Långtidsutredningen 1987. Bil. 25,

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Bostäder

och

byggande

till Bilaga 8 LU87

@

Bostäder

och byggande

- en sektorstudie för 1987 års

långtidsutredning

gøÄ5Lt-c-i-%

/ 4 L

;tgyálay u

l

Statens institut för byggnadsforskning

UTRED

Förord NINGEN

Långtidsutredningen 1987 utarbetas inom Finansdepartementets långsiktsenhet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport. Föreliggande bilaga har utarbetats av Statens institut för byggnadsforskning. I bilagan analyseras utvecklingen inom bostadssektorn och inom övrig byggnads- och anläggningsverksamhet samt presenteras kalkyler för perioden fram till 1995. Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av den kommande huvudrapporten framgår hur bilagorna använts i utredningens arbete. Finansdepartementets kontaktman har varit Ingvar Linse.

Stockholm i februari 1987.

Lars Mathlein Planeringschef Lars Heikensten Departementsråd

Innehållsförteckning

sid. Författarnas förord

1 Sammanfattning

Utgångspunkter för en prognos 13 2.1 Introduktion 13 2.2 Disposition 14

Bostadssektorn 15 3.1 Introduktion 15 . 3.2 Nyproduktion 17 . . . . . . . . . 3.2.1 Byggandet till 1985 17 . . . . . . . . . 3.2.2 Hushåll, befolkning och bostadskonsumtion 21 . 3.2.3 Beräkningsförutsättningar och prognosmetoder 24 . 3.2.4 Prognosresultatet hushållsbildningen fram till 1995 26 - 3.2.5 Bostadsefterfrågan år 1995 32 3.2.6 Avgång ur bostadsbeståndet 34 3.2.7 Bostadsbyggnadsbehovet 1985-1995 39 3.3 Ombyggnad 43 . . . . . . . 3.3.1 Historik och utgångspunkter för en prognos 43 3.3.2 Utvecklingen fram till år 1995 flerbostadshusen 47 - 3.3.3 Utvecklingen fram till år 1995 småhusen 50 - 3.4 Investeringar i fritidshus 52 . . . . . . . . 3.4.1 Historik och utgångspunkter för en prognos 52 3.4.2 Utvecklingen fram till år 1995 53 3.5 Reparationer och underhåll 54 3.5.1 Introduktion 54 . . . . . . . . . . 3.5.2 Utvecklingen av reparations- och underhållsverksamheten 55 3.6 Statsfmansiella restriktioner, återverkningar för finansieringssystemet och andra följdändringar i bostadssubventionssystemet 59 . . 3.6.1 Bakgrund 59 . . . . . . . . . . . . 3.6.2 Nuvarande regelsystem: statsñnansiella effekter av räntebidragen 60 . . . . . . . . . . 3.6.3 Nuvarande regelsystem: statsñnansiella effekter av skatteavdragen 64

sid. 3.6.4 Mot en subventionsfri ordning: ett alternativt scenarium 65 . . . . . . . . . . . . 3.7 Bostadsbidrag och bostadssociala konsekvenser 73

Övrig byggnads- och anläggningsverksamhet 75 4.1 Inledning 75 . . . . 4.2 Övrigt husbyggande 78 . . . 4.2.1 Näringslivets byggand 78 4.2.2 Offentligt byggande 82 4.2.3 Byggnadsreparationer 85 4.3 Anläggningsverksamheten 86 4.3.1 Inledning 86 . 4.3.2 Tidigare utveckling 87 4.3.3 Utveckling 1984-1995 88 4.3.4 Reparationer av anläggningar 89 . 4.4 Sammanfattning 91

Byggexport 93

Byggnadsverksamheten 95 6.1 Introduktion 95 6.2 Produktivitet 95 . . . . . . . . 6.3 Byggnadsindustrins egeninvesteringar 96 . . . . . 6.4 Sysselsättningskonsekvenser och kapacitetsproblem 100 6.4.1 Inledning 100 . . . . . . 6.4.2 Byggmarknaden 1984-1995 100 6.4.3 Kalkylerad arbetskraftsåtgång 101 6.4.4 Utbudet av arbetskraft 103 . . . 6.4.5 Kapacitetsutnyttjande och balansproblem 104

Bilaga: Produktiviteten i bygg- och anläggningssektorn 107

Bilagor till långtidsutredningen LU 87 129

Författarnas förord

Statens institut för byggnadsforskning fick i december 1985 finansdepartementets uppdrag att utarbeta en prognos för bygg- och anläggningssektorn. I ett PM från 28 september 1985 SIBs insatser för 1987 års långtidsutredning utvecklas de riktlinjer som institutet haft att arbeta efter. I detta PM betonas att arbetet för långtidsutredningen skall bedrivas i friare former än tidigare. Arbetet skall förvisso vila på tidigare metodik, men det står institutet fritt att göra detaljerade studier inom vissa viktigare delområden. I det sammanhanget pekades fyra områden ut; den framtida ombyggnadsoch reparationsverksamheten, behovet av investeringar i infrastrukturen, sysselsättningseffekter av byggandet samt bostadssubventionernas statsñnansiella konsekvenser. Arbetet har genomförts av en projektgrupp på institutet. De deltagande forskarna, och deras respektive ansvarsområden har varit, Tommy Berger, produktivitetsanalyser Lars Engebeck, övrigt byggande och anläggningar Erik Hemström, reparationsprognoser Nils-Gustav Lundgren, nybyggnadsprognoser Nikolaj Tolstoy, reparationsprognoser Bengt Turner, ombyggnadsprognoser Rune Wigren, produktivitetsanalyser Anders Zingmark, sysselsättnings- och strukturanalyser Arbetet har samordnats av Bengt Turner. Projektgruppen har regelbundet samrått med finansdepartementet, där Lars Heikensten har haft det övergripande ansvaret för hela långtidsutredningen. Ingvar Linse har varit departementets kontaktperson med institutet. Projektgruppen svarar emellertid ensam för de bedömningar som redovisas i rapporten.

1 Sammanfattning

I tabell 1.1 sammanfattas de viktigaste resultaten från vår för prognos sektorn. Uppgifterna avser år 1984, som bildar utgångspunkt för prognosen, samt år 1995, som är prognosens slutår. Samtliga uppgifter i anges 1980 års prisnivå och inkluderar moms.

Tabell 1.1 Sammmanfattning av investeringsprognosen Miljoner kronor i 1980 års prisnivå

1984 1995 Förändring %

Summabyggnadsverksamheticke bostäder 20500 25800 +2,1 Kommunala anläggningargator, VA 2 700 3200 +1,5 Övriga anläggningarvägar, energi,

Ombyggnad av bostäder

Summainvesteringar i bygg- och anläggningssektorn 58700 77600 +2,6

Reparations- och underhållsverksamheten i bostadssektorn har länge ökat stadigt. Anledningen är det ökade underhållsbehovet i det stora bostadsbestånd som tillkom under sent sextiotal och tidigt sjuttiotal. Den nedgång som därefter skedde i bostadsproduktionen förväntas resultera i en mindre snabb tillväxt av underhåll och reparationer under prognosperioden. Ökad ombyggnadsverksamhet bidrar också till minskad tillväxt. Reparationsvolymen bedöms öka från cirka 11,7 miljarder år 1984 till cirka 13,5 miljarder år 1995. I en alternativprognos, inkluderar återtagande som av eftersatt underhåll, ökar volymen till cirka 16 miljarder år 1995.

Inom sektorerna övrigt byggande och anläggningar förväntas reparationsvolymen stiga från 12,4 miljarder 1984 till ca 17,1 miljarder 1995. Produktivitetsutvecklingen uppskattas till 2,5 procent per år för investeringar bygg- och anläggningssektorn. Prognosen över nybyggande av bostäder innebär, förutsatt att hushållens disponibla inkomster ökar med ca 2,5 procent per år, en produktionsuppgång jämfört med den nuvarande nivån om ca 30 000 lägenheter per år se diagram 1.1 nedan. Fram till 1990 beräknas produktionen uppgå till ca 37 000 lägenheter per år. Mellan 1990 och 1995 stiger produktionen ytterligare för att då omfatta omkring 43000 lägenheter. Andelen bostäder i flerfamiljshus beräknas öka i nyproduktionen jämfört med situationen under 1970-talets slut och hittills under 1980-talet. Samtidigt sker en förskjutning mot mindre lägenhetsstorlekar.

Diagram 1. Färdig- 1000-tal ställda lägenheter i små- Lägenheter hus ochflerbostadshus

/

§2

f l

Hur nyproduktionsbehovet påverkas om hushållens inkomster ökar med 0,0, 1,5, 2,5 respektive 3,0 procent per år visar tabell 1.2. I samtliga tillväxtalternativ till ökad efterfrågan på mindre lägenfinns en tendens hetstyper i flerfamiljshus vilket beror på tillväxten av småhushållens antal och andel. Andelen lägenheter i småhus beräknas däremot minska jämfört med idag. långsiktig ekonomisk stagnation minskar däremot de små hushål- Vid en len både i andel och antal. Samtidigt kommer, jämfört med i övriga alternativ, efterfrågan i hög grad att riktas mot trerumslägenheter. Vid utebliven inkomsttillväxt förutsättes att avgångarna ur det befintliga bostadsbeståndet blir betydligt lägre på grund den låga ekonomiska aktivitetsnivån. av Prognosen över ombyggnad av bostäder flerfamiljshus innebär en mycket kraftig produktionsuppgång från ca 18 000 lägenheter år 1984 till ca 33000 lägenheter år 1995. Uppgången är tämligen begränsad under den första delen av perioden för att sedan öka under den senare delen av

Tabell 1.2 Nyproduktion av bostäder samt avgångar vid olika inkomstantaganden tusental lägenheter per år

Inkomst- Lägenheter Årlig investeringstillväxt Avgångar Nyproduktion förändring 1984- 1995

0.0 21 10.0% 4

Anm.: Prognosernaförutsätter ett oförändrat relativpris på bostäder.

perioden då successivt allt större årgångar börjar komma in i ombyggen nadsfas. Prognoserna över den framtida ombyggnadsverksamheten i permanenta småhus samt prognoserna över ny- och ombyggnadsinvesteringar i fritidshus är enbart angivna i investeringstal. Dessa framgår av tabell 1.1 ovan. Till prognosen över bostadsbyggnadsverksamheten har fogats en statsñnansiell prognos. I huvudalternativet med 2,5 procents ökning i hushållens disponibla inkomster och med en långsiktigt låg nominell ränta sjunker de generella subventionerna räntebidrag och skatteeffekt avdragsrätten av för gäldräntor från 17 miljarder kronor år 1984 till 10,5 miljarder kronor år 1995 i fasta priser. l ett alternativscenarium med ändrade subventionsregler sjunker subventionerna ytterligare till knappt 5,4 miljarder kronor år 1995. Känslighetsanalyser visar emellertid att prognosen är mycket känslig för antaganden om inflationstakt och nominell ränta. Av övrig byggnads- och anläggningsverksamher är vissa sektorer kommunal service och kommunala anläggningar i hög grad beroende boav stadsbyggandets utveckling. Byggande och reparationer inom andra sektorer beror i varierande grad på den ekonomiska utvecklingen i allmänhet och den inom respektive sektor i synnerhet. Någon analys av dessa faktorer har inte gjorts i denna studie. Den i tabell 1.1 redovisade prognosen baseras dels på prognosen för bostadsbyggandet, dels på antaganden om ca 1% årlig tillväxt i offentlig konsumtion, 2-3 % tillväxt i BNP och privat konsumtion samt 3-4% tillväxt i varuexporten. Känsligheten för dessa antaganden behandlas översiktligt för vissa sektorer i kapitel 4. Enligt utredningens kalkyler ökar sysselsättningen i huvudalternativet med ca en procent per år. Det är framför allt sysselsättningen i bostadssektorn som påverkas av denna ökning. Utbildningen inom framför allt hantverksgrupperna skulle därmed behöva öka. Flera faktorer pekar på att balansproblemen förstärks under prognosperioden, inte minst på kort sikt. Byggsysselsättningen i skogslänen kan komma att minska ytterligare, medan sysselsättningen i vissa storstadsområden expanderar. Sammanfattningsvis präglas vår prognos av att nedgången inom byggsektorn vänds till en måttlig uppgång. Inom ramen för denna uppgång förväntas en omstrukturering ske från nyinvesteringar till reinvesteringar och reparationer/underhåll.

2 Utgångspunkter för en prognos

2.1 Introduktion

Bygg- och anläggningssektorn består av flera tämligen disparata sektorer i samhällsekonomin. Byggsektorn består både av bostadsbyggnadssektorn och sektorn för övrigt byggande. I den senare sektorn ingår lokalbyggnation för privat och offentlig verksamhet. I anläggningsbyggandet ingår gator, vägar, energianläggningar m. m. Verksamheten inom varje delsektor kan vidare indelas i nyproduktion, ombyggnadsverksamhet och reparations-/underhållsverksamhet. Sektorns betydelse i samhällsekonomin framgår av nedanstående tabell tabell 2.1, som också innehåller den uppdelning antyds Det som ovan. framgår av tabellen att det inte alltid är möjligt att dela delsektorerna i upp nyproduktion/ombyggnad resp. reparationer och underhåll. Orsaken är nationalräkenskapernas bristande detaljeringsgrad.

Tabell 2.1 Byggandets storlek och fördelning på delsektorer 1984i 1980 års priser. Miljarder kronor Källa: NR

Nyproduktion Ombyggnad Reparationer/ underhåll

Att göra prognoser för denna disparata sektor är komplicerat flera av skäl. För det första är det statistiska underlaget osäkert. Det gäller särskilt delsektorerna övrigt byggande och anläggningar. För det andra finns det stora skillnader mellan de prognosmodeller som kommer till användning i de olika delsektorerna, vilket gör prognosen i sin helhet mycket komplex. För det tredje är prognosarbetet extra komplicerat för delsektorerna; en av bostadssektorn. Delsektorn är av tradition viktig social synvinkel, vilket ur medfört ett betydande reglerings- och subventionsinslag. Regleringarnas utformning och subventionernas inriktning och omfattning är underkastade politiska beslut, som av naturliga skäl är svåra att förutsäga. Därför blir också prognosen för denna delsektor mycket osäker.

Tidigare för sektorn har haft en mycket skiftande träffsäkerprognoser het. För de som gjorts inom ramen för LU kan detta delvis prognoser förklaras med att LU i viss mån har karaktären av konsekvensutredning; utifrån givna målsättningar för den makroekonomiska utvecklingen skall konsekvenser på delsektornivå värderas. För bostads- och byggsektorns del kan det konkret innebära att framtida byggvolymer överskattas då de följer alltför optimistiska antaganden om ekonomins tillväxt. av Ett särskilt problem i detta sammanhang är sektorns karaktär av bestånd-flödesmarknad. Små förändringar i den samlade efterfrågan på bostäder, övriga byggnader eller anläggningar ger stora utslag i nyproduktionens önskade storlek. Generellt innebär det att prognoserna inom sektorn blir mycket känsliga för de grundantaganden som prognoserna vilar på. Vi kommer därför att i vissa sammanhang redovisa känslighetsanabelyser hur prognosresultatet varierar med alternativa antaganlyser, som den för de strategiska variablerna.

2.2 Disposition

Rapporten är disponerad på följande sätt. Kapitel 3 består för bostadssektorn. Vi behandlar först av en prognos nyproduktion ombyggnad av permanenta bostäder. Därefter följer en resp. för fritidshussektorn och prognos över framtida reparationer prognos en inom hela delsektorn. Kapitlet avslutas med en analys av statsñnansiella prognosticerade byggvolymer. I det sammanhanget presenteras effekter av ett alternativscenarium: antag att bostadssubventionerna skall halveras vilka regeländringar blir då nödvändiga, och hur påverkas den framtida bostadsbyggnadsvolymen I kapitel 4 behandlas investeringar i övriga byggnader samt anläggning- Prognoserna inom dessa sektorer blir i hög grad beroende av de bedömar. ningar investeringsverksamheten som görs av företrädare för dessa av övriga sektorer. Byggexporten behandlas i kapitel I kapitel 6 behandlas byggnadsverksamheten. Däri ingår byggsektorns egeninvesteringar och en särskild anasysselsättningseffekter. lys av Rapporten avslutas med utförlig produktivitetsanalys. Vi har bedömt en det angeläget att göra en sådan, eftersom produktionen för närvarande som ändrar inriktning från nyinvesteringar till ombyggnadsinvesteringar, vilket gör produktivitetsantagandena extra viktiga.

3 Bostadssektorn

3.1 Introduktion

Ett flertal prognoser har under de senaste åren gjorts för bostadssektorn. Huvudmän har bl. a. varit Statens Industriverk, Bostadskommittén, Industrins Utredningsinstitut, Bostadsstyrelsen m. fl. Kännetecknande för dessa prognoser är att tonvikten varit lagd på nyproduktionen. De metoder som använts har antingen varit en relativt disaggregerad efterfrågeprognos ursprungligen utvecklad av Björn Hårs- man m. ll. eller prognoser med hjälp av den s. k. hushållskvotmetoden. - De tidigare prognoserna kännetecknas i regel av en nyanserad behandling av hushållsbildning och befolkningsutveckling. Fördelningen av den prognosticerade hushållsstrukturen på ett framtida bostadsbestånd har gjorts något mindre nyanserat. Det är inte heller ägnat att förvåna, eftersom teoribildningen är svag på detta område, samtidigt som bristen på data är mycket besvärande. Det senare gör det bl. a. nödvändigt att räkna med mycket enkla inkomst- och prisantaganden på bostadsmarknaden. Det är ex. inte möjligt att för närvarande arbeta med modeller med skilda priser inom eller mellan olika delmarknader. Det är inte heller möjligt att explicit beakta den inkomstspridning som existerar och som sannolikt har stor betydelse för bostadsefterfrågans inriktning. Bristen på nyanserade modeller blir särskilt tydlig när det gäller frågan om nyproduktion kontra bestånd. Det är troligt att en given subventionsindragning påverkar den framtida efterfrågade kvantiteten och således nyproduktionen olika mycket beroende på hur olika delar av beståndet e resp. nyproduktionen påverkas. Den stora svagheten och svårigheten i flertalet av de prognoser som utförts är hur knytningen till den bostadspolitiska verkligheten, med dess inslag av betydelsefulla regleringar på olika delmarknader, skall hanteras. Problemet kan förenklat formuleras på följande sätt: har en traditionell efterfrågeanalys med enkla aggregerade mått på priser och inkomster - en acceptabel precision på en bostadsmarknad av svensk typ Med den ansats vi använder oss av i våra prognoser vill vi hävda att de aggregerade måtten inte alltför mycket förrycker resultatet. Det beror på att flertalet av de faktiska regleringsinslagen inkorporeras i pris- och inkomstmåtten. Vi låter bostadsbidrag och skatteavdragen för småhusägarna påverka inkomstutvecklingen och de blir således faktorer i efterfrågefunktionen. Vi låter vidare räntebidragen påverka kapitalutgifterna i bostäderna, vilket således påverkar utbudsfunktionen.

Samtidigt vet vi att det finns stora spridningar måtten på inkomster och priser både över hushållstyperna och över bostadstyperna. Då skall man emellertid hålla i minnet att de modeller använder oss av är baserade på skattningar på historiskt material av bostadsefterfrågan, givet den i historisk tid existerade spridningen i de nämnda talen. Endast i den mån denna spridning förändrats på ett stmkturellt sätt, kommer våra resultat att förryckas. När vi för in bostadsbidrag, skatteavdrag och räntebidrag i modellen antas detta få karaktären ett skift i dessa mått med ett av bibehållande av spridningen i dem. Särskilt problematiskt i detta sammanhang är förekomsten av prisregleskilda slag. Det viktigaste inslaget är bruksvärdesprövningen, ringar av vilken fungerar som en elastisk hyresreglering. Det är två egenskaper i detta system som är av särskilt intresse. För det första är hyrorna generellt för låga i centrala lägen lägesfaktorn värderas på marknadsmässiga grunder. För det andra styrs hyresnivån på de lokala marknaderna av hyresnivån i de självkostnadsprissättande allmännyttiga bostadsföretagen. I praktiken fungerar marknaden på så sätt att ett allmännyttigt bostadsföretag fördelar om sina kostnader inom en självkostnadsram. Regelmässigt innebär det en varierande grad av subventionering av ny- och ombyggnadsproduktionen. Det innebär också att centrala lägen får en hyra som är lägre än den hypotetiska marknadshyran. Principerna för omfördelningen varierar dock kraftigt mellan skilda allmännyttiga bostadsföretag. Genomslaget på hyressättningen i det privata hyresbeståndet kan också varinågot, i princip är hyrorna i det allmännyttiga bostadsföretaget era men vägledande för hyressättningen i det privata beståndet på de skilda delmarknaderna inom det allmännyttiga bostadsföretagets verksamhetsområde. Dessa beteenden på hyresmarknaden påverkar förutsättningarna för våra prognoser. Vi arbetar bl. a. med en generellt verkande relativprisförändring variabel som styr den framtida efterfrågade kvantiteten som en bostäder. Omfördelningsmekanismerna på hyresmarknaden innebär emellertid att vi inte vet hur stor del av prisförändringen som kommer att bäras nyproduktionen. Och därmed är inte heller en implicit förutsättav ex. ning jämviktsskapande nyproduktion uppfylld. Även i detta om en sammanhang grundar vi vårt förenklade prisantagande på en förutsättning om oförändrad struktur, vilket innebär att de allmännyttiga bostadsföretagen tänkes bete sig på samma sätt i framtiden som de betedde sig i historisk tid då vår prognosmodell skattades. I den fortsatta framställningen av bostadssektorn skall vi dela upp denna i nyproduktion, ombyggnad och reparationer. För var och en av dessa delar, skall vi göra en historisk framställning, en analys av de tendenser som existerar i prognosögonblicket, en prognos och sist en diskussion av prognosresultatet i ljuset av de tendenser som i övrigt kan iakttagas på marknaden. Avsnittet bostadssektorn avslutas med ett statsfinansiellt alternaom tivscenarium. Vi frågar vad händer med bostadsefterfrågan och oss som det framtida byggandet om subventionsreglerna ändras på ett sådant sätt att subventionerna ungefär halveras i reala termer fram till 1995.

3.2 Nyproduktion

3.2.1 Byggandet till 1985

Allt sedan 1970, då en lång period med stark tillväxt i bostadsbyggandet bröts, har nyproduktionen minskat. Idag ligger årsproduktionen på en nivå om ca 30 000 lägenheter. Det är den lägsta nivån under hela efterkrigstiden. Under 1970-talets första hälft avtog produktionen mycket snabbt, medan minskningen under decenniets andra hälft inte var lika markant. Under 1980-talet har emellertid produktionen åter minskat snabbt, samtidigt som bostäder av allt mindre storlek byggts. Antalet producerade rumsenheter har därmed minskat med mer än 10 procent per år under innevarande årtionde. Detta produktionsfall är rent av större än det som inträffade under första delen av 1970-talet, se tabell 3.1 och diagram 3.1.

Tabell 3.1 Lägenheteroch rumsenheteri intlyttningsfärdiga husunder perioden1951- 1985

ningsfärdiga hus åren 90. 1951-1985 80 70 - 60 Flerbostadshus 50 40 "- J 30- ,-ø- ,- J Småhus 20 lø§øäi 10 Nbf/ 0 . . . . . 1 -. .- 1951 55 60 65 70 75 80 85

Produktionsminskningen under första delen av 1980-talet har varit störst i små kommuner, men även i stora har byggandet mattats betydligt. I storstadsområdena har emellertid i motsats till detta produktionen ökat. I Storstockholm har ökningen överstigit 10 procent per år Diagram 3.2.

2 Långtidsutredning. Bilaga 8.56

Diagram 3.2 Andel lä- %

lgh

genheter i slorstadsområden respektive övriga riket inflyrlningsfärdigu i hus 1966- 1985 801-

Övriga riket

J O

I ,/

Stor-Stockholm

Stor-Göteborg ,-/

.nu

Slor-

Mqlmö

0 n u 1966 70 75 80 85

Den betydande produktionsminskningen under den första delen 1970av talet gällde uteslutande byggandet av flerfamiljshus. Småhusproduktionen ökade under denna tid till och med snabbare än tidigare. Vid 1970-talets mitt bröts emellertid "småhusvågen" för att plana ut under andra hälften av decenniet. Den snabba produktionsnedgången under l980-talet har sedan helt gällt småhusbyggandet. Denna nedgång jämsides med en svag uppgång för produktionen av flerfamiljshus medförde att de båda hustyperna vid 1980-talets mitt kom att svara för lika stora andelar nytillskotav tet av bostäder. Byggandet av flerfamiljshus har under den allra senaste tiden svarat för en något större andel, diagram 3.3. se Den skisserade utvecklingen har också inneburit förskjutningar i produktionsandelarna för olika ägarkategorier. Andelen byggande i privat regi har minskat under 1980-talet. Den har emellertid inte minskat så snabbt som småhusbyggandet. Samtidigt med fallet i Småhusproduktionen har nämligen andelen byggande av flerfamiljshus i privat regi fördubblats. B0stadsrättsföreningarnas andel har ökat både vad gäller flerfamiljshus och

Lgih 3.3 Lägenheter

1000 1000 Re Diagram ifärdigställda småhus ochflerbostadshus -400 1951-1985

-100

1951 80 85

småhus. Den andel av produktionen som allmännyttiga företag och den offentliga sektorn svarar för har samtidigt minskat. Den genomsnittliga storleken på nya bostäder har minskat inte endast på grund att småhusbyggandet avtagit. Även inom småhusproduktionen av har nämligen andelen byggande som avser stora bostäder minskat snabbt. Vid produktion av flerfamiljshus har samtidigt en viss förskjutning mot större lägenheter skett. Mer än hälften av de bostäder som produceras i flerfamiljshus är trots detta inte större än två rum och kök, se tabell 3.2 samt diagram 3.4 och 3.5.

Tabell 3.2 Lägenheteri intlytningsfärdiga småhus och flerbostadshusefter lägenhetstyp l976el980 och 1981-1985. Procent

Lägenhets- 1976- 1980 Totalt 1981- 1985 WP

Diagram 3.4 Lägenheter °/o19h i inflyttningsfärdiga småhus efter Iägenhetsryp l 951-l 985

nL-.å "-"/_.

. 1,52 1+RKV.1 RK ZRK 0 1951 ss so ss 70 75 eo es

Diagram 3.5 Lägenheter % lgh iinfiyttningsfärdiga fIer- .---., familjshus efter lägen- -. helstyp 1951-1985 -0

-. RK..-" 2

,

1+3§1+RKV

20 P/l l /J,/ v V

" / /"-- ø/ " 10 ..

.." 7..- 2.-;.,§1RK .

-"4G."*- oJ J --- x a.

0 1951 55 60 65 70 75 80 85

Sammanfattning situation vid 1980-talets mitt - Nybyggandet idag kännetecknas sammanfattningsvis främst av att produktionen är mindre än någon gång tidigare under efterkrigstiden. Den snabba produktionsminskningen under 1980-talet har inte varit liktydig med att någon särskild produktionsgren utmönstrats. Utvecklingen har istället inneburit olika ägarkategorier blivit likvärdigt företrädda. Även när att mer det gäller förekomsten av olika hustyper och lägenhetsstorlekar har fördelningen i produktionen blivit merjämn.

3.2.2 Hushåll, befolkning och bostadskonsumtion

Utvecklingstendenser

Inledningsvis skall några grova och för bostadskonsumtionen betydelsefulla drag i de demografiska förändringarna skisseras. Därefter redovisas förutsättningarna för den genomförda prognosen och det utnyttjade modellsystemet. I samband med presentationen av prognosresultaten följer en kortare diskussion av sammanhangen bakom såväl det historiskt observerade det framtida tänkbara förloppetl. som Folkmängden uppgick år 1980 till 8,3 miljoner människor fördelade på nästan 3,5 miljoner hushåll. Detta kan jämföras med år 1950 då folkmängden var drygt 7,0 miljoner och hushållens antal inte översteg 2,4 miljoner. Tillväxten såväl i total folkmängd som i antal hushåll var särskilt stark under 1960-talet. Hushållstillväxten har genomgående varit snabbare än folkökningen. Skillnaden i tillväxttakt har dessutom blivit allt större under 30-årsperioden Tabell 3.3.

Tabell 3.3 Folkmängd och hushållsantal 1950-1980 samt tillväxt per l0-års period tusental och procent.

Källa: Folk- och bostadsräkningar.

Mellan 1950 och 1960 berodde hushållstillväxten till nästan 85 procent av ökningen i total folkmängd. Mellan 1970 och 1980 var förhållandet närmast omkastat då drygt två tredjedelar av hushållstillväxten berodde på minskad hushållsstorlek, och alltså bara en tredjedel kan förklaras av folkökningen. Under perioden däremellan vägde de två orsakerna till hushållstillväxten relativt jämnt. Efterfrågan på bostäder, är således i allt högre grad avhängig en minskande genomsnittlig hushållsstorlek.

Förändringar i hushållsstorlek

Andelen hushåll med fyra personer eller fler har minskat sedan 1950, medan andelen små hushåll och främst enpersonshushåll ökat kraftigt. Uppgifter rörande 1985 Följden av bl. a. dessa omgrupperingar har blivit att det genomsnittliga års Folk- och bostadshushållet idag består av ca 2,3 personer mot 2,9 för 30 år sedan, se tabell räkning har inte funnits 3.4. tillgängliga.

22 Tabell 3.4 Hushållen fördelade på storleksklasser samt genomsnittlig hushållsstorlek personer per hushåll 1950-1980.

Förändringen av antalet hushåll i olika storleksklasser under perioden visas i tabell 3.5. Enpersonshushållens antal ökade med drygt 670 000, och tvåpersonshushållen med nästan 520000, mellan 1950 och 1980. Antalet stora hushåll uppvisar en svag ökning på 1950-talet, men därefter har minskningen i antal varit snabb.

Tabell 3.5 Tillskott av hushåll av olika storlek per tioårsperiod 1950-1980 tusental.

Av tabellen framgår även att hushållstillskottet är något lägre under 1970-talet än under 1960-talet. Av den totala ökningen om 448 000 hushåll mellan 1970 och 1980 tillkom 275000 under den första, mot bara 173000 under den senare hälften av årtiondet. Den mindre ökningen mellan 1975 och 1980 berodde främst på en svagare tillväxt av en- och tvåpersonshushåll. Andelen barnhushåll har minskat från drygt 40 till knappt 30 procent på 30 år, men noteras kan att det totala antalet barnhushåll samtidigt varit nästan konstant Tabell 3.6.

Tabell 3.6 Hushåll efter antal barn 1950-1980 tusental.

Antalet tvåbarnshushåll har ökat genom hela perioden, medan såväl ettsom flerbarnshushållen har minskat i antal.

Förändringar i boendemönstret Bostadsefterfrågans utveckling har inte bara präglats av en snabb hushållsbildning. Utrymmesstandarden har samtidigt höjts avsevärt, som framgår av tabell 3.7. För 100 personer fanns 121 rumsenheter år 1960. För samma antal personer fanns 181 rumsenheter år 1980. Räknat i absolut antal rumsenheter är det främst enpersonshushållen som ökat sitt bostadsutrymme. I relativa tal har dock tillväxten varit något snabbare för de större hushållskategorierna.

Tabell 3.7 Antal rumsenheter per 100boende samt förändringen 1960-1980. Är Hushåll med antal boende Samtliga hushåH lp 2p 3p 4p 5+p

Antal rum 1960 234 162 120 99 80 121 1980 303 210 163 135 110 181 Ökning antalet av rum 1960e1980 69 48 43 36 30 60 Procentuell ökning 1960 1980 29 30 36 36 38 50

Den generella förändringen i boendemönster kan illustreras med följande exempel. Ãr 1960 bodde över 60 alla enpersonshushåll i procent av enrumslägenheter. Tjugo år senare bodde andel i tvårumslägensamma heter eller större. Av fyrapersonershushållen har andelen boende i stora lägenheter ökat kraftigt. Bland dessa hushåll fanns år 1980 över 75 procent i lägenheter med mer än fyra rum, mot knappt 30 procent tjugo år tidigare. Dessa förskjutningar återspeglas också i andelen boende i småhus. Under 1950-talet bodde mer än hälften av alla hushåll i småhus. Den andelen sjönk successivt till 47 procent år 1960, till under 42 procent år 1975, för att därefter stiga med ett par procent till 1980. Hur småhusboende fördelas bland hushållskategorierna 1960 och 1980 visar tabell 3.8. Bland enpersonshushållen har småhusboendet minskat medan det ökat kraftigt bland hushåll med tre eller fyra personer.

Tabell 3.8 Andelen småhusboende bland hushåll av olika storlek 1960 och 1980 Procent.

Andelen boende i småhus ökade under 1970-talets andra hälft, men den var ändå lägre 1980 än 1960. Detta sammanhänger bl. a. med den samhällsekonomiska omvandling som ägt rum. Främst under 1960-talet innebar denna omfördelning av befolkningen från ren glesbygd och små orter en präglade av småhusboende till större samhällen och städer med en större bostadsbeståndet i flerfamiljshus. Lägenhetsproduktionen inom andel av ramen för det s.k. miljonprogrammet bidrog ytterligare till att andelen boende i flerfamiljshus ökade.

