Bostadskommitténs slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens offentliga utredningar wa 1986:5 § Bostadsdepartementet

Bostadskommitténs

slutbetänkande

Del 1

slutbetänkande av tggstadskommittén Stockholm 1986

Omslag: Ad Sum ISBN 91-38-09108-9 ISSN 0375-250X Liber Tryck AB Stockholm [986 605691

I

Ti11 statsrådet och chefen för bostadsdepartementet

Genom bes1ut den 2 december 1982 bemyndigade regeringen chefen för bostadsdepartementet att ti11ka11a en kommitté med högst nio iedamöter med uppdrag att göra en översyn av bostadspoiitiken. Genom besiut den 19 januari 1984 har kommittén meddeiats ti11iäggsdirektiv som innebär att kommittên befriades från den de1 av utredningsuppdraget som avser de äidres och handikappades boendeförhåiianden.

Ti11 Iedamöter från den 1 januari 1983 utsågs iandshövding Lennart Sandgren, riksdagsiedamöterna Tore Ciaeson (vpk), R01f Dahiberg (m). Kerstin Ekman (fp), Maj-Lis Landberg (s), Kje11 A. Mattsson (c), Christer Niisson (s) och Kje11 Niisson (s) samt förre kommunairådet, generaidirektör Hans Pode (s). Lennart Sandgren förordnades att vara ordförande.

En förteckning över kommitténs sakkunniga, experter i en referensgrupp och övriga experter samt dess sekretariatspersonai bifogas.

Kommittén har tagit namnet bostadskommittên.

Chefen för bostadsdepartementet har genom bes1ut den 28 juni 1983 överlämnat remissammanstäiining över bostadsbidragskommittêns betänkande (SOU 1982:58) för beaktande i utredningsarbetet. Rege-

ringen har genom besiut den 11 augusti 1983 över1ämnat riksdagens

skriveise av den 14 aprii 1983 med hemstä11an en1igt civiiutskottets betänkande CU 1982/83:22 att beaktas i kommitténs arbete vad avser ungdomens boendesituation. Denna fråga har sedermera övertagits av en arbetsgrupp inom bostadsdepartementet. Vi har avgivit yttrande över stadsförnye1segruppens betänkande Bättre bostäder (Ds Bo 1983:2), invandrarpoiitiska kommitténs betänkande Invandrar- och minoritetspoiitiken (SOU 1984:58) och diskrimineringsutredningens betänkande Om oiaga diskriminering (DsA 1984:7).

Vi har tidigare överiämnat ett deibetänkande i tre deiar näm1igen Sammanfattning (SOU 1984:34), Dei 1 (SOU 1984:35) och Dei 2

II (SOU 1984:36). Vi får härmed över1ämna vårt s1utbetänkande, som består av tre de1ar näm1igen Sammanfattning, Dei 1 och dei 2. Som under1ag för våra överväganden har vi 1âtit utföra ett anta1 undersökningar. En förteckning över rapporter med aniedning av dessa undersökningar bifogas. Ti11 betänkandet är fogade reservationer och yttranden. Reservationer har avgivits av Iedamöterna Tore C1aeson, Ro1f nah1berg, Kerstin Ekman och Kje11 A. Mattsson. Särski1da yttranden har vidare avgivits av den sakkunnige Magnus Elison samt av experterna i bostadskommittêns referensgrupp Ingvar Fride11, Sture Ho11mann, Jan Kielland, Mirja Kvaavik-

Bartiey, Torsten Landgren, Inge-Britt Lundin, Pär Svanberg, Sten

Thune11, Per Tornêe samt av Sture Ho11mann och Birger Svensson gemensamt. Utredningsarbetet är härmed s1utfört.

Stockho1m den 5 februari 1986

Lennart Sandgren

Tore Ciaeson Ro1f Dah1berg Kerstin Ekman

Maj-Lis Landberg Kje11 A. Mattsson Christer Ni1ss0n

Kje11 Ni1sson Hans Rode /Erwin Mi1dner

III SAKKUNNIGA, EXPERTER OCH SEKRETARIAT

Sakkunniga: Förordnande

Kammarrätts1agman Per Anc1ow 1 mars 1983-21 sept. 1983 Departementsråd Ingrid Da1ên 1 mars 1983 Byråchef Magnus E1ison 1 mars 1983 Utredningssekreterare Ingemar Färm 1 mars 1983-17 mars 1985 Genera1direktör Lennart Ho1m 1 mars 1983 Departementssekreterare Ni1s Ho1mgren 15 oktober 1984 Sekreterare Karin Lund 18 mars 1985 Skattedirektör Lars Ma1mherg 1 mars 1983 Departementsråd Lars Mathlein 1 mars 1983-30 juni 1983 Sakkunnig Ants Nuder 1 mars 1983 Kans1iråd Ingvar Persson 1 mars 1983 Kammarrättsassessor Curt Rispe 22 september 1983 Departementssekreterare Karin Stâh1berg 1 ju1i 1983-14 okt. 1984

Experter i bostadskommittêns referensgrupp:

Utredningschef Jan Bröms mars 1983 Utredningssekreterare Stig Car1ss0n mars 1985

I-*|^I-*D-5!-4)-I

Fru Li11ie Dah1berg feb. 1984-12 sept. 1985 Assistent Einar Dickson mars 1983-31 jan. 1984 Förbundsordförande Ingvar Fride11 mars 1983 ombudsman Sture Ho11mann mars 1983 Birger Johansson 13 sept. 1985 Avde1ningschef Jan Kie11and 1 mars 1983 Direktör Mirja Kvaavik-Bart1ey 20 aprii 1983 Regionchef Torsten Landgren mars 1983 Direktör Stig Landqvist mars 1983-31 dec. 1983 Sekreterare Irene Lindström juni 1983

...pap-øø-Iy-i-Iø-*D-I

Sekreterare Karin Lund mars 1983-17 mars 1985 Socia1ombudsman Gunnar Lundberg mars 1983 Sekreterare Inge-Britt Lundin maj 1984 Sekreterare Ing-Gerd Robertson mars 1983-31 maj 1983 Arkitekt Kerstin Skeppstedt mars 1983-30 apri1 1984

IV Förordnande

Ombudsman Birger Svensson 1 november 1984 Utredningschef Pär Svanberg 1 januari 1984 Direktör Per Tornêe 1 mars 1983 Direktör Ro1f Trodin 1 mars 1983-31 okt. 1984 Direktör Sten Thune11 20 apri1 1983 Utredningssekreterare Monika Wikman 1 mars 1983

Övriga exgerter:

Utveckiingschef C1aes Engerstam oktober 1984 Fi1. dr Ingemar Hansson mars 1983 Avdeiningsdirektör Ra1ph Johansson maj 1983-31 mars 1984

F-*l-li-Ql-*i-*I-l

Departementsråd Kerstin Kåks december 1983 Jur. kand. Rolf Romson mars 1983 Kans1iråd Bengt Söderström mars 1983 Fi1. dr Bengt Turner mars 1983

Sekretariat:

Sekreterare: Länsbostadsdirektör Erwin Mi1dner 1 januari 1983

Biträdande sekreterare: Länsbostadsdirektör Sven Åke Andersson februari 1983 Hovrättsassessor Kar1 Bergkvist januari 1984

Kammarrättsassessor Lars Bergström aprii 1983

Sekreterare Göran Ekbiad apri1 1983-31 dec. 1983 C1aes

V-*l-O-ll-*D-Dél-ll-'F-*l-II-i

Utveck1ingschef Engerstam feb. 1983-30 sept. 1984 Arkitekt Jan Eriksson januari 1984 Byrådirektör U11a Britt Frykman Bergiund augusti 1983 Avdeiningsdirektör Raiph Johansson apri1 1984 Byrådirektör Kerstin Ni1sson juni 1983 P01. mag. Ro1f-Erik Roman mars 1983 Byrâdirektör Christer Rönnmark augusti 1983

Assistenter: Christer Bergman 1 november 1983 Margrethe Strandberg 1 mars 1983

UTREDNINGSRAPPORTER

Uppdrag ti11 bostadsstyreisenz Grundwa11, Ricard: Bostadsefterfrågan under 1980-ta1et med utbiick mot år 2000. Ds Bo 1984:5.

Uppdrag ti11 statens institut för byggnadsforskning: Bo: Förutsättningar och hinder för boinf1ytande i Bengtsson, privata hyresfastigheter. Ds Bo 1983:5. Eriksson, Jan och Lindquist, Margareta: Bostäder, hushâ11 och utrymmesstandard 1970-1985. Ds Bo 1983:7. Frykman, Tofte: Bostadssubventionernas förde1ning år 1980. Ds Bo 1984:8. Nord, Lars: Stat1ig b0stadspo1itik och kommuna1 sjäivstyreise. Statens institut för byggnadsforskning. Stenci1 1984. Turner, Bengt: Ombyggnadsekonomi och ombyggnadsp01itik. Statens institut för byggnadsforskning. Medde1ande M 84:5. Niktorin, Marianne: Kommuna1a erfarenheter av bostadsanvisnings- 1agen. Ds Bo 1983:6.

Uppdrag ti11 statistiska centraibyrån: Westerlund, Nana: Byggande och sysse1sättning. Ds Bo 1984:7.

Uppdrag ti11 Svenska byggnadsentreprenörföreningen: Ax1ing, Lars: Reparationsvo1ymens utveckiing inom oiika regioner. B Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Stenci1 1984.

Uppdrag ti11 Temap1an AB: Eriksson, Jan, Ho1mberg, Ingvar och Hârsman, Björn: Bostadsbyggandet ti11 år 2000. Ds Bo 1984:6.

Övriga uppdrag: Danermark, Berth: Boendesegregationens utveck1ing i Sverige under efterkrigstiden. Ds Bo 1984:4. Hansson, Ingemar: Priseffekter av räntebidrag, ränteiån och fastighetsskatter. Ds Bo 1985:2. wohiin, Lars: Ränte1ånesystem och dess finansiering på kapita1marknaden. Ds Bo 1986:1.

VII NNEHÅLL

›- BOSTADSPOLITISKA PROBLEM OCH LÖSNINGAR . . . . . . . . 1 0- . »d Nya förutsättningar för bostadspo1itiken . . . . . . . 1 o-I . N Ett reformerat Iånesystem . . . . . . . . . . . . . . 3 u-ø . ou Bostadssociaia reformer . . . . . . . . . . . . . . . 4 ›- . å Reformer av beskattningen . . . . . . . . . . . . . . 7

EKONOMISKA AVVÄGHINGAR . . . . . . . . . . . . . . . 9 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Suhventionsutveck1ingen en1igt nuvarande system . . . 10 2.2.1 Utveck1ingen åren 1981-1984 . . . . . . . . . . 10 2.2.2 Utveck1ingen åren 1984-1995 . . . . . . . . . . 12 3 Att minska de genere11a subventionerna . . . . . . . . 18 2.3.1 räntan . . . . . . . . . . . . 18 Den garanterade 2.3.2 Fastighetsskatten . . . . . . . . . . . . . . . 21 2.3.3 Ränte1ån . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 4 Ekonomiska effekter av ett ränte1ånesystem . . . . . . 23 2.4.1 Effekter för iåntagare, stat och kommun . . . . 23 2.4.2 Samhä11sekonomiska effekter . . . . . . . . . . 26 5 S1utsatser rörande möj1igheterna att höja . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 bostadsbidragen

BOSTADSSTANDARDENS FÖRDELNING . . . . . . . . . . . . 31 De bostadssocia1a må1en . . . . . . . . . . . . . . . 31 utveck1ing . . . . . . . . . . . 33 Utrymmesstandardens 3.2.1 Den hitti11svarande utveckiingen . . . . . . . 33 3.2.2 Den framtida utveck1ingen . . . . . . . . . . . 37 En höjd utrymmesstandard . . . . . . . . . . . . . . . 43 Bostädernas och bostadsomrâdenas kvaiitet . . . . . . 50 3.4.1 In1edning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 3.4.2 Brister hos bostäder och bostadshus . . . . . . 52 3.4.3 Brister i den gemensamma mi1jön . . . . , . ._. 54 5 Boendesegregationen . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 3.5.1 . . . . . . . . . . . . . 59 Segregationsprob1emen 3.5.2 Ett integrerat boende . . . . . . . . . . . . . 63 3.5.3 på de1betänkandet . . . . . . . . . 64 Synpunkter 3.5.4 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 67

VIII

DET FRAMTIDA LÅNESYSTEMET . . . . . . . . . . . . . . 77 4.1 Våra förs1ag och motiv . . . . . . . . . . . . . . . . 77 4.2 Systemet för framtida . . . . . . . . . 88 investeringar 4.2.1 Egen insats, 1ån och amorteringar . . . . . . . 88 4.2.2 Räntesubventioner och ränte1ân . . . . . . . . 91 4.2.3 Exempe1 på systemets funktion under Iång tid . 94 4.2.4 Utgiftsnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 4.2.5 Räntesubventioner och ränteiån . . . . . . . . 106 4.2.6 Utveckiing på kort sikt . . . . . . . . . . . . 113 4.3 Ränte1ån i beståndet . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 4.3.1 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 4.3.2 Räntelån som för nya investeringar (system R) i beståndet . . . . . . . . . . . . 121 4.3.3 Ett modifierat ränte1ånesystem (system RM) ti11ämpat i beståndet . . . . . . . 122 4.3.4 Utveck1ingen över tiden . . . . . . . . . . . . 125 4.4 Stöd vid förvärv av begagnade egnahem . . . . . . . . 131 4.4.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 4.4.2 Förvärvsstödets inriktning och utformning . . . 133 4.4.3 Räkneexempe1 avseende betainingsförmåga och kostnad för nya och begagnade egnahem . . . . . 136 4.4.4 Konsekvenser . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 4.5 Genomförande . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 4.5.1 Administrativa frågor . . . . . . . . . . . . . 143 4.5.2 Säkerhet för ränteiân . . . . . . . . . . . . . 146 4.5.3 Stort informationsbehov . . . . . . . . . . . . 149 4.5.4 Tidpunkt för genomförande . . . . . . . . . . . 150 4.5.5 Kommuna1 borgen . . . . . . . . . . . . . . . . 150 4.5.6 Bokföring av ränteiân . . . . . . . . . . . . . 152 4.6 Finansiering av ränteiån . . . . . . . . . . . . . . . 154 4.6.1 Pr0b1em med statiig finansiering . . . . . . . 154 4.6.2 Staten ger ut ränteiån som successivt

förs över på SBAB . . . . . . . . . . . . . . . 156

4.6.3 Botteniâneinstituten och staten ger ut ränteiån. De statiiga ränteiånen förs successivt över på SBAB . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158 4.6.4 Botten1åneinstituten och SBAB ger ut ränte1ân . 162

IX

4.7 Statsfinsnsieiia och samhäiisekonomiska effekter . . . 162. 4.7.1 01ika av finansie11a effekter . . . . . . 162 typer 4.7.2 Finansie11a effekter för stat och kommun av ti11 ett - a11t en övergång ränteiânesystem annat iika . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 4.7.3 Beräkningar avseende det tiiikommande beståndet R) . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 (system 4.7.4 avseende det befint1iga beståndet Beräkningar RM) . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 (system 4.7.5 Beräkningar avseende både tiiikommande och bestånd (system R och system RM) . . 175 befintiigt 4.7.6 avseende stat och kommun . . . . . 177 Beräkningar 4.7.7 Samhäiisekonomiska effekter . . . . . . . . . . 180

REFORMER AV BOSTADSBIDRAGSSYSTEMET . . . . . . . . . . 183 5.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 Iniedning 5.2 åren 1984 och 1985 . . . . . . . . . . . . 184 Utveckiingen 5.3 och inkomstprövningssystem . . . . . . 187 Inkomstbegrepp 5.3.1 överväganden . . . . . . . . . . . . . 187 Tidigare 5.3.2 försiag . . . . . . . 188 Bostadsbidragskommittêns 5.3.3 Inkomst efter skatt - våra överväganden om ett . . . . . . . . . . . . 190 nettoinkomstbegrepp 5.3.4 . . . . . . . . . . . . . . 192 Marginaieffekterna 5.3.5 ti11 nytt inkomstbegrepp . . . . . . . 195 Försiag 5.3.6 Inkomstprövning utan obiigatorisk efterkontroii bör behå11as . . . . . . . . . . . . . . . . 200 5.3.7 Sammanfattning av våra försiag angående . . . . . . . . . . . . . . . 202 inkomstprövningen 5.4 av ett framtida bostadsbidragssystem . . 203 Utformning 5.4.1 av stödet . . . . . . . . . . . . . 203 Inriktning 5.4.2 Utformning av ett bostadskostnadsanknutet bostadsbidragssystem . . . . . . . . . . . . . 206 5.4.3 Gemensamma förutsättningar för aiternativa . . . . . . . . . . . . . . . . 207 bidragsmode11er 5.4.4 Förbättringar inom ramen för nuvarande (a1t. 1) . . . . . . . . . 212 bostadsbidragssystem 5.4.5 Ett renodiat bostadskostnadsanknutet bostadsbidrag (ait. 2) . . . . . . . . . . . . 215

X

5.4.6 Jämförelser mellan nuvarande och de två system alternativa modellerna . . . . . . . . . . . . 218 5.4.7

överväganden och förslag till framtida

bostadsbidragssystem för barnfamiljer . . . . . 223

5.4.8 överväganden och förslag till framtida

bostadsbidrag för barnlösa hushåll . . . . . . 228 Beräkning av bidragsgrundande bostadskostnad . . . . . 235 5.5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 5.5.2 Nuvarande system . . . . . . . . . . . . . . . 236 5.5.3 Problemen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237

Utbetalning av bostadsbidragen . . . . . . . . . . . . 241

Ansvarigt organ för handläggning av bostadsbidrag . . 244

ALLMÄNNYTTIGA FÖRETAG . . . . . . . . . . . . . . . . 251 Allmännyttiga företags roll i bostadspolitiken . . . . 251 6.1.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 6.1.2 Vissa regler för . . . . . . . . 252 företagsformen 6.1.3 Motiv och syfte . . . . . . . . . . . . . . . . 252 6.1.4 Allmännyttans framtida roll i bostadspolitiken 254 Företagsstruktur, bostäder och hushåll . . . . . . . . 256 6.2.1 Företagens storlek . . . . . . . . . . . . . . 256 6.2.2 Bostadsområden . . . . . . . . . . . . . . . . 256 6.2.3 Bostadsbeståndet . . . . . . . . . . . . . . . 258 6.2.4 Hushållen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260 6.2.5 Företagens ekonomi . . . . . . . . . . . . . . 261 Behov av förändringar . . . . . . . . . . . . . . . . 263

Lägenhetssammansättning i befintliga anråden . . . . . 264

6.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264

6.4.2 Efterfrågesynpunkter . . . . . . . . . . . . . 265

6.4.3 Ombyggnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268 6.4.4 Tillbyggnad och nybyggnad . . . . . . . . . . . 269 6.4.5 . . . . . . . . . . . . . . 270

Förnyelseplanering

Förvärv av äldre flerbostadshus . . . . . . . . . . . 271 6.5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 6.5.2 Marknadens anfattning . . . . . . . . . . . . . 272 6.5.3 Ekonomiska förutsättningar för förvärv . . . . 273 6.5.4 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277

XI

6.6 Småhus med hyresrätt . . . . . . . . . . . . . . . . . 281 6.6.1 In1edning c o o a o o o a - - o - o o o c . . 281 6.6.2 Förvärv av ä1dre småhus . . . . . . . . . . . . 281

6.7 Ekonomiska resurser . . . . . . . . . . . . . . . . . 287

6.7.1 In1edning . . 287 6.7.2 Möj1igheter att öka det egna kapita1et . 288

1 BOSTADSPOLITISKA PROBLEM OCH LUSNINGAR

1.1 Nya förutsättningar för bostadspo1itiken

I vårt delbetänkande (SOU 1984:35, kap. 1) har vi behandiat de bostadspoHtiska måien. Vi framhåHer där att bostadspoiitiken sedan 1ång tid tiHbaka aHmänt har syftat ti11 att a11a människor skaH ha möjiighet attskaffa goda bostäder i goda bostadsmiijöer tiH rimiiga kostnader.

Statens och konmunernas åtgärder ska11 skapa förutsättningar för ett tiHräckiigt utbud av bostäder. För att a11a hushåH ska11 kunna få goda bostadsförhåilanden krävs också att bostadsområdena ges en varierad utformning som minskar riskerna för en ensidig befoikningssamansättning. Särskiid omsorg ska11 ägnas åt tiHgängiighet och användbarhet för handikappade och äidre.

En väsent1ig förutsättning för en jämiik förde1ning av bostadsstandarden är, att hushåHens bostadskostnader för 1ikvärdiga bostäder b1ir 1ika oavsett bostadens uppiåtelseform och åider.

Det krävs också aktiva insatser från kommunerna när det gäHer

fördeining av bostäder. En annan förutsättning är att hushåHen

har ett ti11räck1igt infiytande då det gäHer den egna bostaden

även då de hyr den.

En1igt våra direktiv skaH de nuvarande utgångspunkterna för det b0stadspo1itiska stödsystemet gä11a även i framtiden. SamhäHets stöd tiH bostadsförsörjningen skaH dock i ökad utsträckning riktas tiH hushåH som har svårt att skaffa bra bostäder med egna resurser.

Förutsättningarna för bostadsförsörjningen förändras fortiöpande och bostadspoiitiken måste anpassas härtiH. Våra förs1ag har utarbetats mot bakgrund av de grundiäggande bostadspoiitiska måien och en bedömning av ekonomiska och demografiska förutsättningar för omkring ett årtionde framåt.

På de fiesta håH finns det inte iängre någon betydande bostadsbrist och landets befoikning konmer inte att öka nämnvärt. Nypro-

duktionen av bostäder har minskat och får även i framtiden mindre betydei se än under tidigare perioder. De regionaia skiiinaderna är dock stora och i vissa områdem, främst Storstockhoim, behövs en betydande nyproduktion. AHmänt gäHer dock att bostadsbehovet framde1es i mindre grad än tidigare kan tiHgodoses genom nyproduktion. Det måste i stäliet tiHgodoses inom beståndet. Detta måste också underhåHas, förbättras och anpassas tiH nya behov, b1.a. krav på tiligängiighet och användbarhet för handikappade och äidre. ne senare frågorna behandias i bostadsförbättringsprogramet (prop. 1983/84:40, bi1. 9 BoU 11, rskr 63).

Landets ekonomi är sådan att bostadssubventionerna räknat i fast penningvärde inte får öka utan he1 st bör minskas. Samtidigt kvarstår de bostadspo1itiska ambitionerna, med en särski1d betoning av att stödet i större utsträckning ska11 fördelas efter behov.

I stort sett är bostadsstandarden god och det finns inte 1ika starka skäl som tidigare att stödja en a11män standardhöjning. Det finns emeHertid avsevärda baiansprobiem på bostadsmarknaden.

Främst gäHer det kostnadsstrukturen och bostädernas fördeining

med hänsyn ti11 hushåHens behov. Kapitaiutgifterna för ursprungiiga iån i nya eHer nyiigen ombyggda bostäder är, trots omfattande subventioner, höga i förhåHande ti11 utgifterna i äidre hus. SkiHnaderna tenderar att öka. Samtidigt är det svårt för barnfamiijer i vaniiga inkomstiägen att förvärva och bo i rymiiga bostäder i begagnade egnahem, b1.a. på grund av det höga ränteiäget. Det gäHer även på vissa håH där priserna för bostadsrätter är höga. Utrymmesstandarden har stigit kraftigt men en stor dei av standardförbättringen har fa11it på små hushåH. I framtiden kommer antaiet rymIiga bostäder att öka och en stigande ande1 av dem kommer troiigen att tas i anspråk av barniösa, något áidre hushåH.

Det finns stora skiHnader meHan uppiåteiseformerna vad gäHer hushåHssammansättning och infiytande. Många bostadsområden har I en mycket ensidig hushåiissammansättning. HushåH med begränsade i ekonomiska och sociaia förutsättningar och med små vaimöjiigheter i boendet koncentreras tiH vissa bostadsområden. Dessa områden har ofta också miijöbrister.

Bostadssektorn beiastas av ett stort anta1 skatter som tiilkommit med o1ika motiv och ib1and med bristande hänsyn ti11 bostadspo1itiska mâ1.

De åtgärder vi nu föreslår kan inte på kort sikt rätta ti11 a11a

brister. I vissa avseenden kan förhâilandena förbättras på kort-

are sikt men i andra hänseenden 1eder de föresiagna åtgärderna tiil förbättringar först på iängre sikt.

1.2 Ett reformerat Iånesystem

De stat1iga insatserna inom bostadssektorn har främst syftat ti11 att skapa ett så stort och modernt bostadsbestånd att a11a hushâ11 kan få tiilgång ti11 en god bostad. Sedan mitten av 1970ta1et har de genere11a subventionerna, dvs. räntebidrag och skatteminskning för ägare ti11 egnahem, växt mycket kraftigt för att en viss produktion ska11 kunna upprätthâiias. Dessa genere11a subventioner avser nu i stor utsträckning bostäder som byggts e11er byggts om under de senaste tio åren. Trots detta är kapi-

taiutgifterna för ursprung1iga 1ån i hus som byggts tidigare en-

dast ungefär hälften så stora som i nyare hus. Det finns a11tså stora brister i kostnadspariteten.

Såvä1 de starkt ökade subventionerna som paritetsbristerna beror på inf1ationen. Den sänker successivt de rea1a kapita1utgifterna i äidre hus samtidigt som den höga räntan kräver stora subventioner för att produktionen ska11 kunna upprätthåiias. Skatteminskningen för ägare ti11 egnahem b1ir också stor. Under 1970-ta1et iedde infiationen dessutom ti11 stora förmögenhetsvinster b1.a. för ägare ti11 egnahem. Sådana vinster kan ånyo uppkomma i fram-

tiden. Under 1980-taiet har på vissa hå11 stora vinster uppkommit

för dem som så1t bostadsrätter.

För att de genereiia subventionerna ska11 b1i 1ägre samtidigt som

paritetsbrister och infiationsvinster motverkas är det av grund-

1äggande betyde1se att inf1ationen kan minskas och räntenivân sänkas. Den aiimänna ekonomiska poiitiken har a11tså stor bety-

2-

de1 se för bostadssektorn. Vårt försiag ti11 ett ränteiånesystem motverkar infiationens negativa effekter bättre än det nuvarande

finansieringssystemet. Ränteiånesystemet innebär också en bety-

dande minskning av de genere11a subventionerna genom att de tiH en dei ersätts med lån. Kapitaiutgifterna kan dock håHas oförändrade ioförhåHande ti11 nuvarande system under 1ång tid. På iängre sikt ska11 ränteiånen återbetaias. Därigenom motverkas en sådan kraftig rea1 sänkning av kapitaiutgifterna för äidre hus som nu är van1ig. Likaså motverkas infiationsvinster, eftersom skuiderna kommer att vara högre vid en försä1jning.

Vi föres1år också att 1ånesystemet skaH få en sådan utformning att det i större utsträckning än nu främjar en rationeH fastighetsförvaitning. Finansieringen av underhåH bör ges mer iikartade Förutsättningar oavsett om underhåHet utförs separat eHer i samband med ombyggnad.

Det har tidigare funnits stora brister i kostnadsneutraiiteten meHan upp1åte1seformerna på så sätt att ägare ti11 egnahem med höga inkomster har kunnat få mycket 1åga kapitaiutgifter på grund av stor skattereduktion. Avdragsreformen och andra förändringar har emeHertid gjort att dessa brister i neutraiiteten undanröjts. Vid utformningen av ränteiånesystemet har också måiet att

i oiika avseenden skapa och upprätthåHa neutraiitet meHan upp-

Iåteiseformer och ägarkategorier haft centra1 betydeise. Det har prägiat såväi utformningen av finansieringssystemet som våra förs1ag ti11 förändringar av skattesystemet.

1.3 Bostadssociaia reformer

Syftet med våra försiag tiH bostadssociaia reformer är att skapa mer iikvärdiga möjiigheter för aHa hushåH att väija en bostad efter behov. En tiHtagande snedförde1ning av bostäderna i förhåHande ti11 hushåHens storiek skaH motverkas. Ett må1 är också att göra bostadsområden och uppiåteiseformer mer iikvärdiga vad avser bostädernas och områdenas kvaiitet, iägenhetssamman-

sättning och de boendes inf1ytandemöj1igheter. Ensidighet i befoikningssannnansättningen skaH därigenom motverkas.

En stor de1 av småhushåHen, dvs. de med en eHer två personer, har en hög utrymmesstandard; vart tredje har mer än ett sovrum per person. Även fiertaiet barnhushåH har numera skaffat sig minst en så stor bostad att varje barn kan få ett eget sovrum. Det innebär att en tvåbarnsfamiij disponerar minst fyra rum och kök. Vi anser att detta är en eftersträvansvärd utrymmesstandard för barnhushåH, som på sikt bör kunna uppnås för de fiesta sådana hushå11 utan en omfattande nyproduktion genom en bättre förde1ning av de stora bostäderna. Det finns också skä1 att på sikt möjiiggöra en ökad utrymmesstandard för vissa typer av hushåH utan barn, t.ex. pensionärer som vistas mycket i bostaden och kan ha specie11a utrymmesbehov.

Vi vi11 med två typer av åtgärder öka möjiigheterna att väija bostad för dem som nu har den mest begränsade valfriheten. Den ena typen av åtgärder syftar ti11 att öka de ekonomiska möjiigheterna. Bostadsbidragen bör höjas för barnhushåH med stor försörjningsbörda i förhåHande ti11 inkomsterna men också åter-införas

för barn1ösa hushåH med små inkomster. Vi anser också att det i

nuvarande ekonomiska 1äge, med sänkta rea1inkomster sedan 1970taiet och utsikter endast ti11 begränsade inkomstökningar, är av

särskiid vikt att hushåHen stimu1eras att upprätthåHa eHer

skaffa sig en god utrymmesstandard. Vi föres1år därför att bostadsbidragen he1t knyts an tiH de faktiska bostadskostnaderna i stä11et för att som nu i stor utsträckning fungera som ett behovsprövat a11mänt konsumtionsstöd. För barnhushåHen differentieras stödet så att det b1ir 1ättare att skaffa en så stor bostad att varje barn kan få ett eget sovrum.

Rym1iga bostäder finns företrädesvis i egnahem. Vi vil1 därför underiätta för större barnhushåH med 1åga inkomster att skaffa ett egnahem genom ett visst förvärvsstöd. Likaså vi11 vi säkerstäHa att den ande1 av ränteutgiften för bostaden som avgår ge-

nom skatteminskning biir oberoende av inkomstlför hushåH som

äger egnahem med räntei ån.

nen andra typen av åtgärder för att öka vaimöjiigheterna är att påverka utbudet av bostäder. Vi vi11 skapa bättre förutsättningar för en aktiv kommunai bostadsförmediing. Förmediingarna skaH ges möjligheter att få tiHgång tiH en större de1 av bostäderna på hyresmarknaden. Tiiiämpningen av bostadsanvisnings1agen skaH förenkias och möj1igheterna för bostadsförmediingarna att få tiHgång tiH hyresbostäder som finansierats med statiiga 1ån skaH förbättras.

Vi ser dessa förs1ag som specieHt viktiga för hushåH som t.ex. av socia1a skä1 har små möjiigheter att välja bostad. De kan ge bostadsförmediingarna möjiighet att erbjuda sådana hushå11 bostäder på annat hå11 än i mindre oopu1ära områden med en socia1t segregerad hushåiissarmnansättning. Därigenom kan också denna typ av segregation motverkas.

Vi viI1 också stärka de aHmännyttiga företagens stäHning så att de kan erbjuda bostad ti11 aHa som önskar en hyresiägenhet. De aHmännyttiga företagens bestånd är ensidigt främst i två avseenden. För det första finns deras bostäder främst i perifera 1ägen, särskiit i de stora tätortsområdena. För det andra domineras deras bestånd av så små bostäder att de i a11t mindre utsträckkning efterfrågas av barnhushåH. För att ge möjiighet ti11 en större variation i företagens utbud av lägenheter vi11 vi de1s ge dem ett begränsat initiaistöd för att förvärva centrait be1ägna hyresfastigheter de1s ett stöd för att förvärva småhus. De ska11 kunna hyras ut ti11 större hushå11 som vi11 hyra ett småhus e11er inte har ekonomiska möjiigheter att köpa ett. Vi anser också att hyresmarknadens parter bör se över hyressättningen. De stora 1ägenheterna bör inte ges en så oförmåniig hyra att harnhushåH som

önskar en större hyresbostad heHre söker sig ti11 andra uppiå-

tei seformer.

Vi föresiår vidare vissa åtgärder för att underiätta och stimuiera en successiv ombyggnad med Iägenhetssamansiagningar i syfte att skapa en mer aHsidig Iägenhetssammansättning i hyres- och bostadsrättsområden. Komunernas områdespianering bör i ökad ut-

sträckning inriktas på frågor om iägenhetssammansättningen och hushâiisstrukturen.

Det pågår ett omfattande utveckiingsarbete inom hyressektorn för att öka de boendes individue11a och ko11ektiva infiytande. Det behövs f.n. inte någon ny iagstiftning för att främja utveckiingen av ett infiytande genom boinfiytandeavtai.

Vi har i ansiutning ti11 boinfiytandefrågan också övervägt o1ika former av kooperativ förvaitning av hyreshus. Eniigt vår bedömning är tiden ännu inte mogen för någon fri e11er eijest mer omfattande etabiering av hyreskooperativa förvaitningsformer. Den kooperativa hyresrätten dock under vissa bi-

kan förutsättningar

dra ti11 en vidareutveck1ing av hyresrätten. Vi förordar därför en dispens1agstiftning som möjiiggör en fortsatt försöksverksamhet på detta område.

1.4 Reformer av beskattningen

I vårt uppdrag ingår att ompröva en stor dei av beskattningen för bostäder och fritidshus. En grund1äggande princip har därvid varit att beskattningen av de bostäder som ej innehas i förvärvssyfte ska11 utformas så att den främjar bostadspoiitiska måi.

Även inom det privata hyresbeståndet måste man vid beskattningen

ta hänsyn til] att vinstmöjiigheterna begränsas av bostadspoiitiska regier, t.ex. bruksvärdesystemet.

En ytter1igare strävan har varit att förenkia skattesystemet samtidigt som det anpassas ti11 de förutsättningar som våra övriga försiag innebär.

Bostadspoiitiska överväganden 1igger bakom vårt försiag att göra boendeutgifterna för egnahemsägare mindre beroende av inkomst än nu. Detta är syftet med vårt försiag att säkerstäiia att den ande1 av ränteutgiften för bostaden som avgår genom skatteminskning b1ir oberoende av inkomst för egnahemsägare med ränteiån. Försia-

get att ersätta garantiskatten med höjd fastighetsskatt ieder

också ti11 bättre kostnadsparitet och innebär en förenkling.

Bostadspoiitiska motiv iigger också bakom försiaget att tiiiämpa 1iknande reaiisationsvinstregier för bostadsrätt som för egnahem. Försiaget innebär att stora reaiisationsvinster beskattas hårdare än små. Marknadsvärdena för bostadsrätter bör också få påverka bostadsrättshusens taxeringsvärden så att grunden för den iöpande beskattningen biir iikartad den i egnahem. Samtidigt bör den individue11a med1emsbeskattningen avskaffas, viiket biir en förenk- 1ing.

Vinstde1ningsskatten för juridiska personer som äger bostadsfastigheter tar inte hänsyn ti11 att bostadspoiitiken medför att värdestegringen för sådana fastigheter begränsas. Därför anser vi

att denna beskattning bör miidras för bostadshus.

De skattemässiga underskotten kommer att bii större för ägare ti11 konventioneiit heskattade hyreshus med ränteiån än vid nuvarande hidragssystem. Vi föres1år därför åtgärder som innebär att vissa ägare inte ska11 gynnas i förhâiiande ti11 andra genom skatteminskning.

A11männa rättviseskäi taiar för vårt försiag att ge ägare ti11 fritidshus i annan kommun än hemortskommunen möjiighet att dra av räntor för fritidshuset i hemortskommunen. Därmed kan a11a utnyttja avdragsrätten fu11t ut.

Vi föresiår en begränsad omräkning av schabionintäkten för egnahem och fritidshus me11an taxeringstiiifäiiena. Därmed minskas förändringarna i skatteuttaget i samband med aiimän fastighetstaxering, samtidigt som hänsyn indirekt kan tas ti11 att prisut-

veckiingen på vissa hå11 är iângsammare än på andra.

I kap. 10 föresiâr vi ytteriigare ett antai mindre ändringar i regierna för bostadsbeskattning.

2 EKONOMI SKA AVVÄGN I NGAR

2.1 Di rektiven

En avgörande ekonomisk utgångspunkt i våra direktiv är att bostadssubventionerna inte får fortsätta att öka rea1t sett. I subventionerna räknas då in genereHa subventioner räntebidrag

och skatteminskning för - samt

egnahemsägare genom avdragsrätt riktade subventioner - inki. kommuna1a bostadsbostadsbidrag tiHägg (KBT).

En fortsatt rea1 ökning av subventionerna, sägs det i direktiven, år inte samhäHsekonomiskt godtagbar och heller inte bostadspo- Iitiskt önskvärd. Ett grund1äggande bostadspoiitiskt mâ1 bör vara att främja ett jämiikt och integrerat boende. Detta innebär i första hand att varje hushåH bör ha ekonomiska möjiigheter att uppnå en ti11räck1igt god standard avseende utrustning, utrymme och yttre mi1jö. Det påpekas också att de bostadspoiitiska åtgärderna i fortsättningen, iiksom en1igt 1974 års bostadspoiitiska bes1ut, framför aHt bör sikta ti11 att stärka de svagare gruppernas stäHning och att synen på bostaden som en socia1 rättighet inte kan gä11a mer än upp ti11 en viss standardnivå. Det finns an1edning att i ökad utsträckning koncentrera samhäHets stöd ti11 de boendegrupper som har 1âg boendestandard, dvs. i stor utsträckning hushâH med iåga inkomster i förhåHande tiH försörjningsbördan. Stödet bör vidare koncentreras tiH att ge en god grundstandard.

Vid utformningen av det genereHa stödsystemet bör också dess effekter på förmögenhetsbHdningen uppmärksammas särskiit. Vi ska11 s1ut1igen även pröva möjiigheterna att minska samhäHssubventionerna ti11 bostadssektorn.

Med iedning av de här återgivna de1arna av våra direktiv har vi funnit att våra ansträngningar i första hand bör inriktas på sådana minskningar av de genereHa subventionerna som medger en ökning av det riktade stödet inom en rea|t sett oförändrad ram. I

andra hand har vi undersökt möjiigheterna att öka det riktade stödet inom en reait sett minskande totairam.

Våra ambitioner när det gäiler bostadsbidragen utveckias närmare i kap. 3 och 5. Som framgår i kap. 5 (tab. 5.13) har det rea1a värdet av bostadsbidrag ti11 barnfamiijer minskat med ca 20 % sedan andra häiften av 1970-ta1et. Det motsvarar ca 600 mi1j. kr. i 1985 års penningvärde. Bidragens reaia värde bör återstä11as. Vi vili ge ekonomisk möjiighet och incitament för a11a barnfamiijer att efterfråga så stora bostäder att varje barn kan få ett eget rum. Vi vi11 också återinföra bostadsbidrag ti11 hushå11 utan barn. Bidragen bör i högre grad än nu ge ett stöd ti11 bostadskonsumtion. Därför föres1ås en ändrad utformning av bidragssystemet.

2.2 Subventionsutveck1ingen en1igt nuvarande system

gtvegkligggn_åren 19§1;1g8i

subventionerna uppgick eniigt direktiven ti11 ca 25 mi1jarder kronor år 1981, en rea1 ökning sedan år 1975 med 70 %. En1igt direktiven svarade bostadsbidrag och kommunaia bostadstiiiägg för 6 mi1jarder kronor, räntebidrag för 7,2 miijarder kronor och egnahemsägarnas skatteminskning för 11,5 mi1jarder kronor. För de två senare posterna väntades en ökning ti11 13,3 resp. 13,4 mi1jarder kronor år 1985. Sedermera har beräkningen av skatteminskningen för egnahemsägare år 1981 reviderats ti11 9,9 mi1jarder kronor.

Under perioden 1981-1984 har de totala subventionerna utveckiats mer gynnsamt än som angetts i direktiven, viiket framgår av tab.

2.1. De tota1a subventionerna har realt sett minskat med 4 %. Det

motsvarar ca 1 100 mi1j. kr. i 1984 års penningvärde, varav ca 600 mi1j. kr. fa11er på de riktade subventionerna främst KBT. Den engångsutbetaining om 1,4 miljarder kronor som gjordes i juni år 1985 som kompensation för fastighetsskatten har då hänförts ti11 år 1985. Det må1 om rea1t oförändrade subventioner som upp-

stä11des i direktiven har a11tså överträffats eniigt denna beräkningsmetod.

Utveckiingen av statens kostnader för bostadssubventionerna har varit mer gynnsam än utveckiingen av de totaia subventionerna som de definierats i direktiven. Det reaia värdet av statens kostnad för de genereiia subventionerna har sjunkit med ca 4 % och de riktade subventionerna med ca 30 %. Totait har statens reaia kostnader sjunkit med ca 7 %.

därav Räntebidrag 7,2 10,5 7,2 10,5 Skatteminskning för

därav Bostadsbidrag 2,1 2,9 1,1 1,4 Kommunaia bostadstiiiägg 3,8 4,0 1,3 0,7

Totaia subventioner 23,0 28,3 14,4 17,0

Reai utveckiing åren 1981-1984 (%)

1981 och 1984 avser budgetåren 1981/82 resp. 1984/85. Infiationen för åren 1981-1984 har varit 27,6 %.

Kä11or: Prop. 1985/86:100, bi1. 13, s. 35, SOU 1984:35, tab. 3.5

samt RRV (ang. uppdeining av riktade subventioner på stat och

kommun).

Det finns f1era orsaker ti11 att för staten varit utveckiingen reiativt gynnsam. Avdragsbegränsningen innebär en kraftig minskning av skattebortfaiiet för staten, vi1ket vi redovisat i vårt deibetänkande (SOU 1984:35, tab. 3.5). i Hyreshusavgiften sin heihet tiHfaHer staten. Statens kostnader för kommunaia bostadstiHägg har också minskat kraftigt.

Den gynnsamma utveckiingen för statens de1 kan också beräknas fortsätta några år efter 1984. Fastighetsskatten, som införs åren 1985-1987, tiHfaHer he1t statsverket. Det innebär ökade intäkter även med hänsyn ti11 att en de1 därav kompenseras med ökade räntehidrag. Avdragsreformen ger en ytteriigare minskning av statens skattebortfaH för år 1985. Ti11 s1ut kan det antas att statens kostnad för KBT kommer att fortsätta att minska i rea1a termer.

Qtvegklingenjren 1984:1995

Utveckiingen av de genereHa subventionerna i nuvarande system är ti11 _st0r de1 avhängig av räntenivån, inf1ationen och skattesystemet, dvs. faktorer som inte direkt påverkas av bostadspoii-

tiska åtgärder. Vi har i vårt de1betänkande (SOU 1984:36, avsnitt

8.3.6) visat hur räntebidragens utveck1ing påverkas av de två

förstnämnda faktorerna. Avdragsbegränsningen speiar en stor ro11 för att minska skatteeffekten av underskottsavdrag för ti11 ägare

egnahem. Produktionsvoiymen har naturHgtvis också stor betyde1-

se.

För att få under1ag för våra framtidsbedömningar har vi gjort beräkningar med tvâ oiika antaganden om infiations- och ränteutveck1ingen. Eniigt aiternativ 1 biir inf1ationen 10 % och räntan 12,25 %. Den nuvarande upptrappningstakten för garanterade räntor, 0,25 och 0,5 procentenheter per år för hyres- och bostadsrätt resp. egnahem, hibehåHs i huvudsak. aiternativ 2 Eniigt biir infiationen 4 % från år 1986. för den Upptrappningstakten garanterade räntan sänks därvid från år 1988 ti11 0,1 och 0,2 procentenheter för hyres- och bostadsrätt resp. egnahem. Eniigt

detta a1ternativ antas att räntan sjunker med en ha1v procentenhet per år från nivån 11,25 % år 1985 ti11 6,25 % år 1995.

På grundva1 av dessa förutsättningar har det varit möjiigt att göra tämiigen noggranna beräkningar över utveckiingen av räntebidrag och fastighetsskatt. Däremot har vi inte kunnat utveck1a en motsvarande m0de11 för utveckiingen av avdragseffekten. Det är ändock möjiigt att bi1da sig en uppfattning om dess framtida utveck1ing.

Vi har inte kunnat ta hänsyn ti11 de ändrade principer för faststäiiandet av bostads1åneräntan som besiutats av riksdagen i december 1985 (prop. 1985/86:63, BoU 10, rskr 63). Räntan ska11 faststä11as även med hänsyn ti11 statens kostnader för annan upp- 1åning än för iångfristiga ob1igations1ân. För år 1986 har räntan faststälits ti11 13,4 %. Eniigt budgetpropositionen 1986, bi1. 13, beräknas detta 1eda ti11 att räntebidragen för budgetåret 1986/87 ökar med knappt 1,1 mi1jarder kronor varav 0,8 miijarder kronor beror på ändrade beräkningsgrunder. Statens ränteintäkter beräknas å andra sidan öka med drygt 1,4 miijarder kronor jämfört med om tidigare grunder hade ti11ämpats.

Hänsyn har inte he11er tagits ti11 förslaget i budgetpropositionen 1986, bi1 13, om extra upptrappningar av den garanterade räntan från den 1 juii 1986. De beräknas 1eda tili att räntebidragen minskar med drygt 600 mi1j. kr. för he1t budgetår.

Effekten på räntebidragen av ändrade principer för beräkning av statsiâneräntan, en höjning med 800 mi1j. kr., och av de föres1agna extra upptrappningarna, en minskning med drygt 600 miij. kr., tar i stort sett ut varandra från år 1987. För år 1986 b1ir dock effekten av den extra upptrappningen endast ca 300 mi1j. kr. Om hänsyn tagits ti11 dessa förändringar sku11e a11tså våra 1ångsiktsberäkningar ha påverkats obetydiigt.

I fig. 2.1 och 2.2 redovisas resu1taten av beräkningar för utveck1ingen av räntebidrag och hyreshusavgift resp. fastighetsskatt från år 1984 ti11 år 1995 vid 10 resp. 4 % infiation.

Miljarderkronor 40 Fasta Pflse 35 Löpande prlser 30 25 Fastighetsskatl 20

Ränlebidraq

I I I I I I I I I I {I 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Fig. 2.1 Räntebidrag och fastighetsskatt åren 1984-1995 vid 10 % inf1ati0n. Mi1jarder kronor.

Miljarderkronor 40 Fasta prlser - 35 Löpande 91159 30 25 20 . Ränlebidrag Fasti hetsskalt

I I I I I I I I I I {I I I I | l I l | I I I 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Fig. 2.2 Räntebidrag och fastighetsskatt åren 1984-1995 vid 4 % inf1ation. Miijarder kronor.

Tab. 2.2 Räntebidrag och fastighetsskatt åren 1984-1995. Miijarder kronor, fasta priser (dec. 1984)

1984 1985 1990 1995 10 % infiation Räntebidrag, ny- och ombyggnad 10,5 10,9 11,9 13,0

Hyreshusavgift resp. fastighetsskatt -0,6 -2.6 -3,4 -2,2 Totaisumma 10,2 8,8 9,1 11,6

4 % infiation

Hyreshusavgift resp. fastighetsskatt -0,6 -2,6 -4,5 -3,9 Totaisumma 10,2 8,8 6,6 4,5

1984 avser budgetåret 1984/85 osv.

Kä11a: För 1984 och 1985 prop. 1985/86:100, bi1. 13, i övrigt egna beräkningar.

Ett gemensamt antagande är att produktionsvoiymen för ny- och ombyggnad kommer att förb1i oförändrad och ge ett räntebidragsunder1ag på 24 miijarder kronor i 1984 års penningvärde som ökar i takt med infiationen. Två tredjedeiar därav fa11er på hyres- och bostadsrätt och en tredjedei på egnahem. Den kompensation för som utheta1ades i juni 1985, har hänförts ti11

gastighetsskatt, r 1985.

Det underhåiiet som berättigar ti11 räntestöd antas

uppg geriodiska ti11 2 miijarder kronor per år och ökar i takt med inf1a-

tionen. Räntan är 1,3 procentenheter högre än för botteniån. Det antas att hyresrabatterna kommer att vara avveckiade ti11 år 1990.

För botten1ân samt för bostadsiån som tas upp efter år 1985 antas räntebindningstiden vara 5 år. Tidigare bostadsiån har röriig ränta.

Beräkningarna för fastighetsskatten bygger på antagandet att riserna på f1erbostadshus stiger med 40 % och priserna på sm hus med 25 % från âr 1979 ti11 nästa värderingsti11fä11e, nämiigen år 1986 resp. år 1988. Det antas att taxeringsvärdevo1ymerna ökar netto med 1 % per år genom ny- och ombyggnad. Skatteuttagsprocenten för fastighetsskatt antas förbii oförändrad.

Sifferunderiaget i sammandrag samt ytter1igare beräkningsförutsättningar redovisas i tab. 2.2.*

Vid 10 % infiation (och en ränta på 12,25 %) stiger räntebidragen med avdrag för fastighetsskatt rea1t sett från 10,2 ti11 11,6 miijarder kronor. I nomine11a termer stiger däremot beioppet mycket kraftigt eniigt detta aiternativ.

Vid 4 % infiation och sjunkande ränta minskar räntebidragen med avdrag för fastighetsskatten såvä1 nomineiit som reait ti11 år 1995. I reaia termer sker en minskning från 10,2 ti11 4,5 mi1jarder kronor. Det har då antagits att räntebindningstiden är fem år. Riksbanken har besiutat att räntebindningstiden ska11 vara 10 år för obiigationsiån som tas upp år 1986. Om räntebindningstiderna även föriängs för kommande år kommer subventionerna att b1i något högre än 4,5 miijarder kronor år 1995.

Räntebidragen för hus som finansierats eniigt äidre förordningar än bostadsfinansieringsförordningen (i a11mänhet färdigstäiida före år 1976) uppgick ti11 drygt 1 miijard kronor år 1984. I kaikyierna har antagits att bidragen för dessa årgångar kommer att vara avveckiade ti11 år 1995, vi1ket förutsätter måttiiga

extra upptrappningar. För årgångar som finansierats en1igt bo-

stadsfinansieringsförordningen har inte några extra upptrappningar inräknats. Vid hög infiation är det tro1igt att räntebidragen i äidre årgångar kommer att avveckias snabbare än ti11 år 1995 och att extra upptrappningar också kommer att ske i senare årgångar. Den troiiga utveckiingen vid fortsatt hög infiation är a11tså att subventionerna år 1995 b1ir betyd1igt iägre än vad som här beräknats.

* Våra beräkningar av räntebidragen för år 1986 iigger ca 2 miijarder kr. iägre än bostadsdepartementets beräkning i budgetpropositionen 1986, bii. 13, s. 55. En orsak är att vi ej tagit hänsyn tiii den höjda bostadsiåneräntan. En annan förk1aring är att vi ej beräknat en 1ika snabb öknin av räntebi-

dragsunderiaget me11an åren 1985 och 1986. Från år 1987 iigger

våra ka1ky1er på samma nivå, varför ski11naden torde ha iiten betydeise för Iångsiktskaikyien. Vi har inte he11er räknat in ersättningen för förvaitningsföriuster.

Det är inte rimiigt att tro att för ti11 avdragseffekten ägare egnahem kommer att öka i förhåiiande tiil Den räntebidragen. avgörande faktorn i båda fa11en är ränteutveckiingen. Med hänsyn ti11 att priserna på egnahem stigit obetydiigt sedan år 1979 och ti11 den starkt minskade nyproduktionen av egnahem kan man närmast vänta sig en gynnsammare utveckiing för avdragseffekten än för räntebidragen.

Siutsatser

Det framgår av den föregående framstäiiningen att det må1 om reait oförändrade subventioner som stä11des i våra direktiv har överträffats något för perioden 1981-1984. De genere11a subventionerna har minskat på grund av avdragsreformen, extra upptraopningar av den garanterade räntan och införandet av hyreshusavgiften, som från år 1985 omvandiats ti11 en genere11 fastighetskatt.

Våra framtidska1ky1er visar att endast under mycket ogynnsamma omständigheter kan en betydande real ökning av de genere11a subventionerna förutses. Det mest näraiiggande sku11e vara en starkt ökad räntenivå vid oförändrad e11er sänkt inf1ationstakt. En ökning av hostadsproduktionen sku11e naturiigtvis också kräva ökade subventioner vid nuvarande subventionssystem, men vi bedömer detta som mindre troiigt. En kombination av stigande räntor och ökad bostadsproduktion bedömer vi 1igga utom ramen för vad som kan förväntas.

Vi har i vårt de1betänkande gjort studier över hostadsinvesteringarnas framtida utveckiing (SOU 1984:35, avsnitt 7.7). Den mest troiiga utveckiingen är oförändrade investeringar under resten av 1980-ta1et och därefter en svag minskning. Vi bedömer

ock-

så att infiationen biir betyd1igt 1ägre än 10 % och att räntan på sikt anpassar sig ti11 en 1ägre inflationsnivå. Därmed sku11e åtminstone en viss real minskning av de genere11a subventionerna uppkomma.

Mot ovanstående bakgrund ska11 vårt försiag i kap. 4 att införa ett system med ränteiân bLa. ses som en metod för att ytteriigare sänka nivån på de genereHa subventionerna.

Vi anser vidare att det finns starka såvä1 bostadspoiitiska som fördeiningspoiitiska skä1 att höja bostadsbidragen. Inom ramen för reait oförändrade totaia bostadssubventioner sedan år 1981 finns ett visst utrymnle för en sådan framtida höjning redan inom ramen för nuvarande finansieringssystem. Det finns dock skäi för att även ta hänsyn tiH de samhäHsekonomiska förutsättningarna för denna reform vi1ket vi återkommer tiH.

2.3 Att minska de genereHa subventionerna

Det finns i princip tre o1ika metoder att sänka de genereHa sub-

. ventionerna vid given produktion, ränta och inHation. Vi bortser då från möj1igheterna att uppnå begränsningar genom förs1ag om en ändrad skattepoIitik, vi1ket vi anser ligga utom ramen för vårt uppdrag. Den första metoden är att höja kapitaikostnaderna genom höjning av den garanterade räntan. Den andra metoden är fastighetsskatt. Den tredje metoden siutiigen är sänkta räntebidrag kombinerat med ränte1ån för att finansiera höga ränteutgifter under den första de1en av bostädernas 1ivstid. De o1ika metoderna kan kombineras. De två senare a1ternativen kan ses som mede1 att vid inf1ation och höga räntor omförde1a höga kapitai utgifter från början av bostädernas livstid ti11 senare, då inf1ationen sänkt deras reaia värde.

2.3.1 Den _ganantgrndg näntnn

Vi har i deibetänkandet redovisat de stora skiiinaderna i kapitaiutgifter för ursprunglig finansiering meHan hus byggda före mitten av 1970-ta1et och på 1980-ta1et som fanns år 1985 (SOU 1984:35, avsnitt 3.4.2). Förnyade ka1ky1er för år 1987, där hänsyn tagits även ti11 fastighetsskatten, visar att dessa skiHna-

der inte rubbats i avsevärd utsträckning. För hyres- och bostads-

rättshus ligger medeikostnaderna i o1ika årgångar av hus byggda under åren 1968 tiH 1975 mellan 90 och 110 kr. per m2, medan kostnaderna för hus byggda på 1980-ta1et varierar meHan 180 och 220 kr/m2. Även för egnahem finns skiHnader i motsvarande stor- 1eksordning. En höjning av de garanterade räntorna skuHe därför i första hand avse de något ä1dre husen. Sådana extra höjningar ingår redan biand de etab1erade medien för att minska räntebidragen, varför vi inte ansett det motiverat att enbart Tägga sådana förs1ag.

En höjning av de garanterade räntorna i nyare hus anser vi inte vara 1ämp1ig, mot bakgrund av de redan höga kostnaderna. Vi har i de1betänkandet b1.a. redovisat hur svårt det är för hushåH i van1iga inkomstTágen att beta1a kostnaderna för ti11räck1igt stora bostäder i nyproduktionen (SOU 1984:35, avsnitt 6.3).

Höjda garanterade räntor i nyare hus sku11e också öka kostnadsski11naderna me11an dessa och ä1dre hus. En höjning av den garanterade räntan med t.ex. en procentenhet sku11e innebära att kapita1kostnaderna i nyproduktionen steg med ca 60 kr/m2. Höjningar av någon statsfinansie11 betyde1se i de senast byggda årgångarna skuHe också behöva kompietteras med stora ökningar av bostadsbidrag och konrnunala bostadstiHägg för att undvika aHt för negativa socia1a konsekvenser. Trots detta skuHe många hushå11 med van1iga inkomster få svårt att bo kvar i nyare hus.

I sjä1va verket skuHe en sänkning av de garanterade räntorna i nyare hus vara bostadssocia1t motiverad. Av f1era skä1 anser vi dock att detta är oiämpiigt. Som vi redovisat i vårt de1betänkande (SOU 1984:35, avsnitt 3.1) har de garanterade räntorna successivt sänkts från mitten av 1970-ta1et med åtfö1jande höjning av subventionerna. Före år 1975 var den garanterade beta1ningsprocenten (ink1. amorteringar) 5,1 % i hyres- och bostadsrätt. År 1975 sänktes den ti11 4,0 % (exk1. amorteringar) och senare ti11 3 %. År 1975 började man också ta hänsyn tiH skatteminskningen genom avdragsrätt för ägare ti11 egnahem på så sätt att den garanterade räntan sattes högre än för andra upp1åte1seformer. Införandet av den genereHa fastighetsskatten motiverade en

3-SOU 1986:6

ytteriigare sänkning av den garanterade räntan ti11 2,6 % för aiimännyttiga företag och bostadsrättsföreningar. För övriga ägarkategorier gjordes motsvarande sänkningar men med hänsyn även ti11 skattefaktorer. Även införandet av produktionskostnadsanpassad beiåning innebar en subventionsökning.

Även om vissa genere11a bidrag utgick före år 1974 ansågs att bostadssektorn ska11 kunna bära sina egna kostnader och att stöd endast ska11 utgå i form av behovsprövade bidrag. Paritetsiånesystemet avsåg att omfördeia kapitaiutgifter som var högre än 5,1 % över tiden. Först i och med 1974 års bostadsp01itiska besiut accepterades genereiia subventioner som ett permanent ins1ag i bostadspoiitiken.

Kapitaiutgiftsnivån 5 % motsvarar ungefär de sjäivkostnader som sku11e uppstå i ett samhä11e utan infiation. Räntenivån kan där antas 1igga på 2,5 â 3 % och rak amortering med ca 2 % sku11e behöva ti11ämpas för 1ån ti11 bostäder. Mot den bakgrunden kan s1utsatsen dras att det inte går att undvika subventioner om den initiala kapitaiutgiften sätts iägre än ca 5 %.

Vi anser det inte vara 1ämp1igt att fortsätta att sänka de garanterade räntorna. Såväi statsfinansieiia, samhäiisekonomiska som fördeiningspoiitiska skä1 taiar emot detta. Ur samhäiisekonomisk synvinkei finns risk för en icke önskad fördeining me11an bostadsinvesteringar och andra investeringar vid en hög subventionsnivå för bostadsinvesteringarna. Som framgår i avsnitt 4.2.2 i kap. 4 uppgår det diskonterade värdet av de genereiia subventioner som nu utgår ti11 ca 60 % av produktionskostnaderna vid 10 % infiation. De genereiia subventionerna ti11fa11er också a11a hushå11 som bor i nya e1ier ny1igen ombyggda hus, oavsett behov.

Det av oss föres1agna ränteiånesystemet innebär en mått1ig minskning av subventionerna över tiden. En ytteriigare sänkt garanterad ränta i ett sådant system, utan motsvarande subventionsökning, sku11e innebära en större sku1dökning. Även detta ser vi som ett skä1 mot en ytteriigare sänkning av den garanterade räntan. I stä11et föresiår vi att bostadsbidragen skaii höjas.

fastighetsskatten

En fastighetsskattereform, som genomförs åren 1985-1987, har besiutats sedan vi överiämnade vårt deibetänkande. För de fastigheter som har räntebidrag kompenseras skatten genom att räntebidragen höjs i motsvarande mån. Den innebär aiitsâ i första hand en belastning för äidre fastigheter, som ofta har iåga kapitaiutgifter genom att infiationen kraftigt har sänkt deras rea1a värde.

Som vi framhâiiit i deibetänkandet kan fastighetsskatten vara ett kompiement ti11 finansieringssystemet för att upprätthåiia paritet över årgångar och neutraiitet me11an uppiåteiseformer, motverka inf1ationsvinster och begränsa statens totala kostnader för att upprätthåiia sociait acceptabia boendeutgifter (SOU 1985:36, avsnitt 8.5, 8.8 och 8.9). Teoretiskt sett finns det största utrymmet för en fastighetsskatt vid hög infiation, då också statens utgifter för att begränsa kapitaiutgifterna i nyare hus är som störst. Det finns dock begränsningar i hur stora intäkter en fastighetsskatt kan ge. B1.a. sänks fastighetsvärdena då skatten införs e11er höjs och ägare ti11 ny1igen inköpta äidre fastigheter kan få för höga boendekostnader.

Priserna på begagnade egnahem har stigit obetydiigt hitti11s under 1980-ta1et. I en rapport som utarbetats på kommitténs uppdrag av Ingemar Hansson, Priseffekter av räntebidrag, räntelån och fastighetsskatter, Ds Bo 1985:2, beräknas att fastighetsskattereformen har inneburit prissänkningar för nyare egnahem med ca 5 % och för ä1dre med ca 8 %. En omedeibar ytteriigare höjning

av skatten sku11e kunna få sådana effekter på fastighetspriserna,

att många ägare, särskiit ti11 egnahem, sku11e kunna få stora ekonomiska probiem i samband med en försäijning. Höjningar sku11e också innebära ekonomiska probiem b1.a. för dem som köpt begagnade egnahem sedan s1utet av 1970-taiet och som redan har höga boendeutgifter.

Mot denna bakgrund anser vi oss inte kunna iämna försiag om att minska suhventionerna genom en höjning av fastighetsskatten utöver vad som redan besiutats.

2.3.3 gäntgiän

Ränteiânesystemet innebär att en dei av de subventioner som nu utgår för att dämpa de höga räntor som betingas av infiationen ersätts med iån. Lånen skaH âterbetaias i framtiden, när infiationen sänkt reaivärdet av sku1der och kapitaiutgifter.

De genereHa subventionerna minskar med ca 4 miijarder kronor om ränte1ânesystemet införs. Den år1iga rea1a besparingen biir mer än dubbeit så stor efter 20 år vid hög infiation. Vi bedömer att det inte är möjiigt att på något annat sätt åstadkomma en så stor subventionsminskning utan avsevärda bostadspoiitiska nackde1ar.

Vi har även funnit att ränte1ånesystemet innebär bostadspoiitiska förde1ar och föresiâr därför att systemet genomförs. Försiaget redovisas närmare i kap. 4.

Sammanfattningsvis innebär försiaget att kapitaiutgifterna behåHs oförändrade under en iniedande period men att de på iång sikt blir högre än eniigt nuvarande system. För egnahem kan det ske utan att räntebidrag behöver utgå. Ski11naden me11an nettoräntan efter skatteminskning - den subventionerade räntan - och en garanterad nettoränta finansieras genom ett erbjudande om ränteiån. För hyres- och bostadsrätt erbjuds 1ika stora ränteiån som för egnahem. Samtidigt utgår även fortsättningsvis räntebidrag tiH hyres- och bostadsrättshus, som dock begränsas så att de motsvarar skatteminskningen för ägare tiH egnahem. Den garanterade nettoräntan höjs successivt och med hänsyn tiH infiationstakten. Så småningom kan det samiade ränteiånet börja amorteras.

Vi föresiâr att ett modifierat ränteiânesystem införs även för de hus som har räntebidrag eniigt nuvarande system. För hus som byggts t.0.m. år 1975 ersätts räntebidragen i sin heihet med ett erbjudande om ränteiån. För nyare hus minskas räntebidragen, men inte i 1ika stor utsträckning som för nya bostadsinvesteringar. Även här erbjuds ränte1ân som ersättning för minskade räntebidrag.

Som närmare kommer att framgå i kap. 4 uppfy11er räntelânesystemet bostadspoiitiska må1 på ett bättre sätt än nuvarande system. Kostnadspariteten förbättras genom att det b1ir möj1igt att under iängre tid upprätthå11a mer Iikartade kapita1utgifter för 1ikvärdiga 1ägenheter. Det är härvid viktigt att ränte1ån införs även i beståndet. Likaså förbättras neutraiiteten. Kapitaiutgifterna för o1ika upp1âte1seformer, hustyper och ägarekategorier kan under 1ång tid göras 1ika. Likaså motverkas infiationsvinster genom att värdestegringsvinster begränsas av stigande sku1der.

Det ränte1ânesystem som vi föres1år har fördeiar framför det tidigare paritets1ånesystemet och ett rea11ånesystem. Det innebär en mer begränsad subventionsminskning, varför de ekonomiska riskerna b1ir mindre för 1åntagaren. Ti11 ski11nad från paritets- 1ånesystemet uppfy11er ränte1ânesystemet kravet på neutraiitet me11an upp1åte1seformerna. Det krävs inga omfattande skattereformer, som i ett rea11ånesystem, för att nå detta måi. Ökningarna över åren av kapitaiutgifterna bestäms i ränteiånesystemet för femårsperioder genom po1itiska besiut. I paritets- och rea1- Iânesystemen däremot knyts den ti11 av 01ika index.

utveck1ingen

Räntelånesystemet kan anpassas ti11 o1ika och ändrade ekonomiska förutsättningar för o1ika Iântagargrupper. Systemet ges från början en sådan utformning att ski11nader i beskattningen me11an o1ika ägarkategorier och hustyper i det närmaste he1t e1imineras. Det är också möj1igt att i framtiden anpassa systemet ti11 ändrade skatteregier, t.ex. en ny avdragsreform.

2.4 Ekonomiska effekter av ett ränte1ånesystem

§jfektgn_ü@:j§ntqyqpÅ_stgbjçhjqpgmn

Införandet av ett ränte1ânesystem får konsekvenser i många 01ika avseenden. Här ska11 redogöras för konsekvenserna för 1åntagare, för statens förmögenhetsstä11ning och för statsbudgeten samt för kommunerna. De samhä11sekonomiska konsekvenserna behand1as i det

föijande avsnittet. Redogöreisen är här principie11. I kap. 4 redovisas konsekvenserna mer konkret och med sifferbeiysning. Ränteiånesystemet innebär, liksom det nuvarande räntebidragssystemet, att betainingen av räntekostnader för bostadsinvesteringar skjuts på framtiden. Inom räntebidragssystemet sker det genom att staten tar upp 1ån för att finansiera bidragen. Den framtida betainingen av dessa iån iiksom räntan för dem får ske genom skatteintäkter. Ränteiånesystemet innebär att ansvaret för dessa framtida betainingar ti11 en dei får bäras av dem som besiutar om bostadsinvesteringar nämiigen fastighetsägarna.

För innebär ränteiånesystemet, vid en jämföreise med

iåntagaren

nuvarande subventionssystem, att kapitaiutgifterna kommer att vara desamma under ett iniedande skede på 10-20 år. Därefter biir de dock högre. Det innebär också att boendekostnaderna inte h1ir högre än eniigt nuvarande system förrän efter Iång tid. De beräknas dock sjunka i rea1a termer, men i iångsammare takt än eniigt nuvarande system.

Genom skuidökningen b1ir också utsikterna ti11 förmögenhetstiiiväxt genom hög inf1ation begränsade e11er eiiminerade. Åtminstone en dei av en vinst genom fastighetsprisökning kommer vid försäijning att tas i anspråk genom att skuiden ökat över åren. Möj1ig-

heterna ti11 rebeiåning för annan konsumtion under innehavstiden

minskar också.

Sku1dökningen innebär vissa risker i förhå11ande ti11 nuvarande system om fastighetspriserna inte ökar minst i takt med skuiden. Riskerna biir specie11t uttaiade om reairäntan biir mycket hög under iång tid. Ett sådant iäge uppstår t.ex. om infiationen sjunker men räntan biir oförändrad. I ett sådant iäge kan man vänta sig måttiiga ökningar av fastighetspriserna, samtidigt som skuidökningen b1ir reiativt stor.

Vi finner det troiigt att reairäntorna under en period framöver kommer att vara höga. Infiationen torde komma att sjunka utan att räntorna omedeibart sänks i motsvarande mån. På sikt får man dock

räkna med en återgång ti11 iägre reairäntor genom sänkning av

marknadsräntorna. Detta är innebörden av det kaikyiaiternativ 2 som redovisades i avsnitt 2.2. Vi har emeiiertid funnit att det av oss föresiagna ränteiånesystemet tå1 höga reairäntor åtminstone under en tid. Skuidökningen är iniedningsvis inte högre än knappt 4 % per år vid räntenivån 12 % och avtar med åren. Risken är därmed iiten att skuiden på sikt kommer att öka i högre takt än infiationen även om så kan ske för enstaka år. När räntan sjunker kommer också skuidökningen att bii mindre. Vi finner aiitså att sannoiikheten för att skuiderna under iängre perioder ska11 överstiga fastighetsvärdena är iiten även om fastighetspriserna stiger betydligt iångsammare än infiationen.

Endast vid extremt höga reairäntor under iång tid bedömer vi att genereiia probiem kan uppstå för fastighetsägare med ränteiån. I ett sådant iäge kan särskiida åtgärder behöva övervägas. Vi bedömer emeiiertid att en sådan utveckiing är mindre sannoiik.

Det kan dock inte undvikas att riskerna genere11t sett biir större än eniigt nuvarande system. Redan nu förekommer på oiika håii att fastigheter har marknadsvärden som understiger de ursprungiiga iånen. Den som i framtiden investerar i bostäder måste i större utsträckning än i dagsiäget beakta de risker som är förknippade med investeringar i mindre centraia iägen, på giesbygd och på orter med ett sviktande befoikningsunderiag och näringsiiv.

Om staten svarar för ränteiångivningen måste den finansieras genom statiig uppiåning. Statens uppiåningsbehov biir då inte mindre än vid nuvarande subventionssystem men statens utgifter för ränta och amorteringar på denna uppiåning kommer att motsvaras av betainingar från fastighetsägare.

När räntebidrag ersätts med iån uppstår en fordran på iåntagaren

som utgör en tiiigång för staten. Denna tiiigång b1ir naturiigt-

vis inte heit utan risk eftersom vissa föriuster kan uppstå. Det är dock sjä1vk1art att statens förmögenhetsstäiining förbättras om bidrag ersätts med lån.

Om staten svarar för ränte1ångivningen kommer inte den totaia statsbudgeten att visa en förbättring förrän på sikt. Med nuvarande budgetteknik betraktas näm1igen såväi rena subventioner som

iångivning såsom statsutgifter. Inga omedeibara statsfinansieHa

effekter redovisas därför i tota1budgeten om staten svarar för ränteiångivningen trots att statens förmögenhetsstäiining förbättras. En förbättring uppkommer först när kapita1 utgifterna för någon årgång b1ir högre än eniigt nuvarande system. Det kan inträffa under 1990-ta1et om ränte1ån införs i beståndet eniigt vårt förs1ag. Införs ränteiånesystemet endast i nyproduktionen tar det iängre tid.

Ränteiån kan även finansieras utanför statsbudgeten liksom numera

sker för de statiiga bostadsiånen. Därmed skuYIe en omede1bar av1astning från statsbudgeten ske. Sådana möjiiga 1ösningar redovisas i kap. 4 avsnitt 4.6.

