Skadeförsäkringslag : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

slutbetänkande av försäkringsrättskommittén

Sâwå

g

skadeförsäkringslag

H3

Statens offentliga utredningar @@ 1989:88 Eg Justitiedepartementet

Skadeförsäkringslag

Slutbetänkande av

fgrsäkringsrättskommittén

Stockholm 1989

Allmänna över SOU och Ds som omfattar åren Förlaget har utgivit en bibliografi 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 Stockholm. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som är berättigade till remissexcmplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 Stockholm Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8.10-12.00 (externt och internt) 08/763 10 05 12.00-16.00 (endast internt)

ISBN 9l-38-l0430-X ISSN 0375-250X

Graphic Systems AB, Göteborg 1989

Till och chefen för

statsrådet

justitiedepartementet

Genom beslut den 5 april 1974 bemyndigade Kungl. Majzt dåvarande statsrådet Carl Lidbom att tillkalla sakkunniga för att se över försäkringslagstiftningen. Med stöd av bemyndigandet tillkallades sex sakkunniga, som antog namnet försäkringsrättskommittén. Kommittén lade den 15 december 1977 fram ett till konsuförslag mentförsäkringslag (SOU 1977:84), som kom att ligga till grund för konsumentförsäkringslagen (1980:38). Den 15 december 1986 presenterade kommittén ett förslag till personförsäkringslag (SOU 1986:56). Förslaget övervägs för närvarande i justitiedepartementet. Under år 1983 återupptog kommittén arbetet med skadeförsäkringen, vilken således under en tid kom att behandlas vid sidan av personförsäkringen. I det slutbetänkande som härmed överlämnas föreslås en skadeförsäkringslag, vilken skall ersätta försäkringsavtalslagens bestämmelser om skadeförsäkring och hela konsumentförsäkringslagen. Liksom beträffande personförsäkringen har kommittén samarbetat med motsvarande utredningar i Finland och Norge. Inte heller rörande skadeförsäkringen har det emellertid varit att nå en möjligt fullständig överensstämmelse mellan de tre ländernas förslag. I arbetet med detta betänkande har ledamöter och exföljande perter deltagit.

Ledamöter Justitierådet Bertil Bengtsson Riksdagsledamoten, förbundsjuristen Stig Gustafsson Förhandlingsombudsmannen Sven-Olof Hägglund Lagmannen Anders Palm Verkställande direktören Richard Schönmeyr

SOU 19892888

Experter

Försäkringsjuristen

Urban Green fr.o.m. den 16 december 1986

Departementsrådet

Hans Jacobson fr.0.m. den 16 december 1986 Direktören

Torsten Lundh fr.0.m. den 14 maj 1984

Förste ombudmannen Olle Olsson fr.0.m. den 23 mars 1987 Professorn Carl Martin Roos

Försäkringschefen

Gunde Rosencrantz Direktören Arne Sandell Riksombudsmannen

Stig Sterner fr.0.m. den 14 maj 1984

Försäkringsdirektören

Harald Ullman Överdirektören Thomas Utterström Divisionschefen

Ellis Wohlner fr.o.m. den 28 augusti 1984

Byråchefen Håkan Wunderman fr.0.m. den 14 maj 1984

Försäkringsdirektören

Hilding Åberg t.o.m. den 27 augusti 1984

Sekreterare i arbetet med skadeförsäkringslagen har varit numera departementsrådet Hans Jacobson (t.0.m. den 15 december 1986) och hovrättsassessorn Anders Beskow (fr.0.m. den 1 januari 1985). Huvuddelen av utskrifts- och har utförts av assiredigeringsarbetet stenten Viveca Engstrand. Kommitténs uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm den 1 september 1989

Bertil

Bengtsson

Stig Gustafsson Sven-Olof Hägglund

Anders Palm Richard Schönmeyr

/Anders Beskow

Innehåll

Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 f

Lagförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 1 Förslag till skadeförsäkringslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 2 Förslag till lag om införande av skadeförsäkringslagen (1992:000) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 3 Förslag till lag om ändring i personförsäkringslagen (19XX:000) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 4 Förslag till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning 69 5 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 6 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 9 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 76 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart . . . . . . . . . . . . . 76 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 12 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 1.1 Kommitténs uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 1.2 Kommitténs arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 79

8 Innehåll

2 Nuvarande lagstiftning m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 2.1 Lagen (1927:77) om försäkringsavtal . . . . . . . . . . . . . . . 81 2.2 Konsumentförsäkringslagen (1980:38) . . . . . . . . . . . . . . 90 2.3 Direktiv och förslag till direktiv inom EG . . . . . . . . . . . 95

3 Försäkringsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99

4 Försäkringsvillkor för företagsförsäkring . . . . . . . . . . . . 103

5 Försäkringsverksamheten i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111

Allmänmotivering till skadeförsäkringslagen . . . . . . . . . . . . . . . 113

6 Utgångspunkter för lagstiftningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . 113 6.1 Allmänna synpunkter på lagstiftningsuppgiften . . . . . . 113 6.2 Målet för lagstiftningen: en allmän skadeförsäkringslag 117 6.3 Den nya lagstiftningens räckvidd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 6.4 Området för den tvingande regleringen . . . . . . . . . . . . . 121 6.5 Särskilt om kollektiva försäkringar . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 6.6 Lagstiftningens allmänna uppläggning i övrigt . . . . . . . 137 6.7 Regressrätt och andra skadeståndsfrågor . . . . . . . . . . . . 140 6.8 Försäkringsmäklare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 6.9 EG-frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153

7 Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155

7.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 7.2 Informationsreglernas innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 7.3 Ansvar för brister i informationen . . . . . . . . . . . . . . . . . 158

8 Försäkringsavtalet m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 8.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 8.2 Avtalets ingående och förnyelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163

8.3 Försäkringstiden och uppsägning av försäkringen . . . . 166

9 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar . . . . . . . . . 171 9.1 Inledning: reglernas karaktär m.m. . . . . Å. . . . . . . . . . . 171 9.2 Upplysningsplikten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 9.3 Fareökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 178 9.4 Framkallande av försäkringsfallet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 9.5 Säkerhetsföreskrifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 9.6 Räddningsplikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 9.7 Identifikation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 9.8 Ringa oaktsamhet; barn och psykiskt störda personer m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190 9.9 Omfattningsbestämmelser och tvingande regler . . . . . . 191

Innehåll 9

10 Premien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Försâkringsersättningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198

12 Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet . . . . . . . . . . . . 204 12.1 Försäkring av tredje mans intresse . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 12.2 Direktkrav vid ansvarsförsäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 12.3 Otillräckligt försäkringsbelopp vid ansvarsförsäkring . 22 1

13 Skadereglering m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 13.2 Utbetalning av ersättning m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 13.3 Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m. . . . . . . . 226 13.4 Preskription av rätt till försäkringsersättning . . . . . . . . 228 13.5 Risken för vissa meddelanden m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 228 13.6 Försäkringsbolagets regressrätt . i . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230

14 Gruppförsäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 14.1 Vissa allmänna frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 14.2 Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233 14.3 Avtalets ingående och ansvarets inträde . . . . . . . . . . . . 234 14.4 Ansvarets upphörande m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 14.5 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar . . . . . . . . 238 14.6 Premien m.m. . . . . . . . . . . . . .i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 238 14.7 Särregler för vissa slag av gruppförsäkringar m.m. . . . 239

15 Kollektivavtalsgrundad försäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242 15.1 Tillämpningsområdet m.m. i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242 15.2 Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 15.3 Försäkringsavtalet m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246 15.4 Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar . . . . . . . . 248

15.5 Övriga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248

16 Specialmotivering till skadeférsiikringslagen . . . . . . . . . . 251

16.1 Specialmotivering till 1 kap. (Inledande bestämmelser) 251

16.1.1 1 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 251

16.1.3 1kap.3§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 255 16.1.4 1kap.4§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 262 16.2 Specialmotivering till 2 kap. (Information) . . . . . . . . . . 263 16.2.1 2 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . .. 263 16.2.2 2 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 264 16.2.3 2 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 268 16.2.4 2 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 269 16.2.5 2 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 27 1

10 Innehåll

16.2.6 2 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 273 16.2.7 2 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 273 16.3 Specialmotivering till 3 kap. (Försäkringsavtalet m.m.) 276 16.3.1 3 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 276 16.3.2 3 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 278 16.3.3 3 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 280 16.3.4 3 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 283 16.3.5 3 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 285 16.3.6 3 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 287 16.3.7 3 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 288 16.4 Specialmotivering till 4 kap. (Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290 16.4.1 4 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 290 16.4.2 4 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 293 16.4.3 4 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 297 16.4.4 4 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 299 16.4.5 4 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 300 16.4.6 4 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 302 16.4.7 4 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 306 16.4.8 4 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 308 16.4.9 4 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 312 16.4.10 4 kap. 10 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 315 16.4.11 4 kap. 11 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 317 16.5 Specialmotivering till 5 kap. (Premien) . . . . . . . . . . . . . 321 16.5.1 5 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 321 16.5.2 5 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 323 16.5.3 5 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 325 16.5.4 5 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 326 16.5.5 5 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 327 16.5.6 5 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 327 16.5.7 5 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 328 16.6 Specialmotivering till 6 kap. (Försäkringsersättningen) 329 16.6.1 6 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 329 16.6.2 6 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 333 16.6.3 6 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 335 16.6.4 6 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 336 16.6.5 6 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 336 16.7 Specialmotivering till 7 kap. (Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 338 16.7.1 7 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 338 16.7.2 7 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 341 16.7.3 7 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 342 16.7.4 7 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 344 16.7.5 7 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 345 16.7.6 7 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 346

Innehåll 11

16.7.7 7 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 346 16.7.8 7 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 348 16.7.9 7 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 349 16.7.10 7 kap. 10 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 349 16.8 till 8 m.m.) . . 353 Specialmotivering kap. (Skadereglering 16.8.1 8 kap. 1§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 353 16.8.2 8 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 354 16.8.3 8 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 356 16.8.4 8 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 357 16.8.5 8 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 357 16.8.6 8 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 358 16.8.7 8 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 358 16.8.8 8 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 359 16.8.9 8 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 360 16.9 Specialmotivering till 9 kap. (Gruppförsäkring) . . . . . . 361 16.9.1 9 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .\ 361 16.9.2 9 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .f 362 16.9.3 9 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 364 16.9.4 9 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 364 16.9.5 9 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 367 16.9.6 9 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 368 16.9.7 9 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 369 16.9.8 9 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 369 16.9.9 9 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 370 16.9.10 9 kap. 10 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 371 16.9.11 9 kap. 11 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 371 16.9.12 9 kap. 12 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 373 16.9.13 9 kap. 13 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 373 16.9.14 9 kap. 14 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 374 16.9.15 9 kap. 15 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 374 16.9.16 9 kap. 16 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 375 16.10 Specialmotivering till 10 kap. (Kollektivavtalsgrundad försäkring) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 376 16.10.1 10 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 376 16.10.2 10 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 377 16.10.3 10 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 377 16.10.4 10 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 378 16.10.5 10 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 378 16.106 10 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 379 16.10.7 10 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 380 16.10.8 10 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 380 16.10.9 10 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 380 16.10.10 10 kap. 10 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 381

17 Lag om införande av skadeförsäkringslagen . . . . . . . . . 383

12 Innehåll

18 Féljdlagstifming . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 389

18.1 Förslag till lag om ändring i personförsäkringslagen

(19XX:000) (lagförslag 3) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 389

18.2 Förslag till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning

(lagförslag 4) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 390 18.3 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713) (lagförslag 5) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 392

18.4 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) (lagförslag 6) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 393 18.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homo-

sexuella sambor (lagförslag 7) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 402

18.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare (lagförslag 8) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 403

18.7 Upphävda lagrum om ansvarsfördelning vid solidariskt

ansvar (lagförslag 9-12) i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 404

Reservation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 405

Särskiltyttrande...Muurla . . . . . . . . . . . . . . 409

1 Finländskt lagförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 411

2 Norskt lagförslag . 4 = . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 437

Förkortningar

AGB om

Försäkring avgångsbidrag

BrB Brottsbalken EG Europeiska gemenskapen FAL Lagen (1927:77) om försäkringsavtal FRL Lagen (1982:713) om försäkringsrörelse HD Högsta domstolen JB Jordabalken KFL

Konsumentförsäkringslagen (1980:38)

NJA Nytt juridiskt arkiv, avd. I NJA II Nytt juridiskt arkiv, avd, II NOU

Norges offentlige utredningar

NRt Norsk Rettstidcne PFL Personförsäkringslagen

Prop. Proposition

SFS Svensk författningssamling SkFL Skadeförsäkringslagen SkL skadeståndslagen SOU Statens offentliga utredningar TFA vid arbetsskada

Trygghetsförsäkring ÅktB Äktenskapsbalkcn

sou 1989:88 15

Litteratur

Albemark, Christer, Kundkreditförsäkring. Akademisk avhandling. Stockholm 1988 Bengtsson, Bertil, Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontraktsbrott. Stockholm 1967 Bogdan, Michael, Svensk internationell privat- och processrätt. 3 uppl. Stockholm 1987 Bör försäkringsavtalsrätten reformeras? Uppsatser utgivna med anledning av Allmänna Brands 125-årsjubileum 1968. Jönköping 1968 Hellner, Jan, Försäkringsrätt. 2 uppl. Stockholm 1965. (Cit. Hellner.) Hellner, Jan, Skadeståndsrätt. 4 uppl. Stockholm 1985 Hâstad, Torgny, Tjänster utan uppdrag. Stockholm 1973 Håstad, Torgny, Sakrätt. 3 uppl. Stockholm 1987 Persson, Ulf, Skada och värde. Lund 1953 Rodhe, Knut, Obligationsrätt. Stockholm 1956 Rodhe, Knut, Handbok i sakrätt. Stockholm 1985 Rune, Christer, Rätt till skepp. Sjörättsföreningen i Göteborg, Skrifter 55. Klippan 1976 Schmidt, Folke, Faran och försäkringsfallet. Lund 1943 Selmer, Knut S., Forsikringsrett. 2 utgave. Oslo-Bergen-Tromsø

Walin, Gösta, Separationsrätt. Stockholm 1975

Sammanfattning

Betänkandet utgör sista ledet i försäkringsrättskommitténs arbete

på en ny försäkringslagstiftning, som är avsedd att ersätta 1927 års

lag om försäkringsavtal År 1977 lade kommittén fram delbe- (FAL). tänkandet (SOU 1977:84) som

Konsumentförsäkringslag, ligger till

grund för 1980 års

konsumentförsäkringslag (KFL). Lagen inne-

håller regler, som är i stort sett till de försäkrades tvingande förmån, om skadeförsäkring för konsumenter. Sedan kommittén fått delvis

ny sammansättning och i samband härmed visst i gjort uppehåll arbetet, kom år 1986 delbetänkandet (1986:56) Personförsäkringslag (PFL). Det slutbetänkande som nu läggs fram innehåller förslag om en som tillsammans

skadeförsäkringslag (SkFL), med PFL skall

ersätta såväl FAL som KFL; skall omfatta lagen skadeförsäkring för både företag och konsumenter. I om individuell fråga konsumentförsäkring medför betänkandet inte så stora ändringar; reglerna samordnas med bestämmelserna för andra och vissa försäkringar, på punkter förstärks konsumentskyddet En är att ytterligare. nyhet kollektiv får en skadeförsäkring utförlig reglering, liksom kollektiv personförsäkring fick i PFL. När det

gäller företagsförsäkring inne-

bär lagstiftningen vidare väsentliga nyheter. Samtidigt föreslår vi vissa ändringar i skadeståndslagen (SkL), vilka framför allt går ut på att inskränka

försäkringsbolagens möjligheter att kräva tillbaka ut-

betalad från ersättning privatpersoner (se nedan). Kommitténs uppdrag gick i första hand ut att stärka konsumenpå ternas ställning, en fråga som skulle behandlas med men förtur, vidare nämndes i direktiven det allmänna behovet av att modernisera och även önskemålet

försäkringslagstiftningen att samordna för-

säkrings- och skadeståndsreglerna sätt. på lämpligt Moderniseringsbehovet får särskild betydelse för reformen av om reglerna företagsförsäkring. Utvecklingen på näringslivets och teknikens område har medfört att även ett lagverk av så klass som FAL under de mer hög än 60 år som kommit att framstå lagen gällt som föråldrat på många punkter. Lagens tvingande regler är tillämpliga i samma utsträckning på skadeförsäkring för stor- och småföretag, och de är präglade av sitt ursprungliga syfte att också konsumenter. skydda Det är

18 Sammanfattning

naturligt att de inskränker möjligheten att skapa nya försäkringsprodukter för olika industriers förhållanden och över lämpade speciella huvud för nya risker och nya förtaget anpassa försäkringarna Både från och från företagens sida säkringsbehov. försäkringshåll lika väl som storindustrier - har understrukits det ansmåföretag i större avtalsfrihet området. Ett förhållande som starkt gelägna på talar för detta är också ökade internationaliseföretagsförsäkringens ring, som gör det nödvändigt att anpassa den svenska försäkringen efter utomlands och detta vis stärka den svenska utvecklingen på industrins konkurrenskraft. Inte minst får detta aktualitet med tanke ett svenskt i det västeuropeiska sampå utvidgat deltagande arbetet inom EG. Också uppkomsten av nya försäkringsformer, t.ex. kollektiva skadeförsäkringar, medför ett behov av att modernisera För detta talar dessutom det i motiven berörda bereglerna. hovet av en samordning med skadeståndsrätten. Kommitténs har i nordiskt samarbete. Det har utredningar gjorts till som resulterat i att de förslag nya skadeförsäkringslagar lagts fram i Finland, Norge och Sverige bygger på samma tankegångar och i delar stämmer med varandra. På danskt håll har väsentliga man däremot redan under 1980-talet ansett lagstiftningsfrågan tidigt i sådan av i EG att någon samordning grad påverkad medlemskapet med reformerna i de nordiska länderna inte varit — På grund möjligt. av det olika vid arbetet, bl.a. att man i de andra utgångsläget nordiska länderna saknat till KFL och därför varit motsvarighet obunden av ställningstaganden, har emellertid lagstiftarens tidigare helt överenstämmande förslag inte kunnat läggas fram. några I om har vi som framgått inte fråga lagstiftningens utformning ansett det att föreslå en särskild lagstiftning om företagsförlämpligt Även bortsett från att en sådan ordning skulle vara komsäkring. och framträder liknande skyddssynpunker som plicerad otymplig, Som ligger bakom KFL vid många småföretagares försäkringsavtal. nämnt har vi för konsumentförsäkringens del i allt väsentligt hållit fast vid de nuvarande Alla om skadeförsäkring har reglerna. regler alltså sammanförts i en gemensam lag. Problemen skiljer sig här så från dem vid att det inte skulle vara pass mycket personförsäkring fördel att förena all lagtext i en motsvarighet till FAL. någon faller utanför SkFL. l om trafikförsäkringen

Återförsäkring fråga

i trafikskadelagen Rörande sådan skall alltjämt vissa särregler gälla. annan och försäkring av luftfartyg sjöförsäkring, transportförsäkring samt och försom inte är konsumentförsäkring kreditförsäkring för all framtid föreslås lagens bestämmelser i allt väsentligt säkring bli helt dispositiva. En som visat sig svårlöst, är i vilken utsträckning viktig fråga, bestämmelserna i SkFL bör vara till de försäkrades förtvingande mån. Att konsumentförsäkring alltjämt bör i stort sett följa tvingan-

19 Sammanfattning

de regler står som sagt klart. De utsträcks genom till att lagförslaget gälla vissa speciella typer av skadeförsäkring för konsumenter, såsom djur-, ur- och smyckeförsäkring, vilka nu faller utanför KFL. Det stora problemet gäller Det är att företagsförsäkring. tydligt storföretagen inte behöver skyddas mot att avtalet innehåller alltför betungande regler. Å andra sidan finns vissa grupper av småföreta- gare småbrukare, mindre hantverkare, frisörer m.fl. - som från olika synpunkter väl kan jämföras med konsumenter. Även dessa kan numera dock ofta få råd och bistånd av en organisation i mellanhavandena med försäkringsbolaget. Under vårt arbete har det framhållits från småföretagarorganisationernas sida, att det från deras inte framstår som synpunkt behövligt med generellt tillämpliga tvingande regler; det skulle vara tillräckligt att man i särskilda fall kan reagera mot alltför hårda eller annars orimliga villkorsbestämmelser. I fråga om många riskabla verksamheter har vidare försäkringsbolaget ett särskilt intresse av att hålla risken under kontroll t.ex. genom stränga säkerhetsföreskrifter. Över huvud taget varierar situationen i fråga om olika och olika förföretag säkringstyper på ett sådant sätt att enhetliga för de principer tvingande räckvidd reglernas är mycket svåra att ställa upp. Det har inte visat sig möjligt att finna och någon preciserad samtidigt saklig godtagbar gränsdragning för de tvingande bestämmelserna inom företagsförsäkringens område. Att i anlagtexten knyta till den försäkrade verksamhetens storlek eller egendomens värde har ansetts kunna leda till mindre resultat i lämpliga många fall. Den lösning vi slutligen stannat för innebär, att vid regleringen företagsförsäkring skulle bli i princip dispositiv, dock med möjlighet att i enskilda fall tillämpa för ett villkor som är lagens regler i stället mera ogynnsamt för för detta försäkringstagarsidan. Förutsättning skall vara att försäkringstagaren med till den försäkrade hänsyn verksamhetens art och omfattning, riskens beskaffenhet och förhållandena i övrigt skäligen bör ha samma skydd som en konsument mot villkoret. Under vårt arbete har framhållits från både Industriförbundets och småföretagarnas sida att man inte önskar ett mera omfattande skydd än detta, och vi har inte ansett oss böra gå längre på denna punkt än företagarnas egna representanter funnit önskvärt. Ett annat allmänt problem i fråga om är förslagets uppläggning inställningen till kollektiva Såvitt de skadeförsäkringar. angår kollektivavtalsgrundade försäkringarna, har vi liksom i fråga om motsvarande personförsäkringar sett som vår främsta att uppgift ange försäkringarnas plats i rättssystemet och ge stöd åt vissa konstruktioner och försäkringsvillkor som avviker från de De vanliga. vi för regler föreslagit personförsäkringens del passar i stort också i SkFL. Större vållar svårigheter övriga försäkringstyper frivilliga

20 Sammanfattning

och obligatoriska gruppskadeförsäkringar. Vad som här föranlett diskussion är framför allt att den enskilde gruppmedlemmen kanske

inte alls har någon av ett som ordnas av glädje försäkringsskydd,

hans organisation, om han redan har en individuell försäkring av

samma slag; i motsats till vad som i allmänhet gäller vid personförsäkring får han inte ut större ersättning än vad som motsvarar hans ekonomiska skada. Från denna synpunkt har det satts i fråga, om andra gruppskadeförsäkringar skall godtas än sådana som på bygger anslutning genom individuell anmälan av gruppmedlemmen. Vår uppgift är emellertid att föreslå avtalsrättsliga regler för alla skadeförsäkringar som faktiskt meddelas, och eftersom statsmakterna i viss utsträckning tillåter även gruppskadeförsäkringar utan individuell anmälan, har vi inte ansett oss böra utesluta dem från regleringen. Ändrar regering och riksdag sin i detta avseende, är inställning detta närmast en fråga för lagstiftningen om försäkringsrörelse. Vår sak är däremot att ge skyddsregler för den enskilde bl.a. just vid sådana försäkringar där automatisk anslutning sker genom beslut av en organisation eller liknande, antingen den enskilde medlemmen har reservationsrätt eller mot beslutet. - Liksom i ej personförsäkringsbetänkandet anser vi emellertid att det skulle falla utanför vårt uppdrag att föreslå bestämmelser om det associationsrättsliga förhållandet mellan medlemmen och hans organisation; reglerna i

SkFL avser bara försäkringsavtalet. (Se närmare nedan om 9

kap.) Sedan lagen (1989:508) om försäkringsmäklare trätt i kraft den 1 januari 1990, kan man räkna med att mäklarverksamhet kommer att bli betydligt vanligare än hittills. Det finns skäl att anta att försäkringsbolagen godtar en mäklare som mellanman endast om denne har fullmakt från sin uppdragsgivare. Detta gör att ett försäkringsbolag i allmänhet kan rikta sin information till mäklaren och att upplysningar från mäklaren kan tillräknas försäkringstagaren. Bl.a. med tanke på detta har vi inte ansett några särskilda regler om mäklarens medverkan motiverade. Inom EG finns ett förslag till direktiv rörande försäkringsavtal, vilket berör flera frågor som behandlas i SkFL. Direktivet de ger försäkrade ett minimiskydd. Eftersom det är mycket osäkert i vad mån EG-direktivet kommer att har vi oss till att godtas, begränsat peka på vissa punkter där det finns anledning att ändra reglerna i SkFL, om man vill åstadkommma en harmonisering med EG-reglerna. Då de bestämmelser vi föreslår i allmänhet är förmânligare för de försäkrade än direktivförslaget, är de ändringar som behövs huvudsakligen att vissa regler i förslaget görs tvingande också för företagsförsäkringens del. I det följande behandlas översiktligt innehållet i den föreslagna SkFL. Förslaget är liksom PFL uppbyggt så, att efter ett inledande gemensamt kapitel 2-8 kap. handlar om individuell försäkring;

21 Sammanfattning

gfuppförsäkring och kollektivavtalsgrundad tas sedan försäkring upp i 9 resp. 10 kap., vilka delvis hänvisar till reglerna om individuell försäkring.

I kap. Inledande bestämmelser

Kapitlet innehåller regler om vissa defi-

lagens tillämpningsområde, hitioher och bestämmelser om karaktär. Som lagens tvingande nämnt är reglerna i princip för tvingande konsumentförsäkringens del., medan vid företagsförsäkring från bestämmelser avsteg lagens får ske i villkoren utom i sådana fall där försäkringstagaren behöver samma som en konsument skydd (1 kap. 3 §). Liksom i PFL tillåts avvikelser från annars vid tvingande regler kollektivavtalsgrundad försäkring som vilar på centralt kollektivavtal och vid gruppförsäkring som i vissa avseenden kan med kollektivavtalsjämställas grundad försäkring och som godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (1 kap. 4 §).

2 kap. Information

Liksom KFL och PFL innehåller om lagen näringsrättsliga regler informationsskyldighet för försäkringsbolaget olika stadier i melpå lanhavandet med försäkringstagaren. De motsvarar i stort sett KFL:s och PFL:s bestämmelser men har fått en sådan utformning att det betydligt mindre informationsbehovet vid vissa företagsförsäkringar kan beaktas. Vid sidan härav föreslås en bestämmelse om civilrättsligt ansvar för bolaget vid bristande information rörande vissa särskilt viktiga typer av villkor. Får inte försäkringstagaren vederbörlig upplysning om villkoret viss tid före försäkringsfallet kan det inte av åberopas bolaget (2 kap. 7 §).

3 kap. Försâkringsavtalet

Kapitlet innehåller regler om ingående, och av

uppsägning ändring För del stämmer

försäkringsavtal. konsumentförsäkringens de i

stort sett med KFL:s bestämmelser. Också den dispositiva regleringen vid stämmer med dessa de flesta

företagsförsäkring på punkter;

någon rätt motsvarande konsumenternas att teckna mot försäkring bolagets vilja och någon inskränkning i rätt att vägra bolagets förnya en skadeförsäkring har inte ansetts när lämpliga, försäkringstagaren är ett företag (3 kap. 1 §).

kap. Begränsning av försäkringsbolagen ansvar

I överensstämmelse med ståndpunkten i KFL och till PFL förslaget anser vi inte att lagen skall bestämma vilka risker en skall försäkring

22 Sammanfattning

omfatta; här bör avtalsfrihet råda. Branschens produktutveckling och konkurrensen mellan bolagen torde i förening med försäkringsinspektionens tillsyn vara en garanti för att försäkringstagarnas intressen Däremot har vi föreslagit regler om sådana betillgodoses. som kan grundas på att försäkringstagaren eller den gränsningar försäkrade har brustit i sina förpliktelser mot bolaget t.ex. genom att eftersätta eller framkalla försäkringsfallet. Även upplysningsplikten allmänna inte alltid är om gränsen mot omfattningsbestämmelser klar, finns det flera områden skäl att ge ett skydd mot villkor som på föreskriver alltför är tvingande för konstränga påföljder. Reglerna del, medan de vid företagsförsäkring är dissumentförsäkringens - med det närmast för positiva vanligen undantag småföretagarnas del som förut angetts. Beträffande upplysningsplikten anknyter reglerna i stora delar till KFL:s 4 1-4 §§). Det innebär bl.a. att lagen föresystem (se kap. skriver en efter när upplysningsplikten åsidonedsättning skälighet sätts - inte som FAL en nedsättning i proportion till den enligt eller de ändrade villkor som skulle ha avtalats, om korrekta premie lämnats Vi förutsätter att bolagen vid

upplysningar (prorataregel).

företagsförsäkring kan föreskriva nedsättning efter mera preciserade normer, vilka då kommer att godtas även för småföretagens del, om den är skälig vid försäkringen i fråga. - Med reglerna om uppsammanförs i SkFL bestämmelser om anmälningsplikt lysningsplikt i händelse av av risken — som FAL betraktas som ökning något enligt fareökning och regleras för sig (4 kap. 3 §). I om av har vi i vissa av-

fråga framkallande försäkringsfallet

seenden föreslagit avvikelser från KFL:s och FAL:s system. Enligt SkFL skall liksom nu inte ansvara när den försäkrade frambolaget kallat försäkringsfallet uppsåtligen. Vad angår fall av vårdslöshet, innebär KFL att nedsätts efter skälighet dels när vårdsersättningen lösheten i - vid är grov, dels - efter förbehåll försäkringsvillkoren annan vårdslöshet. Också enligt FAL är begreppet grov ej ringa vårdslöshet av Vårt förslag innebär här att de avgörande betydelse. fall av vårdslöshet där nedsättning kan ske beskrivs som allvarlig medveten vårdslöshet som innebär betydande risk för den uppkomna skadan - en bestämmelse som främst tar sikte på situationer där låtit sitt handlande påverkas av att han har försäkringstagaren Vill utesluta även andra vårdsförsäkringsskydd. försäkringsbolaget löshetsfall får bolaget använda sig av en säkerhetsföreskrift (se nedan). Ringa vårdslöshet skall inte i något fall leda till nedsättning innebär av försäkringsersättningen (se 4 kap. 5 och 9 §§). Reglerna en som det hela taget är till den försäkrades förmån. förenkling, på Nedsättningen skall också i dessa fall ske efter skälighet. Vid i dag enligt KFL - men inte enligt ansvarsförsäkring gäller FAL — den särregeln, att den försäkrade behåller sitt försäkrings-

Sammanfattning 23

skydd också när han framkallat försäkringsfallet med grov vårdslöshet. Regeln har motiverats med hänsyn till den skadelidande, som här har starkt intresse av att försäkringsskyddet gäller så att hans rätt till skadestånd är tryggad. Från preventionssynpunkt kan det te sig anmärkningsvärt att man ser mildare på den försäkrades vårdslösa handlande när det går ut över andra än när det drabbar hans egen egendom. Vi har inte ansett oss böra gå ifrån KFL:s ordning vid konsumentförsäkring, där den försäkrade ofta saknar ekonomiska möjligheter att själv utge skadestånd. För företagsförsäkringens del innebär däremot förslaget att försäkringsbolaget skall kunna förbehålla sig att vid medveten vårdslöshet av det angivna slaget ansvara endast i andra hand, sedan det konstaterats att den försäkrade saknar medel att betala skadeståndet. - En motsvarande ordning föreslås för ansvarsförsäkringens del vid brott mot säkerhetsföreskrift och mot den s.k. räddningsplikten (se 4 kap. 9 § andra stycket). I fråga om överträdelse av säkerhetsföreskrift följer vårt förslag väsentligen KFL:s ordning, inbegripet den skälighetsregel som gäller i fråga om nedsättning av ersättningen (4 kap. 6 §). Vi utgår från att regeln vid företagsförsäkring kommer att preciseras i villkoren på ungefär samma sätt som bestämmelserna om upplysningsplikt. Som nämnt anser vi en särreglering böra gälla för ansvarsförsäkringens del (se ovan). — När det gäller brott mot försäkringstagarens räddningsplikt, som går ut på att hindra eller mildra en hotande skada, skall nedsättning av ersättning kunna ske väsentligen efter samma principer som vid brott mot säkerhetsföreskrift (4 kap. 7 §). Liksom KFL, men i motsats till FAL, innehåller vårt förslag vissa allmänna regler om identifikation, dvs. försäkringsbolagets rätt att åberopa överträdelse av biförpliktelse också av andra än den försäkrade - t.ex. familjemedlemmar eller anställda. För konsumentförsäkringens del följer vi i stora drag KFL:s system. Vid företagsförsäkring skall identifikation alltid kunna ske med sådana anställda och andra medhjälpare till den försäkrade som anges i försäkringsvillkoren (4 kap. 8 §). För att förebygga att reglerna om överträdelse av biförpliktelser kringgås genom försäkringsvillkor som formellt är avfattade som undantagsbestämmelser för vissa risker har en särskild bestämmelse getts. Den innebär att reglerna om biförpliktelser skall tillämpas också på sådana villkor, om de enligt sin lydelse innebär begränsningar som beror av att någon på den försäkrades sida uppsåtligen eller genom vårdslöshet medverkat till försäkringsfallet eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat detta, eller av att vissa försiktighetsmått mot skadan har underlåtits. Här blir alltså lagens delvis tvingande regler om möjligheten att nedsätta ersättning tilllämpliga (4 kap. 11 §).

24 Sammanfattning

5 kap. Premien

I fråga om betalning av premien anknyter förslaget nära till den ordning som förekommer enligt KFL och i PFL. Förföreslagits säkringsbolaget skall för att få försäkringen av uppsagd på grund premiedröjsmål först ge ett krav på premie före förfallodagen (utom beträffande första premien), och om inte sker sända ett betalning uppsägningsmeddelande med möjlighet för försäkringstagaren att vidta rättelse inom en frist på 14 Fristen kan när dagar. förlängas vissa oväntade händelser, t.ex. svår har hindrat sjukdom, betalning. - Samma regler skall gälla vid men de är också företagsförsäkring, här dispositiva med möjlighet att avvika från villkoren i särskilda fall.

6 kap. Försäkringsersättningen

När det gäller försäkringsersättning, där FAL är ganska utförlig men KFL innehåller endast knapphändiga bestämmelser, föreslår vi en viss förenkling av regelsystemet. FAL som huvud- Enligt gäller princip en tvingande bestämmelse, att inte är försäkringsbolaget skyldigt att som ersättning för skada utge större än vad som belopp motsvarar förlusten, även om det överenskomna försäkringsbeloppet är större (”berikandeförbudet”). Denna regel har i praktiken frångåtts, särskilt genom den s.k. nyvärdesförsäkringen, och det har ansetts olämpligt att behålla den i sin generella I vårt utformning. förslag är berikandeförbudet ersatt med den mindre långtgående regeln, att om inte annat framgår av försäkringsavtalet ersättningen skall motsvara den ekonomiska skadan (6 kap. 1 §). Principen, att försäkring lämpligen inte bör meddelas mot konstruerade ekonomiska förluster har vi däremot funnit ha sitt värde som ett riktmärke för försäkringsverksamheten, vilket föranlett en jämkning i 19 kap. 6 § försäkringsrörelselagen. - De regler om beräkning av värdet av försäkrad egendom som FAL innehåller och 38 §§) har också (37 fått mindre betydelse, bl.a. av just på grund nyvärdesförsäkringen. Efter viss tvekan har vi dock behållit regeln om återanskaffningsvärde i lagtexten, bl.a. med tanke på dess betydelse också inom skadeståndsrätten (6 kap. 2 §). I fråga om underförsäkring föreslår vi en regel motsvarande KFL:s bestämmelse, vilken innebär att förhållandet leder till nedsättning av ersättningen bara när försäkringsbeloppet i betydande mån understiger verkliga värdet (6 kap. 3 §).

7 kap. Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet

När det gäller försäkring av tredje mans intresse - en fråga som inte behandlas i KFL - innebär vissa avvikelser från FAL:s förslaget

SOU 1989288 Sammanfattning 25

bestämmelser. I allmänhet framgår det av försäkringsvillkoren, vilka intressenter som har rätt till försäkringsersättning när egendom skadas. Bl.a. med tanke på detta har vi ansett FAL:s reglering, som från olika synpunkter har kritiserats, böra ersättas med en mindre - som för stämmer med den norska fullständig reglering något övrigt inställningen. I förslaget anges endast vissa kategorier som på detta sätt är skyddade av försäkringen: utom försäkringstagaren, egendomens ägare, den som köpt egendomen genom kreditköp med återtagandeförbehåll, borgenär med särskild förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (dock inte sjö- eller luftpanträtt), annan som på grund av avtal har säkerhetsrätt i egendomen samt den som annars utan att vara ägare bär risken för egendomen vid dess överlåtelse; bl.a. genom att borgenärer med företagshypotek förs inom den skyddade kretsen innebär detta en utvidgning av tredje mans skydd i förhållande till gällande rätt. Är det meningen att även andra intressenter skall får detta - skall skyddas, anges i villkoren. Reglerna vara tvingande till förmån för borgenärer med sådan säkerhetsrätt som är förenad med särskild förmånsrätt enligt

förmånsrättslagen

(7 kap. 1 §). Dessa får också visst tvingande skydd bl.a. vid försäkringstagarens brott mot upplysningsplikten och dröjsmål med att betala premien liksom då försäkringen upphör eller ändras (7 kap. 3 och 5 §§). Även i fortsättningen gäller ett tvingande skydd till förmån för ny ägare av den försäkrade egendomen, vilket skall gälla under minst sju dagar (7 kap. 2 §). I övrigt stämmer reglerna i stort sett med FAL:s bestämmelser på området. En huvudtanke är att lagen i princip bara skall reglera de olika intressenternas ställning i förhållande till försäkringsbolaget, inte konflikter mellan dem om vem som slutligen skall ha rätt till för skadad —— en som beror det avtalse ersättning egendom fråga på förhållande som vanligen gäller mellan intressenter med konkurrea rande krav - De bestämmelserna om på ersättningen. föreslagna dessa frågor kompletteras av ett förslag till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning, som skall ersätta den nuvarande lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund i av brandförsäkringsavtal. I 7 kap. regleras också den skadelidandes rätt vid ansvarsförsäkring. Denna försäkringsform betraktas alltmer som ett skydd inte bara för den försäkrade utan också för den skadelidande, och som en konsekvens av detta har vi föreslagit en rätt för honom att kräva försäkringsbolaget direkt på den ersättning som skall utgå enligt försäkringsavtalet; den försäkrade skall vara skyldig att på den skadelidandes begäran lämna honom upplysning om försäkringen. Bolaget skall sedan reglera skadan i samråd med den försäkrade. —— om direktkrav skall vara vid konsumentför- Regeln tvingande säkring, där den skadelidandes intresse att vända sig direkt mot

26 Sammanfattning

försäkringsbolaget brukar vara störst. Vid företagsförsäkring är den däremot dispositiv, utom vid obligatorisk försäkring och när den försäkrade på grund av konkurstillstånd eller liknande inte kan betala ersättning; företaget har ofta ett eget intresse att kontrollera försäkringsbolagets skadereglering (7 kap. 7 och 8 §§). Kapitlet innehåller även en bestämmelse om den skadelidandes rätt att få ut ersättning från en när ansvarsförsäkring försäkringsbeloppet inte räcker till för att tillgodose alla skadelidandes anspråk. Om försäkringsbolaget uppsåtligen eller av oaktsamhet betalar ut ett för stort belopp utan hänsyn till att flera skador kan anmälas, kan bolaget nödgas betala viss ersättning utöver försäkringsbeloppet till nytillkomna skadelidande (7 kap. 10 §).

8 kap. m.m. Skadereglering

Kapitlet innehåller bestämmelser om skadereglering, preskription, risken för vissa meddelanden och som till stora domstolsprövning delar stämmer med vad KFL innehåller och vi i PFL. I föreslagit lagen förtydligas att preskription av krav på försäkringsersättning kan avbrytas också genom att ersättningskravet åberopas i skiljeförfarande, detta med tanke på att förfarandet är vanligt just vid skadeförsäkring (8 kap. 4 §).

9 kap. Grupp försäkring

I kapitlet har samlats särskilda regler om gruppförsäkring. De saknar motsvarighet i FAL och KF L men stämmer i stora delar med vad vi föreslagit i PFL. Som förut nämnts har vi ansett oss böra reglera också gruppförsäkring som bygger på obligatorisk anslutning genom beslut av gruppens företrädare eller s.k. varreservationsanslutning, vid den enskilde gruppmedlemmen blir försäkrad redan genom underlåtenhet att avböja försäkringen; särskilda skyddsregler ges för gruppmedlem som på detta sätt inte tagit något eget initiativ för att ansluta sig till försäkringen. Liksom i PFL är försäkringarna konstruerade så, att vid frivillig försäkring gruppmedlemmen är försäkringstagare medan detta vid obligatorisk försäkring är den som sluter gruppavtalet. Det innebär i det senare fallet att gruppmedlemmen inte är att betala skyldig premien eller över huvud taget har några självständiga förpliktelser enligt föräkringsavtalet. Vid frivillig försäkring, oavsett hur anslutning sker, kan på samma sätt som enligt PFL medlemmen omedelbart säga upp försäkringsavtalet och därigenom frigöra sig från alla förpliktelser (9 kap. 8 § andra stycket). Därutöver har vi emellertid föreslagit en regel om särskild information vid reservationsanslutning, som innebär att medlemmen inte blir att betala första ‘V skyldig

Sammanfattning 27

premien förrän han upplysts om sin uppsägningsmöjlighet (9 kap. 4 § andra stycket och 13 § första stycket). I om information, tiden för bolagets anövrigt regleras frågorna svar, av försäkringen, begränsning av bolagets ansvar uppsägning i stort sett samma vis som i PFL. Det efterskydd som och premien på skall ha vid utträde ur gruppen är emellertid gruppmedlemmen kortare (en månad; 9 kap. 9 §), och bolaget har möjlighet att säga försäkringen såvitt gäller viss gruppmedlem vid grovt konupp traktsbrott från hans sida (9 kap. 11 §). Bestämmelserna om dröjsmål med stämmer i stora drag med vad som skall gälla vid premien individuell försäkring. Liksom enligt PFL ges emellertid särskilda till för en gruppmedlem vid frivillig försäkring, när regler skydd dröjsmål med premien inte beror på honom själv (9 kap. 15 § andra stycket). — Bestämmelser om fortsättningsförsäkring och återuppav vid premiedröjsmål -— båda av belivning gruppförsäkringen tydelse vid personförsäkring - saknas i förslaget till SkFL. av kollektiv - Vissa viktiga typer försäkring patientförsäkring, läkemedelsförsäkring, - är närmast att hänmiljöskadeförsäkring föra till gruppskadeförsäkring men har en speciell karaktär, som medför att reglerna i 9 kap. inte passar för deras del. Eftersom det är fråga om företagsförsäkring där enligt det förut sagda principiell avtalsfrihet råder, finns det emellertid möjlighet att genom försäkringsvillkoren utforma försäkringarna på önskat sätt. Vi har därför avstått från att föreslå lagregl-er om dessa former av försäkring, något som skulle avsevärt komplicera lagstiftningen.

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Också vid förekommer kollektivavtalsgrundad förskadeförsäkring den trygghetsförsäkring vid arbetsskada säkring; viktigaste utgör men även andra av skadeförsäkring meddelas på (TFA), typer av kollektivavtal. Vi har därför funnit befogat att också i grundval SkFL ta in regler om denna försäkringsform. Väsentligen följer samma principer som när det gällde kollektivavtalslagstiftningen personförsäkring. En avvikelse är att vi vid försäkringar av grundad TFA:s att den anställde skall anses som försäkrad typ föreskriver stycket); det medför att en rad särskilda regler i (10 kap. 3 § andra lagen om den försäkrades rättsställning blir tillämpliga på honom.

Ändringar i skadeståndslagen

Som en av att FAL skall har vi haft att ta ställning till följd upphävas frågan om försäkringsgivares regressrätt, som regleras i lagens 25 §. Bestämmelsen föreskriver visserligen en inskränkning i försäkringsbolagens möjlighet till återkrav av utgiven försäkringsersättning,

28 Sammanfattning

men den är inte tvingande, och i förbehåller försäkringsvillkoren sig bolagen ofta full mot den som är för skadan.

regressrätt ansvarig

Denna rätt utnyttjas emellertid med stor återhållsamhet särskilt mot privatpersoner, och i det vanliga fallet att ansvarsförsäkring före-

ligger på den skadeståndsskyldiges sida begränsas rätten också i

fråga om andra mindre skador av regressöverenskommelser mellan - stämmer alltså mindre väl med

försäkringsbolagen. Paragrafen föräkringspraxis. Den är inte heller så lätt att förena med en väsent» lig tankegång inom ersättningsrätten på senare år, att man

nämligen i så stor utsträckning som möjligt bör låta en skada stanna

på försäkringen i stället för att låta den bäras av enskilda.

väsentligen

av sådana grunder lade skadeståndskommittén i betänkandet (SOU 1975:103) Skadestånd VI fram ett förslag till reform efter dessa linjer, vilket emellertid inte ledde till lagstiftning..

Vi delar uppfattningen att regressrätten bör inskränkas särskilt

mot privatpersoner men har inte ansett oss i detta böra sammanhang lägga fram en motsvarighet till skadeståndskommitténs ganska

långtgående och komplicerade reformförslag. Liksom denna kommitté anser vi att försäkring på den skadelidandes sida bör minska

själva skadeståndsrätten och att därför regler om detta skall tas in i skadeståndslagen. Vår lösning är att i 6 2 § denna skall kap. lag

införas två nya stycken. Den första utgör endast en viss utvidgning av jämkningsregeln i 3 kap. 6 § samma vilket skulle

lag, stadgande

upphävas, och innebär att ersättning för enligt skadeståndslagen

sakskada eller ren förmögenhetsskada kan jämkas, om det är

skäligt

med hänsyn till befintliga försäkringar eller

försäkringsmöjligheter. Regeln i det andra stycket går ut på att om en skada omfattas av

skadeförsäkring en privatperson kan göras ansvarig endast i den mån det föreligger synnerliga skäl; vid s.k. självförsäkring — när den

skadelidande är staten, kommun eller större som företag på grund av sina resurser avsiktligt underlåter att ta försäkring -+ skall den skadelidande inte ha bättre rätt än om försäkring hade funnits. Den

allmänna möjligheten att jämka oskäligt betungande skadestånd

skall behållas 2 § vårt -

(6 kap. tredje stycket enligt förslag). Regler-

na kompletteras av en ny bestämmelse i 6 3 §, som ger en kap. länge efterlyst allmän reglering av hur ansvaret mellan solidariskt ansvariga slutligen skall fördelas. skall ske efter vad som Fördelningen är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, före-

liggande ansvarsförsäkring eller försäkringsmöjligheter och förhål-

landena i övrigt. I stort sett stämmer med de oskrivna reglerna rättsgrundsatser som gäller i dag, men meningen är att försäkringsförhållandena skall spela något större roll än för närvarande.

Summary

Introduction

For many years, individual insurance cover has been of great signi-. ficance for the security of private In recent

persons. years group

insurance policies and policies issued on the basis of collective labour-market agreements have assumed ever greater importance to the public.

By tradition, Swedish insurance legislation can be divided into

rules under regulatory law and rules under civil law.

Today, the civil-law rules governing individual insurance are mainly contained in the 1927 Insurance Contracts Act. However-, with respect to the principal of insurance loss of types against damage incurred by consumers

(general or non-life insurance), the

rules of the Act have been superseded the provisions of the 1980

by

Consumer Insurance Act, which are mandatory for the bene-

largely

fit of the insured.

The Consumer Insurance Act is based on an interim report issued

by the Insurance Law Committee. After the renewal of the

partial

Committee’s another interim -the of

composition, report Insurance

Persons Act — was issued in 1986. The now submitted final report contains proposals for a Property and Liability Insurance Contracts

Act (in the previous report called the Damage Insurance Act)

which, together with the Insurance of Persons Act, is to supersede

both the Insurance Contracts Act and the Consumer Insurance Act.

The new Act will to for both and apply general insurance companies consumers. Simultaneously, we propose certain changes in the Tort

Liability Act aimed, in particular, at the right of surrogarestricting

tion against private persons.

General considerations underlying the

proposal

The Committee’s chief task was to strengthen the position of consumers — an issue that was to be given priority. But other important directives were to modernise insurance and to co-ordinate legislation

30 Summary

rules governing insurance and indemnity for loss or damage in a suitable manner. The need of modernisation is particularly pressing when it comes to the reform of rules concerning business insurance. Developments in the spheres of business and technology have meant that even a piece of legislation of such a high standard as the Insurance Contracts Act has come to appear out of date in many respects during the more than 60 years it has been in force. The Act’s mandatory rules are applicable to the same extent to general insurance for large and small companies, and they bear the stamp of their original purpose: to protect consumers as well. Accordingly, they restrict the scope for creating new insurance products suited to special conditions in various industries and, in general, for adapting insurance policies to new risks and new insurance needs. Both insurance and businesses — and small alike — have companies large emphasised the importance of greater contractual freedom in this field. Another factor strongly favouring such freedom is the increased internationalisation of business insurance, which makes it necessary to adapt Swedish insurance to trends abroad. In particular, this is brought to the fore by the idea of extended Swedish participation in West European co—operation in the EC. The advent of new forms of insurance, too, creates a need to modernise the rules. In the field of general insurance, it is to particularly important note various types of policy that take the form of liability insurance and are aimed at covering the obligation to that an indemnify employer undertakes by entering into a collective agreement. Another motive for modernisation is the need for co-ordination with the law of damages (torts). The Committee’s reports have been drawn up in Nordic co—operation. As a result, the new draft Property and Liability Insurance Contracts Act submitted in Finland, Norway and Sweden are based on the same reasoning and largely correspond with one another. In Denmark, on the other hand, the legislative issue has been regarded ever since the early 1980s as so much influenced by EC membership as to rule out the possibility of co-ordination with reforms in the Nordic countries. However, owing to Sweden’s different starting point in this work — for example, the fact that the other Nordic countries have lacked a counterpart to the Consumer Insurance Act and therefore remained unrestricted by the lawmaker’s previous standpoints — it is not been possible to present any entirely consistent proposals. One important question that is yet to be answered is how far the provisions of the Property and Liability Insurance Contracts Act should be mandatory for the benefit of the insured. It is clear that consumer insurance must still largely conform to mandatory rules. The big problem concerns business insurance. It is evident that big

Summary 31

business does not need cover against excessively burdensome rules contained in the contract. On the other hand, there are certain of small businessmen — etc. groups farmers, craftsmen, hairdressers, — who are comparable to consumers from various points of view. However, these too can nowadays often obtain advice and assistance from an organisation in their dealings with the insurance company. In the course of our work, organizations of small entrepreneurs have stressed that, from their point of view, general mandatory rules do not appear necessary; an ability to react against excessively stringent or otherwise unreasonable terms in specific cases is sufficient. Moreover, with respect to many risky activities the insurance company has a particular interest in keeping risk under control, for example by stringent safety regulations. In general, the situation where various companies and types of policy are concerned varies to such an extent that uniform principles for the scope of the mandatory rules are very difficult to devise. It has proved impossible to find any acceptable, precise and, at the same time, objective limits to the mandatory provisions in the business insurance sector. References in legislation to the size of the insured business or the property’s value have been considered liable to lead to unsuitable results in many cases. The solution we finally adopted means that the regulation of business insurance would, in theory, be discretionary, but with the possibility of applying the legal rules in individual cases instead of a stipulation that is less favourable to the policyholder. The precondition for this should be that the policyholder should — in view of the nature and scope of the business risk characteristics and other circumstances — insured, enjoy the same protection against the stipulation as a consumer. In the course of our work, both the Federation of Swedish Industries and the National Swedish Organization of Small Businesses stated that they seek no more extensive protection than this; and we did not think we should go further on this point than the company representatives themselves deemed desirable. Should the EC directive proposed for general insurance be adopted and Swedish legislation amended accordingly, the rules concerning business insurance must be made mandatory to a greater extent. Where consumer insurance is concerned, the draft Act is in all essentials compatible with the directive. Another general problem with respect to the form of the draft legislation is attitudes towards collective general insurance. Where policies based on collective labour market agreements are concerned we have, as for corresponding insurance of persons, seen our primary task as that of specifying the policies’ standing in the legal system and supporting certain conceptions and insurance terms that deviate from the usual ones. On the whole, the rules we proposed in

32 Summary

the Insurance of Persons Act also fit the and Property Liability Insurance Contracts Act. Major difficulties are posed by other types of collective insurance: —- and — general voluntary compulsory group policies. What prompted our discussion above all was the fact that the individual group member may perhaps derive no benefit from an insurance cover arranged by his organization if he already has an individual policy of the same kind. In contrast to the usual terms of personal insurance, he obtains no more indemnity than that corresponding to his financial loss. From this view point it has been questioned whether general insurance policies other than those based on affiliation group by individual application on the part of group members should be approved. However, our task is to propose rules of contract law for all the general policies that are issued and, since the governactually ment to some extent also permits general without group policies individual application, we have not considered that we should exclude these from the rules. On the other hand, we have drawn up special rules to protect the individual, e.g. in particular for policies where automatic affiliation takes place through the decision of an organisation or similar body, regardless of whether the individual member is entitled to dissent from the decision. As in the Insurance of Persons report, however, we consider that it would fall outside the scope of our assignment to propose provisions concerning the relabetween the member and his with to

tionship organization respect

the law of association; the rules of the draft Act relate only to the insurance contract as such. As mentioned above, the rules we propose are in mandaprinciple tory where consumer insurance is concerned, but in business insurance the terms may deviate from legal provisions in cases except where the policyholder needs the same cover as a consumer. As in personal insurance, deviations from rules as well are mandatory permitted in policies based on central collective labour market agreements and in group policies that can in some respects be equated with based on collective policies agreements, and that have been approved by the government or an authority appointed by the government. From January 1 1990 onwards, insurance brokers’ will operations be regulated in a special statute and brokerage operations may be expected to become considerably more common than have they been to date. There is reason to assume that the insurance companies accept a broker as a middleman only if he exercises his client’s power of attorney. This means that, in general, an insurance compa-

ny can direct its information at the broker, and that information provided by the broker can be imputed to the policyholder. We have

not considered it justifiable to include in the draft Act any special rules concerning co-operation with brokers.

Summary 33

Information

As with the Consumer Insurance Act and the draft Insurance of Persons Act, the and Insurance Contracts Act Property Liability contains rules pertaining to company law concerning the insurance company’s duty of disclosure at various stages in its dealings with the policyholder. These rules have been drawn up in such a way as to cover the considerably smaller information needs for certain business-insurance policies. Moreover, a provision is concerproposed ning the company’s liability under civil law in the absence of information concerning certain particularly important of conditypes tion. If policyholders are not the information about given requisite the condition by a certain date before the occurrence of the event insured against, the condition cannot be invoked by the company.

Insurance contracts The same chapter of the Act contains rules about entering into, revoking and amending insurance contracts. For consumer insurance, they are in broad agreement with the provisions of the Consumer Insurance Act. Here, we propose that the consumer be entitled to obtain insurance that the company normally for the provides public, unless there are special reasons for denying it, and similarly get his insurance renewed after the of the insurance The expiry period. right to cancel the policy is, on the company’s prematurely part, limited to cases of gross breach of contract committed by the policyholder or where other special reasons exist. As for business insurance, we have not considered it suitable to introduce any right corresponding to the consumers’ right to contract an insurance policy against the company’s will, nor any restriction of the company’s right to refuse to renew a general policy.

Limitation of the insurance

company’s liability

Affirming the standpoint of the Consumer Insurance Act and the draft Insurance of Persons Act, we do not consider that the Act should determine which risks a policy should cover: here, contractual freedom should prevail. Product development in the industry and competition between companies, combined with the work of the Swedish Private Insurance Supervisory Service, should constitute a guarantee that policyholders’ interests are met. On the other hand, we have proposed regulations limitations that be concerning may based on the failure of the policyholder or the insured to meet his obligations towards the insurer, e.g. by neglecting his duty of disclosure or causing the event insured against. Although the demarcation line of general provisions is not always clear, there are in

34 Summary

several fields reasons for providing protection against conditions that lay down excessively severe consequences. The rules are mandatory where consumer insurance is concerned, while they are discretionato business insurance — with the abovemenry with respect usually tioned exception primarily for small businessmen.

Where the of disclosure is concerned, the rules are largely

duty connected with the system of the Consumer Insurance Act. One is that the Act a discretionary reduction in implication prescribes when indemnity the duty of disclosure has been neglected not, as in the Insurance Contracts Act, a reduction in proportion to the or the changed terms that would have been agreed upon if premium correct information had been provided (the pro rata rule). We assume that, in business insurance, companies can prescribe reduced indemnity to more narrowly defined norms, if this is according justifiable for the in In the draft Act, rules concerpolicy question. ning the duty of disclosure are combined with provisions concerning the duty to report any increase in the risk. With respect to causing the event insured against, we have in some respects proposed deviations from the systems of the Consumer Insurance and Insurance Contracts Acts. According to the Property and Contracts Act, as is the case now, the insurance com- Liability pany will not be liable when the insured has intentionally caused the loss or concerned. Otherwise, the provisions proposed medamage an that, for property insurance, indemnity can be reduced on a basis in the event of deliberate negligence involving a discretionary considerable risk of the loss or damage occurring. This is a provision aimed at situations in which the has allowed the mainly policyholder fact that he has insurance cover to affect his behaviour. lf the insurance company wishes to exclude other cases of negligence as well, the company must use a safety provision. Indemnity reduction must also take place on a discretionary basis in these cases. Slight negligence must not in any case lead to the indemnity being reduced. With respect to liability insurance for Consumers there should be a special rule, just as there is now, that the insured retains his insurance cover even when he has caused the loss or damage by deliberate negligence. This rule has been justified by reference to the person suffering from the loss, who in this context has a strong interest in the insurance cover applying so that his entitlement to is secured. With to business insurance, where condamages respect sideration of the insured is a less weighty factor and the insured often has of disbursing damages, this rule is in party amplemeans principle discretionary: the insurance company should, in the event of deliberate of the kind be entitled to insert a negligence specified, clause restricting its own liability so as to render it secondary, once it has been verified that the insured lacks the means of paying the

35 Summary

damages. A corresponding arrangement is proposed for liability insurance in the event of breaches of safety regulations and neglect of the duty to minimise loss (see below).

With respect to contravention of safety regulations, it should be

possible — as according to the Consumer Insurance Act — to reduce the indemnity on a discretionary basis. We assume that the rule for business insurance will be defined in the terms in the same roughly way as provisions concerning the duty of disclosure. As mentioned above, we consider that special rules should apply where liability insurance is concerned. With respect to breaches of the policyholder’s duty to minimise loss — which means a duty to prevent or mitigate a threatened loss — it should be possible to reduce the indemnity according to essentially the same principles as for breaches of safety regulations. The draft Act contains certain general rules concerning identification, i.e. the insurance company’s right to invoke contravention of an incidental obligation by persons other than the insured, such as family members or employees. Where the Consumer Insurance Act is concerned, according to exclusion clauses in the policy conditions the policyholder can be identified, for with the person in example, charge of the damaged property, subject to the latter’s consent, as well as with the policyholder’s spouse and cohabitant, with respect to damage to or loss of a joint home or its contents. For business insurance, it should always be possible for the insured to be identified with those of his employees and other colleagues specified in the policy conditions. T0 prevent circumvention of the rules relating to infringements of incidental obligations by means of policy conditions that are formally worded as exclusion clauses relating to certain risks, a special provision has been drawn up. It states that the rules concerning incidental obligations should also be applied to such terms if, in their wording, they entail limitations arising from the fact that anyone connected with the insured has deliberately or through negligence contributed to the loss or damage, or known in advance of the circumstances causing the loss or damage, or that there has been a failure to take a certain measure of care to prevent the loss or damage. Thus, the Act’s partially mandatory rules concerning the scope for reducing indemnity become applicable here.

Premiums

With respect to payment of premiums, the draft Act is closely connected with the arrangement laid down by the Consumer Insurance Act and proposed in the Insurance of Persons Act. In order to secure a revocation of the policy owing to premium arrears, the

36 SOU 1989288 Summary

insurance company must first issue a demand for the premium before the due date (except where the first premium is concerned) and, if payment is not made, then send notice of revocation giving the the opportunity to settle the matter within the policyholder respite can be extended when certain unexspace of 14 days. This events, such as severe illness, have prevented The pected payment. same rules are to to business insurance, but these are disapply cretionary and afford the opportunity to deviate from the terms in specific cases.

Insurance indemnity

Where insurance indemnity is concerned, we propose a certain of the rule system. According to the Insurance Contsimplification racts Act, the main is a mandatory provision that the principle insurance company is not obliged to disburse, as indemnity for loss, a sum larger than that corresponding to the loss, even if the agreed insurance sum is larger. This rule has in practice been abandoned, especially owing to “replacement-value insurance”, and it has been considered inappropriate to retain it in its general form. In our proposal, the rule is superseded by the less far-reaching rule that, if no other terms are laid down in the insurance contract, indemnity should to the financial loss. On the other hand, we correspond consider that the principle that it is inappropriate to issue insurance fabricated financial losses has its value as an objective of against insurance and this has prompted an amendment of the operations, Insurance Business Act. The current rules for calculating the value of insured property have also become less important. However, we have retained in the draft Act a provision concerning indemnity to value, in view of the importance of according replacement partly this in the law of damages (torts) as well. With to principle respect underinsurance, the proposal means that the situation leads to a reduction in indemnity only when the sum insured is substantially lower than the true value.

Third parties’ rights according to insurance contracts

Where insuring third parties’ interests is concerned, the policy conditions usually specify which interested parties are entitled to insurance indemnity when property is lost or damaged. Partly in view of this fact, we have not considered it necessary to regulate the matter in the same exhaustive manner as it is now regulated in the Insurance Contracts Act. Our proposal specifies only some categories of persons who are in this way covered by the policy, besides the policyholder: the owner of the property; anyone who has purchased

Summary 37

the property on credit with a cancellation clause; a creditor with a to the Preferential Rights Act special preferential right according (but not liens under maritime or air law) or according to a contract; and anyone else who otherwise, without being the owner, bears the risk of the property on its transfer. If the intention is for other interested parties to be covered as well, this must be specified in the conditions. The rules must be mandatory for the benefit of creditors, with such security as is conferred by a special preferential right according to the Preferential Rights Act. These parties also enjoy some mandatory protection when, for example, the policyholder has contravened the duty of disclosure and when he is in arrears in the premium. As at present, mandatory cover is also afforded paying to the new owner of the property insured and is to apply for at least seven days. The intention is that the Act should, in principle, regulate only the position of the various interested parties vis-â-vis the insurance company, not which of them should ultimately be entitled to indemnity for damaged property — a question arising from the contractual relationship usually existing between interested parties with competing indemnity claims.

The draft Act also regulates the rights of the injured party conferred by liability insurance. This form of insurance is increasingly

regarded as cover for not only the insured but the injured party as well. we have proposed a right for the latter to claim Consequently, direct from the insurance company the indemnity that is payable to the insurance contract. The insured will be obliged to according inform the injured party about the policy at the 1atter’s request. The company must then adjust the loss in consultation with the insured. The rule concerning direct claims will be mandatory for consumer insurance, where the interest in dealing direct with injured party’s the insurance company is usually greatest. In business insurance, on the other hand, it is discretionary except in the case of compulsory insurance and when the insured, owing to bankruptcy or the like, is unable to pay compensation; the policyholder often has its own interest in checking the insurance company’s loss adjustment. The proposal also includes a provision concerning the injured party’s right to obtain indemnity under a liability insurance policy when the sum insured is insufficient to meet all the injured parties’ claims. If the insurance company intentionally, or through negligence, disburses an excessiv sum without considering the fact that more claims may be submitted, the company can be forced to pay some over and above the sum insured, to additional indemnity, injured parties.

38 Summary

Loss adjustment etc.

The draft Act contains provisions concerning loss adjustment, limitation of action, the risk of certain statements and court procceedings. These are in broad agreement with the provisions of the Consumer Insurance Act. Indemnity may be reduced after an assessment of reasonable grounds if, for example, the insured omits to report the loss according to the terms, or wilfully makes an incorrect statement or conceals some information during loss adjustment.

Group insurance

The draft Act brings together certain rules governing group insurance policies. These conform largely to our proposals in the Insurance of Persons Act. As mentioned above, we considered that we should also regulate group insurance based on compulsory affiliation through a decision of the group’s representative(s) or on “automatic affiliation”, whereby the individual group member becomes insured merely by omitting to refuse the policy: special protective rules are provided for group members who in this way have not taken any initiative of their own to join the insurance scheme. As in the draft Insurance of Persons Act, the policies are so constructed that in voluntary insurance the is the groupmember policyholder, but in compulsory insurance the person signing the group contract. This means that, in the latter case, the group member is not obliged to pay the premium; nor, in general, does he have any independent obligations according to the insurance contract. In voluntary insurance, regardless of the manner of affiliation, the most important protection for the member is his entitlement to cancel the insurance contract with immediate effect, thereby releasing himself from all the obligations it imposes. Furthermore, however, we have proposed a rule concerning special notification of automatic affiliation, whereby a member is not obliged to pay the premium until he has been informed that he can opt out of the scheme. Other proposals include special rules concerning, for example, information, the period of the company’s liability, revocation of insurance, limitation of the company’s liability and the premium. These rules are aimed at protecting the individual member in the event of errors and omissions on the part of the group’s representative(s). As in the draft Insurance of Persons Act, provisions special are provided to protect a group member in voluntary insurance, when premium arreares are not caused by him personally.

Summary 39

Insurance based on collective agreements

Although the need to protect the insured is not as great in insurance based on collective labour market agreements, since the individual his trade we have employee is normally supported by union, (as stated considered that we should legislate concerning these above) of insurance as well. Broadly speaking, we have important types followed the rules proposed for personal insurance of this type. On certain the insured obtains a form of protection similar to points, that conferred by group insurance.

Changes in the Tort Liability Act

As a result of the forthcoming cancellation of the Insurance Contracts Act, we have had to adopt an opinion on the matter of the insurer’s of recourse. Admittedly, the Act prescribes a restricright tion on insurance companies’ scope for reclaiming insurance indisbursed, but the rule is not mandatory and companies demnity often reserve in policy conditions the full right of recourse against the person responsible for the damage or loss. This right is, however, used very sparingly, especially where private persons are concerned, and in the usual case — in which the person responsible for the loss has liability insurance — the right is often restricted by recourse between the insurance companies. Thus, the clause does agreements well with insurance Nor is it easy to not tally particularly practice. combine with one approach in indemnity law in recent prominent viz. that one should ensure that a loss is borne as far as years, instead of letting it be borne by individuals. possible by the policy, In our opinion, the right of recourse should be restricted, especialindividuals. This, according to the proposal, will Iy against private take means of rules in the Tort Liability Act whereby a place by held the reduces the actual entitlement to policy by injured party even when the current rule concerning modification of damages, unreasonably heavy damages is inapplicable. We propose that it should be to modify indemnity according to the Tort Liapossible bility Act for property damage or purely pecuniary loss, if this is reasonable in view of policies or insurance options. Another existing rule is that if a claim is covered by general insurance, a proposed can be held only to the extent that there private person responsible — are particular reasons why this should be so. In “self-insurance” when the is the central a municipality or a injured party government, which, because of its resources, deliberately omits to large company take out insurance — the injured party should not enjoy a better right than if there had been and insurance policy. The rules are supplemented by a new provision concerning the way in which liability should between who are be ultimately apportioned people jointly

40 Summary

liable. Apportionment should take place according to what is reasonable in view of the grounds of the liability for the damages, existing liability insurance or insurance possibilities and other circumstances. On the whole, the rules conform to the unwritten legal principles applying today, but the intention is that insurance should a play somewhat greater role than it does at present.

Lagförslag

Nedan framläggs förslag till

1 Skadeförsäkringslag

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde m.m., 1 och 2 §§ Tvingande bestämmelser, 3 och 4 §§

2 Information

kap.

Information innan en försäkring meddelas m.m., 1-3 §§ Information under försäkringstiden och i samband med förnyelse, 4 § Information om möjligheter till överprövning m.m., 5 § Underlåtenhet att lämna information m.m., 6 och 7 §§

3 kap. Försäkringsavtalet m.m.

Rätt till konsumentförsäkring, 1 § Ansvarstiden m.m., 2 § Uppsägning av försäkringen m.m., 3-7 §§

4 kap. Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar

Upplysningsplikten, 1-4 §§ Framkallande av försäkringsfall m.m., 5 § Säkerhetsföreskrifter, 6 § Räddningsplikt, 7 § Identifikation, 8 § Gemensamma bestämmelser, 9-11 §§

42 Lagförslag

5 kap. Premien

Betalning av premien, 1 § Premiedröjsmål, 2 och 3 §§ Tilläggspremie, 4 § Betalning genom bank eller post m.m., 5-7 §§

6 kap. Försäkringsersättningen

Allmänna regler om ersättningen, 1 och 2 §§ Underförsäkring, 3 § Dubbelförsäkring, 4 § Ersättning för räddningskostnader, 5 §

7 kap. Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet

Försäkring av tredje mans intresse, 1-6 §§ Direktkrav vid ansvarsförsäkring m.m., 7-9 §§ Otillräckligt försäkringsbelopp vid ansvarsförsäkring, 10 §

8 kap. Skadereglering m.m.

Utbetalning av ersättning m.m., 1 § Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m., 2 och 3 §§ Preskription av rätt till försäkringsersättning, 4 § Risken för vissa meddelanden, 5 § Tvist om rätt att teckna eller behålla en försäkring, 6-8 §§ Regressrätt m.m., 9 §

9 kap. Gruppförsäkring

Tillämpningsområde m.m., 1-3 §§ Information, 4 och 5 §§ Tiden för bolagets ansvar, 6 och 7 §§ Uppsägning av försäkringen m.m., 8-12 §§ s Premien, 13-15 §§ Meddelanden till de försäkrade, 16 §

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Tillämpningsområde m.m., 1-3 §§ Information, 4 och 5 §§ Tiden för bolagets ansvar, 6 § Uppsägning av försäkringen, 7 §

Ändring av försäkringen, 8 §

Efterskydd, 9 § Oriktiga uppgifter, 10 §

SOU 1989288 Lagförslag 43

2 Lag om införande av skadeförsäkringslagen (1992:000)

3 om i Lag ändring personförsäkringslagen (19XX:0()0)

4 Lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning

5 Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

6 om i Lag ändring skadeståndslagen (1972:207)

7 om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella Lag sambor

8 Lag om i om ändring lagen (1989:508) försäkringsmäklare

9 Lag om ändring i (1902:71 s. 1), innefattande lagen vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

10 om i (1922:382) angående Lag ändring lagen för skada i av luftfart ansvarighet följd

11 om i om Lag ändring lagen (1933:269) ägofred

12 om ändring i (1943:459) om tillsyn över Lag lagen hundar och katter

Lagförslag 45

1 Förslag till

Skadeförsäkringslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag tillämpas på försäkring mot ekonomisk förlust genom sakskada, ersättningsskyldighet eller ren förmögenhetsskada i Övrigt (skadeförsäkring) som tecknas hos ett försäkringsbolag. I 1 kap. 5 § personförsäkringslagen (19XX:00O) anges vilka bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en skadeförsäkring. Lagen gäller inte för trafikförsäkring, om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410), och inte heller för återförsäkring. Bestämmelserna i 2-8 kap. gäller för individuell försäkring. För gruppförsäkring gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller de bestämmelser som anges i 10 kap.

2 § I denna lag betyder försäkringstagaren: den som har ingått avtal om försäkring med ett försäkringsbolag, den försäkrade: den vars intresse har försäkrats mot skada, konsumentförsäkring: skadeförsäkring som konsument eller dödsbo tecknar för huvudsakligen enskilt ändamål, företagsförsäkring: skadeförsäkring som avser näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och annan skadeförsäkring som inte är konsumentförsäkring eller kollektivavtalsgrundad försäkring, sjöförsäkring: skadeförsäkring som avser fartyg eller varor under eller i samband med sjötransport.

Tvingande bestämmelser

3 § Vid konsumentförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring är försäkringsvillkor, som i jämförelse med reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade, utan verkan mot honom. Vad som nu har sagts gäller även vid företagsförsäkring, om försäkringstagaren med hänsyn till den försäkrade verksamhetens art och omfattning, riskens beskaffenhet samt förhållandena i övrigt skäligen bör ha samma skydd som en konsument mot ett sådant villkor. Försäkringsvillkor, som avviker från bestämmelserna i 7 kap. till

46 Lagförslag

nackdel för den försäkrade eller annan ersättningsberättigad, saknar verkan. Detsamma gäller försäkringsvillkor vid ansvarsförsäkring som till nackdel för den skadelidande avviker från 4 kap. 9 § andra stycket eller 8 kap. Första stycket gäller inte vid sådan sjöförsäkring eller annan transportförsäkring eller försäkring av luftfartyg som inte är konsumentförsäkring och inte heller vid kreditförsäkring eller försäkring som avser all framtid. 4 § Vad som sägs i 3 § första stycket gäller inte 1. kollektivavtalsgrundad försäkring, om försäkringen följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation, och 2. sådan gruppförsäkring för konsumenter som i fråga om utformning och funktion kan jämställas med kollektivavtalsgrundad försäkring, om villkoren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

2 Information

kap.

Informationinnan en försäkring meddelas m.m.

l § Försäkringsbolaget är skyldigt att lämna den information enligt bestämmelserna i detta kapitel som kan anses erforderlig med hänsyn till försäkringens art och mottagarens förhållanden. Härvid skall särskilt beaktas om denne i egenskap av konsument eller av annan anledning kan antas sakna sakkunskap i frågan. 2 § Innan en försäkring meddelas skall försäkringsbolaget lämna en information som är utformad så att den underlättar valet av för-

säkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsvillkoren

som en kund behöver för att bedöma kostnaderna för och omfattningen av försäkringen. I informationen skall särskilt framhållas 1. villkor som utgör en särskilt viktig avgränsning av försäkringsskyddet, 2. förbehåll enligt 3 kap. 2 § andra stycket om att bolagets ansvar inte inträder förrän premien betalas, 3. föreskrift enligt 4 kap. 3 § om skyldighet att anmäla ändring av risken, och 4. särskilt viktig säkerhetsföreskrift. Information enligt första och andra styckena behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder. 3 § Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren erforderlig information om försäkringsvillkoren.

Lagförslag 47

under och i samband med

Information försäkringstiden

förnyelse

4§ Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till. Om bolaget begär ändring av försäkringen, skall bolaget samtidigt tillställa försäkringstagaren den information om ändringarna som han behöver. Härvid skall särskilt framhållas nya villkor och föreskrifter som avses i 2 § andra stycket 1, 3 och 4. På försäkringstagarens begäran är bolaget skyldigt att också i övrigt lämna information om premien och andra villkor för försäkringen.

Information om till m.m.

möjligheter överprövning

5 § I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obehövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras under försäkringstiden, om inte försäkringstagaren har begärt åtgärden. Finns det risk för att rätten till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription, skall bolaget också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Underlåtenhet att lämna information m.m.

6 § l fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) om otillbörlig marknadsföring eller underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring. Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form.

7 § Om inte ett villkor har särskilt framhållits för försäkringstagaren enligt 2 § andra stycket eller 4 § första stycket, får villkoret inte åberopas av försäkringsbolaget. Vad som nu har sagts gäller dock inte om bolaget senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt ett särskilt meddelande om villkoret till försäkringstagaren eller den försäkrade på annat sätt då har fått kännedom om detta. Har information om ett villkor inte lämnats enligt 2§ andra stycket, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om villkoret har framhållits i samband med information enligt 3 §.

48 Lagförslag

3 m.m.

kap. Försäkringsavtalet

Rätt till konsumentförsäkring

l § Ett försäkringsbolag får inte vägra en konsument att teckna en konsumentförsäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten, om inte det finns särskilda skäl för att vägra försäkring med hänsyn till risken för försäkringsfall, den sannolika skadans omfattning eller annan omständighet. Första stycket gäller också om möjligheten att få en konsumentförsäkring förnyad vid försäkringstidens utgång.

Ansvarstiden m. m.

2§ När en försäkring meddelas skall, om inte annat har avtalats eller framgår av omständigheterna, tiden för försäkringsbolagets ansvar räknas från och med dagen efter den då meddelande att försäkringstagaren ville teckna försäkringen avsändes eller lämnades till bolaget, till och med sista dagen under försäkringstiden. Har bolaget förbehållit sig att dess ansvar skall inträda tidigast när premien betalas, räknas tiden för ansvaret från och med dagen efter betalningen. Avtal om konsumentförsäkring får slutas för högst ett år, om inte det finns särskilda skäl för en längre försäkringstid.

Uppsägning av försäkringen m.m.

3§ Försäkringstagaren får säga upp försäkringen att omedelbart upphöra före försäkringstidens utgång, 1. efter skada, om uppsägningen görs inom en månad från det att han fick del av försäkringsbolagets beslut i ersättningsfrågan, 2. om försäkringsbehovet faller bort eller det inträffar annan liknande omständighet, 3. om bolaget har begärt ändring av försäkringsvillkoren enligt 5 §, 4. om försäkringen har förnyats enligt 6 § och försäkringstagaren ännu inte har betalat premie för den nya premieperioden, 5. om det i annat fall föreligger en ny omständighet av väsentlig betydelse för försäkringsförhållandet. Om försäkringstagaren efter förnyelse enligt 6 § första stycket av en konsumentförsäkring tecknar en motsvarande försäkring i ett annat försäkringsbolag utan att betala premie för den förnyade försäkringen, anses denna uppsagd med omedelbar verkan. 4 § Utom i de fall som avses i 4 kap. 2 § första stycket och 5 kap. 2 § första stycket får försäkringsbolaget säga upp en försäkring att upphöra före försäkringstidens utgång bara om försäkringstagaren eller

49 Lagförslag

den försäkrade grovt har åsidosatt sina mot förpliktelser bolaget eller om det annars finns skäl. synnerliga Uppsägningen skall göras skriftligen och med en månads uppsägningstid räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Uppsägningen skall ske utan oskäligt dröjsmål från det att fick bolaget kännedom om det förhållande Förvarpå uppsägningen grundas. summar förlorar det rätten bolaget detta, att säga upp försäkringen på grund av detta förhållande, om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

5 § Om försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot eller det annars finns skäl bolaget synnerliga får försäkringsbolaget att ändras under begära försäkringsvillkoren försäkringstiden. Angående en sådan begäran gäller vad som i 4 § andra stycket sägs om uppsägning. I 2 kap. 4 § första stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring enligt första stycket.

6 § Om inte annat framgår av avtalet eller föromständigheterna, nyas en försäkring, som inte har för att vid sagts upp upphöra försäkringstidens utgång, för den vanligen tillämpade försäkringstid som närmast svarar mot den senast gällande försäkringstiden. Försäkringstagaren får när som helst säga upp försäkringen till försäkringstidens utgång. från Uppsägning försäkringsbolagets sida skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att avsände bolaget uppsägningen.

7 § Vill försäkringsbolaget ändra försäkringen i samband med förnyelse enligt 6 § första stycket, skall bolaget begära ändring samtidigt med krav på premie för den förnyade Den försäkringen. förnyade försäkringen gäller då för den tid och på de villkor bolaget har erbjudit. I 2 kap. 4 § första finns bestämmelser om information i stycket samband med ändring enligt första stycket.

4 kap. av Begränsningar försäkringsbolagets ansvar

Upplysningsplikten

l § Intill dess försäkringsbolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall meddelas eller får av förnyas bolaget försäkringstagaren begära sådana upplysningar som kan ha betydelse för denna bedömning. Försäkringstagaren skall ge riktiga och fullständiga svar på bolagets frågor. Vid företagsförsäkring skall också utan förförsäkringstagaren

50 Lagförslag

av bolaget lämna om förhållanden av uppenbar befrågan uppgift tydelse för riskbedömningen och under försäkringstiden på begäran ge bolaget upplysningar om sådana förhållanden. Om inser att bolaget tidigare har fått oriktiga försäkringstagaren eller ofullständiga uppgifter om förhållanden av uppenbar betydelse för riskbedömningen, är han skyldig att utan oskäligt dröjsmål rätta uppgifterna. 2 § Har försäkringstagaren vid avtalets ingående förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är försäkringsbolaget fritt från ansvar för inträffade försäkringsfall och är berättigat att säga upp förmed omedelbar verkan. Uppsägningen skall ske skriftsäkringen ligen. Om i annat fall försäkringstagaren uppsåtligen eller oaktsamt har eftersatt sin upplysningsplikt enligt 1 §, kan ersättning från försättas ned i fråga om varje försäkrad efter vad som är säkringen Härvid skall särskilt beaktas den betydelse förhållandet skäligt. skulle ha haft för bedömning av risken, det uppsåt eller den bolagets oaktsamhet som har förekommit och försäkringens art.