3.2.3 Beräkningsförutsättningar och prognosmetoder

Prognosen över hushållsbildning och bostadsefterfrågan fram till 1995 bygger på följande förutsättningar rörande utvecklingen av total folkmängd, hushållens disponibla inkomster och bostädernas relativpris.

Befolkningsutvecklingen

Folkmängdens förändring beror på utvecklingen av fruktsamhet och dödlighet samt in- och utvandring. Att bedöma den framtida utvecklingen för dessa faktorer möter givetvis svårigheter. De från tid till annan reviderade befolkningsprognoserna illustrerar svårigheterna. Den befolkningsprognos som här utnyttjats är en preliminär version 1986-05-22 av SCB:s nya befolkningsprognos. Den ger en något större folkmängd, 57 800 0,69 % fler människor år 1995, än den som återfinns i SCB:s tidigare officiella prognos Sveriges framtida befolkning. IPF 1983: 2. Den preliminära befolkningsprognosen har accepterats utan korrigeringar men ett par anmärkningar av betydelse i detta sammanhang bör göras. Bland förutsättningarna får antagna dödstal anses som relativt säkra. De betydligt osäkrare födelsetalen har dessutom inte någon betydelse för antalet hushåll under en IO-års period. Den mycket svårbedömda in- och utvandringen får däremot större effekt då hushållsbildningen direkt påverkas. Den här utnyttjade befolkningsprognosen förutsätter en nettoinvandring på 7 500 personer per år, en fruktsamhet på 1,7 barn per kvinna och en medellivslängd på 73,86 år för män, och 79,94 år för kvinnor. Relaterat till totalbefolkningen år 1985 8,362 miljoner innebär detta en årlig folkökning på 4800 fram till 1995. Åldersgrupperna över 19 år, dvs. de personer som främst står för hushållsbildningen, beräknas öka med i genomsnitt drygt 20 000 per år. Anmärkas bör att tillväxten är ojämnt fördelad över prognosperioden. Av ökningen i total folkmängd liksom i antalet personer över 19 år faller 74 respektive 63 procent under den första femårsperioden. Den andra hälften av 1990-talet uppvisar alltså betydligt långsammare tillväxt i båda dessa avseenden. Befolkningsförändringarna under perioden är mycket små jämfört med ex. 1960-talet då den årliga folkökningen uppgick till nästan 60 000 personer.

Ekonomiska antaganden

I den följande framställningen koncentreras resonemangen till två alternativa förlopp, båda baserade på en ökning av hushållens disponibla inkomst med 2,5 % per år. Alternativen skiljer sig med avseende på bostädernas prisutveckling. I alternativ 1 antas ett oförändrat relativpris på bostäder, medan alternativ 2 förutsätter en över bostäderna jämnt fördelad relativprisstegring om 1,5 procent. Det innebär alltså att priset på bostäder antas stiga 1,5 procent snabbare än priset på övriga konsumtionsvaror sammantaget KPI. Alternativ 2 avser att antyda vilka effekter en subventionsminskning på ca 50 procent gentemot bostadssektorn kan få. Att begränsa diskussionen till endast dessa två alternativ ger för läsaren bättre överblick, men samtidigt förloras möjligheten att bedöma vilken

nyproduktion som följer av andra tillväxtantaganden. Vid den avslutande diskussionen under avsnittet 3.2.7 Bostadsbyggnadsbehovet 1985-1995 presenteras därför nyproduktionsbehovet vid 1,5 och 3,0 procents inkomsttillväxt. Dessutom presenteras ett "nolltillväxtalternativ", dvs. oförändrade hushållsinkomster. Ett sådant "stagnationsscenario" förutsätter samtidigt ett antagande om betydligt lägre avgångar den befintliga ur bostadsstocken.

Modellsystemet

För att bedöma den framtida bostadskonsumtionen och därmed behovet av nyproduktion av bostäder krävs både en prognos över hushållsbildningen och den bostadsefterfrågan som den medför, samt en beräkning av hur det nuvarande bostadsbeståndet genom avgång kommer att förändras i framtiden. Nettot av dessa förändringar, på såväl utbuds- som efterfrågesidan, uttrycker behovet av en nyproduktion som kan anges i antal lägenheter av olika storlek och typ och i en investeringsvolym beräknad i miljoner kronor. Hur prognosstegen schematiskt hänger samman visar diagram 3.6.

Diagram 3.6 Schematisk hShäll Framtida Framtidaantal Framtidalägen- Antal hus- bild i framtiden hållsstruktur lägenheteri nu- hetsstruktur i nu- av prognosens uppvarandebestånd varandebestånd byggnad /

Framtida bostads- Framtidalägenhetsutefterfrågan bud nuvarande 1 bestånd

Nyproduktion i antal läqenheterochlägenhetstyp

NI Nödvändig investeringsvolym1 miljonerkronor

Hushållsprognoserna har utförts med hjälp den hushållsflödesav s. metoden, vars uppbyggnad dokumenterats i en rad tidigare skrifter Se ex. "Prognossystem för byggandet" SIND 1982:4 eller "Bostadsbyggandet till år 2000" DsBo 1984: 6. I korthet innebär metoden följande. För olika kategorier av befolkningen, med avseende på ålder och hushållstillhörighet, beräknas hur stor sannolikhet föreligger att indisom viderna under en femårsperiod ändrar grupptillhörighet. Dessa förändringar uttrycks i övergångstal. Dessa anger alltså sannolikheten för att en individ från en hushållskategori övergår till Övergångstalen, en annan. som i "ursprungsmodellen" hämtats från observationer under perioden 1975- 1980, uttrycker både effekter av rent demografisk natur födelsesom ex. tal och dödsrisker i olika ålders- och hushållskategorier, och effekter av den ekonomiska utvecklingen på hushållsbildningen under perioden. Ut-

vecklingen av hushållsinkomster och priser på bostäder är faktorer som påverkar efterfrågan på bostäder, dvs. benägenheten att bilda, vidmakthåleller upplösa hushåll. Höjda inkomster stimulerar hushållsbildning och därmed bostadsefterfrågan, medan ett stigande relativpris på bostäder verkar i motsatt riktning. En beräkning görs därför av hur de observerade övergångstalen kommer att påverkas till följd av en ändrad inkomst- och relativprisutveckling. De långsiktiga elasticiteter för antalsefterfrågan på bostäder som använts ansluter sig till tidigare studier och har satts till 0,4 för inkomsten respektive -0, 15 för prisutveckling. Hushållsflödesmetoden illustreras schematiskt i diagram 3.7 nedan.

Diagram 3.7 Skiss över Nuvarandeantal hushåüsñödesmodeüen hushåll av olika slag

Befolknings- Uvergângssannolik- Förändringar av införändringar heter komster och priser

Framtida hushållsstruktur

I det första steget genomförs en prognos över antalet hushåll och deras fördelning på hushållstyper. I det andra steget beräknas respektive hushållskategoris bostadsrefterfrågan som fördelas på lägenhetsstorlek samt på bostäder i flerbostadshus respektive småhus. Denna efterfrågeprognos är baserad på hushållens boendemönster i utgångsläget samt på hur inkomster och bostäders relativpris beräknas utvecklas under prognosperioden.

3.2.4 Prognosresultat hushållsbildningen fram till 1995 -

Från 1965 till 1975 ökade antalet hushåll i genomsnitt med ca 55 000 per år. snabb tillväxt jämfört både med tidigare år och i förhållande till Det var en 1970-talets andra hälft. Detta illustreras i diagram 3.8 som dessutom visar hushållstillväxten fram till 1995 enligt de två prognosalternativen. Utvecklingen mellan 1980 och 1985 baseras på en prognos där hänsyn tagits till den ogynsamma inkomstutvecklingen under perioden vilket manifesteras i hushållstillväxU. en svag Diagram 3.8 visar också att den inkomsttillväxt på 2,5 procent vi lagt till 1 Folk- och bostadsräkgrund för beräkningarna medför en viss uppgång i hushållsbildningen fram ningen 1985kommer att besked faktiskt till 1995. I förhållande till den registrerade hushållstillväxten på ca 35000 ge om förlopp. Bostadsbestån- år under 1970-talets andra hälft ligger dock prognosalternativen lågt. per dets hushållstillväxten Den genomsnittliga mellan 1980 och 1995 blir drygt ñngineHan1980ochl985 14000 respektive 10000 per år. Bostädernas stigande relativpris i alternativ antyder att denna hus- 2 innebär således, enligt dessa beräkningar, att hushållstillväxten minskas hållsprognos kan vara en underskanning. med ca 4 000 per år.

Tillväxt Diagram 3.8 Faktiskt 1000-tal/år hushållstillskott i genomsnitt per år 1955till 1980 55 samt beräknad ökning 1980- 1995. 45

25 r- 15 ,/ Mum - "Alt.2 5

I I I I I I I I 1955-60 60-65 65-70 70-75 75-80 80-85 85-90 90-95 Ar Q

Hur den i figur 3.8 illustrerade tillväxten fördelas på hushåll olika av storlek framgår av tabell 3.9. Liksom under 1960- och 1970-talen koncentreras tillväxten till de mindre kategorierna. Antalet hushåll med fyra personer reduceras dock i långsammare takt i alternativ medan de stora hushållen, de med fem personer eller fler, minskar lika mycket i båda alternativen.

Tabell 3.9 Hushållsförändringar i genomsnitt år 1970-80 1980per samt prognos 1990och 1990-95 tusental

1980-90 Alt. l 12 6 0 -2 -2 14 Alt. 2 7 6 l -l -2 1990-95 Alt. l 14 4 0 -3 -2 14 Alt. 2 9 4 l -2 -2 10

Hur antalet hushåll och deras fördelningen på storlekar beräknas se ut 1990 och 1995 enligt de två alternativen visas i tabell 3.10. Som jämförelse finns den observerade fördelningen 1980 presenterad. I alternativ dvs. med ett oförändrat relativpris på bostäder, ökar hushållsantalet med 213000 fram till 1995 jämfört med registrerat antal i 1980 års folkräkning. Andelen och tvåpersonshushåll ökar, medan enandelen större hushåll fortsätter att minska. Skillnaden alternativ gentemot ett stigande relativpris består dels i att hushållstillvâxten då reduceras med 57 000 under 15-årsperioden från 1980, och dels i att hushållsstrukturen samtidigt genomgår jämförelsevis små förändringar. Relaterat till 1980-års fördelning ökar enpersonshushållens andel bara med en procent, medan tre- och fyrapersonershushållens andelar inte påverkas i nämnvärd grad.

Tabell 3.10 Antal och andel hushåll av olika storlek 1980 samt 1990och 1995enligt två alternativ tusental och procent. ÅR 1 2 3 4 5+ Summa Personer per pers. pers. hushåll pers. pers. pers. 1980 Antal 1 148 1090 525 515 220 3498 2,32 % 33 31 15 15 6 100 1990 Alt 1 Antal l 264 1 151 530 500 196 3640 2,25 % 35 32 14 14 5 100 Alt 2 Antal 1212 l 154 535 504 199 3 604 2,28 % 34 32 15 14 5 100 1995 Alt l Antal 1335 l 171 531 487 187 3711 2,21 % 36 32 14 13 5 100 Alt 2 Antal 1257 1 176 537 494 191 3 655 2,25 % 34 32 15 14 5 100

Hushållsprognosen iperspektiv

Det kan här finnas skål att diskutera några av mekanismerna bakom den inledningsvis beskrivna förändringen av hushållsstrukturen under efterkrigstiden. I den prognos som här presenterats har som framgått de historiska trenderna förutsatts var obrutna under 1990-talet. I tabell 3.10 kan vi att minskningen i genomsnittlig hushållsstorlek fortsätter från 2,3 ex. se personer 1980 till ca 2,2 personer per hushåll år 1995. Bland många orsaker bakom den s. hushållssplittringen, dvs. utvecklingen mot genomsnittligt allt mindre hushåll, brukar två ofta framhållas. Den första är en ökande medellivslängd, som för prognosperioden antagits vara 79,9 år för kvinor och 73,8 år för män. I ett parförhållande kommer den ena parten, då oftast kvinnan, att överleva mannen och därigenom bidra till ökningen av enpersonshushåll. Den andra orsaken är att ungdomar i allt större omfattning börjat bilda egna hushåll. Denna hushållssplittring är inte heller direkt beroende av befolkningsutvecklingen, utan har snarare sin grund i bättre möjligheter till egen försörjning och en allmänt stigande inkomstnivåi samhället. Men dessa orsaker till minskad genomsnittlig hushållsstorlek hari sin tur förutsättningar i mer grundläggande samhällsförändringar. Vi kommer då in på frågor som rör samlevnadsformernas, dvs. familje- och hushållsbildningens relation till den övergripande samhällsutvecklingen. Finns här mekanismer av sådan varaktig natur och styrka att hittills observerade trender i allt väsentligt kommer att fortsätta under relativt lång tid Våra prognoser innebär alltså ett jakande svar. Vi ska försöka motivera detta med hjälp av det långsiktiga perspektiv på hushållsbildningen som illustreras i diagrammen 3.9 och 3.10. Där framgår i grova drag hur den genomsnittliga hushållstorleken och andelen hushåll av olika storlek förändrats

mellan 1860 och 1980. Dessutom finns prognosförloppen fram till år 1995 redovisade. Diagram 3.9 visar att den genomsnittliga hushållsstorleken minskat länge och att variationerna runt en 120 år lång trend är små. Mot bakgrund av denna bild minskar måhända benägenheten att hävda att hushållen i genomsnitt nu blivit så små att de knappast kan bli mindre varför ett trendbrott borde vara nära förestående. De två prognosalternativen fram till 1995 innebär inte heller något trendbrott, utan förutsätter att förloppet ännu en tid fortsätter i samma riktning som under de senaste 120 åren. Om bostädernas relativpris stiger alternativ 2 får det dock som följd att hushållsstorleken 1995 2,25 närmar sig den storlek 228 långtidssom trenden anger för detta år.

Person Diagram 3.9 Genomsnitthushåll lig hushållsstorlek i Sveper rige 1860-1995. 4.5

k.0

2.5-

2.0:

l

I I 1 T I 7 I I I I I I I | | 1860 1880 1900 1920 1940 1960 1980 2000 År

Diagram 3.10 visar vilka förändringar i hushållsstorlekarnas relativa fördelning som inträffat. Andelen stora hushåll har stadgit minskat, medan två-, tre- och fyrapersonershushållens andelar uppvisar stor stabilitet en fram till 1930-talet. Perioden efter andra världskriget innebär dock kraftiga omgrupperingar, främst präglade av de två minsta hushållskategoriernas snabba tillväxt och de stora hushållens fortsatta minskning. Prognosalternativen innebär att de små hushållen fortsätter att växa, men i långsammare takt än hittills under efterkrigstiden och att de stora hushållens andel minskar. Andelen hushåll med tre eller fyra personer kommer enligt prognoserna att vara lika stor som under 70-årsperioden 1860 till 1930.

Diagram 3.10 Andelen Procent hushåll av olika storlek 1860- 1995. 40- 36 ...--1p , 32 28 - 24 " 20 1 16 12 8 . 44 SOP

I I Y I I I I U I Y T I I I 1 1860 1880 1900 1920 1940 1960 1980 2000

Före 1945 avser uppgifterna "matlagshushåll", därefter bostadshushåll. I grunden avser emellertid begreppen i båda fallen storleken de enheter i vilka människor samverkar i någon form av gemensam livsföring. Det kan delvis handla om produktion, men främst gäller det hur man ordnar konsumtionen, ex. att bo och/eller äta, i en samverkande närhet. Dagens hushållsbegrepp innebär att man åtminstone sover under samma lägenhetstak, medan det äldre begreppet kunde omfatta att man bodde i olika hus på samma gård men hade ett gemensamt kosthåll. Definitionsändringen 1945 har främst betydelse för enpersonshushållens andel. Den minskar med ca l0 procent medan övriga kategorier ökar. Diagrammen återspeglar historiska processer skisserbara på följande sätt. Utgångspunkten för resonemanget är ett agrart präglat samhälle med liten arbetsdelning och specialisering. Det avgörande hindret för ekonomisk tillväxt genom arbetsdelning och specialisering med åtföljande varuutbyte i stor skala är de mycket höga transaktionskostnaderna, dvs. kostnader för varutransporter och för informations- och kunskapsöverföring. Under dessa grundläggande villkor för produktion och fördelning får familjen/hushållet en annan roll än den finner idag. Den långsamma tekniska förändringen, med därav följande låg produktivitet skapar tillsammans med genom opåverkbara förhållanden som väderbetingade skördebakslag ett starkt behov av riskspridning och omfördelning av materiella resurser. Då storskaliga lösningar på detta problem via ex marknader är uteslutna sker det hela vanligen och effektivast genom relationer av släkt-, familjeoch hushållskaraktär. Det är den huvudsakliga organisationsform inom vilken ömsesidigt förtroende och kontroll är möjlig att upprätthålla till låga kostnader. Det gäller inte minst i vård av äldre och barn. Samtidigt kan förutsättas att ex. information och kunskap även förr efterfrågades och söktes med intensitet, men för att sprida och skydda den fick man huvudsakligen lita till hushålls- och släktskapsrelationer.

Då ny teknik och kunskap i produktionen dessutom introducerades i relativt långsam takt kunskapsöverföring inom hushållets/familjens var ram, från gammal till ung, den mest effektiva metoden. De uppräknade, och för samhällets reproduktion grundläggande, faktorerna motiverar samtliga till organisation i relativt stora familje- eller hushållsenheter. Sådana har, främst på grund av de höga transaktionskostnaderna i samhället, avgjorda konkurrensfördelar gentemot såväl mindre som större organisationsformer. I ett samhälle som vårt, präglat låga kostnader för av ex varutransporter, kommunikation och ömsesidig kontroll öppnas möjligheten för långt driven specialisering och marknadsorganisation. Då ökar och varutjänsteutbytet kraftigt och bl.a. riskspridningen kan organiseras på ett effektivare sätt genom olika försäkringssystem i privat eller offentlig regi.

Ãldringsvård, sjukvård och omhändertagande

av barn kan ex i allt högre grad ske utanför hushållen. Detta försvagar motiven att upprätthålla större familje- och hushållsenheter. De många tekniska förändringarna på olika områden gör kunskapsöverföring mellan generationerna mindre betydelsefull och mindre effektiv varför den övertas av ett specialiserat utbildningsväsen. De materiella, mycket påtagliga och rationella, skäl tidigare som band människor samman i stora hushållsenheter har på avgörande ett sätt försvagats eller helt utplånats. Om vi dessutom tillägger föreställningen att det existerar stark och en stabil preferens hos människorna för det som avses med begreppen "integritet och självständighet", då blir ökningen i antalet och små andelen hushåll en ren inkomst- och relativprisfråga. Äldre vill rå sig själva i egna hushåll så högt upp i åldrarna möjligt, samtidigt de som som ungas utflyttning från hemmet till hushåll aktualiseras tidigt. egna Det snabbt ökande antalet småhushåll under efterkrigstiden kan på goda grunder beskrivas som en effekt av den stigande, och pålitlig betraktasom de, inkomstnivån. Den har gjort mot bakgrund en av nya samhällsstrukturer och existerande preferenser önskad småhushållsbildning möjlig. Det gäller således i lika hög grad för de gamla för de som unga. Av enpersonershushållen 1980 bestod drygt 3/4 av människor antingen över 45 år eller under 24 år. Dessutom har genom arbetsdelningens och specialiseringens effekter, den relativa kostnaden relativpriset för att upprätthålla små hushåll sannolikt minskat, vilket förstärkt förloppet. Vi tänker då på det både kollektivt och individuellt konsumerbara och till små hushåll anpassade varusortiment som idag utbjuds på marknaden. Tendensen bland kommuner att genom t.ex hemhjälp och färdtjänst underlätta för de äldre småhushållen uttrycker samma generella utvecklingsdrag. Det gör också strävan hos landstingen att söka ersätta boende på vårdinstitutioner för vissa grupper av människor med bostäder och därmed hushåll. egna Olika inslag i social- och familjepolitiken har samtidigt underlättat bildandet av barnhushåll med ensamstående föräldrar. Det har ytterligare bidragit till en minskning i genomsnittlig hushållsstorlek. I anslutning till dessa socialpolitiskt anknutna anmärkningar finns det skäl att peka på ett osäkerhetsmoment i över hushållsbildprognoserna ningen och för antalsefterfrågan på bostäder. Av den totalt registrerade

befolkningen befinner sig alltid viss andel utanför bostadshushållen. en Befolkningsprognosens registrerade totalbefolkning måste därför redutill "bostadsbefolkning", därefter blir ingångsdata i hushållsceras en som bildningsmodellen. Denna reduktion har gjorts med utgångspunkt i den andel individerna i respektive åldersgrupp som befann sig utanför av bostadsbefolkningen är 1980. I åldersgruppen över 65 år befann sig då 5,91 procent utanför den s. k. bostadsbefolkningen. Samtidigt ökar ex. denna åldersgrupps andel totalbefolkningen från 16,6 till 18,0 procent av mellan 1980 och 1995. Sammantaget får förskjutningarna mellan ålderstill effekt att den bostadsbefolkning som 1995 beräknats är 2,34 grupperna procent mindre än den totala befolkningen samma år. Detta kan jämföras totalbefolkningen år 1980 fanns 2,20 procent utanför bostadsbemed att av folkningen. Skillnaden i total procentandel mellan 1980 och 1995 innebär dock bara 6000 huvudsakligen i hushållsbildande åldersgrupca personer Men totalt handlar °icke-bostadsbefolkningen” år 1995 om ca 200 000 per. Hur många potentiella bildare bostadshushåll finns bland personer. av dessa Om hälsoläget bland de äldre förbättras och om samtidigt förmågan och till att föra ut människor från vårdinstitutioner får mer resurserna omfattande effekter, då blir den på basis av 1980 års förhållanden genomförda reduktionen till bostadsbefolkning troligen för stor. Det betyder i en så fall att hushållstillväxten och bostadsefterfrågan i prognoserna under-

skattas. Sammanfattningsvis kan hävdas att knappast någon av de angivna, och avgörande för småhushållstillväxten betraktade faktorerna, kommer som att försvinna, vilket krävs om den hittillsvarande utvecklingen skall brytas. Det sist nämnda osäkerhetsmomentet i våra prognoser pekar snarare i motsatt riktning. Om långtidstrenden i diagram 3.9 följs ännu en tid blir den genomsnittliga hushållsstorleken under 2,0 personer efter år 2012.

3.2.5 Bostadsefterfrågan år 1995

Antalet lägenheter

Hushållsprognosen har visat att efterfrågan på bostäder under slutet av 1980- och början 1990-talet inte kommer att öka i samma takt som under av 1970-talet. Då antalsefterfrågan på lägenheter bestäms av hushållstillex. skottet, beräknat till mellan 14000 och 10000 per år vid oförändrade respektive stigande relativpriser, blir tillväxten låg. Behovet av nyproduktion avhänger i allt högre grad storleksordningen på avgångarna ur bostadsbeståndet.

Bostadsefterfrågans sammansättning år 1995

Prognosresultatet innebär alltså att de mindre hushållskategorierna även fortsättningsvis ökar i antal och i andel. Det är den kombinerade effekten stark inkomstökning och av den förskjutning mot äldre befolkningsav en den demografiska prognosen förutser. Detta får relativt krafgrupper som på bostadsefterfrågans sammansättning. Å sidan höjer tiga effekter ena inkomstökningen bostadskonsumtionen inom varje hushållskategori, men

å andra sidan medför hushållsstrukturens förändring att efterfrågan styrs över mot mindre lägenhetstyper. Tabell 3.11 redovisar den förändrade efterfrågan på olika lägenhetsstorlekar mellan 1985 och 1995 enligt prognoserna.

Tabell 3.11 Uppskattat antal lägenheter fördelade på storlek 1985, beräknad lägenhetsefterfrågan1995 samt förändring i procent 1985-1995 tusental

Lägenheter med antal rum Samtliga lägenheter l 2 3 4+

Bestånd 1985 556 877 904 1439 3776 Efterfrågan 1995 alt 1 605 975 978 1 349 3907 alt 2 577 959 965 1345 3 846 Förändring i procent 1985-1995 Alternativ 1 8,8 11,1 8,2 -6,2 3,6 Alternativ 2 3,8 9,4 6,7 -6,5 1,8

Den efterfrågeförändring innebär är relativt kraftig prognosen och utgör i flera avseenden ett avsevärt tredbrott jämfört med förloppet under 1960och 1970-talen. Tabell 3.12 ger en uppfattning härom och visar den genomsnittliga årliga förändringen antalet lägenheter i olika storlekar under av tidigare år tillsammans med de förändringar innebär. prognoserna

Tabell 3.12 Förändring av antalet lägenheterunder 1960-och 1970-talen samt beräknad förändring till 1995. Tusental

År Lägenheter med antal rum

- Beräknad förändring 1980-85 1,2 4,0 3,6 27,9 - Prognos 1985-95 Alt 1 4,9 9,8 7,4 -9,0 Alt 2 2,1 8,2 6,1 -9,4

Omsvängningen mot de mindre lägenhetstyperna blir enligt prognoserna kraftig. I tidigare bedömningar gjorda med samma modell t. LU-84 ex. har liknande resultat presenterats. Skillnaden gentemot här gjorda beräkningar är att utvecklingen accentuerats. Det beror delvis på den i våra prognoser betydligt starkare inkomstutveckling som, mot bakgrund de av demografiska förändringarna, påskyndar de små hushållens tillväxt och delvis på att prognosens slutår här ligger ännu längre fram i tiden. En effekt av efterfrågeförskjutningarna är att fördelningen mellan olika hustyper också påverkas. Då efterfrågan på stora lägenheterna minskar, samtidigt som dessa främst återfinns i småhus, reduceras deras andel i 1995 års

3 Långtidsutredning. Bilaga 8.56 N

bestånd med mellan två och drygt fyra procent jämfört med år 1980. Relaterat till det beräknade antalet lägenheter i småhus år 1985 innebär det i absoluta tal en minskning om ca 45 000 lägenheter fram till 1995. Graden osäkerhet i en sådan bedömning är givetvis stor. Dels handlar frågan om av vilken benägenhet till omflyttning olika grupper av människor visar i framtiden. Dels gäller frågan i vilken mån som denna traditionella uppdelning på hustyper är relevant i framtiden. Prognoserna förutsätter att historiskt observerade, av inkomstförändringar orsakade, efterfrågereaktioner med avseende på lägenhetsstorlekar i olika hushållstyper kvarstår i framtiden. Säkerheten i ett sådant antagande är givetvis svårbedömd. Det har ibland framförts att med en åldrande befolkning skulle benägenheten till omflyttning mellan bostäder generellt sett minska, vilket i sin tur skulle bidra till en ökande utrymmesstandard. Innebörden resonemanget är att äldre en- och tvåpersonershushåll av under lång tid förväntas bo kvar i sina, efter eventuella barns utflyttning, stora lägenheter. Det finns dock knappast något skäl att anta att denna benägenhet förändras över tiden. Då efterfrågemodellen tar hänsyn till olika hushållskategoriers andelsförändring och speciella bostadsefterfråoch de äldre redan tidigare dominerade bland småhushållen, beaktas i gan någon mån ett sådant eventullt förhållande. En annan fråga som kan resas är av institutionellt slag. Under vilka villkor kan ex. hus- och lägenhetsförsäljningar ske, och med vilken alternativ avkastning kan försäljningsintäkterna placeras i framtiden Det framtida lägenhetsutbudets sammansättning och lokalisering har naturligtvis också betydelse i ett sådant sammanhang, liksom givetvis vilket tjänsteutbud som existerar och kan underlätta, alternativt motverka omflyttning bland de äldre. När det gäller den traditionella uppdelningen i småhus respektive flerfamiljshus finns det ovan antyddes dessutom skäl att peka på den i som dagens bostadsproduktion i hög grad flytande gränsen mellan hus- och lägenhetstyperna. Radhus och kedjehus med ägande- eller bostadsrätt kan i många fall, till utseende och funktion, vara svåra att skilja från hus och lägenheter statistiskt registrerade som hyresrätt i flerfamiljshus. Generellt måste dock framhållas att det starka tillväxtantagande som de två prognosalternativen baseras på sannolikt förutsätter en befolkningstillväxt och expansion i de regioner med större städer där andelen lägenheter i flerfamiljshus är hög jämfört med riksgenomsnittet. Mot den bakgrunden kan knappast en minskande andel småhuslägenheter anses som osannolik.

3.2.6 Avgång bostadsbeståndet ur

Allmänt

långsam hushållstillväxt har avgångens betydelse för nybygg- Med en mer nadsbehovet ökat betydligt. Ersättning för avgång har kommit att svara för avsevärt mer än hälften av nybyggandet. Trots detta är kunskapen om avgångens omfattning och fördelning mycket bristfällig. En tillbakablick och än mer en prognos över avgången rymmer betydande osäkerheter.

Bostäder kan avgå ur beståndet av byggnader för permanentboende av många andra skäl än genom rivning. Bostäder kan finnas kvar som byggnader men utnyttjas för annat än permanentboende. Efter en tid kan de för övrigt åter börja användas för permanentboende. Bostäder kan avgå genom att de omvandlas till lokaler för produktion och service eller till fritidsbostäder, genom att de överges m. m. Därtill kommer att småbostäder försvinner i samband med att de läggs samman med andra till större bostäder. På motsvarande sätt försvinner de när de byggs till. Omvänt avgår stora lägenheter då någon del av dem börjar utnyttjas för något annat än boende eller då de delas upp i mindre lägenheter. Förändringar kan även ske i födelningen mellan hustyper. Då exempelvis ett flerfamiljshus med tre lägenheter förändras genom lägenhetssammanslagning avgår tre bostäder ur beståndet av flerfamiljshus samtidigt som en eller två bostäder tillkommer i småhusbeståndet. Uppgifter från Folk- och bostadsräkningarna, från vilka avgångarna indirekt kan utläsas, ger endast grova indikationer om hur omfattande berörda fenomen är och hur de växlat över tiden. Ändrat förfarande vid den senast avslutade räkningen gentemot de tidigare försvårar vidare en bedömning av den senaste och den kommande tidens utveckling. Någon modell motsvarande den som redovisats för hushållsberäkningarna för att systematiskt kalkylera flödesförändringar i bostadsstocken har det inte funnits utrymme för att konstruera. Avgångsuppskattningarna har liksom i tidigare långtidsutredningari hög grad gjorts ad hoc. Således har inte heller den modell som användes av bostadskommitten Ds Bo 1984: 6 utnyttjats, vilket inte hindrar att slutsatserna i ett av alternativen blivit mycket lika. I denna modell sattes bostädernas ålder, i överensstämmelse med demografiska modeller, som enda förklaringsfaktor för avgången. Folk- och bostadsräkningarna visar emellertid att åldern är otillräcklig som förklaring till avgången. Räkningsuppgifterna antyder det rimliga förhållandet att avgångsmönstret även beror av allmän ekonomisk aktivitet. l perioder av stark aktivitet ökar av allt att döma såväl rivning som kontorisering eller sammanslagning och omvandling till fritidsbostäder m. m. jämsides med att större resurser avsätts för underhåll och reparationer. Med försvagad ekonomisk aktivitet följer att sådana ändringar i bostadsbeståndet överlag blir mindre vanliga. Insatser för att bevara byggnader längre, dvs. insatser som det s. k. ROT-programmet, kan även om de motverkar framtida rivning i ett första skede öka avgången av bostäder. Framhållas bör även den speciella betydelsen som regional omflyttning i samband med stark ekonomisk tillväxt och omvandling har. Ökad ekonomisk aktivitet har tidigare i hög grad varit liktydig med avflyttning från glesbygd och mindre orter. Den avgång som följt med detta har av allt att döma utgjort en betydande del av den samlade avgången. Följande avgångsuppskattningar har gjorts utifrån bedömningar dels av åldrandets inverkan, dels av den inverkan som följer med en ändrad ekonomisk utveckling och därmed förskjutningar i efterfråge- och ortsmönster.

Utvecklingen till 1995

Från krigsslutet till 1960 var avgången enligt Folk- och bostadsräkningarna i genomsnitt ca 20 000 bostäder per år. Under första hälften av 1960talet blev den dubbelt så snabb, medan den sjönk något under decenniets andra del. Med 1970-talet följde en betydligt mindre avgång. Under såväl den första som den andra delen av årtiondet var avgången i storleksordningen 25 000 bostäder per år. Under 1950-talet svarade småhusbostäderna för nästan tre fjärdedelar av avgången. Under 1960-talet svarade de däremot endast för en obetydligt större andel än flerfamiljshusen. Under 1970talet kom småhus åter att svara för en större andel, ca 60 procent. Kunskapen om hur många bostäder som avgått genom rivning är bristfällig. Endast för tätorter och flerfamiljshus finns någorlunda tillförlitliga uppgifter. Rivningen av flerfamiljshus tilltog länge, från ca 2000 bostäder per år under 1950-talet till ca 9000 under slutet av 1960-talet. Den har sedan minskat till ca 2000 per år under första hälften av l980-talet. Under 1960-talet svarade rivningar för mer än hälften av nettoavgången av bostäder i flerfamiljshus. Motsvarande andel för l980-talet torde endast ha varit en dryg femtedel. Den samlade avgången under första delen av l980-talet kan i allt väsentligt antas ha fortlöpt i samma takt som under 1970-talet som en återspegling av en fortsatt svag allmän ekonomisk utveckling. Att avgången däremot ånyo skulle ha minskat tydligt i nära överensstämmelse med hur den samlade omslutningen i nybyggandet har utvecklats motsägs bland annat den inverkan intensifierad ROT-verksamhet haft. Även av som en en kombination av uppgifter om produktion, antal outhyrda lägenheter och hushållsbildning indikerar att avgången knappast har minskat i nämnvärd utsträckning. Inför frågan om avgångens sammansättning kan förmodas att den länge

pågående förändringen av beståndet mot allt större lägenheter försvagats.