I ett avseende kan det emeHertid uppkomma en omedeibar stats-

finansieH förstärkning även vid statiig finansiering, men p_å

kommunernas bekostnad. När egnahem inte 1ängre får räntebidrag e11er lägre räntebidrag b1ir näm1igen de avdragsgi11a underskotten större för vissa ägare. Minskningen av skatteintäkterna kommer att tiH ca 60 % få bäras av kommunerna. Vi föres1år en möjiighet till skattereduktion för egnahemsägare med ränte1ån, som kan ge en annan förde1ning.

2.4.2 åamhäilsgkgngmiskagffgkter

Med samhänsekonomiska effekter av en ändrad subventionering avses i vad mån den totaia efterfrågan i samhäHet reait sett påverkas främst genom att hushâHens köpkraft ändras. Större bostadsbidrag innebär att köpkraften ökar för dem som får de1 av bidragen. Frågan gä11er då om de reformer rörande de genereHa subventionerna som vidtagits och som vi föresiår innebär en sådan indragning av köpkraft att den kan kompensera effekten av ökade bostadsbidrag.

Vi har i avsnitt 2.2 konstaterat att de tota1a bostadssubventionerna, som de definierats i direktiven, rea1t har sjunkit något me11an åren 1981 och 1984 och sannoiikt fortsätter att sjunka rea1t. Av de reformer avseende generelia subventioner som 1eder ti11 detta resu1tat är det endast nettoeffekten av fastighetsskattereformen och de extra höjningarna av den garanterade räntan som innebär en pâtagiig köpkraftsminskning. Ägare ti11 bostadshus med räntebidrag kompenseras för fastighetsskatten genom höjningar av räntebidragen varför hushå11ens köpkraft inte omedeibart påverkas. Köpkraften minskar först i framtiden, när de höjda räntebidragen he1t har avveckiats. För fastighetsägare som inte har räntebidrag, och i varierande utsträckning för de boende, sker eme11ertid en direkt höjning av boendeutgifterna, som innebär minskad köpkraft. De extra höjningarna av de garanterade räntorna får motsvarande effekt.

Den höjning av bostads1åneräntan som föran1eds av riksdagens bes1ut i december 1985 att ändra principerna för räntesättningen innebär också en köpkraftsminskning främst för ägare ti11 något ä1dre egnahem men även för andra 1åntagare som ej kompenseras genom höjda räntebidrag.

Avdragsreformen har närmast karaktären av en omfördeining av köpkraft, genom att marginaiskatterna samtidigt har sänkts. Inte he11er avskaffandet av de retroaktiva räntebidragen motsvaras av någon betydande indragning av köpkraft. Räntebidragen me11an infiyttningen och stats1ânets utbetaining i hyres- och bostadsrättshus ersätts näm1igen med ett 1ån. En margine11 effekt uppkommer eme11ertid av att kostnaden för den garanterade räntan höjs i proportion ti11 de ökade Tånen.

Även bostadsbidragen (ink1. KBT) har minskat i rea1a termer me11an åren 1981 och 1984 e11er med ca 9 %. Det motsvarar en minskning av köpkraften med 600 mi1j. kr. i 1984 års penningvärde.

Den av oss föreslagna räntelånereformen innebär ingen omedelbar och direkt indragning av köpkraft, eftersom boendeutgifterna inte skall öka förrän på längre sikt i förhållande till ökningarna enligt nuvarande system. Införs räntelån i beståndet kan sådana effekter redan under 1990-talet. Annars de över

uppstå dröjer

sekelskiftet.

Indirekt kan man emellertid vänta sig omedelbara samhällsekonomiska effekter. En del låntagare och särskilt de som bygger eller bygger om egnahem kommer i viss utsträckning att avstå från räntelån och betala hela räntan efter skatt. För dessa sker en köpkraftsminskning i förhållande till nuvarande system. Möjligheterna att rebelåna fastigheter för att finansiera annan konsumtion kommer också att minska på grund av skuldökningen, vilket leder till minskad konsumtion.

Till sist kan man knappast undgå en viss minskning av bostadsinvesteringarna, kanske främst inom egnahemssektorn. Det innebär en minskning av den totala efterfrågan i samhället, som åtminstone till en del kan ge utrymme för att öka köpkraften genom höjning av bostadsbidragen.

Som framgått av avsnitt 2.2.2 är det troligt att det reala värdet av de generella subventionerna kommer att sjunka även vid nuvarande subventionssystem. Redan en sådan sänkning ger ett utrymme för ökade bostadsbidrag.

2.5 Slutsatser rörande möjligheterna att höja bostadsbidragen

Som tidigare angivits finns starka bostadspolitiska och fördel-

ningspolitiska skäl att höja bostadsbidragen. Ett visst utrymme för en sådan höjning inom ramen för realt oförändrade totala bostadssubventioner som de definierats i våra direktiv har redan uppkonmit. Detta utrymme kommer enligt våra beräkningar med stor sannolikhet att öka något redan inom ramen för nuvarande subventionssystem. Hela minskningen av bostadssubventionerna sedan år 1981 leder emellertid inte till ett motsvarande samhällsekono-

W Ä

miskt utrymvne för annan konsumtionsökning. Minskade bostadsbidrag (ink1. KBT), fastighetsskattereformen och de extra höjningarna av den garanterade räntan har skapat ett utrynme. Ränte1ånesystemet innebär på kort sikt, genom indirekta verkningar, att ett visst ytteriigare samhäHsekonomiskt utrymme tiHkonuner. Den förstärkning av statsbudgeten som kan skapas om ränteiånen finansieras utanför statsbudgeten ger dock inget utrymme för en köpkraftsökning via högre bostadsbidrag, eftersom ingen motsvarande köpkraftsminskning sker.

Vi anser att den sam1ade effekten av inträffade och förväntade minskningar i rea1a termer av de genereHa subventionerna, ränteiånesystemets indirekta köpkraftsminskande effekt och förstärkningen av statens nettoförmögenhet vid införandet av ett ränteiânesystem ger utrymme för en ökning av bostadsbidragen.

3 BOSTADSSTANDARDENS FÖRDELNING

3.1 De bostadssociaia må1en

En1igt våra direktiv bör den framtida bostadspoHtikens grundiäggande måi vara att främja ett jämiikt och integrerat boende. Detta preciseras i direktiven de1s tiH att aHa hushå11 bör ha ekonomiska möj1igheter att uppnå en tiHräckiigt vad god standard

gäHer utrymme, utrustning, yttre miijö samt tiHgång ti11 gemen-

samhetsiokaier och service, de1s ti11 att 1ägenhetssammansättningen bör vara varierad för att skapa förutsättningar för en

aHsidig hushåHssammansättning.

I vårt dei betänkande har vi sökt ytteriigare utveckia och precisera innebörden i de bostadssociala må1en. Där konstaterade vi att det, trots att bostadsstandarden i aHmänhet förbättrats påtag1igt under de senaste decennierna, kvarstår väsentiiga skiHnader me11an oiika hushåHs boendestandard. Detta gäHer inte minst skiHnader i utrymmesstandard, vi1ket också framhåHs i direktiven. Ett mera jämIikt boende vad avser bostadsutrymmet för

oiika hushåHstyper och befo1kningsgrupper är därför eftersträ-

vansvärt.

Det är eme11ertid inte enbart utrymmesstandarden som skiijer o1ika hushåHs boendeförhå11anden. Bostädernas standard och utrustning 1iksom bostadsområdenas mi1jökva1iteter, service, kommunikationer m.m. kan variera avsevärt för o1ika hushåH och möjligheten för de boende att få ett inf1ytande över bostädernas Fdrva1 tning varierar med ski1da upp1åte1seformer. Också i dessa avseenden bör en större jäm1ikhet eftersträvas genom bättre bostäder och bostadsområden samt ett större infiytande för de boende i hyresiägenheter.

I de1betänkandet konstaterade vi också att skiHnaderna i hus-

håHssammansättning meHan oiika bostadsområden fortfarande är

stora vad avser såvä1 hushåHens stor1ek och som sammansättning deras sociaia och ekonomiska förhåHanden. I vissa avseenden förefaHer boendesegreationen ha ökat, trots aktiva försök att

åstadkomma en aHsidigare hushåiissammansättning. Ett särskiit probiem utgör här den ensidiga iägenhetssanmansättning som präg- 1ar många bostadsområden och ieder tiH en ensidig sammansättning vad gä11er de boendes åider och hushåHens storiek.

Både den bristande jämiikheten vad avser boendestandarden och den ensidiga hushåiissanmansättningen sammanhänger med väsentiiga skiHnader i 01ika hushåHs vaimöjiigheter. Dessa beror i sin tur på skiHnader i ekonomiska resurser och infiytandemöjiigheter men även på utbudet av bostäder av oiika storiek, pris och beiägenhet.

Vi har toikat direktiven så, att eftersom det ekonomiska utrymmet för att höja boendestandarden är begränsat, bör de bostadspoii-

tiska insatserna i första hand koncentreras på att förbättra för-

håiiandena för de hushåH som har den iägsta standarden. Vi har också gjort den bedömningen att den ensidiga hushåiissammansättningen i oiika bostadsområden kan medföra mer eHer mindre a11variiga probiem som ibland också kan vara svåra att påverka enbart med bostadspoiitiska mede1. En aiisidigare hushå11ssammansättning bör eftersträvas, men det är särskiit viktigt att motverka de1s den ensidighet som är en fö1jd av iägenhetssamansättningen, de1s den segregation som ieder ti11 en koncentration av

resurssvaga hushåH ti11 vissa områden. För att på sikt uppnå en

aHsidigare hushåiissammansättning, bör vaimöjiigheterna ökas för de hushåH som har den mest begränsade va1 friheten. Detta innebär att både ge dem bättre ekonomi ska möjiigheter att efterfråga goda bostäder och erbjuda dem en större de1 av bostadsutbudet.

Det krav på en lägsta godtagbar utrymmesstandard som antogs av

riksdagen 1967, dvs. vad som brukar ka11as trångboddhetsnorm 2, framstår i dag som ett mycket iågt stäHt krav. Denna norm innebär att ett hushåH anses trångbott då det i hushåHet finns fier än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade. I vårt deibetänkande ansiöt vi oss därför i princip ti11 den norm som föresiogs av boendeutredningen redan år 1974. Den innebär att ett hushå11 bör ha en sådan utrymmesstandard att varje barn och en-

samstående vuxen kan disponera ett eget sovrum. Denna norm har vi kaHat utrymmesnorm 3.

Med hänsyn ti11 den aHmänna ekonomiska situationen och de osäkra konsekvenserna av genereHt höjda krav på en godtagbar utrymmesstandard, viH vi emeHertid inte nu föresiâ någon ny utrymmesnorm som skaH gäHa som ett riktmärke i aHa bostadspoHtiska sammanhang. Detta stäHningstagande utes1uter dock inte att vi viH främja en höjd utrynmesstandard även för vissa hushåH som inte är trångbodda eniigt den gäHande normen. TiH om en frågan höjd utrymmesstandard skaH vi återkomma senare i detta kapiteI.

Detta är i korthet några av de viktigaste bostadssociaia mâien, såsom vi diskuterade dem i vårt de1betänkande och som de under hand utveckiats under vårt arbete. Vi skaH i detta kapite1 något utför1igare diskutera förutsättningarna för att höja utrymmesstandarden för de hushâH som bor trängst och möjiigheterna att komna tiH rätta med boendesegregationen och de prob1em som hänger samman med denna. Vi kommer också att beröra frågor om bostädernas och bostadsområdenas kvaiitet.

3.2 Utrymmesstandardens utveck1ing

3.2.1 _Qen hittjjlsvarandg utvegklinggn

Utrymmesstandarden har under de senaste två decennierna höjts vä-

sentiigt. Detta gäHer i synnerhet för de små hushåHen med en

eHer två personer, men även barnhushâHen, som aHtid bott trängre än genomsnittet, har fått en påtag1ig förbättring, särski1t under 1970-ta1et. Ande1en hushåH trångbodda en1igt norm 2, dvs. hushâH med mer än två boende per sovrum, har minskat från 16 % tiH 4 % me|1an 1970 och 1980. Ande1en barnfami1-

trångbodda

jer minskade under samna tid från drygt 27 *L tiH knappt 8 % eniigt samma norm.

Den höjda utrynmesstandarden beror deis på ett stort nettotiHskott av bostäder, vi1ket skapat förutsättningar för en kraftig

ökning av anta1et småhushåH, de1s på att bostäderna genomsnittligt b1ivit större. Den kraftiga ökningen av anta1et en- och

tvåpersonshushåH har inneburit att de a11ra största hushåHen

med fem eHer fler personer har minskat något i antai, men anta- 1et barnhushå11 har varit i stort sett oförändrat, omkring 1,1 miijoner.

Småhus och fierbostadshus skiijer sig avsevärt från varandra när

det gäHer fördeiningen på o1ika Iägenhetsstoriekar. År 1980 var

mer än häiften av iägenheterna i fierbostadshus högst två rum och kök. Endast 12 z var större än tre rum och kök. I småhusen var omkring 70 23 större án tre rum och kök. Detta gäHer heia beståndet 1980. Även om Iägenheterna genomsnittiigt är större i nyare bostadshus så består ski11naden meHan fierbostadshus och småhus. I småhus byggda under perioden 1976-1980 utgör Iägenheter med minst fyra rum och kök 89 %. Motsvarande andei För fierbostadshus är 17 %.

Den gäHande utrymmesnormen, som innebär att en trerumsiägenhet

är ti11räck1igt stor för en tvåbarnsfami1j, överensstämmer inte med hur f1erta1et barnhushåH vä1jer att bo. År 1970 bodde vartannat harnhushåH så att varje barn kunde få ett eget rum. År 1980 bodde tre fjärdede1ar av barnhushåHen på detta sätt. De fiesta barnhushåHen, i synnerhet de med minst två barn, har med tiden sökt sig ti11 lägenheter som är större än tre rum och kök. Även fami1jer med bara ett barn har i stigande utsträckning va1t större 1ägenheter. År 1980 bodde nära häiften av ettbarnshushåHen i iägenheter med minst fyra rum och kök, viiket är en avsevärd standardhöjning sedan år 1970 då tre fjärdede1ar av ettbarnshushåHen bodde i iägenheter med högst tre rum och kök.

Oavsett hur man bedömer det berättigade i den standardhöjning som kommit barnhushåHen tiH dei, så innebär denna faktiska utveck- 1ing att iägenhetssammansättningen i fierbostadshus är i11a anpassad tiH barnfamiijernas önskemå1 om utrymme. Eftersom det finns så få Iägenheter med mer än tre rum och kök i fierbostadshus, har barnhushåHens utrymmesstandard under 1970-talet framför aHt höjts genom att en större ande1 barnhushåH f1yttat in i

småhus. År 1970 bodde knappt häiften av barnhushåiien i småhus, år 1980 omkring två tredjedelar. En föijd härav är såiedes att barnhushåiien kommit att utgöra en aHt mindre dei av hushåHen i fierbostadshusområden. TiH detta kan läggas att i en omkring fjärdedei av de barnhushåH som bor i fierbostadshus finns det bara en Föräider. Huvuddelen av dessa är

tvåpersonershushåii.

Fierbostadshusområden domineras därför i aHmänhet av småhushåii med en eiier två personer och ju äldre ett område är desto större biir denna dominans. Denna ensidiga är befoikningssanmansättning aHtså en konsekvens av den demografiska som segregation fortgår genom att a11t färre barnhushåH väijer att bo i fierbostadshus.

I våra direktiv har den ensidiga i befoikningssammansättningen fierbostadshusområden framhåHits som ett särskiit a11var1igt probiem. Där sägs att det är önskvärt att förändra iägenhetssammansättningen mot en större andei stora iägenheter så att det skapas förutsättningar för en i demografiskt avseende aHsidigare

hushåiissammansättning i fierbostadshusområdena. Eniigt direk-

tiven sku11e bättre Förutsättningar för barnhushåii att in fiytta i och bo kvar i fierbostadshusområden 1eda ti11 en större sociai stabiiitet i dessa områden.

Att förändra iägenhetssammansättningen i det fierbostadshusbestånd vi har i dag, är inte något som kan göras enkeit inom en snar framtid. Det kan vara tekniskt och administrativt kompiicerat, medföra höga kostnader och komna i konfiikt med andra socia- 1a måi som t.ex. att möjiiggöra särskiit för äidre kvarboende,

människor, eHer ett iångtgâende infiytande för de boende. En

viktig förutsättning för att uppnå måiet om en aHsidigare hus-

håiissammansättning är ju också att barnfamiijer faktiskt kommer

att efterfråga större iägenheter i flerbostadshus. Huruvida man kan räkna med en sådan ökad efterfrågan i framtiden av påverkas många faktorer, men av stor vikt torde tiHgången på större 1ägenheter i småhus vara. Vi skaH i kap. 6, AHmännyttiga företag,

återkomma tiil frågan om en Förändrad i iägenhetssammansättning

fierbostadshus.

4-

Det är emeHertid inte bara fierbostadshusområden som prägias av en ensidig bef01kningssammansättning. Nyare smâhusområden domineras av barnfamiijer medan äidre småhusområden domineras av småhushåH i nästan samma utsträckning som ä1dre Herbostadshusområden. Dessa småhushåH består dock tiH övervägande de1 av mede1å1ders eHer äidre hushåH. Ett utmärkande drag för boendet i småhus är att föräidrar ofta hor kvar sedan barnen fiyttat hemifrån, även om man har betydiigt större utrymme än vad som kan anses behövas för en eHer två personer.

I a11a typer av bostadsområden sker det med tiden en stark utgiesning av befoikningen genom att hushåiisstoriekarna minskar. Detta är och har varit ett stabiit mönster under de senaste decennierna. I nybyggda bostäder har det fiyttat in reiativt många barnhushåH, men barnhushåHens ande1 har successivt minskat i det äidre beståndet.

J I I 1 I. O u vil

före 19.20 .50 410 50 60 70180

Fig. 3.1 Andeiar barnhushåH av samtiiga hushåH år 1970 resp. 1980 i småhus byggda under oiika perioder. KäHor: FoB 1970 och FoB 1980

Fig. 3.1 visar ande1arna barnhushåH åren 1970 och 1980 i småhus byggda under o1ika perioder. Vid båda tidpunkterna fanns det omkring 75 % barnhushåH i de hus som var högst 10 år gamia. I hus som var 20 år e11er äidre minskade andeien ti11 omkring 30 %. Denna andel tycks utgöra en baianspunkt som innebär att barnhus-

håHen visseriigen även fiyttar in i ä1dre hus, men i väsentiigt iägre utsträckning än vad som gä11er i nyproduktionen.

BarnhushåHens kraftigt förbättrade utrymmesstandard under 1970taiet sammanhänger uppenbariigen med det stora nettotiHskottet av stora iägenheter i småhus. I dag är situationen en annan. Nybyggandet har minskat betyd1igt och förväntas iigga på en iåg nivå även under det närmaste decenniet. Frågan är då vad konsekvensen av detta kan bii om man antar att utgiesningen även i framtiden kommer att föija samma mönster som hittiHs.

I vårt deibetänkande diskuterade vi i ansiutning tiH denna utveckiing möjiigheten att de små, äidre hushåHen i starkt stigande utsträckning sku11e få en a11t högre utrymmesstandard, särski1t i småhus, genom att heit enke1t bo kvar i rymiiga iägenheter när barnen fiyttat hemifrån. Samtidigt sku11e det kunna finnas en risk för att utrymmesstandarden för barnhushåH sku11e komma att försämras, eftersom nyproduktionen väntades b1i iåg. Tanken var att de utbjudna äidre och större lägenheterna kanske inte sku11e räcka ti11 för att tiHgodose barnhushåHens önskemâi om utrymme. I föijande avsnitt ska11 vi närmare undersöka förutsättningarna för en fortsatt höjd utrymsnesstandard för de större hushâHen.

gen jrgmtidajtvgckilngen

För att besvara frågan om viika möjiigheter de framtida barnhushåHen har att efterfråga så stora bostäder att de kan få en utrymmesstandard som motsvarar den som f1erta1et barnhushåii har i dag har vi gjort två prognoser, en för riket och en för Storstockhoimsområdet. En utföriig redovisning av dessa beräkningar finns i bi1. 1.

Frågan om förde1ning av bostadsutrymme gäHer emeHertid inte

bara i viiken utsträckning hushåHen bor i ti11räck1igt stora bostäder, utan också det tiHgängiiga utrymmets förde1ning i stort. Ett annat syfte med prognoserna har därför varit att söka beiysa utrymmesstandardens framtida utveckiing även för de mindre hushåHen.

Behovet av bostäder under de närmaste decennierna skall i huvudsak tillgodoses inom det bostadsbestånd som vi har i dag. Vi vet i stora drag hur detta är fördelat på olika hustyper, upplåtelseformer och lägenhetsstorlekar, vilken standard olika årgångar av bostadsbebyggel sen har och var bostäder av skilda slag vanligen är lokaliserade. Därför kan vi genom antaganden om hur beståndet i framtiden komer att tas i anspråk, skapa oss en bild av hur olika hushållstyper komer att bo, inte bara vad gäller utrymmesstandarden, utan även hur de fördelar sig geografiskt. Det sistnämnda är av betydelse om man vill söka belysa den demografiska segregationens utveckling. _

Som underlag för beräkningarna har vi använt folk- och bostadsräkningarna och aktuella befolknings- och hushållsprognoser. Ett centralt antagande är att hushållens tendens att bo kvar när barnen flyttat hemifrån blir oförändrad, och att därmed den starka tendensen att andelen barnhushåll sjunker med bostädernas ål der komer att bestå. Eftersom lägenheterna är mindre i flerbostadshus är utvecklingen där annorlunda, men om man enbart betraktar de större lägenheterna blir mönstren mycket likartade i småhus och flerbostadshus, vilket framgår av fig. 3.2. Vidare antar vi

att den tillkonmande nyproduktionens inriktning på olika lägen-

hetsstorlekar kommer att vara ungefär densamma som i dagens ny-

produktion. Därvid skiljer vi på små lägenheter, dvs. sådana med

högst tre rum och kök, och stora lägenheter, dvs. sådana med fyra

rum och kök eller större. Som framgått ovan är det ju tillgången på lägenheter med minst fyra rum och kök som är avgörande för om de större barnhushållen kan få tillräckligt stora bostäder.

I prognoserna skiljer vi på tre hushållstyper, nämligen ettbarns-

hushåll, som består av två eller tre personer, flerbarnshushåll , som består av hushåll med minst två barn eller hushåll med minst

fyra personer varav ett barn, samt övriga hushåll, som alltså

utgörs av alla barnlösa hushåll. De senare består till 90 % av småhushåll med en eller två personer. Som barn räknas personer under 18 år.

____ småhus

11 1 1.1.4 v U l

före 1920 40 60 80

Fig. 3.2 Andei barnhushåii av samtiiga hushå11 år 1980 i småhus resp. fierbostadshus i iägenheter med minst fyra rum och kök efter byggnadsperiod KäHa: FoB 80

Med antaganden om en oförändrad omfattning av kvarboendet och ett visst nettotiiiskott av bostäder har vi beräknat hur de nämnda hushåHstyperna åren 1990 och 2000 kommer att fördeia sig på stora och små lägenheter i småhus resp. fierbostadshus.

Eniigt de beräkningar vi gjort, komner barnhushâiiens utrymmesstandard inte att försämras så tiH vida att en större andeI av fierbarnshushåiien komer att bo i iägenheter som är mindre än fyra rum och kök. En fortsatt förbättring är troiigare, även om den biir mycket begränsad jämfört med utveckiingen under 1970taiet. Denna standardförbättring är främst en föijd av att barnhushåiien komer att minska i antai. Tab. 3.1 visar hur antaiet barnhushåii och Flerbarnshushåii eniigt våra beräkningar utveckias meHan åren 1970 och 2000 samt hur stor del av dessa som bor i större iägenheter.

för åren 1990 och Kä11or: FoB 1970, FoB 1980 och egna beräkningar 2000.

den som vi utgått från kommer anta1et hus- En1igt hushå11sprognos att öka jämfört med ökningen i rihå11 i St0rstockho1m kraftigt medan anta1et barnhushå11 beräknas b1i oförändrat e11er öka ket, tusenta1. I tab. 3.2 visas utveck1ingen för barnhusmed något hå11en i Storstockhoim. Även här kan man förvänta sig en förbättav barnhushå11ens de1vis som en fö1jd av ring utrymmesstandard, ett reiativt stort ti11sk0tt av större bostäder.

3.2 Barnhushå11ens bostadsförhåilanden i Storstockhoim åren Tab. 1970, 1980, 1990 och 2000 (1 000-tai, %)

År F1erbarnshushå11 Samtiiga barnhushå11 Därav i minst 4 rok Tota1t Därav i minst 4 rok Tota1t Anta1 Anta1 % Anta1 Anta1 %

1970 114 60 52 180 75 42 110 81 73 181 108 60 1980 1990 107 87 81 185 119 64 2000 113 95 84 183 129 70

Kä11or: FoB 1980 och beräkningar för åren 1990 och FoB 1970, egna 2000.

Den väsent1iga s1utsatsen av beräkningarna är att de farhågor, som vi om att barnhushå11ens boendeförhå11anden tidigare uttryckt sku11e kunna inte synes vara berättigade. En viss försämras, fortsatt är troiigare, även om inga särski1da åtgärförbättring der vidtas för att förbättra barnfami1jernas b0endeförhå11anden. b1ir å andra sidan mycket begränsad i förhå11ande Förbättringen ti11 under 1970-taiet. Under detta decennium ökade utveck1ingen

andeIen av f1erbarnshushå11en i minst fyra rum och kök med 22 procentenheter, medan ökningen under 1980- och 1990-ta1en beräknas b1i endast 5 resp. 2 procentenheter. Ökningen beror huvudsak1igen på att anta1et f1erbarnshushå11 minskar. Förutsättningarna för en fortsatt höjning av utrymmesstandarden för de större hushåHen måste såiedes bedömas som goda och en snabbare höjning av barnhushåHens utrymnesstandard torde kunna åstadkommas med re1ativt måttiiga stödåtgärder.

Det är emeHertid viktigt att framhåHa att de beräkningar vi gjort också visar att utrymmesstandarden för de barniösa hushå11en korrmer att höjas kraftigt. Medan antaiet barnhushåH i Yágenheter med minst fyra rum och kök ökar mycket måttiigt meHan år 1980 och 2000 från 734 000 ti11 744 000, där heia ökningen faHer på ettbarnshushåHen, kommer antaiet övriga hushåH i de större 1ägenheterna att öka med omkring 400 000 från drygt 600 000 ti11 över en miijon under samma period. Beräkningsresui-

tatet för a11a hushåHstypers fördeining på mindre och större iä-

genheter i he1a riket iHustreras i fig. 3.3. Av denna framgår, att den takt i vi1ken småhushâHens utrymmesstandard kommer att höjas är väsent1igt snabbare än vad som gäHer för barnhushåHen. Ännu år 2000 kommer det att finnas mer än 100 000 barnhushåH som bor så att varje barn inte kan disponera ett eget rum. Huvudde1en av dessa kommer att finnas i fierbostadshus och omkring en fjärdede1 av barnhushåHen i Herbostadshus år 2000 komer att bo så att de inte har möjiighet att ge varje barn ett eget rum.

En annan konsekvens är att ande1en barnhushåH i fierbostadshus kommer att minska ytteriigare, viiket har betyde1 se för utveck- 1ingen av den demografiska segregationen. Med de antaganden som gjorts, kommer förutsättningarna för en integration av barnfami1jer i fierbostadshusområden inte att förbättras. Antagandena om att även ti11kommande fierbostadshus ti11 80 % kommer att bestå av iägenheter med mindre än fyra rum och kök torde vara betydeisefu11a för detta beräkningsresuitat. Detta ta1ar för att det är angeläget att öka andeien stora iägenheter i flerbostadshus, inte enbart genom en annan inriktning av nyproduktionen, utan även

Antal hushåll i lägenheter med minst fyra rum och kök

2 milj.

-1

1 milj. _

0 ..

Ettbarnshusháll -

Flerbarnshusháll

Antal husháh Övriga hushan

D

i lägenheter med högst tre rum och kök

2 milj. J

1 milj. -

Fig. 3.3 Anta1 ettbarnshushåH, flerbarnshushåH och övriga hushåH 1 1ägenheter med minst fyra rum och kök resp. högst tre rum och kök åren 1970, 1980, 1990 och 2000.

KäHor: FoB 70, FoB 80 och egna beräkningar för åren 1990 och 20

genom förändringar av iägenhetssanmansättningen i det befint1iga fierbostadshusbeståndet.

Även om den väsentiiga s1utsatsen av de beräkningar vi gjort är att barnhushåHens utrymmesstandard sannoiikt inte kommer att försämras, är det viktigt att konstatera de skiida utveckiingar som kan väntas gäHa barnhushâH och övriga hushåH.

BarnhushåHens utrymmesstandard ökar mâttHgt, främst som en

föijd av deras minskande antai. SmåhushåHen fortsätter att höja

sin utrynmesstandard påtagHgt, trots att dessa hushåH ökar i

antai. Ur Fördeiningspoiitisk synpunkt är inte denna utveckiing tiHfredsstäHande. Detta är ett skä1 tiH att vi viH förbättra de resurssvaga barnhushåHens möj1igheter att efterfråga och få tiHgâng ti11 större 1ägenheter.

3.3 En höjd

utrxnmesstandard

Den nu gäHande trångboddhetsdefinitionen, norm 2, som innebär

att hushåH ska11 anses vara trångbodda i de faH då det finns fier än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade, antogs år 1967 av riksdagen som ett riktmärke för den framtida bostadspoiitiken. I dag är det en mycket 1iten ande1 av hushâHen som är trângbodda en1igt norm 2, uppskattningsvis meHan 2 och 3 %. F1erta1et hushåH har en väsentiigt högre utrymmesstandard än vad som en1igt normen förutsätts vara en iägsta godtagbar utrymmesstandard. I mer än 60 *z av hushåHen år 1980 kunde varje hushâ11smed1em disponera ett eget sovrum och i mer än en fjärdedei av hushåHen fanns det därutöver ytteriigare minst ett sovrum. Dessa andeiar har sannoiikt ökat väsent1igt efter 1980.

En betydande standardhöjning har aHtsâ konmit f1erta1et hushâH ti11 del och skiHnaden me11an den utrymmesstandard som majori-

teten av hushåHen har och vad som en1igt den gäHande utrymmes-

normen förutsätts vara en lägsta godtagbar utrymmesstandard är i dag mycket stor. I vårt deibetänkande uttaiade vi oss i princip

för ett nytt riktmärke för vad som bör vara en eftersträvansvärd iägsta utrymmesstandard. Vi kaHade detta utrymmesnorm 3.

Utrynmesnorm 3 innebär att hushåll ska11 anses vara trångbodda i

de faH då de bor i bostäder där anta1etzrum inte räcker för att

ge varje barn och ensamstående vuxen möjiighet att disponera ett eget rum, kök och ett rum oräknade.

Vi är eme11ertid inte i dag beredda att föres1å någon ny utrymmesnorm. Det finns f1era skäi ti11 detta. Ett ska1 är att syftet med en ny utrymmesnorm 1ätt kan missto1kas. Detta framgår b1.a. av vissa remissvar på vårt deibetänkande.

Sjä1va ordvaiet har i vissa faH 1ett tankarna fe1. I en1ighet med ett vaniigt språkbruk i samband med diskussioner om utrymmesstandard har vi i de1betänkandet använt uttrycken norm och utrymmesnorm. Detta kan uppfattas så att det handiar om att införa tvingande bestämme1 ser av något siag. Även om det kan vara okiart viiken status den nu gäHande utrymmesnormen har, så är det he1t kiart att denna inte har någon 1ega1 status såsom faHet är med t.ex. de föreskrifter som utgör vi11kor för byggnadsiov och som också brukar ka11as normer.

Det har varit vår mening att en utrymmesnorm skaH uppfattas som en rekommendation, inte ti11 de boende om hur de skaH vä1ja bostad, utan i första hand tiH de statliga och kommunaia organ som ansvarar För bostadsförsörjning och bostadsanvisning. Det hand1ar såiedes inte om att tvinga någon att bo på ett visst sätt, utan att med oIika medeI göra det möjiigt för aHa att vä1ja tiHräckiigt stora bostäder. I deibetänkandet angav vi två principieHt ski1da funktioner som en utrymmesnorm kan ha.

För det första kan normen ses som ett enke1t men entydigt riktmärke för vad som är en eftersträvansvärd iägsta godtagbar utrymmesstandard. Den utgör då en precisering av det bostadspoiitiska må1et att he1a befo1kningen ska11 beredas tiHräckHgt sto- . ra bostäder.

För det andra kan normen ses som ett kriterium för att avgöra vad som är ett rimligt utrymmesbehov i samband med t.ex. bostadsförmediing e11er vid utformning av reg1er för bostadsbidrag. Det är i denna senare funktion som den får direkta förde1ningspo1itiska och ekonomiska konsekvenser.

Indirekt och på iängre sikt kan höjda krav på en iägsta godtagbar

utrymmesstandard också få andra ekonomiska följder. I den mån det krävs stora investeringar i bostadsbestånd och bostadsförsörjning

för att på sikt anpassa bostadsbegyggeisen ti11 nya behov, kan de

ekonomiska konsekvenserna b1i betydande. Det bestånd vi har i dag sku11e kunna räcka för att ti11godose utrymmesbehovet för a11a hushå11. Av sociaia och a11mänrätts1iga skä1 torde det eme11ertid vara svårt att utjämna standardski11nader utan förändringar av beståndet och nyproduktionens inriktning. De ekonomiska fö1jderna av detta är svåra att bedöma.

Såsom vi definierat utrymmesnorm 3 så innebär denna att den minsta Tägenhet som kan godtas för permanent boende är en tvårumsiägenhet. I vårt de1betänkande framhö11 vi de prob1em som sku11e kunna b1i fö1jden av att a11a enrums1ägenheter försvinner a11tför snabbt. Vår uppfattning är att det ti11svidare finns skä1 att bibehå11a en stor de1 av enrums1ägenheterna i beståndet. Detta innebär dock inte att enrums1ägenheter a11mänt bör betraktas som Iämpiiga permanentbostäder för a11a ensamboende.

Av vad vi hitti11s sagt framgår att vi inte vi11 föres1å någon ny utrymmesnorm då det är okiart hur ett sådant förs1ag sku11e toikas och då konsekvenserna av normens ti11ämpning i vissa avseenden blir osäkra. Genom att avstå från att föresiå någon ny norm vinner vi eme11ertid också en fördei. Vi kan då ge en mer nyanserad beskrivning av på viiket sätt och för vi1ka kategorier det är önskvärt att höja utrymmesstandarden. En utrymmesnorm måste med nödvändighet b1i en förenkiing av de bostadspoiitiska ambitionerna och den är därför inte ti11ämp1ig för varje enski1t fa11.

Detta utes1uter inte att det kan finnas behov av enk1a och en-

tydiga mått av det s1ag som utrymmesnormerna är exempe1 på. För

att ge en översiktiig biid av utrymmesstandarden, dess utveckiing och fördeining kan det vara motiverat att särskiija fier standardnivåer än de som definieras genom norm 2 och norm 1. Norm 1 betecknar den utrymmesnorm som tiHämpades före år 1967. Det finns väsentiiga skiHnader i utrymnesstandard även biand de hushå11 som inte är trångbodda eniigt norm 2. Dessa bör kunna beskrivas på ett enkelt och överskådiigt sätt. Detta har b1.a. bostadsstyreisen, statistiska centraibyrån och sociaiforskningsinstitutet också gjort i sina redovisningar av boendeförhåiianden under senare år. De har använt såväi norm 3 som andra utrymmesmått för att ge en fuHständigare beskrivning av utrymmesstandardens Fördeining.

Ytteriigare ett skäi tiil att avstå från att föresiå en ny ut-

rymmesnonn är att man därigenom undviker att på aHtför enkia

grunder peka ut vad som är eHer inte är en acceptabei utrymmesstandard. Med den reiativt höga boendestandard som hushåHen över lag har i dag, torde det vara rimligt att i de fiesta fa11 betrakta trångboddhet eniigt norm 2 som he1t otiHfredsstäHande. En tvåbarnsfamiij i en tvårumsiägenhet har inte en acceptabei utrymmesstandard. Däremot är det tveksamt om man kan hävda att en tvåbarnsfamih i en trerumsiägenhet bor så trångt att detta aHtid bör betraktas som ett oacceptabeit förhåHande. För vissa barnhushåH kan det givetvis medföra a11var1iga oiägenheter att barnen måste deia rum, att kök och vardagsrum måste tas i anspråk för sovpiatser eHer att föräidrar och barn deiar rum. Detta gäHer särski1t då barnen är något ä1dre e11er då något sovrum är dimensionerat för endast en person. I andra fa11 kan dock probiemen vara mindre, som i de hushå11 där barnen är mycket små. På samma sätt kan det vara iättare för unga ensamboende att bo i en enrumsiägenhet än vad det är för äidre.

I de fiesta remissyttranden över dei betänkandet berörs försiaget om en ny utryntnesnorm och i de fa11 då stäHningstaganden görs tiHstyrker fiertaiet remissinstanser i princip vårt försiag. I

många faH görs dock detta med reservationen att en sådan norm

inte får innebära att aHa enrumsiägenheter snabbt försvinner ur beståndet. Några remissinstanser anser också att norm 3 innebär

ett oti11räck1igt krav på vad som bör betraktas som en iägsta godtagbar utrymmesstandard och föresiår i stä11et att varje person i ett hushå11 bör kunna ett rum. I de fa11 då disponera eget försiaget avstyrks görs detta i rege1 med hänvisning ti11 att samhäiisekonomin inte ti11âter nâgra höjda standardkrav.

Att vi avstår från att föresiâ någon ny utrymmesnorm ska11 inte uppfattas så att vi tilibakavisar vad fiertaiet remissinstanser ser som önskvärt. Tvärtom menar vi att det finns skä1 att med o1ika medei söka förbättra utrymmesstandarden inte enbart för det fâtai hushå11 som i dag är trångbodda en1igt den gä11ande utrymmesnormen, utan även för vissa andra hushä11. Detta kräver eme11ertid nyanserade bedömningar av viika åtgärder som är mest angeiägna och i vissa fa11 måste en höjd utrymmesstandard ses som ett mâ1 på iängre sikt.

Som vi tidigare visat är utrymmesstandarden mycket ojämnt förde- 1ad. Särskilt pâtagiigt b1ir detta då man jämför barnhushåii med hushå11 utan barn. Därför vi11 vi inrikta åtgärderna för att höja utrymmesstandarden så att främst barnhushå11en får bättre möjiigheter att efterfråga ti11räck1igt stora bostäder.

Det finns fiera skä1 till att vi vi11 inrikta

stödåtgärderna på

förbättringar av barnfamiijernas boendesituation. Det är visser- 1igen så att utrymmesstandarden för andra typer av hushâii också är mycket ojämnt fördeiad och att f1erta1et barnhushåli i har dag en god utrymmesstandard, men vår bedömning är att trångboddhet framför a11t är ett prob1em för en betydande de1 av barnhushâiien. Nu 1iksom förr är barnfami1jerna oftare än andra hushå11

trångbodda. Detta gä11er i synnerhet f1erbarnsfami1jerna.

Möj1igheterna för de större hushå11en att höja sin utrymmesstandard begränsas av utbudet av ti11räck1igt stora bostäder. Barnfamiijerna har i dag ofta en ansträngd ekonomi jämfört med andra hushâ11. Samhä11et har ett särski1t ansvar för att 1evskapa goda nadsförhåiianden för barnen. Detta gä11er även boendeförhå11andena.

Eniigt de beräkningar som vi redogjort för i föregående avsnitt, finns det reiativt goda förutsättningar för en fortsatt höjning

av barnhushåHens utrynmesstandard. Med de antaganden som gäHer

för kommer dock ett betydande antai barnhushåH att prognosen, ännu år 2000 ha en väsentiigt lägre utrymmesstandard än vad den överväidigande majoriteten av hushåHen har. Det är därför önskvärt att med ekonomiskt stöd göra det möjiigt för fier barnhushåH att vä1ja en tiHräckiigt stor bostad. Vi anser, att på sikt ska11 barnhushåH av ekonomiska skäi tvingas acceptera en så inga Hten bostad att inte varje barn har möjiighet att disponera ett sovrum. Det finns också skäi att särskiit stimuiera eftereget frågan på en god bostadsstandard. Med hänsyn ti11 den ekonomiska situation som många barnhushåH befinner sig i, anser vi att bör ti11 de faktiska boendekostnaderna i bostadsbidragen knytas stäHet för som nu ofta fungera som ett aHmänt konsumtionsstöd.

TiH våra försiag vad gäHer bostadsbidragen ska11 vi återkonma i

kap. 5.

För att de större barnhushåHens utrymmesbehov krävs tiHgodose också att det finns ett ti11räck1igt stort utbud av rymiiga bostäder. Som vi tidigare nämnt, finns det skäi att förändra 1äi fierbostadshusområden mot en större genhetssammansättningen

ande1 stora iägenheter. Åtgärder för att underiätta en sådan

iångsiktig förändring föresiås i kap. 6. I dag finns de större bostäderna företrädesvis i egnahem. Vi föresiår därför också i 6 att de aHmännyttiga bostadsföretagen får ett visst stöd kap. för att förvärva småhus som kan hyras ut ti11 större hushåH och i 4 föresiår vi att förvärvsstöd ges direkt ti11 större kap. barnhushåH med iåga inkomster så att de iättare kan skaffa ett eget hus.

Vi har hittiils uppehåHit oss vid möjligheterna att förbättra

vissa barnhushåHs utrymmesstandard. Som vi nämnt, finns det emeHertid även barniösa hushå11 som rim1igen borde ges möjiigheter att bo i större bostäder även om det stora fiertaiet sådana hushåH måste anses ha en god utrymmesstandard. Det kan

exempeivis gäHa vissa pensionärspar som bor i tvårumsiägenheter,

men också ensamstående äidre eHer medeiåiders personer som bor i

ayzamnwguaovz;www-munnen

enrums1ägenheter. Vi ser det som en ange1ägen bostadspo1itisk uppgift att på något 1ängre sikt söka undanröja dessa brister. För närvarande anser vi dock att det inte finns ekonomiskt något utrymme för att med stödåtgärder under1ätta för dessa hushå11 att skaffa sig större bostäder. Unskemå1et om att höja även vissa av de barn1ösa hushå11ens utrymmesstandard måste stå ti11baka för andra krav på resursinsatser för dessa hushå11. Situationen i dag är sådan att många hushå11 utan barn med 1åga inkomster har stora svårigheter att över huvud taget k1ara sina boendekostnader utan socia1bidrag. Det är därför ange1äget att återinföra bostadsbidrag även ti11 vissa barn1ösa hushå11 vi1ket vi föres1år i kap. 5. Vi prioriterar så1edes detta framför stödåtgärder i att syfte a11mänt höja utrymmestandarden för vissa av de mindre hushå11en.

Sammanfattningsvis menar vi att det finns skä1 att främja en höjd utrymmesstandard, främst för vissa barnhushå11, även om vi inte nu vi11 föresiâ någon ny utrymmesnorm. På något 1ängre sikt kan det te sig natur1igt att eftersträva en sådan utrymmesstandard för a11a hushå11 att varje barn och ensamstående vuxen kan disponera ett eget rum. Med1en för att uppnå detta må1 är att genom o1ika åtgärder ti11handahå11a ti11räck1igt många bostäder av 1ämp1ig stor1ek och göra det ekonomiskt möj1igt för a11a hushå11 att vä1ja en ti11räck1igt stor bostad. I vi1ken takt dessa

åtgär-

der kan vidtas beror dock i hög grad på den framtida ekonomiska utveck1ingen. Tro1igen kommer det också a11tid att finnas ett anta1 hushå11 som av ett e11er annat skä1 att väljer bo väsent1igt trängre än genomsnittet. Det kan gä11a t.ex. då ti11gången på stora 1ägenheter är begränsad i eftertraktade e11er i såda- 1ägen na situationer i 1ivscyke1n som då en fami1j får barn och inte anser sig behöva en större bostad genast. Strävan bör eme11ertid

vara att minska trångboddheten så att vad som kvarstår inte 1ångt

behöver betraktas som något missförhå11ande.

3.4 Bostädernas och bostadsområdenas kvaiitet

3.4.1 inledning

I våra direktiv inte uttryckligen att bostädernas och bosägs stadsomrädenas kvaiitet skaH behandias. Indirekt berörs de dock b1.a. i ansiutning ti11 frågor om bostadsbeständets förnyei se, förändring och förbättring. Miijöfrâgor har också stor betydeise i diskussioner om bostadsbeståndets utnyttjande och om boende- Vidare har många remissinstanser i yttranden över segregationen. kommitténs deibetänkande anfört som en brist att kvaiitets- och miijöfrågor behandiats mycket iitet. Det finns därför skä1 för oss att något utföriigare redovisa vår syn i dessa frågor.

SamhäHets ansvar för den fysiska miijöns utformning åvi1ar huvudsakiigen kommunerna. Statens ro11 begränsas de1s ti11 byggoch de tiiiämpningsföreskrifter som utarbetas nadsiagstiftningen i tiH denna, deis ti11 de vi11kor som stäHs för att ansiutning erhâHa statiiga iån och bidrag. Inom ramen för gä11ande iagstiftning och iäneregier har kommuner och enskiida byggherrar kunnat utforma bostäder och bostadsområden med vad som kan bedömas vara stora kvaiitetsskilinader.

Såväl som iåneregier har främst inriktats på att iagstiftning den enskiida bostadens utformning och bostadshusens tekregiera niska utförande. Jämfört härmed har den yttre miijön, dvs. bostadsområdenas utformning och innehåH, i iiten utsträckning varit föremåi för statiig regiering.

De föreskrifter som finns i Svensk Byggnorm gäHer huvudsakiigen

tekniska frågor och syftar tiH att garantera ett minimum av säkerhet och hygien i byggnader. En mycket liten dei av föreskrifterna handiar om att på motsvarande sätt garantera ett minimum av användbarhet, bekvämiighet och trevnad. Det är dessa sistnämnda Föreskrifter som oftast utsatts för kritik och anses aHvariigt begränsa möjiigheterna att åstadkomma inte bara bi]iiga utan även goda bostäder.

Några centrait utfärdade detaijföreskrifter för den yttre miijöns utformning finns knappast. De råd och anvisningar om trafik, parkering, iekpiatser m.m. som p1anverket gjort, utgör inga bindande föreskrifter. Många kommuner har eme11ertid va1t att använda dessa anvisningar som förutsättningar för sin markanvändningsp1anering, varför de ofta kommit att framstå som om de har en annan status.

Även 1ånevi11koren gä11er huvudsakiigen hos egenskaper iägenheter e11er hus. De reg1erar vi1ka materiai, areor och utrustningsmängder som kan beiånas resp. är berättigade ti11 räntebidrag. För den yttre miljön, dvs. utomhusutmarkbehandiing, vegetation, rustning m.m. ges endast schab1onbe1opp.

Under s1utet av 1960-ta1et och början av 1970-taiet växte det fram en stark kritik mot utformningen av de då nybyggda bostadsområdena. Den gemensamma bostadsmiijöns kom att betyde1se uppmärksammas mer än vad som synes varit fa11et tidigare. En van1ig karakteristik av miijonprogrammets fierbostadshusområden var att de enski1da bostäderna var av god kvaiitet men att den yttre mi1jön hade brister.

stora

För att söka avhjälpa bristerna i den inrättagemensamma miijön des i mitten av 1970-ta1et för av bostatiiga bidrag förbättring stadsmi1jöer. Några bestämda regier för ska11 för-

hur miijöerna

bättras finns dock inte. fram ti11 Bidragsansökningar prövades 1979 av en särski1d Sedan dess boendemi1jöde1egation. handiägger Tänsbostadsnämnderna miijöförbättringsbidragen.

Det är nu aktue11t att ersätta den gä11ande byggnadsiagstiftningen med en ny p1an- och byggiag. En1igt det förs1ag som före- 1agts riksdagen kommer kommunerna att få ett ännu större ansvar för miijöutformningen än vad som är fa11et Det är okiart idag. vad detta kan komma att innebära vad gä11er att förutsättningarna från samhäiiets sida hävda goda bostadsmiijöer. Ti11ämpningsföreskrifterna torde i huvudsak få samma omfattning och syfte även om det möj1igen kommer att stä11as färre e11er mindre krav i precisa

5-

en ny byggnorm. Krav på byggnads1ov för utformning av friytor för uteviste1 se och 1ek på tomtmark skaH eniigt försiaget siopas.

Med det bostadsförbättringsprogram som nu håHer på att genomföras söker statsmakterna bidra tiH att förbättra i första hand det något ä1dre bostadsbeståndet vad avser bostädernas, bostadshusens och den gemensamna miijöns tekniska kva1itet och öka tiHgäng1igheten. för aHa människor.

Detta är i korthet de kva1itetspåverkande styrmedei som staten

förfogar över. De synpunkter vi lämnar i detta avsnitt anknyter främst ti11 dessa.

3.4.2 grister hos bostådgüoghjgstagshuâ

Den omfattande nyproduktionen av bostäder under de senaste decennierna tiHsammans med en omfattande rivning samt modernisering och ombyggnad av ä1dre bostadshus har medfört att yngre och vä1 utrustade 1ägenheter dominerar i det bostadsbestånd vi har i dag.

Trots detta kvarstår brister när det gäHer utrustningsstandar-

den. 270 000 lägenheter saknade 1980 eHer f1era av

Omkring någon

de moderna bekväm1igheter som innebär att de inte har vad som i bostadssanerings1agen ka11as Tágsta godtagbara standard. Drygt häiften av dessa finns 1 småhus och det vaniigaste är att bostaden saknar bad eHer dusch. I sådana fa11 k1assificeras 1ägenheterna som halvmoderna. Omkring 100 000 Iägenheter kiassificeras som omoderna och saknar även e1emäntära bekvämligheter som vatten och av1opp, WC eHer centraivärme. Dessa finns tiH övervägande de1 1 småhus.

Totait utgör de iägenheter som en1igt definitionen inte är fuHt modernt utrustade en reiativt 1iten ande1 av bostadsbeståndet. Ett särski1t prob1em är eme11ertid att á1dre människor i större utsträckning än andra bor i ofu11ständigt utrustade bostäder. År

1980 bodde vart tionde pensionärshushåH 1 haivmoderna eHer omo-

derna Tágenheter.

En annan brist utgör avsaknaden av ett fuiiständigt kök i bosta-

den. Detta gäiide 1980 omkring 160 000 1ägenheter varav 150 000

fanns i f1erbostadshus och ti11 övervägande dei i de a11ra minsta iägenhetsstoriekarna. En tredjede1 av dessa är inte fu11t modernt utrustade. Även här finns många ä1dre hushå11. 7 % av Omkring pensionärshushå11en bor i iägenheter utan fu11ständigt kök.

En stor dei av bostadsbeståndets lägenheter är i11a för anpassade människor med oiika röreisehinder. Detta gä11er inte enbart den äidre bebygge1sen utan även deiar av det moderna bostadshusbeståndet. Avsaknad av hiss, knappa mått i hygienrum, sovrum m.m. _utgör hinder inte enbart för ru11sto1sbundna utan även för ä1dre med mindre grava röreisehinder.

Bostadsbyggnadernas tekniska skick är givetvis en betyde1sefu11 kva1itetsfräga. En1igt de undersökningar som genomförts av byggforskningsinstitutet, är en stor de1 av bostadsbeståndet i behov

av underhåilsåtgärder eiier tekniska B

förbättringar (N To1stoy, Svennerstedt: Reparationsbehov i bostäder och 1oka1er. M 84:10, Statens institut för byggnadsforskning.) Detta gä11er inte enbart de ä1dre bostadshusen, utan även nyare hus med brister i det tekniska utförandet.

De brister vi nämnt här som gä11er bostädernas och bostadsbyggnadernas kva1itet är redan föremäi för åtgärder statiiga genom bostadsförbättringsprogrammet. En sam1ad utvärdering av detta program p1aneras ti11 hösten 1986 och innan denna har gjorts, finner vi ingen aniedning att föresiâ för ytter1igare åtgärder att komma ti11rätta med de brister som berörts ovan.

Tiii brister vad avser bostädernas och bostadshusens kva1itet kan även räknas den ensidiga 1ägenhetsförde1ning som utmärker

många

f1erbostadshusomrâden. Detta prob1em återkommer vi ti11 i kap. 6, men det finns skä1 att här framhå11a att de åtgärder som vidtas för att förbättra bostadshusens standard och ti11gäng1ighet 1ämpiigen kan kombineras med åtgärder för att förändra iägenhetsfördeiningen mot en större ande1 stora 1ägenheter.

De enskiida bostadsiägenheternas utformning med hänsyn tiil användbarhet, bekväm1ighet och trevnad ägnas iitet intresse i dag. Vad som har förekommit under senare år är en kritik av de föreskrifter som syftar ti11 att garantera dessa kvaiiteter och det har propagerats för nomfritt byggande. B1.a. denna debatt har resuiterat i försök där det gjorts avsteg från normerna. Dessa avsteg har främst gäHt mindre rumsmâtt och fier genomgângsrum i avsikt att minska iägenhetsarean, men även andra betyde1sefu11a avsteg som siopande av hiss i trevâningshus har förekommit.

Det finns i dagens bostadsbyggande en aHmän tendens att åsidosätta den kunskap och de rekomnendationer som gäHer bostadsiägenheternas utformning. De1vis sker detta genom dispensgivning i samband med byggnadsiov, men det sammanhänger även med okiarheter vad gäHer bostadsnormernas status. Vår bedömning är att det behövs kiara och entydiga föreskrifter om en iägsta godtagbar stan-

dard även när det gäHer bostädernas användbarhet, bekvämiighet

och trevnad. Föreskrifter med minimifordringar kan givetvis a1d-

rig garantera en hög kvaiitet på iägenheterna men däremot förhin-

dra dåiiga iägenhetsiösningar.

Byggnormerna komer att omarbetas i samband med införandet av en ny p1an- och byggiag. I samband därmed är det önskvärt att en

särskiid översyn görs av de föreskrifter som gäHer bostadsiägen-

heternas utformning, så att de b1ir kiara och entydiga och ger byggnadsnämnderna det stöd de behöver för att hävda goda bostadskvaiiteter.

3.4.3 gristerigen gemensammtmjliön

Som vi nämnt, har den statiiga regieringen av den gemensamma bostadsmiijön varit mycket begränsad jämfört med de enskiida bostädernas utformning. Under 1960-ta1et och 1970-ta1ets första

häift synes omsorgen om utemiijön och de resurser som iagts på

denna över huvud taget ha varit begränsad tiH att tiHgodose mycket eiementära krav beträffande b1.a. trafik, parkering och

iekpiatser. Kunskaperna om hur utemiljön bör pianeras har sanno- 1ikt också varit bristfäHiga.

Det är emeHertid inte bara müjonprogramets bostadsmiijöer som har brister. Även áidre områden i ytterstadsområden liksom innerstadskvarter har brister även om dessa de1vis är av annan karaktär. Boendemi1jöde1egationen, som fram ciH 1979 handiade de statiiga miijöförbättringsbidragen, gjorde en anaiys av de 800 bostadsområden, kvarter e11er hus som deiegationen prövade bidrag tiH. Därvid gav man en karakteristik för tre o1ika av botyper stadsbebyggei se, nämiigen innerstadskvarter, ä1dre bostadsområden utanför stadskärnan samt 1960- och 1970-ta1ens bostadsområden och förorter. I a11a dessa tre bebyggeisetyperna fann man stora brister, vi1ket är naturiigt eftersom sökts mi1jöförbättringsbidrag för de objekt som ingick i ana1ysen.

Boendemiijödeiegationen framhåHer dock att det även finns en mängd värdefuHa kvaiiteter i de två förstnämnda bebyggeisetyperna som det är väsentiigt att ti11varata då bristerna ska11 avhjäipas. omdömet om 1960- och 1970-ta1ens bostadsområden är däremot mera ensidigt negativt. Den enda kvaiitet som framhåHs är den som gäHer de enskilda iägenheternas utformning.

Senare har tjänstemän inom bostadsstyrei sens bostadskvaiitetssektion medverkat i ett forskningsprojekt som ti11 en mer

syftat

detaijerad utvärdering av ett begränsat antai bostadsområden där förbättringar genomförts (Att förbättra boendemi1jön med statsmede1). Denna medverkan avsåg utvärderingen av de fysiska förbättringarna i uterum och 1oka1er. Andra forskare svarade för utvärderingen av boendeinfiytandet, de socia1a effekterna och förvaltningserfarenheterna.

Bidragen har framför aHt använts för att förändra men utemiijön även för att tiHskapa eHer förbättra näriokaier och tvättstugor. När det gä11er sådana gemensanma 1oka1er visar utvärderingen att bidragen medfört väsentiiga förbättringar och att när1oka1erna konmit tiH god användning. Även åtgärder i i

utemiijön har

rege1 medfört förbättringar, men inte så stora som kunnat förväntas med hänsyn tiH de resurser man 1agt ned på förändringarna.

Eniigt utvärderingen finns det i många faH där mi1jöförbättringsbidrag använts, fortfarande anmärkningsvärda brister när det gäHer markens användbarhet för o1ika s1ag av utevistei se iiksom när det gäHer rumsbiidning, växtiighet och 10ka1k1imat. Av detta dras s1utsatsen att kunskaperna om dessa faktorer fortfarande är mycket bristfäHiga h1and såvä1 projektörer och byggherrar som bland de boende. En genomgång av aktueHa byggnadsiovs- och iånehand1ingar styrker en sådan siutsats genom att iiknande brister kan konstateras även vid ny- och ombyggnad.

I anslutning tiH utvärderingen har framhåHits att man, för att uppnå bättre resuitat både vid pianering för nybebyggei se och vid miijöförbättring, bör utreda och beakta vissa grundiäggande förhåHanden beträffande bostadsmi1jön i varje projekt samt kräva att de särskiit redovisas för byggherre, byggnadsnämnd och 1ånemyndighet.

En annan undersökning av genomförda miijöförbättringar uppvisar likartade resuitat och 1eder ti11 samma s1utsatser (T Sch1yter: Müjöförbättringar i 1969 års bostadsområden M 85:22, Statens , institut för byggnadsforskning).

En trivia1 s1utsats som kan dras av vad som refererats ovan är att det finns brister i a11a s1ags boendemi1jöer även om de varierar tiH sin omfattning och karaktär. Som det största probiemet ur miijösynpunkt framstår emeHertid vissa områden som ti11k0m under 1960- och 1970-ta1en och det synes därför vara mest angeläget att satsa resurserna på att söka förbättra dessa områden. Ett annat stort probiem är att ingen påtaglig förbättring kan noteras vid ny- och ombyggnad i förhåHande tiH de brister som byggdes in i 1960- och 1970-ta1sområdena. Förutsättningarna för att förändra dessa områden är dock ofta bättre än i många områden som byggts senare. Genom att gårdarna är spatiösa finns det utrymme för tiHbyggnad eHer nya verksamheter. Sådana utrymmen saknas ofta i 1980-ta1ets bostadsområden (Schiyter a.a.).

Utan tvive1 är det eme11ertid 1960- och 1970-ta1ens bostadsområden som är minst attraktiva på bostadsmarknaden med överskott på

›w-.-,-.-. 1ägenheter e11er med omfattande sociaia probiem. Det är dock inte

sjäivkiart att denna brist på attraktivitet beror på brister i den fysiska mi1jön. Andra förk1aringar kan synas 1ika rim1iga. Det kan t.ex. gä11a områdets 1äge i en region e11er det faktum att befo1kningssammansättningen, ofta av en historisk ti11fä11ighet, biivit avvikande i socia1t e11er etniskt avseende. Kvar står

A-w w-m-»w-wwyv-w--v

emeiiertid att dessa områden också ofta har väsentiiga brister vad gä11er den fysiska miijön och att det kanske därför är särski1t angeiäget att söka förbättra miijön i de områden där det finns sociaia e11er andra probiem även om dessa inte är direkt hänföriiga tili den fysiska mi1jön.

Vi finner det därför vara positivt att användningen av statsmed- 1en för miijöförbättringar i dag prioriteras så att resurserna i första hand går ti11 förbättring av de bostadsområden som kan be-

tecknas som probiemområden. I årets budgetproposition (prop.

1985/86:100, bi1. 13) görs en tydiigare markering av att bidragen ska11 användas tiil åtgärder i områden med stora uthyrningssvårigheter e11er stora sociaia probiem.

Miijöförbättringsåtgärderna kan också sättas in i ett vidare sammanhang, särskiit när det gä11er hur probiemområdena ska11 behandias.

Det är knappast troiigt att enbart förbättringar av den fysiska miijön på något väsentiigt sätt kan bidra ti11 att 1ösa de stora sociaia probiem som finns i vissa områden och kommuner. Som tidigare framhåiiits är det knappast troiigt att dessa probiem över huvud taget kan iösas med enbart bostadspoiitiska åtgärder. Det är därför önskvärt med en mängd o1ika åtgärder, både bostadspoiitiska och andra, för att komma tiiirätta med probiemen i dessa områden. Förbättringarna av den fysiska mi1jön utgör då en de1 av ett större åtgärdsprogram. Därmed kan miijöförbättringen säkeriigen också utgöra ett väsentiigt bidrag ti11 en förbättring av den socia1a miijön. Ti11 dessa frågor ska11 vi återkomma i nästa avsnitt.

För att det sist inte skaH viH sagda missförstås, vi betona att en förbättring av den fysiska miijön a11tid har ett värde, oavsett Förutsättningarna i övrigt. De bidrar ti11 att förgivetvis bättra förhåHandena för de boende, men samtidigt vi11 vi framhåHa att enbart åtgärder riktade mot den fysiska mi1jön torde

vara otiliräckiiga för att 1ösa sociaia

probiem.

Vid iantbruksuniversitetet i har man studerat A1narp vi1ka krav som stäHs på den yttre miijön i bostadsområden och hur dessa krav tiHämpas vid byggnadsiovs- och

1ånegranskning (G EgneH ,

B Ericson: Lagrum för uterum. Stad och iand/Rapport 33, Ainarp 1984). I denna studie har man funnit, att de krav som stäHs som vi11kor för miijöförbättringsiån är och mer betydiigt precisare omfattande än vad som gäHer vid och trots ny- ombyggnad, att det i de senare faHen är fråga om väsentligt större investeringar. Vid ny- och ombyggnad förekomner säHan någon ingående granskning och besiktning. Detta kan med att sanmanhänga många kommuner och iänsbostadsnämnder saknar kompetens rörande mark- och växtfrågor.

Av rapporten framgår också att många byggherrar är ointresserade

av utemiijön.

I undersökningen ingår ett antaI faHstudier av bostadsområden som tiHkonInit under 1980-ta1et. Dessa visar att det finns stora brister i utemiijön och den att Flera av områbedömningen görs, dena inom kort komer att vara i behov av miijöförbättrande åtgärder. På sikt kan misstagen komma att medföra ökade skötseioch förvaitningskostnader.

Den gemensamma miijön har ofta ägnats a11tför liten omsorg i bo-

stadsp1aneringen. Detta tycks vara faHet även idag och sammanhänger med bristande kunskaper om vad som krävs för att åstadkomma en god gemensam bostadsmiijö. Det finns därför aniedning att ta ti11vara de erfarenheter som finns i form av systematiska ut-

värderingar av såväi förbättringsåtgärder som ny- och

ombyggnad. Dessutom behövs det fier för att undersökningar ge ännu bättre kunskaper om den gemensamma bostadsmiijön.

Vi ansiuter oss ti11 det ovan redovisade att det är försiaget önskvärt att i varje enskiit bostadsprojekt utreda och beakta vissa grundiäggande förhâiianden i den gemensamma bostadsmiijön och att det stäiis särskiida krav på redovisningen av hur dessa förhâiianden beaktats. Det är också viktigt att kommuner och

byggherrar ser ti11 att personer med kompetens att bedöma kvaii-

teten hos den yttre miijön i ett bostadsområde får ett ansvar för miijöutformningen. Om den nya p1an- och byggiagen medför minskade krav på utemiijöns biir detta ännu utformning viktigare.

Boendesegregationen

§egrgggtionsBrgb1emen

I vårt deibetänkande har vi ganska diskuterat boendeutföriigt segregationen, hur den kan förstås och vi1ka probiem den kan medföra. Vi skaii här kortfattat rekapituiera i denna huvuddragen diskussion.

segregation kan avse fiera oiika förhåiianden. sär- Vaniigtvis skiijer man tre oiika typer av segregation, nämiigen demografisk, socio-ekonomisk och etnisk segregation. Detta betyder att segregationen ieder ti11 att befoikningen i oiika bostadsområden biir

ensidigt sammansatt med avseende på åidersfördeining och hus-

hâiisstoriekar, på inkomstkiasser och sociaigrupper e11er på an-

de1en invandrarhushåii av vissa nationaiiteter.

Flertaiet bostadsområden har en ensidig befoikningssammansättning i något e11er nâgra av dessa avseenden. Olika typer av ensidighet kan bäst karakteriseras som beroende av hustyper, besittningsformer, ägarkategorier och bostädernas âider.

Den demografiska ensidigheten i fierbostadshus resp. småhus sammanhänger främst med skiiinader i iägenhetssammansättning. Hushå11en i fierbostadshusomrâden är i aiimänhet små jämfört med småhusområden där andeien barnhushâii är större. Det är emeiiertid betydande ski11nader meiian äidre och yngre bostadsområden. I

smâhusområden dominerar unga barnhushåH kraftigt medan det nyare i småhusområden som byggts tidigare på grund av kvarboendet finns mest ä1dre småhushåH.

Hustyperna är starkt förbundna med o1ika besittningsformer, men den socio-ekonomiska ensidigheten förefaHer dock sammanhänga mindre med hustyp och mera med besittningsformer och ágarkategorier. Resurssvaga hushåH är i större utsträckning hänvisade tiH hyresrätt och ti11 aHmännyttigt ägda bostadsområden.

Koncentrationen av invandrare från vissa nationer tiH vissa områden kan de1vis ses som en föijd av den socio-ekonomiska segre- Det finns emeHertid andra orsaker ti11 denna koncengationen. tration. InvandrarhushåH har ofta kommit tiH orter med ett relativt ensidigt utbud av bostäder och har varit hänvisade ti11 de

områden som varit minst attraktiva på bostadsmarknaden. Koncen-

trationen beror också på ett fritt va1 som sammanhänger med önskan att bo med sina Iandsmän.

Vad som ska11 förstås med ett bostadsområde i dessa fa11 är inte k1art. Vä1jer man ti11räck1igt stora områden e11er stadsdeiar finns det givetvis många exempe1 på sådana där befoikningssammansättningen i aHa avseenden är aHsidigare än vad som är fa11et

på lägre geografiska nivåer. Vad det gäHer här är i aHmänhet

reiativt stora områden som t.ex. upptagningsområden för sko1or

eHer områden som utgör underiag för o1ika s1ags service eHer komunikationer. Vissa probiem kan dock vara påtag1iga även inom mindre områden.

Den aHmänna socio-ekonomiska segregationen kan ieda tiH uppkom-

sten av områden med en stark koncentration av s.k. prob1emhus-

hâ11. Vad som menas med prob1emhushå11 är inte aHtid kiart.

Ib1and betonas probiemen för de boende, ibiand bostadsförva1tningens probiem. Resurssvaghet, ofta i kombination med andra saker som t.ex. många barn, endast en föräider eHer utiändsk här-

komst anses vara utmärkande drag för prob1emhushå11. Ett annat

utmärkande drag anses vara ett avvikande ievnadssätt, antingen så

att de är direkt störande eHer i övrigt uppfattas som starkt avvikande.

Utveckiingen tyder på att prob1emhushå11en haft mycket begränsade

vaimöjHgheter på bostadsmarknaden jämfört med andra hushåH.

Under de senaste decennierna har de biivit hänvisade tiH nyare hyreshusområden, framför aHt i det aHmännyttiga beståndet. Det tidvisa överskottet av bostäder sedan början av 1970-ta1et medförde en snabbare utfiyttning av resursstarka hushåH från de ä

områden dit prohiemhushåHen fiyttat, varigenom b1ev överskottet störst i dessa områden och nya svårp1acerade hushåH med små re-

surser fiyttade in. Koncentration av probiemhushåH tiH vissa

områden har därför ökat under det senaste decenniet. Hyresvärdarnas möjligheter att vägra upp1åta bostäder ti11 icke önskvärda hushåH torde haft stor betydeise för denna utveckiing.

Det finns Iikheter meHan prob1emhushå11ens och vissa invandrar-

gruppers bosättningsmönster, trots att invandrarhushåH i a11mänhet inte kan sägas vara några prob1emhushå11. Inte säHan koncentreras invandrare och prob1emhushå11 ti11 samma områden. Orsakerna tycks också i stor utsträckning vara desamma, nämiigen en starkt inskränkt va1 frihet som medför en koncentration tiH de områden som andra hushåH vä1jer bort.

En1igt vår bedömning kan de probiem som sammanhänger med en en-

sidig hushåHssanmansättning vara mer eHer mindre a11var1iga och

även mer e11er mindre möj1iga att påverka med bostadspoiitiska mede1. Vi viH därför framhâHa några prob|em som ter mest sig ü angei ägna att undanröja.

De probiem som sammanhänger med den demografiska ensidigheten

gäHer främst utnyttjandet av gemensamma resurser i form av ser-

vice, skoior, konmunikationer e11er andra konmunaia investeringar. Detta är inte enbart ett komnunaiekonomiskt e11er ett prob1em probiem för de företag som är beroende av ett visst kundunder1ag, utan även i hög grad ett probiem för de boende. ti11i TiHgång koHektiva nyttigheter inom rimiiga avstånd är en viktig förutsättning för ett bra boende. I direktiven framhåHas dessutom som

särskiit viktigt att skapa bättre Förutsättningar för barnfamii-

jer att bo i hyreshusområden genom ett ökat utbud av större iä-

därför att detta skuHe medföra mindre omfiyttning och genheter, en större sociai stabiiitet i dessa områden.

De probiem som sammanhänger med den socio-ekonomiska ensidigheten är ofta sanmansatta och av många oiika s1ag, men ett påtagiigt är även i detta faH fördeiningen av koHektiva resurser probiem som dock mera kvaiiteter än kvantiteter. Så kan t.ex. en

gäHer

koncentration av barn från resurssvaga hushåii ti11 vissa skolor medföra en sämre kvaiitet på undervisningen. Ett annat probiem, vars effekter kan vara svårare att överbiicka utgör den sociaia avskiijningen av o1ika befoikningsgrupper.

De områden som är ensidigt sammansatta i den meningen att där finns en stor ande1 invandrarhushâii utgör särskiida prob1em. Deivis kan det vara fråga om probiem i sanma mening som i socioekonomiskt ensidiga områden, men därtiH kommer de probiem som

sammanhänger med att många oiika språkgrupper och nationaiiteter

med stora skiHnader i kui tureH bakgrund bor i samma områden

eHer i väsentiiga avseenden avskiijs från det svenska samhäi- 1et.

En mycket ensidig hushåiissammansättning kan sammanfaHa med probiem av andra De områden där det finns mycket outhyrda läsiag. ár ofta också ensidiga i socio-ekonomiskt e11er etniskt genheter

avseende. Detta kan medföra ytteriigare probiem med utnyttjandet

av gemensamma resurser, vi1ket bidrar tiH att området b1ir ännu

mindre attraktivt för resursstarka hushåii. Oiika negativa ut-

veckiingar kan aiitsâ förstärka varandra.

Mycket förenkiat kan vi säga att två huvudprobiem utgörs av deis den demografiska ensidighet som medför ett ojämnt resursutnyttjande, deis den socio-ekonomiska ensidighet som medför en ojämn resursfördeining. Två andra viktiga probiem utgörs av koncentrationen av invandrarhushåH tiH vissa bo-

probiemhushåH resp.

stadsområden.

Ett 1ntegrgrgt_bgendg

I deibetänkandet har vi också ganska diskuterat hur utföriigt måiet om ett integrerat boende kan och bör toikas. Vi ska11 här sammanfatta några huvudpunkter i denna diskussion.

