 100 100 100 SUMMA

sou 1989253 Bilaga I 81

14 Avslutning och slutsatser

Att studera arbetstidens förläggning ger en inblick i den svenska vardagens rytm och mångskiftande verklighet. Den visar att när de flesta går till av oss sängs för att sova finns det några som fortfarande utför sitt dagliga värv och somliga just stämplat för att påbörja sitt nattskift. I Sverige, med sina varierande årstider och växlande klimat, har naturligtvis årets kretslopp en särskild innebörd för arbetstidens förläggning. Denna undersökning gjordes när även en dagtidsarbetande tog sig till och från arbetet i mörker och bitande kyla. Undersökningen analyserades och rapporten skrevs när också tidningsbuden kunde göra sitt arbetspass i ljus och värme. En analys av arbetstidens längd och förläggning kan inte göras utan tanke på ekonomiska förutsättningar och sociala villkor. Den ekonomiska livslängden på produktionskapitalet minskar och kapitalet per arbetare ökar. De ekonomiska kraven på utökade drifttider torde därmed bli hårdare i framförallt den konkurrensutsatta sektorn. Det betyder arbete på mer tidiga morgnar, kvällar och helger för industriarbetare. Ökat behov vård och av omsorg i samhället ställer också anspråk arbetstider vid andra tider än ordinarie dagtid. Fler måste delta i ett dygnetruntkrävande omhändertagande av andra människor, en verksamhet där förbättrad produktivitet är svårare att uppnå än inom varuproduktionen, eftersom tidsinsatsen i sig många gånger är själva produktionen. Mer varierade arbetstider ställer också tjänsteprodukannan tion inför marknadens krav på ökat öppethållande och större tillgänglighet vilket betyder att fler måste arbeta när de flesta är lediga. I ett samhälle där olika verksamheter i allt större utsträckning är beroende av varandra är det viktigt att följa och spegla arbetstidernas förändring. För det första har arbetstidens förläggning betydelse för behov av olika slag av samhällsservice vid olika tider på dygnet. Utbyggnaden av barnomsorgen är inte bara en fråga om att möta ett kvantitativt krav utan också fråga en om att möta ett kvalitativt behov av barnomsorg olika tider. Det gäller de allmänna kommunikationsmedlens tillgänglighet kan förutsättning för som vara en att göra en samhällsnyttig insats vid udda tider på dygnet. Det kan gälla öppethållandet i fritidsanläggningar och möjligheter att tillgodogöra sig kulturutbud. För det andra kommer kapitalets utnyttjandegrad, drifttiderna, att bli allt av större betydelse för det konkurrensutsatta näringslivet. Statistik och jämförbarhet beträffande drifttider är därför väl så viktiga som andra mått produktionens konkurrenskraft. För det tredje är den sociala anpassningen och möjligheten till umgänge med familj. släkt och vänner avhängig inte bara arbetstidens längd utan också dess förläggning. Ett samhälle väg att sudda ut gränserna mellan dag, kväll, natt och helg i arbetslivet blir därför också ett samhälle där den sociala anpassnin-

82 Bilaga 1 sou 1989:53

gen ser annorlunda ut och blir svårare. För det fjärde är det viktigt att koppla resultaten om arbetstidens längd och förläggning till undersökningar om hälsa och välfärd. Vi vet att tungt skiftarbete har negativ inverkan på hälsa och livslängd. Kanske kan ökad kunskap göra det lättare för arbetsmarknadens parter att utnyttja resultaten för skonsammare arbetstidsförläggning. Kunskap om arbetstidsformer, sjukfrånvaro och näringslära kan betyda stora välfärdsvinster för de som genom en annan schemaläggning får en bättre arbetssituation. Det kan också betyda minskade kostnader för sjukfrånvaro. För det femte pekar mycket att individens värdering av arbetstidens förläggning kommer att öka. önskemålen viss arbetstidsförläggning, om en om möjligheterna att ordna familjens tidsschema bästa sätt får ökad betydelse när både man och kvinna arbetar. Att kontinuerligt följa och kanske förfina instrumenten för mätning av arbetstidens förläggning bör även i framtiden vara en angelägen samhällsuppgift. Ett modernt samhälle som i så hög grad präglas av flexibilitet och Variationsrikedom i fråga om arbetstidens utläggning, som det svenska, behöver fortlöpande kunskap om strukturella förändringar i arbetstidens längd och förläggning. Kanske är det just den mångskiftande floran av olika arbetstider som är det bestående intrycket av en studie som denna. Men det är också slående i hur hög grad villkoren på arbetstidens område varierar för olika grupper i vårt samhälle. Det handlar såväl om möjligheter till inflytande som dess utläggning. Ändå torde utvecklingen vidare vi kommer att fler arbetstidsformer, -inte färre; variationen i förläggning kommer att öka, inte minska; vi kommer att utföra en större andel arbetstimmar utanför dagtid på vardagar, inte mindre. Därför blir det också viktigt att kontinuerligt följa den utvecklingen.

sou 1989:53 Bilaga I 83

Bilaga 1 Frågeformulär till arbetstidskommitténs

tilläggsundersökning till arbetskraftsunder-

sökningarna

Bilaga . Hushållens arbetstider DECEMBER TYP 61 -9 3°-13

INTRODUKTION:Jag skall nu ställa några frågor om arbetstidens förläggning. en helt vanlig arbetsmånad. Undersökningen görs på uppdrag av arbetstidskommitten en statlig utredning som har till uppgift att bl a belysa effekterna av olika slag av arbetstidsförkortningar. GRADFA.TA.Fb.NF ----- -- T 1 GRAD $Å.UA ----------- -- T 33

Ligger alltid hala Din ordinarie arbetstid någonstans mellan kvart i sju på morgonen och kvart i sex på kvällen DVS UP BÖRJAR TIDIGAST KL 06.45 OCHSLUTARSENAST KL 17.65. Om Din arbetstid varierar p g a att Du har flexibel arbetstid skall vi bortse från det. Enbart huvudsysslan avses. l JA 2 NEJ----- T 3 Ligger Din ordinarie arbetstid enbart på vardagar mån-fre ---------- T 4 ‘7 . . . . .. 2 både på vardagar och åtminstone någon gång på lördagar ocheller söndagar -------- -- T 4 3 enbart på lördagar ocheller söndagar--- T 14 Ligger Din ordinarie enbart på vardagar mån-fre -- T 6 7 ---------arbetstid . . . . .. 5 både på vardagar och åtminstone någon gång på lördagar ocheller söndagar -------- -- T 6 6 enbart på lördagar ocheller söndagar--- T 16 Brukar Du sluta tidigare på fredagar än andra arbetsdagar 1 JA 2 NEJ ------- -- T 12 3 Arbetar aldrig på fredagar--- Hur ofta 1 Alltid- 2 Någon eller några gångermån --- T 12 3 Sällan eller periodvis ---------- --- Arbetar Du alltid smna tider varje arbetsdag T ex 13-20 alla dagar. ° BORTSE FRÅNEVENTUELLAFÖRSKJUTNINGAR PÅ GRUNDAV FLEXTID. 1 JA ------ -- T ll 2 NEJ Vilken typ av arbetstidsförläggning har Du 2: Har Du l schemalagd arbetstid. turlistetid eller arbetar Du efter vaktlista eller tjänsgöringslista ------------------------ -- T 10 2 skiftarbete ---------------------- -- T 8 3 annan form av oregelbundna arbetstider----- T 10

84 Bilaga 1 sou 1989:53

Frågeformulär forts

HUSHÅLLENS ARBETSTIDER Ligger hela hans hennes ordinarie arbetstid 1 enbart på vardagar ------- --- . . . . . . . . .. . 2 både på vardagar och åtminstone någon gång på —--- AVSLUTA lördagar ocheller söndagar 3 enbart på lördagar ocheller söndagar ----------------- ---

Ligger hela hans hennes ordinarie arbetstid 4 enbart på vardagar . . . . . . . . . .. 5 både på vardagar och åtminstone någon gång på lördagar ocheller söndagar 6 enbart på lördagar ocheller söndagar Arbetar Din aakemakasambo alltid samma tider varje arbetsdag Bortse från eventuella förskjutningar på grund av flextid. I01 1 Ja ------ -- AVSLUTA 2 Nej 3 VET EJ Vilken typ av arbetstidsförläggning har Din makemakasambo Har hanhon 1 scheualagd arbetstid. turlistetid eller arbetar hanhon efter vaktlista eller tjänstgöringslista ------- -- AVSLUTA 2 skiftarbete -------------- -- T 61 annan fore av oregelbundna arbetstider- -------- -v----- AVSLUTA T 41 Arbetar Din makeaakasaabo normalt i I Z-skiftsarbete ---------------- -- AVSLUTA 2 3-skiftsarbete inkl. benöaningarna 6. 5. 6-skift---- T 62 3 VET EJ ----------------------- -- AVSLUTA

T 62 Har hanhon 1 kontinuerligt 3-skift 2 intarnittent 3-skift uppehåll lördagar och söndagar AVSLUTA INTERVJUN

sou |989:53 Bilaga 1

Frågeformulär forts

HUSHÅLLENS ARBETSTIDER och hämtar barnetbarnen till och från barnomsorgen 94 T 31 Vem lämnar l UP 2 Delat ansvar UP - makemakasambo 3 Både UP och nukeuakasamba nen oftast UP 6 Både UP och makenakasamba men oftast makemakasambo 5 Hakemakasambo----- :}—-- T 33 6 Annat ------------------- -sammanlagda restid dag mellan 93 Hur mycket förlängs Din per bostaden och arbetet av att lämna och hämta barnetbarnen vid barnomsorgen

LL_J minuter

Ensanstaende------—-- AVSLUTA INTRODUKTION: Jag skall ställa några frågor on Din nu makemaka eller sambos jobbförvärvsarbete något jobbförvärvsarbete 91 Har Din makemaka eller sambo 1 Ja Z Nej---- AVSLUTA

Har hanhon även någon bisyssla 1 Ja 2 Nej Hur många timmar vecka är den ordinarie arbetstiden för per Din makemaka eller sambo Du makennakansambon har bisyssla så ska arbetstiden i bisvsslan inkluderas. l-19 timmar 20 timmar 21-29 timmar 30-34 timmar 35-39 timmar 60 timmar 4l°timmar VET EJ makemakasambos ordinarie arbetstid 99 Ligger alltid hela Din någonstans mellan kvart i sju på morgonen och kvart i sex på kvällen D make:akasambo börjar tidigast kl.6.45 v s och slutar senast 17.45. ENBART HUVUDSYSSLAN AVSES. 1 Ja ---------- -- T 37 2 Nej----- :}—--- 1 sa s VET EJ--

86 Bilaga 1 SOU 1989:53

Frågeformulär forts HUSHÅLLENS ARBETSTIDER 9 l¢..lL 23 T 23 - T 27 STÄLLS EJ TILL UP. SOMENBARTARBETAR LÖRDAGAR OCHELLER SÖNDAGAR. Arbetar Du samma antal dagar varje vecka I8 1 Ja 2 Nej ---- -- T ZS 20 Hur många dagar Ii

L-J dagar--- T 26 25 Hur många dagar arbetar Du i genomsnitt per vecka

.. dagar Ex. 4 dagar ena veckan och . . 5 dagar den andra blir 4.5 88 Antal dagar varierar på annat sätt d v s mer än två variationer. 26 Innebär Ditt arbete att Du regelbundet är borta från bostaden I7 mellan två arbetsdagar Vi menar här bortovaro på grund av tjänsteresa eller att avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är så stort att dagliga resor inte är möjliga. 1 Ja 2 Nej ---------- -- T 28 27 Hur ofta 1 1-3 nätter per nånad 2 1-2 nätter per vecka 3 3-4 nätter per vecka 4 Veckopendlar

28 Har Du möjlighet att inom vissa ramar bestämma när Du ska börja och sluta Din arbetsdag 1 Ja 2 Nej 29 Hur lång är Din restid tur och retur mellan bostaden och 9° arbetsplatsen. Småbarnsföräldrar son lämnarhämtar barn skall uppge restid som om de åkte direkt mellan bostaden och arbetet. lLJ_l minuter up ned barn födda 1975 eller senare enligt F2K12----- T 30 övrig.. T 33 30 Du har barn som ir yngre in 12 lr. Har barnetbarnen någon 93 form av barnomsorg utanför hennet. t ex daghem. fritidshem. dagnaaua eller liknande 1 Ja 2 Nej----- T S5

sou 1989:53 Bilaga 1 87 .-

Frågeformulär forts HUSHÅLLENS ARBETSTIDER T 16 Arbetade Du lördagen den 5 december l Ja 2 Nej ------ -- T 18 T l7 Hur dags började och slutade Du arbeta den lördagen 7 Första arbetspasset Andra arbetspasset Började Slutade Började Slutade klockan klockan klockan klockan lllllljlljlllljiilll

T 18 Arbetar Du någon gång på söndagar ‘3 1 Ja Z Nej ----- -- T 22 T 19 Hur ofta 1 Mindre än l söndag per månad Z 1 söndag per månad 3 1-2 söndagar per månad 2 söndagar per månad 5 2-3 söndagar per månad 6 3 söndagar per månad 7 3-4 söndagar per månad 8 0- söndagar per månad l 20 Arbetade Du söndagen den 6 december l Ja 2 Nej ----- -- T 22 T Zl Hur- dags började och slutade Du arbeta den söndagen Första arbetsøasset Andra arbatspasset Började Slutade Började Slutade klockan klockan klockan klockan

T 22 Arbetar Du även någon gång under storhelger jul. nyår osv. l Ja Z Nej

88 Bilaga 1 sou 1989:53

Frågeformulär forts HUSHÅLLENSARBETSTIDER Arbetar Du normalt i l Z-skiftsarbete DYGNET KR INDELAT I TVÅ ARBETSPASS----- T 10 Z 3-skiftsarbete inkl. benämningarna 4. 5. 6-skift DYGNET KR INDELAT I TRE ARBETSPASS ---------------- - T 9 3 VET EJ T 10 T 9 Har Du 2‘ 1 kontinuerligt 3-skift 2 interaittent S-skift uppehåll lördagar och söndagar 3 VET EJ T 10 Händer det att Din ordinarie arbetstid helt eller delvis 2 infaller emellan k1.2o.00 och 05.00‘ l Ja 2 Nej----- T 12 T 11 FRÅGANSTILLS EJ TILL SKIFTARDETARE Ingår det i Dina arbetspass alltid arbete på natten 24.00-05.00 z 1 Ja 2 Nej T lZ Arbetade Du nandagen den 30 november d v s måndagen i den vecka vi ° tidigare talat om. TILL UP MEDBISYSSLAx Här skall Du även ta med arbete i eventuell bisyssla. l Ja 2 Nej ---- -- T 14 T 13 Hur dags började och slutade Du arbeta den dagen z Första arbetsnassat Andra arbetsøasset Började Slutade Började Slutade klockan klockan klockan klockan

On Up svarat enbart vardagar på fråga T2T3 ---- -- T 23 T lå Arbetar Du någon gång på lördagar 1 Ja 2 Nej ------- -- T 18 T 15 Hur ofta ’ l Mindre in l lördag par månad 2 l lördag per aånad 3 l-Z lördagar per lånad 2 lördagar per alnad S 2-3 lördagar par aånad 6 3 lördagar per hånad 7 5-4 lördagar par- månad 8 á- lördagar per aånad

sou 1989:53 Bilaga 1 89

Bilaga Resultat i hushâllsundersökningen respektive

AKU.

Enligt ordinarie AKU finns det 3.083.000 gifta eller samboende är sysselpersoner som satta. 1 vår egen undersökning beträffande hushållens arbetstidsförhållanden, där vi ställde frågan om makanmakensambons arbetstider, finns endast 2.991.000 personer i motsvarandesituation och for 6.000 personer saknasuppgift. Skillnaden uppgår således till omkring 98.000 personer. motsvarande2 procent av samtliga sysselsatta eller 3 procent av sysselsattagiftasamboende. Vi redovisar här vad bedömer som troliga orsaker till den här skillnaden. Vi har tillsammans med SCB inte kunnat finna andra orsaker. Det har heller inte gått att ytterligare kvantifiering från SCB med hjälp av andra datakällor. I nedanståendetabell redovisar skillnaden mellan AKU och hushållsundersökningen fördelat kön och hushållskategori.

Tabell. Skillnad i sysselsättning i hushåll med giftasamboende enligt AKU och hushållsundersökningen, tusental procent.

AKU Hushåll Skillnad Män Kv Sza Män Kv Sza Män Kv Sza

Barn 0-3 år 312 264 576 310 252 562 2 l 12 5 14 2 4-6 år 133 123 256 134 119 253 -l-1 4 3 3 l 7-11 år 192 184 376 193 177 370 -1-l 7 4 62 12-16 år 207 195 402 204 193 397 31 21 51 Inga barn 732 741 1472 710 697 1407 22 3 44 6 66 4

TOTALT 15771507 3083 1551 1438 2989 25 2 695 943

Skillnaden mellan hushållsundersökningen och ordinarie AKU var störst för kvinnor 69.000. Den är störst för giftasamboende utan barn, för både män och kvinnor, och därnäst för kvinnor med barn under 4 år. Vi har tre förklaringar till den här skillnaden: Fördetförsta: I AKU ställer man fyra frågor för att frågan urvalspersosvar om nen är sysselsatt. Frågorna lyder: Har Du någotjobbförvärvsarbeteT, Du skall ta med allt avlönat arbete även om det gäller timmar och Du är verksam om som egen företagare eller fri yrkesutövareil, Fast Du inte jobbarförvärvsarbetar just har nu Du något arbete som Du är sjukskriven eller tjänstledig ifrån Brukar Du arbesamt ta oavlönat i någon familjemedlems jordbruk eller annat företag. I vår hushållsundersökning ställdesendast en fråga beträffande makemake eller sambosförvärvsarbete: Har Din makemaka eller sambo något jobbförvärvsarbete De frågor som inte ställdes i hushållsundersökningen fångar i AKU 21.000 sysselsatta. Vi kan därför anta att omkring femtedel skillnaden en av mellan undersökningarna kan förklaras av det bantade frågebatteriet. Därutöver finns det anledning att misstänka att ett antal föräldralediga inte redovisas sysselsatta personer som av maken. Det skulle kunna förklara den relativt stora skillnad som finns mellan AKU-data och hushållsundersökningen avseendekvinnor med barn under 4 år. För det andra: Urvalspersonerna i AKU är mellan 16och 64 år. Däremot vet inget om makamake sambosålder. Det finns naturligtvis ett antal hushåll där vederbörande är äldre än 64 år och därmed pensionerad. Hushållsundersökningen riktar sig alltså till

90 Bilaga 1 SOU l989:53

hushåll där åtminstone den vuxne är mellan och 64 år. Det har inte gått att kvantiena fiera hur många hushåll det rör sig om. På goda grunder kan emellertid anta att en relativt stor andel av skillnaden beror den här åldersskillnaden. För det tredje: Erfarenhetsmässigt vet man att man underskattar den andra personens sysselsättning. Man glömmer eller känner inte till exakt hur sysselsättningsförhâllandeär. Arbeten med kort varaktighet och ett fåtal veckoarbetstimmar riskerar därför att na inte redovisas. På grund de skillnader finns mellan hushållsundersökningen och AKU redoviav som vi endast procent-siffror från den förra. Vi tror inte att skillnaderna mellan de båda sar undersökningarna något avgörande sätt påverkas av den här skillnaden. Andelen som arbetar blir något högre i hushållsundersökningen, men de tendenser funnit beträffande olika hushållskategorier påverkas inte. Vi har det här sättet velat redovisa de finns i undersökningarna. Man bör hadetta i åtanke när vi redovisar husskillnader som hállsdata beträffande arbetstidens längd och förläggning från hushållsundersökningen i kapitel 10. Beträffande arbetstidsform kan jämföra hushållsuppgifterna med de individdata vi får tilläggsfårorna till AKU. Det visar sig att det är 60 procent av de manlisom genom och 54 de kvinnliga giftasamboende som arbetar dagtid måndag till frega procent av dag. I hushållsundersökningen är motsvarande siffror 60 respektive 56 procent. Inte heller när det gäller oregelbundna och obekväma arbetstider finns någon skillnad mellan individdata och hushållsundersökningen för män. I hushållsundersökningen är det 26 procent kvinnorna som har oregelbundna och obekväma arbetstider, från individav data kan utläsa att det är 28 procent av de giftasamboende kvinnorna som har sådan arbetstidsförläggning. Vi kan alltså konstatera att dagtidsarbete på vardagar är något överrepresenterat för kvinnor i hushållsundersökningenoch det obekväma arbetet något underrepresenterat.

SOU 1989:53 Bilaga 1 91

Tabellbilaga

Innehållsförteckning

Tabeller l Antalet sysselsatta män och kvinnor åren 1974, 1982 och 1988 i åldern 16-64 år 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Köns- och âldersfördelning arbetsmarknaden 93 . . . . . . . . . . . . . .

De sysselsattas köns- och arbetstidsfördelning 94 . . . . . . . . . . . . . . . .

Köns- och näringsgrensindelning 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fördelningen de sysselsatta olika arbetstidsformer, 1974, av 1982 och 1988 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utvecklingen av olika arbetstidsformer 1974, 1982 och 1988 fördelat på män och kvinnor 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Antalet sysselsatta på olika arbetstidsformer, fördelat kön. 96 . . .

Samma och varierande antal arbetsdagar, fördelade kön och arbetstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Antal arbetsdagar per vecka fördelat kön och arbetstid, samtliga sysselsatta exkl enbart lördagsöndag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Arbetsdagens början fördelad efter kön och facklig tillhörighet. .

Restider, fördelade på män och kvinnor, anställda och företagare

12 De sysselsattas familjestruktur 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetstidens längd i hushåll med två där vuxna yngsta barnet är högst 3 år 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Arbetstidens längd i hushåll med tvâ där vuxna yngsta barnet är mellan 4 och 6 år 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetstidens längd i hushåll med två där vuxna yngsta barnet är mellan 7 och år 100 . . . . . . . . . . . . .,. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Arbetstidens längd i hushåll med två där vuxna yngsta barnet är mellan 12 och 16 år 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1989:53 92 Bilaga 1

hushåll med två utan barn under år 101 17 Arbetstidens längd i vuxna

barnet är 0-3 år lOl 18 Arbetstidsformer i hushåll där yngsta . . . . . . . . .

barnet är 4-6 år 102 19 Arbetstidsformer i hushåll där yngsta . . . . . . . . .

7-11 år 102 20 Arbetstidsformer där yngsta barnet är . . . . . . . . . . . . . . . .

barnet är 12-16 år 102 21 Arbetstidsformer där yngsta . . . . . . . . . . . . . . .

finns barn under år 103 22 Arbetstidsformer där det inte . . . . . . . . . .

i olika hushållssituation, båda könen. l03 23 Arbetstidsformer för individer

fördelade på kön, arbetstidsform och 24 Förekomst av barnomsorg

104 barnets ålder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

familjesituationer 104 25 Övertid och bisyssla vid olika . . . . . . . . . . . . .

fördelade mellan anställda och företagare, de 26 De sysselsatta

tillhörighet, indelning i hel- och deltidsanställda efter facklig

105 sysselsatta samt efter kön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

A‘rbetstidsform anställda, fördelning efter kön 114

för företagare och

tillhörighet 107 28 Nattarbete efter facklig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

h-regioner 107 29 Antalet sysselsatta i olika . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

fördelad efter h-regioner 107 30 Restid till och från arbetsplatsen . . . . . .

i Stockholm 108 31 Hushållens arbetstidsfördelning . . . . . . . . . . . . . . . .

i Göteborg 108 32 Hushållens arbetstidsfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . .

Malmö 108 33 Hushållens arbetstidsfördelning i . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

kommuner 109 34 Hushållens arbetstidsfördelning i större . . . . . . . . . . .

mellanbygden 109 35 Hushållens arbetstidsfördelning i södra . . . . . . . . .

i tätbygden 109 36 Hushållens arbetstidsfördelning norra . . . . . . . . . . . .

glesbygden 110 37 Hushållens arbetstidsfördelning i norra . . . . . . . . . . .

110 38 Arbetstidsformer i olika regioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

sou 1989:53 Bilaga 1 93 Tabell l Antalet sysselsatta män och kvinnor åren 1974,1982och 19881åldern 16-64 år, tusental procent.

Tabell 2 Köns- och åldersfordelning på arbetsmarknaden, tusental procent

-

- 25 54 1 579 37 1 470 34 3 067 71 - 55 -64 3l4 7 292 7 607 14

TOTALT 2 246 52 2 086 48 4 332 100

94 Bilaga 1 SOU 1989:53 Tabell 3 De sysselsattas köns- och arbetstidsfdrdelning, tusental procent.

-

35 - 2 084 48 1 TOTALT 2 245 52 2 085 48 4 331 100 100 100

Tabell 4 Köns- och näringsgrensindelning, tusental procent.

-

hotell, rest 29 l 56 1 84 2 - SamfärdseLpost, 216 5 94 2 309 7

Bank, försäkring 175 4 160 4 335 8

SOU 1989:53 Bilaga 1 95 Forts. tabell 4

Tabell 5 Fördelningen av de sysselsatta på olika arbetstidsformer, 1974, 1982 och 1988, procent.

1974 1982 1988

DAGTID 67 70 65

dagtid m-fr - -56

- dagtid m-sö 9

ENBART LÖ sö 1 1 1

Oklassiflcerat 1 l --

TOTALT 100 100 100

96 Bilaga 1 SOU 1989:53

Tabell 6 Utvecklingen av olika arbetstidsformer 1974. 1982 och 1988 fördelat pa män och kvinnor, procent.

Män Kvinnor 1974 1982 1988 1974 1982 1988

DAGTID 71 73 67 63 67 62 dagtid mafr 459 -53 -

Tabell 7 Antalet sysselsatta på olika arbetstidsformer, tusental, fördelat på kön.

-

skift 134 39 173 -

SOU 1989:53 Bilaga 1 97 Tabell 8 Samma eller varierande antal arbetsdagar, fördelade på kön och arbetstid, procent. Män Kvinnor Båda könen 1-19 20-34 35- S:a 1-19 20-34 35- S:a Sta Samma 41 62 84 82 50 64 80 72 77 Varierande 58 38 16 18 50 36 20 28 23 TOTALT 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Tabell 9 Antal arbetsdagar per vecka fördelat på kön och arbetstid, samtliga sysselsatta exkl enbart lördagsöndag. Antal dagar Män Kvinnor Båda könen 1-19 20-34 35- Sta 1-19 20-34 35- S:a S:a Samma antal

Varierande 0,5 2 44 25 2 6 36 21 2 15 - ll 2.5 4 11 16 7 8 18 25 7 I7 13 - 4.5 5 13 24 22 5 13 32 20 21 - - 5.5 6 2 3 26 22 1 4 13 7 13 - Annat sätt 43 41 42 42 39 38 45 41 41

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100

98 Bilaga 1 SOU 1989:53 Tabell 10 Arbetsdagens början fördelad efter kön och facklig tillhörighet, procent.

Tabell ll Restider, fördelade på män och kvinnor, anställda och företagare procent Restid i minuter 0 1-10 11-30 31-60 61-90 91- svar TOTALT Samtliga

Anställda

Företagaremedhälpare

SOU 1989:53 Bilaga 1 99

Tabell 12 De sysselsattas familjestruktur, tusental procent.

Män Kvinnor Båda könen

Ensamstående 669 54 579 46 1 248 30 23 29 barn 17 âr 642 58 462 42 1 104 - 29 22 25 barn 0-3 år 3 14 19 86 22 - -- 1 1 barn 4-6 år 4 15 22 85 27 - -- 1 l barn 7-1 l år 9 20 35 80 44 - -- 2 1 barn 12-16 âr 10 20 41 80 51 -

- 33 36 34 barn 0-3 år 312 54 264 46 576 - 14 13 13 barn 4-6 år 133 52 123 48 256 - 6 6 6 barn 7-11 år 192 51 184 49 376 - 9 9 9 barn 12-16 âr 207 51 195 49 402 - 9 9 9

TOTALT 2 246 52 2 086 48 4 331 100 100 100

100 Bilaga 1 SOU 1989:53

Tabell 13 Arbetstidens längd i hushåll med två vuxna där yngsta barnet är högst 3 år.

M A N N E N K 1-34 35-39 40 41- Arb SUMMA V 1-34 1 3 33 10 1 49

Tabell 14 Arbetstidens längd i hushåll med två vuxna där yngsta barnet är mellan 4 och 6 år.

M A N N E N K 1-34 35-39 40 41- Arb SUMMA V 1-34 1 5 36 12 l 56

Tabell 15 Arbetstidens längd i hushåll med två vuxna där yngsta barnet är mellan 7 och 11 år.

