Personförsäkringslag : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Delbetänkande av försäkringsrättskommittén

Sülüê

Person

försäkringslag

00500:‘-Ib’OaO

O

i

.X

. ‘\

In‘

. ‘

I a

s \\

g

I‘

WL

Statens offentliga utredningar % Q 1986:56 % Justitiedepartementet

Personförsäkringslag

Delbetänkande av

flörsäkringsrättskommittén

Stockholm 1986

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-09418-5 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1986

Till Statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Genom beslut den 5 april 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande statsrådet Carl Lidbom att tillkalla sakkunniga för att se över försäkringslagstiftningen. Med stöd av bemyndigandet tillkallades sex sakkunniga, som antog namnet försäkringsrättskommittén. Kommittén lade den 15 december 1977 fram ett_ förslag till konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84), som kom att ligga till grund för konsumentförsäkringslagen (1980:38). Härefter har kommittén arbetat med frågor som rör livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. I det betänkande som härmed överlämnas föreslås sålunda en personförsäkringslag, som skall ersätta försäkringsavtalslagens bestämmelser om sådana försäkringar. Arbetet har bedrivits i nordiskt samarbete, men som redovisas närmare i betänkandet har någon fullständig rättslikhet mellan de nordiska länderna inte kunnat uppnås. I arbetet med detta betänkande har följande ledamöter och i experter deltagit.

Ledamöter

Professorn Jan Hellner t.o.m. den 25 juni 1980 (ordförande) Justitierådet Bertil Bengtsson fr.0.m. den 27 augusti 1980 (ordförande) F. d. riksdagsledamoten, t.o.m. den 20 september 1982 l Gudmund Ernulf borgmästaren l

l

Riksdagsledamoten, förbunds- t.o.m. den 25 juni 1980 och juristen Stig Gustafsson fr.0.m. den 21 december 1982 Förhandlingsombudsmannen fr.0.m. den 21 december 1982 i Sven-Olof Hägglund Riksdagsledamoten, pastorn fr.0.m. den 14 november 1980 Sven Johansson t.o.m. den 20 december 1982

Förbundsordföranden t.o.m. den 25 1980 juni Roland Larsson

Lagmannen Anders Palm fr.o.m. den 9 1980 maj Verkställande direktören Richard Schönmeyr

Riksdagsledamoten, ombuds- t.o.m. den 25 juni 1980 * mannen Anna-Greta Skantz

Experter

Kammarrättslagmannen fr.o.m den 9 oktober 1979 Per Anclow t.o.m. den 27 augusti 1984

Försäkringsdirektören avliden den 14 juli 1983 Gerhard Grabe

Försäkringsjuristen fr.o.m. den 28 augusti 1984 Urban Green

Försäkringsdirektören fr.o.m. den 14 februari 1978 Sven Hallgren t.o.m. den 31 december 1980

Förhandlingsombudsmannen fr.o.m. den 11 mars 1981 Sven-Olof Hägglund t.o.m. den 20 december 1982

Kammarrättsassessorn fr.o.m. den 28 1984 augusti Per Anders Lindgren

Utredningschefen

Kjell-Åke Persson

Överinspektören fr.o.m. den 13 mars 1981

Yngve Pettersson Professorn Carl Martin Roos

Försäkringschefen fr.o.m. den 9 oktober 1979 Gunde Rosencrantz

Direktören Arne Sandell

Kommendörkaptenen t.o.m. den 8 oktober 1979 Nils Skaar

Byråchefen Hans Stenberg t.o.m. den 11 1979 april

Chefaktuarien Åke fr.o.m. den 4 november 1981 Unneryd fr.o.m. den 12 april 1979 Departementsrådet Thomas Utterström

fr.o.m. den 20 januari 1981 Försäkringsdirektören Björn Wallerberg t.o.m. den 12 mars 1981 Avdelningsdirektören Karin von Willebrand

t.o.m. den 27 augusti 1984 Försäkringsdirektören

Hilding Åberg

Sekreterare i denna del av arbetet har varit numera chefsrådmannen Leif Carbell den 30 hovrättsassessorn Hans (t.o.m. juni 1980), Jacobson den 15 december 1978) och hovrättsassessorn (fr.o.m. Anders Beskow den 1 1985). Huvuddelen av (fr.o.m. januari utskrifts- och har utförts av assistenten Viveca redigeringsarbetet Engstrand. Ledamoten har reserverat mot vissa delar av Schönmeyr sig Särskilda har avgetts av ledamoten Palm och av förslaget. yttranden Green, Lindgren och Wallerberg. experterna Sedan år 1983 arbetar kommittén också med ett förslag till en Detta arbete kommer nu att fortsätta. skadeförsäkringslag.

Stockholm den 15 december 1986

Bertil Bengtsson

Stig Gustafsson Sven-Olof Hägglund

Anders Palm Richard Schönmeyr

/Hans Jacobson

Anders Beskow

Innehån

Förkortningar

. . . 19 Litteratur

21 Sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Summary

. . . . . . . . . . . . 53 Lagförslag 1 till . . . . . . . . 57

Förslag personförsäkringslag

2 Förslag till lag om införande av personförsäkringslagen

. . . . . 86 (1988:000) till om av bestämmelser i 3 Förslag lag tillämpning

personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäk-

som meddelas av staten . . . . . . . . . 89 ringar 4 till om i lagen (1927:77) om Förslag lag ändring . . . . . . . . . . . . . . . försäkringsavtal 5 till om ändring i konsumentförsäkringslagen Förslag lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 (1980:38) till om i 93 6 Förslag lag ändring konkurslagen (1921:225) till om i 94 7 Förslag lag ändring utsökningsbalken 8 till om i (1928:281) om Förslag lag ändring lagen allmänna arvsfonden . . . . . . . . . . . . . 95

9 till lag om ändring i kommunalskattelagen Förslag 97 (1928:370)

10 till lag om ändring i lagen (1930:106) öm vissa

Förslag till förmån för ofödda . . . . . . rättshandlingar 11 till om i (1941:416) om Förslag lag ändring lagen arvsskatt och . . . . . . . . . . . . gåvoskatt

1 . . . . . . Inledning. 1.1 Kommitténs uppdrag . .

1.2 Kommitténs arbete

8 Innehåll

Nuvarande lagstiftning m.m. . . 110 2.1 Lagen (1927:77) om försäkringsavtal 110 2.2

Konsumentförsäkringslagen (1980:38) . . . 125

Försäkringsrörelselagen (1982:713) 127

2.4 Grunder för . försäkringsverksamhet . . . 129 2.5 Allmänna försäkringsvillkor för individuell försäkring 131 2.5.1 Livförsäkring 131 2.5.2

Sjukförsäkring . 136

2.5.3 .

Olycksfallsförsäkring 139

2.6 Familjerättslig . . . . . . . . lagstiftning 142 2.6.1 Förhållandena under . försäkringstiden 142 2.6.2 Förhållandena efter försäkringsfall 144 2.7 Skatterättslig . . . . . . . lagstiftning 146 2.7.1 Inkomst- och

förmögenhetsbeskattning 146

2.7.2 Arvs- och

gåvobeskattning 150

Försäkringsverksamheten i Sverige 155

Försäkringsformer . 159 4.1 Inledning . . . . 159 4.2 Individuell försäkrin 159 4.2.1 Livförsäkring med grunder 159 Kapitalförsäkringar 159

Livränteförsäkringar . 160

4.2.2 Annan individuell . försäkring 162 4.2.3 m.m. Försäkringsbestånd 163 4.3 Gruppförsäkring. . . . . . . 165 4.4 Kollektivavtalsgrundad m.m. försäkring 175

4.4.2 Vissa gemensamma bestämmelser m.m. 178 AMF-försäkringarna . . . . 178 Lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogs- “ brukarnas försäkringspaket . 184

SAF/PTK-försäkringarna m.m. . 187

Information. . . . 191 Vissa statistiska uppgifter 194 4.4.3 Försäkringarna 195

Arbetslöshetsförsäkring . . . . . . 195

Försäkring om avgångsbidrag (AGB) 196 Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) . . . . . . . . . . . . . . 197

Trygghetsförsäkring vid arbetsskada 199

(TFA)

Tjänstegrupplivförsäkring (TGL), Avtals-

grupplivförsäkring (AGL) och Grupplivför-

Innehåll 9

säkring genom avtal (GLA) för lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS Pensionsförsäkringar . . . . . .

Allmänmotivering till personförsäkringslagen

5 Behovet av ny - en särskild personförsäklagstiftning ringslag

Tillämpningsområdet för den nya lagen

Målsättningen för den nya lagen Individuell försäkring . . . . . . . Gruppförsäkring försäkring . Kollektivavtalsgrundad

Förhållandet till annan lagstiftning m.m. Försäkringsrörelselagen och grunderna Tillsynsverksamhetens betydelse Familjerätten . Utsökningsrätten Skattelagstiftningen

Systematiken i lagen

Information

Inledning innehåll . Informationsreglernas Ansvar för brister i informationen

Försäkringsavtalet m.m. . Inledning Försäkringstiden . . . Rätten till . . . . . . . . . . . försäkring. 11.3.1 Rätten att teckna . . . . . . försäkring 11.3.2 Rätten att förnya en tidsbegränsad försäkring

Tiden för bolagets ansvar . . . . . . . . . . . Bolagets att säga upp försäkringen eller att möjligheter ändra den . . . . . . 11.5.1 Livförsäkring . . . . . . . . ll.5.2 Sjuk- och olycksfallsförsäkring . 11.5.3 Gemensamma frågor .

10 Innehåll

11.6 Villkorsändring i samband med av avtalet 291 förnyelse 11.7 Försäkringstagarens rätt att säga upp försäkringen eller att få den ändrad . . . . . 292 11.7.1 för . Uppsägning upphörande 292 11.7.2

Ändring av försäkringen 295

11.8 Rätten till värde . försäkringens 298

11.8.2 Den ekonomiska när uppgörelsen försäkringen upphör . . 299 11.8.3 Belåning av försäkringe 301 11.8.4 Rätten till . . . . . . . återbäring 302 11.8.5 efter ansvarsfrihet . Premiejustering 305

12 Begränsningar av ansvar försäkringsbolagen 307 12.1 - karaktär m.m. Inledning reglernas 307 12.2 Upplysningsplikten 310 12.2.1 Inledning. . . . . . . . . . 310 12.2.2 Upplysningspliktens innehåll . . 311 12.2.3 Påföljder vid . . försäkringsfall 316 12.2.4 Oriktigheten före upptäcks försäkringsfall 325 12.3 Undantag från . . . . . . . försäkringen 328 12.3.1 Symtomklausuler m.m. 328 12.3.2 Fareökningsbestämmelser . 333 12.4 Framkallande av .

13 Premien 349 13.1 och Premiebetalning premiedröjsmål 349 13.2 Påföljder av . premiedröjsmål 351 13.3 13.4 Underrättelse om till andra än försäkpremiedröjsmål ringstagaren 355

14 över . . Förfoganden försäkringen 358

14.2 Förhållandet till . . familjerätten 359 14.3 Förmånstagarförordnanden 360 14.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . 360 14.3.2 Behövs institutet 362 förmånstagarförordnande? 14.3.3 Behörigheten att göra förmånstagarförordnande m.m. . . . . . . . . . . 364 14.3.4 Fördelningen av när för-

försäkringsbeloppet

månstagarförordnande saknas 369

1986:56 Innehåll 11 sou

14.3.5 Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden 14.3.6 anspråk mot försäkringen Familjerättsliga 14.3.7 Tolkning av förmånstagarförordnanden Överlåtelse och pantsättning . .

14.4.2 Formen för Överlåtelse och pantsättning. Förhållandet till tredje man

Förhållandet till borgenärerna . . . . . . Inledning före försäkringsfall . Utmätning efter försäkringsfall . Utmätning

av försäkringsfall m.m. . Reglering Inledning Tiden för m.m. . . . . . . . . . . utbetalning till annan än rätt förmånstagare . . . Utbetalning Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m. . Preskription av rätt till försäkringsersättning Risken för vissa meddelanden . . . . . . . . . Tvist om rätten att teckna eller behålla en försäkring Förbud mot regress

Gruppförsäkring . Vissa allmänna frågor Information . . . . . . . . . Avtalets och ansvarets inträde . ingående Ansvarets fortsättningsförsäkring m.m. upphörande, av ansvar Begränsningar försäkringsbolagets Premien över försäkringen . Förfoganden m.m. . . Utmätningskydd, skadereglering för vissa av . . . . Särregler slag gruppförsäkring

Kollektivavtalsgrundad försäkring . Tillämpningsområdet m.m. Information . . . m.m. . . . . . . . . Försäkringsavtalet Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar Premien över försäkringen . Förfoganden Förhållandet till . . borgenärerna Reglering av försäkringsfall m.m. .

12 Innehåll

19 Specialmotivering till

personförsäkringslagen 464

19.1 Specialmotivering till 1 . . . . . . . . . . . kap 464 19.1.1 1 kap. 1§ 464 19.1.2 1 kap. 2 § 466 19.1.3 1 kap. 3§ 474 19.1.4 1 kap. 4§ 475 19.1.5 1 kap. 5 § 479 19.2 Specialmotivering till 2 . . . . . . . . . kap . . 481 19.2.1 2 kap. 1 § 481 19.2.2 2 kap. 2 § 489 19.2.3 2 kap. 3 § 491 19.2.4 2 4 § kap. 495 19.2.5 2 5 § kap. 497 19.2.6 2 kap. 6 § 497 19.3 till 3 . . . . . .

Specialmotivering kap . . . . . 500

19.3.1 3 kap. 1§ 500 19.3.2 3 kap. 2§ 513 19.3.3 3 kap. 3 § 520 19.3.4 3 4§ kap. 522 19.3.5 3 kap. 5 § 530 19.3.6 3 kap. 6§ 535 19.3.7 3 kap. 7§ 539 19.3.8 3 kap. 8 § 543 19.3.9 3 9 § kap. 546 19.3.10 3kap.10§ . . . . . . . . . . . . 549 19.4 . . . .

Specialmotiveringtill4kap. 551

19.4.1 4 kap .1§ 552 19.4.2 4 kap. 2§ 558 19.4.3 4 kap. 3§ 565 19.4.4 4 kap. 4§ . u . 0 . 569 19.4.5 4 kap. 5§ 575 19.4.6 4 kap. 6§ . a . . - . 578 19.4.7 4 kap. 7§ 580 19.4.8 4 kap. 8§ . . . . o . 583 19.4.9 4 kap. 9§ 586 19.4.10 4 kap. 10 § 589 19.4.11 4 kap. 11 § 591 19.5 till 5 .

Specialmotivering kap. 595

19.5.1 5 .1§ kap 596 19.5.2 5 .2§ kap 599 19.5.3 5 kap .3§ 604 19.5.4 5 kap .4§ 608 19.5.5 5 kap .5§ 609 19.5.6 5 kap .6§ 610

Innehåll 13

19.6 till 6 . . . . . . . . . . . 61 1

Specialmotivering kap

19.6.1 6 1§ 61 1

kap.

19.6.2 6 2 § 616

kap.

19.6.3 619 6 kap. 3 § 19.6.4 621 6 kap. 4 § 19.6.5 6 5 § 621

kap.

19.6.6 6 6 § 624

kap.

19.6.7 6 7 § 626

kap.

631 19.6.8 6 kap. 8 § 19.6.9 6 9 § 633

kap.

19.6.10 6 10 § 635

kap.

19.6.11 637 6 kap. 11 § 19.6.12 6 12 § 639

kap.

19.6.13 6 13 § 640

kap.

19.6.14 . . , . . . 641 6 kap. 14 § 19.6.15 6 15 § 642

kap.

19.6.16 6 16 § . . 643

kap.

19.7 till 7 . . . 644

Specialmotivering kap.

19.7.1 7 1§ 644

kap.

19.7.2 7 2 § 648

kap.

19.7.3 7 3 § 652

kap.

19.7.4 7 4 § 660

kap.

19.7.5 7 5 § 661

kap.

19.7.6 7 6 § 661

kap.

19.7.7 7 7 § 662

kap.

19.7.8 7 8 § 665

kap.

19.8 till 8 . . . . . . . . . . . 667

Specialmotivering kap

19.8.1 8 1 § 667

kap.

19.8.2 8 2 § 671

kap.

19.8.3 8 3 § 675

kap.

19.8.4 8 4 § . . . . . . 678

kap.

19.8.5 8 5 § 680

kap.

19.8.6 8 6 § 681

kap.

19.8.7 8 7 § 681

kap.

19.8.8 8 8 § 683

kap.

19.8.9 8 9 § i I I 686

kap.

19.8.10 . . . . .. 686

8kap.10§

19.9 . . . . 687

Specialmotivering till9kap.

19.9.1 9 1§ 687

kap.

19.9.2 9 2§ 691

kap.

19.9.3 693 9 kap. 3§ 19.9.4 9 4§ 697

kap.

19.9.5 9 5§ 700

kap.

19.9.6 9 6§ 705

kap.

14 Innehåll sou 1986:56

19.9.7 9 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . 707 19.9.8 9 kap. 8 § . . . . . . . . . 708 19.9.9 9 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . 710 19.9.10 9 kap. 10 § . . . . . . . . . . . 711 19.9.11 9 kap. 11 § . . . . . . . 712 19.9.12 9 kap. 12 § . . . . . . . . . 714 19.9.13 9 kap. 13 § . . . . . . . . . . . . . 715 19.9.14 9 kap. 14 § . . . . . . 716 19.9.15 9 kap. 15 § . . . . . . . 717 19.9.16 9 kap. 16 § . . . . . . . . . . . . 718 19.9.17 9 kap. 17 § . . . . . . . . . . . . . 720 19.9.18 9 kap. 18 § . . . . . . . . . . . . . 723 19.9.19 9 kap. 19 § . . . . . . . . . . . . . 724 19.9.20 9 kap. 20 § . . . . . . . . . 726 19.10 Specialmotivering till 10 kap. . . . . . . . . . 729 1910.1 10 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . 730 19.10.2 10 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . 733 19.10.3 10 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . 734 19.10.4 10 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . 734 1910.5 10 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . 736 19.10.6 10 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . 739 1910.7 10 kap. 7 § . . . . . . . . . . 741 1910.8 10 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . 743 19.10.9 10 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . 744 19.10.10 10 kap. 10§ . . . . . . . . . . . . 745 19.10.11 10 kap. 11 § . . . . . . 746 19.10.12 10 kap. 12 § . . . . . . . . . . 746

20 Lag om införande av 748 personförsäkringslagen

21 Följdlagstzftning . . . . . . . . . . . . . . . 756 21.1 Förslaget till om av bestämmelser i lag tillämpning personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäkringar som meddelas av staten . 756 (lagförslag 3) 21.2 Förslaget till lag om i om ändring lagen (1927:77) försäkringsavtal (lagförslag 4) . . . . . . . . . 760 21.3 Förslaget till lag om i ändring konsumentförsäkringslagen (1980:38) (lagförslag 5) . . . . . . . . . . 762 21.4 Förslaget till om i lag ändring konkurslagen (1921:225) (lagförslag 6) . . . . . . . . . . . . . . . . 763 21.5 Förslaget till om i lag ändring utsökningsbalken (lagförslag7). .. . . . . . . . . . . . . . . . . 764 21.6 till om Förslaget lag ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden . . . . . . 766 (lagförslag 8)

sou 1986:56 Innehåll 15

21.7 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen . . . . . . (1928:370) (lagförslag 9) 21.8 till om ändring i lagen (1930:106) om vissa Förslaget lag rättshandlingar till förmån för ofödda (lagförslag 10) 21.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och (lagförslag 11) . . . . . . gåvoskatt

Reservation

Särskilda yttranden .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilagor Finländskt . . . . . . . . . lagförslag Norskt lagförslag 104 § (1927:77) om försäkringsavtal i paragrafens lagen 1986-12-04 om följdlaglydelse enligt lagrådsremissen till m.m. . . . . . . . stiftning äktenskapsbalken

Förkortningar

AFA Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag AFO Arbetarrörelsens Förhandlingsorganisation AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AFP Allmän folkpensionering AGB Försäkring om avgångsbidrag AGL Avtalsgrupplivförsäkring Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt AGS Avtalsgruppsjukförsäkring AMF Gemensam för de som meddelar beteckning bolag de s.k. AMF-försäkringarna AMF-försäk- Samlingsbeteckning för om försäkringar avgångsringarna bidrag (AGB), avtalsgruppsjukförsäkring (AGS), försäkring om särskild tilläggspension (STP), trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) och tjänstegrupplivförsäkring (TGL) AMFK kredit- Arbetsmarknadsförsäkringar, ömsesidigt försäkringsbolag AMF-pensions- Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkförsäkring ringsaktiebolag AMF-sjukför- Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringssäkring aktiebolag AMF-trygghets- Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring försäkring (konsortium) AMS Arbetsmarknadsstyrelsen ATP Allmän tilläggspension BrB Brottsbalken FAL Lagen (1927:77) om försäkringsavtal FPG Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt FRL (1948:433) om försäkringsrörelse Lagen FSAB Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag GLA Grupplivförsäkring genom avtal (för bl.a. lantbrukare) ITP Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän och arbetsledare

ITPG Garantitilläggspension (särskilt ålderspensionsslag enligt ITP-planen) ITPK Kompletteringspension till ITP:s ålderspension J oU Jordbruksutskottet KFA Kommunernas Försäkringsaktiebolag KFL Konsumentförsäkringslagen (1980:38) KFO Kooperationens Förhandlingsorganisation KL Kommunalskattelagen (1928:370) KP Kooperationens pensionsanstalt tilläggspension för tjänstemän Kooperationens KU Konstitutionsutskottet Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LO i Sverige Landsorganisationen Lantbrukarnas Riksförbund LU Lagutskottet NFT Nordisk försäkringstidskrift NJA arkiv, avd. I Nytt juridiskt NJA II Nytt juridiskt arkiv, avd. II

NO Näringsfrihetsombudsmannen

NOU Norges offentlige utredninger NRt Norsk Rettstidende NU Näringsutskottet PRI Pensionsregistreringsinstitutet Prop. Proposition PSA Avtal om ersättning vid personskada

PTK Privattjänstemannakartellen

RKA RKA-ömsesidigt livförsäkringsbolag Rskr. Riksdagens skrivelse SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SALF Sveriges Arbetsledareförbund SFR Sveriges Fiskares Riksförbund SFS Svensk författningssamling SFÅ Svensk Försäkrings Årsbok SIF Svenska Industritjänstemannaförbundet SkbrL om skuldebrev Lagen (1936:81) SOU Statens offentliga utredningar SPP Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt SPV Statens löne- och pensionsverk SSR Riksförbund Sveriges Skogsägareföreningars STP Särskild tilläggspension (för arbetare) STPK Särskild tilläggspension inom kooperationen (för arbetare) SvJ T Svensk J uristtidning

SvJ T (rf) Svensk J uristtidning (rättsfallsavdelningen)

Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (tidigare TFY) Tidsskrift for rettsvitenskap Tjänstegrupplivförsäkring Utsökningsbalken Lagen (1972:262) om understödsföreningar Ugeskrift for retsaesen Svenska arbetstagarorganisationen för vård av barn i hemmet Veröffentlichungen des Bundesaufsichtsamts Ärvdabalken

Äktenskapsbalken

Litteratur

Almgren, Göran, Om förfoganden över livförsäkring. (Försäkringsjuridiska föreningens publikation nr 13.) Stockholm 1956 André, Mathias, Marknadsföringsansvar. Stockholm 1984 Bengtsson, Bertil, Om jämkning av skadestånd. Stockholm 1982 Grönfors, Kurt, Avtalslagen. Stockholm 1984

Hellner, Jan, Försäkringsrätt. 2 uppl. Stockholm 1965. (Cit

Hellner.) Hellner, Jan, Information om livförsäkring till konsumenter. (Försäkringsjuridiska föreningens publikation nr 24.) Kristianstad

1981. (Cit Hellner, Information om livförsäkring.)

Hellner, Jan, Standardavtal vid avtalsslutande i Tidskrift, utgiven av Juridiska Föreningen i Finland 1979 Hellner, Jan, Selected Essays on Insurance Law. (Försäkringsjuri-

diska föreningens publikation nr 22.) Klippan 1977. (Cit Hellner,

Selected Essays.) Hellner, Jan, Försäkringsgivarens regressrätt. Uppsala 1953

Lennander, Gertrud, Återvinning i konkurs. Stockholm 1984

Lennander, Gertrud, Panthavares skyldigheter vid pantavtal om lös

egendom. Stockholm 1977. (Cit Lennander, Panthavares skyldig-

heter.) Lyngsø, Preben, Dansk forsikringsret. 4 udg. Köpenhamn 1981 Roos, Carl Martin, Grupplivskyddet. Stockholm 1974 Selmer, Knut S.,Forsikringsrett. 2 utgave. Oslo-Bergen-Tromsø 1982 Walin, Gösta, Ärvdabalken I. 3 uppl. Stockholm 1986 Walin, Gösta, Föräldrabalken. 4 uppl. Stockholm 1986 Walin, Gösta, Gregow, Torkel och Löfmarck, Peter, Utsökningsbal-

ken. Stockholm 1982. (Cit Walin-Gregow-Löfmarck)

Welamson, Lars, Konkursrätt. Stockholm 1961 Victorin, Anders, Kollektivavtal och grupplivskydd - om arbetsrättsliga inslag i försäkringsrätten. Festskrift tillägnad Jan Hellner vid hans avgång från professuren i försäkringsrätt vid Stockholms universitet. Stockholm 1984

Avhandlingar till den sjuttonde nordiska livförsäkringskongressen, Stockholm 1977 Avhandlingar till den artonde nordiska livförsäkringskongressen, Köpenhamn 1981.

Sammanfattning

Avtal om regleras i dag väsentligen i 1927 års lag privat försäkring om Såvitt gäller skadeförsäkring för konsuförsäkringsavtal (FAL). menter har i den dock ersatts av konsumentförsäkreglerna lagen av 1980, byggd på kommitténs betänkande ringslagen (KFL) I denna andra av Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84). etapp vårt arbete vi fram förslag till en personförsäkringslag, som lägger skall ersätta FAL:s om liv- sjuk- och olycksfallsförsäkring. regler har tillkommit i nordiskt samarbete och överensstämmer i Förslaget viktiga delar med redan framlagda norska och finländska lagförslag Danmark har under de senaste åren inte kunnat delta i på området; det gemensamma lagstiftningsarbetet med hänsyn till de förpliktelser som följer med medlemskapet i EG. Samtidigt arbetar vi på en skadeförsäkringslag, som skall innehålla regler om all skadeförsäkring, såväl för konsumenter som för företag och inom den offentliga sektorn. är att

försäkringstagare Meningen

och skadeförsäkringslagen tillsammans skall personförsäkringslagen ersätta FAL och KFL. Med tanke på de speciella rättsliga och försäkringstekniska frågor som blir aktuella på personförsäkringens område har vi emellertid funnit det naturligt att behandla de olika av för att sammanföra och skadeförtyperna försäkring sig; personi en enda skulle, med utgångspunkt i moderna säkringsregler lag leda till en alltför vidlyftig och svåröverförsäkringsförhållanden, skådlig reglering.

Förslagets huvudsakliga inriktning

Det står klart att en översyn av FAL:s snart sextio år gamla är påkallad. Ett viktigt skäl är att lagens personförsäkringsregler bestämmelser inte som i dag kan anses ger det konsumentskydd motiverat. har försäkringsbolagen i villkor och praxis Visserligen infört som är för försäkringstagarna än regler betydligt förmånligare dem FAL men detta kan inte sikt ersätta de upptar, på längre som en Av stor betydelse är också att garantier lagstiftning ger. FAL:s framstår som ofullständig och reglering på många punkter

22 Sammanfattning

inte ger besked om rättsläget, en olägenhet som blivit särskilt markerad i och med framväxten av gruppförsäkringarna och de kollektivavtalsgrundade försäkringarna. Det är angeläget med en lagreglering av dessa försäkringsformer, som inte alls behandlas i FAL. Också i andra avseenden motiverar utvecklingen inom försäkringsväsendet en modernisering av lagstiftningen. En ledande tanke bakom förslagets bestämmelser om individuell personförsäkring är den enskildes behov av skydd mot ogynnsamma villkor. Visserligen kan man knappast påstå att försäkringsbolagen på något olämpligt sätt utnyttjar ett överläge i avtalsförhållandet; i regel synes de handla med försäkringstagarnas och deras anhörigas bästa för ögonen. Vidare kan försäkringsinspektionens tillsyn över villkoren sägas minska behovet av mera rigorösa civilrättsliga skyddsregler på området. Man kan också påminna om principen att vinsten på livförsäkringsrörelsen skall återbäras till försäkringstagarna. Men ändå är skyddsregler angelägna i en hel del avseenden med tanke på den stora betydelse försäkringen brukar ha för försäkringstagaren och hans anhöriga. För sådana regler talar i viss mån också försäkringstagarens svårigheter att sätta sig in i dessa ofta komplicerade försäkringstyper och att själv påverka försäkringens utformning. En avvägning av dessa synpunkter har lett till att lagförslaget bör innehålla en relativt utförlig tvingande reglering av bl.a. informationen till avtalens tillkomst och upphörande försäkringstagarna, samt påföljderna av att man från försäkringstagarnas sida åsidosätter sina förpliktelser mot bolaget. I dessa hänseenden bör lagen ge en relativt fullständig överblick över parternas rättigheter och skyldigheter. Vad angår förhållandet till tredje man, exempelvis de familjerättsligt präglade problem som uppkommer när försäkringsbelopp skall fördelas efter den försäkrades död och borgenärernas möjlighet att ta försäkringen i anspråk, har vi också funnit det motiverat att ge utförligare och tydligare regler än de nuvarande. Däremot bör försäkringens sakliga omfattning, de risker den skall täcka och liknande frågor om försäkringsproduktens utformning bara i speciella avseenden göras till föremål för lagreglering. Bl.a. är det viktigt att lagen inte hindrar bolagen från att utveckla nya för att möta

försäkringsformer nya behov.

Som nyss nämnt är försäkringsinspektionens tillsyn över villkoren en faktor som minskar behovet av civilrättsliga skyddsregler för försäkringstagarna. På samma sätt som försäkringsverksamhetskommittén (se betänkandet SOU 1986:8, Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten) har vi emellertid funnit att vi inte bör lägga fram något förslag om obligatorisk förhandsgranskning av försäkringsvillkoren. Men inspektionens inställning i frågan om ett villkor kan godtas eller ej får ändå stor betydelse för tillämpningen av

Sammanfattning 23

vissa mera allmänt hållna bestämmelser i personförsäkringslagen, även om bedömning inte blir bindande för en domstol inspektionens t.ex. 3 4 och 5 §§ samt 4 kap. 5 § förslaget). (se kap. Också i om är konsumentskyddet, dvs. fråga gruppförsäkring för de försäkrade och deras medförsäkskyddet gruppmedlemmarna att rade, av stor vikt. I viss män garanteras visserligen skyddet genom villkoren för oftast förhandlas fram av företrädare för försäkringen och att tillvarata medlemmargruppen, med en sakkunskap förmåga nas intressen som utöver den ordinäre konsumentens, men går långt det finns ändå ett betydande område där lagstiftning ter sig påkallad. Vidare måste uppmärksamhet ägnas åt gruppförsäkringens rättsliga där mellan försäkringsbolaget,

konstruktion, trepartsförhållandet

och den enskilde upphov till en hel gruppen gruppmedlemmen ger del särpräglade problem. Dessa frågor regleras som sagt inte alls i

är därför flera oklart. (Se vidare

FAL, och rättsläget på punkter

nedan, under rubriken 9 kap. Gruppförsäkring.)

När det försäkring, som i väsentliga gäller kollektivavtalsgrundad avseenden från annan privat försäkring, har vi sett det som skiljer sig i det försäkringsen viktig uppgift att ange dessa försäkringars plats och att ge lagstiftningens stöd åt vissa konstruktiorättsliga systemet ner och villkor, som bl.a. genom sitt arbetsrättsliga inslag skiljer sig från vad som annars brukas inom försäkring. Däremot spelar om för de enskilda inte riktigt lika framträdande frågorna skyddet roll här. är det av stor att dessa försäkringar Visserligen betydelse ett tillfredsställande sätt för de försäkrade, och vi fungerar på föreslår också särskilda som skall förbättra på ett par områden regler deras i med gällande rätt. Men i allt väsentligt ställning jämförelse kan man från att den enskildes intressen blir väl tillgodosedda utgå att tillkommer och under medvergenom försäkringarna tillämpas kan av de försäkrades sida med sakkunskap på organisationer på området. för all liv-, sjuk- Den nya lag vi föreslår skall i princip gälla privat och som meddelas av underolycksfallsförsäkring. Försäkringar har dock lämnats utanför på grund av att stödsföreningar förslaget det en allmän av understödsföreningslagen i finansdepågår översyn I om statens som inte

partementet. fråga tjänstegrupplivförsäkring,

i föreslår vi en bygger på något försäkringsavtal vanlig mening,

särskild lag som hänvisar till vissa av personförsäkringslagens

regler. I det följande tar vi översiktligt upp innehållet i den föreslagna är så att, efter ett personförsäkringslagen. Förslaget uppbyggt inledande 2-8 handlar om individuell gemensamt kapitel, kap. försäkring. Gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring som delvis hänvisar till reglerna tas sedan upp i 9 respektive 10 kap., om individuell försäkring.

24 Sammanfattning

1 kap. Inledande bestämmelser

Kapitlet innehåller regler om lagens tillämpningsområde, vissa definitioner samt bestämmelser om karaktär. lagens tvingande Som redan angetts, skall i allt vara lagen väsentligt tvingande; möjlighet till mera vittgående från bestämmelserna avsteg ges bara för kollektivavtalsgrundade försäkringar som vilar på centralt kollektivavtal och vissa med dem besläktade för försäkringar grupper av näringsidkare (lantbrukare m.fl.).

kap. Information

Bestämmelser om information finns i KFL, och vi har funnit det minst lika motiverat att sådana regler tas upp i personförsäkringslagen. Den enskilde behöver om vad sakkunniga upplysningar försäkringen innebär både i samband med tecknande försäkringens och på senare stadium. av informationen Betydelsen erkänns också allmänt inom försäkringsbranschen. Liksom KFL innehåller förslaget ganska allmänt hållna om informationsnäringsrättsliga regler skyldighet för bolaget på olika stadier i mellanhavandet med försäkringstagaren. I fråga om den informationen innan försäkviktiga ringen tecknas betonar vi betydelsen av den s.k. behovsutredning som regelmässigt skall åtminstone göras när det gäller livförsäkring. Vid sidan av de

marknadsrättsliga sanktionerna föreslås i 6 § en

bestämmelse om civilrättsligt ansvar för i händelse av bolaget bristande information om i det avtalade väsentliga avgränsningar försäkringsskyddet. Får inte

försäkringstagaren vederbörlig upplys-

ning om viss tid före avgränsningen försäkringsfallet, kan avgränsningen inte åberopas av bolaget.

3 kap. m.m. Försäkringsavtalet

Kapitlet innehåller om och

bestämmelsergbla ingående, uppsägning

ändring av försäkringsavtal och om rätten till tekniska försäkringens värde. En i förhållande till om väsentlig nyhet gällande regler personförsäkring är att vi föreslår att en skall ha försäkringssökande en rätt att teckna den som självständig försäkring försäkringstekniken medger med till hans hälsotillstånd m.m. hänsyn (1 §). Om det inte finns sakliga skäl för skall alltså hans avslag, försäkringsskydd inte vara beroende av försäkringsbolagets välvilja (jfr 9§ KFL). Villkoren skall bestämmas med i den försäkrades utgångspunkt hälsotillstånd vid ansökningstidpunkten; hänsyn får alltså inte tas till senare inträffande eller Sökanden hälsoförsämring försäkringsfall. måste dock godta de allmänna försäkringsvillkor bolaget tillämpar

Sammanfattning 25

- Motsvarande skall om en för den aktuella försäkringstypen. gälla försäkringstagare begär förnyelse av en tidsbegränsad försäkring. I visst samband härmed står föreskriften i förslagets 2 §, att ansvarstiden som räknas från och med dagen efter den då huvudregel ansökte om under förutsättning att ett försäkringstagaren försäkring, bindande senare kommer till stånd. Under särskilda försäkringsavtal av premien omständigheter skall dock bolaget kunna kräva betalning som villkor för sitt ansvar. Bolaget skall också kunna skjuta upp ansvaret tills återförsäkring har tecknats. innebär vidare att inte skall kunna Förslaget försäkringsbolaget förbehålla att en skall kunna upphöra i förtid i andra sig livförsäkring fall än del fall av kontraktsbrott). Däremot lagen anger (en allvarliga tillåts i viss att och villkoren i övrigt ändras, om utsträckning premien särskilda motiverar det. Närmast avses ändrade omständigheter förhållanden som medför att förutsättningarna för ett långvarigt medan inte kan grundas på försämförsäkringsavtal rubbas, ändring av den försäkrades hälsa. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring ring för vissa fall kunna ta förbehåll, inte bara om skall bolaget - även här dock utan också om upphörande i förtid villkorsändring med undantag bl.a. för hälsoförsämring (se 4 och 5 §§). Försäkringstagaren skall å sin sida när som helst kunna säga upp och Han har då rätt att få

försäkringen avbryta premiebetalningen.

om är sådan att försäkringen återköpt av bolaget, försäkringen att Han kan också över till premiefri återköp går genomföra. gå för ett än det avtalet försäkring lägre belopp enligt ursprungliga genom att få s.k. fribrev, om han genom den tidigare premiebetalhar tillgodohavande i försäkringen (3 §). Även ningen byggt upp ett ett värdet av en när försäkringstagaren genom återköp tillgodogör sig med skall han ha rätt att fortsätta livförsäkring sparmoment, - en särskilt för den försäkringen som ren riskförsäkring viktig regel som under mellantiden har fått sin hälsa försämrad (9 §).

Vi slår som en allmän fast, att en personförsäkrings

princip tekniska värde vid tid tillhör försäkringstagaren och skall ställas varje till hans senast när §). Detta kan förfogande försäkringen upphör (6 Också i andra ske genom ett återköp på det sätt som nyss angavs. situationer skall värdet vid ställas till försäkringstaga-

upphörande

rens en mellan varvid hänsyn förfogande genom avräkning parterna, skall tas till att bara har rätt till premie för den tid då det burit bolaget ett ansvar på grund av

försäkringen.

I behandlas dessutom rätt att belåna kapitlet försäkringstagarens hos när detta kan ske från teknisk synpunkt, försäkringen bolaget, och hans rätt till vid försäkring som bedrivs principiella återbäring med får emellertid regleras i försäkringsrörelsegrunder; detaljerna lagen och i grunderna.

26 Sammanfattning

4 av

kap. Begränsningar försäkringsbolagen ansvar

Som nämnt vill vi i inte bestämma vilka risker princip en försäkring skall omfatta: här bör avtalsfrihet råda. Branschens produktutveckling och konkurrensen mellan torde i med bolagen förening

försäkringsinspektionens tillsyn vara en garanti för att försäkringsta-

intressen Däremot garnas tillgodoses. har vi gett tvingande regler om sådana begränsningar som kan att eller följa på försäkringstagaren den försäkrade har brustit i sina mot förpliktelser bolaget t.ex. genom att eftersätta eller framkalla upplysningsplikten försäkringsfallet. Även om gränsen mot allmänna omfattningsbestämmelser inte alltid är klar, finns det flera områden på skäl att ge ett skydd mot villkor som föreskriver alltför stränga påföljder. Vad först har vi funnit angår upplysningsplikten, det rimligt med en viss liberalisering av FAL:s trots att regler på området, upplysningarna om den försäkrades hälsa har för väsentlig betydelse försäkringsbolaget. Däremot vill vi inte gå över till en sådan allmän skälighetsprincip som föreskrivs i KFL för att (30 §). Tekniken bestämma risken - och därmed tekniken för att bestämma ansvaret vid oriktiga uppgifter - är utvecklad framför allt vid livförsäkhögt ring, och det är bl.a. av det skälet mindre att hänvisa till en lämpligt ren Ett annat skäl skälighetsprövning. viktigt för detta är, att oriktigheten av lämnade uppgifter i oftast innan praktiken upptäcks något försäkringsfall ännu har inträffat. I den situationen skulle en allmän skälighetsregel många gånger inte ge tillräcklig ledning, och samtidigt bör man inte ha väsentligt olika beroende när regler på oriktigheten upptäcks. Den föreslagna innebär i stora regleringen drag följande. Försäkringstagaren och den försäkrade är enligt 1 § att skyldiga lämna riktiga och fullständiga svar av däremot inte på frågor bolaget, att lämna förhållanden som de inte uppgifter angående tillfrågats om (här bortses från svek och liknande Bara om fall). upplysningsplikten har åsidosatts uppsåtligen eller med icke oaktsamhet kan det ringa medföra påföljder. Liksom nu skall vara fritt från ansvar vid bolaget svek och förfarande i strid med tro och heder, medan i andra fall prorataregeln tillämpas: bolaget svarar endast i förhållande till den premie som avtalats och de andra villkor som skulle ha avtalats om riktiga och fullständiga svar hade lämnats. kan dock Undantagsvis huvudreglerna frängås om de skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare - en nyhet i lagstiftningen (2 §). Det är alltså inte helt uteslutet att ersättning skall utgå, trOlS att t.ex. försäkringstagaren gjort sig skyldig till svek. Som nyss nämnt, i ofta upptäcks oriktigheten upplysningarna redan före försäkringsfallet. Vårt innebär förslag här att parterna får

Sammanfattning 27

förhandla om av till de ändrade förutsättanpassning försäkringen varvid försäkringstagaren skall ha rätt till fortsatt försäkningarna, de villkor som skulle ha bestämts ifall riktiga uppgifter ring på lämnats från Vid svek och motsvarande har han dock barai början. sällsynta undantagsfall sådan rätt (3 §). En när det gäller upplysningsplikten är att vi ytterligare nyhet föreslår en s.k. motsvarigheter finns i många oantastbarhetsregel; utländska som har vållat diskussion i rättsordningar. Regeln, livlig kommittén, innebär att vid livförsäkring för dödsfall oriktiga som inte skall få när mer än två år har uppgifter regel åberopas förflutit från det att tecknades. Undantag skall gälla försäkringen bara när eller den försäkrade har förfarit svikligt försäkringstagaren eller i strid mot tro och heder (4 §). Nära samband med upplysningsplikten har regler om s.k. symtomklausuler och liknande som inte bygger på lämnade undantag, och som avser sjukdomar m.m. som den försäkhälsoupplysningar rade har redan tecknas. Genom sådana klausuler när försäkringen kan berövas det skydd han skulle ha fått enligt försäkringstagaren reglerna om upplysningsplikt: även när han i god tro uppgett att han inte har vissa eller kan han gå miste om sjukdomar symtom, Vi har inte velat helt utesluta bruket av dessa villkor, ersättningen. som kan vara bl.a. i vissa lägen då upplysningar om den nödvändiga försäkrades hälsa i inte kan inhämtas. Men vi fordrar att praktiken särskilda av denna för att de skall omständigheter typ skall föreligga godtas (5 §). Vad gäller ökning av faran för försäkringsfall, reglerar förslaget situationer när den försäkrade ändrar yrke eller liknande under Om av sådana skäl vill höja premien skall försäkringstiden. bolaget det i sina försäkringstagaren om att han skall premiekrav påminna anmäla till Bara om han försummar detta får ändringar bolaget. - Gör sitt ansvar på grund av ändringen (7 §). bolaget begränsa från ansvaret för vissa speciellt angivna faror, t.ex. bolaget undantag eller skall det en kausalitetsregel. Ifall en flygning boxning, gälla skada inträffar medan den försäkrade deltar i den visserligen verksamheten men skadan inte sammanhänger med den undantagna särskilda risk som motiverade undantaget, skall full ersättning utgå

(6 §). Beträffande av är den viktigaste

framkallande försäkringsfallet

vid hur man skall se vid frågan livförsäkring på försäkringsskyddet självmord. Förslaget behåller i stort sett FAL:s princip, att ersättning vid inom viss tid efter försäkringsavtalet bara om det utgår självmord måste antas att saknade samband med försäkringen. Vi självmordet vill emellertid förkorta karenstiden från tre till ett år. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring innebär förslaget att bolaget är fritt från ansvar, om den försäkrade framkallar försäkuppsåtligen

28 Sammanfattning

ringsfallet, medan vid grov vårdslöshet

(inbegripet självmordsför-

sök) ersättningen skall kunna sättas ned efter en skälighetsbedömning. Vissa undantag från dessa för fall där den regler görs försäkrade var under femton år eller handlade under av inflytande sinnessjukdom (8 och 9 §§).

5 kap. Premien

Bestämmelserna om premien ansluter delvis till nuvarande praxis men innebär vissa förbättringar från I försäkringstagarens synpunkt. fråga om premiekrav och betalningsfrister föreslår vi samma regler som i KFL: den första för skall betalas premien försäkringen inom fjorton dagar från det att kravet avsänts och senare premier på premieperiodens första dag, i allmänhet dock först en månad efter skriftligt krav (1 §). Vid med får dröjsmål premien bolaget säga upp försäkringen med 14 betalas dagars uppsägningstid; premien under denna tid, får uppsägningen ingen verkan (2 §). Särskilt vid livförsäkring med sparmoment kan försäkringstagaren enligt nuvarande villkor ofta få behålla en del av försäkringsskyddet under längre eller kortare tid trots att Vi premiebetalningen avbryts. räknar med att bolagen skall behålla denna men förmånliga praxis, den är alltför för att i komplicerad uttryckas lagtext. Däremot föreslår vi, i viss överensstämmelse med nuvarande att praxis, försäkringstagaren genom betalning inom sex månader efter uppsägningen skall kunna återuppliva utan försäkringen hälsoprövning, när inte dröjsmålet avser första kommer alltså att bära premien. Bolaget risken för försämring av den försäkrades hälsa som inträffar inom sexmånadsfristen.

Återupplivning skall också kunna ske när försäk-

ringstagaren har fått fribrev på egen begäran (3 §). Enligt förslaget skall också vissa andra personer än försäkringstamed intresse i garen försäkringen den försäkrade, panthavare, förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förordnande - efter begäran få meddelande om så att de t.ex. kan rädda premiedröjsmål, försäkringen genom att själva betala premien (4 §).

6 kap. över Förfoganden försäkringen

Förfoganden över personförsäkringar sker framför allt genom förmånstagarförordnanden, men även genom överlåtelse och pantsättning. Här uppkommer med nära samband åtskilliga frågor med familjerätten; vägledande för vårt förslag är här de principiella ståndpunkter som ligger bakom det pågående familjerättsliga lagstiftningsarbetet. Ett syfte med förslaget är också att åstadkomma ett enklare och klarare regelsystem. En utgångspunkt för i denna del är att förslaget försäkringstagaren

Sammanfattning 29

i förhållande till skall ha full frihet att genom försäkringsbolaget bestämma vem försäkringsbeloppet skall förmånstagarförordnande tillfalla. Det finns ett klart behov av ett enkelt sätt att förfoga över en med sikte Detta innebär dock inte att försäkring på försäkringsfall. man också bör hålla fast vid den nuvarande ordningen, att ett automatiskt skydd i förhålförmånstagarförordnande ger ett särskilt lande till Också när det arvsbeskattningen bör borgenärerna. gäller av det formella förmånstagarförordnandet minskas. När betydelsen förmåner ter till ekonosig befogade bör de anknyta försäkringens miska innebörd och sociala funktion, inte till själva viljeförklaringen. Liksom i innebär tillämpningen av ett förmånstagarförordnandag de att försäkringen inte ingår i försäkringstagarens enligt förslaget, eller Men samma skall i de förmögenhet kvarlåtenskap. regel fallen gälla också när inget förordnande gjorts (se nedan), vanligaste och ett förordnande hindrar inte att utfallande belopp i viss kan utmätas för försäkringstagarens skulder enligt utsträckning 7 kap. förslaget. I om sättet att förordna förmånstagare vill vi skärpa det fråga nuvarande formkravet. Ett förordnande skall kunna ske endast meddelande till försäkringsbolaget. Det är av vikt genom skriftligt att tvekan inte om existensen och innebörden av någon uppkommer ett sådant förfogande, inte minst för att utbetalningar till efterlevande skall kunna efter försäkringsfall. Samma formkrav göras snarast skall för återkallelse och ändring av förordnandet (3 §). gälla Vi avvisar tanken att ett förmånstagarförordnande för dödsfall på skulle kunna göras genom testamente. Också här har ett avgörande varit att man inte bör försena utbetalningar till de argument efterlevande; skulle annars behöva räkna med möjligheten bolaget l att okända testamenten kan dyka upp och komplicera rättsläget. Såvitt individuella vill vi inte heller godta att gäller försäkringar förordnanden intas i allmänna försäkringsvillkor. En till de nu ställningstagandena är att vi bakgrund angivna en särskild lagregel om fördelningen av försäkringsbeloppet,

föreslår

i när avlider utan att ha

försäkringstagaren gjort något förmånstagar-

I förordnande (8 §). Halva beloppet skall tillfalla hans make, återsto-

den hans Också detta skall betraktas som ett förmånstaarvingar. i mening och likställas med förvärv genom garförvärv lagens uttryckligt förordnande, när det gäller borgenärsskydd och arvsskatt; frånvaron av ett särskilt förordnande får alltså inte lika avgörande konsekvenser som gällande rätt. Den särskilda fördelningsreenligt geln skall dock inte gälla för mindre belopp av typen begravningssom villkoren oftast skall tillfalla dödsboet (jfr nedan hjälp, enligt under Ikraftträdandet m.m.). Liksom i skall ett förmånstagarförordnande kunna göras dag

30 Sammanfattning

oåterkalleligt. Något formkrav föreslås inte för en sådan förklaring, men den måste till - ett meddelande avges förmånstagaren till försäkringsbolaget räcker inte (2 §). Hur en försäkring skall behandlas vid efter skilsmässa, bodelning får bestämmas i När äktenskapslagstiftningen. försäkringstagaren avlider, bör i princip tillfalla försäkringsbeloppet förmånstagaren utan intrång av I om efterlevannågra familjerättsliga anspråk. fråga de makes och bröstarvingars att av ett möjlighet begära jämkning förmånstagarförordnande upptar förslaget regler som i stort motsvarar den ändrade lydelse av 104§ FAL som i en nyligen föreslagits lagrådsremiss med förslag till följdlagstiftning till äktenskapsbalken - (7 §). Förslaget innehåller vidare, liksom FAL, regler om tolkning av förmånstagarförordnanden i vissa praktiskt situationer. viktiga Också när det gäller överlåtelse och bör pantsättning försäkringstagaren i förhållande till ha en i det närmaste försäkringsbolaget fullständig handlingsfrihet, när det gäller individuell försäkring. Något formkrav föreslås inte för dessa Vad beträffar förfoganden. deras sakrättsliga verkningar, skall i försäkringsbolagen fortsättningen kunna välja om försäkringsbreven skall ha värdepapperskaraktär (dvs. vara bärare av rätten till eller Vi föreslår för försäkringen) ej. båda fallen regler om företrädesrätt vid dubbelöverlâtelse m.m. I enlighet med gällande rätt föreslår vi en om att den som regel uppsåtligen dödar den försäkrade saknar rätt till I ersättning. dag gäller, liksom för arvinge och testamentstagare i motsvarande fall, ett undantag från regeln om var under femton år gärningsmannen eller otillräknelig på grund av eller liknande. Även då sinnessjukdom kan det emellertid ibland vara stötande att skall till ersättning utgå den som framkallar försäkringsfallet. I stället för att som nu ta hänsyn till de omständigheter som har för den straffrättsbetydelse liga bedömningen, kunde man ge en möjlighet att avgöra ersättningsfrågan efter vad som är skäligt med till En hänsyn omständigheterna. sådan regel har emellertid direkt samband med ärvdabalkens regler om arv och testamente och dessa utom området för vårt ligger uppdrag. Vi har därför inte ansett oss kunna ta in en sådan i vårt regel nu framlagda lagförslag. bör i stället tas upp vid en Frågan kommande översyn av ärvdabalken.

7 kap. Förhållandet till borgenärerna

I denna del innebär vårt förslag vissa viktiga ändringar i förhållande till nuvarande system. Frågan får störst praktisk betydelse vid livförsäkring. Här påkallar behovet av trygghet för försäkringstagaren och hans efterlevande att försäkringen och utfallande ersättning i viss utsträckning skyddas mot utmätning. Enligt FAL:s system får vissa försäkringar på försäkringstagarens och hans makes liv med

Sammanfattning 31

någorlunda jämn premiebetalning inte tas i mät för någonderas gäld; försäkringen framstår då inte som något medel att undandra borgenärerna egendom. Efter försäkringstagarens död är det av avgörande betydelse för skyddet mot försäkringstagarens borgenärer, om förmånstagare insatts (se närmare 104 och 116 §§ FAL). Som nämnt anser vi emellertid att det bör vara förvärvets art, inte förordnandet i och för sig som blir avgörande. Det väsentliga är hur starkt skyddsbehovet framträder i olika situationer. Vidare är det här motiverat att i viss utsträckning trygga de efterlevande också mot att deras egna borgenärer tar försäkringsersättningen i anspråk. Den ordning vi föreslår innebär i stora drag följande. Före försäkringsfallet skall en livförsäkring i huvudsak på samma sätt som nu vara skyddad mot utmätning, om den gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv och premiebetalningen är någotsånär jämnt fördelad över tiden. De föreslagna reglerna är dock mer nyanserade än FAL:s bestämmelser; om för stora premiebelopp har betalats under något eller några år, skall bara det överskjutande beloppet kunna tas i anspråk (2 §). Även efter försäkringsfallet skall försäkringen och utfallande i viss vara skyddade mot utmätning. Förutersättning utsträckning sättningarna är att den som skall ha det utfallande beloppet behöver det för sin försörjning och att den försäkrade före försäkringsfallet har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. Däremot skall det för efter inte utmätningsskyddet försäkringsfall spela någon roll om försäkringen varit skyddad mot utmätning under försäkringstiden. För att man inte skall behöva utreda försörjningsbehovet i varje enskilt fall föreslår vi också en schablonregel. Om ersättningen tillfaller den försäkrades make eller sambo eller barn under 20 år, skall för varje berättigad från utmätning alltid undantas sex

t

basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. En förutsättning för utmätningsfrihet efter utbetalningen är alltid att beloppet hålls avskilt. Och belopp som inte behövs för försörjning är under inga förhållanden skyddade mer än två år från det att ersättningen förföll till betalning (se närmare 3 och 4 §§).

I Ett särskilt skydd skall gälla för försäkring som en arbetsgivare

tecknat på sina anställdas liv; om försäkringen inte gäller till förmån l för arbetsgivaren själv skall den inte kunna tas i anspråk för I arbetsgivarens skulder (6 §). Regler ges vidare om återkrav i konkurs av livförsäkringspremier som inte stått i skäligt förhållande till j försäkringstagarens villkor (7 §; jfr 117 § FAL). l Vid och skall liksom i sjuk- olycksfallsförsäkring enligt förslaget dag utmätningsmöjligheterna vara ännu mera när begränsade, ersättning skall tillfalla den försäkrade (8 §).

32 Sammanfattning

8 kap. Reglering av försâkringsfall m.m.

Reglerna i detta kapitel stämmer delvis med KFL:s bestämmelser. Detta gäller sålunda i huvudsak det allmänna kravet på en skyndsam och korrekt handläggning av ärendet (1 §) samt bestämmelser om påföljden av försummelser att anmäla försäkringsfall och lämna riktiga uppgifter vid skaderegleringen (3 och 4 §§), om preskription av rätt till ersättning (5 §), om risken för vissa meddelanden (6 §) och om domstolsprövning av tvist om rätten till försäkring (7-9 §§). En nyhet i förslaget berör situationen att bolaget har betalat ut ersättningen till någon annan än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till den. Om bolaget har iakttagit skälig aktsamhet vid utbetalningen, är det befriat från sin skuld mot den rätte mottagaren; bara i vissa särskilt allvarliga ogiltighetsfall skall bolaget behöva betala en gång till (2 §). Bestämmelsen, som går tillbaka på ett förslag av familjelagssakkunniga, bör bl.a. underlätta att de efterlevande vid dödsfall snabbt får ekonomisk utan att behöva vänta hjälp på mera ingående undersökningar av t.ex. rörande okända bolaget arvingar. När sådana undantagsvis vända dyker upp, får de i stället sig mot den som med orätt fått ut beloppet. I 10 § har tagits in en regel som förbjuder återkrav av försäkringsersättning (regress) från den som har framkallat försäkringsfallet eller annars är ersättningsskyldig med av detta. Bestämanledning melsen stämmer med ett tidigare förslag av skadeståndskommittén och väsentligen också med den praxis som numera tillämpas.

9 kap. Gruppförsäkring

I kapitlet har samlats särskilda angående gruppförsäkring. regler Reglerna saknar motsvarighet i FAL. En viktig skiljelinje går här mellan å ena sidan frivilliga gruppförsäkringar, där medlemmarna själva tar till sin anslutning ställning genom anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, och å andra sidan obligatoriska gruppförsäkringar, där gruppmedlemmarna automatiskt ansluts till försäkringen åtgärder av en genom organisation eller liknande utan skyldighet för dem att betala premie till bolaget. Det har tidvis stått en relativt debatt både reservationslivlig kring anslutningen till frivillig och den obligatoriska gruppförsäkring gruppförsäkringen, dock mest i fråga om skadeförsäkringai. Vi har emellertid i stort sett saknat att ta ställning till när dessa anledning anslutningsformer bör förekomma och vad som fordras för att en gruppmedlem skall kunna bli bunden försäkringsbolaget gentemot med reservationsmetoden. Båda är från ren anslutningsformerna försäkringssynpunkt förmånliga för de försäkrade, bl.a. genom den billiga administrationen och den förenklade riskprövningen, och vi

i Sammanfattning 33

från att de kommer att förekomma även i framtiden. Vi ser det utgår då som vår uppgift att tillskapa regler som ger de enskilda ett tillfredsställande skydd. - När det gäller frivillig gruppförsäkring, är medlemmen under alla förhållanden skyddad genom en rätt att när som helst säga upp försäkringen för egen del (8§ andra stycket i förslaget), en möjlighet som han kan utnyttja bl.a. vid missnöje med anslutningen. I nära samband med detta står, att försäkringslagstiftningen enligt A vår mening enbart bör reglera den försäkrades förhållande till försäkringsbolaget. Rättsförhållandet till den som ordnar försäkring- - i första en — t.ex. en organisation som han tillhör hör däremot hand till associationsrätten eller ibland till arbetsrätten och ligger utanför vårt utredningsområde; självfallet kan samma frågor om anslutningsformer m.m. uppkomma om åtskilliga andra ämnen än försäkring. Särregler om gruppförsäkring är framför allt påkallade när det gäller avtalets ingående och upphörande. Här framträder den nämnda skillnaden mellan frivilliga och obligatoriska gruppförsäkringar. De frivilliga försäkringarna är visserligen grundade på ett gruppavtal, vanligen slutet av någon representant för gruppen, men själva försäkringsavtalet får anses ingånget genom gruppmedlemmens egen - det är han som är försäkringstagare. Avtal anslutning om obligatorisk försäkring kommer däremot till stånd genom det gruppavtal som ingås av gruppens företrädare. Vi har alltså funnit det nödvändigt att i förslaget konstruera dessa typer av gruppförsäkring olika. I båda fallen behandlas dock försäkrad -— även medfört.ex. make - som i om rätten att säkrade, försäkringstagare fråga ._,..._ förfoga över försäkringen på hans egen person, skyddet mot .. borgenärer och rätten i övrigt till försäkringsersättning (3 §). I -..a praktiken får skillnaden mellan försäkringstyperna därför begränsad

p—I1vr?<!I?u~(

betydelse. ._. Enligt en särskild bestämmelse medför redan anmälan till gruppföreståndaren anslutning vid frivillig försäkring, även om anmälan inte vidarebefordras till bolaget (6§ andra stycket). Här står alltså bolaget risken för gruppföreståndarens fel. Några allmänna regler A om ett sådant ansvar eller om gruppföreståndarens ställning i övrigt vill vi, med tanke på de vitt skilda situationer där frågan kan bli j aktuell, inte föreslå. - Vid obligatorisk försäkring uppkommer inte l samma problem i fråga om avtalsslutet; ansvarsinträdet sker här automatiskt för alla som är eller blir medlemmar i gruppen. En väsentlig synpunkt bakom de föreslagna om avtalets reglerna tillkomst, ändring och upphörande är den enskilde försäkrades \ behov av information om vad innebär och om senare försäkringen l förändringar i försäkringsförhållandet. Vid sidan av allmänt ganska hållna, marknadsrättsliga regler om information, till stor del motsva-

E

l 3

34 »Sammanfattning

rande förslagets 2 kap., föreslår vi särskilda bestämmelser om att försäkringsbolaget skall utfärda försäkringsbesked till de försäkrade — något som får väsentlig betydelse för att de försäkrade skall kunna bedöma skyddets innebörd. Reglerna går bl.a. ut på att en i uppgift beskedet som avviker från försäkringsavtalet ändå kan av åberopas en försäkrad i god tro, om inte senast före bolaget fjorton dagar försäkringsfallet har skickat ut ett nytt besked eller annat meddelande (5 §). Vid uppsägning av i olika skall meddelförsäkringen sammanhang anden också utgå till gruppmedlemmen, så att han kan ordna sitt och sina medförsäkrades annat vis. Eftersom i skydd på bolaget många fall inte känner till vilka de enskilda gruppmedlemmarna är, räcker det oftast att meddelandet sänds till en representant för gruppen för vidare befordran till medlemmarna; meddelandet skall sändas på ändamålsenligt sätt” (20 §). Meddelanden som avser bara vissa medlemmar i gruppen skall dock sändas till dem personligen. I förslaget ges vidare om ett för försäkrad under regler efterskydd minst tre månader efter det han lämnat av annan gruppen anledning än att han uppnått viss ålder (9 §) och vidare om en rätt till principiell

likvärdigt skydd genom s.k. fortsättningsförsäkring, när bolagets

ansvar mot den försäkrade upphör på grund av eller uppsägning utträde (11 §). Båda typerna av skydd förekommer redan i praxis. Rätt till efterskydd och dock inte bl.a. fortsättningsförsäkring gäller om den försäkrade annat sätt får av samma som på skydd slag tidigare eller om försäkringens beskaffenhet inte gör ett fortsatt skydd lämpligt, t.ex. vid korttidsförsäkringar (12 §). Förslagets regler om premien (15-18 §§) motsvarar delvis bestämmelserna om individuell försäkring. Meddelande om uppsägning på grund av premiedröjsmål skall emellertid utgå inte bara till den som ingått gruppavtalet med bolaget utan också till den försäkrade gruppmedlemmen, och detta oavsett vem som enligt avtalet har att betala premien. I situationer där återupplivning av tekniska skäl inte kan förekomma för viss försäkrad, har han i stället rätt till fortsättningsförsäkring. Bestämmelserna om begränsning av ansvar, försäkringsbolagets om förfogande över försäkringen, om mot borgenärer och om skydd reglering av försäkringsfall stämmer i avseenden med vad väsentliga som föreslås för individuell innehåller emellerförsäkring. Förslaget tid en regel om att som har lämnats av annan än oriktiga uppgifter, den försäkrade själv, inte kan åberopas av bolaget (14 §). En annan skillnad som bör nämnas är att giltigt förmångstagarförordnande vid gruppförsäkring skall kunna göras genom att det tas in i försäkringsvillkoren, något som i dag är vanligt. Ett sådant förordnande skall dock mista sin verkan, om den försäkrade gör ett eget förmånstagarförordnande. Vidare föreslås en möjlighet för bolaget att i

sou 193556 Sammanfattning 35

villkoren förbjuda den försäkrade att överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen; framför allt överlåtelser skapar i flera hänseenden både tekniska och teoretiska svårigheter.

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

De kollektivavtalsgrundade försäkringarna avviker väsentligt från annan försäkringsverksamhet. Som nämnt har vi här funnit en lagreglering påkallad främst för att slå fast systemens grundläggande karaktär av försäkring och för att ge lagstiftningens stöd åt vissa arbetsrättsligt präglade konstruktioner och villkor. I allmänhet kan man räkna med att de försäkrades intressen tillvaratas genom att försäkringen utformas av organisationer med sakkunskap på området, som också har inflytande på villkorstillämpningen. Parterna bör därför lämnas en betydande frihet vid utformningen av försäkringen. Vi har dock funnit att bör ge de försäkrade ett skydd i lagstiftningen särskilt avseenden, i den mån man inte kan vara säker på att viktiga det sker på annat sätt. Lagens regler skall därför i princip vara tvingande men kunna frångås genom centralt kollektivavtal (1 kap. 4 §). i Vi ställer krav för att de särskilda om upp vissa bestämda reglerna kollektivavtalsgrundad försäkring skall bli tillämpliga. Försäkringen skall tecknas av en arbetsgivare för hans anställda, och den skall meddelas enligt villkor som följer ett i avtalet angivet kollektivavtal. Vidare måste försäkringen tecknas i ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet. bör - Som ersättning från en kollektivavtalsgrundad försäkring i om förhållandet till - också anses t.ex. fråga borgenärerna ersättning enligt den s.k. garanti, som enligt vissa kollektivavtal inträder ifall en arbetsgivare underlåter att teckna försäkring trots skyldighet enligt kollektivavtalet att göra detta (1 §). Vid kollektivavtalsgrundad försäkring är det alltså arbetsgivaren som är försäkringstagare, men även här behandlas den försäkrade som försäkringstagare vid tillämpning av reglerna om förfogande över försäkringen och borgenärsskydd och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt (3 §). Ansvaret för informationen vid kollektivavtalsgrundad försäkring, som är minst lika viktig som vid annan försäkring, skall i överensstämmelse med nuvarande praxis åligga inte bara försäkringsbolaget utan i viss utsträckning också arbetsmarknadsparterna. Vidare föreslår vi samma regler om godtrosskydd på grund av försäkringsbesked som vid gruppförsäkring (4 och 5 §§). I fråga om ansvarsinträdet samt uppsägning och ändring av försäkring föreslår vi regler som till stor del ansluter till vad som gäller enligt kollektivavtalsrätten. Särskilt kan nämnas en begräns-

36 Sammanfattning

/

ning av möjligheterna att säga upp försäkringen så länge arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal om och ett förbud försäkringen mot ändring av utan försäkringen kollektivavtalsparternas godkännande (se närmare 6-8 §§). Beträffande av försäkbegränsningar ringsbolagets ansvar, förfogande över försäkringen, borgenärsskydd och reglering av stämmer i försäkringsfall övrigt reglerna i stort sett med bestämmelserna om individuell dock med samma försäkring, särregler i fråga om av annan än den försäkrade oriktiga uppgifter själv och förmånstagarförordnande som vid gruppförsäkring. Vissa likartade för lantbrukare och andra försäkringar grupper av företagare har med hänsyn till sin konstruktion hänförts till gruppförsäkring och skall av 9 Här skall från regleras kap. avsteg förslagets tvingande regler kunna ske efter godkännande av regeringen eller myndighet som bestämmer 1 regeringen (se kap. 4 §).

Ikraftträdandet m.m.

Särskilt med tanke på de avtalen området har vi många långvariga på funnit relativt ingående motiverade. De övergångsregler innebär bl.a. att vissa viktiga skyddsregler enligt den nya lagstiftningen blir tillämpliga också på äldre försäkringsavtal. Rörande följdändringar i andra lagar kan särskilt nämnas, att vi föreslår en regel i om för utsökningsbalken utmätningsfrihet begravningshjälp som tillfaller dödsbo bl.a. i den på grund av försäkring, mån beloppet inte överstiger gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring (5 kap. 6 § UB). Beträffande arvs- och gåvoskattelagen utgör förslaget väsentligen en teknisk anpassning av reglerna till den nya lagstiftning vi föreslår; i sak håller skattereglerna på att utredas av arvs- och Som gåvoskattekommittén. framgått föreslår vi beträffande att av det arvsbeskattningen betydelsen formella förmånstagarförordnandet skall minskas.

Summaryl

I . Introduction

For many years individual insurance cover has been of great significance for the security of private persons. In recent years group insurances and insurances issued on the basis of collective labour market agreements have come to have an ever greater significance for the public. Swedish insurance legislation can by tradition be divided into rules under regulatory law and rules under civil law. Today the rules under civil law for individual insurance are essentially to be found in the Insurance Contracts Act from 1927. As far as the most important kinds of damage insurance for consumers are concerned, the rules of that Act have, however, been replaced by the Consumer Insurance Act of 1980, which was based on a previous report by this Committee. In this second of our work, we a report with stage present proposals for an Insurance of Persons Act, which is to replace the rules on life, accident and health insurance contained in the i

i Insurance Contracts Act. The report has been elaborated in

cooperation with other Nordic countries and is therefore in import-

i

ant aspects in agreement with the corresponding Norwegian and Finnish reports already submitted; in recent years Denmark has not been able to participate in the common legislative work, by reason of the obligations that follow from membership in the Common Market. At the same time we are preparing a Insurance Act, Damage

l which will

be presented in a coming report. This Act will contain

i rules for all kinds of insurance insurance of persons, for

except i l consumers and in the companies as well as for policyholders public E l sector. The intention is that the Insuance of Persons Act and the Damage Insurance Act together shall replace both the 1927 å 3 Insurance Contracts Act and the 1980 Consumer Insurance Act.

i The Insurance Contracts Act is as of a

generally regarded being i technically high quality. It is, however, evident that a review of the

Översättning: Diana Wormuth och Hans von Heijne.

38 Summary

rules is indicated. One important reason is that the Act does not provide a scope of protection for consumers which should be required today. Of course, the insurance companies have in their policy conditions adopted rules that are much more advantageous for policyholders than those contained in the Act, but in the long run this cannot replace guarantees provided by legislation. Also, in many respects the present rules appear to be and do not incomplete provide sufficient information on the legal situation. This disadvantage has become particularly noticeable in connection with the growth of group insurances and such collective insurances as are issued on the basis of collective agreements in the labour market. Both of these kinds of insurance play an essential role in the current Swedish insurance system, and a legal regulation is urgent; these forms of insurance are not mentioned at all in the Insurance Contracts Act. In other respects as well, developments in insurance justify a modernization of the legislation. One leading thought behind the rules proposed in the report regarding individual life, accident and health insurance is the individual’s need of protection against disadvantageous policy conditions. It is true that it cannot be maintained that the Swedish insurance companies exploit their advantage in the Contract situation in any inappropriate way; mainly they seem to act with due consideration to the interests of the policyholders and their families. But protective legal rules are still important in many respects, considering the great value which the insurance usually has for the policyholder as well as for the members of his family. The policyholder’s difficulties both in penetrating what are often complicated types of insurance and in influencing the policy wording also call for such rules. The supervision by the Swedish Private Insurance Supervisory Service regarding the insurance conditions, however, is a factor that reduces the need of more rigorous protective rules under civil

law.‘

The principle (laid down in the regulatory legislation) that life insurance operations are not to be conducted for the of profit shareholders, but that bonuses shall be distributed to the policyholders, has the same effect. These views have led to the conclusion that the proposed legislation should contain fairly detailed compulsory rules concerning i.a. the information to the policyholders, the origin and termination of the insurance contracts as well as the consequences of the policyholder’s neglecting his obligations to the company. In these respects the Act should provide a relatively complete survey of the rights and duties of the two parties. As far as the relations to third parties are concerned, such as the problems under family law that arise when the sum insured is to be divided upon the death of the

sou 1986:56 Summary 39

insured as well as the of creditors making claims to the possibility insurance, we have also found it to propose more detailed justified and clearer rules than those that are now in force. On the other hand, it is also a guiding principle behind the report that the scope of the insurance, the risks it is to cover and similar the design of the policy should only in special questions regarding be It is important that the Act does respects regulated by legislation. from new insurance not prevent the companies developing products to meet new needs. l As mentioned, the exercised by the Supervisory supervision Service over the conditions is a factor that reduces the need of policy rules for policyholders. The attitude of the Supervisory protective Service different policy conditions will be of great concerning for the of certain, more generally formulated importance application in the Act, the assessment by the Supervisory regulations although Service will not be for a court of law. - We have not found it binding advance review of insurance necessary to suggest any compulsory conditions. i.e. for In group insurance also, consumer protection, protection the insured members of the group and their coinsureds, is of great T0 a certain extent the is guaranteed, since importance. protection the conditions are most often by representatives for policy negotiated the whose and to the group, expert knowledge ability protect interests of the members widely surpass those of the ordinary consumer, but there is still a significant area where legislation seems In addition, attention must be given to the legal construcjustified. tion of the insurance, where the triangular relationship group between the insurance company, the group and the individual member of the group rise to a number of special problems (see gives below). The aforementioned insurances based on collective agreements in the labour market differ in essential from other forms of aspects the element of labour law in the private insurance, especially through insurance We have seen it as an important task to relationship. indicate the of these insurances in the system of insurance law place and to constructions and give the support of legislation to certain conditions which differ from what is otherwise common. On policy the other hand the of for individuals do not play questions protection as a role here. that these large Certainly it is of great importance c insurances function in a manner for the insureds, and in a satisfactory rules to their couple of areas we propose special designed improve i with current law. But in all essential one position compared respects assume that the interests of the individual are well taken g may safely care of, since the insurances are and applied with the designed (J of representing labour. These organizacooperation organizations

40 Summary sou 1986:756

tions have considerable in the area. expert knowledge The new Act should in apply principle to all types of private insurance of persons—life insurance (including annuity insurance), as well as accident and health insurance. As has already been stated, the Act should in every essential be to the benefit of aspect compulsory the policyholders. The possibility of more far—reaching deviations from the should stipulations be granted only for collective insurances which rest on central collective between the in the agreements parties labour market, as well as for certain kinds of insurance for groups of self-employed businessmen and tradesmen (farmers In these etc.). latter cases conditions that deviate from the Act’s rules compulsory should be approved the Government by or by a public authority appointed by the Government. Under the 2-8 below headings we present our proposals concerning individual insurance. The rules on insurances and group insurences based on collective are treated under heaagreements dings 9 and 10.

2. Information

The stipulations on information have an role to in the important play Consumer Insurance Act and we have found it to be at least as justified that such rules be included in the Insurance of Perons Act. The individual needs information on what the insurance expert entails, both in connection with the issuance of the and at a policy later stage. The importance of information is also generally recognized throughout the insurance industry. The report contains, to begin with, rules the of information of the concerning duty insurance company at various in its contacts with the stages policyholder. Concerning the information which is before the given policy is taken out, we the of the so-called emphasize importance analysis of need which shall be made at least where life regularly, insurance is concerned. In addition, a rule is special proposed, concerning significant liability of the company in the event of insufficient information on essential limitations in the insurance cover. If the policyholder is not informed about these properly limitations a certain time before the insurance falls due, the limitation cannot be invoked by the company.

3. The Insurance Contract

We propose special rules for the entering into, the cancellation of and the amendment to the insurance contract. The party for applying insurance shall have an independent right to take out that kind of insurance which the actuarial into consitechnique permits, taking deration the state of his health, etc. If there are no reasons objective

‘Summary

for his his insurance cover shall not be declining application, on the insurance company’s good will. Conditions of dependent cover shall be decided on the basis of the state of health of the at the time of the application; this means that a subsequent applicant deterioration of health must not be taken into consideration. The must, however, accept the insurance conditions applicant general —— The used by the company for the kind of insurance in question. same rules shall if the renewal of a apply, policyholder requests V policy with limited duration. , _ These new rules are to a certain extent related to the proposed that the of the company’s liability as a rule shall be stipulation period

va”, from the after the for the

calculated day policyholder applied insurance, if a binding insurance contract later comes into existence. Under circumstances the company shall, however, be able to special demand of the as a condition for its liability. The payment premium -——.,-.—,.«. shall also be allowed to its liability until *I\( company postpone reinsurance has been arranged. The report also entails that the insurance company shall not be allowed to that a life insurance policy shall be prematurely require cancelled in cases other than those expressly stated in the Act (certain serious kinds of breach of contract). On the other hand it is permitted to a certain extent that the and the other policy conditions premium be if circumstances. Here altered changed, justified by special circumstances entailing a change of the basis for a longterm policy are while a change in conditions cannot be contemplated, policy based on a deterioration of the insured’s health. For health and accident insurance, the company shall in some cases be allowed to make a not for changes in policy conditions but also for proviso, only premature cancellations — this also, however, with certain exceptions, i.a. for deterioration of health. The shall be allowed to cancel the insurance policy policyholder and stop paying the premium at any time. He then has the possibility to surrender the to the company, if the policy allows for this. If policy he has accumulated a credit through previous premium payments balance in his policy, he can also change to a premium free insurance — a lower sum insured a so-called paid policy.

_for by obtaining up

Even when the a surrender is credited with the policyholder through value of a life insurance with saving elements, he shall have the right to continue the cover insurance — a as a pure risk particularly rule for those whose health has deteriorated in the important meantime. We state as a general that the current value of a life, principle accident or health insurance at any time belongs to the policyholder and shall be put at his disposal at the latest when the policy expires. This can take a surrender, in the manner just place through

42 Summary

described. In other situations as well, the value of the at the policy time of expiration shall be put at the of the disposal policyholder through a settlement between the In the current parties. calculating value, it must be taken into account that the company only has a right to premiums for the period during which it was liable for the insurance policy. The report also deals with the to borrow policyholder’s right money on the policy from his company when this is technically feasible, as well as with his to bonuses etc. The details right will, however, be embodied in other and in those legal regulations technical bases for the which are the Governpolicy recognized by ment or by the Service. Supervisory

4. Limitations of the Insurer’s

Liability

As already indicated we do not wish to which kinds risk

stipulate of

an insurance policy should cover; here freedom of contract must prevail. Together with the supervision by the Supervisory Service, the of the insurance product development industry and the competition between the should companies be a guarantee that the interests of the policyholders are On the other hand we being safeguarded. have proposed compulsory rules on such limitations as can arise

when the policyholder or the insured has failed in his to the

duty company e. g. by not observing the duty to supply information or by causing the insurance claim. Even if the borderline against general stipulations on the scope of cover is not always clear, we have found that in several areas there are reasons to protect the policyholder against conditions that prescribe all too strict sanctions.

As far as the duty to supply information is concerned, we have

found it reasonable to liberalize the rules in this area, in of the spite fact that information on the health of the insured is of considerable significance for the insurance company. In terms the general proposed regulation entails the following. The policyholder and the insured are to correct obliged provide and complete answers to from the company, but not to questions spontaneously provide information on particulars about which they have not been asked (fraud and similar cases if the exepted). Only duty to supply information has been disregarded or with intentionally considerable carelessness does this entail As is the consequences. case now, the company shall be free of liability in cases of fraud and behaviour in conflict with good faith and honour, while in other cases the principle is applied that the company is liable in only proportion to the that has been contracted and to the other premium policy conditions which would have been contracted, if correct and complete answers had been given (the pro rata rule). In exceptional

Summary 43

than has now been stated can be paid, if cases larger compensation of the rules would lead to a result that was the application principal or the beneficiary — a unreasonable to the policyholder obviously new item in the legislation. the incorrect nature of the information is often In practice before the insurance falls due. Here our proposal means discovered must an of the policy to the that the parties negotiate adjustment in which case the shall be altered circumstances, policyholder to a continued cover with the conditions and with the sum entitled insured that would have been fixed if correct information had been

furnished in the first In the case of fraud or similar situations, place. however, he does not as a rule have such a right. Another new item in connection with the duty to supply

information is the rule. This rule means that, for unimpeachability information cannot be invoked, when more life insurance, incorrect than two have since the was taken out. years passed policy to this rule shall policyholder or the Exceptions apply only when the have acted or in conflict with good faith and insured fraudulently

honour. i related to the to information are rules Closely duty supply so-called clauses and similar which concerning symptom exceptions are not based on health information provided, and which regard from which the insured suffers, when the illnesses, etc., already insurance is taken out. Through such clauses the policyholder policy can lose the cover he would have had in accordance with the rules on information: even when he has stated in good faith the duty to supply that he does not suffer from certain illnesses or symptoms, he can

lose the We do not wish entirely to exclude the use of compensation. which i.a. in certain situations these conditions, may be necessary, when for reasons information on the health of the insured practical be obtained. But we that circumstances of this cannot require special kind for them to be accepted. prevail of increase in risk have a limited significance in Questions connection with The regulates situations personal injuries. report the insured the period of where changes e.g. his profession during wishes to raise the for such insurance. If the company premium reasons, it shall remind the policyholder, that he must report changes if he to do this can the company limit to the company. Only neglects - excludes its liability on account of the change. If the company indicated risks from its liability, for example certain, specifically l or shall Should an injury i_ flying boxing, the rule of causality apply. l in an excluded but not be l. occur while the insured is engaged activity l s to the risk that the exclusion, full related particular justified x compensation is to be paid. E? the As far as the question of causing the event insured is concerned, i.

44 Summary

most important problem in connection with life insurance is how the insurance cover should be in connection with suicide. regarded The main rule is that life insurance covers suicide. As has been previously the case, compensation shall, however, be payable in connection with suicide within a certain time after the of the insurance signing contract, only if it must be assumed that the suicide had no connection with the application for the insurance. We wish to shorten the waiting period from three years to one year. For health and accident insurance, our proposal means that the company is free from liability, if the insured causes the intentionally event while insured, in case of gross negligence (including attempted suicide) it shall be possible to reduce the compensation in accordance with an assessment of reasonableness. Certain to these exceptions rules are stipulated for cases where the insured was under the age of fifteen or acted under the influence of mental illness.

5. The Premium

The stipulations on the premium have been designed partially in accordance with the rules of the Consumer Insurance which Act, means certain improvements from the of view of the point policyholder. We propose that the first premium for the policy shall be paid within fourteen after the advice has been sent days premium out. Subsequent premiums shall be on the first of the paid day premium period; generally, however, not until one month after a written premium advice. In connection with delay in the payment of premium, the company is free to cancel the insurance with a cancellation of fourteen period days; if the premium is paid during this period, the cancellation does not take effect. Especially in the case of life insurances with a savings element, the policyholder is, in accordance with present conditions, often allowed to maintain a part of the insurance cover a or shorter during longer period, even though the premium has been We payment interrupted. expect the companies to but it should keep up this beneficial practice, not be made subject to On the other hand we legal regulation. propose, in accordance with current that the practice, policyholder shall, by paying the premium within six months after the cancellation, be able to renew the without a further medical policy examination. The company shall thus bear the risk for any deterioration in the health of the insured that occurs within the six months period of grace. Renewal of the shall also be policy possible when the has received a his own policyholder paid up policy upon request. According to the report, certain other persons than the policyholder with an interest in the policy — the insured, a creditor, a

sou 1986:56 Summary 45

clause beneficiary in accordance with an irrevocable beneficiary shall upon request be entitled to a notice of delays in premium payment, making it possible for them i.a. to maintain the insurance the premium themselves. by paying

6. the Insurance

Disposals of

Life, accident and health insurances are generally disposed of through a particular legal act, a so called beneficiary clause, whereby the policyholder indicates who shall receive the sum insured (or become owner of the insurance policy after the policyholder). Such disposition in accordance with current law means that upon the death of the policyholder the sum insured falls outside the property left by the deceased. It also entails important advantages regarding cover creditors and inheritance tax. — The can also be against policy transferred to someone else or pledged for a loan. Here a number of arise with close connection to family questions law: the behind the work on family law legislation that is principles currently going on in Sweden have been the guide for our report. Another of our is to formulate a simpler and purpose proposals clearer system of rules in this field. A point of departure for the report on this section is that the policyholder shall, in his relation to the insurance company, have full freedom to decide a clause who shall receive the through beneficiary sum insured. There is a need for a simple method of disposing of an insurance policy, especially in situations where in practice a testamentary provision is out of the question. This does not mean, however, that a beneficiary clause shall automatically give particular protection in relation to creditors and special tax advantages. Such benefits should be connected to the economic and social functions of the policy, not to the declaration of will itself. Just as is the case today, the application of a beneficiary clause means, according to the report, that the insurance is included. neither in the policyholder’s wealth, nor in the property left after his death, but this does not prevent a sum under the policy from being partially seized payable for the policyholder’s debts. On the question of how to designate a beneficiary we propose that it should be possible only by means of a written notice to the insurance —~ a certain now in company tightening up of the rules force. It is important that there shall be no doubt about the existence and the contents of such a provision, not the least in order for payments to survivors to be made out as soon as possible after the policy has fallen due. The same formal requirements shall apply for revocations and amendments of a beneficiary clause. — We reject the thought that it should be to designate a beneficiary through a possible

46 Summary

testamentary provision. In this case also, a decisive argument has been that one should not to the survivors; otherwise delay payments the company would have to take into consideration the possibility that unknown wills might turn up and complicate the situation. — As far as individual insurance policies are concerned, we do not accept that beneficiary clauses be included in the general insurance conditions. A background to the new items in the indicated is legislation just that we propose a special legal rule for the distribution of the sum insured, when the policyholder dies without made having any beneficiary provision. Half of the sum shall be payable to his spouse, the rest to his heirs. This is to be to an regarded equivalent acquisition through an express beneficiary clause, as far as protection against creditors and inheritance tax are concerned. This rule special shall, however, not apply for smaller sums insured, such as funeral aid, which most often will be payable to the deceased’s estate, according to the terms of the contract. As is the case today, it shall also in the future be to make a possible beneficiary clause irrevocable. There is no formal requirement proposed for such a declaration, but it must be made to the beneficiary in person — a notice to the insurance company is not sufficient. It is up to marriage law to determine how an insurance shall be treated in the case of a division of the property of husband and wife after a divorce. When the policyholder dies, the sum insured should in be to the without the intrusion principle payable beneficiary of any claims under family law. In accordance with a recently presented government proposal in the area of law, a surviving marriage spouse and direct heirs shall, however, have a certain possibility to request adjustment of a beneficiary clause.

Also for transfers and pledges for loans, the should, in

policyholder relation to the insurance company, have an almost freedom complete of action as far as individual insurance is concerned. No formal requirement is proposed for these kinds of The dispositions. insurance companies shall in the future be able to choose if the Certificate of insurance is to have the character of a security (that is, be the bearer of the right to the or not. For both cases we insurance) propose rules on the right of precedence in connection with double transfers etc.

7. Creditors’ Rights

In the matter of the policyholder’s relations to his creditors, the proposal contains several important amendments the current

of

system. The question has its significance in greatest practical

Summary 47

connection with life insurance. Here the need of security for the and his survivors demands that the insurance policy, as policyholder well as the compensation payable, to a certain extent be protected against seizure. Today most life insurance policies and amounts payable are protected against seizure. The most important prerequisite is that there is a beneficiary clause when the policy falls due, but it does not matter who has been named as beneficiary. As already mentioned, we think, however, that the situation of the entitled party should be decisive for the question of seizure, not whether or not there are any beneficiaries. The essential point is how strong the need of protection appears to be in various situations. In addition it is justified here to protect the survivors to a certain extent against their own creditors making claims on the insurance compensation.

The system we propose entails the following: Before the insurance

falls due, a life insurance policy shall be protected against seizure as it is now, if it covers the life of the policyholder or his spouse and the premium payments are relatively evenly distributed over time. If too large premium sums have been paid, seizure shall only apply to the - has

sum in excess of the premium ”allowed”. After the insurance

fallen due, the insurance policy and the payable compensation shall to a certain extent be protected against seizure, the prerequisites being that the party to receive the amount payable needs it for his/her support and that the insured supported or was liable to support the entitled party before the insurance fell due. On the other hand, it will become immaterial to the protection against seizure after the insurance fell due, whether the insurance policy was subject to seizure during the insurance period or not. In order not to have to investigate the need of support in each individual case, we propose the standard rule that, if the compensation is payable to the insured’s spouse, or to a person living with the insured in conditions similar to marriage, or to children under 20 years of age, for each beneficiary six times the basic sum (an indexed figure) prescribed in the law on public insurance (currently about SEK 140,000) shall always be exempted from seizure. A precondition for freedom against seizure by the creditors of the

entitled party after payment of the sum insured is always that the sum

is kept separate. Amounts not necessary for financial support are under no conditions protected for more than two years from the time the compensation became payable. A particular protection shall apply for insurances that an employer has taken out on the lives of his employees’; such policies should practically never be subject to claims for the employer’s debts. In the report provisions are made for reclaiming life insurance

48 Summary ‘sou 1986:56 i» :

premiums in connection with if the were not bankruptcy, premiums reasonably related to the situation of the policyholder. In connection with health and accident insurance the possibilities for seizure shall be even more limited, when compensation is payable to the insured.

8. Settlement of Insurance Claims

In the matter of settling insurance claims we wish, in partly keeping with the standards of the Consumer Insurance Act, the new Act to prescribe the general requirement that claims be handled rapidly and correctly. The report also contains stipulations on the consequences of failing to report insurance events as well as on the reduction of the sum insured in connection with incorrect information furnished to the claims adjuster, on the period of limitation of the to right compensation as well as on the consequences of certain notices from the company being delayed and on court proceedings in cases of disputes over the right to take out and to an insurance. keep A special rule concerns cases where the has company paid compensation to someone other than the person who has a to it right as a beneficiary. If the has observed care in company proper connection with the payment, it is exempted from its debt to the true recipient; only in certain serious cases of the company non—validity shall be obliged to pay a second time. The intention is i.a. to make it easier for survivors to receive economic aid after the decease, quickly without having to wait for more detailed the investigations by company, e.g. regarding unknown heirs. When in exceptional cases such heirs appear, they must instead address their claims to the person who unjustly received the sum insured. In addition, a rule is proposed to exclude the right of subrogation in life insurance as well as in accident and health insurance. There should be no recourse against the person who caused the insurance event or who is otherwise liable because of it. This is in essentially keeping with present practice.

9. Group Insurance

As already indicated the proposed Act contains a number of special rules which have regarding group insurance, no counterpart in current law. Here there is an line between on the important dividing one hand voluntary group insurances, where the members themselves decide on their either for the cover or participation, by applying by not dissenting to a decision on and on the other participation, hand mandatory group insurances, where the members are automatically included in the insurance measures taken an through by

Summary 49

or some similar without the members being organization entity, responsible to pay premiums to the company. There has at times been a debate both about the practice of lively members who do not dissent to participation and about the enrolling

insurance, however, in the region of

mandatory group mostly, damage covers. Some have felt that both forms of cover intrude upon the freedom of the individual to make a personal decision regarding his insurance cover. However, for the most part we have seen no reason to take a position as to the issue of when these types of cover should exist or as to what should be for a group member to required be bound vis â vis an insurance company which uses the dissent method; these matters have already been discussed by another Committee, which has considered the legislation on insurance operations. From an insurance point of view, both methods provide advantages for the insureds, i.a. through inexpensive administration and Simplified risk assessment, and we assume that they will continue to exist. We have seen it as our task to create rules which provide the individual with also in these cases. —— Where a satisfactory protection voluntary insurance is concerned, the member is always group by a right to terminate the insurance at any time, according protected to our He can use this possibility i.a. if he is dissatisfied proposals. with his in the group policy. And in connection with participation insurance, the member cannot be obliged to pay a mandatory to the company, which means that his need to exclude premium himself from the group insurance contract is limited. connected with this issue is the fact that in our view Closely insurance should only the relations of the insured legislation regulate to his insurance company. His legal relations to the party arranging — for the group insurance — e. g. an organization to which he belongs falls within the of association or labour law and outside the sphere area of our investigation; of course, the same questions regarding participation in mutual arrangements can arise in many other areas than insurance. are above all where the Special rules for group insurance required

into and the termination of the contract are concerned. Here

entering we find the aforementioned difference between voluntary and mandatory group insurance. A voluntary group insurance is based on a group contract, normally signed by a representative of the group. The insurance contract, however, must be regarded as being entered into by the member of the group joining the insurance, which means that he is the policyholder. On the other hand, a contract for mandatory group insurance is being brought about through the group contract entered into by the representative of the group. We have thus found it necessary to construct these two types of group insurance However, in both cases, the insured —- as well differently.

50 Summary

as the coinsured, e.g. his spouse — is treated as policyholder, when it comes to the right of disposition over an insurance on his own policy person, the protection against creditors and the to insurance right compensation. In practice, therefore, the difference between the two kinds of group insurance has a limited scope. According to a an to the special stipulation, already application group representative entails participation in a voluntary group insurance, even if the application is not forwarded to the insurance company. In this case, the company bears the risk of the mistakes of the group representative. However, considering the varying situations in which this issue may arise, we do not wish to propose any general rules on such a or else on the liability position of the group representative. — In insurance mandatory group the same problems do not arise in connection with the entering into the contract; in this case the company’s liability is automatic for all those who are or who will become members of the group. A significant point of view behind the rules on the proposed origin, amendment and termination of the contract is the individual’s need

of information on what the insurance entails and on

subsequent changes in the insurance terms. In addition to some rather generally formulated rules on information, to a great extent corresponding to the rules on individual insurance, we propose stipulations covering the insurance to issue a document company’s duty special regarding the insurance, a so-called insurance notice, to the insureds; this being of essential significance for the insureds’ to assess the contents ability of the cover. If the information in the notice differs from the insurance contract, the notice can still be invoked an insured in by good faith, if the company has not sent out a new insurance notice or some other form of information at least fourteen before the days insurance fell due. — In connection with cancellation of the insurance, information shall also be made available to the group member, enabling him to rearrange his own and his coinsureds’ cover. Since in many cases the company does not know who the individual members of the group are, it is most often sufficient to send the notice to a representative of the group to be forwarded to the members; it is proposed that the notice shall be sent in a ”suitable manner”. Notices members be regarding only certain shall, however, sent to them personally. We also propose a remaining insurance protection for the insured member for at least three months after the day when he left the group for any other reason than having reached a certain age, and a right to an equivalent protection a so-called continued when through cover, the company’s liability to the insured member is terminated because of cancellation or withdrawal from the Both of group. types protection exist in practice already. The insured does not have these

Summary 51

rights, however, if by some other means he acquires protection of the same kind or if his type of group cover does not make a continued protection suitable, for instance in the case of short-term policies. The proposed rules on the premium partially correspond to the rules on individual insurance. Notice of cancellation because of delays in premium payments shall, however, be sent both to the party who entered into the group contract with the company and to the insured member of the group, regardless of who is supposed to pay the premium according to the contract. In situations where for _ technical reasons a renewal cannot take place for a certain insured, he is instead entitled to a continued cover. The stipulations limitations of the insurance concerning company’s liablity, the disposition over the insurance policy, the protection against creditors and the settlement of insurance claims agree essentially with the rules proposed for individual insurance. In addition, however, the report contains a rule to the effect that, for group insurance, incorrect information that has been furnished by g someone other than the insured himself, cannot be invoked by the company. Another difference that should be mentioned is that, for group

l insurance, a beneficiary clause shall be valid by being included in the

policy conditions; a common method today. Such a provision will, i however, lose its effect, if an insured makes his own beneficiary clause. It is that proposed the company be allowed to forbid the i insureds to transfer or their rights under the insurance pledge policy. å Transfers in particular create both technical and theoretical difficulties in several respects.

10. Labour Market Insurance

The insurances based on collective elaborated the agreements, by parties in the labour market, differ from other kinds of essentially insurance activities. As already mentioned, we have found a legal regulation necessary in order to establish the basic insurance character of such systems and in order to the support of provide legislation to certain and conditions labour designs policy shaped by law. The should parties be given considerable freedom in designing the wording of the insurance, but should the legislation protect insured in - of the particularly important respects. The rules proposed Act should in be but the shall principle compulsory, parties be able to deviate from them a central collective through agreement so as not to prevent new designs of insurance cover that are regarded as necessary by the parties on the labour market. In order for the special rules on insurance based on collective agreements to be applicable, certain have to be stipulations complied

52 Summary

with: e. g. the insurance must be taken out with an insurance company named in the agreement. - The employer is the policyholder in the sense that he enters into the insurance Contract with the insurer, but the insured is treated as policyholder when it comes to the application of the rules on disposition over the insurance policy and on protection against creditors as well as in other matters concerning the right to the insurance compensation.

The responsibility for information in connection with insurances

based on collective agreements, which is at least as as for important other kinds of insurance, shall, in with current rest keeping practice, not only with the insurance company but also to a certain extent with the labor market parties. In addition we propose for this kind of insurance the same rules on protection with regard to good faith founded on the insurance notice as we have done for group insurance. In questions regarding the origin and termination as well as amendment of the insurance contract, we propose rules which to a great extent coincide with those that are found in the the law on collective agreements. It can be mentioned in particular that the possibility of cancelling the insurance policy is limited as long as the employer is bound by the collective agreement on insurance and that an alteration of the insurance the of the presupposes approval parties to the collective agreement.

Regarding limitations of the insurance company ’s liability, disposition of the insurance policy, protection against creditors and settlement of insurance claims the rules agree on the whole with the stipulations

on individual insurance. Also in connection with insurance based on collective agreements we propose, however, that incorrect information from someone other than the insured by the may not be invoked company, and that, for such insurances as well, beneficiary clauses shall be valid if included in the conditions. In addition, the policy parties to a central collective agreement shall be free to limit the possibilities of disposing of the insurance, e.g. through beneficiary clauses.

Lagförslag

.,_ ,Å ..__, Nedan till framläggs förslag

.4r0‘|[Vu.

.. ~»-7 l

Personförsäkringslag

.. .. . 1 Inledande bestämmelser \1›\ kap. w... 1-3 §§

Lagens tillämpningsområde m.m.,

Tvingande bestämmelser, 4 §

s-u:-“.4-u,m».-.

för personförsäkringar som ingår Tillämpliga regler i skadeförsäkringar, 5 §

.,.w.-ma

2 kap. Information

Information innan en försäkring meddelas, 1 § Försäkringsbrev m.m., 2 § Information under och i samband med förnyelse, försäkringstiden 3 § Information om till överprövning m.m., 4 § möjligheter Underlåtenhet att lämna information m.m., 5 och 6 §§

3 m.m. kap. Försäkringsavtalet Rätten till försäkring, 1 § Tiden för bolagets ansvar, 2 § Uppsägning av försäkringen m.m., 3-5 §§ Rätten till försäkringens värde m.m., 6 § Tidsbegränsad försäkring, 7 och 8 §§ rätt till fortsatt Försäkringstagarens försäkring efter återköp, 9 § Försäkringstagarens rätt till återbäring, 10 §

4 av försäkringsbolagets ansvar kap. Begränsningar Upplysningsplikten, 1-4 §§ från försäkringen m.m., 5-7 §§ Undantag

54 Lagförslag

Framkallande av försäkringsfall, 8 och 9 §§ Gemensamma bestämmelser, 10 och 11 §§

5 kap. Premien

När premien skall betalas, 1 § Uppsägning på grund av dröjsmål med premien, 2 §

Återupplivning, 3 §

Underrättelse till annan om dröjsmål med premien, 4 § Premiebetalning genom post eller bank, 5 § Preskription av rätt till premie, 6 §

6 kap. Förfoganden över försäkringen

Förmånstagarförordnande, 1-3 §§ Tolkning av förmånstagarförordnande, 4-6 §§ Jämkning av förmånstagarförordnande, 7 § Förmånstagare utan särskilt förordnande, 8 § Annat förfogande över försäkringen, 9-14 §§ Rätten till försäkringen i vissa särskilda fall, 15 § Förfoganden som är utan verkan m.m., 16 §

7 Förhållandet till kap. borgenärerna 1 § Skyddet för livförsäkring före försäkringsfall, 2 § Skyddet för livförsäkring efter försäkringsfall, 3 § Reglernas tillämpning på samboförhållanden m.m., 4 § Tidsfrist för utmätning för försäkringstagarens skulder, 5 § Skyddet för livförsäkring som tecknas av arbetsgivare, 6 § Försäkringstagarens konkurs m.m., 7 § Skyddet för sjuk- och olycksfallsförsäkring, 8 §

8 kap. Reglering av försäkringsfall m.m.

Tiden för utbetalning m.m., 1 § . Utbetalning till annan än rätt förmånstagare, 2 § Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m., 3 och 4 §§ Preskription av rätt till försäkringsersättning, 5 § Risken för vissa meddelanden, 6 § Tvist om rätten att teckna eller behålla en försäkring, 7-9 §§ Förbud mot regress, 10 §

Lagförslag 55

9 kap. Gruppförsäkring Tillämpningsområde m.m., 1-3 §§ Information, 4 och 5 §§ Tiden för bolagets ansvar, 6 och 7 §§ Uppsägning av försäkringen m.m., 8-13 §§ Oriktiga uppgifter, 14 § Premien, 15-18 §§ Förfoganden över försäkringen, 19 § Meddelanden till de försäkrade, 20 §

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring Tillämpningsomrâde m.m., 1-3 §§ Information, 4 och 5 §§ Tiden för bolagets ansvar, 6 § Uppsägning av försäkringen, 7 §

Ändring av försäkringen, 8 §

Efterskydd m.m., 9 §

Återbäring, 10 §

Oriktiga uppgifter, 11 § Förfoganden över försäkringen, 12 §

2 om införande av (1988:000)

Lag personförsäkringslagen

3 om av bestämmelser i

Lag tillämpning personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäkringar

som meddelas av staten

4 om i lagen (1927 :77) om försäkringsavtal Lag ändring

5 om i konsumentförsäkringslagen (1980:38)

Lag ändring

6 om i konkurslagen

Lag ändring (1921:225)

7 om i utsökningsbalken Lag ändring

8 om i om allmänna

Lag ändring lagen (1928:281)

arvsfonden

9 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

10 om i om vissa

Lag ändring lagen (1930:106)

till förmån för ofödda

rättshandlingar

11 om i om arvsskatt och

Lag ändring lagen (1941:416) gåvoskatt

Lagförslag 57

1 till

Förslag Personförsäkringslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 Inledande bestämmelser

kap.

Lagens tillämpningsområde m.m.

l § Denna sjukförsäkringar och lag tillämpas på livförsäkringar, som tecknas hos försäkringsbolag. En försäk- - olycksfallsförsäkringar - eller annans liv eller ring kan tecknas på försäkringstagarens någon

$f“!- hälsa. Som personförsäkring räknas inte sådan avbrottsförsäkring för

»m näringsidkare där försäkringsersättningen helt eller till övervägande -c-x w del skall beräknas efter eller förluster. Premiebeverkliga utgifter räknas som även om den ingår i ett frielseförsäkring sjukförsäkring, liv- eller olycksfallsförsäkringsavtal. Lagen gäller inte för återförsäk-

ring. Bestämmelserna i 2-8 för individuell försäkring. För kap. gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För gruppförsäkring gäller försäkring gäller de bestämmelser som anges kollektivavtalsgrundad i 10 kap.

2 § I denna lag betyder den som har avtal om försäkring med ett försäkringstagaren: ingått om rätt övergår till någon försäkringsbolag; försäkringstagarens annan, tillämpas vad som i lagen sägs om försäkringstagaren på förvärvaren, den den vars liv eller hälsa en försäkring har försäkrade: på tecknats, den som på grund av ett förmånstagarförordnande förmånstagare: denna eller enligt bestämmelserna i 6 kap. 8 eller 15 § har enligt lag rätt att i ställe erhålla försäkringen eller från den försäkringstagarens utfallande ersättning, där vid kapitalförsäkring: livförsåkring bolagets betalningsskyldighet försäkringsfall är bestämd till visst belopp, livränteförsäkring: livförsåkring med periodisk utbetalning där bolaär beroende av en eller flera personers gets betalningsskyldighet liv, som skall gälla för en bestämd tidsbegränsad försäkring: försäkring tid eller till dess att den försäkrade uppnår en bestämd ålder.

3 § I finns bestämmelser om försäkringsrörelselagen (1982:713)

särskilda regler (grunder) för vissa slag av personförsäkring.

58 Lagförslag

Tvingande bestämmelser

4 § Bestämmelser i försäkringsvillkor, som i jämförelse med reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare eller för den försäkrade, är utan verkan mot honom om inte annat anges i lagen. Vad som sägs i första stycket gäller inte 1. kollektivavtalsgrundad försäkring, om ett försäkringen följer kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation, och 2. sådan försäkring för grupper av studerande eller näringsidkare, andra som i fråga om och funktion kan med utformning jämställas kollektivavtalsgrundad försäkring, om villkoren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Tillämpliga regler för personförsäkringar som ingår i

skadeförsäkringar

5 § Om en personförsäkring ingår som en del i en konsumentförsäkring enligt 1 § konsumentförsäkringslagen (1980:38), gäller för personförsäkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 samt 9 2§ kap. kap. första meningen, 3, 14 och 19 §§ denna lag, dels 2, 3, 5-29 och 40-43 §§ konsumentförsäkringslagen. Ingår personförsäkringen som en del i en annan skadeförsäkring, gäller för dels personförsäkringen 1 4 §, 4 och 6-8 9 2 § första kap. kap., kap. meningen, 3, 14 och 19 §§ samt 10 kap. 2 § första meningen, 3, 11 och 12 §§ denna dels 2, 3, lag, 11-17, 26-28 och 31-33 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

2 kap. Information

innan

Information en försäkring meddelas

1§ Innan en försäkring meddelas, skall försäkringsbolaget lämna kunden en information som är utformad så att den underlättar hans bedömning av försäkringsbehovet och valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som kunden behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. I fråga om tidsbegränsad försäkring skall särskild information lämnas om försäkringstagarens möjligheter att vid försäkringstidens slut förnya försäkringsförhållandet. Information behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

Lagförslag 59

Försäkringsbrev m.m.

2 § Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren ett försäkringsbrev och den information om försäkringsvillkoren som han behöver. Har bolaget förbehållit sig att försäkringen skall kunna upphöra i förtid eller ändras under skall detta försäkringstiden, särskilt framhävas i försäkringsbrevet. Detsamma gäller viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet.

Information under och i samband med

försäkringstiden förnyelse

3§ Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till. Informationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall även mot annan som gäller har anspråk mot bolaget. Om bolaget ändrar försäkringen, skall bolaget med samtidigt premiekravet för den period då de nya villkoren skall börja gälla tillställa försäkringstagaren den information om som ändringarna han behöver. Nya avgränsningar av skall vara försäkringsskyddet särskilt framhävda.

Information om möjligheter till Överprövning m.m.

4 § I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obehövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras, om inte har Finns det risk för försäkringstagaren själv begärt åtgärden. att rätt till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription, skall bolaget också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Underlåtenhet att lämna m.m.

information

5 § I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag skall tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring. Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i form. skriftlig

60 Lagförslag

6 § Om försäkringsbolaget har underlåtit att lämna särskild information enligt 1, 2 eller 3 § om en viktig avgränsning av skyddet enligt försäkringsavtalet, får avgränsningen inte åberopas av bolaget. Vad som nu sagts gäller dock inte om bolaget senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt särskilt meddelande om avgränsningen till försäkringstagaren eller denne på annat sätt då har fått kännedom om avgränsningen. Har information inte lämnats_enligt 1 §, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om bolaget har iakttagit föreskriften i 2 § sista meningen.

3 m.m.

kap. Försäkringsavtalet

Rätten till

försäkring

1 § Om någon har ansökt om en sådan försäkring som försäkringsbolaget normalt tillhandahåller allmänheten och bolaget har fått de uppgifter som det har begärt, får bolaget avslå ansökan bara om det finns särskilda skäl för med till risken för avslag hänsyn försäkringsfall eller någon annan får inte att omständighet. Avslag grundas på ett försäkringsfall har inträffat eller att den försäkrades hälsotillpå stånd har försämrats efter det att ansökan har avsänts eller lämnats till bolaget. Premien och skall bestämmas övriga försäkringsvillkor på grundval av den försäkrades hälsotillstånd vid tiden för ansökan. Första stycket gäller också om försäkringstagaren ansöker om förnyelse av en tidsbegränsad försäkring.

Tiden

för bolagets ansvar

2 § Om en försäkring meddelas på normala villkor eller på sådana särskilda villkor som har angetts i ansökan om räknas försäkringen, tiden för försäkringsbolagets ansvar från och med efter den då dagen försäkringstagaren avsände eller lämnade ansökan till bolaget. Har försäkringstagaren avgett antagande svar på ett anbud från bolaget, räknas tiden från och med dagen efter den då svaret avsändes eller lämnades till bolaget. Vad som sägs i första stycket gäller inte om försäkringstagaren har begärt att försäkringen skall träda i kraft först senare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget också förbehålla sig att dess ansvar inte skall inträda förrän dagen efter den då försäkringstagaren betalar premie för försäkringen. Skall bolaget återförsäkra en viss del av försäkringen, får bolaget förbehålla sig att dess ansvar för den delen skall inträda först när återförsäkring beviljas. Om ansvaret har avtalats att inträda en viss sker det kl. 0.00. dag,

sou 1986:56 LagfÖrslag 61

Skall ansvaret upphöra en viss dag, sker det kl. 24.00. Har annat klockslag överenskommits, gäller det.

Uppsägning av försäkringen m.m.

3 § Försäkringstagaren har rätt att när som helst säga upp försäkringen. Han har därvid rätt att få försäkringen återköpt av försäkringsbolaget, om inte rätt till återköp saknas på grund av försäkringens beskaffenhet, eller att få försäkringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev) i den utsträckning som anges i försäkringsvillkoren eller grunderna. I 5 kap. 3 § finns regler om återupplivning av en försäkring som har ändrats till fribrev. Om försäkringstagaren har rätt att påfordra återköp, har han också rätt att i stället belåna försäkringen hos bolaget i den utsträckning som anges i villkoren eller grunderna. 4 § Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att försäkringen skall kunna upphöra i förtid i andra fall än som anges i denna lag. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får bolaget göra förbehåll om rätt att säga upp försäkringen vid slutet av en premieperiod, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet. Förbehållet får inte avse rätt att säga upp försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. Uppsägning med stöd av förbehållet skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att säga upp försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan uppsägning skall upphöra vid slutet av en premieperiod, om någon viss händelse inträffar. En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall få verkan är att försäkringstagaren enligt försäkringsvillkoren är skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstagaren ,om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs. 5 § Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att försäkringen skall kunna ändras under försäkringstiden i andra fall än som anges i denna lag. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget göra förbehåll om rätt att ändra försäkringen vid början av en ny premieperiod, Förbehållet får inte avse rätt att ändra försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring av försäkringen.

62 Lagförslag

Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att ändra försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan åtgärd från bolagets sida skall ändras vid början av en ny om premieperiod, någon viss händelse inträffar. En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall få verkan är att försäkringstagaren enligt försäkringsvillkoren är skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att i bolaget samband med krav på premien har erinrat om försäkringstagaren hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

Rätten till försäkringens värde m.m.

6 § När en försäkring upphör skall försäkringsbolaget ställa försäkringens värde till försäkringstagarens förfogande, även om i bolaget övrigt är fritt från ansvar. Om bolaget i annat fall, på grund av dröjsmål med premiebetalningen, har varit helt eller delvis fritt från ansvar under någon del av försäkringstiden, skall eller premie återbäring anpassas efter detta. Närmare bestämmelser om dessa frågor skall finnas i försäkringsvillkoren eller grunderna.

Tidsbegränsad försäkring

7 § Om en tidsbegränsad livförsäkring är avtalad för längre tid än ett år, skall försäkringsbolaget minst en och högst sex månader före försäkringstidens slut avsända en påminnelse till försäkringstagaren om att försäkringen kommer att upphöra och om den rätt till fortsatt försäkring som han kan ha. Om försäkringen har förnyats på grund av utebliven uppsägning, räknas ettårstiden från det att det första avtalet ingicks. Försummar bolaget att sända påminnelse enligt första stycket och gäller försäkringen enbart för dödsfall, förlängs tiden för bolagets ansvar. Ansvaret upphör en månad efter det att en försenad påminnelse har avsänts, dock senast sex månader efter försäkringstidens slut. 8 § Ett avtal om tidsbegränsad sjuk- eller olycksfallsförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information när en försäkring ändras i samband med förnyelse. Uppsägning från försäkringsbolagets sida skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Uppsägningen får inte sändas tidigare än sex månader före försäkringstidens slut. Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i Skall avtalet inte övrigt. förnyas,

sou 1986:56 Lagförslag 63‘

gäller i stället vad som föreskrivs i 7 § om enbart för livförsäkring dödsfall.

rätt till fortsatt

Försäkringstagarens försäkring efter återköp

9 § Om försäkringsbolaget har återköpt en livförsäkring med sparmoment, har försäkringstagaren rätt att utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som ren riskförsäkring med de ändringar som föranleds av âterköpet. Bolaget skall senast när återköpsbeloppet betalas ut avsända en underrättelse till försäkringstagaren om hans rätt till fortsatt försäkring enligt första stycket. Försummar bolaget det, ansvarar det under sex månader från utbetalningen som om sådan hade försäkring begärts. Om bolaget under denna tid avsänder en underrättelse, upphör dock ansvaret när underrättelsen avsänds. Begäran om fortsatt försäkring skall framställas inom sex månader från det att bolaget har avsänt en underrättelse enligt andra stycket, dock senast inom ett år från det att återköpsbeloppet betalades ut.

Försäkringstagarens rätt till återbâring

10 § Vid försäkring som bedrivs med grunder för premieberäkningen har försäkringstagaren rätt till återbäring vad enligt försäkringsvillkoren eller särskilda föreskriver därom. Av grunder försäkringsavtalet skall framgå i vilken form återbäringen tillgodoräknas försäkringstagaren och om han har rätt att senare välja annan form.

4 kap. Begränsningar av ansvar försäkringsbolagets

Upplysningsplikten

l § Intill dess försäkringsbolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall meddelas eller förnyas får bolaget begära sådana upplysningar som kan ha betydelse för denna Vid bedömning. sjukoch olycksfallsförsäkring får bolaget också under försäkringstiden begära sådana upplysningar om den försäkrades ekonomiska förhållanden som är av betydelse för Försäkförsäkringens utformning. ringstagaren och den försäkrade skall ge och svar riktiga fullständiga på bolagets frågor. 2 § Har försäkringstagaren eller den försäkrade vid avtalets

ingåen-

de förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är fritt från p bolaget 1 ansvar för inträffade försäkringsfall. Detsamma gäller om försäkringstagaren eller den försäkrade i

64 Lagförslag sou 1986:56

annat fall, uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa, har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter och bolaget inte skulle ha meddelat försäkring om upplysningsplikten hade fullgjorts. Skulle bolaget ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än som avtalats, är bolagets ansvar begränsat till vad som svarar mot den premie som har avtalats och de villkor i övrigt som bolaget skulle ha godtagit. Bestämmelserna i första och andra styckena får inte tillämpas i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.

3 § Om försäkringsbolaget under försäkringstiden får kännedom om att upplysningsplikten har åsidosatts på det sätt som sägs i 2 § första eller andra stycket, får bolaget säga upp försäkringen för upphörande eller ändring. Uppsägningen skall göras med tre månaders uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Skulle bolaget, om upplysningplikten hade fullgjorts, ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än som avtalats, har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring med det försäkringsbelopp som svarar mot den avtalade premien och på de villkor i övrigt som bolaget skulle ha godtagit. Begäran om fortsatt försäkring skall framställas före uppsägningstidens utgång. Om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring bara i den mån det skulle vara uppenbart oskäligt att vägra fortsatt försäkring. V I uppsägningen skall anges under vilka förutsättningar en försäkringstagare enligt andra stycket har rätt till fortsatt försäkring. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan. Om försäkringstagaren begår att få försäkringen ändrad, har bolaget rätt att få de nya upplysningar som bolaget behöver för sin bedömning.

4§ Försäkringsbolaget får inte åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts om bolaget, när det mottog upplysningarna, insåg eller hade bort inse att de var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma gäller om det förhållande som upplysningarna avsåg var utan betydelse för bolaget eller senare har upphört att ha betydelse. Vid livförsäkring för dödsfall får bolaget åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts bara om dödsfallet har inträffat inom två år från det att upplysningarna lämnades eller om bolaget har lämnat besked enligt 11 § inom samma tid. Första stycket första meningen och andra stycket gäller inte om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

sou 1986:56 Lagförslag 65 _

Undantag från försäkringen m.m.

5 § Om försäkringen gäller för följder av sjukdom eller kroppsfel, får försäkringsbolaget göra särskilt undantag för sådana sjukdomar och kroppsfel som den försäkrade hade när avtalet ingicks, bara om undantaget 1. grundar sig på upplysningar om den försäkrade som bolaget har inhämtat, eller 2. är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet. Om en tidsbegränsad försäkring förnyas, får ett undantag enligt första stycket 2 bara avse sjukdom eller kroppsfel som den försäkrade hade när det första avtalet ingicks. Om försäkringsskyddet utvidgas i samband med förnyelsen, gäller dock första stycket i denna del.

6 § Om försäkringsbolaget har förbehållit sig ansvarsfrihet när den försäkrade deltar i särskilt angivna verksamheter eller är utsatt för särskilt angivna risker, ansvarar bolaget ändå för försäkringsfall som inträffar under sådana omständigheter men som inte sammanhänger med den särskilda verksamheten eller risken.

7 § Försäkringsbolaget kan göra försäkringens giltighet och utformning beroende av den försäkrades levnadsförhållanden, såsom hans

yrkesverksamhet, bostadsort eller liknande, under de förutsättning-

ar som anges i 3 kap. 4 och 5 §§ och ålägga försäkringstagaren att anmäla ändringar i sådana förhållanden till bolaget. Försummar försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa att göra sådan anmälan senast vid första premiebetalningen efter ändringen, är bolagets ansvar vid försäkringsfall begränsat enligt reglerna i 2 § andra och tredje styckena. En förutsättning är dock att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs. Bolaget får inte göra sitt ansvar beroende av att den försäkrades hälsotillstånd inte försämras.

Framkallande av

försäkringsfall

8 § Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, är försäkringsbolaget fritt från ansvar. Har den försäkrade ansvarar dock vid begått självmord, bolaget livförsäkring om det har gått mer än ett år från det att försäkringsavtalet ingicks eller om det måste antas att försäkringen tecknades j utan tanke på självmordet. Om en försäkring som tidsbegränsad endast avser dödsfall har förnyats, räknas ettårstiden från dagen för det första avtalet.

66 Lagförslag sou 1986:56

Vid sjukförsäkring gäller inte första stycket, om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken.

9§ Om den försäkrade, genom överträdelse av en säkerhetsföreskrift eller på annat sätt, av grov oaktsamhet har framkallat ett försäkringsfall eller förvärrat en inträffad skada, kan försäkringsbolagets ansvar vid sjuk- och olycksfallsförsäkring sättas ned efter vad som är skäligt. Detta gäller dock inte om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken. I andra fall än som sägs i första stycket får bolaget inte åberopa att den försäkrade har framkallat försäkringsfallet av oaktsamhet.

Gemensamma bestämmelser

10§ Försäkringsbolaget kan inte åberopa sådana förbehåll som avses i 6§ eller bestämmelserna i 8 eller 9 §, om den försäkrade handlade för att förebygga skada på person eller egendom under sådana omständigheter att kan anses handlingen försvarlig. ll § Vill försäkringsbolaget göra gällande att det i fall som avses i detta kapitel är helt eller delvis fritt från ansvar eller har rätt att säga upp en försäkring, skall bolaget ge försäkringstagaren skriftligt meddelande om detta. Meddelandet skall lämnas utan oskäligt dröjsmål från det att bolaget fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet eller kan föreligga. uppsägningsrätt Meddelande enligt första skall lämnas också till den stycket försäkrade och till den som har fått i pant eller är försäkringen förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, om hans rätt är känd för bolaget. Efter försäkringsfall skall meddelande lämnas till den som är förmånstagare, även om förordnandet inte varit oåterkalleligt. Försummar bolaget att lämna meddelande enligt första eller andra stycket, får bolaget inte åberopa förhållandet mot den som skulle ha haft meddelandet, om inte försäkringstagaren _eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

5 kap. Premien

När premien skall betalas l § Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första för en premien försäkring betalas inom fjorton från den då avsände krav dagar dag bolaget på premien.

sou 1986:56 Lagförslag 67

Premien för en senare skall betalas senast premieperiod på periodens första dag. En premie som avser tid än en månad längre i behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den då dag bolaget avsände krav på premien. Om särskilda inte premieperioder har avtalats, skall senare premie för försäkringen betalas inom en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien. Vad som i andra stycket sägs om av för en betalning premien senare premieperiod gäller också av när en betalning premien tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning.

Uppsägning på grund av dröjsmål med premien

2 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen för eller av ansvaret vad upphörande begränsning enligt l villkoren närmare föreskriver. skall sändas till försäk- Uppsägningen ringstagaren. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den då den dag avsändes, om inte betalas inom denna frist. premien Uppsägningen skall innehålla om detta och om att få försäkuppgift möjligheten ringen återupplivad enligt 3 §. Saknas någon av dessa uppgifter, får uppsägningen ingen verkan. Om försäkringstagaren inte har kunnat betala inom den i premien andra fristen därför att han har blivit svårt stycket angivna sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga eller därför att liknande anställning någon oväntad händelse har inträffat, får uppsägningen verkan en tidigast vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

Ãterupplivning

3 § Om en uppsägning enligt 2 § har fått verkan och dröjsmålet inte avser första premien för försäkringen, till återupplivas försäkringen sin tidigare omfattning om utestående betalas inom premiebelopp sex månader från utgången av den frist som i 2§ andra anges stycket. En försäkring, som har ändrats till premiefri försäkring (fribrev) utan att en 2 § dessförinnan har fått uppsägning enligt verkan, återupplivas till sin om inom tidigare omfattning, försäkringstagaren sex månader från den då avsände ett meddelande om dag bolaget fribrevet till honom betalar det som skulle ha betalats premiebelopp om försäkringen inte hade ändrats. Meddelandet skall innehålla uppgift om rätten att få försäkringen återupplivad.

Återupplivas försäkringen, ansvarar bolaget från och med dagen

efter den då betalas. premiebeloppet

sou

1986:56

68 Lagförslag

Underrättelse till annan om dröjsmål med premien

4 § Om det har skall sända meddelande i begärts, försäkringsbolaget

enligt 2§ också till den försäkrade och till den som har fått

L i försäkringen i pant eller är förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Försummar bolaget att sända meddelan- p de till sådan får inte mot honom åberopa att l någon person, bolaget premien inte har betalats.

Premiebetalning genom post eller bank

5 § Om försäkringstagaren betalar premien på ett post- eller bankkontor, anses beloppet komma försäkringsbolaget till handa omedelbart vid betalningen. Lämnar försäkringstagaren ett betalningsuppdrag avseende premien till post-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma bolaget till handa när betalningsuppdraget tas emot av det förmedlande kontoret.

av rätt till

Preskription premie

6 § Försäkringsbolaget förlorar rätten till obetald premie när ett år har förflutit från det att premien skulle ha betalats, om inte försäkringen dessförinnan har sagts upp av bolaget eller av annan anledning har upphört att gälla.

6 kap. Förfoganden över försäkringen

Förmânstagarförordnande

1 § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom förmånstagarförordnande. När ett sådant förordnande eller bestämmelserna i 7 §, 8 § eller 15 § andra stycket tillämpas, ingår försäkringen inte i försäkringstagarens förmögenhet eller kvarlåtenskap. I 7 kap. finns dock bestämmelser om utmätning m.m. för försäkringstagarens skulder. Vad som i 9 kap. 1 § och 13 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken föreskrivs om rätt att göra testamente och om testamentes ogiltighet gäller också i fråga om förmånstagarförordnanden. Vad som i 9 kap. 2 § ärvdabalken föreskrivs om förordnande genom testamente till den som inte är född eller avlad vid testators död gäller också för förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången.

2 § Försäkringstagaren kan, före den tidpunkt då försäkringsersättningen förfaller till betalning, ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om han gentemot förmånstaga-

sou 1986:56 Lagförslüg 59

ren har utlovat att förordnandet skall stå fast (oåterkalleligtförmånstagarförordnande) .

3 § Ett förmånstagarförordnande och återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande skall göras genom meddelande till skriftligt försäkringsbolaget.

Tolkning av förmånstagarförordnande

4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande gäller vad som sägs f i 5 och 6 §§, om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet.

Vid försäkring liv eller hälsa ett J 5§ på försäkringstagarens gäller f förmånstagarförordnande bara för försäkringstagarens död. Om ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas såvitt angår en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för hans avkomlingar, om de i fråga om arv efter försäkringstagaren eller den försäkrade hade varit berättigade att träda i ställe. förmånstagarens i_ Saknas sådana avkomlingar men finns det andra förmånstagare, i tillfaller hela försäkringen dem.

6 § Har försäkringstagaren till en försäkring, som gäller på hans liv eller hälsa, utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan angivna beteckningar, anses detta innebära följande: ;f “i make: den som är gift med när förordnandet försäkringstagaren _ tillämpas; om det pågår mål om mellan äktenskapsskillnad makarna, gäller förordnandet inte, barn: försäkringstagarens bröstarvingar, med av försäkfördelning ringen efter de grunder som i om arvsrätt efter gäller fråga * försäkringstagaren, make och barn: försäkringstagarens make är till halva förmånstagare försäkringen och hans till återstoden; efterlämnar bröstarvingar försäkringstagaren bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela i försäkringen maken eller bröstarvingarna, arvingar: de som enligt 1-5 kap. ärvdabalken har arvsrätt efter försäkringstagaren, med fördelning av försäkringen efter de grunder gäller för arvsrätten.

som

Jämkning av förmånstagarförordnande

7 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande som gäller för försäkringstagarens död skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot make eller bröstarvinge efter kan förordförsäkringstagaren, nandet jämkas så att försäkringen helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

70 Lagförslag 7‘

Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och hans make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, A gäller i stället för vad som föreskrivs i första stycket följande beträffande jämkning till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel därför att försäkringen i tillfaller någon annan som förmånstagare, är denne skyldig att avstå vad som fattas. Den som vill begära jämkning enligt första eller andra stycket, skall väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.

Förmånstagare utan särskilt förordnande

8 § Om det inte finns någon annan förmånstagare, gäller följande i fråga om försäkringsersättning som utfaller med anledning av försäkringstagarens död. Hans make är förmånstagare till halva ersättningen och hans arvingar till återstoden. Efterlämnar han inte make, är hans arvingar förmånstagare till hela ersättningen. Make är inte förmånstagare, om det vid försäkringstagarens död pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna. Vad som sägs i första stycket gäller inte om det sammanlagda belopp som skall utgå från försäkringen uppgår till högst det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid försäkringstagarens död.

Annat förfogande över försäkringen

9 § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt. Försäkringsbolaget kan dock i försäkringsvillkoren föreskriva att ett förfogande, som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel av den, är utan verkan mot bolaget. Om det för försäkringen gäller ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, skall försäkringstagaren anses ha utfäst sig att inte utan förmånstagarens samtycke förfoga över försäkringen på ett sätt som inskränker dennes rätt. 10§ Överlåts försäkringen, förfaller ett tidigare förmånstagarförordnande som inte är oåterkalleligt, om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen.

11 § Pantsättning av försäkringen medför rätt för panthavaren att uppbära utfallande försäkringsersättning. Om försäkringen är förenad med återköpsrätt, får han också påkalla återköp av försäkringen.

sou 1986:56 Laâföfslag 71

får

Återköp dock ske bara om panthavaren har underrättat

försäkringstagaren och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från försäkringsbolaget. Panthavaren har även rätt att påkalla utbetalning av återbäring som är att få ut från försäkringstagaren berättigad bolaget. Förbehåll om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt än som sägs i första stycket är ogiltigt mot försäkringstagaren.

12 § Om det av försäkringsbrevet framgår att bara den som innehar detta har rätt att få ut eller över försäkringsersättning eljest förfoga

a_._..,.,;›,.›.,

försäkringen, gäller följande. ,. Ett över , _ förfogande försäkringen genom överlåtelse, pantsättning, belåning hos försäkringsbolaget eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande blir gällande mot när den, försäkringstagarens borgenärer till vars förmån förfogandet sker, får i sin försäkringsbrevet besittning. Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett om den, till vars tidigare förmån det senare förfogandet sker, i tro får i god försäkringsbrevet sin besittning.

13§ Är försäkringsbrevet inte sådant som ett sägs i 12 §, blir förfogande över eller försäkringen genom överlåtelse, pantsättning i oåterkalleligt förmånstagarförordnande gällande mot försäkringstaé garens borgenärer när meddelande om förfogandet kommer in till försäkringsbolaget. Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett i tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande dock framför ett gäller tidigare, om meddelande om det senare kommer in till förfogandet bolaget först och den till vars förmån förfogandet skett då är i god tro. Belåning av försäkringen hos bättre rätt till bolaget ger bolaget försäkringen än försäkringstagarens när lånebeövriga borgenärer loppet betalas ut. Har över försäkringstagaren tidigare förfogat försäkringen på annat sätt, gäller belåningen dock framför det förfogandet bara om är i tro vid bolaget god utbetalningen.

14 § Innan förmånstagarens rätt har inträtt får han inte genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt förfoga över den rätt som förordnandet medför.

Rätten till försäkringen i vissa särskilda

fall

15 § Om någon annan än försäkringstagaren genom brottslig gårning uppsåtligen dödar den försäkrade eller en förmånstagare,

72 Lagförslag sou 1986:56. Q

tillämpas bestämmelserna i 15 kap. ärvdabalken. Om vid försäkring på annans liv eller hälsa försäkringstagaren genom brottslig gärning uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall, skall oavsett vad som annars skulle gälla den försäkrade vara förmånstagare. Om den försäkrade är död, skall de personer vara förmånstagare som enligt 8§ första stycket skulle ha haft rätt till försäkringsersättningen om den försäkrade hade varit försäkringstagare. Om försäkringstagaren härigenom skulle komma att anses som förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 1 § första stycket och 4 § ärvdabalken. Vad som sägs i andra stycket gäller inte om försäkringstagaren var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken.

Förfoganden som är utan verkan m.m.

16§ Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån förfogandet är förbjudet enligt försäkringsvillkor, som enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall tas in i försäkringsavtalet. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte eller överlåtelse utmätning vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning. Vad som föreskrivs i första också om bestämmelserstycket gäller na i 8 eller 15 § är tillämpliga.

7 kap. Förhållandet till borgenärerna

l § En försäkring och från den utfallande ersättning får tas i anspråk för försäkringstagarens eller annan skulder i berättigads enlighet med reglerna i detta kapitel och lagstiftningen i övrigt. Ersättning som tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet efter honom får tas i anspråk för försäkringstagarens skulder, bara om fordran har uppkommit före försäkringsfallet och inte kan utgå ur försäkringstagarens förmögenhet eller kvarlåtenskap. Om verkan av finns

oåterkalleliga förmånstagarförordnanden

bestämmelser i 6 kap. 9, 12 och 13 §§.

Skyddet för livförsäkring före försäkringsfall

2 § Innan något försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring som gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv tas i mät endast i den mån det under något av de senaste tio åren har betalats premie för försäkringen med som belopp överstiger 1. för tidsbegränsad som endast avser dödsfall: fem gånger försäkring den premie som beräknas belöpa på det året,

sou 1986:56 Lagförslag 73

2. för kapitalförsäkring som inte omfattas av 1: femton punkt procent av det försäkringsbelopp som enligt försäkringsavtalet efter gällde betalningen och 3. för livränteförsäkring som inte omfattas av 1: femton punkt procent av den premie som skulle ha betalats om hade försäkringen tecknats mot engångspremie vid början av det året. Utmätningen får avse ett belopp som förhåller sig till det vid g utmätningstillfället gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om i- allmän försäkring på samma sätt som det överstigande premiebeloppet förhåller sig till det basbelopp som gällde vid tiden för betalningen.

Skyddet för livförsäkring efter försäkringsfall

i 3 § Sedan ett försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring och I från den utfallande ersättning inte utmätas för försäkringstagarens eller annan berättigads skulder, i den mån ersättningen tillfaller någon som behöver den för sin försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Om ersättningen tillfaller någon annan än den försäkrade, första meningen bara om den gäller försäkrade har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan. Även om förutsättningarna i första inte är stycket uppfyllda, gäller följande. Från vad som efter den försäkrades död tillfaller hans make eller hans eller makens barn, som vid tiden för dödsfallet inte har fyllt 20 år, får för varje berättigad från utmätning undantas ett belopp motsvarande sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får ett ersättningsbelopp som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den berättigades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för eller den berättigades försörjning fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.

Reglernas tillämpning på samboförhållanden m.m.

4 § Vid tillämpning av 2 och 3 jämställs med make sådan sambo

som avses i 1 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem. Vad som sägs i 2 § om make gäller också tidigare make eller sambo.

Tidsfrist för utmätning för försäkringstagarens skulder

5 § Om en livförsäkring eller från sådan försäkring utfallande ersättning tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet efter honom, får utmätning för försäkringstagarens skulder äga rum i

74 Lagförslag sou 1986:56

den utsträckning som framgår av 1-4 §§ bara om ansökan härom görs inom tre år från det att den rätt inträdde. Efter den tiden berättigades är borgenärernas rätt förfallen.

Skyddet för livförsäkring som tecknas av arbetsgivare

6 § Om en försäkring som en arbetsgivare har tecknat på en anställds liv inte gäller till förmån för får och arbetsgivaren själv, försäkringen från denna utfallande ersättning inte tas i för anspråk arbetsgivarens skulder på annat sätt än som sägs i 7 §. Vad som nu sagts gäller också om den försäkrade inte är anställd hos arbetsgivaren men har annan till dennes verksamhet anknytning eller är medförsäkrad som närstående till annan försäkrad. någon

Försäkringstagarens konkurs m.m.

7§ Om vid livförsäkring eller dödsboet efter försäkringstagaren honom försätts i konkurs och under de tre senaste försäkringstagaren åren före den i 29 § konkurslagen eller (1921:225) angivna fristdagen senare har betalat premie för försäkringen med som vid belopp betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos försäkringsbolaget återkräva vad han har betalat för Om inte har mycket. försäkringstagaren lämnat sitt till skall konkursboet för samtycke återbet_alningen, prövning av dess rätt väcka talan mot honom. Beträffande sådan talan tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen. Har försäkringsbeloppet betalats ut, är den som har uppburit beloppet skyldig att till konkursboet återbetala det som belopp konkursboet annars hade kunnat återkräva av Har bolaget. beloppet uppburits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före Också fristdagen. beträffande talan mot den som har uppburit försäkringsbeloppet tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen. Bestämmelserna i första och andra styckena också om i tillämpas stället offentligt ackord har fastställts. I om talan med fråga anledning av ackordsförhandling 17 och 18 §§ tillämpas ackordslagen (1970:847). Vid sådan försäkring som avses i 6 § får krav denna enligt paragraf göras gällande bara om den försäkrade eller den till vars förmån försäkringen annars gäller är närstående till arbetsgivaren på det sätt som anges i 29 a § konkurslagen.

Skyddet för sjuk- och olycksfallsförsäkring

8§ Om ersättningen från en eller skall sjuk- olycksfallsförsäkring tillfalla den försäkrade, får försäkringen och från den utfallande

Lagförslag 75

ersättning inte utmätas för eller den försäkrades försäkringstagarens skulder. Om den försäkrade inte är försäkringstagare, får försäkringen inte i någon form tas i för skulder. anspråk försäkringstagarens När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får ett ersättningsbelopp som har tillfallit den försäkrade och som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den försäkrades skulder. När två år har förflutit från det att förföll till får även vad som beloppet betalning, hålls avskilt utmätas i den mån inte behövs för den beloppet försäkrades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Om ersättningen skall tillfalla annan än den försäkrade, någon tillämpas vad som enligt 2-6 §§ om av gäller utmätning tidsbegränsad livförsäkring som endast avser dödsfall och från livförsäkring utfallande ersättning.

8 kap. Reglering av m.m. försäkringsfall

Tiden

för utbetalning m.m.

l § Sedan försäkringsbolaget fått underrättelse om ett försäkringsfall, skall bolaget utan vidta de som behövs för att uppskov åtgärder försäkringsfallet skall kunna skall regleras. Bolaget handlägga ärendet skyndsamt och med av den iakttagande ersättningsberättigades behöriga intressen. Försäkringsersättning skall betalas ut senast en månad efter det att rätten till ersättningen inträtt och som kan utredning, skäligen begäras för att fastställa betalningsskyldigheten och mot vem denna skall fullgöras, har fram för lagts bolaget. Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen har rätt till åtminstone ett visst skall detta hans belopp, på begäran betalas ut i förskott.

Utbetalning till annan än rätt förmånstagare

2 § Har försäkringsbolaget betalat ut försäkringsersättning till någon annan än den som i av har rätt till egenskap förmånstagare ersättningen och därvid iakttagit är befriat skälig aktsamhet, bolaget från sin skuld. Detta gäller dock inte om utbetalningen grundats på en handling som är förfalskad eller som är av att den ogiltig på grund har tillkommit under som avses i 28 § tvång avtalslagen (1915:218) eller på grund av att den har utfärdats av som var någon omyndig eller som handlat under av rubbad inflytande själsverksamhet.

76 Lagförslag

Försummelse att anmäla m.m.

försäkringsfall

3 § Om försäkringstagaren eller den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i försäkringsvillkoren om att anmäla skyldighet försäkringsfall till försäkringsbolaget inom viss tid eller om

skyldig-

het att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller bolagets ansvar och försummelsen har medfört skada för kan bolaget, ersättning som annars skulle ha utgått från sättas ned försäkringen efter vad som är skäligt med hänsyn till Har omständigheterna. någon annan på sådant sätt orsakat skada för bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

4§ Om den som kräver ersättning av försäkringsbolaget efter ett försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av betydelse för bedömningen av rätten till försäkringsersättning, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Preskription av rätt till försäkringsersättning

5 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsbolaget om han inte väcker talan mot bolaget inom tre år från det att han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt till anspråk bolaget inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan bolaget har förklarat att det har tagit slutlig ställning till anspråket.

Risken för vissa meddelanden

6 § Gör försäkringstagaren sannolikt att en uppsägning enligt 3 kap. 4 eller 8 §, 5 kap. 2 § eller 10 kap. 7 § har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får uppsägningen verkan en vecka efter den då tidigast dag meddelandet kom fram och senast tre månader efter den då dag försäkringsbolaget avsände uppsägningen till honom. Uppsägningen får dock aldrig verkan tidigare än som anges i uppsägningshandlingen.

Tvist om rätten att teckna eller behålla en

försäkring

7 § Om ett försäkringsbolag i strid mot 3 kap. 1 § har vägrat någon att teckna eller förnya en försäkring, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till försäkring. Domstolen får bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som

sou 1986:56 Lagförslag 77

skulle ha gällt om bolaget hade bifallit ansökan. Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till sökanden har avsänt meddelande om sitt beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

8 § Har ett försäkringsbolag sagt upp en försäkring i förtid i strid mot denna lag, skall domstol på yrkande av försäkringstagaren förklara uppsägningen ogiltig. Talan om förklaring enligt första skall väckas inom sex stycket månader från det att bolaget till försäkringstagaren har avsänt uppsägningen, uppgift om skälen för uppsägningsbeslutet och erinran om vad försäkringstagaren skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock aldrig väckas före den tidpunkt när uppsägningen skulle få verkan. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad. 9 § Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 7 eller 8 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet. en tvist som avses i 7 eller 8 § avgörs skall domstolen

Innan_

inhämta yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är obehövligt.

Förbud mot regress

10 § Försäkringsbolaget får inte återkräva försäkringsersättning av den som har framkallat försäkringsfallet eller annars är ersättningsskyldig med anledning av detta.

9 kap. Gruppförsäkring

Tillämpningsområde m.m.

l § I detta kapitel betyder gruppavtal: avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en på förhand avgränsad grupp personer och som anger villkor för avtal om gruppförsäkring, gruppförsäkring: försäkring som meddelas enligt ett gruppavtal och som gäller under förutsättning att den försäkrade eller någon närstående tillhör gruppen,

78 Lagförslag sou 1986:56

frivillig gruppförsäkring: gruppförsäkring som gruppmedlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, obligatorisk gruppförsäkring: gruppförsäkring som varje medlem i gruppen är ansluten till oavsett egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för medlemmen mot bolaget, medförsäkrad: sådan närstående till gruppmedlem som är försäkrad jämte honom.

2§ För gruppförsäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Reglerna i 5-12, 17 och 18 §§ tillämpas dock inte på försäkring som gäller vid tillfälligt besök på bestämd eller vid under högst en månad i bestämd plats deltagande verksamhet.

3 § Avtal om frivillig gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbolaget och gruppmedlemmen. Avtal om obligatorisk gruppförsäkring ingås genom gruppavtalet. Den som ingår avtal om gruppförsäkring med bolaget är försäkringstagare. Vid tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses dock varje försäkrad som försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans liv eller hälsa.

Information

4 § Innan ett gruppavtal ingås, skall försäkringsbolaget lämna gruppen en information som är utformad så att den underlättar en bedömning av gruppmedlemmarnas försäkringsbehov och valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som gruppen behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. Innan avtal om frivillig gruppförsäkring sluts, skall bolaget också på ändamålsenligt sätt ge gruppmedlemmarna information för av frågan om de bör ansluta bedömning sig till försäkringen. Under och i samband med att försäkringen försäkringstiden förnyas skall i informera de försäkrade om bolaget skälig omfattning sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Efter försäkringsfall gäller informationsskyl-

digheten även mot annan som har anspråk mot bolaget.

5 § När en gruppförsäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de försäkrades kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen

Lagförslag

samt om viktiga av Detsamma avgränsningar försäkringsskyddet. gäller när försäkringen har förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringsskyddet eller väsentlig av ändring försäkringen. Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet vid den tiden har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig. Reglerna i 2 kap. 4 och 5 §§ vid tillämpas gruppförsäkring.

Tiden för bolagets ansvar

6§ När ett gruppavtal om har frivillig gruppförsäkring ingåtts, räknas tiden för försäkringsbolagets ansvar från den som tidpunkt anges i gruppavtalet. Ansvaret omfattar alla som gruppmedlemmar då fyller anslutningskraven avtalet och som har anslutit till enligt sig försäkringen. Om en gruppmedlem ansluter räknas sig senare, ansvaret från och med efter dagen anslutningen. Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen gör anmälan hos bolaget eller hos som mottar för någon anmälningar bolagets räkning. Om medlemmen ansluter sig genom att inte avböja försäkringen, anses anslutning ske när tiden för ut. avböjande går Om inte annan tidpunkt har avtalats, räknas vid obligatorisk gruppförsäkring tiden för bolagets ansvar mot medlemmarna från och med dagen efter den då gruppavtalet slöts eller, om någon inträder senare i gruppen, från och med efter inträdet. dagen

7 § När ansvaret inträder mot en gruppmedlem, gäller det också mot den som ansluts som medförsäkrad till honom.

Uppsägning av m.m. försäkringen

8 § Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från gruppens sida, upphör försäkringen för samtliga gruppmedlemmar och deras medförsäkrade vid den tidpunkt som anges i uppsägningen, dock tidigast en månad efter det att av uppsägningen mottogs försäkringsbolaget. När bolaget har skall mottagit uppsägningen, det genast sända meddelande om denna till de försäkrade gruppmedlemmarna. I meddelandet skall anges om de försäkrade har rätt till fortsättningsförsäkring enligt ll §. Vid frivillig har försäkrad rätt att gruppförsäkring gruppmedlem när som helst säga upp försäkringen att genast upphöra för hans och hans medförsäkrades del.

80 Lagförslag sou 1986:56 f

9§ Om en försäkrad gruppmedlem utträder ur gruppen av annan ,i

anledning än att han uppnår en viss ålder, upphör försäkringsbolamot honom och hans medförsäkrade tre månader efter j gets ansvar Detsamma ansvaret mot medförsäkrad make efter

utträdet. gäller i

och ansvaret mot medförsäkrad sambo sedan äktenskapsskillnad samboförhållandet upphört.

10 § Ett avtal om gruppförsäkring förnyas för en tid av ett år, om l inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringst:dens slut. I 4 och 5 §§ finns bestämmelser om information i samband med förnyelse. i Meddelande om från försäkringsbolagen sida skall uppsägning sändas till den som har med bolaget och till den ingått gruppavtalet försäkrade får verkan en månad gruppmedlemmen. Uppsägningen efter det att meddelandena avsändes. Om rätt till fortsittningsför- 11 § skall detta till säkring enligt föreligger, anges i meddelandet Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen gruppmedlemmen. verkan. Första första inte, om annat framgår av stycket meningen gäller avtalet eller omständigheterna i övrigt.

11 § Upphör försäkringsbolagets ansvar enligt 8, 9 eller 10 §, har varje försäkrad rätt att utan hälsoprövning erhålla likvärdigt skydd som tecknas i försäkringsbolaget genom fortsättningsförsäkring, eller annat som det anvisar. Ansökan om fortsättningsförsäkbolag ring skall i fall som avses i 9 § göras inom den tid som anges där och i andra fall inom tre månader från försäkringens upphörande.

i 12 § Försäkringsbolaget får göra förbehåll om att bestämmelserna 9 och 11 §§ inte skall i den mån den försäkrade på annat tillämpas, sätt har fått eller kan få av samma slag som uppenbarligen skydd tidigare. Om det är av beskaffenhet, får bolaget göra påkallat försäkringens förbehåll om att 9 eller 11 § inte heller annars skall tillämpas.

13 § får inte göra förbehåll om att en gruppför- Försäkringsbolaget skall kunna i förtid eller ändras under försäkringssäkring upphöra tiden i andra fall än som anges i denna lag.

Oriktiga uppgifter

av i 4 14 § Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning reglerna kap. 1-4 §§ mot den försäkrade att annan har lämnat åberopa någon oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.

Premien

15 § Om inte är ett villkor för att försäkringsbopremiebetalningen ansvar skall inträda, skall första premien för en gruppförsäklagets

Lagförslag 81

ring betalas inom fjorton dagar från den dag då avsände krav bolaget på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget. Premien för en senare premieperiod och första för en premien försäkring som har förnyats enligt 10§ skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser tid än en månad längre behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den då V dag bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget. Bestämmelserna i 5 kap. 5 och 6 §§ tillämpas vid gruppförsäkring. 16 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen för upphörande eller av ansvaret vad begränsning enligt villkoren närmare föreskriver. Meddelande om skall sändas till den som har uppsägningen ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter det att meddelandena avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Meddelandena skall innehålla om detta. Om kan uppgift försäkringen återupplivas enligt 18 §, skall även detta anges. Saknas någon av dessa uppgifter, får uppsägningen ingen verkan.

17 § Har premien för en frivillig gruppförsäkring inte betalats inom den i 16§ andra stycket angivna fristen därför att den försäkrade gruppmedlemmen har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat för hans del, får en uppsägning enligt 16§ första stycket verkan först en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång. Om vid frivillig gruppförsäkring ett dröjsmål med premien beror på försummelse av någon, som enligt gruppavtalet skall betala premien för gruppens räkning, får uppsägningen verkan för den försäkrade gruppmedlemmen och hans medförsåkrade först en vecka efter det att medlemmen själv har fått kännedom om dröjsmålet, dock senast tre månader efter utgången av den frist som anges i 16 § andra stycket. Vid obligatorisk gruppförsäkring har varje försäkrad rätt till fortsättningsförsäkring enligt 11 och 12 §§, om ansvaret upphör enligt 16 §. Detsamma gäller medförsäkrad vid frivillig gruppförsäkring.

18 § Om en uppsägning enligt 16§ har fått verkan och dröjsmålet inte avser första premien för en frivillig försäkringen, återupplivas gruppförsäkring till sin om det utestående tidigare omfattning, premiebelopp som belöper på den försäkrade betalas inom sex 6

-

sou 198656

82 p. Lagförslag

månader från utgången av den frist som anges i 16 § andra stycket. ansvarar från och

Återupplivas försäkringen, försäkringsbolaget med efter den då betalas. Återupplivning kan

dagen premiebeloppet inte ske endast för medförsäkrade. Vad som sägs i första gäller också för obligatorisk stycket gruppförsäkring. En sådan försäkring kan dock återupplivas endast för hela gruppen. får i villkoren om att återupplivning inte Bolaget göra förbehåll kan ske, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet.

Förfoganden över försäkringen

19 § Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i försäkringsvillkoren. Vid tolkning av ett sådant förordnande tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§, om inte annat framgår av förordnandet. Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan, i den mån ett förordnande enligt 6 kap. 3 § gäller och kan verkställas. Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förfogande förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta av vad som följer annars föreskrivs i lag eller annan författning.

försäkrade

Meddelanden till de

20§ Om bestämmelse i denna lag eller i försäkringsbolaget enligt skall tillställa försäkrad gruppmedlem eller medförsäkgruppavtalet rad eller annat meddelande, skall bolaget på ändamålsuppsägning sätt sända detta för den försäkrades kännedom. Ett meddeenligt lande som inte avser hela gruppen skall sändas till berörda gruppmedlemmar personligen.

10 Kollektivavtalsgrundad försäkring kap.

m. m.

Tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäkring tillämpas på försäkringar som 1. tecknas av för att ge försäkringsskydd åt anställda, arbetsgivare 2. meddelas som följer ett i villkoren angivet enligt försäkringsvillkor kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation och

Lagförslag

3. tecknas hos ett som av kollektivavtaförsäkringsbolag framgår let. Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren själv och annan som har anknytning till hans verksamhet. Närstående till anställda eller andra försäkrade kan omfattas som medförsäkrade. Om försäkringsskyddet ett kollektivavtal som avses i första enligt stycket skall gälla också för anställda hos sådana som arbetsgivare inte har tecknat trots att de har varit försäkring skyldiga att göra det, skall utgående ersättning anses som från en kollektivaversättning talsgrundad försäkring.

2§ För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Vad som i 4 och 5 §§ sägs om anställda gäller också andra som omfattas av försäkringen.

3 § Arbetsgivaren ingår avtal om kollektivavtalsgrundad _. försäkring . t med och år försäkringsbolaget försäkringstagare. Vid tillämpning av .\ 6 och 7 kap. och i om rätten till . fråga försäkringsersättning i övrigt anses dock försäkrad som varje försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans liv eller hälsa.

Information

4 § När en överenskommelse som medför skyldighet för arbetsgivare att teckna har

kollektivavtalsgrundad försäkring ingåtts, skall

försäkringsbolaget och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som sätt informera försäkringen följer på lämpligt de arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. Informationen skall avse att teckna arbetsgivarnas skyldighet försäkring, kostnaderna för och förmånerna av denna. försäkringen Under försäkringstiden skall och bolaget arbetsmarknadsparterna i skälig omfattning informera arbetsgivare och anställda om sådana förhållanden rörande som det är av försäkringen betydelse för dem att känna till. med av försäk-

Informationsskyldigheten anledning

ringsfall åvilar bolaget och gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget.

5 § När en kollektivavtalsgrundad har meddelats, skall

försäkring försäkringsbolaget snarast sätt avsända försäkpå ändamålsenligt ringsbesked för de anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de och som väsentliga rättigheter skyldigheter följer av försäkringen samt om av viktiga avgränsningar försäkringsskyddet. Detsamma har ändrats, gäller när försäkringen om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av eller försäkringsskyddet väsentlig ändring av försäkringen.

i 84 . sou 1986:56 Lagförslag

Om en i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavuppgift talet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte gäller uppgiften om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan åberopas senast före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har fjorton dagar avsänts för de anställdas kännedom eller om den som har fått vid den tiden har insett eller bort inse att , försäkringsbeskedet uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig. i 2 4 § vid kollektivavtalsgrundad försäk- Reglerna kap. tillämpas Om bolaget underlåter att fullgöra sin informationsskyldighet ring. enligt denna lag, gäller 2 kap. 5 §.

Tiden för bolagets ansvar

6 § När en tecknar som han enligt kollektivarbetsgivare försäkring avtal är att teckna, räknas tiden för bolagets ansvar från och skyldig med den då blev bunden av kollektivavtalet eller dag arbetsgivaren den senare som anges i kollektivavtalet. I annat fall räknas tiden dag från och med efter den då ansökan om försäkring avsändes dagen eller lämnades till bolaget.

av försäkringen Uppsägning

7 § får innehålla att försäkringen inte kan Försäkringsvillkoren av så länge arbetsgivaren enligt upphöra på grund uppsägning, kollektivavtal är skyldig att hålla försäkringen. I annat fall kan en försäkring, som gäller tills vidare, sägas upp till av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid utgången försäkring som gäller för viss tid kan bolaget säga upp försäkringen för i förtid bara om premien inte erläggs i rätt tid. upphörande skall vara en månad, räknat från det att bolaget Uppsägningstiden avsände uppsägningen till arbetsgivaren.

Ändring av försäkringen

8 § får i försäkringsvillkoren förbehålla sig rätt Försäkringsbolaget

att ändra under försäkringstiden. Ändring får dock

försäkringen av de arbetsmarknadsparter som har göras bara med godkännande slutit det kollektivavtal som försäkringen följer.

Efterskydd m.m.

9§ När någon lämnar sin anställning, har han rätt till efterskydd, fribrev eller enligt vad som föreskrivs i fortsättningsförsäkring Detsamma när någon av annan anledförsäkringsvillkoren. gäller inte kraven för att omfattas av försäkringen. ning längre uppfyller

i sou 1986:56 Lagförslag 85

Fortsättningsförsäkring anses inte som kollektivavtalsgrundad försäkring.

Ä

terbäring

10 § Arbetsgivare och försäkrade har rätt till återbäring enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Av villkoren skall framgå principerna för tillgodoräknande av återbäringen.

Oriktiga uppgifter

11 § Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap. E. 1-4 §§ mot den försäkrade åberopa att någon annan har lämnat ;e oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.

Förfoganden över försäkringen

12 § Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i försäkringsvillkoren. Vid tolkning av ett sådant förordnande 6 5 och 6 §§, tillämpas kap. 9 om inte annat framgår av förordnandet. Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan i den i mån ett förordnande enligt 6 3 § och kan verkställas. kap. gäller Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt Ett enligt försäkringen. förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte eller överlåtelse utmätning vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta av vad som följer annars föreskrivs i lag eller annan författning.

86 sou 1986:56 Lagförslag

2 Förslag till

om införande av

Lag personförsäkringslagen (1988:000)

Härigenom föreskrivs följande.

1§ Bestämmelserna i 1-8 kap. personförsäkringslagen (1988:000) om individuell försäkring träder i kraft den 1 juli 1989. Bestämmelserna i 1, 9 och 10 kap. om gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring träder i kraft den 1 januari 1990. För försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet (äldre försäkringar) (1927:77) om försäkringsavtal, om inte gäller lagen annat sägs nedan. I den utsträckning bestämmelser i personförsäkringslagen enligt 2-10 §§ skall tillämpas på äldre försäkringar, gäller också 1 kap. 4 §, 9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § den lagen. Om en äldre försäkring ingår som en del i en skadeförsäkring, tillämpas de bestämmelser som anges i 2-10 §§ bara i den som framgår av 1 kap. 5 § utsträckning personförsäkringslagen. 2§ Bestämmelserna i 2 kap. 3-6 §§ personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar.

3§ Bestämmelserna i 3 kap. 3 och 7-9 §§ personförsäkringslagen äldre I om äldre försäkringar som tillämpas på försäkringar. fråga förnyas efter ikraftträdandet tillämpas också 1 §, såvitt gäller rätt till senare förnyelse, samt 4 och 5 §§ samma kapitel.

4 § Bestämmelserna i 4 kap. 1 § och 7 § andra stycket personförsäkringslagen gäller även för äldre försäkringar. Om bolaget begär med stöd av 4 1 §, tillämpas i den delen 2-4 §§ upplysningar kap. samma kapitel. får inte efter ikraftträdandet tillämpa bestäm- Försäkringsbolaget melserna i 4, 6 och 7 §§ om försäkringsavtal, i den lagen (1927:77) mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare. Bestämmelserna i 4kap. 6 och 8-11 §§ personförsäkringslagen äldre i om försäkringsfall som tillämpas på försäkringar fråga inträffar efter ikraftträdandet.

5 § Om en premie för en äldre försäkring enligt försäkringsavtalet skall betalas efter ikraftträdandet, tillämpas bestämmelserna i 5 kap. personförsäkringslagen. Bestämmelserna i 5 kap. 4 § tillämpas dock bara om om meddelande har framställts efter ikraftträdanbegäran det.

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 1-3 och 9-11 §§ samt 14 §och 16 § första stycket tillämpas på äldre försäkringar. personförsäkringslagen

Lagförslag

Frågan om ett förmånstagarförordnande eller återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande har föreskrivet sätt skall gjorts pä bedömas enligt äldre rätt, om förfogandet har skett före ikraftträdandet. I fråga om förfoganden som sker efter ikraftträdandet, tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 12 § på äldre och kapitalförsäkringar bestämmelserna i 6 kap. 13 § på äldre livränteförsäkringar. Bestämmelserna i 6 kap. 4-8 och 15 §§ samt 16§ andra stycket tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet eller annan händelse som avses i 15 § inträffar efter ikraftträdandet.

7§ Bestämmelserna i 7kap. personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar, om beslut om konkurs eller utmätning, offentligt ackord meddelas efter ikraftträdandet. En äldre får dock försäkring inte utmätas med stöd av 7 2 §, om den skulle ha kap. undantagits från utmätning 116 § första om enligt stycket lagen (1927:77) försäkringsavtal.

8§ Bestämmelserna i 8 kap. 1-4 och 10 §§ personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet inträffar efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i 8 kap. 5 § gäller även för fordran som tillkommit före ikraftträdandet och som inte vid denna är tidpunkt preskriberad enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna i 8 8 och 9 §§ äldre kap. 6, tillämpas på försäkringar, om uppsägningen avsänds efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i 8 kap. 7 och 9 §§ gäller för äldre om försäkringar, 3 kap. 1 § är tillämplig.

9 § I fråga om äldre gruppförsäkringar tillämpas dels personförsäkringslagen i den som i 4 och 6-8 §§, dels utsträckning anges bestämmelserna i 9 kap. 4 § andra 5 § samt stycket, tredje stycket 8-12, 14 och 19 §§ i den som personförsäkringslagen omfattning framgår av 9 kap. 2 § den lagen. I fråga om äldre försäkringar som efter ikraftträdandet förnyas tillämpas också 9 kap. 5 § första och andra samt 6, 7 och styckena 13 §§. Om en premie för en äldre försäkring enligt försäkringsavtalet skall betalas efter ikraftträdandet, 9 15-18 §§. tillämpas kap. Bestämmelserna i 9 kap. 20§ tillämpas på äldre om försäkringar, meddelandet avsänds efter ikraftträdandet.

10 § I fråga om äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar tillämpas dels i den personförsäkringslagen utsträckning som anges i 4 och 6-8 §§, dels bestämmelserna i 10 kap. 4§ andra stycket, 5 § tredje stycket, 7-9, 11 och 12 §§ personförsäkringslagen.

l 88 Lagförslag sou 1986:56 Om en äldre försäkring ändras efter ikraftträdandet, tillämpas också 10 kap. 5 § första och andra styckena. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

A’ i sou 1986:56 89 g Lagförslag

3 till

Förslag Lag om tillämpning av bestämmelser i

person-

försäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäkringar som meddelas av staten

Härigenom föreskrivs följande.

Bestämmelserna i 4 kap., 6-8 kap. samt 10 kap. 5, 9, 11 och 12 §§ personförsäkringslagen (1988:000) gäller för grupplivförsäkringar som meddelas av staten. Vid tillämpning av 6 och 7 och i kap. fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses försäkrad som varje försäkringstagare, såvitt försäkringen på hans liv. gäller Försäkringsvillkor, som i jämförelse med de i första stycket angivna bestämmelserna är till nackdel för den försäkrade eller hans rättsinnehavare, är tillåtna om villkoren har godkänts av en central arbetstagarorganisation.

Denna lag träder i kraft den 1 1990. I om januari fråga försäkringsfall som har inträffat före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

i 90 sou 1986:56 Lagförslag

4 till

Förslag om i (1927:77) om försäkringsavtal Lag ändring lagen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal dels att 97-124 §§ skall att gälla, dels att 1 och 25 §§ upphöra skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av någon som driver försäkringsrörelse. Lagen inte för återförsäkring eller försäkring som avses i gäller om allmän försäkring, lagen (1973:370) om arbetslagen (1962:381) löshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.

inte på för- tillämpas inte på för- Lagen tillämpas Lagen

som avses i konsu- som omfattas av kon-

säkringar säkringar mentförsäkringslagen (1980:38). sumentförsäkringslagen I förhållande till annan än för- (1980:38) eller personförsäksäkringstagaren tillämpas dock ringslagen (1988:000). I förhål- 25, 54-58, 86-88, 95 och 96 samt lande till annan än försäkringsta- 122 och 123 §§ även i fråga om garen gäller dock 3 § första stycksådana försäkringar. Vid till- et, samt 25, 54-58, 86-88, 95 och lämpningen av dessa bestämmel- 96 §§ även i fråga om konsuser gäller även 3 § första styck- mentförsäkringar. I 1 kap. 5§ et. personförsäkringslagen anges vilka bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en skadeförsäkring.

Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).

25 §3 Har i av Har vid skadeförsäkring förföljd skadeförsäkring i i ersättning för försäkringsgivaren ersättning säkringsgivaren ‘ Senaste lydelse av 104 § 1981:486 123§ 1981:803 105 § 1971:880 116 § 1955:84 117§ 1975:248 118§ 1981:803 2 Senaste lydelse 1980:39. 3 Senaste lydelse 1972:219.

Lagförslag 91

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för skada utgivit belopp, som skada som försäkutgett belopp, försäkringshavaren ågt rätt att ringshavaren rätt att utkräva

haft

såsom skadestånd utkräva av som skadestånd av annan, inträannan, inträde försäkringsgiva- der i rätten försäkringsgivaren ren i rätten mot den andre, där mot den skadeståndsskyldige, denne uppsåtligen eller genom om denne har framkallatförsäk-

grov vårdslöshet framkallat för- ringsfallet uppsåtligen eller

gesäkringsfallet eller ock enligt lag nom grov vårdslöshet eller också är att skadestånd år skyldig utgiva skyldig enligt lag att utge skaevad han år till skadan vållande destånd oberoende av om han är eller icke. Sådan rätt till återkrav vållande till skadan eller inte. föreligger dock icke mot den som Sådan rätt till återkrav föreligger enligt 3 kap. 1 eller 2§ skade- dock inte mot den som 3 enligt ståndslagen (1972:207) svarar kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen för skadan uteslutande på grund svarar för skadan ute- (1972:207) av annans vållande. slutande av annans på grund vållande. Belopp, som utgivits i anledning av liv-, olycksfalls- eller sjukförsäkring, äge försäkringsgivaren ej återkräva av den, som framkallat försäkringsfallet eller eljest i anledning därav är pliktig att gälda skadestånd; dock att, där i avtal om olycksfalls- eller sjukförsäkring försäkringsgivaren förbundit sig att för sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster, som olycksfallet eller sjukdomen medfört, utgiva ersättning med verkliga beloppet av utgifterna eller förlusterna, vad sålunda av försäkringsgivaren utgivits må återkrävas, efter ty i första är stycket stadgat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 1989. I om juli fråga gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring tillämpas dock 1 och 25 §§ i deras äldre och 97-124 §§ till och med lydelse utgången av år 1989. 2. Har försäkringsfall inträffat före ikraftträdandet skall 25 § i dess äldre lydelse tillämpas även därefter.

92 Lagförslag

5 till

Förslag om i konsumentförsäkringslagen (1980:38) Lag ändring

Härigenom föreskrivs att 4§ konsumentförsäkringslagen (1980:38) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ I förhållande till annan än I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas 25, försäkringstagaren tillämpas 25, 54-58, 86-88, 95 och 96 samt 122 54-58, 86-88, 95 och 96 §§ lagen och 123 §§ lagen (1927:77) om (1927:77) om försäkringsavtal försäkringsavtal även i fråga om även i fråga om försäkringar som försäkringar som avses i denna avses i denna lag. Vid tillämplag. Vid tillämpningen av dessa ningen av dessa bestämmelser bestämmelser gäller även 3§ gäller även 3§ första stycket första stycket lagen om försäk- lagen om försäkringsavtal. ringsavtal. I 1 kap. 5 § personförsäkrings- (1988:000) vilka lagen anges bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en konsumentförsäkring. Om tillsyn över att försäk- Om tillsyn över att försäkringsvillkor är skäliga finns ringsvillkor är skäliga finns bestämmelser i lagen (1948:433) bestämmelser i försäkringsrörelom försäkringsrörelse. selagen (1982:713).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om gruppförsäkring skall dock 4 § första och andra styckena i den nya lydelsen tillämpas först från och med den 1 januari 1990.

Lagförslag 93

6 till

Förslag om ändring i konkurslagen (1921:225) Lag

Härigenom föreskrivs att 34§ konkurslagen (1921:225) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §1

Överföring av medel till pensionsstiftelse, som skett senare än sex

månader före fristdagen och som medfört att stiftelsen fått överskott på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom blev insolvent. åtgärden

Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första

stycket går åter, om överföringen skett senare än tre månader före fristdagen. Har överföringen väsentligen eller gynnat gäldenären honom närstående, går den också åter, om åtgärden skett dessförinnan men senare än två år före och det icke visas att fristdagen gäldenären varken var eller genom blev insolvent. åtgärden

Överföring av medel till åter, om

personalstiftelse går överföringen skett senare än sex månader före Har fristdagen. överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent. Om rätt att i särskilda fall Om rätt att i särskilda fall återkräva försäkringspremier återkräva försäkringspremier m.m. finns bestämmelser i 117§ m.m. finns bestämmelser i lagen (1927:77) om försäkrings- 7 kap. 7§ personförsäkringslaavtal. gen (1988:000).

Denna lag träder i kraft den 1 1989. I om juli fråga gruppförsäkring skall dock 34 § i dess nya lydelse tillämpas först från och med den 1 januari 1990.

Senaste lydelse 1975:244.

sou 1986:56

94 Lagförslag

7 till

Förslag om i utsökningsbalken Lag ändring

föreskrivs att 5 6§ utsökningsbalken skall ha Härigenom kap. följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 6 § Medel, som för särskilt ändamål har anvisats gäldenären angivet kommun eller annan eller av samfund, stiftelse av staten, menighet eller med eller har samlats in bland inrättning allmännyttigt syfte får utmätas, om det strider mot det angivna allmänheten, ej ändamålet. Sedan medlen har betalats förbudet mot utmätning så ut, gäller länge de hålls avskilda. Vad som sägs i första och andra styckena gäller också

som tillfaller begravningshjälp

dödsbo av försäkring på grund eller av arbetsgivare, i utfästelse den mån beloppet inte överstiger det dödsåret basbeför gällande (1962:381) om loppet enligt lagen allmän försäkring.

Denna träder i kraft den 1 juli 1989. lag

Lagförslag

8 Förslag till

om i om allmänna

Lag ändring lagen (1928:281)

arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§1 Den egendom, som i arv till- Den som

egendom, tillfaller

l

faller allmänna arvsfonden, så allmänna arvsfonden i arv eller ock egendom, som må tillfalla genom gåva eller testamente eller fonden genom gåva eller testa- som tillfaller fonden i

egenskap mente, skall utan sammanbland- av förmånstagare, skall utan ning med andra medel förvaltas med andra sammanblandning av kammarkollegiet såsom en medel förvaltas av kammarkollesärskild fond för främjande av som en särskild fond för giet vård och fostran av barn och av vård och fostran av främjande ungdom samt omsorg om handi- barn och ungdom samt omsorg kappade. om handikappade. Av medel, som under ett skall vid årets räkenskapsår influtit, utgång en tiondel läggas till fonden. Återstoden skall årets jämte avkastning från och med år vara för utdelnästföljande tillgänglig ning. Ur fonden betalas kostnader för fondens kammarkollegiets förvaltning och fullgörandet av kollegiets övriga uppgifter enligt denna lag med belopp som bestämmer. regeringen

5 §2 Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall får arv avstås till arvlåtarens eller släkting annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses billigt. Arv som utgörs av egendom, vilken är av från väsentlig betydelse kulturhistorisk eller från natur- eller synpunkt kulturvårdssynpunkt, får avstås till juridisk som har särskilda att ta person förutsättningar hand om egendomen sätt. på lämpligt

‘ Senaste lydelse 1984:383. 2 Senaste lydelse 1984:383.

96 sou 1986:56 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd får beslut ej fattas om att till någon avstå egendom till ett värde som överstiger 800 000 kronor. Vill någon att ett arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås, skall han inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast haft sitt hemvist. Det åligger länsstyrelsen att genast underrätta kammarkollegiet om ansökningen samt, efter verkställd till insända handlingarna i ärendet jämte eget utredning, kollegiet utlåtande. har att, jämte yttrande, insända handling- Kollegiet eget arna till om icke i ärendet. regeringen, kollegiet äger besluta Bestämmelserna i första-tredje också när förstyckena tillämpas

säkringsbelopp har tillfallit fon-

den i egenskap av förmånstagare.

Denna träder i kraft den 1 juli 1989. lag

Lagförslag

9 till

Förslag Lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att sextonde stycket i punkt 1 av anvisningarna till 31§ skall ha kommunalskattelagen (1928:370)‘ följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ny ägare till pensionsförsäk- till Ny ägare pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta skall omedelbart underrätta ring försäkringsgivaren om förvärvet försäkringsgivaren om förvärvet av

försäkringen. Återköp av av försäkringen. Återköp av

I pensionsförsäkring får utan hin- får utan hinpensionsförsäkring der av bestämmelserna i denna der av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska åter- ske, om det tekniska återlag köpsvärdet uppgår till högst till köpsvärdet uppgår högst 10 000 kronor eller om särskilda 10 000 kronor eller om särskilda skäl föreligger och riksskattever- skäl och riksskatteverföreligger ket på särskild ansökan ket särskild ansökan medger på medger det. det. Bestämmelserna i lagen hindrar inte heller återbetalning enligt 7kap. 7§ personförsäkringslagen (1988:000) av försäkringstagarens tillgodohavande.

1. Denna träder i kraft lag den 1 juli 1989. I fråga om gruppförsäkring skall dock anvisningarna i deras nya lydelse tillämpas först från och med den 1 1990. januari 2. De nya anvisningarna gäller även för försäkringar som har tecknats före år 1976.

‘ Senaste lydelse av anvisningspunkten 1980:71.

98 Lagförslag

10 till

Förslag

om om vissa

Lag ändring _i lagen (1930:106)

till förmån för ofödda

rättshandlingar

4“ föreskrivs att lagen (1930:106) om vissa rättshandling- Härigenom ar till förmån för ofödda skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i om testamente är › Vad som i 9 kap. 2 § ärvdaballagen med avseende å förord- ken föreskrivs om förordnande stadgar nande testamente till genom testamente till den, som genom den, som ej är född eller avlad inte är född eller avlad vid testavid testators död, skall tors död, gäller också för förordäga motsvarande å förord- nande annan rättshandtillämpning genom nande annan rättshand- ling till förmån för den, som inte genom A eller avlad vid tiden för ling till förmån för den, som ej är är född född eller avlad vid tiden för förordnandet. Om förmånstaförordnandet. gäller dock sär-

garförordnanden

skilda bestämmelser i personför-

säkringslagen (1988:000).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Lagförslag

11 till

Förslag

om i om arvsskatt och

Lag ändring lagen (1941:416) gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 1, 12, 32, 37 och 59 §§ lagen (1941:416) _ om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1 Skatt till staten utgår enligt denna för som förvärvas lag egendom, genom arv eller testamente (arvsskatt) eller genom gåva (gåvoskatt). För egendom, som förvärvas För som förvärvas egendom, genom att arv avstås 5§ ett avstående enligt genom enligt 5§ A lagen den 8 juni 1928 (nr 281) om lagen (1928:281) om allmänna 7,_ allmänna arvsfonden, arvs- arvsskatt till utgår arvsfonden, utgår skatt till staten som om förvärvet staten som om förvärvet skett v skett genom testamente efter testamente efter den genom den avlidne. avlidne.

12 §2

Har någon i enlighet med lagen Om en förmånstagare enligt

(1 92 7: 77) om försäkringsavtal personförsäkringslagen insatts såsom förmånstagare och (1988:000) vid försäkringstagaerhåller han vid rens död erhåller

försäkringstaga- förfoganderät-

rens död förfoganderätten över ten över eller, utan försäkringen försäkringen eller, utan att att sådan rätt förvärvas, utbetalsådan rätt förvärvas, av utbetalning ning på grund försäkringen, på grund av försäkringen, skall skall vad sålunförmånstagaren vad förmånstagaren sålunda be- da erhåller vid beräknande av kommer vid beräknande av arvs- arvsskatt anses som arvfallen skatt anses såsom arvfallen Vad egen- egendom. nu sagts gäller dom. Vad nu sagts skall också vad som

gälla tillfaller någon

jämväl förvärv, som på grund av enligt 7§ 6kap. första stycket stadgandet i 104 § andra stycket personförsäkringslagen.

nämnda lag tillfaller dödsbodelä-

gare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämti i skifteshandling, vilken jämlikt

1 Senaste lydelse 1974:857. Ä 2 Senaste lydelse 1982:1191.

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 § lägges till grund för lotternas beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens jämlikt 15 § skatte-

fria andel i boet skolat ökas. Hälften av vad som tillfaller

försäkringstagarens make enligt vad som anges i föregående

stycke är fritt från skatt. Vidare

Vidare skall skall där som är a) där livförsäkring, som är a) livförsäkring, men livrän- kapitalförsäkring men ej livränkapitalförsäkring ej teförsäkring, gäller på försäkteförsäkring, tagits å försäkringseller hans makes liv eller hans makes tagarens ringstagarens samt den rätt, som på grund av liv eller tillkommit en- b) där försäkring tagits för försäkringsavtalet dera av dem, jämlikt 116 § första olycksfall eller sjukdom, om vid skattens beräknande från stycket lagen försäkringsavtal ~ icke kunnat tagas i mät för värdet av vad som tillfallit någon gäld, eller i egenskap av förmånstagare någonderas där för såsom skattefritt avräknas ett b) försäkring tagits eller belopp som motsvarar sex gångolycksfall sjukdom, vid skattens beräknande från er basbeloppet enligt g lagen 5 värdet av vad som tillfallit (1962:381) om allmän försäknågon i av för det år under vilket skattegenskap förmånstagare ring såsom skattefritt avräknas ett inträdde. Har på skyldigheten som motsvarar sex av förordnande av samma belopp gång- grund er basbeloppet enligt lagen person förmånstagaren tidigare om allmän erhållit sådant förvärv, som (1962:381) försäkring för det år under vilket 37§ 2 mom. är i beskattskattskyl- enligt inträdde. Har likställt med digheten på grund ningshänseende av förordnande av samma får likväl från värdet av per- gåva, son er- vad som inom loppet av tio år förmånstagaren tidigare hållit sådant som tillfallit förmånstagaren ej avförvärv, jämlikt 37§ 2mom. är i räknas mer än ett belopp som beskattningshänseende likställt med får motsvarar sex gånger basbelopgåva, likväl från värdet av vad som om allmän förpet enligt lagen inom av tio år tillfallit för det år under vilket loppet säkring

sou 1986256 101 Lagférslag

i Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förmånstagaren ej avräknas mer skattskyldighet inträdde för det än ett belopp som motsvarar sex senaste förvärvet. gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet. Vad som på grund av av samma i ränte- och insättningar person A kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmåns- 5 skall denne anses tagare erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om vid tiden för försäkringen tagits den första insättningen och villkor att skolat ske i på premiebetalning den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller avtal enligt mellan anstalten och skolat försäkringstagaren äga rum. skattskyldighet enligt första stycket inte för rätt till föreligger pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som av annan utgår på grund försäkring än i den mån vad som av pensionsförsäkring på grund förordnande av samma tillfallit den inte överstiperson berättigade ger 2 500 kronor per år. Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370). Vad i första och andra Vad som i första och styck- sägs ena här ovan sägs skall, även om andra också i styckena gäller förmånstagarförordnande i en- fråga om vad som tillfallit någon lighet med lagen om försäkrings- på grund av sådan förmån från avtal icke föreligger, som avses i 1 äga tillämp- kommun, punkt ning jämväl i fråga om vad som adertonde av stycket anvisningtillfallit någon på grund av sta- arna till 31 § kommunalskattelatens grupplivförsäkring eller jäm- gen. n förbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde av stycket anvisningarna till 31§ kommunalskattelagen. Vad som vid en Vad som vid en försäkringsta- försäkringsta- .g gares död tillfaller någon på gares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid utländsk skall vid försäkring beräknande av arvsskatt be- beräknande av arvsskatt be-

n! 102 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse i handlas som om det hade tillhört handlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren boet och tillagts förmånstagaren 5 genom testamente. Har försäk- genom testamente. För kapitalringen tagits för olycksfall eller försäkring som ej är livränteförsjukdom eller är fråga om en säkring och som gäller på försäksådan försäkring som - om den ringstagarens eller hans makes liv inte hade varit utländsk - skulle och för försäkring som tagits för ha uppfyllt de förutsättningar olycksfall eller sjukdom tillämsom anges i andra stycket a), pas bestämmelserna i andra tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensom skall behandlas som pen- sionsförsäkring vid inkomsttaxsionsförsäkring vid inkomsttax- eringen föreligger inte skattskyleringen föreligger inte skattskyl- dighet. Vid övriga förvärv av dighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelförsäkring tillämpas bestämmel- serna i fjärde stycket andra serna i fjärde stycket andra meningen. meningen. Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

32 §1 Har efter det beslut meddelats Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt om fastställande av skatt a) kännedom erhållits om för- a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente; ut icke känt testamente; b) testamente, förordnande b) testamente, förmånstagarenligt lagen (1 927: 77) om försäk- förordnande enligt personförringsavtal om insättande av för- säkringslagen (1988:000) eller månstagare eller motsvarande motsvarande förordnande som förordnande som avser utländsk avser utländsk försäkring, vartill vartill tagits vid skatteärendets försäkring, hänsyn tagits hänsyn vid skatteärendets bli- prövning, blivit genom lagaprövning, vit genom lagakraftvunnen dom kraftvunnen dom helt eller delhelt eller delvis förklarat ogillt; vis förklarat ogillt; c) genom lagakraftvunnen c) genom lagakraftvunnen dom eller blivit bestämt dom eller eljest blivit bestämt eljest av egendom angående delningen av egendom angående delningen i dödsbo, där skatten fastställts i dödsbo, där skatten fastställts

1 Senaste lydelse 1980:75.

Lagförslag 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med ledning av handling, som med ledning av som handling, avses i 15 eller 16 §; avses i 15 eller 16 §; d) beträffande bouppteckning d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap. 10 § ärvdabalken stad- i 20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller gas föranleder till eller tillägg rättelse av bouppteckningen; rättelse av bouppteckningen; e) kännedom erhållits angåen- e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighe- de vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande om- tens inträde omföreliggande ständighet, som föranleder, att i ständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven behållning deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits; deklarationen angivits; f) kunskap vunnits om förhål- f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämp- lande, som föranleder tillämpning av 19 §; ning av 19 §; g) klarhet vunnits om hur g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i arvet skall fördelas i slutligen sådana fall som avses i 18 §; sådana fall som avses i 18 §; och hade, om hänsyn tagits till och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas lott skatt skolat någon gäldas utöver vad för lotten beräknats, utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med skall ske med efterbeskattning sålunda felande belopp. sålunda felande belopp.

37 §1 1 mom. Gåvoskatt utgår vid eller annat sådant köp, byte, lega avtal, om av missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästa villkor är uppenbart, att avtalet delvis har av egenskap gåva. 2 mom. Skatt såsom för gåva 2 mom. Skatt såsom för gåva utgår för vad som i enlighet med utgår för vad som i enlighet med lagen om försäkringsavtali annat personförsäkringslagen fall än i 12 § avses tillfaller någon (1988:000) i annat fall än i 12§ i egenskap av förmånstagare. avses tillfaller någon i egenskap av förmånstagare. Vid denna beskattning skall bestämmelserna i 12§ andra-femte styckena tillämpas. Som gåva beskattas även vad Som gåva beskattas även vad som i annat fall än i 12 § som i annat fall än i 12 § sjunde sjunde

‘ Senaste lydelse 1980:75.

Lagförsiczg

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses tillfaller någon på stycket avses tillfaller någon på stycket av förordnande som avser av förordnande som avser grund grund utländsk Därvid skall utländsk försäkring. Därvid skall försäkring. bestämmelserna i nämnda stycke bestämmelserna i nämnda stycke

tillämpas. tillämpas.

59 §1 Har efter det beslut meddelats Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt om fastställande av skatt kännedom erhållits om för- a) kännedom erhållits om föra) ut icke känt testamente; ut icke känt testamente; b) testamente, förordnande b) testamente, förmånstagarenligt lagen (I927:77) om försäk- förordnande enligt personförom insättande av säkringslagen (1988:000) eller ringsavtal föreller motsvarande motsvarande förordnande som månstagare förordnande som avser utländsk avser utländsk försäkring, vartill vartill hänsyn tagits hänsyn tagits vid skatteärendets försäkring, vid skatteärendets bli- prövning, blivit genom lagaprövning, vunnen dom kraftvunnen dom helt eller delvit genom lagakraft helt eller delvis förklarat ogillt; vis förklarat ogillt; c) genom lagakraftvunnen c) genom lagakraftvunnen dom eller blivit bestämt dom eller eljest blivit bestämt eljest av angående delningen av egendom angående delningen egendom i dödsbo, där skatten fastställts i dödsbo, där skatten fastställts med av som med ledning av handling, som ledning handling, avses i 15 eller 16 §; avses i 15 eller 16 §, d) beträffande bouppteckning d) beträffande bouppteckning som efter vad felaktighet, som efter vad yppats felaktighet, yppats i 20 10§ ärvdabalken stad- i 20 10 § ärvdabalken stadkap. kap. till eller tillägg till eller gas föranleder tillägg gas föranleder rättelse av rättelse av bouppteckningen; bouppteckningen; kännedom erhållits kännedom erhållits angåene) angåen- e) de vid tiden för de vid tiden för skattskyldigheskattskyldighetens inträde om- tens inträde föreliggande omföreliggande som föranleder att i som föranleder att i ständighet, ständighet, deklaration behållning deklaration uppgiven behållning uppgiven eller bort eller egendom bort upptagas egendom upptagas eller fördelas annorledes än i eller fördelas annorledes än i deklarationen deklarationen angivits; angivits; klarhet vunnits om hur arvet klarhet vunnits om hur arvet f) f) skall fördelas i sådana skall fördelas i sådana slutligen slutligen fall som avses i 18 §; fall som avses i 18 §;

Senaste lydelse 1980:75.

Lagförslag 105

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse och hade, om hänsyn tagits till och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, omständighet som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd skatt nedsät- skall honom skatt nedsätpåförd tas med sålunda för högt beräk- tas med sålunda för högt beräknat belopp. nat belopp. Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 1989. I fråga om juli gruppförsäkring, kollektivavtalsgrundad försäkring och grupplivförsäkring som meddelas av staten skall dock äldre bestämmelser tillämpas till och med utgången av år 1989. 2. Har skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas.

i sou 1986:56

Inledning

1.1 Kommitténs

uppdrag

Kommittén fick sina direktiv i ett anförande till statsrådsprotokollet den 5 april 1974 av dåvarande statsrådet Carl Lidbom (se 1975 års kommittéberättelse s. 79). En relativt fyllig redogörelse för direktiven har lämnats i kommitténs delbetänkande (SOU 1977:84) Konsumentförsäkringslag, s. 35 ff. Här skall bara erinras om de delar som haft särskilt intresse för kommitténs arbete med personförsäkringen. Föredragande statsrådet anförde bl.a. följande.

En väsentlig uppgift för de sakkunniga blir att överväga i vad mån de begränsningar i försäkringstagarnas skydd som försäkringsavtalslagen på många områden medger framstår som berättigade under nuvarande förhållanden. Lagens regler om försäkringstagarens upplysningsplikt och om fareökning m m bygger till stor del på tanken att när försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har eftersatt sina avtalsmässiga skyldigheter på ett sådant sätt att det mera påtagligt rubbar grunderna för försäkringsgivarens bedömning av risken, så bör ersättningen vid försäkringsfall reduceras eller försäkringstagaren rentav helt gå miste om ersättning. Med en modern rättsuppfattning kan en sådan påföljd ibland te sig mycket sträng, särskilt med tanke på försäkringsbolagens möjlighet att i förväg kalkylera riskerna för oaktsamhet av denna typ från motpartens sida och anpassa premien härefter. Det är tänkbart att i en del av de avsedda fallen det kan vara tillräckligt att medge en reduktion av ersättningen i fall då försäkringstagaren har förfarit illojalt mot försäkringsgivaren. Frågan om försäkringstagares upplysningsplikt kan behöva bedömas även från integritetsskyddssynpunkt. Särskilt när någon ansöker om livförsäkring torde försäkringsbolagen ofta begära ingående upplysningar om hälsotillstånd och andra förhållanden av privat natur. Det kan finnas skäl att införa vissa regler om vilka uppgifter som försäkringstagaren skall vara skyldig att lämna. Vidare bör frågan om sekretesskydd för uppgifter som lagras hos försäkringsbolagen uppmärksammas.

De nuvarande reglerna i 14§ försäkringsavtalslagen om följderna av underlåtenhet att erlägga premien i föreskriven tid medför att försäkringstagaren även vid ganska kortvariga och ursäktliga dröjsmål kan förlora rätten till försäkringsersättning. Reglerna kan i enskilda fall leda till resultat som ter sig obilligt hårda mot försäkringstagaren, särskilt om dennes möjlighet att få ut skadestånd av annan, som är ansvarig för skadefallet,

Vi sou 1986:56 107

Inledning

skulle komma att inskränkas. De sakkunniga bör pröva om inte en ordning bör införas som ger större trygghet för försäkringstagarna än den nuvarande. I varje fall kan det finnas skäl att förstärka skyddet för försäkringstagarna när det gäller försäkringar som regelbundet förnyas, t ex hemförsäkringar. Försäkringsavtalslagen reglerar i ganska ringa utsträckning försäkringsgivarens möjligheter att förbehålla sig rätt att säga upp försäkringsavtalet i förtid, t.ex. vid kontraktsbrott eller på grund av inträffad skada. Utom vid trafikförsäkring har försäkringsgivaren vidare full frihet att vägra att förlänga ett avtal, när försäkringstiden utgår. Framför allt när risken är svårförsäkrad kan det försätta försäkringstagaren i en besvärlig situation, om hans skydd på detta sätt upphör. Olika sätt att förbättra hans ställning i sådana fall bör utredas. En utväg kunde vara att liksom t.ex. vid hyresavtal ge försäkringstagaren en principiell rätt till förlängning av avtalet, eventuellt mot högre premie, såvida inte försäkringsgivaren visar vägande sakliga skäl för uppsägning. Ett mindre alternativ skulle vara ingripande att ge tillsynsmyndigheten vidgade befogenheter att ingripa mot en praxis som inte lämnar de enskilda tillräckliga möjligheter att behålla det försäkringsskydd som de har haft anledning att räkna med.

En svaghet med försäkringsavtalslagen är att dess regler är skrivna med

tanke på individuella försäkringar och att reglerna är oanvändbara eller bara med svårighet kan tillämpas på kollektiva försäkringar. Sådana försäkringar, till vilka hör grupplivförsäkringar, kollektiva och pensionsförsäkringar trygghetsförsäkringar, har emellertid under senare år fått allt större betydelse. De sakkunniga bör särskilt överväga de problem som är förknippade med de kollektiva försäkringarna och pröva i vilken utsträckning det behövs särskilda lagregler för deras vidkommande. Några regler i särskilt

försäkringsavtalslagen, om livförsäkring, avser

frågor om förhållandet till andra än försäkringsgivare och försäkringstagare, t.ex. till försäkringstagares borgenärer. Som ett led i översynen av försäkringsavtalslagen bör de sakkunniga ta upp också frågan huruvida ändringar av sådana bestämmelser är påkallade. Det torde härvid finnas särskild anledning att se över reglerna om förmånstagarförordnande. Kritik har vid skilda tillfällen riktats mot den betydelse som sådana förordnanden f.n. har både för borgenärsskydd och för arvsbeskattning. De sakkunniga bör överväga behovet av ändrade regler som bättre tillgodoser borgenärernas önskemål och intresset av en rättvis beskattning. Hithörande frågor har emellertid också nära samband med familjerätten. Bl.a. spelar förmånstagarförordnanden en viktig roll när det gäller skyddet för efterlevande make. Vid sina överväganden i dessa frågor bör de sakkunniga samråda med familjelagssakkunniga (Ju 1970:52).

De sakkunniga skulle vara oförhindrade att även i övrigt ta upp de regler i försäkringsavtalslagen som de fann böra diskuteras. Däremot

borde de inte behandla om i vidare mån än

lagen försäkringsrörelse

som krävdes till av de som kunde

följd ändringar föreslås i försäkringsavtalslagen. Arbetet borde bedrivas i samråd med mot-

svarande kommittéer i de nordiska länderna.

övriga

108 Inledning

1.2 Kommitténs arbete

Sedan kommittén i december 1977 lämnat sitt förslag till konsumentförsäkringslag framstod det snart som lämpligast att det fortsatta arbetet bedrevs så att kommittén skulle kunna lämna förslag till först en särskild personförsäkringslag och senare en särskild skadeförsäkringslag. Parallellt med den svenska kommitténs arbete med personförsäkringen bedrevs motsvarande arbete inom den danska kommittén (ordförande först numera højesteretsdommer Henning Funch Jensen och senare landsdommer Preben Lyngsø), den finländska

kommittén (ordförande justitierådet Henry Ådahl) och den norska

kommittén (ordförande professor Knut S. Selmer). Främst på grund av Danmarks medlemsskap i EG kom det fortsatta utredningsarbetet i Danmark att försvåras och efter en tid upplöstes den danska kommittén. Även den finländska kommittén upplöstes efter en tid. Såvitt angick personförsäkringen bedrevs det fortsatta arbetet uteslutande inom justitieministeriet. Arbetet med skadeförsäkring överlämnades till en särskild arbetsgrupp under ledning av lagstiftningsrådet Jussi Järventaus. Av betydelse för arbetet inom den svenska kommittén var att ordföranden och flera av kommitténs övriga ledamöter avgick under år 1980. Som en följd härav låg verksamheten delvis nere. Efter bl.a. ett nordiskt möte på departementsnivå i slutet av samma år kom emellertid arbetet › igång igen. I december 1983 lade den norska kommittén fram ett förslag till personförsäkringslag (NOU 1983: 56), och i oktober 1985 presenterades från finländsk sida ett motsvarande förslag (lagberedningens vid justitieministeriet publikation 16/1985). Förslagen har remissbehandlats. I avvaktan på den svenska kommitténs betänkande har man emellertid på såväl den norska som finländska sidan beslutat att dröja med det fortsatta lagstiftningsarbetet. Lagförslagen framgår av bilagorna 1 och 2. Nordiska överläggningar om personförsäkringen har hållits vid omkring tio tillfällen. Vid sidan av de mera formella överläggningarna har fortlöpande underhandskontakter förekommit mellan ordförandena och sekreterarna i de olika länderna. Inom den svenska kommittén har i denna del av arbetet hållits sammanträden under sammanlagt 52 dagar. Kommittén har samrått med familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), försäkringsverksamhets-

kommittén (E 1979:01) samt arvs- och gåvoskattekommittén (Fi

1984:02). Kommittén har vidare anordnat bl.a. en hearing med psykiatrisk expertis angående förhållandet mellan självmord och försäkring.

Inledning 109

Dessutom har kommitten haft ett flertal överläggningar med försäkringsinspektionen och försäkringsbranschen. Kommittén har också under hand haft ett relativt omfattande samarbete med framför allt praktiskt verksamma försäkringsmän. Bland dessa bör särskilt nämnas direktören Gösta Bergman, som lämnat värdefulla förslag i försäkringstekniska frågor, samt direktörerna Göran Hellstenius, Per-Erik Selander, Åke Svensson och Bertil Torbrand. Under den tid kommittén arbetet med förslaget till personförsäkringslag har kommittén avgett sammanlagt 15 yttranden, huvudsakligen i anledning av remitterade betänkanden. Sedan 1983 har kommittén parallellt med personförsäkringslagen arbetat med förslag till en Detta arbete fortsätskadeförsäkringslag. ter. Vår avsikt är att en sådan skall omfatta bl.a. de lag försäkringar som nu regleras i konsumentförsäkringslagen. Syftet är alltså att då vårt arbete avslutats FAL och KFL skall ha ersatts av en personförsäkringslag och en skadeförsäkringslag.

1 «;

SOU .1986256

2 Nuvarande m.m.

lagstiftning

2.1 (1927:77) om försäkringsavtal Lagen

Den första form av frivillig försäkring som blev föremål för var Redan 1667 års sjölag innehöll lagstiftning sjöförsäkringen. sålunda en 1891 innehöll ett kapitel försäkringsbalk. Sjölagen om Annan försäkring, som under 1800-talet (10 kap.) sjöförsäkring. blev allt fick däremot klara sig utan stöd av vanligare, länge Den nu lagen (1927:77) om privaträttslig lagstiftning. gällande - förkortad FAL - var den försäkringsavtal försäkringsavtalslagen, första som tillhandahöll allmänna föreskrifter om försäkringsavlag tal. Denoffentligrättsliga sidan av det frivilliga försäkringsväsendet hade uppmärksammats något tidigare. Genom 1903 års lag om försäkringsrörelse föreskrevs att det allmänna skulle utöva tillsyn över försäkringsanstalterna. FAL i de som kommit till bygger mycket på rättsgrundsatser i 1891 års om och i de av uttryck sjölags regler sjöförsäkring försäkringsbolagen tillämpade försäkringsvillkoren. Lagen är emellertid också starkt av med syfte att skydda påverkad tidigare lagar försäkringstagarna, främst de tyska och schweiziska försäkringsavbåda av 1908. FAL tillkom i nordiskt lagsamarbete. I talslagarna, stämmer den överens med motsvarande i

väsentliga delar lagar

Danmark, Finland, Island och Norge. FAL har för försäkringsrätten. Trots att grundläggande betydelse är den innehåller 124 paragrafer, reglerar den lagen ganska vidlyftig, naturligt nog inte alla de frågor som uppkommer vid försäkring. Allmänna av därför försäkringsvillkor som tillämpas bolagen utgör en rättskälla. Villkoren innebär ofta en precisering och viktig komplettering av lagens regler. av FAL i mycket på de skillnader som Dispositionen bygger föreligger mellan å ena sidan personförsäkring livförsäkring, - och å andra sidan olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring dvs. all annan Den första avdelningen i skadeförsäkring, försäkring. som är tillämpliga på alla slag av lagen (1-33 §§) ger bestämmelser Den andra ägnad åt försäkring. avdelningen (35-96 §§) är exklusivt

Nuvarande lagstiftning m. m. 111

skadeförsäkring. Till en början tas i denna avdelning upp regler som är gemensamma för all skadeförsäkring (35-58 §§). Därefter behandlas under olika rubriker vissa huvudformer av skadeförsäkring, nämligen transportförsäkring - dels sjöförsäkring (59- 76 §§), dels annan transportförsäkring (77-78 §§) brandförsäkring (79-88 §§), kreatursförsäkring (89-90 §§) och ansvarighetsförsäkring, (91- - 96 §§). I den tredje avdelningen behandlas livförsäkring gemensamma bestämmelser för sådan försäkring (97-101 §§), kapitalför- I säkring (102-117 §§) och livränteförsäkring (118 §) - samt i fjärde i avdelningen , slutligen, de andra av dvs. typerna personförsäkring, olycksfalls- och sjukförsäkring (119-124 §§). Här skall endast för reglerna personförsäkring tas upp; reglerna om skadeförsäkring berörs endast i de fall då de kan anses ha betydelse även för personförsäkring. FAL är i ganska stor utsträckning, och ofta beträffande som regler ansetts viktiga för försäkringstagarnas skydd, en tvingande lag, så att förbehåll med visst innehåll inte får åberopas eller får åberopas endast under vissa närmare När är angivna förutsättningar. lagen tvingande anges detta särskilt för varje regel. Där så inte förekommer är alltså lagen dispositiv, dvs. den bara i den mån inte gäller annat framgår av de bestämmelser som in i försäkringsbolaget tagit sina försäkringsvillkor (3 § första med den förhållanstycket). Syftet devis långtgående tvingande i FAL är att regleringen skydda försäkringstagarna mot Övermakt vid utformförsäkringsgivarnas ningen av försäkringsvillkoren. På ett för försäkringstagaren mycket centralt område, nämligen frågan om vad försäkringen täcker eller för vilka risker försäkringen skall är emellertid erbjuda skydd, avtalsfriheten fullständig. I praktiken betyder detta vanligen att försäkringsbolagen ensamma bestämmer omfattningen av försäkringsskyddet vid olika typer av försäkring. Ett undantag utgör dock trafikförsäkring. Skadelidandes rätt till trafikskadeersättning får, utöver vad som anges i inskränkas trafikskadelagen (1975:1410), endast på grund av omständighet som har inträffat efter skadehändelsen och som FAL eller

enligt konsumentförsäkringslagen

(1980:38) kan medföra begränsning av försäkringsgivarens skyldig- _ het att utge försäkringsbelopp (17 § trafikskadelagen). Även beträffande storlek råder avtalsfrihet. Som frampremiens går nedan (avsnitt 2.3) kontrollerar dock att försäkringsinspektionen försäkringsbolagens premiesättning är skälig. FAL gäller för alla slags försäkring utom vissa återförsäkring, uppräknade typer av samt som avses i socialförsäkring försäkringar konsumentförsäkringslagen. I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas dock även i fråga om konsumentförsäkring vissa särskilt angivna bestämmelser i FAL § andra och (1 tredje styckena FAL). Trafikförsäkring är såsom nyss framgått föremål för särskild

112 Nuvarande lagstiftning m. m.

reglering i trafikskadelagen (ytterligare finns trafikförsäkringsfö- i

5‘ rordningen (1976:359) och lagen (1976:357) om motortävlingsförsäk- I den mån annat inte följer av vad som är särskilt föreskrivet ring). om sådan försäkring gäller dock FAL även för trafikförsäkring (1 § fjärde stycket). När försäkringstagaren tecknar försäkring hos ett försäkringsbolag - - form- , i lagen används uttrycket försäkringsgivare gäller inga krav. Allmänna om avtals ingående gäller även för principer tecknande av får ett försäkförsäkring. Vanligen försäkringstagaren ringsbrev åtföljt av mer eller mindre utförliga försäkringsvillkor, men avtalet kan slutas muntligen, t.ex. Framgår själva per telefon. det inte av avtalet från vilken tid försäkringen skall gälla inträder _ 11 § FAL ansvar när antagande svar på bolagets eller enligt bolagets försäkringstagarens anbud avsänds. Försäkringstekniken bygger på att den risk som försäkringsbolaget åtar skall kunna Den som utgår skall sedan så sig kalkyleras. premie väl som motsvara den aktuella risken jämte kostnader m.m. möjligt Det i sakens natur att i stor utsträckning är hänvisat till ligger bolaget från när det skall skaffa sig uppgifter försäkringstagaren själv för sina Eftersom dessa uppgifter ofta är underlag kalkyler. för om och vilka villkor skall meddelas och avgörande på försäkring för hur stor som skall betalas, är det av stor betydelse att premie lämnar korrekta Ofta får han fylla i ett försäkringstagaren uppgifter. formulär med eller annat sätt lämna olika upplysningar. frågor på Man brukar tala om upplysningsplikt som en av försäkringstagarens de biförpliktelser som åvilar honom vid sidan av huvudförpliktelsen att betala premien. FAL behandlar om i 4-10 §§. Reglerna äri frågan upplysningsplikt huvudsak tvingande. Om försäkringstagaren åsidosätter upplysningsplikten svikligen eller under sådana att det skulle strida mot tro och omständigheter heder att blir i enlighet med åberopa försäkringen, försäkringen sedvanliga avtalsrättsliga principer ogiltig (4 §). Har å andra sidan de oriktiga uppgifterna lämnats i god tro, dvs. om försäkringstagaren varken eller hade bort inse att var oriktiga, får de insåg uppgifterna för ansvar för ett redan inträffat försäkingen betydelse bolagets Däremot har rätt till ringsfall. bolaget att säga upp försäkringen upphörande efter fjorton dagar, dock ej om den avser personförsäkring (5 §). För det fall att brister i sin upplysningsplikt försäkringstagaren utan att handla mot tro och heder men utan att samtidigt vara i god tro särskilda kan bli helt fritt från j gäller regler. Försäkringsbolaget ansvar. Det kan också ha ett ansvar, jämkat i förhållande begränsat till vad som mot av den premien skulle ha gällt om bakgrund erlagda det från fått korrekta Man brukar kalla det början upplysningar.

Nuvarande m. m. 113 lagstiftning

senare för prorataregeln. Full ansvarsfrihet inträder om över bolaget huvud inte skulle ha meddelat med kännedom om någon försäkring de rätta förhållandena (6 §). i Även då försäkringstagaren eller underlåter att lämna förtiger uppgifter om förhållanden som han känner till och som han inser eller bör inse har betydelse för kan ha ett endast bolaget, bolaget , begränsat ansvar eller vara helt fritt från ansvar (7 §). Bolagets i ansvar bedöms samma sätt som i 6 §. Som en på förutsättning för att bolaget inte skall vara helt att kan anses ansvarigt gäller förtigandet i som en vårdslöshet sida. på försäkringstagarens Vill försäkringsbolaget av att åsidopå grund upplysningsplikten satts göra gällande att dess ansvarighet skall påverkas åligger det { bolaget att utan meddela detta. i oskäligt uppehåll försäkringstagaren Görs inte det, får bolaget inte sedan att det fått åberopa felaktiga uppgifter såvida inte svek eller förfarande mot tro och heder

föreligger (8 §). Upplysningsplikt för försäkringstagaren gäller inte i om fråga sådana förhållanden som ändå kände till eller försäkringsbolaget bort känna till. Oriktiga eller är också utan i uppgifter förtigande verkan om den som eller omständighet uppgiften förtigandet avsåg var utan betydelse för eller i vart fall efter det försäkringsbolaget försäkringen tecknades upphört att vara av betydelse (9 §). . Sedan försäkring meddelats kan inte försäkringsbolaget genom T egna åtgärder påverka den faktiska händelseutvecklingen särskilt

mycket, utan det är i beroende av hög grad försäkringstagarens göranden och låtanden. Risken för skada kan vid skadeförsäkring öka t.ex. genom att försäkrad används till annat ändamål egendom än som förutsattes när premien beräknades. För att försäkringen skall kunna anpassas till sådan kan man fareökning åläggs, säga, försäkringstagaren genom FAL:s regler en fortlöpande upplysningsplikt även under försäkringstiden. Genom att underrättas bolaget kan t.ex. förhöjd premie tas ut eller i värsta fall försäkringen sägas upp. Reglerna om fareökning har störst vid skadepraktisk betydelse försäkring och FAL har särskilda därom i 45- 50 §§. Men även regler för personförsäkring ges vissa om Sålunda kan vid regler fareökning. livförsäkring en leda till ett endast

fareökning begränsat ansvar för

försäkringsbolaget om det i att ett visst försäkringsbrevet angivits ändrat förhållande innebär en En förutsättfareökning. ytterligare ning för ett endast begränsat ansvar är att i försäkringsbrevet angivits den påföljd ändringen medför vid och (99 §). Även sjuk- olycksfallsförsäkring gäller särskilda och liksom vid livförsäkring för försäkringstagaren delvis - i jämförelse med skadeförreglerna angående säkring förmånligare regler (121 §). Som en förutsättning för ansvarsfrihet eller ett endast ansvar för begränsat försäkringsbolaget

Ä 8

i

114 Nuvarande rån. m. 198655

lagstiftning

bl.a. att faran skall ha ökats genom ändring i ett förhållande?

gäller som i vara av betydelse för bolaget. försäkringsbrevet angivits _ FAL innehåller också om vad som skall gälla om uppsåtligt? regler

eller vårdslöst av Huvudreframkallande försäkringsfall (18-20 §).

är att inte är skyldigt ersättning till den geln försäkringsbolaget utge - vid annan än —-; som uppsåtligen eller försäkring livförsäkring vårdslöshet har orsakat den uppkomna skadan. Däre-a genom grov mot inverkar det inte att det visserligen varit; på bolagets ansvarighet om vårdslöshet men oaktsamheten varit av mer normalt slag.‘ fråga Försäkringen skyddar alltså även mot eget slarv som inte är grovt. FAL:s är emellertid denna dispositiva, varförregler på punkt kan föreskriva att rätten till ersättning faller försäkringsvillkoren bort redan vid helt vårdslöshet. Villkoren kan emellertid också, ringa såsom är vanligt vid exempelvis ansvarighetsförsäkring, ge ett mer än som av FAL:s regler och medge att långtgående skydd följer trots att skadan framkallats genom vårdslöshet som ersättning utgår om den som orsakat är grov. Under särskilda förhållanden, nämligen skadan var under 15 år eller handlat under inflytande av djupgående själslig abnormitet, skall enligt lagens dispositiva regel (19 §) även eller vårdslöshet framkallade skador ersätuppsåtligt genom grov tas. Vid livförsäkring ger försäkringen skydd även vid grov vårdslöshet (18 §). För självmord finns en specialregel som säger att försäkringsom tre år sedan teckersättning utgår antingen gått försäkringen nades eller det måste antas att försäkringen tagits utan tanke på och att den försäkrade skulle ha berövat sig livet även självmordet om någon försäkring inte funnits (100 §). Rörande om annat inte överenskompremiebetalningen gäller, mits, att av första premie skall ske utan uppskov och betalningen betalningen av delpremie eller förnyelsepremie på den nya premieförsta Vid dröjsmål med betalningen får periodens dag (12 §). avtalet försäkringsvillkoren är bolaget säga upp (13 §). Enligt av med premiebetalningen regelmässigt att påföljden dröjsmål försäkringsbolagets ansvar suspenderas. För att inte försäkringstagaren alltför snabbt skall berövas sitt skydd ställer dock FAL upp vissa Beträffande första premie gäller sålunda att tvingande skyddsregler. ett förbehåll av innebörd att ansvaret inte inträder förrän premien betalats eller lämnats ut, inte får åberopas annat än försäkringsbrev om verkligen är i dröjsmål (14 § första stycket). försäkringstagaren När det senare får bolaget inte åberopa att dess gäller premie villkoren förrän en vecka efter krav ansvarighet enligt suspenderats § andra Kravet risk, varför det inte (14 stycket). går på mottagarens är att verkligen haft möjlignågon förutsättning försäkringstagaren het att ta del av dess innehåll (33 §). Villkoren kan alltså innehålla att försäkringsbolagets ansvar

Nuvarande m. m. lagstiftning

suspenderas om inte premien betalas i rätt betalas tid, premien

senare träder försäkringen åter i kraft. Vill att försäkringsbolaget

försåkringsförhållandet skall upphöra för gott, får bolaget säga upp

försäkringsavtalet. Kortare än tre får dock uppsägningstid dagar

enligt en tvingande inte förekomma regel (13 §). Vid bestående

dröjsmål kan bli aktuell eftersom ett uppsägning försäkringsbolag,

som enligt försäkringsvillkoren är fritt från vid ansvarighet premie-

dröjsmål, måste väcka talan om inom tre premiens betalning

månader från såvida inte förfallodagen, försäkringen dessförinnan

upphört att gälla. Annars preskriberas bolagets rätt till premien - (15 §). Som framgår av avsnitt 2.5 är villkor ofta bolagens

gynnsammare för än vad som

försäkringstagaren följer av FAL.

Reglerna i 13§ om

försäkringsbolagets möjlighet att säga upp

försäkringsavtalet vid premiedröjsmål är 17 § inte enligt tillämpliga Vpå livförsäkring och s.k. och lång olycksfalls- sjukförsäkring (jfr

avsnitt 2.4). av Följden premiedröjsmål vid sådana försäkringar ” till en del regleras i de grunder som skall finnas för sådana

försäkringar. Aven om avtalet har ofta ett upphör försäkringstagaren

:_ kvarvarande skydd under en viss tid vidare avsnitt (se 13.2).

Ett särskilt område som i FAL är regleras tredje mans rättsställ-

ning. Beträffande personförsäkring det här bestämmelser som gäller . tar sikte på och

förmånstagare försäkringstagarens borgenärer.

Förmånstagarförordnanden har stor betydelse för behandlingen i

j olika avseenden av främst av FAL:s livförsäkringar. Tillämpningen

regler om

förmånstagarförordnanden vållar emellertid en hel del

e problem i det praktiska rättslivet; många publicerade rättsfall som

angår just tolkning av och av sådana förordnanden verkningarna

(dock företrädesvis i vittnar om detta. Av den arvsskattemål)

anledningen och därför att vårt i denna del i stor förslag utsträckning

bygger på gällande rätt skall här lämnas en relativt fyllig redogörelse

för det nuvarande rättsläget området. på

Den avtalsrättsliga är att det är utgångspunkten försäkringstaga-

ren - alltså den som sluter avtalet med försäkringsbolaget - som har

rätt till bolagets prestation, dvs. försäkringsbeloppet. Med ett

förmånstagarförordnande förstås ett förordnande av försäkringstagaren att någon annan än han skall själv uppbära beloppet.

Förordnandet kan vara eller

återkalleligt oåterkalleligt.

Det har tidigare i litteraturen förts en ganska livlig diskussion om

förmånstagarförordnandets natur. Man har försökt hänföra för-

; mânstagarförordnandet till någon tidigare erkänd rättshandlingstyp

såsom tredjemansavtal, testamente eller gåva. Med den utförliga

behandling institutet har fått i FAL framstår det emellertid numera

som en självständig form av förfogande. En annan sak är att de regler

som finns om framför allt och testamente gåva ibland kan vinna

analog tillämpning på förmånstagarförordnande och att förmånsta-

116 Nuvarande lagstiftning m. m.

kan

för dödsfall till syfte och funktion i mycket garförordnande jämställas med testamente. föremål för i FAL anger i 102§ såsom förmånstagarförordnande i endast I har emellertid sådant förord- ”försäkringsbeloppef”. praxis nande avse även sådana belopp som utgår i form av . antagits eller 1977 s. 587). Utan att FAL återbäring premiereglering (NJA anses vidare att förordnande kan förenas upptar någon regel därom, t.ex. skall använda i med villkor av olika slag, att mottagaren beloppet för visst angivet ändamål. FAL innehåller bestämmelser direkt om förmånstagare i 3, 102-112, 116-118 och 122 §§. Härutöver finns åtskilliga andra bestämmelser som har mer eller mindre direkt betydelse för den som insatts som förmånstagare, t.ex. 18, 114 och 123 §§. FAL i 103 § vissa formföreskrifter som måste följas för uppställer att skall bli Skälet härtill i förmånstagarförordnande giltigt. angavs förarbetena vara önskemålet att rätt skall vila på en förmånstagarens såvitt säker och oomtvistlig grund. Den stora ekonomiska möjligt som insättande av förmånstagare ofta har, kan också betydelse, medföra att det - samma sätt som vid testamente - är påkallat på med ett visst formkrav för att förebygga förhastade dispositioner. samma paragraf har försäkringstagaren möjlighet att Enligt meddela förordnandet. Något formellt skriftligen försäkringsbolaget krav att meddelandet skall vara egenhändigt undertecknat av på ställs inte och ännu mindre krav på vittnen. försäkringstagaren något Däremot anses i uttrycket ”meddelar” ligga att försäkringstagaren skall ha icke blott satt förordnandet utan också vidtagit upp för att få det överbringat till försäkringsboändamålsenliga åtgärder laget. Ett förordnande kan åstadkommas också genom att giltigt skriver in förordnandet i försäkringsbreförsäkringsbolaget antingen vet redan från eller senare anteckning om förordnanbörjan gör en det på brevet. När förordnande meddelas i samband med tecknandet av en individuell försäkring, går det vanligen till så att försäkringstagaren från informationsmaterial väljer ut det förordnande bolagets tryckta han vill ha eller annat sätt vem han vill ha som på anger Medverkan av bolagets ombud eller tjänstemän förmånstagare. anses i dessa fall vara för att förordnandet får en tillräcklig garanti ändamålsenlig och väl övervägd utformning. Formföreskrifterna i 103 § också för återkallelse av förmånsgäller Detta innebär emellertid inte att ett förordnande tagarförordnande. måste återkallas i samma som det tillkommit. Ett förordordning nande som blivit att försäkringsbolaget antecknat det giltigt genom kan alltså återkallas eller ändras genom ett på försäkringsbrevet skriftligt meddelande till bolaget utan att någon ny anteckning görs

Nuvarande lagstiftning m. m. 117

på försäkringsbrevet. Man kan därför inte lita på att ett på försäkringsbrevet antecknat förordnande är giltigt. Förmånstagarförordnande kan inte återkallas efter försäkringsta- V garens död (102§ sista meningen). Om förordnande gäller för livsfall, anses däremot försäkringstagaren kunna återkalla förordi nandet även efter det att förfallit till försäkringsbeloppet betalning i (men inte sedan det väl betalats ut). Förmånstagare kan inte insättas och inte heller tidigare förordnande återkallas genom testamente (NJA 1966 s. 355 och NJA 1976 s. 24). Däremot är det ingenting som hindrar försäkringstagaren från att i testamente förfoga över försäkringen eller försäkringsbeloppet, om något förmånstagarförordnande inte alls har I detta fall gjorts. ingår utfallande försäkringsbelopp i kvarlåtenskapen efter den avlidne. Ett sådant förfogande får emellertid inte de specifika rättsverkningar som följer med ett förmånstagarförordnande enligt FAL. Huvudregeln i 102 § är att förmånstagarförordnande när som helst kan återkallas. Förordnandet är emellertid om försäkoåterkalleligt ringstagaren gent emot förmånstagaren förbundit sig att låta förordnandet stå vid makt”. Sådant löfte riktar sig alltså till förmånstagaren och skall för att bli bindande som regel meddelas honom. Det är inte tillräckligt att försäkringstagaren genom påteckg ning på försäkringsbrevet, genom meddelande till försäkringsbolaget

i eller på annat sätt dokumenterar sin vilja att låta förordnandet förbli

gällande. i Något formkrav för utfåstelse att ej återkalla förmånstagarförordnande har inte uppställts. På grund av de påtagliga likheterna mellan oåterkallelighetsförklaring och gåva har det dock i rättspraxis ansetts att sådan förklaring till förmån för make måste ske i äktenskapsförordets form (NJA 1953 s. 228). För att en oåterkallelighetsförklaring skall gälla krävs ej att försäkringsbolaget blivit underrättat om förklaringen. Förmånstagarförordnande kan i vissa fall vara oåterkalleligt utan att något uttryckligt löfte härom har Som nyss nämnts kan ett givits. förordnande nämligen inte återkallas efter försäkringstagarens död (102 §). Ett annat fall regleras i 118 § andra stycket andra meningen, som handlar om det fallet att förmånstagare till livränteförsäkring fått första livräntebeloppet utbetalt till sig. Vidare kan det, t.ex. då arbetsgivare tecknar försäkring på arbetstagares liv, vara mellan dessa parter underförstått att ett samtidigt meddelat förmånstagarförordnande inte skall kunna återkallas alls eller bara under viss förutsättning; även oåterkallelighetsförklaring anses kunna förenas med villkor. Rätten att insätta förmånstagare tillkommer försäkringstagaren, dvs. den som med försäkringsbolaget ingått försäkringsavtalet (102 §

118 Nuvarande lagstiftning m. m.

jämförd med 2 §), och det är också han som har rätt att återkalla ett meddelat förordnande. Vid gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring tillämpas emellertid ofta särpräglade system med flera som att sätta in När i personer berättigade förmånstagare. central i tjänstegrupplivförsäkring är grundad på överenskommelse mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, ingår det i över- Å: enskommelsen - och i försäkringsvillkoren - att vissa personer skall anses vara insatta som förmånstagare. Och när det i stället är en enskild arbetsgivare som direkt tecknar försäkring för sina arbetstagare, anses arbetsgivaren ha rätt att vid avtalets slutande bestämma om förmånstagare. I båda fallen tillkommer denna rätt emellertid därefter den försäkrade arbetstagaren, i villkoren angiven som försäkringstagare. Arbetstagarens rätt anses emellertid inte

,hindra

t.ex. att arbetsmarknadsparterna i ny central överenskommelse beslutar om ändrade standardförordnanden; dock får ett individuellt förordnande företräde även framför ett senare tillkommet standardförordnande. Liknande systern tillämpas vid frivillig gruppförsäkring. Rätten att bestämma om förmånstagare följer med äganderätten till försäkringen. Överlåter försäkringstagaren sin rätt enligt avtalet, är det därefter den nye ägaren som är behörig att sätta in förmånstagare. Samma verkan som överlåtelse har det i detta hänseende enligt 110 § om försäkringstagaren avlider innan försäkännu har inträffat; kan t.ex. vara tecknad på ringsfallet försäkringen annans liv. I sådant fall inträder insatt förmånstagare i försäkringstagarens rätt enligt avtalet och blir alltså behörig att själv insätta förmånstagare. Behörigheten att sätta in förmånstagare och att återkalla tidigare meddelat förordnande övergår inte på alla en för säkringstagares rättsinnehavare. Sålunda kan som tidigare påpekats dödsboet efter en avliden försäkringstagare inte återkalla ett av honom meddelat förordnande (102 § sista meningen). Inte heller torde en försäkringstagares konkursborgenärer kunna återkalla ett meddelat förordnande. En annan sak är att, om försäkringen efter utmätning eller konkurs tillfaller tredje man, ett av försäkringstagaren meddelat förordnande som ej gjorts oåterkalleligt förfaller p. g.a. bestämmelsen i 111 §. Den nye ägaren blir i ett sådant fall behörig att göra ett eget förordnande. I FAL finns ett antal av vilka några är presumtionsregler regler, och andra absoluta, om när ett förmånstagarförordnande skall anses ogiltigt eller när det skall upphöra att gälla. Ibland kan fråga om förordnandets bestånd i fall som inte regleras i FAL. uppkomma Av betydelse är här reglerna i 104 § andra stycket om jämkning av förmånstagarförordnande bl.a. då makes giftorätt eller bröstarvinges laglott kränkts. I av regeringen angående följdlagstiftning till förslag

\ OU 1986:56 Nuvarande lagstiftning m. m. 119

äktenskapsbalken, vilket överlämnats till lagrådet för yttrande den 4 december 1986, samt i avsnitt 2.6.2 nedan redogörs närmare för tillämpningen av 104 §. I lagrådsremissen föreslås att reglernai 104 § ,andra stycket ersätts med nya mera generella jämkningsregler. I anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen anges förutsättningför att försäkring i inkomstskattehänseende skall behandlas som ;arna *pensionsförsäkring Bl.a. får endast vissa den försäkrade närstående

,personer sättas in som förmånstagare. Enligt anvisningarna skall i

för denna i rätten att sätta

;villkoren pensionsförsäkring begränsning

Det är mot denna som i

fin förmånstagare anges. bakgrund reglerna

3 § andra stycket FAL skall ses, nämligen att förmånstagarförordnande är utan verkan, om det har skett i strid mot villkor som enligt ;kommunalskattelagen skall tas in i avtalet. Effekten av ett förord-

Enande

till ”fel” person blir inte att försäkringen mister sin karaktär i av pensionsförsäkring, utan att förordnandet är ogiltigt. Av 18 § FAL följer att den förmånstagare som uppsåtligen dödar _den försäkrade inte kan åberopa det till hans förmån gjorda .~ förordnandet. i Om ett förmånstagarförordnande gäller till förmån för ”make”, är ?det utan verkan om äktenskapet blivit upplöst genom äktenskapsi skillnad. Försäkringstagaren har ju då inte någon make, om han inte har gift om sig, och i sådant fall antas förordnadet enligt 105 § andra stycket gälla till förmån för den nya maken. I analogi med A 3 8§ och 11 8§ ärvdabalken brukar dessutom anses att kap. kap. “ förordnande till förmån för ”make” förfaller redan när talan om äktenskapets upplösning anhängiggörs. Den vanliga s.k. sammansatta kapitalförsäkringen (jfr avsnitt

f4.2.1) gäller för både livsfall och dödsfall, dvs. försäkringsbeloppet

: betalas ut när den försäkrade uppnår viss ålder eller om han avlider “ dessförinnan. Om förmånstagare insatts till sådan försäkring, skall förordnandet enligt 107§ FAL antas gälla bara för dödsfall. Om försäkringstagaren överlåter försäkringen till annan, förfaller ett av den förste ägaren meddelat förmånstagarförordnande om detta inte gjorts oåterkalleligt (111 § FAL) . Detsamma torde gälla om försäkringen genom bodelning efter äktenskapsskillnad eller boskillnad övergår till försäkringstagarens make och om försäkringen efter utmätning eller konkurs tillfaller tredje man. Däremot är det p naturligtvis ingenting som hindrar att den ursprunglige försäkrings- V tagaren och förvärvaren kommer överens om att förordnandet fortfarande skall gälla. Det anses för sådant fall inte ens nödvändigt med något meddelande till om att förordnandet försäkringsbolaget : skall fortsätta att gälla. Ett oåterkalleligt förordnande påverkas inte av att försäkringen överlåts, såvida förvärvaren inte är i tro i god z om och därför ändå får bättre rätt än fråga oåterkalleligheten i, förmånstagaren. n j, i

i

i -

1986:56

120 Nuvarande lagstiftning m. m. j

Pantsättning av försäkringen medför den av för-

försämringenp

månstagarens ställning, att panthavaren har företrädesrätt till försäkringsbeloppet så långt pantfordran sträcker sig; överskjutande belopp tillfaller förmånstagaren (112 § första stycket). Ett återkalleligt förmånstagarförordnande medför inte någon inskränkning i försäkringstagarens rättigheter före försäkringsfallet. Försäkringstagaren kan när som helst återkalla förordnandet, och han kan utan hinder av förordnandet överlåta, belåna eller pantsätta, låta återköpa försäkringen (108 § första stycket). Om försäkringsfallet utgörs av att försäkringstagaren uppnår viss ålder, anses han som ovan nämnts kunna återkalla ett för livsfall gällande förordnande även efter försäkringsfallet intill dess försäkringsbeloppet betalas ut till förmånstagaren. Detsamma torde gälla när försäkringen tagits på annans liv, om inte förordnandet anses förfallet redan på grund av analogi med 107 §. Ett oåterkalleligt förordnande, å andra sidan, medför redan före försäkringsfallet en betydande bundenhet för försäkringstagaren. Bortsett från att förordnandet inte kan ändras, skall försäkringsta- 108§ andra anses ha utfäst sig att inte utan garen enligt stycket som inskränker förförmånstagarens samtycke vidtaga förfogande rätt. eller återköp får alltså månstagarens Pantsättning, belåning normalt inte ske utan förmånstagarens medgivande. Man kan dock tänka sig att, om ett oåterkalleligt förordnande vid sammansatt gäller bara för dödsfall, försäkringstagaren kan kapitalförsäkring pantsätta rätten till livsfallsutbetalning. Eftersom oåterkalleligt förordnande enligt 111 § står kvar även vid överlåtelse, torde det inte föreligga något hinder i förhållande till förmånstagaren mot att försäkringstagaren överlåter försäkringen, förutsatt att förvärvaren inte genom godtrosförvärv får företräde framför förmånstagaren. En annan sak är att en med oåterkalleligt förordnande försedd försäkring ofta har så litet värde för sin ägare, att en överlåtelse framstår som meningslös. Ett oåterkalleligt förordnande torde inte utan särskild utfästelse vara förenat med skyldighet för försäkringstagaren att vidmakthålla fortsatt I praktiken brukar försäkringen genom premiebetalning. försäkringsbolagen, om premiebetalningen upphör och om det är känt att försäkringstagaren gjort ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, underrätta förmånstagaren härom så att han har möjlighet att på egen bekostnad fortsätta försäkringen. Bortsett från det som avses i 110§ medför ett specialfall förmânstagarförordnande inte några påtagliga rättsverkningar för förmånstagaren före Inte ens om förordnandet försäkringsfallet. gjorts oåterkalleligt får han under försäkringstagarens livstid förfoga över den rätt, som förordnandet medför, genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt (109 §).

lagstiftning

Nuvarande m. m. 121

I och med att inträffar förändras Förmånsförsäkringsfallet läget. tagaren får då ett självständigt och anspråk på försäkringsbeloppet, detta anspråk kan han rikta direkt mot utan att försäkringsbolaget behöva gå via försäkringstagaren eller dennes dödsbo. Den rätt förmånstagaren sålunda får i och med kan överlåtas försäkringsfallet och pantsättas på samma sätt som vanliga fordringar. Anspråk på grund av förmånstagarförordnande är inte underkastat annan preskriptionsregel i FAL än den i 29 § upptagna. De förordnanden som kommer till måste och bolaget registreras bevaras. I övrigt har det före ett inte försäkringsfall någon betydelse

för bolaget att någon förordnas till förmånstagare. Om fått

bolaget veta att ett visst förordnande har kan det gjorts oåterkalleligt, naturligtvis inte utan förmånstagarens medgivande medverka till sådana förfoganden som kan inskränka men i förmånstagarens rätt, övrigt har förmånstagaren rättsförhållande bara till försäkringstagaren. för att t.ex. Någon självständig skyldighet bolaget underrätta förmånstagaren om att försäkringstagaren inte sin att fullgör plikt betala premien inte. föreligger Utgångspunkten för tolkning av anses förmånstagarförordnande vara att det så vitt möjligt är avsikt med försäkringstagarens förordnandet som skall utrönas. Sådan s.k. brukas subjektiv tolkning också vid testamentstolkning, och ärvdabalkens härom kan regler därför i viss utsträckning tillämpas analogt på förmånstagarförordnanden. I 105§ finns vissa som skall användas vid hjälpregler tolkning av förmånstagarförordnande. Vad som sägs i dessa bestämmelser skall gälla om ej annat av Är framgår omständigheterna. förmånstagarens barn insatta som förmånstagare skall t.ex. förordnandet gälla till förmån för bröstarvinge. Det är endast försäkringstagarens avsikter vid tiden för förordnandets tillkomst som kan komma i beaktande vid av ett tolkningen förordnande. Denna har ansetts vara en av princip nödvändig följd förmånstagarförordnandets ställning som självständig rättshandlingstyp. Om försäkringstagaren, kanske flera år efter förordnandets tillkomst, t.ex. i testamente ger uttryck för hur han vill att försäkringsbeloppet skall fördelas, kan det alltså inte påverka tolkningen av förordnandet med mindre det kan att antagas försäkringstagaren hade den avsikten redan då förordnandet gjordes (NJA 1976 s. 24). Om testamentet i stället före eller i upprättats samband med förmânstagarförordnandet, är att där få möjligheterna stöd för en viss tolkning av förordnandet större. naturligtvis Vad som anförts om av har tolkning förmånstagarförordnanden gällt individuella förordnanden som härstammar från verkligen försäkringstagaren åtminstone i den betydelsen, att han själv valt förordnande från bolagets informationsmaterial. Det helt övervägande antalet förordnanden är emellertid sådana standardförord-

122 Nuvarande lagstiftning m. m. SOU 1.986256

nanden som tillkommit genom gruppavtal av något slag, överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna eller liknande och som sedan inte ändrats. Vid sådana fiktiva förmånstagarförordnanden, om vilkas existens och de flesta gruppmedlemmarna har utformning oklar eller kännedom, kan det uppenbarligen bara i undaningen tagsfall bli tal om någon subjektiv tolkning. Sådana förordnanden torde i stället få tolkas objektivt i enlighet med vad som följer av vanligt språkbruk och vad som inom den ramen kan antagas bäst med - sett - den försäkrades överensstämma genomsnittligt vilja. Om en förmånstagare insatts ingår försäkringsbelopp, som utfaller efter död, inte i kvarlåtenskapen (104§ första försäkringstagarens stycket). Detta innebär att beloppet oftast inte kan tas i anspråk av en avliden försäkringstagares borgenärer. I 116 § ges regler om försäkringstagarens borgenärers möjligheter dels att under försäkringstagarens livstid få tillgång till försäkringen, dels att efter försäkringstagarens död få del av utfallande försäkringsbelopp. Som huvudregel gäller att en försäkring kan utmätas under försäkringstagarens livstid. Härifrån görs dock betydande avsteg. Bl.a. undantas från utmätning försäkringar som bygger på regelbundet sparande och där rätt enligt försäkringsavtalet tillkommer försäkringstagaren eller hans make och där försäkringen tagits på något av de bägges liv (116§ första stycket). Om en livförsäkring varit och om det finns förmånstagare kan ett försäkutmätningsfri ringsbelopp som utfaller efter försäkringstagarens död inte under några omständigheter tas i anspråk av försäkringstagarens borgenärer. För det fall att en livförsäkring kunnat utmätas finns däremot vissa möjligheter för samma borgenärer att få del av försäkringsbeloppet vid försäkringstagarens död. Om i ett sådant fall ett förmånstagarförordnande inte gjorts oåterkalleligt äger nämligen rätt till om deras fordran inte kan utgå ur borgenärerna beloppet kvarlåtenskapen (116 § andra stycket). De nu angivna reglerna gäller för kapitalförsäkring men också för livränteförsäkring (118 § första stycket). Beträffande rätt till livränta och livräntebelopp finns dessutom särskilda utmätningsregler i utsökningsbalken (118 § tredje stycket). Om ett försäkringsbelopp utfaller under försäkringstagarens livstid, t.ex. då han viss ålder, kan detta tas i anspråk av uppnår Om beloppet tillfaller en förmånsförsäkringstagarens borgenärer. tagare kan borgenärerna däremot inte få tillgång till försäkringsersättningen. I 117§ ges beträffande kapitalförsäkring ett konkursbo vissa möjligheter att, då oåterkalleligt förmånstagarförordnande inte återkräva större premiebetalningar som försäkringstagaföreligger, ren gjort till försäkringsbolaget.

r Nuvarande mL m. 123 lagstiftning

Även om den som lider skada ibland kan ha att få sin möjlighet förlust täckt genom skadestånd från den som vållat skadan eller eljest är skadeståndsskyldig, kan han om han så önskar i första hand utnyttja sitt försäkringsskydd. Fråga uppkommer då om försäkringsbolaget skall ha rätt att överta försäkringstagarens skadeståndsanspråk och utöva regressrätt mot den skadeståndsskyldige. F AL Enligt (25 §) har bolaget, såvitt gäller personförsäkring, endast regressrätt vid olycksfalls- eller sjukförsäkring där förbundit försäkringsgivaren sig att för sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster som olycksfallet eller sjukdomen har medfört, med utge ersättning verkliga beloppet av utgifterna eller förlusterna. är Regressrätten i förhållande till vad begränsad försäkringstagaren själv kan göra gällande mot skadevållaren. Rätt till återkrav endast vid föreligger uppsåt eller grov vårdslöshet skadevållarens sida eller om denne på ”enligt lag är skyldig att skadestånd evad han är till skadan utgiva vållande eller icke. Med sistnämnda avses s.k. strikt uttryckssätt ansvar vartill emellertid enligt vad som föreskrivs inte uttryckligen räknas ansvar enbart på grund av annans vållande 3 1 eller enligt kap. 2 § skadeståndslagen. Reglerna om regressrätt i FAL är inte tvingande. Bolagen har därför möjlighet att förbehålla t.ex. vid summaförsäksig regressrätt

ring varigenom försäkringsbolaget åtagit sig att vid försäkringsfall

utge ett på förhand bestämt som fastställts oberoende av den belopp förväntade ekonomiska förlusten. Som FAL är

upplagd behandlar reglerna huvudsakligen försäk-

ringsbolagets rättigheter och de skyldigheter som åvilar försäkringstagaren medan motsvarande för skyldigheter försäkringsbolaget endast berörs i ringa mån. En till detta är att det förklaring tvingande skydd som lagen avser att ge tillkom som en reaktion främst mot sådana missbruk av avtalsfriheten som tog sig uttryck i att försäkringstagarnas skyldigheter reglerades särskilt hårt i försäkringsvillkoren. Det finns dock enstaka i FAL som även tar regler upp försäkringsbolagens skyldigheter. En sådan regel är bestämmelsen om när försäkringsersättning förfaller till betalning (24 §). Om inte annat anges i villkoren skall betalas ut en försäkringsersättning månad efter det meddelande om kommit till försäkringsfallet bolaget handa. Är betalningen beroende av som utredning försäkringstagaren kan tillhandahålla, räknas dock månadsfristen i stället från den dag försäkringstagaren fullgjort sin skyldighet att bidra till utredningen. Regeln sanktioneras såvitt avser bolaget genom en regel om skyldighet att betala dröjsmålsränta om den sålunda angivna förfallodagen försittes. Bestämmelsen om ränta finns dock inte i FAL utan i 3 § första stycket och 4 § andra stycket räntelagen (1975:635). Villkor varigenom beroende av förfallodagen gjorts något bolagets beslut eller av att bolaget ålagts betala dom får genom

124 Nuvarande m. m. lagstiftning

enligt en tvingande bestämmelse i FAL inte åberopas (24§ andra V stycket). Försäkringstagarens skyldighet att bidra till utredningen är sanktionerad inte bara genom regeln att förfallodagen för ersättningen flyttas fram. Försummelse kan, om den är till men för bolaget, medföra skäligt avdrag på ersättningen eller t.o.m. föranleda fullständig befrielse för bolaget (22 §). I fall då försäkringstagarens förfarande ej varit svikligt får villkor som är strängare än lagen ej åberopas (23 § andra stycket). Samma sanktionsmöjlighet föreskrivs om försäkringstagaren försummar att utan uppskov anmäla försäkeller inträffad händelse som kan medföra försäkringsfall och ringsfall försummelsen är till men för bolaget. Villkor som på denna punkt är hårdare än får dock en tvingande regel inte i lagens reglering enligt något fall åberopas (21 §). Det har tidigare sagts att försäkringsbolaget såväl vid försäkringsavtalets ingående som under försäkringstiden i hög grad är hänvisad till de upplysningar det får av försäkringstagaren och därför är beroende av att de erhållna uppgifterna är korrekta. Försäkringsverksamheten bygger sålunda på ett förtroendeförhållande mellan parterna som inte minst visar sig när försäkringsskyddet skall realiseras i samband med en skadereglering. Uppträder försäkringstagaren svikligt, har försäkringsbolagen traditionellt fritagit sig från att utge ersättning. Har i villkoren föreskrivits att den som efter eller dolt något förhålförsäkringsfallet svikligen uppgivit, förtegat lande av betydelse för skaderegleringen inte skall ha rätt ens till den som han annars trots allt skulle ha varit berättigad till, kan ersättning emellertid oavsett villkoret bolaget åläggas att utge försäkringsersättningen eller åtminstone del därav. Vid bedömningen av hur som skall utgå skall beaktas under vilka omständigheter mycket sveket ägde rum (23 §). För fordran på grund av försäkring föreskrivs en särskild preskriptionstid som är kortare än den för fordringar i allmänhet (29 §). I normalfallet är preskriptionstiden tre år från det den som har anspråket fick kännedom om att fordran kunde göras gällande. Det kan emellertid hända att den som får göra gällande en fordran först efter lång tid eller kanske aldrig får veta detta. Lagen föreskriver tid - som alltså oberoende av om därför en yttersta löper sin fordran - inom vilken fordringsägaren har kännedom om anspråket måste göras gällande. Tiden är tio år räknat från det anspråket tidigast skulle ha kunnat göras gällande. Såväl treårs- som tioårspreskriptionen måste avbrytas genom väckande av talan. krav eller erinran är alltså inte tillräckligt. - Det har Utomrättsligt tidigare nämnts att försäkringsbolags premiefordran kan preskriberas redan efter tre månader för det fall att bolagets ansvarighet under premiedröjsmål är suspenderad (15 §).

Nuvarande lagstiftning m.-m. 125

Preskriptionstiden i 29 § kan förkortas genom föreskrift i villkoren. Ett visst tvingande skydd häremot finns dock. För att en sådan kortare preskriptionstid skall gälla, måste försäkringsbolaget skriftligen ha förelagt den som framställer kravet att inom viss tid väcka talan mot bolaget. Den förelagda tiden får inte vara kortare än sex månader. Försäkringsbolag får inte heller gentemot den som framställt anspråk inom sex månader från det han fick kännedom om sin fordran åberopa föreskrift i villkoren enligt vilken anspråket bort framställas tidigare (30 §). Meddelanden som enligt FAL i olika situationer skall tillställas motparten går på mottagarens risk eftersom det som regel är i dennes intresse att meddelandet lämnas (33 §). Innebörden härav blir bl.a. att försäkringstagaren under olyckliga omständigheter kan förlora sitt försäkringsskydd utan att han dessförinnan tagit del av någon som helst premieavi eller annan påminnelse. (Jämför vad som ovan sagts i anslutning till 14 §.)