3§ Försäkringsbolaget får i villkoren föreskriva att försäkringsutan uppehåll skall till anmäla, om ett tagaren oskäligt bolaget förhållande av för risken ändras. Om angivet väsentlig betydelse försäkringstagaren försummar detta, kan ersättningen från försäksättas ned i om försäkrad enligt vad som sägs i 2 § ringen fråga varje andra En förutsättning är dock att bolaget i samband med stycket. krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälningsoch om följderna av att denna inte fullgörs. skyldighet 4 § Försäkringsbolaget får inte åberopa bestämmelsen i 2 § andra om när det mottog eller de skulle ha stycket bolaget, upplysningarna getts, insåg eller hade bort inse att lämnade uppgifter var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma gäller om det förhållande som uppvar utan för bolaget eller senare har lysningarna avsåg betydelse upphört att ha betydelse.

Framkallande av försäkringsfall m.m.

5 § Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, lämnas inte ersättning från försäkringen såvitt angår honom. Detsamma i den mån han förvärrat följderna av gäller uppsåtligen ett försäkringsfall. Har den försäkrade framkallat försäkringsfallet eller förvärrat dess medveten vårdslöshet, som har inneburit beföljder genom risk för den skadan, kan ersättningen sättas ned tydande uppkomna såvitt honom efter vad som är skäligt med hänsyn till hans angår handlande och omständigheter i övrigt.

51 Lagförslag

Säkerhetsföreskrifter

6 § Om den försäkrade vid försäkringsfallet har försummat att iaktta en säkerhetsföreskrift som tydligt framgår av försåkringsvillkoren eller av författning vartill villkoren hänvisar, kan ersättningen från försäkringen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt. Vid nedsättningen skall särskilt beaktas förhållandets samband med den inträffade skadan, det uppsåt eller den oaktsamhet som har förekommit och försäkringens art. Med säkerhetsföreskrift avses föreskrift om vissa bestämda handlingssätt eller anordningar, som är ägnade att förebygga eller begränsa skada, eller om vissa bestämda kvalifikationer hos den försäkrade eller hans anställda eller andra medhjälpare.

Räddningsplikt

7 § När ett försäkringsfall inträffar eller kan befaras vara omedelbart förestående, skall den försäkrade efter förmåga vidta åtgärder för att hindra eller minska skadan och, om annan är ersättningsskyldig, bevara den rätt försäkringsbolaget kan ha mot denne. Åsidosätter den försäkrade uppsåtligen eller genom medveten vårdslöshet vad som åligger honom enligt första stycket, kan ersättningen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt med hänsyn till hans handlande och omständigheterna i övrigt.

Identifikation

8 § Om försäkringsbolaget gjort förbehåll härom i villkoren skall vid tillämpning av reglerna i 5-7 §§ med den försäkrades handlande likställas handlande av 1. den som med den försäkrades samtycke har hand om den försäkrade egendomen och 2. den försäkrades make och sambo samt vid tillämpning av 6 § även annan familjemedlem, när den försäkrade egendomen utgör gemensam bostad eller i denna. bohag När reglerna i 5-7 §§ vid om tillämpas företagsförsäkring skall, förbehåll gjorts i villkoren, med den försäkrades handlande dessutom likställas handlande av sådana anställda och andra medhjälpare till honom som anges i förbehållet.

Gemensamma bestämmelser 9 § Reglerna i detta kapitel om att ersättning kan nedsättas eller inte skall utgå tillämpas inte på grund av 1. handlande som har inneburit endast ringa oaktsamhet, 2. handlande av någon som har varit i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken eller varit under tolv år, eller

52 Lagförslag

3. handlande som har avsett att förebygga skada på person eller egendom i sådant nödläge att det varit försvarligt. Bestämmelserna om nedsättning av ersättning i 5 § andra stycket, 6 § första stycket och 7 § andra stycket tillämpas inte vid ansvarsförsäkring. Om inte fall som avses i 7 kap. 8§ föreligger, får dock försäkringsbolaget vid företagsförsäkring i villkoren förbehålla sig att lämna ersättning endast i den mån denna inte kan utges av någon försäkrad.

10 § Vill försäkringsbolaget göra gällande att det i fall som avses i detta kapitel är helt eller delvis fritt från ansvar, skall bolaget lämna skriftligt meddelande om detta till försäkringstagaren och till försäkrad som gör anspråk på försäkringsersättning. Meddelandet skall lämnas utan oskäligt uppehåll från det att bolaget fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet kan föreligga. Försummar bolaget detta, förlorar det rätten att åberopa förhållandet om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

ll § Reglerna i detta kapitel tillämpas också på försäkringsvillkor som enligt sin lydelse begränsar försäkringens omfattning, när begränsningen beror av 1. om någon på den försäkrades sida uppsåtligen eller genom vårdslöshet har medverkat till eller förhand känt till försäkringsfallet på de förhållanden som orsakat detta, eller 2. om vissa försiktighetsmått som är ägnade att förebygga eller begränsa skada har underlåtits.

5 kap. Premien

Betalning av premien

l § Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en försäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien till försäkringstagaren. Premien för en senare premieperiod skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien till försäkringstagaren. Vad som i andra stycket sägs om betalning av premien för en senare premieperiod gäller också betalning av premien när en tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning.

Lagförslag 53

Premiedröjsmål

2 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen. Uppsägningen skall sändas till försäkringstagaren. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den dag då den avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Uppsägningen skall innehålla uppgift om detta. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan. Om försäkringstagaren inte har kunnat betala pemien inom den i andra stycket angivna fristen därför att ett plötsligt hinder uppkommit i hans verksamhet eller han har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

3 § Betalar försäkringstagaren premie efter det att försäkringen har upphört enligt 2 §, skall han därigenom anses ha begärt en ny försäkring från och med dagen efter den då premien betalades. Vill försäkringsbolaget inte meddela försäkring enligt försäkringstagarens begäran, skall en underrättelse om detta avsändas till försäkringstagaren inom fjorton dagar från den dag då premien betalades. Annars anses en ny försäkring ha tecknats i enlighet med försäkringstagarens begäran.

Tilläggspremie

4§ Har den avtalade premien höjts under försäkringstiden, skall tilläggspremien betalas inom fjorton dagar från den dag då försäkringsbolaget avsände krav på tilläggspremien till försäkringstagaren. Om en tilläggspremie inte betalas i rätt tid, får bolaget räkna om försäkringstiden för den ändrade försäkringen med hänsyn till den premie som har betalats. En sådan ändring får verkan tidigast fjorton dagar efter det att en underrättelse om omräkningen har avsänts till försäkringstagaren.

Betalning genom bank eller post m.m.

5 § Om försäkringstagaren betalar premien på ett post- eller bankkontor, anses beloppet komma försäkringsbolaget till handa omedelbart vid betalningen. Lämnar försäkringstagaren ett betalningsuppdrag avseende premien till post-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma bolaget till handa när uppdraget tas emot av det förmedlande kontoret.

54 Lagförslag

6 § Om försäkringen upphör i förtid, är försäkringsbolaget berättigat till premie endast för den tid under vilken bolaget har varit ansvarigt. Har högre premie betalats, skall bolaget betala tillbaka överskjutande belopp. 7 § Vid konsumentförsäkring förlorar försäkringsbolaget rätten till obetald premie när sex månader har förflutit från det att premien skulle ha betalats, om inte försäkringen dessförinnan har sagts upp av bolaget eller av annan anledning har upphört att gälla.

6 kap. Försäkringsersättningen

Allmänna regler om ersättningen

1 § Om inte annat framgår av försäkringsavtalet är den försäkrade berättigad till ersättning för den ekonomiska skada han lider genom försäkringsfallet. Ersättning kan utgå för varje lagligt intresse som omfattas av försäkringen. Avtal kan träffas om att visst slag av skada skall ersättas med ett bestämt belopp eller beräknas på ett bestämt sätt. Om på grund av omständigheter som försäkringsbolaget inte har eller borde ha räknat med vid avtalets ingående ersättningen skulle i betydande mån överstiga förlusten, är bolaget inte skyldigt att utge mera än som svarar mot denna.

2§ Avser försäkringen värdet av skadad eller förstörd egendom skall om inte annat framgår av försäkringsavtalet följande gälla. Värdet skall anses motsvara återanskaffningspriset omedelbart före försäkringsfallet med avdrag för ålder och bruk samt, när skadan inte avser byggnad, för nedsatt användbarhet och annan omständighet. Om återanskaffning inte kan ske skall värdet i stället anses motsvara vad som vid denna tidpunkt kunnat erhållas vid en ändamålsenlig försäljning.

Underförsäkring

3§ Skall försäkringsbeloppet enligt försäkringsvillkoren motsvara värdet av försäkrad egendom eller annat försäkrat intresse och understiger försäkringsbeloppet i betydande mån detta värde, kan ersättning från försäkringen sättas ned i förhållande till underförsäkringen.

Dubbelförsäkring

4 § Om samma intresse har försäkrats mot samma risk hos flera försäkringsbolag, är varje bolag ansvarigt mot den försäkrade som

Lagförslag 55

Den försäkrade om det bolaget ensamt hade meddelat försäkring. har dock inte rätt till högre ersättning från bolagen än som samman-

lagt svarar mot skadan. Överstiger summan av ansvarsbeloppen

skadan, fördelas mellan efter förhållandet ansvarigheten bolagen mellan ansvarsbeloppen.

Ersättning för räddningskostnader

Även om avtalat överskrids, ansvarar för- 5§ försäkringsbelopp för kostnad som den försäkrade har till följd av säkringsbolaget åtgärder som avses i 4 kap. 7 §, i den mån dessa kan anses föroch utöver som en försäkrad normalt får svarliga går skyddsåtgärder räkna med.

7 mans rätt enligt försäkringsavtalet kap. Tredje

av mans intresse

Försäkring tredje

l § En som avser värdet av fastighet eller värdet av lös försäkring sak gäller till förmån för 1. försäkringstagaren, 2. annan som vid har är ägare till egendomen eller, kreditköp, förvärvat under förbehåll om återtaganderätt, egendomen 3. som i har sådan säkerhetsrätt som är förborgenär egendomen enad med särskild förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (1970:979), dock inte sjöpanträtt eller luftpanträtt, 4. annan som av avtal har säkerhetsrätt i egendomen, och på grund 5. den som annars bär risken för egendomen vid dess överlåtelse. Vad inte om annat som sägs i första stycket 1, 2, 4 och 5 gäller framgår av försäkringsavtalet.

2 § Om den försäkrade egendomen har övergått till ny ägare under en som avses i 1 § under minst sju försäkringstiden, gäller försäkring dagar efter riskens övergång till förmån även för den nye ägaren, i den mån dennes skada inte omfattas av annan försäkring på egendomen. Har av annan anledning än överförsäkringen sagts upp låtelsen, är dock uppsägningen giltig också mot den nye ägaren. Bestämmelsen i första inte vid försäkring av stycket tillämpas eller luftfartyg eller vid kreatursförsäkring. skepp 3 § Har den försäkrade sådan säkerhetsrätt i egendomen som avses i 1 § första stycket 3, kan försäkringsbolaget inte mot honom åberopa att enligt 4 är helt eller delvis fritt från ansvar på grund bolaget kap. av att annan eftersatt sin eller därför att den förupplysningsplikt säkrade avtalet svarar för annans handlande utöver vad som enligt 8 §. I den mån ansvarsfrihet föreligger för bolaget mot anges i 4 kap.

56 Lagförslag

försäkringstagaren, kan bolaget återkräva utgiven ersättning av denne med samma rätt som den försäkrade haft. Om den försäkrades namn och adress har anmälts hos bolaget, skall vad som sägs i första också rätt till stycket gälla bolagets ansvarsfrihet på grund av dröjsmål med premien, dock endast under fjorton dagar från det att avsände meddelande bolaget om dröjsmålet till den försäkrade.

4 § Gäller en försäkring till förmån för flera enligt 1 § är en borgenär som avses i 1 § första stycket 3 framför andra berättigad att av bolaget få ut försäkringsersättning motsvarande den fordran säkerhetsrätten avser, även om inte är förfallen till fordringen betalning. Om borgenärens säkerhet inte minskar försäkväsentligt genom ringsfallet, har dock egendomens ägare när inte annat avtalats rätt att framför borgenären Närmare häruppbära ersättningen. regler om finns i lagen (1992:000) om säkerhetsrätt i försäkringsersättning. Gör flera borgenärer med rätt 1 § första 3 enligt stycket anspråk på att få ut ersättning, gäller om deras inbördes företräde vad som föreskrivs i förmånsrättslagen.

5 § Försäkringsbolaget kan med verkan mot försäkrad avtala med försäkringstagaren om ändring eller av uppsägning försäkringsavtalet och tillställa denne eller annat meddelande rörande uppsägning försäkringen. Om anmälan gjorts hos i fall som avses i 3 § bolaget andra stycket, får dock avtal eller som är av för den åtgärd betydelse försäkrades säkerhet verkan mot den försäkrade först en månad efter att bolaget har avsänt meddelande därom till honom. Bestämmelsen i första stycket första inte om meningen gäller annat följer av avtal eller särskilt rättsförhållande mellan försäkringstagaren och den försäkrade och har insett eller bort bolaget inse detta.

6 § Sedan försäkringsfall har inträffat, har försäkrad rätt att av varje försäkringsbolaget erhålla den försäkringsersättning som tillkommer honom enligt 1-5 §§ eller enligt försäkringsavtalet. får Bolaget dock förhandla med försäkringstagaren och till honom betala försäkringsbelopp som annan kan vara om det inte berättigad till, framgår av försäkringsavtalet vem denne är och denne inte heller hos bolaget har anmält att han vill bevaka sin rätt. själv

Direktkrav vid m.m.

ansvarsförsäkring

7 § Vid ansvarsförsäkring får den skadelidande rikta krav den på ersättning som skall direkt mot förutgå enligt försäkringsavtalet säkringsbolaget i den mån han inte redan har av den gottgjorts försäkrade. Om krav på ersättning framställs mot skall det bolaget,

Lagförslag 57

snarast meddela den försäkrade om kravet och efter samråd med honom reglera detta. Dom eller överenskommelse angående kravet mot bolaget inverkar inte på skadeståndsskyldighet som inte omfattas av försäkringsavtalet. Den försäkrade och bolaget är skyldiga att på den skadelidandes begäran lämna honom upplysning om försäkringen. 8§ Försäkringsbolaget får vid företagsförsäkring genom särskilt förbehåll fritaga sig från skyldigheten enligt 7§ att svara direkt gentemot den skadelidande. Sådant förbehåll gäller dock inte om 1. den försäkrade enligt författning eller myndighets föreskrift är skyldig att ha ansvarsförsäkring som omfattar skadan, 2. den försäkrade är försatt i konkurs eller offentligt ackord har fastställts beträffande honom, eller 3. den försäkrade är en juridisk person som numera är upplöst. 9 § Har försäkringsbolaget vid en ansvarsförsäkring betalat ut försäkringsersättningen till den försäkrade och kan sedan den skadelidande inte av denne få ut det skadestånd som tillkommer honom, är bolaget skyldigt att ersätta den skadelidande för vad som fattas, dock inte med högre belopp än bolaget betalat till den försäkrade.

Otillräckligt försäkringsbelopp vid ansvarsförsäkring

10 § Om flera skadelidande har rätt till ersättning från en ansvarsförsäkring men försäkringsbeloppet inte är tillräckligt för att tillgodose deras ersättningsanspråk, är varje skadelidande berättigad att få ut försäkringsersättning i förhållande till sitt anspråk. Framgår det av utredningen rörande ett anspråk mot försäkringen att ytterligare anspråk som omfattas av samma försäkringsbelopp är att vänta, får bolaget inte utbetala högre ersättning än den skadelidande kan antas vara berättigad till enligt första stycket. Detta gäller dock inte om anledning saknas att befara att någon skadelidande själv mäste svara för sin skada eller om två år förflutit sedan det första anspråket anmäldes. I den mån bolaget uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som sägs i andra stycket, ansvarar bolaget-för senare anmälda skador upp till det belopp som tillkommer den skadelidande enligt första stycket. Vad försäkringsbolaget härvid utger utöver försäkringsbeloppet får bolaget återkräva av den försäkrade.

8 kap. m.m. Skadereglering

Utbetalning av ersättning m.m.

l § Sedan försäkringsbolaget har fått underrättelse om ett försäkringsfall, skall bolaget utan uppskov vidta de åtgärder som behövs

58 Lagförslag

för att skadan skall kunna regleras. Skaderegleringen skall ske skyndsamt och med iakttagande av den försäkrades och annan skadelidandes behöriga intressen. Försäkringsersättning skall, om inte 7 kap. 10 § är tillämplig, betalas ut senast en månad efter det att den ersättningsberättigade har anmält försäkringsfallet och utredning som skäligen kan begäras för att fastställa betalningsskyldigheten har lagts fram för bolaget. Detta gäller dock inte ersättning som avser livränta och inte heller i den mån rätten till ersättning är beroende av att egendom återställs eller återanskaffas, att en myndighet meddelar ett visst beslut eller att någon annan liknande händelse inträffar efter utgången av månadsfristen. Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen har rätt till åtminstone ett visst belopp, skall detta på hans begäran betalas ut i avräkning på den slutliga ersättningen.

Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m.

2 § Om den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i försäkringsvillkoren om skyldighet att anmäla försäkringsfall till försäkringsbolaget inom viss tid eller om skyldighet att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller bolagets ansvar och försummelsen har medfört skada för bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Vid ansvarsförsäkring gäller dock i stället att bolaget får av den försäkrade återkräva en skälig del av vad bolaget har utgett till den skadelidande. Första stycket tillämpas inte om den försäkrades oaktsamhet varit endast ringa.

3 § Om den som kräver ersättning av försäkringsbolaget efter ett försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av betydelse för bedömningen av rätten till ersättning från försäkringen, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

av rätt till försäkringsersättning Preskription

4 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsbolaget om han inte väcker talan mot bolaget eller annars åberopar fordringen mot bolaget i skiljeförfarande inom tre år från det att han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt anspråk till bolaget

Lagförslag 59

inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan har förklarat att det tagit slutlig ställning till bolaget anspråket.

Risken vissa meddelanden

för

5 § Gör försäkringstagaren sannolikt att ett meddelande som avses i 3 kap. 4 § andra stycket, 5 § första stycket, 6 § tredje stycket eller 5 kap. 2 § första stycket har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får meddelandet verkan tidigast en vecka efter den dag då meddelandet kom fram och senast tre månader efter den dag då försäkringsbolaget avsände meddelandet till honom. Meddelandet får dock aldrig verkan tidigare än som anges i handlingen.

Tvist om rätt att teckna eller behålla en försäkring

6 § Om ett försäkringsbolag i strid mot 3 kap. 1 § har vägrat någon att teckna eller förnya en försäkring, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till försäkring. Domstolen får bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om bolaget hade bifallit ansökan. Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till sökanden har avsänt meddelande om sitt beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad. 7 § Har ett försäkringsbolag sagt upp en försäkring i förtid i strid mot denna lag, skall domstol på yrkande av försäkringstagaren förklara uppsägningen ogiltig. Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till försäkringstagaren har avsänt uppsägningen, uppgift om skälen för uppsägningsbeslutet och erinran om vad försäkringstagaren skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock aldrig väckas före den tidpunkt när uppsägningen skulle få verkan. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

8 § Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 6 eller 7 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet. Innan en tvist som avses i 6 eller 7 § avgörs skall domstolen

60 Lagförslag

inhämta yttrande från om det inte är obeförsäkringsinspektionen, hövligt.

Regressrätt m.m.

9 § Försäkringsbolaget inträder i den försäkrades rätt till skadestånd

i anledning av skadan, i den mån denna omfattas av försäkringen

och ersätts av bolaget. Om begränsning av rätten till skadestånd av att skadepå grund försäkring föreligger finns bestämmelser i skadeståndslagen (1972:207).

9 Kap. Gruppförsäkring

Tillämpningsområde m. m.

l § I detta kapitel betyder gruppavtal: avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en förpå hand avgränsad grupp och som anger villkor för avtal om gruppförsäkring, gruppförsâkring: försäkring som meddelas enligt ett gruppavtal och som gäller under förutsättning att den försäkrade eller närstånågon ende tillhör gruppen, frivillig gruppförsäkring: gruppförsäkring som gruppmedlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller att inte genom avböja försäkringen, obligatorisk gruppförsäkring: gruppförsäkring som varje medlem i gruppen är ansluten till oavsett egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för medlemmen mot bolaget. Som konsumentförsäkring anses vid tillämpning av detta kapitel gruppförsäkring som meddelas för en grupp konsumenter.

2 § För gruppförsäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Reglerna i 5-10 §§ och 15 § tilllämpas dock inte på försäkring som gäller vid tillfälligt besök på bestämd plats eller vid deltagande under högst en månad i bestämd verksamhet.

3 § Avtal om frivillig gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbolaget och gruppmedlemmen. Avtal om obligatorisk gruppförsäkring ingås genom gruppavtalet. Den som ingår avtal om gruppförsäkring med bolaget är försäkringstagare.

Lagförslag 61

Information

4 § Innan ett gruppavtal ingås, skall försäkringsbolaget lämna gruppen en information som är utformad så att den underlättar valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsvillkoren och andra förhållanden som gruppen behöver för att kunna bedöma kostnaderna för och omfattningen av försäkringen. Härvid skall sådana villkor som avses i 2 kap. 2 § andra stycket särskilt framhållas. Innan avtal om frivillig gruppförsäkring sluts, skall bolaget också på ändamålsenligt sätt ge gruppmedlemmarna information för bedömning av frågan om de med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt bör ansluta sig till försäkringen. Innebär ett gruppavtal om frivillig gruppförsäkring att gruppmedlemmarna kan bli anslutna genom att inte avböja försäkringen, skall bolaget ge skriftligt meddelande till medlemmarna om detta förhållande och om deras möjlighet att enligt 8 § andra stycket säga upp försäkringen för omedelbart upphörande. Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall bolaget i skälig omfattning informera de försäkrade om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Efter försäkringsfall gäller informationsskyldighet även mot annan som har anspråk mot bolaget. 5 § När en gruppförsäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de försäkrades kännedom. Beskedet skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen. Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig. Reglerna i 2 kap. 5 och 6 §§ tillämpas vid gruppförsäkring.

Tiden ansvar

för bolagets

6 § När ett gruppavtal om frivillig gruppförsäkring har ingåtts, räknas tiden för försäkringsbolagets ansvar från den tidpunkt som anges

62 Lagförslag

i gruppavtalet. Ansvaret omfattar alla som då gruppmedlemmar fyller anslutningskraven enligt avtalet och som har anslutit sig till försäkringen. Om en gruppmedlem ansluter sig senare, räknas ansvaret från och med dagen efter anslutningen. Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen gör anmälan hos bolaget eller hos någon som mottar anmälningar för bolagets räkning. Om medlemmen ansluter sig genom att inte avböja försäkringen, anses anslutning ske när tiden för avböjande går ut. Om inte annan tidpunkt har avtalats, räknas vid obligatorisk gruppförsäkring tiden för bolagets ansvar mot medlemmarna från och med dagen efter den då gruppavtalet slöts eller, om någon inträder senare i gruppen, från och med dagen efter inträdet. 7 § När ansvaret har inträtt mot en gruppmedlem, gäller det också mot den som ansluts som försäkrad jämte gruppmedlemmen.

Uppsägning av försäkringen m.m.

8 § Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från gruppens sida, upphör försäkringen för samtliga försäkrade vid den tidpunkt som anges i uppsägningen, dock tidigast en månad efter det att uppsägningen mottogs av försäkringsbolaget. När bolaget har mottagit uppsägningen, skall det genast ge skriftligt meddelande om denna till de försäkrade gruppmedlemmarna. Vid frivillig gruppförsäkring har försäkrad gruppmedlem rätt att när som helst säga upp försäkringen att genast upphöra för hans del och för sådana försäkrade som har anslutits jämte honom. 9 § Om en försäkrad gruppmedlem utträder ur gruppen av annan anledning än att han uppnår en viss ålder, upphör försäkringsbolagets ansvar för hans del och för sådana försäkrade som har anslutits jämte honom en_ månad efter utträdet. Bolaget får göra förbehåll om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla, i den mån den försäkrade på annat sätt har fått eller uppenbarligen kan få skydd av samma slag som tidigare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet, får bolaget göra förbehåll om att första stycket inte heller annars skall tillämpas. 10 § Ett avtal om gruppförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 4 och 5 §§ finns bestämmelser om information i samband med förnyelse. Skriftligt meddelande om uppsägning från försäkringsbolagets sida skall ges till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan en månad efter det att meddelandena avsändes.

Lagförslag 63

Första första gäller inte, om annat framgår av stycket meningen avtalet eller omständigheterna i övrigt. 11 § Utom i de fall som anges i 4 kap. 2 § första stycket och 9 kap. 14§ får försäkringsbolaget säga upp en gruppförsäkring för att i förtid eller ändras under försäkringstiden endast i fråga upphöra om gruppmedlemmar som grovt åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget. Om sådan uppsägning gäller 3 kap. 4 § andra stycket. 12 § Försäkringsbolaget får inte mot den försäkrade åberopa att någon annan har eftersatt upplysningsplikt eller anmälningsskyldighet enligt 4 kap. 1—4 §§.

Premien 13 § Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en gruppförsäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget. I fall som avses i 4 § andra stycket andra meningen får premiekravet verkan först fjorton dagar efter det att meddelandet till gruppmedlemmen avsänts av bolaget. Premien för en senare premieperiod och första premien för en försäkring som har förnyats enligt 10 § skall betalas senast på periodens första En som avser tid än en månad dag. premie längre behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget. Bestämmelserna i 5 kap. 5-7 §§ tillämpas vid gruppförsäkring. 14 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget såga upp försäkringen. Meddelande om uppsägningen skall sändas till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter det att meddelandena avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Meddelandena skall innehålla uppgift om detta. Saknas uppgiften, får uppsägningen ingen verkan. 15 § Har premien för en frivillig gruppförsäkring inte betalats inom den i 14 § andra stycket angivna fristen därför att den försäkrade har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför gruppmedlemmen att han inte har fått ut eller intjänad lön från sin huvudpension eller därför att någon liknande oväntad händelse sakliga anställning har inträffat för hans del, får en uppsägning enligt 14 § första stycket verkan först en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

64 Lagförslag

Om vid frivillig gruppförsäkring ett med premien beror dröjsmål på försummelse av någon, som skall betala enligt gruppavtalet premien för gruppens räkning, får verkan för den föruppsägningen säkrade gruppmedlemmen och försäkrade som har anslutits jämte honom först en vecka efter det att medlemmen har fått kännesjälv dom om dröjsmålet, dock senast tre månader efter av den utgången frist som anges i 14 § andra stycket.

Meddelanden till de försäkrade

16 § Om försäkringsbolaget enligt bestämmelse i denna lag eller i gruppavtalet skall tillställa försäkrad en eller ett annat uppsägning meddelande, skall bolaget på ändamålsenligt sätt sända detta för hans kännedom. Ett meddelande som avser bestämda gruppmedlemmar skall sändas till dessa personligen.

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Tillämpningsområde m. m.

l § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäkring tillämpas på skadeförsäkringar som 1. tecknas av arbetsgivare för att ge åt anställda, försäkringsskydd 2. meddelas enligt försäkringsvillkor som ett i villkoren anföljer givet kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation och 3. tecknas hos ett som av kollektivavtalet. försäkringsbolag framgår Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren själv och annan som har anknytning till hans verksamhet. Närstående till anställda eller andra försäkrade kan också omfattas av försäkringen. Om försäkringsskyddet ett kollektivavtal som avses i första enligt stycket skall gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte har tecknat trots att de har varit försäkring skyldiga att göra det, skall utgående ersättning anses som från en kollektivaversättning talsgrundad försäkring.

2§ För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller 1, 4 och 6 kap., 7 kap. 1-4 §§ och 6-10 §§ samt 8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Upplysnings- och anmälningsplikt 4 åvilar även den enligt kap. försäkrade. Vad som i 3-5 §§ sägs om anställda gäller också andra som omfattas av försäkringen.

65 Lagförslag

3 § Arbetsgivaren ingår avtal om kollektivavtalsgrundad försäkring med försäkringsbolaget och är försäkringstagare. Anställd som försäkringen avser att anses som försäkrad, skydda även om försäkringen för gäller ersättningsskyldighet arbetsgivaren.

Information

4 § När en överenskommelse som medför skyldighet för arbetsgivare att teckna kollektivavtalsgrundad har skall försäkring ingåtts, försäkringsbolaget och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som sätt informera

försäkringen följer på lämpligt de

arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. Informationen skall avse arbetsgivarnas skyldighet att teckna försäkring, kostnaderna för försäkringen och omfattningen av denna. Under försäkringstiden skall bolaget och arbetsmarknadsparterna i skälig omfattning informera och anställda om sådana arbetsgivare förhållanden rörande försäkringen som det är av för dem betydelse att känna till. Informationsskyldigheten med av försäkanledning ringsfall åvilar bolaget och gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget.

5 § När en kollektivavtalsgrundad försäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om av

viktiga avgränsningar försäkrings-

skyddet. Detsamma gäller när försäkringen har ändrats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av elförsäkringsskyddet ler väsentlig ändring av försäkringen. Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. kan dock Uppgiften inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de anställdas kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet har insett eller bort inse att är uppgiften oriktig eller inte längre är giltig. Reglerna i 2 kap. 5 § tillämpas vid förkollektivavtalsgrundad säkring. Om bolaget underlåter att sin fullgöra informationsskyldighet enligt denna lag, gäller 2 kap. 6 §.

Tiden för bolagets ansvar

6 § När en arbetsgivare tecknar försäkring som han enligt kollektivavtal är skyldig att teckna, räknas tiden för ansvar från och bolagets

66 Lagförslag

med den dag då arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtalet eller den senare dag som anges i kollektivavtalet. I annat fall räknas tiden från och med dagen efter den då ansökan om försäkring avsändes eller lämnades till bolaget.

Uppsägning av försäkringen

7 § Försäkringsvillkoren får innehålla att försäkringen inte kan upphöra på grund av uppsägning, så länge arbetsgivaren enligt kollektivavtal är skyldig att hålla försäkringen. Om villkoren inte innehåller en sådan bestämmelse gäller vad som anges i andra stycket. En försäkring som gäller tills vidare kan sägas upp till utgången av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid försäkring som gäller för viss tid kan försäkringen för upphörande i bolaget säga upp förtid bara om premien inte erläggs i rätt tid. Uppsägningstiden skall då vara en månad, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen till arbetsgivaren.

Ändring av försäkringen

8 § Försäkringsbolaget får i försäkringsvillkoren förbehålla sig rätt

att ändra försäkringen under försäkringstiden. Ändring får dock

göras bara med godkännande av de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen följer.

Efterskydd

9§ När någon lämnar sin anställning har han rätt till efterskydd enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Detsamma gäller när någon av annan anledning inte längre uppfyller kraven för att omfattas av försäkringen.

Oriktiga uppgifter

10 § Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap. 1-4 §§ mot den som kräver ersättning åberopa att någon annan har eftersatt sin upplysnings- eller anmälningsskyldighet.

Lagförslag 67

2 till

Förslag om införande av (1992:000) Lag skadeförsäkringslagen

Härigenom föreskrivs följande.

l § Skadeförsäkringslagen (1992:000) träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen tillämpas på försäkringar som har meddelats eller förnyats efter ikraftträdandet. På förnyade försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet tillämpas dock lagen (1927:77) om försäkringsavtal och konsumentförsäkringslagen (1980:38) i fråga om försummelse av upplysningsplikten som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2 § För försäkringar som meddelats före ikraftträdandet och som inte förnyats efter denna tidpunkt (äldre försäkringar) gäller lagen (1927:77) om försäkringsavtal och konsumentförsäkringslagen (1980:38) om inte annat följer av andra stycket. Skadeförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar som meddelats för all framtid. Istället för 7 kap. 1-6 §§ gäller dock 54-58 §§ och 87 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Skadeförsäkringslagen tillämpas också på äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

68 Lagförslag

3 till

Förslag Lag om ändring i personförsäkringslagen (19XX:000)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § personförsäkringslagen (19XX:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 5 § Om en personförsäkring ingår Om en inpersonförsäkring som en del i en konsumentför- går som en del i en försäkring säkring enligt 1 § konsumentför- enligt skadefärsäkringslagen säkringslagen (198038), gäller (1992:000), gäller för personförför personförsäkringen dels säkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 kap. samt 6-8 9 2 § mekap., kap. första 9 kap. 2 § första meningen, 3, 14 19 §§ samt ningen, 3, 14 och och 19 §§ denna lag, dels 2, 3, 10 kap. 2 § första stycket första 5-29 och 40-43 §§ konsument- meningen, 3, 11 och 12 §§ denna försäkringslagen. Ingår person- lag, dels 1 kap. 3 och 4 §§, 2, 3 försäkringen som en del i en an- och 5 9 1 §, 2 § kap., kap. tredje nan skadefärsäkring, gäller för 3-11 och 13-16 §§ meningen, personförsäkringen dels 1 kap. samt 10 kap. 1 §, 2 § sista stycket 4 §, 4 och 6-8 kap., 9 kap. 2 § och 3-9 §§ skadeförsäkringslaförsta meningen, 3, 14 och 19 §§ gen (1992:000). samt 10 kap. 2 § första meningen, 3, 11 och 12 §§ denna lag, dels 2, 3, 11-17, 26-28 och 31- 33 §§ lagen (1927: 77) om försäkringsavtal.

Denna lag träder i kraft den l januari 1992.

69 Lagförslag

4 till

Förslag

Lag om säkerhetsrätt i

försäkringsersättning

Härigenom föreskrivs följande.

l § Denna lag tillämpas, om en sådan säkerhetsrätt för borgenär som avses i 4§ 2-4 eller i 5, 6, 7 eller 8§ förmånsrättslagen (1970:979) gäller i försäkrad fastighet eller i försäkrad lös sak. Avtalsvillkor som inskränker de rättigheter för som borgenärer följer av lagen är ogiltiga.

2 § Om vid försäkringsfall ersättning för skada på egendomen uppgår till högst en tiondel av värdet av den egendom vari en säkerhetsrätt gäller, är ägaren av den försäkrade egendomen framför borgenären berättigad att själv uppbära ersättningen av försäkringsbolaget. Är ersättningen större, får den utan borgenärens medgivande utbetalas till annan endast om skadan har eller avhjälpts säkerhet, som länsstyrelsen har godkänt, har ställts för återersättningens bärande för den händelse skadan inte inom tid. avhjälps skälig Visar inte ägaren inom två månader efter det att har ersättningen förfallit till betalning att han är berättigad att uppbära beloppet, eller har uppburet belopp äterbetalats, skall bolaget nedsätta beloppet hos länsstyrelsen för utbetalning till den som har rätt härtill. Bolaget skall samtidigt lämna uppgift om borgenär vars namn och adress har anmälts hos bolaget och skriftligen underrätta sådan borgenär om nedsättningen.

3 § Om ett ersättningsbelopp har nedsatts hos länsstyrelsen, skall denna så snart det kan ske utsätta sammanträde för om förhandling rättsägares anspråk och beloppets fördelning. Kallelse till sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton i dagar förväg sändas till den försäkrade egendomens ägare och till kända borgenärer med säkerhetsrätt i egendomen, med uppmaning att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Om det finns särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst fjorton dagar i föras in i förväg Post- och Inrikes Tidningar. I övrigt skall i fråga om fördelning av ersättningsbeloppet gälla vad som föreskrivits om av vid exekutiv fördelning köpeskilling försäljning av egendomen.

4 § Om försäkringsbolaget är ansvarigt för inträffad skada i förhållande till borgenär med säkerhetsrätt i men inte mot egendomen egendomens ägare, inträder bolaget i borgenärens rätt i den mån borgenärens fordran har betalats. Är fordringen intecknad, skall på ansökan av länsstyrelsen pantbrev eller företagshypoteksbrev för det sålunda betalade beloppet utfärdas med företrädesrätt näst efter

70 Lagförslag

intecknat belopp, på vilket betalning inte utfallit, och överlämnas till bolaget som säkerhet för dess fordran.

5 § Utfallet vid fördelning av medel betalning på beloppet av pantbrev eller skall sedan fördelningen blivit godföretagshypoteksbrev, känd eller vunnit kraft länsstyrelsen härlaga genast göra anmälan om till inskrivningsmyndigheten och insända fördelningslängd dit.

6 § Utan hinder av att beloppet av skada som avses i 2 § har fastställts vid förhandling mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget får borgenär med säkerhetsrätt i egendomen hos bolaget begära att skadans belopp skall, såvitt angår hans rätt, fastställas i den försäkringsavtalet stadgar. Begäran skall framställas ordning inom en månad efter det att skadan inträffade eller, om anmälan om borgenärens namn och adress gjorts hos bolaget, inom fjorton dagar efter det att borgenären underrättats om skadebeloppets fastställande. Framställs begäran enligt första stycket av flera borgenärer, skall de gemensamt utse ett ombud att föra talan i saken. Kommer de inte överens skall ombudet utses av länsstyrelsen.

7 § länsstyrelse enligt denna lag är länsstyrelsen i länet där Behörig säkerhetsrätten är eller, när så inte har skett, länet där registrerad fanns vid försäkringsfallet. Fanns egendomen utomegendomen lands, är länsstyrelsen i Stockholms län behörig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen tillämpas på försäkringar som har meddelats eller förnyats efter ikraftträdandet. På försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet gäller lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund. av brandförsäkringsavtal.

Lagförslag 71

5 Förslag till om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) Lag

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 6 § försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 6 § Styrelsen och verkställande Styrelsen och verkställande direktören i ett direktören i ett försäkringsbolag försäkringsbolag skall för den verksamhet som skall för den verksamhet som bedrivs i övervaka att bedrivs i Sverige övervaka att Sverige även andra än även andra försäkringsvillkor än försäkringsvillkor är med är skäliga med hänsyn premien skäliga hänsyn premien till det är av- till det skydd försäkringen är avskydd försäkringen sedd att ge och omständigheter- sedd att ge , den risk försäkringna i och verk- en skall täcka och omständigheövrigt. Styrelsen ställande direktören skall läm- terna i Övrigt. Styrelsen och na alla verkställande direktören skall försäkringsinspektionen upplysningar som inspektionen lämna försäkringsinspektionen behöver för att att till- alla upplysningar som inspektiogranska villkor är Vid nen behöver för att granska att lämpade skäliga. granskningen bör inspektionen tillämpade villkor är skäliga. ägna särskild uppmärksamhet åt Vid granskningen bör inspektiovillkoren för sådana försäkring- nen ägna särskild uppmärksamar som konsumenter tecknar hu- het åt villkoren för sådana förför enskilt ändamål. säkringar som konsumenter vudsakligen tecknar huvudsakligen för enskilt ändamål.

I fråga om transport- och sjökaskoförsäkring gäller första stycket endast reseförsäkring och båtförsäkring tecknad av en konsument huvudsakligen för enskilt ändamål.

Denna träder i kraft den 1 januari 1992. lag

72 Lagförslag

6 till

Förslag Lag om i ändring skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att i fråga om skadeståndslagen (1972:207)‘ dels att 3 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels att 6 kap. 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 2 § Är skyldighet att utge skade- sakskada eller Ersättning för stånd oskäligt betungande med ren förmögenhetsskada kan jämhänsyn till den med hänskadeståndsskyl- kas, om det är skäligt diges ekonomiska förhållanden, elsyn till befintliga försäkringar kan skadeståndet efter ler jämkas försäkringsmöjligheter. vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas. Om en sakskada som inte vållats i näringsverksamhet eller of-

fentlig verksamhet omfattas av

skadeförsäkring, utgår skadestånd i denna del endast i den mån det föreligger synnerliga skäl. Den som måste antas ha underlåtit att ta försäkring mot sakskadan på grund av omfattningen av sina intressen har inte rätt till i större utersättning sträckning än om försäkring hade funnits.

Är i annat fall än som anges i

första och andra styckena skyldighet att utge skadestånd oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skade-

ståndet jämkas efter vad som är

skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

Lagförslag 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 3 § Skall två eller flera ersätta Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solida- samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet, i den mån riskt för skadeståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning ej annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldig- gäller i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem. het som åvilar någon av dem. Vad de solidariskt ansvariga har utgett i skadestånd skall slut-

ligen fördelas mellan dem efter

vad som är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, föreliggande ansvarsförsäkring eller försäkringsmöjligheter och förhållandena i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lagen omtryckt 1975:404.

74 Lagförslag

7 Förslag till om i (1987:813) om homosexuella Lag ändring lagen

sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande och lagar bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna: 1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 2. ärvdabalken, 3. jordabalken, 4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken, 5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken, 6. 19 § första stycket, 35 § 4 mom., punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 32 § samt punkt 2 a sjunde stycket av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370), 7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, 9. (1971:479), bostadsrättslagen 10. 9 § rättshjälpslagen 10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429), samt (1972:429), 11. lagen (1981:131) om kallelse 11. lagen (1981:131) om kallelse

på okända borgenärer. på okända borgenärer, samt

12. 4 kap. 8 § första stycket skadeförsäkringslagen (1992:000). Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Senaste lydelse 1988:152.

Lagförslag 75

8 Förslag till om ändring i lagen (1989:508) om Lag försäkringsmäklare

förekrivs att 12§ lagen (1989:508) om försäkrings- Härigenom mäklare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12§ skall se Försäkringsmäklaren skall se Försäkringsmäklaren till att får den till att uppdragsgivaren får den uppdragsgivaren information som en försäkrings- information som en försäkringsgivare enligt 5 § och 6 § första givare enligt personförsäkringslagen (19XX:000) och skadeförstycket konsumentförsäkringslaär att läm- säkringslagen (1992:000) är skylgen (1980.38) skyldig na i samband med att en försäk- dig att lämna i samband med att ring tecknas. en försäkring tecknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

76 Lagförslag

9 till

Förslag Lag om ändring i s. innefattande lagen (1902:71 1),

vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska skall att anläggningar upphöra gälla vid utgången av år 1991.

10 till

Förslag Lag om ändring i

lagen (1922:382) angående

för skada i av luftfart

ansvarighet följd

Härigenom föreskrivs att 8§ i lagen an- (1922:382) angående svarighet för skada i följd av luftfart skall att vid upphöra gälla utgången av år 1991.

77 Lagförslag

11 till

Förslag

om i om

Lag ändring lagen (1933:269) ägofred

Härigenom föreskrivs att 47 § lagen (1933:269) om ägofred skall A ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 § Kommer någons hemdjur Kommer någons hemdjur olovligen in å annans ägor och in å annans olovligen ägor och gör därå skada, vare djurets äga- gör därå skada, vare djurets ägare pliktig ersätta skadan ändå att re ersätta skadan ändå att pliktig han ej är därtill vållande. Vad han ej är därtill vållande. ägaren sålunda nödgats utgiva äger han söka åter av den, som vållat skadan.

Vad nu om ägare till ock den, som stadgats hemdjur gälle mottagit djuret till underhåll eller nyttjande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

78 Lagförslag

12 till

Förslag

om i om över

Lag ändring lagen (1943:459) tillsyn

hundar och katter

Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 § Skada som orsakas av hund Skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare, ändå skall ersättas av dess ägare, ändå att han ej är vållande till skadan. att han ej är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger han söka åter av den som vållat skadan. Vad nu stadgats om ägare till hund gälle ock den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

‘ Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:260.

Inledning

1.1 Kommitténs

uppdrag

Kommittén fick sina direktiv i ett anförande till statsrådsprotokollet den 5 april 1974 av dåvarande statsrådet Carl Lidbom (se 1975 års kommittéberättelse s. 79). En närmare beskrivning av direktiven har lämnats i kommitténs delbetänkande Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84 s. 35 ff). Här bör återges endast följande uttalande i direktiven i fråga om gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade försäkringar. En svaghet med försäkringsavtalslagen är att dess regler är skrivna med tanke på individuella försäkringar och att reglerna är oanvändbara eller bara med svårigheter kan tillämpas på kollektiva försäkringar. Sådana försäkringar, till vilka hör grupplivförsäkringar, kollektiva pensionsförsäkringar och trygghetsförsäkringar, har emellertid under senare år fått allt större betydelse. De sakkunniga bör särskilt överväga de problem som är förknippade med de kollektiva försäkringarna och pröva i vilken utsträckning det behövs särskilda lagregler för deras vidkommande.

Det kan tilläggas att enligt direktiven borde utredningsuppdraget utföras i etapper, varvid regler som syftade till att stärka konsumentens ställning lämpligen behandlades med förtur. Reformer som siktade främst till bl.a. en modernisering av lagstiftningen kunde tas upp i ett senare skede. Det erinrades om att i flera av de situationer som berördes i direktiven, det var tänkbart att den nuvarande ordningen helt eller delvis borde behållas när försäkringstagaren var företagare. Det bör nämnas att stora delar av vad som anförs i direktiven såvitt gäller konsumentförsäkring numera regleras i konsumentförsäkringslagen (1980:38).

1.2 Kommitténs arbete

Som redovisats i kommitténs delbetänkande Personförsäkringslag (SOU 1986:56 s. 108) övergick kommittén, sedan förslaget till konsumentförsäkringslag lämnats i december 1977, till att behandla personförsäkringen. Under hösten 1983 började kommittén emeller-

80 Inledning

Avsnitt 1.2 tid att vid sidan av personförsäkringen åter arbeta med skadeförsäkringen, inte minst för att även i denna del få ett samarbete med den norska kommittén och den finländska Eftersom man arbetsgruppen. varken i Finland eller Norge tidigare avsatt någon tid till konsumentskadeförsäkringen, bedömdes det annars kunna uppkomma en olämplig förskjutning mellan utredningarna i de tre länderna. I juni 1987 lade den norska kommittén fram ett till skadeförslag försäkringslag (NOU 1987: 24), och i juni 1988 överlämnade den finländska arbetsgruppen ett motsvarande förslag. Det finländska förslaget har ännu inte föranlett någon lagstiftning. Däremot har man i Norge under våren 1989 lagt fram en proposition om lov om forsikringsavtaler m m, avseende såväl skadeförsäkring som person- - De finländska och norska av biförsäkring. förslagen framgår lagorna 1 och 2. Nordiska överläggningar om har hållits vid sex skadeförsäkring tillfällen. Vid sidan av dessa har förekommit underöverläggningar handskontakter mellan ordförandena och sekreterarna i de olika länderna. I arbetet med skadeförsäkringslagen har kommittén sammanträtt under tjugosju dagar. Sedan förlaget till personförsäkringslag lämnades i december 1986 har kommittén avgivit fyra remissyttranden. Kommittén har nu slutfört sitt uppdrag.

2 Nuvarande

lagstiftning

m.m.

I detta avsnitt redogörs för den som försäkringsrättsliga lagstiftning har omedelbar betydelse för försäkskadeförsäkringen, nämligen ringsavtalslagen (FAL) och konsumentförsäkringslagen (KFL). Stort inflytande på försäkringsverksamheten har också försäkringsrörelselagen (1982:713). En närmare beskrivning av denna finns i lag vårt tidigare betänkande 1986:56 Personförsäkringslag (SOU s. 127 ff).

2.1 om

Lagen (1927:77) försäkringsavtal

Den första form av frivillig som blev föremål för försäkring lagstiftning var sjöförsäkringen. Redan 1667 års innehöll sålunda en sjölag försäkringsbalk. Sjölagen 1891 hade ett kapitel (10 kap.) om sjöförsäkring. Annan försäkring, som under 1800-talet blev allt vanligare, fick däremot länge klara utan stöd av sig privaträttslig lagstiftning. Den nu gällande lagen om var den första som försäkringsavtal lag hade allmänna föreskrifter om Den försäkringsavtal. offentligrättsliga sidan av det hade frivilliga försäkringsväsendet uppmärksammats något tidigare. Genom 1903 års lag om föräkringsrörelse föreskrevs att det allmänna skulle utöva tillsyn över föräkringsanstalterna. FAL i bygger hög grad på de rättsgrundsatser som kommit till uttryck i 1891 års sjölags regler om och i de av försjöförsäkring säkringsbolagen tillämpade försäkringsvillkoren. Lagen är emellertid också starkt påverkad av tidigare med att lagar syfte skydda försäkringstagarna, främst de tyska och schweiziska försäkringsavtalslagarna, båda från år 1908. FAL tillkom i nordiskt lagsamarbete. I väsentliga delar stämmer den överens med motsvarande i lagar Danmark, Finland, Island och Norge. Trots att FAL är rätt omfattande reglerar den inte alla de frågor som uppkommer vid allmänna försäkring. Bolagens försäkringsvillkor utgör därför en rättskälla. Villkoren innebär ofta en viktig precisering och komplettering av lagens regler. Dispositionen av FAL bygger till stor del på de skillnader som mellan å ena sidan föreligger personförsäkring livförsäkring,

82 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.1 olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring - och å andra sidan skadeförsäkring, dvs. all annan försäkring. Den första avdelningen i lagen (1-33 §§) ger bestämmelser som är tillämpliga på alla slag av försäkring. Den andra avdelningen (35-96 §§) är exklusivt ägnad åt skadeförsäkring. Till en början tas i denna avdelning upp regler som är gemensamma för all skadeförsäkring (35-58 §§). Därefter behandlas under olika rubriker vissa huvudformer av skadeförsäkring, — nämligen transportförsäkring sjöförsäkring (59-76 §§) och annan transportförsäkring (77-78 §§) brandförsäkring (79-88 §§), kreatursförsäkring (89-90 §§) och ansvarighetsförsäkring, (91-96 §§). l den tredje avdelningen behandlas livförsäkring (97-118 §§) samt i fjärde avdelningen, slutligen, de andra typerna av personförsäkring, dvs. olycksfalls- och sjukförsäkring (119-124 §§). FAL är i ganska stor utsträckning, och ofta beträffande regler som ansetts för försäkringstagarnas skydd, en tvingande lag. Förviktiga behåll med visst innehåll får sålunda inte åberopas eller får åberopas endast under vissa närmare angivna förutsättningar. När lagen är tvingande anges detta särskilt för varje regel. Där så inte sker är alltså lagen dispositiv, dvs. den gäller bara i den mån inte annat framgår av de bestämmelser som försäkringsbolaget tagit in i sina (3 § första stycket). Syftet med den förhållandevis försäkringsvillkor långtgående regleringen i FAL är att skydda försäkringstvingande tagarna mot möjlighet att egenmäktigt utforma försäkringsbolagens försäkringsvillkoren. På ett för försäkringstagaren mycket centralt område, nämligen frågan om vad försäkringen täcker eller för vilka risker försäkringen skall erbjuda skydd, är emellertid avtalsfriheten fullständig. I praktiken betyder detta vanligen att försäkringsbolagen ensamma bestämmer omfattningen av försäkringsskyddet vid olika typer av försäkring. Ett undantag utgör dock trafikförsäkring. Skadelidandes rätt till trafikskadeersättning får, utöver vad som anges i trafikskadelagen (1975:1410), inskränkas endast på grund av omständighet som har inträffat efter skadehändelsen och som enligt FAL eller konsumentförsäkringslagen (l980:38) kan medföra begränsning av försäkringsbolagets skyldighet att utge försäkringsbelopp (17 § trafikskadelagen). - Även beträffande premiens storlek råder avtalsfrihet. Försäkringsinspektionen kontrollerar dock att försäkringsbolagens premiesättning är skälig. FAL gäller för all slags försäkring utom återförsäkring, vissa uppräknade typer av socialförsäkring samt försäkringar som avses i konsumentförsäkringslagen. I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas dock även i fråga om konsumentförsäkring vissa särskilt angivna bestämmelser i FAL (1 § andra och tredje styckena FAL). Trafikförsäkring är såsom nyss framgått föremål för särskild reglering i trafikskadelagen (jämte trafikförsäkringsförordningen, 1976:359, och lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring). I den

Nuvarande lagstiftning m.m. 83

mån annat inte följer av vad som är särskilt föreskrivet om sådan Avsnitt 2. l försäkring gäller dock FAL och KFL även för trafikförsäkring (1 § fjärde stycket FAL och 1 § andra stycket KFL). l det följande skall tas upp sådana regler i FAL som väsentligen har betydelse för skadeförsäkring (framför allt företagsförsäkring men även vissa speciella typer av försäkring för privatpersoner samt försäkring som grundas på kollektivavtal och gruppförsäkring). När försäkringstagaren tecknar försäkring hos ett försäkringsbolag råder inte några formkrav. Allmänna principer om avtals ingående gäller för tecknande av får försäkförsäkring. Vanligen ringstagaren ett försäkringsbrev åtföljt av mer eller mindre utförliga försäkringsvillkor, men själva avtalet kan slutas muntligen, t.ex. per telefon. Framgår det inte av avtalet från vilken tid försäkringen skall gälla inträder enligt 11 § FAL bolagets ansvar när antagande svar på bolagets eller försäkringstarens anbud avsänds. Försäkringstekniken bygger på att den risk försäkringsbolaget åtar sig skall kunna kalkyleras. Den premie som utgår skall sedan så väl som möjligt svara mot den aktuella risken jämte kostnader m.m. Det ligger i sakens natur att bolaget i stor är hänvisat utsträckning till uppgifter från försäkringstagaren själv när det skall skaffa sig underlag för sina kalkyler. Eftersom dessa uppgifter ofta är avgörande, vid bedömningen, om och på vilka villkor försäkring skall meddelas och hur stor premie som skall betalas, är det av stor betydelse att föräkringstagaren lämnar korrekta uppgifter. Ofta får han fylla i ett formulär med frågor eller på annat sätt lämna olika upplysningar. Man brukar tala om försäkringstagarens upplysningsplikt som en av de biförpliktelser som åvilar honom vid sidan av huvudförpliktelsen att betala premien. FAL behandlar frågan om upplysningsplikt i 4-10 §§. Reglerna är i huvudsak tvingande. Om försäkringstagaren åsidosätter upplysningsplikten svikligen eller under sådana omständigheter att det skulle strida mot tro och heder att åberopa försäkringen, blir försäkringen i enlighet med sedvanliga avtalsrättsliga principer ogiltig (4 §). Har å andra sidan de oriktiga uppgifterna lämnats i tro, dvs. om god försäkringstagaren varken insåg eller hade bort inse att uppgifterna var oriktiga, får de ingen betydelse för bolagets ansvar för ett redan inträffat försäkringsfall. Däremot har bolaget rätt att säga upp försäkringen till upphörande efter fjorton dagar (5 §). Försummar försäkringstagaren sin upplysningsplikt utan att handla mot tro och heder men utan att samtidigt vara i god tro gäller särskilda regler. Försäkringsbolaget kan bli helt fritt från ansvar. Det kan också ha ett begränsat ansvar, jämkat i förhållande till vad som mot bakgrund. av den erlagda premien skulle ha gällt om det från början fått korrekta upplysningar. Man brukar kalla detta för

84 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.1 prorataregeln. Full ansvarsfrihet inträder om bolaget över huvud inte skulle ha meddelat någon försäkring med kännedom om de rätta förhållandena (6 § första och andra styckena). I stället för jämkning enligt prorataregeln tillämpas vid sjöförsäkring eller annan transportförsäkring en s.k. kausalitetsregel. Innebörden härav blir i praktiken ofta ett slags allt eller intet-regel. I den mån det visas att det oriktigt uppgivna förhållandet var utan betydelse för försäkringsfallets inträffande eller skadans omfattning ansvarar bolaget, annars inte alls (6 § tredje stycket). Eftersom reglerna i 6 § är dispositiva kan kausalitetsregeln, på grund av förbehåll i försäkringsvillkoren, träda i stället för prorataregeln även vid annan försäkring än transportförsäkring. Även då försäkringstagaren förtiger eller underlåter att lämna uppgifter om förhållanden som han känner till och som han inser eller bör inse har betydelse för försäkringsbolaget, kan bolaget ha ett endast begränsat ansvar eller vara helt fritt från ansvar (7 §). Ansvaret bedöms på samma sätt som i 6 §. Som en förutsättning för att bolaget inte skall vara helt ansvarigt gäller att förtigandet kan anses som en vårdslöshet på försäkringstagarens sida. Vill försäkringsbolaget på grund av att upplysningsplikten åsidosatts göra gällande att dess ansvarighet skall påverkas, åligger det bolaget att utan oskäligt uppehåll meddela försäkringstagaren detta. Görs inte det, får bolaget inte åberopa att det fått felaktiga uppgifter såvida inte svek eller förfarande mot tro och heder föreligger (8 §). Upplysningsplikt för föräkringstagaren gäller inte i fråga om sådana förhålladen som försäkringsbolaget ändå kände till eller borde känna till. Oriktiga uppgifter eller förtigande är också utan verkan om den omständighet som uppgiften eller förtigandet avsåg var utan betydelse för försäkringsbolaget eller i vart fall efter det försäkringen tecknades upphört att vara av betydelse (9 §). Sedan försäkring meddelats kan försäkringsbolaget inte genom egna åtgärder påverka den faktiska händelseutvecklingen särskilt mycket, utan det är i hög grad beroende av försäkringstagarens agerande. Risken för skada kan vid skadeförsäkring öka t.ex. genom att försäkrad egendom används till annat ändamål än som förutsattes när premien beräknades. För att försäkringen skall kunna anpassas till sådan fareökning åläggs, kan man säga, försäkringstagaren genom FAL:s regler en fortlöpande upplysningsplikt även under försäkringstiden. Denna plikt gäller även om det är annan än den försäkrade som ökat risken för skada. Genom att bolaget underrättas kan t.ex. förhöjd premie tas ut eller i vissa fall försäkringen sägas upp. Reglerna om fareökning har störst praktisk betydelse vid skadeförsäkring, och FAL har särskilda regler därom i 45-50 §§. Fareökningen måste avse ett förhållande varom uppgift finns i försäkrings-

Nuvarande lagstiftning m.m. 85

brevet eller som försäkringstagaren uppgett när försäkringen teck- Avsnitt 2.1 nades. Den förhöjda risken får dock inte ha varit sådan att bolaget måste antas ha tagit den i beräkning. Skall fareökningen beaktas gäller ungefär samma regler som när försäkringstagaren av oaktsamhet åsidosatt sin upplysningsplikt. Försäkringsbolaget blir alltså helt fritt från ansvar om försäkring inte meddelas under de nya betingelserna eller blir endast delvis ansvarigt. Bolaget har också rätt att säga upp försäkringen för upphörande efter fjorton dagar. Har försäkringstagaren hunnit återställa förhållandena så att fareökning ej längre förelåg när försäkringsfallet inträffade, får bolaget över huvud inte åberopa den tillfälliga ökningen. Liksom vid förseelse mot upplysningsplikt tillämpas vid transportförsäkring kausalitetsregeln och vid annan försäkring prorataregeln. Försäkringsgivaren har dock möjlighet att välja mellan de båda påföljderna genom bestämmelser i försäkringsvillkoren. FAL innehåller också regler om uppsåtligt eller vårdslöst framkallande av försäkringsfall (18-20 §§). Huvudregeln är att försäkringsbolaget inte är skyldigt utge ersättning till den som uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har orsakat den uppkomna skaden. Däremot inverkar det inte på bolagets ansvarighet att det visserligen varit fråga om vårdslöshet men oaktsamheten varit av mer normalt slag. Försäkringen skyddar alltså även mot egetslarv som inte är grovt. FAL:s regler är emellertid på denna punkt dispositiva, varför försäkringsvillkoren kan föreskriva att rätten till ersättning faller bort redan vid helt ringa vårdslöshet. Villkoren kan emellertid också, såsom är vanligt vid exempelvis ansvarsförsäkring, ge ett mera långtgående skydd än som följer av FAL:s regler och medge att ersättning utgår trots att skadan framkallats genom vårdslöshet som är grov. Under särskilda förhållanden, nämligen om den som orsakat skadan var under 15 år eller handlat under inflytande av djupgående själslig abnormitet, skall enligt lagens dispositiva regel (19 §) även uppsåtligt eller genom grov vårdslöshet framkallade skador ersättas. Åsidosätter den försäkrade uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet sin räddningsplikt, dvs. underlåter han att efter förmåga avvärja eller begränsa skada, får försäkringsersättningen sättas ned i den mån förhållandet varit till men för bolaget. Reglerna i denna del (52 §) är tvingande. Frågan om vissa försummelser av närstående till den försäkrade skall gå ut över den försäkrade vid t.ex. framkallande av försäkringsfall (identifikation) är löst i FAL i princip endast beträffande brandförsäkring. Försäkringstagarens make identifieras här med den försäkrade själv förutsatt att makarna inte på grund av söndring eller, som det ännu står i lagen, på grund av hemskillnad levde åtskilda. Vållar maken brandskada uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet utgår alltså inte någon ersättning med hänsyn till den

86 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.1 nära intressegemenskap som förutsätts råda mellan makarna (85 §). Rörande premiebetalningen gäller, om annat inte överenskommits, att betalningen av första premie skall ske utan uppskov och betalningen av delpremie eller förnyelsepremie på den nya premieperiodens första dag (12 §). Vid dröjsmål med får bolabetalningen get säga upp avtalet (13 §). Enligt försäkringsvillkoren är påföljden av dröjsmål med premiebetalningen regelmässigt att försäkringsbolagets ansvar suspenderas. För att inte försäkringstagaren alltför snabbt skall berövas sitt skydd ställer dock FAL upp vissa tvingande skyddsregler. Beträffande första premie gäller sålunda att ett förbehåll av innebörd att ansvaret inte inträder förrän premien betalats eller försäkringsbrev lämnats ut, inte får åberopas annat än om försäkringstagaren verkligen är i dröjsmål (14 § första stycket). När det gäller senare premie får bolaget inte åberopa att dess ansvarighet enligt villkoren suspenderats förrän en vecka efter krav (14 § andra stycket). Kravet går på mottagarens risk, varför det inte är någon förutsättning att försäkringstagaren verkligen haft möjlighet att ta del av dess innehåll (33 §). Villkoren kan alltså innehålla att försäkringsbolagets ansvar suspenderas om inte premien betalas i rätt tid, betalas premien senare träder försäkringen åter i kraft. Vill försäkringsbolaget att försäkringsförhållandet skall upphöra för gott, får bolaget säga upp försäkringsavtalet. Kortare än tre dagar får dock inte

uppsägningstid

förekomma (13 §). Vid bestående dröjsmål kan uppsägning bli aktuell eftersom ett försäkringsbolag, som enligt försäkringsvillkoren är fritt från ansvar vid premiedröjsmål, måste väcka talan om premiens betalning inom tre månader från förfallodagen, såvida inte försäkringen dessförinnan upphört att gälla. Annars preskriberas bolagets rätt till premien (15 §). - Ofta är försäkringsvillkoren gynnsammare för försäkringstagaren än vad som följer av FAL (jfr avsnitt 3 nedan). I de allmänna bestämmelserna om skadeförsäkring i FAL ges bl.a. regler om försäkringsvärdet (36-39 §§). Genom dessa bestäms storleken på den ersättning som skall utgå om ett försäkringsfall inträffar. Det står parterna fritt att avtala vilket intresse som skall skyddas genom försäkringen och därmed hur ersättningen skall beräknas. Saknas sådan överenskommelse och rör det sig om en egendomsförsäkring antas intresset avse att värdet på själva egendomen inte minskas eller går förlorat, men inte andra intressen, exempelvis att egendomen inte kan användas under viss tid (36 §). - är FAL att försäkrad som skadas Utgångspunkten enligt egendom ersätts enligt dagsvärdet. Detta motsvarar vad det kostat att omedelbart före försäkringsfallet återanskaffa egendomen med avdrag för värdeminskning på grund av ålder och bruk nedsatt användbarhet eller annan omständighet.

Nuvarande lagstiftning m.m. 87

Har av ett som överenskom- Avsnitt 2.1 någon anledning försäkringsbelopp mits med försäkringsbolaget angetts till lägre belopp än försäkringsvärdet, sådant detta bestäms enligt reglerna i FAL, föreligger under- Om inte enligt villkoren gäller ”på första försäkring. försäkringen risk” - dvs. om skada ersättes fullt ut så länge ersättningsbeloppet ryms inom försäkringsbeloppet - eller eljest reglerna om underförsäkring satts ur kraft genom avtalet, skall i sådant fall försäkringsersättningen reduceras i motsvarande mån som försäkringsbeloppet det värdet. att den som betalat en för understiger verkliga Principen billig premie inte skall få sin skada ersatt i samma utsträckning som om värderingen varit korrekt gäller såväl vid totalskada som vid delskada och oberoende av om försäkringstagaren varit i god tro när han angav värdet för lågt (40 §). Regeln är dispositiv. Vid försäkring av numera oftast s.k. fullvärdesförsäkring. Vid byggnad tillämpas sådan saknar om underförsäkring praktisk beförsäkring reglerna tydelse. Rörande saknar FAL uttryckliga regler, men inöverförsäkring direkt följer av det i vissa bestämmelser (35 och 39 §§) förutsätta ”berikandeförbudet” att övervärderingen av den försäkrade egendomen inte påverkar försäkringsersättningens storlek. Däremot tar lagen upp om dubbelförsäkring, dvs. att en försäkringstagare regler låtit försäkra sin egendom hos fler än ett bolag (42 och 43 §§). Inte heller här får han enligt de principer som ligger till grund för berikandeförbudet erhålla större ersättning än som svarar mot hans förlust. Försäkringstagaren får enligt huvudregeln fritt välja mot vilket han vill rikta sitt krav. Ansvaret fördelas sedan mellan bolag de olika efter förhållandet mellan respektive bolags anbolagen kan göra vissa modifierande förbesvarsbelopp. Försäkringsbolaget håll i förhållande till dock bara i den mån den förhuvudregeln, säkrade pä grund av annan försäkring kan få skadan ersatt. Ofta har inte bara försäkringsbolaget och försäkringstagaren intresse i en skadeförsäkring. För t.ex. en panthavare är det i allmänhet av stor betydelse att försäkringen ger honom ersättning om den egendomen förstörs. Den som utan att vara part i förpantsatta säkringsavtalet skyddas av försäkringen benämns tredje man. I 54- 58 §§ FAL finns bestämmelser om försäkring av tredje mans intresse. Reglerna är tillämpliga också på konsumentförsäkring (1 § tredje stycket FAL). Har det vid en inte angivits vilket intresse egendomsförsäkring som försäkringen avser och framgår inte annat av omständigheterna, till förmån för bl.a. panthavare till gäller försäkringen ägare och egendomen (54 § första stycket). Överlåtes egendomen och är det inte fråga om sjöförsäkring eller kreatursförsäkring skyddas den nye ägaren av försäkringen under fjorton dagar efter övertagandet (54 § andra Även om en försäkring gäller till förmån för tredje stycket).

88 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.1 man, hindrar det i inte att kommer överprincip försäkringstagaren ens med försäkringsbolaget om att skall ändras under försäkringen försäkringstiden eller t.0.m att den skall upphöra i förtid (56 §). Sedan ett försäkringsfall har inträffat har tredje man rätt att få ersättning direkt av bolaget. Om det inte av försäkringsavtalet eller på annat vis framgår vem som skyddas av försäkringen, får försäkringsbolaget dock betala ersättningen till försäkringstagaren, som sedan får ersätta tredje man (57 §). I allmänhet har den som har panträtt eller retentionsrätt i försäkrad rätt till egendom ersättning från bolaget framför ägaren (58 §). Vid brandförsäkring har tredje man ett längre gående skydd. Reglerna för sådan försäkring är dessutom till förmån för tvingande tredje man. Har försäkringsbolaget fått en anmälan om vem som är panthavare, gäller en uppsägning eller ändring av försäkringen mot panthavaren först en månad efter att denne i rekommenderat brev underrättats om förhållandet. Och bolaget kan inte mot panthavaren åberopa att det är fritt från ansvar därför att försäkringstagaren försummat premiebetalningen förrän en vecka efter att panthavaren underrättats om förhållandet. Av särskilt stor för betydelse panthavaren vid är att inte brandförsäkring försäkringsbolaget får vägra ersättning eller begränsa denna på grund av ett förhållande som inte beror av t.ex. att brustit panthavaren, försäkringstagaren i sin upplysningsplikt (87 §). Genom lag (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av tillförbrandförsäkringsavtal säkras vid större skador rätt till utan hinder panthavaren ersättning av att hans intresse inte anmälts till Är bolaget. försäkringsersättningen större än 1/10 av brandförsäkringsbeloppet skall enligt den lagen bolaget sätta ned ersättningen hos länsstyrelsen som tillser att den fördelas mellan panthavarna. Under vissa förhållanden kan också vid större brandskador emellertid betalas direkt ersättningen till fastighetsägaren, nämligen om samtliga panthavare medger det, om ägaren avhjälper skadan eller om ägaren ställer viss säkerhet. Även om den som lider skada ibland kan ha att få sin möjlighet förlust täckt genom skadestånd från den som vållat skadan eller eljest är skadeståndsskyldig, kan han om han så önskar i första hand utnyttja sitt försäkringsskydd. Fråga uppkommer då om försäkringsbolaget skall ha rätt att överta skadeståndsanförsäkringstagarens språk och utöva regressrätt mot den skadeståndsskyldige. Enligt FAL (25 §) har bolaget sådan rätt vid men i mera skadeförsäkring, begränsad utsträckning än om kravet skulle ha drivits av den försäkrade själv. Rätt till återkrav endast vid eller föreligger uppsåt grov vårdslöshet på skadevållarens sida eller om någon enligt är lag skyldig att utgiva skadstånd evad han är till skada vållande eller icke”. Med sistnämnda uttryckssätt avses s.k. strikt ansvar, vartill emellertid enligt vad som uttryckligen föreskrivs inte räknas ansvar

Nuvarande m.m. 89 lagstiftning

enbart på grund av annans vållande enligt 3 kap. 1 eller 2 § skade- Avsnitt 2.1 ståndslagen. Reglerna om regressrätt i FAL är inte tvingande. Bolagen har därför möjlighet att förbehålla sig regressrätt t.ex. då skadevållarens försummelse inte kan anses som grov. Som FAL är upplagd behandlar reglerna försäkhuvudsakligen ringsbolagets rättigheter och de skyldigheter som åvilar försäkringstagaren medan motsvarande skyldigheter för försäkringsbolaget endast berörs i ringa mån. En förklaring till detta är att det tvingande skydd som lagen avser att ge tillkom som en reaktion främst mot sådana missbruk av avtalsfriheten som tog sig uttryck i att försäkringstagarnas skyldigheter reglerades särskilt hårt i försäkringsvillkoren. Det finns dock enstaka regler i FAL som även tar upp försäkringsbolagens skyldigheter. En sådan regel är bestämmelsen när försäkringsersättning förfaller till betalning (24 §). Om inte annat anges i villkoren skall försäkringsersättningen betalas en månad efter det meddelande om försäkringsfallet kommit till hanbolaget da. År betalningen beroende av som utredning försäkringstagaren kan tillhandahålla, räknas dock månadsfristen i stället från den dag försäkringstagaren fullgjort sin skyldighet att bidra till utredningen. Regeln sanktioneras såvitt avser bolaget genom en regel om skyldighet att betala dröjsmålsränta om den sålunda angivna förfallodagen försittes. Bestämmelsen om ränta finns dock inte i FAL utan i 3 § första stycket och 4 § andra stycket räntelagen (1975:635). Villkor varigenom förfallodagen gjorts beroende av något bolagets beslut eller av att bolaget i dom ålagts betala får enligt en tvingande bestämmelse i FAL inte åberopas (24 § andra stycket). Försäkringstagarens skyldighet att bidra till utredningen är sanktionerad inte bara genom regeln att förfallodagen för ersättningen flyttas fram. Försummelse kan, om den är till men för bolaget, medföra skäligt avdrag på ersättningen eller t.o.m. föranleda fullständig befrielse för bolaget (22 §). I fall då försäkringstagarens förfarande ej varit svikligt får villkor som är strängare än lagen ej åberopas (23 § andra stycket). Samma sanktionsmöjlighet föreskrivs om försäkringstagaren försummar att utan uppskov anmäla försäkringsfall eller inträffad händelse som kan medföra försäkringsfall och försummelsen är till men för bolaget. Villkor som denna på punkt är hårdare än lagens reglering får dock en enligt tvingande regel inte i något fall åberopas (21 §). Det har tidigare sagts att försäkringsbolaget såväl vid försäkringsavtalets ingående som under försäkringstiden i hög grad är hänvisad till de upplysningar det får av försäkringstagaren och därför är beroende av att de erhållna uppgifterna är korrekta. Försäkringsverksamheten bygger sålunda på ett förtroendeförhållande mellan parterna, något som inte minst visar sig när försäkringsskyddet skall realiseras i samband med en skadereglering. Uppträder försäkrings-

90 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.2 tagaren svikligt, har försäkringsbolagen traditionellt fritagit sig från att utge ersättning. Om det i villkoren föreskrivits att den som efter försäkringsfallet svikligen uppgivit, förtigit eller dolt något förhållande av betydelse för skaderegleringen inte skall ha rätt ens till den ersättning som han annars trots allt skulle ha varit berättigad till, kan emellertid oavsett villkoret bolaget åläggas att utge försäkringsersättningen eller åtminstone del därav. Vid bedömningen av hur mycket som skall utgå skall beaktas under vilka omständigheter sveket ägde rum (23 §). För fordran på grund av försäkring föreskrivs en särskild preskriptionstid som är kortare än den för fordringar i allmänhet (29 §). I normalfallet är preskriptionstiden tre år från det den som har anspråket fick kännedom om att fordran kunde göras gällande. Det kan emellertid hända att den som får göra gällande en fordran först efter lång tid eller kanske aldrig får veta detta. Lagen föreskriver därför en yttersta tid - som alltså löper oberoende av om fordringsägaren har kännedom om sin fordran - inom vilken anspråket måste göras gällande. Tiden är tio år räknat från det anspråket tidigast skulle ha kunnat göras gällande. Såväl treårs- som tioårspreskriptionen måste avbrytas genom väckande av talan. Utomrättsligt krav eller erinran är alltså inte tillräckligt. - Det har tidigare nämnts att försäkringsbolagets premiefordran kan preskriberas redan efter tre månader om bolagets ansvar under premiedröjsmål är suspenderat (15 §). Preskriptionstiden i 29 § kan förkortas genom föreskrift i villkoren. Ett visst tvingande skydd häremot finns dock. För att en sådan kortare preskriptionstid skall gälla, måste försäkringsbolaget skriftligen ha förelagt den som framställer kravet att inom viss tid väcka talan mot bolaget. Den förelagda tiden får inte vara kortare än sex månader. Försäkringsbolag får inte heller mot den som framställt anspråk inom sex månader från det han fick kännedom om sin fordran åberopa föreskrift i villkoren enligt vilken anspråket bort framställas tidigare (30 §). Meddelanden som enligt FAL i olika situationer skall tillställas motparten går på mottagarens risk eftersom det som regel är i dennes intresse som meddelandet lämnas (33 §). Innebörden härav blir bl.a. att försäkringstagaren under olyckliga omständigheter kan förlora sitt försäkringsskydd utan att han dessförinnan tagit del av någon premieavi eller annan påminnelse.