En a11sidig hushåiissammansättning har sedan 1970-taiets början

varit ett viktigt bostadspoiitiskt måi. Därefter har ständiga diskussioner pågått om vad som ska11 förstås med aiisidighet, segregation och integration, huruvida aiisidigheten är önskvärd och möjiig att uppnå, på vilken geografisk nivå och i vi1ka avseenden den bör eftersträvas och hur segregationen e11er hus-

håiissammansättningen utveckiats.

Förutsättningarna att åstadkomma en aiisidig hushåiissammansättning är i vissa avseenden mycket Särskiit är det-

dåiiga. tydiigt

ta när det gä11er oiika bostadsområdens sammansättning av iägen-

hetsstoriekar och de svårigheter detta medför då det gä11er möj-

iigheterna att integrera hushå11 av oiika storiekar i samma område.

Mycket tyder på att den ensidiga hushå11ssammansättningen, åtmin-

stone i vissa avseenden, snarast ökat under de senaste decennierna. Probiemhushåiiens och invandrarnas särboende har biivit a11t-

mer påtagiigt. Orsakerna ti11 denna utveckiing är fiera och sam-

manhänger i a11mänhet med faktorer som inte härrör från bostadspoiitiken. Ett undantag utgör möjiigen den demografiska ensidighet som är en föijd av skiida 1ägenhetssammansättningar i områden med oiika hustyper. Såväi den socio-ekonomiska och etniska segregationen som koncentrationen av probiemhushåii ti11 vissa områden framstår främst som en konsekvens av grundiäggande skiiinader meiian o1ika samhäiiskiasser vad avser ekonomiska resurser och möjiigheter att få ti11gång ti11 bostäder i a11a s1ags bostadsområden.

Eniigt vår mening kan inte måiet om en a11sidig hushåiissammansättning i bostadsområdena toikas bokstaviigt så att varje område

ska11 motsvara t.ex. ett genomsnitt av befolkningen i en kommun.

Det är inte möjiigt att åstadkomma detta utan att komma i konf1ikt med andra grundiäggande värden som exempeivis rätten att väija var man, vi11 bo, rätten ti11 kvarboende eHer rätten tiH en rimiig utrymmesstandard.

Aiisidighetsmåiet har också i våra direktiv givits formuieringen att vad som bör eftersträvas är ett integrerat boende. I vårt delbetänkande har vi sökt to1ka och avgränsa innebörden i detta uttaiande så att de direkta hostadspoiitiska åtgärderna i första hand bör inriktas på att motverka vissa typer av ensidigheter i

hushåHssamansättningen, snarare än att a11mänt eftersträva en

a11sidig hushålissammansättning. Vårt stäHningstagande grundas

de1s på att de bostadspoiitiska medien synes oti11räck1iga för att aHmänt motverka boendesegregationen, de1s på att det i vissa fa11 varken är möj1igt e11er önskvärt att inom tid

överskådiig

åstadkomma någon hög grad av aHsidighet i hushåHssammansätt-

ningen. En aHsidigare hushåiissanmansättning än den som i dag i

aHmänhet förekommer bör dock eftersträvas.

En ensidig hushâHssanmansättning är inte önskvärd om den är en

föijd av stora skiHnader i hushåHens 1evnadsvi11kor. Detta innebär då också att en aHsidig är önsk-

hushåHssarrmansättning

värd i den mån den är uttryck för iikartade möj1igheter att fritt väija bostäder och bostadsområden. De mer genereHa åtgärder som kan vidtas för att åstadkomma mindre ensidiga bostadsområden är därför att genom ekonomiskt stöd göra det även för remöj1igt surssvaga hushåH att efterfråga bostäder i a11a områden och söka åstadkomma ett ti11räck1igt stort och varierat utbud av bostäder.

_S_y_n_pgnktgr_på gelbgtänkagdgt

Ett trettiotai remissinstanser har yttrat sig över vad vi i vårt delbetänkande anfört om hur integrationsmåiet ska11 toikas och viika åtgärder som kan vidtas för att uppnå detta må1.

Flertaiet myndigheter och kommuner som berört segregationsfrågan förhåiier sig positiva ti11 vår toikning av och

integrationsmåiet

de strategiska åtgärder som vi skisserat i deibetänkandet. Det innebär att de instämmer i att det är särskiit att söka viktigt motverka de1s den demografiska ensidighet som är en föijd av 1ägenhetssammansättningen, de1s koncentrationen av hushåii med sociala probiem ti11 vissa områden. Man bedömer den tiii iåga

synes

ambitionsnivån, att i första hand motverka den ensidighet som präglar vissa områden, som reaiistisk, med tanke på att redan en sådan ambitionsnivå kräver omfattande insatser. I vissa fa11 menar man dock att det föresiagna åtgärderna är för otiliräckiiga att förbättra förhåiiandena i de bostadsområden som har de stör-

sta probiemen och att dessa probiem inte enbart kan iösas inom

ramen för bostadspoiitiken. Några remissyttranden är också på ett mer grundiäggande sätt kritiska mot det resonemang om segregationen som finns i deibetänkandet.

Vi skaii här kortfattat redovisa några konkreta synpunkter som

framkommit i remissbehandiingen utöver de aiimänna omdömen som vi refererat ovan.

Fiera remissinstanser betonar värdet av en viss i beensidighet foikningssammansättningen. Detta gäiier särskiit för etniska minoriteter. En viss koncentration av någon nationaiitet kan ti11-

godose behoven av kontakt, gemenskap, trygghet och ku1ture11

överievnad. Hemspråksundervisning och annan specie11 service för

invandrare kräver också ett visst underiag. Kravet på ett visst underiag för mer speciaiiserad service gäiier även andra grupper som t.ex. gamia och hushåii med sociaia probiem.

Det är emeiiertid viktigt att, såsom ett kommuner par påpekar, inte underskatta de probiem som invandrarnas särboende kan medföra. Även om det finns vissa positiva föijder av en etnisk segregation, så överväger ofta de negativa, särskiit där särboendet är så omfattande som det är i vissa kommuner. Eftersom det också

kan vara fråga om en stor mängd oiika språkgrupper i samma område

b1ir probiemen särskiit stora. I de områden som domineras av invandrarhushåii finns det dessutom i regel en koncentration av

probiemhushåii. För att komna tiiirätta med dessa probiem krävs det omfattande åtgärder som är direkt inriktade på dessa områden eiier på de konrnuner där de är beiägna.

I fiera yttranden framhåiis den fortiöpande negativa utveckiing som innebär att vissa områden biir aiitmer probiematiska och ut-

armade genom att tiiigången på service, komnunikationer, arbets-

piatser m.m. successivt försämras. områdena får en iåg status och de hushåii som har möjiighet fiyttar ifrån dem. För att motverka detta föresiås en kombination av oiika åtgärder som ombyggnad, upprustning, miijöförbättringar, ett ökat boendeinfiytande, fier arbetspiatser och ett bättre service- och kuiturutbud. Det är nödvändigt att kommuner och bostadsföretag samordnar sina insatser. Tiii försiagen i remissyttrandena hör också att utnyttja obebyggda områden för att kompiettera den befintiiga bebyggeisen både i högstatus- och iågstatusområden och att fierbostadshusområdena förbättras inte bara genom en förändrad iägenhetssammansättning, utan även så att man söker tiiiföra en dei av de kvaiiteter som gör småhusområden attraktiva.

Ett försiag innebär att vissa kommuner och bostadsföretag skuiie ges ett särskiit stöd för att pi anera förändringar av probiemområden. Staten skuiie då svara för häiften av projekteringskostnaderna.

Några remissinstanser föresiår också åtgärder för att underiätta

i för resurssvaga hushåii att efterfråga småhus och bostadsrättsiägenheter. Konrnunerna kan deis bygga fier småhus med hyresrätt,

deis köpa småhus och bostadsrätter som sedan uppiåts med hyres-

rätt. Ett annat försiag är att genom statiiga insatser skapa iåne- och bidragsmöjiigheter för barnhushåii med iåga inkomster så att de kan köpa begagnade småhus.

I ett par yttranden påpekas att det i deibetänkandet heit saknas

en kvantitativ uppskattning av hur iångt från måiet ett integrerat boende vi befinner oss i dag iiksom en diskussion om hur det samiade bostadsstödet skuiie inriktas för att uppnå detta måi.

Det är inte bara vid remissbehand1ingen av delbetänkandet som det har framförts synpunkter på vår behandiing av segregationsfrågan. I en översikt om forskningsiäget inom detta ämnesområde med rubriken Boendesegregation och sociai miijö har socio10gen Marja walidên kommenterat vad vi sagt. (Uppsatsen ingår i boken Forskare om samhäile, vä1färd och boende, Byggforskningsrådet T5:1985). Hon menar att betänkandet visar att pianerare och po1itiker numera kan diskutera boendesegregationen på ett medvetet och nyanserat sätt, men att det även i11ustrerar svårigheterna att utnyttja insikterna när det gä11er att formuiera konkreta rikt1injer och rekommendationer för pianeringen. Därför av-

s1utar hon sin uppsats med några synpunkter på hur man praktiskt

bör hantera de probiem som sammanhänger med segregationen.

Hon argumenterar för att en debatt om segregationen i ailmänhet inte är fruktbar och att åtgärder mot segregationen i a11mänhet innebär ett ineffektivt utnyttjande av resurser. De1s är det svårt att nå ree11a effekter på boendesammansättningen, de1s är sådana eventue11a sociaia effekter ok1ara. Hon anser att man i stä11et bör precisera specie11a oiägenheter med vissa typer av boendesegregation och inrikta ansträngningarna direkt på dessa. Hon antyder tre sådana som bör ges hög prioritet i debatt, forskning och p1anering: segregationen i förskoia och sko1a, ansam- 1ingen av prob1emhushå11 samt en sådan extrem homogenitet i socio-ekonomiskt, demografiskt_e11er etniskt avseende som innebär att t.o.m. yt1iga kontakter me11an oiika befoikningsgrupper b1ir sä11synta. Eniigt hennes uppfattning är det dock svårt att motivera krav på en hög grad av a11sidighet i befoikningssammansättningen.

Qygrvägandgn

Av vad som refererats ovan framgår hur kompiicerad och mångfacetterad frågan om boendesegregationen är och att det därför kan

an1äggas en mängd o1ika synpunkter på både vad som är viktigt och

vi1ka åtgärder som bör vidtas. Ti11 stora deiar instämmer vi i de synpunkter som framförts och finner även förs1agen fruktbara i

G-

många fa11. Vi viH emellertid avvisa tanken att man enbart in-

riktar sina ansträngningar på att åtgärda vissa specieHa probiem

som är en föijd av segregationen. Det behövs också genereHa åt-

gärder För att, åtminstone på något iängre sikt, skapa bättre

förutsättningar för en aHsidigare hushâiissammansättning.

När det gäHer frågan om viika åtgärder som kan vidtas för att komma tiHrätta med boendesegregationen och dess negativa effekter vi11 vi särskiija två typer av probiem.

Den ena gäHer de segregerande processer som ieder tiH en rums- 1ig åtskiHnad av o1ika befoikningsgrupper i såväi demografiskt som socio-ekonomiskt och etniskt avseende. Vår uppfattning är att orsakerna tiH denna skiktning främst sammanhänger med grundiäggande ski11nader i hushåHens möjiigheter att väija hur och var man viH bo. Va1 friheten begränsas de1s av utbudet av bostäder av o1ika storiek och standard, i oiika lägen och ti11 o1ika priser, de1s av att hushåHen har o1ika ekonomiska resurser, kunskaper och kontakter.

Den andra typen av problem gä11er de konkreta effekterna av segregationen, dvs. att vissa områden får en i något avseende mycket ensidig hushåiissanmansättning, en koncentration av hushåH med sociaia probiem e11er en betydande andei invandrare av skiida nati ona1 iteter.

För att angripa den första typen av probiem krävs det aHmänna

åtgärder. Ett viktigt må] för dessa åtgärder är att med oiika

medei öka vaifriheten på bostadsmarknaden för i första hand de resurssvagaste hushåHen. Därigenom skapas förutsättningar för en utveckiing mot ett mera integrerat boende.

För att angripa den andra typen av probiem krävs det åtgärder som är riktade direkt mot dessa. Det innebär att något måste göras åt de områden där probiemen är som störst. De riktade åtgärderna syftar såiedes främst tiH att motverka eHer lindra de mest negativa effekterna av segregationen, inte tiH att angripa orsakerna tiH probiemen.

Något förenkiat kan sägas att de riktade åtgärderna är ägnade åt att behand1a symptom, medan de aHmänna åtgärderna ägnas de bakomiiggande orsakerna. Vår uppfattning är att båda dessa typer av åtgärder är nödvändiga.

A1 1 männa åtgärder

Som-vi tidigare sagt är den ensidiga

hushåHssammansättningen

b1.a. en fö1jd av en aHmän ekonomisk ojämlikhet. Vad bostadspo1itiken kan bidra med, för att motverka effekterna härav, är att främja en hög och jämn standard och bostadsompå bostäder råden, en 1åg och jämn prisnivå och med o1ika medei söka möjiiggöra även för resurssvaga hushåH att efterfråga tiHräckiigt stora bostäder i olika bostadsområden eHer stadsdeiar. I de fö1jande kapitien konmer vi att redovisa försiag tiH åtgärder vars syfte b1.a. är att främja en sådan TiH utveckiing. de viktigaste åtgärderna för att öka de resurssvagaste hushåHens val frihet hör

de förs1ag som gäHer bostadsbidragen (kap. 5) och bostadsförmed-

iingen (kap. 7). I kap. 4 och 6 1ämnar vi också förs1ag om hur resurssvaga barnhushåH 1ättare ska11 få tiHgång tiH småhus. För att på sikt koma ti11 rätta med den demografiska segregationen är det också nödvändigt att förändra i 1ägenhetsstrukturen

fierbostadshusbeståndet. I kap. 6 iämnas några förs1ag tiH hur

sådana förändringar skuHe kunna underiättas.

Den demografiska ensidigheten utgör emeHertid ett iångsiktigt

prob1em som kräver en särski1d komnentar.

Vi har tidigare nämnt att i f1erbostads- 1ägenhetsförde1ningen husområdena utgör en a11var1ig begränsning vad gä11er de större hushåHens möjiigheter att bo i dessa områden med en utrim1ig rymmesstandard. F1erta1et Iägenheter i flerbostadshusbeståndet är mycket små och barnhushåHens anspråk på utrymme har stigit så att en trerumslägenhet inte Tängre bedöms vara stor ti11räck1igt av f1erta1et barnhushåH. Fö1jden av detta har b1ivit att andeien större hushåH successivt har minskat i fierbostadshusområdena.

Eniigt de beräkningar som vi redovisat tidigare i avsnitt 3.2.2 kommer denna utveckling att fortsätta. Andeien barnhushåii i såväi äidre som tiHkonInande fierbostadshusområden konmer att minska ytteriigare viiket leder tiH en i demografiskt avseende ännu ensidigare hushåiisfördeining än vad som är faHet i dag.

Beräkningarna bygger på antagandet att endast 20 i av iägenheter-

na i tiiikonmande fierbostadshus kommer att vara större än tre rum och kök. Eniigt iåneobjektstatistiken för 1984 är andeien större iägenheter i nybyggda fierbostadshus nu endast 15 % (Statistiska meddeianden, Bo 22 SM 8501). En sådan inriktning av flerbostadshusbyggandet innebär såiedes att man inte heiier på sikt, genom nytiiiskottet av bostäder, skapar bättre förutsättningar för att integrera barnhushåii i fierbostadshusområden.

Det finns visseriigen ingen aniedning att anta att tiiikommande fierbostadshus kommer att byggas i stora sanmanhängande områden, med det finns heHer ingen aniedning att tro att de i någon väsentiig utsträckning kommer att byggas i eiier i ansiutning ti11 områden med stora iägenheter. För närvarande byggs en stor dei av fierbostadshusen i stadsdeiar som domineras av mycket små iägenheter. Problemen med en ensidig iägenhetssanmansättning inom stora områden kommer därför sannoiikt att bestå.

Utveckiingen kan dock bii annoriunda om inriktningen av nyproduktionen av Flerbostadshus förändras mot en större andei stora iägenheter. Vi har tidigare sagt att det är nödvändigt att ändra iägenhetssarrmansättningen i det befintiiga fierbostadshusbeståndet. Lika viktigt är emeiiertid att nyproduktionen inriktas så att integration möjiiggörs. Detta är en aiimän åtgärd av stor strategisk betydei se för att motverka den demografiska segregationen.

Aiimänna åtgärder av det slag som vi nämnt ovan iöser givetvis inte de akuta probiem av oiika siag som finns i vissa bostadsområden. Kanske inte ens på iång sikt. Därför är det nödvändigt att även rikta åtgärder mot dessa särskiida probiem, områden eiier kommuner.

Riktade åtgärder

Vi har tidigare framhåiiit de prob1em med och resursfördeining resursutnyttjande som sammanhänger med den socio-ekonomiska och den demografiska ensidigheten som utmärker vissa områden. Dessa probiem måste dock i första hand ses som en kommunai ange1ägenhet. Det handiar deis om att genom kompietteringsbebyggeise och förändrad iägenhetssammansättning skapa förutsättningar för större hushå11 att bo i de områden som nu domineras av småhushå11, deis om att förstärka resurserna vad gä11er t.ex. undervisning, kommunai service, kuiturutbud och 1oka1er för och förenings1iv gemensamma aktiviteter.

Särski1da prob1em utgör också de områden där det finns en koncentration av hushå11 med sociaia probiem e11er av invandrarhushå11. Detta gä11er främst ganska stora områden som byggts under perioden 1965-1975 och är beiägna i de något större städernas periferi. Dessa områden ägs också ofta av ailmännyttiga företag.

Från bostadsföretagens sida kan man se probiemen i form av större anta1 hyresförsumme1ser och vräkningsfaii än normait, stor omfiyttning, onormai försiitning av 1ägenheter och mi1jö, störningar och k1agomå1 från andra hyresgäster. Efterfrågan bo-

på

städer b1ir svag i sådana områden och de får snabbt ökande ut-

hyrningspr0b1em, då ti11gången på bostäder förbättras.

I områden med stor ande] invandrare uppkommer förvaitningsprobiem

på grund av språksvårigheter och hyresgästernas ovana vid svenska

förhå11anden. Detta är dock andra s1ag av problem än vad vi van- Iigtvis menar med socia1a probiem. Representanter för bostadsföretag har framhå11it att invandrare oftast är bra hyresgäster, både då det gä11er att betaia hyra och att sköta sina 1ägenheter.

Språksvårigheter och ski11nader i kuiturmönster är de mest fram-

trädande probiemen. De b1ir särski1t påtagiiga i områden med

många språk- och ku1turgrupper, där det b1ir kontaktsvårigheter

och i värsta fa11 konfiikter. Invandrare har också ofta svag

ekonomi och svårigheter på arbetsmarknaden.

Att vissa probiem är mest framträdande i en de1 av de aHmännyttiga företagens områden kan deivis förklaras av att dessa företag tagit emot hushåH som inte har möjiighet att skaffa bostadsrättsiägenheter eHer egnahem och som har avvisats av privata fastighetsägare. Företagsformen är dock inte någon väsentlig förkiaring.

Tidigare fanns motsvarande probiem i det äidre beståndet av privata hyresbostäder och i vissa hus som ägdes av kommunerna. I huvudsak var det mycket dåliga bostäder. Den områdesvisa koncentrationen var inte 1ika stark, eftersom dessa dåiiga bostäder var geografiskt mera utspridda. Så iänge det rådde bostadsbrist, fanns det också stora grupper av hushåH som inte hade möjiighet att vä1ja bostad. Andra, särski1t de med stora personiiga svårigheter, saknade egen bostad.

Avveck1ingen av bostadsbristen innebar, att de som tidigare hade haft svårast att få bostad eHer bott dåiigt kunde erbjudas m0derna hyresiägenheter i nybyggda områden, som ti11 mycket stor dei förvaitades av aHmännyttiga företag.

Förbättringen av bostadstiHgången sammanföH också med en stor invandring som senare förändrades genom ett ökat insiag av invandrare från mer av1ägsna kuiturer och av poiitiska fiyktingar. Även dessa fick i stor utsträckning bostäder i nybyggda områden. Vissa sådana områden fick därför redan från sin tiI1komst en socia1 särprägei, som i en de1 faH senare torde ha b1ivit mer påtagiig. Dessa områden har ofta fått dåiigt anseende och hushåH som har kunnat vä1ja andra bostäder har fiyttat.

Vare sig de i traditioneH mening socia1a probiemen e11er invandrarfrågorna kan iösas av bostadsföretagen. Probiemens koncentration tiH det aHmännyttigt ägda beståndet kan begränsas, om en större de1 av hushåHen tas emot av privata fastighetsägare eHer om kommunen medverkar tiH att de får bostad i bostadsrättshus e11er i småhus. I grunden är det dock inte fråga om bostadsprob1em, utan det gäHer hushåHens heia sociaia situation. I första

hand krävs därför, som vi nämnt, insatser från kommunen och ett samarbete meHan kommunaia myndigheter och bostadsföretag. Det kan gä11a både individueHt stöd ti11 vissa hushåH och ökade resurser i ett område.

Som vi tidigare sagt, tycks det vara så att många av de prob1em som berörts här inte kan iösas med bostadspoHtiska mede1, i varje faH är sådana knappast ti11räck1iga. Det är troiigt att det vid sidan av bostadspoiitiska åtgärder krävs särskiida in-

satser vad gäHer t.ex. sko1undervisning och sociait arbete, men

även mer iångtgående socia1po1itiska e11er sysseisättningspoiitiska åtgärder. Det kan också tänkas att probIemen skiijer sig från kommun tiH konmun eHer från område tiH område så att det inte är möjiigt att ge några genereHa riktlinjer för vilka åtgärder som bör vidtas i områden med sociaia prob1em.

Invandrarpoiitiska kommittén har i sitt siutbetänkande tagit upp frågan om invandrarnas särboende (Invandrar- och minioritetspoiitiken, SOU 1984:58). Den menar att invandrarnas bostadsfrågor i Första hand måste iösas inom ramen för den genereHa bostadspoiitiken, men att FörhåHandena i vissa områden har så a11variiga invandrarpoiitiska konsekvenser att dessa måste ägnas särskiid uppmärksamhet även utanför bostadspoiitikens ram. Kommittén har därför föresiagit en kartiäggning av vissa förhåHan-

den i sådana områden. De områden det gäHer uppskattas tiH ett

tiotal som är be1ägna i Stockhoim, Göteborg, Maimö, Botkyrka och Södertäije.

Regeringen har sedan uppdragit åt invandrarverket att genomföra en studie av vissa bostadsområden med särskiit hög ande1 invandrare. Verket ska11 därvid sammanstäHa och utvärdera de särskiida invandrarpoiitiska insatser som gjorts i dessa bostadsområden och redovisa de försiag som uppdraget kan aktuaiisera inom exempeivis barnomsorg, ku1tur- och fritidsverksamhet. Uppdraget ska11 genomföras i samarbete med berörda kommuner och i samråd med bostadsstyrei sen, sociai styrei sen, skoIöverstyre1 sen och statens kuiturråd.

Vi menar att en sektorsövergripande utredning av detta slag är ett riktigt sätt att närma sig de problem som finns i dessa områden. De erfarenheter som kan vinnas med denna utredning som nu pågår, kan förhoppningsvis ge någon ledning om vilka åtgärder som kan vidtas i andra, mindre invandrartäta områden med sociala

problem. I avvaktan på utredningens resultat vill vi därför inte

föreslå någon ytterligare sektorsövergripande utredning. Det kan emellertid senare finnas skäl att aktualisera en sådan som gäller andra konmuner och bostadsområden eller tar upp andra frågor än de som invandrarverket har att belysa i sin studie.

Även om de grundläggande orsakerna till sociala problem i vissa bostadsområden måste sökas utanför bostadssektorn, kan ett områdes egenskaper ha stor betydelse för att problemen koncentreras där. Den sociala miljön kan ses som en viktig faktor, eftersom den leder till försämrat anseende så att området kommer in i en ond cirkel. Hushåll som har möjlighet att välja söker sig inte dit även om områdets läge och fysiska egenskaper är bra. I många fall kan dock områdets läge, närmiljön eller hyresnivån i förhållande till andra områden i väsentlig grad bidra till en svag

efterfrågan på bostäderna.

Om ett områdes läge uppfattas som mindre attraktivt, kan det kompenseras genom att konlnunikationerna förbättras, att arbetsplatser tillkommer, att den fysiska närmiljön förbättras och stimuleras genom tillskott av lokaler och verksamheter som ökar aktiviteten i området och genom att själva lägenheterna görs attraktiva i förhållande till prisläget.

Det statliga stödet till miljöförbättring är främst inriktat på

åtgärder i områden med outhyrda lägenheter och sociala problem.

Vi anser det angeläget att dessa resurser även i fortsättningen främst satsas på dessa områden.

Det är dock angeläget att förbättringen av områden får en central plats i bostadsföretagens utvecklingsarbete och i kommunernas

bostadspolitik. Åtgärderna måste ses i förhållande till hela bo-

stadsmarknaden. De områden som det gäller har i regel väsentliga

kvaiiteter som kan tas tiHvara. Det gäHer främst

sjäiva iägenheterna, men bebyggeisens utformning ger i rege1 också i många faH bättre möjiigheter än i andra områden att krav tiHgodose på exempe|vis ti11gäng1ighet, trafiksäkerhet och service. Den höga expioateringen och områdenas storiek ger också För oiika underiag verksamheter.

Om läget e11er närmiijön ger upphov ti11 en Iåg värdering av ett

område, torde det vara ofrånkomiigt att det väijs i sista hand av

hushåH, som har möjiighet att väija. För att i förbättringar mi1jön ska b1i bestående och få effekt på 1ång sikt, anser vi att de i högre grad än hittiHs måste på anaiys av området i grundas dess he1 het och att åtgärderna inte i kan tiH begränsas punktinsatser i den yttre mi1jön.

S1ut1igen vi11 vi här åter betona, att en förutgrundiäggande sättning för att på iängre sikt komma tiHrätta med de probiem som vi berört i detta kapite1 är att med o1ika medei öka de resurssvagaste hushå11ens va1 frihet på bostadsmarknaden. En förutsättning för en ökad vaifrihet är också att man kan åstadkomma ett varierat utbud av bostäder med hög och jämn kvaiitet och att dessa bostäder görs tiilgängiiga för aHa bostadssökande. Därigenom skapas de bästa förutsättningarna för ett integrerat boende.

4 DET FRAMTIDA LÅNESYSTEMET

4.1 Våra försiag och motiv

Våra försiag om det framtida iånesystemet

gäHer utformningen av

iån och räntesubventioner för ny- och samt ändrade ombyggnader viHkor för genomförda investeringar. Vi iämnar också om försiag stöd vid vissa typer av fastighetsförvärv.

Finansieringssystemet är ett mycket tungt vägande mede1 i den statiiga bostadspoiitiken. Systemets egenskaper måste värderas från såväl samhäHsekonomiska som bostadssociaia

utgångspunkter.

Den statsfinansieHa situationen medför krav på minskade subven-

tioner. Samtidigt behövs produktionsstöd samt stimuianser ti11

effektiv förvaitning och användning av bostadsbeståndet. Det är angeiäget att främja en jämn förde1ning av bostadsstandarden i förhåHande tiH hushåHens behov.

I kap. 2 redovisar vi synpunkter på ekonomiska avvägningar med

anknytning tiil grundiäggande bostadspoHtiska måi direk-

eniigt tiven. Bedömningarna i dessa perspektiv har vid utformväg1ett ningen av våra o1ika försiag, b1.a. om det framtida iånesystemet.

De centraia kraven på finansieringssystemet som vi utgått från kan sammanfattas med begreppen neutra1itet, paritet, rimiiga utgifter och begränsade subventioner.

De anaiyser av nuvarande system vi presenterat i de1betänkandet

visar på stora brister och probiem. Det gäHer b1.a. att det är

stora skiHnader i fråga om utgifter som är hänföriiga ti11 ur-

sprungiig beiåning för bostäder av o1ika åider, dvs. stora pari-

tetsbrister. Subventionerna är mycket stora vid hög räntenivå. Vid hög infiation minskar skuidernas rea1a värde snabbt, vilket gör att de bidrag som Tämnats i syfte att håHa utgifterna på rim1ig nivå i början av lånetiden kommit att fungera som bidrag tiH förmögenhetsökningar hos fastighetsägare.

Sedan deibetänkandet 1ades fram har systemet med fastighetsskatt införts. De brister och prob1em som är förknippade med det nuvarande iänesystemet är ändå kvar i a11t väsent1igt. Eniigt vår mening är därför behovet aHtjämt stort att förbättra 1ânesystemet.

När vi sökt utforma ett bättre system har vi tagit det nu införda fastighetsskattesystemet för givet Iiksom den samordning med iånesystemet som gjorts i form av kompensationsåtgärder med ökade räntebidrag. Likaså har vi tagit inkomstskattesystemet för givet i stort. Det innebär b1.a. att för fysiska personer minskar skatten med upp ti11 ca 50 “i av underskottsavdraget.

Sâiunda har vi utformat ett system där subventionerna inte är större än vad som Föijer av avdragseffekterna i skattesystemet

samt av kravet på neutraiitet. Neutralitetskravet innebär att

iika ekonomiska viHkor för lånen skaH eftersträvas för ski1da

uppiåteiseformer och ägarkategorier. Därvid beaktas subventioner

och utgifter men också förmögenhetseffekter. Lånesystemet ska11

motverka förmögenhetsvinster på grund av infiation.

Ränteiån för ny- och ombyggnad

Vi föres1är ett system med ränte1ân för ny- och ombyggnader. Med ränteiånen fördeias utgifterna om under Iânetiden så att de fa11er ut jämnare över tiden, rea1t räknat. Därigenom behövs inte så stora subventioner. Med denna jämförei se kan nuvarande subventioner sägas vara onödigt stora, åtminstone vid hög inf1ation. Ränteiånen är ett sätt att minska subventionerna utan att höja

kapita1 utgifterna förrän på sikt.

Omfördeiningen med ränte1ån gör det möjiigt att minska subventionerna utan att det strider mot bostadssociait motiverade krav

på rimiiga utgifter m.m. Tvärtom förbättras pariteten och neu-

traHteten. Vi har aHtså funnit att ränteiånesystemet är effektivare än det nuvarande 1ånesystemet i förhäHande ti11 bostadspo1itiska måi.

Genom att ränteiånen ersätter räntebidrag ökar skuidsättningen hos iåntagare och minskar den för staten, dvs. förmögenhetsför-

deiningen påverkas omedeibart. utgifterna behöver dock inte bli

högre än med nuvarande finansieringssystem under ett iniedande skede om 10-20 år. Den skuidökning som sker under en iniedande period ger underiag för fortsatt ökning av utgifter under Iängre tid än med nuvarande system. Därigenom sker inte en så kraftig reai minskning av kapitaiutgifterna vid hög infiation som i nuvarande system. Såiunda förbättras pariteten. Kostnaderna b1ir mer 1ika för bostäder av oiika åider, vi1ket är angeiäget för

alla uppiåteisefonner.

Skuidökningarna som hör samman med systemet minskar möjligheterna för fastighetsägarna att göra förmögenhetsvinster på grund av infiation eftersom skuiderna kommer att vara högre vid en försäijning.

Vi har funnit att det med ränteiån inte iängre behövs några rän-

tebidrag ti11 egnahem. Kombinationen av skatteiättnad för räntor och omfördeining av utgifter över tiden är för att nå ti11räck1ig rimiiga betainingskrav. Vi föresiår därför att nuvarande räntebidrag siopas för egnahem som byggs e11er byggs om i framtiden och att det i stäHet erbjuds 1ån ti11 en del av räntan.

En omiäggning en1igt vårt försiag ger mer neutraia förhåHanden meHan småhus producerade i oiika form och med oiika finansiering. I nuvarande system tiHämpas produktionskostnadsbeiäning för gruppbyggda småhus men inte för styckebyggda. För de senare uppkommer i många faH betydande överkostnader, för viika räntebidrag såiedes inte iämnas. Omiäggningen ti11 ränteiånesystemet medför genom siopade räntebidrag att viHkoren b1ir mer iika meHan styckebyggda och gruppbyggda småhus. ViHkoren b1ir också mer iika meHan statiigt finansierade egnahem och marknadsfinansierade.

Avdragseffekten med nuvarande skattesystem bestämmer subventionsgraden för det system vi utformat. För egnahem återstår endast

skatteminskningen, som vi beräknar till 50 % av underskottsavdraget.

Våra förslag om samordning mellan lånesystemet och skattesystemen grundas genomgående på en strävan till lika ekonomiska villkor för olika grupper av låntagare.

För egnahem medför slopade räntebidrag att hela räntan blir avdragsgill och underskottet avsevärt större än med nuvarande system. För att hindra att skatteminskningen därvid blir mer inkomstberoende har systemet utformats med ett skattereduktionsförfarande. Alla hushåll som har eller skaffar sig ett eget hem med räntel ån bör kunna få lika stor skatteminskning vid de avsevärt högre avdrag som blir aktuella. Det är bostadspolitiskt önskvärt att nettoutgifterna för lånen blir mer oberoende av inkomst. Därför föreslår vi att ägare till egnahem med räntelån får

reducera skatten med halva räntan på räntelån och därmed samman-

hängande bostads- och bottenlån. Förslaget om skattereduktion presenteras utförligt i kap. 10.

Skillnaden mellan den subventionerade räntan efter skattereduktion i det nya systemet och en garanterad nettoränta som svarar mot nettoränteutgiften enligt nuvarande system kan finansieras med erbjudna räntelån. Den garanterade nettoräntan höjs successivt, varvid de årliga räntelånen blir allt mindre. Så småningom kan det samlade räntelånet börja amorteras.

För att tillgodose kraven på neutralitet lämnas för övriga upp-

låtelseformer räntebidrag som kompenserar för uteblivna avdragseffekter. Det innebär att räntebidrag delvis ersätts med erbju-

dande om lån. Räntel ån erbjuds på samma sätt för alla upplåtelse-

former och ägarkategorier.

För företag och bostadsrättsföreningar föreslår vi allmännyttiga att räntebidrag lämnas som svarar mot avdragseffekten vid egnahem.

En övergång till systemet med räntelån gör att en resultatförsäm-

ring kan redovisas vid oförändrad hyresnivå.

Försämringen uppstår

genom att ränta som tidigare täcktes av bidrag måste betalas av fastighetsägaren. Stöd för denna betalning lämnas i form av erbjudande om räntelån. För ägare av konventionellt beskattade

fastigheter kan resultatförsämringen på grund av minskade ränte-

bidrag leda till en skatteminskning som normalt inte uppkommer för allmännyttiga företag och bostadsrättsföreningar. Emellertid är möjligheterna att pâ detta sätt minska skatten skifmycket tande.

Därför föreslår vi att det till ägare av konventionellt beskattade fastigheter lämnas räntebidrag på likartat sätt som för allmännyttiga företag, varvid den ränta som kan finansieras med räntelån inte får dras av omedelbart vid utan i skatteberäkningen form av ökade värdeminskningsavdrag. till Utformningen syftar konkurrensneutralitet. Fastighetsägare med olika skattemässig situation skall inte behöva bli förfördelade och inte heller gynnade på något omotiverat sätt av en omläggning till systemet med räntelån. Förslaget om särskilda skatteregler presenteras utförligt i kap. 10.

också när det gäller samordningen med fastighetsskatt och garantiskatt grundas våra förslag på neutralitetshänsyn. Därför föreslår vi en utformning så att skatteskillnader mellan olika upplåtelseformer, ägarkategorier och hustyper kompenseras i

lånesyste-

met med differentierade garanterade nettoräntor och räntebidrag.

Det räntelånesystem vi förordar liknar endast i vissa avseenden

det tidigare paritetslånesystemet eller ett reallånesystem. Lik-

heten består i att fördelas om över tiden. kapitalutgifter I pa-

ritetslånesystemet omfördelades därvid helg skillnaden mellan en

i systemet bestämd betalningsprocent och marknadsräntan. Detsamma skulle gälla i ett reallånesystem. Inom räntelånesystemet omfördelas endast en del av denna skillnad medan en del fortfarande subventioneras. Därvid ges hyres- och bostadsrättshus samma förmåner som ägare till egnahem erhåller Pagenom skatteminskning.

ritetsiånesystemet tog inte hänsyn tiH egnahemsägarnas skatte-

minskning, varför detta system inte på samma sätt som ränteiåne-

systemet uppfyHde kravet på neutraiitet me11an upp1åte1 seformer.

Ett reaHånesystem sku11e däremot kunna uppfyHa neutraiitets-

kravet, men kräver en omfattande reform av skattesystemet, vi1ket inte är nödvändigt För att införa räntei ån.

En ytteriigare skiHnad gä11er sättet för uppräkning av betainingsprocenten över tiden. I ränteiånesystemet förutsätts detta ske ska besi ut för femårsperioder mot bakgrund av begenom poiiti dömningar av den ekonomiska utveckiingen. I paritets- och reaHånesystemen däremot knyts uppräkningen ti11 utveckiingen av bygg-

nadsprisindex resp. konsumentprisindex. I paritetsiånesystemet

kunde emeHertid påverkas även av riksdagsbesi ut. upptrappningen

I föijande avsnitt diskuterar vi den närmare utformningen av ränteiånesystemet och redovisar vi anaiyser av 01ika konsekvenser

som kan följa av en omiäggning av detta s1ag. Där framgår b1.a.

att utveckIingen av subventioner och sku1der beror i hög grad av infiation och räntenivå.

Sku1dökningsins1aget innebär ökade ekonomiska risker, viIket vi även diskuterat i kap. 2. Det 1eder ti11 probiem om sku1den ökar snabbare än fastighetspriserna.

Systemets utformning gör att det under normaia betingeiser b1ir fråga om måttiiga skuidökningar och att också den direkta minskningen av subventionerna b1ir reiativt mâttiig räknat för ett hus under lång tid. Det innebär samtidigt att en omiäggning tiH ränteiånesystemet torde påverka fastighetspriserna endast margi-

neHt. Detta framgår också av den rapport som docent Ingemar

Hansson utarbetat på vårt uppdrag (Ds Bo 1985:2 Priseffekter av räntebidrag, ränteiån och fastighetsskatter). Han drar siutsatsen att ett ränte1ånesystem med egenskaper som mycket iiknar det av

oss förordade endast ger margineHa effekter på priserna för

egnahem (Ds Bo 1985:2, s. 38).

Den direkta subventionsminskande effekten av en omiäggning är störst i början av iânetiden och avtar så att den sammantaget för

iängre tid b1ir reiativt måttlig. En större

subventionsminskning

kan b1i fö1jden om 1åntagare avböjer erbjudande om ränte1ån.

Dessutom kan subventionerna minska genom att

rebeiâning motverkas

och även av att produktionen minskar t.ex. i 1ägen med

påtagiig

för1ustrisk.

Våra anaiyser visar att systemet är inom re1ativt

tå1igt vida gränser. Det kan fungera 1ångsiktigt även om förutsättningarna

under kortare perioder blir mycket kan ett ogynnsamma. Exempe1vis skede med hög reairänta kiaras utan att b1ir för sku1dökningen stor.

Ränteiånesystemet är fTexibe1t. Vårt om en särski1d

förs1ag skattereduktion för ägare ti11 egnahem med räntelån innebär att a11a får en avdragseffekt om minst 50 %. Om en a11män sänkning av ränteavdragens skatteeffekter sku11e genomföras är det möj1igt att behå11a avdragseffekten för ränteiånen. Det sku11e också vara möjiigt att sänka skattereduktionen för egnahem med ränteiån och i motsvarande mån minska subventionerna ti11 andra

upp1åte1seformer. Låntagarna kan sjäiva bestämma och årsutgifterna sku1derna

genom att avböja erbjudna ränte1ân e11er amortera mottagna lån.

Sammanfattningsvis knyter vi ett anta1 förde1ar ti11 en omiäggning. subventionerna kan minskas utan att bostadskostnaderna ökar förrän på sikt. Subventionsnivån b1ir i mindre beroende grad av infiationen. Pariteten och neutra1iteten förbättras och inf1ationsvinster motverkas.

Det finns ytter1igare krav på 1ånesystemet som vi sökt ti11godose vid utformningen av vårt försiag. Systemet bör ratione11 främja fastighetsförvaitning.

Ett samordnat system

Vi föreslår ett samordnat system när det gä11er av finansieringen nybyggnader, ombyggnader och periodiskt underhå11.

7-

I delbetänkandet diskuterade vi utförligt tröskelproblem som av att är olika för en och samma följer finansieringsvillkoren beroende av i vilket sammanhang den utförs. Vi har

byggnadsåtgärd

utformat våra så att av detta slag skall minska. förslag problem

vid underhåll och vid ombyggnad är i stor

Åtgärderna periodiskt

av samma slag. Det är därför väsentligt att finansiutsträckning är välavvägda och samordnade för att undvika eringsvillkoren tröskeleffekter.

Genom riksdagens beslut hösten 1983 om ett bostadsförbättringsinfördes räntebidrag som beräknas från förutsättningen program att det i hyres- och bostadsrättsfastighegemensamma underhållet ter finansieras med lån. Bidrag lämnas till hälften av en schablonmässigt beräknad ränta i de fall allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar är låntagare. Bidraget ger förutsättför lika lånekostnader för skilda upplåtelseformer med ningar

till Lägenhetsunderhållet förutsätts

hänsyn avdragseffekterna. liksom finansieras med avsättningar i fonder hos fastigtidigare hetsägaren.

Vi föreslår att belåningen vid ombyggnad bestäms med hänsyn till att det arbeten som förutsätts bli fondfinansierade. Den

ingår

kostnad som underlag för skall ej on-

som godtas ombyggnadslån fatta åtgärder som normalt ingår i lägenhetsunderhållet. Ombygg-

nadslån lämnas till hela den sålunda godkända kostnaden för ala upplåtelseformer och ägarkategorier.

När det och underhåll skulle ett genomförande av gäller ombyggnad våra kunna minska tröskelproblemen genom dels lika krav Förslag med eget kapital, dels lika räntesubventionering

på finansiering

om avdragskompensation oavsett om arbetena u:enligt principen förs separat eller i samband med en ombyggnad.

För att nå ett konsekvent system för finansiering med eget kap;tal samordnas i vårt förslag fondfinansieringen av underhåll med

en egen insats också vid nybyggnad. Därvid ses fondavsättningarna

som en återvinning av den ursprungliga egna kapitalinsatsen. Den

används av ägaren vid finansieringen av underhåll eller motsvarande åtgärder vid ombyggnad. Det är vårt motiv för att föreslå

ökade krav på egen insats för allmännyttiga företag och bostads-

rättsföreningar vid nybyggnad. Det är också fråga om att inte stimulera nybyggnader framför ombyggnader på grund av att finansieringskostnaderna inte återspeglar resursanvändningen.

Räntel ån i beståndet

Vi föreslår räntelân i beståndet med ett modifierat system jämfört med framtida investeringar.

Det gäller hus som tidigare byggts eller byggts om med statliga lån. Ett viktigt skäl för oss att föreslå räntelån för dessa hus är att det annars blir en uppdelning av de statsbelånade bostäderna i sådana med resp. utan räntelån. Då skulle för de äldre husen, med lägre skulder, räntebidrag alltjämnt lämnas i full utsträckning och utan skuldökning medan för senare genomförda investeringar, med högre ursprungliga skulder, räntebidrag lämnas i minskad utsträckning och med successiv ökning av skulderna.

Genom att införa räntelån även i beståndet motverkas att skillna-

derna i kapitalutgifter mellan olika årgångar i framtiden blir än

större än i dagsläget. Det problemet gäller främst hus byggda före år 1975, som nu har endast ungefär hälften så höga kapitalutgifter som hus byggda på 1980-talet och relativt små skulder. Effekterna av att där ersätta bidragen med lån blir dock begränsade. För hus som byggts senare finns ett motsvarande framtidsproblem, som till en del kan motverkas genom införandet av ett räntelånesystem i dämpad form.

Paritetsproblemen kommer i framtiden att minska även när äldre hus successivt behöver byggas om. Eftersom räntelån erbjuds även

för ombyggnad, kommer de äldre husen också på lång sikt att få

finansieringsförutsättningar som ger bättre paritet.

Ett ytteriigare skäi för ränteiån i beståndet är önskan att så snabbt och i en så stor utsträckning som möjiigt minska bostadssubventionerna. Räntel ån För bostadsproduktionen kan tidigast införas för de hus som får preiiminärt besiut andra haivåret 1987. Denna reform kommer emeHertid inte att börja ge nämnvärda utsiag på subventionerna förrän budgetåret 1988/89 och fu11 effekt upp-

kommer först budgetåret 1989/90 eHer ti11 och med senare. TiH

den de] som ränteiån införs i beståndet år 1987 ger det däremot fu11 effekt redan budgetåret 1987/88.

Enligt vårt försiag skaH räntebidragen ersättas med erbjudande om lån heit för hus finansierade före år 1975 och ti11 en dei för hus med 1ån fr.o.m. år 1975. För dessa senare hus är bidragen större och eftersom investeringarna gjorts med nuvarande subventionssystem som förutsättning anser vi det motiverat med en mer begränsad subventionsminskning än vad vi föresiår för framtida investeringar .

Stöd vid förvärv av begagnade egnahem

Vi föresiår stöd ti11 vissa hushåH vid förvärv av begagnade egnahem.

Vårt förs1ag utgår från måiet om effektivt utnyttjande av bostadsbeståndet. Direktiven anger som en centrai uppgift i bostadspoiitiken att främja en jämn fördeining av utrymmesstandarden i förhåHande tiH hushåHens behov samt att samhäHets stöd i ökad utsträckning ska11 koncentreras tiH grupper som har iåg boendestandard, dvs. främst hushåH med iåga inkomster i förhåHande tiH försörjningsbördan.

Den kraftiga höjning av utrymmesstandarden som skett har i stor utsträckning kommit de mindre hushåHen tiH de1. EmeHertid har numera de fiesta barnhushåHen en så stor bostad att det finns ett eget sovrum ti11 varje barn. En sådan utrymmesstandard anser vi är eftersträvansvärd för a11a barnhushåH och möjiig att nå utan omfattande ny- och ombyggnad om stora bostäder förde1as bättre.

Det är främst fami1jer med fiera barn som inte nått en sådan standard. De f1esta bor i fierbostadshus. har in- Många 1åga komster i förhåHande tiH försörjningsbördan. De större bostäder dessa hushåH behöver är svåra att finna i fierbostadshusen men är vaniiga på egnahemsmarknaden.

Med nuvarande finansieringsmöjiigheter och räntenivåer b1ir höga utgifterna in1edningsvis så stora att hushå11 i vaniiga inkomst- 1ägen har stora svårigheter att komma över de större bostäderna i begagnade egnahem. TiH detta bidrar ofta re1ativt stora krav på egen kapitaiinsats. För hushâH med 1ägre inkomster kan också en reducerad avdragseffekt göra det svårt att bo i egnahem.

Därför föresiår vi ett stöd riktat ti11 med fierbarnsfamüjer Iägre inkomster i form av kommuna1 borgen för topp1ân och statiig garanti för ränteiân samt skattereduktion för att säkerstäHa en avdragseffekt pâ 50 z-nivân.

Eftersom stödet endast riktas ti11 hushåH med lägre betainingsförmåga och utan direkta subventioner bedömer vi riskerna för prisuppdrivande effekter som små. Vi har a11tså inte funnit skä1 av detta s1ag starka nog att avstå från att fram lägga förs1aget.

Vi ser det som en möjiig bostadssociai reform att mer ägnad skapa Iikvärdiga möjiigheter för hushåH att vä1ja en bostad efter behov. Det är också ett sätt att motverka en a11t mer sned förde1ning av rym1iga bostäder i förhåHande ti11 hushåHens behov. Därigenom sku11e behov av kostnadskrävande och subventionsintensiva ny- och ombyggnader kunna minska. Dessutom finns möj1igheter tiH mer a11sidig i småhusomrâden.

hushåHssanlmansättning

Motiven för detta försiag gä11er i de1ar också för det väsent1iga försiag vi 1ämnar om stöd ti11 aHmännyttiga vid förvärv företag av begagnade egnahem för uthyrning, som redovisas i kap. 6. Där redovisar vi också förs1ag om bidrag tiH aHmännyttiga företag vid förvärv av fierbostadshus i vissa fa11 samt om

förs1ag _för-

enklad finansiering vid sammans1agningar av i 1ägenheter hyresoch bostadsrättsfastigheter.

4.2 Systemet för framtida investeringar

I deibetänkandet redovisade vi oiika möjligheter att förbättra nuvarande Där skisseras b1.a. ett system med finansieringssystem. ränteiån som utveckiats och anaiyserats vidare i vårt fortsatta arbete. Vi har därvid försökt utforma ett nytt lånesystem med så få ändringar i övrigt som möjligt.

Vi i det föijande ett system med ränteiån för frampresenterar tida bostadsinvesteringar. För att underiätta framstäilningen ka11as det system R.

Vid har ansatsen varit att utforma ett nytt systemutveckiingen som samordnas med oförändrade skattesystem. Dock föreiânesystem s1år vi vissa i skattesystemen. Vi har också eftersträändringar vat så få och små avvikeiser från nuvarande iânesystem som iiksom enhetiighet och enkeihet. möjiigt

Sättet att finansiera ränte1ånen påverkar utformning och ti11ämpav ett i Det gä11er b1.a. ning ränte1ånesystem många avseenden. statens kontro11 och administration. I detta avsnitt medverkan, förutsätts att av ränte1ånen sker över statens finansieringen Aiternativa finansieringsmöjiigheter behandias i avsnitt budget. 4.6.

4.2.1 §ggn_insgt§,_]§n_ogh_amortgringa:

I nuvarande finansieringssystem förutsätts att iägenhetsunderhäii

i fierbostadshus finansieras med avsättningar ti11 fonder. Det också i system R. Fondfinansieringen som i huvudsak gä11er gä11er med kortare varaktighet, antas här iiksom i deibetänkanåtgärder det ske genom år1iga avsättningar med 0,5 % av produktionskostnaden Fondfinansierade åtgärder antas ske vart tionde år (pk). med 5 % av Pk avser produktionskostnaden för ett nytt hus vid pk. de tidpunkter avsättningar och åtgärder görs.*

* Här ekonomiska värden i procent av produktionskostnaden. anges Dessa värden med 6 000 ger en uppfattning om muitipiicerade aktue11a då ett småhus som kostar 600 000 kr. att probeiopp ducera år 1985 väijs som exempei.

I system R kombineras denna fondfinansiering med krav på en kapitaiinsats från ägaren vid ny- och är att ombyggnad. Syftet genom samordning av finansieringen vid nybyggnad, underhåH och ombyggnad undvika fastighetsekonomiska tröskeieffekter. Lån iämnas ti11 95 % av produktionskostnaden vid nybyggnad varav botteniån utgör 70 *L och bostadsiån 25 %. 5 % förutsätts b1i finansierat med eget kapitai.

För enskiit ägda hyresfastigheter och för är nu kravet egnahem på egen kapitaiinsats vid nybyggnad 8 % resp. 5 %. Det b1ir a11tsä oförändrat för egnahem medan det för privatägda hyresfastigheter b1ir en höjning av be1åningen från 92 % tiH 95 1.. Nuvarande nybyggnads1ån täcker i princip he1a produktionskostnaden för aHmännyttiga bostadsföretag och nästan he1a för bostadsrättsföreningar (100 % resp. 99 %). System R innebär ökade krav på egen insats för dessa ägare. För de aHmännyttiga bostadsföretagen sätts dock kravet på egen insats iägre än 5 % för att beiastningen på kommunerna inte ska11 öka avsevärt och med hänsyn tiH den specieHa roH dessa har i företag bostadsförsörjningen.

I system R b1ir kravet på egen insats 1ika för bostadsrätt och gruppbyggda egnahem. Insatsen torde norma1t kunna täckas av sparade medei .

För ett aHmännyttigt kan den insatsen finansieras företag egna med driftöverskott - t.ex. vinster från annat än bostadsuthyrning, med fonderade mede1 e11er med kapitai som företagets ägare skjutit tiH. Kommuner kan såiunda behöva öka företagens grundkapitai.

Samordningen av nybyggnads- och underhâHsfinansieringen bygger

på att fastighetsägaren genom avsättningarna ti11 underhåHsfonden âtervinner den och använder ursprungliga egna kapitaiinsatsen detta kapita1 ti11 finansiering av

underhâHsåtgärder.

I system R anpassas amorteringarna tiH pâ ursprungsiånen ränte- 1ånen. Så1unda är botteniån och bostadsiån tiHs amorteringsfria ränte1ånen är återbeta1 ade. Därigenom undviks att det krävs amorteringar samtidigt med skuidökningar. Dessutom innebär amorte-

praktiska fördeiar, eniigt vad vi utrönt vid konringsfriheten takter med företrädare för kreditinstituten. Med denna utformning

biir enhetiigt och enkeit. Ränte1ån iämnas på samma sätt

systemet för a11a seformer och ägarkategorier. Jämfört med nuva-

upp1åte1

rande system för nybyggnader minskar amorteringarna första året med 0,05 z av produktionskostnaden för hyres- och bostadsrättsoch med 0,44 z för egnahem. Också För ombyggnader är fastigheter botteni ån och bostadsiån amorteringsfria ti11s ränteiånen är he1t återbeta1 ade .

av vid och Den samordning finansieringen nybyggnad, ombyggnad underhåH som eftersträvas i system R medför vid ombyggnad krav insats samma princip som vid nybyggnad. TiH den

på egen eniigt

de1 ombyggnadsarbetena avser periodiskt underhåH eftersträvas 1ika finansiering. Det innebär att 1ân inte Iämnas för åtgärder

som återfinns i iägenhetsunderhåHet. Dessa ombyggnadskostnader

ska11 såiedes finansieras med fondavsättningarna. För resterande ink1. övriga åtgärder som återfinns i det ombyggnadskostnader, underhållet, Iämnas heitäckande bostadsiân och bottenperiodiska 1ån.

kan iHustreras med föijande exempe1. Den totaia Finansieringen

ombyggnadskostnaden antas uppgå ti11 50 Z av produktionskostnaden

för ett nytt hus det år ombyggnaden sker. Lån iämnas inte (pk) tiH Kostnaderna för detta underhåH kan vid

lägenhetsunderhåH.

en fuHständig ombyggnad beräknas schab1onmässigt tiil 5 % av pk. Lån Iämnas ti11 45 % av dvs. ti11 100 *Z av den godkända ompk, byggnadskostnaden som exkiuderar kostnader för iägenhetsunderhåH. Bostadsiånet omfattar då 30 % av den godkända ombyggnads-

kostnaden och botten1ånet återstående 70 % 1ika för aHa uppiå-

telseformer och ägarkategorier.

Som i nuvarande förutsätts att gemensamt underhå11 i hysystem res- och bostadsrättsfastigheter som inte utförs i samband med ska11 kunna finansieras med 1ån på marknaden för oprioombyggnad riterade fastighetskrediter.

Med denna sammansättning av ombyggnadsfinansieringen undviks de tröskeiprobiem som vi diskuterat utföriigt i delbetänkandet. Subventionerna inom ränte1ânesystemet och vid separata underhålisåtgärder kommer nämiigen att i båda fa11en uppgå ti11 ca 50 % av räntan.

4.2.2 Räntgsubventioner_gch räntgiån

I system R Iämnas statiiga bidrag för det gemensamma underhâ11et på samma sätt som i nuvarande system, dvs. med en viss ande1 av en beräknad marknadsränta. Ande1en är 50 % för bostadsrättsföreningar och a11männyttiga företag.

Kraven på neutra1itet och enkeihet taiar för att behå11a nuvarande bidrag ti11 underhå11. Det ger neutraiitet i jämföreise med när åtgärder iånefinansieras i egnahem - genom avdrag kan ägarens skatt beräknas minska med ha1va räntan. Det b1ir också enkiare än räntesubventioner i form av bidrag eniigt garanterade räntor.

I system R iämnas sâ1unda inte ränte1ån vid underhå11, utan enbart vid mera omfattande investeringar, dvs. vid ny- och ombyggnader.

I nuvarande system Iämnar staten bidrag ti11 räntan för lån ti11 ny- och ombyggnader. Bidragen bestäms som ski11naden me11an marknadsräntan och en garanterad ränta. Den garanterade räntan trappas upp âr för âr, varigenom räntebidragen minskar successivt.

För egnahem innebär system R att staten Iämnar 1ån ti11 en dei av räntan i stä11et för bidrag. Genom att räntebidragen s1opas b1ir he1a räntan avdragsgi11 vi1ket ökar ägarens skatteminskning. Dock b1ir den på så sätt subventionerade räntan högre än med nuvarande system. Med de ränteiån staten erbjuder kan nettoränteutgifterna ändå hä11as nere under en iniedande period. Bruttoräntan minskad

med skatteiättnaden på grund av underskottsavdrag ka11as här sub-

ventionerad ränta.

Ränte1ånens stor1ek bestäms på fö1jande sätt.

Genom riksdagens bes1ut faststä11s en garanterad nettoränteutgift (gnr) uttryckt i procent av det ursprung1iga Iânet, dvs. summan av botten- och bostads1ânet. Riksdagen faststä11er också en takt för successiv upptrappning av gnr. Gnr avser den subventionerade räntan - beräknad för det typiska egnahemsfa11et - minskad med ränte1ånet.

Bes1ut om garanterad nettoränta grundas på neutra1itetshänsyn en- 1igt följande precisering: Summan av nettoränta och fastighetsskatt (ink1. garantiskatt) i förhå11ande ti11 produktionskostnaden ska11 i de typiska fa11en vara 1ika för de o1ika upp1åte1sefonnerna och ägarkategorierna. Denna precisering s1uter i princip an ti11 nuvarande system efter bes1utet an fastighetsskatten och

kompensationsåtgärderna.

På grundva1 av faststä11d garanterad nettoränta och utifrân gä11ande räntevi11kor bestäms ränte1ånen av bostadsverket. Ränte1ån ska11 1ämnas som täcker ski11naden me11an den subventionerade räntan - beräknad för det typiska fa11et - och den garanterade nettoränteutgiften.

Ränte1ânet Iäggs ti11 sku1den och förräntas. Förfarandet upprepas år för är. Räntelånen adderas ti11s den garanterade nettoräntan överstiger den subventionerade räntan. Då börjar ränte1ånen amorteras. Den garanterade nettoräntan trappas upp ti11s ränte1ånen är äterbeta1da.

För hyres- och bostadsrättsfastigheter ersätts nuvarande räntebi-

drag de1vis med ränte1ån. Utgiftsnivån bestäms med den garantera-

de nettoräntan, dvs. genom riksdagsbes1ut.

För a11männyttiga företag och bostadsrättsföreningar 1ämnas räntebidrag som svarar mot ränteavdragens skatteminskande effekt för egnahem, beräknad för det typiska fa11et. Bidragen och ränte1ånen (och ränte1åneam0rteringarna) bestäms av bostadsverket. Ränte1ânen utgörs av den subventionerade räntan minskad med den garanterade nettoräntan. De så1unda bestämda ränte1ânen 1ämnas också för

hyresfastigheter i enskild ägo. Räntebidragen fastställs alltså som restposter För dessa låntagare.

Den fortsatta beskrivningen och diskussionen görs med stöd av räkneexempel. I dessa uppgår räntesatsen på lånen till 12,2 %. värdena i dessa exempel avser procent av bidragsunderlaget (biu), vilket är totalt ursprungligt lån och sålunda 95 z av produktionskostnaden i alla fall utom För allmännyttiga företag som får ett större lån.

Fig. 4.1 visar sammansättningen vid nybyggnadslån av ränteutgifterna första âret för egnahem å ena sidan och för bostäder i flerbostadshus upplåtna med allmännyttig hyresrätt samt med bostadsrätt å den andra.

egnahem Bostadsrätt och allmännyttlg o 12-2 /° hyresrätt

skatteminskning räntebidrag (avdragsettekt) 5,8 (avdragskompensation)

räntelan 3.9 räntelán

garanterad 2 6 garanterad nettoränta nettoränta

Fig 4.1 System R vid nybyggnad. Exempel på första årets ränteutgifter (12 av biu).

I exemplet uppgår alltså bruttoräntan till 12,2 % av bidragsun-

derlaget. För egnahem lämnas inga räntebidrag. Ränteavdraget har beräknats minska låntagarens skatt med 5,8 % av ursprungslânet, vilket kommenteras längre fram. För allmännyttig hyresrätt och för bostadsrätt lämnas räntebidrag som är lika stort som skatteminskningen för egnahem. Det är en kompensation för uteblivna avdragseffekter. Sålunda uppgår den subventionerade räntan i båda fallen till 6,5 %.

Räntelån om 3,9 å; lämnas till skillnaden mellan den subventionerade räntan om 6,5 z och den garanterade nettoräntan om 2,6 z lika för upplåtelseformerna. Bestämningen av den garanterade nettoräntan kommenteras längre fram.

Exempel_ påsystemetsjunktiøn under_ långjid

I fig. 4.2 illustreras hur ränteutgifterna utvecklas under lång tid med de förutsättningar som angivits. Det gäller alltså såväl egnahem som flerbostadshus ägda av bostadsrättsföreningar eller allmännyttiga företag. Skatteminskningar resp. räntebidrag, som är lika stora i förhållande till bidragsunderlaget, anges här som räntesubventioner. Inflationen antas uppgå till 10 % årligen. Vid denna höga inflationstakt antas att den garanterade nettoräntan trappas upp i växande takt, nämligen med 0,25 procentenheter per år under 5 inledande år, med 0,40 under därpå följande 5 år, med 0,50 under ytterligare 5 år samt därefter med 0,60 procentenheter per är. Schablonintäkt och extra avdrag för egnahem har antagits

växa i takt med halva inflationen, dvs. 5 % årligen.

Bruttoräntan ökar men de årliga tillskotten av räntelån minskar

genom att den garanterade nettoräntan trappas upp. När så småningom den garanterade nettoräntan blir större än den subventionerade räntan inleds amorteringen av räntelåneskul den. I det här fallet sker det efter ca 20 år.

Fig 4.3 visar utvecklingen av den garanterade nettoräntan jämfört med Förstaårsutgiften för nybyggda hus. Fig. 4.4 illustrerar skuldens utveckling jämfört med ursprungsskulden för nybyggda hus. Det förutsätts att produktionskostnaderna stiger i samma takt som inflationen. Räntelånen gör att den totala skulden ökar. Den växer till ca 150 % av den ursprungliga skulden, vilket svarar mot 27 % realt räknat, dvs. i det penningvärde som gällde då ursprungslânen togs upp.

% av ursprungslán 20-

15»-

nánre- Ranlelánesubvent

10-

Rämelá Bruttorånta E5: .. G-?GÃO Subventionerad rama O-:O-_-O Garanterad nettoránta

o I I i

på utveckHng

ârHg inf1ati0n (% av biu).

Garanterad nettorånta, % 251 -1 20 Första árets utgift för _- . hus byggt resp. är.

_f-

15-

Utgift för hus byggt är 0

0IIIIIIIIIIllllllllllllllllllll

10 20 soÅr o

Fig 4.3 UtveckHng av garanterade nettoräntor 1 system R. Exempe1 vid 10 % årHg inf1ati0n(% av biu).

Skuld, % 220- _ I J _ I 20° I Ursprunglig skuld för husb V99 tres P .är 180_

f.

- I

x

160-

l

140;

_ , Total skuld för husbyggtáro 120_ [I I I

10°IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII

o 10 20 30 År

Fig. 4.4 Utveckling av sku1d i system R. Exempel vid 10 1, århg inñation (% av biu).

Nuvärdet av subventionerna samt sku1dutveck1ing

I det fö1jande redovisas ett anta1 beräkningar av nuvärdet av de subventioner som iämnas under de första 20 åren de1s en1igt nuvarande system, deis eniigt system R.

Nuvärdet ger ett mått på de sammanlagda subventionerna med hänsyn

ti11 deras fördeining i tiden. De ärliga subventionerna värderas

iägre ju mer av1ägsna i en framtid de 1igger. Nuvärdet ger uttryck för att statens kostnader är större för ett bidrag som ges i dag än för ett 1ika stort bidrag som ges senare. Nuvärdet har beräknats med en diskonteringsfaktor iika med räntesatsen varje år för nya 1ån.

I nuvarande system trappas den garanterade räntan upp med 0,25 procentenheter âriigen för hyres- och bostadsrättsfastigheter. Denna upptrappning har antagits ligga fast vid de beräkningar av subventionsvärden för hyreshus i ailmännyttig ägo som redovisas i tab. 4.1. värdena där avser % av bidragsunderiaget (biu).

Tab. 4.1 Nuvärdet av subventioner för a11männyttiga företag vid

10 % åriig infiation och räntesatser om 12,25 % resp.

14,25 % (% av biu)

Nuvärdet av Nuvarande System R Effekt av övergång subventionerna system ti11 system R t.o.m. år föfalf darav .g.a. räntei n 12,25 % räntesats

Med en omiäggning ti11 system R minskar nuvärdet av räntesubventionerna. Den ackumuierade minskningen ökar under en föijd av år

men avtar när beräkningen avser lång tid. Subventionsminskningen

beror dels av en snabbare upptrappning 1 system R än vad som antagits gälla för nuvarande system, dels av räntelånesystemet i sig. Räntelåneeffekten har särredovisats i tabellen. Den är helt dominerande inledningsvis.

Om inga andra ändringar görs än att införa räntelån motsvaras minskningen av subventioner exakt av ökningen av räntelån. Denna överensstämmelse råder så länge kapital utgi fter och amorteringar är lika i de två fallen. Då system R ställs mot nuvarande system finns inte sådan överensstämmelse mellan subventionsminskning och räntelåneökning. Detta beror främst på olika upptrappningstakt

och 1 något mindre grad på att bottenlån amorteras från år 1 och

bostadslån från år 6 i nuvarande system, medan dessa lån i system R är amorteringsfria tills räntelånet är slutamorterat.

Utvecklingen av utgifter, subventioner och skulder i ett system med räntelån beror i hög grad av inflation och räntenivå. En högre räntesats medför större subventioner och skulder vid oförändrad garanterad nettoränta. Vid sänkt inflation kan den garanterade nettoräntan inte trappas upp lika fort varför subventionerna och räntelånen blir större vid en given räntesats. En lägre räntesats ger lägre subventioner och lån vid en given garanterad nettoränta.

Enligt vad som redovisats för räntenivån om 12,25 % nås skuldmaximum i system R år 19 och uppgår till 150 % av den ursprung-

liga skulden, vilket svarar mot 27 % realt räknat. Räntelånet

amorteras från år 20 till år 33. Effekter på subventionerna av en

höjd räntenivå framgår av tab. 4.1. Vid en räntenivå om 14,25 % men i övrigt lika förhållanden nås skuldmaximum i system R år 29

och uppgår till 222 Z av den ursprungliga skulden, vilket svarar

mot 14 % realt räknat. Amorteringen av räntelånet inleds år 30 och räntelånet är slutamorterat år 47.

Vid lägre inflation är det rimligt att anta en lägre upptrappningstakt. Vid en årlig inflation om 4 z räknas här med att såväl den garanterade räntan i nuvarande system som den garanterade

nettoräntan i system R trappas upp med 0,1 procentenheter per år. Också i detta fa11 antas att fastighetspriserna stiger med haiva infiationstakten, dvs. med 2 % åriigen. Med samma reairänta som i det först redovisade exempiet biir bruttoräntesatsen 6,25 %.

Skuiden når vid dessa antaganden maximum år 11. Den biir inte högre än 105 % av ursprungsskuiden nomine11t (68 % reait). Amortering av ränteiånet in1eds år 12 och ränteiânet är siutamorterat år 21. I tab 4.2 redovisas utfa11et vad gä11er nuvärden av subventioner vid system R jämfört med nuvarande system vid dessa antaganden samt även vid en räntesats om 8,25 %.

Tab. 4.2 Nuvärdet av subventioner för aiimännyttiga företag vid

4 % åriig infiation och räntesatser om 6,25 % resp.

8,25 % (% av biu)

Nuvärdet av Nuvarande R Effekt System av övergång subventionerna system ti11 s stem R t.o.m. är totalt därav .g.a. ränte1 n 6,25 Z räntesats -

8,25 % räntesats - 6,1

Om inga andra ändringar än införande av ränteiån görs, råder även vid dessa infiations- och ränteantaganden fu11 överensstämmeise

meiian subventionsminskning och ränteiåneökning. Vid jämföreise

me11an system R och nuvarande system är dock den totala subventionsminskningen efter några år mindre än ränteiåneökningen. Vid räntesatsen om 6,25 % redovisas för år 20 t.o.m. en 1iten ökning av subventionerna i system R jämfört med nuvarande Detta system. beror på kombinationen av samma antaganden i fråga om garanterade räntesatser i nuvarande system som i system R och snabbare amortering av botteniån och bostadsiån i nuvarande system än i system 8-

R. Snabbare amortering medför 1ägre skuidbeiopp och därmed iägre bruttoräntor, viiket medför iägre subventioner.

Ett ränteiånesystem kan, då det jämförs med ett system med motsvarande räntebidrag men med i övrigt samma viHkor, a1 drig medb1ir - oavsett viiket föra att nuvärdet av subventionerna högre år systemen jämförs.

Som framgått minskar subventionerna mindre vid iägre räntenivåer än vid Det är typiskt för system R att subventionsminskhögre. är större vid högre räntenivå. Vid hög ränta är också subningen ventionerna eniigt nuvarande system högre än vid 1åg ränta. Med nuvarande system beiastar hög rea1 ränta staten så iänge räntebiiämnas, medan i system R denna be1astning de1as meHan det drag aHmänna och iåntagaren. Sku1 dtiHväxten biir nämiigen större vid i hög rea1 ränta.

- - Om bruttoräntesatsen höjs med två procentenheter från 6,25 ”L ti.11 8,25 % - men i övrigt 1ika förhåHanden gäHer, nås sku1d-

maximum år 38 och uppgår ti11 144 % av det ursprungiiga skuidbe-

ioppet, vi1ket motsvarar 32 % reait.

Den framtid som nu verkar tro1igast är sänkt infiation och övergångsvis en hög räntenivå.

I det exempe1 som redovisas i tab. 4.3 antas att infiationen omedeibart sänks ti11 4 % årligen, att räntan börjar på så hög nivå som 12,25 z och att den därefter sjunker med en haiv procentenhet per år tiHs rea1 räntan åter är drygt 2 %, dvs. den nomineHa räntan är 6,25 %. Vid femåriga räntebindningstider bedet att räntan iigger % de första fem åren, där-

tyder på 12,25

efter sänks 2,5 och binds på den nya nivån i fem procentenheter år, därefter sänks 2,5 procentenheter tiH nästa femårsperiod och sänks med en procentenhet tiH 6,25 7, fr.o.m. år 16. slutiigen

Vid i övrigt samma antaganden som i det närmast föregående exemp- 1et 4 % nås skuidmaximum i R år 25

med århg infiation på system

och då ti11 150 % av det ursprungliga sku1 dbe1 oppet, viiuppgår ket motsvarar 57 *Zzreait.

Tab. 4.3 Nuvärdet av subventioner för aiimännyttiga vid företag

4 % åriig infiation och sjunkande räntesatser från

12,25 % ti11 6,25 % (% av biu)

Nuvärdet av Nuvarande System R Effekt av

övergång

subventionerna system ti11 system R t.o.m. år totalt darav .g.a. ränte1 n

20 55,6 47,4 - 8,2 -10,8

De uppgifter som redovisats om skuidens utveck1ing vid o1ika antaganden om inflation och räntenivåer har stä11ts samman i tab. 4.4.

Tab. 4.4 Sku1dutveck1ing i system R vid varierande ekonomiska förutsättningar

Förutsättningar Sku1dmaximum r Var e % av b1U nomine rea 10 % åriig infiation, upptrappning i växande takt 12,25 % räntesats 19 150 27 14,25 % räntesats 29 222 14

4 % åriig infiation, upptrappning med 0,1 procentenhet per år 6,25 % räntesats 11 105 68 8,25 % räntesats 38 144 32 fa11ande räntesats från 12,25 ti11 6,25 % 25 150 57

Sådana förutsättningar som redovisats i tab. 4.3 och 1ängst ner i tab.4.4 medför stor skuidökning under de iniedande åren med extremt hög rea1ränta. Med exempiets är den reaia › förutsättningar skuiden år 5 drygt 99 % av det ursprungiiga Annorsku1dbe10ppet. 1unda uttryckt har den nomine11a sku1den stigit med 20,7 % samtidigt som priserna i a11mänhet stigit med 21,7 %. Skuidökningsfrågor behand1as längre fram.