Konsumentförsåkringslagen (1980:38)

Konsumentförsäkringslagen (KFL) är tillämplig på de vanligaste skadeförsäkringar som tecknas av konsumenter för huvudsakligen privat ändamål, t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar och motorfordonsförsäkringar. Utanför faller bl.a. lagens tillämpningsområde separata försäkringar för vissa objekt, t.ex. försäkringar av djur och smycken, samt personförsäkringar, dvs. och och livförsäkringar sjukolycksfallsförsäkringar. Beträffande personförsäkringar gäller dock undantag för det fall att försäkringen utgör beståndsdel av en försäkring som omfattas av KFL, t.ex. olycksfallsförsäkring som ingår i reseförsäkring. . KFL innehåller regler om bl.a. information från försäkringsbolaget, rätten att teckna försäkring, förnyelse av försäkring, uppsägning av försäkring i förtid, premiebetalning, av nedsättning försäkringsersättning, skadereglering, preskription samt domstolsprövning av vissa beslut som fattas av försäkringsbolaget. Bolagets informationsskyldighet tar sikte inte bara på tiden efter att en försäkring meddelats. Sålunda har, redan innan en försäkring tecknas, en konsument rätt att få besked om vad en försäkring omfattar och vad den kostar (5 tecknats skall §). Sedan en försäkring bolaget skriftligen informera försäkringstagaren om sådana försäkringsvillkor som innebär viktigare begränsning av försäkringens omfattning i förhållanden till vad konsumenter i allmänhet har anledning att räkna med. Vidare det att under åligger bolaget försäkringstiden ge försäkringstagaren skriftligt besked om eventu- . ella villkorsändringar och om skälen för dessa; denna skyldighet för

i 126 Nuvarande m. m. lagstiftning

bolaget gäller även då det önskar ändra villkoren i samband med att en försäkring förnyas. Bolaget är också under försäkringstiden skyldigt att, om försäkringstagaren begär det, lämna information om villkor som gäller för försäkringen (6 §). Om bolaget vid en skadereglering beslutar att inte helt bifalla ett ersättningsanspråk, skall bolaget lämna besked om de möjligheter som finns att få bolagets beslut prövat, Lex. i allmänna reklamationsnämnden, i viss . nämnd inom försäkringsbranschen eller vid allmän domstol (7 §). Som en huvudregel gäller, att ett bolag inte får vägra en konsument att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller. För att skall kunna avslå en begäran om en försäkring bolaget krävs att har särskilda skäl att inte meddela försäkringen med bolaget hänsyn till bl.a. risken för försäkringsfall eller den sannolika skadans omfattning (9 §). En försäkring förnyas som regel automatiskt när försäkringstiden är slut om försäkringen inte sagts upp av bolaget eller av försäkringstagaren före försäkringstidens utgång. Bolaget är, om det önskar säga upp försäkringen, skyldigt att avsända skriftligt meddelande om uppsägning senast fjorton dagar före försäkringstidens utgång; för försäkringstagaren gäller inte någon särskild tidsfrist i dessa fall. Om försäkringstagaren tecknat en motsvarande försäkring hos ett annat bolag vid utgången av försäkringstiden för en äldre försäkring sker inte heller en förnyelse av den äldre försäkringen; uppsägning krävs då inte från försäkringstagarens sida (14-16 §§). Konsumentens rätt till aktualiseras inte bara då en försäkring försäkring skall tecknas utan även vid förnyelse. Som huvudregel att bolaget inte får vägra endast om bolaget har gäller förnyelse; särskilda skäl att inte längre meddela en försäkring får försäkringstagaren acceptera att förlora ett eventuellt försäkringsskydd (15 §). Den första premien skall i betalas inom fjorton dagar från princip den avsänt krav på premie. Då det gäller dag bolaget skriftligt som har alltid minst en månad försäkring förnyas försäkringstagaren att betala månadsfristen räknas från det att bolaget på sig premien; avsänt meddelande om betalningsskyldigheten till försäkskriftligt ringstagaren. Försummas premiebetalningen får bolaget säga upp försäkringen. Försäkringen upphör dock först sedan fjorton dagar sedan avsänt utan att premien betalats gått bolaget uppsägningen under denna tid. I meddelandet om uppsägning skall försäkringstagaren få besked om att han kan förhindra att försäkringen upphör genom att betala premien inom fjortondagarsfristen. Reglerna innebär därför att försäkringstagaren har rätt till två underrättelser innan försäkringsskyddet faller bort (22 och 25 §§). Utöver vad som framgår av reglerna om försummad premiebetalning får försäkringsbolaget säga upp en försäkring i förtid om g

i sou 193556 Nuvarande 127

lagstiftning mfm,

försäkringstagaren eller den försäkrade grovt åsidosätter sina förpliktelser mot bolaget eller om det finns andra synnerliga skäl (18 §). Härvid åsyftas bl.a. ett åsidosättande av de som biförpliktelser framgår av lagen eller försäkringsvillkoren, t.ex. att skyldigheten lämna korrekta uppgifter till bolaget, att inte överträda säkerhetsföreskrifter och att inte framkalla

försäkringsfall.

Enligt lagen kan under vissa förutsättningar, försäkringsersättningen sättas ned när försäkringstagaren lämnat oriktiga uppgifter när försäkringsavtalet ingåtts eller då han inte följt försäkringsvillkoren. Vidare kan om den inte avser skadestånd, sättas ersättningen, ned om ett försäkringsfall framkallats eller genom grov vårdslöshet — under vissa - annan oaktsamhet speciella förutsättningar genom som inte är ringa; framkallas ett av den försäkringsfall uppsåtligen försäkrade utgår aldrig ersättning såvitt avser denne (30-32 §§). Lagen lämnar också utrymme att sätta ned försäkringsersättningen om efter ett försäkringsfall den bl.a. lämnar ersättningsberättigade oriktiga uppgifter till bolaget; för krävs att nedsättning uppgifterna lämnas uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Skaderegleringen skall göras skyndsamt. Bolaget skall självmant iaktta de försäkrades och andra skadelidandes intressen. behöriga Försäkringsersättningen skall i regel betalas ut en månad efter det att försäkringsfallet anmälts till bolaget och erforderlig utredning lagts fram för bolaget (37 och 38 §§). Ett beslut bolags att vägra en konsument att teckna en försäkring eller att säga upp en försäkring - såväl under försäkringstiden som till försäkringstidens slut - kan många gånger vara av stor betydelse för den som omedelbart berörs av beslutet. I dennes intresse lämnas därför i lagen vissa om av sådana beslut. regler domstolsprövning Den som är missnöjd med beslutet skall väcka talan vid domstol inom viss angiven tid. Vid bifall till en talan som väckts i av anledning att ett bolag vägrat någon att teckna en får domstolen försäkring bestämma att försäkringstiden skall räknas från den som tidpunkt skulle ha gällt om bolaget hade meddelat en i med försäkring enlighet en gjord framställan (41-42 §§).

Försäkringsrörelselagen (1982:713)

Enligt försäkringsrörelselagen (F RL) får försäkringsrörelse drivas av endast bolag. Enskild person får sålunda inte meddeyrkesverksamt la försäkringar. är av två Försäkringsbolagen slag, försäkringsaktiebolag och De sistnämnda

ömsesidiga försäkringsbolag. bolagen ägs

av sina försäkringstagare. I FRL finns för associationsrättsliga regler försäkringsbolagen, bestämmelser om hur försäkringsverksamheten skall bedrivas och föreskrifter om den över offentliga tillsynen

I

128 Nuvarande m. m. 500198656

lagstiftning

verksamheten. Om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse här i riket finns en särskild lag (SFS 1950:272). - dvs. vilkas Bolagen delas i FRL in i livförsäkringsbolag bolag uteslutande eller avser försäkringsrörelse så gott som uteslutande personförsäkring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring, - och skasamt arbetslöshetsförsäkring) avgångsbidragsförsäkring Denna har framför allt betydelse för deförsäkringsbolag. indelning redovisningsbestämmelserna i FRL. För att driva fordras tillstånd (koncession). försäkringsrörelse Koncession meddelas av efter en granskning som regeringen väsentligen sker i försäkringsinspektionen. Försäkringsinspektionen är den centrala som för hela landet handhar tillsynen över myndighet Når koncession meddelas fastställs samtidigt försäkringsbolagen. samt, för vissa typer av försäkring, ”grunder” (se bolagsordning vidare avsnitt 2.4 Grunderna skall innehålla bestämmelser nedan). om ett antal i lagen angivna ämnen. är dels formell, dvs. det kontrolleras att Koncessionsprövningen och eventuella står i överensstämmelse med bolagsordning grunder FRL, dels materiell så till vida att det prövas bl.a. att den tillämnade rörelsen inte är med en sund utveckling av försäkringsväoförenlig sendet 3 § att bolaget kan förväntas ha sådan (2 kap. tredje stycket), soliditet att det kan fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna kommer att meddelas till kostnader och att bolagets försäkringar som är med till art 7 2§ skäliga hänsyn försäkringarnas (jfr kap. första Koncession meddelas inte för försäkringsrörelse i stycket). allmänhet utan är begränsad till viss eller vissa särskilda försäkrings- Redan existerande kan sålunda behöva ansöka om grenar. bolag koncession för nya försäkringsgrenar. Den av verksamhet fortlöpande tillsynen försäkringsbolagens till reglerna i 19 kap. FRL, respektive bolags bolagsordning anknyter och eventuella Den utövas, som tidigare nämnts, av grunder. till vilken är skyldiga att fortlöpanförsäkringsinspektionen, bolagen kan också infordra särskilda de ge in vissa uppgifter. Inspektionen från samt företa inspektioner hos dessa. I sin upplysningar bolagen skall verka för en sund utveckling av tillsynsverksamhet inspektionen 1 §). Traditionellt avser den offentliförsäkringsväsendet (19 kap. att säkerställa rörelsens soliditet. I FRL grättsliga regleringen kommer kravet soliditet till olika sätt, dels genom . på uttryck på i om och placering av speciella regler exempelvis fondbildning såvitt avser och därmed jämställd tillgångar, dels, livförsäkring ett mer allmänt sätt att det anges vilka försäkring, på genom som skall för Som anförts ovan skall dessa principer gälla grunderna. att fullgöra sina förpliktelser nämligen trygga bolagets förmåga 2 § första stycket). Kravet enligt ingångna försäkringsavtal” (7 kap. soliditet denna allmänna gäller även för sådan på enligt princip

Nuvarande m. m. 129 lagstiftning

försäkring som inte kräver fastställda grunder, även om detta inte uttryckligen sägs i lagen. Tillsynen skall även säkerställa att försäkringsverksamheten bedrivs under iakttagande av principen om Härmed avses skälighet. ett önskemål att försäkring erbjuds till ett rätt avvägt pris. Beträffande livförsäkring och därmed jämställd kommer denna försäkring övergripande synpunkt till uttryck i de principer som skall gälla för grunderna. Dessa skall också trygga att nämligen bolagets förmåga meddela till en kostnad som är försäkringar skälig med hänsyn till försäkringens art” (7 kap. 2 § första stycket). För andra försäkringar kommer till i 19 5 § första skälighetsprincipen uttryck kap. stycket. Enligt denna bestämmelse åligger det styrelsen och verkställande direktören i ett att med av försäkringsbolag hjälp fortlöpande statistik eller på annat sätt övervaka att är premiesättningen skäligt awägd med hänsyn till den risk som är avsedd att täcka, försäkringen nödvändiga driftskostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Skälighetsprincipen är inte begränsad till premiesättningen. Enligt 19 kap. 6 § åligger det och verkställande direktönämligen styrelsen ren i ett försäkringsbolag bl.a. att övervaka att även andra försäkringsvillkor än premien är skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är avsedd att ge och omständigheterna i övrigt. Skälighetsprincipen gäller endast för försäkringsverksamhet som bedrivs i I Sverige. fråga om transport- och sjökaskoförsäkring gäller principen endast för reseförsäkring och båtförsäkring som tecknas av konsumenter huvudsakligen för enskilt ändamål 5 § andra (19 kap. stycket och 6 § andra stycket). Om missförhållanden i

försäkringsinspektionen upptäcker något

bolags verksamhet kan detta föranleda erinran eller i fall allvarligare föreläggande för bolaget eller dess att inom viss tid vidta styrelse erforderliga åtgärder. Följer bolaget inte ett föreläggande skall inspektionen anmäla detta till regeringen som, om missallvarliga förhållanden föreligger, kan förklara koncessionen förverkad (19 kap. 11 §).1

2.4 Grunder för

försäkringsverksamhet

Enligt försäkringsrörelselagen åligger det försäkringsbolaget att under vissa förutsättningar upprätta särskilda för sin regler (grunder) verksamhet. Liksom bolagsordningen skall stadfästas av grunderna regeringen innan bolaget får sin verksamhet. Även då börja

‘ Försäkringsverksamhetskommittén har i sitt betänkande Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten (SOU 1986:8) föreslagit nya regler i FRL om soliditet och skälighet.

130 Nuvarande lagstiftning m. m. SOU 1958656

- - ändras krävs grunderna liksom bolagsordningen stadfästelse; i kan dock för sådant fall uppdra åt försäkringsinspektio- _f regeringen nen att meddela beslut om stadfästelse. Grunderna skall avse att trygga principerna om soliditet och skälighet som omtalas i avsnitt 2.3. Grunder skall finnas för försäkringsverksamhet som avser bl.a. 3 § första stycket Enligt 1 kap. livförsäkringsrörelse (2 kap. FRL). 10 § första F RL kan från bl.a. detta krav meddelas dispens i stycket om som endast för dödsfall och som v. fråga livförsäkringar, gäller meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder. Denna dispensregel främst vid andra stycket i sisttillämpas gruppförsäkring. Enligt nämnda paragraf kan även för tjänstepensionsförsäkringar medges avvikelser från krav t.ex. grundernas närmare innehåll. lagens på Grunder skall upprättas även för personförsäkring av annat slag än livförsäkring där försäkringen meddelas för en tid av mer än fem år och mot en som är beräknad eller bestämd för en längre tid än premie fem år i sänder; s.k. 5 § första stycket). Det lång försäkring (1 kap. skall dock beaktas att bolagen inte är förhindrade att anta grunder även för kortvariga personförsäkringar. För och annan s.k. skall enligt livförsäkring lång personförsäkring 2 6 § första stycket behandla följande ämnen. kap. grunderna Beräkningen av försäkringspremier och premiereserv, försäkringstarätt till och fribrev, av försäkringsbrev hos garnas återköp belåning bolaget, verkan av underlåtenhet att betala premie, försäkringstarätt när försäkringen i vissa fall i förtid eller bolaget i garnas upphör inte ansvarar för återbäring till försäkringstaövrigt försäkringsfall, att teckna samt förräntning av garna, skyldighet återförsäkring försäkringsbelopp som förfallit till betalning. Grundernas närmare innehåll i 7 3-8 §§. Enligt dessa regleras kap. bestämmelser skall bolaget tillse t.ex. att grunderna angående av och innehåller antaganden om beräkning premier premiereserv och andra riskmätt, räntefot och driftskostnader samt att dödlighet till den del de hos bolaget, grunderna, reglerar belåningsmöjligheten om villkoren för räntefot och verkan . ger besked belåning, lånevärde, av underlåten räntebetalning. Grunderna är till sin natur att anse som komplement till rättsliga De emellertid inte uteslutande frågor som bolagsordningen. reglerar direkt rör försäkringsverksamhet utan även ämnen som bolagets mera omedelbart är av för avtalsförhållandet mellan betydelse försäkringstagaren och försäkringsgivaren. Ofta en del av de försäkringsavtal som träffas. I utgör grunderna särskilt vid livförsäkring, att för försäkringsvillkoren anges således, avtalet skall bl.a. de för verksamhet som är gälla grunder bolagets eller blir fastställda enligt försäkringsrörelselagen.

I i i ‘ sou 193555 Nuvarande m. m. 131 lagstiftning

I allmänhet är grunderna av teknisk natur och mycket svårtillgängliga. Oftast krävs det av läsaren att han besitter betydande g sakkunskap inom försäkringsområdet för att han skall kunna tillgodogöra sig deras innehåll.

Allmänna för individuell

2.5 försäkringsvillkor T försäkring

j De rättigheter och skyldigheter som med ett följer försäkringsavtal framgår av försäkringsvillkor som utfärdas av försäkringsbolaget. .i Man brukar tala om allmänna och särskilda villkor. Med allmänna 5 villkor avses villkor som är gemensamma för en hel försäkringsgren, t.ex. livförsäkringar. De särskilda villkoren tar däremot sikte på endast särskilda försäkringar, t.ex. med livförsäkring indexpremie. _ Begreppet “allmänna villkor kan även uppfattas så att det avser alla i bestämmelser som är gemensamma för en viss försäkringsform eller v en av grupp försäkringsformer. Inom försäkringsbranschen har man beträffande individuell försäkring gjort betydande insatser för att få fram försäkringsvillkor i som kan tillämpas av så många bolag som möjligt. Uppmärksamhet i har därvid ägnats åt såväl som och livförsäkring sjuk- olycksfallsförsäkring. Hår skall beskrivas resultatet av detta arbete såvitt gäller

individuell livförsäkring, och

sjukförsäkring olycksfallsförsäkring. * Villkoren för och gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring J berörs ej här; dessa behandlas i avsnitt 4.3 4.4. Här respektive redogöres ej heller för mera former av individuell speciella personförsäkring som t.ex. barn- och ungdomsförsäkringar.

Livförsäkring

I slutet av år 1969 antog Svenska en Livförsäkringsbolags Förening rekommendation om nya för individuell försäkförsäkringsvillkor ring, att tillämpas fr.o.m. år 1970.1 allmänna Tidigare gällande j villkor hade tillkommit på 1940-talet. 1970 års villkor blev mera omfattande än tidigare villkor. Ett ökat krav förbättrad informapå tion för konsumenterna i om inte bara de utan fråga skyldigheter också de rättigheter som av kräva att följer försäkringsavtalen ansågs åtskilliga av de frågor som funnits endast i tidigare grunderna togs upp direkt i villkorstexten. Här kan nämnas bl.a. den s.k. respitårstrappan vid premiedröjsmål och rätten till Grundernas återbäring.

Svenska Livförsäkringsbolags Förening upphörde med sin verksamhet i slutet av år 1972. Föreningens verksamhet fortsätter emellertid inom Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag (FSAB) i vilket bolag samtliga liv- och sjukförsäkringsbolag är företrädda.

132 Nuvarande lagstiftning m. m. SOU 1986:5

motsvarande reglering är mycket detaljerad och tekniskt komplices rad. I villkoren fick föreskrifterna därför en ganska allmänt hållen* avfattning. Hänvisning till grunderna fick göras såvitt gäller dennärmare tekniska regleringen, t.ex. om hur det skall gå till när. återköpsvärde, fribrev eller belåningsvärde räknas fram. Vissa ämnen, t.ex. angående påföljderna av oriktiga uppgifter från försäkringstagaren, ansågs sakna intresse för den övervägande delen, av Även i sådana fall därför i villkoren

försäkringstagarna. gjordes en’:

hänvisning till grunder och lag, här dock utan att det ens antyddes vad reglerna innebär. Vid sidan av ambitionen att förbättra villkorens informationsvärde innebar de nya villkoren att man ur saklig synpunkt ändrade vissa av de bestämmelserna. I flera fall var nämligen de tidigare gällande formellt gällande villkoren strängare än den faktiska tillämpningen. Detta förhållande, som kunna leda till viss godtycklighet, ville ansågs man undanröja; de nya villkoren skulle klart och tydligt spegla de rättigheter och skyldigheter som parterna faktiskt kunde grunda på försäkringsavtalet. 1970 års villkor har sedermera ersatts av nya allmänna villkor 1981, som i dag tillämpas av samtliga livförsäkringsbolag. Det inledande avsnittet i villkoren handlar om försäkringsavtalefi Där definieras försäkrad och förmånstagare. Det begreppen försäkringstagare, anges bl.a. att om till en försäkring övergår till annan äganderätten blir förvärvaren att betrakta som Den på vars liv försäkringstagare. betecknas som försäkrad och den som erhåller ett försäkringen gäller till av att försäkringstagaren förordnat försäkringsbelopp följd härom är förmånstagare. I villkoren en motsvarighet till upptas i FAL, att förmånstagarförordnande eller ändring av sådant regeln förordnande skriftligen skall anmälas till bolaget och att ett förordnande gäller även om det inte antecknats i försäkringsbrevet. Det klargörs att för försäkringsavtalet gäller, förutom vad som anges i försäkringsbrevet och därtill hörande handlingar, vad som föreskrivs ide allmänna villkoren och i lag samt i de grunder för bolagets verksamhet som är eller blir fastställda. Vidare fastslås i villkoren att avtalet inte kan sägas upp av bolaget; Denna principiella ståndpunkt kan emellertid inte anses hindra att försäkringen betraktas som ogiltig därför att försäkringstagaren lämnat till - Beträffande a oriktiga uppgifter bolaget. påföljden

eller från försäkringstagaren elle

oriktiga ofullständiga uppgifter den försäkrade till försäkringsavtalslagen och görs en hänvisning bolagets grunder. Ett särskilt avsnitt berör ikraftträdande”. Villko ”försäkringens ren innebär att normalt träder i kraft vid en tidigar försäkringen än vad som bestämmelserna i FAL. Bolaget tidpunkt gäller enligt ansvar skall nämligen inträda när dess huvudkontor har mottagi

ou.1935;5(, Nuvarande lagstiftning m. m. 133

ullständiga ansökningshandlingar, förutsatt att försäkringen enligt . kan mot normal och illämpade bedömningsregler beviljas premie tan förbehåll samt att det inte av eller ansökningshandlingarna på

annat sätt framgår att försäkringen skall träda i kraft senare.

Regeln -är alltså liberalare än dess motsvarighet i FAL, men den inte lika går långt som bolagens praxis, som innebär att den avgörande tidpunkten är när sökanden lämnat ifrån inte när sig fullständiga handlingar, ?dessa tagits emot av bolaget. Kan försäkring bara meddelas mot förhöjd premie eller annars med förbehåll villkoren gäller enligt ;detsamma som enligt FAL, dvs. träder i kraft först försäkringen :sedan försäkringstagaren sätt på sedvanligt accepterat bolagets anbud om försäkring under angivna förutsättningar. Premiehöjning eller förbehåll som avser endast momentet

premiebefrielse (jfr

nedan) saknar dock betydelse beträffande för tidpunkten bolagets ansvar för inträffade dödsfall. Avsnittet ”premiebetalningen” behandlar den första inledningsvis .premien som skall Liksom skall denna erläggas. engångspremie betalas inom tio från den då avsänt avi om dagar dag bolaget premien. I förhållande till motsvarande i FAL, regel som anger att [premien i detta fall skall erläggas utan innebär villkorsuppskov”, en precisering av Om inte betalas i

texten betalningsfristen. premien

rätt tid träder försäkringen ur kraft. har emeller- Försäkringstagaren .tid en möjlighet att genom betalning inom en månad från

utgången

-av tiodagarsfristen åter sätta försäkringen i kraft, förutsatt att den försäkrades hälsotillstånd inte har försämrats sedan försäkringsskyddet upphörde. Beträffande premie för senare betalningstermin (förnyelsepremie) anges att denna skall betalas inom en månad från förfallodagen. Försäkringstagaren åtnjuter m.a.o. en s.k. respitmånad under vilken fullt försäkringsskydd gäller oavsett inte betalats. Betalas premien förnyelsepremie inte heller därefter bortfaller skyddet inte en på gång, förutsatt att premie betalats för minst två år. I stället tidigare påbörjas en nedtrappning av skyddet vid dödsfall. För hel eller varje påbörjad månad efter respitmånaden sätts ned med en försäkringen tolftedel av skillnaden mellan försäkringsbeloppet och försäkringens fribrevsbelopp. Finns inte fribrevsbelopp görs nedsättningen på försäkringsbeloppet i dess helhet. Efter ett år från den obetalda premiens förfallodag - det s.k. respitåret - har alltså försäkringen antingen satts ned till eller helt

fribrevsbeloppet upphört.

Den nu beskrivna som för trappan tillämpas nyss sagts försäkringar för vilka premie för minst två år. För erlagts försäkringar som gällt under kortare tid sker till nedsättning fribrevsbeloppet omedelbart vid respitmånadens Saknas träutgång. fribrevsbelopp der helt ur kraft vid denna - om försäkringen tidpunkt. Regler ”trappan” finns också - dock avsevärt mer detaljerade - i bolagens

i 134 Nuvarande lagstiftning m.vm. SOU 1986:5

Villkoren, som främst av informationsskäl tagit in huvud-i grunder. dragen av dessa regler i sin text, gör därför en hänvisning till. grunderna. Under rubriken premiebetalningen tas också upp frågan om återupplivning av en försäkring som helt eller delvis trätt ur kraftig

därför att förnyelsepremie inte betalats i rätt tid. Villkoren innebär

att försäkringstagaren har en oinskränkt rätt att genom premieinbe-‘. återuppliva inom tre månader från den obetalda talning försäkringen Under denna tid utgör alltså en försämring av premiens förfallodag. den försäkrades hälsotillstånd inte något hinder mot att försäkringen återupplivas. Betalning av premien senare medför också att försäkringen återupplivas; i detta fall dock endast under förutsättning att betalningen sker inom det s.k. respitåret och att den försäkrades hälsotillstånd inte har försämrats efter respitmånadens utgång. innebär att en som helt eller delvis trätt ur

Återupplivning försäkring

kraft blir för dödsfall eller arbetsoförmåga som på nytt gällande inträffar efter den tidpunkt premien betalas. villkoren kan under viss tid vara fullt ansvarigt trots Enligt bolaget att inte betalas under respitmånaden; beror den uteblivna premie betalningen på att försäkringstagaren före respitmånadens utgång blivit akut sjuk eller drabbats av olycksfallsskada är bolaget ansvarigt intill tio dagar efter den tidpunkt då hindret för betalningen upphörde, dock under längst tre månader från premiens förfallodag. I villkoren finns regler om premiebefrielse vid sjukdom eller hos den försäkrade. Hel arbetsoförmåga medför olycksfallsskada rätt till Är arbetsförmågan nedsatt med fullständig premiebefrielse. minst hälften befrias försäkringstagaren från så stor del av premien som svarar mot nedsättningen. Rätt till premiebefrielse inträder först efter att varat viss tid (karenstid); villkoren arbetsoförmågan ger för att här bl.a. s.k. ATP-karens, som innebär att utrymme tillämpa karenstiden är den tid som förflyter från det att arbetsoförmågan till dess att vederbörande blir berättigad till sjukbidrag uppkommit eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring. I ett särskilt avsnitt av fribrev, återköp och ges definitioner Däremot finns bestämd regel om försäkringsförsäkringslån. ingen i detta avseende utan det påpekas blott att det tagarens rättigheter finns regler i bolagets grunder. Villkoren behandlar också återbäring, varvid det slås fast att till återbäring, som beräknas och gottgöres ”försäkringen berättigar enligt bestämmelser i bolagets grunder”. I villkoren de inskränkningar som gäller i fråga om anges under särskilda punkter redogörs för vad försäkringens giltighet; som gäller om ansvar vid bl.a. självmord och krig. bolagets med i försäkringens giltighet är att söka Syftet inskränkningar

Nuvarande lagstiftning m. m. 135

undvika ogynnsamt urval av försäkringstagare. Man har velat förhindra att försäkringen okontrollerat utnyttjas av personer som lever under förhållanden som inte är normala för det stora flertalet försäkrade. I fråga om självmord återger villkoren innehållet i 100 § - Om den försäkrade vistas försäkringsavtalslagen. utom Sverige i område där eller råder krig krigsliknande politiska oroligheter utan att han deltar i eller - är innan

f kriget oroligheterna bolaget

-_- försäkringen gällt i tre år fritt från ansvar under förutsättning att det V råder orsakssamband mellan kriget eller och försäkoroligheterna

. -ringsfalleL Om kriget eller oroligheterna börjar vid en tidpunkt då

i den försäkrade befinner sig inom området i fråga inträder bolagets ansvarsfrihet dock först efter tre månader. Om den försäkrade deltar i främmande krig eller i politiska oroligheter utom Sverige gäller försäkringen över huvud taget inte vid dödsfall eller arbetsoförmåga. E — Karenstid - om man bortser från - även om den gäller självmord försäkrade då försäkringen tecknades varken var utsatt för eller avsåg att utsätta sig för den särskilda risken. Sedan karenstiden gått 5 ut är å andra sidan försäkringen oantastlig även om den försäkrade medan karenstiden ännu löpte utsatte sig för risken i fråga. Vid deltagande i främmande m.m. är som karenstiden krig framgått obegränsad. Beträffande krigstillstånd i Sverige hänvisas till den särskilda lagstiftning som då kan komma att gälla i fråga om bolagets ansvarighet och rätt att ta ut en särskild tilläggspremie (krigspreé mie). I villkoren anges vad den ersättningsberättigade skall iaktta för att få försäkringsersättning med anledning av försäkringsfall. Reglerna anknyter till bestämmelserna i FAL (21-24 §§). Det anges vidare att bolaget kan föreskriva att den försäkrade skall inställa sig för undersökning av läkare som bolaget anvisar om detta bedöms vara nödvändigt för att fastställa rätten till premiebefrielse. På begäran av bolaget skall lämnas medgivande för bolaget att från bl.a. läkare inhämta de uppgifter som behövs för att bolaget skall kunna bedöma sin eventuella ansvarighet. Försäkringsersättning utbetalas enligt villkoren senast en månad efter att den som gör anspråk på ersättning har fullgjort sina skyldigheter mot bolaget. Om det vid dödsfall finns anledning att utreda om oriktiga eller ofullständiga uppgifter legat till grund för försäkringsavtalet behöver utbetalning dock inte ske tidigare än en månad efter att sådan särskild utredning avslutats. Vid dröjsmål med utbetalningen utgår dröjsmålsränta enligt räntelagen. I bolagens grunder finns regler hur bl.a. försäkringsersättning, som förfallit till betalning men som inte utbetalts, skall förräntas. En erinran härom återfinns i villkoren. Samtidigt påpekas att sådan ränta avräknas från den eventuella dröjsmålsränta som skall utgå. Ett sista avsnitt i villkoren behandlar force majeure. Uppstår hos

” 136 Nuvarande lagstiftning m. m. SD__U 1986:5_6. v

bolaget t.ex. i anledning av krig dröjsmål med utredning eller i anledning av försäkringsfall ansvarar bolaget inte för I utbetalning i förlust som härigenom kan uppkomma.

2.5.2 Sjukförsäkring

Efter att allmänna villkor för livförsäkring antagits (jfr avsnitt 2.5.1) fortsatte revisionsarbetet i syfte att skapa en gemensam ram för ‘ försäkringsvillkoren inom alla personförsäkringsbranscher med så likalydande bestämmelser som möjligt. Villkoren för individuell lång sjukförsäkring (jfr avsnitt 2.4) togs först upp till behandling och en rekommendation beträffande nya villkor antogs av Svenska Livföratt tillämpas fr.0.m. år 1971. Villkoren säkringsbolags Förening modifierades vid övergången till grundfri försäkring år något 1973. I samband med en ny premierevision år 1984 utarbetadevarje bolag sina egna villkor och i dag skiftar villkoren för sjukförsäkring mellan bolagen. Någon helt gemensam beskrivning av villkoren såsom för livförsäkringsvillkoren kan därför inte göras. Här skall dock beröras bestämmelser som ofta finns i villkoren. Flera av bestämmelserna finns i den rekommendation som beskrivits ovan. Liksom för livförsäkring brukar villkoren för sjukförsäkring ha ett särskilt avsnitt om försäkringsavtalet, varvid det anges bl.a. att för avtalet hörande gäller vad som anges i försäkringsbrevet och därtill i de allmänna villkoren samt i lag och grunder (av handlingar, är dock endast bestämmelserna om förräntning av grunderna förfallna ersättningsbelopp av intresse). Villkoren innehåller inte alltid definitioner av försäkringstagare, försäkrad och förmånstagare. Vid sjukförsäkring anses definitionerna nämligen inte ha ett sådant praktiskt värde att det är nödvändigt att ta in dem i villkoren; försäkringstagaren och den försäkrade är vid individuell försäkring regelmässigt samma person och insättande av förmånstagare har begränsad betydelse. Däremot förklaras sådana grundläggande begrepp som arbetsoförmåga, sjukperiod och karenstid. Arbetsoförmåga föreligger då den försäkrade förlorat arbetsförmågan helt eller fått den nedsatt till minst hälften p.g.a. sjukdom eller olycksfall - ibland endast p. g.a. sjukdom. ”R-karens beskrivs som den del av en som förflyter innan den försäkrade blir sjukperiod berättigad till sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän är den tid arbetsoförmåga - som försäkring. Sjukperiod omfattas av försäkringen - varar utan avbrott under försäkringstiden. Försäkringens omfattning brukar inte framgå av villkoren; denna kan utläsas av försäkringsbrevet. I regel ingår endast periodisk 4 ersättning, avsedd att kompensera en del av den inkomstförlust som

* Nuvarande lagstiftning m. m. 137

arbetsoförmågan medför. Ibland kan försäkringen innehålla också andra ersättningsmoment, t.ex. invaliditetsersättning. Regeln att försäkringsavtalet inte kan sägas upp brukar i sjukförsäkringsvillkoren inte ha samma form som vid livförsäkkategoriska ring. Det anges nämligen ofta att kan ändras försäkringsbeloppet .. eller att en försäkring helt kan detta för att upphöra; överförsäkring F inte skall uppstå. Ibland föreskrivs också att villkoren kan komma att

ändras. Bestämmelserna om försäkringens ikraftträdande är normalt utformade på samma sätt som vid livförsäkring. Även reglerna om .i ; premiebetalningen följer i allmänhet nåra livförsäkringsvillkoren i och behandlar första premie, förnyelsepremie och återupplivning. olikhet är emellertid att inte finns i g En viktig någon ”respitårstrappa” villkoren för - Ibland vid sjukförsäkring. gäller sjukförsäkring bestämmelser om som avviker från livförsäkpremiebetalningen p ringsvillkoren. Sålunda skall enligt vissa villkor första premie betalas inom 14 dagar efter avisering och betalas då den nya förnyelsepremie försäkringstiden börjar, dock tidigast en månad efter avisering. Betalas inte premien i rätt tid får bolaget säga upp försäkringen med 14 dagars uppsägningstid. under Premiebetalning uppsägningstiden l medför att försäkringen fortsätter att Som ett särskilt för gälla. skydd försäkringstagaren gäller att tidpunkten då en får verkan uppsägning . kan flyttas fram en viss tid om premie inte betalats i rätt tid därför att . försäkringstagaren t.ex. blivit svårt Även då en inte sjuk. uppsägning i tid når försäkringstagaren kan under vissa en omständigheter i uppsägning få verkan senare än eljest. - I fråga om rätten att få en

försäkring återupplivad sedan den upphört på grund av premiedröjsmål händer att denna är mera än vid begränsad livförsäkring; försäkringstagaren måste ibland utnyttja rätten redan inom tre månader från premieförfallodagen och ibland har försäkringstagaren över huvud taget inte rätt till återupplivning. Av villkoren framgår under vilka förutsättningar ersättning utgår i ur försäkringen. Fullständig arbetsoförmåga - som regel p. g.a. såväl sjukdom som olycksfall -— medför rätt till hela försäkringsbeloppet; nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften till så stor del av försäkringsbeloppet som svarar mot nedsättningen. Ersättningen utgår under försäkringstiden efter en karenstid i månader uttryckt eller som R-karens. Vid insjuknande på nytt inom tolv månader från det att en sjukperiod upphört kan gälla en förkortad karenstid. Även arbetsoförmåga som visat eller p. g.a. sjukdom symtom olycksfall som inträffat innan bolagets ansvarighet inträtt berättigar som regel till ersättning, förutsatt att när bolaget försäkringen meddelats känt till saken och inte särskild reservation om gjort någon förhållandet i Om försäkringsbrevet. bolaget inte känt till symtomet eller olycksfallet utgår ibland ersättning endast om bolaget även med

a i 138 Nuvarande m. m. lagstiftning

och utan inskränkning. Var försäkringstagaren eller den försäkrade i

v~ € :-‘wnau.‘w.».~p.-.~

god tro - han varken insåg eller borde inse att en lämnad uppgift var , oriktig eller ofullständig - skall emellertid, som anges ivissa villkor, ersättning alltid utgå (jfr 5§ FAL). — Beror arbetsoförmåga på ‘Q

4=-::-:;,u..«.-a.; _ missbruk av alkohol eller narkotika föreligger som regel inte rätt till

A Å ersättning. Ofta finns bestämmelser om till = indextillägg försäkringsbeloppet, som skall göras när en sjukperiod varat en viss längre tid. Tilläggen står i varierande i relation till av ~’ grad förändringen basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Försäkringstagaren har ibland rätt att vid vissa bestämda tidpunkter och i viss omfattning höja försäkringsbeloppet (optionsrätt). För _ försäkringstagaren är detta ofta av värde, eftersom höjningen inte föregås av någon hälsoprövning av den försäkrade; vissa bolag kräver dock för att optionsrätten skall få utnyttjas att den försäkrade är fullt arbetsför. Då det gäller rätt till invaliditetsersättning skiljer man ofta mellan medicinsk och förvärvsmässig invaliditet. Den förra beräknas med stöd av vissa tabeller, som utarbetats av medicinsk expertis, och utan hänsyn till omfattningen av arbetsoförmågan i det enskilda fallet. Den förvärvsmässiga invaliditeten innebär däremot att man beaktar uteslutande den försäkrades förmåga att med hänsyn till bl.a. ålder och utbildning få inkomst av arbete. Ersättning brukar utgå med stöd _ av reglerna om förvärvsmässig invaliditet, om inte reglerna om medicinsk invaliditet leder till högre ersättning. Försäkringstagaren har rätt till premiebefrielse under i princip samma förutsättningar som gäller för att försäkringsersättning skall utgå; karenstiden kan dock vara en annan. Vid vistelse utomlands samt vid krig och politiska oroligheter gäller vissa inskränkningar i försäkringens giltighet. Försäkringen

‘:.x.r.«\-o«n.Il‘ao.~‘

omfattar i princip inte arbetsoförmåga som drabbar den försäkrade under vistelse utom Norden. För att försäkringen skall ge skydd vid vanliga affärsresor och turistresor är denna princip emellertid starkt modifierad; är vistelsen utomlands avsedd att vara under en mera begränsad tid (ofta 6-12 månader) gäller försäkringen. Bolaget är också ansvarigt under tid då den försäkrade äri svensk utlandstjänst eller i tjänst hos utländskt företag eller internationell organisation som har fast anknytning till Sverige.

m4mu« .w;+$.n»;

Reglerna om krig och politiska oroligheter följer i stort sett motsvarande villkor för livförsäkring. Vid längre sjukperioder får från enskilda försäkringsbolag vid sjukförsäkring inte utgå ersättning som medför större kompensation än 95 procent före skatt. Därvid skall premiebefrielseförmåner för livförsäkring i princip räknas med. Även om denna regel följs då

sou 193556 Nuvarande lagstiftning m. m. 139

försäkringsavtalet ingås kan förhållandena i fråga om inkomst och andra försäkringar emellertid senare ändras så att den försäkrade tjänar på att vara sjuk, vilket anses innebära risk för överutnyttjande av försäkringen. Som tidigare framhållits är villkoren bolagen enligt därför berättigade att om väntas bli bestående i sådant ändringarna fall sätta ned försäkringsbeloppet så att faller bort. överförsäkringen Premien anpassas då till det nya som skall försäkringsbelopp gälla. Försäkringstagaren har ofta anmälningsplikt om en överförsäkringssituation uppkommer, men är osanktionerad, och anmälningsplikten bolaget kan sätta ned även om det utan anmälan får reda beloppet på överförsäkringen. Ibland skall försäkringstagaren eller den försäkrade först på begäran av bolaget lämna de som kan vara av uppgifter betydelse för frågan om överförsäkring, men underlåtenhet att svara kan då medföra att försäkringen sägs upp. Oriktiga uppgifter från försäkringstagaren eller den försäkrade angående den försäkrades inkomstförhållanden eller sjukförmåner leder enligt en del villkor till att är fritt från ansvar om det bolaget med kännedom om rätta förhållandet inte skulle ha meddelat försäkring; skulle försäkring ha meddelats i en mindre är omfattning bolagets ansvar begränsat i motsvarande mån. God tro hos uppgiftslämnaren medför villkoren dock att är helt enligt bolaget ansvarigt. Nedsättning av försäkringsbeloppet gäller för som sjukperiod börjar efter att bolaget meddelat försäkringstagaren om nedsättningen. För det fallet att satts ned och den försäkringsbeloppet försäkrades inkomstförhållanden inom fem år från nedsättningen åter ändras gäller ibland särskilda regler. Kan enligt tillämpliga bestämmelser ersättning utgå med högre belopp, får försäkringen, oberoende av hälsotillståndet hos den försäkrade, till det höjas högst belopp som gällde före nedsättningen. Villkoren behandlar också de åtgärder som skall vidtas innan bolaget är skyldigt att betala ut Bestämmelförsäkringsersättning. serna är i huvudsak lika med motsvarande för regler livförsäkring, kompletterat med krav på erforderlig och att läkartillsyn skyldighet följa läkarens anvisningar. Liksom vid livförsäkring finns ofta en bestämmelse om force majeure, som skall kunna tillämpas då bolaget kommer i dröjsmål med utredning eller utbetalning.

Olycksfallsförsäkring

Som framgått i föregående avsnitt var det ett önskemål att man även beträffande skulle få fram

olycksfallsförsäkring försäkringsvillkor

som kunde accepteras av Arbetet resulterade i att man år bolagen. 1972 antog gemensamma villkor för individuell olycksfallsförsäkring.

140 Nuvarande lagstiftning m. m. SOU -1§8o:56

i .i Rätt snart beslutade dock flera bolag att använda villkor som avvek från de gemensamma villkoren. Avvikelserna blev mera omfattande än vad som blev fallet med sjukförsäkringsvillkoren. Inte heller beträffande villkoren för olycksfallsförsäkringen går det därför att göra en för hela branschen gemensam beskrivning. Här skall dock behandlas vissa centrala ämnen i de villkor som nu tillämpas. Liksom vid liv- och sjukförsäkring inleds villkoren ofta med ett avsnitt om försäkringsavtalet. Olycksfallsförsäkring meddelas normalt under sådana villkor att premien inte är beräknad eller bestämd för längre tid än fem åri sänder; avtalen kan emellertid ioch

för sig ingås för längre tid. Detta betyder att olycksfallsförsäkring i

allmänhet meddelas utan grunder (jfr avsnitt 2.4) varför villkoren i regel inte hänvisar till grunder. För försäkringsavtalet gäller vad som anges i försäkringsbrevet och därtill hörande handlingar samt i allmänna villkor och i lag. I fråga om försäkringens ikraftträdande är reglerna ofta formulerade på samma sätt som vid liv- och sjukförsäkring. En vanlig bestämmelse vid olycksfallsförsäkring är att försäkringen löper till den tidpunkt som anges i försäkringsbrevet, ibland med tillägget att försäkringen kan ändras eller upphöra under vissa förutsättningar som framgår av villkoren, t.ex. vid premiedröjsmål. Vissa bolag anger redan i villkoren till vilken exakt tidpunkt försäkringen gäller, t.ex. årsförfallodagen efter att den försäkrade 65 år. fyller Beträffande premiebetalningen gäller i huvudsak samma regler som vid liv- och sjukförsäkring. Liksom vid sjukförsäkring kan det vid olycksfallsförsäkring finnas regler om premiebetalningen som är mera förmånliga för försäkringstagaren än motsvarande regler vid - Ibland har särskilda livförsäkring. bolagen bestämmelser om förnyelse av försäkring, särskilt då det är fråga om relativt kortvariga avtal. Det stadgas då att förnyelse sker om premie för ny period betalas på sätt framgår av villkoren. Önskar bolaget inte förnya avtalet skall försäkringstagaren underrättas därom senast 14 dagar före försäkringstidens slut. På samma sätt som vid sjukförsäkring saknar försäkringstagaren vid olycksfallsförsäkring ibland rätt till återupplivning då en försäkring upphör p.g.a. premiedröjsmål; då sådan rätt finns skall den enligt vissa villkor liksom emellanåt vid sjukförsäkring utnyttjas redan inom tre månader från förfallodagen. Vid olycksfallsförsäkring, som inte är grundbunden, är som tidigare nämnts premien inte beräknad och bestämd för mer än fem år i sänder. På grund härav förbehåller sig bolagen ofta rätten att ändra premien och andra försäkringsvillkor. De nya villkoren brukar tillämpas fr.0.m. närmast följande premieförfallodag, under förutsättning att försäkringstagaren underrättas om de nya villkoren

Nuvarande m. m. 141 lagstiftning

senast en vecka före Den förhållandevis korta premieförfallodagen. betänketiden för motiveras med att denne ändå försäkringstagaren har hela respitmånaden att ta till hur han vill ha sitt på sig ställning försäkringsskydd i fortsättningen. Försäkringstagaren är ofta skyldig att anmäla om den försäkrade blir berättigad till bl.a. Hel leder i allmänhet förtidspension. pension till att ersättning inte utgår enligt alla de moment som annars kan ha gällt för försäkringen. betalas t.ex. inte. Vidare Dagersättning bedöms invaliditet då inte efter om invalidireglerna förvärvsmässig tet utan endast efter bestämmelserna om medicinsk invaliditet. Ibland upphör försäkringen om hel pension beviljas. Försäkringen ändras respektive upphör även om försummar sin försäkringstagaren skyldighet att anmäla det ändrade förhållandet till

bolaget. Ändring-

en respektive bolagets frihet från ansvar inträder premieförfallodagen efter pensioneringen; reglerna kan alltså få retroaktiv verkan. Ibland gäller liknande som i regler förtidspensioneringsfallet om den försäkrade ändrar eller inom tre år från det yrke sysselsättning att försäkringen tecknats. som sker senare än tre år inverkar

Ändring

däremot inte på bolagets ansvar, såvida inte de i inskränkningar försäkringens giltighet som anges i villkoren är tillämpliga (se nedan). Om dagersättning ingår - vilket är mindre vanligt - kan det även

finnas särskilda regler om om det vid ett inträffat överförsäkring; försäkringsfall framkommer att den försäkrade är överförsäkrad utgår ofta inte än vad som skulle högre dagersättning ha betalats om bolaget känt till rätta förhållandet. i den försäkrades

Ändringar

inkomstförhållanden skall som regel anmälas till ibland kan bolaget; ersättning sättas ned även om sådan anmälan inte görs. Villkoren behandlar också olika begrepp - t.ex. olycksfallsskada, medicinsk invaliditet och förvärvsmässig invaliditet - liksom olika moment som försäkringen omfattar. Olycksfallsskada definieras som kroppsskada som drabbar den försäkrade ofrivilligt genom varmed plötslig yttre händelse, likställs skada p.g.a. förfrysning, eller Däremot anses värmeslag solsting. skada som uppkommer p.g.a. smitta bakterie, virus eller genom annat smittämne inte som och ofta heller skada olycksfallsskada ej som antas ha framkallats genom att den försäkrade varit sinnessjuk eller påverkad av bl.a. alkohol. Beträffande skada till av att den följd försäkrade varit påverkad av alkohol eller liknande hos vissa gäller försäkringsbolag att denna i och för kan ses som en sig olycksfallsskada, men att den likväl inte till därför att fallet berättigar ersättning tas upp under i eller ”inskränkningar försäkringens giltighet liknande. Bedömningen av arbetsoförmågan, som i sin tur rätten påverkar till försäkringsersättning, grundas på sådana symtom eller funktions-

._-..7r _

VS(!)U 1986:56

lagstiftning

1.42 Nuvarande m. m.

~v.-s;»m-.«-we-.»-.-u~

som kan fastställas objektivt. Under de två första åren nedsättningar efter tar man härvid i princip hänsyn endast till den j försäkringsfallet försäkrades eller annat arbete. Därefter beaktar vanliga jämförbart i

--;a««:u-@.z«»~..«‘«o«

man också annat arbete, som den försäkrade kan anses klara av. De olika moment som i det enskilda fallet omfattar försäkringen - « av I villkoren redogörs däremot för den framgår försäkringsbrevet. närmare innebörden av de olika momenten. Försäkringsskyddet kan avse t.ex. för läkekostnader och invaliditetskapital, ersättning resekostnader, dagersättning samt dödsfallskapital. Liksom vid annan personförsäkring finns för olycksfallsförsäkring särskilda bestämmelser om begränsningar i försäkringens omfattstämmeri stort med förhållanden vid sjukförsäkringning. Reglerna en. Vid finns dessutom regler som begränsar olycksfallsförsäkring ansvar vid flygning, sport och idrott samt (hos en del bolag) bolagets i atomkärnreaktioner. I om de åtgärder som skall vidtas sedan ett försäkringsfall fråga inträffat, om utbetalning av försäkringsersättning och om bolagets ansvarsfrihet till följd av force majeure finns i allmänhet liknande regler som vid sjukförsäkring.

2.6 Familjerättslig lagstiftning

För den behandlingen av försäkringar kan man skilja familjerättsliga mellan situationen innan en förfaller till betalning, alltså försäkring förhållandet under försäkringstiden, och den då en försäkring förfaller till betalning därför att försäkringstagaren avlider, således förhållandet efter försäkringsfall.

2.6.1 Förhållandena under försäkringstiden

En har ofta ett värde redan innan ett försäkring betydande försäkringsfall inträffar genom det sparande som försäkringen Vid bodelning som sker på grund av äktenskapsskillrepresenterar. nad eller av annan anledning innan en försäkring faller ut, måste man därför ta ställning till hur försäkringen skall behandlas. Försäkringar är tillgångar att de är tillkomna för en särskild särpräglade genom situation som ännu inte inträffat vid bodelningen. Lagstiftningen innehåller emellertid inte några regler om giftorätt och bodelning förhållande. Detta att som tar hänsyn till detta speciella betyder - den under försäkringstiden utgör en livförsäkring antingen tecknats tagits på annans på försäkringstagarens eget liv eller om den liv - som en som andra i försäkringstagarens bo. Om regel tillgång inte av andra skäl är utesluten, skall ingå i giftorätt försäkringen av Vid bodelning som äger rum t.ex. på grund äktenskapsskillnad. som sker med av ena makens död skall - trots bodelning anledning

sou 193556 Nuvarande m. m. 1.43 lagstiftning

att alltså ännu inträffat - beaktas försäkringsfall ej dels livförsäkring som tillhört den avlidne men som tecknats annans dels på liv, livförsäkring som tillhör den efterlevande och som tecknats icke på den avlidnes utan på annans liv. Vid bodelning skall - oavsett en kan eller försäkring återköpas ej försäkringens tekniska värde beaktas; det avtalade försäkringsbeloppet saknar här betydelse. i (Angående återbäringens betydelse detta sammanhang, se NJA 1970 s. 529 I och II samt NJA 1975 s. 33. Det förra avgörandena har behandlats av Hellner i SvJT 1974 s. 16.) I vissa fall kan en försäkring ha ett så osäkert värde, att det är tveksamt om och till vilket värde den skall beaktas vid bodelning. Ofta har t.ex. rena inte värde före riskförsäkringar något försäkringsfall. Om den avtalade är medför dock försäkringstiden lång, även sådan försäkring rätt till viss som betalas ut vid återbäring, försäkringstidens slut, vilket innebär att försäkringen får betydelse vid bodelningen. Vidare kan vid med fasta lång försäkringstid premier riskförsäkringen under senare delen av ha försäkringstiden ett visst värde därigenom, att premierna då är lägre än vad som vid nyteckning skulle krävas för en motsvarande försäkring. Undantagsvis kan en riskförsäkring för dödsfall också ha ett reellt värde om den försäkrades hälsotillstånd är sådant att det måste hållas för visst att han kommer att avlida före slut. försäkringstidens Rätt till pension, som skall direkt från eller från utgå arbetsgivare en av arbetsgivare ägd försäkring, är sådan av art egendom personlig som 6 enligt kap. 1 § andra stycket giftermålsbalken inte är föremål för giftorätt. Om en pensionsförsäkring ägs av den anställde själv eller om den har tecknats av en egenföretagare, utgör den däremot som regel giftorättsgods. I vissa fall kan emellertid en anställd, trots att han själv äger vara förhindrad att försäkringen, förfoga över försäkringen på grund av arbetsgivarens rätt och i sådant fall skall försäkringen ej heller ingå i bodelningen? En försäkring kan undandras giftorätt genom att den görs till enskild egendom. Giftorätt kan också vara utesluten därför att försäkringen tillfallit försäkringstagaren som förenats genom gåva med föreskrift som inskränker försäkringstagarens förfoganderätt. Om en försäkring tecknas under villkor att tiden för av utbetalning försäkringsersättningen inte är beroende av försäkringstagarens död och om förmånstagare är insatt, tillfaller vid försäkförsäkringen ringstagarens död förmånstagaren direkt Även i detta (110 § FAL).

1 l prop. 1986/87:1 med förslag till äktenskapsbalk föreslås att rätt till pension på grund av en P-försäkring som någon av makarna äger inte skall ingå i bodelning, om försäkringen gäller antingen rätt till ålderspension eller invalidpension eller rätt till efterlevandepension; i sistnämnda fallet under förutsättning att rätt till utbetalning av pensionen föreligger vid bodelningen.

1986:56

lagstiftning

144 Nuvarande m. m.

fall skall inte i bodelning. Vid av 3

försäkringen ingå tillämpning

i 104§ andra FAL brukar försäkringens värde reglerna stycket

emellertid beaktas (se även avsnitt 2.6.2 nedan). i

från Är en försäkring av någon anledning undandragen giftorätt, 5 kan detta till vederlagsanspråk enligt 13 kap. 7 § ge upphov om försäkringstagaren använt sitt giftogiftermålsbalken, nämligen

för att bekosta försäkringen. i_

rättsgods En eller har som inte något värde i. sjuk- olycksfallsförsäkring regel kan dock även sådan . innan försäkringsfall inträffat. Någon gång vara förenad med rätt till som bör beaktas vid försäkring återbäring,

bodelning. är inte sådan för vilken det fordras Försäkringar egendom, av andra maken vid Försäkringstagaren kan samtycke förfoganden. alltså fritt även över en som gäller på den andra förfoga försäkring makens eller som skall efterlevandeskydd till maken. I person ge avsnitt 2.1 har behandlats vilket som tillkommer enförmånsskydd ett oåterkalleligt förordnande. tagare enligt

2.6.2 Förhållandena efter försäkringsfall

När en faller ut vid den försäkrades död blir belopp livförsäkring som förut inte kunnat tas i anspråk, såsom vid tillgängliga antingen men temporära försäkringar och vid försäkringar med sparmoment utan eller som kunnat men inte har i anspråk återköpsrätt, tagits tidigare, såsom vid belåningsbara men obelånade kapitalförsäkringar. Värdet av dessa är ofta betydande i förhållande till försäkringar vad den avlidne i övrigt lämnar efter sig. Om en livförsäkring har tagits på annans liv, medför försäkringsfallet som inte att några familjerättsliga regler skall tillämpas. regel tillfaller eller en insatt Försäkringsbeloppet försäkringstagaren direkt. Om emellertid är den förmånstagare försäkringstagaren försäkrades make och inte är insatt, torde dock förmånstagare böra beaktas vid den bodelning som skall göras i försäkringsbeloppet av den försäkrade makens död. anledning Om en försäkring visserligen har gällt på försäkringstagarens eget liv men inte insatts, inte heller någon förmånstagare uppkommer med anknytning till försäknågra speciella familjerättsliga problem i och blir föremål för ringsbeloppet. Beloppet ingår kvarlåtenskapen bodelning och arv på vanligt sätt. - - en Om däremot vilket är det ojämförligt vanligaste har försäkringstagarens liv och förmånstapersonförsäkring gällt på inte i kvarlåtenskapen efter gare är insatt, ingår försäkringsbeloppet Detta vid alla former av liv-, sjuk- och försäkringstagaren. gäller första 118§ första stycket och olycksfallsförsäkring (104§ stycket,

. Nuvarande lagstiftning m. m. 145

122 § FAL). Även sådana belopp som utgår i form av återbäring eller premiereglering följer denna regel. Vad nu sagts både i gäller förhållande till försäkringstagarens borgenärer och i förhållande till hans dödsbodelägare. För förhållandet till är det dödsbodelägarna utan betydelse om försäkringen före försäkringsfallet varit utmätningsfri eller inte.

Emellertid finns det regler reducerar av

som verkningarna bestämmelsen i 104§ första stycket. För återkalleliga förordnanden gäller främst 104 § andra stycket. Enligt detta lagrum skall belopp som faller ut efter försäkringstagarens död - såvitt fråga är om efterlevande makes rätt giftorätt, enligt 13 kap. 12§ andra stycket giftermålsbalken eller rätt till vederlag eller bröstarvinges rätt till laglott — behandlas som om det tillhört boet och tillagts förmånstagaren testamente. genom Regeln gäller för all livförsäkring på eget liv (jfr 118 § första men inte för stycket) sjuk- och olycksfallsförsäkring (122 §), trots att som dödsfallsbelopp utgår från den senare typen av liknar och i försäkring mycket huvudsak fyller samma syften som ett vanligt livförsäkringsbelopp. Enligt 104 § tredje stycket gäller regeln inte heller sådant som belopp på grund av tillfaller samboende tjänstegrupplivförsäkring make, eller bröstarvinge. 104§ andra stycket brukar tillämpas analogt vid försäkring på annans liv, varvid försäkringens aktuella värde (inklusive i återbäring) vid död beaktas. försäkringstagarens Enligt sin ordalydelse är bestämmelserna i 104§ andra stycket, inom sitt giltighetsområde, i alla fall där det är om tillämpliga fråga att beräkna någon av de angivna rättigheterna. Men bestämmelserna tillämpas bara när någon rättighet är kränkt genom förmånstagarförordnandet. Om t.ex. den enda till förmån för försäkringen gäller efterlevande make skall försäkringen inte minska hans i giftorätt boet. Vid prövning huruvida 104 § andra är stycket tillämpligt gör man bodelning och arvskifte som om som omfattas samtliga försäkringar av regeln hade ingått i bobehållningen. De så beräknade lotterna minskas med vad den berättigade själv skall ha som förmånstagare till sådan (men inte till annan) försäkring. Om återstoden då är större än den lott i boet som kan beräknas om inte tas till hänsyn försäkringarna, föreligger kränkning. I vilken egendom giftorättsrespektive laglottsökning då skall äga rum anges inte i lagtexten, men det antas att i analogi med 116§ andra som hela stycket regel kvarlåtenskapen skall tas i anspråk innan behöver förmånstagaren avstå - Om något. efterlevande makes rätt har kränkts av flera

förmånstagarförordnanden och makens rätt inte kan tillgodoses i

kvarlåtenskapen, skall förordnanden enligt praxis samtliga jämkas

j.

146 Nuvarande lagstiftning m. m. ;SOU 1986:5

Är det rätt till som har kränkts, skal proportionellt. laglott jämkningen fördelas enligt reglerna i 7 kap. ärvdabalkenÅ

Som framgått skall vid prövning huruvida giftorättskränkningä

tas också till de försäkringsbelopp

föreligger hänsyn efterlevande

make själv får som förmånstagare. Däremot skall dessa belopp inte 3} beaktas när fråga är om att beräkna efterlevande makes rätt enligtf 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken.

i 104§ andra stycket får anses uttömmande reglera

Regeln möjligheterna att jämka återkalleligt förmånstagarförordnande till livförsäkring för att tillgodose de anspråk som anges i lagrummet. - ett Däremot torde sådant förordnande liksom oåterkalleligt förordnande - kunna med stöd av andra någon gång jämkas regler för att anspråk av annat än som avses i 104§ andra tillgodose slag Vad som närmast kommer i fråga är jämkning med stöd av stycket. 3 kap. 3 § ärvdabalken på grund av anspråk från först avliden makes efterarvingar; den efterlevande maken kan t.ex. ha använt kvarlåtenskapen till att teckna en försäkring och insatt andra än efterarvingarna som förmånstagare. Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden torde, utöver vad som nyss nämnts, kunna jämkas för att tillgodose efterlevande makes och bröstarvingars rätt. Sådan jämkning sker då med analog tillämpning av reglerna i 6 kap. 6 a § giftermålsbalken och 7 kap. 4 § ärvdabalken. från

eller

En särskild fråga är hur rätt till ersättning sjukolycksfallsförsäkring skall behandlas vid bodelning mellan levande makar. I rättspraxis finns exempel på att invaliditetskapital från ansetts vara sådan rättighet av personlig artolycksfallsförsäkring som avses i 6 kap. 1 § andra stycket giftermålsbalken och som därför inte skall ingå i bodelning.

2.7 Skatterättslig lagstiftning

2.7.1 Inkomst- och förmögenhetsbeskattning

I 31 § (1928:370), KL, och i anvisningarna till kommunalskattelagen

denna om inkomstbeskattningen av person-å

paragraf upptas regler Eftersom om statlig inkomstskatt i 2 § försäkringar. lagen (1947:576) hänvisar till dessa bestämmelser, är kommunalskattelagens reglering bestämmande för hela inkomstbeskattningen. en uppdelning av försäkringari Kommunalskattelagen bygger på pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar (P-försäkring respekti-

‘ 2.6.1 ovan Angående framtida behandling av P-försäkringar vid bodelning, se avsnitt not 1.

i sou 193555 Nuvarande

lagstiftning mgm. 147}

ve K-försäkring). sammanfaller inte med Uppdelningen försäkringsavtalslagens indelning i livränteförsäkring och kapitalförsäkring, I anvisningarna till 31 §, punkt 1, andra-trettonde stycket, anges vad som skall gälla för att en skall anses som en försäkring pensionsförsäkring. I artonde stycket sägs att annan än livförsäkring pensionsförsäkring är

kapitalförsäkring. Härjämte finns enligt nit-

- tonde stycket möjlighet att anse vad som skulle vara eljest pensionsförsäkring som kapitalförsäkring, om förbehåll nämligen , härom intagits i vid dess försäkringsavtalet ingående. Premiebefrielseförsäkring tillhör enligt tjugonde samma av stycket slag försäkring Ösom huvudförsäkringen. får numera inte innehål- Försäkringsavtalet l la både P- och K-delar.

Som privat dvs. annan än pensionsförsäkring, tjänstepensionsförsäkring, godtas försäkring på försäkringstagarens person som skall = till honom i ge ålderspension själv eller efterlevandepension till hans make eller samboende eller till hans, makes eller samboendes barn : under tjugo år. Hit räknas också försäkring som skall ge invalidpension till försäkringstagaren och i själv försäkring med en begränsad form av försörjningsränta som skall ge efterlevandepension till make . eller barn (oavsett ålder) under ett visst antal år. högst Försörjningsränta innebär att om livsvarig ålderspension eller livsvarig efterlevandepension till make inte utgått under viss minsta tid, skall under p återstoden av denna tid pension till de efterlevande. Om alla utgå berättigade dör före garantitidens utgång upphör försörjningsräntan. Som privat under vissa pensionsförsäkring godtas förutsättningar också försäkring för som

efterlevandepensionering tecknas av

dödsboet efter en avliden näringsidkare.

Tjänstepensionsförsäkring är sådan som pensionsförsäkring tagits

i samband med tjänst och för vilken arbetsgivaren åtagit sig att betala hela premien. De tillåtna pensionsförmånerna är desamma som vid

privat försäkring. Försäkringen skall alltså ge ålders- eller invalidpension till den försäkrade eller

arbetstagaren efterlevandepension

till hans make eller samboende eller hans, makes eller samboendes barn under år. Även tjugo försörjningsränta är tillåten men förekommer vid

tjänstepensionsförsäkring bara vid icke kollektivav-

talsgrundad försäkring. Tjänstepensionsförsäkring för efterlevande-

pensionering kan tecknas av arbetsgivare även efter det att arbetstagaren har avlidit. Utöver vad som nu angetts upptar anvisningarna ett flertal förutsättningar med avseende på premiebetalningen, minsta ålder för utbetalning av

ålderspension, kortaste utbetalningstid, beloppens

fördelning i tiden m.m., som måste vara för att en uppfyllda försäkring skall godtas som pensionsförsäkring. Anvisningarna anger också att av för försäkringsvillkoren pensionsförsäkring skall framgå att försäkringen inte får eller belånas och att pantsättas

Nuvarande m. m. E. 1986 V 148 lagstiftning (j.

kan överlåtas eller återköpas endast under de begränförsäkringen

sade förutsättningar som framgår av anvisningarna. f

i Som behandlas enligt anvisningarna den som sammanbor framgått

med den under äktenskapsliknande förhållanden påi

skattskyldige samma sätt som make. Däremot räknas inte t.ex. barnbarn som . ”barn”. › i annan form än livränta från sjuk- eller olycksfallsför- Ersättning som inte är pensionsförsäkring hanteras olika beroende på , säkring om i samband med eller Om

försäkringen anses ha tagits tjänst ej.

i samband med behandlas den på samma försäkringen tagits tjänst sätt som P-försäkring, dvs. utfallande belopp utgör skattepliktig intäkt. Skatt skall dock inte för ersättning som avser sjukvårdsutgå eller läkarkostnader. Har försäkringen inte tagits i samband med likställs med K-försäkring. Livränta som utgår tjänst försäkringen från eller princip alltid skattepliksjuk- olycksfallsförsäkring utgör i har utan samband med tjänst skall tig inkomst; försäkringen tagits dock endast viss del av livräntan tas upp till beskattning (31 § andra b och c samt 32§ lmom. första stycket c-e och 2 mom. stycket KL). inkomstbeskattas när ersättning betalas ut. Pensionsförsäkring För att inte de medel som ned skall bli läggs på försäkringen dubbelbeskattade, får premierna fortlöpande dras av vid inkomstbe- Inte heller beskattas räntevinster hos skattningen. uppkommande försäkringsbolaget.

För premier som erlagts för privat pensionsförsäkring får avdrag

inom vissa ramar §2 mom. första stycket 6 KL och göras (46 till detta innebär i stort sett anvisningarna lagrum). Reglerna följande. Avdrag får göras med vissa procent av försäkringstagarens A-inkomst, till den del denna inte överstiger visst antal basbelopp om allmän är större för den enligt lagen försäkring. Avdragsrätten som helt saknar i och inte heller har pensionsrätt anställning bestämmande inflytande i arbetsgivarföretaget samt för den som haft A-inkomst av rörelse eller Avdragsrätten är här jordbruksfastighet. till den del denna inte högst 35 procent av A-inkomsten överstiger 20 för året närmast före och 25 procent av basbelopp taxeringsåret den del av inkomsten som 20 men 30 basbelopp. För överstiger ej anställda med i medges avdrag med högst pensionsrätt anställningen ett eller, om A-inkomsten överstiger 10 basbelopp, basbelopp 10 procent av denna, dock högst två basbelopp. Vid får göra avdrag för tjänstepensionsförsäkring arbetsgivaren allmän

kostnaderna för att trygga pensionsåtagande enligt pensions-

eller motsvarande alternativt, med högst vissa procent av plan eller, utbetald lön till arbetstagaren (anvisningarna till 29 §, punkt 2, KL). Vid icke försäkring utnyttjas företrädesvis kollektivavtalsgrundad den senare regeln.

sou 193556 Nuvarande lagstiftning m. m. 149

Som ovan angetts inkomstbeskattas utfallande P-försäkringsbe- ~ Och härvid tas inte till huruvida för lopp. någon hänsyn premierna försäkringen kunnat i sin helhet dras av enligt det föregående, utan hela det utfallande beloppet tas alltid till beskattning. Härigenom - kan alltså viss dubbelbeskattning uppkomma. För att hindra skatteflykt upptar lagen också bestämmelser om att skattskyldigheten i Ävissa fall skall ligga kvar hos den ursprunglige försäkringstagaren trots att rätten till försäkringen övergår på annan (53§ 4mom. i KL). Vid K-försäkring gäller motsatt ordning. Premie för K-försäkring j får inte dras av vid inkomstbeskattningen, men å andra sidan är belopp fria från inkomstskatt (19 § KL). Tillfaller belopj utfallande pet någon annan än försäkringstagaren, är det som regel i stället underkastat arvs- eller gåvobeskattning (se följande avsnitt). Såvitt gäller försäkring på försäkringstagarens eget liv, där utbetalning sker med anledning av att försäkringstagaren uppnår avtalad dag för livsfallsutbetalning, har skattefriheten sin naturliga grund i att försäkringstagaren har byggt upp försäkringsbeloppet genom betalning av premier med beskattade medel. Men om försäkringen 7 föranleder utbetalning på grund av försäkringstagarens död, kan det däremot hända att summan av erlagda premier jämte ränta inte på långt när motsvarar Även denna ”vinst” försäkringsbeloppet. åtnjuter emellertid skatteförmåner (se följande avsnitt). Försäkringsbolagen betalar inte någon inkomstskatt avseende P-försäkring. Vid K-försäkring däremot betalar bolagen statlig inkomstskatt (”ränteskatt”) på den nettointäkt av bolagens kapitaloch fastighetsförvaltning som belöper på sådana försäkringar. Skattesatsen är 40 procent. Med hänsyn till de avdrag som får göras vid bestämmande av den beskattningsbara inkomsten blir det ungefärliga skatteuttaget för flertalet bolag drygt 30 procent (storleken varierar beroende på hur bolagens försäkringsbestånd är sammansatta). I prop. 1986/87:61 föreslås att skattesatsen höjs från 40 till 50 procent. Någon förmögenhetsbeskattning av rätt till försäkring förekommer inte. I nyssnämnda proposition föreslås emellertid att livförsäkringar skall tas upp till förmögenhetsbeskattning. Från beskattning skall dock undantas P-försäkringar, K-försäkringar som avser endast dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbara samt försäkringar som ger rätt till livränta eller sjukränta som utges på grund av annan försäkring än livförsäkring. Förmögenhetsvärdet på de beskattningsbara försäkringarna skall motsvara det tekniska återköpsvärdet, dvs. eventuell återbäring beaktas inte i detta sammanhang. Skatteplikt skall gälla för försäkringens ägare och detta även om förfoganderätten är inskränkt genom att någon satts in som förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förordnande. Sedan en

150 Nuvarande lagstiftning m. m.

förmånstagare fått förfoganderätt över en försäkring är det dock förmånstagaren som är skattskyldig. Försäkringar som tecknats enligt ansökan före den 13 september 1986 undantas från förmögen-

hetsbeskattning.‘

2.7.2 Arvs- och gåvobeskattning

Om vid försäkring på eget eller annans liv försäkringstagaren avlider utan att det finns något förmånstagarförordnande till försäkringen, tillfaller försäkringsbeloppet eller försäkringen försäkringstagarens dödsbo och blir en del av den egendom som ingår i bodelning och arvsskifte efter honom. Arvinge eller testamentstagare drabbas av arvsskatt på förvärvet på samma sätt som för kvarlåtenskapen i övrigt. För denna situation innehåller varken FAL eller lagen (1941:416) om arvskatt och gåvoskatt (AGL) någon särskild regel. Om det däremot finns ett gällande förmånstagarförordnande, ingår försäkringsbeloppet enligt 104§ första stycket FAL inte i kvarlåtenskapen efter försäkringstagaren. Förmånstagaren gör inte ett arvsrättsligt fång utan ett allmänt förmögenhetsrättsligt fång av egen art (jämför avsnitt 2.1). Motsvarande gäller, trots att det inte finns någon uttrycklig regel härom i FAL, när förmånstagaren vid annan tidpunkt än försäkringstagarens död får försäkringsbeloppet på grund av livsfallsutbetalning, när försäkringstagaren uppnår viss avtalad ålder eller på grund av på annans liv. försäkring I 12 resp. 37 § AGL förekrivs att vad som utgår på grund av förmånstagarförvärv skall beskattas som om det är fråga om arv eller gåva. Reglerna gäller för sådan försäkring som är kapitalförsäkring i både FAL:s och KL:s mening, för livränteförsäkring som inte är P-försäkring samt för sjuk- och olycksfallsförsäkring; P-försäkringar däremot är helt fria från arvs- och gåvoskatt. Om förmånstagaren vid försäkringstagarens död får förfoganderätt över en skattepliktig försäkring eller, utan förfoganderätt, får ut belopp från försäkringen, skall enligt 12 § vad han erhåller vid beräkning av arvskatt anses som arvfallen egendom. Vad någon i annat fall får på grund av förmånstagarförordnande beskattas enligt 37 § som gåva. Vid sådan kapitalförsäkring där hela försäkringsbeloppet förfaller till betalning vid försäkringstagarens död blir frågan om förfoganderätt över försäkringen inte aktuell; försäkringsbeloppet beskattas hos förmånstagaren enligt 12 §. Vid kapitalförsäkring som skall betalas ut i rater och vid livränteförsäkring blir valet av beskattningsmetod däremot beroende av om förmånstagaren fått förfoganderätt över försäkringen. Har han fått sådan rätt, beskattas enligt 12§ hela

*Riksdagen har den 16 december 1986 beslutat om lagstiftning i enlighet med de redovisade förslagen (SFS 1986:1226 och 1227).

i sou 193556 Nuvarande lagstiftning m. m. 151

försäkringens värde, beräknat efter vissa nuvärdestabeller, omedelbart. Har han inte fått sådan rätt beskattas i stället utfallande belopp successivt enligt 37 §. F örmånstagarförordnandets förmånstagaren utformning avgör om fått förfoganderätt över försäkringen. Finns det bara en förmånstagare eller innebär förordnandet att den förmånstagare, som vid försäkringstagarens död är närmast till att förvärva försäkringen, omedelbart och med uteslutande av i andra hand insatta förmånstagare får en definitiv rätt till hela försäkringen, har han förfoganderätt. Om förordnandet i stället har den i praktiken ganska vanliga utformningen, att förmånstagare till varje är den av delbelopp förmånstagarna som vid varje förfallodag är närmast till att ta emot beloppet, får den förmånstagare som är närmast till vid försäkringstagarens död inte genom överlåtelse eller pantsättning av försäkringen äventyra senare förmånstagares rätt; han har alltså inte förfoganderätt. Om ett förordnande innebär att t.ex. en förmånstagare skall ha de tio första delbeloppen och en annan de återstående, torde ofta båda förmånstagarnas fång böra i sin helhet beskattas enligt 12 §. Frågan huruvida förmånstagaren har fått förfoganderätt över försäkringen får aktualitet också vid försäkring på annans liv, om försäkringstagaren dör före den försäkrade. Enligt 110 § FAL skall då förmånstagaren inträda i försäkringstagarens rätt. Om förordnandets innebär att får en definitiv rätt till utformning förmånstagaren försäkringen vid försäkringstagarens död, skall hela försäkringens aktuella värde då beskattas enligt 12 §. Och vad förmånstagaren därefter kan erhålla vid den försäkrades död är fritt från skatt, eftersom förmånstagaren då har trätt i försäkringstagarens ställe som ägare till försäkringen. Om förordnandet däremot innebär att förmånstagare skall vara den som vid den försäkrades död är närmast till att ta emot försäkringsbeloppet, torde beskattningen få uppskjutas till denna tidpunkt och då ske enligt 37 §. Vid beskattning enligt 12§ skall alltså försäkringsbeloppet eller försäkringens aktuella värde sammanläggas med den arvs- eller testamentslott som förmånstagaren kan ha rätt till och beskattas som arv. För att uppmuntra det försäkringssparandet har frivilliga emellertid för försäkringar vissa skattelättnader, som beviljats saknar motsvarighet för andra tillgångar. Från försäkringsbelopp som ur som tagits utgår kapitalförsäkring på försäkringstagarens eller hans makes liv och som enligt bestämmelserna i 116§ första stycket är utmätningsfri, får före sammanläggningen med arvs- eller testamentslott avdras ett belopp motsvarande sex basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträtt. Om en förmånstagare uppbär belopp från flera får han inte än försäkringar, göra mer

152 Nuvarande m. m. lagstiftning

sammanlagt ett sådant basbeloppsavdrag, men å andra sidan får ett fullt avdrag göras för varje förmånstagare. Eftersom basbeloppsavdraget för år 1986 uppgår till 139 800 kr, är det alltså sammantaget avsevärda belopp som är undantagna från beskattning om en försäkring delas upp på flera förmånstagare. Vid livränteförsäkring som ej är att anse som P-försäkring görs inte något basbeloppsavdrag. I stället dras från varje årsbelopp av 2 500 kr, varefter återstoden av årsbeloppen, värderade efter nuvärdestabellerna, tas till beskattning. Om en gift försäkringstagare, som har giftorättsgemenskap med sin make, dör och efterlämnar en försäkring utan förmånstagarförordnande, får efterlevande maken på grund av sin giftorätt del i försäkringsbeloppet, vanligen hälften. Vad den efterlevande på denna grund erhåller är enligt 15 § AGL fritt från arvsskatt. För att efterlevande make inte i vissa fall skall vara i skattehänseende sämre ställd därför att han har insatts som förmånstagare, har i 12 § första stycket tredje meningen tagits in en regel av innebörd att den del av makens förmånstagarförvärv, varmed hans giftorättsandel i boet skulle ha ökat om försäkringsbeloppet hade ingått i boet, är fri från skatt. Vid beräkning av den skattemässiga giftorättsökningen skall hänsyn tas till samtliga försäkringar efter den avlidne utan hänsyn till att annan än make är insatt som förmånstagare. Sålunda skall även P-försäkringar beaktas, trots att sådana försäkringar inte arvsbeskattas. innebär normalt att i vart fall halva Regeln försäkringsbeloppet avgår som skattefri giftorättsandel, varjämte maken har rätt till basbeloppsavdrag och det vanliga grundavdraget om 50 000 kr som gäller vid all arvsbeskattning av make. Under år 1986 kan efterlevande make, som inte är arvinge eller testamentstagare, såsom förmånstagare till kapitalförsäkringsbelopp skattefritt ta emot 379 600 kr. Skattskyldigheten enligt 12 § omfattar också belopp som tillfaller

laglottsberättigad bröstarvinge enligt 104 § andra stycket FAL. (Om

denna bestämmelse i FAL, se avsnitt 2.6.2.) Om fånget avser kapitalförsäkringsbelopp och om arvingen inte samtidigt kan anses inta ställning som förmånstagare, får något basbeloppsavdrag inte göras från vad bröstarvingen erhåller. I fråga om livränteförsäkring får däremot 2 alltid bröstarvinge får 500-kronorsavdraget göras då en ett försäkringsbelopp enligt 104 § andra stycket. När efterlevande make med stöd av 104 § andra stycket gör anspråk på belopp som förmånstagarförordnande skall tillfalla enligt någon annan, kommer inte i fråga eftersom giftorätt och beskattning de övriga rättigheter som nämns där över huvud taget inte medför skatteplikt. Beskattning av förmånstagarförvärv såsom av gåva enligt 37 § blir aktuell i olika situationer. Den vanligaste är sannolikt att förmånsta-

Nuvarande m. m. 153 lagstiftning

gare till varje delbelopp från livränteförsäkring är den förmånstagare som är närmast till vid varje utbetalningstillfâlle. Härjämte kan det vara fråga om utbetalning till av att den förmånstagare på grund försäkrade (oavsett om det är eller försäkringstagaren någon annan) uppnår avtalad ålder för livsfallsutbetalning eller utbetalning på grund av att vid annans liv den försäkrade avlider. försäkring på Beskattning enligt 37 § kan också bli aktuell då ett förmånstagarförordnande utformats så att får rätt att över förmånstagaren förfoga försäkringen först efter försäkringstagarens död. När hela betalas ut en och när försäkringsbeloppet på gång förmånstagaren får förfoganderätt över en som skall försäkring betalas ut i rater, beskattas även 37 § hela värde enligt försäkringens omedelbart. Om förmånstagaren inte har fått förfoganderätt, beskattas däremot endast utfallande vilket sker årsvis belopp, på grundval av särskilda deklarationer av När samma förmånstagaren. förmånstagare uppbär belopp under flera år, äger sammanläggning rum under en tioårsperiod. Skattesatsen är densamma för arvsskatt och men gåvoskatt, reglerna för beräkning av är inte helt samma. I skattepliktigt belopp 37 § hänvisas till 12 § andra-femte styckena. Detta innebär att även vid förmånstagaren beskattning enligt 37 § får göra basbelopps-

avdrag respektive 2 500-kronorsavdrag. I praxis (SvJT 1965 rf s.

40) har även medgetts till efterlevande makes skattefria motsvarighet giftorättsandel enligt 12§ första Vidare stycket tredje meningen. medges vid gåvobeskattningen 39 § d ett allmänt om enligt avdrag 2 000 kr (att jämföra med de om 50 000 kr, 25 000 kr grundavdrag respektive 5 000 kr som gäller vid arvsbeskattningen). Detta senare medför för livränteförsäkringarnas del att det skattefria årliga beloppet blir (2 500 + 2 000 =) 4 500 kr. De flesta förmånstagarförordnanden är benefika, och det är detta som är den egentliga grunden för beskattningen AGL. enligt Någon gång kan det emellertid hända att förmånstagaren har lämnat någon form av för att bli insatt som vilket kan leda vederlag förmånstagare, till att utfallande försäkringsersättning inte skall beskattas. Förmånstagaren kan t.ex. helt eller delvis ha betalt för försäkpremierna ringen eller förordnandet kan - som i rättsfallet NJA 1976 s. 629 ha tillkommit i samband med och haft till bodelningsuppgörelse syfte att tillgodose förmånstagarens giftorätt. Om en försäkring är belånad hos eller som försäkringsbolaget lagd pant för annan skuld, avråknas vid av arvsskatt för beräkning förmånstagare skuldbeloppet från försäkringsbeloppet. Om försäkringstagaren i till har föreskrivit att skriftlig förklaring bolaget skulden i stället skall betalas av hans dödsbo, emellertid respekteras det; hela ut för och försäkringsbeloppet läggs förmånstagaren behållningen i boet minskas med Eftersom förmånsskuldbeloppet.

r 154 Nuvarande lagstiftning m: m.

av basbeloppsavdraget oftast blir lindrigare tagarförvärvet på grund beskattat än den kvarlåtenskapen, medför en sådan egentliga föreskrift en minskning av den totala arvsskatten.

3 i

Försäkringsverksamheten Sverige

Privat försäkring meddelas i av som är Sverige försäkringsbolag, antingen aktiebolag eller ömsesidiga kan bolag. Personförsäkring meddelas också av Enskild får inte understödsföreningar. person meddela försäkring. nedan tar sikte i första hand Redogörelsen på personförsäkring. Genom den offentliga till vilken i detta försäkringen, sammanhang främst är att räkna allmän allmän sjukförsäkring, folkpensionering (AFP) och försäkring för allmän har utvecktilläggspension (ATP), lats ett grundskydd Vid arbetsskador på personförsäkringsområdet. ges ett förstärkt försäkringsskydd (se lagen (1962:381) om allmän försäkring respektive lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring). Stora grupper åtnjuter olika kollekytterligare personskydd genom tiva främst av avtal mellan anordningar på grund arbetsmarknadens parter (se nedan, avsnitt 4.4). Detta ytterligare skydd är i mycket stor utsträckning garanterat genom försäkring i enskilda försäkringsbolag. I övrigt utgör utbud av försäkringsbolagens personförsäkring numera i huvudsak ett till den som den komplement trygghet, offentliga försäkringen och de kollektiva skyddsanordningarna skapar. Vid utgången av år 1984 var 550 sammanlagt drygt försäkringsbolag verksamma i Sverige, därav 14 utländska. Efter verksamhetens geografiska omfattning brukar de svenska bolagen delas i upp riksbolag, läns- och häradsbolag samt Branschen kan sockenbolag. också delas upp efter i liv- och verksamhetsgrenar sjukförsäkrings-

bolag, skadeförsäkringsbolag samt återförsäkringsbolag.

Riksbolagen dominerar den enskilda försäkringsverksamheten. År 1984 svarade dessa för 96 procent av samtliga svenska försäkringsbolags premieinkomster i direkt försäkring i Sverige, och de förvaltade ungefär 98 procent av Mätt i antalet företillgångarna. tagsenheter utgör riksbolagen däremot en mindre del. År 1984 fanns i Sverige 58 riksbolag. Många riksbolag framträder i sammanslutningar eller koncerner. I dessa fall kan i snarare koncernen än regel de räknas som ingående bolagen självständiga företagsenheter. År 1984 fanns 35 läns- och samt 446 häradsbolag sockenbolag.

Sverige

156 i Försäkringsverksamheten

Läns- och meddelar olycksfallsförsäkring. Härutöver häradsbolagen förekommer emellertid endast i riksbolagen. personförsäkring Av de 58 riksbolagen år 1984 var 31 aktiebolag och 27 ömsesidiga läns-, härads- och sockenbolag är ömsesidiga bolag. Samtliga bolag. aktieägare. Genom FRL (om Försäkringsaktiebolagen ägs av sina denna 2.3) och dess tillämpning är dock aktieägarnas lag, se avsnitt att ta ut vinst ur verksamheten begränsade. Såvitt gäller möjligheter allt överskott till försäkringstagarna i livförsäkringsbolag återgår form av återbäring (vid grundfri försäkring alternativt genom av eftersom förbud mot utdelning till justering premienivån) aktieägarna råder enligt FRL. De bolagen försäkringstagare. När det ömsesidiga ägs av sina föreskriver FRL att endast bolagets tillgånggäller personförsäkring ar skall svara för dess förbindelser. Vid sådan försäkring kan sålunda försäkringstagarna inte bli personligt ansvariga för bolagets förbindelser. Den enskilda omfattar i dag ett stort försäkringsverksamheten antal vilka kan grupperas på olika sätt. Bolagen försäkringsgrenar, delas enligt FRL in i livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag. I det branscharbetet delar man ofta upp försäkringsverkpraktiska samheten i och sakförsäkring, varvid till personförpersonförsäkring hänförs sjukförsäkring och olycksfallsförsäksäkring livförsäkring, ring. Emellanåt görs indelning i summaförsäkring respektive skadeför- Med summaförsäkring avses att i försäkringsavtalet bestämsäkring. da utfaller vid viss inträffad händelse såsom uppnående av belopp viss ålder, dödsfall, eller invaliditet. Storleken av de belopp sjukdom som betalas ut alltså inte av den eventuella skada det påverkas särskilda försäkringsfallet kan ha medfört. Skadeförsäkring enligt denna har däremot till uppgift att adekvat ersätta den terminologi ekonomiska förlusten av inträffad skada på eller på grund person och olycksfallsförsäkring kan vara en kombination egendom. Sjukav och då det kan utfalla t.ex. summaförsäkring skadeförsäkring, såväl avtalat som ersättning för invaliditetsbelopp (”summa”) läkarvårdskostnader (”skada”). På en gränsdragning mellan livförsäkringsområdet görs i FAL och Kapitalförsäkringen avser kapitalförsäkring livränteförsäkring. ett kan dock även vara vanligen engångsbelopp. Ersättningen avtalad att skiljer sig då emellertid utgåi poster (rater). Försäkringen från att antalet poster är bestämt i livränteförsäkringen genom Vid beror antalet av att någon är i förväg. livränteförsäkring poster livet. - Då det gäller livförsäkring gör man vidare åtskillnad mellan och Med menas då riskförsäkringar sparförsäkringar. riskförsäkring en där sker endast om den försäkvanligen försäkring utbetalning

, i 157 Försäkringsverksamheten Sverige

rade avlider före en viss eller före en viss annan tidpunkt person. Riskförsäkring och sparförsäkring kan förekomma både vid kapitalförsäkring och vid livränteförsäkring. Inom livförsäkring skiljer man också mellan pensionsförsäkring (P-försäkring) och kapital/försäkring (K-försäkring). Uppdelningen hänför till den av sig skattemässiga behandlingen försäkringen (se avsnitt 2.7.1 ovan). Livförsäkring tillhandahålls i såväl individuella som kollektiva former. Inom den individuella dominerar livförsäkringen försäkringar med sparmoment. Under senare decennier har de kollektiva livförsäkringarna fått en alltmer ökad omfattning. Med kollektiva livförsäkringar förstås dels grupplivförsäkring, som främst de genom överenskommelser arbetsmarknadens parter träffat fått stor mycket utbredning, dels kollektiv tjänstepensionsförsäkring och särskild tilläggspensionsförsäkring, som utgör komplement till den allmänna - Även tilläggspensionen. sjuk- och olycksfallsförsäkring tecknas såväl individuellt som kollektivt. Koncentrationen inom försäkringsbranschen har ökat påtagligt, framför allt sedan år 1960. De mest i betydelsefulla förändringarna företagsstrukturen har skett i samband Skandiakoncernens

med

förvärv under 1960-talet av Svea, Skåne, och Öre- Thulebolagen sundskoncernen, varigenom Skandiakoncernen - mätt efter premieinkomsterna - blivit den största enheten i landet (ca 25 procent 1985). Vidare sammanslöt under samma tid förutvarande sig Svenska Liv, Hansa och Städernas i Hansakoncernen. År 1970 sammanslogs Trygg och Framtiden, och år 1971 fusionerades Hansaoch Tryggkoncernerna. Sedan en tid finns som helhet längre på försäkringsmarknaden alltså vad gäller både livförsäkringssidan och skadeförsäkringssidan fyra dominerande gruppbildningar: Folksam, Länsförsäkringsbolagen, Skandia och Trygg-Hansa. Skandia består av aktiebolag, medan de övriga i huvudsak drivs som Länsförömsesidiga bolag. säkringsbolagen har tidigare meddelat försäkring endast som skadeförsäkringsbolag. Under 1985 beviljades de emellertid koncession för och annan och ett särskilt livförsäkring personförsäkring bolag Länsförsäkringar Liv - bildades.

Folksam, Skandia, Trygg-Hansa, Valand och Vegete svarade år 1985 för omkring 45 procent av den totala i premieinkomsten livförsäkring och annan personförsäkring. Motsvarande andel för SPP, AMF-pensionsförsäkring och AMF-sjukförsäkring uppgick samma år till mer än 50 procent. Sex koncerner - Ansvar, Folksam, Länsförsäkringsbolagen, och -

Skandia, Trygg-Hansa Vegete erbjuder i stort sett alla typer av

försäkringar som förekommer på den allmänna marknaden.

Övriga

företag meddelar antingen personförsäkring eller skadeförsäkring.

15,8

Försäkringsverksamheten i Sverige

Under 1986 har fattats beslut om ett samgående mellan Valand, Vegete, Skånska Brand och Allmänna Brand; fr.0.m. den 1 januari Wasa. i 1987 ingår dessa bolag i försäkringskoncernen Moderbolag koncernen blir Wasa Liv (f.d. Valand och Vegete Liv). I övrigt kommer koncernen att bestå av Wasa Skåne (f.d. Skånska Brand), Wasa Göta (f.d. Allmänna Brand), Wasa Nord (f.d. Vegete Sak) samt några nybildade bolag.

Försäkringsformer

Inledning

På flera ställen i vårt betänkande hänvisar vi till olika försäkringsformer utan att närmare beskriva konstruktionen av försäkvarje ring. Vi redovisar därföri detta avsnitt de olika försäkringsformerna. Den indelning vi gör i vårt följer principerna lagförslag, nämligen en uppdelning i individuell och kollektivavförsäkring, gruppförsäkring talsgrundad försäkring. I det avsnitt som berör kollektivavtalsgrundad försäkring beskrivs också de särskilda som för försäkringar gäller lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare.

4.2 Individuell

försäkring

Vid direkt meddelad brukar de som personförsäkring försäkringar meddelas av liv- och ofta

sjukförsäkringsbolagen särskiljas i förhål-

lande till bolagens olika Med denna verksamhetsgrenar. utgångspunkt är det vid individuell försäkring naturligt med en i indelning livförsäkring med grunder och annan individuell En försäkring. närmare beskrivning av vad som avses med grunder för försäkringsverksamhet har lämnats i avsnitt 2.4.

4.2.1 Livförsäkring med grunder

Inom gruppen livförsäkring med kan delas in grunder försäkringarna i kapitalförsäkring och vilka

livränteförsäkring, bägge försäkrings-

former i sin tur omfattar i med vad som försäkringar enlighet framgår av det följande.

Kapitalförsäkringar

Kapitalförsäkring för dödsfall utan sparmoment (T-försäkring). Försäkringen är temporär, vilket innebär att försäkringsersättning betalas ut endast om den försäkrade avlider under den tid som angivits i försäkringsavtalet, t.ex. innan han 65 år. Om den fyllt

Försäkringsformer

försäkrade är i livet vid utgång utbetalas inte någon försäkringstidens ersättning; det rör sig alltså om en ren riskförsäkring. Försäkringen är att hänföra till skattekategori K.

Kapitalförsäkring för livsfall (L-försäkring). Vid denna försäkring

betalas ut då den försäkrade uppnått viss i försäkringsersättning försäkringsavtalet angiven ålder, t.ex. 60 år. Någon ersättning utgår inte om den försäkrade avlider före försäkringstidens slut. Numera förekommer det inte att försäkringar av denna art tecknas separat. tillhör skattekategori K. Försäkringen Kapitalförsäkring för dödsfall med sparmoment (D-försäkring). betalas ut vid den försäkrades död, när Försäkringsersättning dödsfallet än inträffar (livstidsförsäkring), alternativt då den försäkrade viss i fastställd ålder eller vid dödsfall uppnår försäkringsavtalet dessförinnan kapitalförsäkring). Utbetalning sker allt- (sammansatt så under alla förhållanden. I allmänhet betalas försäkringsersättning ut på en gång, t.ex. då den försäkrade uppnått den avtalade åldern, men det förekommer att i stället sker i rater under en betalning bestämd tid betecknas då D ik). Försäkringen tillhör (försäkringen skattekategori K. Av finns en variant där vid dödsfall före viss livstidsförsäkringen ålder 65 endast ett lika med summan av erlagda (t.ex. år) belopp (jämte återbäring) utbetalas. premier Här skall nämnas en relativt i Sverige, ny försäkringsform Universal Life. starkt om försäknämligen Försäkringen påminner D 90, vid vilken ersättning utbetalas vid den försäkrades ringsformen - död eller efter att den försäkrade uppnått 90 års ålder på En har en riskdel och en begäran. försäkring av typ Universal Life Till skillnad mot vad som vid annan försäkring kan spardel. gäller emellertid hålla storlek öppen inom försäkringstagaren spardelens vissa gränser; för försäkringstagaren gäller att han endast måste tillse att premiebetalningen räcker till för att upprätthålla riskskyddet (jfr avsnitt 15.2).

Livränteförsäkringar

Vid dessa betalas ut under en eller försäkringar försäkringsersättning

flera personers livstid, antingen omedelbart (genast börjande livrän-

från en framtida livränta) eller efter det att ta), tidpunkt (uppskjuten kan vara

en viss person har avlidit (överlevelserähta). Utbetalningen

eller till viss tid. som tillhör denna livsvarig begränsad Försäkringar grupp brukar - alltefter deras närmare utformning betecknas R, EL, EDL eller ED. Följande kan DR, RDR, RTDR, ER, framhållas angående dessa försäkringar. R utgår från det (livsvarig ålderslivränta). Försäkringsersättning att den försäkrade viss i fastställd ålder uppnått försäkringsavtalet

Försäkringsformer

och pågår så länge den försäkrade är i livet. Avlider han innan han uppnått den aktuella åldern upphör försäkringen. Någon ersättning betalas då inte ut från bolaget. kan vara av skatteka- Försäkringen tegori P eller K. DR (livsvarig efterlevandelivränta). då den Utbetalning påbörjas försäkrade avlider och pågår så den medförsäkrade är i livet. länge Det är således fråga om en som skall tillkomma utesluersättning tande annan än den försäkrade. Om den medförsäkrade avlider före den försäkrade utgår inte tillhör någon ersättning. Försäkringen skattekategori P eller K. RDR (livsvarig ålders- och efterlevandelivränta). Försäkringen utgör en kombination av R och DR. då den Utbetalning påbörjas försäkrade uppnår viss bestämd ålder och så han är i pågår länge livet. Avlider den försäkrade så den medförutgår ersättning länge säkrade är i livet; det inte roll i vilken ålder den spelar någon försäkrade avlider. Om den medförsäkrade avlider innan den försäkrade uppnått den ålder som i angivits försäkringsavtalet, upphör DR-delen av försäkringen; försäkringen ändras då till en R-försäkring. Premien blir därvid lägre än tidigare. Försäkringen kan tillhöra P eller K. skattekategori _ RDR är relativt är RTDR ovanlig. Betydligt vanligare (temporär ålders- och efterlevandelivränta), där den totala är utbetalningstiden begränsad till exempelvis 5 eller 10 år. ER Vid denna blir den (temporär familjepension). försäkring försäkrades familjemedlemmar (make/sambo samt barn under 20 år) berättigade till försäkringsersättning när den försäkrade avlider. Ersättning utgår under tid som vid dödsfallet återstår av den försäkringstid som avtalats. Om denna tid bestämts t.ex. till 20 år och om den försäkrade avlider två år efter att försäkringen tecknats, skall

försäkringsersättning därför utgå under 18 år (förutsatt att någon

medförsäkrad finns). Om den försäkrade lever vid avtalstidens slut utbetalas inte någon ersättning; det är alltså här fråga om en riskförsäkring. Försäkringen tecknas endast i skattekategori P. - EL (Iivsvarig med ålderspension försörjningsränta). Försäkringsersättning utgår från viss i försäkringsavtalet angiven tidpunkt, t.ex. då den försäkrade uppnår 65 år, och pågår så han är i livet. länge Avlider han innan eller innan utbetalning påbörjats betalning pågått under ett i försäkringsavtalet bestämt antal år, s.k. utgår försörjningsränta till efterlevande samt familjemedlemmar (make/sambo barn oavsett ålder) under återstoden av den minsta tid får (som aldrig vara längre än 20 år) som fastställts i En försäkringsavtalet. förutsättning för utbetalning efter den försäkrades död är att någon medförsäkrad finns. EDL (livsvarig ålders- och med efterlevandepension försörjningsränta). Försäkringen överensstämmer med den nyss redovisade

Försâkringsformer

dock med den skillnaden att medförsäkrad efter- EL-försäkringen,

levande make/sambo livsvarig pension oberoende av vid äger rätt till

vilken den försäkrade avlider. Eventuellt efterlevande tidpunkt

medförsäkrade barn är därför, då den medförsäkrade maken/

sambon avlider, också vid denna försäkring berättigade till försäk-

under tid som återstår av den som minsta tid ringsersättning

fastställda inte heller här får vara längre än 20 . utbetalningstiden (som . . år).

ED med Livsvav. (livsvarig efterlevandepension försörjningsränta).

.—. vid denna utbetalas till rig efterlevandepension börjar försäkring

medförsäkrad make/sambo då den försäkrade avlider. Om den

. medförsäkrade avlider innan utgått ur försäkringen under ._ ersättning

den minsta tid som bestämts i försäkringsavtalet, är efterlevande

barn tillförsäkrade under vad som återstår av . försörjningsränta

denna tid inte tillåts vara längre än 20 år). (som

Gemensamt för med är att de alla försäkringarna försörjningsränta

är att bedöma som och att de tecknas endast i sparförsäkringar

skattekategori P.

Vid individuell är storleken av försäkringsbelopp och livförsäkring

premie vanligtvis bestämd för hela försäkringstiden. Försäkringsbe-

då endast återbäring. Det förekommer emellertid loppen höjs p.g.a. också s.k. växande Premien brukar då normalt varje år livförsäkring.

höjas i takt med basbeloppets förändring (dock högst med 10 procent

V.‘- - av den per år), medan försäkringsbeloppet vid sidan betydelse r få r vid den återbäringen kan ha — höjs så mycket som premiehöjningen

försäkrades ålder räcker till.

Individuell innefattari regel även rätt till premiebelivförsäkring

frielse vid blir den

arbetsoförmåga (premiebefrielseförsäkring);

försäkrade arbetsoförmögen under viss längre tid p.g.a. sjukdom

i:

eller är han hans arbetsgivare), så länge arbetsoförolycksfall (eller

helt eller delvis befriad från skyldigheten att betala mågan består,

i

premien (jfr avsnitt ovan).

?§5

l 4.2.2 Annan individuell

försäkring

E l har nämnts att man vid individuell personförsäkring ofta Tidigare å Till l skiljer mellan livförsäkring med grunder och annan försäkring.

t: hör för och den senare gruppen försäkringar sjukdom olycksfallsska- E ett da. Olycksfallsförsäkring kan även innehålla (i regel obetydligt)

å livförsäkringsmoment. å och olycksfallsförsäkring kan vara s.k. lång person- Sjukförsäkring

-.~.4

men så behöver inte alltid vara fallet. Som framgår av försäkring,

avsnitt 2.4 avses med sådan försäkring som lång personförsäkring

7.-.;:.-.—.a.:.:..n.

meddelas för en tid av mer än fem år och mot en premie som är

beräknad eller bestämd för en tid än fem år i sänder. För lång —;_=:-_.;. längre 7.

sou 193655

Försäkringsformer 163

sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring skall enligt försäkringsrörelselagen finnas grunder. Sjukförsäkring med periodisk ersättning tillhör i allmänhet inte kategorin lång försäkring; tecknas vanligtvis den utan grunder och med s.k. som med den naturlig premie, stiger försäkrades ålder. Sjukförsäkring meddelas normalt av livförsäkringsbolag och är ofta utformad så att den ger ett inte bara vid inträffad skydd sjukdom utan även vid olycksfall. Ren olycksfallsförsäkring meddelas endast av vissa bolag och då i regel inte i utan i livförsäkringsbolagen skadeförsäkringsbolagen. Av avsnitt 2.5.2 och 2.5.3 vilka olika framgår ersättningsmoment som kan ingå i en sjuk- eller olycksfallsförsäkring.

Försäkringsbestånd m.m.

Nedan redovisas som av nâgra tabeller, belyser utvecklingen beståndet av vissa av de som beskrivits ovan. försäkringar

Tabell A Bestånd av direkt tecknad individuell kapitalförsäkring för dödsfall med grunder vid slutet av åren 1981-1985

Tabell B Bestånd av direkt tecknad individuell livränteförsäkring med grunder vid slutet av åren 1981-1985 (några försäkringsformer har ej kunnat särskilias, varför vissa livränteförsäkringar dubbelräknats)

Vid utgången Antal förs. utan Antal förs. med av år

Anm. Försäkringar med försörjningsränta har förts till tabell B även i de fall där försörjningsräntan innebär full garanti för utbetalning (gäller försäkringar tecknade t.o.m. 1975). Försäkringar med pågående utbetalning ingår i den första kolummen i tabell B även om försörjningsränta ingår.

164 Försäkringsformer

Tabell C Nyteckning av individuell livförsäkring med grunder under åren 1981-1985 År för döds- Livränteförs. Totalt Kapitalförs.

Som framgår av tabell C har antalet nytecknade D-försäkringar ökat under den redovisade perioden. Inom gruppen betydligt har förekommit en ännu större nyteckning livränteförsäkringar senare år. Det kan nämnas att dvs. under kapitallivräntorna, av avsevärt; under år livränteförsäkringar skattekategori K, har ökat 1981 2 400 sådana försäkringar och år 1985 var nytecknades omkring motsvarande siffra ca 23 800. Av under år 1981 nytecknade livränteförsäkringar utgjordes _ 25 600 av med Motsvarande omkring försäkningar försörjningsränta. siffra för år 1985 var 58 300. omkring för för dödsfall

Medelförsäkringssumman kapitalförsäkningar

med vid slutet av år 1985 34 600 kr. Vad grunder låg på omkring aktuella (med eller utan försörjningsrängäller livränteförsäkringar vid samma tid medelvärdet den årliga räntan till ta) uppgick på omkring 5 700 kr. 7 1955 har de individuella för

Alltsedan kapitalförsäkringarna

dödsfall i stort sett minskat i antal för år. Minskningen har i A varje

huvudsak uppvägts av en ökning av de frivilliga grupplivförsäkring- i

dessa år 1955 till drygt 900 000 och år 1985 till drygt 5,5 arna; uppgick miljoner. Premieintäkterna för individuell försäkring ilivförsäkringsbolagen 1985 till kr. Härav svarade den individuella uppgick 10,2 miljarder för 10 kr och sjuk- och olycksfallslivförsäkringen omkring miljarder för återstoden. Av premieintäkten utgjorde ca 3,6 försäkringarna För och i

miljarder kr engångspremier. sjuk- olycksfallsförsäkringar

1984 på ungefär 155 skadeförsäkringsbolagen låg premieintäkten miljoner kr. Under 1984 betalades i av meddelade individuella anledning ut 1.4 kr exkl. återbäring. Motsvalivförsäkringar omkring miljarder rande siffra för och i livförsäkrings-

sjuk- olycksfallsförsäkringarna

var 61 miljoner kr. bolagen ungefär

i sou 193555 165 Försäkringsformer

Gruppförsäkring

Med den som används i är en del av terminologi dag gruppförsäkring det som kallas kollektiv försäkring. I räknar man försäkringsbolagen som kollektiv all som försäkring försäkring redovisningsmässigt ”ligger i den kollektiva affären, även sådan som ur avtalsrättslig synvinkel är klart individuell med en försäkring försäkringstagare som sluter avtal direkt med om för försäkringsbolaget försäkring sig själv. Det kollektiva momentet i stället i ligger försäkringens utformning och i närmare krav viss marknadsföringen. Något på grupptillhörighet ställs inte. meddelas lika villkor Försäkringen på för alla som vill ha den, ofta även såvitt gäller försäkringsbelopp. Den som vill ha andra eller andra villkor i får belopp övrigt, gå till den individuella affären”. Försäljningen sker inte genom uppsökande fältmän utan genom t.ex. massförsändelser i brevlådorna. I detta avsnitt kommer vi att redovisa bl.a. vissa karaktäristiska drag hos gruppförsäkringen. Vi utesluter här de försäkringsformer som enligt det ovannämnda kan betecknas som kollektiva men som i realiteten är individuella; bl.a. det förhållandet att det inte krävs att vederbörande skall tillhöra någon mera avgränsad grupp, gör att dessa försäkringar inte kan ses som Härtill gruppförsäkringar. kommer att det vid sådana inte finns försäkringar något bakomliggande gruppavtal (se nedan) som har betydelse för den försäkrades rättigheter och skyldigheter. I detta avsnitt berörs heller kollekej tivavtalsgrundade försäkringar (se avsnitt 4.4). I slutet av år 1984 antalet försäkrade vid utgjorde frivillig grupplivförsäkring omkring 5,4 miljoner med ett sammanlagt försäkringsbelopp på nära 223 miljarder kr. Antalet försäkrade vid gruppsjuk- och gruppolycksfallsförsäkring var vid samma tidpunkt omkring 2,7 miljoner. De totala för all premieinkomsterna (frivillig) gruppförsäkring uppgick under 1984 till nära 1,3 Under miljarder. året betalades ut 843

försäkringsersättning på drygt miljoner kr.

Bland gruppförsäkringsbolagen märks RKA, Folksam samt Förenade Liv och detta bolags samförsäkrare Skandia (Liv-Göta, Liv, Trygg Liv, Valand och Länsförsäkringar-Liv). RKA meddelar inte

gruppsjukförsäkring och utan endast gruppolycksfallsförsäkring grupplivförsäkring.

Utmärkande för gruppförsäkringen är att den meddelas ett enligt gruppavtal som utgör en plan för försäkring av en i avtalstexten angiven grupp av personer. Gruppavtalet kommer till stånd genom en process i flera led, vilken kan uppvisa stora variationer beroende på vilken typ av grupp det är den tänkta fråga om, vilken omfattning försäkringslösningen ska ha och försäkringsbolagets administrativa rutiner. Gruppavtalet brukar formellt en av grundas på bolaget upprättad offert. I denna berörs förutom premien - vilken inte anges

Försäkringsformer

i offerten eftersom den kan variera med hänsyn till den slutligt - hur ålderssammansättning den tilltänkta gruppen slutligen får många i gruppen som minst måste anslutas, eventuella hälsokrav, och den tidpunkt som försäkringsbelopp, förmånstagarförordnande beräknas för ikraftträdande. Offerten föregås ofta av ingående diskussioner mellan bolaget och för den tilltänkta gruppen, särskilt när det är fråga om representanter för stora kollektiv, främst s.k. personal- och föreningsförsäkring Sådana har normalt en mycket grupper (jämför nedan). grupper bred om och erfarenhet av gruppförsäkring, vilket kunskap ger dem att i med försäkringsbolaget nå goda förutsättningar förhandlingar fram till lösningar som väl svarar mot gruppens behov och önskemål; det är t.ex. mycket vanligt att fackförbund och större fackföreningar inom har särskilda, vilka har till uppgift att sig permanenta organ, svara för med och att även i förhandlingarna försäkringsbolaget övrigt handha organisationens försäkringsfrågor. Ett förutsätter emellertid vanligtvis också medverkan gruppavtal av andra än gruppen och försäkringsbolaget. En praktisk förutsättför att och övrig administration av försäkringning premiebetalning en ska kunna anordnas på ett smidigt sätt är sålunda ofta att en eller flera medverkar i rutinerna för premieinkassering och arbetsgivare premieredovisning. I samband med förhandlingarna brukar en gruppföreståndare utses. Hans roll är att vara en kontaktman mellan och den bolaget tilltänkta ankommer det på honom att samla in gruppen. Vanligen eller reservationer från medlemmarna i anmälningar/ansökningar den Om de anslutningskrav som försäkringsberättigade gruppen. i bolagets offert därvid uppfylls, sänder gruppförestândaren angetts samt - då detta krävs på gruppens vägnar in en försäkringsansökan -— medlemmarnas anmälningsblanketter och eventuella skriftliga

om hälsotillståndet (jämför nedan om självadministrerad uppgifter till bolaget. Är ansökan i överensstämmelse med offerten försäkring) utfärdar därefter ett gruppavtal. Vid större gruppavtal har bolaget dock någon självständig betydelse vid försäkringsansökan knappast sidan av de som lett fram till överenskommelsen om förhandlingar Ansökan ses då snarast som en ren formalitet i gruppavtalet. och i lär den i många fall inkomma till avtalsprocessen praktiken först efter det att gruppavtalet har utfärdats. bolaget vilket sänds till är vanligtvis en Gruppavtalet, gruppföreståndaren, utfärdad av innebörd att bolaget förbinder sig att ensidigt handling meddela i avtalet angivna villkor. Om det är fråga om försäkring på en med anslutning är det vanligt att bolaget försäkring frivillig med skickar en s.k. debiteringslista av vilken samtidigt gruppavtalet bl.a. namnen dem som omfattas av försäkringen och framgår på aktuella De försäkrade (även medförsäkrade) får försäkringsbelopp.

I i “ Försäkringsformer 167

från bolaget generella eller individualiserade som försäkringsbesked bekräftelse på att de är försäkrade. till Försäkringsbeskeden sprids de försäkrade genom ibland skickas gruppföreståndarens försorg; dock försäkringsbeskeden direkt från till de försäkrade. Vid bolaget obligatorisk gruppförsäkring (jämför nedan) händer det att bolaget - -— istället för att använda sig av försäkringsbesked sprider kunskap om försäkringen på annat sätt, t.ex. att lämna information i genom medlemstidningar. Anslutningskraven med avseende på erforderligt antal anslutna från gruppen varierar beroende på vad för slags grupp det gäller (se nedan om vanliga I krävs att 75 av de grupper). regel procent berättigade skall ansluta sig till försäkringen och att dessa till uppgår minst 10 personer. Skall make eller sambo fordras att medförsäkras, minst 75 procent av dessa vill ansluta Vid större sig. grupper gäller undantagsregler som medger lägre anslutningsprocent. Vid gruppförsäkring bestäms försäkringsbeloppet enligt generella regler. Om inte alla i gruppen har samma belopp, sker det vanligen på grundval av sådana kriterier som civilstånd, lön, personalkategori eller kön. Något individuellt val av utanför dessa försäkringsbelopp regler förekommer inte. Försäkringsbeloppet ställs ofta i relation till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring och följer dess växlingar. Även sedan ett kommit till stånd kontakgruppavtal upprätthålls terna mellan bolaget och gruppen Det genom gruppföreståndaren. är vanligen av honom som vid med bolaget försäkringar frivillig anslutning kontinuerligt får upplysning om vilka som inträtt som nya medlemmar i vilka som utträtt försäkringen, ur gruppen och andra förhållanden - t.ex. av civilstånd ändring eller löneförhållanden som enligt gruppavtalet är av för Inför betydelse försäkringsskyddet. varje nytt försäkringsår gör bolaget på grundval av gruppföreståndarens uppgifter en s.k. varvid för årsomräkning, gruppens premie det kommande året fastställs. Gruppföreståndaren brukar dessutom vidarebefordra anmälningar från de försäkrade om förmånstagarförordnanden. Vid dödsfall svararhan ofta för att detta anmäls till bolaget. Gruppföreståndaren har alltså att vid gruppförsäkringen fullgöra flera uppgifter. Vid s.k. avtal dessutom självadministrerade läggs ytterligare arbetsuppgifter på honom. I sådana fall för han även i själva registret över de försäkrade och tillser att detta hålls aktuellt. Någon teckningslista behöver då inte sändas in till bolaget utan det räcker med om antalet anslutna och deras uppgift åldersfördelning som underlag för av den uträkning riktiga genomsnittspremien. Bolaget känner därför inte till de försäkrades namn och personnummer. Systemet innebär att den kontrollen av att anslutna slutliga medlemmar faller under och att de gruppdefinitionen uppfyller

Försäkringsformer

hälsokraven görs av gruppföreståndaren i stället för av bolaget. Endast när särskild hälsodeklaration avges, underställs denna bolagets prövning. In- och utträden i gruppen, ändringar av försäkringsbelopp och enskilda medlemmars premier antecknas - oftast eller endast i det av gruppföreståndaren arbetsgivaren föreningen - förda registret. Detta register ligger också till grund för den premie som gruppen levererar till bolaget. Vid ett påstått försäkringsfall måste gruppföreståndaren upplysa försäkringsbolaget om den skadade är medlem i gruppen. Något försäkringsbesked skickas vid avtal inte ut till de försäkrade från självadministrerade bolaget. Motsatsen till självadministrerad försäkring är en av bolaget administrerad tar då emot anmälningar från dem försäkring. Bolaget som önskar ansluta till och för register över de sig försäkringen försäkrade. Vidare räknar bolaget också ut den premie som skall och lämnar besked om detta till gruppföreståndaren som erläggas inkasserar premien av medlemmarna. Som framgått godtar bolagen vid gruppförsäkring bara vissa typer träda in i och kvarbli i mäste av grupper. De som önskar försäkringen tillhöra den aktuella gruppen oberoende av försäkringen. Vanliga grupper är personalgrupper, föreningsgrupper och ekonomigrupper. består av anställda vid ett visst företag eller vid Personalgrupper flera som utvalts samma bransch företag enligt generella regler (t.ex. eller samma koncern). består av medlemmar i en förening som tillva- Föreningsgrupper ratar medlemmarnas intressen som yrkesutövare, främst fackföreningar för anställda. Ekonomigrupper finns av flera slag. En viktig typ av försäkringar som skall föras hit är de som till en bank eller ett pantsätts som säkerhet för ett lån eller en kredit. Gemenkontokortsföretag samt för dessa är att upphör när lånet är försäkringar försäkringen slutbetalt. Ibland är fast under hela försäkringsförsäkringsbeloppet ibland är det - för det vid tid tiden, rörligt försäkringen gäller varje utestående lånebeloppet. Några banker tar ut premien av kunden som en del av låne- och andra behandlar den aviseringsavgifterna, som en allmän omkostnad. Gentemot försäkringsbolaget är det dock alltid banken ensam som är betalningsskyldig. Någon särskild förteckning över de försäkrade förs inte. En annan typ av ekonomigrupp är t.ex. villalåntagare, företagare eller som är kunder i samma bank. Anslutningen är jordbrukare frivillig, och den försäkrade betalar själv premien. Försäkringsbolastöd av från banken) förteckning över de get för (med uppgifter försäkrade. En som låter förmåner tredje typ består av personer periodiska

sou 193655 Försäkringsformer 169

från det allmänna (främst barnbidrag) flyta in på särskilt konto i samma bank. Banken betalar premierna. Vid sidan av de redovisade tre grupperna förekommer grupper med mera speciell sammansättning. Här kan nämnas t.ex. make/ makagrupper, dvs. grupper där de försäkrade utgörs av makar till personer som tillhör viss gruppförsäkring (sådana gruppförsäkringar nytecknas ej längre) samt grupper där de försäkrade är studerade vid viss läroanstalt eller medlemmar i elevkår, medlemmar i bostadsrättsförening eller villaägarförening, kommunala förtroendemän, deltidsanställda brandmän eller medlemmar i understödsförening. En annan mera särpräglad är den gruppförsäkring olycksfallsförsäkring som t.ex. varuhus vid sidan av tecknar för ansvarsförsäkring sina kunder. Genom denna får kunderna ett visst om de skadas skydd vid besök i varuhuset. Liknande gruppförsäkring kan tecknas av idrottsföreningar som arrangerar större idrottstävlingar, till förmån för dem som deltar i tävlingen och ibland även till förmån för åskådarna. Vidare brukar idrottsföreningar och andra ideella föreningar ges möjligheter att som gruppförsäkring teckna speciella olycksfallsförsäkringar, som gäller under föreningens verksamhet (t.ex. ett fotbollslag som spelar match). Samtliga medlemmar i föreningen har vid de försäkringar som nämnts försäkringsskydd när de deltar i verksamheten. Gentemot försäkringsbolaget är det föreningen som står för premiebetalningen, även när premiekostnaden sedan tas ut av den enskilde. Det förs inte någon förteckning över de försäkrade hos försäkringsbolaget. Som en förutsättning för gäller sålunda att den gruppförsäkring som skall anslutas är medlem i en viss grupp. Till gruppförsäkring brukar emellertid dessutom kunna anslutas som genom person äktenskap eller samboende står gruppmedlemmen nära. Den som på så sätt också kan få ett skydd genom försäkringen brukar benämnas med försäkrad. Gruppförsäkring förekommer som grupplivförsäkring, gruppsjukförsäkring och gruppolycksfallsförsäkring. Samtliga är tidsbegränsade riskförsäkringar utan återköps-, fribrevs- eller belâningsmöjligheter. Grupplivförsäkring omfattar rätt till dödsfallskapital vid dödsfall under försäkringstiden och kan dessutom, beroende på avtalet, omfatta rätt till förtidskapital. innebär att den Förtidskapital försäkrade får ut en viss procent av försäkringsbeloppet högre procent ju yngre han är - om han under försäkringstiden blir varaktigt arbetsoförmögen eller beviljas förtidspension eller sjukbidrag. Vid ett sedan inträffat dödsfall under försäkringstiden betalas åter ut en viss procent av försäkringsbeloppet denna gång högre procent ju äldre han är. Om det tillräckligt lång tid mellan förflyter

170 Försäkringsformer

arbetsoförmågan och dödsfallet, utgår sammanlagt mer än hundra procent av försäkringsbeloppet. Försäkringsbeloppet överstiger aldrig 25 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Iförsäkringen ingår oftast en rätt till premiebefrielse vid arbetsoförmåga. Gruppsjukförsäkring ger rätt till periodisk ersättning vid arbetsoförmåga föranledd av sjukdom eller olycksfall under försäkringstiden. Vid långvarig arbetsoförmåga är ersättningen i begränsad utsträckning värdesäkrad. Villkoren innehåller regler om karenstid samt spärr mot överförsäkring. Gruppolycksfallsförsäkring kan avse heltid eller bara fritid. Den ger rätt till invaliditetskapital (inklusive vänteersättning) samt ersättning för resekostnader, läkekostnader m.m. Beroende på avtalet kan den också ge annan ersättning, såsom för rehabilitering, för merkostnader samt för och men, sveda och värk. Försäklyte ringen kan dessutom berättiga till dödsfallskapital. Härjämte finns s.k. gruppsparförsäkring, som är en livförsäkring med sparmoment för dödsfall efter 67 år. Gruppsparförsäkring kan tecknas bara i kombination med grupplivförsäkring, men är i övrigt till sin konstruktion att jämställa med individuell försäkring. Med utgångspunkt i det sätt på vilket de försäkrade ansluts till en gruppförsäkring kan man skilja mellan försäkring med obligatorisk och försäkring med frivillig anslutning. Vid obligatorisk anslutning anslutning omfattas samtliga personer i en viss krets av försäkringen. Vid anslutning blir däremot den enskilde medlemmen aldrig frivillig försäkrad mot sin egen vilja. Obligatorisk anslutning är vanligast i föreningsgrupper, där fackförbund t.ex. fattar beslut om obligatorisk olycksfallsförsäkring för alla medlemmar. Organisationen som sådan betalar då premien. Obligatorisk anslutning kan också förekomma vid personalgrupt.ex. grupplivförsäkring, om arbetsgivaren har åtagit sig att per, betala (men försäkringen ändå inte är att anse som en premien tjänstegrupplivförsäkring). Även vid vissa ekonomigrupper (sparlåne- och barnbidragskunär såtillvida att den som väljer att der) anslutningen obligatorisk, tillhöra den aktuella kundkategorin ovillkorligen omfattas av försäkringen. Ett gemensamt drag hos försäkringar med obligatorisk anslutning är att varken försäkringsbolaget eller den som ombesörjer försäkringen för något särskilt register över de försäkrade; det vanliga medlemsregistret (eller liknande) anses tillräckligt. För alla former av obligatorisk anslutning gäller dessutom att det inte sker någon av de personer som skall omfattas av försäkringen. I hälsoprövning dessa fall är det vidare den som sluter avtalet med försäkringsbolaget som står för premiebetalningen. En annan sak är att premiekostnaden, t.ex. medlemsavgifter till föreningen, drabbar de genom enskilda till slut.

sou 193655 171

Försäkringsfornzer

Frivillig anslutning förekommer i två huvudformer: anslutning med reservationsrätt (reservationsmetoden) och anslutning genom ansökan/anmälan. Reservationsmetoden innebär att samtliga medlemmar i t.ex. en förening får ett erbjudande om försäkringen och att de medlemmar som inte reserverat sig mot anslutning inom viss tid omfattas av försäkringen. Någon hälsoprövning görs inte; frågor ställs överhuvudtaget inte till gruppmedlemmarna innan försäkring meddelas. Skillnaden mellan ansökan och anmälan är, att man vid ansökan kräver hälsoupplysningar av sökanden. Vid anmälan fordras däremot inga uppgifter och det görs inte någon hälsoprövning. Frivillig anslutning genom ansökan är det vanligaste för personalgrupper. Denna form förekommer också ofta vid ekonomigrupper. Vid alla arter av frivillig anslutning betalar den enskilde premie (även om ibland arbetsgivare kan betala en del av premien). Förteckning över de försäkrade förs antingen av försäkringsbolaget eller av gruppföreståndaren. I stället för en sådan förteckning gör ibland försäkringsbolaget vid reservationsmetoden endast en sammanställning över dem som reserverat sig. Den hälsoprövning som alltså kan förekomma vid med försäkring frivilliga anslutning innebär vanligtvis endast ett krav att den som skall försäkras är fullt arbetsför, dvs. att han kan fullgöra sitt vanliga arbete utan inskränkningar, inte av hälsoskäl erhållit lättare arbete och inte uppbär sjukpenning, sjukbidrag, förtidspension eller annan liknande ersättning. Normalt upprätthålls hälsokravet bara genom att sökanden föreläggs frågor därom när han fyller i en anmälningsblankett. I ett antal fall brukar emellertid särskild hälsodeklaration krävas, bl.a. om sökanden uppnått 60 års ålder eller under de senaste 12 månaderna varit helt eller delvis arbetsoförmögen i mer än 14 dagar i följd, om försäkring söks senare än tre månader från den dag försäkringen tidigast kunnat erhållas samt om gruppen har färre än 25 medlemmar. En betydande skillnad i rättsförhållandet mellan försäkringsbolaget och den som ombesörjer försäkringen uppkommer om det är fråga om försäkring med eller anslutning. Vid obligatorisk frivillig obligatorisk anslutning är avtalet mellan försäkringsbolaget och den som ombesörjer försäkringen ett fackförbund eller ett varu- (t.ex. hus) ett försäkringsavtal i egentlig mening; försäkringsbolagets ansvar vilar bara på detta avtal. Gruppavtalet bestämmer gruppmedlemmars rättigheter. Vid frivillig anslutning däremot inte något försäkuppkommer ringsansvar för försäkringsbolaget redan genom avtalet med den som ombesörjer försäkringen - bara en skyldighet att meddela försäkring på vissa villkor. För att en försäkring skall komma till stånd

i i 172 Försäkringsformer

fordras det att den enskilde ansluts till försäkringen. Först genom anslutningen blir den enskilde berättigad och förpliktad gentemot försäkringsbolaget. Vid all gruppförsåkring - alltså både vid frivillig och obligatorisk - av anslutning brukar de som omfattas försäkringen (även medförsäkrade) betecknas som försäkringstagare och försäkrade. Av gruppavtalet framgår från vilken tidpunkt försäkringen skall gälla. Bolaget ansvarar i allmänhet för alla ansökningar/anmälningar som har kommit till bolaget (eller i allmänhet bara till gruppföreståndaren) så snart den i gruppavtalet bestämda anslutningsprocenten har uppnåtts. Om någon som anmält sig till försäkringen råkar ut för ett försäkringsfall innan anslutningsprocenten har uppnåtts, utgår inte försäkringsersättning; inte ens om det senare visar sig vara möjligt att nå tillräcklig anslutning. För senare tillkommande medlemmar är det vid s.k. självadministrerad försäkring för bolagets ansvarsinträde tillräckligt med anmälan/ansökan till gruppföreståndaren; om försäkringen administreras av bolaget krävs att bolaget har fått anmälan/ansökan, men även här förekommer det att bolagen nöjer sig med att anmälan/ansökan sker hos gruppföreståndaren. Då ett bolag använder sig av reservationsmetoden brukar gruppavtalet aldrig träda i kraft förrän den tid under vilken reservation skall göras har passerat. För nya medlemmar i en grupp som har en försäkring med reservationsmetoden gäller särskilda rutiner. Den nye medlemmen brukar då få ett meddelande om försäkringen och får en möjlighet att reservera sig mot att vara med. Försäkringen gäller vanligen för honom från den dag då han får meddelandet och till dess att han eventuellt reserverar sig. Premierna för gruppförsäkringar är individuella i den bemärkelsen, att för varje försäkrad betalas en premie som står i relation till det för honom gällande försäkringsbeloppet. Däremot är premierna kollektiviserade i det att de är köns- och åldersoberoende. För gruppmedlemmar med samma försäkringsbelopp betalas alltså samma även om de är av olika ålder, vilket innebär att de premie yngre i gruppen subventionerar de äldre. Den gemensamma premien är beroende av genomsnittsåldern i gruppen. Även om gruppmedlemmarna själva skall stå för premierna sker normalt försorg i en

premiebetalningen genom gruppföreståndarens

post för Ofta tas premien ut av den enskilde samtliga försäkringar. gruppmedlemmen genom löneavdrag hos arbetsgivaren eller genom Premien skall betalas senast en månad från uttag från ett bankkonto. förfallodagen (respitmånad). Det är vanligt att bolagen kräver premie varje månad. Om någon medlem, som det åligger att själv betala premien, försummar att betala denna eller om löneavdrag/ uttag från konto inte kan göras, träder den för honom gällande försäkringen ur kraft. Innan försäkringen upphör för den enskilde

Försäkringsformer 173

medlemmen skickar ibland en - i försäkringsbolaget påminnelse vissa i form av en särskild - till honom om bolag premieavi betalningsskyldigheten. Utöver regeln om respitmånad kan det finnas vid skyddsregler underlåten premiebetalning, dels om uppskov, dels om premiebefrielse. Har en i och för sig betalningskyldig drabbats gruppmedlem av arbetsoförmåga förblir i kraft utan försäkringen premiebetalning så länge arbetsoförmågan varar och så skulle ha länge försäkringen bestått vid fortsatt premiebetalning enligt ett oförändrat gruppavtal. Det är emellertid här endast fråga om ett Om inte också uppskov. rätt till premiebefrielse föreligger (se nedan) skall i premien erläggas efterhand. Blir den arbetsoförmögne medlemmen till berättigad förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen om allmän eller försäkring beviljas han förtidskapital, övergår uppskovet till Medlempremiebefrielse. men är då berättigad till utan att över huvud försäkringsskydd taget behöva erlägga någon premie. Vid försäkringsfall under tid då rätt till premiebefrielse föreligger utbetalas de försäkringsbelopp som enligt gruppavtalet gällde då rätten till premiebefrielse inträdde. Om försäkringsbeloppet enligt gruppavtalet beror av den försäkrades ålder fastställs dock beloppet med hänsyn till åldern då försäkringsfallet inträffade. Om gruppmedlemmen får rätt till premiebefrielse slipper samtidigt eventuellt medförsäkrad att betala premie. Premiebefrielse kan beviljas även den som är medförsäkrad; det krävs då att förutsättningarna är sådana att den medförsäkrade kan beviljas förtidskapital. I dessa fall måste dock gruppmedlemmen betala den premie som gäller för honom. Som ett särskilt skydd för den försäkrade gäller att han ibland har rätt att få en försäkring återupplivad sedan den upphört p.g.a. premiedröjsmål; återupplivning brukar kunna ske inom ett år från det att premien förföll till betalning. En förutsättning för återupplivning är att det inte är premien för hela gruppen som lämnats obetald utan endast premien för viss eller vissa gruppmedlemmar. Gruppförsäkringar berättigar till återbäring. Den återbäring som uppstår skall enligt tillämpade försäkringstekniska regler utbetalas kontant eller användas för att eller att höja försäkringssummorna sänka premierna. Om inte annat har bestämts i gruppavtalet, är det proportionell höjning av försäkringssummorna som gäller. Om ett försäkringsbolag önskar säga upp ett gruppavtal till försäkringstidens slut - med följd att även de enskilda försäkringarna upphör att gälla - brukar skickas till uppsägningen gruppföreståndaren, varvid denne uppmanas att underrätta medlemmarna om att avtalet kommer att upphöra. Samma förfarande används ofta då önskar försäkringsbolaget ändra ett gruppavtal till de försäkrades nackdel i samband med att avtalet förnyas.

A 174 sou 1986:56 Försäkringsformer

När en gruppmedlem lämnar den grupp som han tillhört, upphör försäkringen för hans och för eventuellt medförsäkrads del. Försäkför en medförsäkrad upphör också om gruppmedlemmen ringen avlider eller om eller samboförhållande mellan gruppäktenskapet medlemmen och den medförsäkrade upplöses. Enligt villkoren vid gruppförsäkring anses som utträde ur en grupp inte att den försäkrade år frånvarande från sitt arbete vanligen p.g.a. eller tjänstledighet samt vård av barn om sjukdom olycksfall, frånvaron rätt eller kollektivavtal. Vid frånvaro grundas på enligt lag av dessa behåller alltså gruppmedlemmen det skydd han anledningar tidigare fått genom försäkringen. Som framgått ovan ger reglerna om premieuppskov och premiebefrielse för där avsedda fall ett särskilt skydd för den försäkrade. Härjämte kan förekomma ett generellt efterskydd under viss tid för den som före 65 års ålder lämnar gruppen. Förutsättningarna är bl.a. att dessförinnan varit i kraft minst sex månader, att den försäkringen försäkrade har rätt att teckna fortsättningsförsäkring och att utträdet inte beror att gruppen har sagt upp avtalet. För den som fyllt 65 år på förekommer efterskydd bara i grupplivförsäkring; försäkringsbelopsänks då dock alltefter den tid som går efter det att den pet försäkrade lämnade gruppen. Varje försäkrad som är under 67 år brukar vidare ha rätt att utan hälsoprövning teckna en fortsättningsförsäkring för tiden fram till 67 års ålder, om bl.a. att eller om den gruppavtalet upphör gälla försäkrade själv av någon anledning blir tvungen att lämna gruppen. Även medförsäkrad make har ofta rätt till fortsättningsförsäkring t.ex. vid skilsmässa. Fortsättningsförsäkring skall tecknas inom viss tre månader - från det att rätten därtill inträtt och får tid - vanligtvis ha högst samma omfattning som gruppförsäkringen. Fortsättningsmeddelas både med och utan rätt till förtidskapital. Även försäkring den som redan 67 år då han lämnar har ibland rätt att fyllt gruppen teckna fortsättningsförsäkring, t.ex. om en gruppförsäkring gäller längre än till dess att de försäkrade fyller 67 år. I villkoren för grupplivförsäkring - och ibland även för grupp- - finns ofta en särskild bestämmelse om vem olycksfallsförsäkring som skall den försäkringsersättning som utgår med anleduppbära av död. Vad som sålunda skall gälla kan ning försäkringstagarens emellertid sättas åt sidan genom att försäkringstagaren meddelar vem som skall vara förmånstagare; en erinran om denna bolaget möjlighet för försäkringstagaren finns alltid i villkoren. Vanligen tillåts vid gruppförsäkring inte att försäkringstagaren överlåter brukar emellertid försäkringen. Med bolagets medgivande överlåtelse var möjlig vid s.k. kompanjonsförsäkring. Försäkringsöverlåtelser anses bl.a. administrativa problem för bolagen; skapa många gånger känner bolagen inte till namnen på gruppmedlemmar-

sou 1986:56 175 Försäkringsformer

na. Härtill kommer att det särskilt vid kan vara svårt gruppförsäkring att fastställa till vilken försäkring en skall överlåtelseförklaring hänföras; det gäller här sålunda om identitet. frågan försäkringens Som ett särskilt skäl att ej tillåta överlåtelser brukar att åberopas, dessa kan leda till osäkerhet i fråga om vem som skall anses behörig företräda gruppen. Motsvarande kan i och för problem sig uppkomma också vid av pantsättning gruppförsäkring.

Kollektivavtalsgrundad försäkring m.m.

I detta avsnitt lämnas en för vissa kollektiva redogörelse försäkringar på arbetsmarknaden, företrädesvis sådana som är grundade på kollektivavtal och som från kan kallas någon utgångspunkt personförsäkringar. Utöver de redoviegentliga anställningsförsäkringarna sas de särskilda kollektiva som har ordnats för försäkringslösningar lantbrukare m.fl. Bland annat därför att det finns knappast någon samlad beskrivning av dessa har vi valt mycket viktiga försäkringar, att ge större åt denna översikt än åt den individuella utrymme försäkringen, som finns behandlad på åtskilliga andra håll. Vi redovisar också en del som vi har funnit inte bör försäkringsformer omfattas av den föreslagna avsnitt personförsäkringslagen (se 6). Om inte annat anges avser förhållandena under år redogörelsen 1986.

Inledning

De som

försäkringar är grundade på kollektivavtal mellan arbets-

marknadsparterna har i många avseenden en särpräglad utformning, som gör en jämförelse med individuell försäkring haltande; t.ex.

hälsoprövningsreglerna är högst förenklade i med indivi-

jämförelse duell försäkring. I vissa delar de

uppvisar kollektivavtalsgrundade

försäkringarna dock likheter med frivilliga gruppförsäkringar, t.ex. när det gäller vid de

premieberäkningen typiska riskförsäkringar-

na.

Försäkringarna ingår som delar i de samlade uppgörelserna om anställningsförhållandena på arbetsmarknaden. Jämsides med förhållandet

försäkringsgivare-försäkringstagare är därför förhållandet

arbetsgivare-arbetstagare av stor även i

betydelse försäkringsförhållandet. Särskilt i om de

fråga försäkringsbolag som ägs av dem själva,

är det naturligt för

arbetsmarknadsparterna att i första hand uppfatta

försäkringarna/försäkringsbolagen som ett instrument bland flera

tänkbara för genomförande av arbetsmarknadsparternas överenskommelser om vissa Man framhåller anställningsförmåner. ofta att

Försäkringsformer

det i första hand är kollektivet som är föremål för försäkring, inte individen. skall naturligtvis driva sin Samtidigt försäkringsbolagen verksamhet inom de ramar som dras upp av den gällande försäkringslagstiftningen, och bolagen står också under försäkringsinspektionens tillsyn. I andra avseenden, där de förhållandena kring försäkspeciella tillkomst inte har samma liknar försäkringarna i ringarnas betydelse, större individuell försäkring. För den försäkrade, eller utsträckning den som annars är till ersättning från försäkringen, berättigad en försäkring ofta på samma sätt fungerar kollektivavtalsgrundad som vilken försäkring som helst. är formellt tillämplig även på Försäkringsavtalslagen (FAL) försäkringar. Lagens regler är emellertid kollektivavtalsgrundade avfattade utan tanke sådana och reglerna är i stora på försäkringar, delar svåra att Ett exempel på detta är tillämpa. praktiskt viktigt FAL:s om förordnande av förmånstagare, som inte så lätt går regler att förena med vad som tillämpas inom kollektivavtalsgrundad och avsnitt 4.4.3 nedan). Praktiskt försäkring gruppförsäkring (jfr torde FAL ha för förhållandet försäkmycket begränsad betydelse Såvitt förhållandet till tredje ringsgivare-försäkringstagare. gäller man - främst de familjerättsliga reglerna och reglerna om förhållandet till borgenärerna - har lagen däremot i stort sett samma vikt

som för individuell försäkring. Att är är vanlianställningsförmåner tryggade genom försäkring, sektorn än inom den offentliga. Medan statligt gare inom den privata och kommunalt anställda arbetstagare t.ex. har pension direkt från får de ofta sin pension helt arbetsgivaren, privatanställda mycket eller delvis från som tecknats och betalts av arbetsgiförsäkring varen. Inom den sektorn det en skiljelinje mellan privata går viktig och arbetare. Detta främst i fråga om den tjänstemän gäller m.m., men delvis också materiellt. organisatoriska uppbyggnaden För arbetare gäller främst de s.k. AMF-försäkringarna (se nedan), som mellan SAF och LO med grundar sig på huvuduppgörelser rekommendation om kollektivavtal. präglas av Tjänstemannasidan SAF:s och PTK:s om bl.a. och

uppgörelser pensionsförsäkring

finns det, bl.a. för tjänstegrupplivförsäkring (se nedan). Härjämte bankerna som förmånssidan i kooperationen, m.fl., uppgörelser på allt ansluter till de nu Härtill kommer en del väsentligt sig angivna. motsvarande inom den offentliga sektorn. Ytterligare försäkringar en av försäkringar är de som grundar sig på uppgörelse viktig grupp mellan å ena sidan staten och å andra sidan vissa yrkesorganisationer, t.ex. LRF (se nedan). I detta avsnitt behandlas inte några former av frivillig försäkring, t.ex. för de anställda vid visst företag, och frivillig grupplivförsäkring

sou 193555 Försäkringsformer 177

inte heller individuell t.ex. individuell försäkring, tjänstepensionsförsäkring som tecknas och betalas av i stället avsnitt arbetsgivare (se 4.3 respektive dock lämnas vissa 4.2); uppgifter om arbetsgivares och egenföretagares möjligheter att själva bli anslutna till de olika anställningsförsäkringarna. De som behandlas här är försäkringsformer D

arbetslöshetsförsäkring, som ger ersättning i form av dagpenning

vid arbetslöshet

försäkring om avgångsbidrag (AGB), som ger ersättning till den som p.g.a. arbetsmarknaden svårigheter på måste lämna sin anställning

försäkring enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, som

ger ersättning för inkomstförlust och kostnader vid arbetsskada

trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA), som ger

kompletterande ersättning för inkomstförlust och kostnader samt ersättning för ideell skada

tjänstegrupplivförsäkring (TGL), avtalsgrupplivförsäkring

(AGL) och grupplivförsäkring genom avtal (GLA) för lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare

avtalsgruppsjukförsäkring (AGS)

läkekostnadsförsäkring och

garantiförsäkring kollektiv pensionsförsäkring, främst KTP- och enligt ITP-, STP-planerna.

Begreppet personförsäkring definieras i 2 § 6 mom. lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt och 1 4 §

kap. försäkringsrörelselagen

(1982:713) som och

livförsäkring, sjuk- olycksfallsförsäkring, avgångsbidragsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring. Med undan-

tag för de båda formerna av är alla de ovan

arbetsskadeförsäkring

uppräknade försäkringsformerna personförsäkringar denna enligt definition, men som kommer att nedan behöver detta framgå inte betyda att de skall behandlas som personförsäkringar också i den avtalsrättsliga lagstiftningen.

Försäkringsrörelselagen är inte tillämplig

på försäkring enligt

lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen om arbetsskadeförsäkring, och inte heller på statens

grupplivförsäkringar. Försäkringsverksamheten i dessa delar står därför inte under

försäkringsinspektionens tillsyn.

i SOU 19:86:56 178 Försäkringsformer

4.4.2 Vissa gemensamma bestämmelser m.m.

AMF-försäkringarna

Av de i försäkringarna meddelas inledningen angivna

D AGB av Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag (AFA)

D TFA av Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring

(AMF-trygghetsförsäkring)

D TGL av AFA

D AGS av Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsaktiebolag (AMF-sjukförsäkring)

D STP av Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktie-

bolag (AMF-pensionsförsäkring).

motsvarande meddelas av andra försäk-

(Vissa försäkringsformer

men härifrån bortses nu.) ringsbolag, De olika försäkringarna administreras väsentligen gemensamt. är ett konsortium bestående av Folksam AMF-trygghetsförsäkring Skandia och

(50 procent), (34 procent), Trygg-Hansa (12 procent)

Länsförsäkringsbolagen (4 procent). Övriga försäkringsgivare ägs av

SAF och LO med lika delar. Dessa s.k. AMF-försäkringar är grundade på huvuduppgörelser mellan även PTK. avtal SAF och LO och, såvitt gäller TFA, Samtliga tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid på ett år. gäller Det första kollektivavtalet för AGB träffades i mitten av 1960talet. Kollektivavtal beträffande TGL, TFA, AGS och STP kom till stånd för första 1962, 1971, 1972 respektive 1973. Beträffangången de TFA kan nämnas att denna först 1974 kom att omfatta samtliga arbetare och - den privatanställda tjänstemän ursprungligen avsåg endast vissa kategorier av arbetare. För vissa villkor om AMF-försäkringarna gäller gemensamma slutande av om om och

försäkringsavtal, garanti, premiebetalning

om m.m. För finns härutöver villkor för tvistlösning försäkringarna och de bestämmelser som fastställts i varje försäkring övriga överenskommelser som träffats av SAF och LO samt, i fråga om även av PTK. Vidare i vissa fall särskilda bestämmelser TFA, gäller eller beslut som fastställts av AMF efter av nämnda

godkännande

Under av från arbetsmarknadsparter. förutsättning godkännande kan enskild och AMF träffa arbetsmarknadsparterna arbetsgivare överenskommelse om avvikelse från vad som eljest skulle gälla. kan AMF, likaså efter godkännande av arbetsmarknads- Härjämte under avtalstid fastställa ändringar i villkor och parterna, löpande övriga bestämmelser.

sou 193655 Försäkringsformer 179

Vad som sålunda formellt framträder som en möjlighet för försäkringsgivarna att, med arbetsmarknadsparternas godkännande, ändra villkoren under löpande avtalstid, uppfattas av arbetsmarknadsparterna reellt som en möjlighet för dem att med omedelbar verkan få genomföra sådana nya överenskommelser som de kan träffa under en löpande avtalsperiod; initiativet kommer alltså normalt från arbetsmarknadsparterna.

Här lämnas en kortfattad redogörelse för de gemensamma AMFvillkoren. Parallellt redovisas delar av de allmänna villkor som gäller för företagares m.m. egen AMF-försäkring Det skall beaktas att vad som sägs om företagare gäller också för i företaget verksam make till

företagaren.

Arbetsgivarens nyteckning av AMF-försäkring måste numera, oavsett om tecknandet sker eller av att frivilligt på grund arbetsgivaren är bunden av i kollektivavtal, princip avse samtliga fem försäkringar. Anslutningen måste vara generell också i den bemärkelsen, att arbetsgivaren inte själv kan välja vilka av hans anställda som skall vara försäkrade. TFA skall omfatta samtliga arbetstagare, alltså även tjänstemännen, medan övriga försäkringar skall gälla för alla arbetare. I båda fallen omfattar

anslutningsskyldigheten även

sådana arbetstagare som anställs först efter anslutningstidpunkten. En arbetsgivare som i sitt har både företag tjänstemän och arbetare och som på grund av kollektivavtal är att teckna skyldig AMFförsäkringar för någon kategori anställda, är alltså därmed tvungen att teckna för alla

samtliga AMF-försäkringar arbetare och TFA

även för tjänstemännen. Särskilda för regler gäller utlandstjänstgörande och hemarbetstagare.

TFA gäller även för ägare och styrelseledamöter samt make och i vissa fall samboende till sådana även om de inte personer, är anställda i företaget. har Härjämte företagare och make till företagare möjlighet att själva teckna AGS, STP och TGL (men inte AGB) för egen del, förutsatt att företaget har För

AMF-försäkring.

sådan företagares de egen AMF-försäkring gäller villkor som tillämpas för försäkring av anställda, som tecknas utan kollektivav-

talsenlig skyldighet, samt vissa särskilda villkor. Vidare finns äldre avtal, som nu inte kan utvidgas, om TGL och AGB för arbetare och andra samt arbetstagare en del andra begränsade avtal.

Arbetsgivare tecknar AMF-försäkringarna att sända in en genom för samtliga försäkringar gemensam anmälan till AMF . Avtal anses slutet i och med att AMF avsänder antagande svar —— försäkringsbekräftelse - till arbetsgivaren. Detsamma gäller för företagares egen AMF-försäkring. Något försäkringsbrev utfärdas inte. Försäkring för anställda gäller fr.o.m. den som AMF i tidpunkt enlighet med av SAF, LO och PTK godkända regler anger i försäkringsbekräftelsen. Om försäkringen tecknas av på grund

180 Försäkringsformer

i kollektivavtal, skall den normalt tecknas med verkan från åtagande kollektivavtalets ikraftträdandedatum, även om det innebär att kommer att retroaktivt (jfr nedan om garanförsäkringen gälla tin). om inte annat avtalats Företagares egen AMF-försäkring gäller fr.0.m. den då ansökan om kom in till AMF, under dag försäkring att efter kan beviljas med stöd förutsättning försäkringen prövning av ansökan. om ikraftträdande av försäkringsavtalet som sådant ger Reglerna inte svar när en försäkrad kan få ersättning från på frågan vid t.ex. Detta av de för varje försäkringen sjukdom. avgörs i stället särskilda villkoren om anställningstid m.m. På försäkring gällande av kan i vissa fall som grund garantin (jfr nedan) utgå ersättning, betecknas som försäkringsersättning, trots att gällande försäkringsavtal ännu inte är slutet. för anställda kan inte sägas upp av AMF eller av Försäkring om är bunden av kollektivavtal om arbetsgivaren, arbetsgivaren Även om kollektivavtalet endast avser någon av flera försäkring. anställda, är försäkringen ouppsägbar i sin helhet. kategorier för anställda, som tecknas utan kollektivavtalsskyldig- Försäkring träder ur kraft vid av månaden efter den då het, tidigast utgången A eller AMF Skäl för uppsägning från _ arbetsgivaren sagt upp avtalet. AMF kan t.ex. vara premiedröjsmål. för anställda, kan Liksom icke kollektivavtalsgrundad försäkring utgången av månaföretagares egen AMF-försäkring sägas upp till den efter den då uppsägning skedde. Sägs försäkringen upp av AMF utebliven premiebetalning - vilket kan ske även om dröjsmål p.g.a. med avser endast - och erläggs premien arbetstagarnas försäkringar inom två månader från förfallodagen, anses försäkringen premien dock ha varit i kraft oavbrutet. AMF har rätt att säga upp om inte är företagare eller försäkringen försäkringstagaren längre om för försäkringsavtalet i övrigt brister. förutsättningarna När av kollektivavtal är skyldig att teckna arbetsgivare på grund villkoren en garantiregel till AMF-försäkring, ger de gemensamma förmån för dem som arbetar inom kollektivavtalets sakliga tillämp-

ningsområde (jfr nedan angående tjänstemannaförsäkringarna).

Garantin innebär att AMF betalar full ersättning även om Även anses som i inte har tecknats. sådan betalning i försäkring från Vid blir det inte

betalning försäkring. premiebetalningsdröjsmål

aktuellt att försäkringen gäller trots dröjsmålet. tillämpa garantin; Garantin inte för AMF-försäkring som är tecknad utan gäller kollcktivavtalsskyldighet och inte heller för företagares egen AMF- En intar sådana anställda som visserligen försäkring. mellanställning inte har rätt till försäkring men som själva kollektivavtalsenlig arbetar vid ett där en annan av anställda har sådan företag grupp rätt.

sou 193555 181

Försäkringsformer

Antag t.ex. att ett företag anställer verkstadsarbetare och kontorsstädare och att det beträffande verkstadsarbetarna, men inte beträffande städarna, finns kollektivavtal om försäkring. Antag vidare att trots kollektivavtalet någon försäkring inte har tecknats och att det inträffar ”försäkringsfall” för en verkstadsarbetare och en städare. Verkstadsarbetaren, som har den kollektivavtalsgrundande rätten, får då på grund av garantiregeln genast ersättning från AMF. Städaren däremot omfattas inte av garantin. I stället - - förmå arbetsgivaren att söker AMF ytterst med vitesföreläggande teckna den generella försäkring för alla sina arbetare, som han enligt kollektivavtalet och villkoren i förening (jfr ovan) är skyldig att ha. Lyckas detta, tecknas försäkringen from. den tidpunkt som bestämts i kollektivavtalet, och därmed förvandlas den händelse som drabbat städaren till ett ersättningsgrundande försäkringsfall. Om AMF däremot misslyckas med att få försäkringsavtal till stånd, t.ex. därför att arbetsgivaren dessförinnan försätts i konkurs, blir städaren utan ersättning.

Premie för för anställda beräknas

försäkringar i procent av företagets årslönesumma, bestämd i huvudsak samma sätt som i ATPpå

systemet, för arbetare och - i om TFA för

samtliga fråga tjänstemän - alla tjänstemän. Som att samma huvudregel gäller premiesats skall tillämpas för alla arbetsgivare. För skall samma varje försäkring gälla premiesats för alla dock att av personalkategorier, TFA-premien

AMF, efter godkännande av kan bestäm-

arbetsmarknadsparterna,

mas olika för å ena sidan arbetare och å andra sidan och

tjänstemän övriga anställda. Debiteringen sker gemensamt för alla fem försäk-

ringarna.

Premien för TGL fastställs direkt i kronor.

företagares egen I övrigt gäller reglerna för anställdas försäkring. Debiteringsunderlag

för AGS och STP är, om inte är att betrakta som

företagaren

anställd, nettointäkten av rörelsen.

Beräkningen av premierna ansluter alltså nära till vad som gäller för den allmänna men avviker avsevärt försäkringen, från vad som tillämpas vid individuell försäkring där premierna differentieras efter risken för försäkringsfall. Det finns sålunda ingen direkt relation mellan den premie som en arbetsgivare betalar och de försäkringsbelopp som med hänsyn till ålderssammansättning m.m. kan tänkas bli utbetalda till de anställda i just hans företag. Premieberäkningen skall i stället leda till utjämning mellan samtliga företag, som är anslutna till systemet. Premiesystemet för AMF-försäkringarna har i avseende på riskfärsäkringarna (AGB, TFA, TGL och AGS) vissa likheter med vanlig gruppförsäkring, där utjämning av riskpremien kan förekomma mellan olika åldrar, yrkeskategorier etc. STP-pensionen finansieras genom det s.k. kapitaltäckningssystemet, som inte förekommer inom individuell försäkring. De ST P-premier som tas ut under ett kalenderår används till att bygga upp en premiereserv (pensionskapital) för årets nyblivna STP-pensionärer så att deras framtida pension är tryggad. För de arbetstagare som pensioneras först nästkommande år eller senare byggs i förväg inte upp några pensionsfonder; formellt kan försäkringsbolaget inte anses ha gjort några pensionsutfästelser mot dessa personer.

i 182 Försäkringsformer

En mera utförlig beskrivning av premieberäkning finns i försäkringsverksamhetskommitténs delbetänkande Soliditet och skälighet i försäkringsverk-

samheten (SOU 1986:8 s. 165 ff).

Aven den mera begränsade fondbildning som förekommer inom STPsystemet leder normalt till att det uppstår ett visst överskott. Detta beror på att den verkliga ränteavkastningen är högre än den beräknade samtidigt som övriga beräkningsantaganden (rörande dödlighet m.m.) är betryggande. Överskottet används i första hand till återbäring i form av pensionstilllägg.

Premien för betalas i två omgångar. Under AMF-försäkringarna betalas, som huvudregel uppdelad på sex löpande försäkringsår på företagets beräknade årslögånger, preliminär premie, grundad nesumma. år beräknas premie som regleras genom Påföljande slutlig att skillnaden inbetalas respektive återfås. Om den preliminära premien är lägre än den slutliga kan arbetsgivaren bli skyldig att utge ränta enligt räntelagen. Den för arbetsgivare vissa tjänstemän gällande ITP-planen ger att i stället för att teckna försäkring klara ålderspensiomöjligheter av sina anställda på risk (se nedan). Någon sådan neringen egen finns inte inom AMF-systemet. Däremot kan STPmöjlighet få betalas med revers med femtonårig amorteringstid, s.k. premien STP-lån. Förutsättningen är att arbetsgivaren beviljas kreditförsäkring i Arbetsmarknadsförsäkringar, ömsesidigt kreditförsäkringsbosom då går i borgen för arbetsgivarens lag (AMF-kreditförsäkring), skuld till Trots att står i AMF-pensionsförsäkring. arbetsgivaren skuld till med motsvarande premien, är försäkringsgivaren belopp försäkringen tekniskt sett betald. Vid dröjsmål med premiebetalningen gäller olika regler beroende om försäkringen har tecknats till följd av kollektivavtalsskyldighet på eller inte. När det försäkring som är tecknad p.g.a. skyldighet i gäller - i sista hand ansökan om kollektivavtal försöker AMF genom - driva in den obetalda betalningsföreläggande och utmätning ränta och indrivningskostnader. Däremot kan försäkpremien jämte ringen, som ovan antecknats, inte sägas upp. Om förfallen inte har erlagts för frivilligt tecknad försäkpremie AMF med en månads varsel. I ring, säger upp försäkringen arbetsgivaren att underrätta sina uppsägningsbrevet uppmanas anställda om att Däremot kan AMF inte försäkringen upphör. underrätta de enskilda försäkrade; innan försäkringsfall inträffat vet AMF som inte vilka som är försäkrade. Någon möjlighet för de regel enskilda att teckna fortsättningsförsäkring finns inte. SAF, LO och PTK har träffat överenskommelser om särskilda nämnder för de olika AMF-försäkringarna. Dessa skall bl.a. svara för av samt bestämmelser i andra av tolkning försäkringsvillkor nämnda träffade eller godkända överenskomarbetsmarknadsparter

A 183 Försäkringsformer

melser som berör AMF-försäkringarna. Tvister om tolkning och av eller tillämpning försäkringsavtal försäkringsvillkor skall i sista hand avgöras av en särskild skiljenämnd, om någon av parterna i tvisten det. begär Skiljenämnden består av två ledamöter utsedda av SAF och två ledamöter utsedda av LO. I tvister som rör TFA skall nämnden utökas med en ledamot utsedd av SAF och en ledamot utsedd av PTK. De så utsedda ledamöterna skall gemensamt utse ordförande. Sådan opartisk nämnd kan också ha att pröva bl.a. tvist om kollektivavtalsenlig skyldighet för arbetsgivare att teckna Innan en AMF-försäkring. tvist tas till avgörande av skiljenämnden skall ärendet ha behandlats av en sådan nämnd som nämnts ovan. Skiljeklausulen var och underkändes tidigare tvingande i ett par hovrättsavgöranden rörande det av SAF och LO gemensamt ägda AFA. Domstolarna uttalade att ett förfarande som väsentligen, innebär att eller flertalet samtliga skiljemän utses av ägarna till det bolag som är ena parten i försäkringsförhållandet inte kan godtas som träffade rättegångshinder (invändningen alltså inte TFA). I ett mål som gällt den som meddelas av tjänstegrupplivförsäkring Kommunernas Försäkringsaktiebolag och som rört en i huvudsak på likartat sätt utsedd har domstolen emellertid skiljenämnd högsta uttalat bl.a. att de som fattat beslut arbetsmarknadsorganisationer om försäkringen måste antas vara intresserade av att inträffade försäkringsfall regleras enligt vad som avsetts med de av dem gemensamt urformade försäkringsvillkoren. domstolen Högsta anförde att ”sättet för utseende av inte skiljenämnden ger därför anledning till erinringar som skulle kunna föranleda att skiljeklausulen lämnas utan avseende 36§ 1981 s. enligt avtalslagen. (NJA 1205.) Numera fordras för att skall komma till stånd att skiljeförfarande någon av parterna påkallar sådant förfarande. AMF brukar i praktiken alltid överlämna till den enskilde att form för välja tvistlösning. Slutligen innehåller de allmänna villkoren en force majeurebestämmelse som friskriver AMF och från ansvar för arbetsgivaren dröjsmål p.g.a. krig, strejk m.m. I de gemensamma AMF-villkoren anges att för anställd hos arbetsgivare som driver verksamhet i försäkvaraktig Sverige gäller ringsavtal om AMF-försäkringarna vid i den utlandstjänstgöring omfattning och på det sätt som av särskilda bestämmelser framgår om AMF-försäkringarna vid Av dessa bestämutlandstjänstgöring. melser följer att den som är anställd av en svensk och arbetsgivare som på hans uppdrag utomlands omfattas av AGB, tjänstgör TFA, TGL, AGS och STP, dock med vissa skillnader i förhållande till vad som gäller annars för dessa Som en särskild förutsättförsäkringar.

184 Försäkringsformer

för att försäkringarna skall ge skydd också vid utlandstjänstgöning ring gäller att den anställde omedelbart innan han påbörjar utlandstjänstgöringen omfattas av svensk arbetsskadeförsäkring eller svensk arbetslöshetsförsäkring eller fullgör utlandstjänstgöring som omfattas av de särskilda bestämmelserna om AMF-försäkringarna vid utlandstjänstgöring. Som ovan nämnts finns det inom andra delar av näringslivet som ansluter till de i detta avsnitt främst försäkringsanordningar beskrivna. Här bör nämnas de avtalsförsäkringar som gäller för arbetare inom och den kommunala sektorn, vilka kooperationen praktiskt taget helt liknar AMF-försäkringarna.

Lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogsbrukarnas

försäkringspaket

Efter förebild av AMF-försäkringarna infördes år 1978 ett gruppförsäkringspaket för dem som är verksamma som företagare inom lantbruket (se prop. 1977/78:154 s. 44 f och 70, JoU 1977/78:34 s. 4 och 18 samt rskr. 1977/78:348). Paketet omfattar trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA), avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och grupplivförsäkring genom avtal (GLA). Den 1 1983 infördes ett gruppförsäkringspaket även för dem juli som är verksamma som företagare inom yrkesfisket (se prop. 1982/83:171 s. 6 och 11, JoU 1982/83:38 s.3 och 5 samt rskr. 1982/83:337). Liksom inom lantbruksområdet omfattar paketet för yrkesfiskarna TFA, AGS och GLA. Sedan den 1 juli 1986 omfattas även inom skogsbruket verksamma av ett gruppförsäkringspaket, även det avseende TFA, företagare AGS och GLA (se prop. 1985/86:100, bil. 11 s. 57, JoU 1985/86:13 s. 48 samt rskr. 1985/86:165; jfr även KU 1984/85:35 s. 25 ff och 371

ff).‘

Avtal om sluts mellan Lantbrukarnas Riksförbund försäkringarna (LRF), Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) och LRF/Sveriges Riksförbund på ena sidan och respek- Skogsägareföreningars (SSR) tive på andra sidan. Villkoren skall i förväg försäkringsgivare av statens jordbruksnämnd vad gäller lanbrukarnas och godkännas och av skogsstyrelsen beträffande skogsyrkesfiskarnas försäkringar brukarnas försäkringar. Jordbruksnämnden och Skogsstyrelsen inhämtar i sin tur från försäkringsinspektionen. För yttrande inom lantbrukets och fiskets område avsätts medel till försäkringarna i de inom dessa områden. Medlen premierna årliga uppgörelserna betalas ut till LRF respektive SFR, som har hand om premiebetal- ‘ Sedan den 1 oktober 1986 omfattas också vissa renskötare av ett gruppförsäkringspaket innefattande TFA, AGS och GLA.

sou 193555 Försäkringsformer 185

ningen. Försäkringarna inom skogsbrukets område finansieras genom medel ur skogsvårdsavgifterna; medlen betalas till LRF/SSR, som ansvarar för premiebetalningen. Försäkringsgivare till TFA och AGS är AMF-trygghetsförsäkring respektive AMF-sjukförsäkring. GLA meddelas av ett konsortium bestående av Folksam och Skandia, där Folksam och Förenade Liv är försäkringsgivare. Det finns inte några gemensamma villkor för försäkringarna, liknande de i föregående avsnitt beskrivna AMF-villkoren. Vissa delar av villkoren är dock ungefär desamma för alla tre försäkringarna och kan därför lämpligen beskrivas här. Försäkringarna inom lantbrukets område omfattar alla såsom egna företagare verksamma lantbrukare mellan 16 och 65 år - sålunda inte bara medlemmar i LRF - under förutsättning att lantbrukaren under något av de två två krav. föregående beskattningsåren uppfyllt Han skall ha varit verksam vid ett vars kontanta lantbruksföretag, bruttointäkter av växtprodukter och/eller djur och därav produkter uppgått till minst 15 000 kr, och han skall såsom egen nettointäkt av verksamheten ha deklarerat minst 7 500 kr. Om bruttointäkten vid lantbruksföretaget uppgått till minst 100 000 kr under något av nämnda två år behöver kravet på nettointäkt inte vara för att uppfyllt försäkringen skall gälla; det är då tillräckligt att inkomst från företaget överhuvud deklarerats av vederbörande. Såvitt AGS gäller förutsätts vidare att vederbörande har en av försäkringskassan fastställd sjukpenninggrundande inkomst från lantbruksverksamhet. Lantbrukare som vid arbetsoförmåga sjukdom eller arbetsp. g.a. skada haft rätt till ersättning från AGS eller TFA och som till av följd sjukdomen eller arbetsskadan inte har kunnat intäkts- och uppfylla inkomstkraven omfattas trots det av Detsamma försäkringen. gäller för nyetablerad lantbrukare som inte ännu har visserligen uppfyllt kraven men som med till och arbetsinhänsyn påbörjad produktion sats kan antas komma att uppfylla dem under något av de närmast kommande två hela beskattningsåren. g Som lantbrukare räknas också i lantbruket verksam make och sådan sambo som med make enligt kommunalskattelagen jämställs samt delägare i dödsbo, eller aktiehandelsbolag, kommanditbolag bolag som driver lantbruk, om en arbetsinsats i delägaren gör lantbruket om minst 400 timmar om per år och, i fråga aktiebolag, äger minst 10 procent av aktierna.

Försäkringarna inom fiskets område omfattar som är

yrkesfiskare, verksamma som och som utövar fiske i traditionella företagare svenska fiskevatten och som är mellan 16 och 65 år. Som yrkesfiskare anses den som har licens för eller som är medlem i yrkesfiskare fiskelag som har sådan licens samt den som utan att ha licens under

186 Försäkringsformer SOL} 1986:56

större delen av året har fisket som enda yrke eller För att huvudyrke. försäkringen skall gälla krävs dessutom att yrkesfiskaren för något av de två senaste beskattningsåren har deklarerat en nettointäkt av fiske som överstigit 22 000 kr eller en kontant bruttointäkt av fiske som uppgått till lägst 40 000 kr. Liksom inom lantbruksområdet gäller beträffande AGS dessutom ett särskilt krav; vederbörande skall ha en av försäkringskassan fastställd sjukpenninggrundande inkomst från fiskeverksamhet. Då det gäller TFA ges även yrkesfiskare som endast är tillfällig medlem i ett fiskelag rätt till ersättning om han som ordinarie medlem skulle ha uppfyllt något av de nyssnämnda inkomstkraven. _ Också yrkesfiskaren ges rätt till försäkringsersättning även om han på grund av sjukdom eller arbetsskada inte uppfyllt intäkts- och inkomstkraven, allt under förutsättning att han vid arbetsoförmåga p.g.a. sjukdom eller arbetsskada haft rätt till ersättning från AGS eller TFA. Liksom beträffande lantbrukare för gäller försäkringen nyetablerad yrkesfiskare som inte uppfyller inkomstkraven men som med hänsyn till arbetsinsatsen kan antas komma att uppfylla dem under något av de närmast kommande två hela beskattningsåren. Försäkringarna inom skogsbrukets område omfattar skogsbrukare, som är verksam i egen skogsbruksrörelse på fastighet med åsatt skogsbruksvärde och som är mellan 16 och 65 år. Beträffande AGS och GLA krävs dessutom att skogsbrukaren har eller under något av de två senaste åren har haft en av fastställd försäkringskassan sjukpenninggrundande inkomst på lägst 6 000 kr av egen verksamhet i skogsbruksrörelse. Som skogsbrukare räknas också i skogsbruksrörelsen verksam make och sådan sambo som enligt kommunalskattelagen jämställs med make samt delägare i dödsbo, handelsbolag, kommanditbolag och som driver - i om dock aktiebolag skogsbruk fråga aktiebolag endast den som innehar minst 10 procent av aktierna. Samtliga försäkringar har en force majeurebestämmelse, som friskriver LRF, SFR, LRF/SSR och respektive försäkringsgivare från ansvar för dröjsmål mot densom har rätt till ersättning. Vidare har TFA och AGS - men inte GLA - bestämmelser om att tvister skall lösas av den skiljenämnd som löser motsvarande tvister rörande anställda. Villkoren för försäkringarna kan ändras under löpande försäkringstid. Om villkoren för AGS eller TFA för anställda ändras (se föregående avsnitt), kan försäkringsgivaren ensidigt fastställa motsvarande ändringar i lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogsbrukarnas försäkringar. Om en ifrågasatt ändring avser en för lantbrukarna, yrkesfiskarna eller skogsbrukarna särskild bestämmelse krävs däre-

mot godkännande av LRF , SFR respektive LRF/SSR. Ändringar i

villkoren för GLA kan under löpande avtalstid ändras endast efter

‘ sou 193556 Försäkringsformer 187

godkännande av LRF, SFR respektive LRF/SSR. Gruppavtalen löper ett år i taget med en ömsesidig uppsägningstid av sex månader. Angående ikraftträdande och för upphörandet enskild lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukarna, se nedan i avsnitten om de särskilda försäkringarna. Rätt till individuell fortsättningsförsäkring GLAföreligger enligt avtalen men inte vid de båda övriga försäkringarna. Rätten skall utnyttjas inom tre månader från det att lantbrukaren, fiskaren respektive skogsbrukaren har lämnat gruppavtalet.

SAF/PTK-försâkringarna m.m.

SAF och PTK träffade år 1976 två om uppgörelser försäkring. (Uppgörelserna hade föregåtts av andra, liknande överenskommelser.) Den ena avser industrins och handelns tilläggspension (ITPplanen), den andra tjänstegrupplivförsäkring TGL nu (TGL). gäller p.g.a. utebliven tills vidare med en månads uppsägning ömsesidig uppsägningstid medan ITP-planen gäller tills vidare med tre månaders uppsägningstid. Till ansluter den s.k. ITP-uppgörelsen sig ITPG-planen, se nedan. Försäkring enligt ITP-planen meddelas av Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt (SPP). Planen omfattar

ålderspension ITPK (kompletteringspension) delpension sjukpension familjepension särskild änkepension särskild änklingpension.

TGL meddelas av SPP, Förenade Liv, Folksam samt RKA. SPP startade sin verksamhet 1917. Fram till 1960 de grundlades principer och produkter som skulle komma att övertas av arbetsmarknadsparterna. Den första ITP-planen presenterades 1960, dock endast i form av en rekommendation. Först 1969 tecknades kollektivavtal om ITP och TGL. Det första helt bindande kollektivavtalet skulle emellertid till 1974. dröja ITP- och TGL-försäkring kan tecknas bara av (pensioneringsavtal) arbetsgivare och i bara till förmån för och princip tjänstemän arbetsledare. Försäkringen kan emellertid också omfatta arbetsgivaren själv, och får då behålla sin även om arbetsgivaren försäkring alla hans anställda slutar. Däremot kan inte en egen utan företagare anställda (men väl den ende anställde i ett av honom själv helägt aktiebolag) teckna försäkring för sig själv.

188 Försäkringsformer

Nyteckning av individuell ITP- eller förekommer TGL-försäkring alltså inte. Däremot har den som lämnar sin befattning hos en SPP-ansluten arbetsgivare rätt att utan hälsoprövning fortsätta den för honom tecknade som direktbetalare också försäkringen (jfr nedan). Härvid försvinner dock vissa förmånsslag, och en del andra förmåner fryses på högst den lönenivå som gäller vid avgången ur tjänst. Den som inte vill ha fortsättningsförsäkring, får fribrev på den intjänade rätten till ålderspension, ITPK-pension och familjepension; övriga förmånsslag är inte förenade med fribrevsrätt. Om arbetstagaren senare får ny anställning hos en arbetsgivare som är ansluten till ITP-planen, anknyts hans tjänstepensionrätt till det tidigare fribrevet. Om han tar anställning inom annat avtalsområde än SAF-PTK beräknas pensionsrätten i den nya med anställningen tillgodoräknande av tjänstetid (se nedan under beskrivning av förmånerna) inom ITP och från denna pensionsrätt avräknas fribrevet i SPP. Den som i motsatt behandlas i byter riktning princip på samma sätt. Anslutning till ITP eller TGL skall, för arbetsgivare som p.g.a. kollektivavtal är skyldig att teckna sådan försäkring, vara generell i den bemärkelsen att försäkring måste tecknas för samtliga tjänstemän och arbetsledare i företaget som omfattas av den för parterna gemensamma befattningsnomenklaturen, både sådana som är anställda vid anslutningstidpunkten och sådana som anställs senare.

(Vad som i även för

fortsättningen sägs om tjänstemän gäller

arbetsledare.) Ägare och högre tjänstemän som inte omfattas av

kollektivavtalet kan frivilligt anslutas till ITP-planen och TGL. Som regel tecknas inte ITP-försäkring för den som vid anställningens början har mindre än tre år kvar till ordinarie pensionsålder (se närmare nedan). Även arbetsgivare som tecknar utan att vara försäkring skyldig därtill enligt kollektivavtal måste i princip enligt SPP:s bestämmelser ha generell anslutning både för sådana tjänstemän och arbetsledare som skall anställas i framtiden och för dem som är anställda då försäkringen tecknas. SPP meddelar pensionsförsäkring bara enligt ITP-planen och ett litet antal likartade planer. Pensioneringsavtalet mellan arbetsgivaren och SPP träder i kraft

när SPP får in en ansökan om generell anslutning med uppgift om de

tjänstemän som skall försäkras; individuell anmälan av tjänstemän behöver dock inte göras förrän de 28 år. (Här är alltså en skillnad fyllt i förhållande till där före AMF-försäkringarna, försäkringsgivaren försäkringsfall som regel inte vet vilka som är försäkrade.) Om arbetsgivaren enligt kollektivavtal har varit skyldig att ansluta företaget redan tidigare, kan avtal tecknas retroaktivt. Försäkringarna för de enskilda tjänstemännen blir gällande i och med att

sou 1986:56 Försäkringsformer 189

pensioneringsavtalet ingås eller senare då anställningen påbörjas. (För att tjänstemännen skall vara berättigad till försäkringsersättning kan härutöver gälla ytterligare villkor; se nedan om de särskilda försäkringarna, avsnitt 4.4.3.) Kollektivavtalsgrundad försäkring om ITP kan inte sägas upp av någon av parterna så länge arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal. Förhållandet är detsamma beträffande TGL, dock att avtal om TGL kan sägas upp om arbetsgivaren samtidigt tecknar ny sådan försäkring i något av de övriga TGL-bolag som nämnts ovan. Icke kollektivavtalsbunden arbetsgivare kan säga upp sitt pensioneringsavtal. SPP brukar då informera samtliga tjänstemän varvid de erbjuds att fortsätta sina försäkringar som direktbetalare. Försäkringstagare till direktbetald fortsättningsförsäkring kan säga upp försäkringen på samma villkor som gäller för andra pensionsförsäkringar. SAF/PTK-uppgörelserna om ITP och TGL innehåller garantimoment, som innebär att den enskilde tjänstemännen och hans efterlevande hålls skadeslösa vid försummelse av arbetsgivaren att fullgöra den på kollektivavtalet grundade skyldigheten att teckna och vidmakthålla försäkring för alla sina tjänstemän. Försummelsen kan innebära att arbetsgivaren helt har underlåtit att anmäla viss tjänsteman till försäkringen eller uppgett för lågt lönebelopp eller att han har underlåtit att betala premier. Till skillnad mot vad som vid berägäller AMF-försäkringarna, knas premien för ITP-försäkringen individuellt för varje försäkrad. Premien fastställs dock efter vissa kollektiva antaganden. Till stor del är premien beroende av den försäkrades ålder. I den s.k. kollektiva riskförsäkringen (se nedan) som ingår i ITP är premien emellertid helt åldersoberoende. Även vid beräkning av premien för bl.a. ålderspension i ITP-planen följer man inte helt de försäkrades ålder; här sker en partiell åldersutjämning så att arbetsgivarnas kostnader för de äldsta anställda inte blir alltför betungande. Också premiebevid har vissa kollektiva räkningen fortsättningsförsäkring inslag. Vad angår TGL gäller att försäkringsbolagen tillämpar en enhetspremie för alla anställda; mellan bolagen sker dock i efterhand en utjämning av kostnaderna för försäkringen med till bl.a. hänsyn åldersfördelningen bland de försäkrade. Premierna betalas månadsvis efter från det debitering SPP; förekommer inte någon uppdelning på preliminär och slutlig premie. Om premie inte betalas i rätt tid, skall det gå ut en påminnelse, varefter försäkringen skall gå över till fribrev. På grund av garantireglerna, vilka som ovan nämnts tillämpas för alla som har generell anslutning, säger SPP emellertid i praktiken inte upp försäkringen. I stället krävs arbetsgivaren ytterligare ett par gånger på premien, varefter ansökan om betalningsföreläggande tillgrips.

Försäkringsformer

Som SPP inte så långt som till att begära företaget i regel går konkurs. Huvuddelen av de som arbetsgivaren betalar för ålderspremier fonderas i SPP och används vid framtida pension i ITP-systemet till de som vid tidpunkten för pensionsutbetalningar tjänstemän är anställda vid Som framgått av den premiebetalningen företaget. för STP alltså en betydande skillnad tidigare redogörelsen föreligger mellan de Den som slutar sin bägge pensionssystemen. tjänsteman utan att träda i tjänst hos annat företag som omfattas av anställning ITP har sålunda kvar en viss rätt till pension i form av fribrev. Någon motsvarande rätt har inte den arbetare vars anställning upphör. I försäkringsverksamhetskommitténs delbetänkande Soliditet och i redogörs närmare för premiebeskälighet försäkringsverksamheten inom 1986:8 s. 167). I samma betänräkningen ITP-planen (SOU kande 168 beskrivs också hur man utnyttjar det överskott som (s. f) i SPP:s verksamhet (jfr vad ovan anförts om överskott inom uppstår STP-systemet). Det kan dock nämnas här att överskottet sedan flera år används för att värdesäkra pensionerna under den tid som de betalas ut. Man tar alltså inte - som vid individuell - vid försäkring fördelningen av överskottet hänsyn till de enskilda försäkringarnas bidrag till uppkommet överskott. Under senare tid har öppnats en möjlighet att också använda överskottet i SPP till att räkna upp värdet av meddelade fribrev och till att ge viss premieåterbäring. - SAF/PTK-uppgörelserna innehåller - liksom SAF/LO-avtalen föreskrift om att den för kollektivavvanliga förhandlingsordningen talstvister skall också för Tvister om gälla försäkringsuppgörelserna. - ITP och TGL skall prövas av en särskild nämnd pensionsskilje- - som vid vite kan att sina nämnden ålägga arbetsgivare fullgöra ITP och TGL. Frågan om utdömande av vite skyldigheter angående prövas av skiljenämnd enligt lagen om skiljemän. Medan STP alltid måste försäkras (arbetsgivaren kan dock få låna till premien) erbjuder ITP-planen en annan möjlighet. Arbetsgivaren kan efter särskild prövning få ta ålderspensioneringen på egen risk, dvs. utan i SPP. Detta sker genom avsättningar i försäkring

företagets bokslut (”Avsatt till pensioner”) och genom att arbetsgi-

varen tecknar för i Försäkkreditförsäkring pensionsförpliktelsen Pensionsgaranti, ömsesidigt Konstruktionen ringsbolaget (FPG). innebär att FPG går i borgen för arbetsgivarens pensionsutfästelse. Om FPG infria sin utfästelse, sker det genom att FPG mot tvingas tecknar försäkringar i SPP. Pensioner engångspremie erforderliga direkt från beräknas av och betalas ut genom arbetsgivaren Pensionsregistreringsinstitutet (PRI). PRI är en ideell förening bildad av SAF, SIF och SALF. PRI och SPP har gemensam

förvaltning. En anställd, som har sin ålderspensionsrätt tryggad genom

sou 193655 191 Försäkringsformer

FPG/PRI-systemet och som lämnar sin har rätt att anställning, teckna i SPP samma sätt

””fortsättningsförsäkring° på som om

arbetsgivaren haft även försäkrad där.

ålderspensioneringen Nöjer

han sig med fribrevet kan utfästelsen härom kvar hos den f.d. ligga arbetsgivaren, som emellertid också kan lösa in fribrevet i SPP. Här skall också nämnas att SAF och PTK år 1985 träffat

överenskommelse om Avtal om social trygghet för vid tjänstemän utlandstjänstgöring”. Avtalet gäller för tjänstemän tillhörande vissa befattningsskikt som på svensk arbetsgivares uppdrag tjänstgör utomlands och som omedelbart före utlandstjänstgöringens påbörjande har omfattats av svensk eller svensk arbetsskadeförsäkring

arbetslöshetsförsäkring eller har fullgjort utlandstjänstgöring som

omfattas av avtalet. Genom avtalet omfattas utlandsanställd tjänsteman av TGL, ITP-planen och TFA, de två senare dock med vissa

ändringar och tillägg i förhållande till vad som annars för dessa gäller försäkringar. Avtalet innebär också att den utlandsanställde genom arbetsgivarens försorg skall få skydd genom en särskild läkekostsamt att nadsförsäkring arbetsgivaren om tjänstemännen vid sjukdom t.ex. inte får sjukersättning som motsvarar svensk sjukpen- - i allmänhet ning skall utge ersättning till en nivå som upp motsvarar svensk sjukpenning.

Enligt överenskommelsen mellan SAF och PTK får i arbetsgivare stället för att teckna att svara

läkekostnadsförsäkring åtaga sig själv

för de förmåner som följer med måste försäkringen. Arbetsgivaren då dock teckna en i ett särskilt garantiförsäkring kreditförsäkringsbolag som skydd för åtagandet. KTP-planen är resultatet av en mellan å ena sidan uppgörelse Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO) och å den andra Handelsanställdas förbund Svenska respektive Industritjänstemannaförbundet, Sveriges Arbetsledarförbund, Sveriges Civilingenjörsförbund, Handelstjänstemannaförbundet och Försäkringstjänstemannaförbundet. Den gäller för och arbetsledare inom tjänstemän kooperationen och kooperationen närstående Administraföretag. tionen handhas av Kooperationens Pensionsanstalt (KP). KTP-planens regler om försäkringsavtalets ikraftträdande, garanti, efterskydd m.m. är i allt desamma som väsentligt enligt ITP-planen. Däremot saknas att teckna individuell möjligheter

fortsättningsförsäkring. TGL för tjänstemän inom

kooperationen tecknas i Folksam (se nedan).

Information

Frågorna om information till de försäkrade om kollektivavtalsgrundad försäkring hör till dem som kommer att kräva särskild

uppmärksamhet av lagstiftaren (se avsnitt 18.2 Ämnet är nedan).

192 Försäkringsformer

också föremål för stort intresse från arbetsmarknadsparternas sida, och det görs betydande insatser för att de försäkrade i olika skeden skall ha tillgång till den information de behöver (jfr NU 1984/85:36, s. 4 f och 9 ff). Såvitt gäller AMF-försäkringarna, lämnas för närvarande information till de anställda genom att AMF en gång om året tillställer s.k. försäkringsbesked med information om gällande arbetsgivaren villkor, vilka arbetsgivaren skall dela ut till de anställda. Någon mera individuell information kan AMFi regel inte lämna, eftersom AMF före som regel inte vet vilka som är försäkringsfall personer försäkrade. En form av individualiserad anmälan förekommer inom AMF-systemet vid STP: arbetsgivaren rapporterar årligen pensions- . anställningstid samt arbetad tid för varje anställd som grundande omfattas av STP. Genom mellan de olika AMFsamkörningar försöker man Man kontrolförsäkringarna fånga upp vissa skadefall. lerar t.ex. att TGL-anmälan gjorts i de fall AGS-ersättning ej längre utgår p.g.a. dödsfall. Om tjänstemännens pensionsförsäkringar (ITP- och KTP-planerna) lämnas information genom att försäkringsgivaren minst en gång om året sänder ut individuella till de anställda. Av pensionsbesked beskeden vilka förmåner av olika och framgår slag tjänstemannen hans efterlevande är berättigade till och de uppgifter om lön, tjänsteår m.m. som beräkningen grundar sig på. Härjämte lämnas en del allmänna om som sådan. Beskeden distriupplysningar planen bueras normalt till de anställda genom arbetsgivaren; på särskild begäran och vid fribrev expedieras de direkt till den försäkrade. För lämnas information på samtjänstemännens TGL-försäkring ma sätt som för AMF-försäkringarna, dvs. genom icke individuella som distribueras via Från SPP försäkringsbesked arbetsgivarna. lämnas dock information även om särskild TGL-försäkringen genom anteckning i pensionsbeskeden. En omfattande informationsverksamhet bedrivs av arbetsmycket och Genom särskilda överensgivar- arbetstagarorganisationerna. kommelser mellan SAF, LO och PTK om informationsverksamhet på AMF-omrâdet respektive mellan SAF och PTK om informationsverksamhet ITP/TGL-området avsätts varje år medel till parterna på för information såväl arbetstagarsidan som arbetsgivarsidan. på Informationsverksamheten skall avse att informasprida erforderlig tion till alla berörda och arbetstagare, oavsett om dessa arbetsgivare är medlemmar i de avtalsslutande organisationerna eller inte. På arbetstagarsidan sker t.ex. utbildning av s.k. försäkringsrådgivare _som skall finnas på alla större arbetsplatser, annonsering, utgivning av trycksaker, studiecirkelverksamhet m.m. Arbetsgivarsidans information är främst inriktad konferenser på 1/2-1 dag på regionala där man vänder till såväl små som stora företag, flerdagskurser för sig

Försäkringsformer 193

företagens handläggare av försäkringsfrågor samt trycksaker. En direkt uppsökande verksamhet bedrivs gentemot företag som enligt uppgift är skyldiga genom kollektivavtal att ansluta sig till AMFförsäkringarna resp. ITP/TGL men ännu inte gjort detta. Informationen om lantbrukarnas och yrkesfiskarnas försäkringar erbjuder särskilda problem, eftersom försäkringarna omfattar även lantbrukare och fiskare som inte är medlemmar i LRF respektive SFR. Inom LRF har man lagt ner åtskilligt arbete för att nå ut med information på flera olika sätt. Arbetet avser dels spridande av allmän information, dels särskild verksamhet för att spåra upp möjliga försäkringsfall, som inte har anmälts av den försäkrade. Allmän information lämnas på flera sätt. I samband med att försäkringarna infördes, och ett par gånger därefter, har LRF genom lantbrukarnas producentregister tagit fram namn och adresser till ägare och arrendatorer till samtliga jordbruksfastigheter i riket (utom de allra minsta) och skickat ut information om försäkringarna. Denna information har gått ut till ca 150 000 personer, att jämföra med det beräknade antalet faktiskt omfattade personer, som är ca 110 000. Härjämte lämnas fortlöpande och på olika sätt information i tidningen Land, som går ut i ca 440 000 exemplar, och i samband med lantbruksutställningar och liknande. Vidare finns på LRF:s länsförbund och driftsbyråer försäkringskunniga personer, som vid tillfälle och behov ger information. LRF har omkring 1 600 lokalavdelningar som var och en bl.a. ger råd och hjälp angående trygghetspaketet till alla inom avdelningens område, oavsett om de är medlemmar i förbundet eller ej. Den uppsökande verksamheten har avsett GLA, AGS och TFA. Beträffande GLA har man ur statistiken över rikets totalbefolkning tagit fram uppgifter om avlidna lantbrukare och till deras efterlevande sänt en underrättelse om att den avlidne eventuellt kan ha omfattats av försäkringen. Efter förebild av en aktion som tidigare genomförts av ett av LO-förbunden, har man försökt att ur riksförsäkringsverkets register få fram uppgifter om lantbrukare som varit långvarigt sjuka eller blivit förtidspensionerade. Genom dessa åtgärder har emellertid inte framkommit många fall där AGS kunnat utnyttjas. Beträffande TFA-försäkringen anses att denna är allmänt känd; det kan här noteras att försäkringskassorna alltid underrättar AMF-trygghetsförsäkring om anmälda arbetsskador. LRF har också genom samarbete med den s.k. Avbytartjänsten försökt sprida kunskap om trygghetspaketet. Avbytartjänsten har omkring 2000 anställda, som kan tillse att anmälan görs då en lantbrukare drabbas av sjukdom eller olycksfall. Företagna undersökningar visar att endast ca sjuttio procent av lantbrukarna känner till Inom LRF anser man försäkringarna.

I3

sou 1986:56 194 Försäkringsfogrmer

emellertid att med de insatser som görs från förbundets sida utgår i alla de fall där ett försäkringsskydd följer av trygghetsersättning paketet. Också inom SFR, som anser ha i det närmaste total anslutning sig av landets försöker man på olika sätt sprida informayrkesfiskare, tion om försäkringsskyddet. Av förbundets drygt 6 000 medlemmar har 3 500 - 4 000 medlemmar sådana inkomster att de skyddas av

försäkringarna. Information lämnas vid förbundets årliga kongress, vid och vid årsmöten. Dessregionala kongresser avdelningarnas utom lämnas information i förbundstidningen Yrkesfortlöpande fiskaren. Slutligen skickar förbundet en gång per år till medlemmarna med en över villkoren för de tre försäkringsbesked beskrivning förbundets uppfattning har yrkesfiskarna god försäkringarna. Enligt kännedom om även det fåtal fiskare som står utanför försäkringarna; förbundet anses bl.a. kontakter med arbetskamrater ha genom kunskap om försäkringsskyddet. Då förbundet har erfarit att en medlem har avlidit, kontrolleras att de efterlevande de som följer av försäkringspautnyttjar rättigheter ketet.

Vissa statistiska uppgifter

För att omfattningen av de kollektivavtalsgrundade försäkbelysa skall här lämnas om förhållandena 1985. ringarna några uppgifter 125 000 var anslutna till och Ungefär företag AMF-försäkringarna, ca 31 000 anslutna till två miljoner företag ITP-planen. Drygt var försäkrade en eller flera av AMF-försäkringarbetstagare genom arna. omfattade ca 3,2 AGS ca 2,4 miljoner, STP ca (TFA miljoner, samt AGB och TGL ca 1,4 vardera. På 1,9 miljoner miljoner TGL-sidan tillkom dessutom ett antal som slutat sin anställning men som har efterskydd.) Antalet försäkrade inom ITP-planen uppgick till 970 000. Den totala premieintäkten för AMF-försäkomkring kr. Motsvarande siffra för ringarna låg på omkring 6,7 miljarder var vartill kommer därmed ITP-planen omkring 6,9 miljarder kr, jämförbara avsättningar inom FPG/PRI-systemet med ca 3,5 miljarder kr. Såvitt AGB, TFA, TGL och AGS angår AMF-försäkringarna under året nära 350 000 försäkringsfall. Flertalet reglerades tillhopa av dessa rörde AGS. Antalet som i december fick personer till omkring 243 000. På grund ersättning enligt STP-planen uppgick av utbetalades 3,5 miljarder kr. Av AMF-försäkringarna ungefär detta svarade AGS för 1,3 miljarder kr och STP för belopp omkring nära 1,1 miljarder kr. Vad ITP var det i december 1985 178000 personer som gäller från SPP och 7 000 personer som uppbar pension uppbar pension

i

Försäkringsformer 195

enbart genom FPG/PRI-systemet. (Av de 178 000 fick 62 000

pension både från SPP och FPG/PRI-systemet på grund av att de under sin aktiva tjänst haft anställning både hos SPP-arbetsgivare” och ”FPG/PRI-arbetsgivare”.) Av de pensionsberättigade uppbar 127 000 ålderspension. Sammanlagt betalades i pension omkring 2,8 miljarder kr från SPP och cirka 1,3 miljarder kr från arbetsgivarna inom FPG/PRI-systemet. Mer än 40000 företag var anslutna till TGL-försäkringen för privatanställda tjänstemän och arbetsledare. Antalet försäkrade uppgick till omkring 850 000. De sammanlagda premierna låg på omkring 290 miljoner kr. Omkring 2 500 försäkringsfall inträffade under året och omkring 225 miljoner kr betalades ut. För att trygga framtida utbetalningar har betydande belopp fonderats. År 1985 de fonderade medlen för AMFuppgick försäkringarna till omkring 46 miljarder kr. För SPP- försäkringarna och avsättningarna inom FPG/PRI-systemet var motsvarande siffra omkring 110 miljarder kr och för tjänstemännens och arbetsledarnas TGL-försäkring omkring 240 miljoner kr.

4.4.3 Försäkringarna

Arbetslöshetsförsäkring

Arbetslöshetsförsäkring meddelas av erkända arbetslöshetskassor. Kassorna är fristående juridiska personer, i de flesta fall dock nära anknutna till en facklig organisation. Medlemskap i kassan är ofta obligatoriskt för medlemmarna i den fackliga organisationen. Kassorna uppbär statsbidrag för sin verksamhet med som täcker belopp ca 80 procent av deras utgifter. De erkända kassornas verksamhet i om regleras lagen (1973:370) arbetslöshetsförsäkring. Kassorna står under tillsyn av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), och deras stadgar skall följa AMS:s normalstadgar. Däremot är försäkringsrörelselagen inte tillämplig på verksamheten, och kassorna står därför inte under försäkringsmspektionens tillsyn. Den särskilda lagen innefattar en noggrann reglering av kassornas verksamhet. Bl.a. anges i lagen detaljerat för att förutsättningarna arbetslöshetsersättning skall få betalas ut och de olika med belopp vilka ersättning får lämnas. Arbetslöshetskassornas verksamhet kompletteras av det statliga stödet enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Sådant stöd kan utges till olika arbetslösa, som inte är kategorier berättigade till ersättning från Det kontanta arbetslöshetsförsäkring. arbetsmarknadsstödet är inte utformat som försäkring.

i Försäkringsformer

Försäkring om avgångsbidrag (AGB)

Avgångsbidragsförsäkring gäller för arbetare. Försäkring som grundas kollektivavtal mellan SAF och LO meddelas av AFA, på som kollektivavtal mellan Kooperationens försäkring grundas på Förhandlingsorganisation (KFO) och LO av Folksam. Avgångsbidrag kan utges till den som antingen 1. sagts upp från sin anställning på grund av sådan driftsmässig som medför personalreduktion eller förändring varaktig 2. varit anställd inom en bransch där arbetstagare regelmässigt anställs för visst arbete och inte inom sex månader tidsbegränsat får fortsatt arbete inom branschen eller . efter att ha femtio år inrådan av läkare lämnat sin fyllt på anställning av hälsoskäl.

AGB kan utges i form av A-belopp eller B-belopp enligt vad anges nedan.

A-belopp

I de två första fallen ovan rätt till A-belopp för den som föreligger

D under de senaste fem kalenderåren före friställningsåret tillgodoräknats tre hela AGB-år och

40 års ålder senast under den månad friställningen uppnått inträffar eller fullgjort minst sju AGB-år före året för friställningen.

med 5 200 kr samt med 250 kr för varje levnadsår A-belopp utges efter 40 år som före friställningen (längst t.o.m. 59 års uppnåtts ålder). A-belopp uppgår till högst 9 950 kr. Rätt till föreligger ej om den anställde har lämnat sin A-belopp med rätt till eller motsvarande ersättning eller anställning pension har rätt till hel sjukdom eller helt sjukbiförtidspension p.g.a. drag.

B-belopp

I de två första fallen ovan också rätt till B-belopp för den föreligger som D under de senaste fem kalenderåren före friställningsåret tillgodoräknats tre hela AGB-år och

40 års ålder senast under den månad friställningen uppnått inträffar och - inom fem år - blivit i samband med friställningen eller senare varaktigt arbetslös.

i “ Försäkringsformer 197

B-belopp utges med lägst 3 000 kr och högst 27 000 kr, efter prövning av genom arbetslöshet uppkommande svårigheter. För arbetstagare som vid friställningen fyllt 60 år kan dock utbetalas med B-belopp ytterligare högst 12 000 kr. För arbetslöshetstid som infaller efter det att arbetstagaren fyllt 64 år utges B-belopp enligt särskilda normer. Om arbetstagare lämnat sin med rätt till eller anställning pension motsvarande ersättning reduceras B-beloppet. I det tredje fallet som beskrivits ovan föreligger rätt till B-belopp för den som

EI under de senaste fem kalenderåren före har friställningen tillgodoräknats tre hela AGB-år och

inom två år efter friställningen antingen utför arbete i ny anställning hos annan arbetsgivare eller står till arbetsmarknadens förfogande för arbete som hälsoskälen inte hindrar honom att utföra.

Rätt till ersättning föreligger inte om hälsoskälen medför rätt till ersättning vid invaliditet enligt TFA. B-belopp kan utges med högst 9 000 kr i hälsofallet. Varje försäkrad arbetare är försäkringstagare till sin egen försäkring. De skyldigheter, som enligt FAL åvilar en försäkringstagare mot försäkringsgivaren, ligger dock utom såvitt på arbetsgivaren fråga är om uppgifter som den försäkrade har att lämna till försäkringsgivaren.

Statligt och privat anställda tjänstemän har på grund av särskilda trygghetsavtal möjlighet att få vissa avgångsersättningar. Dessa förmåner är emellertid inte tryggade genom försäkring och lämnas därför här åt sidan.

Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF)

Försäkring enligt lagen om arbetsskadeförsäkring är en obligatorisk socialförsäkring för inkomstbortfall, av i huvudsak samma typ som den allmänna försäkringen (jfr 1975/76:197 s. prop. 68). Försäkringen har avlöst den om tidigare försäkringen enligt lagen (1954:243) yrkesskadeförsäkring, som fortfarande för skador gäller som yppats före den 1 juli 1977. handhas främst av de allmänna Försäkringarna försäkringskassorna, den äldre försäkringen delvis även av riksförsäkringsverket. Arbetsskadeförsäkringen gäller för alla som förvärvsarbetar och för dem som undergår viss som är förenad med särskild utbildning risk för arbetsskada; för studerande är i vissa försäkringsskyddet delar begränsat, men härifrån bortses i det följande. Försäkringen

i \ * i 198 Försäkringsformer

finansieras med arbetsgivaravgifter som samlas i en särskild fond,

men det finns inte någon koppling mellan och avgifterna försäkringsskyddet för den enskilde. De, till vilkas förmån lagen gäller, kallas försäkrade. Försäkringen ger ersättning vid arbetsskada, varmed förstås skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet, olycksfall vid färd till eller från arbetsstället samt i vissa fall skada som framkallats genom smitta. Försäkringen ger, efter en nittiodagarsperiod av samordning med den allmänna försäkringen, i princip full ersättning för förlorad arbetsinkomst i form av sjukpenning motsvarande en årsinkomst om högst 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) samt ersättning för läkarvård m.m. Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan till följd av arbetsskada kan sedan sjukdomen upphört ersättning utgå i form av livränta. Även i detta fall utgår ersättning med högst 7,5 basbelopp per år. Försäkringen kan också ge begravningshjälp vid dödsfall samt livränta till änka eller med änka jämställd kvinna, till frånskild kvinna, till barn under 19 år eller i vissa fall 21 år samt till behövande förälder. Försäkringen ger inte ersättning för sveda och värk eller lyte och men. Som ovan sagts gäller försäkringen vid allt förvärvsarbete, redan från första dagen, och den gäller även om skadan visar sig först när den skadade inte längre arbetar. Några problem med skyddets i tiden därför inte. utsträckning uppkommer På grund av en hänvisning till 20 kap. 3 § AFL gäller, att ersättning från arbetsskadeförsäkringen kan utebli helt eller delvis bl.a. om den försäkrade har åsamkat sig skadan uppsåtligen, ådragit sig skadan vid förövande av handling, för vilken ansvar ådömts honom genom lagakraftvunnen dom, eller gjort sig skyldig till ”grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt”. Till arbetsskadeförsäkringen ansluter lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. Den först nämnda lagen gäller för bl.a. värnpliktiga och intagna i kriminalvårdsanstalt för efter i

och ger ersättning personskador

huvudsak samma regler som arbetsskadeförsäkringen. Den andra lagen ger samma personkategorier ersättning för ideell skada efter de regler som gäller för statens personskadeförsäkring (mera om denna försäkring nedan). Den sist nämnda lagen gäller för sjömän som utomlands ådrar sig personskada till följd av olycksfall på grund av krigshändelse. utgår i huvudsak efter de regler som Ersättningen anges i LAF. Ingen av de tre ersättningsformerna är tryggad genom försäkring.

i sou 1.923656 Försäkringsformer 199

Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA)

TFA för anställda är en kollektivavtalsgrundad ansvarsförsäkring av ”no fault”-karaktär, som för den anställde kompletterar den lagreglerade arbetsskadeförsäkringen, samtidigt som den i stor befriar arbetsgivaren från skadeståndsansvar för arbetsutsträckning skador. All TFA (med undantag för bankområdet) meddelas av AMF-trygghetsförsäkring, dock inte med helt samma villkor för alla I fråga om ersättningsskyddets konstruktion försäkringstagare. företer försäkringen likheter med patient- och läkemedelsförsäkringarna. TFA tecknas av kommuner samt av enskilda och kooperativa företag till förmån för anställda, av LRF och LRF/SSR till förmån för lantbrukare respektive skogsbrukare och av SFR till förmån för Som ovan nämnts gäller TFA, till skillnad från övriga yrkesfiskare. AMF -försäkringar, för både arbetare och tjänstemän, och den gäller också för ett företags ägare m.fl. är alltid försäkringstagare till TFA för anställda. Arbetsgivaren anses genom tecknandet av försäkringen ha tagit på Arbetsgivaren ett skadeståndsansvar för arbetsskador (se 1975/76:197 s. sig prop. 68); ett ansvar som dock, om man uteslutande följer försäkringsvillkoren, åtminstone delvis, samtidigt avlyfts honom genom försäkringen. Villkoren förbud för den som omfattas av TFA stadgar nämligen mot att föra skadeståndstalan med anledning av personskada som utgör arbetsskada mot arbetsgivaren eller mot annan som omfattas av TFA; förbudet gäller oavsett om det utgår någon ersättning från eller villkoren över huvud försäkringen ej. Enligt äger den anställde inte föra skadeståndstalan mot juridisk person som tecknat taget avtal om TFA. När ersättning utgår, kan AMF ha viss regressrätt mot arbetsgivaren, se nedan. Arbetsgivare är naturligtvis försäkringstagare också till sin egen försäkring. Förbudet mot skadeståndstalan gäller också för honom, dvs. han kan inte föra skadeståndstalan mot någon annan som omfattas av TFA. I om sådana skador, som arbetsgivaren inte fråga ens teoretiskt skulle ha kunnat hålla någon annan ansvarig för, framträder ett i försäkringen ingående drag av vanlig sjuk- och olycksfallsförsäkring särskilt tydligt.

Villkoren för lantbrukarnas TFA nämner - till skillnad från TFA för anställda och lantbrukarnas AGS och GLA - om vem som är ingenting försäkringstagare; vid AGS och GLA anges däremot den försäkrade, dvs. i allmänhet den enskilde lantbrukaren, som försäkringstagare. I villkoren för lantbrukarnas TFA betecknas den enskilde bara som lantbrukaren eller ”den skadade. Villkoren innehåller förbud för lantbrukaren att föra skadeståndstalan med anledning av personskada som utgör arbetsskada mot annan lantbrukare, anställd eller annan som omfattas av TFA. I överensstämmelse med vad som gäller för anställda äger lantbrukare dessutom ej

200 — Försäkringsformer _

rätt att föra skadeståndstalan mot juridisk person som tecknat avtal om TFA. LRF nämns inte i villkoren. Under arbetet med lantbrukarnas försäkringspaket förutsattes visserligen (prop. 1977/78: 154 s. 44 f) att varje lantbrukare skulle vara försäkringstagare till sina egna försäkringar. I avsaknad av särskild bestämmelse härom i villkoren för TFA ligger det emellertid närmast till hands att anse LRF, som tecknar försäkringsavtalet, som försäkringstagare. Anledningen till att villkoren för TFA har utformats på sätt som skett, torde vara att parterna vill betrakta TFA för lantbrukare som en ansvarsav samma för anställda. Liksom försäkring typ som TFA i fråga om arbetsgivares TFA framträder emellertid av vanlig sjuk- och draget olycksfallsförsäkring särskilt klart vid sådana egna skador som lantbrukaren eljest fått bära själv; det verkar inte sannolikt att en skadad lantbrukare med framgång skulle kunna rikta några skadeståndsanspråk mot LRF . Vad som anförts om försäkringarna inom lantbrukets område torde gälla även för yrkesfiskets och skogsbrukets område. Inte heller TFA för - yrkesfiskarna och skogsbrukarna till skillnad mot AGS och GLA utpekar någon försäkringstagare; villkoren anger endast ”yrkesfiskaren”, ”skogsbrukaren” och ”den skadade. Detta betyder att SFR respektive - som tecknar försäkringen om TFA - torde ses som försäkrings- LRF/SSR tagare.

TFA har samma arbetsskadebegrepp som LAF. Skada som beror på annat än olycksfall kallas i TFA för Även LAF har arbetssjukdom. vissa speciella bestämmelser för sådan skada men använder inte någon särskild term för dem; rätten till är båda ersättning enligt försäkringarna mer begränsad när det gäller arbetssjukdom. TFA börjar så snart som sådant träder i gälla försäkringsavtalet kraft, för nyanställda i ett företag som redan har TFA alltså redan första arbetsdagen. Båda försäkringarna har en föreskrift om att arbetssjukdom (fast LAF inte använder den skall anses ha termen) inträffat den dag skadan visade sig. Ersättning för sådan skada kan utgå från bägge försäkringarna även om den skadade inte längre arbetar när skadan visar sig; det förutsätts därvid att den skadade omfattats av respektive försäkring då han utsattes för den skadliga inverkan. TFA kan ge för inkomstförlust, för ersättning sjukvårdskostnader och andra utgifter samt för sveda och värk. Vid invaliditet kan försäkringen också ge ersättning för lyte och men och olägenheter i övrigt till följd av skadan. kan Slutligen försäkringen ge ersättning för rehabilitering samt vid dödsfall. skall ersättning Ersättningarna beräknas efter skadeståndsrättsliga grunder. LAF ger med samma som den allmänna ersättning belopp försäkringen för förlust av arbetsinkomst av 7,5 upp till en årslön basbelopp. TFA ger kompletterande för denna lönedel ersättning och för den faktiska förlusten av lönedel ersättning överstigande 7,5 basbelopp. Annan ekonomisk förlust ersätts efter skadeståndsrättsliga regler. Vid bestående invaliditet lämnas i form av ersättningen livränta, som värdesäkras om av enligt lagen (1973:213) ändring

i sou 193555 _ 201 Försäkringsfonner

skadeståndslivräntor. Livräntan beräknas av den s.k. på grundval ekonomiska invaliditeten. Vid dödsfall lämnas för och för ersättning begravningskostnad förlust av underhåll till efterlevande. Förlust av underhåll beräknas, liksom Övriga poster, efter Dock skall skadeståndsrättsliga regler. alltid utgå, till make eller sambo 25 000 kr, till barn 2 500 kr för varje år som återstår till det år barnet fyller 20 år och till förälder, som sammanbodde med den döde och som från uppbar underhållsbidrag honom och inte har sin huvudsakliga försörjning av förvärvsarbete, 25 000 kr. I det praktiska arbetet det ofta till allmänna går så, att den försäkringskassa, som har att pröva om från frågan ersättning

arbetsskadeförsäkringen, med den skadades medgivande sänder

över sitt beslutsunderlag till AMF, som därefter om prövar frågan tillkommande från TFA. ersättning Enligt villkoren lämnas inte från TFA till den som ersättning uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet vållat skadan. Inte själv heller ersätts skada som föranletts av att den skadade varit uppenbarligen påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel. Rätten till ersättning från TFA kan också vara begränsad p.g.a. villkorens regel om mellan olika samordning ersättningsmöjligheter, vilken regel i sin tur skall sammanställas med om AMF:s regeln regressrätt. Har den skadade (eller ersättningsberättigad rätt till efterlevande) ersättning enligt skadeståndsrättsliga grunder från annan, är han skyldig att överlåta denna rätt till AMF. AMF:s återkravsrätt är emellertid begränsad såvitt som tecknat avtal om gäller arbetsgivare TFA och anställd eller annan som omfattas av TFA. Mot sådan person får återkrav göras endast om skadan vållats gällande uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller om den som vållat skadan varit av alkohol eller uppenbarligen påverkad annat berusningsmedel. Ersättning från TFA utgår inte i den mån för samma ersättning intresse (inkomstförlust, sveda och värk osv.) kan utges från stat, kommun, försäkringsanstalt, arbetsgivare eller annan. Samordning sker dock inte om AMF det har rätt till återkrav. enligt föregående Samordning sker inte heller med från som ersättning försäkring, tecknats och i sin helhet betalats av den skadade, såvida det inte är fråga om ersättning som lämnas

enligt skadeståndsrättsliga regler

eller ersättning för kostnader. De ovan antydda ersättningsreglerna gäller för TFA för anställda. De för arbetsgivares egen person respektive lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare villkoren är annorlunda gällande i två hänseenden. Dels tas vid beräkning av inkomstförlust inte till sådan hänsyn del av årsinkomst som trettio dels samordnas överstiger basbelopp,

« 202 Försäkringsformer

helt även med av den skadade själv tecknad och betald ersättningen försäkring med dagersättning. Fr.0.m. den 1 1986 för anställda inom det statliga april gäller området avtal om ersättning vid personskada (PSA) med ett innehåll som till stora delar överensstämmer med TFA.

Tjänstegrupplivförsäkring (TGL), Avtalsgrupplivförsäkring och avtal för (AGL) Grupplivförsäkring genom (GLA) lantbrukare, och skogsbrukare yrkesfiskare

Grupplivförsäkring av typ tjänste- meddelas av staten, enligt reglementet (1962:698) angående statens gruppliva) , för i statens och för arbetstagare som försäkring arbetstagare tjänst inte innehar statlig anställning men för vilka avlöningsvisserligen förmånerna fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen samt —— särskilt bestämmer (bl.a. lärare och kyrkomusiker) genom beslut av regeringen - för arbetstagare vid vissa staten närstående

institutioner och företag, b) staten, enligt kungörelsen (1963:243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl., för värnpliktiga, sjövärnskårens personal, hemvärnets personal, civilförsvarspliktig personal, vapenfria tjänstepliktiga och vissa frivilliga inom försvaret, förordningen (1965:459) om grupplivförsäkring åt c) staten, enligt i arbetsmarknadsutbildning m.fl., för den som deltar i deltagare arbetsmarknadsutbildning eller är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut, förordningen (1976:554) om grupplivförsäkring åt d) staten, enligt vissa doktorander, för dem som uppbär utbildningsbidrag för

doktorander, e) staten, enligt förordningen (1980:535) om grupplivförsäkring för vissa lokalanställda arbetstagare vid svenska utlandsmyndigheter, för lokalanställda som inte är eller har varit svenska arbetstagare innebär vissa undantag/begränsningar i medborgare (förordningen förhållande till försäkringen under a, Arbetsmarknadens med grundf) Försäkringsaktiebolag (AFA), val i kollektivavtal mellan SAF och LO, främst för arbetare men även för ägare och delägare i företag som tecknar AMF-försäkring samt för vissa äldre försäkringsavtal, överenskommelse mellan Kooperationens g) Folksam, enligt och LO, för arbetare inom koope- Förhandlingsorgaisation (KFO) rationen, mellan Arbetarrörelsens Förhandh) Folksam, enligt uppgörelse och Handelsanställdas Förbund, för lingsorganisation (AFO) anställda inom fackföreningsrörelsen och den närstående företag,

Försäkringsformer i 203

i) grupplivkonsortiet (Folksam och Skandia), enligt avtal mellan

konsortiet och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), för lantbrukare,

j) grupplivkonsortiet (Folksam och Skandia), enligt avtal mellan

konsortiet och SFR, för yrkesfiskare,

k) grupplivkonsortiet (Folksam och Skandia), enligt avtal mellan

konsortiet och LRF/SSR, för skogsbrukare. l) Kommunernas Försäkringsaktiebolag (KFA), enligt överenskommelse mellan å ena sidan Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och å andra sidan Svenska kommunalarbetareförbundet, Kommunaltjänstemannakartellen och SACO/SR-K, för kommunalanställda arbetstagare, med undantag för om omfattas arbetstagare av statlig grupplivförsäkring eller i AFA, försäkring m) Folksam, Förenade Liv, SPP och RKA, enligt uppgörelse mellan SAF och PTK, för privatanställda tjänstemän och arbetsledare samt arbetsgivare till sådana arbetstagare, samt n) Folksam, enligt uppgörelse mellan KFO och PTK, Handelsanställdas Förbund m.fl. , för tjänstemän och arbetsledare (nedan talas endast om tjänstemän) inom kooperationen. Också andra, mera speciella överenskommelser förekommer med villkor som mer eller mindre ansluter till någon av de tidigare försäkringarna. Det kan ifrågasättas om statens är försäkförsäkringar verkligen ring i egentlig bemärkelse. Den enskilde tjänstemannen betalar inte för - är en av någon premie försäkringen försäkringsskyddet anställningsförmånerna. Ej heller debiteras eller beräknas någon premie för de olika arbetsgivarmyndigheterna. I övrigt företer de uppräknade försäkringarna både likheter och olikheter, dock att likheterna torde överväga. Liksom i fråga om flera andra försäkringstyper går det för tjänstegrupplivförsäkringarna inom den privata sektorn en viss skiljelinje mellan tjänstemän och arbetare. När det gäller tjänstemannaförsäkring, är det den på SAF/PTK-uppgörelsen grundade försäkringen som är förebild för övriga, medan på arbetarsidan - och inom den offentliga sektorn - AFA:s försäkring varit stilbildande. Den fortsatta framställningen koncentreras därför främst på dessa statens försäkringar, försäkring för anställda samt lantbrukarförsäkringen, yrkesfiskarförsäkringen och skogsbruksförsäkringen. Alla försäkringarna arbetar i form med någon begreppen (helt eller halvt) grundbelopp, barnbelopp/tilläggsbelopp och begravningshjälp/minimibelopp. Helt uppgår, beroende på den grundbelopp försäkrades ålder och arbetstid m.m., till sex basbelopp enligt högst lagen om allmän försäkring (139 800 kr för år 1986). Barnbeloppet, som i vissa fall även kan utgå till beroende syskon, uppgår på

204 Försäkringsformer

barnets/syskonets ålder till högst två 600 kr för år basbelopp (46 1986), medan till begravningshjälpen uppgår 0,5-1 basbelopp (11 650 kr~23 300 kr för år 1986). En viktig skillnad är Från under a-h och l följande. försäkringarna utgår grundbelopp endast om den försäkrade vid sin död efterlämnar någon av vissa i särskilt Finns försäkringsvillkoren angivna anhöriga. inte någon sådan inte även om den anhörig, utgår något grundbelopp försäkrade genom särskilt förmånstagarförordnande utpekat någon som mottagare av grundbelopp. Om det å andra sidan finns någon ”rätt” anhörig, även om det utgår grundbelopp på grund av särskilt förmånstagarförordnande skall tillfalla någon utomstående. Beträffande försäkringarna under att i, j och k gäller grundbelopp utgår om den försäkrade efterlämnar förmånstagare (förmånstagare enligt villkoren eller förmånstagare förordnanpå grund av särskilt de). Försäkringarna under m och n har en särskild konstruktion. Om Övriga villkor i fråga om arbetad tid osv. är alltid uppfyllda, utgår grundbelopp. Villkoren i den senare gruppen ett förmånstaupptar garförordnande till en TGL-institution respektive Kooperationens Pensionsanstalt för gemensamma ändamål eller liknande. Detta förordnande, som har visat sig kunna till konflikter mellan ge upphov försäkringsbolaget och de efterlevande, sätts dock ur kraft om den försäkrade själv gör ett eget förmånstagarförordnande. I är den anställdes samtliga försäkringar make/sammanboende medförsäkrad under vissa förutsättningar, bl.a. att han inte omfattas av egen TGL eller AGL. Medförsäkrads död ger upphov till utbetalning av begravningshjälp och helt eller halvt barnbelopp. Alla försäkringarna i villkoren ett upptar förmånstagarförordnande, med make som förmånstagare i första hand, som skall när gälla annat förordnande inte har meddelats. Den enskilde försäkrade har alltid rätt att ändra standardförordnandet att särskilt förord- (dock nande enligt vissa villkor bara får avse fysisk person). Den anställdes rätt att meddela förutförmånstagarförordnande sätter att han är försäkringstagare, och villkoren betecknar honom också som sådan. I vissa villkor, t.ex. AFA:s, förenas detta med föreskrift, att de skyldigheter som enligt FAL åvilar försäkringstagare mot försäkringsgivaren i stället skall åvila om det arbetsgivaren, inte är fråga om uppgifter som den försäkrade har att lämna till försäkringsgivaren. I andra villkor, t.ex. SPP:s, anges arbetsgivaren som försäkringstagarens ombud. Vid försäkringarna under a-e, m och n är den anställde försäkringstagare också till försäkringen på den medförsäkrades liv. I övriga fall är den medförsäkrade ägare till sin egen försäkrzng. Det har diskuterats om det i förmånsförsäkringsvillkoren intagna tagarförordnandet skall kunna anses härstamma från behörig person

Försäkringsformer 205

(jfr Roos s. 181 ff, och Hellner s. 539). Rätten att insätta förmånstagare tillkommer enligt 102 § FAL försäkringstagaren, och enligt 2 § förstås med försäkringstagare den som med försäkringsgivare har ingått avtal om Mot av dessa försäkring. bakgrund bestämmelser kunde det måhända finnas större att om fog fråga sig, senare tillkomna individuella förordnanden härrör från behörig person; den i villkoren valda konstruktionen har sannolikt tillgripits därför att FAL, till skillnad från viss utländsk inte tillåter lagstiftning, att försäkringstagaren delegerar sin rätt att utse till förmånstagare den försäkrade. Den för konstrukgruppförsäkringarna särpräglade tionen med flera personer som - delvis parallellt berättigade att förordna om förmånstagare är emellertid sedan som länge godtagen praktisk och ändamålsenlig (jfr NJA 1983 s. 725). Som nämnts ovan kan den enskilde försäkrade särskild genom anmälan till försäkringsbolaget ändra ett förmånstaeljest gällande garförordnande. Genom överensskommelse mellan Folksam, SPP, Förenade Liv och RKA har inrättats ett centralt s.k. TGL-register, vilket förs av Förenade Liv. Då av de får en något fyra bolagen anmälan om förmånstagare förordnandet i det centrala registreras registret. På den blankett som den enskilde förutsätts använda vid förordnandet omnämns den centrala registreringen och att upplyses vid byte av förordnandet fortsätter att om den anställning gälla på i nya arbetsplatsen tjänstegrupplivförsäkring är tecknad i något av de fyra bolagen och för eller försäkringen gäller privat kooperativt anställda tjänstemän och arbetsledare. Denna lösning - som innebär att ett förordnande ibland görs innan den enskilde omfattas av den som förordnandet försäkring angår anses vara av värde då den enskilde i samband med ny inträder anställning i ett nytt avtalsområde. De flesta försäkringarna har sexton timmars arbetstid per vecka som villkor för full TGL och åtta timmar som villkor för halv TGL. Den som har en veckoarbetstid åtta timmar kan vara understigande berättigad till normalt begravningshjälp. Härjämte avtrappas grundbeloppets storlek successivt från 55 års ålder och fram till slutåldern. De statliga försäkringarna för anställda, lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter samt värnpliktiga gäller från första anställningsdagen resp. från den tidpunkt då färd för För inryckning påbörjas. två ~ bortsett Övriga statliga försäkringar gäller från begravnings- - att hjälp försäkringsskydd inträder efter att vederbörande varit närvarande vid arbetsmarknadsutbildning fem i dagar följd resp. åtnjutit utbildningsbidrag under fem dagar. Vid AFA-försäkringarna för är för arbetstagare reglerna skyddets inträde olika beroende på om tecknas av försäkringen på grund sådan kollektivavtalsenlig som medför att skyldighet garantiregeln

Försäkringsformer

kan bli tillämplig eller” ej. Om det föreligger kollektivavtalsenlig skyldighet, tecknas försäkringen, som tidigare nämnts, från den dag inträder då omedelbart som anges i kollektivavtalet. TGL-skyddet för alla arbetstagare som den är arbetsföra och arbetar. dagen inträder för som den dagen är Skyddet samtidigt arbetstagare frånvarande från arbetet, under förutsättning att han inte har varit borta mer än nittio dock om den anställde får dagar; gäller ej skyddet mer än halvt eller halv förtidspension enligt AFL. För sjukbidrag senare tillkommande, inträder skyddet den nyanställd arbetstagare han som arbetsför börjar utföra arbete för arbetsgivaren. dag Om det inte kollektivavtalsenlig skyldighet att teckna föreligger som kan medföra att blir tillämplig, inträder försäkring garantiregeln - både vid för helt och vid TGL-skyddet nyteckning företag - först sedan den anställde under en av nittio nyanställning period efter ikraftträdande såsom arbetsför varit dagar försäkringens anställd i minst sextio Som arbetsför anses ej den som har hel dagar. mer än halv förtidspension eller mer än halvt sjukbisjukpenning, AFL eller LAF. drag enligt Villkoren för lantbrukarnas försäkring innehåller inte någon uttalad om ikraftträdande för den enskilhuvudregel försäkringens de. Under rubriken Försäkringens giltighetstid anges att försäkringen, om lantbrukaren vid den tidpunkt då försäkringen enligt ovanstående bestämmelser skall träda i kraft inte sedan minst en vecka i är arbetsför till minst femtio träder i kraft först följd procent, sedan lantbrukaren under minst en vecka i av läkare bedömts följd som arbetsför till minst femtio och arbete i för procent fullgjort lantbrukaren normal utsträckning. skall alltså utläsas ur de reglerna om Huvudregeln tidigare Dessa torde innebära följande (jfr försäkringsavtalets omfattning. ovan). För den lantbrukare som var verksam när trädde i gruppavtalet kraft, den 1 juli 1978, och som då redan hade uppfyllt intäktskraven, trädde i kraft omedelbart. För nyetablerad lantbrukare försäkringen träder i kraft så snart han börjar verksamhet, som kan försäkringen antas 7 500 kr i nettoinkomst 15 000 kr i ge lägst respektive bruttoinkomst. För den lantbrukare som inte kan antas nyetablerade dessa krav eller den lantbrukare som är verksam sedan flera uppfylla år men inte har intäktskraven, träder försäkringen i tidigare uppfyllt kraft i och med ingången av beskattningsåret efter det då han först intäktskraven. För lantbrukare ligger det uppfyllde nyetablerad sålunda ett visst mått av skönsmässighet i reglerna. Med hänsyn till de förhållandevis satta kraven omfattas emellertid i stort sett alla lågt nyetablerade lantbrukare av försäkringen. Vad nu sagts om lantbruksförsäkringen torde äga sin tillämplighet också försäkring; beträffande skogsbrukarnas på yrkesfiskarnas

Försäkringsformer 207

försäkring gäller som villkor för försäkringsskydd att skogsbrukaren har eller under något av de två senaste åren har haft en fastställd sjukpenninggrundande inkomst på minst 6 000 kr av egen verksamhet i skogsbruksrörelse. För dem som var såsom arbetsföra anställda och avlönade hos kommun när avtal om trädde i kraft, KFA-försäkring började försäkringen gälla omedelbart. För övriga, dvs. för dem som då inte var arbetsföra och för nyanställda, inträder den försäkringsskyddet dag då de såsom arbetsföra utföra avlönat arbete hos börjar arbetsgivaren. Den träder i på SAF/PTK-uppgörelsen grundade försäkringen kraft i och med att träder i kraft. Den anställde anställningsavtalet behöver alltså inte ha faktiskt tillträtt sin och än mindre anställning ha utfört något arbete för Skillnaden mellan AFAarbetsgivaren. försäkringen och SAF/PTK-försäkringen kan åtminstone till en del förklaras med den tidigare redovisade skillnaden i premieberäkningsteknik. Premien för bestäms i procent AFA-försäkringen på företagets årslönesumma för de aktuella gruppen av arbetstagare. För SAF/PTK-försäkringen betalas däremot en i kronor bestämd premie för varje försäkrad. Det alltså för SAF/PTKspelar försäkringens del inte någon roll om den försäkrade är frånvarande från arbetet och inte uppbär någon lön, medan för AFA-försäkringen en försäkrad som inte drar lön inte heller för höjer underlaget premieberäkningen. Sedan försäkringsskyddet inträtt det med gäller några undantag hela anställningstiden, oavsett om den försäkrade är i arbete eller ej och i huvudsak oavsett om lön utgår. Arbetstagare som är anställd för att utföra arbete under mindre än åtta timmar per vecka har dock AFA:s, KFA:s och statens - i enligt försäkringar TGL-skydd varierande omfattning - endast under dag då han utför arbete och

enligt SAF/PTK-försäkringen inget skydd alls. Såvitt gäller försäkringsskyddet under frånvaro från arbetet är villkorsskrivningen varierande för de olika försäkringarna. I SAF/ PTK-försäkringen och försäkringen för tjänstemän inom kooperationen anges två fall av frånvaro när försäkringen inte gäller: grundutbildning som Värnpliktig och vissa fall av för I det ledighet utbildning. senare fallet kan försäkringarna emellertid i stället med gälla ”efterskydd”, se nedan. För AF A-försäkringen och för försäkringen arbetare inom kooperationen gäller att sedan försäkringsskyddet inträtt består det så länge arbetstagaren är anställd för att utföra arbete minst 8 timmar per vecka (försäkringsgrundande anställningstid). Frånvaro utöver sex månader i följd av annan orsak än sjukdom eller för vård av barn räknas dock inte som försäkringsgrundande anställningstid. Försäkringsskyddet kan efter den försäkringsgrundande anställningstiden se nedan. I förlängas genom efterskydd,

” 208 Försäkringsformer

övriga försäkringar anges vid vilka typer av frånvaro försäkringen fortsätter att gälla. För lantbrukarnas och yrkesfiskarnas resp. försäkring gäller dock inte några inskränkningar av denna art. Försäkringarna gäller så länge arbetstagaren står kvar i sin tjänst; för den som fortsätter att arbeta efter ordinarie pensionsålder kan dock gälla vissa begränsningar. För den som lämnar sin tjänst av annat skäl än att han uppnått pensionsåldern kan försäkringen fortsätta att gälla under längre eller kortare tid, s.k. efterskydd. För sådant efterskydd tas inte ut någon särskilt beräknad premie av arbetsgivaren. Statens, AFA:s och KFA:s försäkringar ger i stort sett likartat efterskydd. Vid förtidspensionering eller annan arbetsoförmåga p.g.a. sjukdom eller olycksfall gäller vid dessa försäkringar efterskyddet under obegränsad tid (fram till ordinarie slutålder och ibland längre samt oavsett om gruppavtalet upphör att gälla). Vid arbetslöshet och vid nyanställning hos arbetsgivare som inte har TGL gäller enligt statens försäkringar och KFA:s försäkring skyddet under lika lång tid som anställningen varat, dock - med vissa modifikationer högst 104 veckor. Statens försäkring för värnpliktiga ger dock efterskydd endast vid arbetsoförmåga p.g.a. sjukdom eller olycksfall, som uppkommit under tjänstgöringen. Enligt AFA:s försäkring gäller efterskydd under 180 dagar (allmän efterskyddstid) för den som fullgjort försäkringsgrundande anställningstid under minst 180 dagar. För den som blir arbetslös under allmän efterskyddstid fortsätter efterskyddet att gälla så länge arbetslösheten består. Efterskyddet gäller dock sammanlagt högst två år. För den som fullgjort försäkringsgrundande anställningstid under mindre än 180 dagar gäller efterskyddet lika många dagar som den försäkringsgrundande anställningstiden varat. gäller även vid Försäkringsskydd sjukdom som inträffat under försäkringsgrundande anställningstid eller under efterskyddstid. För den som haft försäkringsskydd vid sjukdom gäller efter sjukdomstiden ett efterskydd som beräknas genom att sjukdomstiden jämställs med försäkringsgrundande anställningstid. SAF/PTK-försäkringen och försäkringen för tjänstemän inom kooperationen ger efterskydd i huvudsakligen samma utsträckning som statens och KFA:s försäkringar och dessutom vid ledighet för utbildning, om de försäkrade uppbär studiemedel eller studiestöd (då övriga försäkringar gäller med ordinarie skydd). Lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare som upphör med sin verksamhet eller som faller ur försäkringen därför att de inte längre uppfyller intäktskraven, har efterskydd enligt regler som överensstämmer med AFA:s försäkring. Enligt lantbrukarförsäkringen, yrkesfiskarförsäkringen, skogsbrukarförsäkringen, försäkringen för tjänstemän inom kooperationen

Försäkringsformer

och har en försäkrad som lämnar SAF/PTK-försäkringen gruppen rätt att utan hälsoprövning teckna I om

fortsättningsförsäkring. fråga

dessa gruppers försäkringar är en av att den förutsättningarna försäkrade inte i stället kommer i av TGL eller annan åtnjutande försäkring med motsvarande förmåner.

Övriga försäkringar medför

inte rätt till

fortsättningsförsäkring.

De försäkringar som har krav ”arbetsförhet” för ikraftträdanpå det (AFA m.fl.) har inte några ytterligare föreskrifter om hälsopröv-

ning. Enligt SAF/PTK-uppgörelsen, som inte har sådant krav, är arbetsgivaren inte skyldig att teckna under tid då försäkring tjänstemannens hälsotillstånd är sådant, att han enligt försäkringsbolagens hälsoprövningsregler inte kan försäkras, dvs. den som varit sjuk mer än 90 eller För dagar uppbär sjukpension. statens försäkring, som inte heller kräver arbetsförhet”, gäller att den, som vid har helt eller hel anställningens början sjukbidrag förtidspension, inte omfattas av så sådan förmån försäkringen länge utgår. Samtliga försäkringar utom de på SAF/PTK-uppgörelsen resp. KFO/PTK-uppgörelsen grundade, innehåller villkor som inskränker försäkringstagarens/den försäkrades rätt att förfoga över försäkringen. Han får inte utan överlåta eller försäkringsgivarens medgivande pantsätta försäkringen och inte heller avge oåterkallelighetsförklaring. Villkoren för KFA:s försäkring ger över huvud taget inte denna möjlighet till förfogande. Det kan råda tveksamhet om verkan av

inskränkningar av det slag som nämnts och om vad som om gäller förbudet överträds. I om den fråga på SAF/PTK-uppgörelsen grundade försäkringen medverkar åtminstone SPP till pantsättning, men inte till överlåtelse.

Samtliga försäkringar har också samordningsbestämmelser, som innebär att den som omfattas av flera

tjänstegrupplivförsäkringar

med likartade förmåner inte kan få ut mer i än vad försäkringsförmån som kan utgå från en försäkringsgivare.

A

vtalsgruppsjukfdrsdkring (A GS)

AGS meddelas av

a) AMF-sjukförsäkring för privatanställda arbetare,

samtliga kommunalt och landstingskommunalt anställda, som inte har statligt reglerade anställningsvillkor, lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare samt

b) Folksam för inom kooperationen anställda arbetare.

Lantbrukarnas och yrkesfiskarnas AGS-försäkringar

ger samma förmåner som AGS för anställda men har av naturliga skäl andra villkor om vilka som personer skyddas av försäkringen och om försäkringens giltighet i tiden.

Försäkringsformer

För sjukförmåner, som är tryggade privatanställda tjänstemän ges inom ramen för bl.a. ITP- och KTP-planerna. genom försäkring, Dessa förmåner beskrivs nedan i samband med pensionsförsäkringarna. Varje försäkrad är försäkringstagare till sin egen AGS-försäkring. Alla de som enligt FAL åvilar en försäkringstagare, skyldigheter, åvilar dock eller SFR, om det inte är fråga arbetsgivaren resp. LRF om som den försäkrade har att lämna till försäkringsgivauppgifter ren. lämnas fr.0.m. för sjukperiod som Ersättning insjuknandedagen varar mer än För utgår ersättning med sju dagar. insjuknandedagen -— mellan 40 och 73 procent av - av storlek beroende sjukpenningens Efter dagersättning så länge sjukpenningen. insjuknandedagen utges den försäkrade från försäkringskassan. Även uppbär sjukpenning bestäms i förhållande till sjukpenningens storlek. dagersättningen Under de närmaste 90 dagarna efter insjuknandedagen uppgår till mellan 6 kr och 17 kr. Detta betyder att dagersättningen är 100 procent under de första 91 dagarna. Om kompensationsnivån även efter 91 sjukdagar är dagersättningsjukpenning utgår angivna en alltid 6 kr. Vid halv sjukpenning utges halv dagersättning. kan även utgå i form av månadsersättning till den som Ersättning - sätts då i erhåller förtidspension eller sjukbidrag ersättningen relation till hur nedsatt den försäkrades arbetsförmåga är och den är dessutom beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid För dem som förtidspensioneinsjuknandetidpunkten. ras under 1986 hel med 180-l 215 kr. utgår månadsersättning från AGS är - till skillnad mot t.ex. sjukpension enligt Ersättningen ITP- och - inte skattepliktig inkomst, men den kan KTP-planerna bl.a. reducera en pensionärs avdrag för nedsatt skatteförmåga. För anställda i kommuner och landsting gäller att den försäkrade kan få från AGS för sjukperiod som varat utöver 30 dagar; ersättning ersättning lämnas då med 6 kr per dag (vid halv sjukskrivning 3 kr per fr.0.m. den sjukpenning börjar Utöver denna dag) dag utges. avvikelse torde vad i angivits om AGS kunna tillämpas även på övrigt kommun- och landstingsanställd personal. AGS för anställda inträder då vederbörande varit Skydd enligt anställd 180 Om han då inte är arbetsför till dagar (kvalifikationstid). minst 50 procent sedan minst en vecka, gäller emellertid försäkringsförst när han under minst en vecka av läkare bedömts som skyddet arbetsför till minst hälften och arbete i för honom normal fullgjort Vid frånvaro från arbetet utöver sex månader i följd av omfattning. annan orsak än sjukdom eller hel ledighet enligt lagen om rätt till för vård av barn AGS. ledighet gäller ej skydd enligt Den som lämnar sin sedan han fullgjort i vart fall anställning kvalifikationstiden får behålla försäkringsskyddet under 180 dagar.

FÖrsäk-ringsformer

Vid arbetslöshet kan — dock efterskyddet förlängas efterskydd gäller högst under två år. Lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogsbrukarnas AGS omfattar dem som uppfyller de i avsnittet 4.4.2 redovisade villkoren. Försäkringen träder i kraft när lantbrukaren, yrkesfiskaren och skogsbrukaren har ägt företaget eller del därav under 180 dagar och fortsätter att gälla så länge de är verksamma som lantbrukare, fiskare eller skogsbrukare. Det liknande hälsokrav vid ikraftträdangäller detidpunkten som enligt AGS för anställda (arbetsför till minst hälften under en vecka). Även är i huvudsak detsamma efterskyddet som för anställda vid AGS. Läkekostnadsförsäkring respektive garantiförsäkring skall enligt arbetsmarknadsparternas överenskommelse tecknas hos försäkringsbolag som förbundit sig att samverka med Nämnden SAF-PTK för läkekostnadsförsäkring vid utlandstjänstgöring och som därmed bl.a. deltar i finansieringen av den kollektivavtalsgaranti om vilken också stadgas i överenskommelsen. Garantin innebär att nämnden utger ersättning om en arbetsgivare försummat att teckna läkekostnadsförsäkring eller garantiförsäkring. beräknas som Ersättningen om försäkring funnits. - För närvarande meddelas läkekostnadsförsäkring av följande bolag. Allmänna Brand, Ansvar, Atlantica, Europeiska, Folksam, Holmia Försäkringar, Länsförsäkringsbolagen AB (LFAB), Skandia, Skånska Brand och Trygg-Hansa. Garantiförsäkring meddelas av Folksam Kredit, Svenska Kredit och Vegete Kredit. Läkekostnadsförsäkringen ersätter vid och sjukdom olycksfall bl.a. kostnader för läkar- och sjukhusvård, akut tandvård och för behandling nödvändiga resor inklusive eventuell hemtransockså för kostnader i samband port. Ersättning utgår med graviditetskontroll och förlossning.

Pensionsförsäkringar

Här behandlas endast EI som för en stor del av de ITP-planen gäller mycket privatanställda tjänstemännen och arbetsledarna KTP-planen som gäller för tjänstemän och arbetsledare inom kooperationen STP-planen som gäller för privatanställda arbetare AFO-planen som gäller för tjänstemän inom fackföreningsrörelsen och den närstående företag.

Härutöver finns många andra, mindre omfattande planer eller planliknande överenskommelser, som inte behöver vara grundande på kollektivavtal och som kan avse av t.ex. fria pensionering

212 Försäkringsformer

företagare. Sådana överenskommelser kan ha skiftande innehåll och i olika avseenden avvika starkt från de här beskrivna planerna. Andra, t.ex. den för kooperativt anställda arbetare gällande STP- K-planen, ansluter nära till de ledande planerna. Planerna behandlas här väsentligen bara i den utsträckning pensionsåtagandena enligt planen är tryggade genom försäkring; det förekommer också, såsom nämnts ovan, självfinansiering samt finansiering genom stiftelser. Alla de ovan angivna planerna är sådana allmänna pensionsplaner som avses i 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., vilket bl.a. innebär att arbetsgivarens kostnader för tryggande av pensionsutfästelserna är avdragsgilla kostnader enligt kommunalskattelagen. Den nu tillämpade I TP-planen är resultatet av en överenskommelse mellan SAF och PTK med giltighet från 1977 och med vissa modifikationer från 1 april 1982. Planen löpte ut 31 mars 1985 men har prolongerats att gälla tills vidare. Enligt planen kan utgå

a) egenpension, som kan bestå av ålderspension från ordinarie pensionsålder kompletteringspension (ITPK-pension) till ålderspension delpension garantitilläggspension (ITPG) till ålderspension sjukpension, b) efterlevandepension, som kan bestå av D kollektiv familjepension till efterlevande make och barn D särskild änkepension till s.k. femårsänka, dvs. kvinna som varit gift med den anställde mindre än fem år och som inte har barn med honom (änkepension från ATP utgår inte) EI särskild änklingspension,

c) avgiftsbefrielse vid arbetsoförmåga (= I-försåkring), d) avgiftsbefrielse (slutbetalning) vid förtida pensionsavgång samt e) avgiftsbefrielse (avgiftsnedsättning) under delpensionstid. Eftersom det är arbetsgivaren som betalar premierna, är förmånerna c-e närmast riktade mot honom, särskilt momentet c som innebär att inte behöver betala några premier under arbetsgivaren tid då dvs. i regel när den anställde varit sjuk mer sjukpension utgår, än tre månader. Försäkring för delpension, sjukpension, särskild änkepension, särskild änklingspension, ITPG samt avgiftsbefrielse eller avgifts- (tre fall) betecknas i villkoren som kollektiv riskförsäknedsättning Det inte helt samma villkor för dessa förmånsslag som för ring. gäller dvs. ålderspension, ITPK-pension och kollektiv övriga, vanlig familjepension.