MANNEN K 1-34 35-39 40 41- Arb SUMMA V 1-34 1 3 32 13 1 52

sou 1989:53 Bilaga 1 101 Tabell 16Arbetstidens längd i hushåll med två vuxna där yngsta barnet är mellan 12 och 16år. MANNEN

Tabell 17 Arbetstidens längd i hushåll med två vuxna utan barn under 17 år. M A N N E N

Tabell 18 Arbetstidsformer i hushåll där yngsta barnet är 0-3 år. M A N N E N

102 Bilaga 1 sou 1989:53 Tabell 19 Arbetstidsformer i hushåll där yngsta barnet är 4-6 år. M A N N E N

Tabell 20 Arbetstidsformer där yngsta barnet är 7-11 år. M A N N E N

Tabell 21 Arbetstidsformer där yngsta barnet är 12-16 år. M A N N E N

sou l989:53 Bilaga 1 103 Tabell 22 Arbetstidsformer där det inte finns barn under 17 år. M A N N E N

Tabell 23 Arbetstidsform för individer i olika hushållssituation, båda könen, procent.

Dagtid Regel Oregb Lör- SUMMA m-f m-s försk obekv sch ski övr sön Gifta sambo

- Ensamstående

104 Bilaga 1 SOU 1989:53

Tabell 24 Förekomst av barnomsorg fördelade på kön, arbetstidsform och barnets ålder.

Barnets ålder: 0 6 år 7 år - - Män Kvinnor Båda könen Män Kvinnor Båda könen

Arbetstidsform:

Dagtid 59 79 69 36 40 38 m sö 56 68 62 26 36 30 m -

Tabell 25 Övertid och bisyssla vid olika familjesituationer, procent. Övertidmertid Bisyssla Män Kvinnor Summa Män Kvinnor Summa Giftasamboende

Ensamstående

SOU 1989:53 Bilaga 1 105

Tabell 26 De sysselsatta fördelade mellan anställda och företagare, de anställda efter facklig tillhörighet, indelning i hel- och deltidssysselsatta samt efter kön, tusental procent

- 32 43 43 kvinnor 413 48 440 52 853 -

-

- 6 6 6 kvinnor 28 28 73 72 101 -

- 2 2 2 kvinnor 22 48 23 52 46 -

- 32 14 15 kvinnor 173 52 160 48 334 -

- 37 37 37

kvinnor 876 44 1096 56 1972 -

- 14 13 13 kvinnor 44 39 69 61 113 - 5 6 5

TOTALT 1 081 25 3 250 75 4 331 100 100 100

106 Bilaga 1 SOU 1989:53 Tabell 27 Arbetstidsform för företagare och anställda, fördelning efter kön, procent. Dagtid Regelb Oregelb Lösö m-fr m-s förskj obekväm -schema -skift -övr

kvinnor 48 9 10 29 16 1 12 5 -

Szaanställda 59 7 8 25 15 4 6 1

män 64 6 7 22 9 7 7 l kvinnor 55 8 8 28 21 2 5 1 -

kvinnor 53 9 9 29 20 2 7 1 -

SOU 1989:53 Bilaga 1 107 Tabell 28 Nattarbete efter facklig tillhörighet, tusental, procent av gruppen.

Tabell 29 Antalet sysselsatta i olika h-regioner, tusental procent.

Tabell 30 Restid till och från arbetsplatsen fördelad efter h-regioner, procent. Restid i minuter

108 Bilaga 1 sou 1989:53 Tabell 31 Hushållens arbetstidsfördelning i Stockholm, procent. M A N N E N

Tabell 32 Hushållens arbetstidsfdrdelning i Göteborg, procent. M A N N E N

Tabell 33 Hushållens arbetstidsfördelning i Malmö, procent. M A N N E N

SOU 1989:53 Bilaga 1 109 Tabell 34 Hushållens arbetstidsfördelning i större kommuner, procent. MANNEN

Tabell 35 Hushållens arbetstidsfdrdelning i södra mellanbygden, procent. M A N N E N

Tabell 36 Hushållens arbetstidsfdrdelning i norra tätbygden, procent. M A N N E N

110 Bilaga 1 SOU 1989:53 Tabell 37 Hushållens arbetstidsfdrdelning i norra glesbygden, procent. M A N N E N

Tabell 38 Arbetstidsformer i olika regioner, procent. Dagtid Regelb Oregelb Lösö m-fr m-s förskj obekväm -schema -skift -övr

sou 1989:53 Bilaga 2 111

Bilaga 2

Attityder till arbetstider

av Lena Johansson

112 Bilaga 2 sou 1989:53

sou 1989:53 Bilaga 2 113

Förord

Under våren 1988 genomfördes en enkätundersökning om attityder till arbetstidsfrågor. I enkäten formulerades realistiska alternativa förslag till arbetstidsreformer. Undersökningen gällde både allmänna reformer och vilka arbetstidsönskemål de tillfrågade hade for del. egen Arbetstidskommittén utarbetade och fastställde frågorna låg till grund som för undersökningen. Ansvaret för dess utformning vilar således på kommittén. Vi vill tacka SCB för genomförandet av undersökningen och övrigt sambarbete i samband med projektet. Det var främst Olle Wessberg och Solveig Thudin som hjälpte oss till rätta. Resultatet av undersökningen har legat till grund för arbetstidskommitténs arbete. Innehållet i denna rapport ansvarar Lena Johansson i kommitténs sekretariat for.

Mona Sahlin ordf i arbetstidskommittén

114 Bilaga 2 sou 1989:53

sou 1989:53 Bilaga 2 115

Innehåll

1 Inledning 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Arbetstiden som samhällsfråga 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Hur bör framtida produktivitetsökning användas. 119 . . 2.2 Hur bör arbetstiden förkortas 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Vilka bör få kortare arbetstid 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Var skall besluten fattas 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Rörlig pensionsålder 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

3 Individuella arbetstidsönskemål L 136 ; . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Önskad arbetstid förändringar 136 — . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Vilka vill ändra sin arbetstid 138 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Vilka vill öka sin arbetstid 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Önskad och faktisk arbetstid 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Heltidsanställdas arbetstidsönskemål 143 . . . . . . . . . . .. . 3.6 Hur vill man förkorta arbetstiden 146 . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Hur utnyttja en eventuell arbetstidsförkortning 148 . . . 3.8 Önskad arbetstidsförläggning 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9 Inflytande på arbetstidsförläggningen 152 . . . . . . . . . . . . 3.10 Regionala skillnader 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga Frågeformulär 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

116 Bilaga 2 sou 1989:53

sou 1989:53 Bilaga 2 117

1 Inledning

Vilka arbetstider önskar människor ha Är det arbetstidsmönster som finns ett uttryck for hur mycket och när människor faktiskt vill arbeta Vill man ta ut en framtida standardstegring som ökad materiell konsumtion, eller vill hellre man ha mer fritid Olika intressegrupper för fram skilda krav i den politiska och vid processen förhandlingsbordet. Avspeglar dessa krav önskemålen hos medlemmarna och de vanliga löntagarna Sedan 1974har en fråga om den nuvarande arbetstiden är den bäst som passar ställts i upprepade undersökningar. DELFA gjorde en undersökning där man även fick välja mellan högre lön och kortare arbetstid. Det är alltså de individuella önskemålen som undersökts. När det gäller åsikter om hur arbetstidsfrågorna generellt bör lösas finns mer det några smärre undersökningar utförts opinionsinstitut. Några facksom av förbund har undersökt inställningen bland sina medlemmar, men någon stor för hela befolkningen representativ undersökning inställningen till arbetstidsav frågor på det mer generella planet har inte funnits. Arbetstidskommittén beslöt därför att göra en attitydundersökning. Strävan var att formulera realistiska alternativa ställningstaganden de tillfrågade som kunde känna igen från den politiska och fackliga debatten. Frågeformulärets ut-

formning se bilaga nagelfors vid flera tillfällen i kommittén, där alla organi-

serade intressen i arbetstidsfrågoma finns representerade med mycken detalj kunskap. Undersökningen har utförts av statistiska centralbyrån. Urvalet som var representativt för befolkningen 16-64 år utgjordes av om-kring 7 000 personer som ingick i januariurvalet 1988 för arbetskraftsundersökningarna AKU. Arbetskraftsundersökningarna som utförs löpande bl.a. besked hur ger om många som förvärvsarbetar eller söker arbete plus mängd övrig informaen tion. De som fick frågeformuläret hade dessutom fått de tilläggsfrågor om egna arbetstider m.m. som ligger till grund for Hushållens arbetstider. Bortfallet i AKU var drygt procent. 87 procent av de svarande i AKU fyllde i frågeformuläret, vilket innebär att omkring 77 procent av urvalet besvarade enkäten. Beträffande urvalsförfarande, bortfallsbehandling hänvisas till Attityder m.m. till arbetstider teknisk rapport, utarbetad inom SCB Olle Wessberg och - av Solveig Thudin. Frågeformulärets första del frågorna l-6 ombads samtliga att besvara, antingen de förvärvsarbetade eller inte. De frågorna är av allmän karaktär. Man fick ta ställning till hur arbetstidsfrågorna bör lösas på ett samhälleligt plan. Frågorna är av samma karaktär som t.ex. frågorna i ett rådslag i en facklig organisation eller ett politiskt parti som led i programarbete. Man förutsätts ta

118 Bilaga 2 sou I989:53

ställning utifrån vilken samhällsutveckling man önskar se snarare än utifrån ett snävt egenintresse. Frågorna är av karaktären hur skulle du rösta om du fick delta i en omrösning om detta Resultaten redovisas i avsnittet Arbetstiden som samhällsfråga. I frågeformulärets andra del frågorna 7-14, som endast de med förvärvsarbete ombads besvara, gäller däremot de flesta frågorna Önskemål rörande den egna arbetstidssituationen eller hur man själv skulle bete sig i en tänkt situation. Frågorna är av karaktären hur skulle du själv handla, om valet var fritt och ditt eget Resultaten redovisas i avsnittet Individuella arbetstidsönskemål. Frågorna 13-14 gäller hur barnfamiljer ordnat sina arbetstidsförhållanden och redovisas i Hushållens arbetstider.

sou 1989:53 Bilaga 2 119

2 Arbetstiden

som sarnhällsfråga

I detta avsnitt behandlas frågor där urvalspersonerna fått ta ställning till vilken samhällsutveckling i arbetstidsavseende de finner önskvärd.

2.1 Hur bör framtida

produktivitetsökning användas

Den första frågan i enkäten avsåg att ge de tillfrågade tillfälle att förutsatt en framtida produktivitetsökning prioritera mellan kortare arbetstid, ökad pri- — vat konsumtion och ökade offentliga tjänster. Nära hälften svarar att kortare arbetstid är viktigast. Drygt var femte anser att offentliga tjänster är viktigast, och inte fullt var sjätte att ökad privat konsumtion är viktigast. Var tionde kan inte ta ställning.

Figur Procent som finner följande viktigast

43-CV Kortare arbetstid

14.07. Ran ej ta Itllln Offentliga ä.W. ej V tjänster

15.07. Privat konsumtion

120 Bilaga 2 sou 1989:53

Figur 2. Procent som anser att ökad privat konsumtion är...

Näst 23. Cl’. viktigast

16.0‘. Viktigast

35-07- Minst 17.02 Kan ej ta viktigt ställn ej svar

9.07. Inget bör satsas

Procent som anser att ökade offentliga tjänster är...

N83: 32, m viktigast ä w viktigast . .

15-U2 Kan ej ta ställn ej svax Minst viktigt 3.0‘. Inget bör satsas

Procent som anser att kortare arbetstid är...

48. 0. Viktigast

12.02 Kan ej ta ställn - Näst 23. 0. ej svar viktigast 4-Oz Inget bör 13.02 sats s Minst viktigt

sou 1989:53 Bilaga 2 121

Mer än var tredje anser att ökad privat konsumtion är minst viktig. Nästan var tionde anser att inga tillkommande bör satsas på Ökad privat konsumresurser tion. Lika många anser att inga ytterligare bör gå till offentlig konsumresurser tion. Men det är inte mer än fyra procent att inga bör som anser resurser satsas på arbetstidsforkortning i en eller annan form.

[de följande tabellerna som baseras på den första frågan blir procentsumman

inte 100, eftersom endast de som tagit ställning redovisas. Att det är viktigast att förkorta arbetstiden anser både män och kvinnor i samma utsträckning. Däremot skiljer sig könen när det gäller prioriteringen mellan offentlig och privat konsumtion. Det är bland de medelålders arbetssom tidsforkortning prioriteras högst. Största andelen finner privat konsumtion som viktigast finns bland de yngsta och största andelen som anser offentlig konsumtion viktigast bland de äldsta. Arbetstidsforkortning är det högst prioriterade alternativet i alla åldersgrupper.

Tabell Procent i skilda åldrar och bland män respektive kvinnor finner filsom jande viktigast..

Båda könen:

I tabell 2 har de svarande fördelats efter civilstånd och barninnehav och kategorierna ordnats efter hur stor andel som finner arbetstidsförkortning viktigast. Förkortad arbetstid är viktigast för ensamstående kvinnor med barn och minst viktigt för ensamstående utan barn.

Tabell Procent som finner följande viktigast efter kön, civilstånd och barninnehav.

Kortare Offentliga Privat

122 Bilaga 2 sou 1989:53

Som framgår av tabell 3 tycker man att kortare arbetstid är väsentligare längre utbildning man har. Det mönster som framträder i tabellen kvarstår även när ålder hålls konstant. Detta är något förvånande eftersom sådana med längre utbildning för det mesta har tillfredsställande jobb. Å andra sidan har de ockmer så oftast bättre inkomster och kanske möjlighet till en rikare fritid. Det är också värt att observera att kvinnor med förgymnasial utbildning inte betraktar en arbetstidsförkortning som lika viktig som män med förgymnasial utbildning eller kvinnor med gymnasial eller högre utbildning.

Tabell Procent som finner följande viktigast efter utbildning och kön.

Kortare Offentliga Privat arbetstid tjänster konsumtion

Eftergymnasial: Kvinnor 58 22 12 Män 53 13 24 Gymnasial: Kvinnor 50 27 12 Män 48 16 23 Förgymnasial: Kvinnor 38 30 l l Män 44 21 l6

I tabell 4 har de svarande fördelats efter ställning på arbetsmarknaden. Det framgår att det är de organiserade löntagarna som prioriterar arbetstidsförkortning högst, medan företagarna inte ser en arbetstidsförkortning som så viktig. Andelen som svarat att de inte kan ta ställning eller som avstått från att svara är hög bland företagarna och de medhjälpande familjemedlemmarna.

Övriga kategorier oorganiserade, studerande etc. som i allmänhet är mindre

fast förankrade på arbetsmarknaden ser inte en arbetstidsförkortning som lika viktig som de organiserade löntagarna men som viktigare än vad företagarna och medhjälparna gör.

sou 1989:53 Bilaga 2 123 Tabell Procent som finner följande viktigast efter ställning på arbetsmarknaden.

2.2 Hur bör arbetstiden förkortas

I den andra frågan ombads de tillfrågade att ta ställning till alternativa sätt att förkorta arbetstiden med ca fem procent. Ifall man skall väga den ena arbetstidsförkortningen mot den andra, måste ha måttstock. I man en gemensam tidigare undersökningar hade frågan inte formulerats det sättet. Detta är säkert anlednigen till att så få svarar att den dagliga arbetstidsförkortningen är viktigast. Diskussionen har i mycket rört sig om sex timmars arbetsdag, en tjugofemprocentig förkortning. Mindre än en halvtimme om dagen ter sig kanske småaktigt i det perspektivet. Man kan tala om de små stegens tyranni Det är inte säkert att resultatet hade blivit detsamma om exemplen i stället hade utgått från t.ex. en tioprocentig arbetstidsförkortning. Det finns ingen enighet om vilka typer av arbetstidsförkortning som är att föredra, utan åsikterna sprider sig över samtliga alternativ. Frågan är utformad så att man har möjlighet att ange vad som är viktigast och näst viktigast. De tillfrågade kunde också markera att någon typ av arbetstidsförkortning inte var viktig alls. Inte fullt en tredjedel anser att det är viktigast att förkorta arbetstiden per vecka eller per dag, men bara knappt tionde att just den dagliga arbetstidsvar förkortningen är viktigast. Nästan var fjärde anser att längre semester är viktigast, och mer än var sjätte att det är viktigast att förlänga föräldraförsäkringen. Friperiod eller friår mitt i livet är det alternativ som har den minsta andelen anhängare. Bara fyra procent anser att detta är den mest angelägna typen av arbetstidsförkortning.

132 Bilaga 2 sou 1989:53

Figur Procent som anser att olika typer av arbetstidsfdrkortningar är viktigast. Ens led 10.0‘. 29.0. Dagl el dagar Per vecka

Semester 24.0’. 4 0. Friperiod mitt i liv 15.0‘. Pension Föräldra- 18.0’. försäkring

Iäbell Procent som anser att olika typer av arbetstidsförkortningar är..

Det finns inga stora skillnader mellan könen i hur man tar ställning till den här frågan, fast kvinnorna anser föräldraförsäkring viktigare än semester till skillnad från männen.

sou 1989:53 Bilaga 2 125

Tabell Procent bland män respektive kvinnor att den viktigaste som anser arbetstidsförkortningen är. .

anser procent att daglig arbetstidsförkortning är viktigast. Bland de gifta eller samboende med barn under sju år är det 1 1 procent, ingen skillnad mellan män och kvinnor. I gifta eller samboende familjer där yngsta barnet är 7-11 år anser 16 procent av kvinnorna att den dagliga arbetstidsförkortningen är viktigast mot 8 procent av männen. När barnen är tolv år eller äldre 12 anser procent av de gifta eller samboende kvinnorna och 7 procent männen den dagliga av att arbetstidsförkortningen är viktigast. Att en arbetstidsförkortning som tas ut med två timmar vecka t.ex. på per fredagseftermiddagen är viktigast i större utsträckning än äldre anser yngre och fler bland lågutbildade än bland högutbildade. En arbetstidsförkortning i form ledig dag månad skulle den av en per vara angelägnaste reformen anser ungefär 10 procent alla. Här går det inte att av urskilja något mönster varken i fråga om kön, ålder, barninnehav, facklig tillhörighet eller någon annan variabel som studerats. Att längre semester är den angelägnaste arbetstidsförkortningen män anser i större utsträckning än kvinnor i alla åldrar, yngre i större utsträckning än äldre och LO-medlemmar i något större utsträckning än andra. Att förlängd föräldraförsäkring är viktigast fler kvinnor än män i alla anser åldrar, och flest i åldrarna 20-34 år både bland män och kvinnor. 47 procent av alla kvinnor och 27 procent av alla män med barn under sju år förlängd ser föräldraförsäkring den angelägnaste arbetstidsreformen. Att föräldraförsom säkring är viktigast anser fler högutbildade än lågutbildade, även när hålman ler ålder konstant.

Tabell 7. Procent i olika åldersgrupper som ser sänkt pensionsålder den viktisom gaste arbetstidsreformen.

Ålder

126 Bilaga 2 sou 1989:53

I alla åldrar ser männen sänkt pensionsålder som angelägnare än vad kvinnorna gör. Sänkt pensionsålder ses som angelägnare av lågutbildade än av högutbildade även när åldern hålls konstant. Fler bland företagare än bland anställda ser sänkt pensionsålder som den viktigaste arbetstidsreformen. Friperiod mitt i livet slutligen är det inte många i någon kategori som betraktar som den angelägnaste arbetstidsreformen. Den enda grupp där friår mitt i livet har något fler anhängare är bland SACOSR-medlemmarna, där 9 procent tycker att det är mest angeläget. Visst går det att urskilja ett mönster av att man finner sådana typer av arbetstidsreformer viktigare, som man själv bäst skulle kunna utnyttja. Men denna tendens är ändå ganska svag. Inte mer än var tredje person mellan 60 och 64 år ser t.ex. sänkt allmän pensionsålder som den viktigaste arbetstidsreformen. Att åsikterna beträffande vilka sätt att förkorta arbetstiden som det är viktigast att satsa på är mycket divergerande framgår än tydligare om man kombinerar svaren viktigast och näst viktigast. Det finns 42 möjliga sådana kombinationer, och alla dessa har sina anhängare, för det mesta mellan en och tre procent. Ingen kombination förespråkas av mer än sex procent.

2.3 Vilka bör kortare arbetstid

Alla heltidsarbetande har inte samma avtalsenliga arbetstid. Stora grupper har längre semester än den lagstadgade och en del har lägre pensionsålder än den allmänna pensionsåldern eller en kortare arbetsvecka än 40 timmar. I dessa eller andra avseenden fördelaktiga arbetstidsvillkor har, kan man med stor förenkling säga, dels sådana grupper förhandlat sig till som även i övrigt har gynnsamma arbetsförhållanden och goda löner, dels sådana som har ogynnsam arbetstidsförläggning ocheller i övrigt tunga och svåra arbetsförhållanden, som t.ex. gruvarbetare. Föräldraförsäkringen ger under viss tid betald ledighet eller kr are arbetsdag för småbarnsföräldrar. anse att det inte finns utrymme för en arbetstidsförkortning för alla t behövande grupper. Frågorna tre och fyra avsåg att pejla

-..stidsförkortning bör gälla alla, inte särskilda ..a avseende förefaller att vara oberoende av kön, ålder .onghet

Tabell Procent som anser att..

Fråga fyra som gällde vilka grupper som i så fall borde prioriteras ställdes till alla, inte bara till dem som svarat att vissa grupper borde få kortare arbetstid.

sou 1989:53 Bilaga 2 127

Ställda inför alternativet att en arbetstidsförkortning skulle genomföras bara för vissa grupper prioriterar de flesta utökad föräldraförsäkring eller sänkt pensionsålder för personer med långt arbetsliv. Dessa alternativ har ungefär lika många anhängare. Det är inte mer än nio procent som anser att de har den som kortaste semestern är den angelägnaste att prioritera. gruppen

Figur Procent som prioriterar...

37. 0. Föräldraförsäkring

Cbekväm 16.0‘. arbetstid

3.0‘. Ei mpgift

Fler sem. 9.0‘. dagar

35.0‘. Sänkt pensionsålder

De som på fråga tre svarat att vissa bör kortare arbetstid i störgrupper anser re utsträckning än andra att det är småbarnsföräldrarnas arbetstid bör försom kortas genom föräldraförsäkringen. De prioriterar också med oregelgrupper bunden arbetstid något högre än andra. Däremot är det färre bland dem vill som satsa på en utjämning av semestervillkoren eller på sänkt pensionsålder för vissa grupper.

Tabell Procent som prioriterar

De som De som

Sänkt pensionsålder för personer med långttungt

128 Bilaga 2 SOU 1989:53

44 procent av kvinnorna och 30 procent av männen förordar i första hand föräldraförsäkring, och mer än hälften bland 20-34-åringarna. I alla åldrar anser fler kvinnor än män att det är föräldraförsäkring man skall satsa på om någon särskild grupp skall få kortare arbetstid. Bland dem som är 55-64 år förordar 59 procent sänkt pensionsålder för utsatta grupper, fler bland männen än bland kvinnorna. Skillnaderna med avseende ålder och kön i svaren på denna fråga är alltså relativt stora. Facklig huvudorganisation ger däremot små utslag. I fråga om den andel som i första hand förordar fler semesterdagar för dem som har den kortaste semestern skiljer sig inte LO-medlemar i enskild tjänst signifikant från övriga svarande. Inte heller med avseende yrke varierar andelen som i första hand vill satsa på en utjämning av semestervillkoren nämnvärt. Det gör däremot andelen som anser att de som har oregelbunden eller annan obekväm arbetstid i första hand borde kortare arbetstid förutsatt att en arbetstidsförkortning bara skulle gälla för vissa grupper. Hela 70 procent av dem med gruvarbete och 37 procent av dem med hälso- och sjukvårdarbete svarar på det sättet. Bland dem som arbetar inom hotell och restaurang, transport och kommunikationer och bland affärsbiträden skiljer sig däremot inte andelen som förespråkar att just de obekväma arbetstiderna skall förkortas något påtagligt sätt från övriga. Men i stort sett kan man också beträffande svaren på frågorna tre och fyra göra den kommentaren att även om det finns en tendens att prioritera sådana grupper som man själv tillhör, så är inte den tendensen särskilt påtaglig.

2.4 Var skall besluten fattas

Formuleringen av fråga fem var föremål för omfattande diskussioner i kommittén. Till sist fick den följande utformning:

Antag att en allmän arbetstidsförkortning till 38 timmars normalarbetsvecka genomförs. På vilken nivå tycker Du då att det skall avgöras hur den skall tas ut Centralt genom lag eller centralt avtal bestäms hur arbetstiden skall förkortas, t.ex. med 24 minuter per dag. Lokalt genom avtal på varje arbetsplats bestämshur arbetsveckanskall se ut. Det — kan t.ex. innebära att man på en arbetsplats tar ut hela förkortningen pä fredagen, medan man andra arbetsplatser förkortar arbetstiden varje arbetsdag. Individuellt genom avtal mellan individen och arbetsgivaren. Individen ges då möj- lighet att variera sin arbetstid, så att man ett år kanske arbetar 40 timmar i veckan för att nästa år bara arbeta 36 eller såkan man spara ihop tid till en längre sammanhängande ledighet. Detta alternativ brukar i debattenkallas för att man inför en arbetstidsbank, ett alternativ som innebär att arbetstiden för heltidsanställda kan variera även på sammaarbetsplats. På vilken nivå tycker Du att den här frågan skall avgöras

Av svaren framgår att mindre än var femte anser att detta bör avgöras centralt.

SOU 1989:53 Bilaga 2 129

Figur Procent som anser att hur en eventuell arbetstidsförkortning skall tas ut bör avgöras... Lokal t 37. 0. 19.0’. Cent ral t

7.0‘. Vet ej, ei svar

Indivi - 37.0‘. cnellt

Åsikterna i denna fråga varierar relativt kraftigt med åldern. Fler bland de yngre än bland de äldre anser att frågan skall avgöras individuellt, och fler bland de äldre än bland de yngre att den skall avgöras centralt. Iabell 10.Procent i skilda åldersgrupper som anser att hur en eventuell arbetstidsförkortning skall tas ut bör avgöras..

ÅLDER Centralt Lokalt Individuellt Vet ej, svar

Jämför man hur alla män respektive alla kvinnor svarat på denna fråga, är skillnaderna obetydliga, men åsikterna varierar mer med åldern hos männen än hos kvinnorna. Bland män 60-64 år anser 40 procent att frågan skall avgöras centralt, fem procent att den skall avgöras individuellt. Ålder är den faktor spelar största rollen för hur på denna fråsom man svarar ga. Vilken typ av arbetsgivare man har enskild, statlig eller kommunal - -arbetstidsform och huruvida man arbetar hel- eller deltid har liten eller ingen betydelse för hur man svarar. Vad gäller ställning på arbetsmarknaden är det de SACOSR-anslutna som skiljer ut sig från övriga genom att i mycket större

130 Bilaga 2 sou 1989:53

utsträckning förespråka individuella överenskommelser. Någon ásiktsskillnad att tala om mellan företagare och anställda finns det däremot inte. Möjligen kan man notera att företagarna haft svårare än de anställda att ta ställning till frågan.

Tabell 11. Procent som anser att hur en eventuell arbetstidsfiirkortning skall tas ut bör avgöras..

Centralt Lokalt Individuellt Vet ej, svar

Rörlig pensionsålder

Fråga sex ställdes på uppdrag av pensionsberedningen som bl.a. har att utreda frågan om rörlig pensionsålder. På senare tid har många debattörer framfört åsikten att det borde löna sig bättre, uppmuntras mer och kunna ordnas lättare att vara kvar i arbete efter 65 års ålder. För närvarande är ungefär en tredjedel av alla mellan 60 och 64 år förtidspensionerade av hälso- eller arbetsmarknadsskäl. I pensionsberedningen har man bl.a. diskuterat möjligheten att införa ett systern som skulle innebära att den som förvärvsarbetat länge skulle ha rätt att gå i pension före 65 års ålder oavsett hälsa eller ortens arbetsmarknadsläge. Avsikten med fråga sex var att ta reda på åsikterna i fråga om de olika aspekterna av rörlig pensionsålder. Den löd på följande sätt:

I vårt allmänna pensionssystemfinns vissa möjligheter till rörlig pensionsålder för personer mellan 60 och 65 år genom delpension, förtida uttag av ålderspensionen och förtidspension för äldre. Pensionssystemet ger också vissa möjligheter att skjuta upp pensionsuttaget till mellan 65 och 70 års ålder med motsvarande höjning av pensionen.