Vad gäller flerfamiljshus bekräftas av statistik att en sådan utveckling om inte annat skett i samband med ombyggnad. Med l980-talet har sålunda ombyggnadsverksamheten å den ena sidan i tilltagande grad avsett stora lägenheter, å den andra sidan resulterat i en ökande andel små lägenheter. Innevarande årtiondes snabba nedgång småhusproduktionen i kan antas ha sin motsvarighet i att tillbyggnader och sammanslagning för att åstadkomma större bostäder i småhus avtagit. Den expansion som skett i storstadsområdena under l980-talet kan förmodas ha varit liktydig med en avmattning i omvandlingen av fritidshus till permanentbostäder respektive med minskad bosättning i glesbygd. Småhus kan också antas ha övergivits för permanent bostadsändamål i tilltagande utsträckning. De antaganden som gjorts om minskningen vad gäller lägenheter av olika storlek ger vid handen att avgången även vad avser fördelning på olika hustyper i allt väsentligt kan förmodas ha fortlöpt som under l970-talet. I nedanstående diagram illustreras mer utförligt bedömningarna av avgångens samlade omfattning och dess fördelning på hustyper, lägenhetsstorlekar och åldersklasser. Där visas även antagen utveckling fram till 1995.

Alla bostäder Diagram 3.11 Minskning av antalet bostäder oli- i Smahus o ka årsklasser 1960-1995 Alternativ I heldragna

Flerfamiljshuåf linjer, alt. 2 streckade.

VIOOOLQh 5 KÖK -1 RUM OCH 2 RoK 3 RoK 1.- RoK

0 L 960 70 80 90 1960 70 80 90

70 - ,LO -20

1960 70 8C 90 1960 70 ao 90 1960 70 BO 90

1000 Lgh 750

1960 70 80 90 1960 70 80 90 1950 70 80 9C

För utvecklingen under tioårsperioden fram till 1995 har gjorts två alternativa bedömningar av avgången. I huvudalternativet förutsättes en allmänt tilltagande ekonomisk aktivitet och en gynnsam inkomsttillväxt, hushållens disponibelinkomst ökar med 2,5% per år. Det andra alternativet grundas på en svag ekonomisk utveckling och utebliven inkomsttillväxt, ingen ökning hushållens disponibla inkomster. I båda fallen har tämliav skönsmässigt bedömts hur historiskt uppskattade avgångsfrekvenser gen för olika årsklasser och lägenhetstyper kan komma att ändras med hänsyn till antagen ekonomisk utveckling. Med den allmänt tilltagande ekonomiska aktivitet som förutsättes i prohuvudalternativ och med de förändringar i hushållsbildning och gnosens efterfrågemönster förutsättes följa kan antas att avgången kommer att som tillta. I detta alternativ har bedömts att avgången kommer att öka med inemot tre tusen bostäder under andra hälften av 1980-talet och med ytterligare knappt två tusen under första hälften av l990-talet. I överensstämmelse med den förväntade ökningen i efterfrågan på små, och minskande efterfrågan på stora bostäder har avgångstakten vad gäller de små lägenheterna antagits avta. En betydande del i tidigare avgång av små bostäder har gällt sammanslagning till större bostäder. Lägenhetssammanslagningen har varit så omfattande att nettoavgången av stora bostäder länge blivit negativ. Även den äldsta åldersklassen stora bostäder har av sålunda länge ökat, och detta har gällt såväl flerfamiljs- som småhus. Beståndet av mindre lägenheter i småhus är nu så ringa att fortsatt lägenhetssammanslagning inte kan "häva en avgång av större bostäder på samma sätt som tidigare. Vad gäller flerfamiljshus är det främst en ökande efterfrågan på smålägenheter som kan antas minska frekvensen av lägenhetssammanslagningar. Med minskad efterfrågan på stora bostäder kan dessutom förmodas att det blir mer vanligt att dela upp stora lägenheter till smålägenheter. Sammantaget har antagits att ett ständigt tillskott av äldre, stora lägenheter med 1980-talet kommer att avlösas av en nettoavgång som blir allt större under den närmaste IO-årsperioden. Med förutsättningen att inkomsterna inte kommer att förändras som ett led i en allmänt svag ekonomisk utveckling kan antas att avgången kommer att minska. I detta alternativ har bedömts att avgången kommer att avta med knappt två tusen bostäder per år under andra hälften av 1980-talet och med ytterligare knappt tusen bostäder under 1990-talets första hälft. Här har antagits att avgången av stora bostäder inte kommer att bli lika snabb i det förra alternativet trots att beräkningarna visar på en svagare som efterfrågan på stora bostäder. Det har antagits att en svagare ekonomisk utveckling i praktiken kommer att innebära att många bor kvar i sina bostäder. Med den vikande efterfrågan på de minsta bostäderna som beräkningarna vid handen har emellertid förutsatts att avgången av ger små bostäder även fortsättningsvis kommer att bli snabb. I tabell 3.13 redovisas den samlade avgången och dess fördelning på hustyper och lägenhetsstorlekar i de båda alternativen. Alternativ 1 motsvarar en något mindre avgång än den som antogs av bostadskommittén och alternativ 2 något större än den som antogs av föregående långtidsen utredning för 1980-talet.

Tabell 3.13 Avgång ur bostadsbeståndet 1981-1995 Tusental bostäder

1986-90 Summa 26 32 28 34 24 16 51 26 129 108 Småh. 3 3 20 18 15 12 35 22 73 55 Fler. 23 29 8 16 9 4 17 4 57 53 1991-95 Summa 22 30 15 29 21 8 80 33 138 100 Småh. 2 2 10 8 10 4 52 25 74 39 Fler. 20 28 5 21 4 28 8 64 61 1981-95 Summa 84 96 82 102 71 50 146 74 384 322 Småh. 10 10 56 51 47 38 104 64 217162 Fler. 74 87 26 51 24 12 43 10 168 160

Inte minst i anslutning till antagandet om en omfattande avgång av stora bostäder i huvudalternativet kan det finnas anledning att åter betona den osäkerhet som råder om avgången av bostäder. En snabbt ökande ekonomisk aktivitet i kombination med en måttlig nyproduktion ger grund för det allmänna antagandet att en stor del av ändringarna i efterfrågan kommer att ta sig uttryck i förändringar inom den givna stocken. Det kan ändå ifrågasättas om förändringar kan ske så snabbt som antagits. Det är möjligt att en större del av anpassningen till en ändrad efterfrågan bör antas ske via nyproduktionen. Inslaget av små lägenheter i nyproduktionen kan då bli mycket stort. Slutligen bör särskilt betonas den osäkerhet som följer av att rutinerna i samband med Folk- och bostadsräkningarna ändrats. Jämförbarheten mellan 1980-års räkning och de tidigare brister avsevärt på flera centrala punkter. Inför refererade avgångsbedömningar har rekonstruktioner gjorts för att få överblick över en rimlig långtidsutveckling och därigenom en rättvisande utgångspunkt inför utvecklingen under 1980-talet och frami tiden. Detta har inneburit ändringar främst i 1980-års Folk- och bostadsräkning. Som nämnts tidigare har resultat från 1985-års räkning inte varit tillgängliga för att bedöma rimligheten i rekonstruktionerna.

3.2.7 Bostadsbyggnadsbehovet 1985- 1995

Behovet av nya lägenheter under perioden 1985 till 1995 utgörs av summan av nytillskottet av hushåll och mängden bostäder som måste produceras för att ersätta de lägenheter som försvinner ur beståndet. Den grad i vilken bostadsbeståndet utnyttjas antas motsvara förhållandena år 1980. Under dessa antaganden finns ett nybyggnadsbehov som tabell 3.14 visar.

Tabell 3.14 Årlig nyproduktion 1971-1985 samt 1986-95 tusental lägenprognos heter År Faktisk Alternativ l Alternativ 2

1971 1975 94 - 1976- 1980 54 1981 1985 43 - 1986- 1990 37 29 1991 1995 43 38 e 1986- 1995 40 34

Till grund för investeringsberäkningarna ligger ovan angivna nybyggnadsbehov om 40 000 respektive 34000 lägenheter per år fram till 1995.

Nyproduktionens inriktning

Som ovan framgått kommer sannolikt förskjutning bostadsefterfråen av gan mot de mindre lägenhetstyperna att inträffa. Vilken betydelse detta kan få för nyproduktionens inriktning är svårare att uppskatta. Om de ovan presenterade nettoförändringarna läggs till grund för investeringsprognosen blir effekten en markant omkastning i produktionsinriktning jämfört med de senaste årens. Över hälften all nyproduktion skulle lägenav avse heter om högst två rum och kök. Detta kan mot bakgrund utvecklingen av under de senaste 15 till 20 åren förefalla som tämligen orealistiskt. Som ovan framgått finns dock en tydlig tendens i prognosens riktning i nyproduktionen under senare år. Men påminnas skall samtidigt de stora om osäkerheterna i både den tillämpade efterfrågemodellen och i de avgångsberäkningar som genomförts. Den framtida efterfrågan på smålägenheter kanske överskattas då prognosen grundas på äldre inkomstreaktioner och boendemönster samtidigt som hushållens åldersfördelning och regionala skillnader inte beaktas tillräcklig grad. Därtill kommer svårigheten att uppskatta de samlade effekterna i bostadsbeståndet genom ombyggnader och reparationer av denna ändrade totala efterfrågeinriktning. Effekter via relativprisutvecklingen på olika lägenhetstyper beaktas inte i tillräcklig grad. Det senare får sannolikt speciellt stor betydelse för utbuds- och efterfrågerelationer på lokala bostadsmarknader. Sammantaget, och med utgångspunkt i den beräknade totala bostadsefterfrågan, har därför följande fördelning av nyproduktionens sammansättning lagts till grund för investeringsberäkningarna.

Nyproduktionens sammansättningmed avseende på lägenhetsstorlekar,procent.

1 rum 2 rum 3 rum 4+ rum

14 32 34 20

Jämfört med produktionen under senare år förutsätter också denna inriktning på nyproduktionen en kraftig ökning smålägenhetsprodukav tionen. Samma fördelning på lägenhetsstorlekar har använts i båda alternativen då skillnaderna dem emellan med avseende på boendemönstret är

relativt små. Av den totala produktionen har 25 procent fått lägenavse heteri småhus. Hushållsstmkturens förändring, tillsammans med föreställningen om stark ekonomisk tillväxt koncentrerad till vissa regioners större orter, har motiverat valet av en relativt låg småhusandel i nyproduktionen. Antagandet medför att andelen småhuslägenheter i det totala bostadsbeståndet minskar från 1980-års nivå och närmar sig den fanns år 1975. som Den investeringsutveckling, räknat från 1984 års nivå, dessa överväsom ganden medför redovisas i tabell 3.15. Till grund för investeringsprognosen ligger den totala produktionskostnaden i respektive hustyp sådan den redovisas i Låneobjektsstatistiken Bo 22 SM 8603. Produktionskostnaden 1985 omräknad till 1980 års priser har utnyttjats. Då produktivitetsutvecklingen inom byggbranschen enligt gjorda skattningar beräknats följa den i hela ekonomin har en oförändrad real produktionskostnad lagts till grund för investeringskalkylen.

Tabell 3.15 Bostadsinvesteringar1984 samt genomsnittlig procentuell förändring per år fram till 1995enligt två alternativ 1980 års priser, milj. kr. Investering Årlig förändring 1984- 1995

Räknat från 1984 års nivå ökar nyinvesteringarna i alternativ dvs. vid oförändrade relativpriser, med en knapp procent per år. Med stigande relativpriser inträffar däremot totalt sett en investeringsminskning. Båda alternativen innebär samtidigt en ökning med avseende på lägenheter i flerfamiljshus, men en investeringsminskning för småhuslägenheterna. Som ovan framgått torde dock denna fördelning osäker. Utvecklingen vara under 1980-talets första hälft visar att investeringarna i småhuslägenheter minskat kraftigt, med ca 18 procent årligen att jämföra med dryg en procents ökning för lägenheter i flerfamiljshus. Totalt minskade investeringarna i nyproduktionen under 1980-talets första hälft med ll procent ca årligen. Prognosen innebär alltså en Stabilisering, alternativt viss ökning jämfört med utvecklingen under de senaste åren.

Nyproduktionsbehovet under andra inkomstantaganden För att belysa effekten på det beräknade nyproduktionsbehovet olika av tillväxtantaganden presenteras här tre alternativa förlopp. Dessa består dels av ett "nolltillväxtalternatiw, dels redovisas nybyggnadsbehovet vid 1,5 respektive 3,0 procents årlig inkomstökning. Beräkningarna baseras i övrigt samma antaganden som ovan presenterats, med ett undantag. Vid utebliven inkomstökning har det tidigare presenterade lägre avgångsalternativet utnyttjats. Antalet hushåll 1995, årligt nyproduktionsbehov i antal lägenheter 1985-1995 samt den från 1984 års nivå räknade investeringsförändringen för de tre alternativen framgår av tabell 3.16. Bostädernas relativpris förutsättes i samtliga tre fall vara oförändrat.

42 Tabell 3.16Antalet hushåll 1995,nyproduktion av lägenheter 1985-1995 samt genomsnittlig investeringsförändring 1984-1995 enligt tre alternativa inkomstantaganden

Tabellens sammanfattade siffror döljer givetvis skillnader vad gäller såväl hushållsstruktur som bostadsefterfrågans inriktning. I förloppet utan inkomstökning blir det totala hushållsantalet år 1995 i stort sett detsamma som år 1980. Storleksfördelningen är däremot kraftigt förändrad då antalet och andelen enpersonshushâll är betydligt lägre. Jämfört med övriga alternativ inträffar en kraftig ökning av efterfrågan på trerums lägenheter. Den långsamma hushållsbildningen tillsammans med det lägre avgångsantagandet reducerar nyproduktionen till 1/3 av dagens nivå. Nyproduktionen blir helt avhängig den beräknade avgången vid "nolltillväxt". Vid en årlig inkomsttillväxt på 3 procent skärps samtliga av de utvecklingsdrag vi framhållit vid diskussionen av alternativ Enpersonshushållens antal och andel ökar ytterligare. Resultatet blir en starkare förskjutning av efterfrågan mot mindre lägenhetstyper i flerbostadshus, men samtidigt får den starka inkomstökningen till effekt att utrymmesefterfrågan ökar mer än som beräknas ske enligt alternativ

Utrymmesstandard och bostadsutnyttjande i framtiden

Den inriktning och omfattning på nyproduktionen som lagts till grund för investeringsprognosen vid 2,5 procents inkomstökning i alternativ 1 och alternativ 2 i tabell 3.15 skulle, mot bakgrund av avgångsantagandena, resultera i en ökning av den genomsnittliga utrymmesstandarden på endast 0,5 procent per år vid oförändrade relativpriser. Om detta däremot får öka i enlighet med antagandet i alternativ innebär det att utrymmeskonsumtionen per person blir närmast oförändrad fram till år 1995. Jämfört med den höjning av utrymmeskonsumtionen mellan 1960 och 1980 som tabell 3.7 ovan visat innebär alternativ l en mycket svag ökning, trots en antagen stark inkomsttillväxt. En jämförelse med utvecklingen mellan 1970 och 1975, då hushållens disponibla inkomster steg med ca 2,5 procent per år, dvs. i närheten av den inkomstökning som prognoserna antar, visar att utrymmeskonsumtionen per capita då ökade med ca 2,5 procent. Då måste emellertid uppmärksammas att bostädernas relativpris samtidigt minskade med mellan l och upp till drygt 2,5 procent per år beroende på hur olika subventionseffekter beräknas. Vid ett utnyttjande av de inkomst- och priselasticiteter, 0,5 respektive -0,45, med avseende på utrymmesefterfrågan per capita, som Gunnar DuRietz föreslagit, innebär det en efterfrågeökning mellan 1970 och 1975 på just ca 2,5 procent Gunnar DuRietz; Tillgång och efterfrågan på bostäder i Sverige 1945-1980 med tonvikt på prognos 1975-80, IUI:s Långtidsbedömning 1976 bilaga sid. 152

Samma räkneexempel utifrån de antaganden som ligger till grund för alternativ 1 och alternativ 2 ger en genomsnittlig utrymmestillväxt på 1,1 respektive 0,4 procent per år fram till 1995. Ovan presenterade ökning på ca 0,5 procent, respektive oförändrad utrymmesstandard förefaller alltså mot bakgrund av de historiska erfarenheterna vara en underskattning. Osäkerheten både vad gäller beräknade avgångar fördelade på olika lägenhetsstorlekar och beträffande bostadsefterfrågans inriktning på olika storleksklasser gör det svårt att dra entydiga slutsatser. Frågan gäller dessutom i vilken grad de inkomst- och priselasticiteter som skattats på historiska data gäller även i framtiden då beräkningarna tar sin utgångspunkt från allt högre absoluta nivåer för utrymmeskonsumtionen. Till bilden hör emellertid även att utrymmesstandard uttryckt enbart som antal rumsenheter för permanentboende inte självklart överensstämmer med det slag av standard som efterfrågas. Med permanentbostad avses det utrymme som huvudsakligen används för övernattning, dvs. där det övervägande antalet övernattningar för ett hushåll sker under ett år. Med tiden har en ökande och nu av allt att döma betydande mängd bostadsutrymmen kommit att brukas för "övergångsformer" mellan permanentboende och annat boende". Det gäller inte minst s. k. pendlarlägenheter. Vidare utnyttjas en ansenlig del av rummen i permanentbostäderna för arbete i bostaden av olika slag. Detta slag av bostadskonsumtion, liksom då lägenheter eller bostadsrum tas i anspråk som lokaler för boendegemenskap" eller för boendeservice, räknas inte som konsumtion av permanentbostäder. Istället faller konsumtionen under begreppet avgång alternativt ingår i den som en del i förändringen i bostadsbeståndets utnyttjandegrad". Det kan ifrågasättas om inte en stor del av denna konsumtion borde betecknas på samma sätt som egentlig bostadskonsumtion och därmed också bland annat som ett egentligt bidrag till utrymmesstandarden.

3.3 Ombyggnad

3.3.1 Historik och utgångspunkter för en prognos

Introduktion

Det är av flera skäl komplicerat att göra prognoser för den framtida ombyggnadsverksamheten. Det beror främst på att den ekonomiska teorin mycket liten vägledning för en sådan prognos. ger I teorin bör man tänka sig att ombyggnadsverksamhetens omfattning och inriktning styrs av å ena sidan hushållens betalningsvilja för högre kvalitet och kostnaderna för att åstadkomma denna kvalitet å andra sidan. I verkligheten är det komplicerat att finna hushållens betalningsvilja för högre kvalitet. Enkla efterfrågemodeller ger knappast sådana svar. Därtill är verkligheten alltför komplicerad. Det är dessutom svårt att fastställa hushållens kostnader för ombyggnadsverksamheten. Orsaken står bl. a. att finna i att delar av marknaden är kraftigt prisreglerad. Ökade kapitalutgifter får sitt genomslag i ökade hyror

eller priser på ett sätt som varierar både mellan och inom sektorerna på bostadsmarknaden. För småhus- och bostadsrättsmarknaden är detta problem av mindre betydelse, eftersom hushållens kostnader återspeglar de ökade kapitalutgifter som hänför sig till ombyggnadsverksamheten. Situationen är betydligt mer komplicerad inom hyressektorn. Där råder bruksvärdeprövning av hyrorna. I princip resulterar ombyggnad i högre hyror för hushållen, men storleken på denna hyresökning står i ett mycket växlande förhållande till ökningen i kapitalutgifter. Det beror på att hyresstrukturen inom varje kommun bestämmer hyresökningens storlek. I praktiken innebär det att i kommuner med stora hyresskillnader mellan nya och äldre fastigheter kommer hyresökningen att bli stor, och omvänt i kommuner med små hyresskillnader. Vidare kan en viss kvalitetshöjning värderas olika i olika kommuner. Till delar beror detta hur ombyggda fastigheters standard värderas i förhållande till nybyggda fastigheter. Även här varierar tillämpningen mellan skilda kommuner. Se Turner, B., Ombyggnadsekonomi och ombyggnadspolitik, SIB, Meddelande M84:5 för en empirisk analys. Slutsatsen är att det är svårt att göra efterfrågestyrda ombyggnadsprognoser, eftersom priseffekterna av en viss ombyggnadsutgift varierar inom landet. Datatillgången medger inte heller en nyanserad analys. På en aggregerad nivå kan man möjligen bygga ut efterfrågeanalysen för nyproduktionen mot en kvalitetselasticitet, som ger ett sammantaget mått på efterfrågan på nybyggda och ombyggda lägenheter. Fördelen med ett sådant mått är att det tar hänsyn till den subsituterbarhet som sannolikt finns mellan ny- och ombyggnadsverksamheten ur ett efterfrågeperspektiv. I denna prognosomgång måste inskränka oss till att göra en prognos från utbudssidan. Prognosen sammankopplas dock med nybyggnadsprognosen, genom att den nettoavgång som ombyggnadsverksamheten resulterar i inräknats i den övriga avgång som ligger till grund för den slutliga värderingen av nybyggnadsbehovet. På liknande sätt beaktas den substituerbarhet som finns mellan ombyggnad och reparationer genom att ombyggnadsprognosen påverkar den volym lägenheter bildar bas för reparationsprognosen Därigenom av som reduceras det problem som består i att en viss del av ombyggnadsverksamheten motiveras med att ombyggnad är ett ekonomiskt tilltalande sätt att återta eftersatt underhåll. Fastighetsägare med äldre fastigheter som står inför ett beslut att sin fastighet har i många fall formell möjlighet 1Ombyggnadsverk- reparera samheten består åtgär- att "baka" in reparationsåtgärderna i en ombyggnadsaktivitet. Det medför av der som syftar till att höja att all reparationsverksamhet blir finansierad med starkt subventionerade bostädernasoch fastighe- lån. statliga temas standard, medan I det följande redovisar den historiska utvecklingen, diskuterar alterreparationsverksamheten nativa utbudsbaserade prognoser, samt redovisar och diskuterar prognossyftar till att återställa denna standard. Med resultatet. ekonomisk terminologi kan det uttryckas som åtgärder som ökar eller bibehåller realkapitalets värde.

Den historiska utvecklingen flerbostadshusen

-

Ombyggnadsverksamheten har genomgått dramatisk förändring under en den period för vilken pålitlig statistik finns. Det framgår diagram 3.12, av som redovisar det totala antalet färdigställda lägenheter efter ombyggnad under perioden 1975 till 1985, fördelat efter fastigheternas ursprungliga färdigställningsår. Antalet färdigställda lägenheter sjönk under 70-talets del, för att senare under 1980-talet öka kraftigt. Under 1985 färdigställdes över 23 000 lägenheter. Det finns naturligtvis flera förklaringar till den markanta uppgången under l980-talet. En förklaring är kapacitetsanvändningen inom byggsektorn. I samband med nedgången i nyproduktion lägenheter det av var naturligt att flytta över maskiner och arbetskraft till ombyggnadsverksamheten. En andra förklaring är fysisk: en stigande andel bostadsbeståndet har av nått ett sådant fysiskt tillstånd att det är nödvändigt med ombyggnad. En tredje förklaring är demografisk och ekonomisk: andelen resursstarka småhushåll har ökat starkt i antal under de senaste åren, samtidigt intressom set förskjutits mot centralt belägna lägenheter. Det är då naturligt att betalningsviljan för små, centrala lägenheter med hög kvalitet ökar. Det gynnar ombyggnadsverksamheten.

;Antal lgh 1000 Diagram 3.12. Ombyggnadsverksamheten 1975-1985, fördelad ef- 30 ter fastigheternas färdigställningsår. Flerbo- 25 0 stadshus med statliga 1961- 1951-60 lån. 70 19u1-50

15 -

f/1931-a0 10 i 1921-30 5 -20

jf:V""' ":V" I l | 1 75 75 77 7a 79 8061 sz s; aa 85 as 8788 59 90 9192 93 9a 95

En fjärde förklaring är förändringar i de styrsystem bestämmer de som ekonomiska villkoren för ombyggnadsverksamheten. Med verkan från 1982 har långivningen förändrats på ett sådant sätt samlade ombyggatt nadsinsatser gynnas, på bekostnad löpande och periodiskt underhåll. av Effekten syns mycket tydligt i diagram 3.12. Till sist bör också den s. k. ROT-kampanjen nämnas. Den har innehållit omfattande information som syftat till att stimulera ombyggnadsverksamheten. Samtidigt har kommunerna följt kampanjerna med planläggning upp och annan administration som underlättat ombyggnadsverksamheten.

Diagrammet visar också på en mycket markant förskjutning mot en större andel fastigheter i ombyggnadsverksamheten. Det är ett tecyngre ken på behovet ombyggnad i det äldre beståndet nu börjar minska att av något, och allt större ombyggnadskapacitet kan riktas mot de yngre att en beståndet. Det innebär samtidigt att den genomsnittliga insatsen delarna av blir allt mindre i fastigheterna, vilket har betydelse för en bedömning av

kostnadsutvecklingen. Ett annat utmärkande drag är att avgången av lägenheter, som ett själva ombyggandet, minskar alltmer. Andelen lägenheter resultat av som försvinner i samband med ombyggande har minskat från 28 procent år ca 1980 till 10 procent år 1985. Vi beräknar att andelen kommer att minska ca ytterligare under prognosperioden. Detta är konsistent med resultatet av efterfrågeprognosen för nyproduktionen, visade på en ökad efterfråsom på små lägenheter. Det är då naturligt att sammanslagningen av små gan lägenheter minskar i omfattning. Följaktligen bör också avgången av lägendenna anledning minska. heter av För övriga strukturförändringar i ombyggnadsverksamheten hänvisas till skriften Ombyggnadsekonomi och ombyggnadspolitik av Turner.

Den historiska utvecklingen småhusen -

Mycket litet är känt ombyggnadsverksamheten i småhusen. Det beror om dels på egenverksamheten är stor inom denna sektor, dels på att att verksamheten ofta finansieras med egna medel eller med konventionella affärsbanklån. Det finns inte heller någon ordnad statistik av det slag som finns för flerbostadshusen SCB:s Moderniseringsstatistik. I praktiken är vi hänvisade till lånobjektstatistik för de ombyggnader som sker med statliga lån. SCB har dessutom kreditmarknadsstatistik för all om- och tillbyggnad småhus uppdelat efter om byggnadsarbetet skedde med av eller utan statligt stöd. I diagram 3.13 redovisas antalet statligt belånade ombyggnader i småhus under perioden 1975 till 1985. En uppdelning är gjord efter ombyggnads-, förbättrings- och bostadsanpassningsåtgärder. Det saknas för närvarande

P Antal lgh 1000 Diagram 3.13 Statligt belånad ombyggnadsverksamhet småhus i 1975-1985, fördelad ef- 20 ter låneslag samt en prognos fram till år 1995. Källa: Bøsradsslyrelsen, 15 \\\\\\§§//, Bostatistik. anoassnlngslân Bostadsoch bidrag

Förbättringslån Ombyggnadslán

ÅR -iv- , 77 78 79 80 8182 83 84 85 86 87 88 89 90 9192 93 914 95 75 76

direkta uppgifter om det totala antalet ombyggda/förbättrade småhus under perioden. Detta är allvarligt, eftersom det är troligt att privatfinansierade åtgärder med stort inslag av eget arbete är den dominerande formen av ombyggnad i småhus. Som prognosunderlag är därför diagram 3.13 av begränsat intresse. För jämförelsens skull är dock Rot-programmets prognos inritad i diagrammet Bättre bostäder Ds Bo 1983: sidan 68.

3.3.2 Utvecklingen fram till år 1995 flerbostadshusen

För flerbostadshusen skall en utbudsbaserad prognos göras. Med flerbostadshus menas i detta fall lägenheter med upplåtelseformerna hyresrätt och bostadsrätt. Av dessa utgör ca 98 procent flerbostadshus därav rubriken. En sådan prognos kan grundas antingen på fysiska behov eller på faktiska beteenden. I det första fallet måste behoven tolkas med hjälp av normer av något slag. I diagram 3.14 nedan visas med ett räkneexempel vad som händer med den framtida ombyggnadsverksamhetens omfattning om ett 30-årigt ombyggnadsintervall börjar tillämpas från och med 1986. Som synes stiger ombyggnadsvolymen drastiskt som en följd av att miljonprogrammets lägenheter kommer i en ombyggnadsfas runt året 1995.

Antal Ilgonhunr Diagram 3.14 Ny- och 200000 " ombyggnadsverksamheten 1958-2000. Prognos baserad på 30-årig ombyggnadsintervall. Källa: Egna beräkning- KATEGORI ar. Omb lghi småhus E Omblgh ilh, privsekt

i

Omblghi ih, rikskoop å Omb lghi th, offsektor

ñimiuukww il

e

Nyblgh i småhus

g\\\\\\\\\\\ E1111 Nyb lgh ifh, privsekt

Nyb lghi th, rikskoop ,ä Nyb lghi ih, offsektor å Fârdigstillningsbr

Tills vidare skall detta katastrofperspektiv inte behandlas vidare, även om proposition 86/87: 48 om bostadspolitiken innehåller förslag som kan medföra att yngre fastigheter i stor omfattning kan få ombyggnadslån; den s. trettioårsregeln luckras upp. Vi hänvisar till Turner 1986 Bostadsñnansiering och ombyggnadsverksamhet i ett statsfinasiellt sammanhang, Ekonomisk debatt, 4/86 där de statsfmansiella konsekvenserna särskilt utreds. I prognosen skall vi i stället utgå från de hittills tillämpade underhållsintervallen för fastigheter av olika ålder. Prognosmetodiken är vanlig multipel regressionsanalys, där den oberoende variabeln är andelen lägenheter som byggs om varje år i fastigheter av olika ålder. Underlaget är Folk- och bostadsräkningen 1975, som är mer

pålitlig än motsvarande räkning för år 1980. Dessa beståndsuppgifter kombineras med de uppgifter om antalet färdigställda lägenheter i fastigheter av olika ålder som redovisas i SCBs moderniseringsstatistik. Dessa andelar relateras sedan till ålder, dvs. skillnaden mellan kalenderåret prognosåret och fastigheternas genomsnittliga ursprungliga färdigställningsår, samt ett antal dummys som tar hänsyn till att de allra äldsta husen i viss utsträckning redan är ombyggda och att särskilda låneregler fick sin fulla genomslagskraft 1982. Även andra oberoende variabler har prövats, ex. real BNP-utveckling och en trendvariabel. Ingen av dessa ytterligare variabler var dock i närheten av att ge signifikanta värden. Modellen med parameterestimat och signifikantsmått framgår av tabell 3.17.

Tabell 3.17 Skattning av andel ombyggdalägenheter i olika åldersgrupper

Int LNÅlder Dl900 Dlån R2

LNAndel -15,604 2,862 -0,988 +0,493 0,95

Statistisk signifikans vid 1% nivån. Int intercept Andel andel ombyggda lägenheter årj i åldersgrupp i Ålder fastighetens ålder årj Dl900 dummy för fastigheter producerade to m 1920 Dlån dummy för ändrade låneregler fr. o. m. 1982

Resultatet av regressionsanalysen, med värden insatta för prognosperioden, framgår av diagram 3.15 angivet med streckade linjer. Resultatet blir att den totala ombyggnadsvolymen år 1995 tänkes omfatta drygt 33 000 lägenheter. l diagrammet är även åldersfördelningen inritad. Observera att det inte är möjligt att i någon högre grad beakta den kraftiga ökning av antalet ombyggda 40-talslägenheter år 1985. Det förklarar det brott som kan iakttagas under de första prognosåren. Det bör också påpekas att antalet är mycket lågt, jämfört med en alternativ prognos som utgår från ett fixt, 30-årigt ombyggnadsintervall. Det beror på att miljonprogrammets lägenheter inte hinner komma in i en ombyggnadsfas under prognosperioden. Om den utsträckes till år 2005 kommer ombyggnadsantalet att stiga brant till nära 55 000 lägenheter detta prognosår. Antalet kan ändå synas något högt om man beaktar den politiska viljeinriktning som uttalas i den senaste bostadspolitiska propositionen Regeringens proposition 1986/87: 48 om bostadspolitiken. I den anges att ombyggnadsverksamheten bör stå tillbaka för nyproduktionen i synnerhet i de större kommuner som nu har fått en ökad brist på lägenheter. Framtiden får visa vilken betydelse denna viljeinriktning får för ombyggnadsverksamhetens omfattning. Antalsprognosen kan sedan överföras i en kostnadsprognos. Metoden för detta är mycket enkel. Genom en särskild samkörning av SCB:s moderniseringsstatistik med dess låneobjektstatistik för ombyggnad kan mått erhållas på totala ombyggnadskostnader i fastigheter med olika ursprungliga färdigställningsår. Dessa kostnadsmått svarar väl mot de uppgifter som

ligger till grund för nationalräkenskapernas mått på investeringar i ombyggnad av bostadsfastigheter. Detta särskilt som våra tal är korrigerade för de kostnader som åvilar lokaler som ligger utanför låneunderlagen men väl inom pantvärdesberäkningarna. Kostnadsanalysen görs med hjälp av multipel regressionsanalys för att beakta det förhållande att hus med visst färdigställningsår är äldre l995 än 1980, som år basåret för kostnadsberäkningarna. För att undvika undvika indexproblem ingår enbart populationen 1980 beräkningarna. i

Antal lgh 1000 Diagram 3.15 Ombygg-

T

/ nadsverksamheten X 496A: 1975-1985, fördelad ef- 30 ,

/ 113244960 Ierfastigheternas färdig-

/ / slállningsår samt en / , -

75 :än prognosfram till år 1995.