Försäkringsformer 213

Den kollektiva riskförsäkringen gäller för en tjänsteman fr.o.m. månaden efter den när han 18 år.

fyller Övriga förmånsslag gäller

fr.o.m. månaden efter den då han 28 år. För den som vid fyller anställningstillfället redan har uppnått dessa åldrar, träder försäkringen i kraft redan i och med anställningsavtalet, under förutsättning endast att tjänstemännen vid anslutningstidpunkten är arbetsför. För vissa anställda med begränsad särskilda anställningstid gäller regler om ikraftträdandet och om För den försäkringens giltighet. som uttryckligen anställts som vikarie eller eller i praktikant övrigt för viss tid eller visst arbete kollektiv när gäller riskförsäkring anställningen varat sex kalendermånader i följd; försäkringen i övrigt gäller när anställningen varat ytterligare sex hela kalendermånader i följd. Deltidsanställd av tjänsteman skyddas försäkringen bara om han har en ordinarie arbetstid som till minst sexton uppgår timmar per helgfri vecka, räknat i genomsnitt under en period av tre kalendermånader. Ytterligare gäller försäkringen inte alls för den som börjar sin anställning så sent att han inte — tillsammans méd annan annan pensionsgrundande anställning enligt pensionsplan kommer att hinna fullgöra 36 pensionsgrundande hela kalendermånader innan han uppnår ordinarie pensionsålder. Även sådan tjänsteman kan dock få ITPG. Som ovan antytts gäller det ett allmänt krav på arbetsförhet hos den som skall anslutas till försäkringen. Arbetsgivaren garanterar arbetsförheten genom att underteckna den Anmälan om inträde, som skall upprättas för varje tjänsteman som skall anslutas. Med arbetsför menas bara att tjänstemännen kan utföra arbete i för honom normal omfattning. Det är alltså inte något hinder mot anslutning att han lider av någon sjukdom, även om det med ganska stor säkerhet kan förutses att den kommer att leda till arbetsoförmåga eller dödsfall. Som arbetsför anses också den som vid anslutningstidpunkten är sjuk sedan mindre än nittio dagar. Enligt villkoren är vid kollektiv familjepension förmånstagarna desamma som de medförsäkrade, dvs. make samt barn under 20 år eller barn som 20 år men som före denna ålder blivit helt och fyllt varaktigt arbetsoförmöget. Detta förordnande kan inte ändras vare sig av eller av den försäkrade/

försäkringstagaren/arbetsgivaren

arbetstagaren. Inte heller kan annan än den anställde insättas som förmånstagare till Att är egenpension. förmånstagarförordnandena oåterkalleliga framgår inte av villkoren, men anses följa av försäkringens konstruktion och syften. Som en konsekvens härav anses gälla att försäkringen inte kan överlåtas eller och detta pantsättas, gäller även om den anställde övertar försäkringen som direktbetalare (jfr NJA 1960 s. 411, särskilt s. 428). Inte heller kan den försäkrade t.ex. föra över medel från

214 Försäkringsformer

familjepensionen till egenpensionen. Däremot kan han i vissa fall få ut sin ålderspension i förväg med nedsatt belopp. Likaså kan han på egen få rätten till familjepension spjälkad mellan tidigare begäran och ny hustru. Efter det nya äktenskapets ingående kan detta dock inte ske utan den nya hustruns medgivande. För tjänsteman som inte beräknas komma att uppnå full tjänstetid (360 månader) — varvid gäller att sjukdom och frånfälle före - minskas pensionsåldern inte reducerar tjänstetiden samtliga förmåner utom ITPG med 1/360 för varje månad varmed den beräknade tjänstetiden kommer att understiga 360 månader. kan utgöras av ITP, ITPK och

Ålderspension enligt ITP-planen

ITPG. Vanlig ITP uppgår vid full tjänstetidsfaktor (trettio år) till viss av den ”pensionsmedförande lönen”, i regel den aktuella procent lönen vid pensioneringstillfället. (Löneökningar som inträffar när den försäkrade uppbär sjukpension, se nedan, höjer dock inte underlaget för ålderspensionen.) På lönedel upp till 7,5 basbelopp om allmän försäkring (vilket är den lönedel där man enligt lagen också får ATP) utgår ITP med 10 procent, på lönedel mellan 7,5 och 20 med 65 procent och på lönedel mellan 20 och 30 basbelopp basbelopp med 32,5 procent av lönen. , ITPK kännetecknas av att tjänstemannen fortlöpande tillgodoräknas en som är bestämd i procent av lönen. För personer födda avgift före 1939 är storlek beroende av den försäkrades födelseår. avgiftens För över 28 år är avgiften för närvarande övriga tjänstemän 1,36 procent av den pensionsmedförande lönen. ITPK kan efter tjänstemannens val utgå som livsvarig eller temporär av den vanliga pensionen. För den som väljer förhöjning förhöjning från 65 år uppgår ITPK till 2,5-3 av livsvarig procent slutlönen. ITPG är en för som inte har tjänat in tilläggspension tjänstemän tillräcklig ITP- och ITPK-pension. ITPG garanterar att tjänstemannen, utöver och får en ålderspension som folkpension ATP, motsvarar Avsikten har 10 procent på lönedel upp till 7,5 basbelopp. varit att garantera en tjänsteman en minst lika stor pension som han under motsvarande förhållanden skulle ha fått som arbetare genom STP. Sjukpension enligt ITP-planen börjar utgå när tjänstemannen varit i nittio under den tiden har han normalt i stället haft sjuk dagar; från sin Så länge därefter på sjuklön arbetsgivare. tjänstemannen grund av sjukdom eller olycksfall år helt arbetsoförmögen äger han uppbära sjukpension med belopp som innebär att han tillsammans med sjukpenningen får 95 procent av lönedel upp till 7,5 basbelopp, 65 procent av lönedel mellan 7,5 och 20 basbelopp och 32,5 procent av lönedel mellan 20 och 30 basbelopp. Om sjukdomen blir så

sou 193655 Försäkringsformer 215 V

långvarig att tjänstemännen får sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring, blir motsvarande procentsatser 80 resp. 65 resp. 32,5. Även för full sjukpension krävs det att tjänstemännen har 1, dvs. att det kan beräknas att han från tjänstetidsfaktorn anställningens början, dock tidigast 28 års ålder, skall hinna fullgöra 30 tjänsteår fram till ordinarie pensionsålder. Efterlevandepension utgår främst på de delar av tjänstemannens lön som ligger över 7,5 basbelopp; för lönedel därunder utgår nämligen (folkpension och) ATP. För efterlevande make/maka (men inte samboende) utgår efterlevandepension med hälften av tjänstemannens egenpension på lönedelar över 7,5 basbelopp (grundbelopp). Efterlämnar tjänstemannen också barn under 20 år, höjs pensionen med 30 procent för det första barnet, med 20 procent för det andra barnet och med 10 procent för varje ytterligare barn. (För efterlevande make och fyra barn under 20 år uppgår den sammanalltså till (100+30+20+10+10=) 170 procent av lagda pensionen vad som utgår till efterlevande make ensam.) Av pension, som tillkommer efterlevande make och barn gemensamt, äger maken rätt till ett belopp motsvarande 75 procent av grundbeloppet och barnen rätt till resterande pensionsbelopp som skall fördelas lika mellan dem. Efterlämnar den avlidne endast barn skall pensionbeloppet fördelas lika mellan dem. Härjämte utgår till änkling (som aldrig har rätt till folkpension eller ATP till av att hustrun avlider) särskild änklingspension följd med 20 procent av tjänstemannens lönedel upp till 7,5 basbelopp. Den särskilda änkepensionen till s.k. femårsänka (se ovan) uppgår till 26 procent av tjänstemannens lönedel upp till 7,5 basbelopp. Den för kooperativt anställda tjänstemän gällande KTP-planen ger i huvudsak samma förmåner som ITP-planen. Däremot är KTP:s än ITP:s, i det att KTP alltid änkeskydd något förmånligare garanterar änka en sammantagen pensionsrätt motsvarande hälften av mannens totala ålderspension (folkpension+ATP+KTP) på lönedel upp till 7,5 basbelopp. Den på uppgörelse mellan Arbetarrörelsens Förhandlingsorganisation (AFO) och Handelsanställdas Förbund grundade AFOplanen, som gäller för tjänstemän anställda inom fackföreningsrörelsen och den närstående företag, är ett exempel på en typisk specialplan som endast i något litet avseende avviker från de ledande Den är samma sätt som KTP-planen och planerna. uppbyggd på förvaltas av Kooperationens Pensionsanstalt (KP). STP-planen, som grundar sig på uppgörelse mellan SAF och LO och som administreras av skiljer sig i AMF-pensionsförsäkring, många viktiga hänseenden från de tidigare beskrivna planerna. Den enda förmån som kan utgå är egen ålderspension, tidigast från 65 års ålder. Och medan ålderspension i princip beräknas tjänstemännens

216 Försäkringsformer

på slutlönen, beräknas arbetarnas med utgångspunkt i medeltalet av de tre högsta pensionslönerna i antal som uttryckta basbelopp arbetaren uppburit under de fem år då han 55-59 år. Pensionsfyllt poängtalen baseras på årsinkomsten inom STP-området och beräknas på samma sätt som är 10 ATP-poäng. Högsta möjliga pension procent av 7,5 basbelopp. Vidare krävs att den försäkrade har arbetat i viss under åren närmast före utsträckning pensioneringen. För full pension krävs att han har visst antal i normalfallet tjänsteår, 30, med viss minsta arbetstid. Kravet på viss arbetstid under de sista åren före pensioneringen kan leda till att en försäkrad kan falla ur försäkringen och bli helt utan pension även efter års i många sig pensionsgrundande arbete. Varken fribrevsrätt eller fortsättningsförsäkring förekommer. Man bör dock observera de s.k. ”friåren”, som innebär att arbetaren kan vara utanför STP-området under visst antal år och ändå tjäna in hel STP. Arbetare, födda t.0.m. 1940, kan få maximalt två friår. Antalet friår ökas därefter successivt så att arbetare, födda 1945 eller senare, kan få maximalt sju friår. Vid från till vissa övergång STP-planen andra pensionsplaner tillgodoräknas STP-år som pensionsgrundande tjänstetid. Därvid minskas det mot den totala svarande tjänstetiden pensionsbeloppet med STP-beloppet. Om arbetaren vid övergången ännu inte intjänat rätt till STP, ger i stället AMF-pensionsförsäkring s.k. ”kostnadsbidrag” till den som pensionsgivare tillgodoräknar STP-år som Vid till från dessa andra tjänstetid. övergång STP-planen pensionsplaner tillgodoräknas tjänstetid inom dessa planer som STP-år. Motsvarande pensionsrätt inräknas då i den totala STP som beräknats på den sammanlagda tjänstetiden inom pensionsplanerna.

Behovet av ny lagstiftning 217

till

Allmänmotivering personförsäkringslagen

5 Behovet av -

ny lagstiftning en särskild personförsäkringslag

Sammanfattning: FAL ger inte det konsumentskydd man kan fordra i dag. Lagens reglering är också ofullständig i viktiga avseenden. Det finns därför behov av ny lagstiftning. Härvid är en särskild personförsäkringslag - och en skadeförsäkringslag ~ bättre än en ny samlad försäkringsavtalslag. I en samlad lag skulle särreglerna för de olika slagen av bli för försäkring många i förhållande till de gemensamma reglerna.

För framstod det från som mest försäkringsrättskommittén början angeläget att reformera reglerna om skadeförsäkring för konsumenter, något som även betonades i direktiven. Betänkandet Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84), som kom att ligga till grund för lagen med samma namn, berörde också huvudsakligen denna del av försäkringsavtalsrätten. (Lagen gäller dock också för sådana personförsäkringsmoment som ingår i konsumentförsäkringar.) I denna andra av vårt arbete tar vi upp etapp personförsäkringen, varmed vi avser livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. Samtidigt arbetar vi sedan år 1983 med nya regler om skadeförsäkring, framför allt företagsförsäkring; vi har emellertid funnit att ett förslag i den delen bör -anstå till nästa etapp. Personförsäkringen regleras visserligen tillsammans med skadei FAL. skäl talar emellertid för att ta upp

försäkring Åtskilliga

personförsäkringen till behandling för sig. Många av de frågor som uppstår vid sådan försäkring saknar motsvarighet vid skadeförsäkring. Viktiga exempel är frågorna om fribrev, återköp och belåning samt verkan av förmånstagarförordnande. Å andra sidan saknar en del väsentliga frågor på skadeförsäkringens område, t.ex. angående ersättningens fastställande och vissa biförpliktelser för den försäkrade, större intresse för del. om personförsäkringens Frågorna förhållandet till borgenärerna, som har viss också vid betydelse

i Behovet 218 av ny lagstiftning

skadeförsäkring, påkallar speciella lösningar vid personförsäkring. Också för andra ämnen som är gemensamma för skadeförsäkring och personförsäkring, exempelvis premiebetalning och försäkringstagarens skiljer sig förhållandena så mycket att upplysningsplikt, måste bli delvis olika för de båda slagen av försäkring. lösningarna Till stor del innehåller visserligen FAL samma regler för person- och skadeförsäkring i dessa hänseenden, men det har visat sig att andra bedömningar är påkallade nu. Ett ytterligare skäl att behandla personförsäkringen för sig är att FRL sätter sådan försäkring i en särställning, och det är nödvändigt att även i en lagstiftning som rör försäkringsavtal beakta de särdrag som följer av detta. Särdragen sammanhänger delvis med den teknik med för verksamheten, som begagnas vid de flesta former ”grunder” av Vidare är personförsäkringen i stor utsträckpersonförsäkring. skild från skadeförsäkringen och meddelas av ning organisatoriskt särskilda bolag (jfr 1 kap. 3 och 4 §§ FRL). Förhållandena är visserligen inte helt desamma vid personförsäksom meddelas antingen för en tid av längst fem år eller mot en ring som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder. premie Sådan är inte underkastad krav på premiegrunder, och försäkring sjuk- och olycksfallsförsäkring kan meddelas även av skadeförsäk- Villkoren för sådan försäkring har emellertid under ringsbolag. senare år närmats till vad som gäller för livförsäkring med grunder, och även i är det från försäkringsavtalsrättslig synpunkt övrigt likartade frågor som uppkommer. I fråga om behovet över huvud taget av en reform kan sägas, att redan den tid av nära sextio år som har förflutit efter FAL:s tillkomst utgör ett starkt skäl att se över lagstiftningen om personförsäkringsavtal. FAL anses allmänt vara ett förnämligt lagverk, men visserligen att det inte riktats någon mera avgörande kritik mot lagen torde åtminstone till en del bero på att försäkringsbolagen i villkor och praxis har infört för försäkringstagarna betydligt förmånligare regler än dem FAL upptar. Om bolagen skulle utnyttja hela det utrymme för att undgå ansvar som FAL medger dem, skulle det i många fall numera framstå som oskäligt hårt. Det finns därför skäl att - i linje med strävandena inom annan konsumentskyddande lagstiftning överväga behovet av nya regler, som bättre tryggar försäkringstagarnas intressen; en generös kan självfallet inte på längre sikt praxis ersätta de garantier som en lagstiftning ger. Till detta kommer att FAL:s av personförsäkringarna i reglering är och att det därför råder osäkerhet om långa stycken fragmentarisk en rad Detta bl.a. reglerna om rättsläget på punkter. gäller över vilka har stor betydelse för tredje förfoganden försäkringen, man. Och det i särskild utsträckning de olika formerna av gäller och kollektivavtalsgrundad försäkring, som inte ens gruppförsäkring

Tillämpningsområdet för den nya lagen 219

är förutsedda i lagen. Visserligen har det för dessa försäkringar efter hand utbildats fungerande regelverk i praxis, men det finns ändå behov av att få åtskilliga viktiga frågor lösta i lagen. De vi vill föreslå kan inte ens provisoriskt rymmas inom regler FAL:s ramar. För att resultatet av vårt arbete med personförsäkskall kunna överblickas är det därför nödvändigt att ringarna åtminstone nu föra till ett särskilt lagförslag. Emellerihop reglerna tid har vi i nordiskt samråd kommit fram till att en särskild också i det perspektivet är att föredra personförsäkringslag längre framför en ny samlad försäkringsavtalslag. För den ståndpunkten talar i stort sett samma skäl som vi nyss angav för att över huvud taget ta upp personförsäkringen till behandling för sig. Personförsäkringslagstiftningen måste gå in på en rad frågor som helt saknar betydelse för skadeförsäkringen. Vidare måste i de ämnen som är gemensamma för de båda slagen av reglerna åt i så stor utsträckning att en samlad lag skulle försäkring skilja sig bli skulle bli för många i förhållande till svåröverskådlig; särreglerna de gemensamma reglerna. Vi föreslår alltså att FAL:s regler såvitt gäller personförsäkring skall ersättas av en särskild personförsäkringslag. Under de nordiska överläggningarna har enighet nåtts i stora delar, både om personförsäkringslagarnas innehåll och om deras disposition. Detta gäller särskilt de delar av lagen som angår det egentliga avtalsförhållandet mellan och I fråga om återståförsäkringsgivare försäkringstagare. ende delar av alltså främst de som i olika avseenden lagen, regler berör tredje man, har det fått betydelse att lagstiftningens bakgrund har varit olika bl.a. i om de familjerättsliga reglerna. Också här fråga har vi dock kunnat nå likformighet i viktiga avseenden. I nästa av vårt arbete räknar vi för närvarande med att etapp föreslå en som skall innehålla även reglerna i skadeförsäkringslag, den nuvarande konsumentförsäkringslagen och alltså gälla för all skadeförsäkring. Det förefaller bl.a. vara den lösning, som skulle bäst gynna intresset av nordisk rättslikhet.

Tillämpningsområdet för den nya lagen

Sammanfattning: bör omfatta liv-, sjuk- och olycksfalls- Lagen försäkring. Försäkringar som meddelas av understödsföreningar lämnas tills vidare utanför Utanför lämnas också lagen. arbetslöshetsförsäkring, avgångsbidragsförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Lagen skall inte gälla för återförsäkring eller någon form av socialförsäkring.

220 Tillâmpningsområdet för den nya lagen

Eftersom vårt uppdrag avser en översyn av FAL, är det en naturlig utgångspunkt att den nya lagen i första hand skall omfatta de personförsäkringar som behandlas i FAL. Lagen skall alltså gälla för livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring, i den mån är att hänföra till enskild försäkring. Som kommer att försäkringen framgå nedan, har vi inte funnit några andra försäkringsformer som har sådan saklig likhet med dessa försäkringar att de lämpligen bör regleras i samma lag. Vi har övervägt att bryta ut gruppförsäkringarna och de kollektivavtalsgrundade försäkringarna till en särskild lag men funnit att de gemensamma reglerna blir så många, att en samlad lag är att föredra. Framför allt i fråga om begränsningar av bolagets ansvar (4 kap. i förslaget), tredje mans rätt (6 och 7 kap.) och frågor som sammanhänger med skaderegleringen (8 kap.) skulle skilda lagar innebära onödiga upprepningar. Den nya lagen skall alltså i princip gälla för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring. Vissa frågor om det närmare tillämpningsområdet uppkommer emellertid. Till en början måste uppmärksammas den särskilda, inte affärsmässiga form av försäkringsrörelse som drivs av understödsföreningar, vilka meddelar olika former av personförsäkring. Deras verksamhet faller utanför FRL (se 1 2§ FRL) och regleras i stället i kap. (1972:262) om Föreningarna är i lagen understödsföreningar (UFL). regel huvudsakligen avsedda för anställda i visst eller vissa företag eller för andra med en sådan intressegemenskap av personer liknande slag som gör en samverkan för personförsäkring naturlig (1 § UFL). De speciella förhållandena vid denna verksamhet medför

att en allmän lagstiftning om personförsäkring inte kan tillämpas i

full utsträckning på dessa försäkringar. Men samtidigt är det naturligt att stora delar av den nya regleringen skall gälla också för understödsföreningarna. Vi har - med vissa därför utgått från att föreningarnas verksamhet modifikationer - skall omfattas av den nya lagstiftningen. Emellertid pågår det för närvarande inom finansdepartementet en översyn av UFL i bl.a. att ersätta de nuvarande hänvisningarna till syfte lagstiftningen om ekonomiska föreningar (se t.ex. 27, 29, 31 och 33 §§ UFL) med bestämmelser direkt för understödsföreningarna. Denna översyn bör samordnas med arbetet på en ny civilrättslig reglering av föreningarnas verksamhet. Vi har därför kommit överens med företrädare för finansdepartementet om att inte ta med i förslaget till personförsäkringslag. I stället understödsföreningarna skall vi, sedan detta betänkande avlämnats, i en särskild promemoria vår syn hur och i vilken utsträckning den lagen bör presentera på göras tillämplig på föreningarnas verksamhet. Det framstår som från flera synpunkter viktigt att det fortsatta lagstiftningsarbetet kan bedrivas i sådan takt, att de nya civilrättsliga bestämmelserna träder i

Tillämpningsområdet den nya 221 för lagen

kraft samtidigt för försäkringsbolagen och understödsföreningarna. Arbetslöshets- och avgångsbidragsförsäkring intar på visst sätt en mellanställning genom att de i FRL och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs till 4§ personförsäkringar (1 kap. respektive 2§ 6m0m.). Enligt FAL däremot räknas endast liv-, och sjukolycksfallsförsäkring till denna kategori. Arbetslöshets- och avgångsbidragsförsäkring skiljer från ordisig när att risken i stort personförsäkring genom sett inte har att göra med den försäkrades liv och hälsa utan avser ekonomisk förlust utan samband med sådana förhållanden (se om dessa avsnitt försäkringar 4.4.3 ovan). Därför passar regler för liv-, och sjuk- olycksfallsförsäkring mindre väl för dessa försäkringsformer. Vi har funnit att de inte lämpligen bör regleras i I om arbetspersonförsäkringslagen. fråga löshetsförsäkringen talar för den ståndpunkten också, att det redan finns en reglering i den särskilda om arbetslöshetslagen (1973:370) försäkring. När det gäller avgångsbidragsförsäkringen, får vi anledning att återkomma i nästa etapp av vårt arbete. Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) är till sin konstruktion en ansvarsförsäkring av s.k. no avsnitt 4.4.3 fault-typ (se ovan). Försäkringen fungerar visserligen i en del fall, där någon ansvarsfråga inte ens teoretiskt skulle kunna bli aktuell, som en och sjukolycksfallsförsäkring, men detta förhållande kan vår enligt mening inte rubba försäkringens karaktär av ansvarsförsäkgrundläggande ring. Den faller alltså utanför de egentliga personförsäkringarna. Inte heller har vi funnit det att ändå låta den

sakligt påkallat omfattas

av Liksom får

personförsäkringslagen. avgångsbidragsförsäkringen

den i stället tas upp i nästa etapp av arbetet.

Återförsäkring bör också lämnas utanför den nya lagstiftningen, av

både teoretiska och skäl. i

praktiska Återförsäkring torde varje fall

från civilrättslig vara att hänföra till även synpunkt skadeförsäkring om den bakomliggande direktförsäkringen avser personförsäkring, och reglerna för direkt inte personförsäkring passar uppenbarligen alls i detta fall. Begränsningen till enskild innebär att de vi försäkring regler föreslår inte kan skillnaden mellan tillämpas på socialförsäkring; försäkringsformerna är så klar att något sådant inte kommer i fråga. Speciella frågor uppkommer vid de grupplivförsäkringar som meddelas av staten, i första hand statens tjänstegrupplivförsäkring. Försäkringarna har beskrivits ovan (avsnitt 4.4). Som framgår där, faller denna verksamhet utanför FRL och försäkringsinspektionens tillsyn. Med hänsyn till att staten som både synes uppträda försäkringsgivare och försäkringstagare, kan det om ifrågasättas försäkringarna ens faller inom FAL:s tillämpningsområde NJA II (se 1927 s. 350 f).

222 för den lagen Tillämpningsområdet nya

För dessa försäkringars del behövs inte några regler om ämnen som ansvarstid och uppsägning av försäkringen. premiebetalning, Däremot bör om begränsning av försäkringsgivarens vanliga regler ansvar vid brott mot biförpliktelser m.m. tillämpas även här, liksom det behövs bestämmelser om förfoganden över försäkringen och förhållandet till borgenärerna. Vissa delar av personförsäkringslagen bör alltså göras tillämpliga på statens grupplivförsäkringar. För närvarande är statens försäkringar visserligen inte grundade men vi har med tanke på deras nära anknytning till på kollektivavtal, andra former av funnit det naturligt att de tjänstegrupplivförsäkring - i delar - skall de som skall tillämpliga följa regler enligt förslaget för Av systematiska skäl har gälla kollektivavtalsgrundad försäkring. vi funnit det lämpligast att ta in bestämmelser härom i en särskild lag (se avsnitt 21.1 nedan). I måste vidare uppmärksammas de särskilda frågor sammanhanget som när en i en paketförsäkring, där uppstår personförsäkring ingår övriga moment avser skadeförsäkring. En kan omfattas av KFL, nämligen om den ingår personförsäkring som ett moment i någon av de försäkringstyper som räknas upp i 1 § den lagen; bl.a. förekommer för närvarande olycksfallsförsäkring som ett moment i reseförsäkring. Även företagsförsäkringar, som omfattas av FAL, kan innehålla liknande, begränsade personförsäk-

ringsmoment. bör man undvika att det för den dagliga hantering- Uppenbarligen en kommer att skilda för de olika moment som ingår i en gälla regler I som rör avtalets ingående och upphörande, paketförsäkring. frågor premiebetalning m.m. bör det av försäkringstiden, villkorsändring, skäl samma för hela paketet. I sådana fall som praktiska gälla regler nämndes i - där personförsäkringen utgör bara en föregående stycke mindre del av paketet - bör därför skadeförsäkringsreglerna gälla

också för personförsäkringsmomentet. Annorlunda förhåller det med om begränsning av sig reglerna försäkringsbolagets ansvar på grund av brott mot upplysningsplikav m.m., som blir tillämpliga bara i ten, framkallande försäkringsfall - främst i samband med skadereglering - och vilkas undantagsfall är starkt beroende av vilken det är fråga utformning typ av försäkring om. Detsamma t.ex. den särskilda regeln om s.k. symtomklaugäller suler vid och avsnitt 12.3.1 nedan). I sjuk- olycksfallsförsäkring (se dessa delar bör trots att försäkringen i personförsäkringslagen gälla, kommer att Också de för övrigt följa skadeförsäkringsregler. personförsäkringen helt speciella reglerna om förmånstagarförordnande och mot borgenärerna måste tillämpas även här. skydd har alltså i allt väsentligt samma Begreppet personförsäkring innebörd i vårt som i FAL. Vi har inte funnit det behövligt förslag eller ens att försöka detta eller lämpligt i lagen definiera begrepp

Tillämpningsområdet för den nya lagen 223

bestämma vilka typer av personförsäkringar som skall hänföras till liv-, sjuk- respektive olycksfallsförsäkring. Av de inledande bestämmelserna i lagförslaget (1 kap. 1 § första stycket) framgår dock att en försäkring för att omfattas av lagen måste till liv eller anknyta någons hälsa. Härigenom torde det för personförsäkringen vara typiska tillräckligt klarlagt; det torde knappast kunna i praktiken uppstå någon tvekan huruvida en viss är att beteckna som försäkring personförsäkring eller inte.’ Vissa angränsande om innebörfrågor den av ordet försäkring och om identitet” behandlas i ”försäkringens det följande till 1 2 §, avsnitt (se specialmotiveringen kap. 19.1.2). I ett avseende behövs emellertid en när det precisering, nämligen gäller sådan sjukavbrottsförsäkring som tecknas av för näringsidkare att täcka kostnaderna i rörelsen om blir eller näringsidkaren sjuk avlider. Man har från branschens sida hävdat att sådan försäkring inte bör omfattas av personförsäkringslagen. Sjukavbrottsförsäkring kan utformas på olika sätt. Det avgörande i detta sammanhang är vår hur enligt mening ersättningen bestäms. När ersättning utgår med i bestämda och försäkförväg belopp ringen alltså har karaktär av summaförsäkring, uppvisar försäkringen inte några avgörande olikheter i förhållande till annan personförsäkring; i varje fall är det i svårt att praktiken skilja den typen av sjukavbrottsförsäkring från annan sjuk- eller livförsäkring som tecknas av näringsidkare. Men när ersättningen, såsom numera är fallet, helt eller vanligen till delen skall beräknas efter de kostnader som övervägande verkliga uppstår i rörelsen, ligger saken annorlunda till. Försäkringen behandlas då i praktiskt taget alla sammanhang - hos försäkringsoch t.ex. i bolaget beskattningshänseende som vilken annan företagsförsäkring som helst. Specifika personförsäkringsfrågor om förmånstagarförordnande m.m. blir över huvud taget inte aktuella. Det kunde visserligen vara att av bestämmelserna i rimligt några förslaget skulle gälla också för sådan försäkring - det skulle närmast vara en del bestämmelser i 4 kap. om begränsningar av försäkringsbolagets ansvar. Enligt vad vi har inhämtat är emellertid sådana situationer mycket och man har från branschens sida ovanliga, förklarat att man i sådana delar kommer att följa personförsäkringslagen även om den inte är formellt Vi har därför stannat tillämplig. för att lämna av helt avbrottsförsäkring skadeförsäkringskaraktär utanför 1 1 § personförsäkringslagen (se kap. förslaget). Frågan till vilken typ av en viss skall personförsäkring försäkring hänföras får vårt inte särskilt stor eftersom enligt förslag betydelse,

1 Ang. svårigheterna att definiera det grundläggande begreppet försäkring, se SOU 1983:5 s. 37 ff, Hellner s. 6 f och Selmer s. 16.

i I i 224 den Tillämpningsområdet för nya lagen

för alla tre de flesta av de föreslagna reglerna är gemensamma Redan detta innebär, att det knappast finns något behov av typerna. definitioner som de olika personförsäkringstyperna från skiljer varandra. Sådana bestämmelser skulle tvärtom kunna hämma det förekommer redan i dag blandformer som produktutvecklingen; kan vara svåra att bestämt hänföra till den ena eller andra typen men som alldeles klart är Sålunda innehåller exempersonförsäkringar. s.k. barn- och både liv-, sjuk- och pelvis ungdomsförsäkring olycksfallsförsäkringsmoment. Vidare kunde definitioner skapa ett intryck av att varje lagfästa måste i alla avseenden hänföras till någon av de tre försäkring och att den valda var för hur typerna indelningen avgörande skulle behandlas i olika situationer. Detta är inte försäkringen avsikten: i vissa fall kan det vara att alla moment i en blandad rimligt samma ibland bör olika moment följa olika försäkring följer regel, Vi återkommer till i till 1 kap 1 § regler. frågan specialmotiveringen förslaget (avsnitt 19.1.1). I ett bestämt avseende bör emellertid en precisering göras, när det gäller premiebefrielseförsäkring. Premiebefrielsenämligen är till sin natur en - den medför rätt till försäkringen sjukförsäkring när den försäkrade blir sjuk, oavsett vad premiebefrielse långvarigt sjukdomen beror på. I enlighet härmed innebär förslaget (1 kap. 1 §) att premiebefrielseförsäkring skall följa sjukförsäkringsreglerna, även när den i ett liv- eller bl.a. är ingår olycksfallsförsäkringsavtal; det i vissa speciella fall nödvändigt att försäkringsbolaget kan säga upp en premiebefrielseförsäkring som är knuten till en livförsäkring, trots att livförsäkringen som sådan är ouppsägbar från bolagets sida (se närmare i specialmotiveringen till 3 kap. 4 § förslaget). I innehåller inte bestämmelser om till övrigt lagförslaget några vilken av en viss försäkring skall hänföras. typ personförsäkring av samma skäl har vi inte heller funnit det påkallat att Huvudsakligen i till den det norska förslaget ta upp någon motsvarighet regel-i vilken det i tveksamma fall förslaget (§ 1-1 tredje stycket), enligt ankommer på tillsynsmyndigheten att bestämma om en försäkring skall anses som Vi utgår från att, om frågan skulle personförsäkring. bli aktuell vid allmän domstol, försäkringsinspektionens särskilda skulle tas till vara att domstolen inhämtade sakkunskap genom från För bör man kunna räkna med att yttrande inspektionen. Övrigt redan i sitt allmänna tillsynsarbete ser till att det inte inspektionen kan råda oklarhet om olika karaktär i några försäkringars rättsliga viktiga avseenden.

A den 225 Målsättning för nya lagen

7 Målsättningen för den nya lagen

7.1 Individuell

försäkring

Sammanfattning: Främst på grund av försäkringens stora betydelse för den enskilde och försäkringstagarens svårigheter att sätta sig in i försäkringen och påverka dess utformning bör den nya lagen innehålla regler, som bättre än FAL skyddar honom mot alltför ogynnsamma villkor. Lagen bör dock i princip inte reglera försäkringens sakliga omfattning, vilka risker den skall täcka osv. - Vidare kräver utvecklingen inom försäkringsväsendet en mer nyanserad och fullständig lagstiftning, som också har viss beredskap för nya försäkringsformer. Lagen bör ge en någorlunda fullständig överblick över försäkringstagarens rättigheter och skyldigheter. Rättsläget för tredje man behöver också förtydligas och moderniseras.

Enligt våra direktiv har översynen av två försäkringslagstiftningen väsentliga syften: att förbättra det skydd lagstiftningen ger konsumenterna och att modernisera i takt med den utveckling som ägt rum inom försäkringsväsendet efter FAL:s tillkomst. Vi diskuterar i detta avsnitt dessa huvudmål för den individuella del. försäkringens Motsvarande frågor rörande gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring tas upp i avsnitt 7.2 respektive 7.3. Personförsäkringen avser att trygga den enskilde i situationer då han typiskt sett har ett starkt behov av Till en är ersättning. början det självfallet att han får att skaffa en angeläget möjlighet sig försäkring av det slag han behöver, förutsatt att risken är sådan att den går att försäkra. Och om meddelas men försäkring visserligen skyddet av någon anledning faller bort eller blir sämre än han räknat med; kan också detta sätta honom eller hans efterlevande i en svår situation - ibland kanske svårare än om ingen försäkring alls hade meddelats och han därigenom fått att se över sina anledning förhållanden på andra sätt. Det kan socialförvisserligen sägas att genom ny lagstiftning på säkringens område skyddet vid personskador stärkts ytterligare sedan direktiven tillkom; bl.a. kan framhållas om lagen (1976:380)

arbetsskadeförsäkring, som väsentligt förbättrat arbetstagarnas eko-

nomiska skydd vid skador i yrkeslivet. Genom vissa skadeståndsreformer har de skadelidande också fått ökade till full möjligheter kompensation i sådana fall, där någon annan kan göras för ansvarig ett dödsfall, ett olycksfall eller en utom 1975 års sjukdom. (Se, i om skadestånd ändringar fråga vid personskada (SFS 1975:1357),

226 den Målsättning för nya lagen

även brottsskadelagen (1978:413); märk att denna lag ger ersättning

även vid sådant vållande till personskada som straffbeouppsåtligt - Beträffande lagts bl.a. i 3 kap. 7 och 8 §§ brottsbalken.) har (1975:1410) medfört en trafikolycksfallen trafikskadelagen i vid personskada. Andra betydande utvidgning ersättningsrätten den skadelidande på särskilda områnya försäkringsformer tryggar den; utanför faller här trygghetsförsäkring vid personförsäkringen arbetsskada (TFA) samt patient- och läkemedelsförsäkringarna, som alla täcker luckor som förekommit i skydallvarliga tidigare det. De sociala skälen bakom en skyddslagstiftning för försäkringstahar mot denna bakgrund inte fullt garna vid frivillig personförsäkring samma som Men det hindrar inte att de alltjämt måste tyngd tidigare. anses det finns fortfarande som inte vägande; många skyddsbehov kan täckas annat än med enskild försäkring. Vidare måste det beaktas att individuella ofta

personförsäkringar

är relativt som i väsentliga delar utformas komplicerade produkter, av ensamt. är i normala fall försäkringsbolaget Försäkringstagaren en konsument, och sett är hans erfarenheter och insikter i typiskt om avtalets innebörd begränsade. Även med en ambitiös fråga information från försäkringsbolagets sida har en försäkringstagare svårt att i detalj sätta sig in i vad det erbjudna försäkringsskyddet innebär och att bedöma, om de förmåner i försäkringen ger står relation till I viss utsträckning försäkringstarimlig premien. tryggas garna visserligen av den i FRL föreskrivna skälighetsprincipen (jfr avsnitt 2.3 ovan), men denna allmänt hållna grundsats utgör ensam för att alltid får ett knappast någon garanti försäkringstagaren lämpligt försäkringsskydd för sin premie. Man kan visserligen inte konstatera att försäkringsbolagen på sätt ett i förhållande till sina något olämpligt utnyttjar överläge kunder; snarare handla med och synes de i regel försäkringstagarnas deras bästa för Men ändå går det att finna anhörigas ögonen. villkor, t.ex. om av försäkringsskyddet i exempel på upphörande förtid, som kan ha tett men som stämmer illa tidigare sig naturliga med i modern konsumentlagstiftning. I andra fall synes principer villkoren ha tillkommit främst för att förenkla bolagens administrativa rutiner, något som visserligen kan göra försäkringen billigare men som ändå inte alltid ter angeläget ur de enskilda sig tillräckligt I den mån sådana villkor innebär försäkringstagarnas perspektiv. mera nackdelar för den enskilde, kan man med skäl påtagliga ifrågasätta deras berättigande. Å andra sidan bör erinras om ett par förhållanden, som i viss mån minskar behovet av framför allt detaljerade regler just på personförsäkringsområdet.

Målsättning för den nya lagen 227

För det första bör beaktas att tillsynslagstiftningen i flera avseenden neutraliserar nackdelarna för försäkringstagarna av deras bristande sakkunskap. För både personförsäkring och skadeförsäkden förut berörda skälighetsprincipen, som försäkringsinring gäller skall beakta i sin kontrollverksamhet bl.a. när det gäller spektionen premiesättningen (7 kap. 2 § och 19 kap. 5 och 6 §§ FRL). Inspektionens granskning av villkor och grunder ger också i övrigt en viss för att inte avtalet blir obilligt för den enskilde (se avsnitt 4 garanti och 8.2 i betänkandet (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten). Vi återkommer i flera sammanhang till de möjligheter tillsynen ger att på ett smidigt sätt reglera konsumentskyddet vid personförsäkring (se närmast avsnitt 8.2 nedan). Vidare kan man inte bortse från att livförsäkringsbolagen enligt FRL är förbjudna att dela ut vinst till aktieägare och garanter (12 kap. 2 §). Åtminstone för livförsäkringsrörelsens del skall överskottet av rörelsen i stället sättas av till en återbäringsfond (den restlösa återbäringens princip; 12 kap. 5 §). Endast från kort personförsäkring som drivs av skadeförsäkringsbolag (jfr avsnitt 5 ovan) kan vinstutdelning komma i fråga. Detta innebär inte bara att den emellanåt framförda uppfattningen, att livförsäkringsbolagens handlande väsentligen dikteras av eget vinstintresse, ter sig verklighetsfrämmande. På grund av regeln blir det också naturligt att ta stor hänsyn till de försäkringstekniska bakom olika och villkor. Man kan med ännu Synpunkterna grunder större skäl än vid skadeförsäkring göra gällande, att en inskränkning som av försäkringstekniska skäl görs i den enskilde försäkringstagarens rätt kommer kollektivet av försäkringstagare till godo. Argumentet förefaller ha särskild tyngd inom livförsäkringen med dess avancerade försäkringsmatematiska metoder. På försäkringskunnigt håll anser man inte sällan att vad som är ”skäligt” på personförsäkringsområdet är just vad som stämmer med försäkringstekniska hänsyn och därmed också med kollektivets intressen; något utrymme för billighetssynpunkter i det enskilda fallet skulle alltså i princip inte finnas. Denna ståndpunkt är dock knappast hållbar. När man här - liksom i många andra sammanhang - nackdel för den enskilde mot väger en betydande en mycket begränsad uppoffring för dem som ingår i kollektivet, finns det inte anledning att anse hänsyn till kollektivet böra i alla lägen ta överhanden. Önskemålet att tillgodose kollektivet med ett försäkringsskydd till låg kostnad måste vägas omsorgsfullt mot de konsekvenser en strikt tillämpning av de försäkringstekniska principerna kan få för de enskilda, och även på personförsäkringsområdet framstår försäkringstagarens skyddsintresse som det primära när reglerna skall utformas (jfr SOU 1977:84 s. 101 f). Men resonemang-

228 Målsättning för den nya lagen SOU 19å6:56

et belyser i varje fall det vid speciella intresseläget personförsäkring; man kan inte utan vidare föra över alla bakom KFL till överväganden i den nya lagstiftningen. Vi finner alltså att den nya lagen bör innehålla regler som i större utsträckning och på flera områden tillvaratar den enskilde försäkringstagarens intressen. Detta syfte med medför att lagstiftningen reglerna i allt väsentligt mäste vara De till tvingande. regler försäkringstagarnas skydd som vi föreslår är av delvis olika slag. Det ena slaget av regler är sådana som finns redan i FAL och som avser att skydda försäkringstagaren mot alltför om stränga påföljder, han åsidosätter någon av sina avtalet. förpliktelser enligt Exempel på sådana regler är de som rör brott mot försumupplysningsplikten, mad premiebetalning och framkallande av Här försäkringsfallet. föreslår vi delvis nya som i vissa situationer skall mildra regler, påföljderna av en försummelse. Men härjämte föreslår vi en del andra regler, som ger En försäkringstagaren nya positiva rättigheter. betydelsefull bestämmelse av detta slag gäller försäkringstagarens självständiga rätt att få teckna en försäkring. Som kan också exempel nämnas att försåkringstagaren i viss skall ha rätt att få utsträckning försäkringen ändrad, varjämte den principiella rätten till återköp skrivs in i lagen. , I ett bestämt och hänseende det emellertid inte viktigt synes lämpligt att lagen söker reglera förhållandet mellan ens parterna genom dispositiva regler. Liksom när det konsumentförsäkgällde ringarna anser vi, att som huvudprincip man inte bör i lagen ange vilka risker försäkringen skall täcka, och ännu mindre för vilka belopp den skall gälla (jfr SOU 1977:84 s. 105 Det råder nordisk f). enighet om denna av Den stämmer också uppläggning lagstiftningen. med vad man tidigare sett som främsta detta lagstiftarens uppgift på område -— att ge ramen inte att kring försäkringsförhållandet, bestämma de som skall produkter försäkringsbolagen erbjuda allmänheten. tas upp i våra direktiv, Frågan och vi har övervägt den särskilt i anslutning till olycksfallsförsäkringen, där villkorens olycksfallsbegrepp spelar en väsentlig roll som av risken. Även begränsning om en lagreglering av skulle kunna skyddets omfattning någon gång vara till fördel för konsumenterna, har vi emellertid funnit att det inte heller i dag är motiverat med annat än det som något synsätt tidigare präglat lagstiftningen. Skulle man ha ambitionen att reglera också produktens utformning, skulle med lagstiftningen nödvändighet bli mycket detaljerad, och t.o.m. då måste man befara att regleringen inte i tillräcklig utsträckning går att anpassa efter de särskilda förhållandena i olika fall. I alla händelser finns det risk för

att en sådan lagstiftning på ett olyckligt sätt skulle lägga ettiband på

den framtida utvecklingen av försäkringsformerna. Det är mot denna bakgrund man får bedöma de som förslag

SOUl986:56 Målsättning för den nya lagen 229

emellanåt framförs om att även personer med vissa handikapp eller sjukdomar skulle få försäkring på samma villkor som andra (jfr avsnitt 17.3 nedan). I den utsträckning ett begärt skydd inte kan förenas med försäkringsteknikens krav, går det inte att passa in i det traditionella systemet för enskild försäkring. Att ålägga försäkringsbolagen att meddela försäkring mot en premie som inte täcker risken har hittills inte kommit i fråga, och något sådant ligger klart utanför vårt uppdrag. Självfallet kan starka humanitära skäl tala för att även dessa personkategorier får ett fullgott skydd för sjukdom, olycksfall osv., men enligt vår mening bör detta åstadkommas ett genom utvidgat ansvar från det allmännas sida, t.ex. genom att socialförsäkringen byggs ut för deras del. En annan sak är att de svårigheter som försäkringstekniska åberopats i sådana situationer ibland har visat sig kunna övervinnas. Det finns anledning att tro att möjligheterna till försäkringsskydd för olika kategorier efter hand kommer att även om inte utvidgas, lagstiftaren ingriper. Liksom nu bör försäkringsbolagen alltså i princip ha full frihet att själva bestämma vilka risker de skall överta, liksom parterna fritt kan komma överens om storleken av försäkringsbeloppen och formerna för utbetalningen. Det bör dock betonas att vi i våra överväganden har utgått från erfarenheterna under de senaste årtiondena, med en utveckling mot mera omfattande ansvarsområden och färre undantag. Om bolagen i framtiden skulle visa sig inte vilja hålla fast vid denna praxis, måste man överväga regler av annat slag. Med detta är dock inte sagt att personförsäkringslagen helt skulle kunna förbigå frågan om de risker försäkringarna omfattar. Spörsmålet hänger nära samman med regler om bl.a. upplysningsplikt,

fareökning och försäkringsfallets framkallande. Det är ett välkänt

problem att tvingande regler till försäkringstagarens skydd - t.ex. när han i god tro förnekat en sjukdom vid försäkringsavtalets ingående eller av ursäktliga skäl ökat faran - kan kringgäs genom att den aktuella risken helt eller delvis utesluts från täckning genom en 0-bjektivt utformad undantagsklausul. Skiljelinjen mellan området för sådana villkor och området för FAL:s ansvarsbegränsande tvingande regler är ett omdebatterat ämne i litteraturen* Att lösa detta problem helt men vi har går knappast genom lagstiftning, funnit att man för de praktiskt fallen bör ge bestämmelser, viktigaste som otvetydigt inskränker att detta sätt bolagens möjligheter på minska försäkringstagarens I fall föreslår vi absoluta skydd. några i andra fall har vi funnit det regler; nödvändigt att ge lagens föreskrift en mera allmän utformning, varefter det får ankomma på tillsynsmyndigheten att se till att tillämpningen blir rimlig. Till en del är det

‘ Jfr Hcllner s. 77 och 162 med hänvisningar och Sclmer s. 189 ff.

230 Målsättning för den nya lagen

fråga om de villkorstekniska metoder använder för att bolagen avgränsa sitt ansvar (se vidare avsnitt 12.1 nedan). FAL:s regler om livförsäkring innehåller avsnitt om kapitalförsäkring och om livränteförsäkring. om är Reglerna kapitalförsäkring närmast anpassade efter s.k. sammansatt dvs. kapitalförsäkring, försäkring som faller ut när den försäkrade dör eller senast när han uppnår en viss ålder. Normalfallet är att en försäkring är tecknad på försäkringstagarens eget liv. Lagen uppmärksammar dock även försäkring tecknad på annans liv, liksom försäkring som faller ut vid en bestämd tidpunkt, oavsett om försäkringstagaren då iever eller inte - (s.k. sparkasseförsäkring en försäkring som dock inte nytecknas längre), se 110 §. Reglerna om livränteförsäkringar är anpassade till både livräntor på försäkringstagarens eget liv och livräntor på annans liv (se särskilt 118 § andra stycket). Under tiden efter FAL:s tillkomst har det skett en betydande utveckling av försäkringsformerna. Särskilt detta den kollekgäller tiva försäkringen; till den återkommer vi senare (avsnitt 7.2 och 7.3). Men också inom individuell framträder samma tendens. försäkring Även om den sammansatta fortfakapitalförsäkringen antalsmässigt rande har en viktig ställning, särskilt vid mindre försäkringsbelopp, förekommer många andra slag av försäkring; framför allt har olika former av pensionsförsäkring växande betydelse. För särskilda förhållanden finns möjlighet att ”skräddarsy” försäkringslösningar; vad som utåt framstår som en försäkring utgör ofta en kombination av olika elementära försäkringar. träffas individuellt avtal Vanligen om försäkringsbelopp och om tid när skall Ofta ersättning utgå. inverkar dock den skatterättsliga bestämmande lagstiftningen på utformningen av avtalet. Uppenbarligen måste modern försäkringslagstiftning ta hänsyn även till försäkringsformer som år mer komplicerade än de som var vanliga vid tiden för FAL:s tillkomst. Det är emellertid omöjligt att i detalj behandla alla problem som kan komma upp vid skilda typer av personförsäkring. Vi får främst inrikta oss på att reglera sådana frågor som blir aktuella vid de vanligast förekommande typerna. Utöver de försäkringsformer som förekommer i dag måste man också räkna med en viss utveckling i framtiden. Här utgör en fortskridande inflation med stark inverkan på långvariga personförsäkringsavtal en pådrivande faktor. Detta innebär bl.a. att lagstiftaren måste ägna intresse åt som kan ändras efter försäkringar tecknandet, ett ämne som för Övrigt bör redan på uppmärksammas grund av vissa nu förekommande villkor (se 3 kap. 5 och 8 §§ samt 7 kap. 2 § i lagförslaget). Även om man tar till att FAL:s avsnitt om hänsyn försäkringsavtal i allmänhet (1-33 §§) även för måste vidare gäller personförsäkring, lagens reglering anses fragmentarisk även såvitt gäller de mest

i i sou 193556 . 231 Målsättning för den nya lagen

grundläggande försäkringsformerna. Rätten till återbäring samt möjligheterna till återköp, överlåtelse och pantsättning framgår endast indirekt av bestämmelser med mer speciellt syfte. (I viss utsträckning belyses dock rättsläget på dessa områden av bestämmelser i försäkringsrörelselagen.) Om förtida uppsägning kan endast några, för övrigt ganska ovissa slutsatser dras av 99 och 121 §§. Enligt vår mening bör pcrsonförsäkringslagen ge en någorlunda fullständig överblick över försäkringstagarnas rättigheter och skyldigheter. Och de väsentliga principerna bör bestämmas genom lagstiftningen, inte i den ordning som gäller för antagande av grunder eller genom försäkringsvillkoren. Inte minst från informationssynpunkt är det av vikt att lagen ger besked - inte därför att man kan räkna med att så många enskilda försäkringstagare skall läsa lagen, men därför att lagen i sin tur kan läggas till grund för annan information. Vid tvist är det ofta också av värde att man har en lagregel att rätta sig efter, inte endast t.ex. ett försäkringsvillkor vars rätta tolkning eller giltighet kan vara kontroversiell och svårbedömd. Den väsentliga synpunkten blir, efter vad som tidigare framhållits, behovet att skydda försäkringstagaren. Men dessutom bör klarhet skapas på åtskilliga punkter där rättsläget i dag är tveksamt och omtvistat. Med det ovan angivna undantaget för själva försäkringsskyddets omfattning, bör alltså lagen ge en relativt fullständig översikt över försäkringstagarens rättigheter och skyldigheter. Det innebär att vi i lagförslaget tar upp ett antal ämnen som inte behandlas i FAL; som viktiga exempel kan nämnas reglerna om bolagets informationsskyldighet mot försäkringstagaren (2 kap. förslaget) och regeln om återupplivning av försäkringen efter premiedröjsmål (5 kap. 3 §). Det finns emellertid också en rad ämnen som vi anser inte behöva regleras i en personförsäkringslag. Det kan däremot vara nödvändigt att ta upp vissa av dessa frågor i samband med arbetet på en skadeförsäkringslag. Personförsäkringiär i de flesta fall summaförsäkring, och som ovan nämnts skall lagen inte innehålla några regler om sådana försäkringsbelopps storlek. Inte heller beräkning av ersättning som bestäms av den verkliga förlusten, främst ersättning för sjukvårds- och läkekostnader vid sjuk- och olycksfallsförsäkring, är ett ämne som bör behandlas i denna lagstiftning. Det kan erinras om att konsumentförsäkringslagen inte innehåller några regler ens om beräkningen av

värdet av skadad egendom?

Av vikt för beräkningen av ersättning för personskada är behandlingen av ersättning som utgår från annan källa, t.ex. från socialförsäkring. Vid de flesta former av livförsäkring, både kapital-

2 Se SOU 1977:84 s. 115 foch prop. 1979/80:9 s. 162.

232 Målsättning för den nya lagen

försäkring och livränteförsäkring, är det en närmast sak att självklar beloppen utgår utan hänsyn till parallella Den ersättningsformer. justering som kan komma särskilt vid skadestånd, får ske ifråga, genom reglerna för beräkning av skadestånd eller annan motsvarande ersättning. En som även från samordning påverkar ersättningen personförsäkring kan visserligen bli aktuell vid som avser försäkring att ge ersättning för förlorade inkomster eller för utgifter på grund av personskada. Men inte heller denna bör fråga lämpligen regleras i en lag om personförsäkring; förhållandena varierar så att det mycket g inte är möjligt att allmänt föreskriva hur en skall ske. samordning Även en del mera som speciella tjänster försäkringsbolagen lämnar sina kunder faller klart utanför ramen för den egentliga försäkringsavtalslagstiftningen. Så är fallet bl.a. när man från bolagets sida i samband med tecknandet av en livförsäkring hjälper försäkringstagaren att sina förhållanden i planera övrigt, t.ex. genom upprättande av testamente. Inte heller behöver man särskilt avtalsförhålreglera det speciella landet när försäkringstagaren belånar sin hos försäklivförsäkring ringsbolaget (s.k livlån). Sådana lån ger till en del visserligen upphov frågor, t.ex. om lånen skall vara eller och om ouppsägbara ej verkningarna av försummad Dessa bör räntebetalning. frågor emellertid även i fortsättningen i sina detaljer regleras genom bestämmelser i grunderna och genom överenskommelse mellan parterna. Däremot föreslår vi att själva rätten att belåna försäkringen hos försäkringsbolaget skall skrivas in i avsnitt lagen (se 11.8.3). Härjämte behövs det regler om verkningarna i förhållande till tredje man av belåning (se avsnitt 14.4.2). j Vidare det saknas att i den synes anledning nya lagen ta upp bestämmelser motsvarande 26-28 §§ FAL. För de fallen att försäkringsbolaget kommer på obestånd eller mister sin koncession och (26 27 §§) finns regler om särskild administration m.m. i försäkringsrörelselagen, som tillvaratar intressen. Försäkförsäkringstagarnas ringstagarens rätt att säga upp i en sådan situation försäkringen garanteras i vårt förslag av en allmän om för regel uppsägningsrätt honom (3 kap. 3 § förslaget). - I 28 § FAL förbjuds försäkringsbo-

laget att åberopa förbehåll om att skall om försäkringen upphöra försäkringstagaren kommer på obestånd. Sådana villkor bör naturligtvis inte förekomma, men något uttryckligt förbud mot just sådana förbehåll torde knappast behövas i 3 4§ lagen (jfr kap. förslaget). Frågan torde ha mycket ringa praktisk betydelse. En speciell fråga som här bör tas upp är i vad mån personförsäkringslagen skall innehålla regler om för I skydd personlig integritet. direktiven till kommittén anförs att om frågan försäkringstagarens upplysningsplikt kan behöva bedömas även från integritetssynpunkt. Särskilt när någon ansöker om torde sjukförsäkring försäkringsbola-

Målsättning för den nya lagen 233

get ofta begära ingående upplysningar om hälsotillstånd och andra förhållanden av privat natur. Det kan enligt direktiven finnas skäl att införa vissa regler om vilka uppgifter som försäkringstagaren skall vara att lämna. Vidare bör frågan om sekretesskydd för skyldig uppgifter som lagras hos försäkringsbolagen uppmärksammas. Enligt vår uppfattning är det en viktig uppgift för lagstiftningen att tillgodose skyddet för den personliga integriteten vid tecknande av försäkring, särskilt personförsäkring. Den information som försäkringsbolagen skaffar om den som skall försäkras är ofta av mycket känsligt slag. Att ge försäkringstagarna garantier mot att informationen begagnas på ett sätt som medför intrång i deras personliga är av värde också från synpunkt; för integritet försäkringsbolagens de goda relationerna mellan försäkringstagaren och bolaget är det av vikt att känner säker i detta avseende. försäkringstagaren sig Dessa synpunkter sammanfaller delvis med dem som ligger till grund för annan svensk lagstiftning med syfte att skydda den personliga integriteten, främst datalagen (1973:289) och vissa delar av sekretesslagen (1980:100). Vi har övervägt att i förslaget till personförsäkringslag ta upp särskilda regler om integritetsskydd. Emellertid får beaktas att problemet inte är inskränkt till personförsäkringens område, om också dess praktiska betydelse är stor vid dessa försäkringar. Även vid sakförsäkring kan försäkringsbolagen emellanåt komma in på områden som för den enskilde försäkringstagaren ter sig Ömtåliga. Av sådana skäl har vi funnit det naturligt att bestämmelser om skydd för den personliga integriteten i stället tas in i FRL och att frågorna härom behandlas av försäkringsverksamhetskommittén, som sysslar med sådana mera allmänna principer om det sätt varpå bolagens verksamhet skall drivas. Försäkringsverksamhetskommittén, vars syn på dessa frågor stämmer med vår, har efter samråd åtagit sig att utreda behovet av en lagstiftning på området. - Också mer allmänna frågor om sekretess i verksamhet hör naturligt försäkringsbolagens till området för försäkringsrörelselagstiftningen. Vi kommer alltså inte att föreslå några regler om integritetsskydd. Frågan om vilka uppgifter försäkringstagaren skallvara skyldig att lämna vid tecknandet av behandlar vi dock delvis i försäkringen samband med reglerna om upplysningsplikten (specialmotiveringen till 4 kap. 1 § förslaget). Vad som hittills sagts om målsättningen för den nya lagen har främst avsett avtalsförhållandet mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren. Problem av delvis annat slag uppkommer i fråga om förhållandet till tredje man. Det gäller reglerna om försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen till förmån för tredje man, de familjerättsligt färgade reglerna om fördelning av försäkringsbelopp som utfaller vid den försäkrades död samt reglerna om

234 Målsättning för den nya lagen SOU 19t36:56

borgenärernas möjligheter att angripa försäkringen. I dessa delar blir det fråga om andra och mer skiftande av typer avvägningar än när det förhållande till gäller försäkringstagarens

försäkringsbolaget; någon genomgående synpunkt, liknande konsu-

mentskyddsintresset, gör sig inte gällande. Däremot finns det dessa områden behov av en på förtydligad och delvis mer fullständig Särskilt när det lagstiftning. gäller förmånstagarförordnanden finns det åtskilliga oklarheter i Vidare rättsläget. finns det behov av i en del där modernisering frågor, utvecklingen efter FAL:s tillkomst har ändrat här förutsättningarna. Viktigast torde vara att om förhållandet till reglerna borgenärerna ses över bl.a. i belysning av den nya utsökningsbalken. Emellertid behöver man inte lita enbart till personförsäkringslagen när det gäller förhållandet till tredje man. Annan lagstiftning innehåller regler av betydelse: främst utsökningsbalken, giftermålsbalken och ärvdabalken.

(äktenskapsbalken) Förhållandet till denna

lagstiftning behandlas i avsnitt 8.

Gruppförsäkring

Sammanfattning: Personförsäkringslagen måste reglera också gruppförsäkringarna, som sätt avviker från indivipå åtskilliga duell försäkring. Något av en här mellan skiljelinje går obligatorisk gruppförsäkring, där de försäkrade automatiskt ansluts till försäkringen av en genom åtgärder organisation eller liknande, och frivillig gruppförsäkring. Det finns skäl att reglera båda försäkringstyperna i och personförsäkringslagen, reglerna bör så långt som vara desamma för båda möjligt typerna. Lagstiftningen bör inriktas att tillvarata de på försäkrades intressen i förhållande till Den försäkringsbolaget. enskildes förhållande till den som ordnar hör försäkringen däremot till andra rättsområden, närmast associationsrätten, och utanför vårt ligger utredningsområde. De speciella kollektivavtalsgrundade försäkringarna, som arbetsgivare tecknar för sina anställda, behandlar vi i nästa avsnitt.

En mycket stor del av de personförsäkringar som meddelas i Sverige är såtillvida av kollektiv natur, som de för en större eller gäller mindre grupp av personer arbetstagare, föreningsmedlemmar eller andra enligt villkor i ett avtal, som sluts inte med de enskilda försäkrade utan med någon som kan anses representera gruppen eller företräda dess intressen. De som försäkringar arbetsgivare tecknar för sina anställda och som grundas kollektivavtal på

v den nya lagen 235 Målsättning för

behandlar vi i nästa avsnitt. kollektiva kallas här

Övriga försäkringar

Antalet försäkrade uppgick här år 1984 vid gruppförsäkringar. till ca 5 384 000 och vid frivillig sjuk- och frivillig grupplivförsäkring till ca 2745 000, varav ca 2500000 vid ren olycksfallsförsäkring med en ersättningstid på mindre än fem gruppolycksfallsförsäkring år.

Också de speciella försäkringar som har tillskapats för lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. (se avsnitt 4.4) berörs något närmare i avsnitt 7.3. De hänförs emellertid i lagförslaget till gruppförsäkringar (9 kap. förslaget).

De olika av gruppförsåkring har beskrivits i det föregående typerna Som där, kan deras utformning växla avsevärt. (avsnitt 4.3). framgår En skillnad av betydelse här anslutningsformen. principiell utgör Vid vissa är skyddet obligatoriskt för alla medlemmar försäkringar i en eller annan utan att man frågar efter de organisation grupp enskilda försäkrades önskan. Detta gäller vissa gruppförsäkringar som tecknar för sina medlemmar, försäkringar för fackföreningar av och sparare (s.k. ekonomigrupper) och en del grupper låntagare såsom när en idrottsarrangör tecknar en speciella försäkringar, för i en tävling. Normalt har de olycksfallsförsäkring deltagarna försäkrade inte kontakt med försäkringsbolaget innan mycket inträffar. Oftast känner bolaget inte till vilka de försäkringsfall försäkrade är, bara att en viss grupp är försäkrad. Ett utmärkande för de obligatoriska försäkringarna är att de drag inte ådrar direkta skyldigheter mot gruppmedlemmarna några utan endast sådana biförpliktelser som närmast försäkringsbolaget - att den försäkutgör en förutsättning för försäkringsskydd t.ex. rade inte får framkalla försäkringsfall med uppsåt eller grov vårdslöshet eller att han skall iaktta vissa säkerhetsföreskrifter. Däremot är han inte att betala premie till bolaget; det är skyldig själv om en speciell form av avtal till förmån för tredje man, där den fråga som tecknar normalt saknar behörighet att förplikta försäkringen medlemmarna mot utomstående. En annan sak är att, när det är om t.ex. för medlemmarna i en förening, dessa ofta fråga försäkring indirekt bidrar till kostnaden för försäkringen genom en medlemseller liknande sätt. -Frånsett det nu sagda kan de olika avgift på av försäkring skilja sig väsentligt från varandtyperna obligatorisk ra. I andra fall är anslutningen frivillig. Ingen medlem i gruppen behöver bli försäkrad mot sin kan medlemmen vilja: antingen reservera eller också krävs det för anslutning att han genom sig anmälan eller ansökan för en önskan att gå med i ger positivt uttryck Också här förekommer en rik flora av olika försäkförsäkringen. ringstyper, som meddelas för grupper av anställda och förenings- medlemmar liksom för villaägare och andra ekonomigrupper, kategorier.

236 Målsättning för den nya . lagen sou 1986:56

Premien för en kan för frivillig försäkring erläggas varje period av gruppmedlemmarna själva, men betalningen kan också skötas t.ex. genom löneavdrag. Även syftet med kan variera; det försäkringen förekommer att skall inte till den försäk-

försäkringsbeloppet utgå

rade eller hans efterlevande utan till t.ex. en någon annan, kreditinrättning som lånat den försäkrade som pengar (en ordning för övrigt förekommer också vid Adminiobligatorisk försäkring). strationen av försäkringen kan skötas hos men väsentligen bolaget, det förekommer också mer eller mindre självadministrerade försäkringar, där den som har ordnat försäkringen för en förteckning över gruppens medlemmar och förmedlar kontakten mellan dem och bolaget. Över hela att linjen gäller bolagets administration av gruppförsäkringarna är i hög grad förenklad, något som gör dem billiga. våra direktiv Enligt har vi att pröva, i vilken utsträckning särskilda bestämmelser bör för del. uppställas gruppförsäkringarnas Vissa sådana specialregler förekommer i de .norska och finländska lagför- Ett slagen. väsentligt skäl för att ge särskilda lagregler av denna typ är försäkringarnas stora och i samhället. utbredning betydelse Det är fråga om en speciell försäkringsform, som vuxit fram efter FAL:s tillkomst och länge har av bestämmelser som inte reglerats varit anpassade efter försäkringens Även om man i rett särdrag. praxis sig ganska väl med FAL:s bestämmelser, råder oklarhet på väsentliga punkter om rättsläget. Vi anser det uppenbart att en ny personförsäkringslag måste innehålla bestämmelser som direkt tar sikte att på lösa de många praktiska som problem gruppförsäkringen ger upphov till.

De regler vi föreslår för individuell är till största personförsäkring delen tvingande till förmån. Det är försäkringstagarsidans naturligt att bestämmelserna om med dess stora sociala gruppförsäkring, betydelse, får i stort sett samma karaktär.

Visserligen kan man lika litet här som vid individuell försäkring konstatera några aktuella missförhållanden som gör det nödvändigt med en tvingande till de försäkrades reglering skydd; tvärtom tycks bolagen i sina villkor och sin ta stor till den enskilde. praxis hänsyn Och vidare kan det sägas att gruppens företrädare - ett företag, en förening många gånger har en och en att sakkunskap förmåga tillvarata gruppmedlemmarnas intressen som utöver den går långt ordinäre konsumentens. Förhållandena kan dock växla. I alla händelser har en enskild medlem i den grupp som önskar sällan försäkring någon praktisk möjlighet att påverka de närmare villkoren i den som försäkring erbjuds, och här som i så många andra fall kan det vara svårt för en juridiskt oerfaren privatperson att få en överblick över sitt rättsläge. Och när inte gruppens företrädare kan eller vill ge den försäkrade en

Målsättning för den nya lagen 237

effektiv hjälp, är denne typiskt sett i ett sådant i sina underläge mellanhavanden med bolaget som annars brukar anses karakteristiskt för konsumentförhållanden. Även om den situationen inte blir aktuell så ofta, kan man inte bortse från den när man bedömer behovet av lagstiftning i dessa frågor. Vidare måste man också när det gäller gruppförsäkringen hålla i minnet att personförsäkringslagen är avsedd att gälla under lång tid och även under andra förhållanden än de nuvarande. Den bör därför ge de försäkrade en garanti för ett minimiskydd, även om denna i inte ter särskilt dag sig angelägen. Det bör alltså införas särskilda om i lagregler gruppförsäkring, första hand med syfte att tillvarata de enskildas rätt men också för att klargöra rättsläget i frågor som nu är oklara. Som redan framgått, föreligger det en markerad olikhet mellan gruppförsäkringar och de typiska fallen av individuell försäkring. Detta gäller i synnerhet frågorna om avtalets ingående och upphörande, som får en särprägel av trepartsförhållandet mellan försäkringsbolaget, gruppen och den enskilde försäkrade. I andra åtskilliga avseenden t.ex. när det gäller begränsningar av bolagets ansvar på grund av brott mot liksom i om förhållandet till biförpliktelserna, fråga borgenärerna saknar den speciella konstruktionen däremot i stort sett betydelse, och reglerna kan då ofta vara desamma på båda områdena. I fråga om utformningen av gruppförsäkringsreglerna står det klart att det inte att ha helt samma för visserligen går regler frivillig och obligatorisk försäkring; som framhållits ovan finns det skillnader i fråga om försäkringarnas konstruktion m.m. som måste få en viss betydelse. I sakliga hänseenden är emellertid skillnaden mellan de båda formerna som regel inte särskilt stor. Bl.a. får man i de flesta fall räkna med att även premien för en obligatorisk försäkring får en indirekt ekonomisk betydelse för de enskilda, och bortsett från en del speciella typer av kortvarig försäkring (se avsnitt 17.9 nedan) är de enskildas behov av skydd genom lagstiftningen i stort sett detsamma oavsett hur anslutning till sker. bör försäkringen Reglerna därför i så stor utsträckning som möjligt vara för gemensamma frivillig och obligatorisk försäkring. Som kommer att av det framgå följande är det också bara i vissa där begränsade avseenden, praktiska skäl gör detta nödvändigt, som vi föreslår olika regler för de båda formerna.

En försäkrad kan också många gånger ha både obligatorisk och frivillig försäkring i samma försäkringsbolag; det förekommer sålunda att vissa slag av frivillig gruppförsäkring meddelas som komplement till ett grundskydd genom obligatorisk försäkring. I andra fall kan t.ex. en fackförening lika gärna välja en frivillig som en obligatorisk lösning av frågan om försäkringsskydd. Det skulle i sådana fall te sig svårförståeligt och inkonsekvent om olika regler tillämpades i närliggande situationer.

--n- ~~. n. . A A 238 den nya 1986:56 Målsättning för lagen

Det har senare tid förts en diskussion om lämpligheten av på kollektiva skadeförsäkringar (se SOU 1985:34 och obligatoriska regeringens beslut 1986-04-10, dnr 2809, 5417/85). En utgångspunkt för vårt förslag är emellertid att obligatoriska gruppförsäkringar kommer att meddelas också i fortsättningen på personförsäkringens område. Något annat har inte satts i fråga under diskussionen rörande kollektiva skadeförsäkringar, och från ren försäkringssynpunkt innebär personförsäkringar av detta slag fördelar för gruppmedlemmarna genom den billiga administrationen och den förenklade riskprövningen. Det är därför en naturlig uppgift för oss att lägga fram förslag till regler som ger den enskilde ett tillfredsställande skydd också vid dessa försäkringar. Vad som kan diskuteras är däremot om det ingår i vårt uppdrag att föreslå ett regelsystem som skulle tillvarata de försäkrades intressen mot företrädare i olika situationer av detta slag. Att gruppens om hur en premie som en organisation exempelvis ge föreskrifter eller en betalar skall påverka föreningsavgifter eller arbetsgivare löneförmåner, eller om organisationens (arbetsgivarens) skyldighet att tillvarata intressen, skulle emellertid gå gruppmedlemmarnas utanför vårt uppdrag. Man kommer här in på bl.a. associationslångt rättens eller arbetsrättens område, som ligger utanför vårt utred- Den nya personförsäkringslagen bör alltså inriktas på ningsområde. att ge de enskilda en tryggad ställning i förhållande till försäkrings- I den mån det behövs en av förhållandet till bolaget. reglering företrädare, kan den komma till stånd i samband med gruppens t.ex. på associationsrättens område. Till stor del har lagstiftning emellertid lämnat åt parterna att själva ordna sina lagstiftaren inbördes förhållanden av detta slag på lämpligt vis. I med det har vi i av vårt förslag till enlighet sagda 9kap. tagit tvingande bestämmelser om både personförsäkringslag upp och obligatorisk gruppförsäkring. I viss utsträckning har vi frivillig kunnat göra hänvisningar till de tidigare bestämmelserna i lagen, eftersom i sak reglerna är desamma som vid individuell försäkring. önskemål från försäkringshåll har vi emellertid också i vissa Enligt sådana fall i intresse självständiga bestämmelser för tydlighetens gett del. Vi återkommer till frågan på olika ställen i gruppförsäkringens det följande. Som nämnt innehåller både det norska och det finländska förslaget till personförsäkringslag vissa särregler om kollektiv försäkring, också dessa upptagna i särskilda kapitel. Någon nordisk rättslikhet området har inte visat sig möjlig att uppnå, eftersom försäkringspå förhållandena i är alltför olika i de skilda länderna. På flera praktiken enskilda har vi dock nått överensstämmelse mellan de punkter nordiska också för gruppförsäkringarnas del. förslagen

i Målsättning för den nya lagen 239

Kollektivavtalsgrundad försäkring

Sammanfattning: Vi föreslår att personförsäkringslagen skall innehålla ett kapitel med särskilda regler om kollektivavtalsgrundade försäkringar. Dessa av arbetsmarknadens parter utformade system avviker så starkt från annan försäkringsverksamhet, att en lagreglering är påkallad både för att slå fast deras grundläggande karaktär av försäkring och för att ge lagstiftningens stöd åt vissa konstruktioner och villkor, som främst genom sin arbetsrättsliga prägel skiljer sig från vad som annars brukas inom försäkring. Lagstiftningen skall ta de försäkrades intressen till vara i särskilt viktiga avseenden, i den mån man inte kan vara säker på att det sker på annat sätt. Lagens regler skall därför i princip vara tvingande; de skall dock kunna frångås genom centralt kollektivavtal. Också förhållandet till tredje man behöver regleras. — De likartade försäkringarna för andra yrkesutövare (lantbrukare m.fl.) bör med hänsyn till sin konstruktion hänföras till gruppförsäkring enligt 9 kap. förslaget. Avsteg från lagens regler bör för deras del kunna ske efter godkännande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Som ovan intar de framgår (avsnitt 4.4), kollektivavtalsgrundade - försäkringarna nedan kallade ka-försäkringar på flera sätt en särställning i förhållande till annan försäkring. Särskilt är viktig försäkringarnas anknytning till ett anställningsförhållande; det är i första hand fråga om en anställningsförmån för de försäkrade. Både försäkringarnas konstruktion och det sätt på vilket de tillkommer avviker starkt från varje individuell försäkring; när det privat gäller t.ex. premiesättningen, liknar vissa försäkringar mera den allmänna socialförsäkringen. Lika litet som vid obligatorisk gruppförsäkring har de försäkrade några skyldigheter mot bortförsäkringsbolaget, sett från biförpliktelserna i samband med Helt försäkringsfall. specifika är de garantimoment som till förmån för de anställda, gäller när någon försäkring inte har tecknats trots att kollektivavtal om försäkringen finns, och när en arbetsgivare underlåter att betala premien för en tecknad försäkring. Den reglering vi föreslår för annan i försäkring passar långa stycken inte för ka-försäkringarna. I viss det också utsträckning tycks saknas egentligt behov av lagregler för dessa Man kan försäkringar. utgå från att de försäkrades intressen i allmänhet blir väl tillvaratagna genom att försäkringarna tillkommer under medverkan av deras egna organisationer, som i varje fall på huvud- och Centralorganisationsnivå har tillgång till området. De till expertis på hänsyn

240 den nya Målsättning för lagen

konsumentskyddet som i andra sammanhang spelar en så viktig roll för vårt lagförslag väger därför inte lika tungt här. I ännu högre grad än vid annan försäkring skulle en tvingande lagstiftning också, hur den än utformades, på sikt kunna få en olyckligt hämmande inverkan Man kan räkna med att i framtiden, liksom på produktutvecklingen. under de senaste decennierna, nya försäkringslösningar kommer att aktualiseras, kanske med helt andra konstruktioner än de som för närvarande förekommer, och att dessa åtminstone sedda i sin helhet kommer att tillgodose de försäkrades intressen lika bra som eller bättre än de nuvarande. Det finns ingen anledning att försvåra sådana lösningar genom att arbetsmarknadens att på tvinga parter enskilda punkter hålla fast vid de principer som i dag ter sig motiverade. Från dessa parters sida har man också framhållit att det är av väsentlig betydelse för en smidig konfliktlösning på arbetsmarknaden att försäkringsvillkoren i en förhandlingssituation kan ändras på ett enkelt och praktiskt sätt, obundet av tvingande lagreglering; sådana överenskommelser sägs inte sällan spela en viktig roll för arbetsfreden. Med tanke på vad som nu har sagts kunde det synas tveksamt om ka-försäkringen alls bör regleras i personförsäkringslagen. Goda skäl talar emellertid för att det ändå bör införas en lagstiftning också om dessa försäkringar, fast den bör ha begränsad omfattning och göras dispositiv för vissa områden. Det är för det första allmänt sett att klargör naturligt lagstiftningen innebörden av en verksamhet med utbredning och ka-försäkringens betydelse; ka-försäkringarna utgör för en mycket stor del av befolkningen en väsentlig del av den sociala tryggheten. Samtidigt skiljer de sig så starkt från annan försäkringsverksamhet, att en lagreglering är påkallad både för att slå fast deras grundläggande karaktär av försäkring och för att ge lagstiftningens stöd åt vissa konstruktioner och villkor, som avviker från vad som annars brukas inom försäkring. Det är framför allt fråga om att betona arbetsrättens kan förhållandet mellan å inflytande på systemet. Visserligen ena sidan och å andra sidan arbetsgivaren och de försäkringsbolaget anställda inte betraktas som kollektivavtalsrättsligt, men arbetsrätten får ändå Från arbetsmarknadsparternas sida väsentlig betydelse. framhålls också, att det ofta är - inte försäkringsrättsarbetsrättsliga - skall behandlas liga principer som bör avgöra hur en viss fråga (jfr även Victorin i Festskrift till Hellner s. 779 ff, särskilt s. 786). Ett annat skäl för lagstiftning om ka-försäkring har att göra med av området för sådan försäkring; även om man ville avgränsningen lämna helt utanför lagstiftningen, skulle det ju vara ka-försäkringen att närmare bestämma vilka försäkringar som skulle nödvändigt räknas dit. De ur alla ka-försäkringarna tillkommer synvinklar viktigaste

Målsättning för den nya lagen 241

genom de stora överenskommelserna SAF-LO och SAF-PTK samt motsvarande överenskommelser på de kommunala och kooperativa avtalsområdena. Det förekommer emellertid också andra försäkringar, som visserligen företer de för karakteristiska ka-försäkringen dragen men som inte sluts på så hög organisationsnivå att man kan vara säker på att de försäkrades intressen alltid blir tillgodosedda med tillräcklig sakkunskap. För dessa del är det försäkringars angeläget med en lagstiftning som tar till hänsyn ka-försäkringens speciella karaktär och som i vissa samtidigt ger de försäkrade skydd särskilt viktiga avseenden. Vi har alltså kommit fram till att bör personförsäkringslagen innehålla särskilda om och att bör regler ka-försäkring lagstiftningen ha två huvudsyften: att och att ta de belysa ka-försäkringens särdrag försäkrades intressen till vara där man inte kan vara säker att det på sker på annat sätt. Vidare är det med om sådant nödvändigt regler som rör förhållandet till tredje man och som alltså inte kan regleras i kollektivavtal eller främst försäkringsvillkor, förmånstagarförordnanden och förhållandet till borgenärerna. - Eftersom det som regel är fråga om mycket stora kollektiv, är det särskilt från kostnadssynpunkt viktigt att reglerna möjliggör en enkel och enhetlig administration av försäkringarna. Syftet att skydda de försäkrade mot alltför försäkoförmånliga ringsvillkor talar för att reglerna skall vara tvingande. Som framgått gör sig den synpunkten dock bara i gällande begränsad omfattning. När det gäller de nyss stora överenskommelserna finns det angivna knappast något behov av att göra reglerna tvingande till för de skydd enskilda, och som redan angetts skulle en sådan vara lagstiftning förenad med flera nackdelar. Men med tanke på försäkringarnas stora sociala betydelse bör att avvika från å möjligheterna lagen andra sidan inte heller göras vidare än så. Som kommer att redovisas närmare i det följande (avsnitt 18 och 19.10), medger de vi regler föreslår för ka-försäkringens del parterna en frihet vid betydande utformningen av försäkringarna. Endast på begränsade områden, som är särskilt viktiga för de enskilda, till deras uppställs regler skydd. Regleringen framstår som en miniminorm, som det under nuvarande förhållanden normalt inte skall finnas att anledning gå ifrån. En rimlig garanti för att avsteg inte kommer att ske annat än när det finns vägande skäl för avvikelsen får man vår enligt mening att avtalsfrihet bara för i stort genom medge sett de organisationer som har byggt upp de nuvarande dvs. arbetsmarknadens systemen, huvudorganisationer. För att ansluta till den som terminologi använts i den föreslår vi dock att arbetsrättsliga lagstiftningen, avvikelse från lagen skall få ske genom kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central alltarbetstagarorganisation, så i praktiken på förbundsnivå (se vidare till specialmotiveringen

242 den lagen Målsättning för nya

1 4 §, där har Vi betecknar i det följande ett kap. regeln tagits in). sådant avtal som ett centralt kollektivavtal. Som framgått tidigare (avsnitt 4.4.2 och 4.4.3), har vissa kollektiva — försäkringar för småföretagare lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. väsentligen samma villkor som ka-försäkringar; i huvudsak meddelas

försäkringarna också av samma bolag.‘ Särskilt med tanke på att det

här inte finns någon motsvarighet till den viktiga överbyggnad till försäkringsavtalet som arbetsmarknadsparternas överenskommelse om försäkringen och dessa parters uppdragsavtal med försäkringsför del (jfr avsnitt 18.1 nedan), bolaget utgör ka-försäkringarnas passar dessa försäkringar emellertid inte in i det lagstiftningstekniska mönstret för De hör i stället hemma i kapitlet om ka-försäkringarna. gruppförsäkring (9 kap. lagförslaget). För att försäkringarna även i skall kunna i fråga om fortsättningen följa ka-försäkringarna villkorens m.m. måste emellertid en viss möjlighet att utformning avvika från lagens regler tillskapas även för dem. Godkännande av de avvikande villkoren bör i dessa fall lämnas av regeringen eller som regeringen bestämmer, t.ex. statens jordbruksmyndighet nämnd. Även den regeln har tagits in i 1 kap. 4 § förslaget. Mot den nu föreslagna ordningen skulle kunna invändas, att det trots allt är möjligt att försäkringsvillkoren får en utformning som framstår som mot en enskild försäkrad - inte generellt, men obillig vid tillämpning i ett visst fall. Risken är väl obetydlig för närvarande, men här som annars får man hålla i minnet att vi måste inrikta oss på en som skall på ett tillfredsställande vis också i en lagstiftning fungera framtid, då situationen och den allmänna inställganska avlägsen på arbetsmarknaden och inom försäkringsbranschen kan vara ningen en annan än i Om avvikelse sker från regler, är dag. lagens bestämmelsen om jämkning av oskäliga avtalsvillkor i 36 § avtalslagen det väsentliga skydd en enskild försäkrad har att lita till. Denna är enligt motiven tillämplig också på kollektivavtal, fast den paragraf av naturliga skäl får ringa praktisk betydelse där (prop. 1975/76:81 s. 114; se vidare Victorin, a.a. s. 777 f). Emellertid har man i litteraturen velat ge regeln en mycket begränsad räckvidd i sådana försäkringsförhållanden som vi nu diskuterar, låt vara att det att det också finns starka skäl att använda ett mera medgetts konsumentorienterat synsätt (se Victorin, a.a. särskilt s. 785 f). I fall med en sådan kunde å varje begränsad tillämpning lagregeln synas TS på längre sikt ge de försäkrade ett otillfredsställande skydd. s Vi har därför att i införa en särskild å övervägt lagtexten jämkningsi

1 Diskussioner har även förts om liknande försäkringar för praktiserande skolungdomar och andra som är verksamma i yrkeslivet eller som är under yrkesutbildning utan att vara anställda.

Förhållandet till annan lagstiftning m. m. 243

regel för de aktuella situationerna, vilken främst skulle ta sikte på fall där ett villkor visserligen i och för sig kan synas rimligt men i den enskilda tvisten leder till ett oskäligt resultat? Som exempel kan man tänka sig att i ett särskilt fall den försäkrade av speciella personliga skäl har underlåtit att inom föreskriven tid anmäla ett inträffat skadefall till bolaget; det är tänkbart att förhållandena ter sig så ömmande att ersättning ändå bör utgå. Emellertid har argumenten för en sådan särskild försäkringsrättslig generalklausul inte framstått som tillräckligt starka. Vid tillkomsten av regeln i 36 § avtalslagen utgick man från att tidigare speciella generalklausuler om jämkning av olika typer av avtal nu skulle bli obehövliga (se prop. 1975/76:81 s. 114 f). Det skulle strida mot denna tanke och över huvud medföra rättstekniska och taget praktiska komplikationer om man nu skulle gå ifrån lagstiftarens ståndpunkt just för de försäkringar det här gäller. Av betydelse för vår inställning är, att 36 § avtalslagen mycket väl bör kunna tillämpas på det sätt som vi enligt det föregående finner önskvärt. Vid tillämpningen måste hänsyn tas till inte bara arbetsrättsliga utan även försäkringsrättsliga principer; bl.a. måste tillkomsten av en lagstiftning på ka-försäkringens område rimligen påverka rättsläget, även

l

om lagen under vissa förutsättningar är dispositiv. Vi anser därför att också på längre sikt de försäkrades intressen kan anses tillvaratagna på ett betryggande sätt utan att en särskild införs i jämkningsregel lagen.

l

8 Förhållandet till annan m.m.

i lagstiftning

l De civilrättsliga reglerna i FAL om personförsäkring har endast till en del avtalsrättslig karaktär, om man med detta menar att de rör I förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare. Lagen innehåller även regler som rör förhållandet till borgenärer och andra tredje män och som sålunda kan sägas vara av natur. sakrättslig Dessutom förekommer viktiga, närmast bestämmelfamiljerättsliga ser i avsnittet om förmånstagarförordnande. återfinns Samtidigt bestämmelser i närliggande ämnen inte bara i utan försäkringsvillkor även i annan lagstiftning samt i för grunderna många försäkringstyper. Detta ger upphov till åtskilliga frågor om hur personförsäkringsz lagen bör förhålla till annan sig lagstiftning och till grunderna. _

2 En bestämmelse av det diskuterade slaget skulle kunna lyda t.ex.: Skulle tillämpningen av ett villkor som avses i 1 kap. 4 § andra stycket i ett enskilt fall leda till oskäligt resultat, kan villkoret jämkas eller lämnas utan avseende.

244 Förhållandet till annan m. m. lagstiftning

8.1 och

Försäkringsrörelselagen grunderna

Sammanfattning: Grunderna innehåller bestämmelser av stor för det enskilda I de för avtalsbetydelse försäkringsavtalet. förhållandet viktigaste delarna bör grundernas huvudsakliga innehåll bestämmas av I händelse av personförsäkringslagen. motstridande bestämmelser gäller lagen framför grunderna.

Försäkringsrörelselagen (1982:713) innehåller, utom regler av rent associationsrättslig karaktär, också bestämmelser om hur försäkringsverksamheten skall bedrivas. Indirekt har dessa bestämmelser stor betydelse för personförsäkringsavtalen, men lagen torde inte innehålla några regler som kan tillämpas direkt i rättsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare eller i förhållandet mellan olika personer som gör anspråk på försäkringsbelopp. FRL föreskriver att grunder skall upprättas för alla långvariga former av personförsäkring (1 kap. 5 § och 2 kap. 6 §). Grunderna skall innehålla bestämmelser om ett antal uppräknade ämnen. Några av dessa, exempelvis beräkning av premiereserv (2 kap. 6 § punkt 2), rör inte direkt avtalsförhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare. Andra, såsom försäkringstagarens rätt till återköp och fribrev (punkt 3) och verkan av underlåten premiebetalning (punkt 5), avser däremot detta avtalsförhållande. I dessa delar skulle innehåll kunna i eller i grundernas ingå försäkringsavtalslagen allmänna försäkringsvillkor, om inte detta framstod som opraktiskt. Grunderna, som till sin rättsliga natur närmast utgör ett komplement till skall fastställas av eller av

bolagsordningenf regeringen

försäkringsinspektionen (2 kap. 3 och 4 §§). Detta innebär att tillkommer i en som klart avviker både från grunderna ordning lagstiftning och från allmänna avtalsvillkor, inklusive försäkringsvillkor. För grundernas innehåll gäller soliditets- och skälighetsprinciperna: grunderna skall trygga bolagets förmåga att dels fullgöra sina förpliktelser enligt dels meddela försäkingångna försäkringsavtal, ringar till en kostnad som är med hänsyn till försäkringens art skälig (7 kap. 2 § FRL). Dessutom innehåller lagen vissa föreskrifter om de ämnen grunderna skall behandla, varvid dock inte mycket sägs om vad de skall innehålla i sak 3-8 §§). Emellertid visar (7 kap. grundernas innehåll att man vid deras utformning på många punkter inte bara till FRL utan också till FAL. - Som tagit hänsyn tidigare nämnts har om soliditet och skälighet i (avsnitt 2.3), frågorna

Se prop. 1981/82:180 s. 147.

Förhållandet till annan m.. m. 245

lagstiftning

försäkringsverksamheten nyligen behandlats av försäkringsverksamhetskommittén (se SOU 1986:8). De nuvarande villkoren för livförsäkring hänvisar bl.a. till de ”grunder för bolagets verksamhet som är eller blir fastställda enligt lagen om försäkringsrörelse”. I viss utsträckning, t.ex. beträffande s.k. ”avtrappning” vid dröjsmål med avsnitt premiebetalningen (se 13 nedan), upptar villkoren samma bestämmelser som i ingår grunderna. I den information som tillställer sina kunder bolagen meddelas en del uppgifter om innehållet i och deras grunderna konsekvenser för försäkringstagarna. är däremot Själva grunderna svårtillgängliga för försäkringstagarna. De innehåller för regler beräkning av premier, återköpsvärden osv. och består delvis av försäkringsmatematiska formler och symboler, som kan förstås bara av den som har i I vissa specialkunskaper försäkringsteknik. avseenden är bestämmelserna synnerligen detaljerade. Grunderna är bindande för försäkringsbolagens verksamhet. Och genom att villkoren regelmässigt hänvisar till blir deras grunderna innehåll i viss mening tvingande rätt även för det enskilda försäkringsavtalet, låt vara att ett från grunderna avvikande avtal ändå torde vara civilrättsligt bindande. I den mån grundernas sakliga innehåll bestäms direkt av FRL, gäller naturligtvis det. I bör övrigt emellertid de för slås fast i väsentliga principerna försäkringsavtalet den civilrättsliga lagstiftningen, inte i den som för ordning gäller fastställande av grunder. Detta får två sätt. betydelse på För det första bör i de för personförsäkringslagen försäkringstagarna viktigaste frågorna ange huvudlinjerna av vad grunderna skall innehålla. Detaljerna måste däremot överlämnas till Så grunderna. föreslår vi t.ex. att den principiella rätten till skall återbäring framgå uttryckligen av lagen (3 kap. 10 § förslaget). Hur stor återbäringen blir och hur den skall tilldelas försäkringstagaren kommer dock att bestämmas av grunderna, i enlighet med soliditets- och skälighetsprinciperna. För det andra bör en hänvisning till grunderna inte ha någon verkan, om dessa innehåller bestämmelser som i förhållande till lagens regler är till nackdel för försäkringstagaren. Eftersom grunderna blir en del av att villkoren försäkringsavtalet genom hänvisar till grunderna, följer emellertid detta av den allmänna regeln om villkor som står i strid mot 4 § Om lagen (1 kap. förslaget). sådana bestämmelser av skulle tas in i kan misstag grunderna, bolaget alltså inte åberopa dem; försäkringstagaren har den rätt personförsäkringslagen tillerkänner honom.

246 Förhållandet till annan lagstiftning m. m. sou 1986:56

8.2 Tillsynsverksamhetens betydelse

Sammanfattning: är en viktig del av Tillsynsverksamheten konsumentskyddet. Flera av personförsäkringslagens regler förutsätter att försäkringsinspektionen aktivt följer utvecklingen på villkorsområdet.

Som nämnts i avsnitt 7.1 är försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet en faktor som minskar behovet av civilrättsliga detaljregler Inspektionen övervakar att soliditetspå personförsäkringsområdet. och och utövar dessutom en allmän skälighetsprinciperna följs som i viss mån att bolagen inte sundhetsbevakning, garanterar tillämpar olämpliga villkor eller rutiner. - Det förekommer också ganska ofta att försäkringsbolagen enskilt eller genom sina gemensamma organisationer tar upp om med inspektionen för att frågor planerade villkorsändringar under hand få veta dess uppfattning. Däremot finns det inte något krav på obligatorisk förhandsgranskning av försäkringsvillkoren. Denna fråga togs upp i våra direktiv, där föredragande statsrådet anförde följande.

Ett alternativ som bör övervägas är därför att, efter mönster från flera andra europeiska länder, införa en skyldighet för försäkringsbolagen att i förväg låta tillsynsmyndigheten granska allmänna försäkringsvillkor för åtminstone vissa branscher. I samband härmed skulle kunna kontrolleras inte bara att försäkringsskyddet får skälig omfattning utan också att villkoren fyller rimliga krav på förståelighet och överskådlighet. I väsentliga delar har i tillsynsmyndigheten redan nu möjlighet att ingripa mot försäkringsbolagen fall som avses här. Det kan emellertid finnas skäl att vidga tillsynsmyndighetens möjligheter till ingripande.

Frågan togs upp på nytt i försäkringsverksamhetskommitténs direk-

tiv (Dir 1978: 105), där statsrådet med

föredragande tog upp systemet grunder och anförde.

En utökad tillsyn över försäkringsvillkoren kan tänkas minska behovet av systemet med grunder. Det kan diskuteras om systemet är förenligt med den nya regeringsformens föreskrifter om normgivningsmaktens fördelning. Kommittén bör ta upp frågan i vad mån systemet i nuvarande utformning kan behållas för framtiden. I viss utsträckning kan grunderna tänkas bli centrala ersätta av tvingande civilrättslig lagstiftning om försäkringstagarens rättigheter. Samråd bör därför ske med försäkringsrättskommittén och utredningen för översyn av försäkringsrörelselagen.

Emellertid har försäkringsverksamhetskommittén i sitt nyss nämnda betänkande 1986:8, avsnitt avstånd från tanken på (SOU 8.2) tagit förhandsgranskning av försäkringsvillkor, och vi delar det synsättet. Även om en obligatorisk förhandsgranskning i vissa avseenden skulle kunna förstärka den konsumentskyddande verkan av de regler

Förhållandet till annan lagstiftning m. m. 247.

vi föreslår, bör dessa också kunna fungera väl inom ramen för ett system utan sådan granskning. Vi utgår då från att försäkringsinspektionen under alla förhållanden visar stor aktivitet och vaksamhet när det gäller att tillvarata konsumentintressena. I ett system utan obligatorisk förhandsgranskning uppkommer den allmänna frågan, vilken betydelse inspektionens uppfattning kan få i en civilrättslig tvist om försäkringsvillkor. Denna fråga får särskild aktualitet i anslutning till vissa i vårt förslag. Vi har för en del regler situationer funnit det omöjligt att i lagen detaljerat ange vilka villkor som är tillåtna; det har visat sig nödvändigt att låta förhållandena vid den särskilda typen av liv-, sjuk- eller olycksfallsförsäkring vara avgörande. Som exempel kan nämnas att bolaget enligt föreslagna 3 kap. 4 § skall kunna förbehålla sig rätt att säga upp en sjuk- eller olycksfallsförsäkring i förtid om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet.

(Andra exempel, se 3 kap. 2 § och 4 kap. 5 §.)

l Ett som vill använda ett sådant kan i ta bolag, villkor, förväg kontakt med inspektionen för att få klarhet om dess inställning till villkoret. Har inspektionen ingenting att erinra, torde man i de allra flesta fall kunna utgå från att villkoret också godtas i en civilrättslig tvist. Om inspektionen inte vill godta villkoret, måste man däremot

räkna med att en domstol, efter att ha inhämtat yttrande från

inspektionen, kan komma att underkänna villkoret. Det är inte fråga om att låta inspektionens yttrande få bindande verkan, men dess särskilda sakkunskap får självfallet stor betydelse framför allt när det gäller att väga tyngden av olika försäkringstekniska hänsyn. Det bör understrykas att inspektionens prövning av sådana villkor som nu diskuterats måste göras generellt, med hänsyn till kollektivets och den enskilde försäkringstagarens typiska intressen vid ett visst slag av försäkring. Vid denna prövning kan det vara svårt att förutse alla konsekvenser villkoret kan leda till i praktiken. Ett godkännande av villkoret utesluter därför inte att dess tillämpning i ett särskilt fall kan visa sig obillig och att villkoret då kan jämkas enligt 36§ avtalslagen. Vi återkommer på flera ställen nedan till tillsynsverksamhetens betydelse för utformningen av reglerna; se närmast avsnitt 10 om bolagens informationsskyldighet.

8.3 Familjerätten

Sammanfattning: Personförsäkringslagen tar upp familjerättsliga ämnen i samma utsträckning som FAL. I sak bygger vi till stor del på lösningarna i förslagen till ny äktenskapslagstiftning.

248 Förhållandet till annan lagstiftning m. m.

FAL innehåller åtskilliga viktiga familjerättsliga bestämmelser. Särskilt bör nämnas 104 § andra stycket, som inverkar på beräkningen av giftorätt och laglott i ett stort antal situationer. kan Samtidigt många av de allmänna reglerna i giftermålsbalken och ärvdabalken få betydelse för behandlingen av och försäkringar försäkringsbelopp. Som exempel kan nämnas att ofta blir vanliga bodelningsregler tillämpliga på försäkringar, när försäkringstagaren och hans make skiljer sig. De familjerättsliga reglerna har emellertid utretts av familjelagsvilkas betänkande

sakkunniga, Äktenskapsbalk (SOU 1981:85)

också berör reglerna i FAL. Betänkandet har sedermera till lagts l grund för propositionen 1986/87:1 om m.m. och en äktenskapsbalk lagrådsremiss den 4 december 1986 med förslag till ändringar i bl.a. FAL.‘ För oss har den självklara varit att ansluta till utgångspunkten de familjerättsliga principlösningar som sålunda lagts fram; vår uppgift är att söka reglera de särskilda försäkringsrättsliga problem

E som uppkommer i sammanhanget. Som framgår av det följande,

kommer den föreslagna personförsäkringslagen att reglera i stort sett samma familjerättsliga frågor som FAL behandlar i Dessa dag. frågor behandlar vi vidare i avsnitt 14.

l

8.4 Utsökningsrätten

Sammanfattning: Personförsäkringslagen upptar utsökningsrättsliga bestämmelser i huvudsakligen samma ämnen som FAL. I sak innebär reglerna bl.a. en anpassning till utsökningsbalken.

FAL innehåller viktiga regler om utmätningsfrihet för livförsäkring (104, 116 och 118 §§) samt för sjuk- och olycksfallsförsäkring (123 §). Vid sidan av dessa regler gäller bestämmelserna i utsökningsbalken (UB), som kompletterar det skydd som ges av den försäkringsrättsliga lagstiftningen. UB:s regler har betydelse främst för livränteförsäkringar och kan bara i undantagsfall tillämpas på kapitalförsäkring och kapitalförsäkringsbelopp. Vi redovisar vår syn på förhållandet till i avsnitt 15. borgenärerna Våra ut i att det fortfarande finns behov av överväganden mynnar särskilda regler om utmätningsfrihet för försäkringar men att i reglerna - frånsett vissa andra reformbehov —~ bör anpassas närmare till de principer som ligger till grund för UB och till utvecklingen på försäkringsmarknaden. Detta fordrar mer nyanserade och därför också mer omfattande än i FAL, trots att vi huvudsakligen tar j regler

‘ Ang. lagrådrådremissen, se numera prop. 1986/87:86.

Förhållandet till annan m. m. 249 lagstiftning

upp bara de ämnen som behandlas i den lagen. Man skulle kunna tänka att sig placera dessa nya regler i UB, vilket delvis skulle stämma med av det finländska utkastet. dispositionen Vi har emellertid stannat för att i stället föreslå särskilda om regler förhållandet till borgenärerna i personförsäkringslagen (7 kap.). Detta är den traditionella placeringen, vartill kommer att de

I

föreslagna reglerna är så pass omfångsrika att det skulle erbjuda vissa

I

svårigheter att passa in dem i UB. Liksom nu kommer detta skydd att kompletteras av UB:s regler. -— Dessutom föreslår vi en ny

bestämmelse i UB om skydd för från bl.a. begravningshjälp försäkring (5 kap. 6 § tredje stycket UB). I 117 § FAL finns bestämmelser om konkursbos rätt att utkräva £ tillgodohavande som konkursgäldenären har hos försäkringsgivare. I Bestämmelsen utgör i realiteten en sorts 34 § återvinningsregel (jfr I I fjärde stycket konkurslagen). I samband med en reformering av konkurslagens återvinningsregler ändrades också 117§ något (se SFS 1975:248 och prop. har inte framförts att 1975:6). Något förslag I överföra denna bestämmelse till och inte konkurslagstiftningen, I heller vi anser att det finns skäl för sådant I något (se 7kap. 7§ I också förslaget; jfr lagförslag 6 och avsnitt 21.4).

I

I I

Skattelagstiftningen

Sammanfattning: Den skatterättsliga behandlingen har stor betydelse för försäkringars och värde. utformning Några väsentliga ändringar i skattereglerna föreslår vi dock inte.

FAL innehåller inte bestämmelser av några skatterättslig natur, även om ett par av lagens regler indirekt har för betydelse beskattningen av försäkringar. Däremot har stor för skattelagstiftningen betydelse

personförsäkringslagen. Detta gäller såväl inkomstbeskattningen

som skatten på arv och gåva. Om en försäkring kan som godtas pensionsförsäkring (P-försäk-

ring) enligt kommunalskattelagen, innebär det att premierna i

princip är vid medan avdragsgilla inkomstbeskattningen, utfallande belopp beskattas som inkomst. Kommunalskattelagens utgångspunkt är, att bara försäkringar som fyller ett verkligt pensioneringsbehov skall kunna vara avsnitt 2.7.1 P-försäkringar (se ovan). Förutsättningarna för att en skall behandlas som försäkring P-försäkring anges i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen. Man har där valt konstruktionen att föreskriva att försäkringsvillkor, som är avgörande för att skall kunna anses som försäkringen P-försäkring, skall tas in i Avtalet skall dessutom försäkringsavtalet. innehålla villkor att försäkringen inte få ändras så att den inte längre

i i 250 Förhållandet till annan lagstiftning m. m.

föreskrifterna för P-försäkring, vidare förbud mot pantsättuppfyller och samt föreskrifter om överlåtelse. På denna väg ning belåning kommer att ge försäkringsavtalet ett innehåll som inte skattereglerna kan ändras genom senare överenskommelse eller omintetgöras genom överlåtelse. För att denna konstruktion skall bli effektiv måste överlåtelse och andra förfoganden, som förbjudits i kommunalskattelagen, göras civilrättsligt ogiltiga. En bestämmelse härom finns i 3 § andra stycket FAL, och vi föreslår en motsvarande regel i personförsäkringslagen (6 kap. 16 §). har hittills inte varit föremål för förmögenhetsbe- Försäkringar hos I prop. 1986/87:61 föreslås emelskattning försäkringstagaren. lertid att sammansatta kapitalförsäkringar och livsvariga livförsäkringar (D-försäkringar) vid förmögenhetsbeskattningen skall tas upp till sitt tekniska återköpsvärde (se avsnitt 2.7.1 ovan). Även i arvs- och gåvoskattehänseende är försäkringar särbehandlade. Vad en får från en P-försäkring är numera helt förmånstagare fritt från arvs- och gåvoskatt, medan för annan livränteförsäkring vissa För kapitalförsäkringar är vissa arvs- och medges grundavdrag. gåvoskatteförmåner knutna till och beroende av en privilegiering som direkt av FAL, att försäkringen varit utmätföljer nämligen 116 § första Om försäkringen har varit ningsfri enligt stycket. får före beskattning göra ett utmätningsfri varje förmånstagare om sex om allmän försäkring. grundavdrag basbelopp enligt lagen Sådant och Till avdrag får göras också vid sjuk- olycksfallsförsäkring. för dessa regler ligger överväganden att försäkringarna fyller grund ett försörjningssyfte som är av särskild betydelse vid den försäkrades död. Man bör inte införa bestämmelser som innebär att det naturligtvis mellan de olika regelsystemen; den som uppkommer motsättningar vill ha sin försäkring behandlad som P-försäkring, skall inte därmed vara tvungen att avstå från skyddet mot borgenärerna osv. I stort sett har av denna art emellertid inte uppkommit i vårt några problem arbete. I saknar vi att gå in på inkomst- och övrigt anledning förmögenhetsbeskattningen av försäkringar. Däremot det direktiven i vårt uppdrag att överväga ingår enligt behovet av i den behandlingen av ändringar arvsskatterättsliga I denna del har emellertid läget numera ändrats genom försäkringar.

tillsättandet av arvs- och (Fi 1984:02). Vi har

gåvoskattekommittén tillsammans med den kommittén kommit fram till att det ankommer den att göra de principiella övervägandena rörande arvsbeskattpå av Vi bara fram de förslag till de ningen försäkringar. lägger i arvs- och som behövs för att anpassa den ändringar gåvoskattelagen i vidare. avsnitt lagen till det nya systemet personförsäkringslagen (se 21.9 nedan).

Systematiken i lagen *251

Systematiken

9 i

lagen

Sammanfattning: Den föreslagna lagen innehåller, efter vissa inledande bestämmelser, sju kapitel om individuell försäkring, ett om och ett om gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring; de båda sistnämnda kapitlen hänvisar delvis till reglerna om individuell försäkring. är i allt Kapitelindelningen väsentligt gemensam för de nordiska förslagen.

Systematiken i lagen ger upphov till flera särskilda En av frågor. dessa rör förhållandet mellan å ena sidan individuell och å försäkring andra sidan gruppförsäkring och försäkkollektivavtalsgrundad ring. Vi har valt att samla om reglerna gruppförsäkring respektive kollektivavtalsgrundad försäkring i var sitt särskilt kapitel; låt vara att reglerna delvis får sitt materiella innehåll till genom hänvisningar reglerna om individuell försäkring. Det innebär att den som vill veta vad som gäller om eller gruppförsäkringar kollektivavtalsgrundade försäkringar måste bläddra en del fram och tillbaka i lagen. Lösningen kan sägas innebära att vi i viss mån prioriterar den läsare som är intresserad av individuell Detta kan försäkring. visserligen inte motiveras med de olika försäkringsformernas och utbredning betydelse för enskilda - snarare tvärtom - men är enligt vår mening ändå försvarbart. Kollektiv försäkring är —- bortsett från de som komplikationer samman med hänger just försäkringens kollektiva natur i allmänhet enklare än individuell Särskilt beträffande de försäkring. försäkringar som vilar på kollektivavtal torde det mera sällan komma att finnas behov av något ingående studium av Vi räknar med lagen. att bestämmelserna kommer att studeras främst av ett relativt litet antal experter, som snabbt lär hitta i hur den än är sig lagen uppställd. Att placera ut bestämmelserna om och gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring på de ställen i där de övriga kapitel sakligt sett hör hemma skulle göra En sådan lagen svåröverskådlig. ordning skulle också bryta den gemensamma nordiska systematiken; de finländska och norska för särbestämförslagen upptar övrigt inga melser alls om kollektivavtalsgrundad försäkring. En liknande fråga rör sjuk- och FAL har olycksfallsförsäkring. skilda regler för livförsäkring och och sjuk- olycksfallsförsäkring. Reglema om sjuk- och är emellertid olycksfallsförsäkring ganska få, och beträffande förmånstagarförordnande hänvisas till väsentligen vad scm gäller om Vi har om och livförsäkring. övervägt sjukolycksfallsförsäkring som inte bedrivs med skall grunder regleras särskilt i ett eget kapitel med bestämmelser om sådan fullständiga

252 Systematiken i lagen

försäkring. Med denna teknik skulle lagen emellertid bli betydligt längre, och upprepningarna skulle bli talrika. Vi har därför föredra- Å git att föreslå regler som skall vara gemensamma för all individuell personförsäkring, varvid när så erfordras specialregler för sjuk- och olycksfallsförsäkring får införas i de särskilda paragraferna. Avgörande har här varit att behovet av sådana särregler har visat sig begränsat. Vi har disponerat den föreslagna personförsäkringslagen på följande sätt, varvid som redan angetts 2-8 kap. i första hand gäller för den individuella försäkringen. Efter 1 kap., som innehåller inledande bestämmelser om lagens tillämpningsområde m.m., följer i 2 kap. bestämmelser om försäkringsbolagets informationsplikt. De civilrättsliga bestämmelserna om själva avtalsförhållandet har samlats i 3-5 kap. I 3 kap. behandlas rätten att teckna försäkring, tiden för bolagets ansvar, parternas möjligheter att säga upp för eller m.m. I 4 finns regler försäkringen upphörande ändring kap. om begränsning av bolagets ansvar på grund av brott mot upplysningsplikten, framkallande av försäkringsfall m.m. samt om vissa speciella ansvarsbegränsande försäkringsvillkor. I 5 kap. har getts bestämmelser om premiebetalningen. Regler av betydelse för tredje man finns främst i 6 och 7 kap. I 6 kap. har tagits in regler om förfoganden över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning och förmånstagarförordnande samt även en regel om hur försäkringsbeloppet skall fördelas när något förmåninte finns. Förhållandet till stagarförordnande borgenärerna och - i 7 försäkringstagarens förmånstagarens regleras kap. I 8 kap. finns vissa avslutande bestämmelser för individuell försäkrings del, bl.a. om utbetalning av försäkringsbelopp, preskription och regress. Slutligen behandlas gruppförsäkringarna i 9 kap. och de kollektivavtalsgrundade försäkringarna i 10 kap. Som ovan nämnts, har det såvitt gäller de första fem kapitlen varit möjligt att nå en mycket god parallellitet, både sakligt och formellt, med de finländska och norska utkasten. I övriga kapitel har olikheter i de bakomliggande förhållandena medfört att överensstämmelsen blivit mindre (jfr avsnitt 5 ovan). Kapitelindelningen är dock i stort sett densamma i alla tre utkasten.

till 2 253 Allmänmotivering kap.

10 Information

Allmänmotivering till 2 kap.

Inledning

Sammanfattning: Försäkringens komplicerade karaktär, särskilt vid livförsäkring, och dess för den enskilde betydelse gör det angeläget att får tillfredsställande inforförsäkringstagarna mation om försäkringsavtalets innebörd. härom finns Regler för del i KFL, och det är

konsumentförsäkringens naturligt att

ta upp liknande bestämmelser i en personförsäkringslag.

Som framgått utgör det ett skäl till att behöver

försäkringstagarna särskild hjälp vid avtal om att främst personförsäkring, livförsäkringar ofta är komplicerade som är svåra att bedöma produkter utan särskild sakkunskap på området. för den Försäkringens betydelse enskilde gör det också att han träffar ett val. viktigt riktigt Visserligen är den allmänna kvaliteten de på produkter som försäkringsbolagen erbjuder i viss mån garanterad, utom genom bolagens sakkunskap, genom tillsynen över bolagen; försäkringstagaren kan utgå från att är och att villkoren inte premien rimlig allmänt sett är obilliga. Men detta är inte uppenbarligen tillräckligt för att försäkringstagaren, som när det gäller individuell försäkring praktiskt taget alltid är att anse som ”konsument”, skall kunna bedöma en försäkrings värde för honom och tillvarata just sina intressen i det enskilda Han behöver försäkringsförhållandet. veta mer både om avtalets närmare innebörd och om de som rättsregler gäller på området. Vikten av information i dessa avseenden erkänns också allmänt inom försäkringsbranschen. I viss kan utan tvivel ansvaret för informationen utsträckning om det allmänna personförsäkring läggas på på myndigheter och organ som tillvaratar konsumenternas ibland försäkintressen, på ringsinspektionen (se nedan). Väsentligen måste emellertid uppgiften fullgöras av försäkringsbolagen i deras kontakter med sina kunder. 7 16§ FRL Enligt kap. åligger det styrelsen och verkställande

. la

254 Allmänmotivering till 2 kap. sob 1986256

direktören i ett att övervaka, att anskaffningen av försäkringsbolag ansökningar om försäkring hos bolaget sker på ett sätt som stämmer med I ingår den information som god försäkringssed. anskaffningen lämnas till kunden innan en försäkring tecknas. Enligt motsvarande bestämmelse i den tidigare gällande lagen (1948:433) om försäkringsrörelse —- 302 § — hade regeringen rätt att meddela närmare bestämmelser om anskaffningsverksamheten och att utse en särskild nämnd att handlägga sådana frågor. Denna del av 302 § togs inte med i den nya i propositionen hänvisades bl.a. försäkringsrörelselagen; till att träffat inbördes överenskommelser om försäkringsbolagen (se nedan), som varit så utformade att det anskaffningsverksamheten inte funnits för regeringen att utfärda särskilda föreskrifter anledning (prop. 1981/822180 s. 199 f). om finns vidare i Lagbestämmelser informationsskyldigheten och i KFL. I 3§ första stycket marknadsfömarknadsföringslagen finns en allmän om för näringsidkare att ringslagen regel skyldighet informera konsument som han avtal med: underlåter han vid ingår av vara, eller annan nyttighet att lämna marknadsföring tjänst information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt, kan marknadsdomstolen ålägga honom att lämna sådan information. I och för är denna också vid personförsäkring. När sig regel tillämplig KFL tillkom ansågs emellertid den allmänna informationsskyldigheten böra konkretiseras för konsumentförsäkringens del. Den lagen innehåller i 5-8 §§ om också inte preciserade, ganska utförliga, föreskrifter om vad innebär, och det marknadsrättsliga skyldigheten är att också i en om naturligt ta upp sådana regler lagstiftning - KFL har personförsäkring. Informationsskyldigheten enligt preciserats i riktlinjer som tillkommit genom förhandlingar mellan konsumentverket, försäkringsinspektionen och branschen. - med Som antytts ovan har försäkringsbolagen utgångspunkt från krav - bestämt hur försäkringsrörelselagstiftningens själva skall gå till, senast en överensanskaffningsverksamheten genom kommelse i 1986 (Marknadsföringsöverenskommelsen). Flertaapril let av de som har koncession för verksamhet i Sverige inom bolag direktförsäkringsområdet är anslutna till överenskommelsen; på grund av oenighet i vissa frågor om försäljningsorganisationens är det dock också ett antal bolag som har ställt sig utanför utformning överenskommelsen avsnitt 3 i betänkandet i (se Försäkringsmäklare Sverige; SOU 1986:55). I överenskommelsen, vars syfte är att ange vid av försäkring, finns bestämgod försäkringssed marknadsföring melser om reklam och andra om information säljfrämjande åtgärder, m.m. i samband med och om ombudens ställning m.m. försäljning för marknadsföringen är att den ”skall ske med ansvar Huvudregeln för kundens bästa och sådant sätt att en sund konkurrens mellan på och förtroendet för inte bolagen främjas försäkringsverksamheten

sou 193655 till 2 255

Allmänmotivering kap.

skadas”. Det ges förbud mot av kunderna och olikformig behandling mot s.k. Däremot kopplade erbjudanden. reglerar överenskommelsen inte bolagens informationsverksamhet efter det att försäkringen

tecknats. Övervakningen av att överenskommelsen åvilar en

följs särskild marknadsföringsnämnd, det finns en varjämte skiljenämnd för vissa ärenden. I samband med vissa som år 1961 skedde i om ändringar lagen försäkringsrörelse behandlades frågor information om angående livförsäkring ganska utförligt; några konkreta åtgärder föreslogs dock inte särskilt SOU 1960:11 (se s. 260 ff, prop. 1961:171 s. 193 f). Utomlands har dessa frågor debatterats främst i USA. För livligt, Sveriges del har de ägnats en ingående undersökning av kommitténs tidigare ordförande, Jan Hellner, i skriften ”Information om livförsäkring till konsumenter. I denna studie, vars tillkomst haft direkt samband med kommitténs för uppdrag, redogörs tidigare diskussion på området, och en rad och principiella frågor detaljspörsmål analyseras.

i

Informationsreglernas innehåll

l Sammanfattning: Regler fordras om informationen både i

l samband med tecknande och försäkringens på senare stadier. Liksom KFL innehåller allmänt hållna om förslaget regler

bolagens informationsskyldighet. Mera preciserade bestäm-

melser är knappast att utforma. Till viss del får möjliga ansvaret för informationen instanser som bevakar läggas på konsumenternas intressen, bl.a. när det gäller jämförelser mellan försäkringar hos olika bolag.

Information angående personförsäkring har flera olika funktioner. Den skall göra det möjligt för konsumenten att bedöma, om han alls skall teckna försäkring eller om han skall använda sina pengar på annat sätt. Den skall honom att hjälpa välja den typ av försäkring som passar honom bäst, helst också det försäkringsbolag där det är lämpligast för honom att teckna Under försäkringen. försäkringstiden skall informationen för honom möjliggöra att bedöma, om han bör ändra eller sina försäkringen dispositioner över den på grund av förändrade förhållanden eller personliga nya önskemål. Han har också behov av om hur han upplysning lämpligen kan utnyttja den tillgång försäkringen utgör, exempelvis genom belåning. Och i händelse av med meningsskiljaktighet försäkringsbolaget kan han behöva ledning om hur han skall kunna tillvarata sitt intresse genom att få bolagets beslut överprövat.

m.-

till 2 sou 1986:56

256 Allmänmotivering kap.

De flesta av dessa funktioner har störst betydelse vid naturligtvis kunna motivera en livförsäkring, och vad som nu har sagts skulle för försäkringsbolagen framför långtgående informationsskyldighet allt vid sådan Samtidigt får man ta hänsyn till det försäkring. motstånd en ordinär konsument känner mot att fördjupa naturliga i dessa ofta tekniskt betonade frågor, i varje fall när sig invecklade, de inte ha aktualitet för hans vidkommande. En tycks speciell information som är alltför ambitiös kan lätt slå alldeles fel. Det gäller

att finna en medelväg, där kunden i en klar och lättillgänglig lämplig form får det mått av kunskaper som han kan tillgodogöra sig och just Hur informationen bäst skall utformas torde växla med den utnyttja. aktuella och delvis också med i försäkringstypen omständigheterna det individuella fallet. i samband med att Den information som i dag lämnas konsumenter en tecknas ombesörjs till stor del av försäkringsbopersonförsäkring ombud. Detta särskilt större livförsäkringar. Informalagens gäller tion förekommer också som överlämnas till dem genom trycksaker som reflekterar på försäkring, och i någon mån genom annonser riktade till allmänheten. Under försäkringstiden får försäkringstagaren normalt direkt från framför allt i samband upplysningar bolaget, med att premieavier översänds. Särskilt informationen ombud kan medföra vissa problem. genom Om ett ombud är beroende av är det av provisionsinkomster, risk för att hans intresse i saken hans naturliga skäl färgar om kunden en försäkring inom de upplysningar; avbryter långvarig första å andra sidan också detta ut ekonomiskt över åren, går ombudet. Här har bolagen ett ansvar för att de genom instruktioner till ombuden och informationsverksamhet motverkar att egen kunden får eller annars missvisande Viktig i ofullständiga uppgifter. denna del är den relativt omfattande utbildning av framför allt de fast

anställda som bolagen bedriver. försäljarna Vad angår informationen genom myndigheter och Liknande organ, lär den för del hittills inte ha haft någon större personförsäkringens Det kan emellertid finnas vissa möjligheter att utveckla omfattning. denna verksamhet bl.a. insatser av Konsumenternas försäkgenom Särskilt när ringsbyrå och genom samråd i det s.k. Kontaktforum.’ det av teknisk natur, bör viss information också kunna gäller frågor ges av försäkringsinspektionen.

Konsumenternas försäkringsbyrå drivs av en stiftelse, som enligt sina stadgar skall driva en självständig rådgivningsbyrå som skall hjälpa och vägleia konsumenterna i försäkringsfrågor. Stiftelsens styrelse består av representanter fö konsumentverket, och FSAB. Verksamheten bekostas av FSAB. - Kontaktfoförsäkringsinspektionen rum är beteckningen på en informell verksamhet för samråd mellan företrädare för konsumetverket, försäkringsinspektionen och försäkringsbranscnen. Kontaktforum har ingen kansliorganisation och inga egna medel att förfoga över.

Allmänmotivering till 2 kap. 257

Givetvis är det inte möjligt att genom lagregler trygga att konsumentens behov av upplysningar blir tillgodsett i alla hänseenden. I viss utsträckning framstår sådana regler också som överflödiga. Normalt är det ju i försäkringsbolagets eget intresse att närmare informera om olika sidor av försäkringsförhållandet. Man kan också räkna med att en del försäkringstagare på grund av sina särskilda önskemål begär mera detaljerade uppgifter om de fördelar och nackdelar som en viss ordning medför, och då behövs inte heller några informationsregler. Trots det sagda finns det ett område, där om informationsskyldighet är motiverade. Även lagbestämmelser om de till stor del kommer att ansluta sig till nuvarande praxis och till vad som gäller enligt Marknadsföringsöverenskommelsen, är det av värde att slå fast vissa huvudprinciper som bör gälla. Dessa kan sedan läggas till grund för fortsatta överenskommelser om informationens utformning mellan branschens representanter och de myndigheter som bevakar konsumenternas intressen. Det finns alltså under alla förhållanden starka skäl att ta upp särskilda bestämmelser om information i en personförsäkringslag, liksom skett i KFL. I om uppbyggnad kan KFL delvis fråga reglernas tjäna som förebild. Vad angår situationen innan försäkring ännu tecknats (jfr 5§ framstår det som att försäkringstagaren får infor- KFL), väsentligt mation i åtskilliga avseenden innan han ingår ett så ekonomiskt och avtal som särskilt livförsäkringsavtalet brukar viktigt långsiktigt vara - med inom branschnågot som också stämmer uppfattningen en. Han bör till en få sakkunnig hjälp att överväga, i vilken början han och hans behöver sig indiviutsträckning familj trygga genom duell vid sidan av de sociala förmåner och det skydd försäkring genom kollektiv han kan räkna med i händelse av försäkring sjukdom, olycksfall eller dödsfall. Marknadsföringsöverenskommelsen betonar vikten av denna s.k. behovsutredning, men enligt uppgifter som vi fått förekommer det i inte helt obetydlig omfattning att även ganska stora försäkringar säljs helt utan sådan utredning, varvid ofta i stället en möjlig skattevinst kan åberopas som huvudsakligt argument för försäkringen. Det är av vikt att försäkringsbolagen noga övervakar att Marknadsföringsöverenskommelsens bestämmelser följs i praktiken, och behovsutredningens betydelse bör framhävas i lagtexten. Vidare måste informeras om de försäkringstagaren självfallet väsentliga fördelarna och nackdelarna hos de produkter han kan välja mellan. Det räcker inte att man från bolagets sidan undviker missvisande uttalanden om försäkringsskyddets innebörd, utan det måste också krävas att kunden - även när han inte särskilt begär det - får sådana direkta upplysningar som har värde för honom, oavsett

om de underlättar försäljningen av försäkringen eller ej.

l7

258 Allmänmotivering till 2 kap.

Med hänsyn till avtalets betydelse för den enskilde bör lagstiftningen alltså ett informationsansvar, som ålägga försäkringsbolagen delvis går längre än man normalt kan vänta i som näringsverksamhet är inriktad Bl.a. är det att i sin på försäljning. viktigt bolagen information framhäver sådana av avgränsningar försäkringsskyddet som det annars kan vara lätt för den enskilde att förbise; om försäkringstagaren tror att hans försäkringsskydd är mera vidsträckt än vad som i är fallet, kan det få konsekvenser verkligheten allvarliga för honom och hans efterlevande. Vi föreslår flera särskilda regler om att sådana villkor skall framhävas särskilt: innan försäkringen meddelas (2 kap. 1 §), när försäkringsbrev utfärdas 2 §) och (2 kap. när försäkringen ändras 3 §). (2 kap. Med tanke på den ekonomiska som förmånen av betydelse återbäring har vid livförsäkring får särskild uppmärksamhet ägnas dess beräkning; synpunkten betonades redan i förarbetena till 1961 års lagstiftning (se SOU 1960:11 s. 260 Detsamma återff). gäller köps- och fribrevsvärdenas ett ämne som skall behandlas utveckling, närmare i specialmotiveringen. Ännu en där redan nu viktig punkt, stor omsorg lär nedläggas på informationen, är naturligtvis försäkringens skattemässiga behandling, även om denna normalt inte bör göras till huvudargument för försäkringen. Även rörande försäkringstagarens rättigheter och skyldigheter i övrigt enligt försäkringen kan upplysningar vara i detta om också man inte behövliga skede, kan vänta sig att i allmänhet kan försäkringstagaren tillgodogöra sig detaljinformation, som bara under kan få speciella förutsättningar aktualitet i framtiden. Bl.a. år det att han får klart för vilka viktigt sig möjligheter han har att få en tidsbegränsad (jfr försäkring förnyad avsnitt 11.3.2), något som vi anser böra särskilt i understrykas lagtexten (se 2 kap. 1 § lagförslaget). En särskild fråga i detta är hur en konsument skall få sammanhang möjlighet att träffa ett riktigt val, inte bara mellan de olika försäkringsprodukter som ett bolag har att erbjuda utan också mellan olika Bl.a. i om försäkringsbolag. fråga återbäringens beräkning förekommer olikheter av betydelse (vilka för övrigt belyses på ett förtjänstfullt sätt i en av FSAB utarbetad informationsbroschyr, som för närvarande används av livförsäkringsbolagen). Vissa kan emellertid riktas invändningar mot att man genom lagen skulle lägga ett huvudansvar för att kan ske det riktiga jämförelser på enskilda försäkringsbolaget. Det förefaller att låta knappast lyckat urvalet av relevanta fakta i sammanhanget göras i första hand som ett led i konkurrensen om kunderna; för ett ombud skulle det ofta te sig främmande, ibland direkt illojalt mot att lämna uppdragsgivaren, uppgifter som i realiteten innebär att kunden borde vända sig till ett annat försäkringsbolag. bör så som Bolagen naturligtvis långt möjligt utforma sin information på sådant sätt att en med andra jämförelse

Allmänmotivering till 2 kap. 259

bolag underlättas, men det synes inte möjligt att lägga ansvaret för detta på det enskilda bolaget ensamt. Samtidigt kan man inte vänta sig att en konsument normalt skall förmå att sammanställa materialet och dra riktiga slutsatser av detta. När det gäller dessa jämförelser torde det vara nödvändigt att främst lita till konsumentorganen; Konsumenternas försäkringsbyrå lär ha goda möjligheter att överblicka materialet i allmänhet och välja ut de förhållanden som är av betydelse i sammanhanget. I speciellt tekniska frågor, som t.ex. när det gäller återbäringen, kan det som nyss nämnts vara naturligt att jämförelserna görs av eller i samråd med försäkringsinspektionen. Någon skyldighet att lämna information med sikte på sådana jämförelser synes därför inte behöva föreskrivas i lagtexten, lika litet som i KFL. Som framhållits ovan bör emellertid bolagen i sin marknadsföring sträva efter en enhetlig terminologi m.m. för att underlätta jämförelser mellan deras erbjudanden (jfr . prop. 1979/80:9 s. 35 och 105). _

Efter försäkringens tecknande bör försäkringstagaren snarast,

genom försäkringsbrev jämte annat material, få skriftliga upplysningar om avtalets närmare innehåll - en information vars värde inte torde behöva närmare utvecklas (jfr 6 § KFL). Med hänsyn till att

personförsäkringsavtalen ofta är mycket långvariga, anser vi det

vidare angeläget med en bestämmelse om att försäkringstagaren skall få fortlöpande uppgifter om förhållanden av vikt för honom. Bl.a. kan detta vara av värde om han överväger att över j förfoga. försäkringen, t.ex. genom belåning eller nytt förmånstagarförord- [ nande, eller att säga upp avtalet i förtid. Slutligen bör föreskrivas en informationsskyldighet för bolaget när en tvist kan aktualiseras, | främst vid skadereglering men även när försäkringen upphör eller ändras i förtid annat än på försäkringstagarens initiativ (jfr 7 § KFL), för att inte försäkringstagaren, eller andra som är berättigade till ersättning, av okunnighet skall underlåta att tillvarata sin rätt. Enligt vår mening är det inte lämpligt och kanske inte ens möjligt y 5 att genom detaljerade lagbestämmelser söka ange de skiftande l överväganden som gör sig gällande angående informationen i. olika situationer. I alla händelser skulle sådana bestämmelser bli mycket vidlyftiga och komplicerade, och de skulle riskera att snart framstå _

i som föråldrade; det kan vara upplysningar av annat slag som ter sig

l väsentliga i en framtid. bör därför bara vissa Lagtexten ange ,V allmänna riktlinjer för informationen. Bl.a. synes det inte möjligt att dra någon klar mellan den information som

upp gräns åligger

försäkringsbolagen och den för vilken konsumentskyddande organ

i bör svara. Det blir här fråga om en samverkan mellan bolagen och

j det allmänna, som eventuellt får preciseras närmare genom förhandlingar mellan branschens representanter och myndigheterna. Huvudansvaret för informationen måste dock klart ligga på försäkringsbolagen själva.

260 Allmänmotivering till 2 kap. sou 1986256

Som framgått tar det framför allt sikte sagda på livförsäkring. Ocksåii fråga omsjuk- och behövs olycksfallsförsäkring naturligtvis viss information, men här motsvarar de krav som kan ställas på bolaget närmast vad som gäller enligt KFL. Trots denna skillnad anser vi att gemensamma regler kan ges om informationsskyldigheten, om de utformas så pass allmänt som vi föreslår. Informationsskyldighetens närmare innehåll skall behandlas i specialmotiveringen.

10.3 Ansvar för brister i informationen

Sammanfattning: Om försäkringsbolaget försummar sin informationsskyldighet, skall samma marknadsrättsliga sanktionssystem gälla enligt personförsäkringslagen som enligt KFL. Dessutom föreslår vi för vissa fall ett om civilrättsligt ansvar, bolaget försummar att informera om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet; avgränsningen kan då inte åberopas mot försäkringstagaren.

Bestämmelserna om information har in i 2 förslaget till tagits kap. personförsäkringslag. Som framgått ovan, ansluter reglerna relativt nära till vad som KFL. Vi föreslår också samma gäller enligt marknadsrättsliga sanktionssystem som enligt den lagen, dvs. en

l

hänvisning till marknadsföringslagen (1975:1418).

i

Några regler om civilrättsliga påföljder av information bristfällig togs inte in i kommitténs förslag tillKFL. Kommittén framhöll bl.a.

i

att det i konsumentköplagen förekom bestämmelser som medförde ansvar av detta slag för säljare och tillverkare vid vilseledande uppgifter i annonser m.m. och i vissa fall vid underlåtenhet att lämna uppgift enligt marknadsföringslagen (se 7 och 14 §§ konsumentköplagen), men att förhållandena vid var annorlunda än vid försäkring

:sr

köp; sambandet mellan m.m. och innehållet i reklamuppgifter enskilda försäkringsavtal var ofta mindre starkt, och i fall blev varje vid tvist ofta - Kommittén uttalade bevissvårigheterna betydande. tvn emellertid att frånvaron av en bestämmelse i inte borde frågan ..› ,, utesluta att försäkringsgivare kan ansvara för innehållet i upplysningar om nya försäkringsvillkor o.d. (SOU s. 126 f). I

1977:84

propositionen anfördes också att missvisande information kan få när om av ett betydelse fråga uppkommer jämkning försäkringsvillkor med stöd av 36 § avtalslagen (prop. 1979/80:9 s. 39). Frågan om de civilrättsliga konsekvenserna av eftersatt information har aktualiserats ånyo vid kommitténs arbete med personförsäkringslagen, liksom vid det samtidigt pågående arbetet på en

till 2 261 Allmänmotivering kap.

samlad skadeförsäkringslag. Vid de nordiska har överläggningarna framhållits värdet av en bestämmelse om ansvar i detta bolagets avseende, inte minst för att det delvis osäkra klargöra rättsläget på området Det finländska till innehålförslaget personförsäkringslag ler en bestämmelse om att bristande information vid försäkringens tecknande medför att avtalet skall anses innehålla vad försäkringstagaren har anledning förutsätta med stöd av de han uppgifter erhållit (2 kap. 5 §). Rättsläget är i dag inte helt detsamma som när kommittén år 1977 tog ställning till frågan om av informationsanlagreglering bolagets svar. På grundval av i KFL har en informationsreglerna utveckling skett i allmänna reklamationsnämndens Nämndenvhari praxis. ett flertal ärenden ett ansvar tagit ställning för av detta slag, varvid man ansett bolaget svara för missvisande i vart fall om marknadsför-ing denna haft betydelse för val av försäkringstagarens försäkring eller handlande efter nämndens försäkringsavtalet. Enligt ståndpunkt synes emellertid bolaget kunna i viss mån neutralisera bristerna i informationen genom att tillställa de försäkringstagaren fullständiga försäkringsvillkoren (se André, Marknadsföringsansvar s. 386 ff). Ansvaret har gått ut att på bolaget skall utge ersättning som om en felaktig uppgift blivit avtalsinnehåll. Hur långt en sådan ansvarsregel när är emellertid oklart, och området några domstolsavgöranden på är över huvud “ taget inte kända. Frågan blir då om det skall lämnas åt rättstillämpningen att avgöra innebörden av ansvar för missvisande bolagets civilrättsliga information vid eller om detta åtminstone personförsäkring delvis skall regleras i lagen. Det står klart att ett ansvar redan i i vissa dag föreligger situationer. Om direkt försäkringsbolagets tjänstemän lämnat oriktiga uppgifter om vilka försäkringens omfattning, legat till grund för avtalet, lär något tvivel inte råda om att kan av uppgifterna åberopas motsidan, och detsamma.t0rde gälla också om sådana uppgifter lämnats av bolagets ombud. Det är här snarare om att fråga tillämpa allmänna än om ett särskilt avtalsrättsliga principer regler informationsansvar. Det är vidare tänkbart att om en informationspositiv skyldighet föreskrivs i detta kan personförsäkringslagen, påverka avtalet i en del lägen även om i inga civilrättsliga ansvarsregler införs: viss lär ha rätt att i utsträckning försäkringstagaren bolagets uppgifter intolka att i avseenförsäkringsskydd föreligger väsentliga den, ifall inte något annat direkt har angetts. I detta hänseende är särskilt att märka, att vid ett personförsäkring försäkringstagaren på helt annat sätt än vid kan förutsätta att skadeförsäkring försäkringen i princip omfattar alla de risker som faller under försäkringstypen;

‘ Jfr NFT 1983: Lyngsø s. 18, Lundgaard s. 97, Poulsen s. 340 och Sommer s. 342.

262 Allmänmotivering till 2 kap.

villkoren innehåller normalt endast ett fåtal undantag från ansvaret. Samtidigt får emellertid också beaktas att försäkringsavtalet liksom andra normalt bygger på att vissa många avtalstyper standardvillkor skall gälla, vilkas detaljer inte diskuteras mellan innan avtalet När det i försäkparterna ingås. gäller begränsningar ringsskyddet, som kan te sig något mindre väsentliga och som inte har berörts i samband med avtalsslutet, torde bolaget enligt allmänna principer för avtal av denna typ ha vissa möjligheter att göra begränsningen till avtalsinnehåll genom att snarast efter tecknandet ge mera fullständig information om vad skyddet närmare innebär. Försäkringstagaren torde visserligen ha rätt att reagera åtminstone på oväntade och mera betydelsefulla inskränkningar i försäkringens att göra gällande att han inte är bunden av avtalet omfattning genom eller eventuellt ta upp förhandlingar med bolaget om kompletterande skydd, men om han inte reagerar torde han i dessa fall bli bunden av villkoren? Det är alltså osäkert också med våra regler om informationsplikt i vilken utsträckning man utan stöd av en uttrycklig lagregel kan frånkänna olika villkor giltighet, därför att försäkringstagaren inte har fått godtagbar information om dessa. Vi har funnit att just när det gäller den viktiga informationen om begränsningar i det avtalade försäkringsskyddet det finns skäl att klargöra rättsläget genom att i lagen slå fast ett civilrättsligt ansvar för brister i informationen. Ansvarsbestämmelsen bör till anknytas

i de ovan som att lämna särskild

angivna regler ålägger bolaget information om viktiga avgränsningar av skyddet. Bestämmelsen bör gå ut på att försäkringens omfattning skall bedömas som om avgränsningen i fråga inte gällde. Har försäkringstagaren ansökt om försäkring utan att en viktig undantagsbestämmelse har kommit på tal vid hans kontakter med bör ändå gälla om bolaget i bolagets representant, undantaget försäkringsbrevet lämnar särskild information om villkoret (se 10.2 Eftersom denna skall översändas t» avsnitt ovan). information samtidigt med första premiekravet, är försäkringstagaren då i praktiken ännu obunden av försäkringsavtalet; bolagen driver enligt fast praxis inte in obetalda premier vid individuell försäkring. För övrigt har han här som annars rätt att omedelbart säga upp 3 - det försäkringen (se kap. 3 § i lagförslaget). Vidare har vi ansett rimligt att försäkringsbolaget också på ett senare stadium skall kunna åberopa en villkoren, om man sänder särskild avgränsning enligt x information härom. 3 “ I båda fallen bör emellertid försäkringstagaren ha ett rådrum på

2 Jfr Hellner i Tidskrift, utgiven av Juridiska Föreningen i Finland, 1979 s. 281-300 (särskilt s. 297 f).

Allmänmotivering

sou 1986:56 till 2 263 kap.

fjorton dagar innan informationen får effekt. Han har då möjlighet att ta upp saken med bolaget och eventuellt teckna tilläggsförsäkring för en risk som annars faller utom försäkringsskyddet. Reglerna, som tagits in i 2 kap. 6 § förslaget, överensstämmer till stor del med dem som vi för en liknande situation föreslår för och gruppförsäkringens ka-försäkringens del (se 9 kap. 5§ andra och 10 5§ stycket kap. andra stycket). Bestämmelsens närmare innebörd skall behandlas i specialmotiveringen. Det bör dock redan här betonas, att inte avser att regeln påverka de allmänna regler som för avtals och som gäller ingående bl.a. innebär att bolaget ansvarar för utfästelser som ombudet lämnar. Om den aktuella inte har till avtalsinavgränsningen gjorts nehåll, spelar det inte någon roll vilken information bolaget lämnar senare. Inte heller utesluter den att även i föreslagna regeln bolaget andra fall kan ha ett ansvar för missvisande marknadscivilrättsligt föring. Bestämmelsen skall alltså inte tolkas motsatsvis.

264 Allmänmotivering till 3 kap.

11 F

Örsäkringsavtalet

m.m.

Allmänmotivering till 3 kap.

11.1 Inledning

Sammanfattning: 3 i den föreslagna lagen handlar Kapitel främst om av försäkringsavtal, uppsägning och ingående ändring av avtalet samt om rätten till försäkringens tekniska värde. I detta avsnitt presenterar vi de principiella ställningstaganden som ligger till grund för reglerna i kapitlet.

I 3 har samlats de centrala bestämmelserna om rätten att teckna kap. om och av försäkringen, om tiden för försäkring, uppsägning ändring försäkringsbolagets ansvar och om den ekonomiska uppgörelsen när försäkringen upphör. Dessa ämnen är bara delvis reglerade i FAL, medan däremot villkor och som innehåller utförliga grunder regel bestämmelser. På några punkter är för bolagens praxis förmånligare försäkringstagarna än som framgår av villkoren. Vi föreslår en mera utförlig reglering än FAL:s, främst med sikte på att tillvarata försäkringstagarnas intressen. Till stor del är det fråga om att anpassa lagstiftningen till bolagens nuvarande villkor och I fall vi vidare efter de som där praxis. några går linjer framträder. Någon fullständig reglering av avtalsmekanismerna har vi dock inte eftersträvat; som kommer att framgå nedan, måste våra bestämmelser kompletteras med allmänna avtalsrättsliga regler. De materiella ogiltighetsgrunderna svek osv. behandlar vi i motiveringen till 4 kap. (avsnitt 12). Vi har till grund för reglerna i kapitlet lagt vissa principiella ställningstaganden, som kan sammanfattas på följande sätt: EI Den som ansöker om en försäkring skall ha en självständig rätt att teckna den som medger för hans försäkring försäkringstekniken del; om det inte finns skäl mot att bevilja försäkring, skall sakliga han alltså inte vara beroende av försäkringsbolagets välvilja (avsnitt 11.3). \

Allmänmotivering till 3 kap. 265

D skall träda i kraft så snabbt som detta är utan Försäkringen möjligt att man samtidigt öppnar påtagliga möjligheter till spekulation mot bolaget (avsnitt 11.4). D skall så som vara säker att få Försäkringstagaren långt möjligt på behålla försäkringen under hela den avtalade försäkringstiden. Bara i speciella fall skall bolaget kunna säga upp försäkringen eller ändra villkoren (avsnitt 11.5). EI skall inte vara mer bunden av avtalet än som Försäkringstagaren fordras av hänsyn till försäkringstekniken, skattereglerna m.m. Normalt skall han kunna komma ur försäkringsförhållandet så snart han önskar det (avsnitt 11.7). D värde vid tid tillhör Försäkringens varje försäkringstagaren. Värdet skall tillgodogöras honom eller hans rättsinnehavare när försäkringen upphör, oavsett anledningen till upphörandet (avsnitt 11.8).

Försäkringstiden

Sammanfattning: ”Försäkringstiden” är ett mera sammansatt begrepp vid personförsäkring än vid skadeförsäkring. Några allmänna regler om försäkringstidens längd behövs emellertid inte i personförsäkringslagen. Däremot föreslår vi att bolaget i många fall skall vara att underrätta försäkringstagaren skyldigt i förväg, när försäkringstiden närmar sig sitt slut.

Vid personförsäkring förekommer ofta, till skillnad från vid skadeförsäkring, försäkringar som meddelas på tid som inte på förhand kan anges vanligen då på livstid. Andra försäkringar skall här kallas tidsbegränsade försäkringar; det är alltså fråga om försäkringar som har avtalats att gälla för en bestämd tid eller tills den försäkrade har uppnått viss ålder. Även livförsäkringar som avlutas med utbetalning av ett livsfallsbelopp är i denna bemärkelse tidsbegränsade.‘ Oavsett om är eller inte, avser vi - i försäkringen tidsbegränsad det och i - hela tiden från följande lagförslaget med försäkringstid det att försäkringen trädde i kraft till dess har sina bolaget fullgjort åtaganden enligt försäkringsavtalet. Tid under vilken bolaget bara

Däremot innebär inte den omständigheten, att försäkringsbeloppet för en livsvarig livförsäkring på begäran betalas ut när den försäkrade uppnår 90 års ålder, att en sådan försäkring är att anse som tidsbegränsad.

266 Allmânmotivering till 3 kap.

förvaltar ett till betalning förfallet räknas dock inte som belopp försäkringstid. Från försäkringstiden måste man skilja premiebetalningstiden. Vid livförsäkring avtalas regelmässigt att premie skall betalas under ett visst antal år, dock inte sedan den försäkrade avlidit. Det förekommer också att av att en premiebetalningen görs beroende ytterligare person (försörjaren) lever. Den längsta tid för vilken premiebetalning normalt avtalas är tills den försäkrade fyller 80 år. Vid tidsbegränsad försäkring kan premiebetalningstiden givetvis inte vara längre än den tid under vilken bolaget ansvarar, och vid vissa sådana försäkringsformer måste av försäkringstekniska skäl premiebetalningstiden sättas kortare än ansvarstiden. Om premiebetalningen upphör på grund av dödsfall, skall enligt grunderna den del av senast förfallen och erlagd premie som på dödsfallsmånaden belöper och tid därefter återbetalas till om

(eller läggas försäkringsbeloppet,

ett sådant skall betalas ut). - Premien för en livförsäkring kan också betalas en gång för alla (engångspremie). Någon premieåterbetalning vid dödsfall kommer då inte i fråga. Sjuk- och olycksfallsförsäkring är nästan alltid och tidsbegränsad, premiebetalningstiden sammanfaller normalt med ansvarstiden (bortsett från att en obetydlig avkortning av premiebetalningstiden kan erfordras av försäkringstekniska skäl). Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring, och ibland också vid livränteförsäkring, får vidare ansvarstiden fixeras i två olika avseenden. Det får anges dels under vilken tid täcker inträffande försäkringen försäkringsfall, dels under vilken längsta tid försäkringen täcker följderna av försäkringsfall. Det är den först nämnda ansvarstiden vi syftar på, när vi talar om tidsbegränsad försäkring. Om t.ex. en ,livränteförsäkring skall ge livsvarig livränta till den försäkrades

ifall han avlider inom en viss bestämd en ,v.40

anhöriga tid, är det alltså y.. :ha tidsbegränsad försäkring. Tidsbegränsad livförsäkring enbart för dödsfall meddelas ibland med optionsrätt, dvs. en rätt att senast vid ansvarstidens slut utan ny hälsoprövning byta ut försäkringen mot en ny livförsäkring med -.-_ samma

./.-}I1)P_‘.

högst omfattning. Optionsrätten gäller enligt nu tillämpade villkor längst till 55 års ålder; den betingar numera som regel inte någon tilläggspremie. Om ingen optionsrätt har avtalats men försäkringstagaren ändå önskar fortsätta försäkringen efter den avtalade ansvarstidens slut, måste ny hälsoprövning göras enligt samma principer som vid nyteckning. Den avtalade ursprungligen ansvarstiden är alltså i denna bemärkelse definitiv; som kommer att framgå nedan, hindrar detta inte att den fortsatta försäkringen i flera sammanhang bör behandlas som ”samma” försäkring som den som avsågs med det ursprungliga avtalet. Även vid sjuk- och olycksfallsförsäkring kan den avtalade ansvars-

Allmänmotivering till 3 kap. 267

tiden vara avsedd att bli definitiv. Detta gäller särskilt när ansvarstiden sträcker sig till en tidpunkt då den försäkrade sannolikt har slutat förvärvsarbeta (65-70 års ålder). Vidare finns det och sjukolycksfallsförsäkringar som är avsedda för barn och ungdomar och som upphör definitivt när den försäkrade uppnår en viss ålder. Syftet med dessa försäkringar är främst att förbättra den ekonomiska situationen för den som genom eller drabbas av sjukdom olycksfall invaliditet innan han hunnit komma in i och ATP-systemet, försäkringarna innehåller därför ett relativt stort invaliditetskapital. Ofta ingår en rätt att vid slut utan försäkringstidens hälsoprövning teckna en livsvarig livförsäkring. I de nu omtalade typerna av sjuk- och olycksfallsförsäkring är den från början avtalade ansvarstiden relativt lång. I en annan typsituation ger bolaget försäkringen den allmänna uppläggningen, att försäkringstiden är kort (oftast ett år). Samtliga försäkringstagare som tecknar försäkringen får denna försäkringstid, men avsikten är här att de flesta skall förnya försäkringsförhållandet för en eller flera perioder, dock längst till dess den försäkrade uppnår en bestämd ålder. Bolaget skickar regelmässigt ut ny premieavi till alla försäkringstagare vid försäkringstidens slut. Särskilt vanlig är denna ordning vid olycksfallsförsäkring. Den senast beskrivna försäkringstypen har med beröringspunkter andra ettåriga försäkringar som tecknas av konsumenter, t.ex. hemförsäkring. För deras del bygger KFL på huvudregeln, att alla försäkringar automatiskt förnyas för en ny, lika lång försäkringstid, om inte någon av parterna har sagt upp försäkringen. Betalar inte försäkringstagaren den nya premien, måste bolaget alltså säga upp försäkringen för att bli fritt från ansvar. Vill bolaget av annat skäl undgå förlängningen, måste det ha särskilda skäl att inte längre meddela försäkring. Undantag gäller i huvudsak bara om parterna från början har kommit överens om att inte skall försäkringen förnyas (se närmare 14, 15 och 17 §§ KFL). Några motsvarande regler gäller inte på personförsäkringens område. FAL medför ingen rätt för försäkringstagaren att förnya försäkringen efter den första avtalstiden, och optionsrätt förekommer knappast vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Enligt ett vanligt olycksfallsförsäkringsvillkor förnyas visserligen avtalet genom att försäkringstagaren betalar den premie bolaget aviserar, men om bolaget har särskilda skäl för att inte förnya avtalet” kan det vägra förnyelse. Villkoret har - i ett ärende som underställts försäkringsinspektionens prövning - ansetts medge bolaget att vägra förlängning när den försäkrade drabbats av under den första sjukdom försäkringstiden. Av det nu att om har en sagda framgår frågorna försäkringstiden helt annan karaktär vid personförsäkring än vid skadeförsäkring. De

268 Allmänmotivering till 3 kap.

skäl som vid konsumentförsäkringar motiverar att försäkringstiden normalt inte skall vara längre än ett år (10§ KFL) har ingen motsvarighet här. Snarare skulle man kunna överväga som regler skyddade försäkringstagaren mot att bolaget slentrianmässigt bestämmer en kort försäkringstid i de fall där försäkringstagaren vore bättre betjänt av en lång försäkring. Vi diskuterar denna i fråga nästa avsnitt men kommer fram till att sådana regler trots allt inte bör införas. Inte heller i övrigt har vi funnit behov av några allmänna regler om försäkringstidens längd i personförsäkringslagen. Däremot behövs det regler om ansvarstidens början och slut; dessa frågor behandlar vi i avsnitt 11.4. Vidare tar vi upp det informationsproblem som kan uppstå vid slutet av försäkringstiden, om denna är Om en lång. tidsbegränsad försäkring har gällt i flera år, kan det lätt hända att försäkringstagaren glömmer bort att tiden löper ut och hans skydd upphör. Vi föreslår därför i 3 7 och 8 §§ om att kap. regler försäkringsbolaget i de praktiskt viktigaste fallen skall underrätta försäkringstagaren i förväg om att försäkringstiden löper ut och om den rätt att teckna ny försäkring som han kan ha. Att försäkringstiden vid är får personförsäkring vanligen lång emellertid betydelse också på det sättet, att det behövs särskilda regler om uppsägning och ändring av försäkringen under den avtalade tiden (se avsnitt 11.5 och 11.7 nedan). Vidare har vi även i ett par andra avseenden uppmärksammat de speciella förhållandena när ett långvarigt försäkringsförhållande formellt består av en rad kortvariga avtal. Det gäller reglerna om s.k. symtomklausuler och om framkallande av försäkringsfall genom självmord. Dessa frågor 4;l4‘A behandlas i avsnitt 12.3.1 och 12.4.1. -,... Ms.

11.3 Rätten till cüøvnuxk

försäkring

11.3.1 Rätten att teckna

försäkring

...-.w.«.w.-.».›4ru.mm.p_w›r›«

Sammanfattning: Om det inte finns försäkringstekniska eller andra sakliga skäl för att avslå ansökan, skall en sökande ha rätt att teckna den försäkring som svarar mot hans hälsotillstånd m.m. vid tiden för ansökan. Han mäste dock godta de allmänna försäkringsvillkor bolaget tillämpar för den aktuella - 7 typen av försäkring. Vi godtar den vid olycksfallsförsäkring ganska vanliga ordningen med korta avtalstider och formellt fristående avtal för varje försäkringsår men föreslår en informationsregel, som skall garantera att kunden före tecknandet blir uppmärksam på de nackdelar konstruktionen kan innebära för honom.

till 3 269 Allmänmotivering kap.

Som framhållits i det föregående är den enskilde i hög grad beroende av att en begäran om ett korrekt och snabbt försäkring-behandlas på sätt. Att en individuell meddelas personförsäkring kan vara mycket angeläget från hans synpunkt; socialförsäkring och kollektiva försäkringar av olika kan ge ett i det enskilda slag otillräckligt skydd fallet. Det är av vikt att en snarast kan få ett försäkringssökande försäkringsskydd som är anpassat efter hans behov. Grundläggande för våra överväganden är visserligen att man inte kan begära att skall ifrån den bolagen gå försäkringstekniska bedömningen av risken. Men det bör inte heller förekomma att en försäkringsansökan, som enligt en

försäkringsmässig bedömning

kunnat beviljas, avslås t.ex. på osakliga grunder, personliga motsättningar till sökanden. Inte heller bör den att omständigheten, ansökan av administrativa skäl inte kan komma under omedelbar prövning, leda till att den avslås på grund av den senare utvecklingen försäkringsfall kanske inträffar medan ansökan obehandlad ligger hos i bolaget. Det är här regler av två som kommer i slag förgrunden för intresset. Dels är det vilka

frågan på grunder försäkringsbolaget skall

kunna vägra försäkring och vilka villkor en på beviljad försäkring skall gälla: det är alltså om rätten att erhålla fråga bästa möjliga skydd. Dels får man ta till när skall ställning skyddet inträda, om försäkringsavtal kommer till stånd. Den senare behandlar vi i frågan avsnitt 11.4. Vad angår frågan om en rätt att teckna är det till en försäkring början att märka, att KFL innehåller regler härom. 9 § får ett Enligt

försäkringsbolag inte vägra en konsument att teckna en försäkring

som bolaget normalt tillhandahåller om inte allmänheten, bolaget med hänsyn till risken för den sannolika försäkringsfall, skadans omfattning eller annan omständighet har särskilda skäl att inte meddela motiven försäkringen. Enligt kan vägran grundas - utöver på själva riskbedömningen bl.a. på sådana omständigheter som att sökanden gjort sig skyldig till brott av särskild betydelse från

försäkringssynpunkt eller att han fått en i annat

tidigare försäkring bolag uppsagd därför att han avsiktligt utnyttjat premiebetalningsreglerna för att skaffa sig gratis Den som utan försäkringsskydd. sakliga skäl får avslag på .sin kan försäkringsansökan enligt 41 § utverka allmän domstols att han har rätt förklaring, att teckna försäkring, varvid eventuellt kan förklaras försäkringstiden börja vid den som skulle tidpunkt ha gällt vid bifall till hans ansökan. Dessa regler innebär alltså att en konsument normalt har rätt att teckna t.ex. en om har sådan hemförsäkring, bolaget försäkring i sitt sortiment. Däremot inte konsumenten ger lagen rätt till försäkring på vissa villkor, t.ex. ”normala” eller ”vanliga” villkor. Även om domstol har förklarat att konsumenten har rätt att teckna försäkring,

till 3 270 Allmänmotivering kap.

måste komma överens om vilka villkor i fråga om parterna själva

t.ex. och säkerhetsföreskrifter som skall gälla. premie, självrisk

Endast om ställer rent oacceptabla villkor, kan det bolaget upp

med en fortsatt att meddela försäkring. jämställas vägran

Det kan vara tveksamt om KFL:s bestämmelser utan vidare bör

överföras till Bl.a. är variationerna i försäkpersonförsäkringslagen.

långt större i personförsäkringen, och riskprövningen ringsformerna

sker ett helt annat sätt med hänsyn till försäkringstagarens på

individuella förhållanden. Emellertid tycks bolagens praxis ganska

väl stämma med den som KFL innehåller för konsumentförregel

del; är inriktad på sakliga förhållanden. säkringarnas prövningen

Det talar för att KFL:s med smärre jämkning mycket väl regel någon

skulle kunna överföras till utan att detta personförsäkringslagen

skulle innebära nämnvärd nackdel för branschen eller någon

försäkringstagarkollektivet.

Mot en med KFL kan anföras, att trots allt en rätt att parallell

teckna individuell inte är fullt lika angelägen på personförsäkring

eftersom så många ändå har ett grundskydd försäkringsområdet,

ordnat och olika former av kollektiv försäkgenom socialförsäkring

Vidare har det invänts att en sådan skulle leda till ring. regel

för i vissa situationer, där den svårigheter bolagen praktiskt viktiga

moraliska risken spelar en väsentlig roll, dvs. då det av andra skäl

än den försäkrades hälsotillstånd kan misstänkas att en utbetalning

snart kan bli aktuell. Bl.a. har nämnts fallen när en kund utan att

lämna en rimlig förklaring ansöker om mycket höga livförsäkringar

hos flera en när han vill överförsäkra sig på ett bolag på gång, sätt vid eller när han vid flera tidigare påtagligt sjukförsäkring

tillfällen har lämnat Över huvud taget har man oriktiga uppgifter.

-å›i“:.m,.zc414

från betonat att skulle leda till tillämpningsförsäkringshåll regeln l. och medföra betydande olägenheter för branschen. problem Det framstår för oss som under alla angeläget att omständigheter . utesluta vissa för en om Om -. grunder avslag på begäran försäkring. .

ett inträffar efter det att ansökan ingetts, anses det försäkringsfall

vara en allmän att inte får avslå ansökan :_.n—.~;...w»-(

princip försäkringsbolaget

s. u;-.;/ —.

enbart av denna anledning (jfr Lyngsø, Dansk forsikringsret, 51).

måste om den försäkrades hälsa försämras efter .nar Detsamma gälla ... ,_ bör inte bero av den större eller ansökningstidpunkten. Skyddet

mindre varmed försäkringsbolaget behandlat ärendet; skyndsamhet,

bör få ett skydd efter hans hälsotillstånd försäkringstagaren anpassat

vid Om hälsotillståndet i verket var dåligt ansökningstillfället. själva

redan då, skall visserligen hänsyn tas till detta; bolaget bör då ha rätt att vägra försäkring eller - om risken trots allt är försäkringsbar

fordra en än normalt. Men framgår det av utredningen, högre premie

att den försäkrade drabbats av en först efteråt, bör man sjukdom

x

till 3

Allmänmotivering kap. 271

bortse från den. I verket lär detta stämma själva väl med försäkringsbolagens synsätt. I liksom också Sverige, på flera håll utomlands, går utvecklingen mot att man anknyter till riskprövningen ansökningstidpunkten (jfr VerBAV 1981 s. 182). En regel som ansluter till denna praxis torde inte kunna möta berättigade invändningar från försäkringshåll. Mera tveksam kan frågan synas, om man generellt bör slå fast en huvudregel om rätt till liknande sätt som skett i KFL.

försäkring på

Vad som för oss framstår som utslagsgivande är att en av lagstiftning

personförsäkringslagens typ är avsedd att gälla under lång tid. Att försäkringsbolagen i

dag inte synes på något sätt missbruka sin rätt att avslå ansökan om kan inte anses som försäkring någon garanti mot att man i under framtiden, andra samhällsförhållanden och andra ekonomiska villkor, skulle visa sig betydligt mera återhållsam med att bevilja En

försåkringsskydd. möjlighet att i sista hand få

avslagsbeslutet prövat av domstol måste anses ha sådant värde för en

försäkringstagare, att man inte utan tvingande skäl bör avstå från att

här följa mönstret i KFL.

Personförsäkringens betydelse i många

enskilda fall och det relativt antalet begränsade bolag motiverar att

försäkringsbolagen - såsom också torde ske i dagens praxis - tar ett

något större ansvar för dem som behöver deras än man kan tjänster kräva av näringsidkare i allmänhet avsnitt (jfr 10 ovan). 2 Vi har därför stannat för att föreslå en regel av liknande typ också för personförsäkringens del, och vi menar att den egentligen inte strider mot hur bolagen själva uppfattar sin verksamhet i dag. Regeln kan sägas innefatta ett förbud mot olikformig behandling av kunderna, men självfallet måste den med beaktande tillämpas av

i personförsäkringens

särdrag. Avslag på försäkringsansökan bör

I kunna godtas i ungefär de situationer där bolagen i

praktiken utnyttjar sin avslagsmöjlighet i Som dag. tidigare framgått skall regeln inte påverka bolagens hälsoprövning; den försäkringstekniska grundvalen för försäkringen skall man inte ifrån. Också gå när den ”moraliska risken är måste påtaglig, bolagen kunna vägra försäkring. Till några särskilda fall återkommer vi i

specialmotiveringen.

Den regel vi föreslår har alltså sin förebild i 9§ KFL. Vi har emellertid funnit att regeln i personförsäkringslagen till sitt materiella innehåll kan göras mer bestämd än den är i KFL. Som nämndes

ovan, säger 9 och 41 §§ KFL inte om villkoren

någonting för den

försäkring konsumenten har rätt till. För personförsäkringarna är det V emellertid möjligt att ge en sådan bestämmelse. Såväl premien som övriga individuellt bestämda villkor styrs nämligen till allra största i delen av den försäkrades hälsotillstånd (och ålder). Härjämte har den försäkrades kön och ibland hans yrke m.m. betydelse. För bedömningen av hur olika sjukdomstillstånd m.m. skall inverka på

272 Allmänmotivering till 3 kap.

finns riktlinjer som prövningen av en försäkringsansökan detaljerade av nästan alla Även för bedömningen av andra faktorer

följs bolag.‘

har bolagen fast praxis. - för sitt Riktlinjerna för riskprövningen används i dag utom ändamål - för att enligt prorataregeln bestämma försäkegentliga ansvar, när uppgifter upptäcks t.ex. i samband ringsbolagets oriktiga med ett försäkringsfall. Man gör i efterhand en bedömning av vilken som skulle ha meddelats, om försäkringstagaren hade försäkring lämnat när han tecknade försäkringen. Sådana riktiga uppgifter ärenden av centrala avgörs ofta efter yttrande livförsäkringsbolagens

riskprövningsnåmnd (inom Återförsäkringsaktiebolaget Sverige),

vilket ytterligare medverkar till en fast och enhetlig praxis. Vi bygger

våra om av brott mot upplysningsplikten på detta regler påföljder system (4 kap. 2 och 3 §§). -— — Man kan alltså både branschens och vår uppfattning enligt med av säkerhet fastställa i efterhand, vilken tillräcklig grad som hade bort meddelas för en viss person. Så mycket försäkring bättre bör man kunna samma i samband med göra bedömning ansökan om en Det finns alltså i nuvarande praxis försäkring. för att i slå fast, inte bara att sökanden har rätt förutsättningar lagen till en utan också vilken han har rätt till. I försäkring försäkring härmed har vi i regeln om rätt till försäkring (3 kap. 1 §) enlighet att och skall bestämmas på angett, premien övriga försäkringsvillkor av den försäkrades hälsotillstånd vid ansökningstillfället. grundval är emellertid, liksom 9 § KFL, begränsad till att avse Regeln som normalt tillhandahåller allmänheten”. Ett ”försäkring bolaget som bara meddelar för dödsfall blir alltså inte bolag kapitalförsäkring av denna att meddela t.ex. livränteförsäkring. på grund regel tvunget Likaså är sökanden att de allmänna villkor bolaget tvungen godta för och den och de

använder varje försäkringstyp premieförhöjning

som i hans fall. har särvillkor försäkringstekniken påkallar Bolaget också rätt att som villkor för försäkringen kräva att den som skall

försäkras och/eller genomgår läkarundersökavger hälsodeklaration när detta är bestämt i samt att ning, bolagets riskbedömningsregler, han fullmakt att inhämta om honom från ger bolaget uppgifter osv. Och om sökanden av alltför sjukhus, försäkringskassa på grund hälsa inte kan försäkras inte någon rätt till dålig alls, finns naturligtvis

försäkring. Här också den om sökanden uppkommer tidigare antydda frågan, - - skall fast han egentligen skulle vilja ha en långvarig försäkring

vara tvungen att godta också att försäkringsbolaget regelmässigt

‘ av Riktlinjer för riskbedömning av individuell personförsäkring, sammanställda det bara Ansvar Liv Återförsäkringsaktiebolaget Sverige. Av de svenska livbolagen är som har andra regler för sin riskbedömning; i sak ligger reglerna dock nära varandra.

3 273 Allmi1nmotiveringtill kap.

meddelar den begärda försäkringstypen bara för ett år i taget. I våra direktiv betonas de det kan medföra för en svårigheter försäkringstagare om hans att skydd upphör genom försäkringsbolaget vägrar att förlänga en Det i vårt att tidsbegränsad försäkring. ingår uppdrag utreda olika sätt att stärka försäkringstagarens i sådana ställning fall. Det enklaste sättet att åstadkomma detta vore en naturligtvis regel att försäkringstagaren - inom försäkringstekniskt rimliga gränser hade rätt till så lång försäkringstid som han önskade. Det skulle själv ge försäkringstagaren den långa försäkringens trygghet och, såvitt vi har kunnat finna, ändå inte medföra nackdelar för några påtagliga honom. Vi har emellertid avstått från att föreslå en sådan Vi har regel. funnit att den i vissa avseenden skulle både och praktiskt principiellt innebära ett alltför stort i Den ingrepp bolagens handlingsfrihet. - ettåriga olycksfallsförsäkringen som är det praktiska exemplet drivs till största delen av Den saknar inte skadeförsäkringsbolag. betydelse för dem men utgör ändå en liten del av deras samlade försäkringsbestånd. Försäkringens utformning har synbarligen i första hand bestämts av en önskan att få rutiner som är samstämda med övriga försäkringar i beståndet; behandlas försäkringarna administrativt i stort sett efter KFL:s mönster. En till övergång lång försäkring skulle fordra nya koncessioner och former för nya reservbildning m.m. Sammantaget måste man räkna med att en påtvingad övergång till lång försäkring skulle kunna leda till att åtminstone en del av skadeförsäkringsbolagen helt att upphörde meddela sjuk- och En sådan är olycksfallsförsäkring. utveckling bl.a. med tanke det ändå ganska antalet som på begränsade bolag meddelar personförsäkring inte önskvärd. Av minst lika stor för vårt i denna betydelse ställningstagande fråga har emellertid varit, att det inte behöver egentligen uppkomma några problem för den försäkringssökande som är medveten om problemet och som vet att han vill ha en lång försäkring; det finns nämligen också ett rikt utbud av lång sjuk- och olycksfallsförsäkring, främst från livförsäkringsbolagen. För att om utesluta risken möjligt att någon av misstag stannar för en kortare än han försäkringstid egentligen vill ha, föreslår vi att de bolag som meddelar tidsbegränsad försäkring skall vara att före tecknandet för skyldiga påpeka försäkringstagaren vilka begränsningar som kan finnas i hans möjligheter att få 2 1 § och försäkringen förnyad (se kap. förslaget specialmotiveringen till den bestämmelsen).

Speciella frågor uppkommer när flera personer vill teckna försäkring tillsammans. Försäkringen kan gälla på den ena försäkringstagarens liv (t.ex. när makar tillsammans tecknar en försäkring på den ena makens liv) eller på

274 till 3

Allmänmotivering kap.

någon tredje persons liv (t.ex. när syskon tecknar en gemensam försäkring på någon av föräldrarnas liv). Rätten till försäkring innefattar i princip en rätt att få till stånd också sådana arrangemang. Ett bolag kan ha som praxis att inte meddela med flera försäkrade, men ett motsvarande resonemang kan försäkringar inte föras om försäkringar med flera försäkringstagare; antalet försäkringstagare påverkar inte typen av försäkring. Vissa särskilda förutsättningar måste dock gälla för sådana försäkringar. Av praktiska skäl meddelar försäkringsbolagen denna typ av försäkring bara om försäkringstagarna godtar att bolaget i de flesta avseenden behandlar dem som en enhet. Försäkringstagarna måste alltså acceptera att premiekrav, uppsägningar och andra meddelanden rörande försäkringen skall sändas bara till en av dem med verkan för dem båda och att de skall vara solidariskt betalningsskyldiga för premien. Detta ligger i en av de förutsättför rätten till försäkring som har angetts ovan, nämligen att ningar försäkringstagaren måste godta de allmänna försäkringsvillkor som bolaget tillämpar. Som nyss angavs kan den omständigheten att det skall vara flera försäkringstagare till en försäkring normalt inte medföra att försäkringen anses tillhöra en försäkringstyp som det aktuella bolaget inte meddelar. Frågorna om försäkringstypen får emellertid ändå betydelse. Som regel är det avsikten att försäkringstagarna skall äga kvotdelar i försäkringen, t.ex. hälften eller en tredjedel var. I sådana fall uppstår normalt inte några svårigheter med avseende på försäkringstypen. Om t.ex. en försäkringstagare begär återköp av sin andel, är den kvarstående delen fortfarande en försäkring av samma typ som den ursprungliga. Annorlunda blir förhållandena om försäkringstagarna har kommit överens om att de skall äga olika moment i försäkringen. Vad som närmast kan bli aktuellt är att den ena av två ägare till en sammansatt kapitalförsäkring - en skall äga försäkringens spardel, medan den andra skall äga riskdelen modell som med en amerikansk term brukar kallas split dollar. Om i ett sådant fall en del av försäkringen upphör t.ex. på grund av uppsägning, ändras försäkringens karaktär radikalt. Om det är riskdelen som upphör, skulle den kvarvarande spardelen över huvud taget inte ha kunnat från början meddelas som försäkring. Resultatet skulle alltså strida mot tanken inte behöver meddela försäkringar av bakom regeln att försäkringsbolaget en typ som bolaget inte normalt tillhandahåller allmänheten. Vidare kan det uppkomma åtskilliga praktiska och teoretiska svårigheter för försäkringsbolaget, om en av försäkringstagarna t.ex. vill pantsätta sin rätt eller göra ett förmånstagarförordnande, särskilt om förmånstagarförordnandet skall vara oåterkalleligt. Förfarandet är dessutom oklart från skattemässig synpunkt. Försäkringsbolagen bör därför inte kunna tvingas att medverka till konstruktioner av detta slag.

Rätten att teckna bör diskuteras också från en

försäkring slutligen annan I rätt sedan lång tid ett utgångspunkt. angloamerikansk gäller

krav att vid annans skall ha ett

på försäkring på liv försäkringstagaren ”intresse” i den försäkrades liv. Detta anses vara fallet i fråga om vissa inte och i fråga om kompanjoner och (men alla) anhöriga liknande. Varken i svensk eller kontinentaleuropeisk rätt gäller liknande och behov av regler om detta något krav, något praktiskt

- länders rätt ett krav

har inte visat sig. I andra gäller på samtycke

Allmänmotivering till 3 275 kap.

från den försäkrade vid försäkring på annans liv. Inte heller till detta finns motstycke i svensk rätt. Det synes inte heller finnas något behov av en regel härom. En sådan skulle dessutom kunna medföra betydande svårigheter vid försäkring som efter försäkringstagarens död kan komma att gälla på en person, som är bestämd genom allmänna försäkringsvillkor eller på liknande sätt. Vi föreslår därför inte någon regel om samtycke av den försäkrade. Eftersom vid de allra flesta former av individuell den försäkrade personförsäkring måste lämna uppgifter till bolaget om sitt hälsotillstånd, får problemet i praktiken ingen större betydelse.

11.3.2 Rätten att en

förnya tidsbegränsad försäkring

Sammanfattning: Om inte något avtal om optionsrätt har träffats, har försäkringstagaren inte absolut rätt att få en någon tidsbegränsad försäkring förnyad mot försäkringsbolagets vilja. Bolagets möjligheter att vägra förnyelse är dock enligt förslaget begränsade av den allmänna rätten till försäkring. För sjuk- och olycksfallsförsäkringen föreslår vi en om regel automatisk förlängning, som innebär att försäkringen förnyas om ingen av parterna har sagt upp den.

Som ovan förekommer det vid och framgår (avsnitt 11.2) sjuk- olycksfallsförsäkring och i någon utsträckning vid livförsäkring enbart för dödsfall - att försäkringen har den allmänna uppläggningen att försäkringstiden är kort, ofta ett år. Alla som försäkringstagare tecknar försäkringen får denna men avsikten är att försäkringstid, försäkringstagaren skall förnya för en eller försäkringsförhållandet flera perioder. Vad som sägs i detta avsnitt tar i allt sikte väsentligt enbart på dessa försäkringsformer. Vid sådana tidsbegränsade livförsäkringar som avslutas genom utbetalningen av ett livsfallsbelopp är läget ett annat. Inte heller får resonemangen aktualitet någon för sådana typer av kortvarig eller som sjuk- olycksfallsförsäkring t.ex. reseolycksfallsförsäkring. Att en försäkring konstrueras med kort avtalstid och formellt fristående avtal för varje försäkringsår, medför att försäkringsbolaget även efter flera års löpande försäkringsförhållande har full frihet att vägra förlängning av försäkringen, och detta trots att försäkringstagaren ofta torde ha utgått från att skyddet skulle vara om varaktigt, han bara fortsatte att betala premierna. Det praktiskt viktigaste uppsägningsfallet är att den försäkrade har fått sin hälsa försämrad. Från denna synpunkt framstår den socialt sett ettåriga försäkringen som något betänklig; den försäkrade kan oväntat mista sitt när skydd han behöver det bäst.

276 till 3 Allmânmotivering kap.

Den nuvarande är alltså inte helt tillfredsställande, och ordningen det skulle vår mening vara mycket olyckligt om försäkringsenligt i ökande utsträckning skulle gå över till korttidsavtal vid bolagen olika Vi bedömer emellertid risken för en sådan försäkringsformer. som liten; har i allmänhet visat förståelse för de utveckling bolagen olägenheter en tidsbegränsad försäkring kan innebära för försäkhar de svenska livbolagen just av sådana ringstagaren. Enligt uppgift skäl som här antytts i stor utsträckning slutat meddela ettårig olycksfallsförsäkring. Man måste emellertid överväga om man kan stärka försäkringstaställning på de områden där ettårsförsäkringen är vanlig, garens alltså främst vid sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelas av Eftersom vi har förkastat tanken på en rätt skadeförsäkringsbolag. för till än bolaget vill gå med försäkringstagaren längre försäkringstid avsnitt), närmast frågan om en rätt på (se föregående uppkommer för försäkringstagaren att förnya den tidsbegränsade försäkringen för en ny period. Som ovan nämnts innehåller KFL av sådan innebörd. regler Rätten att det sättet, att varje förnya försäkringen uttrycks på försäkring automatiskt förnyas om ingen av parterna säger upp den till slut försäkringsbolaget måste ha försäkringstidens (14 §) och att ”särskilda skäl att inte längre meddela försäkring” för en uppsägning de som vid kan spela in (15 §). Bland omständigheter bedömningen till nackdel nämns i motiven stor risk för försäkringstagarens försäkringsfall, upprepade försäkringsfall under den första perioden och försäkringstagarens uppträdande i övrigt under försäkringstiden 1979/80:9 s. 119 Även behov av (prop. f). försäkringstagarens försäkringen skall dock beaktas. Rätten till förnyelse framstår enligt förarbetena som något starkare än rätten till nyteckning. att man - med vår i om Det är tydligt inställning fråga försäkringstidens längd - inte kan föreslå en regel om absolut rätt för att få det skulle i försäkringstagaren försäkringen förnyad; j vara liktydigt med en regel om mer eller mindre praktiken 3 försäkringstid. Regeln kunde också leda till att försäk- å obegränsad

i

ringsbolagen, i stället för att meddela försäkring för kort tid, helt försäkringsansökan i de fall man ansåg den sökandes avslog sikt vara kunde också a hälsoutveckling på längre tvivelaktig. Regeln fördyra försäkringen för de försäkringstagare som vet att de av någon anledning inte kommer att önska förnyelse. Det får alltså godtas att ett tidsbegränsat avtal om personförsäkbara för den avtalade och att parterna efter ring gäller perioden periodens slut står i princip obundna i en ny förhandlingssituation. Emellertid förefaller det klart att den allmänna regeln om rätt till - som det skall när försäkring enligt föregående tillämpas någon ansöker om en ny försäkring bör gälla även här. Bolaget skall inte

Allmänmotivering till 3 kap. 277

kunna vägra förnyelse av en försäkring, som det inte hade kunnat vägra försäkringstagaren att nyteckna; försäkringstagarens ställning bör i princip vara densamma i de båda situationerna. I sak kommer detta att stämma med KFL. I enlighet härmed har vi utformat 3 kap. 1 § i så att den förslaget även omfattar en rätt att få en Det tidsbegränsad försäkring förnyad. innebär att försäkringstagaren har rätt till om det inte finns förnyelse försäkringsmässiga eller andra sakliga skäl mot fortsatt försäkring, men å andra sidan också att har rätt att vägra eller bolaget förnyelse begära höjd premie om det finns sådana skäl. När premien - såsom oftast är fallet - är beroende av den försäkrades ålder, har bolaget alltid rätt att kräva den som motsvarar den försäkrades ålder premie vid förnyelsetidpunkten. Och till skillnad från vad som gäller när det är fråga om uppsägning i förtid av en lång försäkring, får vid bolaget sin prövning också beakta försämringar av den försäkrades hälsotillstånd. I praktiken torde man dock kunna räkna med att den försäkrades ställning blir något starkare i förnyelsesituationen, eftersom det hör till ovanligheterna att ett tar upp försäkringsbolag en försäkring till saklig omprövning; sannolikt är också hälsoprövningen mera liberal i denna situation. Härjämte bör ånyo erinras om den förut berörda informationsregeln i 2 kap. 1 §, som vi fäster stor vikt vid. Genom informationen får sökanden redan före tecknandet att överväga, om hans anledning behov av en eller om han bör en tillgodoses kortvarig försäkring välja längre form. Även om man det nu tillåter att enligt sagda försäkringsbolagen vägra förnyelse när försäkringstekniska eller andra skäl talar sakliga emot fortsatt försäkring, bör man emellertid överväga att i ta in lagen en regel, motsvarande 14 § KFL, om att försäkringen skall förnyas om ingen av parterna säger upp den till slut. försäkringstidens Fördelen med en sådan regel är främst att man i alla de fall, där det är parternas avsikt att försäkringen skall förnyas, minskar risken för att det skall uppstå oavsiktliga luckor i skyddet i samband med förnyelsen. i En sådan regel passar dock mindre väl för livförsäkring. När livförsäkringar tecknas för kort tid, har det praktiskt taget alltid sin grund i förhållandena i det enskilda fallet. Avsikten är då att försäkringen inte skall förnyas alls eller bara efter nya överväganden i vid den första försäkringstidens slut. Vid sjukförsäkring och är däremot en olycksfallsförsäkring förnyelseregel av detta slag lämplig. Även dessa försäkringar kan visserligen tecknas för kort tid under sådana omständigheter som nyss angavs beträffande livförsäkring (t.ex. den tidigare nämnda reseolycksfallsförsäkringen). Det helt övervägande antalet försäkringar har emellertid denna bara av uppläggning praktiska skäl, och

278 till 3 Allmänmotivering kap.

det är parternas avsikt att de skall förnyas. För dessa fortlöpande l försäkringar föreslår vi alltså en förnyelseregel efter förebild av 14 §

l

KFL (3 kap. 8 § förslaget). Detaljerna skall behandlas i specialmotiveringen.

l

l

11.4 Tiden för ansvar

bolagets

i

Sammanfattning: Om ett försäkringsavtal kommer till stånd, bör som huvudregel bolagets ansvar räknas från det att

försäkringstagaren ansökte om försäkring på sådana villkor i

som bolaget kan godta. I vissa fall får bolaget dock kräva i

förskottsbetalning som förutsättning för sitt ansvar eller skjuta upp ansvaret tills återförsäkring har tecknats.

Den första frågan av intresse för en sökandes möjligheter att få försäkringsskydd är, som utvecklats i föregående den om

avsnitt,

rätten att teckna försäkring. Härefter uppkommer frågan, när bolagets ansvar skall inträda. Med att bolaget ansvarar kan man i och för sig mena, inte bara att bolaget bär risken för försäkringsfall, utan också att det bär risken för att den försäkrades hälsa skall försämras så att försäkring inte kan meddelas alls eller bara mot Denna senare längre högre premie. fråga har vi emellertid redan behandlat: den föreslagna bestämmelsen i 3 1 § innebär att risken för hälsoförsämring i detta kap. avseende går över på bolaget redan i och med ansökan om en bestämd Vad som återstår att ta ställning till är frågan om försäkring. ansvaret för försäkringsfall. Det bör understrykas att vad vi diskuterar nu inte är detsamma om när bindande Försäk- l som frågan försäkringsavtal föreligger. kan den behandlade regeln i ringstagaren visserligen enligt tidigare 3 1 § bli berättigad till försäkring redan ansökan, men kap. genom l det innebär inte att försäkringsavtal därigenom anses föreligga, bara att är tvunget att sluta avtal med visst innehåll. Och att bolaget ansvarstiden (såsom skall föreslås nedan) räknas från det att ansökan l har inte annan innebörd än att - om sedermera ett görs, någon bindande avtal kommer till stånd - täcker försäkringen försäkrings-

I

fall som inträffar efter ansökningstidpunkten. l l När vi i fortsättningen talar om ansvarets inträde eller försäkringens ikraftträdande, förutsätts alltså hela tiden att ett försäkringsavtal förr eller senare kommer till stånd. Om försäkringsbolaget har rätt att avslå ansökan, t.ex. därför att den som skall försäkras inte har undergâtt föreskriven läkarundersökning, eller om parterna av annan inte når fram till något avtal, blir det självfallet inte anledning

Allmänmotivering tilli3 káp. 279

aktuellt att tillämpa regler om ansvarets inträde. Skulle någon sökande avlida sedan han fullgjort allt vad som ankommer honom på men innan försäkring har beviljats, får det nödvändiga avtalet anses slutet med dödsboet. Liksom vid skadeförsäkring (jfr 11 och 13 §§ KFL; också 11 § jfr FAL) kan tiden för ansvarets vara bestämd i början försäkringsavtalet eller framgå av Avtalet kan omständigheterna. exempelvis ange att ansvaret börjar vid en då en tidpunkt tidigare gällande försäkring upphör eller då den försäkrade ger sig av på en utrikes resa. Enligt nu gällande försäkringsvillkor inträder bolagets ansvar när bolagets huvudkontor har mottagit fullständiga ansökningshandlingar, förutsatt att försäkringen enligt tillämpade bedömningsgrunder kan beviljas mot normal premie och utan förbehåll samt att det inte av ansökningshandlingarna eller på annat sätt framgår att försäkringen skall träda i kraft senare. Med fullständiga ansökningshandlingar avses alla de handlingar, t.ex. ansökan och läkarutlåtande, som bolaget rutinmässigt begär vid försäkringar av den aktuella typen, men inte sådana extra handlingar som bolaget - t.ex. med anledning av innehållet i det första läkarutlåtandet - vill ha i det särskilda fallet. Kan försäkring beviljas endast mot eller med förhöjd premie förbehåll, inträder bolagets ansvar först sedan bolaget erbjudit försäkring på dessa villkor och försäkringstagaren antagit erbjudandet. Villkorens är förmånligare för än huvudregel försäkringstagaren både allmänna och FAL:s avtalsrättsliga principer regler (11§); enligt F AL börjar ansvaret först när eller försäkförsäkringsbolaget ringstagaren avsänt antagande svar på den andres anbud, itvivelsmål klockan tolv dagen för avsändandet. KFL:s motsvarande regel (11 § andra stycket) är att försäkringstiden därmed som också ansvaret - (och regel jfr 13 §) löper från och med dagen efter den då lämnade meddelande till försäkringstagaren försäkringsbolaget att han ville teckna försäkringen. Annan tid för ansvarsinträdet kan dock avtalas. Om konsumenten sänder in en ansökan om

försäkring men bolaget inte vill gå med på att ansvaret

inträder i enlighet med regeln i 11 § andra stycket, skall bolaget ange det i sitt svar till konsumenten, varefter avtal om ansvarsinträdet måste träffas (prop. 1979/80:9 s. 116). Rätten att teckna så som vi har utformat den, bör försäkring, förenas med en rätt för att få för den försäkringstagaren försäkring tid han själv vill. Han bör alltså få bestämma ansvarstidens själv början, med bara den begränsningen att reglerna inte får öppna påtagliga möjligheter till spekulation mot försäkringsbolaget. Den viktigaste förutsättningen för ansvarsinträdet blir därför, att sökanden på ett sätt har visat att han är beredd att otvetydigt ingå försäkringsavtal med ett visst innehåll. Det finns inte anledning att

280 Allmänmotivering till 3. kap.

skjuta fram ansvarstiden tills har fått allt det material det bolaget behöver för sitt ställningstagande. Det är i stället att man i tillräckligt efterhand kan konstatera, att det fanns sakliga förutsättningar för försäkring vid den tidpunkt lagen anger för ansvarsinträdet. Det måste härvid dock krävas att sökanden i förekommande fall genomgår läkarundersökning m.m. i så nära anslutning till ansökningstidpunkten, att det finns möjlighet att göra en tillförlitlig bedömning av hans hälsotillstånd vid den tidpunkten. - Om det å andra sidan visar sig att det inte fanns att den förutsättningar bevilja sökta försäkringen, saknar om ansvarsinträdet som reglerna tidigare nämnts intresse. När någon har ansökt om en bestämd med av försäkring angivande försäkringstyp, försäkringsbelopp m.m., bör alltså ansvarstiden räknas från ansökan om det att i med går bevilja försäkring enlighet denna. Liksom enligt KFL bör den avgörande tidpunkten vara när ansökan avsändes av försäkringstagaren, inte när den kom in till bolaget; ansvaret skall räknas från och med efter avsändandet. dagen Risken för att en ansökan försenas på bör alltså bäras av posten bolaget. I de fall då bolaget skickar ut till hushållen och masserbjudanden försäkringssökanden sänder ansökan direkt till utan att bolaget försäkringsombud medverkar, kan regeln visserligen någon gång leda till tvist: försäkringstagaren (eller hans att efterlevande) påstår ansökan skickades i tid, medan att den i bolaget gör gällande själva verket avsändes efter försäkringsfallet. Bevisbördan för avsändningstiden ligger emellertid på försäkringstagarsidan. Blotta påståendet att ansökan sänts i tid räcker sålunda inte för att skall bolaget bli ansvarigt, utan påståendet får åtminstone te sig sannolikt med hänsyn till omständigheterna i övrigt. De praktiska komplikationerna torde inte bli så stora att de motiverar, att man i personförsäkringslagen avviker från den princip som gäller enligt KFL; risken för sådana tvister torde snarare vara mindre inom än personförsäkringen inom skadeförsäkringen. Regeln att bolagets ansvar räknas från tiden för ansökan bör gälla, om det inte av ansökan eller omständigheterna i att övrigt framgår försäkringstagaren vill ha försäkringen i kraft först senare. En sådan bestämmelse stämmer i sak med 11 § andra KFL. Emellertid stycket följer av det föregående att bestämmelsen i personförsäkringslagen - till skillnad från KFL som huvudregel bör vara tvingande till försäkringstagarens förmån. Självfallet skall parterna på försäkringstagarens begäran kunna bestämma en annan tidpunkt för ansvarets början, men bolaget skall i normalfallet inte kunna ensidigt skjuta upp sitt ansvar. Vissa undantag från huvudregeln måste dock göras (se nedan). Huvudregeln skall som ovan nämnts tillämpas i de fall där för

Allmänmotivering till 3 kap. 281

bolaget godtagbara villkor för försäkringen har angetts redan i ansökan, och detta oavsett om det är normala villkor eller sådana särskilda villkor som försäkringstagaren vet att han måste acceptera. Även när försäkringsavtalet kommer till efter mellan förhandlingar parterna, bör samma träder i kraft så snart princip gälla: försäkringen försäkringstagaren på ett otvetydigt sätt har visat att han är beredd att teckna försäkring på villkor som också kan Det bolaget godta. kan ske genom att han antar ett anbud från bolaget eller genom att han - i slutskedet av förhandlingarna — ansöker om försäkring på villkor som bolaget kan acceptera. I det senare fallet ger en sådan regel ett snabbare ansvarsinträde än FAL och KFL. skall Detaljerna behandlas i specialmotiveringen. En praktiskt viktig fråga är, hur man skall se situationen om en på ansökan visserligen har kommit in till ombud men inte till bolagets dess huvudkontor, när försäkringsfall inträffar. Det kan tänkas att ansökan av ena eller andra orsaken blivit hos ombudet. fördröjd Enligt vår mening år det att bär risken för naturligt bolaget förseningar som på detta sätt är att hänföra till det ombud det anlitar. Ansvaret bör alltså räknas från det att ansökan avsänds eller lämnas till ett av bolagets ombud, även om ombudet inte har fullmakt att bevilja försäkring. Som anges i tidigare avsnitt, hindrar i 3 1 § inte att regeln kap. försäkringsbolaget meddelar försäkring bara mot sådan förhöjd eller sådana särvillkor i som av premie på övrigt försäkringsmässiga hänsyn är påkallade i det särskilda fallet. Av liknande skäl kan det ibland vara att i om ansvarstiden nödvändigt bolaget fråga får ge avtalet ett annat innehåll än som av i första framgår huvudregeln, hand genom att kräva kontant som för betalning förutsättning ansvaret (s.k. kontantklausul). En bestämmelse om detta finns i 11 § KFL och bör också finnas i Vi föreslår att personförsäkringslagen. försäkringsbolaget skall få använda kontantklausul, om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av annan särskild någon omständighet (3 kap. 2 §). Ett praktiskt viktigt fall är, att en genast börjande livränta tecknas mot engångspremie; bolaget bör uppenbarligen inte vara att sina innan skyldigt börja utbetalningar premien har betalats. Särskilt vid kan vidare kortvarig olycksfallsförsäkring omständigheterna likna dem som enligt KFL motiverar att förskottsbetalning krävs. Regeln, att det krävs någon ”särskild omständighet” eller liknande för att bolaget skall få använda av kontantklausul, kommer att sig få mycket av sitt faktiska innehåll genom bolagens praxis och genom försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet (jfr avsnitt 8.2 ovan). Regeln är emellertid av natur. Även om villkoret i det civilrättslig enskilda fallet skulle ha underställts och av inspektionens prövning den lämnats utan erinran, kan en domstol tänkas finna att det inte

282 Allmänmotivering till 3 kap.

har förelegat tillräckliga skäl för förbehållet och att försäkringen därför har trätt i kraft i enlighet med huvudregeln. Men som nämndes tidigare, är det klart att inspektionens bedömning får

____________.___________,.________.A_.____.__.__mm._a..ad

väsentlig betydelse också för den civilrättsliga prövningen, särskilt när försäkringsbolaget hänvisar till försäkringens art och allmänna konstruktion som motivering för förbehållet. Om domstolen finner att det är försvarbart att generellt ställa upp krav på förskottsbetalning vid den aktuella typen av försäkring, gäller förbehållet mot den enskilde försäkringstagaren även om det inte skulle ha varit motiverat att ställa upp ett individuellt förbehåll av samma innehåll i just hans fall. Om det å andra sidan är fråga om ett individuellt förbehåll i det enskilda fallet, måste naturligtvis också domstolen i sin prövning mera ta hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Undantagsvis kan det i båda typerna av fall bli tal om att tillämpa 36§ avtalslagen. I de nu tillämpade villkoren för liv- och sjukförsäkring finns dessutom en liknande bestämmelse om det fallet att bolaget skall teckna återförsäkring; om bolaget skall återförsäkra en viss del av försäkringen inträder ansvaret för den delen först när återförsäkring har beviljats. Oftast är det försäkringens storlek som medför att återförsäkring måste tecknas. Frågan är om man bör ta in en motsvarande bestämmelse i personförsäkringslagen. En sådan regel har den nackdelen, att den slår ojämnt mot olika försäkringstagare. Eftersom försäkringsbolagen inte har samma gränser för när återförsäkring skall tecknas, blir ansvarsinträdet olika beroende på vilket bolag försäkringstagaren har vänt sig till.

Ofta är inte medveten om att en del av l

försäkringstagaren försäkringen inte har trätt i kraft. Inte heller tror vi att frågan kan ha någon särskilt stor praktisk betydelse för bolagen, bl.a. därför att nästan alla svenska försäkringsbolag deltar i ett pool-system för återförsäk-

i

i ring, som medger att återförsäkringen i de flesta fall automatiskt träder i kraft samtidigt med direktförsäkringen. Eftersom emellertid sina eller andra i bolagen enligt grunder försäkringstekniska regler inte får meddela försäkringar över en viss storlek enbart på egen risk, å bör den civilrättsliga lagstiftningen inte tvinga dem till det, även om det bara gäller få fall och för begränsad tid. Man får alltså godta att

g

bolagen även i fortsättningen kan ta förbehåll av detta slag. l är det att kunden så snabbt som får besked å Självfallet viktigt möjligt

g

om, att en del av försäkringen inte kan träda i kraft omedelbart. Bestämmelserna om ansvarstidens början finns intagna i 3 kap. 2 § om ansvarets - och även om förslaget. Frågan början frågan ansvarets slut - skall behandlas närmare i specialmotiveringen.

Allmänmotivering till 3 kap.

283_

11.5 Bolagets möjligheter att säga upp försäkringen

eller att ändra den

Sammanfattning: Förutsättningarna för avtalet kan rubbas under en lång försäkringstid. Bolagen har ett starkt intresse av att åtminstone delvis kunna neutralisera sådana rubbningar. Å andra sidan är det ett väsentligt intresse för försäkringstagarna att skyddet inte försämras eller upphör i förtid. Avvägningen mellan dessa intressen diskuteras i avsnitt 11.5.1-11.5.3.

Flertalet personförsäkringar tecknas på lång tid; avtalstider på femtio år är inte ovanliga. Redan förändringarna i penningvärdet medför här avsevärda svårigheter. Också i andra avseenden är det svårt att kalkylera risken på så lång sikt som här kan behövas. Bl.a. bygger livförsäkringen på antaganden om ränta, dödlighet och framtida förvaltningskostnader, som med nödvändighet måste bli osäkra. Vidare kan nya problem dyka upp under försäkringstiden; bl.a. är det tänkbart att ändringar på närliggande rättsområden, såsom socialförsäkring, familjerätt eller Skatterätt, någon gång kan på ett radikalt sätt ingripa i försäkringsförhållandet. Det sagda motiverar att man vid personförsäkring på ett annat sätt än vid skadeförsäkring måste ge bolagen möjligheter att neutralisera rubbningar i de förutsättningar dagens försäkringar bygger på. Å andra sidan är det ett viktigt intresse för försäkringstagaren, att hans skydd inte tas ifrån honom i förtid eller villkoren för försäkringen ändras på ett sätt som väsentligt inskränker skyddet. Försäkringens bestånd är av särskild betydelse här, främst på grund av risken att den försäkrades hälsa har försämrats så att ny försäkring inte går att få. Dessa frågor tas upp nedan i detta avsnitt. Frågorna om bolagets möjligheter att säga upp försäkringen eller ändra villkoren på grund av kontraktsbrott från försäkringstagarens sida diskuteras i avsnitt 12 och 13.

11.5 .1 Livförsäkring

Sammanfattning: Försäkringsbolaget skall aldrig kunna förbehålla sig rätt att säga upp en till i livförsäkring upphörande förtid. Däremot skall bolaget i viss utsträckning kunna förbehålla sig rätt att ändra villkoren under avtalstiden.

Livförsäkringsavtal har sedan länge - bortsett från vissa kontraktsbrottsfall -— ansetts vara bindande för under hela försäkringsbolaget

284 Allmänmotivering till 3 kap.

den avtalade tiden, även när denna är mycket lång. Det finns visserligen inte någon bestämmelse i lag, som skulle hindra bolagen från att i avtalet förbehålla sig rätt till uppsägning i förtid, men sådana förbehåll har inte ansetts förenliga med de grundläggande principerna för verksamheten. I nu tillämpade villkor för individuell livförsäkring anges också uttryckligen, att avtalet inte kan sägas upp av bolaget. Bolagets bundenhet har ansetts gälla inte bara själva försäkringens bestånd utan också den avtalade premien och villkoren i övrigt. Det förekommer sålunda inom livförsäkringen inte heller förbehåll om att bolaget skall ha rätt att ändra premien eller andra villkor under avtalstiden. Däremot tar bolagen regelbundet förbehåll om att grunderna kan komma att ändras (med det undantaget att premien som regel inte kan höjas). Något annat är de s.k. indexförsäkringarna, där parterna redan i det ursprungliga avtalet har kommit överens om att premierna fortlöpande skall ändras efter ett index. Dessa försäkringar berörs närmare i slutet av avsnitt 11.5.3. Försäkringsbolagets bundenhet av långvariga avtal har diskuterats livligt under senare år. Man har pekat på att prognoser om den kommande utvecklingen av räntor, dödlighet och - framför allt omkostnader måste bli mycket osäkra, när de skall gälla för många årtionden framåt? Särskilt har man framhållit betydelsen av de

fortlöpande ändringarna i penningvärdet?

Som konkreta åtgärder för att komma till rätta med dessa svårigheter har man diskuterat, om en möjlighet skulle öppnas att driva mot som kunde ändra - i livförsäkring premier bolaget ensidigt - i förhållande till Som skäl för praktiken höja försäkringsbeloppet. att sådana premiesystem skulle få införas kan man hänvisa till rättvisan mellan olika grupper av försäkringar och olika grupper av försäkringstagare; systemet med fasta premier kan leda till att försäkringar med för låg premienivå kommer att belasta andra försäkringar, med högre premienivå, vilka därigenom t.ex. kan gå ett - dock mindre miste om en annars möjlig återbäring. Som - av sänkta önskvärt alternativ har man diskuterat möjligheten försäkringsbelopp mot oförändrad premie. Däremot har det inte föreslagits att bolaget också skulle få en möjlighet att helt komma ifrån försäkringen. Bortsett från de tidigare antydda kontraktsbrottsfallen (brott

mot

Se avhandlingar till den sjuttonde nordiska livförsäkringskongressen, Stockholm 1977, avhandlingsämne 1. 2 Se bl.a. avhandlingar till den artonde nordiska livförsäkringskongressen, Köpenhamn 1981, avhandlingsämne 2, samt Christian Hörup i NFT 1983 s. 73 ff och där lämnade hänvisningar.

i Allmänmotivering till 3 kap. 285

upplysningsplikten m.m.) står det enligt vår mening klart att man vid individuell livförsäkring inte bör tillåta att försäkringstagarens skydd tas ifrån honom genom att försäkringen upphör i förtid; detta gäller även om försäkringens uppsparade värde betalas ut till honom. Det är svårt att tänka sig att behov av sådan uppsägningsrätt skulle kunna uppkomma i framtiden (utom i krigsfall och liknande katastrofsituationer, då man får räkna med att särskild lagstiftning ingriper). Personförsäkringslagen bör därför innehålla en bestämmelse som slår fast principen om livförsäkringens ouppsägbarhet (3 kap. 4§ förslaget). Naturligtvis blir det då inte heller tillåtet med villkor som innebär att försäkringen under vissa omständigheter autoupphör matiskt, utan uppsägning, eller om att försäkringen är bara giltig under vissa allmänna förutsättningar som t.ex. att den försäkrade

tillhör någon viss organisation. (Om förhållandena vid

gruppförsäkring och ka-försäkring se avsnitt 7.2, 7.3, 17 och 18.) Såvitt gäller ändringar i villkoren, är det värdefullt för visserligen försäkringstagarna om de så långt som möjligt kan vara säkra på att premien inte kommer att höjas eller villkoren i övrigt kommer att försämras under avtalstiden. Men samtidigt kan man inte förneka, att de ovan angivna argumenten för en större rörlighet har avsevärd tyngd. Vi har kommit till den slutsatsen, att det vore olämpligt att i lagen införa ett förbud mot alla ändringar av livförsäkringsvillkor. Man kan nämligen befara att ett sådant förbud skulle kunna få flera negativa konsekvenser för försäkringstagarna. Det kunde tänkas att bolagen - för att i möjligaste mån skydda sig mot en negativ utveckling i framtiden - skulle vilja höja premierna över vad som kunde framstå som nödvändigt med tanke på den närmast överblickbara framtiden; tillgång till en ändringsmöjlighet kan alltså medverka till lägre bruttopremier. Höjda premier skulle visserligen - i den mån utvecklingen blev bättre än man befarat komma försäkringstagarna tillgodo i form av återbäring, men den höga premienivån skulle kunna avhälla många från att teckna den försäkring de behövde. Allvarligare är emellertid risken att bolagen - i medvetande om att villkoren för ett slutet avtal aldrig kunde ändras - i större utsträckning skulle gå över till att meddela bara kortvarig försäkring; kanske med en längsta försäkringstid av tio år och kanske utan möjlighet till En sådan vore optionsrätt. utveckling olycklig. Ett långvarigt avtal med i viss mån rörliga villkor är enligt vår mening bättre för försäkringstagaren än ett kort avtal med fasta villkor; vi föreslår nämligen att försämring av den försäkrades hälsa skall kunna till av villkoren - en aldrig utgöra anledning ändring vedertagen princip redan i dag, som bör slås fast i som en viktig lagen del av försäkringsskyddet. Med en så begränsad ändringsmöjlighet blir den långvariga försäkringen klart att föredra. Man bör alltså godta att bolagen i viss kan ändra utsträckning

286 Allmänmotivering till 3 kap.

villkoren för livförsäkring. Allmänt sett räknar vi med att det mest blir fråga om ändringar på grund av att de allmänna förutsättningarna för försäkringen har ändrats och att ändringarna kommer att avse premien. Som nyss nämndes skall hälsoförsämring inte få beaktas, men det kan inte uteslutas att den försäkrades individuella förhållanden i övrigt någon gång kan få betydelse. Vad som närmast kommer i fråga här är att den försäkrade går över till ett farligare yrke. Rätten att ändra villkoren bör emellertid inte vara oinskränkt och framför allt vid kort försäkring saknas det anledning att ovillkorlig; tillåta Inte heller bör en kunna stödjas enbart på ändring. ändring lagen; det bör fortfarande krävas att bolaget har förbehällit sig ändringsrätt i det ursprungliga avtalet. Lagens uppgift blir alltså att ange, när sådana förbehåll får tas. Den närmare utformningen av regeln behandlas i avsnitt 11.5.3.

11.5.2 Sjuk- och olycksfallsförsäkring

Sammanfattning: Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring skall bolaget för vissa fall kunna ta förbehåll både om villkorsändring och om upphörande i förtid.

För den karta och del, där man arbetar sjuk- olycksfallsförsäkringens med formellt fristående avtal för varje försäkringsår, är läget speciellt. Där har man i allmänhet inte något behov av att kunna säga upp försäkringen eller ändra villkoren under den avtalade försäkringstiden. I stället uppkommer frågor om bolagets möjligheter att vägra förnyelse av försäkringen när den avtalade tiden löper ut 11.3.2 och om att ändra villkoren i (avsnitt ovan) möjligheterna samband med att förnyelse beviljas (avsnitt 11.6 nedan). Av sjuk- och olycksfallsförsäkring med lång avtalstid finns två typer. Vid den ena typen, som numera knappast nytecknas alls, är premie och andra villkor från början bestämda för hela avtalstiden. Om denna är längre än fem år, skall försäkringen drivas med försäkringen liknar alltså starkt livförsäkring. Vid den grunder; andra typen är avtalstiden lång, men premie och övriga visserligen villkor bestäms bara för kortare i taget - ofta bara ett år. perioder Försäkringen kan efter bolagets val drivas med eller utan grunder. Vid av den senare förbehåller sig alltså bolaget i försäkring typen det ursprungliga avtalet rätt att ändra villkoren under avtalstiden. Så förekommer det t.ex. regelmässigt vid sjukförsäkring villkor, som skall garantera att försäkringsbeloppen hålls anpassade till den försäkrades inkomstförhållanden, om inkomsterna går ned. När tecknas inhämtar försäkringsbolaget upplysningar om försäkringen

sou 1986:56 Allmänmotivering till 3 kap. 287

den försäkrades inkomstförhållanden, och de som ersättningsbelopp skall motsvara mistad inkomst bestäms med till inkomsterna. hänsyn För sjukperiod som varar högst sju dagar får från enskilda bolag försäkringsersättning inte utges för inkomstbortfall. Vid längre sjukperioder tillåts kompensationen vara 100 procent före skatt under de första 91 dagarna; därefter endast 95 procent (jfr regeringens skrivelse 1984/85: 187 och försäkringsinspektionens skrivelse 1985-06- 10, Dnr 56/85). Går inkomsten efter tecknandet ned så mycket att ersättningen skulle 100 procent av förlorad överstiga inkomst, anpassas försäkringen efter de nya inkomstförhållandena genom att försäkringsbeloppet (och i samband härmed också premien) sätts ned. Liknande regler tillämpas vid sådan sjukavbrottsförsäkring för näringsidkare, som skall betala näringsidkarens fasta utgifter för kontor eller liknande, medan han är Andra sjuk. vanliga villkor avser att försäkringen skall ändras om den försäkrade får förtidspension eller liknande förmån eller om han byter yrke eller fritidssysselsättning. Vi diskuterar lämpligheten av vissa av dessa villkor i specialmotiveringen till 3 4 och 5 §§. kap. De nu angivna villkoren är oftast utformade så, att i yttersta fall försäkringen skall upphöra helt när en viss förändring har inträffat; om t.ex. en näringsidkare helt har avslutat sin verksamhet, får han inte behålla sin sjukavbrottsförsäkring. Ofta innebär villkoret att försäkringen skall upphöra automatiskt med verkan från nästa premieförfallodag, alltså utan och även om inte uppsägning bolaget har fått kännedom om förändringen. Vi finner det uppenbart att man måste samma medge bolagen möjligheter att ändra villkoren vid sjuk- och olycksfallsförsäkring som vid livförsäkring. Skälen är snarast starkare vid dessa försäkringar, och en relativt liberal till kan tillgång ändringsförbehåll förhoppningsvis leda till en önskvärd utveckling mot längre försäk- Inte heller här bör ringsformer. hälsoförsämring få utgöra grund för villkorsändringar, men andra ändringar i den försäkrades förhållanden kan väntas få större betydelse än vid I viss livförsäkring. utsträckning får man räkna med att även andra villkor än premien kan beröras. Till skillnad från vid livförsäkring har vi också funnit, att bolagen vid sjuk- och olycksfallsförsäkring bör kunna ta förbehåll om upphörande i förtid. En sådan ordning är motiverad i det tydligen ovan angivna fallet med sjukavbrottsförsäkringen och även vid vanlig sjukförsäkring, när den försäkrades inkomster går ned så att det inte längre finns något utrymme för privat försäkring. Däremot bör man i allmänhet vara med att villkor försiktig godta som innebär att försäkringen skall utan upphöra automatiskt, uppsägning. Det brukar visserligen sägas från att den försäkringshåll ordningen är fördelaktig också för försäkringstagaren, att han genom

i till 3 - 288 Allmânmotivering kap.

får tillbaka av när förhållandet uppdagas. Vi misstag erlagda premier menar emellertid att en så begränsad fördel inte kan uppväga den nackdel som det innebär, att försäkringstagaren kanske under flera år svävar i en att han har försäkringsskydd. Om oriktig föreställning det inte är alldeles klart för försäkringstagaren att skyddet upphör när en viss händelse inträffar, bör det naturliga vara att han får en underrättelse om upphörandet, så att han kan inrätta sig efter detta. Något totalt förbud mot villkor om automatiskt upphörande bör dock inte införas.

11.5.3 Gemensamma frågor

Sammanfattning: Vi föreslår en allmänt hållen regel angående när förbehåll om upphörande eller ändring skall tillåtas; regeln skall få sitt närmare innehåll genom praxis. Ett förbehåll får dock avse fallet att den försäkrades hälsa har försämrats. aldrig eller ändring får göras bara i samband med att Uppsägning förfaller till och får alltså aldrig avser premie betalning slutbetald är garanterad både försäkring. Försäkringstagaren tid för eftertanke och rätt att själv säga upp försäkringen.

Vi har alltså funnit att försäkringsbolaget vid alla former av

personförsäkring bör kunna förbehålla sig rätt att ändra försäkringsvillkoren under avtalstiden. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring skall också kunna förbehåll om förtida av bolaget göra upphörande försäkringen. I de föregående avsnitten har vi antytt några situationer där vi anser det befogat med olika typer av förbehåll. Vad som här återstår att diskutera är den tekniska utformningen av lagens regel. Enligt vår mening talar övervägande skäl mot att försöka ange i vilka konkreta fall förbehåll skall vara tillåtet. Det skulle vara svårt att formulera en sådan regel redan med sikte på dagens förhållanden, och en skulle låsa den framtida utvecklingen på ett detaljerad regel olyckligt sätt. Vi föreslår i stället den mera allmänna bestämmelsen, att ett förbehåll av detta slag skall få användas bara om det är ”påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild 4 och 5 §§). Det är alltså fråga om en omständighet” (3 kap. bestämmelse av den flera gånger tidigare berörda typen, som är av karaktär men vars närmare tillämpning kommer att civilrättslig påverkas av bl.a. synsätt (jfr avsnitt 8.2 tillsynsmyndighetens ovan). Ett alternativ som i branschen diskuterats med avseende på av för livförsäkring är, att det skulle fordras ändring premien

till 3 289 Allmänmotivering kap.

godkännande av försäkringsinspektionen för att den genomföra ändring som förbehållet avser. När det gäller sådana som ändringar berörs av FRL:s principer om soliditet och torde det alltid skälighet krävas godkännande av men i har vi inte velat inspektionen, övrigt

föreslå en sådan ordning i Emellertid är det klart att det under

lagen. alla förhållanden blir lättare för att vid sin försäkringsinspektionen allmänna granskning godta ett ändringsförbehåll, om förbehållet innehåller att den faktiska skall av ändringen godkännas inspektionen. Såsom framgått redan i föregående avsnitt, bör av försämringar den försäkrades hälsa inte i något fall kunna utgöra skäl för uppsägning eller ändring av försäkringen. Vi föreslår en ytterligare sådan absolut begränsning av att bolagets möjligheter, nämligen uppsägning eller ändring inte skall få ske för en slutbetald försäkring. Det skulle te sig mindre ibland direkt om naturligt, stötande, bolaget skulle kunna t.ex. höja premien eller sänka när försäkringsbeloppet, försäkringstagaren redan fullgjort hela sin del av det ursprungliga avtalet. Den tröskeleffekt som i det fallet att alla uppkommer premier utom en är betalda får i mån av behov mildras genom villkoren. I linje härmed bör en eller av rimligen uppsägning ändring villkoren kunna ske bara i samband med att ett premiebelopp förfaller till betalning; skall inte behöva ta försäkringstagaren ställning till sådana åtgärder under en tid, för vilken han redan har betalat premie. Likaså bör, i den man utsträckning accepterar automatiska upphöranden och dessa få verkan först vid ändringar, nästa premieförfallodag. Detta överensstämmer för med övrigt praxis i dag. - När sker över s.k. premiebetalbetalningen premiekonto, där särskild överenskommelse årspremien enligt delas upp på t.ex. tolv månadsbetalningar, bör få göras bara vid villkorsändring huvudförfallodagen. Detaljerna skall behandlas i specialmotiveringen. Vid försäkring med är innehåll

grunder grundernas en del av

försäkringsavtalet. Även ändring av grunderna skall därför omfattas av de speciella om rätt att ändra reglerna bolagets försäkringen. Bestämmelsen i 7 kap. 2 § andra FRL innebär emellertid att stycket det alltid är pâkallat med ett förbehåll om rätt för att ändra bolaget grunderna. Av stor betydelse är också att skall naturligtvis grunderna prövas av regeringen eller försäkringsinspektionen. Försäkringsbolagets tillgång till förbehåll av de nu angivna slagen kan emellertid också en del andra till påkalla regler försäkringstagarnas skydd. Redan vid avtalsslutet bör få klart försäkringstagaren för sig att avtalet avviker från det mönstret för bindande vedertagna avtal. Vi föreslår därför att, om eller kan uppsägning ändring förekomma, detta skall särskilt framhävas i försäkringsbrevet (se

Ailmdnmofivering

290 till 3 kap.

2 kap. 2§ förslaget); självfallet skall information härom lämnas också innan försäkringen meddelas. Vidare bör försäkringstagaren ha möjlighet att själv säga upp försäkringen, när bolaget ändrar premien eller andra villkor. Som framgår av det följande, vill vi emellertid lagfästa den vittgående allmänna rätt att säga upp avtal om personförsäkring som redan finns. Någon särskild bestämmelse om rätt till uppsägning i det nu aktuella fallet behövs därför inte. Inte heller fordras något speciellt om rådrum för försäkringstagaren att fatta ett beslut. stadgande Enligt förslaget skall nämligen information om de nya villkoren sändas ut tillsammans med premiekravet, och genom att försäkringstagaren alltid har minst en månad på sig att betala den nya premien, får han också tid att om han vill fortsätta tillräcklig överväga försäkringen på de ändrade villkoren. För att försäkringstagaren skall få ett så gott beslutsunderlag som möjligt, föreslår vi en särskild regel om att sådana ändringar som begränsar försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda i informationen (2 kap. 3§ andra stycket). Det är tänkbart att försäkringstagaren vid ett meddelande om kommande premiehöjning finner att han i och för sig skulle vilja behålla försäkringen men att han inte kan eller vill betala högre än som avtalades från Problem uppstår i första hand premier början. för den som på grund av försämrat hälsotillstånd inte skulle kunna få en annan Vi från att i försäkring. utgår försäkringsbolagen enlighet med nuvarande praxis beaktar försäkringstagarnas intressen vid ändring av premierna och låter den försäkringstagare, som så önskar, i stället fortsätta försäkringen med oförändrad premie och sänkt försäkringsbelopp. bör vid sin tillsyn sär- Försäkringsinspektionen skilt observera detta Under sådana förutsättningar anser vi problem. inte någon speciell skyddsregel vara nödvändig för dessa fall. ‘ bör det att den här diskuterade att å Slutligen påpekas, möjligheten ändra premien inte skall förväxlas med de livförsäkringar med rörlig å

som förekommer redan i I dessa fall har parterna i det s

premie dag. avtalet kommit överens om att ä ursprungliga premien fortlöpande

i

skall ändras, ofta med anknytning till något index. Samtidigt ändras försäkringsbeloppet, om också inte med samma procentsats som Den som så önskar har regelmässigt rätt premien. försäkringstagare att avbryta premiehöjningarna. Något särskilt skydd för försäkringstagarna i denna situation och vi anser därför inte synes inte behövligt, att det finns skäl att reglera dessa villkor i lagen.

Allmänmotivering till 3 kap. 291

11.6 i samband med av

Villkorsändring förnyelse

avtalet

Sammanfattning: Inom den ram som dras upp av den allmänna regeln om försäkringstagarens rätt till försäkring har försäkringsbolaget frihet att ändra villkoren i samband med att en tidsbegränsad försäkring förnyas. Även individuella omständigheter som hälsoförsämring får beaktas. Försäkringstagaren är garanterad tid och möjlighet att ta till ställning ändringarna.

Såsom nämnts tidigare föreslår vi en speciell regel om av förnyelse sjuk- och olycksfallsförsäkring (3 kap. 8 §). Om inte vill bolaget gå med på förnyelse, måste det säga upp med minst en försäkringen månads uppsägningstid; om ingen av parterna har sagt upp försäkringen vid avtalstidens slut, förnyas avtalet automatiskt för ett år. I vissa sammanhang räknar vi visserligen med att det förnyade avtalet avser samma försäkring som det tidigare avtalet (se avsnitt 12.3.1 och 12.4.1 nedan), men det kommer ändå att vara ett nytt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna; låt vara att det nya avtalet kommer att hämta det mesta av sitt innehåll från det föregående avtalet. I tidigare avsnitt har vi redogjort för den allmänna rätten att teckna försäkring (3 kap. l §) och för hur den regeln påverkar bolagets möjligheter att vägra förnyelse av en tidsbegränsad försäkring. Försäkringsbolaget fâr avslå en ansökan om en ny försäkring bara om det finns försäkringstekniska eller andra skäl för sakliga avslaget, och där det inte finns skäl för avslag på en ansökan om ny försäkring kan bolaget inte heller vägra förnyelse av en tidsbegränsad försäkring. I samband med är nyteckning försäkringstagaren tvungen att godta de allmänna försäkringsvillkor som bolaget tillämpar för den aktuella typen av försäkring, och han måste också acceptera den premie och de eventuella förbehåll som kan påkallas i av hans hälsotillstånd m.m. Dessa regler kommer att bestämma också vad som skall om gälla försäkringsbolagets möjligheter att ändra villkoren för försäkringen i samband med förnyelse. För att systemet skall fungera på avsett sätt, är det nödvändigt att ge i stort sett till bolagen obegränsad tillgång villkorsändringar. När en försäkringstagare rätten 3 1§ att utnyttjar enligt kap. nyteckna en försäkring, är han som att de sagt tvungen godta allmänna försäkringsvillkor som bolaget tillämpar för den aktuella försäkringen. På motsvarande sätt bör han, när han har rätt till förnyelse av försäkringen, vara tvungen att godta de allmänna villkor

292 Allmänmotivering till 3 kap. sou 1986:56

som bolaget vid förnyelsetidpunkten för den aktuella tillämpar försäkringen. Det stämmer med tanken att försäkringstagarens ställning skall vara densamma oavsett om hans begäran avser nyteckning eller förnyelse. Det skulle också vara mycket opraktiskt för bolaget om alla försäkringstagare hade rätt att hålla fast vid sina olika gamla villkor. Eftersom bolaget enligt förslaget skall kunna helt vägra förnyelse på grund av omständigheterna i det enskilda fallet - t.ex. hälsoför- - måste sämring bolaget vidare kunna höja premien eller göra andra individuella villkorsändringar av sådana skäl. Naturligtvis kan inte - lika bolaget litet här som vid nyteckning göra negativa avvikelser från normalvillkoren utan saklig grund,t.ex. när anledningen är en personlig misstro mot kunden utan stöd av några påtagliga omständigheter. Några materiella begränsningar av bolagets möjligheter att ändra villkoren i samband med behövs alltså inte i förnyelse lagen. Däremot bör de nyss behandlade om i samband

reglerna information

med villkorsändringar gälla också vid förnyelse (2 kap. 3§ andra stycket). De föreslagna reglerna i 3 kap. 8§ gäller bara sjuk- och olycksfallsförsäkring; beträffande livförsäkring föreslår vi inte några regler om förfarandet vid förnyelse (se avsnitt 11.3.2 ovan). Inte heller behövs det någon regel i lagen om villkorsändringar i samband med förnyelse av Om har livförsäkring. försäkringstagaren optionsrätt, bestäms bolagets möjligheter att ändra villkoren av optionsbestämmelserna. I annat fall måste det till mellan för förhandlingar parterna att någon förnyelse skall komma till stånd, och därvid måste även de nya villkoren diskuteras.

11.7 Försäkringstagarens rätt att

säga upp

försäkringen eller att få den ändrad

11.7.1 för

Uppsägning upphörande

Sammanfattning: Försäkringstagaren skall ha rätt att när som helst avbryta premiebetalningen. Som skall han också ha regel rätt att få försäkringen avvecklad omedelbart vid uppsägning.

Enligt en sedan länge vedertagen uppfattning har försäkringstagaren vid personförsäkring i rätt att säga upp försäkprincip obegränsad ringen för upphörande under Flera goda skäl kan försäkringstiden. åberopas för denna princip: ingås ofta med så lång personförsäkring försäkringstid att försäkringstagaren inte rimligen bör vara bunden

Allmänmotivering till 3 kap. 293

under hela denna tid; tekniken vid personförsäkring tillåter i princip att försäkringen sägs upp när som helst - åtminstone sedan någon tid förflutit - utan förlust för innebär försäkringsbolaget; livförsäkring ofta ett sparande som inte bör vara bundet längre än försäkringstekniken och hänsyn till skattelagstiftningen tvingar till. Vad som avtalas om premiebetalningstid medför sålunda inte att försäkringstagaren förbinder sig att betala premie under hela den avtalade tiden. Ofta medger försäkringsbolagen uppsägning med omedelbar verkan även under en period, för vilken premie redan har betalats; annars kan försäkringen upphöra först vid nästa premiebetalningstillfälle (jfr 98 § FAL). Detta anses gälla för all personförsäkring, såväl livförsåkring som sjuk- och olycksfallsförsäkring. Vissa begränsningar av försäkringstagarens handlingsfrihet finns dock (se nedan). Vid försäkring utan sparmoment innebär försäkringstagarens uppsägning helt enkelt att försäkringen skall upphöra t.ex. från nästa Detsamma gäller vid försäkring med premieförfallodag. sparmoment, som ännu inte har fått något tekniskt återköpsvär-

positivt

de. Eventuellt begär försäkringstagaren att försäkringen skall upphöra omedelbart och överskjutande premie betalas tillbaka. Avräkningsfrågorna i sådana fall behandlar vi i avsnitt 11.8.2. När det gäller försäkringar med sparmoment som har ett positivt tekniskt återköpsvärde, tar sig uppsägningen formen av en begäran att försäkringsbolaget skall återköpa försäkringen; försäkringsförhållandet avslutas alltså genom att bolaget betalar ut försäkringens tekniska återköpsvärde, I sådana fall gäller i dag vissa inskränkningar i försäkringstagarens handlingsfrihet.

Återköp kan tillåtas när det är säkert att försäkringsfallet förr eller

senare kommer att inträffa; det typiska fallet är att vid sammansatt - där betalas ut när den kapitalförsäkring försäkringsbeloppet försäkrade uppnår en bestämd ålder eller när han avlider dessförinnan - försäkringstagaren har betalat ett antal årspremier men sedan vill sluta med försäkringen. Vid livränteförsäkring, där den försäkrades eller medförsäkrades död kan medföra att utbetalningarna aldrig påbörjas eller att de upphör innan tillgodohavandet har förbrukats, brukar återköp däremot inte medges annat än i undantagsfall. Dessutom lägger ofta skattereglerna hinder i vägen. P-försäkringar får nämligen återköpas endast om särskilda skäl föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger det eller det tekniska áterköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kr (se anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen). Vidare upptar grunderna vissa inskränkningar i återköpsrätten, vilka har till syfte främst att hindra att försäkringstagarna skaffar sig skattefördelar genom att belåna nytecknade engångsbetalda försäkringar (eller andra försäkringar med koncentrerad premiebetalning)

294 Allmänmotiverfing till 3 kap.

hos banker eller andra kreditinstitut. Inskränkningen har formen av en begränsning av återköpsvärdet under de första femton försäkringsåren. Om det begränsade återköpsvärdet tas ut, kommer den återstående delen av försäkringen att helt sakna återköpsrätt till dess femton år förflutit från tecknandet. Vi anser att principen om försäkringstagarens rätt att säga upp försäkringen har sådan vikt att den bör uttalas i personförsäkringslagen. Och försäkringstagaren bör som regel ha rätt att när som helst säga upp försäkringen till omedelbart upphörande. En sådan möjlighet kan vara sakligt påkallad i många fall, och regeln motiveras dessutom av sitt sammanhang med andra i vårt som regler förslag, utgår från att försäkringstagaren har en fri (jfr uppsägningsrätt avsnitt 11.5 om villkorsändringar). Regeln har tagits in i 3kap. 3 §. Emellertid kan försäkringstagarens rätt inte vara helt oinskränkt. När det gäller rätten att få försäkringen återköpt av bolaget måste man acceptera de begränsningar som finns i dag. Man kan inte begära att försäkringsbolaget skall gå med på ett försäkringstekniskt oförsvarbart återköp, t.ex. när den som har tecknat en försäkring för egen ålderspensionering får veta att han lider av en livshotande sjukdom. Inte heller är det vår sak att ompröva de begränsningar i återköpsrätten som har gjorts av skattetekniska skäl. När återköp är uteslutet - helt eller för viss tid - kan försäkringstagaren i stället begära att få försäkringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev; se nästa avsnitt). Däremot kan uppsägningsrätten vara absolut i den bemärkelsen, . att försäkringstagaren i och med blir befriad från att uppsägningen betala ytterligare premier för försäkringen. Vidare bör uppsägningen genomgående få omedelbar verkan (om försäkringstagaren begär det). Även om det föreligger hinder mot återköp, kan beräkningen av det tekniska - som till för fribrevåterköpsvärdet ligger grund svärdet göras med utgångspunkt från förhållandena vid uppsägningen.

.l:_n}..v/;v.;—v;__;trazuulr:@n»I.f.i-§;n£aL1.:l;‘;

Försäkringstagarens rätt att säga upp försäkringen kan alltså vara absolut i flera avseenden - men inte i alla. Uppenbarligen kan det inte komma i fråga att i lagtexten ange under vilka förutsättningar återköp skall tillåtas; de försäkringstekniska resonemang som här blir avgörande skulle bli alltför komplicerade för att kunna uttryckas i lagtext. Lagen kan alltså bara ange den allmänna principen, att rätt till återköp skall finnas när beskaffenhet det försäkringens gör möjligt. Detaljutformningen av reglerna måste överlämnas till grunderna, men det blir inte möjligt för ett försäkringsbolag att helt utesluta återköpsrätten för en viss försäkringstyp, som i och för sig är lämplig för återköp, t.ex. därför att bolaget anser det genomsnittligt klokare av försäkringstagarna att i stället begära fribrev.

i Allmänmotivering till 3 kap. 295

11.7.2 Ändring av försäkringen

Sammanfattning: Vi föreslår regler om två konkreta möjligheter att få en livförsäkring med sparmoment ändrad: försäkringstagaren skall ha rätt att gå över till premiefri försäkring (fribrev), och han skall kunna avbryta sparandet och fortsätta försäkringen som ren riskförsäkring. Härjämte har försäkringstagaren ofta flera andra möjligheter att få en försäkring ändrad, men vi föreslår inte någon uttrycklig regel om detta.

Den som har tecknat en lång personförsäkring kan under försäkringstiden komma i situationer, där han måste ompröva sitt försäkringsinnehav. Som ovan angetts kan en anledning härtill vara att försäkringsbolaget ändrar villkoren för försäkringen. Vanligare torde emellertid vara att förhållandena på försäkringstagarens egen sida inte längre är desamma: hans förmåga och vilja att betala premier kan ändras, liksom hans behov av försäkringsskydd. Enligt de regler vi hittills behandlat har försäkringstagaren i denna situation två alternativ: att behålla försäkringen och att säga upp den till upphörande, eventuellt i kombination med att han tecknar en ny

försäkring av annat slag. (Ibland kan han också belåna försäkring-

en.) Ofta skulle emellertid den bästa lösningen för honom vara, att försäkringen ändrades på det ena eller andra sättet. Försäkringen kan helt eller delvis byta karaktär utan att samtidigt behöva byta i_ identitet - som kan ha bl.a. för förhållandet till något betydelse

i

borgenärerna. l Varken FAL eller KFL innehåller några regler om ändring av försäkring i den bemärkelse som avses nu. I försäkringsvillkor och grunder för finns bestämmelser om rätt för försäkringslivförsäkring tagaren att få utbytt mot fribrev (se vidare nedan), men försäkringen några andra konkreta ändringsmöjligheter behandlas som regel inte.

(Villkoren för s.k. indexförsäkring brukar dock innehålla, att

har rätt att gå över till fast premie; jfr avsnitt försäkringstagaren I stället allmänt att man vid ändring av 11.5.3.) anges i grunderna försäkringsavtal skall använda de ”försäkringstekniska antaganden” som gäller för den eller de aktuella försäkringstyperna. Emellertid förekommer det i praktiken i inte obetydlig omfattning att försäkringar ändras i det ena eller andra avseendet, och såvitt vi har kunnat utreda går försäkringsbolagen enligt fast praxis med på alla rimliga som föreslår; alternativet, ändringar försäkringstagarna för bolaget, är ofta att helt förlora kunden. I den mån ändringen innebär ett ökat riskåtagande från bolaget, krävs dock ny hälsoprövning.

296 Allmänmotivering till 3 kap.

Möjligheten att få försäkringen ändrad är en förmån för viktig försäkringstagaren. Vi har emellertid funnit att vi inte bör föreslå någon allmän regel om detta ämne. Det skulle vara förenat med avsevärda svårigheter att i ett tillfredsställande lagtext på sätt ange vilka ändringar skulle ha en rätt till, försäkringstagaren obetingad och här kunde en preciserad befaras med tiden bli även regel inaktuell och låsa utvecklingen av nya Som försâkringsformer. framgått ovan tycks det inte heller finnas något påtagligt behov av en uttrycklig lagregel; bolagens praxis ger redan försäkringstagarna stor frihet. Detta betyder emellertid inte att skulle sakna lagförslaget betydelse för försäkringstagarens att få till stånd en rättsliga möjligheter ändring av försäkringen; bestämmelserna i 3 1 och 3 §§ inverkar kap.

även på den frågan. (Dessutom föreslår vi - såsom skall

framgå nedan regler om två praktiskt betydelsefulla möjligheter att ändra en livförsäkring med sparmoment.) Till att börja med torde 3 3 § uppsägningsrätten enligt kap. förslaget analogt innebära att försäkringstagaren normalt har rätt att få sådana ändringar i försäkringen som minskar ansvar, bolagets t.ex. sänkning av försäkringsbeloppen eller av ansvarsförkortning tiden. Vidare lär den bestämmelsen i förening med l§ 3kap. medföra att försäkringstagaren har rätt att utan ny hälsoprövning byta ut en standardförsäkring mot en annan standardförsäkring, under den att den inte viktiga förutsättningen nya försäkringen medför större ansvar för bolaget än den gamla. Som tidigare angetts, torde man allmänt kunna säga att reglerna i 3 1 § innefattar ett kap. förbud mot olikformig behandling av sådana bolagets kunder; ändringar som normalt tillåter bolaget försäkringstagarna att göra får alltså inte vägras en enskild försäkringstagare, om det inte finns sådana sakliga skäl för bolagets som skulle kunna inställning motivera avslag på en ansökan om ny Däremot behöver försäkring. bolaget naturligtvis inte gå med på allehanda udda ändringar, som avviker från bolagets vanliga rutiner. Inte heller finns det något hinder mot att bolaget tar betalt av försäkringstagaren för de kostnader som ändringen medför. Som nyss nämnts föreslår vi regler om två speciella ändringsmöjligheter, som försäkringstagaren normalt skall ha rätt till. Härigenom får försäkringstagaren direkt i lagen anvisning på ett par praktiskt mycket användbara sätt att ändra försäkringen. Den ena möjligheten är gammal och välkänd, den andra är - såvitt vi har kunnat finna ny för svenska förhållanden. Båda avser livförsäkring med sparmoment. Den första ändringsmöjligheten är att till försäkringen övergår premiefri försäkring (fribrev), som gäller för ett lägre belopp än det

till 3 Allmänmotivering kap. 297

ursprungligen avtalade. Fribrev utfärdas om försäkringstagaren avbryter premiebetalningen i förtid. Han kan en antingen göra framställning till bolaget om att få fribrev utfärdat eller också helt enkelt låta bli att betala aviserade I det senare fallet premier. tillämpas ofta särskilda under det första året efter regler premieavbrottet (den s.k. trappan; se avsnitt 13.2) Förutsättningen för att fribrev skall utfärdas är att försäkringen har ett tekniskt återköpsvärde, som inte är helt

obetydligt. (Om

värdet är mycket betalas det ut direkt till lågt, försäkringstagaren; det blir alltså i stället ett återköp.) Ju tid har betalats längre premier och ju högre det tekniska återköpsvärdet är, desto högre blir det nya försäkringsbeloppet. Detta bestäms så, att det tekniska återköpsvärdet blir detsamma omedelbart före och omedelbart efter utfärdandet av fribrevet. Lagen bör ge uttryck för den principiella rätten att få försäkringen ändrad till fribrev, där det är tekniskt har in i möjligt. Regeln tagits 3 kap. 3 §. Detaljer om för fribrev, förutsättningarna fribrevsbelopp m.m. måste däremot liksom nu regleras i grunderna. Möjligheten att ändra försäkringen tillbaka till en premiedragande försäkring behandlar vi i avsnitt 13.3. Den andra ändringsmöjligheten avser som nämnts också livförsäkring med Vi har här sparmoment. tagit upp en regel om rätt för försäkringstagaren att avbryta sparandet i och fortsätta försäkringen försäkringen som ren riskförsäkring (3 kap. 9 §). Det uppsparade värde som i en med ligger livförsäkring sparmoment kan tas i anspråk på flera sätt. Om försäkringstagaren själv finner att han behöver han ofta att beloppet, väljer begära återköp av försäkringen, när sådant är tillåtet Om (se föregående avsnitt). försäkringen har pantsatts, kan det hända att panthavaren med stöd av den regel vi föreslår i 6 11 § kap. tillgodogör sig återköpsvärdet. I båda dessa fall kan emellertid ha ett starkt försäkringstagaren intresse av att få fortsätta försäkringen som ren riskförsäkring - det är tänkbart att hans hälsotillstånd har försämrats så att han inte kan få ny försäkring alls eller bara mot betydligt högre premie än tidigare. Utan en till fortsatt skulle ett möjlighet försäkring återköp kunna te sig så att rätten härtill framstod oförmånligt, som värdelös. Vi har alltså funnit det att i tillförsäkra försäkangeläget lagen ringstagaren en sådan rätt att fortsätta bör försäkringen. Samtidigt försäkringsbolaget åläggas en skyldighet att upplysa försäkringstagaren om möjligheten till fortsatt försäkring. Av försäkringstekniska skäl kan inte fortsättningsförsäkringen för oförändrat gälla försäkringsbelopp något som skulle innebära ett ökat riskansvar för bolaget utan rätt till ny hälsoprövning. Vårt

298 till 3

Allmänmotivering kap.

innebär i stället att försäkringstagaren har rätt att fortsätta förslag

med riskåtagande för bolaget* Eftersom

försäkringen oförändrat det avtalet skulle sjunka mot noll riskåtagandet enligt ursprungliga - skulle ha vid försäkringstidens slut då hela försäkringsbeloppet - man därför en med motsvarats av sparande får försäkring fallande Vi återkommer i specialkontinuerligt försäkringsbelopp. till de komplikationer detta medför. motiveringen

11.8 Rätten till försäkringens värde

11.8.1 Inledning

Sammanfattning: Försäkringens värde tillhör försäkringstagaren. Det skall honom eller hans rättsinnehavare tillgodogöras senast när försäkringen upphör.

Vid personförsäkring uppkommer ofta efter hand hos försäkringsboett av uppsparade medel, vilka ännu inte har laget tillgodohavande i för att täcka den försäkrade risken eller för tagits anspråk kostnader. Detta kan inträffa flera olika sätt. Det tillhör den på traditionella tekniken för livförsäkring för dödsfall att försäkringstabetalar lika stora trots att risken för dödsfall garen premier årligen, är mindre i av än senare. Vidare måste början försäkringstiden alltid ske vid de där utbetalning av uppsparing försäkringsformer är t.ex. den vanliga sammansatta försäkringsbelopp garanterad, I dessa fall det uppsamlade beloppet vid kapitalförsäkringen. uppgår slutet av till Endast vid ren försäkringstiden försäkringsbeloppet. med s.k. naturliga premier förbrukas hela premien riskförsäkring Även sådan kan dock ha ett visst värde, om fortlöpande. försäkring försäkringen mitt under en period, för vilken premie redan upphör har betalats.

KFL innehåller i 29 § bestämmelser om avkortning av premien när en i förtid. Om försäkringen upphör under den första försäkring upphör försäkringstiden, har bolaget rätt till s.k. korttidspremie, dvs. den premie som skulle ha bestämts om försäkringen från början hade tecknats för den tid, under vilken den faktiskt kom att gälla. Om det i stället är fråga om en förnyad försäkring, har bolaget bara rätt till s.k. proratapremie (”premie som svarar mot den risk som försäkringen har täckt). Det innebär som regel

‘ Den norska kommittén föreslår en annorlunda utformning av fortsättningsförsäkringen: försäkringen skall under hela den återstående giltighetstiden gälla för ursprungligt försäkringsbelopp, minskat med återköpsbeloppet (se NOU 1983: 56 s. 71). Vi anser den svenska regeln försäkringstekniskt korrektare. (Jfr också det finländska lagutkastet 3 kap. 8 §.)