4.2.4 gtgijtsnivå

vi en diskussion om bestämningen av ut-

I kap. 2 för principieH

för bostadsinvesteringar. Den ger en bakgrund tiH re-

giftsnivån

här i form av konkreta beräkningar. Nivån bestäms dovisningen utifrån nuvarande förhåHanden för f1erbostadshus i aHmännyttig ago.

För nybyggda Herbostadshus år 1987 räknas med att taxerings-

värdet uppgår tiH 30 % av produktionskostnaden (pk).*

Som referens redovisas en beräkning av utgiften första året med nuvarande Där det tota1a 1ånet ti11 100 % av

system. uppgår

och den garanterade räntan tiH 2,6 1,. produktionskostnaden

Nuvarande system. AHmännyttiga företag (% av pk)

Fö1jande beräkning för första året avser system R, varvid den ga-

ranterade nettoräntan uppgår ti11 2,6 1. av bidragsunderlaget. I

denna beräkning förutsätts en egen insats finansierad med samma vi11kor som de investeringskostnader som täcks av bostads- och botten1ån. Nettoränta avser summan av den garanterade nettorän-

tan på det lånade kapitalet och ägarens avkastning på det egna

kapita1et.

System R. AHrnännyttiga företag (z av pk) Nettoränta 2,60 Amorteri ngar 0 Fastighetsskatt §42 Summa 3,02

* Produktionskostnaden (för bostäder, ink1. räntetiHägg) beräk-

nas tiH 7 360 kr/mZ år 1987. Taxeringsvärdet beräknas uppgå

ti11 2 200 kr/m2.

Beräkningen visar att om den garanterade nettoräntan faststäiis ti11 2,6 % första året för aiimännyttiga hamnar summan av företag nettoräntan och fastighetsskatten på ungefär samma nivå som sum-

man av iåneutgifterna och fastighetsskatten med nuvarande

system.

Med utgångspunkt från neutraiitetskravet bestäms nivån för andra

upp1äte1seformer och ägarkategorier så att summan av nettoräntan och fastighetsskatten (inkl. biir garantiskatten) av ungefär samma stor1ek som för a11männyttiga Så1unda en diffeföretag. görs rentiering av garanterade nettoräntor med hänsyn ti11 oiikheter i fastighets- och garantiskatt. Det är ett komplicerande som ins1ag gä11er redan i nuvarande system efter införandet av fastighetsskatten och kompensationsåtgärderna inom räntebidragssystemet.

Resuitat av dessa nivåbestämningar redovisas i tab. 4.5.

För f1erbostadshus som ägs av bostadsrättsföreningar, studentbostadsföretag och SKB b1ir förhå11andena desamma som för a11männyttiga företag, dvs. första årets garanterade nettoränta b1ir 2,6 % av bidragsunderiaget. Dessa ägare har förts samman under beteckningen A11männyttiga företag m.f1.

Tab. 4.5 System R. F1erbostadshus med o1ika samt ägare egnahem (% av pk)

Fierbostadshus ägda av Egna-

Fastighetsskatt 0,42 0,60 0,60 0,20 Garantiskatt 0 0 0,14 0,19 Summa 3,02 3,00 3,04 3,00

För fierbostadshus ägda av övriga juridiska är personer fastighetsskatten högre (2 % av 30) än för m.f1. aiimännyttiga företag (1,4 % av 30). Eniigt denna beräkning sku11e, när den garanterade

nettoräntan faststä11s ti11 2,4 %, summan av nettoräntan och

hamna på samma nivå som för a11männyttiga före-

fastighetsskatten tag m.f1. För fysiska personer b1ir den garanterade nettoräntan iägre, 2,3 %, genom att garantiskatten (30 % av 1,5 % av 30) kommer ti11.

För egnahem har nivån för den garanterade nettoräntan bestämts så att i typiska fa11 summan av nettoräntan och fastighetsskatt (ink1. garantiskatt) b1ir av ungefär samma st0r1ek som för a11männyttiga företag.

För nybyggda egnahem år 1987 räknas med att taxeringsvärdet uppti11 43 % av pr0duktionsk0stnaden.* Eftersom summan av

går

fastighetsskatten (1,4 % av 43 x 1/3) och garantiskatten (30 % av % av 43) biir 1ika stor som fastighetsskatten för 1,5 ungefär företag m.f1. hamnar den garanterade nettoräntan på aiimännyttiga dvs. % av bidragsunderiaget. b1ir samma nivå, 2,6 Nettoutgifterna i detta fa11 än med nuvarande system, främst beroende på iägre

att ursprungs1ånen görs amorteringsfria.

Vi11koren för småhus med o1ika upp1åte1seformer och ägarkategori-

er behöver övervägas särski1t.

Om de garanterade nettoräntor som här beräknats för f1erbostadshus används för småhus b1ir nivåerna väsent1igt o1ika för de

ski1da och ägarkategorierna. Det framgår av upp1åte1seformerna

tab. 4.6.

Tab. 4.6 R. Nettoränta för f1erbostadshus tiilämpad för System småhus med o1ika ägare (% av pk)

Egna- A11männyt- Övriga Fysiska

och taxeringsvärdet ti11 300 000 kr.

Beräkningen för egnahem föijer vad som tidigare redovisats. För andra ägare har samma taxeringsvärde använts i beräkningarna som för egnahem (43 % av produktionskostnaden). Summorna för dessa ägare är iägre än för egnahem.* De är också iägre än för fierbostadshus. Det framgår vid jämföreise ned värdena inom parentes, som avser förhâiiandena vid fierbostadshus.

Nivâskiiinaderna uppkommer genom deis skiida taxeringsvärdenivâer, de1s ski1da skattesatser för flerbostadshusen resp. småhusen. Det ger bristande neutraiitet den eniigt precisering som angivits. Nivåskiiinaderna är för än större övrigt med nuvarande system.

I tab. 4.7 redovisas nivåer för småhus bestämda så att neutraia villkor nås förutsatt oförändrad beskattning.

Tab. 4.7 System R. Neutraia nettoräntor för småhus med o1ika ägare (% av pk)

redovisning. småhus hyrs ut av fysiska personer har den garanterade nettoräntan faststäiits ti11 samma värde som för egnahem, dvs. 2,6 % av he1a ursprungsiånet (i stä11et för 2,3 % som gä11er för fierbostadshus). För aiimännyttiga företag m.f1. är den garanterade

* Skiiinaderna ökar om taxeringsvärdena sätts än för 1ägre egnahem, vi1ket är vaniigt. Se kap. 10, avsnitt 10.4.2. .

nettoräntan “L (i stäHet för 2,6 Z för fierbostadshus) och 2,8 likaså för juridiska personer (i stäHet för 2,4 %). övriga

skaH - vid orubbad - Eniigt dessa nivâbestämningar beskattning nettoräntor faststäHas oiika för fierbostadshus garanterade småhus. Ändras beskattningen kan samordningen med iånesysresp. temet iösas annoriunda.

I 10 föresiår vi att garantiskatten siopas för småhus och kap. att fastighetsskatten samtidigt höjs med 1 procentenhet, dvs. ti11 % av 1/3 av taxeringsvärdet. En sådan ändring banar väg 2,4 för 1ânevi11kor - för småhus skulle den garanterade enhet1igare

nettoräntan kunna bestämmas oberoende av uppiåteiseform och ägar-

Emeliertid torde olika utfa11 av beskattningen för kategori. fierbostadshus resp. småhus fortfarande aktuaiisera särskiida, för f1erbostadshus. Fastighetsskatten kan kompenserande regier beräknas ti11 % av produktionskostnaden för småhus näm1igen 0,34 och % för fierbostadshus i alimännyttig ägo efter en sådan 0,42 refonn.

4.2.5 Räntesubventioner och ränte1ån

I R bestäms räntesubventioner och ränteiån utifrân förhäisystem 1anden för egnahem.

Egnahem

Pâ grundva1 av en garanterad nettoränta an 2,6 % av bidragsunder-

(biu) kan ränteiån beräknas för oiika räntesatser på de ur-

1aget Iånen. I föijande beräkning är räntesatsen 12,25 %. sprungiiga

System R. Egnahem (% av biu) Bruttoränta 12,25

Vid beräkningen av skatteminskningen har förutsätts att schabionintäkten uppgår ti11 2 z av taxeringsvärdet (0.86 “L av produktionskostnaden), att det extra avdraget är 1 500 kr. (0,22 % av

produktionskostnaden) samt att underskott ger 50 1, marginaief-

fekt.

Marginaieffekten beror av fastighetens taxeringsvärde, den kommuna1a skattesatsen samt ägarens inkomst och eventueHa andra avdrag. Det gör att den subventionerade räntan skiljer sig meHan enskiida faH. Det gör också fastighets- och garantiskatterna som är beroende av taxeringsvärde och kommunai skattesats.

Med nuvarande system för inkomstskatt biir den inkomstberoende ski11naden i fråga om underskottsavdragets marginai effekt större

med system R än med det nuvarande iånesystemet på grund av att

heia räntan och inte bara den garanterade räntan dras av.

Föijande räkneexempei beiyser detta förhållande.

Beräkningen avser ett nytt egethem som kostat 600 000 kr. att

producera. Botteniånet och bostadsiånet uppgår tiHsammans tiH

570 000 kr. (95 % av produktionskostnaden) Taxeringsvärdet uppgår

tiH 258 000 kr. (43 % av produktionskostnaden).

Med nuvarande system är den avdragsgiHa räntan (efter bidrag)

första året 4,8 % av hela ursprungsiånet, vi1ket är 27 360 kr.

Det ger ett beräknat underskott om 23 700 kr. Om räntebidraget s1opas biir den avdragsgilla räntan 69 820 kr. om räntesatsen för iånen är 12,25 %. Det ger ett beräknat underskott om 66 160 kr.

Avdragseffekten för dessa underskott har beräknats deis vid en årsinkomst om 100 000 kr., viiket svarar mot en genomsnittiig industriarbetariön år 1985, deis vid en inkomst om 150 000 kr. Det förutsätts att inga andra underskott dras av. Skatteminskningarna som redovisas i föijande sammanstäHning, är beräknade eniigt 1985 års skaia för statiig inkomstskatt samt kommunai skatt vid 30 % utdebitering.

räntebidrag skatteminskningen ungefär 1ika vid de två redovisade inkomstnivåerna. För ett underskott av denna storiek är marginaieffekten Iägre än 50 % för inkomster under ca 100 000 kr.

För ett så stort underskott som uppkommer utan är räntebidrag marginaieffekten 1ägre än 50 % för inkomster under ca 144 000 kr. Vid inkomsten om 100 000 kr. b1ir 41 %. Den skatteminskningen b1ir 51 z vid inkomsten om 150 000 kr. Ett siopat räntebidrag skuHe då medföra att den subventionerade räntan biir 550 kr. per månad högre för den som har 100 000 kr. i inkomst än för den som har 150 000 kr.

Detta probiem belyses och diskuteras i 10 avsnitt utföriigt kap. 10.3. Diskussionen där 1eder ti11 ett om en skatteredukförsiag tion, som sku11e ge praktiskt taget a11a 50 % avdragseffekt på räntorna oberoende av inkomst. innebär att skatten Försiaget minskas med hä1ften av räntorna inom ränteiånesystemet. Detta förutsätts gä11a i det följande.

Under1aget för bestämningen av ränteiånet är räntorna på botten- Iånet och bostadsiånet samt (i ett senare skede) räntorna på redan iämnade ränteiån. Detta måste bestämmas av

ränteiåneunderiag

bostadsverket och utgör samtidigt en av det precisering beiopp som omfattas av den särski1da vi föreskattemässiga behandiing s1år. Bostadsverket kan 1ämna denna uppgift tiH såväi

iåntagare

som skattemyndighet på samma sätt som nu sker beträffande räntebidrag.

Skattereduktionen eniigt vårt forsiag innebär att det kan uppkomma ett överskott för fastigheten. Detta beskattas eniigt ägarens marginai skattesats som kan avvika från avdragseffekten. Vi beräknar marginaiskatten ti11 50 %, vi1ket avspegiar vaniiga

förhâ11anden. Pâ så sätt beräknar vi skatteminskningen för egnahem med ränteiän ti11 hä1ften av underskottet.

Skatteminskningen beräknas med genomsnitt1iga och vaniiga värden för att avse typiska förhå11anden eniigt kommentarerna i det föregående. Det innebär att ränte1ånet bestäms eniigt en schab1onmässig beräkning. Så1unda b1ir i det enskiida failet nettoränteutgiften en restpost som kan avvika från den garanterade nettoräntan. Avvike1ser av detta s1ag förekommer även 1 inom det nuvarande systemet.

Räntesubventionerna i tab. 4.8 avser typiska förhåiianden vid räntesatsen 12,25 %. I beräkningen har skattebortfa11 fördeiats på staten och kommuner med 40 % resp. 60 %.

En1igt denna beräkning av övergångseffekter blir den statsfi-

nansie11a av1astningen större än subventionsminskningen på grund

av att det ökade skattebortfa11et de1vis be1astar kommunerna.

Tab. 4.8 Effekter på räntebidrag och skatter vid en övergång ti11 system R för egnahem (% av biu)

1 System R 0 5,78 5,78 Effekt av en övergång ti11 system R för

Aiimännyttiga företag m.f1.

Räntebidrag och ränteiån för det nybyggda f1erbostadshuset i a11männyttig ägo vid 12,25 % räntesats redovisas i följande sammanstäilning.

System R. Allmännyttiga företag (% av biu) Bruttoränta 12,25

Räntebidrag :§å1§

Subventionerad ränta 6,47 Garanterad nettoränta :glgg Räntelån 3,87

värdena blir desamma som för egnahem. Räntan subventioneras dock med ett statligt bidrag i stället för genom statlig och kommunal skatteminskning. Bidraget bestäms med samma schablonkalkyl som används för beräkningen av skatteminskningen för egnahem.

Vid schablonberäkningen av räntelån och räntebidrag beror resul-

tatet av räntesatsen på lånen. En lägre räntesats ger mindre lån

och bidrag till ränta (vid given garanterad nettoränta). Denna knytning av lånevillkor till räntor finns också i nuvarande system - räntebidragen beror av bruttoräntorna.

Följande värden på räntesubventioner har beräknats för en räntesats om 12,25 % och avser % av bidragsunderlaget.

Allmännyttiga företag (% av biu)

Räntebidrag Nuvarande system 9,65 (12,25-2,60) System R 5,78

Effekt av en övergång

till system R för Fastighetsägaren -3,87 Staten +3,87

Dessa beräkningar gäller också för bostadsrättsföreningar med un-

dantag för att belåningen i nuvarande system sträcker till

sig 99 % av produktionskostnaden i stället för 100 %, vilket ger små skillnader.* Eftersom de bostadsföretag som schablonbeskattas i

regel inte kan tillgodogöra sig någon skatteminskning till följd

av underskottsavdrag, lämnas räntebidrag som svarar mot avdragseffekten för ägare av egnahem.

;

Allmännyttiga företag och bostadsrättsföreningar behandlas

enhetligt. Till denna grupp hör också studentbostadsföretag och SKB.

Konventionellt beskattade ägare

till konventionellt beskattade fastigheter kan dra av un-

Ägare

derskott mot övriga inkomster, vilket ofta leder till en skattelindring. Ett räntelånesystem för konventionellt beskattade fasbör därför utformas med hänsyn till skattemässiga effektigheter ter.

När räntebidragen till en del ersätts med räntelån försämras fastighetens rörelseresultat i motsvarande mån. Det förutsätts då

att hyresnivån inte pâverkas. De hyresledande allmännyttiga före-

tagen antas inte höja hyrorna för att kompensera sig för de minskade bidragen utan balansera hela den uppkomna räntelåneskulden.

Alla ägare till nybyggda eller nyombyggda fastigheter med räntelån kommer under en följd av år att få sitt resultat före skatt försämrat med hela räntelânetillskottet för varje år. För ägare till konventionellt beskattade fastigheter kan detta leda till en skatteminskning med ungefär hälften av det ökade underskottet under förutsättning att detta kan kvittas fullt ut mot någon eljest

skattepliktig inkomst. Emellertid är förhållandena i dessa avse-

enden olika för skilda ägare. I kap. 10, avsnitt 10.5.4, behandlas detta närmare.

Möjligheterna till skattelindring på grund av ökade underskotts-

vid en omläggning till systemet med räntelân kan alltså avdrag vara olika från fall till fall. Till detta kommer att räntelâneamorteringarna för konventionellt beskattade ägare måste göras med beskattade medel vilket normalt inte gäller för schablonbeskattade ägare. Dessa förhållanden komplicerar när villkoren skall göras lika för skilda ägarkategorier. För att lösa detta utformas system R för konventionellt beskattade ägare enligt följande när det gäller räntebidrag och avdragsmöjligheter.

Räntebidrag lämnas på likartat sätt som för allmännyttiga företag m.fl. Då medges inte omedelbart avdrag för ränta som täcks eller kan täckas av erbjudna räntelån. I stället medges ökade värdeminskningsavdrag. Avskrivningsunderlaget för fastighetens byggnadsvärde får ökas med räntebeloppet i fråga.

De skatteregler vi föreslår skall gälla i detta sammanhang, redovisas närmare i kap. 10, avsnitt 10.5.4. Utfonnningen innebär att särskilda skatteregler skall tillämpas för den ränta som kan täckas av räntelån oavsett om dessa tas upp. Bostadsverket kan

underrätta både låntagare och skattemyndighet om vilka belopp

detta gäller.

I det följande visas beräkningar för olika ägarkategorier med system R. Räntelån uppgår till 3,87 % av bidragsunderlaget (biu) i samtliga fall vid räntenivån 12,25 %.

Beräkningsresultat avseende nybyggda flerbostadshus har förts samman i tab. 4.9. Den anfattar också allmännyttiga företag m.fl. enligt redovisningen i det föregående. På så sätt blir bilden fullständigare av den differentiering av räntebidragen som görs med hänsyn till skillnader i fastighets- och garantiskatt.

Tab. 4.9 System R. Flerbostadshus med olika ägare (% av biu)

Subventionerad ränta 6,47 6,27 6,17 Garanterad nettoränta 2,60 2,40 2,30 Räntelân 3,87 3,87 3,87

I jämförelse med allmännyttiga företag m.fl. motsvaras den högre fastighetsskatten för övriga juridiska personer av ett större räntebidrag. Det kommer fram som en restpost genom att kombinera ett lika stort räntelän som för allmännyttiga företag med den lägre garanterade räntan.

För fysiska personer kompenseras dessutom garantiskatten med ett

större räntebidrag. I kap. 10, avsnitt 10.8, föreslår vi att garantiskatten slopas för hyreshus. En sådan ändring skulle förenkla lånesystemets - villkoren skulle i alla avseutformning göras

enden lika för fysiska och juridiska personer som är konventionellt beskattade.

Enligt vad som tidigare redovisats förutsätts i system R, liksom i det nuvarande systemet, att lägenhetsunderhållet i hyres- och bostadsrättsfastigheter finansieras utan statlig medverkan.

Om hyran är tillräcklig kan lägenhetsunderhâllet finansieras med medel avsatta i fonder hos fastighetsägarna. Hos allmännyttiga företag kan sådana avsättningar normalt göras med obeskattade medel. Vi har övervägt om särskilda regler är motiverade för konventionellt beskattade ägare med hänsyn till att avsättningar mäste ske med beskattade medel. Vi har* inte funnit skäl for detta eftersom underhållskostnaderna är omedelbart avdragsgilla och sålunda normalt ger en skattelindring. Dessutom måste värdeminskningsavdragen vägas in i bilden.

Vid ombyggnad lämnas inte lån till lägenhetsunderhäll men till gemensamt underhåll. För detta ökas värdeminskningsavdragen med hänsyn till âtgärdernas uppskattade livslängd, enligt värt förslag i kap. 10, avsnitt 10.5.5.

§tvegk_l_i_ng_p§ kortjikt

I det följande beskrivs och diskuteras utveckling av kapitalutgifter och skulder över tiden med system R. Utveckling över

långa tidsperioder har belysts i avsnitt 4.2.3. Där framgår bl.a.

att inflation och räntenivå spelar en avgörande roll. Olika kombinationer av hög och låg inflation med hög och låg räntenivå leder till vitt skilda utvecklingar och kräver olika hantering av styrande variabler i systemet, dvs. i första hand

upptrappningen

av den garanterade nettoräntan.

Upptrappningen måste fastställas för en kommande följd av år. Bedömningar av den framtida utvecklingen av inflation och räntenivâ är osäkra, särskilt för längre tidsperioder. Dessa förhållanden talar för att utvecklingen av den garanterade nettoräntan knap-

past kan eller bör läggas fast för lång tid. Upptrappningen bör

faststäHas ti11s vidare och grundas på bedömningar av förutsätt-

ningarna under närmast överskådiig tid. Väsent1iga ändringar av förutsättningarna kan föranieda nya bes1 ut.

De redovisade Synpunkterna gäHer på samma sätt för den garante-

rade räntan i nuvarande system. Även i nuvarande system beror upptrappningsmöjiigheterna av hur betainingsförmåga, 1öner och priser utveckias. Den fortsatta diskussionen förenkias så att dessa faktorer sammanfattas ti11 aHmän prisutveck1ing, dvs. inf1ation.

Såiunda måste upptrappningen av den garanterade nettoräntan faststäHas med hänsyn ti11 väntad inf1ation. Nettoiåneutgifterna bör tiHsammans med fastighetsskatt (ink1. garantiskatt) stiga 1ångsammare än priserna i aHmänhet. I de1 betänkandet behandias utföriigt viiken utveckiing av utgifter och sku1der som är föreniig med byggnaders â1drande och behöviigt ekonomiskt utrymme för underhåH och ombyggnad m.m. Diskussionen där mynnar ut i vissa s.k. grundmodeHer för bostadsfinansiering.

Strävan efter paritet och begränsade subventioner ta1ar för snabb upptrappning vid hög infiation. Det gör också strävan att begränsa uppbyggnaden av ränte1ånesku1den. Hög infiation motiverar en teknik med upptrappningar i växande takt. I avsnitt 4.2.3 iämnas

föijande exempe] för det fa11 den åriiga infiationen uppgår tiH

10 %: upptrappning med 0,25 procentenheter år1igen under 5 in1e-

dande år, med 0,40 under ytteriigare 5 år, med 0,50 under 5 fö]jande år samt därefter 0,60

med procentenheter år1igen.

Ränte1ån och räntebidrag, som bestäms på grundvai av faststä11d

garanterad nettoränta, beror av räntesatsen för iånen. Räntesatserna för botteniån och bostadsiân har under senare tid bestämts med femårig bindningstid. Det förutsätts gä11a också i system R. Det skuHe göra det möjligt med bestämningar av räntei ån och rän-

tebidrag för femårsperioder med början när ursprungslânen utbeta-

Ias. Detta är också önskvärt sett ti11 iåntagarnas informationsbehov. Detta förutsätter emeHertid att också räntesatsen för

räntelånetiHskotten iigger fast under femårsperioden.

Sålunda skulle bostadsverket lämna besked om räntelån och räntebidrag för femårsperioder. Förbehåll om ändrade villkor fordras för det fall upptrappningen av garanterade nettoräntor skulle behöva ändras under perioden.

De räntelân som erbjuds kan låntagare ta emot eller avböja. Praktiska skäl talar för att låntagare får ta ställning för femårsperioder, första gången i samband med utbetalningen av ursprungslånen och senare i samband med att räntesatserna bestäms för nya femårsperioder.

Vi bedömer att det är lämpligt att villkoren läggs fast för femårsperioder. Diskussioner som pågår om att förlänga bindningstiderna för lånen kan leda till ändrade förutsättningar. En längre bindningstid kan vara till nackdel i räntelånesystemet, om inflationen sjunker så att realräntan blir hög under lång tid. Enligt vad Riksbanken bestämt för år 1986 blir räntebindningstiderna 10 år för såväl bottenlånen som bostadslånen.

Den fortsatta beskrivningen och diskussionen görs med stöd av räkneexempel. De avser förhållanden för nybyggda egnahem under de fem första åren. Utvecklingar därefter beror av nya räntesatser för lånen, eventuellt ändrade upptrappningar m.m. I exemplen räknas med en räntesats an 12,25 % för alla lån.

De värden på utgifter, räntelån och skulder som redovisas för egnahem gäller också för allmännyttiga företag m.fl. värdena på räntelån och skulder gäller för alla upplåtelseformer och ägarkategorier.

Utgiftsutveckling

Enligt föregående beräkningar för egnahem uppgår den garanterade

nettoräntan första året till 2,6 % av hela

ursprungslånet.

I en första beräkning antas upptrappningen fastställd till 0,25 procentenheter årligen räknat på hela ursprungslånet. Denna upptrappning tillämpas för garanterade räntor till hyres- och bo-

9-

stadsrättsfastigheter med nuvarande system. Låntagarens nettoutgifter ökar då från 2,6 % av bidragsunderiaget (biu) år 1 tiH 3,6 “L år 5.

Den beräknade nettoiåneutgiften ökar med 9,6 z från första tiH andra året. En sådan ökning torde vara besvärande om ökningen av priser (Iöner) är iägre än 10 %. EmeHertid är tiHväxttakten avtagande. Det kan visas med en reai beräkning, dvs. när värden uttrycks i ett och samma penningvärde. Resuitat från sådana beräkningar med oiika infiationsantaganden har stäHts samman i tab. 4.10.

Tab. 4.10 Utveckiingen av rea1 iåneutgift vid varierande infiation och upptrappning med 0,25 procentenheter (% av biu)

År1ig inf1ation

10 12 9 °I› 8 %

Vid 10 % åriig infiation sjunker utgiften från 2,36 % av bidragsunderlaget första året ti11 2,24 % femte året, rea1t räknat. Utgiften femte året uppgår tiH 95 i av initialutgiften eniigt

detta sätt att räkna. Vid en år1ig infiation om 9 23 sjunker den

rea1a utgiften något från första tiH femte året medan den stiger

något vid 8 % åriig infiation. Den iägre infiationstakten ger

såiedes upphov ti11 reait stigande Iåneutgifter, s.k. omvänd utgiftsspiittring.

En jämföreise med grundmodeH II i deibetänkandet ger underiag

för bedömning. En1igt denna modeH uppgår femte årets utgift tiil

97 % av initiaiutgiften. Det taiar för att den reaia utgiftsminskningen, vid upptrappning med 0,25 procentenheter per år, är

fu11t tiHräckHg vid en inf1ation på nivån 10 % om året. Dock_

minskar snabbt om inflationen blir lägre. Redan på

marginalerna 9 %-nivån är marginalerna försvunna.

bör ske långsammare vid lägre inflation. I tab. Upptrappningen 4.11 visas samband mellan upptrappningar och real utgiftsutveckvärdena avser förhållandet mellan femte och första årets ling. reala nettolâneutgift uttryckt i procent.

Tab. 4.11 Real låneutgift är 5 vid varierande inflation och olika upptrappningstakt (% av första årets utgift)

Upptrappning, Årlig inflation

10 % 9 % 8 % 7 % 6 % 5 % procentenheter per år

beroende av inflationen är så starkt att upp- Utgiftsparitetens trappningarna måste balanseras inom relativt snäva marginaler. Här finns en känslighet för inflationsförändringar och ett motsvarande behov av anpassningar av samma slag som för upptrappning av garanterad ränta med nuvarande system.

Skuldutveckling

Som framgått kan utgifterna balanseras väl vid låg inflation i långsammare takt än vid hög inflation. genom upptrappning Emellertid måste också skuldutvecklingen uppmärksammas. Där kan uppkomma vid låg upptrappningstakt och hög ränta. Detta problem belyses i den fortsatta framställningen.

Följande beräkningar av räntelån utgår från en räntesats om % för alla lån samt schabloner enligt tidigare redovisade 12,25 förstaårsberäkningar.

I en första beräkning av skuidutveckiingen som redovisas i tab. 4.12 antas upptrappningen faststäild till 0,25 procentenheter årligen. värdena avser procent av bidragsunderiaget (biu).

Tab. 4.12 Skuidutveckiing vid upptrappning med 0,25 procentenheter (% av biu)

Den tota1a sku1den ökar med 3,9 % första året. Sku1dti11växten avtar något med tiden.

Föijande reaia beräkningar ger stöd för bedömningar av skuidutveckiingen. Upptrappningstakten är 0,25 procentenheter per år och räntesatsen 12,25 %. Vid 10 % år1ig inf1ation svarar det mot en rea1 räntesats om drygt 2 %, vi1ket i deibetänkandet anges som en

marknadsmässig reairänta på iång sikt. Vid 10 % år1ig infiation

sjunker den tota1a skuiden från ursprungiiga 100 % ti11 74 % femte âret, rea1t räknat. Vid 9 % åriig infiation, som svarar mot drygt 3 % reairänta, sjunker reaia skuiden ti11 77 % femte året.

Vid en âriig infiation på 8 %, dvs. drygt 4 % reairänta, biir den

rea1a sku1den femte året ca 81 %. Eme11ertid växer, vid denna infiation och upptrappning, iåntagarens nettoutgifter rea1t, dvs. snabbare än priserna i aiimänhet, en1igt tidigare redovisade beräkningar.

Upptrappningen av den garanterade nettoräntan bör dämpas vid lägre infiation. Det medför, vid en given räntesats, att skuidökningen förstärks. Det beiyses i det följande.

Den totaia skui den femte året med ränte1ån schab1onberäknade på angivet sätt vid oiika upptrappningar framgår nedan. Skuid år 5 vid o1ika upptrappningstakt (% av biu) Upptrappning, procentenheter per år

En1igt dessa (nomineHa) värden inverkar minskad upptrappning en-

dast margineHt pâ sku1dökningen under de fem åren. EmeHertid

måste sku1den bedömas med hänsyn tiH inf1ationen. I tab. 4.13 redovisas därför det rea1a värdet av den tota1a sku1den femte âret, uttryckt i procent av ursprungsskulden. Värden förknippade med rea1t stigande nettoutgifter en1igt föregående redovisning anges inom parentes.

Tab. 4.13 Rea1 sku1d år 5 vid varierande inf1ati0n och o1ika upptrappningstakt (% av ursprung1ig sku1d)

Upptrappning, År1ig inf1ation

procentenheter 10 i 9 13 8 % 7 % 6 % 5 % Er år 0,25 74 77 (81) 0,20 78 81 86 (89) 0,15 82 86 90 (94) 0,10 86 90 94

En jämföre1 se med grundmodeH II i del betänkandet ger underlag

för bedömning. Eniigt denna mode11 uppgår tota1a sku1den femte

året ti11 90 % av ursprungssku1den.

Siutsatser

Av den föregående redovisningen framgår att system R är mer tå-

1igt när det gäHer sku1dökning än när det gäHer utgiftsökning.

Först vid inf1ationsnivåer under 6 *z och med räntenivån på 12,25 %, dvs. vid en rea1 räntesats som överstiger ca 6 z i genomsnitt för femårsperioden, skuHe skuidökningen b1i för stor. Om en sådan utveckHng skuHe fortgå under 1ång tid behöver särski1da åtgärder övervägas. Vi bedömer att en sådan utveckiing inte är sannohk.

4.3 Ränte1ån i beståndet

4.3.1 Qvgrvägandgn

Vi har i föregående avsnitt redovisat ett förs1ag att minska räntebidragen i den framtida bostadsproduktionen och att som ersättning erbjuda 1ån. Dessa 1ån kommer det första året att uppgå tiH 3,9 i av bidragsunder1aget vid 12,25 % ränta. För f1erb0stadshus byggda år 1988 kommer detta att motsvara ett 1ån på ca 300 kr/m2 och för egnahem ca 220 kr/m2.

Som framgått i avsnitt 4.1 finns det starka skä1 för att räntebidragen tiH en de1 ersätts med lån även i hus som tidigare byggts e11er byggts om med statliga Iån.

Vi redovisar i det fö1jande två varianter av ränte1ånesystem som kan tiHämpas i beståndet. Det ena är en renodiad tiHämpning på samma sätt som för nya 1ån. Ränteiån sku11e då komma att ersätta en de1 av nuvarande subventioner i hus byggda efter mitten av 1970-ta1et. I ä1dre hus skuHe däremot räntebidrag fortsätta att utgå som en1igt nuvarande system. Det andra är en variant där minskningen av räntebidragen bHr mindre än i det renodiade systemet för hus byggda från år 1975. För ä1dre hus, som har mycket iåga sku1der, skuHe räntebidrag inte iängre 1ämnas, men kunna ersättas med ränte1 ån.

Vi anser att den senare varianten är att föredra även om den totala subventionsminskningen blir mindre. De aktuella husen har

Abyggts eller byggts om med förutsättningen att räntebidrag skulle

komma att lämnas enligt då gällande regler. Det har heller inte förutsetts att någon skuldökning skulle komma att inträffa, vilket kan ha påverkat riskbedömningen. Å andra sidan har inflationen sänkt värdet av lånen så mycket för hus byggda före mitten av 1970-talet, att vi inte anser det motiverat att subventioner längre lämnas för dessa hus.

4.3.2 Bäntgl§n_sgm_för_nya_invgsterjngar_(§y§tgm_Rl_i beståndet

Egnahem. Vid en tillämpning av system R för egnahem som finansierats med statliga bostadslån skulle räntebidrag ej längre lämnas. Räntelån skulle lämnas till mellanskillnaden mellan den subventionerade räntan beräknad med antagande om 50 % avdragseffekt och en garanterad nettoränta. Den senare skall motsvara nettoräntekostnaden efter skatteminskning i nuvarande räntebidragssystem. I framtiden höjs den garanterade nettoräntan, varvid den årliga skuldökningen avtar för att så småningom helt Det sker tidigast för de hus som har de äldsta lånen. upphöra.

I fig. 4.5 redovisas hur bostadssubventionerna i egnahem som färdigställts olika år fördelas mellan räntebidrag och skatteminskning år 1988 enligt nuvarande system. Hänsyn har då tagits endast till ränta på stats- och bottenlånet. I detta och följande

i avsnitt 4.3 har antagits att räntan på bostadslån med

exempel rörlig ränta är 13,75 %. Bottenlåneräntorna år 1988 har beräknats för varje årgång med hänsyn till räntebindningstiden för lånen. Det har antagits att räntan är 11,75 % fr.o.m. år 1985 för såväl bostadslån med bunden ränta som för bottenlån. Det har vidare antagits att de extraupptrappningar av den garanterade räntan som föreslås i prop. 1985/86 100, bil. 13 kommer att genomföras.

Räntebidraget är den dominerande subventionsfaktorn i nyare hus. För hus som färdigställts före år 1978 lämnas däremot inga räntebidrag.

I fig. 4.6 visas hur stora ränteiånen skulle b1i för år egnahem 1988 vid en tiHämpning av system R. Likaså skatteminskframgår ningens storiek vid 50 i avdragseffekt. Den senare skuHe komma att spe1a betydiigt större ro11 än i nuvarande system.

Hyres- och bostadsrätt. För dessa uppiåteiseformer skuHe räntebidrag fortfarande lämnas och beräknas så att de motsvarar skatteminskningen för egnahemsägare vid 50 “L avdragseffekt vid den för varje objekt gäHande bruttoräntan. Ränte1ån sku11e erbjudas för att fyHa gapet me11an den så subventionerade räntan och den garanterade nettoräntan. Den senare faststäHs ti11 samma värde som den garanterade räntan i nuvarande system.

I fig. 4.7 visas hur stora räntebidragen ränteiånen sku11e resp. b1i år 1988 för hus ägda av som aHmännyttiga företag färdigstäHts 01ika är. För bostadsrättsföreningar sku11e biiden bii likartad. I de senast byggda husen skuHe ränteiånen ti11 uppgå 3,8 % av bidragsunderiaget eHer i mede1ta1 270 kr/m2. För hus byggda före år 1976 sku11e räntebidrag lämnas i oförändrad utsträckning. I dessa hus skuHe näm1igen den garanterade räntan eniigt nuvarande system och därmed den garanterade nettoräntan i

system R uppgå ti1l ett högre be|opp än den subventionerade

räntan en1igt system R.

Som tidigare framhâHits vi11 vi inte förorda tiHämpning av system R i en1ighet med vad som här redovisats. I stäHet förordas tiHämpning av ett modifierat system som utveckias i det föijande under beteckningen system RM.

4.3.3 Ett modifierat ränteiånesystem (System RM) i tiHämpat beståndet

Grundtanken i system RM är föijande.

Ska11 räntebidragen minskas i beståndet finns störst an1edning att göra det i de á1dsta husen som fortfarande har räntebidrag.

De har de iägsta sku1derna och de iägsta kapita1utgifterna. Räntebidragen bör he1t ersättas med ränteiân för dessa hus.

Bostadsfinansieringsförordningen började tiiiämpas år 1975. Av administrativa skä1 är det då lämpiigt att he1t s1opa räntebidragen för hus som finansierats eniigt tidigare förordningar.

Egnahem som beiånats eniigt tidigare förordningar kommer år 1988 inte 1ängre att få några räntebidrag och omfattas inte he11er av denna de1 av försiaget. Som framgått av fig. 4.5 har dessa ä1dre egnahem fortfarande subventioner i form av skatteminskning på grund av räntor för ursprung1iga 1än. Skatteminskningseffekten är eme11ertid Iiten. Den har sänkts på grund av att schab1onintäkten ökat genom höjda taxeringsvärden. En ytter1igare sänkning sker

vid nästa omtaxering och så småningom uppstår ett

skattepiiktigt överskott. Räntorna och skatteminskningen sjunker också genom att bostads1ånen amorteras snabbt för de egnahem som byggts före år 1975.

Det finns i detta sammanhang ingen an1edning att beakta skatte-

minskningen på grund av räntor på nya 1ån som tagits upp, t.ex.

vid köp av ett begagnat egnahem. En motsvarande skatteeffekt uppkommer nämiigen vid a11 privat sku1dsättning, t.ex. vid köp av fritidshus, bostadsrättsiägenhet e11er varaktiga konsumtionsvaror.

De hus med hyres- och bostadsrätt som färdigstä11des år 1975 kommer år 1988 att i mede1ta1 ha räntebidrag som är något än iägre 100 kr/m2 eniigt nuvarande system. För äidre hus är bidragen 1ägre. on räntebidraget siopas för 1ån som beviijats en1igt tidigare förordningar och ersätts med ränte1ån b1ir subventionsminskningen som högst knappt 100 kr/m2. Nyare hus, som finansierats eniigt bostadsfinansieringsförordningen och med högre produktionskostnader, bör inte få en större reducering av räntebidragen än som motsvarar ett be1opp i storleksordningen 100 kr/m2.

Med iedning av dessa principer har vi beräknat hur mycket ränte-

bidragen sku11e minskas för hus som färdigstäHts oiika år om ett

ränteiånesystem införs. Försiaget iliustreras i fig. 4.8 Beräk-

ningarna, som utgår från förhåHandena i ñerbostadshus som ägs av aHmännyttiga företag, redovisas i tab. 4.14. I den högra deien av tabellen redovisas de beräknade minskningarna av räntebidraget i kr/m2 och i procent av bidragsunderiaget.

För iån eniigt tidigare förordningar har marknadsräntan i det enstaka fa11et stor betydei se. Det har t.ex. antagits att räntan

år 1988 har stigit i de äidsta årgångarna på grund av konverte-

ring av iån med 20-årig bindning av räntan. Det krävs eme11ertid ingen ytteriigare precisering av försiaget i denna dei än att räntebidrag ej iängre skaH utgå och att 1åntagaren ska11 erbjudas ett motsvarande ränteiån.

För fastigheter som beiånats eniigt senare förordningar är det

beioppet för subventionsminskningen, som vi föresiår ska11 uppgå

tiH 100 kr/mZ, som är styrande. Försiaget bör emeHertid preciseras som procentandeiar av bidragsunderiaget. Dessa procentandeiar skaH sedan tiHämpas även for andra kategorier av fastighetsägare än aHmännyttiga företag. De beräknade minskningarna av räntebidragen redovisas i tab. 4.14.

För konventioneHt beskattade hyresfastigheter föresiâr vi samma regier för att ta hänsyn tiH skattefaktorer som för system R.

Ägarna tiH sådana fastigheter får vid skatteberäkningen inte dra

av den räntekostnad som kan finansieras med ränteiân. I stäHet får ett motsvarande beiopp 1äggas tiil avskrivningsunderiaget.

För egnahem tiHämpas samma garanterade nettoräntor som för aHmännyttiga företag. Med denna utformning erfordras inga särskiida uppgifter om garanterad nettoränta för egnahem och neutraiitetskravet uppfyHs. He1a bruttoräntan b1ir avdragsgiH och det sär-

skiida skattereduktionsförfarandet får tiHämpas på heia beioppet

på samma sätt som för räntor på iån för de egnahem som byggs i

framtiden (se kap. 10, avsnitt 10.3).

I första hand erbjuds ränteiån för att täcka meHanskiHnaden ymeHan den subventionerade räntan (bruttoränta minus skatteminskning) och den garanterade nettoräntan. Ränteiån erbjuds då med högst de beiopp som beräknas med utgångspunkt från de procentsatser som gä11er för aiimännyttiga företag (se tab. 4.14, den sista koiumnen). I den mån de så erbjudna ränteiånen ej täcker meHanskiHnaden iämnas räntebidrag. Dessa räntebidrag avser att minska kostnaden för ränta efter skatt. De ska11 aHtså inte minska den avdragsgiHa bruttoräntan. Med denna utformning behövs inga särskilda dekiarationsuppgifter om räntebidragens storiek.

I tab. 4.15 och fig. 4.9 redovisas de räntebidrag och ränteiån som sku11e erbjudas år 1988 i oiika årgångar för de typiska egnahemmen. Räntebidrag iämnas för egnahem som färdigstäiits år 1982

och senare. Ränteiånen i äidre årgångar b1ir procentueiit sett

iägre än för aiimännyttiga företag, med hänsyn tiH att avdragsrätten för egnahemsägare ger en skatteminskning som är större än räntebidragen för alimännyttiga företag.

Eniigt våra beräkningar sku11e räntebidrag eniigt nuvarande system ej iängre iämnas år 1988 för egnahem som färdigstäiits år 1977 och tidigare. Vi föresiår därför att inte heHer några ränteiån erbjuds för dessa årgångar.

4.3.4 gtvegklinggnjver tiden

Den garanterade nettoräntan skaH trappas upp eniigt samma principer som har redovisats i avsnitt 4.2 Men eftersom bostadsiån som beviijats t.o.m. juni 1985 ej har bunden ränta finns ej samma aniedning som för hus som finansierats därefter att faststäHa upptrappningen för femârsperioder. Praktiska skä1 kan ändå taia för ett iikartat förfarande även för de äldre husen.

För hyres- och bostadsrättshus i beståndet bör upptrappningstakten vara så hög att totaiskui den inte ständigt växer i nomineHa termer utan att ränteiåneskuiden börjar amorteras inom över-

skådiig tid. Som framgår av tab. 4.14 b1ir skuidökningen meHan 5

Kr/m2 500

400 4”//////l

Avdragseffekt z

100 j?? ° I l I I I I | | I | | 1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 Färdigställningsár Fig. 4.5 Räntebidrag och avdragseffekt i oHka årgångar av egnahem år 1988 en1igt nuvarande system (kr/m2 bostadsyta).

Kr/m2 500

400 /

300 f

_ Avdragseffekt 200 /

100 / j?? 0 I I I I l I I I | I I 1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 Färdigställningsår

Fig. 4.6 RänteIån och avdragseffekt i oHka årgångar av egnahem

vid övergång 1:111 system R 1 beståndet år 1988 (kr/mZ bostadsyta).

Kr/m2 700 600 500 400 300 200 100 0 _ 1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 Färdigställningsár

Fig. 4.7 Räntebidrag och räntebidrag i o1ika årgångar av a11män-

nyttigt ägda fastigheter vid övergång ti11 system R i beståndet år 1988 (kr/m2 bostadsyta).

Kr/m2 700 600 500 400 300 200 100

1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 Fårdigstäüningsår

Ränte1ån och räntebidrag i o1ika årgångar av a11männyttigt ägda fastigheter vid övergång ti11 ett modifi-

erat ränteiånesystem (system RM) i beståndet år 1988 (kr/m2 bostadsyta).

Kr/m2 500 / 400

Avdragseffekt W _

0 | 1 I | l | | I I I l 1974 1975 1973 1980 1982 1984 1986 1966 1968 1970 1972 _ Färdigstållmngsár

Fig. 4.9 Ränte1ån, räntebidrag och avdragseffekt i o1ika årgångar av egnahem vid övergång ti11 ett modifierat ränte1ânesystem (system RM i beståndet är 1988 (kr/m? bostadsyta).

och 6 procentenheter första året med system RM för årgångarna 1966 och 1967 samt 1974 och 1975. Botten1ånen För me11an1iggande årgångar har 10- och ZO-åriga räntebindningstider. När räntorna

för 1ån i dessa årgångar successivt justeras kommer sku1dökningen

där att b1i större.

Vi har genom provberäkningar konstaterat att om den garanterade nettoräntan trappas upp i en takt som är något lägre än inf1ationstakten kommer ränte1ånesku1 derna att börja amorteras inom överskådHg tid.

Vid 10 z inf1ati0n räcker en upptrappningstakt i stor1eksordningen 8 Z av föregående års ränteutgift för att sku1derna inte ständigt skaH öka i nomine11a termer. Det innebär för årgångarna 1966 och 1967 att den garanterade nettoräntan in1edningsvis behöver öka med ca 0,8 procentenheter per år att jämföra med den regu1jâra upptrappningstakten om 0,25 procentenheter per år en-

1igt nuvarande system. För årgångarna 1974 och 1975 måste upp-

trappningstakten imedningsvis vara ca 0,6 procentenheter per år.

Genom denna ökade upptrappningstakt i äidre årgångar undviks också en tiiitagande utgiftsspiittring i förhå11ande ti11 nyproduktionen.

Om inf1ationen sjunker ti11 4 % åriigen medan räntorna successivt

anpassas nedåt under en tioårsperiod tiiis de iigger på drygt 6 %

måste upptrappningstakten vara så hög att kapitaiutgifterna tidvis stiger något snabbare än infiationen. Annars kan det b1i fråga om ständigt ökande ränte1ånesku1der. Detta probiem är särski1t påfaiiande när det gä11er årgångar färdigstäiida under andra häiften av 1970-taiet.

Beräkningarna i tab. 4.14 bygger på att det inte sker några extra upptrappningar av garanterade räntor under åren 1987 och 1988. Om extra upptrappningar sker under dessa år kommer räntebidragen för år 1988 en1igt nuvarande system att b1i mindre än vad som redovisas i tabe11en. Ränteiånen i system RM b1ir i motsvarande mån Iägre. Därmed b1ir riskerna för att kapitaiutgifterna e11er sku1derna kommer att behöva ökas i snabbare takt än infiationen också iägre. Likaså kan den framtida upptrappningstakten göras 1ägre.

För egnahem uppkommer inte några särski1da prob1em vid de i tab. 4.15 angivna bruttoräntorna. Vid 10 % inf1ation bör dock upp-

trappningen ökas på motsvarande sätt som för hyres- och bostads-

rätter, dvs. en upptrappningstakt i stor1eksordningen 8 %.

Probiemet för vissa årgångar hyres- och bostadsrätter i det befintiiga beståndet vid ti11ämpning av system RM är att ränteiåneskuiderna kan tendera att växa orimiigt 1änge e11er i det oändliga om upptrappningstakten för den garanterade nettoräntan är för låg. Det kan vid hög reairänta också under någon period b1i

fråga om :gala skuidökningar totait sett, men det är inte något

särskiit a11var1igt prob1em vad gä11er det befint1iga beståndet. Skuiderna är mycket 1åga i hus som byggts före s1utet av 1970taiet. En rea1 skuidökning under en period kan därför inte innebära några a11var1iga nackdeiar. Kapitaiutgifterna är också iåga.

Tab. 4.14 Räntebidrag per m2 år 1988 samt minskning därav enligt system RM för aiimännyttiga företag (kr/m2, % av bidragsunderiaget)

Färdig- Bidrags- Brutto Nuvarande system System RM

stäiida underiag ränta §5?5KEE7°_ñäñt§5THFE§ Minskning

år för bost. % rad ränta av räntebikr/m2 % % kr/m2 drag samt ränteiån kr/m2 % Tidigare förordningar*

Bostadsfinansieringsförordningen

å

* Hänsyn har tagits ti11 att bostadslânen har ökat för hus som finansierats en1igt tidigare förordningar. Det avspegiar sig i de redovisade bruttoräntorna som avser procent av bidragsunder1aget. Däremot har inte hänsyn tagits ti11 att botteniånen ti11 en dei amorterats. Det innebär att de redovisade räntebidragen är 2-4 kr/m2 för höga. Ränte1ånen b1ir i motsvarande grad iägre.

Käiiaz Egna beräkningar.

Tab. 4.15 Räntebidrag och ränte1ân år 1988 en1igt system RM för egnahem (% av bidragsunderlaget)

inga Kä11a: Egna beräkningar.

Det är därför också möjligt att under en tid höja dem i snabbare takt än infiationen. Mot den bakgrunden anser vi att de nämnda som kan uppkomma vid ti11ämpningen av system RM inte är prob1emen något skä1 för att avstå från försiaget. Förde1arna i form av en förbättrad kostnadsparitet i framtiden och förbättrade statsfinanser anser vi överväger.

4.4 Stöd vid förvärv av begagnade egnahem

4.4.1 gaggrund

I kap. 3 har vi redogjort för utrymmesstandardens utveckiing och förde1ning. Där konstaterar vi att, trots att fiertaiet hushå11 har fått en betydande standardhöjning under de senaste decennier-

l0-

na, så finns väsentliga skillnader mellan olika hushåll kvar. Detta gäller inte minst då barnhushåll jämförs med andra typer av hushåll.

Det är framför allt hushåll i flerbostadshus med mer än ett barn som bor trångt eller har en väsentligt lägre utrymmesstandard än det stora flertalet hushåll. Ett viktigt förhållande som bidrar till detta är att lägenheterna i flerbostadshus i allmänhet är små, dvs. om högst tre rum och kök.

Större lägenheter finns främst i småhus, där också större delen av barnhushållen bor i dag. Som vi tidigare visat bebos dock något äldre småhus i stor utsträckning av mindre hushåll utan barn, vilket är en följd av det omfattande kvarboendet bland föräldrar i tidigare barnfamiljer. Nya barnhushåll har därför oftast varit hänvisade till nyproduktionen.

Barnhushållens påtagligt höjda utrymmesstandard under 1970-talet var främst en följd av att de i större utsträckning än tidigare V flyttade in i småhus. En viktig förutsättning för denna standardhöjning var således det betydande tillskottet av stora lägenheter i nybyggda småhus.

I dag är situationen en annan. Vi har tidigare diskuterat vilka problem det minskade småhusbyggandet kan medföra när det gäller barnfamiljernas möjligheter att få en god utrymmesstandard och nämnt några olika åtgärder som bör vidtas för att de även i framtiden skall kunna efterfråga och få tillgång till större lägenheter. Till dessa åtgärder hör att stödja större barnhushåll med låga inkomster så att de får ökade möjligheter att köpa begagnade egnahem. Vi skall i detta avsnitt diskutera möjligheterna att utveckla stödsystemet i en sådan riktning.

Trots det omfattande kvarboendet finns det ett betydande utbud av begagnade egnahem, men med nuvarande finansieringsmöjligheter och höga räntor är det svårt för hushåll i vanliga inkomstlägen att förvärva dessa och klara de höga boendekostnaderna. Stora krav på

egen kapitaHnsats och begränsade avdragseffekter för räntor gör

det särski1t svårt för hushåH med 1åga inkomster.

iörvärvsstödets lnriktningjghjtfgngning

Drygt 700 000 av de 1,1 mi1joner barnhushåHen år 1980 var fierbarnshushåH. Av dessa bodde drygt 200 000 så att barnen inte

kunde få varsitt sovrum. Detta gäHde för 126 000 av de nära

200 000 f1erbarnshushå11 som bodde i Herbostadshus. Som framgår

av kap. 5 får barnhushåH i hyres- och bostadsrättslägenheter

bostadsbidrag i väsent1igt högre utsträckning än vad som gäHer barnhushåH i egnahem. Där visas också att hushå11 med Hera barn oftare än andra är bidragstagare.

Stödet bör avgränsas tiH f1erbarnsfami1jer med 1åga inkomster i förhåHande tiH försörjningsbördan. Vi föres1år att stödet skaH omfatta de fierbarnshushåH som med hänsyn till sina inkomster skuHe få bostadsbidrag om de hade en boendekostnad som vore 1ika med eHer högre än den övre hyresgränsen, dvs. även hushåH som med nuvarande b1ir utan system bostadsbidrag på grund av 1åga boendekostnader. Behovsprövningen knyts så1unda an tiH det system som praktiseras för bostadsbidrag. Av redovisningen i kap. 5 framgår vi1ka högsta bidragsgrundande inkomster och övre hyres-

gränser som nu gäHer för fierbarnshushåHen samt de höjningar vi

föres1år.

HushåH med 1åga inkomster i förhåHande tiH försörjningsbördan har svårigheter såvä1 att finansiera köpet av ett begagnat småhus som att k1ara räntekostnaderna, åtminstone de första åren. Svårigheterna att betaia räntekostnader exempiifieras i det föijande. De beror främst räntekostnaderna natur1igtvis på att är höga, men en orsak kan också vara att avdragseffekten kan b1i betydiigt

1ägre än 50 *z vid mått1iga inkomster. Detta har i11ustrerats i

avsnitt 4.2.

Vid köp av ett begagnat småhus brukar köpeskiilingen kunna finan- _

sieras upp ti11 75 % genom oprioriterade 1ångfristiga 1ån med

femårigt bunden ränta. För finansiering därutöver torde hushåHens ekonomiska förmåga vara av stor betydeise. Sådana 1ån erbjuds i första hand av banker. Lånen har rörlig ränta och reiativt korta amorteringstider.

En fuilgod borgen underiättar möjiigheterna ti11 finansiering utöver 75 % av köpeskiHingen. En sådan garanti torde också möjiiggöra en något iägre ränta och iängre amorteringstider eHer amorteringsfrihet under en in1edande period. Betainingskraven skuHe därmed kunna iindras avsevärt.

Vi anser att stöd tiH köp av begagnade småhus för f1erbarnshushåH som är berättigade tiH bostadsbidrag i första hand bör lämnas i form av garantier för lån med säkerheter över 75 *z av köpeskiHingen. HushåHen bör också i aHmänhet göra en egen insats på minst 5 %. övervägande skäi taiar för att kommunerna och inte staten bör stå för dessa garantier. Det är inte lämpiigt att ge de aktueHa hushåHen en oviHkoriig rätt tiil ett enhetiigt utformat stöd. Bostadsbidragsberättigade fierbarnshushåH kan t.ex. ha en så stor förmögenhet att inget eller endast ett begränsat garantiåtagande erfordras. I andra fa11 kan barn vara så gam1a att de mycket snart kan beräknas bidra ti11 famiijens försörjning e11er fiytta hemifrån. Det krävs också en bedömning av fami1jens förmåga att sköta sina beta1ningar och av om det aktueHa småhuset har ett rimiigt pris. A11a bedömningar av ovan nämnd art görs bäst på kommunai nivå. Det är också 1ämp1igt att kommunerna får ta ansvar för sådana bedömningar.

De statiiga insatserna bör i första hand avse att säkerstäHa att skatteminskningen för räntorna biir 50 %. Det är också innebörden

av vårt försiag när det gäHer aHa hushåH som köper nya småhus

eHer om småhus och finansierar räntebetalningarna med bygger hjäip av ränte1ån. Staten bör också stäHa garantier i de faH de aktueHa fierbarnshushåiien som köpt ett begagnat småhus önskar finansiera en dei av räntebetainingarna med 1ån t.ex. hos banker.

Det stöd som vi föres1år har endast ett margineHt insiag av subventioner. I första hand gäHer det rätten att reducera skatten

med ha1va räntan. Detta får betydeise endast för hushå11 med re- .1ativt iâga inkomster. Värdet förmånen avtar med stigande inkomst. Garantiåtagandena kan dock komma att innebära en kostnad för stat och kommun, i den mån de biir beta1ningsansvariga för lånen.

Administrativt sku11e systemet byggas upp på föijande sätt. Hus-

hå11 som anser sig berättigade ti11 stöd ansöker om borgen för toppiân hos kommunen. Kommunen prövar ansökan. I de fail som borgen bevi1jas och hushå11et köper ett småhus översänds ett besked ti11 iänsbostadsnämnden om b1.a. köpeskiiiingen.

Länsbostadsnämnden faststäiier ett underiag för beräkning av skattereduktion och garanti för ränteiân. Det är administrativt 1ämp1igt att underiaget faststäiis en1igt samma system som för ett nybyggt småhus. Det räntebeiopp som ska11 berättiga tili skattereduktion faststäils schabionmässigt utifrân typiska räntevi11kor för de aktue11a krediterna och 1ämp1igen för en femårsperiod. De beiopp för vi1ka staten är beredd att ikiäda sig garantier för ränte1ån faststäiis också schab1onmässigt, iämpiigen för en femårsperiod. Den garanterade nettoränta som måste iigga tili grund för att beräkna ränteiån sätts iämpiigen mågot högre än för ny- och ombyggnad, förs1agsvis ti11 3 %.

I den mån låntagare önskar utnyttja statens garantiâtagande måste anmäian ske ti11 iänsbostadsnämnden. Någon särski1d prövning av behovet bör därvid inte ske.

Hushâiiens behov av stöd kommer efter hand att upphöra, t.ex. genom att deras inkomster stiger e11er genom att barnen b1ir vuxna. Kommunernas borgensåtagande kan eme11ertid inte begränsas i tiden. Det kan inte he11er statens garantiåtaganden i den män de har utnyttjats. Däremot bör rätten ti11 skattereduktion och garanti för ytteriigare ränteiån omprövas, iämpiigen vart femte âr. Statens åtaganden bör därför avse femårsperioder. De hushåli som önskar få dessa åtaganden föriängda måste därför ansöka om det

efter fem âr. Kommunen bör härvid ta initiativet. Kommunen bör yttra sig över ansökan, varefter Iänsbostadsnämnden fattar

bes1ut. Om ansökan beviijas, bör den gä11a för en ny femårsperiod

och beräknas på samma grunder som för ett egnahem som byggdes för fem år sedan. Den garanterade nettoräntan iigger dock kvar på en högre nivå vid beräkningen av garantiâtaganden för den kommande femârsperioden. Kommande garantiåtaganden från staten bör också faststäiias med hänsyn tili i viiken mån tidigare beviijad garanti har utnyttjats.

4.4.3 Räkneexempel avseende betainingsförmåga och kostnad för

ny: gch Qegagngdg ggganem _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Det stöd som vi här diskuterar är riktat ti11 fierbarnsfamiijer som kan få bostadsbidrag om de har en bostadskostnad 1ika med övre hyresgränsen e11er högre.

Föijande beräkningar avser f1erbarnshushå11 med tvâ vuxna och inkomster om 100 000 + 45 000 kr. år 1985. Det kan ses som en medelinkomsttagarfamiij, t.ex. en industriarbetare och en haivtidsarbetande kontorist.

Betainingsförmåga för bostad

I tab. 4.16 har beta1ningsförmâgan beräknats för ett fa11 då två förskoiebarn ingår i hushâ11et och ett annat fail då dessutom ett skoibarn ingår.

Beräkningarna, som avser år 1985, tyder på att hushâ11en i fråga kan kiara en (netto)bostadskostnad an ca 2 200 kr/mån, viiket kan beräknas ti11 ca 2 300 kr/mån. för år 1986.

Tab. 4.16 Betamingsfönnâga för bostad för en mede1inkomsttagarfami1j med 2 och 3 barn (kr/mån.)

Hushå11 med 2 försk01ebarn 2 förskoiebarn + 1 skoibarn

Utrymme för bostadskostnad 2 180 2 240 * Beräknat utan underskottsavdrag och med 30 % kommunai utdebitering. ** Beräknade exkl. kostnader för bostad, bi1, barnomsorg m.m.

en1igt konsumentverkets hushâiisbudget.

Kostnad för nya och begagnade egnahem

Fö1jande beräkningar avser nettoutgifterna âret efter anskaffningen av en bostad.

Nybyggt egnahem

Som referens redovisas först en beräkning för ett nybyggt stat- 1igt beiånat egnahem som som kostar 600 000 kr. att producera år 1985. Taxeringsvärdet är 258 000 kr.

Utgifterna år 1986 för det fa11 finansieringen sker en1igt system R har beräknats en1igt tab. 4.17.

Bränsie, avgifter och underhåH 9 000 Bostadskostnad, kr/âr 26 180 Bostadskostnad, kr/mân. 2 180

utgifterna för bränsie, avgifter och underhåH har uppskattats med stöd av uppgifter från BHU 1982.

En1igt dessa beräkningar skuHe bostadsutgiften (netto) aHtsâ beiöpa sig tiH ca 2 200 kr/mån.

Begagnat egnahem

Eniigt SCB:s fastighetsprisstatistik så] des år 1982 ca 57 000 småhus med permanentbostad. Inemot 80 z av husen hade värdeâr före år 1975 och torde därför inte ha 1ån med räntebidrag.

Av de tota1t ca 50 000 så1da husen som ingår i prisstatistiken hade närmare 46 000 ej tomträtt. För dessa redovisas som mede1värde för hela iandet en köpeskiHing om 331 000 kr. och ett taxeringsvärde om 234 000 kr. I 21 1än var köpeskiHingen 1ägre än 350 000 kr. I dessa iän förekom 3/4 av he1a anta1et försäljningar. I 13 1än som omfattade ca 40 % av försäijningarna, var medeivärdet iägre än 300 000 kr. Med stöd av b1.a. dessa uppgifter har följande exempei vaits för beräkningar.

Ett begagnat egnahem (utan räntebidrag) köps år 1985 för 350 000 kr. Taxeringsvärdet är 240 000 kr. Förvärvet genomförs av ett

hushåH med en beräknad betainingsfönnåga om ca 2 300 kr/mån. år

1986 en1igt redovisningen i det Föregående.

Först redovisas i tab. 4.18 en beräkning då förvärvet sker gtan

särskilt stöd. Finansieringen i detta fail beräknas ske med en

egen insats om 50 000 kr. och 1ån ti11 resterande 300 000 kr. - 260 000 kr. från institut pâ marknaden för oprioriterade fastighetskrediter och 40 000 kr. från bank. Det större iånet har 30 års iöptid och amorteras en1igt seriemodeii. Det beräknas innebära amortering med 1,5 % första året. Bankiânet amorteras rakt på tio år. I beräkningen är räntesatsen för iånen 13,5 %.

Bränsie, avgifter och underhâ11 14 000 Bostadskostnad, kr/år 46 770 Bostadskostnad, kr/mån. 3 900

Skatteminskningen har beräknats för en inkomst om 105 000 kr. för år 1986, eniigt 1985 års skaia för statiig skatt samt kommuna1 skatt vid 30 % utdebitering.

Utgifterna för bräns1e, avgifter och underhå11 har uppskattats med stöd av uppgifter från BHU 1982. De är 5 000 kr. större än för det nybyggda huset. Viktiga förkiaringar är att underhåi1soch uppvärmningskostnaderna är högre i ett äidre hus.

Mânadsutgiften har beräknats ti11 3 900 kr. Det är mycket mer än

de ca 2 200 kr/mån för ett nytt hus som är finansierat med system R. Jämfört med anskaffningskostnaderna - 350 000 kr. resp. 600 000 kr. - är dessa ur bostadsutgifter proportion. Den höga bostadsutgiften och högre kontantinsatsen för det begagnade huset

är främst ett iikviditetsprobiem och inte ett kostnadsprobiem. Efter ett antai år biir kapitaiutgifterna för det begagnade huset iägre än för det nya.

En bostadsutgift på 3 900 kr/mån. stänger ute barnfamiijer med normaia inkomster. Deras möjiigheter att komma över en ti11räck1igt rymiig bostad är avsevärt bättre för nybyggda hus.

Vid förvärv av begagnade egnahem utan stöd b1ir utgifterna under en iniedande period så höga att de ger tröskeiprobiem. Även vid Iåga förvärvspriser torde tröskein vara för hög för de aktueiia hushålien. Beräkningar för det fa11 huset förvärvas utan stöd ti11 ett så iågt pris som 200 000 kr. visar att med en kontantinsats om 30 000 kr. biir mânadsutgiften ca 2 600 kr., dvs. högre än för det nybyggda huset.

I tab. 4.19 redovisas en beräkning då huset som kostar 350 000 kr. förvärvas med stöd eniigt den utformning som redovisats, dvs.

kommunai borgen för toppiân och statiig garanti för ränteiån samt

skattereduktion för räntorna.

Finansieringen beräknas ske med eget kapita1 om 30 000 kr. och iånat om 320 000 kr. - 260 000 kr. fastigkapitai oprioriterad

Tab. 4.19 Mede1inkomsthushå11ets bostadsutgift med stöd för ett nyinköpt begagnat egnahem

Bränsie, avgifter och underhå11 14 000 Bostadskostnad, kr/år 29 700 Bostadskostnad, kr/mån. 2 480

hetskredit, som amorteras första året med 1,5 1., och 60 000 kr. topplån, som är amorteringsfritt första âret. Räntesatserna för lånen är 13,5 %.

Skatteminskningen har beräknats till 50 % av underskottsavdraget för fastigheten.

Räntelånet utgör 4,3 *Z av hela ursprungsskulden, vilket svarar mot en garanterad nettoränta på 3,0 13. Månadsutgiften har sålunda beräknats till 2 480 kr. vid en kontantinsats om 30 000 kr.

Månadsutgifter har på samma sätt beräknats till 2 290 kr. och 2 100 kr. för det fall att begagnade egnahem förvärvas med stöd till priser om 300 000 kr. resp. 250 000 kr. Statistiken visar att priser på dessa nivåer är vanliga i många kommuner. Den egna insatsen är också här 30 000 kr.

Med stödet kan förvärv av begagnade egnahem bli ett intressant alternativ till att skaffa ett nybyggt hus. Räknat över tiden blir kapitalkostnaden lägre för det begagnade huset än för det nya.

Förvärv med stöd leder till skattebortfall som är avsevärt lägre än det som beräknats för det nybyggda huset finansierat med system R.

Subventionsökningen blir betydligt lägre vid köp av begagnade egnahem genom att den föregående ägaren regelmässigt haft skulder och betalat räntor. Beräkningar på grundval av BHU 1982 tyder på att rebelâningen i samband med köp av begagnade egnahem uppgår till i medeltal ca 80 000 kr. Subventionsökningen blir då ca 5 400 kr. Om det begagnade egnahemmet köps utan stöd, vilket är fullt möjligt för höginkomsttagare (och kanske utan flera barn i hushållet), blir skattebortfallet ungefär lika stort som vid förvärvet med stöd.

Genomsnittshyrorna år 1986 för lägenheter om fyra och fem rum och kök kan beräknas till 2 200 resp. 2 800 kr. per månad. Utan förvärvsstödet torde flertalet flerbarnsfamiljer med lägre inkomster

vara hänvisade tiH de re1ativt fåtaiiga större iägenheterna som .upp1åts med hyresrätt. Med stödet kan valmöjiigheterna öka för hushåHen i fråga.

4.4.4 konsekvenser

Om stödet används sku11e probiemet med 1åg utrymmesstandard för barnfamiijer minska. Bostadsbeståndet sku11e utnyttjas effektivare. Det skulle vara i 1inje med de grundiäggande bostadssociaia och samhäHsekonomiska må1en. Andra iösningar för att skaffa ti11räck1igt rymiiga bostäder för de aktueHa hushåHen såsom produktion av nya stora iägenheter eHer sammansiagningar av äi dre små iägenheter kräver stora resursinsatser och subventioner.

Barnfamiijernas ande1 i småhusbeståndet sjunker kraftigt när beståndet b1ir ä1dre. Det finns många exempei på småhusområden som i stigande grad befoikas av ä1dre, barn1ösa hushåH. Utveck- 1ingen i sådana områden där barnantaiet avsevärt decimeras för ofta med sig svårigheter. Sviktande underiag för barnstugor, sko1or, m.m. gör att aniäggningar inte kan utnyttjas väi. Nediäggningar försämrar områdena. I sådana områden kan det aHtså vara viktigt att stödja barnfami1jers inträde för att få en aHsidig hushåiissammansättning och För att service skaH kunna behåHas.

Risken med att a11mänt erbjuda förmåniiga finansieringsviHkor vid förvärv av egnahem är att priserna stiger och att därmed syftet att nå Iägre utgifter för köparna äventyras. Vid en bedömning av vårt förs1ag är det viktigt att stödet endast riktas ti11 hushåH med iägre betainingsfömåga. Stödets prisuppdrivande effekt torde därmed b1i margineH. De hushåH som får stödet kan inte bjuda höga priser. Det är främst fråga om ett Hkviditetsstöd utan direkta subventioner. Dessutom är stödet förenat med sku1dökningar som reducerar utsikterna tiH vinster vid en försäijning. Endast vid låga fastighetspriser biir förvärvet ett överkomiigt aiternativ tiH ett nybyggt egethem eHer en större hyresiägenhet.

4 . 5 Genomförande

Diskussionen här utgår ifrån att ränteiånen finansieras över statsbudgeten. Aiternativa finansieringsformer behandias i avsnitt 4.6. Där berörs också effekter på administration m.m.

4 .5 . 1

Administrativajrâgor

Införande av ränteiånesystemet medför inga större av Förändringar kommunernas och bostadsverkets handiäggning av iåneärenden fram

tiil besiut om iån. Kommunernas behandiing av låneansökningar kan

vara densamma som nu. Länsbostadsnämndens prövning och faststäiiande av b1.a. iånets storiek och underiag för beräkning av räntei ån och räntebidrag biir också i princip oförändrad. 0rdningen med preiiminära och siutiiga besi ut påverkas inte.

Det som påverkas av ränteiånesystemet är iåneförvaitningen och

främst då registrering, bokföring och debiteringsrutiner samt frågor om säkerhet för iånen. Då ränteiånesystemet är heit genomfört torde det knappast behöva bii svårare att administrera eHer bii nämnvärt mer arbetskrävande än nuvarande system. oniäggningen medför emeHertid ett betydande administrativt arbete i ett iniedande skede och särskiit gäiier detta vid införande av ränteiån i den befintiiga iånestocken. En tiiifäiiig förstärkning av bostadsverkets resurser b1ir därför nödvändig. Genomförandet kommer också att sammanfaiia med påbörjad omläggning av verkets datasystem, viiket tiHfäHigt ökar den administrativa beiastningen.

Förvaitningsrutinerna pâverkas först i samband med avisering av

iânekostnader för den första betainingstenninen efter ränteiånens

införande. Vissa mindre förändringar av iåneansökningar och ut-

formningen av iånebesiuten aktuaiiseras dock redan då reformen träder i kraft.

Nya 1ån

Låntagare skaH kunna väija meHan ränteiån och ej ränteiån. Detta bör kunna göras redan vid ansökning om 1ån och kräver ändring av ansökningsb1anketten. Från iåntagarens sida behövs visseriigen inget definitivt stäHningstagande tiH iåneform förrän ränteiånet skaH Iäggas upp första gången, men information bör finnas redan vid ansökningstiHfäHet.

Från administrativ synpunkt är det en förde1 om önskemå1 om ränteiån framstäHs tidigt. Senast kan det göras före utbeta1ning av bostadsiån, då säkerhet ska11 lämnas även för ränteiånet.

Lånebes1utet och iåneförbindei sen måste ändras då ränteiån införs. De bör utformas så att räntelånet i fortsättningen kan öka utan att iåneförbindei sen ändras. Förfarandet kan i princip vara detsamma som tiHämpades vid paritetsiån.