/ , 1950 z Flerbosladshzzs med stab 20 liga lån. . ,z i /19314940 Källa: S texten.

15 l

z 19214930

/ÃZ

z, , 10 z / z , i / 1920 . i 7

939.295 AR mi., g.-i.--.. absl 8283 eaases maa 3990919 7575 777879

Modellen är så formulerad att godkänd ombyggnadskostnad i kronor per Gok beroende variabel, medan Ålder utgör den kvadratmeter utgör oberoende variabeln. Den är som förut nämnts konstruerad som skillnaden mellan kalenderåret 1980 och fastighetens ursprungliga färdigställningsår. Modellen får följande utseende.

Tabell 3.18 Skanning av ombyggnadskostnadernas beroende av fastighetens ålder

Int Ålder R2 F

Gok 2ll2,910 12,l80 0,06 2239

Statistisk signiñkans vid 1% nivån. Int intercept Gok godkänd ombyggnadskostnad i kronor per kvadratmeter Alder fastighetens ålder vid mättidpunkten

Modellen förklarar mycket litet av den totala variationen i ombyggnadskostnader, medan de enskilda parameterestimaten är klart signifikanta. Detta är inte ägnat att förvåna, eftersom ombyggnadsverksamheten är en mycket heterogen verksamhet, där insatsernas storlek och inriktning kan variera kraftigt mellan och inom färdigställningsåren.

4 Långtidszztredning. Bilaga 8.56

Resultatet från analysen sammanfattas i tabell 3.19 där även uppgifter om genomsnittsyta och antal ombyggda lägenheter för lika färdigställningsår finns angivna. Resultaten redovisas för 1984 och 1995 1980 i års priser. Det framgår av tabellens resultatkolumner att kostnaderna i 1980 års priser ökar endast måttligt, om man ser till kvadratmeterkostnaden. Det beror på att den åldersberoende komponenten i kostnaden har liten inverkan på denna kostnad. Av sammanställningen framgår att investeringskostnaden, mätt som de totala ombyggnadskostnaderna ökar med ca 90 procent under perioden. Det motsvarar en årlig ökningstakt på 5.9 procent.

Tabell 3.19 Antal lägenheter Antal, yta per lägenhet Kvm och byggkostnader Kvmkost resp. Tot. kost 1984och 1995efter färdigställningsår Far. Kostnader i 1980 års prisnivå. Källa: SCB:s moderniseringsstatistik och låneobjektstatistik och egna bearbetningar.

1984 1995

Far Kvm Antal Kvmkost Tot. kost Antal kvmkost Tot. kost milj. kr milj. kr

-20 93,4 5402 2 928 1 477 9 254 3 270 2826 21-30 75,8 1794 2873 391 4662 2965 1048 31-40 72,1 4077 2780 817 6369 2844 1306 41-50 69,1 4982 2683 924 5530 2722 1040 51-60 59,8 1 342 2 769 222 4499 2 600 700 61- 60,7 569 2005 69 2897 2 478 436 Summa 18166 3900 33211 7356

I tabellen redovisas ombyggnadsinvesteringar för 1984 motsvarande 3 900 miljoner. Därutöver finns i nationalräkenskaperna ca 4900 miljoner redovisade på andra ombyggnadsinvesteringar som berör ombyggnadsverksamheten. Vi kan konstatera att denna andel av investeringskostnaderna har varit ungefär konstant under 70- och 80-talet. Överslagsmässigt utgår därför från att denna andel övrig investering kommer att vara konstant under prognosperioden. Det innebär att de totala ombyggnadsinvesteringarna kommer att stiga från 8 8 2 l miljoner kronor 1984 till ca 16 300 miljoner år 1995 allt i 1980 års prisnivå. Det motsvarar en årlig tillväxt- takt på 5,8 procent över perioden.

3.3.3 Utvecklingen fram till år 1995 småhusen -

På SIB finns två större specialstudier av husbeståndet. Dessa studier möjliggör fördelning antalet ombyggda småhus efter kalenderår och en av ursprungligt färdigställningsår. Specialbearbetningar på det materialet har gjorts på sätt för flerbostadshusen. Det visar sig att det inte går samma som att förklara ombyggnadsintensiteten i småhussektorn med hänvisning till småhusens ålder. Förklaringen torde vara att andra faktorer har avsevärt större betydelse. Småhusägarens ålder och ekonomiska situation, den nuvarande ägarens innehavstid, bostadsmarknadssituationen och en mängd andra faktorer synes ha större betydelse. Vi är därför hänvisade till att göra prognoserna på material från nationalräkenskaperna, med olika ekonomiska indikatorer som förklaringsfaktorer.

I diagram 3.16 visas utvecklingen av ombyggnadsinvesteringarna i småhussektorn permanenta småhus under perioden 1970 till 1985.

Diagram 3.16 Ombygg-

qkMiljarder k r

/ nudsinvesteringaz-iper- 5 ... / munerna småhus, 1970- / 1985 med en prognos , / fram till 1995. 1980 års / / prixniväi. a Kalla. NR , , / / 5 n

2 ..

1 -n

f c i a é é ä L 4; AR - . + . l 70 72 7; 75 78 80 82 au ss 88 90 92 9a 85 95

Vi kan iakttaga en topp 1978 och 1979, vilken kan förklaras med ökad disponibel inkomst, stor investeringsvilja i sektorn, samt inte minst de statliga subventionerna till energibesparande åtgärder. Dessa senare drar med sig ytterligare ombyggnadsinsatser. Det finns ytterligare en topp 1984 till 1985. Orsaken är ROT-programmet i kombination med stigande disponibla inkomster. Modellhypotesen är därför mycket enkel: ombyggnadsinvesteringarna förklaras av disponibel inkomst i kombination med dummies som uttrycker inverkan Stöd till energibesparande åtgärder och ROT-program. Även av trendfaktorer, BNP-utvecklingen och prisutvecklingen för småhus har prövats som förklarande faktorer, men de visar sig inte ha någon förklaringskraft. Den valda modellen presenteras i tabell 3.20 nedan.

Tabell 3.20 Skattning av investeringar permanenta i småhus

lnt Denergi Drot Dink R2

Invest 4346,946 614.993 l522,08l 62.848 0.87

ii statistisk signiñkans vid 1% nivån

lnt intercept invest ombyggnadsinvesteringar i permanenta småhusMKR z Denergi dummy för perioder med energistöd Drot dummy for ROTprogrammet Dink disponibel hushållsinkomst index

Omvandlat till en prognos, och med vårt huvudalternativ för utvecklingen av disponibel hushållsinkomst. kommer de samlade ombyggnadsinvesteringarna år 1995 att ha stigit till 5 019 MKR, att jämföra med nivån 3 289 MKR år 1984 allt uttryckt i 1980 års priser. Det motsvarar en öknings- takt på 3,9 procent per år. Resultatet redovisas med en streckad linje i diagram 3.16. Det bör påpekas att prognosen inte beaktar ålderssammansättningen i småhussektorn. Gör man det, och har den föreställningen att småhusproduktionen nådde sin produktionstopp något senare än flerbostadshussektorn, är det rimligt att något justera ner prognosen för småhussektorn i relation till flerbostadshussektorn. Ã den andra sidan kan även tillkomma faktorer kan öka ombyggsom nadsinvesteringarna betydligt. I samband med en eventuellt tidigarelagd kärnkraftsavveckling, och därmed höjda elpriser, kan ombyggnad för att förbättra värmeisolering eller för att byta uppvärmningssystem komma att bli betydande. Drygt en halv miljon av småhusen är idag uppvärmda med direktverkande el. Kostnaderna för att byta uppvärmningssystem i dessa småhus kan enligt en kalkyl som SIB genomfört bostadsdepartementet beräknas uppgå till hela 50 miljarder kronor.

3.4 Investeringar i fritidshus

3.4.1 Historik och utgångspunkter för en prognos

Den officiella statistiken om bostäder och boende är inriktad det permanenta boendet. Därför är de statistiska uppgifterna om fritidshusen mycket knapphändiga, trots att fritidshusen är viktiga ur investeringssynpunkt. De enda uppgifter som finns att tillgå härrör från nationalräkenskaperna. I dessa görs ingen uppdelning mellan nyinvesteringar och ombyggnadsinvesteringar. Vi är därför hänvisade till att göra en prognos för de samlade ny- och ombyggnadsinvesteringarna med skilda ekonomiska indikatorer som förklaringsfaktorer. Utvecklingen av fritidshusinvesteringarna framgår av diagram 3.17 nedan. Mönstret liknar det som kan iakttagas för nyinvesteringar i permanenta småhus diagram 3.16. Investeringarna kulminerade mot slutet av 1970talet, men till skillnad från mönstret för investeringar i permanenta småhus sker ingen ökning vid 1980-talets mitt. Orsaken är naturligtvis att fritidshusen inte berörs av ROT-programmet.

NWl-:arder i Diagram 3.17 Ny- och

i ombyggnudsinvøsrering:

jfriridshus, 1970-1985, 3 _ med en prognos hum till 1995. 1980 års prisnivå. Kil/la." NR 2 5 P .

2 / r Å z l I 1 s. ,z . f; I

1 A

0 s" ,

A A . . g . . 1 AR

3.4.2 Utvecklingen fram till år 1995

Prognosen för investeringar i fritidshus grundas på en enkel regressionsmodell, som har disponibla inkomster och en trendvariabel som förklarande variabel. Även andra variabler har prövats. En sådan variabel, bör som ha haft inverkan, är prisindex för överlåtna permanenta småhus. Motiveringen är att snabb värdetillväxt för överlåtna småhus skapar ett likviditetsutrymme för småhusägaren som kan användas till investeringar i fritidshus. Variablen har dock inget förklaringsvärde utöver den förklaring som ges av tillväxten i disponibla inkomster. Den valda modellen presenteras i tabell 3.21 nedan.

Tabell 3.21 Skattning av investeringar i fritidshus

Int LNDink LNlnvestår R2 D-W

LNInvest l6,746 6,461 -8,830 0.93 1,44

statistisk signifikans vid 1% nivån Int intercept LNInvest ny- och ombyggnadsinvesteringar i fritidshus LNDink disponibel inkomst LNInvestår investeringsår

När parameterestimaten utnyttjas för en prognos blir resultatet att investeringarna i fritidshus stiger från 1162 miljoner år 1984 till 1985 miljoner år

1995 i 1980 års prisnivå. Det motsvaras av en ÖkningstaLt på 5,0 procent per år under perioden. Resultatet är angivet med en stnckad linje i diagram 3.17 ovan. Trots den snabba ökningstakten är inte nvesteringsnivån år 1995 i paritet med den nivå som rådde under slutet pål970-talet. Orsaken till att prognosmodellen anger en positiv inveseringsutveckling är att inverkan av en ökning i disponibel inkomst +25 O/øper år får större effekt än den negativt verkande trendfaktorn. Det bör påpekas att prognosen blir osäker genom attden inte beaktar den inverkan som förslagen till generösare Skatteregler fö fritidshusen kan få. Det bör öka investeringsviljan i fritidshus, varför den gjorda prognosen kan betraktas som försiktigt hållen.

3.5 Reparationer och underhåll

3.5.1 Introduktion

Kostnaderna för reparationer och underhåll av bostad-r är betydande. 1984 uppgick de enligt nationalräkenskaperna till 11 656miljoner kronor. Reparationer och underhåll svarade sålunda för Lingefarligen lika stora insatser som nybyggnad 11575 mkr eller ombyggnad 11003 mkr. Beräkningarna är emellertid osäkra. Tämligen få staistiska uppgifter finns. Det är vidare svårt att dra en klar gräns mellan utgiter för reparationer och underhåll å den ena sidan och utgifter för ombyggnad eller förbättring å den andra. Likartade gränsdragningsproblem gälle gentemot driftsutgifter. En avsevärd del av reparations- och underhtllsarbetet utförs vidare av hyresgäster och egnahemsägare som inte bokbr verksamheten lika noggrannt som företag. Kostnaderna registreras ine heller lika väl vid nybyggnad i egen regi då krav från långivar: bidrar till god som kostnadsredovisning. Reparations- och underhållsverkstmheten varierar dessutom allt att döma tämligen mycket över tiden. hänga underhållsav arbeten kan skjutas upp i samband med likviditetsbriser utan att detta genast skapar synbara problem. Underhållsutgifterna betandlas ofta som buffertpost i samband med hyresförhandlingar tller i hushållens en avvägningar mellan konsumtion och investering. Vid bedömningar av fortsatt utveckling är det inte minst vanskligt att avgöra inverkan av ändrade boendemönster och hushållsvanor samt hur mer kulturtllt präglade krav på bostäders skick kan komma att utvecklas respektive lur detta kommer att inverka på underhållet. Det är också vanskligt att på längre sikt bedöma byggnaders hållbarhet ur renodlat teknisk synpunkt. E1 tämligen snabb förändring av byggnadstekniken har skett under de setaste årtiondena. Många material och konstruktioner är så nya att långtidszrfarenheter sak- Vidare kan äldre material och konstruktioner åldras annorlunda än nas. tidigare exempelvis beroende av hur luftföroreningar och grundvattensänkningar utvecklas. Problem av det slag som följt med energibesparande åtgärder, det vill säga bland annat fuktskador. kan också illstöta. Insatserför att åtgärda skador och byggfel är betydande. För år 1984 har na exempelvis insatser enbart för yttre extraordinärt underiåll beräknats till ett värde om cirka 1,75 miljarder kronor, varav knappt l miljard för småhus och återstoden för flerfamiljshus.

3.5.2 Utvecklingen av reparations- och underhållsverksamheten

Reparations- och underhållsverksamheten har länge ökat snabbt i samband med de byggnader tillkom under den starka tillväxten av bostadsatt som produktionen fram till sjuttiotalet nått sådan ålder att underhållsbehov en börjat göra sig gällande. Den nedgång i bostadsproduktionen som följde under 1970-talet och under första hälften av 1980-talet kan under prognosperioden förutses komma till uttryck genom en mindre snabb tillväxt av underhålls- och reparationsverksamheten. Ökad ombyggnad bidrar också till minskad tillväxt. I diagram 3.18 illustreras hur beståndet bostäder med olika ålder av kommer att utvecklas enligt prognosen.

Småhus Diagram 3.18 a. Antal

bostäder av olika ålder 1960-95. Småhus

miljoner

bostäder

2,0

10dr

1,5-

1,0

0.5-

u

1960 70

Diagram 3.18 b. Antal Flerfqmiljshus

bostäder av olika ålder 1960-95. Flerfamiüshus

miljoner

bostäder

r

15 20

1,5

1,0 I

LO

0.5..

0 c - - - 0

1960 70 80 90

I 1984 års långtidsutredning beskrevs tämligen ingående de insatser av löpande och periodiskt underhåll som erfordras under olika skeden av en byggnads livstid, liksom vilka sådana insatser kan förutses. Utgångssom punkten var de budgeteringsprinciper avseende 10- och ZO-års-åtgärder som tillämpas av allmännyttiga företag. Utifrån kalkyler över 10- och 20års-åtgärder bedömdes att tillväxten under 1980-talet skulle bli cirka 4% per år. Tillväxten skulle bli starkare under decenniets första del under än den andra. Sammantaget beräknades att reparations- och underhållskostnaderna skulle uppgå till knappt 14500 miljoner kronor år 1990. I samman-

hanget refererades även att statens industriverk bedömde att tillväxten skulle stanna vid cirka 2 % per år. De beräkningar som ledde till det högre tillväxttalet byggde på antagandet att underhållsåtgärder vidtas regelbundet i hela beståndet i allt väsentligt i överensstämmelse med det planeringsschema som används av allmännyttiga företag. Det anfördes att den faktiska utvecklingen inte direkt följt denna teori och att den beräknade reparationsvolymen kunde innebära en överskattning. Den senare bedömningen byggde på en beräkningsmodell konstruerad utifrån förutsättningen att kostnaderna för underhåll och reparationer enligt nationalräkenskaperna står i direkt relation till antalet bostäder är som 10 år och äldre, oavsett beståndets fördelning på hustyper, upplåtelseformer och åldersklasser. För utvecklingen fram till 1995 har de faktiska utgifterna för olika upplåtelseformer, hustyper och årgångar sökt uppskattas. Enligt dessa beräkningar kommer reparations- och underhållsverksamheten att uppgå till mellan 13500 och 16000 miljoner kronor år 1995. Kalkylerna vid ger handen att tillväxten för hela perioden 1980- 1995 skulle stanna vid mellan 1,6 och 3 % per år. Enligt beräkningarna har tillväxten tidigare överskattats samtidigt som nationalräkenskaperna allt att döma åtminstone delvis av inneburit en underskattning av de faktiska kostnaderna för reparationer och underhåll. Enligt de undersökningar av faktiska underhållsutgifter för företag och hushåll som utförts av SCB bostads- och hyresundersökningarna samt intäkts- och kostnadsundersökningarna börjar utgifterna någon tid efter det att en bostad färdigställts att stiga tämligen snabbt. Därefter följer en mer stabil kostnadsutveckling. För flerfamiljshus gäller att kostnaderna fortsätter att stiga än om mer långsamt i takt med att bostaden åldras. Detta mönster är lika för privatägda hus och för hus upplåtna med bostadsrätt. För allmännyttiga företag redovisas utgifter på annat sätt än efter byggnadsålder allt att döma men av är mönstret här detsamma. I en kalkyl grundad på att kostnader för så kallade 10- och 20-års-åtgärder är lika oavsett husets ålder kommer de yngre bostädernas bidrag till de samlade utgifterna att överskattas i förhållande till de verkliga utgifterna. För småhus gäller motsatsen. Medan kostnaderna för flerfamiljshus fortsätter att stiga i takt med att bostaden åldras minskar nämligen utgifterna i småhus något med stigande ålder efter den första fasen av snabb ökning. Det kanske inte helt bör uteslutas att skillnad i konstruktioner, exempelvis mellan plankväggar och tunna regelskal", utgör en viss del i förklaringen till det senare. Många äldre småhus ligger också i glesbygd med ett lågt kostnadsläge. Förklaringen torde dock i första hand att äldre småhus till stor del vara bebos av äldre personer. Dessa kan förutsättas ha något lägre standardkrav, en annan vårdkultur och tid för egeninsatser än Många mer yngre. äldre har också måttliga inkomster och många kan dessutom andra skäl av vara oförmögna att utföra reparationer och underhåll i önskvärd utsträckning. Undersökningar av byggnadsskador och eftersatt underhåll har också visat att det i beståndet av äldre småhus finns ett stort underhållsbehov M84: 10, SIB, Reparationsbehov i bostäder och lokaler.

Utöver att småhus och flerfamiljshus skiljer sig vad gäller utvecklingen av underhållsutgifter över tiden skiljer sig nivån på utgifterna. Kostnaderna per kvadratmeter är betydligt lägre i småhus än i flerfamiljshus till stor del beroende av att mycket av småhusunderhållet inte utförs av företag. Det är emellertid vanskligt att avgöra vilka kostnadsnivåer det är befogat att räkna med. För småhus gäller att de berörda undersökningarna är fåtaliga och att de gett tämligen olika resultat. De har utförts med flera års mellanrum. I nationalräkenskaperna har av allt att döma använts uppgifter från ett undersökningstillfälle som visade på större kostnader än vid andra tillfällen. För flerfamiljshus har uppgifter inhämtats från företag vid flera tillfällen och med mindre tidsmellanrum. Även dessa uppgifter visar tämligen stora variationer. Mer avgörande är emellertid att dessa frekventa undersökningar inte belyst de kostnader för underhåll som hushållen själva bestrider utöver "via hyran". Uppgifter om dessa kostnader är fåtaliga. De som finns pekar emellertid på att mer än en tredjedel av de samlade underhållskostnaderna i flerfamiljshus bestrids av hushållen. I bostadshus ägda av allmännyttiga företag 25 %, i privatägda 25 % och i bostadsrättslägenheter 71%. Egenutgifterna beaktas av allt att döma inte i nationalräkenskaperna. I prognoserna hänför sig cirka 60% av omslutningen till flerfamiljshus och återstoden till småhus och fritidshus. För det lägre alternativet har antagits att kostnaderna i flerfamiljshus i genomsnitt kommer att vara 53 kronor per kvadratmeter. Från en nivå om cirka 30 kronor då bostaden är 10 år gammal har kostnaderna uppskattats öka till cirka 60 kronor då bostaden är 60 år. För småhus har den genomsnittliga kostnaden antagits vara 22 kronor per kvadratmeter. Från en nivå om cirka 25 kronor då bostaden är 20 år gammal har den uppskattats minska till 20 kronor då bostaden är 60 år. Se tabell 3.22 och diagram 3.19 I det högre alternativet har motsvarande genomsnittskostnad antagits vara 58 respektive 25,5 kronor. I detta alternativ har förutsatts att en mer gynnsam inkomstutveckling kan innebära att eftersatt underhåll kommer att hämtas in" under en tioårsperiod. Allmänt gäller att inslaget av betalt arbete kommer att öka något i samband med att ett "ungt" bestånd av allmännyttigt ägda hus kommer att få större genomslag i underhållsverksamheten än tidigare. En stor osäkerhet i prognoserna, inte minst vad gäller utgifter för eftersatt underhåll, ligger i utvecklingen av andelen betalt arbete i småhussektorn. Det är inte uteslutet att ett generationsskifte" kommer att medföra att inslaget av betalt arbete kommer att öka och att kostnaderna därmed räknats för lågt i prognosen.

Tabell 3.22 Reparations-och underhållskostnader 1980och 1995 Mkr l980 1995 Flerfamiljshus 6 500 8 l50 Småhus 3 500 4 l50 Fritidshus 700 l l50

Kr/kvm Diagram 3.19. Reparations- och underhålls- -r kostnader per kvadratmeterför bostäder av olika ålder. Uppskattade 60 genomsnittsvärden ..

Flerfamiljshus

J G

Småhus

Bo stadens O i . 7 n g

0 20 40 so årdlder

3.6 Statsñnansiella restriktioner, återverkningar för

ñnansieringssystemet och andra följdändringar i bostadssubventionssystemet

3.6.1 Bakgrund

Vi har inte närmare berört de statsfinansiella effekter sammanhänger som med den huvudprognos som presenterats. En sådan analys, kompletterad med skilda alternativscenarier, presenteras i detta avsnitt. Bakgrunden till vårt resonemang är följande; när bostadskommittén tillsattes, uttalades att det förslag som kommittén skulle komma att lägga, inte ñck orsaka en ökad statsñnansiell belastning. Helst borde subventionerna minska i reala termer. I begreppet subventioner ingick tre skilda delar: bostadsbidrag, räntebidrag och de särskilda subventioner som sammanhänger med att ägare av småhus har rätt att göra gäldränteavdrag för de ränteutgifter som belastar småhuset. När direktiven skrevs i december 1982 rådde helt annorlunda maken roekonomisk situation än i dag. Räntenivån och inflationstakten hög, var varför bostadsministern befarade att dåvarande snabba stegringstakten för framför allt räntebidragen skulle fortsätta in på l990-talet. Det tedde sig därför naturligt att ställa kravet på kommittén att lägga förslag helst som minskade bostadssubventionerna i reala termer. Men då de bostadssociala

målsättningarna är viktiga, framhölls att en nedskärning i subventionsutgif-

terna i första hand skall beröra de generella subventionerna, medan de

selektiva stödformerna till och med kan få öka i omfattning.

I direktiven för vårt arbete framhålls vikten av att utreda konsekvenser-

för bostadssubventionerna. Det anges i våra direktiv att de statsfinanna siella konsekvenserna skall anges vid ett oförändrat regelsystem, givet det

prognosresultat vi kommer fram till när det gäller den framtida byggvoly-

Vi skall också skissera alternativa scenerier som innebär markanta men. minskningar i subventionsvolymen.

3.6.2 Nuvarande regelsystem: statsñnansiella effekter av ränte-

bidragen

Den framtida prognosticerade bostadsbyggnadsvolymen har redovisats i

den tidigare framställningen. Dessa data, tillsammans med data som be-

skriver bostadsbeståndets sammansättning och ekonomiska förhållanden,

kan insättas i befintlig modell för bostadsfmansieringssystemet.l en I modellen skall ränte- och inflationsantaganden införas. I basen för

dessa antaganden ligger räntan på riksobligationer med fem års löptid.

Denna antas i vårt huvudalternativ utvecklas enligt det mönster som be-

skrivs i tabell 3.23 nedan.

Tabell 3.23 Ränteantaganden i den statsñnansiella huvudprognosen

innehåller År på Botten- Bostads- Över- Modellen Ränta data historiska riks- låne- låne- kostnadsom proobligationer ränta ränta ränta duktionskostnader, antalsuppgifter, räntenilånetyper, 1986 8.5 9.3 9.5 14.0 våer, ränte- 1987 8.5 9.3 9.5 13.0 bindningstider m. m. Re- 1988 7.0 7.4 8.0 11.0 gelverket för det nuva- 1989 6.0 6.2 7.0 10.0 rande ñnansieringssystemet, inklusive de äldre lånetyper som överförts

till det nuvarande syste- 416.0 iégs

met, är inlagda i modellen. Den innehåller vidare en uppdelning av beståndet i hustyp, upplå- Det framgår tabellen att riksobligationsräntan successivt anpassas av telseform, ägarkategori nedåt till stabil nivå på procent. Det framgår också att den nu fria en sex och nybyggnad/- om- successivt tänkes krympa sina räntemarginaler mot bottenlånemarknaden sekbyggnad - totalt 20 riksobligationsräntan. Räntan på bostadslån antas på sikt ligga en procenttorer efter vissa sammanenhet över riksobligationsräntan. Överkostnadsräntan antas vidare på sikt slagningar. I modellen kan kapitalutgifter, sub- ligga fyra procentenheter över riksobligationsräntan. ventionsnivåer och skat- låga räntenivåerna kan motiveras på flera sätt. För det första förut- De teeffekter simuleras för den anledningsätter vi i detta alternativ en låg och stabil inflationstakt. Av skilda årgångar och för bör de nominella räntorna successivt justeras ner för att åstadkomma skilda sektorer i det stat- en belånade beståndet framtida realräntenivåer på 3 procent. För det andra har nu ett s. k. ligt ca fr.o.m. 1958. räntetak införts i räntebidragsreglerna, vilket bör dämpa räntenivåerna för Bearbetningar med bostadsobligationerna få ökande markdenna sektor. Slutligen antas en hjälp av modellen finns nadsandel i framtiden, vilket bör göra dessa mer likvida, varför placerarna redovisade i bl. a. Ekonodebatt 4/1986. antas kunna acceptera en lägre avkastning på dessa. misk nr

Inflationsantagandena styr de framtida nominella byggkostnaderna, och användes också vid diskontering. Mittårsindex 86-87 och framåt i termer av KPI antas öka med tre procentenheter per år, vilket är konsistent med det värde som användes i vårt arbete i övrigt. I diagram 3.20 nedan redovisas en prognos över de totala räntebidragen fram till och med år 1995. Värdena år 1981 och 1984 är hämtade från bostadskommitténs slutbetänkande, SOU 1986:5. Värdena dessförinnan kommer från prop. 1981/82: 100, bilaga 16 och 1983/84:100, bilaga 13. prop. Uppgifterna redovisas i löpande priser och i fasta priser omräknat till 1984 års prisnivå med hjälp av KPI.

4o4i1jarder kr Diagram 3.20 Räntebi-

dragen 1975-1984 och :Fasta priser en prøgnosfram till 1995. 11 V ---Lopande priser Prognosdelen markeras med streckade linjer. Q Småhusensdel l av ränte- 10 x ,ø bidragen med v anges x skuggatfält. 1984 års 9 ,, prisnivå. x v 8 ..

7 n-

s .

5 -4-

4 i

3 .-

2 t / Räntebidrag till / småhus med ägandel -1- / rätt ///

: 4 a e e

7a l 7a 7a so 82

75 85 95

Det framgår mycket tydligt av diagrammet att räntebidragen minskar snabbt både i reala och nominella termer under prognosperioden. Detta är naturligtvis i huvudsak en effekt av antaganden låg framtida ränteom en nivå. Antagandet om låg inflationstakt verkar i motsatt riktning, den men effekten är betydligt svagare. Orsaken till att räntebidragen inte omedelbart minskar till den låga nivån uppnås 1990-1995 är bottenlånen som att konverteras gradvis från en tidigare högre räntenivå. Efter fem år är alla lån konverterade till den lägre räntenivån. Därefter sker en viss ökring av räntebidragen, både i nominella och reala termer. Det beror på att den prognosticerade ökningen i produktionsvolym får nu sitt synliga genoánslag i en räntebidragsökning. Under perioden 1985- 1990 överñyglades denna effekt av ränteminskningseffekten.

I diagrammet också den del av räntebidragen som tillfaller småhuanges med äganderätt ny- och ombyggnad. Som synes minskar andelen sen räntbidrag till småhus drastiskt över perioden. Det är en följd av dels minskad småhusandel i produktionen, dels fmansieringssystemets konstmktion. Ränteuppräkningen startar vid 2.15-2.6 procent för hyresrätt/ äganderätt, medan den startar vid 4.8 procent för småhus med äganderätt. Eftersom räntenivån på lång sikt är ca 6 procent, och upptrappningstakten är 0.5 procentenheter år i småhusen 0.25 procentenheter i ñerbostadsper husen avvecklas de initialt små subventionerna ca tre år. I diagram 3.21 redovisas en känslighetsanalys av huvudalternativet. Förutsättningen är att räntenivån på bottenlån, bostadslån och överkostnad bibehålls på 1987 års nivå enligt huvudalternativet under hela prognosperioden. I diagrammet redovisas utfallet realt och nominellt. För jämförelsens skull redovisas också utfallet av huvudalternativet med dess låga räntenivå, Bilden blir helt annorlunda. Den relativt sett högre räntenivån under nu delen prognosperioden resulterar i en kraftigt förhöjd subvensenare av tionsnivå. Det framgår diagrammet att räntebidragen i nominella tal år av 1995 19 miljarder jämföra med knappt 10 miljarder i lågräntealär ca - att ternativet. I fasta priser ökar räntebidragen år 1995 från ca 6.6 miljarder till nära 13 miljarder kronor. Ett markant trendbrott inträffar således: utvecklingen mot lägre reala räntebidrag förbyts i en kraftig ökning. Som ytterligare jämförelse redovisas tabell hämtad från den tidigaen en åberopade artikeln i Ekonomisk debatt tabell 3.24 nedan. Av tabellen re framgår mycket tydligt den inverkan som räntenivå, inflationstakt och produktionsvolym i kombination får på det framtida räntebidragets storlek.

Tabell 3.24 Räntebidrag i miljarder kronor år 2000 i 1984 års prisnivå vid olika räntenivå, innationstakt och produktionsvolym. Siffervärdena på rad 1 för varje räntenivå svarar mot en produktionsvolym som ligger kvar 1984 års nivå. Siffervärdena på rad 2 svarar mot en 20-procentig minskning respektiveökning av produktionsvolymen, jämfört med 1984 års nivå

Räntenivå Inñationstakt %

% 4 6 8 10 12

7 4,3 4,0 3,8 3,5 3,3 3,5 5,2 3,2 4,8 3,0 4,5 2,8 4,2 2,6 4,0 ,

19,4 28,0 17,1 24,9 15,3 22,3 13,8 20,2 12,4 18,4 Källa: Egna beräkningar.

Sammanfattningsvis resulterar i prognosen att räntebidragen minskar ca fyra miljarder i reala termer mellan åren 1984 och 1995. I nominella termer minskar bidragen med mindre än en miljard. Av känslighetsanalysen framgår att utfallet är starkt beroende av de ränteantaganden som görs. Om inte räntan sjunker till den låga nivå i huvudalternativet kommer som anges inte heller den prognosticerade sänkta räntebidragsnivån till stånd.