Tycker Du att det är angeläget att man förbättrar möjligheterna till en rörlig pensionsålder

sou 1989:53 Bilaga 2 131

Ringa 1 eller 2 vid samtliga alternativ Ja Nej Bättre möjligheter att vara kvar i arbetet efter 65 års ålder med motsvarande höjning av pensionen l 2 Bättre möjligheter för alla att kunna gå i pension före 65 års ålder utan minskning av ålderspensionen l 2 Bättre möjligheter för personer med lång tid bakom sig på arbetsmarknaden att kunna gå i pension före 65 års ålder utan minskning av ålderspensionen l 2

När det gäller den nedåt rörliga pensionsåldern fördelar sig så här: svaren

Figur 6. Procent som anser det är angeläget med bättre möjligheter för alla att pensioneras före 65 år. Ja 77.0’.

8.0‘. Ej svar

15.0’. hbj Procent som anser det är angeläget med bättre möjligheter att pensioneras före 65 år om man arbetat länge. Ja 78.0‘.

8.0’. Ei svar

14.0’. hbj

132 Bilaga 2 sou 1989:53 Tabell 12. Procent som anser det är angeläget med... Bättre möjligheter för alla att pensioneras före 65 år

Bättre möjligheter att pensioneras före 65 om långt arbetsliv

Män 79 15 7 100 Kvinnor 77 13 11 100

Av kan utläsas att när de tillfrågade får uttala sig om möjligheten att gå svaren i pension före 65 utan att behöva väga detta mot andra sätt att förkorta arbetstiderna så förespråkar fyra av fem detta. Svaren till förmån för det alternativ som bl.a. diskuterats inom pensionsberedningen att bara personer med lång tid bakom sig på arbetsmarknaden skulle få möjlighet att gå i pension före 65 skiljer sig nästan inte alls från sva- till förmån för att envar som vill skall få gå i pension tidigare. För att få ren fram ett tydligare ställningstagande borde nog de två alternativen för nedåt rörlig pensionsålder ha ställts mot varandra. Ett möjligt sätt att tolka resultatet är att de tillfrågade kanske anser att den enskilde själv bäst kan avgöra om han behöver pension eller inte, att man kan vara trött och sliten av andra skäl än att man Förvärvsarbetat länge. Andelen ej svar ’ är högre på denna fråga än på någon annan. Man skulle kunna tro att det var de yngre som lät bli att svara, därför att pensionsfrâgor inte är så aktuella för dem. Men andelen som avstår från att svara ökar i stället med åldern, vilket kanske kan tolkas så att de äldre som avstått från att svara känt sig kluvna i frågan. I de två delfrågorna om nedåt rörlig pensionsålder varierar andelen ja-svar nästan inte alls med åldern, men det är något fler i de yngre åldrarna som svarar nej, medan fler bland de äldre avstår från att svara. Det finns inga skillnader att tala i svarsmönstren med hänsyn till facklig tillhörighet eller ställning om på arbetsmarknaden. Svaren på den första delfrågan om en uppåt rörlig pensionsålder är en aning förbryllande men samtidigt intressanta.

sou 1989:53 Bilaga 2 133 Figur 7. Procent som anser det är angeläget med bättre möjligheter att arbeta efter 65 års ålder, samtliga. 38.0. Ja

15.0‘. Ej svar Nei

Tabell 13.Procent som anser det är angeläget med bättre möjligheter att arbeta efter 65 års ålder med motsvarande höjning av pensionen, efter kön.

Varför anser de tillfrågade att möjligheten till en uppåt rörlig pensionsålder är mindre angelägen än möjligheten till en nedåt rörlig Det skulle i ingetdera fallet vara frågan om något tvång. Av svarsmönstret att döma har de tillfrågade tänkt så här: skulle jag själv vara intresserad av att utnyttja en sådan möjlighet Det kan också vara så att man finner det angeläget att slå vakt om den ovillkorliga rätten att gå i pension vid 65 år ålder och fruktar att den skulle komma att urholkas om det skulle bli vanligare än nu att arbeta efter 65.

134 Bilaga 2 sou 1989:53

Tabell 14. Procent i skilda åldersgrupper som anser att bättre möjligheter att vara kvar i arbetet efter 65 års ålder med motsvarande höjning av pensionen är angeläget.

Vi ser att andelen som svarar sjunker med åldern och att andelen avstår som från att svara är mycket hög bland de äldre. Något fler män än kvinnor i alla åldersgrupper svarar ja. Man skulle ha kunnat vänta sig att möjligheten till en uppåt rörlig pensionsålder vore angelägnare för kvinnorna än för männen, dels eftersom de lever längre, dels eftersom många inte hunnit tjäna in så många pensionspoäng, men så är alltså inte fallet. Bland kvinnorna över 55 år är det över en tredjedel som avstår från att svara. Det är kanske möjligt att tolka svaren så att de flesta av dem som svarat att utökade möjligheter till en uppåt rörlig pensionsålder är angeläget också skulle vara beredda för egen del att arbeta efter 65. I så fall finns det ändå en stor grupp som är beredd att fortsätta att arbeta efter 65 är nära 230 000 personer mel- lan 55 och 65 års ålder. Att det är rimligt att-tolka svaren frågan så ser vi om vi fördelar de svarande efter ställning på arbetsmarknaden.

Tabell 15.Procent som finner det angeläget att öka möjligheterna att vara kvar i arbete etter 65 års ålder, efter ställning på arbetsmarknaden.

Det är bara bland SACOSR-medlemmar, oorganiserade och företagare med anställda som en majoritet finner det angeläget med förbättrade möjligheter att

sou 1989:53 Bilaga 2 135

arbeta efter 65 års ålder. 27 procent av LO-medlemmarna ser sådana möjligheter som angelägna. Som framgår av tabell 16 där bara de som är över 55 år tagits med är det inte mer än 14 procent av de LO-medlemmar som själva närmar sig pensionsáldern vilka ser möjligheten att arbeta efter 65 år som angelägen, medan andelen bland SACOSR-medlemmar och företagare är lika stor som bland de yngre.

Tabell 16.Procent som finner det angeläget att öka möjligheterna att vara kvar i arbete efter 65 års ålder, efter ställning på arbetsmarknaden. Åldersgruppen 55-64 år.

136 Bilaga 2 SOU 1989:53

3 Individuella arbetstidsönskemål

I detta avsnitt behandlas frågor där de sysselsatta fått ta ställning till olika aspekter av den egna arbetstiden.

3.1 Önskad arbetstid förändringar

—— I levnadsnivåundersökningen 1974 ställdes för första gången följande fråga: Är Er ordinarie arbetstid den arbetstid Er bäst, eller skulle kortare eller som passar längre arbetstid passa bättre, med hänsyn till att lönen då ökarminskar.

Samma fråga har sedan upprepats vid flera tillfällen i de s. ULF- och levnadsnivåundersökningarna. DELFA ställde en liknande fråga 1984: Skulle Du vilja minska eller öka Din arbetstid Din lön skulle då också minska eller öka i motsvarandegrad.

Arbetstidskommitténs fråga med motsvarande betydelse var formulerad på foljande sätt: Om Du bortser från tanken på en allmän arbetstidsförkottning och besvararden här frågan med utgångspunkt från hur det är just nu, skulle du då vilja förändra den arbetstid som Du har idag om Din lön påverkades av detta

Minska arbetstiden och minska lönen

Oka arbetstiden och öka lönen Behålla nuvarande arbetstid

Resultaten av alla dessa undersökningar för samtliga anställda har sammanställts i tabell 17.

Tabell 17. Önskemål ändrad veckoarbetstid bland samtliga anstéillda‘. om

sou 1989:53 Bilaga 2 137

Den andel av samtliga anställda som är tillfreds med sin nuvarande arbetstid ligger ca 80 procent alla år utom 1984, i DELFA: undersökning. Den andel s som vill förkorta sin arbetstid minskar relativt kraftigt från 1984 till 1988. Resultaten är inte helt lätta att tolka, eftersom små skillnader i frågornas utformning kan ha viss betydelse för hur man svarar. Nedgången i den andel som vill ha kortare arbetstid från 198687 till 1988 är så kraftig att måste anta man att det är något i vår formulering av frågan antagligen att det det fasta i — svarsalternativet så klart står: minska arbetstiden och minska lönen gjort de som tillfrågade mindre benägna att uttrycka önskemål kortare arbetstid med om motsvarande lönesänkning i vår undersökning än i de Övriga undersökningarna. Men hela förändringen från 1984 kan inte förklaras med detta, eftersom andelen som önskar förkorta sin arbetstid minskar också från 1984 till 198687. Bilden blir klarare om vi delar de svarande i hel- och deltidsanställda upp män och kvinnor som i tabell 18.

Tabell 18. Önskemål om ändrad veckoarbetstid bland hel- och deltidsanställda män och kvinnor.

MÄN KVINNOR BÅDA KÖNEN HELTIDSANSTÄLLDA

Kortare Längre Oför Kortare Längre Oför Kortare Längre Oför

Arb. tidskom. 88 9 6 85 16 4 81 11 5 84 DELTIDSANSTÄLLDA Kortare Längre Oför Kortare Längre Oför Kortare Längre Oför

Arb. tidskom. 88 6 18 76 4 14 82 5 15 81

138 Bilaga 2 sou 1989:53

Andelen heltidsanställda som vill förkorta sin arbetstid var som högst 1984 och sjunker sedan. Bland de heltidsanställda männen är det en tydligt sjunkande trend från 1984 till 1988. Andelen heltidsanställda kvinnor som vill minska sin arbetstid med motsvarande lönesänkning ligger mellan 25 och 30 procent alla år utom 1988. Det är knappast troligt att den verkliga förändringen mellan 198687 och 1988 är så stor som i tabellen, utan det måste vara skillnader i frågornas formulering som ger utslag. Detsamma torde vara fallet i fråga om andelen heltidsanställda som vill öka sin arbetstid. Andelen deltidsanställda där drygt 85 procent är kvinnor som vill ha längre arbetstid har däremot minskat. Av de deltidsanställda kvinnorna arbetade 28 procent mindre än 20 timmar i veckan i DELFA:s undersökning. I vår undersökning har den andel av de deltidsanställda kvinnorna som arbetar mindre än 20 timmar i veckan sjunkit till 15 procent. Av dessa vill 58 procent behålla sin nuvarande arbetstid och 14 procent öka den. Hela 24 procent av kvinnorna med kort deltid mot 3 för samtliga har avståttfrån att svara frågan, vilket kan tolkas som att de haft svårt att ta ställning. Av kvinnorna med lång deltid önskar 80 procent behålla sin nuvarande arbetstid, en lika stor andel som bland de heltidsanställda kvinnorna. Förskjutningen från kort till lång deltid torde vara den främsta förklaringen till att färre deltidsanställda kvinnor ville öka sin arbetstid 1988 än 1984. Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var en något större andel 1988 än tidigare där arbetstiden stämde med önskemålen och att andelen som med motsvarande löneminskning ville minska sin arbetstid var mindre 1988 än tidigare.

3.2 Vilka vill ändra sin arbetstid

I tabell 19 och 20 har önskemålen om ändrad arbetstid i vår undersökning fördelats efter veckoarbetstidens faktiska längd.

Tabell 19. Önskemål ändrad arbetstid efter vanligen arbetad tid. Alla om sysselsatta.

Vanligen Kortare Längre Oförändrad svar arbetade timmar vecka

Vi ser att de som arbetar kort deltid har haft svårt att ta ställning till frågan. De har antagligen en kluven inställning. Bland dem som arbetar 20 timmar i veckan eller mer är ungefär 80 procent nöjda med sin arbetstid, oavsett dess

sou 1989:53 Bilaga 2 139

längd. Av alla heltidsanställda vill ungefär tio procent förkorta sin arbetstid med motsvarande lönesänkning. Av dem som arbetar 41 timmar i veckan eller mer är det sju procent som skulle vilja öka sin arbetstid, fler än bland dem som arbetar 40.

Tabell 20. Önskemål ändrad arbetstid efter vanligen arbetad tid. sysselsatta om män och kvinnor.

Vanligen Kortare Längre Oförändrad svar arbetade timmar Vecka M Kv M Kv M Kv M Kv

1 19 5 4 12 l 3 47 57 36 26 -

-

Vi ser att av alla kvinnor som arbetar vanlig heltid 40 timmar i veckan, vill 16 procent förkorta sin arbetstid. Av männen är det nio procent. Av männen som arbetar mer än 40 timmar i veckan vill hela åtta procent öka sin arbetstid ännu mer.

3.3 Vilka vill öka sin arbetstid

De heltidsanställda som vill öka sin arbetstid och därigenom sin lön är övervägande unga ensamstående män med övervikt för oorganiserade och SACOSR-medlemmar. Annars är det naturligt nog främst bland de deltidsanställda vill öka som man sin arbetstid. Här fanns fortfarande 1988 med stor brist arbetskraft ett relativt stort outnyttjat utbud ca 150 000 deltidsanställda ville ha längre - som arbetstid.

Tabell 21. Deltidsanställda som vill öka sin arbetstid efter kön och ålder.

140 Bilaga 2 sou |989:53

Andelen deltidsanställda vill öka sin arbetstid varierar inte med facklig husom vudorganisation, utan det är ca 14 procent oavsett facklig tillhörighet. Det är färre deltidsanställda i statlig tjänst som vill öka sin arbetstid än hos övriga arbetsgivare. För övrigt är andelen deltidsanställda som vill öka sin arbetstid proportionell mot andelen deltidsanställda hos respektive typ av arbetsgivare. Det är således inte en större andel av de deltidsanställda inom landstingen som vill öka sin arbetstid än det är bland de deltidsanställda i enskild eller primärkommunal tjänst. Fler affärsbiträden och övriga med kommersiellt arbete öka sin arbetstid i övriga yrken. särskilt män önskar än Visserligen väljer särskilt kvinnor att variera sin förvärvsarbetstid efter familjens behov, men det betyder inte att alla deltidsanställda med familjeansvar har den arbetstid de önskar, utan en hel del av dem skulle vilja arbeta mer.

Iäbell 22. Andel deltidsanställda som vill öka sin arbetstid efter familjesituation.

Tusental Procent som vill deltidsanst öka arbetstiden

Gifta samboendemän 77 12 o Ensamståendemän 77 18 Gifta o samboende kvinnor

Ensamstående kvinnor med barn 38 2l utan barn 135 18

3.4 Önskad och faktisk arbetstid

Det fanns 1988 drygt miljon deltidsanställda, varav cirka 890 000 inte ville en öka sin arbetstid. De 22 procent alla anställda har alltså genom sitt val - av -— visat att kortare arbetstid för dem är viktigare än högre lön. Analysen hittills arbetstidsönskemålen har grundat sig hur man svarat av fråga tolv, huruvida man vill behålla sin arbetstid eller minska arbetstiden och därmed lönen eller öka sin arbetstid och få högre lön. Fråga sju anknyter till frågeställningen i den första frågan, huruvida en framtida produktivimer tetsökning skall tas ut som kortare arbetstid eller som ökad konsumtion. De tillfrågade fick i fråga sju välja mellan högre lön och bibehållen arbetstid eller bibehållen lön och kortare arbetstid. Frågan är likalydande med en fråga som ställdes i DELFA:s undersökning. Genom att kombinera frågorna sju och tolv och ta hänsyn till om svaren arbetar hel- eller deltid får den översiktliga bild av faktisk och önskad man arbetstid som framgår av figur

sou 1989:53 Bilaga 2 141

Figur Faktisk och önskad arbetstid. Män, kvinnor och samtliga anställda.

Heltid-kortare 45.UZ 80z Heltid - vill arbetstid hellre minska nu än högre lön i 1.02 Deltid—vill öka nu framtiden 6.02 Deltid-vill ej öka nu

4-Oz Vet ej

5-07- Heltid-vill öka nu

30.0. Heltid-högre lön hellre än kortare arbetstid i framtiden

WN

38.0’. Deltid vill — ej öka nu

Deltid-vill 50z öka nu

He1tid—vi113-04 minska nu

ZW Vet ej 2-07- Heltid - vill öka nu

14.0’. Heltid-högre lön He1t1dk°rtare 30 Oz hellre än kortare arbetstid hellre arbetstid i framtiden än högre lön i framtiden KVIN{R

Heltid 8.0’. 4-04 Deltid - vill - vill minska nu Öka DU

22.0‘. Deltid vill ej öka nu

2.07. Heltid-kortare 38.02 Vet ej arbetstid hellre 4-OZ Heltid - vill än högre lön i öka nu framtiden

22.0. Heltid-högre lön hellre än kortare arbetstid i framtiden

HLLH

142 Bilaga 2 sou 1989:53

22 alltså deltidsanställda inte vill öka sin arbetstid. Åtta procent är som procent är heltidsanställda som vill minska sin arbetstid även om lönen minskar. Sammanlagt nära en tredjedel av alla anställda har alltså redan kortare arbetstid än heltid eller är beredda att sänka sin arbetstid med motsvarande löneminskning. 38 procent av alla är heltidsanställda som föredrar en framtida arbetstidstörkortning med bibehållen lön framför en löneökning med bibehållen arbetstid. Det innebär att två tredjedelar av alla anställda 60 procent av männen och 82 —— procent av kvinnorna ett eller annat sätt uttryckt att de för egen del före- drar kortare arbetstid framför högre lön. I tabell 23 har vi jämfört resultaten DELFA:s 2 och vår undersökning där av svaren på frågorna sju och tolv kombinerats.

Tabell 23. Total andel anställda 1984 och 1988 som ville minska arbetstiden med motsvarande lönesänkning eller valde kortare arbetstid i stället för högre lön. Procent.

Vi har redan tidigare sett att andelen som är beredda att minska sin arbetstid med åtföljande lönesänkning är mindre i vår undersökning än i DELFA:s. Det kan ha att göra med olikheter i frågans formulering. Men den andel av samtliga anställda som antingen vill minska sin arbetstid med motsvarande lönesänkning eller föredrar kortare arbetstid framför högre lön i framtiden är nästan exakt densamma i de båda undersökningarna. Skillnaden mellan 1984 och 1988 består i att något färre av de heltidsanställda vill minska sin arbetstid 1988 än 1984 men att betydligt fler av de deltidsanställda kan tänka sig att i framtiden göra det. Detta torde ha att göra med förskjutningen från kort till lång deltid så att fler deltidsanställda 1988 än tidigare är nöjda med den lön de har och kan tänka sig en kortare arbetstid i framtiden om de får behålla sin lön.

sou 1989:53 Bilaga 2 143

3.5 Heltidsanställdas arbetstidsönskemål

Figur Heltidsanställdas arbetstidsönskemål. Män, kvinnor och båda könen. Hellre kortare I- warbetstid än högre lön i framtiden 9,02 Minskad arbetstid och lön nu

2.02 Vet ej 5flz Ökad arbetstid och lön nu

Hellre högre lön 33.0‘. än kortare arbetstid i framtiden H4

Hellre kortare 54.02 15.02 Minskad arbetstid arbetstid än högre lön i framtiden och lön nu

3.07. Vet ej 4.02 Ökad arbetstid och lön nu

Hellre högre lön 24-Oz än kortare arbetstid 1 framtiden KVIN~[R

Hellre kortare 51.02 arbetstid än högre lön i framtiden 11 0. Minskad arbetstid . och lön nu

3.W. Vet ej 5.02 Ökad arbetstid och lön nu

Hellre högre lön 30.02 än kortare arbetstid 1 framtiden HLLH

144 Bilaga 2 sou 1989:53

Figur 9 innehåller delvis samma information som tabell 23, men i figuren finns ocskä de inte vill minska sin arbetstid med. 35 procent av de heltidsanställsom da är inte intresserade av någon arbetstidsförkortning, 39 procent av männen och 28 procent av kvinnorna.

Tabell 24. Heltidsanställdas arbetstidsönskemål efter kön och ålder. Radprocent.

Kortare Kortare Bibehållen Längre Vet arbetstid arbetstid arbetstid arbetstid och sänkt i st för och högre och högre lön höjd lön lön i lön i framt framtiden Män

Kvinnor

i stället de heltidsanställdas arbetstidsönskemâl efter familje- Fördelar man situation, får man den bild som framgår av tabell 25.

Tabell 25. Heltidsanställdas arbetstidsönskemål efter familjesituation. Radprocent.

Kortare Kortare Bibehållen Längre Vet arbetstid arbetstid arbetstid arbetstid och sänkt i st för och högre och högre lön höjd lön lön i lön i framt framtiden

Gifta män med barn

Gifta kv med barn

Ensamst kv med barn

sou 1989:53 Bilaga 2 145

De ovanstående tabellerna talar i stort sett för sig själva. Det är bland de unga ensamstående man kan hitta några stora andelar som finner löneökning viktigare än arbetstidsförkortning. De heltidsarbetande kvinnorna med barn skulle i relativt stor utsträckning vilja minska sin arbetstid med motsvarande lönesänkning, och det är inte många av dem som föredrar högre lön framför kortare arbetstid i framtiden. I tabell 26 har slutligen de heltidsanställdas arbetstidsönskemål fördelats efter facklig tillhörighet.

Tabell 26. Heltidsanstfilldas arbetstidsönskemål efter facklig huvudorganisation. Radprocent.

Kortare Kortare Bibehållen Längre Vet arbetstid arbetstid arbetstid arbetstid och sänkt i st för och högre och högre

LO-medlemmarna vill i något mindre utsträckning än andra minska sin arbetstid och lön med motsvarande lönesänkning, och i något större utsträckning än andra öka sin lön i framtiden. SACOSR-medlemmarna är i mindre utsträckning än andra nöjda med sin nuvarande arbetstid. Bland dem finns en större andel än bland övriga organiserade som både vill förkorta och förlänga sin arbetstid med motsvarande löneförándring. De oorganiserade är mindre intresserade av arbetstidsförkortning och mer av löneökning än vad de organiserade heltidsanställda är. Slutligen skall en del iakttagelser nämnas om vilka heltidsanställda som skulle vilja minska sin arbetstid även med åtföljande lönesänkning. Vi har sett att det gäller en stor andel av de heltidsarbetande kvinnorna med barn. Det gäller också för ungefär en femtedel av följande kategorier: kvinnliga verkstadsarbetare, landstingsanställda, de som har oregelbunden och obekväm arbetstid och en vanligen arbetad tid 40 timmar eller mer inte när den vanligen arbetade tiden är 35-39 timmar. Det här torde vara fråga om kategorier som bara nätt och jämnt orkar med sitt heltidsarbete och som riskerar förslitning.

146 Bilaga 2 sou 1989:53

3.6 Hur vill förkorta arbetstiden

man I fråga åtta har man lätt ange hur man helst för egen del skulle vilja ta ut en eventuell arbetstidsförkortning. Frågans utforming korresponderar med fråga två, genom vilken man uppmärksammats på att t.ex. sex timmars arbetsdag och sex veckors semester är arbetstidsförkortningar av helt olika storlek. Att andelen som för egen del önskar ta ut en eventuell framtida arbetstidsförkortning som kortare arbetstid per dag 12 procent är så mycket lägre än motsvarande an- del i DELFA:s undersökning där den var 30 procent beror säkert nästan helt och hållet på detta samt på att frågans utformning hos DELFA i viss mån styrde i riktning av daglig arbetstidsförkortning, inte på någon större förändring av åsikterna. I DELFA:s undersökning frågade man dem som var beredda att minska sin arbetstid med åtföljande löneminskning om de ville förkorta arbetstiden per dag eller på något annat sätt. För dem som föredrog kortare arbetstid i stället för en framtida löneökning nämnde man alternativen per vecka, tidigare pension och semester men inte de övriga typer av arbetstidsförkortning som finns

som alternativ i vår undersökning. De som svarade per vecka fick sedan ange

om de skulle vilja förkorta arbetstiden per dag eller något annat sätt. Genom att presentera så många olika typer av arbetstidsförkortning att välja mellan kan vår undersökning å andra sidan kanske sägas styra bon från daglig arbetstidsförkortning. Andelen som föredrar semester och pension är densamma i DELFA:s undersökning som i vår.

Figur 10.Hur man vill förkorta sin egen arbetstid.

24. 0. Förkortn per vecka

Enstaka 14.0’. 12.0’. Dagl för- I r kortning

4.0‘. Ei svar 4.0‘. Friperiod

samt 24 12.07. sänk: pen- Sanda

s.o. Faraldrsai-°

försäkring

sou 1989:53 Bilaga 2 147

En fjärdedel skulle helst sluta tidigare t ex fredagarna, och fjärdedel vill en ha längre semester. De individuella önskemålen är lika spridda de generella åsikterna i som svaren på fråga tvâ. Samgången mellan svaren på frågorna två och åtta är relativt stark, dvs. man tenderar att generellt förespråka den arbetstidsförkortning man själv skulle vilja utnyttja och vice versa. Av dem som svaren i på fråga tvâ angett att utökad föräldraförsäkring är den viktigaste arbetstidsreformen är det dock 71 procent som för egen del inte kan eller vill utnyttja den typen av arbetstidsförkortning, och nära hälften av dem som finner pension viktigast vill själva förkorta sin arbetstid något annat sätt. De faktorer som har betydelse för vilken typ av arbetstidsförkortning föman redrar för egen del är framför allt familjesituation, ålder och kön.

Tabell 27. Hur man helst för egen del skulle vilja ta ut en eventuell arbetstidsförkortning, efter familjesituation och kön. Radprocent.

Per Per En- Se- För- Pen- Fridag vecka staka mester äldra sion år svar dagar förs

Gifta samboende män

Gifta samboende kv

Ensamstående kvinnor

Det är de ensamstående kvinnorna med små barn som har en så pressad dygnsrytm att en om än liten daglig arbetstidsförkortning är det angelägnaste. Bland alla heltidsarbetande kvinnor i arbete med barn under sju år är det 32 procent

148 Bilaga 2 sou 1989:53

som också väljer daglig arbetstidsförkortning. Men trots att familjesituationen har samband med hur man skulle vilja förkorta sin arbetstid bör det påpekas att preferenserna varierar kraftigt också bland dem som har likartade familjesituationer.

Övriga faktorer skulle kunna tro hade betydelse for hur önskar

som man man ta ut en arbetstidsförkortning har liten eller ingen betydelse. Restidens längd eller om man har flextid eller inte ger absolut inget utslag. Daglig arbetstidsforkortning är något populärare större ort man bor men skillnaderna är obetydliga. De små skillnader som finns med hänsyn till veckoarbetstid och arbetstidsförläggning beror i huvudsak på könsskillnader. Facklig tillhörighet spelar så gott som ingen roll. Den slutsats man får dra är att de individuella preferenserna helt enkelt varierar.

3.7 Hur utnyttja eventuell arbetstidsforkortning

en Svaren på frågan om hur man helst skulle vilja utnyttja en arbetstidsförkortning på t.ex. två timmar i veckan framgår av figur ll.

Figur ll. Procent som vill använda en arbetstidsforkortning på två timmar i veckan till...

5.0‘. Fanili Extraknäck 2.0‘. Utbildning 3.07

6.0’. Vet ei 2.0‘. Föreningsliv

HOUSE 15-07- 18.0. Bara vara ledig

Mer än en tredjedel av alla skulle ägna två timmars extra ledighet i veckan åt familjen. För övrigt är det till sport friluftsliv, hobbyverksamhet och till att bara vara ledig som man främst vill ägna tiden. Tre procent skulle studera, och tvâ procent skulle ägna tiden åt föreningsliv eller ideell verksamhet. Det är inte

sou 1989:53 Bilaga 2 149

någon stor andel, men det motsvarar 76 000 personer. Tre procent skulle arbeta extra. Det är färre än de som säger att de i nuläget vill öka sin arbetstid. Avgörande för hur man svarar denna fråga är familjesituationen. Mer än tre fjärdedelar av kvinnorna med barn under tolv år och nära 70 procent av männen med barn under sju år skulle ägna en längre fritid åt familjen. Det är intressant att så pass många av småbarnsfäderna svarar pá det sättet, medan de i större grad än kvinnorna tycks känna sig befriade från familjeansvaret när barnen blir äldre.

Tabell 28. Procent olika i familjesituationer och efter kön som vill använda två timmars kortare arbetsvecka till..

Familj Övert Utb Sport Hobby Ledig Fören Vet

Gifta samboendemän m barn 0-6 år 69 2 2 9 6 7 l 5 yngsta barnet 7-1 l 48 l l 21 10 12 2 6 12-16 30 l 2 27 20 14 2 l utan barn 17 2 2 26 22 20 3 8 Ensamstående män 10 5 5 30 19 20 2 10

Alla män 29 3 3 24 17 16 2 7

Gifta samboendekv m barn 0-6 är 78 l 1 7 3 7 0 3 yngsta barnet 7-11 67 0 6 6 7 10 1 5 12-16 47 1 4 10 14 20 l 4 utan barn 30 0 3 15 16 27 2 6 Ensamståendekvinnor

De flesta av mödrarna med barn under tolv år och av småbarnsfáderna tycks således inte kunna tänka sig att använda en arbetstidsförkortning till något annat än hem och famil För övriga kategorier har andra individuella preferenser större möjlighet att ge utslag. Värt att nämna kan vara att sex procent av männen 16-24 år skulle ägna sig åt extraknäckövertid, att andelen som skulle ägna sig studier är störst bland de redan välutbildade samt att de som främst skulle ägna sig föreningsliv är män och kvinnor över 45 år, SACOSR-medlemmar i något större utsträckning än andra.