2.2 Konsumentförsäkringslagen (1980:38)

Konsumentförsäkringslagen (KFL) är tillämplig på de vanligaste skadeförsäkringar som tecknas av konsumenter för huvudsakligen privat ändamål, t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar och mo-

Nuvarande lagstiftning m.m. 91

torfordonsförsäkringar. Utanför lagens tillämpningsområde faller Avsnitt 2.2 bl.a. separata försäkringar för vissa objekt, t.ex. försäkringar av djur och smycken, samt personförsäkringar, dvs. livförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Beträffande personförsäkringar gäller dock undantag för det fall att försäkringen utgör beståndsdel av en försäkring som omfattas av KFL, t.ex. olycksfallsförsäkring som ingår i en reseförsäkring. Som framgår av avsnitt 2.1 skall reglerna i FAL om tredje mans rätt tillämpas även på konsumentförsäkring. Men KFL hänvisar även till vissa andra bestämmelser i FAL, exempelvis i fråga om försäkringsbolagets regressrätt (4 § KFL och 25 § FAL). KFL innehåller regler om bl.a. information från försäkringsbolaget, rätten att teckna försäkring, förnyelse av försäkring, uppsägning av försäkring i förtid, premiebetalning, nedsättning av försäkringsersättning, skadereglering, preskription samt domstolsprövning av vissa beslut som fattas av försäkringsbolaget. Bolagets informationsskyldighet tar sikte inte bara på tiden efter att en försäkring meddelats. Sålunda har redan innan en försäkring tecknas en konsument rätt att få besked om vad en försäkring omfattar och vad den kostar (5 §). Sedan en försäkring tecknats skall bolaget skriftligen informera försäkringstagaren om sådana försäkringsvillkor som innebär viktigare begränsning av försäkringens omfattning i förhållanden till vad konsumenter i allmänhet har anledning att räkna med. Vidare åligger det bolaget att under försäkringstiden ge försäkringstagaren skriftligt besked om eventuella villkorsändringar och om skälen för dessa; denna skyldighet för bolaget gäller även då det önskar ändra villkoren i samband med att en försäkring förnyas. Bolaget är också under försäkringstiden skyldigt att, om försäkringstagaren begär det, lämna information om villkor som gäller för försäkringen (6 §). Om bolaget vid en skadereglering beslutar att inte helt bifalla ett ersättningsanspråk, skall bolaget lämna besked om de möjligheter som finns att få bolagets beslut prövat, t.ex. i allmänna reklamationsnämnden, i viss nämnd inom försäkringsbranschen eller vid allmän domstol (7 §). Åsidosätter bolaget sin informationsskyldighet finns det möjlighet att ingripa mot bolaget med stöd av marknadsföringslagens bestämmelser (8 §). Som en huvudregel gäller, att ett bolag inte får vägra en konsument att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller. För att bolaget skall kunna avslå en begäran om en försäkring krävs att bolaget har särskilda skäl att inte meddela försäkringen med hänsyn till bl.a. risken för försäkringsfall eller den sannolika skadans omfattning (9 §). En försäkring förnyas som regel automatiskt när försäkringstiden är slut om försäkringen inte sagts upp av bolaget eller försäkrings-

92 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.2 tagaren före försäkringstidens utgång. Bolaget är, om det önskar säga upp försäkringen, skyldigt att sända skriftligt meddelande om uppsägning senast fjorton dagar före försäkringstidens utgång; för försäkringstagaren gäller inte någon särskild tidsfrist i dessa fall. Om försäkringstagaren tecknat en motsvarande försäkring hos ett annat bolag vid utgången av försäkringstiden för en äldre försäkring sker inte heller en förnyelse av den äldre försäkringen; uppsägning krävs då inte från försäkringstagarens sida (14-16 §§). Har en försäkring förnyats kan försäkringstagaren få försäkringen att upphöra omedelbart genom att teckna en motsvarande försäkring i ett annat bolag, under förutsättning att han ännu inte betalt för den premie förnyade försäkringen. Innan premien för den förnyade betalas försäkringen kan försäkringstagaren också utan vidare säga upp försäkringen (20 §). För den tid den förnyade försäkringen gällt, är försäkringstagaren dock skyldig att betala premie. Konsumentens rätt till försäkring aktualiseras inte bara då en försäkring skall tecknas utan även vid förnyelse. Som huvudregel gäller att bolaget inte får vägra förnyelse; endast om har bolaget särskilda skäl att inte längre meddela en försäkring får försäkringstagaren acceptera att förlora ett eventuellt försäkringsskydd (15 §). Den första premien skall i princip betalas inom fjorton från dagar den dag bolaget avsänt skriftligt krav på premie (21 §). Då en försäkring förnyas har försäkringstagaren minst en månad på sig att betala premien; månadsfristen räknas från det att avsänt bolaget skriftligt meddelande om betalningsskyldigheten till försäkringstagaten (22 §). - Försummas premiebetalningen får bolaget säga upp försäkringen. Försäkringen upphör först fjorton dagar efter att bolaget sänt uppsägningen utan att premien betalats under denna tid. I meddelandet om uppsägning skall försäkringstagaren få besked om att han kan förhindra att försäkringen att betala upphör genom premien inom fjortondagarsfristen. har sålunda Försäkringstagaren rätt till två underrättelser innan försäkringsskyddet faller bort. En uppsägning får verkan senare än eljest om försäkringstagaren inte kunnat betala premien därför att han t.ex. blivit svårt före sjuk förfallodagen eller om försäkringstagaren gör sannolikt att uppsägningen försenats eller inte alls kommit fram på grund av omständigheter som han inte rått över. Betalas premien inte i rätt tid har bolaget möjlighet att fordra förseningsavgift (24 och 25 §§). Utöver vad som framgår av reglerna om försummad premiebetalning får försäkringsbolaget säga upp en försäkring i förtid om försäkringstagaren eller den försäkrade grovt åsidosätter sina förpliktelser mot bolaget eller om det finns andra synnerliga skäl. Härvid åsyftas bl.a. ett åsidosättande av de biförplikelser som framgår av lagen eller försäkringsvillkoren, t.ex. skyldigheten att lämna korrekta uppgifter till bolaget, att inte överträda säkerhetsföreskrifter och

Nuvarande lagstiftning m.m. 93

att inte framkalla försäkringsfall. Även i detta fall gäller en upp- Avsnitt 2.2 sägningstid på fjorton dagar, vilken också kan förlängas om uppsägningen försenas eller inte alls når försäkringstagaren (18 §). Om försäkringstagaren eller den försäkrade uppsåtligen eller genom oaktsamhet som inte är ringa åsidosätter sina förpliktelser eller om det finns synnerliga skäl får bolaget ändra försäkringsvillkoren under försäkringstiden. En villkorsändring får verkan fjorton dagar efter att bolaget skriftligen meddelat försäkringstagaren om ändringen. Vill försäkringstagaren inte acceptera ändringen har han möjlighet att säga upp försäkringen till den dag de nya villkoren skall börja gälla (19 §). Försäkringstagaren får också säga upp försäkringen i förtid om hans försäkringsbehov faller bort eller om det föreligger en annan liknande omständighet. I detta fall gäller inte någon särskild uppsägningstid (20 §). Under vissa förutsättningar kan försäkringsersättningen sättas ned om försäkringstagaren lämnat oriktiga uppgifter när försäkringsavtalet ingåtts eller den försäkrade inte följt försäkringsvillkoren. Vid brott mot villkoren får, till skillnad mot vad som gäller vid brott mot upplysningsplikten, ersättningen sättas ned även vid oaktsamhet som är att anse som ringa. Nedsättningen skall i de bägge fallen avgöras efter vad som är skäligt med hänsyn till det verkliga förhållandets betydelse respektive försummelsens betydelse för försäkringsfallet och för skadans omfattning. Vidare skall vid bedömningen av nedsättningsfrågan beaktas bl.a. graden av vederbörandes uppsåt eller oaktsamhet. Försäkringsersättningen kan vidare om den inte avser skadestånd sättas ned om ett försäkringsfall framkallats genom grov vårdslöshet eller - under vissa speciella förut- — annan oaktsamhet som inte är framkallas sättningar genom ringa; ett försäkringsfall uppsåtligen av den försäkrade utgår aldrig ersättning såvitt avser denne. Nedsättning på grund av framkallande av försäkringsfallet görs efter vad som är skäligt med hänsyn till bl.a. den försäkrades oaktsamhet och omständigheterna i övrigt. - Försäkringsersättningen kan inte sättas ned på grund av handlande av den som är under tolv år eller sinnesrubbad i den bemärkelse som avses i BrB (30-33 §§). Lagen lämnar också utrymme för att efter en allmän skälighetsbedömning sätta ned försäkringsersättningen om den ersättningsberättigade efter ett försäkringsfall bl.a. lämnar oriktiga uppgifter till bolaget; för nedsättning krävs att uppgifterna lämnas uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet (34 §). I allmänhet sätts försäkringsersättningen ned därför att den ersättningsberättigade själv varit försumlig. Rätten till ersättning kan emellertid påverkas också av att någon som står i särskilt förhållande till den försäkrade handlar på ett sätt som gör att en biförpliktelse sätts åt sidan. Rätten till ersättning bedöms då som om

94 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.2 den försäkrade själv utfört (eller eventuellt underlåtit att utföra) handlingen - vederbörande identifieras med den försäkrade. Ett speciellt fall av identifikation gäller vid brott mot upplysningsplikten eftersom försäkringstagarens försummelser går ut över samtliga försäkrade. Vid brott mot villkoren och framkallande av försäkringsfallet identifieras med den försäkrade den som handlar med den försäkrades samtycke och den som beträffande försäkrad egendom har väsentlig ekonomisk gemenskap med den försäkrade. Även då någon har tillsyn över försäkrad egendom och han bryter mot villkoren finns det möjlighet till identifikation, under förutsättning att det gjorts förbehåll om detta i försäkringsvillkoren (31 och 32 §§). Identifikation aktualiseras inte vid oriktiga vid uppgifter skaderegleringen; ersättningen kan sättas ned bara då den ersättningsberättigade själv lämnat fel uppgifter till bolaget. I KFL finns inte några regler om tredje mans skydd. I stället hänvisas till reglerna i FAL (4§ KFL; jfr även avsnitt 2.1 ovan). Lagen innehåller inte heller några särskilda värderingsregler. Det föreskrivs endast att försäkringsvillkoren skall innehålla regler om värderingen av skadad egendom och annan förlust till av förföljd säkringsfallet. Skaderegleringen skall ske skyndsamt och bolaget skall självmant iaktta de försäkrades och andra skadelidandes behöriga intressen. Försäkringsersättningen skall i regel betalas ut en månad efter det att försäkringsfallet anmälts till bolaget och erforderlig utredning lagts fram för bolaget. Är det klart att bolaget måste utge i vart fall ett visst belopp skall detta betalas i avräkning på den slutliga ersättningen (37 och 38 §§). Ett ersättningsanspråk preskriberas tre år från det att den ersättningsberättigade fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande. Som en yttersta preskriptionstid gäller tio år från det att ett anspråk tidigast hade kunnat göras gällande (39 §). I detta avseende överensstämmer reglerna med bestämmelserna i FAL (jfr avsnitt 2.1 ovan). Vid konsumentförsäkring har den ersättningsberättigade dock ett särskilt skydd. Har ett anspråk anmälts till bolaget inom tre resp. tio år, har vederbörande sex månader på sig att väcka talan vid domstol, räknat från det att bolaget har förklarat sig ha tagit slutlig ställning i ersättningsfrågan. Ett bolags beslut att vägra en konsument att teckna en försäkring eller att säga upp en försäkring - såväl under försäkringstiden som till försäkringstiden slut - kan många gånger vara av stor betydelse för den som omedelbart berörs av beslutet. I dennes intresse lämnas därför i lagen vissa regler om domstolsprövning av sådana beslut. Den som är missnöjd med beslutet skall väcka talan vid domstol inom viss angiven tid. Vid bifall till en talan som väckts i anledning av att ett bolag vägrat någon att teckna en försäkring får domstolen bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som

Nuvarande lagstiftning m.m. 95

skulle ha gällt om bolaget hade meddelat en försäkring i enlighet Avsnitt 2.3 med ett framställt Önskemål (41-42 §§).

2.3 Direktiv och till direktiv inom EG

förslag

I fråga om den utomnordiska rätten har vi lika litet som i personförsäkringsbetänkandet ansett någon allmän översikt behövlig i detta sammanhang (se härom SOU 1977:84 s. 91 ff). Däremot bör här redogöras för den senaste utvecklingen inom den europeiska gemenskapen (EG). Inom EG finns två direktiv samt ett förslag till direktiv som rör skadeförsäkring. Det första direktivet härrör från år 1973 (senare ändrat) och behandlar etablering av skadeförsäkringsbolag inom EG, bl.a. vad som krävs för att ett försäkringsbolag skall få driva verksamhet i

ett

medlemsland. Direktivet rör själva försäkringsverksamheten, såsom koncession, tillsyn m.m., varför en närmare redogörelse inte är påkallad i detta sammanhang. Det andra direktivet antogs år 1988. Det omfattar rätten till utbyte av försäkringstjänster för större företagsrisker och reglerar t.ex. vilka dokument som måste presenteras innan ett försäkringsbolag får börja en verksamhet i ett medlemsland. Även detta direktiv saknar till de i SkFL. Bortsett anknytning civilrättsliga reglerna från vissa lagvalsregler, vilka beskrivs i avsnitt 6.6 nedan, behandlar vi inte heller detta direktiv. Redan i juli 1979 presenterades ett förslag till direktiv rörande försäkringsavtal; i december 1980 gjordes vissa ändringar i förslaget. I förslaget, vilket ännu inte godkänts, påpekas att en samordning av medlemsländernas försäkringsavtalslagar skulle underlätta en fri försäkringstjänstehandel. Bl.a. transportförsäkring, kreditförsäkring och borgensförsäkring undantas från förslaget. Enligt förslaget får försäkringstagaren och den försäkrade ett minimiskydd utan hänsyn till om dessa är konsumenter eller inte; försäkringsvillkor som är förmånligare för försäkringstagaren, den försäkrade och tredje man är tillåtna (art. 12). Som kommer att framgå av det följande upptar EG-förslaget flera ämnen som behandlas också i vårt lagförslag. I vad mån lagförslaget senare bör ändras för att bättre överensstämma med direktivförslaget redovisas i avsnitt 6.9 nedan.

Information från försäkringsbolaget

Det föreslås att sedan ett försäkringsavtal träffats, försäkringstagaren skall tillställas en handling som utvisar bl.a. under vilken adress

96 Nuvarande Iagstiftning m.m.

Avsnitt 2.3 premien skall betalas, de risker försäkringen täcker, från undantag försäkringsskyddet, försäkringsbeloppet och premien eller principerna för hur beräkningen skall gå till, premieförfallodag och ansvarstid. På några punkter måste i avvaktan annan inbolaget på formation efter avtalet utan dröjsmål informera försäkringstagaren, t.ex. om vilka risker som undantas. Information skall också lämnas om försäkringen ändras i något avseende som bolaget informerat om i samband med avtalets ingående. För försäkringar som gäller för kortare tid än sex månader tillåts att medlemsstaterna har enklare informationsregler än eljest (art. 2).

Försäkringsavtalets upphörande m.m.

Försäkringsavtalet får upphöra utan uppsägning endast om part inte fullgjort en förpliktelse i avsikt att bedra motparten. Med stöd av nationell lag kan försäkringstagaren dock få försäkringen att upphöra utan uppsägning också av andra skäl (art. 10.2). Uppsägningstiden föreslås i princip alltid vara femton dagar när försäkringen sägs upp i förväg. Har det avtalats att försäkringen förnyas automatiskt, skall part som vill undgå förnyelse säga upp försäkringen minst två månader i förväg; vid utebliven uppsägning förnyas försäkringen i högst ett år. Gäller försäkringen för tid längre än tre år, har försäkringstagaren möjlighet att med en uppsägningstid på två månader säga upp försäkringen till slutet av tredje året eller till slutet av varje påföljande år om inte premien skall beräknas för en bestämd period (art 10.3).

Upplysningsplikt m.m.

Försäkringstagaren är skyldig att i samband med avtalets ingående upplysa bolaget om förhållanden som han känner till och som han bör förstå har betydelse för bolagets värdering av risken för försäkringsfall (art. 3.1). Har försäkringstagaren försummat upplysningsplikten får försäkringsbolaget inom viss tid ändra villkoren eller säga upp försäkringen, varvid är femton dauppsägningstiden gar. Om försäkringen ännu inte har ändrats eller sagts upp till den tidpunkt då en skada inträffar, får bolaget sätta ned ersättningen med stöd av en premieprorataregel; ersättning utgår inte alls om bolaget med kännedom om de rätta förhållandena inte skulle ha meddelat försäkring som täckte skadan eller om det som en förutsättning för avtalet skulle ha krävt att vissa villkor var uppfyllda (art. 3.3). Även om försäkringstagaren inte kan lastas för att bolaget har fått felaktig upplysning, får bolaget (liksom försäkringstagaren) ändra eller säga upp försäkringen. Inträffar det ett försåkringsfall dessför-

Nuvarande m.m. 97 lagstiftning

innan utgår dock oreducerad för- Avsnitt 2.3 försäkringsersättning. Upphör säkringen återbetalas oförbrukad premie (art. 3.2). Gör försäkringstagaren till svek är fritt från sig skyldig bolaget ansvar och får säga upp inom två månader från det att försäkringen förhållandet blev känt för bolaget (art. 3.4). Såvitt gäller fareökning förslås att skall vara försäkringstagaren skyldig att upplysa bolaget om det t.ex. sker en i ett förändring hållande som angetts i avtalet (art. 4.1). Skulle försäkringstagaren försumma att informera försäkringsbolaget, får inom två bolaget månader från kännedom om försummelsen ändra eller säga upp försäkringen, allt under förutsättning att det inte är om ett fråga förhållande som varken ökat risken eller eller väsentligt permanent kunnat leda till en högre premie. Vid före försäkringsfall ändring eller upphörande har bolaget att sätta ned möjlighet ersättningen med stöd av en 4.3 och — premieprorataregel (art. 4.4). Försäkringsbolaget har rätt att ändra eller säga upp även om försäkringen försäkringstagaren inte kan anses ha försummat att anmäla riskökningen. Bolaget kan dock inte avvakta med en sådan mer begäran än två månader efter att det fått reda den ökade risken på (art. 4.2). Har underlåtit att meddela försäkringstagaren svikligen bolaget en riskökning är bolaget fritt från ansvar och får försäga upp säkringen inom två månader från kännedom om förhållandet (art. 5). Enligt förslaget kan försäkringstagaren begära att premien sänks om risken för försäkringsfall minskar och Går väsentligt varaktigt. försäkringsbolaget inte med på detta får försäkringstagaren säga upp avtalet (art. 5).

Premien

Försäkringsbolaget tillåts att göra sitt ansvarsinträde beroende av att första premie betalas. I föreslås att inte får övrigt bolaget ingripa med anledning av försummad förrän minst femton premiebetalning dagar gått efter att försäkringstagaren underrättats om dröjsmålet och påföljden vid utebliven betalning (art. 6).

Räddningsplikt m.m.

Försäkringstagaren är skyldig att hindra eller minska av ett följderna försäkringsfall och har rätt till ersättning för alla kostnader som hör samman härmed (vid industriell verksamhet får dock ersättningen för räddningskostnader och uppkommen skada tillsammans inte överstiga försäkringsbeloppet). Skulle försäkringsbolaget vara skyldigt att ersätta endast en del av en skada, får ersättningen för räddningskostnader sättas ned i motsvarande mån. Om försäkrings-

98 Nuvarande lagstiftning m.m.

Avsnitt 2.3 tagaren försummar sin räddningsplikt har bolaget rätt till ersättning. Har försäkringstagaren haft för avsikt att skada bolaget är det fritt från ansvar (art. 7).

Skadeanmälan skall enligt förslaget anmälas till försäkringsbolaget i Försäkringsfall enlighet med vad som anges i försäkringsavtalet; tidsfristen måste dock vara skälig. Försummas anmälningsplikten eller skyldigheten att bidra till utredningen, är bolaget berättigat till ersättning. Om försäkringstagaren haft för avsikt att skada bolaget, utgår inte någon försäkringsersättning (art. 8).

Tredje man

Förslaget innehåller inte några närmare regler om tredje man. Det anges dock att försäkrad som inte är försäkringstagare bl.a. har upplysningsplikt, plikt att meddela riskökning, räddningsplikt och plikt att anmäla försäkringsfall (art. 11).

Försäkringsformer

Som kommer att framgå behandlar vi i lagförslaget - liksom i förslaget till personförsäkringslag -individuell försäkring, gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Individuell försäkring innebär att var för försäkringstagarna sig tecknar ett avtal med Denna får försäkringsbolaget. försäkringsform anses så allmänt känd att den inte fordrar någon närmare beskrivning i detta för förekommande sammanhang; vanligt försäkringsvillkor vid individuell företagsförsäkring finns en närmare redogörelse i avsnitt 4 nedan. Här bör endast nämnas att det rör om sig försäkringar av mycket skiftande slag, tecknade av antingen en konsument eller ett dödsbo vårt för-

(konsumentförsäkring enligt

slag) eller av någon annan vårt (företagsförsäkring enligt förslag). Det kan sålunda röra om t.ex. en med villkor som sig hemförsäkring i stort sett överensstämmer med dem som vid de flesta ingäller dividuella eller en med försäkhemförsäkringar företagsförsäkring ringsvillkor som i hög grad anpassats efter förhållandena i det enskilda fallet. för medlemmarna Gruppförsäkring gäller i en viss grupp och meddelas med stöd av ett gruppavtal. Denna beförsäkringsform skrivs i 1986:56 s. 165 Repersonförsäkringsbetänkandet (SOU ff). dogörelsen är visserligen anpassad till personförsäkring, men till stora delar är den tillämplig också Sålunpå gruppskadeförsäkring. da är gruppbildningen ungefär densamma vid skadeförsäkring - i allmänhet är det fråga om och personalgrupper, föreningsgrupper ekonomigrupper. Vanliga gruppbildningar är medlemmarna i en arbetstagarorganisation och företagarna i en branschorganisation. Men det finns också mera ovanliga grupper, t.ex. hyresgästerna hos en viss hyresvärd. Liksom vid personförsäkring förekommer det vid gruppskadeförsäkring bl.a. försäkringsansökan, och förgruppavtal säkringsbesked samt gruppföreståndare med i samma arbetsprincip uppgifter som vid gruppersonförsäkring. Gruppskadeförsäkring meddelas för såväl konsumenter som företag. I det förra fallet är det att också nära till vanligt anhöriga gruppmedlemmen, t.ex. hans make, omfattas av försäkringen. Andra än gruppmedlemmarna betecknas emellanåt som medförsäkrade.

100 Försäkringsformer

Avsnitt 3 Vid liksom vid gruppersonförsäkring, fögruppskadeförsäkring, rekommer det dels som omfattar samtliga som tillhör en försäkring viss krets (obligatorisk anslutning), dels försäkring som omfattar endast den som själv vill vara med i försäkringen (frivillig anslutning). För konsumenternas del förekommer gruppförsäkring avseende skydd av t.ex. båtar och motorfordon, varvid försäkringen brukar gälla endast för gruppmedlem som själv begär anslutning till försäkringen. Den vanligaste formen av gruppförsäkring för konsumenter är emellertid hemförsäkring och då särskilt försäkring för medlemmarna i en arbetstagarorganisation. Alltefter vad som föreskrivs i gruppavtalet mellan försäkringsbolaget och organisationen, ansluts medlemmarna till utan vidare eller efter en hemförsäkringen uttrycklig begäran av medlemmen. Tidigare förekom det vid hemförsäkring att den enskilde medlemmen erbjöds anslutning till gruppförsäkringen samtidigt som han fick en möjlighet att reservera sig och på så sätt stå utanför försäkringen. Efter invändningar från konsumentverket förekommer emellertid inte s.k. negativ avtalsbindning vid t.ex. hemförsäkring. Vid grupphemförsäkring med obligatorisk anslutning utgår numera i allmänhet information till medlemmarna om att de genom reservation kan avstå från försäkringsskyddet. Det bör redan här påpekas att det i denna situation rör sig om en reservationsrätt av annat slag än den som förutsätts kunna gälla vid gruppersonförsäkring (jfr 9 kap. 1 § PFL-förslaget och avsnitt 6.5 nedan). -l den information som lämnas till medlemmarna anges ibland att medlemmen har tillfälle att reservera sig omgående eller senare, varvid i sistnämnda fall försäkringsskyddet upphör först efter en tid.

Villkoren för grupphemförsäkring påminner i hög grad om, dem som gäller vid individuell hemförsäkring. På ett par punkter avviker dock försäkringarna från varandra. För det första brukar gruppförsäkringarna gälla för en något vidare krets, genom att de omfattar alla som är kyrkobokförda och bosatta på medlemmens adress. För det andra är försäkringarna beloppslösa såvitt gäller personligt lösöre som förvaras i försäkrad bostad, vilket innebär bl.a. att det inte i denna del finns någon risk för underförsäkring. En gruppmedlem som är konsument har vid obligatorisk anslutning inte alltid sådan reservationsrätt som beskrivits ovan. Det förekommer sålunda att medlemmarna inte har någon möjlighet att stå utanför, den ansvarsförsäkring som deras organisation tecknat med försäkringsbolaget. Vid gruppförsäkring med obligatorisk anslutning påförs vanligen den försäkrade gruppmedlemmen en kostnad för försäkringen t.ex. genom en förhöjd medlemsavgift eller en högre hyra. Ibland tar man vid detta slag av försäkring dock inte ut någon särskild avgift av den försäkrade.

Försäkringsformer 101

Gruppföretagsförsäkring är i allmänhet konstruerad så att med- Avsnitt 3 lemmen själv måste begära anslutning till försäkringen. Som ett exempel kan nämnas den försäkring mot förmögenhetsförlust till vilken medlemmar i Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) kan ansluta sig. Anslutning sker genom särskild anmälan till FAR, som vidarebefordrar den till försäkringsbolaget. Men det finns också företagsförsäkringar med obligatorisk anslutning utan möjlighet för medlemmen att stå utanför försäkringen. Här kan pekas på de ansvarsförsäkringar som gäller för advokater och vissa fastighetsmäklare. Advokatförsäkringen har tecknats av Sveriges Advokatsamfund och omfattar dess medlemmar (och de som anställs som biträdande jurister hos medlemmarna). Försäk-_ ringen avser bl.a. den skadeståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada som den försäkrade åsamkas i advokatverksamhet. Försäkringstiden är ett år och försäkringen förlängs ett år om uppsägning inte sker sex månader före försäkringstidens utgång. Kollektivavtalsgrundad försäkring (ka-försäkring) - dvs. försäkringar som en arbetsgivare tecknar för att ge skydd åt de anställda och vars villkor följer ett kollektivavtal- i form av skadeförsäkring förekommer för närvarande främst som trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) och försäkring om avgångsbidrag (AGB). Dessa försäkringar behandlas relativt utförligt i personförsäkringsbetänkandet, till vilket vi kan hänvisa (SOU 1986:56 s. 175-184, 196f och 199 ff).

företagsförsäkring

4 för

Försäkringsvillkor

I detta avsnitt lämnas en redogörelse över vissa allmänna försäkringvillkor som brukar förekomma vid företagsförsäkring. Det bortses från mera speciella villkor, som tillämpas i vissa fall. Beskrivningen bör ses mot bakgrund av att vårt lagförslag medger att försäkringsvid företagsförsäkring i regel får ha försäkringsvillkor som bolagen avviker från lagen. Då den föreslagna lagen skall tillämpas vid all konsumentförsäkring har det inte ansetts motiverat att redovisa de villkor som förekommer vid sådan försäkring. De allmänna villkoren avser hela försäkringsgrenar. Ibland gäller vid sidan av dessa villkor särskilda tilläggsvillkor, vilka då framgår av försäkringsbrevet. Under ett särskilt avsnitt i de allmänna villkoren finns s.k. allmänna avtalsbestämmelser. Företagsförsäkring meddelas ofta som kombinerad försäkring, dvs. försäkringstagaren får ett försäkringspaket som innehåller flera olika försäkringar. Vanliga försäkringsformer är härvid egendomsförsäkring, avbrottsförsäkring och ansvarsförsäkring. I villkoren erinras om att försäkringsbrevet ger besked om försäkringens omfattning. För varje försäkringsform redovisas villkoren under olika rubriker, t.ex. vem försäkringen gäller för, när försäkringen gäller, var försäkringen gäller och försäkrat intresse. Den försäkrades skyldigheter - utöver vad som framgår av de allmänna avtalsbestämmelserna - (t.ex. att lämna korrekta upplysningar till bolaget och att iaktta säkerhetsföreskrifter) regleras antingen i ett för alla försäkringsformer gemensamt avsnitt (benämnt föreskrifter) eller i avsnitten för respektive försäkringsform. Egendomsförsäkring brukar gälla för försäkringstagaren själv och för annan som äger egendom som försäkringstagaren ansvarar för eller som i avtal uttryckligen åtagit sig att förförsäkringstagaren säkra, liksom emellanåt för arbetstagare eller kund som äger egendom som försäkringstagaren försäkrat. Genomgående sägs att annan än försäkringstagaren är skyddad av försäkringen endast om han inte kan få ersättning genom annan försäkring. Vissa villkor är i denna del mera preciserade så att försäkringen

104 Försäkringsvillkor för företagsförsäkring

Avsnitt 4 om den t.ex. sägs gälla försäkrad egendom mottagits i kommission, köpts enligt avbetalningskontrakt, disponeras enligt leasingkontrakt, hyrts eller lånats. Ibland uttrycks tredjemansskyddet mycket kortfattat; försäkringen gäller för alla som äger försäkrad egendom under förutsättning att vederbörande inte kan få ersättning genom annan försäkring. Vid är det att ansvarsförsäkring vanligt försäkringen sägs avse den art av verksamhet som angetts i försäkringsbrevet och att den gäller för försäkringstagaren och för dennes för skada orsaarbetstagare kad i tjänsten. Ett är att vanligt tillägg försäkringen också gäller för försäkringstagaren i egenskap av ägare, brukare eller tomträttsinnehavare av fastighet, som används i verksamhet försäkringstagarens liksom för byggnads- och som utförs föranläggningsarbeten på säkrad fastighet. Försäkrat intresse förklaras vid egendomsförsäkring i så att regel försäkringen gäller för egendomsskada som är en av oundviklig följd en skadehändelse för vilken består i att försäkringen gäller (intresset värdet av försäkrad egendom inte minskar eller går förlorat). Vid avbrottsförsäkring kan det försäkrade intresset bestå i att det s.k. försäkrade täckningsbidraget inte minskar eller förlorat till går följd av en egendomsskada. brukar avse för- Täckningsbidraget säljningvärdet på bl.a. varor minskat med vissa kostnader. Vid egendomsförsäkring och avbrottsförsäkring gäller försäkringen som regel för egendomsskada avbrott till av respektive följd egendomsskada som inträffar under den tid som är i försäkringen kraft (försäkringstiden). Vid finns bestämmelser anvarsförsäkring att försäkringen gäller ansvarsskada som inträffar under försäkringstiden. Under rubriken ”Var försäkringen gäller” sägs vid egendomsförsäkring som regel att försäkringen gäller det på försäkringsställe som angivits i försäkringsbrevet. I allmänhet gäller försäkringen också försäkrad egendom som förvaras annan än försäkpå plats ringsstället, dock med den begränsning som av följer fareökningsreglerna i 45-50 §§ FAL. Vanligt är att intill vissa försäkringen belopp dessutom ger skydd vid tillfällig förvaring på annan plats än försäkringsstället utan beaktande av angivna regler i FAL. - Vad beträffar ansvarsförsäkring i allmänhet i hela gäller försäkringen världen med undantag för vissa länder. angivna Villkoren har till stor del överensstämmande regler om försäkringstiden och om förnyelse av försäkringen. räk- Försäkringstiden nas från kl. 00.00 begynnelsedagen och är ett år om inte annat anges i försäkringsbrevet. Om tecknas försäkringen på begynnelsedagen, räknas dock försäkringstiden först från den som försäktidpunkt ringsavtalet ingås. Försäkringen förnyas vid försäkringstidens slut genom att försäkringstagaren betalar den som premie försäkrings-

Försäkringsvillkor för företagsförsäkring 105

bolaget genom avisering underrättar försäkringstagaren om. Vill Avsnitt 4 bolaget att premien eller annat försäkringsvillkor skall ändras, måste bolaget meddela detta senast då premieavin för den nya avtalsperioden sänds ut. Önskar bolaget att en försäkring inte skall förnyas, skall försäkringstagaren få besked om detta senast en månad före försäkringstidens slut; skickas meddelandet senare förlängs försäkringen med lika många dagar som meddelandet är försenat. Det förekommer också villkor enligt vilka och bolaget försäkringstagaren måste meddela motparten senast 30 dagar före försäkringstidens slut om de inte vill att avtalet skall lämnas inte förnyas; någon underrättelse fönyas försäkringen ett år om det inte föreligger dröjsmål med premiebetalningen. Under rubriken Upplysningsplikt och riskökning” erinras i villkoren om att premien och andra försäkringsvillkor grundas på de uppgifter som lämnas då försäkringen tecknas. Följden av att försäkringstagaren vid försäkringens tecknande lämnat som uppgifter han insett eller bort inse varit felaktiga eller ofullständiga och som medfört för låg premie eller i övrigt alltför förmånliga villkor, anges vara att bolaget är ansvarigt endast för vad som svarar mot erlagd premie och de villkor i övrigt som skulle ha Det egentligen gällt. tilläggs att ersättning inte alls utgår om bolaget med kännedom om de rätta förhållandena inte skulle ha meddelat försäkring. Det åligger försäkringstagaren att under medförsäkringstiden dela bolaget om det sker någon ändring i de förhållanden som legat till grund för försäkringen. Underlåter försäkringstagaren utan skälig anledning att underrätta bolaget, och skulle ändringen har lett till högre premie eller ändrade villkor, är bolagets ansvar begränsat på samma sätt som då inte vid avtalets upplysningsplikten fullgörs ingående. För att skada skall undvikas åligger det den försäkrade att iaktta vissa föreskrifter; i villkoren vanligen upptagna under rubriken säkerhetsföreskrifter. Vid egendomsförsäkring och avbrottsförsäkring kan det här vara fråga om föreskrifter som anges i försäkringsbrevet, föreskrifter som meddelats av bl.a. tillverkare och leverantörer i syfte att förhindra eller begränsa skada, föreskrifter som meddelats i lag eller förordning om t.ex. brandfarliga varor, också i syfte att förhindra eller begränsa skada, samt föreskrifter som direkt framgår av försäkringsvillkoren. Även vid ansvarsförsäkring kan den försäkrade vara att skyldig följa vissa villkor (ofta betecknade som som säkerhetsföreskrifter) anges i försäkringsbrevet. Det förekommer vid sådan försäkring också att som säkerhetsföreskrift betecknas en skyldighet att förvara *dokumentation i form av t.ex. konstruktionsritningar; på försäkringsbolagets begäran skall handlingarna företes för att det skall gå att bedöma om ett skadefall anknyter till levererade Det produkter.

106 Försäkringsvillkor för företagsförsäkring

Avsnitt 4 är dock att sistnämnda inte betecknas som sävanligast skyldighet kerhetsföreskrift, utan att den återfinns bland regler om skaderegleringen. Villkoren ger besked om vad som skall gälla om säkerhetsföreskrifterna (eller motsvarande enligt det nyssnämnda) inte Enföljs. ligt en huvudregel skall - vid egendomsförsäkring och avbrottsförsäkring - den ersättning som annars skall minskas med 20 %, utgå dock med lägst ett halvt och högst tio kan basbelopp. Avdraget minskas om särskilda skäl kan anses föreligga med hänsyn till försummelsens art eller andra omständigheter. Vidare gäller att avdrag över huvud taget inte görs om det kan antas att en aktuell skada skulle ha inträffat även om säkerhetsföreskriften hade iakttagits eller om den som haft att se till att föreskriften inte kan j iakttogs lastas för att den satts åt sidan. - Beträffande ansvarsförsäkring föreskrivs i vissa villkor att om den som dokumentationsplikt enligt det ovanstående kan gälla inte iakttagits och detta varit till väsentligt men i utredningen av skadeståndsfrågan, avdrag görs i samma omfattning som enligt huvudregeln vid egendoms- och avbrottsförsäkring. Den försäkrade är skyldig att efter förmåga avvärja skada som kan befaras omedelbart inträffa och begränsa redan inträffad skada; enligt vissa villkor måste han dessutom snarast möjligt ta om hand och skydda skadad egendom. Följden av att den försäkrade uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte fullgör sin är räddningsplikt normalt- om den försäkrades underlåtenhet varit till men för bolaget - att det görs ett skäligt avdrag på den ersättning som annars skulle har utgått eller att försäkringsbolaget är helt fritt från ansvar. I vissa villkor ges inte något särskilt besked om vad som skall gälla då räddningsplikten inte fullgörs. En skada som kan medföra ersättningskrav mot försäkringsbolaget skall anmälas till bolaget så snart som möjligt. Själva kravet skall som regel framställas till bolaget snarast efter skadans uppkomst och senast sex månander från det att den försäkrade har fått kännedom om möjligheten till ersättning. Framställs inte krav inom något sexmånadersfristen eller, vilket är en vanlig bestämmelse vid ansvarsförsäkring, vidarebefordras inte ett framställt skadeståndskrav från den försäkrade till bolaget, preskriberas ersättningen. Som regel anger villkoren dessutom, för att rätten till ersättning inte skall gå förlorad, att den som inte är nöjd med ett ersättningsbeslut av försäkringsbolaget skall väcka talan mot senast inom bolaget tre år från det att han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att fordringen tidigast kunnat göras gällande. kan dock villkoren inte åbe- Bolaget enligt ropa preskription om krav har framställts till bolaget inom sex månader från det att den försäkrade har fått kännedom om möjlig-

Försäkringsvillkor för företagsförsäkring 107

heten till ersättning och den försäkrade inom sex månader från det Avsnitt 4 han fått del av beslut, väckt talan mot bolagets bolaget. 1 de allmänna avtalsbestämmelserna behandlas försäkringstiden och vad som gäller om förnyelse av försäkringen, upplysningsplikt och riskökning, räddningsplikt och preskription. Dessa frågor har berörts tidigare. Därutöver finns i dessa bestämmelser om regler bl.a. premiebetalning, rätten att säga upp försäkringen under försäkringstiden, återkrav och dubbelförsäkring. I fråga om premiebetalningen görs en skillnad mellan första premie och premie vid förnyelse. Dessutom ges ofta regler om tillläggspremie. - Första premie skall betalas i förskott men bolagets ansvar inträder vid försäkringstidens början, även om premien då ännu inte har betalats. Som förutsättning för bolagets ansvar gäller dock att premien betalas inom 14 dagar efter det att bolaget skickat en premieavi. Iakttas inte fjortondagarsfristen anses försäkringstagaren komma i dröjsmål, varvid bolagets ansvar inträder först dagen efter betalning (om försäkringen då inte sagts upp). Premie för en försäkring som förnyas skall betalas senast förnyelsedagen. Försäkringstagaren har dock alltid en månad på sig att betala från det att bolaget skickat premieavi. Även om betalning uteblir, förnyas i allmänhet försäkringen, dock vanligtvis under förutsättning att betalning sker senast en månad från den dag som premien skulle ha erlagts. I detta fall har bolaget emellertid inte något ansvar förrän dagen efter betalning. Om en tilläggspremie föranleds uteslutande av att försäkringen utökas med ett nytt försäkringsmoment, gäller vad som tidigare sagts om första premie; vid betalning senare än 14 efter att dagar premieavi skickats, inträder bolagets ansvar beträffande det ytterligare momentet dagen efter betalning. I övriga fall då tilläggspremie skall betalas, gäller att om premien inte betalas inom fjorton dagar efter att avi skickats, bolagets ansvar är begränsat till den tid som den erlagda premien motsvarar, under att avtalet inte förutsättning sagts upp. Försäkringsbolaget har rätt att säga upp försäkringen om försäkringstagaren kommer i dröjsmål med premiebetalningen; försäkringen upphör att gälla tre dagar efter uppsägning. Bolaget kan också vanligtvis säga upp avtalet i förtid om det sker någon ändring i sådana förhållanden som ligger till grund för försäkringen och som i sig medför högre premie eller ökad risk för skada. I detta fall upphör försäkringen 14 dagar efter uppsägning. I allmänhet kan försäkringen vidare med samma av uppsägningstid sägas upp försäkringsbolaget om den försäkrade inte tillåter att förbolaget besiktiga säkrad egendom. Villkoren ger dessutom bolaget och försäkringstagaren en ömsesidig rätt att med en månads uppsägningstid säga upp försäkringen vid inträffad skada. Slutligen har vissa villenligt

108 Försäkringsvillkor för företagsförsäkring

Avsnitt 4 kor försäkringstagaren en möjlighet att säga upp försäkringen i förtid om försäkringsbehovet, helt eller till del, faller bort väsentlig genom att försäkrad egendom avyttras eller av liknande anledning. I fråga om premieåterbetalning då försäkringen upphör i förtid gäller följande. Om försäkringstagaren säger upp försäkringen betalar bolaget tillbaka ett belopp som motsvarar den reduktion som skett om försäkringen från början hade tecknats för den kortare tiden - det är alltså inte någon skillnad om det är en helt ny eller en förnyad försäkring som sägs upp. Sägs försäkringen upp av bolaget skall däremot oförbrukad del av premien betalas till försäkringstagaren. Det förekommer emellertid att denna princip skall tilllämpas även då försäkringen upphör på begäran av försäkringstagaren. - Villkoren har i regel ett tillägg för det fall att skada har inträffat innan försäkringen har upphört; det brukar anges att den del av premien som belöper på ett försäkringsbelopp som motsvarar skadersättningen är förbrukad. Beträffande dubbelförsäkring sägs i allmänhet att om det intresse som omfattas av försäkringen är försäkrat även genom annan försäkring och om det i den försäkringen finns förbehåll vid dubbelförsäkring, samma förbehåll gäller för båda försäkringarna; i dessa situationer fördelas ansvarigheten mellan bolagen enligt reglerna i 43 § FAL. Emellanåt anges endast att försäkringen inte gäller för försäkrat intresse till den del det skyddas av annan förgällande säkring. Vid tvist om värdet på skadad egendom eller värdet av en avbrottsskada, skall värderingen, om någon av parterna begär det, avgöras genom skiljeförfarande. I de allmänna avtalsbestämmelserna påpekas att utöver försäkringsvillkoren gäller försäkringsavtalslagen. Det är alltså i den lagen man finner vad som gäller vid t.ex. uppsåtligt framkallade försäkringsfall. I villkoren ges regler om den försäkrades skyldigheter att på olika sätt medverka i utredningen av ett försäkringsfall. Om den försäkrade svikligen uppger, förtiger eller döljer något av betydelse för skadans bedömning kan ersättningen antingen begränsas eller helt falla bort; enligt en del villkor utgår ersättning normalt inte i dessa fall. Sedan den försäkrade fullgjort sina skyldigheter vid skaderegleringen, skall bolaget betala ut ersättning inom en månad. Vid egendomsförsäkring förbehåller sig dock bolagen en rätt att senarelägga betalningen i avvaktan på att den försäkrade återställer eller återanskaffar viss egendom. På samma sätt kan vid sådan försäkring, liksom vid avbrottsförsäkring, bolaget med stöd av villkoren ibland avvakta med betalning därför att t.ex. en viss polisutredning pågår. I allmänhet skall dröjsmålsränta enligt räntelagen utgå om bolaget

Försäkringsvillkor för företagsförsäkring 109

inte betalar inom tid som anges i villkoren. För tid då utbetalning Avsnitt 4 fördröjts genom b1.a. en pågående polisutredning utgår dock ränta endast motsvarande gällande diskonto. Slutligen betalas i allmänhet inte ränta om denna är mindre än en procent av basbeloppet. I villkoren ges regler om följderna av underförsäkring. Bestämmelserna tar ofta sikte på helvärdesförsäkring, fullvärdesförsäkring och förstariskförsäkring. Vid helvärdesförsäkring (med vilket avses att egendomens hela värde är föremål för försäkring och att försäkringen gäller med visst belopp) brukar - om vid ett skadetillfälle försäkringsbeloppet understiger de värden som enligt villkoren skall gälla på försäkrad - lämnas endast för så stor del av skadan som egendom ersättning försäkringsbeloppet utgör av dessa värden. Beträffande fullvärdesförsäkring (som skiljer sig från helvärdesförsäkring däri att försäkringen som regel gäller utan visst belopp; det förekommer dock att det även vid denna försäkring anges ett försäkringsbelopp, vilket dock inte hindrar att ersättningen överstiger försäkringsbeloppet) gäller att försäkringstagaren som regel är skyldig att underrätta försäkringsbolaget om det sker b1.a. ombyggnad av försäkrad egendom så att ett nytt premieunderlag skall kunna fastställas. Om denna skyldighet inte fullgörs och om värdet på egendomen ökat genom den vidtagna åtgärden, ersätts vid skada endast så stor del av skadan som svarar mot förhållandet mellan betald premie och den premie som rätteligen skulle ha gällt. Vad slutligen gäller förstariskförsäkring (som innebär att endast viss del av egendomens värde är försäkrat) gäller i allmänhet att om i försäkringsbrevet angivits endast ett förstariskbelopp, skada ersätts intill det beloppet. Om i försäkringsbrevet, utöver ett förstariskbelopp, tagits med ett helvärdesbelopp och detta understiger det helvärdesbelopp som skulle ha gällt om man följt villkorens värderingsregler, begränsas emellertid försäkringsersättningen som regel efter förhållandet mellan erlagd premie och den premie som skulle ha erlagts med hänsyn till det korrekta helvärdet; ersättning utgår dock självfallet inte med mera än förstariskbeloppet. Vid egendomsförsäkring lämnas - utöver ersättning för skada på försäkrad - avseende kostnader för b1.a. nödegendom ersättning vändig rivning och röjning i samband med skada som omfattas av försäkringen liksom för kostnader för räddningsåtgärder om de varit skäliga med hänsyn till omständigheterna. Då ersättningsbeloppet beräknas brukar den självrisk som gäller för försäkringen dras från summan av värdet på skadad egendom, röjningskostnad och räddningskostnad. Vid förstariskförsäkring är den sammanlagda försäkringsersättningen begränsad till försäkringsbeloppet; i andra fall är det inte något som hindrar att ersättningen till följd av den försäkrades räddningskostnader överstiger försäkringbeloppet.

110 Försäkringsvillkor för företagsförsäkring

Avsnitt 4 Även vid brukar lämna för ansvarsförsäkring bolagen ersättning räddningskostnader, motsvarande de utgifter som den försäkrade haft för att begränsa omedelbart förestående eller inträffad skada som kan föranleda skadeståndsskyldighet som omfattas av försäkringen. Ersättning lämnas under förutsättning att åtgärderna varit skäliga med hänsyn till omständigheterna. Kostnader för att avvärja befarad skada på grund av defekt hos en levererad produkt ersätts däremot inte. Vissa villkor föreskriver att dessutom försäkringen inte täcker kostnader för att bl.a. ta tillbaka en levererad produkt. Också vid ansvarsförsäkring brukar räddningskostnader inräknas i det belopp från vilket självrisk dras. I fråga om rätt för bolaget att återkräva utgiven skadeersâttning stadgar villkoren att bolaget övertar den försäkrades rätt att kräva ersättning från den som är ansvarig för skadan. I allmänhet gäller dock här vissa inskränkningar. Exempelvis får mot en privatperson återkrav riktas endast om han vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet eller, som det stadgas i en del villkor, om skadan har samband med hans förvärvsverksamhet eller om han skyddas av försäkring. Emellanät kompletteras villkoren i denna del med att om den försäkrade avstår från bl.a. sin rätt till ersättning av någon annan, bolagets ersättningsskyldighet begränsas i motsvarande mån.

5 i

Försäkringsverksamheten Sverige

Privat försäkring meddelas i Sverige av som är försäkringsbolag, antingen aktiebolag eller ömsesidiga bolag. Viss personförsäkring meddelas också av understödsföreningar. Enskild får inte person meddela försäkring. Vid utgången av år 1987 var 520 sammanlagt försäkringsbolag verksamma i Sverige, därav 14 utländska. Efter verksamhetens geografiska omfattning brukar man skilja mellan riksbolag, läns- och häradsbolag samt sockenbolag. Branschen kan också delas upp efter verksamhetsgrenar i liv- och sjukförsäkringsbolag, skadeförsäkringsbolag samt återförsäkringsbolag. Riksbolagen dominerar den enskilda försäkringsverksamheten. År 1987 svarade dessa för 99 % av svenska samtliga försäkringsbolags premieinkomster i direkt försäkring i Sverige, och de förvaltade lika stor del av tillgångarna. Mätt i antalet företagsenheter utgör riksbolagen däremot en mindre del. År 1987 fanns i 65 Sverige riksbolag av sammanlagt 506 inhemska bolag. Många riksbolag framträder i sammanslutningar eller koncerner. I dessa fall kan i regel snarare koncernen än de ingående räknas som bolagen självständiga företagsenheter. Läns- och häradsbolagen (år 1987 34 har sammanlagt stycken) med några få undantag koncession för brand-, storm-, vattenledningsskade-, glas-, inbrotts-, stöld- och rån-, resgods- samt maskinförsäkring, för sjöförsäkring eller för I husdjursförsäkring. några fall har de koncession för enbart och stormförbrandförsäkring säkring. Sockenbolagen (år 1987 tillsammans 407, varav brand- och sjöbolag 137 och kreatursbolag kan indelas efter sin 270) rörelseinriktning i tre olika kategorier, som driver nämligen sockenbrandbolag, brandförsäkring med eller utan bigrenarna storm-, vattenledningsskade-, glas-, inbrotts-, stöld- och rån-, resgods- samt maskinförsäkring, sockensjöbolag som meddelar sjöförsäkring samt sockenkreatursbolag för husdjursförsäkring. Av de 65 riksbolagen år 1987 var 40 och 25 aktiebolag ömsesidiga bolag. Samtliga läns-, härads- och sockenbolag var ömsesidiga bolag. Försäkringsaktiebolagen ägs av sina aktieägare. Genom FRL och dess tillämpning är dock att ta ut vinst ur aktieägarnas möjligheter

112 Försäkringsverksamheten i Sverige

Avsnitt 5 verksamheten begränsade. Såvitt gäller livförsäkring återgår i stort sett allt överskott till försäkringstagarna i form av återbäring. De ömsesidiga bolagen ägs av sina försäkringstagare, vilka när det gäller direkta Sakförsäkringar formellt är ömsesidigt ansvariga för vederbörande bolags förbindelser. Försäkringstagarnas ansvarighet är dock ofta begränsad, t.ex. till några årspremier, och i praktiken lär någon uttaxering inte äga rum. När det gäller livförsäkring och annan personförsäkring föreskriver FRL att endast bolagets tillgångar skall svara för dess förbindelser. Vid sådan försäkring kan sålunda försäkringstagarna inte bli personligt ansvariga för bolagets förbindelser. Den enskilda försäkringsverksamheten omfattar i dag ett stort antal försäkringsgrenar, vilka kan grupperas på olika sätt. Bolagen delas enligt FRL in i livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag. I andra skiljer man mellan personförsäkring och saksammanhang försäkring. Emellanåt görs indelning i summaförsäkring och skadeförsäkring. Med summaförsäkring avses att i försäkringsavtalet bestämda belopp utfallet vid viss inträffad händelse, såsom uppnående av viss ålder, dödsfall, sjukdom eller invaliditet. Storleken av de belopp som betalas ut påverkas alltså inte av den eventuella skada det särskilda försäkringsfallet kan ha medfört. Skadeförsäkring enligt denna terminologi har däremot till uppgift att adekvat ersätta den ekonomiska förlusten på grund av inträffad skada på person eller egendom. De mest betydande sakförsäkringsgrenarna är brandförsäkring och därmed kombinerade grenar (ansvars-, vattenledningsskadeoch inbrottsförsäkring m.fl.) samt trafik- och övrig motorfordonsförsäkring. Trafik- och ansvarsförsäkring liksom rättsskyddsförsäkring hänförs i praktiskt arbete terminologiskt ofta till sakförsäkring. Sakförsäkringar för den stora allmänheten tillhandahålls numera i övervägande utsträckning i form av s.k. paketförsäkringar. De mest utbredda av dessa är den vanliga hemförsäkringen, i vilken ingår bl.a. brand-, vattenledningsskade-, inbrotts-, ansvars- och rättsskyddsförsäkring samt villahemförsäkringen. En annan betydelsefull paketförsäkring är motorfordonsförsäkringen, vilken - utöver - kan omfatta olika s.k. bl.a. trafikförsäkring kaskomoment, brand-, stöld- och vagnskadeförsäkring. Sedan mitten av 1980-talet finns på försäkringsmarknaden som helhet fem dominerande gruppbildningar: Skandia, Trygg-Hansa, Folksam, Länsförsäkringsbolagsgruppen och WASA. Den förstnämnda utgörs av aktiebolag, medan de andra i huvudsak består av

ömsesidiga bolag. Trygg-Hansa har dock i juni 1988 fattat principbe-

slut om att ombilda sin sakrörelse till aktiebolag. Av skadeförsäkringsbolagens totala premieinkomst i direkt försäkring svarade de fem grupperna år 1987 för 87 °/o.

till

Allmänmotivering skadeförsäkringslagen

6 för

Utgångspunkter lagstiftningsarbetet

6.1 Allmänna

synpunkter på lagstiftningsuppgiften

Sammanfattning: Kommittén har tidigare lagt fram två delbetänkanden, nämligen ett förslag till konsumentförsäkringslag och ett förslag till Det förra personförsäkringslag. har legat till grund för det senakonsumentförsäkringslagen, re har ännu inte föranlett lagstiftning. Kommittén har i dessa två betänkanden behandlat huvudsakligen konsumentfrågor; förslaget denna gång har därför särskilt intresse för företagsförsäkringens del. direktiven skall kommittén beakta Enligt det allmänna behovet av en modernisering av försäkringslagstiftningen och önskemålet att samordna och försäkringsskadeståndsregler på ett lämpligt vis. Beträffande företagsförsäkringen anser kommittén - också önskemål från enligt företagarhåll - att det är angeläget med en ökad avtalsfrihet, bl.a. för att göra det möjligt att anpassa försäkringen efter de mera speciella förhållandena i det enskilda fallet. Liksom i arbetet med personförsäkring har drivits i norutredningen diskt samarbete, främst med motsvarande finländska arbetsgrupp och norska kommitté. har det inte varit Visserligen möjligt att åstadkomma en nordisk enhetlig försäkringslagstiftning, men förslagen överensstämmer med varandra i många viktiga avseenden.

År 1977 lade försäkringsrättskommittén, i sin sammantidigare sättning, fram sitt delbetänkande (SOU Konsumentför- 1977:84) säkringslag, som ligger till grund för KFL. Denna lagstiftning omfattar vissa uppräknade som konsumenter tecknar försäkringstyper för huvudsakligen enskilt ändamål, bl.a. hem-, villa-, rese- och motorfordonsförsäkring. Väsentligen är det fråga om skadeförsäk-

114 Allmänna synpunkter på lagstiftningsuppgzften

Avsnitt 6.1 - avser alltså skada eller annan ekoring försäkringen på egendom nomisk förlust, inte den försäkrades liv eller hälsa. Vissa personförsäkringar omfattas emellertid av KFL, nämligen sådana som utgör ett moment i de kombinerade försäkringar som lagen reglerar. innehåller t.ex. ofta ett olycksfallsskydd. - Vid sidan Hemförsäkring av KFL en del speciella bestämmelser i FAL också på tillämpas konsumentförsäkring (se 4 § KFL). Efter KFL:s tillkomst alltså en dubbel lagstiftning om förgäller säkringsavtal: utanför konsumentförsäkringen tillämpas FAL. Kommittén, som efter 1977 övergick till att utreda lagstiftningsfrågan på personförsäkringens område, lade år 1986 fram betänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag, som innehåller förslag till en fullav avtal om personförsäkring. Betänkandet har ständig reglering ännu inte föranlett lagstiftning. Resulterar det i en personförsäkringslag, skulle tre lagar komma att reglera försäkringsavtalet, varvid FAL skulle behålla sin betydelse främst i fråga om sådan skadeförsäkring som inte utgör konsumentförsäkring. Detta blir aktuellt väsentligen i fråga om försäkring för företag och för kommuner m.fl. offentliga rättssubjekt, men även vid vissa speciella skadeförsäkringar för konsumenter, t.ex försäkring av djur eller smycken. Enligt direktiven avser kommitténs uppdrag en översyn av försäkringslagstiftningen, i huvudsak av FAL. Syftet är i första hand att stärka konsumenternas ställning - en fråga som skulle behandlas med förtur - men vidare nämns det allmänna behovet av att modernisera försäkringslagstiftningen och även önskemålet att åstadkomma en lämplig samordning mellan försäkrings- och skadeståndsreglerna. De betänkanden kommittén har lagt fram har väsentligen gällt konsumentfrågor; också personförsäkringslagens bestämmelser rör ju i första hand konsumenters rätt. Det återstår nu att fullfölja översynen av försäkringsavtalsrätten från andra synpunkter. Arbetet detta har tidvis bedrivits med utredningen om på parallellt personförsäkringen. Frågan blir till en början hur ingående denna översyn behöver göras. Det moderniseringsbehov som direktiven talar om framstår som minst lika stort på företagsförsäkringens område som på konsumentsidan. Utvecklingen bl.a. på näringslivets och teknikens områden under de mer än 60 år som FAL har gällt har av naturliga skäl medfört att också ett lagverk av så hög klass som detta med nödvändighet kommit att te sig föråldrat i åtskilliga avseenden. Särskilt bör här nämnas det speciella draget att FAL:s tvingande regler om alla försäkringstagare, storföretagare och skadeförsäkring skyddar kommuner lika väl som småföretag, på samma sätt; dess regler har också av att de från början varit tillämpliga även på konsupräglats menter. Det är naturligt om en sådan utformning av lagstiftningen kan hämma utvecklingen på företagsförsäkringens område. Möjlig-

Allmänna synpunkter på lagstiftningsuppgiften 115

heten att försäkra olika risker har ökat med Avsnitt försäkringsteknikens 6.1 framsteg, men förutsättningen för detta är ofta att försäkringsbolagen har frihet att utforma sin så att att produkt riskåtagandet går överblicka och ter sig ekonomiskt På försvarligt. industriförsäkringens område har framträtt ett starkt behov av att förskräddarsy säkringar så att de passar för ett visst företags speciella förhållanden, och även annars har utvecklingen gjort det att angeläget skydda företagen mot ekonomiska risker som saknade aktualitet eller i vart fall framstod som omöjliga att försäkra vid FAL:s tillkomst. Både från försäkringshåll och från företagens sida småföretagen lika väl som de stora industrierna — har man framhållit att tvingande regler kan motverka lämpliga bl.a. i de situationer som nu lösningar har berörts. Även om det inte har nämnts så konkreta många exempel på fall där FAL:s faktiskt haft effekregelsystem olyckliga ter på utvecklingen, har man varit om att sikt det är enig på längre angeläget med en ökad avtalsfrihet på området. Ett förhållande som starkt talar för detta är också ökade interföretagsförsäkringens nationalisering. I den mån svensk lag blir tillämplig på försäkringsavtalen (jfr härom avsnitt 6.6 nedan) kan en alltför strikt reglering bli menlig för de svenska försäkringsbolagens konkurrenskraft på företagsförsäkringens område. Särskilt har detta framhållits i fråga om sådana branscher som sjö- och med dess transportförsäkring, internationella inriktning, men framträder också ansynpunkten nars. Inte minst får detta aktualitet med till den senaste hänsyn utvecklingen inom EG och diskussionen om ett ökat svenskt deltagande i det bl.a. när det sådana västeuropeiska samarbetet, gäller finansiella tjänster som försäkring (jfr prop. 1987/88:66 s. Det 107). finns goda skäl att ta hänsyn till bolagens behov av rörelsefrihet i dessa sammanhang. Även frånsett vad som nu har sagts finns det ett påtagligt behov av modernisering av reglerna på skadeförsäkringens område. Nya branscher och nya problem har uppkommit. Som ett bland exempel många kan nämnas utvecklingen av kollektiva skadeförsäkringar, vilka inte regleras av KFL och kräver alldeles speciella överväganden (se avsnitt 6.5 nedan). Som nämnt berördes i direktiven också behovet av samordning mellan försäkrings- och skadeståndsreglerna. Här är skadeståndskommitténs betänkande m.m. Försäkringsgivares regressrätt (SOU 1975:103) av intresse. Där förordades i enlighet med i tankegångar skadeståndslagens förarbeten en ganska omvandgenomgripande ling av principerna om försäkringens (och försäkringsmöjligheternas) inverkan på skadeståndet. Förslaget fick ett blandat mottagande av remissinstanserna och har inte lett till Samma lagstiftning. frågor aktualiseras emellertid för försäkringsrättskommittén; det är knappast möjligt att göra en översyn av reglerna om skadeförsäkring

116 Allmänna på lagstiftningsuppgiften synpunkter

Avsnitt 6.1 utan att komma in på regressfrågor. Den ordning som nu tillämpas den s.k. regressöverenskommelsen mellan försäkringsbolagen enligt avviker Det finns all att från reglerna i 25 § FAL. anledning lagfästa som bättre stämmer med nutida uppfattning om förhållanprinciper det mellan skadestånd och försäkring och med dagens praxis (se avsnitt 6.7 nedan). Både och på skadeförsäkringens område på personförsäkringens har kommitténs utredningar gjorts i nordiskt samarbete. Framför allt detta kontakterna med motsvarande norska kommitté och gäller med den finländska arbetsgrupp som sedan år 1983 har sysslat med i Danmark har lagstiftningsfrågan i sådan försäkringslagstiftningen; av i EG att någon samordning med -grad präglats medlemskapet reformer i de länderna inte ansetts möjlig. När det gällde övriga lyckades vi åstadkomma en god överensstämmelse personförsäkring mellan stora delar av de finländska, norska och svenska lagutkasten. För del har vi i alla tre länderna väsentligen skadeförsäkringens samma till reformbehovet och lagstiftningsarbetets allinställning männa Vad som här har sagts om behovet av ökad uppläggning. avtalsfrihet för del och av en modernisering av företagsförsäkringens har man sålunda kunnat instämma i på norskt och lagstiftningen finländskt håll, om också den norska kommittén haft en något avvikande ståndpunkt i fråga om behovet av tvingande regler (se avsnitt 6.4 nedan). De senare årens arbete en samordnad nordisk lagstiftning om på har emellertid att KFL saknar skadeförsäkring komplicerats genom

motsvarighet i de båda andra länderna. Man har där inte ansett sig

böra det svenska tillvägagångssättet att bryta ut konsumentförfölja till särskild i stället har arbetet insåkringsreformen behandling; riktats att i ett sammanhang lägga fram en lag om all skadeförsäkpå som medfört att man inte som i varit bunden av ring, något Sverige av Dessa förhållanden vissa tidigare ställningstaganden lagstiftaren. har gjort det svårare att uppnå det mål som angavs i propositionen med till KFL, att så återställa den enhetlighet i förslag långt möjligt den nordiska som rubbats den försäkringslagstiftningen genom svenska delreformen i om konsumentförsäkringar (prop. 1979/ fråga 80:9 s. 27). Trots det mindre gynnsamma utgångsläget har det dock visat att också lägga fram förslag till skadeförsäkringssig möjligt lagar som i viktiga avseenden med varandra. stämmer När vårt betänkande har förelegat i så gott som slutgiltigt skick,

har i en proposition (Ot 1988-89) om

Norge lagts fram prp nr 49, lov om forsikringsavtaler m m. Lagförslaget bygger huvudsakligen på det norska kommittéförslaget, dock med ändringar i vissa delar, bl.a. i om området för den tvingande regleringen i lagstiftfråga ningen (jfr avsnitt 6.4 nedan); i flera avseenden kan förslaget snarast som ett närmande till den svenska inställningen. Vi har uppfattas

sou 1989:88 Målet 117 för lagstiftningen

inte ansett oss böra ompröva vår ståndpunkt på några punkter av Avsnitt.6.2 betydelse på grund av den norska propositionen.

6.2 Målet för en allmän

lagstiftningen: skadeförsäkringslag

Sammanfattning: Det nuvarande systemet med dubbla lagar om skadeförsäkring är komplicerat och Vi föreotympligt. slår att SkFL skall omfatta alla slag av skadeförsäkring. Lagen skall däremot inte ha några regler om personförsäkring. De nuvarande bestämmelserna i KFL bör i allt väsentligt gälla även i fortsättningen för konsumentförsäkringens del; de ändringar som vi föreslår är av

huvudsakligen

formellt slag.

Vår översyn av försäkringsavtalsrätten har omfattat alla de delar av FAL som behåller sin aktualitet efter tillkomsten av KFL och den föreslagna reformen av personförsäkringsreglerna. En fråväsentlig ga för förslagets tekniska utformning blir då självfallet om man, skall sikta till att åstadkomma en ny som omfattar försäkringsavtalslag, alla försäkringsformer, eller dela upp två eller tre lagstiftningen på olika lagar. . Det enklaste alternativet skulle naturligtvis vara, att vi inte alls gick in utan i stället på konsumentförsäkringsfrågor föreslog en särskild lagstiftning om företagsförsäkring, eventuellt omfattande även andra skadeförsäkringar som inte berörs av KFL. Ett skäl för detta skulle vara, att konsumentupplysningen på området kan kompliceras av en ny lag, även om regleringen i sak skulle vara väsentligen densamma. Med en oförändrad KFL kunde man vidare på konsumenthåll känna sig alldeles säker att det på nyligen vunna rättsskyddet skulle bestå oförändrat också efter skadeförsäkringslagstiftningens reformering. Vi har emellertid inte kunnat förorda denna Som lösning. framgår av fortsättningen anser vi till stor del liknande som vid synpunkter konsumentförsäkring göra sig gällande också i fråga om många småföretagares försäkring; detsamma gäller, naturligt nog, sådana speciella försäkringar för privatpersoner som faller utanför KFL. Vissa försåkringstyper, som motorfordons- och teckbåtförsäkring, nas av både företagare och Det nuvarande privatpersoner. systemet med dubbla om är och lagar skadeförsäkring komplicerat otympligt;

det kan bara försvaras som en provisorisk var m0-

ordning, vilket

tiverat av det särskilda reformbehov som för konsumentförförelåg

118 Målet för lagstiftningen

Avsnitt 6.2 del. I jämförelse med dessa invändningar mot en särskild säkringens konsumentförsäkringslag tycks de övergångsproblem som möjligen kan för konsumentupplysningen väga lätt. Som redan uppkomma har man varken i Norge eller i Finland visat något som helst antytts intresse för att föreslå en särskild konsumentförsäkringslag. Av sådana skäl har vi kommit fram till att skadeförsäkringen bör i en enda saknas det enligt vår mening tillregleras lag. Däremot att sammanföra reglerna om skade- och personförräcklig anledning säkring i en enda ny försäkringsavtalslag. Under utredningsarbetets har det blivit klart att i många väsentliga avgång problematiken seenden skiljer sig åt på de båda områdena och att också de gemensamma ofta måste lösas olika sätt (jfr SOU 1986:56 s. problemen på 217 Tar man ändå in bestämmelserna i samma lag, har vi ansett ff). att den blir och svåröverskådlig. Också denna ståndkomplicerad stämmer med av de finländska och norska punkt uppläggningen betänkandena. - I den norska propositionen föreslås visserligen en enda lag på området, men reglerna om person- och skadeförsäkring hålls isär i två skilda avdelningar. Utöver att reglerna härigenom skulle bli mera överskådliga har som skäl för denna inställning bl.a. att det blir allt med försäkringar som pekats på vanligare innehåller både person- och skadeförsäkringsmoment. Vi står dock på denna punkt fast i vår tidigare uppfattning. Den bör alltså i omfatta om alla nya lagstiftningen princip regler av sammanförda i en skadeförsäkringslag, slag skadeförsäkring, men inte några personförsäkringsregler. Med denna har det blivit nödvändigt att vid vår utgångspunkt av försäkringslagstiftningen ånyo komma in på reglerna om översyn De regler om konsumentskydd som har diskonsumentförsäkring. kuterats inom EG i allmänhet mindre långt än KFL:s bestämgår melser och inte i och för sig någon ändring i dessa (jfr påkallar avsnitt 6.9 nedan). Både behovet av överskådliga regler om skadeoch likheten mellan konsumenters och småföretagares försäkring situation att pröva, om KFL ett har gett oss anledning på lämpligt sätt skyddet för försäkringstagarna och om dess principer reglerar eventuellt kan utsträckas till att gälla också vid annan försäkring. Det bör här framhållas att erfarenheterna av KFL, som trädde i kraft så sent som 1981, delvis än så länge är begränsade. Det kan därför vara svårt att avgöra om bestämmelserna år mogna att ändras i ena eller andra riktningen. Vår allmänna utgångspunkt har varit, att det inte kan komma i att försämra den trygghet som fråga konsumenterna erhållit en lag, som så nyss beslöts med en genom Vissa allmänna invändningar som betydande riksdagsmajoritet. framförts från mot KFL:s har lagstiftaren försäkringshåll system redan beaktat och underkänt vid tillkomst; det gäller framför lagens allt att det utvidgade försåkringsskyddet kunde medföra betydligt

Den nya räckvidd 119 lagstiftningens

ökade kostnader för kollektivet och att lagen genom sin tolerans Avsnitt 6.3 mot oaktsamhet på försäkringstagarsidan skulle få verkolämpliga ningar för skadepreventionen. Såvitt man kan döma av erfarenheterna hittills har dessutom farhågor av detta varit överdrivna. slag De premieökningar som förekommit inom konsumentförsäkringen på senare år lär till stor del ha haft andra orsaker, främst skadeutvecklingen bl.a. i fråga om vattenskador och stölder samt de väsentligt ökade kostnaderna för reparation av skadad egendom. Denna allmänna inställning hindrar inte att vi i en del avseenden anser oss kunna föreslå ändringar också på konsumentförsäkringens område. Vissa förbättringar av konsumenternas är moställning tiverade, främst på sådana punkter där försäkringsbolagens intresse av en sträng regel har visat sig begränsat. I några situationer, där KFL:s regel framstår som oklar eller och är att opraktisk ägnad medföra tvister mellan parterna, försöker vi vidare rätta till saken utan att detta skall gå ut över konsumentsidan. I ett par fall söker vi också genom uttryckliga lagregler slå fast principer, som nu bara framgår av KFL:s motiv, och ge dem tillämpning över skadeförsäkringen över huvud taget. Enligt vår mening har dessa närmast formella ändringar i reglerna om konsumentförsäkring inte på något sätt ändrat den balans mellan försäkringsbolagen och försäkringstagarsidan som lagstiftaren ville uppnå genom KFL.

6.3 Den räckvidd

nya lagstiftningens

Sammanfattning: SkFL omfattar inte återförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. I den mån inte särregler gäller för trafikförsäkringen enligt trafikskadelagen, skall SkFL tillämpas även på denna försäkring.

Som förut nämnts omfattar KFL också vissa personförsäkringar, som inte meddelas fristående utan endast i kombination med en försäkring av skadeförsäkringstyp. I betänkandet med till förslag PFL har vi förordat att den lagen delvis reglerar också detta moment i försäkringen (se 1 kap. 5 § PFL). Vi har inte funnit att anledning nu gå ifrån den uppdelning vi då föreslog (jfr lagförslag 3). Vad som sägs i fortsättningen rör alltså enbart skadeförsäkring. I 1 § FAL undantas från tillämpningsområdet bl.a. återförsäkring, och samma regel finns i 1 § PFL. Förhållandena är här helt speciella, bl.a. med hänsyn till att avtalet sluts mellan två försäkringsbolag och till de internationella aspekterna. En skultvingande lagstiftning le vara klart olämplig, och det skulle inte ha stor att göra de mening

120 Den nya räckvidd lagstiftningens

Avsnitt 6.3 dispositiva bestämmelserna tillämpliga i detta fall. Vi anser att försäkringsformen bör helt hållas utanför också den nya lagstiftningen om skadeförsäkring. Vissa andra försäkringsformer har en sådan särprägel att de inte gärna kan följa samma regler som vanlig skadeförsäkring. Framför allt kan här nämnas kreditförsäkring; avtalet härom liknar närmast ett borgens- eller garantiavtal, och det är delvis svårt att passa in det i ett som är utformat med sikte på försäkringar av regelsystem ordinärt slag. Såvitt känt har det inte heller konstaterats något behov att skydda försäkringstagarsidan genom tvingande lagbestämmelser för denna försäkringstyp, som väsentligen tecknas av företag. I den mån ett avtal om kreditförsäkring skulle innehålla oskäligt betungande bestämmelser, ger den allmänna regeln i 36 § avtalslagen möjlighet att jämka dem i det särskilda fallet. Vi har av sådana skäl övervägt att helt undanta kreditförsäkring från lagens Från försäkringshåll har man emellertid framhållit att tillämpning. det kan ha sitt värde att i botten på avtalet ha skadeförsäkringsoch vi har stannat för denna lösning. - På lagens dispositiva regler, samma sätt anser vi en annan speciell försäkringsform böra regleras, all framtid, vilken enligt 1 § KFL faller nämligen försäkring för utanför den lagens område. Även denna utgör normalt en försäkring för företag. En försäkringstyp som intar en ställning mellan person- och skadeförsäkring är arbetslöshetsförsäkring. Här finns emellertid en fullständig reglering, som tar hänsyn till försäkringens särart, i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Visserligen har försäkringen en del drag av privat försäkring, men det framstår som onödigt att komplicera en skadeförsäkringslag genom att låta den reglera också dessa försäkringar. Över huvud taget är utgångspunkten att skadeförsäkringslagen skall behandla endast försäkringar som meddelas av försäkringsbolag. Det kan tilläggas att lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring är relativt ny. De smärre förändringar som möjligen skulle vara motiverade närmast som en följd av skadeförsäkringsreformen bör lämpligen ske i särskild ordning. Det bör beaktas att lagstiftningen delvis utformats i överensstämmelse med lagen (1962:381) om allmän försäkring (se 51 § första stycket 2 lagen om arbetslöshetsförsäkring och 20 kap. 3 § första stycket d lagen om allmän försäkring). Det förekommer en del försäkringstyper, grundade på kollektivavtal eller på åtaganden av offentliga organ som enbart ersätter hit hör trygghetsförsäkring vid arbetsskada samt personskada; (TFA) patient- och läkemedelsförsäkring. Försäkringarna är emellertid nårmast konstruerade som ansvarsförsäkringar, och i förslaget till PFL har vi intagit ståndpunkten att de bör behandlas i lagstiftningen om skadeförsäkring. Vi har följt denna linje i SkFL (se avsnitt 6.5

Området för den tvingande regleringen 121

nedan). Också den kollektiva avgångsbidragsförsäkringen (AGB) Avsnitt 6.4 utgör en skadeförsäkring. En viktig typ av försäkring, som delvis regleras i särskild lag, är trafikförsäkring. Bestämmelser härom finns i trafikskadelagen (1975:1410), men vid sidan härom gäller KFL (se dess 1 § andra stycket) och, vid trafikförsäkring för andra än konsumenter, FAL. En sådan ordning ter sig lämplig också när skadeförsäkringsreglerna sammanförs i en enda lag; denna bör alltså gälla i den mån frågan inte regleras av trafikskadelagen.

6.4 Området för den

tvingande regleringen

Sammanfattning: Reglerna i SkFL föreslås bli i princip tvingande vid all konsumentförsäkring, dvs. vid sådana försäkringar som för närvarande regleras av KFL och vid vissa objektförsäkringar såsom urförsäkringar, djurförsäkringar m.fl. på vilka hittills FAL varit tillämplig. - Vid företagsförå säkring är utgångspunkten att SkFL är dispositiv. Under vissa förutsättningar får dock inte heller vid sådan försäkring försäkringsvillkoren avvika från lagen till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade. SkFL skall tillämpas vid företagsförsäkring i stället för ett försäkringsvillkor om försäkringstagaren med hänsyn till den försäkrade verksamhetens art och omfattning, riskens beskaffenhet och förhållandena i övrigt bör ha samma skydd som en konsument mot villkoret i fråga. Vid sådan sjöförsäkring eller annan transportförsäkring eller försäkring av luftfartyg som inte är konsumentförsäkring gäller alltid avtalsfrihet; undantagsvis kan här jämkning komma i fråga med stöd av 36 § avtalslagen. Vidare råder avtalsfrihet vid såväl konsumentförsäkring som företagsförsäkring om det är fråga om kreditförsäkring och försäkring för all framtid.