Vid uppIäggning och föijande debiteringar av ränte1ån har bostadsstyre1 sen att beräkna skuidökningens storiek, dvs. skiHnaden meHan subventionerad ränta och garanterad nettoränta. Vid beräkningen av subventionerad ränta ska11 skatteminskning för egnahemsägare beaktas eniigt schabionregier. För 1ån ti11 hus med hyres- eHer bostadsrätt tiHkommer beräkning av räntebidrag.

Dessa beräkningar samt avisering av ränte1ån skiner sig i prin-

cip inte från vad som nu gäHer bostadsiån med räntebidrag. Be-

hovet av information om botteniån biir också i princip oförändrat. SkiHnaden består i att ett nytt 1ån skaH iäggas upp och bokföras. Det kräver att datasystemet anpassas genom ett systemoch programmeringsarbete och stäHer höga krav på systemets funktion och säkerhet.

Från den 1 juii 1985 har införts ett nytt system för utbetaining av räntebidrag, betecknat nettoavisering. Det innebär att räntebidragen tiH en dei betaias ut tiH botteniångivare och avräknas mot kostnader för botten1ånen medan en dei avräknas vid_

betaining på bostadsiånen. Detta system måste onprövas då ränteiån införs. Om ränteiånen ska11 betaias ut i deiposter vid o1ika tidpunkter påverkar detta ränteberäkningen. Förfarandet påverkas också av att såväi räntebidrag som ränteiån skaii betalas ut.

De administrativa systemen för bör vara utveck-

låneförvaitning

1ade före den första aviseringen av ränteiån. Då det gäiler ärenden med kort byggnads- och handiäggningstid kan denna avisering inträffa redan inom ett haivt år från iånebesiutet.

Detta kan dock gälia endast reiativt få fa11 av styckebyggda småhus med en byggnadstid av endast några månader och kort handiäggningstid för iåneärendet. Om man gör någon form av övergångsiösningar för sådana fa11 sku11e förberedeisetiden för att utveckia administrativa rutiner kunna föriängas med ett halvt år och ge bättre förutsättningar för pianering.

Införandet av ränteiân måste anknytas tiil ett bestämt skede i byggnads- e11er iåneprocessen. Vi anser att tidpunkten för införande av ränteiån för nya ärenden bör avse preiiminärt besiut om bostadsiån e11er bes1ut i ettbesiutsärende. I ärenden som tidigare fått sådant bes1ut har byggnadsarbetet påbörjats och i vissa fa11 siutförts. De bör därför behandias på samma sätt som ä1dre 1ån.

Anknytningen ti11 lånebesiutet medför en iång övergångstid. För fierbostadshus och gruppbyggda småhus biir tiden me11an preiiminärt iånebesiut och utbetaining av 1ån ofta omkring två år och i vissa fa11 längre. Under denna tid kommer besiut o1ika eniigt

iåneregier att överiappa varandra. Att samtidigt hantera iånebe-

s1ut och uppiäggning av lån en1igt två oiika regeisystem stä11er givetvis stora krav på administrationen.

I det administrativa systemet måste också byggas in en rutin för underrätteise ti11 iåntagare och skattemyndighet om räntor som berättigar ti11 skattereduktion eniigt särskiida reg1er. I fråga om ägare ti11 konventioneiit beskattade hyresfastigheter

behövsd

också uppgifter om ränteiåneerbjudanden som berättigar ti11 höjning av avskrivningsunderiaget.

Räntei ån i beståndet

Övergång tiH ränte1ån i beståndet kan, med de förutsättningar

som har angetts i avsnitt 4.3, komma att beröra uppskattningsvis 200 000 iåntagare. De f1esta är egnahemsägare och en mindre grupp är stora företag som kan ha många 1ân. Antaiet 1åntagare som kommer att bh berörda b1ir dock beroende av b1.a. ränteiäget och

gäHande garanterade räntor vid genomförandet och kan inte

bedömas mer exakt.

Egnahemsägare måste kunna bedöma ränteutgifterna i så god tid att de kan erhåHa skattejämkning för att klara betalningarna. Låntagarna ska11 erbjudas ränte1ån som ersättning för räntebidrag och måste på ett enke1t sätt ges tiHfäHe att söka det nya 1ånet.

För 1åneförva1tningen innebär införandet av ränte1ånen att ett stort antai nya 1ån skaH iäggas upp och beräknas. De ska11 kunna avräknas mot räntebetainingar senast vid den första aviseringen av bostadsiån efter reformens genomförande. Systemet med nettoavisering måste beaktas 1iksom då det gä11er nya lån.

Rutinerna för uppiäggning, bokföring och debitering av dessa iån b1ir i princip desamma som för ränteiån vid nya 1åneärenden. Systemet b1ir dock mer komp1icerat än för nya iån. Både ränteiån och räntebidrag skaH betaias även för egnahem. Vidare ingår två typer av bostadsiån. Äidre 1ån som finansieras över statsbudgeten och 1ån från och med den 1 juli 1985 som finansieras av SBAB. Arbetet med systemuppiäggning och programmering för databehand- 1ing b1ir därför mer komplicerat.

4.5.2 Säkerhet för ränteiån

Säkerhet för bostadsi ån skaH, med vissa undantag iämnas i form av panträtt. Inteckningen ska11 en1igt nuvarande bestämmelser,

ligga inom 100, 99, 95 eHer 92 Z av pantvärdet, beroende på

1åntagarekategori .

Nya lån

Vid bevi1jande av nya bostadslån och ränte1ån bör säkerhet i form av panträtt, med samma undantag som gäHer bostads1ånen, krävas även för ränteIånet och sku1dökningen på detta. De bör i inteckningsordning 1igga närmast efter bostads1ånet. Den maxima1a sku1dökningen under ränte1ånets he1a Iöptid kan emeHertid inte förutses då 1ånet bevi1jas. Kravet på säkerhet kan därför bestämmas utifrån antingen antaganden om sku1dutveck1ingen på 1ängre sikt, eHer begränsas ti11 sku1dökning, som kan förutses för viss tid.

Att redan då 1ånet kräva bevi1jas en inteckningssäkerhet som täcker en antagen sku1dökning på sikt skuHe

1ång innebära o1ägenheter för såvä1 Iångivaren som 1åntagaren. Den nomineHa ut-

veck1ingen av 1ânesku1den bestäms ti11 stor de1 av ränteutveck- 1ingen och inf1ationen. AHa b1ir därför beräkningar mycket osäkra. Om kravet sätts för iågt skuHe det kunna innebära att staten framdeles nödgas 1ämna 1ån utan I inteckningssäkerhet. motsatt faH, dvs. om sku1dökningen b1ir mindre än beräknat,

sku11e 1åntagarens möj1igheter att ta upp nya 1ån med säkerhet i

fastigheten b1i onödigt hårt begränsade.

En1igt våra förs1ag ti11 ränte1ån kan under de skuidökningen första fem åren beräknas då Iånet beta1as ut första För

gången. denna tid går det aHtså att faststäHa hur stor

inteckningssäkerheten bör vara. Vi anser därför att säkerhet i form av panträtt skaH krävas för ett be1opp som motsvarar det beräknade ränte1ånet efter fem år. Inteckningen ska11 vara närmast be1ägen

efter bostads1ånet. Låntagaren ska11 då 1ånet under-

bevi1jas rättas om, att ytterHgare ränteIån kan bevi1jas endast om säkerhet för dessa kan 1ämnas med förmånsrätt 0mede1bart efter tidigare ränteiån eHer med bättre rätt. måste

Låntagaren aHtså sjäiv avgöra om möjHgheten tiH fortsatta ränte1ån skaH bibe-

håHas eHer inteckningsutrymmet utnyttjas som säkerhet för andra 1ån. En o1ägenhet med den att föres1agna ordningen är, nya pant-

11-

brev måste tas ut vart femte år, vilket medför administrativt arbete och kostnader. Vi anser dock att detta är att föredra framför ett system med stora och svårbedömbara överhypotek.

Räntelån i beståndet

Vi har förutsatt att övergång till räntelån skall vara en för låntagare som förlorar räntebidrag på grund av

rättighet

reformen. Om säkerhet skall krävas för sådana lån bör staten därför den bästa säkerhet som kan erbjudas och särskilda godta villkor kan knappast uppställas. Flera skäl talar dock emot att säkerhet krävs för dessa lån.

Eftersom det gäller ett mycket stort antal låntagare medför krav på säkerheter vid omläggningen ett mycket omfattande arbete för bostadsverket och inskrivningsmyndigheterna. Låntagarna skulle också åsamkas avsevärt arbete och kostnader. Arbetet med säkerheter skulle knappast kunna genomföras inom samma tid som andra administrativa uppgifter vid införande av räntelån. Det skulle därför krävas eller särskilda antingen en längre övergångstid om anstånd med säkerheter för de första utbetalningarna av regler räntelån. I många fall torde låntagarna också ha inteckningar utöver bostadslånen, varför säkerheterna skulle få relativt lågt värde.

Från statens innebär övergång till räntelån en för-

synpunkt även om lånen betalas ut utan säkerhet. Låntagaren har bättring ändock ett och förlustrisken skall vägas mot betalningsansvar alternativet att betala ut räntebidrag som direkt subvention utan krav på återbetalning.

Vi anser att säkerheter för räntelån inte bör krävas vid införande av räntelånesystemet för äldre lån. Det kan dock uppkomma skäl för att senare ompröva frågan främst då det gäller överlåtelser eller om låneskulden kommer att öka under lång tid. Frågan kan lösas med en reservation i låneförbindelsen, med innebörd säkerhet för tillkommande lån kan komma att krävas efter

at;

viss tid. Vid överlåtelse av lån är det redan vid övertagandet möjligt att kräva bästa möjliga säkerhet av den nye låntagaren.

t *

4.5.3 åtgrt

injormgtionsbehov

Ränteiånen innebär en stor förändring i förhåiiande tiH nuvarande iåne och bidragssystem. Införandet stäHer därför stora krav på information både tiH nuvarande och biivande iåntagare och ti11 personer i kommuner, bostadsverket, skattemyndigheter, organisationer, bankväsendet m.f1. som berörs av förändringarna.

Den enskiide iåntagaren mäste ha en information som gör det möjiigt att bedöma ekonomiska konsekvenser av att utnyttja eHer avstå från ränteiån. För egnahemsägare är det, som vi tidigare har framhåHit, nödvändigt att kunna beräkna i ränteutgifter god tid, så att de kan ansöka om skattejämkning.

En väg att iämna sådan information är att bostadsverket samtidigt med erbjudande om ränteiån ger varje Iåntagare uppgift om beräknade betainingskrav och skuidökning för ett antai år framåt. Sådana beräkningar bör med god säkerhet kunna göras för en femårsperiod. En sådan arbetsinsats från bostadsverket kan effektivt

bidra ti11 en smidigare övergång och är därför vä1 motiverad.

En viktig informationsuppgift gäller kravet på framtida inteck-

ningsutrymme som begränsar iåntagarens möjiigheter att ta upp

andra 1ån med inteckning i fastigheten. Frågan om ränteiån som iämnats utan säkerhet måste också uppmärksammas. Erfarenhet av tidigare iân som iämnats utan inteckningssäkerhet vi sar att de kan våHa probiem vid försäijningar, om inte båda parter är ti11räckiigt informerade.

Vi viH siutiigen starkt understryka att informationsbehovet inte

bara gäHer 1ånereg1er och konsekvenser i enskiida faH. Informa-

tionen bör i hög grad syfta tiH att på ett pedagogiskt sätt klargöra iåneformens principer och syfte.

4.5.4 Iigpunkt_f§r_ggngmförandg

Vi har konstaterat att införande av ränteiån kräver vissa administrativa förberedeiser redan då det gä11er ansökningar om 1ån. Reformen medför också stort behov av information. Med hänsyn härti11 bör tiden me11an bes1ut om reformen och genomförandet inte vara a11t för kort.

Vi anser att ränteiânesystemet kan införas för nya Iån från den 1 juli 1987. De nya bestämmeiserna bör då gä11a för ärenden som från och med denna tidpunkt får bes1ut i ettbes1utsärende e11er preiiminärt besiut om bostads1ån ti11 ny- eiier ombyggnad. Utbetainingar av ränte1ån kan då i få fail komma att ske från den 1 januari 1988 och i större omfattning ett ha1vt år senare.

Vid införande av räntelån i beståndet måste beaktas att informationsbehovet är stort och att iåntagarna behöver tid b1.a. för skattejämkning. Vidare gä11er att bes1utet berör ett mycket stort anta1 iåntagare och att iânen ska11 betaias ut senast sex månader efter ikraftträdandet. Vi anser därför att dessa 1ån kan införas tidigast den 1 januari 1988. För 1ån ti11 hyres- och bostadsrättshus enligt äidre författningar blir dock genomförandet enk1are. Lånen är inte så många och räntebidragen ska11 he1t ersättas av ränte1ân. För dessa torde det därför vara möjiigt att införa ränte1ån från den 1 ju1i 1987.

4.5.5 §ommung]_bgrgeg

Lån ti11 egnahem

Bostadsiån ti11 småhus som ska11 bebos av iåntagaren iämnas endast om kommunen har åtagit sig att gentemot staten svara för föriust inti11 ett beiopp som motsvarar 40 % av 1ânesku1den vid för1ustti11fä11et (BFF 1974:946, 19 §). Vid införande av ränteiån 4 bör övervägas om detta borgensviiikor behöver ändras.

Då det gä11er ränte1ån ti11 iåntagare som tidigare redan har bostadsiån, e11er erhâiiit besiut om 1ån, anser vi att vi11kor om

kommunai borgen inte kan införas. För iåntagaren skuHe ett sådant iåneviHkor innebära att ränteiånet inte b1ir en rättighet, utan bestäms av ett kommunait besiut. Från kommunens synpunkt skuHe det innebära att ansvarsåtagandet utvidgas i efterhand.

Om kommunen stä11er borgen för bostadsiån tiil ett egethem kan iänsbostadsnämnden inte avsiå ansökan om 1ån med motiveringen, att behovet av bostaden inte är varaktigt och kreditrisken är för stor. Bedömningen av denna kreditrisk skaH göras endast av kommunen, viiket motiverar kommunens ansvarstagande för eventueH förlust.

Det kommunaia besiutet i iåneärendet innebär att även staten åiäggs en kreditrisk. Vid ränteiån kommer denna att omfatta även he1a skuidökningen. Ränteiånesystemet medför dock att även kommunens åtagande förändras i viss mån. Eftersom amortering av

bostadsiån ska11 påbörjas först då ränteiånet har återbetaiats

kommer såiedes kommunens ansvar att iigga kvar under tid iängre och med oförändrat bei opp. Kommunens kommer dock med risktagande tiden att minska i förhållande tiH statens.

Att utvidga kommunernas ansvarstagande ti11 att avse även en de1

av ränteiånet medför vissa svårigheter. Att iiksom nu bestämma

ansvaret tiH en viss ande1 av den utestående skulden, sku11e innebära en fortgående ökning av kommunens åtagande. Det sku11e också innebära en förändring på grund av att skuidökningen är en omfördeining i tiden inte bara av kostnader För bostadsiånet utan också för botteniân. De sistnämnda ingår nu inte i kommunens an-

svarsåtagande. Kommunen sku11e inte heHer kunna förutse omfatt-

ningen av det ekonomiska åtagandet.

Erfarenheterna under 1980-ta1et, då föriuster på 1ån tiH småhus

har ökat, visar att föriusterna främst gäHer reiativt nya hus.

Med ett ränteiånesystem skuHe såiedes skuidökningen inte i högre

grad ha påverkat fördeiningen meHan kommunen och staten av kapita1 föriusterna. Även vid finansiering med räntei ån kan det antas b1i normait att föriustriskerna är störst under den första iånetiden. Skuidökningen därefter sker nonnait i långsammare takt än ökningen av byggnadskostnaderna och minskar kreditriskerna för

äidre lån. Om kommunernas ansvar begränsas ti11 bostadsiånet även vid ett system med ränteiån, kan det därför antas att förändringen gentemot nuvarande förhåiianden inte b1ir betydande.

Ett skä1 mot ett kommunalt ansvarstagande för föriuster på ränte-

iän, är att sku1 dutveckiing och eventueH ökning av kreditriskerna bestäms av statiiga besiut om garanterad nettoränta och upptrappningstakt. Vidare gäller att statens risktagande för ränte- 1ån kompenseras av att räntebidragen upphör och att det i stäHet uppkommer en ökande fordran på iåntagarna. Riskerna för ränteiånen kan därför inte bedömas pâ samma sätt som kreditrisken för den ursprungiiga investeringen.

Vi anser att de skäi som taiar emot kommunait föriustansvar för ränteiån väger tyngre än skäien för ett sådant ansvar. Sku11e det visa sig att den kommunaia prövningen av bostadsbehovets varaktighet eHer av iânesökandens betainingsfönnåga inte biir ti11fredsstäHande bör givetvis ansvarsfrågan omprövas. Det är dock ett probiem som inte föranieds av ändringen av finansieringssystemet.

Borgen för aHmännytti ga företag

Aiimännyttiga företag kan i stäHet för inteckningssäkerhet iämna en borgensförbindei se från kommunen som säkerhet för bostadsiân. Denna borgen är inte ett 1ånevi11kor utan en aiternativ form för säkerhet som i aHmänhet utnyttjas.

Kommunai borgen kan vara en fördei för företaget även dä det

gäHer ränteiân. Vi anser därför att de regier som gäHer bo-

stadsiån bör införas även för ränteiånen.

4 . 5 . 6 gokfplring_ avjäntelân

Ränteiânen medför redovisningsprobiem för bokföringsskyidiga företag, dvs. i stort sett aHa fastighetsägare utom egnahems-

ägare. Probiemet är detsamma som gäHer bokföring av skuidökning

på paritetslân och räntelån enligt 1967 års kungörelser samt för

hyresförlustlån och underhållslân.

Räntelånen medför - liksom de nämnda låneformerna - att skuldsumman ökar utan att det uppkommer någon motsvarande ökning av de bokförda tillgångarna. Om skuldökningen blir för stor kan en likvidationsplikt uppkomma i vissa fall. Företag som har tillgångar huvudsakligen i fastigheter, bl.a. allmännyttiga företag, kan på kort tid få en bokföringsmässigt för stor skuld.

Redovisningsproblemen sammanhänger med bokföringslagens regler

för värdering av anläggningstillgångar. Den grundläggande regeln

innebär ett generellt förbud mot uppskrivning av anläggningstillgång. Den får inte tas upp till högre värde än anskaffningsvärdet och skall avskrivas enligt plan. Bokföringsvärdet får alltså inte skrivas upp om marknadsvärdet nominellt ökar på grund av inflation, eller om det uppkommer en real värdestegring och därmed

underlag för ökad belåning.

Redovisningsproblemen uppmärksammades kort tid efter paritetslånens införande. De löstes då genom en speciallagstiftning,

lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostads-b

lån m.m. Lagen har senare ändrats vid tillkomst av nya lâneformer.

Enligt 1972 års lag får den som är bokföringsskyldig och har tillgångar i fastighet eller tomträtt bland tillgångarna i balansräkningen ta upp vissa i lagen angivna lâneskulder. Posten skall redovisas under särskild rubrik.

Förfarandet enligt 1972 års lag har i olika sammanhang kritiserats, därför att det strider mot god bokföringssed i bokföringslagens mening. Något annat sätt att lösa redovisningsproblemet har dock inte framkommit.

Vi anser att räntelånen bör kunna bokföras på det nu tillämpade

sättet för skuldökning på paritetslân m.m. Det behövs då endast ett tillägg till 1972 års lag med vissa om bokföring

bestämmelser

av bostadslån m.m.

4.6 Finansiering av ränteiån

45-1 åtâtliå Ãiüaüsieliäg Erâbleü E63

I det föregående har vi utgått från aiternativet att ränteiånen

skaH finansieras via statsbudgeten. En sådan finansiering ger staten kontroH över kapitaiutgifternas utveckiing via besiut om den garanterade nettoräntan och amorteringar på ränteiån. En statiig finansiering underiättar också tiHämpningen av de särskiida skatteregier för ägare tiil egnahem och konventioneHt beskattade fastigheter som vi föresiår i kap. 10. Det b1ir entydigt bestämt vad som är ett ränte1ân som skaH medföra en särskiid behandiing i skattesammanhang. Endast två parter biir inb1andade förutom den skattsky1dige, nämiigen bostadsverket och skatteadministrationen.

Som framgår av kap. 2, avsnitt 2.4 och avsnitt 4.7 i detta kapi-

te1 innebär en statiig finansiering av ränte1ånen att subven-

tionsminskningen inte förrän pâ iång sikt kommer att avspegia sig i en förstärkning av statens och kommunernas budget totait sett. Det hänger samman med den redovisningsteknik som tiHämpas i statsbudgeten och som innebär att sâväi rena subventioner som

statiig ut1âning redovisas som en statsutgift.

Bostadsiånen finansieras fr.o.m. ju1i 1985 via Statens Bostadsfinansieringsaktiebo1ag (SBAB). Därmed redovisas bostadslânen inte längre som en statsutgift. Av samma skä1 finns det aniedning att undersöka möjiigheterna att finansiera ränteiånen utanför statsbudgeten.

Direktör Lars wohiin vid Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa

hanpå kommitténs uppdrag utrett möjiigheterna att finansiera

ränte1ån utanför statsbudgeten. Utredningen har pubiicerats (Ds Bo 1986:1 Ränte1ånesystem och dess finansiering på kapitaimarknaden). Dessutom har vi haft kontakter med representanter för Sveriges Riksbank, Riksgäidskontoret, SBAB och Kapita1vinstkommittén.

I Nohiins rapport redovisas tre huvudaiternativ ti11 statiig finansiering av ränteiån nämligen. * Staten ger ut ränteiån som successivt förs över ti11 SBAB. * Botteniåneinstituten och staten ger ut ränteiân. De statiiga ränteiånen förs successivt över på SBAB. * Botteniåneinstituten och SBAB ger ut ränteiån.

I den föijande framstäiiningen diskuteras de tre aiternativen ti11 statlig finansiering med hänsyn tiil föijande faktorer:

*

Aviastning på statsbudgeten.

* Statens kontro11 över kapitaiutgifternas utveckiing. * Möjiigheterna att ti11ämpa särskiida skatteregier för ägare ti11 egnahem och konventione11t beskattade fastigheter. * för Säkerhet ränteiånen. * Krav

på ändrade förutsättningar på obiigationsmarknaden.

Diskussionen berör endast finansiering av ränte1ån för nya bostadsinvesteringar. Som framgår i avsnitt 4.5 b1ir det svårt att skaffa säkerheter i form av fastighetsinteckningar för de ränte- 1ån som kan komma att ersätta räntebidrag för tidigare 1ån. Därmed kan de troiigen inte föras över ti11 kreditmarknaden utan särskiida statiiga garantiâtaganden.

Vi har inte tagit stä11ning ti11 om ränteiånen ska11 finansieras

he1t e11er deivis utanför statsbudgeten i enlighet med något av

de redovisade aiternativen. Det är en kreditmarknadsfråga och vi anser att den iigger utanför våra direktiv. Kreditmarknadspolitiken och förutsättningarna på kreditmarknaden är nu i ett skede av snabba förändringar, varför sådana överväganden iämpiigen bör uppskjutas. Det är he11er inte nödvändigt att fatta besiut om finansiering på annat sätt än över statsbudgeten förrän i ett senare skede.

En fråga är gemensam för a11a kreditmarknadsiösningar, nämiigen om det går att piacera Iån med här aktue11a egenskaper i ti11räckiig omfattning. Den behandias dock inte i den fortsatta framstäiiningen.

I diskussionen förutsätts att räntebindningstiderna är fem år. Som framgått i avsnitt 4.2.6 kan längre bindningstider innebära problem vid tillämpningen av ett räntelånesystem. Dessa problem är oberoende av finansieringsfonn, varför de inte heller berörs i det följande.

4.6.2 §tatgn_ggr_ut räntgl§n_sgm_sy_cge§_sivt försjver på_SBAB

SBAB finansierar de statliga bostadslånen genom att sälja obligationer med bunden ränta. Räntebindningstiden förutsätts vara fem år. Därmed kommer räntan på bostadslånen att vara bunden under samma tid. Bottenlånen förutsätts ha samma bindningstid. Därmed blir lântagarens bruttoräntekostnader också bestämnda under fem år från det att lånen betalats ut. I ett räntelånesystem blir det därför lämpligt att bestämma upptrappningstakten av den garanterade nettoräntan för den aktuella femårsperioden för varje fastighet.

Ett alternativ är att staten svarar för räntelångivningen under den femårsperiod som räntan är bunden. Räntelånet ges liknande ränteförutsättningar som de av SBAB finansierade bostadslånen med fast ränta. I samband med att räntan på de av SBAB finansierade lånen justeras efter fem år övertas det samlade räntelånet av SBAB, som då får finansiera lånet genom att sälja obligationer. Det under fem år ackumulerade räntelånet bör då även för den kommande femårsperioden kunna ges samma villkor som bostadslånet. Det innebär en tillämpmning av prioriterad ränta och amorteringsfrihet, åtminstone för en tid.

Vid nästa räntejustering efter ytterligare fem år överförs åter det hos staten ackumulerade nya räntelånet. Förfarandet upprepas till dess räntelåneskul derna hos den aktuella årgângen av ränte-

lântagare inte längre ökar. Det blir då aktuellt för SBAB att

kräva amorteringar på räntelânen.

Detta alternativ innebär att statsbudgeten börjar avlastas först fem år efter det att de första lånen enligt räntelånesystemet har utbetalats.

Staten har, via bestämningen av den garanterade nettoräntan, full kontroll över kapitalutgifternas utveckling i alla upplåtelseformer under hela den tid som räntelåneskulden ökar. Däremot blir kontrollen mindre när det gäller den takt i vilken räntelåneskulden skall amorteras. Amorteringen måste ske efter villkor som kan accepteras av obligationsköpare, och det blir inte möjligt att reglera amorteringarnas utveckling med hänsyn till krav på kostnadsparitet mellan årgångar. För hyres- och bostadsrätt finns dock möjligheten kvar att i detta skede öka kapitalutgifterna ge-i nom att minska räntebidragen. Motsvarande möjligheter finns ej för egnahem, som ju inte har nâgra räntebidrag utan subventioneras via skattesystemet. Om räntebidragen minskas för hyres- och bostadsrätt, pâverkas också neutraliteten mellan upplåtelseformerna.

Möjligheterna att tillämpa särskilda skatteregler för ägare till egnahem och konventionellt beskattade fastigheter torde inte

komma att pâverkas. Långivningen administreras fortfarande av bo-

stadsverket, och verket kan kommunicera med skatteförvaltningen på samma sätt som vid statlig finansiering.

Säkerheten för räntelån kommer att utgöras av pantbrev med säkerhetsläge över bostadslånet. Säkerheterna bör ordnas så att nya pantbrev tas ut vart femte år för att täcka skuldökningen under

varje kommande femårsperiod (se avsnitt 4.5).

Det kan vara en viss fördel ur säkerhetssynvinkel att lånen förs över i slutet av varje femårsperiod. Det är då möjligt att bedöma fastighetsvärdena och i vilken utsträckning dessa täcker den ökade skulden. Om fastighetsvärdena inte bedöms täcka den ökade skulden kan det komma att krävas särskilda åtgärder för att minska riskerna för SBAB och obligationsköparna.

En fördel med detta alternativ är att även om staten inledningsvis skall finansiera räntelånen möjligheten står kvar att senare överföra lånen till SBAB. En motsvarande nackdel är att stats-

budgeten inte börjar avlastas förrän överföringar till SBAB på-

börjas. Vid femåriga bindningstider sker det först in på 1990-

talet.

För att uppnå en så snabb avlastning av statsbudgeten som möjligt enligt detta alternativ skulle det vara nödvändigt att varje år föra över varje års räntelånetillskott till SBAB eller att SBAB direkt finansierar räntelånen. Det skulle emellertid medföra praktiska problem.

Om SBAB finansierar varje års räntelångivning genom att sälja obligationer skulle villkoren för varje års räntelân komma att

bestämmas av villkoren vid obligationsemissionen. Varje låntagare

skulle då så småningom få ett stort antal relativt små räntelån

med varierande villkor.

En annan möjlighet är att SBAB finansierar de årligen övertagna

räntelânen genom kortfristig upplåning. När villkoren för bo-

stadslånen justeras, t.ex. vart femte år, skulle då de under fem-

årsperioden ackumulerade räntelånen kunna slås samman med bo-

stadslånet och ges samma villkor som detta. Finansieringen över-

förs då på obligationsmarknaden. Ett sådant alternativ skulle

emellertid ställa SBAB inför en omfattande arbetsuppgift att operera på marknaden för kortfristigt kapital.

Båda dessa alternativ skulle också försvåra den statliga administrationen, eftersom räntan för räntelånen inte kan fastställas

för femårsperioder.

4.6.3 Bottenlâneinstituten och staten ger ut räntelån. De

:tstligajânzelânen fözasgcseâsiv: ävslzvå âBaB_ _

Enligt detta alternativ finansieras en del av räntan på bottenlånet av ett räntelån som ges ut av bottenlåneinstituten. Bostads-

lånet är fortfarande ett vaniigt nomineHt 1ån som finansieras av

SBAB och staten iånar ut ti11 en de1 av räntan på detta 1ån. Det

sistnämnda ränteiånet kan sedan föras över på SBAB vart femte år

på samna sätt som eniigt föregående a1 ternativ.

Ränteviilkoren för b0tten1ånet faststäHs för femårsperioder. Det

innebär att 1ânekontraktet innehåHer k1ausu1er om Tånebeiopp,

ränta samt åriiga ränteiån under fem år. Därmed b1ir också ränte- 1ånesku1den efter fem år bestämd när lånet tas upp. Det är möj- 1igt att faststäHa en stigande räntebetalning under perioden.

Efter fem år omprövas räntan. De åriiga ränte1ånen kan då göras

mindre för den kommande femårsperioden. Skuldökningen för den nya

femårsperioden b1ir då, vid given marknadsränta, procentueHt

sett mindre än under den gångna perioden. Man kan tänka sig att

bottenIåneinstituten redan från början erbjuder iån med o1ika skuidökning och därmed o1ika räntebetaining.

Botteniåneinstituten kommer eniigt detta a1ternativ att svara för en stor de] av den tota1a skuidökningen. Endast den de1 av ränte-

iånen som faHer på bostads1ånet finansieras över statsbudgeten.

BudgetaVIastningen b1ir aHtså omedelbar eniigt detta aiternativ

och motsvarar den ränte1ångivning som b0tten1åneinstituten står

för. Vart femte år sker en ytteriigare aviastning, när SBAB övertar statens ränteiånefordran.

Staten behåHer en betydande kontroH över kapitaiutgifternas ut-

veckiing. I iikhet med i föregående a1ternativ för1oras denna

kontroH när sku1dökningen nått sitt maximum och ränteIånen börjar amorteras. Det är då också möjiigt att minska räntebidragen för hyres- och bostadsrätt men inte skatteminskningen för ägare tiH egnahem.

Staten kan k0ntro11era kapita1utgifternas tiHväxt ti11 tidpunkten för sku1 dmaximum inom ramen för möjiiga justeringar av sku1 dökningstakten för det ränteiån staten svarar för. Det b1ir möj- 1igt att sänka kapita1utgifternas ökningstakt genom att minska

räntebeta1ningen på bostadsiånet och i motsvarande mån öka det

statliga räntelånet. Däremot finns det begränsningar i möjligheterna att höja kapital utgifternas ökningstakt. En sådan höjning kan inte ske i större utsträckning än att skuldökningen för det statliga räntelånet upphör. Vill staten öka kapitalutgifterna

snabbare måste man börja begära amorteringar på det statliga

räntelånet.

Statens möjligheter att kontrollera bottenlåneinstitutens lånevillkor är begränsade. Villkoren bestäms, förutom av marknadsräntan, av vilka lånevillkor som obligationsköpare accepterar och av bedömningar av de risker som är förknippade med olika skuldökningstakt.

Bottenlån med därtill knutna räntelån kan finansieras av bottenlåneinstituten genom att de ger ut obligationer till underkurs. Om skuldökningen på bottenlån och räntelån med femårig räntebindningstid är t.ex. 19 % krävs att kursen på obligationen är 84 1,. Vid femårsperiodens slut inlöses obligationen till sitt fulla värde. Det är för närvarande inte tillåtet att utge obligationer till lägre kurs än 97 1,. Ett skäl är att den som köper obligationer till underkurs gör en realisationsvinst, som enligt skattereglerna för lös egendom är skattefri efter fem år.

Frågan om realisationsvinstbeskattning övervägs f.n. av kapitalvinstkommittên. Enligt de kontakter vi haft kan det i framtiden komma att öppnas möjligheter till att obligationer utges till så låga underkurser som skulle behövas i ett räntelånesystem som finansieras på kapitalmarknaden. Staten kommer emellertid fortfarande att reglera vilka underkurser som är acceptabla bl.a. för att begränsa möjligheterna till skattefri avkastning. Denna kontroll kan också utnyttjas för att ange gränserna för bottenlåne-

institutens lânevillkor för räntelån. Vid given marknadsränta

bestäms räntan på obligationen av den givna underkursen. Ju lägre

underkursen sätts desto lägre blir räntan och desto större rea-

lisationsvinsten. För låntagaren finns motsvarande samband. Ju

högre skuldökningen blir under perioden, desto större blir de

årliga räntelânetillskotten och desto lägre blir de årliga betalningskraven.

Staten får aHtså möjiighet att inom vissa, gränser och t.ex. vart

femte år, då nya vi11k0r faststäHs, påverka också nivån för 1ån-

tagarnas utgifter för botteniånen under räntans kommande bind-

ningstid. Det sker genom bestämmeiser om tiHåtna underkurser.

Däremot kan inte utgifterna påverkas under bi ndningstiden.

Det skuHe b1i svårare att tiHämpa särskiida skatteviHkor för ägare tiH egnahem och konventioneiit beskattade fastigheter om det ovan skisserade aiternativet tiHämpas. Ränteiån kommer att ges ut och administreras inte enbart av staten utan även av botteniåneinstituten. Det âr tänkbart att ränteiån hos botteniåneinstituten successivt görs om tiil e11er s1âs samman med sedvaniiga botteniån, som inte har några särski1da egenskaper som berättigar ti11 eHer kräver en särskiid behandiing i skattesammanhang. Botteniåneinstituten kan också tänkas utge ränteiån för köp av begagnade fastigheter som inte skuHe berättiga ti11 särskiida skatteregier. Det torde aHtså innebära särskiida

administrativa svårigheter att över tiden upprätthåHa möjiig-

heterna tiH en skattemässig särbehandling.

Det är möjiigt att botteniåneinstituten kan få tiHräckiig säkerhet för skuidökningen genom att från början få ett pantbrev som täcker det ursprungiiga iånet p1us den beräknade maximaia sku1dökningen. Under dessa omständigheter torde det inte behövas stat- 1iga garantier i någon form. SBAB skuHe få andrahandspanträtt med bästa iäge i botteniåneinstitutets säkerhetsutrymme. Förutom säkerhet för det egna iånet, över botteniåneinstitutets säkerhetsutrymme, kan SBAB och staten kräva säkerhet i ett án sämre säkerhetsiäge.

Den totaia maximala fordran som SBAB sku11e få eniigt det här diskuterade aiternativet biir mindre än eniigt föregående a1 ternativ. Ä andra sidan b1ir det den mest riskfyHda deIen av totaiskuiden även om risktagandet iniedningsvis minskas genom andra-

handspantförskrivningen. Risken kan motivera särskiida åtaganden

från statens sida i form av ökat aktiekapitai i SBAB, ett ökat garantiåtagande för SBAB:s inlåning eHer särskiida garantier för de enskiida lånen. SBAB kan också behöva en högre riskmarginal i räntesättningen.

gottenlåneinstitgtenjghjgAg ger ut_r:a_ntelån

Detta aiternativ innebär att inte enbart bottemâneinstituten utan även SBAB utger ränte1ån från början. Staten deitar inte aHs i finansieringen. Lånen konstrueras på samma sätt som i

föregående avsnitt redovisats för botten] åneinstituten.

Detta är en marknadsiösning i det avseendet att ränte1ånevi11koren bestäms av i vi1ken utsträckning ob1igationsköpare accepterar att köpa obiigationer tiil underkurs. I den mån sådana 0b1igationer kommer att accepteras har dock staten kvar ett inf1ytande genom att reg1era hur stora underkurserna får vara. Ju lägre

underkurser som tiHåts desto 1ägre b1ir räntebetainingen på ob-

iigationen. På samma sätt påverkas ökningstakten för 1ånesku1 den och den Iöpande räntebetainingen. Staten får ingen möjiighet att intervenera under räntebindningstiderna, men kan ändra underkursviHkoren i samband med att räntorna justeras vart femte år.

svårigheterna att tiHämpa särski1da skatteviHkor ökar i samma utsträckning som ski1drats för närmast föregående a1ternativ. Säkerhetsprob1emen för SBAB blir också 1ikartade.

4.7 StatsfinansieHa och samhäHsekonomiska effekter

4.7.1 giika tyger _av_fj_n_ansig1la_e_f_f_ekter_

I våra direktiv definieras de genereHa subventionerna som summan

av räntebidragen och av skatteminskningen för ägare tiH egnahem genom underskottsavdrag. Ränteiånesystemet innebär de1s att räntebidragen minskar, de1s att de avdragsgiHa räntorna som redovisas av egnahemsägare ökar. Därmed blir också skatteminskningen större. En de| av detta ökade skattebortfaH kan komma att bäras

av kommunerna. UtfaHet beror b1.a. av hur skattebortfaHet på

grund av det föresiagna skattereduktionsförfarandet förde1as meHan stat och kommun. Föijande sammanstäHning visar sambanden meHan tota1 och stat1ig subventionsminskning:

Effekter på bostadssubventioner av att införa ränteiån

- Minskade räntebidrag + Ökat skattebortfa11 = Totai subventionsminskning + ökat skattebortfaii för kommuner/iandsting = Statiig subventionsminskning

subventionsminskningen för staten kan a11tså b1i större än den tota1a subventionsminskningen, medan utfa11et för den k0mmuna1a sektorn utgörs av ett skatteb0rtfa11 som motsvarar denna ski11nad. I vissa ka1ky1er som redovisas i det följande görs beräkningar som visar den totaia subventionsminskningen. De motsvarar den stat1iga subventionsminskningen under förutsättning att kommunerna inte berörs av det ökade skattebortfa11 som föijer av ränte1ånesystemet.

statsbudgeten påverkas i f1era ytter1igare avseenden av ett rän-

teiånesystem än som ovan nämnts. Om staten svarar för ränte1ån-

givningen påverkas i princip inte statens upp1âningsbehov på kort

sikt under förutsättning att kommunerna inte berörs av skatteb0rtfa11et. I nuvarande system måste staten 1âna mede1 för upp att finansiera räntebidragen. Under förutsättning att den tota1a

subventionsminskningen he1t motsvaras av ränteiångivning måste

staten 1åna upp exakt Iika mycket för att finansiera

ränteiångivningen. Samtidigt kommer eme11ertid staten att uppbära räntor på

ränte1ânen. Följande sammanstä11ning visar effekterna de tota-

på

1a statsutgifterna av ränte1ânesystemet, under ovanstående förutsättningar.

Effekter på utgifterna i tota1budgeten vid finansiering av ränteiån över statsbudgeten

- Tota1 subventionsminskning - Räntor på ränte1ån +

Ränte1ângivning

= Effekter

på totaibudgeten

12-

De två första posterna innebär besparingar på statens driftbud-

get, som den definierades före 1976 års budgetreform. Ränte1ångivningen påverkar kapitaibudgeten.

Det är ski11nad me11an statsutgifter i form av bidrag och i form av 1ån. Den förra typen medför en ökning av statens nettosku1d medan den senare betyder att statens ti11gångssida ökar 1ika

mycket som sku1dsidan. Eniigt nuvarande principer redovisas än-

dock såvä1 bidrag som iân som en statsutgift. Fram ti11 mitten av 1970-ta1et hö11 man isär de båda typerna av statsutgifter genom uppdelning i driftbudget och kapitaibudget. Räntehidrag sku11e då ha räknats ti11 driftbudgetens utgiftssida och ränteiån ti11 kapita1budgetens.

Fö1jande sammanstä11ning visar effekterna av ränteiånesystemet på statsutgifterna vid en uppdeining i drift-, kapita1- och totaibudget. Då har också hänsyn tagits ti11 amorteringar pâ ränte- 1ânen.

Effekter på utgifterna i drift-, kapita1- och totaibudgeten vid finansiering av ränteiân över statsbudgeten

- Tota1 subventionsminskning - Räntor på ränte1ân Driftbudgeteffekt

+ Ränteiângivning - Amorteringar på ränteiân Kapitaibudgeteffekt Totaibudgeteffekt

Som vi redogjort för i avsnitt 4.6 kan ränte1ån finansieras utanför statsbudgeten. Om ränteiånen he1t finansieras utanför statsbudgeten fa11er sâväi ränteiångivningen som ränteintäkterna och motsvarande ränteutgifter för den upp1åning, som finansierar ränte1ånen, bort från statsbudgeten. Kvar står då endast den redovisade påverkan på driftbudgetsidan, dvs. minskade subventioner samt minskade statsskuidsräntor förorsakade av att uppiâ-

ningen för att finansiera subventionerna minskar. Detta förut-

sätter att subventionerna blir exakt desamma vid finansiering av ränteiânen utanför statsbudgeten.

Föijande sammanstäiining visar effekterna av ränteiånesystemet på

statens totaibudget om räntelånen finansieras utanför statsbudgeten.

Effekter pâ utgifterna i drift- kapitai- och totaibudgeten om ränteiån finansieras utanför statsbudgeten

Totai subventionsminskning - Minskade räntor på statssku1den Driftbudgeteffekt

1 0 Kagitalbudgeteffekt Tota1budgeteffekt

Vid tota1 finansiering av ränteiånen utanför är statsbudgeten såiedes - a11t annat 1ika - totaibudgeteffekten av

övergången

ti11 ränteiånesystemet 1ika med driftbudgeteffekten.

Vid av ränteiån inom statsbudgeten finansering kan man säga att tota1budgeteffekten ger ett ungefäriigt mått på förändringen av

det utrymme på kreditmarknaden som upptas av bostadsfinansie-

ringssystemet och på den förändrade utgiftsnivân för de boende.

Utan höjning av boendekostnaderna ger övergången ti11 ett system med ränteiân förstärkningar i totaibudgeten först på Iång sikt.

För att sikt åstadkomma en

på kort förstärkning av totaibudgeten

räcker det inte med 0m1äggning ti11 ränteiån och oförändrade garanterade räntesatser. Det krävs höjda garanterade räntesatser så att boendekostnaderna ökar.

Finansiering av ränteiânesystemet utanför statsbudgeten betyder

inte att bostadsfinansieringssystemet tar i anspråk en mindre dei

av kreditmarknaden än vid finansiering inun statsbudgeten. Tota1budgeteffekten är då i stället ett mått pâ den förändring av bud-

som har bestående konsekvenser för statens förmögengetsaidot hetsstäiining.

Om ränteiânen finansieras utanför statsbudgeten kan iåneviiikoren och subventionsutveckiingen bii annoriunda än vid statiig finan- Det är emeiiertid inte möjiigt att bedöma hur situatiosiering. nen skuiie kunna komma att avvika. Om man emeiiertid antar att skuiie bii exakt desamma vid finansiering finansieringsviiikoren och nettoräntan också ututanför statsbudgeten den garanterade veckias på samma sätt skuiie den totaia subventionsminskningen bii exakt densamma som när ränteiånen finansieras över statsbud-

geten.

Räntan kan avvika från den ränta staten

på statens uppiåning

kräver Även amorteringsviiikoren kan avvika. Vi på ränteiân. saknar även för att bedöma sådana skiiinader. Om emeiunderiag iertid viiikoren för är desamma som för statens

statiig uppiâning ränteiångivning biir effekten på statens nettoränteutgifter

desamma vare sig ränteiån finansieras över eiier utanför statsbudgeten. Dessa siutsatser rörande effekterna på subventionerna och ränteinkomsterna förutsätter dessutom att de föriuster som kan vid finansiering motsvaras av iika stora uppkomma statiig föriuster vid finansiering utanför statsbudgeten, t.ex. genom

garantiåtaganden.

De kaikyier som redovisas i avsnitt 4.7.2 - 4.7.5 bygger på föratt ränteiånen finansieras över statsbudgeten och utsättningen att den kommunaia sektorn inte berörs av skattebortfaiiet.

Som framhåiiits i 2 innebär ränteiånesystemet vissa indirekkap. ta effekter t.ex. bostadsinvesteringarnas storiek kan genom att och att vissa iåntagare väijer att inte ta upp ränteiån. påverkas emeiiertid på antagandet att bostadsinve- Beräkningarna bygger biir iika stora vid ett ränteiånesystem som vid steringarna nuvarande system och att ränteiån tas upp i fuii utsträckning.

4.7.2 Finansie11a effekter för stat och kommun av en övergång

2111_e:t_rän_te1å2e§y§tsm_-.av2 anna: lita _____ _ _

Om en övergång ti11 ett ränteiånesystem sker utan att några andra

förändringar görs i bostadsfinansieringssystemet b1ir effekten på

totaibudgeten 1ika med no11 under ganska många år. Utgiftsminskningen på driftbudgetsidan i form av minskade subventioner och statsskuidsräntor motsvaras exakt av utgiftsökningen på kapitaibudgetsidan i form av ränteiångivning. He1a tiden sker dock en förstärkning av statens nettoförmögenhet genan minskad nettoskuid jämfört med om systemet utan räntelån hade fortsatt att gä11a.

Exempiet i tab. 4.20 i11ustrerar detta fa11. Det antas i exempiet att räntan är 12,25 % och infiationen 10 %. Jämföreisen avser det fa11 där vi11koren i system R avseende amorteringar, upptrappningstakt m.m. ti11ämpats redan före övergången ti11 system R men där räntebidrag före omiäggningen utgått en1igt nuvarande principer. Exempiet avser hyreshus, som produceras efter omläggningen

ti11 system R. Bidragsunder1agen för varje årgång antas vara 16

mi1jarder kr. i fast penningvärde.

Subventionerna minskas och besparingen på räntebidragsansiaget når i detta fa11 ett maximum efter 8 år för att därefter avta.

Ränteinkomsterna på de utestående ränte1ånen får däremot en

successivt ökande betyde1se. Besparingen på driftbudgeten tota1t når i detta fa11 ett maximum efter 18 år för att senare avta. Detta mönster är typiskt för de ka1ky1fa11 som vi senare kommer

att redovisa. Den totala är1iga besparingen på driftbudgeten

motsvaras i detta fa11 av en 1ika stor år1ig ränteiångivning, så

att effekten på totaibudgeten b1ir n011 under de första 22 åren.

Så iänge de givna vi11koren gä11er kommer också statens minskade nettosku1d i ränteiånesystemet jämfört med det gamia systemet att exakt motsvaras av en ökad skuldsättning biand fastighetsägarna i form av ränteiån. Staten har a11tsâ en motsvarande fordran år 20,

som eniigt exempiets förutsättningar sku11e uppgå ti11 35 miijar-

der kronor, mätt i det penningvärde som rådde 20 år dessförinnan.

Tab. 4.20 Hyreshus, utgiftsförändring vid system R jämfört med system utan ränteiân men iika vi11kor i övrigt vid 10 % infiation och 12,25 L ränta (miij. kr. i dec. 1984 års penningvärde).

År - Tota1- Ändrad Dri ftbudget Kapi tai Subven- budget budget nettotioner Räntor Sumna skuld 1 - 557 0 - 557 + 557 0 - 557 - 1 806 - 515 - 2 321 + 2 321 0 - 6 525 5 10 - 1 944 - 1 704 - 3 648 + 3 648 0 - 17 556 - 1 315 - 2 890 - 4 205 + 4 205 0 - 27 799 15 20 - 476 - 3 772 - 4 248 + 4 248 0 - 35 041 25 + 237 - 4 273 - 4 036 + 3 989 - 47 - 38 917

Det är endast förändringarna under rubriken Driftbudget (och dess de1p0ster under rubrikerna subventioner och Räntor) som har bestående effekter på statens fönnögenhetsstäHning. Beioppen under Kapitaibudget med åtföijande statsskuidsökning motsvaras heia tiden av en ökning av statens finansieHa tiHgångar med samma belopp.

Effekten på statens nettoskuid av att införa ränteiån har direkt samband med driftbudgetutfaiiet. I sjä1va verket är vid exempiets förutsättningar den n0mine11a skuidminskningen vid varje given tidpunkt tiH föijd av systembytet iika med summan av nomineHa

förbättringar av driftbudgeten från tidpunkten för systembytet.

Räknas nuvärden gäHer motsvarande direkta samband meHan skuid-

minskningen vid varje given tidpunkt och summan av subventionsminskningar från tidpunkten för systembytet.

Med tiden uppnås en brytpunkt där det även b1ir fråga om en för-

stärkning av totaibudgeten ti11 följd av att ränteiån ersätter räntebidrag. Från den tidpunkten b1ir den âriiga budgetförstärkningen på driftbudgetsidan större än ränteiângivningen. Då biir också summan av nettokapitaiutgifterna för fastighetsägarna större än om ränteiân inte hade införts. Detta inträffar med exempiets förutsättningar år 23.

Den nämnda brytpunkten uppnås då den garanterade räntan för någon e11er några av de årgångar hus som ingår i ränteiånesystemet för första gången sku11e ha överstigit marknadsräntebeioppet i det tidigare gäiiande systemet. I ränteiânesystemet dröjer det Iängre innan garanterade räntor kommer att överstiga marknadsräntebeioppen än i räntebidragssystemet. De skuidheiopp som marknadsräntesatserna appliceras på biir nämiigen högre i ränte1ånefa11et.

System R innebär inte enbart en övergång ti11 ränteiån utan även vissa andra förändringar jämfört med nuvarande system som har betydeise för det statsfinansieiia utfaiiet.

Startnivån för garanterade räntesatser är visseriigen densamma som i nuvarande system vad gä11er hyres- och bostadsrätter, men den är något 1ägre än i nuvarande system för egnahem. Amorteringsfriheten på botteniân och bostadsiån i system R innebär högre sku1dbe1opp och därmed högre bruttoräntor för fastighetsägarna, vi1ket successivt medför större subventioner.

I system R förutsätts en snabbare upptrappningstakt av garanterade räntesatser vid hög infiation än vad som formeiit gä11er i nuvarande system. En snabbare upptrappningstakt betyder en snabbare avveckiing av räntebidrag och därmed en ökning av budgetförstärkningen.

Ökade krav i system R på egna kapitaiinsatser för ägare av hyresoch bostadsrättsfastigheter betyder en ytteriigare reducering av räntebidragen, förutsatt att bidragsunder1aget reduceras i motsvarande utsträckning som kravet på egen insats ökar. Denna effekt beiyses emeiiertid inte i de beräkningar som föijer.

geräkningar ay§egnge_dgt_tj]lkgmmandg_beståndet_Lsystem 3)

Förutsättningarna för beräkningarna är i stort sett desamma som för de beräkningar som redovisades i avsnitt 4.2.3. Liksom i nämnda avsnitt redovisas effekterna vid två infiationsantaganden, 10 % resp. 4 % åriig inflation.

Beräkningarna utgår från en tänkt införandetidpunkt den 1 januari

1988. Resuitaten anges i reaia termer, varvid prisnivån i decem-

ber 1984 biidar utgångspunkt. I beräkningarna som redovisas i detta avsnitt har ingen hänsyn tagits ti11 de tidsförskjutningar

av oiika s1ag och iängd som uppstår i praktiken. Dessa aspekter

avhandlas i kap. 11.

Vid antagande om 10 % infiation redovisas som huvudaiternativ beräkningar vid ränteantagandet 12,25 %.

Vid antagande om 4 % infiation redovisas beräkningar vid en failande bruttoräntesats. Räntan antas då fa11a med en haiv procentenhet från 10,75 % första året (år 1988) ti11 6,25 % nio per år, år senare. Både för bostadsiån, botteniån och ränteiån har antagits femåriga räntebindningstider i varje enskiit fa11. Det betyder vid 4 % infiation att den första nya årgången efter omiäggningen får räntesatsen 10,75 % på bostadsiånen de första fem åren, därefter 8,25 % föijande fem år och 6,25 % fr.o.m. år 1997.

Det har inte varit möjiigt att ta hänsyn i beräkningarna tiil besiutet i december 1985 om att införa tioåriga räntebindningstider för nya 1ån fr.o.m. den 1 juli 1986.

Vad gäiler statens uppiåning för finansiering av subventioner

görs det beräkningstekniskt förenkiande antagandet om röriig ränta.

Bidragsunderlagen har med iedning av uppgifter från senare år antagits vara 16 miijarder kronor för hyres- och bostadsrätter och 8 miijarder kronor för egnahem. Dessa beiopp avser tiiikommande bidragsunderlag mätt i fast penningvärde för varje ny årgång avseende både ny- och ombyggnad.

I fa11et med 10 % infiation och 12,25 % ränta (se tab. 4.21) ti11tar under ett tiotai år för att sedan

subventionsminskningen avta successivt. Effekterna på statens ränteutgifter ökar däremot

successivt. Driftbudgetförstärkningen ökar också successivt (frân ca 800 miij. kr. år 1988 ti11 ca 6,7 miijarder kronor år 2005).

Tab. 4.21 Utgiftsförändring vid system R jämfört med nuvarande system vid 10 % infiation och 12,25 % ränta (miijarder kronor i dec. 1984 års penningvärde)

system vid 4 % infiation och fa11ande ränta (miijarder kronor i dec. 1984 års penningvärde)

I faiiet med 4 % infiation och failande ränta (se tab. 4.22) når besparingen ett maximum redan efter fem år vad avser subventionerna. Driftbudgetbesparingen när sitt maximum vid ungefär samma tidpunkt (2,7 miijarder kronor). Därefter sker en successiv minskning av besparingseffekten, så att den år 2005 är ca 400 miij. kr.

Vid statiig finansiering av räntelånen, som antagits i ka1ky1er-

na, b1ir ränteiångivningen något större än besparingarna på

driftbudgeten under en föijd av år. Det hänger samman med den amorteringsfrihet för stats- och botteniån ti11 dess att ränteiânen siutamorterats som föijer med system R. Denna faktor får

störst betydeise för egnahem, där ju amorteringarna är betydiigt högre än för hyres- och bostadsrätter eniigt nuvarande system. Amorteringsfrihet på stats- och botteniån i system R innebär aiitså sänkt utgiftsnivå i förhåiiande ti11 nuvarande system, specie11t för egnahem. För egnahem b1ir dessutom den garanterade nettoräntan i system R det första året något iägre än nettoräntan eniigt nuvarande system.

Utgiftsökningen på sikt inom totaibudgeten biir 1iten vid 10 % inf1ation och tendensen är avtagande (jfr. tab. 4.21). Det beror på att de faktorer som ovan nämnts motverkas av att upptrappningen antas öka över åren i system R men ej i nuvarande system. Vid 4 % infiation utgår däremot beräkningarna från att upptrappningen är densamma i de två fa11en, 0,10 procentenheter per år. Därmed b1ir också den 1ångsiktiga effekten på totaibudgeten av övergången ti11 system R mer negativ.

geräkningar_gv§egnge_dgt_bgfinjJjga_beståndet isxstem BM)

Ett system för ränte1ån i det befintiiga beståndet har redovisats i avsnitt 4.3.

Liksom i närmast föregående avsnitt redovisas effekterna vid två inf1ationsantaganden, 10 % resp. 4 % åriig infiation. Antagandena om framtida ränteutveckiing är också desamma som tidigare.

Räntebindningstiderna i framtiden för botten1ån, stat1iga bostadsiån från SBAB och ränteiån antas vara fem år. För statiiga bostadsiån före den 1 ju1i 1985 och motsvarande ränteiån från en

tänkt införandetidpunkt den 1 januari 1988 antas åriiga ränte-

justeringar. För dessa 1ån antas räntan iigga 1,5 procentenheter över nivån för nya statiiga bostads1ån.

De antagna räntorna på botteniån tiii det befintiiga beståndet anknyter ti11 de räntor som gä11de då nybeiåning skedde och tili de räntebindningstider som gäiit.

De garanterade räntorna för oiika årgångar har räknats fram med hänsyn tiH kända nivåer och upptrappningstakter i början av år 1986. Från år 1989 och framåt har antagits en åriig upptrappning med 8 procent, (inte procentenheter) i faHet med 10 z årlig inflation och med 3 % i faHet med 4 %år1ig infiation vid tiHämpning av ränteiånesystemet. Det är Iämpiigt med en progressiv upptrappning (i procent i stäHet för i procentenheter) så att ränteiåneskuiderna för hyres- och bostadsrätter från 1970-ta1et kan börja amorteras i rimiig tid.

Vid fortsatt tiHämpning av nuvarande system förutsätts åriig upptrappning med 0,25 resp. 0,5 procentenheter vid 10 1. infiation och med 0,1 resp. 0,2 procentenheter vid 4 % infiation. Det betyder på sikt en a11t större differens meHan garanterade räntesatser i ränteiånesystemet och i nuvarande system.

Vad gäHer statens uppiåning för finansiering av subventioner

antas 1iksom tidigare röriig ränta. För finansiering av subven-

tioner ti11 årgångar före år 1985 iigger den antagna statiiga

uppiåningsräntan 1,5 procentenheter högre än för senare årgångar,

så att den statiiga upp1åningsräntan he1a tiden motsvarar räntan för statiiga bostadsiån och ränteiån.

Om ränteiånesystemet sku11e införas i beståndet fr.o.m. år 1988 skuHe räntebidrag omgående upphöra för egnahem Fárdigstäiida år 1982 eHer tidigare och för hyres- och bostadsrätter färdigstäHda före år 1975.

I tab. 4.23 redovisas resuitaten för fa11et med 10 % infiation och i tab. 4.24 för faHet med 4 1, infiation. Som framgår av tabeHerna avtar subventionsminskningen tiH föijd av införandet av ränteiån successivt från en nivå ca 3,5 miijarder kronor år

på 1988. Effekterna på statens ränteutgifter ökar däremot succes-

sivt. Driftbudgetbesparingen avtar successivt med ca 1 miijard under en tioårsperiod i höginfiationsfaiiet för att sedan åter öka tili ca 3 miijarder kronor. I Iåginfiationsfaiiet minskar driftbudgetbesparingen tiH häiften på ca 10 år för att sedan ligga ganska konstant tiH slutet av den redovisade perioden.

Tab. 4.23 Utgiftsförändring vid system RM i beståndet jämfört med nuvarande system vid 10 z infiation och 12,25 % ränta (miijarder kronor i dec. 1984 års penningvärde)

- Total -

jämfört med nuvarande system vid 4 % infiation och faHande ränta (miijarder kronor i dec. 1984 års penningvärde)

Pâ totaibudgeten redovisas en svag utgiftsökning de första åren,

dvs. räntelångivningen överstiger något subventionsminskningen.

Det beror på en viss sänkning av utgiftsnivån för egnahem vid

anpassning av de garanterade nettoräntesatserna i systemet med ränteiån ti11 de garanterade räntesatserna för aHmännyttiga bostadsföretag.

Efter hand uppkommer en successivt tiHtagande utgiftsminskning

på totaibudgeten. Detta är b1.a. ett resu1tat av den kraftigare

antagna upptrappningstakten för garanterade räntor i ränteiånesystemet än i nuvarande system. Det har då förutsatts att inga ytteriigare extra upptrappningar skuHe företas vid en fortsatt

tiiiämpning av nuvarande system. Om man antog samma upptrappningstakt för garanterade räntor i båda systemen skuile den framtida förstärkningen av totaibudgeten ti11 fö1jd av övergången ti11 ett system med ränte1ân komma senare och b1i svagare än en- 1igt de be1opp som redovisas här.

4.7.5 Beräkningar avseende både ti11kommande och befintiigt

eeztåná Lsxszem B 26h eygtsmjim) _________ _ _

De samman1agda effekterna av övergången ti11 ränteiån vid en antagen âriig infiation om 10 % redovisas i tab. 4.25. Motsvarande värden för fa11et med 4 % infiation redovisas i tab. 4.26. Resuitaten är jämförbara med de ka1ky1resu1tat angående räntebidragens framtida utveck1ing vid 10 % resp. 4 % âr1ig infiation om nuvarande system ti11ämpas även i fortsättningen, som redovisas i kap. 2, tab. 2.2.

I tabe11erna 4.25 och 4.26 redovisas även effekterna på statens nettoförmögenhet under rubriken Ändrad nettoskuid.

Som framgår av tabe11erna b1ir subventionsminskningen första året drygt 4 miijarder kronor. I höginfiationsfaiiet sker en successiv minskning av effekten ti11 ha1va den ursprungiiga nivån under den

redovisade perioden. Driftbudgetbesgaringen ökar däremot succes-

sivt från drygt 4 miijarder ti11 drygt den dubb1a nivån. I Tåginf1ationsfa11et är det inte 1ängre fråga om någon subventions-

minskning efter drygt tio âr, men den åriiga driftbudgetbespa-

ringen är fortfarande ca 2,5 miijarder kronor i fast penningvärde vid s1utet av den redovisade perioden.

Besparingen på driftbudgeten b1ir på sikt avsevärt mindre vid 1âg

inf1ation än vid hög. Det ska11 ses mot bakgrund av att subventionerna minskar kraftigt även inom ramen för nuvarande finansieringssystem om infiationen och räntorna sjunker (se kap. 2).

Tab. 4.25 Utgiftsförändring vid system R och RM jämfört med nuvarande system vid 10 % inflation och 12,25 % ränta (mi1jarder kronor i dec. 1984 års penningvärde)

nuvarande system vid 4 % inf1ation och fa11ande ränta1 (miijarder kronor i dec. 1984 års penningvärde)

de1poster, näm1igen ökat skattebortfa11 på grund av ökade underskottsavdrag och minskade räntebidrag. Första âret minskar räntebidragen med ca 5,8 mi1jarder kronor medan skattebortfa11et ökar med ca 1,6 mi1jarder kronor så att subventionsminskningen, netto, b1ir ca 4,2 mi1jarder kronor. I höginfiationsfaiiet ökar skattebortfa11et under den redovisade perioden till ca 2,4 miijarder kronor medan räntebidragsminskningen år 2005 är ca 4,3 mi1jarder kronor. I 1åginf1ationsfa11et minskar skattebortfa11et ti11 ca 650 miij. kr. medan det för räntebidragens de1 år 2005 för första

gången redovisas en ökning ti11 föijd av systembytet som uppgår

ti11 drygt 100 miij. kr.

I 1åginf1ationsfa11et b1ir effekterna på totaibudgeten måttiiga under he1a den redovisade perioden, dvs. utgiftsminskningen på driftbudgeten motsvaras av en i stort sett 1ika stor utgiftsökning på kapitaibudgeten. I höginfiationsfaiiet, däremot, uppkommer efter hand en a11t större förstärkning av tota1budgeten.

Effekterna på statens nettoskuld b1ir störst vid infiation hög och ränta. År 2005 sku11e statens nettosku1d vara ca 73 miijarder kronor mindre vid ett ränte1ånesystem än enligt nuvarande system.

Vid 1åg inf1ation sku11e förbättringen uppgå ti11 ca 47 miijarder

kronor.

geräkningar av§egnde_stat_gçh_kommun

I avsnitt 4.7.2 konstaterades att effekten på totaibudgeten sku11e b1i no11 under ganska många år om övergången ti11 ett system med ränteiån skedde utan att amorteringar, garanterade nettoräntor, bruttoräntor, krav på egna kapita1insatser m.m. ändrades. Detta påstående är korrekt under förutsättning att kommunerna inte berörs av skattebortfa11et. I annat fa11 kan om1äggningen betyda en förstärkning av statens totaibudget redan från första året.

De ka1ky1er som redovisas i avsnitt 4.7.2 - 4.7.5 avser utfa11et för staten om kommunerna inte berörs av det ökade skattebortfa11et. I detta avsnitt redovisas beräkningar för det fa11 att det ökade skattebortfa11et får bäras av kommunerna sätt på samma som effekterna av ökade underskottsavdrag, dvs. fördeiningen sku11e b1i densamma vid skattereduktionsförfarandet (jfr. avsnitt 10.3.9) som vid underskottsavdrag.

I de tabe11er som presenterats i föregående avsnitt ingår en ko- 1umn under rubriken subventioner som står för den sammaniagda

effekten av minskade räntebidrag och ökat skattebortfa11 ti11

föijd av systembytet. Här räknas med att 60 % av det totaia skattebortfailet ti11 föijd av systembytet sku11e be1asta kommunerna medan resterande 40 % sku11e be1asta statsbudgeten. Utfa11et

för staten i detta fail redovisas i tabe11erna 4.27 (10 % infiation) och 4.28 (4 % inflation).

Som framgår av tabe11erna skuiie förstärkningen av totaibudgeten

ti11 fö1jd av övergången ti11 system R för det ti11k0mmande beståndet och system RM för det befintiiga beståndet bii ca 800 miij. kr. första året efter omiäggningen. Totaibudgetförstärkningen biir a11t större under den redovisade perioden vid båda infiationsantagandena och kommer upp ti11 drygt 2 miijarder kronor år 2005 i 1åginf1ationsfa11et och ti11 drygt 7 miijarder kronor i höginf1ationsfa11et.

Tab. 4.27 Utgiftsförändring för staten vid system R och RM jämfört med nuvarande system vid 10 % infiation och 12,25 % ränta (miijarder kronor i dec. 1984 års penningvärde)

jämfört med nuvarande system vid 4 % infiation om üHamerüna (miljarder kronor i dec. 1984 års penningvärde)

-2,8 - 2000 -0,4 3,6 - 4,0 +2,5 -1,5 -54,5 2005 +0,4 - 4,2 - 3,8 +1,8 -2,1 -62,7

Som framgår av tabellerna blir subventionsminskningen första âret drygt 5 miljarder kronor. I detta belopp ingår då också besparingar för staten genom att det kommunala skattebortfallet antas öka med 1 miljard kronor. I låginflationsfallet minskar subventionerna successivt för att i slutet av den redovisade perioden förbytas i en svag subventionsökning. I höginflationsfallet är den avtagande tendensen mycket svagare och ännu i slutet av den redovisade perioden är subventionsminskningen mer än 3 miljarder.

Utgiftsminskningen på driftbudgetsidan visar i lâginflationsfal-

let inledningsvis en tilltagande tendens och ännu i slutet av den redovisade perioden är driftbudgetförstärkningen nära 4 miljarder kronor i reala termer. I höginflationsfallet är tendensen tilltagande under hela den redovisade perioden och stiger successivt från drygt 5 miljarder kronor till drygt 14 miljarder kronor.

I höginflationsfallet är statens nettoskuld år 2005 ca 100 miljarder kronor mindre i reala termer vid räntelånesystemet än enligt nuvarande system. Vid låg inflation skulle förbättringen uppgå till ca 63 miljarder kronor.

Skattebortfallet för kommunerna redovisas i tab. 4.29. Någon räntekostnad pâ grund av upplâning för att täcka skattebortfallet har inte medtagits, eftersom kommunerna inte kan underbalansera budgeten på samma sätt som staten. Summan av budgetförändringar för staten och kommunerna blir således inte densamma som effekten på totalbudgeten enligt tab. 4.25 och 4.26.

Tab. 4.29 Ökning av skattebortfall för kommuner vid R och

system RM jämfört med nyvarande system (miljarder kronor i dec. 1984 års penningvärde)

l3-

skattebortfaHet b1ir första året ca 1 mi1jard kronor. Detta be- 1opp motsvarar mindre än 1 % av kommunernas och 1andstingens

skatteinkomster. I höginfiationsfaHet b1ir det sedan en rea1

ökning tiH 1,4 mi1jarder kronor i s1utet av den redovisade pe-

rioden. I låginflationsfaHet b1ir det i stäHet en rea1 minsk-

ning tiH ca 400 mi1j. kr. år 2005.

4 . 7 . 7 §amh§1lsgkgngmiskajjfgkter

Vi har i våra beräkningar utgått från att den av oss föres1agna ränte1ånereformen finansieras inom statsbudgeten. Även om ränte- Iånen finansieras utanför statsbudgeten genom bostadsinstituten innebär ersättande av räntebidrag med räntelån att statssku1den minskar medan fastighetsägarnas sku1 der ökar. Statens nettoförmögenhet b1ir så1edes större medan nettoförmögenheten För de fastighetsägare som får ränte1ån i stäHet för räntebidrag b1ir mindre.

En tiH ett system med ränte1ån med en motsvarande redu-

övergång.

cering av genereHa bostadssubventioner innebär ingen omede1bar

och direkt indragning av köpkraft. Om de garanterade nettoräntorna utveck1as Hka som om det gamla systemet hade bevarats dröjer

det ganska 1ång tid innan det b1ir fråga om någon köpkraftsin-

dragning. Det sker då den garanterade nettoräntan för någon eHer

nâgra av de årgångar hus som ingår i ränte1ånesystemet för Första

gången sku11e ha överstigit marknadsräntebe1oppet i det tidigare

gäHande systemet. Införs räntelån i beståndet kan sådana effek-

ter redan under 1990-talet. Annars dröjer de över seke1-

uppstå

skiftet.

Eftersom en ränteIånereform i sig inte innebär någon omedeibar köpkraftsindragning ger den, tiH skiHnad från t.ex. en höjd fastighetsskatt eHer höjda garanterade räntor inom ramen för nuvarande system, inte något samhäHsekonomiskt utrymme för köpkraftsfrämjande åtgärder.

Den av oss föresiagna lånereformen har vissa insiag utöver ränteiånen med verkningar i oiika riktningar på köpkraften. Uppskjutna amorteringar på botteniån och statiiga bostadsiån i kombination med en något sänkt garanterad nettoränta första året för egnahem har en köpkraftsfrämjande effekt. De ökade kraven på egna kapitaiinsatser inom hyres- och bostadsrättssektorerna verkar i motsatt riktning 1iksom den ökade upptrappningstakten av garanterade räntor när husen biir äidre. Det sistnämnda momentet har ingen effekt första året men får efter hand a11t större betydeise.

Det kan få betydeise för det samhäHsekonomiska utfa11et om kommunerna beiastas av ökat skattebortfaH ti11 föijd av införandet av ränteiånesystemet e11er ej. Eftersom kommunerna inte kan arbeta med underbaianserade budgetar på motsvarande sätt som staten, måste ett skattebortfaH troiigen täckas antingen genom skattehöjningar eHer också genom utgiftsminskningar. I båda faHen b1ir effekten en köpkraftsindragning.

Resursfördeiningen me11an staten och kommunerna bestäms dock i ett vidare sammanhang än vid utformningen av bostadsfinansie-

ringssystemet. Resursförde1ningen meHan stat och kommun och den

totaia offentiiga konsumtionsnivån är en fråga för den övergripande ekonomiska po1itiken snarare än en deifråga inom bostadspoiitiken. Därför kan effekterna av införandet av ett ränteiåne-

system på den kommunaia sektorns finanser snarare anses påverka

metoderna för resursfördeiningen än hur resurserna fördeias. Om den konmunaia sektorn inte skuHe beröras av skattebortfailet tiH föijd av övergången tiH ett ränteiånesystem sku11e också den köpkraftsindragning faHa bort som annars sku11e ha ägt rum.

Ränteiånesystemet innebär att utrymmet för att rebeiåna fastigheter minskar eftersom skuiderna ökar under en följd av år. En sådan rebeiåning under innehavstiden kan utnyttjas för konsumtion, varför övergången ti11 ränteiånesystemet även i detta avseende innebär en köpkraftsindragning. Även behov av rebeiåning vid ägarbyten minskar.