Allmiinmotivering till 3 kap. 299

att bolaget får behålla så stor del av den erlagda premien, som svarar proportionellt mot den del av försäkringstiden som försäkringen har gällt; om försäkringen upphör efter halva försäkringstiden, skall alltså halva premien betalas tillbaka. När risken är olika stor under olika tider - t.ex. vid försäkring av fritidsbåtar, som ligger uppdragna under vintern - kan man också ta hänsyn till det. Reglerna gäller oavsett anledningen till att försäkringen upphör. Korttidspremie är förmånligare för bolaget än proratapremie. Vi har som en allmän princip utgått från att försäkringens värde tillhör försäkringstagaren och skall tillgodogöras honom eller hans rättsinnehavare senast när försäkringen upphör. Vi har sett det som en konsekvens av FRL:s regel att skall drivas utan vinst, livförsäkring och vi har funnit det naturligt att sträcka ut till sjuk- och principen olycksfallsförsäkring, i den mån sådan försäkring har uppsparade värden. En annan ordning skulle också göra att om reglerna försäkringstagarens uppsägningsrâtt m.m. ofta framstod som meningslösa. - I sak stämmer vårt väl med de förslag överväganden som ligger bakom FAL. Där har frågan emellertid helt överlämnats till FRL och grunderna (se 101 § FAL och SOU 1925:21 s. 197). Principen om försäkringstagarens rätt till försäkringens värde skall tillämpas vid avvecklingen av försäkringsförhållandet, oavsett anledningen till att försäkringen upphör. Den skall också gälla när bolaget av någon anledning är fritt från ansvar utan att något formellt beslut om upphörande träffas, t.0.m. om anledningen är svek från försäkringstagarens sida (jfr Hellner s. 535). Den får också betydelse i en del andra situationer, där den närmast kan sägas innebära att förhållandet mellan bolaget och försäkringstagaren skall regleras på ett försäkringstekniskt riktigt sätt. Vi behandlar olika praktiska konsekvenser av denna princip nedan (avsnitt 11.8.2-11.8.5). Den vanligen långa försäkringstiden och den speciella tekniken vid framför allt livförsäkring medför, att lösningarna inte kan bli riktigt lika enkla som i KFL.

11.8.2 Den ekonomiska när

uppgörelsen försäkringen upphör

Sammanfattning: När en försäkring upphör, skall det göras en avräkning mellan parterna och försäkringens värde betalas ut till försäkringstagaren. Detta gäller oavsett anledningen till upphörandet och även om kan åberopa någon grund bolaget för ansvarsfrihet i övrigt.

I avsnitt 11 .7.1 behandlar vi ett sätt för att försäkringstagaren tillgodogöra sig försäkringens värde, nämligen att han begär återköp av försäkringen. Lika litet som man kan i lagen ge detaljerade regler

300 Allmânmotivering till ‘3 kap.

om under vilka förutsättningar återköp skall vara tillåtet, kan man där ange hur stort återköpsbeloppet skall vara. Dessa frågor måste överlämnas till grunderna (se 3 kap. 3 § förslaget). Ett mera allmänt för principen om försäkringstagarens rätt uttryck till försäkringens värde har vi gett i 3 kap. 6 §. Regeln gäller för andra fall av förtida upphörande än återköp, t.ex. när bolaget säger upp i förtid eller när av någon anledning är fritt från försäkringen bolaget ansvar för en händelse som automatiskt innebär att försäkringen upphör (främst den försäkrades död). Om försäkringen i den sistnämnda typen av fall hade kunnat återköpas, blir avräkningen dock i princip densamma som vid ett vanligt återköp. Ovan har nämnts att återköp i formell bemärkelse förekommer endast vid försäkring med sparmoment men att även rena riskförsäkringar kan ha ett försäkringstekniskt värde, eventuellt bara i den enkla formen att den senast erlagda premien ännu inte har förbrukats helt.‘ Också när en sådan försäkring upphör i förtid, skall det enligt förslaget göras en avräkning mellan parterna och försäkringens värde betalas ut till försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare. är att inte i något fall skall tjäna på att Principen försäkringsbolaget en i förtid. Å andra sidan skall bolaget normalt försäkring upphör inte heller behöva förlora på försäkringen; bolaget skall ha rätt att behålla så mycket av erlagda premier, som svarar mot de kostnader som har för Om försäkringen avbryts i uppkommit försäkringen. början av försäkringstiden och premierna inte uppgår till kostnadernas belopp, kan det dock inte undvikas att bolaget gör en förlust; något ytterligare krav mot försäkringstagaren kommer av naturliga skäl inte i fråga. Även beräkningen av dessa värden måste överlämnas till villkor och grunder och till försäkringsinspektionens övervakning av dessa. Allmänt kan man knappast säga mer, än att uppgörelsen skall vara försäkringstekniskt korrekt. Såvitt gäller återbetalning av oförbrukad premie, har vi i samråd med branschens företrädare kommit fram till att man bör följa de principer som gäller enligt KFL. Detta kan visserligen innebära att bolaget i vissa fall inte kan tillgodoräkna t.ex. hela den som har betalats till det ombud som sig provision ombesörjde försäkringen, men försäkringstagarens rätt bör åtminstone inom vissa gränser vara oberoende av hur bolaget i det enskilda fallet har ordnat sitt förhållande till ombudet.

1 Synsättet är inte självklart. Inom försäkringsbranschen har man framför allt tidigare - närmast med anknytning till köprätten - hävdat att försäkringstagaren genom premiebetalningen byter premien mot en vara, nämligen det framtida försäkringsskyddet. Den erlagda premien skulle med detta synsätt omedelbart uppgå i därför försäkringens tekniska återköpsvärde och någon separat premieåterbetalning inte komma ifråga. Under senare år har man dock allmänt medgett återbetalning av oförbrukad fortfarande är premie, även i fall när det tekniska återköpsvärdet negativt.

i Allmänmotivering till 3 kap. 301

Samtidigt bör lagens bestämmelse (och tillsynen) medge bolagen en viss rörelsefrihet. Man måste - särskilt i av den början nya - räkna med att förhållandevis lagstiftningens giltighetstid godta enkelt utformade beräkningsregler, även om de inte ger exakt riktigt resultat i varje enskilt fall. Vidare bör kunna att reglerna innebära, ingen återbetalning skall ske om det möjliga värdet uppenbarligen är så lågt att det inte står i rimlig proportion till kostnaderna för uträkning och utbetalning.

11.8.3 Belåning av försäkringen

Sammanfattning: Försäkringstagaren skall ha rätt att belåna försäkringen hos bolaget, när detta är försäkringstekniskt möjligt.

Ett enklare och mindre ingripande förfogande över försäkringens värde är att försäkringstagaren belånar hos försäkringen försäkrings-

bolaget. (Han kan naturligtvis också låna pengar av någon annan och

pantsätta försäkringen hos denne. Den möjligheten behandlar vi i avsnitt 14.4 nedan). Belåning tillåts som regel i sådana fall, där återköp är möjligt. Vid sådana försäkringar enbart för dödsfall där återköpsvärdet sjunker mot slutet av försäkringstiden medges belåning dock inte. Som ovan nämnts, innehåller grunderna också belåningsspärrar som skall hindra att försäkringstagaren skaffar sig skatteförmåner att genom omedelbart belåna en nytecknad försäkring. För den som måste ta värdet av sin försäkring i anspråk är belåning

ett bra sätt, även om en belåningsom regel inte ger försäkringsta-

garen riktigt lika mycket pengar som ett återköp. Det finns därför skäl att i lagen slå fast principen, att belåningsrätt skall finnas där så är möjligt (se 3 kap. 3 § förslaget). På samma sätt som i om fråga återköp och fribrev måste dock de närmare förutsättningarna för förfogandet, beloppens storlek m.m. regleras i grunder och villkor. Och lika litet som i fråga om återköp har vi att anledning ifrågasätta de begränsningar som i av till dag gäller hänsyn skattelagstiftningen. Belåning av försäkring ger också upphov till en del speciella kontraktsrättsliga frågor: om lånet skall vara från ouppsägbart i bolagets sida, vad som skall gälla vid försummad räntebetalning 444 m.m. Som anges i avsnitt 7.1 anser vi inte att dessa behöver frågor lösas i personförsäkringslagen. Vi återkommer i avsnitt 14.4.2 till belåningens verkningar i förhållande till man. tredje

rXwW,rr*rA—“*“V“‘ .

302 till 3 Allmänmotivering kap.

11.8.4 Rätten till återbäring

Sammanfattning: För den grundbundna försäkringens del slår vi fast rätten till återbäring i lagen. De närmare förutsättningarna och måste dock även här överlämnas till villkor detaljerna och Därutöver den allmänna regeln om grunder. gäller försäkringstagarens rätt till försäkringens värde.

rätt till återbäring är en direkt följd av den Försäkringstagarens berörda i FRL, att livförsäkring skall drivas utan tidigare principen vinst. under nuvarande förhållanden till

Återbäringen uppgår

betydande belopp, och rätten att på detta sätt få del i verksamhetens vinst är därför en viktig del av de förmåner försäkringen erbjuder. i formell bemärkelse förekommer bara vid livförsäkring.

Återbäring

Även vid och kan dock ibland en lång sjuk- olycksfallsförsäkring motsvarande ske vid slutet av försäkringstiden, fast utbetalning beloppen inte brukar bli så stora. med med principerna för Systemet återbäring sammanhänger av Av säkerhetsskäl bestäms premierna försikberäkning premier. och det uppstår därför normalt ett överskott på försäkringsverktigt, samheten. Detta tillförs såsom återbäring. Återförsäkringstagarna storlek beror således utfallet av verksamheten. Utfäsbäringens på telse om får inte annat sätt än i med återbäring göras på enlighet reglerna om tilldelning (7 kap. 8 § tredje stycket FRL). Det bör dock observeras att FRL:s föreskrifter om återbäringsfond m.m. inte för utländska försäkringsbolag som driver gäller verksamhet i Dessa har också en något större Sverige. bolag rörelsefrihet i om än de svenska bolagen. Här fråga premiesättningen kan man alltså tänka mot nettopremier, dvs. sig försäkring

.h6;‘::._¢.r1J.1

försäkring mot lägre premier utan rätt till återbäring. betecknas ibland som en del av vilken v

Återbäringen premierna,

till man brukar säga att kostnaden för återgår försäkringstagarna; är minus för fördelförsäkringen premien återbäringen. Principerna och av överskottet kan emellertid lika väl motivera ning utbetalning att återbäringen i stället betraktas som ett tillägg till det avtalade - försäk- försäkringsbeloppet; utöver detta belopp, som tillkommer « ringstagarna oavsett utfallet av försäkringsverksamheten, utgår

-,‘..n4n.n-oer.-x..r.x:

återbäringen, vars storlek är beroende av verksamhetens förlopp. Vilket betraktelsesätt man bör inte påverka utformningen av väljer . reglerna om återbäring. i första hand av FRL. Som nämnts är

Återbäringen regleras

att all skall drivas till försäkprincipen, livförsäkringsverksamhet förmån och allt överskott därför avsättas till en ringstagarnas och komma dem till Detta medför att återbäringsfond godo.

i

Allmdnmotiverifig

till 3 _g kap. 303 A

praktiskt taget alla livförsäkringar är förenade med rätt till återbäring. Eftersom bruttopremierna för individuell livförsäkring är

desamma hos praktiskt taget alla bolag* men återbäringen växlar,

både till belopp och till system för tilldelning, utgör återbäringen en av de faktorer som kan bestämma en försäkringstagares val mellan olika försäkringar och försäkringsbolag. Detta har vi berört på tal om bolagets informationsskyldighet (avsnitt 10). Bland de regler i FRL som särskilt rör är den förut återbäringen nämnda skälighetsprincipen 2 §). Den har ansetts (7 kap. principen medföra att det för varje försäkring skall beräknas en fortlöpande s.k. retrospektiv reserv, som utgör skillnaden mellan på försäkringen belöpande inkomster och utgifter (varvid till även hör ”utgifterna” avsättningar till det konsolideringskapital, som måste byggas upp innan någon återbäring kan ske). Närmare bestämmelser om beräkningen av retrospektiv reserv finns i beträffande grunderna återbäring till försäkringstagarna” (återbäringsgrunderna, se 7 kap. 8§ FRL). Skillnaden mellan den retrospektiva reserven och det

tekniska återköpsvärdet brukar kallas försäkringens tekniska vinst

och ligger till grund för beräkning och av tilldelning återbäring. Vad beträffar återbäringens förekommer i huvudsak två beräkning metoder som brukar kallas Vinstsamling respektive beloppshöjning. Vinstsamling innebär att återbäring tilldelas vid försäkringens upphörande med ett belopp lika med den tekniska vinsten. Den tekniska vinstens storlek påverkar således inte försäkringens riskdel; l återbäringsbeloppet blir detsamma vid dödsfall som vid återköp.

i Även vid beloppshöjning är huvudregeln att återbäring tilldelas först

i

vid försäkringens upphörande, men dess storlek bestäms därvid som om den tekniska vinsten hade använts som för en engångspremie

F

tilläggsförsäkring. Härigenom förstärks även försäkringens riskdel; med denna metod utgår det alltså ett vid

högre återbäringsbelopp

dödsfall än vid ett återköp som görs vid samma Detta tidpunkt. påverkar i sin tur den reservens under retrospektiva utveckling försäkringstiden (se sifferexempel i NFT 1983 s. 317). För försäkringar med pågående periodisk utbetalning tillämpas i regel beloppshöjning, och ett tilldelas vid

återbäringsbelopp varje utbetalningstill-

fälle. De nu beskrivna inte av FRL eller beräkningsmetoderna framgår dess förarbeten. De alternativ som nämns i 7 kap. 8 § andra stycket har (med en redaktionell ändring) förts över från 1948 års och lag återger tidigare praxis. Det var då brukligt att återbäring tilldelades varje försäkring årligen och användes för något av de ändamål som omtalas i lagen.

Ansvar Liv, som meddelar försäkring endast för helnyktra, har något lägre riskpremier för män än övriga bolag.

304 till 3 Allmänmotivering kap.

måste för vilka Uppenbarligen principerna premieberäkningen, bestämmer uppkomsten av sådant överskott som skall återbäras, liksom hittills komma till uttryck i FRL. Detsamma gäller principerna för fördelning av återbäringen mellan olika försäkringar. Denna reglering hör inte hemma i personförsäkringlagen. Däremot verkar det berättigat från både saklig och systematisk att den om rätt synpunkt, grundläggande regeln försäkringstagarens till finns med i har återbäring personförsäkringslagen. Rättigheten sådan ekonomisk betydelse för försäkringstagarna, att den inte bör uteslutande grunderna. Även den civilrättsliga regleras genom av rätten till återbäring måste emellertid bero i första regleringen hand av de som fastslås i FRL, och några detaljregler kan principer inte ges i den civilrättsliga lagen (se 3 kap. 10 § förslaget). Det kunde i med det verka närliggande att enlighet föregående direkt slå fast rätten att få återbäring i en civilrättsligt tvingande regel och eventuellt göra denna tillämplig på alla former av personförsäkring. Vi har emellertid funnit att man av praktiska skäl bör begränsa till som drivs med grunder; för tillämpningsområdet försäkring försäkring utan grunder kan det antas att överskotten blir små. Och inte ens området för bör regeln om rätt på grundbunden försäkring till återbäring vara absolut; det bör inte uteslutas att överskottet ibland kan komma försäkringstagarna till godo på annat sätt, t.ex. av Avgörande för vår genom generella ändringar premienivån. här har varit, att alla kommer att omfattas av inställning försäkringar den allmänna i 3 6§ om försäkringstagarens rätt till regeln kap. även om formellt återbäringssystem är försäkringens värde; inget anordnat, skall försäkringens värde alltid tillgodogöras försäkrings-

eller hans rättsinnehavare i form. Återbäring är bara

tagaren någon ett av de sätt, varpå försäkringens värde kan tillföras försäkringstagaren. Den återbäring som tillkommer en viss försäkring kan som nämnts tillgodgöras försäkringstagaren som vinstsamling eller beloppshöjning. I mindre omfattning förekommer också att återbäringen reduktion av kommande premier. I amerikansk tillgodogörs genom rätt har det sedan lång tid förelegat en betydande valfrihet. Enligt staten New Yorks lag skall exempelvis alltid fyra bestämda ”options” stå öppna, och det förekommer även andra möjligheter än dessa fyra. I Sverige har det däremot hittills varit ovanligt att försäkringstagaren haft frihet att välja det sätt att tillgodogöra sig återbäring som passar honom bäst. mot att lämna valfrihet Huvudargumentet har varit kostnaderna. Såvitt gäller en frihet att byta form för under finns det också i vissa fall tillgodogörandet försäkringstiden, hinder. Vi anser det inte tillräckligt motiverat att försäkringstekniska införa en tvingande om valfrihet för försäkringstagaren. lagregel får i stället i den ordning som gäller för grundernas Frågan prövas

Allmänmotivering till 3 305 kap.

fastställande. I den mån försäkringstagaren har en valfrihet, är det dock viktigt att han görs uppmärksam på den när försäkringen tecknas. Eftersom olika bolag har olika system för återbäringen, kan försäkringstagaren också välja det system han vill ha genom valet av försäkringsbolag; återbäringssystemet hör till de ämnen som det är angeläget att bolaget tar upp i den information som lämnas innan en försäkring meddelas. När återbäringen för en kapitalförsäkring för dödsfall enligt avtalet skall tillgodogöras genom vinstsamling eller beloppshöjning, kan försäkringstagaren för närvarande med bolagets medgivande få tilldelning och utbetalning av en del av återbäringen redan under försäkringstiden. Vi har för detta speciella fall övervägt en regel om rätt för försäkringstagaren att få återbäring utbetald redan under försäkringstiden. Vi lägger emellertid inte fram något sådant förslag. Vi har nämligen i samråd med försäkringsverksamhetskommittén kommit fram till att frågan snarare hör till den kommitténs sakområde. Försäkringsverksamhetskommittén har tagit upp ämnet i sitt betänkande (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten (s. 273 ff).

11.8.5 Premiejustering efter ansvarsfrihet

Sammanfattning: Ansvaret och rätten till premie skall följas åt. Därför skall eller återbäringen om premien justeras, bolaget på grund av premiedröjsmål har varit fritt från ansvar under någon del av försäkringstiden.

Om en försäkring helt eller delvis har trätt ur kraft därför att

försäkringstagaren inte har betalat premien, kan försäkringen enligt

nu tillämpande och villkor om grunder återupplivas samtliga utestående premier betalas inom ett år från den ursprungliga förfallodagen (se närmare i avsnitt 13.3 nedan). De flesta svenska bolag behåller hela den sålunda erlagda premien och behandlar den på vanligt sätt, trots att bolaget tekniskt sett inte har lämnat fullgod motprestation; bolaget har ju under en del av den tid som premien avser varit helt eller delvis fritt från ansvar. Detta brukar motiveras med att den motsvarar överskjutande premiedelen ungefär dröjsmålsränta och för kostnader i av ersättning bolagets anledning dröjsmålet ett argument som kan vara riktigt i vissa fall men knappast i alla. Ett har dock en annan såvitt bolag ordning gäller livförsäkring: man tar visserligen in hela den obetalda men premien gör sedan en försäkringsteknisk avräkning. Försäkringstagarens tillgodohavande belastas med dröjsmålsränta och gottskrivs den del

kap.

306 till 3 Allmänmotivering

av som inte har motsvarats av risk för bolaget. Överskottet premien som regel till försäkringens återbäring men kan också användas läggs för sänkning av nästkommande premie. - Vårt förslag till personförsäkringslag bygger - liksom KFL på

att och ansvaret skall följas åt. Det innebär å grundtanken premien ena sidan att inte har rätt till premie för tid då det har varit bolaget utan ansvar och å andra sidan att försäkringstagaren är skyldig att betala för tid då han har varit skyddad. Undantag gäller bara premie där av egen försummelse bär för ett par specialfall, bolaget på grund visst ansvar utan rätt till premie (se 3 kap. 7 och 9 §§ förslaget). Eftersom i inte driver in obetalda premier vid bolagen praktiken individuell blir den konsekvensen dock att försäkring, viktigaste bolaget måste jämka premien, om det på grund av premiedröjsmål har varit fritt från ansvar under någon del av försäkringstiden. innebär alltså, att alla bolag skall gå över till systemet med Förslaget skall behandlas i specialförsäkringsteknisk avräkning. i Detaljerna motiveringen. om premiejustering efter ansvarsfrihet har tagits in i 3 kap. Regeln 6 § trots att sambandet med premiebetalningsreglerna förslaget, också hade kunnat motivera en placering i 5 kap. De finländska och norska kommittéerna föreslår inte någon motsvarande regel, och därvid har önskemålet om parallellitet i uppställningarna fått bli bestämmelsen kan tas in som en andra punkt i 3 kap. 6 § avgörande; Det nära sammanutan att den gemensamma paragrafföljden bryts. med rätten till försäkringens värde är också ett skäl för den hanget placering vi föreslår.

..

& .;-

”

sou 1og6;56 Allmänmotivering till 4 kap. 307

12 av

Begränsningar försäkringsbolagets

ansvar

Allmänmotivering till 4 kap.

12.1 -

Inledning reglernas karaktär m.m.

I detta avsnitt - och i 4 - Sammanfattning: kap. lagförslaget behandlas huvudsakligen sådana av begränsningar försäkringsbolagets ansvar som beror på att eller den försäkringstagaren försäkrade har brutit mot någon av de s.k. till biförpliktelserna försäkringsavtalet. I allmänhet utformas visserligen förutsättningarna för bolagets ansvar och försäkringsskyddets omfattning bäst genom förhandlingar mellan parterna och konkurrens mellan bolagen, men för ett par särskilda situationer föreslår vi tvingande som minskar för regler bolagets utrymme ansvarsbegränsningar. Reglerna handlar om försäkringstagarens upplysningsplikt, framkallande av samt försäkringsfallet om s.k. symtomklausuler och fareökningsbestämmelser. Förslaget ansluter relativt nära till FAL.

Vi har tidigare (i avsnitt att som inte bör 7.1) angett lagen huvudregel bestämma vilka risker försäkringen skall omfatta; det skall vara eller - bolagets genom förhandlingar parternas sak att bestämma omfattningen av den risk bolaget skall överta. Men detta är bara huvudregeln; avtalsfriheten bör inte gälla i alla lägen ens detta på område. I 4 kap. föreslår vi ett antal med att för vissa fall regler syfte inskränka att friskriva bolagens möjligheter sig från ansvar eller göra gränserna kring ansvarsområdet alltför stela. Reglerna handlar om verkningarna av att försäkringstagaren har lämnat oriktiga uppgifter vid avtalets ingående eller framkallat och om själv försäkringsfallet vissa former av undantag från ansvarsområdet (s.k. symtomklausuler och fareökningsbestämmelser). I FAL är motsvarande bestämmelser olika ställen utspridda på (se 4-10, 18-20, 99 100, 121 och 124 §§). Tvingande bestämmelser av denna typ torde återfinnas i försäkringsavtalslagstiftningen i nästan alla länder. Såvitt gäller grunden för att lagstiftningen bör uppta regler av detta kan det först erinras om att slag, huvudregeln att bolaget självt

till 4 sou 1986:56 308 Allmänmotivering kap.

- mer bestämmer hur dess ansvar skall avgränsas grundar sig på än teoretiska. Om de svenska försäkpraktiska överväganden på hade allmänheten försäkringar med många ringsbolagen erbjudit som ledde till att ofta uteblev, skulle det ha undantag, ersättningen funnits skäl att ge tvingande regler också på denna punkt; goda liknande förekommer andra områden. Oavsett vad lagstiftning på som i det enskilda fallet må kunna läggas försäkringstagaren till last, är det en om en stor andel av blir dålig försäkring försäkringstagarna utan den väntade ersättningen. - Att vi i huvudsak har avstått från

att föreslå om ansvarets beror alltså främst på att regler avgränsning vi har funnit att branschens och konkurrensegen produktutveckling en mellan i stort sett garantier för en bolagen ger tillräckliga av naturligtvis har även ändamålsenlig utformning försäkringarna; betydelse i sammanförsäkringsinspektionens tillsynsverksamhet hanget. Det finns emellertid delar av där varken försäkringsavtalsrätten, konkurrensen mellan bolagen eller den enskilde försäkringstagarens att förhandla med sitt tillräckliga resultat. Ingen möjlighet bolag ger tar vid avtalets ingående förhandlingar om vad försäkringstagare upp som skall om han av oaktsamhet lämnar om gälla, oriktiga uppgifter sin hälsa eller om han skulle Inte heller konkurrerar begå självmord. inbördes i sådana frågor. Det finns också frågor om den bolagen - där teknik bolagen använder för vissa ansvarsbegränsningar villkoren ofta är lika för alla bolag som den enskilde inte så lätt kan sätta in i och ännu mindre har att påverka. De sig någon möjlighet vi föreslår i 4 avser sådana områden, där regler kap. väsentligen till mot alltför drakoförsäkringstagarnas viktigaste möjlighet skydd niska villkorsbestämmelser i lagstiftning. De regler ligger tvingande vi föreslår ansluter relativt nära till gällande rätt. Liksom när det gäller motsvarande bestämmelser i FAL, uppstår för

med vårt förslag frågan om gränsen mellan tillämpningsområdet

de och de s.k. som tvingande reglerna omfattningsbestämmelserna, bolagen i princip bestämmer fritt över. De regler vi föreslår i 4 kap. drar på olika områden för vad som kan visserligen upp klara gränser avtalas mellan parterna och för vad ett bolag kan åberopa som grund för att avslå ett Men utanför dessa områden ersättningsanspråk. det ett fält, där det är osäkert om en villkorsbestämmelse är uppstår de bestämmelserna eller är tillåten med förbjuden enligt tvingande stöd av den allmänna avtalsfriheten. I sådana fall får räckvidden av bestämmelser fastställas med lagens av allmänna för varvid syftet med de hjälp principer lagtolkning, måste få stor Man kan tänka sig fall där tvingande reglerna betydelse. en villkorsbestämmelse i och för faller utanför var och en av de sig bestämmelserna men där konsekvenserna av villkoret tvingande strider mot de som bär upp lagens bestämmelser. uppenbart syften

Allmänmotivering till 4 kap. 309

Som exempel på sådana situationer kan nämnas det norska rättsfallet NRt 1979 s. 554 dock - (som avsåg skadeförsäkring) där Høyesterett utan att ta ställning till om någon enskild av FAL:s tvingande bestämmelser var - underkände en i villkoren tillämplig gjord ansvarsbegränsning genom att hänvisa till en grundläggande princip i försäkringsavtalslagens regler. Vi återkommer nedan tvingande till något fall där ett liknande betraktelsesätt skulle kunna bli aktuellt för del avsnitt 19.4.6). — En jämförelse med personförsäkringens (se de delvis mycket konkret utformade reglerna i lagen får särskild betydelse, om det blir fråga om att tillämpa 36 § avtalslagen.

Vi har diskuterat denna fråga också under arbetet med en skadeförsäkringslag. Vi överväger där en bestämmelse av innebörd, att lagens regler om framkallande av försäkringsfall, brott mot säkerhetsföreskrifter m.m. skall tillämpas också på försäkringsvillkor som begränsar försäkringens omfattning, när begränsningen beror av om någon på den försäkrades sida har vållat skadan eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat denna, eller om vissa försiktighetsmått har underlåtits vid hantering, tillsyn eller förvaring av den försäkrade egendomen. En bestämmelse av det slaget ger i stort sett uttryck för vår allmänna inställning hur dessa frågor bör lösas, men vi har ännu inte kommit till något slutligt resultat för skadeförsäkringens del. För personförsäkringen har frågan mindre praktisk betydelse, eftersom biförpliktelserna (frånsett upplysningsplikten) här spelar en ganska undanskymd roll. Vi har därför funnit att det i varje fall inte i personförsäkringslagen finns tillräckliga skäl att ta in en allmän regel av det diskuterade slaget.

Det kan samtidigt finnas anledning att något beröra förhållandet mellan dessa regler och försäkringstekniken. Till grund för all privat försäkringsverksamhet ligger försäkringsmässiga överväganden av risken, vilka är avgörande för om försäkring skall meddelas och i så fall mot vilken premie och på vilka villkor i övrigt. Det är premierna som skapar det ekonomiska för verksamheten. Om man underlaget lämnar dessa utgångspunkter, man sig från det som avlägsnar kännetecknar i varje fall individuell enskild försäkring. Det bör emellertid också framhållas att lagregler som inskränker bolagens möjligheter att begränsa sitt ansvar inte på något sätt behöver strida mot försäkringsteknikens krav. En risk som på grund av en lagbestämmelse måste omfattas av försäkringen kan kalkyleras och beaktas vid prövningen av en försäkringsansökan på samma sätt som en risk som bolaget övertar frivilligt. Man får bara se till att inte risken är av sådant slag att den från andra synpunkter är olämplig att försäkra, t.ex. att lätt kan missbrukas eller att försäkringen premien blir så hög att försäkringen inte kan tecknas av dem som behöver den. Reglerna måste också ge någorlunda förutsebara - och därmed kalkylerbara resultat. Det råder delvis delade meningar om vilken terminologi man bör använda för denna typ av (eller rättare regler sagt: för den typ av

310 Allmänmotivering till 4 kap.

villkorsbestämmelser, som reglerna tar sikte på); se Hellner s. 132f och Selmer s. 142 f. det sätt att se saken som hittills torde ha varit vanligast i Enligt Sverige, avser reglerna biförpliktelser för försäkringstagaren (därvid

skyldigheten att betala premien ses som hans huvudförpliktelse).

Försäkringstagaren har alltså en plikt att lämna riktiga upplysningar vid avtalets ingående, att inte själv framkalla försäkringsfall osv. Denna terminologi har delvis använts i FAL; se rubriken före 4-10 §§. en annan handlar om förutsättningar för Enligt mening reglerna ansvar (se det norska lagförslaget, 4 kap.). försäkringsbolagets Bolaget har ingått avtalet och beräknat premien med utgångspunkt från att lämnade uppgifter är riktiga osv., och reglernas viktigaste funktion är att ange vad som gäller om dessa förutsättningar visar sig vara oriktiga. Det finns goda skäl för båda dessa synsätt, men ingendera terminologin passar enligt vår mening riktigt bra för alla de regler som avses. När det gäller mera bestående riskförhållanden, kan det ibland vara naturligt att tala om förutsättningar för avtalet; uppkommer risken mera tillfälligt genom den försäkrades handlande, ter det att tala om en för honom att inte handla på detta sig lämpligare plikt vis. Eftersom valet av terminologi inte har någon betydelse för sakliga innehåll, har vi inte funnit det nödvändigt att reglernas ansluta strängt till någondera linjen. Som en sammanfattande beteckning har vi i stället valt den i sammanhanget neutrala kapitelrubriken Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar, som åtminstone ger ett ganska klart besked om vad kapitlet handlar om. Såvitt gäller verkningarna av att försäkringstagaren vid tecknandet lämnar oriktiga har vi dock i lagtexten använt den uppgifter, traditionella pliktterminologien.

Upplysningsplikten

12.2.1 Inledning

Sammanfattning: FAL:s regler är delvis stränga: även ett ganska ursäktligt brott mot upplysningsplikten kan leda till att alls KFL har en men den ingen ersättning utgår. mjukare regel, kan inte oförändrad föras över till personförsäkringslagen; där bör man ha bestämmelser, som anknyter mer till utförligare försäkringstekniken.

Försäkringstagarens och den försäkrades skyldighet att lämna uppvid avtalets ingående har stor betydelse vid personförsäklysningar

Allmänmotivering till 4 kap. 311

ring, främst därför att uppgifterna om den försäkrades hälsotillstånd år avgörande för om skall meddelas och för försäkring premiesättningen. FAL innehåller utförliga regler om upplysningsplikten (4-10 §§), vilka har sitt kanske viktigaste i tillämpningsområde personförsäkringen. Vid de försäkringar som omfattas av KFL har upplysningsplikten i allmänhet mindre betydelse, och det är därför naturligt att KFL innehåller bara en i ämnet paragraf (30 §). Vid sidan av både FAL och KFL gäller allmänna om avtalsrättsliga regler ogiltighet av avtal vid bl.a. svek. FAL:s regler innebär i huvudsak, att kan försäkringsersättningen falla bort helt eller reduceras den s.k. om enligt prorataregeln, försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har eftersatt sin upplysningsskyldighet på sådant sätt att det rubbar för grunderna bolagets riskbedömning. Avgörande för nedsättningens storlek är den oriktiga uppgiftens för och även en betydelse riskbedömningen, ringa oaktsamhet kan medföra att hela ersättningen uteblir. I våra direktiv framhålls, utan att man särskilt nämner personförsäkringen, att en sådan påföljd kan te med tanke sig mycket sträng, särskilt på bolagens möjligheter att anpassa premien med hänsyn till möjligheten av oaktsamhet av denna typ. Genom KFL har en omläggning skett för konsumentförsäkringarnas del; bl.a. medför ringa oaktsamhet inte någon påföljd, och i övrigt sker nedsättningen efter en Såsom skall skälighetsbedömning. utvecklas nedan, kan KFL:s system emellertid inte oförändrat föras över till personförsäkringen. har delvis en annan Försäkringsskyddet karaktär, och andra försäkringstekniska synpunkter framträder. Det behövs mer utförliga regler på detta område, och utformreglernas ning bör påverkas av den speciella tekniken vid framför allt livförsäkring.

12.2.2 innehåll

Upplysningspliktens

Sammanfattning: Försäkringstagaren och den försäkrade skall lämna riktiga och svar de som försäkfullständiga på frågor ringsbolaget ställer till dem. Däremot skall de som regel inte ha någon skyldighet att lämna uppgifter spontant; undantag görs bara då ett förtigande kan anses som svek eller handlande i strid mot tro och heder. kan brott mot Bolaget åberopa upplysningsplikten, om försäkringstagaren eller den försäkrade lämnar oriktig eller av oaktsamhet uppgift uppsåtligen som inte är ringa. Att inte försäkringstagaren insåg uppgiftens betydelse för bolaget, hindrar inte från att bolaget åberopa uppgiftens oriktighet.

312 Allmänmotivering till 4 kap.

FAL innebär att försäkringstagaren spontant skall lämna bolaget riktiga upplysningar om alla de förhållanden som han inser (eller hade bort inse) vara av betydelse för bolagets bedömning av hans ansökan (se 7 §). Denna regel har emellertid i praktiken knappast någon självständig betydelse. Upplysningar inhämtas i stället genom att försäkringstagaren får fylla i ett mer eller mindre utförligt frågeformulär, som bolaget tillställer honom. Formuläret innehåller frågor om den försäkrades hälsotillstånd och de övriga förhållanden, som bolaget anser ha betydelse för riskbedömningen. Det ligger nära till hands att uppfatta bruket av frågeformulär på det sättet, att formuläret uttömmande anger vilka upplysningar bolaget anser sig behöva. Försäkringstagaren skulle alltså i allmänhet ha fullgjort sin upplysningsplikt, när han har lämnat riktiga och fullständiga svar på frågorna i formuläret och, i förekommande fall, ställt till sig förfogande för läkarundersökning (och därvid avgett särskild hälsodeklaration) samt lämnat de tilläggsupplysningar som bolaget finner anledning att begära. Personförsäkringslagens bestämmelser bör enligt vår mening utgå från den praxis som nu i korthet har beskrivits. Försäkringstagaren bör inte ha någon självständig upplysningsplikt utan endast en skyldighet att riktigt och fullständigt besvara de frågor som försäkringsbolaget ställer. Det får ankomma på bolaget att formulera frågorna så att svaren ger de nödvändiga Anser upplysningarna. bolaget sedan att information får skaffa ytterligare behövs, bolaget sådan - från För antingen försäkringstagaren själv eller från andra. att bolaget skall få erforderligt underlag för sin bedömning, är det då ofta nödvändigt att försäkringstagaren (eller den försäkrade) ger bolaget fullmakt att begära upplysningar om honom hos läkare, försäkringskassa m.fl. Härvid måste hänsyn tas till de krav på skydd ._ för den personliga integriteten som har berörts tidigare (se avsnitt 7.1 ovan). Självklart får bolaget över huvud taget inte ställa frågor om sådant som inte kan ha någon betydelse för dess bedömning av försäkringsansökan.

nøgmg .

Däremot bör man inte till att avse begränsa upplysningsplikten bara uppgifter som försäkringstagaren själv inser kan ha betydelse för bolagets bedömning (jfr å ena sidan 7§ och å andra sidan 6§ FAL). Om upplysningsplikten endast går ut på att försäkringstagaren skall besvara bolagets frågor, bör man kunna kräva att han ,. besvarar dessa riktigt vilken mening han än kan ha om betydelsen av de begärda upplysningarna. Uppgifter om tillfälliga besvär och kortare sjukperioder, som för den enskilde framstår som tämligen betydelselösa, kan för en erfaren riskbedömare bilda ett mönster som ger anledning att undersöka den försäkrades hälsa närmare i något avseende. För att en sådan skall kunna upprätthållas i regel praktiken fordras det emellertid att frågorna är så konkret utfor-

Allmänmotivering till 4 kap. 313

made, att det inte kan råda någon tveksamhet om vad som i det enskilda fallet är rätt svar. Att försäkringstagaren slarvat när han besvarat frågor av typen annan omständighet som kan påverka bolagets bedömning av ansökan” innebär alltså normalt inte att han har åsidosatt sin upplysningsplikt. Den nyss nämnda huvudprincipen, att inte försäkringstagaren skall ha någon självständig upplysningsplikt, bör självklart genombrytas i sådana situationer där skulle försäkringstagaren göra sig skyldig till svek eller förfarande i strid mot tro och heder att genom förtiga en viss omständighet. Ett från äldre tid är att skolexempel försäkringstagaren står i begrepp att utkämpa en duell, något varom av lättförstådda skäl ingen fråga ställs. Ett modernare exempel kunde vara att han vet att han är eftersökt av en och terroristgrupp tecknar försäkringen just för att skydda sig själv och familjen mot följderna av ett attentat. Sådana mycket speciella omständigheter bör vara försäkringstagaren alltjämt skyldig att spontant upplysa bolaget om. En särskild fråga är hur länge försäkringstagaren skall vara skyldig att lämna upplysningar till bolaget. Det kunde till en början ifrågasättas att en sökande, som insjuknar efter det att han har genomgått läkarundersökning eller fyllt i frågeformuläret och avsänt det, skulle vara skyldig att upplysa försäkringsbolaget om sjukdomen. Såsom framgår ovan (avsnitt 11.3.1) skall emellertid enligt förslaget bolagets prövning genomgående avse den försäkrades hälsotillstånd vid tiden för ansökan. Det saknas då att anledning begära, att försäkringstagaren efter denna tid skall meddela bolaget om en inträffad försämring. Såvitt gäller andra av omständigheter betydelse för prövningen (t.ex. yrke), där skall ha rätt att ta bolaget hänsyn även till ändringar som inträffar mellan ansökningstidpunkten och avtalsslutet, bör det dock vara för att i möjligt bolaget samband med ansökan ålägga sökanden en att anmäla skyldighet eventuella förändringar. Någon förpliktelse att lämna kompletterande upplysningar helt spontant bör försäkringstagaren dock inte ha. I viss utsträckning kommer dessa fall att behandlas enligt den regel vi föreslår i 4 kap. 7 §; se specialmotiveringen till den paragrafen. Att hälsoprövningen skall vara inriktad på förhållandena vid ansökningstidpunkten skall naturligtvis inte hindra bolaget från att begära kompletterande upplysningar efter denna tidpunkt; man måste skilja på den tid, vid vilken uppgifterna inhämtas, och den tid till vilken de hänför Detta bör för skull av sig. tydlighetens framgå lagtexten, liksom det bör framgå vid vilken tid rätten att begära ytterligare upplysningar upphör. I sistnämnda del föreslår vi att det avgörande skall vara när ”har till om en bolaget tagit ställning frågan försäkring skall meddelas” (se 4 kap. 1 §). › Upplysningsplikten blir i första hand aktuell när parterna ingår det

314 Allmänmotivering till 4 kap.

första avtalet om försäkringen. Men också inför av en förnyelsen tidsbegränsad försäkring skall bolaget ha rätt att begära uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd m.m. (se avsnitt 11.3.2 ovan samt specialmotiveringen till 3 kap. 8 §). Under löpande försäkringstid skall det däremot enligt förslaget föreligga en upplysningsplikt bara i ett par speciella fall. Det ena fallet avser sjuk- och olycksfallsförsäkring, i första hand sådan med periodisk ersättning. Här måste försäkringsbolaget fortlöpande kunna inhämta uppgifter om den försäkrades inkomstförhållanden (se närmare specialmotiveringen till 4 1 §). Det kap. andra fallet - där vi föreslår en något annorlunda utformning av reglerna - avser en skyldighet för att under vissa försäkringstagaren förutsättningar anmäla ändringar i den försäkrades yrkesverksamhet m.m. (4 kap. 7§ förslaget). Den frågan behandlas i avsnitt 12.3.2. nedan. I det närmast föregående har vi beskrivit upplysningspliktens innehåll genom att ange i vilken utsträckning försäkringstagaren är att lämna till En annan - och för skyldig upplysningar bolaget. lagstiftningens syften viktigare - sida av denna fråga är vad som skall anses utgöra brott mot upplysningsplikten. Den första förutsättningen för att en oriktig uppgift skall kunna få någon inverkan på bolagets ansvar är naturligtvis att uppgiften har haft betydelse för av dvs. att bedömningen försäkringsansökan, bolagets beslut skulle ha blivit ett annat om hade riktiga uppgifter lämnats. Med denna allmänna begränsning är det främst försäkringstagarens subjektiva förhållande till - hans eller oriktigheten uppsåt vårdslöshet - som blir avgörande. Lika litet som enligt FAL och KFL bör någon överträdelse av upplysningsplikten anses föreligga, om försäkringstagaren är i god tro i den bemärkelsen att han varken inser eller hade bort inse att uppgiften är oriktig. I enlighet med det föregående bör oriktigheten däremot alltid kunna åberopas om försäkringstagaren är medveten om att han lämnar en oriktig uppgift, och detta även när han felaktigt tror att uppgiften inte har någon betydelse för bolaget; om han inser uppgiftens betydelse torde regelmässigt svek föreligga. Även i fall av oaktsamhet måste emellertid kunna få bolagen åberopa oriktiga uppgifter; uppgifternas avgörande betydelse för försäkringens utformning gör det nödvändigt att betona vikten av noggrannhet när uppgifterna lämnas. Svårigheterna att styrka vetskap på försäkringstagarens sida kunde medföra, att en regel som inskränkte sig härtill gav bolagen otillräckliga möjligheter att reagera mot oriktiga uppgifter. I likhet med vad som KFL gäller enligt föreslår vi dock att ringa oaktsamhet inte skall kunna medföra några påföljder. Här kan försäkringstagarens insikt eller bristande insikt om uppgiftens vikt för försäkringsbolaget få viss betydelse: när han

sou 1936:56 Allmänmotivering till 4 kap, 315

av oaktsamhet har underlåtit att skaffa riktig uppgift om ett visst förhållande, kan det påverka bedömningen om han inte rimligen kunde inse att förhållandet hade betydelse för bolaget. Förslaget utgår sålunda från att försäkringstagaren i allt väsentligt fullgör sin upplysningsplikt genom att besvara frågorna i det frågeformulär eller motsvarande som bolaget tillställer honom. Uppgifterna lämnas alltså skriftligen. Reglerna bör dock utformas så att de kan tillämpas också när bolaget inhämtar kompletterande uppgifter muntligen, t.ex. per telefon. I praxis åberopar bolagen visserligen inte oriktiga uppgifter som lämnats muntligen, men det är nödvändigt att här räkna också med denna möjlighet. Frågan vem som är skyldig att lämna upplysningar till försäkringsbolaget har knappast någon självständig betydelse. Någon skyldighet i verklig bemärkelse kan inte sägas föreligga; den enda sanktionen mot vägrade upplysningar är att bolaget inte meddelar någon försäkring. Av betydelse är däremot vem som - genom att lämna - kan föranleda att helt oriktiga uppgifter försäkringsersättningen eller delvis uteblir. I FAL handlar 4-7 §§ bara om oriktiga uppgifter som lämnas av försäkringstagaren själv. Härjämte förutsätter lagen att försäkringsbolaget kan ta ett förbehåll om att uppgifter som har lämnats av annan skall ha inverkan på ansvaret. I 10§ andra stycket föreskrivs att bolaget i sådant fall inte får göra gällande strängare påföljd än om uppgiften hade lämnats av KFL däremot försäkringstagaren själv. (30 §) räknar bara med försäkringstagaren själv som uppgiftslämnare. Vid personförsäkring är det om den försäkrades uppgifterna hälsotillstånd som är de När en skall viktigaste. försäkring gälla på l tredje mans liv eller hälsa, är det därför främst hans uppgifter som kommer att ligga till grund för försäkringen. I enlighet härmed bör det i lagen direkt att både och den anges försäkringstagaren försäkrade är skyldiga att lämna uppgifter till försäkringsbolaget och att en oriktig uppgift får samma verkan oavsett vem av de två som lämnar den. Att även den försäkrades uppgifter skall beaktas är så självklart, att det inte behöver krävas något förbehåll från bolagets sida härom. Däremot finns det vid individuell inte att låta försäkring anledning andra personers få för ansvar. Om uppgifter betydelse bolagets uppgifter som bolaget har inhämtat från läkare, försäkringskassa eller annan visar sig vara oriktiga, skall det inte drabba försäkringstagaren. Om bolaget känner tveksamhet inför någon viss uppgift, finns alltid möjligheten att ställa motsvarande fråga direkt till försäkringstagaren. Inte heller bör en sådan anteckning som avses i 10 § andra stycket FAL få någon verkan, om den inte har motsvarats

316 Allmänmotivering till 4 kap. sou 1986:56

av frågor till försäkringstagaren eller den försäkrade. Någon särskild regel om detta är inte behövlig. Vad som nu sagts kan naturligtvis inte gälla, om den som lämnar uppgifterna handlar som ställföreträdare för försäkringstagaren, t.ex. när en förmyndare tecknar försäkring på ett barns liv eller hälsa i barnets namn. Om förmyndaren lämnar oriktiga uppgifter måste detta i princip gå ut över barnet, även om det i sådana fall ibland också kan finnas skäl att tillämpa de särskilda skälighetsregler som vi föreslår (se vidare specialmotiveringen till 4 kap. 1-3 §§).

Till förhållandena vid och återkomgruppförsäkring ka-försäkring mer vi senare (avsnitt 17.5 och 18.4).

12.2.3 Påföljder vid försäkringsfall

Sammanfattning: Vi håller i sak fast vid de nu gällande huvudreglerna: vid svek är bolaget fritt från ansvar, vid annan överträdelse av upplysningsplikten tillämpas prorataregeln. Vi föreslår emellertid att huvudreglerna skall kunna frångås, om de leder till uppenbart oskäligt resultat för försäkringstagarsidan. Sedan en livförsäkring för dödsfall i två år, skall gällt oriktiga uppgifter kunna åberopas bara om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Som ovan nämnts, gäller vid sidan av FAL och KFL allmänna avtalsrättsliga regler. Om försäkringstagaren har gjort sig skyldig till svek eller förfarit i strid mot tro och heder, är försäkringsavtalet sålunda ogiltigt och försäkringsbolaget fritt från ansvar. Detta anges i FAL genom en hänvisning i 4§ till avtalslagen, medan man för KFL:s del har funnit en sådan hänvisning onödig (se prop. 1979/80:9 s. 142). Delvis till skillnad från vad som gäller vid civilrättslig ogiltighet i allmänhet, anses försäkringsbolaget ha rätt att behålla hela den erlagda riskpremie som på förfluten tid; även i belöper dessa fall betalas dock försäkringens sparvärde ut till försäkringstagaren (se Hellner s. 147). - Det är tveksamt i vad mån bestämmelserna om svek kan åberopas vid försäkring på tredje mans liv, om det är den försäkrade som har förfarit svikligt och försäkringstagaren har varit ovetande om detta. Svek leder i allmänhet till att försäkringsavtalet blir ogiltigt i sin helhet. Bara om den del av som berörs av den svikliga försäkringen uppgiften är ringa och helt fristående från huvuddelen, anses partiell ogiltighet kunna kommai fråga. I fråga om personförsäkringar skulle detta kunna bli aktuellt för premiebefrielsemomentet (se Hellner s. 153 och Selmer s. 151).

Allmänmotivering till 4 kap. 317

vid annan relevant överträdelse av upplysningsplikten är Påföljden 6 och 7 §§ FAL tillämpning av den s.k. prorataregeln. Den kan enligt att - en omräkallmänt sägas innebära försäkringsskyddet genom av - till förutsättning försäkringen anpassas försäkringsbolagets för avtalet. Tre svenska livförsäkringsbolag tillämpar den ningar ”klassiska” som innebär att försäkringsbeloppet sätts prorataregeln, ned efter förhållandet mellan den totalpremie som faktiskt avtalats och den totalpremie som skulle ha tagits ut med riktiga uppgifter. Reduktionen blir på så sätt densamma när under försäkringstiden

den än sker. Övriga svenska bolag tillämpar såvitt gäller livförsäkring

en variant av den klassiska som efter sin upphovsman kallas regeln, Phragméns Den innebär att den del av försäkringsbeloppet,

regel

som vid omräkningstillfället inte är täckt av sparande, reduceras efter förhållandet mellan det som har lagts till dödlighetsantagande för avtalet och det som skulle ha bestämts med grund antagande Vid försäkring med sparmoment betyder det att riktiga uppgifter. reduktionen blir stor i början av försäkringstiden och mindre ju tiden för att helt utebli vid slut. - För längre går, försäkringstidens och del tillämpar man genomgående sjuk- olycksfallsförsäkringens den klassiska eftersom sådan försäkring numera alltid prorataregeln; drivs som ren riskförsäkring har emellertid skillnaden mellan reglerna inte någon betydelse här. KFL har ett annat system. I 30 § föreskrivs att försäkringsersättningen kan sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till försummelsens betydelse för försäkringsfallet och för omfattningen av skadan samt den försäkrades uppsåt eller oaktsamhet och omständigheterna i övrigt. I första hand skall alltså frågan om orsakssamband mellan den oriktiga och ha betydeluppgiften försäkringsfallet se, men även andra omständigheter spelar in (se prop. 1979/80:9 s. 143 f). Svek och handlande i strid mot tro och heder (30 och 33 §§ avtalslagen) torde vara de allmänna ogiltighetsgrunder som oftast kan göras gällande i försäkringsförhållanden. Vi har inte funnit någon anledning att som huvudregel avvika från hur sådana fall behandlas i den allmänna avtalsrätten; den försäkringstagare som gör sig skyldig till ett så allvarligt illojalt förfarande bör normalt inte ha någon rätt till försäkringsersättning. Emellertid finns det flera skäl att ändå frikoppla dessa fall från avtalslagen och göra dem till föremål för särskild reglering i försäkringsavtalslagstiftningen. Ett skäl är att försäkring i praktiken inte riktigt kan följa det enkla mönstret för verkan av ogiltighet i allmänhet; som framgår ovan anses den erlagda riskpremien vara konsumerad, trots att försäk-

Fil. dr. Edvard Phragmén, 1863-1935, verkst. direktör i Allmänna Lifförsäkringsbolaget, ordförande i Svenska Aktuarieföreningen m.m.

318 Allmänmotivering till 4 kap.

ringstagaren inte har rätt till något försäkringsbelopp. Det finns onekligen goda sakliga skäl för denna ordning, men den kan inte utan svårigheter anpassas till det vanliga avtalsrättsliga mönstret (se Hellner s. 147). Vidare framstår det, framför allt just vid personförsäkring, som angeläget att oredliga förfaranden från den försäkrades sida (vid försäkring på främmande liv) kan åberopas av bolaget även om ond tro inte kan bevisas hos försäkringstagaren. Å andra sidan kan framhållas att total ogiltighet ibland framstår som en alltför hård påföljd, bl.a. i sådana fall där det oredliga förfarandet bara har haft ett mycket begränsat inflytande på avtalet. En stel regel av detta slag stämmer mindre väl med allmänna tendenser i modern civilrättslig lagstiftning. Vi föreslår därför att svek och handlande i strid mot tro och heder i samband med tecknande av försäkringen skall bli föremål för särskild reglering i personförsäkringslagen. De nya bestämmelserna kommer att som speciallagstiftning ersätta avtalslagens regler för dessa fall. I fråga om övriga allmänna ogiltighetsfall, som endast sällan förekommer i försäkringsförhållanden, bör vanliga avtalsrättsliga regler alltjämt gälla. Den normala påföljden av svek eller handlande i strid mot tro och heder skall enligt vårt förslag vara att försäkringsbolaget är fritt från ansvar, oavsett om det är försäkringstagaren eller den försäkrade som har handlat på detta sätt. Det betyder att bolaget inte behöver utge någon risksumma till försäkringstagaren men ändå får behålla de erlagda riskpremier som avser förfluten tid. Av den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagförslaget följer dock att bolaget även i dessa fall måste ställa försäkringens tekniska värde till försäkringstagarens förfogande. Vi återkommer nedan till en möjlighet att för mycket speciella situationer lindra påföljden enligt huvudregeln. För övriga fall är KFL:s skälighetsregel onekligen smidig; den ger goda möjligheter att komma till ett tilltalande resultat i det enskilda fallet. Prorataregeln är stelare och kan ibland leda till obilliga resultat. Den försäkrade eller hans efterlevande riskerar, på grund av en inte alltför allvarlig oaktsamhet, att helt eller till stor del gå miste om det skydd man räknat med. Visserligen har upplysningsför - större vid plikten väsentlig betydelse försäkringsbolagen personförsäkring än vid annan konsumentförsäkring - och det är av vikt att inskärpa omsorg, när den försäkrade lämnar begärda uppgifter om sin hälsa. Inte heller om man anlägger preventionssynpunkter av detta slag ter sig dock prorataregeln helt tillfredsställande. Den slår ojämnt, genom att det avgörande inte är skuldgraden hos försäkringstagaren utan betydelsen för försäkringsbolaget av den aktuella uppgiften; även slarv utan ohederliga avsikter kan i olyckliga fall leda till att hela eller stora delar av försäkringsskyddet

i

Ällmänmotivering

till 4 kap. 319

faller bort. Sådana konsekvenser torde ibland kunna verka stötande

för rättskänslan. Att märka är också att prorataregeln tillämpas även om den felaktiga uppgiften inte har något samband med orsaken till försäkringsfallet - den försäkrade avled av en helt annan sjukdom

än den som uppgiften rörde. Detta är visserligen en försäkringsmatematiskt riktig regel, men för många människor kan den förefalla överraskande och föga rimlig. Samtidigt bör det emellertid framhållas att ändrade medicinska

bedömningar efter hand har medfört, att bolagens riskprövningsregler framför allt vid livförsäkring numera är avsevärt liberalare än tidigare och att någon mera betydande nedsättning av bolagets ansvar därför kommer i fråga bara när det är uppgifter om ganska allvarliga sjukdomstillstånd som har förtigits.

Från centrala riskprövningsnämndens i ärenden rörande praxis oriktiga uppgifter kan nämnas följande. I ett antal slumpvis utvalda fall, som prövades av nämnden under åren 1982 och 1983 och som samtliga avsåg livförsäkring, hade sökanden förtigit följande sjukdomar m.m. Procentuppgiften inom parentes avser den minskning av risksumman som nämndens bedömning motsvarar, om bolaget tillämpar Phragméns regel. - I de fyra första fallen skulle ha meddelats premiebefrielseförsäkring mot förhöjd premie ( 100-150 procent), i övriga fall skulle ansökan om premiebefrielse ha e avslagits. D sedan tolv år behandling för högt blodtryck med successivt ökande medicinering; det diastoliska trycket hade legat mellan 95-110 och det mellan systoliska 160- 170 (avdrag 32 procent), D diabetes sedan lång tid tillbaka (avdrag 32 procent), D vid flera tillfällen före ansökan sökt läkare för bukbesvär, varvid återkommande inflammationer i bukspottkörteln konstaterats (avdrag 32 procent), D under de två närmast föregående åren några gånger sökt läkare vid psykiatrisk klinik, varvid diagnosen alkoholmissbruk satts men någon sjukskrivning ej skett (avdrag 32 procent), D Parkinsons sjukdom, som föranlett sju veckors sjukskrivning ett par månader före ansökan; diagnosen hade satts månaden före ansökan (avdrag 32 procent), D behandling på sjukhus vid flera tillfällen, senast under ett par månader halvannat år före ansökan, för ifrågasatt schizofreni (avdrag 32 procent), D behandling sedan ett tiotal år med medicin mot höga blodfetter och sedan åtta år tryck över bröstet som också behandlades med medicin (avdrag 49 procent), D bröstsmärtor sedan halvannat år, som läkare ett halvår före ansökan bedömt som angina och ordinerat medicin dessutom pectoris för; storrökare sedan trettio år (avdrag 49 procent), D förhöjt blodtryck, som behandlades; ca fyra månader före ansökan hade vidare konstaterats och hjärtförstoring EKG-förändringar (avdrag 49 procent),

320 Allmänmotivering till 4 kap.

El knappt två år före ansökan vård på sjukhus för akut inflammation i bukspottkörteln, varvid även konstaterats diabetes (avdrag 49 procent), EI led praktiskt taget varje dag av angina pectoris och medicinerade för detta; nio månader före ansökan vårdad för alkoholförgiftning (avdrag 62 procent). Från andra synpunkter framstår prorataregeln som naturlig just i de nu aktuella försäkringsförhållandena. Bolagens riskbedömning är, som förut framhållits, särskilt utvecklad vid personförsäkring. Beslut om att avslå ansökan eller att kräva höjd premie sker i stor efter fasta normer? När konstateras vara utsträckning upplysningar kan dessutom de som borde ha legat till grund för oriktiga uppgifter beslutet ofta skaffas fram i efterhand, genom sjukhusjournaler 0.dyl. är det att med säkerhet fastställa, vilket Därigenom möjligt god resultatet av skulle ha blivit om riktiga uppgifter hade bedömningen lämnats. Naturligtvis kan man inte bortse från, att den grundläggande bedömningen av den försäkrades hälsotillstånd vid ansökningstillfället i viss mån innefattar subjektiva värderingar; detta led av prövningen enligt prorataregeln är inte lika enkelt och okomplicerat som de efterföljande leden. Det bör dock betonas att det i centrala riskprövningsnämndens avgöranden deltar läkare med stor erfarenhet av riskbedömning och att avgörandena inte grundar sig enbart på den behandlande läkarens (eller motsvarande) uppfattning om en utan främst de om sjukdomens sjukdoms svårighetsgrad på uppgifter och faktiska som kan utläsas ur m.m. Det symtom förlopp, journaler är alltså sörjt för att bedömningen så långt som möjligt sker enligt fasta normer och efter omsorgsfull prövning. Av stor betydelse för valet av regel är också att vid personförsäkring det i betydande utsträckning förekommer, att oriktigheten av lämnade uppgifter upptäcks redan före inträffat försäkringsfall, i samband med att försäkringstagaren begär premiebefrielse på grund av sjukdom eller genom att nya upplysningar om hans hälsotillstånd kommer fram när han tecknar ny försäkring.

Av de 136 fall av oriktiga uppgifter vid livförsäkring som under en period av knappt två år prövades av centrala riskprövningsnämnden hade mindre än tjugu procent upptäckts i samband med dödsfall. I drygt hälften av fallen hade oriktigheten upptäckts när försäkringstagaren ansökte om premiebefrielse på grund av sjukdom. Återstående knappt trettio procent upptäcktes vid annat tillfälle, t.ex. i samband med ansökan om ny försäkring.

Som skall utvecklas närmare i nästa avsnitt, är det i denna situation att av den klargörs snarast lämpligt följderna oriktiga uppgiften överenskommelse mellan försäkringstagare och möjligt, genom

2 De ovan nämnda riktlinjerna för. riskbedömning av individuell psrsonförsäkring, sammanställda av Återförsäkringsaktiebolaget Sverige.

I till 4 321 Allmänmotivering kap.

försäkringsbolag eller genom Detta utan rättsligt avgörande. går med svårighet tillämpning av prorataregeln men knappast genom en skönsmässig bedömning. Samtidigt framstår det som lämpligt att ha samma huvudregel oavsett när oriktigheten upptäcks. Försäkringstekniska hänsyn har sålunda en särskild tyngd just på personförsäkringens område, och prorataregeln har framför allt av denna anledning ett helt annat här än vid de försäkberättigande ringar som KFL avser. Vidare saknas en del av de skäl som vid dessa försäkringar talar mot prorataregeln: t.ex. konsumentförsäkringar, villaförsäkring, består ofta av flera sinsemellan helt olika försäkringar (brand-, inbrotts-, och det kan då vara ansvarsförsäkring etc.), svårt att tillämpa ett moment som kanske inte alls prorataregeln på berörs av den oriktiga uppgiften. Vi anser därför att övervägande skäl talar för att för personförsäkringarna som huvudregel hålla fast vid när det prorataregeln, gäller påföljden av annan försummelse av upplysningsplikten än svek och förfarande i strid mot tro och heder (se 4 2 § kap. lagförslaget). Regelns närmare får liksom hittills utformning ske genom villkor och grunder.

Vårt förslag i denna del stämmer med det finländska förslaget men avviker från det norska. Den norska kommittén föreslår nämligen en skälighetsreliknar 30 § KFL. Vid prövningen gel, som i mycket av hur stor nedsättning som skall göras skall man enligt förslaget ta särskild hänsyn till skuldgraden hos den som lämnat den oriktiga uppgiften, för oriktighetens betydelse bolagets riskbedömning samt det eventuella orsakssambandet mellan det förtigna förhållandet och försäkringsfallet (§ 4-2). Vi har diskuterat denna fråga ingående vid nordiska överläggningar för att om möjligt nå enighet också på denna punkt. Vi har dock kommit fram till att det finns goda sakliga skäl för att ha olika regler. Anledningen är främst att man i Norge inte har det stöd för en retroaktiv av bedömning försäkringens utformning, som man i Sverige och Finland har i branschens gemensamma riktlinjer för riskbedömningen. En norsk domstol har alltså inte samma möjligheter som en svensk eller finländsk att i efterhand bedöma vilket beslut skulle ha fattat försäkringsbolaget om det hade fått riktiga uppgifter. Branschgemensamma riktlinjer används visserligen också i Norge, men de är betydligt mera kortfattade än de svenska och finländska och med mindre detaljerad indelning. Som ett - visserligen drastiskt exempel kan nämnas att medan de svenska anvisningarna om inverkan av alkoholmissbruk omfattar ca 50 rader, motsvarande norska anvisning ryms på en enda rad.

I 6 § andra stycket FAL finns vidare en regel som innebär, att om en oriktig uppgift har föranlett att försäkringsbolaget inte återförtagit säkring såsom eljest skulle ha skett, dess skall ansvarighet lämpas därefter. Resultatet blir att av en beror av följden oriktig upplysning det särskilda bolagets kan slå hårt mot

återförsäkringspraxis. Regeln

försäkringstagaren. Den nu gällande regeln synes i allmänhet inte ha tillämpats av bolagen, och vi föreslår därför att den helt. Den utgår

till 4 322 Allmänmotivering kap.

extra risk som detta sätt kommer att belasta försäkringsbolagen på torde sakna större särskilt som sådana fall knappast är betydelse, där medför att återförsäkring inte vanliga oriktiga upplysningar tecknas. Även om vi sålunda vill hålla fast vid de huvudregler som gäller på

detta område i dag, är det tydligt att - som också direktiven antyder - dessa ibland kan medföra hårda konsekvenser för försäkringsta- Vi har funnit det att överväga i vad mån det är garsidan. angeläget att för särskilda fall mildra verkningarna av huvudreglermöjligt na. Till en har vi inom åtskillig början tagit upp en tanke som framträtt från senare år: att genom en skälighetsregel civilrättslig lagstiftning och andra en möjlighet att ge domstolar rättstillämpande organ undvika som med till omständigheterna i det resultat, hänsyn särskilda fallet framstår som från social synpunkt eller ter olyckliga klart stötande för en utbredd rättsuppfattning. Flera exempel sig förekommer skadeståndsrättens område särskilt 6 kap. 2§ på (se och från avtalsrätten kan bl.a. framhållas 36§ skadeståndslagen), - en bestämmelse som är avtalslagen tillämplig på oskäliga men inte så ofta torde kunna åberopas i de här försäkringsvillkor aktuella situationerna. Det kan tillämpning av prorataregeln visserligen sägas, att en strikt som orättvis i vid försäkinte gärna kan betecknas vanlig mening: exakt vad eller hans rättsinnehavaringsfall utgår försäkringstagaren re är till i förhållande till kollektivet, varken mer eller berättigad

mindre. Ändå kan resultatet ibland bli klart stötande, särskilt genom

att det inte finns säkert samband mellan å ena sidan graden av något skuld hos den som har lämnat den uppgiften och å andra oriktiga sidan den som får för rätten till ersättning. Vi betydelse oriktigheten har därför funnit att det för vissa fall bör finnas en möjlighet speciella att tillerkänna eller hans rättsinnehavare större försäkringstagaren än som skulle av Och som redan ersättning följa huvudreglerna. - liksom det har vi funnit att den särskilda undantagsregeln antytts - bör också norska förslagets allmänna skälighetsregel (§ 4-2) gälla när eller den försäkrade har till försäkringstagaren gjort sig skyldig svek eller förfarande i strid mot tro och heder. I dessa fall är det med en bedömning - normalt bör visserligen befogat mycket sträng - men det kan förekomma fall där bolaget vara helt fritt från ansvar det skulle framstå som hårt om alls utgick; orimligt ingen ersättning så kan vara fallet t.ex. om har betalat en för hans försäkringstagaren förhållanden under många år när oriktigheten hög riskpremie och den skulle ha föranlett bara en upptäcks riktiga uppgiften

obetydlig premiehöjning. Vi skall i där specialmotiveringen peka på några typsituationer, den särskilda kan bli tillämplig. Redan här bör det undantagsregeln

till 4 323 Allmänmotivering kap.

emellertid understrykas att avsteg från bör ske bara i huvudreglerna klara undantagsfall. eftersom man annars alltför avlägsnar sig långt från summaförsäkringens skall vara grundsatser; oskäligheten uppenbar. Vid livförsäkring är det vanligt att förhållandena på det viset är ömmande, att dödsfallet har drabbat de närstående hårt och de har stort behov av men det måste anses ersättningen, oförenligt med fundamentala att åsidosätta försäkringstekniska principer huvudregeln redan av sådana skäl. Det fordras att mer några speciella omständigheter i det särskilda fallet gör det att oskäligt försäkringstagaren eller de efterlevande går miste om hela eller stora delar av det avsedda skyddet. Den andra punkt där en verkar vara torde uppmjukning berättigad betydligt oftare bli aktuell. I flera länder förekommer lagbestämmelser om att oriktiga saknar sedan viss tid upplysningar betydelse från ett till tio år - gått efter om inte försäkringens tecknande, oriktigheten gjorts gällande under denna tid; försäkringen blir efter fristens utgång ”oantastbar”. sådana länder är USA, Exempel på Spanien, Japan, Ungern och Argentina. På andra håll, där lagstiftning saknas, är villkor med denna innebörd vanliga (t.ex. i Belgien, Frankrike, Italien och Luxemburg). Undantag görs för svek vanligen och liknande graverande förfaranden av försäkringstagaren; dock inte i USA, där oantastbarheten gäller även vid svek. - Villkor om oantastbarhet används allmänt i norsk men lär inte personförsäkring förekomma i nordiska länder. övriga Till förmån för en sådan regel kan åberopas, att en försäkringstagare sällan kan vara helt säker på att han inte av oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter som svar på de många och ingående frågor som ibland ställs i formulären. Det är om han vill ha säkerhet rimligt mot att hans skydd av sådana orsaker visar sig bristfälligt eller ger upphov till tvist med försäkringsbolaget. Ett ytterligare argument som brukar anföras är att oantastbarheten ökar livförsäkringens värde som kreditsäkerhet. Mot skyddsregler av denna har å typ andra sidan anförts att de uppmuntrar till oredlighet: försäkringstagaren vet att han är skyddad om bara den fastslagna tiden går utan att förutsatt att inte svek kan oriktigheten upptäcks, el.dyl. styrkas något som brukar vara svårt. En bestämmelse av det skulle inte sakna angivna slaget praktisk betydelse. För livförsäkringens del förekommer inte så sällan, vid sjukdomar som förlöper långsamt, att åberooriktiga upplysningar pas också åtskilliga år efter det att tecknades. försäkringen Av uppgifter från centrala riskprövningsnämnden framgår sålunda följande: Av de 136 fall som prövades under en period av knappt två år hade nästan hälften, 47 procent, upptäckts under de två första åren efter avtalet. Ca 36 procent hade upptäckts under de tre närmast följande åren och drygt 12 procent under den återstående tiden fram till tio år efter avtalet; knappt 5 procent upptäcktes mer än tio år efter tecknandet.

324 till 4 Allmänmotivering kap.

Liksom på finländskt och norskt håll har vi funnit att goda skäl talar för att införa en oantastbarhet av detta vid lagstadgad slag livförsäkring för dödsfall. Vid andra former av personförsäkring värdet av en sådan regel vara mera diskutabelt; här synes däremot

har argumenten till förmån för regeln inte alls samma styrka? Den

frist vi föreslår för oantastbarheten är två år, vilket stämmer med de finländska och norska förslagen och med nyare lagstiftning i andra länder. Bestämmelsen har tagits in i 4 kap. 4§ lagförslaget. Oantastbarheten kan emellertid inte vara generell efter den bestämda fristens Det skulle kunna vara klart stötande om en utgång. försäkringstagare, som uppsåtligen hade vilselett försäkringsbolaget på väsentliga punkter, skulle vara berättigad till fullt försäkringsbeså snart tvåårsfristen hade löpt till ända. Oantastbarhetsregeln lopp bör alltså inte för svek. Inte heller bör regeln medföra att gälla får rätt till trots att sådan försäkringstagaren premiebefrielse inte skulle ha med uppgifter; här liksom i försäkring beviljats riktiga i bör premiebefrielseförsäkring behandlas som lagförslaget övrigt sjukförsäkring. I om härutöver från oantastbarheten är frågan något undantag har varit något delade inom kommittén. Den befogat, meningarna norska kommittén föreslår att undantag skall göras bara för svek, och det är också den man valt i Finland. I den svenska kommittén lösning har vi diskuterat om undantaget borde utsträckas till alla fall där den har lämnats medvetet avsikt oriktiga uppgiften (fast någon sviklig inte kan styrkas). Vi har emellertid i denna del stannat för att i huvudsak följa de övriga nordiska länderna och alltså göra undantag bara för svek, varmed här - som i så andra fall - dock bör många likställas förfarande i strid mot tro och heder. En oriktig uppgift kan ofta lämnas utan någon avsikt att nå en fördel i fråga om premien eller i beträffande försäkringen. Däremot torde det vara övrigt mycket ovanligt att någon lämnar oriktig uppgift om ett förhållande, som är av sådan betydelse att det skulle kunna påverka försäkringsbeslut mera märkbart, utan att vara medveten om att bolagets är Om för alla fall av uppgiften oriktig. regeln gjorde undantag medvetna oriktigheter, skulle den alltså enligt vår bedömning komma att nästan helt sakna praktisk betydelse. Det stämmer också väl med rättsläget i andra länder, att undantag från oantastbarheten görs bara i sådana kvalificerade situationer som avses i 30 och 33 §§ avtalslagen. FAL i 8 och 9 §§ en del bestämmelser om Ytterligare upptar verkan av att bolaget känt eller bort känna till det rätta förhållandet,

3 l Finland och Norge föreslår man att regeln skall gälla för all livförsäkring. Vi har emellertid funnit att en sådan bestämmelse många gånger skulle vara direkt egendomlig att tillämpa vid livförsäkring för livsfall.

till 4 325 Allmänmotivering kap.,

att bolaget får kännedom om oriktigheten men inte omedelbart reagerar m.m., vilka också utgör inskränkningar i bolagets möjligheter att åberopa brott mot upplysningsplikten. Vi föreslår vissa motsvarande regler, såsom skall framgå av specialmotiveringen (4 kap. 4 och 11 §§ i lagförslaget). Även från dessa regler skall det delvis göras undantag för svek och förfarande i strid mot tro och heder.

12.2.4 före

Oriktigheten upptäcks försäkringsfall

Sammanfattning: När en oriktig uppgift före försäkupptäcks ringsfall, skall parterna genom förhandlingar anpassa avtalet till de nya upplysningarna. Härvid har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring på de villkor och med det lägre försäkringsbelopp som bolaget skulle ha bestämt, om riktiga uppgifter hade lämnats från början. Om försäkringstagaren eller den försäkrade har gjort till svek eller sig skyldig liknande, har de dock bara rätt till fortsatt undantagsvis försäkring.

Som nämndes i föregående avsnitt, är det vid inte personförsäkring att av lämnade i samband ovanligt oriktigheten uppgifter upptäcks med ansökan om Om svek eller liknande premiebefrielse. föreligger, kan bolaget i så fall omedelbart säga upp avtalet till § upphörande (4 FAL). I det motsatta fallet - när den oriktiga uppgiften har lämnats i god tro - kan inte vidta alls bolaget någon åtgärd (5 § FAL). För övriga fall innehåller FAL i 8 § den bestämmelsen, att bolaget utan oskäligt uppehåll skall meddela vilken försäkringstagaren ansvarsbefrielse bolaget gör anspråk på. Däremot FAL, lika upptar litet som KFL, några regler om hur själva avtalet skall behandlas för framtiden. I praktiken brukar bolagen emellertid alltid se till, att avtalsförhållandet även formellt anpassas till de vunna upplysningarna. Om bolaget med kännedom om de förhållandena inte riktiga skulle ha meddelat någon försäkring alls, sägs försäkringen upp helt. Om försäkring skulle ha kunnat meddelas mot eller högre premie på andra villkor i brukar avtalet ”skrivas om i med övrigt, enlighet prorataregeln; försäkringen anges i det nya avtalet gälla för det försäkringsbelopp som den avtalade premien räcker till, varjämte försäkringen förses med de eventuella förbehåll som bort införas från början. Däremot anses inte ha rätt att utan försäkringstagaren ny hälsoprövning fortsätta försäkringen med oförändrat försäkringsbelopp och höjd premie. L Det ligger i båda parters intresse att följderna av en överträdelse

326 Allmänmotivering till 4 kap.

av blir klarlagda så snart som möjligt; för upplysningsplikten är det viktigt både att han inte betalar premie för försäkringstagaren en försäkring som inte ger honom det skydd han tänkt sig och att han, när så är möjligt, får tillfälle att skaffa sig ett bättre skydd. Nuvarande praxis med ”omskrivning av avtalet får anses innebära en både rimlig och lämplig lösning, som bör läggas till grund för en lagreglering av situationen. Härvid bör man ge vissa bestämmelser både om den fortsatta försäkringens utformning och om förfarandet. Om riktiga uppgifter från början skulle ha lett till helt avslag på ansökan, blir det naturligtvis inte tal om någon fortsatt försäkring. För övriga fall bör man lagfästa bolagens nuvarande praxis: skall ha rätt till fortsatt försäkring med det försäkringstagaren försäkringsbelopp som den avtalade premien räcker till och med de förbehåll som skulle införts om hade lämnats från riktiga uppgifter början. Inom denna ram får bolaget alltså inte ta hänsyn till de ytterligare försämringar av den försäkrades hälsotillstånd som kan ha - som hindrar inträtt efter tecknandet. Naturligtvis är det ingenting att samtidigt avtala om andra ändringar av försäkringen. parterna Det kan vara tveksamt om rätten till fortsatt försäkring bör stå öppen också om försäkringstagaren eller den försäkrade har gjort sig till svek eller handlande i strid mot tro och heder. Så är inte skyldig fallet i och försäkringsbolaget har i denna situation ett starkt dag, intresse av att få avsluta hela avtalsförhållandet för gott. Vi har utgått från att man också för framtiden bör behålla denna ordning som oavsett vad en av kunde leda huvudregel: tillämpning prorataregeln till, skall försäkringen upphöra att gälla. Som angavs i föregående avsnitt kan det emellertid uppkomma situationer, där det vid skulle vara alltför till försäkringsfall strängt och med vid svek eller handlande i strid mot tro och heder att låta hela falla bort också till försäkringsskyddet (se specialmotiveringen 4 2 §). Det kan också nämnas att ett tidigare svek mot kap. inte automatiskt skall leda till att bolaget får rätt försäkringsbolaget att avslå en ansökan till om ny försäkring (se specialmotiveringen 3 1 §). En sådan omständighet är naturligtvis ett starkt stöd för kap. en avvisande från fall hållning bolagets sida, men det kan förekomma där ändå bör meddelas. På motsvarande sätt kan det försäkring framstå som att försäkringstagaren får behålla undantagsvis skäligt åtminstone en del av sitt försäkringsskydd, trots att han har ertappats med svek. Så kan t.ex. vara fallet om den uppgiften bara oriktiga avsett ett förhållande av mindre för premiesättningen och betydelse den försäkrades hälsa under mellantiden har blivit starkt försämrad, så att han inte kan få ny försäkring; en situation som mycket längre väl kan när i samband med att föreligga oriktigheten upptäcks försäkringstagaren ansöker om premiebefrielse.

Allmânmotivering till 4 kap. 327

För sådana undantagssituationer föreslår vi en viss möjlighet till fortsatt trots sveket (se 4 kap. 3 § lagförslaget och försäkring, specialmotiveringen till den paragrafen). Däremot saknas det anledning att för övriga fall, som omfattas av den principiella rätten att få försäkringen ändrad enligt proratareföreslå till den skälighetsregel som enligt geln, någon motsvarighet det skall vid försäkringsfall. När försäkringsfall föregående gälla ännu inte har inträffat, torde det praktiskt taget aldrig föreligga tillräckligt starka sociala eller humanitära skäl för att avvika från de och det bör gå lättare att försäkringsmatematiska principerna, genomföra en uppgörelse om försäkringstagaren vet att prorataregäller oinskränkt. Naturligtvis skall den för svekfallen avsedda geln inte utformas på sådant sätt, att resultatet kan bli specialregeln för än om han hade lämnat den förmånligare försäkringstagaren utan uppsåt; tvärtom skall försäkringstaoriktiga uppgiften svikligt vid svek normalt inte ha rätt till fortsatt försäkring alls. garen fortsatta utformning blir alltså i första hand ett Försäkringens ämne för förhandlingar mellan parterna. Lagens regler bör utformas så att de sådana Initiativet bör komma från främjar förhandlingar. i form av en av försäkringen, på sätt försäkringsbolaget uppsägning som skall beskrivas nedan. Att det blir att en oriktig uppgift föreligger och att avtalet klarlagt på grund härav inte kan upprätthållas i sin ursprungliga form, behöver inte att det också står klart exakt hur avtalet skall betyda ändras eller om det skall hävas. Ofta krävs det ytterligare utredning innan det riktiga beslutet kan fattas, varvid bolaget är beroende av frivillig medverkan från försäkringstagarens sida. Bolagets uppsägning måste därför i samtliga fall kunna få formen av en uppsägning till varefter det får ankomma att upphörande, på försäkringstagaren ta initiativ till fortsatt försäkring på nya villkor. För att det skall bli lättare för honom att denna rätt, bör det krävas att bolaget i utnyttja sin uppmärksam på hans möjligheter. Man uppsägning gör honom bör vidare bestämma en relativt lång uppsägningsfrist för försäkatt framställa sitt krav; vi föreslår en frist på tre ringstagaren månader. Om skulle inträffa innan avtal har försäkringsfall nytt träffats eller har gått ut, gäller försäkringen med uppsägningsfristen det som av i 4 2 §, dvs. som regel med skydd följer reglerna kap. Detaljerna skall behandlas i nedsättning enligt prorataregeln. specialmotiveringen. För att bolaget skall få säga upp försäkringen, måste det vara klarlagt att ett relevant brott mot upplysningsplikten föreligger; det räcker alltså inte med att en sett oriktig uppgift har objektivt konstaterats. Ofta krävs det kontakt mellan bolaget och försäkringsför att reda ut redan då skulle bli ense tagaren frågan. Om parterna om hur försäkringen i fortsättningen skall vara utformad, finns det

. 328 Allmänmotivering till 4 kap.

naturligtvis ingen anledning för bolaget att därefter ändå vidta en

formell uppsägning. Det är bara när enighet inte kan nås enklare

på sätt, som bolaget behöver tillgripa denna utväg. Bolagen skulle på detta vis alltid kunna säga upp till försäkringen upphörande vid brott mot Det innebär dock inte upplysningsplikten. att sådan uppsägning behöver bli den reaktionen från vanliga bolagens sida. Det finns skäl att anta att inte kommer att bolagen utnyttja denna möjlighet utan i stället kommer att säga upp försäkringen för ändring, om det är klart att försäkringstagaren har rätt till fortsatt försäkring och det också att fastställa vilka villkor går som bör gälla för den fortsatta Vill försäkringen. försäkringstagaren inte behålla försäkringen i denna form, får han sin rätt utnyttja enligt 3 kap. 3 § att själv säga upp försäkringen till omedelbart upphörande. Också när oriktigheten av lämnade före uppgifter upptäcks försäkringsfallet, kan det givetvis få betydelse om bolaget har känt till det rätta förhållandet m.m. Om (jfr föregående avsnitt). bolaget inte skulle kunna åberopa de vid oriktiga uppgifterna försäkringsfall, kan bolaget inte heller säga upp försäkringen.

12.3 från

Undantag försäkringen

Försäkringsbolaget har både enligt nu gällande rätt och enligt förslaget principiellt rätt att självt bestämma för det ansvar gränserna det skall ta på sig genom försäkringsavtalet, men som angetts inledningsvis i detta avsnitt bör en del inskränkningar göras. Under rubriken ”Undantag från försäkringen m.m.” föreslår vi ett par regler som inskränker till vissa typer av ansvarsbebolagets tillgång gränsningar, nämligen sådana som brukar kallas symtomklausuler och fareökningsbestämmelser (4 kap. 5-7 §§ lagförslaget).

12.3.1 Symtomklausuler m.m.

Sammanfattning: En symtomklausul är ett allmänt undantag från försäkringen, som avser som den försäkrade sjukdomar har redan när försäkringen tecknas men som inte bygger på upplysningar om den försäkrades hälsa. Eftersom sådana villkor kan innebära ett kringgående av reglerna om upplysningsplikten, skall de få användas bara när det är påkallat av speciella omständigheter.

Med symtomklausuler menar man sådana försäkringsvillkor som innebär, att försäkringen inte omfattar av sjukdom eller

följderna

till 4 329 Allmänmotivering kap.

lyte som den försäkrade hade när tecknades och som då försäkringen hade visat symtom. Undantaget kan ha denna generella utformning eller vara begränsat till att avse viss eller vissa angivna sjukdomar. Det kännetecknande är att undantaget inte är grundat på upplysningar som har inhämtats om den försäkrades hälsotillstånd; undantaget görs alltså oavsett om några uppgifter har inhämtats och oavsett vad eventuellt inhämtade kan innehålla. Vi uppgifter behandlar i detta sammanhang också vissa liknande som undantag inte kräver att skall ha visat före sjukdomen symtom tecknandet. Bestämmelser av den sistnämnda förekommer i såvitt typen Sverige, vi har kunnat finna, bara vid och för små sjuk- olycksfallsförsäkring barn. Symtomklausuler i bemärkelse förekommer däremot egentlig inom både kollektiv och individuell dock inte inom försäkring, individuell livförsäkring. Undantag av de nu angivna är utformade som rent slagen objektiva begränsningar av men de avser försäkringsbolagets ansvar, samtidigt till stor del omständigheter som omfattas av upplysningsplikten. Man kan alltså hävda att en försäkringstagaren genom symtomklausul berövas en del av det som skydd lagen avser att ge honom vid felaktiga t.ex. när han har handlat uppgifter, i god tro. Bolaget skulle komma i ett bättre läge genom att låta bli att om fråga sjukdomar och sjukdomssymtom av intresse och i stället göra ett allmänt En sådan har också undantag. ordning den nackdelen, att trots den till synes klara undantagsbestämmelsen försäkringsskyddets egentliga omfattning blir först i samband med försäkfastlagd ringsfallet i stället för vid avtalet. Särskilt betänkliga från den enskilde försäkringstagarens synpunkt är de nyss berörda undantag som inte kräver att sjukdomen skall ha visat symtom före tecknandet, eftersom inte ens försäkringstagaren själv då kan fastställa vilket konkret han har; han försäkringsskydd kan ju inte veta vilka dolda sjukdomar han bär Så ett på. långt undantag berör bara sjukdomar m.m. som inte visat några symtom före tecknandet, kan dock undantaget inte sägas ha något att göra med en möjlig försummelse av upplysningsplikten; försäkringstagaren har normalt inte kunnat lämna om några uppgifter sjukdomen av betydelse för riskbedömningen. Det är i än vid de högre grad egentliga symtomklausulerna fråga om en objektiv begränsning av ansvaret. Villkoren för de ovan nämnda innehåller dels barnförsäkringarna ett undantag för m.m. som har visat sjukdomar symtom före tecknandet, dels ett för m.m. som inte har visat undantag sjukdomar symtom. I sistnämnda del innebär villkoret att som försäkring tecknas innan barnet år inte omfattar av fyllt fyra följder ”sjukdom, kroppsfel eller psykisk utvecklingsstörning, där symtomen visat sig först sedan försäkringen tecknats, om det är sannolikt att åkomman

330 till 4 sou 1986:56

Allmänmotivering kap.

funnits sedan födelsen eller har sitt ursprung från olycksfallsskada

eller som under första levnadsmånaden eller att

sjukdom uppkommit till åkomman funnits vid födelsen”. Med ”anlag” avses bara anlag

sådana som oberoende av levnads-

genetiskt betingade rubbningar sätt och kommer att orsaka dödsfall, sjukdom eller handikapp. miljö därför inte på t.ex. diabetes, astma och allergi, Undantaget tillämpas

där det i måste tillkomma från levnadssätt och

regel någon påverkan för att sjukdomen skall manifesteras. miljö På grund av undantag som i sin tur görs från undantaget gäller ändå för dolda sjukdomar, om antingen barnet före försäkringen tecknandet har s.k. fyraårskontroll hos läkare utan att genomgått framkommit eller barnet hinner fylla åtta år innan några symtom

visar blir alltså aktuell om

symtomen sig. Ansvarsbegränsningen tecknas före och bryter ut försäkringen fyraårskontrollen sjukdomen

före åtta års ålder.

Svenska arbetstagarorganisationen för vård av barn i hemmet (VAB) anförde i en skrift 1981 till konsumentombudsmannen klagomål över en tidigare lydelse av detta villkor. Ärendet överlämnades till försäkringsinspektionen. I ett infordrat yttrande till inspektionen anförde Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag (FSAB) bl.a. följande. officiell statistik över antalet fall Enligt vad som kan utläsas från tillgänglig eller är utan tvivel

av nybeviljade Vårdbidrag förtidspensioner/sjukbidrag

orsaken ofta från födelsen bestående sjukdom eller handikapp. Särskilt markant synes detta vara i den lägsta åldersklassen, dvs. upp till fyra års ålder. Skulle från födelsen bestående orsaker som är oupptäckta vid tecknande i den lägsta åldersklassen) medföra försäkringens (dvs. flertalet rätt till ur försäkringen, skulle premien enligt branschens ersättning bedömning bli så hög att försäkringen inte kunde bli säljbar. En försäkring med en sådan prohibitiv premienivå skulle inte få den önskvärda spridning- —- om den tillhandahölls - sannolikt komma att en, men kunde i stället övervägande tecknas i de fall föräldrar av en eller annan anledning har skäl att misstänka att barnet har något oupptäckt, medfött fysiskt eller psykiskt handikapp. Ett sådant moturval skulle ytterligare pressa premienivån uppåt och därigenom medföra en helt oacceptabel situation, sett från försäkringsmässiga synpunkter. Sedan försäkringsinspektionen förklarat att den inte fann villkorskonstruktionen VAB i en skrift till regeringen bl.a. en oskälig, begärde omedelbar om dessa frågor. Regeringen överlämnade skriften till utredning oss.‘

i vad mån till symtomklausuler och liknande Frågan tillgången bör för gruppförsäkringens och ka-försäkringens undantag begränsas

del skall behandlas senare, i avsnitt 17.5 och 18.4. För den

individuella del finner vi det uppenbart, att man inte försäkringens

skulle kunna tillåta att klausuler av det berörda slaget fick en

vidsträckt och i syfte att undgå verkningarregelbunden användning

‘ Beslut vid regeringssammanträde den 25 mars 1982, dnr 3382 (ek0n0midepartementet).

Allmänmotivering till 4 kap. 331

na av reglerna om upplysningsplikten. De bevissvårigheter som nästan alltid uppkommer, när bolaget vill åberopa en sådan klausul, gör visserligen att det inte så ofta framstår som attraktivt för bolaget att låta en symtomklausul helt ersätta undersökningen av den försäkrades hälsa. Men det finns också möjligheten att bolaget kombinerar undantaget med inhämtande av begränsade upplysningar, och frågan är allmänt sett av sådan vikt att lagstiftaren inte kan gå förbi den. Det finns situationer, där försäkringsbolaget har fullt legitima skäl för att vilja ställa upp ett sådant förbehåll. Ett sådant fall är när man inte alls eller bara med stora svårigheter kan inhämta upplysningar om den försäkrades hälsa. Som exempel kan nämnas att ett företag vill teckna liv- eller olycksfallsförsäkring för en medarbetare som redan avrest på en utrikes tjänsteresa. Sådant förbehåll kan också bli aktuellt i den mån det i övrigt anses förenligt med god försäkringssed att meddela försäkring på tredje mans liv utan hans kännedom och samtycke; ett som nämnts i den norska diskussionen är att exempel den som är berättigad till underhållsbidrag vill teckna försäkring på den bidragsskyldiges liv. Särskilt vid enkla och billiga försäkringar som säljs under speciella förhållanden kan det vidare vara försvarbart om bolaget ställer upp en symtomklausul i stället för att inhämta upplysningar. Som exempel kan nämnas enkla reseförsäkringar, som säljs i en automat på en flygplats. Det hittills har i första hand sikte på de egentliga sagda tagit symtomklausulerna, som alltså i viss utsträckning bör accepteras. Vad gäller sådana undantag som gäller oavsett om några symtom på sjukdomen ännu har visat sig när försäkringen tecknas, ter sig visserligen sådana villkor klart negativa ur den enskilde försäkringstagarens synvinkel. Åtminstone från teoretisk synpunkt torde det också saknas tvingande försäkringstekniska skäl att ställa upp sådana villkor; risken att den försäkrade bär på dolda anlag till en sjukdom kan kalkyleras och beaktas vid premiesättningen lika bra som risken att han senare drabbas av sjukdom eller olycksfall. Å andra sidan är som nyss framhållits undantaget av rent objektiv art och har inget att göra med upplysningsplikten. Det kan också framstå som inkonsekvent att tillåta att risken för en sjukdom helt undantas, men förbjuda att den undantas endast när den föreligger före viss tidpunkt. En regel med detta innehåll skulle stämma mindre väl med vår inställning, att försäkringens sakliga omfattning i princip inte bör regleras i lagen. Man kan inte heller bortse från risken för att försäkringsbolagen utan möjlighet till undantaget skulle anse sig av försäkringsmässiga skäl böra upphöra att meddela av nuvarande barnförsäkring typ, något som skulle vara olyckligt från konsumentsynpunkt. Som förut utvecklats (avsnitt 7.1), bör sociala behov som inte kan förenas med

332 Allmänmotivering till 4 kap.

försäkringsteknikens krav tillgodoses genom ett vidgat ansvarstagande från det allmännas sida, inte genom att försäkringsbolagen tvingas meddela ekonomiskt oacceptabla försäkringar. Vidare får man räkna med att det i framtiden kan underlätta ett skydd vid vissa andra svårförsäkrade sjukdomsrisker, om bolaget har möjlighet att åtminstone till en början använda sig av klausuler av det diskuterade slaget när risken försäkras. Vi har därför med någon tvekan funnit att villkor av denna typ inte bör förbjudas helt. Emellertid förutsätter vi att försäkringsinspektionen fortlöpande prövar om sådana är Det är väl undantag befogade. tänkbart att, när större erfarenheter vunnits av barnförsäkringen, det visar sig att undantaget kan tas bort helt utan mjukas upp eller mera allvarliga konsekvenser för Som av det premien. framgår föregående anser vi att dessa klausuler över huvud taget bör tillåtas bara i sällsynta undantagsfall. Det kan också erinras om att villkoret i fråga i speciella fall kan underkännas med stöd av 36§ avtalslagen, även om det allmänt sett framstår som godtagbart för den aktuella försäkringstypen. De undantagsbestämmelser vi här diskuterar måste alltså behandlas olika beroende på i vilket de förekommer. På sammanhang motsvarande vis som i flera tidigare behandlade har vi kommit frågor fram till att det inte går att på ett tillfredsställande sätt i lagen detaljerat ange i vilka fall de olika villkoren får användas. Vi föreslår i stället att de skall vara tillåtna när det är av påkallat försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet” (4 kap. 5 § lagförslaget); alltså även här en civilrättslig bestämmelse som skall få sitt närmare innehåll genom praxis, bl.a. försäkringsinspektionens bedömningar (jfr avsnitt 8.2 och 11.4 ovan). Den föreslagna lagtexten gör inte skillnad på symtomklausuler i egentlig bemärkelse och sådana villkor som inte kräver att symtom har visat sig. Det är emellertid självklart, att man måste vara betydligt mera restriktiv med att godta undantag av det senare slaget. Såsom framgått ovan, kan ett i långvarigt praktiken försäkringsförhållande formellt bestå av en tidsbegränsad försäkring som förnyas en eller flera gånger (avsnitt 11.2 och 11.3.2). I sådana fall är det naturligt att en symtomklausul bara får avse sjukdomar m.m. som den försäkrade hade när det första avtalet slöts. Man kan alltså inte godta en bestämmelse, som blir automatiskt tillämplig vid varje förnyelsetillfälle och tar undan alla då uppkomna sjukdomar från ansvarsområdet. »För tydlighetens skull bör det än en gång påpekas att de regler vi nu behandlat bara avser undantag som inte är grundade på upplysningar om den försäkrades hälsa; om bolaget genom inhämtade uppgifter har fått veta att den försäkrade lider av en viss sjukdom och bolaget vill göra undantag för följderna av den

till 4 333 Allmänmotivering kap.

sjukdomen, kräver ett sådant förbehåll inte några särskilda omständigheter. Självfallet kan bestämmelsen inte heller åberopas, när villkoren för för olycksfallsförsäkring gör generellt undantag olycksfall som orsakas av oavsett när den Och sjukdom, uppträder. på samma sätt som en sjukförsäkring kan vara till att avse begränsad viss eller vissa sjukdomar, kan den också helt ta undan viss eller vissa sjukdomar från ansvarsområdet (fast dessa möjligheter knappast torde utnyttjas i dagens svenska I dessa fall försäkringspraxis). föreligger det ingen konflikt med om reglerna upplysningsplikten, utan man befinner sig på det fält där fritt bestämmer sitt bolaget ansvarsområde.

Fareökningsbestämmelser

Sammanfattning: Om bolaget har gjort försäkringens giltighet och utformning beroende av den försäkrades levnadsförhållanden (yrke, bostadsort skall i osv.), bolaget varje premiekrav uppmana försäkringstagaren att anmäla ändringar i dessa förhållanden. Försummar försäkringstagaren det, får bolaget begränsa sitt ansvar med hänsyn till de ändrade förhållandena. När bolaget gör från ansvaret för undantag speciellt angivna verksamheter som t.ex. eller skall det flygning boxning, gälla en kausalitetsregel. Om det inte finns ett adekvat orsakssamband mellan skadan och den skall undantagna verksamheten, försäkringstagaren ha ersättning trots att skadan inträffade medan han deltog i verksamheten.

I FAL finns bestämmelser om s.k. i 45-50 §§ fareökning (skadeförsäkring), 99§ (livförsäkring) och 121 § (sjuk- och olycksfallsförsäkring). Vissa av skadeförsäkringsbestämmelserna också för gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring. Bestämmelserna är i allt väsentligt tvingande. Varken lagtexten eller förarbetena närmare upptar någon av de faktiska förhållanden bestämning som kan utgöra fareökning enligt bestämmelserna. Vid skadeförsäkring kan relevant bara avse ett förhålfareökning lande som har antecknats i eller som försäkringsbrevet försäkringstagaren har uppgett vid tecknandet, och ökningen måste vara sådan som försäkringsbolaget inte kan anses ha i Vidare tagit beräkning. krävs för att förhållandet skall kunna att faran åberopas, antingen har ökats med försäkringshavarens eller att den har ökats utan vilja hans vilja och att han utan har underlåtit att skälig anledning meddela den till Vid sådan försäkringsbolaget. fareökning gäller, beroende på villkoren, antingen prorataregeln eller kausalitetsre-

334 Allmänmotivering till 4 kap.

har rätt att säga upp försäkringen med 14 geln, varjämte bolaget varsel. 48 och 49 §§ från fareökningsdagars Enligt gäller undantag bestämmelserna bl.a. om har fått kännedom om fareökningbolaget en och ändå underlåtit att ge försäkringshavaren besked om vilken ansvarsfrihet som samt om försäkringshavaren ökat faran påkallas för att förekomma skada på person eller egendom. Vid och (121 en relevant sjuk- olycksfallsförsäkring §) måste avse ett förhållande som i försäkringsbrevet angivits fareökning vara av för det räcker sålunda inte betydelse férséikringsgivaren”; med att förhållandet vid tecknandet. försäkringstagaren uppgett Vidare krävs det att den försäkrade har kännedom om ändringen; inte att den har tillkommit med hans vilja. Liksom vid skadeförsäkgäller vid sjuk- och olycksfallsförsäkring antingen prorataregeln ring eller, efter avtal, Likaså gäller de ovan angivna kausalitetsregeln. bestämmelserna i 48 och 49 §§. Bolaget får inte säga upp försäkringen. Vid mera kortfattad. Försäklivförsäkring (99 §) är regleringen 1925:21 s. ringsavtalslagskommittén övervägde visserligen (SOU 195 om man borde bestämmelser inskrida mot f) genom tvingande fareökningsbestämmelser, så att t.ex. fareökning utan eller obilliga mot den försäkrades skulle vara utan inverkan på ansvaret, eller vilja så att ansvaret inte fick inskränkas utan tillämpning av vare sig eller kausalitetsregeln. Med hänsyn till frågans ringa prorataoch till att några missbruk inte yppats eller syntes praktiska betydelse vara att befara, emellertid några sådana regler inte behövliansågs ga. Däremot är krav och förutsebarhet stort vid lagens på tydlighet Den enda föreskriften är att bolaget får livförsäkring. nämligen att faran ökats av visst förhållande bara om åberopa genom ändring det iförsäkringsbrevet har angetts, såväl att sådan ändring innefattar av risken som ock vilken påföljd ändringen medför. ökning I om vilka förändringar som i praktiken kunde utgöra fråga relevant nämnde vid

fareökning försäkringsavtalslagskommittén

99 § först att livförsäkringsavtalet måste utgå från den grundsatsen, att är för all fareökning, samt försäkringsgivaren principiellt ansvarig att det inte kan komma i att anse hälsoförsämring som relevant fråga Endast mot vissa fareökande omständigheter, som fareökning. i i resa till eller vistelse i deltagande envig, i uppror eller krig, trakt, förbehåll i hälsofarlig plägade bolagen skydda sig genom avtalet (SOU 1925:21 s. 195). Vid 121 § angav kommittén inledningsvis, att man även vid sjukoch borde se bort från hälsoförsämring som olycksfallsförsäkring Annorlunda saken till om faran ökades genom fareökning. låg av eller boningsort. Sådana ändring uppgivet yrke, sysselsättning måste då villkor omedelbart anmälas till ändringar enligt gällande försäkringsbolaget (s. 222).

Allmänmotivering till 4 kap. 335

I nu tillämpade villkor för individuell används inte försäkring begreppet fareökning. Undantag för flygning, krig, idrottsutövning, utlandsvistelse och atomkärnreaktioner förs med bestämmelser ihop om framkallande av försäkringsfallet under den gemensamma rubriken ”inskränkningar i försäkringens Såvitt vi har giltighet. kunnat utröna, gör man inte heller sådana i försäkanteckningar ringsbreven som enligt 99 och 121 §§ FAL skulle vara nödvändiga om

undantagen skulle anses avse fareökning. Ändring av den försäk-

rades yrkesverksamhet tas upp under rubriken ”ändrade förhållanden”

(olycksfallsförsäkring).

Vid ändring av yrke gäller enligt villkoren en prorataregel. Försäkringstagaren skall anmäla ändringen till bolaget, men även om någon anmälan inte görs ändras försäkringen automatiskt i enlighet med prorataregeln från nästa premieförfallodag. Om ny försäkring inte skulle ha kunnat beviljas alls, träder ur kraft; av försäkringen misstag erlagd premie betalas tillbaka när förhållandet upptäcks.

Övriga undantag är antingen suspensionsregler, som innebär att

försäkringen tillfälligt sätts ur kraft, eller kausalitetsregler, som innebär att försäkringen inte omfattar skador som är en av den följd undantagna risken. Exempel på suspensionsregel är den individuella olycksfallsförsäkringens undantag för sport och idrott. Undantaget innebär att försäkringen ”inte gäller - - - under deltagande i” vissa uppräknade sporter. Exempel på kausalitetsregel är samma försäkrings undantag för atomkärnreaktion; försäkringen gäller inte skada som orsakats av kärnexplosion - - -”. De allra flesta undantag från en försäkrings ansvarsområde kan sägas utgöra fareökningsbestämmelser i den bemärkelsen, att faran - och därmed bolagets ansvar - ökar om inte Vi undantaget gäller. har inte funnit det att ett för möjligt på lagtext tillräckligt klargörande sätt bestämma vad som är och vad som är fareökning sådana allmänna ansvarsbegränsningar, som det vår enligt grundläggande bedömning ankommer på bolaget självt att bestämma om. Gränsdragningen är besvärlig och delvis omtvistad i litteraturen (jfr t.ex. Hellner s. 81 ff och 532 och s. 150 Det kan ibland Lyngsø ff). t.o.m. vara svårt att bestämma vad som är från ett undantag angivet eller underförstått ansvarsområde och vad som är positiva uppgifter om ansvarsområdet. (Jfr t.ex. inte utanför Försäkringen gäller Sverige med ”Försäkringen omfattar skador som inträffar i Sverige”.) Vi använder därför inte begreppet fareökning i I stället lagtexten. föreslår vi i 4 kap. 6 och 7 §§ konkreta om hur vissa typer av regler förbehåll skall vara utformade. Som framhålls i avsnitt 12.1 kan bestämmelserna få viss betydelse också utanför sitt omedelbara tillämpningsområde.

till 4 kap. sou 1986:56

336 Allmdnmotivering

Når premiens storlek är beroende av vilket yrke den försäkrade har, bör försäkringsbolaget kunna förbehålla sig rätt att ändra premien under försäkringstiden om den försäkrade byter yrke. Och om den försäkrade byter yrke utan att försäkringsbolaget får veta det, är den naturliga reaktionen - liksom enligt nuvarande villkor nedsättning av ersättningen enligt prorataregeln. Emellertid kan det uppenbarligen lätt hända, att försäkringstagaren inte tänker på att han bör anmäla en sådan förändring till försäkringsbolaget. Om villkoren då har den nuvarande utformning- en - nedsättningen görs automatiskt från nästa premieförfallodag kan han utan att vara medveten om det komma att vara underförsäkrad under lång tid. Lagens regler bör därför utformas så att de ökar chanserna för att inträffade förändringar verkligen anmäls till bolaget och försäkringen även formellt anpassas till de nya förhållandena. Vi föreslår att bolaget i varje premiekrav skall påminna försäkringstagaren om hans skyldighet att anmäla yrkesbyten. Först om försäkringstagaren försummar att efterkomma denna uppmaning, skall bolaget få begränsa sitt ansvar. Såsom anmärktes i avsnitt 12.2.2, bör denna ordning kunna gälla också när den försäkrade byter yrke efter ansökningstidpunkten men innan första premien betalas. Nedsättningsregeln uttrycks i den föreslagna lagtexten (4 kap. 7 §) en till 4 2 § andra och styckena, som genom hänvisning kap. tredje avser Att det sålunda kommer att samma upplysningsplikten. gälla lagtext för dessa två fall betyder emellertid inte att den prorataregel som skall tillämpas också måste vara densamma. Avsikten är att lagens regel skall konkretiseras i villkor och grunder, och denna konkretisering kan göras på något olika sätt i de båda fallen. Vidare bör det observeras att villkor av denna typ kommer att falla under både den nu diskuterade bestämmelsen i 4 kap. och de tidigare behandlade reglerna i 3 kap. 4 och 5 §§ (se avsnitt 11.5 ovan). Det

i

närmare förhållandet mellan reglerna skall tas upp i specialmotive-

i

ringen till 4 kap. 7 §.

i

I det närmast föregående har vi - i med nuvarande enlighet villkorspraxis - talat bara om ändringar av den försäkrades yrke.

i

Emellertid kan man inte utesluta att bolagen kan komma att införa som är även annat sätt differentierade efter den premiesystem på

I

försäkrades levnadsförhållanden. bör ta hänsyn till Lagtexten möjligheten av en sådan utveckling. (Angående ett förekommande j

villkor om ”ändring av fritidssysselsättning”, se specialmotiveringen i

till 4kap. 7§.)

i

Andra ~ eller typer av gränser för bolagets ansvar tidsmässiga för krig osv. - är som geografiska begränsningar, undantag flygning, redan utformade så att ersättning alls utgår om framgått ingen undantaget är tillämpligt (försäkringen gäller inte”). Här måste, av

sou 1986:56 Allmänmotivering till 4 337 kap.

skäl som angetts i det ansvaret för föregående, försäkringens utformning i allt väsentligt överlämnas till försäkringsbolagen själva och till granskningen från de som bevakar

myndigheters sida, de

enskilda försäkringstagarnas intressen. Vi föreslår dock en lagregel som i vissa fall skall mildra av en verkningarna suspensionsklausul (4 kap. 6 §). Sådana klausuler kan ibland vara otillbörligt stränga mot försäkringstagarna och leda till stötande resultat, när det är klart att det inte finns mellan något orsakssammanhang försäkringsfallet och den verksamhet som avser: den försäkrade blir under undantaget idrottsutövning överfallen och misshandlad av en ovän som råkar gå förbi platsen. Man får anta att ofta har valt formen av en försäkringsbolagen suspensionsklausul just för att undgå bevis- och bedömningsfrågor om orsakssammanhanget. Detta måste man vår också enligt mening godta i fråga om sådana som avser ett stort antal undantag risker, kanske delvis okända och svåra att överblicka. Som exempel på sådana undantag kan man nämna främst och geografiska tidsmässiga begränsningar, men även sådana som deltagande i krig och vistelse i land där krig råder. När det däremot som avser bara gäller undantag någon eller några få lätt definierbara risker, som t.ex. för undantag militärflygning eller kapplöpning till häst, bör det gälla en kausalitetsregel; full ersättning skall alltså utgå om inte skadan eller skadans omfattning sammanhänger med den undantagna verksamheten. Till skillnad från FAL har vi inte velat att medge försäkringsbolaget lägger bevisbördan i fråga om orsakssambandet på försäkringstagaren. Vi har inte funnit anledning att generellt gynna någon av parterna i detta avseende, utan får lösas frågan enligt vanliga regler om bevisbörda och beviskrav alltefter förhållandena i det enskilda fallet. Åtminstone i vissa situationer kan det vara att naturligt tillämpa den s.k. överviktsprincipen (jfr NJA 1986 s. 3 med hänvisningar). Slutl:gen bör det, liksom enligt nu gällande rätt, inte vara möjligt att anse försämring av den försäkrades hälsa som en ansvarsbefriande fareökning. Detta bör av uttryckligen framgå lagen (4 kap. 7§ andra Att inte heller stycket). hälsoförsämring får leda till uppsägning från har behandlats i avsnitt 11.5.3 ovan. bolagets sida, Däremot har vi inte funnit skäl att föreslå särskild om någon regel bolagets rätt att säga upp försäkringen när risken för försäkringsfall ökar av annan Denna får anses uttömmande anledning. fråga behandlad i förslagets 3 4 § avsnitt 11.5 Vi från kap. (jfr ovan). utgår att och domstolarna skulle tillsynsmyndigheten inta en mycket restriktiv hållning till av denna art. uppsägningsförbehåll

338 till 4 sou 1986:56 Allmänmotivering kap.

12.4 Framkallande av försäkringsfallet

om framkallande av hör till dem som Reglerna försäkringsfallet särskilt berörs i direktiven, varvid det framhålls att det kan finnas skäl att förstärka för Dessa frågor har skyddet försäkringstagaren. dock större område. - På personförbetydelse på sakförsäkringens något olika, beroende på säkringssidan gestaltar sig problemen vilken det De bestämmelser vi föreslår har typ av försäkring gäller. till största delen samlats i 4 kap. 8 och 9 §§ lagförslaget.

12.4.1 Livförsäkring

Sammanfattning: Med den att karenstiden förkortas ändringen till ett år vill vi i stort sett behålla i 100 § FAL om när den regeln försäkrade Om vid försäkring på tredje mans begår självmord. liv framkallar försäkringsfallet (= dödar försäkringstagaren den skall som svara fullt ut. försäkrade), bolaget regel

Inom är det detta område om självmord livförsäkringen på reglerna som har störst intresse. hör till de risker som normalt täcks Självmord av Undantag gäller bara för självmord som står i mer försäkringen. eller mindre direkt samband med försäkringens tillkomst. Enligt är fritt från ansvar om den vars liv 100 § FAL försäkringsbolaget på en för dödsfall berövat livet innan tre år förflutit försäkring tagits sig från det försäkringen togs eller senast återupplivades, såvida det inte måste antas att försäkringen tagits eller återupplivats utan tanke på och att skulle ha företagits även om självmordet handlingen ej varit för handen. Regeln är dispositiv. Försäkringsförsäkringen villkoren för dock med obetydliga modifikatiolivförsäkring återger ner lagens regel. Vi anser det att liksom nu täcker en så angeläget livförsäkring dödsorsak som när samband saknas mellan viktig självmord, och Beträffande närmare utformförsäkringen självmordet. regelns ning har vi fäst väsentlig vikt vid vissa upplysningar angående

som inhämtats från expertis* Bl.a.

självmordsfrågor psykiatrisk underströks det där, att det är mycket sällsynt att någon begår i full psykisk balans för att hjälpa upp sina anhörigas självmord ekonomi. I många fall ligger psykisk sjukdom bakom självmordet; särskilt stor självmordsbenägenhet föreligger vid s.k. endogena - somatiska föranledda psykiska sjukdomar egentligen sjukdomar, av biokemiska rubbningari kroppen - vilka kan drabba en person på

1 med docenten Uppgifterna inhämtade bl.a. vid en av kommittén anordnad hearing Ruth Ettlinger och bitr. överläkaren Börje Wistedt.

SOU 1586:56 Allmänmotivering till 4 kap. 339

mycket kort tid. Över huvud taget är det svårt för normala personer att under en längre period hålla fast vid en Det självmordsplan. framhölls emellertid också att regler som gjorde det möjligt att mycket snabbt få försäkringstäckning vid självmord skulle kunna ha en ogynnsam verkan: vetskapen om försäkringsmöjligheten kunde medverka till att en instabil en psykiskt person genomförde som kunnat om tiden - I självmordsplan, förflyktigas fått gå något. stort sett överensstämmande synpunkter har framförts på sakkunnigt

håll i Norge? Det kan också nämnas att i praxis bolagen sällan lär

vägra att utge ersättning även om självmord kan konstateras? Enligt vår mening är det motiverat både av de här berörda förhållandena och av humanitära skäl att något mildra den nuvarande självmordsregeln. En tid av ett år från tecknande försäkringens bör vara tillräcklig för att utesluta fall där som ett självmordet ingår led i en plan att förbättra den efterlevande ekonomiska familjens ställning. Den föreslagna regeln blir absolut i den bemärkelsen att den såsom framför t.ex. speciallagstiftning gäller avtalslagens regler om ogiltighet av avtal; även om i extremt fall skulle bolaget något kunna visa att försäkringen ingått i en förhand på uppgjord självmordsplan, kan bolaget inte vägra vid efter ersättning självmord ettårsfristens utgång. Och även vid inom ettårstiden bör självmordsfall försäkringen gälla, ifall de efterlevande kan göra att antagligt, försäkringen togs utan tanke på självmord; att som nu fordra också om att utredning handlingen skulle ha företagits även om inte hade försäkringen funnits, synes dels vara alltför strängt, dels kunna leda till stötande tvister om den orsaken till På denna har egentliga självmordet. punkt vi nått enighet med den norska kommittén, medan man finländsk på sida inte föreslår för utan samband med något undantag självmord försäkringen. Att likställa av återupplivning försäkringen med nytecknande på sätt som nu sker i 100 § F AL anser vi inte tillräckligt motiverat. Läget är ju i allmänhet ett annat, när har en försäkringstagaren försäkring som han av någon orsak försummat att betala men nu åter vill sätta i kraft, än när han tar en ny livförsäkring. I varje fall om man - som vi föreslår - sätter den lagstadgade återuppplivningsfristen så kort som

till sex månader (se avsnitt är det inte samma sätt 13.3), på naturligt att av en dra slutsatsen, att

återupplivning försäkringstagaren siktat

på att uznyttja försäkringen. I fall har hela många försäkringstagaren tiden varit inställd på att behålla det är alltså bara försäkringen; fråga om ett betalningsdröjsmål av ekonomi eller på grund dålig dåliga

7 Ett yttrande i mars 1978 till den norska kommittén av professor dr. med. Nils Retterstøl. 3 Jfr Alvzrson i NFI 1970 s. 14.

340i Allmänmotivering till 4 kap.

betalningsrutiner, som inte bör leda till att det tidigare skyddet faller bort. Och ännu mindre bör man räkna med att en ny karenstid skall börja löpa varje gång en tidsbegränsad försäkring förnyas; bara självmord inom ett år från det första avtalet bör kunna befria bolaget från ansvar. Ytterligare har vi för livförsäkringens del funnit det självklart, att oaktsamt framkallande av försäkringsfallet inte skall ha någon inverkan på bolagets ansvar. FAL:s bestämmelse härom (18 §) är visserligen dispositiv, men några avvikande villkor förekommer inte. Frågan om eget framkallande av sjukdom m.m. som kan leda till premiebefrielse behandlar vi i nästa avsnitt. Där behandlar vi också frågan om hur självmordsförsök skall bedömas. Som skall framgå av följande avsnitt, föreslår vi för sjukförsäkringen en särskild undantagsregel - delvis motsvarande 19 § första FAL - om när den försäkrade har handlat under stycket inflytande av sinnessjukdom eller liknande eller var under femton år. Till skillnad från vad som föreslås i det finländska förslaget, har vi inte funnit det lämpligt att låta den regeln gälla också för livförsäkring. Försäkringsbolagen har tidigare haft liknande bestämmelser i sina villkor: man påtog sig ansvar om den försäkrade vid självmordet varit ”otillräknelig eller liknande. Bolagen fann sig emellertid tvungna att stryka detta villkor, sedan det visat sig att de efterlevande praktiskt taget alltid kunde förete läkarintyg om att så varit fallet. Det är också tänkbart att kännedom om denna skulle möjlighet kunna få sådan ogynnsam inverkan på psykiskt instabila personer - Detta som den psykiatriska expertisen varnat för (se ovan). hindrar inte att försäkringsbolaget vid djupgående psykiska abnormiteter, som allvarligt påverkar den sjukes verklighetsuppfattning, kan bli ansvarigt för självmord under det första året efter tecknandet; i sådana fall - liksom när det gäller barn under femton år - saknas ofta det samband mellan och självmordet som kan försäkringen befria bolaget från ansvar. Det hittills sagda har avsett den framkallande av försäkrades försäkringsfallet och närmast tagit sikte på det fallet att försäkringstagaren och den försäkrade är samma person, dvs. försäkringen på Delvis andra om försäkringen har gäller eget liv. frågor uppstår tecknats på annans liv. Om vid sådan försäkring den försäkrade begår självmord föreslår vi visserligen att samma regel skall gälla som vid försäkring på eget liv, men det är att man i sådana fall uppenbart endast sällan kan finna det avsedda sambandet mellan försäkringen och självmordet. Någon gång kan i stället om brott mot reglerna bli aktuella: har t.ex. ställt frågor om upplysningsplikten bolaget vård för psykiska eller nervösa besvär, vilka besvarats oriktigt. En helt annan situation föreligger om det är försäkringstagaren som framkallar dvs. dödar den försäkrade. Naturförsäkringsfallet,

till 4 Allmänmotivering kap. 341

ligtvis skall försäkringstagaren själv då inte ha rätt till någon försäkringsbelopp, och man kunde göra att gällande försäkringsbo- - när det är laget just den andra parten i som försäkringsavtalet framkallar försäkringsfallet - skall vara helt fritt från ansvar. Vi vill

emellertid inte föreslå en sådan Från andra kan det regel. synpunkter vara mycket angeläget att försäkringsbeloppet utgår och då tillfaller den försäkrades efterlevande; man kan i situationen inte bortse från livförsäkringens sociala betydelse. Ofta kan det också ha varit tillfälligheter som gjort att inte den försäkrade kommit att stå själv som försäkringstagare, och en om ansvarsfrihet för regel bolaget skulle bl.a. av detta skäl ge slumpartade resultat. -— Det är dock tänkbart att regeln om svek och handlande i strid mot tro och heder i samband med avtalets 2 § första ingående (4 kap. stycket lagförslaget) någon gång kan gripa in och göra bolaget fritt från ansvar, nämligen om försäkringstagaren redan när han tecknade försäkringen hade för avsikt att döda den försäkrade och få ut försäkringsbeloppet. Vi föreslår i 6 15 § särskilda om kap. lagförslaget regler fördelning av när detta

försäkringsbeloppet, enligt det ovanstående inte skall

tillfalla behandlar försäkringstagaren. Reglerna också det fallet, att en framkallar

förmånstagare försäkringsfall.

Sjukförsäkring

Sammanfattning: Om den försäkrade uppsåtligen framkallar försäkringsfallet, skall bolaget vara fritt från ansvar. Om framkallas försäkringsfallet genom grov vårdslöshet inbegri- - skall pet självmordsförsök ersättningen kunna sättas ned efter en Full skall alltid skälighetsbedömning. ersättning utgå om den försäkrade var under femton år eller handlade under inflytande av sinnessjukdom.

I

När det gäller den försäkrades framkallande av försäkringsfallet, bör man ha delvis andra för än för regler sjukförsäkring livförsäkring; vad vi i föreslår i om fortsättningen fråga sjukförsäkring gäller delvis också för

olycksfallsförsäkring.

Om en försäkrad drar kan det vara uppsåtligen på sig sjukdom, närliggande att han gör det i att få ut från just syfte ersättning försäkringen. Men även om han har annat bör i något syfte, bolaget dessa fall vara fritt från ansvar; att undantas är den uppsåtsfallen naturliga huvudregeln inom all försäkring, och det finns inte skäl att göra avsteg från den här. Detta bör gälla också vid premiebefrielseförsäkring, om den försäkrade drar arbetsoförmåuppsåtligen på sig ga; som tidigare framhållits är premiebefrielseförsäkring till sin natur

342 Allmänmotivering till 4 kap.

en sjukförsäkring, även när den ingår i och tekniskt behandlas som

livförsäkring. Som nämns i föregående avsnitt, skall oaktsamt framkallande av försäkringsfallet vid livförsäkring inte ha någon inverkan på bolagets ansvar ens om oaktsamheten är grov. Det kan vara tveksamt hur man skall ställa till den frågan vid sjukförsäkring. Här kan hänvisas till sig att 32 § KFL ger en möjlighet till nedsättning av försäkringsersättefter en i sådana fall, bl.a. vid vissa ningen skälighetsbedömning sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Enligt 12 § trafikskadelagen liksom inom skadeståndsrätten - medför också grovt medvållande

av den skadelidande normalt en jämkning av ersättningen för Visserligen kan humanitära skäl väga särskilt personskada. synas tungt i situationer, där den försäkrade oaktsamt har vållat sin egen De preventionshänsyn som spelat en stor roll för personskada. KFL:s får betydligt mindre betydelse vid personförsäkring; den regel försäkrade har normalt tillräcklig anledning att undvika personskador oavsett vad konsekvensen blir för försäkringsersättningens del. Å andra sidan kan det förekomma sjukdomsfall, där den försäkrades handlande synbarligen står på gränsen till uppsåt och där det närmast vore stötande att låta full t.ex. i vissa fall av ersättning utgå, - Vi har kommit fram till att en av drogmissbruk. skälighetsregel KFL:s typ är motiverad också i personförsäkringslagen, men vi utgår från att skall vara tolerantare mot den bedömningen betydligt försäkrade än när det av I motsats till de gäller försäkring egendom. nuvarande i 18-20 §§ FAL bör bestämmelserna i personförreglerna säkringslagen göras tvingande. Oaktsamhet som inte är grov bör inte i något fall kunna inverka på ansvaret. Framkallande av är ett av de relativt få områden där försäkringsfall vi föreslår olika för å ena sidan och å andra sidan regler livförsäkring sjuk- och olycksfallsförsäkring och där det därför uppkommer särskilda frågor om behandlingen av olika sammansatta försäkringar. Ett på sådan där det kan bli aktuellt med en exempel försäkring, särbehandling av olika moment i försäkringen, är den s.k. barn- och ungdomsförsäkringen, som innehåller moment av liv-, sjuk- och om en likartad rörande denna

olycksfallsförsäkring. (Se fråga

försäkring i avsnitt 19.3.4 nedan.) Ett praktiskt fall från gruppförsäkringens område är grupplivförsäkring med s.k. förtidskapital, dvs. rätt att få ut en viss av försäkringsbeloppet vid procent invaliditet eller liknande under Såvitt gäller rätten försäkringstiden. till är det sett fråga om sjuk- och olycksfallsförförtidskapital sakligt och kan därför efter skälighet om säkring, förtidskapitalet jämkas skadan har framkallats grov vårdslöshet. Om ett sådant genom handlande från den försäkrades sida leder till döden, måste däremot full ersättning utges. — Ett annat exempel kan vara en kombinerad

försäkring för ålderslivränta och invaliditetslivränta.

sou 1986:56 till 4

Allmdnmotivering kap. 343

Beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring förekommer i 124 § FAL en bestämmelse om ansvarsfrihet för då den försäkringsbolaget försäkrade underlåter att efter förmåga vidta för att åtgärder avvärja eller begränsa skada; påföljden förutsätter bl.a. eller uppsåt grov vårdslöshet från den försäkrades sida, och vidare fritas från bolaget ansvar bara i den mån underlåtenheten kan anses ha för betydelse skadans inträde eller omfattning. Bestämmelsen avser både fall då säkerhetsföreskrift åsidosatts och fall där den försäkrade får anses ha en allmän räddningsplikt enligt avtalet, t.ex. då det att gäller uppsöka läkare efter olycksfall eller vid sjukdom. Några säkerhetsföreskrifter i egentlig mening lär för närvarande inte förekomma vid personförsäkring. Däremot innehåller villkoren ibland bestämmelser om att den som är sjuk skall stå under läkarvård m.m. , för att vara berättigad till ersättning. Det förefaller att ge särskilda bestämmelser om de överflödigt slag av förpliktelser som 124§ behandlar. I stället bör den allmänna regeln om framkallande av vid dessa försäkringsfall försäkringstyper utformas så, att den täcker också sådan underlåtenhet som nu berörts. Resultatet blir att, även om den försäkrade har brutit mot en i villkoren intagen föreskrift, kan sättas ned bara om ersättningen han därmed uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har framkallat ett försäkringsfall eller förvärrat en inträffad skada; det är alltså inte tillräckligt att han hade uppsåt att bryta mot föreskriften. Dessutom skall en skälighetsbedömning av storlek ske även i nedsättningens denna situation, om inte själva framkallandet var uppsåtligt. Vidare förekommer i sjukförsäkringsvillkoren ofta undantagsbestämmelser, enligt vilka försäkringen inte ger rätt till ersättning vid arbetsoförmåga som beror på missbruk av alkohol, narkotika m.m. Till skillnad från vad som är fallet vid olycksfallsförsäkring - se nästa avsnitt - vållar dessa villkor inte några lagtekniska problem. De får ses som tillåtna undantag för vissa typer av sjukdom. Såsom redan föreslår antytts, vi ett par regler i stort sett motsvarande 19§ FAL — som begränsar bolagets möjligheter att åberopa uppsåtligt eller oaktsamt framkallande av försäkringsfallet. Den ena regeln tar sikte på det fallet att den försäkrade har befunnit sig i en sådan nödliknande situation, att hans handlande framstår som försvarligt. I sådana fall är det inte att beröva den rimligt försäkrade ersättningen även om riskerna år så att man påtagliga åtminstone kan tala om grov oaktsamhet. Så bör t.ex. den som blir brännskadad, när han rusar in i ett brinnande hus för att rädda ett instängt barn, ha ersättning från sin sjukförsäkring. Denna regel har tagits in i 4 kap. 10 § lagförslaget. Den andra regeln avser den som är under femton år eller som har handlat under inflytande av sinnessjukdom eller liknande. Dessa kategorier skall enligt förslaget - liksom enligt FAL - få ersättning

344 Allmänmotivering till 4 kap.

från sin sjukförsäkring även om de framkallat försäkringsfallet själva (se 4 kap. 8 och 9 §§). I fråga om åldersgränsen har vi valt att följa 19 § FAL i stället för 33 § KFL, som har gränsen tolv år; ersättningskravet framstår som särskilt angeläget när det gäller personskada på barn och ungdom, och som ovan framhållits gör sig inte preventionssynpunkter gällande på samma sätt här som vid skadeförsäkring. En särskild fråga är, hur man skall bedöma det fallet att den försäkrade blir sjuk eller annars arbetsoförmögen som följd av ett självmordsförsök. Den norska kommittén föreslår att såvitt gäller livförsäkring ett självmordsförsök skall behandlas på samma sätt som ett fullbordat självmord. Förslaget innebär att ett självmordsförsök kan leda till premiebefrielse och rätt till invaliditetsränta, om försäkringen omfattar sådant moment. Det synes mindre träffande att anse ett sjukdomstillstånd, som är resultatet av ett självmordsförsök, ha vållats uppsåtligen. Vid allvarligt menade självmordsförsök är det inte naturligt att betrakta ett fortsatt liv i som omfattat i — sjukdom av ett uppsåt vanlig mening inte ens av ett s.k. eventuellt uppsåt. Situationen avviker påtagligt från fall där uppsåtsregeln annars tillämpas. Samtidigt talar vägande sociala och humanitära skäl för en regel liknande den norska. Efter någon tvekan har vi kommit fram till att man rimligen bör tillämpa den nyss berörda regeln om grovt oaktsamt framkallande av försäkringsfallet i dessa lägen. Genom den skälighetsbedömning vi föreslår kan man då komma fram till resultat som framstår som tillfredsställande med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vi återkommer till frågan i specialmotiveringen. Vad som i föregående avsnitt sades om situationen när försäkringstagaren framkallar försäkringsfall vid försäkring på tredje mans liv, bör på motsvarande sätt gälla också vid sjukförsäkring. Försäkringstagarens handlande bör i princip inte gå ut över den försäkrade. Om t.ex. en förälder har tecknat en sjukförsäkring för sitt barn och senare i något sammanhang misshandlar barnet så att det drabbas av sjukdom, bör barnet inte gå miste om sin försäkringsersättning bara därför att det råkade vara försäkringstagaren som vâllade sjukdomen. I praktiken är det för övrigt ovanligt att sjuk- och olycksfallsförsäkringar tecknas på tredje mans hälsa; även när det gäller små barn brukar den försäkrade göras till försäkringstagare.

Allmänmotivering till 4 kap. 345

12.4.3 Olycksfallsförsäkring

Sammanfattning: I fråga om försäkringsfall som framkallats av oaktsamhet föreslår vi samma regler för olycksfallsförsäkring som för sjukförsäkring. När det gäller uppsåtligt framkallade skador godtar vi den nuvarande utformningen av olycksfallsförsäkringen, som innebär att sådana skador alltid faller utanför försäkringen. Utan att föreslå någon lagstiftning rekommenderar vi dock försäkringsbolagen att införa vissa lindringar för barn och psykiskt sjuka personer.

Vad som i det föregående om oaktsamt framkallande av sagts försäkringsfall och om situationen när försäkringstagaren vid försäkring på tredje mans liv eller hälsa skadar den försäkrade, gäller också för När det skador som den försäkolycksfallsförsäkringen. gäller rade uppsåtligen vållar sig själv - och i ett par andra, mera speciella - däremot för frågor kompliceras resonemangen olycksfallsförsäkringens del av denna försäkrings allmänna utformning, främst den teknik som i villkoren används för den grundläggande bestämningen av bolagets ansvarsområde. Vid livförsäkring för dödsfall utgör ett dödsfall praktiskt taget alltid försäkringsfall. På liknande sätt utgör vid sjukförsäkring de allra flesta tillstånd av Om sjukdom/arbetsoförmåga försäkringsfall. försäkringstagaren själv har framkallat försäkringsfallet, kan enligt vårt förslag - liksom för närvarande - försäkringsbolaget beroende på omständigheterna vara fullt ansvarigt eller helt eller delvis fritt från ansvar. Olycksfallsförsäkringen följer inte detta mönster. Man skulle med viss tillspetsning kunna säga att, medan det viktiga vid liv- och sjukförsäkring är vilken effekt en viss händelse har fått för den försäkrade (död, sjukdom osv.), uppmärksamheten vid olycksfallsförsäkring är koncentrerad på vilken typ av händelse som framkallat effekten. Olycksfallsförsäkringen omfattar som utgångspunkt bara olycksfallsskada”. Sådan beskrivs i villkoren under rubriken ”begreppsförklaringar” eller liknande som en kroppsskada som drabbat den försäkrade ofrivilligt genom plötslig yttre händelse (olycksfall)”. En skada som den försäkrade drar på sig frivilligt utgör alltså enligt dessa villkor över huvud taget inte något försäkringsfall. Denna uppfattning av olycksfallsbegreppet är fast rotad inom försäkringsbranschen och torde också stämma väl med allmänt språkbruk. Resultatet av att försäkringen konstrueras på detta sätt att ingen ersättning utgår för skador som den försäkrade uppsåtligen vållar - stämmer i sak med den sig själv vidare tidigare angivna

346 Allmänmotivering till 4 kap.

huvudprincipen, att bolaget skall vara fritt från ansvar för uppsåtligt vållade skador. Från dessa synpunkter uppkommer alltså inte några problem. Konstruktionen leder emellertid också till att man inte fullt ut kan tillämpa regeln i 19§ första stycket FAL om försäkringsfall som framkallas av den som är under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i BrB 33:2. Regeln kan vid av visserligen tillämpas oaktsamhet framkallade skador men inte när framkallandet skett uppsåtligen; regeln gäller nämligen bara framkallande av försäkringsfall, och vid olycksfallsförsäkring är en skada som den försäkrade ådrar sig uppsåtligen som sagt inte Denna något försäkringsfall. konsekvens framstår inte som helt tillfredsställande. är Visserligen det kanske inte i dessa situationer fullt naturligt språkbruk att säga att den försäkrade har drabbats av ett Men är olycksfall. samtidigt det klart att ersättningsbehovet kan vara mycket angeläget i sådana fall, och det kunde med hänsyn härtill vara att närliggande försäkringsbolagen ansvarade för sådana skador. Vi tror inte att antalet fall i praktiken är så stort att ett utvidgat ansvar skulle kunna ha någon betydelse för försäkringens ekonomi, och några preventorde kunna

tionssynpunkter knappast göra sig gällande.

Vi har emellertid funnit att vi bör avstå från att föreslå i lagstiftning denna fråga. Några egentliga invändningar synes inte ha framförts mot det olycksfallsbegrepp som enligt det är fast rotat i sagda praxis. För det helt antalet fall finns det inte övervägande någon anledning att kritisera den nuvarande konstruktionen. En som lagreglering ålade olycksfallsförsäkringsgivarna ansvar för uppsåtligt framkallade skador hos barn och psykiskt sjuka kunde vara visserligen sakligt tilltalande men skulle samtidigt innebära en relativt djupgående j ändring av försäkringens karaktär och ett i ingrepp bolagens principiella frihet att själva bestämma försäkringens grundläggande omfattningsområde. Sådana regler skulle tekniskt bli relativt komplicerade och falla utanför den ram, inom vilken lagstiftningen enligt vår allmänna inställning bör hålla Det bör vara att vi sig. tillräckligt på detta sätt har riktat bolagens och försäkringsinspektionens uppmärksamhet på de olägenheter som är förenade med den nuvarande ordningen. De regler vi föreslår innebär alltså att skador som den försäkrade ådrar sig uppsåtligen även i fortsättningen skall kunna helt undantas

från olycksfallsförsäkring. (En annan sak är att frågor om vad som är

j frivilligt respektive ofrivilligt framkallad skada kan få en speciell I

i

karaktär just när det är fråga om barn eller psykiskt sjuka personer.) Eftersom den särskilda självmordsregel vi föreslår i 4 8 § andra kap.

stycket är begränsad till att avse livförsäkring, kommer bolaget att vara fritt från ansvar även för vid självmord olycksfallsförsäkring en naturlig ordning eftersom olycksfallsförsäkringen inte på samma

Allmänmotivering till 4 kap. 347

sätt som livförsäkringen är inriktad på att trygga efterlevandes försörjning. Däremot skall givetvis reglerna om oaktsamt framkallande av försäkringsfall gälla också för olycksfallsförsäkringen, och härvid blir även undantaget förbarn och psykiskt sjuka tillämpligt.

Den norska kommittén har i denna del valt en annan lösning. Ståndpunkten innebär att man delvis överger det nuvarande olycksfallsbegreppet: frågan i vad mån medverkan till egen skada kan leda till ansvarsfrihet för bolaget regleras för samtliga försäkringsformer uttömmande i lagen (se NOU 1983: 56 s. 83).

Som inledningsvis nämnts beskrivs alltså olycksfallsskada i försäkringsvillkoren som en ”kroppsskada som drabbat den försäkrade ofrivilligt genom plötslig yttre händelse”. I fortsättningen av villkoret anges emellertid bl.a. också att med olycksfallsskada ”avses dock inte - - - skada där det får antas att den skadevållande händelsen orsakats av att den försäkrade var eller var av sinnessjuk påverkad alkohol - - - eller narkotiska medel”. Dessa ytterligare begränsningar av olycksfalls- eller olycksfallsskadebegreppet ger upphov till en del särskilda frågor. Villkoren lär i denna del strida mot det vanliga språkbruket. Den som t.ex. i tillstånd faller nedför spritpåverkat en trappa och skadar sig eller som i förvirring orsakad av sinnessjukdom blir skadad i trafiken, torde de flestas vara att anse som skadad enligt mening

genom ett olycksfall. Det förefaller naturligare att se bestämmelser-

na som undantag från det tidigare angivna ansvarsområdet än som en del av den grundläggande bestämningen, även om denna skillnad inte behöver ha någon avgörande betydelse. Sakligt sett framstår det som klart att man inte kan godta villkorsbestämmelserna om påverkan av alkohol, narkotika m.m. som objektiva begränsningar av ansvaret (jfr avsnitt 12.4.2 om motsvarande villkor vid sjukförsäkring). Sådana fall bör bedömas enligt reglerna om framkallande av försäkringsfallet; den försäkrade har - beroende på påverkansgraden och omständigheterna i övrigt framkallat försäkringsfallet genom större eller mindre grad av vårdslöshet. Någon särskild bestämmelse om detta i lagtexten behövs inte. Undantaget för skador som orsakas av sinnessjukdom kan sägas ingå som ett led i allmänna mot olycksfallsförsäkringens avgränsning sjukdomsfall. Det kan emellertid också anföras goda skäl för en ordning utan detta undantag: det framstår som både och naturligt angeläget att försäkringen omfattar sådana som typiska olyckor trafikolyckor, fall från höjder, explosioner och liknande, även om sinnessjukdom på den skadelidandes sida har haft avgörande betydelse för händelseförloppet. I är det också åtminstone praxis

348 Allmdnmotivering till 4 kap.

något bolag som - trots villkorens utformning - betalar även när sinnessjukdom medverkat till skadan, om denna bara inte har framkallats uppsåtligen. Det brukar ibland hävdas att ett visserligen borttagande av undantaget skulle kunna leda till moturval och stora premiehöjningar, men vi har inte blivit om att det finns övertygade någon grund för sådana farhågor (jfr Alvarson, SFÅ 1971 s. 577). Det bör för beaktas att - övrigt undantaget såsom framgått ovan åtminstone för närvarande inte har när någon självständig betydelse den som är psykiskt skadar sjuk uppsåtligen sig själv. Vi lägger inte fram till heller i denna något förslag lagstiftning fråga. Skälen är desamma som vi ovan angav för att inte genom lagstiftning göra det allmänna undantaget för barn och psykiskt sjuka

tillämpligt på olycksfallsförsäkringen. Vi förutsätter emellertid att

bolagen allvarligt överväger en ändring av villkoren på denna punkt.

Allmänmotivering till 5 kap. 349

13 Premien

till 5 kap. Allmänmotivering

13.1 och

Premiebetalning premiedröjsmål

Sammanfattning: Vi föreslår samma regler om premiekrav och betalningsfrister som enligt KFL.

Försäkringstagarens huvudförpliktelse enligt avtalet är att betala premien, och underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet är den viktigaste formen av kontraktsbrott från hans sida. Det är därför naturligt att personförsäkringslagen ganska ingående reglerar dessa Däremot är det - med allmänna frågor. lagförslagets uppläggning närmast självklart att lagen inte skall uppta några regler om premiens storlek. Vi behandlar här nedan i tur och om när ordning frågorna premiebetalningen skall ske resp. relevant dröjsmål anses föreligga (detta avsnitt), påföljderna av relevant dröjsmål (avsnitt 13.2), återupplivning (avsnitt 13.3) samt underrättelse om premiedröjsmål till andra än försäkringstagaren (avsnitt 13.4). FAL har bestämmelser om premien i 12-17 §§. Första premie skall erläggas ”utan uppskov”, senare premie på premieperiodens första dag. Försäkringsbolaget får inte åberopa att första premien inte har betalats ”med mindre dröjsmål med premiens erläggande ägt rum”, och vid senare premie kan bolagets ansvar inte upphöra förrän en vecka efter det att bolaget har påmint försäkringstagaren om förfallodagen. Vissa av bestämmelserna gäller inte för försäkring som drivs med grunder för premieberäkningen, alltså en stor del av personförsäkringen (se 17 §); för sådan försäkring gäller i stället vad som anges i grunderna. För personförsäkringens del innehåller och bolagens grunder villkor regler gällande även för den grundfria försäkringen - som är förmånligare för försäkringstagarna än FAL. Första premie skall som regel betalas inom tio dagar från det att bolaget avsänt premieavi. Senare premie skall betalas inom en månad (respitmånaden) från förfallodagen, som är den nya premieperiodens första dag.

i 350 till 5 Allmänmotivering kap.

Villkoren uppställer inte något uttryckligt krav på att bolaget skall avisera senare premie, men i praktiken skickas dels en vanlig avi några veckor före förfallodagen, dels en påminnelse under eller i anslutning till respitmånaden. Genom KFL har för konsumentförsäkringarna införts ett system som är väsentligt gynnsammare för försäkringstagarna än FAL:s regler och som åtminstone delvis är förmånligare också än nuvarande villkor för personförsäkring. Bolaget skall i princip alltid sända två skriftliga meddelanden till försäkringstagaren: ett vanligt krav före förfallodagen och - om premien inte betalas - en uppsägning med en ny betalningsfrist. Först om också den andra fristen försitts, får bolaget göra gällande att det är fritt från ansvar på grund av dröjsmålet. Första premie skall betalas inom fjorton dagar från det att kravet avsänts, senare premie inom en månad från krav. Uppsägningsfristen är i båda fallen fjorton dagar. I fråga om detaljerna hänvisas till lagtexten (21-26 §§ KFL). I fråga om tiden för betalning av premien vid personförsäkring framträder ungefär samma synpunkter som vid andra försäkringar som tecknas av privatpersoner, och det är därför lämpligt att reglerna så mycket som möjligt anpassas till KFL:s bestämmelser. Det är för övrigt ett viktigt önskemål i sig att det gäller samma premiebetalningsregler för alla försäkringar som tecknas av privatpersoner, eftersom en olikhet lätt kan bli förvillande för försäkringstagarna. stämmer Att göra skillnad mellan första premien och senare premier dessutom inte bara med KFL:s reglering utan också med gängse villkor. Uppdelningen är vidare naturlig därför att försäkringstagarens vilja att fullgöra avtalet framgår i särskild grad av den första premiebetalningen. Vi föreslår därför att, liksom KFL, första premien skall enligt betalas inom fjorton dagar efter krav och senare premie på 9

premieperiodens första dag, dock först en månad efter skriftligt krav l

(5 kap. 1 § i förslaget; jfr 21 och 23 §§ KFL). Liksom enligt 12§ andra stycket FAL bör reglerna om senare premie gälla också när en

tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning

(jfr avsnitt 11.3.2 ovan). i Bortsett från när hela premien betalas på en gång vid försäkringens l tecknande, innehåller försäkringsavtalen för närvarande nästan alltid bestämmelser om fasta premieperioder; premie skall t.ex. betalas en gång om året på försäkringens s.k. årsdag. De ovan j angivna reglerna är avsedda för dessa huvudfall. Man får emellertid g räkna med att det vid sidan härav kommer att växa fram nya som större frihet i fråga om avtalstyper ger försäkringstagaren Det är i första hand fråga om en försäkringstyp, % premiebetalningen. som med en amerikansk term kallas Universal Life och som bl.a. innebär att inom vissa ramar själv bestämmer tid försäkringstagaren

sou 1986:56 Allmänmotivering till 5 kap. 351

och belopp för sina premiebetalningar (se vidare i avsnitt 15.2 nedan). Först om försäkringstagarens tillgodohavande hos bolaget hotar att sjunka under en viss avtalad nivå, framställer bolaget något krav i formell bemärkelse. - För dessa försäkringar behövs alltså en särskild regel om betalning av senare premie. Vi föreslår att betalningsfristen skall vara en månad, räknat från det att bolaget avsände ett krav på premiebetalning (5 kap. 1 § andra stycket). Vårt innehåller vidare bestämmelser - i allt förslag väsentligt motsvarande reglerna i KFL - om situationerna när ett premiekrav eller en uppsägning inte har kommit fram (8 kap. 6§) och när försäkringstagaren på grund av sjukdom eller liknande har varit förhindrad att betala premien (5 kap. 2§ tredje stycket). Dessa bestämmelser skall behandlas närmare i specialmotiveringen. Till skillnad från i KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 135) föreslår vi också en bestämmelse om när premie, som betalas genom post eller bank, skall anses vara betald (5 kap. 5 §). En motsvarande regel har tagits upp i det norska utkastet. Eftersom det kan vara tveksamt vad som i vissa sådana fall - i gäller särskilt fråga om en del nya betalningsformer som införts på senare tid - har vi ansett att en uttrycklig bestämmelse i lagen har sitt värde. Bestämmelsen skall kommenteras närmare i specialmotiveringen. Den svenska bestämmelsen stämmer i sak helt överens med regeln i 12 kap. 20 § tredje stycket jordabalken om betalning av hyra.

13.2 av

Påföljder premiedröjsmål

Sammanfattning: För att bli fritt från ansvar vid premiedröjsmål måste bolaget säga upp försäkringen. Vi föreslår i stort sett samma regler härom som i KFL.

Premierna är den ekonomiska grunden för försäkringsbolagets verksamhet och vederlaget för det skall riskskydd försäkringen ge försäkringstagaren. Om premiebetalningen uteblir, måste påföljden därför - förr eller senare - bli att bolaget befrias från det ansvar som premien skulle ha motsvarat. I enlighet härmed innebär försäkringsvillkoren för sjuk- och olycksfallsförsäkring, där erlagda premier fortlöpande konsumeras och något sparande inte äger rum, att försäkringen träder ur kraft vid Detta är betalningsfristens utgång. också KFL:s regel (25 §), fast är en annan. betalningsfristen När det med sparmoment finns det däremot gäller livförsäkring möjlighet att tillämpa en och för den enskilde mjukare förmånligare ordning; man kan nämligen använda det kapital försäkringstagaren sparat för att ge helt eller begränsat skydd under en inte obetydlig

352 Allmänmotivering till 5 kap.

tidsrymd. Metoderna för att ge försäkringstagaren sådant skydd vid dröjsmål växlar. I några länder har försäkringstagaren en jämförelsevis lång respittid, under vilken försäkringen gäller med oförminskat belopp, för att därefter sjunka ned till (eller bli fribrevsbelopp återköpt). Enligt fransk rätt skall bolaget som regel använda försäkringens hela sparvärde för att behålla försäkringsbeloppet på den avtalade nivån - en ordning som betonar riskskyddet som det centrala i försäkringsavtalet. Enligt svenska livförsäkringsvillkor gäller delvis olika regler för olika typer av försäkring. Det är också av betydelse om försäkringen har något fribrevsvärde (jfr avsnitt 11.7.2 ovan). Reglerna är försäkringsmatematiskt motiverade främst för försäkringar med sparmoment, men de gäller i tillämpliga delar också för rena riskförsäkringar (den s.k. trappan, se nedan). Om en försäkring för dödsfall har betalats för minst två år, görs under ett år efter respitmånadens utgång en avtrappning av bolagets ansvar. Det innebär att försäkringsbeloppet för varje påbörjad månad efter respitmånaden minskas med en tolftedel av skillnaden mellan detta belopp och försäkringens fribrevsbelopp eller, om fribrevsvärde saknas, med en tolftedel av försäkringsbeloppet. Efter detta respitår gäller försäkringen för sitt fribrevsbelopp, om försäkringen har ett sådant. I annat fall träder försäkringen ur kraft. Avtrappningsregeln gäller inte för livsfallsförsäkringar, och inte heller för dödsfallsförsäkringar som inte har betalats för minst två år. Dessa försäkringar sätts vid respitmånadens utgång ned till sitt fribrevsbelopp, om det finns något sådant; annars träder försäkringen ur kraft. Som redan antytts är i åtskilliga situationer den naturliga påföljden av ett premiedröjsmål att försäkringen vid upphör betalningsfristens utgång. Lagen måste ge bolaget tillgång till denna sanktion, som stämmer med allmänna principer om hävning av avtal vid väsentliga t kontraktsbrott. De möjligheter som finns att för vissa försäkringar ge ett utsträckt skydd är värdefulla men kan inte gärna i sina detaljer regleras i lagen. Lagtexten bör bara innehålla en erinran om möjligheten av fortsatt skydd, varefter den närmare ordningen liksom nu får fastställas i villkor och Det är här fråga om att grunder. bestämma det kvarstående försäkringsskyddet med försäkringsmatematiska metoder, delvis i konsekvens med principen att försäkringens värde tillhör försäkringstagaren, och försäkringsinspektionens tillsyn bör vara tillräcklig garanti för att skyddet utformas på ett sätt som tillvaratar konsumenternas intressen. Det är också värdefullt att lagen håller möjligheten öppen för andra sätt än de nuvarande att skydda försäkringstagarna, t.ex. efter förebild av fransk rätt. Vi föreslår alltså att bolaget skall få säga upp försäkringen ”för upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren

sou 1986:56 till 5 353 Allmänmotivering kap.

närmare föreskriver. Regeln har tagits in i 5 2§ kap. lagförslaget. Enligt vad man uppgett från branschens sida finns det vid personförsäkring inte behov av någon regel, motsvarande 24 § KFL, om förseningsavgifter vid F rånvaron av en premiedröjsmål. uttrycklig regel hindrar dock inte parterna att avtala om sådana avgifter, förutsatt att inte villkoren får en som innebär att utformning syftet med lagens tvingande att regler omintetgörs (t.ex. genom betalning av avgiften görs till en för förutsättning bolagets ansvar). Däremot upptar en särskild om av rätt förslaget regel preskription till premie (5 kap. 6 §). Regeln motsvarar i stort sett 40 § KFL. Med till att i om m.m. hänsyn praxis fråga premieuppskov är generösare i personförsäkringen än i skadeförsäkringen, föreslår vi dock att preskriptionstiden här sätts till ett år i stället för sex månader.

Återupplivning

Sammanfattning: Vi föreslår en återupplivningsfrist av sex månader från utgången av uppsägningstiden. Under denna tid skall återupplivning ske utan skall ny hälsoprövning; bolaget alltså bära risken för hälsoförsämring som inträder under

Återupplivning

återupplivningsfristen. skall kunna ske också

när fribrev har utfärdats av annan än med anledning dröjsmål premien.

Återupplivning innebär att en personförsäkring, som på grund av

premiedröjsmål har trätt helt eller delvis ur kraft, åter börjar gälla för det ursprungliga att försäkringsbeloppet genom försäkringstagaren betalar utestående

premier. Återupplivning har flera fördelar för

försäkringstagaren, jämfört med tecknande av ny Den försäkring. viktigaste förmånen är att försäkringsbolaget vid inte

återupplivning

får ta hänsyn till sådana i den försäkrades försämringar hälsotillstånd som lar inträffat mellan det tecknandet och ursprungliga premiedröjsnålet. Såsom skall framgå nedan, tar redan nu i viss bolaget utsträskning ansvar också för sådan som har hälsoförsämring inträffat efter dröjsmålet. Vidare vid slipper försäkringstagaren återupplivning de kostnader för ombudsprovision m.m. som belastar en nytecknad försäkring. Nuvarande villkor för individuell som i denna del är försäkring, gemensamma för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring, medger bara i

begränsad utsträckning återupplivning efter dröjsmål med första

premhn. Om dröjsmålet avser senare däremot i premie medges princip återupplivning under ett år från den ordinarie förfallodagen

354 till 5 Allmänmotivering kap.

(respitåret). Om återupplivning skall göras mer än tre månader efter förfallodagen, fordras det dock utredning som visar att den försäkrades hälsotillstånd inte har försämrats efter utgången av respitmånaden. Har i sådant fall en försämring inträffat efter respitmånaden, måste försäkringstagaren finna sig i premieförhöjning eller avslag på sin begäran om återupplivning. Man får alltså när tremånadersgränsen passeras en viss tröskeleffekt, som ibland kan te sig överraskande från försäkringstagarens synpunkt. Som redan antytts får möjligheten till återupplivning anses vara en väsentlig förmån för försäkringstagarna. Detta gäller särskilt rätten till återupplivning utan ny hälsoprövning. Rätten bör därför i sina i lagen. Vi har stannat för att återupplivning skall huvuddrag regleras kunna ske till försäkringens ursprungliga belopp inom sex månader från utgången av och att bolaget bör bära risken uppsägningsfristen för under hela denna tid. Detta något enklare hälsoförsämring ger en ordning än nuvarande villkor och är åtminstone för vissa situationer också något förmånligare för försäkringstagarna. Emellertid finns det inte tillräckliga skäl att ha en tvingande regel om rätt till återupplivning också när det med första gäller dröjsmål premien för en försäkring. När försäkringstagaren inte har visat ens så stort intresse för att han betalat första premien och försäkringen han sedan ändrar lär det inte sällan kunna misstänkas att inställning, orsaken är en av hälsan. Det är då rimligt att bolaget får försämring ompröva försäkringsavtalet. Vidare är det först när första premien har betalats som försäkringstagaren, på grund av de relativt höga omkostnaderna vid har ett ekonomiskt intresse i nyteckning, försäkringen att skydda. Däremot bör återupplivningsrätt finnas när dröjsmålet avser första premien för en tidsbegränsad försäkring, som har förnyats på grund av utebliven såsom redan framhållits flera gånger, bör uppsägning; man så som de som kan följa av långt möjligt undanröja olägenheter att ett långvarigt försäkringsförhållande formellt består av en rad fristående avtal. Vidare bör försäkringstagaren ha rätt att återuppliva försäkringen till dess tidigare omfattning, när det är han själv som har begärt att få försäkringen ändrad till försäkring (fribrev). Ofta framstälpremiefri ler han en sådan begäran därför att han har svårigheter att klara av Det kan vara en - och mest beroende av premiebetalningen. slump - om han bara lämnar försäkringstagarens personliga läggning obetald eller tar kontakt med bolaget och begär fribrev. Det premien framstår som klart att hans rätt till återupplivning skall vara densamma i båda fallen, och åtminstone något försäkringsbolag

tillämpar redan sådana regler. Återupplivningsfristen bör här räknas

från det att meddelar försäkringstagaren att fribrev har bolaget beviljats. Detaljerna i övrigt skall tas upp i specialmotiveringen.

sou 19:36:56 till 5 Allmdnmotivering kap. 355

De regler vi föreslår (5 kap. 3 § kan anses innebära lagförslaget) ett minimiskydd för nuvarande försäkringstagaren. Enligt grunder och villkor förekommer som nämnts en Villkorlig återupplivningsrätt under längre tid. Det är Önskvärt att naturligtvis försäkringstagaren får behålla denna möjlighet. Efter sexmånadersfristens kan utgång bolaget kräva utredning om att den försäkrades hälsa inte har försämrats.

Enligt nuvarande villkor skall vid försäkringstagaren återupplivning betala in hela det utestående till premiebeloppet bolaget. Förslaget bygger på att denna skall behållas, trots att ordning bolaget under en del av den tid som avser har varit helt eller delvis premien fritt från ansvar. Praktiska skäl talar för detta eftersom det system, riktiga premiebeloppet inte kan anges innan man vet vilken dag premien betalas. Som nämnts ovan föreslår vi (avsnitt 11.8.5) emellertid en särskild bestämmelse i som skall leda till att lagen, balansen mellan premie och ansvar återställs (3 kap. 6§ lagförslaget). För närvarande fordrar för i vissa fall att

bolagen återupplivning

även ränta på den försenade betalas. Också räntan kan premien emellertid vara besvärlig att räkna ut, och man bör inte kräva att den betalas samtidigt med premien. Det innebär inte att naturligtvis försäkringstagaren befrias från skyldigheten att betala ränta laglig på grund av men fordran dröjsmålet, bolagets får göras gällande i annan -

ordning. Återupplivningen bör i princip träda i kraft omedelbart

efter premiebetalningen, dvs. av skäl efter den då praktiska dagen betalningen skedde.

13.4 Underrättelse om till andra

premiedröjsmål

än

försäkringstagaren

Sammanfattning: Om försäkringstagaren försummar att betala premien i tid, skall vissa andra personer med intresse i försäkring den försäkrade, panthavare och oåterkalleligen insatt förmånstagare ha rätt till underrättelse om dröjsmålet.

Att premien för en betalas är i första försäkring naturligtvis hand en angelägenhet mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget. Särskilt vid livförsäkring kan emellertid också andra ha ett personer påtagligt intresse av att hålls i kraft fortsatt försäkringen genom premiebetalning. Redan i dag åtar sig försäkringsbolagen på begäran att underrätta panthavare om kommer i försäkringstagaren dröjsmål och att hålla i kraft för försäkringen panthavarens räkning till dess

356 till 5 Allmänmotivering kap.

viss tid förflutit från det att underrättelsen avsändes (jfr motsvarande bestämmelser rörande brandförsäkring i 87 § FAL). Genom en sådan underrättelse får möjlighet att rädda försäkpanthavaren att själv betala premien eller att ta sin rätt tillvara på ringen genom annat sätt. Samma på begäran den åtagande gör bolagen gentemot som har fått ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Vi har funnit att detta system är så värdefullt att det bör lagfästas. Vid mans liv måste man dessutom räkna med att försäkring på tredje den i allmänhet har ett sådant berättigat intresse av vad försäkrade som händer med den på hans liv tecknade försäkringen, att han bör ha rätt till underrättelse. Visserligen fordras det inte något medgivande från den försäkrades sida för att annan skall kunna någon teckna en hans liv eller hälsa, men i praktiken kommer försäkring på det vid de flesta försäkringsformer att gälla ett liknande krav genom att inte meddelas om inte den som skall försäkras lämnar försäkring om sin hälsa ställer till förfogande för uppgifter respektive sig läkarundersökning (jfr avsnitt 11.3.1 ovan). Och utom vid försäkring av barn torde den försäkrade ha deltagit aktivt i regelmässigt av oftast den till förmån för den planeringen försäkringen; gäller försäkrade eller någon som står honom nära. själv Vi tror inte att man behöver befara missbruk av denna rätt något att underrättelse om Om försäkringen

begära premiedröjsmål.

saknar för den försäkrade, lär han sig besvär betydelse knappast göra med att anmäla intresse till Det bör också försäkringsbolaget. framhållas att inte hindrar från att ta betalt för lagförslaget bolagen denna tjänst. Däremot har vi inte funnit anledning att ge var och en som är ett återkalleligt förordnande rätt till underrätförmånstagare enligt telse. Dels är i detta fall så pass osäker, att förmånstagarens ställning hans intresse i försäkringen inte framstår som tillräckligt vägande, dels skulle en sådan lätt kunna komma i konflikt med det regel sekretessintresse som bakom förbudet i 7 20 § FRL mot ligger kap. att lämna om förmånstagarförordnande till förmånstagaren uppgift själv. Den sanktionen, om ett försäkringsbolag skulle försumnaturliga ma sin den nu föreslagna bestämmelunderrättelseskyldighet enligt inte kan mot den som skulle ha sen, är att bolaget åberopa dröjsmålet haft underrättelsen; om inträffar måste bolaget alltså försäkringsfall betala t.ex. hans fordran trots att premien inte är erlagd panthavaren saknas det skäl att låta försummelsen leda (jfr 87 § FAL). Däremot till att får bättre rätt än han annars skulle ha försäkringstagaren själv haft. Inte heller kan den som är försäkrad få rätt till något därför att han inte får en underrättelse, om försäkringsbelopp begärd han inte är eller förmånstagare. Det samtidigt försäkringstagare innebär att delvis komvisserligen bolagets underrättelseskyldighet

i “ sou 1986:56 tz‘ll5 357

Allmänmotivering kap.

mer att vara osanktionerad, men detta menar vi behöver inte inge några betänkligheter; vi räknar med att försäkringsbolagen skall följa bestämmelsen oavsett om underlåtenhet medför någon sanktion. Regeln om bolagets underrättelseskyldighet mot andra än försäkringstagaren har tagits in i 5 kap. 4§ lagförslaget. Detaljerna skall behandlas i specialmotiveringen.

358 Allmänmotivering till 6 kap.

14 över

Förfoganden försäkringen

Allmänmotivering till 6 kap.

Inledning

Sammanfattning: I 6 kap. lagförslaget behandlas försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen genom överlåtelse och pantsättning samt förmånstagarförordnande, av sådana Där finns också en verkningarna förfoganden. särskild regel av familjerättslig karaktär om hur försäkringsbeskall fördelas när finns. loppet inget förmånstagarförordnande - skall i förhållande till Försäkringstagaren försäkringsbolaget ha en självständig rätt att förfoga över försäkringen.

I detta avsnitt diskuterar vi en del bestämmelser om försäkringstaatt över sin försäkring till förmån för garens möjligheter förfoga överlåtelse eller tredje man, genom förmånstagarförordnande, I viss behandlas också verkningarna av att pantsättning. utsträckning belånar hos försäkringsbolaget. Vi försäkringstagaren försäkringen föreslår vidare en särskild regel om fördelningen av försäkringsbei vissa fall när förmånstagarförordnande saknas. Bestämmelloppet serna finns samlade i 6 kap. lagförslaget. Medan reglerna i 2-5 kap. i allt väsentligt tar sikte bara på förhållandet mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren (eller den försäkrade) och endast någon bestämmelse har omedelbar för man (t.ex. 5 4 §), blir det nu fråga om regler betydelse tredje kap. av båda slagen. Ett par bestämmelser handlar om försäkringstagarens rätt i förhållande till att förfoga över försäkringsbolaget andra tar sikte för tredje man av hans försäkringen, på verkningarna — t.ex. den om av

förfoganden. Åtskilliga regler fördelning

när saknas —— har försäkringsbeloppet förmånstagarförordnande klart familjerättslig karaktär. Som ovan, vill vi tillerkänna försäkringstagaren ett framgår betydande mått av rörelsefrihet i förhållande till försäkringsbolaget. Han skall sålunda ha rätt att säga upp sin försäkring när som helst, att få den av och att få den ändrad på olika sätt - allt återköpt bolaget

till 6 359 Allmänmotivering kap.

inom den ram som dras upp av Det försäkringstekniken. föreligger ett visst samband mellan dessa för och rättigheter försäkringstagaren de typer av som vi nu skall förfoganden diskutera alltså förfoganden till förmån för man. Även här tredje uppkommer det frågor om försäkringsbolagets att inskränka möjligheter försäkringstagarens rörelsefrihet. Vår utgångspunkt är att vid individuell försäkringstagaren försäkring skall ha en nära frihet i förhållande till nog fullständig försäkringsbolaget att bestämma om vem skall försäkringsbeloppet tillfalla och att överlåta eller Det är inte pantsåtta försäkringen. bolagets sak att bestämma hur försäkringstagaren skall över förfoga det värde som hans Detta stämmer i och för försäkring representerar. sig med hur man inom branschen ser på saken, men det kan ändå vara att kommer till lämpligt principen uttryck i den nya lagen. Endast i ett speciellt avseende bör av skäl tillåtas bolaget praktiska att begränsa försäkringstagarens förfogandemöjligheter (se härom i avsnitt 14.4.1 nedan). En del andra i inskränkningar handlingsfriheten, som inte beror skall beröras i de olika på försäkringsbolaget, avsnitten om samt överlåtelse förmånstagarförordnanden och pantsättning. Till förhållandena vid och gruppförsäkring ka-försäkring återkommer vi senare (avsnitt 17.7 och 18.6). Efter ett inledande avsnitt där vi redovisar vissa (14.2), principiella ställningstaganden rörande samspelet med familjerätten, behandlar vi

förmånstagarförordnanden (avsnitt 14.3) samt överlåtelse och

pantsättning (avsnitt 14.4). Som framgår ovan har det (avsnitt 5), på dessa områden inte varit att nå mer än en möjligt begränsad nordisk rättslikhet.

14.2 Förhållandet till

familjerätten

Sammanfattning: Vårt lagförslag behandlar familjerättsliga frågor i ungefär samma utsträckning som FAL. I allt väsentligt bygger våra i de förslag på övervägandena nyligen framlagda förslagen till ny m.m. Härutöver familjerättslig lagstiftning strävar vi efter ett enklare och klarare regelsystem.

Regeringen har i prop. 1986/87:1 lagt fram förslag till en äktenskapsbalk m.m. som

Propositionen, bygger på familjelagssakkunnigas

betänkande

(SOU 1981:85) Äktenskapsbalk, tar även upp behand-

lingen av i samband med personförsäkringar bodelning på grund av äktenskapsskillnad. Bl.a. föreslås att pensionsförsäkringar enligt

kommunalskattelagen i viss skall undantas från bodel-

utsträckning ning.

360 till 6 Allmänmotivering kap.

Vidare har i en 1986-12-04 om följdlagregeringen lagrådsremiss till m.m. föreslagit vissa ändringar i stiftning äktenskapsbalken FAL.‘ av i Viktigast där är ett förslag till ny utformning reglerna 104 § FAL om av förmånstagarförordnanden (se vidare i jämkning avsnitt 14.3.6 nedan). Det har för oss stått klart, att personförsäkringslagen måste innehålla en del bestämmelser av familjerättslig natur och att dessa får anpassas till det regelsystem som i övrigt gäller på familjerättens område. Vi har härvid vår utgångspunkt i de regeringsförslag tagit som fram och närmast sett det som vår uppgift att dra de lagts rättstekniska slutsatserna av de som dessa principuppfattningar förslag bygger på. I har vår strävan varit —- förutom att förenkla regleringen övrigt - att också i denna del av och skapa ett klarare rättsläge nå nordisk rättslikhet, i den mån detta är försäkringslagstiftningen med tanke skillnaden i bakgrund mellan de möjligt på familjerättslig olika länderna. Till stora delar motsvarar de vi föreslår i sak de regler finländska och norska lagförslagen.

14.3 Förmånstagarförordnanden

14.3.1 Inledning

Sammanfattning: Det finns goda skäl att respektera försäkringstagarens önskemål om vem som skall ha försäkringsbeloppet. Därmed är emellertid inte sagt att man också skall godta den som ett förmånstagarförordnande i dag har för betydelse förhållandet till borgenärerna och för arvsskatten.

är en form av förfogande över personför-

Förmånstagarförordnande

som förekomma i alla länder med en utvecklad säkring synes Ett sådant förordnande kan enklast beskrivas så, att försäkringsrätt. bestämmer att försäkringsbeloppet inte skall försäkringstagaren tillfalla honom eller hans dödsbo utan viss annan person, själv förmånstagaren. FAL bestämmelser om förmånstagarförordnanden främst i upptar 118 och 122 §§. Den grundläggande bestämmelsen i 102 § 102-112, ”Vill att försäkringsbeloppet skall tillfalla lyder: försäkringstagaren, må han insätta denne som förmånstagare”. I lagen ges också annan, föreskrifter både om formen för och verkningarna av ett sådant förordnande, och skillnaden mellan återkalleliga och oåterkalleliga förordnanden Efter FAL:s tillkomst har förmånstagarförregleras.

Se numera prop. 1986/87:86.

Allmänmativering till 6 kap.

ordnanden blivit synnerligen vanliga; bolagen försöker i allmänhet se till att ett sådant förordnande finns. Saknas det vid en försäkring som gäller för dödsfall, torde detta vanligen bero på ett förbiseende. Förmånstagarförordnande kan ske både för livsfall och för dödsfall, men avgjort viktigast är förordnandet för dödsfall. I den situationen har förordnandet i dag framför allt två civilrättsliga funktioner. Dels ger det försäkringstagaren möjlighet att låta någon annan person få försäkringsbeloppet än den som skulle ha erhållit beloppet om detta hade fördelats enligt vanliga regler om bodelning och arv, och beloppet undantas då från dödsboförvaltningen och går direkt från försäkringsbolaget till förmånstagaren. Dels medför förfogandet, under förutsättning att försäkringen varit fritagen från utmätning under försäkringstagarens livstid, skydd mot dennes borgenärer även efter dödsfallet; förmånstagaren förvärvar alltså försäkringsbeloppet även om det skulle vara brist i dödsboet. Till detta kommer att förmånstagarförordnandet medför betydande fördelar i fråga om arvsskatt, något som saknar motsvarighet i övriga nordiska länder. Av det sagda framgår att förmånstagarförordnandet är något mer än bara ett slags förenklat testamente, som avgör vem försäkringen eller utfallande belopp skall tillfalla. Genom förordnandet kan man uppnå borgenärsskydd och skattefördelar på ett sätt som saknar motsvarighet vid testamente. Denna särprägel hos förmånstagarförordnandet ger en viktig förklaring till att det fått så stark utbredning i Sverige. Nästan alla försäkringstagare önskar åtminstone någon av dessa mera indirekta fördelar som förordnandet för med sig, och det finns därför ett starkt motiv för dem att förfoga över mycket försäkringen genom förmånstagarförordnande i stället för att låta den ingå i dödsboet och fördelas enligt vanliga regler. s Allmänt sett är vår inställning den, att det finns starka principiella l skäl att respektera en försäkringstagares önskan om vad som skall i ske med försäkringen vid försäkringsfall. Visserligen tecknas ingalunda alla livförsäkringar med tanke på dödsfall - omtanke om egen det - och vad försörjning eller skattehänsyn är ofta avgörande olycksfallsförsäkringen angår, torde dödsfallsrisken över huvud taget inte stå i Många förmånstagarförordnanden förgrunden. kanske aldrig hade kommit till stånd om inte försäkringsbolaget påpekat den speciella nytta som de efterlevande kan ha av förordnandet enligt vad som här sagts. Men det saknas stöd för att anta annat än att förordnandena normalt ger uttryck för försäkringstagarens önskemål. Mot en ordning som alla variationer i tillgodoser upptänkliga försäkringstagarnas önskemål talar emellertid intresset av att reglerna är enkla och så att kan ske med lättillämpade, utbetalningar minsta efter - ett intresse som är möjliga dröjsmål försäkringsfall angeläget inte minst från social Vidare bör det framhållas synpunkt.

362 Allmänmotivering till 6 kap.

att den ståndpunkten, att försäkringstagarens önskemål om fördelningen av försäkringsbeloppet i allmänhet bör respekteras, inte betyder att man alltid måste godta också de indirekta verkningarna på borgenärsskyddet och arvsbeskattningen. Frågorna om förhållandet till borgenärerna behandlar vi nedan (avsnitt 15). Angående arvsbeskattningen, se avsnitt 8.5 och 21.9.

14.3.2 Behövs institutet

förmånstagarförordnande?

Sammanfattning: Det finns ett påtagligt praktiskt behov av ett enkelt sätt att förfoga över en försäkring. I flera situationer kan ett förmånstagarförordnande inte ens teoretiskt ersättas med ett testamente. Det finns goda möjligheter att behålla institutet förmånstagarförordnande och ändå skapa mer nyanserade regler för förhållandet till borgenärerna och arvsbeskattningen.

Enligt vår mening finns det alltså goda grunder för att alltjämt låta försäkringstagaren förfoga över försäkringen med sikte på försäkringsfall. Man kan emellertid ställa frågan, om detta måste ske just genom ett förmånstagarförordnande: fyller förordnandet någon nödvändig funktion? Ett radikalt grepp skulle vara att helt och hållet avskaffa denna företeelse; ville att en som rättsliga någon försäkring, han lämnar efter sig vid dödsfall, skall tilldelas annan än den som skulle erhålla egendomen enligt allmänna regler om giftorätt och arv, kunde han hänvisas till att göra testamente. Man skulle då automatiskt uppnå likformighet i fråga om utmätningsskydd och arvsbeskattning mellan alla personförsäkringar av samma slag och mellan försäkring och tillgångar av annat slag. Dessutom skulle man undgå att förmånstagarförordnande och testamente strider mot varandra, något som nu ibland förekommer och ställer till åtskilliga tolkningssvårigheter. Enligt vår mening bör dock denna lösning uteslutas. Det finns ett väsentligt behov av en enkel form för förfoganden över försäkringar, utan att man skall behöva tillgripa den mera komplicerade testamentsformen. Det är mycket fler människor som har anledning att förfoga över försäkringar än som har skäl att disponera över sina tillgångar i övrigt för dödsfalls skull. Förmånstagarförordnandet har ofta direkt samband med försäkringens belopp och utformning; när behovet av försäkring utreds i samband med tecknandet, spelar frågan vem försäkringsbeloppet skall tillfalla en viktig roll. Genom försäkringsbolagets medverkan kan man förfoga över tillgången på ett enkelt och praktiskt sätt, som saknar motsvarighet vid annan egendom. Förmånstagarförordnandet har dessutom slagit igenom i

till 6

Allmänmotivering kåp. 363

praktiken och torde vara väl känt för de flesta som tecknar livförsäkring. Eftersom förmånstagarförordnande är ett rättsligt institut som utnyttjas i annan än den lagstiftning försäkringsrättsliga, särskilt i lagar om inkomstskatt och arvs- och skulle också gåvoskatt, denna lagstiftning behöva omarbetas om avskaffades. begreppet Vidare finns det behov av om förordnande för livsfall och regler vid försäkring på annans liv, t. ex. när en tar arbetsgivare försäkring på en arbetstagares liv för till eller dennes pensioner arbetstagaren efterlevande. Det skulle vara opraktiskt att ha olika om regler förordnande för dessa situationer och om förordnande för dödsfall vid försäkring på eget liv. Det är inte rationellt att låta ett naturligtvis förmånstagarförordnande för viss person medföra en sådan rättsverkan som speciell mot - att låta dessa förmåner skydd borgenärerna eller, omvänt, helt falla bort därför tillfaller den försäkringsbeloppet berättigade som arv i stället för enligt ett förmånstagarförordnande. Vill man beröva förordnandena denna kan det emellertid ske betydelse, på annat sätt: man kan utnyttja konstruktionen förmånstagarförvärv för att liksom hittills ge ett sådant i de fall där det är skydd sakligt motiverat men låta inträda oavsett om ett rättsverkningarna förordnande till viss person har skett eller Där inte ter ej. skyddet sig lämpligt, kan man utesluta det fastän förmånstagare har utsetts. På så sätt kan det med vedertagna systemet förmånstagarförordnanden fortsätta att och man undviker större gälla, ingrepp i rättssystemet än som fordras av sakliga skäl. På liknande sätt kan man resonera när det gäller förmånstagares privilegierade ställning i arvsskattehänseende. Vi återkommer som dessa 15 och sagt till frågor (avsnitt 21.9). Vi har alltså kommit till resultatet att en ny lagstiftning om personförsäkring liksom FAL bör innehålla regler om förmånstagarförordnande och förmänstagarförvärv. Och som tidigare framgått skall inte försäkringsbolaget, genom föreskrift i villkoren eller på annat sätt, vid individuell försäkring kunna inskränka försäkringstagarens rätt att förfoga över detta sätt. Det innebär försäkringen på dock inte att förfoganderätten alltid kan vara helt den undantagslös; kan vara inskränkt allmänna eller av enligt rättsprinciper på grund särskilt avtal med man. Ett är när tredje exempel försäkringstagaren har fått försäkringen i med villkor att han inte skall ändra ett gåva bestämt förmånstagarförordnande; det saknas skäl att i dessa just situationer frångå grundsatsen att sådana villkor är bindande. Ett annat fall är när en har tecknat en arbetsgivare försäkring på arbetstagares liv och särskilt avtal med denne är förhindrad att enligt ändra det förordnande som till förmån för ursprungliga gjorts arbetstagaren eller dennes make och barn. Om i stället arbetstagaren är försäkringstagare men betalar kan arbetsgivaren premierna,

364 Allmänmotivering till 6 kap.

arbetsgivaren ha ett självständigt intresse av ett förbehåll om att förordnandet till arbetstagarens anhöriga inte får ändras. Det finns goda skäl att i dessa och liknande situationer godta att försäkringstagarens förfoganderätt är inskränkt. En ytterligare möjlighet är naturligtvis, att försäkringstagaren direkt till förmånstagaren har lovat att förordnandet skall stå fast (oåterkalleligt förordnande). Denna möjlighet behandlar vi närmare nedan (avsnitt 14.3.5).

14.3.3 Behörigheten att göra förmånstagarförordnande

m.m.

Sammanfattning: I fråga om behörigheten att göra förmånstagarförordnande föreslår vi att allmänna testamentsregler skall gälla. Det innebär bl.a. att en förmyndare inte kan insätta - Ett förmånstagare till en försäkring som ägs av myndlingen. förmånstagarförordnande skall göras genom ett skriftligt meddelande till försäkringsbolaget. Vi avvisar tanken på att ett förordnande för dödsfalls skull skall kunna göras genom testamente, och vi godtar inte heller förmånstagarförordnanden i allmänna försäkringsvillkor för individuell försäkring.

Behörigheten att insätta förmånstagare tillkommer enligt 102 § FAL försäkringstagaren och framstår närmast som en personlig rättighet för honom. Sålunda kan inte dödsboet efter en avliden försäkringstagare återkalla ett av honom meddelat förordnande (102§ sista meningen). Inte heller lär en försäkringstagares konkursborgenärer kunna sätta in förmånstagare eller återkalla ett av försäkringstagaren meddelat förordnande (se Hellner s. 552). Vi föreslår inte några ändringar i dessa delar. För ett särskilt fall har frågan om behörigheten att göra förmånp

stagarförordnande diskuterats ganska ingående i den juridiska i

litteraturen, nämligen när försäkringstagaren är omyndig.‘ Bl.a. är

det omtvistat om man här bör anknyta till reglerna i ärvdabalken om rätt att göra testamente eller till föräldrabalkens allmänna regler om omyndigas rättshandlingsförmåga. för denna diskussion förändras vårt Förutsättningarna genom i att skall få endast begränsad i förslag förmånstagarförordnandet för mottagarens rättsställning; i fråga om både borgenärsbetydelse och arvsbeskattningen föreslås behandlingen bli densamma skyddet oavsett om förvärvet grundar sig på ett förmånstagarförordnande eller den särskilda fördelningsregel vi föreslår i 6 kap. 8§ (se på

1 Se särskilt Almgren s. 30 ff och Hellner s. 540.

sou 1986:56 Allmänmotivering till 6 kap. 365

avsnitt 15.3 och 21.9 nedan). Om förslaget genomförs, synes flera

lösningar av behörighetsfrågan te sig fullt acceptabla; det väsentliga

torde bli att det finns en klar princip att rätta sig efter i praktiken. Valet mellan de båda regelsystemen har störst betydelse när försäkringstagaren är en vuxen, omyndigförklarad person. För de underåriga sammanfaller behörigheten enligt ärvdabalken och föräldrabalken, och i övrigt torde det för deras del sällan finnas något praktiskt behov av försäkring med förmånstagarförordnande till annan. För båda kategorierna av omyndiga måste vidare beaktas det förhållandevis stränga gåvoförbudet i 15 kap. 14§ föräldrabalken, som torde medföra att det bara i ganska speciella fall skulle vara tillåtet för förmyndaren att placera den omyndiges medel i en försäkring som skulle tillfalla någon annan. En anknytning till föräldrabalkens regler skulle också innebära att en omyndigförklarad inte under några omständigheter kunde göra ett giltigt förmånstagarförordnande; om den omyndigförklarade hade gjort både ett testamente och ett förmånstagarförordnande, kunde alltså testamentet vara giltigt, medan förmånstagarförordnandet alltid skulle vara ogiltigt. Vi har mot denna valt att låta den naturliga likheten bakgrund mellan förmånstagarförordnanden och testamenten bli avgörande. Vi föreslår alltså att allmänna om rätt att göra testamente skall regler gälla också i fråga om (6 kap. 1 § andra förmånstagarförordnanden

stycket förslaget).

Enligt 103 § FAL fordras, för att ett förmånstagarförordnande skall bli gällande, att förordnandet skriftligen meddelas försäkringsbolaget eller också genom dettas försorg antingen tas in i försäkringsbrevet eller antecknas på detta. Bakom formkravet ligger framför allt tanken, att det skulle leda till tolkningssvårigheter och tvister, om man efter den försäkrades död skulle ha att tillämpa formlösa förordnanden, som kanske gjorts för lång tid sedan. Ett viktigt skäl torde också vara att de angelägna utbetalningarna till de efterlevande inte bör fördröjas genom att tvekar om förordnandets bolaget innehåll eller rent av om dess existens. Till detta kommer sådana andra synpunkter som man annars brukar som stöd för krav åberopa på skriftlig form, bl. a. att förordnandet då kan väntas bli mera övervägt. De skäl som talar för ett formkrav är enligt vår mening alltjämt bärande. I det vanliga fall då förordnandet meddelas försäkringsbolaget skriftligen brukar det visserligen göras på ett enkelt sätt, vanligen genom att ett kryss sätts i en viss ruta, och man kan inte vänta att en rättshandling som tar sig detta uttryck alltid skall ge försäkringstagaren någon särskild anledning till eftertanke. I klarhetens intresse bör emellertid vilja komma till försäkringstagarens

366 Allmänmotivering till 6 kap.

uttryck på papper och bevaras i den formen. Huvudregeln bör alltså vara att förordnandet skall ges i ett skriftligt meddelande till försäkringsbolaget. Lika litet som enligt FAL bör det ställas något formellt krav på att försäkringstagaren skall ha undertecknat meddelandet egenhändigt. I vissa lägen kunde det vara praktiskt om ett förordnande i samband med försäkringens tecknande också kunde göras muntligen, närmast per telefon. Om t.ex. en enkel reseolycksfallsförsäkring avtalas vid ett telefonsamtal, kan det tyckas som en onödig omgång att försäkringstagaren skall behöva skriva ett speciellt meddelande till försäkringsbolaget om att han vill att ett dödsfallsbelopp skall tillfalla en viss person. För andra fall skulle en sådan regel emellertid vara mindre lämplig, och behovet av att få göra muntliga förordnanden i sådana eller liknande situationer kan inte anses så stort, att det motiverar ett avsteg från kravet på skriftlig form. Att ett eventuellt utfallande försäkringsbelopp här fördelas efter de principer som enligt förslaget skall gälla i brist på förmånstagarförordnande (se avsnitt 14.3.4 nedan), innebär typiskt sett knappast någon större olägenhet från försäkringstagarens synpunkt. Inte heller vill vi behålla den nuvarande möjligheten att ett muntligt förordnande blir giltigt genom att försäkringsbolaget antecknar förordnandet i försäkringsbrevet. Det är här bolaget som ger förordnandet dess slutliga utformning, även om bolagen regelmässigt uppmanar försäkringstagaren att kontrollera det antecknade förordnandets riktighet. Man kan i denna situation inte bortse från risken att bolaget i något avseende misstolkar försäkringstagarens vilja; i varje fall kan det alltid i efterhand påstås att så varit fallet. Det - och medför litet är alltså en klar fördel såvitt vi kan förstå ganska - att i dessa fall alltid kräva ett förordnande. besvär skriftligt En fråga, som vi funnit i hög grad tveksam, är om man skall utvidga möjligheterna till förmånstagarförordnanden genom att tillåta att sådana görs genom testamente. För närvarande gäller att ett testamentariskt förordnande inte får samma rättsverkan som ett förmånstagarförordnande enligt FAL, såvitt angår förhållandet till borgenärerna och de skatterättsliga konsekvenserna. Inte heller torde ett testamentariskt förordnande ha någon verkan i konkurrens med ett tidigare eller senare förmånstagarförordnande som skett i vederbörlig form. Bara om inget förmånstagarförordnande alls har gjorts, anses en försäkringstagare kunna genom testamente förfoga över försäkringen i förhållande till sina arvingar. Ett testamente kan

också i vissa fall inverka på förmånstagarförordnandets tolkning?

2 Jfr om dessa frågor Hellner s. 544 f. och Hellner, Selected Essays s. 295 ff. samt i SvJT 1982 s. 400 f., Almgren bl.a. s. 20, 25 f., NJA 1966 s. 355. NJA 1976 s. 24 och NJA 1982 s. 390.

Allmänmotivering till 6 kap. 367

Som redan antytts föreslår vi i det följande som i fall regler, många låter skyddet mot borgenärer och i om arvsskatt verkningar fråga inträda oavsett om något formligt förmånstagarförordnande gjorts. Frågan om man nu skall att förordnanden sker godta genom testamente får därför betydelse när ett annat, huvudsakligen tidigare förordnande skett genom meddelande till vederbörligt försäkringsbolaget. Till stöd för en sådan regel kan framför allt att åberopas, testamente för de allra flesta framstår som det personer naturliga sättet att förfoga över egendom för dödsfalls skull och att det många gånger skulle direkt strida mot testators vilja, om hans förordnande skulle sakna verkan för försäkringen inte sällan den enda betydande tillgång han lämnar efter sig (jfr NJA 1976 s. 24). Det kan också framhållas, att möjligheten att göra nödfallstestamente t.ex. i muntlig form (se 11 kap. 3 § ärvdabalken) kan vara av värde för en försäkringstagare som inte är i stånd att göra ett formellt riktigt förmånstagarförordnande. (Angående skriftliga meddelanden i nödfall, se NJA 1982 s. 390.) Mot att testamentsformen skulle få kan till en utnyttjas början invändas att både 1 § testamentsbegreppet enligt lag (10 kap. ärvdabalken) och allmänt över språkbruk syftar på förfoganden testators kvarlåtenskap och att det då vore att låta ett egendomligt testamente gälla också för som egendom, enligt uttryckligt lagstadgande faller utanför FAL 6 1 § kvarlåtenskapen (104§ resp. kap. förslaget). Vidare har man gjort gällande, främst från försäkringshåll, att möjligheten att ett okänt testamentariskt förordnande föreligger kan komplicera och avsevärt fördröja utbetalningarna efter ett dödsfall; för att risken att behöva betala två undgå gånger skulle bolagen regelbundet behöva göra tidsödande undersökningar innan de vågade betala ut vidare de

försäkringsbeloppet. (Se

yttranden till högsta domstolen av bl.a. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, som finns återgivna i rättsfallsreferatet NJA 1966 s. 355.) I och för sig måste den senare anses Det invändningen vägande. vore en ringa vinst med en lagändring, som syftar till att bättre tillgodose försäkringstagarens sista vilja, om den samtidigt ställde de efterlevande utan hjälp från försäkringen vid den tid då de brukar behöva hjälpen allra bäst. Sådana borde dock till stor del olägenheter kunna undvikas, om man genom en särskild bestämmelse skyddar försäkringsbolaget vid utbetalningar i god tro; en av detta regel slag ter sig över huvud taget i en avsnitt befogad personförsäkringslag (se 16.3 nedan). Utformas så, att normalt inte behöver regeln bolaget undersöka om det kan finnas okända testamenten efter försäkringstagaren, behöver man inte av sådana skäl vänta än nu med den längre definitiva utbetalningen till de efterlevande. Anträffas senare ett testamente som inverkar på rätten till får den beloppet berättigade

368 Allmânmotivering till 6 kap.

rikta sina anspråk mot den som med orätt uppburit beloppet. Situationen blir alltså inte annorlunda än om tvisten rört andra tillgångar efter den avlidne. Samtidigt bör emellertid framhållas att sådana krav emellanåt kan träffa beloppets mottagare hårt, särskilt om det gått någon tid efter utbetalningen och beloppet helt eller delvis förbrukats. Ännu en invändning mot testamenten som förmånstagarförordnanden är, att tolkningen av testamenten kan vara betydligt besvärligare än tolkningen av förmånstagarförordnanden, vilka ju oftast avfattas under bolagets medverkan och typiskt sett rör mindre - bl. a. därför att avser bara komplicerade frågor förfogandet tillgångar av ett bestämt slag. Särskilt svårt kan det vara att dra gränsen mellan å ena sidan förordnanden om alla testators tillgångar utom hans försäkringar och å andra sidan förordnanden som inbegriper dem. Sammanfattningsvis kan sägas, att vägande skäl kan åberopas både för och emot den diskuterade regeln. Mot varandra står två intressen: å ena sidan att försäkringsbeloppet fördelas i överensstämmelse med försäkringstagarens vilja, å andra sidan att utbetalningarna till de efterlevande som nu kan ske snabbt och att beloppets mottagare i allmänhet kan lita på att han får behålla pengarna. Den norska kommittén föreslår att testamentsformen skall få användas, medan den finländska kommittén ställer sig avvisande till regeln. Vi har inte kunnat bortse från risken att den lagändring vi diskuterar, hur reglerna än utformades i detalj, skulle leda till att utbetalningen av försäkringsbeloppen i många fall försenades och på detta sätt det ekonomiska skyddet för de efterlevande försämrades i en situation, som redan av personliga skäl brukar vara påfrestande. Detta menar vi är en från social synpunkt tungt vägande invändning mot den tänkta regeln. Vi räknar också med att i de allra flesta fall, där utbetalningen försenades på grund av osäkerhet om ett testamente, det ändå till sist skulle visa sig att de personer som angetts i det särskilda förmånstagarförordnandet också var de riktiga mottagarna av beloppet; dröjsmålet skulle alltså inte leda till någon i bara till för de berättigade. Vad ändring rättsläget, påfrestningar angår nödfallssituationer, där försäkringstagaren inte har möjlighet att sända in ett förordnande på vanligt sätt, kan man undvika obilliga resultat genom att som förmånstagarförordnande godta skriftliga meddelanden som är avsedda för även om de försäkringsbolaget, - Främst av inte hunnit avsändas till bolaget (jfr NJA 1982 s. 390). dessa skäl har vi avstått från att föreslå en möjlighet till förmånstagarförordnande genom testamente. Vi har också diskuterat en möjlighet att ta in förmånstagarförord- - alltså utan nanden i de allmänna försäkringsvillkoren någon

till 6 369 Allmânmotivering kap.

särskild viljeförklaring från sida. Såvitt försäkringstagarens gäller individuell inte finnas personförsäkring, synes det emellertid något behov av en sådan regel, särskilt inte om man i inför en lagen fördelningsregel av det slag vi föreslår. Situationen är en annan vid gruppförsäkring och ka-försäkring (se avsnitt 17.7 och 18.6 nedan). Ett förmånstagarförordnande kan förenas med eller förbehåll villkor. Ett sådant förbehåll kan avse att förordnandet är bara giltigt under en viss tid eller bara under vissa förutsättningar. Försäkringskan också meddela t.ex. tagaren föreskrifter, av typ ändamålsbestämmelser, som begränsar att fritt mottagarens möjligheter förfoga över det utfallande Denna för försäkringsbeloppet. befogenhet vilar allmänna försäkringstagaren på rättsgrundsatser något olika beroende på om förordnandet har gåvokaraktär eller sker mot vederlag - och behöver inte regleras i personförsäkringslagen. Därjämte förekommer det i praktiken att försäkringstagare föreskriver, att i försäkringsbeloppet äktenskap skall vara mottagarens enskilda egendom. Giltigheten av sådana föreskrifter har, såvitt vi känner till, inte varit föremål för men vi är rättslig prövning, närmast av den uppfattningen att de inte har avsedd verkan - en ståndpunkt som också har i förarbetena till den intagits nya äktenskapsbalken (prop. 1986/87:1 s. 128).

14.3.4 av

Fördelningen försäkringsbeloppet när förmånstagarförordnande saknas

Sammanfattning: Vi föreslår en särskild om fördellagregel ningen av när avlider

försäkringsbeloppet försäkringstagaren

utan att ha Halva gjort något förmånstagarförordnande. beloppet skall tillfalla hans make, återstoden hans arvingar. Med de regler om utökad arvsrätt för efterlevande make som kommer maken nyligen föreslagits ofta att få hela beloppet. Syftet med bestämmelsen är främst att för skapa underlag bättre regler om förhållandet till m. m. borgenärerna

Vi har redan berört tidigare möjligheten att, för de relativt sällsynta fall där något inte har

förmånstagarförordnande gjorts, det i lagen

skulle anges vilka som skall betraktas som Dessa förmånstagare. skulle i så fall göra ett förvärv av samma som om de hade utsetts slag av försäkringstagaren i särskild förhållandet ordning (jfr arvingartestamentstagare), och försäkringsbeloppet skulle inte i någotdera fallet ingå i dödsboet efter Vinsten av en sådan försäkringstagaren. konstruktion är främst, att man kan skapa ett nyanserat system i

till 6 370 Allmänmotivering kap.

om och förhållandet till borgenärerna, som fråga arvsbeskattningen är lika för alla mottagare av försäkringsbelopp. Vi menar att det finns skäl att detta vis upphäva den - i goda på - skillnaden mellan fall där många fall ganska konstlade inget

förordnande sådana där ett förordnande verkligen gjorts, gjorts och

ofta bara därför att förutsatt detta. Det ansökningsblanketten framstår snarare som att man hittills har privilegierat egendomligt alla oavsett vem som varit praktiskt taget förmänstagarförvärv, och oavsett hans behov av Vi förmånstagare försäkringsbeloppet. - Vi föreslår alltså en återkommer till den synpunkten (avsnitt 15). särskild fördelningsregel i lagen (6 kap. 8 §).

Familjelagssakkunniga föreslår i sitt betänkande Äktenskapsbalk

i FAL skall en sådan bestämmelse (103 a §). Enligt förslaget i första hand tillfalla make. försäkringsbeloppet försäkringstagarens Om inte efterlämnar make, skall beloppet tillfalla försäkringstagaren hans och universella att fördelas mellan arvingar testamentstagare, dem som om beloppet hade ingått i kvarlåtenskapen. Regeln stämmer för med den norska FAL-kommitténs förslag. Skälen övrigt för de att i första hand efterlevande make sakkunnigas ståndpunkt, bör ha hela är framför allt att denna lösning är den tekniskt beloppet, enklaste och att den ansluter till nuvarande vanor vid förmånstagarförordnanden; nästan undantagslöst brukar maken här få de största (se betänkandet s. 281). beloppen De diskuteras i 1986-12-04 sakkunnigas förslag lagrådsremissen om till m.m. Föredragande statsföljdlagstiftning äktenskapsbalken rådet uttalar att det kan finnas goda skäl för en regel av den typ som de har men att bör vila till dess att sakkunniga föreslagit frågan resultatet av arbete föreligger. Föredraförsäkringsrättskommitténs framhåller dock att den nya hans mening inte ganden regeln enligt bör medföra större förändringar i den fördelning som för närvarande siutationer än som är påkallat av tekniska skäl; görs i motsvarande bör alltså som möjligt till fördelningen göras i så nära anslutning principer för bodelning och arv. fastlagda Vi framhöll redan i vårt remissyttrande över familjelagssakkunniatt det kan vara tveksamt om de sakkunniga har anfört gas förslag, för en så avvikelse från de tillräckligt vägande argument betydande som deras innebär. Vi instämmer vanliga fördelningsreglerna förslag alltså i vad som uttalas i att fördelningen bör ske i lagrådsremissen, nära till för bodelning och arv. anslutning fastlagda principer är det emellertid av stor att är enkla Samtidigt betydelse reglerna att tillämpa, så att inte utbetalningen av försäkringsbeloppet fördröjs i onödan. Man bör inte utforma reglerna på sådant sätt, att bolaget måste med till dess det blivit klarlagt hur dröja utbetalningen och arvskifte faktiskt skall i det enskilda fallet. bodelning göras bör i stället ungefär på det sätt som Fördelningen göras schematiskt,

sou 1986:56 till 6 371

Allmânmotivering kap.

normalt sker vid fastställande av arvsskatt. Vi har i enlighet härmed kommit fram till att halva försäkringsbeloppet bör tillfalla försäkringstagarens make - alltså en schabloni-

serad tillämpning av den likadelningsprincip som vid bodelgäller ning. Återstoden skall tillfalla försäkringstagarens och arvingar fördelas mellan dem enligt de som för arvsrätten. regler gäller Efterlämnar försäkringstagaren inte make, skall hela givetvis beloppet tillfalla arvingarna. Däremot har vi inte funnit det att också låta den särskilda lämpligt fördelningsregeln omfatta testamentstagare. Skälen för detta är i stort sett desamma som i det föregående anförts mot att (avsnitt 14.3.3) tillåta förmånstagarförordnanden testamente. genom

Till detta kommer en mera teknisk synpunkt. Den nya jämkningsregel vi föreslåri 6 kap. 7 § skall inte gällai det fallet att försäkringsbeloppet fördelas enligt reglerna i 6 kap. 8 § (se avsnitt 14.3.6 nedan). När fördelningen skall ske i så nära anslutning till vanliga regler om bodelning och arv som vi föreslår, torde det praktiskt taget aldrig kunna påstås att resultatet är oskäligt; det skulle för övrigt vara svårt att finna fasta hållpunkter för skälighetsprövningen i sådana fall. Om man tog med testamentstagare i den särskilda skulle det däremot fördelningsregeln, vara nödvändigt att också införa en jämkningsmöjlighet; testamentet kunde ju vara uppenbart oskäligt mot försäkringstagarens närmaste. Man skulle då emellertid få en från rättssystematisk synpunkt besvärlig kollision mellan å ena sidan den nya regeln om jämkning av förmånstagarförvärv och å andra sidan ärvdabalkens } av testamente. l regler om jämkning Över huvud taget skulle bedömningen kompliceras av en sådan utvidgning av regeln. l Inte heller sambo bör tas med bland i den förmånstagarna nya fördelningsregeln. Skälet i denna del är att aktuella enligt lagförslag sambor lika litet som nu har någon rätt till arv efter varandra och bara en begränsad rätt till bodelning (se 1986/87:1, avsnitt prop. 2.6). Såsom redan torde ha framgått, skall den nu diskuterade regeln (6 kap. 8 §) gälla bara vid försäkring på försäkringstagarens eget liv och bara för belopp som faller ut med av hans död. Vid anledning l försäkring främmande liv och vid från försäkpå livsfallsutbetalning

l

ring på eget liv behövs inte någon motsvarande regel. I dessa fall skall försäkringstagaren ha försäkringsbeloppet själv, om han inte har l utsett för det fallet. någon förmånstagare En närliggande fast inte så avser av praktisk fråga fördelningen försäkringsbeloppet när försäkringstagaren (vid försäkring på annans liv) eller en förmånstagare genom brottslig gärning uppsåtligen dödar den försäkrade (jfr avsnitt 12.4.1 ovan; också jfr 18§ FAL). I fråga om förmånstagare bör man här i 15 tillämpa reglerna kap. ärvdabalken om förverkande av rätt till arv eller testamente, vilket innebär att beloppet fördelas som om hade dött före gärningsmannen den försäkrade (15 kap. 4§ ärvdabalken).

372 Allmänmotivering till 6 kap.

Som framgår ovan föreslår vi emellertid att försäkringsbolaget skall vara att betala ut försäkringsbeloppet även om det är skyldigt som dödar den försäkrade, och för den situatioförsäkringstagaren nen räcker det vår mening inte att hänvisa till ärvdabalken. enligt kan ha ett förmånstagarförordnande som Försäkringstagaren gjort innebär att han inte skall ha del av beloppet, och i enskilda fall själv kunde det vara fullt rimligt att följa ett sådant förordnaturligtvis nande. I andra fall kunde däremot en sådan ordning leda till stötande resultat, särskilt om förhållandena var sådana att det kunde antas att i verkligheten skulle få del av beloppet genom försäkringstagaren Eftersom reglerna inte lämpligen bör gå ut på att förmånstagaren. man skall bedöma rimligheten av förmånstagarförordnandet i det enskilda fallet, har vi funnit att man vid fördelningen av försäkringsbör helt bortse från vad försäkringstagaren kan ha bestämt. beloppet Vi har då funnit det naturligt att i stället anknyta till den särskilda som har diskuterats ovan. Beloppet skall alltså fördelningsregel tillfalla de till den försäkrade som skulle ha ansetts som anhöriga om han hade varit försäkförmånstagare enligt fördelningsregeln, (6 kap. 15§ förslaget). Om detta skulle innebära att ringstagare blir att anse som förmånstagare, får man tillämpa försäkringstagaren reglerna i 15 kap. ärvdabalken. både FAL och ärvdabalken gäller emellertid för situationer Enligt av denna för fall där gärningsmannen är under typ ett undantag femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken - dvs. när har handlat under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet jämställd med har för del kritiserats i sinnessjukdom. Regeln försäkringsrättens litteraturen (se Hellner s. 184), och den har väckt livlig diskussion när i ett par uppmärksammade fall från senare år försäkringsbolagen betalat ut till personer som under själslig abnormitet dödat ersättning den försäkrade. Även om man accepterar tanken bakom lagens reglering, att den som är skall från alltför hårda konsekvenser av psykiskt sjuk skyddas sin finns det fall där en av principen framstår sjukdom, tillämpning som klart stötande. I en situation som i viss mån erinrar om den diskuterade - när en psykiskt abnorm person krävs på skadestånd för sitt handlande —- 2 3 § att han gäller enligt kap. skadeståndslagen är i den mån det är skäligt. Den otillräknelige ersättningsskyldig rätt till försäkringsersättning skulle kunna bedögärningsmannens mas på liknande sätt. En lämplig regel skulle i så fall vara att, om den som dödade den försäkrade var under femton år eller i uppsåtligen sådant sinnestillstånd som avses i 33 2 § brottsbalken, han hade kap. rätt till bara i den mån det var skäligt med hänsyn till ersättning I skulle ersättningen tillfalla den försäkomständigheterna. övrigt rades anhöriga enligt vad som har sagts ovan.

till 6 373 Allmänmotivering kap.

Det står emellertid klart att i regeln försäkringslagstiftningen hänger omedelbart samman med den nyss omtalade bestämmelsen i ärvdabalken. Man kan inte göra skillnad mellan å ena sidan det fallet, att gärningsmannen gör anspråk på försäkringsersättning på grund av ett förmånstagarförordnande som den (eller arvinge, enligt vi föreslår i 6 regel kap. 8 §), och å andra sidan det fallet att han gör anspråk på t.ex. ett av arv eller testamente. penningbelopp på grund Reglerna om dessa situationer bör ändras Men att föreslå samtidigt. ändring i av detta klart utanför vårt arvsrättsliga regler slag ligger uppdrag. Av sådana skäl föreslår vi i förhållande till FAL inte någon ny regel. Vi utgår emellertid från att kommer att frågan uppmärksammas vid en kommande av ärvdabalken. översyn

Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden

Sammanfattning: Vi föreslår att oåterkalleliga förmånstagarförordnanden skall kunna förekomma i samma utsträckning och med i stort sett samma verkningar som i dag. Vi föreslår inte något formkrav för Förkla-

oåterkallelighetsförklaringen.

ringen måste dock avges till förmånstagaren och kan alltså inte tas emot av försäkringsbolaget.

Enligt vad som framgår särskilt av 102 § FAL kan en försäkringstagare förbinda sig att låta ett förmånstagarförordnande stå vid makt. Det gängse är att ett uttrycket försäkringstagaren gör

oåterkalleligt förmånstagarförordnande”, och detta skall begagnas

i lagförslaget. Det har två

I oåterkalleliga förmånstagarförordnandet något skilda z funktioner. Den ena är att säkerställa vid ett i

förmånstagaren övrigt ordinärt benefikt förordnande mot att senare försäkringstagaren kommer på nya tankar och därför ändrar förordnandet. Den andra funktionen är att göra det att ett förordnande som tillkommer möjligt i samband med ett avtal blir lika bindande som förpliktande övriga delar av avtalet; exempel ger oåterkalleliga förordnanden i samband med och vid

skilsmässouppgörelse försäkringar som arbetsgivare

tecknar för att anställda. pensionera Enligt vår mening bör förordnanden också i oåterkalleliga framtiden kunna användas för att dessatbåda tillgodose syften. Däremot har vi inte funnit anledning att ge regler om att en makes eller arvinges rätt den särskilda enligt fördelningsregeln (se föregående avsnitt) skulle kunna Vill göras oåterkallelig. försäkringstagaren uppnå en sådan effekt, får han i ett vanlig ordning göra förmånstagarförordnande till förmån för dem han vill gynna. FAL innehåller inte några bestämmelser om formen för oåterkal-

374 Allmänmotivering till 6 kap.

lelighetsförklaringar. Av ordalydelsen i 102 §, att försäkringstagaren emot förbundit sig att låta förordnandet stå ”gent förmånstagaren vid makt, dock att det måste ha skett en förklaring till framgår eller en representant för honom. förmånstagaren Man har diskuterat om försäkringsbolaget skulle kunna tjänstgöra för om som representant förmånstagaren enligt reglerna negotiorum Hellner s. 555 med Vi har emellertid i gestor (se hänvisningar). samråd med de finländska och norska kommittéerna kommit fram till att en sådan inte stämmer särskilt väl med de tankar som ordning bakom med oåterkalleliga förmånstagarförordnanligger systemet den. Skälet till att inte bör få återkalla förordnanförsäkringstagare det eller över till förmånstagarens nackdel är att förfoga försäkringen man bör den förväntan som respektera på försäkringsbeloppet oåterkallelighetsförklaringen har framkallat hos förmånstagaren. Om han inte har fått kännedom om utfästelsen och därför inte har sådan förväntan, det till stor del saknas skäl att någon synes inskränka försäkringstagarens handlingsfrihet. Vi tror inte att det vållar stora problem, att några praktiska utfästelsen måste göras till förmånstagaren själv eller någon som direkt representerar honom; det särskilda fallet att förmånstagaren är behandlar vi i specialmotiveringen till 6 kap. 2 §. En omyndig annan sak är, att det ofta är lämpligt att dessutom underrätta försäkringsbolaget om att förordnandet har gjorts oåterkalleligt. man att förordnandet och vid Därigenom tryggar bolaget följer behov motarbetar otillåtna förfoganden över försäkringen. Vi har diskuterat om i klarhetens intresse borde fordras

skriftform j

för utfästelser om behov av detta tycks å oåterkallelighet. Något emellertid inte ha framträtt i och i likhet med de andra praxis, nordiska kommittéerna har vi ansett det saknas tillräckliga skäl att ,j detta vis. bör alltså inte ske i komplicera systemet på Någon ändring nuvarande ordning. Man har i praxis och litteratur antagit att ett förmånstagarförord- g nande av benefik natur, som gäller till förmån för försäkringstagarens make, kan göras oåterkalleligt bara genom ett äktenskapsföi rord. Frågan, i vad mån man bör upprätthålla ett sådant formkrav, diskuterar vi i specialmotiveringen till 6 kap. 2 §. FAL också två - inbördes olikartade - bestämmelser om upptar att ett kan bli oåterkalleligt utan någon förmånstagarförordnande uttrycklig utfästelse därom. 102§ sista får ett förordnande inte återkallas Enligt meningen efter försäkringstagarens död. Bestämmelsen innebär att delägare - samma sätt och borgenärer i dödsboet efter försäkringstagaren på som gäller i om testamente - inte kan ändra eller återkalla den fråga dödes förordnanden. Vi finner denna naturlig, men någon ordning

Allmdnmotivering till 6 kap. 375

uttrycklig bestämmelse i ämnet anser vi inte behövs (se vidare i specialmotiveringen, avsnitt 19.6.2). Den andra bestämmelsen återfinns i 118 § andra stycket. Om den, under vars livstid en livränta skall utgå, är någon annan än försäkringstagaren själv, skall han anses vara insatt som förmånstagare. När det första livräntebeloppet betalats ut till honom, skall insättandet anses oåterkalleligt, om inte annat framgår av omständigheterna. Vi föreslår inte några motsvarande regler. Vi räknar inte med att det i praktiken skall kunna förekomma, att någon tecknar en livränteförsäkring av denna sort utan att det samtidigt blir uttryckligen bestämt vem som skall vara förmånstagare; försäkringsbolagen lämnar sina kunder god service i sådana frågor. Inte heller verkar det finnas behov av en bestämmelse om oåterkallelighet efter första utbetalningen. När det gäller livränta till efterlevande - vilket torde vara det - redan vanligaste följer oåterkalleligheten av det nyss diskuterade förbudet mot återkallelse efter försäkringstagarens död. Om det i stället gäller en livränta till annan, som skall utgå medan försäkringstagaren ännu lever, kan man utgå från att bolaget tar upp frågan om en eventuell oåterkallelighet redan vid tecknandet; det framstår för övrigt inte som självklart att presumtionen skall vara för oåterkallelighet.

l En oåterkallelighetsförklaring får givetvis i första hand den

verkan, att är bunden av förordnandet. Skulle försäkringstagaren han göra ett nytt förordnande fortsätter det oåterkalleliga förordj, nandet ändå att vara verksamt. Naturligtvis kan dock förmånstagaren samtycka till en återkallelse av förordnandet. Det bör också vara möjligt att inskränka oåterkallelighetens verkningar så att förordnandet (eller bara oåterkalleligheten) upphör om exempelvis make till vars förmån förordnandet gäller gifter om sig. Oåterkalleligheten kan också vara begränsad till att gälla för viss tid, osv. medför vidare nu rätt att försäk-

i

Oåterkallelighet enligt gällande ringstagaren inte får utan förmånstagarens samtycke vidta förfogande som inskränker förmånstagarens rätt (108 § andra stycket FAL). Inte heller i detta avseende vill vi föreslå någon ändring (se 6 kap. 9 §). Enligt 113 § FAL (som gäller bara för kapitalförsäkring) har förmånstagaren vid oåterkalleligt förmånstagarförordnande sakrättsligt skydd mot t.ex. överlåtelse och pantsättning av försäkringen, om han i god tro har fått försäkringsbrevet i sin besittning. Vi föreslår likartade i 6 12 och regler (för alla typer av försäkring) kap. 13 §§ (se vidare i avsnitt 14.4.2 nedan).

376 Allmänmotivering till 6 kap.

14.3.6 Familjerättsliga mot anspråk försäkringen

Sammanfattning: Vid försäkringstagarens död skall man som huvudregel följa det förmånstagarförordnande han kan ha gjort. Förordnandet skall kunna bara om resultatet jämkas med hänsyn till omständigheterna är mot make eller oskäligt bröstarvinge till försäkringstagaren. skall vara en Jämkningen fråga mellan förmånstagaren och den som begär jämkning; förekomsten av en försäkring skall alltså inte längre påverka fördelningen av bobehållningen. Hur en försäkring skall behandlas vid bodelning efter skilsmässa, får bestämmas i äktenskapslagstiftningen. En särskild jämkningsregel skall dock för det fallet att gälla försäkringstagaren vid sin död låg i skilsmässa eller var skild men inte hade gjort bodelning. Den efterlevande maken skall då ha rätt till jämkning för att få ut sin andel i bodelningen. Rätten att påkalla jämkning de nya förfaller enligt reglerna om inte talan mot förmånstagaren väcks inom ett år från det att bouppteckning avslutats eller dödsboanmälan gjorts. De regler vi föreslår motsvarar i allt det till väsentligt förslag ny utformning av 104 § FAL som regeringen nyligen förelagt lagrådet.

Frågorna om hur försäkringar skall behandlas i samband med en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad har diskuterats i förarbetena till den nya äktenskapsbalken (se betänkandet Äktenskapsbalk s. 261-266 och 269-275 samt prop. 1986/87:1 s. 161-165, 173-175, 204, 318-320, 324-326, 333 f, 389 och 390). Vi saknar anledning att anlägga ytterligare synpunkter på dessa frågor. Däremot hör frågorna om hur försäkringen skall behandlas vid försäkringsfall traditionellt till försäkriugslagstiftningen (liksom behandlingen vid försäkringstagarens död, även om det inte är försäkringsfall), trots att det även här ofta uppkommer familjerättsliga frågor. Den viktigaste frågan är i vilken mån man skall kunna frångå ett av försäkringstagaren gjort förmånstagarförordnande för att tillgodose olika familjerättsliga anspråk - alltså det ämne som för närvarande behandlas i 104 § FAL. Också denna fråga har behandlats av familjelagssakkunniga (se betänkandet s. 266-268, 275-278 och 467-469). De sakkunniga föreslår att nuvarande regler i 104 § andra och tredje styckena skall upphävas. För det särskilda fallet att försäkringstagaren avlider innan en bodelning på grund av äktenskapsskillnad har hunnit göras föreslås en särskild jämkningsregel som skall hindra att den andra makens rätt i bodelningen försämras genom dödsfallet.

sou 1935:56 till 6 377

Allmänmotivering kap.

Även det ämnet tas i 1986-12-04

upp lagrådsremissen om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m., där statsföredragande rådet anför bl.a. följande.

Den nordiska enigheten I Finland har man på detta område är begränsad. inte någon direkt motsvarighet till 104 § andra stycket (vissa bestämmelseri den finländska dock en liknande och i arvslagstiftningen fyller funktion), Danmark kan jämkning inte göras gällande mot make eller bröstarvinge. I Norge, där man hittills har haft regler som legat relativt nära de svenska, har

forsikringsavtalelovutvalget föreslagit att försäkringsavtalslagens nuvarande

regler skall ersättas av en mera skönsmässig bedömning. Om en tillämpning av förordnandet skulle vara klart urimelig” mot make eller bröstarvinge som försäkringstagaren försörjde eller var skyldig att försörja, skall jämkning kunna ske. Vid prövningen skall man fästa vikt vid syftet med förordnandet, den försörjdes och förmånstagarens behov och om den försörjde hade fått besked om förordnandet i skälig tid före dödsfallet (se NOU 1983: 56 s. 14, 115 och 127-129). Det nuvarande svenska regelsystemet är behäftat med påtagliga brister. Reglerna är komplicerade och svåra att tillämpa, särskilt när de skall användas tillsammans med bestämmelserna i arvs- och om

gåvoskattelagen

beskattning av förmånstagarförvärv. Utöver vad de sakkunniga har behandlat uppkommer det åtskilliga svårlösta problem, t.ex. om någon av dei 104 § andra stycket angivna rättigheterna har kränkts av flera försäkringar av olika slag och det råder tvist om i vilken ordning försäkringarna skall tas i anspråk; skillnaden mellan försäkringarna kan vara av skattemässig art eller avse utmätningsskyddet. Besvärliga tillämpningsfrågor uppkommer också om försäkringstagaren har gjort ett testamente som skall tillämpas samtidigt med förmånstagarförordnandet. Det är sannolikt få försäkringstagare som kan överblicka det samlade resultatet av sina förfoganden. Reglerna är enligt min mening krångligare än som bör godtas i ett ämne som berör praktiskt taget alla medborgare. Till detta kommer att reglerna inte utgör något verksamt skydd mot illojala förfoganden. Redan genom ett meddelande till förmånstagaren att förordnandet skall vara oåterkalleligt sätter försäkringstagaren reglerna ur spel. En annan möjlighet är att försäkringen överlåts till förmånstagaren eller från början tecknas i hans namn, så att han blir ägare till försäkringen redan före Å andra sidan försäkringsfallet. kan reglerna, om dessa möjligheter inte utnyttjas, leda till att försäkringstagarens vilja sätts åt sidan i många fall där han har haft goda skäl för sitt förordnande och där det skulle ha varit fullt rimligt att förordnandet följdes.

Liksom de sakkunniga anser jag att varje lösning som innebär att man gör hypotetiska beräkningar och en mekanisk jämkning efter samma linjer som nu blir olämplig. Även med olika tänkbara inom den förändringar nuvarande ramen blir systemet krångligt. Resultatet blir ofta svårt att förutse och inte sällan otillfredsställande. Men samtidigt innebär den ståndpunkt i fråga om laglotten och skyddet för efterlevande make som jag har intagit i propositionen om äktenskapsbalk m.m. (avsnitt 2.5.1-2.5.4) att jag inte kan ansluta mig till de sakkunnigas förslag att helt avstå från en allmän jämkningsmöjlighet. Jag menar visserligen att man bör i större respektera försäkringstagarens vilja utsträckning än enligt nuvarande regler. Men särskilt med tanke på barn som inte bor eller har bott tillsammans med båda föräldrarna bör man inte

378 till 6

Allmänmotivering kap.

utesluta varje möjlighet till jämkning. Ett förordnande bör även i fortsättkunna jämkas eller sättas åt sidan helt, om en tillämpning av ningen förordnandet skulle leda till ett oskäligt resultat. Det bör härvid göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Bedömningen bör således göras mer nyanserad än för närvarande. Särskilt bör man beakta vilka skäl försäkringstagaren har haft för sitt förordnande samt de ekonomiska förhållandena på ömse sidor. Jag förordar alltså en jämkningsregel av detta slag.

Liksom för närvarande bör jämkning kunna begäras bara av försäkringstagarens make och bröstarvingar. Men för att göra det möjligt att ta hänsyn till de skiftande förhållanden som kan föreligga bör jämkning enligt den nya regeln, till skillnad från vad som gäller för närvarande, vara möjlig vid alla och oavsett om förmånstagarförordnandet har typer av personförsäkring kunnat återkallas. En annan sak är att bedömningen huruvida jämkning skall ske naturligtvis påverkas av sådana omständigheter som vilken typ av försäkring det gäller och av om förordnandet har gjorts oåterkalleligt. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är om även en efterlevande sambo skall kunna påkalla jämkning. Enligt den nya sambolagen har sambor emellertid inte rätt att vara med och dela på annan egendom än sådan som utgör bostad och bohag som har förvärvats för gemensamt begagnande. Försäkring ingår alltså inte i den egendom som skall delas mellan sambor. . De har inte heller rätt till arv efter varandra. J ämkningsregeln bör därför inte göras tillämplig på sambor. bör vara en angelägenhet bara mellan förmånstagaren och Jämkningen den som begär jämkning. Förekomsten av en försäkring bör alltså inte längre påverka fördelningen av den egentliga bobehållningen. En sådan ändring,

som ligger i linje med huvudtankarna bakom försäkringsavtalslagen, gör

systemet begripligare för den enskilde och medför en avsevärd förenkling. Det är främst i skärningspunkten mellan å ena sidan de vanliga reglerna om och arv och å andra sidan de speciella fördelningsreglerna i bodelning försäkringslagstiftningen som de nuvarande svårigheterna har uppstått. För närvarande är krav på jämkning enligt 104§ andra stycket bara underkastat den allmänna tioåriga preskriptionen enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130); jfr NJA 1976 s. 90. Att jämkningskrav på så sätt kan framställas även efter lång tid kan leda till olyckliga resultat i enskilda fall. Det har därför vid olika tillfällen framförts önskemål om införande av en särskild tidsfrist av Svenska Försäkringsbolags Riksförbund i (se yttrande det angivna rättsfallsreferatet). Önskemålen är enligt min mening befogade, och de vinner i styrka om jämkningen i fortsättningen skall göras efter en g skälighetsbedömning. Jag föreslår därför att möjligheten att begära jämkning enligt den nya j * till en tid av ett år från det att bouppteckning efter regeln begränsas försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Regeln stämmer i huvudsak med vad som enligt 7 kap. 4§ andra stycket ärvdabalken j av gåva. En motsvarande bestämmelse ingår i l gäller om krav på nedsättning i det norska förslaget.

död pågår mål om äktenskapsskillnad i

Om det vid försäkringstagarens mellan försäkringstagaren och hans eller hennes make, skall enligt 9 kap. 11§ de regler som gäller för

i

äktenskapsbalken bodelning göras enligt , bodelning efter äktenskapsskillnad. Detsamma gäller givetvis om det vid dödsfallet redan har dömts till äktenskapsskillnad men bodelning inte har gjorts.

Allmänmotivering till 6 kap. 379

Vid en sådan bodelning behandlas försäkringar, om de inte innefattar rätt till egen pension (dvs. sådan pension som avses i 10 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken), som andra tillgångar. Det värde som försäkringen hade vid den tidpunkt som är avgörande för bodelning beaktas alltså i bodelningen. Om det vid försäkringsfallet gäller ett förmånstagarförordnande till förmån för någon annan än maken, kommer emellertid försäkringsbeloppet att tillfalla förmånstagaren. Detta kan leda till att maken inte kan få ut sin andel i bodelningen. De sakkunniga föreslår att försäkringen i denna situation skall beaktas med det värde den hade före försäkringsfallet och att förmånstagaren vid behov skall vara tvungen att avstå så mycket av försäkringsbeloppet som behövs för att maken skall få ut sin andel i bodelningen. Som mest kan förmånstagaren bli tvungen att avstå från hälften av det värde försäkringen hade före dödsfallet. Jag delar de sakkunnigas uppfattning. Genom en regel av det slag som de sakkunniga har föreslagit förhindras att den efterlevande makens rätt i bodelningen försämras genom dödsfallet. Den ettårsfrist som jag nyss har föreslagit bör dock gälla också för den nu behandlade typen av jämkningskrav.

Resonemanget i lagrådsremissen stämmer väl med vårt eget betraktelsesätt, och vi har tagit in ett i allt väsentligt motsvarande förslag i

6 kap. 7 § personförsäkringslagen. Vi föreslår dock den olikheten i förhållande till 104 § FAL att jämkningsregeln i ett visst fall också skall kunna tillämpas vid försäkring på annans liv, nämligen när

försäkringstagaren avlider före den försäkrade. Om förmånstagare är insatt i ett sådant fall, tillfaller försäkringen som regel honom.‘ Reglerna i 104 § synes inte ha varit avsedda att tillämpas i denna situation} men det lär i praxis förekomma att

försäkringsbolagen åtminstone beaktar värdet av den på annans liv tecknade försäkringen när det gäller att - med anledning av en

-

försäkring på försäkringstagarens eget liv beräkna giftorätt och laglott enligt 104 §. Som skall utvecklas närmare i specialmotiveringen (avsnitt 19.6.7), kan det i en del sådana situationer vara befogat att även försäkring på främmande liv dras in i jämkningsförfaran-

det.

1 Förmånstagarförordnandet kan avse både försäkringstagarens och den försäkrades död eller vara begränsat till endera. Bestämmelsen i 110§ FAL, som avser denna situation, framstår närmast som en tolkningsregel. Innebörden kan inte gärna vara att försäkringen skall tillfalla förmånstagaren även om förordnandet uttryckligen har begränsats till att avse den försäkrades död. 2 Se NJA II 1927 s. 518.

380 Allmänmotivering till 6 kap. sou 1986:56

14.3.7 Tolkning av förmånstagarförordnanden

Sammanfattning: Vi föreslår att det — i huvudsak på samma sätt som i FAL ges tolkningsregler för praktiskt viktiga, konkreta fall. I mera speciella situationer kan man däremot räkna med att frågan om förordnandets utformning kommer att diskuteras med försäkringsbolagets tjänstemän och att oklarheter på det sättet kan undvikas.

105 § FAL innehåller regler om hur några särskilda förmånstagarförordnanden skall tolkas. Reglerna gör det bl.a. möjligt för en försäkringstagare att på ett kort sätt uttrycka vissa vanligt förekommande önskemål om försäkringen och känna sig säker på att hans vilja inte kommer att missförstås. När en individuell livförsäkring tecknas kan försäkringstagaren välja ett standardförordnande eller göra ett speciellt förordnande, som han formulerar själv. Även vid där man förutsätter försäkringar att försäkringstagarna omsorgsfullt överväger sina förordnanden, upptar blanketterna till försäkringsansökan vanligen ett antal färdigformulerade alternativ. Dessa är ofta ganska långa och komplicefrån de som nämns rade, och de skiljer sig uttryck i 105 § FAL kanske för att förordnandet skall täcka även sådana situationer som när en förmånstagare, som insatts i första hand, avlidit före försäkringstagaren eller vill avstå från sitt förvärv till förmån för någon annan. Att sådana färdigformulerade förordnanden tas upp har otvivelaktigt en styrande effekt på förordnandenas innehåll. Detta gäller särskilt de förordnanden som ingår i allmänna försäkringsvillkor för kollektiva försäkringar men även de som upptas i ansökningsblanketter, liksom lagens tolkningsregler. Detta framgår bl.a. av den utbredning som förordnanden till ”naermeste paarørende” respektive ”anhöriga” har fått i Danmark och Finland (se 105 § i respektive lands lag). Det är dock att märka att man i dessa länder inte har den styrande effekt av arvsskattereglerna som vi har i Sverige. Vi anser det inte önskvärt och delvis inte ens möjligt att söka i större omfattning påverka förmånstagarförordnanden genom tolkningsregler. Förhållandena växlar starkt. Där skattelagstiftningen har en styrande effekt, såsom genom reglerna om när en en försäkring skall anses som P-försäkring, är det meningslöst att genom söka motverka effekten - som skulle förutsättolkningsregler något ta att försäkringstagaren i stället tecknade en K-försäkring. På samma sätt är det vanligen meningslöst att söka motverka den styrande effekt som arvsskattereglerna kan ha, om detta i något fall skulle anses önskvärt. Å andra sidan bör man inte genom tolknings-

sou 1986:56 till 6 381 Allmänmotivering kap.

regler särskilt uppmuntra förmånstagarförordnanden vilka till syftar skattelättnad, utan hänsyn till eller kanske bekostnad av på motstående intressen. De tolkningsregler vi föreslår har delvis till att ut uppgift fylla sådana förordnanden som måste vara kortfattade, t.ex. sådana som förekommer i reseförsäkringar med enkla villkor och sådana som upptas i försäkringsvillkoren för kollektiv Här saknas försäkring. vanligen alla hållpunkter för att fastställa någon individuell vilja. Utom när det på grund av beskaffenhet eller liknande försäkringens bör gälla särskilda förefaller det då bättre att regler, lagstiftaren genom tolkningsregler anger en normalfördelning än att de allmänna försäkringsvillkoren eller ansökningsblanketterna innehåller detaljerade föreskrifter, vilka försäkringstagarna oftast inte känner till eller funderar närmare kan

på. Tolkningsreglerna naturligtvis också göra

tjänst när individuellt formulerade förordnanden är eller otydliga alltför kortfattade. Att märka är emellertid att man från sida lär i försäkringsbolagens allt större ta upp vem bör utsträckning frågan försäkringsbeloppet tillfalla, när en individuell livförsäkring tecknas. Vi räknar därför med att det i varje fall inte behövs tolkningsregler för mera speciella situationer, t.ex. då försäkring tecknas på annans liv. Inte heller synes det nödvändigt att ge sådana regler för försäkringar enbart för livsfall. Vid försäkringar av dessa kan man vänta att slag sig frågan kommer att diskuteras med eller ombud och att bolagets tjänstemän oklarheter då kan undvikas. De tolkningsregler vi föreslår kommer därför att avse bara vissa särskilt praktiska fall. Delvis sammanfaller de med de bestämmelser som nu finns i FAL, varvid dock vissa preciseringar gjorts. Dessutom föreslås några andra regler, utan i FAL; de avser i motsvarigheter allmänhet att uttryckligen ange principer som antas redan nu. gälla Vi återkommer till i tolkningsreglerna specialmotiveringen. Ett par mera principiella frågor skall dock tas upp redan här. Det brukar göras gällande att skall förmånstagarförordnanden tolkas subjektivt, liksom vid testamenten särskilt s. (se Almgren 72 ff). Som huvudregel är detta vid indiviotvivelaktigt berättigat duellt utformade förordnanden, som kan antas vad försäkuttrycka ringstagaren har avsett i det enskilda fallet; i den mån tillräcklig praxis utbildas, torde dock vissa förekommande vanligt uttryck normalt tillämpas på visst sätt varje gång de förekommer, alldeles som vid testamenten. Vid standardiserade förordnanden, bl.a. när försäkringstagaren valt mellan ett antal i är det formuleringar ansökningsblanketten, däremot svårt eller omöjligt att tillämpa subjektiva tolkningsprinciper. Ofta är det osäkert, hur mycket försäkringstagaren reflekterat över vad blankettens formulering kan innebära. Även vid individuel-

382 till 6 Allmänmotivering kap.

la är det i fall ovisst, hur han förstått av formuleringar många mycket förordnandets innehåll. Ett försök att fastställa vad han skulle ha förordnat, om han ställts inför frågan om sina önskemål (s.k. resultat - bl.a. tolkning) skulle ofta mycket osäkra hypotetisk ge kunde av ett i ett standardförordnande bero på tolkningen uttryck vad som rent tillfälligtvis kom fram om den enskilde försäkringstavid tiden för tecknandet eller hans allmänna garens inställning situation vid samma tid. Vi har därför inte funnit det att i lagen ta in någon allmän lämpligt motsvarande inledningen till 11 kap. 1 § ärvdabalken (jfr 105 § regel Förordnandena måste enligt vår mening tolkas med hänsyn FAL). till en rad olika särskilt om förordnandet är mer omständigheter, eller mindre standardiserat, och bara vid individuella förordnanden i bemärkelse spelar den subjektiva tolkningsmetoden någon egentlig mera framträdande roll. vid tolkning av Speciella frågor uppkommer standardförordnanden vid och ka-försäkring - ett gruppförsäkring ämne som vi återkommer till senare (avsnitt 17.7). att föredra att Som angavs ovan, är det vanligen lagstiftaren genom av försäkringsbeloppet än tolkningsregler anger en normalfördelning att de allmänna försäkringsvillkoren eller ansökningsblanketterna innehåller föreskrifter, vilka försäkringstagarna inte detaljerade känner till eller funderar närmare Detsamma gäller när någon på. viss har fast i (se t.ex. NJA 1975 s. tolkningsprincip slagits rättspraxis 302 och 1978 s. 120 och där angivna rättsfall). Om försäkringsbolaget anser att någon i lag eller praxis antagen tolkningsregel passar illa i det enskilda fallet, kan bolaget rikta försäkringstagarens uppmärkatt ta samhet på frågan och ge honom en möjlighet själv ställning.

14.4 Överlåtelse och pantsättning

14.4.1 Inledning

har i princip rätt att Sammanfattning: Försäkringstagaren överlåta Hans eller pantsätta försäkringen. handlingsmöjligheter kan dock vara inskränkta t.ex. på grund av avtal med tredje man. Dessutom medför ibland hinder mot skattelagstiftningen förfoganden.

Beträffande överlåtelse och flera skilda pantsättning uppkommer ett avser rätt i förhållande till försäkproblem: försäkringstagarens att över försäkringen, ett annat rör förutsättringsbolaget förfoga för att ett skall vara giltigt i förhållande till ningarna förfogande

Allmänmotivering till 6 kap. 383

medkontrahenten, ett tredje de verkningar förfogandet kan ha mot tredje man (försäkringsbolaget eller annan). Det är i stort sett dessa frågor som skall tas upp här. Däremot tar vi inte i detta avsnitt upp de inskränkningar i förfoganderätten som kan bero på familjerättsliga regler (t.ex. förbud mot dödsrättshandlingar). Sådana inskränkningar som grundas på rättsförhållandet till tredje man (t.ex. villkor vid gåva av försäkring, anställningsavtal mellan försäkringstagare-arbetsgivare och försäkrad-arbetstagare) har berörts ovan på tal om förmånstagarförordnanden (avsnitt 14.3.2). I övrigt följer dessa inskränkningar av allmänna civilrättsliga, särskilt familjerättsliga, grundsatser som inte är för försäkringsförhållanden och som därför inte speciella behöver regleras särskilt i en personförsäkringslag. Redan i avsnitt 14.1 framhålls att försäkringstagaren gentemot försäkringsbolaget bör ha en i princip obegränsad rätt att överlåta eller pantsätta sin försäkring. Bolagen har som regel inte något beaktansvärt intresse av att hindra överlåtelse eller pantsättning av individuella försäkringar. De kostnader som sådana transaktioner kan medföra för administrationen av försäkringarna torde vara alltför obetydliga för att motivera att förfogandena förbjuds; den föreslagna lagstiftningen hindrar för övrigt inte att bolagen tar betalt för sitt arbete med registrering av t.ex. en ny ägare till försäkringen. I ett speciellt avseende föreslår vi emellertid att försäkringsbolaget skall kunna inskränka försäkringstagarens förfogandemöjligheter, nämligen när det tänkta förfogandet inte skall avse hela försäkringen. En pantsättning torde oftast avse försäkringen i dess helhet (principen om ”pantens odelbarhet”), om också ett eventuellt ”överhypotek” kan pantsättas till annan eller komma försäkringstagaren själv till godo. Överlåtelse av en försäkring avser däremot ibland en del av försäkringen; en sådan uppdelning kan bli aktuell t.ex. i samband med en bodelningsuppgörelse efter skilsmässa. bör normalt ha rätt till förfoganden av den Försäkringstagaren typen. En överlåtelse av en del av en försäkring avser som regel en kvotdel av försäkringen. En särskild fråga är om försäkringstagaren också skall ha rätt att i stället överlåta ett visst moment i försäkringen. Vad som närmast kommer i fråga är att försäkringstagaren till en sammansatt kapitalförsäkring skulle ha rätt att till annan överlåta enbart riskdelen i försäkringen alltså det som brukar kallas split dollar. Som framhålls ovan på tal om rätten att teckna försäkring (avsnitt 11.3.1), behöver ett försäkringsbolag emellertid inte medverka till försäkringar av detta slag. I konsekvens härmed bör bolaget ha möjlighet att i villkoren föreskriva, att ett förfogande

384 Allmiinmotivering till 6 kap.

som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel av den är utan verkan mot bolaget. Men i allmänhet finns det alltså ingen anledning att av hänsyn till försäkringsbolaget försöka motverka förfoganden över försäkringar. Enligt vår mening finns det inte heller i övrigt något skäl att som huvudregel inskränka rätten att överlåta och pantsätta individuell försäkring. Vissa försäkringar, särskilt livförsåkringar som är kapitalförsäkring med sparmoment, lämpar sig väl som kreditsäkerhet, och de bör otvivelaktigt kunna pantsättas. Överlåtelse av sådana försäkringar, exempelvis som led i en skilsmässouppgörelse, har också sitt berättigande. Andra typer av personförsäkring, livränteförsäkringar för egen ålderspensionering och sjuk- och olycksfallsförsäkringar, har däremot mindre värde som kreditsäkerhet, och det kan även finnas skäl som talar mot att de överlåts. Någon inskränkning i den formella rätten till överlåtelse och pantsättning är emellertid inte påkallad heller för deras del. Vi föreslår därför att i lagen införs en huvudregel om att försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom Överlåtelse och pantsättning (6 kap. 9§). Som ovan nämnts kan dock förfoganderätten vara inskränkt av andra skäl, t.ex. på grund av avtal med tredje man. Vidare gäller vissa inskränkningar i rätten att förfoga över försäkringar på grund av skattereglerna. FAL innehåller sålunda i 3 § en bestämmelse om att förfogande i strid mot försäkringsvillkor, som enligt kommunalskattelagen skall tas in i försäkringsavtalet, är ogiltigt. En motsvarande regel bör ingå också i personförsäkringslagen (6 kap. 16 §).

14.4.2 Formen för överlåtelse och pantsättning. Förhållandet till tredje man.

Sammanfattning: Vi föreslår inte något formkrav för överlåtel- se eller pantsättning. Försäkringsbolagen skall i fortsättningen kunna välja om försäkringsbreven skall ha värdepapperskaraktär eller inte. Vi föreslår regler om företrädesrätt vid dubbla förfoganden för båda fallen.

Det kunde ifrågasättas att ett särskilt formkrav för att uppställa överlåtelse och av personförsäkring skall få rättsverkan pantsättning mellan parterna. Ett krav på skriftlig form för dessa rättshandlingar skulle dock innebära ett visst avsteg från allmänna civilrättsliga grundsatser. Sådana formregler förekommer endast vid vissa speciella typer av avtal, såsom arrende och fastighetsöverlåtelse, hyra, kollektivavtal, och de skäl som talar för skriftform vid sådana avtal saknar samma tyngd vid personförsäkring. Dessutom medför form-

. till 6 3.85 Allmänmotivering kap.

krav alltid en risk för rättsförlust vid försummelse att iaktta formen, och den risken är betydande vid överlåtelse eller av pantsättning försäkring. Av liknande skäl anser vi inte att mellan giltigheten parterna av sådana transaktioner bör bero av ett meddelande till försäkringsbolaget. Bolagen har visserligen utan tvivel ett intresse av att få meddelande om förfogandet, men detta får annat tillgodoses på sätt. Vi föreslår därför inte krav viss form för att överlåtelse något på eller pantsättning av försäkring skall bli mellan giltig parterna. Det nu sagda gäller också för belåning av hos försäkringen försäkringsbolaget. Som angetts tidigare (avsnitt 7.1) anser vi inte att personförsäkringslagen behöver reglera de materiella villkoren för sådana s.k. livlån. Inte heller finns det anledning att ställa upp något formkrav för överenskommelsen mellan och försäkringsbolagen försäkringstagaren. En annan fråga är vad som skall fordras för att de nu diskuterade transaktionerna skall gälla mot försäkringstagarens och borgenärer vem som skall ha förträdesrätt i händelse av sinsemellan oförenliga förfoganden till flera personer. I detta hänseende gör nu gällande rätt beträffande livförsäkring en skillnad mellan och kapitalförsäkring livränteförsäkring. Kapitalförsäkringsbrev är alltid värdepapper ”i teknisk mening, dvs. brevet kan sägas vara bärare av rätten till Detta försäkringen. framgår av 113§ FAL, som vid dubbelöverlåtelse m.m. ger den person företrädesrätt som först i tro får i sin god försäkringsbrevet besittning. I bestämmelserna om livränteförsäkring (118 §) saknas hänvisning till 113 §, och man har av detta slutsatsen att dragit livränteförsäkringsbrev saknar egenskapen av värdepapper i teknisk mening (se härom t.ex. Hellner s. Detta får anses innebära att 624). sådana brev skall behandlas samma som s.k. enkla enligt principer skuldebrev: denuntiation till ford-

gäldenären (försäkringsbolaget)

ras för mot man. —skydd tredje Försäkringsbrev för sjuk- och olycksfallsförsäkring är aldrig värdepapper i teknisk mening. FAL:s regler ger till vid sådan upphov tillämpningssvårigheter livförsäkring som utgör en kombination av och kapitalförsäkring livränteförsäkring, t.ex. livränteförsäkringar med garanterade utbetalningar. Man vet inte säkert vilka åtgärder som är för nödvändiga att förvärvare och skall vara mot man. panthavare skyddade tredje Det är naturligtvis besvärligt att för säkerhets skull vidta båda åtgärderna, dvs. både överlämnande av brevet och denuntiation till försäkringsbolaget. Frågan blir då, om en personförsäkringslag här bör föreskriva ett värdepapperssystem eller ett denuntiationssystem. Båda systemen har såväl fördelar som nackdelar. Ett kan vara värdepapperssystem enkelt att hantera särskilt vid lån med som kortvarigt livförsäkring säkerhet; låntagaren överlämnar brevet när han mottar lånet och

386 till 6 Allmänmotivering kap.