Som redan framhållits (avsnitt 6.1) är ett viktigt mål för reformen av skadeförsäkringsreglerna att ge ökat utrymme för avtalsfrihet på företagsförsäkringens område; delvis liknande synpunkter framträder för övrigt också när det gäller försäkring för offentliga rättsubjekt, som kommuner. Beträffande de större företagen står det klart att KFL:s regler inte är lämpliga. Det beror inte bara på att de tvingande bestämmelserna på sätt som förut framhållits kan lägga ett band på produktutvecklingen utan också på det olämpliga med skälighetsregler av KFL:s typ i affärsmässiga förhållanden. Den

122 Området för den tvingande regleringen

Avsnitt 6.4 oklarhet om rättsläget som skulle bli följden kan väntas ställa till ständiga komplikationer. Frågan blir emellertid hur långt den tvingande regleringen bör gå. Det står klart att de allra största företagen inte alls har något behov av en sådan - en som med betonas reglering synpunkt eftertryck bl.a. från industrihåll - och att konsumentförsäkringarna bör regleras väsentligen på samma sätt som i KFL. Men i övrigt kan man ha delade meningar om var gränsen bör dras och hur gränsdragningen bör utformas. Det står klart att det finns vissa av mindre grupper företagare småbrukare, vissa hantverkare m.fl. - som på många sätt är jämförliga med konsumenter. Deras ekonomiska ställning kan vara lika svag som en genomsnittlig konsuments. Vad särskilt angår försäkringsförhållanden, är deras sakkunskap vanligen ringa, vilket kan vålla svårigheter att förstå de relativt komplicerade försäkringar som de ofta behöver för sitt skydd. Många gånger kan det vara svårt att skilja mellan t.ex. småbrukarens handlande som privatperson och som näringsidkare. Särskilt för småföretagarnas del kan verkningarna av ett försäkringsskydd sträcka sig även till andra än parterna. Också för försäkringstagarens anställda kan mycket stå på spel, när det gäller rätten till försäkringsersättning; om försäkringsskyddet brister kan en skada tänkas leda till att i varje fall ett mindre företag tvingas till uppsägningar eller rentav nedläggning av verksamheten. Även om man kan kräva av en arbetsgivare att han förebygger sådana konsekvenser, har de anställda sålunda ett självständigt intresse av att skyddet gäller. - Dessutom kan naturligtvis borgenärer och andra tredje män bli lidande på att ersättning för en skada uteblir. Man kan här erinra om att småföretagarnas skyddsbehov betonades i olika sammanhang redan i KFL:s förarbeten. Det ansågs emellertid tveksamt om skyddsreglerna passade också för de särskilda risker som dessa kategorier brukade försäkra, och man ville inte fördröja den angelägna reformen på konsumentområdet genom utredning av dessa företagares försäkringsförhållanden. Skyddet för andra utsatta grupper av försäkringstagare än konsumenter skulle i stället beaktas under det fortsatta lagstiftningsarbetet (se bl.a. prop. 1979/80:9 s. 24 f, 29). Behovet av skydd för mindre företag i mellanhavanden med överlägsna kontrahenter har senare understrukits bl.a. genom lagstiftningen om avtalsvillkor mellan näringsidkare (se SFS 1984:292; prop. 1983/84:92). Skälen att tillämpa konsumentregler i sådana fall har emellertid idag betydligt mindre tyngd. Även en småföretagare kan ofta ha möjlighet att få sakkunniga råd och verksamt bistånd av en organisation i mellanhavandena med försäkringsbolaget. Genom framväxten av sådana organisationer har läget i ett väsentligt avseende ändrats

Området för den tvingande regleringen 123

sedan FAL:s tillkomst. Under vårt arbete har det framhållits från Avsnitt 6.4 småföretagarorganisationernas sida, att det inte från deras synpunkt framstår som behövligt med generellt tillämpliga tvingande regler; det skulle vara tillräckligt om det fanns möjlighet att i enskilda fall reagera mot alltför hårda eller annars orimliga villkorsbestämmelser. Vidare är det tydligt att andra synpunkter framträder i fråga om denna kategori än när det gäller konsumenter, just på den grund att försäkringen avser skador i yrkesverksamhet. Försäkringsbolagen har här ett särskilt intresse att hålla risken under kontroll. I synnerhet i fråga om yrkesrisker finns det skäl att ställa helt andra typiska krav på att den försäkrade fullgör sina förpliktelser enligt avtalet än på konsumentförsäkringens område. Försäkringsbolagen kan ha anledning att exempelvis ge säkerhetsföreskrifter eller ställa upp villkor angående fareökning som skulle te sig alltför stränga vid konsumentförsäkring. Också i dessa sammanhang kan ett stort utrymme för skälighetsbedömningar medföra en besvärande osäkerhet för parterna. - Det bör därtill framhållas att för många typer av småföretag det finns särskild anledning att uppmärksamma försäkringsfrågorna med tanke på riskerna i verksamheten; det gäller t.ex. svetsverkstäder (brandrisken) och kioskrörelser (inbrottsrisken). Företagare som har anställda i rörelsen bör rimligen ha viss vana att sätta sig in i olika föreskrifter och Allt detta att regelsystem. gör åtminstone typiskt sett större krav kan ställas på småföretagare än konsumenter i sammanhanget. Allmänt sett är det dessutom av vikt att man håller möjligheten öppen för en utveckling av företagsförsäkringen bl.a. genom nya försäkringsformer, och detta gäller också försäkringar som främst har betydelse för mindre företag. En konsekvens av vad som nu har sagts är att man i lagstiftningen egentligen skulle behöva skilja mellan åtminstone tre grupper av försäkringstagare, med varierande grader av avtalsfrihet; konsumenter, småföretagare samt medelstora och större företag (jämte offentliga rättssubjekt, t.ex. kommuner). Men det räcker inte med detta. Vid vissa försäkringar uppkommer speciella problem, framför allt vid sjö-, flyg- och annan transportförsäkring. Dessa försäkringstyper har delvis undantagits från FAL:s tvingande reglering, något som motiverats bl.a. av deras internationella karaktär. I allmänhet gäller här villkor tillkomna i samarbete med organisationer på näringslivets sida, t.ex. Allmän svensk sjöförsäkringsplan och Allmänna svenska kaskoförsäkringsvillkor. I vissa internationella förhållanden är det av konkurrensskäl nödvändigt att erbjuda försäkring på utländska försäkringsvillkor. Viktiga transportförsäkringar är ”skräddarsydda” med hänsyn till den enskilde kundens förhållanden och önskemål. Att enligt möns-

124 Området för den tvingande regleringen

Avsnitt 6.4 ter i det norska förslaget göra undantag för internationella transporter skulle medföra en komplicerad och delvis irrationell gränsdragning, som enligt vår mening inte gärna kan godtas - det skulle t.ex. få avgörande betydelse för villkoren om en transport går till Åland eller till Gotland. Från branschens sida har understrukits det starka behovet av avtalsfrihet just vid sjö- och transportförsäkringar, och vi har funnit argumenteringen övertygande. Vidare skall beaktas de skadeförsäkringar som tecknas av konsumenter men som på grund av sin speciella art inte faller under KFL: försäkringar av djur, smycken, samlingar av olika slag, kameror m.m. (se 1 § KFL och prop. 1979/80:9 s. 30). Man kan fråga om dessa alltjämt bör utgöra en grupp för sig. Om reglerna på detta vis genomgående skulle ta hänsyn till vem som är försäkringstagare och till typen av skadeförsäkring, blev resultatet en utomordentligt komplicerad och svåröverskådlig lagstiftning. Från lagteknisk synpunkt skulle detta vara oacceptabelt. Det är önskvärt att en skadeförsäkringslag, liksom FAL, i största möjliga utsträckning ger gemensamma regler om skadeförsäkringar för att lagstiftningen skall bli någorlunda lättöverskådlig och praktiskt hanterlig. Endast när tungt vägande skäl talar för en särregel, t.ex. behovet att speciellt skydda konsumenter i en viss situation, ter sig en avvikelse befogad. Vi anser det naturligt att inrikta oss på en så enkel och enhetlig reglering som möjligt. Den viktigaste frågan blir då hur vi skall avgränsa de företagsförsäkringar där avtalsfrihet åtminstone i princip bör gälla. Här har flera olika alternativ prövats inom kommittén. En möjlighet kunde vara att lämna avgörandet till en myndighet, närmast försäkringsinspektionen, som skulle ha rätt att efter en avvägning av olika faktorer ge dispens från de tvingande reglerna. Vi har emellertid inte ansett oss kunna förorda en sådan oklar gränsdragning, som skulle göra försäkringsavtalen beroende av en, som det kan antas, tungrodd administrativ procedur och kräva en väsentlig förstärkning av försäkringsinspektionens resurser. Svårigheten att med säkerhet förutse hur dispensprövningen skall utfalla kunde medföra stora olägenheter för både försäkringsbranschen och företagen, t.ex. när det gällde att snarast åstadkomma en försäkring mot en mera speciell risk. - En annan metod, som diskuterats bl.a. vid nordiska överläggningar men inte heller ansetts godtagbar, skulle vara att konsekvent tillåta avvikelser från tvingande regler så snart villkoren godkänts av ett företagarförbund eller liknande. Å ena sidan är det inte säkert att organisationer av detta slag alltid kan se till att villkoren blir rimliga och lämpliga också från den enskilde försäkringstagarens synpunkt, och vid underhandlingar med bolaget i särskilda frågor kan han ändå råka i underläge på grund av sin bristande sakkunskap och sitt beroende av försäkringsskydd. Å

Området den 125 för tvingande regleringen

andra sidan kan ett sådant godkännande inte alltid krävas beträffan- Avsnitt 6.4 de ”skräddarsydda” försäkringar för ett storföretag. Ännu ett alternativ som vi har övervägt är att söka i de ledning sedvanliga metoderna att beräkna premien för skadeförsäkring. I enlighet härmed skulle man i första hand anse den försäkrade egendomens värde bli avgörande för frågan om avtalsfrihet. Den gränsdragningen är dock inte alltid lämplig, bl.a. inte när företaget saknar mera värdefull egendom i form av byggnader eller inventarier men driver en omfattande rörelse eller när det tecknar flera olika skadeförsäkringar, eventuellt i olika bolag. I sådana fall borde i stället företagets omsättning bli utslagsgivande. Om ett företag med ena eller andra beräkningssättet nådde upp till viss räknat i storleksgrad basbelopp, skulle med denna lösning inte de försäkringen följa - Även denna metod har emellertid tvingande reglerna. sådana olägenheter att vi inte kan förorda den. En invändning är att den inte beaktar hur stor sakkunskap det kan föreligga på försäkringstagarsidan, något som långtifrån alltid beror på företagets storlek eller egna resurser; en annan att det avgörande skulle bli företagets storlek vid en viss tidpunkt, vilket kan leda till säregna resultat när det befinner sig i utveckling eller tillbakagång. Inte heller skulle man med denna gränsdragning ta hänsyn till hur pass den väsentlig försäkrade risken ter sig från försäkringstagarens eller synpunkt vilken typ av försäkring det gäller. Till detta kommer att det inte går att nå om en som från alla kan anses enighet gräns synpunkter rimlig. Intresset för metoden har inte heller visat stort ens från sig småföretagens sida. En synpunkt som också framhållits i detta sammanhang är att det många gånger ter sig omotiverat att underkänna eller generellt godkänna ett villkor område. på företagsförsäkringens Omständigheterna i det enskilda fallet kan variera i hög grad. Under det nordiska samarbetet har man också på norskt och finländskt håll haft samma inställning angående problemen med en sådan gränsdragning. Den norska propositionen gör emellertid undantag från den tvingande lagstiftningen när försäkringen gäller företag som vid avtalsslutet eller vid senare förnyelse uppfyller minst två av följande villkor: (1) företaget har mer än 250 anställda, (2) företaget har sista året haft en omsättning på minst kr, 100 miljoner eller (3) har tillgångar enligt sista balansräkning på minst 50 miljoner kr. Med utgångspunkt i omsättningen och värde tillgångarnas skulle drygt 300 norska inte omfattas av de företag tvingande reglerna. — Som framgått av det föregående ter det efter svenska sig förhållanden emellertid lämpligast med dispositiva regler vid företagsförsäkring. För Finlands del lär man hålla fast vid den svenska linjen. Det kan anmärkas att den västtyska och franska lagstiftningen på

126 Området den tvingande regleringen för

Avsnitt 6.4 området innehåller tvingande regler också på företagsförsäkringens område, vilket också är vanligt i USA; i England, där försäkringsavtalsrätten är väsentligen okodifierad, saknar försäkringstagarna ett motsvarande skydd. (Jfr SOU 1977:84 s. 87 ff.) Det har alltså visat omöjligt att för företagsförsäkringens del sig finna en klar och materiellt godtagbar gräns för de tvingande reglernas område. På nordiskt håll har man dragit något olika slutsatser av att detta konstaterats. Den norska kommittén har föredragit att låta bli i princip tvingande också för all företagsförsäkring, dock lagen med möjligheter att avvika från lagens regler i vissa avseenden; i den norska är dessa särbestämmelser färre än enligt kompropositionen Den svenska kommittén har liksom den finländska mittéförslaget. arbetsgruppen ansett en annan lösning lämpligare. För vår del har vi funnit det ha väsentlig betydelse att många av konsumentförsäkringsreglerna framstår som svårtillämpade och opraktiska på företagsförsäkringens område. Man skulle därför under alla omständigheter behöva ge åtskilliga specialregler för föredel, om man följde det norska mönstret. Som tagsförsäkringens anser vi också klart att avtalsfrihet måste medges bl.a. framgått inom och Mot en tvingande reglering av sjö- transportförsäkringen. företagsförsäkringen talar emellertid framför allt, att enligt vad som - framhållits från både Industriförbundets och småföretagarnas sida företagen själva inte har något intresse av detta. Visserligen kan som också närmast anställda i företagen, tänkas bli sagt tredje man, indirekt berörda av att försäkringsskyddet inte gäller i ett visst läge; men detta måste rimligen antas bli aktuellt bara i speciella situationer, och sådana överväganden kan inte gärna motivera att man ger ett som går mycket längre än deras företagen skydd egna representanter har funnit önskvärt. Det bör i detta sammanhang betonas att även en dispositiv reglering kan vara ett skydd för företagen och deras anställda i dessa sammanhang. Vad som än sägs från branschens sida om det olämpi att låsa försäkringens utveckling måste man anta att förliga liksom hittills, inte så ofta vill avvika från lagens säkringsbolagen, bestämmelser till nackdel för sina kunder. Bl.a. bestyrks detta av utvecklingen på företagsförsäkringens område efter KFL:s tillkomst, då ett motsvarande konsumentskyddet införts i flera skydd branscher, t.ex. lantbruks- och motorfordonsförsäkring. Finns det dessutom en möjlighet att i särskilda fall underkänna ett villkor vilket berövar försäkringstagaren ett skydd som han rimligen bör ha, måste detta anses tillräckligt på företagsförsäkringens område. På ungefär samma sätt har man resonerat på finländskt håll, när man förordat en reglering liknande den svenska. Vad angår försäkring för konsumenter, har vi funnit det naturligt att nu utsträcka de särskilda konsumentförsäkringsreglerna till att

Området den 127 för tvingande regleringen

gälla även de nyss omtalade försäkringstyper som hittills fallit utan- Avsnitt 6.4 för KFL djurförsäkring, smyckeförsäkring, urförsäkring etc. Det har visserligen sagts att dessa som brukar meddelas försäkringar, separat, inte har samma sociala betydelse som de konsuvanliga mentförsäkringarna och att KFL:s regler inte skulle passa så bra på dem (prop. 1979/80:9 s. 30). Det är emellertid att konsumentydligt ten också här kan behöva ett skydd. Även om delvis försäkringarna har speciella drag som kunde motivera en särbehandling, är den lagstiftning vi föreslår så pass smidig att den utan bör svårigheter gå att tillämpa också i dessa fall. Vi har svårt att se större några olägenheter, om bestämmelserna angående i konsumentförsäkring vårt också skulle vid dessa förslag gälla försäkringsformer något som är fallet de nordiska enligt övriga lagförslagen. Resultatet blir alltså att lagen bör innehålla i stort sett enhetliga regler för all skadeförsäkring. Dessa blir i viktiga delar för tvingande konsumenternas del, medan regleringen i om fråga företagsförsäkring i princip skulle vara dispositiv. För del företagsförsäkringens skulle det dock finnas en möjlighet att i fall speciella tillämpa lagens regler i stället för ett villkor som är mera ogynnsamt för försäkringstagarsidan. Viktigt är här att försäkringstagaren kan behöva samma skydd som en konsument med hänsyn till den försäkrade verksamhetens art och till riskens beskaffenhet eller av annan omfattning, anledning; det är i sådana fall som avtalsfriheten kan leda till olämpliga konsekvenser. bör att vid av Samtidigt understrykas försäkring typiska yrkesrisker det kan framträda utan motsynpunkter egentlig svarighet vid konsumentförsäkring, vilka kan motivera betydligt strängare villkor än för konsumenternas del. blir då hur Frågan bestämmelserna på denna punkt skall närmare utformas. Ett sätt kan vara att ge en allmän rätt för domstolen att jämka ett försäkringsvillkor för företagare, när villkoret framstår som oskäligt. Lösningen kan naturligtvis te men vi anser den inte sig smidig, helt tillfredsställande vare som för eller sig skydd försäkringstagarna lagtekniskt sett. Jämkningsregler med denna medför utformning alltid en viss oklarhet, och de är ägnade att bara i undantillämpas tagsfall; det torde krävas åtskilligt för att en domstol skall finna att ett villkor är i Att hänvisa till avoskäligt lagens mening. 36§ talslagen skulle i alla händelser ge bestämmelsen en alltför begränsad räckvidd, och att ställa upp en speciell, mera långtgående jämkningsregel just för försäkringsförhållanden verkar inte heller lämpligt. Sådana särskilda generalklausuler är för vad övrigt just man ville undvika när avtalslagens tillkom 1974:83 s. regel (SOU 125 f; prop. 1975/76:81 s. 114 f). Det stämmer bättre med med bestämmelsen och det är från syftet teknisk om den utformas som synpunkt lämpligare, en regel att lagen i en viss situation skall gälla i stället för ett avvikande villkor.

128 Området den för tvingande regleringen

Avsnitt 6.4 Man kan här ta fasta två funktioner av regeln. Antingen kan den på ta sikte att försäkringstagaren över huvud taget mot på skydda villkor i en försäkring: tillhör han en kategori som kan stränga med konsumenter, får försäkringen i dess helhet utformas jämställas så att den med bestämmelser. Eller är förenlig lagens tvingande också kan ut att försäkringstagaren i ett visst regeln gå på skydda avseende, medan bolaget i skulle få tillämpa villkor som övrigt avviker från lagen till hans nackdel. Det är t.ex. tänkbart att särskilt stränga säkerhetsföreskrifter behövs för en småföretagare som ägnar åt en viss verksamhet, medan han i fråga om sig brandfarlig t.ex. kanske bör ha samma skydd exempelvis premiebetalningen som en konsument. Vi har stannat för denna senare typ av regel. Den är onekligen och lättare att anpassa till förhållandena i enskilda fall smidigare går eller vid Av betydelse blir här också speciella företagarkategorier. att det i praktiken måste bli mycket besvärligt att göra en allmän av i sedda som en helhet; de värdering skäligheten företagsvillkor, utgör ofta ett komplicerat system av allmänna och särskilda villkor, som i olika delar kan avvika från lagen än till förmån än till nackdel för försäkringstagaren, och de måste dessutom ses i belysning av En koncentrerad till den enskilda villkorsbepremien. bedömning stämmelsen, om också sedd i sitt sammanhang, är mindre komplicerad. - Vad som nu sagts innebär inte att man såtillvida skulle att man skulle beakta den enskilde göra en individuell bedömning, företagarens ekonomi eller förmåga att begripa villkoren; sådana

faktorer bör inte roll i detta sammanhang. (Se 1 kap.

spela någon 3 § lagförslaget.) Vid sidan av denna möjlighet att awika från lagens regel bör det här som annars, vara möjligt att undantagsvis tillämpa naturligtvis, Den skall bl.a. stå 36 § avtalslagen på försäkringsavtalet. utvägen öppen i situationer där det framstår som obilligt att tillämpa ett men det inte går jämställa försäkringstagaren med försäkringsvillkor en konsument. Liksom annars i affärsmässiga förhållanden får det antas att bestämmelsen endast sällan kommer till användning (jfr dock domstolens dom, DT 23, den 27 juni 1989 där speciella Högsta omständigheter förelegat). Med en sådan uppläggning av lagstiftningen synes det överflödigt och som inte är att ge en särregel för sådan sjö- transportförsäkring Det torde bara vara i sällsynta fall som en konsumentförsäkring. företagare behöver ett liknande skydd som en konsument i dessa såvitt av fiskefartyg - den situation sammanhang; gäller försäkring som närmast kommer i tankarna - lär försäkringstagaren få sådan effektiv av sin organisation att det inte kan möta några behjälp med avtalsfrihet. Det framstår som ett alldeles tilltänkligheter räckligt skydd för försäkringstagaren att man kan jämka ett oskäligt

Området den 129 för tvingande regleringen

villkor enligt 36§ avtalslagen. Den särskilda i Avsnitt 6.4 jämkningsregeln SkFL bör alltså inte omfatta annan sjöförsäkring, transportförsäkring och försäkring av luftfartyg för Som framhållits ovan företagare. bör man ta hänsyn till den internationella karaktären av dessa försäkringar liksom behovet av förutsebarhet. Här, liksom i fråga om kreditförsäkring och försäkring för all framtid, skall lagens regler vara helt dispositiva. - Beträffande båtförsäkring för konsumenter bör däremot liksom också för

konsumentförsäkringsregler gälla,

transportförsäkring för konsumenter. Vad beträffar av försäkring flygplan och andra luftfartyg, är förhållandena ungefär desamma som vid sjöförsäkring, och vi anser skäl tala för att övervägande behandla branscherna på samma sätt. Liknande synpunkter som vid för framförsäkring storföretag träder när det gäller försäkring för där särskilt offentlig verksamhet, kommunförsäkringen spelar en viktig roll. I dessa fall bör alltså avtalsfrihet gälla; det torde inte förekomma att något offentligt rättssubjekt kan jämställas med konsument vid lagens tillämpning.

Avsnitt 6.5 6.5 Särskilt om kollektiva

försäkringar

Sammanfattning: Liksom i förslaget till PFL föreslår vi särskilda regler för gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Reglerna har utformats på liknande vis i de bägge lagarna. För gruppförsäkringens del innebär det att försäkringarna delas in i frivillig försäkring (vid vilken gruppmedlemmen ansluts till försäkringen genom egen anmälan eller att inte och i obligatorisk förgenom avböja försäkringen) säkring (till vilken varje medlem i gruppen är ansluten oavsett egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för medlemmen mot bolaget). Reglerna är av avtalsrättsligt slag; liksom vid personförsäkring anser vi att det inte ingår i vårt uppdrag att dessutom föreslå regler om det associationsrättsliga förhållandet mellan en försäkrad organisationsmedlem och hans Vi föreslår däremot regler av organisation. annat till den enskilde skydd, när slag gruppmedlemmens gruppens företrädare handlar i strid med hans önskemål. Om en gruppförsäkring meddelas för en grupp konsumenter anses den som en konsumentförsäkring, vilket gör att förinte får avvika från reglerna i SkFL på ett säkringsvillkoren sätt som år till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade. På liknande vis som vid individuell kan försäkring en som omfattas av en gruppförsäkring under företagare vissa få samma som en konsument mot förutsättningar skydd ett villkor som avviker från lagens regler. Reglerna för kollektivavtalsgrundad försäkring är i princip tvingande, men genom centrala överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter finns möjlighet att avvika från lagen.

En form av skadeförsäkring som först under de senaste åren fått större är kollektiv skadeförsäkring. Sådan förekommer betydelse numera i allt större utsträckning på marknaden, både för privatpersoner - främst kollektiv hemförsäkring — och för företag, då den oftast består i kollektiv ansvarsförsäkring. Det är alltså inte enbart om av För att undvika missförstånd är fråga försäkring egendom. det därför att tala om gruppskadeförsäkring i stället för anledning det oftare brukade uttrycket gruppsakförsäkring.

Här finns vidare skäl att, liksom då det gällde personförsäkring, skilja mellan å ena sidan frivillig gruppförsäkring, där medlemmarna tar till sin anmälan eller att själva ställning anslutning genom genom inte avböja en erbjuden försäkring, och å andra sidan sådan skadeförsäkring där gruppmedlemmarna ansluts automatiskt genom åt-

Särskilt om kollektiva försäkringar 131

gärder av en organisation eller liknande - vad som i till Avsnitt 6.5 förslaget PFL kallats obligatorisk SOU 1986:56 s. 690 försäkring (jfr f). En särskild typ av kollektiv skadeförsäkring är sådan grundad på kollektivavtal. Den viktigaste formen är mot trygghetsförsäkringen arbetsskador denna tecknas av (TFA); arbetsgivare för att ge ersättning för personskador med till deras verksamhet anknytning (se härom SOU 1986:56 s. 199 ff). I vårt förslag till förekommer en personförsäkringslag utförlig reglering av motsvarande 9 behandlar försäkringsformer: kap. grupplivförsäkring, gruppolycksfallsförsäkring och gruppsjukförsäkring, 10 kap. kollektivavtalsgrundad försäkring (ka-försäkring”). Det ter sig naturligt att också i en ta in en skadeförsäkringslag reglering av dels dels gruppskadeförsäkring, kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring. Av samma skäl som vi åberopat i om individuell fråga försäkring anser vi att lagen i så fall bör innehålla tvingande regler om gruppförsäkring för konsumenter. Den motsatta i KFL beinställningen rodde närmast på att kollektiva vid tillskadeförsäkringar lagens komst var sällsynta och att man då inte kunde överblicka de problem försäkringarna gav upphov till (prop. 1979/80:9 s. 31). Även om gruppmedlemmens intressen företräds av en organisation, finns det situationer där han kan behöva skydd Ockgenom lagbestämmelser. så här har han ofta svårt att få överblick över vad försäkringsskyddet innebär, och det kan hända att gruppens företrädare inte kan

eller

inte vill ge den försäkrade en effektiv hjälp i alla lägen. Här gör i sig stort sett samma synpunkter gällande som då det gällde gruppförsäkring på personförsäkringsområdet, där vi också fann att den kollektiva formen inte gjorde tvingande lagreglering obehövlig (jfr SOU 1986:56 s. 236 f). Liksom i bör den personförsäkringslagen försäkrade garanteras ett visst minimiskydd. - Det bör emellertid

understrykas att vad som nu sagts inte på samma sätt gäller ka-

försäkringarna. På liknande sätt som utvecklats i om individuell fråga företagsförsäkring kan ett motsvarande skydd bli behövligt i fråga om mindre företagare (se avsnitt 6.4 ovan). Också vid kan i gruppförsäkringar särskilda fall en sådan behöva samma försäkringstagare skydd som en konsument. I detta bör emellertid observeras att sammanhang gruppskadeförsäkring på ett annat sätt än framstår gruppförsäkring på personsidan som en kontroversiell Särskilt kan detta försäkringsform. sägas om obligatorisk försäkring, men också den form av frivillig gruppförsäkring där anslutning sker genom att medlemmarna inte reserverar sig har väckt debatt. Man har invänt att den enskilde detta vis på kan få en försäkring som han inte önskar och som han åtsig minstone i sista hand måste betala - vid obligatorisk för försäkring

132 Särskilt om kollektiva försäkringar

Avsnitt 6.5 organisationsmedlemmar genom att en del av medlemsavgiften går till Från hans kan försäkringsskyddet te sig onöpremien. synpunkt särskilt om han ändå är av individuell försäkring av digt, skyddad motsvarande på personförsäkringens omslag. Vid gruppförsäkring att vid råde blir detta inte så betänkligt genom försäkringsfall dödsfall eller - från alla förexempelvis olycksfall ersättning utgår som mot risken, så snart det fråga om summaförsäksäkringar gäller Eftersom detta sätt kan kumuleras har ring. ersättningarna på under alla förhållanden intresse av försäkringsgruppmedlemmarna Vid däremot principer om dubbelskyddet. skadeförsäkringar gäller i detta innebär att den försäkrade bara kan få försäkring läge, vilket skadan ersatt en gång. — Även frånsett problemet med överflödigt förekommer ofta invändningar mot att försäkringsskydd principiella den enskilde detta vis skall vara beroende av kollektivet i en så på angelägenhet som skyddet för sin privatekonomi. pass personlig Dessa fick en särskild aktualitet, sedan det inom fackförfrågor kommit fram önskemål att olika fackförbund skulle eningsrörelsen få till stånd kollektiva försäkringslösningar genom gruppskadeförsäkring för förbundens medlemmar. Försäkringsverksamhetskommittén tog i sitt betänkande (SOU 1985:34) Gruppförsäkring upp om automatiska anslutningsformer med eller utan reservafrågan tionsrätt. Den konstaterade därvid att obligatorisk gruppskadeförhade den fördelen att i gruppen lämnades utanför ett säkring ingen som t.ex. hemförsäkring, men att förangeläget försäkringsskydd inte gav valfrihet för de försäkrade och kunde skapa säkringsformen bl.a. Den obligatoriska anproblem just genom dubbelförsäkring. kundeockså kommittén leda till en svårslutningsformen enligt av marknadsstrukturen, särskilt om den anöverskådlig förändring vändes i stor skala, och stå i strid med principen om en sund av att den kunde medföra utveckling försäkringsväsendet genom ökad koncentration inom försäkringsmarknaden. Enligt denna kommitté talade därför övervägande skäl för att gruppförsäkringar med inte borde tillåtas på den svenska markobligatorisk anslutning naden. Däremot borde en anslutningsform med reservationsrätt kunde en bl.a. undgå att bli dubgodtas; därigenom gruppmedlem belförsäkrad. Det framhölls vidare att ett annat synsätt skulle innebära att kommittén lade fram förslag av föreningsrättslig karaktär. - Kommittén föreslog i enlighet härmed visst tillägg bl.a. i försom skulle tillgodose synpunkten att enligt försäkringsrörelselagen medlemmar i gruppen hade rått att inte omfattas av säkringsavtalet försäkringen. Sedan betänkandet remissbehandlats tog regeringen i ett beslut den 10 1986 till den angivna frågan. Man delade april ställning kommitténs att det inte fanns anledning att sätta i fråga mening sådan försäkring som medlemmarna i en grupp ansluts till genom

Särskilt om kollektiva 133 försäkringar

anmälan eller annan aktiv åtgärd. Beträffande obligatorisk grupp- Avsnitt 6.5 skadeförsäkring ansågs dubbelförsäkring utgöra ett problem. Med hänsyn främst till risken härför kunde stå i strid med försäkringen det krav på sundhet som gällde för försäkringsväsendet. Regeringen hänvisade emellertid till att försäkringsinspektionen i yttrande över betänkandet tillstyrkt att en medlem alltid skall ha rätt att stå utanför en gruppskadeförsäkring, genom ett system med anmälan om individuell anslutning eller genom en reservationsrätt; med hänsyn härtill och till vissa åtgärder som inspektionen med vidtagit anledning av två avtal om obligatorisk försäkring ansåg sig regeringen kunna utgå från att inspektionen också i framtiden skulle ingripa mot obligatorisk gruppskadeförsäkring även utan stöd av en sådan lagregel som föreslagits. - Däremot fanns inte enligt regeringen något generellt hinder mot försäkringar med reservationsrätt, varvid man utgick från att sådana skulle behandlas försäkringar enligt uttalanden som kommittén gjort i kostnadsfrågan liksom om information och fann sålunda det för villkorsutformning. Regeringen närvarande inte nödvändigt att föreslå särskilda om framlagregler tida gruppskadeförsäkring och ansåg det saknas skäl för ingripande mot sådana obligatoriska försäkringar som redan introducerats på den svenska marknaden. Efter regeringens beslut, och sedan konsumentverket markerat en avvisande hållning till marknadsföring av frivillig gruppskadeförsäkring med reservationsrätt, har det tillkommit ett flertal gruppavtal, som innehåller bestämmelser om automatisk i kombianslutning nation med en reservationsrätt för den enskilde gruppmedlemmen. Det rör sig här om i grunden för obligatoriska gruppförsäkringar föreningsmedlemmar (jfr om avtalskonstruktionerna vid gruppskadeförsäkring, avsnitt 14 nedan), till vilka har kopplats en reservationsrätt som gäller i förhållande till och utanför förföreningen säkringsförhâllandet. Denna typ av reservationsrätt har alltså en associationsrättslig karaktär och skiljer sig därigenom från den avtalsrättsligt präglade reservationsrätt som är vanligt förekommande inom frivillig gruppersonförsäkring. Mot av bakgrund regeringens beslut får man räkna med att sådana kommer att medförsäkringar delas även i fortsättningen och att det nämnda anslutningsförfarandet kan godtas av försäkringsinspektionen. Det kan för övrigt inte uteslutas att frivillig gruppskadeförsäkring med reservationsrätt (s.k. negativ avtalsbindning) kan komma att aktualiseras i framtiden, även om denna för närvarande anslutningsform inte accepteras av konsumentverket när det gäller gruppskadeförsäkring. Den principiella frågan om den enskildes rätt att bestämma över sitt privata försäkringsskydd har år 1987 kommit i upp också Högsta domstolens uppmärksammade avgörande om elektrikerförbundets kollektiva skadeförsäkring (NJA 1987 s. 394). Målet emellergällde

134 Särskilt om kollektiva försäkringar

Avsnitt 6.5 tid vad HD betonade i första hand endast frågan, om förenligt bundets beslut om kollektiv för dess medlemmar var hemförsäkring med i deras aktuella utformning, inte frågan om förenligt stadgarna av ett sådant beslut ifall stadgarna gav utrymme för lämpligheten det. HD:s bedömning blev att förbundets beslut inte kunde anses avse ett ändamål som var uppenbart främmande för förbundets och att besluten därför inte var ogiltiga. Inte heller ansågs uppgift av kollektiv anslutning vare sig ekonomiskt eller anolägenheterna nars vara av sådan omfattning att förbundsmedlemmen enligt 36 § eller inte skulle vara bunden av besluten. - Med avtalslagen eljest hänsyn till den nu angivna innebörden av tvisten kan utgången anses ha betydelse för rättsläget i stort. knappast någon avgörande Även om domstolen skulle ha kommit till resultatet att besluten inte var förbundet ha haft lagliga möjligheter att stadgeenliga, synes efter en besluta om försäkring av samma slag, om stadgeändring tagits till enskilda medlemmars intresse. Avvederbörlig hänsyn ytterligare stöd för att försäkringar av görandet ger i alla händelser det aktuella kommer att kunna meddelas också i fortsättslaget ningen. Som framgår råder delade meningar om lämpligheten av andra än sådana där anslutning sker ingruppskadeförsäkringar genom dividuell anmälan. Det kan emellertid inte anses vara vår sak att ta till om den ena eller andra försäkringstypen bör främjas ställning eller motarbetas. Detta är frågor som försäkringsverksamhetskommittén har utrett, och när statsmakterna har funnit att såväl obligatorisk som annan gruppskadeförsäkring åtminstone unförsäkring der vissa förhållanden kan tillåtas, står det klart vad vi har att utgå från vid vår vårt uppdrag innebär att föreslå avtalsutredning: för alla typer av skadeförsäkring som har praktisk rättsliga regler och det bör inte komma i fråga att vi lämnar vissa sådana betydelse, utanför denna reglering av det skälet att de år försäkringsformer omstridda. Det blir vilka försäkringar som faktiskt medavgörande delas eller kan väntas bli meddelade. Skulle statsmakterna ändra sin i denna fråga, bör detta komma till uttryck främst genom inställning i För vårt lagförslag skuländringar försäkringsrörelselagstiftningen. le en sådan närmast få den betydelsen att vissa skyddsomsvängning för den enskilde blir obehövliga. regler En annan sak är att det mot denna bakgrund kan te sig särskilt angeläget att liksom i förslaget till personförsäkringslag vi uppmärksammar frågan om den enskilde gruppmedlemmens skydd inte bara i det direkta förhållandet till försäkringsbolaget utan också när företrädare vidtar åtgärder som strider mot medlemmens gruppens intressen eller önskemål. Det innebär dock inte att vi har anledning att föreslå om det associationsrättsliga förhållandet mellan en regler försäkrad organisationsmedlem och hans organisation, exempelvis

Särskilt om kollektiva 135 försäkringar

om en förenings rätt att sluta gruppavtal för medlemmarna eller en Avsnitt 6.5 sådan associationsrättlig reservationsrätt som Det nyss omtalats. skulle på samma sätt som då det innebära gällde personförsäkring att vi överskred vårt SOU 1986:56 s. 238, Det kan uppdrag (jfr 420). för övrigt framhållas att inte ens en lagregel med innebörden, att individuell anmälan krävs för att en medlem skall bli bunden av gruppavtalet, skulle hindra en organisation att sluta avtal tili förmån för sina medlemmar och själv åta sig att betala skyldighet premien (varvid det kan avtalas med bolaget att inte omfattar försäkringen medlem som reserverar sig). Det för den enskildes väsentliga skydd är naturligtvis att han kan den ekonomiska som undgå belastning försäkringen indirekt medför för honom genom att den påverkar avgiften till organisationen; hans möjlighet att avstå från de förmåner försäkringen innebär lär inte ha stort intresse från hans synpunkt. En konsekvens av att vi på detta vis intar samma som i ståndpunkt personförsäkringsbetänkandet beträffande lagregleringens omfattning är att bestämmelserna i stora delar bör kunna utformas på liknande sätt som i 9 PFL - med kap. naturligtvis undantag för regler om vissa frågor utan motsvarighet vid som skadeförsäkringen, t.ex. förmånstagarförordnande. En sådan av uppläggning lagstiftningen bör underlätta bl.a. för företrädare tillämpningen för grupper som har både gruppskadeförsäkring och kollektiv personförsäkring. - En del skillnader kan dock motiveras av att för skyddet gruppmedlemmarna inte framstår som fullt lika angeläget som vid försäkring på medlemmarnas liv och hälsa. Bl.a. ett sådant problem som möjligheten till fortsatt efter försäkringsskydd hälsoförsämring saknar betydelse vid och de goda att skadeförsäkring, möjligheterna få en likvärdig, om också något dyrare individuell försäkring gör att gruppmedlemmens ställning inte är lika besvärlig när gruppskadeförsäkringen av ena eller andra anledningen för hans del. upphör Det sagda har i första hand rört annan än gruppskadeförsäkring sådan som grundas på kollektivavtal. För del ka-försäkringarnas gäller som sagt också att på skadeförsäkringsområdet tvingande regler om skydd för de försäkrade inte ter lika sig angelägna. Syftet med lagstiftningen blir till stor del att belysa försäkringens särdrag, framför allt arbetsrättens inflytande Det finns emellerpå systemet. tid skäl att, inte minst med tanke på den framtida utvecklingen på området, garantera den försäkrade skydd i vissa särskilt viktiga avseenden (jfr om personförsäkring SOU 1986:56 s. 240 Liksom f). vid personförsäkring bör de som föreslås för regler ka-försäkring vara tvingande. Om försäkringsvillkoren ett kollektivavtal följer mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation skall det dock även vid vara tillåtet att avvika skadeförsäkring från lagens regler (1 kap. 4 § lagförslaget).

136 Särskilt om kollektiva försäkringar

Avsnitt 6.5 Här bör emellertid observeras en speciell komplikation med de nuvarande ka-försäkringarna. Den vanligaste formen, trygghetsförmot arbetsskador är konstruerad som en ansvarsförsäkring (TFA), för arbetsgivaren: denne åtar sig en ersättningsskyldighet säkring oberoende av vållande för arbetsskador som drabbar hans anställda, och det är detta ansvar som sedan försäkras av försäkringsbolaget. Det är just på grund av denna konstruktion som försäkringen utgör en fast den är avsedd att täcka personskada. Förskadeförsäkring, säkringen skiljer sig från sådana kollektivavtalsgrundade försäkringar som också tecknas av arbetsgivaren men avser anställdas egendom eller förmögenhet, t.ex. hemförsäkring - en typ av ka-försäkring som i fall har meddelats. Frågan är om dessa något har så att de trots allt bör försäkringsformer mycket gemensamt båda behandlas som ka-försäkringar i en lag om skadeförsäkring. kan det sägas, att vid TFA den anställde inte är för- Visserligen säkrad i utan är att jåmställa med andra skadelidande vanlig mening vid ansvarsförsäkring - en kategori för vilket vi ger ett speciellt konstruerat avsnitt 12.2 nedan). Enligt vår mening är skydd (jfr emellertid det att båda försäkringstyperna tecknas av väsentliga av ett kollektivavtal och till skydd för hans arbetsgivaren på grund anställda; det är detta som ger försäkringarna deras speciella prägel. Vi har ansett oss kunna ta fasta på detta särdrag och behandla alla ka-försäkringar i ett sammanhang i lagen. Det kan inte uteslutas att en försäkring som i allt väsentligt överensstämmer med en ka-försäkring tecknas som gruppförsäk- I den mån en sådan försäkring skulle gälla för konsumenter ring. skall inte någon avtalsfrihet gälla. Om försäkringen i enligt förslaget om och konstruktion kan jämställas med ka-förfråga utformning bör man emellertid av samma skäl som vid personförsäkring, kunna villkor som inte överensstämmer med lagen. säkring godta Avvikande villkor bör kunna godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (jfr 1 kap. 4§ PFL-förslaget och SOU 1986:56 s. 242). Vi återkommer till dessa frågor vid behandlingen av de enskilda bestämmelserna i 9 och 10 kap. i vårt förslag.

6.6 allmänna i Avsnitt 6.6

Lagstiftningens uppläggning övrigt

Sammanfattning: I stort sett är SkFL på samma vis uppbyggd som PFL: efter vissa inledande bestämmelser särskilda följer regler för individuell försäkring, och kagruppförsäkring försäkring. Endast i ett avseende har vi funnit skäl att ge speciella regler för en särskild form av försäkring, nämligen ansvarsförsäkringen, där vi önskat trygga rätten till ersättning för tredje man. Reglerna i SkFL har till de motsvarighet flesta reglerna i FAL om skadeförsäkring i allmänhet. Försäkringsgivarens regressrätt behandlas dock i fortsättningen i skadeståndslagen, eftersom det närmast är fråga om en skadeståndsrättslig regel.

Som framgår av det föregående är avsikten att person- och skadeförsäkringslagarna tillsammans skall reglera försäkringsavtalsrätten. Det är naturligt att dessa lagar får en I allparallell uppbyggnad. mänhet är det motsvarande frågor som behöver de båda regleras på områdena, fast som nämnt lösningarna delvis blir så olika att en gemensam reglering skulle vara opraktisk. Visserligen skall SkFL inte innehålla bestämmelser om t.ex. och förmånstagarförordnande utmätningsskydd, men vissa andra som an till regler knyter tredje man skall finnas även i denna lag. I dispositionen följer vi alltså i stort sett till förslaget personförsäkringslag; lagen börjar med vissa inledande bestämmelser, varefter följer särskilda regler för individuell försäkring, gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Det innebär bl.a. att ämnena också behandlas i ungefär samma ordning som i KFL, vilket bör underlätta för dem som sysslar med konsumentfrågor att finna sig till rätta i den nya lagstiftningen. KFL innehåller inte samma fullständiga reglering av försäkringsavtalet som FAL. I flera avseenden hänvisar till FAL:s belagen stämmelser, vilka här till stor del är dispositiva (se 4 § KFL). Bl.a. gäller detta reglerna om försäkring av tredje mans intresse §§ (54-58 FAL). Man kan fråga i vilken utsträckning en skadeförsäkringslag bör ge bestämmelser om dessa frågor. Enligt vår uppfattning är det emellertid av värde att lagen på liknande sätt som FAL ger en allmän överblick över försäkringstagarens och rättigheter skyldigheter, även om reglerna inte i alla delar görs ens vid tvingande konsumentförsäkring. I den mån försäkringen skall skydda sådana tredje män som innehar säkerhetsrätter, är naturligtvis lagstiftning nödvändig. FAL innehåller åtskilliga regler om särskilda slag av skadeförsäk-

138 allmänna uppläggning i övrigt Lagstiftningens

Avsnitt 6.6 ring - utom sjö- och transportförsäkring även brand-, kreaturs- och ansvarsförsäkring (se 59-96 §§). Sådana bestämmelser saknas däremot angående åtskilliga andra praktiskt viktiga försäkringstyper, t.ex. på motorfordon, stöldförsäkring, maskinvagnskadeförsäkring och garantiförsäkring. Enligt diförsäkring, rättsskyddsförsäkring rektiven bör vi överväga om det finns behov av speciella regler angående särskilda försäkringsformer av detta slag. Vi har funnit detta vara behövligt bara i fråga om ansvarsförsäkring, där det liksom nu är angeläget att trygga rätten för tredje man - den skadelidande - till försäkringsersättning. Vi återkommer till frågan om hans ställning behöver förstärkas utöver vad FAL:s regler innebär. - I övrigt kan det enligt vår mening befaras att man genom särskilda tvingande regler skulle försvåra en önskvärd utveckling av nya produkter inom dessa branscher; den allmänna - och i viss mån tvingande - reglering vi föreslår torde vara tillräcklig för att skydda de försäkrade, och speciella dispositiva bestämmelser behövs knappast i dessa fall. Vad nu har sagts innebär att den nya lagen skulle innehålla motsvarigheter till de allra flesta regler i FAL som avser skadeförsäkring i allmänhet. Här gör vi emellertid ett undantag av praktisk betydelse. Bestämmelsen om försäkringsgivares regressrätt i 25 § FAL anser vi lämpligen inte böra få någon motsvarighet i en skadeförsäkringslag. Redan med sitt nuvarande innehåll, och ännu mer med den utformning som vi föreslår, framstår bestämmelsen snarast som en skadeståndsrättslig regel. Liksom tidigare skadeståndskommittén SOU 1975:103) har vi funnit i detta ämne höra hemma i (se regler skadeståndslagen. - I enlighet härmed lägger vi också fram ett förslag om ändring i denna lag (se avsnitt 6.7 nedan). Lagförslaget upptar lika litet som FAL, KFL eller PFL några internationellt privaträttsliga regler om tillämplig lag. Här blir allmänna rättsprinciper tillämpliga. I brist på avtalsreglering gäller här grundsatsen att lagen på försäkringsbolagets domicilort blir tilllämplig såsom ”avta1sstatut”; om avtalet ingåtts genom ett fast driftsställe tillämpas i stället lagen på driftställets ort (se t.ex. Bogdan, avsnitt 14.8). Genom avtalet kan emellertid bestämmas att annat lands lag skall vara avtalsstatut. Den omständigheten, att den utländska inte är förenlig med svensk tvingande lagrättsordningen anses inte hindra att en hänvisning till den utländska lagen stiftning, slår igenom. För detta torde fordras att de på ett mera markant sätt avviker från de svenska rättsreglerna; det är då närmast fråga om tillämpning av grundsatsen om ordre public, varvid dock man synes ge denna ett vidsträcktare område än annars (jfr Bogdan, avsnitt 14.6 med - med vår av hänvisningar). Frågan får, uppläggning lagstiftningen, närmast betydelse för konsumentförsäkringens del, och torde vara begränsade att på detta sätt komma möjligheterna

allmänna Lagstiftningens uppläggning i övrigt 139

ifrån tvingande regler som gäller enligt den svenska Avsnitt 6.6 lagstiftningen. Utländska försäkringsbolag, som driver här i riförsäkringsrörelse ket, skall i alla rättsförhållanden som härrör från denna verksamhet lyda under svensk lag (se 5 § lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige). I fråga om svenska bolag har kontroll över villkorens försäkringsinspektionen skälighet. I detta sammanhang bör nämnas att vissa in i lagvalsregler tagits

det i avsnitt 2.3 nämnda andra skadeförsäkringsdirektivet inom EG.

Om försäkringstagaren har hemvist i, eller, i fråga om har företag, säte i det land i vilket risken finns gäller lagen i det landet, om inte denna ger parterna rätt att välja vilken som skall Finns lag tillämpas. risken i ett annat land än det i vilket har hemvist försäkringstagaren eller säte råder valfrihet mellan de ländernas Dessutom bägge lagar. kan dessa lagar ge parterna rätt att annan I om bl.a. välja lag. fråga sjö- och annan får parterna fritt bestämma viltransportförsäkring ken lag som skall tillämpas.

[40

Avsnitt 6.7 6.7 och andra

Regressrätt skadeståndsfrågor

Sammanfattningrl vårt uppdrag får anses ingå att ta ställning till i vad mån försäkringsbolaget, sedan försäkringsersättning har betalats ut, skall kunna återkräva beloppet av den som kan anses ansvarig för skadan. Nuvarande dispositiva regler i FAL, vilka förutsätter att skadan vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller att vederbörande har ett rent strikt ansvar, stämmer inte särskilt väl med försäkringspraxis och strävandena under senare tid att en skada i möjligaste mån bör stanna på försäkringen. Vi föreslår att om en privatvållar en sakskada utanför näringsverksamhet och person offentlig verksamhet, bolaget har regressrätt endast om det föreligger synnerliga skäl. Härigenom ges möjlighet att framställa återkrav mot privatpersoners ansvarsförsäkring. Vid s.k. självförsåkring skall den skadelidande inte ha bättre ställning än om försäkring funnnits. I övrigt, då det sålunda gäller försäkringsbolagets möjligheter att rikta återkrav mot privatpersoner som vållat ren förmögenhetsskada liksom mot företagare och det allmänna som vållat sakskada eller ren förmögenhetsskada, skall bolagets rätt till återkrav prövas efter vad som är skäligt med hänsyn till befintliga föreller försäkringsmöjlighet på såväl den skadelidansäkringar des som skadevållarens sida. - Vi föreslår att reglerna om tas in i skadeståndslagen, vilket innebegränsad regressrätt bär att försäkringsförhållandena skall påverka själva skadeständsskyldigheten. Av SkFL skall dock framgå att ett försom huvudregel har regressrätt vid skadeförsäkringsbolag säkring. - Vidare föreslår vi att det i skadeståndslagen införs en om fördelningen av ansvaret mellan solidariskt skaregel deståndsskyldiga. Härvid skall göras en skälighetsbedömvarvid hänsyn tas till bl.a. grunderna för skadeståndsning, ansvaret och eventuell ansvarsförsäkring eller de försäkringsmöjligheter som föreligger.

Om FAL helt i samband med att den nya lagstiftningen om upphävs träder i kraft uppkommer frågan hur man bör regleskadeförsäkring ra försäkringsbolagens regressrätt. I vårt betänkande om personförsäkring föreslog vi att regressrätten vid denna försäkring helt skulle SOU 1986:56 s. 409 ff). Det återstår att ta ställning till slopas (se samma fråga vid skadeförsäkring. Bestämmelserna i 25 § FAL innebär, såvitt angår skadeförsäkring, att om försäkringsbolaget ersätter skada bolaget inträder i den

och andra 14]

Regressrätt skadeståndsfrågor

försäkrades rätt till skadestånd av annan, när denne orsakat skadan Avsnitt 6.7

uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller också bär rent strikt

ansvar för skadan - däremot inte när han svarar för annans vållande

enligt 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen. Eftersom regeln inte är tvingande, kan försäkringsbolagen i villkoren förbehålla sig rätt till återkrav, något som vanligen sker. En begränsning av denna regressrätt framgår visserligen av 3 kap. 6 § skadeståndslagen: ansvar för sakskada grundat på annans vållande kan jämkas, om det finnes skäligt med hänsyn till försäkringar och försäkringsmöjligheter. Men den regeln skall enligt sina motiv tillämpas huvudsakligen vid stora skador (se prop. 1972:5 s. 228 ff) och lär hittills ha nästan helt saknat betydelse i praktiken.

Försäkringsbolagens regresskrav mot andra bolag vid ansvarsförsäkring på den skadeståndsskyldiges sida har i de flesta fall länge begränsats av överenskommelser mellan försäkringsbolagen om regress från allmän egendomsförsäkring.

Den tidigare regressöverenskommelse som reglerar skador inträffade före 1989 innebär i stora drag följande. Regress mot ansvarsförsäkring får utövas endast när beloppet överstiger 1/4 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för högst 100 basbelopp, i båda fallen för det år skadan inträffade. Skadan bör i första hand regleras genom egendomsförsäkringen, och regress får endast utövas i vissa angivna fall. Såvitt angår företagares ansvarsförsäkring gäller detta skada orsakad av sprängningsoch markarbeten; av svetsning m.fl. liknande arbeten; av utströmmande vätska från ledningssystem m.m., om skadan beror på fel eller brist avseende material eller arbete vid installation, reparation eller yrkesmässig kontroll; av bristfälliga skyddsanordningar mot nederbörd i samband med byggnadsentreprenad; av åverkan på byggnadsentreprenad; genom egendom som levererats till konsument; samt genom yrkesmässig konsult- eller rådgivningsverksamhet. Mot privatpersons ansvarsförsäkring tillåts regress endast i vissa fall där skadan till någon del orsakats genom grov vårdslöshet eller med uppsåt. I fråga om skador som inträffar från och med år 1989 tillämpas en ny överenskommelse, som innebär en utvidgning av regressrätten mot ansvarsförsäkringen. Regress får visserligen utövas endast om skadebeloppet är högre än halva basbeloppet för det år skadan inträffade, och skadan skall alltjämt i första hand regleras av egendomsförsäkring. Men i övrigt inskränks regress från denna försäkring endast mot privatpersoners ansvarsförsäkring; här är liksom tidigare återkrav möjligt bara om privatpersonen till någon del vållat skadan genom grov vårdslöshet eller med uppsåt, och dessutom om skadan uppstått i samband med dennes förvärvsverksamhet. Regresskrav mot ansvarsförsäkringen skall framställas inom ett år från det egendomsförsäkringsbolaget fick kännedom om skadan. -I fråga om bilförsäkring förekommer dessutom en särskild överenskommelse.

Vad angår regressrätt mot lär denna utövas oförsäkrade ansvariga återhållsamt. Särskilt gäller det regresskrav mot privatpersoner, som vanligen framställs bara vid brottsliga gärningar, begångna med uppsåt eller grov vårdslöshet. De belopp bolagen får in på detta sätt

142 Regressrätt och andra skadeståndsfrågor

Avsnitt 6.7 - ofta efter överenskommelser om amortering - lär emellertid inte vara så obetydliga. Regressrätten hänger nära samman med reglerna om fördelning

mellan flera som ansvarar solidariskt för samma skada (jfr 6 kap. 3 §

skadeståndslagen). Ofta uppkommer ju frågan om återkrav från ansvarsförsäkring, som betalat skadan, mot någon annan än den försäkrade. Skadeståndslagen saknar regler om ansvarsfördelningen i sådana fall (jfr dock 4 kap. 1 §, som i allmänhet utesluter regress i det praktiska fallet då en arbetstagare vållar skada i tjänsten). En skälighetsbedömning anses böra ske, varvid i princip den som svarar på grund av vållande skall bära skadan framför den som svarar strikt. Det är oklart, i vad mån undantag från denna grundsats kan göras i olika situationer och vilken roll försäkring på ena eller andra sidan kan spela (jfr närmare SOU 1975:103 s. 49 ff). - Denna regressituation omfattas inte av regressöverenskommelsen. Det synes i alla händelser klart att regress från ansvarsföräkringens sida mot oförsäkrade privatpersoner förekommer i mycket begränsad utsträckning; såtillvida framträder alltså samma tendens som vid återkrav från den allmänna egendomsförsäkringen. Det är tydligt att regeln i 25 § FAL inte stämmer med försäkringspraxis. Den går inte heller så lätt att förena med en väsentlig tankegång inom skadeståndsrätten och ersättningsrätten i övrigt under senare år, nämligen att man i så stor utsträckning som möjligt bör låta en skada stanna på försäkringen i stället för att låta den bäras av enskilda. I särskilda fall tar man också hänsyn till om den skadelidande borde ha tecknat försäkring mot risken; underlåter han det, anses det vara ett skäl att låta honom bära skadan fitminstone till en del. (Se, utom 3 kap. 6§ skadeståndslagen, angående 6 kap. 2 § samma lag prop. 1975:12 s. 136 ff och 175 ff, samt vidare 8 § brottsskadelagen, 1978:413.) - I enlighet med dessa tankegångar fick 1966 års skadeståndskommitté i samband med skadeståndslagens tillkomst direktiv att - i nordiskt samarbete - se över 25 § FAL. I betänkandet (SOU 1975:103) Skadestånd VI förslog kommittén en reform efter sådana linjer.

Förslaget byggde på tanken att en inskränkning av regressrätten var motiverad både för att åstadkomma en fördelning av risken för sakskada och för att skydda vissa ansvariga, främst privatpersoner, mot hårt drabbande skadeståndskrav. Det gick i stora drag ut på följande. Inte bara regressrätten utan också skadeståndsskyldigheten för sakskada skulle begränsas i den mån skadan var täckt av försäkring. Skadestånd utgick då bara från den som själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet vållat skadan eller svarade för vissa slags skador i offentlig eller yrkesmässig verksamhet (grävnings- och sprängningsskador; skador genom skadebringande produkter; skador på gods som han transporterat, förvarat eller arbetat på; skador till följd av arbetsmetoder eller material med oförsvarliga, för arbetsledningen kända brister). Undantag gjordes för skada på fartyg eller luftfartyg och för

och andra 143

Regressrätt skadeståndsfrågor

redaransvar i övrigt. Vid ren förmögenhetsskada skulle regress vara möjlig Avsnitt 6.7 utan inskränkningar - alltså bl.a. vid kredit- och garantiförsäkring. S.k. självförsäkrare, som avsiktligt underlåtit att försäkra sig med tanke på att deras omfattande verksamhet innebar en tillräcklig (staten riskfördelning och vissa storföretag), skulle inte ha bättre rätt än ett försäkringsbolag. Dessutom skulle ersättningen kunna jämkas bl.a. om den skadelidande försummat att hålla normal och tillbörlig försäkring, något som dock inte skulle tillämpas på privatpersoner. Fördelningen mellan solidariskt ansvariga skulle alltjämt ske efter skälighet, dock med större möjlighet att beakta försäkringsförhållandena. Förslaget var enhälligt. Regleringen var alltså ganska invecklad. En del remissinstanser, bl.a. försäkringsrättskommittén i dess dåvarande sammansättning, var kritiska på denna grund. Liksom skadeståndskommittén ansåg försäkringsrättskommittén i sitt remissyttrande starka skäl tala för en relativt snäv, tvingande reglering av regressrätten främst mot privatpersoner. Även om bolagen sällan eller aldrig regressade mot oförsäkrade privatpersoner, måste en tvingande lagstiftning anses långt tryggare för dem och låg dessutom väl i linje med de allmänna strävandena mot ett förstärkt konsumentskydd på området. I fråga om utformningen av dessa regler ifrågasatte kommittén om de inte kunde tillfredsställande lösas redan genom ändring av FAL och ansåg vidare regressrätten böra inskränkas betydligt mer än enligt förslaget, eventuellt genom att tillåtas endast vid synnerliga skäl; kommittén pekade här på vissa luckor i skyddet för den enskilde, bl.a. att regress tilläts mot den försäkrades närstående vid grov oaktsamhet. Regressrätt vid uppsåt och grov vårdslöshet borde i varje fall medges endast efter en skälighetsbedömning med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall (jfr även SOU 1977:84 s. 124 f). - Kommittén ansåg vidare att det inte var omöjligt att klara problemet med självförsäkrades och försumliga skadelidandes ställning genom utvidgning av den nuvarande regeln i 3 kap. 6 § skadeståndslagen. Hur frågan om regress mot olika verksamheter skulle behandlas avstod kommittén helt att uttala sig om. - Från andra håll kritiserades förslaget för att den inskränkta regressrätten skulle vara betänklig från preventionssynpunkt. Förslaget har inte lett till ytterligare lagstiftningsåtgärder. De norska och danska förslagen till reform av 25 § FAL, vilka som nämnts tillkom efter nordiska överläggningar, hade bättre framgång; i båda länderna var redan tidigare regressrätten inskränkt genom tvingande regler, och en reform i den den svenska kommittén riktning föreslog tedde sig därför inte lika långtgående. I både Danmark och Norge togs regressreglerna in i skadeståndslagstiftningen - i den danska lov om erstatningsansvar av 1984 och i den norska lov om skadeerstatning enligt en lagändring av 1985. Reglerna skiljer sig på flera punkter från det svenska förslaget. Det kan nämnas att på båda håll man tillåter regress mot privatpersoner bara vid uppsåt och grov oaktsamhet; däremot gäller regressrätt i princip när skadan vållats i näringsverksamhet och offentlig verksamhet. Den danska lagen innebär att självförsäkrare inte ställs bättre än försäkringsbolag, medan den norska innehåller en allmän om jämkning regel på grund av försäkring på den skadelidandes sida. - I Finland, där 25§ FAL liksom i Sverige inte är tvingande, har ännu inte skett någon motsvarande reform av regressreglerna. I alla våra tre grannländer finns regressöverenskommelser, som inskränker till återkrav mot ansvarsförsäkring möjligheten i annat bolag.

Många av de skäl som skadeståndskommittén anförde mot de nuvarande regressreglerna framstår alltjämt som bärande. En fördelning

144 och andra skadestândsfrågor Regressrätt

Avsnitt 6.7 av risken för sakskador ter sig lika angelägen i dag som tidigare. kan drabba oförsäkrade konsumenter och även småfö- Regresskrav retagare hårt, om bolagen skulle utnyttja sina möjligheter till återkrav; den allmänna jämkningsregeln i 6 kap. 2 § skadeståndslagen kan i en del fall förebygga oskäliga resultat, men den kan visserligen användas i långtifrån alla situationer där regressrätt framstår som Allmänt sett är det en besparing från samhällsekonomisk olämplig. om skadan kan stanna på den som i första hand ersatt den synpunkt eventuellt kostsamma utan att flyttas över på någon annan, genom tvister. till försäkring av förefaller Regler som uppmuntrar egendom lämpliga över huvud taget. —Mot detta står naturligtvis preventionsmen vilket värde en långtgående regressrätt har i detta hänsyn, avseeende är omstritt och ganska ovisst. Dessutom gör man ofta att av rättviseskäl skadan normalt bör läggas på den sida gällande som orsakat den. I så fall bör regressrätt utövas i stor utsträckning. Det står visserligen klart att försäkringsbolagen utnyttjar möjligheterna till ett återhållsamt sätt, särskilt då det gäller regress på oförsäkrade framställer man krav i fall där ansvariga; väsentligen skäl talar för detta bl.a. från preventionssynpunkt. Så till vida goda kan en reform inte synas särskilt angelägen. Emellertid är det osäkert hur regresspraxis kommer att utvecklas på längre sikt. Den nya som gäller från och med 1989 tyder på att regressöverenskommelse läget är mindre stabilt än tidigare. När man ändå måste ta ställning till om i 25 § FAL skall överföras till annan lagstiftning, regeln förefaller det naturligt att införa en ordning som bättre ansluter sig till både modern skadeståndslagstiftning och försäkringspraxis, särskilt om man kan närma sig den danska och norska därigenom rätten på området. Vi anser alltså att det finns vissa allmänna skäl att inskränka i förhållande till vad som nu gäller. försäkringsbolagens regressrätt Frågan blir då om man bör sikta till en sådan mera genomgripande av det nuvarande som skadeståndskommittén förändring systemet Man kan här skilja mellan de två huvudsyften som en föreslog. reform i denna riktning skulle tillgodose. Synpunkten att vissa katebör mot regresskrav kan relativt lätt tillgodoses gegorier skyddas nom en om lindrad skadeståndsskyldighet, där skälighetsregel kan inverka. Betydligt mera komplicerad blir regleringsynpunkter en, om den också skall åstadkomma en fördelning av risken som är önskvärd från samhällsekonomiska synpunkter och samtidigt tillgodoser preventionshänsyn. Vill man inte hänvisa till en vag skäligsom skulle medföra en betydande osäkerhet om rättslähetsregel, det vid att beträffande ett stort get, blir nödvändigt lagstiftningen antal situationer för och emot återkrav. Det kan råda väga skälen vitt skilda om den och rimliga lösningen i olika meningar lämpliga fall. Med en detaljreglering av dessa frågor riskerar man tvingande

och andra Regressrätt skadeståndsfrågor 145

dessutom att låsa det är inte att utvecklingen: troligt bedömningen, Avsnitt 6.7 vilka regresskrav som är angelägna, kommer att vara densamma på längre sikt som i dag. Man kan inte heller bortse från den kritik som riktades mot 1975 års förslag för en allt för invecklad och svåröverskådlig utformning - låt vara att den nuvarande ordningen, där risken för återkrav beror inte på försäkringspraxis, är så mycket lättare att få grepp om för personer utanför försäkringsbranschen. Av sådana skäl har vi tvekat att nu ta upp frågan om regressreglernas lämpliga utformning i hela dess vidd. Att i detta sammanhang inrikta sig på en lika av det skadegenomgripande omläggning ståndsrättsliga systemet som skadeståndskommittén var inne på ligger knappast inom ramen för vårt och förefaller för uppdrag övrigt knappast lika motiverat i dag; det kan framhållas att sådant något inte skulle stämma med i våra nordiska utvecklingen grannländer. Vi har funnit det att i samband med att 25§ tillräckligt FAL avskaffas införa en en särskilt tvingande reglering på viktig punkt. Liksom i Danmark och Norge bör regressrätten mot privatpersoner inskränkas när skada vållas utanför och näringsverksamhet offentlig verksamhet. Detta skulle bl.a. stämma med de strävanden att skydda konsumenternas ekonomi som präglar KFL, liksom också våra förslag till och till personförsäkringslag skadeförsäkringslag. En sådan regel är också väl med förenlig försäkringsbranschens nuvarande inställning. Det kunde verka närliggande att som i 1975 års tillåta förslag regress bara mot den som vållat skadan eller själv uppsåtligen genom grov vårdslöshet; grov vårdslöshet är ju ett begrepp som också används i skadeståndslagen (6 kap. 1 §). Med tanke på att begreppet tolkas så snävt i rättspraxis - ett förhållande som vi diskuterar i annat avsnitt - är ett tänkbart sammanhang (nedan 9.4) alternativ att tala om medveten vårdslöshet som innebär betydande risk för den uppkomna skadan” 4 5 § i till skade- (jfr kap. förslaget försäkringslag), en formulering som dock närmast tar sikte fall på där just försäkringsskyddet medfört att aktsamheten sänkts. - Båda dessa avgränsningar av regressrätten har emellertid vissa svagheter. De tillåter i mycket liten mot ansvarsförsäkrade utsträckning regress privatpersoner, något som får betydelse främst i sådana fall där inte kravet omfattas av någon regressöverenskommelse. Visserligen kan sägas att i princip det också här är rationellt att skadan stannar på egendomsförsäkringen, men man bör inte utesluta återkav mot ansvarsförsäkring exempelvis när skadan vållas i verksamhet av farligare och mera exklusivt som utövas av slag, visserligen privatpersoner men i alla fall bör bära de skador som orsakas; är exempel viss sportflygning och Efter vad som framhålls racerbåtkörning. från försäkringsbranschens sida kan i en framtid ockpreventionshänsyn så i andra fall tänkas göra det att utöva angeläget regressrâtt mera

146 och andra Regressrätt skadeståndsfrågor

Avsnitt 6.7 aktivt i vissa situationer. Å andra sidan kan, som försäkringsrättskommittén i sitt över 1975 års förslag, ett påpekade remissyttrande te fullt regressansvar för grovt vårdslösa privatpersoner någon gång sig alltför strängt även när den allmänna jämkningsregeln i 6 kap. 2 § skadeståndslagen inte är tillämplig. En är den som kommittén var inne på i sitt smidigare lösning skall utanför näringsverksamhet och remissyttrande: regressansvar verksamhet bara i den mån synnerliga skäl talar för offentlig gälla detta. Tekniken har använts i skadeståndslagens regel om tidigare arbetstagares skadeståndsansvar (4 kap. 1 §), där formuleringen - fall av grovt vållande omfattar —— men inte enbart huvudsakligen hos den ansvarige. Genom en sådan bestämmelse gör man det också att under förhållanden framställa återkrav mot möjligt speciella ansvarsförsäkring även vid mindre allvarlig vårdsprivatpersoners löshet hos den försäkrade. Vad angår regress mot företagare och mot det allmänna, kan man som sätta i om det finns tillräckliga skäl att i detta sagt fråga inskränka härtill sådana reglagstiftningsärende möjligheten genom ler som skadeståndskommittén föreslog. har en kan det När företaget eller det allmänna ansvarsförsäkring, att tills vidare lämna åt försäkringsvara anledning riskfördelningen Det bör framhållas att inte heller en lagregel om bolagen själva. för att verkligen förlångtgående regressrätt ger några garantier utövar rätten; i den mån de begränsningar i återsäkringsbolagen kraven som föreskriver anses olämpliga regressöverenskommelsen från eller går de knappast att preventions- riskfördelningssynpunkt, lagstiftning. Vad angår fall där en skadelipraktiskt avhjälpa genom dande vid sakskada föredrar att kräva den ansvarige i stället för att sin egendomsförsäkring, kan det visserligen synas olämpligt utnyttja och kanske orättvist om, som regressöverenskommelsen ofta medför, skadan ändå kommer att slutligen bäras av egendomsförsäkringen - en som betonats från företagarhåll. Att förbjuda synpunkt sådana mellan försäkringsbolagen är emellertid knapuppgörelser dessa konsekvenser av past möjligt. En företagare som vill undvika får skaffa i försäkringsavtalet att försäkringsskyddet sig garantier han inte belastas med kostnader för skador orsakade av utom-

stående. I andra är ofta den självförsäkrare, och då talar lägen ansvarige mera för att honom. Vad angår de inga vägande argument skydda inte alltför fall då en ansvarig företagare saknar övriga, vanliga som täcker skadan kan utan tvivel en småföretagare drabförsäkring bas hårt av ett men å andra sidan kan man normalt med regresskrav, att han som har sitt försäkringsskydd i ordfog begära företagare De allra flesta risker som täcks försäkring på den ning. genom skadelidandes sida numera också att inbegripa i ansvarsförgår

och andra

Regressrätt skadeståndsfrågor 147

säkringen. Det kan väl sägas att en inskränkning i regressrätten här Avsnitt 6.7 kan minska skadeståndstvisterna, men som nyss framhölls har det sina nackdelar att reglera en sådan mera med begränsning ingående hänsyn till den möjliga utvecklingen på försäkringsområdet. vår Enligt mening kan de synpunkter som talar för att inskränka regressrätten i dessa fall med tillräckligt tillgodoses en regel om

jämkning efter skälighet av samma typ som 3 kap. 6 § skadeståndsla-

gen, fast utsträckt till att avse allt ansvar för sakskada - ansvar för vållande hos den eller annan lika väl som strikt ansvarige ansvar. Därmed blir det en till viss kontroll hur möjlighet försäkringsbolagen utövar regressrätten också när det och det gäller företagare allmänna. Även om en av detta kan leda till en skälighetsregel slag viss rättsosäkerhet behöver denna nackdel inte få större betydelse, ifall det slås fast att den skall tillämpas bara och dessa undantagsvis situationer behandlas närmare i motiven. Vi återkommer till i frågan specialmotiveringen. Det sagda rör ansvaret för sakskador. Beträffande ren förmögen-

hetsskada - alltså ekonomisk förlust som inträffar utan samband

med att någon lider person- eller sakskada - är det inte lika närliggande att inskränka t.ex. från kreditregressrätten, eller garanti-

försäkring (förmögenhetsbrottsförsäkring). skadeståndsansvar för

enskilda förutsätter här 2 4§ och 3 enligt kap. kap. 1 § skadeståndslagen brottslig gärning, och då kan regressrätt vanligen synas rimlig. I kontraktsförhållanden går visserligen ansvaret här längre; är ersättning för ren och i vissa fall förmögenhetsskada huvudregel, är ansvaret rent av strikt. Att bestämmelser om inverkan av genom försäkring inskränka kontraktsansvaret för förluster av olika slag synes emellertid vara en högst diskutabel reform, vilken kan rubba balansen mellan kontrahenterna, och den skulle dessutom bli mycket komplicerad att genomföra. Det förefaller därför befogat att liksom enligt 1975 års i tillåta full förslag princip regress vid ren förmögenhetsskada. Däremot synes det inte finnas hinder att något även i detta tillåta en av läge jämkning på grund försäkringsförhållandena; man kan tänka sig fall, där återkrav t.ex. av på grund brott av den ansvariges anställde kan verka föga rimligt. Vad sedan från angår ersättningskrav självförsâkrare, talar vägande argument för att behandla detta fall på samma vis som då skadeförsäkring tecknats av den skadelidande. Detta är redan nu fallet vid tillämpning av flera skälighetsregler i 2 skadeståndslagen (bl.a. kap. 2 §, 3 kap. 6 § och 6 kap. 2 §). Också vid slås självförsäkring ju risken ut på ett kollektiv när de (på skattebetalarna, gäller staten och kommun; på kunderna, när ett storföretag underläter att försäkra sig). Det är även här att utan vidare tillåta återkrav olämpligt mot alla och det finns skadeståndsskyldiga, skäl att dra gränsen på liknande sätt som vid från regresskrav försäkringsbolagens sida.

och andra 148 Regressrätt skadeståndsfrâgor

Avsnitt 6.7 stämmer, utom med skadeståndskommitténs förslag, Ståndpunkten bl.a. med 1984 års danska lov om erstatningsansvar (§ 20). eller emellanåt Det förekommer i dag ganska ofta att ett företag, t.0.m. en konsument, för att få mindre avtalar om en bepremie större än den I vissa sådana fall får självförtydligt självrisk vanliga. anses - närmast när staten, en kommun eller ett säkring föreligga särskilt avtal överenskommer med försäkringsstorföretag genom om skall bära en del av bolaget att försäkringstagaren väsentlig skadan. Vissa andra fall av stor bör man kunna komma till självrisk rätta med att en om på grund av genom tillämpa regel jämkning Gränsdragningen får därför försäkringsmöjligheterna (jfr nedan). - På samma sätt får man se på försäkring till begränsad betydelse. även här ett med hänsyn till risken mycket lågt försäkringsbelopp; kan ibland självförsäkring anses föreligga. Mera kontroversiell torde vara om man får bedöma skadefrågan ståndsansvaret samma försummat att på sätt, om den skadelidande teckna en sådan mot risken som varit normal och rimlig i försäkring En sådan har som nämnt visst stöd bl.a. i hans situation. princip 3 6 § och i 8 § brottsskadelagen, och den kan kap. skadeståndslagen ofta man kan om en privatperson som kanske synas rimlig: fråga, oaktsamhet har vållat en brandskada på en byggnad genom ringa skall drabbas hårdare om ägaren hör till det fåtal fastighetsägare av som inte håller sitt hus försäkrat. Princi- (kanske en procent alla) till att försäkra fastigheter och annan pen kan dessutom uppmuntra och har också därigenom ett värde. Någon gång dyrbar egendom kan den drabba hårt, men om det blir en visserligen avgörande skälighetsbedömning kan man ta hänsyn också till detta förhållande. Det kan emellertid diskuteras, om man som i 1975 års förslag bör direkt karakterisera det som en försummelse av ägaren att inte teckna försäkring på sin egendom - ett synsätt som knappast stäm-

mer vare med allmänhetens inställning eller med den traditionelsig la om vad som är medvållande vid skada på juridiska uppfattningen att liksom i nuvarande 3 kap. 6 § skadeegen sak. Vi har föredragit låta underlåtenheten att ta försäkring inverka vid en ståndslagen som bl.a. hänvisar till försäkringsmöjligheterskälighetsbedömning som innebär ett mindre långtgående ingrepp i det nuvana, något rande och dessutom har en motsvarighet i den norska regelsystemet loven om Genom tillämpning av denna skadeerstatning (§ 5-2). kan man som sagt utesluta återkrav också när t.ex. en kommun regel eller ett tecknar en med en självrisk på den storföretag försäkring skadade över det normala. Regeln kan även tillegendomen långt lämpas vid fall av självförsäkring, när kravet avser ren förmögen-

hetsskada. Liksom i dansk och norsk lag bör reglerna om begränsad regressrätt tas in i som stämmer med skadeståndsskadeståndslagen, något

och andra 149 Regressrâtt skadeståndsfrågor

kommitténs ståndpunkt i 1975 års Om existensen av en Avsnitt förslag. 6.7 försäkring påverkar själva skadeståndsskyldigheten kommer den ansvarige inte att bli beroende av om den skadelidande vill kräva honom eller sitt försäkringsbolag på ersättning. - En tänkbar invändning mot en sådan ordning kunde vara, att den skadelidande kan gå miste om bonus på premien, om han måste ta sin i försäkring anspråk för att få för skadan. Den bonusförlust ersättning han gör i sammanhanget får emellertid betraktas som en adekvat följdskada till sakskadan och kan därför - liksom självrisken - utkrävas skadeståndsvägen av den ansvarige (jfr däremot om bonus trafikförpå säkring NJA 1988 s. 396). Att även bestämmelser om och om självförsäkring jämkning på grund av försäkringsmöjligheter på den skadelidandes sida hör hemma i skadeståndslagen är uppenbart. - Med hänsyn till att de regler vi föreslår väsentligen är utformade som bestämmelser om jämkning efter skälighet anser vi att de närmast passar i 6 kap. skadeståndslagen (inte som enligt 1975 års i dess 5 förslag kap.). I samband med den nya regleringen av regressrätten bör det vidare i skadeståndslagen införas en regel om den slutliga fördelningen av ansvaret mellan solidariskt De återskadeståndsskyldiga. krav som här kommer i fråga sker ju ofta från en ansvarsförsäkring som ersatt skadan. I konsekvens med vår i om ståndpunkt fråga regressrätt bör det gälla en smidig regel, som redan sin avenligt fattning ger utrymme att beakta föreliggande och förförsäkringar säkringsmöjligheter; hur det förhåller sig härmed är inte fullt klart enligt gällande rätt. Vi anser oss här närmast böra mönstret av följa motsvarande bestämmelse i 1975 års skulle alltså förslag. Avgörande även i detta läge bli en Det innebär bl.a. att skälighetsbedömning. regressen från ansvarsförsäkring och återkrav från självförsäkrare på ansvarssidan kan inskränkas samma sätt som då det på gäller egendomsförsäkring (jfr 8 § miljöskadelagen, som dock är utformad med hänsyn till de särskilda förhållandena på miljöskadornas område; se prop. 1985/86:83 s. 55 ff). Om de angivna bestämmelserna tas in i innebär skadeståndslagen det från lagteknisk att de blir även synpunkt tillämpliga på speciallagstiftningens område, om inte annat föreskrivs (se 1 kap. 1 § denna lag). Man kan alltså i särskild om strikt lagstiftning exempelvis ansvar föreskriva en eller inskränkt utvidgad skadeståndsskyldighet bl.a. när skadan täcks av försäkring eller när föresjälvförsäkring ligger. Vidare kan kontraktsrättsliga principer leda till avsteg från de nya bestämmelserna i skadeståndslagen (se åter 1 1 §). - Hukap. vudregeln, att försäkringsbolaget har regress vid skadeförsäkring, bör däremot tas in i 8 9 § i skadeförsäkringslagen (se kap. förslaget). På liknande sätt som föreslogs i skadeståndskommitténs betänkande bör vissa regressregler inom den skadeståndsrättsliga special-

150 Försäkringsmäklare

Avsnitt 6.8 utgå, så att enligt 1 kap. 1 § skadeståndslagen skäliglagstiftningen blir tillämplig också i de situationer som bestämmelserna hetsregeln avsett. SOU 1975:103 s. 140 Det 12 § lagen (1902:71 s. (Jfr f.) gäller innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, 8 § 1), lagen för skada i följd av luftfart, (1922:382) angående ansvarighet 47 § första andra lagen (1933:269) om ägofred och stycket meningen 6 § första andra om tillsyn över stycket meningen lagen (1943:459) hundar och katter (lagförslag 9-12).

6.8 Försäkringsmäklare

Sammanfattning: Kommittén utgår, bl.a. med hänsyn till den om försäkringsmäklare, från att mäknyligen antagna lagen larverksamhet kommer att bli betydligt vanligare än hittills. Det finns skäl att anta att försäkringsbolagen godtar mäklare som mellanman endast om denne har fullmakt från sin upp- Detta försäkringsbolag i allmänhet dragsgivare. gör att ett kan rikta sin information till mäklaren och att upplysningar från mäklaren kan tillräknas försäkringstagaren. Några särskilda i SkFL om mäklares medverkan är inte moregler tiverade.

Våren 1989 har riksdagen antagit en särskild lag om försäkringsmäklare som innehåller både näringsrättsliga och civilrättsliga bestämmelser som förmedlar direktförsäkom personer yrkesmässigt ringar från olika försäkringsbolag. Bl.a. förekommer om mäklarens informationsplikt, om regler hans utförande av sitt uppdrag i övrigt, om skadeståndsskyldighet för honom när han eller av oaktsamhet åsidosätter sina uppsåtligen samt om obligatorisk ansvarsförsäkring som villkor för skyldigheter lagens regler är tvingande, när mäklarens uppmäklarregistrering; är en konsument och uppdraget avser försäkring för dragsgivare enskilt bruk. Man kan räkna med att mäklarverkhuvudsakligen samhet, som redan förekommer i viss utsträckning på försäkringsområdet, kommer att bli betydligt vanligare än tidigare. Denna nödvändigt att ta ställning till frågan om utveckling gör det lagstiftningen bör innehålla särskilda regler för fall då försäkringen förmedlas av mäklare. Detta kan på flera sätt påverka försäkringsförhållandet. Om mäklaren åläggs en informationsplikt mot sin uppdragsgivare på sätt som skett i den nya lagen, kan man sätta i fråga om även bör ha en plikt av samma slag. Mäklaförsäkringsbolaget rens medverkan vid tillkomsten av avtalet och hans biträde åt för-

151 Försäkringsmäklare

säkringstagaren under avtalstiden aktualiserar om hans Avsnitt 6.8 problemet behörighet att företräda försäkringstagaren i olika och sammanhang betydelsen av hans medverkan vid Vidare kan premiebetalningen. diskuteras, hur det skall inverka ansvar att på försäkringsbolagets mäklaren lämnar felaktiga till i samband med uppgifter bolaget avtalsslutet eller Genom den mellanskaderegleringen. speciella ställning mäklaren intar kan man i en rad situationer tveka, om det är försäkringstagaren som bör svara för hans och föråtgärder summelser eller om tvärtom det är som får bära försäkringsbolaget risken för sådana förhållanden. får en Frågorna speciell betydelse vid företagsförsäkring. På område torde konsumentförsäkringens det bli mindre att en mäklare om också detta vanligt medverkar, redan nu förekommer i någon utsträckning. Av särskilt intresse i detta är den allmänna tendens sammanhang som kan konstateras i svenska att dagens försäkring, försäkringsbolagen godtar mäklaren som mellanhand bara om mäklaren har fullmakt från sin uppdragsgivare. Det pågår arbete med att utforma formulär för sådana fullmakter Vi anser oss ha (s.k. mäklarbrev). skäl att utgå från att dessa får en som både är lämplig utformning, klar till sin avfattning och tillvaratar alla berörda intresse. parters Om en sådan fullmakt förenklas i föreligger rättsläget betydande utsträckning vid försäkring som förmedlas av mäklare. Det står då klart att mäklaren trots sin fristående handlar försäkställning på ringstagarens, inte på försäkringsbolagets vägnar. Bolaget kan i allmänhet rikta sin information till mäklaren med samma verkan som om den riktades till försäkringstagaren själv. Mäklaren anses företräda försäkringstagaren vid avtalsslut och när olika meddelanden skall tillställas denne. Uppgifter av mäklaren och andra åtgärder av denne kommer i att tillräknas princip försäkringstagaren. Skulle mäklaren illa tillvarata dennes intressen, blir han skadeståndsskyldig enligt den nämnda regeln i försäkringsmäklarlagen (14 §). Av stor vikt är här också föreskriften om obligatorisk ansvarsförsäkring som förutsättning för registrering av försäkringsmäklare. Med tanke härpå spelar det roll om mäklaren saknar medel att ingen själv betala skadeståndet. Det bör framhållas att förarbetena enligt till endast sådana försäkringsmäklarlagen ansvarsförsäkringar kommer att godtas som ger den skadelidande rätt att utan inskränkningar få ut det mäklaren är skadeståndsbelopp skyldig att utge (prop. 1988/892136 s. 34). Oavsett vem som blivit lidande mäklapå rens fel kommer skadan att i sista hand bäras av mäklaväsentligen rens försäkring. - Över huvud taget har det nya systemet med en

prövning av mäklarens kompetens vid och över registreringen tillsyn mäklarna skapat helt andra än att i viss förutsättningar tidigare utsträckning låta mäklarna svara för att som försäkringen fungerar ~ avsett.

152 sou 1989:88 Försäkringsmäklare

Avsnitt 6.8 Mot denna anser vi det rimligt att vid utformningen av bakgrund lagen utgå från att mäklaren är försäkringstagarens representant, som kan väntas tillvarata hans intressen på bästa vis. Det innebär att särskilda om av mäklarens medverkan får anses regler betydelsen obehövliga. - Om försäkringsbolaget i något sammanhang skulle mäklare som mellanhand utan att denne har fullmakt, får godta däremot i viss utsträckning bära risken t.ex. för att inbolaget formation inte når försäkringstagaren för att en

eller felaktig upp-

inte kan mot denne. Att märka är emellertid, att lysning åberopas sådana förhållanden normalt kan antas bero på försumlighet av från mäklarens sida och att hans lagstadgade skadenågot slag ståndsansvar, liksom hans obligatoriska ansvarsförsäkring, också omfattar skada som Bolaget kan i så fall tillfogas försäkringsbolaget. få skadan ersatt av mäklaren eller dennes försäkring. Skulle en icke registrerad mäklare uppträda som någon gång ombud för försäkringstagaren finns onekligen en befullmäktigat att denne - eller försäkringsbolaget- inte kan få ut något möjlighet skadestånd, ifall mäklaren skulle vålla parterna i försäkringsavtalet förlust. Risken för att mindre seriösa mäklare uppträder någon torde emellertid minska med mäklarlagstiftningens tillbetydligt komst. Situationen i det fallet är vidare inte annorlunda än angivna vad som redan idag kan förekomma, när försäkringstagaren ger någon en fullmakt att sluta försäkringsavtal på hans vägnar. Några inte för detta fall. Inte heller behöver särregler synes erforderliga man särskilt situationen, att anlitar en reglera försäkringstagaren konsult för utan att konsulrådgivning angående försäkringsskyddet ten förmedlar någon försäkring. Vi återkommer i olika sammanhang till bestämmelsernas tillvid försäkringar som förmedlas av mäklare. lämpning Det från att mäklaren bär ett skadeståndsansvar mot sagda utgår sin om han inte fullgör sina skyldigheter enligt uppuppdragsgivare Det är emellertid tänkbart att mäklaren i avtalet med fördraget. friskriver från skadeståndsskyldighet eller besäkringstagaren sig gränsar ansvaret till visst belopp; skadeståndsregeln i lagen om är endast när uppdragsgivaren är en försäkringsmäklare tvingande konsument kan vänta att mäklarens ansvarsförsäkring (2 §). Man med en varför han har intresse av ett gäller betydande självrisk, sådant förfarande. Det är troligt att en mäklare visserligen knappast träffar en sådan överenskommelse, vilken knappast kan väcka förtroende för hans verksamhet bland kunderna. Avtal av detta slag vara främmande för mäklarna, och försäkringsbolagens synes i dag är tänkt som ett hinder mot avsedda praxis att begära fullmakt just Inte desto mindre är det otillfredsställande om sådana friskrivningar. enligt mäklarlagen går längre än enligt friskrivningsmöjligheten har inte till den regel vi SkFL; mäklarlagen någon motsvarighet

EG-frågor 153

föreslår, att villkor vid företagsförsäkring saknar verkan när för- Avsnitt 6.9 säkringstagaren skäligen bör ha samma skydd som en konsument mot villkoret (se avsnitt 6.4 ovan). Eftersom det är oklart om olikheten kommer att få någon praktisk betydelse inskränker vi oss till att påpeka förhållandet utan att nu föreslå någon ändring i mäklarlagens regel; det finns emellertid skäl för försäkringsinspektionen att noga följa utvecklingen av avtalen på området.

6.9 EG-frågor

Sammanfattning: Inom EG finns ett förlag till direktiv rörande försäkringsavtal, vilket berör flera frågor som behandlas i SkFL. Eftersom det är mycket osäkert i vad mån EG-förslaget kommer att godtas, har vi begränsat oss till att peka på sådana punkter där det kan finnas anledning att senare ändra reglerna i SkFL för att åstadkomma en harmonisering med EG-reglerna.