En dei av det framtida skattebortfaiiet i räntelånesystemet motsvarar det skattebortfall som i stäliet sku11e uppkomma genom o1ika om nuvarande även i typer av rebe1åning system ti11ämpades fortsättningen. Det betyder b1.a. att även det kommunaia skatteb0rtfa11et ka1ky1erna i avsnitt 4.7.6 sku11e b1i mindre. eniigt

I de redovisade beräkningarna har förutsatts att rätten ti11 ränteiân utnyttjas ti11 100 %. En direkt köpkraftsindragande effekt av reformen uppstår eme11ertid om iåntagare som bygger e11er som äger hus som har vid rebygger om egnahem e11er räntebidrag formens genomförande i viss utsträckning avstår från ränte1ån och i stä11et omedeibart betaiar he1a räntan efter skatt. B1.a. erfarenheterna av paritets1ånesystemet tyder på att detta torde komma att inträffa.

Indirekt kan omede1bara samhä11sek0nomiska effekter föija även om rätten ti11 ränteiån sku11e utnyttjas ti11 100 %. En viss minskning av bostadsinvesteringarna är tro1ig, kanske främst inom egnahemssektorn, när de genere11a bostadssubventionerna minskas. innebär det en minskning av den tota1a Dämpas bostadsproduktionen efterfrågan i samhä11et.

5 REFORMER AV BOSTADSBIDRAGSSYSTEMET

5 .1 In1 edni ng

De genereHa statiiga bostadsiånen har iänge kompietterats med riktade för att förstärka bostadsbidrag de betainingssvaga hushåHens möjiigheter att efterfråga bostäder med en sådan standard som de bostadspoiitiska målen syftar tiH att uppnå. Vi har nu att ta stäHning ti11 hur i framtiden skaH utbostadsbidragen formas. Som bakgrund finns deis direktivens krav subvenpå att tionerna i ökad utsträckning ska11 riktas mot de boendegrupper som har iåg bostadsstandard, dvs. i stor hushåH med utsträckning iåga inkomster i förhåHande tiH

försörjningsbördan. Vidare ut-

gör bostadsbidragskommittêns betänkande Bostadsbidragen (SOU

1982:58) samt remissvaren därpå för våra underiag överväganden.

Kapitiet in1eds med en översikt över av antalet biutveckiingen dragstagare åren fram ti11 maj 1985. Den första fråga som måste stäHas vid utformningen av ett är om och i bostadsbidragssystem så fa11 hur det skaH bero på hushåHens inkomster och hur dessa skaH mätas. Nästa fråga gäHer om stödet skaH ha en aHmänt konsumtionsstödjande inriktning eHer i första hand stödja bostadskonsumtion.

Eftersom vi väijer den sistnämnda har vi därefter inriktningen att ta stäHning ti11 hur stödet ska11 utformas mot av bakgrund

bostadsbehov. Det gäHer hur barnantaiet och bostadskostnaden

ska11 påverka bidragets storiek. måste också tas ti11 StäHning hur bostadskostnaden skaH definieras. tar vi S1ut1igen stä11ning tiH hur bidragen skaH utbetaias och administreras.

5.2 Utveck1ingen åren 1984 och 1985

I vårt de1betänkande, dei 2 (SOU 1984:36), har vi sammanfattningsvis redovisat de o1ika former av riktade bidrag som utgått sedan efterkrigstidens bostadspo1itiska program ti11kom. Vi har vidare b1.a. Iämnat en statistisk beskrivning över omfattningen och utveck1ingen av bostadsbidragssystemet sedan 1970-ta1ets mitt fram t.o.m. år 1983 och över vi1ka grupper som uppburit bidrag. Iniedningsvis sammanfattas vissa aktue11a uppgifter om bidragen från bostadsstyreisens majundersökningar åren 1984 och 1985.

Antalet barnfamiijer med bostadsbidrag har fortsatt att minska och uppgick i maj 1985 ti11 296 000, en minskning med drygt 18 000 på ett år (se tab. 5.1). Det är de gifta/samboende hushå11en - i stor de med tvâ barn - som b1ir a11t utsträckning färre medan de ensamstående däremot ökar något. De gifta/samboende hushâ11en bor betyd1igt oftare än de ensamstående i egnahem; egnahemshushâ11en med hidrag minskar fö1jakt1igen mest. Antaiet bidragstagare utan egen bostad är knappt 500 (se tab. 5.2).

Även antaiet barn1ösa hushå11 med bidrag fortsätter att minska. I maj 1985 var de knappt 26 000 mot 29 500 ett år tidigare (se tab. 5.3). B1and dessa inräknas även de hushâ11 där statskommuna1t bidrag utgår ti11 förä1der med umgängesrätt ti11 barn.

Tab. 5.1 Anta1 barnfami1jer med bostadsbidrag i maj 1984 och 1985 (1 000-ta1)

År Gifta/samboende Ensamstående Totait Anta1 barn Anta1 barn 1 24 3+ A11a 41* 2 3+ A11a 1984 28,4 73,6 79,8 181,8 73,8 44,8 14,1 132,7 314,5

1985 24,2 60,1 76,8 161,1 74,4 46,3 14,2 134,9 296,0

Tab. 5.2 Anta1 barnfami1jer med bostadsbidrag i maj 1984 och 1985 efter bostadens upp1åte1seform (1 000-ta1)

och 1985 efter fami1jetyp och bostadens upp1åte1seform (1 O00-ta1 3

Den genomsnitt1iga bostadskostnaden per månad ökade med 7 % för bidragshushå11 som bor i hyres- och bostadsrätts1ägenheter ti11 1 938 kr. i maj 1985. För egnahemsägaren steg motsvarande kostnad ti11 2 752 kr., knappt 6 %, medan den var oförändrad för ägare ti11 jordbruksfastighet, omkring 1 650 kr. Dessa kostnader kan stä11as mot vi1ka bidrag som utgick ti11 nämnda grupper de båda åren; en sådan jämföre1se görs i tab. 5.4.

Tab. 5.4 Genomsnitt1ig bostadskostnad och måbostadsbidrag per nad för barnfami1jer i o1ika upp1åte1seformer i maj 1984 och 1985

År Bostadskostnad, kr/mån. Bostadsbidrag, kr/mån. Hyres- och Ågt Jordbruks- Hyres- och Ägt Jordbruks-

Att egnahemsägarna, trots den avsevärt högre bostadskostnaden, får ett genomsnittiigt iägre bostadsbidrag, hänger främst samman med att dessa hushåH som rege1 har en betyd1igt högre sammaniagd bidragsgrundande inkomst än övriga grupper med bidrag. Medeiinkomsten var eniigt undersökningen 1985 för egnahemsägarna 99 516 kr/år, för bidragstagare i hyres- och bostadsrättsiägenheter 67 208 kr. och för ägare tiH jordbruksfastigheter 76 679 kr. (Bidragstagarna i hyresiägenheter är ofta ensamstående föräidrar, vilket de1vis förkiarar den stora skiHnaden gentemot egnahemsägarna.) En ytteriigare förkiaring är att de övre hyresgränserna iigger ganska iågt i jämförei se med egnahemsägarnas faktiska bostadskostnader; för en stor dei av kostnaden utgår sâiedes inte något bidrag.

För ensamstående med barn svarar bostadsbidragen för en stor dei av deras totaia disponibia inkomst. Deras bidrag är genomsnitt- Iigt högre än för gifta/samboende vid samma barnantai, viiket framgår av tab. 5.5.

Tab. 5.5 Genomsnittiigt bostadsbidrag och genomsnittlig inkomst för ensamstående och gifta/samboende barnfami1jer i maj 1985

Siutiigen skaH här nämnas att för hushåHen utan barn (inkl. hushâH med umgängesrättsbarn) var bidragsbeioppen betydiigt biygsamnare, nämiigen 227 kr/mån. för gifta/samboende och 194 kr/mân. för ensamståendeuDen genomsnittiiga bostadskostnaden för

den förstnämnda gruppen var 1 619 kr/mån. »mot 1 367 kr. för de

ensamstående.

5.3 Inkomstbegrepp och inkomstprövningssystem

5 .3 .1

ligigarejverväggngen

Ett mått på effektiviteten i ett stödsystem är i viiken grad stödet når de grupper det är avsett att hjä1pa. Behovsprövade system måste utformas med någon metod som avspeg1ar behovet. Detta har a11tid stött på stora svårigheter. De o1ika behovsprövade stödformerna - t.ex. för och kommuna1a bostadsbidrag bostadstiiiägg för pensionärer - har utgått från hushå11ens inkomster. Det inkomstmått som används har varierat. Ofta hämtas inkomstuppgifterna från taxeringen men även från hushå11ens egna beräkningar av kommande inkomster. 01ika försök har gjorts b1.a. av socia1p01itiska samordningsutredningen (SOU 1979:94) ätt finna en enhet1ig grund för inkomstprövningen av ski1da stödformer men har inte 1yckats. Vi har i vårt deibetänkande diskuterat möj1igheten att beskatta bostadsbidragen och så1edes få en behovsprövning och förde1ning av bidragen genom skattesystemet. Bidragen sku11e då få en mera genere11 karaktär och en avsevärt större omfattning, i princip sku11e bidrag utgå ti11 a11a barnfami1jer om inte någon

form av begränsningar infördes. En förenk1ing sku11e uppnås genom

att ett redan existerande fördeiningssystem sku11e kunna utnyttjas. Å andra sidan sku11e ett sådant system kräva ski1da skatteskaior efter barnantai, mycket stora bruttobidrag före skattereducering och troiigen sambeskattning. Vidare borde även barnbi-

dragen beskattas och på så sätt samordnas med bostadsbidragen. Vi

fann att frågan om beskattade bidrag har ett nära samband med såvä1 skattepo1itiken som socia1po1itiken och att den frågan därmed fa11er utanför ramen för våra direktiv.

Det största administrativa probiemet med bostadsbidragen är att finna ett rättvist och enke1t system för behovsprövningen och ett inkomstbegrepp som ger ett bra mått på hushå11ens ekonomiska bärkraft.

Inom ramen för taxeringssystemet har den beskattningsbara, den taxerade och den sammanräknade inkomsten 1agts ti11 grund för titidigare utredningars förs1ag om inkomstbegrepp. Ett begrepp inom

taxeringssystemet har den fördeien att det ger ett mått pâ hushâ11ens inkomster som kontro11erats och godtagits av officie11a organ. Även den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) har diskute-

rats som tänkbart inkomstbegrepp, eftersom den sku11e ge en mer

aktue11 bi1d av inkomsten. Svârigheterna med att använda SGI som inkomstbegrepp är b1.a. att den avser beräknad inkomst to1v månader framåt (utan anknytning ti11 kaienderâr) och endast mäter inkomst av förvärvsarbete.

Ett probiem med de nämnda inkomstbegreppen är att de ger en ofuiiständig bi1d av hushå11ens faktiska bärkraft. Anta1et famiijemediemmar, inkomstens fördeining me11an föräidrarna, kostnaderna för barntiiisyn m.m., påverkar hushå11ets bärkraft, iiksom o1ika transfereringar.

Det kanske mest diskuterade probiemet med inkomstprövade bidrag är marginaieffekterna vid inkomstförstärkning. Främst kopp1as denna fråga ti11 kvinnornas inträde i förvärvs1ivet. Ökningen av disponibei inkomst b1ir med hänsyn ti11 margina1skatt, minskade bostadsbidrag och eventue11t ökade kostnader för barnti11syn ofta Iiten.

5.3.2 gostadsbidragskommitt§gs_f§r§Iag

Bostadsbidragskommittên iämnade i sitt betänkande Bostadsbidragen (SOU 1982:58) en ingående beiysning av o1ika möj1iga inkomstprövningssystem. Vi utgår i vårt eget arbete i hög grad från denna anaiys.

Kommittén fann att fö1jande fem krav kan stä11as på ett sådant system:

att prövningen sker på reievanta grunder

att den kan genomföras på ett rättvist sätt

att den grundas på hushå11ets aktue11a förhå11anden

att de uppgifter som hushåiien ska11 redovisa är 1ätta att iämna

och

att prövningen inte inkräktar på de sökandes integritet.

Kommittén ansåg att SGI inte tiiigodoser de två första av de fem kraven. Inte he11er en kompletterad SGI (med inkomster av kapitai m.m.) ti11g0d0ser rättvisekravet, eftersom den inte kan kontroiieras på ett tiiifredsstäiiande sätt. Beskattningens inkomstbegrepp tiiigodoser inte kravet på aktuaiitet, men de kan användas för kontro11 av hushâiiens egna uppgifter om förväntade inkomster.

Kommittén fann att det som i sjäivdekiarationen ka11as sammanräknad inkomst är det mest rättvisande måttet på de inkomster som hushåiien har ti11gäng1iga för sin konsumtion och som därför bör iigga ti11 grund för bidrag. Ti11 hushäiiets bidragsgrundande inkomst borde dessutom iäggas underhåiisbidrag och bidragsförskott, de1 av studiemedei och förmögenhet samt, med vissa begränsningar, barns inkomster.

I fråga om företagare och jordbrukare ansåg kommittén att bidragsmyndigheten borde ha möjiighet att utgå från SGI i de fa11 då denna är högre än inkomsten under inkomstsiagen tjänst, röre1se och jordbruksfastighet.

Kommittén redovisade två försiag ti11 ett rättvisare inkomstprövningssystem. Eniigt huvudförs1aget sku11e bidragen grundas på hushâiiens egna uppgifter om förväntade inkomster under det år som sammanfaiier med bidragsåret. På grundvai av dessa uppgifter sku11e preiiminära bidrag beviijas. Sedan taxeringen har genomförts fattas bes1ut om definitiva bidrag med utgångspunkt i den sammanräknade inkomsten för det då förfiutna bidragsâret. En avstämning görs mot vad som utbetaiats i preiiminärt bidrag. Mei- 1anski11naden âterkrävs e11er betaias ut.

Vid sidan av huvudförsiaget redovisade kommittén ett förenkiat aiternativ där definitiva besiut fattas redan på grundvai av de sökandes uppgifter om sina förväntade inkomster. Någon automatisk avstämning och regiering av för mycket e11er för iitet utbetalade bidrag förekommer inte i detta aiternativ. Hushâiien förväntas

dock b1i âterbetainingsskyidiga om det vid kontro11 visar sig att

bidrag har Iämnats med för stora be1opp ti11 fö1jd av oriktiga uppgifter.

5.3.3 Inkomst efter skatt - våra överväganden om ett nettoin-

Lomszbgggegp _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Nuvarande inkomstprövningssystem tar ingen hänsyn ti11 om inkomsten förvärvas av en e11er två personer i samboendefami1jen. Återstående inkomst efter skatt kan vid en och samma tota1a hushå11sinkomst b1i o1ika beroende på hur inkomsten är fördelad mel- 1an de samboende. Högst skatt utgår för ensamförsörjaren, 1ägst i de fa11 de båda förvärvsarbetande har 1ika stora inkomster.

Hushâ11ets nettoinkomst beror såiedes på hur inkomsten förde1as och på skatteuttaget i 01ika inkomstk1asser. Vid en sammanräknad inkomst på 90 000 kr. kan nettoinkomsten för år 1985 ski1ja 3 600 kr/år beroende på hur inkomsterna fördelas och vid en sammanräknad inkomst på 120 000 kr. kan nettoinkomsten skiija 8 400 kr/år.

Med ett nettoinkomstsystem sku11e famiijer med en hemarbetande förä1der få ett högre bostadsbidrag än fami1jer där båda arbetar att den inkomsten - vid samma tota1a hus-

genom bidragsgrundande

hå11sinkomst i båda fa11en - b1ir iägre. Det sker sâiedes en viss utjämning i deras disponib1a inkomster.

En fråga som brukar diskuteras vid denna typ av jämföre1ser är om inte hemmamakens arbetsinsats ska11 beräknas som en resursti11-

gång. I konsumentverkets hushå11skostnadsberäkning anges b1.a.

att en tvåbarnsfamiij som sjä1v bakar sitt matbröd och 1agar mat av råvaror i stä11et för av ha1vfabrikat kan göra en besparing på matkostnaderna med nästan 7 000 kr. för år 1984. Vidare ti11kommer andra kostnader, för t.ex. barnomsorg, för de hushâ11 där båda förä1drarna förvärvsarbetar.

Möjiiga kostnadsbesparingar för hushå11 med hemmamake kan jämföras med de beräkningar vi här har redovisat.

Vår s1utsats är att ski11naden me11an inkomst efter skatt för de famiijer som har två inkomsttagare resp. en inkomsttagare med hemmamake, i stort sett uppvägs av den resursti11gång som hemmamakens arbetsinsats kan innebära. Varierande förutsättningar för oiika hushâ11 gör det emeiiertid inte möjiigt att beakta denna resurstiiigång när den bidragsgrundande inkomsten faststäiis.

Det diskuterade nettoinkomstsystemet ger högre vid en inbidrag komsttagare än vid två, förutsatt att den sammaniagda inkomsten är given. Därmed motverkar det särbeskattningens effekt att ge högre disponibei inkomst vid förde1ningen av en given inkomst på två inkomsttagare i stä11et för en. Marginaieffekten för hushå11 med endast en heitidsarbetande b1ir också i inkomsttagare Iägre nettosystemet. Däremot b1ir marginaieffekten betydande när den andre maken går ut i förvärvsarbete, särskiit vid måttiiga inkomstti11skott. Hushå11 med en inkomsttagare får ett högre bostadsbidrag, men ti11 priset av att iönsamheten när den andre maken går ut i förvärvsiivet b1ir iägre. Marginaiskatten i detta fa11 är å andra sidan iåg.

Även med ett nettoinkomstsystem måste det finnas en anknytning ti11 det aktue11a bidragsårets inkomst; några förenkiingar uppnås inte i detta avseende.

Vi har funnit att ett stort pr0b1em med ett sådant system sku11e bii att förkiara för bidragstagarna vad begreppet sammanlagd nettoinkomst innebär. Bidragstagarna sku11e inte känna igen den på ansökningsbianketten förtryckta uppgiften om sammaniagd nettoinkomst, eftersom den inte tar hänsyn ti11 skattejämkning för avdragsgi11a räntor e11er reseavdrag. I nettoinkomstsystemet sku11e ingå att man bortser från att egnahemsägare och andra har skattejämkning för avdragsgi11a räntor vid taxeringen. Detta görs för att uppnå 1ikhet med nuvarande system, där man ti11 1ägger underskottsavdragen vid beräkning av bidragsgrundande inkomst.

För bidragstagare med två förvärvsinkomster sku11e det b1i närmast omöjiigt att sjäiva räkna ut hur stort bostadsbidrag de kan vara berättigade ti11. Det är möjiigt att i ett informationsb1ad

ange bidragsbeiopp för famiij med en inkomsttagare resp. för två med vardera exakt 1ika hög inkomst. Vid annan inkomstförde1ning meHan två förvärvsarbetande, viiket gäHer för ca 60 % av gifta/ samboende med barn och bostadsbidrag, kan man endast ange att hostadsbidraget b1ir ett beiopp i intervaHet meHan dessa ytter- Iigheter. Det torde då vara svårt att förstå att bidragets stor- 1ek kan variera med ett par hundra kronor per månad beroende på

var i intervaHet man befinner sig. Antaiet bidragshushå11 b1and

gifta/samboende med endast en inkomsttagare uppgår tiH ca 15 % och antaiet med 1ika höga inkomster tiH ca 25 %.

Även för kommunernas handiäggare skuHe det bh krångiigare att besvara frågor från aHmänheten om vi1ka bidrag som kan komma att utgå i enskiida faH, eftersom systemet sku11e kräva ett stort antai hjä1ptabe11er med o1ika kombinationer av inkomstfördeining för famiijer med två inkomsttagare.

För vaniiga iöntagare sku11e ett nettoinkomstsystem ändå vara möj1igt att konstruera. För jordbrukare och egna företagare eHer för med deis “löntagarinkomster och de1s röre1seinkomster

fami1jer

iiksom med sjöinkomster b1ir det dock ytterst kompiicerat både att konstruera och att förk1ara.

Kravet att inkomstprövningsreg1erna ska11 förenkias och att det ska11 vara möjiigt för bidragstagarna att själva räkna ut bostadsbidragets storiek tiHgodoses inte med ett nettoinkomstsystem. Vi har av de här angivna skä1en inte funnit det meningsfuHt att vidareutveckia inkomstbegreppet sammaniagd nettoinkomst.

garginaigfjektgrna

Ti11 inkomstprövningssystemet hör också frågan om avtrappning av bidragen och därmed frågan om marginaieffekterna. Prob1emet med höga marginaieffekter är i väsent1ig grad beroende av skattesystemets utformning, konmunernas barnomsorgstaxor och reducerings-

takten för bostadsbidragen. Effekterna har utföriigt beskrivits b1.a. i betänkandet Barn kostar (SOU 1983:14).

Det är ofrånkomiigt att marginaieffekter uppstår i ett inkomst-

prövat bostadsbidragssystem. Det enda sättet att he1t eiiminera dessa effekter är att 1åta bidragen utgå genere11t utan inkomstprövning. Detta är inte möj1igt eftersom samhäiiets kostnader för bostadshidragen då sku11e h1i a11tför höga. Vi diskuterar därför hur margina1effekterna ska11 kunna minskas.

I nuvarande system reduceras bidragen för barnhushåil med 15 % av inkomsten me11an 37 000 kr. och 67 000 kr. för ensamstående resp. me11an 45 000 kr. och 67 000 kr. för samboende. Vid inkomster över 67 000 kr. reduceras bidraget med 22 %. Detta ieder ti11 att bidragstagare med något högre inkomster kan komma upp i margina1effekter på över 90 %, om man beaktar den sam1ade effekten av margina1skatt, ökad barnomsorgskostnad och minskat bostadsbidrag.

Landsorganisationen (L0) har låtit SCB göra en speciaibearbetning på 1982 års 1evnadsnivåundersökning för att undersöka hur många hushâ11 som befinner sig i den situationen att en 1öneökning omede1bart resuiterar i sâvä1 höjda skatter som sänkta bostadsbidrag och ökade barnti11synsk0stnader. Undersökningen visar att av de närmare 1,1 mi1joner barnfamiljer som fanns i Sverige âr 1982, var det 118 500 fami1jer e11er 11 % som hade både bostadsbidrag och kostnad för barnti11syn. Nästan hälften av dessa famiijer var

Vensamstâende föräidrar med barn.

I maj 1985 hade två tredjede1ar av de samboende barnhushâ11en med bidrag en sammaniagd bidragsgrundande inkomst me11an 67 000 kr. och 130 000 kr. Drygt 80 % av ensamstående med barn hade en bidragsgrundande inkomst under 90 000 kr.

Vi drar s1utsatsen att den väsentligaste frågan när det gä11er margina1effekter i bostadsbidragssystemet är att begränsa margina1effekterna för bidragstagare i normaia inkomstiägen.

Vi föres1år därför en enhetiig reduktionsfaktor på 18 % av inkomsten över inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag. Margina1-

effekten begränsas därigenom i förhåHande tiH nuvarande system från 22 z tiH 18 % vid inkomster över 67 000 kr. Detta innebär förbättringar främst för samhoende hushåH och särski1t för dem med f1era barn, eftersom dessa fami1jer har de högre bidragsgrundande inkomsterna. Detta är ett önskvärt resu1 tat. För barnfamiIjer med ensamstående förä1der b1ir däremot resu1tatet en viss försämring av bidragen för de 40 z av hushåHen som har bidragsgrundande inkomster under 67 000 kr. Reduktionsfaktorn höjs i de fa11en från 15 ti11 18 1: och medför därigenom en bidragsminskning på maxima1t 900 kr/år. Vi anser dock att vårt förs1ag om att skattefria ersättningar som bidragsförskott och underhåHsbidrag inte ska11 medräknas i den bidragsgrundande inkomsten (i motsats tiH bostadsbidragskomrnittêns förs1ag) kompenserar den skärpta reduktionsfaktorn för ensamstående förä1drar. Med en enhet1ig reduktionsfaktor anser vi att vi även uppnår vårt syfte att förenk- 1a bidragssystemet i denna dei.

Kan man dessutom minska margina1effekten i bostadsbidragssystemet för fami1jer där en hemnamake börjar förvärvsarbeta?

När en hemmamake börjar förvärvsarbeta under bidragsåret bIir margina1effekten i många faH betydande, även om den vid lägre inkomstökningar eHer vid inträde på arbetsmarknaden sent under bidragsåret 51år igenom med viss eftersIäpningseffekt.

I nuvarande system skaH hänsyn tas ti11 väsentiig inkomstförändring. Om inkomsten har ökat med mer än 20 000 kr. meHan taxe-

ringsåret och bidragsåret, 1äggs den de1 av inkomstökningen som

överstiger 20 000 kr. ti11 den eniigt taxeringen beräknade bidragsgrundande inkomsten. Dessa 20 000 kr. utgör ett s.k. fri-

be1opp. A11a inkomstökningar under bidragsåret skaH därutöver

anmä1as och kan ytter1igare påverka bidragets stor1ek. Dessutom finns det en spärrege1 som innebär att om sunlnan av den bidragsgrundande inkomsten och he1a inkomstökningen överstiger en viss indragningsgräns ska11 ansökan avsiås eHer beviljat bidrag dras in.

För att under1ätta hemmamakens inträde på arbetsmarknaden sku11e man kunna införa ett fribeiopp för vardera makens/samboendens in-

du

komstökning. Detta fribelopp skulle kunna anknytas till basbeloppet (f.n. 23 300 kr.). Då får man en anpassning till inflationen med en enkel regel.

I jämförelse med nuvarande system skulle det bli en dryg fördubbling av fribeloppet. Regeln om att sammanlagd inkomstökning över 20 000 kr. skall påverka bidragets storlek har gällt oförändrad sedan år 1976. Det motsvarar år 1985 ett belopp på 45 900 kr., om man räknar upp beloppet med konsumentprisindex.

Om nuvarande belopp på 20 000 kr. höjs, underlättar man för familjer med en inkomsttagare att förstärka familjeekonomin genom att t.ex. extraknäcka. Om man inför ett fribelopp för vardera maken/samboenden underlättas både för en deltidsarbetande att öka sin arbetstid och för en hemmamake att börja förvärvsarbeta utan att bostadsbidraget dramatiskt påverkas.

Enligt vår mening är det ytterst angeläget att minska marginaleffekterna. Vi föreslår i det syftet att dubbla fribelopp införs för samboende par med bostadsbidrag och att beloppet anknyts till basbeloppet.

Vi föreslår också att spärregeln, där hela den sammanlagda inkomstökningen läggs till den tidigare bidragsgrundande inkomsten, tas bort för att ytterligare förbättra villkoren för ovannämnda grupper. Denna regel medför i många fall att bostadsbidraget direkt försvinner även vid måttlig inkomstökning för den andre maken, om familjeförsörjaren har haft normal inkomstutveckling mellan taxeringsåret och bidragsâret.

Genom dessa reformer förenklas också bidragssystemet.

5.3.5 förs1ag_till_nytt inkomstbggrepp

Sammanräknad inkomst

Bostadsbidragskommittên fann, liksom andra tidigare utredningar, det mest ändamålsenligt att låta inkomstprövning ske utifrån be-

14-

greppet sammanräknad inkomst eniigt senast avgivna sjäivdekiaration. (Sammanräknad inkomst består av summan av inkomst av tjänst, kapitai, annan fastighet, ti11fä11ig förvärvsverksamhet, jordbruksfastighet och röre1se eniigt sammanstä11ning för statiig inkomstskatt, sid. 1 i a11männa sjäivdekiarationen). Kommittén jämförde detta begrepp med andra inom ramen för taxeringen och sjukförsäkringen. För vår dei finner vi inte skä1 att frångâ kommitténs försiag i denna de1. Förs1aget ti11godoser även önskemåien om förenkiingar.

I nuvarande system utgår man från statiigt taxerad inkomst med ti11ägg för underskottsavdrag i förvärvskäiia och föriustavdrag, som har medgivits vid taxeringen. För i stort sett samtliga bihushâ11 b1ir ski11naden me11an sammanräknad indragsberättigade komst och nuvarande inkomstbegrepp 1ika med förvärvsavdraget, som har siopats fr.o.m. inkomståret 1985.

Hänsyn ti11 inkomstökningar me11an taxeringsâret och bidragsåret bör ske med endast en ökningsrege1. Vi har i föregående avsnitt 5.3.4 föres1agit att spärrege1n tas hort och att inkomstökningsrege1n utformas med ett fribeiopp motsvarande ett basbeiopp för vardera inkomsttagaren. Den beräknade bruttoinkomsten för bimed den sammanräknade inkomsten eniigt taxe-

dragsâret jämförs

och den de1 som, för var och en av inkomsttagarna, överringen stiger fribeioppet, iäggs ti11 vid beräkning av bidragsgrundande inkomst. En skäiighetsbedömning av bidragstagarens uppgivna bruttoinkomster för bidragsåret sker så1edes i förhâ11ande ti11 taxeringens inkomstuppgifter.

Vid inkomstminskning me11an bidragsåret och taxeringsåret gä11er fr.o.m. bidragsâret 1986 att minskningen ska11 vara minst 10 000 kr. för att anses som väsentiig. Den de1 av minskningen som överstiger 5 000 kr. dras då bort från den bidragsgrundande inkomsten. Vi föres1âr ingen ändring av den regein.

Studiemedei

Vi anser att studiemedei inte bör räknas som inkomst i uppburna bostadsbidragssystemet. De är i huvudsak att betrakta som återbe-

tainingspiiktiga 1ån. Uppgift om studiemedei är svår att 1ämna för bidragstagarna, eftersom de vid ansökningsti11fä11et inte vet om de konmer att bevi1jas studiemede1 för såväi vår- som hösttermin. Dessutom råder det begreppsförvirring om vi1ka studiemedei som ska11 medräknas. En1igt gä11ande reg1er ska11 häiften av uppburna studiemedei en1igt 4 kap. studiestöds1agen (1973:349) medräknas i den bidragsgrundande inkomsten. Därutöver finns även studiemedei en1igt 3 kap. och studiemede1 inom vuxenstudiestödet som inte ska11 medräknas. Om man vi11 skapa ett kontroiisystem biir det dyrt i förhåiiande ti11 det antal studerande som omfattas av bidragssystemet.

Många remissinstanser avstyrkte bostadsbidragskommittêns försiag om att 50 % av uppburna studiemede1 ska11 iäggas ti11 inkomsten. De underströk framför a11t att det är principie11t att feiaktigt

räkna återbeta1ningsp1iktiga 1ån som inkomst. L0 ansåg att vuxen-

studerande med barn drabbas mycket hårt av den nuvarande regein om studiemedei och att föijden har b1ivit att a11t färre i denna grupp har råd att studera.

Inkomstprövningen förenkias både för bidragstagarna och för bidragsmyndigheterna om studiemede1 inte räknas med i bidragsgrundande inkomsten. Av dessa skäi föres1år vi att studiemede1 inte inräknas i den bidragsgrundande inkomsten.

Övriga inkomster

Eniigt bostadsbidragskommittêns förs1ag ska11 ti11 den sammanräk-

nade inkomsten också iäggas underhå11sbidrag, bidragsförskott,

och, med vissa begränsningar, barns inkomster.

Förs1aget innebär att inkomstprövningen sku11e b1i mycket k0mp1icerad för såväi bidragstagarna som för bidragsmyndigheterna. F1erta1et remissinstanser hade invändningar mot och meförsiaget nade att inkomstprövningen måste ske på något mer förenkiat sätt. Behovsprövningen borde inte ta formen av en socia1hjä1psprövning med detaijerad genomgång av hushå11ens ekonomiska förhållanden. Den borde vara mer genere11.

Bostadsstyreisen anförde i sitt remissvar b1.a. att genere11t sett har sanno1ikt barns inkomster inte så stor betydeise, även om det i enskiida ärenden kan anses stötande att bortse från dem. Ett tungt argument mot förs1aget är att barn inte har något försörjningsansvar gentemot sina föräidrar och inte he11er gentemot syskon. Det var dock främst av administrativa skäi som styreisen avstyrkte kommitténs förs1ag att barns inkomster ska11 inräknas i den bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidrag.

Om utgångspunkten är ett enkiare prövningsförfarande, bör man eniigt vår mening inte räkna in underhåiisbidrag (som är svåra att kontro11era om de beta1as direkt ti11 vårdnadshavaren av den underhåiisskyidige föräidern) och bidragsförskott samt barns eventue11a inkomster. De administrativa kompiikationerna och hänsynen ti11 barnfamiijernas integritet väger tungt i jämförelse med den mi11imeterrättvisa man kan åstadkomma genom en sådan detaijprövning. Det är betydiigt enkiare att även i framtiden ha o1ika inkomstgränser för oreducerat bostadsbidrag för o1ika famiijetyper.

Vi föresiår därför att underhåiisbidrag, bidragsförskott och

barns inkomster inte ska11 iäggas ti11 den sammanräknade inkomsten.

Vi har stäiit som ett må1 att bostadsbidragen effektivt ska11 nå avsedda grupper. Ett annat må] är att förenkia systemet såvä1 med tanke på bidragssökandena som bidragsmyndigheterna. Vårt försiag

att inte inräkna underhå11sbidrag, bidragsförskott och barns in-

komster i den bidragsgrundande inkomsten tjänar dessa syften.

Resuitatet av en inkomstprövning som i huvudsak utgår från sammanräknad inkomst kan b1i missvisande i.enski1da fa11; hushå11et har en sam1ad inkomst och en ekonomisk bärkraft som inte borde dem ti11 Hushå11 kan vidare av andra skäi - såberättiga bidrag. som innehav av 1yxvi11a, extremt dyr bostadsrätts1ägenhet, fiera etc. - anses ha en sådan ekonobiiar, Iyxbåtar på goda grunder misk standard att de inte kan vara i behov av särskiit bostadsstöd. Den aiimänna biiden av deras ekonomi motsvaras dock inte av deras redovisade inkomster vid ansökan om bostadsbidrag. För sådana fa11 har kommunerna möjiighet att vägra e11er dra in redan

beviijat bostadsbidrag. Kommunerna

kan ti11ämpa genera1k1ausu1en i § 7 förordningen (1976:263) om statiiga

bostadsbidrag ti11

barnfamiijer: Om det är uppenbart att familjen saknar behov av bostadsbidrag, får

förmediingsorganet besiuta att bidrag inte

ska11 iämnas även om vi11koren för rätt ti11 är bidrag uppfy11da.

Kommunerna har hitti11s endast i undantagsfa11 använt sig av ge-

nera1k1ausu1en. Skäien härtiii är främst

svårigheterna att iägga

fram ett materiai godtagbart vid

överprövning av hidragsärendet

hos iänsbostadsnämnderna. Våra ti11 försiag en förenkiad inkomst-

prövning förutsätter närmast ett starkare agerande från kommunernas sida i dessa hänseenden. Bostadsstyreisen bör - i samarbete med kommunerna - utveckia rutiner och praxis för en mer effektiv

användning av genera1k1ausu1en i de - trots a11t -

fåtaiiga fa11

det gä11er.

Förmögenhet

Den nu gäiiande förmögenhetsregein är utformad

på föijande sätt:

Om makar e11er ensamstående

famiijeförsörjare samt barn under

år har en sammaniagd förmögenhet sjutton som överstiger 50 000 kr., iäggs en femtedei av det överskjutande be1oppet till den taxerade inkomsten. Vid beräkning av förmögenhet ska11 värdet av

fastighet e11er tomträtt med en- e11er

tvâfamiijshus inte tas

med, om huset stadigvarande bebos av bidragssökanden. I sådana fa11 medräknas inte he11er 1ånesku1der för vi1ka säkerhet har Iämnats i form av panträtt i fastigheten e11er tomträtten. Är hu-

set beiäget på en

jordbruksfastighet gä11er motsvarande regei för

den de1 av fastighetens värde och Iåneskulder som beiöper på huset med tiiihörande tomtmark. Om bidragssökanden bor i bostads-

rättsiägenhet ska11 förmögenhetsvärdet av bostadsrätten inte medräknas i förmögenhetens storiek.

Som förmögenhet i röreise ska11 30 % av

ti11gângarna minus sku1-

derna medräknas.

Tidigare bestämmelser, som tillämpades t.o.m. bidragsåret 1982, innebar att vid beräkningen av förmögenhetens storlek beaktades

tillgångar och skulder i den fastighet som bidragstagaren äger

och bebor.

Ändringen av bestämmelsen om förmögenhet har, enligt bostadsstyinneburit en kraftigt ökad administrativ belastning för relsen, kommunerna. Bestämmelsen upplevs också som mycket komplicerad av bidragstagarna vilket medför att de i stor utsträckning lämnar felaktiga uppgifter i ansökningarna.

I proposition 1984/85:180, Förenklad självdeklaration, föreslog regeringen att detaljredovisning av förmögenhet skall göras om

tillgångarna uppgår för ensamstående skattskyldig till 90 000 kr.

och för till 180 000 kr. för makarna gemensamt. Det nya gifta förfarandet skall enligt riksdagens beslut i maj 1985 tillämpas första gången vid 1987 års taxering.

Enligt vår mening bör förmögenhetsregeln i bostadsbidragssystemet i anpassas till dessa ändrade regler.

5.3.6 Inkomstprövning utan obligatorisk efterkontroll bör

293131125 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

I nuvarande bidragssystem prövas rätten till bostadsbidrag vid ett tillfälle. Flertalet ansökningar skickas in i november och december. Beslut om bostadsbidrag meddelas när taxeringen för året före bidragsåret är fastställd, dvs. i slutet av december. Bidraget lämnas från den 1 januari med första utbetalning omkring den 28 januari.

Bidragstagarna är skyldiga att anmäla ändrade inkomst- och famil-

jeförhållanden under bidragsåret. Kommunen omprövar då rätten

till bostadsbidrag och nytt bidragsbel opp fastställs.

Konmunerna har t.o.m. år 1985 haft möjlighet att under bidragsåret kontrollera bidragstagarnas uppgivna bruttoinkomster mot

SGI. EfterkontroH kan också ske när taxeringen för bidragsåret är s1ut1igt faststäHd. Sådana kontroHer har skett i stor utsträckning.

Bostadsbidragskommittên presenterade ett huvudförsiag för inkomstprövningen med pre1iminära bidragsbes1ut under bidragsåret och med s1ut1ig avräkning när taxeringen för bidragsåret fast-

stä11ts. Det sku11e innebära att återkrav/återbetaining av för

högt utbetait bostadsbidrag aktua1iseras ett år efter bidrags-

årets s1ut. Återbetaining sku11e i första hand ske genom minsk-

ning av det bostadsbidrag som då bevi1jats för det kommande året. Som aiternativ skisserades ett system motsvarande det vi har nu med definitiva bes1ut utan s1ut1ig avräkning.

Vid remissbehandiingen av bostadsbidragskommittêns förs1ag ti11styrkte h1.a. bostadsstyreisen, kommunförbundet, SACO/SR och Sveriges fastighetsägareförbund huvudförs1aget för att det sku11e b1i ett rättvisare system, där âterkraven sku11e avdramatiseras

och jämstä11as med restskatt. Bostadsstyreisen påpekade eme11er-

tid att bidragstagarna redan i det nuvarande systemet har svårt att uppge sina beräknade bruttoinkomster under bidragsåret och att antaiet återkravsärenden kan b1i mycket stort med 0b1igatorisk s1ut1ig avräkning.

Huvudförsiaget avstyrktes av b1.a. RRV, LO, Hyresgästernas riksförbund och Riksbyggen för att det sku11e h1i dyrt och kompiicerat och för att det är oti11fredsstä11ande för bidragstagarna att inte veta vi1ka bidrag de är berättigade tili förrän två år efter utbetainingen. Ett anta] kommuner befarade dessutom att bidragstagarna sku11e få svårt att betaia hyran under den tid då återkrävda bostadsbidrag ska11 kvittas mot då utgående bostadsbidrag.

Vi förordar att nuvarande system med definitiva bidragsbesiut och möj1ighet ti11 efterkontro11 behâ11s. Vi menar att kommunerna, med de kontro11möj1igheter som finns, har ti11räck1iga mede1 för att bidragen ska11 utgå ti11 rätt hushå11 med rätt beiopp. Vi vi11 ånyo peka på den avvägning som måste ske me11an å ena sidan måiet att bidragen ska11 nå de grupper som är i behov av stöd,

och ä andra sidan att behovsprövningen inte får 1eda ti11 detaijerade undersökningar om de enskiida hushå11ens ekonomiska förhå1- Ianden i syfte att uppnå vad som brukar ka11as mi11imeterrättvisa.

§ammanjattnigg_av vÅra_f§r§]ag_agg§endg inkomstprövningen

Inkomstbegreppet ska11 utgå från sammanräknad inkomst vid taxeringen.

Studiemede1 ska11 inte räknas som inkomst.

Underhåiisbidrag och bidragsförskott skall inte iäggas ti11 in-

komsten.

Barns inkomster ska11 inte medräknas vid inkomstprövningen.

Bostadsbidragen ska11 avtrappas med en enhet1ig reduktionsfaktor

på 18 %.

Vid väsent1ig inkomstökning ska11 den del av inkomstökningen som

överstiger ett basbe1opp för vardera inkomsttagaren i samboendefami1jen beaktas.

tas bort vid väsentiig inkomstökning. Genera1k1ausu1en

Spärregeln

om att bidragstagaren saknar behov bör ti11ämpas vid extrema inkomstökningar och även i andra fa11 där det är uppenbart att

bostadsbidrag ej bör utgå.

Inkomstprövning ska11 ske vid ett ti11fä11e. Omprövning ska11 ske

under bidragsåret vid väsent1igt ändrade inkomstförhâ11anden och vid ändrade fami1jeförhå11anden. Möjiighet ska11 finnas ti11 efterkontro11, men den ska11 inte vara obiigatorisk.

Med denna utformning av inkomstbegrepp och inkomstprövningssystem anser vi att de fem krav som en1igt vår och bostadsbidragskommit-

têns uppfattning (sid. 188) kan stäiias på bidragssystemet i huvudsak har uppfy11ts.

5.4 Utformning av ett framtida bostadsbidragssystem

5.4.1 lnrikt{ü1y1_av_§t§dgt

Bostadsbidragen har under åren haft fiera o1ika men ofta samtidiga de1mâ1. Bidragen har betraktats de1s som ett bostadsp01itiskt instrument för att avveckla trångboddhet och höja bostadsstandarden och de1s som ett medei att a11mänt stärka konsumtionsförmågan

hos grupper med svag ekonomisk bärkraft. Tonvikten på det ena

e11er andra deimåiet kan ha varierat från tid ti11 annan. Vi har i de1betänkandet översiktiigt redovisat denna utveck1ing.

Där har vi även redovisat hur bostadsbidragens utformning efter hand har förändrats samt boendeförhâllanden och ekonomi för de grupper som uppbär bostadsbidrag. På grundval av detta material har vi kunnat dra föijande siutsatser om effektiviteten i nuvarande bidragssystem.

Bostadshidragen uppfy11er vä1 det måiet. Bi-

fördeiningspoiitiska

dragen går ti11 de avsedda grupperna, dvs. ti11 barnfamiijer med iägre inkomster.

Bidragen uppfy11er inte 1ika vä1 de bostadspo1itiska måien. Det hänger främst samman med att bidragen kommit att täcka en a11t mindre del av de faktiska bostadskostnaderna.

En god bostad prioriteras av f1erta1et hushå11 och anses särskiit viktig av barnfami1jerna. Tre fjärdedeiar av barnfamiijerna har också bostäder med ett rum för varje barn, även om

skaffat eget

det i många fa11 har skett med stora ekonomiska uppoffringar. För andra hushå11 är detta inte a11tid möjiigt. Genom genere11a subventioner kan den senare gruppen 1ämp1igen inte hjäipas, eftersom de totala kostnaderna för förbättrade genere11a system b1ir mycket höga. Det gä11er oavsett om systemen utformas inom ramen

för det fami1jepo1itiska eHer det bostadspo1itiska området. Riktade subventioner i någon form måste ti11.

Våra studier har visat att en ökande ande1 av hushåHen har fått svårigheter att k1ara kostnaderna för en bostad som motsvarar den aHmänna bostadsstandarden. Detta gä11er såvä1 för f1erbarnsfami1jer och fami1jer med endast en förvärvsarbetande som för barn- 1ösa hushåH med iåga inkomster. Kostnaderna för boendet har under en lång tid ökat mer än för annan konsumtion. Bostadsposten tar en stor del av hushåHets budget, för många hushåH runt 30 % av den disponib1a inkomsten.

Barnfami1jernas aHmänna ekonomiska grundstandard bör främst tryggas inom ramen för det fami1jepo1itiska stödet, typ barnbidrag och fierbarnstiHägg, samt genom arbetsmarknadspoiitiska åtgärder och förbättrade barntiHsynsmöjHgheter. Även skattesystemet syftar tiH att trygga en viss grundstandard. Frågan om en annor1unda inriktning och om förbättringar av det aHmänna fami1jestödet (ink1. justeringar inom ramen för skattesystemet) har behandlats i ett anta1 utredningsbetänkanden och expertrapporter under senare âr. Där har även effektiviteten i nuvarande stödformer ana1yserats. Vi har i vårt arbete inte funnit skä1 att göra ytter1igare studier rörande de mer övergripande frågorna om fami1jestödets utformning i stort. Vi har renodiat frågestäHningarna att gäHa stödet inom bostadspoHtikens ram, vi1ket våra direktiv syftar ti11.

Bostadsbidragen bör så1edes inte i första hand inriktas på att

aHmänt förbättra fami1jernas 1evnadsförhå11anden. Bostadsbidragen kan vidare inte ges uppgiften att fyHa ut aHtför djupgående

försörjningsbrister, t.ex. til1 föijd av långvarig sjukdom eHer

arbets1öshet. Väger behovet av ett inkomstprövat aHmänt bidrag tyngre än behovet av ett bostadsstöd, bör den typen av bidrag knytas tiH det aHmänna fami1jstödet och administreras ihop med barnbidragen. Bostadsbidragskommittêns principförs1ag ti11 standardutjämnande stöd har, som redovisades i deibetänkandet, en starkt famiijepoHtisk inriktning och ingen direkt anknytning tiH de enski1da hushâHens faktiska bostadskostnad. Vi anser att

bostadsbidragen ska11 fungera som ett aktivt bostadspoiitiskt instrument. De ska11 stimu1era barnfamiijer med sämre bostadsförhâ11anden att förbättra sin bostadssituation. För att detta ska11 vara möj1igt måste bostadsbidragen anpassas ti11 hushå11ens faktiska bostadskostnader i högre grad än i nuvarande system. Bostadsbidragskommittêns förs1ag ti11 utformning av bidragssystem är därmed inte föreniigt med de utgångspunkter vi har för våra förs1ag.

Vi har i de1betänkandet redovisat att de nuvarande övre hyresgränserna motsvarar den genomsnittiiga hyran för o1ika 1ägenhetsstor1ekar i he1a hyres1ägenhetsbestândet. År 1975 var de övre hyresgränserna däremot anpassade ti11 nyproduktionshyrorna. Bidragen har a11tsâ urhoikats under en tioårsperiod. År 1975 hade 570 000 barnfamiijer bostadsbidrag, i maj 1985 var anta1et under 300 000.

Den nuvarande bidragskonstruktionen bygger i princip på en utrymmesstandard med tvâ boende per rum, kök och vardagsrum oräknade. Systemet med samma övre hyresgräns för fami1jer med ett och två barn resp. med tre och fyra barn har medfört att framför a11t tvåbarnsfami1jer, som anta1smässigt är den största gruppen b1and bidragstagarna, fâr ett mycket iågt bostadsstöd i förhâ11ande ti11 sina faktiska bostadskostnader.

B1and de barnfamiljer som uppbar bostadsbidrag i maj 1985 var det drygt 32 800 fami1jer (11 %) som var trångbodda eniigt nuvarande utrymmesnorm. Nästan 100 000 bidragshushå11 var trângbodda i den bemärke1sen att barnen inte hade egna rum. De får således inte ti11räck1igt stöd med dagens bostadsbidrag för att kunna efterfråga en så stor bostad som vaniigtvis betraktas som erforderiig b1and barnfamiijerna.

Behovet av bostadsutrymme ökar med anta1et barn i fami1jen. Där-

med ökar som rege1 också kostnaderna för boendet. Bostadsbidragen

bör en1igt vår mening utformas så att även barnfamiijer med Iåga inkomster och fiera barn ska11 kunna efterfråga så stora bostäder

att barnen kan få egna rum. Detta synsätt de1as av fiertaiet remissinstanser.

Det framtida bostadsbidragssystemet bör fö1jakt1igen utformas så att det beaktar antaiet barn, famiijens utrymmesbehov och faktiska bostadskostnad. De övre hyresgränserna bör i det syftet höjas och differentieras efter barnantai. Vi återkomner i avsnitt 5.4.3 tiH frågan om nivån för de övre hyresgränserna.

Ett sådant system gör det möj1igt för barnfamiijerna att de1s förbättra sin bostadsstandard och deis - i andra fa11 - att bibehåHa den bostadsstanaard de redan har uppnått. Därigenom kan man motverka den tendens som börjar b1i märkbar på sina håH, att barnfamiijerna byter ner sig ti11 mindre 1ägenheter på grund av för höga bostadskostnader. Det kan även underiätta för barnhushåH med 1åga inkomster att förvärva begagnade e11er nya egnahem, fiytta in i nyproducerade större 1ägenheter e11er underiätta en

återfiyttning tiH stora, ombyggda Iägenheter.

5.4.2 Utformning av ett bostadskostnadsanknutet bostadsbidrags- _âygtgm _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _

I vårt delbetänkande har vi redovisat några o1ika bidragsmodeHer

där hushåHens bostadsförhåHanden utgör en grund för beräkning av bidragen. Ett av a1 ternativen utgick från faktisk bostadsstor- 1ek - mätt i antaI rum - i stäHet för från det enskiida hushål- 1ets faktiska bostadskostnad.

Ett sådant bidragssystem har emeHertid stora nackdelar. Det med-

för så1edes en krång1igare administration och ett utökat kon-

troHarbete i jämföreise med dagens system. Definitionsprob1em dyker upp; vad menas med ett rum, hur stort måste det vara och måste det ha fönster, hur mäts det, vi1ken takhöjd skaH det ha etc. Erfarenheterna från den period (1969-1980) då rumsantaiet skuHe kontroneras, avskräcker. En föijd skuHe kunna b1i att bidragstagaren sätter in extra meHanväggar för att få Her rum eHer att utrymmen som normait inte används som sovrum anges

eiier används som sådana. Lägenheter med 1ika många rum har dessutom högst varierande 1ägenhetsytor och därmed bostadskostnader. Kostnadsski11naderna sku11e inte beaktas i detta bidragssystem, vi1ket kan få den effekten att hushå11en tränger sig samman i yt-

mässigt små lägenheter med många rum. Det finns i dag en tendens

att bygga sådana 1ägenheter i f1erbostadshus, en tendens som sku11e kunna förstärkas om bidragen gavs en konstruktion med standardkrav efter antai rum.

Vi har - 1iksom av remissinstanserna - funnit att homajoriteten stadsbidragssystem med anknytning ti11 hushå11ens faktiska bostadskostnad bör förordas. Två o1ika aiternativ är därvid tänkbara.

1. En förbättring inom ramen för nuvarande system med utgångspunkt i anta1 barn och bostadskostnad. Det innebär att ett barnanknutet bidragsbelopp (inkomstprövat barnbidrag) kombineras med ett bostadsanknutet bidragshe1opp som stiger med barnanta1et genom att övre hyresgränsen höjs för varje barn.

2. Ett renodiat bostadskostnadsanknutet stöd, som tar ti11 hänsyn anta1 barn och faktisk bostadskostnad. I det fa11et ingår inte något a11mänt konsumtionsstöd som i det nuvarande bidragssystemet. Bostadsbidraget grundas på famiijens faktiska bostadskostnad utan någon nedre hyresgräns; den övre hyresgränsen höjs för varje barn.

§emegsgmma_f§rut§ättnigggr_f§r_altgrna;jva_bidragsmogel]gr

Inkomstgrövningen

I avsnitt 5.3 har vi iämnat förs1ag ti11 inkomstprövningssystem. I våra jämföre1ser me11an de båda bidragsmode11erna utgår vi från detta förs1ag.

Inkomstgränserna avseende år 1985 för oreducerat bostadsbidrag är 45 000 kr. för makar/samboende med barn och 37 000 kr. för ensam-

stående med barn. Vi använder samma inkomstgränser för jämförei se av systemen.

I nuvarande system reduceras bidraget med 15 *ZS av inkomsten upp tiH 67 000 kr. och med 22 % av inkomsten däröver. För de båda

aiternativa systemen används en enhetiig reduktionsfaktor på

18 %. Som framgått av tidigare redovisning har gifta/samboende hushåH med bostadsbidrag som rege1 betyd1igt högre inkomster än 67 000 kr/år medan ensamstående med barn ofta inte når upp tiH denna nivå. De ensamståendes situation förbättras dock genom 01ika tiHkommande bidrag, t.ex. bidragsförskott.

Övre gräns för bostadskostnad

I nuvarande system är övre hyresgränsen 1 675 kr/mån. för fami1j med ett eHer två barn, 2 175 kr/mån. för fami1j med tre e11er fyra barn och 2 625 kr/mån. för fami1j med minst fem barn.

Våra försiag ti11 bostadsfinansieringssystem syftar b1.a. tiH att medverka tiH att uppfyHa må1et om 1ika kostnader för 1ikvärdiga bostäder. Vid en jämn hyresstruktur sku11e det räcka med ett behovsprövat bidrag som tar hänsyn enbart ti11 en genomsnitt- 1ig bostadskostnad för resp. lägenhetstyp. En jämn kostnadsnivå är dock mycket svår att uppnå. En spridning i kapitaikostnader kommer att kvarstå. SkiHnader meHan o1ika fastigheter före- 1igger även beträffande drift- och underhåHskostnader.

Den bidragsgrundande bostadskostnaden bör så1edes utgå från den faktiska kostnaden. En viss begränsning är dock nödvändig. Bidragen ska11 såiedes inte medverka ti11 någon överkonsumtion av bostäder e11er tiH höjda byggnadskostnader. SamhäHets kostnader för bidragen måste också hå11as nere. Det krävs därför även fortsättningsvis övre bostadskostnadsgränser.

I vårt de1betänkande har vi diskuterat frågan om nivån för de övre bostadskostnadsgränserna. En utgångspunkt kan vara genomsnittshyrorna i he1a hyres1ägenhetsbeståndet e11er i de senare årens produktion av hyresiägenheter, t.ex. i de hus som har fär-

digstäHts under den senaste tioårsperioden. En annan utgångs-

punkt kan vara hyrorna i ny1igen färdigstäHda hyresiägenheter.

De övre hyresgränserna motsvarar i dagens 1äge närmast den genomsnittiiga hyresnivån. Det kan finnas skäi att hå11a fast hyresgränserna vid denna nivå. Ett sådant skä1 kan vara att nyproduktionen under 1âng tid framöver kan beräknas få ringa omfattning och därför inte bör vara utsiagsgivande för bostadsbidragssystemet. Ett annat kan vara att hå11a kostnaderna för nere. bidragen

Mot detta ta1ar b1.a. behovet av att söka upprätthåila nyproduktionen och ombyggnadsverksamheten och att möjiiggöra även för hushâ11 med lägre inkomster att in fiytta i nybyggda e11er ombyggda 1ägenheter. För det ändamåiet sku11e de övre bostadskostnadsgränserna behöva anpassas ti11 en nivå som närmar sig nyproduktionens hyror. Barnfamiijerna köper ofta småhus. Deras bostadskostnader iigger därmed minst i nivå med kostnaderna för nybyggda hyresiägenheter. För att barnfamiljer med iägre inkomster ska11 ha vaifrihet när det gä11er boendeformen krävs ett starkt stöd genom bostadsbidrag. Detta kan främst uppnås genom höjda övre bostadskostnadsgränser.

För att få ett under1ag ti11 förs1ag angående de övre bostadskostnadsgränserna redovisar vi i det föijande viss statistik över hyror i bostadsbeståndet resp. i nyproduktionen. I tab. 5.6 anges

månadshyra per Tägenhet för det a11männyttiga bostadsbeståndet.

Tab. 5.6 Genomsnittiig hyra per i januari 1985 för Iägenhet aiimännyttiga bostadsföretag efter färdigstä11andeâr och Iägenhetstyp, kr.

Ta1 inom parentes baseras på mindre än 10 observationer. * Inki. ombyggda 1ägenheter.

Kä11a: Statistiska Bostadscentraibyråns och hyresundersökningen 1984. Pre1iminära uppgifter.

Spridningen i genomsnittshyran är stor me11an 01ika årgångar inom en och samma iägenhetstyp och är givetvis än större i he1a beståndet. Ökande iägenhetsstoriek med ett rum ger en ökning av hyran som kan variera me11an drygt 300 och 500 kr/mån. för 1ägenheter inom samma âiderskiass; en uppf1yttning från tre ti11 fyra rum medför ofta ca 350 kr. högre hyra per månad.

Tab. 5.7 visar månadskostnaderna för nybyggda iägenheter.

Tab. 5.7 Genomsnitt1iga mânadshyror/avgifter för iägenheter i fierbostadshus färdigstäiida under första ha1våret 1984, kr/mån.

Region Byggherrekategori 3 rk 4 rk 5 rk

St0rstockho1m A11männyttig 2 234 2 728 3 191 Kooperativ 2 031 2 535 3 233 Privat 2 560 2 937 - 2 352 2 705 -

A11männyttig 2 031 2 138 - Kooperativ

Käiia: Statistiska centra1byrâns Bostadshyror m.m. i statsbeiånade fierbostadshus färdigstäiida under första ha1våret 1984.

För de kooperativa 1ägenheterna utgick även grundavgifter.

Månadskostnaderna i genomsnitt för nyproducerade Iägenheter under första haivåret 1984 1åg på ungefär samma nivå som januarihyrorna 1985 för a11männyttiga företags 1ägenheter som färdigstä11ts åren 1981-1983. Uppgifterna för de senaste tre årgângarna (avseende

he1a riket) visar med viss jämkning på fö1jande interva11 för

oiika iägenhetstyper.

3 rok 2 100-2 300 kr/mån. 4 rok 2 500-2 700 kr/mån. 5 rok 3 000-3 200 kr/mån.

Bostadsbidragssystemet bör eniigt vår må1sättning medverka ti11

att barnfami1jerna ska11 kunna efterfråga och inneha så stora bostäder som erfodras för att varje barn ska11 få ett soveget rum. En sådan utrymmesstandard innebär för en ettbarnsfamiij en 1ägenhet om tre rum och kök, en tvåbarnsfamiij behöver rum fyra och kök och en trebarnsfamiij fem rum och kök. I det syftet bör de övre hyresgränserna differentieras efter anta1et barn.

Vårt materiai sku11e då ge följande nivåer för de ungefäriiga övre hyresgränserna.

1 barn 3 rok 2 100-2 300 kr/mån. 2 barn 4 rok 2 500-2 700 kr/mån. 3 barn 5 rok 3 000-3 200 kr/mån.

De uppgifter som vi här redovisar återspegiar enbart de genom-

snittiiga hyreskostnaderna i iandet för de iägenheter som färdig-

stä11ts åren 1981-1984. I många fa11, särskilt i storstadsområ-

den, är hyrorna i nyproduktionen avsevärt högre. Småhusen har ofta också högre kostnader för resp. b1.a. ti11 1ägenhetstyp, föijd av deras större ytor.

Vid våra avvägningar i frågan om övre bostadskostnadsgränser måste behovet av höjningar baianseras b1.a. mot samhä11ets kostnader för bidragen. Vi har därvid nått fram ti11

föijande. Vi har va1t att utgå från en tvåbarnsfami1j (den

vaniigaste famiijetypen) och för dem åsatt en övre om 2 400 hyresgräns kr/mån. Tidigare har vi visat att skiiinaden i hyra för oiika stora 1ägenheter uppgår ti11 300-400 kr/mån. per rum. För att ge systemet en viss enkeihet minskar e11er ökar vi nämnda be10pp (2 400 kr/mån.) med 300 kr/barn. Detta ger föijande förslag ti11 övre bostadskostnadsgränser.

15-

1 barn 2 100 kr/mån. 2 2 400 kr/mån. 3 2 700 kr/mån. 4 3 000 kr/mån. 5+ 3 300 kr/mån.

Nuvarande övre är, som tidigare nämnts, 1 675 hyresgränser kr/mån. för fami1j med ett eHer tvâ barn, 2 175 kr/mån. för famiij med tre eHer fyra barn och 2 625 kr/mån. för famiij med minst fem barn.

Våra fortsatta beräkningar och jämföre1ser meHan de två a1ternativa bidragsmodeHerna bygger pâ dessa förs1ag tiH övre bostadskostnadsgränser.

Gränserna kan höjas e11er sänkas med hänsyn ti11 det ekonomiska utrymme som kan skapas för bostadsbidragen.

5.4.4 Förbättringar inom ramen för nuvarande bostadsbidrags-

gygtgmj 31 1-_11 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

I nuvarande bidragssystem finns en barnanknuten och en bostads-

kostnadsanknuten de1. Den senare de1en uppgår tiH 80 9; av hyran

meHan 650 kr/mân. och den övre hyresgränsen, som varierar med barnanta1et som tidigare uppgivits.

Drygt 70 % av barnfamüjerna med bostadsbidrag hade bostadsut-

som översteg gäHande övre hyresgränser i maj 1985. Det

gifter förk1aras, förutom av de aHmänt sett höga hyresnivåerna, av att många barnfami1jer har skaffat sig större bostäder än vad nuvarande utformats för. Men fortfarande fanns bostadsbidragssystem närmare 33 000 barnhushåH med bidrag som var trångbodda även en1igt normen högst tvâ boende per rum, kök och vardagsrum oräknat.

Ett enke1t och effektivt sätt att förstärka det bostadspoiitiska syftet med bostadsbidragen inom ramen för nuvarande bidragssystem är att höja de övre hyresgränserna och differentiera dem efter barnantaiet.

För att få ekonomiskt utrymme ti11 att höja de övre hyresgränserna i erforderiig utsträckning kan den nuvarande nedre hyresgränsen höjas. Vi har i detta fa11 räknat med en höjning från 650 ti11 900 kr/mån. (I maj 1985 hade 1 600 barnfami1jer med bostadsbidrag iägre hyra än 900 kr/mån.)

Ett bostadsbidragssystem med denna inriktning sku11e då utformas enligt föijandez

Barnanknutet bidrag = 265 kr/mån. och barn (oförändrat i förhå1-

1ande ti11 nuvarande system). Bostadsanknutet bidrag = 80 % av bostadskostnaden över 900 kr/mån. upp ti11 den övre hyresgränsen.

Anta1 barn Övre hyresgräns Ökat maximait bostadsbidrag

stadsbidragssystem vi diskuterar med nuvarande system för hushâ11 med ett tiii fem barn. I fig. 5.1 redovisas tekniken för dessa jämföreiser med hjäip av kurvor över utfa11et för en famiij med tvâ barn en1igt nuvarande system och aiternativ 1. Den streckade kurvan avser nuvarande system och den heidragna aiternativ 1. Det framgår att det maximaia bidraget i detta fa11 biir 200 kr/mån. iägre vid en bostadskostnad me11an 650 och 1 925 kr/mån. och upp ti11 380 kr/mån. högre vid en bostadskostnad över 1 950 kr/mån. upp ti11 den övre bostadskostnadsgränsen, som är 2 400 kr/mån. för tvâbarnsfamiijen.

Mamma ----bidrag enligt nuvarande system bostadsbidrag. -1 bd u rag en |g a . I_ t H 1 krlmám

1 500

Bostadskostnad. 1 I I I . 1675 2400 kr/man 850 900

Fig 5.1 Bostadsbidrag en1igt nuvarande system och en1igt

a1ternativ 1 för en tvåbarnsfami1j.

Maximalt _. - - - bidrag enligt nuvarande system

bostads- bidrag enligt ang

bidrag, kr/mån.

/ 5barn

Jl

- / ;-

2500 4barn J

//z//Z

u _-_0 * * * _ * * * __-* l /0 // ./ 3 Sbarn 2000 / -/_ / /l r ..

/// /I/,r

_JI

1500 2barn i , _ _ ___ -----_-- - _____ ___ z //// r 1x/

%f-7[--------_---

_-_ 4”, J 1barn 1000 ,

- -_.__--- _ 41/1 /I/

r 1,/ 500 j:::

0 I l I I I I I I 1000 2000 3000 4000 B°S*ad$k°“ nad, kr/mán.

Fig 5.2 Bostadsbidrag en1igt nuvarande system och en1igt

a1ternativ 1.

Som framgår av fig. 5.2 medför a1ternativ 1 förbättringar främst för famiijer med två resp. fyra barn och för barnfamiijer med höga bostadskostnader. De hushå11 som kan få minskade bidrag är barnfamiijer med iåga bostadskostnader. Försiaget tar ju sikte just på att ge ökade bidrag vid höga bostadskostnader. Har ett hushå11 med viss sammansättning och med viss inkomst iägre hyra än ett annat hushå11 som iever under motsvarande förhå11anden, bör detta återspeglas i bidragets vi1ket det inte a11tid storiek, gör i dag ti11 föijd av de 1åga nivåerna för de övre hyresgränserna. En famiij med ett e11er två barn med detta uppnår system förbättringar när bostadskostnaden överstiger 1 925 kr/mån. Famiijer med iägre hyror får en bidragssänkning med maximait 200 kr/mån. Drygt häiften (52 %) av en- och tvåbarnsfamiijerna med bostadsbidrag hade i maj 1985 en högre bostadskostnad än 1 925 kr/mån. och får såiedes förbättringar. För trebarnsfamiijerna uppnås förbättringar när bostadskostnaden överstiger 2 425 kr/mån. 55 % av denna grupp hade minst en så hög bostadskostnad. Minskningen av bidragen för de med 1ägre bostadskostnader än 2 400 kr/mån. blir som högst 200 kr/mån.

Under avsnittet 5.4.6 görs en närmare jämföre1se me11an de oiika bidragsmodeiierna beträffande bidragens storiek för ski1da hus-

hå11styper vid varierande inkomster och bostadskostnader. Där an-

ges också den beräknade kostnadsökningen för stat och kommun.

5.4.5 Ett

renodiat_bgstagsko§tgagsgnknutgt_bgstagsbigrgg_(git._gl

F1erta1et remissinstanser understryker att ett framtida bostadsbidragssystem bör utformas så att det b1ir så enke1t som möjiigt. Det är nödvändigt för att barnfamiijerna sjäiva ska11 kunna beräkna bostadsbidragets storiek när de t. ex. står inför va1et att byta bostad.

Den nuvarande utformningen med ett barnanknutet och (statiigt) ett bostadskostnadsanknutet (statskommunait) ti11bostadsbidrag hör det som är svårt att förstå för Inkomstredubidragstagarna. ceringen utgår från det totaia bidragsbeioppet och det statiiga bostadsbidraget reduceras först bort. Majoriteten av barnfamiijer

med bostadsbidrag har så höga samman1agda inkomster att något stat1igt bostadsbidrag inte bevi1jas. Bidragstagarna förstår inte uppde1ningen av bidragen på två delar, varav de inte får någon dei av den ena.

Ett sätt att förenk1a bidragssystemet är att utforma ett enda enhet1igt bostadsbidrag, som ändå utgår från de tre faktorer som vi anser bör styra utformningen, nämHgen antaiet barn, fami1jens utrymmesbehov och bostadskostnad. En sådan mode11 skuHe vidare förenk1a administrationen, eftersom det krävs endast en statsbidragsförordning. Dessutom sku11e redovisningsförfarandet meHan kommuner och 1änsbostadsnämnder och statsbidragsberäkningen b1i enk1are.

Ett a1ternativ tiH nuvarande system med två de1ar vore så1edes ett renod1at bostadskostnadsanknutet bidragssystem där bo-

hg1_a

stadskostnaden upp ti11 övre bostadskostnadsgränsen beaktas. Det finns aHtså ingen nedre bostadskostnadsgräns. Barnantaiet och utrymmesbehovet beaktas genom att den ande1 av bostadskostnaden som kan täckas med bostadsbidrag stiger för varje barn i fami1- Jen.

Ett bidragssystem med denna inriktning sku11e kunna utformas på föhande sätt:

Anta1 barn Procent av he1a Övre hyresgräns, Ökat maxima1t bostadskostnaden kr/mån. bostadsbidrag, upp tiH övre kr/mån. hyresgränsen

Maximah ---- bidrag enligt nuvarande systern bostads- bidrag eniigt a|t.2 bidrag. kr/mán

3000 Sbarn /. _...___..___.- J; - / / 2500 / / 4b am .

2000 ,/ // ____.___.._.I lg, / 5 Sbarn

z f /X

1500 «//,Z/// 1

Zbarn ---- ---J -n l _______ Z .7/ _ _ _ _ _ . _ __..____3 ibarn 1000 190cc??? l X 500 _ /

I I 1 000 2 000 3 000 4 000 Bostadskostnad, kr/mån.

Fig 5.3 Bostadsbidrag enHgt nuvarande systern och eniigt ai ternativ 2.

Resu1tatet av detta a1ternativ iHustreras översiktHgt 1 fig. 5.3. Man bör uppmärksamma att de hushåH som i dag uppbär endast

statiigt bostadsbidrag (hushâH utan egen bostad), b1ir he1t utan stöd med detta system. B1and bidragstagarna i maj 1985 fanns endast 470 sådana hushåH, varav 428 ensamstående med barn. Det gäHer säkeriigen hushâH som under en kort period saknar egen bostad. Anta1et har också minskat snabbt. Dessa hushåH får förbättrade möj1igheter att skaffa sig egen bostad genom ett förbättrat bostadsbidragssystem.

Förbättringar i förhåHande ti11 nuvarande system uppstår vid bostadskostnader meHan 500 och 1 100 kr/mân. samt över 1 950 kr/mån. för ettbarnsfamiijer, över 2 050 kr/mån. för tvåbarnsfami1jer, över 2 500 kr/mân. för tre- och fyrabarnsfami1jer samt över 2 900 kr/mån. för fembarnsfami1jer.

De som får iägre bidrag är även i denna modeH barnfamiijer med iåga bostadskostnader, eftersom utgångspunkten är att ge ett förbättrat stöd för famiijer med höga bostadskostnader. Drygt 25 % av bidragshushåiien i maj 1985 skuiie få iägre bidrag med sina dåvarande bostadskostnader. Dessa skuHe emeHertid genom de höjda övre bostadskostnadsgränserna få en stimuians att förbättra sin bostadsstandard.

För mångbarnshushåH med iåga inkomster och iåga bostadskostna-

der, där det barnanknutna har stor ande1 i det

nuvarande bidraget

totaia bostadsbidraget, sku11e ett sänkt bostadsbidrag kunna ersättas med ett höjt fierbarnstiiiägg. Knappt 10 000 famiijer med fyra e11er fier barn (av totait drygt 22 000) sku11e med denna bidragskonstruktion riskera att få sänkt bostadsbidrag med hänsyn tiH sin faktiska bostadsstandard och bostadskostnad i maj 1985.

Av statistiken framgår också att ca 14 500 barnhushåH som består av fem e11er fier personer är trångbodda en1igt nuvarande utrymmesmâtt (högsttvå boende per rum, kök och vardagsrum oräknat). Dessutom tiHkomner ca 34 000 barnhushåH biand mångbarnssom inte har tiiiräckiigt stor bostad för att kunna

famiijerna

låta varje barn få ett eget rum. (Det går inte att särskiija enresp. tvåföräiderhushåH i vår statistik, men hushåH med fem e11er fier famiijemediemmar sku11e behöva en bostad om minst fem rum och kök för att kunna innehåHa ett föräidrasovrum, eget rum tiH varje barn samt kök och vardagsrum). Ait. 2 skuHe genom att

hLiabostadskostnaden (100 %) upp tiH 3 300 kr/mån. subven-

tioneras med bostadsbidrag kunna stimuiera även mångbarnshushåii med iåga inkomster i förhåHande tiH sin försörjningsbörda att efterfråga tiHräckiigt stora bostäder för sitt utrymmesbehov.

5.4.6 Jämförei ser meHan nuvarande system och de två aiternativa

moáelisrna _______________________ ._

Vi har gjort vissa jämförei ser meHan nuvarande bidragssystem med 1985 års bestämmei ser och de här skisserade båda modeHerna. En

sådan gäHer bidragens täckningsgrad, dvs. hur stor andei av

bostadskostnaden som täcks med bostadsbidrag för o1ika famiijestor1ekar i förhå11ande ti11 en faktisk bostadskostnad som motsvarar de övre bostadskostnadsgränserna i mode11erna.