återfår brevet vid Den största olägenheten med âterbetalningen. när brevet har detta system är att det fordrar ett dödningsförfarande förkommit. är tämligen tidskrävande och Dödningsförfarandet innebär inte något särskilt effektivt skydd för en eventuell förvärvare. visar det att brevet i verket inte har Många gånger sig själva förkommit, och förfarandet har då varit onödigt. man numera - sedan Vad angår ett denuntiationssystem kan datorsystem har införts hos försäkringsbolagen knappast längre invända att den av förfogandet skulle vara erforderliga registreringen av Ofta är det också önskvärt för alla någon olägenhet betydelse. att bolaget får meddelande om parter, inbegripet försäkringsbolaget, transaktionen, och detta även om sådan inte är nödvändig för åtgärd mot tredje man. - Från de enskildas synpunkt kan emellertid skydd ett meddelande till om att en försäkring har försäkringsbolaget ett meddelande om att pantsättning har pantsatts, jämte nytt vara särskilt vid upphört, jämförelsevis komplicerade åtgärder sådana lån som nyss berördes. Det kan finnas risk för att kortvariga man försummar att meddela vilket medför osäkerhet upphörandet, om rättsläget. Vi anser det varken eller att träffa ett bestämt nödvändigt lämpligt val mellan och denuntiationssystem. Som framvärdepapperssystem gått skulle det medföra praktiska svårigheter att dra en skarp gräns efter sådana kriterier som skillnaden mellan livränteförsäkring och Det är också svårt att nu förutse vilket som kapitalförsäkring. system i framtiden kan visa bäst för olika särskilt som man sig försäkringar, får ta hänsyn till utvecklingen inte bara inom försäkringsområdet utan även inom andra områden, t.ex. bankernas Vi inlåning. inskränker oss därför till att föreslåregler som klargör innebörden av Det får sedan ankomma att de båda systemen. på försäkringsbolagen det som är för den särskilda typen av välja system lämpligast Det kan också komma i fråga att låta den försäkring. naturligtvis - alldeles enskilde försäkringstagaren välja system för sin försäkring som för närvarande en bankkund ofta kan välja, om han vid motbok eller Inte heller insättning av pengar skall ha en ej. till valfrihet för kunden bör därför uteslutas genom möjligheten lagstiftningen. I skall vi återkomma till utformningen av de specialmotiveringen om värdepappers- och denuntiationsföreslagna reglerna respektive system (se avsnitt 19.6.12 och 19.6.13). Reglerna bygger på När det förhållandet mellan å ena skuldebrevslagens principer. gäller sidan förvärvare eller panthavare och å andra sidan en förmånstagare, som inte har ett förordnande, får dock som regel oåterkalleligt träda tillbaka även om förvärvarens eller panthavaförmånstagaren rens rätt har tillkommit senare.

i sou 1986:56 till 7 387 Allmänmotivering kap.

15 Förhållandet till

borgenärerna

till 7

Allmänmotivering kap.

Inledning

Sammanfattning: Det finns fortfarande goda skäl att ha regler som skyddar mot bör personförsäkringar utmätning. Reglerna emellertid mer än för närvarande inriktas sådana försäkpå ringar som fyller ett försörjningssyfte.

Livförsäkringar och belopp som faller ut från dem intar en särställning när det gäller borgenärernas att ta i möjlighet egendom . anspråk. FAL gör här skillnad mellan och själva försäkringen

utfallande belopp.

Om inte särskilda regler gällde, skulle före försäkförsäkringen ringsfallet kunna utmätas för försäkringstagarens skulder och i ingå hans konkursbo på samma sätt som annan egendom. Enligt 116§ FAL undantas emellertid från under vissa försäkringen utmätning förutsättningar: den skall eller hans gälla på försäkringstagarens makes liv, och premiebetalningen skall vara någorlunda jämn. När försäkringstagaren dör och faller försäkringen ut, blir resultatet olika beroende på om finns eller inte. förmånstagarförordnande Saknas sådant förordnande i kvarlåtenskaingår försäkringsbeloppet pen och blir på samma sätt som återstoden av denna för tillgänglig borgenärerna. Om återigen förmånstagarförordnande finns, tillfaller däremot försäkringsbeloppet är förmånstagaren direkt; beloppet sålunda inte tillgängligt för i borgenärerna försäkringstagarens dödsbo. Om försäkringen inte varit under utmätningsfri försäkringstagarens livstid, har försäkringstagarens om det inte är borgenärer, fråga om ett oäterkalleligt förordnande, dock en viss rätt att ta försäkringsbeloppet i anspråk trots förmånstagarförordnandet (se 104 och 116 §§). Om försäkringen har varit tecknad exempelvis på försäkringstagarens makes liv och denne dör, kommer utfallande belopp att tillfalla

försäkringstagaren själv enligt allmänna regler, om förmånstagarförordnande inte gjorts. Den avlidnes kan borgenärer givetvis inte göra

388 Allmänmotivering till 7 kap. sou 1986:56

anspråk på beloppet, men försäkringstagarens egna borgenärer kan ta beloppet i anspråk på samma sätt som annan egendom som tillhör honom. Reglerna om borgenärernas rätt skiftar åtskilligt mellan de olika nordiska länderna. I Danmark och Norge är och försäkringen utfallande belopp i allmänhet skyddade mot oavsett borgenärerna, på vilka villkor försäkringen tecknats. Efter död försäkringstagarens är det emellertid en förutsättning att finns. förmånstagarförordnande I Finland gäller i huvudsak samma som i om regler Sverige utmätningsskydd under försäkringstiden, medan reglerna om utfallande belopp ansluter till vad som gäller i Danmark och Norge. FAL:s regler bygger huvudsakligen på följande resonemang, som utvecklas i försäkringsavtalslagskommitténs motiv till lagen (jfr NJA II 1927 s. 525 ff). Det är väsentligt att en livförsäkring som tagits i försörjningssyfte också får tillgodose detta ändamål. Denna synpunkt får emellertid vägas mot borgenärernas intresse att, enligt huvudprincipen i svensk rätt, kunna hålla till alla sig gåldenärens tillgångar för att få betalt för sina fordringar. Försörjningssynpunkten har mindre tyngd i sådana fall där hela inbetalas premiebeloppet en eller under kort tid på gång mycket en situation som kan jämföras med andra former av kapitalplacering - än när premiebetalningen är fördelad över längre tidsrymd. I detta senare fall kan en familjeförsörjare på ett sätt, som saknar motsvarighet inom andra områden, genom en jämförelsevis ekonomisk ringa uppoffring omedelbart ge familjen ekonomiskt i händelse av hans för skydd tidiga död. En sådan form av sparande förtjänar all uppmuntran från statens sida. Att tillgångar som skapats på detta vis är utmätningsfria utgör inte någon orätt mot borgenärerna, så inte länge premieutgiften står i missförhållande till ekonomiska villförsäkringstagarens kor. Detta gäller inte bara situationen efter död försäkringstagarens utan också under hans livstid; det vore om då obilligt borgenärerna skulle få ta i anspråk dessa pengar, som utgetts för ett förnuftigt ändamål, särskilt som den del av som kunde tas i försäkringen anspråk återköpsvärdet - under de första åren efter tecknandet är

ringa. Det är tydligt att för försäkringsavtalslagskommitténs motivering det nuvarande systemet delvis från andra förhållanden än utgår dagens. Socialförsäkring och andra anordningar för ålders- och efterlevandepensionering ger numera ett skydd som medför, att den trygghet en livförsäkring kan erbjuda som inte längre har regel samma centrala betydelse. Det finns emellertid ändå starka skäl att fortfarande uppmuntra frivillig ålders- och efterlevandeförsörjning genom livförsäkring, inte minst därför att försäkringen innebär ett värdefullt Man kan också framhålla, att sparande. borgenärerna bara skulle få förhållandevis fördelar att man måttliga genom

Allmänmotivering till 7 kap. 389

berövade försäkringstagaren hans riskskydd. T.ex. temporära försäkringar saknar ofta återköpsvärde och har därför före försäkringsfallet någon betydelse för en borgenär, medan de är knappast väsentliga från gäldenärens synpunkt. Pensionsförsäkringar kan ofta jämställas med pensionsförmåner från en arbetsgivare, vilka vanligen är oåtkomliga för arbetstagarens borgenärer. Konsekvenserna för försäkringstagaren och hans familj av att försäkringen utmäts kan ibland bli mycket allvarliga; sociala anordningar ger ändå bara en minimitrygghet. Här bör vidare beaktas att vid en nordisk jämförelse de svenska reglerna inte framstår som särskilt gynnsamma för försäkringstagaren. Privilegieringen av livförsäkringen går betydligt längre i Danmark och Norge, delvis också i Finland, utan att detta synes ha medfört några olägenheter; man har där inte några planer på att inskränka det nuvarande skyddet för försäkringstagaren och hans efterlevande på någon väsentlig punkt. Det finns alltså åtskilliga skäl som talar för att livförsäkringar även i fortsättningen skall ha en särställning när det gäller förhållandet till borgenärerna. Även om vi inte har funnit behov av någon mera genomgripande reform, bör emellertid de nu gällande reglerna diskuteras. Vad som bör övervägas är att genomföra de tankegångar som ligger bakom det nuvarande på ett mera konseregelsystemet kvent sätt. Det är framför allt fråga om att mera betona försörjningssynpunkten. Man skulle alltså ge skydd i de fall där försörjningssyftet och behovet var framträdande, men inte i andra fall. Och härvid skulle man fästa mindre vikt vid på vems liv försäkringen tecknats och hur premiebetalningen varit ordnad. En förändring i denna riktning innebär bl.a. en anpassning till principerna i utsökningsbalken. - Även en del mer tekniska i de nuvarande jämkningar reglerna är påkallade av utvecklingen sedan FAL:s tillkomst. Det bör dock samtidigt erinras om att lagstiftningens regler om undantag från utmätning ganska sällan har praktisk betydelse för de berättigades situation. Om en försäkringstagare som uppbär ett livsfallsbelopp har annan egendom som han vill behålla och om det i ett dödsbo finns som de efterlevande vill behålla (t.ex. en egendom Villafastighet), måste försäkringstagarens skulder i praktiken betalas - i sista hand med det När det utmätningsfria försäkringsbeloppet. gäller möjligheterna att t.ex. hålla ihop ett hem efter en skuldsatt försäkringstagares död är det inte reglerna om utmätningsskyddet utan försäkringen som sådan som är av betydelse.

390 Allmänmotivering till 7 kap.

15.2 före

Utmätning försäkringsfall

Sammanfattning: Vi utgår från nuvarande regler i 116 § FAL i fråga om utmätning före Bara försäkringsfall. försäkring på försäkringstagarens eller hans makes eller sambos liv skall vara skyddad. I fråga om kraven på premiebetalningen föreslår vi däremot flera ändringar. Försäkringar mot engångspremie skall bli utmätningsfria tio år efter tecknandet. Om försäkringstagaren under de senaste tio åren har betalat ”för stora” skall bara det få utmätas. premier, överskjutande beloppet Försäkring som en arbetsgivare tecknar en anställds liv skall på inte kunna tas i anspråk för arbetsgivarens skulder.

Den grundläggande regeln om skydd mot av utmätning försäkring finns i 116§ första stycket FAL. Den gäller kapitalförsäkring, men stadgandet om livränteförsäkring (118 §) hänvisar till den, och principen gäller på detta sätt all livförsäkring. Utgångspunkten är att livförsäkring jämställs med annan egendom som objekt för utmätning, men 116 § anger vissa förutsättningar under vilka försäkringen inte får tas i anspråk för försäkringstagarens eller hans makes skuld. Förutsättningarna är olika för försäkringar med sparmoment och för rena riskförsäkringar. För båda av att slagen försäkring gäller premiebetalningen skall vara något så när fördelad i tiden. jämnt Försäkringen måste dessutom vara tagen på försäkringstagarens eller hans makes liv. I praktiken uppfyller de allra flesta de försäkringar krav som anges i bestämmelsen. Som framgått anser vi det befogat att i stora de drag bygga på grundsatser som återfinns i nu gällande rätt. vill vi betona Visserligen försörjningssynpunkten mer än för närvarande, men en sådan bedömning kan sällan göras med någon säkerhet innan försäkringsfallet inträffar och försäkringen skall sitt fylla egentliga syfte. Förutsättningarna för utmätningsskydd före försäkringsfallet bör därför - liksom i — vara förhållandevis dag generösa. Liksom hittills bör den grundläggande förutsättningen vara, att försäkringen gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv, varvid med makar bör jämställas sådana sambor som avses i den föreslagna nya lagen om sambors gemensamma hem (se prop. 1986/87:1). Däremot finns det enligt vår mening inte tillräckliga skäl att privilegiera även försäkring t.ex. barns eller föräldrars liv på på samma vis. Sådana försäkringar tecknas mera sällan med tanke att på trygga en långsiktig försörjning; ofta är det i stället skattemässiga fördelar som åsyftas. För närvarande skall vara försäkringen ”tagen” på försäkringstagarens eller hans makes liv. Detta torde innebära att försäkringen

i sou 193556 Allmänmotivering till 7 kap. 391

ursprungligen skall gälla på försäkringstagarens (eller hans makes) liv, och att om försäkringen övergår till utmätningsfriheten upphör annan än maken. Enligt vår mening bör emellertid utmätningsfriheten bedömas med utgångspunkt i förhållandena när utmätning blir aktuell. Avgörande bör alltså vara på vems liv försäkringen gäller vid denna tidpunkt. Om exempelvis någon tecknar försäkring på sitt barns liv och senare, när barnet har fått egna arbetsinkomster och kan betala premierna, överlåter försäkringen till barnet bör inte kunna utmätas för barnets skulder. försäkringen nuvarande mäste premiebetalningen vara fördelad på Enligt regel minst tio år, och under inget år får erläggas en premie överstigande en femtedel av den premie som skulle ha utgått om premiebetalningen fördelats lika på tio år. En viss ojämnhet i premiebetalningen tillåts sålunda. Om den premiebetalningstiden överstisammanlagda - —— är det hur den ger tio år vilket ofta förekommer avgörande som betalas under ett särskilt år förhåller sig till den premie genomsnittliga premien under en tänkt tioårsbetalning. Den nu angivna regeln är den enda som gäller om premiebetalför försäkring med sparmoment. För rena riskförsäkringar ningen finns dessutom en hjälpregel i 116 § första stycket andra meningen. En sådan försäkring är alltid utmätningsfri, om inte försäkringstagaren under år betalat högre premie än som motsvarar två gånger något premien för en ettårsförsäkring som tagits vid början av samma år, dvs. två gånger den s.k. naturliga premien. vår bör huvudprinciperna i dessa regler läggas till Enligt mening för den nya regleringen. Vi föreslår emellertid också ett antal grund nyheter i förhållande till gällande rätt. En sådan har att göra med framväxten av nya försäkringsformer, som har andra för premiebetalningen än man hittills varit van system vid. Vi syftar alltså på försäkringar av typen Universal Life (jfr avsnitt 13.1 ovan).

En sådan liknar den vanliga försäkringsform som försäkring mycket betecknas D 90. Försäkringen är livsvarig, och den har en riskdel och en spardel. Skillnaden är att spardelens storlek inom vissa ramar hålls öppen i avtalet. Om man i avtalet bestämmer t.ex. försäkringsbeloppet 300 000 kr, måste försäkringstagaren hela tiden betala så höga premier att det räcker till att upprätthålla - inom vissa detta riskskydd. Men dessutom har han rätt att ramar - betala mer, varvid alltså en spardel byggs upp. När försäkringstagaren har betalat mer i premier än som behövs för risktäckningen, förekommer flera modeller för att beräkna dödsfallsförmånerna. Enligt den modell som bedöms som mest lämpad för svenska förhållanden betalas bara det överenskomna försäkringsbeloppet jämte återbäring. Försäkringstagarens fördel av att ha betalat högre premie än som behövs för riskskyddet ligger alltså i att dels riskpremien är mindre, dels underlaget för återbäring ökar.

392 Allmänmotivering till 7 kap.

Eftersom i avtal av denna premiens storlek inte är bestämd i typ förväg, måste man för lagens regel om finna andra utmätningsskydd mått att jämföra den faktiska premiebetalningen med än som anges i FAL. Vi återkommer i till den närmare specialmotiveringen utformningen av regeln. Vidare har vi, i överensstämmelse med som sin tid förslag på familjerättskommittén lade fram SOU 1964:35 (se s. 467 ff), ansett att även försäkringar mot bör kunna bli engångspremie utmätningsfria tio år efter det att de tecknades. I detta kan också läge försäkringar av denna typ fylla ett även viktigt försörjningsbehov, om tanken från början varit att göra en lämplig kapitalplacering. Det framstår också som att liten föga rimligt varje betalning av överstor premie under de tio åren före skall medföra utmätningen att hela förlorat. Intresset av att utmätningsskyddet går försäkringstagaren inte skall kunna skaffa för utöver vad som skydd belopp motsvarar hans försäkringsbehov blir tillräckligt tillgodosett genom att borgenärerna får ta det i överskjutande beloppet anspråk. Till detaljerna återkommer vi i specialmotiveringen (avsnitt 19.7.2). I 117§ FAL görs en i det mot begränsning skydd borgenärerna som gäller i övrigt; i vissa fall kan som inte står i erlagda premier skäligt förhållande till försäkringstagarens villkor återkrävas från försäkringsbolaget av försäkringstagarens konkursbo. En motsvarande regel är motiverad också i 7 personförsäkringslagen (se kap. 7 §). Om en arbetsgivare tecknar en anställds försäkring på liv eller hälsa är försäkringen inte, såsom krävs för tecknad utmätningsfrihet, på försäkringstagarens eller hans makes liv (bortsett från det fallet att den anställde är identisk med Ibland är inte heller maken). förutsättningarna beträffande premiebetalning uppfyllda. Det är likväl klart att den anställde och hans inte bör risk att anhöriga löpa gå miste om försäkringsskyddet att utmäts för genom försäkringen arbetsgivarens skulder. Vi föreslår därför en särskild om regel utmätningsskydd för sådan försäkring (7 kap. 6 §). Regeln är naturligtvis inte avsedd att täcka det fallet att en tecknar en arbetsgivare en anställds försäkring på liv till sin egen förmån, dvs. för att skydda sina egna intressen om den anställde skulle avlida. För att hindra missbruk av regeln är det också med vissa nödvändigt begränsningar när den anställde är närstående till 7 arbetsgivaren (se kap. 7 §). Enligt 123 § FAL får sjuk- eller olycksfallsförsäkring inte utmätas. Denna princip bör enligt vår som även mening gälla huvudregel enligt den nya lagen (se vidare nedan i avsnitt 15.3 och 19.7.8).

- till 7 393 Allmiinmotivering kap.

15.3 efter

Utmätning försäkringsfall

Sammanfattning: Det bör inte ha någon betydelse för utmätningsskyddet efter försäkringsfall huruvida försäkringen varit utmätningsfri dessförinnan. Prövningen bör i stället inriktas på frågan om försäkringen tillgodoser ett angeläget försörjningsändamål. Till skillnad från gällande rätt bör vidare en förmånstagare kunna få ett visst skydd mot sina egna borgenärer. Även försäkringstagaren själv bör kunna få skydd för ett försäkringsbelopp som faller ut t.ex. när han uppnår en viss ålder. I avsnittet behandlas också frågor om införsel i utfallande belopp från livrånteförsäkring och återvinning i konkurs av förmånstagarförordnanden och utfästelser att inte återkalla sådana förordnanden.

Om det inte finns något förmånstagarförordnande när försäkringsfall inträffar, tillfaller enligt nuvarande regler försäkringsbeloppet försäkringstagaren själv eller, om han är död, dödsboet efter honom. Beloppet blir därmed också tillgängligt för försäkringstagarens borgenärer med bara de begränsningar som följer av utsökningbalkens regler om utmätning av utfallande livräntebelopp (7 kap. UB). FAL innehåller inte någon uttrycklig regel om detta fall. Om det å andra sidan finns ett gällande förmånstagarförordnande, blir verkan av detta olika beroende på om försäkringen har varit utmätningsfri under försäkringstiden. Har den varit utmätningsfri tillfaller försåkringsbeloppet förmånstagaren, och det kan inte till någon del åtkommas av försäkringstagarens borgenärer. Har försäkringen inte varit utmätningsfri och består försäkringsfallet i försäkringstagarens död, kan hans borgenärer ta försäkringsbeloppet i anspråk i den mån de inte kan få betalt ur hans kvarlåtenskap och det inte är fråga om ett oåterkalleligt förordnande (104 § fjärde stycket och 116 § andra stycket). Någon motsvarande regel för livsfallsutbetalning finns inte. I detta fall torde ett förmånstagarförordnande ge fullt skydd mot försäkringstagarens borgenärer även om försäkringen inte varit utmätningsfri under försäkringstiden; här kan dock återvinning av förmånstagarförordnandet i konkurs bli aktuell. Som framgår ovan (avsnitt 14.3.2), bygger vårt förslag på tanken att rättsläget för den som tar emot ett försäkringsbelopp skall vara detsamma oavsett om det finns ett uttryckligt förmånstagarförordnande eller ej. Att en person är insatt som förmånstagare kan ofta bero på en tillfällighet och har inte något att göra med det faktiska behovet av skydd mot borgenärerna. Det är omotiverat att låta försäkringstagaren påverka relationen till tredje man genom en vil av detta - särskilt som man kan dra den jeförklaring slag knappast

394 till 7 Allmänmotivering kap.

slutsatsen av ett förordnande, att försäkringstagaren just i det aktuella fallet skulle anse utmätningsskyddet vara särskilt angeläget. Andra faktorer bör vara avgörande beträffande detta skydd. Vad de allmänna för utmätning av belopp angår förutsättningarna som utfaller från och av försäkringen som sådan efter livförsäkring försäkringsfall, vill vi som nämnt fästa avgörande vikt vid försörjningssynpunkten. Skydd mot utmätning bör finnas där det är särskilt att tillgodose nödvändiga försörjning, men i angeläget mottagarens är det att får företräde. En reform i övrigt rimligt borgenärerna denna riktning står som nämnt i överensstämmelse med tankegängen i utsökningsbalkens regler. Det innebär att man i viss utsträckning måste avvika från sagda den nuvarande regleringen, som ju även i fråga om förhållandena efter försäkringsfallet väsentligen bygger på sådana tekniska kriterier som villkoren för I dag gäller att ett belopp premiebetalningen. från en som vid försäkringstagarens död utmätningsfri försäkring, tillfaller en förmånstagare, alltid från för den

undantas utmätning

—— avlidnes skulder inte bara när mottagaren är beroende av beloppet för sin försörjning utan också annars, t.ex. när en skuldsatt person utan nära sätter in en släkting som anhöriga förmögen avlägsen Om å andra sidan inte varit så förmånstagare. premiebetalningen jämnt fördelad som lagen fordrar för utmätningsfrihet, saknar de efterlevande skydd enligt försäkringslagstiftningen även om de varit helt beroende av den avlidne för sin och drabbas hårt av försörjning dödsfallet också från ekonomisk synpunkt. En sådan reglering ter sig knappast rationell. Vi föreslår därför att det nuvarande sambandet mellan utmätningsskyddet före och efter försäkringsfall skall klippas av. Sedan försäkringsfallet inträffat bör försäkringens konstruktion och premiebetalningens fördelning i tiden inte längre tillmätas någon betydelse. Prövningen bör i stället avse frågan om försäkringen under de aktuella förhållandena fyller en sådana försörjningsfunktion som medför att den bör skyddas mot borgenärerna (7 kap. 3 § första stycket). Främst av skäl föreslår vi också en schablonregel för praktiska motsvarande högst sex basbelopp enligt lagen om allmän belopp som tillfaller den försäkrades närmaste. Inte heller den försäkring, förutsätter att har varit utmätningsfri före regeln försäkringen försäkringsfallet (se 7 kap. 3 § andra stycket). Om om efter försäkringsfall på detta vis frågan utmätningsskydd skall bedömas är det nödvändigt att också beakta självständigt, mottagarens förhållande till sina egna borgenärer. Lika litet som FAL i försäkringstagaren något skydd för dag ger som han mot belopp själv uppbär, skyddar lagen förmånstagaren hans Vad förmånstagaren uppbär kan alltså obehindrat borgenärer.

Allmänmotivering

sou 1986:56 till 7 395 kap.

tas i anspråk av hans borgenärer i den mån annat inte av följer utsökningsbalkens regler om skydd för livräntebelopp.

För oss framstår det emellertid som att också här låta naturligt bli - som sker försörjningssynpunkter utslagsgivande något enligt

utsökningsbalken (5, 7 och 15 kap.). Särskilt om den försäkrades

make förordnats som och maken svarar för samma förmånstagare skulder som den avlidne, att synes det mindre lämpligt försäkring som inte kan tas i anspråk för den avlidnes skuld denna på väg ändå skall bli tillgänglig för borgenärerna. Också annars det synes otillfredsställande, om maken av sådan skulle miste om anledning gå belopp som avser att tillgodose hans särskilda behov efter dödsfallet;

detsamma gäller minderåriga barn, fast sådana sällan har några skulder av betydenhet. Det kan här framhållas att utsökningsbalkens nämnda regler inte är annat än livränta i teknisk tillämpliga på mening, sålunda inte på t.ex. belopp som utgåri rater under en följd av år utan att vara livränta. Ett skydd mot mottagarens är borgenärer därför motiverat också för att åstadkomma mellan likformighet försäkringsformer, som i realiteten inte åt skiljer sig på något väsentligt sätt.

Av sådana skäl anser vi att de belopp som fordras för mottagarens

försörjning i princip bör undantas från också för dennes utmätning egna skulder, under förutsättning att tillfaller sådana beloppen närstående till den försäkrade som han har eller varit försörjt skyldig att 7 första Och försörja (se kap. 3§ stycket). samma skydd bör

tillkomma försäkringstagaren, när han själv uppbär försäkringsbe- - både vid loppet försäkring på annans liv och försäkring på eget liv

som gäller för livsfall. Det är svårt att förstå varför just försäkringstagaren - som genom att teckna och betala har försäkringen premien den som skapat trygghet försäkringen representerar inte under

några omständigheter skulle kunna få skydd mot borgenärerna.

När ett försäkringsbelopp som tillfaller en förmånstagare enligt det föregående skall vara mot bör det innebära skyddat utmätning, att försäkringstagarens borgenärer är definitivt avskurna från möjligheten att ta beloppet i anspråk. I förhållande till

förmånstagarens

borgenärer är det emellertid redan av skäl uteslutet att ha praktiska samma regel, och detsamma när tillfaller gäller beloppet försäkringstagaren själv. Beloppet kan skyddas i samband med utbetalningen men inte utan vidare vid i framtiden; om den utmätning berättigade använde beloppet till att finansiera av båtar inköp fastigheter, bilar, osv. - som kanske delvis betalades med andra medel - skulle hans

tillgångar så småningom komma att utgöra en blandoöverskådlig av ^ ning utmätningsbart och utmätningsfritt.

Men samtidigt är det att det med uppenbart grundläggande syftet reglerna tryggande av det försörjningsändamål är försäkringen avsedd att fylla - skulle förfelas om beloppet utan vidare kunde tas i

396 till 7 kap. sou 1986:56 Allmänmotivering

anspråk av den berättigades borgenärer genast efter utbetalningen. Vi föreslår därför en bestämmelse som i stort sett motsvarar 5 kap. 7 § andra stycket UB. Förutsatt att beloppet hålls avskilt, skall det alltså vara skyddat så länge det tillgodoser ett försörjningsbehov, dock minst två år (7 kap. 3 § tredje stycket förslaget). En särskild fråga är hur personförsäkringslagen bör ställa sig till institutet införsel (15 kap. utsökningsbalken). Införsel kan äga rum bara i vissa i lagen särskilt angivna typer av inkomster. Utöver arbetstagares lön, som är det mest praktiska fallet, nämns bl.a. belopp som utgår som pension eller livränta” - för vår del alltså närmast utfallande belopp från livränteförsäkring. Införsel går till så att kronofogdemyndigheten ålägger gäldenärens arbetsgivare (eller motsvarande) att vid varje avlöningstillfälle innehålla ett införselbelopp och redovisa det till myndigheten. Samtidigt med införselbeloppet bestäms också ett förbehållsbelopp, motsvarande existensminimum, för gäldenärens och hans familjs behov. Införsel kan äga rum bara för vissa fordringar som har ansetts särskilt kvalificerade (familjerättsliga underhållsbidrag, skatter och allmänna avgifter m.m.). Ett förbud mot utmätning hindrar inte att införsel äger rum.

Några speciella överväganden är knappast påkallade när det gäller införsel för försäkringstagarens skulder i belopp som tillfaller honom eller införsel för en förmånstagares skulder i belopp som tillfaller denne. I sådana fall bör införsel kunna äga rum under de förutsättningar som anges i utsökningsbalken, även om beloppen enligt de regler vi föreslår skall vara skyddade mot utmätning. Situationen förändras om det blir fråga om införsel för försäkringstagarens skulder i livräntebelopp som tillfaller en förmånstagare. Här bryter sig olika intressen mot varandra på ett sätt som saknar motsvarighet i de nyss angivna fallen. Utsökningsbalken tycks knappast förutse situationer av detta slag, men lagtexten är i och för sig inte oförenlig med införsel i periodiska förmåner som - på grund av ett förfogande från gäldenärens sida - skall utgå till någon annan i än honom själv. Frågan blir alltså om försäkringstagaren genom att sätta in en förmånstagare skall kunna helt eller delvis hindra införsel på samma sätt som han (under vissa förutsättningar) skall kunna hindra utmätning för hans egna skulder. Bortsett från de fall när förmånstagarförordnandet har gjorts oåterkalleligt och förmånstagaren har skaffat sig skydd enligt 6 kap. 12 eller 13 § förslaget, har vi funnit att så inte bör vara fallet; med hänsyn till införselinstitutets syfte och utformning är det naturligt att införselfordringen i princip har företräde framför förmånstagarens anspråk (jfr prop. 1968:130 s. 54 och 97). Situationer där detta får praktisk betydelse torde dock bli ganska sällsynta. Man måste skilja på livräntebelopp som utgår före respektive efter försäkringstagarens död. Det är mindre vanligt att någon har en försäkring, som skall ge

till 7 397 Allmänmotivering kap.

periodiska förmåner till någon annan medan han (en förmånstagare) själv lever, men sådana fall förekommer. Man kan t.0.m. tänka sig att en försäkringstagare sätter in t.ex. sin make eller av sina något barn som förmånstagare till de utfallande för att beloppen just undgå utsökning. Ett sådan åtgärd kan vara särskilt lockande om försäkringstagaren har andra inkomster, som gör att han inte skulle få utmätningsskydd för egen del, medan har sämre förmånstagaren ekonomi och alltså kan åberopa de vi föreslår. skyddsregler I situationer av detta slag synes det som sagt inte finnas något hinder i utsökningsbalken mot införsel för försäkringstagarens skulder, och i med den enlighet principståndpunkt vi nyss intagit bör inte heller ställa sådant hinder. personförsäkringslagen upp något Införsel bör alltså vara Av torde möjlig. utsökningsbalkens reglering följa att, till skillnad från vad som skall gälla våra om enligt regler det vid införsel blir utmätningsskydd, försäkringstagarens inte förmånstagarens - ekonomiska förhållanden som avgör om införsel

kan ske. Som alltid när ett förmånstagarförordnande är tillämpligt bör dock den får tas i bara om regeln gälla, att försäkringen anspråk inte kan tas ut hos

fordran försäkringstagaren själv; i vad mån

införsel i försäkringen i det enskilda fallet bör ersättas med någon form av utsökning hos blir beroende av förrättförsäkringstagaren, ningsmannens bedömning av vad som är praktiskt genomförbart. När införsel av detta blir aktuell, skall slag förbehållsprövningen 15 9 § UB alltså i första hand ta sikte enligt kap. på försäkringstagarens förhållanden. Har satt in utanför den försäkringstagaren någon familjekretsen som och därmed avstått egna förmånstagare från egen ekonomisk nytta av försäkringen, torde det som innebära att regel inget förbehållsbelopp alls skall bestämmas. Om han däremot har satt in någon av sina som och de familjemedlemmar förmånstagare utfallande beloppen på så sätt kommer honom och hans till familj godo, bör det finnas för en av mera förutsättningar prövning vanligt slag. Det kan också hända att används till försäkringsbeloppen av sådan fullgörande betalningsskyldighet mot förmånstagaren t.ex. som underhållsbidrag till barn - som medför att förmånstagaren vid införsel skulle ha lika rätt som eller bättre rätt än

införselsökanden (sista delen av 9 § första stycket).

Den lösning vi sålunda föreslår kan naturligtvis i något fall vara mindre lämplig, t.ex. om försäkringen har tecknats på försäkringstagarens makes liv för att ge skydd åt makens barn i händelse av hans död. Om man vill ha mot införsel trygghet för försäkringstagarens skulder i sådana fall, får det emellertid ordnas att försäkringen genom när så är möjligt överlåts till förmånstagaren eller genom att förmånstagarförordnandet görs oåterkalleligt.

Som ovan nämnts är det inte så med vanligt försäkringar som ger periodisk ersättning till en under förmånstagare försäkringstagarens

i 398 Allmänmotivering till 7 kap.

livstid. Det typiska är i stället att sådana förmåner utgår efter försäkringstagarens död. I den situationen innebär 15 kap. 3 § utsökningsbalken att införsel inte kan äga rum för försäkringstagarens skulder, eftersom gäldenären är ett dödsbo. Den regeln bör kunna behållas oförändrad. Efter gäldenärens död finns det knappast något praktiskt behov av den periodiska indrivning som införsel utgör. Bl.a. bör man i fråga om de familjerättsliga underhållsbidragen, som är de viktigaste införselfordringarna, observera att underhållsskyldigheten numera alltid upphör vid den bidragsskyldiges död; den ytterligare indrivning som kan behövas avser alltså tidigare uppkomna skulder. Det naturliga är därför att efter försäkringstagarens död försäkringen som sådan blir föremål för utmätning, i den mån den inte skall skyddas därför att den tillgodoser ett försörjningsbehov. Det skulle kunna sättas i fråga om inte möjligheterna till utmätning borde vara större än vanligt i denna situation, när det gäller en fordran som skulle ha kunnat tas ut genom införsel; allmänt sett är ju borgenärens ställning starkare då. Vi har emellertid inte funnit det påkallat med några sådana specialregler, främst därför att vi i_ allt väsentligt ger utmätningsskydd bara i de fall där det föreligger ett beaktansvärt försörjningsbehov hos förmånstagaren. Om fordran avser underhållsbidrag till försäkringstagarens barn, kan det också finnas anledning att peka på möjligheten för barnet att i stället begära jämkning enligt 6 kap. 7§ förslaget av förmånstagarförordnandet. Även den särskilda form av utmätning av pension eller livränta som regleras i 7 kap. utsökningsbalken är utesluten när gäldenären är ett dödsbo (7 kap. 1§ andra stycket). I övrigt väcker denna utsökningsform inte några särskilda frågor för vår del; utmätning kan ske enligt de allmänna regler vi föreslår i 7 kap. När försäkringsersättningen tillkommer en förmånstagare kommer härvid prövningen enligt 7 kap. 3 § första stycket förslaget att ersätta förbehållsprövningen enligt 7 kap. 4 och 8 §§ utsökningsbalken. Om de regler vi föreslår skulle leda till att ett försäkringsbelopp som tillfaller en förmånstagare skulle vara helt eller delvis utmätningsbart och både försäkringstagaren och förmånstagaren har borgenärer som gör anspråk på beloppet, uppstår frågan vilka av dessa som skall ha företräde framför de andra. Vad förmånstagarens borgenärer kan göra anspråk på är emellertid bara den rätt till försäkringsbeloppet som deras gäldenär, dvs. förmånstagaren, kan ha. Om förmånstagaren inte kan värja sitt fång mot försäkringstagarens borgenärer, är det alltså tydligt att han inte heller kan leda över något rätt till sina borgenärer. Någon uttrycklig regel härom är enligt vår mening inte erforderlig. En speciell fråga rör möjligheterna till återvinning i konkurs av

7Vkap.

Allmänmotivering till 399

förmånstagarförordnanden och utfästelser att inte återkalla sådana förordnanden. Frågan behandlades inte alls i förarbetena till FAL, vilket är något märkligt med tanke på att återvinningsreglerna i 1921 års konkurslag hade tillkommit bara ett par år tidigare. Frågor om återvinning av förmånstagarförordnanden m.m. har för svensk rätts del senast behandlats av Gertrud Lennander i hennes

arbete Återvinning i konkurs. I till doktrin

anslutning tidigare (se bl.a. Hellner s. 581 f) görs en i som är uppdelning försäkringar utmätningsfria respektive utmätningsbara före försäkringsfallet. I fråga om utmätningsfria förs försäkringar följande resonemang (se s. 107 foch 177). Det s.k. nackdelsrekvisitet, som innebär att endast förfoganden som är till nackdel för borgenärerna kan återvinnas, skall avse den när Eftersom försäktidpunkt förfogandet gjordes. ringen inte kunde åtkommas av borgenärerna vid den när tidpunkt förmånstagarförordnandet gjordes, är förordnandet inte till nackdel för borgenärerna. Om en gäldenär, som har en s.k. utmätningsfri sammansatt kapitalförsäkring, innan det överenskomna livsfallsbeloppet skall betalas ut till honom sätter in en till förmånstagare beloppet, kan detta förordnande alltså inte återvinnas enligt reglerna om återvinning av gåva i 31§ även om konkurslagen, beloppet betalas ut före konkursutbrottet; däremot kan ske återvinning enligt otillbörlighetsregeln i 30 §, om förutsättningarna i det lagrummet är uppfyllda. I fråga om utmätningsbara försäkringar måste först undersökas om över huvud har förmånstagarförordnandet taget någon verkan mot borgenärerna. Om förordnandet har sådan verkan främst när det är oåterkalleligt - kan återvinning ske 30 enligt eller 31 §. Dessa synpunkter bör i allt kunna bli också väsentligt vägledande med det system vi föreslår, trots att enligt vårt förslag ett förmånstagarförordnande skall kunna ge skydd mot borgenärerna även om försäkringen inte varit utmätningsfri före I försäkringsfallet. många fall skulle en mer vidsträckt av tillämpning återvinningsreglerna kunna leda till olämpliga resultat, som stod i strid mot försäkringslagstiftningens syften. Visserligen kan man inte bortse från att ett förmånstagarförordnande eller en oåterkallelighetsförklaring någon gång främst kan framstå som ett sätt att dra undan från tillgångar borgenärerna. Möjligheten till sådana förfaranden är emellertid på det hela taget betydligt större enligt gällande rätt än med vårt förslag, och med tanke att man så sent som år 1975 reformerat på återvinningsreglerna utan att föreslå någon ändring för försäkringens del (SFS 1975:244) har vi inte ansett oss böra föra fram några förslag till nyheter på området. De förfaranden som kan otillbörliga förekomma bör kunna beivras tillräckligt effektivt med 30 § konkurslagen. Enligt 123 § FAL får fordran som på grund av sjuk- eller

400 till 7 . _

Allrynägrzmotivering kap.

olycksfallsförsäkring innestår hos försäkringsbolag inte utmätas. Bestämmelsen hindrar inte utmätning enligt 7 kap. UB av utfallande Dessa bör vår mening gälla också i livräntebelopp. principer enligt den nya lagen. Och liksom beträffande utmätningsfria livförsäkringsbelopp bör skyddet mot den berättigades egna borgenärer utvidgas till att i viss mån gälla även efter utbetalningen (se ovan). Det absoluta utmätningsskyddet för fordran på grund av sjuk- eller har motiverats främst med att vid sådan olycksfallsförsäkring sociala hänsyn sig gällande med ännu större styrka än försäkring gör vid livförsäkring (jfr NJA II 1927 s. 541 f). Emellertid innehåller regelmässigt ett dödsfallsmoment. Det saknas olycksfallsförsäkring enligt vår mening anledning att i fråga om förhållandet till borgenärerna behandla ett dödsfallsbelopp från en olycksfallsförsäkring annorlunda än ett belopp som utfaller från en vanlig livförsäkring. Detsamma när som utgår på grund av sjukdom eller gäller ersättning invaliditet i skall tillfalla någon annan än den något undantagsfall försäkrade (se vidare i specialmotiveringen, avsnitt 19.7.8).

Allmänmotivering till 8 401 kap.

16 av m.m.

Reglering försäkringsfall

till 8

Allmänmotivering kap.

Inledning

Sammanfattning: Kapitel 8 handlar om regleringen av försäkringsfall. Där ges också regler om preskription, vissa tvister mellan och samt förbud försäkringstagaren bolaget mot regress från bolagets sida.

I 8 kap. har samlats en rad bestämmelser som rör av regleringen försäkringsfall. Reglerna behandlar tiden för utbetalning av ersättning, utbetalning till fel person, oriktiga uppgifter efter försäkringsfall m.m. , preskription, risken för vissa meddelanden, tvist om rätten att teckna eller behålla en samt förbud för försäkring försäkringsbolaget att regressvis återkräva utgiven har ersättning. Frågorna aktualitet vid såväl individuella som försäkringar gruppförsäkringar och ka-försäkringar. Flera av är hämtade från KFL, varför reglerna

vi i olika sammanhang ansett oss kunna hänvisa till förarbetena till

denna lag.

16.2 Tiden för m.m.

utbetalning

Sammanfattning: Bolaget skall handlägga ärendena skyndsamt. Ersättning skall i princip betalas ut inom en månad från det att den ersättningsberättigade lagt fram sin I utredning. vissa fall är bolaget skyldigt att betala ut i ersättning förskott.

I 37 § KFL åläggs bolaget att utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att en skada skall kunna Vidare föreskrivs bl.a. regleras. att skadan skall regleras skyndsamt. Som framgår av motiven (prop. 1979/80:9 s. 85) har bestämmelserna ansetts värdefulla för den skadelidande.

402 Allmiinmotivering till 8 kap.

38 § KFL skall försäkringsersättning betalas senast en Enligt månad efter det att den ersättningsberättigade anmält försäkringsfallet och lagt fram den utredning som med hänsyn till omständigheterna kan av honom. Tidsfristen gäller dock inte skäligen begäras som avser livränta och inte heller då rätten till ersättning ersättning är beroende av att en viss händelse inträffar efter utgången av fristen. I samma lagrum anges vidare att om den som begär försäkringserhar rått till med åtminstone ett sättning uppenbarligen ersättning visst belopp, detta skall betalas ut i förskott. Vad som sålunda föreskrivs i KFL och vad som uttalas i förarbetena till i denna del (prop. 1979/80:9 s. 84 ff och s. lagen 161 ff) gör sig självfallet starkt gällande även beträffande personföroch detta oavsett om skall beräknas efter den säkring, ersättningen skadelidandes verkliga förlust eller ej. Också vid personförsäkringar är en och korrekt av försäkringsärendena av skyndsam handläggning stor för de I 8 kap. 1 § föreslår vi betydelse ersättningsberättigade. därför som i allt väsentligt överensstämmer med 37 och 38 §§ regler KFL. Det skall alltså åligga försäkringsbolaget bl.a. att fullgöra betalmot den ersättningsberättigade inom en månad ningsskyldigheten från det att rätten till försäkringsersättningen inträtt samt, om man ,kan fordra utredning av den ersättningsberättigade, sådan utredning lagts fram. —- Som framgått (avsnitt 14.4.2) överlämnar vi till bolaget att om skall inordnas under ett själva välja försäkringsbreven värdepapperssystem eller ett denutiationssystem. Om ett anspråk stöds på ett försäkringsbrev som är att bedöma som ett värdepapper, skall därför beräknas även med utgångspunkt i den betalningsfristen då hållits tillhanda. - På samma tidpunkt försäkringsbrevet bolaget sätt som gäller i fråga om 37 § KFL kan bolaget, om det inte följer i 8 1 §, ådra mot den reglerna kap. sig skadeståndsskyldighet skadelidande (prop. 1979/80:9 s. 85).

16.3 till annan än rätt förmånstagare Utbetalning

Sammanfattning: Bolaget skall självfallet se till att ersättningen betalas till rätt Sker till annan än den person. betalning som i och för har rätt till beloppet, behöver förmånstagare sig bolaget dock inte betala på nytt om det vid utbetalningen aktsamhet. Den får i stället vända iakttagit skälig berättigade mot den som fått ut Från denna regel undantas sig beloppet. bl.a. fallet att betalningen grundas på en förfalskad handling; då måste bolaget betala ytterligare en gång.

Allmänmotivering till 8 kap. 403

En försäkringstagare skall enligt vårt förslag inte kunna göra ett förmånstagarförordnande i ett testamente. Detta betyder att bolaget vid utbetalning av försäkringsersättning som regel inte behöver undersöka om försäkringstagaren upprättat något testamente, utan kan följa det förmånstagarförordnande som bolaget kan ha fått från försäkringstagaren (6 kap. 3 §) eller som kan ingå i försäkringsvillkoren vid gruppförsäkring och ka-försäkring (9 kap. 19 § och 10 kap. 12 §). Som framhålls i specialmotiveringen till 6 kap. (avsnitt 19.6.3) kan emellertid uppgifter om förmånstagare någon gång finnas i ett testamente. Även om det inte torde vara några större svårigheter att få upplysning om försäkringstagarens arvingar kan man inte bortse från att ett bolag någon gång kan behöva göra en utredning även om dessa förhållanden. Detta kan gälla såväl då arvingar i allmänhet angivits i ett förmånstagarförordnande som då man har att tillämpa reglerna om förmånstagare i 6 kap. 8 §.

Familjelagssakkunniga föreslår i betänkandet Äktenskapsbalk att

FAL kompletteras med en regel om att ett försäkringsbolag, som i god tro betalar ut ett försäkringsbelopp till någon som framstår som berättigad, inte skall vara skyldigt att senare betala motsvarande belopp till en förmånstagare. Regeln motiveras i betänkandet med de problem som uppstår om man inför en fördelningsregel i lagen med möjlighet för universella testamentstagare att få del av försäkringsbelopp (jfr SOU 1981:85 s. 470). Familjelagssakkunnigas förslag i denna del har ännu inte lett till någon lagstiftning (jfr avsnitt 14.3.4). Av fruktan för att behöva göra två utbetalningar kan bolaget finna anledning att utföra tidsödande utredningar innan det anser sig kunna betala ut ett belopp med stöd av om reglerna förmånstagare. Emellertid är det ofta av stor betydelse för de efterlevande att de vid ett dödsfall snabbt får hjälp i en ekonomisk besvärlig situation. Därför är det ett väsentligt intresse inte bara för utan också bolaget för försäkringstagaren och de efterlevande att reglerna möjliggör utbetalning på ett tidigt stadium med ledning av de upplysningar som då föreligger. Om det någon gång inträffar att andra personer senare framställer anspråk på försäkringsersättning har de möjlighet att vända sig mot den som har fått ut beloppet; det är rimligt att bolaget slipper att betala beloppet två gånger, om den första betalningen skett i god tro. Det har ansetts tveksamt om skuldebrevslagens regler här kan tillämpas analogt (jfr Hellner s. 623). Vi föreslår därför i 8 kap. 2 § en regel att om ett har betalt ut bolag försäkringsersättning till någon annan än den som i av haft rätt till egenskap förmånstagare denna, bolaget är befriat från sin skuld om det vid utbetalningen har iakttagit skälig aktsamhet. För att regeln skall få en rimlig avgränsning bör bolaget inte ens

404 till 8 sou 1986:56 Allmänmotivering kap.

när det är i god tro kunna med befriande verkan betala försäkringsersättning till fel person, om det senare visar sig att utbetalningen grundats på en handling som varit behäftad med kvalificerat giltighetsfel; handlingen är t.ex. förfalskad. Här skulle alltså gälla en liknande princip som enligt 17 och 30 §§ SkbrL. I specialmotiveringen till 8 kap. 2 § lämnas en närmare redogörelse för bestämmelsens tillämpning. Regeln är således begränsad till de fall då ersättning egentligen skall utgå till en förmånstagare. Även i andra sammanhang kan det efter utbetalningen komma fram att ersättningen inte uppburits av den som haft rätt till den. Detta kan förekomma vid bl.a. överlåtelse eller pantsättning av försäkring. Frågan om bolaget då kan vara skyldigt att betala på nytt till den som materiellt varit berättigad till beloppet får lösas genom allmänna obligationsrättsliga principer; den fordrar inte särskild reglering i personförsäkringslagen.

16.4 Försummelse att anmäla m.m.

försäkringsfall

Sammanfattning: Den ersättningsberättigade skall rätta sig efter bl.a. de försäkringsvillkor som rör regleringen av försäkringsfall. Försummar han det och leder det till skada för bolaget, kan ersättningen sättas ned. Nedsättning kan också ske om den ersättningsberättigade uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter till bolaget.

I 21-23 §§ FAL finns bestämmelser. om vad den som vill framställa anspråk mot försäkringsbolaget har att iaktta. När ett försäkringsfall har inträffat skall således bolaget utan uppskov erhålla anmälan om i detta. Vidare åligger det den som framställer anspråk på ersättning att biträda vid utredningen. Vid tillkomsten av KFL ansåg man inte motiverat att i lagen ta in några regler om vilka skyldigheter den ersättningsberättigade skulle ha mot bolaget, bortsett från bestämmelser om oriktiga uppgifter m.m. i samband med skadereglering (prop. 1979/80:9 s. 86). Vi anser att samma synsätt bör gälla beträffande personförsäkring och att det därför skall överlämnas åt bolagen att i villkoren reglera de skyldigheter som kan komma att aktualiseras. Iakttas inte föreskrifterna, som kan ta sikte på skyldigheten att anmäla försäkringsfall inom viss tid eller att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller försäkringsgivarens ansvarighet, skall bolaget ha en viss möjlighet att sätta ned försäkringsersättningen, dvs. skall inte under alla förhållanbolaget den vara att utge hel försäkringsersättning. En regel om skyldigt detta har vi in i 8 3 § i vårt En förutsättning för att tagit kap. förslag.

sou 1986:56 till 8 405 Allmânmotivering kap.

nedsättning över huvud taget skall kunna ske är att lidit bolaget skada genom att försäkringsvillkoren inte För följts. nedsättning krävs vidare att åsidosättandet av har sin i försäkringsvillkoren grund - försummelse alltså uppsåtligt eller oaktsamt förfarande av försäkringstagaren eller den försäkrade. På samma sätt som gäller vid brott mot upplysningsplikten kan därför t.ex. en försummelse av försäkringstagaren gå ut över förmånstagaren. Ibland kan bolaget råka ut för kostnader också när annan än någon försäkringstagaren eller den försäkrade åsidosätter sina Om denne i och skyldigheter. för sig är berättigad att få ut ett från är det belopp bolaget naturligt att bolaget även då har en att sätta ned möjlighet försäkringsbeloppet. Regeln att försummelse av den försäkrade kan drabba försäkringstagaren själv får sin betydelse t.ex. då en tecknar en arbetsgivare försäkring på en anställd. Bestämmelserna i 3 § kan också tillämpas vid s.k.

kompanjonförsäkring. Nedsättning skall göras efter vad som

är skäligt med hänsyn till Den omständigheterna. föreslagna regeln motsvaras delvis av 31 § KFL (jfr 1979/80:9 s. 147 prop. ff). För närvarande föreskriver villkoren för försäkringar som regleras av KFL att om över huvud nedsättnedsättning taget aktualiseras, ning skall i vart fall ske med ett belopp som motsvarar ökade bolagets kostnader i anledning av att villkoren inte följts. Enligt vårt i förslag förevarande del blir ett sådant villkor inte villkoret är giltigt; svårförenligt med 31 § KFL. I lagen bör vidare tas in en bestämmelse som av reglerar följderna att den som är berättigad att uppbära

försäkringsersättning uppsåt-

ligen lämnar oriktiga uppgifter eller förtiger eller av vikt döljer något (8 kap. 4 §). Bestämmelsen, som tar sikte på såväl livförsäkring som sjuk- och olycksfallsförsäkring, har sin i 34 § KFL, och motsvarighet vad som anförts i förarbetena till den bestämmelsen till stor del gäller även för 1979/80:9 s. 76 ff och s. personförsäkringar (jfr prop. 157 f). Nedsättning enligt 4 § kan, i motsats till vad som gäller enligt 3 §, grundas på förfarande endast av den som är berättigad att uppbära

försäkringsersättning. De skäl som ligger bakom regeln - främst att

komma åt och andra -

försäkringsbedrägerier illojala förfaranden

motiverar inte att t.ex. medvetet från oriktiga uppgifter försäkringstagaren leder till en nedsättning av som skall försäkringsersättning utgå till annan, en i 4§ exempelvis förmånstagare. Regeln bygger inte som 3 § på tanken att skall ha rätt till för bolaget kompensation liden skada. M, Bestämmelsen i 4 § skall tillämpas endast i mera allvarliga situationer; den som framställer anspråk mot bolaget skall göra sig skyldig till vilseledande. Det är då att den uppsåtligt naturligt ersättningsberättigade kan drabbas av nedsättning också då han

SGU

kap.

406 till 8 1986:56 Allmänmotivering

lämnar som avser annan än honom själv. Den oriktiga uppgifter skälighetsbedömning som skall göras enligt bestämmelsen bör leda till rimligt resultat även i dessa fall. De nu berörda bestämmelserna om nedsättning av försäkringsersättningen rör frågor vilka lika väl hade kunnat behandlas i 4 kap., som begränsningar av försäkringsbolags ansvar. För att nå gäller överensstämmelse med de norska och finländska förslagen har vi emellertid valt att ta in reglerna i 8 kap.

16.5 av rätt till försäkringsersättning Preskription

Sammanfattning: Vi föreslår samma preskriptionsregler som enligt KFL.

Regler om preskription av rätten till försäkringsersättning finns i 29 § FAL och 39§ KFL. Reglerna innebär att preskription inträder om den som vill kräva ersättning inte väcker talan mot bolaget inom tre år från det han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i vart fall inom tio år från det att fordringen tidigast kunnat göras gällande. Det kan sättas i fråga om man i personförsäkringslagen i stället bör helt följa den huvudprincip om tioårig preskriptionstid som gäller enligt den senare tillkomna preskriptionslagen (1981:130). Frågan om en eventuell samordning av detta slag beaktades emellertid vid tillkomsten av KFL. Departementschefen ansåg sig inte ha anledning att i denna del frångå vad försäkringsrättskommittén tidigare föreslagit, nämligen en särskild utformning av reglerna i enlighet med 39 § KFL (prop. 1979/80:9 s. 87). Särskilt med hänsyn till att det torde vara mycket opraktiskt att någon inte iakttar treårsfristen fast han vet att ett anspråk kan göras gällande, har vi stannat vid att föreslå att i personförpreskriptionsreglerna såkringslagen utformas i överensstämmelse med reglerna i KFL. Det skall tilläggas att enligt bolagens allmänna inställning man inte åberopar preskription vid krav som grundas på livförsäkring. Vi anser vidare att en som motsvarar 39 § andra stycket KFL regel bör finnas även i personförsäkringslagen. Detta innebär att den som anmält ett försäkringsfall inom den ovan angivna tiden på tre respektive tio år alltid skall ha sex månader på sig att väcka talan mot sedan detta till väckt anspråk. Det bör alltså bolaget tagit ställning inte vara möjligt att, på sätt som anges i 30§ första stycket FAL, den som har en fordran att inom viss kortare tid förelägga talan mot - har in anhängiggöra bolaget. Preskriptionsreglerna tagits i 8 kap. 5 §.

sou 193556 A Allmiinmotivering till 8 kap. 407

16.6 Risken för vissa meddelanden

Sammanfattning: Om en uppsägning från bolaget försenas, bör den få verkan först en vecka efter det att den kommit fram, dock senast tre månader efter avsändandet.

I 15 § andra stycket, 18 § andra stycket och 25 § första stycket KFL finns regler om risken för vissa meddelanden från försäkringsbolaget (”postrisken”). Enligt dessa regler gäller att om den som avses med

meddelandet gör sannolikt att meddelandet försenats eller inte alls

kommit fram överförs postrisken till bolaget. Under alla förhållanden får dock ett meddelande från bolaget verkan tre månader efter det att bolaget avsänt meddelandet (jfr prop. 1979/80:9 s. 120 f, s. 125 och s. 135). På olika ställen i vårt lagförslag har vi tagit in regler om bolagets rätt att under vissa förutsättningar säga upp en försäkring för upphörande (se 3 kap. 4 § andra stycket, 3 kap. 8§ första stycket, 5 första och 10 kap. 2§ stycket kap. 7 §). Ett meddelande om uppsägning från bolaget kan naturligtvis försenas sedan det avsänts. Vidare kan man inte bortse från att ett meddelande någon gång inte alls når adressaten. Med hänsyn till den betydelse uppsägningarna enligt nyssnämnda lagrum oftast har, anser vi att bestämmelserna bör med en särskild om (se 8 6 § i kompletteras regel postrisken kap. förslaget). Denna bör utformas i överensstämmelse med reglerna i KFL. Även enligt 4 kap. 3 § i lagförslaget kan ett försäkringsbolag säga upp en försäkring, nämligen då försäkringstagaren eller den försäkrade åsidosatt sin upplysningsplikt på visst sätt. Uppsägningstiden blir då tre månader räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Eftersom enligt den regel om postrisken som vi föreslår ett bolags meddelande under alla förhållanden får verkan tre månader efter avsändandet finns inte anledning att låta meddelanden enligt 4 kap. 3 § omfattas av regeln om postrisken (jfr 18 § andra stycket KFL). Regler om finns också angående gruppförsäkring i uppsägning 9 kap. 10 och 16 §§. är utformade så att ett beslut om Reglerna från sida i allmänhet blir väl känt för de uppsägning bolagets försäkrade. Här behöver därför inte regeln om postrisken gälla. I lagförslaget finns, utöver de ovan behandlade reglerna, flera bestämmelser, bl.a. 3 kap. 7 och 9 §§ samt 5 kap. 4 §, vari bolaget åläggs att sända underrättelser till försäkringstagarna eller andra personer. Vi anser emellertid att också dessa underrättelser kan lämnas utanför en regel om Då sänder meddelpostrisken. bolaget andena får det närmast anses utföra åt i första hand serviceåtgärder försäkringstagarna. Sådana meddelanden bör därför gå uteslutande

i 408 Allmänmotivering till 8 kap.

på mottagarens risk, varför bolaget inte skall kunna drabbas av konsekvenserna av att meddelanden på grund av förhållanden utom bolagets kontroll försenas eller inte alls kommer fram. En påminnelse från 4 7 § aktualiseras i bolaget enligt kap. samband med att bolaget tillställer försäkringstagaren krav på premie. Som framgått föreslår vi att den underrättelse som skall utgå från bolaget enligt 5 kap. 2§ på grund av utebliven premie skall omfattas av regeln om postrisken. Det synes överflödigt att låta denna täcka även bolagets meddelanden enligt 4 kap. 7 §. - Enligt 4 kap. 11 § i vårt förslag åligger det försäkringsbolaget att reklamera när bolaget anser sig enligt reglerna i 4 vara helt eller delvis fritt kap. från ansvar eller vara berättigat säga en Om upp försäkring. reklamationen fördröjs eller inte alls kommer fram bör inte detta, lika litet som nu, leda till att bolaget förlorar rätten till invändning (jfr 33§ FAL). Inte heller denna regel bör därför omfattas av bestämmelsen.

16.7 Tvist om rätten att teckna eller behålla en

försäkring

Sammanfattning: Om bolaget vägrar att meddela försäkring eller säger upp en försäkring i förtid, skall beslutet kunna prövas av domstol.

I 41-43 §§ KFL finns regler om domstolsprövning av försäkringsbolagens beslut att vägra någon att teckna en försäkring eller att säga upp en försäkring (jfr prop. 1979/80:9 s. 40 f, 43, 50, 59, 167 ff; LU 1979/80:18 s. 32). Några motsvarande bestämmelser finns inte i FAL. I 3 kap. i förslaget har vi tagit in regler om rätten att teckna en försäkring och om rätten att förnya en tidsbegränsad försäkring. Vidare har i samma kapitel, liksom i 4, 5, 9 och 10 kap., tagits med bestämmelser om möjligheter att säga upp en försäkring i bolagens förtid samt formerna för uppsägning. I likhet med vad som gäller enligt KFL bör dessa regler vara förenade med bestämmelser om domstolsprövning. Först därigenom får reglerna den tyngd som får anses önskvärd. Förslaget i denna del har utformats i allt väsentligt i överensstämmelse med reglerna i KFL. Ibland kan det vara svårt för den som omedelbart berörs av bolagets beslut t.ex. att säga upp en försäkring att avgöra om talan skall föras mot beslutet; vederbörande kan behöva en tid för att närmare överväga de skäl som bolaget åberopat. Någon gång

Allmdnmotivéring

till 8 kap. 409

försenas kanske en uppsägning, med att den får verkan senare följd än som varit bolagets avsikt. Då får dock inte verkan uppsägningen senare än tre månader efter den då den avsändes från dag bolaget (jfr 8 kap. 6 §). I 42 § KFL föreskrivs emellertid att talan mot bolagets beslut om uppsägning skall väckas redan inom en månad efter att bolaget avsänt meddelande om beslutet. bör ha ett rådrum Försäkringstagaren rimligen att överväga talan vid domstol också när är Vi föreslår tremånadersregeln tillämplig. därför att talan skall väckas senast sex månader från det att bolaget avsänt bl.a. beslutet. Vid i förtid bör uppsägning försäkringstagaren dessutom alltid kunna dröja med att vända till domstol till dess att sig uppsägningen skulle fått verkan. Bestämmelserna har in i tagits 7-9 §§.

16.8 Förbud mot regress

Sammanfattning: Vi föreslår att regressrätten avskaffas vid personförsäkring. Ett försäkringsbolag skall kunna aldrig återkräva ersättning av den som är ersättningsskyldig på grund av försäkringsfallet.

Bestämmelser om finns i 25 § FAL, försäkringsgivarens regressrätt vilka regler är även de som omfattas av tillämpliga på försäkringar KFL. För - och personförsäkringar liv-, sjuk- olycksfallsförsäkringar - i 25 § andra att gäller enligt stycket försäkringsbolaget inte får återkräva ett utgivet försäkringsbelopp av den som framkallat

försäkringsfallet eller eljest i anledning därav är pliktig att utge

skadestånd. Från huvudregeln finns dock ett för fallet att undantag vid olycksfalls- eller förbundit sjukförsäkring försäkringsbolaget sig att utge ersättning för sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster, som olycksfallet eller sjukdomen medfört, med verkliga beloppet av utgifterna eller förlusterna. får då återkräva vad Bolaget det utgivit i med vad som vid varom enlighet gäller skadeförsäkring stadgas i 25 § första stycket. Härav följer att bolaget i dessa fall har regressrätt mot den som försäkringstagaren kunnat utkräva skadestånd av om denne eller oaktsamhet uppsåtligen genom grov framkallat och mot den som är att försäkringsfallet enligt lag skyldig utge skadestånd oavsett om han vållat skadan eller inte; någon regressrätt finns dock inte mot den som enligt 3 kap. 1 eller 2 § svarar endast för annans vållande. Det är att märka att om är reglerna försäkringsbolagets regressrätt dispositiva. Bolaget kan därföri villkoren förbehålla sig regressrätt utöver vad bl.a. vid Även lagen anger, summaförsäkring. om

Allmär-zmotivering

410 till 8 kap.

förbehåll inte gjorts är det möjligt för bolaget att komma överens med försäkringstagaren då försäkringsersättning betalas ut att bolaget skall inträda i försfäkringstagarens rätt mot den skadeståndsskyldige (jfr Hellner s. 285, Hellner, Försäkringsgivarens regressrätt s. 3). Frågan om regressrätt vid personförsäkring påverkas av vad som numera gäller enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen. Enligt denna bestämmelse skall från ersättning för inkomstförlust eller förlust av

underhåll vid skadeståndets bestämmande alltid avräknas bl.a.

ersättning som utgår på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen om allmän försäkring eller på grund av lagen om arbetsskadeförsäkring, sjuklön eller pension som utges av arbetsgivare på grund av

anställningsavtal, pension som utgår på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring samt periodisk ersättning som utgår på grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring som meddelats på grund av kollektivavtal. Till följd härav föreligger inte regressrätt vid försäkringar av dessa slag. Bolagens regressrätt har behandlats av skadeståndskommittén i betänkandet Skadestånd VI, Försäkringsgivares regressrätt m.m. (SOU 1975:103). Efter genomgång av bolagens praxis kom kommittén fram till att då det gällde personförsäkringar det var mycket

ovanligt att bolagen förbehöll sig regressrätt i vidare omfattning än vad som följer av 25 § FAL (s. 147).

Vad angick bolagens utövande av regressrätt fanns enligt kommittén en klar tendens att bolagen utnyttjade denna möjlighet när den ansvarige skyddades av ansvarsförsäkring. Då ansvarsförsäkring saknades var bolagen däremot mera återhållsamma. Mot privatpersoner regressade då bolagen sällan eller aldrig om vållandet inte varit grovt. Vid grov vårdslöshet hos den ansvarige växlade praxis avsevärt. Om skadan vållats genom uppsåtlig brottslig gärning förekom såväl att bolagen regressade för hela skadan eller för skäligt som att bolagen avstod från att framställa regresskrav. Om belopp småföretagare utan ansvarsförsäkring vållat en skada utan att visa grov vårdslöshet var det enligt kommittén ganska ovanligt att bolagen regressade. När oförsäkrade större företag var ansvariga för vållande hos arbetsledning brukade bolagen normalt utöva regress. Var staten ansvarig för en skada brukade i huvudsak alla bolag regressa och förhållandet var i allt väsentligt detsamma då det gällde kommun utan ansvarsförsäkring (s. 60). Sammanfattningsvis kunde kommittén inte konstatera att bolagen missbrukade rätten till avtalsfrihet beträffande regressmöjligheterna, och i vart fall vad gällde krav mot privatpersoner och småföretag som saknade ansvarsförsäk- ring utnyttjades regressmöjligheterna mycket återhållsamt (s. 23). Enligt kommitténs uppfattning rörde det sig om små belopp i de fall bolagen enligt 25 § FAL kunde regressa därför att de vid personskada utbetalt ersättning för bl.a. kostnader. Vad gällde summaförsäkring var det som sagt ovanligt att bolagen förbehöll sig regressrätt. Kommittén ansåg emellertid att det var angeläget att hindra att bolagen i framtiden ändrade inställning och började (s. 148). Bl.a. dessa omständigheter föranledde regressa i ökad omfattning kommittén att föreslå en ändring av 25 § FAL, enligt vilken regressrätten

Allmänmotivering till 8 kap. 411

skulle inskränkas genom tvingande regler. För personförsäkringens del gick förslaget ut på att regressrätt inte alls skulle föreligga. Skadeståndskommitténs betänkande har inte lett till någon lagstiftning. Under remissbehandlingen av skadeståndskommitténs betänkande upplystes från försäkringsbolagen att försäkringsvillkoren inom konsument- och företagsområdena i de flesta fall innehöll bestämmelser som kodifierade bolagens restriktiva regresspraxis. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund anslöt sig i egenskap av remissinstans till kommitténs förslag att helt slopa regressrätten inom personförsäkringsområdet. Förbundet angav bl.a. att möjligheten till regress enligt 25 § andra stycket FAL i regel inte tillämpades av bolagen. . Av vad vi inhämtat från försäkringsbranschen har under senare tid någon större förändring inte skett beträffande bolagens regresspraxis. Från branschen har uppgetts att bolagens villkor i huvudsak inte lämnar större utrymme för regress inom personförsäkring än vad som följer av FAL:s regler samt att det är mycket ovanligt att man utnyttjar regressmöjligheterna; saknas ansvarsförsäkring förekommer aldrig regress mot privatpersoner. Det är enligt vår mening av stort värde att kostnaderna för personskador fördelas på ett större kollektiv i stället för att de flyttas över på enskilda skadeståndsskyldiga med de negativa konsekvenser det kan medföra särskilt för oförsäkrade privatpersoner. Ett sådant synsätt talar för att om möjligt utesluta regressrätt inom personförsäkring. En omständighet som möjligen kunde motivera att regressrätten för bolagen i vart fall inte helt utesluts är den preventiva effekt som kan följa med en sådan rätt. När det gäller summaförsäkringar kan det ofta röra sig om betydande belopp som betalas ut från bolagen i form av t.ex. dödsfalls- och invaliditetskapital. Efter vad som upplysts är det emellertid alldeles speciellt ovanligt att bolagen utnyttjar möjligheten enligt 25 § FAL att förbehålla sig regressrätt vid summaförsäkring. I de få fall regress förekommer vid denna typ av försäkring kan denna i sig knappast ha någon större effekt, eftersom den skadelidande ofta kan fordra skadestånd av den skadeståndsskyldige vid sidan av vad som erhålls från bolaget; det är härvid fråga om s.k. kumulation. Man kan vidare utgå från att huvuddelen av de personer mot vilka regressanspråk görs gällande skyddas genom egna försäkringar. Det straffrättsliga ansvar som kan bli konsekvensen även av vårdslöst förfarande som medför personskada kan för Övrigt ha en preventiv verkan. Mot denna bakgrund anser vi oss kunna föreslå att bolagen inte skall ha någon regressrätt vid personförsäkring (8 kap. 10 § förslaget).

412 Allmänmotivering till 8 kap.

Den regel vi föreslår behandlar inte frågan om regress mellan flera försäkringsbolag som meddelat personförsäkring. Vid personförsäkär det i allmänhet fråga om s.k. summaförsäkring och alltså inte ring där försäkringsersättningen beräknas efter faktiska kostförsäkring nader. Vi har därför avstått från att i personförsäkringslagen ta in särskilda regler om dubbelförsäkring; det får anses tillräckligt att bestämmelserna i 36 § KFL kan tillämpas analogt på personförsäksom täcker faktiska kostnader. Om det inte är fråga om en ringar som subsidiärt (jfr 1979/80:9 s. 160) kan försäkring gäller prop. därför i dessa fall vända sig till vart och ett av de försäkringstagaren som han tecknat i. får härefter fördela bolag försäkring Bolagen emellan sätt framgår av 36 § andra stycket KFL. ansvarigheten sig på hindrar emellertid att bolagen träffar överenskommelser om Inget deras inbördes ansvar och sålunda om de krav bolagen kan rikta mot varandra sedan ersättning väl har utbetalats. har en mycket stark anknytning till de skadestånds- Regressrätten I ett senare betänkande som skall behandla bl.a. rättsliga reglerna. bolagens regressmöjligheter vid skadeförsäkring kommer vi därför, såvitt nu kan bedömas, att föreslå att frågan om bolagens regressrätt uteslutande i skadeståndslagen. I avvaktan härpå bör en regleras som hindrar från att göra återkravsrätt vid regel, bolagen gällande personförsäkring, tas in i personförsäkringslagen.

I i Allmänmotivering till 9 413 kap.

Gruppförsäkring

till 9

Allmänmotivering kap.

17.1 Vissa allmänna

frågor

Sammanfattning: Reglerna om gruppförsäkring bör avse försäkring, som gäller för medlem i en förhand på avgränsad grupp av personer. Vid frivillig försäkring är det naturligt att anse den enskilde gruppmedlemmen som försäkringstagare och ägare till försäkringen. Vad angår obligatorisk gruppförsäkring får visserligen anses redan försäkringsavtal ingånget genom gruppavtalet, men i vissa avseenden finns det anledning att även här behandla den försäkrade som försäkringstagare. En medförsäkrad bör

jämsfâállas med den försäkrade grupp-

medlemmen i fråga om rätten att över i förfoga försäkringen den mån den gäller på hans person. allmänna om Några regler gruppföreståndarens ställning eller ansvaret för hans fel vill vi med tanke på situationernas skiftande art inte förslå.

Enligt vad som förut utvecklats är det att (avsnitt 7.2) befogat beträffande sådana som inte kollekgruppförsäkringar, grundas på tivavtal mellan arbetsmarknadens i parter, ge tvingande regler ungefär samma avseenden som vid individuell Här skall försäkring. behandlas den närmare av dessa utformningen regler. I fortsättningen - liksom också i lagtexten - används uttrycken

grupp och ”gruppmedIemmar” också i situationer när

försäkring inte meddelats; det räcker om det faktiskt föreligger en avgränsad kategori av personer, som den enskilde tillhör - vare sig han fyller

anslutningskraven eller ej. Är han ansluten till talar

gruppförsäkring vi om försäkrad En sådan gruppmedlem. terminologi stämmer inte helt med vad som kan förekomma inom branschen men har stora fördelar från lagteknisk synpunkt. Ofta gäller en gruppförsäkring också för vissa närstående till de försäkrade gruppmedlemmarna framför allt makar eller sambor. Denna kallas medförsäkkategori rade” (en term som har en annan innebörd vid individuell försäkring; se avsnitt 19.1.2 nedan).

A

SOU

Allmänmotivering

414 till 9 kap. 1986:56

av den diskuterade lagstiftningen sammanhänger Avgränsningen innebörden av Som med den närmare begreppet gruppförsäkring.

förut framhållits är likheten betydande med vissa typer av individuell

och att dra en klar skiljelinje kan vara besvärligt. försäkring, att erinra om den skillnad vi Här finns till en början anledning

förut berört mellan frivilliga och obligatoriska gruppförsäkringar (jfr

avsnitt Även om valet av ibland kan bero på 7.2). anslutningsform måste det från få väsentlig

tillfälligheter, lagstiftningssynpunkt

om det ett avtalsförhållande mellan försäkringsbetydelse föreligger och den enskilde eller om han blir bolaget gruppmedlemmen enbart ett avtal som t.ex. hans arbetsgivare eller försäkrad genom

sluter med bolaget. organisation kan beträffande såväl frivillig som obligatorisk grupp- Samtidigt vissa som kan påkalla en specialregleförsäkring urskiljas särdrag, för de båda tillsammans. Ett sådant drag är att ring kategorierna endast för den som tillhör eller tidigare har försäkringen gäller tillhört att han eller någon närstående gruppen genom antingen själv medlem i denna. Utomstående kan inte anslutas till är eller varit

försäkringen, och utträder en medlem ur gruppen upphör försäkring-

en att gälla för honom och medförsäkrade personer, genast eller efter viss frist (jfr avsnitt 17.4). Medlemskapet kan på detta vis sägas

en förutsättning för försäkringens giltighet. utgöra Ett annat som förekommer är att även när drag regelbundet förutsätter personlig anslutning, försäkringsvillko-

gruppförsäkring

formellt inte med den ren tas upp i ett avtal som bolaget ingår

enskilde utan med någon som företräder grupgruppmedlemmen denne är att avtala på medlemmarpens intressen, antingen behörig saknar sådan men vill ordna ett nas vägnar eller behörighet för dem. Ett sådant där villkoren för försäkringsskydd avtal, brukar kallas för Även om dessa

försäkringen anges, gruppavtal.

kan vara av skiftande karaktär, kan man utgå från att avtal mycket som till grund för det det alltid upprättats någon handling ligger enskilda Utan en sådan sammanhållande försäkringsförhållandet. sambandet mellan flera försäkringar för enskilda länk framstår som så och att det naturliga är att betrakta personer lösligt tillfälligt, dem som ett antal likartade individuella försäkringar och i stället

reglerna om denna försäkringsform. tillämpa Ett annat kännetecken för är att försäkringarna gruppförsäkring såtillvida som försäktecknas till förmån för gruppmedlemmarna - inte skall tillfalla dem eller deras närstående ringsbeloppen Om denne däremot skulle teckna exempelvis deras arbetsgivare. i för att själv få

försäkring på vissa anställda nyckelbefattning

för extrakostnader m.m. i händelse av deras död, blir det ersättning vilken bör 2-8 i fråga om vanlig individuell försäkring, följa kap.

förslaget.

Allmänmotivering till 9 kap. 415

Man kan mot denna bakgrund fråga, hur avtalet om gruppförsäkring lagtekniskt sett bör konstrueras och vilken terminologi som bör begagnas. Den nuvarande rika floran av gruppförsäkringar har vuxit fram efter FAL:s tillkomst, och lagens regler har inte varit till stor hjälp vid försäkringarnas utformning; denna har väsentligen präglats av det praktiska livets behov. Det är en angelägen uppgift att i personförsäkringslagen försöka passa in försäkringarna i ett sammanhängande regelsystem, som utan större svårigheter går att förena med den ordning vi föreslår för de individuella försäkringarna. Flera konstruktioner är här möjliga. Man kan se gruppavtalet som det egentliga försäkringsavtalet, vilket då skulle avse försäkring på annan person. Man kan också anse försäkringsavtalet bestå i det individuella avtal som vid frivillig gruppförsäkring uppkommer genom den enskilde gruppmedlemmens anslutning till försäkringen. Tvekan kan vidare uppkomma om vem som är försäkringstagare och ägare till försäkringen: är det den som sluter den gruppavtalet, enskilde gruppmedlemmen eller såväl denne som hans medförsäkrade? Det bör nämnas att enligt både det norska och det finländska förslaget den som slutit gruppavtalet betecknas som försäkringstagare, något som också stämmer med gällande villkor i dessa länder. När det gäller valet av konstruktion har vi ansett oss böra fästa stor vikt vid det synsätt som präglar nuvarande praxis och det sätt varpå reglerna tillämpas i Det skulle vara att teoretiska dag. betänkligt på grunder avlägsna sig från en ordning som länge har fungerat utan synbara olägenheter. Å andra sidan får lagstiftningen för att kunna begripas av andra än försäkringsmän inte konstrueras på ett alltför invecklat eller inkonsekvent sätt. Terminologin bör vara förenlig med det naturliga synsättet hos försäkrade och andra utomstående som har intresse av gruppförsäkringsreglernas innehåll. Följande drag i det nuvarande systemet bör särskilt framhållas. Försäkringen för gruppmedlemmarna jämte medförsäkrade bygger visserligen på gruppavtalet, där villkoren anges. Men samtidigt betecknas - och t.o.m. de medförsäkrade gruppmedlemmarna som försäkringstagare och anses ha de befogenheter som lagligen tillkommer denna kategori. Detta gäller även vid obligatorisk gruppförsäkring, trots att som nämnt gruppmedlemmen inte själv medverkar vid avtalsslutet. Att märka är vidare, att visserligen gruppavtalet sluts med någon som tillvaratar intressen men gruppens att det långtifrån alltid föreligger någon formell för behörighet denne. Avtal om gruppförsäkring för anställda kan med en ingås arbetsgivare eller någon i arbetsledningen, utan att av dem har någon fullmakt att handla på de anställdas vägnar, och när det gäller föreningsmedlemmar kan gruppavtalet på motsvarande sätt slutas av föreningens styrelse utan att det föreligger någon laglig behörighet

416 till 9 Allmänmotivering kap.

för ledningen att ingå avtal som binder föreningsmedlemmarna. Det står klart att gruppavtalet under sådana förhållanden inte enligt rätt kan enskilda - ett förhålgällande förplikta gruppmedlemmar lande som får särskild betydelse om dessa själva skall betala premien. Såvitt gäller förhållandet till de enskilda, framstår gruppavtalet alltså närmast som en ensidigt utfärdad viljeförklaring av bolaget. Vad som nu sagts utgör enligt vår mening vägande skäl för att man vid frivillig gruppförsäkring bör anse det individuella avtal som ingås mellan gruppmedlemmen och bolaget som det egentliga försäkringsavtalet. Gruppavtalet får betydelse som grundval för försäkringsavtalet och som en förutsättning för detta, men den person som uppträder för gruppens räkning när gruppavtalet ingås kan inte gärna behandlas som försäkringstagare i personförsäkringslagens mening (se dock nedan om uppsägning av försäkringen, avsnitt 17.4). Det är att anse som försäkringstagare i naturliga gruppmedlemmen sammanhanget; försäkringsskyddet uppkommer genom att han ansluter sig till försäkringen. Från försäkringshåll har man betonat det tidigare nämnda förhållandet att även den medförsäkrade för närvarande behandlas som försäkringstagare, såvitt försäkringen avser honom. Man har vid utformningen av försäkringarna på olika sätt strävat att ge den medförsäkrade en självständig ställning. Sålunda anses han bl.a. som försäkringens ägare, till den del den avser honom, och han kan över den t.ex. Det har förfoga genom förmånstagarförordnande. framhållits att det skulle leda till konsekvenser bl.a. vid olyckliga tillämpning av reglerna om arv och giftorätt, om gruppmedlemmen skulle anses äga också sin makes eller sambos livförsäkring. Detta kan man utan vidare hålla med om. Å andra sidan ter det sig föga naturligt att betrakta den medförsäkrade, som inte själv sluter något försäkringsavtal, som försäkringstagare. Det är svårt att undvika att hans rätt till väsentlig del beror av går denne ur gruppmedlemmen: anses det inte möjligt att låta hans anhöriga stå kvar i gruppen, gruppen, och detsamma gäller om den medförsäkrades anknytning till medlemmen upphör - hans sambo flyttar t.ex. ifrån honom. Det är också svårt att låta den medförsäkrade bli skyldig att betala premien jämte gruppmedlemmen. Att likställa de båda kategorierna synes därför knappast möjligt. Detta innebär dock inte att man behöver försämra den medförsäkrades rätt i förhållande till nuvarande Enligt vår mening är praxis. det att den som för närvarande rimligt lagen bygger på ordning tillämpas; att gruppmedlemmen är försäkringstagare när det gäller avtalets hindrar inte att också den ingående, premiebetalning m.m., medförsäkrade har en rätt till ersättning från försäkgrundläggande m.m. Vi återkomringen och rätt att göra förmånstagarförordnande mer senare till dessa frågor (avsnitt 19.9.3).

Allmänmotivering till 9 kap. 417

Vad åter angår obligatorisk gruppförsäkring, ter sig den angivna konstruktionen mera diskutabel. Här ingås ju avtalet faktiskt av någon annan än gruppmedlemmen för dennes räkning. Det förekommer ingen kontakt mellan medlemmen och försäkringsbolaget, och avtalet medför inga direkta skyldigheter för medlemmen mot bolaget vare sig i fråga om premiebetalning eller i andra avseenden. Vi har övervägt en reglering, där man skulle konsekvent betrakta representanten för gruppen som försäkringstagare och gruppmedlemmen som försäkrad. Denna lösning, som från teoretisk synpunkt framstår som den riktigaste, har emellertid visat sig medföra vissa praktiska komplikationer; olikheten mot frivillig gruppförsäkring är i många fall obetydlig och skulle också vara svår att förstå för den som inte är expert på området. För närvarande betecknas den försäkrade gruppmedlemmen som försäkringstagare i villkoren, och det anses tydligen naturligt att behandla honom på samma vis i obligatorisk som vid frivillig försäkring. Som förut utvecklats (avsnitt 7.2) anser vi oss böra sträva efter så enhetliga regler som möjligt vid skilda slag av gruppförsäkring. Vikten av detta har understrukits från branschens sida; att ge den obligatoriska försäkringen en helt annan konstruktion än de frivilliga anses bara medföra bekymmer i den praktiska försäkringsverksamheten. Sådana skäl kan tala för att gruppmedlemmen även här bör behandlas som försäkringstagare. Att bygga lagstiftningen på att det är gruppmedlemmen som tecknar den obligatoriska försäkringen har vi emellertid ansett som ett alltför markant avsteg från den faktiska verkligheten. Det är här fråga om ett slags tredjemansavtal, visserligen av alldeles speciellt slag; avtalet kan medföra rättigheter för den försäkrade, men inte sådana direkta skyldigheter mot bolaget som att betala premien. För detta fordras enligt allmänna avtalsrättsliga regler att den som slutit gruppavtalet har behörighet att företa rättshandlingar på den försäkrades vägnar, och något sådant följer normalt inte utan vidare av relationerna mellan gruppföreträdaren och medlemmarna - inte av ett inte av förhållananställningsavtal, det mellan förening och medlem, inte av ett kundförhållande med en bank eller annan kreditinrättning. Gruppavtalets karaktär av tredjemansavtal framträder särskilt klart när den försäkrade inträtt i gruppen först efter det att gruppavtalet har ingåtts; om något slags fullmaktsresonemang kan det då inte bli tal. Det skulle därför vara missvisande att i lagen använda samma konstruktion för obligatorisk som för frivillig försäkring. Avtal om obligatorisk måste alltså anses ingånget gruppförsäkring redan genom och den som ingår gruppavtalet med gruppavtalet, bolaget är i denna bemärkelse försäkringstagare. På det sätt som nyss sades beträffande medförsäkrade vid frivillig gruppförsäkring behöver detta dock inte hindra att den försäkrade gruppmedlemmen

418 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56

anses som försäkringstagare i om rätten till fråga försäkringsersättning och när det rätten gäller att göra förmånstagarförordnande m.m. På dessa liksom bl.a. när det mot punkter, gäller skyddet borgenärerna, kan reglerna bli väsentligen desamma som vid frivillig gruppförsäkring. Och när det gäller gruppmedlemmarnas rättigheter och skyldigheter i av finns det egenskap försäkrade naturligtvis inga skäl att ha olika regler för de båda försäkringstyperna. Det innebär att man i sagda varje fall inte kan ange partsförhållandet vid de båda försäkringsformerna samma vis i på lagen (se 9 kap. 3 § lagförslaget). inte Iövrigt synes det emellertid nödvändigt att i lagen markera skillnaden mellan formerna särskilt I de mycket. ,flesta bestämmelser kan man i stället använda de konkreta termerna den försäkrade ”den medförsäkrade och gruppmedlemmen, den försäkrade om de berörda parterna på försäkringstagarsidan. Det framgår av det anförda att vi från att utgår någon typ av gruppavtal alltid föreligger. Emellertid kan man sätta i om fråga lagen i detalj bör reglera dess tillkomst. På har man försäkringshåll inte ansett att det finns något behov att de som klargöra rättsregler gäller i detta hänseende, och från framstår det konsumentsynpunkt inte heller som det för den försäkrades erforderligt; avgörande ställning är ju vid frivillig försäkring i stället med försäkringsavtalet den enskilde gruppmedlemmen, och vid obligatorisk försäkring uppkommer som sagt inga direkta förpliktelser för gruppmedlemmen mot bolaget. Vi anser därför att bestämmelser några speciella inte behövs i fråga om gruppavtalets i stället får allmänna ingående; . rättsprinciper tillämpas. -— När det av gäller uppsägning gruppavtalet har vissa däremot tett med tanke lagregler sig nödvändiga på konsekvenserna för de försäkrade (se avsnitt 17.4 nedan). Ännu en allmän som behandlats i litteraturen om fråga, utförligt gruppförsäkring, gäller gruppföreståndarens ställning (se Roos bl.a. avsnitt 10; Hellner, Selected Essays s. 190; Grabe i NFT 1963 s. 149). Som framgått är det ett i viss mån karakteristiskt för drag gruppförsäkringen att inte bara i samband med avtalsslutet utan också under försäkringstiden någon som står utanför bolagets organisation uppträder som mellanhand mellan och grupbolaget pen, dock utan att han formellt är behörig att företräda denna. Man har diskuterat i vilken en sådan skall utsträckning gruppföreståndare anses handla på gruppens vägnar och vem som skall stå risken för hans eventuella misstag eller försummelser - t.ex. underlåtenhet att till bolaget vidarebefordra en anmälan att ansluter till någon sig försäkringen eller oriktig information till om gruppmedlemmarna vad försäkringen innebär. Här är emellertid att märka att en särskild gruppföreståndare inte alltid finns under försäkringstiden. Ibland är det flera personer på ett eller ett som företag föreningskansli

* till‘9 419 . Allmänmotivering kap.

medverkar vid administrationen av försäkringen, ibland sköts den helt och hållet av bolaget. De funktionärer som fullgör uppgifterna kan ha mycket skiftande ställning. Det kan vara fråga om en underordnad funktionär, t.ex. en kontorist som sköter löneavdrag för de anställda och sedan ombesörjer premiebetalningen. Men det kan också hända att försäkringen administreras av samma person som tecknat eller av en ställföreträdare för bolaget eller gruppavtalet organisationen i fråga. Vidare kan gruppföreståndaruppgifterna växla; saknar bolaget uppgifter om de enskilda gruppmedlemmarna, kommer att spela en viktigare roll. naturligtvis gruppföreståndaren Man har framhållit att med till gruppföreståndarens olika hänsyn funktioner det är svårt att anse honom ena generellt representera eller andra sidan (se Roos bl.a. s. 67 och 125). vår talar skäl för att i de allra flesta Enligt uppfattning goda situationer låta svara för en gruppföreståndares fel. Det bolaget förefaller rimligt att kollektivet i stället för den enskilde gruppmedlemmen drabbas av de som kan uppstå när administrationen misstag förbilligas genom att delvis läggas på en företrädare för gruppen, helst som en sådan lösning knappast torde ha någon nämnvärd betydelse för Detta stämmer tämligen väl med premien. synsätt åsikterna i litteraturenl, liksom också med vad som faktiskt lär i Emellertid anser vi det inte lämpligt att tillämpas försäkringspraxis. ge en föreskrift med ett sådant innehåll; förhållandena är generell alltför skiftande-, och frågan får i viss mån bedömas med hänsyn till den av och den konfliktsituation där den typ gruppförsäkring Vi kommer tillbaka till problemet på olika ställen i uppkommer. fortsättningen. _ Också om en gruppföreståndare eller någon annan är frågan behörig att handla på vägnar eller ta emot meddelanden gruppens med verkan för gruppen blir aktuell i olika sammanhang; framför allt torde den få betydelse vid ingående eller ändring av gruppavtal och vid uppsägning av försäkringen. Situationerna kan emellertid variera i sådan grad, beroende på företrädarens ställning och gruppens art, att de är svåra att reglera generellt i lagtext. Som redan ställer vi inte upp något krav på fullmakt eller framgått annan behörighet för den som ingår avtal om obligatorisk gruppförsäkring. I stor utsträckning måste den som har ingått avtalet också ha rätt att säga upp försäkringen med verkan för de enskilda, varvid dock vissa bestämmelser måste ges till de försäkrades skydd. Vidare bör i lagen anges vem som är behörig att på gruppens vägnar motta uppsägning och premiekrav. Också till dessa frågor återkommer vi senare.

1 Hellner, Selected Essays s. 190; Roos s. 125; annan mening Grabe i NFT 1963 s. 148.

420 Atlmänmotivering till 9 kap. . sou 1986:56

Det bör i detta att vi hela tiden bara sammanhang understrykas föreslår regler om gruppföreståndarens att handla behörighet på medlemmarnas vägnar i förhållande till försäkringsbolaget. Frågan om hans befogenhet att företa som ut över de rättshandlingar går försäkrade lämnar vi öppen; den kan vara inskränkt på olika sätt, men med regler i sådana ämnen skulle vi komma in sådana på frågor - t.ex. av arbets- eller föreningsrättsligt slag som vi vill hålla utanför lagstiftningen (se avsnitt 7.2 ovan). Det norska förslaget innehåller en paragraf (§ 10-2) som räknar upp vilka frågor som skall behandlas i ett En sådan gruppavtal. regel kan naturligtvis ha sina fördelar både från och informationssynpunkt för att en ram för de enskilda försäkringarna på detta sätt skall kunna slås fast. Om något formkrav kan det dock inte bli och det är fråga, svårt att göra en preciserad uppräkning som passar vid alla skiftande typer av gruppförsäkring. Vi har inte funnit det med en nödvändigt bestämmelse av detta slag. I de följande avsnitten (17.2-17.8) behandlar vi gruppförsäkringar av mera ordinär typ. Därefter (i avsnitt 17.9) diskuteras frågan om undantag bör göras för mera särpräglade försäkringstyper korttidsförsäkringar m.m.

17.2 Information

Sammanfattning: Också vid gruppförsäkring är informationen från bolagets sida Särskilt viktig. gäller det försäkringsbeskedet, en handling som i sin växlande ofta får utformning väsentlig betydelse för att de försäkrade skall kunna bedöma skyddets innebörd. Vi föreslår lagregler om att försäkringsbesked skall utfärdas till och att ett försäkgruppmedlemmarna ringsbesked som avviker från skall gruppförsäkringsavtalet kunna åberopas mot bolaget, om den som har fått beskedet är i god tro eller inte har fått rådrum att rätta efter ett ändrat sig besked. I övrigt innehåller förslaget särskilda, om också allmänt hållna för informationsregler gruppförsäkringens del.

På gruppförsäkringens område ter minst sig informationsfrågorna lika betydelsefulla som vid individuell (se härom avsnitt försäkring 10). Visserligen är villkoren vid det hela taget gruppförsäkring på klara och överskådliga, och det torde inte vara lika svårt som vid individuell försäkring att välja rätt för den grupp som försäkring överväger att försäkra sig. Men å andra sidan är risken betydligt större att de försäkrade saknar kännedom om i huvuddragen

Allmänmotivering till 9 kap. 421

försäkringen; de har ju inte deltagit i det avtal där villkoren bestämts, och när anslutningen alls sker på gruppmedlemmens initiativ torde den ofta ske utan närmare överväganden av de rättsliga konsekvenserna. Såvitt angår obligatorisk gruppförsäkring måste redan av praktiska skäl meddelanden av olika slag gå över arbetsgivaren eller organisationen, medan vid frivillig gruppförsäkring också information direkt till medlemmarna kommer i fråga. I båda fallen är det av vikt att i lagen inskärpa bolagets skyldighet att tillse, att de försäkrade gruppmedlemmarna får behövliga uppgifter om sina rättigheter och skyldigheter enligt försäkringsavtalet. Även om försäkringarna brukar vara anpassade till den särskilda typen av grupp, kan gruppmedlemmarna ha svårt att bedöma sitt försäkringsbehov och de förmåner en viss gruppförsäkring innebär i jämförelse med individuell försäkring. Förhällandena kan emellertid växla avsevärt med hänsyn bl.a. till gruppförsäkringens och gruppens art, och vi anser det inte möjligt att mera detaljerat reglera den allmänna informationsskyldigheten. Den bestämmelse vi föreslår är därför ganska allmänt hållen (se 9 kap. 4 §). Regeln skall behandlas närmare i specialmotiveringen. I detta sammanhang är det en handling som får särskild betydelse, nämligen det försäkringsbesked som redan nu brukar tillställas de försäkrade. Dess innehåll kan variera. När bolaget för en egen förteckning över gruppens medlemmar, utfärdas ibland individuella besked för dem, medan man vid försäkring som administreras av gruppen själv ofta saknar uppgifter om medlemmarna och därför bara kan distribuera material med allmänna uppgifter om försäkringsförmånerna och villkoren i övrigt. Materialet sänds vanligen inte direkt till de försäkrade ens när bolaget har en förteckning över dem, utan det passerar genom gruppföreståndaren eller någon annan mellanhand, som vidarebefordrar det till de enskilda gruppmedlemmarna. Det är tydligt att dessa besked fyller en viktig funktion även när de inte är individuellt utformade. Med ledning av dem kan den försäkrade få klarhet om vad skyddet närmare innebär och bedöma, om det finns behov att ytterligare trygga exempelvis försörjningen av de efterlevande vid dödsfall. Vi har ansett det angeläget att liksom i de norska och finländska förslagen ta in en särskild regel om bolagets skyldighet att tillse att en gruppmedlem, som är ansluten från början eller senare blir ansluten till försäkringen, får ett försäkringsbesked. Vidare bör ett nytt besked sändas om försäkringen förnyas och de nya villkoren begränsar försäkringsskyddet i förhållande till de eller annat sätt ändrar - Av tidigare på väsentligt försäkringen. praktiska skäl måste man tillåta att beskeden är generellt utformade och distribueras till gruppföreståndaren för vidare utdelning till de

422 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56

enskilda; beskeden skall avsändas ”på sätt” ändamålsenligt (se 9 kap. 5 § förslaget; jfr också avsnitt 17.4 nedan). Både i litteraturen (se Roos s. 80 ff; Hellner, Selected Essays s. 192) och i det norska betänkandet (§ har en 10-4) föreslagits regel som innebär, att den som fått försäkringsbesked skall kunna göra gällande dess innehåll i förhållande till bolaget, om han är i god tro; i den norska bestämmelsen har endast när det av undantag gjorts beskedet klart framgår att han inte villkoren för medlemuppfyller skap i gruppen eller inte har rätt till den förmån som beskedet anger. En regel om skydd för godtroende mottagare av beskedet lär här stämma ganska väl med allmänna avtalsrättsliga principer, anpassade efter den situationen vid Även om speciella gruppförsäkring. villkoren i försäkringen bygger på det har tidigare gruppavtalet ju mottagaren inte deltagit i detta, och han kan därför ha för att ta fog fasta på den utfästelse han får direkt från försäkringsbolaget. Alldeles klart är dock inte Roos s. 84 och med tanke rättsläget (jfr f), på den betydelse beskedet har för de försäkrade finns det skäl goda att ta upp en uttrycklig bestämmelse av denna typ också i den svenska lagen. Av avgörande är här att den som med betydelse synpunkten fog kan tro sig vara försäkrad på grund av innehållet i ett försäkringsbesked saknar anledning att trygga eller sina efterlesig vande på annat vis och därför riskerar att stå utan om beskedet skydd skulle visa sig felaktigt. En regel av det får till en i den angivna slaget början betydelse situationen att försäkringsvillkoren ändras till de försäkrades nackdel utan att den enskilde försäkrade medverkat. Innan en gruppmedlem får meddelande om ändringen, har han i allmänhet skäl att tro att han är skyddad enligt de äldre villkoren. blir också av vikt om ett Regeln försäkringsbesked visar sig vara felaktigt. Det är att rimligt bolaget ansvarar för fel av detta slag, och det även om har gäller bolaget överlåtit åt gruppföreståndaren att utfärda beskeden och felaktigheten alltså beror på ett misstag från hans sida. Det sist nämnda lär för övrigt stämma med inställningen hos redan i försäkringsbolagen dag. Man kunde sätta i fråga om det inte kan leda till missbruk från de försäkrades sida, ifall en regel av denna typ kommer till uttryck i lagtexten. Vi tror emellertid att sådana farhågor är obefogade, om man kräver att den försäkrade skall ha studerat beskedet och annat material med omsorg för att anses ha varit i tro. Vad detta god närmare innebär skall behandlas i Här bör specialmotiveringen. emellertid särskilt påpekas att den försäkrade bl.a. måste anses skyldig att ta del av varje besked som tillställs honom, ett inbegripet rättelsebesked som bolaget sänder ut sedan en konstatefelaktighet rats. Det är att bestämmelse till sådana angeläget lagens uppmuntrar rättelser.

sou 1986:56 Allmänmotivering till 9 423 kap.

Vad angår frågan om verkan av ett nytt meddelande - oavsett om detta sänds ut därför att villkoren har ändrats eller för att rätta till en felaktighet kan man inte gärna begära att bolaget skall visa att gruppmedlemmen faktiskt har fått ett nytt besked. Det måste vara tillräckligt att bolaget har avsänt ett besked eller annat meddelande om ändringen till en företrädare för gruppen. Dennes skyldighet att lämna meddelandet vidare till medlemmarna är visserligen i första hand en sak mellan honom och medlemmarna, men med tanke på möjligheten att det här uppstår ett dröjsmål behöver de försäkrade ett rådrum. Vi föreslår därför ett tillägg till med godtrosregeln

innebörden, att ett äldre besked inte kan åberopas fjorton efter

dagar det att ett nytt besked eller annat meddelande på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom. Sedan denna tid förtlutit är det att anta att en försäkrad haft rimligt möjlighet att reagera på att villkoren visat sig ogynnsammare än han från. tidigare utgått Regeln erinrar på detta vis om den bestämmelse vi föreslår rörande bristande information om av vid avgränsning försäkringsskyddet individuell försäkring (se ovan avsnitt 10.3 och 19.2.6). Att märka är att regeln bara avser fallet då avtal kan anses slutet på vissa villkor, som beskedet avviker från. Om däremot avtal kan anses ingånget med det innehåll som beskedet anger, kan bolaget självfallet inte ändra detta före försäkringstidens utgång genom att senare skicka ett besked om mera ogynnsamma villkor för den försäkrade. Enligt den norska regeln skyddas inte bara försäkrade gruppmedlemmar och deras medförsäkrade utan också andra som har fått ett försäkringsbesked och som är i god tro. Den praktiska betydelsen av detta är visserligen begränsad: en gruppmedlem som inte har anslutit sig till frivillig försäkring kan normalt inte anses vara i tro god angående försäkringsskyddet, och än mindre kan detta antas i fråga om utomstående personer som av misstag tillsänds ett försäkringsbesked. I fråga om obligatorisk försäkring är det emellertid inte uteslutet att någon på grundval av ett besked kan ha att tro att fog han tillhör gruppen, t.ex. när denna bara omfattar anställda upp till en viss ålder men denna begränsning inte har angetts i beskedet. Även om sådana situationer inte torde vara vanliga, har vi ansett det rimligt att godtrosregeln gäller också här; i lär för praktiken övrigt även detta stämma väl med bolagens Också i detta inställning. läge bör bolaget genom att snabbt sända besked kunna nytt undgå konsekvenser av felet. Vid bedömningen av får man i första hand ta godtrosfrågan hänsyn till vad själva beskedet innehåller. En enstaka bör inte oriktig uppgift kunna åberopas, om det av beskedet i övrigt klart hur saken i framgår själva verket förhåller sig. Vidare måste tas till vad hänsyn mottagaren bort förstå på grund av annat material som tillställts

424 Allmânmotivering till 9 kap. sou 1986:56

honom, låt vara att man inte kan ställa så stora krav på den enskilde i sådana fall. Härvid kan ibland beaktas även sådan information som den försäkrade får i senare skede, om han borde ha del av den tagit senast fjorton dagar före det också om inte försäkringsfallet; gäller informationen i utgörs av försäkringsbesked egentlig mening. Med tanke på vad som nu sagts ter den norska som tar sig formuleringen, sikte just på själva beskedets inte så Liksom utformning, lämplig. enligt andra liknande lagbestämmelser bör det vara vad avgörande den som fått beskedet med till bort inse om hänsyn omständigheterna uppgifterna. Bl.a. skall han inte kunna åberopa ett besked, som efter vad han bort förstå som numera bygger på försäkringsvillkor ändrats, och detta även om beskedet inte är I de uttryckligen tidsbegränsat. flesta fall har emellertid då ett nytt besked redan avsänts för de försäkrades kännedom, vilket som nämnt medför att det äldre beskedet mister sin verkan oavsett tro hos de försäkrade. god En regel av denna innebörd har i till tagits upp förslaget personförsäkringslag (9 kap. 5 § andra stycket).

17.3 Avtalets och

ingående ansvarets inträde

Sammanfattning: Några tvingande lagregler om gruppavtalets eller det enskilda försäkringsavtalets eller om rätt att ingående sluta försäkringsavtal ter inte bl.a. med sig påkallade; hänsyn till försäkringarnas skiftande art skulle de bli ganska komplicerade, och de ter sig inte erforderliga från konsumentsynpunkt. Bestämmelser om hur grupperna skall sammansättas hör i varje fall inte hemma i Däremot personförsäkringslagen. finns det anledning att vid frivillig gruppförsäkring den skydda enskilde gruppmedlemmen mot risken att hans anmälan till försäkringen inte vidarebefordras från gruppföreståndaren till bolaget före försäkringsfallet. Bolaget bör stå risken för sådana händelser.

I det föregående har framhållits att i avseenden många problemen vid gruppförsäkring är desamma som vid individuell och försäkring bör lösas på motsvarande sätt. Detta är dock inte fallet när det gäller avtalsslutet och ansvarets inträde. Ett skäl är att ett avtal naturligtvis om frivillig gruppförsäkring tillkommer vid på speciellt vis, varvid sidan av den enskilde gruppmedlemmens till anslutning försäkringen det förekommer ett gruppavtal som till för ligger grund försäkringsavtalet. En annan orsak är att gruppens företrädare sett har typiskt bättre möjlighet att tillvarata de försäkrades intressen än en privatperson som tecknar försäkring för egen del. Från konsument-

till 9 425 Allmänmotivering kap.

synpunkt ter sig inte tvingande regler i dessa avseenden som särskilt angelägna. På vissa särskilda punkter kan dock en

tvingande lagreglering

övervägas. En fråga som tidigare berörts är att möjligheten gruppmedlemmen vid obligatorisk försäkring mot sin vilja får skyldigheter mot försäkringsbolaget genom att hans arbetsgivare eller organisation hans vägnar avsnitt ingår försäkringsavtal på (se 7.2 och 17.1 ovan). Liknande frågor kan emellertid uppkomma också vid en del typer av frivillig gruppförsäkring. Som framgår av det föregående, sluts avtal om sådan försäkring i viss utsträckning på det viset att en facklig organisation överenskommer med försäkringsbolaget om försäkring av sådana medlemmar av organisationen som inte inom viss tid reserverar sig (eller, mera korrekt uttryckt, avböjer den försäkring som erbjuds dem). När tiden utan att utgått medlemmen hört av sig, anses bindande försäkringsavtal ingånget för hans del. Det är alltså fråga om s.k. redan negativ avtalsbindning; medlemmens passivitet skulle med hänsyn till de särskilda förhållandena ha förpliktande verkanÅ Denna form av avtalsslut har från tidigare uppmärksammats konsumentombudsmannens sida, varvid närmast marknadsföringssynpunkter varit aktuella. I en som utförts av utredning, på uppdrag konsumentverket, har professor Anna Christensen kommit till resultatet att även om inte har att organisationerna någon behörighet binda medlemmarna i förhållande till försäkringsbolaget, gruppförsäkringen ligger inom fackföreningens erkända kompetensområde och att därför en sådan underlåten reservation får anslutning genom godtas; därvid rekommenderas att bolaget lämnar tydliga upplysningar om reservationsrätten, om rätten att individuellt säga upp försäkringen samt om vad som gäller angående av betalning premierna. Förfarandet har under de angivna förutsättningarna accepterats från konsumentverkets sida. Detta sätt att avtal om har ingå frivillig gruppförsäkring länge praktiserats, och förfarandet torde medföra flera fördelar från gruppmedlemmarnas synpunkt. Försäkringsverksamhetskommittén har inte haft några avgörande invändningar mot systemet ens när det gäller skadeförsäkring (se SOU 1985:34 bl.a. s. 136). I praktiken lämnas tydlig information om reservationsrätten och inte m.m., heller annars torde kunna riktas mot några invändningar bolagens tillvägagångssätt vid försäkringsavtalets tillkomst. Det torde för övrigt vara som medför just informationen, att gruppmedlemmarna kan bli bundna; medlemmarna får i förväg veta att bolaget erbjuder dem försäkringsskydd om de inte reserverar och deras underlåsig,

Jfr om liknande frågor, Grönfors, Avtalslagen s. 80, 81 ff, 91 ff med hänvisningar; se även 9§ avtalslagen.

Allmänmotivering

426 till 9 sou 1986:56 kap.

tenhet att ta avstånd från avtalet mellan bolaget och organisationen räknas under sådana förhållanden som en sorts accept. Hur egentligen avtalet skall konstrueras är dock något oklart, och man kunde sätta i fråga om inte rättsläget i dessa praktiskt viktiga situationer kunde behöva klargöras genom lagregler. Som tidigare nämnts har vi ansett det svårt att i lagtext reglera frågan om gruppföreståndarens behörighet; situationerna är alltför skiftande (se avsnitt 17.1). På motsvarande sätt skulle en mera fullständig reglering av mekanismen vid gruppförsäkringsavtal med reservationsmetoden innebära åtskilliga komplikationer. För det första skulle det vara svårt att utforma en sådan reglering utan att komma in centrala - som på associationsrättsliga frågor något ligger långt utanför vårt uppdrag. Vidare behövde reglernas utformning - vilka sannolikt varieras för olika typer av grupper fackföreningar, kanske inte alla bör behandlas på samma sätt, andra organisationer, ekonomigrupper osv. Också försäkringstypen, premiens storlek och premiebetalningssättet kunde tänkas få betydelse. En lagstiftning av det angivna slaget skulle alltså bli invecklad och dessutom riskera att snabbt bli föråldrad med utvecklingen på försäkringsrättens och associationsrättens områden. Något egentligt behov av en fullständig avtalsrättslig reglering har såvitt vi kunnat finna inte heller framträtt; det är som sagt de marknadsrättsliga frågorna som stått i förgrunden, när konsumentverket tagit upp problemet. Det bör särskilt framhållas att enligt vår bestämmelser som mening reglerar reservationsanslutning egentligen inte behövs som skydd för den enskilde gruppmedlemmen. Att gruppmedlemmen inte redan genom gruppavtalet blir skyldig att själv betala premien följer av allmänna avtalsrättsliga principer. Här gäller alltså samma princip som vid obligatorisk försäkring. För betalningsskyldighet krävs att gruppmedlemmen framstår som förpliktad genom en sådan passivitet efter bolagets information som nyss berördes. Och för att skydda medlemmen mot att han på detta vis blir bunden av en försäkring som han egentligen inte önskar synes det tillräckligt att han har att när som helst för och möjlighet säga upp försäkringen egen medförsäkrades En sådan har också tagits in i räkning. regel lagförslaget (9 kap. 8 §). Vi har alltså funnit övervägande skäl tala mot att mera ingående reglera dessa avtalsrättsliga frågor i personförsäkringslagen. Möjligheten till anslutning genom underlåten reservation bör emellertid framgå av den definition som ges beträffande frivillig gruppförsäkring. Det bör i detta framhållas att vår ståndpunkt i fråga sammanhang om lagreglering av obligatorisk anslutning och reservationsanslutning inte innebär att vi tagit ställning till motsvarande frågor vid kollektiv skadeförsäkring, där förhållandena på flera sätt är klart

I till 9

Allmiinmotivering kap. 427

skilda från dem som råder vid personförsäkring. Frågan blir sedan om det finns anledning att även i gruppförsäkringsreglerna ta upp en sådan bestämmelse om rätt till försäkring som vi föreslagit för den individuella del försäkringens (avsnitt 11.3). Normalt lär det inte i detta hänseende för uppkomma några problem de enskilda av andra gruppmedlemmarnas del; någon särbehandling än försäkringstekniska skäl torde inte bli aktuell. Ett som spörsmål uppmärksammats av riksdagen är däremot vilken vissa betydelse sjukdomar hos en gruppmedlem kan ha I isammanhanget. anledning av en motion (1980/81:908) har i betänkande 1980/81:22 lagutskottet ansett det lämpligt att kommittén i samband med om frågan lagstiftning angående kollektiva försäkringar också prövar möjligheten för diabetiker och personer med andra att sjukdomstillstånd ansluta sig till Utskottet har i samband härmed grupplivförsäkring. påtalat att diabetiker inte enligt försäkringsbolagens praxis medges att ansluta sig till sådan eller i vart fall bara får försäkras försäkring till ett reducerat och att de ofta kan belopp visserligen teckna individuell livförsäkring men till än vid högre premie grupplivförsäkring. Anledningen till att diabetiker och andra med sådana personer sjukdomar som ökar sannolikheten för inte får försäkringsfall ansluta sig till försäkringen på samma villkor som andra är självfallet av försäkringstekniskt slag. Även om av på grund gruppförsäkringens konstruktion det finns att i större än vid möjlighet utsträckning individuell försäkring bortse från variationer bland de enskilda försäkrade, måste vissa risker anses vara av ett som en slag påkallar särbehandling. Förhållandena är här andra än inom den allmänna försäkringen, där man av sociala skäl kan sätta över sig försäkringsmässiga hänsyn. På senare tid har emellertid inom utvecklingen personförsäkringen allmänt sett gått mot att man försäkrar risker som tidigare ansetts som svåra eller att täcka. Till stor del omöjliga beror detta på ändrade medicinska men också andra bedömningar, faktorer - bl.a. av försäkringsteknisk natur lär ha medverkat. Denna tendens framträder också inom I stor gruppförsäkringen. utsträckning meddelas försäkring utan någon hälsokontroll alls, och i sådana fall kan också personer som lider av allvarligare sjukdomar komma med i Även i vissa andra fall har t.ex. försäkringen. diabetiker inbegripits i skyddet. I fråga om individuell har vi den livförsäkring intagit ståndpunkten, att den allmänna bedömningen av vilka typer av risker som skall försäkras och vilka premier som skall tas ut i skall lämnas åt princip försäkringsbolagen. På motsvarande sätt är det naturligt att inom gruppförsäkringen godta de rent försäkringstekniska överväganden som bolagen gör i fråga om denna försäkringens omfattning; inställning stämmer bäst med rådande inom enskild grundsatser

428 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56

försäkring både hos oss och utomlands liksom med den skälighetsprincip som har fastslagits i försäkringsrörelselagen. Av det sagda framgår också att problemen till väsentlig del kan väntas bli lösta på frivillighetens väg. Under sådana förhållanden anser vi oss inte i detta sammanhang böra föreskriva någon skyldighet för bolagen att meddela försäkring i gruppförsäkringens form för personer, som enligt försäkringstekniska överväganden inte kan ingå i en grupp på samma villkor som dennas övriga medlemmar. Någon bestämmelse om rätt till försäkring framstår alltså inte som motiverad för gruppförsäkringens del, och inte heller bör i personförsäkringslagen några regler tas in om gruppernas sammansättning. Något tveksammare är om man även vid frivillig gruppförsäkring har behov av lagregler om tiden för ansvarets inträde (jfr avsnitt 11.4 ovan). Det kunde hävdas att ansvaret mot de försäkrade i princip skall inträda dagen efter det att en ansökan om försäkringen har gjorts från gruppens sida. En regel av denna innebörd förekommeri gruppförsäkringsvillkoren. Det står emellertid klart att överenskommelse om gruppavtal i många fall träffas först efter långvariga förhandlingar mellan parterna, men samtidigt ofta i god tid före det planerade ikraftträdandet av försäkringen. Komplikationer kan dessutom uppkomma med hänsyn till de krav som måste ställas på gruppens karaktär och för att skall kunna meddelas. Såvitt vi anslutningsgraden försäkring kunnat finna bör den av ansvarets inträde som i dag reglering förekommer i villkoren leda till rimliga resultat från de försäkrades skäl talar för att låta parterna bestämma

synpunkt. Övervägande

tiden för ansvarets inträde i bör alltså kunna gruppavtalet. Bolaget inträdet till viss senare tidpunkt, exempelvis när en uppskjuta angiven procent av gruppens medlemmar har anmält sin anslutning. När anslutning sker med reservationsmetoden bör ansvaret normalt räknas från den tidpunkt då reservationstiden går ut. Vad obligatorisk försäkring angår, synes inte heller här det vara skäl att ge en om att ansvar skall gälla tillräckliga tvingande regel genast efter ansökningen; förhållandena kan variera också vid denna försäkringsform. Vårt förslag innebär att ansvaret skall börja gälla omedelbart sedan gruppavtalet ingåtts, om inte detta avtal föreskriver något annat. I ett avseende förefaller det behövligt att genom en speciellt tillvarata de försäkrades intressen i dessa sammantvingande regel Man får se till att en enskild försäkrad inte på grund av något hang. förbiseende vid gruppens kontakter med försäkringsbolaget går miste om det avsedda skyddet. Det är t.ex. tänkbart att när en förteckning över gruppmedlemmarna insänts vid frivillig försäkring, gruppföreståndaren eller den som annars upprättat förteckningen

Allmänmotivering till 9 kap. 429

har glömt att ta med en viss medlem, som vill gå med i försäkringen

och fyller anslutningskraven. Av skäl som förut angetts (avsnitt 17.1) finner vi det att

naturligt bolaget bär risken för sådana händelser,

vilka för torde vara övrigt sällsynta. Regeln bör alltså bli att ansvaret inträder vid den i gruppavtalet bestämda tidpunkten mot alla som vid denna tid tillhör gruppen, om de uppfyller anslutningskraven och har anmält sin anslutning till bolaget eller till den som tar emot för anmälningar bolagets räkning. Fordras det detta ett hälsodeklaration, utgör anslutningskrav, och ansvaret beror av att en sådan deklaration avges och kan godtas. En sådan regel stämmer med en bestämmelse i det norska förslaget

(§ 10-5) och med en vanlig praxis i svensk försäkring. Motsvarande princip bör också när tillämpas anslutning till sker vid en senare gruppen tidpunkt än när gruppavtalet börjar gälla. Den som anmäler sin det anslutning på angivna sättet blir genast försäkrad, om han Även i detta fall skulle fyller anslutningskraven. alltså en gruppföreståndares försummelse att vidarebefordra en uppgift gå ut över Om också man inte kan helt utesluta bolaget. att en lagbestämmelse i missbrukas frågan gruppföreståndaren kan felaktigt intyga att anmälan skett innan muntlig försäkringsfallet inträffade utgör det knappast någon avgörande mot invändning regeln. Här bör också observeras det nyss berörda fallet, att den enskilde

enligt gruppavtalet ansluts utan vidare, såvida han inte reserverat sig inom viss tid. Om ett inträffat under försäkringsfall denna frist, utger bolaget enligt nuvarande praxis ersättning alltjämt under förutsättning att den försäkrade i övrigt uppfyller anslutningskraven och att inte avtal träffats om senare ansvarsinträde. Någon lagregel härom synes inte det en nödvändig; gäller utvidgning av skyddet som framgår av avtalet och inte utesluts av de tvingande reglerna. I det har bara diskuterats föregående ansvaret mot gruppmedlem. I och med att denne är skyddad, bör emellertid också skyddet gälla mot sådana medförsäkrade som anges i försäkringsavtalet även här under förutsättning att anslutningskraven enligt gruppavtalet är uppfyllda. De nu behandlade reglerna har in i 9 6 och 7 §§ tagits kap. förslaget till personförsäkringslag.

Allmänm-otivering

430 till 9 kap.

17.4 Ansvarets upphörande, fortsättningsförsäkring

m.m.

Den försäkrade bör liksom vid individuell Sammanfattning: fritt till försäkring kunna säga upp en frivillig gruppförsäkring Utom i de fall som direkt anges i omedelbart upphörande.

bör däremot inte bolaget kunna säga upp vare sig en lagen eller en försäkringen i förtid och inte heller frivillig obligatorisk ändra villkoren under försäkringstiden. När en försäkring

att är det av vikt att den försäkrade i god tid får upphör gälla, om detta för att kunna ordna sitt försäkringsskydd på vetskap en om att är skyldigt att på annat sätt. Vi föreslår regel bolaget sätt sända meddelande till de försäkrade om ändamålsenligt för att bli fritt från ansvar mot dem. Samma sätt förhållandet de försäkrade bör också vid andra att underrätta gälla föreslås en bestämmelse om meddelanden enligt lagen. Vidare så visst efterskydd för den vars medlemskap i gruppen upphör,

att han får rådrum att teckna Den rätt till fortsatt ny försäkring. som nuvarande villkor vid försäkringförsäkring enligt gäller

ens skall förslaget bli lagfäst. upphörande enligt

om situationen när att gälla eller Också i fråga försäkringen upphör del som för förändras framstår en speciella regler behövliga

del. Vissa som behandlats i avsnitten

gruppförsäkringens problem

här om fribrev och om individuell försäkring saknar betydelse; frågor 3 normalt inte bli aktuella, eftersom återköp (jfr kap. 3 §) torde brukar sakna och rätt att mot försäkringen sparmoment, någon har försäkringsbolagets vilja förlänga ett tidsbegränsat gruppavtal

Vi finner inte att ta veterligen inte ens diskuterats. någon anledning

om lagregler i dessa avseenden. upp frågan tvingande att den enskilde får

Av betydelse är däremot gruppmedlemmen

håller att upphöra eller har vetskap om att hans försäkringsskydd på för att trygga sig på annat vis. upphört, så att han kan vidta åtgärder förhållande kan bli ödesdiger för Hans okunnighet om ett sådant

eller hans efterlevande. Här framträder ett väsentligt honom för den försäkrade. Nuvarande försäkringsvillkor skyddsbehov om ett utsträckt försäkringsskydd i innehåller vissa bestämmelser ett visst dessa fall. Goda skäl talar för att även lagen bör föreskriva

minimiskydd när gruppförsäkring upphör. bör vara att försäkringen automa- Utgångspunkten för regleringen

tiskt om den inte sägs upp före försäkringstidens utgång (jfr förnyas, också enligt nuvarande 3 8 §). En princip av detta slag gäller kap.

praxis. Vad först initiativ, anses försäkringgäller uppsägning på gruppens

Allmänmotivering till 9 kap. 431

en enligt rådande uppfattning upphöra genom att gruppavtalet uppsägs. Detta avtal utgör för de enskilda ju grundvalen försäkringarna, och det är att även i naturligt lagen konstruera regeln på detta vis. medför alltså Uppsägningen att försäkringarna upphör för

gruppmedlemmarna och medförsäkrade. Det synes inte möta några betänkligheter att ge den som har slutit gruppavtalet behörighet att

också vare säga upp detta, sig gruppförsäkringen är frivillig eller

obligatorisk; man kan från att han handlar vanligen utgå i medlemmarnas intresse. Det är emellertid tänkbart att delade meningar kan råda i gruppen om en försäkring bör behållas, och till motsättningar gruppföreträdare är inte uteslutna. Vidare kan komuppsägningen ma oväntat för vissa gruppmedlemmar. Till skydd för de enskilda

försäkrade bör därför föreskrivas en uppsägningstid, och bolaget bör ha en skyldighet att meddela genast gruppmedlemmarna om situationen, vilket bl.a. får betydelse i om rätten till fortsättfråga

ningsförsäkring.

Vad sedan den angår enskilde gruppmedlemmen bör han, i

överensstämmelse med den vi för de individuella princip föreslagit personförsäkringarna, kunna när som helst säga upp en frivillig gruppförsäkring för omedelbart upphörande för sin och medförsäk-

rades del. En sådan rätt framstår som ett viktigt skydd för en gruppmedlem bl.a. när han vid inte har

reservationsanslutning

avböjt försäkringen i tid (jfr avsnitt 17.3 ovan). - Vid obligatorisk

försäkring kan det däremot inte bli tal om rätt till individuell någon uppsägning. Är den försäkrade missnöjd exempelvis med att medlemsavgiften i en förening delvis används till försäkringspremie, får han ta upp saken inom föreningen. Det är då fråga om en

associationsrättslig konflikt, vilken som nämnt faller utanför

lagförslagets område (se avsnitt 7.2).

Andra problem när uppkommer bolaget vill säga upp försäkringen. Till en är att märka början situationen när bolaget inte längre vill meddela försäkring för gruppen i fråga. Med hänsyn till de enskilda

försäkrades trygghet bör en av som inte uppsägning bolaget, grundas på något av de kontraktsbrott från de försäkrades sida som anges i lagen, få verkan för dem först vid försäkringstidens utgång.

Försäkringsbolaget bör alltså inte ha möjlighet att

säga upp försäkringen i förtid, utan en uppsägning får gå ut att på försäkringen inte skall förnyas. En sådan torde inte regel innebära någon nämnvärd olägenhet från

försäkringsbolagens synpunkt med tanke

de korta på avtalstider oftast ett år - som brukar vid gälla gruppförsäkring. Att bolaget gör förbehåll om att sådan försäkring skall kunna i förtid lär i upphöra dag vara ovanligt, och något större behov av detta lär utom vid knappast föreligga väsentliga kontraktsbrott bl.a. avsnitt - (jfr 17.6 nedan). Inte heller bör ha bolaget möjlighet att ändra villkoren under löpande försäkringstid. Änd-

i

432 Allmänmotivering till 9 kap.

vid behov i samband med förnyelse av ringar får genomföras

försäkringen. Vad förfarandet vid av gruppavtalet, framstår angår uppsägning det som önskvärt att i lagtexten ange någon som bolaget kan rikta till, med tanke på de svårigheter som finns att avgöra uppsägningen vem som i olika företräder Enligt vår mening sammanhang gruppen. i den ende för är medkontrahenten gruppavtalet representant vidare att bestämma. får motparten som utan går Uppsägningen denne är ett företag eller en alltså ställas till (som vanligen

organisation).

Vid sidan härav ter det emellertid motiverat med ett särskilt sig för den försäkrade, i vart fall när en frivillig försäkring sägs skydd I litteraturen Roos s. 200) och i det norska upp för upphörande. (se har här av innebörd att ansvaret betänkandet föreslagits regler att den enskilde har först efter det gruppmedlemmen upphör i det norska att han på annat sätt varslats; därmed jämställs förslaget förhållandet I och för skulle det vara har fått reda på (§ 10-6). sig att här föreskriva en rätt till personligt meddelande önskvärt för alla försäkrade något som skulle åtminstone gruppmedlemmar, och även deras medförsäkrade, får garantera att dessa, vanligen om den situation som En sådan princip synes vetskap uppkommit. emellertid svår att (jfr avsnitt 17.2 ovan). Bolaget upprätthålla inte bara vid utan även ibland vid frivillig saknar obligatorisk kännedom om och adress. försäkring gruppmedlemmarnas person därför att anse uppsägning få Också i detta läge ter det sig nödvändigt att ett meddelande om sänds rättsverkan redan genom uppsägningen sätt för de försäkrades kännedom. (Jfr det på ändamålsenligt finländska förslaget 9 kap. 2 §.) som vill få en att

Ett försäkringsbolag, frivillig gruppförsäkring

hos den som upphöra, skall alltså inte bara säga upp försäkringen utan också se till att ett meddelande distribueras ingick gruppavtalet Har att tro att dess bland medlemmarna i gruppen. bolaget anledning det eller den som slutit kontaktman inom företag organisation inte kommer att klara av distributionen eller är ovillig gruppavtalet se till att att ombesörja meddelanden av detta slag, får bolaget av annonser i distributionen sker på annat vis. Man kan använda sig eller eller ge meddelan-

en personal- organisationstidning personliga

eller arbetsplats är den till medlemmarna, om deras bostadsadresser kända. Sker inte på godtagbart sätt, riskerar bolaget uppsägningen faktiskt att den inte kan åberopas av bolaget. Men om meddelandet saknar om hur avsändandet har nått gruppmedlemmarna, frågan

skett naturligtvis betydelse. Mera tveksamt kan det synas, om även vid obligatorisk försäkring bör söka varsla de enskilda om för upphörande. bolaget uppsägning dessa inte i avtalet, och de kan ibland ha ett oklart Här har ju deltagit

y Allmänmotivering till 9 kap. 433

begrepp om den försäkring som gäller för dem. En liknande regel som vid frivillig försäkring synes emellertid vara värdefull för att tillgodose de försäkrades kan metoderna att trygghet. Naturligtvis söka nå de försäkrade bli annorlunda i detta fall; det räcker emellertid med att tillvägagångssättet framstår som ändamålsenligt, och det lär inte heller här vara svårt att i finna sådana sätt praktiken att underrätta de försäkrade. Vi har funnit skäl tala för övervägande samma regel för all gruppförsäkring. Det synes tillräckligt att de meddelanden som sålunda skall utgå från bolaget riktas till de försäkrade gruppmedlemmarna. Dessa får sedan antas underrätta sådan närstående som är medförsäkrade om den förändrade situationen. Det är tänkbart att bolaget bara vill få att för försäkringen upphöra vissa gruppmedlemmars del, sådana som slarvat med exempelvis premiebetalningen eller lämnat oriktiga uppgifter om sina förhållanden. I så fall är det att försöker nå den naturligtvis väsentligt bolaget enskilde gruppmedlemmen med ett meddelande. Detta bör rimligen tillställas honom personligen, på den adress som bolaget har tillgänglig eventuellt det företag där han arbetar. En allmän regel om sådant personligt meddelande har i intagits lagtexten (9 kap. 20 §). Situationen torde inte uppkomma där medlemmen är helt anonym - då finnsmdet för att naturligtvis ingen anledning bolaget behandla honom annorlunda än andra i gruppen - och den lär därför över huvud taget sakna aktualitet vid obligatorisk försäkring. - Som framgår av fortsättningen blir bestämmelsen också i andra tillämplig situationer än som nu har behandlats. Den enskilde gruppmedlemmens kan också försäkringsskydd upphöra att gälla på den att han inte tillhör grund längre gruppen, antingen han lämnar den frivilligt eller av någon anledning blir nödsakad till detta; han går Lex. ur den förening som ordnat försäkringen eller måste sluta sin anställning. Detta medför att även medförsäkrade mister sitt skydd. Även om försäkringsförhållandet på detta sätt upplöses på gruppmedlemmens initiativ, kan det synas rimligt att han också i denna situation får en viss frist för att ordna sina försäkringsförhållanden på annat vis. Ett utträde ur gruppen kan ha många anledningar, och man kan inte utgå från att med till medlemmen hänsyn omständigheterna själv bör stå sitt kast, när det Gällande gäller försäkringsskyddet. gruppförsäkringsvillkor brukar här innehålla bestämmelser om ett efterskydd, som tillämpas i flertalet utträdesfall. Det kan diskuteras vad som utgör ett lämpligt rådrum också i detta läge. Den norska kommittén har ansett en tid av en månad Vi har tillräcklig. emellertid, med tanke bl.a. på fall då en måste lämna gruppmedlem sin anställning utan att få nytt arbete, ansett böra utsträckas skyddet till tre månader - samma frist som vi föreslår för att han skall begära

434 till 9 sou 1986:56 Allmänmotivering kap.

fortsättningsförsäkring (jfr nedan). - Liksom när det gäller sådan försäkring är det emellertid rimligt att bolaget får göra förbehåll om att efterskyddet inte skall när gruppmedlemmen fått eller gälla, uppenbarligen kan få motsvarande skydd på en ny arbetsplats eller i en ny Då en förlängning av ansvaret inte någon förening. fyller funktion. - Det torde därför bli så i angelägen knappast vanligt att blir aktuellt mer än under en kort praktiken efterskyddet som bör medföra att kostnaderna för detta blir övergångstid, något obetydliga. ansvar skall alltså i fortsätta att gälla under minst Bolagets princip tre månader. Vill bolaget slippa att räkna med premie under del av en månad, finns det naturligtvis inget som hindrar att man i villkoren föreskriver att försäkringen i stället upphör i och med utgången av - anser vi inte det finnas tredje månaden efter utträdet. Däremot några tillräckliga skäl för ett efterskydd, när en gruppmedlem vid lämnar försäkringen men står kvar i gruppen; han frivillig försäkring stannar t.ex. sitt arbete i det företag som försäkringen omfattar. på Man kan då att bristen på skydd är på goda grunder säga I allmänhet ter sådan skyddsregel inte heller självförvållad. sig någon motiverad, när bolaget uppsäger försäkringen på grund av kontraktsbrott från den enskildes sida, t ex. när han åsidosatt upplysningsplik-

ten. (Om försummad premiebetalning, jfr dock avsnitt 17.6

nedan.) I försäkringsvillkoren brukar finnas regler om gruppmedlemmarnas rätt att under vissa förutsättningar utan hälsoprövning få teckna fortsättningsförsäkring, individuell eller kollektiv, för den händelse försäkringen upphör genom att gruppavtalet träder ur kraft eller _ gruppmedlemmen utträder ur gruppen. På detta sätt minskar risken för att en försäkrad, vars hälsa försämras under försäkringstiden, helt ställs utan villkoret kan sägas innebära en försäkringsskydd; form av för den enskilde. av denna förmån för optionsrätt Betydelsen gruppmedlemmen betonades redan vid 1961 års ändringar i lagen om försäkringsrörelse (se prop. 1961:171 s. 191 f). Man kan fråga om det finns någon anledning att införa tvingande regler i lagen om att den försäkrade skall kunna begära också ett skydd av detta slag. Det skulle kunna invändas, att man i så fall ger regler om själva den försäkringsprodukt som bolaget skall tillhandahålla, något som vi i stort sett velat undvika när det gäller individuell försäkring (jfr avsnitt 7.1 ovan). Å andra sidan gäller det ett skydd som stämmer väl med praxis och som är direkt sammankopplat med om upphörande av den försäkringen. Med reglerna ursprungliga hänsyn härtill synes det motiverat att avvika från vår principiella till om Även om möjligheten till inställning regler produkten. fortsättningsförsäkring lär utnyttjas i relativ liten utsträckning något som kan sammanhänga med att denna försäkringsform många

Allmänmotivering till 9 kap. 435

gånger är ekonomiskt mindre fördelaktig än den vanliga gruppförsäkringen - anser vi den utgöra en kompletterande förmån av vikt från social synpunkt. Särskilt gäller detta vid livförsäkring, men också rätten att fortsätta sjuk- eller olycksfallsförsäkring kan ha värde när den försäkrade skulle sakna rätt att nyteckna en försäkring på grund av försämrad hälsa. Vissa villkor ger redan i en sådan dag rätt. Vi har därför stannat för att man bör ta in om regler fortsättnings- —~ försäkring i lagen något som skett också i de finländska och norska lagförslagen (9 kap. 4 § respektive § 10-7). I enlighet med vad som gäller enligt nuvarande praxis bör en sådan rätt att begära fortsättningsförsäkring också tillkomma medförsäkrade. Vidare bör de försäkrade ha samma förmån vid obligatorisk försäkring; här framstår skyddet som minst lika angeläget som annars. Fortsättningsförsäkringen bör regleras av de bestämmelser som gäller individuell försäkring respektive gruppförsäkring, beroende på dess art; det senare alternativet har dock knappast aktualitet i dag. I detta avseende har bolaget frihet, förutsatt att skyddet är likvärdigt. Rätten till fortsättningsförsäkring bör emellertid inte gälla generellt. På liknande sätt som då det gäller efterskydd ter en sig regel härom inte angelägen, om den försäkrade har fått annat i skydd samma avseende, t.ex. genom att han gått över till ett annat företag där försäkringsskyddet är ordnat på motsvarande sätt. I en sådan situation finns det inte skäl att tillräckliga genom tvingande lagstiftning dessutom ge honom rätt till en fortsättningsförsäkring på grund av den tidigare gruppförsäkringen. Detta synes knappast heller rimligt när han visserligen inte skaffat sig ett motsvarande skydd men uppenbarligen kan få detta, t.ex. genom att gå med i en gruppförsäkring på den nya arbetsplatsen; också i detta läge bör han kunna reda utan rätt till - står sig fortsättningsförsäkring. Slutligen det klart att vid vissa försäkringstyper, t.ex. försäkring mot risker vid idrott av visst slag, låneskyddsförsäkring och vissa försäkringar för lantbrukare, en fortsättningsförsäkring inte passar (jfr om vissa ytterligare undantag avsnitt 17.9 nedan). Bolaget bör ha möjlighet att i sådana fall göra förbehåll om att de berörda reglerna inte skall tillämpas. Man kan diskutera om alls är fortsättningsförsäkring angelägen när den försäkrade på eget initiativ lämnar försäkringen, trots att han fortfarande tillhör Att han skulle föredra gruppen. denna framför att vara ansluten dyrare försäkringsform till gruppförsäkring ter sig dock och för föga sannolikt, någon undantagsregel denna situation framstår därför inte som påkallad. Den information som bolaget enligt vad som förut utvecklats (avsnitt 17.2) skall ge till gruppmedlemmarna under försäkringstiden bör självfallet innehålla upplysningar också om rätten till fortsättningsförsäkring. En påminnelse härom kan vidare vara naturlig i

436 Allmänmotivering till 9 kap. _

samband med av försäkringen från bolagets sida. En uppsägning bestämmelse om detta har upptagits i lagen. De nu behandlade reglerna har tagits in i 9 kap. 8-13 §§ lagförslaget.

17.5 av ansvar

Begränsningar försäkringsbolagets

Sammanfattning: De bestämmelser om upplysningsplikt, symtomklausuler, fareökning och framkallande av försäkringsfallet som förordats för den individuella försäkringens del bör kunna tillämpas också vid gruppförsäkring. Om väsentligen någon annan än den försäkrade själv har lämnat oriktiga till bör detta dock inte få åberopas mot den uppgifter bolaget, försäkrade.

Beträffande och framkallande av förupplysningsplikt, fareökning säkringsfallet tillämpas i dag FAL:s bestämmelser också vid gruppförsäkring. Såvitt känt har det inte vållat några nämnvärda olägenheter att dessa tillkommit enbart med sikte på individuella försäkringsavtal. Att märka är dock att prorataregeln kan leda till mycket stränga resultat vid även mindre i den grupplivförsäkring; oriktigheter försäkrades upplysningar kan nämligen medföra att ansvaret faller bort på den grund att bolaget med kännedom om rätta förhållandet inte skulle ha meddelat någon försäkring alls (jfr livförsäkringens villkorsnämnds utlåtande nr 1/1980). Detta kan te sig särskilt anmärkningsvärt med tanke på att upplysningsplikten här är utformad på sådant sätt att försäkrade med betydligt sämre hälsotillstånd många gånger kan få försäkringsskydd utan att lämna oriktiga uppgifter. De frågor som normalt kan förekomma är nämligen om den försäkrade är fullt arbetsför och om han varit viss tid sjukskriven under det senaste året, och svaren på sådana enkla frågor ger inte alltid bild av risken - en självfallet någon riktig allvarlig kan latent eller tillåta arbete. Endast om den sjukdom ligga försäkrades svar ger befara sådan får han fylla i anledning sjukdom en hälsodeklaration. Inte sällan kan det detta sätt utförligare på synas bero på en slump om ersättning vägras på grund av åsidosatt upplysningsplikt eller tvärtom full utgår. Man kan sätta i ersättning fråga om inte sådana konsekvenser av prorataregeln borde direkt förhindras genom den nya Efter någon tvekan har vi lagstiftningen. dock funnit att stötande resultat bör kunna förebyggas av den som vi föreslår 12.2.3). Genom att förenkla skälighetsregel (avsnitt det sättet får bolagen anses ha upplysningsplikten på angivna

sou 1986:56 Allmänmotivering till 9 kap. 437

accepterat att hälsoprövningen inte leder till en fullt riktig bedöm-

ning. Ofta är det en rimligare lösning att bolagets ansvar bestäms på

det mer nyanserade vis som sker vid individuell försäkring (se avsnitt 12.2.3 ovan). Branschen har också förklarat sig beredd att tillämpa prorataregeln huvudsakligen på detta vis. Under denna förutsättning synes det fullt möjligt att tillämpa också de nya regler vi föreslår för den individuella försäkringens del vid frivillig gruppförsäkring, där i övrigt väsentligen samma synpunkter gör sig gällande. Därvid bör observeras, att de bestämmelser som talar om - i försäkringstagaren något som främst blir aktuellt fråga om upplysningsplikten här avser den försäkrade gruppmedlemmen (9 kap. 3 § lagförslaget). Att låta bestämmelserna i fråga tillämpas också på uppgifter av den som ingår gruppavtalet skulle däremot leda till föga rimliga konsekvenser. Den förenklade riskprövning varpå gruppförsäkringen bygger avser i huvudsak den försäkrades hälsotillstånd. Skulle i något fall en oriktig uppgift av annan person -— t.ex. av gruppmedlemmens arbetsgivare - ha haft betydelse för försäkringsbolaget, bör det rimligen inte minska försäkringsersättningen så länge gruppmedlemmen var i god tro. Insåg medlemmen att bolaget fick felaktig uppfattning om risken, kan saken annorlunda till - då kan förfarande i ligga någon gång strid med tro och anses för hans del. - På heder föreligga motsvarande sätt har vi funnit att oriktiga uppgifter som gruppmedlemmen lämnar om den medförsäkrade inte bör kunna mot åberopas denne. Också inom branschen synes man godta, att reglerna om upplysningsplikt tillämpas endast vid oriktiga uppgifter från den enskilde försäkrades sida. Efter vad vi kunnat finna är det inte något behov av särregler för frivillig gruppförsäkring när det gäller andra begränsningar av försäkringsbolagets ansvar. Även vid obligatorisk gruppförsäkring måste man uppmärksamma frågan om rättsverkningarna av oriktiga riskupplysningar vid gruppavtalets ingående. Som förut framhållits (avsnitt 17.1), anser vi oss inte kunna generellt behandla den försäkrade gruppmedlemmen eller den medförsäkrade som försäkringstagare vid dessa försäkringar. Samtidigt är det tydligt att uppgifter om risken normalt kan inhämtas bara från den som ingår gruppavtalet, inte av den försäkrade. De försäkrade saknar här ofta möjlighet att kontrollera att försäkringsbolaget fått korrekta uppgifter. Försäkringsbeskedet ger bara på vissa punkter upplysning om bolagets förutsättningar för försäkringen. Om man skulle tillämpa bestämmelserna i 4kap. 1-4 §§ på de uppgifter som lämnas av den som ingår gruppavtalet, kunde det leda till klart obilliga resultat. Emellertid synes det inte att den konstruktion vi nödvändigt förordar leder till sådana konsekvenser. Det lär inte vara särskilt

438 Allmänmotivering till 9 kap.

vanligt att oriktiga riskupplysningar förekommer i samband med att gruppavtalet sluts, och enligt vad företrädare för försäkringsbranschen framhållit i kommittén anser man på försäkringshåll inte att det är behövligt eller ens rimligt att i denna situation åberopa oriktigheten mot en försäkrad som saknar skuld till denna. En tillämpning av de allmänna reglerna i 4 kap. påkallas tydligen inte av något mera vägande intresse för försäkringskollektivet. Under sådana förhållanden anser vi det inte möta några betänkligheter att i slå fast, att eller ofullständiga uppgifter som lämnats av lagen oriktiga någon annan än den försäkrade inte kan åberopas av bolaget mot de försäkrade (9 kap. 14 §).

Över huvud taget grundas de enskildas rättigheter vid obligatorisk försäkring bara i begränsad utsträckning på uppgifter som lämnas om dem. Om det t.ex. gäller olika försäkringsbelopp beroende på den enskilde medlemmens ålder, anges detta direkt i villkoren och försäkringsbeskeden, men bolaget inhämtar inte uppgifter om de enskildas ålder.

Beträffande övriga regler om begränsningar av bolagets ansvar synes från individuell försäkring avvikande bestämmelser om obligatorisk gruppförsäkring vara obehövliga, liksom vid frivillig gruppförsäkring. Vi återkommer i den speciella motiveringen till några särskilda frågor om tillämpning av reglerna i 4 kap. vid gruppförsäkring.

17.6 Premien

Sammanfattning: Också vid gruppförsäkring bör den försäkrade skyddas mot följden av underlåten premiebetalning genom regler om betalningsfrister och återupplivning. För att gruppmedlemmen skall få möjlighet att bevara sitt försäkringsskydd i sådana fall skall bolaget sända meddelande om uppsägningen till honom själv, oavsett vem som skall betala premien enligt gruppavtalet.

Betalning av premien ordnas på växlande sätt vid de olika typerna av gruppförsäkring. Vid obligatorisk betalas premien t.ex. av försäkring arbetsgivare eller fackförbund. Även vid försäkring, där frivillig medlemmarna själva står för premien, är det att någon annan vanligt ombesörjer inbetalningen till försäkringsbolaget. Allt oftare sker detta genom löneavdrag eller genom avdrag från ett bankkonto, antingen direkt till försäkringsbolaget eller till gruppföreståndaren, som sedan redovisar hela den samlade premien till bolaget. Över huvud taget är det sällsynt att bolaget säger upp försäkringen på grund av andra premiedröjsmål än varaktig underlåtenhet att betala försäkringen.

Allmünmotivering till 9 kap. 439

De bestämmelser vi föreslår om premiebetalningen vid individuell försäkring bygger på huvudsynpunkten att försäkringstagaren, som här förutsätts själv betala premien, trots dröjsmål med denna skall ha en möjlighet att reda upp situationen genom en försenad inbetalning. I detta syfte har vi gett vissa bestämmelser om betalningsfrister samt om krav och meddelanden till försäkringstagaren för att han även sedan försäkringen uppsagts skall kunna bevara sitt försäkringsskydd. Också vid frivillig gruppförsäkring bör det rimligen finnas en för den som närmast berörs av en - här den möjlighet uppsägning försäkrade gruppmedlemmen - att behålla sitt skydd genom att själv erlägga premien eller tillse att denna snarast betalas. Särskilt viktigt är att han får vetskap om att betalningen har uteblivit, när denna sköts av någon annan än honom själv. Har en arbetsgivare eller gruppföreståndare av slarv eller annan anledning underlåtit att erlägga den premie som belöper på gruppmedlemmen bör denne själv kunna ingripa och betala det försenade beloppet. Som framhållits i litteraturen bör ett fel av en sådan mellanhand i princip inte gå ut över de försäkrade (jfr Roos s. 209 f; Hellner, Selected Essays s. 191 f). Det nu sagda avser inte det första kravet på premien. Det är naturligt att premiekrav sänds till den som enligt gruppavtalet skall sköta premiebetalningen arbetsgivare, organisation, gruppföreståndare eller annan. Att framställa kravet hos den försäkrade gruppmedlemmen själv kunde naturligtvis medföra praktiska olägenheter — för övrigt även för försäkringstagarsidan - och en bestämmelse härom ter sig dessutom mindre behövlig, om medlemmen i varje fall kan räkna med att personligen få kännedom om en senare uppsägning. När det gäller uppsägning på grund av premiedröjsmål får man se saken på annat sätt. Inte heller här synes det emellertid möjligt att föreskriva, att uppsägningen ovillkorligen måste göras hos medlemmen själv. En sådan bestämmelse kunde medföra betydande praktiska problem för bolaget, när detta inte för någon förteckning över Uppsägningen kan då bara genomföras gruppmedlemmarna. med hjälp av eller annan som har tillgång till en gruppföreståndare sådan förteckning. Av sådana skäl har vi funnit, att också i detta fall uppsägningen bör ske dels hos den som ingått gruppavtalet med bolaget, dels genom meddelande som avsänds på ändamålsenligt sätt för gruppmedlemmens kännedom. Om meddelandet bara avser försäkringen för en viss gruppmedlem, bör det dock ställas till honom personligen på hans bostadsadress eller arbetsplats, enligt den allmänna regel som vi förordar (se avsnitt 17.4 ovan); också i detta fall skall dock uppsägning göras även hos den som har ingått gruppavtalet.

440 Allmänmotivering till 9 kap.

Kan man inte lita att meddelandena på till gruppens medlemmar kommer fram genom den som skulle ombesörja premiebetalningen, t.ex. därför att han misstänks ha blir det också förskingrat pengarna, annars nödvändigt att använda andra metoder, såsom annonsering i en förbundstidning om det gäller av uppsägning många gruppmedlemmar eller meddelande som sänds till personligt varje medlem, om bolaget kan få adressuppgifter. Ett sådant meddelande är över huvud taget det säkraste sättet för att få bolaget uppsägningen godkänd enligt den föreslagna regeln. Vad sedan gäller att försäkringstagarens möjligheter åberopa sådana personliga ursäkter för som premiedröjsmålet sjukdom, frihetsberövande, utebliven lönebetalning och liknande avsnitt (jfr 13.1) kan dessa skyddsregler ibland vara av värde för gruppmedlemmen och hans medförsäkrade. Vi har funnit det rimligt att de gäller också vid frivillig sådan bör gruppförsäkring. Uppsägning på grund alltså få verkan först en vecka efter det att hindret fallit dock bort, under alla förhållanden sedan tre månader från den annars gått medgivna fristens utgång. Som framgått är det en av viss att invändning praktisk betydelse, dröjsmålet berott av annan än den försäkrade på försumlighet någon gruppmedlemmen - t.ex. Här har vi funnit en gruppföreståndaren. liknande reglering lämplig. får verkan först en vecka Uppsägningen efter det att gruppmedlemmen fått reda på att premien inte betalats i tid; sedan tre månader gått från fristens bör dock under alla utgång, omständigheter uppsägningen gälla. En gruppmedlem som ägnar sina försäkringsförhållanden intresse måste antas efter denna något tid på något sätt ha fått reda på vad som inträffat. - På detta vis bör man enkelt kunna komma till rätta med de allra flesta fall där försäkringen enligt avtalet skall betalas av annan någon än gruppmedlemmen. Bolaget får alltså kännedom styrka gruppmedlemmens om dröjsmålet, om man inte vill avvakta tremânadstidens utgång. Även i dessa fall kan man vänta att sig bolaget reagerar sent, om inte hela gruppens premie uteblir. Mestadels kommer därför gruppmedlemmen i realiteten att ha betydligt tid för längre på sig betalningen än lagen anger. Vad som nu sagts avser frivillig gruppförsäkring. Vid obligatorisk försäkring är situationen något annorlunda. Här sköts premiebetalningen alltid av en företrädare för gruppen, och det blir inte om fråga inbetalning enbart av den premie som en viss försäkrad. belöper på Att kräva kännedom om hos den enskilde styrkt dröjsmålet gruppmedlemmen framstår då inte som realistiskt. - Även här bör

meddelande om uppsägning sändas sätt för de på ändamålsenligt försäkrades kännedom; därmed får dessa att snarast möjlighet reagera, om det företag eller den organisation som tillvaratar gruppens intressen skulle missköta Man får emellertid räkna med sig.

till 9 Allmänmotivering kap. 441

att en enskild försäkrad i fall saknar att få till stånd många möjlighet en betalning av hela den uteblivna ens premien (eller återupplivning, jfr nedan). Med tanke på detta har vi funnit det att åtminstone rimligt ge den försäkrade, som ju normalt inte kan lastas för dröjsmålet, en motsvarande rätt till som i andra fall

fortsättningsförsäkring där

försäkringen upphör (jfr 17.4). Detta blir av särskilt när betydelse den försäkrades hälsa försämrats så att han saknar att få möjlighet likvärdig individuell av Vi föreslår försäkring vanligt slag. en bestämmelse med detta innehåll. Det kan synas tveksamt om regler av angående återupplivning försäkringen bör ges ens vid frivillig gruppförsäkring. Vissa praktiska

komplikationer kan bl.a. när större delen uppkomma av en grupp upphör att betala premien. Också annars torde återupplivning passa mindre väl vid vissa Med tanke den summariska försäkringar. på riskprövning som förekommer vid och till de gruppförsäkring obetydliga kostnader som en här medför framstår över nyteckning huvud taget en som mindre

återupplivningsrätt angelägen från den

försäkrades synpunkt än vid individuell Å andra sidan försäkring. förutsätts i vissa att en kan gruppförsäkringsvillkor återupplivning ske, och bolaget bör kunna skydda sig mot att gruppen blir för liten genom de villkor i som tar sikte denna situation. Vi har övrigt på stannat för att låta bestämmelser om även

återupplivning gälla på

gruppförsäkringens område, oavsett vilket slag av försäkring det är fråga om. Av skäl är det emellertid praktiska nödvändigt att

återupplivning av obligatorisk försäkring tillåts endast för hela

en av gruppen; uppdelning premien för gruppen är inte möjlig heller i detta läge. - Vidare bör kunna om att rätt till bolaget göra förbehåll

återupplivning inte skall föreligga, om förbehållet av

påkallas försäkringens beskaffenhet eller andra särskilda skäl - t.ex. gruppens sammansättning. Ytterligare ett undantag får göras från

återupplivningsreglerna,

nämligen när det medförsäkrade. Det är tänkbart gäller att gruppmedlemmen inte är så mån om att han vill skyddet återuppliva det, men att den medförsäkrade har motsatt inställning. Av försäkringstekniska skäl är endast för medförsäkrade

återupplivning svår att

genomföra. En godtagbar är vår att den lösning enligt mening medförsäkrade också vid kan få rätt till frivillig gruppförsäkring -

fortsättningsförsäkring ofta ett dyrare skydd, som dock i vissa fall

kan vara av värde.

De nu berörda reglerna har in i 9 15-18 §§ i tagits kap. lagförslaget.

442 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56

17.7 Förfoganden över försäkringen

Sammanfattning: I stort sett bör liknande regler gälla om förfoganden över gruppförsäkring som när det gäller individuell försäkring. Vid gruppförsäkring är det dock genomgående den försäkrade som skall ha rätt och förfoga över försäkringen. - Vi anser att det vid gruppförsäkring finns goda skäl att godta ett förmånstagarförordnande som görs genom allmänna - som i är Försäkförsäkringsvillkor något dag vanligt. ringsbolagen bör vid dessa försäkringar ha rätt att i villkoren förbjuda överlåtelser och pantsättning av rätten enligt försäkringen.

För närvarande tillämpas FAL:s regler om förmånstagarförordnande av försäkringstagaren på gruppmedlemmarnas förfoganden av samma slag, fast reglerna i vissa hänseenden synes mindre väl —— de förekommande förenliga med praxis bl.a. när det gäller vanligt generella förmånstagarförordnandena i villkoren. De bestämmelser rörande förmånstagarförordnanden som vi förordat tidigare (avsnitt 14) ter sig i väsentliga hänseenden lika lämpliga vid frivillig gruppförsäkring, under förutsättning att reglerna om försäkringstagaren även på denna punkt gäller den försäkrade gruppmedlemmen. Ur dennes är situationen helt densamma som om han haft perspektiv en individuell försäkring. Motsvarande synpunkter framträder när det gäller förfoganden av medförsäkrade. Som tidigare sagts (avsnitt 17.1) bör i enlighet med nuvarande praxis även dessa få disponera över för del, framför allt att insätta försäkringen egen genom förmånstagare. I detta hänseende bör de alltså likställas med försäkringstagare. Samma princip bör av naturliga skäl tillämpas även i övrigt i fråga om rätten till utfallande belopp; den medförsäkrade skall givetvis ha rätt att själv uppbära ersättning ur olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring i händelse av skada eller sjukdom. Också vid obligatorisk försäkring ter det sig rimligt att den försäkrade får förfoga över försäkringen, i första hand genom förmånstagarförordnande, såvitt försäkringen gäller på hans person. Även detta stämmer med försäkringspraxis. Från försäkringshåll har framhållits värdet av att bolaget liksom nu kan inta ett förmånstagarförordnande i de allmänna försäkringsvillkoren - som inte skulle tillåtas de en typ av förordnanden enligt reglerna om individuell försäkring. Betydelsen av ett föreslagna sådant förordnande minskar visserligen om man, som vi föreslår, inte tillmäter förmånstagarförordnande så stor rättslig betydelse i fråga om mot eller i skattehänseende. Med den skyddet borgenärerna förordade regeln om fördelning av försäkringsbeloppet när förord-

Allmänmotivering till 9 kap. 443

nande saknas (avsnitt 14.3.4) kommer vidare efterlevandeskyddet att ordnas på ett sätt som torde stämma väl med de försäkrades genomsnittliga intressen. Särskilt i fall där gruppmedlemmens arbetsgivare eller organisation ombesörjer och åtminstone delvis bekostar försäkringen kan det dock synas rimligt, att den som sluter gruppavtalet också får ett visst inflytande på försäkringsbeloppets fördelning; av sociala skäl kanske en speciell kategori av efterlevande, t.ex. en sambo, anses behöva ett bättre skydd än den nämnda subsidiära fördelningsregeln ger. Härtill kommer att ett system med enbart individuella förordnanden medför vissa extra kostnader för bolaget, vilka i sista hand drabbar kollektivet. Som förut framhållits är värdet av en billig administration ett av vikt för argument gruppförsäkringens del. Vi anser därför att den nuvarande möjligheten att inta i bör förmånstagarförordnande försäkringsvillkoren behållas vid både frivillig och obligatorisk gruppförsäkring. - Det står emellertid klart att ett vanligt skriftligt förordnande av gruppmedlemmen eller den medförsäkrade bör ta över ett villkorsförordnande, oavsett när det individuella förordnandet tillkommit. Om ett villkorsförordnande godtas som ett giltigt förmånstagarförordnande, uppkommer frågan om detta bör tolkas på samma vis som ett individuellt förordnande. Den försäkrade har inte som ju något helst inflytande på ett villkorsförordnande och detta bara godtar genom att ansluta sig till försäkringen; vid obligatorisk försäkring gör han inte ens detta. Det är att i ett sådant inte fästa naturligt läge någon vikt vid vad den försäkrade för egen del kan ha läst egentligen in i förordnandets text. Å andra sidan bör det inte heller ha någon betydelse hur parterna i gruppavtalet har sett på frågan, om detta inte har kommit till uttryck i förordnandet. En objektiv tolkning bör alltså vara det Man får ställa hur en normal

avgörande. frågan,

försäkrad haft anledning att förordnandets och uppfatta ordalag, bestämma dess innebörd i enlighet härmed. Det kunde förefalla mera tveksamt om den angivna objektiva tolkningen är motiverad också vid obligatorisk gruppförsäkring. Vid frivillig gruppförsäkring kan det sägas att villkorsförordnandets utformning utgjort en av förutsättningarna för att gruppmedlemmen anslutit sig till försäkringen, men någon sådan anslutning sker ju inte vid obligatorisk Också då bör emellertid den enskilde försäkring. försäkrade ha rätt att lita på att villkoren i en så viktig fråga som vilka efterlevande försäkringen skyddar bild av Om han ger en riktig läget. inrättar sig efter förordnandet och t.ex. från att hans barn är utgår tillgodosedda på det sätt han önskar, skall inte hans planer kullkastas genom att okända faktorer - t.ex. gruppföreträdarens avsikter eller gängse försäkringspraxis påverkar försäkringsbeloppets fördelning. Till detta kommer att en objektiv är tolkning självfallet ägnad att förenkla skaderegleringen, förutsatt att förordnandet är klart

444 Allmänmotivering till 9 kap.

formulerat. Regeln är alltså motiverad vid alla av slag gruppförsäkring. I enlighet med det sagda har vi i bestämmelsen om villkorsförordnanden markerat en viss olikhet mot tolkningen av individuella förordnanden: vissa allmänna tolkningspresumtioner i 6 kap. 5 och 6 §§ skall gälla bara om ”inte annat framgår av förordnandet” (9 kap. 19 §; jfr 6 kap. 4 §). Vad gäller andra förfoganden än förmånstagarförordnande över försäkringen har i praktiken överlåtelse och pantsättning av den försäkrades rätt enligt gruppförsäkring visat sig medföra administrativa och rättsliga problem. Om försäkringen senare ändras i olika avseenden, kan det uppstå tveksamhet om det fortfarande är fråga om ”samma försäkring”, dvs. om den försäkring som avsågs med överlâtelsen eller pantsättningen finns kvar eller har upphört och ersatts av en annan försäkring (se vidare i avsnitt 19.1.2). Om många medlemmar i t.ex. en föreningsgrupp överlåter sina rättigheter, anses det också - som dock utanför den uppstå svårigheter ligger föreslagna lagstiftningen - i fråga om gruppens att fatta möjligheter

beslut exempelvis om uppsägning av gruppavtalet. Vid obligatorisk

försäkring kan vidare den som har ordnat försäkringen ofta med fog invända att hans avsikt med att ordna ett försäkringsskydd för gruppen aldrig var att låta försäkringen utnyttjas på detta sätt. Av sådana skäl finner vi att öppna en för rimligt möjlighet försäkringsbolagen att genom en klausul i sina allmänna villkor hindra överlåtelse och pantsättning av rätten enligt försäkringen. Rätten att förfoga över försäkringen och att uppbära utfallande

belopp framgår av 9 kap. 3 § tredje stycket. Övriga regler om

förfoganden över gruppförsäkring har tagits in i 9 kap. 19 §.

17.8 Utmätningsskydd, skadereglering m.m.

Sammanfattning: Vid gruppförsäkring kan tillämpas samma regler om skydd mot borgenärer och om utbetalning av försäkringsbeloppet m.m. som vid individuell försäkring. I fråga om borgenärsskyddet bör även medförsäkrad anses som försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans person.

Vad angår de tidigare (avsnitt 15) föreslagna reglerna om skydd mot borgenärerna, gör sig samma synpunkter gällande i fråga om gruppförsäkring som vid individuell försäkring. Att den försäkrade gruppmedlemmen härvid bör likställas med försäkringstagaren ter sig helt naturligt både vid frivillig och obligatorisk försäkring. Med hänsyn till att den medförsäkrade får förfoganderätt över försäkringen, såvitt den avser honom, framstår det vidare som konsekvent att

sou 193656 Allrriänmotivering till 9 kap. 445

också behandla honom som försäkringstagare när det gäller borgenärsskyddet. Det kan anmärkas att de begränsningar i utmätningsfriheten under försäkringstiden, som skall gälla beträffande livförsäkringar (avsnitt 15.2), inte torde få någon betydelse beträffande grupplivförsäkring; torde det inte finnas med hänsyn till gängse premiebetalningsvillkor någon möjlighet att utmäta sådana försäkringar enligt lagförslaget. Även de regler som föreslagits rörande utbetalning av försäkringsoriktiga uppgifter m.m. efter försäkringsfallet och preskripbelopp, tion torde utan vidare kunna på gruppförsäkring. I detta tillämpas skede framträder inte något av de särdrag som fått motivera speciella regler om sådana försäkringar.

17.9 för vissa slag av gruppförsäkring Särregler

Sammanfattning: Ibland avtalas att gruppförsäkringar skall gälla endast kort tid eller att de skall ge skydd åt besökande i viss lokal eller liknande. Vi föreslår att vissa av gruppförsäkringsreglerna inte skall gälla för dessa slag av försäkringar.

Den föregående diskussionen har rört de mera ordinära av typer gruppförsäkring som gäller under en längre tid för en grupp personer med vissa utmärkande drag. Det förekommer emellertid också gruppförsäkringar som på ena eller andra sättet så klart skiljer sig från att man kan sätta i i vad mån de här

normaltypen fråga,

diskuterade reglerna alls bör tillämpas på dem. Detta gäller till en början vissa kortvariga gruppförsäkringar, t.ex. sådana som meddelas bara för deltagande i en viss resa eller i en viss idrottstävling, eller för medverkan i annan fritidsverksamhet under en begränsad tid. De problem rörande meddelanden om uppsägning, efterskydd, förnyelse av försäkringen och fortsättningsförsäkring som har berörts i det föregående har ringa betydelse vid dessa försäkringar. I många fall, t.ex. i fråga om efterskydd, skulle de bestämmelser vi föreslår leda till föga rimliga resultat. Likaså skulle återupplivning efter premiedröjsmål normalt sakna i dessa mening fall, och över huvud taget är det anledning att bara ge gruppen ett minimiskydd vid uppsägning på sådan grund. Inte heller i om fråga information ter det sig i dessa fall motiverat att ålägga försäkringsbolagen lika långtgående förpliktelser som vi här har förordat för gruppförsäkring i allmänhet. Avtalet tillkommer ofta under sådana förhållanden att information till gruppens medlemmar är svår att ge; den enda kontakt bolaget har med gruppen får gå genom gruppens företrädare, och under försäkringstiden saknar också information

446 Allmänmotivering till 9 kap.

genom honom betydelse. Också i fråga om en annan särpräglad gruppförsäkringstyp framträder sådana synpunkter. Det gäller försäkringar som avser besökande i olika lokaler, t.ex. varuhus, eller på vissa ofta riskabla områden och avser att skydda dem mot olycksfall under vistelsen där; om ansvarsförsäkring är det dock inte fråga, eftersom försäkringen gäller oberoende av skadeståndsskyldighet för innehavaren. Här är gruppens medlemmar inte alls kända i förväg, och de enskilda medlemmarna har i allmänhet inte ens kännedom om försäkringens existens förrän försäkringsfall inträffar. Det står klart att information till gruppens medlemmar dessförinnan knappast har någon mening och att skyddsregler med sikte på uppsägning av försäkringen även här saknar nämnvärt intresse. Det kunde t.o.m. diskuteras om det alls finns skäl att behandla dessa försäkringar som gruppförsäkring. Att låta dem för individuella försäkringar är dock inte följa reglerna heller lämpligt, och i vissa särskilda avseenden - främst då det gäller situationen efter det att har inträffat - bör tvingande försäkringsfall regler gälla till de försäkrades skydd. Enligt vår mening är det naturligt att de tvingande reglerna för gruppförsäkringar endast i begränsad utsträckning tillämpas på försäkringar av dessa båda slag. Konstruktionen av försäkringsavtalet bör vara densamma som vid andra gruppförsäkringar; i regel är det här fråga om obligatoriska försäkringar. De allmänna informationsreglerna har i vår lagtext fått en sådan utformning att de utan olägenheter bör kunna gälla också i dessa fall. Däremot bör någon skyldighet att utfärda försäkringsbesked inte föreskrivas. Tvingande regler om situationen i samband med uppsägning framstår som nämnt som obehövliga, men däremot bör gruppmedlemmarna här liksom annars skyddas mot verkningarna av oriktiga upplysningar från gruppföreträdarens sida. Ett visst rådrum bör också gälla vid uppsägning på grund av premiedröjsmål, så att gruppens företrädare kan behålla försäkringsskyddet genom att snarast betala premien. Bestämmelserna om förmånstagarförordnande bör vara desamma som vid annan gruppförsäkring; i praktiken är det framför allt möjligheten till förordnande genom försäkringsvillkor som har intresse. Det saknas skäl för en särreglering av skyddet mot borgenärerna, fast utmätning av själva försäkringen för den försäkrades skulder framstår som helt opraktisk i dessa fall. Och rättsläget då försäkringsfall inträffat - både möjligheten att begränsa ansvaret på grund av omständigheterna vid försäkringsfallet och den ersätt- - bör motsvara vad som vid ningsberättigades ställning gäller personförsäkring i allmänhet. I 9 2 § har vi infört en som inskränker tillämpningen av kap. regel vad som nu har sagts, såvitt angår de gruppförsäkringsreglerna enligt båda angivna formerna av gruppförsäkring.

sou 193656 Allmdnmotivering till 10 kap. 447

Kollektivavtalsgrundad försäkring

till 10

Allmänmotivering kap.

18.1 Tillämpningsområdet m.m.

Sammanfattning: För att de särskilda om ka-försäkreglerna ring skall bli tillämpliga bör det krävas att försäkringen tecknas av en arbetsgivare för hans anställda och att försäkringsvillkoren följer ett kollektivavtal som villkoren hänvisar till. Vidare skall försäkringen meddelas av ett som finns försäkringsbolag angivet i detta kollektivavtal. Däremot bör det inte ha någon betydelse om den arbetsgivare som tecknar försäkringen är bunden av kollektivavtal om något försäkring. I de stora ka-försäkringssystemen finns bestämmelser om ersättning till anställda hos sådana som inte har tecknat försäkarbetsgivare ring trots att de enligt kollektivavtal varit skyldiga att göra det. Sådan ersättning bör jämställas med från kaersättning försäkring.

Som anges ovan (avsnitt 7.3), har vi funnit att personförsäkringslagen bör innehålla ett särskilt kapitel om ka-försäkring. Regleringen skall markera ka-försäkringarnas i det plats försäkringsrättsliga systemet och ta de försäkrades intressen till vara i särskilt viktiga avseenden. Allmänt sett föreslår vi en mindre detaljerad lagstiftning för ka-försäkringarna, där vissa delar av avtalsomrâdet lämnas helt utan reglering. Liksom i om fråga gruppförsäkringen (9 kap. förslaget) blir tekniken en blandning av bestämmelser och speciella hänvisningar till lagens tidigare kapitel (se 10 2 §). kap. Den första frågan är vilka försäkringar som skall omfattas av Eftersom den vi tänker kapitlet. reglering oss i stor utsträckning fast inte - innebär genomgående mindre långtgående krav på försäkringsbolagen, kan frågan på ett sätt sägas vara vilka försäksom skall ringar ”undgå” de strängare bestämmelserna i lagens tidigare kapitel. Försäkringar som anställningsförmân kan förekomma i många former, men den särskilda här måste av regleringen praktiska skäl inriktas på de stora systemen.

r

448 Allmänmotivering till 10 kap. sou 1986:56

Den första förutsättningen bör vara att försäkringen tecknas av en arbetsgivare för hans anställda; i enlighet med nuvarande praxis bör försäkringen dock därutöver kunna gälla för andra personer med anknytning till verksamheten, t.ex. arbetsgivaren Vidare själv. måste det fordras att försäkringen grundas på ett kollektivavtal; som redan antytts, bör man enligt vår mening kräva att villkoren för försäkringen har fastställts i ett kollektivavtal. Med kollektivavtal avses enligt 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ett (skriftligt) avtal mellan en arbetsgivarorganisation eller en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation; avtalet kan alltså på arbetsgivarsidan ingås antingen av en enskild arbetsgivare eller av hans organisation. Vi har funnit att man, för att så långt som möjligt få garantier för en väl genomtänkt utformning av försäkringen, här bör kräva den mera kvalificerade av dessa avtalsformer. Det kollektivavtal som försäkringen följer skall alltså ha ingåtts mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation. Som framgår ovan (avsnitt 7.3), kräver vi vidare medverkan av en central arbetstagarorganisation om villkoren skall avvika till den försäkrades nackdel från de regler vi föreslår.

Genom kravet att försäkringen skall grundas på ett kollektivavtal blir kollektivavtalet en rättskälla för försäkringsförhållandet. För att den försäkrade som tar del av villkoren skall få klart besked om vad som gäller - och även med tanke på framtida ändringar av försäkringen avsnitt 18.3 - bör det därför vara ett formkrav att (se nedan) kollektivavtalet finns angivet i försäkringsvillkoren. Däremot bör det i sammanhanget inte spela någon roll om den enskilde arbetsgivaren är bunden av något kollektivavtal eller inte; det är ju främst tilltron till arbetsmarknadsparternas förmåga att vid fastställandet av villkoren ta de enskilda försäkrades intressen till vara på ett betryggande sätt som är grunden för den tänkta särbehandlingen av ka-försäkringarna. Ka-försäkringarna meddelas i stor utsträckning av bolag där arbetsmarknadsparterna har ett betydande inflytande, och även när så inte är fallet är samarbetet mellan parterna och försäkringsbolaget av stor betydelse. Om lagstiftningen skall kunna begränsas på det sätt som vi föreslår, är det inte tillräckligt att försäkringsvillkoren har fastställts av arbetsmarknadsparterna. Villkoren måste också tillämpas i enlighet med parternas intentioner, och parterna måste vid behov kunna få ändringar i försäkringen genomförda på ett smidigt sätt. I själva verket är valet av försäkringsbolag regelmässigt en betydelsefull del av parternas försäkringsuppgörelser. Därför bör ännu ett krav ställas: försäkringen skall meddelas av det eller de försäkringsbolag som i kollektivavtalet har fått arbetsmarknadsparternas uppdrag att genomföra deras överenskommelse. Det skulle kunna invändas att en sådan - som i sak stämmer regel med vad som för närvarande - har en konkurrenshämtillämpas

Allmdnmotiverfng till 10 kap. 449

mande effekt. Utöver vad som angetts ovan måste här emellertid

beaktas följande.

Premierna för ka-försäkringarna är till stor del och enhetliga oberoende av försäkringsrisken i det enskilda särskilt företaget; gäller detta i AMF-systemet, där premiesättningen i stor utsträckning bygger på principen om kostnadsmässig solidaritet mellan arbetsgivarna inom ett avtalsområde (se avsnitt 4.4.2 ovan och avsnitt 7.5 i betänkandet (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten). Premier som var relaterade till verksamheten i det enskilda företaget skulle för vissa företag kunna bli mycket betungande eller rent av göra försäkringen omöjlig. Om hänsyn skulle tas till de enskilda försäkrades ålder och personliga förhållanden i övrigt, kunde detta också försvåra rörligheten på arbetsmarknaden för t.ex. äldre arbetskraft. Ett system med fordrar emellertid att enhetliga premier premiesättningen kan avse hela det kollektiv som förutsätts i kollektivavtalsuppgörelsen, och detta i sin tur underlättas väsentligt av att eller försäkringen meddelas av bara en försäkringsgivare vilket också förekommer - av flera som har resultatutförsäkringsgivare jämning mellan sig (jfr avsnitt 4.4.2 ovan). När den i och för sig önskvärda konkurrensen är praktiskt möjlig, bör den alltså äga rum i samband med att arbetsmarknadsparterna bestämmer vilket eller vilka försäkringsbolag som skall få uppdraget.

Den nuvarande ordningen på AMF-området har för övrigt varit föremål för näringsfrihetsombudsmannens (NO) uppmärksamhet utan att NO ansett sig böra vidta några åtgärder (NO:s beslut 1984-04-19 i ärende 87/83; jfr också försäkringsinspektionens beslut 1983-11-15 i ärende 654/82).

Vi återkommer i specialmotiveringen till den närmare bestämningen av begreppet kollektivavtalsgrundad försäkring (avsnitt 19.10.1). Liksom när det gäller gruppförsäkringarna enligt 9 kap. förslaget måste man vid ka-försäkring ta ställning till hur försäkringen rättsligt skall anses konstruerad. Sett som helhet har systemet påtagliga likheter med arbetsmarknadsparterna träffrivillig gruppförsäkring: far med en motsvarande försäkringsbolaget principuppgörelse, gruppavtalet, som de enskilda arbetsgivarna ansluter sig och sina anställda till; ville man dra parallellen ända ut, skulle de anställda alltså närmast inta en ställning motsvarande de medförsäkrades vid frivillig gruppförsäkring. Sedd mera ur den enskildes synvinkel framstår närmast försäkringen som en typ av obligatorisk gruppförsäkring, som arbetsgivaren tecknar för sina anställda. Vi har utformat reglerna på ett sätt som ligger i linje med dessa betraktelsesätt. är alltså i den Arbetsgivaren försäkringstagare bemärkelsen att det är han som med bolaget, ingår försäkringsavtalet och det är han som är för och att betalningsskyldig premien behörig

sou 1986:56

450 Allmdhmotivering till 10 kap.

t.ex. ta emot en från sida. I fråga om rätten till uppsägning bolagets

försäkringsersättning och när det gäller rätten att utse förmånstagare

och förhållandet till borgenärerna, skall däremot varje försäkrad anses som såvitt hans liv försäkringstagare, försäkringen gäller på eller hälsa. I härtill frågan om arbetsgivarens avtal anslutning uppkommer med upphov till en försäkring för samtliga försäkringsbolaget ger anställda och medförsäkrade eller en för försäkrad. I försäkring varje den delen och olika när det å ena är synsättet terminologin gäller sidan de försäkringar som meddelas främst av SPP och som grundas på ITP-planen m.fl. liknande planer och å andra sidan de försäkringar som ingår i AMF-systemet. I och när det TGL räknar man ITP-systemet gäller tjänstemännens med att försäkrad till Detta varje ger upphov en egen försäkring. med att man i i vissa delar bygger upp sammanhänger ITP-systemet den enskildes succesiva avsättningar på i pensionsskydd genom huvudsak samma sätt som i individuell försäkring; det är alltså att vid tillgodohavande som möjligt varje tidpunkt ange hur stort finns avsatt för en viss försäkrad person. Vidare kan försäkringen med bibehållet tillgodohavande efter anställningens upphörande fortsätta att gälla som fribrev eller med den enskilde som självbetalare. Om den försäkrade tar anställning hos en annan ITP-ansluten det till grund för den arbetsgivare, läggs tidigare tillgodohavandet fortsatta av Det har framhållits att uppbyggnaden pensionsskyddet. det med det nuvarande skulle vara främmande att anse systemet anställda i ett försäkrade en enda försäksamtliga företag genom ring. Inom är närmast den motsatta. Inte AMF-systemet uppläggningen förrän pensionsfallet - eller annat försäkringsfall inträffar finns något tillgodohavande avsatt för den enskilde försäkrade, och inte heller finns för den som lämnar sin anställning att någon möjlighet fortsätta som Man anser där att det tecknas en självbetalare. en osv. för företag; det STP-försäkring, TGL-försäkring varje förekommer t.o.m. som det synsättet, att t.ex. TGL är en försäkring, behåller sin identitet oavsett hur som ansluts. Också många företag här skulle en avvikelse från den nuvarande konstruktionen av försäkringsförhållandet uppenbarligen medföra betydande svårigheter, som inte skulle av den tekniska fördelen att kompenseras skulle ett betraktelsesätt inom hela reglerna bygga på enhetligt ka-försäkringsområdet.

Naturligtvis läggs även i STP-systemet anställning hos olika arbetsgivare samman vid beräkningen av den pension som skall utgå, men de olika anställningarna ger inte upphov till särskilda avsättningar för den enskildes räkning. Till stor del har detta sin grund i metoderna för premiesättningen;

i . e sou 1986:56 Allmänmotivering till 10 451 kap.

premien för varje företag beräknas som tidigare nämnts på företagets lönesumma utan hänsyn till personalens ålderssammansättning m.m.

För vår del har vi ansett de praktiska synpunkterna på lagstiftningen utslagsgivande i detta läge. Det väsentliga måste vara det sakliga innehållet i de försäkrades skydd, och här saknar frågan om antalet försäkringar betydelse. Vi har därför försökt utforma på ett lagtexten sätt som är förenligt med båda de nu beskrivna synsätten; lagförslaget lämnar alltså öppet vilken terminologi som skall användas exempelvis i försäkringsvillkoren. Ovan har berörts de särskilda garantiregler som ofta när en gäller, arbetsgivare har underlåtit att teckna trots att han ka-försäkring enligt kollektivavtal är skyldig att göra det, och när en arbetsgivare underlåter att betala premie för en tecknad Som försäkring. framgått finansieras garantiutbetalningar - med något varierande teknik med medel som kommer från hela det kollektiv som är anslutet till försäkringen. Den garanti som gäller när en försummar arbetsgivare premiebetalningen vållar inte några teoretiska problem; det är från avtalsrättslig synpunkt fråga om en för arbetsgivaren och de försäkrade ovanligt förmånlig försäkring, som fortsätter att gälla trots att ingen premie betalas. Annorlunda förhåller det sig när ersättning betalas ut trots att arbetsgivaren inte ens har fullgjort sin skyldighet att teckfia försäkring. När någon försäkring formellt inte föreligger, kan det vara tveksamt om den utgående ersättningen - t.ex. i förhållande till borgenärerna verkligen kan anses som försäkringsersättning. Emellertid är det uppenbart att sådan samma ersättning fyller syften som ersättning från en tecknad försäkring och att de skäl som motiverar att försäkringsersättning i vissa avseenden särbehandlas, t.ex. när det gäller familjerättsliga och förhållandet till förfoganden borgenärerna, gör sig gällande med samma styrka här. För att undanröja alla tvivel bör lagstiftningen därför genom en uttrycklig regel jämställa garantiersättning med ersättning från en ka-försäkring. Vi har tagit in en sådan i 10 1§ regel kap. tredje stycket förslaget. I det följande tar vi upp i den särskilda vi huvuddragen reglering föreslår för ka-försäkringen. Avsnittsindelningen följer kapitelindelningen i lagens tidigare delar.

5 452 Allmdnmotivering till 10 kap. sou 1986:56

18.2 Information

Sammanfattning: Informationen om ka-försäkringarna är viktig. Såvitt möjligt bör informationen till och arbetsgivare anställda därför vara minst lika som vid annan fullödig försäkring. Framför allt det mycket stora antalet omfattade företag och individer medför emellertid att man inte kan kräva riktigt lika stor exakthet i informationsflödet här som vid annan försäkring. Ansvar för informationen bör i viss utsträckning åläggas inte bara försäkringsbolagen utan även arbetsmarknadsparterna.

Frågorna om information till de försäkrade och deras är arbetsgivare av stor betydelse för att skall ett ka-försäkringen fungera på tillfredsställande sätt. Man kan räkna med att ka-försäkringarna vid sidan av socialförsäkringen - för de flesta anställda svarar för det

grundläggande och viktigaste försäkringsskyddet. om Kunskap skyddets närmare utformning är avgörande för att de berörda skall kunna överblicka sin situation och vid behov teckna kompletterande egna försäkringar. Informationen är också en för att de förutsättning enskilda genom sina skall kunna organisationer påverka skyddets utformning, något som i dag sker i betydande utsträckning genom diskussioner i fackklubbar, på kongresser osv. Som ovan framgår (avsnitt 4.4.2), sätter och

arbetsmarknadsparterna försäkringsbola-

gen också till avsevärda resurser för att tillgodose informationsbehoven. Reglerna om försäkringsbolagets i 2 förslainformationsplikt kap. get är anpassade efter förhållandena vid individuell försäkring. Liksom i fråga om behövs därför särskilda gruppförsäkringen regler om detta ämne för del. ka-försäkringens Den grundläggande ambitionsnivån för - liksom för den reglerna faktiska informationen bör vara minst lika hög vid ka-försäkring som vid annan Målet försäkring. skall vara att ge varje försäkrad en fullgod information, som på ett enkelt och såvitt möjligt fullständigt sätt klargör vad som gäller för honom. Från principiell synpunkt finns det inte att någon anledning godta sämre information vid ka-försäkring än vid annan försäkring. Detta är utgångspunkten, som bör komma till framför allt i uttryck den möda som ned informationens De läggs på utformning. typiska avser emellertid ka-försäkringarna mycket stora kollektiv betydligt större än de flesta som faller under 9 gruppförsäkringar kap. förslaget. Som exempel kan nämnas att AMF-försäkringarna omfattar ca 125 000 företag med flera försäkrade individer och miljoner omkring 350 000 medför att man - även försåkringsfall per år. Detta

sou 1986:56 . Allmânmotivering till 10 kap. 453

- räkna med om ambitionsnivån är hög inte kan i alla avseenden samma exakthet i informationsflödet som vid främst individuell försäkring. Som framgår ovan (avsnitt 17.2), är det redan vid gruppförsäkring att garantera att från försäkringsbolaget utsänd information omöjligt når alla försäkrade. I de stora ka-försäkringssystemen kan man inte - utreda - att alla ens vara säker på eller i varje fall inte i efterhand t.ex. ett meddelande om nya villkor, når informationshandlingar, omfattat en eller ett par av 125 000 försändelser kan varje företag; komma bort i hanteringen. Regler som gjorde t.ex. nya villkors beroende av att en informationshandling hade nått den giltighet försäkrade skulle alltså kunna vålla avsevärda problem framför allt vid skaderegleringen. Det är för övrigt inte bara sådana praktiska synpunkter som brukar åberopas i sammanhanget. Från arbetsmarknadsparternas sida hävdar man att ett kollektivavtal om nya försäkringsvillkor, på samma sätt som kollektivavtal i allmänhet, bör gälla för alla som omfattas av kollektivavtalet från och med den dag som anges i avtalet, oavsett om den enskilde har fått kännedom om avtalet.

Vidare måste man räkna med att de informationshandlingar som tillställs de försäkrade i stor utsträckning är standardiserade. Försäkringsbeskeden kan t.ex. redogöra för vilka förmåner som kan utgå under olika förhållanden och sedan överlämna åt den enskilde att själv bedöma vilka delar som är aktuella för honom. Det kan vara orimligt att belasta beskeden med detaljerade uppgifter om undantag eller specialbestämmelser som kan ha betydelse bara för ett fåtal försäkrade; i beskedet ges då bara en erinran om att de speciella bestämmelserna finns, medan närmare information hålls tillgänglig för dem som önskar den. Liksom vid gruppförsäkring enligt 9 kap. förslaget har vi ingående diskuterat vilket skydd lagstiftningen bör ge den som får ett försäkringsbesked med uppgifter om ett försäkringsskydd som är förmånligare för honom än som följer av försäkringsavtalet eller som ännu inte har fått besked om en av villkoren. Överensförsämring kommelser om rena försämringar av försäkringsskyddet är visserligen inte vanliga men kan förekomma t.ex. som anpassning till ändringar i den allmänna försäkringen och kan då avse viktiga förhållanden. Som angetts ovan, menar arbetsmarknadsparterna att åtminstone villkoren i ett nytt kollektivavtal i princip skall gälla från och med den dag som anges i kollektivavtalet. Det oftast mycket stora antalet försäkrade innebär att det redan från ekonomisk synpunkt är viktigt att beslutade ändringar slår igenom på avsett vis. Sådana hänsyn måste dock vägas mot vikten av att de försäkrade har tillgång till riktig information om sitt och kan anpassa sig till försäkringsskydd

454 Allmânmotivering till 10 kap. f

detta, t.ex. genom att teckna Det är kompletterande försäkring. naturligtvis få försäkringsfall som inträffar under den korta tid som kan förflyta innan de försäkrade ett eller annat sätt får reda på på villkorsändringen; för premiernas storlek lär det helt sakna betydelse, om de äldre villkoren tillämpas när detta inträffar. Men i det enskilda fallet kan lösningen få stor betydelse. Man kan inte utan vidare sätta likhetstecken mellan ett kollektivavtal, vilket genom arbetstagarna t.ex. avstår från en viss löneförmån, och ett avtal om begränsning av försäkringsskyddet. Ett avtal av sistnämnda kan slag få konsekvenser för en enskild och hans efterlevande som saknar motstycke i fråga om de flesta ämnen som brukar behandlas i kollektivavtal. Vi har funnit att en liksom vid rimlig kompromisslösning här, gruppförsäkring enligt 9 kap. förslaget, blir att anse de villkor som framgår av tidigare försäkringsbesked mista sin två veckor betydelse efter det att försäkringsbolaget sätt har avsänt på ändamålsenligt besked om de nya villkoren; den försäkrade har då som haft regel möjlighet att vid behov komplettera sitt innan de skydd, nya villkoren börjar gälla för hans del. Inträffar ett försäkringsfall senare, skall det regleras enligt de nya villkoren även om den försäkrade i det enskilda fallet faktiskt inte har fått del av de nya villkoren. På motsvarande sätt bör vara bundet av ett bolaget försäkringsbesked, där t.ex. försäkringsbeloppet ett tryckfel genom har blivit för högt angivet, till dess två veckor förflutit från det att bolaget har sänt ut nya besked eller annan rättelse. Men naturligtvis bör det speciella i dessa fall, liksom vid skyddet gruppförsäkring, gälla bara om den försäkrade är i god tro. Om han vid av läsning beskedet måste förstå att är - t.ex. därför att uppgiften oriktig angivna belopp är orimligt höga eller som anknyter till uppgifter varandra uppenbarligen inte stämmer överens - skall han inte kunna åberopa regeln. Detsamma gäller om han annat sätt än genom på nytt besked från bolaget har fått veta att är eller uppgiften oriktig föråldrad (se 10 kap. 5 § förslaget). När har förflutit fjorton dagar från det att han fick kännedom om oriktigheten eller borde ha insett denna, kan han inte längre åberopa uppgiften. Denna reglering kan synas ge ett otillräckligt skydd om den försäkrade får reda på avtalets riktiga innehåll i ett skede när han har svårt att komplettera t.ex. om det först en kort tid före hans skyddet, pensionering visar sig att hans pensionsskydd är sämre än vad han har räknat med. Vi utgår dock från att sådana situationer är mycket sällsynta i praktiken. I alla händelser skulle en särskild godtrosregel för dessa fall bli svår att utforma, eftersom hänsyn måste tas till flera olika omständigheter, bl.a. den tid den försäkrade varit felinformerad och återstående tid fram till hans pensionering. En fråga som är för är vem som skall specifik ka-försäkringen

i

Allmänmotiverxing till 10 kap. 455

lämna den informationen till arbetsgivare och anställda. nödvändiga Med tanke att vi i bara reglerar förhållandet mellanå ena på övrigt sidan och å andra sidan försäkringstagaren och de

försäkringsbolaget

försäkrade är det svaret på denna fråga i första hand: naturliga Emellertid lämnas för närvarande allmän inforförsäkringsbolaget. - - i stor mation både före och efter försäkringens tecknande av Parternas företrädare i utsträckning arbetsmarknadsparterna. kommittén har förklarat att organisationerna anser sig ha ett ansvar för informationen och att detta ansvar enligt självständigt deras bör Vi ansluter oss till detta synsätt. De mening lagfästas. vi föreslår därför delvis försäkringsbolaget och regler ålägger ett gemensamt ansvar för informationen arbetsmarknadsparterna att inte är (10 kap. 4 §). Med tanke på arbetsmarknadsparterna i och inte heller är näringsidkare, bör man parter försäkringsavtalet dock inte så att man låter marknadsföringslagens sanktionsgå långt system gälla också för dem. i informationsreglerna skall behandlas i specialmotive- Detaljerna ringen (avsnitt 19.10.4 och 19.10.5).

18.3 m.m.

Försäkringsavtalet

i 3 är anpassade efter Sammanfattning: Reglerna kap. förslaget förhållandena vid individuell försäkring och passar inte för I vissa av de ämnen som behandlas i det kapitlet ka-försäkring. bör i stället införas särskilda för ka-försäkring, främst i regler om ansvarsinträdet samt och ändring av fråga uppsägning bör här ansluta till vad som gäller enligt försäkringen. Reglerna kollektivavtalsrätten.

I 3 finns om rätten att teckna försäkring, om kap. förslaget regler och av om rätten till återbäring uppsägning ändring försäkringen, och till värde m.m. Reglerna är utformade med försäkringens iövrigt sikte på förhållandena vid individuell försäkring och passar inte vid olika former av kollektiv För ka-försäkringarnas del försäkring. innebär redan det förhållandet att som regel tecknas försäkringarna att tills att en stor del av i 3kap. saknar gälla vidare, reglerna aktualitet. Det bör alltså inte gälla för ka-försäkringen. kapitlet I stället i 3 bli föremål bör ett par av de ämnen som behandlas kap. för särskild i om ka-försäkring. Det är här närmast reglering kapitlet om att i bekräfta vissa förekommande villkorsbestämfråga lagen melser, som tillbaka kollektivavtalsrätten och som är särskilt går på för de försäkrade. viktiga

456 Allmänmotivering till 10 kap. sou 1986:56

Sålunda bör lagen ställa upp en om ansvarets huvudregel inträde, som stämmer med den flera berörda tidigare gånger principen om kollektivavtalets genomslagskraft: när en kollekarbetsgivare enligt tivavtal är skyldig att teckna en viss skall försäkring, försäkringen gälla från det att blev bunden av arbetsgivaren kollektivavtalet eller från den senare dag som anges i kollektivavtalet, även om försäkringsavtalet ingås först senare. Eftersom regeln i 3 1 § kap. förslaget om rätt att teckna försäkring inte skall gälla för ka-försäkringen, kan frågan om tiden för bolagets ansvar komma i upp bara när bolaget princip är villigt att meddela kan därför försäkring. Regeln göras tvingande till de enskildas förmån (se 10 6 § kap. förslaget). Vidare bör villkoren kunna innehålla att varken försäkringsbolaget eller arbetsgivaren kan säga upp försäkringen så länge arbetsgivaren är bunden av ett kollektivavtal om avsnitt försäkringen (jfr 4.4.2 ovan). Till för de försäkrade bör dessutom skydd försäkringsbolagets möjligheter att ändra villkoren under försäkringstiden göras beroende av kollektivavtalsparternas godkännande.

Övriga ämnen som behandlas i 3 saknar som

kap. sagt i stor utsträckning aktualitet för ka-försäkringens del. En som bör fråga beröras är dock av de överskott som kan behandlingen uppkomma i verksamheten. Liksom inom förekommer vid gruppförsäkringen ka-försäkring olika modeller. Vid t.ex.

tjänstegrupplivförsäkring

används ofta ett års överskott för att sänka nästa års premier. Frågan har emellertid större i de olika praktisk betydelse pensioneringssystemen, där överskotten i stor används för att värdesäkutsträckning ra utgående pensionsförmåner. Det kan uppenbarligen inte komma i att ta in bestämmelser fråga i personförsäkringslagen om hur överskotten skall användas; redan de olika försäkringarnas skiftande medför att detta är en utformning fråga som måste lämnas till och

arbetsmarknadsparterna försäkrings-

bolagen. Liksom i fråga om den individuella försäkringen (3 kap. 10 § förslaget) har vi emellertid funnit att ämnet är av sådan vikt att det bör nämnas i lagen. Vi föreslår därför en liknande för regel ka-försäkringens del (10 kap. 10§ med är i förslaget). Syftet regeln första hand att frågan skall också av sådana uppmärksammas berörda som inte direkt är

försäkringsexperter.

Ett par andra frågor som blir aktuella vid ka-försäkring saknar till största delen vid individuell men motsvarighet försäkring har behandlats på tal om gruppförsäkringen de (avsnitt 17.4). Detgäller försäkrades möjlighet till efterskydd, fribrev eller fortsättningsförsäkring om det ordinarie träder ur kraft för deras försäkringsskyddet del, närmast därför att de lämnar sin före anställning pensionsåldern. Efterskydd förekommer vid försäkring enligt ITP-planen samt vid

till 10

Allmänmotivering kap. 457

tjänstegrupplivförsäkring och

avtalsgruppsjukförsäkring. Skyddet gäller framför allt för den som av eller arbetslöshet på grund sjukdom inte kan komma in i något annat och kan som försäkringssystem längst gälla fram till den ordinarie slutåldern. Privattjänstemän kan också ha_rätt till fribrev (delar av och fortsätt- ITP-försäkringen) ningsförsäkring (delar av ITP-försäkringen samt TGL-försäkring). På samma sätt som sades av nyss angående användningen överskott på verksamheten, bör man vår inte i enligt mening lagen införa detaljerade bestämmelser om och efterskydd fortsättningsförsäkring vid ka-försäkring. Förhållandena skiftar här mer än betydligt vad som är fallet vid och kan inte gruppförsäkring, lagstiftningen gärna ställa upp krav som det i vore för praktiken omöjligt

arbetsmarknadsparter och försäkringsbolag att Vidare bör

uppfylla. det beaktas att frågorna om framför allt tilldrar stor efterskydd sig uppmärksamhet från parternas sida - avsevärda av förstärkningar skyddet har skett under det senaste årtiondet - och att det därför

knappast finns något behov av en en sådan måste under lagreglering; alla förhållanden bli så vag och allmänt hållen att den i praktiken knappast skulle innebära något utvidgat för de enskilda. skydd Emellertid är också denna allmänt av sådan att fråga vikt, lagstiftningen inte bör förbigå den helt. Det är att lämpligt lagen innehåller en påminnelse om att åtminstone av dessa någon möjligheter ofta finns, bl.a. därför att man kan räkna med att i lagen stor kommer att som en utsträckning ligga grund för den information som lämnas till de berörda 10 9 § (se kap. förslaget).

18.4 av

Begränsningar försäkringsbolagets ansvar

Sammanfattning: Reglerna i 4 kap. förslaget om begränsning av ansvar bör också

försäkringsbolagets gälla för ka-försäk-

ring. Om någon annan än den försäkrade har lämnat själv oriktiga uppgifter till bolaget, bör dock detta inte få åberopas mot den försäkrade.

I 4 kap. förslaget finns om

regler försäkringsbolagets möjligheter att

bli helt eller delvis fritt från ansvar om försäkringstagaren eller den

försäkrade bryter mot sina s.k. Där finns biförpliktelser. också bestämmelser om vissa typer av som ett ansvarsbegränsningar, på eller annat sätt har med av beröring någon biförpliktelserna. Till skillnad från vad som sades om 3 är i 4 kap. reglerna kap. inte genom sin utformning speciellt anpassade till den individuella försäkringen.

till 10 sou 1986:56 458 Allmänmotivering kap.

är vår av sådan allmän karaktär, att det är Reglerna enligt mening att de Vi föreslår rimligt tillämpas vid alla typer av personförsäkring. därför att 4 skall också för Vi räknar inte kap. gälla ka-försäkring. med att arbetsmarknadsparterna skall utnyttja den formella möjligheten att träffa avtal om avvikande villkor. En annan sak är att förhållandena vid ka-försäkring kan medföra att av bestämmelserna i kapitlet tillämpas på ett något någon annorlunda sätt för dessa försäkringars del än när det gäller individuell Närmast kunde detta bli aktuellt vid 4 kap. försäkring. 5 §. Med så stora kollektiv som det ofta är fråga om vid ka-försäkring är det i att t.ex. inför en utvidgning av praktiken omöjligt inhämta om de enskilda försäkförsäkringsskyddet upplysningar rades hälsotillstånd. Detta kan tala för att man bör tillåta s.k. i större här än vid framför allt symtomklausuler utsträckning individuell Å andra sidan bör man beakta att den försäkring. det till största delen är fråga om minskar obligatoriska anslutning riskerna för s.k. moturval - som annars brukar vara det skäl som i - och att första hand åberopas som försvar för sådana undantag kollektivets storlek bör det att ett visst göra möjligt acceptera moturval när sådant kan förekomma. Det är alltså långt ifrån att och liknande undantag skall godtas självklart symtomklausuler ens inom Framför allt sådana undantag som inte ka-försäkringen. kräver att ännu har visat när försäkringen tecknas några symtom sig eller är alltid starkt för den enskilde och skyddet utvidgas negativa bör så långt som möjligt undvikas. I är det vid ka-försäkring sällsynt att försäkringsbolaget praktiken inhämtar från den enskilde anställde. I den mån detta upplysningar förekommer har vi dock inte funnit skäl att föreslå några specialregler för Den som slarvar med uppgiftslämnandet får ka-försäkring. finna i nedsättning enligt 4 kap. 2 § förslaget, och den som lämnar sig uppgifter i god tro skall ha fullt skydd. oriktiga Annorlunda ställer saken sig om någon annan än den anställde, närmast har lämnat oriktiga uppgifter till försäkringarbetsgivaren, en. Ett kan vara att intygar att den anställde exempel arbetsgivaren trots att så inte är fallet, eller lämnar oriktig uppgift om är arbetsför, sin årslönesumma för den aktuella av anställda. Vi har för gruppen motsvarande fall i kommit fram till att oriktiga

gruppförsäkring

av eller motsvarande inte bör gå ut

uppgifter gruppföreståndaren

över de enskilda 17.5). Minst lika starka skäl talar för den (avsnitt när det av en arbetsgivare; den regeln gäller oriktiga uppgifter enskilde - som kanske har lämnat till själv riktiga uppgifter - har här knappast någon möjlighet alls att kontrolarbetsgivaren lera vilka som lämnas om honom. Vi föreslår alltså en uppgifter

. till 10 459

Allmänmotivering kap.

sådan regel (10 kap. 11 §). Men självfallet kan den oriktiga uppgiften ändå åberopas, om den anställde själv har lämnat den till arbetsgivaren eller om den anställde annars handlat svikligt eller i strid mot tro och heder. I detta sammanhang måste emellertid ett viktigt uppmärksammas särdrag hos ka-försäkringen, som innebär att frågorna om oriktiga eller ofullständiga uppgifter vid försäkringens tecknande inte har alls samma betydelse som vid framför allt individuell försäkring. Särdraget kan närmast förklaras med ka-försäkringens nära funktionella samband med socialförsäkringen och kollektivavtalen om t.ex. sjuklöneförmåner. _ Vid individuell försäkring grundas försäkringsbolagets åtagande till största delen på försäkringstagarens uppgifter om förhållandena vid tiden för tecknandet. Vid ka-försäkring är förhållandena vid tiden för tecknandet - och därmed också om dessa uppgifterna förhållanden - av underordnad dessa betydelse. Enligt försäkringars konstruktion är det avgörande för vilken ersättning som skall utgå till den enskilde i stället hur förhållandena utvecklar sig under försäkringstiden - hur lång tid han arbetar, vilken lön han har osv. Och härvid fäster man knappast någon principiell vikt vid vilka uppgifter om detta som kan ha lämnats i olika skeden, utan man utgår vid skaderegleringen från hur förhållandena faktiskt har varit. (Liknande konstruktioner förekommer vid obligatorisk gruppförsäkring; jfr avsnitt 17.5 ovan.)

Om det t.ex. vid ett pensionsfall visar sig att den försäkrade under en följd av år har haft en helt annan lön än den som arbetsgivaren uppgett, beräknas alltså pensionen på den faktiska lön som har utgått - oavsett om den är högre eller lägre än den uppgivna. Det spelar inte någon roll om arbetsgivaren har varit i god tro om uppgifternas riktighet, t.ex. därför att han har missförstått reglerna om hur man beräknar den pensionsmedförande lönen. Om lönen har varit högre än vad som uppgetts, kan arbetsgivaren visserligen bli skyldig att betala tilläggspremie, men förfarandet avviker ändå klart från vad som skulle kunna förekomma vid annan privat försäkring.

Vi har inte funnit någon anledning att försöka ändra den på utformningen av försäkringarna som sålunda beskrivits; den är en naturlig konsekvens av närheten till den allmänna försäkringen och bör normalt inte som orättvis av dem som berörs. Vad man upplevas bara måste se till är, att lagstiftningen ger ett visst skydd för den som har fått ett på oriktiga uppgifter grundat försäkringsbesked från bolaget om vilka förmåner som skall utgå till honom och som i god tro har litat på beskedet (se 10 5 § i jfr också avsnitt kap. lagförslaget; 18.2 ovan).

460 Allmänmotivering till 10 kap. .på

18.5 Premien

Sammanfattning: Några bestämmelser om premiebetalningstider, återupplivning m.m. behövs inte för ka-försäkringens del. Den enda bestämmelse vi föreslår gäller uppsägningstidens längd vid utebliven premiebetalning: fristen föreslås bli en månad.

Att de sammanlagda premier som behövs för verksamheten också betalas är naturligtvis lika viktigt för ka- försäkringen som för annan Som framgår av det föregående (avsnitt 4.4), sker försäkring. emellertid till stor del i former som väsentligt avviker från uppbörden vad som tillämpas inom individuell försäkring och vid gruppförsäkring. De regler vi i tidigare avsnitt föreslår om premiebetalningstider m.m. framstår alltså som opraktiska för ka-försäkringens del. Inte heller lär det finnas något behov av regler om dessa frågor; de kan utan vidare lämnas till reglering genom avtal. Också frågan om verkan av utebliven premiebetalning har i liten betydelse. l de stora gäller garantiregler, praktiken systemen som medför att de anställda hos alla arbetsgivare som enligt kollektivavtal är skyldiga att hålla försäkring egentligen inte berörs av ett När det inte finns och premiedröjsmål. några garantiregler alltså kan bli aktuell, bör lagen dock innehålla en uppsägning bestämmelse om uppsägningstidens längd. Med hänsyn till att det som är så försäkrade som berörs föreslår vi här en regel många minsta uppsägningstid av en månad i stället för de fjorton dagar som skall gälla vid individuell försäkring och gruppförsäkring (se 10 kap. 7 § förslaget). De övriga regler vi föreslår i 5 kap. förslaget torde inte ha något direkt värde för ka-försäkringens del. Så ligger t.ex. värdet av återupplivningsreglerna i 5 kap. 3 § i att återupplivningen sker utan hälsoprövning, och någon sådan förekommer knappast vid ny ka-försäkring. De enda bestämmelser som någon gång skulle kunna komma till är de i 5 kap. 5 § om när premie skall anses användning betald. Vi har dock inte velat betunga lagtexten med en särskild till den utan förutsätter att den vid behov hänvisning paragrafen ändå; bestämmelserna torde i stort sett bara återge vad som tillämpas redan är praxis i försäkringsbranschen.

kap.

Allmänmotivering till 10 461

18.6 över

Förfoganden försäkringen

Sammanfattning: Rätten att förfoga över en ka-försäkring skall tillkomma den försäkrade. Emellertid bör villkoren - liksom vid gruppförsäkring kunna förbjuda överlåtelse och pantsättning av den försäkrades rätt. i Förmånstagarförordnanden villkoren bör av flera skäl tillåtas. Som skall ett regel individuellt förordnande av den försäkrade ta över villkorsförordnandet, men möjligheten att göra ett eget förordnande kan begränsas genom ett centralt kollektivavtal.

Som framhålls i det är det föregående (avsnitt 7.3), nödvändigt att lagen också för ka-försäkringens del innehåller om förhållanregler det till tredje man, däribland över regler om förfoganden försäkringen. Vi menar visserligen att de vi föreslår i 6 i regler kap. förslaget stort sett bör kunna också för dessa men tillämpas försäkringar, försäkringarnas konstruktion medför att det delvis blir om en fråga speciell tillämpning. Den avgörande är här, liksom vid att punkten gruppförsäkring, varje enskild försäkrad skall anses som såvitt försäkringstagare gäller rätten till och över

försäkringsersättning förfoganden försäkringen.

Detta gäller oavsett om man anser att det tecknas en särskild försäkring för anställd eller varje en gemensam försäkring för samtliga anställda i företaget. Den till ersättgrundlägganderätten ning från försäkringen skall alltså tillkomma den försäkrade, och reglerna i 6kap. om överlåtelse och förmånstagarförordnanden,

pantsättning skall tillämpas på förfoganden från hans sida, inte på

åtgärder som vidtas av I samband med en överlåtelse arbetsgivaren. av företaget övertar förvärvaren visserligen den gamle arbetsgivarens roll som i avtalsförhållandet till försäkringstagare försäkringsbolaget, men eftersom bara innebär och försäkringen förpliktelser inga direkta förmåner för såvitt arbetsgivaren, försäkringen gäller på anställdas_ m.fl. person, är detta ”överlåtelse av knappast någon försäkringen”. Med den föreslagna kan uppläggningen arbetsgivaren inte heller pantsätta försäkringen. Liksom i fråga om behövs det emellertid gruppförsäkring också ett par specialregler om förfoganden över för ka-försäkförsäkringen ringens del. När träffar arbetsmarknadsparterna överenskommelse om en försäkring, har de ett bestämt skyddsbehov för ögonen; oftast är det den anställde själv (och därmed indirekt hans som skall familj) skyddas. I fråga om är det uttalade

tjänstegrupplivförsäkringen

syftet att tillgodose make/sambo och barn till den underåriga

anställde. (Det är för till sistnämnda som

övrigt hänsyn syfte ligger

i

till 10 sou 1986:56

462 Allmänmotivering kap.

bakom den nu undantagsbestämmelsen i 104§ tredje gällande

stycket FAL.) - och också av sådana Av sådana skäl som nu antytts självfallet skäl som anförts beträffande gruppförsäkringen (avsnitt praktiska 17.7 ovan) - bör man i ka-försäkring kunna ta in förmånstagarför-

ordnanden i (se 10 kap. 12 § förslaget). Det är försäkringsvillkoren att som huvudregel åt ett visserligen naturligt lagen ger företräde individuellt förordnande från den enskildes sida, men även rätten att förordnande bör kunna uteslutas genom ett centralt göra ett sådant kollektivavtal. Även om man inte kan räkna med att sådana villkorsbestämmelser skall bli kan det förekomma situatiovanliga, ner där vill försäkra sig om att de medel som avsätts organisationerna till också kommer till avsedd användning; som försäkringarna kan man tänka förbud mot att sätta in annan förmånsexempel sig till i och förbud mot tagare barnbeloppen tjänstegrupplivförsäkring att sätta in förmånstagare till belopp som utgår på grund av egen

sjukdom eller eget olycksfall. Av liknande skäl bör det också vara möjligt att i försäkringsvillkoren de enskilda att överlåta eller pantsätta sin rätt enligt förbjuda en Bl.a. har ofta ett självständigt ka-försäkring. arbetsgivaren intresse av att hans anställda själva uppbär de olika verkligen han har tillförsäkrat dem och inte hamnar i ett läge där ersättningar de trots saknar medel för sin försörjning. För denna försäkringen talar ofta också de skäl som för regel naturligtvis praktiska del anförts i det (avsnitt 17 .7). gruppförsäkringens föregående

18.7 Förhållandet till borgenärerna

En skall aldrig kunna tas i Sammanfattning: ka-försäkring för skulder. I om utmätning m.m. anspråk arbetsgivarens fråga för den försäkrades skulder bör 7 kap. förslaget tillämpas på

samma vis som vid annan försäkring.

Också förhållandet till hör till de ämnen som med borgenärerna måste även för Däremot har nödvändighet regleras ka-försäkringen. vi här inte funnit behov av för sådan försäknågot specialregler

ring. Konstruktionen med försäkrad som försäkringstagare såvitt varje rätten till innebär att försäkringen inte gäller försäkringsersättning under kan tas i anspråk för arbetsgivarens några omständigheter skulder. bortses från att man i fall möjligen kan tänka sig (Här något med analog tillämpning av 33 § konkurslagen; jfr prop. återvinning 1975:6 s. 216 Och i om utmätning m.m. för den försäkrades ff.) fråga

sou 1986:56 - Allmänmotivering till 10 kap. 463

skulder bör reglerna i 7 kap. förslaget kunna med bara den tillämpas justeringen att vad som där sägs om försäkringstagaren i stället skall avse den försäkrade. Som framgår av specialmotiveringen till 7 kap. (avsnitt 19.7), innebär reglerna att en ka-försäkring före försäkringsfallet praktiskt taget aldrig kan tas i anspråk av borgenärerna.

18.8 av

Reglering försäkringsfall m.m.

Sammanfattning: Reglerna i 8 kap. om skaderegleringen m.m.

bör gälla även för ka-försäkringar.

Också de bestämmelser om vi tänker oss skaderegleringcn (8 kap. förslaget) bör utan vidare kunna I tillämpas på ka-försäkringen. «.~ \» detta skede skiljer sig ka-försäkring knappast på något avgörande .. sätt från annan försäkring. Inte heller i om ämnen som fråga övriga behandlas i 8 - kap. preskription, regress m.m. synes några speciella synpunkter göra sig gällande för dessa försäkringars del. Vi —-— föreslår därför att 8 i sin helhet skall även för kakap. gälla försäkring.

Bestämmelserna i 8 kap. 7 § saknar visserligen betydelse för ka-försäkring-

arna, därför att de syftar tillbaka på regler i förslaget som inte skall gälla för

deras del. Som framgår av lagtexten (10 kap. 2 §), har vi ändå valt att hänvisa till hela 8 kap. På samma vis som i fråga om gruppförsäkringen har vi funnit att en utformning som uteslöt varje regel i de tidigare kapitlen som saknar betydelse för ka-försäkringen skulle göra lagtexten utan att tungläst egentligen medföra någon motsvarande vinst.

464 till 1 1 §

Specialmotivering kap.

19 till

Specialmotivering personförsäkringslagen

19.1 Specialmotivering till 1 kap.

Kapitlet innehåller fem paragrafer. I 1§ anges lagens allmänna tillämpningsområde, i 2 § definieras vissa viktiga begrepp. I 3 § ges en erinran om FRL:s föreskrifter om ”grunder” för försäkringsverksamheten, varefter i 4 § anges i vilken utsträckning lagens bestämmelser är I 5 §, bestäms vilka regler som skall tvingande. slutligen, för en som ingår i en försäkring som gälla personförsäkring huvudsakligen avser skadeförsäkring.

19.1.1 till 1 1 §

Specialmotivering kap.

l § Denna lag tillämpas på livförsäkringar, sjukförsäkringar och olycksfallsförsäkringar som tecknas hos försäkringsbolag. En försäkring kan tecknas pä försäkringstagarens eller någon annans liv eller hälsa. Som personförsäkring räknas inte sådan avbrottsförsäkring för näringsidkare där försäkringsersättningen helt eller till övervägande del skall beräknas efter verkliga utgifter eller förluster. Premiebefrielseförsäkring räknas som sjukförsäkring, även om den ingår i ett liv- eller olycksfallsförsäkringsavtal. Lagen gäller inte för återförsäkring. Bestämmelserna i 2-8 kap. gäller för individuell försäkring. För gruppförsäkring gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller de bestämmelser som anges i 10 kap.

I lagförslagets första paragraf anges lagens tillämpningsområde.

bakom har redovisats i den allmänna

Övervägandena regleringen

motiveringen (avsnitt 6).

Första stycket

för den är i stort sett

Tillämpningsområdet föreslagna lagen detsamma som för FAL:s om lagen skall

regler personförsäkring;

alltså för och Av skäl

gälla privat liv-, sjuk- olycksfallsförsäkring.

som anges i allmänmotiveringen avser förslaget dock inte försäkring-

ar som meddelas av understödsföreningar.

inte allmän definition av vad som är

Förslaget upptar någon

i

personförsäkring (jfr 2 § FAL). Av andra meningen stycket framgår

sou 1986:56 tilll 1 § 465

Specialmotivering kap.

dock att försäkringen skall till liv eller hälsa, och i anknyta någons praktiken torde det sällan vara någon svårighet att avgöra vad som är en Redan FRL:s bestämmelser om vilka försäkpersonförsäkring. ringar som får meddelas av olika typer av 3 och 4 §§) bolag (1 kap. medför att civilrättsliga gränsdragningsproblem knappast kan uppkomma; frågorna prövas redan i samband med fastställande av grunder m.m. En precisering av i personförsäkringsbegreppet görs dock lagtexten, nämligen att sjukavbrottsförsäkring för inte näringsidkare räknas som personförsäkring om helt eller till överväi_ försäkringen gande del har karaktär av Med ”till skadeförsäkring. uttrycket ‘ övervägande del avses att tyngdpunkten i försäkringen på ett avgörande sätt ligger på den som skall beräknas efter ersättning verkliga utgifter eller förluster; en sammantagen av bedömning försäkringens karaktär blir här avgörande för hur hela försäkringen skall behandlas. Medan det alltså oftast är lätt att mellan skilja personförsäkring och skadeförsäkring - även när moment av de olika i ett slagen ingår och samma vid 5 § - kan det ibland vara svårare försäkringspaket, jfr att bestämt ange till vilken en viss typ av personförsäkring försäkring skall hänföras. Som nämnt innehåller bl.a. tidigare förslaget ett par regler som gör skillnad mellan å ena sidan llvförsäkring och å andra sidan sjuk- och olycksfallsförsäkring, och då hur frågan uppkommer försäkringar av blandad karaktär skall behandlas. (Beträffande premiebefrielseförsäkring, se nedan.) Vad som utåt framstår som en försäkring utgör ofta i verket själva en kombination av två eller flera som skulle ha kunnat försäkringar, meddelas var för sig. I sådana fall bör man de olika momenten på

l genomgående tillämpa de regler som gäller för respektive försäk-

l Mer svårbedömd blir situationen om ringstyp. något av momenten t.ex. ett i en sjukförsäkring ingående livförsäkringsmoment - kan meddelas i denna utformning bara tillsammans med huvudmomenl tet. Hur sådana skall behandlas kan inte försäkringar anges * generellt, utan får avgöras från fall till fall med till vilken hänsyn regel det är fråga om och vad som framstår som med rimligt tanke på den aktuella försäkringens utformning. 1 Det normala bör vara att det momentet får tillfogade följa huvudförsäkringens regler, så att i det ovan angivna exemplet även livförsäkringsmomentet t.ex. kan sägas upp om bolaget har rätt att säga upp sjukförsäkringen till förtida upphörande (jfr 3 kap. 4 §). Om de olika momenten skulle framstå som - men j ungefär likvärdiga ändå inte kunna meddelas var för sig - eller det tillfogade momentet i är av särskild betydelse för kan det dock ibland försäkringstagaren, vara rimligt att i någon form olika de olika tillämpa regler på momenten. Det skulle innebära att i bolaget exemplet var tvunget att

466 till 1 kap. 2 § Specialmotivering

meddela fortsatt på jämförliga villkor, även om det livförsäkring hade rätt till förtida uppsägning. enligt sjukförsäkringsreglerna Frågans praktiska betydelse lär vara begränsad. För ett bestämt fall ger den föreslagna lagtexten direkt besked: premiebefrielseförsäkring skall genomgående följa sjukförsäkringskan sådan försäkring knappast meddelas regler. Visserligen separat, men är ändå till utformning och ändamål så skild från försäkringen huvudförsäkringen, när denna t.ex. avser livförsäkring, att man utan svårigheter kan tillämpa särskilda regler på den. En sådan uppdelär för fall direkt och även för övriga fall leder ning något nödvändig, den vår till resultat (se specialmotiveringen till enligt mening rimliga 3 kap. 4 § samt 4 kap. 4, 8 och 9 §§).

Andra

stycket

Här framgår lagförslagets uppdelning på regler om individuell försäkring, gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Som framgår av 9 kap. 2§ och 10 kap. 2 §, gäller viktiga delar av om individuell också för de båda andra formerreglerna försäkring na.

19.1.2 till 1 kap. 2§ Specialmotivering

2§ I denna lag betyder den som har ingått avtal om försäkring med ett försäkringstagaren: försäkringsbolag; om försäkringstagarens rätt övergår till någon annan, tillämpas vad som i lagen sägs om försäkringstagaren på förvärvaren, den försäkrade: den på vars liv eller hälsa en försäkring har tecknats, förmånstagare: den som på grund av ett förmånstagarförordnande enligt denna lag eller enligt bestämmelserna i 6 kap. 8 eller 15 § har rätt att i försäkringstagarens ställe erhålla försäkringen eller från den utfallande ersättning, där bolagets betalningsskyldighet vid försäkkapitalförsäkring: livförsäkring ringsfall är bestämd till visst belopp, livrânteförsäkring: livförsäkring med periodisk utbetalning där bolagets

betalningsskyldighet är beroende av en eller flera personers liv,

tidsbegränsad försäkring: försäkring som skall gälla för en bestämd tid eller till dess att den försäkrade uppnår en bestämd ålder.

är den som har avtal om försäkring med Försäkringstagaren ingått _. ett en definition som nära lydelsen i 2§ försäkringsbolag”, ligger .. kommentar. Om en _ FAL och inte fordrar någon utförlig försäkring - namn - är det t.ex. tecknas av en i myndlingens förmyndare som är att anse som försäkringstagare, vilket naturligtvis myndlingen innebär att t.ex. ett brott mot upplysningsplikten från förmynda.rens sida kan ut över (se vidare vid 4 kap.1-3 §§). gå myndlingen Definitionen av bildar bakgrund till reglerna i försäkringstagare 9 3§ och 10 3§ om vem som skall anses som kap. kap. förslaget

fpecialmotivering till 1 kap. 2.§ 467

försäkringstagare vid gruppförsäkring respektive kollektivavtalsgrundad försäkring. Dessa frågor har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 17.1 och 18.1). Till definitionen av försäkringstagare har i förslaget fogats en bestämmelse att ställningen som försäkringstagare går över på annan som förvärvar försäkringstagarens rätt avtalet; stämmer enligt regeln med allmänna rättsgrundsatser och finns ofta intagen i försäkringsvillkoren. Bestämmelsen innebär att förvärvaren får samma rättigheter mot försäkringsbolaget som den ursprunglige försäkringstagaren hade. Likaså kan bolaget framställa invändningar mot förvärvaren t.ex. på grund av oriktiga i samband med tecknandet av uppgifter försäkringen, även om förvärvaren är ovetande om de omständigheter som ligger till grund för invändningen (se Hellner s. 620). Rätten enligt försäkringsavtalet kan över till annan gå någon genom frivillig överlåtelse från försäkringstagaren, genom familjerättsligt fång såsom arv och bodelning, genom exekution och genom tillämpning av ett förmånstagarförordnande. Det bör dock observeras att ett förmånstagarförordnande, som upptar flera förmånstagare med rätt efter varandra, kan vara utformat så att den i första hand utsedde förmånstagaren inte får förfoganderätt till försäkringen. I sådana fall kan rätten till försäkringen delvis hållas svävande under en längre eller kortare tid, och det finns då ingen som kan utöva en försäkringstagares samtliga rättigheter mot försäkringsbolaget, t.ex. avtala om en av Dessa skall behandlas ändring försäkringen. frågor närmare i specialmotiveringen till 6 kap. När en arbetsgivare tecknar individuell för försäkring någon anställd, kan försäkringen konstrueras på två olika sätt: med arbetsgivaren som försäkringstagare och den anställde (och hans anhöriga) som förmånstagare eller med den anställde som försäkringstagare, medan arbetsgivaren i avtalet bara åtar sig att betala premien. Betydelsen av vilken konstruktion parterna väljer kommer åtminstone att minska med vårt 7 lagförslag (se kap. 6 §).

Den försäkrade är den till vars liv eller hälsa en personförsäkring knyter sig. Begreppet är väl inarbetat i litteraturen och brukar användas i försäkringsvillkoren men förekommer bara på något enstaka ställe i FAL (116 §). I KFL både i (2 §) används begreppet den nu angivna bemärkelsen och som den vars intresse beteckning på har försäkrats mot skada med FAL:s termino- (försäkringshavaren, logi). Vid sidan av försäkrad använder man ibland i försäkbegreppet ringsvillkor uttrycket medförsäkrad, när en försäkring är beroende av flera liv. Om en man tecknar en som skall ge honom försäkring - själv livsvarig ålderspension och efter hans död livsvarig efterlevandepension till hans hustru, kallas hustrun medförsäkrad

468 Specialmotivering till 1 kap. 2§

därför att försäkringens bestånd är beroende också av hennes liv. Oftast, men inte nödvändigtvis, är den medförsäkrade förmånstagare till de belopp som är beroende av att han lever. Vi har inte behövt använda denna term i bestämmelserna om individuell försäkring. I den mån det någon gång blir aktuellt där, bör man kunna tillämpa reglerna om den försäkrade också på medförsäkrad; man kan i det ovan angivna exemplet tänka sig att hustrun, för att åstadkomma en sänkning av premien, uppgett högre ålder än sin verkliga. Termen medförsäkrad har - med delvis annan innebörd - större betydelse vid gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring; se härom avsnitt 17.1 och 18.1. Förmånstagare är ett centralt begrepp i personförsäkringen, och det har därför ansetts påkallat att ta upp begreppet redan i denna inledande paragraf. Normalt grundas en förmånstagares rätt på ett förmånstagarförordnande, som kan ha gjorts av försäkringstagaren eller —- vid gruppförsäkring och — finnas intaget i ka-försäkring försäkringsvillkoren. Som framgår av lagtexten, anses emellertid också den som har rätt till ett försäkringsbelopp enligt de särskilda

fördelningsreglerna i 6 kap. 8 eller 15 § som förmånstagare. (Make

eller bröstarvinge, som får del av en försäkring med stöd av jämkningsreglerna i 6kap. 7§ förslaget, anses däremot inte som förmånstagare.) Begreppen kapitalförsäkring och livränteförsäkring används i lagförslaget bara i 7 kap. 2 och 8 §§ i fråga om utmätningsskyddet före försäkringsfall. Vi använder begreppen på samma sätt som de används i FAL och i den försäkringsrättsliga doktrinen* Som kapitalförsäkringar räknas alltså där bolaget livförsäkringar, vid försäkringsfall skall betala ut ett i avtalet bestämt belopp (jämte eventuell återbäring), som skall utgå oavsett vilka efterlevande eller förmånstagare som kan finnas. kan betalas ut på en gång Beloppet eller i rater, t.ex. genom tio lika stora årsbetalningar. Till kapitalförsäkringarna hör alla vanliga s.k. T- och D-försäkringar, däribland den vanliga sammansatta (se avsnitt 4.2 ovan). kapitalförsäkringen Hit hör också garantimomentet i äkta s.k. försörjningsräntor (som numera inte kan tecknas som enligt kommunalpensionsförsäkring Att en vilket innebär att någon utbetalning inte sker om den avtalade ansvarstiden förlöper utan hindrar inte att försäkringen kan ha försäkringsfall, karaktär av kapitalförsäkring. Som räknas sådana försäkringar, där bolaget livränteförsäkringar är betalningsskyldigt bara under förutsättning att en person, eller en

l Som bekant används begreppet kapitalförsäkring med en annan innebörd i kommunalskattelagen (anvisningarna till 31 §). Begreppet utgör där motsatsen till pensionsförsäkring.

sou 1986:56 Specialmotivering till 1 kap. 2§ 469

av flera personer, lever. Det enklaste är en exemplet livsvarig försäkring för egen ålderspensionering. Avlider den försäkrade före första utbetalningsdagen, sker ingen utbetalning alls; annars pågår utbetalningarna så länge han lever. Betalningsskyldigheten kan också, liksom vid kapitalförsäkring, utlösas av ett dödsfall. Försäkringen avser då efterlevandelivränta. Som ett krav för ytterligare utbetalning tillkommer då att en medförsäkrad person (t.ex. den avlidnes make) lever. Finns ingen medförsäkrad i livet, görs trots Å dödsfallet ingen utbetalning. Till livränteförsäkring räknas - åtmin- -

i stone civilrättsligt också sådan försörjningsränta som kan ingå i

f pensionsförsäkring; utbetalning får där göras bara till den försäk-

s rades make eller sambo och barn.

l De allmänna har behandfrågorna kring tidsbegränsad försäkring lats i avsnitt 11 (särskilt 11.2). Med tidsbegränsad avser vi försäkring alltså en försäkring som har avtalats att för en viss tid, t.ex. ett gälla år, eller tills den försäkrade uppnår en bestämd ålder. Det har för denna gränsdragning inte någon betydelse om det är fråga om en ren riskförsäkring, som upphör utan utbetalning om den avtalade tiden förflyter utan att försäkringsfall inträffar, eller en som försäkring E enligt avtalet alltid skall avslutas med betalning av ett försäkringsbelopp. En vanlig sammansatt kapitalförsäkring, som avslutas i genom utbetalning av det överenskomna livsfallsbeloppet, är alltså i denna bemärkelse tidsbegränsad även om sträcker försäkringstiden över flera årtionden. Som nämnts räknas en sig tidigare livsvarig Ä däremot inte som trots att livförsäkring tidsbegränsad, försäkringsbeloppet på begäran betalas ut när den försäkrade uppnår 90 års ålder. Nära anknytning till de tidsbegränsade försäkringarna har begreppet förnyelse av försäkring. Vi använder i lagförslaget begreppet förnyelse bara med syftning på tidsbegränsade försäkringar, även om detta inte alltid är uttryckligen angivet (jfr t.ex. å ena sidan 3 kap. 8 §, 4 kap. 8 § och 5 kap. 1 § och å andra sidan 9 kap. 4 §). Förnyelse betyder härvid en förlängning av försäkringstiden, oavsett om förlängningen grundas på lagens regler härom (3 kap. 8 § och 9 kap. 10 § förslaget), på en överenskommelse om automatisk förlängning i ä det ursprungliga avtalet eller på ett särskilt avtal vid den första försäkringstidens slut.

Ett avtal om förnyelse behöver naturligtvis inte träffas just vid slutet av den första försäkringstiden; huvudsaken är att avtalet går ut på en förlängning av försäkringsskyddet. Om någon, som har tecknat försäkring för ett år, efter sex månader kommer överens med bolaget om att förlänga ansvarstiden till fem år, får det ses som en förnyelse. Om överenskommelsen bara innebär att försäkringen för det återstående halvåret skall ha en annan utformning, t.ex. höjda försäkringsbelopp, är det däremot inte någon förnyelse.

(A470 Specialmotivering till 1 kap. 2 § sou 19S6:56

De regler vi föreslår innebär att en förnyad försäkring i allt väsentligt skall behandlas som om försäkringen från hade avtalats att början gälla även för den nya försäkringstiden (se t.ex. 4 kap. 8 § och 5 kap. 1 §). Detta förutsätter naturligvis att försäkringen efter förnyelsen har en som i huvudsak svarar utformning mot vad som gällde enligt det ursprungliga avtalet (samma det måste försäkringstyp osv.); åtminstone i vidsträckt bemärkelse vara om samma försäkfråga ring. Något krav på att villkoren skall vara helt desamma bör dock inte uppställas (se vidare nedan; också till jfr specialmotiveringen 4 kap. 8 §). Det kan vidare vara lämpligt — bl.a. med av vad som anledning förekom i samband med av till KFL lagrådsbehandlingen förslaget (se prop. 1979/80:9 s. 195-197) - att i beröra sammanhanget något användningen av det grundläggande till stor begreppet försäkring; del torde vår dock redan ha av det inställning framgått föregående. Försäkring är ett uttryck med skiftande innebörd: det kan efter omständigheterna syfta på den produkt försäkringsbolaget säljer eller på försäkringsavtalet. Vi har funnit att man med fördel kan använda ordet på dessa skiftande sätt även i Med det lagtexten. viktiga förbehållet att det inte får kunna tveksamhet om uppkomma uttryckets innebörd i ett aktuellt finns det inte sammanhang, någon anledning att ställa krav på att det skall ha helt samma innebörd var det än förekommer; tvärtom motverkar ett sådant krav ett smidigt och enkelt språkbruk. I enlighet härmed ordet i ibland syftar försäkring förslaget på försäkringsavtalet (t.ex. i 3 kap. 4 § om av uppsägning försäkringen) och ibland närmast på produkten i 4 5 § om från (t.ex. kap. undantag försäkringen). Begreppet försäkringen är flertydigt i ett speciellt avseende, när det gäller gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring: ordet kan syfta ömsom på det sammantagna försäkringsarrangemanget för alla försäkrade, ömsom den enskildes på försäkringsskydd. Dessa frågor har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 17.1 och 18.1). Som nyss antyddes, ibland hur en uppkommer frågan mycket försäkring kan ändras utan att man behöver anse den som en ny försäkring. Frågan kan uppkomma t.ex. vid tillämpning av bestämmelserna om självmord 8 §) eller om (4 kap. premiebetalning (5 kap. 1§), vidare när bolaget använder sig av en s.k. symtomklausul (4 kap. 5 §) och i samband med frågor om förhållandet till borgenärerna (närmast 7 2 §). För och ka-försäkkap. gruppförsäkringens ringens del torde frågan ha störst betydelse för tillämpningen av förmånstagarförordnanden som de försäkrade har gjort i stället för det standardförordnande som ingår i försäkringsvillkoren (se avsnitt

Specfalmotivering

till 1 kap. 2 § 471

4.4.3 ovan; till det Hellner s. 553 och Roos s. 166 och jfr följande 187 f). Åtminstone vid av de ovan berörda reglerna i 4 och tillämpning 5 är det som till försäkringstagarsidans fördel att man kap. regel anser det vara om samma försäkring, och enligt vår mening bör fråga ofta utfalla på det viset. Om det har förelegat ett bedömningen obrutet avtalsförhållande som har avsett samma försäkringstyp för dödsfall osv.), bör man (olycksfallsförsäkring, livförsäkring normalt kunna anse att det är om samma försäkring även om fråga t.ex. har dock specialmotiveringen till försäkringsbeloppet höjts (jfr betraktelsesättet i 4 kap. 8 §, avsnitt 19.4.8; jfr också det avvikande 1986/87:61 s. 7, 36, 85 och 90). Bara om skattesammanhang, prop. kommer överens om som mera radikalt ändrar parterna förändringar karaktär, bör det t.ex. vara möjligt för försäkringsboförsäkringens 4 5 § första laget att införa en ny symtomklausul enligt kap. stycket förslaget. Mer svårbedömd är situationen när det är fråga om tillämpning av Som framgått blir frågan främst aktuell förmänstagarförordnanden. vid och ka-försäkring, när den försäkrade har gjort gruppförsäkring ett individuellt förordnande. Vid kollektiv försäkring kan nämligen en ändras i viktiga avseenden utan att det förekommer försäkring direkt kontakt mellan och den enskilde försäkrade. någon bolaget Vid individuell kan man som_ regel räkna med att försäkring om ett eventuellt försäkringsbolaget tar upp frågan nytt förmånstai samband med att en försäkring ändras; om detta garförordnande skulle blir till stor del densamma som vid förbises, bedömningen gruppförsäkring (se nedan). försvåras av att man när det gäller tillämpning av Bedömningen inte kan säga att den ena eller andra förmånstagarförordnanden är till den enskildes fördel. Vilken modell man än lösningen generellt måste man räkna med att vissa försäkrade skulle ha önskat sig väljer, den motsatta Vi finner det därför inte möjligt eller ens lösningen. önskvärt att i utan den får bedömas med reglera frågan lagen, från konstruktionen av försäkringsavtalet och instiutgångspunkt tutet förmånstagarförordnande. Till stor del bör praktiska svårigheter kunna undgås genom att försäkringsbolagen i sin information gör de försäkrade uppmärksamma på frågan. Ett förutsätter att det finns en försäkförmånstagarförordnande ring. Ett meddelande till ett försäkringsbolag om vem som skall vara om den som lämnar meddelandet skulle förmånstagare, någon gång teckna en i kan inte bli något försäkring bolaget, uppenbarligen På motsvarande sätt måste man giltigt förmånstagarförordnande. räkna med att ett som regel förfaller om förmånstagarförordnande ett bestående försäkringsförhållande avbryts. I härmed bör ett individuellt till

enlighet förmånstagarförordnande

472 Specialmotivering till 1 2 § kap.

en gruppförsäkring anses förfalla om den försäkrade lämnar försäkringen, oavsett om han lämnar och därför inte kan gruppen längre

vara med i eller han - vid -

försäkringen frivillig försäkring själv säger upp försäkringen. Förordnandet gäller alltså inte om han

senare kommer med i En sådan

försäkringen igen. huvudregel

stämmer bäst med konstruktion och formkravet för

försäkringarnas förmånstagarförordnanden, och det framstår också som den mest praktiska regeln. Även om det ibland kan verka rimligt - och bäst

överensstämmande med den försäkrades önskemål att förordnan-

det fortsätter att gälla, skulle det vara att omöjligt precisera förutsättningarna för en sådan En bättre tillämpning. väg för att

undvika resultat i strid mot de enskildas önskemål är som sagt att de

försäkrade i olika sammanhang informeras om vad som så att gäller, de kan inrätta sig efter det.

Detta utesluter inte att det i enskilda fall kan finnas omständigheter som gör det rimligt att anse ett äldre förordnande bestå, om den försäkrade återkommer till en försäkring som han tidigare har tillhört. För en gruppmedlem som säger upp en frivillig försäkring men sedan ångrar sig och vill återinträda, kan det verka självklart att hans förordnande skall fortsätta att gälla. Om hans begäran om att åter få vara med i försäkringen kommer så snart att den närmast framstår som ett återtagande av uppsägningen, bör man kunna anse förordnandet gälla utan hinder av lagens formkrav. Det förekommer också obligatoriska försäkringar för föreningsmedlemmar, där många medlemmar mer eller mindre regelbundet vandrar in och ut ur försäkringen. Exempelvis kan en försäkring för fackföreningsmedlemmar ha den uppläggningen att försäkringen omfattar bara sådana medlemmar som är yrkesverksamma som anställda, inte sådana som arbetar som egna företagare. En sådan konstruktion skiljer sig sakligt sett inte från det fallet att alla medlemmar i princip omfattas av försäkringen men har försäkringsskydd bara när de arbetar som anställda. I varje fall synes det i dessa fall rimligt att ett förmånstagarförordnande fortsätter att gälla så länge den enskilde är medlem i föreningen, även om han tidvis står utanför försäkringen.

Vidare förfaller ett individuellt förordnande om gruppen säger upp

försäkringen och tecknar ny i ett annat Detsamma försäkring bolag. gäller om en gruppmedlem lämnar och i stället kommer försäkringen

med i en annan

gruppförsäkring, och detta även om den nya gruppen har försäkring i samma I båda fallen blir det bolag. nämligen fråga om ett nytt avtalsförhållande, där ett förordnande som i gjorts anslutning till ett annat avtal inte kan tillämpas. .-».-...

Om det däremot har ett obrutet avtalsförhållande som

förelegat

vagnen-mans.,

har avsett samma bör man även

typ av försäkring, när det gäller

-

förmånstagarförordnanden ofta kunna utgå från att det är fråga om samma försäkring trots att denna har undergått sedan förändringar förordnandet gjordes. Det för bör vara om avgörande bedömningen

ändringarna är så vittgående att försäkringens karaktär har änd- .manga

v rats.

till 1 Specialmotivering kap. 2 § 473

Försäkringens karaktär har naturligtvis ändrats om man helt och hållet har bytt försäkringstyp, t.ex. ersatt en med en livförsäkring sjukförsäkring. Om man däremot till en har en livförsäkring fogat olycksfallsförsäkring, som innehåller ett särskilt dödsfallsmoment, behöver det inte vara uteslutet att ett tillämpa förmånstagarförordnande som gjorts för också det livförsäkringen på dödsfallsbelopp som kommer från

olycksfallsförsäkringsmomentet.

Vidare måste man räkna med att karaktär försäkringen byter på ett avgörande sätt, om ett gruppavtal om frivillig försäkring görs om till att avse obligatorisk försäkring (eller tvärtom). Här blir det för övrigt fråga om nya partsförhållanden, och det är redan av det skälet svårt att anse det vara om samma fråga försäkring. Däremot förefaller det inte naturligt att se det som en ny försäkring, om vid obligatorisk försäkring en gruppmedlem t.ex. vid sin pensionering visserligen kan få stå kvar i försäkringen med oförändrade förmåner men då måste betala premien själv. Den vanligaste av är emellertid av typen förändring höjning

försäkringsbeloppen för Även

livförsäkring. här bör det avgörande vara om innebär att ändringen försäkringen ändrar karaktär. Så är enligt vår mening inte fallet om t.ex. från 100 000 till beloppet höjs 150 000 kr. Höjningen är men visserligen betydande, försäkringens funktion för de efterlevande måste ändå antas vara i huvudsak densamma. Är det i stället om t.ex. från fråga höjning 5 000 till 55 000 kr, bör bli den motsatta. bedömningen Höjning görs visserligen med samma belopp som i men föregående exempel, höjningen innebär samtidigt att kan en annan försäkringen fylla funktion; från att ha varit en blir den ett

begravningsförsäkring

hjälpmedel för de efterlevandes efter ett dödsfall. omställning Försäkringen bör alltså ses som en ny och det försäkring, tidigare förmånstagarförordnandet bör inte längre anses ens för det gälla lägre beloppet. Det som hittills sagts har närmast sikte tagit på gruppförsäkringen men kan i stor också Om en utsträckning tillämpas på ka-försäkring. försäkrad lämnar sin förfaller alltså ett individuellt anställning, förmånstagarförordnande som han har gjort. Förordnandet kan inte tillämpas om han senare får ny anställning hos samma arbetsgivare eller hos annan som har i samma arbetsgivare försäkring bolag (och naturligtvis ännu mindre om han får hos en anställning arbetsgivare som har i annat försäkring bolag). Inte heller fortsätter äldre individuella förordnanden att om försäkgälla arbetsgivaren byter ringsbolag; även i den situationen ändras avtalsförhållandena på ett avgörande sätt.