Enligt regeringens direktiv av den 22 juni 1988 skall vi liksom andra kommittéer beakta EG-aspekter i vårt arbete. Det måste undersökas i vad mån det förekommer någon gemensam ordning inom EG som motsvarar vad som föreslås i SkFL, och i förekommande fall skall man ta tillvara de möjligheter till harmonisering som finns. I betänkandet skall redovisas förslagets förhållande till EG:s motsvarande regler, direktiv eller förslag till direktiv från EG-kommissionen, och om kommitténs förslag skiljer sig härifrån skall skälen för dessa redovisas. Som framgår av det föregående (avsnitt 2.3) finns inom EG två direktiv och ett förslag till direktiv som rör skadeförsåkring. Direktiven har begränsad betydelse för försäkringsavtalsrätten frånsett vissa lagvalsregler i det andra direktivet av år 1988; dessa har behandlats i avsnitt 6.6 ovan. Av större intresse är 1979 års till förslag direktiv rörande försäkringsavtal. Detta har visserligen inte godkänts, och alltjämt synes det högst tveksamt om det kommer att godkännas. Av denna orsak har det haft begränsad betydelse för vårt arbete även sedan regeringen inskärpt betydelsen av samordning med EG. Frågan måste emellertid tas upp hur en anpassning till EG:s ordning skall ske om trots allt ett direktiv kommer att antas i överensstämmelse med förslaget. - Om det skall gå att nå överensstämmelse med vad som gäller inom EG är det över huvud taget angeläget att man noga följer det fortlöpande arbetet där; det är tydligt att när det gäller exempelvis förmåner som arbetsgivare ger

154 E G-frågor

Avsnitt 6.9 de anställda det förekommer olika lösningar, varvid skilda begrepp används, och att det inte alltid rör sig om försäkring. Direktivförslaget skiljer inte mellan konsument- och företagsförsäkring. I båda fallen får försäkringstagaren och den försäkrade ett minimiskydd, medan villkor som är förmånligare för dem än direktiven skulle vara tillåtna. Enligt vad som förut redovisats tas en rad frågor upp som också behandlas i vårt förslag till SkFL. I de flesta fall ger vår lagtext ett bättre skydd för försäkringstagarsidan än EG:s reglering. Emellertid är, som framgår av det föregående (avsnitt 6.4), de regler vi föreslår dispositiva för företagsförsäkringens del frånsett när det gäller vissa småföretagare. Följden kan bli att SkFL:s ordning inte skulle ge försäkringstagaren ett skydd som godtas från EG:s sida. Antas direktiven, kan det bli aktuellt att i viss utsträckning införa en tvingande reglering också för företagens del. I det väsentliga bör man därvid kunna bygga på den lagtext vi föreslår. På enstaka punkter måste reglerna jämkas i riktning mot ett utvidgat skydd. Vad som nu sagts har inte föranlett oss att frångå den reglering som vi från andra synpunkter funnit lämplig. Varken från försäkringsbranschens eller från företagsrepresentanternas sida har man påkallat att av hänsyn till den möjliga utvecklingen inom EG de enskilda bestämmelserna skall utformas på ett annat vis. Vi har därför begränsat oss till att på olika punkter ange vad som krävs för en harmonisering med de föreslagna EG-reglerna, skälen för vår egen lösning och hur en bestämmelse som jämkats efter EG:s regel skulle gå in i lagens system. På detta vis bör departementsbehandlingen av förslaget underlättas, om EG-direktivet skulle antas. Frågor av detta slag skall tas upp i avsnitten om information, uppsägning, upplysningsplikt, premiebetalning, räddningskostnader och skadeanmälan.

sou 1989:88 155

till 2

Allmänmotivering kap.

7 Information

Inledning

Sammanfattning: SkFL bör innehålla regler om en allmän informationsskyldighet vid såväl konsumentförsäkring som företagsförsäkring.

I både KFL och förslaget till PFL utgjorde det viktiga att nyheter särskilda föreskrifter gavs om försäkringsbolagets att inskyldighet formera om försäkringen både innan den tecknades och under försäkringstiden. Några motsvarande regler förekommer inte i FAL. Anledningen till att dessa förpliktelser betonades i sådan grad i det förra sammanhanget var naturligtvis att det var fråga om försäkring tecknad av konsumenter, som kunde förutsättas sakna sakkunskap på försäkringsområdet. Lika angeläget är det inte att bolagen informerar företag om vad en tilltänkt försäkring innebär. För företagens del har man rätt att räkna med en större vana vid mellanhavanden av detta slag. Många gånger har de tillgång till egen expertis i sådana frågor, i andra fall kan de konsultera fackmän exempelvis i en organisation. Och när det gäller att studera avtalsbestämmelser av försäkringsvillkorens typ, är det att kräva naturligt mer från företagarens sida. På andra områden får han i allmänhet stå risken själv om han missförstår eller förbiser klausuler i standardavtal, och det kunde vara närliggande att anse något liknande böra gälla också i försäkringsförhålladen. Mot en sådan ståndpunkt kan emellertid invändas, att det finns goda skäl att anse försäkringsavtalet inta en bland de särställning avtal en företagare ingår. Till en början bör betonas dess väsentliga betydelse för företagarens ekonomiska trygghet. Också för ganska stora företag kan det få förödande konsekvenser, om en större skada inträffar utan att en väntad försäkringsersättning utgår. Vidare står

156 Allmänmotivering till 2 sou 1989:88 kap.

Avsnitt 7.1 det klart att ett avtal om företagsförsäkring ofta kan vara komoch för en osakkunnig på ett sätt som plicerat svåröverskådligt saknar transaktioner i Bl.a. är motsvarighet vid företagarens övrigt. det ofta svårt att konstatera i vad mån försäkringen omfattar olika tänkbara risker, och det kan vara nästan omöjligt för en ordinår att bedöma, om en produkt som han erbjuds verkförsäkringstagare är värd sitt eller om han bör nöja sig med ett mindre ligen pris omfattande och utgör ofta en billigare skydd. Företagsförsäkringen kombination av olika var och en med olika villförsäkringsformer, kor, och vid sidan av dessa måste man i allmänhet för att få klarhet om studera försäkringsbrevet, varav framgår förförsäkringsskyddet och eventuella särskilda tilläggsvillkor. De säkringens omfattning försäkrades skyldigheter regleras också i bestämmelser som är gemensamma för flera eller avser en särskild förförsäkringsgrenar Allt detta är i och för sig naturligt, kanske delvis svårt säkringsgren. att undvika, men det ställer onekligen stora krav på uppmärksamhet och omdöme hos den enskilde företagaren. Som framgått av det föregående intar vi visserligen den principiella att det som huvudregel bör råda avtalsfrihet på ståndpunkten område. Det innebär dock inte att lagstiftaren företagsförsäkringens bör ens när försäkringstagaren inte förbigå informationsproblemet med en konsument. Från allmän synpunkt är gärna kan jämställas det av värde, om företagarnas försäkringsskydd får en så lämplig och ekonomiskt betryggande utformning som möjligt. Här kan också erinras om den förut utvecklade synpunkten att ett bristfälligt kan få olyckliga konsekvenser också för andra än försäkringsskydd försäkringstagaren - t.ex. för anställda, för kreditorer och, när det visar att en inte omfattar skadan, för en skadesig ansvarsförsäkring lidande som blir utan ersättning. Av sådana skäl anser vi det naturligt att en skadeförsäkringslag föreskriver en allmän informationsplikt också vid företagsförsäk- Men får bolagets skyldigheter efter det ring. självfallet anpassas behov av som kan förväntas hos kundkretsen. Vissa upplysningar större företag kan väntas i stort sett reda sig utan information inför tecknandet av en försäkring, utom möjligen vid nya och mycket försäkringsformer. Också annars kan bolagen begära komplicerade mer av sina kunder i dessa fall än vid konsumentförbetydligt Det är att försäkringstagaren bör få information om säkring. givet villkoren har tecknats, men man bör kunna sänka när en försäkring kraven en pedagogiskt riktig information om viktiga undantag på och andra av risken. En del kategorier av småföretabegränsningar sett inte annars sysslar med mera invecklade affärsgare som typiskt transaktioner, t.ex. vissa hantverkare och småbrukare, kan dock behöva och upplysningar om vad försäktydliga ganska ingående ringsskyddet innebär.

till 2 157 Allmänmotivering kap.

7.2 innehåll Avsnitt 7 .2

Informationsreglemas

Sammanfattning: Informationsreglerna överensstämmer till stor del med motsvarande bestämmelser i KFL och förslaget till PFL. I förslaget har beaktats att vid företagsförsäkring informationsbehovet kan vara mindre än annars.

Vad konsumentförsäkringen beträffar anser vi att det inte finns skäl att i något väsentligt avseende ändra de nuvarande informationsreglerna. Det är emellertid motiverat att närma dem till vad vi föreslagit för personförsäkringens del. Det innebär bl.a. att bolaget bör vara skyldigt att under försäkringstiden i inskälig omfattning formera försäkringstagaren om nya förhållanden av vikt för honom att känna till - som dock torde få benågot begränsad praktisk tydelse när det gäller skadeförsäkring för konsumenter. Vi återkommer i specialmotiveringen till en del närmast formella ändringar i reglerna. Liksom enligt KFL bör inte ha bolaget någon informationsskyldighet i samband med att en när informationen försäkring tecknas, möter särskilt hinder - t.ex. när försäkringstagaren som ofta vid reseförsäkring har omedelbart behov av utan försäkring möjlighet till kontakt med bolaget. Informationsplikten förändrar också karaktär, när försäkringen förmedlas genom en från bolaget fristående, mäklare. registrerad Det står klart att informationsplikten mot kunden angående en tilltänkt försäkring då i första hand bör åvila mäklaren om (jfr konsumentförsäkring 12 § i lagen om försäkringsmäklare). Som förut framhållits vårt ifrån att (avsnitt 6.8) utgår lagförslag försäkringsbolaget i detta läge kräver att mäklaren visar fullmakt från försäkringstagaren. I så fall kan bolaget normalt räkna med att mäklaren informerar om allt vad den försäkrade enligt vårt bör lagförslag veta om försäkringen - förutsatt naturligtvis att försett mäkbolaget laren med samma upplysningar. Informationen kan alltså riktas till mäklaren både inför avtalsslutet och under försäkringstiden. — Om inte mäklaren har rätt att företräda kan försäkringstagaren, bolaget däremot inte åberopa att mäklaren informerats, såvida det inte står klart att vidarebefordrats sätt till försäkuppgifterna på lämpligt ringstagaren. Skillnaden får betydelse bl.a. för bolagets civilrättsliga ansvar för bristande information (jfr nedan). Vad som nu sagts om betydelsen av att mäklaren uppträder som försäkringstagarens ombud av allmänna

framgår avtalsrättsliga prin-

ciper, och vi anser att det inte behövs någon särskild bestämmelse som behandlar ämnet. Emellertid bör 12 § om lagen försäkrings-

158 till 2 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 7.3 mäklare ändras så att sker till informationsplikten i hänvisning SkFL; samtidigt bör en sådan hänvisning göras till PFL (lagförslag 8 och avsnitt 18.6 nedan). Som förut framhållits har försäkringsbolagets informationsplikt en helt annan innebörd när informationen riktar sig till stora företag än vid för mindre företag, och den information som är försäkringar avsedd för dessa passar inte alltid så väl för konsumenter. Om information går till en registrerad mäklare kan den vidare utformas med hänsyn till dennes särskilda sakkunskap på området; försäkbehöver t.ex. inte särskilt förklaras. Är det meningen ringstermer att ett material endast skall vidarebefordras av mäklaren skriftligt till dennes bör dock informationen ta sikte på denuppdragsgivare, ne. - Att närmare ange vad informationen för olika kategorier skall gå ut på är emellertid knappast möjligt i lagtext. Enligt vår mening kan man väl ge allmänna regler om informationens innehåll mycket av liknande slag som i vårt förslag till PFL, om det anges i lagtexten att informationen skall bero av försäkringens art och mottagarens förhållanden och det vidare understryks att man skall ta särskild till om är konsument eller annars kan antas hänsyn mottagaren sakna i frågan. Vi utgår från att man genom förhandsakkunskap mellan försäkringsbranschen och organisationer på försäklingar ringstagarsidan kan åstadkomma lämpliga riktlinjer för informationen också till olika kategorier av företagare.

7.3 Ansvar för brister i informationen

Sammanfattning: De föreslagna informationsreglerna har vämarknadsrättslig karaktär. Liksom vid personförsentligen säkring har försäkringsbolaget dock under vissa förutsättett civilrättsligt ansvar för brister i informationen. Om ningar bolaget har underlåtit att informera om ett villkor som utgör en särskilt av försäkringsskyddet, om s.k. viktig avgränsning kontantklausuler, om skyldighet att anmäla riskökning eller om en särskilt säkerhetsföreskrift skall man bortse från viktig villkoret, trots att det i och för sig utgör en del av försäkringavtalet. Försummar bolaget informationsskyldigheten kan informationen kompletteras i efterhand, vilket medför att villkoret får åberopas av bolaget efter en tid.

Liksom i KFL och i förslaget till PFL bör informationsreglerna ha en marknadsrättslig karaktär. Detta innebär att såvitt gäller väsentligen information till företagare det bara blir fråga om marknadsrättsliga

Allmänmotivering till 2 kap. 159

sanktioner vid vissa fall av 2 § markotillbörlig marknadsföring (se Avsnitt 7.3 nadsföringslagen, 1975:1418). Någon civilrättslig sanktion vid bristfällig information inte ansågs behövlig i KFL (se prop. 1979/80:9 s. När det 39). gällde personförsäkring ansåg vi emellertid att de sanktionerna marknadsrättsliga borde kompletteras med en vid underlåtenhet civilrättslig regel: att informera om en av viktig avgränsning försäkringsskyddet skulle denna inte få mot en åberopas försäkringstagare, om inte underlåtenheten avhjälpts senast före fjorton dagar försäkringsfallet eller han ändå känt till avgränsningen (2 kap. 6 § PFL). Som skäl angavs främst att numera ett informationsansvar vid konsumentförsäkring erkänts i vart fall i reklamationsnämndens att vid praxis, personförsäkring försäkringstagaren på ett annat sätt än vid skadeförsäkring kan förutsätta att försäkringen i omfattar alla de risker princip som faller under försäkringstypen och att det fanns att anledning klargöra rättsläget på området 1986:56 s. 260 (SOU ff). Vid de nordiska har man från överläggningarna Norges och Finlands sida framhållit att ett ansvar för civilrättsligt bristfällig information borde föreskrivas också för skadeförsäkringens del, om också meningarna i mån varierat hur någon ansvaret skulle utformas. Vi har övervägt om en om skadestånd vid försummelse regel i informationen skulle vara i detta men avvisat lämplig sammanhang tanken, främst på grund av att slå fast vilken skada som svårigheten försummelsen kan anses ha orsakat; också annars en skadepassar ståndssanktion mindre väl i dessa kontraktsförhållanden. På nordiskt håll har vi varit överens om att ansvaret i stället åtminstone i första hand bör ut att vissa i gå på begränsningar försäkringsskyddet inte borde kunna när åberopas, bolaget underlåtit att ge vederbörliga upplysningar om dem. Det är emellertid att om tydligt frågan ansvaret för brister i informationen ställer annorlunda vid sig något skadeförsäkring. Här är det inte liksom vid normalt att de allra flesta personförsäkring risker av omfattas av någon betydelse försäkringen. I stället förekommer åtskilliga undantag, delvis för mycket skadesituapraktiska tioner, i villkoren. Vilka av dessa av risken som har begränsningar särskild betydelse för torde växla i försäkringstagaren hög grad för olika kategorier av och även både för företag individuellt, företagarnas och konsumenternas del. Att utforma en information som fyller samma krav som PFL ställer upp är inte lätt för företagarnas del, och en regel om ansvar för försummelse av denna informationsskyldighet skulle bli komplicerad att tillämpa. Enligt vår mening är det därför att i mån lämpligt möjlig precisera de typer av villkor som bolaget bör vara skyldigt att särskilt informera om för att villkoret skall kunna samma teknik har åberopas; för övrigt den norska kommittén förordat. Till en bör början bolaget

160 till 2 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 7.3 upplysa om villkor som utgör en viktig avgränsning av försäkringsskyddet - en skyldighet som för konsumenternas del i stort sett motsvarar vad som redan KFL (se 6 § första stycket). På gäller enligt samma sätt bör lämnas om s.k. kontantklausuler i villkoupplysning ren 3 2 § andra om skyldighet att anmäla (jfr kap. stycket SkFL), av risken avsnitt 9.3 nedan) och om särskilt viktiga Ökning (jfr säkerhetsföreskrifter - sådana som enligt bolagets erfarenhet har karaktär kan grunstor praktisk betydelse och genom sin väsentliga da en reduktion av ersättningen, om den eftersätts. Unbetydande derlåter detta, bortser man från villkoret i fråga: den undanbolaget risken försäkringen trots att inte premien betagna täcks, gäller eller brott mot säkerhetsföreskrift medför inte att talats, riskändring den försäkrade går miste om någon del av ersättningen. Emellertid bör kunna avhjälpa försummelser försäkringsbolaget att i efterhand informera om den aktuella villkorsbestämmelgenom sen, motsvarande sätt som enligt förslaget till PFL. Försäkringspå har sedan han detta sätt eller annorledes fått reda på tagaren på villkoret under alla förhållanden ett rådrum på fjorton dagar för att sitt eller fullgöra sina skyldigheter komplettera försäkringsskydd bestämmelsen. Men sedan den tiden gått ut har bolaget rätt enligt att villkoret, om ett försäkringsfall skulle inträffa. åberopa I konsekvens med vad som nyss sagts om försäkringsbolagets informationsplikt när försäkringstagaren repremarknadsrättsliga senteras av mäklare bör bolaget inte ha något civilrättsregistrerad ansvar för underlåten information, när mäklaren informerats på ligt sätt. bör med kunna lita på att mäklaren vederbörligt Bolaget fog sådana villkor som nu har gör sin uppdragsgivare uppmärksam på berörts. Också i detta fall att mäklaren skall ha del av allt gäller material som han behöver för att fullgöra sin informationsskyldighet. skall alltså t.ex. vilka avgränsningar i för- Bolaget påpeka säkringsskyddet och vilka säkerhetsföreskrifter som enligt bolagets erfarenhet framstår som särskilt viktiga, om inte detta ändå måste stå klart för mäklaren. Fullgör bolaget detta, går det civilrättsliga ansvaret för underlåten information över på mäklaren. För hans del blir det då om ett skadeståndsansvar, vars omfattning i allmänfråga het svarar mot den ersättning den försäkrade gått miste om genom villkoret i - Även den efterhandsatt bolaget kunnat åberopa fråga. information som det anförda kan försumenligt avhjälpa bolagets melse får i detta till mäklaren; hans likställs med läge riktas vetskap vetskap hos försäkringstagaren. Om mäklaren saknar fullmakt, saknar det däremot vederbörlig för ansvar att han informerats. Unbetydelse bolagets civilrättsliga dantag när mäklaren bevisligen vidarebefordrat upplysningargäller na till sådant sätt att informationen skulle ha försäkringstagaren på haft befriande verkan, om den gått direkt till denne.

sou 1989:88 till 2 161 Allmänmotivering kap.

Liksom när det gällde motsvarande i till PFL vill vi Avsnitt 7.3 regel förslaget understryka att bestämmelsen om ansvar för underlåten information i vissa situationer inte bör tolkas Den utesluter inte motsättningsvis. att bolaget också i andra svarar vid oaktsamhet av detta lägen slag, exempelvis när oriktiga upplysningar om försäkringsskyddet lämnas av dess personal eller ombud. Här bör det i vissa lägen vara möjligt att åberopa allmänna om skadestånd i kontraktförhållaprinciper den. Någon lagregel om sådan skadeståndsskyldighet anser vi emellertid som sagt inte lämpligen böra tas in i skadeförsäkringslagen. Det bör erinras om att, enligt den vi förordar, ordning reglerna om civilrättsligt ansvar för brister i informationen i blir princip dispositiva vid företagsförsäkring (se avsnitt 6.4 Här har ovan). alltså i de flesta fall försäkringsbolagen möjlighet att genom villkoren frita sig från påföljder av information. otillräcklig Förslaget till EG-direktiv upptar utförliga regler om information (se avsnitt 2.3 ovan), som innebär bl.a. att en utförlig handling rörande försäkringsavtalets innehåll skall tillställas försäkringstagaren utan dröjsmål avtalslutet De

efter (art. 2). marknadsrättsliga

regler vi föreslår är i detta hänseende strängare att informagenom tion skall ges redan innan en försäkring meddelas - alltså i ett tidigare skede. EG-reglerna föreskriver inte heller ett civilrättsligt ansvar för informationen på sätt som sker i SkFL. Om en harmonisering med dessa regler blir aktuell torde det vara att i vår tillräckligt lagstiftning föreskriva att försäkringsvillkoren omedelbart efter avtalet skall tillställas försäkringstagaren; SkFL:s text räcker det enligt med att behövlig information om villkoren sänds först i samband med första premiekravet.

till 3

Allmänmotivering kap.

8 m.m.

Försäkringsavtalet

Inledning

Sammanfattning: I lagförslaget behandlas bl.a. försäkringsavtalets ingående och upphörande samt rätten att teckna försäkring och förnyelse av försäkring. Reglerna stämmer i stora drag med motsvarande bestämmelser i KFL. En särskild har varit i vad mån reglerna bör tillämpas också fråga på företagsförsäkring.

I FAL förekommer en ganska kortfattad reglering av frågor som försäkringsavtalets ingående och upphörande. Till stor del får man här falla tillbaka på allmänna kontraktsrättsliga principer. KFL reglerar däremot dessa frågor utförligt (se 9-20 §§). Där finns bl.a. bestämmelser om sådana frågor som rätt att teckna förtvingande och av försäkringsavtalet, vilka saknar motsvarigsäkring förnyelse het vid flertalet avtal (frånsett vid hyra och flertalet typer av arrende, se 8-12 förslaget till PFL ägnas hela 3 kap. åt frågor kap. JB). I av dessa slag; regleringen påminner i mycket om KFL:s bestämmelser. Som nämnts är vår att KFL:s regelsystem i tidigare inställning stora drag bör behållas för konsumentförsäkringens del, om också vissa frågor kan behöva regleras på ett utförligare eller tydligare sätt än i den lagen. Det väsentliga problemet för vår del är om man också behöver bestämmelser i dessa avseenden vid företagsförsäkring. Det norska kommittéförslaget innehåller liksom den norska propositionen väsentligen tvingande regler på området, medan den finländska arbetsgruppen som sagt har i huvudsak samma inställning som vi till lagens tvingande natur. Det finländska förslaget ger emellertid ganska ingående regler om försäkringsavtalet.

till 3 163 Allmänmotivering kap.

8.2 Avtalets och Avsnitt 8.2

ingående förnyelse

Sammanfattning: Avtalslagens allmänna principer skall tilllämpas på försäkringsavtalets ingående. - Vi föreslår att det, liksom enligt KFL, skall finnas en rätt till konsumentförsäkring. Enligt SkFL skall reglerna kunna åberopas också vid försäkring av exempelvis djur och smycken och får på det sättet ett något vidare tillämpningsområde än hittills. Däremot har vi inte funnit att det bör gälla ett kontraheringstvång vid företagsförsäkring.

Rörande avtalets ingående anser vi att lika litet som i PFL några särskilda lagregler är behövliga när avtalslagens allmänna principer anses tillämpliga. Att märka är att man som förut nämnts kan räkna med att avtal om företagsförsäkring i större än nu utsträckning ingås genom mäklare. I vissa fall innebär mäklarens att han uppdrag handlar som fullmäktig för kunden och sluter avtal hans vägnar, i på andra förbehåller sig kunden att ta till olika offerter ställning (jfr SOU 1986:55 s. 138 f). Med tanke de varierande förhållandena på synes inte heller dessa situationer böra regleras i lagtext (jfr avsnitt 6.8 ovan). Den första frågan som behandlas i KFL till (9 §) och förslaget PFL (3 kap. 1 §) är rätten till försäkring. KFL innehåller som huvud-

regel att ett försäkringsbolag inte får vägra en konsument att teckna

en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten. Undantag görs när bolaget har särskilda skäl till vägran med till hänsyn risken för försäkringsfall, den sannolika skadans eller omfattning annan särskild omständighet. Vid har vi personförsäkring föreslagit en motsvarande reglering. Skälen är i huvudsak att den enskilde konsumentens försäkringsskydd inte skall vara beroende av försäkringsbolagets godtycke; bolaget får endast på sakliga grunder göra skillnad mellan kunderna i detta läge. Detta avsteg från allmänna kontraktsrättsliga principer motiveras framför allt av sociala skäl. Bolagen har ändå möjlighet att i situationer, där de med fog kan ställa sig avvisande till en kund, vägra honom och när försäkring, det gäller mera speciella eller ovanliga försäkringar har de också att fritt sina kunder. - motsvarar i stort sett möjlighet välja Regeln vad som förekom i praxis området redan innan KFL och på tillkom, den synes inte ha medfört större bekymmer för medan bolagen lagen gällt. Någon bestämmelse om rätt till försäkring förekommer inte i de finländska och norska förslagen; i det senare finns dock om regler rätt till förnyelse av försäkringen. Vi saknar emellertid att anledning

164 till 3 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 8.2 göra ändring i vad som i dag gäller för konsumentförsäkringens del; att samma nu skall tillämpas vid mera speciella försäkringar regler som konsumenter tecknar avsnitt 6.4 ovan) har inte större be- (se vi anser oss böra behålla betydelse i sammanhanget, eftersom gränsningen att regeln bara skall omfatta försäkringar som bolaget normalt tillandahåller allmänheten. När det gäller företagsförsäkanser vi däremot varken behövligt eller lämpligt att ge en ring, motsvarande bestämmelse. Förhållandena kan variera mycket mellan olika företag och företagskategorier, och det är rimligt att låta fritt ta till om ett försäkringsavtal bör slutas bolagen ställning frågan och vad det i så fall bör innehålla. Som nyss framhållits får man också räkna med att dessa tillkommer mäklare. försäkringar genom Trots den betydelse ett försäkringsskydd kan ha för ett företag bör det inte kunna sig en viss försäkring, när företagets renomtilltvinga mé eller talar emot ett försäkringsskydd. bolagets egna erfarenheter bör i fall ha möjlighet att uppställa speciella villkor, Bolaget varje t.ex. särskilt stränga säkerhetsföreskrifter, när en risk verkar svårförsäkrad eller man kan befara att företaget utnyttjar en försäkring ett sätt. Vi från att bolagen inte i onödan kommer att på illojalt utgår där ett ter sig som en ekonomisk vägra någon försäkring skydd I alldeles fall torde det vara möjligt att nödvändighet. speciella mot en diskriminerande behandling av vissa företagskunder ingripa genom åtgärder enligt konkurrenslagstiftningen. Det kan vissa kategorier av naturligtvis sägas att det förekommer t.ex. småbrukare, som har ett starkt behov av skydd småföretagare, och har så pass likartade förhållanden att det kan finnas samtidigt skäl att tala om som normalt tillhandahålls deras kateförsäkringar Vi räknar emellertid med att det i regel inte kommer att bli gori. för dem att försäkra sig - hittills har det inte varit några svårigheter tal om reformbehov i detta avseende. Till detta kommer att något det skulle bli alltför invecklat att just i den aktuella situationen låta för vissa men inte för konsumentregler gälla företagarkategorier, andra. Den allmänna principen, att bolaget i villkoren för företagsfår förbehålla att andra principer än vad som försäkring sig tillämpa av ju inte när det gäller själva rätten att följer lagens regler, passar avtal. Problemen med att dra gränsen mellan företag av ena och ingå av andra måste här i hög grad komplicera rättsläget. Det är typen kunden - inför svårt att godta att inte bolaget- och ofta inte heller avtalsslutet skulle kunna med någon säkerhet konstatera, om det en att meddela försäkring eller ej. föreligger skyldighet Vi har alltså kommit fram till att bestämmelsen om rätt till förendast bör Också i övrigt bör säkring gälla konsumentförsäkring. den få samma innehåll som enligt KFL. Rätten att teckna försäkring har som naturligt komplement en rätt att försäkringen när går ut. I 15§ KFL förnya försäkringstiden

till 3 165 Allmänmotivering kap.

föreskrivs att försäkringsbolaget får säga upp en försäkring till för- Avsnitt 8.2 säkringstidens utgång endast om bolaget har särskilda skäl att inte längre meddela försäkringen. Enligt vårt förslag till PFL gäller reglerna om rätt till försäkring också när ansöker försäkringstagaren om förnyelse av en tidsbegränsad försäkring (se 3 kap. 1 § andra stycket). Skälen är desamma i båda fallen; försäkringstagarens be» hov av framträder i minst lika i denna försäkringsskydd hög grad situation. Å andra sidan kan försäkringsbolagets erfarenheter av försäkringstagaren under försäkringstiden, särskilt hans sätt att sköta sina skyldigheter enligt försäkringsavtalet, vara en särskild anledning att få avtalet att upphöra. Man får alltså, på liknande men inte helt samma sätt som vid försäkringens tecknande, göra en avvägning mellan parternas intressen (jfr prop. 1979/80:9 s. 42 f, 119 f). Denna avvägning kommer till i i KFL och i uttryck reglerna PFL-förslaget, och vi har inte anledning att inta någon annan ståndpunkt i denna fråga, när nu om skall reglerna konsumentförsäkring överföras till en skadeförsäkringslag. Vi föreslår alltså att liksom i förslaget till PFL reglerna om rätt till försäkring skall vara tilllämpliga också i den nu berörda situationen. Vad angår företagsförsäkring har vi även i denna situation ansett att det saknas tillräckliga skäl för att samma som vid tillämpa regel konsumentförsäkring. Villkoren brukar här ge bolagen rätt att fritt säga upp försäkringen vid försäkringstidens utgång med en månads När det av en redan tecknad föruppsägningstid. gäller förnyelse säkring är det visserligen inte så svårt från att lagteknisk synpunkt låta försäkringsbolaget göra förbehåll i villkoren om att rätt någon till förlängd försäkring inte skall som man ger gälla, samtidigt möjlighet att åsidosätta detta förbehåll beträffande vissa av grupper småföretagare. Att tillämpa andra regler i detta läge än när en helt ny försäkring söks skulle emellertid te sig inkonsekvent, och man kan inte heller bortse från risken att ett i så fall försäkringsbolag skulle bli mindre benäget att meddela för vissa försäkring kategorier av företagare, om man befarar att inte bli av med försäkringstagaren när försäkringstiden går ut. Även på denna punkt bör alltså full avtalsfrihet gälla för företagsförsäkringens del.

166 Allmänmotivering till 3 kap.

Avsnitt 8.3 och av

8.3 Försäkringstiden uppsägning försäkringen

Sammanfattning: Om ett försäkringsavtal träffas har bolaget som ett ansvar från och med dagen efter den då huvudregel meddelande till bolaget att försäkringstagaren önskade givits försäkringen. I fråga om rätt att säga upp försäkringen i förtid stämmer vårt förslag i stora drag med KFL:s reglering, varvid dock för försäkringsbolaget föruppsägningstiden till en månad. Vid synnerliga skäl kan försäkringslängts inte bara säga upp försäkringen utan också ändra bolaget villkoren under Om försäkringsbolaget vill försäkringstiden. anta nya villkor i samband med att försäkringen förnyas, måste detta med för den bolaget begära samtidigt premiekrav försäkringen. Särskilt med tanke på den avtalsfrihet förnyade som i vid företagsförsäkring har vi inte funnit princip gäller att ha särbestämmelser för företagsförsäkring. anledning

KFL innehåller vissa delvis tvingande regler om försäkringstiden. Den får inte överstiga ett år, om det inte finns särskilda skäl för detta inte annat avtalats eller framgår av omständigheterna (10 §). Om tiden från och med efter den då försäkringsbörjar löpa dagen lämnade meddelande till försäkringsbolaget att han ville tagaren teckna dock inte om denna skall börja gälla när premiförsäkringen, en har betalats (se närmare 11 §). Vissa andra regler ges om föroch om ansvarstidens och slut (12 och 13 §§). - Av de nyelse början vi om personförsäkring har framför allt bestämmelregler föreslagit sen i 3 2 § PFL intresse. Där huvudregel att om en kap. anges som meddelas normala villkor eller på sådana särskilda försäkring på för bolagets ansvar räknas från villkor som anges i ansökan, tiden och med efter den då försäkringstagaren avsände eller lämnadagen de ansökan till bolaget; vissa avsteg görs emellertid från denna Det bör framhållas att regeln bara blir tillämplig om avtal princip. sluts. har, på sätt som nyss anfördes, möjlighet att verkligen Bolaget av särskilda omständigheter. - Om förvägra försäkring på grund ett anbud från bolaget, räknas ansvaret i säkringstagaren accepterar stället från och med då accepten sändes eller lämnades. dagen vid skadeförsäkring är här till stor del andra än vid Förhållandena det saknas en motsvarighet bl.a. till de långa personförsäkring; särskilt vid livförsäkring och till den sedvanliga försäkringstiderna av den försäkrades hälsotillstånd som förekommer vid prövning liv och hälsa. Det är därför nödvändigt att avvika från försäkring på den vi funnit vid arbetet på PFL. För konsumentordning lämplig del förefaller det inte vara anledning att ändra KFL:s försäkringens

till 3 167 Allmänmotivering kap.

reglering i sak. Det innebär bl.a. att en dispositiv bestämmelse Avsnitt 8.3 skulle gälla om att ansvaret inträder efter dagen ansökningsdagen när en försäkring meddelats. blir framför allt om man bör Frågan reglera dessa frågor på samma vis vid företagsförsäkring. Med tanke på den avtalsfrihet vi föreslår synes detta inte medföra några olägenheter; bestämmelser om avsteg från ett försäkringsvillkor beträffande vissa småföretagare torde inte ha större när den lagtext mening, som man skulle falla tillbaka på ändå är Att dispositiv. ge olika regler för företags- och konsumentförsäkring i detta hänseende skulle också här komplicera ett sätt som bör undvikas. Vi lagtexten på har stannat för att föreslå en av dessa enhetlig reglering frågor; mönstret blir KFL, men formellt bör bestämmelserna i någon mån förenklas (se 3 kap. 2 § i lagförslaget). Också när det gäller parternas rätt att säga upp en i försäkring förtid är förhållandena annorlunda vid och förskadeförsäkring, slaget till PFL kan inte anses som någon lämplig förebild. KFL ger här försäkringstagaren rätt att säga upp med omedelförsäkringen bar verkan, om försäkringsbehovet faller bort eller det inträffar en annan liknande även i vissa andra fall kan försäkomständighet; ringstagaren få en förnyad försäkring att upphöra (se 20 §). Vad försäkringsbolaget angår, har det en rätt till med 14 uppsägning dagars uppsägningstid när försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller det finns andra synnerliga skäl (18 § KFL). Speciella regler gäller vid premiedröjsmål (25 §; jfr nedan avsnitt 10). FAL har särskilda bestämmelser i frågan vid olika typer av kontraktsbrott från försäkringstagarens sida (se bl.a. 4 §, 13 §, 47 § och 51 § andra stycket). Vad först beträffar försäkringstagarens anser vi uppsägningsrätt att det knappast finns att ifrån KFL:s anledning gå reglering på konsumentförsäkringens område. Med tanke på de korta avtalstiderna kan försäkringstagaren inte att få rimligen begära frigöra sig från avtalet så snart som han av ena eller andra orsaken att ångrar han tagit försäkring i En regel med detta innehåll skulle bolaget. kunna medföra inte obetydliga kostnader för därmed bolaget (och för kollektivet av konsumenter), och det är inte säkert att den enskilde försäkringstagaren skulle ha så stor fördel av den; det kan finnas en risk för förhastade uppsägningar, som leder till att han står utan skydd ifall en skada skulle inträffa innan han hunnit skaffa sig en ny försäkring. Det synes tillräckligt att försäkringstagaren kan bli av med försäkringen när han inte längre behöver den och i vissa jämförliga fall. I sak föreslår vi alltså en regel som väsentligen motsvarar 20 § KFL. - Sedan bör försäkringen upphört, försäkringstagaren liksom enligt KFL (se 29 §) ha rätt till återbetalning av en del av premien (se 5 kap. 6 § SkFL). Vi återkommer till den regeln i specialmotiveringen.

168 till 3 Allmânmotivering kap.

Avsnitt 8.3 På område kan det naturligtvis ofta te sig företagsförsäkringens diskutabelt med en långtgående uppsägningsrätt för försäkringsi med rätt för denne att återkräva premien, något tagaren förening som bl.a. kan medföra komplikationer vid återförsäkring. Villkoren brukar rätt till förtida med en ge försäkringstagaren uppsägning månads vid inträffad skada, ofta också om försäkuppsägningstid helt eller till väsentlig del faller bort genom att förringsbehovet säkrad eller av liknande anledning. Med tanke på egendom avyttras den avtalsfrihet vi här föreslår bör emellertid det inte principiella för all skadeförmedföra några olägenheter att ge enhetliga regler säkring i detta avseende. Vad sedan torde likangår försäkringsbolaget; uppsägningsrätt nande ha varit för den nyss omtalade regeln i synpunkter avgörande 18 § KFL som då det gäller försäkringstagarens rätt att få förnya en den som försäkrat bör kunna räkna med att konsumentförsäkring: sig han under en inte alltför kort tid också får behålla det skydd han behöver, såvida inte alldeles förhållanden motiverar annat speciella SOU 1977:84 s. 130, 132 f). Några skäl att utvidga försäkrings- (jfr har inte framträtt under KFL:s bolagens uppsägningsmöjligheter Förtida lär över huvud inte ha stor giltighetstid. uppsägning taget i dessa fall, bl.a. på grund av de korta försäkringspraktisk betydelse tiderna. Av sådana skäl har i motiven till KFL ansetts tillräckligt med en allmänt hållen 1977:84 s. 133). Vi har uppsägningsregel (SOU samma nu. av konsumentförsäkring skall inställning Uppsägning alltså kunna förekomma framför allt vid vissa uppsåt-liga och grave-

rande förfaranden på försäkringstagarsidan, exempelvis svikliga uppvid avtalsslutet, uppsåtligt framkallande av försäkringsfallet, gifter brott mot en väsentlig säkerhetsföreskrift eller bedrägliga allvarliga i samband med skadereglering. - Den betydligt viktigare påståenden rätten till av underlåten premiebetalning forduppsägning på grund rar liksom i KFL en (se avsnitt 10 nedan). speciell reglering På område kan en så begränsad uppsägföretagsförsäkringens särskilt vid ningsrätt i vissa lägen te sig otillfredsställande, långvariga och av värden. Nuvarande villkor försäkringar försäkring betydande rätt att säga upp försäkringen i förtid med 14 ger vanligen bolaget bl.a. om det sker en ändring i sådana fördagars uppsägningstid hålladen som till för när detta medför ligger grund försäkringen, eller ökad risk för skada, samt med en månads upphögre premie vid inträffad skada. Även i detta fall motiverar emellersägningstid tid den avtalsfrihet vi föreslår att samma bestämmelse principiella gäller som vid konsumentförsäkring. är enligt den norska propositionen två månader Uppsägningstiden och det finländska en månad. Vi anser det rimligt att förslaget fristen bestäms till en månad, dvs. dagar längre än vad som fjorton gäller enligt KFL (3 kap. 4 § lagförslaget).

Allmänmotivering till 3 kap. 169

Vad som hittills har behandlats är parternas rätt att säga upp Avsnitt 8.3 försäkringen till upphörande. Försäkringsbolaget kan emellertid också ha intresse av uppsägning för ändring av villkoren. Orsaken kan vara att försäkringstagaren på ena eller andra sättet brustit i sina skyldigheter mot bolaget och att villkoren därför behöver skärpas så att bolaget har bättre kontroll över risken. I varje fall kan ett sådant förhållande motivera en höjning av premien. Det är naturligtvis också tänkbart att andra förhållanden påkallar en ändring av villkoren eller en premiehöjning. Vid korta försäkringstider lär det normalt vara tillräckligt att en ändring sker när försäkringen förnyas. Men vid företagsförsäkring kan detta ofta te sig motiverat redan under försäkringstiden. KFL ger bolaget rätt att ändra villkoren under försäkringstiden, om försäkringstagaren eller den försäkrade åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget uppsåtligen eller genom ej ringa oaktsamhet, eller det finns synnerliga skäl; försäkringstagaren har då å sin sida uppsägningsrätt (se närmare 19 §). För att förenkla systemet kan det vara anledning att här ge en liknande regel som uppsägning för upphörande, varvid helt naturligt det kan föreligga synnerliga skäl för villkorsändring även när skälen inte ter sig tillräckliga för en så ingripande åtgärd som uppsägning. Vi föreslår en sådan regel (3 kap. 5 § första stycket). Vid företagsförsäkring är givetvis en så begränsad rätt till villkorsändring otillfredsställande från försäkringsbolagens synpunkt; både vid kontraktsbrott och vid riskändringar av annan orsak kan det finnas goda skäl att ändra premie och andra villkor. Inte minst kan detta vara befogat vid försäkring av mindre företag, t.ex. om de faktiska förhållandena har förändrats påtagligt eller bolaget har fått anledning till misstankar beträffande den moraliska risken. Vad som då främst kommer i fråga lär vara nya säkerhetsföreskrifter och nya villkor om skyldighet att anmäla ökning av faran, eller om en strängare påföljd när skyldigheten eftersätts. Förbehåll om sådana villkorsändringar bör i allmänhet godtas också när försäkringstagaren annars kan synas ha behov av samma skydd som en konsument, förutsatt att han informerats om det nya villkoret och haft rimlig tid att rätta sig efter detta. På annat sätt får man självfallet se möjligheterna för försäkringsbolaget att ändra villkoren i samband med förnyelse av försäkringen. Här bör det vid skadeförsäkring inte finnas något hinder för bolaget att höja premien eller skärpa villkoren i något avseende, om försäkringstagaren får ett rådrum efter meddelande om för ändringen att ta ställning till om han vill ha kvar försäkringen (jfr prop. 1979/ 80:9 s. 47). Enligt 17 § andra stycket KFL skall ett skriftligt meddelande av detta slag avsändas till honom senast 14 dagar före försäkringstidens utgång. Företagsförsäkringsvillkoren brukar inne-

170 Allmänmotivering till 3 kap. sou 1989:88

Avsnitt 8.3 bära att meddelande om villkorsändringen skall lämnas senast då för den avtalsperioden sänds ut. Vi anser denna premieavin ny konstruktion lämplig för SkFL:s del, om försäkringstagaren får godtagbar information om ändringen. Det innebär att försäkringstagaren vid konsumentförsäkring får en månad på sig att besluta om han skall fortsätta med försäkringen (se 5 kap. 1 § andra och tredje styckena lagförslaget; jfr om information 2 kap. 4 §). - Några särskilda regler behövs här inte för företagsförsäkringens vidkommande (3 kap. 7 § lagförslaget). Av de frågor som berörts i detta avsnitt reglerar förslaget till EG-direktiv endast försäkringsavtalets upphörande. Reglerna härom är ganska utförliga och komplicerade (se avsnitt 2.3 ovan). Vid förtida uppsägning är fristerna över lag lika förmånliga eller - oftast - för den försäkrade SkFL:s text. På denna förmånligare enligt punkt skulle alltså inte lagen behöva ändras vid en harmonisering, frånsett att den får göras tvingande vid företagsförsäkring; i så fall kan övervägas att anknyta till EG:s frister. - Om ett villkor gäller om automatisk förlängning av avtalet är såtillvida EG:s regler gynnsammare för försäkringstagaren att försäkringsbolaget får iaktta två månaders uppsägningstid och försäkringstagaren kan säga upp försäkringsavtal på mer än tre år med två månaders uppsägningstid efter det tredje årets utgång om premien inte skall beräknas för en bestämd period (art. 10-3 b,c). Enligt SkFL:s lagtext är uppsägningstiden för bolaget en månad, och motsvarighet saknas till regeln om långvariga avtal. Även om skillnaderna i praktiken torde vara obetydliga, särskilt vid konsumentförsäkring med dess korta förbör de observeras vid en säkringstider, harmonisering. Enligt direktivförslaget får avtalet utan uppsägning upphöra vid svek från motsidan (art. 10-2); som framgår av det följande (avsnitt 9.2 nedan) måste enligt SkFL försäkringen sägas upp också i detta läge, men eftersom något ansvar inte gäller för bolaget i denna situation, torde olikheten sakna betydelse. - Över huvud taget synes EG:s invecklade regler om dessa frågor knappast värda att efterföljas, och de torde bara böra införas i svensk rätt om detta är alldeles nödvändigt.

till 4

Allmänmotivering kap.

Begränsningar

av

försäkringsbolagets

ansvar

9.1 karaktär m.m.

Inledning: reglernas

Sammanfattning: Vi anser att liksom enligt KFL och PFL försäkringsbolaget skall bestämma vilka risker försäkringen skall täcka; särskilt försäkringsinspektionens villkorsgranskning bör motverka att försäkringarna får en olämplig utformning. Däremot bör SkFL innehålla regler om följderna av att försäkringstagaren eller den försäkrade mot s.k. bryter biförpliktelser till avtalet, t.ex. genom att inte lämna korrekta uppgifter till bolaget i samband med att försäkringen tecknas.

I förslaget till PFL har vi intagit ståndpunkten, att lagen som huvudregel inte skall bestämma vilka risker försäkringen skall omfatta, utom när det gäller följderna av att försäkringstagaren eller den försäkrade har brutit mot olika s.k. biförpliktelser till försäkringsavtalet - att åsidosätta eller exempelvis genom upplysningsplikt på visst sätt öka risken eller framkalla försäkringsfallet. I övrigt skulle bolaget i princip få fritt bestämma området för ansvaret genom s.k. omfattningsbestämmelser, t.ex. genom att föra in olika undantag i försäkringsvillkoren. Som skäl för detta har vi angett att branschens egen produktutveckling och konkurrensen mellan bolagen, i förening med försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet, ger i stort sett tillräckliga garantier för att sådana s.k. omfattningsbestämmelser utformas på ett skäligt och ändamålsenligt sätt. Efter samma riktlinjer är KFL uppbyggd: av konsuomfattningen mentförsäkringen regleras inte i den lagen, utan meningen är att inspektionens granskning av villkoren skall utgöra de försäkrades viktigaste skydd i detta avseende. - FAL innehåller visserligen en del bestämmelser om omfattningen av speciella t.ex. försäkringar, sjö- och brandförsäkring, men i övrigt är också denna utformad lag på samma vis.

[72 till 4 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 9.1 Vi anser det att även en skadeförsäkringslag skall vara naturligt efter dessa principer. I varje fall på konsumentförsäkringuppbyggd ens område bör de försäkrade skyddas genom tvingande regler mot att villkoren innehåller allt för stränga påföljder t.ex. vid brott mot eller mot säkerhetsföreskrifter. Risken för att upplysningsplikten bolagen ställer försäkringsvillkor av detta slag är visserupp obilliga ligen inte stor i dag, men liksom när det gällde PFL får man räkna med att lagstiftningen skall bli tillämplig också i en ganska avlägsen framtid under förhållanden som nu är svåra att förutse. En där å ena sidan försäkringsbolagen får fria

lagstiftningsteknik

händer i fråga om omfattningsbestämmelserna, å andra sidan reglerna om brott mot olika förpliktelser görs tvingande kan visserligen medföra att frågor kommer vid gränsdragningen. besvärliga upp Det är en klassisk tvistefråga inom försäkringsrätten, hur långt de bestämmelserna att i sådana situationer tvingande går tillämpa om en som skyddar den försäkrade vid vårdslöst exempelvis regel, framkallande av försäkringsfallet, kan åberopas mot ett undantag för fall där han inte har visat vederbörlig omsorg om viss egendom. Att definitivt lösa problemet om denna avgränsning är knappast möjligt i detta sammanhang, men som framgår av fortsättningen föreslår vi en bestämmelse som åtminstone ger en utgångspunkt för av dessa frågor (se 4 kap. 11 § i lagförslaget och bedömningen avsnitt 9.9 nedan). För del intar vi som nämnt den ståndpunkföretagsförsäkringens ten, att avtalsfrihet i princip skall gälla. Därigenom undgår vi svårigheter som särskilt den norska kommittén haft att utforma reglerna om begränsning av bolagets ansvar på ett sätt som passar för alla former av skadeförsäkring. Det lär inte heller på det nu berörda området möta några hinder att i lagtexten ge väsentligen likartade för konsument- och företagsföräkring. I några avseenden vill regler vi dock markera att strängare villkor är motiverade i det senare fallet; behöver då inte räkna med att ett villkor blir underbolagen känt ens när försäkringstagaren synes tillhöra en kategori som annars bör jämställas med konsumenter.

Allmänmotivering till 4 173 kap.

9.2 Avsnitt 9.2

Upplysningsplikten

Sammanfattning: Försäkringstagaren skall lämna riktiga och fullständiga svar på de frågor som bolaget ställer. Vid företagsförsäkring måste försäkringstagaren dessutom intill dess att försäkringen har meddelats självmant om upplysa bolaget förhållanden som har betydelse för riskbedömningen och under försäkringstiden besvara från Vidare frågor bolaget. har försäkringstagaren vid alla av en att slag försäkring plikt upplysa bolaget om de rätta förhållandena om han inser att bolaget tidigare inte har fått riktig information. kan Bolaget ålägga försäkringstagaren att anmäla om risken för försäkringsfall ökar under försäkringstiden. Även denna anmälningsplikt skall anses som en form av upplysningsplikt. - Om försäkringstagaren vid avtalets ingående har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är bolaget fritt från ansvar och får säga upp försäkringen. Vid andra fall av brott mot upplysningsplikten får försäkringsersättningen sättas ned efter vad som år skäligt. En sådan regel passar mindra bra på företagsförsäkring, men med hänsyn till den principiella avtalsfriheten vid sådan försäkring har vi inte funnit skäl att föreslå särregler för dessa försäkringar.

Försäkringstagarens och den försäkrades skyldighet att lämna upplysningar om omständigheter av betydelse för risken är av särskild vikt på personförsäkringens område, där de uppgifter försäkringsbolaget erhåller ofta har en avgörande för om en betydelse frågan risk kan försäkras och för premiens storlek. I till PFL har förslaget också frågor som sammanhänger med fått en upplysningsplikten ganska utförlig reglering (se 4 kap. 1-5 §§). Vid skadeförsäkring för konsumenter spelar däremot skyldigheten i en ganska befråga gränsad roll, och den har bara ägnats en i KFL paragraf (30 §). Viktigare är frågan på företagsförsäkringens område. FAL inehåller utförliga regler om upplysningsplikt (4-10 §§), varvid dock är att märka att de från har avsetts början att gälla all försäkring personförsäkring lika väl som skadeförsäkring för både konsumenter och företag. Också den närmare utformningen av reglerna på området växlar. FAL föreskriver som huvudprincip den s.k. prorataregeln i fall där upplysningsplikten åsidosatts. Vid uppsåt eller oaktsamhet förpå säkringstagarens sida anpassas försäkringsskyddet till bolagets förutsättningar för avtalet så att sätts ned efter en ersättningen jämförelse mellan â ena sidan den faktiskt å andra erlagda premien,

174 Allmänmotivering till 4 kap.

Avsnitt 9.2 sidan den som borde ha erlagts och de villkor som skulle ha premie föreskrivits om riktiga lämnats. Om inte försäkring alls uppgifter skulle ha meddelats, utgår ingen ersättning. Företagsförsäkringens villkor brukar också innehålla en reglering av detta slag. För sjö- och transportförsäkring gäller enligt FAL i stället den regeln, att bolaget svarar endast i den mån det oriktigt uppgivna förhållandet var utan för skadan 6 §). är dispositiva i detta avbetydelse (se Reglerna seende. Också förslaget till PFL bygger på prorataregeln (4 kap. 2 §), medan KFL i stället föreskriver en nedsättning efter skälighet, där en rad olika faktorer kan spela in - i första hand orsakssambandet mellan den felaktiga uppgiften och försåkringsfallet men även bl.a. graden av skuld hos försäkringstagaren (se 30 § och prop. 1979/80:9 s. 143 Beträffande både KFL och förslaget till PFL f). från sida inte medför gäller att ringa oaktsamhet försäkringstagarens någon påföljd. Det står klart att en måste innehålla beskadeförsäkringslag stämmelser om upplysningsplikten, och dess betydelse vid företagsförsäkring kan motivera att regleringen görs ganska utförlig. Det i vad mån en har att inte bör klargöras försäkringstagare skyldighet bara svara utan också lämna uppgifter av bepå frågor spontant för Enligt förslaget till PFL är upplystydelse riskbedömningen. inskränkt till att besvara framställda frågor (se 4 kap. ningsplikten sett fast det inte 1 §), och detsamma lär i stort gälla enligt KFL, av lagtexten (jfr 1979/80:9 s. 142). Vi anser att samma framgår prop. bör tillämpas vid konsumentförsäkring också enligt den nu princip dock inte om försäkringstagaren (eller annan) föreslagna lagen, tidigare har lämnat felaktiga uppgifter om förhållanden av uppenbar betydelse för bolagets riskbedömning; då bör försäkringstagaren vara att rätta till uppgiften (se 4 kap. 1 § skyldig på eget initiativ Vid företagsförsäkring måste hans skyldigtredje stycket SkFL). heter sträcka Han skall enligt vårt förslag inför avsig längre. talsslutet lämna upplysning om förhållanden av detta slag självmant (se 4 kap. 1 § andra stycket). En som också är av vikt i första hand för företagens del synpunkt även under har behov av är att bolaget försäkringstiden upplysom risken. Denna kan tänkas väsentligt öka, och med de ningar stora värden som här kan stå på spel är det ett starkt intresse för att i sådana fall föreskriva nya villkor exempelvis rörande bolaget säkerhetsföreskrifter eller (jfr avsnitt 8.3 ovan). Det höja premien framstår som motiverat att upplysningsplikten till att gälla utvidga även efter avtalsslutet - inte bara för rättelse av felaktiga uppgifter utan också i andra fall. Försäkringstagaren bör dels vid företagsförha en att svara på frågor under denna tid, dels vid såväl säkring plikt som föreskrift i villkonsumentförsäkring företagsförsäkring enligt koren vara att anmäla om risken i vissa angivna avseenden skyldig

sou 1989:88 till 4 175 Allmänmotivering kap.

ökar på sätt som nu har sagts. - Det har framhållits från branschens Avsnitt 9.2 sida, att det stämmer bättre med det nuvarande synsättet att anse även skyldighet av det senare slaget röra än att upplysningsplikten behandla den i regler om fareökning på sätt som skett i FAL (se särskilt 46 §). Vi delar denna Situtionen kan vara så uppfattning. likartad den när oriktiga uppgifter lämnas vid att försäkringsavtalet det ter sig föga naturligt att ge särskilda bestämmelser om fareökningsfallet (jfr avsnitt 9.3 nedan). Inte sällan kan ha ett intresse av att skaffa försäkringsbolaget upplysningar också från andra än försäkringstagaren. Det gäller inte bara en försäkrad som inte tecknat utan också själv försäkringen utomstående med särskild kännedom om förhållandena. Från konsumentförsäkringens område kan nämnas att bolaget vid båtförsäkring kan behöva information även från den som har hand om båten. FAL förutsätter också att kan inhämta av bolaget uppgift andra än försäkringstagaren och att inträder när en sådan påföljder visar närmare uppgift sig oriktig (se 10 §). För personförsäkringens del har vi i 4 1 och 2 §§ till PFL likställt kap. förslaget felaktiga uppgifter av den försäkrade med sådana uppgifter av försäkringstagaren (varvid dock är att märka att den försäkrade här brukar vara den som bättre än annan känner till de förhållanden som någon inverkar på risken). - Det finns hinder mot att naturligtvis inget bolaget också vid skadeförsäkring kräver av man upplysning tredje som en för att meddela såvida inte förförutsättning försäkring, säkringstagaren ändå har rätt till försäkring (se 3 1 § kap. lagförslaget). Däremot finns det inte anledning att i lagen föreskriva en plikt för någon annan än att lämna försäkringstagaren själv upplysningar, och liksom enligt KFL bör av nedsättning ersättningen endast komma i fråga när det är som åsidosatt försäkringstagaren sina skyldigheter i detta avseende; annars skulle hans mintrygghet ska på en betydelsefull punkt. - Vid kan däremot företagsförsäkring bolaget, inom ramen för vad den allmänna i 3§ regeln lkap. tillåter, i villkoren föreskriva eller bortfall av ersättnedsättning ningen också i andra fall. bör också en Undantagsvis oriktig uppgift från exempelvis den försäkrade i ett avseende väsentligt utgöra synnerliga skäl för förtida bestämmelse uppsägning enligt lagens härom (3 kap. 4 §). Framför allt vid får man räkna med att vissa företagsförsäkring uppgifter om den försäkrade verksamheten inhämtas från mäklaren eller förmedlas av mäklaren till Om en mäklare försäkringsbolaget. med fullmakt att företräda av oaktsamhet lämnar försäkringstagaren oriktiga eller ofullständiga upplysningar till bör - i konsebolaget, kvens med vad som gäller bl.a. om information från bolaget (se avsnitt 7.2 och 7.3 ovan) - mäklarens handlande likställas med handlande av försäkringstagaren. Mäklarens försummelser kan allt-

till 4 176 Allmänmotivering kap.

9.2 så leda till av och vad den Avsnitt nedsättning försäkringsersättningen, försäkrade detta vis miste om får han återkräva av mäklaren på gått eller dennes (jfr avsnitt 6.8 ovan). ansvarsförsäkring i om upplysningspliktens innehåll skall behandlas Detaljerna fråga i den motiveringen. En allmän fråga av väsentlig betydelse speciella är emellertid hur för att upplysningsplikten har eftersatts påföljden bör konstrueras. Valet står närmast mellan en prorataregel och en skälighetsregel liknande den i KFL. För del bör reglerna i konsumentförsäkringens en KFL behållas i sak, inom företagsförsäkringen ter sig däremot som den att i dessa affärsmässiga förhållanprorataregel naturliga; den över till en man anse mindre gå skälighetsbedömning synes och Detta lämpligt på både försäkringstagar- försäkringsgivarsidan. har emellertid inte hindrat att man i de finländska och norska

föreskrivit en skälighetsbedömning vid företagsförsäkring förslagen lika väl som vid annan Att till PFL bygger på en försäkring. förslaget har mindre i eftersom förprorataregel betydelse sammanhanget, hållandena är andra inom - främst genom den personförsäkringen avancerade som medger en ganska exakt uppriskbedömningen, av den korrekta premien i olika fall. skattning Den som är vedertagen i KFL har såvitt känt inte skälighetsregel inneburit nackdelar av vikt sedan väl praxis fått klarare linjer; några lär numera i allmänhet ske på ett enhetligt och skaderegleringen konsekvent sätt. Ett förhållande som bör beaktas i sammanhanget är vidare att, som av det följande, det framstår som lämpligt framgår att föreskriva en också vid överträdelse av skälighetsbedömning andra har man samma slags regel i fråga om uppbiförpliktelser; får det inte så stor betydelse vilken typ av biförlysningsplikten, eftersatts - t.ex. om det är om en av pliktelse som fråga ökning risken som inte anmälts eller om brott mot en säkerhetsföreskrift. Ett skäl för att man kan en skälighetsregel över hela väsentligt godta är vidare att som nämnt lagförslaget går ut på en principiell linjen avtalsfrihet vid Det finns hinder för att företagsförsäkring. inget i villkoren föreskriver en om detta försäkringsbolagen prorataregel, anses ofta ter denna som ett förtydligande av vad som lämpligt; sig kan anses vid företagsförsäkring, och man kan i alla händelskäligt ser inte vänta att en sådan skulle underkännas på den grund att regel skulle vara att med en konsument eller försäkringstagaren jämställa 36 § avtalslagen skulle vara tillämplig. Av sådana skäl har vi funnit det lämpligast att i lagtexten anknyta till KFL:s också för företagsförsäkringens del: när upplysningsregel har eftersatts, skall bestämmas efter skälighet. plikten ersättningen Till återkommer vi i specialmotiveringen. regelns detaljer Vårt till PFL innehåller en bestämmelse som bl.a. siktar förslag bestämmelser om till att hindra kringgående av förslagets upp-

till 4 177 Allmänmotivering kap.

lysningsplikt: ett undantag, vilket avser sådana förhållanden vid Avsnitt 9.2 avtalsslutet som bolaget kunnat få besked om genom att inhämta upplysningar från försäkringstagaren, kan i inte princip åberopas (se 4 5 § om symtomklausuler och kap. liknande). Vi har övervägt om en bestämmelse av detta slag kan vara motiverad också i skadeförsäkringslagen. En viss motsvarighet förekommer i det norska förslaget, där bolaget ges rätt att ta förbehåll om ansvarsfrihet eller ansvarsbegränsning knutet till visst förhållande, om bolaget av särskilda skäl är avskuret från att inhämta om detta upplysningar förhållande. Emellertid är det tydligt att förhållandena vid skadeförsäkring skiljer sig från dem vid personförsäkring. Bolagen kan i praktiken inte gärna på samma sätt ställa frågor om alla möjliga detaljer vid avtalets ingående. Man måste t.ex. kunna undanta fall av cykelstöld, där cykeln saknat lås, utan att behöva ställa frågan om cyklar tillhöriga försäkringstagaren och hans familj var försedda med lås. Den förut berörda bestämmelsen om av tillämpning tvingande regler på vissa omfattningsbestämmelser (4 kap. 11 § i förslaget) kan i åtskilliga fall hindra kringgående av bestämmellagens ser om upplysningsplikt. Vi har kommit fram till att däremot någon regel av samma typ som i PFL inte är att ställa vid lämplig upp skadeförsäkring. Som av det 2.3 framgår föregående (avsnitt ovan) är reglerna om upplysningsplikt i det föreslagna EG-direktivet på det hela taget strängare mot försäkringstagaren än de vi föreslår. En skillnad är att direktivet föreskriver en nedsättning efter (art. prorataprincipen 3-3 c), inte som SkFL en En sådan enligt enligt skälighetsregel. princip torde oftast, men inte alltid, leda till än lägre ersättning SkFL:s bestämmelse. Om en skall ske, bör också den harmonisering svenska lagen innehålla en med en beprorataregel, kompletterad stämmelse att högre ersättning kan utgå efter en sådan skälighetsbedömning som nyss har angetts. Vidare får även reglerna om företagsförsäkring göras tvingande, så att de blir förenliga med EG:s regler. Att i detalj följa EG:s bestämmelser har vi inte ansett m0tiverat. (Jfr om försäkringsbolagets avsnitt 8.3 uppsägningsrätt, ovan.)

178 Allmänmotivering till 4 kap.

Avsnitt 9-3 9.3

Fareökning

Sammanfattning: Om risken för skada ökar under försäkoch försäkringstagaren försummar att att meddela ringstiden förhållandet till försäkringsbolaget tillämpas enligt FAL i allmänhet en s.k. prorataregel. Förhållandet behandlas som vid sidan av reglerna om upplysningsplikten. I fareökning KFL sågs endast att ersättningen kan sättas ned efter vad som är skäligt om försäkringstagaren åsidosätter försäkringsvillkoren, vilka förväntas behandla fareökning. Lagförslaget bygger på synsättet att försäkringstagarens anmälningsplikt är en fortsättning på upplysningsplikten och att brott mot dessa bör behandlas på samma vis. Vid föreförpliktelser tagsförsäkring är det naturligt att villkoren närmare reglerar hur nedsättningen skall bestämmas.

FAL innehåller ganska utförliga regler om fareökning (45-50 §§). Päföljden av att faran ökas i visst hänseende med försäkringstagarens vilja eller att han försummar att anmäla ett sådant förhållande är utformad på samma vis som vid överträdelser av upplyningssom huvudprincip tillämpas prorataregeln. I KFL:s lagtext plikten: däremot inte dessa annat sätt beregleras frågor på än genom stämmelsen i 31 § om nedsättning av försäkringsersättningen när den försäkrade uppsåtligen eller genom oaktsamhet åsidosatt sina Ett sådant åliggande kan gå åligganden enligt försäkringsvillkoren. ut på att han skall anmäla förhållanden av visst slag som ökar faran (jfr prop. 1979/80:9 s. 146 f). Nedsättningen skall även i detta fall göras efter en skälighetsbedömning. På personförsäkringens område har dessa frågor mindre praktisk betydelse; förslaget till PFL ger bara ett par bestämmelser om speciella situationer av detta slag (4 kap. 7 och 8 §§). - Inom företagsförsäkringen spelar fareökningsofta en roll. Villkoren brukar innehålla föreskrift om reglerna viktig att det att under försäkringstiden medåligger försäkringstagaren dela bolaget, om det sker någon sådan förändring som medför ökad risk för skada i de förhållanden vilka legat till grund för försäkringen. Reglerna om fareökning kan sägas avse två olika situationer: när risken ökas med försäkringstagarens vilja, och när detta sker utan försäkringstagarens vilja (men med hans vetskap). Den förra situationen kan synas mera graverande men behöver inte vara det; farekan vara fullt när den ett ökningen försvarlig exempelvis utgör led i verksamhet. I båda fallen kan det naturligt försäkringstagarens föreligga en skyldighet för försäkringstagaren att ge försäkrings-

sou 1989:88 till 4 Allmänmotivering kap. 179

bolaget ett meddelande om förhållandet för att skall kunna bolaget Avsnitt 9.3 vidta åtgärder i anledning av beslutar t.ex. om riskökningen; bolaget premiehöjning eller ger nya säkerhetsföreskrifter (jfr 46 § FAL). En sådan förpliktelse blir normalt aktuell bara på företagsförsäkringens område. Som nämnt med en uppfattar vi, i enlighet vanlig ståndpunkt inom försäkringsbranschen, detta närmast som en fortsättning av försäkringstagarens och i upplysningsplikt, frågan regleras det sammanhanget vårt 4 4 § och avsnitt enligt lagförslag (se kap. 9.2 ovan). Också i denna situation bör en skälighetsbedömning bli avgörande för frågan, i vad mån skall ske. vår är nedsättning Enligt mening det inte nödvändigt att ge särskilda regler för riskökande åtgärder som företas med ibland är försäkringstagarens vilja; reglerna om framkallande av eller åsidosättande av säkerhetsföreförsäkringsfall skrift tillämpliga, och i fall bör det i vart fall vid konsumentövriga försäkring vara tillräckligt att är att anförsäkringstagaren skyldig mäla förhållandet. Underlåter han det, kan man vid en eventuell nedsättning av ersättningen beakta bl.a. om han har föranlett själv riskökningen. På område kan det vara önskvärt

företagsförsäkringens att frågor

av denna vikt kan bedömas efter mera preciserade riktlinjer. Men här liksom när det är det gäller upplysningsplikten naturligt att bestämmelser härom tas in i villkoren. Vi anser därför att frågan mycket väl kan regleras genom en gemensam bestämmelse om anmälningsplikt för alla slag av skadeförsäkring. Reglerna i förslaget till EG-direktiv är också i om fareökfråga ning i stort sett för än SkFL oförmånligare försäkringstagaren (se avsnitt 2.3 ovan). Även här förekommer en vad prorataregel; gäller denna olikhet kan hänvisas till vad som sagts om EG-regeln rörande upplysningsplikt (avsnitt 9.2 ovan). Till skillnad från SkFL innehåller en särskild direktivförslaget regel om minskning av risken (art. 5). Om risken för försäkringsfall minskar väsentligt och kan att varaktigt försäkringstagaren begära premien sänks eller, om inte med försäkringsbolaget går på detta, säga upp avtalet. Att märka är att EG-direktiven från att utgår betydligt längre försäkringstider gäller än vad är vanligt i Sverige. För SkFL:s del har han i detta läge möjligheten att säga upp avtalet på grund av ändrade förhållanden (se närmare avsnitt 8.3 ovan och 3 kap. 3 § SkFL). Vi har övervägt att föreslå en bestämmelse motsvarande den i EG-direktiven, vilken skulle vara vid konsumentförsäktvingande ring. Vid dessa lär emellertid situationen försäkringar inte vara så vanlig, och med tanke de korta på försäkringstiderna och premiernas måttliga storlek torde inte ha större försäkringstagaren något behov av det som ytterligare skydd EG-regeln skulle ge; vid KFL:s

180 Allmänmotivering till 4 kap. _

Avsnitt 9.4 tillkomst om verkan av riskminskning inte ha satts synes någon regel lär för i fråga. Både vid företags- och konsumentförsäkring övrigt med en premiesänkning i dessa fall. Av försäkringsbolagen gå på sådana skäl har vi ansett det att försäkringstagaren i detta tillräckligt får en Vid en harmonisering kan det emellertid läge uppsägningrätt. bli aktuellt att en av det angivna innehållet tas ini tvingande regel lagen.

9.4 Framkallande av försäkringsfallet

Om den försäkrade uppsåtligen framkallar Sammanfattning: ett är fritt från ansvar. försäkringsfall, försäkringsbolaget - vårdslöshet, vilket förekommer i såväl Begreppet grov FAL som tolkas i nuvarande restriktivt och KFL, praxis används inte i I stället regleras följderna av att lagförslaget. den försäkrade medveten vårdslöshet som har medgenom fört risk för den skadan framkallat betydande uppkomna av sådan vårdslöshet är att förförsäkringsfallet. Följden säkringsersättningen kan sättas ned efter vad som är skäligt, dock inte vid Vid företagsförsäkring kan ansvarsförsäkring. i allmänhet förbehålla sig att i bl.a. denna situation bolaget betala endast i den mån den försäkrade inte själv ersättning kan betala den skadelidande.

ansvar vid framkallande av försäkringsfallet Försäkringsbolagets i FAL bestämmelser. Såvitt angår skaderegleras genom dispositiva innebär är fritt från ansvar mot den som försäkring de att bolaget framkallat försäkringsfall uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, dock inte om han var under 15 år, i psykiskt sjukdomstillstånd enligt 33 5 § brottsbalken eller handlade i nödsituation eller liknande kap. (se närmare 18-20 §§). KFL innehåller här en reglering. Vid uppsåt hos den tvingande försäkrade svarar bolaget inte mot honom. Vid grov vårdslöshet (ett som i brukar tolkas snävt) sker en skälighetsbebegrepp praxis likaså vid oaktsamhet om förbehåll gjorts i fördömning, ej ringa säkringsvillkoren; sådant förbehåll godtas dock bara när preveneller andra särskilda skäl talar för detta (se närmare tionshänsyn 32 § första och andra styckena). Beträffande ansvarsförsäkring gäller särskilda med tanke på att denna försäkringsform just principer: vid oaktsamt beteende och den skadelidandes avser att ge skydd på behov av ansvarighet fullt ut när inte skadan skydd gäller bolagets vållats 1979/80:9 s. 75 f). Nedsättning sker inte uppsåtligen (jfr prop. när den försäkrade är eller under 12 år (33 §). - Det psykiskt sjuk

Allmänmotivering till 4 181 kap.

norska förslaget har i stort sett samma innehåll, frånsett att den Avsnitt 9.4 försäkrade undgår nedsättning vid vårdslöshet som inte är grov; det finländska förslaget innehåller också en skälighetsregel beträffande grov vårdslöshet men utan undantag för ansvarsförsäkring. Det är naturligt att först ta upp reglerna om framkallande vid andra typer av skadeförsäkring än ansvarsförsäkring, där ju redan en specialreglering gäller. I fråga om uppsåtligen framkallade försäkringsfall råder ingen tvekan: ersättning bör inte utgå. (Här bortses från sådana särskilda försäkringsformer som förmögenhetsbrottsförsäkring.) Motsvarande bör gälla när den försäkrade uppsåtligen förvärrat följderna av ett försäkringsfall: i den mån den ytterligare skadan omfattas av hans uppsåt, bör den inte ersättas. Vidare synes det angeläget både för försäkringsbolagen och från allmän synpunkt att normalt inte till den försäkrade ersättning utgår vid grovt vållande i traditionell mening. Inte bara preventionshänsyn utan också rättviseskäl kan sägas tala för en sträng hållning i dessa fall: de skötsamma försäkringstagarna kan finna det föga rimligt att betala skadefall av detta slag. Undantagsvis kan det emellertid te sig väl hårt för en försäkrad att bli helt utan ersättning, och man bör därför åtminstone i konsumentförhållanden inte utesluta möjligheten till kompensation. Vad angår annan oaktsamhet, kan som nämnt KFL ersättenligt ningen nedsättas under förutsättning att villkoren innehåller ett förbehåll härom och detta vidare får inte oaktsamheten vara godtas; ringa. Regeln är onekligen invecklad, och man kan sätta i om fråga inte preventionshänsyn kunde på annat och bättre sätt tillgodoses på konsumentförsäkringens område. Till en del bör detta kunna ske med hjälp av säkerhetsföreskrifter; om sådana eftersätts kan ersättningen enligt vårt förslag nedsättas såvitt det inte är fråga om ringa oaktsamhet. Man kan emellertid inte räkna med att detta bolaget på vis skall kunna förutse och allt riskabelt handlande förreglera på säkringstagarens sida. Vad som ger upphov till lagtekniska problem är framför allt den restriktiva tolkning begreppet grov vårdslöshet har fått i dessa sammanhang, liksom för övrigt även inom skadeståndsrätten. Ett alternativ är att överge detta begrepp och dra gränsen för nedsättningsmöjligheten på annat sätt; en närliggande möjlighet är sålunda att i stället utesluta ersättning vid medveten vårdslöshet som innebär betydande risk för den uppkomna skadan, något som täcker just de fall där en sträng bedömning är behövlig. Ett annat alternativ, som kunde synas tilltalande också i andra där sammanhang lagstiftningen använt sig av begreppet grov vårdslöshet, är att ge detta en begrepp vidare innebörd än det för närvarande har; det skulle omfatta också sådan medveten vårdslöshet som berörts. Det är emellertid inte just lätt vare sig att tillämpa en avvikande av tolkning begreppet grov

182 Allmânmotivering till 4 kap. sou 1989:88

Avsnitt 9.4 vårdslöshet på ett speciellt område av ersättningsrätten eller att få till stånd en allmän förändring av praxis i detta avseende genom motivuttalanden rörande en särskild situation vid skadeförsäkring. Då är det lämpligare att ta fasta på det särdrag som gäller i de aktuella fallen, att vårdslösheten kan anses i större eller mindre grad vara påverkad av att försäkringen svarar för följderna åtminstone till en del. Vi har därför stannat för den först angivna lösningen: frågan om vårdslösheten är grov skall inte längre vara avgörande vid konsumentförsäkring, utan det väsentliga blir i stället medvetenheten om risken. På företagsförsäkringens område kan konsumentförsäkringens rehur den än utformas i detalj, ofta te sig otillräcklig för att gel, tillgodose preventionen. Framför allt genom säkerhetsföreskrifter kan emellertid den försäkrades aktsamhetsplikt skärpas genom villkoren, utan att man behöver räkna med att domstolarna normalt frångår dessa (se avsnitt 9.5 nedan). Någon särskild regel för företagsförsäkringens del synes därför inte behövlig. Vad sedan angår framkallande av försäkringsfall vid ansvarsförsäkring, framstår onekligen den nuvarande regleringen i KFL som påfallande förmånlig för den försäkrade. Trots att han förfarit grovt vårdslöst behåller han sitt försäkringsskydd. Regeln har motiverats främst med hänsyn till den skadelidande (prop. 1979/80:9 s. 76). Vid företagsförsäkring, där rimligen långt flera försäkrade än inom konsumentförsäkringen kan väntas klara av att utge skadestånd av egna medel, har dessa skäl inte samma tyngd. Från preventionssynpunkt är i varje fall regeln klart otillfredsställande; att någon brustit i hänsyn till annan person eller annans sak är ju snarast mera allvarligt än att han inte tagit vara på sin egen egendom. På denna punkt ter sig KFL:s reglering mindre konsekvent. Vi har övervägt olika sätt att åstadkomma en mera tillfredsställande lösning utan att denna går ut över den skadelidandes behov av ersättning. En utväg kan vara att låta den tvingande regeln om ersättning från ansvarsförsäkringen gälla endast i förhållande till den skadelidande. Bolaget skulle visserligen vara skyldigt att, i den mån ansvarsförsäkringen omfattar skadan och skadeståndsskyldighet föreligger, utge ersättning till denne, men sedan skulle bolaget efter förbehåll i villkoren ha möjlighet att regressvis återkräva denna ersättning av den medvetet vårdslöse försäkrade - inte bara vid företagsförsäkring utan också vid konsumentförsäkring. Materiellt sett borde detta vara en ganska tillfredsställande lösning. Från försida har man emellertid gjort den principiella insäkringsbolagens vändningen, att de försäkringsbolag som meddelat ansvarsförsäkring normalt inte bör vara part i en skadeståndstvist utan bara åta sig att utge det skadestånd den försäkrade förpliktas att betala - en

sou 1989:88 till 4 183 Allmänmotivering kap.

ståndpunkt som vi återkommer till på tal om rätten till direkt- Avsnitt 9.4 krav vid ansvarsförsäkring (avsnitt 12.2 Som skäl för innedan). ställningen åberopas framför allt hänsyn till relationer bolagets till förs.äkringstagaren, som skulle bli lidande en sådan på ordning. På företagarhåll har man haft liknande betänkligheter. Onekligen kan det också förefalla överraskande och kanske rentav stötande från den försäkrades synpunkt, om efter att ha konstaterat bolaget allvarlig vårdslöshet skulle byta sida i skadeståndstvisten och i stället för att tillvarata den försäkrades intressen till utge ersättning den skadelidande som bolaget sedan kräver tillbaka av den försäkrade. En annan möjlighet som är att föreskriva tagits upp i kommittén ett subsidiärt ansvar för vid medveten vårdslöshet: en skadebolaget lidande skulle i första hand få kräva den försäkrade, och bolaget skulle utge endast det skadestånd den skadelidande av på grund insolvens hos den försäkrade inte kan få ut från detta håll. På detta vis borde preventionshänsyn kunna tillvaratas i önskvärd utsträckning även vid ansvarsförsäkring utan att det ut över den slutligen går skadelidande. Också denna vilken man från lösning, försäkringssidan sagt sig föredra, kan synas leda till resultat i sak. acceptabla Mot lösningen har emellertid invänts att den i kan praktiken tvinga de skadelidande att föra mot olika försäkrade besvärliga processer innan det kan konstateras att ansvar inträder vara att bolagets (låt åtminstone skadeståndsskyldigheten i dessa fall av vållanallvarligt de bör stå utan I med KFL:s framstår den tvivel). jämförelse lösning som en viss försämring för den skadelidande. Det står klart att vilket alternativ man än det väljer väsentligen beror på försäkringsbolagen, om skall få regeln någon preventiv effekt. Godtar de t.ex. av hänsyn till relationerna med försäkringstagaren att slutligen stå för trots vårdslöshet ersättningen allvarlig på hans sida, hjälper det inte hur regeln än utformas. En reglering som från alla synpunkter är lämplig verkar svår att finna. Vi har kommit fram till en kompromisslösning som tar fasta på de olikheter som redan föreligger mellan konsument- och Vid företagsförsäkring. konsumentförsäkring bör hänsyn till den skadelidande och till den försäkrade ta över - här skulle, liksom nu, svara fullt ut bolaget utom vid uppsåt hos den försäkrade, och om återkrav skulle det inte blir fråga. Sådana torde för sällan ha större med övrigt betydelse hänsyn till de försäkrades När det begränsade tillgångar. gäller företagsförsäkring, där preventionen mot medveten vårdslöshet har avsevärt större betydelse, skall däremot bolaget ha att möjlighet förbehålla sig att ansvara bara subsidiärt. Det måste alltså konstateras att försäkringstagaren saknar medel att betala skadan innan det blir aktuellt med Också detta försäkringsskydd. kan sägas motsvara vad som nu gäller; här råder ju avtalsfrihet FAL 18 enligt (jfr

184 Allmänmotivering till 4 kap.

Avsnitt 9.4 och 20 §§). - Vissa undantag får göras för psykiskt sjuka och minderåriga (se avsnitt 9.8 nedan). Liknande framträder också i fråga om överträdelse av synpunkter säkerhetsföreskrift. Den skadelidande behöver skydd även i detta fall, och ofta är det ju en händelse, om vårdslösheten samtidigt innebär att en sådan föreskrift har eftersatts. Vi har funnit frågorna om böra regleras på samma vis i denna situation, ansvarsförsäkring med att förbehålla sig subsidiärt ansvar vid möjlighet förbolagen avsnitt 9.5 nedan). Detsamma bör gälla i fråga företagsförsäkring (se om åsidosättande av räddningsplikt (avsnitt 9.6). De nu blir av naturliga skäl tvingande också vid angivna reglerna företagsförsäkring; här står ju också den skadelidandes intresse på spel (jfr avsnitt 12.2 nedan). Man kunde sätta i fråga, om inte det finns skäl att vid ansvarsförbedöma skadevållande på samma vis som vid säkring uppsåtligt oaktsamhet av det angivna slaget: bolaget skulle svara, men endast subsidiärt. Ett så långtgående steg har vi dock inte velat ta i detta sammanhang. skadegörelse från försäkringstagarens sida Uppsåtlig i allmänhet en risk som helt utanför är från bolagens synpunkt ligger den normala, och det skull strida markant mot praxis inom frivillig om skulle nödgas att försäkra risken. ansvarsförsäkring bolaget Också från skulle detta te sig föga försäkringsteknisk synpunkt En tvingande reglering av denna innebörd kan bara tänkas rimligt. vid vissa fall av obligatorisk försäkring. Frågan får övervägas när särskild lagstiftning om sådana försäkringsformer blir aktuell. Vi har också diskuterat om det finns anledning att föreslå motsvarande regler som vid framkallande av försäkringsfallet, när föråsidosatt sin upplysningsplikt. Det skulle innebära, säkringstagaren att inte heller ett sådant brott mot hans förpliktelser skulle gå ut över den skadelidande. På liknande sätt som när det gällde uppsåtligt skadevållande skulle det emellertid här bli fråga om en lagändring i klar strid med den traditionella uppfattningen på försäkringshåll. Vid konsumentförsäkring, där enligt det sagda det kan vara särskilt att tillvarata den skadelidandes intresse, torde vidare uppangeläget en underordnad roll för ansvarsmomentets del. lysningsplikten spela Vi har därför ansett att det inte heller denna punkt finns tillpå räckliga skäl att avvika från gällande ordning. Gemensamma regler om dessa frågor har tagits upp i 4 kap. 9 § andra stycket lagförslaget.

till 4 185 Allmänmotivering kap.