Miljarder kr Diagram 3.21 Rântebi- / H2 dragen 1975-1984 och en prognoirfram till 1995. Prognoxdelen markeras 1- Fasta priser , med srreckade linjer. Löpande priser / HI :Huvudalternariitet H2: 1987års räntenivå för resterande prognosperiod. 1984års prisnivå.

3.6.3 Nuvarande regelsystem: statsñnansiella effekter av skatteavdragen

Enligt uträkningar utförda i bostadskommittén medför avdragsrätten för på miljarder kronor år 1984. Skatsmåhusägarna en skatteminskning 11.5 teeffekten har realt sett ökat i betydelse över åren. Undantag är utvecklingen under 1983 och 1984, då en viss real minskning inträffade sanno- likt följd minskat småhusbyggande i kombination med margisom en av nalskattesänkningar. Utvecklingen 1975 -1984 presenteras i diagram 3.22 nedan. Uppgifterna hämtas från bostadskommitténs slutbetänkande, SOU 1986:5 och från prop. 1981/82: 100, bilaga 16 samt prop. 1983/84: 100, bilaga 13. Uppgifterna redovisas i löpande priser och fasta priser omräknade till 1984 års prisnivå med hjälp av KPI.

Diagram 3.22 Skatte- AA Miljarder kr Fasta priser minskning för ägare av egnahem. Utvecklingen ..Löpande priser 13 .- 1975-1984 för hela beståndet och en prognos 12 q fram till 1995för det statsbelånade beståndet. ll Prognosdelen markeras ... med streckade linjer. H1 Huvudalternativet lO - H21987 års räntenivå för resterande prognos- 9 period. 1984 års prisnivå. 8 .. -,-/ H2 7

; v;

§§ ø""hs-- 6 §.--,- H1 Q 5 .á 5 , H2 -s -Q ä 4 Hl

2 q

l ..

4 á 2 : 2 - - 2 c - än

714 76 I 78 80 l

82 84 86 88 90 92 94 75 95

Med hjälp den nämnda simuleringsmodellen för finansieringsav ovan kan skatteeffekten för egnahemsägare grovt uppskattas för perisystemet, oden fram till 1995. Det är då viktigt att påpeka att effekterna enbart berör den statligt belånade produktionen fr.o. m. 1958. Modellen tar heller hänsyn till den eventuella refmansiering som kan tänkas ske i detta bestånd. I diagram 3.22 återges den prognosticerade utvecklingen i fasta och löpande priser.

Det framgår av diagrammet att skatteeffekten blir allt mindre i det statsbelånade beståndet, om man mäter i fasta priser. Minskningen är ca 2.5 miljarder kronor för prognosåret 1995. I löpande priser är minskningen ca en halv miljard kronor. Skatteeffektens förändring är en följd den antagna minskningen i av småhusbyggande. Men den är framför allt en följd av de minskade räntenivåerna, vilket får genomslagskraft i samband med successiva konverteringar. Det är mycket vanskligt att göra en prognos för den totala skatteeffektens utveckling över prognosperioden. Den beror bl. på räntenivåerna a. på andrahandsmarknaden, omsättningshastigheter och prisnivåerna på småhusmarknaden. Med de antaganden vi allmänt gör ett efterfrågeanom passat byggande av småhus, bör det ändå rimligt att anta att de vara successivt sjunkande räntenivåerna kommer att leda till minskad total en skatteeffekt. I reala termer bör skatteminskningen överslagsmässigt sjunka från nivån 11.5 miljarder 1984 till ca 8 miljarder år 1995. Denna mycket tentativa prognos bygger på konstanta belåningsandelar och räntesänkningar som är proportionell mot den räntesänkning som antas inträffa för riksobligationerna. I diagram 3.22 anges också utfallet av den tidigare nämnda känslighetsanalysen. Utgångspunkten är räntenivåer bibehålls på 1987 års nivå som under resterande prognosperiod. Av diagrammet framgår att ökande räntor åstadkommer en ökad skatteeffekt i nominella tal. I reala tal minskar fortfarande skatteeffekten. Genomslaget av ökade räntor blir inte lika tydligt i detta fall, jämfört med den tidigare räntebidragsprognosen. Sammanfattningsvis resulterar prognosen i att skatteeffekten blir allt mindre. Den minskar ca 2.7 miljarder kronor i reala termer mellan åren 1984 och 1995. I nominella termer minskar effekten med knappt miljard en kronor. Av känslighetsanalysen framgår att utfallet även här är beroende av de ränteantaganden som görs. Ränteberoendet är dock i detta svagare fall.

3.6.4 Mot en subventionsfri ordning: alternativt scenarium

ett

Vår huvudprognos för det framtida byggandet inom bostadssektorn resulterar i minskade generella subventioner. I fasta priser minskar subventionerna med ca 7.5 miljarder kronor från 22 miljarder år 1984 till ca 14.5 miljarder år 1995.

Antag nu att man successivt vill vrida bostadspolitiken mot en subventionsfri ordning på bostadsmarknaden. Hur skall då förfara, och vilka man effekter i övrigt kommer detta att leda till Observera att vi tills vi- En strategi framträder om man betraktar de paritetsförhållanden dare lämnar de riktade som följer vår På subventionema utanför av huvudprognos. grund av att inflationstakten antas vara så prognosen bostadsbilåg som 3 procent, samtidigt den nuvarande uppräkningstakten i de som drag. Fastighetsskatten garanterade räntorna bibehålls, kommer situation med omvänd paritet också en lämnas utanför. Vi att uppstå. Dvs. kapitalutgiften i nybyggda hus kommer att bli lägre än i utgår från att den reala hus är några år gamla. storleken på dessabidrag som resp. skatter behåller sitt Situationen framgår klart av diagram 3.23 och 3.24, där paritetsförhålreala värde över perilandena för nybyggda allmännyttiga flerbostadshus och nybyggda privat- oden.

5 Långtidsurredning. Bilaga 8.56

ägda småhus beskrivs för prognosåren 1985, 1990 och 1995. För småhusens del redovisas kapitalutgifter efter skatt. En motsvarande jämförelse görs i diagram 3.25 och 3.26 för ombyggda allmännyttiga flerbostadshus och ombyggda privatägda småhus.

Diagram 3.23 Kapitalut- I Kr per kvm gifter kronor i per kvadratmeter nybyggda all- i männyttiga flerbostadshus, efter färdigställningsår. Redovisning för 250år 1985och prognosåren 1990och 1995.1984 års prisnivå. Källa: egna beräkningar.

200.

90 95 150 85

85 90 95 50

ff.

g å 4 :Färdiglstäälningsár

v v v I 58 62 66 70 74 78 82 86 90 9495

Der kvm Diagram 3.24 Kapitalub gifter kronor i per kvadratmeter nybyggda i småhus med äganderätt efter skatt, efterfärdigstállningsår. Redovisning för år 1985och prognosåren 1990och 1995.1984 års prisnivå. Källa: egna beräkningar.

5 O..

Färdigstäleningsár v T 7h 78 82 86 90 94 95

Diagram 3.25 Kapitalut-

r

Kr per kvm gifter kronor i per kvadratmeter ombyggda i allmännyttiga flerbostadshus, efter färdigställningsår. Redo- 250 visning för år 1985och prognosåren 1990och 1995.1984 års prisnivå. Källa: egna beräkningar.

200 .

l 50

10° 85 90 95

504-

95 85 90

Färdigställningsår vvvv r 7 58 62 se 70 7a 7a 82 se 90

Å Kr per kw" Diagram 3.26 Kapitalutgifter kronor i per kvadratmeter i ombyggda småhus med äganderätt efter skatt, efterfärdigställningsår. Redovis- 2 50 ning för år 1985och prognosåren 1990och 1995.1984 års prisnivå. Källa: egna beräkningar.

l 50 q

85 90 95

l 00 85

90 50 95

J

Färdigstälgningsâr g 58 62 66 70 74 78 82 90 94 95

Problemet med omvänd paritet ökar över tiden, och berör successivt allt fler nybyggda lägenheter. En tänkbar lösning, som samtidigt uppfyller kravet på minskade statsñnansiella utgifter, är en kombination av sänkt räntetak och minskad uppräkningstakt. Med räntetak menas i detta sammanhang den räntenivå som godkännes av lånemyndigheten vid beräkning av räntebidrag. Om denna nivå sänkes och marknadsräntan inte påver- kas detta kommer hushållen att få betala överskjutande ränta genom fullt ut. Antag att målet är att minska de reala räntebidragen och skatteminskningen genom Skatteavdragen är 1995 med ca 40 procent. Det är vår egen tolkning av våra direktiv, som anger att vi i ett alternativt scenarium skall utgå från en väsentlig minskning i de generella subventionerna. På vår lösning ställer vi också kravet att paritetsförhållandena skall återställas samtidigt som neutraliteten mellan upplåtelseformerna skall bibehållas. Den kombination av regler som nöjaktigt uppfyller dessa mål och restriktioner är följande: Sänkt uppräkningstakt för de garanterade räntorna i hyresrätt och bostadsrätt från 0.25 till 0.15 procentenheter respektive 0.5 och 0.25 procentenheter i äganderättssektorn. Sänkt räntetak med två procentenheter i alla upplåtelseformer, både för beståndet och i nyproduktionen. Undantag är beståndet av småhus med äganderätt, där räntetaket sänks med tre procentenheter. Sänkt marginalskatt för småhusägarnas gäldränteavdrag från nuvarande ca 50 procent till 30 procent. Med dessa förändrade regler kommer räntebidragen i reala termer år 1995 att sjunka från prognosticerade 6,6 miljarder till 3,9 miljarder. Skatteminskningen sjunker för samma prognosår från 4,1 miljarder till 2,5 miljarder. Utvecklingen redovisas i diagram 3.27 och 3.28 nedan. I diagrammen är utfallet av vårt huvudalternativ inlagt som en jämförelse. Resulterande fördelning av kapitalutgifter för olika årgångar av allmännyttig nyproduktion av flerbostadshus visas i diagram 3.29. För enkelhetens skull redovisas enbart åren 1985 och 1995. Som tidigare redovisas enbart reala kapitalutgifter. Utfallet av vårt huvudalternativ är inritat i diagrammet för jämförelsens skull. Effekterna blir likartade för övriga kategorier på bostadsmarknaden. Subventionsindragningen leder således till kraftigt ökade kapitalutgifter i reala termer. Denna ökning kan grovt översättas i en årlig ökning i bostadsutgifter, som sedan återförs till efterfrågemodellen. Vi antar då att ombyggnadsproduktionen inte påverkas, utan hela effekten berör nyproduktionen av lägenheter. Överslagsmässigt resulterar vårt alternativscenarium i de reala boatt stadsutgifterna ökar med 1,5 procent per år. En bearbetning med vår efterfrågemodell resulterar i en genomsnittligt minskad nyproduktion för perioden 1986 till 1995 med ca 32 procent. De inbesparingar i räntebidrag och skatteavdrag som detta leder till i fasta priser är förhållandevis blygsamt. Räntebidragen minskar från 3,9 miljarder kronor till 3 miljarder ca under prognosåret 1995. Skatteavdragen minskar från 2,5 miljarder kronor till ca 2,3 miljarder. Dessa reviderade uppgifter redovisas i diagrammen 3.27 och 3.28.

"iljarder kr Diagram 3.27 Räntebidragen 1975-1984 och en prognos fram till 1995. U " Prognosdelen markeras med streckade linjer. 10" 1984 års prisnivå.

9 ...

s ..

7 n 95 §5; Huvudalternat1v . 5 .

5 ...

a 1 s ,- - --I-lternativ scenarium 3 . Alternativ scenariurn medantalskorrigering 2 ..

l 4.

7al7s + : c a : ; e : : + 9a e 7 AR 78 ao sz en es se 90 92 75 95

,miljarder kr Diagram 3.28 Skatteminskningför ägare av egnahem. Utvecklingen 13 1975-1984 och en pro- ... gnos fram till 1995 för det statsbelânade beståndet. 12- Prognosdelen markeras 11 med streckade linjer. 1984 års prisnivå. 10-

9 ..

s .

7 ..

6 -

5 .

.Huvudalternativ - 3 v. - °L1°°°--.;.,51ternativ scenarium 2 Alternativ scenarium -. medantalskorrigering 1

...:::.-;::-IMR

7a az 8a se se 90 92 9a 75 95

Diagram 3.29 Kapitalut- Kr per kvm gifter kronor i per kvadratmeter i nybyggda allmännyttiga flerbostadshus efter färdigställningsår. Redovisningför år 1985och I 995 250- 1 huvudalternativ, 2 alternativscenarium 1984års prisnivå. Källa: egna beräkningar

15D

50 -

Färdigstäilningsár

| -F u u v å 58 70 - a-r 74 7a 82 se 90 94 95

I tabell 3.25 nedan sammanfattas i fasta och löpande priser räntebidrag och skatteeffekt enligt våra olika alternativ.

Tabell 3.25 Sammanfattning av huvudalternativ och alternativscenarium åren för 1984och 1995 Prognosi fasta priser 1984Lp och löpandepriser Lp, miljoner kronor, avrundade värden

Räntebidrag Skatteminskning statsbelånat bestånd

1984 1995 1995 1984 1995 1995 f-P LP fp LP

Huvud- 10500 6 600 9 800 6 700 4 100 6 000 alternativ Alternativscenarium 10500 3900 5 700 6 700 2 500 3600 Dito korrigerat för volymeffekter 10500 3050 4 500 6 700 2 300 3400

3.7 Bostadsbidrag och bostadssociala konsekvenser

Vårt huvudalternativ resulterar i att de generella subventionerna minskar från ca 17 miljarder år 1984 till 10,5 miljarder år ca 1995 i fasta priser. Denna minskning blir än större om förändrade skatteeffekter i icke statsbelånat småhusbestånd inkluderas i analysen. Som framgår av diagram 3.29 ökar kapitalutgifterna framför allt i det tillkommande beståndet. I det äldre beståndet minskar kapitalutgifterna i reala termer. Eftersom vi inte i detalj känner till hur dessa förändrade kapitalutgifter kommer att överföras i ändrade boendekostnader i olika delar bestånav det, är det svårt att uttala sig de bostadssociala konsekvenserna. om Vi kan däremot dra slutsatsen att den samlade effekten kapitalutgiftsav förändringarna bör verka tämligen neutralt på bostadsbidragens framtida omfattning. Den nuvarande nivån 6,9 miljarder för 1984 kan hållas relativt konstant i framtiden. En viss uppräkning kan bli nödvändig förslaom get i proposition 86/87: 48 om bostadspolitiken bl. den höjda övre om a. hyresgränsen införes. Om i stället vårt alternativscenarium införes leder det till att bostadsutgifterna ökar realt med drygt 15 procent. Det bör leda till påtaglig en ökning av bostadsbidragens samlade storlek. Hur denna ökning blir stor är osäkert, eftersom det beror på vem som drabbas, vilka boendeutgifter de har, och på hur de övre hyresgränserna till inflationsutvecklingen anpassas och de stigande bostadsutgifterna. Underlag saknas för närvarande för en sådan bedömning. Vi får nöja oss med att konstatera att del den en av statsfmansiella besparingen förtas ökad utgift för bostadsbidragen. av en Vi vill också påpeka att bostadssociala skäl talar för sådan ökning att en bör komma till stånd, vilket också står i samklang med bostadsministerns uttalanden i direktiven till bostadskommittén.

4 Övrig byggnads- och anläggnings-

verksamhet

4.1 Inledning

Byggandet av annat än bostäder uppgick 1984 till 34 000 Mkr. Volymca uppgifterna avser här genomgående 1980 års priser. Reparationerna uppgick till ca 12000 Mkr. Utvecklingen sedan mitten 1960-talet visas i av diagram 4.1

Miljarder Diagram 4.1 Utvecklingkronor en av investeringar och reparationer inom övrig 40-1 byggnads- och anläggningsverksamhet 1963- 84 Investeringar 30

20-

.-"- Reparationer m ,,._./

z

u I I I u 1965 1970 1975 1980 1985 År

Av diagrammet framgår att byggandet ökade kraftigt under periodens början och nådde en topp 1972 på ca 38000 Mkr. Därefter har volymen med vissa undantag minskat från år till år fram till 1983. Reparationerna har däremot ökat kontinuerligt under hela perioden. Under de ca 10 åren med minskat byggande har de totala materiella investeringarna exklusive bostäder minskat som andel av BNP från 15- 16% 1963-74 till ca 14% 1984. Samtidigt har byggandets andel av de materiella investeringarna minskat från ca 55 % till ca 45 %. Utvecklingen framgår av diagram 4.2. Det är viktigt att observera att här endast behandlas materiella investeringar. Att dessa minskat relativt sett innebär inte nödvändigtvis en motsvarande minskning av de totala investeringarna. Samtidigt bedöms nämligen s. k. immateriella investeringar i forskning, utveckling och marknadsföring ha ökat betydligt. Som investeringsbe-

Diagram 4.2 Utveckling av materiella investeringsom andel BNP 60-1 ar av och byggandets andel därav. 50- Byggandets andel 40"

20- .._.._.-:-_§/__/.. . °-/.°-"- Investeri ngskvot 10"

I l I l 7 1965 1970 1975 1980 1985 År

grepp är dessa insatser mindre väl definierade och systematisk statistik saknas ännu. Byggnads- och anläggningsinvesteringarna fördelade sig 1984 på olika sektorer enligt tabell 4.1.

Tabell 4.1 Byggnads-och anläggningsinvesteringarnasfördelning på olika sektorer 1984 Mkr % Byggnader

Anläggningar

När det gäller prognoser av byggandets framtida kvantitativa utveckling ska man ha i minnet att byggandet primärt sker för att möta olika samhällssektorers efterfrågan på byggnads- och anläggningskapital. Byggandet ska dels tillgodose en förändrad efterfrågan, dels ersätta förslitet äldre kapital. Eftersom varje års byggande endast motsvarar någon procents förändring av den befintliga stocken så får redan mycket små förändringar i efterfrågan på byggnadskapital stora effekter på efterfrågan på byggande. Den förändrade efterfrågan på byggnadskapital från någon viss samhällssektor kan följa av en allmän expansion av verksamheten, införandet av ny teknik inom sektorn eller regionala omflyttningar. Den efterfrågade stocken är alltid något elastisk genom möjligheterna till olika intensivt

utnyttjande. Behovet av nybyggande under en viss period kan också till viss del ersättas med reparation och underhåll av de befintliga byggnaderna. De svängningar i efterfrågan på byggande som detta ger upphov till föranleder tidvis olika statliga åtgärder för att utjämna verksamheten och bidra till effektivare utnyttjande av byggsektorns produktionskapacitet. Prognoser av det framtida byggandet blir mot denna bakgrund svåra att göra med större grad av precision. De måste baseras på kunskaper dels om sambandet mellan verksamhetsvolym och behovet av byggnads- och anläggningskapital inom olika samhällssektorer, dels om sambandet mellan detta behov och investeringsverksamhetens beroende av sådana ekonomiska faktorer som vinst- och kapitalkostnadsläge. Vidare krävs information om offentliga insatser för att stimulera eller begränsa investeringsverksamheten under olika perioder. Sist men inte minst krävs för längre prognosperioder information om utvecklingen av de faktorer påverkar som aktiviteten inom olika sektorer och därmed indirekt dessas efterfrågan på byggnadskapital. Varje långsiktig prognos för byggandet måste därmed ytterst bygga på antaganden eller prognoser rörande utvecklingen av centrala ekonomiska variabler och den politik som förs i fråga om byggandet. De prognoser rörande byggandet som diskuteras i följande avsnitt byggeri huvudsak dels på de uppskattningar av bl. a. investeringsutvecklingen som görs inom samtidigt med denna studie pågående studier av andra samhällssektorer, dels på tidigare iakttagna samband mellan byggande och allmän investeringsutveckling. I vissa fall har därtill gjorts särskilda skattningar med hjälp av regressionsmodeller som utgör modifieringar de av modeller som tidigare utvecklats av SIND SIND 1982: 4 Prognossystcm för byggandet. De nu använda modellerna är enkla tillämpningar den av s. stock-adjustment"-modellen. Se ex. Kanis, Demand for Factors of Production. I huvudsak innebär de en samtidig skattning av sambandet mellan verksamhetsvolym och önskvärt byggnadsbestånd inom viss en sektor och den hastighet varmed anpassningen sker när det uppstått en skillnad mellan önskvärt och faktiskt bestånd. Skattningarna har skett med vanlig regressionsanalys av uppgifter från nationalräkenskaperna för perioden 1963-84. En allvarlig svårighet med denna metod är bristen på relevanta uppgifter om beståndet. Som approximation har valts de totala byggnadsinvesteringarna under de senaste l0-, 15- eller 20-årsperioderna. De faktiska bestånden innehåller i varierande grad byggnader väsentligt av högre ålder, men dels har byggnadsverksamheten varit mycket stor under perioden, varför bestånden kvantitativt torde domineras detta, dels är av den modernare bebyggelsen rimligen bättre anpassad till verksamheternas efterfrågan och därmed mera representativ för beståndets aktuella värde. Analyserna baseras enbart på reala och inte på några finansiella variabler, vilket naturligtvis också är en svaghet, dock bör ha mindre som betydelse med hänsyn till den relativt långa prognosperioden. I några av de skattade funktioner, som utnyttjats vid bedömningen av byggandets utveckling, ingår centrala makroekonomiska variabler bland de oberoende variablerna. I dessa fall har schablonmässiga antaganden om dessas storlek införts. Dessutom utnyttjas de tidigare i denna bilaga redovisade prognoserna för bostadsbyggandet. I följande avsnitt redovisas tidigare utveckling och prognoser fram till

1995 i första hand uppdelade på huvudkategorierna byggnader och anläggningar. Indelningen har gjorts schablonmässigt så att investeringarna inom varje sektor i nationalräkenskaperna förts till endera kategorin. I vardera kategorin behandlas dels investeringarna inom ett antal delsektorer dels de totala reparationerna. Någon uppdelning i ny- och ombyggnad har med tillgängligt dataunderlag inte bedömts möjligt att göra med någon meningsfull grad av precision.

4.2 Övrigt husbyggande

4.2.1 Näringslivets byggande

Till denna sektor hänförs även statliga och kommunala företag och affärsverk. Utanför ligger endast statliga och kommunala myndigheter och förvaltningar. Sektorns totala byggnadsinvesteringar uppgick 1984 till ca 11 100 Mkr. De kan grovt delas i de fem delsektorer som redovisas i tabell 4.2.

Tabell 4.2 Byggandet 1984inom olika sektorer av näringslivet.

Investeringarna ökade mellan 1963 och 1975 från ca 10000 Mkr per år till 13500 Mkr, varefter de fallit med genomsnittligt ca 2% per år till ca ca ll 000 Mkr 1984. Utvecklingen inom de olika delsektorerna har inte skett parallellt, vilket framgår av diagram 4.3. Den olika utvecklingen inom skilda sektorer kan till en viss del bero på att del slag av byggnadsinvesteringar bytt sektorstillhörighet under en perioden. Ett ökat tjänsteinnehåll i industriproduktionen liksom ett ökat kommunalt engagemang i byggande av industrilokaler för uthyrning kan ex. ha bidragit till minskningen i industrins byggande och ökningen av det inom sektorn privata tjänster.

Tidigare utveckling

Industrins byggande har under de senaste 20 åren varierat betydligt som framgår diagram 4.3. Från att i slutet 1960-talet ha legat på ca 5000 av av Mkr år ökade det till drygt 7 000 Mkr 1975. Därefter har det fallit till ca per 2500 Mkr 1983 för att sedan åter öka de senaste åren. Av den stora nedgången 50% mellan 1975 och 1984 faller mer än hälften på tre delbranscher som dels hade relativt stor andel byggande i sina totala materiella investeringar dels haft en mycket svag allmän investeringsutveckling.

Miljarder Diagram 4.3 Utvecklingkronor en av byggandet inom 15- totalt olika sektorer inom nä- -ur Näringslivet ringslivet. oø00oo0J 0 oo p uz- Handel övriga tjänster /° Jord- och skogsbruk ----- "c/ / Byggnadsindustri r ----- 10 ° " : ..; V . 5/

.._.

s .J-I'__- ___________ r I I r I 1963 1965 1970 1975 1980 1985 År

Det gäller gruvor, järn-, stål- och metallverk samt varvsindustrin. Tillsammans svarade de 1975 för nästan 30% av industrins byggande och ca 20% av de totala investeringarna. 1984 var deras andelar betydligt mindre än 10% i båda avseendena. Byggandet inom dessa delbranscher minskade med ca 90%. Inom övriga delar av industrin var minskningen ca 35 %. De delbranscher som 1984 svarade för merparten av byggandet var verkstadsindustrin med ca 40%, pappers- och massaindustrin med ca 13 %, samt trävaru- och kemisk industri med vardera knappt 10%. De totala materiella investeringarna visar liknande svängningar men nivån har sedan slutet av 60-talet stigit något. Investeringskvoten kvoten mellan materiella investeringar och förädlingsvärde har sedan mitten av 1960-talet minskat från ca 16 till ca 13 %. Samtidigt har dock investeringari FoU och marknadsföring ökat. Intresset för detta slags s. immateriella investeringar har hittills varit mindre än för de materiella och systematisk statistik saknas. Enligt vissa studier IUI, Att rätt värdera 90-talet, G. Eriksson, Företagens immateriella investeringar, och SCB, Provundersökning avseende immateriella investeringar utgör dessa en väsentlig och ökande del av företagens investeringar. Enligt SCBs studie utgjorde de 1985 ca 35 % i ett urval av företag som tillsammans svarar för 35 % av hela sektorns samtliga materiella investeringar. Det föreligger dock stora problem att avgränsa detta slags investeringar från kostnader för den löpande verksamheten varför skattningarna troligen är rätt osäkra. Den antydda storleken innebär emellertid att en investeringskvot som inkluderar de immateriella investeringarna inte behöver ha fallit. Byggandets andel av de materiella investeringarna har successivt minskat de senaste 10 åren. Från att fram till mitten av 1970-talet ha minskat relativt långsamt till ca 30 % har den fram till 1984 fallit till ca 20 %. I någon

mån kan detta förklaras av det minskade byggandet i de tre tidigare nämnda delbranscherna, men även inom enskilda delbranscher kan en klar nedgång iakttagas. Ser man närmare på andelens utveckling kan man finna dels att den trendmässigt minskat, dels att den är relativt högre under år med stora totala investeringar. Det första förhållandet torde vara uttryck för att byggnadsinvesteringarna allmänt får minskad betydelse inom sektorn, det andra för att stora investeringar hänger samman med kapacitetsutbyggnader i större skala vilket kräver mer lokaler, medan man under år med lägre investeringsaktivitet huvudsakligen investerar i maskiner. Handelns byggande har sedan mitten av 1960-talet sjunkit från ca 2200 Mkr per år till ca 1700 Mkr 1984. Svängningarna kring den nedåtgående trenden har varit relativt kraftiga som framgår av diagram 4.3. Under samma period har, med än större variationer mellan olika år, de totala materiella investeringarna legat på ungefär oförändrad nivå, knappt 5 000 Mkr. Byggandets andel har därmed sjunkit från ca 50 till ca 30% per år. Något signifikativt samband mellan investeringsvolym och byggandets andel som när det gäller industrins byggande kan inte iakttas. Utvecklingen av byggandet under perioden 1963-84 kan väl "förklaras" av en modell baserad på antagandena att värdet av den befintliga byggnadsstocken är proportionell mot de 10 senaste årens sammanlagda byggande och att efterfrågan på byggnadskapital bestäms av de senaste 6 årens utveckling av den privata konsumtionen. Resultatet redovisas i tabell 4.3.

Tabell 4.3 Skattning av handelnsbyggande1963-84 Konstant Bestånd Priv.kons. D-W

Byggande 2488 -0,0525 0,80 1,3

Samtliga koefficienter är signifikanta på l % nivån. Bestånd de senaste 10 årens byggandei Mkr. Priv.kons. årets samt de senaste fem årens privata konsumtion i Mkr. För att inte alltför mycket reducera antalet frihetsgrader har använts s. k, Almon-lag med linjärt sambandmellan inverkan av de sex årens konsumtionsvolymer. Koefñcienterna för de olika årens privata konsumtion är 0,00798,0,00478,0,00l56, -0,00l63, 0,00483 och -0,00804.

Till sektorn övriga privata tjänster hänförs förutom nationalräkenskapernas övriga tjänster, även annan fastighetsförvaltning än bostäder samt byggande inom sektorn restaurant- och hotellrörelse. Av dessa utgör annan fastighetsförvaltning den dominerande delen med ca 75 %. I sektorn ingår även statliga och kommunala företag. Byggandet inom denna sektor har till skillnad mot de tidigare diskuterade med kortare avbrott ökat hela perioden sedan 1960-talets mitt från ca 2 000 Mkr per år till ca 3 600 Mkr 1984. De totala materiella investeringarna inom sektorn har ökat än snabbare varför byggandets andel ändå minskat från ca 60% till knappt 40%. Investeringsutvecklingen speglar tjänstesektorns ökade betydelse inom ekonomin. Det är här inte bara frågan om ett ökat inslag av tjänster i den privata konsumtionen utan även om ett ökat tjänsteinnehåll i tillverkningsindustrins produktion. Den senare delen har

behandlats i IUIs "Att rätt värdera 90-talet". Några förklaringar till detta kan vara att industrins produkter blivit mer komplicerade än tidigare och därmed kräver ökade insatser av marknadsföring och information till konsumenterna, dels att industriföretagen i ökad utsträckning samverkar i stora projekt, speciellt internationella sådana. Detta kräver tjänsteinsatser. Enligt den nämnda studien har tillverkningsindustrins inköp av tjänster som andel av dess totala produktionsvårde ökat betydligt mellan 1975 och 1982. I ett försök att modellmässigt förklara utvecklingen av sektorns byggande har antagits att dess efterfrågan på byggnadskapital beror på utvecklingen av privat konsumtion och export. Följande skattning har därvid gjorts för perioden 1963-84.

Tabell 4.4 Skattning av byggandetinom sektorn övriga privata tjänster" 1963-84 Konstant Bestånd Export Priv.kons. D-W

B -2 483 -0,l396 0,0296 0,02l3 0,83 1,33

statistiskt signifikant på 5 % nivån statistiskt signifikant på 1% nivån Bestånd de senaste 10 årens byggande Mkr. i Export årets export i Mkr. Priv.kons. årets privata konsumtion i Mkr.

Övrigt byggande inom näringslivet utgörs av det inom jord- och skogsbruk, som 1984 uppgick till ca 1 800 Mkr, och av investeringar inom byggnadsindustrin, som i fråga om byggnader uppgick till knappt 500 Mkr. Utvecklingen de senaste decennierna framgår av diagram 4.3. Byggandets andel av investeringarna har under senare år legat relativt konstant på nivåerna 40 % och 25 %.

Näringslivets husbyggande 1984- 1995

Sektorstudier för industrin tyder på en genomsnittlig ökningstakt i investeringarna på 4,5-5% per år under perioden. Delbranscher med speciellt hög ökningstakt är framför allt grafisk industri, kemisk industri, jord- och stenindustri samt järn-, stål- och metallverk. Av dessa hör endast den kemiska industrin till dem med riktigt stor byggnadsvolym. Andra sektorer där ett mera omfattande byggande förutses är fortfarande Verkstadsindustrin som helt dominerar, trävaru- samt pappers- och massaindustri. Den relativt kraftiga ökningen av investeringarna innebär, om det tidigare mönstret följs, att den högre investeringsnivån medför sådana ökningar i byggnadsandelen att detta kompenserar den nedåtgående trenden. Genomsnittet för perioden skulle därmed bli detsamma som 1984, dvs. ca 20%. Byggnadsinvesteringarna skulle då öka till 5 500-6000 Mkr fram till 1995, vilket innebär 4-5 % per år. Skulle den allmänna investeringsutvecklingen avvika negativt från den nu prognosticerade så skulle avvikelserna för byggnadsinvesteringarnas del bli än större. Sålunda skulle en allmän Ökningstakt på 3% innebära att byggandet ökar med 2% till 4200 Mkr ca

6 Långtidsutredning. Bilaga 8.56

1995, medan en allmän ökningstakt på 6,5% skulle innebära 7% för ca byggandet till ca 7 500 Mkr. Det måste här understrykas att bedömningarna byggandet baseras på av iakttagelser av byggnadsandelen och dess samband med den totala investeringsvolymen under den gångna 20-årsperioden. Trendbrott är naturligtvis inte uteslutna. Ett skäl till detta skulle kunna vara att det begränsade byggandet de senaste åren skapat ett ackumulerat behov byggnaav nya der, som så småningom utlöser ett omfattande byggande än här mera som diskuterats. Enligt sektorstudien för handeln beräknas investeringarna där öka med ca 5 % per år 1984-1995. Med en fortsatt trendmässig nedgång i byggandets andel skulle byggandet under perioden öka med ca 1,5 per år till ca 2000 Mkr 1995. Med bibehållen byggnadsandel från 1984 sku.le byggandet svara för ca 2 800 Mkr 1995 och därmed öka med 4,5 % år. ca per Byggandet har också bedömts utifrån den regressionsekvaton skatsom tats på basis av utvecklingen 1963-84. Med antagande 3 % årlig ökning om av privat konsumtion erhålls en ökning byggandet med 3% år av ca per fram till 1990 varefter det ligger kvar på den då uppnådda nivån 2000 ca Mkr. Skulle däremot den privata konsumtionen bli oförändrad under perioden så skulle med modellens antagande byggnadsinvesteringarna reduceras med ca 100 Mkr till ca 1 600 Mkr per år. Investeringarna inom sektorn övriga privata tjänster beräknas enligt sektorstudien öka med ca 5 % per år mellan 1984 och 1995. Med fortsatt en nedgång i byggandets andel enligt tidigare trend innebär dett: att byggandet skulle öka med ca 3,7% per år till 5400 Mkr 1995. Med bibehållen byggande skulle byggandet 1995 uppgå till ca 6700 Mkr. Enligt den tidigare redovisade regressionsmodellen och med antagande om en årlig ökning på 3 % av privat konsumtion och 5 % varuexporten av skulle byggandet fram till 1995 öka med ca 5% per år till ca 6000 Mkr. Skulle privat konsumtion och export förbli oförändrade skule byggandet enligt modellen 1995 bli ca 3 200 Mkr, innebärande en årlig minskning med ca 1 %. Investeringarna inom byggsektorn behandlas utförligare i avsnitt 6.3. Fram till 1995 bedöms sektorns egna byggnadsinvesteringar öka från ca 500 till ca 600 Mkr. För sektorn jord- och skogsbruk bedöms på basis av sektoistudierna de totala investeringarna öka med ca 1 % år. Med oförändrad byggnadsanper del skulle detta innebära att byggandet fram till 1995 ökar från 1800 till ca ca 2 000 Mkr. Av investeringarna utgör en icke oväsentlig dd dikningsföretag och skogsvägar som egentligen är att hänföra till anläggningsinvesteringarna.