Tab. 5.8 Täckningsgrad vid oreducerat maximait för bostadsbidrag o1ika fami1jestor1ekar

Aiternativ 1 och 2 ger som synes ganska 1ika resuitat. A1ternativ 1 är dock något mer gynnsamt för Båda aiternatvåbarnsfami1jer. tiven medför vidare betydande för de stora fami1förstärkningar jerna med fyra och fem barn och med höga bostadskostnader. Genom sin konstruktion ger nuvarande system ungefär samma täckning för

ett- och tvåbarnsfami1jer resp. för tre- och fyrabarnsfami1jer.

De jämförda mode11erna ger en successiv förbättring a11t eftersom fami1jen ökar i stor1ek.

Skiiinaderna me11an systemen vid oreducerat bidrag kvarstår givetvis vid en inkomstreducering på samma vi11kor.

Nästa steg i jämföre1sen visar storiek de bostadsbidragets en1igt tre a1ternativen vid varierande inkomster och bostadskostnader. Eftersom de största grupperna b1and bidragstagarna består av ensamstående med ett barn resp. samboende med två e11er tre barn, har vi va1t dem för att i11ustrera de o1ika a1ternativen.

För de drygt 74 000 ensamstående med ett barn, som hade bostadsbidrag i maj 1985, 1âg medeiinkomsten på ca 58 900 kr. och den genomsnitt1iga bostadskostnaden på 1 840 kr/mån. Det genomsnitt- 1iga bostadsbidraget var 676 kr/mån.

Som framgår av tab. 5.9 sku11e såvä1 aiternativ 1 som 2 innebära förbättrade bostadsbidrag för fami1jer med höga bostadskostnader i jämföreise med nuvarande bidragssystem. För fami1jer med 1åga hyror och mycket iåga inkomster sku11e a1t. 1 medföra en större försämring än a1t. 2.

Tab. 5.9 Bostadsbidrag för ensamstående med ett barn

Bidrags- Bidragsgrundande bostadskostnad, kr/mån. grundande 1 500 1 800 2 100 inkomst, Nuv. Ait. A1t. Nuv. A1t. A1t. Nuv. A1t. A1t. kr/år syst. 1 2 syst. 1 2 syst. 1 2

- 37 000 945 745 825 1 085 985 990 1 085 1 225 1 155

bostadskostnad på 1 900 kr/mån. Drygt en tredjedei av famiijerna (drygt 26 500) hade denna e11er en högre kostnad i maj 1985; f1erta1et (ca 47 900) sku11e såiedes få iägre bidrag om de bor kvar i sina nuvarande bostäder. Närmare 21 600 barnfamiijer med två hushå11smed1emmar bodde eme11ertid i tvâ rum och kök, dvs. varken föräider e11er barn hade eget sovrum. Dessa famiijer skuiie med de a1ternativa bidragssystemen få en bättre stimu1ans att efterfråga större bostäder.

Mede1inkomsten för de 60 000 tvâbarnsfamiijerna med samboende föräidrar som hade bostadsbidrag i maj 1985 var 91 600 kr. Deras genomsnittiiga bostadskostnad var 2 330 kr/mån. och genomsnitt- 1igt bostadsbidrag 564 kr/mån.

Nuvarande system ger högre bostadsbidrag ti11 de fami1jer i denna grupp som har en 1ägre bostadskostnad än 1 900 - 2 050 kr/mån, det högre be1oppet avser jämföre1sen med aiternativ 2. Nästan 70 % av de gifta/samboende tvåbarnsfami1jerna med bostadsbidrag i

maj 1985 hade högre bostadskostnader än 1 900 kr/mån och 55 % högre än 2 100 kr/mån. Majoriteten av bidragstagarna sku11e så- 1edes få ett förbättrat stöd ti11 sitt boende med de aiternativa utformningarna.

Tab. 5.10 Bostadsbidrag för gifta/samboende med två barn

Bidrags- Bidragsgrundande bostadskostnad, kr/mån. grundande 1 600 2 000 2 400 inkomst, Nuv. A1t. A1t. Nuv. A1t. A1t. Nuv. A1t. A1t. kr/år syst. 1 2 syst. 1 2 syst. 1 2 - 45 000 1 290 1 090 1 040 1 350 1 410 1 300 1 350 1 730 1 560 75 000 870 640 590 930 960 850 930 1 280 1 110 100 000 410 265 215 470 585 475 470 905 735 120 000 45 0 0 105 285 175 105 605 435 140 000 0 0 0 0 0 0 0 305 135

Tab. 5.11 Bostadsbidrag för gifta/samboende med tre barn

Bidrags- Bidragsgrundande bostadskostnad, kr/mån. grundande 1 500 75700 inkomst, Nuv. Ã1t. Ait. Nuv. A1t. A1t. Nuv. A1t. Å1t. kr/år syst. 1 2 syst. 1 2 syst. 1 2 - 45 000 1 475 1 275 1 200 1 955 1 755 1 680 2 015 2 235 2 160 75 000 1 055 825 750 1 535 1 305 1 230 1 595 1 785 1 710 100 000 595 450 375 1 075 930 855 1 045 1 410 1 335 120 000 230 150 75 710 630 555 770 1 110 1 035 140 000 0 0 0 340 330 255 400 810 735 160 000 0 0 0 0 30 0 35 510 435

Även för trebarnsfami1jerna b1ir de aiternativa systemen förmån- 1igare än nuvarande system för hushåii med höga bostadskostnader.

Förbättringarna uppstår vid en bostadskostnad på 2 400 kr/mån.

en1igt aiternativ 1 resp. vid 2 500 kr. en1igt aiternativ 2. Den genomsnittiiga bostadskostnaden b1and gifta/samboende bidragstagare med tre barn var närmare 2 600 kr/mån. i maj 1985. Drygt 58 % hade bostadskostnader över 2 400 kr/mån.

Sammantaget visar dessa tabeiier med jämföre1ser me11an de tre oiika systemen att a1ternativen 1 och 2 är inriktade mot att förbättra stödet för hushå11 med höga bostadskostnader. En över-

gång ti11 något av de a1ternativa systemen sku11e såiedes medföra

en omfördeining av bidragsmedien b1and bidragstagarna. Hyrans storlek, ej inkomsten e11er barnanta1et, styr denna omfördeining. Materiaiet för maj 1985 visar att minst häiften av bidragshushå11en sku11e få höjda be1opp.

Ett argument mot en förbättring av stödet i denna riktning sku11e kunna vara att så många fami1jer redan i dag har skaffat sig stora bostäder ti11 höga kostnader och synes k1ara detta. För de hushå11 som uppbär bostadsbidrag (e11er inte he1t uppfyiier vi11koren för att få bidrag) och därmed har reiativt 1âga inkomster i förhåiiande ti11 försörjningsbördan innebär eme11ertid en stor och dyrbar bostad en betydande påfrestning. Här kan exempiifieras med en tvåföräiderfamiij med två barn. En normai boendestandard för en sådan fami1j är fyra rum och kök. Drygt 40 % av bidragshushå11en i denna grupp har en bidragsgrundande inkomst år 1985 som understiger 100 000 kr. och närmare 80 % en inkomst under 120 000 kr. Kostnaderna för en nybyggd fyrarumsiägenhet av norma1 stor1ek och standard kan uppskattas ti11 me11an 30 000 och 35 000 kr/år och för en äidre 1ägenhet ti11 kanske 25 000 å 30 000 kr/år. För famiijer med dessa inkomster och bostadskostnader (bostadsbehov), vi1ka torde vara en van1ig grupp, ger nuvarande bidragssystem endast en mindre hjäip.

Samtidigt riktas förbättringen av bidragen en1igt a1ternativen 1 och 2 mot de hushå11 som i dag bor trångt och för vi1ka gäiiande system inte ger ti11räckiigt stöd för att tiiiåta dem att skaffa sig en större och därmed dyrare 1ägenhet. Med de aiternativa system vi här har skisserat framstår de som för1orare“ om de bor kvar i sin mindre bostad. Aiternativen ger dem en ree11 stimuians att byta upp sig ti11 större bostäder efter behov.

Med de två a1ternativa systemen sku11e antaiet barnfamiijer som får bostadsbidrag öka i förhå11ande ti11 nuvarande system. Detta

hänger samman med att de högsta bidragsgrundande inkomster som sku11e berättiga ti11 bidrag för o1ika fami1jestor1ekar höjs. Som högst, dvs. när bostadskostnaden är lika med e11er överstiger den övre hyresgränsen, kan bidrag utgå vid fö1jande inkomster:

Tab. 5.12 Övre inkomstgräns för rätt ti11 bostadsbidrag

Anta1 Nuvarande system A1t. 1 A1t.2 barn Gifta/ Ensam- Gifta/ Ensam- Gifta/ Ensamsamboende stående samboende stående samboende stående 110 000 104 000 125 000 117 000 120 000 112 000 124 000 119 000 158 000 150 000 147 000 139 000

:runtomk-

160 000 155 000 192 000 184 000 187 000 179 000 175 000 169 000 226 000 218 000 223 000 215 000 209 000 203 000 259 000 251 000 263 000 255 000

De höjda övre inkomstgränserna beror på kombinationen av höjda bidragsbe1opp och minskad margina1effekt genom att den övre reduktionsfaktorn sänks från 22 % ti11 18 %. De bidragsbe1opp som

utgår i de högsta inkomstskikten biir dock mycket låga. Vi före-

s1âr att 1ägre be1opp än 50 kr/mån. ej utbeta1as, eftersom mindre bidragsbe1opp torde sakna bostadspoiitisk effekt. Härigenom reduceras anta1et möj1iga bidragstagare icke oväsent1igt.

Kostnadsökningen för samhä11et för de två a1ternativa bidragssystemen har för år 1985 översiagsmässigt beräknats ti11 omkring 700 mi1j. kr. för a1ternativ 1 och omkring 500 mi1j. kr. för aiternativ 2. Ca 250 mi1j. kr. avser i ändringar inkomstprövningssystemet samt den enhetiiga reduktionsfaktorn på 18 %. En ytter1igare sänkning av reduktionsfaktorn med en procentenhet beräknas medföra ökade kostnader för i storieksbidragssystemet ordningen 150-175 mi1j. kr.

5.4.7 överväganden och ti11 framtida

förs1ag bostadsbidrags-

gy§tgm_f§r_bgrgfgm1ue: _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Vi har tidigare konstaterat att har urh01kats bostadsbidragen

under den senaste tioårsperioden. Anta1et barnfami1jer med bo-

stadsbidrag har i stort sett ha1verats, men för de kvarvarande barnhushå11en har det genomsnitt1iga bidraget ökat i såvä1 Iöpande som fasta priser.

För att ge en uppfattning om kostnadsutveck1ingen de1s nomine11t och de1s i rea1a termer anger vi i tab. 5.13 med vi1ka he1opp som bostadsbidrag har beta1ats ut, tota1t och per hushâ11, ti11 barnfami1jer under perioden 1975-1985. I samma tabe11 har vi dessutom angett motsvarande be1opp uttryckta i 1975 års kostnadsnivå. Som omräkningsfaktor används konsumentprisindex.

Av tab. 5.13 framgår att de gen0msnitt1iga bostadsbidragen i 1öpande priser steg med nära 220 % (från 3 010 ti11 9 560 kr/âr) under perioden 1975-1985. Samtidigt minskade anta1et bostadsbidragstagare kraftigt, varigenom den tota1a kostnadsökningen kom att begränsas ti11 1 115 mi1j. kr. e11er med 65 %. Samhä11ets kostnader minskade både rea1t och nomine11t me11an åren 1975 och 1976 resp. me11an 1980 och 1981 men ökade väsent1igt under åren 1982 och 1983. De har därefter nomine11t 1egat på 1983 års nivå.

Tab. 5.13 Bostadsbidra ti11 barnfami1jer åren 1975-1985, t0ta1t och per hush 11. Kostnaderna uttryckta i nomine11a och rea1a värden (1975 års kostnadsnivå)

Bidragsbe10pp

* Beräknat från maj-undersökningen Kä11a: Bostadsstyre1sen

De genomsnittHga bostadsbidrag som beta1ades ut per bi dragshushåH år 1985 var aHtså i oförändrat större än de penningvärde var år 1975 (3 785 kr/år mot 3 010 kr.). har så1edes Bidragen rea1t ökat under denna period för de hushå11 som faktiskt uppbär sådana.

Däremot har de totaia kostnaderna för bostadsbidragen i reaia termer minskat med närmare 35 % meHan åren 1975 och 1985. En viss mindre ökning skedde dock år 1982 och år 1983.

De övre bostadskostnadsgränserna motsvarade år 1975 nyproduktionshyrorna, men år 1985 motsvarar de genomsnittshyrorna i det tota1a Iägenhetsbeståndet.

Vi har konstaterat att bidragssystemet det uppfy11er fördeiningspo1itiska måiet genom att bidragen utgår tiH barnfami1jer med 1åga inkomster. Det uppfyHer däremot inte 1ika vä1 det bostadspoiitiska må1et. En stor ande1 av har

bidragshushåHen 1ägre

utrymmesstandard än övriga barnhushåH; 33 000 fami1jer är trång-

bodda en1igt nu gäHande utrymmesnorm och 100 000

ytteriigare hushåH kan inte ge varje barn eget rum.

Vi anser att ett framtida i första hand bostadsbidragssystem ska11 inriktas på att även hushåTl med iåga inkomster skaH ges möjiighet att efterfråga ti11räck1igt stora bostäder för sina behov. net innebär i aHmänhet ökade bostadskostnader för hushåHet och bidragssystemet bör därför anknytas ti11 hushåHets faktiska bostadskostnader upp ti11 de övre bostadskostnadsgränser som vi har angett i avsnitt 5.4.3.

Det renod1ade bostadskostnadsanknutna system som i presenterats avsnitt 5.4.5, har en starkare bostadspoHtisk inriktning genom att det är direkt k0pp1at tiH hushåHets faktiska bostadskostnad. Det är också enk1are för hidragstagare och administrativt. Vi föres1âr därför att detta system genomförs.

I nuvarande bidragssystem medräknas även s.k. umgängesrättsbarn i

barnantaiet när det gäHer att faststäHa det statskommunaia bo-

stadsbidragets stor1ek. Vi föres1år att sådana barn ska11 medräknas i det av oss föresiagna bidragssystemet för barnfami1jer på motsvarande sätt, dvs. att umgängesrättsbarn inräknas i anta1et barn för att bestämma den övre bostadskostnadsgränsen för fami1jen. Behovet av bostadsutrymme för det bidragsberättigade hushåHet taiar för en sådan Iösning. Däremot bör bidrag 1ämnas efter den procentsats som gäHer för familjen utan att umgängesrättsbarn medräknas. Det innebär för t.ex. en trebarnsfami1j med ett umgängesrättsbarn att maximait bostadsbidrag kan 1ämnas med 80 i; av bostadskostnaden upp tiH 3 000 kr/mån. Bidraget ökar då med maxima1t 385 kr/mån. i jämföre1 se med nuvarande bidragssystem.

I budgetpropositionen 1986, bi1. 13, föresiår regeringen höjningar av bostadsbidragen från den 1 juli 1986 och från den 1 januari 1987.

Från den 1 ju1i 1986 föres1âr regeringen höjning av den nedre -hyresgränsen från 650 kr. ti11 800 kr. och höjda övre hyresgränser för fami1jer med ett och två barn från 1 675 kr. tiil 2 000 kr., för tre- och fyrabarnsfami1jer från 2 175 kr. tiH 2 500 kr. och för famiijer med fem eHer Hera barn från 2 625 kr. tiH 3 000 kr/mån.

Från den 1 januari 1987 höjs en1igt förs1aget de övre hyresgränserna ti11 2 075 kr/mån. för famiijer med ett och tvâ barn, tiH 2 600 kr/mån. för tre- och fyrabarnsfamiijer och ti11 3 125 kr/mån. för famiijer med fem e11er fiera barn.

Dessutom föres1âr regeringen från den 1 ju1i 1986 höjda inkomstgränser, för oreducerat bostadsbidrag med 2 000 kr. ti11 39 000 kr. för ensamstående med barn och med 4 000 kr. tiH 49 000 kr. för gifta/samboende med barn. Den övre inkomstgränsen, dvs. den gräns vid vi1ken bidraget reduceras med 22 z av överstigande inkomst, höjs med 4 000 kr. tiH 71 000 kr.

För hushåH med endast umgängesrättsbarn bör eniigt försiaget de nedre inkomstgränserna höjas med 2 000 kr. ti11 28 000 kr. för ensamstående och ti11 31 000 kr. för gifta/samboende. Den övre inkomstgränsen bör liksom för barnfamHjerna höjas ti11 71 000 kr.

Regeringen föresiår vidare att de nedre inkomstgränserna ska11 höjas den 1 januari 1987 tiH 41 000 kr. för ensamstående med barn och tiH 53 000 kr. för gifta/samboende med barn. För hushåH med umgängesrättsbarn bör gränserna höjas tiH 30 000 kr. för ensamstående och ti11 33 000 kr. för gifta/samboende. Samtidigt bör den övre inkomstgränsen höjas ti11 75 000 kr.

Om ändringarna genomförs korrmer de maximaia bostadsbidragen för

barnfami1jer att uppgå tiH följande mânadsbe10pp:

Anta1 Maxima1t utgående bostadsbidrag, kr/mån. barn eniigt gäHande en1igt forslaget reg1er fr.o.m. den Tom. den 1 ju1i 1986 1 januari 1987

bidrag maximait 265 kr/mån.

Regeringen beräknar att de föresiagna höjningarna av bostadsbidragen för åren 1986 och 1987 ökar kostnaderna med ca 520 milj. kr. under budgetåret 1986/87 jämfört med om inga hade ändringar

gjorts. 250 mi1j. kr. härav beiöper på staten.

16-

I det av oss föresiagna bidragssystemet, som tar sikte på förhå11andena år 1985, uppgår de maxima1a bostadsbidragen för barn-

fami1jer ti11 fö1jande mänadsbe1opp:

Anta1 Maxima1t utgående bostadsbidrag, barn kr/mån.

komstgränser och hyresgränser som föres1âs i budgetpropositionen 1986. Vi förutsätter dock att de inkomstgränser och hyresgränser som vi har ti11ämpat i beräkningarna anpassas med hänsyn ti11 faktiska inkomster och hyror vid tidpunkten för genomförandet av våra förs1ag. Kostnadsberäkningen för de ändringar av bidragsreg1erna som vi föres1år pâverkas då inte i någon högre grad.

Vi har även förutsatt att kostnadsförde1ningen me11an staten och kommunerna kommer att vara oförändrad. Det innebär att statsbidraget bör motsvara hä1ften av det tota1a bidragsbeioppet.

5.4.8 överväganden och förs1ag ti11 framtida bostadsbidrag för

äasnlögajlgshâv ___________________ _ _

I deibetänkandet har vi redovisat materia1 som beiyser 01ika hushå11sgruppers hetainingsförmåga för en bostad och sambandet me11an inkomster, beta1ningsförmâga och bostadskostnader. Därav framgår att de fiesta hushå11en k1arar bostadskostnaderna med en god marginai. Men växande grupper har svårigheter att k1ara kostnaderna.

Bostadsbidragen har aHtid främst inriktats på barnfamiijerna. Behovet av rym1iga och därigenom dyrare bostäder ökar med hushåHets storiek. Barnfamiijerna har oftare varit trångbodda än andra grupper och trångboddheten har inneburit större påfrestningar för dem. Detta tiHsammans med bristen på bostäder och samhäiisekonomiska hänsyn gjorde att grupper utan barn tidigare stäHdes utanför bostadsbidragssystemen. Pensionärer har dock kunnat erhåHa särskiida bostadstiHägg sedan s1utet av 1940taiet. Motivet för att införa dessa tiHägg synes närmast ha varit att ge kommunerna vidgade möjiigheter att förbättra foikpensionärernas förmåner utan att detta fick formen av fattigvård. BostadstiHäggens bostadspoiitiska syfte betonas dock starkare i dag.

Bostadsbidragssystemet utvidgades år 1974 tiH att omfatta även ensamstående och samboende utan bidragsberättigande barn. Anta1et

sådana bidragshushåH ökade från 56 000 år 1974 tiH som mest

117 000 år 1978. Därefter har anta1et minskat varje år och i maj 1985 var de knappt 26 000. B1and dessa inräknas även hushåH där statskonmunait bidrag utgår ti11 föräider med umgängesrätt ti11

barn. Av bidragshushåHen i maj 1985 var 2 100 gifta eHer sam-

boende och 23 800 ensamstående. Huvudparten (24 000) bodde i hyres- och bostadsrätts1ägenheter och omkring 1 700 i egnahem.

HushâHen fördeiade sig efter åider en1igt fö1jande.

Totaia kostnader år 1985 för dessa bidrag var ca 60 mi1j. kr.

Minskningen av antaiet hushåH torde huvudsakligen bero på de re- 1ativt sett a11t iägre inkomstgränserna för oreducerat bidrag

(för åren 1983-1985 var inkomstgränsen 26 000 kr. för ensamstående och 29 000 kr. för gifta/samboende) samt att 50 % av studiemedien fr.0.m. bidragsåret 1982 har räknats med i den bidragsgrundande inkomsten. Dessutom har de övre hyresgränserna varit iåga, 800 kr/mån. för ensamstående och 950 kr. för övriga hushåii utan barn. Bostadskostnaden utöver dessa gränser beaktades inte i bidragssystemet, som i eniighet med riksdagens bes1ut upphörde vid 1985 års utgång.

Bostadsbidrag utgick med högst 120 kr/mån. för en ensamstående med en bostadskostnad om minst 800 kr. Bidraget upphörde vid en inkomst på 34 000 kr. För gifta/samboende kunde bidrag utgå med högst 240 kr/mån. och upphörde vid en sanmaniagd bidragsgrundande inkomst om 46 000 kr.

För många biev bidragsbeioppen mycket små och bi dragens ande1 av den t0ta1a bostadskostnaden biygsam.

Dessa bidrag upphörde aHtså i och med utgången av år 1985. I oiika sammanhang, b1.a. i remissvaren ti11 vårt deibetänkande, har frågan tagits upp om ett fortsatt stöd ti11 hushåH utan barn

med iâga inkomster. Man har särskiit pekat på de yngres svårig-

heter i dag att skaffa sig egna bostäder och probiemen för handikappade med deras som rege1 1åga inkomster att hå11a en tiHräck- 1igt stor bostad med hänsyn ti11 de behov som kan föreiigga.

För att få en uppfattning om storieken och sammansättningen av berörda låginkomstgruppen har vi gjort en bearbetning av statisti ska centraibyråns ULF* - materiai avseende år 1982 med uppräkning av inkomsterna tiH 1983 års nivå. Vi har begränsat bearbetningen tiH att gäHa ensamstående personer och gi fta/samboende hushå11 utan barn med en Sammanräknad inkomst**, som för den förstnämnda gruppen understeg 47 000 kr. år 1983 och 62 000 kr. för gifta/samboende hushå11. Enbart personer i åidern under

* hushåHens ievnadsförhåiianden. ULF = Undersökning av ** Sanmanräknad inkomst = se sid. 196.

65 år är medtagna. Vaiet av inkomstgränser hänger samman med det exempe1 på bidragsmodeii avseende barniösa hushåli som vi presenterar iängre fram (sid. 234).

Bearbetningen visar fö1jande förde1ningar efter kön, åider och socioekonomisk grupp (tab. 5.14 och 5.15).

Tab. 5.14 Anta1 ensamstående män och kvinnor med en sammanräknad inkomst under 47 000 kr. efter socioekonomisk grupp och âider

socioekonomisk Män Kvinnor Å1der Män Kvinnor QYUPP

Förtidspensionerade och iång-

De största grupperna utgörs av studerande, arbetare samt förtidspensionerade och 1ângtidssjuka. (Noteras bör att förtidspensionärerna har rätt ti11 kommuna1t bostadstiilägg och att de inte

kan få bostadsbidrag om de inte har barn.) De fiesta Tâginkomst-

tagarna återfinns b1and ungdomar i â1dern 18-24 år och i den

högsta åidersgruppen 55-64 år. Den senare gruppen består ti11

stor dei av kvinnor.

Kombineras de båda förde1ningsgrunderna (å1der och socioekonomisk grupp) ger materiaiet b1.a. fö1jande information.

- av de studerande är närmare 70 % under 25 år. Huvudparten av denna grupp är under 35 år.

- b1and de ensamstående arbetarna är â1dersförde1ningen ungefär densamma som för studerande; drygt 50 % är under 25 år, fierta1et är ej ä1dre än 34 år. En grupp något ä1dre kvinnor (55-64 âr) kan också urskiljas.

- b1and man1iga tjänstemän är a11a i yngre å1drar medan de kvinn1iga tjänstemännen förde1ar sig jämnare på å1dersska1an.

- ensamstående företagare med 1åga inkomster finns i a11a å1drar medan motsvarande grupper b1and jordbrukare endast återfinns i högre â1dersk1asser.

- en stor ande1 (närmare 40 % av 28 000) av de förtidspensionerade och iångtidssjuka männen är under 55 år; ande1en är betyd1igt mindre biand kvinnorna (10 % av 44 000).

Motsvarande materiai för gifta/samboende med en tota1 inkomst som understeg 62 000 kr., visar föijande förde1ning efter intervjupersonens â1der och gruppti11hörighet.

Tab. 5.15 Anta1 samboende hushå11 med en sammanräknad inkomst under 62 000 kr. efter intervjupersonens gruppti11hörighet och â1der

Socioekonomisk Antai Å1der Antai QFUPP

Förtidspensionerade och 1ângtidssjuka 2 000 Tota1t 28 000

Dessa hushåii fördeiar sig mera jämnt efter En gruppti11hörighet. stor ande1 tiiihör de äidre

åiderskiasserna; studerande och

arbetare är i yngre å1drar, företagare och jordbrukare fördeiar sig jämnt över he1a åidersskaian.

Uppgifter som de här redovisade måste to1kas med stor försiktig- - i den mening

het. Anta1et iåginkomsttagare vi - kan

angivit väx1a snabbt beroende på b1.a. utveck1ingen på arbetsmarknaden. En1igt vårt materiai är det fråga om en starkt heterogen grupp; studerande, arbetare, företagare, jordbrukare m.f1. Den iåga inkomsten ett visst år (1983 i detta fa11et) kan för många bero på en låg förvärvsintensitet under just det âret och förkiaringarna härti11 kan vara många. För t.ex. studerande b1ir inkomsten naturiigen iâg. I andra fa11, såsom för företagare och jord-

brukare, återspeg1ar inkomstuppgifterna inte a11tid hushâ11ens

verk1iga bärkraft och 1evnadsförhâ11anden. Detta kan bero

på

skatte- och boksiutsdispositioner med t.ex. av överföringar vinster och för1uster me11an o1ika âr.

Materiaiet ger sâiedes inte underiag för några säkrare s1utsatser beträffande storieken av den berörda gruppen

iåginkomsttagare

b1and ensamstående och samboende hushâ11 utan barn. Det kan vidare anses diskutabe1t om vissa kategorier har en så ogynnsam ekonomisk situation som materiaiet tyder pâ. Detta skymmer dock inte det faktum att många barn1ösa hushâ11 Iever under ekonoknappa miska vi11kor. Uppgifter som redovisats i andra sammanhang ger vid handen att antaiet personer som nödgats söka kommunaia sociaibidrag har ökat starkt under senare år. Drygt 500 000 personer uppbar sociaibidrag år 1984 varav över 60 % var hushå11 utan barn. Höga bostadskostnader kan vara en starkt orsak bidragande ti11 de ekonomiska svårigheter som föraniett den stora ökningen av antaiet bidragstagare. En arbetsgrupp med representanter för sociai-, arbetsmarknads- och bostadsdepartementen, sociaistyreisen, statistiska centra1byrån, konsumentverket och Svenska kommunförbundet har ti11satts för att anaiysera orsakerna ti11 sociaibidragens utveckiing.

Ett måste - Iiksom andra riktade stödsystem bostadsbidragssystem - dess med nödvändighet ges en utformning som begränsar uppgift och omfattning. Bostadsbidragen kan t.ex. inte ges uppgiften att täcka a11ehanda former av försörjningshrist.

Samtidigt är vi medvetna om att dessa grupper med 1åga inkomster i många fa11 bor med 1åg bostadsstandard och har svårt att göra sig gä11ande på dagens bostadsmarknad med dess hyresnivåer. Det kan ungdomar som önskar f1ytta hemifrån och det kan även gä11a t.ex. mede1å1ders och äidre män och kvinnor med kanske gä11a s0cia1a e11er andra prob1em. Att få ti11gång ti11 en egen bostad med sedvan1ig standard och stor1ek har stor betyde1se för dem men deras ekonomi ti11åter det inte. Ett bostadsbidrag, någor1unda generöst ti11taget, sku11e kunna ge dem denna möj1ighet.

Vi har vissa beräkningar med utgångspunkt från 1985 års

gjort bostadsbidragssystem för ensamstående och barn1ösa hushå11.

Beräkningarna bygger på följande förutsättningar.

Nedre bostadskostnadsgräns 700 kr/mån.

Övre -- _ Ensamstående = 1 025 kr/mån. = 1 200 kr/mån. Gifta/samboende

Inkomstgräns för oreducerat bidrag

Ensamstående = 28 000 kr/år. Gifta/samboende = 32 000 kr/år.

= 15 %

Avtrappningsfaktor

inkomst

Högsta

Ensamstående = 47 000 kr/år Gifta/samboende = 62 000 kr/år.

= 80 % av hostadskostnaden me11an ned- Bidrag re och övre bostadskostnadsgränsen.

Med dessa förutsättningar sku11e bostadsbidragen förbättras väsentiigt för barn1ösa hushå11 jämfört med de bidrag som utbetaiats t.o.m. år 1985. Maximaia bostadsbidrag före inkomstreducering sku11e öka för ensamstående från 120 ti11 260 kr/mån. och för gifta/samboende från 240 ti11 400 kr/mån. En sådan uppräkning sku11e ge en stor dei av det nödvändiga ti11skottet för att berörda grupper sku11e kunna förbättra sin bostadssituation och ge förutsättningar för ett mera jämiikt boende även för barniösa hushå11.

Ett bidragssystem med denna utformning sku11e uppskattningsvis kunna komma att omfatta ca 200 000 barniösa hushâ11. Kostnaderna kan med dessa förutsättningar beräknas ti11 250-300 miij. kr.

Vi utgår från att barniösa hushå11 med s.k. umgängesrättsbarn ska11 behandias på motsvarande sätt som i 1985 års bidragssystem, dvs. inom ramen för bidrag ti11 hushåii utan barn och att samma övre hyresgränser ska11 gäiia som för bidrag ti11 barnfami1jer.

Vi föresiår såiedes att bostadsbidrag ska11 âterinföras för barniösa hushå11 och förbättras en1igt vårt försiag.

5.5 Beräkning av bidragsgrundande bostadskostnad

5.5.1 inledning

F.n. gä11er att bostadsstyrelsen ska11 iämna föreskrifter om hur bostadskostnaden i bostadsbidragssystemet ska11 beräknas. Regierna härför skiijer sig me11an uppiåteiseformerna. Detta kan medföra att bidraget b1ir o1ika för jämförbara bostäder vid o1ika uppiåteiseformer. Vi har undersökt möjiigheten att ändra bestäm-

meiserna i syfte att åstadkomma större iikheter. Frågan gä11er

b1.a. hur räntekostnaderna för den egna insatsen vid köp av bostadsrättsiägenhet ska11 behandias. Även amorteringarna för egnahemsägare diskuteras i sammanhanget.

En annan fråga som vi har övervägt gä11er hur de hyresrabatter som ska11 utgå tiil Iägenhetsinnehavaren då denne sjä1v svarar för 1ägenhetens inre underhåii, ska11 behand1as i bostadsbidragssammanhang.

Vidare tar vi upp ett spörsmå1 angående den bidragsgrundande bostadskostnaden för hushâii med handikappad mediem.

Som vi påvisat tidigare har de faktiska bostadskostnaderna a11t-

mer kommit att fjärmas från de övre hyresgränserna. Denna ski11nad har kanske gjort att det inte a11tid varit nödvändigt med ett adekvat och fu11t ut täckande bostadskostnadsbegrepp. Bidragstagarnas bostadskostnader har i vi1ket fa11 som he1st överskridit nämnda gränser. När vi nu föresiâr höjda övre hyresgränser, b1ir behovet av en noggrannare bestämning av kostnaderna större.

I det föijande redovisar vi först nuvarande regier och därefter diskuteras oiika probiem med dessa reg1er.

5.5.2 guvaragdg system

Bostadskostnaden för utgörs av den kontrakterade

hyresiägenhet

hyran ink1. uppvärmningskostnader.

Om iägenheten innehas med bostadsrätt e11er andeisrätt ska11 den faststä11da årsavgiften (ink1. uppvärmningskostnader) anses utgöra bostadskostnaden. Ränta på egen insats e11er uppiânat kapita1 får inte medräknas i bostadskostnaden.

Beträffande bostadshus på ska11 som bostads-

jordbruksfastighet

kostnad anses be1opp motsvarande det värde som vid taxeringen året före bidragsåret beräknas utgöra famiijens bostadsförmån med tiiiägg för uppvärmningskostnader.

Vid beräkning av bostadskostnaden för egnahem beaktas räntekostnaden för upp1ånat och i fastigheten nediagt kapitai med avdrag

för den de1 av räntekostnaden som täcks av räntebidraget. Ränta

på eget kapita1 och amorteringar får inte medräknas. Dessutom

ingår i bostadskostnaden bräns1ekostnad och driftkostnad uträknad med schab1oner efter bostadens stor1ek. Tomträttsavgä1d medräknas i förekommande fa11.

Vid beräkning av bostadskostnaden i egnahem ska11 hänsyn tas ti11 den skatteminskning som fastighetsägaren får genom att vissa ränteutgifter är avdragsgi11a vid taxeringen. Effekten av denna avdragsrätt ska11 beaktas genom ett avdrag från bostadskostnaderna.

5.5.3 Prob1emen

Egen insats för bostadsrätter

Egnahemsägare men ej bostadsrättshavare får räkna in räntekostnaden för iånat kapitai i bostadskostnaden. För bostadsrättshavare kan insatsen - och därmed räntekostnaderna - b1i mycket hög, särski1t vid köp av ä1dre bostadsrätter i storstäder.

Bestämme1serna angående beräkning av bostadskostnader för bostadsrätt har gä11t sedan nuvarande bostadsbidragssystem infördes, dvs. från den 1 januari 1969. Beräkningssättet motiverades i prop. 1968:42 en1igt fö1jande:

--- beaktas därvid inte ränta Visser1igen på grundavgiften, som i varje fa11 delvis kan vara finansierad genom upp1åning.

Detta uppvägs eme11ertid av att en de1 av årsavgiften är

amortering som, ti11 den de1 den inte motsvaras av avskrivning, utgör ett sparande.

För nybyggda bostadsrättsiägenheter överstiger den faststä11da årsavgiften i a11mänhet de nuvarande övre hyresgränserna, åtminstone för fami1jer med ett och tvâ barn för vi1ka hyresgränsen är 1 675 kr/mån. I de fa11 där månadsavgiften överstiger de övre bostadskostnadsgränser som vi har föresiagit i avsnitt 5.4.6

skuHe en förändring av beräkningssättet inte få någon effekt på

bostadsbidragets storiek. För äidre bostadsrätter med iåga års-

avgifter som köps tiH höga priser, speiar det däremot stor roH om räntekostnaderna medräknas eiier inte.

Vi tog upp denna fråga i vårt deibetänkande och några få remissinstanser har konmit med synpunkter. Härvid menade Sparbanksföreningen (i en promemoria som bifogades yttrandet) samt Sveriges Bostadsrättsföreningars Centraiorganisation att räntan på iånat kapital borde få inräknas i boendekostnaden. Man hänvisade ti11 egnahemsägarens situation.

Det är eniigt vår uppfattning svårt att finna rimiiga skäi för

att upprätthåHa den skiiinad som föreiigger meHan bostadsrätt

och äganderätt. Sema beräkningsprinciper bör därför tiiiämpas. Den egna insatsen för nybyggda bostadsrättsiägenheter är i dag reiativt låg och uppgår för t.ex. en iägenhet om tre - fyra rum och kök sä11an tiH mer än 30 000 - 40 000 kr. På en dei orter,

särskiit i storstäderna, kan prisnivån för nya iägenheter dock

iigga högre. Många av de nyinfiyttade bostadsrättsinnehavarna finansierar heia e11er stora deiar av insatsen med egna medei .

Insatserna för äidre bostadsrätter är oftast högre, på vissa hâH

betydiigt högre, och i de faHen utnyttjas upp1ånat kapitai ti11 insatsen i större utsträckning. Det är mindre troligt att det är bostadsbidragstagarna som i första hand köper de dyrare bostadsrätterna - tiH De barnfamiijer

många gånger sexsiffriga beiopp.

som köper mycket dyra bostadsrätter i storstäderna torde ha så höga inkomster och förmögenheter att de inte är berättigade ti11 bostadsbidrag. En förändring av regierna komer eniigt vår bedömning främst att gagna famiijer som förvärvar bostadsrätter - nya eHer äidre - tili normala priser. Vi håHer det därför inte heHer för troiigt att sådana ändrade regier a11mänt skuHe

påverka prisnivån på bostadsrättsmarknaden.

En förändring med här angiven innebörd medför en utökad uppiysningsskyidighet vid ansökan om bostadsbidrag för boende i bo- De måste då - i 1ikhet stadsrättsiägenheter. med egnahemsägarna uppge iångivare, räntesatser och skuidbeiopp i ansökningshand-

lingarna. Detta torde dock innebära mindre problem för bidragssökandena än för de granskade myndigheterna, vilka får utökade krav på att kontrollera uppgifter av samma karaktär som nu gäller för egnahem.

Vid beräkning av bostadskostnaden bör man vår enligt bedömning beakta den skatteminskning för räntor som även boavdragsgilla stadsrättsinnehavare kan tillgodogöra sig. För att åstadkomma ett enkelt förfarande föreslår vi, att 50 % av räntekostnaderna för upplånat kapital avsett för den egna insatsen får medräknas i bostadskostnaderna.

Bostadskostnaden för bostadsrättshavare skulle således enligt vårt förslag beräknas på följande sätt: fastställd årsavgift + uppvärmningskostnader + i förekommande fall 50 % av räntekostnaden för upplânat vid av kapital inköp bostadsrätten.

Bostadskostnad för egnahemsägare

I nuvarande bidragssystem medräknas inte amorteegnahemsägarens ringar på fastighetslânen i den bidragsgrundande bostadskostnaden. Amorteringarna ses som ett

långsiktigt sparande. Med ett i

sina huvuddrag oförändrat ser vi inte

finansieringssystem några

skäl att föreslå förändringar i dessa hänseenden. Frågan kan komma i en annorlunda dager om ett som utformas i räntelånesystem, enlighet med vad kommittén har föreslagit, skulle införas. Ett förfarande som är analogt med det nuvarande skulle vara att varken ta hänsyn till amorteringar, som innebär en skuldminskning,

eller räntelånetillskott, som innebär en skuldökning. Den subven-

tionerade räntan, dvs. bruttoräntan med för avdrag räntebidrag och skatteminskning, skulle då ligga till för bostadsbigrund drag.

Vi menar emellertid att den garanterade nettoräntan bör ligga till grund för beräkning av bostadskostnaden. Den av utgöres bruttoräntan med avdrag för räntebidrag, och ränskatteminskning telånetillskott. Det är denna kapitalutgift som kommer att ligga

ti11 grund för hyressättningen i a11männyttiga företag. I en

framtid kommer amorteringarna på ränteiån att svara för en bety-

dande de1 av egnahemsägarnas kapitaiutgifter. Om räntebidrag ersätts med ränteiån i beståndet i en1ighet med värt förs1ag inträffar denna situation redan efter några år. Då bör även sådana amorteringar räknas in i den bidragsgrundande bostadskostnaden.

01ika hyresrabatter

Under senare år har träffats överenskomeiser meiian ett växande anta1 a11männyttiga bostadsföretag och hyresgästernas organisationer, om att hyresgästerna ska11 ha möjiighet att sjäiva underhå11a sina 1ägenheter - e11er avstå från underhå11såtgärder som fastighetsägaren p1anerar - och för detta erhåiia kompensation i form av hyresrabatter. Man kan räkna med att sådana överenskommeiser successivt kommer att träffas för ett stort anta1 företag. Även inom den privata hyressektorn förutses 1iknande avta1.

Frågan har uppkommit hur dessa hyresrabatter ska11 behandias vid beräkning av bostadskostnaden för bostadsbidrag. Rabatterna beta1as som rege1 ut i efterskott som ett engångsbeiopp vid ka1enderårets s1ut. Hyresgästen eriägger såiedes bruttohyra under året.

Det är eniigt vår mening knappast rimiigt att rabatterna sku11e få påverka bostadsbidragets storiek genom att bidraget beräknades på en nettohyra. Bidragstagare som sjä1va står för iägenhetsunderhå11et och har kostnader härför sku11e i ett sådant fa11 föriora på en överenskommeise. Det sku11e även uppkomma administrativa svårigheter med en nettoberäkning. Den bidragsbeviijande myndigheten sku11e i efterhand få fördeia rabatten på varje månadshyra och eventue11t återkräva för mycket utbeta1t bidrag.

Motsvarande kostnader schabionberäknas efter bostadens storiek för boende i egethem och ingår i bostadskostnaden oavsett vi1ken underhå11skostnad den enskiide egnahemsägaren har. I avgiften för bostadsrätten ingår i rege1 en avsättning ti11 fond för inre underhå11.

Vårt förs1ag är såiedes att denna typ av hyresrabatter ej ska11 påverka bostadsbidraget.

Bostadsbidrag för handikappade

Hushå11 med en handikappad famiijemediem kan få bostadsbidraget beräknat efter en högre bostadskostnad än den övre hyresgränsen för den aktue11a om bostaden av handifami1jestor1eken, på grund kappet är större än normait e11er på annat sätt inrättad för den handikappade och därför b1ir dyrare. Behovet av en sådan bestämmeise kan finnas kvar även om man höjer de övre hyresgränserna eniigt vårt försiag.

5.6 Utbetaining av bostadsbidragen

Bostadsbidragen utbetaias i dag direkt ti11 hushåiiet. Av ansökningshand1ingarna ska11 framgå vem av makarna i en fami1j - e11er av de samboende - som ska11 vara betainingsmottagare. Om bidragsmottagaren/na särskiit begär det kan bidraget utbetaias ti11 hyresvärden e11er i fråga om egnahemsägare ti11 kreditgivare. Detta förfaringssätt förekommer i viss utsträckning.

Sedan nuvarande i bostadsbidragssystem tiiiskapades s1utet av 1960-ta1et har det från tid ti11 annan rests krav om ett ändrat utbetainingssätt. Det är i första hand de bidrag som går ti11 boende i hyres- och bostadsrättshus som man vi11 få ändrade. Man önskar närmast en ti11 den

återgång ordning som gä11de för

famiijebostadsbidragen, som utgick t.o.m. år 1968. Då utbetaiades bidragen ti11 fastighetsägaren. För egnahem från drogs bidraget kostnaden för eventue11a statiiga bostadsiån.

Eniigt förespråkarna för ett annor1unda utbetainingsförfarande b1ir det iättare för - särskiit för

barnfamiijer dem med iåg

inkomst och hög hyra - att hå11a uppe bostadsstandarden om deras faktiska utgift per månad för bostaden Denna nedbringas. situation uppnås genom en nettodebitering av hyran e11er avgiften.

Ett annat argument för en förändring är möjiigheten att minska

hyresföriusterna eHer föriusterna på iånen i egnahemsfaHen.

Genom att Hângivaren) får tiHgång tiil bidrafastighetsägaren gen minskas dessa föriuster. Bidragstagaren kan inte utnyttja bostadsbidragen för annan konsumtion.

För fastighetsägarna och Iångivarna skuHe ett ändrat utbetainingsförfarande för bostadsbidrag inte innebära några större menar man. Aviseringarna avseende hyror och avgifter probiem, (e11er iânekostnader) sker i dag i stor utsträckning genom datoriserade rutiner. Dessa rutiner bör kunna koppias samman med rutiner inom bostadsbidragssystemet. F1erta1et bidragstagare skuHe komna att omfattas av en sådan samordning. Det b1ir främst för med ett mindre 1ägenhetsinnehav som en fastighetsägare manueH hantering av bidragen konmer att ske.

Försiagen om ändrad utbetaining har mött hårt motstånd. Stark tonvikt har Iagts på famiijernas krav på integritetsskydd. En utbetaining av bostadsbidragen direkt tiH hyresvärden/föreningen innebär att denna får fortiöpande inb1ick i de boendes ekonomi och samboendeförhåilanden. Fastighetsägaren är vidare inte något offentiigt organ med skyidighet att iaktta sekretess.

I värsta fa11 sku11e ett dyiikt system kunna 1eda ti11 att famiijerna avstår från att söka de bidrag de är berättigade ti11 e11er att t.ex. fami1jen nekades en iägenhet för att värden inte vi11 ha besväret med att hâHa reda på bostadsbidragen etc. Ett sådant resu1tat kan aidrig accepteras, menar man.

Ett i samband med ett ändrat utbetainingssätt är att boprob1em kan börja när som hei st under kaienderåret, då

stadsbidragen utgå

ett barn tiHkomner, hyran höjs, inkomsten sänks etc. I sådana faH kan retroaktiva bidrag b1i aktueHa 1iksom när handiäggningstiden hos förmediingsorganen är Iång e11er bi dragssökanden har iämnat ofuHständiga uppgifter i ansökan och försenar bi- Hyresvärden kan inte i förväg veta bidragets stordragsbesiuten. iek t.ex. för nästkommande kaienderår och inte heHer när rätten

tiH bidrag upphör. Den stora mängden ändringar i bidragsbeioppen under året försvårar a11tså av för hanteringen hyresaviseringen fastighetsägarna. Nya avier måste löpande framstäHas med ändrade netto- och bidragsbeiopp.

De bidragsbe1opp som utbetaias ti11 bidragstagaren motsvarar i f1erta1et fa11 endast en mindre dei av den faktiska bostadsutgiften. Det är därför inte troiigt att bostadsföretagens hyresföriuster skuHe minska i större

någon utsträckning om bidragen ut-

betaiades direkt ti11 hyresvärdarna.

Det finns vidare inga uppgifter om att sku11e bidragshushåilen vara mindre benägna att beta1a sina bostadskostnader än övriga hushå11. I de faH då de sociaia beta1ar för myndigheterna hyran

hushåH som hamnat i betainingssvårigheter, kräver de oftast att

bidragstagarna skaH underteckna en fuHmakt med kommunen som betainingsmottagare av bidraget.

Här kan även nämnas de föreskrifter rörande bostadsbidragen som anger att vid hyresvärden dröjsmåi med hyresbetainingen kan begära att få bidraget utbetait tiH Den rege1n att om sig. gäHer hyresgästen dröjer med betaining av hyra vid två på varandra föijande förfaHodagar, kan förmediingsorganet under t01v månader framåt utbetaia bidraget ti11 hyresvärden. En sådan torde rege1 vara ti11räck1ig för att skydda menar motståndarna tiH värden, ett nytt utbeta1ningsförfarande.

Eniigt vår mening väger argumenten emot en förändring av utbetainingssättet kiart tyngre än de som har angetts för ett system med en utbetaining tiH hyresvärd bostadsrättsförening (eHer 1ångivare). Det föreiigger med a11 sannoiikhet inga oöverstig1iga svårigheter att utveck1a berörda parters så att de ADB-system administrativa rutinerna vid utbeta1ningen skaH ti11fungera fredsstäHande. Även probiemen för de mindre bör fastighetsägarna kunna bemästras. Det avgörande emot argumentet en ändring är emeHertid eniigt vårt synsätt famiijernas rätt ti11 integritetsskydd.

17-

Förespråkarna för förändringar synes i första hand ha tagit sikte som bor i hyres1ägenheter. (I maj 1985 bodde pâ bidragstagare 173 000 av barnfamiijerna med bostadsbidrag i hyres- eiier bo- Vi ser ingen som heist aniedning ti11 en stadsrättsiägenhet). uppdeining av bidragstagarna efter 01ika uppiåteiseformer genom ett annoriunda utbetainingssätt. Administrationen försvåras giska11 inkiuderas i ett vetvis ytteriigare om även egnahemsägarna annoriunda utbetainingsförfarande genom att bostadsbidraget obligatoriskt utbetaias ti11 iângivare.

Vi anser att även i detta avseende skaii bidragsadministrationen vara så enkei som möjiigt och föresiår därför att utbetalning ti11 hushåiien ska11 ske även i ett direkt de bidragsberättigade framtida bidragssystem.

5.7 Ansvarigt organ för handiäggning av bostadsbidrag

Kommunerna - - administrerar bostadsgenom sina förmediingsorgan bidragen och fattar bes1ut om bidragen. Därvid föijer man de regier som gä11er för att statsbidrag ska11 utgå. Tiiisynsmyndighet för bidragsverksamheten är bostadsstyreisen och iänsbostadsnämnderna. Besvär över kommunernas besiut i bostadsbidragsärenden handiäggs av dessa.

och riksförsäkringsverket handhar administra- Försäkringskassorna tionen av kommunaia bostadstiiiägg ti11 pensionärer (KBT). Kommunerna ska11 underrätta dessa myndigheter om besiut rörande för bostadstiiiäggen. För att erhâ11a statsbidrag för grunderna täckande av viss de1 av kostnaderna för KBT krävs att kommunerna föijer särskiida bestämmeiser angående bostadskostnadsprövning m.m. för Inkomstprövningsregierna för KBT är fasttiiiäggen. stä11da i 1agen (1962:392) om hustrutiiiägg och kommunait bostadstiiiägg ti11 folkpension.

för har diskuterats av Frågan om ansvarigt organ bostadsbidragen ett f1erta1 sedan början av 1970-taiet. Senast iämnautredningar

des försiag i denna fråga i ett betänkande från 1982 Administra-

tion av bostadsbidragen tiH barnfamiIjer m.f1. (Ds Bo 1982:5). Intresset har i dessa utredningar främst bundits tiH en överföring av bostadsbidragen ti11 försäkringskassorna. Samt1iga utredningar har förordat en sådan 1ösning.

Vid remissbehandHngen av Ds Bo 1982:5 framfördes de1ade meningar.

Ett tjugota1 remissinstanser var positiva ti11 förs1aget, därav tio komnuner som tiHstyrkte under förutsättning att personaifrågorna kan iösas på ett tiHfredsstäHande sätt och att inte kommunerna drabbas av ökade kostnader för administrationen.

Kammarrätten i Stockhom och riksrevisionsverket anförde, att om administrationen av bostadsbidragen överförs tiH försäkringskassorna, bör dessa även formeHt inordnas i den stat1iga myndi ghetsorgani sati onen .

Datainspektionen ansåg att en överföring sku11e innebära ytter- Iigare ett steg mot uppiuckrade myndighetsgränser, vi1ket oundvikiigen gör den enskiides stäHning a11t svagare.

Statskontoret pekade på att sårbarheten i administrationen b1ir större. Ju fier bidragsformer som samordnas ti11 centra1 behand- 1ing, desto hårdare drabbas mottagarna vid störningar.

Försäkringsdomstoien ifrågasatte om samordnings- och rationa1iseringsvinster m.m. verkiigen är ti11räck1iga skä1 för förändrad

administration och pekade b1.a. på frågor om integritetsaspekten

för den enski1de; vad får regIer om sekretess meHan myndigheter för värde om aHt fler uppgifter 1äggs på sanma myndighet, vi1ken genomsiagskraft får feiaktiga registeruppgifter m.m.

Majoriteten av remissinstanserna, därib1and bostadsstyreisen, Tänsbostadsnämnderna, kormnunförbundet, HSB och närmare trettio kommuner avstyrkte en administrationsändring.

De ständigt återkommande utredningarna om en ändrad administration av bostadsbidragen - utan något stäHningstagande från statsmakternas sida - stäHer givetvis tiH med probiem för berörda organ. Kommunerna stäHer sig tveksamma tiH förbättringar av administrationen som medför kostnader, t.ex. utveckiing och förbättring av ADB-system för prövning av bidragsansökningar, för besiutsutskrifter, kontroHer, statistik osv. En effektivare samordning meiian o1ika kommuner vad gäHer t.ex. gemensam ADBbehandiing hindras genom denna osäkerhet. Ovissheten om den framtida administrationen försvårar vidare personaipianering och personaiutbiidning. Motsvarande probiem gäiier även ti11 stor dei för försäkringskassorna.

Vi har inte gjort någon egen utredning i frågan om bostadsbidragens administration. Ett brett beredningsunderiag finns redovisat av tidigare utredningar iiksom argument för nuvarande ordning eHer för en överföring ti11 försäkringskassorna. Vi menar emeiiertid att det nu är angeiäget med ett stäiiningstagande om bidragens framtida administration. Vi redovisar våra överväganden iängre fram; som en bakgrund härtiH sammanfattar vi först synpunkter och argument från de tidigare utredningarna.

En överföring ti11 försäkringskassorna skuiie, menar b1.a. boendeutredningen (SOU 1975:51), innebära samordnings- och rationaiiseringsvinster inte minst genom att en enhetiig administration över heia iandet kom tiH stånd. En samordning av ADB-behandiingen av bostadsbidragen tiH ett system och ett organ sku11e medföra betydande förenkiingar och minskade kostnader vid , ingrepp och förändringar av bidragsregierna. Förenkiingarna

gäHer bI.a. rutinerna för fortiöpande aviseringar från andra

myndigheter angående hushåiiens inkomster, hushåiisförhåiianden, fiyttningar osv. koncentrationen ti11 ett enda ADB-system kan vidare underiätta framtagandet av statistik samt medför möjiigheter tiH förbättrade kontroHrutiner varigenom risken för fe1aktiga bidrag minskar.

En fördei med en överföring som utredningarna pekar på är att den möjiiggör en gemensam administration av de både bidragssystemen,

dvs. bostadsbidragen och bostadstiHäggen tiH foikpensionärer. Även de kommunaia bostadstiHäggen ti11 sku11e då handikappade Iämpiigen överföras ti11 försäkringskassorna. En gemensam administration ger bättre förutsättningar för en närmare samordning av regeisystemen i de o1ika bidragsformerna, t.ex. beträffande inkomst- och bostadskostnadsbestämme1 ser. Bostadsbidragskommittêns förs1ag siktar i vissa deiar tiH att underiätta ett sådant närmande. Försäkringskassorna handhar i dag även andra bidragsformer där beröringspunkter kan finnas med bostadsbidragen. Det gäHer b1.a. barnbidragen. Dessa utbetalas numera i iikhet med bostadsbidragen månadsvis. En gemensam utbetaining kan synas naturiig.

I betänkandet Administration av bostadsbidragen ti11 barnfamiijer m.f1. anges som ytter1igare ett skäl för att de adöverföring ministrativa kostnaderna skuHe minska med 15-25 miij. kr. per är. Kostnaden för bostadsbidragens administration beräknades av utredningen tiH ca 100 milj. kr. år 1981. Tidigare har som hinder för en överföring angetts att ADB-kapaciteten vid riksförsäkringsverket inte var ti11räck1ig för att även kiara bostadsbidragen. Eniigt ovan nämnda betänkande före1igger inte iängre någon sådan kapacitetsbrist.

En överföring av bidragsadministrationen skuHe en1igt nyssnämnda betänkande - i sig inte betyda något ändrat huvudmannaskap

när det gäHer bostadsbidragens utformning och inriktning. I den

frågan förutsätts att kommunerna även fortsättningsvis fattar besiut om b1.a. grunderna för bidragen, dvs. om man föijer statsbidragsregierna härför e11er inte, om man inför extra bidrag etc. Försäkringskassorna föres1ås fatta besiut i enski1da bidragsärenden. Bostadsstyrei sen bör svara för tiHsynen när det gäHer de författningar som regierar bidragen samt svara för ans1agsframstäHningen tiH regeringen. Riksförsäkringsverket bör svara för tiHsynen över kassornas tiHämpning av föreskrif-

gäHande

ter. För besiut i enskiida bidragsärenden föres1ås den besvärsordning tiHämpas som idag gäHer inom den aHmänna försäkringen.

Vi har här återgett de huvudsakiiga argument som en1igt tidigare

utredningar taiar i? en överföring av bidragsadministrationen

tiH försäkringskassorna. Argument givetvis också redom_o_tfinns visade. Ett skä1 för ett bibehåiiande av nuvarande tungt vägande vara, att det i dag finns en uppbyggd och i stora ordning sägs vä1 för handiäggning av bostadsbidragen i drag fungerande apparat kommunerna. Vid en överföring bryts denna sönder, varvid värdefu11a kunskaper och erfarenheter sku11e kunna gå föriorade. Genom samarbetet med övrig personai inom förmedlingsorganen och med bohar bidragspersonaien iätt tiiigâng ti11 uppstadsförmediingen gifter och kunskaper om bostäder och bostadskostnader.

Från synpunkter kan det finnas skäi för att de bostadspoiitiska förtroendevaida i kommunerna som ansvarar för bostadsförsörjär med bidragsverksamheten och dess inverkan på ningen förtrogna hushå11ens boendeförhåiianden. Denna verksamhet bör 1ämp1igen samordnas med andra åtgärder inom bostadsförsörjningsomrâdet. förmediingen av statiiga iân och bidrag för bo- Bostadsbidragen, stadsbyggandet, en aktiv bostadsförmed1ing, förmediingen av småhustomter samt de kommunaia bostadsföretagens verksamhet är de

instrument som kommunen har att tiiigâ i sin socia-

väsentiigaste ia För ett effektivt genomförande av bostadsbostadspoiitik. bör a11a instrumenten, finner utredningarna, hanteras politiken av samma huvudman, dvs. kommunen.

ett skä1 som anförs emot en överföring ti11 försäk- Ytteriigare anges vara de utveckiingsmöjiigheter som iigger i ringskassorna Kommun-Datas ADB-system. Systemet kan ge ökat stöd i kommunernas administration av b1.a. bostadsbidragen samt skapa förutsättningar för en administrativ samordning me11an t.ex. sociaitjänst, barnomsorg och äidreomsorg samt bostadsstöd. Som synes pekar utredningarna på samordnings- och rationaiiseringsvinster genom utveckiade ADB-system i båda a1ternativen beträffande ansvarigt

organ.

Vi har som tidigare nämnts inte gjort någon egen utredning om administration. I det föijande redovisar vi bostadsbidragens

emeiiertid vissa och överväganden på detta. Vi vi11 i

synpunkter

sammanhanget på nytt betona vikten av ett snabbt stäiiningstagande från statsmakternas sida i denna fråga; enligt vår uppfattning föreiigger det inte iängre några hinder för ett sådant besiut.

Vi har redovisat de argument som framförts för och emot en överföring ti11 försäkringskassorna. Det finns, menar vi, inga argument som på ett avgörande och entydigt sätt ger förtur för en viss vår iösning. Enligt uppfattning hör frågan om den framtida administrationen i hög grad samman med syftet och inriktningen av bostadsbidragen. Vi anknyter vår argumentation för och emot en överföring ti11 detta samband.

Bostadsbidragssystemet kan utformas efter tvâ skiida huvudiinjer. Ett aiternativ är att bidragen ges formen av ett a11mänt konsumtionsstöd utan direkt anknytning ti11 hushå11ens boendeförhå11anden e11er faktiska bostadskostnader. Bidragets storiek i det enski1da fa11et beräknas efter antai barn och famiijens inkomst. Tonvikten i ett sådant system 1äggs främst på hushåiiens fria va1möj1igheter att avgöra vi1ken konsumtion man vi11 prioritera, bostadskonsumtion e11er annan konsumtion.

Ett stöd med här angiven inriktning är närmast att betrakta som ett behovsprövat barnbidrag. Bostadsbidragskommittêns försiag ti11 ett standardutjämnande stöd (5 000 kr/barn före reducering efter inkomst) kan tas som exempei på ett sådant Det bidrag. stödet sägs syfta ti11 att utjämna försörjningsbördorna me11an hushå11 med o1ika sammansättning. Bidragen ska11 därvid ge de svaga hushâ11en det medeistiiiskott som anses för att nödvändigt de ska11 kunna hå11a en rimiig ievnadsstandard. Även dagens bostadsbidragssystem har ett starkt ins1ag av a11mänt konsumtionsstöd; bostadskostnadsanknytningen har ti11 viss dei också urhoikats genom att ski11naden me11an faktiska bostadskostnader och övre hyresgränser successivt har vidgats under åren.

En1igt vår uppfattning bör administrationen av ett bidragssystem, med ett syfte och en inriktning som här har åvi1a för-

återgetts,

säkringskassorna. Sambandet och den möjiiga samordningen med andra fami1jepo1itiska insatser och bidrag ta1ar för det. Bidragen

får i så fa11 väsentiigen endast en indirekt bostadspoiitisk verkan.

Det andra aiternativet ti11 bidragssystem har en starkare bostadspoiitisk profil. Begreppet bostadsbidrag kommer då bättre ti11 sin rätt; bidraget avser att förbättra bostadsförhåiiandena för hushåii med iägre inkomster och stor försörjningsbörda och att därigenom medverka ti11 en större jämiikhet i boendet me11an oiika Bidrag med denna inriktning bör ses som ett bogrupper. stadspoiitiskt instrument b1and fiera andra, viika bör hâiias samman av en och samma huvudman, nämiigen kommunerna. Denna upphar - nämnts - hävdats som ett för fattning som tidigare argument ett bibehåiiande av nuvarande bidragsadministration. Kommunernas möjiigheter att genomföra en sociai bostadspoiitik förbättras också genom en sådan samordning.

Vi har va1t att framiägga försiag om ett ändrat bostadsbidragssystem, där de bostadspoiitiska ambitionerna framhävs. Här kan vidare pekas på att vi inte har va1t den sjukpenninggrundande inkomsten som grund för prövningen av bostadsbidragen, vi1ket i och för sig kunde ha underiättat en gemensam administration. Bostadsstyreisen har för övrigt besiutat att efter 1985 års utgång inte iängre använda inkomstuppgifter från försäkringskassorna för samkörning mot motsvarande uppgifter i kommunernas register för kontroii av utgående bostadsbidrag.

Vi finner det naturiigt att kommunerna handhar administrationen

av vårt föresiagna bidragssystem. Som andra utredningar har påvi-

sat är det möjiigt att åstadkomma besparingar och effektivitetsvinster även inom ramen för ett kommunait administrationssystem.

6 ALLMÄNNYTTIGA FÖRETAG

6.1 AHmännyttiga företags ro11 i bostadspoiitiken

girektivgn

Direktiven understryker att de aHmännyttiga bostadsföretagen har en centrai roH i den socia1a bostadspoiitiken och att de är en grundiäggande förutsättning för en bostadspoiitik, som inte accepterar medveten segregation som ett medei för att kiara utsatta gruppers bostadsförsörjning. Dessa företag måste även framdeies svara för en stor ande1 av bostadsbeståndet i tätorterna om de ska11 kunna erbjuda ett bra boende för a11a.

Vi har att med utgångspunkt från dessa utta1anden göra aHmänna överväganden om de a11männyttiga företagen och pröva om det behövs särskiida åtgärder för att trygga dessa företags roH i den sociaia bostadspoiitiken. Direktiven understryker att företagen måste ha ekonmomiska resurser som svarar mot deras ro11 i bostadsförsörjningen. En fråga som särskiit bör uppmärksammas är Iägenheternas stor1eksförde1ning, som ofta medför att hushå11 i f1erbostadshus måste f1ytta tiH ett annat område då utrymmeskraven ökar. Det är därför, en1igt direktiven, önskvärt att tiHföra större lägenheter i främst det aHmännyttiga beståndet för att minska röriigheten och skapa förutsättningar för sociai stabi1itet.

I samarbete med hyresgäströrei sen bedriver de aHmännyttiga företagen ett utveckiingsarbete för ökat hyresgästinfiytande. Inom företagen pågår utveckiingsarbete som avser b1.a. organisation, service och ekonomi. Vi har inte skä1 att närmare gå in på dessa frågor.

Frågan om outhyrda 1ägenheter bereds i särskiid ordning och ska11 inte behand1as av kommittén.

11353 Leg1gr__f§_r_f§rgtag§fgrr_n_en

Den nuvarande formen av a11männyttiga företag har i huvudsak utveck1ats efter år 1946, då riksdagen fattade bes1ut om b1.a. finansieringsreg1er för dessa företag. Vi11koren för att ett företag ska11 godkännas som a11männyttigt har senare ändrats något. Sedan âr 1975 kan som a11männyttigt företag godkännas b01ag e11er stifte1se, som arbetar utan enski1t vinstsyfte och i vi1ket kommunen ti11skjuter he1a grundkapita1et och utser .samt1iga styre1se1edamöter. (1974:946, § S). Företag som godkänts en1igt ä1dre bestämme1ser, en1igt vi1ka kommunen sku11e ha majoritetsinf1ytande, betraktas dock fortfarande som a11männyttiga.

En grundläggande finansieringsrege1 har a11tsedan företagens ti11k0mst varit, att de kan erhå11a botten1ân och stat1igt bostads1ån (e11er motsvarande) som vid nybyggnad täcker he1a den godkända produktionskostnaden. Sedan den första författningen år 1946 gä11er också oförändrat att företaget ska11 ha ett grundkapita1 som motsvarar minst en procent av fastighetskapita1et. Sedan år 1984 gä11er att företag som får räntebidrag ti11 kostnader för vissa underhå11sarbeten m.m. (1983:974), utöver grundkapita1et, som eget kapita1 ska11 ha en konso1ideringsfond som motsvarar minst två procent av fastighetskapita1et. Vissa undantag kan göras från denna huvudrege1.

gotiv och syfte

Då de a11männyttiga företagen började byggas upp var en huvudfråga för bostadspo1itiken, att åstadkomma ett ti11räck1igt utbud av 1ämp1iga fami1jebostäder. Detta var också ett viktigt motiv för bostadss0cia1a utredningens (SOU:1945:63) förs1ag om a11männyttiga företag. Utredningen framhö11 också, att huvudde1en av anskaffningen och förva1tningen av bostäder borde ske i företag utan vinstsyfte och med starkt kommuna1t inf1ytande. Genom dessa företag sku11e kommunerna sjä1va kunna se ti11 att byggandet b1ev ti11räck1igt och fick en från bostadss0cia1a synpunkter 1ämp1ig inriktning. A11männyttiga företag sågs så1edes som ett viktigt mede1 för genomförande av kommunernas bostadspo1itik.

Speku1ation i byggande och förvaitning sku11e motverkas och företag som arbetade utan vinstsyfte sku11e ge garanti för att det statiiga stödet ti11 bostadsförsörjningen kom de boende ti11 godo och inte ökade vinstmarginaierna i byggande och förvaitning av bostäder.

Andra motiv för aiimännyttiga företag var att de sku11e främja ratione11t byggande och förvaitning i större enheter än som då var van1iga och ge förutsättningar för att ti11godose behovet av s0cia1 service av o1ika s1ag i bostadsområdena. De ansågs också ge förutsättningar för en bättre pianering och bättre motståndskraft mot de stora konjunktursvängningar som tidigare hade karaktäriserat bostadsbyggandet.

En faktor av stor betydeise för a11männyttans stä11ning och utveck1ing är att verksamheten - iiksom bostadspo1itiken i övrigt redan från början inriktades på att a11mänt ti11godose bostadsbehoven. Bostäderna sku11e vara ti11gäng1iga för a11a typer av hushåii och upp1âtas på vaniiga viiikor tiil hyror som täckte företagens kostnader. Det var en väsent1ig förändring i förhå1iande ti11 tidigare, då iikartade företag erbjudit bostäder endast för fierbarnsfamiijer med 1âga inkomster. Den nya inriktningen syftade b1.a. ti11 att undvika de probe1m som uppkom på grund av att stora barnfamiijer koncentrerades ti11 vissa hus. Aiimännyttiga företag sku11e i eniighet med den nya bostadspoiitikens inriktning verka för en a11män höjning av bostadsstandarden.

statsmakterna har inte ändrat de a11männa måien för de a11männyttiga företagen. På grund av förändringarna av hyresiagstiftningen har dessa företag emeiiertid fått en mer framträdande hyrespoiitisk ro11. Hyrorna i aiimännyttiga företag ska11 vara vägiedande vid prövning av andra hyresiägenheters bruksvärde och får därigenom avgörande betydeise för hyrorna i privata fastigheter.

ylmännyttans framtigaJgH_lbostadspgiitiken

De aHmännyttiga företagen verkar nu under he1t andra yttre förutsättningar än under uppbyggnadsperioden fram ti11 mitten av 1970-ta1et. Företagens bestånd omfattar över 800 000 Iägenheter huvudsakiigen i f1erbostadshus. Det utgör omkring en fjärdede1 av tätorternas bostadsbestånd och mer än ha°1ften av a11a hyreslägenheter. Den stora omfattningen ger givetvis aHmännyttan en stark stäHning och ett stort ansvar för bostadsförsörjningen.

Även under senare år har aHmännyttiga företag svarat för huvudde1en av den numera starkt begränsade nyproduktionen av hyresiägenheter. Det är dock endast ett mindre anta1 företag som har byggt nya lägenheter i större omfattning och många har outhyrda iägenheter. En1igt våra bedömningar av bostadsefterfrågan kan man räkna med att efterfrågan på 1ägenheter i f1erbostadshus utveck- 1as svagt under 1ång tid framåt på de fiesta hå11 och att behovet av nybyggnad b1ir mycket begränsat. Verksamheten för aHmännyttiga företag övergår aHtså - liksom för andra bostadsföretag - i aHt högre grad ti11 att förva1ta det befintiiga beståndet och tiH att genom ombyggnader och andra åtgärder anpassa utbudet ti11 förändringar av hushåHens behov och efterfrågan.

Vi anser att förändringana av bostadsförsörjningen och bostadsmarknaden inte förändrar de aHmännyttiga företagens ro11 i den sociala bostadspo1itiken. Det övergripande må1et för dessa företag bör även framde1es vara att genom byggande och förva1tning utan vinstsyfte skapa garantier för att aHa hushåH får tiHgång tiH 1ämp1iga bostäder ti11 rimIiga priser. Den hyresiedande uppgiften har även framde1es stor betydei se.

AHmännyttiga företag har att verka på 1oka1a bostadsmarknader som också omfattar privat hyresrätt, bostadsrätt och egnahem. Med den begränsning som ges av sjä1vkostnadsprincipen skaH de aHmännyttiga företagen verka en1igt norma1a företagsmässiga principer. De måste utveckia sitt bostadsutbud och sin förvaitning så att deras bostäder b1ir efterfrågade i ett marknadsiäge som normait bör kännetecknas av god tiHgång på bostäder.

Aiimänyttans bestånd bör kunna erbjuda bostäder som efterfrågas av hushåii med oiika storiek och och med 01ika sammansättning ekonomiska och socia1a förutsättningar. Att undvika en socioekonomisk särprägei i fråga om aiimännyttans bostäder är ett ied i bostadspoiitiska strävanden att motverka segregation, men det är ocksâ en förutsättning för att ska11 vä1 företagen fungera företagsmässigt och ekonomiskt. Det innebär å ena sidan att aiimännyttiga företag bör kunna erbjuda bostäder som efterfrågas

av hushåii med höga anspråk och som har att

möjiigheter väija andra bostadsaiternativ. Å andra sidan har ett starkt företagen bostadssociait ansvar gentemot hushåii som knappast har några möjiigheter att väija me11an olika bostäder e11er har sociaia probiem. Privata hyresvärdar och måste bostadsrättsföreningar dock visa samma bostadssociaia ansvar för att ska11 segregationen kunna motverkas och företagens ekonomiska och socia1a åtaganden b1i så 1ika som möjligt.