9.5 Säkerhetsföreskrifter Avsnitt 9.5

Sammanfattning: Om den försäkrade försummar att iaktta en säkerhetsföreskrift skall sättas ned efter vad ersättningen som är skäligt. Visserligen passar en sådan bestämmelse som regel inte vid företagsförsäkring, men med hänsyn till den principiella avtalsfrihet som här gäller finns det inte skäl att ha några särregler. — Vid ansvarsförsäkring föreslås en motsvarande reglering som vid framkallande av försåkringsfallet.

Begreppet säkerhetsföreskrift är inte helt klart. Ibland räknas hit också föreskrift om en sådan skyldighet som att bevara dokument efter skadefallet, något som förekommer i vissa ansvarsförsäkringvillkor. Vi anser det emellertid att reglerna om säkerhetsnaturligt föreskrifter bör omfatta endast villkor om sådana förhållanden som är ägnade att på förhand förebygga eller begränsa skada. De kan här gälla vissa handlingssätt eller anordningar, eller vissa kvalifikationer hos den som skall ta befattning med försäkrad egendom eller annars kan påverka risken - den försäkrade, hans anställda och hans andra medhjälpare. Föreskrifter om dokumentationsplikt av det nyss berörda slaget, liksom andra skyldigheter som först efter ett föreligger försäkringsfall, får däremot anses och gälla skaderegleringen regleras i samband med övriga bestämmelser härom (se avsnitt 13 nedan

och 8 kap. i lagförslaget). — Vi har funnit lämpligt att i

lagen ge en definition av säkerhetsföreskrift med det innehållet angivna (se 4 kap. 6 § andra stycket förslaget). Också frågan om säkerhetsföreskrifter är av sådant att den slag främst kommer område. FAL upp på skadeförsäkringens reglerar den på annat vis än fareökning. 51 § är vid brott mot säker- Enligt hetsföreskrift försäkringsbolaget ersättningsskyldigt endast om och i den mån skadan, efter vad antagas må, skulle hava inträffat även om föreskriften blivit iakttagen” (varvid att om det tilläggs framgår av omständigheterna att underlåtenheten inte kan lastas den som haft att tillse att föreskriften iakttogs, den inte inverkar ersättpå ningsskyldigheten). Det är alltså en sorts kausalitetsregel som gäller. - I KFL regleras överträdelse av säkerhetsföreskrift på samma sätt som överträdelse av villkor om fareökning; en skälighetsregel tilllämpas alltså, och någon sådan omkastning av bevisbördan som sker enligt FAL framgår inte av lagtexten (se 31 § och ovan avsnitt 9.3). — Också de finländska och norska innehåller en förslagen skälighetsregel för dessa fall. Inom företagsförsäkringen framstår bestämmelserna om säkerhetsföreskrifter som ett av de viktigaste inslagen i försäkringsvillko-

186 Allmänmotivering till 4 kap.

Avsnitt 9.5 ren. Ibland kan det vara en förutsättning för att försäkring alls kan meddelas att bolaget på detta vis kan hålla risken under en viss kontroll, och i varje fall kan det vara väsentligt för premien att föreskrifterna följs. Från preventionssynpunkt har vidare föreskrifterna ofta stort värde: att villkoren på detta sätt inskärper vikten av aktsamhet bör minska risken både för skada på egendom, försäkrad eller oförsäkrad, och på personer - anställda lika väl som utomstående. Här kan stränga regler te sig välmotiverade. Den faktiskt tillämpade ordningen inom företagsförsäkringen skiljer sig emellertid så till vida från FAL:s system att villkoren vanligen föreskriver viss procentuell nedsättning (t.ex. med 20 procent, dock lägst ett halvt och högst tio basbelopp) med möjlighet till avvikelse om särskilda skäl föreligger med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter. Också inom konsumentförsäkringen kan föreskrifterna vara betydelsefulla, bl.a. när det gäller att vidta försiktighetsmått mot in-

brott och annan stöld. Åtskilliga tvister vid reklamationsnämnden

och även vid domstol rör tillämpningen av KFL:s nedsättningsregler i fall av denna typ. Det är enligt vår mening självklart att en skadeförsäkringslag bör innehålla bestämmelser om såkerhetsföreskrifter. Till en början bör inskärpas att information måste ges om föreskrifterna; den frågan har vi berört i ett tidigare sammanhang (se ovan avsnitt 7). Ett allmänt krav måste också vara att de tydligt framgår av material som den försäkrade kan ta del av; han skall inte behöva lägga ned tid och möda på spekulationer om vad bolaget kan antas mena och om det verkligen är fråga om en säkerhetsföreskrift, med dess speciella rättsverkningar. - Vad angår påföljden av att en föreskrift överträds gäller här liksom i fråga om upplysningsplikt och fareökning, att en skälighetsregel nu har tillämpats under ett antal år på konsumentförsäkringens område. De tvister som uppkommit just om säkerhetsföreskrifter torde främst sammanhänga med att försäkringsvillkoren preciserade lagtextens skälighetsregel på ett sätt som inte stämde särskilt väl med motivens ståndpunkt (jfr bl.a. NJA 1984 s. 829). Mot den nuvarande ordningen torde man knappast kunna rikta några mera vägande anmärkningar. Vi anser i varje fall att det inte finns tillräckliga skäl att gå ifrån KFL:s skälighetsregel heller i detta fall. Ett särskilt argument för denna ståndpunkt är att fallet när en skada beror på att en säkerhetsföreskrift har överträtts kan vara svårt att skilja från annat framkallande av försåkringsfallet (jfr nedan avnsitt 9.6); det är som sagt praktiskt att samma nedsättningsregel får gälla i olika fall där en biförpliktelse har åsidosatts. Vad angår företagsförsäkring, kan en fri skälighetsbedöming naframstå som särskilt diskutabel i dessa situationer turligtvis vanliga låt vara att något liknande förekommer enligt de förut nämnda

sou 1989:88 till 4 187 Allmänmotivering kap.

villkoren vid bedömningen om särskilda skäl att avvika föreligger Avsnitt 9.6 från procentregeln. Även här kommer emellertid problemet i ett annat läge genom den avtalsfrihet som i skall råda. Just i princip fråga om föreskrifter som är avsedda att minska riskerna vid mer eller mindre farliga verksamheter kan man från att villkoren utgå normalt kommer att gälla, även om försäkringstagaren på grund av sin ekonomiska ställning och sin bristande erfarenhet i liknar mycket en konsument. Undantaget från den av föredispositiva regleringen tagsförsäkring torde alltså sakna nämnvärd praktisk betydelse (jfr 1 kap. 3 § lagförslaget). konsekvenser för småföreta- Några obilliga garna kan knappast befaras ens om villkoren fullt tillämpas ut, bl.a. med tanke på att de som nämnt inte brukar ut ett gå på fullständigt bortfall av ersättningen. Vi har alltså kommit till resultatet att också detta område man på utan olägenheter kan ge gemensamma regler för konsument- och företagsförsäkring, såvitt gäller försäkring på egendom. Ett särskilt problem utgör däremot ansvarsförsäkring, där bestämmelsen kan te sig hård mot den skadelidande. Dennes intresse bör emellertid kunna tillgodoses genom särskilda om denna regler försäkringsform av samma typ som vi beträffande framkallande av förföreslagit säkringsfall (avsnitt 9.4 ovan). Vi återkommer till i reglernas utformning specialmotiveringen. (Angående frågan om identifikation se nedan avsnitt 9.7.)

Räddningsplikt

Sammanfattning: Om den försäkrade eller uppsåtligen genom medveten vårdslöshet inte efter försöker hindförmåga ra eller minska en skada får sättas försäkringsersättningen ned efter vad som är skäligt. Vid föreslås ansvarsförsäkring ai motsvarande reglering som vid framkallande av försäkrtngsfallet.

FAL ålägger den försäkrade att vid inträffat eller omedelbart föreståerde försäkringsfall efter förmåga för och sörja avvärjande minskning av skadan m.m., varvid han har att såvitt eftermöjligt komna försäkringsbolagets föreskrifter härom. Åsidosätter han dessa åligganden uppsåtligen eller grovt vårdslöst ett sätt som kan på antagas ha varit till skada för kan nedsättas bolaget, ersättningen eller falla bort (se 52 §). I KFL förekommer beinga speciella stämnelser om sådana åtgärder, men avsikten är att att skyldighet vidta dem skall falla under den allmänna regeln i 31 § om brott mot

l88 till 4 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 9.7 föreskrifter som intas i försäkringsvillkoren (prop. 1979/80:9 s. 147). Detaljerade föreskrifter om räddningsåtgärder lär inte vara vanliga vid vare konsument- eller företagsförsäkring; man hänvisar till sig av en försummelse brukar regleras lagens bestämmelse. Påföljden liknande sätt som enligt FAL. på Vi anser det lämpligt att i en skadeförsäkringslag ta in uttryckliga också om att vidta sådana åtgärder, liksom skett i regler skyldighet nordiska förslag. är naturligtvis av värde övriga Räddningsplikten inte bara för försäkringskollektivet utan också från allmän syn- Åsidosätts skyldigheten, bör liknande principer gälla som vid punkt. framkallande av försäkringsfall - alltså en regel om nedsättning efter vid eller medveten vårdslöshet (jfr avsnitt 9.4 skälighet uppsåt Det är emellertid att den försäkrades vårdslöshet inte ovan). rimligt bedöms lika strängt när den består i ren passivitet inför en hotande fara som när han aktivt framkallat försäkringsfallet. Av motsvarande skäl som anförts på tal om säkerhetsföreskrifter och framkallande av anser vi samma regel kunna försäkringsfallet vid företagsförsäkring som vid konsumentförsäkring. Ertillämpas för räddningskostnad skall beröras i ett senare sammanhang sättning (avsnitt 16.6.5). Liknande som vid framkallande av försäkringsfall uppproblem kommer när åsidosatts vid ansvarsförsäkring. Bl.a. räddningsplikten med tanke att det här kan vara svårt att skilja mellan brott mot på brott mot säkerhetsföreskrift och framkallandefall räddningsplikten, har vi funnit att dessa situationer bör regleras på samma vis (jfr avsnitt 9.5 ovan). i 4 kap. 9 § andra stycket i förslaget Regeln omfattar alltså även försummade räddningsåtgärder.

9.7 Identifikation

Sammanfattning: Nedsättningsreglerna bygger på att det är den försäkrade som åsidosätter sina förpliktelser mot själv Om bolaget gjort förbehåll därom kan försäkringsbolaget. dock med den försäkrades handlande jämställas handlande av vissa personer (identifikation). För konsumentförsäkringens del påminner reglerna i rätt hög grad om motsvarande bestämmelser i KFL; identifikation skall sålunda kunna ske med t.ex. Vi har dock försökt att förenkfamiljemedlemmar. la bestämmelserna. Vid företagsförsäkringen får bolaget göra förbehåll om att med den försäkrades handlande skall likstållas handlande av bl.a. anställda och andra medhjälpare.

Allmänmotivering till 4 kap. 189

En praktiskt viktig fråga är hur den situationen skall bedömas, att Avsnitt 9.7 de förpliktelser som här har omtalats har åsidosatts inte av den som skulle vara berättigad till ersättning - normalt den försäkrade - utan av någon annan som står i ett särskilt förhållande till honom - t.ex. en närstående eller anställd. Skall denne identifieras med den försäkrade, så att den närståendes eller anställdes handlande bedöms på samma sätt som om det varit den försäkrades egen åtgärd? FAL innehåller inga allmänna regler härom, bara vissa speciella bestämmelser - om identifikation med make vid brandförsäkring (85 §) och om identifikation vid brott mot säkerhetsföreskrift (51 § andra stycket; se ovan avsnitt 9.5). I KFL finns olika regler om identifikation vid överträdelse av försäkringsvillkoren (31 §) och vid framkallande av försäkringsfallet (32 §). I båda situationerna jimställs med den försäkrade den som handlat med hans samtycke och den som beträffande försäkrad egendom har en väsentlig ekonomisk gemenskap med denne (vid framkallande dock bara om inte särskilda skäl talar mot detta). Vid brott mot försäkringsvillkoren kan dessutom bolaget i villkoren göra förbehåll om identifikation med den som i stället för eller tillsammans med den försäkrade har tillsyn över försäkrad egendom. KFL bygger på tanken att som huvudregel rätten till försäkringsersättning bör bedömas självständigt för varje försäkrad. Ett naturligt avsteg från denna princip, vilket inte uttryckligen angetts i lagen men gäller enligt både FAL och KFL, är att brott mot upplysningsplikten drabbar också andra än försäkringstagaren som har rätt till försäkringsersättning (varvid dock vid skälighetsbedömningen det får beaktas, att inte den som kräver ersättning själv har begått något fel). I övrigt skulle det bara undantagsvis förekomma någon identifikation (jfr prop. 1979/80:9 s. 79 ff). Också om denna fråga gäller att den ordning som tillämpats enligt KFL veterligen inte medfört större problem. För konsumentförsäkringens del synes det emellertid motiverat med en viss förenkling av regleringen, som nu är rätt komplicerad. Vad angår skada på omhändertagen egendom har man i de finländska och norska förslagen inskränkt identifikationen till att gälla skada på viss mera värdefull egendom: motorfordon, fartyg, flygplan och (i Norge) husdjur. Emellertid kan man med lika goda skäl tillämpa samma regel på andra t.ex. dyra kapitalvaror, husvagnar. Vi har funnit bestämmelsen böra gälla all som egendom någon med den försäkrades samtycke har hand om. I övrigt framstår det som tillräckligt att identifikation sker med vissa närstående när skada sker på gemensam bostad och på bohag i denna. Det är naturligt att här ange den försäkrades make och sambo; mera tveksamt kan det vara om man bör identifiera med annan familjemedlem, närmast hemmavarande barn. Enligt KFL:s regel gäller en likartad regel vid brott mot säkerhetsföreskrift men normalt inte vid

190 Allmänmotivering till 4 kap.

Avsnitt 9.8 framkallande av försäkringsfall. För en sådan lösning talar att just i dessa situationer det kan vara svårt att konstatera vem som åsidosatt föreskriften - t.ex. lämnat en dörr olåst. Vi har valt att följa KFL:s linje i detta avseende. Reglerna om identifikation utgör en betydelsefull inskränkning av konsumentens försäkringsskydd, låt vara att man vid prövningen av nedsättningsfrågan kan se till att han inte drabbas oskäligt hårt. Med tanke härpå har vi funnit rimligt att identifikation över hela linjen förutsätter förbehåll i avtalet, något som stämmer väl med villkorens vanliga utformning i dag (se 4 kap. 8 § första stycket lagförslaget). Vad angår företagsförsäkring, råder avtalsfrihet på denna punkt också enligt de finländska och norska förslagen. Här finns det ett starkt intresse för försäkringsbolagen att göra förbehåll om identifikation också med den försäkrades anställda och andra medhjälpare; inte minst vid försäkring för småföretagare framstår en sådan ordning som naturlig och delvis också angelägen. Detta är ett sådant fall där lagens regler bör gälla oavsett småföretagarens förhållanden. Vi föreslår därför en dispositiv bestämmelse av detta innehåll (4 kap. 8 § andra stycket). En sådan regel utesluter inte att man beträffande påföljden av att biförpliktelsen Överträtts tillämpar lagens skälighetsregel, när villkoren avviker från denna och småföretagaren är i behov av samma skydd som en konsument (jfr 6.4 ovan); en skälighetsbedömning kan alltså ske i fråga om nedsättning av ersättningen. Likaså kan man under samma förutsättning följa lagens bestämmelser när ett villkor utsträcker identifikationen längre än till anställda och andra medhjälpare.

9.8 Ringa oaktsamhet; barn och psykiskt störda

personer m.m.

Sammanfattning: Reglerna om nedsättning av försäkringsersättningen får inte tillämpas om försäkringstagaren, den försäkrade eller den som skall likställas med den försäkrade gjort sig skyldig till en endast ringa försummelse, varit under tolv år, varit psykiskt störd eller befunnit sig i en nödsituation.

I KFL:s regler om upplysningsplikt och framkallande av försäkringsfallet förekommer ett undantag för fall av ringa oaktsamhet; då kan inte ersättningen reduceras enligt lagen (30 och 32 §§). Avsikten har varit att inte varje tanklöshet eller smärre förbiseende bör medföra att ersättningen nedsätts (jfr SOU 1977:84 s. 152). Samma syn-

till 4 191 Allmänmotivering kap.

punkter gör sig alltjämt gällande för del. Vi Avsnitt konsumentförsäkringens 9.9 anser att principen bör få en generell tillämpning i alla de nedsättningssituationer som lagen behandlar. Skillnaden torde inte bli stor mot nuvarande regler; om den försäkrade mot en säkerhetsbryter föreskrift eller annat torde det ofta vara uttryckligt försäkringsvillkor svårt att anse hans oaktsamhet ringa, i synnerhet när han fått särskild information om villkoret 2 2 § andra (jfr kap. stycket och 4 §). Enligt 19 § FAL, liksom enligt förslaget till PFL (4 kap. 8 och 9 §§), gäller särskilda regler om försäkringsfallet framkallats av försäkrad som är under 15 år eller störd psykiskt på sätt som anges i 33 kap. 2 § brottsbalken. kan då inte de Försäkringsbolaget åberopa regler om ansvarsfrihet eller av nedsättning försäkringsersättningen som omtalats i det I KF L är i stället föregående. åldersgränsen 12 år, och regeln gäller hår även åsidosättande av upplysningsplikten och andra åligganden enligt försäkringsavtalet (33 § första stycket). Vi anser oss böra hålla fast vid KFL:s regel också i till skadeförslaget försäkringslag. Här gör sig inte humanitära synpunkter gällande på samma sätt som vid och har personförsäkring, preventionshänsyn större - Vidare bör i tyngd. lagen tas upp en motsvarighet till 19 § andra stycket FAL och 4 10 § till PFL: från kap. förslaget undantag reglerna om framkallande, brott mot säkerhetsföreskrift, fareökning och försummade bör om den försäkrade räddningsåtgårder gälla befunnit sig en sådan nödliknande situation att hans handlande framstår som försvarligt. Några särskilda bestämmelser om inte företagsförsåkring synes erforderliga i detta fall. - De nu omtalade reglerna har tagits upp i 4 kap. 9 § av lagförslaget.

9.9 och

Omfattningsbestämmelser tvingande regler

Sammanfattning: För att förebygga att om överreglerna trädelse av biförpliktelser kringgås genom försäkringsvillkor som formellt är avfattade som för undantagsbestämmelser vissa risker - t.ex. villkor vilka inte vid enligt ersättning utgår stöld i olåst lokal- föreslår vi att om reglerna biförpliktelser skall tillämpas också vissa villkor som på enligt sin lydelse begränsar försäkringens omfattning. Förutsättningen är att begränsningen beror av att någon på den försäkrades sida uppsåtligen eller genom vårdslöshet medverkat till försäkringsfallet eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat detta, eller av att vissa mot skadan försiktighetsmått har underlåtits. Här blir lagens delvis om tvingande regler möjlighet att sätta ned ersättningen tillämpliga.

192 till 4 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 9.9 En välkänd försäkringsrättslig tvistefråga är, om försäkringsbolaget kan komma ifrån de tvingande reglerna om bl.a. upplysningsplikt, fareökning, säkerhetsföreskrifter och framkallande av försäkringsfallet att i villkoren risken till skador som inträffar i genom begränsa t.ex. täcka vissa sammanhang eller av vissa orsaker. Bolaget säger sig bara stölder i låst lokal eller stöld av som förvaras med egendom i stället för att ta in en säkerhetsföreskrift om låsning resp. omsorg, lita till om vårdslöst framkallande av försäkringsfall. lagens regler I rätt är mellan tvingande regler i förgällande gränsdragningen säkringslagstiftningen och sådana riskbegränsande regler ganska oklar; löses varken av FAL eller KFL, och belysande svenska frågan rättsfall saknas i stort sett helt. (Jfr däremot från Norge bl.a. NRt 1973 s. 737 och NRt 1979 s. 554.) Problemen har ingående diskuterats i doktrin (se bl.a. Hellner, avsnitt 3.2.2, försäkringsrättslig 4.2.2, 8.6.1 och 10.3, med hänvisningar, samt Selmer, ytterligare som föreslås innebär i allmänkapitel 5, avsnitt VII.2). De lösningar het att man drar en skiljelinje, som påupp ganska komplicerad verkas av en rad olika har också berörts i KFL:s synpunkter. Frågan motiv, där det utvecklas att det avgörande inte är hur en bestämmelse är formulerad utan vad den faktiskt innebär (se bl.a. prop. 1979/80:9 s. 65 f, Ofta kan man emellertid tveka just om vad 154). innebörden är. I till PFL har vi inte ansett oss egentligen förslaget böra göra något försök att lösa problemet genom en lagbestämmelse SOU 1986:56 s. 308 får emellertid särskild betydelse (se f). Frågan vid skadeförsäkring.

Man bör här inte fästa större vikt vid de termer varmed de tvingande reglerna beskrivs. Som framgått brukar de vanligen anses gälla biförmedan omfattningsbestämmelser inte allpliktelser till försäkringsavtalet, tid kan karakteriseras skulle emellertid på detta vis. De flesta biförpliktelser lika väl kunna sägas angå förutsättningar för försäkringsavtalet (jfr SOU 1986:56 s. 309 f), och då är det klart att den principiella skillnaden mot villkor rörande riskens omfattning inte är lika stor.

Också denna att det visserligen är svårt att finna på punkt gäller aktuella klart villkor men att det oklara några exempel på olämpliga ändå innebär en viss för de försäkrade. Det står rättsläget otrygghet klart att har ett intresse av att avgränsa risken så bolagen naturligt att den motsvarar och även i övrigt är lämplig från förpremien t.ex. så att skaderegleringen underlättas. såkringsteknisk synpunkt, kan att denna avgränsning sker på ett Försäkringstagaren begära klart och sätt, men den bara tydligt av villkoren begripligt framgår och är i bör han i allmänhet inte kunna klaga på att rimlig övrigt, undantar skadorna i Å andra sidan kan det inte försäkringen fråga. att de som lagstiftaren efter ingående accepteras tvingande regler utformat utan vidare skulle mista sin betydelse genom överväganden en enkel omformulering av försäkringsvillkoren.

till 4 193 Allmänmotivering kap.

Problemet kompliceras av att preventions- och rättvisesynpunkter Avsnitt 9.9 inte sällan talar för en av risken, som hänvisar till avgränsning just den försäkrades handlande. kan vara berett att täcka skador Bolaget av visst slag, bara inte den försäkrade visat nonchalans påtaglig beträffande den försäkrade egendomen; det kan också allmänt sett verka önskvärt att villkoren vikten av aktsamhet. Får inte inskärper bolaget göra sitt ansvar beroende t.ex. av att den försäkrade egendomen omhänderhafts med omsorg, kanske rentav blir ovilbolaget ligt att alls försäkra egendomen i fråga. - Ur försäkringstagarens synvinkel kan det te sig stötande och orättvist att man under alla omständigheter tar undan vissa skador, fast han inte är vållande till dem. Samtidigt bör beaktas att de vi föreslår om betvingande regler gränsning av bolagets ansvar vid överträdelser av biförpliktelser bygger på synpunkten att den försäkrade inte skall mista sin rätt, om inte han eller någon han svarar för sätt varit på något försumlig. Den lagreglering som förordats i det innebär föregående att en nyanserad bedömning av skälen för och emot ett skulle ske i försäkringsskydd det enskilda fallet, om också vissa för huvudlinjer skälighetsprövningen skulle vara genomgående vid olika av överträdelser. typer Ett sådant är svårt att förena system med den typ av omfattningsbestämmelser som här har diskuterats. En möjlighet kunde vara att man beträffande alla naturligtvis klausuler som gör ansvaret beroende av den försäkrades handlande tillämpar de tvingande Det skulle innebära bl.a. att undanreglerna. tag för skada genom vissa farliga förfaranden eller för skada genom att försäkrad egendom förvarats viss riskabel skulle kunna på plats åsidosättas, om den försäkrade inte har skuld till försäkringsfallet (jfr resonemanget kring NRt 1979 s. 554 i Selmer a. En sådan st.). princip skulle emellertid gå betydligt än vad som behövs för längre att tillgodose intressen. Här likförsäkringstagarsidans berättigade som i andra anser vi att sammanhang själva försäkringsproduktens utformning bör lämnas åt bolagen; man kan inte dem att, förbjuda när de försäkrar en viss risk, undanta skador av preciserade orsaker som av försäkringstekniska skäl att ta med i svårligen går skyddet. Vad som bör motarbetas är däremot att undviker de bolaget tvingande reglerna genom att göra ansvaret beroende av sådana just förhållanden som 4 kap. tar sikte på utan att detta därför blir kapitel tillämpligt. Skall frågan alls regleras i är det klausuler av lagtext detta slag man bör ta sikte på, inte sådana generella som undantag nu berörts. En lämpligare lösning synes därför vara att de tvingande reglerna tillämpas på omfattningsbestämmelser som - till sin avfattning eller åtminstone i realiteten - låter försäkringsskyddet bero om den på försäkrade eller någon annan hans sida på uppsåtligen eller genom

till 194 Allmänmotivering 4 kap.

Avsnitt 9.9 vårdslöshet eller känt till

framkallar försäkringsfallet på förhand

skadeorsaken eller om man underlåtit vissa försiktighetsmått som är skada. I det förstnämnda fallet ägnade att förebygga eller begränsa bör alltså om framkallande av försäkringsfallet gälla, i det reglerna andra om och i det tredje reglerna om reglerna upplysningsplikt

säkerhetsföreskrifter (eller kanske räddningsplikt). Vid konsument-

skulle utan vidare bolagets ansvar följa de tvingande försäkring i sådana situationer, medan vid företagsförsäkring det skulreglerna le finnas att trots lagbestämmelsen i fråga tillämpa den möjlighet klausulen; i så fall måste det emellertid framgå av riskbegränsande villkoren att inte 4 skall i detta läge, och vidare kan kap. gälla avvikelse från klausulen ske när försäkringstagaren behöver samma skydd som en konsument. Mot en sådan regel kan invändas att den inte helt löser problemet. Det står fritt att utforma undantag som inte alls beror av bolagen den försäkrades förhandsvetskap eller uppträdande. Vill man inte försäkra skada svetsning på grund av den särexempelvis genom skilda brandfara som vid slarvigt utfört arbete, kan svetsföreligger undantas - vår är det dock ningssskador generellt. Enligt mening inte sannolikt att regeln skulle få några allvarliga verkningar på till Med de om information möjligheten försäkringsskydd. regler som vi föreslår bör få att konförsäkringstagaren goda möjligheter statera, att en risk av större inte omfattas av praktisk betydelse och att denna därför har mindre värde för honom. försäkringen Finns det ett kommer med all sannolikhet verkligt försäkringsbehov, också sådana risker att tas med i fast hindrar ett skyddet, bolaget missbruk av försäkringen bl.a. genom säkerhetsföreskrifter. Det bör tilläggas att en sådan metod ofta torde tillgodose bolagets intresse lika väl som en I den mån det är omfattningsbestämmelse. motiverat att undanta en risk med hänsyn till skadepreventionen eller av försäkringstekniska skäl, finns det nämligen all anledning att låta detta inverka av de tvingande reglerna. När på tillämpningen det t.ex. gäller väsentliga försiktighetsmått som utgör förutsättning för att en risk skall försäkras - en stöldförsäkrad cykel får inte lämnas olåst - finns rentav möjlighet att helt vägra ersättning om den försäkrade försummar Man kan alltså komma till åtgärden. samma resultat som med ett undantag för olåsta cyklar. generellt emellertid visst för att beakta Lagregelns smidighet ger utrymme billighetsskäl i det enskilda fallet. Vi har alltså stannat för en lösning av det angivna slaget, som framstår som en mellan intressena på ömse lämplig kompromiss sidor. Regeln finns upptagen i 4 kap. ll § i lagförslaget.

till

Allmånmotivering

kap.

10 Premien

Sammanfattning: I fråga om premiekrav och betalningsfris— ter föreslår vi samma första regler som enligt KFL; premien skall betalas inom från det att fjorton dagar försäkringsbolaget avsänt ett krav och senare inom en månad premie från krav. blir inte fritt från Bolaget ansvar på grund av premiedröjsmål förrän försäkringen och försäksagts upp ringstagaren haft minst 14 dagar på sig att betala På premien. liknande sätt som KFL kan enligt försäkringstagaren få ett särskilt betalningsanstånd om han till följd av t.ex. svår sjukdom inte kunnat betala i KFL premien. Reglerna om förseningsavgift föreslås slopade. Några särskilda bestämmelser för

företagsförsäkring ges inte. Den principiella avtalsfri-

heten vid dessa innebär försäkringar nämligen att försäkringsbolaget i allmänhet får säga upp eller försäkringen på annat vis befria sig från ansvar så snart försäkringstagaren kommit i dröjsmål med betalningen.

Reglerna om betalning av premien är helt olika i FAL och KFL. Enligt 12 § FAL skall premien betalas utan uppskov, om inte särskild har bestämts; för senare - även förfallodag premien perioder när försäkringen automatiskt - skall förlängts erläggas på periodens första dag. Vid dröjsmål med premien kan bolaget säga upp försäkringen att upphöra efter tre kan förbehålla dagar (13 §). Bolaget sig ansvarsfrihet vid försenad och premiebetalning göra gällande denna vid dröjsmål med första vid med premien genast, dröjsmål senare premie en vecka efter det att bolaget gett försäkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfallodag (14 §). KFL:s regler att bygger på principen bolaget skall sända två skriftliga meddelanden till innan försäkringstagaren ansvarigheten upphör: ett krav före vanligt förfallodagen och sedan - om premien

till 5 196 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 10 inte betalas - en uppsägning med viss frist, inom vilken försäkrings-

kan vidta rättelse. Under fristen är försäkringstagaren skydtagaren som har rätt till premie för denna dad, samtidigt försäkringsbolaget tid även om sedan Första premien skall betalas försäkringen upphör. inom senare inom en 14 dagar från det att kravet avsänts, premie månad från krav; uppsägningsfristen är i båda fallen 14 dagar (se närmare 21-26 ledande tanken bakom dessa regler är att §§). Den en så som ansvarets inte skall inträda allvarlig påföljd upphörande alltför snabbt. Första avin kan ha kommit eller blivit på avvägar och kan också ha berott på andra, relativt förbisedd, dröjsmålet förhållanden - inte på att försäkringstagaren vill upphöra ursäktliga med SOU 1977:84 s. 140 f, 143). I vårt förslag till försäkringen (se PFL har vi ett liknande personförsäkringens del föreslagit systern för - I villkor regleras (se 5 kap. 1 och 2 §§). företagsförsäkringens liknande sätt som KFL, men uppsägningstiden år fråganpå enligt bara tre dagar. Vad först förhållanden, saknar vi angår konsumentförsäkringens att nu föreslå från den ordning som gäller anledning något avsteg och som vi ansett också för vidkommanrimlig personförsäkringens de. Här bör alltså tas upp motsvarande regler som i KFL, om också utformade i närmare överenskommelse med till PFL. Vissa förslaget hos får här beaktas. De särskilda reglerna särdrag personförsäkring om av vilka diåterupplivning personförsäkring (5 kap. 3 § PFL), rekt med att teckna ny försäkring vid sammanhänger svårigheten av hälsotillståndet, blir sålunda inte aktuella för skadeförsämring vidkommande; en premiebetalning efter det att förförsäkringens får, på samma sätt som enligt 26 § KFL. anses säkringen upphört som begäran om ny försäkring. För del står det däremot klart att samma företagsförsäkringens inte alltid skulle vara På försäkringshåll har man reglering lämplig. bl.a. framhållit risken för spekulation från försäkringstagarens sida;

han skulle utnyttja de frister lagen ger för att skaffa sig försäkringsutan avsikt att betala premien och sedan byta bolag, skydd någon när fristen håller att ut. Med de höga premier som här blir på gå aktuella skulle fristerna vidare leda till ränteförganska betydande luster för även om fortsätter att gälla; det är bolagen försäkringen inte alltid lätt att ta ut ränta av kunden. Över huvud taget har dubbla frister ansetts omständligt i affärsmässiga förhållanden. onödigt Vi har förståelse för dessa torde de emelsynpunkter. Väsentligen lertid tillgodoses genom den principiella avtalsfrihet som lagen skulle tillåta vid företagsförsäkring. Också bolagens möjlighet att genom s.k. kontantklausul förbehålla ansvarsfrihet till dess premien sig betalas kan i viss försvåra spekulation från försäkringsutsträckning sida. Man kan inte komma ifrån att åtskilliga småföretagare tagarens kan ha ett liknande behov av som en konsument just vid skydd

Allmänmotivering till 5 kap. 197

underlåten premiebetalning; ofta är det fråga om förhållandevis Avsnitt 10 stora premiebelopp som inte alltid kan erläggas omedelbart, och att han då skulle mista sitt försäkringsskydd kan inte sällan framstå som obilligt. Det stämmer för övrigt bäst med allmänna kontraktsrättsliga principer att inte varje bagatellartat kontraktsbrott kan leda till så allvarliga konsekvenser som att avtalet omedelbart upphör att gälla. Vi anser oss därför inte böra ta in en särskild regel för företagsförsäkring. I stället får man tillämpa den allmänna grundsats vi föreslår, att avvikelse från lagens regel normalt skall godtas, men att möjlighet till avsteg skall finnas när försäkringstagaren rimligen bör jämställas med en konsument. En sådan ordning kan visserligen motivera speciella villkor i vissa försäkringar avsedda för småföretagare, men detta kan knappast väntas medföra nämnvärda problem för försäkringsbolagen. Också i övrigt har vi ansett oss böra föreslå regler om premien som i sak väsentligen motsvarar KFL:s bestämmelser; de finns in4 tagna i 5 kap. i vårt förslag. Vi har dock funnit att bestämmelsen om förseningsavgift (24 § KFL), som enligt uppgift saknar intresse från försäkringsbranschens synpunkt, kan utgå. Vidare har efter mönster från förslaget till PFL tagits in en särskild regel om premiebetalning genom post och bank (5 kap. 5 §). - Vi återkommer till reglernas detaljer i specialmotiveringen. När försäkringen förmedlas av mäklare, är det tänkbart att denne också åtar sig att sköta om av Försummelser inbetalningen premien. av mäklaren får här liksom i andra situationer tillräknas försäkringstagaren. Uppsägning på grund av premiedröjsmål kan tillställas mäklaren, om denne skulle ha fullmakt att företräda försäkringstagaren i detta hänseende, och underlåter mäklaren att inom den föreskrivna fristen betala in premien går det ut över de försäkrade.

Om mäklaren på detta vis brister i sina skyldigheter enligt upp-

draget, kan han bli skadeståndsskyldig enligt 14§ lagen om försäkringsmäklare. Som framgår av det föregående (avsnitt 2.3) är reglerna om premiebetalningen i förslaget till EG-direktiv inte förmånligare för försäkringstagarsidan än de regler vi föreslår. Någon ändring i SkL behövs inte i denna del vid en harmonisering, frånsett att bestämmelserna måste göras tvingande vid företagsförsäkring.

till 6

Allmänmotivering kap.

Försäkringsersättningen

Sammanfattning: Det s.k. berikandeförbudet i FAL ersätts med en mindre långtgående regel om att om inte annat avtalats, försäkringsersättningen skall motsvara den ekonomiska skadan. Försäkringsrörelselagen föreslås bli ändrad så att det framgår att försäkringsersättningen inte bör täcka konstruerade ekonomiska förluster. Liksom för närvarande i FAL ges i SkFL regler om återanskaffningsvärdet som grund för beräkning av försäkringsersättningen; om inte annat har avtalats skall ersättning utgå efter denna princip. Underförsäkring och dubbelförsäkring föreslås bli behandlade sampå ma vis som i KFL.

I 36-44 §§ FAL finns intagna en rad allmänna bestämmelser som kan sägas röra försäkringsersättningen i vidsträckt mening. I 35 § anges att till föremål för skadeförsäkring får göras varje lagligt intresse försäkringstagarens eller tredje mans - som kan uppskattas i pengar. I 36-39 §§ förekommer bestämmelser om försäkringsvärdet. Bl.a. ger 39§ första stycket uttryck för det s.k. berikandeförbudet (”ej vare försäkringsgivaren pliktig att såsom ersättning för inträffad skada utgiva större belopp än som erfordras för förlustens täckande, ändå att överenskommet försäkringsbelopp är större”); viss modifikation förekommer i andra stycket. Underförsäkring, då försäkringsbeloppet understiger det försäkrade intressets värde, behandlas i 40 § och dubbelförsäkring i 41-44 §§. KFL innehåller vissa kortfattade regler om underförsäkring och dubbelförsäkring (35 och 36 §§); vidare föreskrivs att försäkringsvillkoren skall innehålla regler om värderingen av skadad egendom och annan förlust till följd av försäkringsfallet (37 § andra stycket). Frågan om hur försäkringsersättningen skall bestämmas ansågs inte lämpad för reglering genom KFL; det framhölls att FAL:s bestäm-

Allmänmotivering till 6 kap. 199

melser i frågan till stor del satts ur spel av betydligt mera kom- Avsnitt 11 plicerade föreskrifter i försäkringsvillkoren och att man genom den offentliga tillsynen ändå kunde få en viss kontroll över den rättsliga utvecklingen på området (prop. 1979/80:9 s. 97). Inte heller förekommer i KFL någon hänvisning till regeln om berikandeförbudet; en sådan bestämmelse ansågs inte nödvändig utan kunde tvärtom felaktigt föranleda slutsatsen att vissa försäkringar som inte byggde på det traditionella förlustbegreppet inom ersättningsrätten - bl.a. s.k. - inte skulle vara tillåten 1977:84 s. nyvärdesförsäkring (SOU 121 f). Flera av de berörda reglerna i FAL ger uttryck för allmänna principer inom skadeförsäkringen, giltiga i lika hög grad för konsumentförsäkring som för företagsförsäkring. De är också i viss utsträckning vägledande vid beräkningen av skadestånd för sakskada (se t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 308 ff). I andra delar anses de emellertid föråldrade och föga tillfredsställande från praktisk synpunkt. Vad först gäller skiljer detta från

berikqndeférbudet sig övriga

regler i FAL genom att vara tvingande också till den försäkrades nackdel: även om parterna skulle ha avtalat om större ersättning än vad som motsvarar skadan, skulle den försäkrade inte kunna åberopa något sådant villkor utan få nöja sig med ersättning för sin ekonomiska förlust. En sådan ordning är ganska säregen i en lagstiftning som annars går ut på att skydda den försäkrade bl.a. på grund av hans begränsade insikter i rättsreglerna på området, och den har också frångåtts i praktiken. Ett exempel på detta är den nyss omtalade nyvärdesförsäkringen, som medför att egendom efter återanskaffning kan ersättas inte i sitt begagnade skick utan efter vad motsvarande egendom skulle kosta som ny; det är inte alldeles lätt att förena denna ersättningsprincip med 39 § FAL, men den har visat sig fylla ett viktigt praktiskt behov. Som generellt tvingande regel ter sig FAL:s bestämmelse inte lämplig, och man har från branschens sida framhållit att den kan lägga ett band på utvecklingen av nya försäkringsprodukter av värde särskilt för företagens del. Det kan visserligen sägas att obegränsade möjligheter att meddela försäkring mot konstruerade ekonomiska förluster eller ”ideella” skador på egendom kan medföra risker för en osund utveckling på försäkringsområdet, och ett förbud mot sådana försäkringar kunde därför ha sitt värde åtminstone som ett riktmärke för försäkringsverksamhetens bedrivande. Men i så fall hör bestämmelsen snarast hemma i försäkringsrörelselagen. Tillsynsmyndigheten torde redan i dag kunna ingripa åtminstone mot vissa klart olämpliga företeelser av detta slag med stöd av soliditetseller skälighetsprincipen (jfr SOU 1986:8 s. 229) eller för att främja en sund försäkringspraxis. Det kan emellertid vara anledning att

200 Allmänmotivering till 6 kap. sou 1989:88

Avsnitt ll genom en jämkningi lagtexten markera att försäkringsinspektionen bör särskilt uppmärksamma om försäkringen kan berika den försäkrade. Vi föreslår en sådan ändring i 19 kap. 6§ försäkringsrörelselagen (se avsnitt 18.3 nedan). - Samma inställning till frågan om berikandeförbudet i en ny skadeförsäkringslag har man på norskt håll, medan i det finländska förslaget det förekommer en uppmjukad formulering av förbudet (se 6 kap. 1 § i detta förslag). Principen, att ersättningen i tvivelsmål skall motsvara den ekonomiska skadan, torde emellertid under alla förhållanden fylla en funktion som tolkningsgrundsats och dessutom ha visst informationsvärde, om den framgår av lagtexten; den visar en huvudregel, som kan vara svär att urskilja i försäkringsvillkoren. I vissa fall kan en lagbestämmelse härom åberopas av den försäkrade: skulle inte villkoren på något sätt begränsa ersättningen, t.ex. till förluster av vissa slag, utgår i princip full ersättning för den skada den försäkrade lidit genom försäkringsfallet. I andra situationer klargör en sådan bestämmelse att den försäkrade inte kan räkna med kompensation t.ex. för affektionsvärde eller vissa andra ideella intressen och fyller på det sättet delvis samma funktion som berikandeförbudet. Vi har funnit det lämpligt att i lagförslaget ta in ett stadgande av detta innehåll (6 kap. 1 § första stycket). I en särskild situation får den angivna principen dessutom en speciell betydelse, nämligen när enligt försäkringsavtalet en skada skall ersättas med ett bestämt belopp eller efter en bestämd beräkningsgrund men denna bestämmelse visar sig vila på felaktiga förutsättningar på bolagets sida (jfr 39 § andra stycket FAL). I en del sådana fall bör försäkringsbolaget kunna göra gällande att försäkringstagaren brustit i sin upplysningsplikt, men även när detta inte är möjligt är det rimligt att ersättningen inskränks till vad som motsvarar skadan, om annars det skulle ske en betydande överkompensation. Vårt förslag innehåller liksom de finländska och norska en regel av denna innebörd (6 kap. l § andra stycket). Bestämmelsen, att ersättningen om inte annat framgår av avtalet skall motsvara den ekonomiska skadan, kan sägas innebära en omvänd presumtion mot den som framgår av 36 § FAL. Där föreskrivs att försäkring på visst gods i tvivelsmål avser intressen beroende av att värdet av själva godset inte minskas eller går förlorat (med andra ord det s.k. objektiva kapitalintresset) men inte andra intressen som är förknippade med godset, såsom att hinder inte möter för dess användning under viss tid eller på beräknat sätt. Vi har inte ansett oss böra behålla denna särskilda presumtionsregel i lagtexten. Ett skäl för detta är att försäkringar, som avser andra förluster än minskning av själva värdet, fått allt större betydelse; framför allt kan nämnas avbrottsförsäkringen. I vart fall på företagsförsäkringens område är det inte längre lika naturligt att uppfatta en försäkring på

sou 1989:88 till 6 201 Allmänmotivering kap.

visst gods på det sätt som anges i 36 §. Ett annat skäl är att för- Avsnitt ll säkringsvillkoren normalt anger vad för ekonomisk förlust slags försäkringen avser, och det har inte minst från informationssynpunkt ett värde att försäkringsskyddet alltid preciseras i detta avseende. vår mening bör det ske i villkoren snarare Enligt än genom en allmänt hållen lagregel. _ Vad sedan angår den 35 § FAL innehåller om det regel lagliga intresset som föremål för kan man sätta i om skadeförsäkring fråga den är behövlig också i en ny om Det är lag skadeförsäkring. naturligtvis av vikt att inte olagliga ekonomiska projekt försäkras, men man kan säga att risken för detta inte är så stor under dagens förhållanden på försäkringsmarknaden. Mot sådana försäkringsavtal kan vidare ofta den traditionella oskrivna åberopas grundsatsen att avtal stridande mot lag eller seder saknar goda rättslig verkan; var gränsen här går för det tillåtna är dock i hög grad oklart. Någon gång kan också 36 § avtalslagen bli tillämplig. - Från försäkringshåll har emellertid framhållits värdet av en som ut att lagregel går på endast lagliga intressen Närmast skulle skyddas genom försäkring. den åberopas i fråga om till verksamheter som med den ersättning försäkrades vetskap har varit kriminella eller annars En lagstridiga. sådan lagbestämmelse kan då ett annat sätt än klargöra rättsläget på en hänvisning till en oskriven ett som nämnts rättsprincip; exempel är avbrottsförsäkring för en spelklubb. Bestämmelsen skulle alltså avse inte att avtala om skadeersättningsskyldigheten, möjligheten försäkring. Vi har förståelse för denna och har därför synpunkt tagit upp en till FAL:s dock motsvarighet regel i vårt lagförslag, med något avvikande formulering (6 kap. 1 § första stycket SkFL). I övrigt ger bestämmelsen i 35§ FAL för en allmän uttryck princip, som påminner om berikandeförbudet: skall skadeförsäkring avse ekonomisk förlust. Regeln kan ge viss ledning för tolkningen av olika lagrum och försäkringsvillkor, men den kan vålla missförstånd när det gäller bl.a. nyvärdesförsäkring, och dess räckvidd i om fråga föremål med värde för en krets kan vara tveksam. Slår begränsad man fast att ersättningen i tvivelsmål skall motsvara den ekonomiska skadan, bör en regel motsvarande den angivna utan olägenhet kunna undvaras i den nya lagtexten. Frågan uppkommer sedan om det finns att i SkFL anledning uppta motsvarigheter till FAL:s dispositiva om regler försäkringsvärdet (37 och 38 §§). Som nämnt har de ofta frångåtts i villkoren, vilka brukar ge ganska bestämmelser om hur utförliga värderingen skall ske. Det behöver dock inte att bör sakna bestämmelser betyda lagen av detta slag. Sådana kan en funktion av värde som fylla riktlinjer för ersättningens beräkning vid sakskada i fall då avtalet saknar regler härom. Man har vidare framhållit att i en framtid möjligheten

202 till 6 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 11 kommer att meddelas på tekniskt ofullkomliga eller försäkringar annars otillfredsställande villkor, kanske utformade av mäklare som står främmande för svensk försäkringspraxis; även en dispositiv bestämmelse skulle då kunna bli av bl.a. vid oenighet om betydelse villkorets tolkning eller jämkning eller som stöd vid villkorsgranskav Vad som då närmast skulle komningen försäkringsinspektionen. ma i är en motsvarighet till den nuvarande regeln om att den fråga försäkrade värde i tvivelsmål skall beräknas efter återegendomens se nu 37 § FAL) kompletterad med anskaffningsvärdet (dagsvärdet; en bestämmelse om att saluvärdet blir avgörande när återanskaff- Hellner s. 233) — allt om inte annat föreskrivs i ning inte kan ske (jfr villkoren. Sådana bestämmelser skulle nära anknyta till dagens vill-

korspraxis. Mot detta har invänts - främst från försäkringshåll - att det

normala är att ersättningsberäkningen klart framgår av försäkringsavtalet, och att dispositiva regler av denna typ därför skulle få ringa Man har också betonat att en lagreglering skulle praktisk betydelse. ha den nackdelen att den kunde försvåra en anpassning av värdeefter där nuvarande beringsmetoden nya samhällsförhållanden, med i dagsvärdet eller nyvärdet inte pasräkningssätt utgångspunkt sar lika bra; det skulle vara betänkligt att i lagen låsa fast deras exakta innebörd, som i en framtid kan behöva jämkas. Det skulle denna vara tillräckligt att något behandla dessa enligt ståndpunkt i motiven. För information kunde det frågor försäkringstagarens emellertid vara att hur försäklämpligt försäkringsvillkoren angav beräknas, och därför borde en liknande regel som ringsersättningen i 37 § andra stycket KFL tas in i den nya lagen. Vi har funnit det svårt att mellan dessa lösningar. Det välja har emellertid varit det värde också en dispositiv utslagsgivande om beräkning kan få från informalagregel försäkringsersättningens På detta vis anges ett beräkningssätt som från lagtionssynpunkt. stiftarens framstår som och lämpligt, och detta synpunkt rimligt måste få viss bl.a. vid vissa tvister om ersättningens storbetydelse lek. Om bestämmelsen i blir relativt allmänt utformad behöver fråga den inte heller sätt försvåra en framtida omläggning av på något Motsvarande bestämmelse om återanskaffberäkningsmetoden. i 37 § FAL har som nämnt fått viss betydelse också på ningsvärdet skadeståndsrättens område, vilket ytterligare talar för att behålla en härom i Vi har alltså stannat för detta uttrycklig regel lagtexten. alternativ 6 kap. 2 § SkFL). En bestämmelse motsvarande 37 § (se andra stycket KFL synes då överflödig. Vad om för närvarande att angår reglerna underförsäkring, gäller om understiger det försäkrade intressets värde försäkringsbeloppet i blir ansvarigt bara för så stor del av försäkringsbolaget princip skadan som motsvarar förhållande till det försäkringsbeloppets

Allmänmotivering till 6 kap. 203

verkliga värdet 40 § FAL (se och 35 § KFL). KFL:s bestämmelse Avsnitt ll skiljer sig emellertid från FAL:s regel genom att en reduktion av

ersättningen görs bara när beloppet ”i betydande mån” understiger verkliga värdet. Då lär ofta vara väl medveten försäkringstagaren om att underförsäkring föreligger. — Tanken har varit att liksom i

fråga om upplysningsplikten man här får acceptera en ganska stor felmarginal innan en som i och för inom ersättning sig ryms försäkringsbeloppet sätts ned (jfr 1979/80:9 s. 83 Vi saknar prop. f). anledning att nu föreslå andra regler för konsumentförsäkringens del. Med hänsyn till den avtalsfriheten vid principiella företagsförsäkring torde det inte behövas någon särregel för dessa fall; bolagen får här ta in avvikande bestämmelser om i villkounderförsäkring ren. Det bör framhållas att det torde bli sällsynt att avsteg från sådana bestämmelser ter sig motiverade för småföretagarnas del, bl.a. med tanke att man bör kräva bättre på insikter om värdet av försäkrad egendom hos än hos

företagare privatpersoner. (Se 6 kap.

3 § lagförslaget.)

Huvudreglerna om dubbelförsäkring är i sak i stort sett desamma enligt FAL som de senare har dock enligt KFL; reglerna fått en enklare utformning. Såvitt gäller förhållandet mellan försäkringsbolagen kommer dessa lagregler sällan till här brukar användning; särskilda överenskommelser mellan Vi anser bolagen tillämpas. emellertid att en bestämmelse motsvarande 36 § KFL bör tas in i

skadeförsäkringslagen. I finns

företagsförsäkringsvillkoren det möjlighet att ha en mera detaljerad motsvarande FAL:s 0rdreglering ning (6 kap. 4 § lagförslaget). Av de frågor som berörts i detta avsnitt behandlar förslaget till EG-direktiv endast rätten till för ersättning räddningskostnader. Försäkringstagaren skall vidta alla rimliga för att undvika åtgärder eller reducera av ett och alla kostnader följderna försäkringsfall, för sådana åtgärder skall betalas av varvid dock vid försäkringsbolaget, nedsättning av kostnader bara

försäkringsersättningen behöver er-

sättasi samma proportion; vid industriell verksamhet får kostnaderna och skadan dock inte tillsammans överstiga försäkringsbeloppet (art. 7). Bestämmelsen torde i praktiken vara oförmånknappast ligare för försäkringstagaren än SkFL:s för regel, som ger ersättning försvarliga kostnader utöver vad den försäkrade normalt får räkna medl; möjligen skulle man vid en få ta bort undantaharmonisering get för normalt beräkneliga kostnader.

204 sou 1989:88

till 7

Allmänmotivering kap.

12 mans rätt

Tredje enligt försäkringsavtalet

12.1 av mans intresse

Försäkring tredje

Vi föreslår att de nuvarande om Sammanfattning: reglerna av mans intresse ersätts med en mindre försäkring tredje Endast vissa kategorier som är skyddade fullständig reglering. av försäkringen anges i lagen, nämligen försäkringstagaren, kreditegendomens ägare, den som köpt egendomen genom med med säkerhetsrätt i köp återtagandeförbehåll, borgenär som är förenad med särskild förmånsrätt enligt egendomen annan som på grund av avtal har säkerförmånsrättslagen, hetsrätt i egendomen och den som annars utan att vara ägare bär risken för vid dess överlåtelse. Bl.a. genom egendomen förs inom den att borgenärer med företagshypotek skyddade kretsen innebär detta en av tredje mans skydd i utvidgning förhållande till rätt. Om även andra intressenter gällande - skall vara skall skyddas, får detta anges i villkoren. Reglerna till förmån för med säkerhetsrätt som är tvingande borgenärer förenad med förmånsrätt förmånsrättslagen. Dessa enligt får också ett visst tvingande skydd då försäkringsborgenärer mot eller försummar att tagaren bryter upplysningsplikten betala annan försäkrad åsidosätter en biförpliktelse premien, samt då eller ändras. Som nu ges ett försäkringen upphör tvingande skydd till förmån för ny ägare av den försäkrade vilket skall under minst dagar efter egendomen, gälla sju riskens övergång. - I övrigt stämmer reglerna i stort sett med

nuvarande bestämmelser området. En huvudtanke är att på SkFL bara skall de olika intressenternas ställning i reglera förhållande till inte konflikter mellan försäkringsbolaget, dem om vem som skall ha rätt till ersättning för slutligen skadad Bestämmelserna kompletteras med ett föregendom. i försäkringsersättning, som skall slag till lag om säkerhetsrätt ersätta den nuvarande för borgenär till belagen om rätt ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal. talning

Allmänmotivering till 7 kap. 205

Vid skadeförsäkring händer det ofta att den försäkrade egendomens Avsnitt 12.1 bevarande har ekonomisk betydelse också för andra än försäkringstagaren själv. Om ägaren försäkrar egendomen. har sålunda också den som har panträtt eller annan säkerhetsrätt i egendomen intresse av att dess värde inte minskas: en inteckningshavare vill t.ex. av naturliga skäl att fastighetsägaren skall brandförsäkra sin byggnad. Den som har andras saker i sin vård för reparation, transport eller förvaring vill undvika att bli skadeståndsskyldig om egendomen skadas; både han och ägaren har då glädje av att föremålen är försäkrade, förutsatt att innehavaren slipper återkrav från försäkringsbolaget sida. När försäkrad egendom säljs är det av värde också för köparen att försäkringen gäller, särskilt när faran över gått på honom och han alltså måste betala köpeskillingen även om egendomen förstörts. I alla dessa fall är ett försäkringsskydd av vikt inte bara för den som tecknat försäkringen - vare sig det är ägaren eller någon annan - utan också för andra intressenter. Om försäkringen gäller till förmån också för dem slipper de att skydda sig genom att teckna egna försäkringar, något som över huvud taget är ägnat att rationalisera försäkringsförhållandena. Att försäkringen på detta vis omfattar tredje mans intresse är alltså lämpligt från åtskilliga I är detta också synpunkter. praktiken vanligt. Här uppkommer emellertid bl.a. frågor om vilkas intressen som skyddas av försäkringen och hur man skall lösa konflikter mellan olika försäkrade exempelvis om rätten till försäkringsersättefter - blir detta aktuellt vid ningen försäkringsfall. Väsentligen försäkring på egendom; annan skadeförsäkring, t.ex. ansvarsförsäkring eller kreditförsäkring, avser ju vissa bestämda personers förmögenhet, och vilka dessa är brukar inte vara svårt att konstatera - inte heller vilken försäkrad som är till berättigad försäkringsersättning. Frågor av det angivna slaget regleras i FAL:s bestämmelser om försäkring av tredje mans intresse (54-58 §§), som är tillämpliga också vid konsumentförsäkring (se 4 § KFL). I huvudsak går reglerna ut på följande. Försäkring på viss egendom skall i tvivelsmål anses skydda ”envar som, i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan rättighet till godset eller emedan han i anledning av avtal om godset står faran för detta, har intresse av att dess värde icke minskas eller går förlorat”; undantag gäller dock för sjö- och luftpanträtt (54 § första stycket). Om någon är försäkrad anses det också medföra skydd mot återkrav från försäkringsbolaget efter det att bolaget har ersatt skadan. Parterna behöver alltså inte träffa något uttryckligt avtal om dessa frågor, utan sådana tredje män som anges i paragrafen är automatiskt skyddade. Regeln är emellertid dispositiv, varför den inte innebär någon garanti för tredje mans intresse. Tvingande regler skyddar endast intecknings-

206 Allmänmotivering till 7 kap.

Avsnitt 12.1 havare vid större brandskada på fastighet (se närmare 86 § FAL och lagen 1927:79 om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal). Vidare ger FAL visst skydd åt ny ägare under 14 dagar efter överlåtelse av försäkrad egendom (54 § andra stycket) och åt försäkringstagarens familjemedlemmar m.fl. (55 §), och bestämmelser finns om rätt att träffa avtal med försäkringsbolaget innan försäkringsfall inträffar (56 §) och att erhålla ersättningen efter försäkringsfallet (57 §). Den som har panträtt eller retentionsrätt i skadad egendom har som huvudregel företräde framför ägaren att få ut ersättning för sin fordran ur försäkringsbeloppet (58 §). Reglerna bygger på att rättsförhållandet mellan försäkringstagaren och tredje man saknar betydelse för dennes försäkringsskydd; den försäkrades rätt vilar på försäkringsavtalet (SOU 1925:21 s. 144). Bestämmelsen i 54§ om vem som är berättigad till ersättning ansågs som en viktig nybildning i FAL. Försäkringsavtalet får här långtgående verkningar till förmån för tredje man. Paragrafen bygger närmast på tanken att var och en som kan anses ha haft del i den försäkrade egendomens värde skall få ersättning ur försäkringen, oavsett vad för rätt han har haft till egendomen, och att samtidigt ingen skall få mera ersättning än vad som motsvarar den förlust han lider att denna del i värdet förlorad - som stämgenom gått något mer med FAL:s regler om försäkringsvärdet, särskilt det s.k. berikandeförbudet i 39 § (jfr ovan avsnitt 11). Principen kan sägas vara logisk och har ansetts komma till uttryck på ett konsekvent och elegant sätt i 54 § (om också paragrafen genom skyddet för den som står faran för egendomen går utanför kretsen av i rättighetshavare vanlig mening). Onekligen innebär den också en förenkling för de berörda intressenterna genom att en enda försäkring räcker för att skydda ett flertal intressen i den försäkrade egendomen. Bestämmelsen har emellertid också sina svagheter. Den är inte

lätt att tolka, något som kritiserats i litteraturen. (Se om bestämmel-

sen Hellner s. 298 ff med hänvisningar samt Almgren i Bör försäkringsavtalsrätten reformeras? s. 124 ff.) Inte ens försäkringsbolagen kan vara säkra på vilka intressen som försäkringen omfattar. När det automatiska skyddet enligt 54 § får betydelse lär det inte sällan komma som en överraskning för alla berörda parter. Paragrafens verkningar framstår som slumpartade och svårförutsebara. Mot den bakgrunden har det begränsat värde att regeln annars är enkel: olika tredjemän kan för säkerhets skull ta försäkring för att skydda sitt eget intresse i egendomen också när de känner till FAL:s princip (vilket man för övrigt inte alltför ofta kan räkna med), och resultatet kan då trots allt bli dubbelförsäkring. Utvecklingen har också såtillvida gått förbi principen att med tiden sådana försäkringar blivit allt vanligare som täcker andra förluster för rättighets-

till 7 207 Allmänmotivering kap.

havarna än dem som är anknutna till den försäkrade Avsnitt 12.1 egendomens värde; den viktigaste är avbrottsförsäkringen. Som framgått av det föregående (avsnitt 11) har dessutom berikandeförbudet kommit att minska i betydelse särskilt genom varför renyvärdesförsäkringen, geln i 54§ numera inte på ett lika naturligt sätt går in i FAL:s system. Att FAL:s bestämmelse ändå inte är lär vålla större praktiska bekymmer torde bero på att bestämmelser om de intressen försäkringsskyddet omfattar brukar finnas i försäkringsvillkoren - i de allra flesta villkor för företagsförsäkring och ofta också vid konsumentförsäkring. Något angeläget reformbehov föreligger alltså knappast på denna punkt; det kan framhållas att kommittén i dess dåvarande inte ens diskuterade en sammansättning ändring av reglerna om försäkring av mans intresse i till KFL tredje förslaget (se SOU 1977:84 s. 123). Från sida har man försäkringsbranschens emellertid framfört önskemål om att reglerna och om förtydligas möjligt förenklas. De har också den största avgjort betydelsen på företagsförsäkringens område. Det är naturligt att en innehåller bestämmelskadeförsäkringslag ser om en så praktisk fråga som försäkring av tredje mans intresse. Delvis bör dessa liksom nu i vara av princip dispositiva; typen försäkring och parternas relationer kan variera i hög grad, och även om det är fråga om ett för man det att skydd tredje går knappast utforma regler som passar i alla situationer. Som vi återkommer till finns det dock i särskilda fall anledning att ge tvingande regler också för företagsförsäkring. Vad först angår frågan, vilka av män som bör kategorier tredje tillförsäkras rätt till ersättning vid är det önskvärt att försäkringsfall, bestämmelserna drar gränsen klarare än vad som nu är fallet. Därigenom förebyggs att intressenterna i onödan tar var sin försäkring för säkerhets skull, tvister undviks, och dessutom underlättar man på detta vis informationen till som också i försäkringstagarna, något detta sammanhang ter sig som en fördel. Det är emellertid viktig svårt att förtydliga regeln i 54§ FAL utan att avvika från dess huvudprincip om täckning av alla i tredjemansintressen egendomen. Som framgått kan bestämmelsen inte denna anses helt på punkt tidsenlig. Enligt vad som förut utvecklats (avsnitt har vi ansett 11) oss böra gå ifrån FAL:s nuvarande anknytning till läran om det objektiva kapitalintresset, när det för skada gäller ersättning på försäkrad egendom. Från systematisk synpunkt finns inte längre skäl att hålla fast vid synsättet i om av mans fråga försäkring tredje intresse; snarare kan det verka konsekvent att också här frigöra bestämmelserna från teorierna i fråga. En utgångspunkt blir då att i utan försäkringsvillkoren svårighet kan anges vilka intressen som skyddas och att så också sker i stor

208 :zu 7 sou 1989:88

Allmänåmotivering kap.

Avsnitt 12.1 utsträckning. En tredje man som verkligen har behov av ett skydd kan ofta väntas se till att detta framgår av villkoren. En sådan skapar en helt annan säkerhet både för parterna och för ordning man än om man skall falla tillbaka på en allmän, delvis tredje svårtolkad regel av den typ som nu finns i 54 §. På grund av möjligheten att utvidga skyddet när speciella intressen motiverar detta framstår det inte heller som nödvändigt att ge så många olika katehär kan hänvisas till att det norska gorier skydd genom lagen; är restriktivt denna § Att märka är förslaget på punkt (se 7-1). också att frånsett vid panträtt i fastigheter och vid vissa överlåtelser lär i affärsmässiga mellanproblemet huvudsakligen uppkomma havanden, där bör kunna överblicka sitt behov av förparterna säkringsskydd. I alla händelser är övervägande flertalet av de tredje män som av FAL:s av olika slag, vilka skyddas regler företagare sett har en sådan överblick. Från försäkringsbolagets syntypiskt bör det vara en fördel att försäkringen inte automatiskt skydpunkt dar fler än man kan överblicka, särskilt när den förkategorier säkrades egenskaper eller förhållanden påverkar risken. personliga Det bör också medföra en snabbare skadereglering, om det på detta vis av en klar lagregel eller av avtalet vilka som är framgår antingen “ försäkrade. för att genom automatiskt Ett argument lagregler ge ett vidsträckt skydd åt olika kategorier kunde vara att man härigenom begränsar till från försäkringsbolagens sida även möjligheten regressanspråk vid fall av vållande; för den händelse bolaget utger ersättning till en försäkrad, anses återkrav inte kunna riktas mot andra i den mån de av för ett effektivt skydd av skyddas försäkringen. Förutsättningen detta är att om automatiskt tvingande, så slag reglerna skydd görs kan förbehållas i villkoren. att inte regressrätt mot den försäkrade - Det väsentliga får emellertid anses vara att försäkringstagaren genom att försäkra egendom som han t.ex. har i sin vård kan undgå ansvar om den skadas; i de flesta andra fall framstår skyddet mot återkrav närmast som en icke avsedd effekt av regleringen. Någon rationell regressordning kan i alla händelser knappast uppnås genom en sådan regel som 54 § FAL. Vad som nu sagts talar mot att man alltjämt skulle bygga på tanken, att alla som kan sägas ha del i värdet av egendom utan vidare skulle skyddas av lagens regler. Frågan blir snarare i vilken det över huvud att i lagen föreskriva ett utsträckning taget är befogat av traditionellt slag för tredje man. Det bör krävas vägande skydd skäl för ett sådant automatiskt skydd. En betydelsefull positiva synpunkt, som vi återkommer till i det följande, är att försäkringsersättningen i så stor utsträckning som möjligt bör betalas till den eller dem som värde tillkommer enligt sakrättsliga egendomens Detta minskar risken för komplikationer, om någon av inregler.

sou 1989:88 till 7 209 Allmänmotivering kap.

tressenterna blir insolvent: det är rätt person som fått ut surrogatet Avsnitt 12.1 för egendomen. Att utom försäkringstagare även ägare och panthavare i lagtexten anges vara skyddade framstår i alla händelser som naturligt, och enligt vår mening finns det anledning att med panthavare likställa andra som har säkerhetsrätt i innehavare av egendomen, exempelvis företagshypotek. Även om detta kan i mån de någon komplicera nuvarande reglerna till panthavares skydd, verkar de tekniska problemen inte alltför svåra att övervinna. Mera tveksamt är om andra som har särskild förmånrätt i egendom enligt förmånsrättslagen (1970:979) också bör vara berättigade till ett automatiskt skydd genom försäkringen. Vi har emellertid kommit fram till att de säkerhetsintressen som lagstiftaren velat tillgodose vid konkurs och utmätning har sådan tyngd också vid skada på egendomen att de bör tillvaratas. Även från rättsteknisk framstår det som en synpunkt fördel att anknyta till förmånsrättslagens reglering. - I 54 § FAL undantas emellertid sjö- och i med en gemenluftpanträtt, enlighet sam nordisk ståndpunkt som vid panträttsreglernas reformeintogs ring. Vi anser oss inte nu böra ifrån denna om gå regel. (Jfr frågan prop. 1973:42 s. 290, Rune s. 173 f, Walin s. 210.) Undantag bör alltså alltjämt göras för dessa rättigheter. Självfallet är det väsentligt bl.a. för fastighetsägares och företagares kreditmöjligheter, att en borgenär i fall som de angivna kan vara säker att få sin fordran ur på tillgodosedd försäkringsersättningen oavsett vad försäkringsvillkoren kan innehålla. nuva- Enligt rande bestämmelser, liksom enligt de finländska och norska förslagen, kan emellertid försäkringen som regel inskränkas till att avse försäkringstagarens eget intresse; i så fall inträder inte några rättsverkningar till förmån för tredje man. Denna ordning kan synas inkonsekvent och minska bl.a. eventuella kreditorers Det trygghet. ter sig emellertid praktiskt nödvändigt att tillåta sådana inskränkningar i tredje mans skydd. En nyttjanderättshavare eller en innehavare av säkerhetsrätt måste rimligen kunna försäkra sitt intresse i saken utan att behöva betala för att allehanda andra män tredje skyddas. Om försäkringen avser egendomens värde - inte bara visst intresse i egendomen — bör emellertid regeln om tredje mans skydd vara tvingande för panthavare och likställda. Detta måste uppenbarligen i så fall gälla också för företagsförsäkringens del; det gäller ju ett skydd inte för företagaren utan för man. själv tredje För närvarande finns av det diskuterade om regler slaget bara brandförsäkring, men också vid andra försäkringar som avser den försäkrade egendomens värde kan skadorna ha sådan att omfattning en särreglering ter sig befogad. Enligt vår mening bör mer generella bestämmelser i frågan tas in i skadeförsäkringslagen. Liksom nu bör skyddet preciseras och förfarandet vid fördelning om ersättningen

210 Allmänmotivering till 7 kap.

Avsnitt 12.1 i särskild lagstiftning (lag om säkerhetsrätt i försäkringsregleras ersättning, lagförslag 4). En annan vars ställning diskuterats i doktrinen är typ av intressent just nyttjanderättshavare. Frågan blir om också denne skall vara automatiskt skyddad genom försäkring på den egendom han nyttjar. Här har nämnts fallet att han på grund av låg hyra eller arrendeavgift har ett särskilt ekonomiskt intresse i den fastighet han bebor eller använder; om ägaren skulle lyfta hela ersättningen exempelvis när fastigheten brunnit ned skulle denne göra en vinst på branden. Situationen torde emellertid inte vara särskilt vanlig, och det ligger nära till hands att om en hyresgäst eller arrendator i detta läge inte kan avtala med ägaren om att inbegripas i skyddet, han själv försäkrar sitt intresse i Också vid leasing, där frågan fått egendomen. ökad praktisk betydelse, kan man vänta sig att skyddet för nyttjanderättshavaren ordnas på detta sätt. Att ägarens försäkring i andra fall skulle komma att automatiskt omfatta också en nyttjanderättshavares intresse torde normalt vara något som ägaren inte räknat

med och egentligen inte velat betala för. Enligt vår mening bör inte

tas med bland de automatiskt skyddade innyttjanderättshavare tressenterna (jfr Almgren a.a. s. 140). Vad angår fallet när försäkrad egendom övergår till ny ägare har man från försäkringshåll framfört viss kritik mot den tvingande bestämmelsen i 54§ andra stycket FAL om skydd för nya ägare under viss minsta tid. Det har framhållits att vid där bilköp, regeln får särskild betydelse i praktiken, den nye ägaren ju ändå har anledning att se över sina försäkringsförhållanden med tanke på den obligatoriska trafikförsäkringen. Att låta den tidigare ägaren under hela fjorton dagar efter överlåtelsen svara för försäkringsskyddet skulle vidare framstå som onödigt under nuvarande förhållanden, när ny försäkring utan svårighet går att ordna - vid konsumentförsäkring ofta redan genom att skicka in en ansökan. En sådan regel skulle dessutom te sig oskälig mot vissa överlåtare, t.ex. en privatperson som säljer en fastighet. - Vi har emellertid inte ansett oss böra gå ifrån principen att nya ägaren har ett visst skydd i den speciella situationen då försäkringen upphör i samband med överlåtelsen. Ett rådrum på en vecka får dock anses tillräckligt. Detta bör räknas från riskens övergång, vilket normalt är den tidpunkt då förvärvaren får behov av försäkringsskydd. Den nuvarande regeln om skydd för ny ägare är tvingande utom vid sjöförsäkring av fartyg och kreatursförsäkring; särreglering saknas i KFL. Det står också klart att principen att lagens regel bör slå igenom just för konsumenter och vissa jämförliga företagare inte passar i denna situation; det gäller här en reglering till förmån för en obestämd krets av tredje män, och deras behov av försäkringsskydd har ingenting att göra med försäkringstagarens ställning i förhållan-

till 7 211 Allmänmotivering kap.

de till bolaget. Även i detta fall bör därför bestämmelsen vara Avsnitt 12. 1 tvingande också vid företagsförsäkring. På samma sätt som enligt FAL bör undantag göras för försäkring av och för kreatursförskepp säkring. Med skepp bör vidare och andra luftjämställas flygplan fartyg, där på i viss mån liknande sätt har särskild ägarförhållandena betydelse för risken (jfr SOU 1925:21 s. 151). Viss tvekan vållar med förbehåll för att återta kreditköp säljaren egendom. Ett sådant förbehåll ger säljaren sakrättligt även skydd, om han inte förbehållit 1975 uttryckligen sig äganderätt (NJA s. 222), och i lagstiftningen om sådana transaktioner ~ konsumentkreditlagen (1977:981) och lagen om mellan näavbetalningsköp ringsidkare m.fl. (1978:599) - nämns bara förbehåll om återtaganderätt (jfr även bl.a. 9 kap. 10 § Han har alltså en utsökningsbalken). säkerhet i egendomen som liknar en panträtt. Det finns därför skäl att ge en sådan säljare lika väl som innehavare av andra säkerhetsrätter en automatisk rätt till oavsett om han försäkringsersättning, är att betrakta som ägare eller för den händelse förej, köparen säkrat den sålda egendomen. En dispositiv bestämmelse om detta bör emellertid vara man får anta att tillräcklig; rimligen säljaren även utan tvingande lagregler kan se till att en omfattar försäkring hans intresse. — Vad angår kreditköparen kan han utan tvivel ha behov av att automatiskt skyddas en eventuell genom försäkring även sedan sjudagarstiden utgått, i fall när han betalat en del varje av Även om han har att köpeskillingen. anledning själv försäkra egendomen, som så kommer att småningom gå över i hans ägo, kan bl.a. tala för att också han konsumenthänsyn tas upp bland de kategorier för vilka en försäkring i tvivelsmål gäller. - Den dispositiva regleringen ger emellertid möjlighet att anpassa villkoren efter vad som är i olika fall. praktiskt Vad angår regeln i 54 § FAL om för den som avtal skydd enligt står faran för godset, blir den aktuell främst i samband med överlåtelse av den försäkrade egendomen. Dess har varit tillämpning omstridd (jfr senast a.a. s. 131 ff med Det Almgren hänvisningar). kunde om motsvarande skall synas tveksamt någon regel tas upp i den nya lagen; i det norska förslaget har inte detta skett. Emellertid kan bestämmelsen under alla förhållanden fylla en funktion i just överlåtelsefall, om som vi menar företrädesrätten till försäkringsersättning här bör nära ansluta till vad som gäller om parternas sakrättsliga Ifall fått skydd (jfr ovan). köparen sakrättsligt skydd vid köp av lös egendom genom tradition, vid fastighetsköp genom avtalet — men risken för kvar är det egendomen ligger på säljaren, tänkbart att köparen häver av skadan eller kräver köpet på grund avdrag på köpeskillingen; för att klargöra att i detta försäkringen läge automatiskt täcker även säljarens intresse är det av värde om en regel av det diskuterade slaget finns i lagen. Ett annat exempel är

212 till 7 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 12.1 när en såld lös sak skadas medan den är kvar i säljarens besittning men efter det att risken har gått över på köparen; om säljaren levererar den skadade och kräver ut köpeskillingen, bör egendomen ha av försäkringen. - Vidare skulle bestämmelsen köparen skydd den som bär risken mot återkrav från försäkringbolaget, när skydda bolaget har ersatt medkontrahentens förlust. Vi har stannat för att ta upp en sådan i SkFL, dock inskränkt regel till överlåtelsefallen. Det torde utan något särskilt stadgande vara klart att i den mån ägaren är berättigad till ersättning på grund av sitt intresse i sakens värde - t.ex. om fastighetsköparen i de angivna fallen underlåter att häva avtalet eller kräva avdrag i köpeskillingen - medkontrahenten inte kan konkurrera om ersättningen med stöd av den föreslagna bestämmelsen. Resultatet blir alltså att vissa skyddade kategorier av intressenter skulle ett sätt i lagen, medan man beträffande anges på preciserat övriga skulle hänvisa till möjligheten att de medförsäkras genom särskilt avtal eller försäkrar sitt intresse i egendomen. Den själva föreslagna ordningen innebär vidare att, i motsats till vad som nu ersättningsskyldighet kan gäller, försäkringsbolagets sammanlagda påverkas av avtal rörande egendomen: om exempelvis en nyttjanderätt minskar ägarens intresse i egendomen, kan det medföra att han endast är berättigad till reducerad ersättning för sin skada (jfr specitill 6 kap. 2 §, avsnitt 16.6.2 nedan). almotiveringen I 55 § FAL förekommer en dispositiv regel till skydd för förmake, hos honom mantalsskrivet barn eller andra säkringstagarens medlemmar av hans husfolk; försäkring på försäkringstagarens peromfattar normalt också deras egendom. Enligt sonliga lösegendom de nuvarande hemförsåkringsvillkoren brukar ungefär detsamma gälla, varvid villkoren försäkringens räckvidd i detta avpreciserar seende. Det synes knappast nödvändigt att som nu reglera frågan i lagtexten (jfr SOU 1977:84 s. 123). Vad gäller FAL:s övriga bestämmelser om försäkring av tredje mans intresse, har någon särskild kritik inte framförts mot deras innehåll. I stora delar kan vi också ansluta oss till den nuvarande av dessa frågor. Detta gäller sålunda bestämmelserna i regleringen 56 och 57 §§ om försäkringstagarens rätt att i viss utsträckning företräda man i förhållande till försäkringsbolaget, liksom de tredje särskilda i 87§ (om brandförsäkring). Vi återkommer i reglerna specialmotiveringen till vissa detaljer i reglerna. Ett problem som i nuvarande lag regleras bara för brandfördel § FAL) är i vilken utsträckning tredje mans rätt säkringens (87 kan bero av att försäkringstagaren inte uppfyller sina skyldigheter För närvarande anses det gå ut också över enligt försäkringsavtalet. andra försäkrade att försäkringstagaren inte fullgör sin upplysnings- Hellner s. 319 f). En identifikationsregel av detta innehåll plikt (se

till 7 213 Allmänmotivering kap.

framstår som nära nog ofrånkomlig också den nya Avsnitt 12.1 enligt lagstiftningen. Den bör omfatta också sådana fall där försäkringstagaren eftersatt en att anmäla under skyldighet riskökning försäkringstiden (jfr avsnitt 9.3 ovan). Med vårt minskar risken att en beförslag stämmelse av detta slag skulle leda till resultat: oskäligt enligt reglerna i 4 kap. skall det ju avgöras genom en i vad skälighetsbedömning, mån den försäkrade rimligen bör gå miste om trots att han ersättning personligen inte kan lastas för Överträdelsen. - När det gäller inteckningshavare och därmed likställda innehavare av säkerhetsrätter, bör emellertid inte identifikationen gälla; enligt vår skall mening de under alla förhållanden vara skyddade mot rättsförluster på grund av försåkringstagarens förhållande. som försäk- Ersättning ringsbolaget utger i denna situation bör emellertid kunna återkrävas från försäkringstagaren. Vi föreslår att en bestämmelse av detta innehåll tas in i skadeförsäkringslagen. I övrigt blir däremot den försäkrades uppträdande eget avgörande vid brott mot biförpliktelser (frånsett de särskilda fall där han identifieras med vissa andra personer, se ovan avsnitt Att försäk- 9.7). ringstagaren exempelvis bryter mot en säkerhetsföreskrift eller framkallar försäkringsfallet vårdslöshet genom går enligt lagförslaget i princip inte ut över andra försäkrade, och inte heller påverkas en försäkrads rätt av att en annan försäkrad än försäkringstagaren överträder en biförpliktelse. Också denna grundsats anser vi böra gälla med tvingande verkan till förmån för med säkerborgenärer hetsrätt. Vad angår betalning av premien är man beroende av att tredje försäkringen hålls vid makt och inte sägs upp av förpå grund säkringstagarens försummelser i detta avseende. Den försäkrade kan emellertid skydda sig genom att överenskomma med försäkringsbolaget att detta underrättar honom om ett har föredröjsmål kommit, så att han själv kan rätta till saken Hellner s. En (jfr 335). uttrycklig regel i frågan förekommer för del i brandförsäkringens 87 § FAL, men en sådan synes behövlig också för andra situationer. Från industrihåll har betonats att motsvarande problem uppkommer bl.a. vid vattenskade- och Vi har funnit det rimmaskinförsäkring. ligt att en försäkrad, som anmäler namn och adress hos försäkringsbolaget, därigenom får samma skydd som vid försäkringstagaren uppsägning; han skall alltså ha att betala fjorton dagar på sig själv premien efter det han fått meddelande om Även denna dröjsmålet. regel bör vara tvingande i förhållande till panthavare och därmed likställda borgenärer. FAL innehåller vissa om företrädesrätt till när regler ersättningen, flera intressenter konkurrerar om denna (58 §). Innehavare av panträtt och retentionsrätt har rätt att före ägaren få ut försäkringsersättningen, om inte han får samma säkerhet som före försäkrings-

214 till 7 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 12.1 fallet. I övrigt saknas bestämmelser om konkurrenssituationer av detta slag. Tvist om rätt till ersättningen kan uppkomma både innan

denna utbetalas och sedan intressent har uppburit ersätt-

någon Frågorna ställs på sin spets när försäkringsersättningen inte ningen. räcker till för att täcka alla berättigades förluster, t.ex. därför att den är otillräcklig eller därför att den som fått ut ersättningen är i konkurstillstånd. Det är att märka att det här inte i första hand är fråga om en konflikt med försäkringsbolaget utan mellan flera försäkrade inbördes, varvid om förhållandet mellan dem får väsenträttsreglerna tvisten kan på detta vis sägas ligga utanför det förlig betydelse; området. Skadeförsäkringslagen bör, liksom FAL, säkringsrättsliga mans rätt mot i princip endast reglera tredje försäkringsbolaget inte i förhållande till försäkringstagaren eller andra försäkrade. Det hindrar inte att vi i lagförslaget söker lösa en del praktisvisserligen ka som till följd av att försäkringen omfattar problem uppkommer också mans intresse. Men det bör framhållas att vårt förslag tredje om automatisk inte går lika långt som FAL: det är ju medförsäkring bara i vissa fall som tredje man skyddas utan särskilt preciserade avtal. De regler om företrädesrätt till ersättningen som vi ger anser vi alltså i stort sett böra anknyta till FAL:s reglering. Därvid bör, på liknande sätt som då det gäller automatiskt skydd genom försäkringen, annan säkerhetsrätt som anges i förmånsrättslagen likställas med panträtt. En borgenär som innehar sådan rätt skall alltså vara betill framför om inte denne att rättigad ersättning ägaren, genom skadan avhjälps eller på annat sätt ger borgenären lika god säkerhet som detsamma vid konflikter med den tidigare. Självfallet gäller som annars förvärvat egendom med förbehåll om återtaganderätt, t.ex. om lämnat egendomen till reparation och avbetalningsköparen reparatören har retentionsrätt i denna (4 § 2 förmånsrättslagen). Företrädesregeln får anses lämplig både om försäkringsersättningen är otillräcklig och om det annars uppkommer tvist om rätten till ersättningen. Däremot verkar det inte nödvändigt att ge någon bestämmelse om konfliktsituationer av detta slag. Man kan vänta att i dessa övriga fall företrädesrätten till ersättningen framgår antingen av försäkeller av avtalet mellan kontrahenterna. Detta gäller ringsavtalet bl.a. situationen vid kreditköp. Förhållandena kan variera i hög grad med hänsyn till det enskilda avtalets innehåll. En rimlig huvudlinje, som stämmer med vår ståndpunkt i fråga om säkerhetsrätter och ofta förordats i doktrinen, är att ersättningen skall fördelas så att parterna kommer i samma ställning som om den skadade egendomen fanns i behåll (se Schmidt i Svensk juristtidning 1940 s. 422 ff och Hellner s. 316 med ytterligare hänvisningar). Detta stämmer

sou 1989:88 till 7 215 Allmänmotivering kap.

med tanken, att försäkringsersättningen bör utges till den som enligt Avsnitt 12.1 sakrättsliga regler har rätt till egendomen. - Att slå fast en så allmän

princip i lagtext är emellertid inte lämpligt, särskilt som den inte kan

antas vara alldeles undantagslös. Inte heller anser vi det att i möjligt detta sammanhang enskilda som detaljreglera situationer, något skulle leda till ingrepp i om olika Detta rättsreglerna avtalstyper. bör i stället ske genom den särskilda lagstiftning som förekommer på dessa rättsområden. Vi har därför, på liknande grunder som lagstiftaren vid FAL:s tillkomst (NJA II 1927 s. avstått från att 461), föreslå lösningar utöver vad som nyss har sagts. Samma inställning förekommer i de övriga nordiska förslagen. På liknande sätt ser vi frågan om av när fördelning ersättningen denna inte räcker till för alla försäkrade. Av skäl som utnyss vecklats bör borgenärer med säkerhetsrätt i första hand tillgodoses. I vissa andra fall kan allmänna regler om proportionell nedsättning vid underförsäkring bli tillämpliga (se avsnitt 11 I kan ovan). övrigt omständigheterna växla. Har egendom tillhörande olika ägare skadats, kan det ligga nära till hands att anse försäkringen i första hand omfatta försäkringstagarens men en annan egna saker, bedömning kan vara naturlig i varje fall när han av eller avtal var på grund lag skyldig att försäkra den andres Hellner s. 330 egendom (jfr f). Några lagregler bör inte ställas upp heller om dessa frågor. Det kan naturligtvis inträffa att någon annan än de i nämnlagen da intressenterna i sista hand är till för den berättigad ersättning skadade egendomen på grund av avtal med eller försäkringstagaren annan försäkrad; kanske har han också betalat för förpremien säkringen. Utbetalningen kan försvåra för den berättigade att få ut beloppet, särskilt om mottagaren är insolvent. Detsamma kan emellertid hända också med de nuvarande riskerna för sådana reglerna; komplikationer kan inte undvikas, om man alls tillåter parterna att begränsa kretsen av dem som skyddas av försäkringen. - Att märka är att i flertalet fall den som är berättigad enligt sakrättsliga regler har separationsätt till försäkringsersättningen innan den utbetalas och troligen även därefter, så den hålls avskild. om länge (Jfr frågan Håstad, Sakrätt s. 145 ff, Rodhe, Handbok i sakrätt s. 199 ff, Walin s. 201 ff.) Bestämmelser om försäkring av mans intresse har tredje tagits upp i 7 kap. 1-6 §§ lagförslaget. Vi återkommer till vissa detaljfrågor i specialmotiveringen. Som framgått (avsnitt 2.3 innehåller även till ovan) förslaget EG-direktiv vissa regler om man. är emellertid inte tredje Reglerna förmånligare för den försäkrade än vad som följer av SkFL. Det bör uppmärksammas att bestämmelserna i vårt förslag är tvingande både vid konsumentförsäkring och företagsförsäkring 3 § (1 kap. SkFL).