150 Bilaga 2 sou 1989:53

3.8 Önskad arbetstidsförläggning

För att undersöka i vilken utsträckning människor är nöjda med den arbetstidsförläggning de har ställde följande fråga:

Oavsett vilken arbetstid Du har för närvarande: vill Du arbeta

På vanlig dagtid måndaglredag På lördagar och söndagar På helger som t.ex. påsk midsommar På kvällar På nätter Skiftgång eller efter turlista

Svarsfördelningen för samtliga anställda ser ut så här:

Tabell 29. Önskad arbetstidsförläggning.

De allra flesta vill arbeta på vanlig dagtid, fyra procent eller 170 000 men personer vill inte göra det. Det är ganska många som vill eller kan tänka sig att arbeta på alla obekväma tider utom storhelger. Fördelar vi svaren efter den arbetstidsform de tillfrågade faktiskt har blir resultatet i tabell 30. 3 som Det framgår av tabellen att det bara är de som arbetar vanlig dagtid är som riktigt nöjda. En hel del av dem svarar ’ kanske frågorna om de skulle vilja arbeta på mer udda tider, men få svarar ja.

De som faktiskt arbetar på udda tider svarar i mycket större utsträckning

men också bland dem år andelen nej-svar mycket hög. En kategori som skiljer ut sig från övriga är de Skiftarbetande, där nära hälften säger sig vilja arbeta skift och ytterligare 20 procent svarar ja kanske. Det är anmärkningsvärt att så många de skiftarbetande säger att det år den av arbetstid de föredrar, när det allmänt anses som en oattraktiv och hälsovådlig arbetstidsform. Kontrasten mot dem som har schemalagt arbete är påfallande. Av dem är det inte mer än 18 procent som säger sig vilja arbeta skift eller efter turlista, och 21 procent som svarar kanske Det ligger nära till hands att tro . att detta är fråga om en könsskillnad, det är det inte. Skiftarbetande men av båda könen svarar ja frågan om de vill arbeta skift eller efter turlista i mycket högre utsträckning än vad både män och kvinnor gör som har schemalagd arbetstid.

SOU 1989:53 Bilaga 2 151

Tabell 30. Önskemål arbetstidsförläggning efter arbetstidsform. Anställda. om Kolumnprocent.

Arbetstidsform Dagtid Dagtid Regelb Schema Skift Ovriga Alla má-fr även förskj tur- ore- utom Vill lö-sö lista gelb dagt arbeta: må-fr

Dagtid må-fr

Lörd-sönd

Storhelger

Kvällar

Nätter

Skift e d

152 Bilaga 2 sou 1989:53

De flesta önskar alltså arbeta vanlig dagtid, men en hel del av dem som har udda arbetstider särskilt skiftarbetare accepterar detta. Det är antagligen - fråga om en urvalsmekanism så att de som inte står ut med udda arbetstider söker sig därifrån. Den faktiska arbetstidsförläggningen är den enda studerade variabeln utom ålder som ger något påtagligt utslag i fråga om vilka arbetstider man kan tänka

sig att arbeta på. Kön och familjesituation spelar så gott som ingen roll. I Hus-

hållens arbetstider visas också att familjesituationen inte har något påtagligt samband med arbetstidsförläggningen. Andelen som kan tänka sig att arbeta på udda tider varierar relativt kraftigt med ålder, som framgår av tabell 31. Det är många fler bland de yngre än bland de äldre som kan tänka sig att arbeta pâ udda tider.

Tabell 31. Andel iskilda åldersgrupper som svarar ja eller ja kanske på frågan om de vill arbeta på...

Lö-Sö Stor- Kvällar Nätter Skift helger turlista Ålder Ja Kanske Ja Kanske Ja Kanske Ja Kanske Ja Kanske

16-19 9 33 6 12 12 31 11 21 7 26 20-24 8 24 3 10 15 30 12 22 l l 26 25-34 6 20 3 8 l l 26 7 16 8 16 35-44 4 15 2 5 7 21 4 9 7 11 45-54 3 12 2 5 3 24 3 3 5 9 55-59 2 10 1 5 2 13 2 2 4 10 60-64 3 9 2 3 3 12 3 2 4 8

Inflytande på arbetstidsförläggningen

Följande fråga avsåg att utröna hur viktigt den enskilde finner det att kunna påverka sin egen arbetstidsförläggning.

Hur viktigt är det för Dig att själv kunna påverka...

När Du börjar och slutar för dagen När Du skall ha semester Möjlighet att arbeta in tid och ta ut den som ledighet senare

De allra flesta anser att det är viktigt eller ganska viktigt att kunna påverka sin arbetstidsförläggning i alla dessa avseenden. Att kunna påverka semesterförläggningen är allra viktigast, medan möjligheten att arbeta in tid inte framstår som viktig för lika många.

sou 1989:53 Bilaga 2 153 Tabell 32. Önskemål inflytande på arbetstidsförläggningen. om

l fråga om skillnader mellan grupper i svaren denna fråga kan man säga att de dels avspeglar hur uppbunden ens tid och ens valmöjligheter är av annat än förvärvsarbete, dels den grad av inflytande man faktiskt redan har. Yngre ensamstående är minst intresserade av de här typerna av inflytande, småbarnsföräldrar mest. Tjänstemän och dagtidsarbetande anger i större utsträckning att det är viktigt för dem att kunna påverka sin arbetstidsförläggning i de ovanstående avseendena än vad arbetare och sådana med obekväm arbetstidsförläggning gör.

3.10 skillnader

Regionala

De regionala attitydskillnaderna är genomgående små eller obefintliga. Detta är förvånande eftersom arbetsförhållanden, restider m.m. varierar så kraftigt mellan olika ortstyper. Det finns kanske eller troligen skillnader i arbetstidsattityder mellan orter med olika karaktär och traditioner, men de är svåra att fånga med de mått vi använt. Åsikterna i arbetstidsfrågorna är i destort sett samma i norra glesbygden som i Storstockholm.

l Uppgifternai tabell17och 18är, förutomfrånarbetstidskommitténs egen undersökning.hämtadefrån: SCB 1976 Levnadsförhållanden rapport SCB 1985Levnadsförhållanden rapport 47. DELFA 1985 rapport debatt 3 och DELFA 1985 rapport debatt Uppgifternafrån levnadsnivå- 7. undersökningarnahar man tagit fram oss institutet för social forskning, och ULFundersökningarna198485och 198687 har SCBbearbetat oss. I arbetstidskommitténs undersökning detpartiellabortfallet är denna fråga 2.9 procent. För att möjliggörajämförelsemedtidigareundersökningarsärredovisas intedetta bortfall. utanprocentberäkningarna hargjorts på desvarande på samma sätt som i ULF-undersökningarna. 21985 DELFA Rapport debatt s. 4.

3De ingår må-fr

som enbartarbetar lördagarochsöndagar i alla utom dagtid men har inte redovisats som separat kategori.En mycket stor andel av demharavstått från att svara.

154 Bilaga 2 SOU 1989:53

Arbetstidsenkät

Uppgifterna år ub¢lu:k}ddad¢ enligt å Jebelesylagtn 9kapl SFSl980.lw I Uppgtfitxkyldiglltt fireliggtr

Arbetstidsenkât Januari1988 insändes till SCB,70189 ÖREBRO Svarskuvert bifogas

Enmyckeomdiskuterad ragaär om viskallförkortavårarbetstideller ochi såfalpá vilket sätt.

Arbetstktskommittán är en statligutredning som hartilluppgift utredaarbelstidslrågor alt ochbelysa eflektema olikaslag arbelstidslörkortningar. av av Detärpåuppdrag arbetstidskommittén av som viber Digbesvarafrågorna . FrågornagällerbådevilkaåsikterDuharømarbetstider rent allmänt,hur debör regleras i lag och avtal, — frågorna1-6 som besvaras alla av -, samt önskemål om ochsynpunkter den egna arbetstiden lrågoma 14, som besvaras av dem som harförvärvsarbete, även tjânstledrga - ,

Frågornal-6 besvaras alla av

Fråga l

Det finns många olikaåsikter vad om man i tbrstahandskall satsa framtida ekonomisk tillväxtpå. t ex ökadprivatkonsumtion genom högretoner eller offentligatjänster som tex sjukvård och utbildning. Många anser också an en arbestidsfbtkamingmycketangelägen. år

VadtyckerDu ar viktigast Rangordna alternativen efterhurviktigaDutycke an dc år. Satt ring en runtettan för det alternativ som Du tycker viktigast. är nmt tvåanför det näst viktigaste och rumtrean fordetminstviktiga av dehår altematjven. OmDutycker vi inteskall at: satsa några ytterligare resurser något eller några alternativen av satt en ring rum O,OmDuintekan stallning ta san en ring runt

Ökadprivatkonsumtion 1 2 3 0 Ökadeoffentligatjänster l 2 3 0 Kortarearbetstid 1 2 3 0 Kan ta ställning 3

SCBskontaktpersoner Tel OlleWessbag 0878150S6 Solveig Thudin 087834832 Arbetskramundcrsökningarna

sou 1989:53 Bilaga 2 155

Arbetstidsenkât

Fråga 2 Om man tänker sig att arbetstiden skallförkortas medtotaltfem procent, och man satsar heladen arbetstidsfbrkonningen ett enda aitanativ.så skulle något av nedanstående sjualternativ kunnagenomföras. Alternativen ungefärlikvärdiga samhlllsekononlisk är ur synpunkt. Vilka tva sätt att förkortaarbetstider: tycker Du at: det viktigast ar ansatsa på Markera viktigaste det ochdet nast viktigaste alternativa genom att satta en ring mmettan fördalalternativ som Durycker viktigastoch ring ar en mm Man mtdet nast viktigaste. Övriga alternativ lämnas omarkerade, menom Dutycker att man inteallsbar satsa något ella någa av alternativen så san en ring runt nollan. 24mmumdagugmrkauung 1 2 0 Ztimmarsfbrkomüngpaveckttexfredagar l 2 0 Enexualedigdagpernlånad l 2 0 20 lzdagarslartgresemester l 2 0 Umkadmraldnmtsahingtexyuaiigarezlnhel ledighecperbaxnellatexlflrrnedhalvledighez l 0 22 Sanktaumlnpemionslldamedzlr 1 0 13 1,5a:sfripe:-iodmiuilivet l 2 0 21

Fråga3

OmmmgunmfbruIabesddstbrkmmh1g.tyckuDudimdhbaflkmwenbesdd.dlatyckuDuan den ifbtstahandskallgalhfhrvissayuppa Ringaetultemuiv Allabbrñkortzrerbetstid l Vissagruppabortlkortareubetstid 2

Fråga 4

Om man skullegenomföra atbesddsfbtkomingfar en vissa grupper. vilket nedanstående av alternativ skulleDu förstahandmilda i Ringa Illmmiv en UtokadtbIi|dntbIslhing,somkantasutsotn llrngxesammniilngmdelediglsetoclvellerknrxate abeadngR1Ism5b:nsfh:ildrI' l Kortare arbetstidmrdemsomharaegelbtmden elletanrlartobdvimarbetsüd 2 Hersemesterdagr visa Rh gruppa främst demedkor-tm semester 3

Sanktpensionsålda frivillig tar persons med långtid bakom sig arbetsmarknaden ochella speciellt lunga ellerbesvärliga arbesththllhnden 4

156 Bilaga 2 sou 1989:53

Arbetstidsenkät

Fråga 5 Antag att en allmänarbetstichlörkoming till 38timmars normalarbetsvecka genomförs. På vilkennivå tycker Du då att detskall avgöras hurdenska ut tas Centralt - genom lagellercentralt avtal bestäms - hurarbetstiden skalliörkonas, med24minuter tex per dag. Lokalt - genom avtal varjearbetsplatsbestäms hurarbetsvecltan skall se ut. Detkan tex innebära att man en arbetsplats helaförkortningenfredagen. tarut medan man påandra arbetsplatser förkortar arbetstiden varjearbetsdag. Individuellt - genom avtalmellanindividen ocharbetsgivaren. Individen dåmöjlighet varierasin ges att arbetstid, såattmanettårltanslte arbetar för att nästa bara36timmar kan manspara ihoptid till en längresammanhängande ledighet. Dettaalternativ bmkari debatten kallaslör attman inför arbetstidsbanlt.alternativ innebar arbetstiden en ett som att förheltidsanställda kanvariera även på samma arbetsplats. PåvilkennivåtyckerDu attatt denhår frågan skallavgöras Ringa alternativ en Centralt Lokalt Individuellt Vetinte

Fråga 6

l vårt allmänna pensionssystem finnsvissamöjligheter till rörligpensionsålder för personer mellan och65 60 genom delpension. förtida uttag av ålderspensionen ochförtidspension löräldre.Pensionssystemet ger också vissamöjligheter skjuta att upp pensionsuuaget till mellan och70 65 årsålder med nxotsvarande höjning av pensionen. TyckerDu att det angeläget ar attman förbättrar möjligheterna du en rörlig pensionsålder Ringa l eller vid 2 samtliga alternativ Ja Nej Bättremöjligheter attvara kvari arbetet efter års 65 ålder medmotsvarande höjning pensionen av 1 2 Bättremöjligheter föralla att kunna i pension före65års ålder utan ntinsltning ålderspensionen av 1 2 29

Bättrentöjligheterför personer med ung tidbakom sig pdarbetsmarknaden att hinna i pension före65års ålder utan minskning ålderspensionen av l 2 10

Resten frågorna7-14 handlar av om den egna arbetstiden ochskallendastbesvara av dem som har jobbförvärvsarbete liven tjänstledig

Fråga 7 Om Du fickvälja. vilketskulleDutycka var bast för egen del.högre med lon bibehållen arbetstid eller kortare arbetstid ån Du har nu medbibehållen lön Ringa alternativ eu

sou l989z53 Bilaga 2 157

Arbetstidsenkät

Fråga 8 HurskulleDuhelstvilja taut en eventuell arbeudcttbrkomring for del egen Ringa alternativ eu

Fråga 9 Omdetblev arbetstidsfbrkorming 2 timmari en t ex veckan. vadskulledu hemviljaanvända dentidentill Ringa alternativ eu

Vet 9

Fråga 10 map 2ena3 {ti vljc :narrativ Oavsett vilkenarbetstid Duharförnärvarande: VIIIDuarbeta h J. Nej

Påvanligdagtidmåndagfredag - l 2 3 u Pålardagar ochsöndagar l 2 3 as Påhelger som :ex påskeller midsommar l 2 3 u Påkvällar l 2 3 :7 Pånader l 2 3 n Sluftgång ellerefterturlista I 2 3 ao

Fråga 11 Ringa 2 ella3 nuvarjealternativ

Hurviktigt det ar förDig au självkunnapåverka Mycket Gamla inteIlls viktigt viktigt viktig

NIrDu borjarochslutarfotdagen l 2 3 4° NarDuskallhasemester I 2 3 ‘I

Möjlighet arbeta tid au ochtaut den som ledighet senare l 2 3 u

158 Bilaga 2 sou 1989:53

Arbetstidsenkät

Fråga 12 Om Du bortser från tanken på en allmän arbetstidslbrkorming ochbesvarar denharfrågan med utgångspunkt från hurdet arjust nu. Skulle då Du vilja förändra den arbetstid som Duharidag om Din lön påverkads av detta Ringa alternativ en

Frågorna13och14besvaras endast den av som är gin ellersambo

Fråga 13

Hur överensstämmer Din egen arbetsstid Din med makamakdsambos arbetstidTina skissen nedanför och lbrsok hiuz att det alternativ som bast stammer overens mr och er markera detta genom an ringa siffran till höger. Utgåifrån denfaktiskaarbetstiden, dvs ta intehänsyn till restider ocheventuella variationer i arbetstiden p g a flextid.Om intebåda arbetar alladagariveckan markera så detalternativ gallerm: son1 dedagarni båda arbetar

OBS gråmarkering betyder arbetstid år

Fråga 14 Ringa alternativ eu ArbetarDuochDinmakamakdsantbo ovanstående enligt schema därför att

Ni intesjalvakanpåverkaaarbetstid Niharsjllvavaltatzarbetasåmmnityckeratxdetpassxerbra Niharvaluuarbeusunundcurbastmrbamen Nimiszeutaeuslharflaranlnlanbazntillsynen

Viarbeurslpganlgoumusul 5

sou 1989:53 Bilaga 3 159

Bilaga 3

Faktiska, möjliga och önskade arbetstider

av Anders Björklund

160 Bilaga 3 sou 1989:53

sou 1989:53 Bilaga 3 161

Förord

På grundval av en tidsanvändningsstudie har Anders Björklund analyserat vilka möjligheter som arbetstagare har att förändra sina arbetstider och önskemålen att göra sådana förändringar. Docent Anders Björklund vid Industrins utredningsinstitut och Institutet för social forskning har utarbetat rapporten och ansvarar för dess innehåll. Genom denna rapport ñck arbetstidskommittén möjlighet att analysera ytterligare en viktig komponent av vad arbetstid betyder för välfärden.

Mona Sahlin ordf i arbetstidskommittén

162 Bilaga 3 sou 1989:53

sou 1989:53 Bilaga 3 163

Inledning

Sambanden mellan faktiska, önskade och möjliga arbetstider är viktiga att känna till av flera skäl. Först och främst är den enskilde anställde individens välfärd beroende av hur de faktiska arbetstiderna överensstämmer med de önskade. Alltför stora avvikelser mellan faktiska och önskade arbetstider per vecka kan upplevas mycket negativt. Den individuella tillfredsställelsen med ett arbete beror i stor utsträckning också på möjligheterna att utnyttja den faktiska arbetstiden; sociala kontakter på arbetsplatsen och möjligheten att uträtta enklare personliga ärenden är konkreta exempel. Man kan också tänka sig att personer vars arbetstider överensstämmer med önskemålen fäster ett värde i att ha ett arbete som medger möjligheter att ändra arbetstiden uppåt och nedåt. Sådana möjligheter innebär en handlingsberedskap i händelse av att man ändrar sina önskemål till följd av förändrade ekonomiska villkor eller ändrade familjeförhållanden eller liknande. Ett annat skäl till att skaffa sig kunskap om sambanden mellan faktiska, önskade och möjliga arbetstider har att göra med analysen av hur ändrade ekonomiska incitament påverkar arbetsutbudet. Detta är en klassisk nationalekonomisk frågeställning och den är bl.a. aktuell i diskussionen kring marginalskatterna i den sittande inkomstskattekommittén. För att förändrade ekonomiska incitament skall kunna påverka arbetsutbudet krävs, åtminstone på kort sikt, självfallet att de anställda sina arbetsplatser har möjlighet att förändra sina arbetstider. Om arbetsgivaren inte tillåter variationer uppåt eller nedåt är det svårt att omedelbart reagera på ekonomiska incitament. Förändrade arbetstider kan då kräva byte av arbete eller att man skaffar ett extraarbete, något som visserligen kan vara möjligt men normalt tar tid. Syftet med denna rapport är beskrivande information att presentera ny om faktiska, önskade och möjliga arbetstider. Data är hämtade från det så kallade HUS-materialet, som kommit fram i ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs universitet och Industriens Utredningsinstitut med professor Anders Klevmarken som projektledare. Drygt 2 500 individer, tillhörande ca 2 000 hushåll, intervjuades både 1984 och 1986 om en mängd hushållsekonomiska faktorer. Ett visst bortfall noterades från 1984 till 1986. Den fortsatta analysen bygger på data från l 863 sysselsatta personer 1984 och l 422 personer 1986.

164 Bilaga 3 SOU 1989:53

Faktiska arbetstider 1984 och 1986

De faktiska veckoarbetstiderna l under 1984 och 1986 framgår tabellerna av 1aoch 1b. Man kan se en uppgång från 35,8 till 36,6 timmar per vecka och uppgången var kraftigare för kvinnor än för män. Denna utveckling kan dokumenteras med högre precision med hjälp av arbetskraftsundersökningarna AKU men vi kan notera att HUS-data ger en likartad bild som är konsistent med AKU. Det framgår också att arbetstiderna är längre för högutbildade än för lågutbildade, något som också är ett vanligt resultat från ekonometriska studier av arbetsutbudets bestämningsfaktorer. Vidare kan man se att bara omkring tio procent av de sysselsatta hade extraarbeten och att dessa personer arbetade bara drygt fem timmar per vecka dessa extraarbeten. Sammantaget ger därför sysselsättningen i extraarbeten ett mycket litet bidrag till det samlade arbetsutbudet. Det finns ett svagt samband mellan förekomst och omfattning av extraarbeten och arbetstiden på det huvudsakliga arbetet i riktning mot mer extraarbete för dem som har korta tider på det huvudsakliga arbetet. Detta illustreras av tabellerna 2a och 2b.

Frihet att utnyttja den faktiska arbetstiden

Frihet att utnyttja den faktiska arbetstiden är framför allt av intresse ur individuell välfärdssynvinkel. Därmed blir det också relevant att undersöka om det finns systematiska skillnader i denna frihet och om dessa skillnader förstärker eller försvagar andra skillnader exempelvis inkomstskillnader. Tabell 3a ger information om tid för måltidsraster, vanliga raster och personliga ärenden från 1984 års intervjuer. Det framgår att de anställda i genomsnitt har 40 minuter för måltidsraster som inte räknas till arbetstid. Skillnaden mellan ålders- och utbildningsgrupper är mycket liten. Däremot har män längre tid för måltidsraster än kvinnor. Detta kan dock bero att kvinnor har kortare ar-

betstider än män. Överhuvudtaget måste beaktas att skillnader i arbetstider inte

har kontrollerats for i dessa tabeller. Tiden till kafferaster och liknande på ordinarie arbetstid är omrkring 20 minuter per dag och den är tämligen jämnt fördelad mellan grupper. De yngre har dock något längre tid for raster. De anställda uppger vidare att i genomsnitt minuter per dag av den ordinarie arbetstiden kan utnyttjas for personliga saker som att tala med vänner m.m. Skillnaderna är små även i detta avseende, med undantag för klart högre tal för

sou 1989:53 Bilaga 3 165

män än för kvinnor. Dessa skillnader mellan könen dock mot de skillnasvarar der som finns i total arbetstid.

I 1986 års intervjuer formulerades frågorna något annorlunda se tabell 3b.

Vad gäller möjligheten att samtala med arbetskamrater under arbetets gång finner man att ca l2 procent 11,9 procent av de anställda saknade denna möjlighet. Något fler kvinnor än män saknade denna möjlighet och de äldre också var något missgynnade i förhållande till de yngre. Ca 12 procent 12,3 procent uppgav att de inte kunde ringa ett privat telefonsamtal under arbetstid. Kvinnorna var även här något missgynnade jämfört med männen medan âldersskillnaderna var obetydliga. De lågutbildade hade den högsta andelen 15,4 procent som saknade möjligheten att ringa telefonsamtal, medan de mellanutbildade uppvisade den lägsta andelen 8,8 procent. Att med kort varsel bli ålagd att utföra övertidsarbete måste betecknas som en frihetsinskränkning i arbetet. Drygt 60 procent l3,9 procent ofta och 47,5 procent ibland av de anställda blir ålagda att göra detta ofta eller ibland. Kvinnor och unga och lågutbildade är dock gynnade i detta avseende jämfört med män, äldre respektive högutbildade. Detta sammanhänger troligen med att chefsbefattningar i större utsträckning än andra arbeten är förknippade med krav på att med kort varsel utföra övertidsarbete. De ekonomiska villkoren för övertidsarbete har också relevans från välfärdssynpunkt. Tabell 4 visar att ca procent inte erhöll ersättning för extra arbetstimmar utöver de vanliga. Denna nivå gällde både 1984 och 1986. Det fler var män än kvinnor, fler äldre än unga och fler hög- än lågutbildade inte erhöll som övertidsersättning. Bland dem som får övertidsersättning 60 procent att de får beuppgav ca mer

talt for övertiden. Övertidsersättningen i procent låg på drygt 60 procent och

varierar mycket litet mellan olika grupper.

Möjliga och önskade arbetstider

Möjligheten att öka eller minska arbetstiden behöver inte så viktig för dem vara vars önskemål överensstämmer med de faktiska arbetstiderna. Om ändrade ekonomiska villkor snabbt skall ge utslag i förändrade arbetstider krävs dock faktiska möjligheter att förändra sina arbetstider. 1984 rapporterade 61,7 procent av de anställda att arbetsgivarna inte tillåter fler arbetstimmar mot betalning tabell 5a. Majoriteten de anställda upplevav de således en sådan restriktion. Av dessa det dock bara 11,2 procent vilvar som arbeta fler arbetstimmar med oförändrad timersättning varför 7 procent ca 0,6l7x0,112 av de anställda var förhindrade att realisera sin önskan fler om arbetstimmar hos sin arbetsgivare. I genomsnitt ville dessa arbeta 10,2 timmar vecka Ungpersoner mer per domar är kraftigt överrepresenterade bland dem vill inte får arbeta som men mer. Detta antyder att restriktioner av detta slag kan relativt kortvariga och vara att de uppkommer under den fas i livet då man prövar sig fram på olika jobb. Mönstret 1986 var ganska likartat, även om andelen som uppgav att arbetsgivaren inte tillåter fler timmar sjunkit från 61,7 procent till 52,9 tabell 5b.

166 Bilaga 3 sou 1989:53

Denna förändring, som var särskilt påtaglig för unga, kan mycket väl vara konjunkturbetingad. Dessutom hade skillnaderna mellan män och kvinnor minskat från 1984 till 1986. Tabellerna 6a och 6b ger motsvarande information om möjligheten och öns- Även majorikemålen att reducera sina arbetstider. för denna förändring är en tet av de anställda förhindrade av sina arbetsgivare 69,1 procent 1984 och - 58,8 procent 1986. Av dessa var det dessutom 12,0 respektive 16,6 procent som skulle vilja arbeta färre timmar. Det var således ca 8 0,69lx0,12 respektive 10 procent 0,588x0,166 av de anställda som upplevde en bindande restriktion att sänka sina arbetstider. Detta var något fler än de som var förhindrade att öka sina arbetstider, varför de restriktioner som rådde dessa år netto tenderade att höja den faktiska sysselsättningen. Skillnaden i storlek mellan grupperna som

ville men inte kunde höja respektive sänka sina arbetstider var dock små.

Mot denna bakgrund kan man fråga sig om de som är förhindrade att öka sina arbetstimmar hos den huvudsakliga arbetsgivaren i stället kan realisera sina önskemål med hjälp av extraarbeten. Tabell 7 visar på ett tydligt mönster att extraarbeten är vanligare hos dem som vill men inte lår öka arbetstiden, men bara som högst procent år 1984 denna i grupp hade extraarbete. Därför fungerar extraarbeten bara i begränsad utsträckning som medel att realisera sina faktiska önskemål.

Önskemål inför

pensioneringen

Frågorna om önskemål inför pensioneringen ställdes till dem som vid intervjutidpunkten var 50-65 år gamla. Svaren presenteras i tabellerna 8a och 8b. 1984 uppgav 77,9 procent att de hade en förutbestämd pensionsålder på sitt arbete. En klar majoritet av dessa 69,7 procent hade 65 år som pensionsålder. Detta betyder att drygt hälften 0,779x0,697 hade arbeten med förutbestämd pensionsålder på 65 år. Omvänt betyder detta också att nästan hälften av alla anställda i åldern 60 till 65 år hade andra förhållanden än vad som brukar betecknas som den normala, nämligen förutbestämd pensionering vid 65 år. Därefter kommer frågor om önskemål att arbeta mindre eller sluta arbeta helt och hållet innan den förutbestämda pensionsåldem även om detta skulle leda till lägre pension. Svaren var mycket likartade 1984 och 1986, något som tyder på stabilitet i preferenserna under denna period. Drygt 10 procent önskade sluta helt och nära 30 procent uppgav att de ville arbeta mindre. Individegenskapema hos dem som önskade sluta respektive fortsätta framgår av tabell 8 a för 1984. Det visar sig att kvinnor är överrepresenterade bland dem som vill fortsätta arbeta. De som önskar fortsätta arbeta har också något färre år i förvärvsarbete bakom sig och något fler år med deltidsarbete ände som vill sluta. En tänkbar förklaring till detta mönster kan vara att många kvinatt fortsätta arbeta under de sista åren fram till pensioneringen fortnor genom farande kan förbättra sina ATP-poäng, medan detta inte gäller för män. Även när det gäller önskemålen att arbeta längre än till den förutbestämda pensionsåldem stabiliteten i svaren mellant,,1984 och 1986 påfallande. Envar dast 6,1 procent 1984 respektive 8,4 procent 1986 önskade göra detta även

sou 1989:53 Bilaga 3 167

om det skulle leda till högre pension. Intresset för att arbeta längre alltså var mycket lågt trots att frågan var formulerad så att arbetet också skulle leda till högre pension. Både 1984 och 1986 uppgav de flesta av dem som önskade arbeta längre att det var deltid de önskade. Slutligen tillfrågades i 1984 års undersökning de som inte har förutbestämd pensionsålder om planer på att arbeta deltid fram till pensioneringen. En mycket hög andel 81,4 procent av de svarande uppgav att de hade sådana planer. Sammanlagt ger svaren på dessa frågor ett intryck av stark önskan att reducera sitt arbetsutbud redan före pensioneringen, oavsett om en förutbestämd pensionsålder föreligger eller ej. Vidare tycks intresset av att arbeta längre än till den förutbestämda pensionsâldem vara lågt. Svaren från 1984 och 1986 var mycket likartade, vilket tyder på stabila preferenser under dessa år. Huruvida radikalt andra ekonomiska incitament skulle ändra dessa önskemål är dock en annan historia som kräver en annan typ av analys for trovärdiga svar.