Att aiimännyttiga företag ska11 ha bostäder som kan tiiigodose a11a typer av hushå11 kan dock inte innebära att ska11 företagen ti11godose a11a typer av hushå11 i samma omfattning. Efterfrâgans inriktning på o1ika hustyper och uppiåteiseformer är o1ika för oiika hushâiistyper. Barnfamiijer efterfrågar småhus, i huvudsak med äganderätt, i större omfattning än andra och de minsta hushå11en dominerar i fierbostadshus med hyres- e11er bostadsrätt. Aiimännyttiga företag bör dock även ti11godose efterfrågan på småhus med hyresrätt och på ti11räck1igt stora iägenheter och iämpiiga bostadsmiijöer för barnfamiijer i fierbostadshus.

Kommunerna har, som ägare ti11 de aiimännyttiga och som företagen ansvariga för den 1oka1a bostadspoiitiken, att ta stä11ning ti11 dessa företags utveckiing och avgöra hur de ska11 verka ti11sammans med enski1d hyresrätt, bostadsrätt och egnahemsägande. Någon a11män rege1 kan inte anges för exempeivis hur stor ande1 av bostadsmarknaden som aiimännyttiga företag bör ha för att sin fy11a ro11 i den sociaia bostadspoiitiken.

6.2 Företagsstruktur, bostäder och hushâ11

6.2.1 §öretagens_stor]gk

Anta1et företag är över 300 av vi1ka 276 var ana11männyttiga s1utna ti11 riksorganisationen SABO år 1984. Dessa företags bestånd omfattade 747 000 1ägenheter och beräknas motsvara omkring 90 % av he1a a11männyttans bestånd. Hä1ften av de SABO-ans1utna förva1tade vardera högst 1 000 1ägenheter och svarade, företagen

som framgår av tab. 6.1 för knappt en tionde1 av SABO-företagens

bostadsbestånd. Drygt en tionde1 av företagen hade vardera mer än 5 000 1ägenheter och svarade för nära 60 % av beståndet.

Tab. 6.1 SABO-ans1utna företag efter anta1 förva1tade 1ägenheter är 1984.

Kä11a: SABO-rapport nr 25.

gostgdsområdgn

En van1ig förestä11ning om a11männyttiga företags bostadsbestånd torde vara, att det i huvudsak finns i stora, enhet1iga områden 1 tätorternas periferi. Det är en a11t för onyanserad bi1d. Anta1et bostadsområden är stort. De f1esta är små och kan mer karaktäriseras som bostadsgrupper med ett fâta1 hus än som bostadsområden. De stora områdena är re1ativt fâ, men i dessa ryms en stor de1 av beståndet.

En undersökning som avser förhå11anden år 1978 redovisar b1.a. uppgifter om a11männyttiga företags bostadsområden med f1erbostadshus. (Göran Lindberg och Kje11 Sah1in: SABO-företagen och deras bostadsområden. SABO 1980). Undersökningen redovisar områdesuppgifter för ca 500 000 1ägenheter i f1erbostadshus, som har kunnat hänföras ti11 rums1igt sammanhå11en bebygge1se färdigstä11d under en viss tidsperiod.

I undersökningen avgränsades ca 2 400 områden, av vi1ka 73 % omfattade högst 100 1ägenheter. Dessa områden omfattade endast 20 % av företagens bostadsbestånd. Anta1et områden med minst 1 000 1ägenheter var drygt 100, e11er 5 % av samt1iga. I dessa fanns 35 % av 1ägenhetsbeståndet, dvs. omkring 175 000 1ägenheter.

Omkring 40 % av bostadsområdena hade byggts åren 1965-1974, mi1jonprogrammets tid, och omfattade nästan ha1va beståndet. Bostadsområden från denna tid var i genomsnitt större än övriga. I stora områden från denna tid var f1yttningsfrekvensen och högre beta1ningsförsumme1ser van1igare än på andra hå11.

Företagen redovisade också hur de bedömde varje bostadsområdes anseende i a11mänhetens ögon. En1igt företagens hade bedömningar 77 % av områdena gott e11er mycket gott anseende, medan 6 % angavs ha då1igt anseende. För en me11angrupp - 17 % av områdena - varken e11er

angavs gott då1igt anseende. Ande1en negativa

omdömen var större för stora än för små områden, och ande1en av 1ägenheterna som ti11hörde områden med då1igt anseende var 11 %, e11er ungefär dubbe1t så stor som motsvarande ande1 av bostadsområdena. Specie11t hög ande1 områden med då1igt anseende fanns b1and de stora områdena från perioden 1965-1974.

För områden som angetts ha då1igt anseende grundades omdömet främst på bedömning av socia1a faktorer (86 % av angivna förstahandsa1ternativ). I andra hand angavs yttre mi1jö och 1äge som viktiga faktorer. K1assningen gott anseende grundades främst

på positiv värdering av 1äge, men även socia1a faktorer och yttre mi1jö hade re1ativt stor betyde1se.

6.2.3 Bostadsbeståndet

Hustyper och 1ägenhetstyper

Det a11männyttiga beståndet består i huvudsak av f1erb0stadshus och smâhusen utgör endast omkring tre procent av 1ägenheterna. Förhå11andena varierar dock me11an företagen och nägra företag har en re1ativt stor småhusande1, 10-15 %.

Liksom f1erbostadshusen i övrigt domineras a11männyttans bestånd av smâ1ägenheter om högst två rum och kök. De utgör mer än hä1ften av 1ägenheterna. Ande1en små1ägenheter är dock, som framgår av tab. 6.2, något mindre än i privatägda hyreshus och bostadsrättsföreningar. A11männyttans bestånd kan sägas vara ensidigt sammansatt med avseende på 1ägenhetsstor1ekar om man jämför med he1a bostadsbeståndet, men inte om man jämför med enbart f1erbostadshus. De större 1ägenheterna finns huvudsak1igen i småhus. I tätorternas småhusbestånd var så1edes nära 80 % av 1ägenheterna minst fyra rum och kök âr 1980.

Tab. 6.2 Lägenheter i f1erbostadshus efter ägarkategori och 1ägenhetstyp år 1984 samt a11a 1ägenheter i tätorter efter 1ägenhetstyp år 1980, %

Lägenhetstyp F1erbostadshus år 1984 He1a AT1män- Enski1d Bostads- Samt1iga beståndet nyttiga hyres- rätts- i tätorter företag rätt förening år 1980

Kä11or: SCB, SM Bo 1984:16 samt FoB 80. I uppgifterna för år 1984 ingår inte 1ägenheter i vissa specia1hus. För enski1da företag och bostadsrättsföreningar ingår endast hus färdigstä11da före år 1983.

Lägenheter i ä1dre och yngre hus

Ungefär 70 % av de a11mänmnyttiga företagens har 1ägenheter färdigstä11ts efter år 1960 och endast 4 % har ti11k0mmit år 1940 e11er tidigare. I det nyare beståndet av f1erb0stadshus äger a11männyttiga företag, som framgår av tab. 6.3, mer än hä1ften av 1ägenheterna och deras ande1 av hyres1ägenheterna är omkring 80 %. De enski1da företagen dominerar i ännu högre grad i det ä1dre beståndet och äger ca tvâ tredjede1ar av 1ägenheterna, medan a11männyttans ande1 är knappt en tionde1.

Tab. 6.3 Lägenheter i f1erbostadshus efter och byggnadsperiod ägarkategori år 1984, %

* För a11männyttiga företag ingår hus färdigstä11da senast i februari 1984, för övriga företag ingår hus senast färdigstä11da under år 1982. Kä11a: SCB, SM Bo 1984:16.

De a11männyttiga företagens 1åga ande1 1ägenheter i det ä1dre beståndet är ett tecken på att de i a11mänhet också är svagt representerade i centra1a 1ägen. Förhå11andena i detta avseende kan dock variera me11an o1ika kommuner beroende i vi1ken om-

på

fattning nya hus har byggts i ä1dre områden och ägs av a11männyttan. Även i andra avseenden finns stora ski11nader me11an regioner och kommuner.

I tab. 6.4 kan konstateras att enski1da företag är den dominerande ägargruppen i a11a regioner och kommungrupper då det gä11er ä1dre f1erbostadshus. A11männyttiga företag har en stor ande1 endast i Storgöteborg. Det gä11er dock där i huvudsak ombyggda hus i ha1vcentra1a 1ägen.

l8-

Det ä1dre beståndets betyde1se för bostadsförsörjningen är också mycket o1ika i o1ika kommuner. Mer än 40 % av 1andets 1ägenheter i ä1dre f1erbostadshus finns så1edes i Storst0ckh01m och utgör där drygt 30 % av a11a 1ägenheter i f1erb0stadshus.

Tah. 6.4 Lägenheter i f1erbostadshus byggda år 1940 e11er tidigare efter ägarkategori i o1ika regioner/kommuntyper

Ägarekategori, Stor- Stor- Övri a kommuner Riket byggnadsperiod stock- göte- minst mindre an h01m borg 75 000 75 000 inv Anta1 1000-ta1 154 46 87 69 356 1 1gh, Därav i % ägda av Enski1da 63 61 67 80 67

ä I Kä11a: SCB, SM Bo 1984:16

jyrshåjlen

Då det gä11er hushä11sstrukturen finns den stora ski11naden, som framgår av tab. 6.5, me11an f1erb0stadshus och egnahem. Inom f1erbostadshusen finns, oâtag1iga ski11nader me11an ägarkategorierna. Ande1en barnfami1jer är i a11männyttans bestånd 28 % mot 16-17 % i hus med enski1d hyresrätt e11er bostadsrätt.

Tab. 6.5 Hushå11styper i f1erbostadshus efter ägarkategori och i egnahem år 1982, %

Övriga Summa 100 100 Kä11a: SCB, BHU 1982

Skiiinaderna ifråga om hushåiisstruktur i fierbostadshus torde ti11 stor dei förkiaras av att också storieksföriägenheternas deining och åider är oiika. Aiimännyttan har större ande1 iägenheter om minst tre rum och kök och betydiigt yngre hus än övriga. I större iägenheter och yngre hus är andeien barnfamiijer större än i det övriga beståndet och de redovisade uppgifterna ger så1edes inget beiägg för att ski11naderna i hushåiisstruktur beror av företagsformen.

Då det gä11er hushåiiens inkomstförde1ning synes det mest påfaliande vara, att andeien hushå11 med reiativt goda inkomster är iåg i a11männyttiga företag och att detta gä11er a11a typer av hushåii. För hushåii med makar e11er samboende framgår detta av föijande uppgifter ur bostads- och hyresundersökningen 1982 (BHU). Uppgifterna avser parens sammanräknade inkomst år 1982.

Andei (%) hushå11 med minst 150 000 kr inkomst år 1982

A11män- Enskiid Bostads- Egnahem nytt. hyres- rätt föret. rätt Hushâii utan barn 23 31 39 48 Hushå11 med barn 19 34 38 46

Hushå11 med iåg inkomst förekommer i ungefär samma omfattning i aiimännyttans och i privata hyreshus (12-15 % med inkomst under 80 000 kr.). Det är således meiianskiktet (80 000-150 000 kr.) som är större i aiimännyttan. Inkomstuppgifterna tyder att de

på,

aiimännyttiga företagens utbud är mindre attraktivt för hushå11 med goda resurser, även om de efterfrågar hyresrätt.

6.2.5 Företagens ekonomi

I kap.5 av deibetänkandet (SOU 1984:35) har iämnats en översiktiig redogöreise för de aiimännyttiga företagens ekonomi. Framstäiiningen begränsas därför här ti11 nâgra kompietteringar och kommentarer.

På grund av b1.a. sjäwkostnadsprincipen och den höga be1âningsgraden kan aHmännyttiga företags verksamhet inte i a11a avseenden bedömas på sama sätt som privata. De aHmännyttiga företagen redovisar så1edes i aHmänhet no11resu1tat för hela verksamheten. Fastighetsförva1tningen visar i många fa11 underskott som täcks av överskott i andra verksamheter, t.ex. finansförva1tning. Under senare år har fastighetsförva1tningen i många företag visat underskott på grund av onorma1t stort anta1 outhyrda 1ägenheter. TiH en dei har sådana hyresföriuster täckts genom tiHskott av kommunerna. Det är aHtså fråga om kommuna1a ägartiHskott av samma karaktär, som även andra företagsägare nödgas göra i motsvarande situationer för att bevara företagen. Under år 1983 redovisade såiedes SABO-företagen i genomsnitt ett totait hyresbortfaH för bostäder av 12,63 kr/m2 bostadsyta, varav drygt 4 kr. täcktes av kommuna1a bidrag.

I de1betänkandet konstaterades att de aHmännyttiga företagen har kunnat täcka kostnaderna för kapita1 och 1öpande drift med hyresintäkter. Hyresintäkterna har dock för företagen i genomsnitt inte varit ti11räck1iga för att he1t tiHgodose ett på iång sikt tiHfredsstäHande underhâH. Avsättningen ti11 underhâHsfonder har varit för låg e11er underhåHet har b1ivit eftersatt. Möj1igheterna att finansiera periodiskt underhåH har dock numera förbättrats genom införande av statHgt räntestöd ti11 kostnaderna för vissa åtgärder. Förutsättningarna att täcka även kostnaderna för ett ti11räck1igt underhåH torde så1edes numera vara ti11fredsstäHande.

De a11männyttiga företagens 1ângfristiga finansiering baseras på mycket hög be1åningsgrad och ett 1itet eget kapitai. Det egna kapita1et har ökat under senare år, men utgjorde dock i SABO-

företagen år 1983 endast 1,6 z av an1äggningsti11gângarna e11er

22 kr/m2. Pâ grund av infiationen urho1kas det egna kapitaiet i förhåHande ti11 omsättningen, eftersom förvaitningskostnaderna ökar. År 1983 motsvarade det egna kapitaiet så1edes endast omkring en månads hyresintäkter - ca 1,25 mi1jarder kronor - eHer knappt tvâ års hyresbortfaH av samma storiek som år 1983.

Företagens kortsiktiga betainingsberedskap, iikviditeten, har förbättrats under senare år. Likviditeten är dock genomsnitt1igt iåg och utgjorde år 1983, efter justering för vissa ej utnyttjade krediter, 125 % av de kortfristiga skuiderna. Ski11naderna me11an företag är dock betydande.

Som krav för räntebidrag ti11 kostnader för vissa underhåiisåtgärder m.m. gä11er numera att aiimännyttiga ska11 ha en företag konsoiideringsfond, som motsvarar minst två procent av fastighetskapitaiet. Företagens egna kapitai ökar så1edes. Häremot ska11 dock stä11as ökad uppiåning och eventue11 minskad ti11 avsättning underhå11sfonder. Det är så1edes svårt att bedöma i vi1ken grad fonderingskraven kommer att öka företagens stabi1itet.

6.3 Behov av

förändringar

I viktiga avseenden har de a11männyttiga företagen vä1 kunnat fy11a sina uppgifter i den socia1a bostadspoiitiken. De har byggt upp ett stort bestånd av moderna iägenheter som ger goda bostadsförhå11anden. Företagen har också fortsatt att bygga nya bostäder för att erbjuda ett ti11räck1igt utbud även sedan bostadsmarknaden nått en voiymmässig baians och nybyggnad b1ivit mer riskbetonad. A11männyttiga företag har också fått stor som betyde1se hyresiedande.

Utveckiingen av bostadsefterfrågan och b1.a. utrymmesstandarden har dock medfört att de a11männyttiga och än företagen numera, mindre framde1es, inte i ti11räck1ig grad kan

ti11godose alla

typer av hushå11. Företagen kan inte i ti11räck1ig grad erbjuda större iägenheter än tre rum och kök vare i fierbostadshus sig e11er småhus. De f1esta företag har ett utbud av mycket begränsat bostäder i tätorternas centraia de1ar. Även i andra områden saknar företagen ofta attraktiva bostäder som efterfrågas av hushå11 som har höga anspråk och möjiigheter att vä1ja me11an o1ika bostadsa1ternativ.

Områdesvis är de aiimännyttiga företagens bestånd ensidigt sammansatt b1.a. med avseende på Iägenheternas storieksfördeining viiket bidrar ti11 en ensidig hushåiissammansättning i såväi demografiskt som socio-ekonomiskt avseende.

Inom de aiimännyttiga företagen pågår nu ett omfattande arbete med att utveck1a förvaitning och boendeinfiytande i syfte att bättre ti11g0dose hyresgästerna och stärka den a11männyttiga

hyresrätten. Åtgärderna inriktas på att bättre tiiigodose oiika

hushå11s behov och önskemåi och att öka vaifriheten då det gälier b1.a. underhå11 och Iägenhetsstandard. Vi ser denna utveckiing mot en mer f1exibe1 och serviceinriktad förvaitning som en angeiägen uppgift för a11a aiimännyttiga företag.

Vi har i kap. 3 behandiat segregationsprobiem. Sådana probiem berör ti11 stor de1 de aiimännyttiga företagen och för att motverka segregationen behövs i många fa11 stora insatser som b1.a. gä11er ombyggnad, mi1jöförbättringar och utveckiing av företagens förva1tning. I föijande avsnitt tar vi upp frågor om förändring och kompiettering av a11männyttans bestånd så att det bättre ska11 kunna tiiigodose behov och efterfrågan för a11a typer av hushå11, motverka segregation i bostadsområdena och öka a11männyttans infiytande på vissa de1ar av bostadsmarknaden. Det gä11er förändring områdesvis av beståndet främst med hänsyn ti11 1ägenheternas storieksfördeining, förvärv av fierbostadshus i det ä1dre beståndet och förvärv av småhus.

6.4 Lägenhetssammansättning i befintiiga områden

lnledning

De bostadssociaia motiven för att förändra iägenhetssammansättningen i befintiiga bostadsområden är främst att skapa förutsättningar för en a11sidigare hushå11sstruktur. I rege1 gä11er det att ge större hushåii möjiighet att finna ti11räck1igt stora iägenheter utan att byta bostadsområde. Det kan dock också förekomma att utbudet av småiägenheter är för 1itet.

Behovet av större 1ägenheter gäiler inte bara de större hushåiien. Det kan också gä11a t.ex. pensionärer som vi11 fiytta från småhus och efterfrågar 1ägenheter med god utrymmesstandard. Ett skä1 att förändra iägenhetsutbudet kan också vara att a11männyttiga företag ska kunna erbjuda bostäder som ti11godoser hushå11 med höga anspråk e11er specie11a krav på bostaden.

I vissa fa11 kan iägenhetfördeiningen behöva ändras då husen av andra skäi behöver byggas om och goda iösningar inte kan åstadkommas utan att 1ägenheter s1ås ihop. Det kan föreexempeivis komma vid insta11ation av hiss e11er vid genomförande av andra åtgärder för att förbättra ti11gäng1igheten.

ggfterfrågesynpunktgr

Utveckiingstendenser

Om befint1iga områden ska11 kunna komp1etteras med större 1ägenheter måste det finnas efterfrågan på sådana 1ägenheter i området. Förutsättningarna är i detta avseende mycket o1ika och även då det finns efterfrågan är förutsättningarna för att ti11godose den o1ika.

På många hå11 kan man räkna med att efterfrågan på 1ägenheter i f1erbostadshus t0ta1t sett förbiir i stort sett oförändrad e11er minskar. Det begränsar möj1igheterna att komp1ettera befint1ig bebygge1se med nybyggnad e11er tiiibyggnader som ökar 1ägenhetsantaiet. Ombyggnad av befintiiga hus är då det som Iigger närmast ti11 hands, om man vi11 undvika överskottsprobiem.

Vår a11männa bedömning är att efterfrågan på 1ägenheter om minst fyra rum och kök tota1t sett kommer att öka på 1ång sikt och att efterfrågan på mindre iägenheter minskar. Efterfrågan på större 1ägenheter avser dock tili stor de1 småhus och de a11männa bedömningarna ger knappast någon iedning då det gä11er oiika kommuner och bostadsområden.

Efterfrågan på större 1ägenheter b1ir i hög grad beroende av, om det bostadspoiitiska stödet ti11 barnfami1jer b1ir ti11räck1igt för att de ska11 kunna förbättra sin utrymmesstandard i samma grad som andra hushå11. Även framde1es kommer ett icke obetydiigt antai barnfaminjer att bo i flerbostadshus. Om dessa får möjiighet ti11 samma utrymmesstandard som i småhusen ökar behovet av stora iägenheter väsent1igt i fierbostadshusen.

Remissyttranden över vårt de1betänkande och kontakter med b1.a. a11männyttiga företag visar att det finns mycket deiade meningar om möjiigheterna att öka ande1en större 1ägenheter i flerbostadshus. I vissa fa11 ifrågasätts, om utveck1ingen av efterfrågan ens på 1ång sikt ger sådana möjiigheter. Efterfrågan på större iägenheter förutsätts då b1i inriktad på småhus, främst med äganderätt. Bedömningarna synes i hög grad vara påverkade av den nuvarande stora efterfrågan på småiägenheter och svårigheterna att i vissa lägen hyra ut iägenheter om tre- e11er fyra rum och kök. I vissa företag anser man sig dock ha konstaterat en stor efterfrågan på Iägenheter om minst fyra rum och kök. Det har också

getts exempe1 på, att det inom ett företag kan råda brist på

stora iägenheter i vissa områden och överskott i andra. Områdenas 1äge synes ha avgörande betyde1se.

Det går knappast att genere11t bedöma förutsättningarna från efterfrågesynpunkt, då det gäiier att förändra iägenhetsstrukturen i de a11männyttiga företagens områden. Probiemen måste bedömas på områdesnivå och ses på mycket iång sikt. I vissa områden finns uppenbart en efterfrågan från hushå11 som vi11 bo kvar och ha större iägenheter. Det gä11er dock ofta attraktiva områden, där det åtminstone på kort sikt kan finnas stor efterfrågan även på småiägenheter.

Hyressättning för o1ika iägenhetstyper

Hyressättningen för oiika 1ägenhetstyper har givetvis stor betyde1se för efterfrågans inriktning. Vid nybyggnad bestäms hyresförde1ningen i rege1 en1igt en schabionmetod för kostnadsförde1-

ning som har utarbetats av SABO och Hyresgästernas Riksförbund. På grund av att hyreshöjningar sedan ofta görs med samma belopp i kronor per m2 för o1ika 1ägenhetstyper kan dock förde1ningen med tiden komma att förändras.

En studie av hyressättningen i storstäderna (Sven Bergenstråhle: Bruksvärdering och hyressättning i Stockhoim, Göteborg och Ma1mö. Byggforskningsrådet R 162:1984) tyder på att de större lägenheterna, vid jämföre1se med schab1onberäkningarna, har för höga hyror i förhåHande ti11 små1ägenheter. Uppgifter för he1a riket visar också små ski11nader i hyra per m2 meHan mindre och större 1ägenheter. År 1982 var kvadratmeterhyran för fyra rum och kök endast omkring fem procent lägre än för ett rum och kök i hus från 1950- och 1960-ta1en. I senare årgångar var ski11naden omkring sju procent. Avgifterna för bostadsrätt var avsevärt mer differentierade och i både ä1dre och yngre hus hade fyrarums- 1ägenheter omkring 15 z iägre årsavgift per m2 än ett rum och kök. Prob1emet har uppmärksammats i hyresförhand1ingarna och det pågår en fort1öpande omprövning av hyresfördeiningen.

Vi vi11 betona att hyresförde1ningen meHan oiika 1ägenhetstyper är en viktig faktor som påverkar efterfrågans inriktning. Om större iägenheter missgynnas vid hyresförde1ningen medför detta att hyreshöjningen för att få ytter1igare ett rum bIir stor. Detta försvårar en höjning av utrymmesstandarden. Större iägenheter i Herbostadshus b1ir också dyra i förhåHande ti11 egnahem. Det försämrar förutsättningarna för att även större hushåH skaH efterfråga bostäder i fierbostadshus.

Hyresförde1ningen meHan oiika Iägenhetstyper påverkar så1edes möjiigheterna att uppnå bostadspoiitiska må1 ifråga om såväi utrymmesstandard som 1ägenhets- och hushå11sförde1ning i o1ika hustyper och bostadsområden. Vi anser därför att denna fråga måste ägnas stor uppmärksamhet.

FörhåHandena har förändrats i många avseenden sedan de nu använda principerna för hyresfördeining utarbetades. De små skiHnaderna i hyra per m2 för oiika 1ägenhetstyper tyder på att

principerna behöver omprövas. En sådan prövning är en uppgift för parterna på hyresmarknaden och berör även privata hyreshus. På grund av sin hyresiedande uppgift har dock de aHmännyttiga företagen ett särskiit ansvar.

Qmbyggnad_

I många faH är ombyggnad det som 1igger närmast ti11 hands och kanske den enda möj1igheten att ändra iägenhetsfördeiningen i ett område. Det har dock framförts åtskiHiga erinringar mot ombyggnader på grund av sociaia konsekvenser och tekniska och ekonomiska svårigheter.

Lägenhetssarntnansiagningar medför att antaiet småiägenheter minskar och att några hushåH måste f1ytta. Det kan strida mot önskemå1 att främja kvarboende för ä1dre hushåH. Likaså kan sammans1agningar strida mot önskemå1 om varsam ombyggnad med små ingrepp. En synpunkt som har f-ramhåHits är också, att hyresgästföreningen kan avstyrka sammanslagning med hänsyn tiH konsekvenserna för de kvarboende. Ett prob1em är, att det i områden där efterfrågan på större 1ägenheter skuHe möjliggöra ombyggnader också ofta finns stor efterfrågan på små1ägenheter, åtminstone på kort sikt.

överväganden och försi

ag

Lägenhetssammansiagningar skuHe underiättas, om enstaka förändringar kunde genomföras efterhand som möjiigheter uppkommer på grund av f1yttningar. Ingreppen vid varje tiHfäHe skuHe då kunna b1i re1ativt små och fördeiarna för hyresgästerna betydande.

Nuvarande reg1er för bostads1ån tiH ombyggnad torde i de fiesta

faH göra det möjiigt att be1åna även enstaka sammansiagningar av

iägenheter. Det är dock en administrativt krångiig väg med många 1ån, varför den knappast b1ir utnyttjad. För att stimuiera

ombyggnad genom fortiöpande iägenhetssammansiagningar föresiår vi en förenkiad finansiering. I stäiiet för bostadsiån ti11 ombyggnad bör staten betaia ett räntebidrag. Det bör motsvara det bidrag som sku11e ha utgått vid bostadsiån. Kapitalbehovet får företaget då täcka med egna medei eiier uppiâning på marknaden. Denna regei bör inte begränsas tili aiimännyttiga företag utan även gäiia privata företag och bostadsrättsföreningar.

För statiiga iân ti11 ombyggnad krävs att bostadshusen, med vissa undantag, ska11 vara minst 30 år gamia. Undantag gälier b1.a. om ett område har många outhyrda iägenheter e11er har betydande sociaia probiem. Regeringen kan besiuta om undantag från 30-årsrege1n i särskiida fa11.

Förändring av iägenheternas storieksfördeining kan i många fa11 aktuaiiseras för hus som är yngre än 30 år. Vi föresiâr därför att undantag från 30-årsregein a11tid ska11 gä11a vid iägenhetssammansiagningar, om kommunen anser att de behövs för att åstadkomma en mer aiisidig iägenhetsfördeining i ett bostadsområde. Denna regei bör gäiia även för privata företag och bostadsrättsföreningar.

De tekniska probiemen vid ombyggnad varierar från fa11 ti11 fa11 och sammanhänger givetvis i hög grad med vad som är ekonomiskt rimiigt. Med hänsyn ti11 den förhåiiandevis enhetiiga utformningen av 1950-, 1960- och 1970-taiens bostadshus, borde det emeiiertid vara möjiigt att mera genere11t utreda de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en förändrad iägenhetssammansättning. En sådan utredning sku11e kunna göras av bostadsstyreisen med syfte att ge exempei och stöd för projektering.

5-4-4

IjlJE!29DF§.2FD.EJENESDFE

I vissa fa11 kan såväi ti11byggnad som nybyggnad av hus vara möj- 1iga åtgärder för att förändra iägenhetssammansättningen. Det pågår redan en utveckiing i denna riktning och utveckiingsarbetet

bör pâ sikt ge nya möjiigheter. Exempei på sådana tiiibyggnader

med re1ativt små ingrepp är att iägenheter i markp1anet byggs ti11. Genom att i samband med sådana ti11byggnader planera utemiijön och förbättra markkontakten kan en av småhusens kvaiiteter åstadkommas. Andra exempe1 är ti11byggnad vid gav1ar, varvid det också kan vara möjiigt att åstadkomma hisskontakt för fiera 1ägenheter.

Vi har tidigare framhåiiit att möj1igheterna tiil kompiettering genom nybyggnad på många hå11 torde b1i starkt begränsade. I attraktiva områden kan 1ägenheterna visseriigen b1i efterfrågade, men det ökar risken för överskott och försämring av bostadsmiijön i andra områden.

Även om möjiigheterna ti11 nybyggnad av f1erbostadshus med större 1ägenheter b1ir mycket begränsade kan det finnas efterfrågan på småhus även med hyresrätt. Småhusbyggande inom e11er i nära ans1utning ti11 befintiiga områden är en väg ti11 kompiettering som är värd att pröva i större omfattning.

förnyelsgplanerjgg

Förändringar av iägenhetsutbudet i befintiiga områden är en

mycket iångsiktig process. För att motverka en pågående utveck-

1ing mot a11t ensidigare hushå11sstruktur är dock förändringar ofrånkom1iga i många områden. Det är därför ange1äget med ett starkt engagemang från kommuner och bostadsföretag i syfte att

påverka utvecklingen. Detta gä11er inte bara de a11männyttiga

företagens bestånd utan a11a bostadsområden. De aiimännyttiga företagen äger dock en mycket stor de1 av det bestånd som berörs och bör vara 1edande i utveckiingen.

Vi anser det angeiäget, att den områdespianering som bedrivs inom kommunernas pianering av bostadsförsörjningen och inom bebyggeisepianeringen i ökad grad inriktas på frågor om beståndets sammansättning och hushå11sstrukturen. Kommunerna bör ha ett iångsiktigt må1 för förändringarna och ti11sammans med företagen

verka för, att möj1igheter att genomföra förändringar skapas och utnyttjas.

6.5 Förvärv av äidre fierbostadshus

inledning

A11männyttiga företags fastighetsförvärv är en kommunai bostadspoiitisk fråga. Sådana förvärv bör, iiksom andra åtgärder, bedömas med hänsyn ti11 bostadsförsörjningen i stort. I vissa fa11 kan de ha stor betyde1se för att ett a11männyttigt företag ska11 fungera vä1 och effektivt bidra ti11 att genomföra kommunens bostadspoiitik.

Att motverka ensidighet i befintiiga områden och att göra dem attraktiva och 1ämp1iga för o1ika typer av hushå11 är en huvuduppgift för a11a a11männyttiga företag. Kompiettering av beståndet genom förvärv av äidre hus, främst i områden som är attraktiva på grund av iäget, kan väntas b1i av stor betyde1se endast för vissa företag, främst i större kommuner.

Det finns f1era skä1 ti11 att aiimännyttiga företag bör vara vä1 representerade även i det ä1dre beståndet av hyreshus. Hushå11 som i första hand värderar ett centrait 1äge e11er en ä1dre bostadsmiijö bör ha möjiighet att få bostad även i ett a11männyttigt företag. Från företagens synpunkt gä11er att de bör kunna erbjuda ett så a11sidigt urva1 som möjiigt åt aiia som önskar hyresbostad.

Från mer a11männa såväi bostadspoiitiska som företagsekonomiska synpunkter kan hävdas, att det är önskvärt att minska ski11naderna då det gä11er utbud me11an privat och a11männyttig hyresrätt och me11an uppiâteiseformer. För att konkurrensförhå11anden ska vara lika krävs att också förhåiianden som inte bestäms av företagsformen är iikartade. Detta gä11er b1.a. faktorer som bostads- 1äge och såväi fysisk som socia1 miijö.

I vissa konmuner, främst Stockhoim, kan ett ökat utbud av aHmännyttig hyresrätt också vara motiverad för att motverka att bostadsrätt b1ir aHt för omfattande i centraia stadsdeiar. Det bör även där vara möjiigt att få bostad för hushåH som inte kan göra en stor kapitaiinsats.

Förvärv i de deiar av beståndet där aHmännyttan är svagt representerad är också motiverade av företagens prisiedande roii. Bruksvärdesystemet biir 1ättare att tiHämpa på privat hyresrätt, om aiimännyttiga företag har jämföre1seobjekt som nära överensstämmer med privata. Om det b1ir fråga om förändringar i bruksvärderingen, t.ex. ökning av hyran i äidre hus i förhåiiande tiH nya e11er ökad differens meHan centraia och perifera iägen, kan större aHmännyttigt innehav i äidre bestånd och centraia lägen ha stor se. Aiimännyttiga företag har ett ansvar för att

betydei

beakta bostadssociaia synpunkter vid hyressättningen. Vinster som bibehåHs inom bostadssektorn och kan omfördeias inom uppkommer företagens bestånd.

6.5.2 garknadensjmfgttning

Som framgått av avsnitt 6.2 är beståndet av äIdre hyresiägenheter reiativt iitet i förhåHande tiH de aiimännyttiga företagens totaia bostadsbestånd. Privatägda hyreshus byggda före 1940-ta1et omfattar omkring 240 000 1ägenheter och motsvarar 30 76 av det aiimännyttiga beståndet. En stor dei av fastigheterna torde inte vara av intresse för aHmännyttig förvaitning. Det gä11er exempe1vis många små fastigheter, som ti11 en dei består av bostad för ägaren och 1oka1 er för dennes verksamhet.

Omsättningen av äidre fastigheter är reiativt 1iten och beräknas tiH endast några få procent av beståndet årligen. År 1983 var antaiet iagfarna vaniiga köp och kommunaia förköp av hyresfasti gheter med värdeår 1949 eHer tidigare knappt 2 000 varav 1 354 avsåg hus med huvudsakiigen bostäder. Den sammaniagda köpeskiHingen för de sistnämnda uppgick tiH knappt 1 miijard kronor, dvs. i genomsnitt drygt 700 000 kr. per fastighet. De totaia

förändringarna av ägarförhåiiandena är dock större eftersom det också sker över1åte1ser av aktier i boiag som äger fastigheter.

Med hänsyn ti11 det äldre bestândets omfattning kan förvärv av sådana fastigheter endast i få fa11 b1i av betydande i omfattning förhå11ande ti11 de aiimännyttiga företagens verksamhet. övriga Mer än 40 % av 1ägenheterna i de äldre privatägda hyresfastigheterna finns i Storstockhoim. Det är främst där och i ett fåtai andra större kommuner som större förvärv kan bii aktue11a. För många aiimännyttiga företag torde sådana förvärv knappast aktuaiiseras.

Det bör siutiigen anmärkas, att ökning av aiimännyttans bestånd i centra1a e11er av andra skä1 attraktiva inte a11tid behöver iägen vara begränsad ti11 förvärv av äidre Även i det hyresfastigheter. senare byggda beståndet i sådana Iägen är aiimännyttan ofta svagt representerad. I vissa fa11 kommer givetvis också i fortsättningen nybyggnad att vara möjiig.

§kgngmiska_f§rut§ättginggr_f§r_f§rväry

Underskott vid förvärv

I några yttranden över kommitténs deibetänkande och även i andra sammanhang har framhå11its, att aiimännyttiga företag har svårt att förvärva äidre fastigheter. svårigheterna kan bestå i de1s att företagen inte kan prestera ett de1s tiiiräckiigt kapita1, att de inte kan täcka föriuster som ofta under uppkommer en föijd av år efter förvärvet. Höga framstår som det fastighetspriser största prob1emet och det har också framhåiiits att priserna höjs, då aiimännyttiga företag visar intresse för köp.

I första deien av deibetänkandet (SOU 1984:35, s. 177 ff) har redovisats undersökningar som visar att privata hyresfastigheter genomsnittiigt ger en iåg direktavkastning. Det egna kapitaiet kan ofta inte förräntas under en period av 5-10 år efter ett

förvärv. Det som gör fastighetsinnehavet iönsamt kan då vara de1s en framtida högre avkastning, deis försäijningsvinster. För vissa fastighetsägare kan också faktorer utanför fastighetsförvaitningen ha stor betydeise för det pris som betalas för en fastighet, t.ex. köparens behov av bostad e11er 10ka1er, sysse1sättning i byggande e11er förvaitning o.d.

Aiimännyttiga företag har en särstäiining på grund av b1.a. sjäivkostnadsprincipen, att b0stadsförva1tning är deras heit dominerande verksamhet och att de har ett särskiit ansvar för hyresnivån. Företagen kan på grund av sin r011 i bostadspoiitiken inte he11er göra fastighetsköp som har karaktär av kapitaipiacering med sikte på framtida värdestegring och god förräntning e11er försäijningsvinst.

Sjäivkostnadsprincipen har i a11mänhet toikats så att kostnader och intäkter ska11 baianseras för företaget i dess heihet. Överskott för vissa fastigheter e11er verksamheter - t.ex. finansföre11er främmande - ofta som omfördeivaitning tjänster utnyttjas ning e11er begränsning av hyresnivån. Förhå11andena skiftar dock.

Åtski11iga företag med god uthyrningssituation har kunnat bygga

upp en god 1ikviditet.

Om ett aiimännyttigt företag under en period inte kan täcka kostnaderna för en förvärvad fastighet med hyror för denna, innebär det - - att underskottet måste en1igt sjäivkostnadsprincipen täckas av andra hyresgäster e11er av ägaren/kommunen. Detta gä11er både om fastigheten he1t har finansierats med 1ån och om den de1vis har finansierats med eget kapitai, som ger onormait iâg avkastning.

Aiimännyttiga företag ski1jer sig från andra också när det gä11er beskattningen. Enskilda personer som äger fastigheter kan ofta räkna med att ett tiiifäiiigt underskott minskar skatten på andra inkomster och därför får mindre betydeise. Å andra sidan beskattas framtida avkastning. Även avskrivningsregierna kan i vissa fa11 ha betydeise. Beskattningen kan också ha stor betydeise för det pris som beta1as vid bostadsrätt, förutsatt att höga kostna-

der vid ett fastighetsförvärv heit e11er de1vis finansieras med mediemsinsatser. Mediemmarna kan 1åna ti11 insatsen och får då avdragsgiiia räntor, e11er de kan använda besparingar som ger en

obeskattad avkastning i form av iägre årsutgift. I vissa fa11 kan

också förmögenhetsbeskattning påverka det ekonomiska resu1tatet för både enskiida fastighetsägare och bostadsrättshavare.

Temporära underskott för nyförvärvade fastigheter medför probiem, som de1vis kan hänföras ti11 att aiimännyttiga inte får företag någon effekt av underskottsavdrag vid beskattning. Vi behandiar denna fråga i avsnitt 6.5.4.

Den hyresiedande uppgiften

De aiimännyttiga företagens hyresiedande uppgift torde i hög grad påverka deras förutsättningar för att agera på fastighetsmarknaden. Man kan tänka att iika vä1 sig företagen, som enskiida, främst sku11e utgå från en marknadsmässig bedömning vid fastighetsförvärv. Om ett företag bedömer att en fastighet framdeies kan ge vinst genom hyreshöjningar sku11e de kunna förvärva den. Deras probiem skuiie, iiksom för andra köpare, vara begränsat ti11 att skaffa investeringskapitaiet och att baiansera ett ti11fä11igt underskott.

På grund av sin prisiedande stä11ning kan företagen i många fa11 inte begränsa sig ti11 en företagsekonomisk bedömning. Om hyrorna höjs i ett aiimännyttigt företag exempeivis i centraia ökar iägen också andra hyror som en föijd av bruksvärdesprincipen. Det ieder

också ti11 höjda fastighetspriser.

Den prisiedande r011en kan ofta stäiia aiimännyttiga företag i ett svårt diiemma vid fastighetsförvärv. Den innebär att de måste vara restriktiva i sina ka1ky1er och får svårt att komma in

på

marknaden. Probiemet är störst i storstäderna och särskiit i områden där fastighetspriserna drivs upp av stor efterfrågan på

bostadsrätter med höga förvärvs- och över1åte1sepriser.

19-

Behov av insatskagitai

Förvärv av ä1dre fastigheter finansieras i a11mänhet ti11 en de1 genom övertagande av befint1iga 1ån och ti11 en de1 genom ny uppiåning e11er insats av köparen. Om ett aiimännyttigt företag övertar ett statsbe1ånat hus kan företaget få bostadslån ti11 förvärv. Det innebär att b0stads1ånets stor1ek ökar ti11 100 % av

det ursprungiiga 1åneunder1aget. Garanterad ränta faststä11s ti11

den nivå som gä11er då 1ånet övertas. I rege1 har dock ä1dre fastigheter inga e11er endast små bostadsiån, t.ex. endast för ombyggnad. Förvärvspriserna iigger också avsevärt över 1åneunder1aget, varför bestämme1sen har re1ativt 1iten betyde1se.

Fastighetsöver1åte1ser sker ofta vid en tidpunkt då husen antingen inom kort behöver byggas om e11er står inför ett större periodiskt underhå11. Den nye ägaren behöver a11tså, utöver förvärvsofta investeringskapita1 för e11er mede1 för

kapita1et, ombyggnad

att genomföra underhå11. Finansieringsförutsättningarna ski1jer sig i de två fa11en.

Ett aiimännyttigt företag som ska11 bygga om en nyförvärvad fastighet kan erhå11a bostadsiån ti11 ombyggnadskostnaden och i 1åneunder1aget kan även förvärvskostnaden ingå heit e11er de1vis. Kortsiktigt behöver företaget ett röre1sekapita1 under en tid

ti11 dess ombyggnaden kommer igång och byggnadskreditiv kan

1yftas. Förutsättningarna kan variera i hög grad från fa11 ti11 fa11 och är b1.a. beroende av i vi1ken grad kommunen medverkar i förvärvet, t.ex. i fa11 av p1anmässig områdesförnye1se.

Om husen inte ska11 byggas om har företaget att med eget kapita1 e11er oprioriterad upp1åning täcka ski11naden me11an köpeski11ing och befint1iga 1ån. För kostnader ti11 periodiskt underhå11 kan företaget erhå11a räntebidrag oavsett om underhå11et finansieras med 1ån e11er egna mede1.

Vid kontakter med företag har kapita1anskaffningen för fastig- “hetsförvärv inte framstä11ts som något stort probiem. Företagen

har i aiimänhet goda iånemöjiigheter som vid behov även kan för-

stärkas med kommunai borgen. I vissa fa11 kan företagen utnyttja egna medei. Andra möjiigheter är att företagen säijer fastigheter som är iågt beiânade i förhåiiande ti11 marknadsvärdet e11er att ägaren, kommunen, tiiiskjuter kapitai. I avsnitt 7.2 diskuterar vi aiimänt företagens behov av eget kapitai och tar också upp frågan om försäijning av fastigheter. Vi föresiår inga statiiga åtgärder för att underiätta kapitaianskaffningen.

förslag

Skattekompensation

Fastighetspriser och iönsamhet i förvaitningen påverkas i hög grad av bi.a. infiation. Det går därför inte att dra nâgra bestämda siutsatser om framtida förutsättningar för fastighetsförvärv på grundvai av studier som avser en period med stark infiation och stora förändringar i övrigt på bostadsmarknaden. På grund av fastighetsmarknadens karaktär torde man dock normait ha att räkna med, att fastighetsförvärv ofta görs ti11 priser som kortsiktigt ger svag iönsamhet e11er föriuster. Om aiimännyttiga företag skaii kunna hävda sig, måste de aiitså ha ekonomiska förutsättningar för en sådan marknad. Vi anser att sådana förutsättningar i a11t väsentiigt måste skapas inom företagen. De måste såiedes bygga upp en soiiditet som gör det möjiigt att kiara temporära underskott vid exempe1vis fastighetsförvärv.

Vi anser dock att aiimännyttiga företag har en sämre situation än bostadsrättshavare och de fiesta enskilda fastighetsägare på grund av att ränteavdrag resp. underskott för dessa grupper minskar skatten på andra inkomster. Schematiskt kan man räkna med att aiimännyttiga företags ekonomi drabbas ungefär dubbeit så hårt av underskott för en nyförvärvad fastighet som då det gäiler enski1da fysiska personer med andra inkomster än fastigheten. Det samma kan gäiia ifråga om bostadsrätt, om förvärvet ti11 väsentiig dei finansierats med insatser av bostadsrättshavarna. Vi föresiâr att aiimännyttiga företag kompenseras för ski11na-

derna i beskattning genom ett bidrag, nedan betecknat skattekompensation.

Skattekompensation bör utgå endast då aHmännyttiga företag förvärvar fierbostadshus från enski1d ägare och om huset är be1äget i område med tät bebygge1se av fierbostadshus och där iägestiHägg kan utgå vid beräkning av 1åneunder1ag för bostadsiån. Förvärv av hus som nybyggts eHer byggts om i väsentiig grad under senare år - t.ex. de senaste fem åren - bör inte ingå. Förvärv av ett fastighetsboiag bör jämstäHas med köp av enskiida fastigheter ti11 den de1 förvärvet avser bostäder och det aHmännyttiga företaget biir ensam ägare.

En kompensation för skatteskiHnader bör inte utformas med hänsyn ti11 föriustens storiek i varje enskiit fa11. Det sku11e kunna påverka hyreska1ky1er och prisbud på ett inte önskvärt sätt. Vi föres1år därför en schabionmässig kompensation i form av räntebidrag. Det kan i vissa fa11 innebära överkompensation och i andra faH underkompensation.

Det är svårt att bedöma hur stora underskott som van1igen uppkommer det första året efter ett förvärv. Vi har dock antagit då det gäHer fastigheter som inte köps med sikte på omedeibar ombyggnad i stor omfattning - att hyrorna förräntar driftkostnader samt 70 % av fastighetskapitaiet. Om räntekravet för det återstående kapitaiet är 12 %, uppgår underskottet då tiH 3,6 *i av köpeskiHingen. Om köpeskiHingen är t.ex. 1 500 kr/m? bostadsyta motsvarar underskottet 54 kr/mZ. Vi föresiår att häiften av en så stor föriust kompenseras _med ett bidrag. Bidraget bör minska år för år och upphöra efter re1ativt kort tid med hänsyn tiH att fastighetens resuitat efterhand förbättras. Uppgifter om enskiid fastighetsförvaitning tyder på att fastigheterna ger n011resu1tat eHer vinst efter fem tiH tio år. Med hänsyn tiH att aHmännyttiga företag tota1t sett inte skaH ge vinst som b1ir beskattad synes det rimiigt att schabionmässigt räkna med att underskottet upphör efter fem år.

Från administrativ synpunkt sku11e det vara enk1ast att utforma

skattekompensationen som ett engångsbidrag e11er att faststä11a

bidraget ti11 en viss procent av köpeski11ingen och minska beioppet med t.ex. en femtede1 för varje år. Vid ränteförändringar sku11e dock kompensationen vid ett sådant förfarande b1i större e11er mindre än som avsetts från början. Vi föresiår därför att bidraget beräknas på ett bidragsunder1ag som under förvärvsåret och det föijande året utgör 30 % av köpeski11ingen. Bidragsunderunder1aget minskas under vart och ett av de fö1jande åren med en femtedei, dvs. ti11 24 % av köpeski11ingen år två och 18 %, 12 % och 6 % fö1jande år. Bidraget kan då beräknas en1igt samma rege1 som gä11er räntebidrag ti11 vissa förbättringsåtgärder, dvs. bidragsunderiaget mu1tip1icerat med hä1ften av en räntesats som är 1,5 procentenheter högre än stats1åneräntan (1983:974 §§ 13-14).

Statens utgifter kan inte bedömas med större säkerhet men kan dock beräknas b1i re1ativt små. Om man antar att köpen år1igen uppgår ti11 100 mi1j. kr. sku11e utgiften vid 12 % ränta b1i 1,8 mi1j. kr. det första året och drygt 5 milj. kr. det femte året. En rambegränsning av bidragen sku11e medföra administrativa prob1em och vi anser att de med hänsyn ti11 den sannoiikt ringa omfattningen, bör beviijas utan sådan begränsning.

Bidragsärenden bör handiäggas av Tänsbostadsnämnderna efter yttrande av kommunen. Länsbostadsnämnden ska11 faststä11a bidragsunder1ag och bes1ut om bidrag. I bidragsunderiaget bör ingå köpeski11ing för bostäder och 1oka1er som kan ingå i 1åneunder1ag för bostadsiån. Om köpeski11ingen omfattar ersättningar, som inte utgör bidragsunderiag och inte kan särredovisas exakt, får Tänsbostadsnämnden göra en skä1ig förde1ning.

Förvärv då hyresgäster önskar övergå ti11 bostadsrätt

En1igt 1agen (1982:352) om rätt ti11 fastighetsförvärv för ombi1dning av hyresrätt ti11 bostadsrätt har hyresgäster, med vissa undantag, rätt att förvärva hyresfastigheten genom en bostadsrättsförening. Om minst två tredjede1ar av hyresgästerna

20-

\ förkiarat sig intresserade av ombiidning ti11 bostadsrätt och bostadsrättsföreningen har anmäit intresset ti11 inskrivningsmyndigheten, får ägaren inte över1åta huset utan att först erbjuda det ti11 bostadsrättsföreningen (hembud).

Lagen gäiier inte om sä1jaren är staten, kommun, iandsting, kommunaiförbund, a11männyttigt företag e11er aktiebo1ag som ägs av kommun e11er 1andsting. Om exempeivis ett a11männyttigt företag vi11 en fastighet för vi1ken hembudsskyidighet finns har

köpa

dock bostadsrättsföreningen företräde.

rätt att ombiida hyresrätt tili bostadsrätt vid Hyresgästers över1âte1se av enski1t ägda hyreshus ökar deras möj1igheter att byta upp1äte1seform utan att fiytta. En grupp av hyresgäster kan så1edes få ett stort direkt infiytande över sina bostadsförhå1ianden.

Bostädernas förde1ning på uppiåteiseformer bör dock inte ses enbart med hänsyn ti11 dem som bor i en viss fastighet, utan bör också ses som en kommunai b0stadspo1itisk fråga. Det kan för kommunen exempe1vis vara angeiäget att bidra ti11 ett ti11räck- 1igt utbud av hyreslägenheter i ett bostadsområde för att motverka på grund av stora krav på kapita1insatser för segregation bostadsrätt. Den nuvarande iagstiftningen om hembud ti11 bostadsrättsförening begränsar kommunens möj1igheter att påverka förde1på uppiâteiseformer genom att kommunen sjä1v e11er ett ningen a11männyttigt företag förvärvar en fastighet.

För att öka det kommunaia inf1ytandet föresiâr vi att överiåteise får ske utan hembud ti11 bostadsrättsföreningen om köparen är kommunen e11er ett a11männyttigt företag. En sådan ändring sku11e innebära att en kommuna1 bostadspo1itisk bedömning ges företräde framför hyresgästernas intresse i det enski1da faiiet.

6.6 Småhus med hyresrätt

inledning

De aHmännyttiga företagens småhusbestånd omfattar omkring 20 000 iägenheter, dvs. endast några procent av deras totaia bestånd. AHmännyttan har aHtså små möjiigheter att tiHgodose barnfamiijer eHer andra hushåH, som vi11 bo i småhus men inte har möjlighet att förvärva dem med äganderätt e11er bostadsrätt.

Nybyggnad av småhus med hyresrätt förekom i mindre omfattning under 1950-ta1et och början av 1960-ta1et. Produktionen upphörde sedan nästan he1t på grund av att hyresrätt b1ev ekonomiskt oförmån1igare i förhåHande tiH äganderätt. De ekonomiska förutsättningarna har nu förändrats och de senaste åren har byggts småhus med såväi bostadsrätt som hyresrätt. Under 1980-ta1et har i genomsnitt färdigstä11ts omkring 2 000 småhus med hyresrätt år- 1igen, varav större deien byggts av aHmännyttiga företag. Vi har tidigare (6.4.4) framhåHit att byggande av småhus med hyresrätt kan vara en 1ämp1ig form för att kompiettera områden med fierbostadshus och småhus med hyresrätt kan givetvis också byggas i andra områden. Eftersom nyproduktionen beräknas bh iåg är dock möjiigheterna att härigenom öka utbudet av småhus med hyresrätt mycket begränsade.

6.6.2 Förvärv av ä1dre småhus

Motiv för förvärv

Vi anser att det finns skäi att pröva möjligheterna för att även i det befintiiga småhusbeståndet öka utbudet av bostäder med aHmännyttig hyresrätt.

I kap. 4 har vi föresiagit ett stöd tiH vissa barnfamiijer för att de skaH kunna förvärva äidre egnahem. Samma skä1 som där har anförts motiverar att sådana hus också bör kunna förvärvas för uppiåteise med hyresrätt ti11 rim1iga hyror. Med hyresrätt får

barnfamiijer möjiighet att bo där, även om de saknar insatskapita1 och har reiativt låga inkomster.

Äidre småhushå11 som vi11 fiytta från småhus har nu ofta probiem både med försäijning och med anskaffning av annan bostad. Om aiimännyttiga företag kunde förvärva husen för uthyrning sku11e sådana probiem kunna iösas iättare. Företagen bör kunna erbjuda 1ämp1iga bostäder i sitt eget bestånd och hyra ut småhusen tiii hushå11 som behöver större iägenheter. Det sku11e bidra ti11 ett bättre utnyttjande av det befint1iga beståndet och ti11 en jämnare förde1ning av utrymmesstandarden.

En inbrytning med hyresiägenheter i befintiiga småhusområden sku11e också bryta koncentrationen av nästan enbart äganderätt och bidra ti11 en mer a11sidig socia1 sammansättning även i små- Från bostadssociaia synpunkter finns det inga skäi

husområden.

för att en viss form av boende ska11 kunna erbjudas i endast en upp1åte1seform i någon dei av bostadsbeståndet. Va1möj1igheter bör finnas även för dem som önskar bo i ä1dre småhus.

Det är ett viktigt må1 för bostadspo1itiken att åstadkomma ekonomisk neutra1itet me11an uppiåteiseformerna. Detta har i stort sett uppnåtts då det gä11er nya hus. Vid förvärv av äidre hus medför dock skatteregierna att egnahemsägande b1ir den enda ekonomiskt möjiiga uppiåteiseformen, om inte ränteiäget är mycket * Iågt. Neutraiitetsmåiet är ett viktigt motiv för att genom finansieringsåtgärder öka möjiigheterna ti11 förvärv och upp- 1åte1se av äidre småhus med hyresrätt.

Ekonomiska förutsättningar

Med nuvarande skatte- och finansieringsförutsättningar sku11e kapitaikostnaden vid hyresrätt b1i nästan dubbeit så hög som vid äganderrätt, eftersom nära häiften av egnahemsägarens räntekostnad biir avdragsgi11 vid beskattningen. Ett aiimännyttigt företag kan inte få någon sådan skatteminskning.

Om ett aiimännyttigt företag förvärvar ett statsbeiånat egethem sku11e företaget kunna erhåJ1a bostadsiån tili förvärv. Liksom för fierbostadshus gä11er dock b1.a., att iånet beräknas på ur-

sprungiigt iåneunderiag som i regei är avsevärt iägre än husets

marknadsvärde. Förvärvsiânen ger i sin nuvarande form knappast nâgra möjiigheter för aiimännyttiga företag att förvärva egnahem. Många försäijningar avser också hus som inte har bostadsiån.

I kap. 4.4 har vi redovisat ett exempe1 på årsutgift för en egnahemsägare som förvärvar ett begagnat egnahem. Förvärvspriset antas vara 350 000 kr., den egna insatsen 50 000 kr. och räntesatsen för iânat kapitai 13,5 %.

Egnahemsägarens ârsutgift har beräknast ti11 46 770 kr. efter avdrag för Därvid har inte räknats skatteminskning. med någon ränta på den egna insatsen. Om man för insatsen räknar med en ränta som efter skatt motsvarar ha1va ökar

Iåneräntan, egnahems-

ägarens kostnad ti11 drygt 50 000 kr. I föijande tabiå jämförs egnahemsägarens kostnad med kostnaden för ett föreaiimännyttigt tag som förvärvar samma hus

och har samma finansiering och övriga

kostnader.

Egnahems- Företag ägare kr/år kr/år

Om företaget skuiie täcka sina kostnader vid uthyrning av huset, sku11e b1i ca 20 000 kr. hyran högre än egnahemsägarens årskostnad. Skiiinaden förkiaras he1t av skatteeffekter och innebär a11tså att hyresgästen, vid 1ika inkomster, får betaia ca 20 000 kr. mer i skatt än egnahemsägaren. Om det ska11 bii att möjiigt

hyra ut huset ti11 en rimiig hyra måste denna skatteskiiinad kom-

penseras.

övervägande och försiag

Vi föresiår att aiimännyttiga företag ges ekonomiska förutsättningar att förvärva egnahem för uthyrning genom att företagen får en kompensation som motsvarar skattebortfaiiet vid egnahemsägande. En sådan kompensation innebär att skattebortfaii vid egnahemsägande ersätts av iika stort bidrag vid hyresrätt. Resuitatet för stat och kommun b1ir oförändrat.

Vid en kommunai utdebitering av 30 kr. per skattekrona och 50 % avdragseffekt fördeias skattebortfaii på grund av egnahemsägande med 60 % på kommunen och 40 % på staten. En kompensation vid förvärv för uthyrning bör därför främst ses som en kommunai fråga och utgiften förde1as på samma sätt som skattebortfaiiet. Kommunerna bör då också ha det avgörande infiytandet och besiuta om kompensation ska11 iämnas. Med hänsyn ti11 statens andei behövs dock vissa genere11a reg1er för beräkning av kompensationens storiek.

Om ett aiimännyttigt företag ska11 kunna förvärva och hyra ut småhus måste företaget kunna förränta heia anskaffningskostnaden på ett sätt som b1ir iikvärdigt med egnahemsägande. Hänsyn måste a då tas ti11 både skatteeffekten av egnahemsägarens underskottsavdrag och ti11 att egnahemsägarnas egen insats ger en obeskattad avkastning. Skattekompensation bör därför beräknas på grundvai av heia köpeskiliingen.

Finansieringen av förvärv kan vara mycket o1ika från faii ti11 fa11. Skattekompensation bör därför beräknas med utgångspunkt från företagets finansiering i ett normaifaii och under antagande att en egnahemsägare finansierar på samma sätt som företaget. Ett schabionmässigt antagande bör då göras om den egna insatsens storiek och om förräntning av denna. Med de iånemöjiigheter som nu är vaniiga anser vi det vara en iämpiig avvägning, att a11tid betrakta 15 % av köpeskiiiingen som egen insats.

Den egna insatsen bör förräntas med en på genere11t sätt fast-

stä11d räntesats. Av administrativa skä1 bör man vä1ja en ränte-

sats som ti11ämpas även i andra sammanhang. Vi anser att den rän-

tesats som gä11er för a11männyttiga företag eniigt förordningen (1983:974) om statiigt räntestöd vid förbättring av bostadshus bör kunna tiilämas, dvs. stats1âneräntan ökad med 1,5 procentenheter.

För 1ân upp tiil 85 % av köpeski11ingen ska11 kompensation grundas pâ faktisk finansiering en1igt van1iga kreditmarknadsvi11k0r. Det innebär normalt övertagande av botteniån och eventuelit bostads1ân samt krediter i övrigt som inte ger högre räntekostnad än oprioriterad fastighetskredit. Om 1ån me11an 85 % och 100 % av köpeski11ingen har iägre ränta än en1igt huvudrege1n bör den faktiska räntan gä11a.

Underiaget för kompensation ska11 vid övertagandet utgöras av faktisk och beräknad ränta minskad med egnahemsägarens schab1onintäkt. Kompensationen utgöras av kompensati0nsunder1aget

bör

mu1tip1icerat med he1 avdragseffekt, dvs. en1igt nuvarande reg1er 50 %.

Egnahemsägarens skatteminskning reduceras år för år, vid i övrigt oförändrade förhå11anden, på grund av amorteringar. I regei är amorteringarna stora de första åren på grund av toppiån med kort

iöptid. Detta förhå11ande bör beaktas vid beräkning av kompen-

sation, viiket kan ske genom att räntan på företagets insats skrivs ner re1ativt snabbt. Vi anser att detta bör åstadkommas genom att den egna insats som ingår i under1aget för kompensation minskas med en femtondede1 per år från och med året efter förvärvet.

För återstående skuid inom 85 % av anskaffningskostnaden bör räknas med faktisk ränta. Ändringar av taxeringsvärde, schabionintäkt och räntesatser b1ir automatiskt beaktade vid kompensationsberäkningen och särski1da reg1er behövs därför inte. Om avdragseffekten förändras på grund av ändringar i skatteregier bör kompensationsregein omprövas.

286 -

Skattekompensationen kan ses som en kommunai åtgärd tiH vilken staten ger statsbidrag ti11 e11er ses kommunen, som en statiig kompensation tiH företaget, som betaias under att förutsättning kommunen bidrar eniigt vissa regier. I det första fa11et biir handiäggningen helt en kommunai fråga och ett statiigt bör organ endast ha tiH uppgift att föija verksamheten och ha viss tiHsyn då det gäHer beräkning av statsbidraget. I det senare faHet kan ett statiigt organ, i så fa11 iänsbostadsnämnden, fatta besiut i ärendena. Deiegering av besiutanderätt tiil kommunen är dock möjiig.

SkiHnaden meHan de två förfarandena är i huvudsak av författnings- och budgetteknisk karaktär. Det kan hävdas att ett statiigt organ bör fatta besiut, eftersom det är fråga om kompensation, deivis med statiiga mede1, tiil företag som ägs av kommunen. Ett sådant förfarande skuHe dock medföra ett visst administrativt merarbete, men inte ge något väsentiigt ökat infiytande för staten. Vi förordar därför att kommunerna fattar besiut. Regeringen kan då ge föreskrifter om kommuns skyidighet att informera om verksamheten och förordna om kontr011 då det

gäHer

statsbidraget. Utbetaining och övrig statiig administration kan skötas av bostadsstyrei sen och iänsbostadsnämnderna.

Det går knappast att förutse i viiken omfattning aHmännyttiga företag kan komma att förvärva egnahem, om en skattekompensation införs. Efterfrågan på hyresrätt resp. äganderätt b1ir avgörande och kommunernas och företagens intresse för att utveckia hyresrätten och finna iämpiiga förvaitningsformer får stor betydeise. Det är angeiäget att verksamheten föijs noga för att erfarenheter ska kunna tas tiH vara och spridas och för att för ge underiag statiig budgetpianering. För att statiiga myndigheter skaH få information så tidigt som möjiigt kan det vara 1ämp1igt att kommuner som besiutar om att skattekompensation ska11 betaias åiäggs att omgående anmäia besiutet ti11 iänsbostadsnämnden och att då också ange en bedömning av omfattningen.

Förvärv av egnahem för uthyrning kan eventueHt vara av intresse även för privata företag och fråga kan då uppkomma om skattekom-

pensation även för dessa. b1ir Skattefrågan dock mer komp1icerad vid privat hyresrätt. Vi anser därför att ti11 möj1igheten kompensation ti11s vidare bör begränsas ti11 a11männyttiga företag. Efter några års erfarenhet härav kan frågan om utvidgning ti11 privat hyresrätt omprövas.

6.7. Ekonomiska resurser

inledning

Vi anser att en för diskussion

utgångspunkt av de a11männyttiga

företagens ekonomiska resurser bör vara, att företagens intäkter av fastighetsförva1tning och övrig verksamhet ska11 täcka kostnaderna vid norma1 uthyrning. Om det uppkommer för1uster, t.ex. på grund av onorma1t stort anta1 outhyrda 1ägenheter under 1ängre tid, har i första hand kommunen, 1iksom andra företagsägare, att ansvara för dessa. bör Driftbidrag i princip avvisas. Det gä11er även bidrag ti11 s.k. socia1a merkostnader. Vi vi11 erinra om att denna fråga ny1igen har behand1ats av hyresrättskommittên (SOU 1981:77) som avvisade en särbehand1ing av sådana kostnader. Likaså framhå11s i SABO-företagens av SABO:s perspektivp1an (antagen kongress år 1983) att sådana bidrag inte 1öser

några grund1äggan-

de prob1em och att bidrag t.o.m. kan medverka ti11 att prob1emen permanentas. Kommunens socia1a insatser bör riktas direkt ti11

hushå11en e11er avse åtgärder som förbättrar socia1a förhå11anden

i ett område.

\ I avsnitt 6.2.5 har vi framhå11it att de a11männyttiga företagen har kunnat täcka 1öpande kostnader vid norma1 men i uthyrning vissa fa11 har de inte kunnat göra för ti11räck1iga avsättningar underhå11. Sedan finansieringen av underhå11 numera har förbättrats torde förutsättningarna för att uppnå fu11ständig kostnadse täckning dock framde1es vara goda.

Det som kan vå11a prob1em och försvåra utveck1ingen av a11männyttiga företag är främst ti11gången på eget och oti11räckkapita1 1igt hand1ingsutrymme för en aktiv verksamhet, som

ofrånkom1igt

även innebär risktagande. I våra försiag om finansiering av framtida investeringar har också förutsatts att aiimännyttiga företag bör ha en egen kapitaiinsats vid ny- och ombyggnad. Vi diskuterar i det föijande o1ika vägar för att öka de aiimännyttiga företa- L gens egna kapitai.

6 - 7 - 2 åk: se: ssntksvitâist E511 isneze: et:

Tiiiskott av kommunen

Lâneviiikoren ifråga om grundkapitai har varit oförändrade sedan

de aiimännyttiga företagens tiiikomst och har kompietterats en-

dast med krav på en konsoiideringsfond som motiveras av iånefinansiering av underhåii. Det kan ifrågasättas om kraven inte nu borde sättas högre med hänsyn tiii ändrade förhåiianden och den urhoikning av grundkapitaiet som infiationen har medfört. Behovet av eget kapitai växiar dock i hög grad på grund av företagens skiftande verksamhet, varför en ändring av iåneviiikoren knappast är motiverad. Vissa företag med stabii verksamhet kan fungera väi även med ett iitet eget kapitai.

Om det egna kapitaiet behöver ökas för att finansiera ny- eiier för att underiätta fastighetsförvärv eiier för att ombyggnad, aktivera företagen i övrigt ankommer det på kommunen att avgöra, om det bör ske genom ti11skott från kommunen eiier på annat sätt. Liksom andra företagsägare bör kommunerna utgå från sitt ägaransvar och även räkna med att insatsen ska11 förräntas på iång sikt, men också att den är ett riskkapitai.

i företagen Sparande

En väg att öka aiimännyttiga företags ekonomiska resurser är ett ökat internt sparande. Det kan möjiigen hävdas att en sådan kapitaibiidning strider mot sjäivkostnadsprincipen, eftersom den förutsätter att det uppkommer överskott i fastighetsförvaitningen e11er i annan verksamhet. Ett visst sparande har dock kunnat äga

rum inom företagen och vissa företag har kunnat bygga upp en god likviditet

Vi anser att det inte finns nâgra principieHa skä1 för att to1ka sjäivkostnadsprincipen så snävt, att den inte medger ett sparande, som syftar tiH att förbättra företagens soiiditet och handiingsutrymnme. En aHt för snäv to1kning av sjäivkostnadsbegreppet kan motverka sitt eget syfte. .På kort sikt kan hyresnivån pressas ned något. Pâ iängre sikt kan föijden b1i en aHt för svag ekonomi i företagen med begränsat hand1ingsutrymme och kostnader för Iânat kapital, som driver upp hyresnivån.

Hur självkostnadsbegreppet skaH to1kas måste även i fortsättningen bii en förhand1ingsfråga. En toikning som ger utrymme för en kapitaiuppbyggnad i företagen genom margineHa överskott bör

dock inte avvisas av principieHa skä1 med motiveringen att före-

tagen inte ska11 göra vinster. Kapitalet bibehåHs i företaget och kommer på sikt hyresgästerna tiHgodo.

För sä1jning av fastigheter

Försäljning av fastigheter som är Iågt be1ånade i förhâHande tiH marknadsvärdet kan vara en väg att frigöra som kapitai, 1igger nära tiH hands särskiit om kapitaibehovet avser förvärv av andra fastigheter. Försä1jningar kan dock aktuaiiseras även av andra skä1.

Försä1jningar av aHmännyttiga företags fastigheter kan inte ses enbart från företagsekonomiska synpunkter. I aHmännyttans bostadssociaia roH ingår att ge en trygghet för hyresgästerna. De ska inte behöva utsättas för ägarbyten som innebär

oförutsedda

ändringar av deras situation. Hyres1agsstiftningen ger dock ett starkt skydd och en grundtrygghet för hyresgästen vid ägarbyten. Det finns därför knappast skä1 att principieHt avvisa försäijningar av aHmännyttiga företags fastigheter, om försä1jningen medför förbättringar av företagens förvaitning eHer ökar deras infiytande på de1ar av bostadsmarknaden. Företagens bostadssocia- 1a ansvar måste dock betonas. Det kräver en serviceinriktad och

öppen instäiining från företagens sida och kan vid försäijningar b1.a. innebära att de bör ge hyresgäster möjiigheter att genom byten av iägenheter bo kvar i företagets bestånd.

Ett skäi som taiar emot fastighetsförsäijningar, särskiit i faH då de inte motiveras av motsvarande förvärv, är att ett av syf- /tena med aHmännyttiga företag, är att bevara beståndet under kommuna1 kontr011. Det är en kommuna1 fråga att bedöma försäijningar från denna synpunkt.

Försäijningar behöver inte aHtid vara motiverade av kapitaibehov för förvärv eHer annan verksamhet. I vissa faH kan det vara fråga om försäijning av föriustfastigheter, t.ex. i områden med uthyrningsprobiem. Försäijningar kan också ha andra syften. Ett sådant kan vara att få ett insiag av bostadsrätt e11er privat hyresrätt i områden där aHmännyttig hyresrätt dominerar starkt. Vi tar dock inte här upp dessa frågor.

Om ett företag säijer fastigheter som är iågt beiånade frigörs givetvis kapita1 för andra investeringar. Det är mer tveksamt om försäijningsvinsten kan bidra ti11 att täcka driftsunderskott för dessa investeringar.

De försåida fastigheterna har, på grund av iâga kapitai kostnader, givit ett överskott. Eniigt sjäivkostnadsprincipen har detta överskott använts för att håHa nere hyrorna i andra deiar av företagets bestånd. För att företagets stäHning inte ska11 försämras bör försäijningsvinsten aHtsâ ge samma bidrag som fastighetens hyresintäkter tidigare gav för att täcka andra kostnader. Vinsten ska11 dessutom täcka det underskott som uppkommer på grund av nyförvärvet eHer andra åtgärder. Om vinsten inte är tiiiräckiigt stor kvarstår probiemet med underskott och eventueiit behov av hyreshöjningar som via bruksvärdessystemet höjer hyrorna även i det privata beståndet.

Det går inte att genereHt bedöma, om fastighetsförsäijningar ger ett aHmännyttigt företag tiiiräckiiga förutsättningar att göra nya investeringar, som ti11fä11igt ger underskott. Vi kan endast

konstatera att försäijningar är en av de vägar som bör prövas, om

företagen skaH kunna utveckia sin verksamhet. Fastighetsförsäijningar bör inte heHer bedömas enbart med hänsyn ti11 resuitatet i enski1da faH. Ett utbud och i vissa fa11 direkta av fasbyten t tigheter kan ha betydei se genom att företagen kommer in på fastighetsmarknaden och på Iängre sikt får större möj1igheter att agera.

Statens utredningar

offentliga

Kronologisk förteckning

l. Översyn av rättegångsbalken 2, Högsta domstolen och rättsbildningen. Ju, . En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. U. . En treårig yrkesutbildning - beskrivningar, förslag. U.

Oithhüåhâ

. Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. . Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. Bo. , Bostadskommittens slutbetänkande. Del 2. Bo.

utredningar

Statens offentliga 1986

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsbildningen. [I]

Utbildningsdepartementet En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. [2] En treårig yrkesutbildning - beskrivningar. förslag. [3]

Bostadsdepartementet Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. [4] Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. 5 Bostadskommitténs slutbetänkande, Del 2. 6

19i8.âG3-l

.r-

Anrn. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen. \

3. i, l

l ISBN 91-38-091083-9

Allmänna ISSN 0375-250x

Förlaget