216 Allmänmotivering till 7 kap.

Avsnitt 12.2 12.2 Direktkrav vid

ansvarsförsäkring

Sammanfattning: Den skadelidande får vid ansvarsförsäkring kräva försäkringsbolaget direkt pä den ersättning som skall utgå enligt försäkringsavtalet. Bolaget och den försäkrade är skyldiga att på den skadelidandes begäran lämna upplysning om försäkringen. Bolaget skall reglera skadan efter samråd med den försäkrade. - om direktkrav är Regeln tvingande vid konsumentförsäkring, där den skadelidandes intresse att vända sig mot försäkringsbolaget brukar vara störst. Vid företagsförsäkring är bestämmelsen dispositiv, utom vid obligatorisk försäkring och när den försäkrade på av konkurstillstånd eller liknande inte kan betala ergrund sättningen.

En fråga, som hittills inte vållat större praktiska bekymmer men ändå fått stor uppmärksamhet bl.a. vid de nordiska överganska om skadeförsäkring, gäller den skadelidandes ställning läggningarna när meddelat ansvarsförsäkring som omfattar försäkringsbolaget skadan i Vad försäkringen avser är i detta fall den skadefråga. som den försäkrade ådrar sig; den skadelidande är ståndsskyldighet inte i och är inte heller att anse som förpart försäkringsavtalet säkrad enligt FAL:s bestämmelser om ansvarsförsäkring (91-96 §§). - som är också vid - Dessa regler tillämpliga konsumentförsäkring bygger på tanken att ansvarsförsäkringen principiellt är en angelägenhet endast mellan försäkringsbolaget ä ena, försäkringstagaren andra försäkrade) å andra sidan. Försäkringen innebär obe- (och stridligen en fördel också från den skadelidandes synpunkt, eftersom den för honom att få skadestånd oberoende av den möjliggör betalningsförmäga och dessutom ofta på ett skadeståndsskyldiges enklare sätt än om denna skulle reglera skadan; men det indirekta skydd detta medför för honom betraktades vid tiden för FAL:s tillkomst närmast som en sorts reflexverkan av försäkringsskyddet för den ansvarige. (Jfr härom Hellner s. 390, 424 med hänvisningar.) Endast i en särskild situation, när den försäkrade är försatt nämligen i konkurs, har enligt FAL den skadelidande möjlighet att i rättegång framställa ersättningsanspråk direkt mot försäkringsbolaget (se närmare 95 § tredje stycket). Också vissa andra regler avser emellertid att trygga den skadelidandes möjlighet till ersättning. Sålunda får den försäkrade inte ersättning av bolaget i vidare mån än han gottgjort den uppbära skadelidande eller denne lämnat sitt samtycke; sker ändå en sådan utbetalning, svarar till det utbetalade beloppet för bolaget upp

till 7 217 Allmänmotivering kap.

skadestånd som den skadelidande inte kan utfå av den försäkrade Avsnitt 12.2 (se närmare 95 § första och andra styckena). En särskild bestämmelse i 96 § skall vidare hindra att den försäkrade träffar uppgörelser med bolaget i syfte att undandra den skadelidande skadestånd som tillkommer denne. Dessa regler ger utan tvivel den skadelidande ett som i de skydd flesta fall är tillräckligt för att han skall kunna få ut det skadestånd han är berättigad till, när ansvarsförsäkringen omfattar den försäkrades skadeståndsskyldighet. Normalt medverkar den försäkrade till att skadan anmäls till försäkringsbolaget i varje fall sedan den skadelidande meddelat att han vill framställa skadeståndsanspråk, och bolaget övertar sedan förhandlingarna med den skadelidande, förutsatt att det anser skadan falla inom område. försäkringens Också från den försäkrades synpunkt brukar detta vara naturligtvis en fördel: han slipper besvär och kostnader som kan anspråket föranleda. Om bolaget finner att saknar skadeståndsanspråket fog, utbetalas inget skadestånd, och en skadelidande som inte låter sig nöja med detta får väcka skadeståndstalan mot den försäkrade (varvid det vanligen ingår i försäkringsskyddet att bolaget för rättegången för den försäkrade och står för rättegångskostnaderna). Om den försäkrade döms att utge ett skadestånd till den skadelidande, betalar bolaget detta upp till försäkringsbeloppet. Det kan emellertid inträffa komplicerande förhållanden som medför att den skadelidande inte lika enkelt kan komma till sin rätt. Emellanåt lär det förekomma att den försäkrade inte vill uppge att han har en ansvarsförsäkring eller inte anmäler skadan, samtidigt som han vägrar att betala skadestånd. Ibland kan det bero på ren ovilja mot den skadelidande, i andra fall »på att den försäkrade befarar att bolaget skall göra principiella om ansvar medgivanden som kan göra det svårt för honom att undgå personlig ersättningsskyldighet, t.ex. för självrisk (något som ibland kan gälla betydande belopp). - Det är vidare tänkbart att att försäkringsbolaget anser, den försäkrade mist sitt försäkringsskydd på grund av överträdelse av en biförpliktelse eller att skadan faller utanför försäkringens område, och att bolaget därför vägrar att ta befattning med skadeståndsanspråket. Den skadelidande har då i regel inte någon möjlighet att genom en process med bolaget få prövat om dess ståndpunkt är riktig, vilket kan leda till rättsförlust. NJA 1987 s. 835, där (Jfr försäkringsbolagens traditionella tolkning av ett inom undantag just ansvarsförsäkringen ansetts sakna fog.) I dessa fall är den skadelidande, frånsett det förut nämnda fallet då den försäkrade är försatt i konkurs, hänvisad till att processa med honom och försöka få en dom på skadestånd verkställd, eventuellt genom i det utmätning anspråk den försäkrade kan ha mot bolaget. Detta är uppenbarligen en besvärlig och tidsödande utväg. Särskilda problem uppkommer

218 Allmänmotivering till 7 kap.

Avsnitt 12.2 om den försäkrade påkallar jämkning under påstående att försäkanser skadan undantagen enligt villkoren för ansvarsringsbolaget försäkringen; detta är något som inte lämpligen bör avgöras i process mellan den skadelidande och den försäkrade. Det är tydligt att en möjlighet att framställa direkta krav mot försäkringsbolaget kan ha stort praktiskt värde från den skadelidandes synpunkt. I samband med remissbehandlingen av förslaget till KFL framhöll också Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, att en ansvarsförsäkring bör fungera på lämpligt sätt även i förhållande till den skadelidande och att det i linje härmed skulle ligga att den skadelidande får rätt att vända sig direkt mot bolaget och inte vara beroende av den försäkrades inställning till frågan om försäkringen skall utnyttjas eller inte (prop. 1979/80:9, bil. s. 156). I anledning härav uttalade departementschefen att underlag saknades för att ta ställning i denna fråga, som hade räckvidd utanför KFL:s område, men att han förutsatte att den skulle uppmärksammas under vårt fortsatta utredningsarbete (a. prop. s. 86). Under vårt arbete med SkFL har det emellertid visat sig att numera delade meningar råder på försäkringshåll om frågan om direktkrav. Det medges att en sådan ordning är berättigad, utöver vid den försäkrades insolvens, när det är fråga om obligatorisk ansvarsförsäkring (jfr t.ex. 5 § lagen 1984:81 om fastighetsmäklare); här har sådan föreskrivits just för att trygga enskilda försäkring personers möjlighet till skadestånd på grund av försäkringstagarens verksamhet. Men i övrigt har det invänts mot en generell rätt till direktkrav att den skulle vara principiellt svårförenlig med den frivilliga ansvarsförsäkringens konstruktion: en regel härom kunde förstärka den vanliga missuppfattningen att försäkringen avsåg vissa skador, inte ett ansvar som inträder endast under bestämda förutsättningar. Vidare framhåller man att en möjlighet för den skadelidande att med förbigående av försäkringstagaren kräva försäkringsbolaget kan vara i strid med försäkringstagarens intressen i de nyss berörda fall där han på grund av självrisk eller ett lågt försäkringsbelopp riskerar att delvis får svara för skadeståndet själv; ett annat exempel är s.k. experience rating, där premien beror av hur mycket försäkringen belastas. Det kan också hända att en försäkrad företagare med tanke på sitt företags anseende inte vill godta att det anses ersättningskyldigt ens vid en uppgörelse utanför rättegång. — Liknande synpunkter har framförts från företagarhåll, där man betonar önskemålet att hålla en viss kontroll över skaderegleringen. Över huvud taget synes de nu framförda invändningarna mot direktkrav framför allt ta sikte på situationen vid företagsförsäkring. För vår del har vi funnit frågan om direktkrav ganska tveksam. I det norska förslaget, och i viss utsträckning i det finländska, har man gett bestämmelser härom. Det måste anses värdefullt med likartade

till 7 219 Allmänmotivering kap.

nordiska regler på en sådan av Avsnitt 12.2 principiellt viktig punkt. Betydelsen sådana regler beror naturligtvis till stor del vilka som i på regler övrigt ges om triangelförhållandet mellan försäkringsbolaget, den försäkrade och den skadelidande. Under arbetet med skadeförsäkringslagen har man emellertid främst från försäkringsbranschens men även från industrins sida haft betänkligheter mot lösningen oavsett hur den utformas i detalj. Häremot står emellertid hänsyn till den skadelidande; även om nackdelarna med det nuvarande rättstillståndet inte är alltför framträdande, skulle det onekligen stämma väl med den allmänna tendensen inom skadeståndsrätten på senare år, om skyddet för de enskilda detta vis förstärktes. Att på man just från försäkringsbolagens sida förordat en tidigare ordning av detta slag, låt vara med sikte närmast på konsumentförsäkringen, tyder också på att denna skulle ha ett praktiskt värde. I detta sammanhang bör betonas ett annat väsentligt drag i den moderna skadeståndsrätten. Genom de reformer som genomförts sedan 1970-talet har om täcker frågan, ansvarsförsäkringen skadan, fått långt större betydelse än tidigare. En att generell möjlighet jämka ett oskäligt betungande skadestånd har införts 6 2 § (se kap. skadeståndslagen), och liknande bestämmelser förekommer numera också i kontraktsrättslig lagstiftning, där de inte ansetts höra tidigare hemma (se särskilt 34 § Också i konsumenttjänstlagen, 1985:716). andra sammanhang har en fått beföreliggande ansvarsförsäkring tydelse; detta gäller t.ex. skadestånd 2 2 och 3 §§ samt enligt kap. 3 kap. 6 § skadeståndslagen (jfr även vårt till ändrad förslag lydelse av 6 kap. 2§ första och andra styckena samt 3 § andra stycket samma lag, lagförslag 6). När svaranden i skadeståndsmålet invänder att ena eller andra inte ansvarsförsäkringen på grunden omfattar skadan och att skadeståndet därför bör nedsättas, kan det alltså vara nödvändigt att innan man tar till skadeståndsställning frågan pröva, om denna försäkringsrättsliga är invändning befogad. Som nyss framhållits lär detta svårligen kunna genomföras i praktiken om inte den skadelidande genom att föra talan direkt mot försäkringsbolaget på en gång kan få frågorna om försäkringens och om bedömda. Detta omfattning skadeståndskyldigheten är problem som inte haft någon aktualitet när FAL:s området regler på tillkommit. Den naturliga konsekvensen av denna måste utveckling anses vara att ge de skadelidande en till direktkrav mot möjlighet försäkringsbolaget. Argumentet synes vägande vid alla slags skador och oavsett vilka de skadelidande är. Av sådana skäl framstår en regel om direktkrav som den principiellt vid all sorts riktiga lösningen ansvarsförsäkring frivillig lika väl som obligatorisk. Samtidigt kan man inte komma ifrån att vid många typer av företagsföräkring inte bara utan också bolagen försäkringstagarna torde anse regeln överflödig eller direkt De prakolämplig.

220 Allmänmotivering till 7 kap.

Avsnitt 12.2 tiska invändningar som framförts mot lösningen är svåra att utan vidare avfärda. Här bör framhållas en väsentlig skillnad mellan den typiska situationen vid dessa försäkringar och vid konsumentför- Det är vid företagsförsäkringar de stora självriskerna föresäkring. kommer, och det är där som försäkringstagaren av skäl som nyss angavs kan ha särskilt intresse av att inte stå utanför en uppgörelse mellan försäkringsbolaget och den skadelidande. Det stora flertalet konsumenter torde däremot anse det enbart som en lättnad att slippa ta befattning med ersättningsfrågan sedan väl skadeståndskrav har framställts. Vidare är det just vid konsumentförsäkring som förekomsten av en ansvarsförsäkring brukar ha en avgörande betydelse för den skadelidandes ersättningsmöjlighet; frågan om den täcker skadan blir väsentlig bl.a. när man från motsidan invänder att skadeståndet skall jämkas med hänsyn till den ansvarige konsumentens ekonomiska ställning. Något motsvarande kan visserligen förekomma också när mycket stora skadeståndsanspråk framställs mot ett företag, framför allt en småföretagare, men situationen är inte på något sätt lika praktisk.

Åtskilligt talar därför för den kompromisslösningen, att regeln

skall vara tvingande vid konsumentförsäkring, medan parterna vid företagsförsäkring skall kunna föreskriva att talan inte skall kunna föras direkt mot bolaget. Det kan medges att gränsdragningen från vissa synpunkter kan verka mindre konsekvent, eftersom den inte låter den skadelidandes behov av ersättning bli avgörande. En alternativ möjlighet är därför att i stället dra gränsen för den tvingande från denna synpunkt: konsumenter skulle alltid kunna regleringen vända sig direkt mot försäkringsbolaget. Att tillåta direktkrav av denna men inte av andra skadelidande skulle emellertid kategori bl.a. att olika krav i anledning av komplicera regelsystemet, genom samma skadehändelse fick behandlas på skilda sätt. Ingen av de möjliga sätten att reglera frågan om direktkrav synes därför helt tillfredsställande. Det har visat sig, att den nämnda kompromisslösningen med tvingande regler bara för konsumentförsäkringens del inte vunnit full anslutning inom kommittén. Frågan har blivit, om man under sådana förhållanden skulle över hela linjen slå fast en tvingande princip om rätt till direktkrav, utan möjlighet till avsteg inom företagsförsäkringen. Betonar man de skadelidandes intressen, talar onekligen starka skäl för detta. Emellertid har trots allt kompromisslösningen ansetts vara att föredra med hänsyn till de praktiska argument som anförts också från industrihåll. Denna lösning utgör också ett framsteg från den skadelidandes synpunkt. Man får komma ihåg, att det står försäkringstagaren fritt att avstå från att inkludera vissa typer av skador i ansvarsförsäkringen eller att åta sig en mycket omfattande självrisk, något som får särskild aktualitet för företagens del; när han försäkrat sig mot

till 7 221 Allmänmotivering kap.

risken i fråga, bör han rimligen också kunna avtala om att få ta Avsnitt 12.3 själv ställning till de skadeståndsanspråk som framställs. Regeln bör emellertid också för del vara företagsförsäkringens tvingande till den skadelidandes förmån i de nyss nämnda speciella fallen: vid obligatorisk och när den försäkrade är ansvarsförsäkring försatt i konkurs. Härmed bör likställas fallen när ackord offentligt har fastställts och när den försäkrade är en juridisk person bolag, förening - som efter likvidation inte existerar. längre Vi återkommer till i regleringens detaljer specialmotiveringen.

12.3 vid

Otillräckligt försäkringsbelopp

ansvarsförsäkring

Sammanfattning: Vi föreslår en regel om hur den skadelidandes ersättning från en skall beräknas ansvarsförsäkring när försäkringsbeloppet inte räcker till alla skadelidande. Om försäkringsbolaget eller av oaktsamhet beuppsåtligen talar ut ett för stort utan till att flera skador belopp hänsyn kan anmälas, kan bolaget nödgas betala viss ersättning utöver försåkringsbeloppet till nytillkomna skadelidande.

I detta har vi ansett sammanhang oss böra ta upp ett mera speciellt problem som nära med om direktkrav. Det sammanhänger frågan kan hända att försäkringsbeloppet vid visar ansvarsförsäkring sig otillräckligt. Det förekommer i dag att företagare föredrar att avtala om relativt låga belopp för att hålla nere. Ansvarsförpremien säkringsvillkoren föreskriver ett visst för inmaximibelopp varje träffat försäkringsfall, och vidare maximeras också med beloppet hänsyn till skador inträffade under viss tid eller skador av uppkomna samma orsak - t.ex. av samma på grund defekt vid produktansvarsförsäkring. Om flera skador inträffar som översammanlagt skrider försäkringsbeloppet, kan det att hanuppkomma svårigheter tera ersättningskraven; särskilt detta när kraven anmäls undan gäller för undan, vanligen av olika skadelidande. blir då om den Frågan skadelidande som först anmäler sitt hos anspråk försäkringsbolaget skall få detta tillgodosett fullt ut eller om alla skall reduceanspråk ras och, i sådana fall, hur bolaget skall förfara när det är ovisst om alla skadelidande har gett till känna. Särskilt kan detta bli aktusig ellt vid skador som uppkommer successivt och mer t.ex. smygande, miljöskador genom föroreningar eller sjukdomar som uppkommer på grund av hälsofarliga produkter. Man har från försäkringshåll betonat det i att situation. För angelägna lagregler ges om denna närvarande är man osäker hur den skall hanteras.

222 till 7 kap. Allmänmotivering

Avsnitt 12.3 Problemen är inte okända från lagstiftning om skador av denna typ; i atomansvarighetslagen (1968:45) har man sökt lösa dem genom ett subsidiärt ansvar för staten när försäkringsbeloppet inte räcker (se närmare 28-35 §§), och vid oljeskador till sjöss har getts föreskrifter om en begränsningsfond (se 5-9 §§ lagen 1973:1198 om ansvarighet för oljeskada till sjöss). En annan lösning ges vid vissa där den obligatoriska miljöskadeförsäkringen betalar miljöskador, skador som bl.a. av otillräckliga försäkringsbelopp inte på grund ersätts på annat vis (se 65 och 66 §§ miljöskyddslagen, 1969:387). sådana är emellertid inte möjliga i fråga om skador av Några utvägar mindre speciellt slag. Till en början uppkommer frågan, hur en reduktion skall ske när alla aktuella skadeståndsanspråk är kända för bolaget. En naturlig regel, som också lär tillämpas i försäkringsbolagens praxis i fall av skadelidande får ut i förhållande till detta slag, är att varje ersättning storleken av sitt Detta kan förefalla något otillfredsställananspråk. de i vissa situationer, där är särskilt stort på ersättningsbehovet något håll. Såvitt gäller fall där försäkringsbolags regressanspråk konkurrerar med krav av en skadelidande ger vårt lagförslag möjlighet att ge det senare kravet företräde (se förslaget till ny lydelse av 6 kap. 2 § första stycket SkL och motiveringen till denna bestämmelse; avsnitt 18.4 nedan). I övrigt synes det emellertid svårt att i föreskriva sorts allmän skälighetsbedömning som förlagen någon skulle måste ha säkringsbolaget göra i detta läge. Bolaget rimligen en klar att hålla till när anspråken konkurrerar, och en princip sig proportionell reduktion framstår som den enda lämpliga från denna synpunkt. Nästa spörsmål blir hur bolaget skall förfara när det i samband med utredningen av en anmäld skada visar sig troligt att ytterligare skador kommer att anmälas. Att utan till detta bolaget hänsyn skulle få betala ut ersättning för kända skador upp till försäkringsbeskulle kunna leda till olyckliga resultat, när den försäkrade loppet inte har ekonomiska möjligheter att själv infria senare skadestånds- Å andra sidan kan ha svårt att utan stöd av en anspråk. bolaget lagregel vägra att utge full ersättning bara på den grund att nya krav är sannolika. Vi har kommit fram till att bolaget bara bör ge ut så stor försäkringsersättning som den skadelidande kan väntas få rätt till, när alla skador är kända. Om den försäkrade har en sådan ekonomi att han själv bör kunna betala det belopp som inte försäkringen täcker, behöver dock bolaget inte ta hänsyn till eventuella framtida krav. blir en sådan i många fall mycket svår, och Naturligtvis prognos det vore inte rimligt om bolaget skulle drabbas av sanktioner så snart man gjort en alltför optimistisk kalkyl. Men i den mån bolaget uppsåtligen eller oaktsamt betalat högre belopp än vad som framgår

sou 1989:88 till 7 Allmânmotivering kap. 223

av den angivna bör bli att svarar för principen, följden bolaget Avsnitt 12.3 senare skador också utöver Man försäkringsbeloppet. får här göra en beräkning, hur mycket i den bolaget föreliggande situationen borde ha utgett; endast vad som därutöver bör till förgår läggas säkringsbeloppet. Sedan viss tid förflutit från den då första tidpunkt anspråket anmäldes bör emellertid de kända skadelidande ha rätt att få skadorna i sin helhet Vi har efter viss tvekan här stannat reglerade. för en så kort tid som två år, med tanke på dessa skadelidandes intresse av att inte betalningen fördröjs. Vi är väl medvetna att den regel vi föreslår inte är lättillämpad, särskilt när det gäller vilka framtida krav som bör försäkringsbolaget räkna med. Det är emellertid svårt att ge klara bestämmelser i frågan utan att de kan medföra konsekvenser för vissa oskäliga berörda skadelidande; man måste göra en mellan kända avvägning och okända skadelidandes intressen. Det kan vidare antas att situa-

tionen trots allt inte blir aktuell så ofta att regelns avigsidor får större praktisk betydelse. Vi har utgått från att en är att lagreglering föredra framför att dessa skulle lämnas besvärliga frågor helt öppna i lagstiftningen.

till 8

Allmänmotivering kap.

13 m.m.

Skadereglering

13.1 Inledning

Sammanfattning: I om skaderegleringen anser vi mofråga tiveratatt föreslå bestämmelser som till stor del överensstämmer med reglerna i KFL.

De om skadereglering och därmed sammanhängande frågor regler som getts i KFL synes på det hela taget ha fungerat väl. I vårt förslag till PFL har vi i stora delar anslutit till denna och detreglering, samma i en också i detta samsynes motiverat skadeförsäkringslag; kan erinras om att bestämmelserna i princip skall vara manhang för del. En sådan ordning innebär dispositiva företagsförsäkringens emellertid att man vissa punkter skulle avvika från FAL:s regler på på området. Redan här kan anmärkas att i förslaget till EG-direktiv reglerna för försäkringstagaren än vad som föreinte kan anses förmånligare slås i SkFL. SkFL:s får emellertid tvingande för förelagtext göras för att bli med EG-bestämmelserna (jfr avtagsförsäkring förenlig snitt 6.9 ovan). Om rätt kan sägas I 21-24 §§ FAL finns regler gällande följande. som tar sikte Den som önskar framställa på själva skaderegleringen. ett skall utan underrätta bolaget om att ersättningsanspråk, uppskov ett har inträffat. Vidare måste han lämna upplysförsäkringsfall som det att bl.a. bolagets eventuella ningar gör möjligt avgöra ansvar. Försummas dessa skyldigheter och har bolaget därigenom sättas ned. - Anger villkoren att den som lidit men, kan ersättningen under förfar svikligt i avseende på något som har skaderegleringen av inte skall få betydelse för bedömningen försäkringsfallet någon alls, ger FAL en möjlighet att med hänsyn till omständigersättning heterna trots villkoret bolaget att utge viss ersättning. Om förplikta

till 8 Allmänmotivering kap. 225

den ersättningsberättigade, utan att det är om svek, försum- Avsnitt fråga 13.2 mar att lämna till eller om han lämnar upplysningar bolaget oriktiga uppgifter kan enligt FAL - oavsett vad villkoren säger ersättningen sättas ned endast om försummelsen lett till skada för verkligen bolaget; nedsättningen skall dessutom göras efter vad som är skäligt. Enligt 29 § FAL preskriberas en fordran på försäkringsersättning tre år från det att vederbörande fått kännedom om att fordringen kunde göras gällande. För den som först efter en tid får veta längre att han kan framställa ett dessutom anspråk stadgas en yttersta preskriptionstid på tio år från det att fordringen kunde tidigast göras gällande. Tre- och tioårspreskription avbryts att talan väcks genom mot försäkringsbolaget. Om har en förkortad bolaget preskriptionstid i villkoren, måste enligt 30 § FAL bolaget skriftligen förelägga den ersättningsberättigade att väcka talan inom en tid som inte får vara kortare än sex månader; först då denna tid förflutit kan det bli

fråga om preskription. Mot den som har framställt ett inom anspråk sex månader från det att han fick kännedom om sin fordran, får försäkringsbolaget enligt samma paragraf inte åberopa ett villkor som anger att anspråket bort framställas tidigare.

13.2 av

Utbetalning ersättning m.m.

Sammanfattning: Skaderegleringen skall ske skyndsamt, och bolaget får i allmänhet vänta med en utbetalningen högst månad. Särskilt med tanke på det fall att blir utredningen långvarig skall den kunna få viss erersättningsberättigade sättning i avräkning på den slutliga ersättningen.

Om inte annat anges i villkoren, skall FAL enligt försäkringsersättningen betalas ut senast en månad efter att har fått medbolaget delande om försäkringsfallet. Är betalningen beroende av utredning som försäkringstagaren skall tillhandahålla, räknas dock månadsfristen från den då har sin dag försäkringstagaren fullgjort skyldighet att bidra till utredningen. Regeln sanktioneras att i genom bolaget allmänhet får betala dröjsmålsränta om inte iakttas. förfallodagen I KFL och till PFL föreskrivs att försäkförslaget uttryckligen ringsbolaget skyndsamt och korrekt skall handlägga försäkringsärendena efter inträffade är att t.ex. försäkringsfall; bolaget skyldigt vidta vissa åtgärder även om ännu inte har något ersättningsanspråk framställts. Vidare har öppnats en möjlighet för den ersättningsberättigade att få viss i avvaktan att i betalning på anspråket övrigt prövas av bolaget.

226 till 8 SOU 1989288 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 13.3 övervägande skäl talar för att reglerna i SkFL här utformas på

samma sätt som KFL och förslaget till PFL. I fråga om den frist, inom vilken ersättningen skall betalas ut från bolaget, bör man också följa vad som anges i dessa lagar. Vid konsumentförsäkring skall bolaget sålunda inte heller i fortsättningen kunna avtala om en längre betalningstid än en månad; väljer bolaget att likväl vänta med betalning, kan den försäkrade räkna med att i allmänhet bli kompenserad genom ränta på ersättningsbeloppet. Som uttryckligen sägs i förslaget till PFL, skall månadsfristen räknas från det att rätt till ersättning inträtt och bolaget fått den utredning som skäligen kan begäras; skall vid skadeförsäkring t.ex. livränta utgå, har bolaget rätt att avvakta med betalningen till viss del under en under längre tid. Reglerna har tagits in i 8 kap. l § lagförslaget.

13.3 Försummelse att anmäla m.m.

försäkringsfall

Sammanfattning: Försäkringsersättningen kan sättas ned om den försäkrade t.ex. inte anmäler försäkringsfallet till bolaget inom föreskriven tid. Vid ansvarsförsäkring skyddas dock den skadelidande på det sättet att oreducerad ersättning utgår, varefter bolaget får kräva den försäkrade på del av kan vidare sätta ned skälig ersättningen. Bolaget om oriktiga uppgifter uppsåtligen lämnas i samersättningen band med skaderegleringen.

KFL och förslaget till PFL har inte som FAL några särskilda regler om den förpliktelser i samband med skadeersättningberättigades regleringen, t.ex. att inom viss tid anmäla ett försäkringsfall till bolaget. Dessa skyldigheter har ansetts kunna framgå av villkoren. Däremot ges i KFL och PFL-förslaget regler om följderna av att bl.a. sådana föreskrifter inte följs; vid försummelse kan ersättningen sättas ned om det är skäligt med hänsyn till omständigheterna. I förslaget sägs dessutom direkt att nedsättning kan komma i fråga endast om ett åsidosättande av villkoren har lett till skada för bolaget. Liksom FAL ger KFL och förslaget till PFL försäkringsbolaget tillfälle att sätta ned ersättningen om oriktiga uppgifter lämnas i samband med skaderegleringen. I ett avseende går förslaget här dock något längre än KFL. Ersättningen kan nämligen sättas ned inte bara då de oriktiga uppgifterna tar sikte på den ersättningsberättigade själv utan också då de avser annans eventuella rätt till försäkringsersättning. Samtidigt gäller i förhållande till KFL en

Allmänmotivering till 8 kap. 227

inskränkning i förslaget på så sätt att det förutsätts att vederbörande Avsnitt 13.3 gjort sig skyldig till uppsåtligt vilseledande. - Gememsamt för KFL och den föreslagna PFL är att det kan bli aktuellt med nedsättning endast om det är den de ersättningsberättigade själv som lämnat oriktiga uppgifterna samt att nedsättning är även om de möjlig oriktiga uppgifterna inte har lett till någon skada för bolaget. Också i SkFL bör man kunna överlämna till försäkringsbolagen att själva bestämma den försäkrades vid förpliktelser skaderegleringen. Det får anses att om tillräckligt lagen ger besked följderna av att sådana villkor inte efterlevs. Bestämmelserna torde i stort kunna utformas som i till PFL. Med den förslaget inställning vi har till nedsättningreglerna i 4 kap. har vi funnit det att oreducenaturligt rad skall om den försäkrades

försäkringersättning utgå försummelse

varit av endast 4 ringa slag (jfr kap. 9 §). Liksom vid åsidosättande av t.ex. en säkerhetsföreskrift bör vid ansvarsförsäkring en försummelse av den försäkrade inte ut över gå den skadelidande; här är det att full rimligt ersättning utgår till denne och att bolaget sedan får återkräva ett av den skäligt belopp försäkrade.

Vid kan det förekomma ka-försäkring att arbetsgivaren i egenskap av försäkringstagare har en skyldighet att t.ex. anmäla skadefall till försäkringsbolaget. Lika litet som vid personförsäkring bör en försummad anmälningsplikt gå över den anställde (jfr 8 kap. 3 § och 10 kap. 2 och 3 §§ PFL-förslaget).

SkFL bör också ge liknande regler som PFL om vad som skall gälla då oriktiga uppgifter lämnas under skaderegleringen; det kan gälla uppgifter av den försäkrade eller av skadelidande man som tredje vänder sig direkt till med sitt krav. Det är försäkringsbolaget rimligt att det även vid skall vara att skadeförsäkring möjligt reducera ersättningen också då de oriktiga uppgifterna sikte annans tagit på eventuella rätt till försäkringsersättning. Vad som kan komma ifråga är att sätta ned som annars skall till den som lämnat ersättning utgå de oriktiga uppgifterna. På samma sätt som vid är personförsäkring det oftast nämligen fråga om rätt graverande förfaranden; den försäkrade skall ha vilselett uppsåtligen försäkringsbolaget. Reglerna har tagits in il8 2 och 3 §§ kap. lagförslaget. På motsvarande sätt som i andra avsnitt 6.8 sammanhang (jfr ovan) får försummelser av mäklare i samband med fullmäktigad skaderegleringen anses gå ut över den försäkrade, som i stället får vända sig med skadeståndskrav mot mäklaren.

228 Allmänmotivering till 8 kap.

AVSnitt 13-5 13.4 av rätt till

Preskription försäkringsersättning

Sammanfattning: Vi föreslår samma preskriptionsregler som i KFL och PFL-förslaget. Vid skadeförsäkring är det vanligt med skiljeförfarande, varför det föreskrivs att preskription att kravet åberopas i sådant förfarande. avbryts genom

Liksom FAL anger KFL och förslaget till PFL preskriptionstiden till tre år från kännedom om att ett anspråk kunde göras gällande och tio år från det att tidigast kunde gällande, dvs. inom anspråket göras denna tid skall talan väckas. Till skillnad mot vad som följer av FAL är enligt KFL och PFL kortare preskriptionstider inte tillåtna, och det är inte heller för bolaget att ha preskriptionsregler som möjligt knyter an till att ett anspråk anmäls till bolaget inom viss tid. Den ersättningsberättigade har i KFL och förslaget till PFL fått ett utökat också på så sätt att om ett försäkringsfall väl har anmälts skydd till bolaget inom tre resp. tio år, talan alltid kan väckas mot bolaget inom sex månader från det att bolaget förklarat att det tagit slutlig till Vi finner det naturligt att överensstämmande ställning anspråket. för personförsäkring och skadeförsåkring. preskriptionsregler gäller Med till att tvister på skadeförsäkringens område ofta avgörs hänsyn har vi emellertid funnit att det direkt av genom skiljeförfarande lagtexten bör att om ett anspråk åberopas i sådant förfarande framgå detta avbryter preskription (8 kap. 4 § förslaget till SkFL).

13.5 Risken för vissa meddelanden m.m.

Sammanfattning: På liknande vis som i KFL och PFL-förslaget föreslås i SkFL vissa regler om den s.k. postrisken, vilket gör att t.ex. en uppsägning från bolaget får verkan senare än annars om den försenats under postbefordran, och bestämmelser om domstolsprövning då försäkringsbolaget t.ex. avslår en ansökan om försäkring.

I 15, 18 och 25 §§ KFL samt i 8 6 § till PFL finns kap. förslaget sannolikt att regler om den s.k. postrisken; gör försäkringstagaren en som sänts från bolaget har försenats eller att den inte uppsägning alls har kommit fram, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter att har fått uppsägningen och senast tre försäkringstagaren månader efter avsändandet. Härigenom kan man räkna med att

sou 1989:88 Allmänmotivering till 8 229 kap.

försäkringstagaren i allmänhet är medveten om en uppsägning den Avsnitt 13.5 dag denna får verkan och att han har fått visst rådrum dessförinnan. Med hänsyn till de försäkrades intresse bör även bestämmelserna om uppsägning av en skadeförsäkring förenas med en regel om postrisken. Regler om uppsägning från bolagets sida finns i 3 kap. 4 § andra stycket och 6§ tredje stycket samt i 5 kap. 2§ första stycket SkFL. Vid skadeförsäkring fordras inte som vid ett personförsäkring förbehåll för att försäkringsbolaget under skall försäkringstiden kunna ändra villkoren; enligt 3 kap. 5 § första stycket kan de ändras redan på den grunden att försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller det annars finns synnerliga skäl. Det är rimligt att man i denna situation i

allmänhet inte börjar tillämpa nya villkor förrän den försäkrade

verkligen har fått kännedom om dem. Också här bör följaktligen regeln om postrisken gälla. Till skillnad mot vad som gäller beträffande villkorsändringar under försäkringstiden, har försäkringstagaren anledning räkna med att bolaget kan vilja ändra villkoren vid förnyelse av försäkringen. På grund härav och då de nya villkoren i varje fall inte får sändas senare än premiekravet för den nya bör perioden villkorsändringen enligt 3 kap. 7 § inte omfattas av regeln om postrisken. Liksom i förslaget till PFL angående gruppersonförsäkring behöver reglerna i SkFL om postrisken inte heller omfatta uppsägning av gruppskadeförsäkring enligt 9 kap. 10 och 13 §§, eftersom ett beslut om uppsägning i allmänhet blir väl känt för de försäkrade. - De underrättelser som skall sända till annan än försäkbolaget ringstagaren (7 kap. 3 § andra stycket och 5 § SkFL) får anses som serviceåtgärder och bör falla utanför postrisken (jfr om 5 kap. 4 § PFL, SOU 1986:56 s. 407 f). Vi anser att man i detta sammanhang kan bortse även från reglerna i 4 kap. 10 §. Med tanke på att SkFL föreslås liksom KFL ge en rätt till teckning och förnyelse av konsumentförsäkring (3 kap. 1 §), bör bestämmelser om domstolsprövning av försäkringsbolagets beslut tas in även i den nya lagen. De kan lämpligen utformas som motsvarande bestämmelser i 8 kap. 7-9 §§ förslaget till PFL (se 8 6-8 §§ kap. förslaget till SkFL).

230 Allmänmotivering till 8 kap.

Avsnitt 13.6

Försäkringsbolagets regressrätt

Sammanfattning: Vi föreslår att skadeståndslagen ändras så att försäkring på den skadelidandes sida minskar själva rätten till skadestånd, vilket får betydelse för försäkringsbolagets regressrätt. Av SkF L skall endast framgå att försäkringsbolaget inträder i den försäkrades rätt till skadestånd och att det enligt skadeståndslagen gäller begränsningar i rätten till skadestånd med anledning av en skadeförsäkring.

En viss anknytning till skaderegleringen har frågan om bolagets möjligheter att av en skadevållare återkräva vad som betalats ut med anledning av ett försäkringsfall. Enligt 25 § FAL, som genom en hänvisning i KFL också gäller vid skadeförsäkring om tecknas av konsumenter, inträder försäkringsbolaget i den försäkrades rätt mot skadevållaren då väl ersättningen betalts ut. Vid skadeförsäkring kan bolaget, förutom då ansvar föreligger oberoende av vållande, kräva ersättningen åter av den som framkallat försäkringsfallet uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Det är att märka att reglerna i FAL är dispositiva, varför inget hindrar att bolaget i försäkringsavtalet förbehåller större att återkräva sig möjligheter försäkringsersättning. I förslaget till PFL föreslås att vid personförsäkring inte bolaget under några förhållanden skall kunna utöva regress. Förslaget skall ses mot bakgrund av bl.a. att det numera endast undantagsvis förekommer att bolagen för regresstalan vid sådan försäkring. För skadeförsäkringens del finns det emellertid skäl att även i bolaget fortsättningen skall ha möjlighet till regess; som framgår av det föregående (avsnitt 6.7), bör förutsättningarna för regress framgå av den skadeståndsrättsliga och inte av den försäkringsrättsliga lagstiftningen. I SkFL skall därför anges endast att försäkringsbolaget inträder i den försäkrades rätt till skadestånd, varjämte erinras om de begränsningar som enligt skadeståndslagen gäller i rätten till skadestånd med anledning av skadeförsäkring (8 kap. 9 § lagförslaget).

till 9

Allmänmotivering kap.

Gruppförsäkring

14.1 Vissa allmänna

frågor

Sammanfattning: Vi föreslår regler för gruppförsäkring som till stor del stämmer med vad som tidigare föreslagits för personförsäkringens del. Vid frivillig gruppförsäkring - oavsett om gruppmedlemmen ansluts efter ansökan eller anmälan eller genom att inte avböja försäkringen - anses medlemmen som försäkringstagare. Är det fråga om obligatorisk gruppförsäkring, vartill medlemmen ansluts automatiskt, är däremot gruppens företrädare försäkringstagare. Inte heller i SkFL föreslås några regler om gruppföreståndarens ställning och fel på dennes sida.

Som utvecklats i det föregående (avsnitt 6.5) finns det att i anledning en skadeförsäkringslag ta in regler om gruppskadeförsäkring, som i stora delar kan utformas på liknande sätt som bestämmelserna i 9 kap. PFL. I fråga om åtskilliga av de allmänna synpunkter som här blir vägledande är det därför möjligt att hänvisa till personförsäkringsbetänkandet. Över huvud taget är det angeläget att reglerna om gruppförsäkring på personförsäkringsområdet och skadeförsäkringsområdet samordnas i största möjliga utsträckning: man torde kunna utgå från att båda formerna av gruppförsäkring handhas på i stort sett samma vis inom företag och organisationer, och det underlättar både överblicken av försäkringsförhållandena och handläggningen av olika detaljfrågor om man här kan undvika alla skillnader i regelsystemet som inte nödvändigtvis påkallas av skadeförsäkringens särdrag. Detta gäller till en början försäkringens konstruktion. Vid personförsäkring har vi funnit naturligt att den enskilde gruppmedlemmen vid frivillig gruppförsäkring behandlas som försäkringstagare (se

232 Allmänmotivering till 9 kap.

Avsnitt 14.1 9 kap. 3 § förslaget till PFL), och det finns inte skäl att se saken annorlunda på skadeförsäkringens område. Medlemmens anslutning till försäkringen uppfattas som om han träffat försäkringsavtal med försäkringsbolaget; det gäller också i sådana fall där han anses ha anslutit sig genom att inte avböja en (jfr avsnitt gruppförsäkring 14.3 nedan). Det gruppavtal som regelmässigt föreligger mellan bolaget och en företrädare för den grupp där han ingår får betydelse endast som grundval för försäkringsavtalet och en förutsättning för detta (se närmare om skälen för denna ståndpunkt SOU 1986:56 s. 413 ff). Inte heller när det gäller försäkring vartill gruppmedlemmarna ansluts automatiskt - vad vi i personföisäkringsbetänkandet kallat obligatorisk försäkring - är situationen principiellt annorlunda på skadeförsäkringens område. I detta fall anses enligt förslaget till PFL avtal ingånget genom gruppförsäkringsavtalet, och konsekvensen blir att det är gruppens företrädare som enligt lagen betraktas som försäkringstagare (se 9 kap. 3 § andra och tredje styckena PFL; jfr SOU 1986:56 s. 417 f). Vid personförsäkring har vi funnit nödvändigt att i vissa hänseenden likställa den försäkrade gruppmedlemmen med försäkringstagare; det gäller rätten till försäkringsersättning, rätten att förfoga över försäkringen genom förmånstagarförordnande etc. och skydd mot borgnärer. Några sådana regler framstår inte som behövliga på området för skadeförsäkring.

Vad angår uttrycket obligatorisk gruppförsäkring kan nämnas att det inte helt stämmer med det betraktelsesätt som ligger bakom försäkringsverksamhetskommitténs förslag till lagregler om gruppskadeförsäkring i försäkringsrörelselagen (SOU 1985:34). Vi anser oss dock sakna anledning att i detta betänkande gå ifrån den term vi funnit lämplig i förslaget till PFL; självfallet bör samma terminologi användas i gruppförsäkringskapitlen i de båda lagarna. Försäkringsverksamhetskommitténs terminologi förekommer för övrigt inte i någon lagtext.

Gruppskadeförsäkring har hittills blivit aktuell framför allt för konsumenter. KFL är i allmänhet inte tillämplig på denna försäkringsform (se 1 § tredje stycket), men som tidigare framhållits anser vi det rimligt att de försäkrade skyddas genom tvingande regler också i detta fall (se avsnitt 6.5 ovan). Gruppförsäkring för konsumenter bör alltså behandlas som konsumentförsäkring enligt den nya lagstiftningen, något som för tydlighetens skull bör särskilt anges i 9 kap. - Det förekommer dessutom gruppskadeförsäkringar för vissa yrkeskategorier, såsom advokater, revisorer och fastighetsmäklare. Huvudsakligen har det hittills varit fråga om ansvarsförsäkring. På liknande sätt som då det gällde individuell bör försäkring reglerna om företagsförsäkring här vara i princip dispositiva. Frågorna om gruppföreståndarens ställning och om ansvaret för dennes fel skiljer sig inte på något väsentligt sätt från vad som gäller

till 9 Allmänmotivering kap. 233

vid Man kan anta att det ofta är samma personförsäkring. person Avsnitt 14.2 som har hand om alla i ett eller en förgruppförsäkringar företag ening, och det finns goda skäl att anlägga samma

betraktelsesätt på

hans handlande i de båda fallen. Vi har alltså också i detta sammanhang avstått från att ge generella regler denna på punkt, samtidigt som vi även här intar att i de allra flesta ståndpunkten bolaget situationer bör bära ansvaret för fel SOU gruppföreståndarens (jfr 1986:56 s. 418 f).

14.2 Information

Sammanfattning: I SkFL föreslås för likgruppförsåkring nande informationsregler som i till PFL. Vid skadeförslaget försäkring kan den försäkrade inte få större än vad ersättning som motsvarar hans ekonomiska skada, och det är därför viktigt att informationen tar sikte att på dubbelförsäkring förhindras. Liksom vid har personförsäkring försäkringsbolaget ett civilrättsligt ansvar för felaktiga försäkringsbesked som sänds till den försäkrade.

Vad gäller informationen vid gruppskadeförsäkring, framstår denna som betydelsefull av liknande skäl som vid personförsäkring (jfr SOU 1986:56 s. 420 En har svårt att ff). gruppmedlem själv skaffa sig en överblick av vad hans omfattar och hans försäkringsskydd rättslåge i övrigt. l ett avseende år rentav ännu informationsfrågan viktigare för gruppskadeförsäkringens del. Som framhållits i det föregående (avsnitt 6.5) kan en sådan försäkring, i motsats till en gruppliv- eller gruppolycksfallsförsäkring, vara i stort sett överflödig för den gruppmedlem som redan har en individuell försäkring av samma slag. Vid ett försäkringsfall blir om dubbelförsäkreglerna ring tillämpliga på skadeförsäkringens område, med påföljd att han under inga förhållanden kan få ut större än vad som ersättning motsvarar hans ekonomiska skada. förekommer det Visserligen också på personförsäkringsområdet som likgruppförsäkringar på nande sätt täcker den försäkrades ekonomiska t.ex. förlust, sjukvårdskostnader, men där är detta inte lika Det är alltså i typiskt. hög grad angeläget särskilt för den som överväger att ansluta till en sig frivillig gruppskadeförsäkring att få närmare i upplysningar frågan, om han har någon av denna I vår användning försäkringsform. lagtext har vi velat att speciellt inskärpa bolagets information på denna punkt bör avse risken för Vi föreslår just dubbelförsäkring. vidare en särskild för sådana fall där informationsregel försäkringsavtal kan ingås genom att underlåter att en gruppmedlem avböja

234 Allmänmotivering till 9 sou 1989:88 kap.

Avsnitt 14.3 varom företrädare har avtalat med bolaget (se försäkring gruppens avsnitt 14.3 nedan). I anser vi informationsreglerna böra utformas väsentligen Övrigt som i till dock med vissa jämkningar förslaget personförsäkringslag, med skadeförsäkringens avsnitt 7 som sammanhänger särdrag (jfr När det det civilrättsliga ansvaret för bristfällig inovan). gäller formation, bör enligt vår mening det anknytas till försäkringsbeskedet på ungefär samma sätt som vid personförsäkring (jfr 9 kap. 5 § förslaget till PFL). Vi återkommer till reglernas detaljer i special-

motiveringen.

14.3 Avtalets och ansvarets inträde

ingående

Sammanfattning: Vid frivillig gruppförsäkring, där medlemmen ansluts till försäkringen om han inte avböjer denna, skall bolaget informera medlemmen om konsekvenserna av underlåten reservation och hans möjlighet att komma ifrån försäkringen genom att omedelbart säga upp densamma; innan denna information lämnats får ett premiekrav inte verkan. Några ytterligare regler om avtalsmekanisnågon men vid reservationsanslutning har vi inte ansett behövliga. - I fråga om tiden för bolagets ansvar stämmer reglerna med vad vi föreslagit för gruppersonförsäkring.

Beträffande avtalets ingående har vi i personförsäkringsbetänkandet avstått från att ge särskilda om gruppförsäkring. Ett några regler skäl har här varit skiftande art, som försvårar en försäkringarnas ett annat att vi för att skydda gruppmedlemmen generell reglering; funnit det tillräckligt att ge honom en rätt att omedelbart säga upp en frivillig försäkring till upphörande (se 9 kap. 8 § andra stycket om han t.ex. blivit bunden genom att underlåta att avböja PFL), medan han vid

försäkringen (reservationsanslutning), obligato-

risk försäkring över huvud taget inte ådrar sig några förpliktelser försäkringsavtalet (jfr det sagda SOU 1986:56 s. 417, 424 ff). genom - En sådan ståndpunkt kan onekligen te sig mera diskutabel vid vilken i motsats till de gruppskadeförsäkring, som nyss utvecklats flesta gruppolycksfalls- eller gruppsjukförsäkringar inte gruppliv-, under alla förhållanden framstår som en fördel för medlemmen. Om av denna kan det finnas skäl för försäkringar typ alls skall meddelas, att i fall i vad mån medlemmen kan lagstiftaren varje reglera frågan bindas att underlåta att avböja försäkringen; här är det genom nuvarande rättsläget i viss mån oklart. Det är sannolikt att en gruppmedlem, som inte uttryckligen uppdragit åt gruppens före-

sou 1989:88 Allmänmotivering till 9 kap. 231

trädare att avtala om i vart fall måste ha informegruppförsäkring, Avsnitt 14.2 rats om försäkringen för att ådra sig några förpliktelser genom sin passivitet (jfr SOU 1986:56 s. 425 men vad som närmare f); fordras i detta avseende är tveksamt. Även vid frivillig med gruppskadeförsäkring reservationsanslutning måste det anses utgöra ett gott skydd för gruppmedlemmen att han har möjlighet att omedelbart säga upp försäkringen för egen del. Han blir därigenom fri från varje skyldighet enligt försäkringsavtalet utom för förfluten premiebetalning tid. Man kan tänka sig flera möjligheter att att han ens detta sätt blir förebygga på förpliktad på grund av försäkringsavtalet. Att om ge bestämmelser rätten att i sådana företräda t.ex. sammanhang medlemmar i olika typer av organisationer skulle sannolikt leda till en mycket invecklad reglering, som dessutom skulle gå utanför vårt närmare uppdrag (se SOU 1986:56 s. 426). Och att kräva att medlemmen själv anmäler anslutning till försäkringen för att han alls skall bli bunden framstår som ett i onödigt långtgående steg, särskilt belysning av nuvarande praxis (jfr avsnitt 6.5 ovan). Det är ändå att medlemmen vanliga önskar att på ett så enkelt sätt som få ett möjligt försäkringsskydd. Av intresse i detta är att konsumentverket sammanhang på personförsäkringens område föreskrivit att och lättilltydlig, fullständig gänglig information om försäkringen och om medlemmarnas reservationsrätt skall ges när en försäkring erbjuds en grupp. Enligt vår mening är den metoden att komma till rätta lämpliga med möjliga missförhållanden på området att kräva sådan information också vid gruppskadeförsäkring. Vi anser emellertid vara

informationsfrågan

så pass väsentlig också från principiell synpunkt att den på något sätt bör uttryckligen i regleras lagen. Av sådana skäl föreslår vi en regel att efter gruppavtalets ingående särskild information skall tillställas i gruppmedlemmarna sådana fall där de kan bli anslutna redan att inte genom avböja försäkringen. Informationen skall avse dels att de detta vis kan på bli bundna av försäkringsavtalet, dels att de genom uppsägning kan bli fria från detta. Att sådant meddelande ges bör vidare vara en förutsättning för att skall kunna kräva ut den första bolaget premien av gruppmedlemmen; premiekrav skall för att få verkan sändas

tidigast samtidigt med att meddelandet utgår från 9 bolaget (se kap. 4 § andra stycket, jfr 13 §, lagförslaget). Försummar denna bolaget information, har alltså gruppmedlemmen ingen förpliktelse enligt avtalet. Med en sådan anser vi risken för ordning obilliga konsekvenser för gruppmedlemmarnas del vara så obetydlig att man bör kunna bortse från den. Det ter då inte att närmare sig nödvändigt reglera avtalsmekanismen i dessa fall.

Självfallet kan det inte begäras att i detta skall bolaget läge vara

sou 1989:88 236 Allmänmotivering till 9 kap.

Avsnitt 14.4 berett att styrka, att meddelandet kommit den enskilde gruppmedlemmen till handa inom föreskriven tid. Liksom i andra sammanatt meddelandet avsänts på ändamålsenligt sätt hang bör det räcka för kännedom (jfr 9 kap. 16 § ivårt lagförslag, gruppmedlemmarnas I fall se även 9 kap. 20 § PFL och SOU 1986:56 s. 726 ff). många måste det innebära att informationen förmedlas av den som företräder Har då översänt det föreskrivna meddelangruppen. bolaget det för distribution bland gruppmedlemmarna har bolaget gjort sitt, förutsatt att det med fog kan räkna med att gruppens företrädare kan klara distributionen. Detta bör även om företrädaren mot gälla förmodan skulle försummaatt vidarebefordra meddelandena. Att här låta svara för dennes försummelser skulle fresta till bolaget missbruk från gruppens sida. - Också när någon senare träder in i måste ett meddelande bli skyldig att gruppen ges för att han skall erlägga premien för frivillig gruppförsäkring. Den regleringen kommenteras ytterligare i specialmoföreslagna tiveringen till 9 kap. 4, 13 och 16 §§.

14.4 Ansvarets upphörande m.m.

Sammanfattning: Vid frivillig gruppförsäkring har medlemmen rätt att när som helst säga upp försäkringen. Säger upp ett gruppavtal har medlemmen ett försäkringsgruppen under minst en månad sedan försäkringsbolaget fått skydd På liknande sätt har medlemmen ett visst uppsägningen. rådrum om försäkringen sägs upp av bolaget. Om gruppmedlemmen lämnar har han liksom vid personförgruppen ett även en tid därefter. Förutom vid allvarlig säkring skydd försummelse av upplysningsplikten och utebliven premiebekan frivillig som talning försäkringsbolaget säga upp såväl en en i fråga om medlem som obligatorisk gruppförsäkring grovt åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget.

Såvitt tiden för ansvar anser vi regleringen i förslaget gäller bolagets till kunna följas vid gruppskadeförsäkring (se personförsäkringslag 9 kap. 6 och 7 §§ i båda lagförslagen). av försäkringen framstår onekligen som mindre in- Uppsägning för vid gruppskadeförsäkring än vid gripande gruppmedlemmen och annan även om också grupplivförsäkring personförsäkring, mot skada exempelvis på hans bostad och bohag ofta kan skyddet vara från hans Att den försäkrade utan vidare väsentligt synpunkt. bör kunna en frivillig gruppförsäkring till omedelbart säga upp

till 9 23 Allmänmotivering kap.

upphörande står klart; som framgår av det föregående, utgör detta Avsnitt 14.4 ett viktigt skydd mot att han får bekosta onödiga försäkringar. Liksom vid personförsäkring bör han också ha visst rådrum att ordna sina försäkringsförhållanden både då gruppavtalet upphör på gruppens initiativ (jfr 9 kap. 8 § PFL) och när försäkringsbolaget säger upp försäkringsavtalet (jfr 9 kap. 10 § PFL). Vad angår situationen när den försäkrade utträder gruppmedlemmen ur gruppen, t.ex. när han byter arbetsplats eller av ena eller andra orsaken går ut ur den organisation han tillhört, har i till PFL föreskrivits förslaget ett efterskydd under tre månader. Också vid gruppskadeförsäkring ter det sig befogat att medlemmen i denna situation får rådnågot rum för att ordna sitt Särskilt kan ett försäkringsskydd. angeläget rådrum vara när en medlem avlider och dödsboet riskedärigenom rar att t.ex. stå utan Men finns inte hemförsäkring. uppenbarligen något behov av ett lika långvarigt efterskydd vid gruppskadeförsäkring; här kan ju varken ålder eller hälsotillstånd medföra svårigheter om medlemmen (eller dödsboet) vill ta en individuell försäkring eller om medlemmen eventuellt vill försäkra sig med den grupp han numera tillhör. En frist på en månad framstår som alldeles tillräcklig i detta läge. - Av motsvarande skäl ter det omotiverat att liksom sig vid personförsäkring (9 kap. 11 § PFL) föreskriva en rätt principiell för den försäkrade till som i fortsättningsförsäkring, något praktiken torde sakna aktualitet område. på skadeförsäkringens Emellanåt lär det finnas ett behov för bolaget att säga upp också

gruppskadeförsäkring under försäkringstiden på grund av att med-

lemmen brutit mot andra än Bl.a. skyldigheter premiebetalningen. kan detta komma i fråga när han uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall eller försöker vilseleda bolaget vid skaderegleringen. Liksom vid individuell försäkring bör en för förutsättning uppsägning vara att medlemmen grovt åsidosatt sina mot förpliktelser bolaget. Slarv och förbiseenden är normalt inte skäl för tillräckliga en sådan påföljd. De bestämmelser om som vi funnit motiverade vid uppsägning gruppskadeförsäkring har tagits in i 9 8-11 §§ i vårt kap. lagförslag. Reglerna om uppsägning bör vid vara konsumentförsäkring tvingande på samma vis som enligt PFL. skall alltså inte kunna Bolaget förbehålla sig rätt till förtida uppsägning i andra fall än som föreskrivs i 9 11 § i vårt 9 lagen (se kap. lagförslag; jfr kap. 13 § PFL).

138 Allmänmotivering till 9 kap.

Avsnitt 14.6 14.5 av ansvar

Begränsningar försäkringsbolagets

Sammanfattning: Försäkringsbolaget kan på samma vis som vid individuell försäkring sätta ned ersättningen om den försäkrade bryter mot sina förpliktelser mot bolaget, exempelvis framkallar försäkringsfallet eller åsidosätter meddelade säkerhetsföreskrifter. Den försäkrade får dock inte lastas för oriktiga uppgifter till försäkringsbolaget om någon annan lämnat dessa.

Vad gäller begränsningar av bolagets ansvar finns det lika litet som vid personförsäkring någon anledning att ställa upp speciella regler på gruppförsäkringens område. Det är att märka, att flertalet av de regler som här får praktisk betydelse avser överträdelser av biförpliktelser från den försäkrades sida, och på denna punkt föreligger inte någon principiell skillnad mot individuell försäkring. Vid personförsäkring har emellertid en särskild regel getts om eftersatt upplysningsplikt; försäkringsbolaget får inte åberopa mot den försäkrade att någon annan lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget. På försäkringshåll har möjligheten att mot den försäkrade kunna åberopa sådana fel av hans arbetsgivare eller organisation inte ansetts ha större värde. Betydelsen av upplysningsplikten torde inte vara större vid gruppskadeförsäkring. Vi har ansett det naturligt med en motsvarande regel om denna försäkringsform (se 9 kap. 12 § i lagförslaget).

14.6 Premien m.m.

Sammanfattning: I fråga om premiebetalningen föreslås regler som i stort sett överensstämmer med vad som föreslagits för personförsäkring. - Även beträffande gruppskadeförsäkring föreslås att lagen anvisar hur meddelanden till de försäkrade skall sändas för att kunna godtas.

Reglerna om premien vid individuell försäkring har vi funnit böra i stort sett ansluta till förslaget till PFL, frånsett att det vid skadeförsäkring inte blir fråga om återupplivning av försäkringen sedan den uppsagts på grund av premiedröjsmål (se avsnitt 10 ovan). Detsamma gäller vid gruppskadeförsäkring, där väsentligen samma bestämmelser ter sig motiverade som enligt 9 kap. PFL (se härom närmare SOU 1986:56 s. 438 ff). Regler om rätt till fortsättningsför-

sou 1989:88 Allmänmotivering till 9 kap. 239

säkring när 9 obligatorisk gruppförsäkring uppsagts (se kap. 17 § Avsnitt 14.7 tredje stycket PFL) hör emellertid inte hemma i till skadeförslaget försäkringslag. - Bestämmelser om premien finns i 9 13-15 §§ i kap. detta förslag.

Liksom i till PFL förslaget (9 kap. 20 §) bör i skadeförsäkringslagen tas in en allmän bestämmelse om hur föreskrivna meddelanden skall tillställas den försäkrade för att förfarandet skall godtas enligt lagen. Någon skillnad i sak mot reglerna om meddelanden vid personförsäkring är inte befogad. Även vid gruppskadeförsäkring bör det avgörande bli om meddelandet avsänts på ändamålsenligt sätt för den försäkrades kännedom, varvid dock ett meddelande som inte avser hela gruppen skall sändas till den försäkrade person-

ligen (se 9 kap. 16 § i lagförslaget).

14.7 för vissa

Särregler slag av gruppförsäkringar m.m.

Sammanfattning: Vissa regler om behöver gruppförsäkring inte tillämpas mera på kortvariga försäkringar. Några särskilda bestämmelser behövs inte för exempelvis patientförsäkringen och för arbetsskada för trygghetsförsäkringen lantbrukare m.fl., eftersom avtalsfriheten vid dessa försäk-

ringar gör det möjligt att anpassa villkoren efter vad som är lämpligt i varje enskilt fall.

I förslaget till PFL har vi för vissa bestämmelser gjort undantag i 9 när det - sådana kap. gäller en del särpräglade gruppförsäkringar som gäller vid tillfälligt besök på bestämd plats eller vid deltagande under högst en månad i bestämd verksamhet (9 kap. 2 §). Det _ förekommer också skadeförsäkringar som liknande vis avser att på ge ett mycket kortvarigt skydd för de försäkrade. Exempel ger vissa försäkringar som tecknas för medlemmarna i ideella organisationer och andra som deltar i aktiviteter. tillfälliga I dessa fall passar inte reglerna om försäkringsbesked, ansvarstid, uppsägning, uppskov med premiebetalningen m.m. Vi har därför i motsvarande paragrafi SkFL gjort undantag av samma innebörd. ungefär Det finns också av större vilka skadeförsäkringar långt betydelse, visserligen kan sägas ligga på gränsen till personförsäkringar men närmast faller under 9 kap. Det gäller sådana viktiga inslag i svensk ersättningsrätt som patient-, läkemedels- och miljöskadeförsäkring; man kan räkna med att i en framtid det tillkommer ytterligare försäkringstyper med liknande konstruktion. Ett utmärkande drag för dem är att de är konstruerade som av en skadeförsäkringar

240 till 9 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 14.7 och därför närmast framstår som en sorts ansvarsståndsskyldighet försäkringar men tillkommit minst lika mycket för att skydda den skadelidande som försäkringstagaren. Också på annat vis har fören säregen karaktär. Vid patient- och läkemedelsförsäkringarna säkring är den skadeståndsskyldighet som försäkringen avser grundat ett av försäkringstagaren att svara oberoende av på åtagande vållande en okänd krets av skadelidande. Vad angår den gentemot obligatoriska miljöskadeförsäkringen, som regleras i 65-66 §§ miljöär denna visserligen anknuten till ett ansvar skyddslagen (1969:387). men täcker detta ansvar endast enligt miljöskadelagen, försäkringen om den skadelidande inte kan få från annat håll; i så fall ersättning den oberoende av om den ansvarige alls kan identifieras. gäller Eftersom är grundade på ett gruppavtal som inte försäkringarna utgör ett kollektivavtal, faller de under 9 kap. Det står klart att av reglerna i detta kapitel inte är lämpade att använda många beträffande dessa försäkringsformer. Det är emellertid fråga om - eller offentföretagsförsäkring gruppmedlemmarna är företagare liga rättssubjekt - och därför gäller avtalsfrihet. Parterna i förkan utforma försäkringen på lämpligt sätt för att säkringsavtalet i enskilt fall. Att likställa förtillgodose försäkringsbehovet varje med konsument är knappast tänkbart i dessa fall (jfr säkringstagarna 1 3 §). Av denna anledning har vi avstått från att ge särskilda kap. om vid dessa Såvitt angår den regler försäkringsavtalet försäkringar. skadelidandes det som vi föreslår i 7 kap. ställning, synes skydd Även om vissa lagregler skulle göras tvingande för företillräckligt. del för en samordning med EG:s regler (jfr avsnitt tagsförsäkringens 6.9 torde detta inte medföra några större problem; de aktuelovan), la reglerna ha begränsad betydelse för sådana ansvarsförsynes säkringar som här omtalats. En försäkringstyp som bara med svårighet .kan föras in under mot arbetsskada för vissa reglerna i 9 kap. är trygghetsförsäkring företagargrupper - lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare m.fl. l dessa fall kan något skadeståndsansvar över huvud taget inte blir aktuellt - det gäller ju ett skydd för den försäkrade gruppmedlemmen mot som drabbar honom I förslaget till personskada själv. PFL har vi emellertid funnit att inte denna lagstiftning utan skadebör tillämpas på dessa försäkringar (se SOU försäkringslagen - 1986:56 s. 221, jfr s. 184 ff). För detta talar att försäkringarna i praktiken jämställs med tryggför andra kategorier - alltså med en typ av kahetsförsäkring som behandlas i 10 kap. SkFL. Som villkoren numera är försäkring konstruerade, kunde dock starka skäl tala för att i stället tillämpa 9 PFL, varvid i 1 4 § PFL möjliggör att villkoren kap. regeln kap. med utformas på lämpligt sätt. För den myndighets godkännande händelse SkFL trots allt anses tillämplig, är att märka att det är fråga

Allmänmotivering till 9 kap. 241

om företagsförsäkring, där avtalsfrihet Vi har ansett att ungäller. Avsnitt 14.7 der nuvarande förhållanden det är obehövligt att särreglera dessa försäkringar. Om det skulle bli aktuellt att anpassa reglerna om företagsförsäkring efter EG:s direktiv, kan det emellertid finnas anledning att överväga försäkringarnas konstruktion.

till 10

Allmänmotivering kap.

15 Kollektivavtalsgrundad försäkring

15.1 m.m.

Tillämpningsområdet

försäkring har hit- Sammanfattning: Kollektivavtalsgrundad tills varit inriktad Redan huvudsakligen på personförsäkring. nu meddelas dock även en del skadeförsäkringar i denna form, och det finns skäl att också i SkFL ha ett särskilt för att en kapitel om dessa försäkringar. Förutsättningarna skall bedömas som en kollektivavtalsgrundad förförsäkring SkFL stämmer med vad som föreslagits för säkring enligt del. personförsäkringens

I till PFL behandlas också de kollektivavtalsgrundade förförslaget (ka-försäkringar) som kan anses som personförsäkring. säkringar Eftersom karaktär inte gjorde det möjligt försäkringarnas speciella att utan vidare om annan privat försäkring företillämpa reglerna skulle i ett särskilt kapitel i PFL slogs att försäkringarna regleras De som bakom dessa bestämmelser har (10 kap.). synpunkter ligger omedelbart intresse också på skadeförsäkringens omrâde. på uppgörelser mellan arbetsmarkna- Ka-försäkringarna bygger dens och i många avseenden kan man vänta att de organisationer, försäkrades intressen blir väl tillgodosedda utan stöd av tvingande Ett skäl för att vi ändå behandlade dessa lagstiftning. väsentligt i var att vi ville slå fast hur man i förförsäkringar lagförslaget av de anställdas försäkringens form kan garantera vissa lösningar månsbehov. Vidare vi att skall åt de ansåg lagstiftningen ge stöd konstruktioner och villkor som hämtas från arbetsrätten och som på olika sätt avviker från vad som annars gäller för försäkring, t.ex. vissa som innebär att det finns ett försäkringsskydd garantivillkor även om trots ett inte tecknar någon förarbetsgivaren åtagande SOU 1986:56 s. 239 De som sålunda skulle säkring (jfr ff). regler för ka-försäkring har emellertid ett rätt begränsat tillämpningsgälla

till 10 Allmänmotivering kap. 243

område; utöver att de tar de tillvara belyser försäkringens särdrag de Avsnitt 15.1 försäkrades intressen endast där ett är särskilt på punkter skydd angeläget från försäkringsrättslig synpunkt utan att komma i kon› flikt med ett Bestämmelserna arbetsrättsligt synsätt. har betydelse också för tredje man, vars inte kan i kolletivavtal ställning regleras eller försäkringsvillkor.

Reglerna om ka-försäkring i till PFL skall liksom i förslaget lagen övrigt vara tvingande. För att inte en framtida produktutveckling och anpassning efter nya förhållanden skall förhindras, innebär förslaget att det dock skall vara att avvika från möjligt reglerna om försäkringen följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation (centralt kollektivavtal; jfr 1 kap. 4 § PFL). Det är ett antal som betydande försäkringsformer faller under reglerna om ka-försäkring i 1986:56 s. personförsäkringslagen (SOU 175 ff och 219 ff). Gemensamt för är att risken har försäkringarna att göra med den försäkrades liv eller hälsa. Därför har vi ansett att

lagen inte skall tillämpas på t.ex.

avgångsbidragsförsäkring (AGB)

och Den senare trygghetsförsäkring (TFA). försäkringen är konstruerad som en och avser därför ansvarsförsäkring omedelbart en förmögenhetsförlust för försäkringstagaren, även om den fungerar som ett skydd för den skadelidande vid Det bör dock personskada. nämnas att TFA kan även skydda arbetsgivaren själv för egna ska-

dor. (En närmare för de två

redogörelse försäkringstyperna finns i PFL-betänkandet, SOU 1986:56 s. 196f och 199ff, se vidare avsnitt 14.7 ovan.) Hittills har intresset för att finna olika i form av kalösningar försäkring huvudsakligen varit inriktat på skydd mot personskada. Det är svårt att nu förutse hur kommer att bli utvecklingen på skadeförsäkringens område; de kollektiva som skadeförsäkringar aktualiserats under senare tid har till övervägande del grundats på beslut av t.ex. ett fackförbund utan av inblandning någon arbetsgivare. Det har då rört sig om som faller under i försäkringar reglerna 9 kap. lagförslaget. Redan med tanke

på avgängsbidragsförsäkring-

en och trygghetsförsäkringen finns det emellertid att ockanledning så i SkFL ha bestämmelser om Dessa ka-försäkring. försäkringar utgör en del av det samlade som arbetsförsäkringssystem gäller på marknaden och kan inte gärna lämnas utanför den civilrättsliga det skulle lagstiftningen; vara säreget om lagstiftningen tog sikte på endast en del av de som en tecknar försäkringar arbetsgivare till för de anställda. - De om skydd regler ka-försäkringar som vi föreslår i SkFL är emellertid avsedda att kunna också tillämpas på mera typiska till de anställdas skadeförsäkringar skydd. Här kan pekas på t.ex. reseförsäkringar för anställda vid tjänsteresor. Vid skadeförsäkringar som meddelas som torde den ka-försäkring

244 till 10 Allmänmotivering kap.

Avsnitt 15.1 anställde inta en liknande den försäkrades vid konsumentställning Därför bör det inte heller vid ka-försäkring vara möjligt försäkring. för att använda av villkor som är sämre än vad som följer bolaget sig av 3 § jfr även 9 kap. 1 § andra stycket). lagen (1 kap. lagförslaget, Liksom vid bör det emellertid vara möjligt för personförsäkring arbetsmarknadens att komma överens om avvikande villkor i parter ett centralt kollektivavtal 4§ lagförslaget). Reglerna om (1 kap. mans rätt i 7 bör dock liksom annars vara tredje kap. lagförslaget tvingande (jfr 1 kap. 3 § andra stycket). I om de närmare förutsättningarna för att reglerna om fråga 10 skall tillämpas, har vi funnit det ka-försäkringi kap. lagförslaget att samma principer som i förslaget till PFL; också vid möjligt följa det att bl.a. se till att det finns vissa garantier skadeförsäkring gäller att inte mot de försäkrade ett olämpligt vis. reglerna tillämpas på Även en SkFL skall bygga på ett kollektivavtal ka-försäkring enligt skall tecknas av en arsom anges i villkoren. Vidare försäkringen men den skall kunna betsgivare för att ge skydd åt hans anställda, också för och andra som har anknytning till gälla arbetsgivaren själv rörelsen liksom för deras närstående. Slutligen måste försäkringen meddelas av ett som framgår av kollektivavtalet försäkringsbolag 1 § lagförslaget; se även SOU 1986:56 s. 447 ff). (10 kap. Då det av de materiella regler som skall gälla gäller utformningen för föreslår vi, på samma vis som i förslaget till PFL, ka-försäkring att det i 10 tas in dels speciella bestämmelser, dels en hänkap. till vissa regler i tidigare kapitel (10 kap. 2 § första stycket visning lagförslaget). Även vid skadeförsäkring bör arbetsgivarkollektivavtalsgrundad en anses som försäkringstagare; det är han som tecknar försäkringen hos och svarar mot försäkringsbolaget för premiförsäkringsbolaget erna lagförslaget). - Vid personförsäkring är det för- (10 kap. 3 § som i allmänhet har rätt till ersättning vid ett försäkringstagaren den försäkrade kan inte göra anspråk på ersättning. säkringsfall; Det är mot denna som det i PFL föreslås att varje förbakgrund säkrad skall anses som när det rätten till försäkringstagare gäller 3 § PFL). I SkFL kan man undvara försäkringsersättning (10 kap. en sådan eftersom det vid skadeförsäkring i princip är den regel, försäkrade som av försäkringen och skall ha försäkringsskyddas ersättningen. Vid individuell är det försäkringstagaren som svarar för försäkring till 1-4 §§ lagförslaget) och endast om uppgifterna bolaget (4 kap. denne försummar korrekt kan ersättatt ge bolaget upplysning, sättas ned vid ett För närvarande torde bolaningen försäkringsfall. större behov av att få uppgifter om den enskilde gen inte ha något försäkrades förhållanden. Emellertid kan det så småningom bli aktuellt med vid vilka det i speciella situationer är beförsäkringar

sou 1989:88 till 10 245 Allmänmotivering kap.

tydelsefullt med viss upplysning från den anställde eller an- Avsnitt 15.2 någon nan som skyddas av försäkringen, t.ex. en till den anställde. anhörig Därför bör upplysnings- och 4 åvila anmälningsplikt enligt kap. även den försäkrade. Om den försäkrade försummar upplysningsplikten skall detta med av i 4 kunna leda tillämpning reglerna kap. till att sätts ned 2 § andra försäkringsersättningen (10 kap. stycket). Även en försäkring som en tecknar därför att han arbetsgivare åtagit sig en ersättningsskyldighet för arbetsskador som drabbar hans anställda skall sålunda anses som en kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring om försäkringen uppfyller de som i förutsättningar övrigt gäller för sådan försäkring. Vid denna typ av försäkring är det alltid den anställde som vid skada har kontakterna med försäkringsbolaget och får ersättning från detta. Mot denna och med bakgrund tanke på att reglerna i de olika i till vilka hänvisas i kapitlen lagen 10 kap. till stor del behandlar av att den åsidoföljderna försäkrade sätter sina förpliktelser (exempelvis framkallande av försäkringsfall) har det bedömts lämpligt att den anställde anses som försäkrad även vid denna sorts försäkring. Men självfallet är det arbetsgivaren själv som är försäkrad såvitt försäkringen omfattar skador honom på själv (10 kap. 3 § andra stycket lagförslaget). De förut berörda i till EG-direktiv reglerna förslaget passar mindre väl på den speciella försäkringsform som att ka-försäkring utgör; överföra exempelvis bestämmelserna om och uppsägning premiedröjsmål till 10 kap. skulle vålla 10 praktiska svårigheter (jfr kap. 7 § lagförslaget). Ett tvingande skydd för försäkringstagaren torde här te helt sig överflödigt också från hans egen synpunkt. Enligt vår mening bör man om avstå från att samordna 10 och möjligt kap. EG-reglerna. Skulle en samordning visa sig nödvändig, bör dessa frågor närmare utredas i samråd med representanter för försäkringsbranschen och för organisationerna på arbetsmarknaden.