Tabell la. Veckoarbetstider 1984 på huvudsakligt arbete och på extraarbeten.

Timmar på Andel Timmar på extraarbeten som har huvudsakligt Timmar på för dem som extra-

-

168 Bilaga 3 SOU 1989:53 Tabell lb. Veckoarbetstider 1986 på huvudsakligt arbete och andel med extraarbeten.

-

-

Tabell 2a. Samband mellan arbetstider på det huvudsakliga arbetet och extraarbeten, 1984. Anställda plus företagare.

Arbetstimmar på huvudsakliga arbetet -20 timmar 21-30 timmar 31-40 timmar 41 timmar-

Andel med extraarbeten% 10,6 13,9 11,7 11,8 Antal timmar på extraarbeten 0,7 0,7 0,7 0,6 Timmar på extraarbeten för dem som har extraarbeten 7,1 4,9 5,7 5,1

sou 1989:53 Bilaga 3 169

Tabell 2b. Samband mellan arbetstider på det huvudsakliga arbetet och extraarbeten, 1986. Anställda plus företagare. Arbetstimmar på huvudsakliga arbetet -20 timmar 21-30 timmar 31-40 timmar 41 timmar- Andel med extraarbeten% 14,5 10,1 8,2 8,3

Tabell 3a. Tid för måltidsraster, vanliga raster och personliga ärenden, 1984. Minuter. Tid av arbets- Tid till måltids- Tid till kaffe- tiden för per-

- 25-54 år 40 21 ll 55 år 40 16 9 - 9 års utbildning 41 18 10 - 10-12 års utbildning 40 22 ll 13 års utbildning 39 22 l l

170 Bilaga 3 SOU 1989:53

Tabell 3b. Frihet att förfoga över arbetstiden 1986.

Har Du möjlighet att samtala med arbets- Kan Du ringa ett kamrater under privatsamtal arbetets gång% under arbetstid% Ja Ja Ja Ja Ofta Ibland Nej Tveks Ofta Ibland Nej Tveks Samtliga

- 25-54 år 66,7 21,9 11,6 0,1 51,0 36,3 12,6 0,1 65,3 19,3 15,4 0,0 50,7 38,1 11,2 0,0 55 år - 9 års utbildning 63,7 22,9 13,4 0,0 46,0 38,4 15,4 0,2 10-12 års utbildning 68,5 21,9 9,4 0,2 50,7 40,5 8,8 0,0 13 års utbildning- 68,7 18,3 13,0 0,0 53,8 33,3 12,9 0,0

forts. Tabell 3b.

Måste Du med kort varsel göra övertid%

Ja Ja Ofta Ibland Nej Tveks

Samtliga

- 25-54 år 14,5 49,1 36,0 0,5 55 âr- 10,4 37,8 51,4 0,3 9 års utbildning 11,2 46,4 42,2 0,3 10-12 års utbildning 13,4 47,5 38,9 0,2 13 års utbildning- 16,9 48,6 33,3 1,1

sou 1989:53 Bilaga 3 171

Tabell Övertidsersättning 1984 och 1986.

Om Du arbetar Om Du tar ut fler timmar än övertiden i Overtidsvanligt någon vecka, pengar, skulle procent skulle Du då Du få mer be- för dem betalt i pengar talt för som får eller ledighet för det övertids- mer dessatimmar % arbetet % betalt

1984 Ja Nej Tveks Ja Nej Tveks

Samtliga

- 25-54 år 86,4 11,4 2,2 64,0 28,1 8,0 63 55 âr- 83,5 14,4 2,1 54,4 37,7 7,8 60 9 års utbildning 90,7 5,8 3,4 62,6 31,9 5,6 61 10-12 års utbildning 89,2 8,6 2,2 62,9 26,9 10,4 62 13 års utbildning 78,9 20,1 l 55,0 36,1 8,9 66

1986 Ja Nej Tveks Ja Nej Tveks

Samtliga

- 25-54 år 88,1 10,3 1,6 60,5 28,6 10,8 62 55 år- 78,1 16,8 5,1 55,8 30,9 13,3 58 9 års utbildning 93,8 3,4 2,9 60,8 28,9 10,3 57 10-12 års utbildning 88,7 10,2 1,1 60,5 29,5 9,9 64 13 års utbildning 79,9 17,7 2,4 56,6 28,6 14,8 65

172 Bilaga 3 sou 1989:53

Tabell 5a. Möjlighet och önskemål att arbeta mera 1984.

Skulle Du vilja Tilláter Din arbets- arbeta flera timmar givare att Du stadig- med oförändrad Hur varande arbetar fler timersättning om många timmar mot be- Du kunde det fler talning på Ditt Enbart de som timmar huvudsakliga arbete, svarat nej eller per om Du önskar det % tveksam % vecka

Ja Nej Tveks Ja Nej Tveks

- 25-54 år 33,0 61,4 5,7 9,7 88,9 1,4 9,9 55år- 27,9 67,1 5,0 3,1 95,8 1,0 4,7 9 års utbildning 32,2 61,6 6,3 11,7 86,5 1,7 10,9 10-12 års utbildning 32,8 59,1 8,2 12,1 86,6 1,4 11,4 13 års utbildning 30,1 64,8 5,1 9,7 89,5 0,9 7,7

Tabell 5b. Möjlighet och önskemål att arbeta mera 1986.

Skulle Du vilja Tillåter Din arbets- arbeta flera timmar givare att Du stadig- med oförändrad Hur varande arbetar fler timersättning om många timmar mot be- Du kunde det fler talning på Ditt Enbart de som timmar huvudsakliga arbete, svarat nej eller per om Du önskar det % tveksam % vecka

Ja Nej Tveks Ja Nej Tveks

- 25-54 år 34,6 54,7 10,7 11,8 84,7 8,5 9,4 55 år- 32,3 52,0 15,7 5,7 89,3 5,0 12,0

SOU 1989:53 Bilaga 3 173

Forts. Tabell 5b.

Ja Nej Tveks Ja Nej Tveks

9 års utbildning 37,5 49,7 12,8 9,9 86,0 4,1 7,8 10-12 års utbildning 34,5 53,3 12,2 11,7 86,2 2,1 10,1 13 års utbildning 34,6 55,2 10,2 13,3 82,2 4,4 9,5 -

Tabell 6a. Möjlighet och önskemål att arbeta mindre 1984.

Tillåter Din Skulle Du arbetsgivare att Du vilja arbeta arbetar stadigva- färre timmar rande färre timmar med oförändrad per vecka timersättning Hur Ditt huvudsakliga även om Du många arbete, om Du skulle tjäna färre önskar det % mindre totalt % timmar

Ja Nej Tveks Ja Nej Tveks

- 25-54 år 25,1 69,1 5,8 12,4 84,7 2,9 11,3 55 år- 25,3 65,0 9,7 15,4 81,5 3,1 11,3 9 års utbildning 22,9 70,5 6,7 l 1,1 85,5 3,4 11,6 10-12 års utbildning 21,4 72,8 5,8 10,8 86,2 3,0 11,0 13 års utbildning 29,0 63,6 7,4 14,3 82,9 2,8 11,1 -

174 Bilaga 3 sou 1989:53

Tabell 6b. Möjlighet och önskemål att arbeta mindre 1986.

Tillåter Din Skulle Du arbetsgivare att Du vilja arbeta arbetar stadigva- färre timmar rande Färretimmar med oförändrad per vecka timersättning Ditt huvudsakliga även om Du Hur arbete, om Du skulle tjäna många önskar det % mindre totalt % timmar

Ja Nej Tveks Ja Nej Tveks

- 25-54 år 28,5 59,9 11,6 16,7 78,2 5,1 7,7 24,7 59,4 15,9 14,1 76,1 9,8 12,8 55 år - 9 års utbildning 25,9 58,3 15,9 14,3 78,2 7,5 8,2

10-12 års utbildning 30,9 58,6 10,5 16,4 80,2 3,4 8,2 13 års 10,8 19,0 74,6 6,4 8,1 utbildning - 29,7 59,6

Tabell 7. Samband mellan förekomst av extraarbete och restriktion att öka arbetstiden.

vill, Övriga Personer som men inte får öka arbetstiden

1 984

Andel som har extraarbeten 17 % 11,6 % Timmar extraarbeten för dem som innehar sådant 5,9 5,5

Andel som har extraarbeten 12,6 % 9,1 %

sou 1989:53 Bilaga 3 175

Tabell 8a. Faktisk och önskad pensionsålder, 1984. Anställda.

Ja Nej Tveksam Vet

Finns det någon förutbestämd pensionsålder ditt arbete 77,9 % 21,0 % 1,1 %

Pensionsålder bland dem ha, bestämd 60 62 63 64 65 65 år som pensionsålder % 0,8 5,3 0,7 23,0 0,0 69,7 0,6

Ja, Ja, Nej, Tveksam, sluta arbeta fort- Vet helt mindre sätta

Skulle du vilja sluta arbeta helt och hållet eller arbeta mindre innan dess, även om det kommer att innebära lägre pension eller vill du fortsätta med oförändrad arbetstid till pensionsåldern Enbart de med förutbestämd pensionsålder 11,1 % 29,0 % 54,9 % 4,9 %

lndividegenskaper

176 Bilaga 3 sou 1989:53

Forts. Tabell 8a.

Tveksam, Ja Nej Vet

Skulle du vilja arbeta ännu längre om detta skulle leda till högre pension 6,1 % 89,4 % 4,5 %

Tveksam, Heltid Deltid Vet

Skulle det i så fall vara heltid eller deltid 27,1 % 58,1 % 14,8 %

Till dem som inte har förutbestämd pensionsålder: Tveksam, Ja Nej Vet

Planerar du att arbeta deltid under något eller några av åren fram till pensioneringen 81,4 % 15,4 % 3,2%

lndividegenskaper

SOU 1989:53 Bilaga 3 177

Tabell 8b. Önskad pensionsålder 1986.

Anställda

Ja, Ja, sluta arbeta Nej Tveksam helt mindre fortsätta Vet

Skulle Du vilja sluta arbeta helt och hållet eller arbeta mindre innan Din förutbestämda pensionsålder, även om det kommer att innebära lägre pension, eller vill Du fortsätta med oförändrad arbetstid till pensionsåldern 12,3 % 27,8 % 48,7 % ll,2 %

Ja Nej Tveksam Vet

Skulle Du vilja arbeta längre om detta skulle leda till högre pension 8,4 % 87,3 % 4,2 %

Heltid Deltid Tveksam, Vet

Skulle det i så fall vara heltid eller deltid 40,4 % 59, 6 % -

I för närvarandei genomsnittpå ditt Fråganlyder: Hur många timmar per veckaarbetardu huvudsakligaarbete inklusivebådebetaldochobetald övertid 2 ytterligareönskad I AKU tillfrågasdeanställda som arbetar mindre än deskullevilja göra om arbetstid. genomsnittharunder I 1986och 1987uppgivitsdrygt timmar extra önskadtid. dvs något mer än i HUS-materialet.

178 Bilaga 4 sou 1989:53

sou 1989:53 Bilaga 4 179

Bilaga 4

Förkortning av arbetstiden - konsekvenser

för hälsa och sociala förhållanden

av Carina Nilsson

180 Bilaga 4 sou 1989:53

sou 1989:53 Bilaga 4 181

Förord

En viktig aspekt av arbetstidens längd och förläggning är vilka effekter olika arbetstidslösningar har på hälsa och sociala förhållanden. Arbetstidskommittén uppdrog Carina Nilsson, utredare LO, att analysera vilka konsekvenser olika reformer på arbetstidens område skulle i dessa avseenden. Rapporten har presenterats för kommittén och legat till grund för kommitténs överväganden, men for dess innehåll ansvarar författaren själv.

Mona Sahlin

ordf i arbetstidskommittén

182 Bilaga 4 sou 1989:53

184 Bilaga 4 sou 1989:53

sou 19:59:53 Bilaga 4 185

1 Inledning

Hur en fortsatt arbetstidsförkortning skall utformas bör göras med hänsyn till konsekvenser för arbetstidens förläggning och hälsa och sociala förhållanden i arbetet och fritiden. Med utgångspunkt från bl a forskning området skall här redovisas tänkbara konsekvenser för hälsa och sociala förhållanden för de olika arbetstidsförkortningar som arbetstidskommittén har att behandla. Inledningsvis bör även noteras att rapporten inte syftar till en detaljerad vetenskaplig redovisning av forskningen och dess resultat. Rapporten avser emellertid att ge en översikt över forskningens huvudresultat och då främst i fråga om arbetstidens förläggning. Grundläggande för föreliggande rapport är vad begreppen hälsa och sociala förhållanden innefattar. Med hälsa avses här förutom hälsoeffekter i traditionell mening även effekter ifråga om välbefinnande, påverkan på sjukskrivning, olycksfallsrisker i arbetet m m. Med sociala förhållanden avses förhållanden såväl i arbete som pâ fritid. Sociala förhållanden i arbetet innefattar bl a konsekvenser för arbetsorganisation, rekrytering och personalomsättning, facklig verksamhet m m. Sociala förhållanden på fritiden innefattar konsekvenser ifråga om tidskollisioner och valmöjligheter beträffande arbetet med barn och familj, hemarbete, studier, olika slag av fritidsverksamhet m m. Det bör observeras att med sociala konsekvenser här inte avses effekter i fråga om tillgång på barnomsorg och annan social service. Detta berörs endast som bakgrundsfaktorer. Att drygt 13 av de förvärvsarbetande i vårt land har någon form av obekväm arbetstid har i otillräcklig grad uppmärksammats med tanke de stora problem för arbetstagarna sådana arbetstider ofta innebär. Hur olika former för förkortning av arbetstiden inverkar är sannolikt främst beroende av vilka effekter de får för arbetstidens förläggning och förekomsten av oregelbundna arbetstider. Det finns skäl att anta att ytterligare förkortning av arbetstiden kan öka förekomsten av arbete avvikande arbetstid. Framför allt är det vård och övrig social service inte kan begränsa verksamheten under dygnet. Men även komsom mersiella verksamheter och industriell produktion kan kräva kompensation för arbetstidsförkortning genom ökat utnyttjande av skiftsystem och schemalagda arbetstider. Som bakgrund till de slutsatser som dras beträffande hälsomässiga och sociala effekter av olika arbetstidsförkortningar ges en kortfattad översikt av vad olika former av obekväma arbetstider kan innebära medicinskt och socialt. Skälet till de krav som idag ställs på fortsatta arbetstidsförkortningar sammanhänger med att även vid en ordinarie arbetstidsförläggning på heltid har arbetstiden ofta en negativ social inverkan, sannolikt även hälsomässigt i svåra ar-

186 Bilaga 4 sou 1989:53

betsmiljöer. Hur en ordinarie arbetstid inverkar socialt är i hög grad beroende av antalet barn, deras ålder och ansvar for hem och familj i övrigt. En avvikande arbetstidsförläggning kan förstärka de sociala svårigheterna arbetstidens som längd innebär och också ge andra problem bl hälsomässiga. a

SOU 1989:53 Bilaga 4 187

2 Konsekvenser för hälsan

Framför allt är det effekten hälsan vid arbete på oregelbunden och obekväm arbetstid som uppmärksammats i forskningen. Resultaten från forskningen angående hälsomässiga konsekvenser av avvikande arbetstider är relativt entydiga. Olika undersökningsresultat beträffande inverkan av obekväma och oregelbundna arbetstider är således tämligen samstämmiga ifråga om såväl svensk som utländsk forskning och i stort for olika yrkeskategorier såväl arbetare som tjänstemän. Framför allt är det störningar av dygnsrytmen som betonas i samband med nattarbete, kvällar och tidiga l sena morgnar. Svensk forskning inom arbetstidsområdet har under senare år framför allt haft en psyko-fysiologisk inriktning. Den har bl a behandlat frågor angående sömn och vakenhet i arbeten med obekväma och oregelbundna arbetstider. De som har Skiftarbete och annan oregelbunden arbetstid har mer fysiska och psykiska besvär i jämförelse med de som arbetar på dagtid. Av stor betydelse för uppkomst av hälsobesvär är kollisionen mellan arbetstiden och människans dygnsrytm och sociala tidsmönster. Den forskning som har genomförts i Sverige och utomlands har ofta behandlat olika former av skiftarbete. Resultaten torde emellertid i stor utsträckning kunna hänföras till andra liknande former av obekväma och oregelbundna arbetstider. 23 Arbetstidens förläggning på dygnet är väsentlig för uppkomst av besvär. Oregelbundenheten i arbetstiderna, i synnerhet växlingen mellan tidiga och sena arbetstider, är även av stor vikt. Framför allt påverkas sömnmängd, matvanor och välbefinnandet av arbetstidens förläggning. Oregelbundna och obekväma arbetstider orsakar för många sömnbesvär, magbesvär och försämrat psykiskt välbefinnande, vilket i sin tur kan leda till ohälsa. Det finns tämligen säkra belägg på att Skiftarbete och annan obekväm och oregelbunden arbetstid längre

sikt kan öka risken för magsår och andra sjukdomar.4‘5

Även utformningen arbetstiden i fråga och sluttider för den av om start- som arbetar schemalagd arbetstid eller i ett skiftsystem är av betydelse för uppkomst av besvär och hur stora dessa blir. Bl a visar forskning att en tidig start av förmiddagsskiftet kl 05 på morgonen ofta medför ett sömnunderskott, sömn- - -besvär, magbesvär och irritation under arbetet. 35’ Arbetstidskommitténs undersökning visar att ca 50.000 anställda börjar sitt arbete vid denna tidpunkt. Också sociala olägenheter, bl a i fråga om att samvaromöjligheter med familj och vänner försämras, pga att man måste till sängs tidigt på kvällen för att klara den tidiga starten på morgonen. Av stor betydelse för uppkomst av hälsobesvär är arbetstidens kollision med människans biologiska dygnsrytm. Det innebär i korthet att människans fysio-

188 Bilaga 4 sou 1989:53

logiska aktivitetsnivå ifråga om kroppstemperatur, hjärtverksamhet och vakenhetsgrad är i topp mitt på dagen och lägst på natten. De fysiologiska dygnsrytvarierar med tillgång dagsljus men existerar relativt oberoende av merna sömn vakenhetsbeteendet. Det betyder att sömn och vila har en viss place- ring under dygnet och att Skiftarbete och annan oregelbunden och obekväm armed dessa fysiologiska funktioner. 6 betstid inte överensstämmer De eller mindre tillfälliga besvär som uppträder i direkt anslutning till mer ett nattskift eller ett sent arbetspass uppkommer till stor del genom kollisioner med den biologiska klockan. Däremot är kollisionen av dygnsrytmen och dess betydelse för permanenta besvär och sjukdomar mindre väl belagt i forskmer ningen, mycket tyder att de utgör en riskfaktor för uppkomst av sjukmen domar. Även kollisionen mellan arbetstiderna och det sociala tidsmönstret, dvs familjens och det omgivande samhällets tider, är sannolikt av betydelse för uppkomst besvär i fråga om sömn mm. För detta talar även att forskningsresultaav ten tyder på besvären på grund av två-skiftsarbete något har underskattats i föreffekter tre-skiftsarbete kan medföra. 13 hållande till de som Ett av de svenska forskningsprojekt som särskilt har uppmärksammats gäller för hjärtinfarkt i tre-skiftsarbete.7’89 Ytterligare en eventuellt förhöjd risk studier behövs inom detta område för att klarlägga vilka orsakerna är till detta. Sannolikt kan emellertid en förhöjd nivå av stresshormoner under lång tid öka risken for denna sjukdom. Bättre klarlagt är att riskerna för ohälsa i arbeten med obekväma och oregelbundna arbetstider ökar med stigande ålder. Detta anser forskare sammanhänmed att den fysiologiska anpassningen av dygnsrytmen får allt svårare att ger klara den omställning sådana arbetstider innebär. 3’ I andra länder som a USA tillämpas därför ett s k seniorsystem som innebär att äldre arbetstagare fär förtur till dagtidsarbete. Där används också till skillnad mot förhållandet i vårt land ofta roterande skiftsystem utan man arbetar istället permanent på natten, förmiddagen osv.

2.1 Utformningen av arbetstiden

Arbetstidsforskningen har även visat att utformningen av ett skiftsystem eller schemalagd arbetstid ifråga om start- och sluttider, arbetspassens längd mm en vikt hälsomässigt och socialt. kan vara av En tidig start förmiddagsskiftet medför, som tidigare redovisats, ofta av sömnunderskott, magbesvär samt sämre möjligheter till samvaro med familj och vänner. Till en del beror sömnbesvären på att det är svårt att och lägga sig när övriga i familjen är vakna. Men även om man lägger sig i tid, dvs vid 20 till 21-tiden kvällen för att tillräcklig sömn, är vakenhetsnivån så hög att det är svårt att somna in. En senareläggning av förmiddagsskiftets start från kl 05 till 06 kan tillräcklig förändring för att minska tröttheten och de vara en sociala olägenheterna. Av särskild betydelse är detta för tvåskiftsarbete där förmiddagsveckans kvällar är de kvällar kan utnyttjas för olika sociala aktiviteter. Vid en tidig som

förrniddagsskiftet försvåras förmiddagsveckans möjligheter till social

start av

SOU 1989:53 Bilaga 4 189

samvaro och annat utnyttjande av fritiden ifråga om bl a kurser, föreningsliv mm. Ett vanligt sätt att ta ut den förkortning som erhållits genom avtal av arbetstiden exempelvis vid kontinuerligt treskiftsarbete är att koncentrera arbetstiden i långa arbetspass till l0-l2 timmar för långledigheter. H0’ Det gäller upp att företrädesvis under helgerna. Forskningsresultat visar emellertid att nattarbetspass längre 8 timmar förvärrar besvär som kan uppträda i samband med nattarbete. De förlägger sin arbetstid detta sätt riskerar att öka som hälsorisker och andra problem i samband med nattarbete. Flera undersökningar visar att besvären i samband med a Skiftarbete har en direkt koppling till nattpasset. Det finns även resultat som visar att ett ökat antal ökar besvären. Det gäller både Skiftarbete, turlistetid och andnattpass ra arbetstidsformer där nattarbete ingår. Besvären i samband med nattarbete är i hög grad beroende av att sömnproblem uppstår. Vi vet även att sömn på dagen oftast är kortare än sömn natten och inte ger en likvärdig sömn som på natm Se också fig ten. För en ovan skiftarbetare kan det ta upp till 5 dagar att ställa om till nattarbete enligt vad forskningen visar. För en van skiftare krävs inte denna långa anpassningstid. På senare år har man därför ifrågasatt rekommendationen om en långsammare rotationshastighet ur fysiologisk synpunkt. Viktigt ur social synpunkt är att skiftcykelns längd är tillräckligt kort en lång och oöverskådlig skiftcykel försvårar planeringen av fritiden både för den som arbetar skift eller turlistetid och för personer i omgivningen. Skiftarbete och annan roterande arbetstid är i jämförelse med fasta arbetstider sämre ur fysiologisk synpunkt. Ständigt nattarbete ger en bättre dygnsrytmisk anpassning till nattarbetet än vad som är möjligt att uppnå vid veckovisa byten mellan dag- och nattskift. Ständigt nattarbete kan däremot för många vara olämpligt social synpunkt. 3’ ur Forskningsresultat tyder också på att en extrem oregelbundenhet i turlistetid med ofta förekommande växlingar mellan tidiga och sena tjänster lätt leder till hälsobesvär. Även socialt borde större regelbundenhet i förläggning och sett en längd vara att föredra då det kan underlätta for den turlistearbetande och hans vänner och familj att planera fritiden. Många forskare understryker vikten av lediga dagar vid Skiftarbete, framför allt i samband med nattarbete. Detta motiveras bl a av behovet av att ta igen den sömnbrist som så gott som alltid uppstår vid nattarbete och i viss mån även vid morgonarbete med relativt tidig start. Mer utspridda ledighetsdagar är sannolikt att föredra både ur medicinsk och social synpunkt. En negativ konsekvens av långledigheterna kan också vara att dessa leder till ett utnyttjande av fritiden för extraarbete. I en undersökning har visats att upp till 16 % av de tre-skiftsarbetande hade ett extraarbete.

190 Bilaga 4 sou 1989:53

3 Sociala konsekvenser

I betydligt mindre utsträckning har forskning om arbetstider behandlat sociala effekter för individen. Det gäller både arbetstidens längd och förläggning. Särskilt anmärkningsvärt är detta i fråga om obekväma arbetstider som vi vet för många också leder till en rad sociala konsekvenser. Sociala problem finns även bland heltidsanställda med ordinarie arbetstider, men de blir mer uttalade när man har en obekväm och oregelbunden arbetstid. De sociala konsekvenserna av såväl ordinarie som avvikande arbetstider påverkas även i hög grad av om man är ensamstående i en familj, om båda eller enbart en av föräldrarna arbetar utanför hemmet. Den svåraste sociala situationen har i regel den som är ensamstående med barn. Den forskning som genomförts i Sverige och utomlands visar att möjligheterna till kontakt och samvaro med familjen med vänner och släkt, samt möjligheten att utnyttja fritiden inskränks avsevärt av obekväma och oregelbundna arbetstider. På längre sikt kan detta leda till att problem och störningar lättare uppstår inom familjen och att bekantskapskretsen snävas in. I stor utsträckning måste man även ge upp fritidsaktiviteter som kräver tidsplanering och tidssamordning med andra människor. lm Det är sannolikt att de sociala olägenheterna kan bidra till hälsobesvär men detta har ännu inte tillräckligt klarlagts vetenskapligt. Klart är emellertid att många som arbetar avvikande arbetstider utsätts för en dubbel belastning de kan både sociala problem och hälsobesvär. Även forskningen inte är så om omfattande på detta område är resultaten helt i linje med de praktiska erfarenheterna av obekväma och oregelbundna arbetstider och deras inverkan ur social synpunkt. Det framstår också som relativt väl belagt att Skiftarbete och annan obekväm arbetstid för vissa inte får dessa negativa effekter. Här inverkar i stor utsträckning samma faktorer som är av betydelse för hälsoeffekter, bl a morgonkvällsmänniskotyp, ålder, boendemiljö, bostadsort, barnens ålder, make makas förvärvsarbete. Utformningen av arbetstidsschemat är självfallet även av stor vikt i fråga om start och sluttider mm. Flextider underlättar här väsentligt problemen i fråga om bl a att lämna och hämta barn på dagis och kommunikationer till och från arbetet. I och med kvinnornas ökade inträde arbetsmarknaden har de sociala problemen med avvikande arbetstider ytterligare accentuerats. Arbete på obekväm arbetstid innebär små möjligheter att utnyttja samhällets barnomsorg som den idag ofta är organiserad, dvs i forsta hand för att tillgodose de dagtidsarbetandes behov av barnomsorg. Bristen barnomsorg kan medföra att föräldrar som har möjlighet till detta väljer att arbeta motskift, att de tvingas till en kombination av olika barntill-

sou 1989:53 Bilaga 4 191

synsformer ocheller att barnen ofta lämnas utan någon tillsyn alls. Bristande tillsyn av barn framgår av olika undersökningar och detta kan naturligtvis för många barn och föräldrar innebära instabil och situation. - - en otrygg Vi har emellertid otillräcklig kunskap om hur barnen upplever sin situation när föräldrarna har obekväma eller oregelbundna arbetstider. Vi emellertid vet att föräldrarnas arbetsvillkor över huvudtaget är av stor betydelse för barnens situation på olika sätt, inte minst deras arbetstidsförhållanden. 13 Önskemål om att själv klara barnomsorgen, men även samhällets bristande barnomsorg för kvinnornas del bidrar sannolikt även till att dessa söker sig till oregelbundna och obekväma arbetstider. Det gäller i synnerhet exempelvis nattarbete inom sjukvården och kvällsarbete inom detaljhandeln. En väl utbyggd samhällelig barnomsorg skulle därför troligen medföra mindre gynnsamma rekryteringsförhållanden för de delar arbetsmarknaden dit kvinnor av nu söker sig för att klara sin barnomsorg. Att deltidsarbetet medverkat till den relativt höga förvärvsfrekvensen i vårt land har uppmärksammats. M Det är möjligt att även avvikande arbetstider särskilt i kombination med deltid bidragit till kvinnorna gått i arbetslivet. att ut Människor som arbetar på obekväma och oregelbundna arbetstider har också andra problem i fråga om möjligheter till kontakt med familjemedlemmar, inte minst barnen. Även i förhållande till makemaka kan problem lättare uppstå när man arbetar sådana tider. Det uppstår lättare svårigheter att delta i t ex föräldramöten och klassmöten och att delta i olika fritidsaktiviteter tillsam-

mans med barnen och andra familjemedlemmar.