Som framgår i den allmänna motiveringen (avsnitt 18.1), lämnar lagtexten i 10 kap. förslaget öppet om det vid ka-försäkring meddelas en försäkring för

474 till 1 3 § sou 1986:56 Specialmotivering kap.

varje anställd eller en gemensam försäkring för samtliga anställda vid företaget. Den föreslagna lagtexten kan emellertid inte förenas med synsättet att t.ex. AFA:s tjänstegrupplivförsäkring är en försäkring som är gemensam för samtliga anslutna företag. Här får emellertid de bestämmelser vi föreslår för kaspeciella försäkringens del betydelse (se avsnitt 7.3 och 18.6 ovan samt 19.1.4 10 12§ kan vid ka-försäkring ett nedan). Enligt kap. förslaget

förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i

villkoren. Vidare gör regeln i 1 kap. 4 § andra stycket det möjligt för arbetsmarknadsparterna att genom ett centralt kollektivavtal helt förbjuda de enskilda att göra individuella förmånstagarförordnanden; i så fall skall villkorsförordnandet alltid tillämpas. Det ligger inom ramen för den handlingsfrihet som förslaget sålunda ger att genom ett centralt kollektivavtal bestämma att ett parterna individuellt förordnande, som har gjorts för en tidigare ka-försäkring av samma slag och som inte senare har ändrats eller återkallats, också skall tillämpas på den försäkring som avses med kollektivavtalet. —- Om en sådan överenskommelse träffas, är det naturligtvis av största vikt att de försäkrade får tydlig information om vad som gäller.

19.1.3 Specialmotivering till 1 kap. 3 §

3§ I försäkringsrörelselagen (1982:713) finns bestämmelser om särskilda regler (grunder) för vissa slag av personförsäkring.

Innehållet i många personförsäkringsavtal bestäms till stor del av vad som föreskrivs i de av regeringen eller försäkringsinspektionen fastställda grunderna för verksamheten. Grunderna har sådan omedelbar betydelse för det enskilda avtalsförhållandets utformatt vi har ansett det lämpligt att erinra om deras existens (jfr ning, 1 kap. 5 § samt 2 kap. 3 och 6 §§ FRL). För vilka typer av försäkring grunder skall finnas är inte uttömmande bestämt i FRL. För flera försäkringar är frågan beroende av en bedömning från försäkringsinspektionens sida, och för grunder bara i vissa av de i 2 kap. många försäkringar upprättas 6§ ämnena 10§ När vi t.ex. i 3 kap. 3§ angivna (1 kap. FRL). hänvisar bara till ”grunderna” utan närmare precisering, förslaget det omedelbart av sammanhanget vilken grunder som framgår typ av avses: i den nämnda alltså grunderna rörande ”försäkparagrafen rätt till och fribrev” respektive ”belåning av ringstagarnas återköp försäkringsbrev hos bolaget”. Förhållandet mellan grunderna och den föreslagna personförsäkhar behandlats i avsnitt 8.1. Grunderna är i princip ringslagen bindande för bolaget, men om grundernai något fall skulle råka få ett innehåll som strider mot lagens bestämmelser, gäller lagen framför grunderna.

Specialmotivering till 1 kap. 4 § 475

19.1.4 Specialmotivering till 1 kap. 4§

4§ Bestämmelser i försäkringsvillkor, som i jämförelse med reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare eller för den försäkrade, är utan verkan mot honom om inte annat anges i lagen. Vad som sägs i första stycket gäller inte 1. kollektivavtalsgrundad försäkring, om försäkringen följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisa- , tion, och 2. sådan försäkring för grupper av näringsidkare, studerande eller andra som i fråga om utformning och funktion kan jämställas med kollektivavtalsgrundad försäkring, om villkoren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Första stycket

Som framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1), innebär inriktningen av den nya lagstiftningen att bestämmelserna till största delen måste vara tvingande. Tekniken för att ange vilka bestämmelser som är tvingande respektive är densamma som i KFL; dispositiva avvikelse från lagen till nackdel för försäkringstagarsidan får ske bara när detta direkt framgår av den aktuella paragrafen. Vi har efter viss tvekan valt den enkla tekniken att låta förbudet mot avvikande villkor avse lagen i dess helhet, trots att vissa delar av lagen berör sådana ämnen som ändå inte skulle kunna regleras genom bestämmelser i villkoren. Det gäller främst 2 kap. 1-5 §§, som är av näringsrättslig natur, och hela 7 kap., som behandlar förhållandet till tredje man. Även 6 kap. innehåller åtskilliga bestämmelser om ämnen som knappast skulle kunna regleras i villkoren, t.ex. bestämmelserna i 11-13 §§ om panthavares och förvärvares sakrättsliga skydd; försäkringsbolaget kan inte genom föreskrifter i villkoren t.ex. inskränka en panthavares rättigheter. Inte heller skulle bolaget kunna införa andra om formen för regler förmånstagarförordnande m.m. Tvingande civilrättsliga bestämmelser av sedvanlig art är däremot i 1 och 9 §§ om reglerna 6kap. försäkringstagarens rätt att förfoga över försäkringen. , Reglerna om tolkning av förmånstagarförordnanden (6 kap. * 4-6 §§) intar här något av en mellanstållning. Det är där svårt att säga om en viss lösning är till fördel eller nackdel för försäkringstagaren, och det är redan av den svårt att hänföra till det anledningen reglerna indispositiva området. Under alla förhållanden kan reglerna i praktiken sättas ur spel genom att man i villkoren inför preciseringar av olika förordnanden, som medför att inte blir tolkningsreglerna tillämpliga. Vi har tidigare (i avsnitt framhållit att bolagen 14.3.7) bör iaktta viss försiktighet när det införandet av sådana gäller preciseringar.

476 Specialmotivering till 1 kap. 4 §

En bestämmelse i villkor eller grunder som till försäkringstagarens nackdel avviker från en tvingande bestämmelse är ogiltig; lagens bestämmelse tillämpas i stället för villkoret. Liksom i andra liknande sammanhang skall varje enskilt moment i villkoren med jämföras den tvingande normen för sig, när det gäller att avgöra vad som är till nackdel för försäkringstagaren. Om lagen t.ex. föreskriver en frist för betalning av premie om en månad och en om uppsägningstid fjorton dagar vid dröjsmål, kan alltså en villkorsbestämmelse om bara en veckas uppsägningstid inte bli tillåten att den första genom betalningsfristen sätts till två månader. Trots att försäkringstagaren enligt villkoren har tid att betala än vad sammanlagt längre på sig lagen kräver, är villkoret om villkoret om två uppsägningstid ogiltigt; månaders ordinarie betalningsfrist gäller däremot. Som framhålls ovan (avsnitt 8.1), får inte heller grunderna innehålla bestämmelser som avviker från lagens bestämmelser till försäkringstagarsidans nackdel. Detta behöver emellertid inte sägas uttryckligen i lagen. Grunderna är visserligen bindande för försäkringsbolaget, men de blir en del av försäkringsavtalet bara genom att försäkringsvillkoren hänvisar till dem. Grunderna blir på det viset en del av villkoren, och de omfattas därigenom av bestämmelsen i detta stycke. Reglerna är tvingande till förmån för försäkringstagaren och senare förvärvare av försäkringen samt till förmån för deras rättsinnehavare: panthavare och förmånstagare. Bolaget kan alltså inte förbehålla sig rätt att göra gällande andra invändningar mot någon senare rättsinnehavare än dem som bolaget hade kunnat åberopa mot försäkringstagaren själv. Detta hindrar naturligtvis inte försäkringstagaren från att i ett förmånstagarförordnande eller gåvobrev avseende försäkringen bestämma t.ex. att förmånstagaren/ förvärvaren inte skall ha rätt att överlåta eller pantsätta försäkringen. Likaså blir senare rättsinnehavare bundna av de den uppgörelser ursprunglige försäkringstagaren kan ha träffat med bolaget med anledning av en tvist dem emellan, även om uppgörelsen strider mot någon av de tvingande bestämmelserna. ansluter i dessa Reglerna avseenden helt till liknande bestämmelser i andra lagar. Vidare är lagen tvingande till förmån för den försäkrade. Vid individuell personförsäkring har ju den försäkrade iden egenskapen normalt inte några rättigheter, men vi föreslår att den försäkrade i två fall skall ha rätt till underrättelse från försäkringsbolaget om vad som händer med den hans liv eller hälsa tecknade på försäkringen: vid brott mot 11 §) och vid biförpliktelserna (4 kap. premiedröjsmål (5 kap. 4 §). Vid - där de försäkrade gruppförsäkring och ka-försäkring enligt vårt förslag har praktiskt taget alla rättigheter enligt försäkringsavtalet - är visserligen varje försäkrad enligt 9 3 § och 10 3 § kap. kap.

Specialmotivering till 1 4§ 477 kap.

i stor att anse som Men även när så utsträckning försäkringstagare. inte är fallet skall han ha den rätt till t.ex. olika meddelanden från som i - Som framhålls i den försäkringsbolaget anges lagen. allmänna motiveringen (avsnitt 17.1), ser vi det däremot över huvud taget inte som vår uppgift att förhållandet mellan den reglera enskilde försäkrade och den som ordnar (t.ex. en försäkringen fackförening eller arbetsgivare).

Andra stycket

Här öppnas två att avvika från i den möjligheter lagens regler, utsträckning dessa enligt det föregående avser sådant som kan regleras i försäkringsvillkoren. För försäkkollektivavtalsgrundad ring är avvikelse tillåten om vilar ett centralt försäkringen på kollektivavtal. För andra försäkringar med likartad funktion får avvikelse ske efter godkännande av eller som regeringen myndighet regeringen bestämmer. Skälen för reglerna har redovisats i allmänmotiveringen (avsnitt 7.3). För att en försäkring skall anses som en kollektivavtalsgrundad försäkring enligt förslaget, krävs det enligt 10 kap. 1§ bl.a. att försäkringsvillkoren följer ett i villkoren kollektivavtal angivet mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation. För att försäkringsvillkoren skall få avvika från lagens regler, gäller enligt detta stycke att kollektivavtalet måste ha på arbetstagarsidan ingåtts av en central organisation. Som framgår av allmänmotiveringen syftar regeln i första hand på de stora mellan uppgörelserna arbetsmarknadens huvudorganisationer dessa uppgörelser måste åtminstone i detta sammanhang betecknas som kollektivavtal (jfr 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet). Men lagen kan frångås också genom uppgörelser direkt förbundsnivå 6 § på (jfr samma lag). Som kommer att utvecklas närmare i till specialmotiveringen 10 kap. (avsnitt 19.10), behöver en som tecknar arbetsgivare ka-försäkring inte själv vara bunden av det kollektivavtal som i i försäkringen följer; han kan teckna eller försäkringen frivilligt enligt i i ett annat kollektivavtal. åtagande Detta gäller även om försäkringsi l l villkoren avviker från lagens regler. För att skall anses försäkringen l som en ka-försäkring, krävs det emellertid 10 1 § också, l enligt kap. att försäkringen tecknas i ett som av det försäkringsbolag framgår kollektivavtal som försäkringen Även den som är följer. arbetsgivare oorganiserad eller som är bunden av ett annat, icke centralt kollektivavtal måste därför teckna i det som försäkringen bolag anges i det centrala kollektivavtalet. Han kan alltså inte ”låna” t.ex. AMF-bolagens villkor (om dessa skulle avvika från lagen) och teckna en likadan försäkring i annat något bolag.

478 till] kap. 4§ Specialmotivering

Skälet för denna ordning är i första hand att de parter som har träffat det centrala kollektivavtalet självfallet har haft sina medlemsgruppers förhållanden för ögonen när de utformat försäkringen, och det är inte säkert att försäkringen passar lika bra för en annan grupp. Man kan t.ex. tänka sig att vissa villkorsbestämmelser, som sedda för sig framstår som ofördelaktiga för de enskilda, för de avtalsslutande organisationernas medlemmar kompenseras genom sådana delar av kollektivavtalet som inte har ordnats genom försäkring. Kravet att försäkring med villkor som avviker från lagen skall tecknas i det bolag som anges i det centrala kollektivavtalet ger försäkringsbolaget och arbetsmarknadsparterna möjlighet att avstyra försäkringen i sådana fall där den skulle vara olämplig. Om försäkringsbolaget av förbiseende skulle meddela försäkringen för ett kollektiv där den inte passar, kan man också räkna med att parterna tar ett visst ansvar för den uppkomna situationen. I frågan om i vilken utsträckning arbetsmarknadsparterna kan väntas utnyttja möjligheten att avvika från lagen måste hänsyn tas till bestämmelsernas olika karaktär. Som framgår ovan (avsnitt 7.3), räknar vi allmänt med att bestämmelserna för närvarande skall kunna tillämpas i stort sett utan avvikelser. Vissa bestämmelser bör även på längre sikt kunna tillämpas genomgående även på ka-försäkringens område. Det gäller de allmänna reglerna i 4 kap. förslaget om begränsning av försäkringsbolagets ansvar och den speciella bestämmelsen om skydd för den försäkrade mot verkan av oriktiga uppgifter som lämnats av någon annan än honom själv (10 kap. 11 § förslaget). Det är här fråga om regler till skydd för de enskilda, som framstår som viktiga från försäkringsrättslig synpunkt utan att för den skull komma i konflikt med ett arbetsrättsligt betraktelsesätt, och man behöver därför knappast räkna med att arbetsmarknadsparterna skall använda sig av den formella möjligheten att avvika från lagen i dessa delar. Inte heller räknar vi med att arbetsmarknadsparterna skall träffa avtal om villkor som avviker från reglerna i 10 kap. 5 § andra stycket förslaget om skydd för den som i god tro har fått ett oriktigt försäkringsbesked. Reglerna är resultatet av ingående diskussioner i kommittén och en sammanjämkning av motstående synpunkter på det sätt som har redovisats i allmänmotiveringen till 10 kap. (avsnitt 18.2). Vi utgår därför från att genomgående skall tillämreglerna pas. Annorlunda förhåller det sig med en del andra regler som vi föreslår i 10 om ansvarstid, uppsägning av försäkring m.m. kap., Även om också dessa för närvarande framstår som rimliga och regler riktiga, får man räkna med att parterna i ett ändrat läge kan vara beredda att avvika från dem för att uppnå en som helhet betraktad rimlig lösning ett försäkringsbehov. Inte heller kan på uppkommet man utesluta att kan vilja begränsa de försäkrades parterna

möjligheter att göra individuella förmânstagarförördnanden, t.ex. i

Specialmotivering till I kap. 5 § 479

fråga om de s.k. barnbeloppen vid tjänstegrupplivförsäkring (se avsnitt 18.6 ovan). Den andra möjligheten till avsteg är i första hand avsedd för de försäkringar för lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. som beskrivsi avsnitt 4.4 samt sådana försäkringar för praktiserande skolelever m.fl. som har diskuterats. Kravet att till och funktion

försäkringen utformning

skall kunna jämställas med en ka-försäkring innebär att det skall vara fråga om försäkringar som ger ett grundskydd av samma typ som ka-försäkringarna för grupper av personer som deltar i utbildning = eller arbete utan att vara anställda. Det är alltså inte avsikten att

i avsteg från lagens regler skall medges för t.ex. sådana olycksfallsför-

säkringar som ideella föreningar av olika slag kan teckna för dem i som deltar i verksamhet. föreningens

19.1.5 Specialmotivering till 1 kap. 5 §

5§ Om en personförsäkring ingår som en del i en konsumentförsäkring enligt 1 § konsumentförsäkringslagen (1980:38), gäller för personförsäkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 kap. samt 9 kap. 2 § första meningen, 3, 14 och 19 §§ denna lag, dels 2, 3, 5-29 och 40-43 §§ konsumentförsäkringslagen. l Ingår personförsäkringen som en del i en annan skadeförsäkring, gäller för personförsåkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 kap., 9 kap. 2 § första f meningen, 3, 14 och 19 §§ samt 10 kap. 2 § första meningen, 3, 11 och 12 §§ denna lag, dels 2, 3, 11-17, 26-28 och 31-33 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Vid 1 § har diskuterats behandlingen av sådana försäkringar som utgör en kombination av olika personförsäkringstyper. I denna paragraf behandlas de likartade frågor som uppkommer när en försäkring innehåller både skade- och personförsäkringsmoment. j i Regleringen förenklas om - som vi avser - den tredje etappen av i vårt arbete leder fram till en kapitelindelad skadeförsäkringslag, som ersätter både KFL och återstående delar av FAL. Reglerna utgår från att en personförsäkring ”ingår som en del i” en försäkring enligt KFL eller FAL. Bestämmelserna gäller alltså bara det fallet att personförsäkringsmomentet utgör en underordnad del i en skadeförsäkring (som då meddelas av ett skadeförsäkringsbolag). Detta stämmer med nuvarande förhållanden: det torde inte förekomma att försäkringar som huvudsakligen avser personförsäkring förses med tilläggsmoment avseende skadeförsäkring, vilket bl.a. sammanhänger med förbudet enligt 1 kap. 3 § FRL för livförsäkringsbolag att meddela annat än personförsäkring. Vi har i den allmänna motiveringen (avsnitt 6) redogjort för hur man enligt vår mening bör göra valet mellan person- och skadeförsäkringsregler, när en personförsäkring ingår i ett skadeförsäkrings- paket. När det gäller hanteringen av försäkringen avtalets och osv. - bör ingående upphörande, förnyelse, premiebetalning

480 till 1 kap. 5 § Specialmotivering

personförsäkringen följa skadeförsäkringens regler, medan personförsäkringslagen skall gälla i frågor som rör brott mot biförpliktelserna, skaderegleringen och förhållandet till tredje man. Självfallet bör personförsäkringslagens bestämmelser vara tvingande i den utsträckning som framgår av 1 kap. 4 § förslaget, även när de tillämpas på försäkringar som i övrigt följer skadeförsäkringsregler. Såvitt gäller individuell försäkring, föreslår vi för enkelhets skull att - bortsett från 1 kap. 4 § - bara vissa hela kapitel i personförsäkringslagen skall tillämpas (4 och 6-8 kap.), även om det också skulle ha kunnat vara sakligt motiverat att göra en del enskilda paragrafer i övriga kapitel tillämpliga. Vi räknar emellertid med att försäkringsbolagen - även om formellt skadeförsäkringsregler gäller - i sin praxis skall ta hänsyn till principerna i personförsäkringslagen så långt de kan tillämpas, t.ex. när det gäller rätten till försäkring (3 kap. 1§) och rätten till försäkringens värde (3 kap. 6 §). När huvudförsäkringen är en konsumentförsäkring, gäller ofta samma principer enligt KFL. På områdena för gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring förekommer för närvarande knappast blandade skadeoch personförsäkringar och behovet av sådana avtalstyper torde över huvud taget vara mindre där. Vi har emellertid i detta stycke tagit med också de regler i 9 och 10 kap. som behövs för sådana fall, främst bestämmelserna om konstruktion. För konsumentförförsäkringens säkringarnas del behövs dock inte någon hänvisning till 10 kap., eftersom försäkringar som grundas på kollektivavtal är helt undantagna från KFL. Också de flesta gruppförsäkringar faller utanför KFL.

Som nämnt förekommer det för närvarande inte att personförsäkringar förses med tilläggsmoment som avser skadeförsäkring. Skulle sådana former komma att införas, räknar vi med att skadeförsäkringsmomentet skall följa personförsäkringslagens regler om t.ex. avtalets ingående, förnyelse och premiebefrielse, så långt dessa bestämmelser kan tillämpas på skadeförsäkring. När det gäller fareökning, säkerhetsföreskrifter osv. får man däremot - del i analogi med vad som föreslås för personförsäkringens tillämpa skadeförsäkringsregler. Vi har inte funnit något praktiskt behov av uttryckliga regler om detta.

Specialmotivering till 2 481 kap. 1§

19.2 till 2

Specialmotivering kap.

Kapitlet har rubriken Information och upptar sex paragrafer. De fyra första behandlar i tur och ordning information före tecknandet, information omedelbart efter tecknandet, information under försäkringstiden och i samband med förnyelse samt information vid skadereglering m.m. I 5 § finns en hänvisning till marknadsföringslagen, som skall tillämpas om något bolag underlåter att lämna föreskriven information. I 6 §, slutligen, föreskrivs civilrättsligt ansvar om försäkringsbolaget försummar att lämna information om en viktig avgränsning av försäkringsskyddet. Bortsett från 6 § och dess hänvisning till regler i 1-3 §§ har bestämmelserna, liksom i konsumentförsäkringslagen, näringsrättslig karaktär. Det innebär bl.a. att en försäkringstagare, som inte får den information han skall kan I enligt lagen ha, inte grunda något skadeståndskrav mot direkt på reglerna i detta Som bolaget kapitel. framhålls i allmänmotiveringen, betyder detta dock inte att skadeståndsansvar på grund av brister i informationen alltid skulle vara uteslutet. Man kan tänka sig fall, där ett bolag blir skadeståndsskyl- A digt enligt allmänna avtalsrättsliga regler på grund av påtagligt dålig

i rådgivning, t.ex. om bolaget efter genomgång av kundens förhållan-

7 den råder honom att teckna en försäkring som inte alls motsvarar hans behov. Sådana fall mäste dock antas vara ganska sällsynta*

19.2.1 till 2 1 §

Specialmotivering kap.

1 § Innan en försäkring meddelas, skall försäkringsbolaget lämna kunden en ;z information som är utformad så att den underlättar hansbedömning av försäkringsbehovet och valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som kunden behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. I fråga om tidsbegränsad försäkring skall särskild information lämnas om försäkringstagarens möjligheter att vid försäkringstidens slut förnya försäkringsförhållandet. Information behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

Paragrafen behandlar försäkringsbolagets informationsskyldighet innan en försäkring meddelas. Huvudtankarna bakom reglerna framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 10.2). Som framgår av första är bestämmelserna så stycket, tillämpliga länge försäkring inte har meddelats. Härigenom markeras att informationsskyldigheten inte upphör i och med att försäkringstagaren avger en ansökan om försäkring. Också efter denna tidpunkt och fram till bolagets beslut kan han behöva ytterligare nämligen ‘ Jfr NFT 1983: Lyngsø s. 18, Lundgaard s. 97, Poulsen s. 340 och Sommer s. 342.

482 Specialmotivering till 2 kap. I §

upplysningar om försäkringen i de avseenden paragrafen anger. Finner försäkringstagaren då att inte motsvarar hans försäkringen förväntningar, kan han ta kontakt med för att få till bolaget förslag annan lösning; här kan också erinras om att har försäkringstagaren rätt att när som helst säga upp försäkringen (3 kap. 3 §). - Om en kund till synes redan har bestämt vilken försäkring han vill teckna, när han kontaktar bolaget första gången, måste bedöma med bolaget hänsyn till omständigheterna om det ändå skall lämna information eller om möjligen bestämmelsen i andra stycket är tillämplig.

Första stycket

Här anges de upplysningar som skall lämnas innan försäkring meddelas. Bestämmelserna avser både information direkt från bolaget och de muntliga eller skriftliga upplysningar som bolagets ombud lämnar till presumtiva försäkringstagare. Bestämmelserna i första och andra meningarna ger endast vissa allmänna riktlinjer för bolagens handlande; informationens närmare omfattning och utformning får bero på försäkringens art och i det omständigheterna enskilda fallet, exempelvis den kännedom försäkringstagaren kan antas redan ha om den aktuella försäkringstypen. Vad som i fortsättningen sägs i anslutning till dessa regler anger alltså bara vissa huvudprinciper, vilka bör ligga till grund för bolagens praxis och för eventuella överenskommelser mellan branschens representanter och berörda myndigheter. Informationen skall ha flera syften. Kunden skall med hjälp av informationen kunna bestämma om han alls skall teckna försäkring, vilken typ av försäkring han i så fall skall välja och helst också i vilket bolag han skall teckna den. Det finns anledning att framhålla att denna paragraf ställer stora krav på ansvarskänsla och omsorg hos bolagen och deras ombud. Informationen måste delvis avvika från vad som annars vore naturligt för ett affärsdrivande företag, inställt på försäljning. Ett ytterligare syfte med informationen är naturligtvis, att försäkringstagaren skall lära känna vad den försäkring han tecknar närmare innebär. Den första, och i allmänhet viktigaste, frågan är alltså om kunden alls bör teckna försäkring. Det kan finnas flera olika skäl för detta. Han kan behöva förbättra sin egen ålderdomsförsörjning. Hans familjeförhållanden och ekonomiska förhållanden kan vara sådana, att han behöver ett mot de ekonomiska följderna av ett skydd dödsfall eller en långvarig Och även om han inte har sjukdom. sådana behov, kan vara en gynnsam form av sparande för försäkring honom. De olika skälen kan i kombination. naturligtvis föreligga Behovet av den behovsskydd genom försäkring klarläggs genom utredning som regelmässigt görs innan en individuell livförsåkring

Specialmotivering tilll 2 kap. 1 § 483

meddelas. I sin mest utvecklade form är den en uttömmande kartläggning av kundens och hans familjs förhållanden. I utredningen klarläggs vilka förmåner från det allmänna och i form av m.m. som kan påräknas vid ålderdom, dödsfall och tjänstepension sjukdom, varjämte det redovisas om t.ex. en efterlevande make kan uppnå det bodelningsresultat han skulle önska vid den andre makens död. En riktigt utförd undersökning av detta slag ger kunden ett gott underlag för att bedöma om hans skydd behöver förstärkas. Denna del av informationen fungerar, såvitt vi har kunnat finna, redan i stort sett tillfredsställande. Som angetts i allmänmotiveringen tycks det emellertid fortfarande i viss utsträckning förekomma att försäkringsombud förmedlar även relativt stora försäkringar utan att ens föra möjligheten till behovsutredning på tal. Vi menar att det är ett oavvisligt krav, att i varje fall den som överväger att teckna en livförsäkring av någon betydenhet skall få ett erbjudande om behovsutredning. I enlighet härmed anges i paragrafens första mening att bolaget skall lämna en information som bl.a. underlättar bedömningen av försäkringsbehovet. Kravet på behovsutredning avser som sagt främst livförsäkring. Även vid sjukförsäkring görs dock sådana utredningar, om också av - och av mindre omfattning. Här är bolagen i eget intresse på grund s.k. den tidigare (avsnitt 11.5.2) nämnda 95-procentsregeln verksamma för att hindra överförsäkring. Däremot kan man inte kräva att skall erbjuda sådana utredningar eller bolagen spontant orientera om tänkbara alternativa försäkringsformer när det är fråga om enkla - och framför allt relativt billiga - försäkringar av den typ som ofta erbjuds allmänheten genom massutskick, t.ex. olycksfallsförsäkring för barn och ungdom. Sådana utredningar skulle dra en i förhållande till premien oförsvarlig kostnad (även om det inte finns något hinder mot att bolaget tar betalt för utredningen). Allmänt sett är också behovet av olycksfallsförsäkring lättare för den enskilde att bedöma än behovet av livförsäkring. Om bolaget i sitt sortiment har även försäkringar, som är av samma typ som den erbjudna försäkringen men som i något viktigt avseende awiker från den, bör man dock kunna kräva att den alternativa formen åtminstone nämns även i ett masserbjudande. Skillnaden mellan försäkringarna kan vara t.ex. att den ena gäller bara under fritid och den andra även under skoleller arbetstid eller att den ena bara täcker olycksfall medan den andra täcker även sjukdom.

Sedan det väl har konstaterats att kunden har behov av försäkringsskydd i någon form, uppkommer frågan om valet av försäkringsform. Detta val är svårt av flera skäl, till att med därför att valet i börja praktiken inte är inskränkt till olika former av individuell försäkring. Många gånger kan det med tanke behovet vara lämpligare att på kunden i stället ansluter sig till någon gruppförsäkring, som kan ge

484 Specialmotivering till 2 kap. 1 § j

skydd till betydligt lägre kostnad. Även om detta är önskvärt i sådana situationer, är det svårt att kräva att de bolag som meddelar enbart individuell försäkring skall lämna information av detta slag. Men åtminstone om bolaget i fråga meddelar båda typerna av försäkring och det finns anledning att tro att kunden skulle kunna ansluta till någon gruppförsäkring i bolaget, bör det kunna begäras att ombudet tar upp frågan även om han inte själv är expert på området. Och om kunden ställer en direkt fråga om vilket skydd en gruppförsäkring skulle kunna ge, är det självklart att ombudet under alla omständigheter måste besked. ge ett rättvisande Vad som nu sagts ger oss också anledning att betona vad vi i den allmänna motiveringen sade om Önskvärdheten av information från det allmännas sida. Även när det står klart att försäkringsbehovet måste tillgodoses med individuell försäkring, kan valet av försäkringsform vara svårt. Valet kan stå mellan försäkring med engångsbelopp och försäkring med periodisk utbetalning. Valet kan också avse ren riskförsäkring eller försäkring med sparmoment. I sistnämnda del vill vi särskilt betona vikten av att försäkringstagaren får klart för sig hur ofördelaktigt det är att teckna en försäkring med sparmoment, om han sedan inte kan eller vill behålla tillräckligt längel försäkringen Att kostnaderna för anskaffningen av försäkringen vanligen får belasta försäkringens värde under de första åren efter tecknandet (”zillmering”), är ett förhållande som inte bör förbigås i de fall där det kan ha betydelse för försäkringstagaren. Det kan för försäkringstagaren vara aktuellt med ett val mellan försäkringssparande och sparande i annan form. Redan att göra en rättvisande jämförelse med banksparande är förenat med stora svårigheter, och dessa ökar betydligt om jämförelsen skall avse sparande t.ex. i aktier, fastigheter eller liknande. Det är viktigt att försäkringssparandet inte för kunden framställs som något självklart överlägset alternativ. Den information som skall till för kundens val av ligga grund försäkringsform avser i första hand innehållet i försäkringsvillkor och grunder. Av naturliga skäl kan inte alla delar av villkoren redovisas. Beroende på försäkringens art måste ett urval ske, så att inte kunden får mer information än han kan tillgodogöra sig. Det bör emellertid observeras att det informationskrav som ligger i paragrafens andra mening är delvis fristående från vad som sägs i första meningen. Det är alltså inte tillräckligt att bolaget ger kunden den information om försäkringsvillkoren osv. som behövs för att bestämma försäkringsbehovet och lämplig försäkringsform. Informationen skall också göra det möjligt för kunden att självständigt bedöma om han bör acceptera kostnaden för skyddet.

Förhållandet betonas i Hellner, Information om livförsäkring s. 38 f och 59.

Specialmotivering till 2 kap. I § 485

Särskilt när det gäller skriftlig information fordras, för att den skall bli effektiv, att den inte tyngs av för mycket detaljer utan omedelbart intresse för en försäkringstagare. Informationen måste också vara framställd på ett lättbegripligt och någorlunda pedagogiskt sätt. Det är försvarligt och ofta direkt önskvärt att bolaget i broschyrer och liknande material koncentrerar sig på förhållanden av central för en ordinär kund. Samtidigt bör det framgå att betydelse uppgifterna ger en förenklad bild av verkligheten och att den som . i olika avseenden kan få det av önskar kompletterande upplysningar ik fr eller direkt i detta skede är att s ombudet från bolaget. Det väsentliga kunden får underlag för en av frågan, om den försäkring bedömning för hans förhållanden. För detta han överväger att teckna passar fordras att han får kännedom, förutom om den premie som kan antas utgå, om de bestämmelserna i villkoren och i eventuella viktigaste Sådana ekonomiskt betydelsefulla frågor som återbäring grunder. vid och försäkringens värde vid återköp eller belåning livförsäkring bör särskilt beröras, liksom hur premien och utfallande belopp behandlas i skattehänseende. Vidare är det viktigt att kunden redan vid tecknandet får information om att det finns möjligheter att i ett senare skede få försäkringen ändrad i olika hänseenden. Som framhållits i litteraturen bör informationen ange om ett om framtida förmåner eller kostnader är säkert eller antagande osäkert? Detta blir aktuellt bl.a. vid illustrationer av vad återbäring kan där siffror osäkra om innebära, givna bygger på antaganden resultatet av verksamhet; förhållandet understryks redan i bolagets

i fall i den information som ges i frågan? Att

dag varje skriftliga inflationen utgör ett väsentligt osäkerhetsmoment vid alla beräkav en värde är visserligen välkänt men ningar långvarig försäkrings kan ändå behöva betonas när kalkyler görs om en försäkrings ekonomiska konsekvenser. Och i fall reglerna rörande livförsäkringens beskattning år under översyn, får man från bolagets sida göra en reservation för att de konsekvenserna kan bli andra än skattemässiga enligt gällande rätt. Det hittills sagda har främst avsett livförsäkring. I fråga om sjukoch olycksfallsförsäkring torde skyddets omfattning och de olika ersättningsformerna ha störst intresse. Praktiskt viktiga begränsningar i försäkringsskyddet bör i regel framhållas, inte bara om de avviker från vad som är normalt för försäkringstypen utan också annars (jfr nedan). I de andra förhållanden” som nämns i lagtexten ingår även de

3 Se Hellner, Information om livförsäkring s. 32 f och 38 f. 3 Angående utformningen av återbäringsillustrationerna, se vidare Hellner, Information om livförsäkring s. 50 ff, och Bergman i NFT 1983, s. 310 ff. Båda uttalar sig positivt om en övergång från nuvarande illustrationer till prognoser.

486 Specialmotivering till 2 kap. I §

särskilda grunderna för försäkringen, i den mån sådana finns. Såvitt gäller dessa har det ibland från branschhåll invänts, att de till största delen utgörs av som inte kan försäkringsmatematiska formler, förstås annat än av fackmän, och att det därför inte att lämna går information om dem. Självfallet måste informationen här förenklas och sammanfattas i stor utsträckning. Men är det samtidigt åtskilliga viktiga ämnen som regleras i grunderna, och information om dessa kan inte underlåtas helt bara därför att den är svår. Ofta kan det dock vara tillräckligt att ange att ett visst ämne regleras i samt grunderna huvudprincipen för regleringen. Ofta är de av viktigaste grundernas regler också direkt återgivna i villkoren. Att det går att informera även om invecklade regler och ett sammanhang på begripligt sätt, visar bl.a. den av FSAB utarbetade inom

broschyren Återbäring

individuell livförsäkring. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 10.2), innebär bestämmelserna inte att försäkringsbolaget är att för en skyldigt jämförelse ge uppgifter om villkoren för motsvarande i försäkringar andra bolag. Men i den mån några upplysningar ges om konkurrenters försäkringar eller jämförelser annars görs med förhållanden på försäkringsmarknaden i allmänhet, får naturligtvis inte uppgifterna vara missvisande att av vikt för en exempelvis genom omständigheter korrekt jämförelse förbigås. Av värde är om en sådan gemensam information från de berörda bolagen kan lämnas som för närvarande sker beträffande inom individuell återbäring livförsäkring (jfr ovan). Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 10.2), ser vi det som ett väsentligt mål för informationen att kunden så snart som skall möjligt bli medveten om sådana av som avgränsningar försäkringsskyddet det annars kunde vara lätt för honom att förbise; han bör innan han binder sig för en försäkring få klart för om det finns sig, viktiga situationer som inte täcks av försäkringen. I tredje meningen i detta stycke finns därför den första av de tre regler som ålägger bolaget att lämna särskild information om av viktiga avgränsningar försäkringsskyddet; de andra två reglerna finns i 2 och 3 §§ också 9 4 (jfr kap. och 5 §§ samt 10 kap. 5 §). Med ”avgränsningar av avses alla typer av försäkringsskyddet” villkor som sätter en gräns för försäkringens giltighet tidsmässiga eller geografiska för vissa typer av risker begränsningar, undantag osv. I om vilka fråga avgränsningar som är så viktiga att de måste tas upp särskilt i informationen, får i första hand beaktas dels hur pass praktiskt betydelsefull avgränsningen kan vara, dels om den går utöver vad som är vid av det aktuella eller vanligt försäkringar slaget utöver vad kan antas tro om försäkringstagaren skyddets omfattning; dock kan det inte att annat än i rena begäras försäkringsbolaget undantagsfall skall göra en individuell bedömning av vilka begräns-

Specialmotivering till 2 kap. 1 § 487

- En annan ningar som skall tas upp vid en enskild försäkring. av är, om villkoret innebär att försäkringen i omständighet betydelse visst fall inte alls eller bara att rätten till ersättning är gäller i särskilda situationer som förekommer vid sjukbegränsad (något och olycksfallsförsäkring). Broschyrer och annat informationsmaterial får alltså inte inrikta sig bara på försäkringens fördelar, utan måste ta upp också de viktiga av som kan gälla. Och texten skall avgränsningar försäkringsskyddet stå sådan och vara utformad så, att den lätt drar till sig på plats läsarens Däremot behöver naturligtvis inte villuppmärksamhet. korstexten om t.ex. ett för skador i samband med flygning undantag vara i sin helhet; det räcker med en kortfattad uppgift om återgivet - i skall att det gäller ett sådant undantag. Inskränkningarna skyddet tas upp även i den informationen; ofta torde det vara muntliga lätt för ombudet att vid samtal med kunden göra sig en ganska om vilka bestämmelser som kan vara särskilt aktuella för uppfattning hans del. I finns en särskild regel om tidsbegränsad fjärde meningen försäkring. Som anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 11.3.2), är det vår en förutsättning för att man skall kunna enligt mening den nuvarande som bolaacceptera ettåriga olycksfallsförsäkringen, get även efter flera års försäkringsförhållande kan vägra att förnya, att redan från får rättsläget helt klart för försäkringstagaren början Också vid andra av även sådan sig. typer tidsbegränsad försäkring, med avtalstider, är det att försäkringstagaren redan vid längre viktigt det första avtalets tänker framtiden. Vi föreslår därför ingående på att skall vara att ta upp dessa frågor som försäkringsbolaget skyldigt ett särskilt och viktigt moment i sin information. Bolaget skall alltså, innan den första försäkringen meddelas, beröra om av försäkringsförhållandet. Om frågan förlängning kan få optionsrätt, skall han upplysas försäkringstagaren fullständig om det. Om inte kan skall försäkringstagaren i optionsrätt erbjudas, _stället få klara besked om under vilka förutsättningar bolaget är berett att eller meddela annan ny försäkring, förnya försäkringen respektive när så inte kan ske. Om det är om en men ändå fråga visserligen tidsbegränsad långvarig försäkring, som gäller t.ex. fram till det att den försäkrade fyller 70 år, bör det räcka med en enkel uppgift om att försäkringen fram till den och kan därefter inte gäller angivna tidpunkten Vid med måste informaförnyas”. ettårig försäkring årlig förnyelse tionen däremot vara mera Vad som framför allt måste nyanserad. komma som kan leda till fram är, vilka ogynnsamma omständigheter Det räcker alltså inte med att bolaget vägrar förlängning. upplyssedan för ett år i ningar av typen ”Normalt kan försäkringen förnyas Om t.ex. inte för den händelse taget. försäkringen förnyas

488 Specialmotivering till 2 1 § kap.

försäkringstagaren skulle bli invalidiserad eller eljest få sin hälsa allvarligt försämrad, måste detta anges. Om förbehåller bolaget sig helt eller delvis fri prövningsrätt (t.ex. av typ ”särskilda skäl) måste naturligtvis också den närmare innebörden härav redovisas. Slutligen skall ett par speciella frågor om informationen före tecknandet * tas upp. Försäkringsbreven för nytecknade försäkringar brukar i praktiken nästan alltid utfärdas den första i en månad. För per dagen ansökningar som kommer in under första hälften av t.ex. maj månad utfärdas försäkringsbrev per den medan som lmaj, ansökningar kommer in under senare delen av får maj försäkringsbrev per den 1 juni. Detta blir sedan som bl.a. är försäkringens ”årsdag”, huvudförfallodag för premien. I många fall är villkoren också utformade så att försäkringen en upphör på ârsdag. Om vill teckna en någon livförsäkring som ger riskskydd under hans aktiva tid, erbjuds han t.ex. att teckna en med försäkring tabellformen T 65, där T ren och 65 i betyder riskförsäkring dagligt tal sägs innebära att försäkringen gäller tills han blir 65 år. Enligt villkoren upphör försäkringen dock den som inträffar på årsdag närmast före hans 65-årsdag; han kommer alltså att vara oförsäkrad under en större eller mindre del av sitt sextiofemte år. Vårt förslag hindrar inte bolagen från att hålla fast vid denna utformning av försäkringarna. Det är emellertid att försäkviktigt ringstagaren görs uppmärksam på förhållandet redan vid tecknanså att han - om han så önskar - kan teckna det, t.ex. en T66 i stället; att skyddet sträcker över hela den tiden kan i ett sig planerade enskilt fall vara av stor betydelse. skall Visserligen försäkringstagaren få en underrättelse om från kort upphörandet försäkringsbolaget före försäkringstidens slut 7 § men den underrätt- (3 kap. förslaget), elsen har bara begränsat värde om han då av sin ålder eller på grund sitt hälsotillstånd inte kan få ny längre försäkring. En speciell sida av informationen till är den försäkringstagaren rådgivning han kan behöva för över dispositioner försäkringen, närmast genom förmånstagarförordnande. Dessa sammanfrågor hänger med frågan om vilken försäkring som är för hans lämplig behov och torde alltid tas upp vid de lär behovsutredningen; vanligen också beröras i tryckt informationsmaterial från bolagen. Någon särskild föreskrift om för att om innebörskyldighet bolaget upplysa

den av olika dispositioner över försäkringen har vi inte ansett huzzxkv

behövlig.

Andra stycket

Andra stycket motsvarar i sak 5§ andra KFL, och vi kan stycket därför hänvisa till förarbetena till den bestämmelsen (prop.

till 2 Specialmotivering kap. 2 § 489

1979/80:9 s. 36 och 105 f). Förhållandena kan dock i mån vara någon annorlunda vid personförsäkringar. Om en kund begär att få teckna enkel och olycksfallsförsäkring förklarar att han avstår från information, skall bolaget naturligtvis efterkomma hans därefter skall dock lämna begäran; bolaget information enligt 2§ (se nedan). Om det däremot gäller en stor livförsäkring mot hög premie, som någon vill teckna utan föregående kontakt med någon representant för kan det finnas bolaget, anledning att höra efter om kunden har haft ett för riktigt underlag sitt beslut och om han känner till de alternativ som kan finnas. Eventuellt kan man också översända material rörande skriftligt förhållanden som lätt förbises och sedan rådrum ge honom något innan försäkring meddelas. Men om kunden förklarar att han inte är intresserad av någon information, kan bolaget naturligtvis inte göra mera; informationskravet får inte leda till att ikraftträdandet av försäkringen fördröjs mot försäkringstagarens vilja. Enligt den föreslagna lydelsen skall information underlåtas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder. Regeln ger alltså förutsättningar för en smidig anpassning till förhållandena i det enskilda fallet.

19.2.2 till 2

Specialmotivering kap. 2 §

2 § Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren ett försäkringsbrev och den information om försäkringsvillkoren som han behöver. Har bolaget förbehållit sig att försäkringen skall kunna upphöra i förtid eller ändras under försäkringstiden, skall detta särskilt framhävas i försäkringsbrevet. Detsamma gäller viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet.

Bestämmelsen motsvarar delvis 6 § KFL. När är försäkringsavtalet ingånget, skall bolaget sända ut ett till försäkringsbrev försäkringstagaren. Brevet skall skickas med första samtidigt premiekravet. Valet av den tidpunkten samman med den hänger avgränsning vi har gett reglerna i 6 § och skall kommenteras närmare där. Det är viktiga att premiekravet inte får sändas före försäkringsbrevet. Skulle försäkringstagaren någon gång betala första premien innan bolaget har framställt får brevet något krav, skickas snarast därefter. Samtidigt med försäkringsbrevet skall få den försäkringstagaren information om försäkringsvillkoren som han behöver”. Villkoren för personförsäkringar är normalt visserligen inte mer omfattande än att de kan skickas ut i sin helhet, och under nuvarande förhållanden räknar vi också med att så alltid skall ske. Vi har emellertid velat hålla en möjlighet i annan öppen också för villkorsinformation något form, där texten gjorts mera och där bestämmelser som lättillgänglig kan få betydelse bara i enstaka fall, t.ex. under har skaderegleringen,

till 2 2 § 490 Specialmotivering kap.

- en som har uteslutits eller förkortats utveckling påbörjats åtminstone område. Men självfallet kan ett på skadeförsäkringens inte underlåta att lämna information om villkoren med bolag till att kunden inte ”behöver” den, och lika självfallet har hänvisning kunden alltid rätt att få ett av de fullständiga villkoren, när exemplar han så önskar. Om det finns grunder för försäkringen, bör det av försäkringsbrevet eller annat material ett enkelt sätt framgå vad grunder är och på vilken dessa kan ha för den aktuella försäkringen. Det bör betydelse också att kan få del av grunderna hos framgå försäkringstagaren om han så önskar. Däremot finns det av naturliga skäl inget bolaget, krav att eller delar av dem rutinmässigt skall sändas ut på grunderna till försäkringstagarna. I vems liv eller hälsa försäkringsbrevet anges naturligtvis på samt försäkringstiden. Om premie och försäkförsäkringen gäller ringsbelopp är fasta, anges även de. Om de är rörliga, anges i stället för deras Att dessa uppgifter tas in i brevet är principerna beräkning. så att vi inte har ansett det behövas någon uttrycklig självklart, bestämmelse härom. Däremot om vissa andra saker som ges regler skall antecknas i brevet: förbehåll om att försäkringen skall kunna i förtid eller ändras under försäkringstiden samt viktiga upphöra av skall vara särskilt framhävda. Det är alltså avgränsningar skyddet om villkor, som det är angeläget att försäkringstagaren fråga viktiga är medveten om under försäkringstiden. Dessa förbehåll och framgår visserligen också av de begränsningar samlade och ofta av broschyrer och annat försäkringsvillkoren, informationsmaterial. Bolaget skall ha upplyst om dem skriftligt 1 §. och liknande material kan emellertid lätt enligt Broschyrer försvinna, och information bort. Det enda muntlig glöms papper man kan vara säker på att försäkringstagaren bevarar, är någorlunda Kanske bevarar han också villkoren, men det är försäkringsbrevet. få som läser dem i deras helhet. Det finns därför förmodligen igenom skäl att kräva anteckning i försäkringsbrevet av dessa förbehåll, goda sådan och sådant sätt att den och anteckningen skall göras på plats på drar till sig läsarens uppmärksamhet. I om vad som är viktiga avgränsningar av försäkringsskydfråga det” kan vi hänvisa till vad som sades vid föregående paragraf. innebär inte att skall i sin helhet i Regeln undantagen återges En sådan ordning skulle vara närmast olämplig; försäkringsbrevet. kunde bli så omfattande, att informationssyftet i anteckningarna förlorat. Anteckningen kan i stället göras kortfattad praktiken gick och förses med en till den villkorsbestämmelse som hänvisning undantaget ”Försäkringen gäller inte vid vissa former reglerar (t.ex. av se 8.3 i försäkringsvillkoren”). Undantaidrottsutövning, punkt få i personförsäkring, och med den här gen är som regel ganska

- Specialmotivering till 2 3 § 491 kap.

föreslagna tekniken bör man i stort sett slippa gränsdragningsfrågor; alla praktiskt betydelsefulla kan antecknas utan att texten undantag blir oöverskådlig. Försäkringsbolagen har ibland flera olika i bruk försäkringsvillkor samtidigt för en och samma försäkringstyp, men vill av tekniska skäl ändå utfärda försäkringsbreven efter en gemensam mall. Undantagsbestämmelserna i de olika villkoren kan vara olika utformade något men rör sig som regel på gemensamma områden och (krig, sport idrott osv.). Om de fullständiga villkoren och dessa är relativt bifogas g. kortfattade och torde man lättlästa, då kunna hänvisa bara till E. försäkringsvillkoren utan angivande av någon särskild punkt (t.ex. ”Försäkringen gäller inte vid vistelse i vissa främmande länder, se villkoren”). På så vis kan man fortsätta med av enhetlig utformning försäkringsbreven.

Det kan inte anses tillräckligt att en avgränsning finns antecknad i en lös bilaga till den handling där försäkringstid, försäkringsbelopp osv. tas upp. Och även om bilagan har fogats ihop med huvudhandlingen på ett varaktigt sätt, är en viss försiktighet påkallad; man måste räkna med att de flesta har en benägenhet att ta lätt på innehållet i bilagor även till viktiga handlingar. Syftet med regeln är att avgränsningen skall presenteras för försäkringstagaren på ett sådant sätt att han snabbt lägger märke till den och sparar handlingen lika självklart som han sparar huvudhandlingen; det avgörande måste bli en helhetsbedömning av om informationen uppfyller de kraven. En mellanform som bör kunna accepteras är att man på huvudhandlingen gör mycket kortfattade anteckningar om de undantag som gäller (t.ex. ”Försäkringens giltighet är begränsad i samband med krig, sportutövning och i vissa andra fall”) och samtidigt hänvisar till en vidhäftad bilaga, där fylligare information ges.

Meningen är inte att sådana inskränkningar skall behöva omnämnas, som har att göra med kontraktsstridigt eller annars direkt felaktigt handlande från försäkringstagarens eller den försäkrades sida - t.ex. att bolaget kan bli fritt från ansvar eller på grund av premiedröjsmål brott mot upplysningsplikten. Inte heller behöver man erinra om reglerna om framkallande av försäkringsfall; kan försäkringstagaren knappast utgå från att försäkringen obetingat skall omfatta t.ex. självmord.

19.2.3 till 2 3 §

Specialmotivering kap.

3§ Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till. Informationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget. Om bolaget ändrar försäkringen, skall bolaget samtidigt med premiekravet för den period då de nya villkoren skall börja gälla tillställa försäkringstagaren den information om ändringarna som han behöver. Nya avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda.

492 Specialmotivering till 2 kap. 3 §

Första stycket

Försäkringstagarens behov av information under försäkringsförhåb landets gång varierar starkt med arten av försäkring. Vid många typer, t.ex. enklare olycksfallsförsäkring, behöver han kanske ingen information alls, förrän han ställs inför ett konkret problem som har med försäkringen att göra. Däremot finns det ett påtagligt behov av löpande information vid alla livförsäkringar med sparmoment. Förhållandena skiljer sig inte särskilt mycket från t.ex. banksparandet; samma information är behövlig. Sådan information kan avse aktuellt försäkringsbelopp jämte den återbäring som skulle utgå vid försäkringsfall, återköps- och belåningsvärdena samt den återbäring som försäkringstagaren skulle kunna tillgodogöra sig utan att säga upp försäkringen. Även vid livränteförsäkringar som inte kan återköpas bör upplysningar om det försäkringstekniska tillgodohavandets storlek lämnas under den s.k. uppskovstiden, dvs. innan påbörjats; medan utbeutbetalningarna talningarna pågår kan andra uppgifter vara av intresse. Flera försäkringsbolag lämnar redan nu en gång om året information till försäkringstagarna om de flesta av de förhållanden som berörts ovan. Man har också upplyst oss, att övriga bolag av konkurrensskäl kommer att följa efter så snart de har skaffat den ADB-utrustning m.m. som behövs för sådana rutiner. Vi har att i ställa ett krav att informationen skall övervägt lagen upp på lämnas årligen, men avstått trots att vi anser det viktigt att försäkringstagarna får regelbunden information. För närvarande skulle det vara omöjligt för flera att uppfylla ett försäkringsbolag sådant krav, och det skulle därför vara att förena kravet nödvändigt med en möjlighet till dispens av t.ex. försäkringsinspektionen. Vi anser det inte påkallat med en så relativt krånglig reglering. Den önskade informationen växer uppenbarligen fram av sig själv, utan något krav i Vi har alltså funnit det tillräckligt att överlämna åt lagen. att under medverkan av försäkringsinspektionen och bolagen själva konsumentverket utveckla lämpliga rutiner på området. I om som förnyas torde det fråga tidsbegränsade försäkringar sällan behövas så länge förnyelsen sker på någon ny information, oförändrade villkor. bör lämna uppgift om t.ex. Bolaget visserligen sådana ändringar i skattelagstiftningen eller i den allmänna försäkringen som kan anledning att se över sina ge försäkringstagaren men annars behövs först när försäkringsförhållanden, ny information bolaget ändrar Det fallet behandlas i andra stycket. försäkringen. Så för försäkringen pågår, är premiekralänge premiebetalningen vet det naturliga tillfället för bolaget att lämna sin information; uppgifter om återköpsvärden osv. tar liten plats och vållar knappast några extrakostnader för papper och utsändande. Vid tidsbegränsad

Specialmotivering till 2 kap. 3§ 493

sjuk- och olycksfallsförsäkring som förnyas är förnyelsetidpunkten alltid också ett premiebetalningstillfälle. Vid livförsäkring sträcker sig emellertid bolagets ansvar ofta åtskilliga år efter det att försäkringen är slutbetald, och då blir kostnaden för särskild information mera märkbar. Åtminstone ett försäkringsbolag lämnar dock redan nu information även till dessa försäkringstagare, i särskilt brev en gång om året. Det får efter omständigheterna avgöras i vilken utsträckning man kan fordra samma service även av övriga försäkringsgivare. Ett viktigt område, där försäkringstagaren kan behöva information med jämna mellanrum, är förfoganden över försäkringen, främst genom förmånstagarförordnande. Särskilt livförsäkringsavtal ingås ofta för mycket lång tid, och bör då och då försäkringstagaren tänka över om de dispositioner han har fortfarande är vidtagit lämpliga eller bör ersättas med nya. Uppgifter som vi har fått tyder på att förmånstagarförordnanden ändras i mycket liten utsträckning, även när förhållandena kunde motivera en sådan åtgärd. Vi föreslår inte någon uttrycklig regel om bolagets informationsskyldighet i detta avseende. Att i premiekravet skriva ut vem som är förmånstagare till försäkringen kan av integritetsskyddsskäl vara mindre lämpligt, eftersom man inte kan vara säker på vem i en familj som öppnar och läser ett brev av det slaget. Vi menar emellertid att detta är ett viktigt ämne, som bolagen bör ha sin uppmärksamhet riktad bör åtminstone under på. Försäkringstagaren någon gång försäkringstiden få upplysningar om av de som huvuddragen regler gäller om fördelning av försäkringsbelopp m.m. samt en uppmaning att tänka över sina egna förhållanden. Som framhålls ovan (avsnitt

i

19.1.2), är det särskilt viktigt att om en av frågan ändring

i

förmånstagarförordnandet tas upp, om försäkringstagaren begär höjning av försäkringsbeloppet eller någon annan väsentlig ändring av försäkringen. Som framgår av sista meningen i stycket reglerar paragrafen delvis också försäkringsbolagets informationsskyldighet efter försäkringsfall (jfr 4 §). I detta skede är bolaget skyldigt att lämna upplysningar till den som gör anspråk på ersättning, även om bolaget skulle anse att rätt till ersättning helt saknas. Den bestämmelsen föreslagna innebär också att bolaget har en mot den som informationsskyldighet kan antas vara berättigad till men som av ersättning någon anledning inte har framställt något krav, t.ex. därför att han inte är medveten om sin rätt. Kan försäkringsbeloppet inte betalas ut genast vid krav, skall bolaget alltså underrätta försäkringstagaren eller den som annars kräver ersättning om orsaken till detta och om vilka åtgärder bolaget vidtar för att få utredningen fullständig. Särskilt när det gäller komplicerade olycksfallsskador kan det dröja avsevärd tid innan full

494 till 2 3 § Specialmotivering kap.

kan betalas viktigt för den berättigade att ersättning ut, och det är då han hålls informerad om bolagets handläggning av hans fortlöpande ärende.

Andra stycket

I detta stycke anges bolagets informationsskyldighet när försäkringen ändras. är gemensam för ändringar under löpande Regleringen och i samband med av en försäkringstid ändringar förnyelse försäkring. I båda fallen kan ändring göras bara med tidsbegränsad verkan från början av en ny premieperiod (3 kap. 5 och 8 §§). Reglerna kan av naturliga skäl gälla bara när ändringen görs genom ett beslut från sida, inte när en löpande försäkring ändras bolagets automatiskt med stöd av 3 kap. 5 § tredje stycket. När har beslutat om en av försäkringen, skall bolaget ändring tillställa försäkringstagaren den information om ändringen bolaget som han behöver. Som nämndes vid föregående paragraf, är villkoren för oftast så kortfattade, att de utan personförsåkring kan skickas ut i sin helhet. Det kan dock inte anses olägenhet att bara skickar ut de nya villkoren eller att tillräckligt bolaget ändringarna har markerats i villkorshåftet, t.ex. med avvikande färg eller med streck i marginalen, utan det skall lämnas en särskild som visar skillnaderna i förhållande till de äldre redogörelse villkoren. Men naturligtvis kan man i enklare fall - t.ex. om det bara är fråga om ändrade belopp - låta den separata redogörelsen vara kortfattad, varvid den egentliga informationen lämnas i marginalen det villkorshäftet (”dödsfallsersättningen har höjts från på nya 10 000 till 12 000 kr”). Också när det är fråga om måttliga justeringar av premien, kan man räkna med att redogörelsen är kortfattad; det anges t.ex. i premieavin att höjningen beror på att försäkringsbeloppå att skadekostnaderna har ökat. pen har räknats upp eller Lika litet som vid föregående paragraf betyder regelns utformning att ett kan underlåta information om en villkorsändring med bolag till att inte ”behöver” någon informahänvisning försäkringstagaren tion; man torde kunna från att i denna utgå försäkringstagaren bemärkelse behöver om alla villkorsändringar som kan upplysningar göras. Formuleringen har i stället valts dels för att få överensstämmelse med 2 §, dels med tanke vissa ändringar av grunderna (se på nedan). sista i skall avgränsningar av Enligt meningen stycket nya vara särskilt framhävda. Regeln står i samklang försäkringsskyddet med berörda stycket och 2 §. Här är det tidigare regler i 1 § första emellertid inte om att samtliga avgränsningar av skyddet skall fråga framhävas, utan bara i begränsande riktning behöver tas ändringar krav att upp. Å andra sidan gäller det här inte något på begränsning-

i till 2 4§ 495

Specialmotivering kap.

en skall vara särskilt viktig; alla nya i skall inskränkningar skyddet framhävas. Det bör framhållas, att man i detta måste se sammanhang varje del av villkoren som en enhet för Den att sig. omständigheten en viss begränsning av sett mer än väl försäkringsskyddet sakligt uppvägs av en förbättring i alltså inte någon närliggande del, medför att information om kan underlåtas. är det begränsningen Självfallet tillåtet att i anslutning härtill också lämna information om förbättringarna, bara inte den information som kräver lagen därigenom skyms bort. Informationen skall sändas ut samtidigt med för den premiekravet premieperiod när de nya villkoren skall börja gälla. Härigenom får försäkringstagaren alltid betalningsfristen (en månad) på sig att överväga om han vill godta försäkringen i dess nya Och utformning. eftersom bolagen i eget intresse aviserar i regelmässigt premien god tid före förfallodagen, har man i också för att praktiken garanti informationen kommer i tid innan god de nya villkoren skall börja tillämpas. Till ändring av försäkringen räknas också det fallet att grunderna ändras, och i den mån det är av betydelse för att försäkringstagarna få kännedom om en viss av skall information ändring grunderna, lämnas. Information bör alltså lämnas om som är av varje ändring betydelse för den enskilda värde. Av stor vikt är försäkringens naturligtvis också sådana ändringar som medför en ökad valfrihet för försäkringstagarna, t.ex. om möjlighet ges att välja andra former för tillgodoräknande av återbäring. Emellertid är av sådan natur att de saknar många grundändringar g intresse för de enskilda när de avser försäkringstagarna (t.ex. grunderna för bolagets skyldighet att teckna I återförsäkring). sådana fall bör information helt kunna underlåtas.

19.2.4 Specialmotivering till 2 4 § kap.

4§ I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obehövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras, om inte försäkringstagaren själv har begärt åtgärden. Finns det risk för att rätt till försäkringsersättning skall gå förlorad av preskription, på grund skall bolaget också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Såvitt gäller informationen vid av motsvarar reglering försäkringsfall bestämmelsen i sak 7 § KFL, och vi kan därför hänvisa till den paragrafens förarbeten (prop. 1979/80 s. 37 f och 108 ff). I mycket stor utsträckning lämnas redan tillfredsställande information i dessa fall, dvs. när det gäller möjligheter till prövning av tvister och risk för preskription.

496 Specialmotivering till 2 kap. 4 §

Vi föreslår emellertid också att information om möjligheter till

överprövning skall lämnas i ett par andra fall. Det är när försäkring-

en upphör i förtid av annan anledning än att försäkringstagaren själv säger upp den och när försäkringen ändras under försäkringstiden annat än på försäkringstagarens begäran. Såvitt gäller upphörandefallen regleringen av bestämmelsen i 8 kap. 8 § andra kompletteras att tiden för att väcka talan med anledning av en stycket förslaget, från sida inte förrän bolaget har uppsägning bolagets börjar löpa angett sin för och upplyst försäkmotivering uppsägningsbeslutet ringstagaren om vad han kan göra för att få beslutet överprövat, De fall vi främst har tänkt på i denna paragraf är när försäkringsbolaget säger upp försäkringen t.ex. på grund av brott mot upplysningsplikten och när bolaget ändrar en sjukförsäkring, därför att bolaget anser överförsäkring föreligga. I sådana fall bör information alltid lämnas, även om försäkringstagaren till synes accepterar bolagets beslut. När det gäller andra ändringar av försäkringen, såsom höjning av - som kräver premien eller ändring av de allmänna villkoren något förbehåll i villkoren, om det skall kunna ske genom bolagets ensidiga beslut — måste man göra en mer nyanserad bedömning. Här bör information inte krävas annat än om försäkringstagaren protesterar mot ändringen, t.ex. därför att han anser att ändringen går utanför det i villkoret intagna förbehållet, eller om det annars finns särskild anledning att tro att han inte vill acceptera beslutet. Informationen i dessa avseenden brukar ofta i första hand ta upp olika nämnder: hänvisningen kan avse en intern klagonämnd inom av de nämnderna - i första bolaget, någon branschgemensamma hand Livförsäkringens villkorsnämnd eller Olycksfalls- och sjukför- - och allmänna reklamationsnämnden. Det säkringsnämnden ligger i båda parters intresse att dessa enkla och att lösa en billiga utvägar konflikt används i största möjliga utsträckning. Det måste emellertid av informationen, att till prövning i tydligt framgå möjligheten allmän domstol också står öppen. Om en tidsbegränsad försäkförsäkringsbolaget vägrar att förnya ring och försäkringstagaren inte vill godta detta beslut, avser hans protest inte att den gamla försäkringen upphör utan att han inte får teckna i denna är alltså inte någon ny; bestämmelserna paragraf tillämpliga. I praktiken är bolaget emellertid även i denna situation att informera om vilka möjligheter han tvunget försäkringstagaren

har att få beslut nämligen på grund av

bolagets överprövat, bestämmelsen i 8 7 § andra som i den delen helt kap. stycket, stämmer överens med den ovan i 8 8§ andra angivna regeln kap. stycket. De principer som ligger bakom lagens informationsregler torde för innebära att inte kan underlåta den övrigt bolaget informationen, ens om bolaget skulle vara berett att acceptera att

Specialmotivering

till 2 kap. 5 § 497

talefristen enligt 8 kap. 7 § aldrig löpte ut. När det råder tvist om försäkringsbeloppet, måste bolaget också i god tid lämna upplysningar om risken för preskription, lämpligen genom en redogörelse för bestämmelserna i 8 kap. 5 §.

19.2.5 Specialmotivering till 2 kap. 5 §

5 § I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag skall tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) . om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring. Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form.

Bestämmelsen motsvarar 8 § KFL. Informationsreglerna i 2 kap. är alltså till största delen av marknadsrättslig natur. Genom den regel om civilrättsligt ansvar för vissa speciella brister i informationen som vi föreslår i 6 § kommer det dock delvis att gälla ett dubbelt sanktionssystem. Beträffande paragrafens tillämpning kan hänvisas till KFL:s motiv (se särskilt prop. 1979/80:9 s. 110 f) samt - om senare överväganden -

betänkandet (Ds E 1981:4) Handläggning av konsument-

skyddsfrâgor på försäkringsområdet, prop. 1981/822180 och prop. 1982/83:51. Angående syftet med tillsynen över bolagens informationsverksamhet vill vi härutöver bara framhålla, att det enligt vår mening inte är tillräckligt att riktigheten av i marknadsföringen lämnade sakuppgifter kontrolleras. En minst lika viktig uppgift för tillsynen måste vara att se till, att informationen också är fullständig i den bemärkelsen att kunden får upplysningar om alla viktiga

förhållanden rörande försäkringen

Hänvisningen till marknadsföringslagen avser all den information bolagen skall lämna enligt denna inte bara 2 Det lag”, enligt kap. marknadsrättsliga systemet gäller alltså även för t.ex. informationsskyldigheten enligt 3 kap. 7 § (underrättelse om försäkringens upphörande) och 3 kap. 9 § (underrättelse om rätt till fortsatt försäkring); jfr också 9 kap. 4 och 5 §§ samt 10 kap. 4 och 5 §§. Eftersom det i dessa föreslås en särskild paragrafer civilrättslig sanktion vid försummelse, torde de sanktionerna marknadsrâttsliga dock knappast få där. någon självständig betydelse

19.2.6 till 2 6 §

Specialmotivering kap.

6§ Om försäkringsbolaget har underlåtit att lämna särskild information enligt 1, 2 eller 3 § om en viktig avgränsning av skyddet enligt försäkringsavtalet, får avgränsningen inte åberopas av bolaget. Vad som nu sagts gäller

‘ Jfr vårt remissyttrande över betänkandet Handläggningen av konsumentskyddsfrågor på försäkringsområdet (prop. 1981/82:180, bilagedelen, s 780) samt Hellner, Information om livförsäkring s 62.

i i

498 till 2 6§

Specialmotivering kap.

dock inte om bolaget senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt särskilt meddelande om avgränsningen till försäkringstagaren eller denne på annat sätt då har fått kännedom om avgränsningen. Har information inte lämnats enligt 1 §, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om bolaget har iakttagit föreskriften i 2§ sista meningen.

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt

10.3). Den tar sikte på sådana avgränsningar av försäkringsskyddet

som avses i 1 § första stycket tredje meningen, 2 § sista meningen och 3 § andra stycket andra meningen. Vilka typer av avgränsningar som avses och hur informationen om dem bör utformas har berörts närmare vid 1-3 §§. Som anges i allmänmotiveringen, kan inte medföra att regeln får ett sämre skydd än han skulle ha enligt det försäkringstagaren ingångna avtalet. Om man från bolagets sida vid förhandlingarna med kunden uttalanden som innebär att avgränsningen i fråga gjort inte gäller enligt försäkringen, kan bolaget inte rädda situationen så information efter avtalsslutet. Bevisbördan för genom aldrig tydlig att avtal på detta sätt har slutits med annat innehåll än försäkringsvillkoren föreskriver åvilar emellertid försäkringstagaren, och det torde i princip krävas bestämda och konkreta uttalanden om skyddet från bolagets sida för att man skall anta att ett sådant avvikande avtal föreligger. Som förut framhållits lär det vara allmänt känt att försäkringsskyddet regleras av vissa allmänna försäkringsvillkor, som närmare den försäkrade risken, och en kund bör avgränsat därför inte kunna ta fasta på exempelvis mera vaga uttalanden om försäkringens förträfflighet från ett ombuds sida. Det behov av konsumentskydd som får här tillgodoses den föreligger genom särskilda regeln om informationsansvar. Om bolaget inte har informerat enligt 1, 2 eller 3 § om en eller inte detta ett tydligt sätt, är avgränsning gjort på tillräckligt följden enligt den föreslagna att i princip inte regeln avgränsningen får åberopas mot eller hans rättsinnehavare. Som försäkringstagaren framgår av paragrafens andra mening ställs frågan om avgränsningens sin spets först när ett har inträffat. Har giltighet på försäkringsfall bolaget inte fullgjort informationsskyldigheten skall försäkringen emellertid genomgående behandlas som om avgränsningen inte hade funnits i villkoren, och kan inte t.ex. premien med bolaget höja hänvisning till att försäkringen har fått ett ”felaktigt” innehåll. Av andra i att det finns två, meningen paragrafen framgår något olika för försäkringsbolaget att undgå principiellt möjligheter ansvaret för bristande information. Den första och mest praktiska är att tillställer ett meddelande med ny bolaget försäkringstagaren information, där misstaget förklaras och avgränsningarna presenteras. Fjorton dagar efter avsändandet upphör det särskilda ansvaret; dvs. kan vid försäkringsfall som avgränsningen göras gällande

i i Specialmotivering till 2 kap. 6§ 499 g

inträffar mer än fjorton dagar efter avsändande. Meddelandet går på försäkringstagarens risk. Såvitt angår information före försäkringens meddelande, kan försäkringsbrevet tjäna som ”särskilt meddelande” (tredje meningen). I såfall får alltså brister i upplysningarna före försäkringens meddelande betydelse bara när försäkringsfall inträffar innan försäkringsbrevet översänts eller kort därefter. När bolaget har skickat ut kompletterande information i efterhand skulle det kunna hända att en försäkringstagare tar kontakt med bolaget och uppger t.ex. att han inte skulle ha velat förnya försäkringen, om han hade känt till den nya avgränsningen vid premiebetalningstillfället. Om en sådan framställning kommer inom rimlig tid från det att den kompletterande informationen avsändes, utgår vi från att bolaget skall respektera försäkringstagarens inställning och betala tillbaka den erlagda premien. I vissa fall torde försäkringstagaren ha en direkt rätt att få avtalet att återgå, om en väsentlig förutsättning för hans avtal har brustit. Någon särskild regel om detta speciella fall har vi inte ansett nödvändig. Den andra möjligheten för bolaget att undgå ansvar för bristande information är att försäkringstagaren på annat sätt har fått kännedom om avgränsningen minst fjorton dagar före försäkringsfallet. Det bör särskilt observeras att det krävs kännedom; det räcker alltså inte med att han kanske ”bort få kännedom” om avgränsningen, t.ex. genom att läsa villkoren. Däremot ligger det naturligtvis inte i den mått den om föreslagna formuleringen något på bevisning försäkringstagarens kännedom som bolaget måste prestera. Här blir allmänna principer tillämpliga; liksom annars lär man t.ex. ha rätt att utgå från att den som fått ett brev som behandlar den aktuella frågan också har tagit del av brevets innehåll.

500 Specialmotivering till 3 kap. 1 § sou 1986:56 A

19.3 Specialmotivering till 3 kap.

Kapitlet har rubriken Försäkringsavtalet m.m. och omfattar tio paragrafer. Det behandlar främst frågor som rör försäkringsavtalets ingående och upphörande samt möjligheterna till ändring och förnyelse av avtalet. Kapitlet innehåller också två paragrafer om försäkringstagarens rätt till försäkringens ekonomiska värde (6 och 10 §§). Reglerna i kapitlet gäller inte för gruppförsäkring och ka-försäkring. i Det bör anmärkas att den föreslagna personförsäkringslagen inte avses ersätta eller i någon väsentlig mån ändra allmänna avtalsrättsliga regler sådana de framträder t.ex. i avtalslagen. Utom på de relativt få punkter där förslaget upptar uttryckliga särbestämmelser (t.ex. 3 kap. 4§ och 4 kap. 2 och 3 §§) gäller vanlig avtalsrätt för förhållandet mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget. Det är alltså fortfarande till de allmänna man måste gå för att reglerna avgöra om och när ett bindande försäkringsavtal har kommit till stånd och för att finna principer för tolkning av avtalet. I frågan om när ett bindande avtal skall anses ha kommit till stånd, minskas dock den allmänna avtalsrättens betydelse av de regler vi föreslår om tiden för bolagets ansvar (2 §).

19.3.1 Specialmotivering till 3 kap. 1 §

l § Om någon har ansökt om en sådan försäkring som försäkringsbolaget normalt tillhandahåller allmänheten och bolaget har fått de uppgifter som det har begärt, får bolaget avslå ansökan bara om det finns särskilda skäl för avslag med hänsyn till risken för försäkringsfall eller någon annan omständighet. Avslag får inte grundas på att ett försäkringsfall har inträffat eller på att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats efter det att ansökan har avsänts eller lämnats till bolaget. Premien och övriga försäkringsvillkor skall bestämmas på grundval av den försäkrades hälsotillstånd vid tiden för ansökan. Första stycket gäller också om försäkringstagaren ansöker om förnyelse av en tidsbegränsad försäkring.

Paragrafen handlar om försäkringstagarens rätt att - inom försäkringsteknikens ramar - få det försäkringsskydd han önskar. I första stycket behandlas rätten att teckna en ny försäkring, i andra stycket rätten att förnya en tidsbegränsad försäkring. Bestämmelserna motsvarar till stor del 9 § och 15 § första stycket KFL.

Första stycket

Första meningen i stycket motsvarar 9§ KFL: en ansökan om försäkring får avslås bara om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till risken för försäkringsfall eller någon annan omständighet.

Specialmotivering till 3 kap. 1 § 501

Risken för försäkringsfall är åtminstone vid liv- och sjukförsäkring till allra största delen beroende av - förutom bl.a. ålder och kön den försäkrades hälsotillstånd. Andra meningen kan därför sägas vara en viss precisering av vad som sägs i första meningen om riskbedömningen: försäkringsfall eller hälsoförsämring som inträffar efter ansökningstidpunkten får inte påverka bedömningen. Tredje meningen, slutligen, ger ett annat uttryck för samma tankegång: omständigheter som är av sådan natur att de inte får påverka bedömningen av om försäkring skall beviljas, får inte heller p_ i föranleda eller andra särvillkor. premieförhöjning i Utgångspunkten är alltså att en sökande har rätt att få den försäkring han begär och att få den meddelad mot normal premie och på normala villkor i övrigt. Första förutsättningen för detta är emellertid att hans ansökan avser försäkring av sådan typ som det aktuella bolaget normalt tillhandahåller allmänheten; bolaget är alltså inte tvunget att gå in på nya eller mycket speciella försäkringsformer för att tillmötesgå enskilda kunder. Denna begränsning torde dock ha ganska liten betydelse när det gäller individuell personförsäkring, särskilt livförsäkring, eftersom sådana försäkringar ofta består av flera fristående moment som kan fogas samman till paket olika sätt. Inte heller behöver ett utanför den krets på bolag gå t.ex. - som dess verksamhet avser 1979/80:9 helnyktra (jfr prop. s 112).

Att det skall vara fråga om försäkring som bolaget normalt

tillhandahåller allmänheten, betyder också att försäkringstagaren måste vara beredd att acceptera de allmänna försäkringsvillkor som bolaget tillämpar för den aktuella typen av försäkring. En sökande har alltså inte rätt att få försäkring t.ex. med upphävande av ett visst undantag som bolaget normalt tillämpar, och detta oavsett vilken betydelse undantaget kan synas ha i det enskilda fallet och även om sökanden förklarar sig beredd att betala tilläggspremie för att slippa undantaget. Annorlunda förhåller det sig naturligtvis om bolaget normalt brukar täcka den undantagna risken mot en tilläggspremie; i så fall får man inte utan sakliga skäl vägra en enskild kund att teckna tillägget. Vidare måste sökanden, för att ha rätt till försäkring, underkasta sig de krav på utredning som bolaget ställer upp för att få underlag för sin prövning av ansökan. Han måste alltså lämna uppgifter om sin (och eventuellt sina anhörigas) hälsa och om andra förhållanden som kan vara av betydelse, t.ex. yrke, fritidssysselsättningar och bostadsort, liksom han måste underkasta sig de medicinska undersökningar som bolaget begär. För att bolaget skall kunna kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter får bolaget också kräva fullmakt av honom att inhämta uppgifter från sjukhus m.fl. Om försäkringskassa,

502 Specialmotivering till 3 kap. 1 §

försäkringen skall gälla på tredje mans liv eller hälsa, är det i stället denne som måste uppfylla sådana krav för att rätt till försäkring skall föreligga. Denna rätt för bolaget att få ett fullgott underlag för sitt ställningstagande har i lagtexten sammanfattats i orden ”och bolaget har fått de som det har —— Men får uppgifter begärt. självfallet bolaget inte ställa upp krav av detta slag som inte är försäkringstekniskt motiverade eller som går utöver de undersökningar bolaget brukar göra i liknande situationer. Om ett bolag skulle ställa omotiverade krav på utredning, som kunde antas närmast ha till syfte att avskräcka kunden från att fullfölja ansökan, får detta anses

jämställt med en direkt vägran att meddela försäkring. (Se vidare om

dessa frågor vid 4 kap. 1 §.) Skulle sökanden underlåta att svara på bolagets frågor, får bolaget avslå ansökan - förutsatt att avser sådana förhållanden som frågorna kan ha betydelse för bedömningen av ansökan. Detsamma gäller om den som skall försäkras inte inställer sig till läkarundersökning, när sådan behövs. Sökandens underlåtenhet äri dessa fall en självständig - man kommer alltså inte in om särskilda avslagsgrund på frågan skäl. Sedan bolaget avslagit ansökan kan försäkringen inte förklaras gälla enligt 8 kap. 7§ förslaget på den grund att sökanden senare visar att de förhållanden han vägrade att upplysa om (respektive läkarutlåtandet) skulle ha saknat betydelse för bedömningen av ansökan. Om sökanden skulle avlida innan bolaget har fått fullständig utredning, kan bedömningen någon gång bli en annan (se nedan). Men även om dessa grundläggande förutsättningar för rätten till försäkring är uppfyllda, skall försäkringsbolaget enligt förslaget kunna avslå ansökan, begära högre premie än normalt eller förse försäkringen med förbehåll som inte görs i andra försäkringar av samma typ. Den viktigaste grunden för ett sådant beslut från bolagets sida är ett icke fullgott hälsotillstånd hos den som skall försäkras. Som framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 11.3.1), syftar värt förslag inte till att ändra den försäkringstekniska grundvalen för bolagens prövning av sökta försäkringar. Eftersom det är fråga om privat frivillig försäkring, måste man utgå från att bolagens beslut - av till skall vila på ekonomiska kalkyler inte minst hänsyn försäkringstagarkollektivet. Avslag, premieförhöjning och särskilda förbehåll är alltså fullt tillåtna när de grundar sig på en försäkringsteknisk bedömning av hälsotillståndet och den därmed sammanhängande risken för försäkringsfall. Ofta kan prövningen utmynna i en kombination av dessa åtgärder, t.ex. att ansökan om premiebefrielseförsäkring avslås och huvudförsäkringen meddelas mot förhöjd premie. För närvarande tillämpar praktiskt taget alla försäkringsbolag

Specialmotivering till 3 kap. I 503

§g

samma för sin och konkurrens mellan

regler riskprövningf någon

förekommer inte i detta avseende. Det bör emellertid bolagen framhållas att det enskilda - i den mån skiftar - har bolaget praxis både rätt och att hålla till sin egen praxis. Ett bolag är skyldighet sig inte bara därför att alltså skyldigt att acceptera en viss risk något annat bolag gör det, men det kan inte heller hänvisa till andra bolags för att en risk som brukar Bara om praxis avböja bolaget acceptera. ett har en som är klart mera restriktiv än vad som ur bolag praxis medicinsk eller synpunkt framstår som rimligt, försäkringsteknisk kan det bli om att underkänna ett som stämmer med fråga avslag vanliga inställning till sådana fall. bolagets En onormalt stor risk för försäkringsfall kan vara knuten till den försäkrades person också på ett något mera speciellt sätt, nämligen genom att han har visat sig vara mera utsatt för olycksfall än andra. Det ligger dock i sakens natur att försäkringsbolaget endast mera sällan känner till sådana förhållanden beträffande den som ansöker om ny försäkring; frågan får större betydelse när det gäller förnyelse (se nedan vid andra stycket). Bolaget har rätt att beakta också en sådan risk, när det finns utredning som visar att sökanden är klart mera utsatt än andra och att tidigare skador inte har berott på slumpen. I den föreslagna lagtexten sägs att avslag får grundas på ”risken för försäkringsfall. Häri ingår det fallet, att visserligen sannolikheten för att försäkringsfall Över huvud taget skall inträffa inte är större än normalt men man i stället kan befara att ett försäkringsfall skall få allvarligare konsekvenser än normalt; frågeställningen har alltså i första hand betydelse vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Den som skall försäkras lider då av någon sjukdom eller annan kroppslig svaghet, som befaras medföra att ett olycksfall eller en ny sjukdom skall få allvarligare följder för hans framtida förvärvsförmåga eller hälsotillstånd än normalt. I sådana fall kan bolaget, beroende på vad tillämpade riskprövningsregler och praxis innehåller, vara berättigat ” att avslå ansökan eller höja premien. Risken för försäkringsfall kan emellertid även ligga i andra omständigheter än den försäkrades person. Den som skall försäkras kan leva i hälsovådlig miljö eller ägna sig åt farlig verksamhet på sådant vis att risken för försäkringsfall klart överstiger den normala. Det torde vara sällsynt att stegrade risker av detta slag leder till avslag på en ansökan; normalt kan den särskilda risken mötas med en premiehöjning eller ett undantag från ansvarsområdet. Lagförslaget

‘ Till grund för prövningen ligger, som tidigare nämnts, Riktlinjer för riskbedömning av individuell personförsâkring, sammanställda av Återförsäkringsaktiebolaget Sverige. Av de svenska livbolagen är det bara Ansvar Liv som har andra regler för sin riskbedömning; i sak ligger reglerna dock nära varandra.

i, 504 Specialmotivering till 3 kap. 1 §

hindrar dock inte avslag på sådana grunder, och man kan t.ex. tänka sig att ett bolag generellt vägrar att meddela vissa typer av försäkring till personer som är bosatta utomlands eller i vissa särskilt utsatta främmande länder; en sådan vägran torde för vara tillåten övrigt redan därför att ansökan då inte avser sådan som försäkring bolaget normalt tillhandahåller allmänheten. Det bör observeras att sista meningen i första stycket inte gäller sådana riskfaktorer som angetts nu. Andra av riskbilförändringar den än sådana som avser hälsotillståndet får beaktas även om de inträffar efter ansökan. Om bolaget t.ex. får veta att den försäkrade - efter ansökan men före utfärdandet av har försäkringen gått över till ett farligare yrke, kan alltså bestämma med bolaget premien hänsyn till det nya yrket. Som tidigare nämnts, bör denna situation för övrigt kunna behandlas 4 7§ att enligt kap. förslaget genom bolaget redan i första premiekravet den försäkrade att uppmanar anmäla yrkesbyte. Bolagets prövning skall, som redan framgått, göras med utgångspunkt från hälsotillstândet vid ansökningstidpunkten; en inträffad hälsoförsämring får alltså inte leda till vare eller sig avslag premiehöjning. Man kan säga att risken för över hälsoförsämring går på bolaget i och med ansökan, även om detta får betydelse bara om det så småningom också kommer till stånd ett mellan försäkringsavtal parterna (jfr vid 2 §). I enlighet härmed har försäkringstagaren inte någon skyldighet att spontant upplysa försäkringsbolaget om försämi hans hälsotillstånd som har inträffat efter ringar det att han avgav sin ansökan. - Den avgörande tidpunkten är när ansökan avsändes

eller lämnades till Beträffande innebörden bolaget. av detta uttryck, se vid 2 §. Att riskbedömningen skall utgå från förhållandena vid tiden för ansökan - som framhållits betyder tidigare inte att bolaget är förhindrat att fortsätta sina undersökningar efter denna och tidpunkt ta hänsyn till vad som då kan komma fram om hälsotillståndet vid ansökningstidpunkten. Svårbedömda situationer kan då emellertid uppstå om den försäkrade råkar ut för en innan hälsoförsämring är klara undersökningarna en redan tidigare känd sjukdom kommer kanske in i en allvarligare fas. Att som hälsoförsämringen sådan inte får beaktas framgår av men det skulle i vissa fall lagtexten, kunna påstås att försämringen visar att hälsotillståndet redan vid ansökningstidpunkten var sämre än som framgick utåt. Vi menar för vår del att till sådana bör kunna hänsyn upptäckter tas bara i mycket

speciella fall, där det är helt klart att det vid ansökningstidpunkten

hade inträtt en avgörande försämring som skulle visa oundvikligen

sig inom en snar framtid. (Som kan erinras om att den

jämförelse som har förtigit en sjukdom inte kan undgå följderna av förtigandet genom att visa att han senare har tillfrisknat från sjukdomen eller har

till3 I § 505 Specialmotivering kap. V

levt än man statistiskt kan vänta för längre en person med den sjukdomen; se vidare vid 4 kap. 1 § och 4 § första stycket.) Förbudet mot att ta hänsyn till hälsoförsämring i första hand gäller prövningen av den ursprungliga ansökan. Om sökanden innan försäkring beviljats ändrar sig och begär en annan typ av försäkring, uppkommer frågan om bolaget då får ta till sådan hänsyn försämring av hälsotillståndet som inträffat efter den första ansökan. Om den nya utformningen inte innebär större ansvar för bolaget än den ursprungligen sökta försäkringen, bör fortfarande vara bolaget förhindrat att beakta det ändrade hälsotillståndet. Det om gäller sökanden vill sänka försäkringsbeloppen eller förkorta ansvarstiden och likaså om han vill göra ändringar som är neutrala i förhållande till ansvarets Om han däremot - kanske med omfattning. just anledning av sitt försämrade hälsotillstånd - vill göra som medför ändringar större ansvar för måste hans i den delen ses som en bolaget, begäran helt ny ansökan. har alltså rätt att vid av Bolaget prövning utvidgningen utgå från hälsotillståndet vid den tidpunkt då sökanden gjorde sin nya framställning (men får naturligtvis inte beakta sådana ytterligare försämringar som inträffar därefter). Om sökanden ändrar sig tillbaka till den kommer hälsoförursprungliga ansökan, sämringen åter att helt sakna betydelse för hans möjligheter att få försäkring. Som nyss nämnts går risken för hälsoförsämring i viss bemärkelse över i och med att sökanden på försäkringsbolaget begär försäkring på sådana villkor som bolaget kan godta. Detsamma gäller enligt allmänna om lämnar ett avtalsrättsliga principer bolaget erbjudande om försäkring, som är så bestämt att det är att som ett anbud uppfatta i avtalslagens mening; detta kan förekomma t.ex. om den försäkring sökanden ursprungligen begärt inte kan alls eller i fall beviljas varje inte i begärd form och i stället en eller flera bolaget erbjuder alternativa utformningar av försäkringsskyddet. kan då inte Bolaget återkalla sitt erbjudande även om den försäkrades hälsa försämras allvarligt innan sökanden har tagit ställning till erbjudandet. Det är därför viktigt från bolagets synpunkt att försäkringstagaren inte kan komma efter lång tid och få till stånd en att försäkring genom acceptera bolagets erbjudande. Här gäller emellertid avtalslagens allmänna bestämmelser om och kan undvika acceptfrister, bolaget spekulation i den försäkrades hälsoutveckling genom att bestämma en relativt kort frist. Vidare är bolaget förhindrat att avslå en ansökan av att på grund försäkringsfall inträffat efter ansökningstidpunkten. Om vid livförsäkring den som skall försäkras avlider sedan han vad som gjort ankommer på honom -— inklusive eventuell läkarundersökning men innan bolaget fattat sitt beslut, får det avtalet anses nödvändiga slutet med dödsboet. Om han ä andra sidan avlider t.ex. utan att ha

506 till 3 kap. 1 § Specialmozivering

besvarat vissa kompletterande frågor som bolaget ställt eller innan läkarundersökning gjorts, trots att sådan behövs, brister det i förutsättningarna för försäkringen. Bolaget blir då normalt berättigat att vägra försäkring, inte därför att försäkringsfallet har inträffat utan därför att bolaget inte får det underlag för sin prövning som det enligt det föregående skall ha. Bara om de efterlevande i något undantagsfall skulle kunna lägga fram tillfredsställande utredning på sätt - t.ex. om den avlidne kort dessförinnan av annan i_ annat - blir anledning genomgått en lika ingående läkarundersökning bolaget skyldigt att meddela det begärda skyddet. Det som nu sagts om bolagets skyldighet att meddela försäkring har sikte på situationer, där man kan vara relativt säker på att tagit försäkringstagaren skulle ha fullföljt avtalet om inte försäkringsfallet . kommit emellan. Så är i första hand fallet när ansökan skulle ha kunnat normala villkor; man kan då utgå från att beviljas på försäkringstagaren i samband med ansökan har fått veta vilken premien skulle bli och att han har godtagit denna. Ibland kan försäkringstagaren också ha varit medveten om att försäkring skulle kunna beviljas bara mot en förhöjd premie som han var beredd att och som angetts i ansökningsblanketten; ansökan hade acceptera kanske föregåtts av mera informella förhandlingar. Även i dessa fall har de efterlevande rätt att få det försäkringsskydd som den avlidne begärt (förutsatt att kraven på läkarundersökning osv. är uppfyllda). Annorlunda blir situationen om försäkring skulle kunna beviljas bara mot förhöjd premie eller med särskilda förbehåll men det finns att tro att utgått från att han kunde få anledning försäkringstagaren försäkring på normala villkor eller det i varje fall är osäkert om han förstått vilka villkoren skulle bli. Man kan inte begära att försäkringsbolaget skall tillhandahålla skydd, om det inte framstår som

sannolikt att försäkringstagaren skulle ha varit beredd att acceptera

de villkor kunnat erbjuda. Bolagen brukar i försäkring på bolaget dag vid livförsäkring hänskjuta sådana fall till prövning av styrelsen för Om uti

Återförsäkringsaktiebolaget Sverige. prövningen mynnar

att sannolikt skulle ha fullföljt avtalet, betalar försäkringstagaren det sökta försäkringsbeloppet. Vi förutsätter att denna bolaget bibehålls. Det är knappast nödvändigt eller ens möjligt att praxis behandla dessa skiftande situationer i lagen. De nu bör naturligtvis gälla också vid sjukangivna principerna och olycksfallsförsäkring. Här kan emellertid försäkringstagaren huruvida han godtar de villkor bolaget kan erbjuda själv ge besked att inte har lett till döden). Bolaget torde (förutsatt försäkringsfallet sällan kunna göra att han inte skulle ha godtagit ytterst gällande villkoren även om inte inträffat. Bolaget blir alltså försäkringsfallet tvunget att ge det begärda skyddet.

-

Specialmotivering till 3 kap. 1 § 507

De särskilda skäl som krävs för avslag på en ansökan kan enligt förslaget också ligga i någon annan omständighet. I de situationer där den möjligheten blir aktuell torde det endast sällan vara tal om premiehöjning eller andra avvikelser från normalvillkoren, utan bolaget vill helt avböja försäkringen. Det viktigaste fallet - vid sidan av uteblivna m.m. - är när det uttalad s.k. hälsouppgifter föreligger moralisk risk, varmed avses risk att skall försäkringstagaren utnyttja W... försäkringen på ett ohederligt sätt. Det kan ske genom att han .,.,_._... lämnar oriktiga uppgifter vid tecknandet eller i samband med skadereglering eller genom att han simulerar eller mer eller mindre avsiktligt framkallar försäkringsfall. Exempel på situationer när avslag på sådan grund brukar förekomma har lämnats i avsnitt 11.3.1. Vi har funnit det klart att skall kunna i bolaget vägra försäkring sådana fall, förutsatt att det finns några påtagliga omständigheter som ger stöd för bolagets misstanke; en allmän känsla av misstro mot sökanden är inte tillräckligt. Genom att sett avslagsbeslutet praktiskt måste vara försett med motivering och delges sökanden (8 kap. 7 § förslaget), torde man kunna räkna med att sådana beslut inte fattas annat än på väl genomtänkta grunder. I praktiken är det oftast fråga om att sökanden har tidigare ertappats med oriktiga uppgifter i Sådana försäkringssammanhang. omständigheter kan tala starkt för att ny försäkring inte skall beviljas, särskilt om den sökta till samma försäkringen tycks inbjuda typ av missbruk som den (som när som tidigare någon, tidigare försökt missbruka en simulerade sjukförsäkring genom försäkringsy fall, söker ny sådan försäkring). Det förhållandet att sökanden i i något tidigare sammanhang uppträtt på ett inkorrekt sätt bör dock inte mekaniskt och utan närmare prövning leda till att ansökan alltid avslås. Man måste beakta omständigheterna vid det tidigare tillfället, bl.a. om missbruket då framstod som uppsåtligt, och överväga om de ger anledning att befara ett upprepande. Om händelsen framstår som en engångsföreteelse, bör den inte hindra ny försäkring. Sökandens förhållanden kan ha förändrats i olika avseenden så att det inte längre finns anledning att befara oegentligheter från hans sida; man kan t.ex. tänka sig att sökanden vid ett tillfälle lämnade tidigare oriktiga uppgifter under inflytande av sin make i ett äktenskap som numera är upplöst. Normalt bör rätten att ansökan inte avböja användas som en form av för misskötsamhet. ”privatstraff” tidigare Men om sökanden har uppträtt direkt svikligt eller i strid mot tro och heder eller annars grovt åsidosatt sina mot bör skyldigheter bolaget, avslag kunna grundas de erfarenheterna. på tidigare När man prövar om avslag är motiverat i sådana fall som nu har diskuterats, bör man åtminstone i också kunna beakta gränsfall sökandens behov av den begärda försäkringen. Den som står utanför

i 508 Specialmotivering till 3 kap. 1 §

de stora kollektiva försäkringsanordningarna och inte har tillräckligt skydd för sig och sin familj genom den allmänna försäkringen, bör inte vägras att teckna en individuell försäkring annat än när mycket starka skäl talar för det. Å andra sidan kan ibland också risken för missbruk framstå som särskilt stor just när behovet av försäkringsskydd är stort. Till inte obetydlig del kan bolaget dock undanröja den moraliska risken genom att kontrollera sökandens uppgifter extra noga. Särskilt såvitt gäller sjukförsäkring bör det också vara möjligt att till stor del förhindra oriktigheter t.ex. genom föreskrifter om särskild läkarundersökning vid försäkringsfall. Sådana möjligheter bör övervägas innan en ansökan avslås helt. Vidare har man från försäkringshåll tagit upp ett par särskilda situationer, där man ifrågasatt om någon rätt till försäkring skall föreligga. De fall man har nämnt är när försäkringsbolaget vill avslå en ansökan därför att D försäkringstagaren begär en försäkring som är klart olämplig för honom; försäkringen ger inte ett skydd som passar hans familjeförhållanden m.m. och bolaget befarar att i efterhand bli utsatt för kritik om försäkringen meddelas, D en arbetsgivare som vill teckna försäkring för sina anställda kan väntas inom en relativt snar framtid i stället ansluta till något av arbetsmarknadsparternas system och då avbryta den nu aktuella försäkringen, D inte vill medverka till en som ger försäkringsbolaget försäkring utmanande skatteförmåner eller liknande, D inte vill medverka till att antastbara bolaget tjänstepensionsförmåner meddelas, dvs. sådana som arbetsgivaren kan återkalla om den anställde lämnar sin - som kan bli aktuellt i tjänst något speciella fall.

I den först nämnda situationen torde bolaget normalt inte kunna vägra att meddela den sökta försäkringen (om inte omständigheterna är sådana att det finns anledning att tro att sökanden saknar rättslig Om trots grundlig handlingsförmåga). sökanden information från bolagets sida vidhåller sin ansökan, kan bolaget inte göra annat än att utfärda försäkringen och för framtiden dokumentera vad som förekommit i ärendet. Även i fallet med arbetsgivaren som man tror kommer att gå över till ka-försäkring torde det vara svårt att finna hållbara grunder för ett avslag. I den mån önskan att avböja försäkringen grundar sig på omsorg om försäkringstagaren - som ju kan göra en avsevärd förlust om han efter kort tid - gäller det som sades i avbryter försäkringen föregående stycke. Och om önskan är att undvika onödiga kostnader

Specialmotiverifig

till 3 kap. I

för bolaget, skulle ett kunna för avslag sägas ståi strid mot grunderna regeln om försäkringstagarens fria rätt att säga upp en personförsäkring till upphörande (3 kap. 3 § får i stället förslaget). Bolaget anordna sitt premie- och provisionssystem sådant sätt att förluster på av denna art hålls nivå. på låg När det att en som gäller vägra försäkring ger utmanande skattefördelar eller liknande är inte lika enkel. Det bedömningen förefaller visserligen klart att inte skall vara försäkringsbolagen skyldiga att ~ eller kanske inte ens bör - meddela som försäkringar enligt sin egen konstruktion ger sådana resultat; här borde man oftast kunna falla tillbaka att rätten till på försäkring bara gäller försäkringar som bolaget ”normalt tillhandahåller allmänheten”. Om det däremot är bara i det enskilda fallet - och kanske i förening med andra åtgärder från sida - som försäkringstagarens försäkringen ger detta resultat, är det mera tveksamt om skall försäkringsbolaget försöka bedöma den moraliska halten hos och försäkringstagaren eventuellt hindra honom från att genomföra sina Att planer. bolaget får inblick i mer komplicerade förfaranden av detta torde dock slag vara opraktiskt. Det är om i sådana fall åtminstone naturligt bolaget avråder från transaktionen. I alla händelser står det klart att är avslag motiverat, om försäkringsavtalet framstår som en förberedelse till brottsligt förfarande av försäkringstagaren. Vidare bör kunna att meddela antastbara bolaget vägra tjänste- Här pensionsförmåner. gäller det en väl avgränsad typ av försäkring med speciell kan med hävda att det inte utformning. Bolaget fog tillhandahåller allmänheten av det försäkringar slaget.

Som nämns i allmänmotiveringen föreslår vi inte (avsnitt 11.7.2), någon allmän regel om rått för att få en försäkringstagaren försäkring ändrad. Enligt grunderna för i första har huvudregeln meningen emellertid försäkringstagaren rätt att få en standardförsäkring utbytt mot en annan standardförsäkring utan ny hälsoprövning förutsatt att den nya försäkringen avser samma typ av risk som den tidigare och inte medför större ansvar för Normalt har bolaget. försäkrings- - tagaren under samma förutsättningar också att få möjlighet

försäkringen ändrad i olika avseenden, t.ex. av

sänkning försäkringsbeloppen eller ändrad tid och form för I sådana utbetalningarna. frågor kan dock villkoren innehålla att inte kan ändras; försäkringen en sådan kan medverka till en enkel och inskränkning billig administration som kommer till försäkringstagarna godo.

Andra

stycket

En tidsbegränsad kan vara förenad med försäkring optionsrätt, dvs en rätt att utan ny hälsoprövning teckna ny försäkring när den gamla gär ut. Denna möjlighet förekommer främst vid den livförsäkring;

I L. 510 till 3 kap. 1 § Specialmotivering

föranleder numera som inte av premien för den regel någon höjning

första Som i allmänmotiveringen (avsnitt försäkringen. angetts

har vi inte funnit det att föreslå någon regel om 11.3.2), lämpligt

är alltså utgångsoptionsrätt i lagen. Om inte annat har avtalats, - —- liksom enligt gällande rätt att en punkten enligt förslaget

ansökan om av försäkring skall prövas på samma sätt som förnyelse

Den vi föreslår stämmer i sak en ansökan om ny försäkring. regel

med 15 § första stycket KFL.

innebär till en att får vägra Regeln början försäkringsbolaget

om den försäkrades hälsotillstånd gör honom oförsäkringsförnyelse

bar. Den avgörande tidpunkten är här inte när försäkringstagaren

ansökte om den försäkringen utan när han framställer ursprungliga

sin begäran om förnyelse. Bolaget får alltså ta hänsyn till sådana

av hälsotillståndet som har inträtt under den första försämringar

Om inte är så allvarlig att den försäkringstiden. hälsoförsämringen

för den föranleder avslag, kan bolaget i stället begära högre premie . eller förse försäkringen med något förbehåll.

n.. Vidare kan det, som vid första ha visat sig att den antyddes stycket,

4‘i1.ltu försäkrade är mera utsatt för än andra. Vid annan

olycksfall

än konsumentförsäkring är det vanligt med villkor skadeförsäkring

vid skada. Ett som ger bolaget rätt att säga upp försäkringen

motsvarande allmänt villkor kan man visserligen _inte godta vid

men om den försäkrade vid olycksfallsförsäkring personförsäkring, m. .». under råkat ut för en rad som har löpt några perioder försäkringsfall

som inte kan tillskrivas torde bolaget ha sakliga skäl att slumpen,

fortsatt med till risken för ytterligare avböja försäkring hänvisning

Liksom när det gäller tillämpning av första stycket försäkringsfall.

måste emellertid i vissa situationer en avvägning göras mot försäk-

behov av fortsatt även sociala ringstagarens försäkringsskydd; hänsynstaganden kan alltså emellanåt inverka på bedömningen jfr

1979/80:9 s. 43 och 120. torde dock delvis bli en prop. Avvägningen

annan här än när det gäller skadeförsäkring, eftersom på personför-

uu- flesta har ett relativt säkringssidan de allra gott grundskydd genom

-A

den allmänna försäkringen m.m.

-A-v-v—~w~

Men också andra som kan föranleda avslag på en omständigheter,

-4 ansökan om ny försäkring, kan medföra rätt för bolaget att vägra

- bostadsort Den försäkrades levnadsförhållanden yrke, förnyelse.

:*-=r<--w›

osv. - kan ha förändrats så att bolaget inte längre anser sig kunna

meddela När det gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring

v- försäkring. i inkomstförhållanden med periodisk ersättning, kan den försäkrades

ha förändrats så att det inte finns för privat längre något utrymme

=“"_"

Även under försäkförsäkring. försäkringstagarens uppträdande

får Om försäkringstagaren har lämnat oriktiga ringstiden betydelse.

uppgifter i samband med ett försäkringsfall, kan det ge bolaget

att vägra Varje oriktighet bör dock inte kunna anledning förnyelse.

i Specialmotivering till 3 kap. 1 § 511

få denna effekt; bara om handlande kan beteckförsäkringstagarens nas som svikligt eller liknande, kan man säga att han har förbrutit sig mot bolaget på sådant vis att detta bör ha rätt att avbryta försäkringsförhållandet. När det gäller bolagets möjligheter att vägra fortsatt försäkring på grund av oriktiga uppgifter i samband med tecknandet av försäkringen, kan viss ledning hämtas från reglerna i 4 kap. 3 § förslaget (se specialmotiveringen till den paragrafen). Det kan dock inte gärna fordras lika starka skäl för att vägra förnyelse som för att säga upp försäkringen för upphörande i förtid. Har försäkringstagaren grovt åsidosatt sin upplysningsplikt, kan detta tänkas motivera att han inte får förnya försäkringen, även om han 4 3 § skulle vara enligt kap. berättigad att behålla ett visst under den avtalade försäkringsskydd tiden. Det som nu sagts har närmast tagit sikte på situationen när försäkringstagaren vid försäkringstidens slut tar kontakt med bolaget och begär förnyelse av varvid för försäkringen, förutsättningarna fortsatt försäkring tas upp till diskussion — alltså en situation som förekommer främst vid individuell livförsäkring. För sjuk- och olycksfallsförsäkringens del bygger förslaget på att försäkringen automatiskt förnyas vid försäkringstidens utgång. Om inte bolaget vill gå med på förnyelse, måste det enligt förslaget säga upp försäkringen med minst en månads uppsägningstid (3 kap. 8 §). Om det inte har inträffat under den

något försäkringsfall gångna

försäkringsperioden, får bolaget naturligtvis bara undantagsvis kännedom om sådana förändringar som skulle kunna föranleda att förnyelse vägrades. Den enda kontakten mellan parterna är när försäkringstagaren betalar aviserad premie för den nya perioden, och de enda förändringar normalt får kännedom om är bolaget sådana som avses i 4 7 § kap. förslaget (ändrat yrke osv.). Om i sådant fall bolaget har aviserat premie för den kommande försäkringstiden och försäkringstagaren har betalat kan premien, bolaget inte längre vägra honom försäkring för den tiden, även om hans hälsotillstånd är så försämrat att han är egentligen oförsäkringsbar (se närmare vid 3 kap. 8 §). Och även om inte har premien betalats, är det för sent för bolaget att säga upp med försäkringen hänvisning till den försäkrades hälsa när har förnyelsetidpunkten passerats; uppsägning måste ske före den första försäkringstidens slut. Däremot kan bolaget vid nästa den förnyelsetillfälle åberopa försämrade hälsan för att då säga upp försäkringen. Det är över huvud taget inte något krav att skall bolagets vägran grunda sig på förändringar i riskbilden; vägran kan också bero på omständigheter som förelåg redan när den tecknades men ursprungliga försäkringen som då inte upptäcktes eller tillmättes betydelse.

till 3 1 § sou 1986:56

512 Specialmotivering kap.

tar närmast sikte på förhållandena när villkoren Den föreslagna lagtexten - det talas om att inte innehåller någon bestämmelse om förnyelse ”försäkringstagaren ansöker om förnyelse”. Vad som sägs i första stycket om tiden för ansökan osv. kan då lätt tillämpas även i förnyelsefallet. Om det

däremot finns bestämmelser om förnyelse i villkoren, blir det i praktiken

aktuellt att pröva frågan om rätt till förnyelse bara om bolaget säger upp meddelar att han inte vill försäkringen och försäkringstagaren godta uppsägningen; alternativt kan han vilja ha ett på något sätt förändrat försäkringsskydd. Vad som sägs om tiden för ansökan bör då gälla den tidpunkt när detta meddelande avsändes eller lämnades till bolaget.

har rätt att upplysningar av försäk- Bolaget naturligtvis begära nya

även om är föremål för automatisk

ringstagaren, försäkringen vid 8§ och 4kap. 1§). Detta förekommer förnyelse (se 3kap. särskilt vid där bolagen med jämna mellanrum sjukförsäkring,

kräver om den försäkrades inkomstförhållanden för

in nya uppgifter

att inte skall Om försäkringstagaren inte

överförsäkring uppstå. svarar är detta - liksom i nyteckningssituapå bolagets nya frågor,

- för

tionen en självständig grund bolaget att vägra försäkring. Nuvarande villkor innehåller som sagt ofta att sjuk- och olycksautomatiskt. förbehåller sig dock rätt fallsförsäkring förnyas Bolagen att vägra försäkring i vissa fall. Villkoren kan i den delen vara olika utformade; ofta att får vägra förnyelse om det har anges bolaget

”särskilda 15§ första

skäl att inte längre meddela försäkring (jfr

stycket KFL).

Som angetts i avsnitt 11.2, har ett villkor av detta innehåll varit föremål för prövning av försäkringsinspektionen. Ärendet gällde en barnolycksfallsförsom bolaget inte ville förnya sedan barnet drabbats av en säkring, hade behandlats, men det hade förflutit alltför tumörsjukdom. Sjukdomen kort tid efter för att man skulle kunna var säker på behandlingen slutresultatet. Frågan om fortsatt försäkring hade prövats av centrala riskprövningsnämnden, som hade förordat uppskov i tre år. Anledningen var att man befarade att ett olycksfall skulle kunna få allvarligare konsekvenser för det aktuella barnets framtida förvärvsförmåga än normalt. Inspektionen uttalade med anledning av klagomål över bolagets beslut bl.a. Det åberopade villkoret är allmänt hållet och det kan följande: ifrågasättas huruvida det är lämpligt att låta bolaget ensidigt avgöra om särskilda skäl motiverar en vägran att förnya avtalet. Emellertid är omständigheterna inte sådana att villkoret i och för sig kan anses vara oskäligt.

beslut i detta ärende strider inte mot den regel vi föreslår. Bolagets Ett försämrat hälsotillstånd hos den försäkrade bör naturligtvis så

som mötas med en eller särskilda

långt möjligt premiehöjning

från ansvarsområdet, men får ske när försäk-

undantag uppsägning nödvändigt. Man bör dock kunna ringsmässiga överväganden gör det

av denna - som torde förekomma bara vid kräva att villkor typ - får en än som nu är

olycksfallsförsäkring tydligare utformning

i till 3 2 § 513 Specialmotivering kap.

fallet. Det bör framgå direkt att en ökad risk för försäkringsfall i form av försämrat hälsotillstånd kan ge bolaget anledning att vägra förnyelse. Minst lika viktig som villkorens utformning är dock den information om dessa frågor som bolaget enligt 2 kap. 1 § förslaget skall lämna; i det nyss berörda ärendet kom bolagets beslut av allt att döma som en fullständig överraskning för barnets föräldrar.

19.3.2 till 3 2 §

Specialmotivering kap.

2 § Om en försäkring meddelas på normala villkor eller på sådana särskilda villkor som har angetts i ansökan om försäkringen, räknas tiden för försäkringsbolagets ansvar från och med dagen efter den då försäkringstagaren avsände eller lämnade ansökan till bolaget. Har försäkringstagaren avgett antagande svar på ett anbud från bolaget, räknas tiden från och med dagen efter den då svaret avsändes eller lämnades till bolaget. Vad som sägs i första stycket gäller inte om försäkringstagaren har begärt att försäkringen skall träda i kraft först senare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget också förbehålla sig att dess ansvar inte skall inträda förrän dagen efter den då försäkringstagaren betalar premie för försäkringen. Skall bolaget återförsäkra en viss del av försäkringen, får bolaget förbehålla sig att dess ansvar för den delen skall inträda först när återförsäkring beviljas. Om ansvaret har avtalats att inträda en viss dag, sker det kl. 0.00. Skall ansvaret upphöra en viss dag, sker det kl. 24.00. Har annat klockslag överenskommits, gäller det.

I om hur tiden för paragrafen ges vissa regler bolagets ansvar skall , räknas. I den hur ansvarstiden skall viktigaste frågan, nämligen lång ; vara, råder det dock avtalsfrihet (jfr 10§ KFL). Bestämmelserna i avser väsentligen preciseringar i fråga om tidens och slut, och början de kan därför inte väntas bli aktuella särskilt ofta.

Första stycket

Första stycket handlar om ansvarstidens Som av början. framgår allmänmotiveringen (avsnitt 11.4), skulle det däremot vara något missvisande att säga att handlar om ansvarets inträde. reglerna Bolaget kan inte bli förrän det ett bindande ansvarigt föreligger försäkringsavtal; reglerna förutsätter alltså för sin att det tillämpning har kommit till stånd ett sådant avtal. Om under alla bolaget omständigheter skulle ha avslagit ansökan, kan inte någon försäkring bli gällande bara därför att en skada inträffar innan bolaget har meddelat sitt beslut (förutsatt, att står i naturligtvis, avslagsbeslutet överensstämmelse med reglerna i En annan sak är att, när 1§). huvudregeln i styckets första mening är tillämplig, detta oftast leder till att bolagets ansvar kommer att omfatta även tid innan avtalet ingicks. Regeln i första innebär att ansvar räknas från meningen bolagets

i I 514 till 3 2 § Specialmotivering kap.

tiden för ansökan om försäkringen. Grunden för regeln är att försäkringstagaren skall ha rätt till skydd från det att han på ett otvetydigt sätt har visat att han är beredd att teckna försäkring på villkor som också bolaget kan godta. Ofta dröjer det en tid innan man definitivt kan fastställa att det går att bevilja försäkring på de villkor som angetts i ansökan, men detta saknar betydelse. Det är tillräckligt att man i efterhand kan konstatera att det vid ansökningstidpunkten fanns förutsättningar för att bevilja den sökta försäkringen; för att detta skall kunna konstateras krävs det, som tidigare nämnts, oftast att sökanden lämnar uppgifter om sitt hälsotillstånd och i förekommande fall undergår läkarundersökning. För att ansvarstiden skall räknas ända från ansökan krävs det att försäkring kan beviljas på normala villkor eller på sådana specialvillkor som framgår av ansökan. Ansökan måste därför vara så att det utan vidare framgår vilken försäkring som avses: preciserad försäkringstid och försäkringsbelopp måste som försäkringsform, regel vara angivna. Detta torde sällan vålla några praktiska problem, eftersom de flesta om individuell försäkring tillkommer ansökningar under medverkan av försäkringsombud eller är skrivna på av bolaget tillhandahållna blanketter, där försäkringens utformning framgår av den förtryckta texten. Men om någon på egen hand skriver ett brev till ett försäkringsbolag, där han begär en ”livförsäkring på 200 000 kr”, kan det alltså knappast tjäna som utgångspunkt för av ansvarstiden. beräkning Skulle en innehålla flera alternativ t.ex. ifråga ansökningsblankett om storlek men försäkringstagaren ha försumförsäkringsbeloppens mat att markera vilket alternativ han vill ha, bör det dock inte leda till att ansökan anses I stället får man utgå från otillräckligt preciserad. att har avsett att ansöka om det alternativ som försäkringstagaren leder till det ansvaret för (Förutsättningen för lägsta bolaget. resonemanget är att har inträffat; annars bör ju försäkringsfall bolaget naturligtvis klara ut saken genom att fråga försäkringstagaren vilket alternativ han vill ha.) Vid - 1 § diskuterades med sikte på frågan om rätt till försäkring det fallet att den, som i och för sig har ansökt om en bestämd försäkring, avlider innan hans ansökan behandlats i bolaget och det är oklart om han kände till och skulle ha den premie och de godtagit villkor i som med till hans hälsotillstånd kunde övrigt bolaget hänsyn erbjuda. Om den prövning, som enligt nuvarande praxis görs i sådana fall, mynnar ut i att försäkringstagaren sannolikt skulle ha godtagit försäkringen, måste ansvarstiden räknas från ansökan såsom enligt huvudregeln i denna paragraf. Den ansökan om försäkring som avses i första meningen är naturligtvis oftast den första ansökan som kunden gör i det aktuella ärendet; efter att med ombudet ha gått igenom sina egna förhållan-

I Specialmotivering till 3 kap. 2 § 515

den och olika försäkringsmöjligheter, ansöker han om en försäkring som bolaget så småningom också är emellertid beviljar. Regeln tillämplig också på senare som han efter ansökningar gör t.ex. förhandlingar med bolaget, där olika alternativa har möjligheter diskuterats. Kunden kan t.ex. från ha ansökt om en början försäkring som sedan visade för för honom, varefter han gör sig dyr en ny ansökan om en försäkring med lägre premie. Den avgörande tidpunkten är när avsände försäkringstagaren eller lämnade ansökan om till nuvaförsäkringen bolaget”. Enligt rande villkor räknas ansvarstiden ofta först från det att ansökan kom in till bolagets huvudkontor, men i avses med förslaget bolaget inte bara något av kontor utan även bolagets försäkringsombud (inklusive s.k. fritidsombud) och andra som utåt företräder bolaget. Självfallet finns det inte något krav på att den som tar emot ansökan skall vara behörig att besluta huruvida skall Man försäkring beviljas. bör också kunna anse ansökan som lämnad ”till om bolaget”, någon av misstag lämnar in en ansökan om till ett skadeförlivförsäkring säkringsbolag som ingår i samma koncern och uppträder under likartad firma eller till ett som - utan att i skadeförsäkringsbolag ingå samma koncern —— samarbetar med det livbolag som skall ha ansökan. Om en ansökan blir tid hos det ombud som liggande någon förmedlar försäkringen, hindrar det alltså i princip inte att sökanden får från det att ansökan lämnades till ombudet. Om emellertid skydd anledningen till dröjsmålet är att ansökan är t.ex. så att ofullständig sökanden ännu inte har bestämt vilket försäkringsbelopp han vill ha, torde det oftast inte finnas förutsättningar för att âlägga försäkringsbolaget något ansvar, om försäkringsfall inträffar innan ansökan kompletterats. Som framhållits ovan måste det vara en förutsättning för bolagets ansvar i detta skede, att ansökan är fullständig åtminstone på så vis, att det med ledning av i den att uppgifterna går bestämma av ansvar. Skulle sökanden omfattningen bolagets ha gett klart besked till ombudet om att han avser att teckna och försäkring att han bara tvekar mellan två olika stora borde försäkringsbelopp, man dock kunna anse ansökan som för det giltig lägre beloppet (jfr ovan). Vidare är det inte hinder mot av huvudrenågot tillämpning geln att försäkringstagaren inte har till en sådan tagit ställning fråga som vilket förmånstagarförordnande han skall ha; om något gällande förordnande inte har kommit till stånd, får man vid behov tillämpa de särskilda regler vi föreslår i 6 8 § kap. förslaget. Tiden räknas fr.o.m. efter den då ansökan avsändes eller dagen lämnades till bolaget. Om ansökan avsänds en alltså måndag, börjar ansvarstiden på tisdag kl. 0.00. Denna regel i grundar sig, liksom KFL, främst på praktiska överväganden SOU 1977:84 s. (jfr 199). Ordet avsände syftar i första hand avlämnande för på postbeford-

516 Specialmotivering till 3 kap. 2 §

ran, dvs. när försäkringstagaren lämnar ansökan på ett postkontor eller den på en brevlåda. Men även andra former av lägger avsändande kan någon gång förekomma, t.ex. när någon sänder ett bud till kontor. I sådana fall kommer dock försäkringsbolagets ansökan oftast att lämnas till bolaget samma dag som den avsändes, och saknar då betydelse. För att själva avsändandetidpunkten ansökan skall kunna räknas som avsänd krävs det att den på ett ändamålsenligt sätt har lämnats för direkt befordran till bolaget; om någon ger sin ansökan till en god vän, som skall lämna in den på bolagets kontor vid lämpligt tillfälle, kan ansökan inte anses avsänd i denna bemärkelse. Eftersom de flesta ansökningar om individuell personförsäkring lämnas direkt till ett behöver det i praktiken försäkringsombud, sällan uppstå någon tveksamhet om utgångspunkten för beräkningen av ansvarstiden. Vissa kan dock vid försäksvårigheter uppkomma - ringar främst olycksfallsförsäkring t.ex. för barn och ungdom som säljs genom masserbjudanden till hushållen. Ansökan om sådan försäkring kan komma in till bolaget ganska långt efter det att erbjudandet sändes ut, och om då ett försäkringsfall inträffar i omedelbar anslutning till ansökan uppstår lätt misstanken att ansökan i verket avsändes först efter - och med anledning av själva försäkringsfallet. Som framhålls i (avsnitt 11.4), ligger bevisallmänmotiveringen bördan för i denna situation på försäkrings-

avsändandetidpunkten

tagarsidan; påståendet om att ansökan avsänts före försäkringsfallet måste te sig åtminstone sannolikt med hänsyn till omständigheterna. Normalt bör man utgå från den dag då ansökan kom in till bolaget och därifrån räkna bakåt den tid som normalt skall åtgå för postbefordran; de allra flesta brev kommer ju fram på utsatt tid. Om ansökan kommer in till bolaget t.ex. en torsdag, kan man alltså räkna med att den lämnats för postbefordran på onsdagen eller tisdagen var den Om vill göra (beroende på postats). försäkringstagaren gällande att ansökan avsänts tidigare än så - t.ex. att den lagts på en brevlåda efter sista posttur på måndag kväll eller fördröjts under - som stöder befordringen måste han förebringa någon utredning detta påstående. Emellertid kan man inte ställa hur stränga beviskrav som helst på (eller hans efterlevande). Även om det kan försäkringstagaren framstå som att råkar ut för ett försäkringsfall märkligt någon omedelbart efter det att han har ansökt om försäkring, är det - om man ser till hela antalet under t.ex. ett år - i och för sig ansökningar inte osannolikt att detta inträffar då och dä. I viss mån kan det också sägas att den risken för missbruk av detta slag är ganska obetydliga ett pris som måste betalas för den enkla och billiga försäljningsformen; att bolaget valt denna form får inte försämra skyddet för dem

i Specialmotivering till 3 kap. 2 § 517

som faktiskt har avsänt sin ansökan före försäkringsfallet. Försäkringsavtalet kan också komma till stånd genom att försäkringstagaren accepterar ett anbud från försäkringsbolaget. Ett praktiskt exempel är att den försäkring sökanden begärt inte kan beviljas alls eller inte i begärd form och att bolaget därför erbjuder en eller flera alternativa av I sådana fall utformningar försäkringen. räknas ansvarstiden enligt andra meningen i stycket från det att försäkringstagaren avgav sin accept. Det närmare bestämmandet av tidpunkten görs på samma sätt som enligt första meningen.

Andra

stycket

Reglerna i första stycket är som tidigare nämnts till tvingande försäkringstagarens fördel, men de är inte undantagslösa. I andra stycket behandlas tre olika möjligheter att avvika från huvudreglerna: önskemål från försäkringstagaren, s.k. kontantklausul och förbehåll om

återförsäkring.

Den som söker försäkring kan av olika skäl önska att försäkringen skall träda i kraft först vid en senare Han tecknar kanske tidpunkt. försäkringen därför att han anser sig behöva ett särskilt skydd under en planerad utlandsvistelse eller för att ersätta en äldre försäkring som är på väg att löpa ut. Att försäkringstagaren skall ha rätt att på detta vis skjuta fram tidpunkten för ansvarsinträdet är närmast självklart. För tydlighetens skull har dock en bestämmelse om detta tagits in i styckets första mening. Sökanden kan också vilja ha skydd av från en försäkringen tidigare tidpunkt än som följer av reglerna i första Ett är att stycket. exempel en reseolycksfallsförsäkring beställs per telefon eller vid besök på bolagets kontor med tanke på avresa redan samma dag. Vi har inte velat föreslå någon särskild om detta fall. kunde vålla regel Regeln tillämpningssvårigheter, bl.a. därför att det här kunde bli särskilt svårt att avgöra om beställningen verkligen gjordes före ett inträffat försäkringsfall. Vidare förefaller det praktiska behovet av en särskild regel litet. Vid den typ av försäkring där frågan oftast blir aktuell, är bolagen redan nu regelmässigt beredda att ta ansvar från den första kontakten med kunden. Det är dock att viktigt bolagen tar upp frågan om ansvarstiden med kunden, hör efter vilka önskemål han har och talar om från vilken tidpunkt han tidigast kan räkna med att få skydd.‘ Som nämns vid 2 kap. 1 §, brukar försäkringsbolagen nästan alltid utfärda försäkringsbreven per den första dagen i en månad. För

‘ Parterna kan t.o.m. avtala att försäkringen skall omfatta tid före ansökan, förutsatt att det vid avtalet fortfarande är okänt huruvida något försäkringsfall har inträffat _en situation som av naturliga skäl kan föreligga bara vid försäkring på tredje mans liv eller hälsa.

Specialmotiver-ing

518 till 3 kap. 2§ sou 1986256

som kommer in under första hälften av t.ex. månad .: ansökningar maj i utfärdas försäkringsbrev per den 1 maj, medan ansökningar som kommer in under senare delen av maj får försäkringsbrev per den 1 juni. Detta blir sedan försäkringens årsdag, som b1.a. är huvudförfallodag för premien. Lagförslaget hindrar inte att man fortsätter med denna ordning, som har administrativa fördelar för bolagen. Men självklart kan dateringen av försäkringsbrevet inte påverka beräkningen av ansvarstiden, om frågan skulle ställas på sin spets. Om en ansökan kommer in den 20 maj och försäkringsbrev utfärdas per den 1 juni och det sedan visar sig att ett försäkringsfall inträffat den 25 maj, omfattas skadan alltså normalt av försäkringen. Det andra undantag som nämns är s.k. kontantklausul, dvs. ett förbehåll att bolagets ansvar skall inträda tidigast när försäkringstagaren betalar premie för försäkringen. Sådana förbehåll är relativt vanliga inom t.ex. norsk livförsäkring men används i Sverige endast i speciella fall. Enligt förslaget skall kontantklausul få användas om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet” - en regel av civilrättslig natur, som skall få sitt närmare innehåll genom bolagens praxis och de bedömningar som görs i tillsynen. Samspelet mellan civil- och tillsynsrätt i dessa frågor har berörts närmare i allmänmotiveringen (avsnitt 8.2 och 11.4). Kontantklausul bör naturligtvis, som tidigare nämnts (avsnitt 11.4.), kunna användas vid genast börjande livräntor mot engångspremie och vid försäkring med så kort avtalstid att hela eller större delen av tiden skulle vara förbi innan en rutin med premiekrav och uppsägning hunnit genomföras (t.ex. reseolycksfallsförsäkring). Någon gång kan också omständigheterna i det enskilda fallet ge bolaget anledning att ställa upp ett krav på betalning i förväg. Det är att det - närmast mot av mest praktiska exemplet bakgrund tidigare erfarenheter - finns anledning att misstänka att kunden inte avser att betala någon premie utan tänker utnyttja de vanliga premiebetalningsreglerna för att skaffa sig gratis försäkring för en tid. Ett avtal med kontantklausul kan ibland dessutom innehålla att försäkringen skall träda i kraft först vid en i avtalet angiven senare tidpunkt; en livränta skall t.ex. börja utgå den 1 juli, förutsatt att premien betalas dessförinnan. Men som regel träder försäkringen i kraft omedelbart när premien betalas, varvid man får använda reglerna i 5 kap 5 § förslaget för att bestämma när betalningen skall anses ha skett. Ett i villkoren om förbehåll att försäkringen i enlighet med de tankar som ligger bakom reglerna i paragrafens första - först fr.o.m. den då

stycke gäller dagen efter betalningen

skedde är dock också tillåtet enligt den föreslagna regeln.

Specialmotivering till 3 kap. 2 I 519,,

Vissa enkla av - t.ex. för typer försäkring olycksfallsförsäkring - tecknas att sökanden betalar skolungdom genom premien; inbetalningskortet tjänar alltså som ansökan om försäkringen. Då får emellertid kravet att kontantklausuler, i den mån det här är fråga om en sådan, skall vara påkallade av någon särskild omständighet” sällan självständig betydelse, eftersom försäkringen knappast skulle kunna träda i kraft tidigare enligt regeln i första stycket första meningen (jfr bestämmelserna i 5 kap. 5 § om när premie skall anses betald). Det sista undantag från huvudreglerna som upptagits i andra avser förbehåll för återförsäkring. Sådana förbehåll används stycket för närvarande bara när - eventuellt i med försäkringen förening - ett tidigare meddelade försäkringar för samma person innefattar så stort riskåtagande från bolagets sida, att bolaget måste söka återförsäkring för hela eller en del av försäkringen. Regler om för vilka belopp återförsäkring måste sökas finns i bolagens grunder och tekniska regler. I praktiken tillämpar bolagen emellertid mindre detaljerade regler, som leder till att återförsäkring ofta söks för något högre belopp än som skulle vara nödvändigt enligt grunderna osv. Den föreslagna lagbestämmelsen tillåter även förbehåll som på detta vis anknyter till bolagets egen återförsäkringspraxis. När ett sådant förbehåll blir aktuellt, är det emellertid viktigt att försäkringstagaren så snart som möjligt görs uppmärksam på att hela inte kan träda i kraft omedelbart. Det är visserligen inte försäkringen alltid möjligt att göra en bestämd bedömning av behovet av återförsäkring redan när ansökan sätts upp - särskilt inte om det finns samma - men det ombud eller tidigare försäkringar på person den tjänsteman som hjälper till med ansökan bör kunna ge åtminstone ett preliminärt besked, som får preciseras senare.

Tredje stycket

Tredje stycket innehåller två dispositiva regler, som preciserar ansvarstidens början och slut. Om det i försäkringsavtalet har angetts att ansvarstiden t.ex. börjar den 1 mars och slutar den 31 augusti, omfattar bolagets ansvar även dessa båda dagar i deras helhet. Det finns ett visst praktiskt behov av regler om detta. Bl.a. var det - inom - med tidigare ganska vanligt särskilt skadeförsäkringen villkor som innebar att ansvarstiden började kl. 12 på dagen, och om något klockslag inte anges i avtalet skulle det därför kunna råda tveksamhet om vilken tidpunkt som avsetts. Reglerna gäller i första hand sådana fall som angavs nyss, dvs. när avtalet anger datum men inte De blir emellertid också klockslag. tillämpliga om bolaget t.ex. har tagit ett förbehåll, enligt vilket försäkringen träder i kraft dagen efter den då återförsäkring beviljas.

520 Specialmotivering till 3 kap. 3 § sou 1986:56

I

Frågorna om ansvarstidens slut vållar sällan några rättsliga svårigheter, och bortsett från den i detta speciella klockslags-regeln stycke har vi inte funnit behov av några bestämmelser i ämnet. De problem som uppstår rör i stället om information till frågorna försäkringstagaren i samband med ansvarstidens försäkutgång; ringstagaren måste få veta att hans skydd Dessa upphör. frågor behandlar vi i anslutning till 3 7 och 8 §§. kap.

19.3.3 till 3

Specialmotivering kap. 3 §

3 § Försäkringstagaren har rätt att när som helst säga upp försäkringen. Han har därvid rätt att få försäkringen återköpt av försäkringsbolaget, om inte rätt till återköp saknas på grund av försäkringens beskaffenhet, eller att få försäkringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev) i den utsträckning som anges i försäkringsvillkoren eller grunderna. I 5 kap. 3§ finns regler om återupplivning av en försäkring som har ändrats till fribrev. Om försäkringstagaren har rätt att påfordra återköp, har han också rätt att i stället belåna försäkringen hos bolaget i den utsträckning som anges i villkoren eller grunderna.

Första stycket

Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 11.7.1), skall försäkringsha en i oinskränkt tagaren princip rätt att säga upp sin försäkring för omedelbart upphörande. Detta gäller inte bara livförsäklångvariga ringar med inslag av sparande; även den som har tecknat en ettårig sjuk- eller olycksfallsförsäkring men som kort därefter får samma skydd t.ex. som anställningsförmån en ny har ett på arbetsplats, befogat intresse av att få säga upp De försäkringen. föreslagna bestämmelserna innebär i förhålknappast några betydande nyheter lande till nuvarande praxis. Vid skriftlig uppsägning torde allmänna i avtalsrättsliga principer förening med 3 kap. 2 § innebära att tredje stycket förslaget försäkringen normalt fortsätter att gälla t.o.m. utgången av den dag då uppsägningshandlingen kom in till Om försäkringsbolaget. försäkringstagaren råkar ut för ett efter det att försäkringsfall uppsägningen har avsänts men före den nyss angivna tidpunkten, omfattas skadan alltså av trots Om försäkringen uppsägningen. uppsägningen görs muntligen, bör försäkringen däremot anses upphöra omedelbart om inte annat framgår av omständigheterna. I det enklaste fallet, när inte har eller försäkringen något återköpsfribrevsvärde, innebär uppsägningen att att försäkringen upphör gälla vid uppsägningen och att en del av premien betalas tillbaka (om inte försäkringstagaren hellre vill att skall fortsätta att försäkringen

till 3 3 § 521 Specialmotivering kap.

gälla under den tid, för vilken han redan har betalat premie). Avräkningsfrågorna i samband med omedelbart upphörande behandlar vi vid 6 §. Något mer komplicerad blir situationen när har ett försäkringen positivt försäkringstekniskt värde, som skall tillgodogöras försäkringstagaren vid uppsägningen. Detta kan ske genom att försäkrings- - dvs. bolaget återköper försäkringen betalar ut försäkringens återköpsvärde eller genom att försäkringen övergår till fribrev. Fribrev och återköp i formell bemärkelse förekommer bara vid grundbunden försäkring, och inte heller där undantagslöst. Vid grundbunden sjukförsäkring som drivs med s.k. naturliga premier uppstår inte några fribrevs- eller Och vid annan återköpsvärden. grundbunden försäkring fordras det självfallet att försäkringstagaren har betalat in av en viss storlek. vidare

premiebelopp (Se vid 6 §.)

Men när det finns ett värde att kan som tillgå, försäkringstagaren regel välja om han vill ha fribrev eller få försäkringen återköpt. Vissa inskränkningar i valfriheten finns dock. Enligt den föreslagna skall ha rätt att lagtexten försäkringstagaren få försäkringen återköpt, ”om inte rätt till saknas återköp på grund av försäkringens beskaffenhet”. Som framhålls i allmänmotiveringen kan man av skäl inte rätt försäkringstekniska medge någon generell till återköp av Härtill kommer de livränteförsäkringar. begränsningar av återköpsrätten som har av skattetekniska skäl uppställts (se avsnitt 11.7.1 Även sådana kommer att vara ovan). begränsningar j tillåtna med den nya lagen.

Återköp kan emellertid också vara uteslutet av andra skäl än som

V framgår av denna paragraf, av ett förbehåll från nämligen på grund

g någon annan än försäkringsbolaget. Om försäkringstagaren har fått

försäkringen i gåva eller genom testamente, kan ha givaren/testator föreskrivit att inte får Ett sådant förbehåll försäkringen återköpas. kan också vara i ett Vidare intaget förmånstagarförordnande. innebär ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande eller en pantsättning att försäkringstagaren inte får på av egen hand begära återköp

försäkringen (se vidare vid 6 kap. 9 och 11 §§ förslaget).

Däremot finns det sällan hinder mot att några försäkringstagaren får fribrev, om bara har sådant värde. Om försäkringen något fribrevsvärdet är alltför lågt i förhållande till kostnaderna för fortsatt administration av försäkringen, brukar dock innehålla att grunderna försäkringen i stället skall Den återköpas. föreslagna lagtextens hänvisning till försäkringsvillkoren eller innebär att grunderna sådana inskränkningar i fribrevsrätten måste också i framtigodtas g den. (Beträffande en särskild som från fråga, försäkringshåll tagits upp i detta sammanhang, se vid 4 §.)

I

522 Specialmotivering till 3 kap. 4§ sou 1986:56

Andra stycket

En försäkring som har övergått till fribrev kan återupplivas till det ursprungliga försäkringsbeloppet genom att försäkringstagaren inom sex månader tar upp igen. Detta stycke innehålpremiebetalningen ler en erinran om den möjligheten.

Tredje stycket

Stycket ger uttryck för principen att försäkringstagaren skall ha rätt att belåna sin försäkring hos försäkringsbolaget, när detta är försäkringstekniskt möjligt (jfr avsnitt 11.8.3). Möjligheten till belåning hänger som regel ihop med möjligheten till återköp. Vid sådana försäkringar enbart för dödsfall där återköpsvärdet sjunker mot slutet av försäkringstiden medges dock inte belåning. Som nämns i allmänmotiveringen, innehåller lagförinte några regler om själva belåningsavtalet mellan bolaget och slaget försåkringstagaren; dessa frågor får som tidigare regleras i villkor och grunder. Om belåningens verkan mot tredje man finns däremot bestämmelser i- 6 kap 12 och 13 §§ förslaget.

19.3.4 Specialmotivering till 3 4 § kap

4§ Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att försäkringen skall kunna upphöra i förtid i andra fall än som anges i denna lag. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får bolaget göra förbehåll om rätt att säga upp försäkringen vid slutet av en premieperiod, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet. Förbehållet får inte avse rätt att säga upp försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. Uppsägning med stöd av förbehållet skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att säga upp försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan uppsägning skall upphöra vid slutet av en premieperiod, om någon viss händelse inträffar. En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall få verkan är att försäkringstagaren enligt försäkringsvillkoren är skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att bolaget i samband med krav på premien har erinrat om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att försäkringstagaren denna inte fullgörs.

En försäkring kan upphöra i förtid på två sätt: genom en uppsägning och att det inträffar någon viss händelse, som enligt genom skall medföra att försäkringen upphör automaförsäkringsvillkoren tiskt. Uppsägningar från bolagets sida behandlas i denna paragrafs andra automatiska i tredje stycket. - I första stycke, upphöranden regeln att bolaget får göra förbehåll om stycket anges den allmänna upphörande i förtid bara i de fall som anges i lagen.

S(.)U Specialmotivering

1986:56 till 3 kap. 4 § 523

Första stycket

För närvarande finns inte någon lagbeståmmelse som hindrar försäkringsbolaget från att förbehålla sig oinskränkt rätt att säga upp en försäkring i förtid, t.ex. om bolaget finner att skadeutvecklingen är alltför ogynnsam. Som framhålls i allmänmotiveringen, förekommer dock sådana förbehåll över huvud taget ganska sparsamt inom personförsäkringen och inte alls inom livförsäkring. Genom den föreslagna bestämmelsen i första stycket blir denna praxis lagfäst. Eftersom reglerna i andra och tredje styckena inte ger bolaget någon tillgång till uppsägningsförbehåll eller liknande vid individuell livförsäkring, kommer sådan försäkring att kunna sägas upp i förtid bara i de två fall som anges i personförsäkringslagen, nämligen vid brott mot upplysningsplikten (4 kap. 3 §) och vid premiedröjsmål (5 kap. 2 §). Lagtextens formulering innebär naturligtvis inte att försäkringsvillkoren måste innehålla ett förbehåll om rätt för bolaget att säga upp försäkringen i dessa fall. Åtminstone teoretiskt kan man också tänka sig att försäkringsavtalet - utan - är allmänna någon gång uppsägning ogiltigt enligt avtalsrättsliga principer, t.ex. vid tvång. Däremot kommer, som tidigare angetts, de allmänna ogiltighetsgrunderna svek och handlande i strid mot tro och heder från försäkringstagarens sida (30 och 33 §§ avtalslagen) i fortsättningen inte att kunna åberopas vid personförsäkring utöver vad som följer av 4 kap. 2 och 3 §§ förslaget (jfr avsnitt 12.2.3 ovan).

Andra och tredje styckena

Också för sjuk- och olycksfallsförsäkring är brott mot upplysningsplikten och premiedröjsmål de enda uppsägningsanledningar som anges direkt i lagen. Men härjåmte har försäkringsbolaget, enligt reglerna i dessa stycken, vissa möjligheter att i villkoren ta förbehåll antingen om att bolaget skall ha rätt att säga upp försäkringen eller ° om att försäkringen i en viss situation skall upphöra automatiskt, utan uppsägning. Förutsättningen är i båda fallen att förbehållet är ”påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet”, det sistnämnda uttrycket motsvarar vad man i andra sammanhang brukar kalla särskilda skäl. Våra allmänna i fråga om till överväganden bolagens tillgång förbehåll av detta slag och av har redovisats i utformningen reglerna avsnitten 11.5.2 och 11.5.3. Våra i om utgångspunkter fråga reglernas tillämpning kan sägas vara att förbehåll om upphörande inte bör godtas om det är att i stället ändra och möjligt försäkringen att förbehåll om för är att föredra framför uppsägningsrätt bolaget förbehåll om automatiskt upphörande. Vid sådan skadeförsäkring som omfattas av FAL är det att vanligt

524 Specialmotivering till 3 kap. 4§ sou 1986:56

villkoren medger bolaget rätt att säga upp försäkringen efter ett försäkringsfall. Sådana villkor förekommer inte -— och bör inte

förekomma - inom där de av skäl

personförsäkringen, naturliga kunde bli aktuella bara vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Vi har ansett detta så viktigt, att vi föreslår en uttrycklig regel härom i lagen. Detsamma gäller förtida upphörande på grund av att den försäkrade råkat ut för en hälsoförsämring. Ett förbehåll om uppsägningsrätt eller om automatiskt upphörande får alltså inte vara utformat så eller åberopas under sådana — att omständigheter försäkringen upphör därför att försäkringsfall har inträffat eller den försäkrades

hälsotillstånd försämrats.

En särskild fråga är vilken betydelse denna regel får för s.k. lång sjukförsäkring med kort ersättningstid. Försäkringen kan exempelvis tecknas för en tid av tio år men ge ersättning för högst två års arbetsoförmåga. Om den försäkrade blir långvarigt sjuk efter tre år, utgår ersättning under två år. Därefter upphör försäkringen automatiskt, trots att det återstår fem år av den ursprungliga avtalstiden. Försäkringen påminner till sin konstruktion om en livförsäkring för dödsfall, som upphör när den försäkrade avlidit och det överenskomna försäkringsbeloppet betalats ut. Man torde kunna se saken så, att det för sådan sjukförsäkring gäller två begränsningar av försäkringsbolagets åtagande: en tidsmässig och en beloppsmässig. Den tidsmässiga begränsningen innebär att bolaget ansvarar under högst tio år, den beloppsmässiga att ansvaret är begränsat till det belopp som motsvarar ersättning för två års arbetsoförmåga (även om beloppet ibland inte kan fastställas i kronor vid avtalets ingående). När försäkringen upphör före tioårstidens utgång beror det alltså inte omedelbart på att ett försäkringsfall har inträffat eller på att den försäkrades hälsa har försämrats utan på att det avtalade försäkringsbeloppet har betalats ut. Villkoren kan alltså inte sägas strida mot regeln i andra stycket andra meningen. Villkoren framstår inte heller i övrigt som olämpliga, under förutsättning att försäkringstagaren informeras om försäkringens speciella innebörd. Att kräva ytterligare ansvar av bolaget skulle bl.a. rycka undan grunden för premieberäkningen och göra försäkringen dyrare för försäkringstagaren. - Vi återkommer nedan till valet mellan uppsägning och automatiskt upphörande. i förekommer det - och var

Som nämns allmänmotiveringen,

- att vid

tidigare regel försäkringsbolaget olycksfallsförsäkring förbehåller sig att försäkringen skall ändras eller upphöra om den

försäkrade får ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag. Om den försäkrade får hel sådan förmån, träder försäkringen ur kraft. Om han får partiell förmån, görs ny hälsoprövning. Beroende på hur denna utfaller kan försäkringen upphöra helt, fortsätta på ändrade

villkor eller fortsätta på oförändrade villkor. Villkoren om vid sjukbidrag eller förtidspension upphörande måste sägas innebära på grund av hälsoförsämring och upphörande kommer därför att bli otillåtna enligt förslaget. Som motiv för dessa villkor har visserligen anförts att försäkringen väsentligen är upp-

. till 3 4 § 525 Specialmotivering kap.

byggd kring begreppet förvärvsmässig invaliditet, attiden som är pensionerad inte har att förlora och att någon förvärvsförmåga försäkringen därför inte passar för en Emellertid kan man pensionär. inte bortse från att förtidspensionering och sett sjukbidrag typiskt har sin grund i att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats. Särskilt bestämmelsen om ny vid hälsoprövning partiell pensionering tycks för övrigt visa ganska klart att det är om eller fråga upphörande ändring på grund av hälsoförsämring. Även om rätten till vid invaliditet är ett ersättning förvärvsmässig försäkringsmoment av stor betydelse, bör av betydelsen övriga moment inte underskattas. Detta rätten till gäller särskilt ersättning vid medicinsk invaliditet, dvs. vid en för framtiden bestående nedsättning av den försäkrades fysiska eller funktionsförpsykiska måga. Normalt är en så konstruerad att olycksfallsförsäkring ersättningen bestäms av den högsta av de båda invaliditetsgraderna (den förvärvsmässiga och den medicinska). Om den försäkrade har fått hel förtidspension eller helt kan förvärvsmässjukbidrag, någon sig invaliditet inte komma i men bör utan längre fråga, försäkringen olägenhet kunna fortsätta att gälla för medicinsk invaliditet. Härigenom kan även en förtidspensionär det värdefulla upprätthålla skydd som rätten till ersättning vid Givetvis olycksfallsskada utgör. får inte heller utlösa förtidspensioneringen någon sänkning av försäkringsbeloppet eller höjning av premien (se vidare vid 5 §). Enligt vad vi erfarit, har det numera börjat förekomma olycksfallsförsäkringar som tillgodoser dessa krav. Även bestämmelsen om ny hälsoprövning vid partiell har förtidspensionering slopats i denna nya försäkringsutformning. Såvitt gäller den del av villkoret som avser när den upphörande försäkrade får vanlig ålderspension blir resonemanget delvis annorlunda. Självfallet har rätt att från utforma bolaget början försäkringen så, att försäkringstidens slut sammanfaller med den beräknade tidpunkten för den försäkrades ordinarie den

ålderspensionering;

tidpunkten är ju som känd i Däremot kan man inte regel förväg. godta en villkorskonstruktion som överlämnar åt

försäkringstagaren

att helt på egen hand hålla reda när på försäkringen upphör (jfr 3 kap. 7 och 8 §§ Om bestämts med förslaget). försäkringstiden utgångspunkt i den beräknade och den pensioneringstidpunkten försäkrades pensionsålder därefter sänks, har inte bolaget något berättigat krav på att få säga upp med av försäkringen anledning detta; försäkringen bör fortsätta att under hela den avtalade gälla tiden vid behov i förändrad form på det sätt som nyss angetts. Vid olycksfallsförsäkring förekommer ett liknande villkor om ändring eller upphörande av när den försäkrade ändrar försäkringen fritidssysselsättning. Detta villkor kommenteras närmare vid 4 kap. 7 §.

/526 Specialmotivering till 3 kap. 4 §

De skäl som försäkringsbolaget kan åberopa för förtida upphörande sammanfaller alltså inte med dem som kan åberopas för att avslå en ansökan om Så kan t.ex. dålig hälsa åberopas för försäkring. avslag på en ansökan men inte utgöra skäl för förtida upphörande. Detsamma sådana som inte har någon direkt gäller omständigheter Om ett försäkringsbolag t.ex. har sin försäkringsteknisk betydelse. verksamhet till ett visst län för närvarande inte begränsad (vilket förekommer inom kan alltså inte förbe-

personförsäkring), bolaget

hålla att skall om den försäkrade bosätter sig försäkringen upphöra utanför det länet. Inte heller kan ett bolag som i princip meddelar sig bara för helnyktra (vilket däremot förekommer) säga upp försäkring därför att den försäkrade sitt nykterhetslöfte. I försäkringen bryter sådana fall måste försäkringstagarens krav på trygghet väga över önskemål om en kundkrets; den försäkrades bolagets enhetlig hälsotillstånd kan ju i mellantiden ha blivit så försämrat att ny försäkring inte går att få. Som redan bör man vara restriktiv med att godta angetts, som innebär att skall upphöra autoförsäkringsvillkor försäkringen matiskt när viss händelse inträffar. Även när starka skäl talar någon för att en skall utan är det enligt vår försäkring upphöra dröjsmål, klart otillfredsställande om detta sker utan något meddelanmening de till som kan komma att under lång tid sväva i försäkringstagaren, den föreställningen att han fortfarande har försäkringsoriktiga skydd. För att minska av förbehåll om automatiskt olägenheterna - där sådana ändå måste förekomma - föreslår vi en upphörande särskild i sista av villkoren regel meningen paragrafens tredje stycke: skall föreskriva en skyldighet för försäkringstagaren att till bolaget anmäla sådana händelser som kan föranleda att försäkringen skall och skall i samband med erinra upphöra, bolaget premiekravet om denna skyldighet och om följderna av att den försäkringstagaren inte Även om en sådan erinran inte har riktigt lika god fullgörs. informationsverkan som en så får man härigenom en uppsägning, för att åtminstone en någorlunda uppmärksam försäkringsgaranti får kännedom om upphörandet. - Konstruktionen överenstagare stämmer med den vi föreslår i 4 kap. 7 §. För att denna villkorskonstruktion skall kunna godtas, måste det i villkoren och konkret vilka händelser det är premiekravet anges skall anmäla, och måste försäkringstagaren anmälningsskyldigheten avse sådant som är närmare till att få kännedom försäkringstagaren om än dvs. händelser med nära anknytning till försäkringsbolaget, den försäkrades förhållanden. Följaktligen blir det inte personliga med förbehåll om att skall upphöra automatiskt möjligt försäkringen t.ex. vid krig eller ockupation. Visserligen kan bolaget förbehålla sig ansvarsfrihet under sådana förhållanden (jfr 4 kap. 6§ förslaget),

sou 193655 Specialmotivering till 3 kap. 4 § 527

men förblir formellt försäkringen gällande och kan ge skydd när normala förhållanden inträder igen; skillnaden saknar inte praktisk betydelse, eftersom den försäkrades hälsotillstånd under mellantiden kan ha försämrats så att han inte skulle kunna längre få ny försäkring. Men utgångspunkten bör som sagt vara att skall försäkringen kunna upphöra först efter en uppsägning från bolagets sida. Det bör observeras att bolaget knappast har något beaktansvärt intresse över huvud taget av att försäkringen skall upphöra före den avtalade försäkringstidens utgång. Bl.a. utgör det förhållandet att risken kan ha ökat på annat sätt än att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats sällan något giltigt skäl för att skall i försäkringen upphöra förtid; det bör normalt vara att från kan tillräckligt bolaget början förbehålla sig ansvarsfrihet när den försäkrade befinner i särskilt sig riskfyllda situationer (jfr 4 kap. 6 § förslaget). Och risken för sådant missbruk av försäkringen som består i att den försäkrade simulerar t.ex. sjukdom får angripas på andra sätt än genom förbehåll om upphörande som drabbar även de hederliga försäkringstagarna. Det finns visserligen från allmän ett intresse av att synpunkt sjukförsäkringar inte ger den ersättningsberättigade en överkompensation vid försäkringsfall, och det är av denna att anledning befogat försäkringsbolaget får säga upp försäkringen i dessa situationer. Men detta intresse väger knappast tillräckligt för att man också skall tungt att utan att får godta försäkringen upphör försäkringstagaren kännedom om det. Man måste från att han har räknat med det utgå avtalade skyddet, och det är inte säkert att vad som formellt är överförsäkring alltid i praktiken innebär någon orimlig överkompensation med tanke på hans förhållanden i den försäkrade kan övrigt; t.ex. genom försäkringsfallet ha blivit invalidiserad på sådant sätt att han måste genomföra en av sin bostad. dyrbar ombyggnad En speciell situation dock om blivit helt föreligger försäkringen onyttig för försäkringstagaren därför att kan ske inga utbetalningar ens om sjukdom osv. inträffar. Så kan bli fallet vid sådan lång sjukförsäkring med kort ersättningstid som har beskrivits i tidigare detta avsnitt. När ingen ytterligare ersättning kan det i utgå, ligger försäkringstagarens intresse att försäkringen upphör så fort som möjligt. Ett annat fall, där det inte är till för egentligen någon nytta försäkringstagaren att försäkringen formellt fortsätter att är gälla, vissa sjukförsäkringar vid Sådan kan utlandstjänstgöring. försäkring ha mycket speciell utformning med avseende hur på ersättningen skall beräknas m.m. - är helt försäkringen anpassad till förhållandena vid utlandstjänstgöring. Villkoren innehåller därför att försäkringen inte gäller för försäkringsfall som inträffar sedan utlandstjänstgöringen upphört eller avbrutits. Dessutom anges det att försäkringen upphör när tjänstgöringen upphör eller avbryts (om

i

1986:56;

Specialmotivering

528 till 3 4§ sou kap.

inte - Denna konstruktion bör bortsett sjukperiod pågår). godtas, från att inte heller här skall kunna ske förrän vid Ö upphörandet utgången av den löpande premieperioden. (Däremot kan naturligtvis försäkringstagaren begära omedelbart upphörande med stöd av 3 §.) Som nyss nämnt kan enligt lagtexten upphörande ske bara vid slutet av en premieperiod och alltså inte för slutbetald försäkring; med ”premieperiod” menas nämligen den tid som förflyter mellan två premiebetalningstillfällen. Här uppkommer dock ett speciellt med försäkringar som tidigare har övergått till fribrev. Som problem nämndes vid 3 §, innehåller grunderna ibland att fribrev inte utfärdas om fribrevsvärdet skulle bli alltför lågt i förhållande till kostnaderna för fortsatt administration av försäkringen; i stället betalas då återköpsvärde ut. Emellertid kan den situationen försäkringens uppstå, att fribrev visserligen utfärdas men penningvärdet sjunker och det efter en tid framstår som irrationellt att fortsätta försäkringen. Från försäkringshåll har man väckt frågan om det skulle vara förenligt med 4 § att bolaget i den situationen beslöt om återköp av försäkringen. Eftersom bolaget i den situation där valet mellan fribrev och återköp först skall göras har en viss valfrihet i detta hänseende (3 kap 3 § förslaget), kan det enligt vår mening inte finnas något hinder mot att bolaget - med stöd i villkor eller grunder —~ vid utfärdande av fribrevet tar ett förbehåll om att detta kan återköpas om fribrevsvärdet skulle komma att understiga t.ex. ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän Om något sådant förbehåll inte har tagits, försäkring. finns det däremot inte någon möjlighet att återköpa försäkringen mot försäkringstagarens vilja. Däremot är det naturligtvis fullt tillåtet för bolaget att rikta försäkringstagarens uppmärksamhet på utvecklingen och ge honom möjlighet att själv begära återköp. Det finns anledning att tro att många försäkringstagare med små fribrev skulle se positivt på ett sådant erbjudande. Förutsättningen för att förbehåll om upphörande i förtid skall vara tillåtna är, som redan nämnts flera gånger, att förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet. Det framgår av lagtextens utformning att bedömningen av om förbehållet är motiverat skall göras med utgångspunkt från förhållandena när förbehållet gjordes, dvs. när försäkringsavtalet ingicks. Om det objektivt sett inte då fanns anledning att ta ett visst förbehåll, det ingen roll hur välmotiverad sedan uppsägningen i det spelar enskilda fallet kan te när förbehållet är ogiltigt, kan försäkringen sig; inte i förtid. Denna är nödvändig bl.a. för att man upphöra ordning skall få en av olika bolags villkor: det skall inte likformig bedömning löna för ett att ”chansa” med ett diskutabelt förbehåll i sig bolag förhoppning om att det småningom skall framstå som rimligt. Man

sou 1986:56 Specialmotivering till3 kap. 4 § 529

kan dock inte räkna med att distinktionen skall få praktisk betydelse särskilt ofta. Inte heller är det säkert att alltid har rätt att säga upp bolaget försäkringen så snart ett visst förbehåll formellt är tillämpligt. För det första kan förbudet mot av eller uppsägning på grund försäkringsfall hälsoförsämring ibland medföra att ett förbehåll, som allmänt sett framstår som godtagbart, inte får åberopas i ett enskilt fall. Och vidare torde det åligga försäkringsinspektionen att inom ramen för sin allmänna kontrollera att inte sin tillsyn bolagen utnyttjar uppsägningsrätt på ett oskäligt vis, t.ex. i strid mot likabehandlingsprincipen. Detta gäller även om inspektionen tidigare skulle ha uttalat sig positivt om tillåtligheten av förbehållet; man måste räkna med att sådana uttalanden görs efter en och översiktlig bedömning utan reservation för att en uppsägning under särskilda förhållanden kan bedömas på annat vis. - Självfallet kan också allmän domstol ta hänsyn inte bara till förbehållets allmänna lämplighet utan också till hur dess tillämpning i det enskilda fallet stämmer med principerna för försäkringsverksamhetens bedrivande. När bolaget vill sin rätt att en eller utnyttja säga upp sjukolycksfallsförsäkring, är det viktigt att försäkringstagaren får tid och möjlighet att ta ställning till om han skall godta uppsägningen och att vid behov skaffa annat i stället. Vi föreslår sig försäkringsskydd därför en minsta uppsägningstid av en månad. Försäkringen upphör en månad efter det att avsände om inte de bolaget uppsägningen, särskilda uppskovsreglerna i 8 kap. 6§ är tillämpliga. Normalt skall uppsägningen naturligtvis sändas minst en månad före premieperiodens slut, men om avsändandet av skulle bli någon anledning försenat har vi inte funnit det rimligt att bolaget för den skull skall vara bundet för ännu en premieperiod. Det är tillräckligt att försäkringstagaren har en månad på sig från avsändandet, under vilken fortfarande En absolut för försäkringen gäller. förutsättning att försäkringen skall är dock att åtminstone upphöra uppsägningen avsänds före premieperiodens slut. I ordet ”avsändes” att alltid skall vara ligger uppsägningen skriftlig. Vidare följer det av bestämmelserna i 2 kap. 4 § och 8 kap. 8 § att bolaget måste lämna en motivering till uppsägningsbeslutet och underrätta försäkringstagaren om vad han skall göra, om han vill ha beslutet överprövat. och underrättelsen om över- Motiveringen prövningsmöjligheterna är dock inte någon förutsättning för att uppsägningen skall få verkan. Effekten av underlåtenhet i dessa avseenden är i stället att fristen för att väcka talan försäkringstagaren enligt 8 kap. 8 § inte ut 18 och 42 §§ Även löper (jfr KFL). marknadsrättsliga sanktioner kommer i fråga (2 kap. 5 § försla- ‘ get). Några motsvarande regler föreslås inte när det är fråga om

530 till 3 5 § Specialmotivering kap.

automatiskt verkande förbehåll; bl.a det i sakens natur att ligger information om här som regel inte kan lämnas någon upphörandet förrän redan har trätt ur kraft. Vi räknar dock med att försäkringen i så stor som möjligt skall lämna motsvarande bolagen utsträckning information i dessa fall. Om får kännedom om bolaget undantagsvis att det har inträffat en händelse som skall föranleda att försäkringen vid slutet av den innevarande premieperioden, är det upphör att tillställer en underrättelse naturligt bolaget försäkringstagaren som till sitt innehåll motsvarar en uppsägning. Och när upphörandet först i efterhand, måste naturligtvis motivera sin upptäcks bolaget för samt honom om hur han ståndpunkt försäkringstagaren upplysa kan få bolagets inställning prövad (2 kap. 4 §). Denna paragraf är en av de relativt få i lagförslaget som upptar olika för olika av personförsäkring. Eftersom förbehåll regler typer om i förtid inte är tillåtna vid livförsäkring, har det upphörande materiell till vilken kategori en viss försäkring hänförs. betydelse Som blandade försäkringsformer kan nämnas den s.k. exempel på barn- och som innehåller moment av både ungdomsförsäkringen, liv-, och I och för sig är livmomentet i sjuk- olycksfallsförsäkring. sådan väl skilt från de momenten; det skulle från försäkring övriga den vara att olika regler på de olika synpunkten möjligt tillämpa momenten. Emellertid är livförsäkringsmomentet oftast av liten - kanske bara till ett halvt betydelse dödsfallsbeloppet uppgår om allmän Tonvikten alltså basbelopp enligt lagen försäkring. ligger så klart och att det vår mening är på sjuk- olycksfallsdelen, enligt att i detta sammanhang hänföra hela försäkringen till den naturligt kategorin. - En annan sak är att det ytterst sällan torde finnas skäl för förtida upphörande av sådan försäkring. enligt lagen

En annan konsekvens av förslaget är att premiebefrielseförsäkring

kan bli föremål för förtida upphörande, även om den ingår i ett — I övrigt kan vi i denna del hänvisa till vad som livförsäkringsavtal. sades i specialmotiveringen till 1 kap. 1 §.

19.3.5 till 3 5 §

Specialmotivering kap.

5§ får inte göra förbehåll om att försäkringen skall Försäkringsbolaget kunna ändras under försäkringstiden i andra fall än som anges i denna lag. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget göra förbehåll om rätt att ändra försäkringen vid början av en ny premieperiod. Förbehållet får inte avse rätt att ändra försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring av försäkringen. Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att ändra försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan åtgärd från bolagets sida skall ändras vid början av en ny premieperiod, om någon viss händelse inträffar.

i sou 193655 Specialmotivering till 3 5 § 531 kap.

En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall få verkan är att försäkringstagaren enligt försäkringsvillkoren är skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

Paragrafen är uppbyggd på samma sätt som 4 §. I första stycket anges den allmänna principen, att inte får ta förbehåll försäkringsbolaget om ändring i andra fall än som anges i Därefter behandlas i lagen. andra stycket sådana som görs genom ett meddelande från ändringar försäkringsbolaget till försäkringstagaren och i tredje stycket automatiska ändringar. Reglerna är gemensamma för alla typer av försäkring, även om man inte kan vänta sig att de skall tillämpas på samma vis överallt. Som framgår kallar vi inte ett meddelande om från villkorsändring bolaget för en uppsägning; även om också en sådan terminologi kunde försvaras, är begreppet träffande för ett uppsägning knappast meddelande om en måttlig premiejustering. Det bör betonas att bara tar sikte under paragrafen på ändringar

försäkringstiden. Ändringar i samband med att försäkringen förnyas

behandlas i 8 §.

Första stycket

Här anges som sagt den allmänna att inte regeln, bolaget får ta förbehåll om att skall kunna ändras under försäkringen försäkringstiden i andra fall som anges i till är den lagen. Bakgrunden regeln allmänna principen, att ett ingånget avtal inte kan ändras av ena parten, om han inte har stöd i för sin eller har ett lag begäran tagit förbehåll om i det avtalet. ändringsrätt ursprungliga De två ändringsmöjligheter som anges direkt i lagen avser brott mot upplysningsplikten (4 kap. 3 §) och premiedröjsmål (5 kap. 2 §). Som förbehåll om att skall kunna ändras försäkringen räknas naturligtvis i första hand sådana förbehåll, vilka har enligt bolaget rätt att införa nya villkor eller ändra under premien försäkringstiden. Sådana ändringar kan vara avsedda att ske som en fortlöpande till anpassning utvecklingen eller bara om de antaganden i fråga om

dödlighetsutveckling, räntor och omkostnader som avtalet

bygger på skulle visa sig grovt oriktiga. Däremot räknar vi som av inte det fallet, ändring försäkringen” att det direkt av det avtalet att ursprungliga framgår försäkringen under vissa förhållanden skall ha en annan än den omfattning vanliga. Som exempel kan man tänka sig att försäkringen övergår till att gälla för lägre belopp när den försäkrade viss ålder och att uppnår någon viss typ av för inte ersättning (t.ex. tandvårdskostnader) lämnas vid försäkringsfall som inträffar utomlands. Parterna har full

1986:56

532 till 3 kap. 5 § SOU Specialmotivering

frihet att träffa avtal om sådana variationer av skyddet. En intar de fall, där det visserligen förutsätts i det mellanställning avtalet att premien eller försäkringsskyddets omfattursprungliga skall ändras under vissa omständigheter och att detta skall ske ning utan formellt beslut från sida i det enskilda fallet, men

något bolagets i

det inte kan utläsas direkt ur det ursprungliga avtalet vad som konkret skall gälla under de ändrade förhållandena. Det avgörande här måste enligt vår mening bli, vad som krävs utöver själva avtalet för att fastställa dettas innebörd. Om avtalet hänvisar till någon välkänd faktor, som står utanför bolagets kontroll, bör situationen likställas med den där hela avtalsinnehållet av de ursprungliga villkoren. Det mest praktiska exemplet är framgår om allmän försäkring. Om villkoren anger basbeloppet enligt lagen att motsvarande tio försäkringen ger rätt till ett invaliditetsbelopp eller att årspremien basbelopp, kan det basbelopp utgör en tiondels inte anses som förbehåll om ändring av försäkringen. Man kan också tänka sig olika former för anknytning till något av arbetsmarknadsparternas försäkringssystem eller till den allmänna försäkringen. Men om i stället avser något internt regelsystem för hänvisningen bolaget eller för försäkringsbranschen, då bör villkoret ses som ett förbehåll om ändring. Ett villkor med lydelsen ”Om den försäkrade bosätter utomlands, från nästa varaktigt sig övergår försäkringen premieförfallodag till att gälla på de villkor bolaget vid den tiden för sådan skulle alltså innefatta ett förbehåll tillämpar försäkring” om Detsamma gäller det vanliga villkoret att premie skall ändring. utgå enligt av bolaget vid varje tid tillämpad tariff.

Andra och tredje styckena

I om hur man vår bör se på olika av fråga enligt mening typer förbehåll, kan vi i stor utsträckning hänvisa till vad som sades vid 4 §; som framgår ansluter paragraferna nära till varandra. Villkoren för individuell för närvarande inte livförsäkring ger att ändra villkoren under avtalstiden, men bolaget någon möjlighet som nämndes i 11.5.1) kan man inte allmänmotiveringen (avsnitt utesluta att sådana förbehåll kommer att införas i framtiden. Vid tar förbehåll som skall sjukförsäkring bolagen regelmässigt hindra Oftast har villkoren den utformningen att överförsäkring. får verkan först för som börjar efter det att ändringen sjukperiod har meddelat försäkringstagaren om ändringen. Detta är bolaget vår en även om villkoren - utan att enligt mening naturlig ordning, komma i konflikt med lagen - också skulle kunna sätta ersättningen i direkt relation till den försäkrades inkomstförhållanden vid

försäkringsfallet. Framför allt vid olycksfallsförsäkring tar bolagen också mera lång

i sou 1986:S6 Specialmotivering zz1z3 kap. 5§ 533

allmänna ändringsförbehåll. Bl.a. förbehåller man sig rätt att införa nya villkor vid kommande premieförfallodagar om de förutsättningar som ligger till grund för de allmänna villkoren ändras”. Ett krav är att försäkringstagaren underrättas om ändringen senast en vecka före förfallodagen. En så långtgående ändringsmöjlighet för försäkringsbolaget har naturligtvis vissa nackdelar för försäkringstagaren, genom att han inte kan veta säkert vilket skydd han egentligen kommer att ha under g försäkringstiden. Enligt vår mening talar trots det övervägande skäl A för att man bör godta denna typ av förbehåll när det gäller försäkringar med lång avtalstid. En viktig omständighet är här, att bolagen utan tillgång till dessa förbehåll kunde befaras gå över till att i större utsträckning meddela försäkring bara för ett år i taget. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 11.5.1) är i detta perspektiv en långvarig försäkring med vittgående ändringsmöjligheter klart att föredra, eftersom bolaget är förhindrat att säga upp försäkringen eller ändra villkoren därför att den försäkrades hälsa har försämrats. Vidare torde konkurrensen mellan bolagen medföra, att det knappast är realistiskt att räkna med mera betydande, generella försämav - Allmänt torde man dock kunna ringar försäkringsskyddet. säga att det är lättare att ett förbehåll, ju mera godta preciserade förutsättningar som har angetts för att ändringen skall få göras och ju närmare den tänkbara ändringen är beskriven. Villkoren för lång olycksfallsförsäkring innehåller också den nyss angivna bestämmelsen, att premien vid varje förfallodag beräknas på grundval av bl.a. då gällande premietariff”. Här har villkoren inte något uttryckligt krav på underrättelse i viss tid till försäkringstagaren - förbehållet är alltså i denna bemärkelse självverkande - men i praktiken får försäkringstagaren ändå god tid på sig att ta ställning till den nya premien genom att premien regelmässigt aviseras långt i förväg. Också sådana förbehåll blir möjliga enligt förslaget. Därmed är naturligtvis inte sagt att försäkringsbolaget kan förbehålla sig rätt att ensidigt höja premien för alla typer av försäkring. Här, liksom när det gäller andra ändringar, måste det finnas tillräckliga sakliga skäl för förbehållet, något som det i första hand ankommer på försäkringsinspektionen att övervaka. Vid korta försäkringstider finns det väl endast sällan anledning att godta ett förbehåll av detta slag. I övrigt får en avvägning göras mellan de olika intressen som skall beaktas. Flera skäl tycks dock tala för en relativt liberal syn på dessa förbehåll. Bolagen bör, som ovan nämnts, inte avskräckas från att meddela långvarig försäkring. Möjligheten till ändring kan också medföra att försäkringen från början kan meddelas mot en något lägre än som annars kanske varit premie nödvändigt av säkerhetsskäl. granskning Försäkringsinspektionens och konkurrensen mellan bolagen - liksom FRL:s krav på skälighet i

534 Specialmotivering till 3 kap. 5 § ii

j

- torde hindra omotiverade av premiesättningen höjningar premien.

Som redan nämnts, kommer det enligt förslaget att gälla ett förbud mot ändring till försäkringstagarens nackdel på grund av att försäkringsfall har i . inträffat eller den försäkrades hälsa försämrats. Det blir alltså inte tillåtet med villkor som innebär att försäkringsskyddet skall minska eller premien för oförändrat skydd höjas, om den försäkrade får hel eller partiell förtidspension (jfr ovan vid 4 §). Om försäkringen från början är anpassad till en förvärvsarbetande person, kan man visserligen inte räkna med att försäkringen skall fortsätta i oförändrad form; det kunde tvärtom vara direkt olämpligt. Framför allt sådana moment i försäkringsskyddet som skall ersätta den försäkrade för förlorad inkomst saknar aktualitet, när han inte längre förvärvsarbetar. I stället kanske hans behov av ersättningen för sjukvårdskostnader och vid invaliditet är större efter pensioneringen, om han dessförinnan kunde räkna med ersättning i sådana delar från sin arbetsgivare eller från någon ka-försäkring. Det är inte möjligt att i detalj ange hur försäkringen efter ändringen skall vara utformad för att stämma med lagen, men principen är klar: den enskilde skall efter ändringen ha ett totalt sett lika gott försäkringsskydd som tidigare. Det bör vara en särskilt angelägen uppgift för försäkringsinspektionen att granska sådana villkor, eftersom man inte kan räkna med att den som tecknar försäkring skall ägna full uppmärksamhet åt sådana alternativa villkor som kan bli aktuella för hans del bara under speciella förhållanden.

En ändring av premien eller andra villkor kan göras bara vid början av en ny premieperiod. Ingen ändring (till försäkringstagarens nackdel) kan alltså göras i en slutbetald försäkring. När det är fråga om kontobetalda försäkringar, dvs. där årspremien enligt särskilt

avtal skall betalas t.ex. genom månatliga överföringar från försäk-

ringstagarens banklönekonto, kan ändring göras bara vid den årliga huvudförfallodagen. Enligt 19 § KFL får en villkorsändring som försäkringsbolaget genomför under försäkringstiden verkan fjorton dagar efter det att bolaget avsände meddelande om ändringen till försäkringstagaren. Eftersom vid personförsäkring villkorsändringar skall få ske bara vid början av en ny premieperiod ligger det emellertid närmare till hands att jämföra med bestämmelsernai 17 § KFL om ändringar i samband med förnyelse. Enligt den paragrafen måste ett meddelande om ändringen, för att denna över huvud taget skall få verkan, sändas till senast fjorton dagar före försäkringstidens slut. försäkringstagaren Sådana kan emellertid leda till utrednings- och bedömningsregler när de är eller vara tillämpliga. Vid personförsvårigheter, påstås kan de också vara av tveksamt värde för försäkringstagarna; i säkring den mån ändringar görs är de som regel till försäkringstagarnas fördel. Och om sådana av regler skall gälla även ändringar premien, kan de vålla kostnader för omräkning m.m., om oproportionerliga det visar sig att information om en premieändring har sänts ut någon dag för sent till ett helt kollektiv.

Specialmotivering till 3 kap. 6 § 535

Vi föreslår i stället den informationsregel som framgår av 2 kap. 3§ förslaget. Enligt den skall information om de nya villkoren tillställas försäkringstagaren samtidigt med premiekravet för den premieperiod, när villkoren skall börja gälla. Försäkringstagaren har alltså premiebetalningsfristen (minst en månad) på sig att överväga om han vill godta försäkringen i dess nya utformning. Och eftersom bolagen i eget intresse regelmässigt aviserar premien i god tid före förfallodagen, har man i praktiken garanti för att informationen kommer i god tid innan de nya villkoren skall börja tillämpas. Till detta kommer att informationsplikten i den viktigaste delen är civilrättsligt sanktionerad genom de bestämmelser vi föreslår i 2 kap. 6 §. Om bolaget skulle underlåta att lämna särskild information om viktiga nya avgränsningar av försäkringsskyddet, kan avgränsningen inte göras gällande mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare. Den enda formella förutsättningen för att en villkorsändring skall träda i kraft på den nya premieperiodens första dag är alltså att bolaget dessförinnan har fattat ett beslut om ändringen. Vi anser oss kunna utgå från att bolagen i praktiken inte skulle tillämpa nya villkor till försäkringstagarnas nackdel, om utsändandet av informationen hade blivit mera märkbart försenat. Och om ingen information alls sänds ut, kan som sagt åtminstone nya avgränsningar av försäkringsskyddet inte göras gällande mot försäkringstagarna. Om något skulle brista i sin att försäkringsbolag skyldighet informera försäkringstagarna om villkorsändringar, kan detta dessutom beivras i den ordning som anges i 2 kap. 5§ förslaget, dvs. genom tillämpning av marknadsföringslagen.

19.3.6 Specialmotivering till 3 kap. 6 §

6§ När en försäkring upphör skall försäkringsbolaget ställa försäkringens värde till försäkringstagarens förfogande, även om bolaget i övrigt är fritt från ansvar. Om bolaget i annat fall, på grund av dröjsmål med premiebetalningen, har varit helt eller delvis fritt från ansvar under någon del av försäkringstiden, skall premie eller återbäring anpassas efter detta. Närmare bestämmelser om dessa frågor skall finnas i försäkringsvillkoren eller grunderna. I denna den allmänna principen om rätten till paragraf uttrycks försäkringens värde. Det uppsamlade matematiska värde som försäkringen kan ha tillhör alltid försäkringstagaren. Regeln i första meningen är allmängiltig, och dess innebörd är inte beroende av anledningen till att regeln skall tillämpas. Den gäller oavsett om försäkringen upphör i förtid eller vid den avtalade försäkringstidens slut, och den gäller även om försäkringstagaren har

536 Specialmotivering/till 3 kap. 6 §

brutit mot någon av sina förpliktelser mot bolaget - t.ex. genom att lämna oriktiga vid tecknandet eller att inte betala uppgifter genom premien. Att försäkringstagaren av sådan miste om det anledning går skydd försäkringen var avsedd att ge, påverkar inte hans rätt till det tekniska värdet. Regeln är överordnad i förhållande till 3 3 och kap. 10 §§; återköp är bara ett sätt att ställa försäkringens värde till försäkringstagarens förfogande, och återbäring är en del av värdet (även om värdet stundom kan bestå enbart av återbäring). Det försäkringstekniska värde som bestämmelsen avser byggs till största delen - särskilt när det gäller försäkringar med sparmoment upp genom försäkringstagarens premiebetalning. Till en del uppstår värdet genom att av räntor osv. blir utvecklingen dödlighet, förmånligare än man har räknat med, som vid något livförsäkring normalt ger upphov till Värdet kan emellertid också återbäring. uppkomma t.ex. genom att försäkringstagaren har betalat premie för längre tid än försäkringen faktiskt kom att löpa. Från sådana värden måste man skilja både den vinst som skadeförsäkringsbolagen enligt FRL får göra på sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelsen som helhet och det överskott för bolagen som kan sägas uppkomma på vissa av de enskilda försäkringarna. Om t.ex. den försäkrade vid försäkring för egen ålderspensionering avlider efter flera års premiebetalning men innan utbetalningarna har är hela den förbrukad. påbörjats, erlagda premien De premier som har betalats in skall här användas för till dem som utbetalningar får en längre livstid; premierna kan alltså inte betalas tillbaka till de efterlevande, även om försäkringen omedelbart före dödsfallet hade ett positivt tekniskt återköpsvärde. Man kan säga att det ligger i en livförsäkrings konstruktion, att det tekniska återköpsvärdet förändras språngvis vid den försäkrades (eller en medförsäkrad persons) död. - Däremot finns det även i sådana fall ofta en viss återbäring som skall betalas ut. Försäkringens värde (utöver försäkringsbeloppet) ställs, som redan framgått, oftast till försäkringstagarens förfogande i form av eller - vid i förtid —— återbäring upphörande genom återköp av försäkringen. Bortsett från återköps- och återbäringsvärden kan försäkringen ha ett värde i form av oförbrukad om premie, nämligen försäkringen upphör under en period för vilken premie redan har betalats. Också ett sådant värde skall tillgodogöras försäkringstagaren, även om lagen inte heller här ger några närmare bestämmelser om hur värdet skall beräknas. Bestämmelser om beräkningen av det värdet skall i överskjutande stället finnas i villkoren eller grunderna. I samråd med branschen utgår vi från att man i stort sett skall följa konsumentförsäkringslagens regler: under det första försäkringsåret tillämpas korttidspre-

sou 1986:56 . till 3 6 § 537

Specialmotivering kap.

mie, därefter proratapremie (se 29 § KFL). Hänvisningen till villkor eller grunder innebär att bolagen får en viss frihet när det gäller utformningen av försäkringstagarens i detta avseende. rättigheter Bl.a. blir det möjligt att liksom nu beräkna värdet av oförbrukad premie bara för hela månader. Likaså bör reglerna kunna innehålla att ingen återbetalning alls görs när det möjliga beloppet uppenbarligen är så lågt att det inte kan motivera kostnaderna för uträkning och utbetalning. Som antyddes i allmänmotiveringen får man godta att beräkningsmetoderna - särskilt i början av lagens tillämpningstid i -— är relativt enkla. En särskild fråga är om skall kunna kräva försäkringstagaren återbetalning av premie, när försäkring som drivs med grunder fortfarande har ett negativt återköpsvärde. I praxis torde bolagen bevilja återbetalning även i sådana fall, men det är tveksamt om den regel vi föreslår kan sägas medföra någon i detta skyldighet avseende. Utgångspunkten för regeln är nämligen att försäkringsförhållandet så långt som skall avslutas utan förlust för av möjligt någon parterna. Bolaget skall inte göra någon vinst på att försäkringen upphör i förtid, men det skall inte heller behöva göra en förlust. Förlust är visserligen i många fall oundviklig, därför att försäkringen upphör innan anskaffningskostnader m.m. ännu har blivit täckta; försäkringen blir då en förlust för båda parter. I varje fall när det beror på ett beslut från sida att försäkringstagarens försäkringen upphör på detta vis, förefaller det dock inte självklart att bolaget skall tvingas öka sin förlust genom att betala tillbaka en del av (den otillräckliga) premien till försäkringstagaren; det bör här beaktas att försäkringstagaren enligt förslaget får en ovillkorlig rätt att säga upp försäkringen. Detta är emellertid en teknisk fråga som i första hand får lösas i den försäkringsrörelserättsliga och genom lagstiftningen försäkringsinspektionens granskning av grunder och villkor. Vår regel säger bara att det försäkringstekniska värdet - vilket detta nu är - skall ställas till försäkringstagarens förfogande. När det i bestämmelsen sägs att värdet skall ställas till ”försäkringstagarens” förfogande, måste detta naturligtvis läsas med tillägget ”eller hans rättsinnehavare; det kan vara en förmånstagare, en panthavare osv. som är berättigad till beloppet. I fråga om för av det tekniska värdet torde tidpunkten utbetalning man i allmänhet kunna i 8 1 § tillämpa reglerna kap förslaget analogt; värdet kan som regel betalas ut direkt när försäkringen upphör. Om försäkringstagaren underlåter att betala för försäkpremierna ringen och detta leder till att första försäkringen upphör, gäller meningen i denna Om han i stället paragraf. återupplivar försäkring-

i ”i *

538 Specialmotivering till 3 kap. 6§ sou 1986556

i en genom att inom viss tid betala den utestående premien, blir andra meningen tillämplig. Regeln där är visserligen formellt tillämplig “ också när någon återupplivning inte sker utan försäkringen övergår j? till att gälla som fribrev, men i denna situation torde försäkringen T inte ha sådant som skall i något premietillgodohavande enligt regeln beaktas. Kärnan i regeln är att bolaget inte har rätt till premie utöver vad som motsvarar det ansvar bolaget har burit (jfr 13 § andra stycket KFL). Å andra sidan har bolaget enligt allmänna avtalsrättsliga grundsatser verkligen rätt till premie för detta ansvar, även om inte betalas frivilligt. I driver bolagen dock inte in . premien praktiken obetalda vid individuell Vi har inte ansett det . premier försäkring. nödvändigt med någon uttrycklig erinran i lagen om den allmänna principen. När skall - både återupplivning sker, försäkringstagaren enligt nuvarande villkor och enligt 5 kap. 3 § förslaget - betala in hela den utestående premien trots att bolaget under en del av den förflutna tiden har varit helt eller delvis fritt från ansvar. Enligt den nu föreslagna regeln skall bolaget emellertid ha rätt att tillgodoräkna sig bara en del av denna premie. Resten skall återföras till försäkringstagaren i form av återbäring eller som reduktion av kommande premier. Bolaget skall härvid naturligtvis ha rätt att tillgodoräkna sig den som svarar direkt mot det skydd försäkringstagaren har haft premie samt ersättning för den ränteförlust som uppkommit genom att premien betalats för sent. Men härjämte måste bolaget vara i berättigat att tillgodoräkna sig en viss premie för den förmån som rätten till återupplivning innebär för försäkringstagaren. Också när det gäller dessa beräkningar skall det finnas närmare bestämmelser i villkoren eller grunderna. Liksom i fråga om försäkringens värde vid upphörande får man godta att beräkningen av framför allt små värden görs schablonartat; man kan t.ex. tänka sig en bestämmelse ivillkoren om att bolaget för sådan tid har rätt till en viss procentsats av den normala premien för samma tid. I bestämmelsen sägs ingenting om när värdet av den överskjutande premien skall tillföras försäkringstagaren; frågan har praktisk betydelse bara när det gäller att reducera kommande premier. Man kan alltså fråga sig om det är den nästkommande premien som skall . reduceras eller om avdraget kan skjutas fram till den sista premiebetalningen för försäkringen. Eftersom det bara är de tekniska svårigheterna att beräkna det korrekta premiebeloppet som medför att försäkringstagaren vid återupplivning måste betala in hela den utestående premien, förefaller det riktigast att premiereduktionen görs så snart detta är dvs. som regel redan vid praktiskt möjligt,

i ” Specialmotivering till 3 kap. 7§ 539

första premiebetalningstillfället efter Vid all föråterupplivningen. säkring med återbäringssystem får man dock räkna med att i bolagen stället kommer att välja att den till lägga överskjutande premien återbäringen.

19.3.7 till 3 7 §

Specialmotivering kap.

7 § Om en tidsbegränsad livförsäkring är avtalad för längre tid än ett år, skall försäkringsbolaget minst en och högst sex månader före försäkringstidens slut avsända en påminnelse till försäkringstagaren om att försäkringen kommer att upphöra och om den rätt till fortsatt försäkring som han kan ha. Om försäkringen har förnyats på grund av utebliven uppsägning, räknas ettårstiden från det att det första avtalet ingicks. Försummar bolaget att sända påminnelse enligt första stycket och gäller försäkringen enbart för dödsfall, förlängs tiden för bolagets ansvar. Ansvaret upphör en månad efter det att en försenad påminnelse har avsänts, dock senast sex månader efter försäkringstidens slut.

Första stycket

Som framhålls i kan allmänmotiveringen (avsnitt 11.2), försäkrings-

tagaren behöva viss information vid slutet av försäkringstiden för en

tidsbegränsad försäkring. Om försäkringen har under flera år gällt kan det lätt hända att han förbiser att försäkringstiden ut och löper skyddet upphör. I denna paragraf föreslås därför att skall bolaget vara att viss tid före slut skyldigt försäkringstidens sända ett meddelande till kunden om upphörandet. Den föreslagna för alla regeln gäller tidsbegränsade livförsäkringar och - på grund av hänvisningen i 8 § tredje stycket —- för sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som inte skall Bestämmelförnyas. sen gäller inte bara när försäkringstagaren förlorar ett riskskydd, utan också när en tidsbegränsad livränta slutar utgå. Påminnelsen är naturligtvis viktigast när innebär att upphörandet ett riskskydd försvinner. Den är inte fullt lika när det angelägen gäller kapitalförsäkringar som-»avslutas genom att försäkringsbolaget betalar ut ett överenskommet livsfallsbelopp. För även om försäkringstagaren inte får kännedom om förrän vid upphörandet just försäkringstidens slut, har han ju i denna situation fortfarande den ekonomiska som var avsedd trygghet försäkringen att ge, nämligen genom det utbetalda försäkringsbeloppet. Ett liknande synsätt kan anläggas när en tidsbegränsad livränta att inte heller upphör utgå; här medför upphörandet förlust av Även i de nu något riskskydd. angivna fallen är en underrättelse i dock av värde för förväg försäkringstagaren, för att han skall kunna överväga sitt behov av fortsatt försäkring och planera sina förhållanden i Att övrigt. underrättelsen här är mindre hari stället kommit till något angelägen uttryck på det viset, att sanktionsregeln i andra stycket bara gäller för

540 till 3 7§ Specialmotivering kap.

ren dödsfallsförsäkring (och sjuk- och olycksfallsförsäkring). att om upphörandet föreligger bara när Skyldighet påminna försäkringen är avtalad att gälla för längre tid än ett år; man får alltså från den som har angetts i försäkringsbrevet. När utgå försäkringstid en försäkring har tecknats för så kort tid som högst ett år, bör bolaget ha rätt att räkna med att själv håller reda på när försäkringstagaren tiden går ut. Annorlunda ställer det sig med en försäkring som visserligen gäller för kort tid, kanske ett år i taget, men som har varit föremål för automatisk förnyelse; som framgått är den konstruktionen särskilt vanlig vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Här finns det skäl att kräva en underrättelse när försäkringen upphör, eftersom den praktiskt - från sett särskilt försäkringstagarens synpunkt ligger mycket nära en försäkring som gäller tills vidare. I andra meningen i stycket har därför tagits in en särskild regel om beräkningen av ettårstiden, som resultat. Underrättelse enligt denna paragraf blir ger detta aktuell bara vid utgången av den försäkringstid, efter vilken någon - när den försäkrade ytterligare förnyelse inte skall ske oftast uppnår en i villkoren angiven slutålder. Denna bestämmelse gäller däremot inte om en tidsbegränsad bara särskild överenskommelse mellan försäkring förnyas genom som detta vis förekommer som parterna. Försäkringar förnyas på regel bara under speciella förhållanden, som ger försäkringstagaren anledning att själv bevaka sitt skydd. I påminnelsen skall först och främst lämnas uppgift om när Dessutom skall försäkringstagaren erinförsäkringsskyddet upphör. ras om ”den rätt till fortsatt försäkring som han kan ha”. Härmed främst och annan, mera begränsad rätt åsyftas fullständig optionsrätt till ny försäkring som försäkringstagaren kan ha enligt villkoren för den försäkringen. Om han inte har sådan särskild rätt till utlöpande ny bör bolaget i stället lämna en kortfattad information försäkring, om den allmänna rätten till försäkring enligt 3 kap. 1 § förslaget, om inte t.ex. den försäkrades ålder medför att ny försäkring över huvud taget inte kan erbjudas; i sådana fall skulle en information om lagens bestämmelse närmast vara vilseledande. Påminnelsen skall avsändas minst en och högst sex månader innan försäkringen upphör. Regeln att påminnelsen inte får sändas tidigare än sex månader har in därför att meddelandet bör komma så tagits nära försäkringstidens slut, att försäkringstagaren känner anledning att tämligen omgående ta ställning till om han behöver skaffa annat försäkringsskydd eller på annat sätt se om sina förhållanden. Fristen anges i den föreslagna lagtexten i förhållande till försäkoch ansvarstiden - i ringstidens slut. Eftersom försäkringstiden varje fall i samband med försäkringens upphörande -praktiskt taget alltid sammanfaller vid har vi ansett oss kunna använda personförsäkring,

Specialmotivering till 3 kap. 7i§ 541

det mera lättillgängliga uttrycket försäkringstiden. Detta uttryck är för övrigt också det mest korrekta när det är fråga om försäkring för kapitalbelopp, som skall betalas ut i rater. Skulle i något annat undantagsfall ansvarstiden enligt avtalet löpa ut före försäkringstiden, är det dock i förhållande till ansvarstidens utgång som fristen bör beräknas. - behöver underrättelse Naturligtvis någon enligt denna paragraf inte sändas när en försäkring av någon anledning upphör i förtid.

Andra stycket

Sanktionsregeln i andra stycket avser sådan livförsäkring som gäller enbart för dödsfall samt - - och enligt 8§ tredje stycket sjuk» olycksfallsförsäkring. Situationen när en kapitalförsäkring avslutas med utbetalning av ett livsfallsbelopp eller tidsbegränsade periodiska förmåner slutar att utgå omfattas alltså av första stycket men inte av andra. Skälet är, som tidigare angetts, att underrättelsen i dessa fall inte är så angelägen att det är påkallat att föreskriva någon sanktion; särskilt när det gäller kapitalförsäkring med livsfallsbelopp skulle den sanktion vi föreslår också kunna innebära en orimlig överkompensation för försäkringstagaren. - Däremot kan även försummelse att fullgöra informationsskyldigheten vid försäkring som inte omfattas av andra stycket medföra sanktioner enligt 2 kap. 5 §. Under särskilda förhållanden kan försummelsen också tänkas medföra viss skadeståndsskyldighet; här kan hänvisas till vad som allmänt sagts om skadestånd vid bristande information i avsnitt 10.3. Om bolaget försummar att sända påminnelse vid sådan försäkring som bestämmelsen avser, är den föreslagna sanktionen fortsatt ansvar utan rätt till premie. Om vid livförsäkring för dödsfall den försäkrade avlider under den förlängda ansvarstiden, måste bolaget betala det avtalade försäkringsbeloppet. En rimlig avvägning mellan parternas intressen synes här vara att det förlängda ansvaret vid försummelse begränsas till sex månader. Tanken är att försäkringstagaren inom en så pass lång tid kan väntas reagera på att han inte får något krav på ny premie för försäkringen och då själv ta kontakt med bolaget. Men om bolaget upptäcker försummelsen innan sexmånadstiden har gått ut, skall bolaget naturligtvis genast sända meddelandet. Bolagets ansvar upphör då en månad efter avsändandet. Även om meddelandet avsänds mindre än en månad före sexmånadstidens utgång, upphör ansvaret dock alltid vid utgången av denna; bolagets ansvar kan alltså inte förlängas genom meddelandet. Självfallet bör man kunna räkna med att bolaget skall sända ett meddelande till försäkringstagaren om även om försummelsen skulle

upphörandet undantagsvis upptäckas

först efter sexmånadstidens utgång, i varje fall om detta sker i så pass

i i 542 till 3 7§ Specialmotivering kap.

nära anslutning till upphörandet att det kan finnas risk att försäktror att han fortfarande har försäkring. Över huvud ringstagaren taget räknar vi dock med att försummelser av detta slag skall bli ytterst sällsynta; bolagen har väl fungerande rutiner för information av detta slag. Påminnelsen går, liksom andra meddelanden av detta slag, på försäkringstagarens risk; för att bolaget skall undgå det förlängda ansvaret räcker det alltså att bolaget kan visa att påminnelsen har avsänts från bolaget. Normalt kommer påminnelsen naturligtvis att ske med en blankett, som utformats särskilt med sikte på denna bestämmelse i lagen. Det finns dock inte anledning att kräva en på detta sätt formaliserad påminnelse i varje enskilt fall. Om försäkringstagaren på annat vis har fått skriftlig information från bolaget, som på ett tydligt sätt innehåller de upplysningar som avses i - paragrafen t.ex. inför tecknandet av ny försäkring är detta tillräckligt. Däremot kan bolaget inte undgå ansvar genom enbart muntliga upplysningar eller genom att visa att försäkringstagaren till äventyrs hade märke till att försäkringen löpt ut. på egen hand lagt En motsatt kunde till besvärliga bevis- och ordning ge upphov bedömningsfrågor och skulle förta mycket av regelns värde. Regeln om förlängning av bolagets ansvar är lätt att tillämpa när det gäller vanlig kapitalförsäkring för dödsfall; försäkringen fortsätter att gälla för det avtalade försäkringsbeloppet under högst sex månader. Detsamma en som skall gäller livränteförsäkring, ge - - om den efterlevandepension livsvarig eller tidsbegränsad försäkrade avlider inom en i avtalet angiven tid; om bolaget försummar att påminna försäkringstagaren om att tiden går ut och den försäkrade avlider inom sex månader därefter, måste den avtalade livräntan utges. Annorlunda ställer det sig när det är fråga om sådan livränteförsäkring som brukar kallas uppfostringsränta. En sådan försäkring skall ge periodisk ersättning till den försäkrades barn fram till en viss tidpunkt, om han skulle avlida före den tidpunkten. Det finns i dessa fall knappast något ansvar som kan förlängas vid försummelse att påminna om försäkringens upphörande; ansvaret innebär ju bara skyldighet att utge livränta fram till en viss tidpunkt, och dödsfallet inträffade efter denna tidpunkt. Det bör i sammanhanget anmärkas att bestämmelserna i denna paragraf är avsedda att tillämpas bara när ett försäkringsavtal upphör i sin helhet. Någon underrättelse behöver alltså inte sändas när i en upphör men huvudförsäkpremiebefrielsemomentet försäkring ringen fortsätter; enligt nu tillämpade villkor meddelas inte premiebefrielseförsäkring för tid efter det att den försäkrade fyllt 65 år, medan däremot kan gälla åtskilliga år därefsjälva livförsäkringen ter.

i

Specialmotivering till 3 kap. 8 § 543

19.3.8 till 3 8 §

Specialmotivering kap.

8 § Ett avtal om tidsbegränsad sjuk- eller olycksfallsförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information när en försäkring ändras i samband med förnyelse. Uppsägning från försäkringsbolagets sida skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Uppsägningen får inte sändas tidigare än sex månader före försäkringstidens slut. Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i övrigt. Skall avtalet inte förnyas, gäller i stället vad som föreskrivs i 7§ om livförsäkring enbart för dödsfall.

Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 11.3.2), finns det anledning att med sikte främst den och på ettåriga sjuk- olycksfallsförsäkringen införa regler om automatisk förnyelse efter förebild av KFL (14-17 §§). Syftet med reglerna är framför allt att hindra att det uppstår oavsiktliga luckor i försäkringsskyddet i samband med förnyelsen. Däremot innebär bestämmelserna i inte att princip försäkringstagaren får en starkare rätt till än som av försäkring följer 3 kap. 1 §; se härom specialmotiveringen till den paragrafen. Reglerna är dispositiva, dvs. parterna kan redan i det avtalet ursprungliga komma överens om att försäkringen inte skall eller om att förnyas förnyelse skall avse annan tid än ett år. Automatisk förnyelse har främst vid praktisk betydelse försäkring med korta avtalstider. Formellt också med gäller reglerna försäkring lång avtalstid, men där får man räkna med att parterna använder sig av möjligheten att avtala bort Detsamma förnyelsen. gäller många kortvariga försäkringar som tecknas för speciella ändamål, t.ex. reseolycksfallsförsäkring. Däremot räknar vi inte med att bolagen skall utnyttja den formella avtalsfriheten till att regelmässigt avtala bort den automatiska förnyelsen vid sådana försäkringar som i praktiken ändå är avsedda att förlängas eller t.ex. göra förnyelsen beroende av att premien betalas före förnyelsedagen; den automatiska förnyelsen och premiebetalningsregeln i 5 kap. 1 § tredje stycket är viktiga förutsättningar för vår bedömning att de tidsbegränsade sjuk- och olycksfallsförsäkringarna bör godtas i nuvarande utformning. Självfallet kan man dock inte begära att dessa försäkringar skall vara livsvariga; man måste räkna med förbehåll om att försäkringen inte längre skall förnyas sedan den försäkrade en viss ålder, uppnått t.ex. 70 år. Reglerna i 7 och 8 §§ innebär tillsammans att det vid upphörandet av ett försäkringsförhållande, som har varat mer än ett år, alltid kommer att utgå ett meddelande från till försäkbolaget ringstagaren: en påminnelse 7 § eller en 8 §. enligt uppsägning enligt Däremot är bolaget naturligtvis inte att skicka någon skyldigt påminnelse enligt 7§ vid t.ex. en kortvarig reseolycksfallsförsäkring.

544 till 3 8 § . SOU l986:56 Specialmotivering kap.

sker direkt vid den löpande försäkringstidens utgång, Förnyelsen förutsatt att av parterna har försäkringen; den ingen sagt upp innebörden av är att försäkringen fortsätter att praktiska förnyelsen utan avbrott. 17§ KFL förnyas försäkringen för ”den gälla Enligt som närmast svarar mot den vanligen tillämpade försäkringstid senast gällande försäkringstiden. I förening med att konsumentför- - normalt tecknas för ett år i taget jfr 10 § KFL innebär säkringar detta att försäkringen som regel förnyas för en tid av ett år. Även på området för den nu föreslagna bestämmelsen är det visserligen vanligt med ettårsförsäkring, men det förekommer också försäkring Här förefaller det därför med en med längre avtalstider. lämpligast som direkt tar sikte på förnyelse för ett år; en regel med samma regel innehåll som i KFL skulle i en del fall framstå som praktiskt I den mån denna inte är Lex. vid ohanterlig. ordning lämplig försäkring med kortare avtalstider än ett år, får parterna utnyttja avtalsfriheten till att bestämma andra förnyelsetider. Förnyelsen medför inte någon skyldighet för försäkringstagaren lämna om sitt hälsotillstånd osv. till att spontant nya upplysningar bolaget, trots att det formellt är fråga om ingående av ett nytt försäkringsavtal. Enligt förslaget är nämligen upplysningsplikten normalt begränsad till att försäkringstagaren och den försäkrade och svar skall ge riktiga fullständiga på bolagets frågor (4 kap. 1 §). Om bolaget vill ha nya uppgifter, måste det alltså ställa nya frågor. kan vid vara Visserligen försäkringstagaren någon gång nyteckning skyldig att spontant lämna uppgifter utöver vad bolaget har begärt, om förhållandena är sådana att det skulle utgöra svek eller förfarande i strid mot tro och heder att inte lämna upplysningen (se närmare vid 4 1 §). Ett sådant torde dock sällan kap. resonemang kunna föras när det är fråga om förnyelse av ett försäkringsförhållande som kanske har pågått under flera år och som parterna typiskt sett varit inställda på att förnya. Eftersom uppsägning bör ske i god tid före förnyelsetidpunkten, blir det i praktiken inte tillräckligt att sända ut frågorna samtidigt med kan här premiekravet för den nya perioden. Särskilda problem om sänder ut frågorna i god tid men uppstå, visserligen bolaget inte svarar före den när uppsägning senast försäkringstagaren dag måste ske. Som angavs i specialmotiveringen till 1 § andra stycket, bör försäkringstagarens underlåtenhet att besvara bolagets frågor anses utgöra tillräcklig anledning för bolaget att vägra förnyelse. Om inte ställer några frågor i samband med förnyelsen, bolaget kommer den fortsatta att meddelas på grundval av de försäkringen som lämnades när försäkringen ursprungligen tecknandes uppgifter (eller vid den senare tidpunkt när bolaget begärde nya upplysningom ett eventuellt brott mot får då ar). Frågan upplysningsplikten

sou 1986:56

Specialmotivering till 3 kap. 8 § 545

bedömas utifrån dessa med de faktiska förhåluppgifter, jämförda landena vid den tidpunkten. Förnyelsen kan stoppas genom att någon av parterna säger upp försäkringen att upphöra vid den löpande försäkringstidens utgång. Försäkringstagaren har oinskränkt rätt till sådan han uppsägning: behöver inte ange skäl för och något uppsägningen uppsägningen behöver inte heller ske i viss form eller viss tid före försäkringstidens slut. För från uppsägning försäkringsbolagets sida gäller däremot vissa begränsningar. Den materiella begränsningen av uppsägningsrätten framgår av 3 1 §; kap. bolaget får vägra förnyelse bara om det finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till risken för försäkringsfall eller någon annan till 1 § omständighet (se specialmotiveringen andra stycket). I formellt hänseende kan i andra uppsägningsregeln stycket sägas vara en kombination av reglerna i 4 § andra stycket och 7§ första stycket. Uppsägningstiden är en månad, men för att uppsägningen skall få verkan räcker det att den avsänds före förnyelsetidpunkten; sänds uppsägningen först före fortsätter tjugo dagar förnyelsen, försäkringen alltså att gälla tio dagar efter Av förnyelsedagen. samma skäl som vid 7 § vidare att inte får skickas gäller uppsägningen tidigare än sex månader före slut. Vid försäkringstidens försäkring med helårspremie blir det alltså inte att sända möjligt uppsägningen t.ex. tillsammans med det sista premiekravet. Parterna kan förlora uppsägningsrätten att de avtal genom ingår om en ny försäkringsperiod. Om bolaget aviserar premie för det nya försäkringsåret och försäkringstagaren betalar kan av premien, ingen parterna längre säga upp försäkringen enligt denna paragraf; möjligheterna att säga upp försäkringen i den situationen framgår av reglerna i 3 och 4 §§. I vad mån bolaget kan säga upp försäkringen innan försäkringstagaren har betalat aviserad (av misstag) premie, torde få bedömas i enlighet med om återkallande avtalslagens regler av anbud. Som framhålls i allmänmotiveringen har i (avsnitt 11.6), bolaget princip oinskränkt rätt att ändra villkoren för i samband försäkringen med förnyelsen. kan

Ändringen gälla alla försäkringar av den

aktuella typen eller bara en enskild försäkring. Exempel på det sistnämnda är av att den premiehöjning på grund försäkrades hälsotillstånd har försämrats och av minskning sjukförsäkringsförmånerna (och premien) på grund av att den försäkrades inkomster har gått ned. För villkorsändring i samband med samma förnyelse gäller informationskrav som för under

villkorsändring löpande försäkrings-

tid. Vi kan därför hänvisa till vad som sades vid 5 § andra stycket och vid 2 kap. 3 §.

till 3 9 § 546 Specialmotivering kap.

19.3.9 till 3 kap. 9 §

Specialmotivering

9 § Om försäkringsbolaget har återköpt en livförsäkring med sparmoment, har försäkringstagaren rätt att utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som ren riskförsäkring med de ändringar som föranleds av återköpet. betalas ut avsända en underrät- Bolaget skall senast när återköpsbeloppet telse till försäkringstagaren om hans rätt till fortsatt försäkring enligt första Försummar det, ansvarar det under sex månader från stycket. bolaget utbetalningen som om sådan försäkring hade begärts. Om bolaget under denna tid avsänder en underrättelse, upphör dock ansvaret när underrättelsen avsänds. om fortsatt försäkring skall framställas inom sex månader från Begäran det att bolaget har avsänt en underrättelse enligt andra stycket, dock senast inom ett år från det att återköpsbeloppet betalades ut.

Första stycket

praktiskt viktiga former av livförsäkring Paragrafen ger vid vissa rätt att och fortsätta försäkförsäkringstagaren avbryta sparandet som ren Huvudtankarna bakom förslaget har ringen riskförsäkring.

redovisats i Återköpet kan ha

allmänmotiveringen (avsnitt 11.7.2). av försäkringstagaren själv eller av en panthavare (6 kap. begärts 11 § förslaget). bara för med sparmoment. I första hand Regeln gäller försäkringar avses som medför rätt till utbetalning kapitalförsäkringar garanterad av ett som är avsett att byggas upp genom försäkringsbelopp, Hit hör främst livstidsförsäkring för dödsfall och premiebetalningen. den vanliga sammansatta kapitalförsäkringen. Försäkringsbeloppet kan vid dessa även vara avtalat att utbetalas i försäkringsformer rater, och kan då också innefatta en fortsättningsförsäkringsavtalet livränta den försäkrades en medförsäkrad persons liv. på eget eller Avsikten är att skall vara även om fortsättparagrafen tillämplig inte - är också avsedd att ningslivräntan återköps. Paragrafen en särskild av livränteförsäkring för dödsfall, tillämpas på typ med s.k. familjegaranti (i regel tillhörande nämligen försäkringar skattekategori P), om en sådan försäkring undantagsvis återköps. Dessa stämmer till sin tekniska konförsäkringsformer nämligen struktion överens med de med nyssnämnda kapitalförsäkringarna utbetalning i rater och fortsättningslivränta. är däremot inte tillämplig på en tidsbegränsad försäk- Paragrafen som gäller enbart för dödsfall. Trots att även sådan försäkring ring kan ha ett innehåller den inte i återköpsvärde, något sparmoment bemärkelse. Skälen till att dessa försäkringar inte försäkringsteknisk med i är dels att i regel inte motsvarar tagits förslaget återköpsvärdet mer än eller års dels att den fortsatta något några premier, om inte skall försämras, skulle betinga en försäkringen, riskskyddet - blir inte heller högre premie än den ursprungliga. Paragrafen

sou 1986:56 Specialmotivering till 3 9§ 547 kap.

tillämplig på en livränteförsäkring utan familjegaranti, exempelvis en försäkring av ålders- och efterlevandelivränta eller av enbart efterlevandelivränta. Här föreligger det visserligen en av typ sparande, men det finns inte något riskmoment som kan från skiljas sparmomentet. Fortsatt försäkring skall gälla med de ändringar som föranleds av och när en ren återköpet, livränteförsäkring återköps finns det inte någon del av att fortsätta. försäkringen Regelns värde för försäkringstagaren främst i att den ligger fortsatta försäkringen skall meddelas utan ny När hälsoprövning. den nya premien fastställs, får bolaget alltså inte ta hänsyn till sådan försämring av den försäkrades hälsa som kan ha inträffat efter det att den ursprungliga försäkringen tecknades. Detta även hälsoförgäller sämring som inträffar under de sex månader som försäkringstagaren enligt tredje stycket har på sig för att bestämma om han skall begära fortsatt försäkring. Den risk för s.k. moturval som detta kan innebära får täckas av för den premierna ursprungliga försäkringen. Den fortsatta försäkringen, när sådan är samma begärs, försäkring som den ursprungliga, trots att åtminstone vid vanligt återköp försäkringstagarens meddelande till försäkringsbolaget oftast går ut på att försäkringen skall identitet har upphöra. Försäkringens betydelse i olika sammanhang, t.ex. vid av tillämpning självmordsregeln i 4 kap 8 § förslaget. Beträffande den fortsatta som försäkringens utformning är, framhålls i allmänmotiveringen, att riskåtautgångspunkten bolagets gande skall vara oförändrat; sparandet faller däremot bort i och med återköpet. Riskåtagandet vid livförsäkringar av det som omfatslag tas av regeln sjunker mot noll vid slut försäkringstidens (vid livstidsförsäkring blir riskåtagandet noll när den försäkrade uppnår 90 års ålder), och den fortsatta skall därför med ett försäkringen gälla sjunkande dödsfallsbelopp. Bolagen uppger att de för närvarande inte har någon försäkringsform som helt passar för detta ändamål men att en konstruerad som en s.k. försäkring uppfostringsränta med till efter inträffat dödsfall möjlighet återköp skulle komma närmast. Vid skattekategori P kan motsvarande sätt en på försäkring av temporär efterlevandepension erbjudas. Om den försäkrade har fullgod hälsa, kan naturligtvis även andra försäkringsformer väljas. Som framhålls i räknar vi allmänt med att allmänmotiveringen, parterna skall förhandla sig fram till en av lämpligare utformning försäkringen än som följer direkt av lagtexten. Premiebetalningstiden för den fortsatta försäkringen bör om vara lika som för den möjligt lång ursprungliga försäkringstagaren bör inte i onödan tvingas betala för i snabbare takt än riskskyddet han skulle ha gjort oförändrat avtal. Emellertid kan av enligt försäkringstekniska skäl en uppfostringsränta eller eftertemporär

548 till 3 9 § SOU .1986:56 Specialmotivering kap.

levandepension inte ha premiebetalningen utslagen på hela försäkringstiden; försäkringstagaren måste alltså finna sig i att premiebetalningen koncentreras något. Om premiebefrielseförsäkring ingick i det ursprungliga avtalet, bör sådan i regel ingå även i det ändrade. Premiebefrielseförsäkringen innebär nämligen inte något ökat riskåtagande för bolaget, om - - för den såsom i regel kan antas komma att bli fallet premien fortsatta är än för den ursprungliga och premieförsäkringen lägre betalningstiden i vart fall inte längre. Om däremot premiebefrielseefter skulle innebära ett ökat riskåtagande för försäkring ändringen bolaget kan inträffa om den försäkringen hade (vilket ursprungliga avkortad premiebetalningstid), bör det inte krävas att den fortsatta utan hälsoprövning utfärdas med premiebefrielseförsäkringen ny försäkring. i denna paragraf har nära sakligt samband med bestäm- Reglerna melserna i 5 3 § om återupplivning efter m.m.

kap. premiedröjsmål

De samordningsfrågor som kan skall behandlas i uppkomma specialmotiveringen till 5 kap.

Andra stycket

För att försäkringstagaren skall bli medveten om sin rätt till fortsatt åläggs bolaget i andra en skyldighet att underrätta försäkring, stycket honom om denna Underrättelsen skall vara skriftlig och möjlighet. sändas eller lämnas till försäkringstagaren senast när återköpsvärdet betalas ut; men är det bra om underrättelsen kan lämnas naturligtvis tidigare. Om försummar sin ansvarar det bolaget underrättelseskyldighet, under sex månader som om fortsatt enligt första högst försäkring stycket hade begärts. Bolaget kan emellertid bli fritt från ansvar igen att skicka underrättelsen i efterhand. Ansvaret upphör när genom underrättelsen avsänds från bolaget.

Detta är en olikhet i förhållande till 7 §, där bolaget i en liknande situation blir fritt från ansvar först en månad efter avsändandet av ett försenat meddelande. Grunden för denna olikhet är följande. Om bolaget sänder ett meddelande enligt 7 § i rätt tid, är försäkringstaav den utlöpande under ytterligare minst en garen skyddad försäkringen månad. Därför är det naturligt att hans skydd också fortsätter intill en månad efter det att ett försenat meddelande har avsänts. I den situation som avses i 9 § kan man däremot inte i lagen ställa upp något krav på att bolaget skall skicka meddelandet någon viss tid i förväg. till fortsatt med Självfallet bör bolaget ta upp möjligheten försäkring försäkringstagaren så snart ett återköp kommer på tal, så att han kan begära sådan försäkring samtidigt som han begär återköp. Men begäran om återköp kan komma i ett brev med önskemål om omedelbar utbetalning, och det måste därför godtas att meddelandet kan lämnas så sent att försäkringstaär oförsäkrad när han får det. I enlighet härmed bör garen i praktiken

sou 1986:56 Specialmotivering till 3 10 § 549 kap.

bolagets ansvar upphöra i och med avsändandet, även när meddelandet sänds först i efterhand.

Tredje stycket

Försäkringstagaren har sex månader på sig att överväga om han skall fortsätta med försäkringen. Under denna tid har han inte något skydd av försäkringen. Eftersom fristen räknas från avsändandet av underrättelsen, bör bolaget i denna när rätten till ange den sista dag fortsatt försäkring kan utövas. Underrättelsen går på försäkringstagarens risk, och fristen löper alltså ut även om meddelandet inte kommer fram till honom. Denna omfattas inte av typ av meddelande den föreslagna regeln i 8 6 §. kap. Om bolaget skulle helt försumma att sända den föreskrivna underrättelsen, kan man inte om sex månader tillämpa huvudregeln från avsändandet. För att inte skall bevara bevis om bolagen tvingas sådana underrättelser under också en obegränsad tid, ges i stycket yttersta frist om ett år från det att betalades återköpsbeloppet ut, dvs. sex månader efter det att ansvar andra bolagets enligt stycket upphörde. Bolagets ansvar enligt den fortsatta inträder normalt försäkringen dagen efter den då försäkringstagaren avsände eller lämnade sin begäran till bolaget (jfr 3 kap. 2 § och 5 3 § Detta bör kap. förslaget). gälla även om bolaget i sin underrättelse har olika erbjudit utformningar av skyddet (jfr ovan) men bara försäkringstagaren meddelar att han vill ha ”fortsatt utan att ta till försäkring”, ställning de olika erbjudandena. Till dess en mera ändamålsenlig utformning har överenskommits, får då antas i sin försäkringen gälla grundform.

19.3.10 Specialmotivering till 3 10 § kap.

10§ Vid försäkring som bedrivs med grunder för premieberäkningen har försäkringstagaren rätt till återbäring enligt vad försäkringsvillkoren eller särskilda föreskriver därom. Av försäkringsavtalet grunder skall framgå i vilken form återbäringen tillgodoräknas försäkringstagaren och om han har rätt att senare välja annan form.

Första meningen handlar om rätt till försäkringstagarens återbäring. De principiella bakom har redovisats i övervägandena regeln allmänmotiveringen (avsnitt 11.8.4). Genom att rätten till återbäring skall få sitt egentliga innehåll i villkor och framstår grunder, bestämmelsen främst som erinran om att grundbunden försäkring normalt är förenad med rätt till Ett skäl till att återbäring. avgörande regeln har kunnat ges ett så förhållandevis obestämt innehåll är, som framhålls i allmänmotiveringen, att alla kommer att försäkringar omfattas av den allmänna bestämmelsen i 3 6 §. Även om kap. något

550 Specialmotivering till 3 kap. I0 §

formellt återbäringssystem inte har anordnats, skall det försäkringstekniska värdet ställas till försäkringstagarens förfogande när försäkringen upphör. Andra meningen ställer krav på att försäkringsavtalet skall ge försäkringstagaren viss information om återbäringen. Regeln innebär praktiskt sett att försäkringsbrevet skall innehålla bestämmelser om hur den återbäring som kan uppstå skall tillgodoräknas försäkringstagaren. Härutöver skall försäkringstagaren på grund av informationsreglerna i 2 kap. 1 § i många fall ha fått upplysningar om återbäringssystemet innan försäkringen tecknades, och han skall ofta också ha löpande informationen om återbäringen under försäkringstiden (2 kap. 3 §). Även regeln i denna paragraf om vad som skall framgå av avtalet omfattas av det marknadsrättsliga sanktionssystem som anges i 2 kap. 5 §. Som anges i allmänmotiveringen, har försäkringstagaren ibland frihet att välja mellan olika sätt att utnyttja återbäringen. Detta gäller i första hand när försäkringen tecknas. Möjligheterna att byta återbäringssystem under försäkringstiden brukar däremot vara begränsade; bl.a. kan man av försäkringstekniska skäl inte utan ny hälsoprövning tillåta att försäkringstagaren går över från vinstsamling till beloppshöjning. I den mån det finns en valfrihet även under försäkringstiden, skall den emellertid framgå av försäkringsbrevet.

Specialmotivering till 4 kap. 551

Specialmotivering

till 4 kap.

Kapitlet, som har rubriken Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar, omfattar elva paragrafer. Där har samlats en rad regler om bolagets möjligheter att friskriva sig från ansvar eller begränsa ansvaret, främst därför att motparten har eftersatt sina förpliktelser enligt försäkringsavtalet. Bestämmelserna handlar om upplysningsplikten (1-4 §§), undantag från försäkringen m.m. (5-7 §§) samt framkallande av försäkringsfall (8 och 9 §§). Vissa gemensamma bestämmelser ges i 10 och 11 §§. Regler av liknande karaktär finnsi 5 kap. (premiedröjsmål) och 8 kap. (oriktiga uppgifter efter försäkringsfall m.m.). Vissa skäl kunde naturligtvis tala för att även dessa bestämmelser skulle tas in i 4 kap., men den nu valda dispositionen har valts för att nå nordisk enighet. I flera av de situationer som behandlas i kapitlet uppkommer frågan om försäkringsbolaget kan åberopa allmänna avtalsrättsliga principer som grund för att försäkringsavtalet är ogiltigt eller för att bolaget är fritt från ansvar; det föreligger alltså en viss konkurrens mellan de här föreslagna reglerna och den allmänna avtalsrätten sådan den kommer till uttryck bl.a. i avtalslagen. för - liksom för FAL - är att den Utgångspunkten förslaget allmänna avtalsrätten gäller även på försäkringsområdet; så kan t.ex. avtalslagens regler om ogiltighet på grund av tvång eller ocker tillämpas, även om sådana situationer naturligtvis är mycket sällsynta. I två praktiskt betydelsefulla fall skall emellertid den föreslagna personförsäkringslagen ensam bestämma försäkringsbolagets reaktionsmöjligheter, nämligen när det gäller svek och förfarande i strid mot tro och heder i samband med avtalets ingående samt självmord vid livförsäkring (jfr avsnitten 12.2.3, 12.2.4 och 12.4.1 ovan). Frågan kommenteras närmare vid de paragrafer där den blir aktuell. Vidare kan gränsen mellan reglerna i detta kapitel och försäkringsvillkorens s.k. omfattningsbestämmelser vålla vissa svårigheter. Som framgår ovan (avsnitt 7.1 och 12.1), skall försäkringsbolagen i princip ha frihet att bestämma vilka risker försäkringarna skall omfatta. Men samtidigt ges här vissa regler som inskränker bolagens möjligheter att begränsa sitt ansvar, främst när det är fråga om risker som på det ena eller andra sättet är beroende av försäkringstagarens eller den försäkrades handlande, och det kan ibland vara svårt att avgöra om en viss villkorsbestämmelse tillhör de ”fria” omfattningsbestämmelserna eller faller under lagens tvingande regler. - Vi har diskuterat frågan i allmänmotiveringen (avsnitt 12.1), och den återkommer nedan i samband med reglerna om undantag för särskild verksamhet eller särskilda risker samt framkallande av försäkringsfall (6, 8 och 9 §§).

552 Specialmotivering till 4 kap. I §

19.4.1 Specialmotivering till 4 1 § kap.

l § Intill dess försäkringsbolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall meddelas eller förnyas får bolaget begära sådana upplysningar som kan ha betydelse för denna bedömning. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får bolaget också under försäkringstiden begära sådana upplysningar om den försäkrades ekonomiska förhållanden som är av betydelse för försäkringens utformning. Försäkringstagaren och den försäkrade skall ge riktiga och fullständiga svar på bolagets frågor.

I denna paragraf anges omfattningen av å ena sidan försäkringsbolagets rätt att begära upplysningar och å andra sidan försäkringstagarens och den försäkrades plikt att lämna de begärda upplysningarna. Frågan har behandlats utförligt i allmänmotiveringen (avsnitt 12.2.2). Reglerna har nära samband med dem i 3 kap. 1 §, särskilt regeln att bolagets riskprövning skall utgå från den försäkrades hälsotillstånd vid ansökningstidpunkten (se avsnitt 19.3.1 ovan). Huvudregeln för upplysningspliktens utsträckning i tiden anges i första meningen; skyldigheten att svara på bolagets frågor gäller till dess att bolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall meddelas eller förnyas. När det gäller nyteckning, kan detta ske genom att bolaget avger ett bindande anbud eller accepterar en ansökan från försäkringstagaren. Försäkringstagaren är alltså skyldig att lämna de uppgifter bolaget behöver för sitt beslut att meddela försäkring men inte uppgifter som kan ha senare. Om bolaget vilja i ett senare skede - när misstanke om brott mot bolaget upplyskanske - och försäkningsplikten uppstått ställer ytterligare frågor ringstagaren lämnar oriktiga svar, utgör det alltså inte något brott mot upplysningsplikten som kan åberopas enligt 2 eller 3 §. Om försäkringstagaren t.ex. i samband med skaderegleringen upprepar tidigare oriktiga uppgifter om sitt hälsotillstånd vid tiden för tecknandet, kan inte heller 8 4 § för att sätta kap. förslaget åberopas ned hans rätt till ersättning utöver vad som följer av reglerna i 4 kap. Däremot blir upplysningsplikten enligt första meningen aktuell igen, om det under försäkringstiden blir klarlagt att försäkringstagaren vid tecknandet har brutit mot upplysningsplikten på sådant sätt att bolaget har rätt att säga upp försäkringen och försäkringstagaren begär fortsatt försäkring på ändrade villkor. Enligt 3 § tredje stycket har bolaget i denna situation rätt att få de upplysningar bolaget behöver för sin bedömning, och därvid är det avsikten att 1 § skall gälla. Som framgår av lagtexten och som berörts ovan (se senast avsnitt kan också aktualiseras i samband med 19.3.8), upplysningsplikten av en Detsamma gäller om förnyelsen tidsbegränsad försäkring. försäkringstagaren av en försäkring efter den begär återupplivning frist som anges i 5 3§ den frist som kan finnas kap. (eller längre

Specialmotivering till 4 kap. 1 § 553

angiven i villkoren). Även i något annat sammanhang kan försäkringstagaren efter tecknandet vara skyldig att lämna uppgifter till bolaget (se, utom andra meningen i denna paragraf, 4 kap. 7 §). I samband med tecknandet av får alltså försäkringen bolaget fortsätta att ställa frågor intill dess bolaget har tagit ställning till om det är berett att meddela försäkring och på vilka villkor det skall ske. Bolaget kan ställa kompletterande frågor med anledning av de svar som lämnats i det första frågeformuläret, men kan också ta bolaget upp nya frågor av betydelse för bedömningen av risken. Emellertid skall riskprövningen 3 1 § göras med i den enligt kap utgångspunkt försäkrades hälsotillstånd vid för ansökan, vilket innebär tidpunkten att uppmärksamheten måste koncentreras på förhållandena vid den tiden; som framhålls vid 3 kap. 1 §, kan man bara i undantagsfall tänka sig att låta den senare utvecklingen inverka på bedömningen av hälsotillståndet vid ansökningstidpunkten. Av 2 och 3 §§ framgår visserligen att försäkringstagarens subjektiva förhållande till de lämnade har stor för uppgifterna betydelse frågan om följderna av eventuella oriktigheter. Upplysningsplikten är emellertid i och för och den sig objektiv: försäkringstagaren försäkrade skall lämna riktiga och fullständiga svar på bolagets frågor. Detta innebär, som framhålls i allmänmotiveringen, att det inte är något självständigt försvar för försäkringstagaren att han inte insåg att en efterfrågad kunde ha någon betydelse för bolagets uppgift bedömning. Inte heller kan den som har förtigit en viss sjukdom undgå konsekvenserna av förtigandet genom att visa att han senare har tillfrisknat från Om försäkringstagaren medvetet sjukdomen. eller av icke oaktsamhet har lämnat en och den ringa oriktig uppgift riktiga uppgiften skulle ha påverkat bolagets beslut, är upplysnings-

plikten enligt 1 § åsidosatt. (Se dock vid 4 och 11 §§ om olika

begränsningar av bolagets möjligheter att åberopa brott mot upplysningsplikten.) Bestämmelserna är också objektiva i den bemärkelsen, att någon hänsyn inte tas till de subjektiva förhållandena hos en senare förvärvare av försäkringen. Förvärvaren drabbas alltså av de oriktiga uppgifter den kan ha lämnat i ond ursprunglige försäkringstagaren tro, även om förvärvaren var i god tro när han övertog försäkringen. Delvis till skillnad från vad som inom är inte gäller skadeförsäkringen heller panthavare, eller annan man förmånstagare tredje skyddad mot sådana invändningar från sida. försäkringsbolagets Upplysningsplikten är densamma för försäkringstagaren och den försäkrade. Var och en av dem skall svara de som ställs till på frågor honom, och en oriktig får samma effekt vem av dem som än uppgift lämnar den. En från den försäkrade alltså ut över oriktig uppgift går försäkringstagaren även om denne år i tro. Som framhålls i god

554 Specialmotivering till 4 kap. 1 §

allmänmotiveringen, upptar förslaget inte någon motsvarighet till 10 § andra stycket FAL; det krävs inte något förbehåll från bolagets sida för att den försäkrades uppgifter skall kunna åberopas. Upplysningsplikten innebär i huvudsak en skyldighet att svara på försäkringsbolagets frågor. Med undantag för de fall där ett förtigande av någon speciell omständighet skulle utgöra svek eller förfarande i strid mot tro och heder, finns det ingen skyldighet att lämna uppgifter om sådant som bolaget inte frågar om. Det betyder bl.a. att den försäkrade inte spontant behöver underrätta bolaget om hans levnadsförhållanden ändras efter det att han har lämnat sina uppgifter (jfr 4 kap. 7 §). Inte heller behöver uppgifter, som har lämnats i god tro men som senare visar sig vara felaktiga, rättas spontant. Men om försäkringstagaren lämnar uppgifter utöver vad bolaget begär, ansvarar han naturligtvis för uppgifternas riktighet. Man kan t.ex. tänka sig att den som skall teckna en livränteförsäkring för egen ålderspensionering oriktigt uppger att han lider av någon sjukdom, som bör ge honom en premiereducering; vid sådan försäkring begär bolaget inte några hälsouppgifter. När upplysningsplikten är begränsad till en skyldighet att svara på bolagets frågor, innebär det att stora krav ställs på de frågeformulär bolagen använder. Frågorna måste vara så konkret utformade, att det inte kan råda någon tvekan om vilka uppgifter som skall lämnas; det bör t.ex. uttryckligen framgå att samtliga sjukhusvistelser skall uppges. Man bör så långt som möjligt undvika att grunda prövningen på frågor som förutsätter att den försäkrade själv bedömer arten av de besvär eller sjukdomssymtom han kan ha; sålunda bör t.ex. frågor om den försäkrade är ”fullt frisk eller ”arbetsför” inte användas utan konkretiseringar, som visar närmare vilka uppgifter bolaget vill ha (t.ex. om den försäkrade är sjukskriven, om han av hälsoskäl har fått lättare arbetsuppgifter osv.). Det är visserligen inte förbjudet att ställa allmänna frågor av typ ”andra omständigheter som skulle kunna påverka bedömningen av ansökan, men svaren på sådana frågor kan normalt inte läggas till grund för en invändning om brott mot upplysningsplikten (även här med undantag för fall av svek eller förfarande i strid mot tro och heder). Vidare bör formuläret ta till att sökanden ofta kan vara osäker olika hänsyn på uppgifter t.ex. vilket år han behandlades för en viss sjukdom eller den behandlande läkarens namn. För att inte sökanden av oförstånd skall välja att svara ”nej” på frågor om den aktuella sjukdomen, bör formuläret innehålla en tydlig uppmaning till honom att redovisa sin osäkerhet och berätta så mycket han minns om behandlingen. Å andra sidan kan formuläret inte göras hur utförligt som helst, och det måste begäras att försäkringstagaren visar en viss omsorg och uppmärksamhet när han läser och besvarar frågorna. Man kan dock inte begära att t.ex. den som riktigt uppger att han har vårdats för

få Specialmotivering till 4 kap. I § 555

exempelvis magbesvär också spontant skall uppge att besvären hade sin grund i alkoholmissbruk. Om uppgifterna ger anledning till misstanke om sådant missbruk, är det bolagets sak att utreda hur det närmare förhåller sig med detta. Upplysningsplikten är, som redan nämnts, begränsad till att avse sådant som kan ha betydelse för bedömningen av ansökan. Detta betyder naturligtvis inte att det skulle vara förbjudet för bolaget att ställa frågor om t.ex. sådana lindriga sjukdomar som ensamma inte har någon betydelse för riskbedömningen; även sådana sjukdomar kan ha betydelse för bedömningen av sökandens totala hälsotillstånd och tillsamman med andra sjukdomar eller kroppsfel leda till att försäkring vägras eller meddelas bara mot förhöjd premie (jfr avsnitt 12.2.2 ovan). Däremot får bolaget inte ställa frågor om sådant som över huvud taget inte har saklig betydelse, och oriktiga eller ofullständiga svar på sådana frågor leder inte till någon sanktion. De frågor som ställs avser naturligtvis i första hand den försäkrades hälsa, ålder och yrke samt - vid - hans inkomstförhållanden och rätt till sjukförsäkring kontanta sjukförmåner. Men även andra omständigheter kan vara av betydelse. Det kan åtminstone i vissa fall vara rimligt att bolaget begär uppgifter om tidigare försäkringar i andra bolag m.m. Sådana uppgifter kan ibland ge bolaget anledning till särskild försiktighet, t.ex. om försäkringstagaren tidigare fått en försäkring uppsagd i annat eller om han teckna utöver vad bolag tycks vilja livförsäkringar som verkar rimligt med tanke på hans förhållanden. Här liksom annars måste bolaget naturligtvis ta skälig hänsyn till försäkringstagarens personliga integritet vid sina undersökningar. Som framgått ovan upphör upplysningsplikten som huvudregel i och med att bolaget beslutar sig för att bevilja eller förnya en begärd försäkring. För sådana sjuk- och olycksfallsförsäkringar där försäkringsbeloppens storlek är satta i relation till den försäkrades inkomstförhållanden, i första hand försäkring med periodisk ersättning, är emellertid den regeln otillräcklig. Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 11.5.2), måste bolaget vid sådan försäkring se till att det kvarstår en viss självrisk (den s.k. 95-procentsregeln). Det är därför nödvändigt att bolaget under försäkringstiden fortlöpande kan få tillgång till aktuella om den försäkrades inkomstuppgifter förhållanden, och de uppgifter som på detta sätt lämnas under bör - såvitt avser eventuella m.m. försäkringstiden oriktigheter bedömas på samma sätt som uppgifter som lämnas vid avtalets ingående. I paragrafens andra mening ges därför en särskild regel om rätt för bolaget att begära nya uppgifter under försäkringstiden. Regeln är inskränkt till sjuk- och olycksfallsförsäkring, och de uppgifter som begärs får bara avse de ekonomiska för försäkringförutsättningarna en - alltså inte den försäkrades hälsotillstånd m.m.

556 Specialmotivering till 4 kap. 1 §

Denna fråga skall inte förväxlas med situationen när bolaget ställer nya frågor inför förnyelsen av en tidsbegränsad sjuk- och olycksfallsförsäkring. I detta läge har bolaget rätt att fråga om alla omständigheter som är av betydelse för försäkringen.

I bestämmelsen anges inte när eller hur ofta under försäkringstiden bolaget får begära nya uppgifter. I praktiken kan man räkna med att det blir aktuellt med nya bara en om året, inför uppgifter gång försäkringens huvudförfallodag. Reglerna i 3 kap. 4 och 5 §§ innebär nämligen att uppgifter om ändrade ekonomiska förhållanden, som medför att försäkringen måste ändras eller upphöra helt, inte kan leda till uppsägning annat än i samband med utgången av en premieperiod. Det blir alltså inte möjligt för att —— såsom bolaget nu villkor - ändra med omedelbar enligt tillämpade försäkringen verkan så snart ändrade förhållanden En annan situation föreligger. föreligger, om försäkringstagaren lämnar som svar oriktiga uppgifter på frågor under försäkringstiden. Bolagets möjligheter att reagera med anledning av sådana uppgifter skall kommenteras vid 2 §. I övrigt kan vad som ovan sagts om upplysningsplikten i samband med avtalets ingående i huvudsak tillämpas också under försäkringstiden. I konsekvens med vad som gäller i nyteckningssituationen leder en vägran från försäkringstagarens sida att lämna nya uppgifter till att bolaget får rätt att säga upp till av den försäkringen utgången löpande premieperioden - låt vara att det enligt 3 kap. 4 § krävs att bolaget har tagit ett förbehåll om detta i villkoren. Särskilda frågor om upplysningsplikten uppkommer om försäkringstagaren eller den försäkrade är omyndig. Flera olika situationer kan tänkas. Det mest praktiska fallet är naturligtvis försäkring av barn och ungdom, men frågorna torde i princip bli desamma när det gäller någon som är omyndigförklarad. Av skäl som kommer att framgå nedan framstår det inte som och - med tanke lämpligt på skyddet för försäkringstagarsidan - inte heller som tillräckligt med en regel motsvarande 33 § första stycket KFL. När den som är under arton år skall vara försäkringstagare - till en försäkring på eget eller annans liv - tecknas försäkringen i de allra flesta fall under medverkan av hans förmyndare. Om förmyndaren därvid lämnar oriktiga uppgifter, torde det vara klart att oriktigheten kan åberopas av försäkringsbolaget även efter det att försäkringstagaren har uppnått myndig ålder. Och när en underårig enligt allmänna regler undantagsvis är behörig att teckna försäkring utan förmyndarens medverkan, måste det rimligen vara en följd av behörigheten att han också får ansvara för de oriktiga uppgifter han lämnar. Men oftast lämnar den underårige uppgifter bara i egenskap av försäkrad, antingen därför att t.ex. förmyndaren skall vara försäkeller ringstagare när den omyndige själv skall vara försäkringsta-

Specialmotivering till 4 kap. 1 § 557

~ därför att gare förmyndaren uppträder som ställföreträdare för honom. Om då den underårige lämnar medvetet oriktiga uppgifter men - som i förmyndaren ansökningsformuläret bekräftar den försäkrades uppgifter är i god tro, kan man fråga sig om oriktigheterna även här skall leda till att ersättningen helt eller delvis uteblir. Från försäkringstagarens kunde en sådan synpunkt tillämpning av bestämmelserna emellanåt leda till resulpåtagligt stränga tat. Att i av försäkrad lämna om sitt hälsotillstånd egenskap uppgifter torde inte vara att betrakta som en rättshandling i egentlig mening. Inte heller förefaller det lämpligt att här analogivis tillämpa föräldrabalkens regler om underårigas rättshandlingsförmåga. I och för sig skulle alltså situationen falla under bestämmelserna om brott mot upplysningsplikten. Härvid får dock undantag göras för barn som på grund av sin ålder och inte kan väntas inse utveckling betydelsen av uppgifterna; från deras sida kan bolaget inte räkna med några uppgifter som kan till för och läggas grund försäkringen, någon upplysningsplikt enligt 1 § kan följaktligen inte anses föreligga. Vilken åldersgräns som här skall gälla kan synas tveksamt och torde i någon mån bero på arten av de När begärda upplysningarna. det gäller att lämna uppgifter som skall till för en ligga grund personförsäkring torde under alla förhållanden den gräns på tolv år som anges i 33 § KFL framstå som väl låg. I praxis lär man inte begära uppgifter från den som är under sexton år, och en sådan gränsdragning bör allmänt sett kunna anses som mera rimlig. Beträffande äldre försäkrade bör däremot de oriktiga uppgifterna i princip tillmätas relevans. Stötande konsekvenser kan undvikas genom den skälighetsregel vi föreslår i 2 § tredje stycket; som jämförelse kan nämnas det delvis liknande synsätt som råder inom skadeståndsrätten (jfr 2 kap. 2 § skadeståndslagen). Tillämpningen av skälighetsregeln i de nu avsedda fallen skall beröras något närmare i motiven till 2 §. Även när den försäkrade är omyndigförklarad eller annars lider av någon allvarlig psykisk abnormitet, förefaller ett liknande synsätt lämpligt. Naturligtvis kan förhållandena här skifta starkt, beroende främst på den försäkrades sinnestillstånd. bör emellertid vara Regeln att de oriktiga uppgifterna i princip får trots åberopas omyndigheten etc., utom när den försäkrade av sitt tillstånd över på grund psykiska huvud taget inte har insett samt att uppgifterna betydelse, obilliga resultat får undgås genom av i 2 § tillämpning skälighetsregeln tredje stycket (jfr även det delvis liknande vid av resonemanget tillämpning 2 kap. 3 § skadeståndslagen).

till 4 2 § 558 Specialmotivering kap.

19.4.2 till 4 kap. 2 §

Specialmotivering

2 § Har försäkringstagaren eller den försäkrade vid avtalets ingående förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är bolaget fritt från ansvar för inträffade försäkringsfall. Detsamma gäller om försäkringstagaren eller den försäkrade i annat fall, uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa, har lämnat oriktiga eller och bolaget inte skulle ha meddelat försäkring om ofullständiga uppgifter upplysningsplikten hade fullgjorts. Skulle bolaget ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än som avtalats, är bolagets ansvar begränsat till vad som svarar mot den premie som har avtalats och de villkor i övrigt som bolaget skulle ha godtagit. Bestämmelserna i första och andra styckena får inte tillämpas i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.

Första stycket

handlar om svek och förfarande i strid mot tro och heder; Stycket ordet ”förfarif” är valt för att markera att även en underlåtenhet att lämna kan omfattas av inte bara upplysningar regeln. Stycket gäller svek osv. som består i brott mot fast regeln upplysningsplikten, har sitt tillämpningsområde där, utan också naturligtvis viktigaste andra sådana förfaranden i samband med avtalets ingående. Ett annat svek kan vara att någon tecknar försäkring på exempel på annans liv i avsikt att därefter döda honom och få ut försäkringsbeatt berätta om sådana avsikter faller knappast under den loppet; vanliga upplysningsplikten. förfaranden vid avtalets ingående. Det Regeln gäller svikliga omfattar inte bara vad som inträffade i samband med det uttrycket första avtalet om utan även vad som kan ha skett i försäkringen samband med en av varje förnyelse innebär förnyelse försäkringen; av att eller ju ingående av ett nytt avtal. Följderna försäkringstagaren den försäkrade har åsidosatt sin upplysningsplikt enligt den speciella i 1 § andra under försäkringstiden om regeln meningen (uppgifter ekonomiska förhållanden) regleras däremot uteslutande av prorataregeln i denna paragrafs andra stycke. av svek eller förfarande i strid mot tro och heder är inte Päföljden - som FAL och - att försäkringsavtalet är ogiltigt. enligt avtalslagen I stället är som ”fritt från ansvar för inträffade bolaget huvudregel dvs påföljden är densamma som när den försäkrade försäkringsfall”, framkallar Försäkringstagaren har uppsåtligen försäkringsfall (8 §). alltså i svekfallen normalt inte rätt att få ut någon del av det avtalade tekniska värde, som enligt försäkringsbeloppet (utom försäkringens 3 6 § alltid skall betalas). Till skillnad från FAL öppnar förslaget kap. dock en att trots sveket tillerkänna ett möjlighet försäkringstagaren visst försäkringsskydd, nämligen genom den skälighetsregel som ges i tredje stycket; se närmare vid den bestämmelsen.