4.2.2 Offentligt byggande

Tidigare utveckling

Byggandet för statliga och kommunala myndigheter och förvaltningar uppgick 1984 till ca 9400 Mkr varav kommunerna primärkonmuner och landsting svarade för ca 7600 Mkr ca 80% och staten för 1800 Mkr :a ca 20 %. Utvecklingen sedan 1963 framgår av diagram 4.4.

Miljarder Diagram 4.4 Offentliga kronor myndigheters byggande

10 Offentliga myndigheter

Kommunala myndigheter

Statliga f,"-"""-".øsa myndigheter

T 1 I I I 1963 1965 1970 1975 1980 1985 År

Byggandets andel av sektorns totala investeringar har sjunkit något under perioden men ligger ändå på en så hög nivå som ca 75 %. Efter en kraftig uppgång kring 1970 i samband med utbyggnad högskolan och av utlokalisering av statlig verksamhet från Stockholm har det statliga byggandet länge legat på ca 2 000 Mkr per år för att under år ha minskat senare med sammanlagt ca 10%. De viktigaste delsektorerna är offentlig numera förvaltning och försvarsväsendet. Fram till mitten 1970-talet utgjorde av även utbildning och forskning en stor del med en andel på 20-30 %. Det kommunala byggandet har varierat betydligt under perioden. En mycket kraftig uppgång skedde under slutet 1960-talet fram till 1970av 71, varefter följde en betydande nedgång fram till 70-talets mitt. Därefter ökade det åter fram till början av 80-talet då det i det närmaste uppnådde samma omfattning som 10 år tidigare. Från 1980 har det sedan minskat med ca 3 % per år. De delsektorer som svarat för merparten byggandet av är sjukvård och utbildning. Byggnadsinvesteringarna inom sjukvården mer än trefaldigades mellan 1963 och 1970, då de uppgick till än 3 000 Mkr mer per år. Efter en nedgång under 1970-talets mitt ligger investeringarna åter på i det närmaste samma nivå som i början av det decenniet och utgör nu ca 40% av det kommunala byggandet. Byggandet inom utbildningssektorn har följt ett liknande mönster utom under senare år då det minskat betydligt ca 14 % per år. Det utgör nu ca 20% hela sektorns byggande. av För både det statliga och kommunala byggandet har olika regressionsmodeller prövats med respektive sektors konsumtion bestämmande som faktor för önskad byggnadsstock. När det gäller det statliga byggandet har därvid endast svaga samband kunnat konstateras. För det kommunala byggandet har även bostadsbyggandet prövats förklaring. Även med som bibehållen konsumtionsnivå kräver en anpassning till befolkningsomflyttningar investeringar för olika slag av kommunal service. Som ytterligare en förklaringsvariabel har de 1971 förctagna kommunsammanslagningarna prövats. De olika modellspeciñkationer som prövats stöd ger hypotesen att kommunreformen bidrog till tidigareläggning av en relativt

omfattande investeringsverksamhet. Tillsammans med förändringarna i kommunal konsumtion och byggandet av nya bostäder kan den väl förklara den utveckling som förekommit. Skattningarnas resultat visas i tabell 4.5.

Tabell 4.5 Skattning av det kommunala byggandetför perioden 1963-84

Konstant Bonyinv Bestånd D Kom.k0ns D-W

Byggande -4 465 0,295 -0,0583 682 0,93 2,41

Samtliga koefficienter är signifikanta på l % nivån. Bonyinv nybyggnadsinvesteringar i bostäderi Mkr. Bestånd de senaste 10 årens byggnadsinvesteringari Mkr. Kom.k0ns kommunal konsumtion i Mkr. Liksom tidigare för handelnsbyggandehar s. k. Almon-lag modell tillämpats, varvid de senastesex årens utveckling beaktats. Koefficienterna för respektive års konsumtion är 0,096, 0,065, 0,033. 0,002, -0,030 och -0,061. D dummyvariabel, som enligt skattningen indikerar att byggandet var ca 680 Mkr högre 1967-70 och lika mycket lägre 1972-75 än "normalt".

Byggandet 1984- 1995

Kommunförbundet har gjort bedömningen att kommunernas totala investeringar de närmaste åren kommer att minska något för att 1990 ha återtagit 1984 års nivå. Därefter kan en ökning på knappt 1 % per år förutses. Det är speciellt inom områdena barn- och äldreomsorg som en viss expansion kommer att ske. Inom utbildningsområdet väntas däremot snarast en viss minskning byggandet. Uppgifter från landstingsförbundet tyder på en av nedgång under 80-talets senare del med ca 15% inom sjukvårdsområdet varefter viss återhämtning sker så att nedgången fram till 1995 blir totalt en 5 %. Sammantaget tyder bedömningarna på att det kommunala bygganca det efter viss minskning under periodens inledning åter når 1984 års nivå en på 7500 Mkr 1995. Inte heller för det statliga byggandet kan några ca märkbara förändringar förutses. De olika statistiska förklaringsmodeller som prövats ger tillsammans med antagande om en med l % per år minskad statlig konsumtion en prognosticerad minskning av det statliga byggandet med knappt l % per år till ca 1 700 Mkr 1995. Som tidigare nämnts har det dock inte varit möjligt att finna speciellt bra förklaringsmodeller inom detta område. En förklaring till detta skulle kunna vara att det statliga byggandet i större utsträckning än annat utnyttjas i konjunkturutjämnande syfte. De förklaringsmodeller som skattats för det kommunala området och relativt väl förklarar den tidigare utvecklingen med förändsom till synes ringar i kommunal konsumtion och bostadsbyggande ger för perioden fram till 1995 en ökning av byggandet till ca 8800 Mkr, det vill säga en ökning med ca 1,3% per år om den kommunala konsumtionen under perioden ökar med 1% per år och bostadsbyggandet ökar enligt huvudalternativet tidigare i denna bilaga. Med oförändrad kommunal konsumtion och en årlig minskning av nybyggandet av bostäder med 10% skulle byggandet fram till 1995 minska med ca 3 % per år till ca 5 600 Mkr. Om byggandet av bostäder skulle öka med 3,7 % per år i enlighet med den mera optimisnya

tiska prognosen i kapitel 3 och den kommunala konsumtionen öka med 2 % per år så skull-e det kommunala byggandet öka ca 3,5 % per år och bli drygt 11000 Mkr pe r år i slutet av perioden.

4.2.3 Byggnadsreparationer

Reparations- och underhållsvolymen har ungefär fördubblats från mitten av 1960-talet och uppgår enligt nationalräkenskaperna till ca 7000 Mkr 1984. Detta innebär en väsentligt snabbare ökningstakt än för investering- Till skillnad mot dessa har ökningen skett jämnt och alltså fortsatt arna. hela 70-talet och början av 80-talet. Genomsnittligt under hela perioden har ökningstakten varit ca 3,5 % per år. Hittills under 80-talet har den dämpats något och uppgått till ca 2,5 %. Reparationsbehovet ökar med byggnaders ålder. Enligt riktvärden för skol- och kontorsbyggnader är kostnaderna för reparation och underhåll än dubbelt så höga när en byggnad är mellan 20 och 30 år som när den mer är yngre än 10. Den kontinuerliga ökningen av reparationsvolymen år alltså naturlig med hänsyn till att stora delar av beståndet kommit till under de omfattande investeringarna i slutet av 60- och början av 70-talet. Från att genomsnittligt ha haft ett relativt litet reparationsbehov börjar denna del nu uppnå en ålder där behovet snabbt ökar. I diagram 4.5 visas utvecklingen av byggande och reparationer. Kurvan över investeringarnas utveckling illustrerar samtidigt beståndets åldersstruktur.

Mi jar-der Diagram . 4.5 Utveckling . kronor mvesteflmåa investeringar i och av re-

20-1 pararioner av övriga

byggnader 15

Reparationer

I I I I I u 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 År

Det tillgängliga underlaget för mera exakta bedömningar av storlek och ålderfördelning för olika slags byggnader är betydligt sämre än för bostäder. Den bedömning som har gjorts baseras därför på statistisk analys liknande de som gjorts för investeringarna. Lokalutnyttjandet har därvid antagits beroende av den ekonomiska aktiviteten, som får representeras av BNP. Reparationsbehovet har sedan antagits proportionellt mot utnyttjandet av lokaler med högre ålder än 10 år. Skattningens resultat visas i tabell 4.6.

Tabell 4.6 Skattning av byggnadsreparationer1963-84 Konstant Bestånd BNP D-W

Rep -l 945 -0,01 l2 0,0204 0,94 0,7

Statistiskt signifikant på l % nivån. Statistiskt signifikant på 5 % nivån. Bestånd de 10senaste årens byggnadsinvesteringari Mkr. BNP bruttonationalprodukt till marknadspris i Mkr.

Med de bedömingar av det framtida byggandet som redovisats i föregående avsnitt och en antagen årlig ökning i BNP med 2 % ökar reparationertill ca 10500 Mkr 1995. Detta innebär en ökningstakt på 3,7 %, det vill na säga obetydligt högre än den tidigare utvecklingen. Prognosen innehåller dock på grund av det bräckliga underlaget stora osäkerhetsmarginaler. Skulle ökningen av BNP bli 1 % resp. 3 % per år så skulle reparationsvolymen enligt modellen bli ca 9000 resp. ca 13000 Mkr.

4.3 Anläggningsverksamhet

4.3.1 Inledning

Genom anläggningsverksamheten byggs samhällets infrastruktur ut. Den kan grovt delas i följande fem huvudområden: kommunala gator och vägar samt markexploatering, vatten- och avloppsanläggningar, energianläggningar, statliga vägar samt övrig samfärdsel och kommunikation. I det senare utgör telekommunikationer och järnvägar de dominerande delarna. De olika områdenas investeringar i byggnader och anläggningar 1984framgår av tabell 4.7. Som tidigare framhållits har indelningen i byggnads- och anläggningsverksamhet gjorts schablonmässigt så att alla investeringar inom en SNR-sektor hänförts till endera kategorin.

Tabell 4.7 Investeringar i anläggningar 1984

Investeringar i gator och vatten- och avloppsanläggningar hänger nära samman med den utbyggnad av infrastrukturen på lokal nivå som krävs vid utbyggnad av framför allt nya bostadsområden. Detta gör att investeringarna till stor del styrs av bostadsbyggnadsprogrammen och alltså i tiden måste till dessa. Övriga kategorier bidrar däremot huvudsakligen anpassas till utvecklingen av infrastrukturen på nationell nivå även om de till viss del

också hänger samman med bostads- och annat byggande. De bidrar till en långsiktig allmän utveckling av system som i någon utsträckning redan existerar. Den rätta tidpunkten för deras genomförande är därför inte lika uppenbar eller lätt att fastställa, varför också deras förläggning i tiden kan förskjutas avsevärt utan att nackdelarna med olämpliga beslut blir lika uppenbara som vid de kommunala investeringarna.

4.3.2 Tidigare utveckling

Den tidigare utvecklingen inom de båda huvudgrupperna skiljer sig markant som framgår av diagram 4.6. Investeringar i gator och vatten- och avloppsanläggningar ökade snabbt och kontinuerligt under 1960-talet och kulminerade under miljonprogrammet. Den största volymen inträffade 1972 med ca 7 000 Mkr. Därefter har investeringarna minskat kontinuerligt, dock med avtagande hastighet. 1984 var de nere i ca 2700 Mkr. De har alltså mer än halverats under IO-årsperiod. en

Miljarder Diagram 4.6 Utvecklingkronor en av investeringar i anläggningar 15

Anläggningar totalt f 10 l/ övriga anläggningar ø--ø/Qiiø, - ø.J /.p\ QV/ /°/. 5 g . ,,- X. s..§ Kommandeanläggningar

u I I I I 1965 1970 1975 1980 1985 År

Investeringarna i övrig infrastruktur visar ett annat mönster. De har hela tiden ökat om man betraktar utvecklingen över något längre perioder även om det förekommit kraftiga variationer kring den stigande trenden. Bakom den relativt lugna utvecklingen för området som helhet döljer sig stora skillnader mellan de olika delsektorerna, vilket framgår diagram 4.7. av Vägbyggandet har efter att fram till början 1970-talet länge legat på av ca 2 500 Mkr per år stadigt minskat till 1700 Mkr 1984. ca Energiinvesteringarna har genom två perioder i början 1970- och 80av talen med mycket kraftiga ökningar fördubblats sedan slutet av 1960-talet från 2 500 Mkr till 5 200 Mkr 1984. Även inom övrig samfärdsel och ca ca kommunikation har investeringarna ökat kraftigt under 1980-talet, dock efter att dessförinnan ha legat på en i huvudsak jämn nivå. I de förklaringsmodeller som prövats har bostadsstocken och nyinvesteringar i bostäder prövats som förklaringsvariabler när det gäller kommunala anläggningar och befintlig anläggningsstock tillsammans med BNP när det gäller övriga. Resultaten visas i tabellerna 4.8 och 4.9.

Diagram 4.7 Utveckling- Miljarder investeringar i kronor en av samfärdsel, kommunika- Energi tion och energianlägg- 5 ningar 4 Övrig samfärdsel och kommunikation 3

2 / ," Statliga vägar .J 1

T I I I 1965 1970 1975 1980 1985 År

Tabell 4.8 Skattning av investeringar i gator och VA-anläggningar 1963-84. Konstant Bonyinv Bostock r -v D-W

Kom. anl -6242 0,2965 1,33 0,92 1,25

Samtliga koefficienter är signifikanta på 1 % nivån. Bonyinv nyinvesteringar i bostäder i Mkr Bostock befintlig bostadsstock i IOOO-tallägenheter

Tabell 4.9 Skattning av investeringar i samfärdseloch energianläggningar. Konstant Bestånd BNP D-W Övr. anl. 6001 -0,0989 0,03076 0,59 0,93

Samtliga koefficienter är signifikanta på 1 % nivån. Bestånd de 15senaste årens investeringar i Mkr BNP bruttonationalprodukt till marknadspris Mkr i

4.3.3 Utveckling 1984- 1995

De kommunala investeringarna i gator, markexploatering samt vatten- och avloppsanläggningar beror i hög grad på omfattningen och inriktningen av periodens digt ökat byggande inom förtätningsområden blir investeringsbehovet i relation till bostadsbyggandet troligen mindre än tidigare. Utöver anläggningar i anslutning till bostadsbebyggelse kommer speciellt inom VAny området ett betydande behov av ersättningsinvesteringar, som enligt vissa bedömningar hittills inte tillgodosetts i erforderlig omfattning. Enligt kommunförbundets beräkningar kommer investeringarna i gator att under periodens första hälft ligga kvar på 1984 års nivå för att under prognosperiodens senare del öka något. Investeringarna i vatten- och avloppsanläggningar bedöms öka jämnt under perioden med sammanlagt ca 30%. Detta

innebär att de kommunala investeringarna inkl. markexploatering men exkl. energiinvesteringar kommer att öka med i genomsnitt drygt 1,5% per år till ca 3 200 Mkr 1995. Prognoser baserade på de statistiska modeller som härletts ur tidigare utveckling tyder snarast på en oförändrad investeringsnivå vid basprognosen för bostadsbyggandet 0,9% årlig ökning av nybyggandet. När det gäller investeringarna inom energiområdet finns flera osäkra faktorer av övergripande natur. Frågan om när en kärnkraftavveckling ska genomföras har nyligen utretts och utredningen har behandlat olika alternativ som delvis faller inom prognosperioden. Det kraftiga prisfallet på olja har gjort investeringar i oljeersättande anläggningar och ljärrvärmenät mindre lönsamma. Osäkerhet råder också om utbyggnaden av olika gasprojekt. Enligt den samlade bedömning statens energiverk gjort kommer investeringarna att minska med ca 10% under periodens första hälft och därefter öka med 5 % fram till periodens slut. Om anläggningsbyggandet behåller sin andel av de totala investeringarna som i huvudsak legat oförändrat på 60% skulle det 1995 uppgå till ca 4900 Mkr. ca För anläggningsinvesteringar inom väg-, övrig samfärdsel och kommunikationssektorerna svarar staten i allt väsentligt genom myndigheter och affärsverk. Enligt bedömningar inom sektorstudierna kommer väginvesteringarna i stort sett att förbli oförändrade medan de totala investeringarna inom övrig samfärdsel och kommunikation kommer att öka i genomsnitt med ca 4% per år. Inom de dominerande delsektorerna, järnvägar och telekommunikationer, har anläggningarna svarat för drygt 30 % under lång tid. Med bibehållen andel skulle de fram till 1995 öka till ca 5800 Mkr. Sammantaget innebär detta att investeringarna inom områdena energi, statliga vägar samt övrig samfärdsel och kommunikation skulle öka från ca 10600 Mkr 1984 till ca 12400 Mkr 1995, vilket innebär ca 1,5% per år. Enligt den på tidigare utveckling baserade statistiska modellen skulle med antagande om 2 % årlig ökning i BNP motsvarande investeringar bli något lägre eller ca 11 600 Mkr 1995.

4.3.4 Reparationer av anläggningar

Kostnaderna för reparation och underhåll av anläggningar uppskattas för 1984 till ca 5 500 Mkr. Deras utveckling sedan 1963 liksom investeringarnas utveckling sedan 1950 framgår av diagram 4.8. Den genomsnittliga ökningen har sedan 1963 varit ca 3% per år. Statistiken innehåller dock vissa osäkerhetsfaktorer. Dels kan gränsen mellan drift å ena sidan och reparation och underhåll å den andra vara oklar, dels sker åtminstone i vissa fall bedömningen av reparationsvolymen genom en schablonmässig uppdelning av totala driftkostnader. Nationalräkenskapernas uppgifter rörande reparationer inom energisektorn har därför reducerats något för perioden 1980-84.

Diagram 4.8 Reparatio- miljarder och investeringar i kronor ner av anläggningar. Investeringar

Reparationer

I I I I I I I I 1950 1960 1965 1970 1975 1980 1985 År 1955

Liksom för byggnader gäller dels att reparationsbehovet ökar med anläggningarnas ålder, dels att den omfattande investeringsverksamheten under de senaste 20 åren gör att reparationsbehovet kan förväntas öka även i fortsättningen. De uppskattningar som redovisas här och som innehåller icke oväsentliga osäkerhetsmarginaler baseras på regressionsanatidigare utveckling, vilka redovisas i tabellerna 4.10 och 4.11. lyser av Liksom när det gäller investeringsbedömningarna antas den önskvärda anlåggningsstocken bestämmas av bostadsstocken när det gäller gator samt vatten och avlopp och av BNP när det gäller samfärdsel och kommunikationer. Inom energisektorn har antagits att reparationsbehovet ökar i takt som inom samfärdsel och kommunikationer. samma

Tabell 4.10 Skattning av reparations- och underhåll av gator samt vatten- ochavloppsanläggningar för perioden 1965-84.

Konstant Bestånd Bostst D D-W

Rep. Kom.anl. -lll0 -0.0079 0.648 -127 0.83 1.74

Samtliga koefficienter är signifikanta l % nivån Bestånd de 15senaste årens investeringar i Mkr Bostst befintlig bostadsstock 1000-tal i lägenheter D dummyvariabel för åren 1967-74 då delar av kostnaderna saknas i statistiken.

Tabell 4.11 Skattning av reparation och underhåll av anläggningar inom samfärdsel och kommunikation för perioden 1965-84.

Konstant Bestånd BNP D-W

Rep. samf, 2313 -0,0392 0,00697

Samtliga koefñcienter är signifikanta l % nivån. Bestånd de l0 senaste årens investeringar i Mkr BNP bruttonationalprodukt till marknadsprisi Mkr

En baserad på dessa skattningar, på antagande om 2% årlig prognos ökning BNP och 0,9% nybyggda bostäder ger en ökning av reparaav av tionsvolymen på knappt 1 % till ca 6600 Mkr år 1995. per

4.4 Sammanfattning

De huvudsakligen på olika sektorstudier och på tidigare utveckling av byggandets andel av olika sektorers investeringar baserade prognoserna för byggandet l995 sammanfattas i tabell 4.12. Tabell 4.12 Sammanfattning av prognos för byggandetl995 Mkr. Övrigt byggande 1984 l995 Förändr. % per år Näringslivet

Offentliga myndigheter

Anläggningar

Våra skattningar med hjälp av statistiska modeller, baserade på tidigare iakttagna samband mellan byggandet inom olika sektorer och aktiviteten inom respektive sektor, ger i huvudsak samma resultat. De mera markanta skillnader som erhållits avser dels kommunernas husbyggande som enligt skattningarna skulle bli ca 1300 Mkr högre 1995 och anläggningsverksamheten som skulle bli ca 800 Mkr lägre än de på sektorstudierna baserade prognoserna. För reparationsverksamheten har med statistiska skattningar erhållits de tämligen osäkra prognoser som visas i tabell 4.13.

Tabell 4.13 Reparationer Mkr

5 Byggexporten

Den totala exporten av byggentreprenader kan under 1985 beräknas ha uppgått till omkring 2660 Mkr. Byggnadsindustrins inhemska försäljning låg 1985 på omkring 60 000 Mkr. Byggexporten utvecklades snabbt under andra hälften av 1970-talet. Det var framför allt den ekonomiska utvecklingen i mellanöstern som ökade efterfrågan. Utlandsbyggandet nådde en topp 1983 med en fakturerad omsättning på ca 5 000 Mkr, därefter har den minskat till hälften 1985.

Tabell Den svenska byggnadsindustrins fakturerade omsättning i utlandet, löpande priser, Mkr. 1980 1981 1982 1983 1984 1985 Hus- och Anläggnindu-

Källa: SCB

Kostnaderna för byggmaterialinköp i Sverige kan enligt SCB beräknas till ungefär 620 Mkr. Motsvarande materialinköp i utlandet var ca 750 Mkr. Tjänsteexporten har beräknats till ca 670 Mkr 1985. Liksom i många andra industribranscher är det några få företag som svarar för den dominerande exportandelen. De två största exportföretagen svarar för merparten av exporten. Byggexporten utgjorde för det största företaget 15 procent och för näst största företaget 24 den totala procent av omsättningen 1985. Svenska byggföretag har under senare år mött en ökande konkurrens på den internationella byggmarknaden. Detta förhållande gäller både mellanöstern och fjärranöstern. De projekt som kommer till stånd hamnar ofta hos byggföretag i s. lågprisländer som ex. Sydkorea, Turkiet, Indien och Kina. I vissa industriländer har förhållandena istället successivt förbättrats. Framför allt har nordamerika blivit intressant inom vissa avgränsade byggmarknader och när det gäller projektledningsuppdrag. En tendens under 1980-talet har också varit att byggföretagen etablerar sig fastare i industrialiserade länder. Några av de större företagen har gjort

betydande företagsförvärv i bl.a. USA och Canada, men även i våra grannländer. Det kanske bör poängteras att i ovanstående tabell ingår inte omsättningen för dotterföretag i utlandet.

6 Byggnadsverksamheten

6.1 Introduktion

Kapitlet har koncentrerats kring bedömningar produktivitetsutveckling, av byggsektorns egeninvesteringar och sysselsättningseffekter beräknad av efterfrågeutveckling fram till 1995. I varje avsnitt speglas också den historiska utvecklingen.

6.2 Produktivitet

Arbetsproduktiviteten, definierad förädlingsvärde dividerad med som antal arbetade timmar, har ökat kraftigt under de senaste 25 åren. Den genomsnittliga ökningen har legat på 3,2%, men variationerna har varit stora. Ett par delperioder har utmärkts av en stagnerande produktivitetsutveckling, och en delperiod, 1979-81 hade en ganska kraftig minskning , av produktiviteten. Sammanlagt rörde det sig nästan 5 %. Men framför allt om lägger man kanske märke till flera perioder med stor ökning år, per som 1960-64 och 1965-72 med 4,4%, eller 1974-79 med 5,1%. De senaste åren, 1981-84, har haft en produktivitetsutveckling som varit 3,1%. De har m. a. o. legat i nivå med hela periodens genomsnitt. Man måste dock vara uppmärksam på att det är mycket känsligt hur avgränsar olika man delperioder. Bara genom att förlänga med ett år, 1980, och beräkna utvecklingen över 1980-84, sjunker produktivitetsutvecklingen till 1,7% år. per Den prognos vi har gjort för produktivitetens utveckling, baserar på en helt annan metod än vad som har använts i de senaste sektorsanalyserna för långtidsutredningen. Däremot är den vanlig vid produktivitetsstudier inom tillverkningsindustrin. Vad vi har gjort, är att har använt multipel regressionsanalys och estimerat produktionsfunktioner. Genom detta förfarande har vi också formaliserat prognosmodellen, vilket innebär att vi i efterhand har möjlighet att konstatera om det är modellen eller våra antaganden om utvecklingen av de förklarande variablerna är felaktisom ga, om den framtida produktivitetsutvecklingen inte sammanfaller med den prognosticerade. I modellen eller snarare modellerna, förklaras produktiveten dels av kapitalintensiteten och dels teknikutvecklingen eller totalproduktiviteten. Försök görs också att ta hänsyn till kapacitetutnyttjandet. I en bilaga finns en utförligare redovisning av metod och resultat från estimeringarna. Den prognos gör, är att produktiveteten kommer att öka med 2,5% per år under perioden 1984-95. Denna produktivitetsutveckling ligger

alltså under den senaste 25-årsperiodens utveckling. Det verkar dock inte orimligt med tanke på den förändrade produktionsinriktningen i sektorn, och då erfarenhet vet att ombyggnation och reparation har en lägre man av produktivitetsutveckling än nybyggnation. Att prognosen ligger under 1981-84 års utvecklingstakt, kanske kan förvåna, eftersom dessa haft just den inriktning på produktionen som förväntas råda fram till 1995. Det talar för att produktivitetsutvecklingen blir lägre, är dels att andelen som nybyggnation 1995 kommer att vara lägre än 1984, och dels att 2,5 % är ett genomsnitt för perioden, medan 1981-84 utgör några begränsade med positiv utveckling. Det kommer säkert att finnas delperioder under 1984- 95 kommer att ha utveckling som är klart över den genomsnittliga. som en Vi harju pekat på känsligheten av hur delperioderna avgränsas. ovan Att produktionen ökar kan verka stimulerande på produktivitetsutvecklingen, eftersom det ger incitament till teknikutveckling. Men det medför också behöver använda arbetskraft i uppgifter den inte att man som är så vid. Den negativa sysselsättningsutveckling som har varit i van sektorn se 6.4, kan medföra att det är svårt att rekrytera yrkeskunnig arbetskraft, eftersom folk är försiktiga och inte vill utbilda sig till en bransch där har haft stora svårigheter att få arbete. Vidare är det rent man allmänt så att det tar en viss tid att lära in de nya tekniker som kommer att behövas vid ombyggnad och reparation. Byggföretagen måste få arbeta en tid med de nya stora ombyggnadsprojekten och lära sig denna verksamhet innan de kan börja göra några ordentliga produktivitetsförbättringar. Det är alltså flera olika saker talar för att produktivitetsutvecklingen som kommer att bli lägre den kommande lO-årsperioden, än vad den har varit under 1960- och 70-talen.

6.3 Byggnadsindustrins egeninvesteringar

Totala bruttoinvesteringarna inom byggnadsindustrin uppgick 1984 till knappt 2 miljarder kronor, mätt i 1980 års priser. Tre fjärdedelar bestod av maskiner, transportmedel och inventarier. I ett långt perspektiv har investeringarna varit stigande. Se diagram 6.1. Kring 1970 inträffade dock ett markant trendbrott. Tillväxten upphörde i fråga om maskininvestering- Istället började period av kraftiga fluktuationer i dessa med toppar arna. en 1970, 1975 och 1980. Bottnarna inträffade 1972, 1978 och 1982/83. Även för byggnadsinvesteringarna inom sektorn har förloppet blivit oroligare från och med slutet på 60-talet. svängningarna är dock betydligt mindre än för maskininvesteringarna, vilket tydligt framgår av diagram 6.1. Cyklerna ligger inte heller i fas, vilket gör att fluktuationerna i de totala investeringär mindre än för maskininvesteringarna trots de senares dominans. arna Samtidigt med stagnationen i bruttoinvesteringarna avstannade också tillväxten sektorns produktion inklusive underhåll och reparationer. av 50- och 60-talens volymökningar låg i genomsnitt på ca 4,4 respektive 4,9 år. Mellan 1970 och 1984 steg däremot produktionsvolymen procent per med knappt 0,1 år. Nedgången i bostadsproduktionen från och procent per med 1970 och industrikrisen något torde vara de viktigaste förklasenare ringarna till detta.

Miljoner kr Diagram 6.1 Bruttoin- 1980 års vesteringar inom byggpriser nadsindustrin 1950-84. 1980 års priser. 2 400 - Källa: Nationalräken- Totala investeringar skaperna. Å / ll 2 000 / I w

1 600 -

Investeringar i maskiner, transportmedel, inventarier

600-

200 Byggnadsinvesteringar

0 u". I I I 1 r I r r I 1950 54 58 62 6G 70 74 78 82 84

Fram till 1995 förväntas produktionsvolymen stiga med ca 2,2 procent per år. Det förefaller därför mindre välbetänkt att basera en investeringsprognos på perioden 1970-84. Att utsträcka undersökningsperioden bakåt i tiden är emellertid också förenat med risker. Förutom dataproblemen måste man också räkna med att strukturella och institutionella förändringar påverkar parametrarna i en statistisk modell. Följande variabler används i prognosmodellen: K. är den önskade kapitalstocken i början av årt K, är den faktiska kapitalstocken i början av år t Q. är förväntad produktion under år t Q. är faktisk produktion under år t I... är nettoinvesteringar under år t Ib, är bruttoinvesteringar under år t D, är deprecieringar under år t Utgångspunkten är att den önskade kapitalstocken i början av år t är proportionell mot den förväntade produktionen samma år, dvs. Kr atQt 6-1 där at är en proportionalitetskonstant som varierar med tiden. En stigande kapitalintensitet innebär att at ökar med tiden. Som framgår av bilagan tycks kapitalintensiteten i huvudsak ha stigit åtminstone sedan början av 60-talet och detta trots omläggningen av produktion mot allt mer av ombyggande samt reparationer och underhåll på senare år. Den förväntade produktionen under år t antas bero på den faktiska produktionen samma år och föregående år, dvs. Q1 + blQl + bZQt-l 6-2

7 Långtidsutredning. Bilaga 8.56

Den faktiska kapitalstocken år t antas vara proportionell mot den önskade, dvs. K, cK, 6,3 Nettoinvesteringarna år t definieras som Int Kx+1 Kr 6-4 och bruttoinvesteringarna som Ib, 1,., + D, 6.5 där deprecieringen D, antas vara proportionella mot kapitalstocken i början av året, dvs. D, dt K, 6.6 Den andel av kapitalet som förslits ekonomiskt varje år antas vara monotont stigande med tiden, vilket dels är tänkt att återspegla byggnadernas minskade andel av totala kapitalet dels den allmänt sett ökade kortsiktigheten i ekonomin. Genom att kombinera ekvationerna 1-6 får man följande uttryck Ib Cb0a1d1 + Cb13UQx+| + C30 52 - -Cat {b2 1-dtbilQ Cat 1-dtb2Qzx 6-7 - - I förenklande syfte antas nu att cb0atdt ao + oz, ln t cb,at a; + 13 t cat {b2 1-dt bl 14 + 15 ln t - -cat l-dt 16 + 017 t dvs ekvation 6.7 kan skrivas som Ib: 0-0 i al in t i G2 Qt+lQt l 14a2+a6 Q: a6QtQt-l + 0130110QHFQr + + as-aüav ln t Q: G70" t QvQz-i 63 Denna ekvation har estimerats med OLS. Resultatet framgår av tabell 6.1. Som visas av t-värdena är inte alla parametrar signifikanta på rimliga nivåer. Däremot är variablerna som innehåller ln t på ett eller annat sätt, signifikanta som grupp på enprocentsnivån. Detsamma gäller övriga tre som grupp. För själva prognosen har två icke signifikanta variabler uteslutits från ekvationen. Parametrarna i denna ekvation har angivits i den nedre delen av tabell 6.1. Bruttoinvesteringarna beräknas bli 2,1 miljarder 1995, vilket är en obetydlig ökning jämfört med 1984, då investeringarna låg på 2,0 miljarder kronor allt räknat i 1980 års priser. -

Tabell 6.1 Regressionsekvationenför byggnadsindustrins egeninvesteringar ekv 6.8 Beroende variabel: totala bruttoinvesteringar inom byggsektorn mätt i 1980 års priser Oberoende variabler Parametervärde t-värde

Konstant -17765,665 -3,39 Q,: Byggsektorns produktionsvolym inklusive reparationer och underhåll år t 0,183 2,98 QH-Q.: Förändringen i produktionsvolym mellan år och t år t+1 0,700 1,84 Q.-Q..: Förändring i produktionsvolym

. . ., R2 0,974; F 129,27; antal observationer 33 Oberoende variabler Parametervärde t-värde Konstant -17627,484 3,09 -

R2 0,967; F 152,22; antal observationer 33

Miljoner kronor Diagram 6.2 Bruttoinvesteringar i byggnadsindustrin 1950-95 2200-. 2000- 18001

1500-

1000faktiska värden 2 modellens värden 500 -

6.4 Sysselsättningskonsekvenser och kapacitets-

problem

6.4.1 Inledning

Avsikten med föreliggande avsnitt är att beskriva konsekvenserna för efterfrågan på arbetskraft inom byggnadsverksamheten, utifrån de beräkningar som redovisats i tidigare kapitel över förväntad efterfrågeutveckling 1984-1995. I ett inledande avsnitt sammanfattas beräknad efterfrågeutveckling, därefter redovisas en kalkyl över arbetskraftsåtgång, tilgänglig arbetskraftstillgång beskrivs och slutligen diskuteras kapacitetsutnyttjande och balansproblem.