Den som har en obekväm arbetstid riskerar över huvud viss social taget en isolering. Det blir svårare att finna lämpliga tider för umgänge. Det blir krångligare och kräver mer planering att umgås med andra. Veckoslut och kvällar är ofta upptagna av arbetet för andra vanligtvis ägnas åt som umgänge och olika fritidsaktiviteter. Arbete under veckoslut och helgarbete jul, midsommar m helger är arbetstagarna i regel mycket negativa till. Det visar såväl - undersökningen som praktiska erfarenheter. Exempelvis har helgarbete enbart var tredje istället for varannan helg visat sig viktig personalpolitisk åtvara en gärd inom sjukvården. I den s k arbetstidsbuketten på Volvo i Köping har svårigheterna även visat sig vara stora att rekrytera personal till arbetstider förlagda till veckosluten. En slutsats som kan göras tillgänglig forskning är tidsbunden av att mer en fritidsaktivitet år och tidssamordning krävs med andra människor, mer som desto större hinder utgör avvikande och oregelbundna arbetstider för utövande av aktiviteten. Detta förklarar även till viss del varför kortare arbetstid i form av deltidsarbete på obekväm arbetstid inte helt tycks kunna kompensera de ne-

gativa effekterna av en avvikande arbetstidstfirléiggning, vilket är viktigt

ett observandum för hur fortsatta arbetstidsförkortningar skall utformas Tidskollisionen mellan arbete och samhällets tidsmönster innebär hinder för deltagande i olika slag av fritidsaktiviteter, teater, biobesök, danstillställningar samt inte minst politiska och fackliga aktiviteter ofta äger på kvällstid. som mm Den snedfördelning som kan konstateras mellan tjänstemän och arbetare i fråga om politiska förtroendeuppdrag kan eventuellt till del hänföras till skillnader en i fråga om arbetstider mellan dessa Arbetstiderna grupper. kan även spela en viss roll för kvinnornas lägre fackliga och politiska deltagande grund av att

192 Bilaga 4 sou 1989:53

det i första hand är kvinnor har obekväma och oregelbundna arbetstider. som Arbetstiderna leder därmed till, forskningen visar, att privatiserade frisom tidsaktiviteter i hemmet ofta är det förvärvsarbetande med avvikande arsom betstider ägnar sig åt. l

Det bör emellertid understrykas att det för många även finns fördelar med en avvikande arbetstid. Som tidigare har redovisats kan sådana arbetstider ge vis-

möjligheter att klara exempelvis barntillsynen. sa Andra fördelar är också att ledigheten under dagtid innebär bättre möjligheatt göra inköp, bankärenden och andra slags ärenden som måste skötas pä ter dagtid. För dessa slag aktiviteter utgör det vanliga dagtidsarbetet istället ett av hinder. Det finns tydlig konfliktpunkt här, mellan å ena sidan behovet av olika slag en service och obekväma tider å andra sidan önskemål om att undvika obekväav arbetstider individens synpunkt. I synnerhet inom detaljhandeln har man ma ur sökt utöka öppethållandetiderna för att skapa flexibilitet i utbudet av service, vilket i sin medfört ökade öppethållandetider både kvällar och helger. tur För människor är intresserade friluftsliv, fiske, jakt o dyl kan en avvisom av kande arbetstid innebära fördelar på grund av att fritiden ofta infaller under dagtid och under längre sammanhängande tidsrymd. Men alla med avvikanen de arbetstider, främst de bor i storstadsomráden, har inte de naturliga försom utsättningarna att kunna utnyttja dessa fördelar.

sou 1989:53 Bilaga 4 193

4 Arbetstiden och

arbetsmiljön

Forskning angående sambandet arbetstidens förläggning och arbetets organisation, arbetsmiljön mm förekommer mycket sparsamt. Det gäller även arbetstidens samband med olycksfall och säkerhetsrisker. Detta trots att kombinationseffekter sannolikt finns mellan belastning i arbetet och arbetstidens längd och i synnerhet dess förläggning. Beroende på arbetets art inverkar troligen arbetstiderna olika. Anställda med arbeten som innebär fysisk belastning, monotoni och repetetivitet påverkas antagligen mer av en obekväm arbetstid än om arbetet inte är så påfrestande. Det kan därför inte uteslutas att de resultat som forskningen visar exempelvis beträffande två-skiftsarbetets nackdelar i förhållande till tre-skift delvis sammanhänger med skillnader i arbetsförhållanden. Två-skiftsarbete förekommer särskilt frekvent inom bl a verkstadsbranschen där vi vet att ensidiga och stressiga arbeten är frekventa. Ett arbete som inte kräver en kontinuerlig aktivitet nattetid är säkerligen mindre påfrestande än arbeten som kräver ständig uppmärksamhet som exempelvis är fallet för lokförare och chaufförer. Bl a för dessa grupper finns dessutom olycksrisker i arbetet som kan förstärkas i samband med arbete på natten. Se fig. 1

4.1 Arbetstidens förläggning och risker för olycksfall

Skiftarbetets effekter olycksfall har som tidigare nämnts inte ägnats så stor uppmärksamhet. En genomgång av tillgängliga forskningsresultat inom området olycksfall och Skiftarbete fram till 1973 finns i Arbetarskyddsfondens rapport 1973:1 Arbetstidens förläggning. Här konstateras att man inte med säkerhet kan påvisa att nattskiftsarbete leder till högre olycksfallsfrekvens. Vad man däremot funnit är att olyckor som inträffat nattetid varit allvarligare. I boken Att arbeta obekväm arbetstid konstateras dels att problemområdet skiftform och olycksfall är mycket knapphändigt utforskat, dels att de men dock resultat som genererats är motsägelsefulla. Anledningen till de motsägelsefulla resultaten är främst metodproblem, exempelvis svårigheterna att kontrollera olikheter i riskexponering mellan dag- och nattarbete. n I en undersökning har man dragit slutsatsen att olycksfallsfrekvensen är som högst då den biologiska dygnsrytmkurvan är som lägst, dvs på småtim- 16 marna. I en utländsk undersökning bland busschaufförer fann man ett samband mellan förekomsten av olyckor och tidpunkten för skiftstarten. Forskare har även gjort bedömningen att trötthet pga ofta ändrade skiftschemata kan vara orsaken till några flygkrascher och Three Mile Island-olyckan. m

194 Bilaga 4 sou 1989:53

18 har genomförts första analys befintliga I ett nu pågående projekt en av upp-

gifter om olycksfall och Skiftarbete se tabell Siffrorna är hämtade från Ar-

betarskyddsstyrelsens arbetsskadestatistik ISA samt från Statistiska centralbyråns rapport Oregelbundna och obekväma arbetstider. I tabell 1 jämförs skiftarbetande med samtliga arbetare och siffrorna visar att de skiftarbetande har betydligt fler olycksfall 8 olyckor per 100 anställda jämfört med samt- - liga arbetare som har 3 olyckor per 100 anställda. Några säkra slutsatser om skiftarbetets betydelse för olycksfallen kan inte dras utifrån dessa siffror, eftersom helt andra förklaringar till skillnaderna kan finnas, exempelvis att Skiftarbete är vanligare i branscher med många olycksfall. Som framgår av tabellerna kvarstår dock skillnaderna vid en uppdelning på huvudnäringsgrenar.

Figur Sömnlängd samt sömnproblem i anslutning till olika turer. Andel som anger problem vid många eller varje tur. 100 9

MORGONTUR

Dmotun

ao- 8 ä 3 3 åso- D 1 g g a 5 g I.o~ 46 ‘ .. C . 20-1 -5 .

omsovo VAKHARI svans AV SVAR1An SOMNLANGD ron no auL Lån som A

l Källa: Åkerstedt fl m

Ihbell Antal olycksfall per 100 arbetare efter näringsgren. Jämförelse mellan skiftarbetare och den totala arbetsstyrkan.

18 Källa: Sundström-FriskK m

sou 1989:53 Bilaga 4 195

4.2 Sjukfrånvaro och arbetstidens

förläggning

I mycket begränsad utsträckning har även sambandet mellan arbetstidsform och sjukfrånvaro studerats. Även beträffande arbetstidernas inverkan på

sjukfrånvaron är resultaten inte helt entydiga. I utredning riksförsäk-

en av ringsverket 1976har arbetstidsformens inverkan sjukfrånvaro belysts. Uppgifterna om arbetstidsform baserade sig bl a på SAFs lönestatistik. I denna studie framkommer att 1976 var sjukfrånvaron, mätt i medeltal ersatta sjukdagar, högre för de skiftarbetande med undantag de treskiftsarbetande. lg av I en annan undersökning från år 1978, baserad Statistiska Centralbyråns löpande levnadsnivåundersökningar, studerades sjukfrånvaron bland förvärvsarbetande med olika arbetstider. Data angående arbetstidsform baserar sig på Statistiska Centralbyråns intervjuundersökningar angående svenska folkets levnadsförhållanden som omfattar cirka 6.000 individer. Dessa data kompletterades med Riksförsäkringsverkets uppgifter om sjukfrånvaro i den undersökta Även denna undersökning visar gruppen. en högre sjukfrånvaro bland de skiftarbetande. Sjukfrånvarons omfattning är stor inom många verksamheter där obekväma och oregelbundna arbetstider förekommer. Arbetsmiljön i övrigt är sannolikt i regel av större betydelse för sjukfrånvaron än arbetstiden och samverkar säkerligen även i fråga om konsekvenser för hälsa och välbefinnande. Skillnaden i sjukfrånvaron mellan olika arbetstidsformer gäller främst långtidssjukskrivningen. Detta tyder på att obekväma arbetstider bidrar till att försämra individens hälsotillstånd. Även i andra undersökningar kommit fram till om man samma slutsats beträffande hälsotillståndet, har man som regel inte kunnat påvisa att skiftarbete leder till ökad frånvaro. Två-skift är den arbetstidsform som uppvisar den största ökningen sjukav frånvaro mellan åren 1972-1976. Statistiska Centralbyråns undersökning visade också att de tvåskiftsarbetande har högre sjukfrånvaro än de arbetar som med turlistetid. Vad beror den högre sjukfrånvaron bland de två-skiftsarbetande på Flera olika undersökningar har visat att två-skiftsarbetande jämfört med dagtidsarbetande har flera psykiska symptom, de känner sig oftare trötta och är i behov av vila efter arbetet, är oftare irriterade i samband med arbetet och upplever sig ha mer psykisk belastning. Att ökningen av sjukfrånvaro mellan åren 1972-76 är störst för de tvåskiftsarbetande i förhållande till andra arbetstidsfonner kan sammanhänga med ett flertal faktorer. Bl a med att de tre-skiftsarbetande avtal erhållit genom en särskild arbetstidsförkortning och därigenom tycks de negativa effekterna av denna skiftform inte vara lika uttalade som tidigare. Vidare kan en minskad möjlighet till rörlighet på arbetsmarknaden innebära att de två-skiftsarbetande fått större svårigheter att byta till andra arbetstider i de fall då de skulle behöva detta av hälsoskäl. Det bör dock noteras att de två-skiftsarbetandes högre sjukfrånvaro kan sammanhänga med inte enbart skiftgången utan även de arbetsmiljöförhållanden som de tvåskiftsarbetande har. Mycket talar också för att urvalet av människor som dels söker sig till ett tre-skiftsarbete, dels orkar vara kvar i ett sådant arbete är hårdare än till tvåskiftsarbete. De tre-skiftsarbetande torde på så sätt komma att utgöra en grupp

196 Bilaga 4 sou 1989:53

med gott hälsotillstånd och som t o m enligt vissa undersökningar är friskare . än de som har ett ordinarie dagtidsarbete. Det kan emellertid inte heller uteslutas att de negativa effekter på hälsan som två-skiftsarbete visar också sammanhänger med att två-skiftsarbete förekommer i sådana arbetsmiljöer som bidrar till att ohälsa uppkommer. Kontroll av arbetsmiljöns inverkan saknas i regel i olika undersökningar om arbetstidens effekter. Den slutsatsen kan emellertid dras att obekväma och oregelbundna arbetstider innebär risk för välbefinnandet och hälsan och därmed påverkas en sjukfrånvaron. Under senare âr har sjukfrånvaron, särskilt långtidsfrånvaron, ökat samtidigt som även viss ökning skett av oregelbundna och obekväma arbetstider. Det kan inte helt uteslutas att arbetstidernas utveckling spelat en viss roll för ökningen av sjukfrånvaron.

sou 1989:53 Bilaga 4 197

5 Hur skall framtida arbetstidsfor-

kortningar utformas

Ett viktigt ställningstagande är om en framtida förkortning skall tas ut per dag eller per vecka eller i någon annan form. Vilket av dessa alternativ skulle ge de största hälsomässiga och sociala fördelarna för flertalet Utformningen av en fortsatt arbetstidsförkortning måste emellertid göras med hänsyn också till arbetstidens förläggning. Mot bakgrund av den stora omfattning som avvikande arbetstider redan har idag och med hänsyn till de prolem för arbetstagarna dessa innebär är det väsentligt att försöka bedöma förom kortning av arbetstiden kommer att öka förekomsten av avvikande arbetstider. Vi bör utgå ifrån att upprätthållande av service och social verksamhet i samhället och även en oförändrad produktionsnivå kan kräva en ökning obekväma av och oregelbundna arbetstidsformer för att en omfattande generell arbetstidsforkortning skall kunna genomföras. Det har bl a från arbetsgivarhåll framförts att behov kan finnas av två-skiftssystem för att klara olika verksamheter och att mer flexibla arbetstider behövs med hänsyn till verksamhetens behov. Flexibla arbetstider anförs ibland som ett alternativ till fortsatta förkortningar. Det är tveksamt om flexibilitet och arbetstidsförkortning är helt utbytbara. Det finns istället behov av såväl en förkortad arbetstid som en mer individuell, varierad arbetstid.

Förkortning av arbetstiden per dag eller per vecka

Inledningsvis kan konstateras att en daglig förkortning av arbetstiden kräver en annan arbetstidslagstiftning än har idag. Den kräver maximering av arbetstiden per dygn. Såvida inte den dispositiva arbetstidslagstiftningen skall frångås kommer som idag de egentliga besluten om arbetstidens utformning att träffas lokalt på arbetsplatsen. Det innebär med all säkerhet att många kommer att föredra ett annat sätt att ta ut arbetstidsforkortningen och att kraven från verksamheten på många arbetsplatser kommer att avgöra hur förkortningen tas ut. För en daglig förkortning talar det förhållandet att många har en stor belastning i sina arbeten som under den närmaste framtiden kommer att varasvâr att helt eliminera. Genom en daglig arbetstidsförkortning kan belastningen i arbetet fördelas jämnare. I lika hög grad behöver sociala behov och aktiviteter fritiden kunna utrymme ett såjämnt fördelat sätt som möjligt. Detta gäller kanske i första hand samvaron med barn och övriga anhöriga. Sextimmars arbetsdag innebär att många anställda med barn i skolan kan finhemma när barnen har slutat sin skoldag. Än väsentligare är kanske den nas

198 Bilaga 4 sou 1989:53

minskade tid som en sextimmarsdag skulle innebära för dc mindre barnen dagis eller fritidshem. Inte minst med hänsyn till relationerna inom familjen och till släkt, vänner, grannar osv skulle säkerligen en daglig förkortning kunna innebära en förbättring för många människor. Eventuellt kan en sex-timmarsdag eller en 30-timmarsveckzi leda till att fler får s k förskjutna arbetstider på morgonen eller kvällen. Det kan innebära att fler anställda än idag riskerar att drabbas av vissa störningar i fråga om dygnsrytmen, sömnproblemen eller andra besvär. Undersökningsrcsultat visar på att deltidsarbete som i regel innebär en relativt väsentlig arbetstidslörkortning knappast förmår full kompensation för förskjutningar arbetstiden. l ge av fig 2. Detta talar för att en fortsatt arbetstidsförkortning bör göras med noggrann avvägning av hur förläggningen av arbetstiden kommer att påverkas. Att arbetstidsförkortningen inte helt förmår uppväga nackdelarna med avvikande arbetstider visar a treskiftsarbetarnas problem hälsomässigt och socialt i förhållande till arbetstagare med ordinarie arbetstid. Skiftarbetande i kontinuerligt tre-skift har genom en särskild arbetstidsförkortning en arbetstid på i genomsnitt 36 timmar per vecka. Trots denna förkortning uppvisar man således mer besvär än de dagtidsarbetande på grund av den obekväma arbetstidsforläggningen. Det är emellertid möjligt att en mer långtgående förkortning på ett bättre sätt skulle kompensera for den obekväma arbetstidsförläggningen. Den nuvarande utformningen av tre-skiftssystemet med särskild arbetstidsförkortning Även för många fungerar tämligen väl socialt sett. om anhopningen av ledighetsdagar och i vissa fall långa arbetspass kan ifrågasättas såväl socialt som med hänsyn till den ökade belastning det innebär for arbetstagarna innebär arbetstidsförkortningen att man bättre klarar den obekväma arbetstiden.

Figur 2. Andel i procent som uppgav att arbetstiderna hindrar umgänge med barnen, med makemaka och med hela familjen. l figuren har som jämförelse tagits med heltidsarbetande.

Procent D Deltid, p Heltid,

dagtid dagtid Deltid, Heltid, Iortkiuten fénkiulan 7° 69 avbetttid arbetstid e4 62

o J

Q

UmñhWUUlm Umgh medmakemaka ‘ Ulbva gemensamt lritidxintvetu tillsammans medfamiljen

Källa: Magnusson.Nilsson 1979

sou 1989253 Bilaga 4 199

Figur Andel maskinförare som uppger att arbetstiden hindrar olika tidsbundna aktiviteter.

D

Procent 93004 7 Ovuioppmdn 7o capitan ü so . 21h

50 49

‘O4

30.. m.

Tim pl TV Tim pl won Dam loumnp I simmar Källa: Gchlin, I978.

Källa: Magnusson,Nilsson, 1979

Det bör noteras att jämförelsen mellan tre-skiftsarbetande och andra arbetstidsformer och deras besvär i samband med arbetstiden inte har beaktat de skillnader som finns i arbetsmiljö. Detta gäller självfallet även två-skiftsarbetande och andra arbetstidsformer där undersökningar inte har kunnat ta tillräcklig hänsyn till arbetets art och den betydelse detta kan ha för uppkomst av olika hälsoeffekter. De undersökningar där samtidigt en viss kontroll finns av arbetsmiljön gäller bl a detaljhandeln. Resultatet visar här att obekväma arbetstider, även med de marginella förskjutningar som detaljhandelns arbetstider kan innebära, har negativa effekter i förhållande till dagtidsarbete. Studier inom denna bransch visar även att en kortare arbetstid inte helt kan kompensera en avvikande förläggning av arbetstiden. Det visar de negativa sociala effekter som obekväma arbetstider tycks ha även för deltidsarbetare inom detaljhandeln. I dessa fall har jämförelserna kunnat göras i större utsträckning inom samma yrkesgrupper än vad som har varit fallet för övriga branschstudier.

200 Bilaga 4 sou 1989:53

5.2 Allmänna eller selektiva arbetstidsförkortningar

En viktig frågeställning ifråga om framtida arbetstidsförkortningar är om den skall vara allmän eller gälla vissa grupper. Framför allt socialt är en förkortning av arbetstiden önskvärd för flertalet, för många även ur hälsosynpunkt. Om inte en allmän arbetstidsförkortning kan genomföras på annat sätt än i små steg och under en mycket lång tidsperiod, bör också selektiva mer långtgående arbetstidsförkortningar genomföras för vissa grupper. Det skulle innebära små allmänna förkortningar av arbetstiden, medan mer omfattande förkortningar förbehölls vissa grupper exempelvis småbarnsföräldrar. Det är i stort sett i linje med den modell för arbetstidsförkortningar som använts under senare tid. Genom föräldraförsäkring har möjlighet till arbetstidsförkortning erhållits för småbarnsföräldrar och dessa möjligheter kommer inom kort att förbättras. Genom avtal har idag också andra grupper på arbetsmarknaden exempelvis de tre-skiftsarbetande, underjordsarbetarna och två-skiftsarbetare erhållit särskilda arbetstidsförkortningar. Det finns anledning att ifrågasätta om inte andra grupper än de ovan nämnda med hänsyn till sina arbetsförhållanden behöver kompensation i form av arbetstidsförkortning. Förutom underjordsarbete finns också andra arbetsmiljöförhållanden som är så påfrestande att en särskild arbetstidsförkortning vore befogad. Motsvarande effekter uppnås till en del även genom förkortning av arbetstid för grupper som idag har särskilt omfattande arbetstider, eftersom dessa ofta också återfinns i mer krävande arbetsmiljöer. Framför allt finns det av sociala skäl anledning att överväga om inte framtida arbetstidsförkortningar i första hand skulle genomföras för exempelvis småbarnsföräldrama för längre tid än de 18 månader har utlovats. en som nu

5.3 Negativa sociala konsekvenser av en arbetstidsförkortning

Den relativt långtgående arbetstidsförkortning som en 30-timmarsvecka eller sex-timmarsdag innebär kan också leda till vissa önskvärda sociala konsekvenser. Här bör särskilt risken för ökning av övertidsarbete och extraarbete beaktas med de ökade risker för stress och ökad belastning i arbetet som det kan medföra. 2 Det är möjligt i alla fall till del kan fortsatt arbetstidsföratt en en

kortning ätas upp av krav på ett ökat övertidsuttag. Detta kan i synnerhet bli

fallet om tillgången personal inte kan tillgodoses i förhållande till verksamhetens behov. En annan risk är att en fortsatt arbetstidsförkortning ökar förekomsten av extraarbete. Om en arbetstidsförkortning genomförs kan den sannolikt leda till att fler tar ett extxaarbete än idag i synnerhet om utbudet av arbetstillfällen fortsätter att öka. Vi vet från olika arbetstidsundersökningar att exempelvis treskiftsarbetare relativt ofta har ett extraarbete. Det gäller även andra grupper med oregelbundna och obekväma arbetstider med en förhållandevis omfattande förkortning arbetstiden. av Såväl övertidsarbete som extraarbete behöver inte alltid uppfattas som negativa sociala konsekvenser av en arbetstidsförkortning. Detta är självfallet be-

sou 1989:53 Bilaga 4 201

roende om övertidsarbetet görs frivilligt från arbetstagarens sida eller inte.

Ett extraarbete kan också vara positivt om man inte har barn hemma eller andra

sociala hänsyn som kräver ens tid. Övertidsarbete och extraarbete på frivillig basis kan vara ett alternativ till en

varierad arbetstid i framtiden. Formerna för framtida arbetstidsförkortning

och eventuella lagstiftnings- och avtalsförändringar bör emellertid ett riktsom märke ha att övertidsarbete inte nödvändigtvis måste bli konsekvens fören av

kortningens utformning. Här utgör den dagliga arbetstidsförkortningen

större risk för ökning av övertidsarbete än en veckovis förkortning. Detsamma gäller

sannolikt även förekomsten extraarbete. av

5.4 Effekter

av arbetstidsförkortnjngar på arbetsmiljön

Ett skäl till en negativ eller tveksam hållning till fortsatt förkortning arbetstiav den är risken för att arbetstempot och stressen i arbetet därigenom skulle kom-

ma att öka. En arbetstidsförkortning kan riskera att öka rationalisering och ef-

fektivisering i arbetet. Detta har ekonomiska undersökningar tidigare av ar-

betstidsförkortningar visat främst inom industrin

Det vore i högsta grad olyckligt om en ökad belastning i arbetet skulle bli följ-

den av en fortsatt arbetstidsförkortning. Detta skulle säkerligen innebära de att hälsomässiga fördelar som en förkortning skulle kunna eliminerades eller ge minskades genom att belastningen i arbetet ökade.

Framtida förändringar av arbetstiden borde istället på olika sätt kunna utfor-

mas med hänsyn till arbetsmiljön. Intressanta erfarenheter bl det k långger a s skiftet inom skogsbruket som innebär tre timmars maskinkörning, tre timmars

reparationsarbete med avlösning maskinförare. Därefter ytterligare av annan

tre timmar maskinkörning,

Se också fig 3. Nackdelarna med detta system idag är att den dagliga arbetstiden blir för lång.

Det finns även andra negativa aspekter med arbetstidsförkortning. en Det är att möjligheterna minskar att under arbetstid lägga facklig verksamhet och

över huvud taget möjligheterna till sociala kontakter. Det är problem finns som redan idag exempelvis i samband med Skiftarbete. Arbetets innehåll och den sociala gemenskapen i arbetslivet kan ytterligare riskera att gå förlorad genom att tiden i arbetet minskar. Den risken finns både med daglig och veckovis en förkortning.

Att en viss risk för detta är fallet visar den situation som idag råder för kvinnor med deltidsarbete. Att kvinnorna inte är lika aktiva och framträdande som männen i fackliga sammanhang är självfallet inte enbart beroende på de att arbetar deltid. Men att kvinnorna ofta deltidsarbetar och därmed känner ev en svagare knytning till arbetsplatsen och den fackliga verksamheten är att notera. Även om deltidsarbete för kvinnor borde kunna frigöra tid för andra sysselsätt-

ningar också på fritiden, tycks den möjligheten i alla fall inte idag finnas att utnyttja denna tid vare sig till politisk eller facklig aktivitet.

Några negativa slutsatser utifrån detta till vad den allmänna arbetstidsför-

kortningen skulle kunna innebära är dock knappast berättigade. I stället uttrycker sannolikt den stora gruppen deltidsarbetande att människor behöver ytterligare fritid för att klara kontakterna med barnen och hemarbetet. Det vä-

202 Bilaga 4 sou 1989:53 sentliga är att fortsatta arbetstidsförkortningar kan en sådan utformning att arbetsmiljö och arbetsinnehåll inte försämras.

sou 1989:53 Bilaga 4 203

6 Förkortning av arbetstiden per dag

En förkortning av arbetstiden dag kräver tidigare ökad variaper som sagts en tion i fråga om arbetstidens förläggning. Social service, och verktransporter samheter som med nödvändighet fordrar verksamhet under del dygnet stor av bedrivs i olika former av skiftsystem krävs för att täcka personalbehovet i som dessa verksamheter.

Ur verksamhetens synpunkt torde inte de praktiska möjligheterna vara oöverkomliga att klara en sex-timmarsdag. Med den utbredning deltidsarsom betet har idag, i synnerhet inom service och vårdomrâdet, praktiseras redan i

stor utsträckning denna och andra former arbetstidsförkortningar. av En daglig förkortning är framförallt önskvärd för sådana verksamheter som har oregelbundna och obekväma arbetstider, eftersom daglig förkortning en bättre tycks kunna kompensera för exempelvis nattarbete och annan obekväm

arbetstidsförläggning. Många med sådana arbetstider har emellertid redan idag

en viss förkortning av arbetstiden exempelvis kontinuerligt tre-skiftsarbetande

till 36 timmar per vecka, intermittent tre-skift 38 timmar vecka tvåper samt skiftsarbete 38 timmar. Detta gäller även andra former orgelbundna och av obekväma arbetstider exempelvis personal med turlistearbete och schema-

lagda arbetstider. Även förkortning om en per dag minskar den belastning arbetet kan innebära kan en veckovis förkortning minska belastningen i sin helhet för arbetstagaren

om hänsyn också tas till de relativt långa arbetsresor många har idag. De som tidiga starttider för arbetet som många anställda också har kan innebära en belastning ur hälsosynpunkt elimineras i större utsträckning som genom en veckovis förkortning. Att lämna och hämta barn från dagis och fritidshem blir

också lättare genom en veckovis förkortning.

Vi vet att flertalet anställda uppenbarligen föredrar veckovis förkortning. en Detta visar arbetstidskommitténs egen attitydundersökning och de praktiska

erfarenheter vi har av hur anställda tar ut de avtal erhållna arbetstidsförgenom kortningarna. Olika statistiska material finns tillgängliga som visar även att arbetstidsförkortningar i regel inte tas daglig förut genom en utan en veckovis kortning av arbetstiden. Detta återspeglar sannolikt förhållandet många att anställda redan idag har valt att ta ut en avtalad arbetstidsförkortning genom att förkorta arbetsveckan. Förmodligen kalkylerar inte med den skillnad det man kan innebära med den mer marginella förkortning har vanligtvis som man nu - 1 12 till 2 timvecka och en mer långtgående till 30 timmar vecka eller - per en sex-timmarsdag. Hur stor nytta får daglig förkortning i förhålman av en lande till en veckovis sammanhänger i hög grad med hur omfattande förkort-

ningen är.