Specialmotivering till 4 kap. 2§ 559

Som framhålls vid rubriken för detta avsnitt (19.4), är bestämmelserna i 2 och 3 §§ avsedda att uttömmande reglera de civilrättsliga påföljderna av svek och förfarande i strid mot tro och heder. Försäkringsbolaget kan alltså inte - för att undgå verkningarna av skälighetsregeln i 2 § tredje stycket - vid sidan av dessa bestämmel-

ser göra gällande att avtalet är ogiltigt enligt 30 eller 33 § avtalsla-

gen.‘ Vi räknar dock inte med att denna begränsning skall få någon

påtaglig praktisk betydelse, eftersom bolaget enligt förslaget som regel skall vara fritt från ansvar i svekfallen. Förslaget innebär också att avtalet inte kan förklaras ogiltigt enligt närliggande avtalsrättsliga principer, t.ex. förutsättningsläran, om detta väsentligen skulle som i grundas på omständigheter regleras personförsäkringslagen. Däremot blir det som sagt fortfarande möjligt att tillämpa andra allmänna som helt eller ogiltighetsregler, till väsentlig del avser andra omständigheter (t.ex. ogiltighet på grund av tvång eller ocker). Att försäkringsavtalet trots sveket behåller sin principiella giltighet medför också att har rätt att och behålla bolaget uppbära riskpremie för den förflutna tiden vilket i och för överensstämmer sig med den ordning som redan har olika tillämpas. Bolagen något system för att bestämma denna beroende om de riskpremie, på tillämpar den klassiska eller prorataregeln Phragméns regel (se avsnitt 12.2.3 ovan). Detta är emellertid en försäkringsteknisk fråga som får lösas i grunderna och tillsynen över dem.

Andra

stycket

I detta stycke anges för de brotten mot huvudreglerna ”vanliga” upplysningsplikten. Förutsättningarna för att reglerna skall vara tillämpliga framgår till stor del av vad som sagts vid 1 §. Det skall vara fråga om objektivt eller som har oriktiga ofullständiga uppgifter lämnats av försäkringstagaren eller den försäkrade. Uppgifterna skall ha angått sådana omständigheter, att skulle ha riktiga uppgifter påverkat bolagets beslut om Om t.ex. en försäkringen. livförsäkring och en sjukförsäkring tecknas på grundval av gemensamma (oriktiga) uppgifter och de riktiga uppgifterna skulle ha haft bara betydelse för bedömningen av kan brott mot sjukförsäkringen, något upplysningsplikten alltså inte göras gällande i fråga om livförsäkringen; ett annat exempel är att har bara för uppgifterna betydelse premiebefrielseförsäkringen. I specialmotiveringen till 3 4 § framhålls att det inte är helt kap.

‘ Här b›ortses från den opraktiska möjligheten att 33 § avtalslagen kan tillämpas på annan ;grund än misstag från bolagets sida; jfr Grönfors, Avtalslagen s. 163 med hänvisningar.

560 till 4 2 § Specialmotivering kap.

samma som kan åberopas för att avslå en ansökan omständigheter om försäkring som för att säga upp en försäkring i förtid; som nämns att hälsa kan åberopas för att avslå en ansökan exempel dålig men inte för att säga upp försäkringen i förtid. Liknande frågor uppkommer när när det gäller förhållandet mellan att avslå en ansökan och möjligheten att helt möjligheten eller delvis vägra ersättning på grund av oriktiga uppgifter. Enligt den har bolaget visserligen (förutsatt att kraven föreslagna lagtexten eller oaktsamhet är uppfyllda) rätt att reagera så snart på uppsåt uppgifter skulle ha medfört att bolaget hade vägrat försäkring riktiga eller meddelat bara på andra villkor. Men uppenbarligen försäkring är en sådan reaktion bara om det förhållande som den befogad har betydelse, i första oriktiga uppgiften avsåg försäkringsmässig hand för riskbedömningen i vid bemärkelse. Om ett har sin verksamhet begränsad t.ex. till en försäkringsbolag viss del av landet eller till att avse endast helnyktra, får bolaget avslå en ansökan från som inte hör till den bestämda kundkretsen. någon - om den Däremot framstår det inte som rimligt att bolaget försäkrade genom oriktiga uppgifter blivit försäkrad trots att han inte - också skulle kunna vid tillhör denna krets helt vägra ersättning eftersom skulle ha vägrat försäkring om försäkringsfall; bolaget hade fullgjorts, är det helt bortfall av ersättningupplysningsplikten en som blir aktuellt. Att verksamhet har en speciell bolagets inriktning, är inte ett tillräckligt tungt vägande skäl att vägra den enskilde ersättning, knappast ens om svek föreförsäkringstagaren ligger. Vi om denna skall behöva i har övervägt begränsning antydas men inte funnit detta nödvändigt. Några bolag med enbart lagtexten,

regional verksamhet förekommer inte på personförsäkringsomrädet,

och det enda bolag som har sin verksamhet begränsad till helnyktra

(Ansvar Liv) uppger att man inte skulle åberopa en oriktig uppgift

om helnykterhet som grund för ansvarsfrihet. Om något bolag skulle inta en annan i denna eller liknande fråga, bör attityd någon skälighetsregeln i tredje stycket kunna tillämpas.

En annan situation uppstår om den försäkrade i själva verket missbrukade alkohol i sådan utsträckning att han inte skulle ha fått försäkring mot normal premie i något bolag eller kanske rent av inte någon försäkring alls. I sådana fall är det naturligtvis påkallat med en reaktion i form av ansvarsbegränsning vid försäkringsfall eller uppsägning enligt 3 §. Vidare bör ett bolag alltid kunna sätta ned sitt ansvar med hänvisning till sin premiesättning. Det kan nämnas att Ansvar - till att verksamheten bara avser just med hänvisning — för män. Nedsättning bör helnyktra tillämpar något lägre dödsfallspremier kunna ske efter förhållandet mellan den premie som har avtalats och den premie som skulle ha utgått i ett annat bolag. På Ansvar uppger man emellertid att man för närvarande inte skulle göra ens en sådan reduktion.

Specialmotivering till 4 2§ 561 kap.

Vid sidan av att uppgifterna skall ha haft saklig betydelse fordras det att försäkringstagaren (eller den försäkrade) har lämnat den oriktiga eller ofullständiga uppgiften uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa. Däremot krävs det, som framhållits flera gånger tidigare, inte att den som lämnade uppgiften också insåg den efterfrågade omständighetens betydelse för bolagets bedömning; om han gjorde det, föreligger som svek. Dock kan man tänka att regel sig försäkringstagarens bristande insikt kan ha betydelse för bedömningen, när han har lämnat den oriktiga uppgiften av oaktsamhet; försummelsen att ta reda på det riktiga förhållandet kan ibland bedömas som ringa, om försäkringstagaren inte rimligen kunde inse ämnets betydelse. Om t.ex. ett ombud som medverkat vid försäkringens tillkomst har bagatelliserat uppgiftslämnandet och gett sken av att det inte är så noga med detaljerna, ligger det nära till hands att bedöma försäkringstagarens oaktsamhet som ringa. Påföljderna av ett relevant brott mot är i upplysningsplikten huvudsak desamma som enligt 6§ första och andra styckena FAL. Om bolaget inte skulle ha meddelat försäkring alls, är bolaget fritt från ansvar. Skulle bolaget ha krävt högre premie, sätts ersättningen ned till det belopp som svarar mot den avtalade Om premien. bolaget, slutligen, skulle ha meddelat försäkring på andra villkor i övrigt, är ansvaret begränsat till vad som följer av ett sådant ”hypotetiskf” avtal. I denna del av regeln ligger en i nyhet förhållande till FAL: om vid med försäkringstagaren sjukförsäkring periodisk ersättning har lämnat oriktiga uppgifter om sina inkomstförhållanden, innebär regeln att bolaget kan sätta ned ersättningen till den nivå som skulle ha bestämts om hade riktiga uppgifter lämnats. Med uttrycket att bolaget inte skulle ha meddelat försäkring” avses att bolaget inte skulle ha meddelat försäkring av den typ som avtalats, t.ex. livförsäkring för dödsfall. Den omständigheten att bolaget eventuellt skulle ha varit berett att meddela en helt annan typ av försäkring t.ex. en olycksfallsförsäkring som möjligen också skulle ha kunnat omfatta det aktuella försäkringsfallet - medför inte något ansvar för bolaget. Om bolaget däremot, med riktiga upplysningar om den försäkrades hälsa, skulle ha varit berett att meddela försäkring av den sökta typen men för ett lägre försäkringsbelopp, får bolaget utge det lägre beloppet i den mån den avtalade premien räcker till det. Som nämns i allmänmotiveringen, upptar förslaget däremot inte någon motsvarighet till återförsäkringsregeln i 6 § andra stycket andra meningen FAL. Bolaget kan alltså inte åberopa, att det med vetskap om rätta förhållandet skulle ha återförsäkrat hela eller en del av risken. Det avgörande för är alltså vilket beslut skulle bedömningen bolaget ha fattat, om försäkringstagaren hade fullgjort sin upplysningsplikt

562 Specialmotivering till 4 kap. 2 § j

enligt 1 §. Man får här också ta hänsyn till vad som skulle ha kommit fram vid de ytterligare utredningar bolaget skulle ha gjort, om korrekta uppgifter hade lämnats. Antag t.ex. att en försäkringstagare lider av sjukdomarna A och B men själv bara känner till A. Han svarar uppsåtligen nekande på en fråga om A; han tror oriktigt att sjukdomen saknar betydelse för bolagets bedömning, och han tycker av någon anledning att det är obehagligt att berätta om den för Även beträffande B svarar — bolagets representant. han ~ i god tro nekande. När så småningom försäkringsfall inträffar, upptäcks det att han vid tiden för tecknandet led av både A och B. Det kan dock inte antas att bolaget med vetskap om A skulle ha låtit göra undersökningar som medfört att även B konstaterats. Vid bestämmande av bolagets ansvar skall hänsyn tas till A men inte till B. Om bolaget skulle ha meddelat försäkring mot högre premie, sätts försäkringsbeloppet ned pro rata. Hur stor nedsättningen blir, beror på om bolaget tillämpar den klassiska regeln eller Phragméns regel (se avsnitt 12.2.3 ovan). Den närmare innebörden av den föreslagna lagregeln kommer sålunda liksom nu - att bestämmas genom bolagens villkor och grunder och tillsynen över dem. Om bolaget skulle ha meddelat försäkring med något visst förbehåll, beror bedömningen av vilket försäkringsfall som inträffar. Om bolaget t.ex. skulle ha gjort undantag från premiebefrielseförsäkringen för arbetsoförmåga på grund av ryggbesvär, blir anledningen till att försäkringstagaren begär premiebefrielse avgörande. Om är någon annan än beviljas full anledningen ryggbesvär, trots de Om bolaget skulle ha premiebefrielse oriktiga uppgifterna. varit berett att meddela försäkring bara för en kortare tid än som begärts - t.ex. därför att den försäkrades hälsoutveckling på längre sikt bedömdes som osäker - blir det avgörande när försäkringsfallet inträffar; dessutom kan det bli aktuellt med nedsättning av ersättningen, om bolaget skulle ha begärt högre ârspremie än som avtalats. Delvis speciella frågor uppkommer när det gäller brott mot andra - under upplysningsplikten enligt 1§ meningen uppgifter försäkringstiden om den försäkrades ekonomiska förhållanden. Om den försäkrade har uppgett att hans inkomster är oförändrade men det sedan visar sig att inkomsterna i själva verket gått ned efter det att försäkringen tecknades, blir bolagets möjligheter att reagera mot oriktigheten delvis beroende av när denna upptäcks. Oriktigheten kan åberopas bara i den mån riktiga uppgifter skulle ha påverkat beslut om försäkringen. kan därför inte åberopa bolagets Bolaget

oriktigheten för att sätta ned ersättningen för tid innan bolaget med

riktiga uppgifter från den försäkrade skulle ha kunnat åstadkomma en ändring enligt 3 kap. 4 eller 5 §, dvs. som regel vid utgången av den premieperiod under vilken uppgifterna lämnades. (Beträffande

Specialmotivering till 4 kap. 2 § 563

att ändra möjligheterna försäkringen för framtiden, se vid 3 §.) Visar det sig däremot att den försäkrade redan från början lämnat oriktiga uppgifter om sina inkomster, kan detta naturligtvis åberopas genast.

Tredje stycket

Här ges den speciella skälighetsregel, som gör det möjligt att i undantagsfall gå ifrån huvudreglerna i paragrafens två första stycken; huvudreglerna får inte tillämpas i den mån det skulle leda till uppenbart oskäligt resultat. Som framhålls i allmänmotiveringen är skälighetsregeln avsedd att tillämpas med stor återhållsamhet. ”Oskäligt” betyder här ungefär detsamma som ”obilligt”. Detta stämmer med uttryckets vanliga innebörd i civilrätten men avviker i viss mån från den speciella försäkringstekniska betydelse begreppet har i FRL. Personförsäkring är till största delen summaförsäkring, där de försäkringsmatematiska principerna har särskilt stor betydelse. Försäkringsbelopp m.m. står i direkt förhållande till den avtalade premien, och det finns från denna synpunkt knappast något utrymme för att ta hänsyn till billighetssynpunkter som hänför sig t.ex. till de efterlevandes sociala och ekonomiska situation (jfr avsnitt 7.1 ovan). Det ligger alltså en viss motsättning i förhållande till FRL i den föreslagna undantagsregeln. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 12.2.3), anser vi emellertid att införandet av en sådan regel är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna behålla de nuvarande huvudreglerna och att detta kan ske utan att man gör någon ändring i FRL; bolagen anses nu ha rätt att i situationer av den typ vi har tänkt på ta hänsyn till billighetssynpunkter och göra utbetalningar utöver vad som rättsligen kan krävas. I detta sammanhang bör erinras om, att den omständigheten att försäkringstagaren eller hans efterlevande befinner sig i en svår ekonomisk situation inte ensam kan medföra att regeln skall användas; sådana skäl kan mycket ofta åberopas efter ett försäkringsfall. Det bör också särskilt framhållas att bristande orsakssamband mellan den förtigna sjukdomen och försäkringsfallet inte är något självständigt skäl att tillämpa undantagsregeln; som framhålls i allmänmotiveringen är det försäkringsmatematiskt ohållbart att tillämpa prorataregeln i förening med en kausalitetsregel. Men ändå kan det förekomma fall där resultatet av huvudreglerna skulle framstå som - och detta även om oacceptabelt undantagsvis situationen inte är sådan att sociala skäl direkt kan åberopas. Några tänkbara fall skall antydas nedan. En försäkringstagare kan ha mycket starka personliga skäl att inte nämna en tidigare sjukdom, samtidigt som han är övertygad om att

564 Specialmotivering till 4 kap. 2 §

förhållandet inte kan ha någon betydelse för bolagets bedömning. Anledningen kan vara att han är personligt bekant med ombudet eller att hans make är med när uppgifterna lämnas; han kan känna det omöjligt att inför dem uppge en sjukdom som han kanske under lång tid har hemlighållit för sin omgivning. Visserligen har den som ansöker om försäkring alltid möjlighet att fylla i hälsouppgifterna själv och lämna dem till bolagets huvudkontor i ett slutet kuvert, och det bör vara en självklar sak för ombudet att alltid nämna den möjligheten för kunden. Det är emellertid långt ifrån säkert att så alltid sker. Som nämndes vid 1 § kan man tänka sig att försäkringstagarens oaktsamhet ibland kan betecknas som ringa, om ombudets uppträdande har gett honom anledning att ta lätt på uppgiftslämnandet. Även när så inte är fallet - t.ex. därför att försäkringstagaren var medveten om att uppgiften var oriktig - kan ett sådant uppträdande av ombudet tillsammans med andra omständigheter medföra att det framstår som oskäligt att ge full åt oriktigheten. genomslagskraft Som tidigare framhällits går oriktiga ut över den som uppgifter annars skulle ha varit berättigad till även om försäkringsbeloppet, han själv är ovetande om oriktigheterna. Denna princip måste upprätthållas i de allra flesta fall. Men det kan förekomma speciella situationer där resultatet inte bör accepteras, om det samtidigt föreligger starka sociala skäl för att ge åtminstone ett visst försäkringsskydd. Så kan vara fallet t.ex. om en make har tecknat och betalat en försäkring på den andra makens liv för att skydda sig själv och de gemensamma barnen i händelse av dödsfall och det sedan visar sig att den försäkrade har lämnat uppgifter utan oriktiga makens vetskap. Ett annat exempel kan vara att en förmyndare svikligen har lämnat oriktiga uppgifter i samband med tecknande av försäkring för sin myndling, som senare har fortsatt försäkringen med egen premiebetalning under många år. Också annars kan det t.o.m. vid svek i något undantagsfall vara motiverat att tillerkänna försäkringstagaren ett visst skydd, särskilt om det har gått lång tid sedan försäkringen tecknades och den riktiga uppgiften bara skulle ha medfört en måttlig premiehöjning; märk att den särskilda oantastbarhetsregeln i 4§ inte vid svek och gäller liknande förfaranden. Om försäkringstagaren har betalat in stora riskpremier under en följd av år, kan det framstå som alltför strängt

att han eller hans efterlevande skall stå helt utan skydd. (Om

uppgiften haft betydelse bara för rätten till premiebefrielse, bör den som ovan nämnts inte ha någon betydelse alls för rätten till ersättning A från huvudförsäkringen.) i Speciella situationer kan uppstå om det förhållande som den 3 i oriktiga eller ofullständiga hade betydelse enbart för uppgiften avsåg bedömningen av den s.k. moraliska risken.

Specialmotiveringtill 4 kap. 3 § 565

Antag att den som söker livförsäkring tidigare har ertappats med allvarligt ohederligt uppträdande i försäkringssammanhang och att bolaget därför enligt 3 kap. 1 § skulle ha rätt att vägra försäkring. Genom att svara nekande på frågor om tidigare försäkringar m.m. döljer sökanden emellertid detta, och försäkring meddelas. En tid därefter omkommer han i en flygolycka. Det finns inte någon misstanke om att han skulle ha lämnat oriktiga uppgifter i övrigt när försäkringen tecknades. Uppenbarligen skulle det vara stötande om bolaget i denna situation kunde åberopa reglerna i första eller andra styckena för att helt befria sig från ansvar.

En annan speciell situation, där kan tänkas få viss skälighetsregeln praktisk betydelse, har redan berörts: när underåriga och andra omyndiga har lämnat felaktiga uppgifter i egenskap av försäkrade.

Som framhålls vid 1 §, kan en strikt

tillämpning av reglerna i första

eller andra stycket i vissa sådana fall tänkas leda till stötande hårda resultat.

Frågan torde främst kunna komma upp beträffande ungdomar

mellan sexton och arton år; för dem kan det finnas att

anledning tillämpa den särskilda skälighetsregeln, t.ex. om den försäkrade glömt att upplysa om en sjukdom eller skada som inte var aktuell vid den tid när upplysningarna gavs. Man får räkna med att skälighetsbedömningen påverkas av vilken typ av försäkring det är fråga om

och vem det är som kräver ett

försäkringsersättning; anspråk på invaliditetsersättning från den unge själv torde sålunda i regel väga betydligt tyngre än ett anspråk på dödsfallsersättning från hans

förmyndare. På liknande sätt kan man tänka sig en varierande skälighetsbedömning när det gäller omyndigförklarade och andra som lider av

psykisk abnormitet, där dessutom graden av avvikelse från normalt

sinnestillstånd bör beaktas. En som en

uppgift omyndigförklarad

lämnar kan i ett fall anses ha sådan karaktär av medvetet svek att

oriktigheten bör kunna åberopas fullt ut av medan den vid bolaget, starkare psykisk abnormitet inte skall leda till någon minskning av

ersättningen.

19.4.3 till 4 3 §

Specialmotivering kap.

3 § Om försäkringsbolaget under försäkringstiden får kännedom om att upplysningsplikten har åsidosatts på det sätt som sägs i 2 § första eller andra stycket, får bolaget säga upp försäkringen för upphörande eller ändring. Uppsägningen skall göras med tre månaders uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Skulle bolaget, om upplysningplikten hade fullgjorts, ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än som avtalats, har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring med det försäkringsbelopp som svarar mot den avtalade premien och på de villkor i övrigt som bolaget skulle ha godtagit. Begäran om fortsatt försäkring skall framställas före uppsägningstidens utgång. Om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt elleri strid mot tro och heder, har försäkringstagaren rätt till

566 Specialmotivering till4 kap. 3 §

fortsatt försäkring bara i den mån det skulle vara uppenbart oskäligt att vägra fortsatt försäkring. I uppsägningen skall anges under vilka förutsättningar en försäkringstagare enligt andra stycket har rätt till fortsatt försäkring. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan. Om försäkringstagaren begär att få försäkringen ändrad, har bolaget rätt att få de nya upplysningar som bolaget behöver för sin bedömning.

Första och andra styckena

Som nämns i allmänmotiveringen är det vid personförsäkring vanligt att oriktigheten av lämnade uppgifter upptäcks redan innan försäkringsfall inträffar; särskilt ofta görs upptäckten i samband med att försäkringstagaren ansöker om premiebefrielse. Vid sjukförsäkring visserligen oriktigheterna oftast i samband med försäkupptäcks (dvs. ersättningsgrundande sjukperiod), men här är det ringsfall även i denna situation nödvändigt att ta ställning till avtalets framtida i denna paragraf är från denna synpunkt av utformning. Reglerna större än de i 2 §, som behandlar bolagets ansvar praktisk betydelse efter Ämnet har behandlats relativt utförligt i den försäkringsfall. allmänna motiveringen (avsnitt 12.2.4). Förslaget saknar motsvarighet i FAL men stämmer till största delen med bolagens nuvarande

praxis. Förutsättningen för att paragrafens bestämmelser skall kunna är att det har konstaterats ett relevant brott mot upplystillämpas Den närmare innebörden av detta framgår av vad som ningsplikten. vid 1 och 2 §§. Den omständigheten att bolaget under sagts ovan försäkringstiden upptäcker en oriktig uppgift är alltså inte tillräcklig för att avtalet skall kunna sägas upp; om har lämnats i god uppgiften tro eller av bara skall avtalet fortsätta att gälla i sin ringa oaktsamhet, ursprungliga utformning. Såvitt gäller uppgifter som lämnats enligt 1 § andra är det också en förutsättning för att en meningen uppsägning enligt denna paragraf skall kunna sättas i kraft, att bolaget med riktiga uppgifter skulle ha kunnat säga upp försäkringen enligt 3 kap. 4 § eller ändra den enligt 3 kap. 5 §. Men när man upptäcker ett sådant brott mot upplysningsplikten som omtalas i 2 §, får Inte heller bolaget alltså säga upp försäkringen. här medför svek eller förfarande i strid mot tro och heder att avtalet automatiskt är Av skäl har regeln utformats så att ogiltigt. praktiska formellt för i bolaget har rätt att säga upp försäkringen upphörande i allmänmotiveringen räknar vi med samtliga fall, men som framhålls att man i praxis skall inskränka sig till att säga upp avtalet för ändring i de fall där detta är den lösningen. Som också nämnts riktiga räknar vi vidare med att man i många fall inte skall behöva tidigare, formell alls utan kunna komma fram till tillgripa någon uppsägning en ny utformning av avtalet under hand.

Specialmotivering till 4 kap. 3 § 567

Om bolaget inte skulle ha meddelat försäkring alls ifall upplysningsplikten hade fullgjorts, har bolaget en absolut rätt att säga upp försäkringen för upphörande; för denna situation upptar förslaget inte någon skälighetsregel motsvarande 2 § tredje stycket. Om riktiga uppgifter däremot bara skulle ha föranlett premiehöjning eller andra villkor i övrigt, blir bedömningen beroende av vilket förfarande som ligger försäkringstagaren till last. Om försäkringstagaren (eller den försäkrade) har gjort sig skyldig till svek eller förfarande i strid mot tro och heder, föreligger som regel inte någon rätt till fortsatt försäkring, vilket stämmer med att bolaget i sådana fall normalt är fritt från ansvar vid försäkringsfall. I andra fall däremot har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring, även om bolaget säger upp försäkringen för upphörande. Förutsättningarna för detta är att han begär fortsatt försäkring före uppsägningstidens utgång och att han lämnar bolaget de nya upplysningar bolaget behöver för sin bedömning (tredje stycket). Den fortsatta försäkringen får en utformning som nära ansluter till vad som enligt 2 § gäller vid försäkringsfall; försäkringsbeloppet blir det som svarar mot den avtalade premien, varjämte försäkringen förses med de förbehåll som bolaget skulle ha tagit om upplysningsplikten fullgjorts. Vid gruppförsäkring torde fortsatt försäkring oftast kunna utfärdas bara som individuell försäkring. Vid sjukförsäkring med periodisk ersättning anpassas försäkringsbeloppen till den försäkrades inkomstförhållanden. Det skall alltså inte verkliga ha någon avgörande betydelse om oriktigheten upptäcks före eller efter ett försäkringsfall. Rätten till fortsatt försäkring har betydelse för försäkringstagaren främst genom att bolaget inte får ta hänsyn till sådan hälsoförsämring som kan ha drabbat den försäkrade efter det att den ursprungliga försäkringen tecknades. Vid svek och förfarande i strid mot tro och heder skall rätt till fortsatt försäkring föreligga bara i speciella undantagsfall; enligt sista meningen i stycket kommer fortsatt försäkring i fråga bara i den mån det skulle vara ”uppenbart oskäligt att vägra fortsatt försäkring. I det helt övervägande antalet fall måste bolagets önskan att komma ur avtalsförhållandet väga över, när det har förekommit ett så pass allvarligt illojalt beteende på försäkringstagarsidan; man bör kräva ännu starkare skäl här än när det gäller att tillämpa regeln i 2 § tredje stycket. Även med den nu angivna utgångspunkten kan det dock vara befogat att fortsatt försäkring meddelas i några av de typsituationer som har angetts vid 2 § tredje stycket, förutsatt att omständigheterna i det enskilda fallet ger stöd för en sådan bedömning. tillräckligt Exempel på detta kan vara att den svikliga uppgiften bara avsett ett förhållande som skulle ha medfört en inte alltför stor premiehöjning och den försäkrades hälsotillstånd under tiden efter försäkringens

568 Specialmotivering till 4 kap. 3 §

tecknande har försämrats så att ny försäkring inte längre går att få. Särskilt vid livförsäkring kan det också vara att helt eller rimligt delvis bortse från sveket, om den försäkrade har lämnat oriktiga uppgifter utan försäkringstagarens vetskap; vid försäkring på främmande liv är bolaget efter avtalets ingående normalt inte beroende av den försäkrades handlande, och det kan då vara att hans oskäligt bristande hederlighet berövar försäkringstagaren hela skydddet. Även när grunden för den ansökan skulle ha avslag på ursprungliga varit s.k. moralisk risk, kan det någon gång finnas skäl att låta försäkringstagaren behålla försäkringen om det har förflutit ett antal år sedan försäkringen tecknades och hans förhållanden har utvecklats så att det inte längre finns någon påtaglig anledning att befara ohederlighet från hans sida (jfr vid 3 kap. 1 § ovan). Uppsägningstiden är alltid tre månader, räknat från det att uppsägningen avsändes från bolaget, oavsett om avser uppsägningen upphörande eller ändring. Den långa uppsägningstiden visserfyller ligen inte någon funktion i de fall där skall och försäkringen upphöra bolaget skulle vara fritt från ansvar vid Av försäkringsfall. praktiska skäl - bl.a. därför att det från början kan vara oklart om en uppsägning slutligen skall leda till upphörande eller ändring - är det

emellertid nödvändigt att ha samma tid för samtliga fall. Under uppsägningstiden fortsätter försäkringen att gälla i sin ursprungliga form, men med de begränsningar som följer av 2 §. Genom att är så väl kan man räkna med uppsägningstiden tilltagen att parterna under denna tid skall hinna komma överens om hur försäkringen i fortsättningen skall vara utformad den inte skall (om upphöra helt); i många fall torde de alternativen vara möjliga klarlagda redan när bolaget sänder ut sin När uppsägning. ny överenskommelse nås under uppsägningstiden, upphör naturligtvis det gamla avtalet att gälla omedelbart. Om uppsägningstiden undantagsvis skulle löpa ut medan fortfarande förhandlingar pågår, får det avgöras med ledning av allmänna avtalsrättsliga principer i förekommande fall kompletterade med 3 kap. 1 och 2 §§ - ivad mån bolaget på grund av vad som förekommit vid förhandlingarna bär något ansvar vid inträffande försäkringsfall.

Tredje stycket

Särskilt när bolaget använder av att säga upp sig möjligheten försäkringen för upphörande, är det viktigt att försäkringstagaren får veta att det ändå kan finnas möjligheter för honom att få behålla försäkringen i förändrad form. I första meningen i detta stycke åläggs därför bolaget att i uppsägningen erinra försäkringstagaren om reglerna i andra stycket om rätt till fortsatt försäkring. Om bolaget har bildat sig en uppfattning om i vad mån rätt till fortsatt

I Specialmotivering till 4 kap. 4 § 569

försäkring föreligger i det aktuella fallet, bör naturligtvis även detta anges liksom vad försäkringstagaren skall göra om han vill ha fortsatt försäkring. Skulle bolaget upptäcka att informationen i ett visst fall har försummats, får bolaget sända informationen i efterhand och räkna uppsägningsfristen från det att avsändes. kompletteringen Bolaget är skyldigt att upplysa om reglerna i andra stycket också när det väljer att säga upp endast för försäkringen ändring. Den informationen grundläggande om reglerna i andra stycket får inte utelämnas ens om bolaget för sin del är övertygat om att någon rätt till fortsatt försäkring inte finns, t.ex. därför att försäkringstagaren har gjort sig skyldig till svek. Saknas den föreskrivna informationen får uppsägningen ingen verkan, och detta även om t.ex. en domstol vid en senare skulle komma till att rätt till bedömning någon fortsatt försäkring faktiskt inte fanns. Utan information fortsätter försäkringen att gälla, dock med ansvaret bestämt 2 §. enligt I tredje meningen i berörda att stycket ges den tidigare regeln försäkringstagaren måste lämna de kompletterande upplysningar bolaget behöver, om han vill ha fortsatt försäkring. Situationen är i princip densamma som vid nyteckning, och som förut antytts blir de vanliga reglerna om upplysningplikten tillämpliga.

19.4.4 till 4 4 §

Specialmotivering kap.

4 § Försäkringsbolaget fär inte åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts om bolaget, när det mottog upplysningarna, insåg eller hade bort inse att de var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma gäller om det förhållande som upplysningarna avsåg var utan betydelse för bolaget eller senare har upphört att ha betydelse. Vid livförsäkring för dödsfall får bolaget åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts bara om dödsfallet har inträffat inom två år från det att upplysningarna lämnades eller om bolaget har lämnat besked enligt 11 § inom samma tid. Första stycket första och andra inte om meningen stycket gäller försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Bestämmelserna i denna paragraf begränsar bolagets möjligheter att åberopa brott mot upplysningsplikten. Första stämmer nära stycket med 9§ FAL, medan i andra är en En regeln stycket nyhet.

ytterligare begränsning av liknande slag finns i 11 §, som är

gemensam för hela kapitlet.

Första stycket

Regeln i första motsvarar i stort sett första delen av 9§ meningen FAL. Förslaget dock går på det viset ett steg längre än FAL, att det för tillämpning av räcker att insett eller bort inse att regeln bolaget uppgifter var eller det krävs alltså

lämnade oriktiga ofullständiga;

570 Specialmotivering till 4 kap. 4 §

inte att bolaget ägt eller bort äga kännedom om det rätta förhållandet. Syftet med detta är att stimulera bolagen till att noga granska försäkringstagarens uppgifter och så långt som möjligt pröva deras riktighet. Den praktiska betydelsen av denna skillnad i lagtextens utformning torde dock inte vara särskilt stor (jfr Hellner s. 161). Denna regel (liksom 11 §) innebär visserligen att en försäkringstagare, som mer eller mindre grovt brutit mot upplysningsplikten, någon gång kan få ersättning från försäkringen utöver vad som från försäkringssynpunkt framstår som rättvist och rimligt. Syftet med reglerna i lagförslaget är emellertid i första hand att så många försäkringar som möjligt skall gälla i enlighet med sin lydelse och ge försäkringstagaren det skydd han har tänkt sig. Naturligtvis bör detta inte ske genom att bolagen i stor utsträckning betalar trots att försäkringen visar sig vara grundad på oriktiga uppgifter; tvärtom är det bl.a. från kollektivets synpunkt viktigt att de utbetalningar som görs vilar på riktig grund. Men detta torde man uppnå bättre genom regler som stimulerar bolagen till noggrann kontroll av de uppgifter som lämnas än genom föreskrifter om stränga sanktioner mot försäkringstagarna. En försäkring som inte ger skydd i enlighet med sin lydelse kan sägas vara misslyckad, även om resultatet moraliskt framstår som motiverat med tanke på försäkringstagarens beteende. Det bör observeras att regeln enligt tredje stycket inte gäller vid svek och förfarande i strid mot tro och heder - alltså de allvarliga fallen av illojalt beteende. Brott mot upplysningsplikten kan sålunda inte åberopas om bolaget insett eller bort inse att uppgifterna var oriktiga eller ofullständiga. Ett viktigt sådant fall är när bolaget på annat vis redan har tillgång till riktiga uppgifter. Om den tjänsteman i bolaget som fattar beslut om försäkringen faktiskt har tagit del av den riktiga uppgiften, är det självklart att bolaget skall anses ha känt till det riktiga förhållandet oavsett hur uppgiften kommit till tjänstemannens kännedom. När uppgiften inte har kommit fram till den som fattar beslutet, kan det däremot ofta vara svårt att avgöra vad som skall krävas för att ”bolaget” skall ha anses ha känt till förhållandet. Det kan uppenbarligen inte vara tillräckligt att uppgiften finns antecknad i någon handling i bolagets besittning eller att den är känd för någon av de anställda, t.ex. någon som råkar vara personligt bekant med försäkringstagaren. Det måste krävas att uppgiften finns på en plats, där det rimligen kan begäras att bolaget skall söka efter den, eller att den är känd för någon som har anledning att se till att den kan beaktas vid prövningen av ansökan. När det gäller att bedöma vilka ansträngningar som kan krävas av bolaget, får man bl.a. beakta storleken och arten av den försäkring det gäller samt i vilken mån försäkringstagarens uppgifter har gett bolaget anledning till särskild vaksamhet.

i i j Specialmotivering till 4 kap. 4 § 571

Den riktiga uppgiften kan finnas t.ex. i rörande en handlingarna tidigare försäkring. Man torde visserligen inte kunna att begära bolaget rutinmässigt skall leta fram handlingarna till redan avslutade försäkringar, men äldre som finns bevarade bör tas fram handlingar åtminstone om den nya försäkringen skall avlösa en tidigare försäkring och om försäkringstagaren annars i samband med ansökan berättar att han haft i Försäktidigare försäkring bolaget. ringstagaren kan då ha anledning att utgå från att bolaget på nytt tar del av de gamla och att han därför inte behöver handlingarna upprepa alla uppgifter han lämnade där. Bolaget kan också få kännedom om det förhållandet riktiga genom att försäkringstagaren muntligen uppger det för ombudet. Man kan t.ex. tänka sig att försäkringstagaren berättar att han en varit gång sjuk på visst sätt men sedan inte kan lämna närmare uppgifter om tid, läkare eller och att ombudet därför - i samråd med diagnos försäkringstagaren - inte antecknar något om sjukdomen i frågeformuläret. Någon gång kan det också vara för ombudet att möjligt genom egna observationer få kunskap om sjukdomar som försäkringstagaren inte uppger för honom. Situationen kan vara en annan, om försäkringstagaren själv fyller i frågeformuläret. Om han därvid nämner en viss sjukdom och ger ombudet ett av att (oriktigt) intryck han också antecknar den i formuläret, bör det knappast läggas bolaget till last om ombudet inte kontrollerar att anteckningen verkligen blir gjord. Men bolaget behöver som sagt inte ha haft till de tillgång riktiga uppgifterna. Det räcker att bolaget insett att lämnade var uppgifter oriktiga eller ofullständiga. Regeln är tämligen självklar när den ansvarige tjänstemännen - eller någon som bort vidarebefordra sin upptäckt till honom - faktiskt har förstått att uppgifterna inte kan vara Om en vuxen riktiga. försäkringssökande uppger att han väger 15 kg och bolaget inte ställer bör någon kompletterande fråga, bolaget inte kunna åberopa brott mot upplysningsplikten, även om man inte kunde ana att den verkliga vikten var 150 kg. Bolaget får här anses ha att skulle meddelas utan godtagit försäkringen uppgift om den försäkrades vikt. Svårare är när det blir om att ”bort bedömningen fråga bolaget inse” att var eller skall uppgifterna oriktiga ofullständiga; bolaget alltså ha godtagit sökandens och inte uppgifter gjort några kompletterande trots att till det.

efterforskningar, uppgifterna gav anledning

Här måste dock relativt krav ställas höga på bolagen uppgifterna måste granskas kritiskt och vid behov. En kompletteringar begäras inte oväsentlig roll spelar här av ombuden utbildningen (fältmännen); dessa har en stor del av ansvaret för att bolaget får ordentliga uppgifter till grund för sin prövning, men de har samtidigt ett eget intresse av att en tillämnad inte om intet att försäljning går genom

572 Specialmotivering till 4 kap. 4 §l

sökanden blir avskräckt när han skall besvara frågorna i formuläret. Det kan också vara svårt att generellt ange vilka åtgärder bolaget måste vidta för att bevara sin rätt, t.ex. om sökanden lämnar uppgifter om ett sjukdomsförlopp som klart avviker från det normala. Den första åtgärden bör naturligtvis vara att ställa kompletterande frågor till sökanden och på detta sätt försöka få ett underlag för bedömningen. Om också svaren på de nya frågorna framstår som osannolika och någon annan utredning inte finns att tillgå, torde bolaget ha att välja mellan att vägra försäkring och att meddela försäkring men avstå från möjligheten att åberopa brott mot upplysningsplikten på den aktuella punkten. Men vanligen skaffar sig bolaget också annan kompletterande utredning, genom att begära uppgifter från försäkringskassa, sjukhus osv. och eventuellt genom att den som skall försäkras får genomgå särskild läkarundersökning. Om utredningen kan anses bekräfta sökandens uppgifter, kan man inte längre påstå att bolaget ”bort inse” att uppgifterna var oriktiga. Visar det sig senare att så ändå var fallet, kan detta åberopas enligt 2 eller 3 §. För att bolaget skall kunna inhämta sådana uppgifter från andra som nu nämnts krävs det visserligen att den som avser uppgifterna lämnar sitt samtycke till åtgärden, men som angetts vid 3 kap. 1 § har bolaget rätt att vägra försäkring om samtycke inte lämnas. Om ett bolag skulle meddela försäkring trots att samtycke vägrades, torde bolaget riskera att enligt den nu diskuterade regeln förlora sin rätt att åberopa brott mot upplysningsplikten; en sådan vägran måste ofta vara ett starkt tecken på att lämnade uppgifter är oriktiga. Förslaget föreskriver inte någon allmän undersökningsplikt för bolaget (om också bolaget får anses skyldigt att i viss utsträckning ta fram uppgifter som finns inom dess egen organisation). Om de uppgifter försäkringstagaren lämnar verkar rimliga, kan bolaget alltså grunda sitt beslut på de lämnade uppgifterna utan kontroll med försäkringskassa, sjukhus osv. och åberopa -brott mot upplysningsplikten, om det senare visar sig att uppgifterna var oriktiga. Från denna synpunkt kan FAL:s formulering framstå som något strängare mot bolaget enligt denna skulle man kanske kunna hävda att bolaget ”bort äga kännedom” om sådana förhållanden som kunnat upptäckas genom en enkel rutinkontroll. Denna olikhet torde dock inte ha mer än teoretisk betydelse, eftersom bolagen i eget intresse alltid företar sådana kontroller så snart det är fråga om mera betydande försäkringar. Regeln i andra meningen motsvarar senare delen av 9§ FAL. Regeln behandlar två situationer, dels den när det förhållande som den oriktiga uppgiften avsåg saknade betydelse för bolaget redan när försäkringen dels den när förhållandet senare har

tecknades,

upphört att ha betydelse.

i

till 4 Specialmotivering kap. 4 § 573

Exempel på den förstnämnda situationen är när en försäkringstagare förtiger en sjukdom, som inte skulle ha haft för någon betydelse bolagets villighet att meddela försäkring eller för villkorens utform-

ning; förtigandet påverkar då inte försäkringstagarens rätt till ersättning från försäkringen. Regeln framstår delvis som en spegelbild av bestämmelsen i 1 § att bolaget bara får ställa om sådant frågor som är av betydelse för dess framhålls vid den

bedömning. (Som

bestämmelsen, betyder detta dock inte att det i skulle ha exemplet varit förbjudet för bolaget att om den aktuella fråga sjukdomen.) De riskprövningsregler kan ändras så att en viss bolaget tillämpar sjukdom inte längre har för betydelse bedömningen eller, tvärtom, så att en sjukdom som inte beaktats nu tillmäts tidigare betydelse. För att bolaget utan hinder av den nu diskuterade bestämmelsen skall kunna åberopa en eller oriktig ofullständig uppgift krävs det, att det förhållande som har både de uppgiften avsåg betydelse enligt regler som när tecknades tillämpades försäkringen och de regler som gäller när

oriktigheten upptäcks. Ändringar som lindrar hälsokraven

skall alltså tillämpas till medan försäkringstagarens fördel, ändringar i skärpande inte får emot honom. riktning åberopas Regeln torde få tillämpas analogt vid mindre förändringar av riskprövningsreglerna ändringen innebär t.ex. att en viss en mindre sjukdom ger premiehöjning än förut.

En har - med motsatt angränsande fråga utgång behandlats av Livförsäkringens Villkorsnämnd (beslut nr 4/1981). Vid anslutning till en gruppförsäkring hade sökanden svarat oriktigt på frågor om sjukhusvård m.m. och därigenom förtigit en sjukdom, som rätteligen skulle ha föranlett avslag på ansökan. Några år senare förenklades riskprövningsreglerna för den aktuella gruppen, och i samband därmed reducerades det använda frågeformuläret avsevärt. Den sjukdom sökanden led av skulle - om den kommit till kännedom - fortfarande bolagets ha föranlett avslag på ansökan, men det bedömdes att sökanden skulle ha kunnat besvara frågorna i det nya formuläret riktigt utan att uppge sin sjukdom. Villkorsnämnden fann inte detta utgöra anledning att rekommendera utbetalning av billighetsskäl.

Det kan emellertid också vara de faktiska förhållandena som ändras så att de kommer att överensstämma med försäkringstagarens SOU 1925:21 s. Ett uppgifter (jfr 79). exempel är att en gruvarbetare som tecknar - där olycksfallsförsäkring yrket har betydelse för premien uppger att han är kontorist. Om han sedermera övergår till kontorsarbete och därefter drabbas av ett bör han ha olycksfall, rätt till full ersättning. Ett motsvarande resonemang kan däremot när det knappast föras, gäller uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd. Eftersom bolagen regelmässigt frågar om den försäkrade ”lider eller har lidit” av angivna sjukdomar, kan man sällan tänka att förhållandena sig ändras så att de helt överensstämmer lämnade

med (oriktiga)

kap.

till 4 4 §

574 Specialmotivering

Som kan därför inte den, som har fått uppgifter. tidigare antytts mot normal att förtiga en premiehöjanlivförsäkring premie genom de av försäkringsersättningen genom att sjukdom, undgå nedsättning visa att han tillfrisknat från eller levt längre än man sjukdomen statistiskt kan vänta för en person med den aktuella sjukdomen. till sådana individuella variationer är inbyggd i premietarif- Hänsyn ferna, och att i efterhand normalpremie till dem som inte dör i den ge skulle vara försäkringsmatematisk ohållpremiehöjande sjukdomen bart.

Andra stycket

I detta den s.k. oantastbarhetsregeln. Bestämmelsen stycke upptas avser bara för dödsfall, och den är inte tillämplig när livförsäkring eller den försäkrade förfarit svikligt eller i strid försäkringstagaren mot tro och heder och avsnitt 12.2.3 ovan). Regeln (se tredje stycket innebär att de brotten mot inte kan vanliga upplysningsplikten när mer än två år förflutit från det upplysningarna åberopas lämnades. Bolaget kan inte efter denna tid vägra ersättning eller säga Däremot kan även efter tvåårstidens upp försäkringen. bolaget premiebefrielse, eftersom premieutgång vägra försäkringstagaren genomgående skall behandlas befrielseförsäkring enligt förslaget som sjukförsäkring (1 kap. 1 §). Oantastbarheten kan gå om intet på två sätt: genom att dödsfall tvåårstiden inom samma tid inträffar inom och genom att bolaget lämnar försäkringstagaren besked enligt 11 §. Att premiebefrielse aktualiseras har däremot betydelse i sammaningen självständig - Vilket av de två alternativen som blir aktuellt kommer att hanget. bero på i vilket sammanhang oriktigheten upptäcks. När utan att dödsfall har inträffat, t.ex. i oriktigheten upptäcks

samband med att ansöker om premiebefrielse,

försäkringstagaren blir det om hinner reklamera enligt 11 § innan avgörande bolaget fristen ut. är bolaget också bevarat vid sin rätt om det går Naturligtvis inom fristen säger upp försäkringen enligt 3 §; en sådan uppsägning uppfyller de krav som anges i 11 §. När efter dödsfallet, blir det däremot 3 oriktigheten upptäcks när detta inträffade. skall bolaget även i avgörande Visserligen denna situation 11 §, men om utgången var ge besked enligt beroende av när beskedet skulle de efterlevande kunna lämnades, skaffa oantastbarhet att dröja med att anmäla försäkrings- j sig genom fallet tills fristen ut. 5 löpt

Tredje stycket

Bestämmelserna i första första och andra stycket stycket meningen gäller inte vid svek och förfarande i strid mot tro och heder. Regeln

i sou 1986:56 till 4

Specialmotivering kap. 5r§ 575

är generellt utformad, men dess betydelse skiftar beroende på vilken bestämmelse som är aktuell. Om bolaget kände till det rätta förhållandet torde man inte kunna tala om svek och knappast heller om förfarande i strid mot tro och heder. Om bolaget bara förstod att lämnade var uppgifter oriktiga eller ofullständiga (men inte kände till rätta kan förhållandet), bestämmelsen i tredje stycket däremot under vissa förhållanden tänkas bli aktuell - de svikliga uppgifterna skulle alltså kunna åberopas. Regeln kan naturligtvis också om bara tillämpas bolaget hade bort inse att var uppgifterna oriktiga. Däremot gäller den särskilda för svek osv. inte undantagsregeln när det är fråga om som saknar uppgifter betydelse för bolaget (första stycket andra meningen). Som är det en framgått utgångspunkt för reglerna om att om upplysningsplikten, oriktiga uppgifter sådant som saknar för risken inte skall betydelse leda till några konsekvenser. Förhållandet mellan den särskilda och andra undantagsregeln stycket torde inte vålla det finns några tolkningsproblem; knappast något tekniskt samband mellan och oantastbarhetsregeln frågan huruvida svek eller förfarande i strid mot tro och heder förekommit.

19.4.5 till 4

Specialmotivering kap. 5 §

5 § Om försäkringen gäller för följder av sjukdom eller kroppsfel, får försäkringsbolaget göra särskilt undantag för sådana sjukdomar och kroppsfel som den försäkrade hade när avtalet ingicks, bara om undantaget 1. grundar sig på upplysningar om den försäkrade som bolaget har inhämtat, eller 2. är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet. Om en tidsbegränsad försäkring förnyas, får ett undantag enligt första stycket 2 bara avse sjukdom eller kroppsfel som den försäkrade hade när det första avtalet ingicks. Om försäkringsskyddet utvidgas i samband med förnyelsen, gäller dock första stycket i denna del.

I paragrafen regleras bolagens tillgång till s.k. symtomklausuler och liknande förbehåll. Ämnet har behandlats i

allmänmotiveringen

(avsnitt 12.3.1). Från de förbehåll som avses här får man sådana skilja villkorsbestämmelser som innebär att över huvud försäkringen taget inte täcker följderna av och sjukdom kroppsfel, oavsett när de uppträder. Sådana villkor, som förekommer främst i och

olycksfallsförsäkringen

som kan avse alla sjukdomar eller bara vissa hör till de uppräknade, allmänna omfattningsbestämmelser som bestämmer fritt bolaget över. När villkoren har denna det inte roll utformning, spelar någon vilka upplysningar om en viss den försäkrade sjukdom har gett eller

-

[S76 Specialmotivering till 4 kap. 5 §

skulle ha kunnat ge ifall han blivit tillfrågad; omfattningsbestämmelser av detta slag gäller utan undantag. Bestämmelserna handlar i stället om det fallet att försäkringen i täcker eller död på grund av sjukdom osv. princip arbetsoförmåga men inte vill ta ansvar för följderna av sådana sjukdomar bolaget som den försäkrade hade redan när försäkringen tecknades. Även ett sådant förbehåll kan avse alla sjukdomar eller bara vissa uppräknade. Förbehållet kan också ha den omvända formen, att det anges vara en förutsättning för försäkringens giltighet att den försäkrade vid tecknandet är fullt arbetsför eller liknande. Till denna kategori måste även räknas förbehåll om att för äldre ersättningstiden är och om att det skall förflyta viss karenstid sjukdomar begränsad efter tecknandet innan återfall i äldre kan till sjukdom ge rätt ersättning. Svårare att bedöma är sådana villkor som innebär att försäkringen ersättning eller ingen ersättning alls för försäkringsfall ger sämre inom viss tid efter tecknandet, när denna begränsning åtminstone formellt oavsett om det är fråga om ”ny” eller ”gammal” gäller Sådana villkor får bedömas från fall till fall, varvid den sjukdom. torde bli under hur lång tid begränsningen viktigaste omständigheten Om bara inom t.ex. så gäller. begränsningen gäller försäkringsfall kort tid som en månad från tecknandet, förefaller det klart att villkoret i tar sikte på ”gamla” sjukdomar och alltså praktiken omfattas av bestämmelserna i denna Om däremot försäkparagraf. begränsad ersättning under så lång tid som två år, vilket ringen ger förekommer i kollektiv bör bedömningen bli den sjukförsäkring, motsatta; har i full frihet att träffa avtal om att parterna princip skall för olika stora förmåner under olika delar av försäkringen gälla och att om i ett

försäkringstiden, tillämpa reglerna symtomklausuler

sådant fall som nu angetts skulle avsevärt inskränka denna frihet.

Första stycket

för är att i skyddet, som har Utgångspunkten förslaget begränsningar med den försäkrades hälsotillstånd att göra, så långt som möjligt skall grundas på upplysningar som bolaget tar in när försäkringen tecknas. Om det av de inhämtade framgår att den uppgifterna försäkrade lider av en viss sjukdom och bolaget vill helt eller delvis undanta arbetsoförmåga på grund av den sjukdomen, har bolaget en rätt till det. Denna som i och för är självklar med obetingad regel, sig av l i detta den uppläggning vi har gett lagförslaget, framgår punkt

stycke. I den mån inte på inhämtade försäkringens utformning grundar sig bör däremot vara att försäkringen skall upplysningar, huvudregeln för den försäkrade sådan han är. I härmed sägs i den gälla enlighet

sou 1986:56 till 4 5 § 577 Specialmotivering kap.

föreslagna lagtexten, att symtomklausuler och liknande förbehåll är tillåtna bara om förbehållet är av beskaffenpåkallat försäkringens het eller någon annan särskild Förbehåll av detta omständighet”. slag bör förekomma bara om det är eller förenat praktiskt omöjligt med avsevärda att inhämta olägenheter upplysningar och det samtidigt finns påtagliga försäkringsmässiga skäl att göra undantag för äldre sjukdomar. De fördelar i form av framför allt lägre premier som användandet av symtomklausuler kan medföra måste vägas omsorgsfullt mot de nackdelar för den enskilde som sådana förbehåll kan innebära. Allmänt sett kan man säga att det är lättare att godta symtomklausuler i egentlig bemärkelse än sådana förbehåll som inte kräver att några ännu har visat symtom på sjukdomen sig. Exempel på situationer där olika av förbehåll typer bör godtas vid individuell försäkring har lämnats i avsnitt 12.3.1. För del gruppförsäkringens har frågan behandlats i avsnitt 17.5. Reglerna om i 4 1-4 §§ skall vara upplysningsplikten kap. förslaget tvingande till försäkringstagarens fördel. Därför kan över bolaget huvud inte ett taget åberopa undantag av typ symtomklausul, om bolaget - utan att få svar som motiverar klausulen - faktiskt har

ställt frågor till den försäkrade om den som klausulen avser. sjukdom Om har ställt vissa bolaget visserligen frågor men inte frågor om den eller de sjukdomar som avses med måste man däremot undantaget, göra en allmän prövning av undantagets tillåtlighet. Det avgörande blir om det framstår som att använder en försvarligt bolaget symtomklausul i stället för att ställa till den ytterligare frågor försäkrade. Ifall undantaget avser bara viss någon sjukdom och bolaget lätt hade kunnat ställa en om den, talar fråga detta till bolagets nackdel vid Om å andra sidan - såsom prövningen. ofta förekommer vid gruppförsäkring bolaget bara frågar om den försäkrade är arbetsför och symtomklausulen avser alla sjukdomar, blir bedömningen densamma som om ungefär inga upplysningar alls hade inhämtats; som innebär det dock framgått tidigare inte att förbehållet utan vidare skall godtas. Förbehåll av liknande kan ibland förekomma i samband slag med att under

försäkringsbolaget försäkringstiden ändrar villkoren för en

långvarig försäkring. Om bolaget inför nya och för försäkringstagarna standardvillkor förmånligare för en viss typ av försäkring, kan bolaget önska att dessa förbättringar skall gälla också för redan tecknade försäkringar. kan då emellertid Bolaget anse det nödvändigt att från det förbättrade undanta sådana skyddet sjukdomar som redan har visat symtom, som det är att samtidigt praktiskt omöjligt inhämta nya från hälsoupplysningar samtliga försäkringstagare. (Undantaget kan också ha den formen, att det vara en anges förutsättning för de nya villkorens giltighet att den försäkrade vid

ändringstidpunkten är arbetsför eller liknande.)

578 Specialmotivering till 4 kap. 6 §

Om bolaget inte begär någon extra premie för det nya skyddet, finns det tillräcklig anledning att motsätta sig att utvidgknappast detta vis. Om motsvaras av en ningen begränsas på utvidgningen premiehöjning, föreligger däremot i praktiken en typ av en nyteckoch det bör därför krävas sådana speciella omstänningssituation, som avses i bestämmelsen för att förbehållet skall få digheter användas. Som redan framgått är det knappast tillräckliga skäl, att bolaget i en sådan situation inte kan begära in nya hälsouppgifter från alla Det bör dessutom fordras att det finns försäkringstagare. skäl för förbehållet - t.ex. så att det på vägande försäkringsmässiga kan antas att det skyddet annars skulle goda grunder utvidgade komma att omfatta ett stort antal redan inträffade sjukfall. Nackdelarna för den enskilde av en framträder särskilt symtomklausul i en sådan situation, när en försäkrad som redan lider av den tydligt aktuella betalar den extra utan att få något extra sjukdomen premien En annan sak är att bolaget - utan att komma i konflikt med skydd. bestämmelserna i denna - kan förbehålla sig att försäkringparagraf en inte skall omfatta sådana förluster i form av förlorad arbetsinkomst m.m. som har uppkommit innan utvidgningen gjordes.

Andra stycket

Som framhålls i bör man inte tillåta att allmänmotiveringen, villkoren för tidsbegränsade försäkringar av den typ som fortlöpande innehåller förbehåll, som innebär att sjukdomar m.m. som förnyas under en automatisk tas undan från uppkommit försäkringsperiod ansvarsområdet för nästa En som förbjuder sådana period. regel villkor har in i första i detta Däremot är det tagits meningen stycke. som framhållits flera - som hindrar att gånger tidigare ingenting i samband med förnyelsen och bolaget begär nya hälsoupplysningar med av vad som då kommer fram inför ett nytt undantag i anledning försäkringen. Den i första meningen gäller bara i den speciella begränsningen mån oförändrade villkor. Om bolaget i försäkringen förnyas på samband med t.ex. att upphäva förnyelsen utvidgar skyddet, genom ett för viss gäller i stället de tidigare undantag någon sjukdom, i första kan alltså förbehålla sig att vanliga reglerna stycket. Bolaget det inte skall för dem som blivit sjuka innan utvidgade skyddet gälla om det finns tillräckliga sakliga skäl för ett utvidgningen gjordes, sådant förbehåll.

19.4.6 till 4 kap. 6 §

Specialmotivering

har förbehållit när den försäk- 6 § Om försäkringsbolaget sig ansvarsfrihet rade deltar i särskilt angivna verksamheter eller är utsatt för särskilt angivna som inträffar under sådana risker, ansvarar bolaget ändå för försäkringsfall

i Specialmotivering till 4 kap. 6§ i 579

omständigheter men som inte sammanhänger med den särskilda verksamheten eller risken.

Som redan framhållits åtskilliga gånger, får bolagen i princip själva bestämma vilka yttre risker försäkringarna skall täcka. I denna paragraf ges emellertid en regel, som skall hindra att vissa typer av ansvarsbegränsningar får en mot försäkringstagarna oförmånligare utformning än som är försäkringsmässigt motiverat. För undantag som avser någon eller några få klart urskiljbara risker skall det enligt förslaget alltid gälla en kausalitetsregel. Den föreslagna regeln avser delvis vad man brukar kalla fareökningsbestämmelser. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 12.3.2) är emellertid detta begrepp svårtolkat, och den nya regeln förutsätter inte att villkorsbestämmelsen kan betecknas som avseende fareökning. Det avgörande för om regeln skall vara är i tillämplig stället vilken typ av risk undantaget avser. Här liksom på andra ställen är det den faktiska innebörden av villkorsbestämmelsen som är avgörande för hur den skall behandlas, inte vilken dräkt språklig undantaget har fått (jfr prop. 1979/80:9 s. 65). Regeln skall inte tillämpas på sådana undantag som avser ett stort antal risker, kanske delvis okända och svåra att överblicka. Försäkringsbolaget kan alltså fritt använda suspensionsklausuler t.ex. när det gäller undantag för deltagande i krig och vistelse i land där krig eller politiska oroligheter råder, liksom när undantag görs för skador som i den försäkrades Att uppstår yrkesverksamhet. genomgående tillämpa en kausalitetsregel - eller ett krav på att den försäkrade skall ha utsatt sig för risken frivilligt - i sådana fall skulle kunna ge upphov till svåra utrednings-och för bedömningsfrågor; vissa fall brukar försäkringsvillkoren dock som mildrar uppta regler verkningarna av den objektiva begränsningen.

Självfallet har regeln inte heller någon inverkan på allmänna tidsmässiga eller geografiska begränsningar av ansvaret som bolaget gör. Om en försäkring t.ex. gäller enbart i Sverige, är bolaget utan vidare fritt från ansvar för skador som inträffar utanför landet, oavsett anledningen till att den försäkrade reste utomlands och oavsett orsaken till skadan. Skulle en sådan begränsning i något udda fall leda till stötande resultat - t.ex. om någon under en skidtur i svenska fjällen åker vilse och kommer in på norskt område - kan det bli aktuellt med en tillämpning av 36 § avtalslagen, om bolaget vill åberopa klausulen.

När det det gäller undantag för flygning, viss sport eller idrott och liknande begränsade riskområden, skall det däremot genomgående gälla en kausalitetsregel. Den som under i en deltagande boxningsmatch blir skadad av en nedfallande skall ha full taklampa, ersättning från sin Som av den olycksfallsförsäkring. framgår föreslagna lagtexten, utgår denna från att det villkoren en enligt gäller suspensionsregel för sådana situationer. I den mån så för närvarande

580 till 4 7§ Specialmotivering kap.

är fallet, förutsätter vi emellertid att en villkorsändring görs; det bör alltså redan av villkoren framgå att försäkringen gäller när orsakssamband saknas. Inte heller får villkoren ge intryck av att bevisbördan i denna fråga vilar ensidigt på försäkringstagaren (jfr avsnitt 12.3.2 ovan). För att skall kunna åberopas av bolaget måste skadan undantaget ha orsakats genom en risk som är typisk för den undantagna verksamheten. Så skall t.ex. ett undantag för fotbollsspel inte kunna om en efter en match snubblar och skadar sig i tillämpas spelare när händelsen är en direkt följd av en omklädningsrummet (utom skada som inträffat redan under matchen). Däremot fordras det enligt förslaget inte att den försäkrade skall ha utsatt sig för den särskilda risken frivilligt. Detta är tämligen självklart när det är fråga om t.ex. skador som orsakas av kärnexplosion eller radioaktiv strålning men gäller också undantag för sport, flygning m.m., fast där inte torde kunna uppstå särskilt ofta. Men om t.ex. frågan villkoren för en för flygning med olycksfallsförsäkring gör undantag är alltså i fritt från ansvar för skador privatflygplan, bolaget princip som uppstått på grund av sådan flygning, även om den försäkrade t.ex. har förts ombord på planet i medvetslöst tillstånd för att transporteras till sjukhus. I en situation som den nu antydda får man dock räkna med att 36§ avtalslagen kan tillämpas, och i något liknande fall kan den särskilda bestämmelsen i 4 kap. 10 § förslaget bli aktuell.

19.4.7 till 4 7 §

Specialmotivering kap.

7 § Försäkringsbolaget kan göra försäkringens giltighet och utformning beroende av den försäkrades levnadsförhållanden, såsom hans yrkesverksamhet, bostadsort eller liknande, under de förutsättningar som anges i att anmäla i 3 kap. 4 och 5 §§ och ålägga försäkringstagaren ändringar sådana förhållanden till bolaget. Försummar försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa att göra sådan anmälan senast vid första premiebetalningen efter ändringen, är bolagets ansvar vid försäkringsfall är begränsat enligt reglerna i 2 § andra och tredje styckena. En förutsättning dock att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs. Bolaget får inte göra sitt ansvar beroende av att den försäkrades hälsotillstånd inte försämras.

Första stycket

Premiens storlek och utformning i övrigt är ibland försäkringens beroende av den försäkrades levnadsförhållanden. Det mest praktiska exemplet är att premien för sjuk- och olycksfallsförsäkring växlar med den försäkrades Även sådana omständigheter som yrke.

till 4 Specialmotivering kap. 7§ 581

bostadsort, konsekvent helnykterhet och liknande kan ha betydelse. Det kännetecknande för de villkorsbestämmelser som avses är, att hänsyn till sådana omständigheter tas inte bara vid tecknandet; bolaget förbehåller sig rätt att ändra eller villkoren i premien Övrigt, om förhållandena skulle ändras under Dessutom försäkringstiden. föreskriver villkoren konsekvenser för om försäkringsskyddet någon ändring av försäkringen inte kommer till stånd trots att förhållandena ändras. Liksom vid kan man föregående paragraf säga att villkoren typiskt sett tar sikte skillnaden är att på fareökning; bolaget i de nu avsedda fallen oftast år berett att ge fortsatt skydd, om bara premien och i försäkringens utformning övrigt anpassas till den ökade risken. Inte sällan innehåller villkoren dock att i försäkringen yttersta fall skall upphöra i förtid, t.ex. om den försäkrade övergår till ett yrke som anses så att alls farligt ingen försäkring kan meddelas. Bolaget förbehåller sig alltså att försäkringen skall kunna upphöra i förtid eller ändras under För att villkoren försäkringstiden. skall få ha sådan utformning krävs det att förbehållet är tillåtet 3 4 enligt kap. och 5 §§ förslaget. Medan dessa paragrafer anger förutsättningarna för att villkor av detta över huvud slag taget skall få användas, anger 4kap. 7§ vilka konsekvenser det får för om försäkringsskyddet någon ändring av försäkringen inte kommer till stånd. Bestämmelserna i 3 kap. har dock även i den situationen:

betydelse om bolaget

på grund av dessa bestämmelser hade varit förhindrat att åberopa ett förbehåll om eller ändring upphörande i förtid, kan en försummad anmälan naturligtvis inte få konsekvenser 4 7 §. några enligt kap.

Anknytningen till 3 kap. 4 och 5 §§ hade i och för sig kunnat motivera, att reglerna i stället hade placerats i 3 kap. Samtidigt handlar reglerna emellertid om begränsning av bolagets ansvar på grund av försummelse från försäkringstagarens sida. Med tanke på sambandet med övriga regleri 4 kap. har vi därför placerat reglerna i detta kapitel. Det är också den disposition av förslaget som överenskommits med de övriga nordiska länderna.

Som framgått är det med sådana vanligt ändringsförbehåll som innebär att automatiskt

försäkringen skall anpassas till ändrade

förhållanden, oavsett om någon anmälan görs. Men bestämmelserna gäller förstås också vid sådana förbehåll som ut att går på bolaget skall fatta ett särskilt beslut om av Om ändring försäkringen. någon anmälan inte görs och därför inte kommer i tillfälle att ändra bolaget försäkringen, är bolagets ansvar begränsat på det sätt som anges i paragrafen. Lagregeln kan på detta vis sägas minska behovet av förbehåll om automatisk ändring. För att några konsekvenser för försäkringsskyddet skall kunna inträda fordras det att i samband med krav bolaget på premien har

påmint försäkringstagaren om hans skyldighet att anmäla föränd-

ringar till bolaget. I praktiken måste innehålla varje premiekrav

till 4 7 §

582 Specialmotivering kap.

denna som nämnts kan påminnelse lämnas även påminnelse; tidigare vid krav första premien för försäkringen. på Vidare krävs det att den uteblivna anmälan kan läggas försäkringstill last som eller ringa oaktsamhet. Om påminneltagaren uppsåt ej sen har varit utformad på lämpligt sätt, kan man dock som regel utgå från att en relevant försummelse förekommit; bara om försäkringst.ex. haft för att att en viss ändring i hans tagaren fog tro, arbetsförhållanden inte kunde ha någon betydelse för försäkringsbobör det bli tal om att anse försummelsen som ringa. j laget, Ett meddelande om ändrade förhållanden torde enligt allmänna risk. Det bör emellertid observeras regler gå på försäkringstagarens att åvilar försäkringstagaren och att det är anmälningsskyldigheten bara försummelse från hans sida som kan få betydelse. Om

gäller på någon annans liv eller hälsa, är det alltså inte försäkringen att den försäkrade har slarvat. Inte heller har det någon tillräckligt i detta sammanhang vem som har rätt till ersättning från betydelse försäkringen. ett om ändrad Enligt vanligt försäkringsvillkor gäller reglerna också om den försäkrade efter avtalets ingående yrkesverksamhet ändrar Även sådan skall anmälas till ”fritidssysselsättning””. ändring och oavsett om anmälan sker ändras försäkringen från nästa bolaget, samma som vid yrkesbyte. Ett premieförfallodag enligt regler gäller så allmänt hållet villkor ger inte försäkringstagaren rimliga möjligheter att bedöma vilka det är han skall anmäla (jfr ovan vid ändringar 3 kap. 4 och 5 §§). För att villkoret skall kunna åberopas måste det, åtminstone de vi föreslår, krävas att det i villkoren enligt regler som skall anmäuttryckligen anges vilka nya fritidssysselsättningar las. bör också att den för- I detta sammanhang tas upp det fallet, säkrades förhållanden ändras på ett sätt som medför en minskning av risken. Om anmäler en sådan ändring till försäkringstagaren

har han ofta möjlighet att välja mellan höjda försäkrings-

bolaget, och sänkt premie; däremot kan han inte genom att underlåta belopp anmälan få rätt till utan bolagets samhöjda försäkringsbelopp

tycke. Särskilda kan om anmäler en frågor uppstå försäkringstagaren av detta slag, men bolaget försummar att sätta ned premien ändring - en situation som torde bli I ett sådant fall skulle det ovanlig. ” närmare till hands att anta att bolaget, som straf naturligtvis ligga för sin försumlighet, skulle få ansvara för det högre försäkringsbesom efter svarar mot den avtalade premien. Man kan lopp ändringen dock räkna med en allmän av detta innehåll. Det knappast regel torde i stället bli en bedömning av vilket val försäkringsavgörande i det enskilda fallet sannolikt skulle ha gjort om han hade fått tagaren ett meddelande från eller sänkt bolaget: höjda försäkringsbelopp

J i

Specialmotivering till 4 kap. 8 § 583

premie. Om han sannolikt skulle ha valt en förhöjning av försäkringen och en sådan ändring också hade varit möjlig enligt de regler bolaget tillämpar, bör bolaget ansvara med de högre beloppen.

Andra stycket

I detta stycke uttrycks den redan nu tillämpade principen, att bolaget aldrig kan åberopa hälsoförsämring hos den försäkrade som en grund för ansvarsfrihet. Som framgår av 3 kap. 4 och 5 §§ förslaget, kan hälsoförsämring inte heller utgöra anledning till uppsägning eller ändring av försäkringen.

19.4.8 till 4 8 §

Specialmotivering kap.

8§ Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, är försäkringsbolaget fritt från ansvar. Har den försäkrade begått självmord, ansvarar bolaget dock vid livförsäkring om det har gått mer än ett år från det att försäkringsavtalet ingicks eller om det måste antas att försäkringen tecknades utan tanke på självmordet. Om en tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall har förnyats, räknas ettårstiden från dagen för det första avtalet. Vid sjukförsäkring gäller inte första stycket, om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken.

Första stycket

Första stycket ger för den allmänna huvudregeln inom uttryck försäkringsrätten, när den försäkrades själv framkallar den försäkrade händelsen: vid uppsåtligt framkallande är försäkringsbolaget helt fritt från ansvar. Huvudregelns betydelse minskas dock avsevärt av de speciella bestämmelserna i paragrafens båda andra stycken, främst självmordsregeln i andra stycket. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.3) har regeln i första stycket för närvarande knappast någon självständig betydelse för olycksfallsförsäkringens del; med denna försäkrings konstruktion är en skada som den försäkrade ådrar sig frivilligt över huvud taget inte något försäkringsfall.

Vad som är uppsåtligt framkallande får bedömas enligt allmänna

principer; frågan kan vålla svårigheter särskilt när den försäkrade visserligen har framkallat själva den skadevållande händelsen uppsåtligen men denna har fått svårare följder än han hade räknat med (jfr Hellner s. 183 med hänvisningar, och Selmer s. 172). Här skall bara framhållas att det inte krävs att den försäkrade har handlat med sikte på att få ut försäkringsersättning. Också när han har skadat sig själv eller ådragit sig sjukdom av någon helt annan anledning, t.ex. för att slippa militärtjänst, är fritt från ansvar. bolaget

584 Specialmotivering till 4 kap. 8 §

Andra

stycket

Reglerna i detta stycke gäller bara vid livförsäkring. Även om en *sjuk- eller olycksfallsförsäkring innehåller ett dödsfallsmoment, är bolaget alltså vid sådan försäkring alltid fritt från ansvar vid självmord. När en livförsäkring är förenad med rätt till s.k. förtidskapital vid invaliditet och långvarig sjukdom, tillämpas reglerna i detta stycke bara på det egentliga livförsäkringsmomentet i försäkringen. — Om den försäkrade i stället blir sjuk eller invalidiserad som följd av ett misslyckat självmordsförsök, kan 9§ tillämpas. Självmordsregeln diskuteras ingående i allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.1). Av skäl som utvecklas där är regeln i första meningen uppbyggd på samma sätt som 100 § FAL. Skillnaderna är att karenstiden har förkortats till ett år och att det inte längre har någon betydelse huruvida självmordet skulle ha begåtts även om försäkringen inte hade funnits. Vidare skall det inte börja löpa någon ny karenstid, om en försäkring med stöd av 5 kap. 3 § förslaget återupplivas inom den sexmånadsfrist som anges där; om försäkringen med stöd av villkoren återupplivas vid en senare tidpunkt, löper däremot ny karenstid på samma sätt som vid nyteckning. Ettårstiden räknas från det att försäkringsavtalet ingicks, därför att det är de eventuella självmordsplanerna vid den tiden som bör

vara avgörande. Noga taget skulle den rätta tidpunkten kanske vara

när försäkringstagaren avgav den viljeförklaring som kom att utgöra hans del av avtalet (jfr 3kap. 1 och 2§§). Den tidpunkten kan emellertid vara svår att fastställa i efterhand, och av praktiska skäl utgår förslaget därför från den tidpunkt när bindande avtal förelåg. Liksom enligt FAL är det vid dödsfall inom ettårsfristen bolagets sak att visa att det är fråga om självmord. För att bolaget ändå skall bli ansvarigt krävs det sedan, att de efterlevande gör det antagligt att det inte fanns något samband mellan självmordet och tecknandet av försäkringen; det ligger i sakens natur att någon fullständig bevisning inte kan förebringas i en sådan fråga. Det kan ibland efter ett dödsfall vara svårt att avgöra om det är fråga om ett självmord. En sådan situation är när någon kör av vägen med sin bil och därvid dödas: var det självmord eller en vanlig olycka? Sådana fall skiljer sig dock i princip inte mycket från många andra, där orsaken till en skada är oklar. Även om frågorna i det enskilda fallet kan vara svåra, är de av en typ som både försäkringsbolag och domstolar är vana att handlägga. Mer svårbedömda är sådana situationer som till det yttre ser ut som - den försäkrade har t.ex. en dos av självmord tagit dödlig någon medicin och kanske rent av efterlämnat ett avskedsbrev

Specialmotivering till 4 kap. 8 § 585

men där man ändå har skäl att fråga sig, om han verkligen hade för avsikt att dö. Det kan t.ex. finnas omständigheter som att tyder på han hade räknat med att bli påträffad i sådan tid att han kunde räddas - hans avsikt skulle alltså bara ha varit att göra ett ”misslyckat självmordsförsök”. Sådana fall kan, efter vad vi har inhämtat, antas förekomma relativt ofta. Bedömningssvårigheterna förstärks av att det inte finns någon allmänt accepterad definition av man självmord; får räkna med att uppfattningen här kan ändras bland den medicinska expertisen. För oss framstår det som att om ansvarsfrihet vid naturligt regeln självmord inte skall tillämpas om skäl talar för att den övervägande försäkrade trots allt hade räknat med att överleva ”sjåvmordsförsöket”. Och som framgår av 9 § skall inte ens de grövsta former av oaktsamhet ha någon inverkan på bolagets ansvarighet vid livförsäkring. Frågan får för övrigt betydelse bara vid dödsfall inom det första året efter tecknandet, eftersom det är bara under denna tid som bolaget kan bli fritt från ansvar den särskilda enligt självmordsregeln. När mer än ett år har förflutit från avtalets ingående, har bolaget inte längre möjlighet att vägra utbetalning med hänvisning till att den försäkrade begått självmord. Bolagets bundenhet gäller dock bara det försäkringsbelopp som bestämdes när försäkringen tecknades. Om senare har av försäkringstagaren begärt höjning försäkringsbeloppet, löper karenstid med avseende på förhöjningen under ett år från det att tilläggsavtalet ingicks. Däremot inte börjar någon ny karenstid med av sådana av anledning förhöjningar försäkringsbeloppet som avtalades redan när försäkringen tecknades. Detta gäller i första hand när är knuten till index men också vid premien något mera individuella överenskommelser om att försäkringsbeloppet skall höjas under för rätts del VerBAV försäkringstiden (jfr tysk 1982 s.184). I andra i för meningen stycket ges en specialregel tidsbegränsade försäkringar. Ettårsfristen räknas från dagen för det första avtalet, och någon ny karenstid alltså inte med av att börjar löpa anledning försäkringen förnyas. Regeln förutsätter inte att det är fråga om automatisk förnyelse, som har överenskommits redan i det första avtalet, utan gäller också när sker särskild förnyelse genom överenskommelse mellan parterna vid slutet av den första försäkringstiden. Förutsättningen för att skall kunna tillämpas fullt ut är dock regeln att det nya avtalet avser samma som det väsentligen försäkring gamla. Mindre villkorsändringar i samband med bör förnyelsen visserligen inte tillmätas någon betydelse, men om försäkringstagaren begär höjning av försäkringsbeloppet, börjar ny karenstid löpa med avseende På samma sätt som när det på förhöjningen. gäller

586 Specialmotivering till 4 kap. 9§

långvariga försäkringar (se ovan) bör man dock inte räkna med någon ny karens, om försäkringsbeloppet på något vis är knutet till ett index (t.ex. så att den aktuella försäkringsformen alltid meddelas för ett visst antal basbelopp enligt lagen om allmän försäkring).

Tredje stycket

Den undantagsregel som ges i detta stycke motsvarar 19§ första stycket FAL och 33 § första stycket KFL; åldersgränsen femton år är hämtad från FAL. Regeln har berörts i allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.2). Regeln gäller bara för sjukförsäkring (och därmed bl.a. för all premiebefrielseförsäkring, oavsett till vilken form av huvudförsäkring denna är kopplad; se 1 kap. 1 §). Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.3) skulle det vara vilseledande att låta regeln formellt avse även olycksfallsförsäkring; eftersom uppsåtligt framkallad skada vid sådan försäkring över huvud taget inte är försäkringsfall, skulle regeln vara verkningslös. Som framhållits tidigare, menar vi emellertid att det är angeläget att bolagen mildrar sina villkor i detta avseende.

19.4.9 till 4 9 §

Specialmotivering kap.

9 § Om den försäkrade, genom överträdelse av en säkerhetsföreskrift eller har framkallat ett försäkringsfall eller på annat sätt, av grov oaktsamhet förvärrat en inträffad skada, kan försäkringsbolagets ansvar vid sjuk- och olycksfallsförsäkring sättas ned efter vad som är skäligt. Detta gäller dock inte om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken. I andra fall än som sägs i första stycket får bolaget inte åberopa att den försäkrade har framkallat försäkringsfallet av oaktsamhet. Paragrafen handlar om försäkringsfall som framkallas genom oaktsamhet från den försäkrades sida. Förslaget innebär att oaktsamhet vid personförsäkring skall kunna åberopas bara i mycket - vid inte alls och vid och begränsad utsträckning livförsäkring sjukolycksfallsförsäkring bara vid grov vårdslöshet. Oaktsamhet kan alltså enligt förslaget åberopas i samma utsträckning som enligt de dispositiva reglerna i 18 och 20 §§ FAL, medan påföljden av relevant - efter - liksom oaktsamhet nedsättning skälighet reglernas tvingande karaktär är hämtad från KFL (32 §). Vad som nedan sägs om sjukförsäkring gäller också premiebefrielseförsäkring, även om den ingår i ett liv- eller olycksfallsförsäkringsavtal.

Första stycket

Stycket handlar om försäkringsbolagets möjlighet att vägra ersättning från sjuk- eller olycksfallsförsäkring därför att den försäkrade

i Specialmotivering till 4 kap. 9§ 587

har framkallat försäkringsfallet genom grov oaktsamhet. Detta begrepp torde i svensk rätt tolkas mycket restriktivt, när det gäller vållande till egen personskada (jfr Bengtsson, Om jämkning av skadestånd s. 71 ff). Möjlighet att beröva den skadelidande hans rätt till ersättning för de egna skadorna anses finnas bara när han har gjort sig skyldig till oaktsamhet eller hänsynslöshet av mycket allvarligt slag; han skall ha visat uppenbar likgiltighet för sitt eget liv eller sin egen hälsa och/eller handlat på ett sätt som medfört allvarliga risker även för andra. Vårt förslag syftar inte till någon ändring i dessa delar. Regeln gäller också vid sådan vårdslöshet som består i brott mot säkerhetsföreskrifter. Om t.ex. villkoren för en olycksfallsförsäkring föreskriver användande av hjälm vid färd med motorcykel och den försäkrade blir skadad när han kör motorcykel utan hjälm, kan paragrafen alltså bli tillämplig. Förutsättningen är dock att den försäkrade genom att inte använda hjälm (eventuellt i förening med olämpligt körsätt osv.) har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet. Om försummelsen med hänsyn till omständigheterna vid körningen framstår som mera ursäktlig, skall full ersättning utgå. Med detta synsätt får säkerhetsföreskrifter av olika slag inte så stor självständig betydelse; bedömningen av den försäkrades handlande skulle i de flesta fall bli densamma redan enligt den allmänna aktsamhetsregel som kan sägas ligga i lagregeln. I viss mån måste man dock räkna med att aktsamhetsplikten skärps genom en säkerhetsföreskrift. När bolaget genom en föreskrift i villkoren markerar att det fäster särskild vikt vid ett visst handlingssätt, kan man också begära att den försäkrade iakttar särskild försiktighet i detta hänseende. Detta gäller dock bara när det är fråga om preciserade föreskrifter, som tar sikte på konkreta situationer. Allmänna föreskrifter om att den försäkrade skall ”visa tillbörlig aktsamhet” eller liknande kan inte ha någon sådan skärpande effekt; villkor av den typen torde inte heller förekomma i svensk personförsäkring. Vad som nu sagts om säkerhetsföreskrifter gäller också sådana villkorsbestämmelser som innebär att den försäkrade, för att få rätt till ersättning, måste underkasta sig läkarvård m.m. Den som försummar att följa sådana föreskrifter saknar rätt till ersättning bara i den mån han därigenom av grov oaktsamhet har förvärrat den inträffade skadan. - En annan sak är att sådan försummelse ofta leder till att bolaget inte får tillräckligt underlag för sin prövning av ersättningsanspråket; om så är fallet kan ersättningen ibland sättas ned på grund av bestämmelsen i 8 3 § förslaget. kap. Om en skada har framkallats eller förvärrats genom grov vårdslöshet, betyder det inte att bolaget automatiskt är fritt från ansvar; liksom enligt KFL skall det göras en skälighetsbedömning,

588 Specialmotivering till 4 kap. 9 §

som tar hänsyn till i det enskilda fallet. omständigheterna Som anges i allmänmotiveringen, vi från att skall vara utgår bedömningen liberal mot den försäkrade; bl.a. är det att relativt stor ofrånkomligt hänsyn tas till sociala försäkringsskyddets betydelse. Vid sjukförsäkring och förekommer villkor olycksfallsförsäkring som gör undantag från ansvarsområdet för skador som beror på alkohol, narkotika m.m. Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.2 och 12.4.3), kan sådana villkor inte som godtas objektiva omfattningsbestämmelser såvitt gäller olycksfallsförsäkring; här får man i stället tillämpa reglerna i denna om oaktsamt paragraf framkallande av försäkringsfall. Eftersom de som omständigheter avses med villkoren kan beaktas redan enligt lagbestämmelsen, kommer dessa villkor i det närmaste att sakna självständig betydelse. Villkoren är inte heller av den arten, att de kan sägas skärpa den allmänna aktsamhetsplikt som i ligger lagregeln (jfr ovan). Som framhålls i bör allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.2) detta stycke bli också när den försäkrade blir tillämpligt arbetsoförmögen som följd av ett självmordsförsök, åtminstone när det är om fråga sjukförsäkring. Däremot torde man inte kunna räkna med att en skada av denna typ över huvud faller inom en taget olycksfallsförsäkrings omfattningsområde; det är svårt att beteckna ett sjukdomstillstånd, som är resultatet av ett självmordsförsök, som en ”kroppsskada som drabbat den försäkrade ofrivilligt genom plötslig yttre händelse (olycksfall)”. Men i sjukförsäkring skall bestämmelsen som sagt kunna användas; skador i samband med självmordsförsök får normalt anses vållade av grov oaktsamhet. Det är svårt att ange för hur generella principer skälighetsprövningen skall göras i dessa fall; klart är dock att i bedömningen allmänhet måste vara generös mot den försäkrade. Ofta talar åtminstone humanitära skäl för att en stor del av den avtalade ersättningen skall utgå. Självfallet påverkas också av bedömningen vad som gäller för fullbordade det kan erinras om att självmord; enligt det norska förslaget självmord och skall självmordsförsök behandlas lika. blir i beroende av omstän- Bedömningen hög grad digheterna i det enskilda fallet. Som framhållits vid föregående är det i ofta paragraf, praktiken svårt att avgöra om det har varit om ett menat fråga allvarligt självmordsförsök, dvs. om den försäkrade verkligen har avsett att beröva sig livet. En fördel med att hänföra till självmordsförsök denna paragraf är, att frågan här inte får så avgörande betydelse; vanligen framstår den försäkrades handlande i alla händelser som grovt oaktsamt, och skälighetsbedömningen kan bli densamungefär ma. I andra meningen i första återkommer den som för stycket regel uppsåtsfallen finns i 8 § tredje stycket: oaktsamhet kan inte åberopas

I till 4 10 § 5.89 Specialmotivering kap.

om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken. även Regeln gäller naturligtvis om det är någon annan än den försäkrade som gör anspråk på från ersättning försäkringen något som dock är ovanligt vid sjukoch olycksfallsförsäkring från från (bortsett dödsfallsersättning olycksfallsförsäkring).

Andra stycket

I förtydligande syfte sägs här vad som redan av följer lagens tvingande karaktär: oaktsamhet får inte i andra fall än som åberopas anges i första Oaktsamhet kan alltså vid stycket. aldrig åberopas livförsäkring, och oaktsamhet som inte är grov saknar för betydelse rätten till ersättning från en sjuk- eller olycksfallsförsäkring.

19.4.10 till 4

Specialmotivering kap. 10 §

l0§ Försäkringsbolaget kan inte åberopa sådana förbehåll som avses i 6 § eller bestämmelserna i 8 eller 9 §, om den försäkrade handlade för att förebygga skada på person eller egendom under sådana omständigheter att handlingen kan anses försvarlig.

Bestämmelsen motsvarar till stor del 19§ andra och 121 § stycket tredje stycket jämfört med 49 § andra stycket FAL. I paragrafen hänvisas först till 6 §. Sådana undantag från ansvarsområdet som avses där får inte om den enligt förslaget åberopas, försäkrade handlade för att förebygga skada eller på person egendom och hans handlande med till hänsyn omständigheterna framstår som försvarligt. Om t.ex. villkoren för en olycksfallsförsäkring gör undantag för flygning med sportflygplan och den försäkrade blir skadad när han utför en brådskande med ett sådant sjuktransport plan, skall ersättning alltså utgå. Vidare innebär bestämmelsen att i 8 och 9 §§ om reglerna framkallande av försäkringsfall inte får om den försäkrade åberopas har handlat i en nödliknande situation. Även den som har förstått att han måste bli skadad genom de han har rätt till åtgärder vidtog ersättning från sin sjukförsäkring, om hans handlande framstår som försvarligt. Som exempel kan man tänka sig en person som för att rädda en medvetslös arbetskamrat in i en fabrikslokal där springer giftig gas strömmar ut. Paragrafen gäller inte bara om den försäkrade försöker bistå någon annan, utan även när han handlar för att skydda sig själv. Regeln kan här sägas i viss mån samverka med den räddningsplikt som i allmänhet åvilar den försäkrade. Den som i rädsla inför en skogsbrand hoppar i en iskall sjö och därvid ådrar sig lunginflammation, kan alltså få ersättning från sin även om hans

sjukförsäkring

handlande i och för sig framstår som grovt oaktsamt därför att det

» - 590 Specialmotivering till 4 kap. 10§

fanns mera flyktväg. Likaså kan den som någon mycket lättillgänglig blir skadad när han i hårt väder går ut i båt för att bärga sina få om hans handlande framstår som försvarfiskeredskap ersättning, vid en mellan risken för att han skulle bli skadad och ligt avvägning värdet av redskapen. I härtill bör det framhållas, att kravet på att handlandet anslutning kan anses här inte innebär att den försäkrade inte får ha försvarligt handlat oaktsamt. Bortsett från den del av paragrafen som hänvisar till 6 §, är förutsättningen för att 10 § skall vara av intresse att bolaget skulle vara helt eller delvis fritt från ansvar i 8 eller enligt reglerna 9 §. Och detta förutsätter i sin tur att den försäkrade har ådragit sig skada uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet. är avsedd att vara liberalare mot den försäkrade än den Regeln allmänna skadeståndsrättens för handlande i nöd. Detta undantag både i om för vilka situationer regeln skall gälla och i gäller fråga om kravet på försvarligt handlande. Man kan som exempel fråga anta att den försäkrade, i att hindra en brand

syfte uppkommen från

att vidtar åtgärder som han förstår kommer att leda till att sprida sig, både han och en annan blir allvarligt rökskadade. Om själv person den försäkrade då mot ett skadeståndskrav från den andre personen invänder att han handlade i nöd, kan hans invändning bli underkänd därför att nödsituation inte

antingen någon tillräckligt trängande

anses ha eller därför att hans handlande trots nödsituatioförelegat nen anses den andre. Men i ingetdera fallet oförsvarligt gentemot skall det vara uteslutet att tillerkänna honom ersättning från hans

egen personförsäkring. har fått en sådan form, att regeln i princip kan Paragrafen åberopas även av den som har till yrke att bispringa människor i nöd, t.ex. en brandman eller den som arbetar i Man kan fjällräddningen. normalt räkna med att har beaktat de särskilda yrkesriskerna bolaget vid av i första hand höjning av utformningen försäkringen, genom Villkoren kan emellertid också helt undanta skador som premien. uppkommer i den försäkrades yrkesutövning, och i så fall kan ingen ersättning utgå även om en nödsituation har förelegat. En objektiv av denna skador som ansvarsbegränsning typ har obetingad giltighet; inträffar under yrkesutövningen är över huvud taget inte försäkringsfall. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ saknar alltså betydelse, och därför blir inte heller det särskilda i denna paragraf aktuellt. undantaget Och som är det inte sådana av framgått tidigare, begränsningar risken som avses i 6 §. När det förhållandet mellan å ena sidan denna paragraf och gäller å andra sidan 8 och 9 §§ har i framställningen ovan inte använts några med Anledningen är att denna exempel olycksfallsförsäkring. konstruktion även här ger upphov till en del speciella försäkrings dock bara vid uppsåtligen vållad frågor. Svårigheter uppkommer

Specialmotivering till 4 kap. 11 § 591g

skada; när den försäkrade har ådragit sig skadan genom oaktsamhet, gäller vad som ovan sagts om sjukförsäkring. Utgångspunkten är att vid olycksfallsförsäkring en skada som den försäkrade ådrar sig frivilligt som nämnt inte är något försäkringsfall. Försäkringsbolaget behöver alltså inte åberopa bestämmelsen i 8 § första stycket för att bli fritt från ansvar. Följaktligen kan inte heller undantagsregeln i 10§ användas för ändå ålägga bolaget ansvar. Bolaget är alltså som regel fritt från ansvari situationer av den typ som antytts ovan, om den försäkrade avsiktligt har skadat sig själv. Detta gäller när han har försökt bistå någon annan, när han har försökt rädda egendom som tillhör honom och när hans själv nödläge har bestått i att han har varit sjuk. Däremot torde detta inte gälla om den risk den försäkrade sökte avvärja innebar att ett (ersättningsbart) olycksfall skulle drabba honom själv, om han inte vidtog någon åtgärd. Som ett dramatiskt exempel kan man tänka sig den som fastnar i en stor maskin och måste hugga av sig ena handen för att inte bli indragen i maskinen ’ och dödad. Om risken för en snar olycksfallsskada varit någotsånär påtaglig, får man i sådana situationer anse den faktiskt inträffade skadan som en följd av den påbörjade eller förestående olyckshändelsen. Det är alltså inte på grund av bestämmelsen i denna paragraf som bolaget bör bli ansvarigt, utan på grund av själva försäkringsåtagandet; det förefaller naturligt att den försäkrade inte kommer i ett sämre läge därför att han försöker avvärja en skada som omfattas av bolagets åtagande.

19.4.11 till 4 11 §

Specialmotivering kap.

1l§ Vill försäkringsbolaget göra gällande att det i fall som avses i detta kapitel är helt eller delvis fritt från ansvar eller har rätt att såga upp en försäkring, skall bolaget ge försäkringstagaren skriftligt meddelande om detta. Meddelandet skall lämnas utan oskäligt dröjsmål från det att bolaget fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet eller uppsägningsrätt kan föreligga. Meddelande enligt första stycket skall lämnas också till den försäkrade och till den som har fått försäkringen i pant eller är förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, om hans rätt är känd för bolaget. Efter försäkringsfall skall meddelande lämnas till den som är förmånstagare, även om förordnandet inte varit oåterkalleligt. Försummar bolaget att lämna meddelande enligt första eller andra stycket, får bolaget inte åberopa förhållandet mot den som skulle ha haft meddelandet, om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Första stycket

Paragrafen ålägger försäkringsbolaget en skyldighet att ”reklamera” när bolaget upptäcker t.ex. ett brott mot upplysningsplikten.

592 till 4 kap. 11 § Specialmotivering

Motsvarande bestämmelser finns i FAL i fråga om brott mot upplysningsplikten (8 §) och i fråga om fareökning (121§ tredje stycket jämfört med 48 §). Bolagets skyldigheter enligt paragrafen sammanfaller till en del med kraven enligt 2 kap. 4 § förslaget på information under skaderegleringen. De bestämmelserna torde ha störst betydelse vid brott föreslagna mot upplysningsplikten och vid sådana ändringar av den försäkrades levnadsförhållanden som avses i 7 §. bestämmelser i

Övriga kapitlet

förutsätter för sin tillämpning att det har inträffat ett försäkringsfall, och då är det att bolaget inställning klar i samband naturligt gör sin med att framställer Även försäkringstagaren anspråk på ersättning. för dessa fall kan dock paragrafen få underrättelseskyldigheten enligt Om exempelvis den försäkrade blir invalisjälvständig betydelse. diserad som följd av ett olycksfall, innehåller försäkringsvillkoren ofta att rätten till invaliditetsersättning skall prövas först viss tid efter t.ex. ett år. får i ett sådant fall inte dröja ända till olyckan, Bolaget den med att göra invändning t.ex. om att slutliga skaderegleringen är fritt från ansvar enligt ett sådant förbehåll som avses i 6 §. bolaget i för Om de som ger skäl för invändningen blir kända omständigheter redan i samband med att försäkringstagaren anmäler skadan, bolaget måste bolaget redan då ge besked om sin inställning. Beskedet skall lämnas utan oskäligt dröjsmål vilket i sak stämmer med motsvarande bestämmelser i FAL. Beskedet behöver alltså inte lämnas utan har rätt till en viss frist innan det behöver genast, bolaget ta till om skall vidtas. Det är emellertid inte ställning några åtgärder att det första besked som lämnas denna paragraf är nödvändigt enligt beslut i behöver t.ex. inte ha tagit bolagets slutliga frågan; bolaget till hur stor nedsättning av ersättningen som skall göras. ställning Särskilt i om brott mot kan utredningen ofta fråga upplysningsplikten ta tid; tider ett halvår eller mera är inte ovanliga när ganska lång på det att få fram sjukhusjornaler och liknande. Om utredningen gäller av sådan verkar kunna dra ut bör bolaget vara anledning på tiden, att ge försäkringstagaren ett kortfattat besked t.ex. om att skyldigt har varefter ett mera besked oriktiga uppgifter upptäckts, preciserat får lämnas när utredningen framskridit längre. Skulle bolaget bara ge inom tid det första beskedet men sedan inte ge slutligt besked rimlig från det att blivit förlorar bolaget utredningsmaterialet tillgängligt, sina möjligheter att åberopa ansvarsfrihet. Fristen för att lämna besked löpa när bolaget får bolaget börjar kännedom om det förhållande som medför att bolaget kan vara fritt från ansvar Det krävs alltså eller ha rätt att säga upp försäkringen. faktisk om förhållandet sida; det är inte kunskap på bolagets att ”bort inse att förhållandet förelåg. Däremot tillräckligt bolaget krävs det i och för sig inte att den tjänsteman som får del av uppgiften också att eventuellt kan vara fritt från uppmärksammar bolaget

Specialmotivering till 4 kap. 11 § 593

ansvar; risken för förbiseenden här vilar Inte heller på bolaget. behöver bolaget ha tillgång till som gör det att utredning möjligt bedöma försäkringstagarens förhållande till t.ex. en subjektiva oriktig uppgift; det räcker med att bolaget får kännedom om själva oriktigheten.

Andra

stycket

Som framgår av första stycket skall meddelandet i första hand sändas till försäkringstagaren; han skall alltid ha meddelande om bolagets invändning, även om hela försäkringsbeloppet på grund av ett förmånstagarförordnande skall tillfalla någon annan. Om försäkringstagaren är avliden bör meddelandet tillställas dödsboet, bl.a. därför att någon av dödsbodelägarna kan avse att framställa jämkningsanspråk enligt 6 kap. 7 § förslaget. Emellertid är det att också andra än uppenbart försäkringstagaren kan ha ett befogat intresse av att så snabbt som få kännedom möjligt om försäkringsbolagets I andra invändningar. paragrafens stycke anges vilka andra personer som skall ha rätt till meddelande. Bestämmelserna överensstämmer delvis med dem i 5 kap. 4 § andra stycket förslaget om rätt till underrättelse om premiedröjsmål. Först nämns den försäkrade. Den som är försäkrad en enligt personförsäkring utan att samtidigt vara försäkringstagare har visserligen i den egenskapen inte någon rätt till från ersättning försäkringen. Normalt har han emellertid ändå ett påtagligt intresse av vad som händer med den på hans liv tecknade försäkringen; ofta gäller den till förmån för honom själv i av förmånstagare egenskap eller för hans anhöriga. Härefter nämns panthavare med tillägget ”om hans rätt är känd för bolaget”. Om bolaget inte känner till pantsättningen, föreligger naturligtvis inte någon underrättelseskyldighet. Vad gäller förmånstagare, måste man skilja på förhållandena före och efter det försäkringsfall där förmånstagarförordnandet skall tillämpas. Den som har fått ett oåterkalleligt förordnande bör visserligen alltid ha rätt till meddelande, förutsatt att oåterkalleligheten är känd för Men i om andra förordnanden skulle bolaget. fråga man inte kunna en före ålägga bolaget underrättelseskyldighet försäkringsfall utan att komma i konflikt med förbudet i 7 kap. 20 § FRL mot att lämna om till uppgift förmånstagarförordnande förmånstagaren. I detta skede framstår förmånstagarens intresse i försäkringen inte heller som tillräckligt starkt för att motivera en rätt till meddelande. - Efter försäkringsfallet bör däremot alla förmånstagare ha rätt till meddelande.

l 594 till 4 kap. 11 § Specialmotivering

Tredje stycket

Om försummar sin reklamationsskyldighet blir försäkringsbolaget konsekvensen att bolaget inte får åberopa invändningen gentemot

den som skulle ha haft meddelandet. Om det finns två förmånstagare

till en livförsäkring men bolaget efter ett försäkringsfall av förbiseende sänder meddelande bara till den ene, innebär regeln alltså att bolaget måste betala till den som inte fick något meddelande men har kvar sin invändning mot den andre. Och den som inte har fått något meddelande förlorar inte sin rätt genom att bolaget till äventyrs kan visa att han på annat sätt - t.ex. genom den andre förmånstagaren hade fått kännedom om invändning. Men om t.ex. den bolagets försäkrade inte har någon rätt till ersättning från försäkringen, därför att annan är insatt som förmånstagare, får exempelvis någon han inte rätt till därför att naturligtvis något försäkringsbelopp bolaget försummar att meddela honom om invändningen. I konsekvens med hur sådana fall i allmänhet brukar behandlas (jfr 8 § FAL) görs undantag från ansvarsregeln när försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder -— en möjlighet som i första hand blir aktuell vid brott mot upplysningsplikten. Självfallet skall bolaget ge besked så snart som även i dessa fall, men det skulle kunna leda till stötande möjligt resultat om den som gjort sig skyldig till ett så pass allvarligt beteende skulle få rätt till full på grund av ett förbiseende från ersättning bolagets sida.

A till 5 kap. 595 Specialmotivering

19.5 till 5

Specialmotivering kap.

Kapitlet har rubriken Premien och upptar sex paragrafer. Inledande 1 och 2 §§ handlar om tiden för premiebetalning respektive uppsägning på grund av dröjsmål. Reglerna stämmer här nära överens med vad som gäller enligt KFL. Reglerna i 3 § om återupplivning saknar förebild i den tidigare lagstiftningen men ansluter relativt nära till försäkringsbolagens praxis. I 4 § finns bestämmelser om skyldighet för bolaget att i vissa fall underrätta panthavare m.fl. om ett premiedröjsmål inträffar. Också dessa bestämmelser stämmer åtminstone delvis med nuvarande I 5§ ges regler om när praxis. premie skall anses betald, varefter i 6 § finns en särskild bestämmelse om preskription av rätt till premie. Reglerna i 5 och 6 §§ gäller också för gruppförsäkringar (9 kap. 15 § tredje stycket). I övrigt gäller reglerna i kapitlet inte för vare sig gruppförsäkring eller ka-försäkring. I stället finns särskilda bestämmelser i 9 kap. 15-18 §§ respektive 10 kap. 7 § andra stycket. Särskilt vid gruppförsäkring förekommer flera olika former för premiebetalningen; premien betalas ofta av eller genom någon annan än försäkringstagaren. Vid individuell försäkring är däremot - han står för vanligen försäkringstagaren själv premiebetalare premiekostnaden och han ombesörjer själva inbetalningen. Vid utformningen av reglerna måste man emellertid även här ta hänsyn till möjligheten att premien i den ena eller andra bemärkelsen skall betalas av någon annan. Ett sådant fall är när försäkringstagaren har uppdragit t.ex. åt en bank att betala premien från hans konto i banken. Han kan ha en stående överföring till ett s.k. premiekonto hos försäkringsbolaget (se vidare nedan) eller han kan ha kommit överens med bolaget om att premieavierna fortlöpande skall skickas till banken i stället för till hans bostadsadress eller liknande. Här riktar sig försäkringsbolagets krav formellt direkt till försäkringstagaren, även om premiekravet sänds till banken. Normalt framstår banken bara som en aviseringsadress, men det kan också hända att banken har ställning som ombud med mer eller mindre långtgående fullmakt att företräda försäkringstagaren. Annorlunda är situationen när någon annan än försäkringstagaren, vanligen i samband med tecknandet av försäkringen, har åtagit sig att betala premien och själv slutligt stå för premiekostnaden. Praktiska exempel är för en anställd som betalas av hans försäkring arbetsgivare och försäkring för ett barn som betalas av någon av föräldrarna. I sådana fall riktas bolagets premiekrav inte i första hand mot försäkringstagaren utan mot premiebetalaren, men konsekvenserna av ett premiedröjsmål drabbar ändå försäkringstagaren; se vidare nedan vid 1 och 2 §§.

596 till 5 kap. 1 § Specialmotivering

Parterna träffar ibland ett särskilt avtal om ”premiekonto” eller liknande, som syftar till att fördela försäkringstagarens kostnad för försäkringen jämnt över året. Avtalet innebär som regel att försäkringstagaren hos sin bank begär en fast överföring, t.ex. så att banken en gång i månaden från hans lönekonto för över den till månadspremie omräknade årspremien till bolaget. Kontoavtalet kan ingås i samband med tecknandet av försäkringen eller senare; systemet används särskilt av personer som har flera försäkringar i samma bolag. Ett avtal om premiekonto avspeglas i allmänhet inte i själva försäkringsavtalet, även om de båda avtalen skulle ingås samtidigt. I försäkringsavtalet anges i stället att premien skall betalas (vanligen) en gång om året, på den s.k. huvudförfallodagen. Anledningen är att försäkringstagaren kan vilja sluta betala över premiekonto, utan att för den skull avbryta försäkringen eller ändra betalningsterminerna. Konstruktionen får betydelse både för frågan om när premien skall anses förfalla till betalning och för bolagets möjligheter att reagera mot betalningsdröjsmål från den som har premiekonto; se vidare nedan.

19.5.l till 5 1 §

Specialmotivering kap.

l§ Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en försäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien. Premien för en senare premieperiod skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien. Om särskilda premieperioder inte har avtalats, skall senare premie för försäkringen betalas inom en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien. Vad som i andra stycket sägs om betalning av premien för en senare premieperiod gäller också betalning av premien när en tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning. Fristerna för premiebetalningen är desamma som enligt 21- 23 §§ KFL: fjorton dagar för första premie och en månad för senare premie och förnyelsepremie. Vi kan till stor del hänvisa till vad som sades om dessa paragrafer i prop. 1979/80:9 s. 130 ff. Fristerna räknas från det att avsände sitt krav (som bolaget naturligtvis skall vara skriftligt). Premien förfaller alltså till betalning på avsedd tid, även om kravet av inte når fram till någon anledning försäkringstagaren. En sådan kan därför att ordning accepteras bestämmelserna i 2§ och 8 kap. 6§ ger tillfredsställande garantier för att försäkringsskyddet inte upphör utan att försäkringstagaren har fått ordentliga möjligheter att betala premien.

Specialmotivering till 5 kap. 1 § 597

En skillnad i förhållande till KF L är däremot att det i den nya paragrafen inte sägs uttryckligen till vem premiekravet skall sändas. Anledningen är att, som angetts ovan, det vid personförsäkring förekommer relativt ofta att någon annan än försäkringstagaren har åtagit sig att stå för premiekostnaden. I sådana fall är det enligt förslaget tillräckligt att bolaget sänder kravet till betalaren; det behövs alltså inte någon underrättelse till försäkringstagaren för att premien skall förfalla till betalning (jfr den motsatta ordningen enligt 2 §). Men självfallet kan ett krav till någon annan ån försäkringstagaren inte ha den effekten, om inte försäkringstagaren har begärt att kravet skall sändas till denne.

Första stycket Liksom KFL öppnar den föreslagna en personförsäkringslagen möjlighet för försäkringsbolaget att i viss utsträckning använda kontantklausuler, dvs. att göra betalningen av första premien till ett villkor för att bolagets ansvar skall inträda. Den möjligheten har behandlats närmare vid 3 kap. 2 §.

Andra stycket

Försäkringsbolaget har genomgående rätt att få premien betald i förskott; med de undantag som ligger i uppsägningsfristerna behöver bolagen inte meddela försäkring på kredit. Såvitt angår senare premier är rätten att kräva förskottsbetalning dock begränsad på det viset, att premien inte behöver betalas förrän på den nya premieperiodens första dag. Detta gäller även om bolaget har aviserat premien mer än en månad före denna dag. Ett försäkringsbolag får alltså inte - i tanke att vid behov hinna genomföra ett uppsägningsförfarande före den nya periodens början - två månader före den nya perioden sända ut krav med en månads betalningsfrist. Det bör emellertid observeras att förslaget inte innehåller några regler om hur långa premieperioderna skall vara. Vid individuell försäkring brukar premien som regel betalas en eller ibland två gånger per år, men det finns inte något hinder mot kortare eller längre perioder; vid vissa typer av försäkring, även långvariga, är det i praktiken inte ovanligt att hela premien betalas i samband med att försäkringen tecknas. När försäkringstagaren har premiekonto av den typ som har berörts ovan, ersätter kontoavtalets bestämmelser både lagens bestämmelse om betalning på periodens första dag och vad som har bestämts i försäkringsavtalet. Premien förfaller alltså till betalning först i den takt som anges i kontoavtalet. Detta gäller dock allmänt bara så länge kontoavtalets bestämmelser är till försäkringstagarens förmån; naturligtvis får kontoavtalet lika litet som själva försäkringsavtalet ges ett innehåll som strider mot den tvingande lagstiftningen. Det är t.ex. inte tillåtet att lägga ett kontoavtal så, att upp

598 till 5 kap. I § SOU 1986256 Specialmotivering

under ett år successivt betalar in premien för nästa försäkringstagaren år. Om kontoavtalet innebär att årspremien skall betalas med en tolftedel blir regeln i styckets andra mening över huvud per månad, en premie som avser högst en månad förfaller till taget inte aktuell; på periodens första dag utan avisering. Emellertid förebetalning bara tio månader kommer det också att årspremien delas upp på exempelvis en sommarmånad och julmånaden görs till betalningsfria månader. I sådana fall avser varje delbetalning något mer än en månad, och blir då om kontoavtalets betalningsterminer är att frågan anse som premieperioder i lagens mening. vår mening talar både formella och sakliga skäl för att det Enligt genomgående bör vara tillräckligt att bolaget vid kontobetalning av denna ett krav på hela premien inför den i försäkringstyp skickar avtalet angivna förfallodagen. Kontoavtalet innebär här ett avsteg till försäkringstagarens fördel från vad som i förening med lagen; gäller enligt försäkringsavtalet han får genom kontoavtalet rätt att - visserligen mot ett visst tillägg - betala delar av senare än som annars bort ske. Denna premien innebörd av kontoavtalet framträder särskilt tydligt när en försäkgår över till premiekonto först efter ett par års vanlig ringstagare I sak skiljer sig situationen inte mycket från den, då premiebetalning. försäkringstagaren betalar hela årspremien med pengar som han har lånat i bank och som han sedan betalar tillbaka genom amortering månadsvis. Inte heller torde försäkringstagaren i allmänhet ha något behov av information i detta läge, eftersom betalningen i de allra flesta fall görs genom fasta banköverföringar, som han på annat sätt har lätt att hålla reda på. Den tvingande regeln i 1 § bör därför inte på denna så länge inte syftet med lagens tillämpas typ av sidoavtal, kommer i fara. Vid uppsägning på grund av dröjsmål med regler är försäkringstagaren i alla händelser skyddad av bestämpremien melserna i 2 och 3 §§.

En annan sak vore, om t.ex. hela premien för en långvarig försäkring enligt skulle betalas i en post i samband med tecknandet men försäkringsavtalet samtidigt upprättade något som man kallade kontoavtal och som parterna innebar att premien i stället - utan avisering - skulle betalas en gång om året. I en sådan situation skulle en domstol säkerligen inte tveka att tillämpa de vanliga reglerna i denna paragraf.

I styckets sista mening ges den särskilda regeln om betalning av senare premie för sådan försäkring som inte har bestämda premie- (jfr avsnitt 13.1 ovan). Vid sådan försäkring skickar bolaget perioder normalt inte några krav i vanlig bemärkelse. I stället får försäkringstagaren en eller ett par gånger om året en uppgift om hur stort hans tillgodohavande på försäkringen är och vilka ramar som gäller om han vill göra en inbetalning. Ett sådant meddelande gäller inte som

Specialmotivering till 5 kap. 2 § 599

krav i paragrafens mening, och underlåtenhet från försäkringstagarens sida att betala premie leder inte till att bolaget får säga upp försäkringen. Först om försäkringstagarens tillgodohavande hotar att sjunka under den nivå som behövs för att det avtalade skall kunna skyddet upprätthållas, ställer bolaget krav i vanlig mening; försäkringstagaren får besked om att försäkringen kommer att upphöra, om han inte betalar ett visst minsta belopp. Även ett sådant meddelande måste innehålla en betalningsfrist om minst en månad och följas av en 2 §. Detta också om uppsägning enligt gäller tillgodohavandet på grund av ett förbiseende från bolagets sida - redan har tillåtits bli så litet att det inte räcker till att betala skyddet för en månad. För att en uppmaning till premiebetalning skall kunna räknas som ett krav som - vid utebliven betalning ger bolaget rätt att säga upp försäkringen, måste uppmaningen alltså innehålla ett bestämt krav på ett visst angivet minsta belopp. Men naturligtvis finns det inte något hinder mot att bolaget samtidigt anger vilka högre belopp försäkringstagaren kan betala och effekterna av en sådan betalning.

Tredje stycket

Som framgått tidigare bör tidsbegränsade försäkringar, som är avsedda för regelbunden förnyelse, så långt som möjligt följa samma regler som försäkringar med lång avtalstid. I enlighet härmed bestäms genom detta stycke att förnyelsepremie skall betalas inom en månad från krav, trots att det formellt är fråga om första premien enligt ett nytt försäkringsavtal. Regeln gäller bara sådan försäkring som är underkastad automatisk förnyelse, dvs. som förnyas om ingen av parterna säger upp den före avtalstidens slut. Detta betyder dock inte att regelns tillämpningsområde är begränsat till de förnyelsesituationer som anges i 3 kap. 8 § förslaget. Bestämmelsen gäller också när förnyelsen följer bara av villkoren för den första försäkringen. Däremot gäller de vanliga reglerna om första premie i första stycket när en försäkring kan förnyas bara genom särskild överenskommelse mellan parterna. Och självfallet medför inte den omständigheten att försäkringstagaren eventuellt har en optionsrätt, att försäkringen är underkastad automatisk förnyelse.

19.5.2 Specialmotivering till 5 kap. 2 §

2 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen för upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren närmare föreskriver. Uppsägningen skall sändas till försäkringstagaren. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den dag då den avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Uppsägningen skall innehålla uppgift

600 Specialmotivering till 5 kap. V2 §

om detta och om möjligheten att få försäkringen återupplivad enligt 3 §. Saknas någon av dessa uppgifter, får uppsägningen ingen verkan. Om försäkringstagaren inte har kunnat betala premien inom den i andra stycket angivna fristen därför att han har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

Första och andra styckena

Styckena motsvarar, tillsammans med 8 kap. 6 §, första och andra styckena i 25 § KFL. De nu föreslagna reglerna avviker i en del närmast tekniska avseenden från KFL:s bestämmelser, men huvudprincipen är densamma: för att bli fritt från ansvar vid premiedröjsmål, måste försäkringsbolaget ge försäkringstagaren en uppsägning med fjorton dagars uppsägningstid. oavsett om det är Reglerna gäller första premie, senare premie eller som inte betaförnyelsepremie las. Om det är om första och fråga premien bolaget har satt upp en s.k. kontantklausul, behövs dock inte någon uppsägning; bolaget är fritt från ansvar till dess premien betalas. Även i sådana situationer är det visserligen naturligt att bolaget påminner försäkringstagaren om premien och eventuellt också om det drar ut säger upp avtalet på tiden, men för sådana meddelanden från inte de krav bolaget gäller som anges i paragrafen. Bolaget får reagera med en uppsägning, om premien inte betalas i rätt tid”. Vad som är rätt tid framgår av i 1 § om när olika reglerna premier skall betalas. Om det t.ex. gäller för en senare premie premieperiod (1 § andra stycket) kan uppsägning alltså komma i fråga tidigast på den nya periodens andra dag, och då som regel bara under förutsättning att det har gått minst en månad sedan försäkringsbolaget avsände krav på premien. Dessutom kan förfallodagen naturligtvis flyttas fram genom att villkoren en medger längre betalningsfrist eller genom att bolaget i det enskilda fallet har beviljat anstånd med betalningen. När det gäller försäkringar med månadsbetalning över premiekonto av den typ som har beskrivits ovan, är det däremot tillräckligt att den nya periodens första dag har passerats utan att har premien betalats. Vid mera blygsamma kan det dock vara att belopp rimligt bolaget inte omedelbart tillgriper av utan i uppsägning försäkringen stället ger försäkringstagaren en särskilt om det kan påminnelse, antas bero på ett rent förbiseende att betalning inte gjorts i tid. Men i princip kan uppsägningen i dessa fall bli det första meddelandet från bolaget (bortsett från det krav som skall sändas ut inför försäkringens huvudförfallodag).

Specialmotivering till 5 2 § 601

kap.

Vidare innehåller kontoavtalen regelmässigt regler, som ger bolaget rätt att säga upp kontoavtalet vid dröjsmål; hela den återstående delen av årspremien förfaller alltså till betalning. Om försäkringstagaren vill rädda försäkringen genom betalning under uppsägningstiden, räcker det därför ofta inte med att han betalar det delbelopp som har försenats. Över huvud taget gäller dröjsmålsreglerna i så snart princip försäkringstagaren inte har betalat hela det belopp han varit skyldig att erlägga. Lika litet som enligt KFL har någon allmän bolaget skyldighet att godta delbetalningar och på det ena eller andra sättet anpassa försäkringen till den betalning som gjorts (jfr prop. 1979/80:9 s. kan alltså - 134). Bolaget i enlighet med nuvarande praxis - sända tillbaka det erlagda beloppet till försäkringstagaren och anse hela obetald (och försäkringen alltså premien uppsägbar). I varje fall om det hela verkar vara ett missförstånd från försäkringstagarens sida, kan man dock vänta sig att bolaget gör försäkringstagaren uppmärksam på bristen och ger honom möjlighet att betala mellanskillnaden, innan någon annan åtgärd vidtas. Om bristen avser bara en obetydlig del av den aktuella torde för premien, övrigt allmänna principer om hävning på grund av kontraktsbrott att innebära, bolaget inte kan säga upp försäkringen utan vidare. Om bristen beror på att försäkringstagaren har betalningssvårigheter, kan en rimlig lösning oftast nås om bara parterna får kontakt med varandra; bolaget kan bevilja anstånd med premien under någon tid eller ändra försäkringen på sådant sätt att premien blir mera överkomlig för försäkringstagaren. Särskilt när det gäller större livförsäkringar är det naturligt för försäkringsbolagen att vara verksamma på detta vis för att om möjligt kunna behålla försäkringen. Försäkringstagaren är bolagets motpart i försäkringsavtalet, och uppsägningen skall därför skickas till honom, även om krav enligt 1 § har sänts till någon annan som har åtagit sig att stå för premiebetalningen (t.ex. försäkringstagarens arbetsgivare). Naturligtvis är det ofta lämpligt att även betalaren får en om men påminnelse premien, det är meddelandet till som är för om försäkringstagaren avgörande bolaget skall kunna bli fritt från ansvar. Annorlunda ställer sig saken när det har avtalats att premiekravcn enligt 1 § skall sändas till någon som kan betecknas som försäkringstagarens syssloman, t.ex. en bank som har åtagit sig att sköta om premiebetalningen. Om inte avtalet mer eller mindre uttryckligt anger att andra meddelanden om försäkringen än krav enligt 1 § skall sändas till får denne antas försäkringstagaren personligen, ha gett banken fullmakt att ta emot meddelanden som samtliga angår premien, alltså även en av bankens uppsägning på grund dröjsmål;

602 till 5 2 § Specialmotivering kap.

att underrätta försäkringstagaren är en fråga mellan skyldighet dem. kan om försäkringstagaren har Speciella problem uppkomma lämnat adress till bolaget eller försummat att anmäla felaktig adressändring. I samband med premiekrav enligt 1 § bör det visserligen som regel inte uppstå några problem från lagstiftningens Premien förfaller till betalning fjorton dagar respektive en synpunkt. månad efter det att kravet avsändes, även om detta inte kommer Om inte betalas - vilket är fram till försäkringstagaren. premien naturligt om försäkringstagaren inte får del av kravet - har bolaget

alltså rätt att säga upp försäkringen enligt 2 §. Men om försändelsen med kravet enligt 1 § har kommit tillbaka till exempelvis med uppgift om att försäkringstagaren är okänd bolaget på den angivna adressen, kan man fråga sig om bolaget skall kunna med verkan sända även uppsägningen till den adressen. Regeln giltig i 8 kap. 6 § är oftast inte tillämplig, och även om så är fallet hjälper det försäkringstagaren bara under högst tre månader. här - delvis samma som Olika hänsyn gör sig gällande synpunkter ligger bakom utformningen av regeln i 8 kap. 6 §. Å ena sidan kan man inte att annat än i mycket extrema fall godta försäkringsbolaget skulle under kanske tid sakna möjlighet att en lång säga upp försäkring trots att någon premie inte betalades; självklart skall inte kunna skaffa sig gratis försäkring genom att försäkringstagaren göra för meddelanden från bolaget. Å andra sidan kan sig oåtkomlig man tänka fall där är helt utan skuld både till sig försäkringstagaren att inte kan nå honom och till att premien inte betalas och där bolaget det därför skulle vara oskäligt att hans skydd upphörde; det är t.ex. lika att bolaget inte kan åberopa dröjsmål med premiebesjälvklart om anledningen är ett misstag från bolagets sida. talningen, Situationer av detta slag förekommer emellertid ytterst sällan. Vidare kan förhållandena i det enskilda fallet variera starkt. Vi har därför inte funnit anledning att föreslå särskilda regler i ämnet; kan alltså med formell verkan sända uppsägningen till bolaget senast uppgivna adress. Man bör dock kunna försäkringstagarens vänta sig att ett försäkringsbolag som får veta att försäkringstagaren inte kan nås på den uppgivna adressen åtminstone gör rimliga för att söka rätt på honom innan en uppsägning ansträngningar skickas till den ursprungliga adressen. - - att KFL utgår i enlighet med praxis på det området från skall upphöra helt när uppsägningstiden har löpt ut. Vid försäkringen livförsäkring är det emellertid vanligt att försäkringen enligt villkoren eller kan fortsätta att gälla med nedsatt ansvarighet grunderna under eller kortare tid sedan premiebetalningen avbrutits; se längre närmare i (avsnitt 13.2). För att erinra om allmänmotiveringen denna talas i den personförsäkringslagen även möjlighet föreslagna

Specialmotivering till 5 kap. 2 § 603

om uppsägning för begränsning av bolagets ansvar. Om försäkringen har ett tekniskt värde men av någon anledning ändå skall upphöra omedelbart efter skall det i stället en uppsägningstiden, göras avräkning mellan parterna enligt 3 kap. 6 § förslaget. Försäkringstagaren kan hindra att bolagets uppsägning får verkan genom att betala premien under uppsägningsfristen. Om han inte utnyttjar den möjligheten, har han som regel den för personförsäkring speciella rätten att i stället begära återupplivning av försäkringen (se vidare vid 3 §). Båda dessa möjligheter skall försäkringsbolaget underrätta försäkringstagaren om i uppsägningen. Och till skillnad från vad som gäller enligt KFL föreslås det här att dessa uppgifter skall vara en förutsättning för uppsägningens giltighet. För den ståndpunkten talar vår mening både uppgifternas betydelse för enligt försäkringstagaren och det förhållandet att det är lätt för bolaget att lämna dem. - En viss motsvarighet till regeln förekommer i 12 kap. 44 § jordabalken. Dessutom skall bolaget enligt 2 kap. 4§ informera försäkringstagaren om hur han kan få bolagets beslut omprövat; normalt torde det i detta skede dock räcka med en uppmaning till försäkringstagaren att ta kontakt med bolaget om han anser att uppsägningen är oriktig. På grund av bestämmelserna i 8 kap. 8 § måste bolaget - för att få talefristen enligt den paragrafen att börja löpa - också underrätta honom om skälen för uppsägningen. En underlåtenhet att lämna information enligt dessa lagrum medför dock inte att uppsägningen blir ogiltig; se vidare vid 8 kap. 8 §.

Tredje stycket

Stycket motsvarar till sitt huvudsakliga innehåll 25 § tredje stycket KFL; den som på grund av plötslig sjukdom eller annat allvarligt hinder inte kan betala premien i tid, får ett utsträckt skydd av försäkringen under högst tre månader. Den bestämmelse vi föreslår är dock från försäkringstagarsynpunkt något förmånligare än KFL:s regel. Medan KFL:s regel kan tillämpas bara om hindret uppträder före den ordinarie förfallodagen, skall den regel vi föreslår gälla också om hindret uppkommer under uppsägningstiden. Även den som drabbas av plötslig sjukdom eller liknande bör ha rätt till två ordentliga chanser att betala premien. Tillgång till en så långt som möjligt garanterad betalningsfrist efter uppsägning framstår som en förutsättning för att reglerna i övrigt skall vara godtagbara från konsu- _ mentskyddssynpunkt; det kan erinras om att kravet enligt 1 § ibland kan skickas till annan än och att den någon försäkringstagaren själv ordinarie betalningsfristen löper ut även om premiekravet inte alls kommer fram. I KFL anges vidare att skall betalas ”omedelbart” när premien hindret faller bort. I motiven sägs dock också att man inte kan begära

604 Specialmotivering till 5 kap. 3§

att den som varit intagen på sjukhus skall betala premien första dagen han är hemma igen (prop. 1979/80:9 s. 137). Vi föreslår den utvidgningen av skyddet enligt lagtexten att betalningen måste göras inom en vecka från det att hindret har fallit bort. En fast tidsgräns om en vecka efter det att hindret fallit bort bör också underlätta den praktiska tillämpningen av regeln. En av huvudprinciperna för lagförslaget är att ansvaret och rätten till premie skall följas åt (se avsnitt 11.8.5 ovan). I enlighet härmed har bolaget rätt till premie för tid som bolaget är ansvarigt enligt denna bestämmelse. Den ståndpunkten skulle visserligen teoretiskt kunna ge upphov till en del besvärliga frågor, om det gäller en skyldighet för den som blir plötsligt sjuk att vara försäkrad mot sin vil ja osv. Emellertid blir frågan om bestämmelsen har varit tillämplig i praktiken aktuell bara när ett försäkringsfall har inträffat under tiden för det utsträckta skyddet och försäkringstagaren begär ersättning för detta. Och i denna situation är det fullt rimligt att bolaget också kan göra sitt premiekrav gällande.

19.5 .3 till 5 3 §

Specialmotivering kap.

3§ Om en uppsägning enligt 2§ har fått verkan och dröjsmålet inte avser första premien för försäkringen, återupplivas försäkringen till sin tidigare omfattning om utestående premiebelopp betalas inom sex månader från utgången av den frist som anges i 2§ andra stycket. En försäkring, som har ändrats till premiefri försäkring (fribrev) utan att en uppsägning enligt 2§ dessförinnan har fått verkan, återupplivas till sin tidigare omfattning, om försäkringstagaren inom sex månader från den dag då bolaget avsände ett meddelande om fribrevet till honom betalar det premiebelopp som skulle ha betalats om försäkringen inte hade ändrats. Meddelandet skall innehålla uppgift om rätten att få försäkringen återupplivad.

Återupplivas försäkringen, ansvarar bolaget från och med dagen efter den

då premiebeloppet betalas.

Paragrafen handlar om försäkringstagarens möjligheter att återvinna sitt försäkringsskydd sedan han av någon anledning har upphört med Första handlar om det fallet att försäkpremiebetalningen. stycket ringstagaren helt enkelt har underlåtit att betala en förfallen premie, varefter försäkringsbolaget har sagt upp försäkringen. Andra stycket tar sikte på situationen när en försäkringstagare har begärt att få försäkringen ändrad till fribrev men sedan ångrar sig och vill ha - Ämnet har behandlats i tillbaka det fullständiga skyddet. allmänmotiveringen (avsnitt 13.3), där också nuvarande villkorspraxis har beskrivits. av detta kan alltid leda till ett visst moturval, dvs. att Regler slag möjligheterna utnyttjas främst av sådana försäkrade vilkas hälsa har försämrats. Detta är emellertid en effekt som får accepteras med hänsyn till de starka skäl som i övrigt talar för regeln.

sou 1986:56 . till 5 Specialmotivering kap. 3 § 605

Reglernas direkta tillämpningsområde är till de fall som begränsat nu har beskrivits, fast de också bör kunna tillämpas analogt i någon närliggande situation (se vid andra stycket Däremot får nedan). bestämmelserna bara begränsad räckvidd om försäkringstagaren dessutom, efter det att fribrev har utfärdats eller en uppsägning på grund av premiedröjsmål har fått verkan, har av begärt återköp försäkringen. I sådana fall kan denna återupplivning enligt paragraf bara avse den riskdel som återstår av rätten till försäkringen; återupplivning sammanfaller här delvis, men inte helt, med rätten 3 9§ till fortsatt enligt kap riskförsäkring. Paragrafen ger alltså inte försäkringstagaren rätt att betala tillbaka någon återköpsvärdet och få försäkringen som en återupprättad sparförsäkring. Skälen för denna begränsning är flera. Det är att det viktigaste bara är i fråga om som det framstår som riskskyddet tillräckligt angeläget från social med en sitt synpunkt tvingande lagregel; sparande kan alltid Vidare försäkringstagaren placera någonstans. skulle en lagreglering i denna del en del erbjuda praktiska svårigheo ter, bl.a. därför att det måste till en om ränta uppgörelse på återköpsbeloppet mellan parterna innan kan återupplivning äga rum. Till detta kommer att saken torde ha liten praktisk betydelse dels därför att situationer av detta sällan dels slag förekommer, därför att bolagen nästan är beredda att försäkundantagslöst gå till mötes om bara ringstagaren räntefrågan m.m. kan lösas. Frågorna om med i 3 samspelet reglerna kap. 9§ förslaget skall beröras närmare vid andra stycket.

Första stycket

Bestämmelserna ger försäkringstagaren en chans att ”rädda” sin försäkring trots att han har försuttit de frister för premiebetalningen som anges i 1 och 2 §§. Genom att betala den utestående premien inom en frist av sex månader får han att i försäkringen på nytt gälla sin tidigare omfattning. Som framgår av den står till föreslagna lagtexten, möjligheten återupplivning inte öppen när det är den första för premien försäkringen som inte har betalats. Sådan tidsbegränsad försäkring som fortlöpande förnyas skall emellertid här, liksom enligt 1§, behandlas på samma sätt som vi anser att det långvarig försäkring; förnyade avtalet avser samma som det försäkring ursprungliga avtalet. Undantaget för första därför bara den allra premie gäller första premien för en Om tidsbegränsad försäkring. bolaget säger upp försäkringen på grund av dröjsmål med en förnyelsepremie, har försäkringstagaren alltså rätt till avsnitt 19.1.2 återupplivning (jfr ovan). Fristen för att vid begära återupplivning börjar löpa utgången av

till 5 3 § 606 Specialmotivering kap.

dvs. efter det att den frist som anges i 2 § andra stycket, fjorton dagar har avsänt sin med av dröjsmålet. Det bolaget uppsägning anledning bör särskilt observeras att fristen för återupplivning inte skjuts fram av att den försäkrade t.ex. blir plötsligt sjuk och därför själva inte får omedelbar verkan (2 § tredje stycket). Redan uppsägningen till innebär också i detta fall ett möjligheten återupplivning ju för och det framstår som väsentligt skydd försäkringstagaren, att regleringen att beräkna återupplivonödigt komplicera genom - Inte heller ningsfristen med utgångspunkt i 2§ tredje stycket. fristen av att den s.k. trappan avsnitt 13.2 ovan); påverkas gäller (se trots att normalt är ett helt år, fristen för avtrappningstiden löper återupplivning ut efter sex månader. När skall betala hela återupplivning begärs, försäkringstagaren den utestående dvs. både det som lämnades premien, premiebelopp obetalt när försäkringen sades upp och de eventuella ytterligare som har förfallit till betalning premiebelopp enligt försäkringsavtalet därefter. Den som sedan skall parterna har avräkning göras mellan beskrivits i specialmotiveringen till 3 kap. 6§ (avsnitt 19.3.6). vad förut framhållits 13.3), får bolaget i och för sig Enligt (avsnitt också kräva ränta på premien, men betalning av räntan får inte göras

till en förutsättning för återupplivningen.

Andra stycket

Som framhålls i allmänmotiveringen kan det vara en slump om en fribrev eller bara låter bli att betala försäkringstagare begär för sin till återupplivning bör premierna försäkring. Möjligheten därför vara densamma. Sexmånadsfristen räknas här från den då avsände dag bolaget meddelande om fribrevet till Meddelandet skall försäkringstagaren. innehålla om till (jfr 2§ andra uppgift möjligheten återupplivning och 3 9 § andra stycket). Någon sanktion för det fall att stycket kap. inte lämnas föreslår vi dock inte. uppgift Bestämmelsen är formellt bara när försäkringen har tillämplig ändrats till fribrev. Den bör emellertid kunna tillämpas analogt i den snarlika situationen att försäkringstagaren begär en inte så långtgående av skall fortsätta minskning försäkringen; premiebetalningen men med Också här bör den som lägre belopp. försäkringstagare inom sex månader ha rätt att få tillbaka det ursprungliga ångrar sig skyddet. Som har bestämmelserna i denna paragraf nära tidigare nämnts, samband med dem i 3 9 § om rätt till fortsatt riskförsäksakligt kap. efter Vissa uppstår om en försäkring återköp. samordningsfrågor vill använda av flera av de möjligheter som står till ringstagare sig buds.

sou 193555 Specialmotivering till 5 3 § 607 kap.

En försäkringstagare, som har fått fribrev eller som av på grund dröjsmål med premiebetalningen har fått sin att försäkring uppsagd gälla med begränsat ansvar, kan vända sig till bolaget och begära återköp av försäkringen. Om han sedan och vill ha hela ångrar sig eller delar av sitt skydd tillbaka, innebär i 3 reglerna kap. 9 § och

5 kap. 3 § tillsammans att han vid har rätt att vrida varje tidpunkt

klockan sex månader tillbaka i tiden. Förutsatt att han betalar den

premie som behövs, skall han alltså kunna få tillbaka det försäkringsskydd han hade sex månader tidigare. Som framgått tar bestämmelserna dock tidigare bara sikte på det riskskydd försäkringen innebär; om försäkringstagaren vill ha

tillbaka en spardel som han har avstått från, måste han träffa en särskild överenskommelse med om detta. Däremot

bolaget ger naturligtvis bestämmelserna i 3 kap. 9 § honom även i de nu aktuella situationerna tillgång till den motsatta av ändringen försäkringen, dvs. att avveckla spardelen och behålla riskdelen.

Antag t.ex. att en försäkringstagare begär fribrev den 1 januari ett år. Fristen enligt 5 kap. 3 §går då ut den 1 juli. Den 1 mars samma år återköper bolaget på hans begäran försäkringen. Fristen enligt 3 kap. 9 § går ut den 1 september. Efter någon tid vill försäkringstagaren ha tillbaka sitt skydd. De föreslagna reglerna innebär då följande. Under tiden 1 januari-l mars (dvs. före återköpet) har han enligt 5 kap. 3§ rätt att återuppliva försäkringen till dess ursprungliga omfattning, om han betalar den premie som skulle ha erlagts för tiden efter den 1 januari. Han kan också utnyttja möjligheten enligt 3 kap. 9 § att förvandla försäkringen till en ren riskförsäkring, baserad på försäkringens värde omedelbart innan fribrevet utfärdades. Man får då se saken så, att försäkringen först återupplivas och därefter förvandlas till en riskförsäkring. Under tiden 1 mars-1 juli har han rätt enligt 5 kap. 3§ att återuppliva riskdelen till den omfattning denna hade omedelbart innan fribrevet utfärdades, om han betalar den riskpremie som skulle ha erlagts för tiden efter den 1 januari. Resultatet blir alltså detsamma som om han den 1 januari i stället hade begärt återköp och fortsatt riskförsäkring enligt 3 kap. 9 §. Under tiden 1 juli-l september, slutligen, kan han få fortsatt riskförsäkring enligt 3 kap. 9§ med utgångspunkt från försäkringens fribrevsvärde. Fribrevsvärdet torde för övrigt böra bli avgörande även om fribrev ännu inte har utfärdats utan försäkringen gäller med ett sjunkande ansvar enligt den

s.k. trappan; den del av försäkringsbeloppet enligt avtrappningsregeln som

fribrevsvärdet överstiger motsvaras inte av något egentligt tekniskt värde för den enskilda försäkringen.

Tredje stycket

Återupplivning föreslås gälla fr.o.m. dagen efter den då den

utestående premien betalas, vilket stämmer med vad vi föreslår i fråga om det vanliga ansvarsinträdet 3 2 §. är vald enligt kap. Regeln för att frågan om den exakta för inte skall få tidpunkten betalningen betydelse alltför ofta, och man torde kunna från att ett utgå

till 5

608 Specialmotivering kap. 4 §

inte skulle för ett försäkringsfall som försäkringsbolag vägra ansvar inträffat samma som betalningen gjordes, om det verkligen var dag klarlagt att betalningen hade gjorts före försäkringsfallet. (Angående när betalning skall anses ha skett, se vid 5 §.) Det bör observeras att det inte krävs något godkännande från eller över huvud någon kontakt mellan parterna för att bolaget taget skall kunna ske. Försäkringstagaren kan utan vidare återupplivning betala med den eller på annat sätt. Skulle ursprungliga premieavin av anse att återupplivning inte kan ske bolaget någon anledning kommer kanske för sent - får bolaget ta kontakt med betalningen och höra efter om han i stället vill teckna en ny försäkringstagaren någon bestämmelse motsvarande 26 § KFL behövs inte i försäkring; denna lag.

19.5.4 till 5 kap. 4 § Specialmotivering

4§ Om det har begärts, skall försäkringsbolaget sända meddelande enligt 2 § också till den försäkrade och till den som har fått försäkringen i pant eller ett oåterkalleligt Förär förmånstagare enligt förmånstagarförordnande. summar bolaget att sända meddelande till någon sådan person, får bolaget inte mot honom åberopa att premien inte har betalats. Som i 13.4) kan särskilt vid anges allmänmotiveringen (avsnitt även andra än själv ha sådant livförsäkring försäkringstagaren intresse i en att de har ett intresse av att få försäkring, berättigat kännedom om att håller på att upphöra på grund försäkringsskyddet av bristande I denna om premiebetalning. paragraf ges bestämmelser för att underrätta vissa sådana personer. skyldighet bolaget dock bara om

Underrättelseskyldigheten gäller genomgående

har I första hand kan man naturligtvis räkna underrättelse begärts. med att kommer från den som skall ha underrättelsen, men begäran den kan också komma från försäkringstagaren. Försäkringsbolaett bevis om detta, alltså get bör ge den som gör framställningen form av bekräftelse att underrättelse vid behov kommer att någon på lämnas. Det bör framhållas att inte hindrar bolaget från att ta ut förslaget en för denna service. Däremot blir det inte möjligt för rimlig avgift bolaget att, som ibland förekommer nu, kräva att den som begär att underrättad också betala han skall hållas åtar sig att vid dröjsmål i ofta har han dock anledning att premien försäkringstagarens ställe; göra detta i eget intresse. De som kan få rätt till underrättelse är den försäkrade (vid främmande liv), panthavare och förmånstagare enligt försäkring på ett förordnande. om underrättelser till den oåterkalleligt Frågan försäkrade kan vålla vissa om han är omyndig. Om en svårigheter, ett barns bör den andre försäkring på liv ägs av den ene föräldern,

föräldern ha rätt att få underrättelse om eventuella premiedröjsmâl,

till 5 5 § 609 Specialmotivering kap.

om han är förmyndare eller vårdnadshavare för barnet. I lagtexten sägs att panthavare osv. skall ha ett meddelande enligt 2 §”. Meddelandet skall alltså innehålla de uppgifter som 2 § enligt skall finnas i uppsägningen till Däremot är det försäkringstagaren. naturligtvis inte nödvändigt att meddelandet är en exakt av kopia uppsägningen; tvärtom får man räkna med att vill kunna bolaget lämna också andra i meddelandet, som har uppgifter uppgifter betydelse bara för den som får underrättelsen. Hänvisningen till 2 § innebär också att underrättelsen skall avsändas samtidigt med Om avsändandet uppsägningen. försenas, får bolaget i underrättelsen sätta ut en särskild för fjortondagarsfrist betalningen; syftet med bestämmelsen är ju att en exempelvis panthavare skall kunna hindra att försäkringen att upphör genom t.ex. själv betala premien. Skulle ett försäkringsfall inträffa innan denna särskilda frist har gått till ända, men efter det att uppsägningen enligt 2 § andra stycket har fått verkan mot är försäkringstagaren, bolaget ansvarigt mot panthavaren men inte mot försäkringstagaren eller annan som skulle vara till Fristen berättigad försäkringsbelopp. räknas från det att avsände och de särskilda bolaget underrättelsen, reglerna i 2 § tredje stycket och 8 kap. 6 § blir inte tillämpliga därför att panthavaren blir plötsligt sjuk eller liknande eller försändelsen av någon anledning inte kommer fram. Som nyss nämndes, medför en eventuell försummelse att sända underrättelse denna inte att enligt paragraf försäkringstagaren själv kan kräva från kan ersättning försäkringen. Försäkringstagaren alltså ha sämre rätt än osv. Däremot kan panthavaren panthavaren inte ha sämre rätt i detta avseende än Om försäkringstagaren. försäkringen trots uppsägningen fortsätter att gälla på grund av bestämmelserna i 2 § tredje stycket eller 8 kap. 6 §, är också panthavaren bevarad vid sin rätt, även om det har gått mer än fjorton dagar sedan bolaget avsände en underrättelse till honom. I den mån det ovanstående blir försäkringsbolaget enligt skyldigt att trots utge försäkringsbelopp att premie för försäkringen inte betalats, stannar förlusten på bolaget; något regresskrav mot försäkringstagaren kommer alltså inte i fråga.

19.5.5 till 5 5 §

Specialmotivering kap.

5 § Om försäkringstagaren betalar premien på ett post- eller bankkontor, anses beloppet komma försäkringsbolaget till handa omedelbart vid betalningen. Lämnar försäkringstagaren ett betalningsuppdrag avseende premien till post-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma bolaget till handa när betalningsuppdraget tas emot av det förmedlande kontoret.

Bestämmelserna är utformade efter förebild av i 12 reglerna kap. 20 § tredje stycket jordabalken om betalning av Vi kan därför hyra. beträffande paragrafens innebörd hänvisa till förarbetena till den

61i0 Specialmotivering till 5 kap. 6§

lagstiftningen (prop. 1983/84:137 s. 126). Härutöver bör för personförsäkringens del bara följande framhållas. De föreslagna reglerna om betalningsuppdrag till post eller bank tar i första hand sikte på uppdrag av engångskaraktär, som skall verkställas omedelbart. Som framgått tidigare betalas emellertid försäkringspremier fasta överföringar från t.ex. många genom banklönekonto till ett s.k. premiekonto hos försäkringstagarens gäller också för dessa uppdrag. Som försäkringsbolaget. Reglerna regel uppstår det dock vid sådana överföringar inte några praktiska med anknytning till tidpunkten för betalningen; överföringproblem en görs på fasta dagar i överensstämmelse med kontoavtalets bestämmelser. Om det ändå skulle inträffa att någon överföring inte görs utsatt dag och detta beror på slarv från bankens sida eller på på fel i bankens (eller försäkringsbolagets) tekniska utrustning, får premien anses betald den dag som följer av överföringsuppdraget. Är orsaken däremot att det inte finns täckning på försäkringstagarens konto i banken, måste naturligtvis anses obetald. premien är inte inskränkt till de vanliga Reglernas tillämpningsområde betalningsformerna postgiro, bankgiro osv. utan gäller för alla typer av till post eller bank. Om en försäkringstagare under en uppdrag semesterresa skickar ett brev till sitt bankkontor, där han ber vanliga banken och betala en skall ta ut pengar från hans konto premie, anses betald när brevet kommer in till banken (förutsatt att premien har lämnat sådana om försäkringen försäkringstagaren uppgifter m.m. att banken har möjlighet att utföra uppdraget). Detta gäller däremot inte om i stället skriver till en god vän försäkringstagaren och ber honom betala premien; då anses premien betald först när den gode vännen t.ex. betalar beloppet på ett postkontor.

19.5.6 till 5 6 §

Specialmotivering kap.

6§ Försäkringsbolaget förlorar rätten till obetald premie när ett år har förflutit från det att premien skulle ha betalats, om inte försäkringen dessförinnan har sagts upp av bolaget eller av annan anledning har upphört att gälla.

Bestämmelsen överensstämmer med 40 KFL (se prop. 1979/80:9 s. 166, 203f och föreslås dock bli ett år i 208). Preskriptionstiden stället för sex månader som KFL. Skälet är att det framför allt enligt vid större i viss utsträckning förekommer att bolaget livförsäkringar med om försäkringstagaren kommer i medger uppskov premien, ekonomiskt och en tid om bara sex månader kan tillfälligt trångmål, då vara alltför knapp. Som framgått tidigare har preskriptionsregeln över huvud liten betydelse, eftersom bolagen i varje fall taget mycket vid individuell försäkring inte driver in obetalda premier.

SOU 1986:36 Specialmotivering till 6 kap. I § 611

19.6 till 6

Specialmotivering kap.

Kapitlet har rubriken Förfoganden över försäkringen och omfattar sexton paragrafer. I kapitlet behandlas försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen genom förmånstagarförordnande, överlåtelse och pantsättning m.m. samt förfogandenas rättsverkningar i förhållande till tredje man. Motsvarande frågor behandlasi FAL i 3, 102-113,118 och 122 §§. Förslaget ansluter i sina huvuddrag till gällande rätt. I fråga om jämkningsreglerna i 7 § - och delvis också i fråga om fördelnings- ~ regeln i 8 § bygger förslaget på stållningstagandena i lagrådsremissen 1986-12-04 om följdlagstiftning till m.m. äktenskapsbalken Kapitlet inleds med sju paragrafer som handlar om förmånstagarförordnanden. I 1-3 §§ ges grundläggande bestämmelser om formen för och verkningarna av sådana förordnanden. Regler om tolkning av förordnanden finns i 4-6 §§, varefter i 7 § upptas den nya jämkningsregel som skall ersätta 104§ andra och tredje styckena FAL. Därefter följer i 8 § den särskilda fördelningsregel som skall tillämpas när inget förmånstagarförordnande finns. I 9-11 §§ behandlas överlåtelse och pantsättning, varefter i 12 och 13 §§ ges relativt utförliga regler om när olika förfoganden över försäkringen får rättsverkan mot tredje man och om företrädesrätt vid dubbelöverlåtelser m.m. I 14§ uppställs förbud för förmånstagaren att förfoga över sin rätt i förtid. I 15 och 16 §§, finns slutligen, speciella regler om förverkande av förmånstagarrätt (motsvarande 15 kap. ärvdabalken) respektive om förfoganden i strid mot kommunalskattelagens bestämmelser om pensionsförsäkringar.

19.6.1 till 6 1 §

Specialmotivering kap.

l § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom förmånstagarförordnande. När ett sådant förordnande eller bestämmelserna i 7§, 8§ eller 15§ andra stycket tillämpas, ingår försäkringen inte i försäkringstagarens förmögenhet eller kvarlåtenskap. I 7 kap. finns dock bestämmelser om utmätning m.m. för försäkringstagarens skulder. Vad som i 9 kap. 1 § och 13 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken föreskrivs om rätt att göra testamente och om testamentes ogiltighet gäller också i fråga om förmånstagarförordnanden. Vad som i 9kap. 2§ ärvdabalken föreskrivs om förordnande genom testamente till den som inte är född eller avlad vid testators död gäller också för förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången.

Första stycket

Förmånstagarförordnande får numera anses vara ett självständigt rättsinstitut, fristående från t.ex. instituten gåva och testamente. I flera hänseenden kan dras från om visserligen paralleller reglerna

612 Specialmotivering till 6 kap. 1 §

sådana förfoganden, men i andra fall - där avtalsförhållandet mellan står i - får försäkringstagaren och försäkringsbolaget blickfånget man snarare se förordnandet som en till bolaget riktad betalningsanvisning. I första meningen fastslås den redan nu gällande principen, att försäkringstagaren har rätt att genom ett förmånstagarförordnande bestämma vem som skall ha försäkringen eller utfallande belopp. Utom vid (se 19.1.4 ovan) kan bolaget alltså inte ka-försäkring genom en vlllkorsbestämmelse hindra försäkringstagaren från denna form av förfogande. Förordnandet kan gälla till förmån för fysisk eller juridisk person. - Förordnandet kan vara avsett att tillämpas vid försäkringsfall - och det kan för som kan vara livsfall eller dödsfall gälla försäkringstagarens död även om dödsfallet inte är försäkringsfall, främst när försäkringen är tecknad på någon annans liv eller hälsa. I praxis har fastslagits att ett förmånstagarförordnande som regel skall antas avse inte bara det avtalade försäkringsbeloppet utan även sådana belopp som utgår i form av återbäring eller premiereglering (NJA 1977 s. 587). Förslaget är inte avsett att innebära någon ändring av denna praxis. Men liksom försäkringstagaren kan dela upp det egentliga försäkringsbeloppet mellan flera förmånstagare, kan han också förordna att skall tillfalla en försäkringsbeloppet och annan. person återbäringen någon Rätten att utse förmånstagare tillkommer vid individuell försäkring i första hand försäkringstagaren, dvs. den som har ingått försäkringsavtalet med bolaget. Om rätten till försäkringen övergår till någon annan, övergår även rätten att utse förmånstagare till honom. Rätten kan dock vara innehållslös för honom, om den förste innehavaren har gjort ett oåterkalleligt förordnande (jfr 1 kap. 2 § och nedan vid 2 och 9 §§). Rätten att utse förmånstagare är en rättighet av personlig art, på liknande sätt som rätten att göra testamente. Därför övergår inte rätten att utse förmånstagareg- och därmed inte heller rätten att återkalla eller ändra ett förordnande - till t.ex. försäkringstagarens dödsbo eller konkursbo. Detta har vi i samråd med övriga nordiska › länder funnit så självklart, att vi inte föreslår någon motsvarighet till sista meningen i 102 § FAL; regeln kan för de flesta fall sägas framgå av 1 § första meningen och 2 § första meningen i förening. En annan sak är att den, som genom bodelning eller arv eller efter exekution blivit ny ägare till försäkringen, i den har rätt att själv egenskapen utse ny förmånstagare. Rätten kan också övergå till någon annan enligt försäkringsavtalet överlåtelse från och genom frivillig försäkringstagaren genom tillämpning av ett förmånstagarförordnande. Den som har förvärvat

i sou 193656 till 6 I § 613

Specialmotivering kap.

försäkringen på något av dessa sätt har rätt att utse själv ny förmånstagare. Ett förordnande, som upptar flera förmånstagare

med rätt efter varandra, kan dock ofta vara utformat så att den i

första hand utsedde förmånstagaren inte får rätt att bestämma vem som skall ha de belopp som kan utfalla när hans rätt har

egen upphört.

Ett förordnande med flera förmånstagare med rätt efter varandra kan ha mycket skiftande utformning med avseende på vilken rätt som tillkommer den som utsetts i första hand. Förordnandet innebär ofta att förmånstagaren har rätt till de belopp som utfaller under hans livstid men inte kan förfoga över försäkringen t.ex. genom att begära återköp. Ett ovanligt fall är att försäkringen omedelbart tillfaller förmånstagaren med full äganderätt och att andrahandsförordnandet, som alltså har gällt bara för det fall att förste förmånstagaren skulle avlida före den försäkrade, därmed förlorar sin verkan även om det skulle återstå utbetalningar vid den förste förmånstagarens död. l en sådan situation skulle man alltså få tillämpa fördelningsregeln i 8 §, om inte förmånstagaren har gjort ett eget förmånstagarförordnande. I åter andra fall kan förordnandet ge förste förmånstagaren vissa förfogandemöjligheter utan att försäkringstagarens andrahandsförordnande helt mister betydelse; förordnandet kan t.ex. innebära att andrahandsförordnandet skall gälla, om inte förste förmånstagaren har gjort ett eget förordnande av annat innehåll. En särskild fråga som tagits upp från branschens sida rör det fallet, att den i första hand utsedde förmånstagaren har fått rätt att göra eget förmånstagarförordnande men inte utnyttjat den möjligheten. Om försäkringen då vid hans död tillfaller den som försäkringstagaren har utsett till förmånstagare i andra hand, är frågan från vem denne skall anses göra sitt förvärv: från försäkringstagaren eller från den förste förmånstagaren. Skillnaden kan ha både civilrättslig och arvsskatterättslig betydelse. Det verkar mest naturligt att anse förvärvet ske från försäkringstagaren, som har gjort det förordnande som förvärvet grundar sig på. Har förste förmånstagaren gjort ett eget förordnande, får förvärvet däremot anses ske från honom, även han har gjort exakt samma förordnande som försäkringstagaren.

Vi har om man bör i

övervägt lagen ställa upp en presumtion ifrågan

huruvida den i första hand utsedde skall anses ha fått

förmånstagaren förfoganderätt till försäkringen eller ej (jfr NJA 1978 s. 120 och där

angivna rättsfall). Vi har emellertid funnit det olämpligt med en

sådan regel; förhållandena kan skifta alltför för att

mycket någon rimlig presumtion skall kunna ställas upp. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.7) anser vi det inte heller att lämpligt bolagen genom förtryckt text på ansökningsblanketterna styr försäk-

ringstagarnas förfoganden; det är långt ifrån säkert att den av bolaget valda lösningen stämmer med önskemål i det försäkringstagarens

enskilda fallet. Man bör i stället vid behov rikta

försäkringstagarens uppmärksamhet på frågan och ge honom tillfälle att själv ta ställning

till den.

Ett förmånstagarförordnande innebär att försäkringstagaren

«

614\ Specialmotivering till 6 kap. 1 §

bestämmer vem som i hans ställe skall ha försäkringen eller utfallande belopp. Ett förordnande som går ut på att försäkringstagaren uppdrar åt någon annan att efter eget gottfinnande bestämma vem som skall ha försäkringen, saknar därför verkan; försäkringsbeloppet får alltså fördelas på samma vis som när inget förordnande alls har gjorts. Möjligen kan ett sådant förordnande vara giltigt om det har angetts efter vilka riktlinjer mottagaren skall utväljas, t.ex. så att beloppet skall tillfalla den som har vårdat försäkringstagaren under

hans sista sjukdomstid.‘

andra i första stycket medför tillämpningen av ett Enligt meningen förmånstagarförordnande att försäkringen faller utanför försäkringsförmögenhet och regeln stämmer i det

tagarens kvarlåtenskap;

med vad som nu. Försäkringen och från den väsentliga tillämpas utfallande belopp blir - med de undantag som anges i 6 kap. 7 § och - för och 7 kap. oåtkomliga försäkringstagarens borgenärer (vid dödsfall) hans dödsbodelägare så snart ett förmånstagarförordnande tillämpas. Detta gäller oavsett om det är fråga om försäkring på försäkringstagarens eller någon annans liv, oavsett om förordnandet vid livsfall eller dödsfall och oavsett om en i första hand tillämpas insatt förmånstagare får förfoganderätt till försäkringen eller inte. Detsamma när de speciella fördelningsreglerna i 8 och 15 §§ gäller och när en make eller bröstarvinge får del av försäkringen tillämpas med stöd av bestämmelserna i 7 § (jfr NJA 1978 s. 329). Om det finns flera förmånstagare och den i första hand utsedde inte får till försäkringen, innebär det sagda att försäkringen som förfoganderätt sådan för en tid inte kan utmätas för någons skulder; försäkringen kommer att hänga i luften” till dess att den tillfaller den förmånstagare som har rätt till samtliga återstående belopp.

Andra

stycket

I fråga om behörigheten att utse förmånstagare hänvisas här till ärvdabalkens regler om rätt att göra testamente. Skälen för den valda regleringen har redovisats i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.3). Hänvisningen avser till att börja med 9 kap. 1 § ÄB. Härav följer att en underårig som har fyllt sexton år och som förvärvsarbetar kan sätta in förmånstagare till en tjänstegrupplivförsäkring som gäller för honom, liksom han kan använda en del av sina inkomster till att teckna en frivillig gruppförsäkring eller en individuell försäkring och själv utse förmånstagare. Av 9 kap. 1 § ÄB, jämförd med 13 kap. 2 §, framgår vidare att den som är över arton år har rätt att göra förmånstagarförordnande även om han är är bara att förordnandet inte omyndig. Förutsättningen

Jfr vad som gäller om s.k. blanko-testamenten; se Walin. Årvdabalken I s. 137.

sou 1986:56 Specialmotivering :m 6 kap. 1§ 615

upprättas under inflytande av sådan rubbning av själsverksamheten som avses i det senare lagrummet. Vidare är förordnandet ogiltigt om det har tillkommit under inflytande av tvång, svek eller liknande (13 kap. 3 §). N Som framgår anser vi inte att någon hänvisning till 13 kap. 1 § AB behövs. Att ett förmånstagarförordnande är ogiltigt i sådana fall som avses i den paragrafen framgår med tillräcklig tydlighet av hänvisningen till 9 kap. 1 § och reglerna i 3 § detta kapitel om formen för

förmånstagarförordnanden.2

Lika litet som i fråga om testamenten är ogiltigheten självverkande i den bemärkelsen att bolaget utan vidare skall vägra att följa ett förordnande som upprättats t.ex. av en underårig. Om inte förordnandets giltighet bestrids av någon som annars skulle ha rätt till försäkringsbeloppet, skall förordnandet följas. Vi har inte funnit det påkallat att föreslå några sådana regler om bevakning, klanderfrist osv. som gäller för testamenten utan räknar med att frågor av detta slag - som över huvud taget är mycket sällsynta - genom bolagets medverkan ändå klaras ut relativt snabbt. Om ingen överenskommelse kan nås mellan de berörda får bolaget i sista hand sätta ned försäkringsbeloppet hos länsstyrelsen.

Tredje stycket

Enligt 9 kap. 2 § ärvdabalken är ett testamentsförordnande till den, som inte är född eller avlad vid testators död, som huvudregel utan verkan. Den som har utsett t.ex. sina syskon till testamentstagare kan dock bestämma att egendomen vid syskonens död skall tillfalla syskonens barn, och ett sådant förordnande är under vissa förutsättningar giltigt även om något sådant barn ännu inte är fött eller avlat vid testators död (se vidare i lagtexten). Tanken bakom reglerna är att testator inte skall kunna binda utvecklingen för längre tid än han själv någorlunda säkert kan överblicka. I detta sammanhang bör också uppmärksammas den särskilda lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån för ofödda. Lagen är efter sin ordalydelse tillämplig på förmånstagarförordnanden och innebär att ett förordnande till förmån för den, som inte är född eller avlad vid tiden för förordnandets tillkomst, inte är giltigt. Om en ännu barnlös man tecknar en försäkring och gör förmånstagarförordnandet mina barn”, skulle förordnandet alltså inte gälla till förmån för hans senare födda barn. Det har emellertid bestritts att lagen verkligen skall tillämpas på insättande av förmånstagare.3

2 Se Walin, Ärvdabalken I s. 292. 3 Se Almgren s. 61 ff och Hellner s. 547 samt där lämnade hänvisningar.

616 Specialmotivering till 6 kap. 2 §

Som framgår skiljer sig ärvdabalken och 1930 års åt i om lag fråga vid vilken tidpunkt mottagaren måste vara född eller avlad för att förordnandet skall vara giltigt. Medan ärvdabalken från utgår förhållandena vid testators död, är det förordnandets tillkomst som är avgörande enligt 1930 års lag. Denna olikhet motiverades i förarbetena till 1930 års lag med att ett testamentes rättsverkningar inträder först vid testators död, medan verkningarna av ”rättshand- - - som regel inträder i lingar i levande livet” företrädesvis gåvor anslutning till förordnandets tillkomst (se NJA II 1930 s. 400). De allra flesta förmånstagarförordnanden är avsedda att tillämpas vid försäkringstagarens död. Det är därför att även i det nu naturligt aktuella avseendet behandla förmånstagarförordnanden samma på sätt som testamenten, inte som gåvor. I detta stycke föreslås därför en regel som får sitt huvudsakliga innehåll till genom hänvisningen ärvdabalken. För att täcka även de fall som kan uppstå vid försäkring på annans liv anges den avgörande vara när förordnandet tidpunkten skall tillämpas första Oftast är detta dock lika med gången. försäkringstagarens död. Vi föreslår också ett tillägg till 1930 års som att lag, klargör reglerna i den lagen inte skall tillämpas på förmånstagarförordnanden (se avsnitt 21.8 nedan).

19.6.2 Specialmotivering till 6 2 § kap.

2§ Försäkringstagaren kan, före den tidpunkt då försäkringsersättningen förfaller till betalning, ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om han gentemot har utlovat att förmånstagaren förordnandet skall stå fast (oåterkalleligt förmånstagarförordnande).

På samma sätt som i 102 § FAL här mellan förmånstaskiljs vanliga garförordnanden och oåterkalleliga sådana. kan Försäkringstagaren när som helst ändra eller återkalla sitt förordnande, om han inte har lovat förmånstagaren att förordnandet skall stå fast. Som en precisering av gällande rätt anges dock att återkallelse eller ändring inte kan göras efter den tidpunkt då försäkringsersättningen förfaller till betalning. Skälet för är att det - bl.a. med tanke regeln på förhållandet till borgenärerna - bör stå klart så snart som möjligt

efter ett försäkringsfall vem som är rätt mottagare av beloppet. Med den tidpunkt då ersättningen ”förfaller till avses betalning” vid försäkring med man bortser engångsbelopp försäkringsfallet; alltså från den tid som bolaget enligt 8 1 § kan ha innan kap. på sig ersättningen måste betalas ut. Vid med utbetalförsäkring periodisk ning avses i stället var och en av de överenskomna förfallodagarna.

Den som vid s.k. sammansatt kapitalförsäkring har gjort ett förmånstagarförordnande med avseende på livsfallsbeloppet, kan alltså inte återkalla

till 6 Specialmotivering kap. 2 § 617

förordnandet efter det att han har uppnått den för utbetalningen överenskomna åldern. Den som har satt in en förmånstagare till periodiska utbetalningar kan däremot när som helst återkalla förordnandet med verkan för kommande poster.

Av skäl som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.5) uppställer förslaget inte något formkrav för och

oåterkallelighetsförklaringen,

inte heller behövs det anmälan till någon försäkringsbolaget för att utfästelsen skall vara bindande för Eftersom den försäkringstagaren. som påstår att ett förordnande till hans förmån har oåterkalgjorts leligt torde ha bevisbördan för att så verkligen är fallet, finns det anledning att tro att förklaringen utan krav i i de allra något lagen flesta fall dokumenteras vis. Och som på tillförlitligt framgår av 13 §, måste förmånstagaren ibland anmäla sin rätt till om han vill bolaget vara skyddad mot nya från förfoganden försäkringstagarens sida. Utfästelsen skall liksom enligt gällande rätt göras till förmånstagaren. I en del fall kan det dock i stället bli aktuellt att den tas emot av någon annan på hans vägnar. Omyndiga förmånstagare torde i relativt stor utsträckning kunna ta emot sådana utfästelser självaÅ I andra fall, t.ex. i om barn fråga som är så små att de inte kan förstå utfästelsens innebörd, får denna riktas till förmyndaren. Om är den ene av två försäkringstagaren föräldrar som gemensamt är förmyndare för barnet, bör utfästelsen kunna tas emot av den andre föräldern. Bestämmelsen i 13 kap. 2 § föräldrabalken torde inte hindra när det är om en detta, fråga rättshandling enbart till barnets förmån, som barnet skulle ha kunnat ta emot om det varit självt ett par år äldre. Någon god man torde alltså knappast behöva förordnas i dessa typer av fall? Som nämns i skall försäkallmänmotiveringen (avsnitt 14.3.5) ringsbolaget inte kunna ta emot utfästelsen på förmånstagarens vägnar enligt allmänna regler om negotiorum En annan gestio. situation uppstår om som han utser försäkringstagaren, samtidigt förmånstagare, förklarar att förordnandet skall vara oåterkalleligt och ber underrätta bolaget förmånstagaren om detta. Förutsatt att underrättelsen också kommer fram till får försäkförmånstagaren, ringstagaren därmed anses ha gett en utfästelse att förmånstagaren förordnandet skall stå fast.

En liknande om förordnandet fråga uppstår upptar flera förmånstagare, t.ex. A, B och C, med rätt jämte eller efter varandra, och försäkringstagaren avger en oåterkallelighetsförklaring bara till A. Frågan är då vad som gäller, om det framgår av utfästelsen att förordnandet skall vara oåterkalleligt också i fråga om B och C. Också här bör förordnandet ibland kunna bli oåterkalleligt trots att

‘ Se Walzn, Föräldrabalken s. 269 f. och 275.

2 Se Walin a.a. s. 324.

618 till 6 2 § Specialmotivering kap.

utfästelsen inte görs direkt till förmånstagaren. Om försäkringstagaren har avsett eller utgått från att A skulle underrätta B och C om utfästelsen och dessa verkligen också fått del av den, bör försäkringstagaren ha på ett bindande sätt utfäst sig att förordnandet skall stå fast även såvitt gäller dem.

i 8 kräver gåva mellan makar Enligt reglerna kap. giftermålsbalken - inte bara för att gåvan skall vara skyddad mot äktenskapsförord man utan även för mellan makarna själva. Kravet tredje giltigheten har i ansetts även för utfästelse att på äktenskapsförord praxis gälla inte återkalla ett när utfästelsen haft förmånstagarförordnande, 1953 s. 228; jfr också Hellner s. 556 med hänvisgåvokaraktär (NJA ningar). Genom införs ett nytt system för 8 kap. 1§ äktenskapsbalken gåvor mellan makar (se prop. 1986/87:1 s. 10, 71-76, 142-144, 296-308 och om mellan makarna själva skall 387). Frågan gåvans giltighet bedömas samma som gäller för gåvor mellan andra än enligt regler makar. För att skall kunna åberopas mot givarens borgenärer gåvan fordras dock som att har registrerats vid domstol. regel gåvan är i den nya balken reserverat för (Begreppet ”äktenskapsförord” makarnas överenskommelser om egendomsordningen i äktenska- När vid domstolen, blir den också giltig pet.) gåvan registreras mellan makarna, om den inte redan är det enligt allmänna regler. Genom den blir det direkt klarlagt, att en nya lagstiftningen utfästelse att inte återkalla ett till make är förmånstagarförordnande mellan makarna utan vid Därmed saknar giltig registrering tingsrätt. också för förhållandet till bröstarvingar som registreringen betydelse framställer 7 §; i den skiljer för anspråk enligt regeln paragrafen inte formellt och oåterkalleliga förordnanden (även övrigt på vanliga om naturligtvis är en faktor som kan påverka oåterkalleligheten - Däremot krävs det både att utfästelsen registreras bedömningen). och att i 12 eller 13 § detta är uppfyllda, för förutsättningarna kapitel att förmânstagaren skall få skydd mot försäkringstagarens borgenärer. En av förekommer vid sådan oåterkallelighet speciellt slag som tecknar för en anställd, där den pensionsförsäkring arbetsgivare anställde själv insätts som förmånstagare till ålderspensionsmomentet och hans anhöriga som förmånstagare till efterlevandemomentet. På av utfästelse från arbetsgivaren till den anställde är sådana grund förordnanden som till förmån för den anställde. regel oåterkalleliga brukar antecknas i försäkringsbrevet, men någon Oåterkalleligheten utfästelse till de anhöriga görs inte. Med den anställdes medgivande oftast hans kan arbetsgivaren därför ändra (i praktiken på begäran) den del av förordnandet som avser efterlevandepensionering; ett sådant förordnande får alltså bara delvis de verkningar som normalt tillkommer ett förordnande. I och med den anställdes oåterkalleligt död emellertid att ändra förordnandet; hans upphör möjligheten

. Specialmotivering till 6 kap. 3 § 619

dödsbodelägare inträder inte i hans rätt att lämna medgivande till sådana förfoganden. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.5), går det inte att göra fördelningsregeln i 8 § ”oåterkallelig” genom ett löfte till den av lagen utpekade förmånstagaren att inte göra något annat förordnande. Om försäkringstagaren avger ett sådant löfte och sedan ändå gör ett förordnande, gäller förordnandet. Ett oåterkalleligt förordnande innebär naturligtvis att försäkringstagaren inte utan förmånstagarens medgivande får återkalla eller ändra förordnandet. Däremot anses inte utan försäkringstagaren särskilt löfte vara att betala för försäkskyldig ytterligare premier ringen. I och för sig finns det inte heller något hinder mot att han gör ett nytt förordnande, som dock inte kan inkräkta på den förste förmånstagarens rätt. Det oåterkalleliga förordnandet kan vara begränsat eller villkorat på ett sätt som gör att det finns utrymme för ännu ett förordnande, och i annat fall kan det nya förordnandet ligga ”i reserv för den händelse att det oåterkalleliga förordnandet skulle förfalla t.ex. genom förmånstagarens död. Om däremot ett förordnande till t.ex. ”i första hand A och i andra hand B” har gjorts oåterkalleligt i förhållande till båda förmånstagarna och A avlider före försäkringsfallet, kan försäkringstagaren inte utse en ny förmånstagare med rätt framför B. - Det oåterkalleliga förordnandets verkningar i framgår av 9, 12 och 13 §§; se också övrigt specialmotiveringen till 7 kap.

19.6.3 Specialmotivering till 6 3 § kap.

3 § Ett förmånstagarförordnande och återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande skall göras genom skriftligt meddelande till försäkringsbolaget. Förslaget upptar bara ett sätt att göra förmånstagarförordnande, nämligen genom skriftligt meddelande till försäkringsbolaget. Kravet på skriftligt meddelande uppfylls dock redan genom att försäkringstagaren t.ex. sätter kryss för ett av de förtryckta alternativen på ansökningsblanketten eller undertecknar blanketten sedan ombudet markerat vilket förordnande som skall gälla. Det bör att —— i likhet med FAL men i påpekas förslaget 103§ motsats till vad som gäller på testamentsrättens område - inte ställer upp något allmänt krav på att förordnandet skall vara undertecknat av försäkringstagaren. I praktiken kan man dock räkna med att ett bolag, som får in ett icke undertecknat förordnande, tar kontakt med försäkringstagaren och ber honom bekräfta förordnandet. Skulle det någon gång ändå bli aktuellt att ett förordnande som saknar tillämpa underskrift, blir det en om förordnandet vanlig bevisfråga verkligen härrör från försäkringstagaren. En sådan fråga har en annan och

620 Specialmotivering till 6 kap. 3 § SOU l986:56

enklare karaktär än en fråga om försäkringstagaren har gjort ett muntligt förordnande och vad det i så fall innehåller. I kravet på skriftligt meddelande till bolaget ligger att meddelandet skall vara riktat till bolaget och att försäkringstagaren skall ha vidtagit ändamålsenliga åtgärder för att få meddelandet överbringat till bolaget, t.ex. postat det (se Almgren s. 17 ff). Det är dock inte nödvändigt att förordnandet ännu har kommit in till bolaget när försäkringsfallet inträffar. Däremot har ett förordnande inte någon verkan om försäkringstagaren bara har upprättat det och sedan låtit det ligga i en skrivbordslåda. Vilka åtgärder försäkringstagaren måste ha vidtagit för att få fram meddelandet till bolaget får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Särskilt med tanke på att vi inte föreslår någon motsvarighet till reglerna i 10 kap. 3 § ärvdabalken om nödtestamenten, bör skriftliga förordnanden som försäkringstagaren gör under sådana förhållanden som avses i det lagrummet ofta kunna behandlas som för försäkringsbolaget avsedda meddelanden (jfr UfR 1977 s. 118 och NJA 1982 s. 390). Däremot kan ett muntligt förordnande enligt förslaget inte längre göras giltigt genom att bolaget antecknar det i försäkringsbrevet. Och även om det inte finns något hinder mot att bolagen fortsätter att göra anteckningar på breven om de förordnanden som görs, kan man ifrågasätta värdet av den ordningen. Anteckningen kan vålla oklarheter och missförstånd om försäkringstagaren senare anmäler ett nytt förordnande, som inte blir antecknat, och dessutom kan försäkringstagaren behöva visa upp brevet i något sammanhang där han inte vill att förordnandet skall bli känt. Som nämnt (avsnitt 14.3.3) kan försäkringstagaren inte heller göra ett giltigt förmånstagarförordnande genom ett testamente; vårt förslag i den delen stämmer med gällande rätt men avviker från vad den norska kommittén föreslår. Detta betyder dock inte att ett testamente inte kan ha betydelse för fördelningen av försäkringsbeloppet. Försäkringstagaren kan genom ett förmånstagarförordnande underrätta försäkringsbolaget om att förmånstagare skall vara den person som anges i hans testamente. För att det skall föreligga ett förordnande, måste det dock krävas att det tillräckligt preciserat testamente som avses har blivit angivet med t.ex. datum (om inte testamentet förordnandet). Men om försäkringstagaren har bifogas ett förmånstagarförordnande, kan han inte ändra eller gjort vanligt återkalla det genom ett testamente (jfr NJA 1976 s. 24). Däremot är det möjligt att testamentet kan bidra till tolkningen av förmånstagarförordnandet, särskilt om testamentet har tillkommit vid ungefär samma tid som förordnandet. Vidare får naturligtvis ett testamente för av om det gäller ett betydelse fördelningen försäkringsbeloppet till förmån för dödsboet eller dödsbodeläförmånstagarförordnande garna efter försäkringstagaren.

till 6

Specialmotivering kap. 4§ 621

19.6.4 till 6 4 §

Specialmotivering kap.

4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande gäller vad som sägs i 5 och 6 §§, om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet.

I 5 och 6 §§ ges ett antal regler om hur förmånstagarförordnanden skall tolkas i olika fall. både för förordnan- Reglerna gäller vanliga den och för oåterkalleliga sådana. Däremot är tillämpningsområdet begränsat på det viset, att det är bara 5 § andra stycket som gäller vid försäkring på annans liv. I denna paragraf anges den gemensamma förutsättningen för att reglerna skall bli aktuella, att ”inte nämligen annat med till får anses hänsyn omständigheterna framgå av förordnandet”. Tolkningsreglerna i 5 och 6 §§ är alltså bara presumtioner. Som tidigare framhållits, finns det dock endast sällan som kan utredning bryta presumtionen. Många förordnanden görs bara genom en kryssmarkering på en förtryckt blankett, och om det dessutom har gått lång tid sedan förordnandet saknas oftast gjordes, varje hållpunkt för att lägga in någon annan i förordnandet än betydelse som anges i lagens regler. I många fall (och nästan alltid i ärenden om arvsskatt) får tolkningsreglerna alltså i samma effekt som praktiken absoluta regler. Men när det finns utredning som med av säkerhet rimlig grad tyder på att försäkringstagaren har haft en annan avsikt med sitt förordnande, bör man inte tveka att avvika från den presumtion som anges i lagen. Tolkningsreglerna skall bara fungera som hjälpregler när individuella och tolkningsdata saknas, utredningskraven bör inte ställas alltför Det bör dock betonas att det högt. liksom vid testamentstolkning är bara försäkringstagarens avsikter vid förordnandets tillkomst som kan tillmätas NJA 1976 betydelse (jfr s. 24).

19.6.5 till

Specialmotivering 6 kap. 5 §

5 § Vid försäkring på försäkringstagarens liv eller hälsa gäller ett förmånstagarförordnande bara för försäkringstagarens död. Om ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas såvitt angår en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för hans avkomlingar, om dei fråga om arv efter försäkringstagaren eller den försäkrade hade varit berättigade att träda i förmånstagarens ställe. Saknas sådana avkomlingar men finns det andra förmånstagare, tillfaller hela försäkringen dem.

Första stycket

Regeln i detta stycke motsvarar 107 § FAL och tar i första hand sikte på s.k. sammansatt kapitalförsäkring, där skall betalas ut ersättning vid försäkringstagarens död eller när han en bestämd ålder. uppnår

till 6 5 § soU 1986:56 622 Specialmotivering kap.

också för andra försäkringar av blandad karaktär, t.ex. Regeln gäller en som innehåller ett dödsfallsmoment. Om olycksfallsförsäkring inte annat har angetts i förordnandet, kan man i dessa fall ganska säkert räkna med att försäkringstagaren har avsett att själv uppbära de som kan utbetalas under hans livstid. belopp också för förordnanden, även om det Regeln gäller oåterkalleliga vid sådana förordnanden kan vara vanligare att förordnandet skall också för livsfall. Ett förordnande för livsfall är dock något så gälla att man kan räkna med att det som regel framgår pass speciellt, uttryckligen av förordnandet.

Andra stycket

handlar om vad som skall gälla, när ett förmånstagarförord- Stycket nande inte kan verkställas beträffande en eller flera förmånstagare. innehåller - indirekt och tillsammans med 4 § en regel om Stycket att ett förordnande kan fortsätta att trots att det inte kan gälla verkställas enligt sin samt tolkningsregler för sådana fall. ordalydelse De bestämmelserna gäller för försäkring på eget eller föreslagna annans liv och för både livsfalls- och dödsfallssituationer. De bygger de som testamentsrättens område. på principer gäller på Första i handlar om s.k. och meningen stycket representationsrätt stämmer i huvudsak med 11 6§ ärvdabalken. Andra meningen kap. handlar om s.k. accrescens och motsvarar 7§ samma kapitel. Här skall till en behandlas de allmänna förutsättningarna för att början av skall bli Förutsättningarna är två. någon reglerna tillämplig. Den första är att förordnandet ”inte kan verkställas” såvitt angår en viss Vad som i första hand kommer i fråga är att förmånstagare. är avliden. Han kan också helt eller delvis avstå från förmånstagaren sin rätt. kan även i det sällsynta fallet, att Reglerna tillämpas har förverkat sin rätt att döda den förmånstagaren genom själv försäkrade (15 §). Den andra är den som anges i 4 §, nämligen att förutsättningen ”inte annat med till får anses framgå av hänsyn omständigheterna förordnandet”. Om försäkringstagaren har gjort ett andrahandsförordnande för den situation som inträffat, skall det gälla i naturligtvis stället för Om t.ex. har som lagens regler. försäkringstagaren insatt ”i första hand min make, i andra hand min förmånstagare broder kan alltså inte maken avstå från sin rätt med verkan att A”, försäkringsbeloppet tillfaller bröstarvingarna.

Här kan uppstå svårbedömda situationer, särskilt om det finns flera förstaoch andrahandsförordnanden utan att försäkringstagaren har angett tillräckligt tydligt hur de skall förhålla sig till varandra, t.ex. ”i första hand A och B, i andra hand C och D”. Hur ett sådant förordnande skall tolkas om t.ex. A har avlidit är så beroende av omständigheterna i det före försäkringsfallet, enskilda fallet, att det är omöjligt att ställa upp praktiskt användbara

till 6 5 § 623 Specialmotivering kap.

tolkningsregler i lagen. Som en allmän princip gäller dock att andrahandsförordnandet skall tillämpas bara i den mån det kan antas vara avsett att vara sekundärt just till den del av förstahandsförordnandet som inte kan verkställas. I övrigt får bedömningen göras utifrån de enskilda förhållandena och med ledning av den praxis som utbildat sig på testamentsrättens område.

Förmånstagarförordnandet behöver emellertid inte gå ut på att något annat förordnande skall gälla i stället för det förordnande som inte kan verkställas. Om det kan antas att inte har försäkringstagaren avsett att gynna annan än den någon förmånstagare som han angett i förordnandet, skall reglerna i paragrafen inte heller I tillämpas. stället tillfaller försäkringsbeloppet då försäkringstagaren själv (vid utbetalning för livsfall) eller de förmånstagare som av 8 §. framgår En sådan tolkning av förordnandet kan särskilt nära till hands ligga vid utbetalning för livsfall och vid som oåterkalleliga förordnanden, ofta tillkommer för att tillgodose önskemål. speciella (Självfallet innebär inte den att förordnandet har varit oåteromständigheten kalleligt i den del som inte kan verkställas, att försäkringstagaren utan särskild utfästelse också har bundit för den av sig utfyllnad förordnandet som anges i detta stycke.) Enligt 106 § FAL skall ett förmånstagarförordnande som gäller för försäkringstagarens död anses förfallet, om förmånstagaren avlider före försäkringstagaren. stämde vid införandet med vad som Regeln då gällde om testamentstagares död. Sedan dess har testamentsrätten ändrats (11 kap. 6§ ärvdabalken), och vi föreslår nu i första meningen av detta stycke motsvarande för ändring förmånstagarförordnandenas del. Regeln gäller för både livsfalls- och dödsfallssituationen, men som redan antytts kan man från att presumutgå tionen till förmån för lagens regel är svagare vid livsfallsutbetalning; om försäkringstagaren att han inte avsett att själv påstår någon representation skulle kunna äga rum, torde hans som påstående regel få tas för gott om inte andra talar mot omständigheter påståendet. Vid försäkring på tredje mans liv kan det ett gälla förmånstagarförordnande för den försäkrades död. Vi föreslår för denna situation, att en t.ex. avliden förmånstagares skall träda i hans avkomlingar ställe, om de haft rätt till det i fråga om arv efter försäkringstagaren eller den försäkrade. Skälen för denna som också vid reglering, gäller utbetalning för livsfall från sådan bäst av ett försäkring, framgår exempel. Antag att ett par makar båda har egna barn från tidigare äktenskap men inga gemensamma och att mannen tecknar en försäkring på hustruns liv. Om han då sätter in sina egna barn som förmånstagare, är det naturligt att hans barnbarn får träda i ett avlidet barns ställe. Utser han i stället hustruns barn till är det lika förmånstagare,

624 till 6 6 § Specialmotivering kap.

att hennes barnbarn får vara förmånstagare i andra naturligt hand. Andra meningen i stycket motsvarar som nämnt 11 kap. 7 § ärvdabalken. Om ett förordnande inte kan verkställas beträffande en av flera och i första meningen inte kan förmånstagare regeln får de övriga förmånstagarna dela på hela försäkringsbetillämpas, Som framgått är förutsättningen dock att försäkringstagaren loppet. inte har andrahandsförordnande för denna situation och gjort något att det inte heller får anses framgå av förordnandet, att de övriga rätt under alla förhållanden skall vara begränsad till förmånstagarnas de som för deras del har angetts i förordnandet. belopp

19.6.6 till 6 kap. 6 §

Specialmotivering

6§ Har försäkringstagaren till en försäkring, som gäller på hans liv eller hälsa, utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan angivna beteckningar, anses detta innebära följande: make: den som är gift med försäkringstagaren när förordnandet tillämpas; om det pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna, gäller förordnandet inte, barn: försäkringstagarens bröstarvingar, med fördelning av försäkringen efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren, make och barn: make är förmånstagare till halva försäkringstagarens försäkringen och hans bröstarvingar till återstoden; efterlämnar försäkringstagaren bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela försäkringen maken eller bröstarvingarna, arvingar: de som enligt 1-5 kap. ärvdabalken har arvsrätt efter försäkringstagaren, med fördelning av försäkringen efter de grunder som gäller för arvsrätten.

De som paragraf stämmer i tolkningsbestämmelser ges i denna huvudsak med motsvarande i 105§ FAL, såsom dessa har regler av den i tolkats i praxis. (Jfr också förslaget till ny lydelse paragrafen 1986-12-04 om följdlagstiftning till äktenskapsballagrådsremissen ken m.m.) En skillnad i förhållande till 105 § FAL är clock att de nya bestämmelserna skall också vid som är livsgälla försäkringsfall fall. Reglerna i paragrafen gäller bara vid försäkring på försäkringsta- Som en gäller att försäkgarens eget liv. ytterligare förutsättning ringstagaren skall ha använt någon av de beteckningar som anges i utan Som i allmänparagrafen att namnge förmånstagaren. anges motiveringen (avsnitt 14.3.7), kan förhållandena vid försäkring på främmande liv skifta i så att det är svårt att ställa upp hög grad allmänna för och detsamma gäller för sådana mera regler tolkningen, individualiserade förordnanden där förmånstagaren nämns vid namn. är det dock inte som hindrar att man i Självfallet någonting enskilda fall utanför det hämtar

egentliga tillämpningsområdet

från sådan kan tvärtom ibland ledning lagens regler; tillämpning

i sou 1986:56 till 6

Specialmotivering kap. 6 § 625

ligga mycket nära till hands, t.ex. om vid försäkringstagaren försäkring på främmande liv har utsett den försäkrades arvingar” till förmånstagare. Framför allt bör det betonas att vi inte har avsett att nägra motsatsslut skall dras för de situationer som faller utanför

paragrafens tillämpningsområde. Liksom enligt FAL gäller ett förordnande till make till förmån för den som är med när gift försäkringstagaren förordnandet skall tillämpas. Regeln att förordnandet inte om det vid den tiden gäller pågår mål om mellan makarna är äktenskapsskillnad visserligen formellt en nyhet i förhållande till nuvarande men lydelse av FAL, regeln har i analogi med 3 kap. 8 § och 11 8 §ärvdabalken sedan kap. länge tillämpats i praxis. Regeln har i vårt förslag utformats så, att den blir tillämplig också i det fallet att den ena maken speciella är förmånstagare till försäkring som gäller den andra makens liv och på som utgår så den försäkrade maken lever. Om förordnandet länge inte har alltså ett sådant förordnande gjorts oåterkalleligt, upphör att gälla om någon av makarna väcker talan om äktenskapsskillnad. Förutsatt att inte har varit försäkringen försäkringstagarens enskilda egendom, kommer den andra maken dock att få del av försäkringens värde i samband med den bodelning som skall göras i samband med äktenskapsskillnaden. När ett förordnande till make tillämpas vid dödsfall, förvärvar maken försäkringen med rätt 3 ärvdabalken enligt kap. (om inte annat framgår av Det innebär att

förordnandet). försäkringsbeloppet

är föremål för efterarv i det NJA enligt reglerna kapitlet (jfr 1975 s. 302). Det bör särskilt observeras att ett förordnande till make inte med stöd av denna bestämmelse kan tolkas såsom avseende en sambo till försäkringstagaren. Men naturligtvis hindrar inte detta att ett sådant förordnande utan stöd av Om lagen ges det innehållet. försäkringstagaren är gift men ändå sammanlever med någon annan, måste det dock krävas mycket om en sådan speciella omständigheter tolkning skall kunna godtas. Regeln angående barn stämmer i sak helt med FAL:s regel. Strängt taget är regeln inte nödvändig i vårt förslag, eftersom samma resultat åstadkoms av den allmänna i 5 § andra regeln stycket första meningen. Vi har emellertid funnit det att innebörden av rimligt detta praktiskt mycket förordnande också viktiga kommer till uttryck i denna mera lättlästa form. Innebörden av make och barn begreppet har angetts på ett sätt som nära överensstämmer med den nyss nämnda lagrådsremissen. Av att maken formuleringen framgår skall ha del i försäkringsbeloppet även om har varit försäkringen försäkringstagarens enskilda egendom. Det har rått osäkerhet om huruvida FAL varit avsedd att tillämpas så, även om detta framstår som den naturliga ordningen. 4(l

626 till 6 7§ Specialmotivering kap.

Även den särskilda regeln om när det finns bara make eller bara barn överensstämmer med vad som föreslås i lagrådsremissen. I fall kommer man visserligen till samma resultat genom att många de bestämmelser vi föreslår i 5 § andra stycket, men för vissa tillämpa speciella situationer passar de reglerna inte.

Antag att ett par makar har ett gemensamt barn, varjämte mannen har ett bam i ett tidigare äktenskap. Mannen har en försäkring på sitt eget liv och har gjort förordnandet make och barn. Om hustrun avlider före mannen och bestämmelserna i 5 § andra stycket tillämpas vid mannens död, medför det att barnet i det första äktenskapet får tjugufem procent av försäkringsbeloppet och barnet i det senare äktenskapet sjuttiofem procent.

Också begreppet arvingar har utformats något annorlunda än i FAL, vilket med att detta allmänna innebörd kan sammanhänger begrepps skifta i ärvdabalken ibland bara på de något; begreppet syftar arvingar enligt lag som inte uteslutits från arv genom testamente. Det för oss har varit att man når störst klarhet, om man avgörande exakt samma innebörd som det har i 1-5 kap. ger begreppet ärvdabalken. Med denna innebörd bör det inte kunna uppkomma tveksamhet om vilka som skall antas omfattade av någon personer förordnandet. innebär denna att det oftare än Samtidigt lösning naturligtvis beträffande de övriga begrepp som behandlas i paragrafen är befogat att avvika från tolkningsregeln. Om försäkringstagaren genom testamente har avvikit från den legala arvsordningen när det gäller kan det ibland finnas anledning att tro att han med kvarlåtenskapen, förmånstagarförordnandet ”arvingar” har åsyftat sina universella testamentstagare, särskilt om dessa också är arvingar enligt lag. Samtidigt kan man dock inte bortse från att förordnandet ”arvingar” ofta görs slentrianmässigt utan närmare eftertanke, att gälla i andra hand efter ett förstahandsförordnande om detta av någon anledning inte kan verkställas. I sådana fall kan det ofta vara svårt att läsa in några som helst avsikter i förordnandet, och det får då tillämpas på det sätt som anges i lagen.

19.6.7 till 6 7 §

Specialmotivering kap.

7 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande som gäller för försäkringstagarens död skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot make eller bröstarvinge efter försäkringstagaren, kan förordnandet jämkas så att helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid försäkringen prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden. Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och hans make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i första stycket följande beträffande jämkning till förmån för make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel försäkringstagarens

i

sou 193655 \/ Specialmotivering till 6 kap. 7,§ 627

därför att försäkringen tillfaller är denne någon annan som förmånstagare, skyldig att avstå vad som fattas. Den som vill begära jämkning enligt första eller andra stycket, skall väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.

Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med de nya regler i 104 §

FAL som föreslås i 1986-12-04 om

lagrådsremissen följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m. (Angående paragrafens lydelse enligt lagrådsremissen, se bilaga 3.) I anför föredraspecialmotiveringen gande statsrådet bl.a. följande.

Andra stycket

Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden omfattas inte av den nuvarande regeln i 104 § andra stycket. Sådana förordnanden har i stället ansetts kunna jämkas i vissa situationer med analog tillämpning av 6 kap. 6 a§ GB och 7 kap. 4 § ÄB (jfr NJA 1948 s. 232 och Hellner, Försäkringsrätt, 1965, s. 612-616). Eftersom den nu föreslagna jämkningsregeln skall vara tillämplig också på oåterkalleliga förordnanden, torde det sedan lagändringen har trätt i kraft knappast gå att hävda en sådan analogi längre. Däremot är det möjligt att ett förmånstagarförordnande någon gång kan jämkas enligt andra bestämmelser för att tillgodose andra personer än försäkringstagarens make och barn. Vad som närmast kan komma i fråga är jämkning med stöd av 3 kap. 3 § ÄB till förmån för en tidigare avliden makes efterarvingar, när den efterlevande maken har använt kvarlåtenskapen efter den först avlidne till att teckna försäkring med annan förmånstagare. Den nya regeln innebär att jämkningsfrågan i fortsättningen skall avgöras efter en skälighetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Frågan om jämkning skall i princip frikopplas från vad som skulle ha gällt om försäkringsbeloppet hade ingått i kvarlåtenskapen, och resultatet kan alltså bli både mer och mindre förmånligt för maken eller bröstarvingarna än enligt nuvarande bestämmelser i 104 §. Jämkning skall dock göras bara så långt som det är nödvändigt för att undvika ett resultat som är oskäligt mot maken eller bröstarvingarna. Förslaget innebär vidare att en försäkring med förmånstagarförordnande inte längre påverkar fördelningen av den egentliga bobehållningen. Denna skall alltså fördelas enligt vanliga regler utan hänsyn till försäkringarna. De berördas lotteri bobehållningen är i stället en omständighet som inverkar på skälighetsbedömningen. Jämkningen kan göras helt eller delvis. Jämkning så att hela försäkringstillfaller den som begär jämkning kan komma beloppet i fråga t.ex. om försäkringsbeloppet är förhållandevis litet och det samtidigt finns betydande tillgångar i övrigt, som enligt ett testamente skall tillfalla förmånstagaren. Om en förmånstagare har fått flera försäkringsbelopp, kan det kanske ibland vara rimligt att ett av förordnandena jämkas helt medan de övriga lämnas orörda. Liksom har gällt hittills kan jämkning begäras bara av försäkringstagarens make och bröstarvingar. Jämkningsmöjligheten står alltså formellt öppen också för t.ex. barnbarn till försäkringstagaren, fast sådana situationer naturligtvis är sällsynta. Om det vid försäkringstagarens död pågick mål om äktenskapsskillnad mellan honom eller henne och den andra maken eller det

628 till 6 kap. 7§ SOU 1986256 Specialmotivering

redan hade dömts till äktenskapsskillnad, gäller för den andra maken i stället den speciella regeln i tredje stycket. En sambo däremot kan över huvud taget inte kräva jämkning av ett förmånstagarförordnande som gjorts av den andra sambon. Jämkning kan göras oavsett vem som är förmånstagare. Om t.ex. ett av försäkringstagarens barn har utsetts till förmånstagare, kan alltså något av de övriga barnen påkalla jämkning. Och i princip kan jämkning göras även om den som begär jämkning själv är förmånstagare till ett lika stort försäkringsbelopp som det som skall tillfalla den förmånstagare jämkningen skall gå ut över. Det måste dock vara ovanligt att det i en sådan situation framstår som skäligt med en jämkning. De viktigaste av de omständigheter som skall beaktas vid prövningen av om jämkning skall ske har angetts i lagtexten på ett sätt som i huvudsak överensstämmer med innehållet i det lagförslag som har lagts fram i Norge (se avsnitt 2.3.2). Först nämns skälen för förordnandet. Som har framhållits tidigare kan man i allmänhet räkna med att försäkringstagaren har goda skäl för sitt förordnande. Försäkringen kan vara en fortsättning på ett stöd som försäkringstagaren har lämnat förmånstagaren redan under sin livstid; förmånstagaren kan t.ex. vara ett syskon eller en god vän som av någon anledning har behövt hjälp med sin försörjning. Oftast har i sådana fall försäkringstagarens närmaste en tryggad ekonomi genom egna tillgångar, genom sin andel i kvarlåtenskapen eller genom andra försäkringar. Det torde vara mycket ovanligt att någon ger sin enda försäkring till någon utomstående och lämnar make och barn utan rimlig försörjning. Man kan emellertid inte bortse från att ett förmånstagarförordnande någon gång kan ha utformats framför allt med tanke på att t.ex. något av barnen inte skall få del av försäkringen. Som jag i annat sammanhang har framhållit på tal om laglottsinstitutet (se prop. 1986/87:1, avsnitt 2.5.1) kan en förälder av olika skäl vilja bryta kontakten med ett barn från ett tidigare förhållande och även ställa barnet utanför fördelningen av kvarlåtenskap och försäkringar. I sådana fall kan det ibland bli aktuellt med en jämkning. Särskilt gäller detta om det inte finns någon nämnvärd kvarlåtenskap för barnet att få del av, kanske rentav därför att försäkringstagaren har gett bort det mesta av sin egendom till make och andra barn. Men självfallet kan en försäkringstagare också ha fullt respektabla skäl för att göra skillnad mellan sina barn. Försäkringstagaren kan t.ex. vilja tillgodose i första hand de yngre barnen, som ännu inte har avslutat sin skolgång, eller ett barn som på grund av sjukdom eller liknande behöver hjälp med sin försörjning. Och även när det saknas skäl av denna typ för förordnandet, måste hänsyn tas till omständigheterna i övrigt - särskilt behovet av ekonomiskt stöd på ömse sidor. Över huvud taget bör man enligt min mening fästa stor vikt vid förmånstagarens respektive makens eller bröstarvingens ekonomiska förhål- Ianden. Det bör inte förekomma annat än i ganska särpräglade fall att jämkning görs utan att den som begär jämkning behöver ekonomiskt stöd. Utgångspunkten är att försäkringstagarens förordnande skall respekteras, även om det innebär att t.ex. medlemmarna av försäkringstagarens familj behandlas olika. Den som har normala inkomster och kan försörja sig själv och sin familj skall alltså normalt inte kunna få någon jämkning till stånd. Men naturligtvis måste dessa synpunkter vägas mot omständigheterna i övrigt, särskilt skälen för förordnandet. Om förmånstagarförordnandet ingår i en kedja av åtgärder som försäkringstagaren har vidtagit i syfte att t.ex. en viss bröstarvinge inte skall få någon del i försäkringstagarens

till 6 7§ 629

Specialmotivering kap.

tillgångar, kan det från mera allmän rättvisesynpunkt finnas skäl för jämkning även om bröstarvingen inte har något uttalat behov av ekonomiskt stöd. Även i övrigt har de ekonomiska förhållandena stor betydelse. Man bör t.ex. i viss utsträckning kunna ta hänsyn till om förmånstagaren i god tro har förbrukat en del av försäkringsbeloppet innan förmånstagaren fick veta att jämkningskrav skulle framställas. Eventuella svårigheter att klara en återbetalning bör då kunna vägas in i bedömningen. Och självfallet kan det praktiskt taget aldrig bli tal om att jämka ett förordnande som har skett mot vederlag, i varje fall inte om vederlaget har utgjort en rimlig kompensation för förordnandet. I detta sammanhang bör man uppmärksamma den i praktiken ojämförligt vanligaste situationen, nämligen att förordnandet gäller till förmån för försäkringstagarens make eller sambo. Om detta görs med förbigående bara av deras gemensamma barn torde det sällan kunna bli tal om jämkning, även om barnen är underåriga och saknar tillgångar. Det får då normalt antas att barnen får sina behov tillgodosedda genom den kvarlevande föräldern. Och naturligtvis finns det ännu mindre skäl till jämkning om barnen är vuxna och självförsörjande. Som regel kan barnen i sådana fall också räkna med att så småningom få del av beloppet vid den efterlevandes död. Om den avlidna maken eller sambon efterlämnar barn som inte är också den efterlevande makens eller sambons barn, kan det däremot finnas anledning till jämkning om barnen behöver hjälp med sin försörjning och inte får det i rimlig utsträckning genom sin rätt till arv eller genom pension efter försäkringstagaren. En jämkning av förordnandet kan ligga särskilt nära till hands om det nya äktenskapet eller samboförhållandet har varat bara en kort tid och barnen har haft anledning att räkna med att försäkringen skulle gälla till förmån för dem. Som framgått skall emellertid prövningen göras med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Ett förhållande som ofta måste få betydelse är i vad mån maken eller bröstarvingen i förväg har känt till att försäkringsbeloppet skall tillfalla någon annan (jfr det norska lagförslaget). Om försäkringstagaren har gett maken och bröstarvingarna grundad anledning att räkna med att försäkringen skall tillfalla dem, talar det till förmån för jämkning. Om de i stället långt i förväg har känt till att försäkringen gäller till förmån för någon annan, minskar det påtagligt deras möjligheter att genomdriva en jämkning. Särskilt gäller detta om försäkringen redan från början har tecknats med detta förordnande och förordnandet kanske rentav har gjorts oåterkalleligt. I en sådan situation talar starka skäl för att man bör respektera förmånstagarens förväntan på försäkringen. En annan omständighet som kan inverka på bedömningen är vilken typ av försäkring det är fråga om. Till en början kan sägas att det sällan torde finnas skäl att jämka ett förordnande till en pensionsförsäkring De enligt kommunalskattelagen. begränsningar i olika avseenden som gäller för sådan försäkring innebär att försäkringen kan gälla bara för sådana personer och sådana belopp, att det normalt inte kan betecknas som oskäligt att förordnandet följs. Detta är naturligtvis särskilt fallet när förordnande har gjorts till förmån för make eller sådan sambo som avses i skattelagstiftningen. I sammanhanget bör även framhållas att bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB i princip innebär att sådana pensionsförsäkringar är undantagna från bodelning mellan makar. Däremot kan man naturligtvis inte utesluta att också vid pensionsförsäkring fördelningen mellan olika bröstarvingar någon gång kan framstå som oskälig

630 Specialmotivering till 6 kap. 7 §

med hänsyn till deras olika ekonomiska behov. Liknande resonemang som i fråga om pensionsförsäkringar kan föras när det gäller belopp som utfaller från tjänstegrupplivförsäkring. Sådan försäkring är enligt 104§ tredje stycket FAL undantagen från den nu gällande jämkningsregeln, i den mån försäkringsbeloppet tillfaller make, sambo eller bröstarvinge. Undantaget har motiverats med att dessa försäkringar, som i allmänhet är grundade på kollektivavtal, är avsedda att tillgodose vissa bestämda behov - i första hand skydd för den försäkrades make eller sambo och underåriga barn - och att det skulle strida mot detta syfte att tillåta laglottsjämkning till förmån för vuxna barn (se prop. 1969: 124 s. 99, 150 och 156). Bestämmelsen har emellertid fått en utformning som också gör det möjligt för den försäkrade att låta hela beloppet tillfalla t.ex. ett vuxet barn. Jag föreslår inte något formellt undantag, motsvarande nuvarande tredje stycket i 104 §. Man torde dock kunna säga att det aldrig finns skäl att jämka en tjänstegrupplivförsäkring som sådan, om beloppet fördelas i enlighet med det standardförordnande för försäkringen som ingår i kollektivavtalet. Om den försäkrade har avvikit från denna ordning genom ett eget förordnande, blir bedömningen däremot densamma som vid annan försäkring. Och naturligtvis måste de belopp som utgår från tjänstegrupplivförsäkringen beaktas i helhetsbedömningen, om det finns flera försäkringar. När det gäller individuell försäkring, kan det ibland också finnas skäl att beakta hur premiebetalningen har varit ordnad och om försäkringen är förenad med något sparmoment eller är av ren riskkaraktär. En försäkring med sparmoment kräver högre premie än en ren riskförsäkring och medför alltså - typiskt sett - att ett större belopp dras bort från den egentliga bobehållningen. Uppenbarligen ligger det närmare till hands att jämka ett förmånstagarförordnande till någon utomstående, om försäkringen har haft ett betydande sparmoment och premiebetalningen kanske dessutom har varit koncentrerad till en kortare tid före dödsfallet, än om det varit fråga om en ren riskförsäkring.

Tredje stycket Innebörden av denna regel illustreras bäst med följande exempel, som har hämtats från betänkandet (s. 469). En man har tagit en kapitalförsäkring på 200 000 kr på sitt eget liv med i första hand sin make och i andra hand sina arvingar som förmånstagare. Försäkringen har ett återköpsvärde som uppgår till 50000 kr. Makarna ansöker om äktenskapsskillnad. Vid bodelningen visar det sig att mannen utöver försäkringen har 20000 kr och hustrun 10 000 kr. Mannen avlider emellertid innan bodelningen är klar och försäkringsbeloppet 200000 kr tillfaller hans arvingar. Förmånstagarförordnandet till make har förfallit i och med ansökan om äktenskapsskillnad (jfr den nya lydelsen av 105 §). Vid bodelningen beaktas emellertid försäkringens återköpsvärde före dödsfallet, och den efterlevande makens andel uppgår till (20 000 + 50 000 + 10 000) : 2 = 40 000 kr. Vid bodelningen får hustrun sin egen egendom och mannens egendom vilken tillsammans uppgår till 30 000 kr. Resterande 10 000 kr får arvingarna avstå ur försäkringsbeloppet. Som framgår blir det normalt inte aktuellt att tillämpa denna regel på rena riskförsäkringar, som saknar återköpsvärde. Det är därför inte någon risk att, som antytts av en remissinstans, en tjänstegrupplivförsäkring dras in i en bodelning med den försäkrades tidigare make. Fjärde stycket I stycket anges den särskilda preskriptionsfrist som föreslås gälla för

i j Specialmotivering till 6 kap. 8 § 631

jämkningskrav enligt andra och tredje Bestämmelsen stämmer styckena. nära överens med 7 kap. 4 § andra stycket AB men skiljer sig från den regeln på det sättet, att inte bara bouppteckning utan även dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ÄB medför att ettårsfristen börjar löpa.

Genom bestämmelsen att kravet skall riktas mot förmånstagaren framgår också att försäkringsbolaget i stort sett står utanför jämkningsfrågan. För närvarande anses bolaget ha en viss plikt att undersöka om det finns några anspråk enligt 104§ andra stycket, innan utbetalning till förmånstagaren görs (se Hellner, Försäkringsrätt, 1965, s. 623 med hänvisningar). Några sådana undersökningar kan inte anses påkallade i det nya system som jag föreslår, främst därför att jämkning i fortsättningen skall bli betydligt ovanligare än för närvarande.

Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.6), har den regel vi föreslår ett något mera vidsträckt tillämpningsområde än som föreslås i lagrådsremissen, genom att regeln skall kunna tillämpas också vid försäkring på annans liv. är dock att det är Förutsättningen fråga om tillämpning av ett förordnande som gäller för försäkringstagarens död. Lika litet som i andra fall under försäkringstagarens livstid kan jämkningsregeln alltså användas om den försäkrade avlider före försäkringstagaren och försäkringsbeloppet på grund av ett förmånstagarförordnande skall tillfalla någon annan. Om däremot försåkringstagaren avlider först och det gäller ett förmånstagarförordnande för det fallet, blir regeln tillämplig. I vad mån jämkning också bör tillgripas i det enskilda fallet synes här bli särskilt beroende av det grundläggande syftet med försäkringen. Om någon har tecknat försäkring på annans liv och satt in t.ex. den försäkrades barn som förmånstagare för både sin egen och den försäkrades död, framstår det som naturligt att man respekterar förordnandet och låter barnen få försäkringen vid försäkringstagarens död. Bedömningen påverkas här starkt av att försäkringen skulle ha varit både praktiskt och principiellt undandragen anspråk från försäkringstagarens familj, om den försäkrade hade avlidit före försäkringstagaren. Om förmånstagarförordnandet å andra sidan har gällt bara för försåkringstagarens död - och han alltså räknat med att själv uppbära försäkringsbeloppet, om den försäkrade skulle dö före honom - kan i det beroende på omständigheterna övrigt ligga närmare till hands med en jämkning.

19.6.8 Specialmotivering till 6 kap. 8 §

8 § Om det inte finns någon annan förmånstagare, gäller följande i fråga om försäkringsersättning som utfallet med anledning av försäkringstagarens död. Hans make är förmånstagare till halva ersättningen och hans arvingar till återstoden. Efterlämnar han inte make, är hans arvingar förmånstagare till hela ersättningen. Make är inte förmånstagare, om det vid försäkringstagarens död pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna. Vad som sägs i första stycket gäller inte om det sammanlagda belopp som

632 Specialmotivering till 6 kap. 8 §

skall utgå från försäkringen uppgår till högst det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid försäkringstagarens död.

Första stycket

Hår ges särskilda regler om fördelningen av i försäkringsbeloppet vissa fall. Skälen för reglerna har i angetts allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.4). Den som förvärvar ett med stöd försäkringsbelopp av denna paragraf är förmånstagare i och de regler vi lagens mening, föreslår om förhållandet till och om borgenärerna arvsbeskattningen skall gälla på samma sätt för honom som för den som sin rätt grundar på ett förmånstagarförordnande från vidare i försäkringstagaren (se avsnitt 19.7 och 21.9 nedan). Reglerna gäller bara i fråga om belopp som utfaller med anledning av vilket innebär bl.a. att försäkringstagarens död”, reglerna inte kan tillämpas vid försäkring annans liv. Vidare krävs på det att det ”inte finns någon annan Detta kan bero förmånstagare. på att försäkringstagaren helt enkelt inte har förmånstagjort något garförordnande eller på att ett förordnande som han gjort är ogiltigt av någon anledning. Det kan också bero att förordnandet inte kan på verkställas, t.ex. därför att är avliden förmånstagaren och reglerna i 5 § andra stycket inte kan tillämpas. Reglerna i skall även paragrafen användas i vissa fall som i 15 §. regleras Halva beloppet skall tillfalla make, om han försäkringstagarens har sådan, och återstoden hans arvingar. Enligt de nya arvsregler som föreslås i prop. 1986/87:1 kommer make i att vara fortsättningen i flera fall än för närvarande. arvinge betydligt många När dessa nya regler är tillämpliga, kommer de tillsammans med bestämmelserna i denna paragraf att innebära att make ofta får hela försäkringsbeloppet - hälften som make och hälften som Den andel maken arvinge. erhåller som förvärvas med den rätt som av 3 arvinge följer kap. ärvdabalken, vilket innebär att blir föremål för efterarv. beloppet Som framgår av allmänmotiveringen skall resul- (avsnitt 14.3.4), tatet av reglerna i denna inte kunna med paragraf angripas

jämkningsregeln i 7 §.

Andra

stycket

Fördelningsreglerna skall inte tillämpas på försäkringar med ett högsta försäkringsbelopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Sådana har oftast karaktären av försäkringar begravningshjälp, som enligt villkoren regelmässigt skall tillfalla försäkringstagarens dödsbo. Ofta är försäkringsbeloppet bara ett eller ett par tusen kronor (även om belopp motsvarande ett basbelopp förekommer vid ka-försäkring), och kostnadsaspekten får därför stor betydelse; beloppen motiverar inte kostnaderna för att

sou 1986:56 till 6 9 § 633 Specialmotivering kap.

utreda försäkringstagarens och fördela släktskapsförhållanden beloppet enligt arvsrättens regler. Som antytts är det till största delen fråga om och och man är inom de ka-försäkring gruppförsäkring, kollektiv som ordnar och helt eller delvis finansierar försäkringen också angelägen om att kommer till försäkringsbeloppet verkligen avsett ändamål, något som man menar underlättas om beloppet tillkommer dödsboet som sådant i stället för de enskilda dödsbodel-

ägarna.

19.6.9 till 6

Specialmotivering kap. 9 §

9 § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt. Försäkringsbolaget kan dock i försäkringsvillkoren föreskriva att ett förfogande, som inte avser hela eller en kvotdel försäkringen av den, är utan verkan mot bolaget. Om det för försäkringen gäller ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, skall försäkringstagaren anses ha utfäst sig att inte utan förmånstagarens samtycke förfoga över försäkringen på ett sätt som inskränker dennes rätt.

Första stycket

Stycket handlar om försäkringstagarens rätt att över försäkförfoga ringen på andra sätt än genom Att rätten förmånstagarförordnande. till en liksom de flesta andra försäkring, rättigheter, kan t.ex. överlåtas är i och för och en allmän bestämmelse sig självklart, härom i lagen behövs bara som ett mot att i skydd bolaget försäkringsavtalet tar in föreskrifter som begränsar försäkringstagarens i dessa avseenden. rättigheter Som framgår vid 9 19§ och 10 skall vid kap. kap. 12§ bolagen kollektiv försäkring kunna både överlåtelse förbjuda och pantsättning. För den individuella försäkringens del tillåter däreförslaget mot bara en i rätt: får i inskränkning försäkringstagarens bolaget villkoren föreskriva att ett som inte avser hela försäkförfogande, ringen eller en kvotdel av den, är utan verkan mot Denna bolaget. fråga har behandlats i den allmänna avsnitt 11.3.1 motiveringen (se och 14.4.1 ovan). För del en annan

pensionsförsäkringarnas framgår begränsning av

försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen av 16 §; enligt paragrafen är ett förfogande i strid mot kommunalskattelagens bestämmelser om sådana utan verkan. försäkringar i Andra stycket

I detta stycke behandlas en annan typ av inskränkning, nämligen den som följer av att har ett

försäkringstagaren gjort oåterkalleligt

förmånstagarförordnande. På i huvudsak samma sätt som i 108§

i 634 till 6 9§ . Specialmotivering kap.

andra FAL i att försäkringstagaren i denna stycket anges stycket situation skall anses ha lovat förmånstagaren att inte förfoga över ett sätt som inskränker förmånstagarens rätt. försäkringen på Detta emellertid inte att ett sådant förfogande under alla betyder är uteslutet. kan försäkringstagaren, i omständigheter Exempelvis samband med att han gör förmånstagarförordnandet oåterkalleligt, förbehålla NJA 1939 s. 85 sig rätt att t.ex. pantsätta försäkringen (jfr och 89). I så fall blir pantsättningen giltig, även om panthavaren känner till att förordnandet har oåterkalleligt. Vidare kan gjorts förmånstagaren senare gå med på att försäkringstagaren naturligtvis över försäkringen, och samtycket kan lämnas formlöst. förfogar Vilka förfogandemöjligheter som skall anses uteslutna genom ett förordnande får avgöras efter en bedömning av de oåterkalleligt ett tänkt förfogande skulle få i det enskilda fallet. rättsverkningar Under att försäkringstagaren underrättar förvärvaren förutsättning om det förordnandet, bör överlåtelser dock normalt oåterkalleliga inte möta något hinder; förordnandet gäller även efter överlåtelsenÅ En annan sak är, att det bara i situationer står någonting att speciella vinna att överlåta förvärva en försäkring med på respektive oåterkalleligt förmånstagarförordnande; ett sådant fall kan vara om förordnandet är tidsbegränsat och tiden är på väg att löpa ut. - Till och med om har lovat förmånstagaren att själv försäkringstagaren fortsätta premiebetalningen, bör han kunna överlåta försäkringen; överlåtelsen minskar inte möjligheter att förmånstagarens rättsliga hålla försäkringstagaren fast vid betalningslöftet. och belåning av försäkringen hos

Pantsättning försäkringsbolaget

torde däremot som inte kunna ske utan förmånstagarens regel Man kan dock även här tänka sig förfoganden, som är till samtycke. för utan att inskränka förmånstagarens rätt nytta försäkringstagaren och som därför bör vara tillåtna. Detta kan gälla t.ex. i det inte helt fallet att vid_s.k. sammansatt kapitalförsäkring det oåterovanliga förordnandet bara rätten till dödsfallsbelopp. Det är kalleliga gäller då som hindrar att rätten till ingenting försäkringstagaren pantsätter i vad mån någon är beredd att godta en sådan pant livsfallsbeloppet; beror bl.a. hur lång tid som återstår till livsfallsutbenaturligtvis på talningen. mot att försäkringstagaren förfogar över Förmånstagarens skydd ett sätt som inskränker hans rätt bestäms av 12 och försäkringen på 13 §§. Om dessa leder till att han mister sin rätt till regler

‘ Beträffande gällande rätt har annan mening uttalats av bl.a. Hellner (s. 558) och Almgren (s. 256), som menar att försäkringstagaren inte får överlåta försäkringen. Redan av lagtextens utformning (111 § FAL) tycks dock framgå att lagstiftaren har räknat med att överlåtelse skall kunna ske. Det är också svårt att se hur en överlåtelse skulle kunna innebära en inskränkning av förmånstagarens rätt (108§ andra stycket).

Specialmotivering till 6 kap. 10 § 635

försäkringen, t.ex. därför att han inte anmält sin rätt hos försäkringsbolaget (13 §), kan han i stället ha andra möjligheter till gottgörelse; allmänna rättsprinciper torde innebära att han praktiskt taget alltid har rätt till ersättning av försäkringstagaren eller dennes dödsbo. Ledning får här sökas i vad som om skadestånd i gäller vanliga avtalsförhållanden respektive, när förordnandet haft gåvokaraktär, vid underlåtenhet att uppfylla gåvoutfästelse.

Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 14.4.1) kan en försäkringstagares rätt att förfoga över försäkringen också vara inskränkt på andra sätt, t.ex. på grund av ett arbetsavtal eller på grund av föreskrift vid gåva. Dessa frågor behandlas inte i lagförslaget.

19.6.10 Specialmotivering till 6 10 § kap.

10§ Överlåts försäkringen, förfaller ett tidigare förmånstagarförordnande som inte är oåterkalleligt, om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen.

Bestämmelsen i denna paragraf stämmer i sak med 111§ FAL. Liksom man ansåg vid tillkomsten av den har vi funnit det paragrafen onödigt att tynga lagtexten med bestämmelser om de allmänna verkningarna av en överlåtelse (jfr NJA II 1927 s. 519). Redan av lkap. 2§ i vårt förslag framgår för övrigt att en ny ägare till försäkringen intar samma ställning som den ursprunglige försäkringstagaren. hindrar detta inte att i Självfallet försäkringstagaren Överlåtelseavtalet t.ex. förbehåller sig rätt att även efter överlåtelsen få använda försäkringen som pant. Liksom 111 § FAL tar bestämmelsen alltså bara upp den verkan som överlåtelsen får för ett icke oåterkalleligt förmånstagarförordnande som gjorts av den ursprunglige försäkringstagaren. Att ett

oåterkalleligt förordnande som regel står sig mot ny ägare följer av

reglerna i 12 och 13 §§ (jfr även 9 §). Om förvärvaren känner till utfästelsen, är förmånstagaren alltid skyddad. Är förvärvaren i god tro, är förmånstagaren ändå skyddad om han har följt reglerna i 12 eller 13 §. Beträffande sådana förordnanden som kan återkallas uppställer regeln en presumtion; förordnandet förfaller om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen. Bestämmelsen har i sak samma innehåll som det gällande rätt, men vi har funnit lämpligt att markera av att förordnandet skall fortsätta att möjligheten gälla på ett tydligare sätt än som skett i 111 § FAL. Man kan nämligen räkna med att kan vara i presumtionen oriktig flera praktiska situationer. Särskilt kan detta vara fallet vid överlåtelser inom en familj. Om t.ex. en man har tecknat en försäkring på sitt eget liv och satt in sin hustru och de gemensamma barnen som förmånstagare och han sedan överlåter försäkringen till hustrun, kan

i 636 Specialmotivering till 6 kap. I0§

det ligga nära till hands att förordnandet till förmån för barnen skall fortsätta att gälla. En liknande situation om en föreligger arbetsgivare har tecknat en pensionsförsäkring på en anställds liv, med den anställde som förmånstagare till ålderspensionen och hans anhöriga som förmånstagare till och efterlevandepensionen, försäkringen sedan överlåts till den anställde. Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 14.4.2), uppställer förslaget inte något formkrav för överlåtelse av Redan ett försäkring. formlöst överlåtelseavtal innebär alltså att ett tidigare förmånstagarförordnande förfaller (om detta är parternas avsikt). Visserligen krävs det överlämnande av underrättelförsäkringsbrevet respektive se till bolaget för att förvärvaren skall få skydd mot överlåtarens borgenärer (12 och 13 §§), men dessa regler gäller inte för förhållandet till förmånstagaren, när förordnandet inte är oåterkalleligt. Inte heller när förordnandet skall fortsätta att gälla, fordras det någon underrättelse till bolaget; ett sådant krav skulle göra den del av paragrafen som handlar om att ”annat får anses förutsatt vid överlåtelsen” verkningslös. Men självfallet är det ändå ofta viktigt att parterna underrättar försäkringsbolaget om överlåtelsen och därvid också ger besked om huruvida ett tidigare förmånstagarförordnande skall fortsätta att gälla eller inte. De frågor som uppstår om bolaget inte får tillräckliga upplysningar, och därför betalar ut försäkringsbeloppet till fel person, behandlas i till 8 2 §. specialmotiveringen kap. Parternas möjligheter att träffa överenskommelser om förmånstagarförordnande är i och för sig inte begränsade till den speciella möjlighet som anges i lagen. Om överlåtaren vill t.ex. förbehålla sig rätt att själv uppbära en del av försäkringsbeloppet —- men ändå överlåta hela - kan försäkringen det göras i den formen, att förvärvaren åtar sig att sätta in överlåtaren som förmånstagare. Även i övrigt kan parterna komma överens om att förvärvaren skall göra ett visst förmånstagarförordnande. Om förvärvaren på grund av en sådan överenskommelse är förhindrad att i framtiden återkalla eller ändra ett visst förordnande, innebär det dock inte att förordnandet är oåterkalleligt i den bemärkelse som avses i lagförslaget; för att detta skall uppnås krävs det att förvärvaren också ger förmånstagaren en sådana utfästelse som avses i 2 §. Däremot kan överlåtaren inte förbehålla sig själva rätten att utse förmånstagare efter överlåtelsen; här gäller lagens bestämmelse om att denna rättighet tillkommer förvärvaren (6 kap. l § jämförd med 1 kap. 2 §).

Vid 1 § första stycket diskuteras frågan, från vem en i andra hand insatt förmånstagare skall anses göra sitt förvärv, om den förste förmånstagaren har låtit det ursprungliga andrahandsförordnandet stå kvar trots att han har haft möjlighet att ändra eller återkalla det. Vi föreslår för den situationen,

. till 6

Specialmotivering kap. 11 § 637

att förvärvet skall anses ske från den som har gjort förordnandet, alltså från försäkringstagaren. Motsvarande fråga uppstår när det har avtalats att ett förmånstagarförordnande skall bestå efter överlåtelse: skall förmånstagaren anses göra sitt förvärv från den ursprunglige eller från förvärvaren? försäkringstagaren Trots att frågorna är likartade bör situationerna enligt vår mening behandlas olika. Den avgörande skillnaden är att det i överlåtelsefallet beror av förvärvarens inställning om förordnandet skall bestå. Genom att acceptera detta villkor för förvärvet av försäkringen får förvärvaren anses ha avgivit en viljeförklaring till förmånstagarens fördel. Förmånstagaren bör därför anses få försäkringen från förvärvaren; det framstår för övrigt också som naturligt att ett förmånstagarförvärv anses ske från den som är att se som försäkringstagare.

1916.11 Specialmotivering till 6 11 §

kap.

ll § Pantsättning av försäkringen medför rätt för panthavaren att uppbära utfallande försäkringsersättning. Om försäkringen är förenad med återköps-

rätt, får han också påkalla återköp av försäkringen. Återköp får dock ske

bara om panthavaren har underrättat försäkringstagaren och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från försäkringsbolaget. Panthavaren har även rätt att påkalla utbetalning av återbäring som försäkringstagaren är berättigad att få ut från bolaget. Förbehåll om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt än som sägs i första stycket är ogiltigt mot försäkringstagaren.

Paragrafen reglerar panthavares möjligheter att göra sig betald ur en pantsatt försäkring. I huvudsak samma behandlas i FAL i frågor

112 §. Reglerna är tvingande till försäkringstagarens förmån. Som framgår tar bestämmelserna sikte förhållandet mellan på panthavaren och försäkringstagaren. En medför visserpantsättning ligen inte att ett tidigare förmånstagarförordnande förfaller, men i förhållande till förmånstagaren har panthavaren praktiskt taget alltid bättre rätt; undantag gäller bara när ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande är skyddat enligt reglerna i 12 eller 13 § samt när det i

pantavtalet har bestämts att skall stå tillbaka för viss

panthavaren förmånstagare.

Första stycket

I stycket anges tre olika sätt vilka kan få betalt ur på panthavaren försäkringen. För att han över huvud taget skall få vidta för åtgärder

att realisera panten, t.ex. genom att av

påkalla återköp försäkringen,

måste allmänna

naturligtvis förutsättningar för pantrealisation vara uppfyllda (jfr dock nedan). Dessa kan emellertid inte förutsättningar

behandlas i en av denna

lagstiftning typ.

Den första som nämns är att

möjlighet panthavaren uppbär

till 6 II §

638 Specialmotivering kap.

när det faller ut. Panthavaren har rätt att eförsäkringsbeloppet, uppbära försäkringsbeloppet (eller den del av beloppet som behövs för att täcka hans även om ännu inte har fordran) pantfordran

förfallit till betalning*

I med allmänna panträttsliga principer omfattar panträtenlighet ten normalt också sådan återbäring som betalas ut tillsammans med

försäkringsbeloppet. Den andra som nämns är att panthavaren kan påkalla möjlighet av För att han skall få utnyttja denna möjlighet återköp försäkringen. krävs det dock att försäkringen är förenad med återköpsrätt. Denna form av pantrealisation kommer alltså i fråga främst för kapitalförsäkringar med sparmoment. Försäkringsbolagen beviljar visserligen ibland av men någon rätt till återköp återköp livränteförsäkringar, inte. Om i ett enskilt fall är berett att återköpa en föreligger bolaget sådan till kan försäkring och försäkringstagaren samtycker åtgärden, denna möjlighet dock utnyttjas utan hinder av lagen. Lagens tvingande karaktär hindrar inte att försäkringstagaren i den situationen med bindande verkan går med på en annan typ av pantrealisation än de i lagen uppräknade; det är förbehåll redan i pantavtalet om andra sätt att göra panträtten gällande som är förbjudna. Dessutom måste panthavaren före återköpet ge försäkringstagaren en att lösa tillbaka att betala det belopp möjlighet panten genom som skulle kunna få ut från försäkringsbolaget. Skälet panthavaren - - är att ett för denna regel som stämmer med 112 § FAL återköp ofta medför en särskild typ av värdeförstöring för försäkringstagaren. Om har under bara ett begränsat antal år, är försäkringen gällt det kan få ut betydligt lägre än de återköpsvärde panthavaren kostnader som har ned på försäkringen och försäkringstagaren lagt som genom går förlorade. Ett återköp kan också vara återköpet allvarligt för försäkringstagaren på det viset, att hans hälsa kan ha försämrats så att han inte längre kan få teckna ny försäkring. nämns att kan begära utbetal- Slutligen möjligheten panthavaren ning av sådan återbäring som försäkringstagaren har rätt att få ut från Bestämmelsen alltså på sådan âterbäring som kan bolaget. syftar betalas ut under I torde det emellertid försäkringstiden. praktiken vara relativt sällan som denna möjlighet står panthavaren till buds; det är att inte har någon självständig rätt vanliga försäkringstagaren att få återbäringen utbetald före försäkringsfallet. Men även om inte har någon rätt att få ut försäkringstagaren under har han ofta viss möjlighet att återbäringen försäkringstiden, få en del av den utbetald efter en diskretionär prövning av försäkringsbolaget (se avsnitt 11.8.4 ovan). Om bolaget är berett att

Se om denna och närliggande frågor Lennander, Panthavares skyldigheter s. 86 ff.

Specialmotivering till 6 kap. 12 § 639

en sådan göra utbetalning, kan på samma sätt som nyss sades beträffande återköp av livränteförsäkringar -s denna möjlighet med försäkringstagarens samtycke utnyttjas utan hinder av lagens bestämmelser. Denna typ av pantrealisation torde för övrigt vara den förmånligaste för försäkringstagaren, eftersom det egentliga försäkringsskyddet och försäkringens återköpsvärde förblir intakt.

Andra stycket

Som redan framgått, är reglerna i första stycket avsedda att vara tvingande till försäkringstagarens fördel. Den viktigaste effekten av förbudet mot andra former för pantrealisationen är, att panthavaren inte kan förbehålla sig rätt att sälja försäkringen t.ex. på offentlig auktion.

19.6.12 till 6 12 §

Specialmotivering kap.

l2§ Om det av försäkringsbrevet framgår att bara den som innehar detta har rätt att få ut försäkringsersättning eller eljest förfoga över försäkringen, gäller följande. Ett förfogande över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning, belåning hos försäkringsbolaget eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande blir gällande mot försäkringstagarens borgenärer när den, till vars förmån förfogandet sker, får försäkringsbrevet i sin besittning. Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare om den, till vars förmån det senare förfogandet sker, i god tro får försäkringsbrevet i sin besittning.

Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 14.4.2) överlämnar vi åt försäkringsbolagen att bestämma i vilken utsträckning försäkringsbreven skall ha värdepapperskaraktär. i denna Reglerna paragraf handlar om det fallet att brevet har den karaktären och ger besked om när olika förfoganden får verkan mot försäkringstagarens och om företrädesrätten vid dubbelöverlåtelser m.m. borgenärer Reglerna bygger på principerna i skuldebrevslagen (1936:81) och 113 § FAL. Förutsättningen för att reglerna i paragrafen skall bli tillämpliga är alltså att försäkringsbrevet har den karaktären. Särskilt om angivna man byter system för någon viss är det därför försäkringstyp, viktigt att bolaget bemödar sig om att framhäva brevets karaktär på ett så tydligt sätt, att det inte uppstår missförstånd bland kunderna eller hos banker och andra kreditinrättningar. Medan 113 § FAL uttryckligen bara nämner överlåtelse och pantsättning (med tillägget ”eller annat förfogande) behandlar den föreslagna paragrafen även belåning av försäkringen hos försäkringsbolaget och utfästelse att inte återkalla ett förmånstagarförordnan» de. Någon saklig skillnad torde detta dock inte innebära. I den mån

640 Specialmotivering till 6 kap. 13 §

det förekommer andra typer av förfoganden, torde reglerna lätt kunna tillämpas analogt även på dem. Det bör dock observeras att den som är förmånstagare enligt ett återkalleligt förordnande inte får något skydd enligt dessa regler, även om han får försäkringsbrevet i sin besittning.

19.6.13 Specialmotivering till 6 kap. 13 §

l3§ Är försäkringsbrevet inte sådant som sägs i 12 §, blir ett förfogande över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande gällande mot försäkringstagarens borgenärer när meddelande om förfogandet kommer in till försäkringsbolaget. Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare, om meddelande om det senare förfogandet kommer in till bolaget först och den till vars förmån förfogandet skett då är i god tro. Belåning av försäkringen hos bolaget ger bolaget bättre rätt till försäkringen än försäkringstagarens övriga borgenärer när lånebeloppet betalas ut. Har försäkringstagaren tidigare förfogat över försäkringen på annat sätt, gäller belåningen dock framför det förfogandet bara om bolaget är i god tro vid utbetalningen.

När försäkringsbrevet inte har värdepapperskaraktär, är det enligt vanliga principer underrättelse till gäldenären (dvs. försäkringsbolaget) som blir avgörande för när skyddet mot försäkringstagarens borgenärer skall inträda vid överlåtelse m.m. För att ett system utan värdepapper skall fungera, krävs det i praktiken att bolaget har inrättat ett registreringssystem. Det fordras visserligen inte någon formell registrering för att skyddet skall uppnås; tvärtom räcker det med att anmälan görs till en person som har sådan ställning i bolagets organisation, att man kan förvänta sig att anmälan så småningom skall komma fram till den tjänsteman som skall registrera den. Men just därför är det viktigt att bolaget har ett system som gör det möjligt att på ett betryggande sätt följa de olika förfoganden som görs; uppenbarligen kan bolaget lätt drabbas av skadeståndsskyldighet om det på grund av brister i organisationen eller liknande vid en förfrågan lämnar eller ofullständiga oriktiga uppgifter till den som t.ex. överväger att låna ut pengar mot säkerhet i en försäkring. Däremot kan bolaget inte drabbas av något sådant ansvar om ett tidigare har anmälts så kort tid före förfogande förfrågan, att det inte kan att det redan skall vara rimligen begäras känt för alla tjänstemän som sådana frågor. handlägger Den som i förlitan på en oriktig uppgift t.ex. lånar ut pengar med försäkringen som säkerhet, måste stå tillbaka för det tidigare förfogandet, och detta även om den till vars förmån det tidigare förfogandet skett till äventyrs kände till det senare förfogandet när han gjorde sin anmälan;

till 6 14 § 641 Specialmotivering kap.

kravet på god tro vid anmälan gäller bara för att ett senare förfogande skall kunna få bättre rätt än ett tidigare.

19.6.14 till 6 14 §

Specialmotivering kap.

14 § Innan förmånstagarens rätt har inträtt får han inte genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt förfoga över den rätt som förordnandet medför.

Bestämmelsen motsvarar i sak 109 §FAL NJA II 1927 s. Vi (se 518). har emellertid inte funnit det att nödvändigt uttryckligen ange att regeln gäller också vid oåterkalleliga förordnanden; regeln är i stället allmänt utformad. Vidare har ”under tidsbestämningen försäkringstagarens livstid” i förslaget ersatts med innan rätt förmånstagarens inträtt”; 109 § kan inte ha varit avsedd att efter sin tillämpas ordalydelse t.ex. i det fallet att mans liv försäkringen gäller på tredje och det där förordnandet skall försäkringsfall, tillämpas, inträffar medan försäkringstagaren ännu lever. Att förmånstagarens rätt inträder är oftast detsamma som att försäkringsfallet inträffar. Vid försäkring som är tecknad på främmande liv kan hans rätt också inträda att genom försäkringstagaren avlider. Och vid som skall betalas ut i rater inträder en i försäkring andra hand utsedd rätt först när den förste förmånstagares förmånstagarens rätt upphör. En konsekvens av att inte kan i t.ex. förmånstagaren förväg överlåta den rätt som förordnandet medför är att hans rätt inte heller kan utmätas eller tas i i konkurs. Inte heller kan den bli anspråk föremål för i samband med familjerättsliga anspråk exempelvis bodelning. En särskild fråga är, vilka konsekvenser det får om förmånstagaren i strid mot det förbudet överlåter uppställda eller pantsätter sin rätt. Det har i litteraturen hävdats att bör betraktas som förfogandet ogiltigt på samma sätt som den typ av arvsavtal som i förbjuds 17 kap. 1 § ärvdabalken s. 217 Det skulle innebära (se Almgren f). att ett avtal om t.ex. överlåtelse av framtida rätt förmånstagarens skulle vara bara ogiltigt om det angreps av någon som hade ett berättigat intresse av dess undanröjande och att förmånstagaren skulle - sedan hans rätt inträtt kunna avtalet med godkänna verkan att det som från den då det ansågs giltigt tidpunkt ingicks. Goda skäl talar för den till ärvdabalkens som analogi regler sålunda hävdats. Vi har därför inte funnit att föreslå anledning någon särskild regel i som skulle leda till annat personförsäkringslagen, resultat.

642 Specialmotivering till 6 kap. 15 §

19.6.15 Specialmotivering till 6 kap. 15 §

l5§ Om någon annan än försäkringstagaren genom brottslig gärning uppsåtligen dödar den försäkrade eller en förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i 15 kap. ärvdabalken. Om vid försäkring på annans liv eller hälsa försäkringstagaren genom brottslig gärning uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall, skall oavsett vad som annars skulle gälla den försäkrade vara förmånstagare. Om den försäkrade är död, skall de personer vara förmånstagare som enligt 8 § första stycket skulle ha haft rätt till försäkringsersättningen om den försäkrade hade varit Om försäkringstagaren härigenom skulle försäkringstagare. komma att anses som förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 1 § första stycket och 4§ ärvdabalken. Vad som sägs i andra stycket gäller inte om försäkringstagaren var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken.

bestämmelser om fördelning av försäk- Paragrafen upptar speciella när försäkringstagaren (vid försäkring på annans liv ringsbeloppet eller hälsa) eller en förmånstagare har framkallat försäkringsfallet brottslig handling. I de flesta sådana situationer genom uppsåtlig skall man enligt förslaget följa principerna i 15 kap. ärvdabalken. För ett särskilt fall, där dessa principer inte kan tillämpas på vanligt sätt, ges dock särskilda regler i andra stycket.

Första stycket

Bestämmelsen i detta stycket får framför allt tillämpning om någon - eller som är förmånstagare enligt ett särskilt förordnande enligt i 8 § - den försäkrade eller en förmånstagare som reglerna dräper har bättre rätt än han själv. Bestämmelsen omfattarockså det fallet att t.ex. en panthavare berövar den försäkrade livet, kanske just för att försäkringsbeloppet skall falla ut; det bör dock observeras att det inte är något krav, att brottet skall begås för försäkringens skull. När bestämmelsen tillämpas, innebär det att gärningsmannen mister sin rätt till försäkringsbeloppet i den utsträckning som följer av 15 ärvdabalken. Den som den försäkrade mister all kap. dräper rätt till Den som dödar en mister försäkringen. förmånstagare däremot bara den rätt han annars skulle ha kunnat vinna genom dennes död. Om t.ex. förmånstagarförordnandet gäller med lika rätt för A och B och A dödar B, han därmed miste om att går möjligheten få också B:s andel av däremot har han kvar sin försäkringsbeloppet; ursprungliga rätt till hälften av beloppet.

Andra stycket

i 15 ärvdabalken kan tillämpas om en Reglerna kap. knappast vid främmande liv den försäkringstagare försäkring på dräper försäkrade. Dels är det inte om att försäkringstagaren skulle fråga

sou 1986:56 till 6 16 § 643

Specialmotivering kap.

göra ett förvärv som direkt kan härledas från den dräpte, dels ger reglerna inte svar på frågan om vem som skulle ha rätt till försäkringsbeloppet i stället för försäkringstagaren. Därför ges speciella bestämmelser om den situationen i detta stycke. Skälen för reglerna har angetts i allmänmotiveringen 12.4.1 och (avsnitt 14.3.4). Försäkringsbeloppet skall i första hand tillfalla den försäkrade; till skillnad från första stycket andra även vid skador som gäller stycket inte leder till döden. Om skadan har lett till döden tillfaller i beloppet stället de personer som 8 § skulle ha fått om den enligt det, försäkrade hade varit försäkringstagare. I överensstämmelse med den vanliga får dock inte principen försäkringstagaren själv någon rätt till även om han försäkringsbelopp, ingår i den angivna kretsen. - Den som får ett belopp dessa är att anse som enligt regler förmånstagare, vilket har betydelse bl.a. för och arvsbeskattningen förhållandet till borgenärerna.

Tredje stycket

Bestämmelsen motsvarar 15 kap. 1 § tredje stycket ärvdabalken och 19 § första stycket FAL. Som framgår i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.4), är vi delvis kritiska mot dessa Vi anser emellertid att regler. införandet av nya regler bör ske samtidigt på arvsrättens och försäkringsrättens områden och föreslår därför tills vidare samma regel som i FAL.

19.6.16 till 6

Specialmotivering kap. 16 §

16 § Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån förfogandet är förbjudet enligt försäkringsvillkor, som enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall tas in i försäkringsavtalet. Ett förbud mot Överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning. Vad som föreskrivs i första stycket gäller också om bestämmelserna i 8 eller 15 § är tillämpliga.

Paragrafens första stycke har med redaktionella förts över ändringar från 3 § andra stycket FAL. Andra stycket innebär att inte heller de särskilda fördelningsreglerna i 8 och 15 §§ kan leda till ett resultat som står i strid mot bestämmelser skattelagstiftningens om pensionsförsäkringar.

Enligt 9 kap. 19 § och 10 kap. 12 § förslaget skall liknande regler gälla för vissa förfoganden i strid mot villkorsbestämmelser vid gruppförsäkring och ka-försäkring (se närmare i avsnitt 19.9.19 och 19.10.12 nedan).