6.4.2 Byggmarknaden 1984-1995

Nyproduktionen inom bostadssektorn beräknas öka med ca en procent per år mellan 1984 och 1995. Flerbostadshusproduktionen fördubblas i det närmaste, medan småhusproduktionen minskar till hälften. Ombyggnadsinvesteringarna beräknas fortsätta att öka, för flerbostadshus med 5-6 procent per år och för småhus med ca 4 procent per år under perioden.

Tabell 6.2 Byggnadsinvesteringarna och byggnadsunderhållet1984-1995, 1980 års priser, avrundade värden Milj. kronor Årlig förändring j procent 1984 1995

Bostäder-Nyproduktion Flerbostadshus 5 300 9 600 5,6 Småhus 6300 3 300 -5,8 Bostäder-Ombyggnad Flerbostadshus 8800 16 300 5,8 Småhus 3300 5 000 3,9 Nyproduktion och ombyggn

Underhåll

Alternativt 16000 Mkr.

Den totala investeringsvolymen inom övrigt husbyggande förväntas öka under perioden med 2,3 procent per år. Industrins byggnadsinvesteringar ökar relativt kraftigt med 4-5 procent medan statlig byggnadsverksamhet däremot minskar med 3 år. Även de totala anläggningsinca procent per

vesteringarna beräknas öka med 1,6 procent per år. Totalt innebär detta att och ombyggnadsinvesteringarna ökar med ca 2,7 procent per år. ny- Byggnadsunderhållet kan totalt sett beräknas öka med ca 2,0 procent per år. Den totala byggproduktionen skulle därmed öka med ca 2,5 procent per år mellan 1984 och 1995.

6.4.3 Kalkylerad arbetskraftsåtgång

För att kunna beräkna hur efterfrågan på arbetskraft förändras med förändringar i produktionens sammansättning fordras uppgifter om åtgångstal för arbetskraft inom olika delar av byggnadsproduktionen. Underlag för de beräkningar som redovisas här år dels Byggande och sysselsättning DsBo 1984: 7 och dels Axling, L. Arbetskraftsefterfrågan inom byggproduktionen 1986. De åtgångstal som presenteras i Byggande och sysselsättning har reducerats för moms och byggkonsultkostnader. Vid beräkning antal sysselsatta har den genomsnittliga produktiviav tetsutvecklingen mellan 1980 och 1984 antagits vara ca 1.7 procent per år för alla byggnadsområden, utom för nyproduktion av småhus och ombyggnad flerbostadshus som uppskattas till ca 2,5 procent per år. Produktiviav tetsutvecklingen mellan åren 1984 och 1995 har för samtliga byggnadsområden antagits vara 2,5 procent per år i huvudalternativet alt. 1. För att visa på känsligheten för produktivitetsutvecklingen i kalkylen har också ett lägre alternativ alt. 2 2,0 procent per år och ett högre alternativ alt. 3 3,0 procent per år redovisats. Av underhållet i bostäder har hälften underhållet i småhus och en av tredjedel av underhållet i flerbostadshus antagits utgöras av eget arbete. Ãtgångstalet för bostadsunderhåll innehåller både eget arbete och entreprenader. Det bör kanske poängteras att en kalkyl av detta slag är relativt grov. Det utgångsunderlag som kalkylerna bygger på är något osäkert varför slutsatser måste dras med stor försiktighet, framför allt på detaljnivå. Någon regional fördelning har inte gjorts. Den totala byggsysselsättningen ökar enligt kalkylens huvudalternativ med mellan 7-12000 sysselsatta till mitten av 1990-talet. Sysselsättningsökningen hänförs i huvudsak till: ökad och ombyggnadsproduktion av flerbostadshus - nyökad underhållsproduktion - Bostadsproduktionen ökar totalt i huvudalternativet med ca 10000 sysselsatta. Inom alla delområden, utom nyproduktion av småhus, ökar sysselsättningen. Inom nyproduktion av småhus mer än halveras sysselsättningen inom byggnadsindustrin. Beräkningarna över nyproduktion av småhus är dock osäkra. Utvecklingen mot en dominerande andel s.k. monteringsfärdiga småhus kan mycket väl ha inneburit att den beräknade sysselsåttningsnivån både 1984 och 1995 är för höga. Investeringar inom övriga husbyggnader och anläggningar ger något minskad nivå på sysselsättningen. Sysselsättningen inom underhållsproduktionen ökar obetydligt enligt huvudalternativet.

Tabell 6.3 Kalkylerad arbetskraftsåtgångvid total byggproduktion, 1984-1995

Ãtgångs- Antal Antal sysselsatta 1995 tall sysselsatta Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 1984 25% 20% 0,0%

Bostäder-nyproduktion Flerbostadshus 3,40 16800 23300 24600 22 100 Småhus 3,40 19400 7 800 8 200 7400 Bostäder-ombyggnad

Sza ny- och ombyggnadsprod. 182100 185900 195600 175700 Underhåll

271 000 285 200 256200

l Antal sysselsatta per investerad miljon kronor 1980.

De största förändringarna kan, som tidigare noterats, förväntas inom bostadsproduktionen fram till 1995. Bostadsproduktionen sysselsätter inte fullt hälften av byggarbetskraften. Förändringar i produktionsstrukturen torde påverka tjänstemän i mindre utsträckning. Den största förändringen torde som hittills avse de kollektivanställda varför det finns anledning att särredovisa effekterna för dessa. Enligt kalkylen ökar sysselsättningen för egentliga byggnadsarbetare träarbetare, betongarbetare och murare, TBM-gruppen inom flerbostadssektorn. En motsvarande nedgång inom nyproduktion småhus i av ger stort sett en oförändrad total sysselsättningsnivå inom bostadssektorn. TBM-gruppen sysselsätts, inom bostadssektorn, till drygt 90 procent inom ny- och ombyggnadsproduktion. Bygghantverksgruppen målare, vvs- och elinstallatörer, plåtslagare m. fl. sysselsätts däremot som grupp till drygt 80 procent inom underhållsoch ombyggnadsproduktion. Inom hantverksgruppen fortsätter sysselsättningen att öka något. Enligt huvudalternativet blir det mycket liten en ökning. Enligt det andra alternativet där bostadsunderhållet ökar med ca 3 procent, ökar sysselsättningen för hantverksgruppen med dryg procent en per ar.

Tabell 6.4 Kalkylerad arbetskraftsåtgång vid bostadsproduktion, enbart arbetare ej tjänstemän, enligt huvudalternativet 2,5 procent produktivitet per år antal sysselsatta, 1984- 1995

Eg. byggn.arb. Bygghantverkz Totalt arbetare

1984 1995 1984 1995 1984 1995

Nyproduktion Flerbostadshus 8 400 1l 700 4 200 5 800 12600 17 500 Småhus l l 100 4 400 3400 1400 14500 5 800 Ombyggnad Flerbostadshus 12400 17500 12000 17000 24 400 34500

Träarbetare, betongarbetare och murare. 2 Målare, vvs- och elinstallatörer, plåtslagare m. fl.

6.4.4 Utbudet av arbetskraft

Under de senaste decennierna har antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten genomgått en dramatisk utveckling. Den snabbt ökande byggproduktionen under 1950- och 1960-talen medförde också en snabb ökning antalet sysselsatta. År 1950 sysselsattes drygt 260000 medan av personer det år 1970 sysselsattes omkring 370000 personer. Därefter har sysselsättningen i branschen stadigt minskat, år 1984 var antalet sysselsatta nere på 1950 års nivå. Minskningen har avsett antalet sysselsatta arbetare inom byggnadsindustrin. Under första hälften av 1970-talet minskade antalet sysselsatta inom byggnadsindustrin med ca 60000 personer enligt arbetskraftsundersökningar AKU. Av dessa var ca 40000 byggnadsarbetare och ca 20000 tillverkningsarbetare. Det måste samtidigt observeras att antalet sysselsatta byggnadsarbetare inom andra branscher ökade under samma tidsperiod med omkring 15 000 personer. Byggnadsarbetarkåren minskade således sammantaget med ca 25 000 personer. Sysselsättningen i bygghantverken rör, el, måleri, plåt, glas m. m. minskade mer än sysselsättningen inom husbyggnads- och anläggningsindustrin betongarbetare, träarbetare, murare, Vägarbetare m. fl. under denna period. Under andra hälften av 1970-talet fortsatte sysselsättningen för byggnadsarbetare inom husbyggnads- och anläggningsindustrin att minska med drygt 20000 personer. Sysselsättningen för andra grupper ökade i nästan motsvarande omfattning, varför sysselsättningen i branschen som helhet endast minskade med några tusen personer. Under första hälften av 1980-talet har antalet sysselsatta byggnadsarbetare endast minskat med några tusen personer. Däremot har sysselsättningen för andra grupper inom byggnadsindustrin, bl. a. tillverkningsarbetare minskat kraftigare.

Tabell 6.5 sysselsatta inom byggnadsverksamheten1971,1975, 1980,1984 och 1985 Sysselsattainom byggnadsverksamhet 1971 1975 1980 1984 1985 Sysselsattainom byggnadsindustrin SNI 5:

sysselsatta byggnadsarbetare utanför byggn. ind. övr. branscher: 15500 30800 3l 800 37600 36600 Källa: AKU. Tabell 6.6 Sysselsattainom byggnadsindustrin, fördeladeefter yrke och näringsgren 1971,1975,1980, 1984 och 1985 Husbyggn- 0. anläggn.-

Byggn. hantverk 502

Smärre förändringar har gjorts i yrkesindelningen 1985. 2 Tillverkningsarbetare och "övriga" kan inte särredovisas. Källa: AKU.

6.4.5 Kapacitetsutnyttjande och balansproblem

Den redovisade kalkylen över sysselsättningen är teoretisk och förutsätter en betydande grad av utbytbarhet mellan olika yrkeskategorier och en stor rörlighet. I praktiken föreligger avsevärda svårigheter att "matcha" den regionala och yrkesmässiga efterfrågan på arbetskraft med motsvarande utbud av arbetskraft. Det föreligger tre viktiga strukturproblem på byggarbetsmarknaden. De tre problemen kan beskrivas på följande sätt: Det råder en betydande strukturell arbetslöshet som berör byggnadsar- betarna inom TBM-gruppen. Denna arbetslöshet är ojämnt fördelad

över landet med en stark koncentration till de s. k. skogslänen till följd av minskade nyinvesteringar i dessa områden. Parallellt med försvagningen av sysselsättningen för TBM-gruppen har sysselsättningen för byggnadshantverkare varit god som en följd av den ökade underhållsverksamheten. Det finns en begynnande brist på arbetskraft inom dessa yrkesområden framför allt målare. Byggmarknaderna i vissa storstadsregioner, framför allt Stockholmsom- rådet, visar tecken på överhettning. Åtgärder har under hösten 1986 vidtagits för att dämpa sektorn övrigt husbyggande och ombyggande för att ge plats åt nyproduktion av flerbostadshus. Byggsysselsättningen kan enligt utredningens kalkyler komma att öka framför allt inom flerbostadssektorns olika delar, dvs. ny-, ombyggnadsoch underhållsproduktionen. Denna produktionsökning kan förväntas ske framför allt i storstadsområdena och i en del större tätorter. Utifrån de antaganden och beräkningar som redovisas kan följande scenarios diskuteras. Den strukturella arbetslöshet som råder inom TBM-gruppen framförallt i skogslänen kvarstår om inte en ökad rörlighet åstadkoms och/eller att det tillkommer nya stora investeringsobjekt. De stora investeringsobjekt som diskuteras torde emellertid få mera påtaglig effekt på byggsysselsättningen först på 1990-talet. Det för dessa områden traditionellt viktiga småhusbyggandet väntas även halveras. Det handlingsprogram för byggnadsindustrin som Arbetsmarknadsstyrelsen fastslog under 1985 bör enligt dessa kalkyler fullföljas. En produktionsökning i storstadsområdena kan få något olika förlopp beroende på vilka delar av produktionen som ökar respektive hålls tillbaka. Det förefaller sannolikt att underhållsproduktionen ökar. Som tidigare konstaterats sysselsätter den i huvudsak bygghantverkare. Det är troligt att bristen poå hantvekrare framför allt målare förstärks. Denna bristsituation hänger även samman med vilken inriktning investeringarna inom flerbostadssektorn får. Dämpas ombyggnadsverksamheten till förmån för ökad nyproduktion kan bristen minska temporärt. Detta torde ändå bli en kortsiktig lösning. Det är troligare att bristsituationen förstärks därför att det blir svårt att hålla tillbaka underhåll och ombyggnader. Naturligtvis under förutsättning att nyrekryteringen inte ökar avsevärt. Utbildning av hantverkare är emellertid en process över en 3-4 årsperiod. Någon märkbar ökning inom överskådlig tid kan idag inte skönjas. Ny- och ombyggnader av flerbostadshus ger för TBM-gruppen ungefär samma sysselsättningseffekt per investerad krona. För TBM-gruppen är det således mera frågan om nivån inom dessa områden tillsammans än fördelningen dem emellan. Men eftersom efterfrågeökningen inom båda områdena kan väntas bli betydande, kan det även uppstå en bristsituation för dessa yrkesgrupper i storstadsområdena. Flera faktorer pekar på att balansproblemen förstärks under prognosperioden, inte minst på kort sikt. Byggsysselsättningen i skogslänen kan komma att minska ytterligare, medan sysselsättningen i storstadsområdena expanderar och kan leda till betydande rekryteringsproblem. Det måste emellertid poängteras att det ter sig allt vanskligare att mäta

produktionskapaciteten inom byggnadssektorn. Så länge huvuddelen av produktionen avsåg nybyggande var också merparten av produktionen förlagd till byggnadsindustrin. Underhållsproduktionen utförs idag till stor del av arbetskraft inom andra näringar. Kunskapen om den totala tillgängliga produktionskapaciteten framför allt för underhållsproduktionen är mycket bristfällig. Vad krävs då för att uppnå balans på byggarbetsmarknaden på lång sikt I kalkylens huvudalternativ har produktiviteten beräknats öka med 2,5 procent per år i genomsnitt för hela byggporudktionen. Antalet sysselsatta har då beräknats öka med 7- 12000 personer fram till 1995. 1984 utbildades omkring 7000 elever i s. ungdomsutbildning dels genom gymnasieskolan och dels genom lärlingsutbildning i företagen. Gymnasieutbildningen är den helt dominerande utbildningsformen, vilken för utbildning inom yrkena träarbetare, betongarbetare och murare svarade för 98 procent 1984 och för yrkena vvs- och elmontörer, plåtslagare och målare för ca 75 procent samma år. Nuvarande utbildningsnivå förefaller i stort sett vara dimensionerad för att återbesätta de årliga avgångarna i branschen. Utbildningen i huvudalternativet skulle då behöva ökas med knappt 1 000 personer per år. Om produktiviteten istället blir lägre, ex. 2,0 procent per år, sysselsätts enligt kalkylen 20-25 000 personer fler 1995 än 1984. Antalet sysselsatta skulle då behöva öka lika mycket som samtliga sysselsatta i underhåll bostäder 1984, för att nå balans 1995. Nyrekryteringen skulle då behöva av öka med år. ca 2000 personer per

Bilaga: Produktiviteten i bygg- och anlägg-

nings sektorn

Innehållsförteckning

sid

l Inledning 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Produktivitet och produktionsfunktioner 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Modeller att skatta 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Datamaterial . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Arbetsproduktivitetens utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Totalproduktivitetens utveckling nationalräkenskaperna - . . . 2.3 Totalproduktivitetens utveckling kvartilmaterialet 120 - . . . . . . . .

3 En prognos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Antaganden 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Prognos över arbetsproduktivitetens utveckling . . . . . . . . . . . .

1 Inledning

1.1 Produktivitet och produktionsfunktioner

Produktiviteten är betydelsefull dels för kostnadsutvecklingen och dels för sysselsättningen. Vid ett givet produktionsresultat får en ökad produktivitet till följd att insatsfaktorerna minskar, däribland sysselsättningen. En ökad produktivitet hjälper till att hålla kostnaderna nere gentemot annan produktion. Den kostnadsutveckling som har varit i byggsektorn, åtminstone vad gäller nyproduktionen av bostäder, med högre prisstegringar än på övriga byggnadsprisindex har stigit mer än konsumentprisindex varor under de åren, ger en indikation på att produktivitetsutveckling- - senare en har varit lägre i byggnadsindustrin än i övrig industri. Rent allmänt kan produktivitet definieras som relationen mellan en verksamhets produktionsresultat och dess resursförbrukning eller faktorinsatser. Så länge man bara har en produkt och en produktionsfaktor, kommer produktivitetsbegreppet att vara enkelt och entydigt. Men om har ett flertal produkter och produktionsfaktorer, blir det mer tvekman samt, eftersom man då måste försöka väga ihop olika kvantiteter av dem. Vanligt är att bara väger ihop produkterna med hjälp av deras respekman tive priser och sedan dividerar detta med endast en typ av insatsfaktor, oftast arbete. Det produktivitetsmått som fås på detta sätt kallas en faktorproduktivitet. Faktorproduktiviteten kommer dock inte att överensstämma med den allmänna definition av produktivitet som gjordes ovan, eftersom inte hänsyn tas till alla resursinsatser. För att produktivitetsdefinitionen ska överensstämma med den allmänna formuleringen, krävs alltså en annorlunda definition som tar hänsyn till alla faktorinsatser. Det kan göras att även nämnaren viktas. Dock medför det ofta en del genom problem, och för att slippa ifrån dessa, kan man använda en alternativ metod och istället utgå från en produktionsfunktion. Produktionsfunktionsansatsen bygger på att explicit beskriva en produktionsfunktion. Formellt kan den tecknas 1.l QfV,t där V, är vektor av produktionsfaktorer. Vanligen reduceras den till en arbete och kapital, L och K. t anger att produktionen förändras över tiden. Denna faktor är tänkt att representera den exogena tekniska utveckling som sker över tiden. Med den begränsning av insatsfaktorerna som gjorts ovan, kan 1.l skrivas som: 1.2 QfK,L,t Om man antar att den tekniska utvecklingen är enbart av neutral typ, dvs. den marginella substitutionskvoten är oförändrad vid skift i produk-

tionsfunktionen, kan funktionsformen omformuleras någotl.

1.2 kan istället skrivas som:

l.3 QAtfK, L

Faktorn At mäter den samlade effekten skift över tiden. Den gängse av metoden att skatta denna form är den som lanserades Tinbergen redan av 1942. Han införde termen eÅ för mäta den tekniska att utvecklingen.

Genom att närmare speciñera sambandet i l.3 och ha kunskap om

produktionsresultat och faktorinsatser, kan produktiviteten analyseras

närmare. Den funktionsform som valts är den traditionella Cobb-Douglas-

funktionen. Den kommer alltså med tidstrendtermen att få formen:

0.4 Q AKaLñä

Om man antar att effektiviteten i produktionen är konstant över tiden

och att skalavkastningen är oförändrad, kommer parametern att mäta

hela den tekniska utveckling som sker. Härigenom fås en enkel och prak-

tisk modell för att mäta produktivitetens utveckling. Den produktivitetsut-

veckling som mäts är dock en totalproduktivitet, medan det i långtidsut-

redningen är arbetsproduktivitetens utveckling ska prognosticeras. som Dessa två är synonyma endast under vissa villkor. När för prognosen arbetsproduktiviteten görs, kommer den att bli ett resultat bl. totalav a. produktivitetens utveckling.

För en genomgång av 1.2 Modeller skatta att skillnaden mellan neutral

och icke-neutral teknisk utveckling, tex Cobb-Douglas-funktionen som den är formulerad i l.4, innehåller i sig se Brown, 1966, On the flera restriktionerz, eftersom prognossyftet är centralt, skulle den men theory and measurement ökade komplexiteten i modellen och förhoppningsvis ökade säkerheten, of technological change. måhända mer än väl motverkas ökad osäkerhet i antagandena de av en om 2 Anxo 1986, Regionala framtida värdena. Vi håller därför fast vid l .4 grundmodell. som sysselsättningseffekter Teknikfaktorn innehåller i denna formulering även variationer i utnyttav en allmän arbetstidsförkortning, går igenom jandet. Genom att tillföra ytterligare en variabel c med elasticiteten 1, som

ett antal restriktioner varierar med utnyttjandet, kan t rensas och bättre representera teknikut-

som är lagda på funktio- vecklingen eller totalproduktivitetens utveckling.

nen. Kapacitetsutnytt- För att mäta har vi valt att följa Åberg 1983, Produktion och produkc, jandet är en sådan restriktion, och elastici- tivitet i svensk ekonomi 1963- 1981, även om andra möjligheter finns, tex att

teterna avseendearbets- att använda arbetslöshetstal. Åberg definierar kvoten mellan

c som utnytttid och anställda kan skil- jat och faktiskt kapital. Det utnyttjade kapitalet, K, förutsätts stå i ett sig åt, är en annan. N konstant förhållande till kapitalinkomsten, R, vilket innebär då kan att c och H, där N är antal anställda och H medelar- tecknas som

betstiden, kommer i våra 1.5 c K/K R/mK

skattningar att ha samma där m då är den som konstant betraktade kvoten R/K. R beräknas som elasticitet och arbetsin- m R Qp W Qp-P/P Q-W/P - satsen beskrivs med NH där Q är förädlingsvärdet i fasta priser, p index för produktpriset, W L. Vi har gjort skattningar där denna restrik- lönesumman i löpande priser och P index för den allmänna prisnivån

tion har släppts, men re- KPI. Delen Qp-P svarar mot vinster och förluster som orsakats av

sultaten har varit tvety- prisförändringar som varit olika för de två indexserierna.

diga. I något fall har elas- Den reala räntabiliteten med avseende på faktisk kapitalstock, alltså ticiteterna inte varit sigmcR/K, varieras enbart över tiden pga förändringar i c, eftersom är nifikant skilda på 5 %- rn nivån, i andra fall har de konstant. Tilläggas ska då också att m bara behöver vara konstant i

varit det. betydelsen att den inte uppvisar någon trendmässig utveckling.

lll

Genom att c grundar sig på kapitalets, avkastning, kommer påverc att kas av alla faktorer som påverkar avkastningen. Så bestäms c tex av i vilken utsträckning kapitalstocken bemannas, hur stor arbetsstyrka företagen håller i reserv och hur effektivt arbetsstyrkan i övrigt utnyttjas. Detta innebär alltså att c lika mycket återspeglar arbetskraftens kapitalets som

utnyttjande Åberg, 1983, a.

a Den skattningsbara funktionen kommer efter logaritmering att få formen l.7 lnQlnB+alnK+BlnL+Ilnc+Ät

där lnBlnA-Ilnm. Åberg gör ett antagande aI, och formen blir

om att då l.8 lnQlnC+alnR+Blnl+Ät där lnClnA-alnm. Efter logaritmering även 1,4, har olika av tre modeller att skatta, varav två, l.7 och l.8, tar hänsyn till kapacitetsutnyttjandet. Den senaste modellen har kapitalinkomsten kapitalmått som

istället för kapitalstocken, vilket Åberg mättekniska skäl

av anser vara en fördel. Istället för att skatta den funktionsformen, är möjlighet skatta rena en att en tillväxtmodell. Om totaldifferentierar 1 .4, får l.9 dQ/QadK/K+BdL/L+Ådt där dt1 när man använder årsdata. När 1.9 skattas kommer därför interceptet att kunna tolkas Råder konstant skalavkastning blir som modellen 1.10 dQ/QadK/L/K/L+Ä Införs även c i tillväxtmodellen, blir 1.10 istället 1.11 dQ/QadK/L/K/L+Idc/c+)t Modellen med kapitalinkomsten som kapitalmått blir följaktligen under antagande om konstant skalavkastning 1.12 dQ/QadR/L/R/L+)t En likartad möjlighet ges av att använda fördelningsmetoden se Sandelin, 1977, Prisutveckling och kapitalvinster på bostadsfastigheter. Genom att anta att produktionsfaktorerna avlönas efter sina marginalproduktiviteter och att hela förädlingsvärdet fördelas på dessa, kan man beräkna ett a och 3 för varje observation, där B1-a. Om vi omformulerar 1. 10, får vi

1.13 ÄdQ/Q-0tdK/K-f3dL/L

Det är lätt att beräkna den relativa förändringen för förädlingsvärdet, kapitalet och arbetskraften, liksom kapitalets och arbetskraftens inkomstandelar av förädlingsvärdet. Efter att ha gjort det är det bara att beräkna Ä för respektive år. När man ska använda faktorn c för att ta hänsyn till utnyttjandevariationer, uppkommer problemet att finna ett värde på D. Vi kommer att använda ett CD från skattningar gjorts på andra modeller, detta som men ökar givetvis osäkerheten.

1.3 Datamaterial

De data som använts är dels nationalräkenskaperna och dels ett kvartilmaterial som tagits fram speciellt från SCB. Nationalräkenskaperna omfattar perioden 1960-84. Problemet med nationalräkenskaperna är att de revideras kontinuerligt och bara går att man

ett mindre antal år tillbaka i tiden i sina revideringar. Att få långa tidsserier är därmed svårt. Samtidigt vill man givetvis ha så många observationer möjligt för att få ett statistiskt sett gott underlag. En fara med långa som tidsserier som också måste beaktas är att de strukturella parametrarna förändras över tiden. Det blir alltså fråga om att göra en avvägning mellan faran att kombinera tidsserier som har lite olika underlag, förändringar i av de strukturella parametrarna och önskan om att få så många observationer som möjligt. När har sammanfört olika tidsserier, har inte bara kopplat ihop dem rakt av, utan först indexerat dem och sedan har ändarna passats ihop. Det innebär att om serierna bara skiljer sig i nivå, men inte i relativ förändring mellan åren, så blir den slutligen framtagna serien relativt tillförlitlig. Som produktionsmått har som brukligt är förädlingsvärde använts. Det innebär att man bortser från de intermediära varorna som används i produktionen. Om insatsstrukturen intermediära varor inte förändras och av alltså utgör en konstant andel av bruttoproduktionsvärdet, är problemet av ringa betydelse. Huruvida insatsstrukturen har förändrats, finns inte något säkert underlag för att kunna avgöra. Paulander 1985, Ds Bo 1985:4, hänvisar dock till en undersökning, där man funnit att kostnadsandelarna är i stort sett samma 1984 som 1968. Det är därför rimligt att anta att insatsstrukturen inte har ändrats på något avgörande sätt. Kapitalmåttet utgörs realkapitalstocken. Ett alternativt mått vore att av använda kapitalförslitningen. Denna mäts dock antagligen på ett så konventionellt sätt att det inte på ett bra sätt återspeglar kapitalanvändningen. Vi har därför uteslutit detta alternativ. Slutligen har arbete mätts i form av arbetade timmar. Detta mått ger en bättre uppfattning om variationer i utnyttjandet av arbetskraft än om man använder antal anställda eller sysselsatta. För kapitalinkomsten som har räknats fram, har vi utgått från det deflaterade förädlingsvärdet som minskats med lönesumman deflaterad med konsumentprisindex. Både realkapitalsock och förädlingsvärde finns redovisade i fasta prisserier i nationalräkenskaperna, varför det inte utgjort något ytterligare problem för oss att få fastprisserier. Kvartilmaterialet omfattar åren 1979-1984, och är uppdelat på några olika sätt. Dels är det sammantaget i byggnadsverksamheten SNI 50, och dels är det uppdelat på bygg- och anläggningsföretag SNI 501 och byggnadshantverksföretag SNI 502. Dessa uppdelningar äri sin tur uppdelade i olika företagsstorlekar efter antal anställda: 0-, S0-, 0-49, 50-199 och 200-. Inom varje uppdelning är alla ingående företag sorterade efter förädlingsvärde per anställd i stigande skala. Detta sammanfattas sedan i fyra kvartiler, där det redovisas antal företag, antal anställda, totalt förädlingsvärde och kapitalvärden. 1 Brown 1966, a a, tar detta problem och vi- Med hjälp av dessa uppgifter beräknar vi för varje kvartil ett hypotetiskt upp sar hur resultatet påver- genomsnittsföretag. Vi har då ett företag med genomsnittligt antal anställkas när man gör denna maskinkapital och förädlingsvärde inom respektive kvartil. Väljer vi da, förenkling. För en mer finns inom varje att studera tex SNI 501 med 200 eller fler anställda, det detaljerad genomgång, kvartil bara ca 10 företag. På så sätt kommer man ganska nära någon form hänvisas dit.

mikrodata. Vi har då 24 observationer. Genom att ta alla storleksgrupav i 501 når i en population på 72 observationer. Det finns en perna man upp del statistiska problem när man arbetar med sådana här kombinerad tvärsnitts- och tidsseriedata, men med en försiktig tolkning av resultaten kan del insikt. Då bortser ändå från att det egentligen är olika de ge en "företag" som observeras över tiden. Förädlingsvärdet är redovisat som summan av löner och driftöverskott. Som kapitalmått har använts bokfört maskinkapital och som arbete antal anställda. Kapitalet är deflaterat med producentprisindex för byggnadsmaskiner, och förädlingsvärdet är deflaterat med samma index som SCB har deflaterat nationalräkenskapernas förädlingsvärde till producentpris med.

8 Långtidsutredning. Bilaga 8.S6

2 Resultat

2.1 Arbetsproduktivitetens utveckling

Arbetsproduktiviteten beräknad från nationalräkenskaperna, har ökat kraftigt under perioden 1960-84. 1960 var den 39,78 och 1984 86,35 kr/ timme, vilket innebär en total ökning med 117 % eller en årlig ökning med 3,2 %. I diagram B2.1 har arbetsproduktiviteten för perioden illustrerats.

kr/arbetad time Diagram B2.1 Arbetspro- 90 + duktiviteten 1960-84, kr/ I arbetad timme 1980 års I sk I priser k I k Källa: SCB, nationalrä- 80 + kenskaperna I A i I 1k I I Q 70 + I I I i k I i 60 + I I d: I ä . I . 50 + I år i I t- I -A- I i 40 + I I

0 + Y é v 4----+- % -+----+- + 4 4 --+----+- AR 60 64 68 72 76 80 84

Där syns också att det har varit ett par perioder med stagnerande utveckling, och under perioden 1979-81 sjönk arbetsproduktiviteten ganska kraftig. Det dominerande intrycket är ändå den kraftiga uppgången. Ser man på. delperioder, kan konstateras att under 1965-79 steg arbetsproduktiviteten med i genomsnitt 4,1% per år. Sedan kom en minskning

med sammanlagt knappt 5 % innan de senaste åren ånyo vänt uppåt. Denna sista period har samma utveckling som genomsnittet för hela perioden. Om på delperioder med positiv utveckling, så ligger 1960-64 och man bara ser 1965-72 med 4,4% och 1974-79 med 5,1 % allihop klart över den senaste perioden under 1980-talet. Med kännedom om vad som hänt inom inriktningen på produktionen, är detta inte något förvånande utan vad man kan förvänta sig. Det finns alltså anledning att inte se alltför pessimistiskt på att produktivitetsutvecklingstakten är lägre än tidigare. Det väsentliga år att åren med negativ utveckling har vänt till en period med positiv utveckling.