De tendenser som tycks finnas att snarare förlänga än förkorta dygnsarbets-

204 Bilaga 4 SOU 1989:53

tiden att koncentrera arbetstiden med långskift upp till 10-12 timmar genom för på så sätt lângledigheter uttrycker människors egna preferenser. Dessa att önskemål måste i hög grad beaktas och tas hänsyn till. Vi vet att sådana val inte enbart gäller manliga anställda och skiftarbetare utan även kvinnor med sche-

malagda arbetstider exempelvis inom vården. Dessa val uttrycker sannolikt att förkortning vecka innebär sociala fören per delar och bättre möjligheter till olika fritidsaktiviteter, men de uttrycker ger med all säkerhet också önskemål att komma ifrån ett kanske ofta tungt och om otrivsamt arbete. Sammanfattningsvis: Ur hälsosynpunkt tycks mycket tala för en inriktning daglig förkortning arbetstiden. Också socialt sett finns fördelar för mot en av barnfamiljer och övriga med åtaganden av social art i förhållande till äldre anhöriga Framför allt kan emellertid fördelar finnas ur belastningssynpunkt osv. för dem har svår arbetsmiljö och obekväma och oregelbundna arsom en betstider. I vilken utsträckning arbetstagarna själva önskar en daglig framför en veckovis förkortning är säkerligen beroende av hur omfattande förkortningen är.

sou 1989:53 Bilaga 4 205

7 Förkortning av arbetstiden

vecka per

Som tidigare konstaterats är det enligt arbetstidskommitténs attitydundersök-

ning många fler som föredrar en framtida arbetstidsförkortning vecka än per per dag.

Att många anställda föredrar en veckovis förkortning visar även det förhållandet att deltidsarbetande har möjlighet som till det också ofta förkortar sin veckoarbetstid. Här spelar även förutsättningarna lägga arbetstidscheatt upp ma en stor roll. Arbetstidsförkortning dag innebär ett större pusslande med per personalens arbetstider än förkortning vecka. per För att en daglig förkortning skall kunna konkurrera med förkortning en per vecka måste förkortningen vara relativt omfattande. Att många föredrar en veckovis förkortning beror säkerligen även på flertalet anställda har omfatatt tande restider. Att utnyttja förkortningen till minskad arbetstidvecka en uppfattas därför av många som en fördel. Den belastningen arbetsresor som utgör, i synnerhet om de kombineras med transport barn till och från dagis, är kanav ske mer påtaglig för den enskilde än den långsiktiga ansträngningen mer som ett krävande arbete under fem dagar per vecka innebär.

På samma sätt som långledigheter ofta eftersträvas vid uppläggning skiftav schema är ett vanligt önskemål att så många fridagar i följd möjligt för som att kunna utöva olika fritidsaktiviteter. Exempelvis för tid vistas i att att sommarstugan, fiska eller kanske för många kvinnor att samlad tid för hemaren bete. I arbetstidskommitténs attitydundersökningar är det visserl igen något fler

kvinnor än män som föredrar daglig förkortning även bland kvinnorna fömen redrar flertalet förkortningar per vecka.

Den grupp som främst önskar daglig förkortning är de en ensamstående kvinnorna. Skälet till detta är självfallet dessa i utsträckning att stor har att lita till sig själva beträffande lämning och hämtning av barnen på dagis och fritids-

hem och när det gäller att klara hemarbetet i övrigt. Detta behov finns inte lika

påtagligt inom hushåll med två vuxna eller i de fall då familjen inte har några

barn att ta hand om. Detta återspeglar sig även resultatet i arbetstidskommitav téns undersökningar.

Den främsta fördelen har en veckovis arbetstidsförkortning för långpendlare

och anläggningsarbetare. För dessa är knappast daglig förkortning en något alternativ över huvud taget. Om önskemål finns att åstadkomma framtida en arbetstidsförkortning i form sex-timmarsdag av med bibehållen dispositiv lagstiftning krävs ökad insikt om vad en väl fördelad arbetstid innebär hälsomäs-

sigt och socialt.

Sammanfattningsvis: Om en förkortning skall tas vecka eller dag ut per per är beroende av dels hur påfrestande arbetet är fysiskt och psykiskt, dels hur stort ansvar man har för barn och övriga anhöriga fritiden.

206 Bilaga 4 sou 1989:53

För- och nackdelar med daglig respektive veckovis förkortning varierar en en således i hög utsträckning beroende på såväl den enskilde som arbetets art. Av flera skäl bör därför sättet att ta ut en arbetstidsförkortning kunna påverkas av den enskilde individen så långt detta är möjligt.

sou 1989:53 Bilaga 4 207

8 Lägre pensionsålder

Ett alternativ som många uttrycker intresse för i arbetstidskommitténs attitydundersökning är en lägre pensionsålder. Mycket stort problem är idag de många förtidspensione-ringarna. Också ökningarna långtidssjukskrivav ningar framför allt i de högre åldersgrupperna bland LOs medlemmar tyder på

ett behov av att minska belastningen i arbetet bland de äldre arbetstagarna. En lägre pensionsålder skulle innebära en större anpassning till verkligheten.

Vad som i första hand borde åstadkommas är förbättring en av arbetsmiljön. Vi vet emellertid att radikala förbättringar av många arbetsmiljöer inte är möjliga att åstadkomma under den närmaste framtiden. Ur hälsosynpunkt vore en lägre pensionsålder självfallet angelägen. Det är knappast fråga om några ut-

bytbara storheter mellan en förkortning arbetstiden dag eller av per per vecka eller en lägre pensionsålder. En sådan reform minskar inte problemen för många hushåll idag beträffande ansvaret för barn och möjligheten klara att hemarbetet.

Det är sannolikt så att en allmän förkortning arbetstiden skulle kunna av minska belastningen tidigare i arbetslivet och därigenom minska behovet av

långtidssjukskrivning och förtidspensionering

i högre ålder. Detta är emellertid effekter som kan åstadkommas först på sikt.

För att tillgodose de behov idag finns minskad belastning i som av arbetet för äldre åldersgrupper förutom direkta arbetsmiljöâtgärder - vore en lägre pensionsålder en viktig åtgärd. De erfarenheter idag finns som av delpensionen visar att de arbetstidsförkortningar den innebär är som av mycket stor betydelse hälsomässigt sett. I synnerhet finns behovet bland LOs grupper. Om inte möjlighet finns till en lägre och flexibel pensionsålder för alla, finns det skäl att överväga att sänka åldersgränsen för delpensionen till 55 år. Därmed skulle arbetstidsförhâllanden kunna varieras bättre med utgångspunkt från den enskil-

des egna behov och arbetsförhållanden.

208 Bilaga 4 sou 1989:53

9 Flexibla arbetstidsformer

möjligheterna till ökad flexibilitet i fråga om arbetstider- Alltmer diskuteras en

förhållande till individen och produktionens behov. För individens na. Både i

främst möjligheterna till kortare arbetstid under en viss tid bedel diskuteras en ålder eller grund önskemål om studier roende exempelvis barnens av

ökad flexibilitet diskuteras har främst varit inrättande mm. De former för som möjligheter till friår och olika flexibla arbetstidsforarbetstidsbank, ett av en produktionen exempelvis konjunkturanpassad arbetstid. med hänsyn till mer viss flexibilitet redan finns idag beträffande arbets- Det kan konstateras att

utformning. Den omfattningen arbete deltid har gett möjligtidens stora av utformning arbetstiderna inom exempelvis vården och het till en varierad av

utsträckning denna flexibilitet ifråga arbetstidens längd handeln. I vilken om

anpassad till individens behov kan ifrågasättas. Däremot och förläggning är

möjligheter till varierande arbetstider idag är sämre kan det konstateras att mer beror bl produktionsförhållanden och inom industri och tillverkning. Det a

sektorer arbetsmarknaden för sällan finns önskemål att det inom manliga av

deltidsarbete, längre föräldraledighet mm. om eller långtgående förkortning av arbetstiderna kan lät- Med deltidsarbete en tillskapas. En form flexibilitet är utnyttjande tare flexibla arbetstider annan av

exempelvis för studieledighet och föräldraledighet. Ytterliav ledighetslagama säsongarbetstid efter årstid, dvs längre arbetstid form av flexibilitet är gare en sommartid tillämpas för stora delar av offentliga vintern och kortare som

sektorn. varierad arbetstid innebär den flexibilitet som är anpassad till pro- En mer k konjunkturarbetstid eller säsongarbetstid. De innebär att duktionens behov s

avsättning för viss årstid, exempelvis kylskåp i husvagnar, har man en vara en produktionen i förhållande till detta. En sådan arbetstid kan naturligtanpassas nackdelar för den anställde beroende individens vis innebära såväl för- som

möjligheterna själv bestämma omfattning och förläggsociala situation och att

ning av arbetstiden. möjligheter i fråga ledighet för vård av barn och Här ter sig förbättrade om

studieledighet angelägna än ett allmänt införande andra anhöriga och för mer

friårsledighefi Här borde förbättrade och framför allt lika av möjlighet till för tjänstledighet för olika sektorer arbetsmarkrättigheter för alla tillskapas av

arbetstagarkategorier. För många arbetstagare, i synnerhet naden och för olika

också mindre långtgående förbättringar av arbetstiderna LOs grupper, är alltför sällan tas i arbetstidsdebatten. Det mycket väsentliga, vilket tyvärr upp

möjligheterna till flextider istället för fasta start- och sluttider gäller inte minst

eller bättre skiftbytestider mm.

arbetstidsformer har hittills i alltför liten utsträck- Möjligheterna till flexibla

sou 1989:53 Bilaga 4 209

ning studerats för att skall kunna säga vilka, framför allt de sociala också men de hälsomässiga, effekterna kan bli. Klart är emellertid att den totala effekten av sådana arbetstidsformer i mycket hög grad är beroende individen har av om kunnat påverka sin egen arbetstid eller inte. Det bör också åter understrykas att en mer individuell, flexibel arbetstid knappast är ett alternativ eller ersätten ning för en förkortning av arbetstiden. Man kan också med ganska stor sannolikhet utgå ifrån att fler flexibla arbetstidsformer kommer att kräva kvällsarbete och helgarbete med de sociala mer och hälsomässiga konsekvenser som vi vet att sådana arbetstidsförläggningar innebär. En redan idag möjlig åtgärd för ökad flexibilitet är i alla fall på större arbetsplatser ett varierat utbud olika arbetstidsformer. Där sådana möjligheav ter finns är en erfarenhet att till vissa mindre populära arbetstidsformer exem-

pelvis två-skift kan det vara svårt att rekrytera personal.5‘25

Det visar den variant på flexibel arbetstid som tillämpas vid Volvo i Köping. Arbetstidsbuketten består av 9 olika arbetstider. De olika arbetstidsformerna är följande: Arbetstid nr l utgörs av ordinarie arbetstid dvs 07.00-16.00 måndag till fre- , dag. Heltid. Arbetstid nr 2 av vanligt tvåskift, med ett förmiddagsskift kl 05.42-14.00, ett eftermiddagsskift kl 14.00Ã-23.00 med undantag för fredagar, då kvällsskiftet slutar kl 20.00 och med veckovisa byten. Heltid. Arbetstid nr 3 är ett avkortat tvåskift, dvs ett förmiddagspass 05.42-11.30 respektive ett kvällsskift kl 17.30-23.00. Veckovisa byten. Deltid. Arbetstid nr 4 är avkortat dagtidsarbete med arbetstid kl 11.30-17.30. Deltid 30 timmarvecka. Arbetstid nr 5 är avkortat tvåskifr med arbetstiderna för förmiddagsskiftet förlagda till kl 08.00-14.00 och ñár kvällsskiftet till kl 14.00-22.00. Deltid. Arbetstid nr 6 är ständigt nattarbete, 5 nättervecka och med 34 timmars arbetsvecka. Deltid. Arbetstid nr 7 är enbart lördags- och söndagsarbete, dagtidsarbete, med 11,3 timmardag. Deltid. Arbetstid nr 8 är enbart lördags- och söndagsarbete också med 11,3 timmardag, men organiserat som tvåskift. Deltid. Arbetstid nr 9 är ett intermittent tre-skiftsarbete. Kombinationen av de olika arbetstidsvarianterna möjlighet till flexibilitet ger både ur verksamhetens och personalens synpunkt. ur Systemet tillgodoser verksamhetens krav flexibilitet då det ger möjligheter att laborera med driftstidernas längd. En vanlig dagarbetstid driftstid ger en på ca 40 timmarvecka. Maximal driftstid är 168 timmarvecka. Mellan båda dessa ytterligheter finns en rad möjligheter. Exempelvis dagtid i kombination med avkortat tvåskift ger en driftstid på ca 60 timmarvecka medan dagtid och vanligt tvåskift ger 80 timmars driftstidvecka. Utnyttjande av samtliga arbetstider i kombination ger en driftstid ca 162 timmarvecka, dvs maximalt utnyttjande av maskinerna. Flexibiliteten ur personalens synpunkt ligger i möjligheten till intern rörlighet mellan arbetstidsformerna. Så kan exempelvis de personer som övergått till nattarbete med mycket kort varsel återgå till den arbetstidsform de lämnat. Genom en slags intern arbetstidsförmedling ges således vissa möjligheter till rör-

210 Bilaga 4 sou 1989:53

lighet mellan arbetstidsformerna. I praktiken har emellertid vissa svårigheter uppstått beträffande tillgodoseende av personalens önskemål om arbetstidsfor- Det har bl a inneburit att det varit kö från tvåskift och kö till dagtid samt mer. att veckoslutstiderna varit svåra att bemanna. Det önskvärda är, som tidigare understrukits, att individen själv kan anpassa arbetstiden efter sin sociala situation. Även svårigheterna idag är särskilt om stora beträffande detta för LOs grupper finns det också behov av mer varieran-

de arbetstider inom tjänstemannasektornzs Att det inte alltid är så enkelt att

göra sådan anpassning visar bl a exemplet Volvo i Köping. Det kan bli fråga en ett ganska omfattande pusslande med arbetstider för att tillgodose olika om anställdas speciella behov. Det kommer inte att vara särskilt många bland de anställda föredrar kvälls- och nattarbete och veckoslutsarbete, även om dessa som högre ersättning än andra arbetstider. arbetstider innebär en Ett sätt att klara de administrativa problemen som flexibla arbetstider kan innebära såväl produktionens som den anställdes synpunkt är att låta arbetstiur derna avgöras inom mindre grupper av anställda som själva får ta ansvar for bemanningen och arbetstidsuttaget hos gruppmedlemmarna. Här kommer emellertid variationen i arbetstidsuttag att styras av hur pass stora grupper det blir fråga och möjligheterna att växla arbetstiden mellan olika grupper av anom ställda. Det bör också understrykas att fortsatta arbetstidsförkortningar inte med nödvändighet måste innebära ökad flexibilitet i fråga om arbetstiden, en ökad frekvens obekväma och oregelbundna arbetstider, mer förskjutna arbetstiav

E

der eller tvâ-skiftssystem. Förkortningar kan självfallet föranleda andra lösningar exempelvis i form hårdare reglering av arbetstiden med hänsyn till av en s både arbetstidens längd och förläggning. Sådana regler kan vara utökat antal timmar för nattvila, en viss dygnsarbetstid, en begränsning av antalet nattarbetspass i följd, ökat antal timmar för veckovila med hårdare reglering av att denna skall infalla helger mm.

sou 1989:53 Bilaga 4 211

10 Förkortning genom utbyggd

föräldraförsäkring

Olika undersökningar visar att småbarnsföräldrar är den kanske grupp som framför allt behöver arbetstidsförkortning. I synnerhet gäller det tidigare som sagts den ensamstående småbarnsföräldern. Den utbyggnad föräldraförsäkav ringen till 18 månader som nu utlovats är därför mycket angelägen reform. en Inte heller en sådan utbyggnad innebär emellertid någon total lösning på behovet av mer tid för barnen i en familj där båda föräldrarna arbetar heltid. Här behövs insatser betydligt högre upp i åldrarna, minst till det att barnen är 8-9 upp ar. Om det ekonomiska läget skulle innebära en fortsatt hård prioritering inav satser på arbetstidsområdet eller en allmän arbetstidsförkortning i mycket små steg bör i stället en selektiv förkortning för småbarnsföräldrar övervägas genom fortsatt utbyggd föräldraförsäkring eller ett annat för individen ekonomiskt likvärdigt sätt. Det finns anledning att misstänka tidspress och brisatt tande kontakter inom familjen kan bidra till skilsmässor, alkoholproblem, otrygga barn med alltför begränsade möjligheter till vuxenkontakter. Både för barnens och föräldrarnas del är det mycket angeläget med tillräcklig tid för samvaro och det praktiska arbetet i hemmet.26 Som har Sverige vet en relativt sett mycket hög arbetstidsnivâ hushåll. Såväl samhällets indiviper ur som dens synpunkt finns sannolikt ingen annan selektiv arbetstidsåtgärd kan som ge mer utbyte socialt och hälsomässigt. Problemet med en sådan inriktning på fortsatt arbetstidsförkortning är en att det kan innebära och förstärka kvinnornas deltidsarbete och därmed andrahandsroll i arbetslivet. Via fortsatt utbyggnad föräldraförsäkringen kan en av någon form av styrning behövas för att åstadkomma viss fördelning fören av äldraledigheten mellan föräldrarna. Mäns arbetstid ligger genomsnittligt sett fortfarande åtskilliga timmar över kvinnornas arbetstid. Både för familjernas och männens egen del bör därför en fortsatt reformering arbetstiden ha av som ett mål att bidra till en utjämning av arbetstidens längd mellan män och kvinnor.

212 Bilaga 4 sou 1989:53

Längre semester

Också beträffande semesterns längd har förbättringar utlovats för de grupper idag enbart har 5 veckors semester. Förlängning av semestern är i första som hand att betrakta rättvisereform och inte som en åtgärd för att försom en korta arbetstiden. För de grupper som idag enbart har 5 veckors semester, av vilka många har tung och påfrestande arbetsmiljö, innebär en 40-timmars en minskad arbetstid ökad möjlighet till återhämtning och rekreation, ökad tid en för kontinuerlig familjesamvaro mm. Därmed kan såväl fördelar vinnas en mer for hälsa, välbefinnande och möjligheter till sociala kontakter. Den nuvarande skillnaden mellan olika grupper i fråga om semesterns längd och för övrigt även ofta den avtalade längden arbetstiden är knappast — i linje med de arbetstidsâtgärder här diskuteras. Utformningen av arbetstisom dens längd och förläggning borde i framtiden mer avgöras grundval av individens sociala behov och arbetsförhållanden än ekonomiska förutsättningar och yrkesmässig status. En viktig fråga samband med en förlängd semesterledighet är att också bättmöjlighet skall finnas till påverkan av semesterns förläggning. Semesterns re betydelse för social inom familjen mm kan helt eller delvis förlorad samvaro möjlighet inte finns att samordna den med övriga familjemedlemar. om Ur allmän hälsosynpunkt är säkerligen en förläggning av semestern till sommarhalvåret fördel. Med hänsyn till det stora behov som många arbetstagare en idag har till återhämtning från arbetet finns även fördelar med längre semestertid. Det är sannolikt ändock ur hälsosynpunkt tveksamt med en helt sammanhållen förläggning semestern. En förlängd semester till 6 veckor bör lämpliav kunna kombineras med möjlighet till ett mer flexibelt utnyttjande av segen mesterledigheten.

sou 1989:53 Bilaga 4 213

12 Sammanfattande kommentar

En mer avgörande faktor än arbetstidens längd för hälsa och sociala förhållanden arbetet i och pâ fritiden är idag sannolikt förläggning arbetstiden. Framav tida arbetstidsförkortningar kommer med all säkerhet att på olika sätt påverka arbetstidens förläggning, förekomst förskjutna arbetstider, Skiftarbete av mm. Ur hälsosynpunkt är undvikande av oregelbundna arbetstider, arbete på natten, på sena kvällar och mycket tidig morgontid en grundregel. Det sammanhänger med den dygnsrytm som påverkar människans sömn och vakenhet under olika tider på dygnet. Obekväma och oregelbundna arbetstider stör i varierande grad, beroende deras utformning, denna dygnsrytm. Därmed påverkas sömnen, vilket i sin tur kan försämra hälsa och välbefinnande. Magbesvär är en annan vanlig konsekvens av obekväma och oregelbundna arbetstider. De sociala konsekvenserna av arbetstidens utformning påverkas också i hög grad av samhällets tidsmönster. Obekväma och oregelbundna arbetstider kan försämra kontakterna med barn och övriga anhöriga. De försvårar sociala kontakter med andra och deltagande föreningsliv, i i studieverksamhet mm. Sådana arbetstider kan emellertid också ge möjlighet att klara barnomsorgen i hemmet och till inköp och andra aktiviteter under dagtid. Såväl hälsomässigt som socialt finns det också betydande skillnader i fråga om människans förmåga till anpassning till obekväma och oregelbundna arbetstider, relaterat i hög grad till olika perioder i livscykeln, till ålder mm. Vilka konsekvenser framtida arbetstidsförkortningar kan hälsomässigt och socialt är således i hög grad beroende av vilka effekter de kan för arbetstidens förläggning. Här görs bedömningen att en förkortning till 6-timmarsen dag eller 4 arbetsdagarvecka kan Öka förekomsten obekväma och oregelav bundna arbetstider. En 6-timmarsdag kan leda till ökning av två-skiftsarbete, en 4-dagarsvecka kan öka förekomsten veckoslutsarbete och kontinuerligt av skift- och turlistetids-arbete. För att klara bemanningen såväl privat ofav som fentlig service kan krav komma att ställas flexibla arbetstider med hänsyn till verksamheternas behov. Därmed kan finnas risk för negativa och sociala konsekvenser, som sannolikt inte en arbetstidsförkortning helt kan eliminera.

Olika former för framtida arbetstidsförkortningar kan även i varierande grad

leda till förbättrad utformning av arbetstiden och därmed öka de hälsomässiga och sociala fördelarna av en förkortning. Allt talar för att för många är fördeen lad arbetstid under veckan en fördel jämfört med koncentrerade arbetstider med långa arbetspass och Iångledigheter och förkortning av arbetsveckan. I synnerhet gäller detta psykiskt och fysiskt påfrestande arbeten i svåra arbetsmiljöer och i arbeten med obekväm och oregelbunden arbetstid. Om en mer långtgående allmän arbetstidsförkortning inte kan genomföras

214 Bilaga 4 SOU 1989:53

bör selektiva arbetstidsförkortningar främst för småbarnsföräldrar, de som har svåra arbetsförhållanden och obekväma arbetstider övervägas. Även möjligheter till en mer flexibel pensionsålder, alternativt en sänkt ålder för rätt till deltidspension bör övervägas. Beträffande förkortning av arbetstiden per dag eller per vecka är för flertalet hälsomässigt och socialt en daglig förkortning en fördel framför en veckovis förkortning. I nuläget tycks emellertid flertalet föredra en veckovis förkortning, vilket sannolikt beror att man inte kalkylerar med en mer långtgående förkortning av arbetstiderna. Skall en daglig förkortning kunna åstadkommas i någon större omfattning krävs sannolikt en ökad reglering av arbetstidens längd och förläggning. Förutom en så jämn fördelning som möjligt mellan arbete och fritid är det angeläget att ge möjlighet att variera arbetstiden med hänsyn till individens behov under olika skeden av livet både ifråga om längd och förläggning. Fortsatt förkortning av arbetstiden bör kunna ge möjlighet till detta. Däremot är individuella flexibla arbetstider knappast en ersättning för en förkortning av arbetstiden. Möjligheter att påverka den egna arbetstiden bidrar sannolikt även till att arbetstidens eventuella negativa sidor i mindre grad återverkar negativt hälsomässigt och socialt.

SOU l989z53 Bilaga 4 215

Referenser

Magnusson M, Nilsson C. Att arbeta obekvämarbetstid.Prismai samarbetemedArbetarskyddsfonden.1979.

Aanonsen,A Shift Work and Health. Universitetsförlaget.Oslo 1964.

ÅkerstedtT. Fröberg Levi L, Torsvall L ochZamoreK. Skiftarbeteochvälbefinnande.Sammanfattning av ett tvärvetenskapligtforskningsprojekt. Arbetarskyddsfonden. Stockholm1978.

BjernerB, Holm A ochSwenssonA. Undersökningaröver personalenvid StatensJärnvägaravseendemagsársförekomst och överliggningsförhâllanden. Ur Arbetstidsutredningens betänkandeV.SOU 1954:23.

Arbetstidensförläggning.Kartläggningochanalys forskningsbehov.Arbetarskyddsfon- av den. Rapport1973:

Torsvall L, Åkerstedt T. Trötthetunderdagvochnattarbete; faltundersökning En av lokförare.Rapport 156.Lab. nr för klinisk stressforskning1982.

KnutssonA, Åkerstedt T, JonssonB. Enjämförandetvärsnittsstudie kroppsligaochpsykosomatiska av symtom blanddag-och skiftarbetare.Stressforskningsrapponer 192,Stockholm1987,28 ISSN0280-2783. nr s.

KnutssonA, Åkerstedt T. Skiftarbeteochkoronarhjärtsjukdom.Stressforskningsrapporter Nr 207,Stockholm1988, 15 s. ISSN0280-2783.

TheorellT. Arbetsförhållanden betydelseför riskenför hjärtinfarkt av en medicinaressynpunkter. - LeymannH Svensson L red, Forskningför framtidensarbetsliv.Enminnesboktill Be- . rtil Gardell.Prisma,Stockholm1987. 224——249. s.

Arbetstidi ett fackligt perspektiv.Rapport.LO 1987.

Arbetstidenpåverkar oss. Kanvi påverkaarbetstiden Konferensrapport.Arbetarskyddsfonden1982.

HerbertA. Skiftarbeteochfritid. Delrapport2: Vid anställningensbörjanochefter någramånader. Företag A. Psykotekniska institutet, Stockholmsuniversitet,arbetsrapport.september 1977.

Näsman m.fl. E. Föräldrarsarbeteochbarnsvillkor. Arbetslivscentrum1983.

PetterssonM. Deltidsarbeteti Sverige.Arbetslivscentrum1981.

DahlgrenL. StyrbornS. Tid för arbeteochbarnomsorg.143barnfamiljeri Luleå.Barnomsorgsprojektet, rapportnr Sociologiskainstitutionen.Umeåuniversitetl976.

216 Bilaga 4 sou 1989:53

l6. NoguieraD G. Accidentsduring work andtime of theday. Ind. Med. and Surg.. 40:6. I97

Reinberg al. et Night and ShiftWork: Biologicaland Social Aspects. New York: Pergamon Press. 198

SundströmK m fl. Skiftarbeteoch olycksfall. Arbetsmiljöinstitutet pågåendeprojekt.

EriksenT m fl. Den ökade sjukfrånvaron en statistisk analys. Riksförsäkringsverket, stencil. mars 1978. —

20. Levnadsförhållanden, rapportnr 15. Levnadsförhållanden och sjukfrånvaro 197576.SCB. Liber, 1978.

Zl. Rissler A, Elgeroth A. Stressreaktioner vid övertidsarbete.En longitudinell studie av psykologiskaoch fysiologiska reaktioner underoch efterarbetstid. Psykologiska institutionen, Stockholmsuniversitet, 1978 23 under publicering: Övertid eller belast- Rapporter nr samt en rapport — resurs ning. Psykologiskainst Stockholms Univ 1989.

22. Åberg från 45 till 40 timmar. Produktiviteten. Bil. 1 SOU Effekter av arbetstidsförkonningar 1976.

23. BostrandL. Produktionsteknikocharbetsmiljö. Avhandling Skogshögskolan 1984.Rapport nr 159.

24. SundbergE. Fabriksarbete och fabriksarbetare.Ett skiftlagbeskriver sin arbetssituation.Uppsala universitet, Sociologiska institutionen,1977.

25. Berg Flexibla arbetstiderfor företagoch anställda.SAF 1988.

26. DencikL. m. fl. Barnens två världar, 1988.

27. Nilsson C. Hur kan förbättravåra arbetstider Rapport DELFA nr 16, 1986.

28. Tidsmönster ochmönstertider. TCO, 1985.

sou l989:53 Bilaga 5 217

Bilaga 5

Välfárdssystemet och arbetstiderna

Mårten

av Lagergren

218 Bilaga 5 sou 1989:53

sou 1989:53 Bilaga 5 219

Förord

En av de mer väsentliga frågorna i samband med reformer på arbetstidens område är vilka effekter de får för den offentliga sektorn, såväl verksamheten som transfereringarna. Arbetstidskommittén uppdrog Mårten Lagergren, författare till bl.a. framtidsstudien Folkhemmets framtider, att sammanfatta sina tankar på området. Mårten Lagergren är verksam Karolinska institutet. Rapporten har legat till grund för kommitténs överväganden men för innehållet i denna rapport ansvarar Mårten Lagergren själv.