644 till 7 1 § Specialmotivering kap.

19.7 till 7 kap. Specialmotivering

har rubriken Förhållandet till borgenärerna och omfattar Kapitlet åtta paragrafer. Efter de inledande bestämmelserna i 1 § följer 2-7 §§ om och 8 § om och Bestämlivförsäkring sjuk- olycksfallsförsäkring. melserna lika för individuell och gäller försäkring, gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring. Når reglerna tillämpas på gruppeller skall dock vad försäkring kollektivavtalsgrundad försäkring, som sägs om försäkringstagaren alltid gälla den försäkrade, oavsett om han i övrigt är försäkringstagare (se 9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § förslaget). Såvitt skyddet för utfallande belopp, har denna gäller förskjutning dock knappast någon praktisk betydelse.

19.7.1 Specialmotivering till 7 kap. 1 §

l § En försäkring och från den utfallande ersättning får tas i anspråk för försäkringstagarens eller annan berättigads skulder i enlighet med reglerna i detta kapitel och lagstiftningen i övrigt. Ersättning som tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet efter honom får tas i anspråk för skulder, bara om fordran har uppkommit före försäkförsäkringstagarens och inte kan utgå ur försäkringstagarens förmögenhet eller ringsfallet kvarlåtenskap. Om verkan av oåterkalleliga förmånstagarförordnanden finns bestämmelser i 6 kap. 9, 12 och 13 §§.

Första stycket

6 1 § första stycket förslaget medför tillämpningen av ett Enligt kap. förmånstagarförordnande att försäkringen och från den utfallande faller utanför försäkringstagarens förmögenhet och kvarlåbelopp Med den paragrafen som enda bakgrund skulle det vara tenskap. att utforma bestämmelserna om förhållandet mellan nödvändigt förmånstagaren och försäkringstagarens borgenärer som regler om när m.m. får har vi funnit att det i de utmätning äga rum. Emellertid flesta fall är bättre inte framställningstekniskt att ange när utmätning får äga rum; bl.a. är det att utforma reglerna på det viset nödvändigt när det som tillfaller själv. Ett syfte gäller belopp försäkringstagaren med första meningen är alltså att upphäva de utsökningsrättsliga verkningarna av 6 kap. 1 § första stycket. Samtidigt uttrycker - för vårt liksom för FAL meningen utgångspunkten förslag nämligen att försäkringar i princip kan tas i anspråk av borgenärerna på samma sätt som andra tillgångar. Det bör emellertid observeras att inte innebär att utsökregeln ningsbara försäkringsbelopp ingår i försäkringstagarens förmögenhet eller i 6 1 § fortfarande. Detta kvarlåtenskap; regeln kap. gäller förhållande markeras att försäkringen enligt andra ytterligare genom meningen i förevarande stycke får tas i anspråk för försäkringstaga-

Specialmotivering till 7 kap. 1, § 645

rens skulder bara i den mån hans förmögenhet respektive kvarlåtenskap inte förslår (jfr 116§ andra stycket FAL). Gentemot dödsbodelägarna och gentemot försäkringstagaren själv har förmånstagarförordnandet alltså verkan även om förordnandet inte ger mer än begränsat skydd mot borgenärerna. Andra meningen innehåller också den tämligen självklara regeln, att en borgenär kan göra anspråk på ett försäkringsbelopp som tillfallit en förmånstagare bara om borgenärens fordran på försäkringstagaren har uppkommit före försäkringsfallet. Om fordran har uppkommit senare, har ju borgenären saknat anledning att räkna med försäkringen som en möjlighet att få betalt. Den närmare bedömningen av när en fordran skall anses ha uppkommit före försäkringsfallet” får överlämnas till rättstillämpningen (jfr Welamson, Konkursrätt s. 439 ff). Med undantag för 7§ (samt 8§ andra andra meningen) stycket handlar reglerna i genomgående om att kapitlet möjligheterna utmäta försäkring eller utfallande Av 27 § första försäkringsbelopp. stycket konkurslagen (1921:225) följer att rättigheter som är skyddade mot inte heller ingåri konkurs. Däremot hindrar ett utmätning förbud mot utmätning inte att en rättighet i vissa fall kan tas i anspråk genom införsel (15 kap. 2 § UB). Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt är de för införsel dock 15.3), praktiska förutsättningarna delvis begränsade. Bl.a. kan införsel för skulder försäkringstagarens inte äga rum efter hans död (15 kap. 3 § UB), och när försäkringsbeloppet tillfaller en förmånstagare medan försäkringstagaren lever, kan införsel för vförsäkringstagarens skulder äga rum bara i den mån fordran inte kan tas ut hos honom själv. Det bör i sammanhanget också observeras att, även om införsel kan ske för försäkringstagarens skulder, förmånstagarförordnandet fortfarande gäller i förhållandet mellan försäkringstagaren och förmånstagaren. Om ett förbehållsbelopp bestäms, skall försäkringsbolaget därför betala ut detta till förmånstagaren. Första stycket hänvisar också till ”lagstiftningen i övrigt”. Härmed avses i första hand UB (men naturligtvis även t.ex. övriga delar av personförsäkringslagen, främst 6 kap.). Liksom FAL måste förslaget alltså läsas tillsammans med UB:s bestämmelser om bl.a. utmätning av livräntor 8 § och 7 1-5 §§). UB här ett (5 kap. kap. ger kompletterande och delvis längre gående skydd än det vi föreslår, vilket innebär att bestämmelser till stor del personförsäkringslagens får betydelse främst för samt från kapitalförsäkring kapitalbelopp sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Även UB:s förbud mot av som inte kan utmätning egendom överlåtas (5 kap. 5§ första kan ibland få för stycket) betydelse personförsäkringar. En försäkring kan ha förvärvats genom gåva med villkor att den inte får överlåtas eller pantsättas, och försäkring-

646 Specialmotivering till 7 kap. 1 §

en får då inte utmätas för gåvotagarens skulder; i vad mån försäkringen kan tas i anspråk för givarens skulder, avgörs främst av konkurslagens regler om återvinning i konkurs (närmast 30 eller 31 §). En annan och något vanligare situation är att försäkringen har tecknats i anslutning till ett med den anställningsförhållande, anställde som försäkringstagare och arbetsgivaren som premiebetalare. Oftast är den anställde då redan på grund av förhållandet till arbetsgivaren förhindrad att förfoga över försäkringen genom överlåtelse eller pantsättning, och försäkringen kan då inte heller utmätas. (Ang. det fallet att arbetsgivaren är försäkringstagare, se 7 kap. 6 § förslaget.) Däremot utgör ett i försäkringsvillkoren överlåtelseförbud intaget inte något hinder mot utmätning. Vid och kagruppförsäkring försäkring skall bolagen visserligen kunna ta in ett förbud mot bl.a. överlåtelse i villkoren, men ett sådant förbud från bolagets sida hindrar inte utmätning (se 9 19§ och 10 kap. 12 §; jfr också kap. 6 kap. 16 §). — Vid ka-försäkring innebär emellertid oftast förhållandet mellan den anställde och arbetsgivaren, att den anställde inte kan förfoga över försäkringen. När så är fallet kan försäkringen inte heller utmätas, även om villkoren inte innehåller något överlåtelseförbud. Den praktiska betydelsen av de sist berörda frågorna torde dock vara mycket begränsad, eftersom de flesta ka-försäkringar och praktiskt taget alla saknar värde gruppförsäkringar utmätningsbart före försäkringsfall. Det är i stort sett bara vid försäkring enligt ITP-planen (och liknande pensionsplaner) som det efter hand byggs upp ett försäkringstekniskt tillgodohavande för den enskilde, men vid sådan försäkring föreligger ett sådant förhållande regelmässigt mellan den anställde och arbetsgivaren som det nyss enligt sagda hindrar utmätning.

En angränsande fråga uppkommer vid individuell livränteförsäkring, när flera förmånstagare har insatts med rätt efter varandra (”. .. i första hand till A, så länge han lever, därefter till B, så länge han lever” osv.). Om förmånstagarförordnandet är utformat så att den i första hand insatte förmånstagaren inte får förfoga över försäkringen till nackdel för senare förmånstagare (t.ex. genom att begära återköp), kan försäkringen som sådan inte utmätas för förmånstagarens skulder. Däremot hindrar ett sådant förordnande inte utmätning av den aktuelle förmånstagarens rätt till försäkringen - alltså utmätning belopp enligt t.ex. 7 kap. UB av utfallande eller utmätningen med förbehåll för senare förmånstagares rätt. Bara om försäkringstagaren också har förbjudit förmånstagaren att förfoga över sin egen rätt, är utmätning helt utesluten så långt förbudet sträcker sig.

Vissa andra bestämmelser i UB återger allmänna utsökningsrättsliga principer, som kommer att också på personförsäkringslagens gälla område. Sålunda kan en som är utmätningsfri enligt försäkring

Specialrnotivering till 7 kap. I § 647

7 kap. 2§ förslaget tas i mät, om försäkringstagaren har pantsatt eller anvisar den till försäkringen utmätning (5 kap. 13 och 15 §§_ UB). Vidare innebär bestämmelsen i 5 kap. 12 § UB att ett försäkringsbelopp som är skyddat mot utmätning enligt 7 kap. 3 § förslaget första eller andra stycket inte kan tas i mät hos mottagaren förrän tidigast dagen efter 3 § som i utbetalningen (jfr tredje stycket, regel ger ett betydligt längre gående skydd). I paragrafen nämns för tydlighets skull också att försäkringen kan tas i mät för annan berättigads skulder. För en förmånstagare är alltså det - även utan denna bestämmelse rättsliga utgångsläget detsamma som gäller i allmänhet: utsökning kan äga rum. En annan sak är att förmånstagaren enligt 6 kap. 14 § förslaget inte kan förfoga över sin rätt innan denna ännu har inträtt (oftast = före försäkringsfallet) och att rätten under den tiden därför inte heller kan tas i anspråk av hans borgenärer. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 15.3), har vidare försäkringstagarens borgenärer företräde framför förmånstagarens när av är ingen skyddsreglerna tillämplig.

Andra

stycket

Förekomsten av ett enkelt förmånstagarförordnande har inte någon betydelse för möjligheten att ta en försäkring i mät före försäkringsfallet. Inte heller ett förmånstagarförordnande oåterkalleligt utgör före försäkringsfallet hinder mot för något principiellt utmätning försäkringstagarens skulder; som framhålls i specialmotiveringen till 6 kap. 9 § (avsnitt 19.6.9), hindrar ett oåterkalleligt förordnande inte överlåtelse av försäkringen. En från praktisk synpunkt avgörande begränsning av utmätningsbarheten ligger dock här i övriga regler i 6 kap. om förordnanden. Om har oåterkalleliga förmånstagaren skaffat sig skydd mot 12 eller försäkringstagarens borgenärer enligt 13 §, måste utmätning för försäkringstagarens skulder ske med förbehåll för förmånstagarens rätt; förordnandet fortsätter att gälla också mot ny ägare av I fall innebär detta att försäkringen. många försäkringen saknar värde för försäkringstagarens borgenärer. På motsvarande sätt innebär reglerna i 6 kap. att de försäkringsbelopp som omfattas av ett oåterkalleligt förordnande alltid tillfaller förmånstagaren, oavsett om förutsättningarna för utmätningsskydd enligt 7 kap. är Den enda för uppfyllda. möjligheten försäkringstagarens borgenärer att kunna ta beloppet i anspråk är att begära återvinning enligt konkurslagen av oåterkallelighetsförklaringen och - vid behov - av förmånstagarförordnandet som sådant avsnitt (jfr 15.3 ovan).

I 648 till 7 kap. 2 § Specialmotivering

19.7.2 Specialmotivering till 7 kap. 2 §

2§ Innan något försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring som gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv tas i mät endast i den män det under något av de senaste tio åren har betalats premie för försäkringen med belopp som överstiger 1. för tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall: fem gånger den premie som beräknas belöpa på det året, 2. för kapitalförsäkring som inte omfattas av punkt 1: femton procent av det försäkringsbelopp som enligt försäkringsavtalet gällde efter betalningen och 3. för livränteförsäkring som inte omfattas av punkt 1: femton procent av den premie som skulle ha betalats om försäkringen hade tecknats mot engångspremie vid början av det året. Lltniätningcn får avse ett belopp som förhåller sig till det vid utmätningstillfället gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring på samma sätt som det (ivcrstigande premiebeloppct förhåller sig till det basbelopp som gällde vid tiden för betalningen.

Första stycket

I denna paragraf behandlas utmätningsskyddet före försäkringsfallet; för tiden därefter gäller reglerna i 3 §, både i fråga om skyddet för försäkringen som sådan och i fråga om skyddet för utfallande belopp. Huvuddragen av förslaget och skälen för de ändringar i förhållande till FAL vi funnit nödvändiga har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 15.1 och 15.2). Innan något försäkringsfall ännu har inträffat, kan det i praktiken inte bli tal om utmätning för någon annans skulder än försäkringstagarens. Om försäkringstagaren avlider utan att det utgör försäkringsfall och försäkringen därvid tillfaller en förmånstagare, kommer enligt lkap. 2§ förslaget reglerna om försäkringstagaren att bli tillämpliga på förmånstagaren. Reglerna är emellertid utformade så att, när förutsättningarna för skydd är uppfyllda, utmätning inte kan ske för någons skulder. V Liksom enligt 116 § FAL är det bara försäkring på försäkringstagarens eller hans makes liv som skyddas enligt denna paragraf. Men medan FAL kräver att försäkringen är ”tagen” på någon av dessa personers liv, är det enligt förslaget tillräckligt att försäkringen vid utmätningstillfället ”gäller” på en sådan persons liv (jfr SOU 1964:35 s. 466). En försäkring som har tecknats av t.ex. en förälder på ett barns liv, kan alltså bli skyddad mot utmätning om försäkringen överlåts till barnet. Som framgår av 4 §, jämställs sambo med make. Vidare fortsätter skyddet att gälla även om makarna skiljer sig respektive samboförhållandet upphör. Kravet att försäkringen skall gälla på eget eller makes liv vållar inte några svårigheter vid gruppförsäkring och ka-försäkring; på grund av reglerna i

Specialmotivering till 7 kap. 2 § 649

9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § förslaget är sådana försäkringar i detta sammanhang alltid att anse som försäkringar på eget liv.

Det har inte någon betydelse för skyddet enligt denna paragraf om det finns något förmånstagarförordnande rörande försäkringen. Inte ens ett oåterkalleligt förordnande utgör något principiellt hinder mot utmätning av försäkringstagarens rätt. Om förmånstagaren har skaffat sig skydd enligt 6 kap. 12 eller 13 § måste emellertid förslaget, utmätningen ske med förbehåll för förmånstagarens rätt. Som tidigare framhållits, innebär denna begränsning att försäkringen mycket ofta helt saknar värde för försäkringstagarens borgenärer. Liksom 116 § FAL ställer förslaget som förutsättning för utmätningsskydd upp krav på jämnt fördelad premiebetalning. Fastän utvecklingen av försäkringsformerna gör det nödvändigt att nu ange gränserna för den ”tillåtna” ärspremien på annat sätt, är reglerna avsedda att sakligt sett vara i huvudsak desamma som i FAL. En viktig skillnad är däremot, som angetts i att en allmänmotiveringen, överstor betalning i fortsättningen inte skall leda till att hela utmätningsskyddet går förlorat; i princip skall bara det för mycket erlagda beloppet kunna tas i anspråk (jfr SOU 1964:34 s. 71 f och 1964:35 s. 467 f). Vidare innebär att en förslaget premiebetalning som ligger mer än tio år tillbaka i tiden inte kan medföra att någon del av försäkringen blir utmätningsbar. Gränsen för den tillåtna” premiebetalningen har av tekniska skäl angetts på olika sätt för olika typer av försäkring. I punkt 1 anges gränsen för tidsbegränsad försäkring endast för dödsfall. På kapitalförsäkringsområdet omfattar punkten främst sådan livförsäkring som inom branschen kallas T-försäkring. Gränsen är satt till fem gånger den s.k. naturliga premien, dvs. den premie som skulle ha ut om hade bara för det tagits försäkringen gällt aktuella året. En liknande regel finns i 116§ första stycket andra meningen FAL, men gränsen är där satt till två gånger den naturliga premien. Bakgrunden till vårt förslag på denna punkt är följande. Regeln i FAL är endast en hjälpregel; om försäkringstiden är minst tio år och blir en premiebetalningen någorlunda jämn, T-försäkring skyddad redan enligt 116 § första stycket första meningen. Med vår måste däremot utformas så att den uppläggning regeln ensam ger det avsedda skyddet. Av bolagens statistiska uppgifter till försäkringsinspektionen kan utläsas att av ca 8500 under år 1984 nytecknade T-försäkringar ca 3900 hade slutåldern 65 år och ca 800 en högre slutålder än 65 år. Som framgår av nedanstående exempel, kan - i vart fall vid högre slutålder än 65 år -

Fortsättningsförsäkringar till grupplivförsäkring - vilka trots hög slutålder i regel har kort försäkringstid - har i möjligaste mån uteslutits ur detta material.

650 Specialmotivering till 7 kap. 2 §

årspremien för en T-försäkring med konstant premie (vilket är den normala utformningen) överstiga två gånger den naturliga premien. Försäkringsbeloppet antas vara 100 000 kr: Kön och in- Naturlig premie Konstant års- Premiekvoter trädesålder första året premie om slutåldern är 65 år 70 år

Slutsatsen av dessa exempel skulle i och för sig endast bli att faktorn två borde höjas till tre. Emellertid har det från branschen framhållits att premiegrunderna tid efter annan ändras och att den naturliga premien i olika åldrar är starkt beroende av hur belastningssystemet för driftskostnader utformas. Enligt de nuvarande grunderna består driftskostnadsbelastningen vid T-försäkring väsentligen av ett av den försäkrades ålder oberoende tillägg till dödlighetsintensiteten. Om man i framtida grunder i stället skulle välja att utforma tillägget procentuellt, skulle den naturliga premien få ett annat förlopp (lägre i låga åldrar, högre i höga åldrar), medan den utjämnade premien för en T-försäkring med lång försäkringstid skulle kunna bli i stort sett oförändrad. Kvoten mellan den utjämnade premien och det första försäkringsårets naturliga premie blir då högre. Den naturliga premien för en 30-åring skulle genom en sådan omfördelning av driftskostnadsbelastningen kunna komma att sänkas till ungefär hälften, och kvoten mellan utjämnad och naturlig premie skulle då komma att uppgå till 4 ä 5 i början av försäkringstiden. Några konkreta planer på en omläggning av driftskostnadsbelastningen i den angivna riktningen finns inte för närvarande, men frågan kan komma att aktualiseras under den översyn av premiegrunderna som nyligen påbörjats. Lagen bör därför enligt branschen utformas så att en sådan omläggning kan ske utan att behov av lagändring uppkommer. De av branschen framförda Synpunkterna ter sig rimliga. Visserligen kommer, om faktorn sätts till fem, en T-försäkring med fem års försäkringstid och engångspremie att bli i det närmaste utmätningsfri, men möjligheterna till missbruk torde ändå vara små. Vi har därför stannat för att föreslå att gränsen sätts till fem gånger den naturliga premien.

Punkt 1 omfattar även tidsbegränsad livränteförsäkring endast för dödsfall, dvs. försäkringar som innebär att livränta utgår bara om den försäkrade avlider inom en begränsad tid. Vanligast är försäk-

ringsformen ER, där sluttidpunkten för försäkringstiden även utgör för utbetalningarna om den försäkrade har avlidit. Det sluttidpunkt synes naturligt att dessa försäkringsformer jämställs med T-försäkring när det gäller gränsen för utmätningsfri premiebetalning. Punkt 2 anger gränsen för annan kapitalförsäkring (D-försäk-

Specialmotivering till 7 2§ 651 kap.

ring), dvs. i första hand livsvarig och s.k. sammansatt försäkring kapitalförsäkring. Som framhållits är det här framväxten tidigare, av nya försäkringsformer (av typ Universal Life) som det med en gjort nödvändigt annan av regeln än i FAL. utformning Den gräns på 15 procent av försäkringsbeloppet vi föreslår innebär dock för i stort sett skydd samma försäkringar som nu av 116§ första första skyddas stycket meningen FAL. För vissa ökar försäkringar utrymmet för skyddad betalning något, för nägra försäkringar - främst vissa med relativt kort avtalstid och indexpremie - minskar utrymmet något. Enligt vår mening motiverar regelns enkelhet de som kan olägenheter uppstå i något fall. Detta särskilt som en för stor gäller något betalning inte längre skall medföra att hela utmätningsfriheten går förlorad. De femton procenten skall räknas det som på försäkringsbelopp enligt försäkringsavtalet gällde efter premiebetalningen. Den återbäring som kan ha uppkommit vid betalningstillfället ökar alltså inte utrymmet för skyddad Med premiebetalning. försäkringsbelopp menas eller - vid dödsfallsbeloppet försäkring med utbetalning i rater kapitalvärdet av raterna. Vid försäkring där bolagets ansvar under viss tid är begränsat till summan av erlagda premier (försäkring med uppskjuten dödsrisk) får man från det utgå dödsfallsbelopp som enligt avtalet skall efter slut. Om försäkgälla uppskovstidens har flera under ringstagaren gjort inbetalningar ett är, skall summan av de betalda med det som permierna jämföras försäkringsbelopp gällde direkt efter den sista permiebetalningen. Punkt 3, slutligen, avser livränteförsäkring som inte omfattas av punkt 1, alltså livränteförsäkringar som gäller även (eller enbart) för livsfall eller som enbart för dödsfall men inte är visserligen gäller tidsbegränsade. Hit hör b1.a. flertalet inom försäkringsformer pensionsförsäkringsområdet, och man kan inte utan relativt komplicerade formler utgå från de som kan komma att utbetalas från belopp Vi har i stället valt att - med samma försäkringen. procentsats knyta an till den premie som skulle ha betalats om försäkringen hade nytecknats mot engångspremie vid början av det aktuella året. För

pensionsförsäkring kan metoden användas även i de fall

naturligtvis sådan försäkring c av enligt kommunalskattelagen (elfte stycket punkt 1 i anvisningarna till 31 §) inte får tecknas mot engångspremie. Liksom i fråga om de för dödsfall har tidsbegränsade försäkringarna frågan om den storlek här relativt liten utmätningsfria premiens betydelse; vid dessa det sällan i försäkringar ligger försäkringstagarens intresse att göra större än han behöver. premiebetalningar Vissa försäkringsformer med s.k. (b1.a. pensionsförsäkringar försörjningsränta tecknade före år 1976) utgör en kombination av kapital- och För dessa får man beräkna den livränteförsäkring.

652 Specialmotivering till 7 kap. 3 § sou 1986256

högsta utmätningsfria premien genom att addera de belopp som kan räknas fram enligt punkterna 2 och 3.

Andra stycket

Flera olika metoder kan tänkas, när det gäller att fastställa hur

mycket av försäkringens värde som skall få utmätas efter en överstor” premiebetalning. Som nämnt bör man utgå från den överskjutande delen av premien, men om det har förflutit en längre tid efter betalningen har de inbetalda som regel beloppen undergått en värdestegring hos försäkringsbolaget. Vi har funnit att en enkel och rimlig metod är anknytning till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Borgenärerna skall — enkelt uttryckt - efter en

överstor betalning få ta i anspråk lika många basbelopp eller delar därav som försäkringstagaren har betalat för mycket.

Antag att den tillåtna premien för en viss försäkring är 5 000 kr/år. I juli 1977, då basbeloppet var 11 500 kr, betalade försäkringstagaren årspremie med 16 500 kr, alltså precis ett basbelopp för mycket. Under år 1986 skulle då 23 300 kr (= basbeloppet för 1986) ha fått utmätas.

Som tidigare framhållits skall premiebetalningar som ligger mer än tio år tillbaka i tiden från utmätningstillfället över huvud taget inte

beaktas.

19.7.3 Specialmotivering till 7 kap. 3 §

3 § Sedan ett försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring och från den utfallande ersättning inte utmätas för försäkringstagarens eller annan berättigads skulder, i den mån ersättningen tillfaller någon som behöver den för sin försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Om ersättningen tillfaller någon annan än den försäkrade, gäller första meningen bara om den försäkrade har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan. Även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda, gäller följande. Från vad som efter den försäkrades död tillfaller hans make eller hans eller makens barn, som vid tiden för dödsfallet inte har fyllt 20 år, får för varje berättigad från utmätning undantas ett belopp motsvarande sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får ett ersättningsbelopp som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den berättigades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den berättigades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.

Specialmotivering till 7 kap. 3 § 653

Första stycket

Bestämmelserna i första och andra styckena motsvarar närmast 104 § första stycket FAL men har delvis annat tillämpningsområde och innehåll än den regeln. De föreslagna reglerna är delvis olika, beroende på om utmätningskravet avser försäkringstagarens eller en förmånstagares skulder. Man får också i viss mån skilja mellan kapitalförsäkring och livränteförsäkring. Bestämmelsen i 104 § första stycket FAL gäller bara försäkringsbelopp som tillfaller en förmånstagare efter försäkringstagarens död. Utan att det framgår direkt av lagen anses emellertid samma regel gälla också för belopp som tillfaller en förmånstagare vid utbetalning under försäkringstagarens livstid. De föreslagna bestämmelserna i första stycket av denna paragraf kan tillämpas i båda dessa fall men dessutom i flera andra, som inte omfattas av utmätningsskyddet enligt FAL. Reglerna kan sålunda tillämpas när försäkringstagaren själv tar emot en livsfallsutbetalning från en försäkring som gäller på hans eget liv. De kan också bli tillämpliga på belopp som utfaller från en försäkring på annans liv, både när beloppet tillfaller försäkringstagaren och när det tillfaller en förmånstagare (som kan vara den försäkrade). I fråga om skyddet för utfallande belopp kommer det alltså enligt förslaget att spela mindre roll än för närvarande hur försäkringen har konstruerats. Som redan framhållits, har vi funnit att den avgörande förutsättningen för skydd efter försäkringsfallet bör vara den berättigades relation till den försäkrade; det är ju mot följderna av hans död osv. man har försäkrat sig. I enlighet härmed talas i stycket om någon som den försäkrade försörjt eller varit att och i andra skyldig försörja stycket om belopp som utfaller efter den försäkrades död. Däremot bör det framhållas att t.ex. uttrycket ”tillfaller någon annan än den försäkrade” inte avspeglar någon annan systematisk förändring i förhållande till FAL. Lika litet som enligt den lagen har den försäkrade vid personförsäkring enligt vårt förslag i den egenskapen någon rätt till ersättning från försäkringen. För att ha rätt till ersättning måste han samtidigt vara antingen försäkringstagare eller förmånstagare (se för gruppförsäkringens och kaförsäkringens del 9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § förslaget). Motsvarande gäller för den försäkrades borgenärer. Dessa kan vid försäkring på annans liv ha möjlighet att göra anspråk på utfallande belopp bara om den försäkrade också är förmånstagare. En viktig skillnad i förhållande till FAL:s är att regler utmätningsskyddet för utfallande belopp inte är beroende av att förutsättningarna för skydd enligt 2 § är Det har här alltså inte någon uppfyllda. betydelse hur premiebetalningen har varit ordnad eller om försäkringen har gällt på försäkringstagarens eller hans makes liv; i och med försäkringsfallet kan försäkringen och från den utfallande

654 Specialmotivering till 7 kap. 3 §

belopp bli skyddade trots att försäkringen inte har varit det förut. Å andra sidan kan det också inträffa att utfallande belopp från en försäkring, som under försäkringstiden varit 2§, skyddad enligt omedelbart kan tas i mät därför att varken första eller andra stycket i 3 § är tillämpligt. Samtidigt som reglerna enligt det föregående innebär vissa utvidgningar av det utmätningsskyddade området, medför förslaget också klara begränsningar av skyddet i förhållande till FAL. En principiellt viktig nyhet är att skydd mot utmätning enligt förslaget bara kan tillkomma fysiska personer, vilket sammanhänger med den betydligt större vikt vi vill lägga vid försörjningssynpunkten (se avsnitt 15.1 ovan). Detta innebär bl.a. att det inte går att få utmätningsfrihet enligt personförsäkringslagen genom ett förmånstagarförordnande till dödsboet efter försäkringstagaren eller den försäkrade (jfr dock den nya regel vi föreslår i UB, avsnitt 21.5 nedan). Det bör i det sammanhanget observeras att det i fortsättningen som regel inte kommer att kunna bero på ett förbiseende att ett belopp tillfaller dödsboet; utom i fråga om de allra minsta försäkringsbeloppen kommer det att krävas ett uttryckligt förmånstagarförordnande till boet (se 6 kap. 8§ förslaget). Ett förordnande till det egna dödsboet är den metod försäkringstagaren bör använda, om han inte önskar att fördelningsreglerna i 6 kap. 8§ skall bli därför att han vill att skall tillämpliga (Lex. försäkringsbeloppet användas för att betala hans skulder eller tillgodose en legatarie). Om det vid försäkring på annans liv skulle ett förordnande till gälla den försäkrades kan alltså - bortsett från den dödsbo, beloppet särskilda regel vi föreslår i UB — tas i mät för både försäkringstagarens och den försäkrades skulder; vid konkurrens har naturligtvis försäkringstagarens borgenärer företräde. Som kommer att utvecklas närmare nedan, varierar skyddets utformning något, beroende på från vems borgenärer utmätningskravet kommer och på vilken typ av försäkring det är fråga om. Förutsättningarna för att något skydd över huvud taget skall föreligga är emellertid i allt väsentligt gemensamma för de olika fallen. Den första förutsättningen är, att eller från den försäkringen utgående ersättning tillfaller någon som behöver försäkringen för sin försörjning eller för fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Regeln är hämtad från bestämmelserna i 5 kap. 8 § första meningen och 7 kap. 1-5 §§ UB om rätt till eller livränta och pension skall tillämpas på samma vis som de bestämmelserna (se Walin m.f1., Utsökningsbalken s. 193 ff och 222 ff med hänvisningar till förarbetena). Det föreligger visserligen den olikheten att UB:s regler handlar om periodiskt utfallande belopp, medan personförsäkrings-

Specialmotivering till 7 kap. 3 § 655

lagens bestämmelse också gäller för försäkringar med engångsbelopp. Det torde emellertid inte möta några svårigheter att - t.ex. med av tariffer för hjälp försäkringsbolagens livränteförsäkring ett med motsvarande förmåner. jämföra kapitalbelopp periodiska Andra meningen i 5 8 § UB motsvaras i vårt närmast av kap. förslag 7 kap. 7 §. Den nu - - är den angivna förutsättningen försörjningsbehovet enda som gäller när försäkringsbeloppet tillfaller den försäkrade, i egenskap av försäkringstagare eller förmånstagare. Den som saknar ordnad ålderdomsförsörjning men har en s.k. sammansatt kapitalförsäkring kan alltså få skydd för ett som betalas ut livsfallsbelopp t.ex. när han fyller 65 år. Men om beloppet skall tillfalla någon annan än den försäkrade, uppställs ytterligare ett krav: den försäkrade skall ha varit mottagarens försörjare. Mottagaren är som regel en men kan förmånstagare vid försäkring på annans liv också vara försäkringstagaren. Liksom i andra liknande t.ex. 5 2 § sammanhang (se kap. skadeståndslagen) föreligger den avsedda försörjarrelationen alltid, om den försäkrade vid var att försäkringsfallet skyldig enligt lag försörja den berättigade, alltså oavsett om skyldigheten fullgjordes eller inte. Men dessutom är kravet om den försäkrade före uppfyllt försäkringsfallet faktiskt har försörjt den utan att vara berättigade skyldig till det, t.ex. när den ena av två sambor försörjer den andra eller någon regelbundet understöder ett eller en vän som syskon god behöver hjälp med sin försörjning. Självfallet krävs det inte att den försäkrade skall ha stått för hela försörjningen av den berättigade, men å andra sidan är det inte heller tillräckligt att han då och då har lämnat mindre till honom. bidrag Det skall ha varit fråga om ett regelbundet understöd (i elleri pengar form av t.ex. mat och som har en del av den bostad) utgjort väsentlig berättigades försörjning. Så är t.ex. oftast förhållandet mellan föräldrar och hemmavarande barn och ofta mellan äkta makar och sambor. Frågan huruvida makar eller sambor har till bidragit varandras kan dock ibland försörjning vara svår att avgöra. Enligt vår mening bör i den delen vara relativt bedömningen generös, framför allt efter dödsfall. En sådan inställning är nämligen knappast till något allvarligt men för borgenärerna, eftersom utmätningsskydd ändå bara ges i den utsträckning den efterlevande maken eller sambon behöver beloppet för sin fortsatta försörjning. Om två makar har hemmavarande barn som de gemensamt försörjer och vardera makens ekonomiska situation är sådan att ingen av dem ensam skulle kunna barnen och bör försörja sig själv, man oftast kunna anse makarna bidra också till varandras försörjning, även om den efterlevande maken skulle ha kunnat leva ensam på sina inkomster. När det inom en av detta finns ett kärnfamilj slag

656 Specialmotivering till 7 kap. 3 §

uttalat behov av försäkringsbeloppet för familjens fortsatta försörjning, bör det inte bli avgörande för utmätningsskyddet om det är maken eller barnen som har satts in som förmånstagare. Om däremot två makar utan hemmavarande barn har ungefär jämnstora inkomster av sådan storlek att var och en ensam skulle kunna leva på en rimlig nivå, kan man inte säga att någon av dem försörjer den andre; i den situationen torde den icke försäkrade maken för övrigt inte heller behöva för sin försörjning. Vardera försäkringsbeloppet maken har då bara det mer skydd mot utmätning som begränsade anges i andra stycket. De två förutsättningarna försörjningsbehov och försörjarberoende av den försäkrade är båda var för sig nödvändiga för att något utmätningsskydd enligt första stycket skall finnas. En särskild fråga är hur de två förutsättningarna förhåller sig till varandra, särskilt när försäkringsbeloppet betalas ut för livsfalls skull och den försäkrade alltså fortfarande lever. Skall man vid bedömning av den berättigades behov av försäkringsbeloppet utgå från att försörjningshjälpen från den försäkrade kommer att fortsätta även efter det att försäkringsbeloppet har betalats ut eller skall man godta att försäkringsersättningen träder i stället för det tidigare underhållet? Också här gäller det alltså bedömningen av den berättigades försörjningsbehov. Frågan måste besvaras med utgångspunkt i förhållandena i det enskilda fallet. Det kan t.ex. i samband med en skilsmässouppgörelse vara avtalat att den ena maken skall betala underhållsbidrag till den andra fram till det att försäkringsbeloppet betalas ut, och en sådan överenskommelse måste naturligtvis respekteras. Någon gång kan ett försäkringsbelopp också vara avsett att utgöra ett sådant underhållsbidrag till barn som betalas i form av engångsbelopp enligt 7kap. 7§ andra stycket föräldrabalken. Och om ett underhåll betalas utan att någon rättslig skyldighet föreligger, t.ex. till ett syskon eller en god vän, och den försäkrade förklarar att han nu tänker upphöra med bidragen, måste även det godtas om det inte finns anledning att betvivla uppgiftens riktighet. Är det däremot fråga om t.ex. sådan underhållsskyllagstadgad dighet mellan föräldrar och barn som fullgörs med underåriga periodiska bidrag och föräldern kan bedömas ha förmåga att fullgöra underhållsskyldigheten även i framtiden, torde man inte kunna säga att barnet har behov av försäkringsbeloppet för sin försörjning; föräldrabalkens regler tillsammans med förälderns bidragsförmåga utgör normalt säkerhet för barnets försörjning. Om å tillräcklig andra sidan föräldern inte kan beräknas kunna fullgöra underhållsskyldigheten i framtiden, måste man som regel räkna med att barnet behöver försäkringsbeloppet för sin försörjning. Det bör i detta sammanhang observeras, att försäkringsbolagen

Specialmotivering till -7 3 § 657 kap.

praktiskt taget aldrig torde kunna bli tvingade att ta ställning till om det utfallande beloppet är skyddat mot utmätning enligt detta stycke (eller enligt andra stycket). Om inte utmätning eller annan åtgärd från kronofogdemyndighetens sida har gjorts (jfr 6 kap. 3 och 12 §§

UB), skall beloppet betalas ut till den berättigade. En sammanställning av de olika fall där bestämmelserna i första stycket kan tillämpas och av förutsättningarna för utmätningsfrihet kan i enlighet med det föregående göras på följande sätt. En

gemensam förutsättning är att försäkringsbeloppet tillfaller en fysisk

person.

Försäkring på Typ av belopp Mottagare Förutsättning (-ar)

Försäkringsta- Livsfallsbelopp Försäkringsta- Försörjningsbehov garens liv garen Försäkringsta- Livsfallsbelopp En förmånsta- Försörjningsbehov garens liv gare + försörjarberoende av försäkringstagaren Försäkringsta- Dödsfallsbelopp En förmånsta- Försörjningsbehov garens liv gare + försörjarberoende av försäkringstagaren Annans liv Livsfallsbelopp Försäkringsta- Försörjningsbehov garen + försörjarberoende av den försäkrade Annans liv Livsfallsbelopp Den försäk- Försörjningsbehov rade som förmånstagare Annans liv Livsfallsbelopp Någon annan Försörjningsbehov förmånstagare + försörjarberoende av den försäkrade Annans liv Dödsfallsbelopp Försäkringsta- Försörjningsbehov garen + försörjarberoende av den försäkrade Annans liv Dödsfallsbelopp En förmånsta- Försörjningsbehov gare + försörjarberoende av den försäkrade

Som redan antytts, är innebörd olika beroende

reglernas något på varifrån borgenärskravet kommer. Man får å ena sidan krav skilja på från försäkringstagarens när tillfaller en borgenärer, försäkringen

658 till 7 3 § Specialmotivering kap.

förmånstagare, och å andra sidan krav från förmånstagarens borgenärer; lika med det sistnämnda fallet behandlas situationen när försäkringsbeloppet tillfaller försäkringstagaren själv och kravet kommer från hans borgenärer. När det i tredje meningen i stycket talas om den berättigade, kan det alltså syfta på både försäkringstagaren och en förmånstagare. När det finns en förmånstagare, innebär tillämpning av de föreslagna bestämmelserna som regel ett definitivt slut på möjligheterna för att ta försäkringen i försäkringstagarens borgenärer anspråk. Bara om det finns flera förmånstagare insatta med rätt efter varandra, är det att frågan om utmätning för möjligt pröva - om den förste försäkringstagarens skulder på nytt nämligen förmånstagarens rätt upphör och försäkringen tillfaller den som är insatt som förmånstagare i andra hand. När utmätningskravet kommer från den berättigades egna borgenärer, gäller däremot två väsentliga begränsningar i utmätningsskyddet. För det första gäller skyddet bara fram till dess att ersättningen betalas ut; därefter föreligger skydd mot de egna borgenärerna bara i den som framgår av tredje stycket. För livränteförsäkutsträckning dessutom att skyddet är begränsat till att avse rätten till ringar gäller livräntan som sådan, vilket innebär att utfallande belopp efter hand kan tas i anspråk 7 kap UB. Detta genom utmätning enligt överensstämmer med vad som gäller enligt 5 kap. 7 och 8 §§ UB. Om 7 UB inte sker, kan även utmätning enligt kap. naturligtvis utfallande livräntebelopp få skydd enligt tredje stycket.

Andra stycket

om utmätningsskydd aktualiseras oftast när den försäkrade Frågan avlider och ett försäkringsbelopp tillfaller hans efterlevande. Vanlihar den försäkrade också varit försäkringstagare, och de gen är då kan också ha tecknats anhöriga förmånstagare. Försäkringen av den försäkrades make, och kan då tillfalla efterlevande beloppet maken i av eller t.ex. makarnas barn som egenskap försäkringstagare förmånstagare. För att man inte i alla dessa vanliga fall skall behöva göra de som krävs för utmätningsskydd enligt första stycket, bedömningar föreslår vi i detta ett schabloniserat grundskydd för den stycke försäkrades närmaste. kommer att lösa utmätningsfrågan för Regeln i fall en stor andel av alla dödsbon och tryggar att de närmaste varje får behålla ett relativt väl omställningsbelopp ur försäkringtilltaget en. till förmån för den försäkrades make eller Schablonregeln gäller sambo barn och för (jfr 4 §). Den gäller också för den försäkrades barn till hans make eller sambo. I enlighet med allmänna regler

till 7 3 § 659 Specialmotivering kap.

räknas som barn självfallet även adoptivbarn, men däremot inte fosterbarn. Det bör också observeras att regeln inte gäller för bröstarvingar i senare led. Fosterbarn och barnbarn kan alltså få skydd mot utmätning bara under de förutsättningar som anges i första - Barn kan bara om de är stycket. åberopa schablonregeln under 20 år vid dödsfallet. Däremot är det inte något krav att barnet också är under 20 år när ersättningen betalas ut.

Jämför vad som enligt tionde stycket i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen gäller om efterlevandepension till barn; jämför också 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken om föräldrars underhållsskyldighet

mot barn. Åldersgränsen 20 år har även betydelse för förmånerna från vissa

tjänstegrupplivförsäkringar.

Regeln innebär alltså att vissa belopp får tas undan från utmätning utan någon prövning av den berättigades behov av och utan beloppet något krav på att den försäkrade skall ha den försörjt berättigade. Det belopp som får tas undan är för varje berättigad sex basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, oavsett vilken typ av försäkring det gäller. I fråga om försäkring med periodisk ersättning gäller skyddet för de belopp som betalas ut först, dvs. till dess summan av gjorda utbetalningar uppgår till sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet. Det går alltså inte att ”spara” utmätningsskyddet till senare utbetalningar.

Beloppet sex basbelopp stämmer med det grundavdrag som enligt arvs- och gåvoskattelagen görs vid beskattningen av förmånstagarförvärv av kapitalförsäkring. Sex basbelopp är också ett vanligt ersättningsbelopp från tjänstegrupplivförsäkring.

Tredje stycket

Under de förutsättningar som anges i första och andra får styckena en förmånstagare som regel skydd mot både och försäkringstagarens sina egna borgenärer fram till det att försäkringsbeloppet betalas ut. När det utfallande beloppet är skyddat dessa enligt regler, betyder det som tidigare framhållits att är försäkringstagarens borgenärer definitivt avskurna från att ta i Av möjligheten beloppet anspråk. skäl som redovisas i kan man allmänmotiveringen (avsnitt 15.3) däremot inte ge ett efter också mot obegränsat skydd utbetalningen den berättigades borgenärer. I detta vars innehåll med vissa stycke, avvikelser motsvarar 5 7 § andra en kap. stycket UB, ges därför regel om begränsning av det fortsatta utmätningsskyddet. Grundförutsättningen för fortsatt skydd är att försäkringsbeloppet hålls avskilt. Detta kan ske genom att sätts in en särskild beloppet på bankräkning eller på annat sätt som klart markerar beloppets avskilda karaktär. Om den berättigade inte utan låter lyfter beloppet det förvandlas till en annan i samma får det försäkring bolag,

660 till 7 4 § Specialmotivering kap.

med att betalas ut, men det är visserligen jämställas beloppet ett effektivt sätt att hålla beloppet avskilt. samtidigt Härutöver krävs det för fortsatt att det har gått skydd antingen mindre än två år sedan förföll till betalning eller att den beloppet behöver beloppet för sin försörjning; den förmånstagare berättigade som bara har kunnat i andra stycket kan åberopa schablonregeln alltså oftast inte räkna med mer än två års skydd efter utbetalningen. - att tiden räknas ”förföll Det bör observeras från det att beloppet till tvåårstiden alltså även om den berättigade inte betalning”; löper Orden förföll till betalning” har här samma lyfter beloppet. innebörd som motsvarande i 6 2 § förslaget (se avsnitt uttryck kap. 19.6.2 ovan). I ett avseende den bestämmelse vi föreslår från viktigt skiljer sig 5 7 § andra UB. I fråga om kravet på försörjningsbekap. stycket hov” har för den bestämmelsens del framhållits att det är fråga om skadeståndets varav har ansetts att ett utbetalt skadesyfte, följa som hålls avskilt skall undantas från utmätning i sin ståndsbelopp även om bara behöver en del av beloppet för sin helhet, gäldenären Utsökningsbalken s. 193). försörjning (se Walin-Gregow-Löfmarck, Den vi föreslår på denna punkt i stället till vad vi regel anknyter föreslår i första av denna Om det har gått mer än två stycket paragraf. år från utbetalningen, skall man alltså bara ta undan så stor del av det avskilda från som kan bedömas försäkringsbeloppet utmätning behövas för den fortsatta eller underhållsberättigades försörjning skyldighet som åvilar honom.

19.7.4 till 7 kap. 4 §

Specialmotivering

4§ Vid tillämpning av 2 och 3 §§ jämställs med make sådan sambo som avses i 1 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem. Vad som sägs i 2 § om make gäller också tidigare make eller sambo.

Vi har funnit det att även sådana sambor som avses i den naturligt föreslagna lagen om sambors gemensamma hem (se prop. 1986/87:1) skall omfattas av i 3 § andra samt att schablonregeln stycket som sådana sambor tecknar på varandras liv skall kunna försäkringar få mot Om en make eller sambo har tecknat skydd utmätning. - t.ex. för att de försäkring på den andra partens liv skydda gemensamma barnen —- har vi vidare funnit det riktigt att utmätskall kunna bevaras fastän äktenskapet blir upplöst ningsskyddet eller samboförhällandet upphör. Bestämmelsen nämner om make som är avliden . Skälet ingenting är att det efter den försäkrades död (== försäkringsfallet) inte längre har för på vems liv försäkringen någon betydelse utmätningsskyddet har gällt.

Specialmotivering till 7 kap. 5 § 661

19.7.5 till 7 5 §

Specialmotivering kap.

5§ Om en livförsäkring eller från sådan försäkring utfallande ersättning tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet efter honom, får utmätning för försäkringstagarens skulder äga rum i den utsträckning som framgår av 1-4 §§ bara om ansökan härom görs inom tre år från det att den berättigades rätt inträdde. Efter den tiden är borgenärernas rätt förfallen.

Även om i för inte är förutsättningarna övrigt utmätningsfrihet uppfyllda, bör det finnas en tidsperiod efter vilken en förmånstagare kan känna sig trygg för krav från försäkringstagarens borgenärer. Perioden föreslås här bli bestämd till tre år, räknat från det att förmånstagarens rätt inträdde. När det finns flera förmånstagare med rätt efter varandra, måste alltså varje ny förmånstagare som får rätt till åtminstoförsäkringen ne teoretiskt räkna med att kunna bli utsatt för krav under tre år; i praktiken är det naturligtvis ytterst ovanligt att krav framställs flera år efter ett försäkringsfall, särskilt när försäkringsfallet har utgjorts av försäkringstagarens död. Från principiell synpunkt kan man emellertid knappast godta att den förste förmånstagarens eventuella behov av försäkringen skall medföra att försäkringen automatiskt är skyddad också i senare innehavares hand.

19.7.6 Specialmotivering till 7 kap. 6 §

6 § Om en försäkring som en arbetsgivare har tecknat på en anställds liv inte gäller till förmån för arbetsgivaren själv, får försäkringen och från denna utfallande ersättning inte tas i anspråk för arbetsgivarens skulder på annat sätt än som sägs i 7 §. Vad som nu sagts gäller också om den försäkrade inte är anställd hos arbetsgivaren men har annan anknytning till dennes verksamhet eller är medförsäkrad som närstående till någon annan försäkrad.

Enligt 10 kap. 3 § förslaget skall vid den vanligaste typen av som en tecknar sina anställdas liv försäkring arbetsgivare på - försäkrad anses som vid ka-försäkring varje försäkringstagare tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt. Det innebär att sådan försäkring inte i någon form kan tas i anspråk för skulder. Detta särskilda skydd arbetsgivarens för alla de - utom - som gäller kategorier arbetsgivaren själv enligt 10 kap. 1 § kan omfattas av en dvs. anställda, ka-försäkring, styrelseledamöter m.fl. och medförsäkrade. Denna princip bör gälla också för andra försäkringar för anställda, dvs. när försäkringen inte är kollektivavtalsgrundad i förslagets mening. Bestämmelser härom har tagits in i denna paragraf. När bestämmelserna är tillämpliga utesluter de inte bara utmätning utan även införsel för skulder. Som framgår särskilt av arbetsgivarens andra stycket är det en för att skall vara förutsättning paragrafen

662 Specialmotivering till 7 kap. 7 §

tillämplig, att försäkringstagaren är dvs. att han har arbetsgivare, anställda. Andra stycket kan alltså inte i om den som tillämpas fråga har ”annan anknytning” till en om näringsidkares verksamhet, näringsidkaren inte har några anställda. Bara i ett avseende föreslås regleringen bli olika för ka-försäkring och annan försäkring för anställda. Vid ka-försäkring medger förslaget inte någon form av ianspråktagande för arbetsgivarens skulder. För den ordningen talar naturligtvis i första hand den stora sociala betydelsen av dessa försäkringar, men också att man knappast behöver räkna med någon risk för att skall försäkringen användas för att dra undan medel från Genom att en borgenärerna. ka-försäkring måste bygga på en överenskommelse mellan arbetsmarknadsorganisationer, kan man utgå från att försäkringen har en rimlig utformning och är begränsad till beaktansvärda sociala skyddsbehov. Ett liknande synsätt är naturligtvis ofta motiverat även vid andra försäkringar, som tecknas efter en överenskommelse mellan arbetsgivare och anställd. Här kan man emellertid inte bortse från risken att ett helt oinskränkt skydd skulle kunna användas som ett medel för att uppnå otillbörliga förmåner på borgenärernas bekostnad. Risken för sådana förfaranden kan vara särskilt i t.ex. små påtaglig aktiebolag, där de anställda och deras är de enda anhöriga aktieägarna. Som kommer att framgå vid nästa paragraf, föreslår vi därför en viss möjlighet att i sådana situationer ta en del av försäkringens värde i anspråk för skulder. arbetsgivarens Det bör att bestämmelserna i denna uppmärksammas paragraf och i 7 § — inte har någon betydelse när försäkringen har tecknats med den anställde som försäkringstagare och med arbetsgivaren bara som premiebetalare. Om det inte är om en kan fråga skenhandling försäkringen i sådana fall över huvud inte tas i för taget anspråk arbetsgivarens skulder enligt de vi föreslår; vad som regler möjligen kan komma i fråga är återvinning enligt konkurslagen av premiebetalningen.

19.7.7 Specialmotivering till 7 7 § kap.

7§ Om vid livförsäkring försäkringstagaren eller dödsboet efter honom försättsi konkurs och försäkringstagaren under de tre senaste åren före den i 29§ konkurslagen (1921:225) angivna fristdagen eller senare har betalat premie för försäkringen med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos försäkringsbolaget återkräva vad han har betalat för mycket. Om inte försäkringstagaren har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, skall konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot honom. Beträffande sådan talan tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen. Har försäkringsbeloppet betalats ut, är den som har uppburit beloppet skyldig att till konkursboet återbetala det belopp som konkursboet annars

i

Specialmotivering till 7 kap. 7§ 663

hade kunnat återkräva av bolaget. Har beloppet uppburits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Också beträffande talan mot den som har uppburit försäkringsbeloppet tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen. Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också om i stället offentligt ackord har fastställts. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling tillämpas 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847). Vid sådan försäkring som avses i 6 § får krav enligt denna paragraf göras gällande bara om den försäkrade eller den till vars förmån försäkringen annars gäller är närstående till arbetsgivaren på det sätt som anges i 29 a § konkurslagen. Paragrafen behandlar samma ämne som 117§ FAL. Förslaget avviker dock i ett par avseenden från vad som gäller enligt den paragrafen. Vi föreslår ovan att det i fortsättningen inte skall ha

någon betydelse för utmätningsskyddet efter försäkringsfall om

försäkringen har varit utmiitningsfri före försäkringsfallet (se vid 3 §). Utfallande belopp kan vara skyddade mot utmätning även om försäkringen t.ex. har tecknats mot engångspremie, och detta skall gälla även för livförsäkringsbelopp som tillfaller försäkringstagaren själv. Det är främst med hänsyn till dessa nya regler påkallat att borgenärernas möjligheter att angripa oskäligt stora premiebetalningar vidgas något i jämförelse med gällande rätt. Delvis överensstämmer vårt förslag med det förslag till ändringar i 117§ som familjerättskommittén på sin tid lade fram (SOU 1964:34 s. 73 f och 1964:35 s. 469 § 7-2 i det norska och 7 3 § i det ff); jfr förslaget kap. i finländska förslaget. En viktig skillnad i förhållande till gällande rätt - som går tillbaka s. - är att på familjerättskommitténs förslag (SOU 1964:35 474) reglerna enligt förslaget skall kunna tillämpas också på livränteförsäkring, trots att sådan försäkring regelmässigt inte är förenad med återköpsrätt för försäkringstagaren själv. Bolagets intresse av att hindra olämpliga återköp bör enligt vår mening stå tillbaka för önskemålet att komma åt illojala transaktioner från försäkringstagarens sida; jfr 13 kap. 4§ förslaget till» äktenskapsbalk (prop. 1986/87:1 s. 16, 204 och 332-334). I den mån det är fråga om pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagen, är det emellertid ett förhållande som måste uppmärksammas. Enligt punkt 1 av till 31§ kommunalskattelagen anvisningarna måste villkoren för innehålla förbud mot pensionsförsäkringar återköp av får ske bara om det tekniska

försäkringen. Återköp

återköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kr eller om särskilda skäl föreligger och riksskatteverket Anvisningsstället medger återköp. bör kompletteras med en bestämmelse som tillåter återbetalning enligt personförsäkringslagens regel av för mycket erlagda premier (se avsnitt 21.7 nedan). Vidare saknar det betydelse för tillämpningen av förevarande

664 Specialmotiyering till 7 kap. 7§

paragraf om försäkringen är utmätningsbar eller utmätningsfri enligt det föregående. Också om en försäkring är skyddad mot utmätning t.ex. därför att den har gjorts oöverlåtbar i samband med en gåva, kan borgenärerna återvinna vad försäkringstagaren/gåvotagaren själv har betalat för mycket. Enligt sista stycket i 117 § FAL får krav enligt den paragrafen inte göras gällande till nackdel för den som är förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Förslaget upptar inte någon motsvarande regel. Skälet till detta är de regler vi föreslår i 6 kap. 12 och 13 §§. Om förmånstagaren har fått försäkringsbrevet i sin besittning respektive anmält sin rätt till försäkringsbolaget, är han skyddad även mot krav enligt förevarande paragraf. Det är då bara genom återvinning enligt konkurslagen av utfästelsen att inte återkalla förordnandet som borgenärerna kan få möjlighet att ta försäkringen i anspråk; motsvarande gäller för övrigt om försäkringen är pantsatt.

Första stycket

Stycket behandlar krav som framställs innan har försäkringsbeloppet betalats ut. Bortsett från de olikheter som har berörts ovan stämmer bestämmelserna i allt väsentligt med FAL. Att paragrafen är tillämplig också när konkursen inträffar först efter försäkringstagarens död (jfr SOU 1964:35 s. 471) får som regel praktisk betydelse bara i de fall som avses i andra stycket.

Andra stycket

Bestämmelserna möjliggör krav på återbetalning även sedan försäkringsbeloppet har betalats ut. Skälet för denna i förhållande till nyhet FAL är, som framgår ovan, de ändrade om utmätningsskyddet regler för utfallande belopp som vi föreslår. I överensstämmelse med familjerättskommitténs förslag (se SOU 1964:34 s. 73 och SOU 1964:35 s. 472) föreslås att krav mot en förmånstagare skall kunna ske bara om han har uppburit beloppet under den frist som normalt gäller för återvinning enligt 31 § konkurslagen av gåva. I fråga om försäkringstagaren själv bör däremot någon sådan frist inte gälla. Egendom som tillfaller gäldenären under konkursen ingår som regel i konkursen (27 § första stycket konkurslagen). I så fall behöver bestämmelserna i förevarande paragraf inte tillämpas. En förutsättning för att egendomen skall ingå i konkursen är emellertid att egendomen är av beskaffenhet att kunna utmätas, och som framgår ovan vid 3 § skall även belopp som tillfaller försäkringstagaren i viss utsträckning vara skyddade V mot utmätning.

Tredje stycket

Stycket överensstämmer med tredje stycket i 117 § FAL.

Specialmotivering till 7 8 § 665 kap.

Fjiirde .stycket

I detta stycke finns den vid om föregående paragraf antydda regeln försäkringar för anställda m.fl. Som framhâllits kan återkravsregeln inte användas eftersom vid sådan på ka-försäkring, försäkring varje försäkrad anses som försäkringstagare vid av bl.a. 7 tillämpning kap. Vid arbetsgivarförsäkring som inte är kan kollektivavtalsgrundad återkrav däremot göras om den försäkrade eller den till gällande, vars förmån försäkringen annars är sådan närstående till gäller arbetsgivaren som anges i 29 a § konkurslagen. När bestämmelsen i detta stycke blir aktuell, bör man vid skälighetsprövningen beakta - utöver premiens allmänna skälighet med hänsyn till arbetsgivarens förhållanden - vilka försäkringsförmåner arbetsgivaren har tillförsäkrat sådana anställda som inte är närstående till honom. Om den närstående har fått bara samma förmåner som övriga anställda, bör oftast inte återkrav komma något i fråga; syftet är inte att en närstående skall behandlas arbetsgivares sämre än andra anställda utan att en inte skall kunna arbetsgivare på sina borgenärers bekostnad förmåner som inte skulle ha ge anhöriga getts till andra anställda under motsvarande förhållanden. Det kan att vi inte har funnit skäl att slutligen påpekas komplicera denna paragraf med motsvarande någon omräkningsbestämmelse 2 § andra stycket. Eftersom fristen är så kort som tre år och hela

återkravsmöjligheten dessutom beroende av en skälighetsbedöm-

ning, bör det vara tillräckligt att återkravet avser nominella belopp.

19.7.8 till 7 8 §

Specialmotivering kap.

8§ Om ersättningen från en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall tillfalla den försäkrade, får försäkringen och från den utfallande ersättning inte utmätas för försäkringstagarens eller den försäkrades skulder. Om den försäkrade inte är försäkringstagare, får försäkringen inte i någon form tas i anspråk för försäkringstagarens skulder. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till Iivräntan. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får ett ersättningsbelopp som har tillfallit den försäkrade och som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den försäkrades skulder. När två år har förflutit från det att förföll beloppet till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den försäkrades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Om ersättningen skall tillfalla någon annan än den försäkrade, tillämpas vad som enligt i 2-6 §§ gäller om utmätning av tidsbegränsad livförsäkring som endast avser dödsfall och från livförsäkring utfallande ersättning.

Som framhålls i har och allmänmotiveringen (avsnitt 15.3), sjukolycksfallsförsäkring en alldeles speciell social betydelse, som gör det naturligt att behålla och i viss mån t.o.m. stärka det mot skydd

666 Specialrriotivering till 7 kap. 8 §

borgenärerna som nu ges i 123 §FAL; jfr också vad som enligt 5 kap. 7 § UB gäller om skydd för skadestånd med anledning av personskada. Denna speciella betydelse har försäkringen emellertid bara när ersättningen - såsom oftast är fallet —- skall tillfalla den försäkrade själv, dvs. den person som har drabbats av sjukdom eller olycksfallsskada. När den utfallande ersättningen skall tillfalla någon annan, liknar förhållandena mera dem vid livförsäkring; det är t.ex. från de anhörigas synpunkt inte stor skillnad på om ett dödsfallsbelopp kommer från en livförsäkring eller en olycksfallsförsäkring. Paragrafen har utformats i enlighet med detta. Till stor del stämmer reglerna med dem i 3 § (se avsnitt 19.7.3 ovan). Skyddet enligt första stycket gäller även innan något försäkringsfall har inträffat. Detta skydd har dock knappast någon självständig betydelse, eftersom sjuk- och olycksfallsförsäkringar då sällan har något utmätningsbart värde. Också här är det avgörande emellertid om ersättningen skall tillfalla den försäkrade. En viss tveksamhet i den delen kan möjligen uppstå vid olycksfallsförsäkring som även innehåller ett dödsfallsmoment; dödsfallsbeloppet skall ju då normalt tillfalla en förmånstagare. Man får emellertid enligt vår mening här se till vad som är huvudsyftet med försäkringen nämligen skyddet för den försäkrade själv. En sådan försäkring bör alltså inte till någon del kunna utmätas före försäkringsfall. I praktiken gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring nästan alltid på försäkringstagarens eget liv, och ersättningen skall tillfalla honom själv; utom i fråga om de nyss nämnda dödsfallsbeloppen förekommer knappast förmånstagarförordnanden. För de fåtaliga fall där den försäkrade är någon annan än försäkringstagaren, men ersättningen ändå skall tillfalla den försäkrade, ges emellertid en ytterligare skyddsregel för den försäkrade i första stycket andra meningen; försäkringen kan inte i någon form tas i anspråk för försäkringstaskulder - alltså inte att en garens ens genom införsel. Vi menar sådan regel inte behöver inge några farhågor; försäkring av detta slag används inte för att dra undan tillgångar från borgenärerna. När det någon gång förekommer att ersättningen från en sjukeller olycksfallsförsäkring skall tillfalla någon annan än den försäkrade - en kan t.ex. finna att arbetsgivare någon gång anledning hälsa teckna en sådan försäkring på en särskilt viktig arbetstagares skall enligt tredje stycket livförsäkringsregler tillämpas. Eftersom sjuk- och olycksfallsförsäkring nästan alltid tecknas mot naturliga premier, har vi funnit det lämpligast att anknyta till vad som skall gälla för de s.k. T-försäkringarna (se 2 § första stycket l).

/ Specialmotivering till 8 kap. I § 667

19.8 till 8

Specialmotivering kap.

Kapitlet har rubriken Reglering av försäkringsfall m.m. och behandlar bolagets skyldigheter i samband med av regleringen försäkringsfall samt vissa andra frågor, många med sikte tiden efter att ett på försäkringsfall inträffat. Bestämmelserna bygger till stor del på reglerna i KF L. En nyhet är att bolaget i god tro i princip skall kunna betala ett försäkringsbelopp med befriande verkan till annan än den som i egenskap av förmånstagare haft rätt till det. Kapitlet innehåller tio paragrafer och inleds med bestämmelser om bolagets skyldighet att skyndsamt handlägga ett försäkringsärende och om tidpunkten då utbetalning senast skall ske (1 §). Regeln om betalning i god tro har tagits in i 2 §. I 3 och 4 §§ finns bestämmelser om bl.a. försäkringstagarens skyldighet att följa försäkringsvillkor som tar sikte på regleringen av försäkringsfall och om följderna av att bolaget får oriktiga uppgifter av betydelse för bedömningen av försäkringsfallet. Regler om preskription av rätt till försäkringsersättning har tagits in i 5 §. I 6 § finns bestämmelser om risken för förseningar av meddelanden från bolaget och i 7-9 §§ regler om domstolsprövning av vissa beslut av bolaget. I den avslutande 10 § har tagits in en bestämmelse om förbud mot regress från personförsäkring.

19.8.1 Specialmotivering till 8 kap. 1 §

l § Sedan försäkringsbolaget fått underrättelse om ett försäkringsfall, skall bolaget utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att försäkringsfallet skall kunna regleras. Bolaget skall handlägga ärendet skyndsamt och med iakttagande av den ersättningsberättigades behöriga intressen. Försäkringsersättning skall betalas ut senast en månad efter det att rätten till ersättningen inträtt och utredning, som skäligen kan begäras för att fastställa betalningsskyldigheten och mot vem denna skall fullgöras, har lagts fram för bolaget. Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen har rätt till åtminstone ett visst belopp, skall detta på hans begäran betalas ut i förskott. Vad vi föreslår i denna paragraf överensstämmer i stort med vad som föreskrivs i 37 och 38 §§ KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 84 ff och 161 ff).

Första

stycket

För att tillgodose den intresse åläggs här ersättningsberättigades bolaget att utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att försäkringsfallet skall kunna regleras samt att handlägga försäkringsärendet så skyndsamt som inträder då möjligt. Bolagets skyldigheter det fått en underrättelse om Oftast får försäkringsfallet. bolaget

668 till 8 1 § Specialmotivering kap.

kännedom om försäkringsfallet först genom en anmälan från någon som påstår sig vara berättigad till ersättning från bolaget. Det kan dock någon gång förekomma att bolaget på annat sätt får reda på att ett försäkringsfall inträffat. Bolaget kan t.ex. genom folkbokföringen upptäcka att någon avlidit på vars liv en försäkring varit tecknad. Även i sådana situationer bör bolaget kunna utgå från att de efterlevande tar kontakt med bolaget, varefter regleringen av försäkringsärendet inleds. Om bolaget med kännedom om att ett försäkringsfall inträffat noterar att något krav inte framställs inom rimlig tid, får det dock anses åligga bolaget att ta initiativ till en reglering. Ibland kan det för bolaget utan vidare vara klart att ett försäkringsfall inträffat. Så är fallet vid t.ex. en sammansatt kapitalförsäkring, där den försäkrade uppnått den ålder vid vilken ett försäkringsbelopp under alla förhållanden skall utgå. I en sådan situation är det rimligt att bolaget självmant inleder regleringen. Det kan dock inte uteslutas att bolaget av naturliga och godtagbara skäl härvid inte kommer särskilt långt; det kan t.ex. ibland vara omöjligt för bolaget att få förbindelse med den som bör vara berättigad till beloppet. På samma sätt som för närvarande gäller enligt 37 § KFL måste bolaget verka aktivt för att erforderlig utredning kommer fram i försäkringsärendena. Bolaget skall t.ex. ge besked om vilka upplysningar och handlingar som bör lämnas av den som påstår sig vara ersättningsberättigad (jfr prop. 1979/80:9 s. 162).

Andra

stycket

Här ges en regel om den tid inom vilken försäkringsersättningen skall betalas ut, dvs. en regel om fordringens förfallodag. Bolaget skall betala ut ersättningen högst en månad efter det att rätten till denna inträtt och bolaget fått den utredning som skäligen kan begäras i ärendet. Trots att betalningsfristen satts till en månad får det anses åligga bolaget att sträva efter att betala så snart som möjligt. Rätten till ersättning kan naturligtvis enligt försäkringsavtalet uppkomma vid skilda tidpunkter, och kan den i vissa fall inträda ganska lång tid efter att försäkringsfallet inträffat; under ett antal år skall t.ex. utges vissa belopp. Med uttrycket ”efter det att rätten till ersättningen inträtt” åsyftas inte endast att försäkringsfall inträffat. När det t.ex. gäller invaliditetsersättning i olycksfallsförsäkring finns det i försäkringsvillkoren ofta föreskrifter om att invaliditeten skall fastställas först när minst ett år förflutet efter olycksfallet. Rätten till ersättning inträder då tidigast ett år efter olyckan. Som anförs under paragrafens första stycke kan bolaget många gånger inte vidta några särskilda åtgärder förrän bolaget fått en

Specialmotivering till 8 kap. I § 669

anmälan om ett försäkringsfall. Främst vid livförsäkring kan det emellertid som framgått någon gång inträffa att bolaget utan anmälan och utan närmare utredning får anses skyldigt att inleda skaderegleringen. Däremot torde bolaget inte bli skyldigt att också göra en utbetalning utan några som helst kontakter med den ersättningsberättigade eller annan i dennes ställe. Även i så pass klara fall som t.ex. vid sammansatt kapitalförsäkring måste bolaget, alltefter omständigheterna, beträffande den försäkrade få del av antingen personbevis som visar att han är vid liv vid den ålder som anges i försäkringsavtalet eller intyg som utvisar att han tidigare avlidit. Ofta behövs också viss släktutredning innan kan betalning ske. I försäkringsvillkoren brukar anges vad som närmare skall iakttas av den som önskar framställa anspråk mot bolaget. Vanligtvis krävs att bolaget får del av viss utredning innan det är skyldigt att utge ersättning. Denna utredning kan vara av varierande art. Bolaget har alltid rätt att före en utbetalning få försäkringsbrevet om detta är att bedöma som ett värdepapper. Många gånger måste flera sakuppgifter lämnas till bolaget efter ett försäkringsfall. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring behöver bolaget normalt få tillgång till läkarintyg av vilket försäkringsfallet kan bedömas. Om ersättning skall utges för förvärvsmässig invaliditet krävs ofta den försäkrades medverkan för att bolagets ansvar skall kunna klarläggas. I sådana fall måste man nämligen som regel beakta även frågor om rehabilitering och omskolning. Då det gäller ersättning för förlorad arbetsförtjänst kan bolaget behöva ta del av utredning som visar den försäkrades inkomstförhållanden, t.ex. i form av intyg från arbetsgivaren om den försäkrades lön. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring, där ersättning skall utgå efter verkliga utgifter eller förluster, kan det ibland bli nödvändigt med en särskild om eller utredning någon några poster. Bolaget får då uppskjuta utbetalningen i motsvarande del i avvaktan på sådan utredning. Vid ka-försäkring gäller regelmässigt att bolaget måste få besked av arbetsgivaren om försäkringen omfattar den som påstås vara försäkrad. Det förekommer att det inte är den ersättningsberättigade utan bolaget som skaffar fram utredning i ett ärende. Om t.ex. bolaget fått fullmakt att inhämta vissa upplysningar från läkare kan bolaget ibland anses företräda den ersättningsberättigade, varför den angivna månadsfristen inte börjar löpa förrän bolaget fått del också av sådana upplysningar. När ersättning skall utges till viss eller vissa förmånstagare kan bolaget behöva infordra upplysning innan sker om utbetalning förmånstagaren inte mera exakt angivits i förordnandet. Om det rör ersättning som utfaller på grund av dödsfall får bolaget många gånger tillräckliga uppgifter om förmånstagarna genom den släktutredning

670 till 8 I § SOU l986:S6 Specialmotivering kap.

som pastorsämbetet svarar för och som fogas till dödsfallsintyget. Det är dock att också annan utredning erfordras. Det kan vanligt t.ex. krävas att släktskapet klarläggs. I andra fall är förmånstagaren kanske inte alls släkt med den avlidne eller också kan han vara bosatt på okänd ort. Någon gång då försäkringstagaren förordnat eget barn som förmånstagare, kan det vara helt klart att den avlidne har barn som dock inte kan identifieras utan en närmare undersökning. Särskilt vid gruppförsäkringar med villkorsförordnanden är det vanligt att bolaget behöver en ganska ingående utredning innan en utbetalning är möjlig, nämligen när ersättning enligt försäkringsvillkoren skall tillfalla den avlidnes samboende. l dessa fall förekommer det relativt ofta att den avlidnes släktingar bestrider ett påstående om att ett samboförhållande förelegat vid tiden för dödsfallet. Först då fått del av den utredning som läggs fram i frågan och vilken bolaget kan bli rätt omfattande börjar mänadsfristen att löpa. För att inte - sätt av motivtexten till 8 2 § bolaget på framgår kap. - skall riskera att, normalt efter en behöva domstolsprocess, utge dubbel ersättning kan det ibland ha anledning att sätta ned försäkringsbeloppet hos länsstyrelsen (jfr NJA II 1927 s. 296 och 298). Ett alternativ kan vara att bolaget kommer överens med dem som påstår sig vara ersättningsberättigade att utbetalning skall anstå tills parterna i rättslig ordning fått prövat vem som har rätt till beloppet. Ibland kan bolaget anse sig behöva på egen hand komplettera utredningen innan det tar slutlig ställning till ett anspråk. Bolaget önskar t.ex. närmare kontrollera om försäkringstagaren eller den försäkrade brutit mot upplysningsplikten i samband med att försäkringsavtalet ingicks. I andra fall vill bolaget undersöka om självmord ligger bakom den försäkrades död eller inhämta yttrande från en rådgivande nämnd. Föreskriften i andra stycket innebär att försäkringsersättningens förfallodag skall anses bestämd i förväg (jfr prop.

1975: 102 s. 117 och 125, prop. 1979/80:9 s. 163 foch prop1983/84:138

s. 6). Om försäkringsbolaget inte gör en utbetalning inom den föreskrivna tiden blir bolaget därför skyldigt utge ränta enligt reglerna i 3 § första stycket och 6 § räntelagen (1975:635). Även om bolaget, t.ex. av skäl som nyss angetts, har fog för att ta längre tid på sig för att ta ställning till det anspråk som framställs och den utredning som presenteras, kan bolaget inte därigenom undgå skyldighet att betala ränta. Räntelagen är dispositiv. Bolagen kan därför i försäkringsvillkoren ha särskilda regler om dröjsmålsränta. Allmänt torde dock gälla att försäkringsinspektionen inte räntebestämmelser som godkänner

mera påtagligt avviker från vad som följer av räntelagenÅ

l Räntelagsutredningen har år 1985 lämnat förslag till ny räntelag (SOU 1985:11). Betänkandet har ännu ej lett till någon lagstiftning.

Specialmotivering

till 8 kap. 2§ 671

Tredje stycket

Här har intagits en föreskrift om att verkställa bolagens skyldighet utbetalning ä conto. En liknande regel finns i 38 § andra stycket KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 164 f). Regeln innebär att om förskottsbetalning begärs av den ersättningsberättigade och om det är klart att viss ersättning skall utgå bolaget inte får avvakta med betalning i denna del till dess att utredningen i övrigt är färdig. Utbetalning enligt denna bestämmelse bör bli aktuellt särskilt då skall beräknas efter faktiska ersättning kostnader. Bestämmelsen bör någon gång kunna tillämpas då regeln i 6 kap. 8 § om legala förmånstagare aktualiseras. Det kan i en sådan situation tidigt stå klart att hälften av försäkringsbeloppet skall tillfalla efterlevande make i denna egenskap, samtidigt som det är svårt att få utrett hur beloppet i övrigt skall fördelas; det är kanske oklart om det finns andra än maken. kan då inte arvingar Bolaget underlåta att i förskott betala halva till försäkringsbeloppet maken. Enligt 6 kap. 7§ kan make och bröstarvingar under vissa förutsättningar genom jämkning få del av försäkringsersättning till vilken annan insatts som Som torde förmånstagare. framgått jämkningsfallen bli sällsynta och dessutom svårbedömda. I allmänhet åligger det inte bolaget att betala ut något belopp i förskott innan en sådan tvist slutligen avgjorts. Förskottsbetalning skall ske inom samma tid som för gäller utbetalning av försäkringsersättning i skall alltså även övrigt. Bolaget här betala så snart som möjligt och inte senare än vid månadsfristens utgång (jfr andra stycket). En om

begäran förskottsbetalning

grundas ibland på att den ersättningsberättigade är i särskilt stort behov av ekonomisk hjälp. Rimligen bör då visa särskild bolaget skyndsamhet.

19.8.2 till 8 2 §

Specialmotivering kap.

2 § Har försäkringsbolaget betalat ut försäkringsersättning till någon annan än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till ersättningen och därvid iakttagit skälig aktsamhet, är bolaget befriar från sin skuld. Detta gäller dock inte om utbetalningen grundats på en handling som är förfalskad eller som är ogiltig på grund av att den har tillkommit under tvång som avses i 28 § avtalslagen (1915:218) eller på grund av att den har utfärdats av någon som omyndig eller som handlat under inflytande av rubbad själsverksam-

gar et.

Regeln innebär att ett som försäkringsbolag i god tro betalar en

försäkringsersättning till någon annan än den som i av

egenskap förmånstagare har rätt till ersättningen i inte kan att princip åläggas

till 8 2 § 672 Specialmotivering kap.

betala en gång. Undantag endast för fall då ytterligare görs en handling som varit behäftad med utbetalning grundats på kvalificerat Bestämmelsen skall tillämpas endast när giltighetsfel. är som förmånstagare. Här regleras sålunda någon berättigad just inte det fallet att inte betalats till en försäkringstagare eller ersättning en panthavare, trots att denne varit materiellt ersättningsberättigad. omfattar inte heller den situationen att försäkringsersätt- Reglerna ningen med stöd av jämkningsreglerna i 6 kap. 7 § skall tillkomma t.ex. försäkringstagarens make; maken är här inte förmånstagare (jfr 1 kap. 2 §). skall, då utbetalning aktualiseras, i princip kunna stödja Bolaget det förmånstagarförordnande som har meddelats bolaget. På sig på samma sätt skall vid gruppförsäkring eller kollektivavtalsbolaget som kunna följa ett eventuellt villkorsförgrundad försäkring regel ordnande enligt 9 kap. 19 § eller 10 kap. 12 §. Om bolaget t.ex. fått ett från försäkringstagaren eller om det förmånstagarförordnande finns ett villkorsförordnande kan det emellertid i vissa fall, på grund av inträffa att förordnandet förlorat sin försäkringstagarens åtgärder, Ett förordnande kan ha återkallats eller ändrats. Dessutom giltighet. kan ett förordnande som inte är oåterkalleligt ha förfallit enligt 6 10 § på grund av att försäkringen överlåtits eller vara ogiltigt kap. därför att försäkringstagaren tidigare gjort ett annat, oåterkalleligt förordnande. Då det belopp kan det gäller periodiskt utgående inträffa att den som insatts som avlider eller avstår förmånstagare från sin rätt mot till förmån för sina barn. bolaget De som kan grunda ogiltighet av ett förmånstaomständigheter kan under en längre eller kortare tid vara okända för garförordnande En av ett förordnande är t.ex. inte för sin försäkringsbolaget. ändring beroende av att mottagit ett ändringsmeddelande giltighet bolaget avsnitt Ibland kanske den som förordnats (jfr 19.6.3). oåterkalleligt till inte utnyttjar möjligheterna i 6 kap. 13 § att förmånstagare anmälan till förhindra att betalar ut genom bolaget bolaget felaktigt till en senare insatt Vidare kan försäkringsbeloppet förmånstagare. det förekomma att ett trots att inte är att bolag, försäkringsbrevet bedöma som ett inte underrättas om en överlåtelse av värdepapper, en försäkring eller får meddelande därom först efter en längre tid. Beträffande där försäkringsbreven har värdepappersförsäkringar kvalitet kan det antas att alltid tar del av försäkringsbreven i bolagen samband med av Överlåtelser av utbetalningar försäkringsbelopp. sådana försäkringar torde därför normalt bli kända för bolaget som då får klart för att ett förmånstagarförordnande kan ha förfallit på sig av överlåtelse. Men det kan hända att försäkringsbrevet blivit grund kvar hos Om denne tillställer bolaget försäkförsäkringstagaren. utan att särskilt att försäkringen överlåtits kan ringsbrevet ange överlåtelsen förbli obekant för bolaget.

i Specialmotivering till 8 kap. 2 § 673

När det gäller av ett med ogiltighet förmånstagarförordnande anledning av att ett förordnande återkallats eller ändrats är bolaget i regel omedvetet om ogiltigheten under endast den tid som det tar att befordra ett meddelande från till försäkringstagaren bolaget normalt högst ett par dagar. Frågan är vilka åtgärder bolaget bör vara skyldigt vidta innan det med befriande verkan betalar till en utpekad förmånstagare. Det kan i allmänhet inte rimligen begäras att bolaget skall undersöka om på grund av omständigheter som diskuterats ovan, någon annan än den som anges i förmånstagarförordnandet hos bolaget är berättigad till ersättning. Endast då det förekommer någon särskild anledning får bolaget anses skyldigt att närmare undersöka förhållandena. Om bolaget t.ex. kort före försäkringsfallet har fått besked av försäkringstagaren om att denne avsett att återkalla eller ändra ett förmånstagarförordnande eller fått upplysning om att en återkallelse eller ändring av ett förordnande avsänts till bolaget, får anses bolaget skyldigt att dröja några dagar med utbetalning i avvaktan att ett på eventuellt meddelande når bolaget. Har bolaget fått reda att den på försäkrade vid stått utanför en tid och gruppförsäkring försäkringen finns det ett individuellt förordnande, måste ofta undersöka bolaget förhållandena närmare. I allmänhet får man nämligen räkna med att individuella förordnanden förfaller när någon åter kommer med i en gruppförsäkring (jfr avsnitt 19.1.2 ovan). Som framgår av 6 10 § innebär en överlåtelse av en kap. försäkring inte nödvändigtvis att ett förmånstagarförordnande förfaller. På grund härav kan ett bolag, trots kännedom om överlåtelsen, inte undgå att före utbetalning närmare undersöka om förmånstagarförordnandet skall stå fast eller inte, t.ex. genom kontakter med försäkringstagaren och förvärvaren av försäkringen. En sådan kontroll kan även vara motiverad då det finns starka skäl att anta att en överlåtelse ägt rum. Bolaget kan av försäkringstagaren ha fått en trovärdig uppgift om att denne haft för avsikt att inom den närmaste tiden överlåta försäkringen. Det kan vara lämpligt att i bolaget sådant sammanhang tar kontakt med försäkringstagaren och den som utpekats som blivande innehavare av försäkringen. Någon gång kan ett förmånstagarförordnande som finns hos bolaget vara så vagt formulerat att det inte med bestämdhet kan avgöras vem av flera personer som skall ha rätt till försäkringsbeloppet. Då kan bolaget inte med befriande verkan betala till någon som senare visar sig inte vara till får berättigad ersättning. Bolaget skydda sig genom att sätta ned beloppet hos länsstyrelsen. Detsamma gäller då det eljest är oklart vem som skall äga uppbära försäkringsbeloppet, t.ex. ide s.k. sambofallen, vilka berörs i motiveringen till 8 kap. 1 §. Som framgått måste ett för att risken att få utge bolag, undgå

674 Specialrrtotivering till 8 kap. 2 §

försäkringsersättning två gånger, ibland visa en betydande aktivitet innan en utbetalning kan ske. För det särskilda aktsamhetskrav som alltså kan ställas på bolaget förutsätts normalt att vissa förhållanden är kända för bolaget, t.ex. att ett förmånstagarförordnande nyss avsänts från försäkringstagaren. I vissa fall kan det emellertid vara tveksamt om bolaget skall anses ha känt till ett visst förhållande på sådant sätt att aktsamhetskravet blir aktuellt. Detta är utan tvekan fallet om förhållandet är helt klart för den person inom bolaget som brukar fatta beslut om utbetalning av sådan ersättning som det är fråga om. Vidare kan en omständighet anses känd för bolaget om den finns antecknad i bolagets handlingar som rör den aktuella försäkringen eller i en handling som utan större svårigheter kan hänföras till en viss försäkring hos bolaget. Om någon lämnat en muntlig uppgift i en betydelsefull fråga bör det krävas att uppgiften getts till någon som för utomstående framstått som behörig att på bolagets vägnar ta emot beskedet. Har en uppgift lämnats t.ex. till någon i bolagets växel utan att vidarebefordras inom försäkringsbolaget, kan bolaget inte lastas för att det inte före utbetalningen vidtagit kontroller som med hänsyn till uppgiften innehåll i och för varit motiverade. = sig Som framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.3) anser vi att även om ett bolag iakttagit skälig aktsamhet vid utbetalningen, det inte alltid skall kunna undgå att senare utge ersättning på nytt till den som materiellt varit till densamma. Om en utbetalberättigad ning enligt reglerna om förmånstagare grundats på en handling som varit behäftad med allvarligt giltighetsfel skall bolaget kunna förpliktas utge beloppet på nytt. Detta gäller enligt andra meningen när en handling som haft betydelse för bolagets beslut om utbetalning varit förfalskad eller eljest ogiltig på grund av att den tillkommit under allvarligt tvång eller att den utfärdats av någon som varit omyndig eller som handlat under inflytande av rubbad själsverksamhet (jfr 17 och 30 §§ SkbrL). De handlingar som åsyftas med bestämmelsen skall vara av den arten att de har en omedelbar betydelse för beslutet. Främst torde härvid komma i fråga förmånstagarförordnanden samt återkallelser och ändringar av sådana förordnanden men även överlåtelsehandlingar kan bli aktuella. Också testamenten faller under regelns tillämpningsområde, fast bolaget, som framgått av inte så ofta har allmänmotiveringen, anledning att ta hänsyn till dessa. Som får anses gälla att huvudregel ett bolag, som har att beakta ett testamente i samband med utbetalning av en måste förvissa om att försäkringsersättning, sig testamentet vunnit laga kraft. Bolaget bör dock kunna följa även ett testamente som godkänts i sådan att det kan förväntas utsträckning att det kommer att stå sig. Av flera dödsbodelägare har t.ex. endast någon eller några enstaka inte godkänt testamentet. Om bolaget från

Specialmotivering till 8 kap. 3 § 675

vederbörande dödsbodelägare får ett trovärdigt besked att man avser att inte föra klandertalan, bör bolaget ha möjlighet att lägga testamentet till grund för utbetalning. Om testamentet i ett sådant fall likväl klandras och befinns ogiltigt, kan bolaget därför som regel inte senare att betala till den som är materiellt förpliktas berättigad förutsatt att inte ogiltigheten grundas på sådant förhållande som anges i andra meningen i förevarande paragraf. Även om klandertalan inte förs kan bolaget tvingas att betala ytterligare en gång om det kommer fram att testamentet är ogiltigt på grund av förfalskning i enlighet med vad som anges i andra meningen; sådan ogiltighet behöver inte göras gällande genom särskild klandertalan. Enligt reglerna i 13 och 14 kap. ärvdabalken kan ett testamente verkställas även om det på vissa angivna grunder är ogiltigt; förutsättningen är att särskild klandertalan inte förs. Självfallet kan ett bolag alltid utan risk lägga ett testamente till grund för betalning om testamentet kan verkställas enligt dessa regler. Om det någon gång skulle bli aktuellt för bolaget att i samband med utbetalning beakta ett muntligt testamente bör reglerna i andra meningen om tvång eller bristande rättshandlingsförmåga kunna tillämpas analogt. I fråga om t.ex. en överlåtelse som är ogiltig på grund av att försäkringstagaren är omyndig torde regeln i andra meningen aktualiseras främst i fall då omyndigheten grundats på omyndighetsförklaring enligt 10 föräldrabalken. Om en överlåtelse skulle kap. vara ogiltig till av att den gjorts av underårig, som inte varit följd berättigad att över försäkringen, kan ett bolag som följt förfoga överlåtelsehandlingen inte heller undgå att utge ersättningen på nytt till den som varit berättigad, t.ex. en legal förmånstagare. I detta fall skulle denna för emellertid i allmänhet följa redan skyldighet bolaget av första ålder torde ofta framgå av meningen; försäkringstagarens - om för bolagets egna handlingar. Frågan möjligheten omyndiga att göra förmånstagarförordnande regleras i 6 kap. 1 § andra stycket (jfr avsnitt 14.3.3 och 19.6.1).

19.8.3 Specialmotivering till 8 kap. 3 §

3§ Om försäkringstagaren eller den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i försäkringsvillkoren om skyldighet att anmäla försäkringsfall till försäkringsbolaget inom viss tid eller om skyldighet att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller bolagets ansvar och försummelsen har medfört skada för bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått från försäkringen sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Har någon annan på sådant sätt orsakat skada för bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

676 Specialmotivering till 8 kap. 3 §

Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.4) framgår inte av lagen utan av försäkringsvillkoren vad som skall iakttas av den som önskar framställa ett anspråk på försäkringsersättning. i Regeln denna paragraf, som alltså tar sikte på förhållandena efter att ett försäkringsfall inträffat, har delvis sin motsvarighet i 31 § KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 146 ff). I bolagens villkor finns normalt bestämmelser som anger inom vilken tid ett försäkringsfall skall anmälas till bolaget och i vilken omfattning den som har ett anspråk skall medverka i regleringen av försäkringsfallet. Villkoren torde därför ofta ge besked om att anmälan skall göras till bolaget inom viss bestämd tid från försäkringsfallet. Det bör dock vara möjligt för att i stället bolaget föreskriva att anmälan skall göras t.ex. snarast möjligt efter försäkringsfallet. Skyldigheten att medverka i regleringen av ett försäkringsfall innebär ofta att den som gör anspråk på ett belopp har att inge läkarintyg och andra som kan vara av handlingar betydelse för bedömningen av försäkringsfallet och bolagets ansvar. Man kan emellertid inte begära att det av villkoren skall framgå i detalj vilka handlingar som skall ges till bolaget. Bolaget måste ha möjlighet att först i det enskilda fallet ange exakt vilka som fordras för handlingar att det skall kunna betala ut ett Vidare kan ett försäkringsbelopp. bolag med stöd av villkoren föreskriva att den försäkrade, som vid sjuk- och olycksfallsförsäkring ofta är den som framställer anspråk mot inställer för t.ex. hos läkare som bolaget, sig undersökning bolaget anvisar. Många gånger åligger det den försäkrade enligt försäkringsvillkoren att tillställa bolaget en fullmakt sedan ett försäkringsfall inträffat, så att bolaget från läkare kan få nödvändiga hälsoupplysningar. Om villkorsbestämmelserna och de med stöd av dessa utfärdade anvisningarna inte följs kan detta medföra att drabbas av bolaget kostnader som eljest inte skulle ha En försenad uppkommit. anmälan kan t.ex. föranleda en större utredning hos bolaget då det finns anledning misstänka att försäkringstagaren eller den försäkrade brutit mot upplysningsplikten. Den som kan behövas från utredning bolagets sida i ett sådant fall kan bli svårare och därmed att få dyrare fram om en längre tid förflutit från Ibland blir försäkringsfallet. följden av en anmälan som inte i rätt tid att kvaliteten på gjorts utredningen blir sämre än eljest; det blir svårt att avgöra om ett påstått försäkringsfall har sin grund i en olycka eller en sjukdom. Bolaget kan även av andra skäl drabbas av ökade kostnader. Om bolaget t.ex. inte tillställs läkarintyg om en anmäld sjukdom och det inte i efterhand går att få fram intyg därför att den erforderligt försäkrade tillfrisknat, kan bolaget behöva göra en mera ingående bedömning av försäkringsfallet för att få konstaterat om det yrkade beloppet är motiverat. Likaså kan ett drabbas av ökade bolag

i sou 1986:56 Specialmotivering nu 8 kap. 3 § 677

kostnader genom att den försäkrade inte medverkar i den utredning som är nödvändig för att fastställa bolagets ansvar; det kan vara fråga om att ersättning skall utges för förvärvsmässig invaliditet där rehabilitering och omskolningsmöjligheter har betydelse. För att nedsättning skall kunna komma i fråga krävs att bolaget lidit skada genom att villkoren inte Även om villkoren följts. åsidosatts på en viktig punkt kan det därför inte bli fråga om nedsättning om bolaget t.ex. utan kostnad fått tillräcklig information genom annan än den som framställer anspråket mot bolaget. Nedsättning torde främst bli aktuell då det är den ersättningsberättigade själv som åsidosatt villkoren, alltså försäkringstagaren, en förmånstagare eller en panthavare. Reglerna bör också kunna tillämpas på dödsbo, när försäkringstagaren avlidit och försäkringsskall ersättning utges till boet något som kan komma i fråga då särskilt förmånstagarförordnande inte finns och är så ersättningen begränsad att reglerna i 6 kap. 8 § inte blir tillämpliga. Om dödsboet har försummat att villkoren kan det därför bli aktuellt att sätta följa ned - Det kan här försäkringsersättningen. erinras om att vid obligatorisk gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring den försäkrade är att anse som försäkringstagare då bl.a. denna paragraf skall tillämpas (jfr 9 kap. 3§ tredje stycket och 10 kap. 3 §). Som framgår av bestämmelsen är nedsättning möjlig även om det är annan än den ersättningsberättigade som har orsakat de ökade kostnaderna. På detta sätt kan en kostnadsökning, som föranletts av t.ex. en underlåtenhet av den försäkrade att inställa hos läkare, sig drabba försäkringstagaren - en arbetsgivare har kanske tecknat en försäkring på en anställd utan att sätta in någon förmånstagare. Nedsättning skall göras efter vad som skäligt med hänsyn till omständigheterna. Detta innebär att hänsyn kan tas bl.a. till graden av försummelse, totala kostnader för av bolagets regleringen försäkringsfallet samt bolagets ökade kostnader på grund av att villkoren inte följts. Vidare måste man beakta rimligheten i ett åsidosatt försäkringsvillkor. Härigenom kan man komma till rätta med oskäligt stränga föreskrifter i villkoren utan att behöva tillämpa 36 § avtalslagen. Då det gäller kravet försummelse bör framhållas att kännedom på om försäkringsvillkoren normalt bara kan fordras hos försäkringstagaren själv. Man kan sällan begära att någon annan har anledning att sätta sig in i dessa. Om någon visat en endast ringa oaktsamhet - t.ex. dröjt med en anmälan till bolaget endast en kort tid - torde det normalt inte komma i fråga att jämka I andra fall kan bestämmelsen beloppet. komma till användning då orsakat mera betydande kostnader någon för bolaget; när de ökade kostnaderna varit endast en

obetydliga, får

678 Specialmotivering till 8 kap. 4 §

jämkning många gånger anses opåkallad - i vart fall om försummel-å sen inte är att anse som grov.

19.8.4 till 8 kap. 4 § Specialmotivering

4 § Om den som kräver ersättning av försäkringsbolaget efter ett försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av betydelse för bedömningen av rätten till försäkringsersättning, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Enligt denna bestämmelse kan försäkringsersättning, som eljest skulle ha utgått, sättas ned som en följd av vad som förevarit först efter ett försäkringsfall. Regeln har sin motsvarighet i 34 § KFL (jfr 1979/80:9 s. 76 ff och 157 f). Som förutsättning för nedsättning prop. att den ersättningsberättigade förfarit uppsåtligt och att hans gäller förfarande inneburit en risk att bolaget skulle komma att utge ett för högt belopp. Regeln kan tillämpas endast då rätt till ett försäkringsbelopp i och för sig finns; har t.ex. ett försäkringsfall framkallats uppsåtligen av den försäkrade blir det vid en sjukförsäkring över huvud taget inte aktuellt att använda regeln. Bolagets frihet från ansvar i denna situation följer uteslutande av 4 kap. 8 § första stycket. Bestämmelsen kan bli aktuell t.ex. vid olycksfallsförsäkring när försäkringstagaren i en anmälan till försäkringsbolaget förtiger att den försäkrade av grov oaktsamhet framkallar försäkringsfallet (jfr 4 kap. 9 §). Andra fall är när vid olycksfallsförsäkring någon oriktigt att han haft vissa kostnader som ryms i yrkandet mot bolaget uppger eller att han drabbats av vissa skador, eller att någon vid en sjukförsäkring förtiger att han under en sjukperiod faktiskt haft vissa arbetsinkomster som rätteligen skall beaktas då försäkringsbeloppet fastställs. Som framhålls i specialmotiveringen till 4 kap. 1 § (avsnitt 19.4.1 ovan) kan ersättningen inte sättas ned med stöd av 8 kap. 4§ om någon efter ett försäkringsfall t.ex. upprepar oriktiga uppgifter som lämnats då försäkringen tecknades. Regeln tar sikte i första hand på att en person agerar så att bolaget riskerar att få utge en för hög ersättning ur försäkringen. Bestämmelsen kan emellertid få betydelse även då en ersättningsberättigad t.ex. försöker att lura till sig ett belopp som skall tillfalla någon annan. Så kan vara fallet då en förmånstagare förtiger att det finns ytterligare en förmånstagare som också skall ha del av försäkringsersättningen. Om det med hänsyn till reglerna i 8 kap. 2 § finns risk att bolaget trots tidigare utbetalning kan åläggas att utge ersättning också till den andra förmånstagaren, kan ersättningen till den som förtigit de rätta förhållandena sättas ned.

sou 1986:56 Specialmotivering till 8 kap. 4 § 679

Nedsättning är möjlig också då en ersättningsberättigad - utan att försöka få ut högre ersättning än vad han har rätt till - lämnar själv oriktiga uppgifter som har betydelse för bolagets ersättningsskyldighet mot någon annan. En sambo, som i av egenskap förmånstagare har rätt till visst belopp, försöker t.ex. genom falska uppgifter hjälpa också sina egna barn till ersättning; ersättningen till sambon kan då reduceras. Bestämmelsen har utformats efter den vanligaste situationen då nedsättning bör komma i fråga, nämligen då grunden för nedsättning uppmärksammas av bolaget redan innan betalas ut. ersättning Självfallet är bolaget oförhindrat att sedan väl utbetalts ersättning återkräva ett visst belopp på grund av att först efter bolaget utbetalningen fått kännedom om de rätta förhållandena. Till skillnad mot vad som gäller 3 § kan med stöd enligt nedsättning av 4 § komma i fråga endast vid skuld hos den ersättningsberättigade. Om t.ex. den försäkrade eller utan att ha försäkringstagaren, själv rätt till försäkringsersättning, lämnar felaktiga uppgifter till bolaget kan det alltså inte bli fråga om att sätta ned försäkringsersättningen. - Också annars skall i allmänhet nedsättning enligt 4 § ske endast då det är den som eftersatt sina ersättningsberättigade personligen skyldigheter. Om den berättigade är omyndig år det emellertid i regel förmyndarens agerande som är av betydelse; det kan dock ibland vara att låta detta ut över den Är det oskäligt gå omyndige. någon utomstående som t.ex. lämnar oriktig information till bolaget får regeln anses tillämplig om det framkommer att den ersättningsberättigade varit den drivande kraften i förfarandet mot bolaget. Bedömningen blir emellertid inte lika klar då den berättigade i och för sig varit medveten om att annan inte korrekt någon gett information men inte själv varit särskilt aktiv. Man får då göra en skälighetsbedömning från fall till fall, varvid hänsyn får tas till bl.a. den till den ersättningsberättigades förhållande agerande faktorer som också kan få vid av hur omfattande en betydelse avgörandet nedsättning bör vara. Bedömningen i nedsättningsfrågan skall göras efter vad som är skäligt med hänsyn till Normalt kan nedsättning omständigheterna. bli aktuell endast om fått information på en bolaget oriktig punkt som har avgörande för av rätten till betydelse bedömningen

försäkringsersättning. Självfallet måste man också ta hänsyn till hur

pass graverande den ersättningsberättigades förhållande är. Även om det inte förutsätts att den förfarande ersättningsberättigades föranlett kostnader eller annan skada för bolaget, är det vanligtvis i dessa fall som av bör komma i reducering försäkringsersättningen fråga.

680 Specialmotivering till 8 kap. 5 §

19.8.5 Specialmotivering till 8 5 § kap.

5 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsbolaget om han inte väcker talan mot bolaget inom tre år från det att han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt anspråk till bolaget inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan bolaget har förklarat att det har tagit slutlig ställning till anspråket.

Bestämmelsen motsvaras av 39 § första och andra styckena KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 86 ff och 165 f). Här ges särskilda regler om av anspråk på försäkpreskription ringsersättning; det skall således vara fråga om ett krav som grundas direkt på ett försäkringsavtal. Om någon framställer ett anspråk på skadestånd mot ett bolag t.ex. på grund av att bolaget inte utan uppskov vidtagit erforderliga åtgärder för att reglera försäkringsfallet eller inte handlagt ärendet tillräckligt (jfr 8 kap. 1 §) är skyndsamt därför bestämmelsen inte tillämplig. På ett sådant krav skall i stället reglerna i preskriptionslagen (1981:130) tillämpas. Bestämmelsen tar inte heller sikte på den tid inom vilken den har ersättningsberättigade att anmäla ett försäkringsfall till bolaget. Beträffande denna skyldighet gäller särskilda regler i villkoren. Följderna av en försenad anmälan till bolaget behandlas under 8 kap. 3 §. Ett anspråk mot bolaget preskriberas om inte talan väcks mot inom bolaget den tid som anges i paragrafen. Talan skall föras vid domstol och kan väckas genom ansökan om eller ansökan stämning om lagsökning eller betalningsföreläggande. Preskriptionsavbrott kan även åstadkommas genom att bolaget erkänner ett krav på viss bestämd försäkringsersättning (jfr prop. 1976/77:5 s. 187) eller att den ersättningsberättigade bevakar sitt anspråk i bolagets konkurs (jfr NJA II 1927 s. 406). För att den treåriga preskriptionstiden skall krävs dels börja löpa att en fordran uppkommit, t.ex. genom att en viss händelse visat sig ha fått en viss skadeeffekt, dels att det för den ersättningsberättigade varit känt att kravet kunnat göras gällande. Detta innebär att vederbörande haft vetskap om att det över huvud taget funnits en försäkring och dessutom insett att händelsen kunnat grunda ett ersättningsanspråk. Om t.ex. vid en den ersättolycksfallsförsäkring ningsberättigade inte förstått att vissa sjukliga besvär föranletts av ett inträffat olycksfall börjar den inte att treåriga preskriptionstiden löpa. Ibland kan det ta ännu längre tid innan en utredning kommit så långt att ett preciserat anspråk kan framställas mot bolaget. För att preskription inte skall inträda, måste likväl ett anspråk dessförinnan framställas mot bolaget (jfr Hellner s. 196). Särskilt vid livförsäkring kan det någon gång inträffa att det är obekant att en försäkring finns; arvingarna efter en avliden person

sou 193556 Specialmotivering till 8 kap. 6 § 681

känner t.ex. inte till att denne omfattats av en kollektivavtalsgrundad försäkring eller att denne själv tecknat en försäkring på eget liv utan att förmånstagarförordnande I sådana fall har de gjorts. ersättningsberättigade det särskilda skydd som av om den följer reglerna längre preskriptionstiden på tio år. Sedan preskription inträtt kan en tidigare ersättningsberättigad inte längre få bolaget förpliktat att utge Vid något försäkringsbelopp. t.ex. en livförsäkring kan efter heller preskription ej göras ällande någon rätt till t.ex. 1976/77:5 återbäring (jfr prop. s. 189 och prop. 1979/80:119 s. 82). Preskriptionsreglerna är av sådan vikt att bolaget bör informera om dem i enlighet med 2 kap. 4 §.

19.8.6 Specialmotivering till 8 6 § kap.

6 § Gör försäkringstagaren sannolikt att en uppsägning enligt 3 kap. 4 eller 8 §, 5 kap. 2 § eller 10 kap. 7 § har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter den dag då meddelandet korn fram och senast tre månader efter den dag då försäkringsbolaget avsände uppsägningen till honom. Uppsägningen får dock aldrig verkan tidigare än som anges i uppsägningshandlingen.

I denna har införts en särskild om för vissa paragraf regel postrisken av de meddelanden som bolaget enligt lagen har att tillställa försäkringstagarna. Bestämmelsen har närmare behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 16.6). I övrigt kan hänvisas till vad som anförts i förarbetena till den motsvarande regeln i 15 § andra stycket KFL, vilket i allt får också här (jfr 1979/80:9 väsentligt tillämpning prop. s. 120 f). Reglerna har utformats så att en uppsägning aldrig får verkan före den tidpunkt som avsett. bolaget

19.8.7 till 8 7 §

Specialmotivering kap.

7 § Om ett försäkringsbolagi strid mot 3 kap. 1 § har vägrat någon att teckna eller förnya en försäkring, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till försäkring. Domstolen får bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om bolaget hade bifallit ansökan. Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till sökanden har avsänt meddelande om sitt beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

Bolagets möjligheter att avslå en begäran om en försäkring eller en förnyelse av en försäkring behandlas i 3 1 §. De formkrav som kap.

682 Specialmotivering till 8 kap. 7 §

bolaget har att iaktta då bolaget inte önskar förnyelse framgår av samma kapitel. Vid t.ex. tidsbegränsad sjuk- och olycksfallsförsäkring gäller enligt 3 kap. 8 § som huvudregel att bolaget måste säga upp försäkringen minst en månad före försäkringstidens utgång; annars förnyas försäkringen. Då det gäller tidsbegränsad livförsäkring förekommer automatisk förnyelse endast om det särskilt avtalats; i annat fall måste försäkringstagaren ansöka om förnyelse. Även vid tidsbegränsad sjuk- och krävs ibland olycksfallsförsäkring en sådan ansökan (3 kap. 8 § tredje stycket). Enligt förevarande bestämmelse har den som av ett bolag vägrats att teckna eller förnya en försäkring möjlighet att få bolagets beslut prövat av domstol. Såvitt gäller domstolsprövning då någon vägrats att teckna en försäkring finns regler i 41 § KFL. Förarbetena äger i huvudsak tillämpning på den nu aktuella bestämmelsen (jfr prop. 1979/80:9 s. 167 f). Det bör emellertid beaktas att tidsfristen för att väcka talan i lagförslaget har bestämts till sex månader från det att bolaget avsänt bl.a. sitt beslut. Skälen härför framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 16.7). Bolaget kan inte nöja sig med muntliga besked på sätt är möjligt vid vägran att meddela en försäkring som regleras av KFL. För sökanden respektive försäkringstagaren är det av värde att skriftligen få del av bolagets beslut och skälen för detsamma; därigenom blir det ofta lättare för honom att ta ställning till om han skall begära domstolsprövning. Det får antas att ett ovillkorligt krav på skriftligt besked inte bör öka bolagets arbetsbörda i nämnvärd omfattning; redan i dag torde det från bevissunpunkt vara naturligt för bolaget att använda sådant förfarande sedan det fattat sitt beslut. Det är viktigt att bolaget klart anger vad som är den avgörande anledningen till beslutet. Den som berörs av detta måste få en möjlighet att ta ställning till om han skall godta beslutet eller inte. Motiveringen kan dock göras kortfattad om - såsom oftast torde vara fallet - t.ex. ändå väl känner till de faktiska försäkringstagaren förhållanden som ligger bakom bolagets beslut. Visar det sig senare att vederbörande är missnöjd och kanske överväger att begära domstolsprövning, får beslutet i efterhand kompletteras med en fylligare redogörelse för bolagets syn på saken. Särskilt då bolaget fäst avseende vid hälsotillståndet hos någon, kan det vara naturligt att bolaget till skydd för denne inte utan vidare i detalj anger skälen för beslutet. I sådana fall är det tillräckligt att bolaget meddelar endast att det tagit hänsyn till vederbörandes hälsotillstånd och att ytterligare information kan erhållas av t.ex. viss läkare. Av bestämmelsen följer bl.a. att domstol, som finner att bolaget inte haft godtagbara skäl för att vägra någon att teckna en försäkring, på yrkande av den som önskat teckna försäkringen kan förordna att

sou 193556 Specialmotivering till 8 kap. 8 § 683

försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om bolaget bifallit ansökan. Denna av 3 2 §. tidpunkt framgår kap. Den som med stöd av förevarande bestämmelse för talan vid domstol har dock rätt att få räknad från en på yrkande försäkringstiden senare än som skulle tidpunkt eljest ha gällt. Så länge bolaget inte sina bestämmelfullgjort skyldigheter enligt sen finns inte någon risk att t.ex. en förlorar rätten försäkringstagare att få bolagets beslut prövat av domstol. Ofta torde det i ligga bolagets intresse att snarast få om beslutet skall föras till klarlagt domstol för prövning. Det kan därför antas att då bolaget exempelvis säger upp en tidsbegränsad sjuk- eller olycksfallsförsäkring för att undgå förnyelse det redan i samband med uppsägningen iakttar den förevarande bestämmelsen: skickar alltså underrättelse om bolaget beslutet och skälen för detta samt om hur man kan få upplysning beslutet prövat av domstol. Bolaget är emellertid inte förhindrat att t.ex. först underrätta försäkringstagaren om beslutet och senare ange skälen för bolagets ställningstagande. Som anförts ovan förnyas en tidsbegränsad eller sjuk- olycksfallsförsäkring om bolaget inte säger upp får försäkringen. Uppsägning inte ske tidigare än sex månader före försäkringstidens utgång (3 kap. 8 §). I dessa fall behöver därför talan aldrig väckas under själva försäkringstiden. Tidsbegränsad livförsäkring förnyas inte på samma sätt som sjuk- eller Sådan olycksfallsförsäkring. försäkring kan emellertid om förnyas försäkringstagaren begär det, och inget hindrar att frågan om väcks än sex månader före förnyelse tidigare försäkringstidens slut. Enligt förevarande bestämmelse skall försäkringstagaren dock vända sig till domstol senast sex månader efter att bolaget avsänt bl.a. sitt beslut, och detta trots att då försäkringstiden ännu inte behöver ha löpt ut. Vi anser att detta får det godtas; gäller här, till skillnad mot de fall som avses i 8 kap. 8 §, inte en eventuell domstolsprövning om ett redan träffat avtal skall bestå eller inte utan om ett avtal skall förnyas eller inte.

19.8.8 Specialmotivering till 8 8 § kap.

8 § Har ett försäkringsbolag sagt upp en försäkring i förtid i strid mot denna lag, skall domstol på yrkande av försäkringstagaren förklara uppsägningen ogiltig. Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till försäkringstagaren har avsänt uppsägningen, uppgift om skälen för uppsägningsbeslutet och erinran om vad försäkringstagaren skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock aldrig väckas före den tidpunkt när uppsägningen skulle få verkan. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

684 Specialmotivering till 8 kap.’ 8 §

Paragrafen, som har sin motsvarighet i 42 § KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 168), behandlar försäkringstagarens att få domstolsmöjligheter prövning av ett bolags beslut att säga upp en försäkring i förtid (jfr 3 kap. 4 §, 5 kap. 2 §, 9 16§ och 10 7 §). Bestämmelsen kap. kap. omfattar alltså inte uppsägning som sker på grund av att ett bolag inte önskar förnya en individuell försäkring, gruppförsäkring eller ka-försäkring; för individuell försäkring finns för detta fall regler i 3 kap. 8 § och 8 kap. 7 §. Uppsägning av gruppförsäkring och ka-försäkring på grund av att försäkringsbolaget inte vill att försäkringen skall förnyas kan utan stöd av reglerna i 8 kap. 7§ självfallet komma under domstolsprövning genom att det påstås att bolaget inte iakttagit sina skyldigheteri samband med uppsägningen, varför uppsägningen inte fått någon verkan. Under 8 § faller inte tvister om återupplivning enligt 5 3 § och 9 18 §. kap. kap. I lagen finns inte några särskilda bestämmelser om domstolsprövning av uppsägning av en försäkring som kan tänkas gälla tills vidare. Detta hindrar inte att också en sådan uppsägning någon gång kan prövas av domstol; det kan t.ex. göras gällande att uppsägningen varit formellt felaktig på grund av att inte försäkringsbolaget följt avtalade villkor angående uppsägningsförfarandet. Av skäl som framgår av har allmänmotiveringen (avsnitt 16.7) liksom i - tidsfristen för att väcka talan mot 8kap. 7§ bolaget bestämts till en längre tid än i KFL, nämligen sex månader från det att bolaget sänt bl.a. uppsägningen. För att ett uppsägningsbeslut skall bli gällande förutsätts att bolaget också annars iakttagit sina skyldigheter enligt olika bestämmelser i lagen. Vid premiedröjsmål skall t.ex. i bolagets meddelande enligt 5 kap. 2 § ha angetts att uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den dag meddelandet avsändes, om premien inte betalas inom fristen; har denna uppgift inte lämnats kan uppsägningen över huvud taget inte göras gällande av bolaget. Bestämmelsen innebär att en uppsägning från bolagets sida gäller, om försäkringstagaren underlåter att inom den i paragrafen angivna tiden begära domstolsprövning av bolagets beslut. Detta innebär att bolaget i princip inte kan förpliktas utge något försäkringsbelopp med anledning av en händelse som inträffar efter det att uppsägningen fått verkan. Huruvida det funnits skäl för uppsägningen saknar här betydelse. Av de regler vi föreslår i 5 kap. 5§ följer att en försäkringstagare kan ha fullgjort skyldigheten att betala premie utan att bolaget får kännedom om betalningen; en bank kan t.ex. försumma att meddela bolaget att betalning skett. Man kan förutsätta att bolaget inte i dessa situationer vägrar att utge försäkringsersättning, om det efter en uppsägning inträffar en händelse som gör att ersättning i och för sig skall utgå. I vissa fall är det tänkbart att ett bolag, som åberopar ansvarsfrihet på grund av

sou 1986:56 Specialmotivering till 8 kap. 8§ 685

uppsägning, till följd av egen försummelse kan bli att utge skyldigt skadestånd enligt allmänna Ett det grundsatser. exempel ger speciella fallet att det efter en uppsägning på grund av premiedröjsmål visar sig att försummat att notera att bolaget betalning gjorts inom den tid som anges i 5 1 §. kap. Enligt 4 kap. 3 § första stycket kan bolaget säga upp en försäkring för bl.a. om det framkommer att upphörande försäkringstagaren eller den försäkrade har åsidosatt sin andra upplysningsplikt. Enligt stycket i samma paragraf har emellertid under försäkringstagaren vissa förutsättningar rätt till om fortsättningsförsäkring. Begäran

fortsättningsförsäkring skall göras före uppsägningstidens utgång.

Om detta försummas, kan inte med stöd av nu försäkringstagaren förevarande bestämmelse vid senare tidpunkt yrka vid domstol att försäkringsbolaget åläggs att meddela fortsättningsförsäkring. Däremot kan försäkringstagaren bestämmelsen domstolsenligt begära prövning av bolagets beslut att enligt 4 3 § första kap. stycket säga upp försäkringen och åberopa t.ex. att åsidoupplysningsplikten satts. När en försäkring sägs upp får detta ofta även för andra betydelse än bl.a. den som fått försäkringstagaren, försäkringen som pant eller insatts som förmånstagare. Avlider vid försäkringstagaren försäkring på eget liv, kan t.ex. en förmånstagare inte få ut något försäkringsbelopp om dödsfallet inträffat efter att försäkringen sagts upp av bolaget och om underlåtit att inom föreskriven försäkringstagaren tid väcka talan mot Om bolagets uppsägningsbeslut. försäkringstagaren avlider innan tiden för att väcka talan ut får däremot löpt förmånstagaren i egenskap av rättsinnehavare emellertid anses ha rätt att begära av Även domstolsprövning uppsägningsbeslutet. dödsboet efter en avliden förmåntstagare kan samma sätt i stället på för försäkringstagaren väcka talan vid domstol; särskilt då försäkringsbeloppet inte skall tillfalla någon förmånstagare har dödsboet intresse av att få ett uppsägningsbeslut prövat. Det bör beaktas att frågan om en kan uppsägning någon gång upptas till prövning på talan av t.ex. en även om förmånstagare försäkringstagaren avstått från att väcka talan mot bolaget. Han kan sålunda - samma på sätt som försäkringstagaren göra att gällande bolaget vid en inte de formkrav uppsägning följt som anges i 5 kap. 2 §, varför själva uppsägningen saknar verkan. Han kan vidare påstå att i sitt meddelande bolaget enligt den paragrafen inte erinrat om vad försäkringstagaren haft att iaktta om han önskat få ett uppsägningsbeslut prövat, och att bolaget därför står kvar vid sina förpliktelser enligt försäkringsavtalet. I fråga om bestämmelsen i andra första kan stycket meningen hänvisas till vad som anförs i motsvarande del i 8 7 §. På samma kap. sätt som i de fall som avses i den paragrafen börjar talefristen inte

686 till 8 kap. 9 §

Specialmotivering

löpa förrän bolaget upplyst försäkringstagaren om vad han skall iaktta för att få beslutet prövat av domstol. Här bör dock påpekas att om i förtid, är bolaget enligt 2 kap. bolaget säger upp en försäkring 4 § att informera om att få beslutet inte skyldigt möjligheten prövat bara av domstol utan även av olika nämnder (jfr avsnitt 19.2.4). Normalt kommer försäkringarna att upphöra långt innan fristen för att väcka talan löpt ut; den längsta uppsägningstiden i samband med förtida uppsägning är tre månader (4 kap. 3 §). Om bolaget emellertid väljer en uppsägningstid på mer än sex månader har försäkringstagaren alltid rätt att vänta med att begära domstolsprövtill den då skulle få verkan; detta får ning tidpunkt uppsägningen anses naturligt vid uppsägning av ett bestående avtalsförhållande.

19.8.9 Specialmotivering till 8 kap. 9 §

9 § Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 7 eller 8 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet. Innan en tvist som avses i 7 eller 8§ avgörs skall domstolen inhämta yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är obehövligt.

Regeln har sin motsvarighet i 43§ KFL. Vi anser oss här kunna hänvisa till förarbetena till den bestämmelsen (jfr prop. 1979/80:9 s. 169).

19.8.10 till 8 10 §

Specialmotivering kap.

10 § Försäkringsbolaget får inte återkräva försäkringsersättning av den som har framkallat försäkringsfallet eller annars är ersättningsskyldig med anledning av detta.

Enligt denna bestämmelse äger ett bolag inte under några förhållanden regressrätt för vad som utgivits med anledning av avtal om personförsäkring. Regeln har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.8). Som framhålls där avser vi att i ett senare betänkande föreslå att regressrätten i stället skall regleras i skadeståndslagen. Här regleras endast bolagets eventuella krav mot någon som är Bestämmelsen tar inte sikte det fallet att ersättningsskyldig. på bolaget riktar ett återkrav mot den som fått försäkringsersättning t.ex. därför att det senare framkommit att den försäkrade uppsåtligen framkallat försäkringsfallet. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 16.8) avser bestämmelsen inte heller frågan om regress

mellan flera försäkringsbolag som meddelat personförsäkring.

Specialmotivering till 9 1 § 687 kap.

19.9 till 9

Specialmotivering kap.

Kapitlet har rubriken Gruppförsäkring och är med sina tjugo

paragrafer lagförslagets mest omfattande kapitel. Huvudgrunderna för förslagen framgår av den allmänna 7.2 och motiveringen (avsnitt 17). I 1§ upptas definitioner av vissa gruppförsäkringstermer, i 2§ anges vilka bestämmelser i lagen som gäller för gruppförsäkringar. Konstruktionen av frivillig respektive obligatorisk gruppförsäkring klarläggs i 3 §. Bestämmelser om information vid finns i 4 och gruppförsäkring 5 §§. I 6-13 §§ regleras frågor om tiden för bolagets ansvar, förnyelse och uppsägning av samt om och fortsättförsäkringen efterskydd ningsförsäkring. Efter 14 §, som handlar om som har lämnats av oriktiga uppgifter någon annan än den försäkrade, bestämmelser om i följer premien 15-18 §§ och om förfoganden över försäkringen i 19 §. Kapitlet avslutas med 20§ om hur meddelanden till de försäkrade skall distribueras.

19.9.1 till 9 1 §

Specialmotivering kap.

l § I detta kapitel betyder gruppavtal: avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en på förhand avgränsad grupp personer och som anger villkor för avtal om gruppförsäkring, gruppförsäkring: försäkring som meddelas enligt ett gruppavtal och som gäller under förutsättning att den försäkrade eller någon närstående tillhör gruppen, frivillig gruppförsäkring: gruppförsäkring som gruppmedlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, obligatorisk gruppförsäkring: gruppförsäkring som varje medlem i gruppen är ansluten till oavsett egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för medlemmen mot bolaget, medförsäkrad: sådan närstående till gruppmedlem som är försäkrad jämte honom.

Kapitlet inleds med vissa definitioner som har bara för betydelse gruppförsäkringens del.

Gruppavtal utgör, enligt vad som framhållits i det föregående, en

nödvändig grundval för gruppförsäkring. avtal av detta Något slag måste finnas för att en gruppförsäkring alls skall anses Det föreligga. innebär visserligen inte att ett definitivt måste gruppavtal föreligga innan försäkringsavtalet sluts. På vissa bl.a. när det punkter, gäller premiens storlek, beror innehåll vid gruppavtalets frivillig gruppförsäkring av hur som många gruppmedlemmar ansluter sig. Men försäkringarna för dessa måste bygga på det avtal som så småningom preciseras. Strider de mot detta, är det inte om fråga gruppförsäkring i lagens mening.

688 till 9 1 § Specialmotivering kap.

i ~ I definitionen anges den ena parten gruppavtalet försäkrings- Den andra kan variera: det kan t.ex. vara en bolaget. parten som vill ordna gruppförsäkring för alla eller vissa arbetsgivare, anställda, en som vill försäkra medlemmarna eller en bank förening som, kanske delvis för att indirekt tillgodose sina egna intressen, vill ge ett försäkringsskydd åt låntagare. Något uppdrag från gruppens sida behöver inte kan, liksom andra avtal till föreligga; gruppavtal förmån för man, också dem som inte deltagit i avtalet. En tredje gälla annan sak är att gruppens medlemmar inte kan ådra sig förpliktelser mot närmast att betala premien, redan genom att försäkringsbolaget, sluter ett för dem (se nedan vid 3 §). någon gruppavtal skall slutas för en på förhand avgränsad grupp Gruppavtalet Det bör att som det personer. understrykas begreppet grupp, används sålunda inte beror av vilka försäkringen kommer i lagtexten, att omfatta. Ibland kommer bara vissa gruppmedlemmar att skyddas av att inte alla ansluter sig eller, vid försäkringen, antingen genom reservationsanslutning, genom att en del medlemmar reserverar sig. konstateras redan när Avgränsningen av gruppen skall alltså kunna sluts - självfallet inte så att gruppmedlemmarna redan gruppavtalet då behöver vara kända, men i varje fall enligt kriterier som vid avtalsslutet kan anges. Vad som i övrigt utgör ”grupp” får bestämmas med hänsyn till inom och de försäkringstekniska förutpraxis försäkringsbranschen för att meddela en Bl.a. har här i sättningarna gruppförsäkring. så omfattande som personer tillhörande praxis godtagits grupper

nykterhetsrörelsen och medlemmarna i en pensionärsorganisation

(SOU 1985:34 s. 27 f). Man har också meddelat särskild gruppförför där endast berott säkring ”hustrugrupper”, grupptillhörigheten att medlemmarna varit gifta med anställda hos en viss arbetsgipå kan också bestå av personer som bara vare. En grupp i lagens mening har det gemensamt att de förut tillhört en viss avgränsad kategori t.ex. tidigare anställda i ett företag eller, vid fortsättningsförsäkring, som har varit av en viss försäkring. Som personer tidigare skyddade av den allmänna kan gruppen i framgår motiveringen (avsnitt 17.9), vissa fall t.o.m. vara helt att förhand bestämma, såsom omöjlig på när den består av besökande i en viss lokal. I skall vidare för försäkringen. Vid gruppavtalet anges villkoren är detta är ju här obligatorisk försäkring självklart; gruppavtalet detsamma som försäkringsavtalet. Men även vid frivillig försäkring skall gruppavtalet innehålla en fullständig reglering av försäkringen. Detta hindrar dock inte att utformningen av de enskilda försäkringsavtalen delvis kan hållas öppen genom att gruppavtalet ger gruppmedlemmarna möjlighet att välja mellan flera alternativ som anges i t.ex. i fråga om försäkringsbelopp och medförsäkrade. gruppavtalet, Är det däremot bara om en överenskommelse om att t.ex. fråga

till 9 I § 689 Specialmotivering kap.

medlemmarna i en förening skall få viss rabatt på bolagets personförsäkringar, blir självfallet inte gruppförsäkringsbestämmelserna tillämpliga. Som gruppavtal får räknas också sådana omtalade tidigare pensioneringsavtal som sluts till förmån främst för anställda tjänstemän (avsnitt 7.2 ovan). Med gruppförsäkring avses i lagen de försäkringar som meddelas för enskilda medlemmar i en grupp och närstående till dessa. Medlemskap i gruppen är en förutsättning för att försäkringen skall gälla; den som inte tillhör gruppen kan inte omfattas av försäkringen (utom som medförsäkrad, jfr nedan). Lämnar en försäkrad gruppmedlem gruppen, kommer vidare att för gruppförsäkringen upphöra hans och hans medförsäkrades del, fast först efter en vanligen övergångstid; detta efterskydd regleras i 9 § (jfr 12 §). En efterverkan av medlemskapet är också att den försäkrade blir till berättigad fortsättningsförsäkring (ll §, jfr 12 §). När man skall om individuell tillämpa reglerna personförsäkring på frivillig gruppförsäkring, i enlighet med vad som sägs i 2 §, är det gruppförsäkringen för de enskilda gruppmedlemmarna - och alltså inte - som motsvarar gruppavtalet den individuella försäkringen. Och lagen bygger delvis på samma synsätt vid försäkobligatorisk ring. Här är visserligen gruppavtalet också men i försäkringsavtal, praktiskt viktiga avseenden anses den enskilde som försäkringstagare (jfr 3 §). Gränsdragningen mot individuell försäkring har berörts tidigare (avsnitt 17.1). Några praktiska svårigheter att konstatera försäkringens art torde sällan uppkomma. Som förut framhållits är ett karakteristiskt drag för gruppförsäkring att försäkringsbeloppen skall tillfalla eller hans närstående - inte gruppmedlemmen själv gruppens företrädare, t.ex. gruppmedlemmens arbetsgivare. Detta framgår redan av paragrafens definition av gruppavtal, vilket skall slutas ”för personerna i gruppen; vidare ger bestämmelserna i 3 § för - Det tredje stycket uttryck regeln. förekommer emellertid

försäkringar som kan sägas vara till förmån både för företrädaren och

för gruppmedlemmen, bl.a. när en bank tecknar en för en försäkring kredittagare med syftet att i händelse av dennes död banken skall få ut ett belopp motsvarande kredittagarens skuld till banken. Försäkringarna är konstruerade som gruppförsäkringar enligt 1 §. De skulle emellertid också kunna utformas som (flera) individuella försäkringar på främmande liv med banken som försäkringstagare och dess kredittagare som försäkrade; det skulle bl.a. medföra att meddelanden och annan information enligt inte behövde till lagen gå kredittagaren, något som skulle innebära en betydelsefull försämring av det avsedda skyddet för Om ett gruppmedlemmen. kreditföretag tecknar försäkringar av denna typ i större kan man sätta utsträckning

690 till 9 1 § Specialmotivering kap.

i om det inte i själva verket är fråga om en obligatorisk fråga och därför gruppförsäkringsregler bör tillämpas gruppförsäkring att finns som förutsättningarna för (förutsatt någon handling fyller att skall anses föreligga). Detta är i varje fall motiverat gruppavtal när den enskilde försäkrade eller hans efterlevande har rätt till en del av (eventuellt vad som överstiger hans skuld). försäkringsbeloppet Han har då sådant av försäkringsförhållandet att han eget intresse rimligen måste få inblick i detta. Som får också räknas s.k. gruppsparförsäkring, så gruppförsäkring den försäkrade omfattas av den grupplivförsäkring som länge är knuten till. När den försäkrade lämnar gruppsparförsäkringen fortsätter gruppsparförsäkringen som individuell försäkgruppen, ring. I paragrafen definieras vidare frivillig och obligatorisk gruppför- Innebörden av dessa begrepp och de väsentliga skillnaderna säkring. mellan dem har behandlats ingående i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2 och 17.1). Som framgår av lagtexten är det avgörande, om gruppmedlemmen har någon möjlighet att påverka försäkringsskyddets inträde eller upphörande (utöver att han går in i resp. lämnar kan räknas som frivillig även gruppen). Gruppförsäkringen om han inte initiativ för att ansluta om tagit något sig, nämligen för de gruppmedlemmar som inte avböjer försäkringen gäller - Att den som sluter fått i försäkringen. gruppavtalet tidigare inte att uppdrag av gruppen att ordna försäkring medför gruppförblir i mening, om den försäkring som sedan säkringen frivillig lagens avtalas för alla som tillhör utan att de enskilda gäller gruppen medlemmarna kan påverka detta. Det är tänkbart att en av medlemmarna i obligatorisk försäkring med för vissa inte närmare en grupp skall gälla undantag angivna medlemmar, t.ex. för sådana som redan har ett försäkringsskydd av samma slag. Också i detta fall bör emellertid försäkringen anses avse en grupp i bestämmelsens mening. I definitionen av ingår att den obligatorisk gruppförsäkring enskilde gruppmedlemmen inte är skyldig att betala premien. Skulle en med för de enskilda obligatorisk försäkring betalningsskyldighet mot meddelas - som förutsätter gruppmedlemmarna bolaget något att den som företrätt medlemmarna varit behörig att ådra medlemmarna förpliktelser enligt vanliga regler - får reglerna om frivillig

gruppförsäkring anses tillämpliga.

kan någon gång vara obligatorisk i den bemärkelsen, att En gruppförsäkring t.ex. en föreningsmedlem på grund av en föreskrift i föreningens stadgar är skyldig att ansluta sig till en försäkring på ett sätt som medför att han själv mot försäkringsbolaget. Sådana föreskrifter är ovanblir betalningsskyldig liga på personförsäkringsområdet men kan förekomma när det gäller skadeförsäkring (närmast ansvarsförsäkring). I enlighet med vår grundin-

sou 1986:56 Specialmotivering till 9 2 § 691 kap.

ställning, att förhållandet mellan den enskilde försäkrade och den som ordnar försäkringen faller utanför området för försäkringslagstiftningen, kommer en sådan försäkring enligt förslaget att betraktas som en frivillig gruppförsäkring. Slutligen definieras uttrycket medförsäkrad. Det sätt varpå lagstiftningen konstruerats motiverar en viss begränsning av möjligheten för gruppmedlemmarna att genom till anslutning gruppförsäkring skydda också andra personer. Detta framstår visserligen som ett enkelt och billigt sätt att ordna deras Men måste den skydd. samtidigt medförsäkrade av praktiska skäl bli i viss mån beroende av gruppmedlemmen bl.a. i fråga om försäkringens bestånd (se 8§ första stycket) och informationen 20 §). För att denna ordning (se skall kunna fungera fordras att mellan medlem och medförsäkrad kan förutsättas en regelbunden kontakt och ett sådant lojalitetsförhållande att den medförsäkrade kan räkna med att medlemmen tillvaratar hans intressen. Det är också i sådana fall som medförsäkring ter sig naturlig. Förutsättningen för att någon skall kunna tillhöra kategorin medförsäkrad har därför angetts vara att han är ”närstående” till den försäkrade gruppmedlemmen. Med närstående avses framför allt make, sambo och barn - alltså de kategorier som vanligen brukar omfattas av försäkringen. Men det finns inget hinder att även medförsákra t.ex. syskon eller samboende av samma kön, om det skulle finnas att meddela av denna anledning gruppförsäkring typ. Anställda och kompanjoner kan däremot inte såsom sådana räknas som närstående i paragrafens mening; för deras del saknas det anledning att anknyta skyddet till en annan persons medlemskap i gruppen på sätt som skett i lagen, utan de bör försäkras i egenskap av medlemmar i den grupp som de själva kan anses tillhöra.

19.9.2 Specialmotivering till 9 2 § kap.

2 § För gruppförsäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Reglerna i 5-12, 17 och 18 §§ tillämpas dock inte på försäkring som gäller vid tillfälligt besök på bestämd plats eller vid deltagande under högst en månad i bestämd verksamhet.

Som fraxnhållits i den allmänna kan om motiveringen, reglerna individuell försäkring i stora delar tillämpas på gruppförsäkring, något som förenklar lagstiftningen. I vissa avseenden - beträffande information och premiebetalning - bör emellertid en ske anpassning efter och har ansetts gruppförsäkringens förhållanden, lagstiftningen här bli lättare att om en mera tillämpa fullständig reglering görs i 9 kap. Nir det gäller och är försäkringsavtalets ingående upphörande vidare aldeles speciella bestämmelser motiverade.

692 till 9 2 § Specialmotivering kap.

Enligt paragrafen skall reglerna i l, 4, 6, 7 och 8 kap. i princip tillämpas också på gruppförsäkring. Att märka är emellertid att 9 kap. 14 § föreskriver visst avsteg från reglerna om upplysningsplikt i 4 och att 9 19 § innehåller vissa avvikelser från 6 kap. kap. kap. Även om det inte framgår av lagtexten är det naturligt att tillämpa bestämmelserna i de angivna kapitlen något annorlunda med tanke på försäkringens särart. Frågan har i korthet berörts tidigare (se särskilt avsnitt 17.5, om 4 kap.). Här kan tilläggas följande. Vad angår tillämpningen av bestämmelsen i 4 kap. 5 § om symtomklausuler kan den bli aktuell bl.a. vid en vanlig föreskrift i vissa villkor - främst vid och gruppsjukförsäkring grupplivförsäkring med rätt till förtidskapital — att den försäkrade skall vara arbetsför då försäkringen söks. Frågan är om en sådan klausul kan godtas enligt det resonemang som förts rörande klausuler vid individuell försäkring (avsnitt 12.3.1). Det gäller här ett förhållande som försäkringsbolaget utan svårighet kan ställa frågor om vid de flesta typer av frivillig gruppförsäkring där medlemmarna själva anmäler sig till försäkringen; vid oriktiga svar skulle sedan reglerna om upplysningsplikt bli tillämpliga. Vid dessa försäkringar synes villkoret därför knappast böra accepteras vare sig för gruppmedlemmar eller för medförsäkrade. Det ligger annorlunda till framför allt vid obligatorisk gruppförsäkring och vid sådan frivillig försäkring där anslutning sker med reservationsmetoden. I sådana fall föreligger uppenbarligen praktiska svårigheter att inhämta upplysningar från de enskilda försäkrade och det kan därför vara påkallat med ett förbehåll av det angivna slaget. - Också vid vissa speciella typer av gruppförsäkring där anslutning sker genom anmälan, kan det bli för komplicerat och opraktiskt att inhämta upplysningar, varför klausuler av denna typ kan godtas; en förutsättning bör då vara att ingen hälsodeklaration rimligen kan avges med hänsyn till de förhållanden under vilka - bör anmälan sker. Slutligen kan som ett fall då symtomklausul vara möjlig nämnas situationen där en skall komgruppförsäkring pletteras med förtidskapital (eventuellt utökat förtidskapital), vilket för närvarande lär ske helt enkelt att den försäkrade får genom besked om att försäkringen utvidgas på detta sätt, under förutsättning att han är fullt arbetsför. Metoden tycks ha så pass stora fördelar att den bör godtas; också här gäller att det framstår som alltför krångligt att bolagen skulle inhämta särskilda upplysningar i frågan. De regler vi föreslår vid individuell försäkring om begränsning av ansvaret när den försäkrade deltar i vissa verksamheter eller på grund av hans levnadsförhållanden i (4 kap. 6 och 7 §§) övrigt bör utan vidare kunna tillämpas vid Vad gäller gruppförsäkring. 4 kap. 8-10 §§ avser bestämmelserna enbart rättsverkningarna av

Specialmotivering till 9 kap. 3 § 693

den försäkrades förhållande, och några särskilda problem uppkommer därför inte vid gruppförsäkring. - Av 4 kap. 11 §§ framgår att meddelande som där avses skall lämnas inte bara till den som enligt 9 kap. 3 § är försäkringstagare utan också till berörd försäkrad och i vissa fall till förmånstagare. Vissa avvikande regler om förfogande över gruppförsäkring förekommer som sagt i 19 § och skall kommenteras vid den paragrafen. Tillämpningen av 6-8 kap. i övrigt torde inte bereda några svårigheter i dessa sammanhang. Beträffande 7 kap. innebär 9 kap. 3§ tredje stycket att vad som sägs om försäkringstagarens skulder i stället skall avse den försäkrades skulder. Bestämmelsen i tredje meningen, som utformats med ledning av synpunkter från branschens sida, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.9). Som där utvecklats bör från tillämpningen av flertalet regler i 9 kap. undantas vissa försäkringar av mera speciell typ. Det gäller till en början den typ av försäkringar (alltid av obligatorisk art) som syftar till att skydda vissa tillfälliga besökande en bestämd - eller ett område - mot på plats en lokal personskada av viss typ, i allmänhet mot olycksfall. Det kan här vara fråga om kunder i varuhus, besökande på nöjesfält eller liknande eller på svårtillgängliga turistmål (varvid försäkringsskyddet också kan omfatta - Vidare undantas som är transport dit). försäkringar, avsedda att ge ett skydd på högst under deltagande i en viss en_ månad verksamhet, exempelvis ett idrottsevanemang eller en resa. I den mån försäkringen samtidigt omfattar andra kategorier, får undantaget anses inte vara tillämpligt för deras del - något som får betydelse bl.a. när vissa omfattas samtidigt med persoföreningsfunktionärer ner som endast deltar i verksamheten. I så fall skall de förra tillfälligt erhålla försäkringsbesked enligt 5 §, och uppsägningsreglerna i 8 och 10 §§ skall iakttas för deras del. I den mån försäkringsskyddet har en sådan speciell karaktär som bestämmelsen anger gäller 1, 4 och 6-8 kap. i samma omfattning som för gruppförsäkringar i alltså av övrigt (varvid reglerna kompletteras 9 kap. 14 och 19 §§); vidare tillämpas reglerna om vem som är försäkringstagare och om avtalsslutet i 3 §, om information i 4§ (dock med hänsyn tagen till försäkringarnas särdrag; se motiveringen till den paragrafen), om förbud mot förtida uppsägning i 13 §, om premien i 15 och 16 §§ samt om vissa meddelanden i 20 §.

19.9.3 till 9 3 §

Specialmotivering kap.

3§ Avtal om frivillig gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbolaget och gruppmedlemmen. Avtal om obligatorisk gruppförsäkring ingås genom gruppavtalet. Den som ingår avtal om gruppförsäkring med bolaget är försäkringstaga-

694 Specialmotivering till 9 kap. 3 § sou 1986:56 Å,

re. Vid tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses dock varje försäkrad som försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans liv eller hälsa. Paragrafen anger konstruktionen av försäkringsförhållandet vid gruppförsäkring.

Första stycket

Vad frivillig gruppförsäkring angår, står det klart att den försäkrade gruppmedlemmen är försäkringstagare. I detta stycke sägs bara att avtalet ingås mellan gruppmedlemmen och försäkringsbolaget. Som förut utvecklats (avsnitt 17.3), avstår vi från att närmare reglera avtalsmekanismen. Här är allmänna avtalsrättsliga principer tillämpliga, med de modifikationer försäkringsavtalet och gruppförsäkringens speciella drag motiverar. Självfallet utgör det en komplikation med det dubbla systern av viljeförklaringar som förekommer vid frivillig gruppförsäkring: dels gruppavtal, dels avtal om den enskilda gruppförsäkringen. Frågan hur försäkringsavtalet här skall anses komma till stånd är i viss utsträckning oklart; problemet har i litteraturen behandlats främst med sikte på gruppavtalets ingående (se Roos s. 81 ff med hänvisningar). Enligt vår mening är det rimligt att se på rättsläget påföljande sätt. I normala fall träffar parterna i gruppavtalet en preliminär uppgörelse om där dock brukar lämnas gruppförsäkringar, premien Öppen tills det blir klart hur många som ansluter sig. En sådan överenskommelse kan anses villkorad av att den erforderliga anslutningsprocenten uppnås. På» grundval härav utgår erbjudande om försäkring till gruppmedlemmarna. När dessa anmäler sin anslutning, får detta betraktas som en accept av bolagets anbud. Härigenom har ett försäkringsavtal kommit till stånd på de villkor erbjudandet innefattar; både avtalets bestånd och premiens storlek beror alltså av hur många som ansluter sig. Förutsättningar för avtalet får vidare anses vara å ena sidan att gruppmedlemmen uppfyller de hälsokrav som uppställts, å andra sidan att premien beräknas efter gängse normer (när inte beräkningen direkt anges i gruppavtalet). Skulle beräkningen ske på annat vis får det anses att inte bara gruppen är obunden av utan också att gruppmedlemmen är obunden av gruppavtalet försäkringsavtalet. Frågan om den enskilde gruppmedlemmens bundenhet får emellertid i praktiken betydelse med vårt ringa förslag, eftersom han under alla förhållanden har rätt att när som helst säga upp försäkringen med omedelbar verkan (8 § andra stycket). Vad som nu har sagts om avtalsslutet gäller inte sådan försäkring där medlemmar i gruppen anses anslutna i och enligt gruppavtalet med att de inte avböjer försäkringen inom viss tid. Även detta är

till 9 3 § 695

Speciafmotivering kap.

emellertid med lagens terminologi en frivillig gruppförsäkring. Det är tydligt att avtalslagens regler om avtalsslut genom anbud och accept då är ännu svårare att tillämpa än vid andra former av sådan försäkring. Som nämnt (avsnitt 17.3) anser vi oss inte heller i detta fall böra i detalj reglera avtalsmekanismen. Om gruppmedlemmen av förbiseende har underlåtit att avböja en försäkring som han inte vill ha, kan han enligt 8 § andra stycket säga upp med omedelbar verkan. Han är då skyldig att försäkringen betala premie bara för tiden mellan reservationstidens utgång och uppsägningen. Att bolaget driver in sådana premiebelopp lär knappast vara praktiskt. Frågan när bindande försäkringsavtal föreligger får hållas isär från ansvarets inträde. Enligt vad som sägs i 6 § föreligger avtalsfrihet i det senare hänseendet.

Andra stycket

Som framgår av detta stycke är konstruktionen en annan vid obligatorisk än vid frivillig försäkring, ett förhållangruppförsäkring de som behandlats i det föregående (avsnitt 7.2 och 17.1). utförligt Avtal till förmån för ingånget redan

gruppmedlemmen anses genom

gruppavtalet. Detta gäller också om han inträder senare i gruppen. Man får då se situationen så, att företrädaren för gruppen genom avtalet tillvaratar också kommande medlemmars intressen; försäkringen gäller för dem under förutsättning att de går med i gruppen och uppfyller anslutningskraven. Som utvecklats i annat sammanhang (avsnitt 17.1) medför inte gruppavtalet någon skyldighet för gruppmedlemmarna att betala premien vid obligatorisk försäkring.

Tredje stycket

För lagens tillämpning är det väsentligt vem som i olika fall skall anses vara försäkringstagare vid gruppförsäkring. Detta regleras i tredje stycket. Huvudprincipen är att den som sluter avtal om gruppförsäkring med bolaget också är försäkringstagare. Vid frivillig gruppförsäkring är detta den försäkrade I vissa hänseenden - i gruppmedlemmen. fråga om rätten att förfoga över försäkringen, rätten i övrigt till utfallande belopp och skyddet mot borgenärerna - skall dock varje försäkrad betraktas som försäkringstagare i den mån försäkringen avser hans person. Konstruktionen är som förut utvecklats motiverad av praktiska skäl: i fråga om avtalets ingående och upphörande, information och premiebetalning skulle det leda till stora svårigheter om medförsäkrade ansågs ha sin egen försäkring. I praktiken innebär

Specialmotivering

696 till 9 kap. 3 §

emellertid regeln, att även den medförsäkrade i hänseenväsentliga den är ”ägare till liknande sätt som försäkringen pä försäkringsta- garen äger en individuell försäkring. Reglerna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.1, 17.7 och 17.8). Vid tillämpning av bestämmelserna om försäkringstagare den på försäkrade gruppmedlemmen torde inte några särskilda problem uppkomma, inte heller i fråga om den medförsäkrades förfoganden över försäkringen på egen person genom förmånstagarförordnande eller på annat sätt. I praxis skiljer man redan på gruppmedlemmens och den medförsäkrades rätt i sådana Även om lägen. gruppmedlemmen formellt skulle förfoga över hela får det försäkringen, verkan bara för hans eget vidkommande - han kan inte disponera över försäkringen i den mån den avser en medförsäkrads person. Och gruppmedlemmen kan inte motsätta den medförsäkrades sig förfoganden. Vad åter angår tillämpningen av 7 kap. på medförsäkrad innebär 7 1 § att såvitt kap. försäkringen den avser hans person får med de begränsningar paragrafen anger tas i anspråk för hans skulder. Inskränkningarna i utmätningsbarheten 2 och 3 §§ enligt 7kap. gäller naturligtvis också försäkringar den medförsäkrades liv. på Föreskriften i 7 kap. 7 § om försäkringstagarens kan premiebetalning bli tillämplig på den medförsäkrade men torde i bara praktiken komma att gälla betalningar av den försäkrade gruppmedlemmen. Av bestämmelsen vidare vem som vid framgår obligatorisk försäkring skall anses som försäkringstagare i vissa praktiska situationer. Den frågan har behandlats i den allmänna utförligt motiveringen (se avsnitt 17.1). På liknande sätt som vid frivillig försäkring delas rätten till försäkringen upp mellan de försäkrade. i fråga om Exempelvis förmånstagarförordnande och rätten till ur sjukförsäkring ersättning har försäkrade gruppmedlemmar och medförsäkrade var för en sig försäkringstagares befogenheter, såvitt försäkringen avser dem. Den som slutit gruppavtalet har däremot i dessa avseeninga rättigheter den. - På motsvarande sätt anses försäkrad som varje försäkringstagare vid tillämpning av reglerna i 7 om I kap. borgenärsskyddet. detta avseende är försäkrade och medförsäkrade gruppmedlemmar likställda. Att märka är att den försäkrade däremot inte betraktas som försäkringstagare vid tillämpning av 4 kap. Bl.a. reglerna om upplysningsplikt blir därför i princip på den som ingår tillämpliga gruppavtalet. Som framgår av 14§ saknar emellertid felaktiga av denne för den försäkrades rätt. - Inte upplysningar betydelse heller anses den försäkrade som försäkringstagare när det gäller betalning av premien. Här innehåller 15-18 §§ en uttömmande reglering för gruppförsäkringens del.

i Specialmotivering till 9 4 § 697 kap. . x l9.9.4 till 9 4 §

Specialmotivering kap.

4§ Innam ett gruppavtal ingås, skall försäkringsbolaget lämna gruppen en information som är utformad så att den underlättar en bedömning av gruppmedlemmarnas försäkringsbehov och valet av försäkring. Bolaget skall ge dlen information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som gruppen behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. Innan avtal om frivillig gruppförsäkring sluts, skall bolaget också på ändamålsenligt sätt ge gruppmedlemmarna information för bedömning av frågan om de bör ansluta sig till försäkringen. Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall bolaget i skälig omfattning informera de försäkrade om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Efter försäkringsfall gäller informationsskyldigheten även mot annan som har anspråk mot bolaget.

Denna och behandlar inforföljande paragraf försäkringsbolagens mationsplikt vid gruppförsäkring. Bestämmelserna är huvudsakligen gemensamma för frivillig och obligatorisk gruppförsäkring, fast de inte kan tillämpas på riktigt samma sätt i båda fallen.

Första stycket

Paragrafen skiljer på informationen i flera skeden. Till en början behandlas fallet innan ett gruppavtal ingås. På detta stadium skall bolaget ge gruppen upplysningar för bedömning av vissa frågor som i detta ter försäksammanhang sig väsentliga: gruppmedlemmarnas ringsbehov, valet av försäkring och sådana förhållanden som behövs för att bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen denna. Dessutom skall informationen, liksom vid individuell försäkring, omfatta viktiga av avgränsningar försäkringsskyddet. När regeln talar om ingående av gruppavtal, avses det preliminära avtal där bl.a. premiens storlek kan lämnas öppen. Den omständigheten, att avtalet inte på detta stadium får sin definitiva i avfattning alla delar, utgör alltså inte skäl för bolaget att vänta med informationen; innan gruppens företrädare ingår ett avtal av detta slag måste han rimligen veta vad det innebär. Det bör observeras att informationen enligt lagtexten skall lämnas till ”gruppen”. Häri att den, alltefter vad som är kan ligger lämpligt, riktas antingen till en företrädare för gruppen eller till de enskilda gruppmedlemmarna. Innan gruppavtalet ingås är det naturligt att

informationen i första hand ges till någon som redan förhandlar på

gruppens vägnar eller annars kan antas ha intresse av att träffa gruppavtal angående försäkringen. Under vissa omständigheter, särskilt när gruppmedlemmarna kan väntas ha direkt inflytande på sitt

försäkringsskydd, kan det emellertid vara anledning att också ge

698 Specialmotivering till 9 kap. 4 §

upplysningar åt medlemmarna, i den mån det finns praktiska sätt att nå dem - t.ex. eller liknande. genom medlemstidningar Vad angår obligatorisk försäkring, finns det naturligtvis anledning att mera koncentrera informationen på den som ingår gruppavtalet och följaktligen har att besluta om försäkring skall tecknas. Men det är tänkbart att i vissa fall också medlemmarna bör få vissa upplysningar; även här får beaktas i vad mån de kan antas påverka beslutet att - När det vissa av ingå gruppavtal. gäller slag gruppförsäkringar, bl.a. för besökande i varuhus m.m. (jfr 2 § tredje meningen) kan informationen självfallet bara riktas till den som ingår gruppavtalet. Som framhållits i den allmänna motiveringen kan förhållandena variera åtskilligt vid olika typer av gruppförsäkring, och det är ännu svårare än när det gäller individuell försäkring att ange vad upplysningarna skall gå ut på. Vad gäller gruppmedlemmarnas försäkringsbehov, är det självfallet svårt att ta någon hänsyn till det individuella behovet. Man får också räkna med att den som företräder en grupp normalt har bättre insikt i dessa frågor än en privatperson, som tvekar mellan olika försäkringar. Informationen kan därför normalt vara ganska allmänt hållen och närmast gå ut på att påpeka vissa förhållanden som genomsnittligt kan antas vara av vikt för grupper som den aktuella och inte är alldeles lätta att inse, t.ex. luckor som i ett visst läge kan förekomma i av gängse eller i ka-försäkringar slag socialförsäkringen. För föräldrar kan vissa speciella drag i barnförsäkring ha betydelse i sammanhanget, t.ex. att invaliditetsskydd ibland förekommer enbart vid olycksfall. Inte heller uppgifter till ledning för valet av försäkring torde i detta sammanhang behöva bli mera ingående. Oftast är det inte så många typer av gruppförsäkringar man kan välja mellan, och naturligtvis kan - särskilt vid små grupper eller när anslutningen kan tänkas bli - om inte intresserade medlemmar begränsad frågan uppkomma, lika väl bör inrikta sig på individuella försäkringar. Beträffande kostnaderna för försäkringen är att märka att dessa många gånger kan vara svåra att ange i förväg, framför allt eftersom de vid frivillig gruppförsäkring beror av hur många som ansluter sig och de anslutnas ålder. Man kan rimligen inte begära mer av bolaget på denna än att det vissa ungefärliga uppgifter om punkt ger premien. Vid frivillig försäkring bör anges hur premien skall erläggas och till vem - genom en gruppföreträdare eller direkt av gruppmedlemmarna till bolaget. Förmånerna med försäkringen torde i allmänhet kräva något mera ingående information; här kan uttalanden i specialmotiveringen till 2

kap. 1§ ge viss ledning. Detsamma kan sägas om upplysningar

rörande viktiga begränsningar av försäkringsskyddet. Det bör

till 9 4 § 699 Specialmotivering kap.

framhållas att regeln inte utgår från att något visst försäkringsskydd under :alla förhållanden skulle vara normalt. Men om det förekommer umdantag från vad den försäkrade kunnat vänta med sig hänsyn till försäkringens allmänna och det sätt den i beteckning varpå övrigt preseniteras - t.ex. om i en gruppsjukförsäkring undantag görs för vissa förekommande - bör detta vanligt sjukdomar motivera ett särskillt påpekande. i rätten att över försäk- Inskränkningar förfoga ringen (jfr 19 §) bör också tas med i informationen. Vidaire föreskrivs att gruppmedlemmarna vid frivillig gruppförsäkring skeall få särskild information för av om de skall bedömning frågan ansluta: sig. Detta gäller naturligtvis både när anmälan fordras för anslutning och när gruppavtalet innehåller bestämmelser om reservationsanslutning; inte minst i det sistnämnda fallet är det väsentligt att medlemmarna får veta vad innebär - normalt en försäkringen förutsättning för att de alls skall anses ha ingått ett försäkringsavtal (se avsnitt 17.3 ovan). Informationen får naturligen avse samma förhållanden som upplysningarna till företrädare i ett gruppens tidigare skede; i fråga om valet av behövs dock gruppförsäkring knappast närmare uppgifter, eftersom detta val redan har träffats av gruppföreträdaren. Av stor vikt är att medlemmarna får reda på inte bara hur de skall bära sig åt för att bli försäkrade utan också hur de skall kunna träda ut ur försäkringen, om de i en framtid önskar detta. Måste medlemmarna för att inte bli försäkrade, är det avböja försäkringen självfallet nödvändigt att de får uppgift om detta. Sättet att informera kan variera gruppmedlemmarna naturligtvis med hänsyn till typen av grupp. Individuella meddelanden till varje medlem kan inte krävas, men i bör den metod användas som Övrigt gör det mest sannolikt att informationen når fram. Av skäl praktiska är det ofta nödvändigt att låta också dessa upplysningar gå genom gruppens företrädare.

Andra

stycket

I fråga om detta stycke kan i stora hänvisas till vad som anförts drag om individuell försäkring. Av blir särskilt informationen i betydelse samband med förnyelse, då de försäkrade behöver ha reda på eventuella ändringar i villkoren. Man får emellertid beakta att även andra förhållanden kan spela en roll vid Också i gruppförsäkring. detta skede är det av vikt att de försäkrade hålls underrättade om vad som händer om en medlem - eller -— får lämna frivilligt ofrivilligt gruppen, särskilt om hans ställning numera av ändrade på grund omständigheter inte är alldeles densamma som man kunde förutse när gruppavtalet ingicks. . Av väsentlig betydelse blir som naturligtvis försäkringsbeskeden,

700 Specialmotivering till 9 kap. 5 §

på ett koncentrerat sätt anger de viktigaste inslagen i den försäkrades skydd (se nedan vid 5 §). I de allra flesta fall torde bolaget ha fullgjort sina skyldigheter genom att sända sådant besked. År det bara fråga om ändring av premien behövs inte ens detta. Bara i speciella situationer bör det åligga bolaget att avsända villkoren i deras helhet; att märka är att dessa kan vara vidlyftiga och reglera frågor som saknar aktualitet för den enskilde försäkrade. Vid tillämpning av detta stycke, som avser läget när försäkringsavtal redan föreligger, finns det knappast skäl att göra någon större skillnad mellan frivillig och obligatorisk försäkring. Också i det senare fallet bör medlemmarna ha vetskap om den aktuella innebörden av försäkringsskyddet. Beträffande sådana försäkringar som omtalas i 2§ tredje meningen står det emellertid klart att tillämpningen får ske på ett speciellt vis. Vid korttidsförsäkringar är det i praktiken av ringa betydelse för de försäkrade med information under försäkringstiden; vid försäkringar för varuhuskunder och liknande kan det knappast bli tal om någon information. Liksom andra meddelanden får uppgifter enligt detta stycke sändas på ändamålsenligt sätt för den försäkrades kännedom (20 §), och häri ligger bl.a. att bolaget inte alltid behöver skicka personlig information till enskilda försäkrade ens när detta är möjligt. I många fall räcker det att över upplysningarna går någon företrädare för gruppen, exempelvis medlemmarnas arbetsgivare, föreningsstyrelsen vid försäkring av föreningsmedlemmar, eller annars den som skall erlägga premien för gruppmedlemmarna;

företrädaren får uppmanas att vidarebefordra informationen till

gruppens medlemmar. I andra fall får informationen tas in i någon tidning eller annan publikation som man med stor sannolikhet kan vänta att medlemmarna kommer att läsa. Hur pass ofta information bör utgå beror uppenbarligen på vikten av de nya förhållanden som de försäkrade bör få reda på. De regelbundna uppgifterna om ersättningsbeloppens förändringar i anledning av penningvärdets variationer behöver bara ges någon gång årligen. Ofta anknyter ersättningen till det gällande basbeloppet, och något särskilt meddelande behöver inte sändas ut bara av den anledningen att detta belopp har höjts. Men ändras exempelvis villkoren i fråga om försäkringens omfattning finns det skäl att snarast underrätta gruppmedlemmarna om detta.

Vad angår situationen efter försäkringsfall, finns inte anledning att

i något avseende göra skillnad mellan och indivigruppförsäkring duell försäkring (jfr också 5 § tredje stycket).

19.9.5 Specialmotivering till 9 kap. 5 §

5 § När en gruppförsäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de försäkrades

Specialmotivering

till 9 5 § 701 kap.

kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringsskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen. Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet vid den tiden har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig. Reglerna i 2 kap. 4 och 5 §§ tillämpas vid gruppförsäkring.

Som redan har framgått försäkringsbeskeden stor betydelse för de försäkrade; man kan inte med säkerhet räkna med att de kan ha möjlighet att ta del av några andra om uppgifter försäkringens innebörd. Det har främst av denna ansetts motiverat att anledning reglera frågorna om sådana besked mera än om ingående frågorna försäkringsbrev vid individuell 2 2 §). Reglerna försäkring (jfr kap. är gemensamma för frivillig och obligatorisk försäkring.

Första stycket

Försäkringsbolaget skall avsända försäkringsbesked ändamålspå enligt sätt för de försäkrades kännedom, dels när gruppförsäkring meddelats, dels vid vissa senare ändringar i försäkringsskyddet. Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.2), får beskeden ofta distribueras genom den som företrätt vid gruppen gruppavtalet eller vid senare förhandlingar med bolaget; man kan inte alltid kräva att försäkringsbeskeden tillställs Inte gruppmedlemmen personligen. heller är det med särskilda besked till de medförsäkrade, nödvändigt utan gruppmedlemmen får förutsättas informera den medförsäkrade. Det är också tänkbart att beskedet om innehåll i försäkringens stället bör de försäkrade en delges genom medlemstidning åtminstone när det gäller helt okomplicerade besked om av ändring försäkringen — eller som bilaga till denna. Om vid bolaget frivillig försäkring känner till de enskilda försäkrades namn och en adress där de kan nås (eventuellt bör dock inrikta på arbetsplatsen) bolaget sig på ett besked som tillställs honom direkt från i kravet bolaget; på ändamålsenlighet får anses ligga också att beskedet skall nå honom så säkert som rimligen kan begäras. Bolaget får alltså fritt välja det som framstår som tillvägagångssätt lämpligast från informationssynpunkt men har här det ansvar som framgår av andra stycket. Anses förfarandet sett inte som objektivt ändamålsenligt, kan bolaget riskera både och marknadsrättsliga civilrättsliga påföljer. Som framgår av fortsättningen får man dock

/ 702 Specialmotivering till 9 kap. 5 §

lämna bolaget en ganska vid marginal vid bedömningen av vad som är lämpligt i olika situationer. Av lagtexten framgår vidare att det räcker att beskedet avsänds på ändamålsenligt sätt, vare sig detta sker till de försäkrade själva eller till gruppens representant. Det fordras inte att beskedet nått den försäkrade. Formuleringen i bestämmelsen om försäkringsbesked stämmer med föreskriften i 20 § om sättet för uppsägning och andra meddelanden. Även när ett besked skall distribueras genom gruppföreträdarens försorg och eventuellt ifyllas av denne, får bolaget svara för att beskedet får en lämplig utformning för sitt ändamål. Beskedet skall enligt första stycket innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen. Av beskedet skall alltså till en början framgå inte bara vilka risker som omfattas utan också de ersättningsbelopp som utgår i olika situationer. Härvid är det dock inte alldeles nödvändigt att beloppen för den enskilde försäkrades del, något som ibland kan preciseras medföra svårigheter. Det får då anses tillräckligt om han praktiska får uppgifter som omedelbart ger honom möjlighet att konstatera vad som gäller i fråga om honom, t.ex. att efter viss ålder nedsätts en tabell. Att skyddet upphör vid försäkringsbeloppet enligt viss tidpunkt, exempelvis när den försäkrade uppnått viss ålder, bör under alla förhållanden framgå av beskedet. - Det är naturligtvis inte krav att den försäkrade gruppmedlemmens visserligen något på namn anges, men det bör klart framgå att han får beskedet i av medlem - i visst egenskap i en viss grupp t.ex. såsom anställd företag eller medlem i viss förening. Vidare skall beskedet ange väsentliga inskränkningar i försäkringsskyddet. Närmast blir det fråga om undantag av någorlunda som inte brukar vara så många vid ordinär praktisk betydelse, gruppförsäkring. Exempel ger symtomklausuler av tillåtet slag, geografiska begränsningar och undantag för vissa farliga sysselsättningar (jfr 4 kap. 5 och 6 §§). Allmänt sett bör man beträffande beskedets utformning ta hänsyn till att det skall läsas av personer, som normalt inte förhandlat med försäkringsbolaget om försäkringens innehåll; det är också naturligt att flertalet gruppmedlemmar inte ägnar försäkringsskyddet större intresse innan av särskild blir aktuellt. De skyddet någon anledning försäkrades vana att ta del av villkorstext beträffande så pass avtalsförhållanden som kan också i komplicerade gruppförsäkring hög grad variera. Av sådana skäl är det av vikt att försäkringsbeskedet får en enkel och lättläst form. Det sagda motiverar samtidigt att man lämnar en fullständig redogörelse bara för sådana undantag som ter någorlunda väsentliga i praktiken; beträffande mera speciella sig bör det räcka att de försäkrade känner till deras undantagsklausuler

Specialmotivering till 9 kap. 5 § 703

existens utan att de i detta sammanhang får del av detaljerna. Enligt första stycket skall försäkringsbesked vidare utfärdas också vid vissa i i ändringar försäkringsskyddet. Varje inskränkning skyddet utgör skäl för ett nytt besked, även om den ter sig mindre betydelsefull för den genomsnittlige försäkrade. däremot Utvidgas skyddet, eller ändras försäkringens utformning utan att kan skyddet sägas ha försämrats i något avseende, räcker det däremot med att ett nytt besked utgår vid väsentliga Smärre av förändringar. höjningar ersättningsbeloppen i takt med inflationen kan sålunda ske utan att bolaget behöver dra på sig kostnader för att distribuera nya försäkringsbesked till gruppmedlemmarna.

Andra stycket

Här behandlas en civilrättslig påföljd av brister i informationen, nämligen att en felaktig uppgift kan åberopas mot bolaget vid god tro på motsidan. Regeln, som diskuterats ganska ingående i den allmänna (avsnitt 17.2), rör alltså bara motiveringen positiva oriktiga upplysningar i beskedet. Det kan gälla sådana förhållanden som ersättningsbeloppens storlek eller förutsättningen för att ersättning skall utgå, men också vilka som tillhör den försäkrade kretsen eller den tid varunder skyddet skall gälla. Också underlåtenhet att i beskedet ange ett undantag från försäkringen kan omfattas av regeln, om beskedet i övrigt har en som ett formulering tyder på fullständigt skydd på denna punkt. Denna situation får hållas isär från det ibland förekommande fallet att försäkringsavtalet sluts genom att bolaget ger gruppmedlemmen ett om vari erbjudande försäkring, det sägs att om han accepterar anbudet detta skall gälla som besked om Innehåller försäkringen. anbudet något som till fördel avviker från gruppmedlemmens villkoren enligt gruppavtalet, får man se saken så att ett försäkringsavtal genom accepten slutits med annat innehåll än villkoren (förutsatt att gruppmedlemmen är i god tro). Reglerna om verkan av oriktigt försäkringsbesked och om rättelse av sådant besked blir inte aktuella i detta fall. Regeln innebär också att en person som inte alls omfattas av försäkringen kan få ett försäkringsskydd, om han av tillställs misstag ett besked att han är försäkrad (förutsatt att han är i god tro; jfr nedan). Om misstaget begåtts av eller en grupp-

försäkringsbolaget

föreståndare som handlar på dess vägnar saknar här En betydelse. förutsättning för att någon som inte omfattas av försäkegentligen ringen skall kunna åberopa beskedet bör dock vara att detta uttryckligen anger honom som försäkrad eller åtminstone utsäger att försäkringen gäller för viss grupp som han tillhör. l annat fall kan han inte förlita sig på beskedet utan att kontrollera om det verkligen avser honom.

704 till 9 kap. 5 § Specialmotivering

Beskedet får emellertid inte en sådan verkan som beskrivits ovan i alla lägen. Till en i allmänhet bara det senast början gäller regeln utfärdade beskedet. Om ett nytt besked på ändamålsenligt sätt har avsänts, är det innehållet i detta besked som blir avgörande sedan fjorton dagar gått från avsändandet; inträffar därefter ett försäkringsfall, är det att bedöma enligt det nya beskedet. Här gäller alltså en liknande frist som 2 6 §. Vad som krävs för att enligt kap. avsändandet skall anses ändamålsenligt har behandlats under första stycket. Det bör emellertid framhållas att ett tidigare besked också kan mista sin verkan genom andra åtgärder från bolagets sida, nämligen om den försäkrade därigenom måste antas ha kommit i ond tro (jfr nedan). Ett meddelande om felaktigheten, som inte har karaktären av försäkringsbesked, kan t.ex. ha tillställts medlemmarna. dagar därefter kan det oriktiga beskedet inte längre Fjorton åberopas. om nytt besked får betydelse i två situationer. Dels mister Regeln ett äldre besked sin verkan ganska snart efter det att det nya beskedet avsänts. Eftersom det inte lär vara så vanligt att villkor försämras för de försäkrade torde detta ha begränsad praktisk betydelse. Dels har bolaget här en möjlighet att rätta till besked som fått ett felaktigt innehåll, antingen det gäller alla besked som utfärdats eller bara vissa av dem. En annan av regeln om verkan av oriktiga väsentlig begränsning är, att den som fått beskedet inte får ha insett eller försäkringsbesked bort inse felaktigheten. Detta är naturligtvis fallet när oriktigheten senare har blivit rättad, men regeln gäller också när han på annat sätt har kommit i ond tro (förutsatt att fjortondagarsfristen har löpt ut). - Däremot har det inte om den som har rätt att någon betydelse uppbära ersättning från försäkringen i egenskap av förmånstagare har råkat känna till att försäkringsbeskedet var oriktigt. Genom kravet på god tro torde bolaget undgå ansvari de flesta fall där vederbörande inte alls omfattas av försäkringen. Endast undandå han visserligen är gruppmedlem men enligt villkoren tagsvis - en undantas på grund av något speciellt förhållande exempelvis - torde han kunna lägre åldersgräns för viss kategori av arbetstagare beskedet mot bolaget. Om bolaget i beskedet har bekräftat åberopa att den försäkrade är fullt arbetsför, fast han i själva verket är sjukledig, bör bolaget däremot kunna göra gällande ond tro även om om arbetsförhet inte härrör från den försäkrade utan uppgiften exempelvis från hans arbetsgivare (jfr NOU 1983: 56 s. 179). Den onda tron kan avse inte bara uppgiftens riktighet i och för sig utan också dess i tiden. Framgår det på något sätt av giltighet beskedet att det är kan det inte åberopas efter den tidsbegränsat, av beskedet. - huvudsaktidsgräns som kan utläsas Godtrosregelns torde därför vara att den kan medföra att den liga betydelse

Specialmotivering till 9 6 § 70l5

kap.

försäkrade får större förmåner än villkoren eller att medger undgår träffas av vissa undantag. När frågan uppkommer vad mottagaren borde ha insett, får man utgå från att han läst beskedet; det alltså inte att verkligen går åberopa t.ex. att han på grund av fick tillfälle att ta sjukdom aldrig del av det och därför inte haft att fatta misstankar. någon anledning - Vid bedömningen av vad den försäkrade bort inse måste vidare, inte minst av praktiska skäl, det avgörande bli vad som rent objektivt kan begäras av en försäkrad vid den aktuella Är försäkringstypen. beskedet utformat med rimlig begriplighet, bör en gruppmedlem inte kunna åberopa att han på grund av särskilda förhållanpersonliga den, t.ex. språksvårigheter, missförstått vad det ut egentligen gick på. Som framhållits i den allmänna får också motiveringen begäras att den försäkrade tar del av sådant material rörande försäkringen som vid sidan av beskedet tillställts honom, åtminstone om materialet är utformat så att dess för utan betydelse försäkringsskyddet vidare framgår. Ett meddelande i en iögonfallande förbundstidning eller på en anslagstavla i en arbetslokal, att numera har försäkringen ändrats på viss punkt, bör alltså hindra att beskedet efter av utgången fjortondagarsfristen kan i sin åberopas tidigare lydelse. Som nyss framhölls kan bolaget på detta vis verkan av ett omintetgöra felaktigt besked också utan att ett nytt distribueras. försäkringsbesked Godtrosregeln är tvingande mot Detta kan försäkringsbolaget. alltså inte i villkoren eller i beskedet friskriva från av sig följderna felaktigheter i försäkringsbeskedet. Däremot har bolaget möjlighet att i beskedet reservera för att vissa av sig exempelvis inskränkningar mindre av - detta väsentlig betydelse framgår gruppavtalet under förutsättning att beskedet har den grad av som fordras precision enligt paragrafens första stycke. Ofta torde en sådan klart uttryckt reservation vara lämpligare som information än ett besked där en mängd villkor angetts i detalj.

Tredje stycket

Stycket hänvisar till reglerna om individuell såvitt försäkring, angår besked om överprövningsmöjligheter och risk för samt preskription de marknadsmässiga av underlåtenhet att lämna påföljderna information. Här framträder inte några särskilda synpunkter vid gruppförsäkring.

19.9.6 till 9 6 §

Specialmotivering kap.

6 § När CU gruppavtal om frivillig gruppförsäkring har ingåtts, räknas tiden för försäkzingsbolagets ansvar från den tidpunkt som anges i gruppavtalet. Ansvaret nmfattar alla gruppmedlemmar som då fyller anslutningskraven enligt avtalet och som har anslutit sig till försäkringen. Om en gruppmedlem

706 till 9 6 § Specialmotivering kap.

ansluter sig senare, räknas ansvaret från och med dagen efter anslutningen. Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen gör anmälan hos bolaget eller hos någon som mottar anmälningar för bolagets räkning. Om medlemmen ansluter att inte avböja försäkringen, anses sig genom anslutning ske när tiden för avböjande går ut. Om inte annan tidpunkt har avtalats, räknas vid obligatorisk gruppförsäkring tiden för bolagets ansvar mot medlemmarna från och med dagen efter den då gruppavtalet slöts eller, om någon inträder senare i gruppen, från och med dagen efter inträdet.

tiden för ansvarets inträde. Detta hör till de Paragrafen reglerar där för olika av gruppförsäkring är nödvändifrågor särregler typer ga; första och andra styckena gäller endast frivillig försäkring, tredje stycket endast obligatorisk försäkring.

Första stycket

Såtillvida avtalsfrihet att i får bestämmas vilken gäller gruppavtalet som helst då ansvaret Däremot är regleringen tidpunkt börjar gälla. det sättet tvingande, att bolaget inte kan i villkoren uppskjuta på ansvarets inträde mot vissa sådana som gruppmedlemmar (t.ex. resterar med premie för en tidigare försäkring). Alla gruppmedlemmar som har anslutit och som måste alltså sig fyller anslutningskraven vara likställda. En kan också ansluta vid senare tidpunkt än nu gruppmedlem sig - han har kanske från inte velat med i har sagts början gå eller inte varit medlem i gruppen. Också för hans del försäkringen en ansvaret skall inträda dagen efter gäller tvingande regel: anslutningen.

Andra stycket

Ansvarsinträde förutsätter att medlemmen har anslutit sig till I andra skall anses ske i försäkringen. stycket anges när anslutning olika fall. Anslutning kan till en början ske genom anmälan. krav viss form inte. Anmälan kan alltså göras Något på gäller genom ett muntligt meddelande. Sker anmälan skriftligen, framgår av (”gör anmälan”) att det avgörande är när meddelandet lagtexten avsänds, inte när det kommer fram. Anmälan skall för att få verkan antingen hos försäkringsbogöras eller som mottar för dess räkning. Det

laget _hos någon anmälningar

kan vara samma som slutit med bolaget som nu person gruppavtalet handlar men det kan också vara en på försäkringsbolagets vägnar, annan funktionär inom ett eller en förening som sköter företag administrationen av i detta avseende. Ett uttryckligt försäkringen till denna fordras inte för att han skall vara uppdrag just person att motta anmälan, utan det räcker att bolaget faktiskt behörig

Specialmotivering till 9 kap. 7 § 707

att samlas in av någon sådan representant för godtar anmälningarna Om denne representant försummar att vidarebefordra en gruppen. anmälan. får bära risken för detta; gruppmedlemmen räknas bolaget ändå som ansluten (jfr avsnitt 17.3 ovan). kan ske också att gruppmedlemmen inte Anslutning genom avböjer försäkringen (reservationsanslutning). Anslutning anses då ske när reservationstiden ut. Eftersom tvingande endast går regeln är till de försäkrades fördel, finns inte hinder att bolaget - såsom något ofta lär ske i — låter ansvaret inträda redan under reservapraxis tionstiden, förutsatt att bolaget inte debiterar sådana gruppmedlemmar premie som varit försäkrade under denna tid men sedan avböjer försäkringen. Anslutning kan alltid ske genom anmälan. Den som ansluter sig senare till (se första stycket tredje meningen) får alltså försäkringen försäkringsskydd efter det han förklarat att han vill ansluta sig dagen till Detta oavsett om gruppavtalet föreskriver försäkringen. gäller reservationsanslutning. Självfallet måste han också fylla anslutningskraven.

Tredje stycket

Vid obligatorisk räknas ansvaret, om inte annat sägs i försäkring från och med dagen efter den då detta avtal ingicks, gruppavtalet, såvitt dåvarande medlemmar Inträder senare gäller i gruppen. någon i gruppen, gäller ansvaret från och med dagen efter inträdet. Avvikelse från regeln kan bli aktuell, t.ex. om försäkringsskydd inte behövs förrän vid senare tidpunkt.

19.9.7 till 9 7 §

Specialmotivering kap.

7§ När ansvaret inträder mot en gruppmedlem, gäller det också mot den som ansluts som medförsäkrad till honom.

Paragrafen reglerar ansvarets inträde mot medförsäkrade. I och med att ansvaret 6 § mot gruppmedlemmen, inträder enligt börjar gälla det automatiskt också mot dem som har anslutits såsom medförsäkrade enligt försäkringsavtalet. Regeln gäller både vid frivillig och vid obligatorisk försäkring. Den är tvingande såtillvida att bolaget inte kan uppskjuta verkningarna av gruppmedlemmens anslutning i förhållande till personer, som enligt gruppavtalet omfattas av försäkringsskyddet som medförsäkrade. Men självfallet finns inte något hinder mot att i avtalet föreskriva att medförsäkrade skall uppfylla vissa anslutningskrav eller att endast gruppmedlemmarna, inte deras anhöriga, skall omfattas av försäkringen.

708 till 9 kap. 8§ Specialmotivering

19.9.8 Specialmotivering 9 8 § kap.

8§ Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från gruppens sida, upphör försäkringen för samtliga gruppmedlemmar och deras medförsäkrade vid den tidpunkt som anges i uppsägningen, dock tidigast en månad efter det att uppsägningen mottogs av försäkringsbolaget. När bolaget har mottagit uppsägningen, skall det genast sända meddelande om denna till de försäkrade gruppmedlemmarna. I meddelandet skall anges om de försäkrade har rätt till fortsättningsförsäkring enligt 11 §. Vid frivillig gruppförsäkring har försäkrad gruppmedlem rätt att när som helst säga upp försäkringen att genast upphöra för hans och hans medförsäkrades del. Paragrafen behandlar uppsägning av försäkringen från gruppens och gruppmedlemmarnas sida.

Första stycket

Stycket är tillämpligt vid både frivillig och obligatorisk gruppförsäkring och reglerar rättsverkningarna av att gruppavtalet sägs upp på gruppens vägnar. Regeln har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.4). Det förutsätts att uppsägningen görs av den som slutit gruppavtalet med bolaget. Om rätten enligt detta avtal med bolagets godkännande har övergått till någon annan, t.ex. när ett företag som slutit avtalet överlåts, är det dock förvärvaren som har rätt att säga upp avtalet. Den uppsägning av gruppavtalet som behandlas i första stycket avser antingen upphörande vid avtalstidens utgång (jfr 10 §) eller upphörande i förtid. Några regler om rätten att säga upp gruppavtalet i förtid innehåller inte dessa kan fritt regleras i lagen; frågor avtalet. Följden av att man från gruppens sida säger upp gruppavtalet är att samtidigt med detta alla på avtalet grundande försäkringar upphör att gälla. De försäkrade gruppmedlemmarna och deras medförsäkrade kan inte hindra detta; en annan sak är att de kan vända sig mot den som gjort uppsägningen på deras vägnar med skadeståndsanspråk, men detta får i så fall grundas på det interna förhållandet mellan dessa parter och regleras inte av personförsäkringslagen. Bestämmelsen ger emellertid de försäkrade det skyddet att de får minst en månads rådrum efter att uppsägningen mottogs av bolaget. Av ”praktiska skäl bör enmånadstiden räknas från denna tidpunkt, närmast med tanke på bolagets underrättelseplikt (jfr nedan). Skyddsregeln kan sägas närmast rikta sig mot åtgärder av gruppens - för en företrädare kanske en arbetsgivare eller styrelsen förening - men genom att den avser de försäkrades förhållande till bolaget får den anses falla inom ramen för den försäkringsrättsliga lagstiftningen.

till 9 8 § 709 Specialmotivering kap.

Enligt 11 § har de försäkrade oftast möjlighet att begära fortsättningsförsäkring (jfr även 12 §). För att de skall kunna utnyttja denna möjlighet och över huvud taget få reda på sin försäkringssituation har vidare föreskrivits att bolaget skall underrätta den försäkrade gruppmedlemmen om uppsägningen av och om de gruppavtalet försäkrades rätt till fortsättningsförsäkring. Saknar de sådan rätt, skall detta påpekas i meddelandet. Sannolikt får de i de flesta fall kännedom om dessa förhållanden ändå, men vi anser det att naturligt under alla omständigheter ge dem detta skydd. Meddelandet skall, med tanke på den försäkrades behov av rådrum för att i tid ordna sitt försäkringsskydd, sändas genast efter det att mottauppsägningen gits. Angående sättet för meddelandet gäller den allmänna regeln i 20 §. Försummar bolaget att sända meddelande är enligt paragrafen, det tänkbart att bolaget kan bli mot en försäkrad skadeståndsskyldigt som av sådan anledning står utan I torde försäkringsskydd. praktiken ett ansvar huvudsakligen komma i när helt uraktlåter fråga bolaget att meddela om före gruppmedlemmarna uppsägningen försäkringstidens utgång; i sådana fall får man ofta anta ett orsakssamband mellan försummelse och skada.

Andra stycket

Här behandlas de enskilda rätt att vid gruppmedlemmarnas frivillig gruppförsäkring säga upp sin försäkring. Liksom försäkringstagarna vid individuell försäkring har de under alla förhållanden en sådan rätt, och någon inte. uppsägningstid gäller Gruppmedlemmens uppsägning får härvid verkan också för hans medförsäkrade. Däremot har den medförsäkrade 11 § rätt till enligt fortsättningsförsäkring (jfr även 12 §). - Att också den försäkrade gruppmedlemmen har sådan rätt torde sakna eftersom det praktisk betydelse, skydd han skulle få på detta sätt i allmänhet blir dyrare än gruppförsäkringen. Bestämmelsen anger inte hos vem uppsägningen skall ske. En uppsägning hos bolaget får naturligtvis alltid anses Emellertid giltig. bör också kunna hos företrädare för uppsägning göras någon gruppen, som sköter viss administration av på bolagets vägnar försäkringarna. Om t.ex. en gruppmedlem underlåter att erlägga premien och på förfrågan av den som svarar för premiernas inbetalning bestämt meddelar att han vill upphöra med försäkringen, får detta räknas som en uppsägning enligt paragrafen. Som förut framhållits kan motsvarande (avsnitt 17.4), någon individuell inte förekomma vid försäkuppsägningsrätt obligatorisk ring.

710 Specialmotivering till 9 kap. 9 §

19.9.9 Specialmotivering till 9 kap. 9 §

9 § Om en försäkrad gruppmedlem utträder ur gruppen av annan anledning än att han uppnår en viss ålder, upphör försäkringsbolagets ansvar mot honom och hans medförsäkrade tre månader efter utträdet. Detsamma gäller ansvaret mot medförsäkrad make efter äktenskapsskillnad och ansvaret mot medförsäkrad sambo sedan samboförhållandet upphört.

Paragrafen behandlar verkan av att den försäkrade lämnar gruppen eller inte längre tillhör den kategori som enligt avtalet kan medförsäkras. För att ge honom tid att anpassa sitt försäkringsskydd efter den nya situationen har föreskrivits ett efterskydd under tre månader. Enligt vad som närmare framgår av 12 § kan efterskyddet uteslutas om den försäkrade inte kan anses vara i behov av i skyddet. Att fastslå att den försäkrade trätt ut ur gruppen torde i allmänhet inte vålla några svårigheter. De mest praktiska fallen är att han slutar sin anställning eller lämnar en förening som han tillhört. Enbart frånvaro från arbetsplatsen kan inte anses innebära att den anställde lämnat gruppen, även om han försummat att anmäla frånvaron; det fordras att uppsägning skett från någondera sidan. Under uppsägningstid får en anställd alltjämt betraktas som gruppmedlem, och vid process om avskedande eller uppsägning av arbetstagare eller om uteslutning av föreningsmedlem kan utträde anses föreligga först när avgörande i saken vunnit laga kraft. Om medlemmen accepterat att lämna sin anställning eller sitt medlemskap men kräver skadestånd, exempelvis enligt lagen om anställningsskydd, saknar emellertid skadeståndsprocessen betydelse i sammanhanget. När medlemskap i en ekonomigrupp upphört kan ibland vara svårare att urskilja. Den väsentliga tidpunkten torde här vara när avtalet med företrädaren för ekonomigruppen upphör att gälla, exempelvis när ett banklån är slutbetalt. Är det fråga om gruppförsäkring för studerande, torde man böra räkna tremånadsfristen från slutdagen för den sista termin gruppmedlemmen studerar. Som utträde ur gruppen räknas inte här att försäkrad uppnår den övre åldersgräns som gäller för försäkringsskyddet. Detta utgör ett förhållande som framgår av villkor och försäkringsbesked och som han kan beakta i förväg vid sin ekonomiska planering. Enligt andra meningen ges samma efterskydd när makar skils eller sambor separerar. Vid äktenskapsskillnad bör tremänadsfristen räknas från lagakraftägande dom, vid samboende från den tidpunkt då parterna faktiskt flyttade isär. När detta skedde kan naturligtvis emellanåt vara svårt att fastställa. Om det står klart att parterna bodde på olika ställen när försäkringsfallet inträffade, får det emellertid anses ankomma på den som kräver ersättning att göra

Specialmotivering till 9 kap. 10 § 711

sannolikt att särboendet antingen var så tillfälligt att sammanlevnaden får anses ha bestått eller också att skedde mindre än flyttningen tre månader före försäkringsfallet.

19.9.10 Specialmotivering till 9 kap. 10 §

10 § Ett avtal om gruppförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 4 och 5 §§ finns bestämmelser om information i samband med förnyelse. Meddelande om uppsägning från försäkringsbolagets sida skall sändas till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan en månad efter det att meddelandena avsändes. Om rätt till fortsättningsförsäkring enligt 11§ föreligger, skall detta anges i meddelandet till gruppmedlemmen. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan. Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i övrigt.

Paragrafen behandlar förnyelse samt uppsägning från försäkringsbolagets sida. Den gäller både frivillig och obligatorisk gruppförsäkring. Uppsägning från de försäkrades sida regleras i 8 §.

Första stycket

Bestämmelsen föreskriver förnyelse av försäkringen, om inte avtalet sagts upp för upphörande vid försäkringstidens slut. kan också av kontraktsbrott i vissa Självfallet uppsägning på grund fall hindra förnyelse. För försäkringsbolagets del kommer här i fråga uppsägning vid brott mot upplysningsplikten (4 kap. 3 §) och vid premiedröjsmål (9 kap. 16 §); vid obligatorisk försäkring torde endast den senare komma i fråga (jfr om brott uppsägningsgrunden - En sådan mot upplysningsplikten 9 kap. 14 §). uppsägning behöver inte avse i förtid, utan bolaget kan nöja sig med upphörande att förklara att inte kommer att förnyas när försäkringsförsäkringen tiden utgår. Den normala är ett år, men som framgår av tredje förnyelsetiden stycket är Oavsett vad avtalet innehåller kan den regeln dispositiv. försäkrade gruppmedlemmen vid frivillig gruppförsäkring säga upp den förnyade med stöd av 8 § andra stycket. försäkringen Lagförslaget innehåller inte bestämmelser om ändring av några villkoren för försäkringen i samband med förlängning. Om villkoren ändras, skall de försäkrade informeras om detta enligt 4§ andra stycket och 5 § första stycket andra meningen. Om en gruppmedlem

inte vill godta de nya villkoren, finns vid frivillig gruppförsäkring en

möjlighet för honom att med stöd av 8§ andra stycket säga upp försäkringen till omedelbart upphörande.

712 Specialmotivering till 9 kap. 11 §

Andra

stycket

Bestämmelsen förfarandet när reglerar försäkringsbolaget vill säga

upp försäkringen för upphörande till försäkringstidens utgång. Den

gäller både uppsägning av alla och av försäkringar uppsägning försäkringen för viss gruppmedlem. Meddelande om uppsägningen skall sändas till den som ingått gruppavtalet (eller den som senare har trätt i hans ställe; jfr ovan vid 8 §). - Det bör framhållas att detta gäller också om det bara är en

enstaka frivillig som av vill gruppförsäkring bolaget någon anledning säga upp. Gruppens företrädare har i allmänhet större möjligheter att överblicka den rättsliga situationen och kan hjälpa den gruppmedlem som uppsägningen avser, eventuellt genom att förhandla på hans vägnar med bolaget. Ett meddelande till den som slutit får emellertid inte gruppavtalet ensamt rättsverkan mot de försäkrade. För detta krävs också att bolaget avsänder ett meddelande till försäkrad som gruppmedlem berörs av uppsägningen. I meddelandet skall lämnas om upplysning den viktiga rätten till den allmänna fortsättningsförsäkring. Enligt regeln i 20 § skall meddelandet sändas på ändamålsenligt sätt för den försäkrades kännedom; avser det endast viss försäkrad eller vissa försäkrade skall det skickas till Vad gruppmedlemmen personligen. detta närmare innebär skall behandlas i till 20 §. specialmotiveringen Här bör bara framhållas, att bestämmelsen kan knappast tillämpas på samma vis vid och frivillig obligatorisk gruppförsäkring. Försäkringen upphör för den försäkrades del en månad efter det att båda meddelandena har avsänts. Sker kortare tid uppsägningen före försäkringstidens utgång, fortsätter alltså att försäkringen gälla under någon tid därefter.

Tredje stycket

I bestämmelsen anges, att i första är förnyelseregeln stycket dispositiv. Villkoren kan alltså innehålla att inte skall försäkringen förnyas vid försäkringstidens utgång eller att förnyas på försäkringen annan tid än ett år. Självfallet skall informationen 4 och 5 §§ enligt omfatta också sådana villkor, om det inte är alldeles klart att försäkringen slutits för en begränsad period -— t.ex. för en viss

gruppresa.

19.9.11 Specialmotivering till 9 11 § kap.

ll§ Upphör försäkringsbolagets ansvar enligt 8, 9 eller 10 §. har varje försäkrad rätt att utan hälsoprövning erhålla likvärdigt skydd genom fortsättningsförsäkring, som tecknas i försäkringsbolaget eller annat bolag

Specialmotiver-ing

till 9 11 § 713 kap.

som det anvisar. Ansökan om fortsättningsförsäkring skall i fall som avses i 9 § göras inom den tid som anges där och i andra fall inom tre månader från försäkringens upphörande.

Paragrafen behandlar det viktiga kompletterande skydd som fortsättningsförsäkring utgör. Den avser både frivillig och obligatorisk försäkring. Första meningen innehåller den om den grundläggande regeln försäkrades rätt att utan erhålla sådan hälsoprövning försäkring. Förutsättningen är att han ansöker om skydd inom tre månader från försäkringens upphörande; när den försäkrade i de fall som avses i 9 § utträder ur gruppen eller när den medförsäkrade mister sitt skydd skall dock tremånadstiden räknas från utträdet skilsmässan resp. (separationen). Både muntlig och skriftlig ansökan är som möjlig; antyds av är det avgörande vid ansökan om denna lagtexten skriftlig avsänts inom fristen, inte när den kommit fram. Vad beträffar formen för fortsättningsförsäkringen, har bolaget frihet att ordna försäkringsskyddet på det från försäkringsteknisk synpunkt bästa sättet, genom individuell försäkring av något slag eller möjligen genom annan än den Härvid gruppförsäkring tidigare. kan bolaget också hänvisa till annat som är berett försäkringsbolag att meddela försäkring av den avsedda typen. En viktig förutsättning är emellertid att är skyddet likvärdigt”. Den försäkrade skall ha samma förmåner som den enligt tidigare gruppförsäkringen, frånsett de olikheter som i ligger försäkringstypen; vid individuell får han ha fortsättningsförsäkring naturligtvis besväret att ordna i stället för att kunna lita premiebetalningen själv till en gruppföreträdare, och om av indexreglering försäkringsbenormalt inte förekommer - som för loppen enligt praxis något närvarande är fallet - får han finna sig i detta, även om en indexreglering gällt enligt gruppförsäkringen. Mera fördelaktiga villkor är han inte berättigad till; sålunda kan han inte fordra att få teckna fortsättningsförsäkring, om han numera överskridit den åldersgräns som gällde för den tidigare försäkringen. I kravet inte heller att skall vara lika på likvärdighet ligger skyddet billigt som enligt den Tvärtom är det normala tidigare försäkringen. för att denna, i fall såsom individuell

fortsättningsförsäkring varje

försäkring, är dyrare än den som att gruppförsäkring upphört gälla. Paragrafen får emellertid anses innebära, att i om bolaget fråga premien för individuell fortsättningsförsäkring skall följa gängse tariff. Den försäkrade får alltså att den som en godta erlägga premie person i hans ålder skall betala om han är vid hälsa. Däremot får god bolaget inte ta hänsyn till eventuella i den försäkrades . försämringar hälsotillstånd; någon ny hälsoprövning skall ju inte ske, och häri ligger att den försäkrade i måste behandlas som en normalrisk. regel

12 § sou 1986:56

714 Specialmotivering till 9 kap.

Inte heller får bolaget inskränka sig till att erbjuda en dyr försäkring om en billigare typ ger ett acceptabelt skydd. I kravet på likvärdigt detta vis också att skyddet inte skall vara dyrare än skydd ligger på som av försäkringstekniska skäl är nödvändigt. Sedan väl fortsättningsförsäkring av ena eller andra slaget meddelats, skall regler för den aktuella formen personförsäkringslagens tillämpas; detta har vi funnit så naturligt att någon uttrycklig regel inte är En individuell fortsättningsförsäkring får emellertid behövlig. anses som av den försäkringen, om det skulle bli förnyelse tidigare aktuellt med tillämpning av självmordsregeln i 4 kap. 8 § andra Eftersom några hälsoupplysningar inte skall krävas, torde stycket. det inte heller komma i fråga att räkna oantastbarhet enligt 4 kap. 4 § från ansökningen om fortsättningsförsäkringen, utan här får tiden för på grund av den tidigare gruppförsäkringen uppgiftslämnandet anses avgörande. Skulle fortsättningsförsäkring meddelas i form av gruppförsäkring - något som sällan kan antas förekomma - torde denna alltid bli av natur. särskilda problem lär knappast uppkomma om frivillig Några man vill denna det förutsätts då

tillämpan9 kap. på försäkringsform;

att ett slutits på vilket fortsättningsförsäkringen kan anses gruppavtal grundad.

19.9.12 till 9 12 §

Specialmotivering kap.

l2§ Försäkringsbolaget får göra förbehåll om att bestämmelserna i 9 och 11 §§ inte skall tillämpas, iden mån den försäkrade på annat sätt har fått eller uppenbarligen kan få skydd av samma slag som tidigare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet, får bolaget göra förbehåll om att 9 eller 11 § inte heller annars skall tillämpas.

Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.4), medger vissa undantag från de allmänna reglerna i 9 och 11 §§. Också denna paragraf gäller både frivillig och obligatorisk gruppförsäkring.

Första stycket

får göra förbehåll om att efterskydd inte skall Försäkringsbolaget och att rätt till inte skall föreligga, ifall gälla fortsättningsförsäkring den försäkrade fått motsvarande annat sätt —— han antingen skydd på t.ex. anställning och är försäkrad på samma vis på den nya byter - eller också han uppenbarligen kan få sådant skydd: arbetsplatsen han har kanske att ansluta sig till en gruppförsäkring av möjlighet samma slag men underlåter detta (ett fall som knappast torde vara så då detta torde vara den billigaste lösningen av frågan om praktiskt,

sou 1986:56 Specialmotivering till 9 13 § 715 kap.

försäkringsskydd). På detta vis undgår bolaget att meddela ett sådant förlängt försäkringsskydd i en situation där den försäkrade saknar behov av denna extra förmån. Särskilt vid där den efterskydd, försäkrade inte särskilt betalar för det torde förlängda ansvaret, bolaget inte sällan ha ett vägande intresse av att kunna ett åberopa sådant förbehåll. Som skydd av samma som bör man emellertid inte slag tidigare räkna skaffar annat skydd som den försäkrade sig på sätt än genom gruppförsäkring. Tecknar han individuell försäkring eller försöker han trygga sin ekonomi på sikt genom andra penningplaceringar, saknar det betydelse i sammanhanget. Ett förbehåll minskar bara enligt paragrafen bolagets skyldigheter ”i den mån” finns eller kan erhållas. försäkringsskydd uppenbarligen Skulle försäkringen på den nya arbetsplatsen ge sämre förmåner än den tidigare, gäller både och rätt till efterskydd fortsättningsförsäkring motsvarande skillnaden. För efterskyddets del får man här göra jämförelse mellan den ersättning som i anledning av försäkringsfall skulle den och utgått enligt tidigare gruppförsäkringen enligt den nya försäkringen, medan i fråga om fortsättningsförsäkringen en mera allmän uppskattning får göras av förmånerna. Att sådan försäkring begärs för skillnaden i förmåner torde dock vara opraktiskt.

Andra stycket

Bestämmelsen medger undantag från reglerna i 9 och 11 §§ när det är påkallat av försäkringens beskaffenhet. Med detta avses bl.a. gruppförsäkringar som gäller vid viss verksamhet, t.ex. olycksfallsförsäkring vid idrott. Ett framstår här ofta som omotiveefterskydd rat, och en fortsättningsförsäkring kan medföra försäkringstekniska eller t.o.m. vara att meddela problem omöjlig exempelvis när försäkringen avser skydd bara vid vissa särskilda tillfällen. Bolagen kan åberopa sådana för att undanförsäkringstekniska invändningar ta 9 och 11 §§ från tillämpning. Också annars är det tänkbart att en försäkring är av sådant slag att bolaget inte rimligen kan vara skyldigt att ge ett likvärdigt skydd, t.ex. när försäkring för medlemmar i en i ekonomigrupp bara gällt under viss kredittid. Det kan här erinras om att motsvarande undantag enligt 2 § gäller utan vidare vid korttidsförsäkringar m.fl. särpräglade gruppförsäkringar.

19.9.13 till 9 13 §

Specialmotivering kap.

13§ Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att en gruppförsäkring skall kunna upphöra i förtid eller ändras under försäkringstiden i andra fall än som anges i denna lag.

716 Specialmotivering till 9 kap. 14 §

Bestämmelsen, som gäller för både frivillig och obligatorisk försäkring, motsvarar 3 kap. 4 och 5 §§ och riktar sig framför allt mot möjligheten att i försäkringsvillkoren föreskriva automatiskt upphörande av försäkringen eller automatisk ändring av före försäkringen avtalstidens utgång, om viss händelse inträffar. En sådan klausul kan inte åberopas mot den försäkrade. Att ta in en klausul om upphörande i förtid i den försäkrades intresse år av knappast praktisk betydelse med tanke på uppsägningsrätten i 8 § andra stycket.

19.9.14 Specialmotivering till 9 14 § kap.

14§ Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap. 1-4 §§ mot den försäkrade åberopa att någon annan har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.

Paragrafen, som motiverats i det föregående (avsnitt 17.5), innebär en viss begränsning i bolagets möjlighet att mot den försäkrade åberopa att upplysningsplikten enligt 4 kap. åsidosatts. För den frivilliga gruppförsäkringens del innebär den till stor del bara ett förtydligande; den som slutit gruppavtalet på gruppens vägnar är ju inte försäkringstagare (jfr 3 §) och inte heller försäkrad, 9kap. varför reglerna om inte blir honom. upplysningsplikt tillämplig på Det är dock tänkbart att gruppens företrädare i med en maskopi försäkrad lämnar oriktiga uppgifter om denne. I så fall får regeln om svikliga uppgifter av en försäkrad (4 kap. 2§ första anses stycket) tillämplig, och försäkringsbolaget bör vara fritt från ansvar (jfr dock tredje stycket samma paragraf). Detsamma gäller vid visst förfarande i strid mot tro och heder (jfr avsnitt 17.5). Bestämmelsen har emellertid betydelse också för den frivilliga försäkringen genom att uppgifter som lämnas av gruppmedlemmen inte får åberopas mot den medförsäkrade. Om bolaget vill ha uppgifter om den medförsäkrades hälsa, som vid behov kan åberopas mot honom, måste uppgifterna alltså inhämtas direkt från den medförsäkrade. Störst betydelse får bestämmelsen emellertid vid obligatorisk försäkring. Den innebär här att reglerna om begränsning av bolagets ansvar i huvudsak inte får någon verkan. Om t.ex. den som ingår gruppavtalet lämnar felaktiga uppgifter till om ålderssambolaget mansättningen inom gruppen går detta inte ut över de försäkrade. Uppgifter om de enskilda försäkrade inhämtas över huvud taget inte vid obligatorisk försäkring. I den mån det är skillnader i försäkringsförmånerna - t.ex. med till åldern - detta av hänsyn framgår försäkringsavtalet.

sou 1986:56 till 9 15 § 717 Specialmotivering kap.

19.9.15 till 9 15 §

Specialmotivering kap.

l5§ Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en gruppförsäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget. Premien för en senare premieperiod och första premien för en försäkring som har förnyats enligt 10 § skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget. Bestämmelserna i 5 kap. 5 och 6 §§ tillämpas vid gruppförsäkring,

Som framhållits har vi funnit det tidigare lämpligt att ge mera utförliga bestämmelser om premien vid än när det gruppförsäkring de ämnen som behandlas i 4 och 6-8 gäller kap. (jfr 2 §). Även om reglerna om premiebetalningen i mycket överensstämmer med vad vi föreslagit för individuell förekommer vissa avvipersonförsäkring, kelser av stor och det torde praktisk betydelse, göra tillämpningen enklare med en mera fullständig reglering än att delvis hänvisa till 5 kap. I fråga om har dock en till betalningssättet hänvisning bestämmelsen i 5 kap. 5 § inte ansetts medföra och några problem, detsamma gäller hänvisning till i 5 premiepreskriptionsregeln kap. 6 § 15 § - I 9 (se tredje stycket). kap. saknas motsvarighet till stadgandet i 5 kap. 4 § om meddelande till annan än försäkringstagaren om premiebetalningen; en sådan bestämmelse har ansetts medföra stora praktiska komplikationer vid och gruppförsäkring, den framstår inte som lika i detta fall som vid individuell angelägen försäkring. I 15 § anges tidpunkten då premien skall betalas. Paragrafen gäller både frivillig och obligatorisk försäkring.

Första stycket

Regeln motsvarar i stort sett 5 kap. 1 § första stycket, och rörande dess innebörd kan hänvisas till till det väsentligen motiveringen lagrummet. Skillnaden ligger endast i att kravets adressat angetts på annat sätt. Avgörande är vem som i försäkringsavtalet anges som premiebetalare. Även vid frivillig är detta ofta en annan försäkring än gruppmedlemmen: betalningen skall ombesörjas av gruppmedlemmens arbetsgivare, den han tillhör eller den bank där förening han lånat etc. Det är till denna pengar representant för gruppens intressen som premiekravet skall sändas. Ett krav bestämmelenligt sen får anses ha skett även om det ställts till en funktionär inom ett aktiebolag eller en förening, såvida faller inom premiebetalningen dennes arbetsuppgifter. För säkerhets skull har emellertid bolaget anledning att adressera kravet till den som antingen juridiska person

718 Specialmotivering till 9 kap. 16§

anges som premiebetalare eller till behörig ställföreträdare för denna. Vad krav riktade till den försäkrade i de angår gruppmedlemmen fall där han skall erlägga premien, saknar lagförslaget regler om hur kravet närmare skall ske; det bör framhållas att kravet inte utgör ett sådant meddelande som avses i 9 kap. 20 §. Här gäller alltså samma principer som för premiekrav enligt 5 kap. 1 § (jfr specialmotiveringen till denna paragraf).

Andra stycket

till i 5 l§ andra regeln i Stycket anknyter reglerna kap. stycket; 5 kap. 1 § tredje stycket om förnyelse av tidsbegränsad försäkring motsvaras här av en till bestämmelsen om förnyelse i hänvisning 9 10 §. Också kravet på premie för senare period skall riktas till kap. den som enligt gruppavtalet skall betala premien, och denna regel har samma innebörd som motsvarande regel i första stycket.

Tredje stycket

Här görs enbart en hänvisning till reglerna i 5 kap. 5 och 6 §§, vilka på samma sätt vid gruppförsäkring som vid individuell tillämpas försäkring.

19.9.16 till 9 16 §

Specialmotivering kap.

16§ Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen för upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren närmare föreskriver. Meddelande om uppsägningen skall sändas till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter det att meddelandena avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Meddelandena skall innehålla uppgift om detta. Om försäkringen kan återupplivas enligt 18 §. skall även detta anges. Saknas någon av dessa uppgifter, får uppsägningen ingen verkan. Paragrafen reglerar försäkringsbolagets möjligheter att säga upp vid premiedröjsmål. Den motsvarar delvis 5 kap. 2 §, försäkringen men särdrag har medfört vissa avvikelser från gruppförsäkringens den bestämmelsen. Reglerna i 16 § avser både frivillig och obligatorisk gruppförsäkring.

Första stycket

Stycket innehåller huvudregeln om bolagets uppsägningsrätt. Regeln stämmer helt med 5 2§ första första meningen. Att kap. stycket märka är att en av premiedröjsmål från en uppsägning på grund sida drabbar också en medförsäkrad. Liksom i andra gruppmedlems

Specialmotiveririg

till 9 kap. 16 § 719

fall (se särskilt 8§ andra stycket och 9 §) är deras försäkringar sammankopplade. — Som framgår av lagtexten kan försäkringsvillkoren föreskriva något annat; över huvud här taget är naturligtvis, liksom annars, avvikelser från till de försäkrades lagens reglering förmån möjliga. Den närmare uppgörelsen mellan och de bolaget försäkrade får också regleras av grunderna eller villkoren.

Andra stycket

Här ges ett speciellt skydd för de försäkrade vid gruppförsäkring; bestämmelsen har motiverats i det En föregående (avsnitt 17.6). försäkrad gruppmedlem eller en medförsäkrad skall vid premiedröjsmål ha en möjlighet att rädda situationen att genom erlägga premien för försäkringen inom en frist från det att ett särskilt på fjorton dagar uppsägningsmeddelande avsänts till gruppmedlemmen. Dessutom skall ett sådant meddelande skickas till den som har ingått gruppavtalet på gruppens vägnar. Fristen utgår från den dag det sista meddelandet avsänts. Har något meddelande inte uppfyllt lagens krav, börjar inte fristen löpa förrän ett nytt meddelande skickats i överensstämmelse med bestämmelsen. Liksom i 5 kap. 2 § föreskrivs att meddelandet skall innehålla dels upplysning om möjligheten att behålla försäkringsskyddet genom betalning inom fristen, dels uppgift om återupplivningsmöjlighet enligt 9 18 §, i den mån sådan Det är här om ett kap. föreligger. fråga formkrav, som måste uppfyllas för att skall ha verkan. uppsägningen Om den närmare innebörden av informationskravet kan hänvisas till motiveringen till 5 kap. 2 §. -Däremot behöver meddelandena inte för att bli giltiga upplysa om innehållet i 9 17 §, som blir kap. ju aktuell bara i mera speciella situationer. Angående sättet för meddelandet till den försäkrade gruppmedlemmen gäller den generella bestämmelsen i 20 §; här kan hänvisas till den allmänna 17.2 och och motiveringen (avsnitt 17.6) specialmotiveringen till den paragrafen. Bolaget skall alltså sända meddelandet till gruppmedlemmen personligen (eventuellt med biträde av gruppföreståndaren) om det gäller uppsägning av viss försäkring eller vissa försäkringar, vilket däremot inte är när nödvändigt samtliga försäkringar för gruppen skall upphöra att gälla, t.ex. när premierna helt uteblivit. Är de försäkrades namn och adresser kända får det emellertid, på sätt som skall utvecklas vid 20 §, anses ändamålsenligt att särskilda meddelanden till dem också i detta utgår - Vid läge. obligatorisk försäkring behövs självfallet inte några “ personliga meddelanden. Vad angår frivillig får bestämmelsen också läsas gruppförsäkring tillsammans med regeln i 17 § andra stycket. Av denna att framgår om orsaken till är försummelse dröjsmålet av en representant för de

nu 9

Specialmotiveriåg 17 §

720 kap. sou 1986:56

försäkrade, uppsägningen ofta får verkan först vid en senare tidpunkt än vid fjortondagarsfristens utgång. Det är tänkbart att enligt gruppavtalet premien skall betalas av - någon annan än gruppmedlemmen eller den somäslutit gruppavtalet. En sådan premiebetalare behöver inte nödvändigtvis underrättas om uppsägningen; den får ändå verkan. Man får utgå från att den som slutit gruppavtalet tar kontakt med premiebetalaren om saken; när inte denne är anställd hos avtalskontrahenten, är det i allmänhet någon som har uppdrag att sköta ekonomiska angelägenheter för denne.

19.9.17 Specialmotivering till 9 17 § kap.

17 § Har premien för en frivillig gruppförsäkring inte betalats inom den i 16 § andra stycket angivna fristen därför att den försäkrade gruppmedlemmen har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat för hans del, får en uppsägning enligt 16§ första stycket verkan först en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång. Om vid frivillig gruppförsäkring ett dröjsmål med premien beror på försummelse av någon, som enligt gruppavtalet skall betala premien för gruppens räkning, får uppsägningen verkan för den försäkrade gruppmedlemmen och hans medförsäkrade först en vecka efter det att medlemmen själv har fått kännedom om dröjsmålet, dock senast tre månader efter utgången av den frist som anges i 16§ andra stycket. Vid obligatorisk gruppförsäkring har varje försäkrad rätt till fortsättningsförsäkring enligt 11 och 12 §§, om ansvaret upphör enligt 16 §. Detsamma gäller medförsäkrad vid frivillig gruppförsäkring.

Paragrafen ger vissa särskilda bestämmelser till de försäkrades skydd. Första och andra stycket avser gruppförsäkring, frivillig tredje stycket både obligatorisk och frivillig försäkring.

Första stycket

Stycket innehåller en regel motsvarande 5 2§ stycket kap. tredje angående verkan av vissa oväntade hinder för premiebetalningen. Att märka är att bestämmelsen tar sikte enbart på hinder för den försäkrade gruppmedlemmen, inte för någon annan som ombesörjer premiebetalningen, även om denne angetts i gruppavtalet. Undantaget för ”någon liknande oväntad händelse” syftar alltså bara på händelser som avser gruppmedlemmen, inte exempelvis på oväntade svårigheter för en arbetsgivare att sköta betalningen. I sådana fall får gruppmedlemmarna anses tillräckligt skyddade genom det särskilda uppsägningsmeddelande som skall utgå enligt 16 § andra stycket (se även andra stycket i förevarande paragraf). Bestämmelsen nämner inte heller särskilt fallet att hinder uppkommer för den medförsäkrades del, även om denne i det enskilda

till 9

kap: 17 §

Specialmotivering 721

fallet sköter betalningen såvitt gäller honom. Det är den ju försäkrade gruppmedlemmen som är och i denna försäkringstagare egenskap ansvarig för premien mot bolaget. Det är däremot tänkbart att t.ex. en medförsäkrads svåra frihetsberövande plötsliga sjukdom, eller liknande i något fall utgör ett så och oväntat allvarligt personligt hinder för gruppmedlemmen att betala måste t.ex. premien (han sitta vid sin makes i ett kritiskt att det är att sjukbädd skede) jämställa med de förhållanden som anges i lagtexten och därför kan åberopas som en ”liknande oväntad händelse”.

Andra stycket

Bestämmelsen, som kommenteras också i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.6), ger ett för den försäkrade utöver ytterligare skydd kravet särskilt

på uppsägningsmeddelande i 16 § andra stycket. Den

tar sikte på det fallet att för speciella premien frivillig försäkring enligt gruppavtalet skall erläggas inte av den försäkrade utan av någon annan för gruppens räkning samt att denne gör till sig skyldig försummelse vid fullgörande av detta Han kanske har uppdrag. underlåtit att redovisa premierna för i dess helhet eller gruppen försummat att inbetala premie för vissa medlemmar som dock (något lär få begränsad i eftersom sällan betydelse sammanhanget, bolaget kan konstatera vems som resterar om inte detta särskilt premie anges). Regeln får däremot inte aktualitet i sådana fall av vanliga underlåten premiebetalning som när en eller hela gruppmedlem gruppen inte vill vara med i försäkringen, när en medlem trätt ut ur gruppen eller när han försummat att inbetala premie till en gruppföreståndare som mottar premierna från gruppmedlemmarna på bolagets vägnar. Om premien uteblivit på grund av försummelse av den som enligt gruppavtalet har att ombesörja betalning på medlemmens vägnar, räcker det enligt bestämmelserna inte med att uppsägningsmeddelande tillsänts medlemmen sätt i på ändamålsenligt enligt reglerna 20 § för att bolaget skall få försäkringen att Det är upphöra. nödvändigt att medlemmen också fått faktisk kännedom om dröjsmålet; uppsägningen får rättsverkan en vecka efter det han fått sådan vetskap - liksom enligt första stycket tre månader efter

dock högst

det att den Bestämmelsen lär ursprungliga betalningsfristen utgått. komma till praktisk bara när ett inträffat användning försäkringsfall efter utgången av denna frist men inom tre månader därefter. Det står klart att den försäkrade, eller den som annars kräver ersättning på grund av försäkringen, här har bevisbördan för att försummelse förekommit från sida. I allmänhet torde det inte uppdragstagarens råda någon tvekan om att sådana försummelser om förelegat, gruppmedlemmen för sin del vad han fullgjort enligt tillämpade

i 722 Specialmotivering till 9 kap. 17§

rutiner har att göra i fråga om premiebetalningen. Om det framkommer att uppdragstagaren försummat sina skyldigheter åligger det försäkringsbolaget att visa att den försäkrade gruppmedlemmen likväl fått kännedom om dröjsmålet. Med hänsyn till regelns skyddssyfte bör bolaget ha att styrka detta på vanligt sätt, låt vara att liksom i så många andra fall man inte kan begära att full visshet nås om förhållandet. Om bolaget visar att ett meddelande faktiskt sänts - av bolaget eller av någon på dess vägnar, t.ex. en - till den försäkrade under gruppföreståndare gruppmedlemmen riktig adress, får man utgå från att denne också tagit del av meddelandet. Däremot är det självfallet inte nog att ett skriftligt meddelande om uppsägningen avsänts till ett företag eller en föreningsrepresentant med anhållan att det vidarebefordras till de berörda försäkrade, inte heller att meddelandet bevisligen anslagits på en arbetsplats eller i en föreningslokal eller tagits in i en förbundstidning eller liknande. En konsekvens av regeln blir på detta vis att bolaget vid försummelse av en gruppföreståndare vid premiebetalningen blir ansvarigt för underlåtenhet från dennes sida att på betryggande sätt vidarebefordra uppsägningsmeddelande till den försäkrade.

Tredje stycket

Vid inte de särskilda i obligatorisk försäkring gäller skyddsreglerna första och andra styckena, och inte heller kan försäkringen återupplivas enligt 18§ för bara vissa försäkrade (se 18§ andra stycket). I stället får den försäkrade här en möjlighet att behålla ett likvärdigt p om också dyrare skydd genom fortsättningsförsäkring. Bestämmelsen har motiverats i det föregående (avsnitt 17.6 ovan). Hänvisningen till 11 § innebär bl.a. att ansökan om sådan försäkring skall göras inom tre månader från utgången av fjortondagarsfristen enligt 16 § andra stycket. De begränsningar som anges i 12 § gäller också i det aktuella fallet. Sålunda saknar en försäkrad rätt till fortsättningsförom med säkring, obligatorisk försäkring för gruppen återupplivas stöd av 18 §. Motsvarande regler gäller i fråga om medförsäkrade vid frivillig försäkring. Anledningen är att dessa inte kan få försäkringen âterupplivad endast för egen del (se 18 § första stycket). Om inte den försäkrade gruppmedlemmen själv har intresse av försäkringen, har den medförsäkrade alltså möjlighet att behålla ett skydd för egen del på liknande sätt som vid obligatorisk försäkring. En annan utväg kan naturligtvis vara att han betalar in premien för både gruppmedlemmen och sig själv (se 18 § första stycket).

Specialmotivering till 9 18 § 723 kap.

19.9.18 till 9 18 §

Specialmotivering kap.

18 § Om en uppsägning enligt 16 § har fått verkan och dröjsmålet inte avser första premien för försäkringen, återupplivas en frivillig gruppförsäkring till sin tidigare omfattning, om det utestående premiebelopp som belöper på den försäkrade betalas inom sex månader från utgången av den frist som

anges i 16 § andra stycket. Återupplivas försäkringen, ansvarar försäkringsbolaget från och med dagen efter den då premiebeloppet betalas. Återupp-

livning kan inte ske endast för medförsäkrade. , Vad som sägs i första stycket gäller också för obligatorisk gruppförsäkring. En sådan försäkring kan dock återupplivas endast för hela gruppen. Bolaget får i villkoren göra förbehåll om att återupplivning inte kan ske, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet.

Paragrafen behandlar möjligheten till av återupplivning gruppförsäkring sedan en uppsägning fått verkan 16 §. enligt Möjligheten torde ha mindre praktisk vid än vid betydelse gruppförsäkring individuell försäkring, eftersom det när en frivillig gruppförsäkring uppsagts inte brukar vara svårt att återinträda i gruppen; hälsoprövningen är ju oftast summarisk. Bestämmelser härom har dock ansetts ha så pass stort värde för de försäkrade att de bör tas in i lagen.

Första stycket

Stycket handlar om återupplivning av frivillig gruppförsäkring. Reglerna överensstämmer delvis med bestämmelserna i 5 3§ kap. första stycket. Också av skall ske återupplivning gruppförsäkring inom sex månader från den då fått rättsvertidpunkt uppsägningen kan - alltså inom sex månader från den i 16 § andra stycket stadgade fjortondagarsfristens utgång. Att rättsverkningarna förskjuts enligt l7§ spelar inte någon roll i detta sammanhang. Undantag görs, liksom i 5 kap. 3 §, för första för premien försäkringen.

Återupplivning kan ske för gruppmedlemmen jämte medförsäk-

rade eller bara för gruppmedlemmen, men inte enbart för medförsäkrade. Om den medförsäkrade inte kan få sin försäkring återupplivad, kan han i stället begära fortsättningsförsäkring enligt 17§ tredje stycket. Den återupplivade försäkringen som för ger samma skydd tidigare den försäkrade. Liksom vid individuell 5 försäkring (se kap. 3§ tredje stycket) inträder ansvaret dagen efter den då utestående premie betalas, och det fortsätter att löpa under samma tid som gällde före uppsägningen. Om samtliga försäkringar har kan en sagts upp, naturligtvis återupplivning enbart för vissa försäkrade medföra att gruppen framstår som olämpligt sammansatt. Om anser försäkringsbolaget

724 till 9 kap. I9 § Specialmotivering

det svårt att förnya försäkringen av försäkringstekniska skäl, kan bolaget emellertid säga upp den enligt 10§ till försäkringstidens utgång och sedan eventuellt utforma gruppen på lämpligare vis.

Andra stycket

Av detta stycke framgår att reglerna om återupplivning vid frivillig _ gruppförsäkring också gäller vid obligatorisk gruppförsäkring. Av i försäkringstekniska skäl har emellertid ett särskilt undantag från återupplivningsreglerna ansetts motiverat vid obligatorisk försäkring (se avsnitt 17.6); återupplivning kan ske endast för hela gruppen. Det är alltså nödvändigt att hela premiebeloppet betalas, om försäkringarna skall återupplivas enligt paragrafen. I annat fall finns viss rätt till fortsättningsförsäkring enligt 17 § tredje stycket.

Tredje stycket

Här ges en möjlighet för att i villkoren utesluta rätt till

bolaget

återupplivning också i andra fall ån första och andra styckena anger, när det påkallas av speciella förhållanden av försäkringsteknisk natur. För närvarande lär visserligen behovet härav inte vara så stort; vid där en framstår som kortvariga försäkringar, återupplivning opraktisk, torde det normalt bara bli fråga om premiebetalning vid ~ ett tillfälle, och då blir ändå inte reglerna tillämpliga. Det är emellertid tänkbart att nya gruppförsäkringsformer eller försäkring av nya typer av grupper kan bli aktuella och att en återupplivningsmöjlighet då kan medföra särskilda komplikationer, t.ex. när premien för en frivillig _gruppförsäkring med lång försäkringstid uteblir för en grupp i dess helhet och sedan enstaka gruppmedlemmar vill återuppliva sina försäkringar. I sådana fall kan det vara att åtminstone till en som rimligt bolaget början gör ett förbehåll utesluter eller begränsar rätten till återupplivning. Skulle en försäkrad likväl göra anspråk på denna förmån får det prövas, om de skäl åberopar är så att förbehållet bör godtas. Den bolaget vägande allmänna frågan hur skall ske i sådana fall har bedömningen behandlats tidigare (se avsnitt 8.2).

19.9.19 Specialmotivering till 9 19 § kap.

19§ Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i försäkringsvillkoren. Vid tolkning av ett sådant förordnande tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§, om inte annat framgår av förordnandet. Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan, i den mån ett förordnande enligt 6 kap. 3 § gäller och kan verkställas.

Specialmotivering till 9 19 § 725 kap.

Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

Paragrafen behandlar de försäkrades rätt att förfoga över försäkringen. I princip är här varvid det som 6kap. tillämpligt, sägs om försäkringstagaren avser den försäkrade (jfr 9 kap. 2 och 3 §§). I denna paragraf föreskrivs emellertid vissa avvikelser från reglerna om individuell försäkring.

Första och andra styckena

Bestämmelserna har behandlats tidigare (i avsnitt 17.7). Regeln i första stycket möjliggör att en bestämmelse om förmånstagarförordnande tas in de allmänna villkoren för frivillig eller obligatorisk gruppförsäkring. Gör inte den försäkrade något eget förordnande, tillämpas ett sådant villkorsförordnande. Man får utgå från att han del av detta och funnit det tagit godtagbart ett resonemang som också ligger bakom i första andra tolkningsregeln stycket meningen (jfr nedan). Om den försäkrade gör ett eget förmånstagarförordnande beträffande viss del av eller låter ett sådant försäkringen förordnande bero av viss förutsättning, tillämpas villkorsförordnandet i den mån inte det individuella förordnandet Den gäller. försäkrade har ocksämöjlighet att genom skriftligt meddelande till försäkringsbolaget enligt 6 kap. 3 § endast förklara, att villkorsförordnandet inte skall gälla. I så fall kommer fördelningsreglerna i 6 kap. 8 § att bli tillämpliga. Även beträffande villkorsförordnanden de allmänna tolkgäller ningspresumtionerna i 6 kap. 5 och 6 §§, dock bara om inte annat framgår av förordnandet. Genom denna formulering har vi, på sätt som utvecklats i den allmänna velat motiveringen (avsnitt 17.7), markera att en objektiv tolkningsmetod över huvud taget skall användas vid villkorsförordnanden; inget annat än villkorets text, uppfattac av en ordinär gruppmedlem eller medförsäkrad, skall inverka på förordnandets innebörd.

Tredje sryckét

Bestämmelsen har motiverats tidigare (avsnitt 17.7 ovan). Den möjliggör för försäkringsbolaget att hindra vissa förfoganden över försäkringen eller utfallande överlåtelse eller belopp genom pantsättning. Om inte bolaget samtyckt till har . förfogandet, förfogandet ingen verkan. Detta gäller oavsett eventuell god tro hos förvärvaren

726 Specialmotivering till 9 kap. 20 §

eller panthavaren (jfr 27§ skuldebrevslagen). Denna reglering motsvaras av bestämmelser i 6kap. 16§ (jfr 3§ andra stycket FAL).

19.9.20 till 9 20 §

Specialmotivering kap.

20§ Om försäkringsbolaget enligt bestämmelse i denna lag eller i gruppavtalet skall tillställa försäkrad gruppmedlem eller medförsäkrad uppsägning eller annat meddelande, skall bolaget på ändamålsenligt sätt sända detta för den försäkrades kännedom. Ett meddelande som inte avser hela gruppen skall sändas till berörda gruppmedlemmar personligen.

Paragrafen ger en allmän regel om det sätt varpå ett meddelande enligt lagen eller enligt gruppavtalet skall sändas till försäkrad gruppmedlem eller medförsäkrad för att bli Den är sålunda giltigt. tillämplig på information enligt 4 § andra stycket, meddelanden från bolaget enligt 8 § första stycket, 10 § andra stycket eller 16 § andra stycket liksom på andra meddelanden som bolaget enligt försäkringsvillkoren skall ge de försäkrade. Liknande finns i 5 § regler intagna om försäkringsbesked (se också samma tredje stycket paragraf). Bestämmelsen i 20§ gäller inte premiekrav som avses i 15 §; när gruppmedlemmen skall betala premien räcker det inte att ett krav som tillställs honom skickas utan kravet på ändamålsenligt sätt, måste sändes till honom den adress har personligen på bolaget tillgänglig för att få verkan. Med hänsyn till av 20 § utformningen har regeln om postrisken i 8 kap. 6 § inte gjorts tillämplig på gruppförsäkring (jfr avsnitt 16.6). Paragrafen skiljer mellan å ena sidan meddelanden som avser gruppen i dess helhet, å andra sidan meddelanden som inte rör hela gruppen utan bara viss försäkrad eller vissa försäkrade. I båda fallen är det av avgörande betydelse för innebörden av regeln vad som i olika situationer kan anses som ett sätt att sända ett ändamålsenligt meddelande till den försäkrade. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen främst med sikte på uppsägningsmeddelanden (se särskilt avsnitt 17.4). Som där har framhållits får paragrafen inte någon betydelse när det är utrett att den försäkrade faktiskt tagit del av det aktuella meddelandet; då saknar det hur bolaget betydelse förfarit i sammanhanget. Är det oklart om meddelandet nått den försäkrade, uppkommer emellertid frågan om ändamålsenligt avsändande. Om detta kan tilläggas följande. Vad som är ändamålsenligt får bedömas med hänsyn inte bara till vad som ter sig praktiskt från branschens utan också till det synpunkt mer eller mindre med meddelandet till den angelägna syftet försäkrade. Man får visserligen inte ställa orealistiska krav på försäkringsbolagens administration av försäkringen, men i den mån ett underrättelsesystem att ordna med kostnader och ter går rimliga

sou 1986:56 Specialmotivering till 9 kap. 20 § 727

sig väsentligt för den försäkrades kan man fordra att systemet skydd, också genomförs. Om försäkringsbolaget ändå har till tillgång gruppmedlemmarnas namn och adresser, kan det sålunda ibland vara skäligt att bolaget utnyttjar detta vid distribution av meddelanden rörande försäkringen, även när dessa rör hela och gruppen därför personliga underrättelser inte är andra nödvändiga enligt meningen. Att i det angivna läget nöja sig med att föra in exempelvis underrättelser av väsentlig betydelse i en eller förbundstidning

i liknande får anses otillräckligt, i varje fall när det gäller sådana

meddelanden som föreskrivs i och då en lagen underrättelseskyldig-

F het av större betydelse för den försäkrades i

trygghet stadgats

,i försäkringsvillkoren. Detsamma gäller om bolaget, trots sin känne-

i

dom om de enskilda och deras adresser, bara gruppmedlemmarna ger ett meddelande till gruppföreståndaren med anmodan om att denne tar kontakt med medlemmarna om saken. Att efter bolaget, att ha iordningställt skriftliga meddelanden till de anställda hos en arbetsgivare, översänder meddelandena till för distri-

t

arbetsgivaren r bution får dock anses ändamålsenligt, även om har bolaget tillgång till medlemmarnas bostadsadresser. Och mera meddelrutinmässiga anden, t.ex. om någon mindre av villkoren, bör i fall jämkning varje kunna ges på detta vis. Vad sedan angår situationen när saknar känförsäkringsbolaget nedom om de enskilda gruppmedlemmarnas personer eller i vart fall om deras adresser, är det att litar till att en

naturligt bolaget

gruppföreståndare underrättar dem. Bolaget får då anses ha gjort vad som kan begäras, när man låter honom vidarebefordra meddelandena. En annan sak är att bolaget i vissa fall får svara för felaktigheter i de meddelanden gruppföreståndaren lämnar dess på vägnar (jfr avsnitt 17.1 ovan), exempelvis om de har ett oriktigt innehåll eller saknar sådana som kan fordras för att en uppgifter uppsägning skall bli giltig (jfr t.ex. 16§ andra stycket). - En annan

som får anses

i

metod, godtagbar i detta läge, är att låta ta in ett meddelande, avsett för alla gruppmedlemmar, i en förbundstidning eller ett medlemsblad som till medlemmarna. För den händelse

i

utgår bolaget har särskild anledning att sätta i fråga, om gruppförestånda-

i ren kommer att sköta sina framstår detta som ett

åligganden, ändamålsenligt tillvägagångssätt, såvida inte vill listor

i

bolaget begära på medlemmarna från gruppföreståndaren. X Att man i fall som avses i första kan en meningen godta

i

distribution genom en mellanhand eller i form av ett tidningsmed- , delande e.d. med att en under alla sammanhänger gruppmedlem

i omständigheter kan förutsättas få kännedom om viktiga förhållani den, som rör hela gruppen, genom kontakter med andra medlem-

mar. Lagen innehåller också vissa särskilda som blir skyddsregler aktuella där inte systemet fungerar (se framför allt l7§ andra

Specialmotivering

728 till 9 kap. 20 §

- sådant kan stycket). Något inte utan vidare antas i fråga om meddelanden som gäller bara vissa försäkrade. Här måste enligt andra meningen personliga meddelanden För att kravet skall utgå. vara uppfyllt räcker det emellertid att ett sådant meddelande avsänds antingen av bolaget, i de fall där detta har över förteckning gruppmedlemmarna, eller också av någon annan på bolagets vägnar. I båda fallen åligger det bolaget att förebringa utredning om att meddelande faktiskt har avsänts till adress där gruppmedlemmen enligt tillgängliga uppgifter kan nås — antingen till hans bostadsadress eller till hans arbetsplats. Att meddelandet verkligen nått adressaten behöver inte konstateras heller i detta fall. Det framgår av det anförda att några preciserade anvisningar om hur meddelande skall tillståillzis de försäkrade lämpligen inte kan ges för alla situationer. Det finns att vid Lex. i möjlighet förhandlingar Kontaktforum (se avsnitt 10.2 ovan) dra mera bestämde. upp riktlinjer i detta avseende. Följden av att inte reglerna i paragrafen iakttas är att ett vederbörligt meddelande enligt lagen inte anses ha utgått. Detta kan i vissa fall medföra att den rättsverkan som avses med meddelandet inte inträder; giltig uppsägning anses t.ex. inte ha skett. I andra fall kan andra komma i för påföljder fråga bolaget exempelvis föreläggande enligt 2 kap. 5§ vid information, eller i bristfällig speciella fall skadeståndsansvar enligt allmänna kontraktsrättsliga principer. Det sistnämnda kan tänkas bl.a. när en försäkrad miste går om möjligheten till underlå-

fortsättningsförsäkring genom bolagets

tenhet att på föreskrivet sätt sända meddelande 9 8§ enligt kap. första stycket. är att ett orsakssamman- Förutsättningen självfallet hang kan anses utrett mellan bolagets försumlighet och en skada för den försäkrade.

Specialmotivering till 10 729

kap.

19.10 till 10

Specialmotivering kap.

Kapitlet, som har rubriken Kollektivavtalsgrundad inneförsäkring, håller tolv paragrafer och är uppbyggt på samma sätt som 9 om kap. gruppförsäkring: de inledande paragraferna innehåller allmänna bestämmelser och hänvisningar till medan i lagens tidigare kapitel, återstående paragrafer ges materiella regler på olika områden. I 1 § bestäms vilka försäkringar som omfattas av i reglerna kapitlet, varjämte det ges en specialbestämmelse som jämställer utbetalning på grund av en garantibestämmelse med utbetalning från en ka-försäkring. I 2 § anges vilka i de som regler tidigare kapitlen skall tillämpas på ka-försäkringarna, varefter rättska-försäkringens liga konstruktion beskrivs i 3 §. Härefter ges i 4 och 5 §§ om regler information, i 6-8 §§ bestämmelser om ansvarstiden och om uppsägning och ändring av försäkringen samt i 9_och 10 §§ regler om cfterskydd m.m. och om återbäring. I 11 och 12 §§, finns slutligen, bestämmelser om oriktiga uppgifter som lämnas av annan än den försäkrade själv samt om förfoganden över försäkringen. Det bör framhållas att i inte skall alla reglerna kapitlet tillämpas på försäkringar som i någon bemärkelse kan betecknas som kollektivavtalsgrundade, utan bara på sådana som uppfyller de krav som anges i l §. Som framgår i allmänmotiveringen (avsnitt 7.3 och 18), tar i första hand sikte de förslaget på försäkringar som grundas på de stora uppgörelserna SAF-LO och SAF-PTK samt motsvarande uppgörelser på de kommunala och kooperativa avtalsområdena. Försäkringar som inte uppfyller kraven i 1§ får - beroende på konstruktion försäkringens följa reglerna om gruppförsäkring eller individuell försäkring. Samtidigt bör det också framhållas att ka-försäkring enligt förslaget kan tecknas även av arbetsgivare som inte själva är bundna av något kollektivavtal. Och de regler vi föreslår är väsentligen desamma oavsett om tecknas i ett försäkringen enligt åtagande kollektivavtal eller skilda föreslås bara i frivilligt; regler egentligen fråga om tiden för bolagets ansvar (6 §) och till möjligheterna uppsägning av försäkringen (7 §). Som förslaget är kommer även för de upplagt försäkringsvillkoren arbetsgivare och anställda, som inte är medlemmar i de avtalsslutande organisationerna men som att ansluta till deras väljer sig försäkringar, att följa vad som avtalas mellan arbetsmarknadsparterna. Detta gäller inte bara när utan även när det försäkringen tecknas, blir tal om ändring av för i denna försäkringen (8 §). Skälet förslaget del är, att det främst är tilltron till arbetsmarknadsparternas förmåga att ge försäkringen en ändamålsenlig utformning och tillvarata de försäkrades intressen som är grunden för den särbehandföreslagna lingen av ka-försäkringarna avsnitt 18.1 Om den enskilde (jfr ovan).

730 till 10 kap. 1 § Specialmotivering

arbetsgivaren kunde påverka utformningen av försäkringen eller hindra ändringar som arbetsmarknadsparterna ansåg påkallade, skulle denna förutsättning för lagstiftningen brista.

Till största delen kan man utgå från att försäkringsvillkoren är lika för de båda slagen av försäkring, men man måste räkna med någon olikheti sådana frågor som hänger nära samman med kollektivavtalsbundenheten. Av betydelse i det sammanhanget är att man vid frivillig anslutning kan ha att räkna med en viss risk för s.k. moturval, närmast i den formen att sådana arbetsgivare som av någon anledning kan förutse ett försäkringsfall bland sina anställda inom relativt kort tid skulle vara mer benägna att söka försäkring än andra. Av sådana skäl kan man ibland inte låta försäkringsskyddet träda i kraft lika snabbt vid frivillig anslutning som när arbetsgivaren är medlem i den avtalsslutande organisationen. — Om arbetsmarknadsparterna utan sådana sakliga skäl skulle vilja införa klart oförmånligare villkor för utanförstående arbetsgivare och deras anställda, får man räkna med att skälighetsprincipen i FRL skulle hindra försäkringsbolaget från att medverka (jfr betänkandet SOU 1986:8 Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten, avsnitt 8.6).

19.10,1 till 10 1 §

Specialmotivering kap.

l § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäkring tillämpas på försäkringar som 1. tecknas av arbetsgivare för att ge försäkringsskydd åt anställda, 2. meddelas enligt försäkringsvillkor som följer ett i villkoren angivet kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation och 3. tecknas hos ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet. Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren själv och annan som har anknytning till hans verksamhet. Närstående till anställda eller andra försäkrade kan omfattas som medförsäkrade. Om försäkringsskyddet enligt ett kollektivavtal som avses i första stycket skall gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte har tecknat försäkring trots att de har varit skyldiga att göra det, skall utgående ersättning anses som ersättning från en kollektivavtalsgrundad försäkring.

Första stycket

Som angetts ovan, skall de särskilda reglerna om ka-försäkring tillämpas bara på försäkringar som uppfyller vissa bestämda krav. Annan försäkring kan inte ens genom ett centralt kollektivavtal göras till ka-försäkring. Skälen för bestämmelserna framgår av

allmänmotiveringen (avsnitt 18.1). Det är som skall kraven. Detta vållar inga försäkringen uppfylla svårigheter inom där man räknar med att det AMF-systemet,

meddelas bara en här är det helt enkelt

försäkring per företag; arbetsgivarens avtal med AMF som skall uppfylla kraven. Inom ITP-systemet räknar man däremot med att varje försäkrad ger upphov till en egen försäkring. Som framgår av beskrivningen av

sou 1986:56 Specialmotivering till 10 kap. I § 731

de olika systemen (avsnitt 4.4.2), sluter emellertid arbetsgivaren inledningsvis ett s.k. pensioneringsavtal med SPP, där han bl.a. åtar sig att till försäkring anmäla samtliga aktuella och kommande tjänstemän (med vissa undantag). Här är det i första hand pensioneringsavtalet som måste uppfylla kraven enligt paragrafen; kraven uppfylls därmed även för varje enskild försäkring, eftersom dessa meddelas med hänvisning till pensioneringsavtalet. Det första kravet är att försäkringen tecknas av en arbetsgivare för att ge försäkringsskydd åt hans anställda. En försäkring som en företagare tecknar för att skaffa skydd uteslutande åt själv och sig sina anhöriga (jfr andra stycket), blir alltså inte någon ka-försäkring

i

enligt förslaget, även om villkoren skulle hämtas från ett kollektivavtal. l överensstämmelse med vad som nu krävs det tillämpas

i

emellertid inte att faktiskt har några anställda vid den företagaren

i tidpunkt när han tecknar försäkringen. Det är tillräckligt att han

i sluter ett generellt anslutningsavtal, dvs. att han sluter avtal om

i försäkring för samtliga anställda som han kan komma att få (se närmare i avsnitt 4.4.2). Trots att försäkringen omedelbart efter tecknandet kommer att gälla bara för företagaren själv, blir det med vår en att villkor för terminologi ka-försäkring (förutsatt övriga sådan försäkring är uppfyllda). Försäkringen skall alltså tecknas av arbetsgivaren. Det är inte tillräckligt att arbetsgivaren t.ex. i ett kollektivavtal åtar sig att till arbetstagarorganisationen betala de medel som behövs för att organisationen skall kunna teckna en försäkring för sina medlemmar. Det är inte ens tillräckligt att arbetsgivaren åtar sig att betala premien för en sådan försäkring direkt till försäkringsbolaget; arbetsgivaren skall vara försäkringstagare i avtalsförhållandet till försäkringsbolaget (jfr 3 §). Det andra kravet är att försäkringsvillkoren skall följa ett kollektivavtal, som villkoren hänvisar till, och att detta kollektivavtal har ingåtts mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation. j E I Det är alltså tre avtals- eller beslutsnivåer som blir aktuella vid ka-försäkring enligt förslaget. I normalfallet, dvs. när villkoren håller sig inom den ram

l

z som dras upp i 10 kap., skall det kollektivavtal som försäkringsvillkoren - följer det ”produktstyrande” avtalet vara ingånget mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation (denna paragraf). Om försäkringsvillkoren skall avvika från lagens regler till nackdel för

i försäkringstagarsidan, måste det produktstyrande avtalet vara ingånget

l mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation

i (1 kap. 4 §). Ett kollektivavtal, slutligen, som medför att en arbetsgivare blir skyldig att teckna försäkring - anslutningsavtalet - kan däremot ingås av

E den enskilde arbetsgivaren och en lokal arbetstagarorganisation; som

framgår fordras det över huvud taget inte något kollektivavtal för beslut om anslutnhg, utan arbetsgivaren kan teckna försäkringen frivilligt eller efter en mera formlös överenskommelse med sina anställda (denna paragraf).

Splecialmotivering