2.2 Totalproduktivitetens utveckling nationalräken-

-

skaperna

Inledningsvis har vi skattat tre varianter av Cobb-Douglas-funktionen. Dels med hänsyn tagen till kapitalutnyttjandet och dels utan detta hänsynstagande. För modell används kapitalinkomsten som kapitalmått. Inte en någon av de tre modellerna förutsätter ett antagande om konstant skalavkastning. Resultatet från skattningen visas nedan i tabell B2.1. Summan av marginalelasticitetema är 0,85, 0,95 respektive 0,85, och visar alltså på avtagande skalavkastning. Vid ett dubbelsidigt t-test på 5 %nivån, där nollhypotesen är a+f3l, blir resultatet att noll-hypotesen inte kan förkastas, vilket gäller alla tre skattningama. De framräknade t-värdena är -2,015, -0,6l5 och -1,02, med kritiska värden på -2,074, -2,080 respektive -2,074. Dessa resultat kan tas som en indikation på att ett antagande om konstant skalavkastning ger en god approximation av graden av skalavkastning. RZ-värdena är i alla skattningarna höga, vilket inte är speciellt förvånanarbetar med tidsseriedata. Den sista skattningen med kapitalde när man inkomsten som kapitalmått, uppvisar dock ett något lägre R2. Alla skattningarna har dessutom höga F-värden. Det är en markant skillnad vad gäller storleken på marginalelasticiteterna. Skattning l och 2 har höga kapitalelasticiteter, medan 3 har en mycket låg dito. Sambandet mellan funktionsformerna är stort och steget mellan dem små, så det är kanske något förvånande att 3 skiljer sig så kraftigt. Det antagande som har gjorts vid övergången från 2 till är att elasticiteterna för kapital- och utnyttjandevariabeln är lika.

117 Tabell 32.1 Resultatet från skattningar av Cobb-Douglas-funktionen INT K R L c t R2 DW

statistisk signifikans vid 5 % nivån Q Il förädlingsvärde i 1980 års priser lNT - intercept realkapitalstock i 1980 års priser ll kapitalinkomst i 1980 års priser antal arbetade timmar |I utnyttjandevariabel II år där 1960 60, 1961: 61 osv

Resultatet av skattning 2 tyder inte på att så fallet, eftersom 0,60 och oz I 0,084. Ett t-test av hypotesen att D, visar att den kan förkastas på a 1%-nivån framräknat t-värde 7,218, tabellvärde 2,831. Vid val mellan 1 och 2 är ur teoretisk synvinkel formen i skattning 2 tilltalande mer eftersom den tar hänsyn till att utnyttjandegraden varierar. Värdet på teknikparametern lambda, skiljer sig också kraftigt åt. I skattningarna 1 och 2 är värdet under 0,01, medan 3 har så högt som 0,0275. En jämförelse av ett par ekonometriska studier byggnadsinduav strin, visar att storleken på lambda skiljer sig avsevärt mellan olika funktionsformer. Resultaten här överensstämmer väl med vad dessa undersökningar nått var för sig. Se Berger 1986, Produktiviteten i bygg- och anläggningssektorn. Resultatet från skattningarna visar dock inte att den eller andra ena formen skulle bättre. Även form 3 uppvisar något tveksamma vara om resultat med ett lågt t-värde på kapitalets parametervärde, så är det låga parameterestimatet på alfa intuitivt tilltalande än de höga värdena på mer 0,5 -0,6. Alla formerna behålls därför i nästa steg då funktionerna skattas under antagande om konstant skalavkastning. Resultaten visas i tabell B2.2 nedan.

Tabell B2.2 Resultatet från skattningar av Cobb-Douglas-funktionenunder antagande om konstant skalavkastning

INT K/L R/L c t R2 DW

1 Q/L 1,44 0,54 0,0097 0,99 1,03 2 Q/L l,53 0,62 0.097 0,0054 0,99 0,93 3 Q/L l,81 0,ll 0,0274 0,98 0,39

statistisk signifikans vid 5 % nivån Q/L förädlingsvärde per arbetad timme INT intercept K/L kapitalintensitet R/L kapitalinkomst per arbetad timme i 1980 års priser c utnyttjandevariabel t år där 1960:60, 196161 osv

9 Långtidsutredning. Bilaga 8.56

Elasticiteterna skiljer sig åt kraftigt mellan modellerna. 1 och 2 är ungefär i samma storleksordning, 0,54 respektive 0,62, medan 3 har så låg en kapitalelasticitet som 0,11. Det för vårt ändamål är speciellt intressom sant, teknikfaktorn, är för både modell 1 och 2 mindre än procent: en 0,97 % respektive 0,54 % per år. Att värdena blir så låga, är knappast något att förundra sig över. Perioden efter 1975 och speciellt då de sista åren på 70-talet, med en förändrad produktionsinriktning mot ombyggnation och reparation, borde få en lägre produktivitetsutvecklingstakt, eftersom vi erfarenhetsmässigt förväntar oss en lägre produktivitetsutveckling i ombyggnads- och reparationsverksamhet. Att märka är också det låga värdet för lambda i modell 2. Däremot indikerar både R2 och F-värdet på god förklaring och anpassning för båda modellerna. Detsamma gäller för modell 3 och det är med utgångspunkt från detta svårt att säga den om ena modellen är bättre än den andra. Vi ska nu gå över till att granska resultaten från tillväxtfunktionen. Modellerna ovan ges en tillväxtformulering enligt vad redogjorts för i som avsnitt 1.2. Modell 1-3 ovan motsvaras av 1.10-1.12. Skattningarna är gjorda under antagande om konstant skalavkastning, och resultaten visas i tabell B2.3.

Tabell B2.3 Resultat från skattningar av tillväxtfunktionen under antagande om konstant skalavkastning

NT dK/L/K/L dR/L/R/L dc/c R2 DW

l dQ/L/Q/L 0,0ll5 0,53 0,38 1,88 2 dQ/L/Q/L 0,009l 0,52 0,l62 0,64 1,46 3 dQ/L/Q/L 0,022l 0,20 0,48 1,22 statistiska signifikans vid 5 % nivån dQ/L/Q/L relativförändring av förädlingsvärde per arbetad timme lNT intercept dK/L/K/L relativförändring av kapitalintensitet dR/L/R/L relativförändring av kapitalinkomst per arbetad timme dc/c relativförändring av utnyttjandevariabeln

I modell l och 2 får teknikfaktorn i dessa skattningar ett högre värde än vad som varit fallet tidigare. Dock kan konstateras att de inte är signifikant skilda från O på 5%-nivån. Framförallt är det modell 2 har större som lambda jämfört med vad som redovisats i tabell B2.2. Ifråga om R2 är det modell 2 som har ett relativt högt värde med 0,64, medan l har så lågt som 0,38. Dock är det modell 3 som har det klart högsta värdet på teknikparametern, även om det ligger under det värde som erhölls vid skattningen av Cobb-Douglas-funktionen. Värdena på lambda samlade med tillär mera växtfunktionen. Värdet på kapitalelasticiteten visar samma mönster som tidigare, form l och 2 med hög elasticitet, medan form 3 har en betydligt lägre dito. Vad gäller R2-värde för form så ligger det något under modell 2:5. Resultatet från beräkningen av teknikfaktorn enligt fördelningsmetoden visas i tabell B2.4.

Tabell 82.4 Beräkning av teknikfaktorn efter fördelningsmetoden

Ãr M X2 dQ/Q dK/K dL/L dc/c andel lönedrift- andel över

1960 197 .803 . . . . . . . 1961 .0488 .0507 .0598 .0704 .0042 .0115 .204 .796 1962 .0537 .0508 .0935 .0774 .0296 .0184 .215 .785 1963 .0358 .0473 .0590 .0682 ,0082 .0713 .249 .751 1964 -.0073 .0027 .0418 .0807 .0375 .0626 .269 .731 1965 - .0204 .0117 .0254 .0544 .0432 .2004 .231 .769 - 1966 .0123 .0189 .O404 .0531 .0211 -.0410 .219 .781 1967 .0277 .0033 .0288 .0448 .0140 1523 .257 .743 - . 1968 .0288 .0307 .0329 .0429 .0090 0115 .251 .749 - . 1969 .0309 .0235 .0554 .0360 .0211 .0462 .232 .768 1970 .0335 .0186 .0291 .0434 -.0192 .0930 .236 .764 1971 .0561 .0457 .0022 .0511 .0979 .0652 .266 .734 - - 1972 .0156 -.0018 .0326 .0373 .0083 .1091 .299 .701 1973 .0044 .0094 .0063 .0218 .0265 -.0314 .327 .673 - - 1974 -.0312 .0139 -.0710 .0192 -.0612 -.2817 .266 .734 1975 .0804 .0611 .0719 .0178 .0190 .1206 .287 .713 1976 .0271 .0366 .0437 .0185 .0157 .0595 .320 .680 1977 .0328 .0125 -.00l0 .0192 -.1591 .1269 .323 .677 1978 .0220 .0195 - .0051 .0050 .0367 .0156 .300 .697 - - 1979 .0399 .0309 .0195 -.004O -.0281 .0562 .321 .679 1980 -.0152 -.0187 .0070 .0000 .0320 .0219 .306 .694 1981 - .0269 - .0272 - .0200 .0130 .0040 .0018 .323 .677 1982 .0135 -.0066 .0l73 .0197 -.0040 .1258 .331 .669 1983 .0237 .OO46 .0060 .0019 .O280 l 191 .346 .654 - . 1984 .0372 .0260 .0379 -.0019 .0021 .0700 .347 .653 Ål teknikfaktorn beräknad utan hänsyn till utnyttjandegraden Ä2 teknikfaktorn beräknad med hänsyn till utnyttjandegraden

Genom att sätta produktivitetsnivån 1960 och sedan successivt räkna fram de nya nivåerna, kan produktivitetsnivån 1984 beräknas till 1,66, vilket innebär en årlig ökning med 2,1%. Om för in utnyttjandevariabeln c, och använder det skattade värdet på I från tabell B2.3, I0,l6, kommer teknikutvecklingen att bli något lägre, eller närmare bestämt 1,9% per år. När man ser på lambdas utveckling, kan konstateras att den har flukturerat ganska kraftigt, och har tidvis negativa värden. Under perioden 1965-72 har det varit en stabil ökning, som man kan förvänta sig pga genomslag från miljonprogrammet. Å andra sidan uppvisar också slutet på 70-talet en ganska stabil uppgång, vilket kanske överraskar mot bakgrund av den kunskap vi har om produktionsutvecklingen. Den första perioden ligger betydligt över medelökningen med 2,9% per år, och den senare ligger ännu högre med 3,9 %. Delar man hela perioden i två delperioder, 1960-72 och 1972-84, finner man att den första har haft en genomsnittlig utveckling på 2,6%, medan den andra haft en ökning på i genomsnitt 1,3%. Dessa resultat överensstämmer helt med den utveckling som skett i nyproduktionen av bostäder. Dessutom följer det den erfarenhet man har av lägre produktivitetsutveckling i reparations- och ombyggnadsverksamhet.

Utvecklingen av teknikfaktorn korrigerad för utnyttjandegrad 0.2, visar ett jämnare mönster. Det är stabilare med ett enstaka negativt värde i mitten av 1970-talet och sedan den markanta nedgången vid decennieskiftet. Att enjämnare utvecklingen blir resultatet när utnyttjandevariabeln tas med gör att tolkar detta som ett tecken på att c mäter variationer i utnyttjandet på ett bra sätt. Resultaten gör modellen trovärdig, men när den ska användas i prognossammanhang, kommer resultatet att bli avhängigt den framtida fördelningen av förädlingsvärdet. Vi får då göra ytterligare osäkra antaganden, vilket inte ökar tilltron för en prognos baserad på denna modell.

2.3 Totalproduktivitetens utveckling

kvartilmaterialet

Kvartilmaterialet har med sina begränsningar ändå gett mycket större möjligheter att göra skattningar på mindre delar än den totala byggnadssektorn. För jämförelse med nationalräkenskaperna har i första hand skattat byggnadsindustrin SNI 50. Sedan har gjort separata skattningar på bygg- och schaktföretagen SNI 501 respektive byggnadshantverksföretagen SNI 502, för att närmare se på delar sektorn. Dock rör det sig av bara om en företagsuppdelning, och inte uppdelning på objekt om en typ av eller verksamhet. Den strukturindelning som har gjorts i sektorsanalysen av bygg- och anläggningssektorn går därför inte att överföra till denna företagsuppdelning, För att testa om det har inträffat några strukturella förändringar över tiden, har vi tagit uppgifter för SNI 50, 501 och 502, uppdelade på de tre storleksklasserna för 1979 och 1984, skattat respektive år och sedan jämfört parameterestimaten. Det blir då bara 12 observationer för varje tillfälle, men en jämförelse tror vi kan intressant ändå. Tabell B2.5 visar vara skattningsresultaten för Cobb-Douglas-funktionen.

Tabell B2.5 Resultatet från skattningar av strukturen 79 och 84 Cobb-Douglas-funktionen

statistisk signifikans vid 5 % nivån Q förädlingsvärde lNT intercept K kapital mätt som bokfört maskinkapital L antal anställda

Skalelasticiteten i Cobb-Douglas-funktionen är för SNI 50, 501 och 502 för

1979 1,03, 1,065 respektive 1,022, och för 1984 1,018, 1,035 och 1,040. Inte

i något fall kan hypotesen konstant skalavkastning förkastas på 5%om nivån. I enlighet med vad som gjorts på nationalräkenskaperna, skulle

därför omskattningar göras under denna restriktion, men resultatet härav

blev mycket dåligt. R2 sjönk från 0,99 till 0,15, samtidigt som värdet på ca kapitalelasticiteten förändrades kraftigt. Detta beror sannolikt på observa-

tionsmetoden. Respektive kvartil har dividerats med antal företag, så

det skiljer sig åt mellan storleksindelningarna vad gäller antal företag, om kommer datamaterialet att bli helt annorlunda under restriktionen. Därför

håller fast vid den första skattningen. För alla materialen gäller att respektive och 3 inte skiljer sig åt tre O. signifikant vid jämförelse mellan 1979 och 1984. Det tolkar som att

strukturen 1984 är densamma 1979 och antar därför att det gäller för som hela perioden. Det innebär att kan använda alla sex åren som observa-

tioner vid skattningar. När och 5 inte har förändrats implicerar det att ot inte heller 0t/3 har förändrats. På så sätt har vi fått en indikation på att

teknisk utveckling är rimligt. antagandet om neutral I tabell B2.6 visas resultaten från skattningarna av Cobb-Douglas-funk-

tionen för byggnadsindustrin. Fem olika skattningar har gjorts. Dels på

hela sektorn uppdelad i kvartiler, vilket ger 24 observationer kallas 0-

24, dels på hela sektorn uppdelad på tre storlekar, vilket har givit 72

observationer kallas 0-72. Sedan har också separata skattningar gjorts

på storleksindelningarna för sig kallas 0-49, 50-199 och 200-. var har vardera 24 observationer. Samma indelning har gjorts även Dessa tre för bygg- och schaktföretag respektive byggnadshantverksföretag. alla skattningarna får vi höga R2, lägst 0,85, vilket visar på god I som anpassning. Vidare är det bara för skattning 4 som inte hypotesen om

konstant skalavkastning kan förkastas. Eftersom det i detta fall inte upp-

står problem med olika antal företag i olika indelningar, har omskattning

gjorts under restriktion konstant skalavkastning och resultatet från om denna redovisas i tabellen som nummer Jämförs resultatet från 1 och kan man konstatera att lambda har

ungefär storlek, att kapital- och arbetselasticiteterna skiljer sig samma men markant. Man kan anta att det har med uppdelningarna att göra, där de

företagen blir överrepresenterade. Den enskilda skattningen på mel- Att totalproduktiviteten stora företag, den påminner mest Om bara ser på 1 är negativ verkarju i sig lanstora är som om man lambda betydligt högre här, 2,6 underligt, men om prooch jämför med nationalräkenskaperna, är duktionsförutsättning- 0,9% jämförelsen görs enbart med den första av skattade formerna mot har ändrats kan denarna med nationalräkenskaperna dataunderlag, eftersom den formen påsom na ändring leda till lägre den här skattade. Inte heller tillväxtfunktionen har ett totalproduktivitet. Exminner mest om 2,6 %. Det är två saker talar för att empel på detta är ändralambda som kommer i närheten av som de normer och förändring SNI 50 ska ha ett högre lambda. Ett är att skattningen omfattar en period från nybyggnad till omhar haft kontinuerlig positiv utveckling och därmed sluppit ifrån som en byggnad och reparation. tillfälliga avbrott och sjunkande totalproduktivitet. Det andra är att Vid förändring i tom en stor omfattar mindre del byggnadssektorn än nationalräkenska- produktionsteknik, kan SNI 50 en av ett teknikskifte ha inträf- Den del utgör mellanskillnaderna kan tänkas ha en lägre perna. som åtminstone tillfälverkar fallet, eftersom denna del fat som utvecklingstakt än SNI 50. Det var ligtvis innebär en sänkt produktivitet.

omfattar bla privat egenregibyggande. Men vi tror att det framför allt är den första orsaken som svarar för den större delen av skillnaden i lambda.

Tabell B2.6 Resultat från skattningar av Cobb-Douglas-funktionen byggnadsindustrin

INT K L t R2

l 0- 24 Q 0.88 0,55 0,55 0,026 0,98 2 0- 72 Q l,92 0,33 0,70 0,023 0,99 3 0-49 Q -0,56 0,56 0,80 0,036 0,91 4 50-199 Q 1,57 0,39 0,72 0,022 0,85 5 50- 199omsk Q 1,94 0,40 0,60 0,023 0,79 6200 Q 4,32 0,36 0,47 0,010 0,97

statistisk signifikans vid 5 % nivån Q förädlingsvärde INT intercept K kapital mätt som bokfört maskinkapital L antal anställda t år där 197979, 198080 osv

Genom jämförelsen mellan företagsstorlekarna kan en del intressanta iakttagelser göras. De minsta företagen har den största skalavkastningen och också det högsta värdet på teknikutvecklingen, 3,6%. De största företagen har ett lambda som bara är i nivå med det skattade från nationalräkenskaperna, och man har även avtagande skalavkastning. Vad gäller teknikutvecklingen är detta något förvånande, eftersom det motsatta förhållandet snarare var väntat. För bygg- och schaktföretagen ger de två olika skattningarna på hela sektorn mycket olika resultat, vilket framgår av tabell B2.7.

Tabell B2.7 Resultat från skattningar av Cobb-Douglas-funktionenbygg- och schaktföretag

lNT K L t R2

1 0- 24 Q 0,08 0.63 0,48 0,031 0,98 2 0- 72 Q 1,71 0,30 0,74 0,025 0,99 3 0-49 Q -1,76 0,50 0,83 0.05l 0,91 4 50-199 Q 2,55 0,56 0,68 0,029 0,77 5 50-199 omsk Q 1,1l 0,53 0,47 0,028 0,69 6 200- Q 4,37 0,26 0,61 0,009 0,97

statistisk signifikans vid 5 % nivån Q förädlingsvärde INT intercept K kapital mätt som bokfört maskinkapital L antal anställda t år där 197979, 198080 osv

För skattning l är det kapitalelasticiteten som är störst, medan det i skattning 2 är arbetselasticiteten som är den klart största. Dock är skalelasticiteten i båda skattningarna nära Resultatet från skattning 2 påminganska mycket resultatet från skattningen av de största företaner om Här skiljer sig dock storleken på teknikfaktorn kraftigt. Det verkar i gen. vår förmodan utifrån resultaten för hela byggnadsindustrin alla fall som om att resultaten blir bias överrepresentation av de största företagen, om p g a ytterligare stärks. Mönstret från hela byggnadsindustrin går igen vad gäller lambdas storlek. Störst är den i de minsta företagen, för att sedan sjunka i de medeloch lägst i de största. I de minsta företagen skattning 3 har stora vara lambda ett så hög värde som 5,1 %. Det innebär att med oförändrade pass faktorinsatser, skulle produktionen ha stigit med nästan 30% från 1979 till förbättrad teknik. Mellangruppens produktivitetsförbättring 1984 genom på 2,9% år, är också ganska högt och fortfarande klart bättre än vad per skattats från nationalräkenskaperna. 0,9% i de största företagen är som däremot lågt och kanske något förvånande. En möjlig förklaring är att de större företagen påverkats mer negativt av de förändrade produktionsförutsättningarna, genom att man just genom sin storlek haft svårigheter att organisera verksamheten på ett effektivt sätt. Övergången till ombyggnad och reparation har varit svårare att göra med produktionsapparat. Något annat som skulle försvåra för stora en stor företag är att det är de som tagit hand om de mest omfattande ombyggnadsprojekten och där inte ännu har kunnat göra några större produktiviman tetsförbättringar. En förklaring kan vara att det är de största företagen som svarar annan för nästan all nyproduktion, och eftersom det är i nyproduktionen en minskning inträffat, kan man gissa att det har påverkat produktivitetsutvecklingen negativt. Det är ombyggnads- och reparationsmarknaderna har varit mest dynamiska och kunnat ge upphov till rejäla teknikförsom bättringar. Dessa två mycket olika förklaringar till de större företagens lägre produktivitetsutveckling utgör bara spekulationer, och det har inte funnits utrymme att närmare studera hypoteserna. Skattningsresultaten för byggnadshantverksföretagen tabell B2.8 är uppseendeväckande. Dels negativa värden på lambda, och dels den stora variationen i produktionsfaktorelasticiteter mellan olika företagsstorlekar. Vad gäller lambda så är den klart negativ, 1,7 % per år, för hela sektorn i skattning och positiv om än inte mycket i skattning För de olika storlekarna är det de största företagen som har ett positivt värde på lambda. Omskattningar storleksindelningarna under antagande om konav stant skalavkastning har inte gett några större förändringar i lambda. Alla tre behåller sitt tecken. Mönstret är alltså det omvända mot bygg- och schaktföretagen. De spekulationer som då gjordes och verkade rimliga, stämmer inte alls för byggnadshantverksföretagen. När ser på produktionselasticiteterna är de oväntat höga vad gäller man kapitalelasticiteten i skattning 2 och 1 och 2 ligger nära varandra, men det hade varit rimligare om det istället hade varit arbetselasticiteten som hade varit 0,75-0,76. För storleksindelningarna sjunker kapitalelasticiteten från 0,78 i de minsta företagen, till 0,08 i de större. Att det är de största

företagen som har lägst kapitalelasticitet är oväntat, ännu men mer oväntat är den dramatiska skillnaden mellan olika storlekar. Vad detta kan bero på, vill vi egentligen inte spekulera men förklaringen kan så enkel vara som osäkerhet i data. När datamaterialet blir uppdelat, blir osäkerheten i det så pass stor att resultaten blir lidande. Dessutom byggnadshantverkssvarar företagen gentemot bygg- och schaktföretagen för betydligt heteroen mer gen verksamhet, vilket också skulle kunna inverka så att skattningsresultaten inte riktigt blir de förväntade.

Tabell B2.8 Resultat från skattningar Cobb-Douglas-funktionenbyggnadshantav verksföretag

INT K L t R2

I 0- 24 Q 3,80 0,75 0,53 -0,017 0,98 2 0- 72 Q 3,7l 0,76 0,29 0,003 0,99 3 0-49 Q 4,07 0,8l 0,48 -0,022 0,95 4 50-199 Q 3,80 0,34 1,03 -0,015 0,92 5 200- Q 2,15 0,05 l,02 0,025 0,87 6 0-49 omsk Q 4,86 0,78 0,22 -0,023 0,78 7 50- 199omsk Q 5,43 0,40 0,60 .-0,017 0,81 8 200- omsk Q 3,0l 0,08 0,92 0,019 0,11

statistisk signiñkans vid 5% nivån Q förädlingsvärde INT: intercept K kapital mätt som bokfört maskinkapital L antal anställda t år där 197979, 198080 osv

3 En prognos

3.1 Antaganden

För att kunna utnyttja de modeller som behandlats i föregående avsnitt, måste man göra antaganden för de förklarande variablerna. De variabler som det gäller är K/L och R/L eftersom antar konstant skalavkastning, och dessutom c eller R/K. Mellan K/L och R/L gäller relationen: R/LcK/L. Om vi då antar något K/L och kommer R/L om c, att bestämmas av dessa antagande. Som underlag för antagandena om K/L har en ren tidsserieanalys gjorts: En skattning med K/L som oberoende och tiden som beroende variabel har genomförts, varefter K/L för 1995 har beräknats. Den blir då 80,02 kr/ timme. Utnyttjandevariabeln c har varierat hel del över perioden, och det är en svårt att säga om det har varit någon trendutveckling, eller skift har om ett inträffat. Vi har därför antagit att 1995 kommer att ha det genomsnittliga c värdet för perioden 1960-84, dvs 0,46. När dessa två antaganden är gjorda, beräknas den tredje variabeln, R/L, till 0,4680,0236,8l kr/timme.

3.2 Prognos över arbetsproduktivitetens utveckling

Vi har fört in de antaganden som gjorts i förra avsnittet i de olika modeller som skattats i avsnitt När vi antagit konstant skalavkastning, kommer arbetsproduktiviteten att kunna beräknas direkt. Beräkningen Cobbav Douglas-funktionen visas i tabell B3.l.

Tabell B3.l Prognosför arbetsproduktivitetens utveckling Cobb-Douglas-funktionen

Resultaten är som synes mycket varierande. Enligt modell 3 skulle arbetsproduktiviteten öka med ca 70% år än enligt modell Det mer per har därför stor betydelse bla för sysselsättningen, vilken modell är som riktig. Men även skillnaden mellan l och 2 är ganska stor. Den lägre utvecklingstakten för modell beror dels på att teknikparametern är lägre,

men också på att c antas vara lägre 1995 än 1984. c hade 1984 ett högt värde, som låg klart över det genomsnittliga för perioden 1960-84. Härigenom kommer c att påverka produktivitetsutvecklingen negativt. Med ett antagande om att c 1995 istället skulle ha 1984 års värde, blir den årliga utvecklingstakten för produktiviteten 0,0223, vilket är en ökning med nästan 15 %jämfört med 0,0203. Prognosen för de olika varianterna av tillväxtmodellen visas i tabell B3.2 nedan.

Tabell B3.2 Prognos för arbetsproduktivitetens utveckling Tillväxtmodellen

Här är resultaten av beräkningarna mer samlade, men de skiljer sig ändå en del från varandra. Tillväxtmodellens variant med kapitalinkomsten som kapitalmått, skiljer sig inte från det mer traditionella kapitalmåttet på samma sätt som i Cobb-Douglas-funktionen. I tabell B3.2 är det beräkning 1 som ger den högsta produktivitetsökningen med 2,6% per år. Den är alltså något högre än motsvarande beräkning för Cobb-Douglas-funktio- Även modell 2 ligger nära Cobb-Douglas-funktionen 2,08% mot nen. - 2,03 %. Däremot skiljer sig treorna kraftigt åt, och tillväxtmodellen har här mer måttliga 1,97 % i årlig produktivitetsökning. Jämför man de här framräknade prognosvärdena på arbetsproduktivitetens utveckling med den som har varit 1960-84, så ligger alla värdena utom ett under den genomsnittliga produktivitetsökningen för perioden. Jämfört med perioderna med högst produktivitetsutveckling, utgör den prognosticerade ökningen mindre än hälften utom i ett fall. Denna lägre produktivitetsstegring är inte oväntad. De beskrivningar som gjorts angående förändringen i inriktningen av produktionen, har givit en klar antydan om en lägre framtida produktivitetsökning. Att den beräknade produktivitetsutvecklingen är lägre än vad den har varit under 1981-84, kan möjligen förklaras av att dessa utgör några enskilt utvalda år med positiv utveckling Annars har denna period just utmärkts av den inriktning i produktionen som förväntas råda fram mot skulle därför kunna ligga i nivå med 3 %. Dock kan 1995. En prognos ca man också förvänta sig att det även under 1984-95 kommer att vara en hel del variationer i produktiviteten. Enskilda delperioder kommer säkert att ligga i nivå med 1981-84. Vilken modell som ger den mest trovärdiga prognosen är vanskligt att avgöra. I avsnitt 2 framfördes en del tveksamheter vad gäller modellerna 3 i tabell B2.1 och B2.2. Det är framför allt antagandet om att a I, som kan ifrågasättas. Resultatet från skattningen av Cobb-Douglas-funktionen med modell 3 är också så högt och avvikande från övriga, att man kan Genom att lägga till ett ställa sig tveksam till modellen. Valet mellan modell 1 och 2 är svårare att år, 1980, blir den årliga produktivitetsökningen göra, än att välja mellan Cobb-Douglas- och tillväxtform. I det senare fallet bara 1,7 %. har det inte så stor betydelse eftersom resultaten ligger så nära varandra.

Vad gäller valet mellan 1 och så är det mer tilltalande med modell en som innehåller en variabel som tar hänsyn till variationer i utnyttjandet. Dock blir resultatet ganska känsligt för nivåantagandet på c. Med oförändrat c kommer tillväxtmodellens variant 2 att bli 0,0240. En framtida mindre kapitalintensiv produktion skulle kunna innebära att c förblir på de senaste årens höga nivåer. Antagandet måste då revideras uppåt och arbetsproduktiviteten kommer att bli högre och kanske i nivå med beräkningarna av

Som framgår av våra beräkningar kan inga entydiga slutsatser dras om den framtida produktivitetsutvecklingen. Olika modellansatser och dataunderlag ger skilda resultat. Emellertid ger de sammantaget vid handen att ett värde på ca 2,5% i årlig produktivitetsökning bör rimlig vara en prognos.

Bilagor till långtidsutredningen LU87

Nr Namn Författare

l Metoder, modeller och beräkningar Finansdepartementet 2 Sverigesarbetskraft. Prognos till Statistiska centralbyrån, prognosinår 2000 stitutet New Methods in the Swedish Medium- Torsten Perssonoch Lars Term Survey Svensson, Institutet för internationell ekonomi Arbetsmarknaden inför 90-talet an- Inga Persson-Tanimura, Lunds uni- passningsförmågaoch anpassnings- versitet och Jan Johannesson,Deleproblem gationen för arbetsmarknadspolitisk forskning Prisbildningen inom olika sektorer i Statens pris- och kartellnämnd svenskt näringsliv Skogen vår räddningsplanka Stefan Holm och Nils-Erik Nilsson, Skogsstyrelsen, samt Lars Hultkrantz, Karl-Gustaf Löfgren och Sören Wibe, Sveriges Lantbruksuniversitet Samhällsekonomiskaeffekter av stats- Jonas Agell och Mats skuldspolitiken Persson, Uppsala universitet resp. Institutet för internationell ekonomi samt expertgruppen för studier i offentlig ekonomi Bostäder och byggande Statens institut för byggnadsforskning Expon- och importfunktioner för Konjunkturinstitutet varor och tjänster Lönestruktur och strukturella arbets- Christian Nilsson och marknadsproblem Johnny Zetterberg, Uppsala universitet Omvärld i omvandling Kommerskollegium Energi och ekonomisk utveckling Statens energiverk Svensktjordbruk inkl. trädgårds- och Olof Bolin, Ewa Rabinowicz, fiskenäring framtidsbedömningar, Mats Dillén och Joakim Persson, problem och alternativ Lantbruksuniversitetet i Uppsala resp. Uppsala universitet Penningmarknad, räntebildning och Peter Englund, Lars valutaflöden Hömgren, Staffan Viotti och Anders Vredin, Institutet för internationell ekonomi resp. Handelshögskolan 15 Tilbud av arbeid i Sverige Olov Ljones, Steinar Ström, Socialøkonomiskt institut, Universitetet i Oslo 16 Socialförsäkring i ett ekonomiskt Riksförsäkringsverket perspektiv

Nr Namn Författare

17 Privat tjänstesektor Lennart Stålberg, Statens industriverk 18 Miljövård en lönsam framtids- Naturvårdsverket bransch 19 Industriell förnyelse Statensindustriverk basindustri högteknologi 20 Den offentliga sektorn - fördelnings- Björn Gustafsson, aspekter Göteborgs universitet och expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 21 Den offentliga sektorn - produktivitet Richard Murray, Statskontoret och effektivitet och expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 22 Regleringar inom bostads-, livsmedels- Statens pris- och kartellnämnd och transportområdena kartläggning och analys 23 Oljemarknaden och raffmaderiindustrin Statenspris- och kartellnämnd konkurrens och framtidsutsikter - 24 Regional analys Expertgruppen för forskning om regional utveckling 25 Kommuner i förändring - Helhet och Svenskakommunförbundet särdrag 26 Bättre vård har vi råd Landstingen Landstingsförbundet fram till 1995 27 Den framtida befolkningen. Prognos för Statistiska centralbyrån åren 1986-2025

KUNGL. BlBL. 1987 -O/w U 7 Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 STOCKHOLM

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-09641-2 ISSN 0375-250