Mona Sahlin ordf i arbersridskommitrén

220 Bilaga 5 sou 1989:53

222 Bilaga 5 sou l989:53

sou l989:53 Bilaga 5 223

1 Inledning

Mindre tid i förvärvsarbete och mer tid för egen del har länge varit angeläget ett önskemål i utvecklingen av det moderna välfärdssamhället. För att tillgodose detta har ett flertal arbetstidsreformer genomförts de senaste hundra åren. Successivt har veckoarbetstiden reducerats, rätten till betald semester införts

och byggts ut, möjligheter skapats till ledighet för vård av barn, fackligt arbete, studier osv.

Som en följd den ekonomiska krisen i början av av 1980-talet avstannade reformverksamheten på arbetstidsomrâdet, men kraven på kortare arbetstid reses nu ånyo. Inte minst spelar härvid kvinnans roll på arbetsmarknaden och nya jämställdheten mellan könen viktig roll en som pådrivande kraft. Fortsatt reduktion av arbetstiderna är utveckling, får konsekvenser en som på snart sagt varje område i samhället. Syftet med denna uppsats är att belysa vilka följder kortare arbetstid kan tänkas en för det offentliga välfardssystemet. Häri innefattas i detta sammanhang de individuella tjänster väsentligen vård, —— omsorg och utbildning samt bidrag, pensioner och - annat kontant understöd, som kommer medborgarna tillgodo och som finansieras över offentlig budget.

Framställningen inleds med genomgång konsekvenserna en av för de ovan nämnda välfärdstjänsterna. Härvid behandlas först inverkan behov och efterfrågan, sedan olika konsekvenser för utbudet med avseende verksamhet,

personalbehov och kostnadsutveckling.

Därefter granskas tänkbara följder när det gäller transfereringarna till hushållen, varvid särskilt pensionerna tas upp för sig. Uppsatsen avslutas med en diskussion sambandet mellan arbetsav tidens längd och finansieringen de offentliga utgifterna. av Härvid diskuteras

dock endast principiellt arbetstidsförkortningens inverkan

den ekonomiska tillväxten.

Tidsperspektivet har valts till 15-20 är, dvs. några år på nästa sekel. Vissa

frågor, såsom hälsoutvecklingen, diskuteras dock ännu längre sikt. Framställningen är i huvudsak kvalitativ. Syftet har varit att söka peka ut olika tänkbara effekter och klargöra orsakssammanhang, som sedan kan analyseras mer ingående i fortsatt utredningsarbete.

224 Bilaga 5 sou 1989:53

och änsterna

2 Arbetstiden välfårdstj

konsekvenser för behov och

-

efterfrågan

nämnda välfárdstjänster blir det här i första hand aktuellt att analysera Av ovan efterfrågeutveckling för vården och eftersom behovet behovs- och omsorgen, än mycket indirekt påverkas arbetstiskolutbildning knappast- annat - av av dens längd l. och tillhandahålls medborgarna utan, eller Den offentliga vården omsorgen subventionerad kostnad. I princip borde därför behov och eftermed en starkt I praktiken råder dock aldrig full överensstämmelse. frågan stämma överens. hållas tillbaka andra faktorer än priset vid ett givet behov, Efterfrågan kan av geografiska avståndet, tillgången till tid för att söka vård, upplevelsen t.ex. det Omvänt kan i vissa fall efterfrågan på vårdbehovets angelägenhetsgrad etc. av överstiga det verkliga behovet hur detta skall fastställas genom vård fås att nu utbudsinducerad stimulans. I fortsättningen kommer jag likväl i olika slag av mellan behov och efterfrågan och diskutera

huvudsak att sätta likhetstecken

tänkbara inverkan arbetstiderna dessa två storheter gemensamt. den av offentligt finansierad vård och kan ha ett samband med Behovet av omsorg arbetstidens längd i princip två olika sätt: direkt eller indirekt inverkan graden av ohälsa och funktions- 1 Genom

nedsättning. tid, står till förfogande för alternativa, s.k. in- 2 Genom inverkan den som vård- och omsorgsinsatser i familj och övrigt socialt nätverk 2. formella,

egentligen känt betydelsen arbetstidens längd för upp- Inte mycket är om av ohälsa. Ursprungligen spelade hälsoskäl stor roll för kraven en komsten av motiv har efter hand kommit i bakgrunden. Hälsokortare arbetstid, men dessa dock även på tid förts fram, t.ex. i samband med krav skyddsmotiv har senare på kortare arbetstid vid Skiftarbete och underjordsarbete. levnadsnivåundersökningar har inte kunnat påvisa något samband SCB:s längd och sjukfrånvarofrekvensen SOU 1979:48. Något mellan arbetstidens knappast vänta, eftersom variationerna i arbetstid annat är emellertid heller att och det för kvinnornas del tillkommer så många andra faktoför männen är små den totala arbetsbelastningen; förekomsten av småbarn, rer, som bestämmer tillgång till informellt stöd etc. Någon studie hemförhållanden, arbetsresor, mäta arbetstidernas betydelse för hälsan, existerar som är direkt inriktad att dock dra vissa slutsatser. En mångfald bevis veterligt inte. Indirekt kan man förslitning i arbetet spelar stor roll för uppkomsten av ohälsa. Det finns för att ohälsa är betydligt vanligare förekommande i socialgrupp III visar sig bl.a. att

sou 1989:53 Bilaga 5 225

än de i andra socialgrupperna och att hälsoskillnaderna mellan socialgrupper-

na växer kraftigt med levnadsåldern Erikson Åberg, 1985. Det talar

- mesta for att dessa skillnader till stor del måste hänföras till skillnader i arbetsmiljö förekomsten av ensidiga arbetsrörelser, obekväma arbetsställningar, - tunga lyft, vibrationer, exponering for farliga ämnen Vid exponering osv. samma per tidsenhet bör därför kortare arbetstid reducera förslitnings- och olycksrisken i arbetet och därmed hälsoskillnaderna i befolkningen. En annan indikation sambandet mellan hälsan och arbetstidens längd utgör de förbättringar i hälsotillstånd och funktionsförmåga för äldre, obsersom verats i den s.k. H70-studien Mellström, D. i socialstyrelsens PM 12686. Det är givetvis svårt att ur denna studie dra definitiva slutsatser beträffande bakomliggande orsaker. Mycket talar dock för att det är effekten bättre av arbetsmiljö i förening med kortare arbetstid och därmed längre återhämtningspauser som nu långt efteråt kan avläsas i 70-âringarnas förbättrade hälsotillstånd.

Överhuvudtaget bör

man nog när det gäller arbetstidernas inverkan på hälsan diskutera i ett långt tidsperspektiv. Förekomsten ohälsa och funktionsnedav sättning hos äldre har ett samband med de påfrestningar organismen för utsatts under hela livstiden. Förbättrade levnadsvillkor för och medelålders får unga därigenom utslag i form av minskade vård- och omsorgsbehov flera decennier längre fram. Om kortare arbetstid skall medföra bättre hälsa fordras dock som antyddes ovan, att exponeringen per tidsenhet är oförändrad. Resulterar arbetstidsförkortningen i krav på ökad effektivitet, i sin tur leder till ökat utnyttjande som av hälsofarliga ämnen i arbetet, ökad styrning och övervakning, högre arbetstakt etc. kan de potentiella hälsovinsterna snabbt neutraliseras eller fört.o.m. bytas i sin motsats. Det har här säkert också betydelse hur arbetstidsförkortningen tas ut. Fyradagarsvecka eller sextimmarsdag torde inte t.ex. samma hälsoeffekter. Epidemiologisk forskning visar att goda sociala kontakter spelar mycket stor roll för bevarandet av hälsan. Kortare arbetstider kan här inverka flera sätt: Mer tid för egen del innebär tid för sociala kontakter utanför arbetslivet mer och därmed bättre möjligheter att upprätthålla hälsofrämjande sociala nätverk. Om den kortare arbetstiden för männens del även leder till mer tid för familjen och ökad jämställdhet vid fördelningen hemarbetet reduceras kanske också av konfliktnivân i äktenskap och samboende. Skilsmässorna utgör för närvarande

en avsevärd hälsorisk för de medelålders med dödlighet för frånskilda, en som är 2-3 gånger så hög som för gifta. Omvänt kan dock, som påpekades ovan, kortare arbetstid också medföra effektiviseringskrav, som ökar isoleringen i arbetet och reducerar möjligheterna att knyta kontakter inom arbetslivet. Framför allt för kvinnor dessa synes kontakter spela mycket stor roll för arbetstillfredsställelsen och därmed också indirekt för hälsan 3. Även när det gäller de sociala effekterna av arbetstidsförkortningen spelar formen för denna stor roll. Kortare arbetsdag torde exempelvis ha helt annan inverkan på familjesituationen än fyradagarsvecka. Förbättrad hälsa representerar otvivelaktigt ett värde i sig. Det kan synas självklart att ett bättre hälsoläge i befolkningen också kommer resultera i att

226 Bilaga 5 sou 1989:53

minskad efterfrågan på hälso- och sjukvård. Här måste dock vissa reservatiogöras. Dels är, framhölls inledningsvis, sambandet mellan vårdbehov ner som och vårdefterfrågan inte helt entydigt. Genom förskj utningar i denna koppling, söker vård för marginella behov kan efterfrågan hållas uppe t.ex. att man mer det objektiva behovet synes ha minskat genom den förbättrade hältrots att Dels dagens sjukvårdsefterfrågan egentligen bara en del av det san. motsvarar potentiella behovet. En stor del för de äldre en mycket stor del av befolk- - ningen lider eller flera långvariga, dvs. i princip med dagens medicinska av en teknologi icke botbara, sjukdomar. Behovet vård för dessa styrs huvudsakliav tillgången på vårdresurser och medicinsk teknologi. Nya medicinska begen av handlingsmetoder, såsom hjärtoperationer, starroperationer etc., får till direkt följd sjukvårdsbehov kommer i dagen. Härtill kommer att en betydande att nya del sjukvården livets slutskede och döden mot vilken något botemedel av avser aldrig kommer finnas. Även hälsoläget för såväl yngre som äldre skulle att om förbättras avsevärt, bl arbetstidsförkortning, är det därför föga trogenom .a. en ligt att resultatet skulle kunna avläsas i minskad sjukvârdsefterfrågan åt- minstone inte för de äldre i dag tar i anspråk en dominerande och växande som del av sjukvårdskonsumtionen. Situationen är något annorlunda när det gäller behovet sociala insatser för av de äldre dvs. äldreomsorgen. Dels det mot bakgrund av vad som framsynes förts rimligt att anta att kortare arbetstid lång sikt kan leda till bättre ovan, bevarad funktionsförmåga mindre rörelsehinder på grund av minskad förslitning och därför kan klara sig längre på egen hand, dels finns det viss att man anledning möjligheterna till stöd och hjälp från anhöriga och andra i att tro att det sociala nätverket blir bättre om arbetstiden är kortare. Kortare arbetstid kan också i viss mån reducera behovet av barnomsorg geföräldrarna får ökad ledig tid. I de fall där båda föräldrarna har möjlignom att het till förskjutning arbetstiden kan man en dubbel effekt av arbetstidsförav kortningen saxning, dvs. förlägger arbetstiden så att så långt genom att man ledig för barntillsyn. Det bör dock poängteras att många möjligt en förälder är saknar denna möjlighet, antingen genom att de är ensamföräldrar eller genom arbetstiderna inte kan påverkas. Leder arbetstidsförkortningen till mer skiftatt arbete, ökar behovet öppethållande daghemmen för att tillgodose ensamav föräldrarnas behov. För övriga vård- och omsorgsformer omsorg om utvecklingsstörda, fysiskt handikappade, individ- och familjeomsorg m.m. spelar förmodligen en rearbetstiden mindre roll när det gäller efterfrågan på offentliga insatduktion av Möjligen skulle kunna hävda att kortare arbetstid ökar möjligheterna ser. man till frivilliginsatser. En viktig fråga är då hur dessa möjligheter skall realiseras arbetstidsförkortning i sig knappast ökar benägenheten till frivileftersom en ligt vård- och omsorgsarbete och många alternativa sätt att utnyttja den ökade

fritiden står till buds jfr också de äldre ovan.

sou 1989:53 Bilaga 5 227

3 Arbetstiden och välfärdstjänsterna

inverkan på effektivitet,

- perso-

nalbehov och

kostnadsutveckling

Välfärdstjänsterna vård, och utbildning har genomgående den omsorg egenskapen att de inte så lätt kan rationaliseras ökat utnyttjande maskinelgenom av hjälpmedel. Personalinnehållet har också starkt samband med tjänsternas ett kvalitet. En reduktion av arbetstiden vid oförändrad verksamhetsvolym får därför till följd att behovet av personal ökar. Om detta ökningsbehov inte kan tillgodoses blir resultatet antingen en kvalitetssänkning eller att verksamhetsvoly-

men måste skäras ner mindre vårdinsats sjuk och omsorgsbehövande i - per vård och omsorg eller färre vårdplatser, större klasser i skolorna eller färre undervisningstimmar. Förbättrad organisation, vârd- eller undervisningsfornya mer etc. kan förmodligen till del motverka denna utveckling. Arbetstidsfören kortningen utgör i sig ett starkt incitament till att genomföra sådana åtgärder. Det är också tänkbart att problem gäller schemaläggning som och anpassning till verksamhetens dygnsrytm blir lättare att lösa med en kortare arbetstid Spri rapport 2201987. De negativa effekterna arbetstidsförkortningen på utbuav det av välfärdstjänster kan därigenom reduceras. Omkring hälften av de anställda inom vård och och även del omsorg en stor undervisningspersonal arbetar i nuläget deltid. För dessa blir konsekvenserna av arbetstidsförkortningen något annorlunda eftersom de kan välja mellan att bibehålla nuvarande arbetstid, och därmed öka sysselsättningsgraden, eller hålla den senare oförändrad och därmed ytterligare minska arbetstiden. Man får anta att båda alternativen kommer att förekomma. Effekterna det när gäller behovet av personalutökningar reduceras härmed. De finansiella konsekvenserna blir dock desamma, oavsett vilket alternativ man väljer jfr nedan. Kvinnornas deltidsarbete i vård, omsorg och skola avspeglar den nuvarande könsfördelningen arbetet i hemmet. Kravet kortare arbetstid av är som nämndes inledningsvis i hög grad en jämställdhetsfråga. Antar man att en arbetstidsförkortning kommer att föra med sig jämnare arbetsfördelning melen lan könen i hemmet, bör man också dra slutsatsen att kvinnorna då välsnarare jer att öka sin sysselsättningsgrad. Skulle männen välja lägga hela arbetsatt tidsförkortningen hemarbete, bleve effekten den att kvinnorna kunde öka sin tid i förvärvsarbete inom för oförändrad total arbetsinsats Arbetsramen en tidsförkortningens innebörd är då omfördelning förvärvsarbetet snarare en av mellan könen än en omfördelning mellan arbete och fritid jfr figur

228 Bilaga 5 sou 1989:53

Figur Effekter av en arbetstidsförkortning som omfördelar förvärvsarbetet mellan könen.

Före Efter

Män Kvinnor Män Kvinnor

Hemarbete

IJ

Arbetstids-i

förkortn. }

s

ökat förvärvsarbete Förvärvs

arbete

A

Med kännedom de trögheter, som gäller i jämställdhetsfrågan, är detta om kanske inte den troligaste utvecklingen. Det kan dock vara värt att notera att de deltidsarbetande kvinnorna representerar en avsevärd arbetskraftsreserv, som generell arbetstidsförkortning paradoxalt nog kan medverka till att mobiliseen Det rekryteringsproblem, när det gäller välfirdstjänsterna, som arbetstidsra. förkortningen för med sig, kan på så vis åtminstone till en del reduceras. Detta är angeläget med hänsyn till att arbetskraften kulminerar i slutet av 1990-talet när kvinnorna når till männens förvärvsfrekvens och att det- åtminstone upp vid goda konjunkturer synes besvärligt att rekrytera de kvinnor, som behövs för att utföra välfärdstjänsterna, t.o.m. vid oförändrad arbetstid. Förutom behov fler anställda leder kortare arbetstid inom vård- och omav sorgssektorn också till andra effekter, som för med sig större eller mindre nackdelar för verksamheten. Det bör dock påpekas, att det utbredda deltidsarbetet inom stora personalgrupper gör att dessa effekter redan nu präglar verksamheten och att de mot bakgrund av ovanstående inte nödvändigtvis behöver förvär-

vid generell arbetstidsförkortning under vissa antaganden jfr ovan

ras en skulle de t.o.m. kunna reduceras Ju kortare tid personalen arbetar, fler vårdare krävs kring varje patient och hjälptagare. Speciellt för personer med stora omvårdnadsbehov är detta ett allvarligt problem, eftersom det blir många ansikten att hålla reda på och vården riskerar att bli alltmer anonym. Ju fler anställda som behövs för att utföra en given verksamhet, mer tid går också åt för kommunikation, information och administration. Det blir svårare att upprätthålla kontinuitet och helhetssyn. Vårdtagarnas tillvaro fragmentise- I princip samma för vården alltmer besvärande problem får man för övrigt ras. vid hög personalomsättning och långt driven specialisering, vilket antyder att lösningen inte bara ligger i längre arbetstider.

sou 1989:53 Bilaga 5 229

Ett ökat antal anställda för vidare med sig behov av fler utbildningsplatser, såväl för teoretisk som för praktisk utbildning. En avsevärd extrakapacitet krävs dessutom vid själva utökningen för att fortast möjligt klara problemet med uppkomna vakanser. Om samma utbildningsmål skall innehållas vid kortare arbetstid måste utbildningen antingen intensifieras eller förlängas. Speciellt inom den praktiskt inriktade vârdverksamheten är det viktigt att tillräcklig erfarenhet kan erhållas under utbildningen av olika situationer, vilket blir svårare med en kort arbetstid. Man bör också räkna med att en större andel av en kortare arbetstid måste tas i anspråk för vidareutbildning av olika slag. För de mer kvalificerade vårdyrkena är det troligt att en arbetstidsförkortning förstärker den redan nu långt drivna specialiseringen, genom att det blir svårare att förvärva och upprätthålla en bred kompetens. En sådan utveckling för med sig ökade kostnader beroende bl .a. svårigheterna att lösa problemen med jour och beredskap. Den ökar också ytterligare den ovan påpekade fragmentiseringen av vården. Det blir med ökad specialisering allt svårare att hitta rätt i vårdsystemet och adekvat behandling för problem, som inte omedelbart låter sig etiketteras. Sammanfattningsvis finner man alltså att korta arbetstider tenderar att minska effektiviteten i vårdorganisationen och sålunda Öka kostnaderna för att bedriva en given verksamhet. Dessa problem är emellertid ingalunda okända i nuläget och de behöver mot bakgrund av vad som framhållits ovan inte nödvändigtvis förvärras vid en generell arbetstidsförkortning. De mest avgörande problemen för välfårdstjänsterna vid en allmän förkortning av arbetstiderna synes gälla rekrytering, kostnadsutveckling och finansie— ring. Rekryteringsfrågan har behandlats ovan och behöver inte mer kommenteras. När det gäller inverkan kostnaderna förtjänar det att framhållas att denna egentligen inte beror på arbetstidsförkortningen som sådan. Kortare arbetstid med oförändrad timlön och samma antal anställda leder a priori till lägre personal- kostnader. Kostnadsökningen uppstår först när reduktionen av arbetstiden är kopplad till en kompenserande timlöneökning samtidigt som fler personer anställs att de deltidsarbetande ökar sin sysselsättningsgrad för att göra det möjligt att driva verksamheten under alla dygnets timmar. Anledningen till att vård, omsorg och skola generellt sett kräver en växande andel av de samlade resurserna får främst sökas i att dessa tjänster har en begränsad rationaliseringspotential. Detta sammanhänger väsentligen med tjänsternas karaktär det handlar om att ägna människor tid. Arbetstidstörkortning med oförändrad lön per heltidssysselsatt är bara möjlig om det finns sektorer i ekonomin, där produktiviteten hela tiden ökar genom utnyttjande av allt effektivare maskiner. Eftersom det knappast finns något rimligt skäl för att de anställda i samhällssektorer med annan typ av verksamhet inte skall del av frukterna av denna utveckling, blir den självklara konsekvensen att sådan verksamhet efter arbetstidsforkortningen kommer att ta en större del av de samlade resurserna i anspråk. De mekanismer som styr dessa sammanhang och de ñnansieringsproblem, som härigenom uppstår kommer att närmare utredas i det sista avsnittet av denna uppsats.

230 Bilaga 5 sou l989:53

4 Arbetstiden och

transfereringarna

En viktig komponent i välfardssystemet utgörs av den offentliga sektorns transfereringar till hushållen. En betydande del av dessa består i pensioner: ATP, folkpension, statlig och kommunal tilläggspension m.m. Till pensionerna bör i detta sammanhang också räknas de kommunala bostadstilläggen KBT. Övriga transfereringar utgörs huvudsakligen av bidrag till olika grupper: barnfamiljer, sjuka, arbetslösa etc. Storleken av dessa påverkas förutom av behovsgruppernas storlek också av den ekonomiska utvecklingen. Detta gäller till en del även pensionerna, men där tillkommer också ett speciellt regelsystem, vilket gör det nödvändigt att i detta sammanhang behandla dem för sig.

Pensionerna De offentliga pensionsutgifterna har ett visst samband med den ekonomiska tillväxten men kopplingen är för en del pensionsformer endast indirekt och för andra behäftad med avsevärd tidsfördröjning. Folkpensionen är knuten till det s.k. basbeloppet, som avspeglar utvecklingen av konsumentprisindex. Teoretiskt skulle den därigenom vara oberoende av den reala tillväxten. I praktiken har pensionsbeloppen justerats upp i goda ekonomiska tider genom tillkomsten av pensionstillskott 4 och höjning av de kommunala bostadstilläggen. Omvänt gjordes under den ekonomiska krisen i början av 1980-talet en viss nedjustering genom att basbeloppet inte kompenserades fullt ut för den del av inflationen, som sammanhängde med oljeprisökningarna och devalveringen. ATPpensionen beräknas utifrån antalet intjänade pensionspoäng, dvs. inkomsten relativt basbeloppet under de femton bästa åren. Den utgående pensionen är knuten till basbeloppet. För den 75-åriga medelATP-pensionären avspeglar pensionen därigenom den reala inkomstnivån för ca tjugo år sedan eller ännu tidigare. Effekten av en arbetstidsförkortning på pensionsutgifterna beror dels dennas inverkan den ekonomiska tillväxten, dels de indirekta eller fördröjda kopplingar mellan utgifter och tillväxt som antytts ovan. Hur arbetstidsförkortningen kan tänkas påverka tillväxten diskuteras närmare i följande avsnitt. Antar att det sker en viss reduktion av tillväxttakten i förhållande till vad som annars varit möjligt, blir den närmaste följden att pensionernas andel av de samlade resurserna blir motsvarande högre. För folkpensionernas del motverkas detta något av att man då kan förvänta sig en viss nedjustering av pensionstillskott och bostadstillägg jämfört med det högre tillväxtalternativet. För ATP-pensionerna mildras inte effekten detta sätt förrän på mycket lång sikt. Beräkningar för den närmaste tjugoårsperioden har visat att en viss minskning av den årliga BNP-tillväxten reducerar tillväxten av pensionsut-

sou 1989:53 Bilaga 5 231

betalningarna i ATP-systemet med endast omkring tiondedelen därav under den närmaste tjugoårsperioden, Lagergren, 1988. Dämpningen sammanhänger med flera faktorer: pensionerna för de redan pensionerade påverkas inte av förändringen i tillväxt, intjänade pensionspoäng för nybeviljade pensioner under perioden påverkas i ringa omfattning på grund av regeln med medelvärdet för de femton bästa åren 5 och den s.k. takeffekten, dvs. regeln att pensionspoäng erhålles för inkomster över 7,5 x basbeloppet. Även ännu längre sikt sker betydande dämpning tillväxtens inverkan en av på ATP-pensionsutgifterna. Detta beror då framför allt på den ovan nämnda takeffekten.

Ovriga transfereringar

För övriga transfereringar till hushållen är kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och utgiftsnivå tydligare dock utan att det finns någon regelrätt automa- -tik. Barnbidragen har justerats upp realt i tider av god ekonomisk tillväxt och omvänt urholkats vid stagnation, men mönstret är ingalunda entydigt givet. Politiska hänsyn synes bestämma när och i vilken omfattning justeringen sker. Som ett grundalternativ i en långsiktig analys förefaller det dock rimligt att anta att det sker en fortlöpande anpassning av bidragen, t.ex. till reallöneutvecklingen för en heltidsarbetande. Detsamma torde gälla for sjukförsäkringen. Kopplingen till arbetstidsförkortningen kompliceras dock här av vilka antaganden man gör om sambandet mellan sjukfrånvaron och arbetstidens längd. Det förefaller inte helt orimligt att anta att kortare arbetstid allt annat lika borde reducera sjukfrånvaron —— och ledigheterna för vård av sjukt barn m.m. Dels bör, som påpekades ovan, förslitningen i arbetslivet minska, vilket har betydelse framför allt för de långa sjukskrivningstiderna, dels kan möjligheterna öka till informell omsorg om barn och andra anhöriga och behovet av särskilda ledigheter för detta reduceras. Hur utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen påverkas av en arbetstidsförkortning beror självfallet i hög grad på om denna har någon inverkan på arbetslösheten. Denna frågeställning faller väsentligen utanför ramen för denna uppsats. Här skall endast noteras att också ersättningen till de arbetslösa tenderar att följa reallöneutvecklingen även om relativt stora avvikelser periodvis kan noteras. Antar man att arbetslösheten blir densamma oavsett om arbetstiden reduceras eller ej, blir därför slutsatsen, att arbetslöshetsersättningen i stort sett bibehåller sin storlek i förhållande till de totala ekonomiska resurserna, om arbetstiden skärs ner. Skulle däremot arbetstidsförkortningen leda till en delning av jobben, som eliminerar eller avsevärt reducerar arbetslösheten relativt utgångsläget eller alternativt till en avsevärt ökad arbetslöshet genom utslagning av företag, blir givetvis effekten utgifterna för arbetslösheten en helt annan. Minskar sysselsättningen som följd av en arbetstidsförkortning medför detta krav en ökning av vissa transfereringar. Samma resonemang kan föras när det gäller förtidspensioneringen, som åtminstone till en del sker av arbetsmarknadsskäl, och de s.k. arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Kostnaderna härför uppgår till betydande belopp,

232 Bilaga 5 sou 1989:53

vilka alltså potentiellt skulle kunna sparas vid minskad arbetslöshet. Frågan är bara om behovet av dessa åtgärder försvinner med en ökad knapphet på arbetskraft. Detta har att göra med matchningen mellan utbud och efterfrågan eller annorlunda uttryckt bostadsort och kvalifikationer i förhållande till loka- —lisering och näringsstruktur. De potentiella effekterna av en arbetstidsförkortning på transfereringarna till hushållen pekar sålunda i olika riktningar; reducerad ekonomisk tillväxt vid oförändrad sysselsättning innebär allmänt sett att transfereringarna minskar, men pensionssystemet innehåller avsevärda trögheter, som gör att den relativa belastningen ökar. Skulle förkortade arbetstider ge de positiva biverkningar som många hoppas på fler jobb, bättre hälsa, mer informell omsorg kan - — dock resultatet bli en avsevärd både absolut och relativ reduktion av de transfereringar som är knutna till ålderspensioneringen. Men skulle sysselsättningen i stället svikta som följd av förkortningen blir effekten givetvis den omvända. Även hälsoeffekter kan för övrigt då ifrågasättas eftersom det finns ett väldokumenterat samband mellan arbetslöshet och ohälsa.

sou 1989:53 Bilaga 5 233

5 Arbetstiderna och

välfárdssystemets finansiering

l det föregående har analyserats några effekter en arbetstidsförkortning kan välfärdssystemet när det gäller behov, efterfrågan, effektivitet, personalbehov och kostnadsutveckling. Det återstår dock den kanske viktigaste frågan hur påverkar en reduktion av arbetstiderna välfärdssystetets behov finansieav ring i förhållande till samhällsekonomin Frågan kommer i det följande att analyseras i tvâ led: samhällsekonomins inverkan på välfårdssystemets finansieringsbehov — skattebråket arbetstidsförkortningens inverkan på samhällsekonomin. -

Den senare frågan faller egentligen utanför för denna och komramen uppsats mer endast att beröras mer principiellt.

Samhällsekonomin kan översiktligt beskrivas i följande termer: antalet arbetstimmar i näringsliv respektive offentlig sektor produktionen per arbetstimme i näringslivet produktiviteten. ——