15.2 Information

Sammanfattning: Även vid skadeförkollektivavtalsgrundad säkring är informationen De vi föreslår i denna viktig. regler del överstämmer till stor del med motsvarande för regler gruppersonförsäkring. Bolaget har ett civilrättsligt ansvar för oriktiga försäkringsbesked.

I personförsäkringsbetänkandet, där stor uppmärksamhet ägnades åt den information som bör lämnas av fann vi att inbolagen, formationsbehovet vid gruppförsäkring och är lika ka-försäkring stort som vid individuell i 2 PFL försäkring. Reglerna kap. passade

246 Allmänmotivering till 10 kap.

Avsnitt 15.3 emellertid inte på bl.a. ka-försäkringen, varför särskilda informationsregler föreslogs i 10 kap. 4 och 5 §§ den lagen. Enligt dessa skall information lämnas inte bara så snart en överenskommelse om träffats mellan arbetsmarknadsparterna utan också ka-försäkring under försäkringstiden. Vidare skall genom särskilda försäkringsbesked de anställda underrättas om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen och om väsentliga avgränsningar av försäkringsskyddet. l enlighet med vad som redan är brukligt på arbetsmarknaden skall det åligga både försäkringsbolaget och aratt delta i informationsarbetet. - En naturlig betsmarknadsparterna vi vara att de anställda skall kunna lita på utgångspunkt ansåg Åndras till de anställdas nackdel försäkringsbeskeden. försäkringen eller upptäcker bolaget att beskeden på grund av felskrivning t.ex. anger försäkringsförmånerna för högt, innebär emellertid förslaget att att informera om aktuella villkor efter en tid kan bolaget genom villkoren. Enligt PFL kan bolaget också åberopa gälstödja sig på lande villkor om den försäkrade viss tid före försäkringsfallet insett eller bort inse vilka villkor som verkligen gäller. Även vid skadeförsäkring har informationen väsentlig betydelse för de försäkrade. De regler som föreslås i 2 kap. lagförslaget bygger huvudsakligen på nuvarande bestämmelser i KFL och förslaget till PFL. Också den informationsskyldighet som vi föreslagit i 9 kap. för gruppskadeförsäkringens del ansluter väsentligen till personförsäkringsbestämmelserna. För ka-försäkring fordras emellertid en reglering, anpassad till de särskilda förhållandena kring speciell dessa I stort sett är det möjligt att ha samma regler som försäkringar. i 10 PFL. På liknande sätt som vid personförsäkring bör ett kap. kunna åberopas av den som är i god tro. Godtrosförsäkringsbesked regeln bör emellertid utformas på samma sätt som vid gruppskadeförsäkring (se 10 kap. 4 och 5 §§ samt 9 kap. 5 § lagförslaget; jfr även avsnitt 16.9.5 nedan).

15.3 m.m.

Försäkringsavtalet

Sammanfattning: I fråga om tiden för bolagets ansvar, uppoch av försäkringen föreslår vi regler som i sägning ändring huvudsak stämmer med motsvarande bestämmeler i PFLförslaget. I lagen erinras om att det kan finnas ett visst efterskydd då någon inte längre uppfyller kraven att omfattas av försäkringen. Även vid skadeförsäkring förekommer det att utgår även om en arbetsgivare har försummat ersättning att teckna en försäkring. Den ersättning som då skyldigheten utgår jämställs med ersättning från ka-försäkring.

till 10 247 Allmänmotivering kap.

Flera av reglerna i 3 kap. PFL om m.m. Avsnitt 15.3 försäkringsavtalet ansågs inte passa särskilt bra vid ka-försäkring, och därför behandlas motsvarande frågor endast i 10 i det Sålunda kap. lagförslaget. ges det i PFL speciella bestämmelser om bl.a. tiden för bolagets ansvar och om förutsättningarna för att såga upp eller ändra försäkringen. Även reglerna om försäkringsavtalet vid i 3 skadeförsäkring kap. är i så hög grad anpassade till försäkring i allmänhet att det i denna del är nödvändigt med en särskild i 10 Bestämmelserreglering kap. na kan i huvudsak få samma innehåll som i förslaget till PFL. Också vid skadeförsäkring skall alltså, i det fall att arbetsgivaren är skyldig att teckna en försäkring enligt ett kollektivavtal, ansvar bolagets börja gälla redan från det att arbetsgivaren blir bunden av kollektivavtalet eller från den senare som anges i avtalet. Vidare bör dag även här villkoren kunna hindra och bolaget arbetsgivaren att säga upp försäkringen så länge arbetsgivaren enligt ett kollektivavtal är skyldig att hålla försäkring för de anställda. bör försäk- Slutligen ringsbolaget inte få ändra utan försäkringen arbetsmarknadsparternas godkännande. Beträffande ka-försäkring har i förslaget till PFL förutsätts att det kan förekomma bl.a. efterskydd, fribrev, och fortsåttningsförsäkring återbäring (10 kap. 9 och 10 §§ PFL). För skadeförsäkringens del kan efterskydd aktualiseras vid ka-försäkring. Här kan hänvisas till villkoren för AGB, enligt vilka s.k. under vissa förut- B-belopp utgår sättningar till den som blivit arbetslös inom fem år från det att han friställts. Dessutom kan nämnas att vid TFA kan ur ersättning utgå försäkringen för arbetssjukdom som visat efter att sig anställningen upphört; det är tillräckligt att vederbörande utsatts för åverskadlig kan då han varit anställd hos en som hade TFA-förarbetsgivare säkring. Lagen bör erinra om denna till möjlighet utvidgat skydd. Frågor som anknyter till själva försäkringsavtalet behandlas i 10 kap. 6-9 §§ lagförslaget. Som antytts ovan tillämpas vid ka-försäkring ibland särskilda garantiregler, som innebär att försäkringsersättning betalas ut även om arbetsgivaren försummar en skyldighet att teckna avtal med ett försäkringsbolag. Enligt förslaget till PFL skall även den ersättning som utgår i ett sådant fall anses som från kollektivaversättning talsgrundad försäkring. Det väsentliga skälet för bestämmelsen i PFL är att det skall finnas garantier att försäkringsersättningen behandlas som ersättning från såvitt personförsäkring gäller familjerättsliga förfoganden och förhållandet till borgenärerna. Särskilt med tanke på den skatterättsliga lagstiftningen får det anses lämpligt att även SkFL anger att ersättning som utgår enligt en sådan garantiregel skall anses som ersättning från en 1 § ka-försäkring (10 kap. tredje stycket). Frågan om ett eventuellt skydd mot beutmätning handlas i utsökningsbalken, närmast 5 7 §. kap.

248 Allmänmotivering till 10 kap.

Avsnitt 15.5 15.4 av ansvar

Begränsningar försäkringsbolagets

Sammanfattning: Reglerna om nedsättning av försäkringsersättningen vid individuell försäkring skall tillämpas även vid ka-försäkring. Den försäkrade, liksom arbetsgivaren i egenskap av försäkringstagare, har en upplysningsplikt mot bolaget. Endast försäkrad som själv försummat upplysningsplikten kan drabbas av nedsättning.

I 4 kap. lagförslaget finns regler som innebär att försäkringsbolaget under vissa förutsättningar har ett endast begränsat ansvar eller ibland inte något ansvar alls, t.ex då oriktiga upplysningar lämnas till bolaget i samband med att försäkringen tecknas. Liknande regler finns i PFL-förslaget. På samma vis som i PFL har vi funnit det möjligt att i 10 kap. lagförslaget hänvisa till 4 kap. i dess helhet utan att detta skall medföra några tillämpningssvårigheter (10 kap. 2 § första stycket lagförslaget). Om försäkringstagaren försummat sin upplysningsplikt går detta normalt ut över samtliga försäkrade (jfr 4-10 §§ FAL och 30 § KFL, se även 4 kap. 2, 3 och 9 §§ lagförslaget). Beträffande personförsäkringen fann vi att en oriktig uppgift från arbetsgivaren inte rimskall kunna ut över den anställde; för denne är det många ligen gå gånger omöjligt att kontrollera vilka uppgifter som arbetsgivaren lämnar till försäkringsbolaget. Också då arbetsgivaren tecknar en skadeförsäkring till förmån för de anställda bör bolaget få åberopa brott mot upplysningsplikten endast om den som kräver ersättning själv kan lastas för försummelsen (10 kap. 2 § andra stycket och 10 § lagförslaget; se även SOU 1986:56 s. 458 f).

15 .5

Övriga frågor

Sammanfattning: Flertalet regler för individuell försäkring om försäkringsersättning, tredjemansskydd och skadereglering kan tillämpas på ka-försäkring.

I PFL-betänkandet finns en redogörelse över premiebetalningen vid nuvarande former av ka-försäkring (avsnitt 4.4). Något egentligt behov av regler på området ansågs inte föreligga, och vi begränsade oss därför till att i PFL-förslaget ta med en bestämmelse om uppsägningstiden vid premiedröjsmål (10 kap. 7 §). Förhållandena är i stort sett likartade vid skadeförsäkring, och i denna del föreslår vi

sou 1989:88 till 10 Allmänmotivering kap. 249

samma regel som i PFL 7§ andra (10 kap. stycket lagförslaget). Avsnitt 15.5 Reglerna i 6 om kap. lagförslaget försäkringsersättningen torde kunna tillämpas också på ka-försäkring; i den mån de inte passar in på ka-försäkring räknar vi med att saken behandlas i försäkringsvillkoren. För närvarande bör i 7 ha endast reglerna kap. begränsad betydelse för del. Vad som kan komma i ka-försäkringens fråga är i första hand bestämmelserna i 7 1-4 §§ och 6 §. Det är emellerkap. tid att märka att det vid kan antas att villkoren ka-försäkring alltid kommer att utesluta det som annars kan skydd försäkringstagaren ha i 7 1 §, om enligt reglerna kap. försäkringen gäller för endast de anställda. Reglerna i 7 5 § lär inte ha kap. någon praktisk betydelse vid ka-försäkring. Här torde de som vi föreslår i informationsregler 10 kap. 5 § vara I den mån tillräckliga. ansvarsförsäkring meddelas som kan det bli aktuellt att i 7 ka-försäkring följa reglerna kap. 7, 9 och 10 §§. Reglerna i 8 rör kap. lagförslaget skaderegleringen och frågor som anknyter till denna, t.ex. I behandlas preskription. kapitlet också möjligheten till av vissa beslut av försäkdomstolsprövning ringsbolaget. Bestämmelserna bör kunna också för ka-förgälla säkring. Visserligen skall 3 kap. 1 § inte tillämpas på ka-försäkring, varför en domstol inte kan pröva om kunnat försäkringsbolaget avslå en begäran om en sådan 8 försäkring (jfr kap. 6 §). Vi har emellertid ändå ansett det att liksom i PFL hänvisa möjligt till hela 8 kap.

16 till

Specialmotivering skadeförsäkringslagen

16.1 till 1

Specialmotivering kap. (Inledande

bestämmelser)

Kapitlet, som har rubriken Inledande bestämmelser, innehåller fyra paragrafer. Av 1 § framgår lagens tillämpningsområde. I 2 § har tagits med vissa definitioner. I vad mån lagen är tvingande föreskrivs

i 3 och 4 §§.

16.l.1 till 1 1 §

Specialmotivering kap.

l § Denna lag tillämpas på försäkring mot ekonomisk förlust genom sakskada, ersättningsskyldighet eller ren förmögenhetsskada i övrigt hos ett försom tecknas säkringsbolag (skadeförsäkring) hos ett försäkringsbolag. I 1 kap. 5 § personförsäkringslagen (19XX:000) anges vilka bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en skadeförsäkring. Lagen gäller inte för trafikförsäkring, om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410), och inte heller för återförsäkring. Bestämmelserna i 2-8 kap. gäller för individuell försäkring. För gruppförsäkring gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller de bestämmelser som anges i 10 kap.

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.

Första stycket

Förslaget till PFL omfattar livförsäkring, och sjukförsäkring olycksfallsförsäkring, under det att förslaget till SkFL behandlar skadeförsäkring. Med utgångspunkt i har vi valt skadeståndslagens begrepp

att som beteckna som skall

skadeförsäkring försäkring skydda mot

ekonomisk förlust genom sakskada och ren lik-

förmögenhetsskada som försäkring som kan då är åberopas någon ersättningsskyldig

mot annan. Med tanke att den som vid

på ersättning utgår kaförsäkring och som grundas på särskilda överenskommelser inte

alltid framstår som skadestånd i har vi undvikit att

vanlig mening använda begreppet skadeståndsskyldighet.

252 Specialmotivering till I kap. ‘I §

Avsnitt 16.1.1 Det torde inte bli några större svårigheter att skilja mellan personoch skadeförsäkring (jfr dock om vissa företagsförsäkförsäkring avsnitt 14.7 Som framgått av PFL-betänkandet föreringar, ovan). kommer det att skadeförsäkring innehåller moment av personföroch i dessa fall skall vissa i PFL tillämpas i den delen säkring, regler 1 5 § förslaget till PFL; 1986:56 s. 479 f). Vi har emellertid (jfr kap. inte funnit skäl att räkna med med inslag av personförsäkringar skadeförsäkring. till 1 kap. 5 § PFL har därför Någon motsvarighet inte tagits med i SkFL (jfr lagförslag 3). för näringsidkare skall anses som skade- Sjukavbrottsförsäkring om helt eller till övervägande del försäkring försäkringsersättningen skall beräknas efter eller förluster, något som framverkliga utgifter redan 1 § PFL SOU 1986:56 s. 223 och går av förslaget till 1 kap. (jfr 465). Som (avsnitt 6.3 ovan) skall lagen sägs i allmänmotiveringen bl.a. och trygghetstillämpas på avgångsbidragsförsäkring (AGB) vid arbetsskada liksom och försäkring (TFA) på patientförsäkring läkemedelsförsäkring, trots att dessa till sitt syfte står nära person- En närmare för AGB och TFA finns i försäkringar. redogörelse PFL-betänkandet (SOU 1986:56 s. 196 f och 199 ff).

Andra stycket

För närvarande vid konsumentförsäkring KFL och annars gäller FAL också för trafikförsäkring i den mån annat inte följer av trafik- Motsvarande skall tillämpas också sedan SkFL skadelagen. ordning kommit att ersätta FAL och KFL. Detta innebär bl.a. att i reglerna 3 1 § om rätt till försäkring inte gäller vid trafikförkap. lagförslaget ämnet i 5 § trafikskadelagen, som föreskriver att säkring; regleras som har fått tillstånd att meddela trafikförett försäkringsbolag är att låta den som önskar teckna sådan försäkring. säkring skyldigt Vidare kan t.ex. om framkallande av försäkringsfall i reglerna 4 5 § inte åberopas som skäl att sätta ned ersättkap. lagförslaget vid trafikförsäkring. Frågan om nedsättning skall i detta fall i ningen stället med stöd av 12 § - Skälen för att avgöras trafikskadelagen. lämna vid sidan av lagen framgår av allmänmoåterförsäkringen tiveringen (avsnitt 6.3 ovan).

Tredje stycket

Liksom till PFL erinras i SkFL om att har särskilda i förslaget lagen för individuell gruppförsäkring och kollektivavregler försäkring, talsgrundad försäkring.

16.1.2 till 1 2 §

Specialmotivering kap. Avsnitt 16. 1.2

2 § I denna lag betyder försäkringstagaren: den som har ingått avtal om försäkring med ett försäkringsbolag, den försäkrade: den vars intresse har försäkrats mot skada, konsumentförsäkring: skadeförsäkring som konsument eller dödsbo tecknar för huvudsakligen enskilt ändamål, företagsförsäkring: skadeförsäkring som avser näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och annan skadeförsäkring som inte är konsumentförsäkring eller kollektivavtalsgrundad försäkring, sjöförsäkring: skadeförsäkring som avser fartyg eller varor under eller i samband med sjötransport.

Försäkringstagaren är den som har ingått avtal om med försäkring ett försäkringsbolag. Samma definition används i till PFL förslaget och torde inte skapa några tillämpningssvårigheter. Den försäkrade är den som försäkringen skall mot ekonoskydda misk förlust. Vid skadeförsäkring förekommer uttrycket inte i FAL, där det i stället talas om § försäkringshavaren (2 tredje stycket). Däremot används det i KFL; försäkrad är vid den skadeförsäkring vars intresse försäkrats mot skada torde man (2 §). I praktiken numera vid all skadeförsäkring lägga denna innebörd i begreppet, och vi har funnit det naturligt att i SkFL KFL. Det är att märka följa att det alltså är skillnad mellan försäkrad vid och skadeförsäkring vid personförsäkring. Vid är det den försäkrade skadeförsäkring som efter ett försäkringsfall har rätt till Vid försäkringsersättning. personförsäkring skall försäkringsersättningen däremot tillfalla försäkringstagaren (eller hans rättsinnehavare); försäkrad är den på vars liv eller hälsa en försäkring och han har inte gäller någon självständig rätt till utfallande En annan sak är att vid ersättning. skadeförsäkring försäkringstagaren och den försäkrade ofta är samma person. - Vilka som av av förskyddas försäkringen framgår säkringsvillkoren och reglerna i 7 kap. I paragrafen förklaras vidare

lagens begrepp konsumentförsâkring

och företagsförsäkring, något som skall ses mot av att bakgrund lagen i skall åtskilliga sammanhang tillämpas olika beroende på vem som tecknat försäkringen. För att en skall anses som en försäkring konsumentförsäkring, skall den tecknas av en konsument för huvudsakligen enskilt ändamål. Bedömningen skall samma vis göras på som enligt 1 § KFL 1979/80:9 s. 98 Att (jfr prop. ff). märka är emellertid att enligt SkFL är ett vidare bekonsumentförsäkring grepp; däri ingår alla försäkringar som tecknas av konsumenter för huvudsakligen enskilt ändamål, utan den som begränsning framgår av 1 § KFL. Exempel på försäkring som nu förs in under konsumentreglerna är djurförsäkringar av olika slag, smyckeförsäkring, kameraförsäkring, urförsäkring, glasögonförsäkring, pälsförsäkring och

musikinstrumentförsäkring.

254 till 1 kap. 2 § SOU 1989288 Specialmotivering

Avsnitt 16. 1.2 Vi har funnit att de som skall tillämpas på konsumenter bör regler också då dödsbo tecknar för enskilt ändamål. Ett gälla försäkring dödsbo kan emellertid inte utan vidare jämställas med konsument, och därför särskilt i lagtexten (jfr prop. 1984/85:110 s. anges dödsbo 370 I och för torde det inte vara särskilt ofta som ett dödsbo f). sig har anledning att teckna en försäkring, men det kan finnas ett under tiden fram till dess arvskifte försäkringsbehov exempelvis sker. Även då ett dödsbo tecknar en försäkring är det av avgörande om försäkringen gäller för huvudsakligen enskilt ändamål betydelse eller inte; avser dödsboets försäkring en rörelse som den avlidne drivit, blir det inte fråga om att följa konsumentreglerna. Det bör erinras om att vid bedömningen om en försäkring är att se som en eller en företagsförsäkring, det är konsumentförsäkring ställning som skall beaktas. Är det någon annan försäkringstagarens än som är försäkrad, skall man alltså inte i detta försäkringstagaren fästa avseende vid dennes förhållanden. - Här sammanhang något skall erinras om att 9 1 § andra stycket vissa gruppförenligt kap. säkringar skall anses som konsumentförsäkring. Vid företagsförsäkring är det i huvudsak fråga om försäkringar som i och offentlig verksamhet. Detta är gäller näringsverksamhet emellertid inte något krav. Till företagsförsäkring hänförs nämligen också som tecknas av t.ex. stiftelser och föreningar försäkringar utan att de driver Det behov av skydd som näringsverksamhet. i sådana fall kan ha mot villkor som avviker från försäkringstagarna torde bli reglerna i följande lagen tillräckligt tillgodosett genom paragraf. SkFL omfattar även kollektivavtalsgrundad försäkring. Denna anses varken som konsumentförsäkring eller företagsförsäkring. definieras och behandlas i 10 kap. lagförslaget. Försäkringen av överensstämmer i stort med vad som Betydelsen sjöförsäkring avses i 59 § FAL och nuvarande praxis inom sjöförsäkringsbranschen och torde utan svårigheter kunna samordnas med internationell terminologi. Innebörden torde inte heller skapa några problem vid av 1927 års om dispaschörs befattning med tillämpning lag I är det vidare klart att t.ex. försäkringstvister. fortsättningen protection- and indemnityförsäkring (P & I) utgör sjöförsäkring (jfr I kan hänvisas till 2 § Hellner s. 435). fråga om begreppet fartyg omfattar både skepp och båt. Sjöförsäkring kan sjölagen; fartyg alltså tecknas inte bara av en företagare utan också av en konsument som önskar ha sin fritidsbåt av försäkring (jfr 1 kap. 3 § skyddad tredje stycket lagförslaget).

16.1.3 Specialmotivering till 1 3 § kap. Avsnitt 16. 1.3

3 § Vid konsumentförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring är försäkringsvillkor, som i jämförelse med reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade, utan verkan mot honom. Vad som nu har sagts gäller även vid företagsförsäkring, om försäkringstagaren med hänsyn till den försäkrade verksamhetens art och omfattning, riskens beskaffenhet samt förhållandena i övrigt skäligen bör ha samma skydd som en konsument mot ett sådant villkor. Försäkringsvillkor, som avviker från bestämmelserna i 7 kap. till nackdel för den försäkrade eller annan ersättningsberättigad, saknar verkan. Detsamma gäller försäkringsvillkor vid ansvarsförsäkring som till nackdel för den skadelidande avviker från 4 kap. 9 § andra stycket eller 8 kap. Första stycket gäller inte vid sådan sjöförsäkring eller annan transportförsäkring eller försäkring av luftfartyg som inte är konsumentförsäkring och inte heller vid kreditförsäkring eller försäkring som avser all framtid.

Första stycket

SkFL är tvingande vid all konsumentförsäkring: försäkringsbolaget får inte använda villkor som i med bestämmelser jämförelse lagens är till nackdel för eller den försäkrade. Att försäkringstagaren försäkringstagaren nämns här är naturligt; det är med honom som bolaget ingår avtal. Men också en försäkrad som inte är samtidigt försäkringstagare skall kunna lita på att lagen gäller också för hans del. Det är ju han som i allmänhet har det intresset av att verkliga villkoren inte avviker från lagen. - Det som således skydd lagen ger försäkringstagaren och den försäkrade kan också aktualiseras vid gruppförsäkring (jfr 9 kap. 1 § andra Vidare att stycket). gäller lagen är tvingande vid all ka-försäkring (jfr avsnitt 15 Att det ovan). för såväl gruppförsäkring som är att under ka-försäkring möjligt vissa förutsättningar avvika från av 1 4 §. lagen följer kap. I förhållande till 36 § avtalslagen har bestämmelsen såtillvida ett större tillämpningsområde som den kan också mot villkor åberopas som inte är oskäliga på det sätt som avses i Å avtalslagens regel. andra sidan kan denna även när förregel naturligtvis tillämpas säkringstagaren inte behöver samma skydd som en konsument, ifall villkoret med hänsyn till andra framstår som oskäomständigheter ligt. Liksom i förslaget till PFL har vi ansett oss kunna att ange avvikande villkor inte får användas i förhållande till lagens samtliga bestämmelser, trots att avtalsfrihet ändå inte i vissa gäller frågor, t.ex. om information i 2 1-6 §§. kap. Vid bedömningen av om ett villkor är till nackdel för vederbörande, skall det enskilda villkoret i med besig jämföras lagens stämmelser på området; liksom vid skall man alltpersonförsäkring så inte göra en samlad av villkoren SOU 1986:56 bedömning (jfr s. 476).

256 till 1 3 § Specialmotivering kap.

Avsnitt 16. l .3 är att försäkringstagaren vid företagsförsäkring Utgångspunkten måste att han får andra, ibland strängare villkor än om acceptera han varit konsument. Ett skäl för avtalsfrihet på företagsförsäkringens område är att man här har så varierande situationer; villkoren måste ofta efter förhållanden som det inte är anpassas speciella att förutse till avtalsfrihet, här möjligt i lagen. En annan anledning liksom ofta vid annan lagstiftning, är att föreförmögenhetsråttslig i allmänhet kan anses ha så mycket bättre förutsättningar än tagaren att bevaka sina intressen - som är att konsumenten något rimligt kräva av honom också med tanke på det ansvar han har för sina anställda. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 6.4 ovan) har de flesta tillfälle att beträffande olika frågor kring förföretagare få nödvändigt bistånd från sina intresseorganisatiosäkringsskyddet ner. Saknas denna kan de i allmänhet få hjälp genom möjlighet, t.ex. biträde av advokat eller konsult. De flesta torde vara av sådan karaktär att företagsförsäkringar om det så vill i kan använda villkor som försäkringsbolaget princip avviker från alla regler i lagen (frånsett bestämmelserna i 2 kap. 1-6 §§ och 7 Under vissa förutsättningar skall emellertid kap.). denna paragraf i stället för ett försäkringsvillkor lagens regler enligt också vid Samtidigt är att märka att tillämpas företagsförsäkring. vissa ställen direkt anger att reglerna gäller vid lagförslaget på konsumentförsäkring. De saknar då betydelse vid företagsförsäkhur konsumentliknande ställning försäkringstagaren än har. Vi ring, har t.ex. funnit att bestämmelserna i 3 kap. 1 § om rätten till försäkring skall begränsas just till konsumentförhällanden. Vidare skall beaktas att vi också föreslår regler som tar sikte på endast 4 1 § andra stycket och 8§ företagsförsäkring (t.ex. kap. andra Inte heller då kan en företagare, även om hans stycket). i om en konsuments, åberopa de konsuställning hög grad påminner som området. Det är emellertid tänkbart att ett mentregler gäller på villkor vid underkänns eller jämkas med stöd av företagsförsäkring 36 § avtalslagen. Huruvida har rätt att avvika från lagen genom ett visst bolaget villkor skall vid all efter en samlad beföretagsförsäkring avgöras varvid får tas till arten och omfattningen av den dömning, hänsyn försäkrade verksamheten, den risk som avses med villkoret samt andra förhållanden. har ett starkt intresse av att på Naturligtvis försäkringsbolaget förhand kunna bedöma om det finns risk för att ett villkor inte kan Här inverkar en rad faktorer av skilda slag. Som upprätthållas. framgår av allmänmotiveringen har det beträffande företagsförsäkinte varit att med i t.ex. antalet anringen möjligt utgångspunkt ställda, storlek eller försäkringsvärdet dra en lämplig omsättningens de fall och de situationer då gräns mellan då lagen måste följas

till 1 Specialmotivering kap. 3 § 257

avvikande villkor får användas. Men måste man även med självfallet Avsnitt 16. l .3 de regler som vi föreslår beakta sådana förhållanden; särskilt rörelsens omfattning spelar en stor roll i detta Är det ett sammanhang. betydande antal anställda i rörelsen torde man i allmänhet kunna räkna med fullständig avtalsfrihet. storlek i den för- Omsättningens säkrade rörelsen torde däremot inte få samma i detta betydelse sammanhang. Omsättningen kan t.ex. vara endast därmycket hög för att några enstaka värdefulla produkter omsätts i rörelsen. Den risk villkoret avser ofta spelar en avgörande roll i detta sammanhang. När det gäller försäkring av den yrkesmässiga risken, har bolaget ofta vägande skäl att villkoren utöver vad skärpa lagens regler tillåter, medan detta kan vara mindre vid mera naturligt alldagliga skaderisker. Också annars kan särskilt stora risker i verksamheten vara ett skäl att väsentligt godta långtgående förpliktelser för den försäkrade. Visserligen behöver inte en rätt hög riskgrad innebära att bolaget har frihet att avvika från lagen i alla delar, men försäkringstagaren får i detta fall vara särskilt villuppmärksam på kor som knyter an till utövandet av verksamheten, själva t.ex. säkerhetsföreskrifter. - Ett ytterligare förhållande som kan ha i betydelse detta sammanhang är om verksamheten drivs av en eller en fysisk juridisk person. I allmänhet ligger det något närmare till hands att tillämpa lagen i stället för villkoren i det förra fallet. Men det är inte uteslutet att bortse från vissa villkor också då rörelsen drivs av t.ex. ett aktiebolag eller ett det förekommer handelsbolag; ju även i sådana fall att rörelsen är rätt begränsad. Inte så få försäkringar tecknas av som endast företagare själva eller med hjälp av någon enstaka annan driver den förperson säkrade verksamheten. Inkomsten av rörelsen då ligger många gånger inte över vad som motsvarar den lön som i motutgår svarande fall vid Utom vilka är det anställning. småbrukare, typiska exemplet, kan nämnas tobakshandlare, elektriker och frisörer. Framför allt i sådana fall är det tänkbart att låta slå lagens regler igenom. Samtidigt gäller att företagaren även då i avseenden många kan sägas försäkra en yrkesrisk och då har särskilda förutsättningar att förstå avtalets innebörd. Av elektrikern kan t.ex. förväntas att han inser alla de faror som är direkt förenade med det installationsarbete som han utför och att han därför särskilt sätter in i de sig villkor som rör just detta. I som sådana försäkringsfall angår förhållanden bör det i allmänhet inte komma i att se bort från fråga villkoren. Detta gäller med särskild styrka, då den försäkrade verksamheten medför mycket stor risk för t.ex. försäkringsfall, yrkesmässiga sprängningsarbeten. Det är inte meningen att då det meddelar försäkringsbolaget en försäkring normalt måste undersöka de mera förhållandespecifika na för att bedöma om det kan lita kring försäkringstagaren på att ett

258 till I 3 § Specialmotivering kap.

Avsnitt 16. 1.3 villkor är hållbart. Det bör vara tillräckligt att det görs en mera allmän bedömning av det skydd en företagare av aktuellt slag typiskt sett kan göra anspråk på. Sådana särskilda förhållanden som t.ex. hur varit verksam i den aktuella branschen länge försäkringstagaren eller om han av personliga och i och för sig godtagbara skäl har att sätta sig in i försäkringsvillkorens innebörd speciella svårigheter kan bara någon enstaka gång inverka och då närmast med stöd av 36 § avtalslagen. Avgränsningen är en naturlig följd av vårt sätt att se på frågan om en lagreglering av företagsförsäkring (jfr ovan avsnitt 6.4). Skulle man fästa större vikt vid omständigheterna i det enskilda fallet, kunde det i hög grad försvåra en bedömning av vilka villkor som för — som måste verkligen gäller försäkringen något innebära olägenheter också från försäkringstagarens synpunkt. I detta sammanhang bör framhållas, att frågan om ett villkor skall i viss utsträckning beror på förhållandena vid skadefallet, tillämpas bl.a. om man kan se detta som ett typiskt förverkligande av yrkesrisken vid verksamheten. Man bör därför lämpligen inte tala om att ett villkor underkänns eller godkänns; det är tänkbart att generellt det i ett visst fall anses beröva en försäkringstagare det skydd han rimligen kan begära, medan i en annan situation det framstår som eller naturligt att åberopa det. lämpligt Har det från början funnits förutsättningar att avvika från lagen, kan det inte under försäkringstiden komma i fråga att i stället för villkoren tillämpa lagen enbart därför att försäkringstagaren senare, t.ex. genom en väsentlig nedskärning av rörelsen, kommit att inta en ställning som i hög grad påminner om konsumentens. Också här kan dock 36 § avtalslagen någon gång bli tillämplig. Det sagda innebär att vid företagsförsäkring det normala är att villkoren följs vid ett skadefall; endast i speciella situationer blir ett avsteg aktuellt, och i allmänhet inte vid försäkring av medelstora och större företag. Det är rimligen försäkringstagarens sak att påvisa omständigheter som motiverar en avvikelse från villkoren, t.ex. karaktär och storlek eller omständigheterna vid skadefalföretagets let; å andra sidan får det anses åligga försäkringsbolaget att klargöra med det villkor som åberopas och särskilt vilka svårigheter syftet som finns att försäkra den aktuella risken. Som framgått blir emellertid det avgörande i allmänhet en sammanvägning av de olika faktorer som här har nämnts. Det medför att man svårligen kan göra bestämda uttalanden om hur olika typer av villkor skall bedömas. Man kan anta att bolagen i allmänhet håller en betydande säkerhetsför att inte behöva befara några tvister om villkorets hållmarginal barhet. — Vi anser oss dock böra ge några allmänna synpunkter på dessa frågor. I de allra flesta fall har risken för försäkringsfall stark anknytning till den försäkrade verksamheten, och då har bolaget i allmänhet rätt

till I Specialmotivering kap. 3 § 259

att tillämpa villkor som avviker från lagens regler om upplysnings- Avsnitt l6.l.3 och anmälningsplikt även när är en försäkringstagaren småföretagare. Som kan nämnas exempel att en cykelhandlare utvidgar verksamheten till att omfatta inte helt i oväsentliga svetsningsarbeten samma lokal som den försäkrade men att meddela detta glömmer till bolaget. Skulle samma däremot försumma att försäkringstagare anmäla ett förhållande som helt utanför den försäkrade verkligger samheten, kan det ibland finnas att bortse från villkor anledning som är strängare än lagens regler. Exempelvis kan en sysselsättning som medför risker också för inledas en intillförsäkringstagaren på iggande fastighet, helt utan dennes medverkan. Vad angår ett eventuellt brott mot meddelade säkerhetsföreskrifter måste man pröva i vilken egenskap den försäkrade har åsidosatt sina skyldigheter. Härvid bör beaktas inte bara om han kan anses som sakkunnig i det aktuella avseendet utan också hur pass och väsentlig typisk för verksamheten den ifrågavarande förpliktelsen är. Har en guldsmed ålagts att ha sin affärslokal utrustad med för fönstgaller ren, finns det knappast något som hindrar att beträffande bolaget konsekvenserna av försummelse att iaktta villkoren har regler som går längre än vad som av 4 följer nedsättningsreglerna kap. 6§ lagförslaget. För guldsmeden är risken för inbrott i butikslokalen uppenbar, och i allmänhet kan krävas av honom att han även vid kortare frånvaro noga iakttar att låsa lokalen. Mot skyldigheten denna situation skall ställas fallet att t.ex. en frisör att låsa glömmer arbetslokalen då den lämnas tom under lunchen. Även då är det som om ett brott regel fråga mot säkerhetsföreskrifterna, men det är svårt att påstå att vederbörande intar en ställning som så mycket avviker från konsumentens. Risken inte särskilt av hans präglas yrkesverksamhet. I fall av denna typ kan det finnas skäl att vid ett försäkringsfall avvika från ett villkor som än i går längre reglerna 4 kap. 6 § lagförslaget. Också såvitt rör följderna av att den försäkrade ett

framkallar

försäkringsfall torde man i de flesta fall få ett godta försäkringsvillkor som är strängare än vad som av 4 5 § framgår kap. lagförslaget. Framför allt gäller detta om den försummelse som ligger bakom försäkringsfallet kan anses vara av Som fackmässigt slag. exempel kan nämnas att en orsakar i samrörläggare översvämning band med reparationer av vvs-installationerna i en Men fastighet. det kan också hända att ett framkallas under sådana försäkringsfall förhållanden att frågan om av bör bedömas nedsättning ersättning enligt lagens regler. Om rörläggaren i samband med en i sin rökpaus försäkrade lokal »vållar en brandskada kan felet vara sådant att det lika väl kunde ha och då är det begåtts på fritiden, naturligt att tillämpa samma regler som vid konsumentförsäkring. - Vad nu sagts om framkallande av försäkringsfall torde till stor del också gälla

till 1 3 § 260 Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.1.3 beträffande den räddningsplikt som åvilar den försäkrade.

Beträffande premiebetalningsskyldigheten föreslås i 5 kap. 2 § lag-

som i stort överensstämmer med nuvarande beförslaget regler stämmelser i KFL. En konsekvens av dessa är att försäkringsskyddet normalt inte förrän verkligen fått upphör försäkringstagaren klart för att han försummat Från försig betalningsskyldigheten. har man att vid där säkringshåll gjort gällande företagsförsäkring, det brukar röra vissa försäkringstagare av ju sig om stora premier, ena eller andra skälet kan försöka så länge som möjligt med dröja premiebetalningen. Man får därför räkna med att bolagen kommer att emellanåt föreskriva i villkoren att ansvaret skall upphöra så

snart premiedröjsmål uppkommer. I denna situation framträder inte de synpunkter som nyss utvecklades om försäkringstagarens sakkunskap och de typiska yrkesmen det kan företagare utan större riskerna, sägas att de flesta kostnad och möda kan sådana rutiner att premierna nortillämpa malt betalas föreskriven tid. Misstag och förbiseenden kan dock på och särskilt i denna situation kan det te sig obilligt hårt att inträffa, om också bara temporärt, står helt utan skydd. försäkringstagaren, Ett av sådana orsaker brukar normalt inte visa någon dröjsmål bristande eller hos att sina vilja förmåga försäkringstagaren fullgöra att är av detta och det skyldigheter. Om det klarläggs dröjsmålet slag dessutom är kan det vara skäl att inte tillnågorlunda kortvarigt, en klausul om omedelbart av ansvaret. -I övriga lämpa upphörande fall kan önskan att från avtalet väga tyngre. Man bolagets frigöra sig kan dock inte bortse från att ett villkor om betalning kan punktlig vara svårt att för en småföretagare vid ett enstaka beuppfylla talningstillfälle, och det skulle stämma illa med syftet med 1 kap. 3 § att utesluta en av första i sådana situationer. l tillämpning stycket fall om framstår som en tillfällighet bör det också varje dröjsmålet här vara att för villkoret. Det möjligt tillämpa lagens regler i stället bör tilläggas att om bolagen vill upprätthålla betalningsdisciplinen det kan ske olika att kräva som på sätt, bl.a. genom dröjsmålsränta, vid de det i allmänhet rör om vid företagsförsäkring kan premier sig uppgå till inte obetydliga belopp. Även vid villkor inklusive preskripangående skaderegleringen, tion, torde det emellanåt finnas skäl att tillämpa lagens bestämmelvad villkoren innehåller. Inte detta område har

ser oavsett heller på

hos företagsförsäkringen någon större tyngd. särdragen skall informera sär- Enligt reglerna i 2 kap. lagförslaget bolaget skilt bl.a. om villkor som innebär särskilt av viktiga avgränsningar skall lämnas dels i_samband med att

försäkringsskyddet; information

dels då villkoren ändras i sådana avförsäkringen tecknas, just seenden. Vid är det inte hinder företagsförsäkring något principiellt mot att i villkoren avviker från bestämmelserna i försäkringsbolaget

Specialmotivering till 1 kap. 3 § 261

2 7 §, vilka vid försummad information inte kan Avsnitt 16.1.3 kap. enligt bolaget ett villkor av nämnda övriga regler i kapitlet är av åberopa slag; marknadsrättslig typ och saknar betydelse i detta sammanhang. Som tidigare framgått är visserligen utgångspunkten att vid företagsförsäkring försäkringstagaren i allmänhet får anses ha möjlighet att förstå innebörden av avtalet och ta tillvara sina intressen mot bolaget. Men även för den mera erfarne företagaren kan det vara svårt att inse i vad mån villkoren verkligen innebär en särskilt viktig Särskilt då villkoren ändras avgränsning av försäkringsskyddet. kanske i många olika avseenden - är det därför tänkbart att man kan bortse från villkor som strider mot reglerna i 2 kap. 7 §, även här under att försäkringstagaren inte på grund av bl.a. förutsättning rörelsens intar en sådan ställning att bolaget i princip får omfattning avvika från lagen i dess helhet. I praktiken torde det rätt sällan bli aktuellt att pröva om bolaget har rätt att låta villkoren strida mot lagen; från försäkringsbolagen har sagts att man redan i dag tillämpar konsumentvillkor vid många företagsförsäkringar. Säkert finns det möjlighet att gå vidare på denna linje. Det finns dock skäl anta att det i ett inledningsskede kommer att bli en del gränsdragningsproblem. Ett sätt att komma till rätta med dessa bör vara att inhämta synpunkter från försäkringsinspektionen och branschorganisationerna. Detta kan bli aktuellt inte bara för domstolarna i händelse av tvist utan också för bolagen när ett villkor utformas.

Andra stycket

Av stycket framgår att reglerna i 7 kap. liksom också vad beträffar ansvarsförsäkring bestämmelsen i 4 kap. 9 § andra stycket och reglerna i 8 kap. gäller till förmån för tredje man oavsett försäkringens art och oberoende av vad parterna avtalar. För tydlighetens skull har en erinran om detta tagits in i paragrafen. Teoretiskt är det tänkbart att ett försäkringsbolag i företagsförsäkringsvillkor tar in regler som avviker från 8 kap. till nackdel för sådana försäkrade som avses i 7 kap. 1 § första stycket 3. Här vill vi dock peka på möjligheten att jämka ett oskäligt villkor enligt 36 § avtalslagen.

Tredje stycket

Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 6.4) gäller avtalsfrihet vid sjöförsäkring och annan transportförsäkring liksom vid försäkring av luftfartyg såvitt det inte är fråga om konsumentförsäkring. Om t.ex. en sjöförsäkring tecknas av en företagare kan reglerna i lagen därför inte åberopas i strid med försäkringsvillkoren hur begränsad den försäkrade rörelsen än är. Bestämmelserna i lagen är

262 Specialmotivering till 1 kap. 4 §

Avsnitt 16.1.4 däremot tvingande om det är en konsument eller ett dödsbo som försäkrar exempelvis en båt och försäkringen avser huvudsakligen enskilt ändamål. - Av 1 kap. 2 § framgår vad som avses med sjöförsäkring. Någon definition av annan än transportförsäkring sjöförsäkring har inte ansetts behövlig. är avsett att Begreppet luftfartyg tolkas på samma vis som enligt luftfartslagen (1957:297). Av stycket framgår också att avtalsfrihet föreligger vid kreditförsäkring och försäkring för all framtid; även den konsument som undantagsvis tecknar försäkring av detta slag måste acceptera bolagets villkor (frånsett fall då 36 § avtalslagen kan åberopas). - Med kreditförsäkring avses borgensförsäkring, hypoteksförsäkring och kundkreditförsäkring samt försäkring för tryggande av pensionsutfästelser. En kreditförsäkring kan sålunda utgöra en garanti för t.ex. ett åtagande eller ett lån eller innebära ett skydd mot kundförluster. En närmare redogörelse för kreditförsäkring finns i försäkringsverksamhetskommitténs betänkande Försäkringsväsendet i framtiden (SOU 1987:58 s. 284 ff; se även Albemark, Kundkreditförsäkring). Vid de nu behandlade försäkringarna gäller inte en fullständig avtalsfrihet. Beträffande bl.a. reglerna i 7 kap. om tredje mans rätt saknas enligt andra stycket möjlighet att använda försäkringsvillkor som ger ett sämre skydd än vad som följer av det kapitlet. Det bör dock påpekas att vi vid utformningen av tredjemansbestämmelserna tagit hänsyn till den speciella karaktären av t.ex. av försäkring skepp (7 kap. 2 § andra stycket).

16.1.4 till 1 4 §

Specialmotivering kap.

4 § Vad som sägs i 3 § första stycket gäller inte 1. kollektivavtalsgrundad föräkring, om försäkringen följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation, och 2. sådan gruppförsäkring för konsumenter som i fråga om utformning och funktion kan jämställas med kollektivavtalsgrundad försäkring, om villkoren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Enligt 3 § första stycket får vid ka-försäkring försäkringsbolaget inte använda villkor som ur den försäkrades synvinkel är ofördelaktigare än vad som framgår av lagen. Av samma och 9 1 § paragraf kap. andra stycket följer att bolaget inte heller vid försäkring för en grupp konsumenter får avvika från lagens regler. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 6.5 och 15.1 ovan) har vi emellertid funnit att det vid ka-försäkring och gruppförsäkring för konsumenter som i fråga om utformning och funktion kan med jämställas ka-försäkring bör finnas en möjlighet att ha villkor som avviker från lagen. Bestämmelserna har utformats på samma vis som i PFLförslaget, och vi kan därför hänvisa till SOU 1986:56 s. 477 ff.

Specialmotivering till 2 kap. 1 § 263

16.2 till 2 Avsnitt 16-2-1

Specialmotivering kap. (Information)

Kapitlet har rubriken Information och omfattar sju paragrafer. Reglerna motsvarar i stort sett bestämmelserna i KFL och PFL-förslaget. Av en inledande allmän paragraf framgår att försäkringsbolagets information skall anpassas efter försäkringens art och mottagarens förhållanden. De därefter följande fyra paragraferna behandlar information före tecknandet, omedelbart efter tecknandet, under försäkringstiden i övrigt och i samband med bl.a. skaderegleringen. Av 6 § följer att marknadsföringslagens regler om otillbörlig marknadsföring och underlåtenhet att lämna information kan tillämpas i fråga om den information som skall lämnas av försäkringsbolagen även om det inte rör sig om egentlig marknadsföring av försäkring. 17 § föreskrivs, i likhet med i förslaget till PFL, ett civilrättsligt ansvar för försäkringbolaget om det underlåter att informera om t.ex. särskilt viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet och särskilt viktiga säkerhetsföreskrifter.

16.2.1 Specialmotivering till 2 kap. 1 §

l § Försäkringsbolaget är skyldigt att lämna den information enligt bestämmelserna i detta kapitel som kan anses erforderlig med hänsyn till försäkringens art och mottagarens förhållanden. Härvid skall särskilt beaktas om denne i egenskap av konsument eller av annan anledning kan antas sakna sakkunskap i frågan.

Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 7 ovan) är informationsreglerna i 2 kap. avsedda att tillämpas vid såväl konsumentförsäkring som företagsförsäkring; en annan sak är att det vid företagsförsäkring i allmänhet är möjligt för försäkringsbolaget att friskriva sig från det ansvar som enligt bestämmelserna i 7 § kan inträda vid försummad information och att möjligheterna att ingripa enligt marknadsföringslagen är begränsade i dessa fall (se specialmotiveringen till 2 kap. 6 §, avsnitt 16.2.6 nedan). Reglerna har därför fått ett rätt allmänt innehåll. Detta har emellertid gjort det nödvändigt att i en inledande paragraf erinra om att all information skall anpassas b1.a. efter vem som mottar den. Den grundläggande kännedomen om försäkringarna, liksom förmågan att ta till sig bolagets information, varierar naturligtvis i hög grad. Som en utgångspunkt bör dock gälla att den som avser att teckna en företagsförsäkring kan antas ha större insikt i försäkringsfrågor än konsumenten; i vart fall har han i allmänhet bättre förutsättningar att på egen hand få nödvändig hjälp. Men även en företagare, i varje fall om han driver en mindre verksamhet, kan behöva en rätt utförlig information. Det är emellertid också andra faktorer som påverkar utform-

264 Specialmotivering till 2 kap. 2 §

Avsnitt 16.2.2 ningen av informationen. Av stor betydelse är vilket slag av försäkring det rör sig om. En smycke- eller urförsäkring, med dess rätt begränsade villkor, kräver i allmänhet mindre upplysningar från bolagets sida än en villaförsäkring eller en företagsförsäkring. Om försäkringstagaren företräds av en mäklare med fullmakt och mäklaren är registrerad enligt lagen om försäkringsmäklare kan bolaget i allmänhet avstå från att lämna en lika omfattande information som annars. En förutsättning är att mäklaren verkligen är behörig att företräda försäkringstagaren; om mäklaren bara har en s.k. upphandlingsfullmakt måste informationen under försäkringstiden riktas till försäkringstagaren själv. Har bolaget gett mäklaren allmänt material rörande sina försäkringar, behöver bolaget normalt inte vidta särskilda informationsätgärder beträffande varje enskild försäkring. Ifall bolaget exempelvis ändrar sina försäkringsvillkor eller sin tolkning av dessa skall däremot mäklaren underrättas härom, och om bolaget beträffande en viss försäkringstagare har särskild anledning att ge vissa upplysningar, måste bolaget lämna speciell information om detta till mäklaren. Det är också tänkbart att beträffande någon försäkring som omedelbart gäller bolaget inte har tid att sända en väsentlig information över mäklaren, och den får då gå direkt till försäkringstagaren.

16.2.2 till 2 kap. 2 § Specialmotivering

2§ Innan en försäkring meddelas skall försäkringsbolaget lämna en information som är utformad så att den underlättar valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsvillkoren som en kund behöver för att bedöma kostnaderna för och omfattningen av försäkringen. I informationen skall särskilt framhållas 1. villkor som utgör en särskilt viktig avgränsning av försäkringsskyddet, 2. förbehåll enligt 3 kap. 2§ andra stycket om att bolagets ansvar inte inträder förrän premien betalas, 3. föreskrift enligt 4 kap. 3 § om skyldighet att anmäla ändring av risken, och 4. särskilt viktig säkerhetsföreskrift. Information enligt första och andra styckena behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

Första stycket

Paragrafen behandlar informationsskyldigheten innan en försäkring tecknas. Liknande regler gäller redan enligt 5 § KFL (prop. 1979/ 80:9 s. 104 f; jfr också 2 kap. 1 § PFL-förslaget). I förhållande till KFL har emellertid kravet på försäkringsbolaget skärpts på det sättet att bolaget redan innan försäkringsavtalet ingås måste göra kunden särskilt uppmärksam på vissa betydelsefulla villkor, t.ex. särskilt viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet (jfr 6 § KFL).

Specialmotivering till 2 2 § 265 kap.

Det skall betonas att informationen, som kan lämnas skriftligen Avsnitt l6.2.2 eller muntligen, är avsedd att förenkla för kunden i hans överväganden om han skall teckna en viss försäkring eller inte. Informationen skall anpassas efter kundens behov av information, något som i allmänhet gör det möjligt att i hög grad begränsa upplysningarna bl.a. då kunden önskar en likadan försäkring som han nyligen haft i samma bolag. Samtidigt är det inte avsikten att försäkringsbolaget skall behöva ta hänsyn till speciella förutsättningar hos kunden i fråga om dennes möjligheter att tillgodogöra sig informationen. Villkoren är ofta rätt omfattande och svåröverskådliga och kan i allmänhet inte ensamma tjäna som information. Önskar inte kunden en försäkring omedelbart, kan det vara lämpligt att bolaget tillställer honom en sammanfattning av villkoren eller liknande med uppgift om att de fullständiga villkoren kan rekvireras från bolaget. Den särskilda upplysning om t.ex. viktiga avgränsningar som skall lämnas enligt andra stycket kan lämpligen tas in i själva sammanfattningen. Men inget hindrar att den i stället tas med i exempelvis en särskild bilaga vartill det tydligt hänvisas i sammanfattningen. Man får räkna med att kunden sällan är medveten om sin rätt till information. Även om han önskar en försäkring omgående måste bolaget därför som regel på ett tydligt vis göra honom uppmärksam på hans möjligheter att få information. Vidare får bolaget inte utan vidare tolka en begäran om en viss försäkring så att kunden ovillkorligen skall ha just denna försäkring; kanske går det att få ett mera omfattande försäkringsskydd genom en annan som inte försäkring kostar så mycket mera än den kunden tänkt försäkring sig. I motsats till vad som avsetts enligt PFL-förslaget (2 kap. 1 §) sägs inte att informationen skall ta sikte också på kundens allmänna behov av försäkring. Vid personförsäkring är försäkringsbehovet i hög grad beroende av bl.a. vederbörandes ekonomiska villkor liksom av de förmåner som samhället erbjuder i form av t.ex. socialförsäkring. Vad gäller skadeförsäkring torde det däremot i allmänhet vara klart att kunden bör ha ett i form av skydd försäkring. Emellertid kan detta försäkringsbehov ofta olika tillgodoses genom försäkringslösningar. Framkommer det eller finns det starka skäl att anta att kunden redan har en försäkring på grund av medlemskap i t.ex. ett fackförbund, bör bolaget självfallet göra kunden uppmärksam på att han eventuellt har ett tillräckligt försäkringsskydd. Likaså bör bolaget, då kunden säger sig vilja ha en reseförsäkring, påpeka att det kanske finns ett skydd i en meddelad tidigare hemförsäkring.

266 Specialmotivering till 2 kap. 2 § SOU l989:88

Avsnitt 16.2.2 Andra

stycket

Försäkringsbolaget är skyldigt att redan i samband med de inledande kontakterna med kunden särbehandla vissa villkor som i allmänhet har så stor vikt för försäkringstagaren att man måste gå längre än vad som följer av den allmänna informationsskyldigheten. Det rör sig här i allmänhet om villkor som har särskild betydelse för risken för försäkringsfall eller för skadans storlek. Villkoren skall framhållas särskilt i aktuella delar, och om bolaget underlåter detta kan det i allmänhet inte åberopa villkoret vid ett försäkringsfall (jfr 7 §). Det kan påpekas att på motsvarande vis behandlas vissa villkor i PFL-förslaget (2 kap. 1 §). Såvitt gäller villkor som innebär särskilt viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet, tar lagregeln sikte på förhållanden som avviker från vad det kan anses att en försäkringstagare i allmänhet utgår från. Den enskildes speciella förväntningar på försäkringen spelar sålunda inte någon roll om inte dessa på ett eller annat sätt är klara för bolaget. Som exempel på särskilt viktiga avgränsningar kan nämnas villkor som ger ett egendomsskydd endast i den försäkrades bostad och villkor vid egendomsförsäkring som anger att ersättning överhuvudtaget inte utgår vid stöld av stöldbegärlig egendom. Inom företagsförsäkring kan det vara betydelsefullt att upplysa om att mycket praktiska risker vid den aktuella verksamheten är undantagna. Samtidigt bör om företagsförsäkringen framhållas att försäkringstagaren i allmänhet har rätt stor anledning att räkna med villkor som begränsar försäkringsskyddet på olika vis. Har ett i och för sig betydelsefullt villkor om försäkringsskyddets avgränsning allmänt använts under en tid, kan det antas att de flesta fått sådan kännedom om det att bolaget inte längre har någon direkt skyldighet att peka särskilt på villkoret. Här kan hänvisas t.ex. till de numera vanliga villkor som befriar bolaget från ansvar vid stöld av stöldbegärlig egendom i t.ex. vinds- och källarlokaler. Många gånger är det dock lämpligt att försäkringstagaren får besked också på sådana punkter. Även om väsentliga undantag kompenseras med att försäkringen har fått ett utvidgat skydd på andra punkter bör information lämnas. Normalt inträder bolagets ansvar i omedelbar anslutning till att försäkringsavtalet ingås. Bolaget är emellertid oförhindrat att använda s.k. kontantklausul, dvs. villkor enligt vilket bolaget bär ansvar först från det att premien betalas (jfr 3 kap. 2 § andra stycket). Då så förekommer år det självfallet viktigt att försäkringstagaren är väl medveten om förhållandet. Bolaget skall därför göra kunden särskilt uppmärksam på en sådan klausul. I 4 kap. 3 § behandlas bolagets möjligheter att ålägga försäkringstagaren en anmälningsplikt vid riskökning. Bestämmelsen motsva-

till 2 2 § 267 Specialmotivering kap.

Avsnitt

rar vad som i vid FAL. Sådan andag gäller fareökning enligt l6.2.2 mälningskyldighet torde bli rätt vid men vanlig företagsförsäkring, det är inte som hindrar att samma något försäkringstagaren åläggs skyldighet vid konsumentförsäkring. Särskild information skall lämnas även om dessa villkor. Men det är inte tillräckligt att kunden får villkorens existens Väl så är att i stora klarlagd. viktigt bolaget drag informerar om de konsekvenser som en försummad anmälan kan ha. Speciell information skall slutligen lämnas om särskilt viktiga säkerhetsföreskrifter. Sådana villkor är vid vanliga företagsförsäkring, men de förekommer också vid Alla konsumentförsäkring. säkerhetsföreskrifter behöver sålunda inte tas med i den särskilda informationen; det räcker att nämna sådana som erfarenhetsmässigt har stor vid verksamhet praktisk betydelse försäkringstagarens eller, vid för i allmänhet. En detalkonsumentförsäkring, privatpersoner jerad information om vad en föreskrift innebär kan här många gånger förfela sitt syfte, eftersom försäkringstagaren kan få svårt att tillgodogöra sig vad som är väsentligt. Vid t.ex. torde hemförsäkring det vara ändamålsenligt att fästa kundens uppmärksamhet att på dörrar och fönster skall vara låsta då bostaden lämnas; det bör räcka att i villkoren den försäkrades noga precisera skyldigheter och ange t.ex. vilken sorts lås som måste finnas. Även då det säkerhetsgäller föreskrifter är det nödvändigt att bolaget kortfattat för vad redogör som kan följa om bestämmelserna inte efterlevs. För det fall att den försäkrade åsidosätter att skyldigheten följa villkor som rör vid eller anmälningsplikten riskökning meddelade säkerhetsföreskrifter är det vid företagsförsäkring inte som något hindrar att bolaget använder av strängare än som sig påföljder framgår av lagen; jfr dock 1 3 §. I måste lämna kap. princip bolaget information också om de som sålunda kan speciella påföljder gälla vid företagsförsäkring; en annan sak är att informationen till större företag med stöd av reglerna i 2 1 § ofta kan i rätt kap. begränsas hög grad.

Tredje stycket

Bestämmelserna motsvarar 5 § andra KFL och 2 1 § stycket kap. andra stycket PFL-förslaget (prop. 1979/80:9 s. 105f och SOU 1986:56 s. 488 f). Som påpekats är det att inte angeläget bolaget tolkar kundens eventuella tystnad så att kunden utan vidare avstår från rätten till information. Dessutom bör vara bolaget uppmärksamt på om det kanske bara är i vissa avseenden som kunden inte vill ha närmare besked om en Även då försäkring. försäkringsavtalet ingås genom att försäkringstagaren betalar bör premien bolaget sträva efter att informera första I sådana situationer enligt stycket.

268 till 2 kap. 3 § Specialmotivering

Avsnitt l6.2.3 är det emellertid inte alltid möjligt att ge en lika omfattande information som annars. Detta gäller t.ex. när en reseförsäkring, som skall i en automat på en flygplats i anslutgenast börja gälla, köps ning till en utlandsresa. Men även då kan krävas att bolaget, lämpnågon broschyr eller liknande som finns på platsen, ger ligen genom viss om vad försäkringen innebär. Och är det dessutom upplysning om en försäkring som skall gälla endast en kort tid är det i fråga allmänhet nödvändigt att bolaget samtidigt ger besked om villkoren (jfr 3 §). Finns det för att helt eller delvis underlåta förutsättningar bolaget information till kunden i samband med avtalsslutet, får bolagets enligt 3 § som regel särskild betydelse. informationsskyldighet

l6.2.3 Specialmotivering till 2 kap. 3 §

3 § Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren erforderlig information om försäkringsvillkoren.

behandlar bolagets informationsskyldighet sedan ett för- Paragrafen väl Liknande finns i förslaget till PFL säkringsavtal ingåtts. regler 2 §, också 6 § KFL). Som redan av motiven till (2 kap. jfr framgått 2 §, får inte avvakta till efter avtalsslutet med att informera bolaget om t.ex. av försäkringsskyddet; en annan sak viktiga avgränsningar är att det i allmänhet är att bolaget även i efterhand lämnar lämpligt särskild upplysning om sådana betydelsefulla villkor som avses i 2 §, inte minst med hänsyn till de konsekvenser som det enligt 7 § har att information inte lämnats enligt 2 §. - Bestämmelsen gör att bolaget inte kan kräva premie innan bolaget skriftligen lämnat försäkringstagaren information om villkoren. bör försäkringstagaren, sedan ett försäkringsavtal in- Rimligen få en bekräftelse på avtalet. Vid personförsäkring kommer gåtts, detta till i försäkringsbrev. Sådana utfärdas också uttryck bolagets vid Av dessa brukar framgå bl.a. vem som är skadeförsäkring. vilka som skyddas av försäkringen och vilka förförsäkringstagare, säkringsmoment som ingår i försäkringen. Det är självklart att paraomfattar en för att på ett eller annat sätt grafen skyldighet bolaget om avtalet och att informera försäkringstagaskriftligen ge besked ren på de som nyss nämnts (jfr 7 kap. 19 § FRL); att just punkter denna information skall tas in i ett dokument som benämns försäkringsbrev är emellertid inte nödvändigt. Vi har ingående diskuterat om bolaget sedan försäkringsavtalet skall vara att skicka villkoren i sin helhet till föringåtts skyldigt eller om det skall räcka att denne får endast en säkringstagaren över villkoren. Från har sammanställning försäkringsbranschen framhållits att det för närvarande görs stora ansträngningar att på ett

Specialmotivering till 2 kap. 4 § 269

vis beskriva villkoren. Såvitt vi kunnat finna har man i Avsnitt 16.2.4 överskådligt vart fall inom bra härmed. Särskilt konsumentförsäkringen lyckats med tanke den omfattning som villkoren i allmänhet har vid på är det att bolagen får fram en mera skadeförsäkring, angeläget men ända information om villkoren. Mot baklättillgänglig fullgod av hittillsvarande erfarenheter har vi ansett, liksom beträffangrund de att man kan avstå från ett krav på att de personförsäkring, villkoren utan vidare skall tillställas försäkringstagaren. fullständiga Om villkoren inte är alltför omfattande är det dock många gånger att de, liksom vad som är vanligt i dag, bifogas den samlämpligt eller liknande som utgår från bolaget. Under alla förmanfattning hållanden skall tydligt besked om hur han försäkringstagaren ges skall gå till väga för att få de fullständiga villkoren. Det bör tilläggas att lagtexten avviker något från reglerna i 2 kap. 2§ PFL-förslaget; det är inte är meningen att försäkringsbolaget skall behöva ta hänsyn till helt speciella förhållanden i det enskilda fallet (jfr avsnitt 16.2.2 ovan).

16.2.4 Specialmotivering till 2 kap. 4 §

4 § Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till. Om bolaget begär ändring av försäkringen, skall bolaget samtidigt tillställa försäkringstagaren den information om ändringarna som han behöver. Härvid skall särskilt framhållas nya villkor och föreskrifter som avses i 2 § andra stycket 1, 3 och 4. På försäkringstagarens begäran är bolaget skyldigt att också i övrigt lämna information om premien och andra villkor för försäkringen.

Första stycket

Föregående paragraf är avsedd att garantera att försäkringstagaren får en tillfredsställande kännedom om försäkringsvillkoren så snart som sedan ingåtts. Det är emellertid vikmöjligt försäkringsavtalet tigt att försäkringstagaren även fortlöpande under försäkringstiden får besked om förhållanden som rör försäkringen och som det är av betydelse för honom att känna till. Någon regel om sådan information finns inte i KFL (om ändring av villkoren, se nedan). Frågan föreslås emellertid bli reglerad i PFL (2 kap. 3 §). information är av särskild betydelse vid personför- Kontinuerlig här kan pekas på upplysning om t.ex. aktuella försäkringssäkring; aktuell samt eventuella över förbelopp, återbäring förfoganden Vid skadeförsäkring lär behovet av information inte vara säkringen. lika stort, men en motsvarande regel torde även här vara av värde. Framför allt vid men även någon gång vid konsuföretagsförsäkring,

270 Specialmotivering till 2 4 § kap.

Avsnitt l6.2.4 mentförsäkring, kan det vara motiverat med t.ex. då det upplysning kan antas att den försäkrade genom nya tekniska lättare hjälpmedel kan följa meddelade säkerhetsföreskrifter och därmed minska risken för försäkringsfall. Många gånger informerar bolaget om vad som om vanligen följer villkoren åsidosätts; vid t.ex. brott mot säkerhetsföreskrifter sägs nedsättningen i allmänhet bli av en viss bestämd Skulle omfattning. det genom vägledande visa att domstolsavgöranden sig bolagets tidigare uppgifter i sådant avseende inte är korrekta, bör längre dessa självfallet korrigeras så snart som möjligt. Av bestämmelserna att har en följer bolaget informationsskyldighet även i fråga om Drar denna ut själva skaderegleringen. på tiden, bör bolaget lämna besked om detta och om orsaken till fördröjningen. Då försäkringen förnyas har försäkringsbolaget obegränsade möjligheter att ändra försäkringsvillkoren; särskilt är premieändringar vanliga (jfr 3 kap. 7 § lagförslaget). Men kan dessutom, om bolaget än i rätt ringa utsträckning, ändra villkoren under försäkringstiden (3 kap. 5 § lagförslaget). Av samma skäl som beträffande informationen om försäkringsvillkoren i samband med att en försäkring tecknas, skall försäkringstagaren ges besked om i villkorsändringar nyssnämnda situationer. Inte heller här måste de nödvändigtvis fullständiga nya villkoren tillställas försäkringtagaren. År det endast något eller några få ändringar är det dock att rimligt försäkringstagaren får villkoren om ändringarna har praktisk betydelse. Det är viktigt att inte med att endast ett bolaget nöjer sig peka på nytt villkor. Försäkringstagaren bör på ett så lättbegripligt sätt som möjligt upplysas om vad ändringen innebär, om inte detta framgår alldeles klart av villkorets text. bör också i vid all Bolaget princip villkorsändring som kan vara till nackdel för försäkringstagaren ange vad som påkallat beslutet (jfr 6 § andra stycket KFL). Särskilt vid större premiehöjningar kan det vara lämpligt att bolaget - också då skall först vid — höjningarna tillämpas förnyelse upplyser försäkringstagaren om hans möjligheter att begränsa premien genom att t.ex. höja självrisken. är det inte att bola- Självfallet nödvändigt get motiverar ett beslut om villkorsändring då det är att uppenbart ändringen är uteslutande till fördel för den försäkrade. Redan innan försäkringen meddelas skall särskilt bolaget peka på villkor som kan anses ha för speciell betydelse försäkringstagaren, t.ex. särskilt viktiga avgränsningar av 2 § försäkringsskyddet (2 kap. andra stycket lagförslaget). Ändras i dessa avseenden försäkringen måste också de nya villkoren framhållas samma sätt för förpå säkringstagaren. Skulle bolaget försumma detta, kan det i allmänhet inte åberopa det nya villkoret (jfr 2 kap. 7 §). Om försäkringen ändras under försäkringstiden och de nya villko-

Specialmotivering till 2 5 § 271 kap.

ren inte är till fördel för försäkringstagaren bör denne erinras om Avsnitt 16.2.5 möjligheten att med stöd av 3 kap. 3 § första stycket 3 säga upp försäkringen.

Andra stycket

Här behandlas försäkringstagarens rätt att få naturliga på begäran information från bolaget. Bestämmelsen motsvarar 6 § tredje stycket KFL. I allmänhet torde det bli om att fråga bolaget muntligen besvarar framställda frågor. Om försäkringstagaren begär skriftligt besked måste detta i allmänhet dock respekteras av Bebolaget. stämmelsen tar sikte endast på försäkringstagaren. Försäkrad, som inte samtidigt är försäkringstagare, kan alltså inte åberopa regeln utan är beroende av en till från framställning bolaget försäkringstagaren. Vi utgår emellertid från att bolaget på begäran av den försäkrade i allmänhet lämnar information även till honom. Ibland händer det att försäkringstagaren vill kontrollera om hans försäkring alltjämt motsvarar hans försäkringsbehov eller om han skall teckna en annan försäkring. Skall en eventuellt tecknas i ny försäkring samma bolag, måste bolaget på grund av reglerna i 2 2§ kap. upplysa också om villkoren för denna försäkring.

16.2.5 till 2 5 §

Specialmotivering kap.

5 § I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obehövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras under försäkringstiden, om inte försäkringstagaren har begärt åtgärden. Finns det risk för att rätten till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription, skall bolaget också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Till den del bestämmelsen rör skaderegleringen och preskription finns motsvarande regler i 7 § KFL (prop. 1979/80:9 s. 37f och 108 ff) och i 2 kap. 4 § PFL-förslaget (SOU 1986:56 s. I mot- 495). sats till vad som nu gäller enligt KFL åligger det försäkringsbolaget att lämna viss information också då en försäkring sägs upp i förtid och då villkoren ändras under 3 4 och försäkringstiden (jfr kap. 5 §§, 4 kap. 2 § och 5 kap. 2 § lagförslaget). Då ett ersättningsbeslut går emot den försäkrade blir det i allmänhet fråga om information beträffande att få beslutet möjligheten prövat av allmänna reklamationsnämnden eller allmän domstol. Men ibland står även andra vägar för öppna omprövning. Frågan kan t.ex. tas upp av en särskild nämnd. Och i vissa bolag ges tillfälle för den missnöjde att begära att beslutet granskas av en särskild kundombudsman hos bolaget.

272 Specialmotivering till 2 kap. 5 §

Avsnitt l6.2.5 Bolaget kan underlåta att informera endast då information kan anses obehövlig. Detta betyder att besked skall lämnas i princip i alla de fall då ersättningsbeslutet kan sägas stå i strid mot ett framställt yrkande; självfallet kan information undvaras då vederbörande uttryckligen säger sig inte vilja ha sådan. Även vid uppsägning i förtid eller ändring av villkoren under försäkringstiden skall försäkringstagaren som regel sålunda ges besked om vart han kan vända sig för att få beslutet prövat; information kan undvaras endast om sådan kan anses obehövlig eller om beslutet har fattats på begäran av försäkringstagaren. Om bolaget ensidigt beslutar att säga upp försäkringen i förtid, är detta oftast av så stor vikt för försäkringstagaren att han bör få besked om hur han kan begära omprövning. Men också då bolaget utan initiativ av försäkringstagaren ändrar villkoren under försäkringstiden - vilket i fall vid torde vara - bör invarje konsumentförsäkring ovanligt formation lämnas i de flesta situationer (jfr 3 kap. 5 §). Här skall dock göras en reservation för företagsförsäkring, där det finns ett större utrymme att ändra villkoren; det råder i allmänhet inte något hinder mot att bolaget i villkoren förbehåller sig att ändra dessa. Liksom beträffande beslut i ersättningsfrågan torde vid t.ex. uppsägning bolagets information i allmänhet gå ut på att den missnöjde kan begära att allmän domstol prövar om det funnits tillräckliga skäl för bolagets beslut, men även här kan det dessutom bli aktuellt med prövning av t.ex. en kundombudsman. Av 8 kap. 7 § följer att försäkringstagaren kan räkna med att också få besked om de skäl som bolaget anser motivera en uppsägning. Bestämmelserna tar inte sikte på det fallet att bolaget inte vill förnya en försäkring (jfr 3 kap. 1 § andra stycket). Även i ett sådant fall kan dock kunden väntas få besked om möjligheterna till omprövning och skälen för avslagsbeslutet (8 kap. 6 §; jfr SOU 1986:56 s. 496 f). Med hänsyn till reglerna i 8 kap. 4 § har i vart fall vid konsumentförsäkring den försäkrade alltid tillfälle att vända sig till domstol inom sex månader från det att bolaget har tagit slutlig ställning i ersättningsfrågan, om ett ersättningsbeslut står i strid mot hans uppfattning. Ibland kan det emellertid vara svårt att utläsa av omständigheterna när bolaget angivit sin slutliga inställning; en fortsatt skriftväxling kan föranleda bolaget att något justera sin ståndpunkt. Det är därför viktigt att bolaget klart framhåller när det inte längre är berett att ompröva sin ståndpunkt. Har ett ersättningsbeslut gått emot den försäkrade är det naturligt att denne under en inte alltför kort tid vill överväga om han skall begära omprövning av bolagets beslut. Skulle det då bolaget tagit återstå endast en tid på sex månader att väcka talan vid till ställning domstol (jfr 8 kap. 4 §) får det anses åligga bolaget att både vid

till 2 7 § 273 Specialmotivering kap.

konsumentförsäkring och vid företagsförsäkring informera om pre- Avsnitt 16.2.7 skriptionsbestämmelserna.

16.2.6 till 2 6 §

Specialmotivering kap.

6 § I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag tillvad som föreskrivs lämpas i marknadsföringslagen (1975:1418) om otillbörlig marknadsföring eller underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring. Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form.

Motsvarande bestämmelser finns i 8 § KFL och 2 5 § kap. förslaget till PFL, och vi kan här hänvisa till motiven till dessa lagrum (prop. 1979/80:9 s. 110 f och SOU 1986:56 s. Det bör erinras om att 497). reglerna avser all den information som bolaget skall lämna enligt lagen och således inte bara vad som anges i 2 Här kan kap. pekas på t.ex. 4 kap. 10 § och 7 kap. 7 §. Vidare skall noteras att bolaget liksom vid personförsäkring i vissa fall kan drabbas av ett civilrättsligt ansvar om informationsskyldigheten inte 2 7 §, fullgörs (jfr kap. 9 kap. 5 § och 10 5 §). Bestämmelsen medför inte att markkap. nadsföringslagen skall tillämpas i vidare än vad som utsträckning följer av den lagen. Ett föreläggande som rör försummelser i informationen kan alltså ta sikte endast fall då informationen skall på riktas mot konsumenter (jfr 3 § marknadsföringslagen).

16.2.7 till 2 7 §

Specialmotivering kap.

7 § Om inte ett villkor har särskilt framhållits för försäkringstagaren enligt 2 § andra stycket eller 4 § första stycket, får villkoret inte åberopas av försäkringsbolaget. Vad som nu har sagts gäller dock inte om bolaget senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt ett särskilt meddelande om villkoret till försäkringstagaren eller den försäkrade på annat sätt då har fått kännedom om detta. Har information om ett villkor inte lämnats enligt 2 § andra stycket, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om villkoret har framhållits i samband med information enligt 3 §.

Paragrafen behandlar det civilrättsliga ansvar som bolaget har att bära i vissa avseenden då i 2 inte informationsskyldigheten kap. fullgjorts. Liknande regler gäller enligt 2 6§ kap. PFL-förslaget (SOU 1986:56 s. 260 ff och s. 497 ff). Liksom vid personförsäkring tar reglerna sikte på sådana villkor som bedömts som så att viktiga de skall framhållas särskilt innan tecknas och då villkoförsäkringen ren ändras. Dessa villkor av 2 2 och 4 §§. Det skall framgår kap. observeras att bestämmelserna skall tillämpas först då de aktuella villkoren kan anses utgöra en del av försäkringsavtalet; har företrädare för bolaget- i allmänhet vid avtalets tillkomst- sådana gjort

274 Specialmotivering till 2 kap. 7 §

Avsnitt l6.2.7 uttalanden att det kan anses att ett visst undantag inte alls gäller enligt avtalet, saknar bolaget rätt att åberopa villkoret oavsett den nu aktuella paragrafen. Bolaget har en möjlighet att genom kompletterande skriftlig information göra försäkringstagaren uppmärksam på de åsyftade villkoren. Har så skett kan bolaget, trots en tidigare försummelse, åberopa villkoret vid försäkringsfall som inträffar fjorton dagar efter att meddelandet avsändes. Men även om bolaget inte på detta sätt lämnat ett särskilt meddelande till försäkringstagaren, kan det åberopa villkoret om det framkommer att den försäkrade haft faktisk kännedom om villkoret under en tid av minst fjorton dagar före ett inträffat försäkringsfall (jfr reglerna om felaktiga försäkringsbesked vid gruppförsäkring och ka-försäkring, där man av naturliga skäl får resonera på annat sätt; 9 kap. 5 § resp. 10 kap. 5 §). Reglerna innebär bl.a. att försäkringstagaren, om han under försäkringstiden finner att försäkringen inte ger honom det skydd som han haft anledning räkna med, har fjorton dagar på sig att på annat vis skaffa sig ett försäkringsskydd han behöver. Bolaget bär sålunda ansvar under alla förhållanden de första fjorton dagarna efter försäkringstagarens kännedom om det rätta förhållandet. De berörda villkoren är alltså så viktiga att de skall framhållas av bolaget redan innan försäkringen tecknas. Vi har avstått från att ställa ett direkt krav på att villkoren skall framhållas särskilt för försäkringstagaren också sedan försäkringen väl meddelats (jfr 2 kap. 3 §). Som påpekats kan man emellertid räkna med att bolagen i efterköpsinformationen i allmänhet kommer att peka på bl.a. villkor av nu aktuellt slag. Och av sista meningen i förevarande paragraf framgår att om bolaget lämnat sådan information, bolaget kan åberopa villkoret efter fjorton dagar. Den information som skall lämnas enligt tidigare behandlade paragrafer i 2 kap. skall riktas mot bolagets egentliga motpart, dvs. försäkringstagaren. Det är därför naturligt att också ett särskilt meddelande enligt 7 § tillställs försäkringstagaren. Har så skett eller känner den försäkrade ändå till villkoret, kan den försäkrade inte göra gällande att man skall bortse från villkoret. Motsvarande principer gäller om försäkringen förmedlats av registrerad mäklare med fullmakt att företräda försäkringstagaren, varvid mäklarens kännedom om villkoret likställs med försäkringstagarens. Också i annat fall får information och andra meddelanden till befullmäktigat ombud för försäkringstagaren anses likställt med ett meddelande till försäkringstagaren, om fullmakten täcker den aktuella situationen och det inte finns anledning anta annat än att ombudet kan förstå meddelandets innebörd och vidarebefordra det till sin huvudman. Ett meddelande till exempelvis en mäklare utan fullmakt saknar däremot verkan, om inte det klarlagts att försäk-

till 2 7 § 275 Specialmotivering kap.

ringstagaren på detta vis själv fått om meddelandets inne- Avsnitt l6.2.7 vetskap håll. Liksom andra civilrättsliga regler i är bestämmelsen lagförslaget dispositiv vid företagsförsäkring, sätt som av 1 3 §. på framgår kap. Det finns alltså möjlighet för att friskriva från bolaget exempelvis sig ansvar gentemot för underlåten information i försäkringstagaren vissa frågor eller när den mäklare vartill informationen lämnas saknar fullmakt.

276 Specialmotivering till 3 kap. 1 §

Avsnitt 16.3. l 16.3 till 3

Specialmotivering kap. (Försäkringsavtalet m.m.)

som har rubriken Försäkringsavtalet m.m., omfattar sju Kapitlet, och behandlar rätten till konsumentförsäkring, försäkparagrafer ringsavtalets ingående, upphörande och förnyelse liksom ändring av försäkringsvillkoren. Reglerna överensstämmer till stor del med vad som för närvarande gäller enligt KFL.

16.3.1 till 3 1 §

Specialmotivering kap.

l § Ett försäkringsbolag får inte vägra en konsument att teckna en konsumentförsäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten, om inte det finns särskilda skäl för att vägra försäkring med hänsyn till risken för försäkringsfall, den sannolika skadans omfattning eller annan omständighet. Första stycket gäller också om möjligheten att få en konsumentförsäkring förnyad vid försäkringstidens utgång. I denna paragraf behandlas rätten till försäkring. Reglerna överensstämmer med 9 § KFL, och vi kan i allt väsentligt hänvisa till förarbetena till den bestämmelsen (prop. 1979/80:9 s. 39 ff och 111 ff). Liknande bestämmelser till skydd för konsumenten har också givits i förslaget till PFL (3 kap. 1 §). De särskilda förhållandena vid personförsäkring har emellertid gjort att lagtexten formulerats något olika i PFL och SkFL. Paragrafen rör inte bara rätten att teckna en försäkring utan också möjligheten att få en försäkring förnyad vid försäkringstidens slut (jfr 15 § KFL; 1979/80:9 s. 42 ff och s. 119 f). Förnyelse aktuaprop. liseras i allmänhet utan särskilt yrkande av försäkringstagaren. Men förnyelse kan också begäras av försäkringstagaren, främst då parterna tidigare träffat en överenskommelse om att försäkringen skall upphöra vid försäkringstidens slut. Bolagets skyldigheter i samband med uppsägning till försäkringstidens slut regleras i 3 kap. 6 § sista stycket; vissa ytterligare förpliktelser framgår av 8 kap. 6 § lagförslaget. Reglerna är tillämpliga endast om det är en konsument som önskar en försäkring. Ett dödsbo kan alltså inte kräva en försäkring, hur konsumentliknande ställning det än intar, och detsamma gäller företag - också småföretagare som hantverkare eller frisörer. Men undantagsvis kan även en konsument vara förhindrad att åberopa reglerna, även om han vill ha en försäkring som normalt tillhandahålls allmänheten. Om den försäkring konsumenten önskar teckna inte huvudsakligen avser enskilt ändamål är det nämligen inte fråga om en (jfr 1 2 §). Detta kan bli aktuellt konsumentförsäkring kap. vid vissa former av blandad försäkring som skall ge ett skydd åt försäkringstagaren i egenskap av såväl konsument som företagare, bl.a. lantbrukarförsäkring i vissa fall.

Specialmotivering till 3 kap. 1 § 277

Vid personförsäkring är det i regel betydelsefullt att bolaget får Avsnitt l6.3.1 rätt omfattande upplysningar om den försäkrade innan det tar ställning till om försäkring skall meddelas. Det är mot den bakgrunden som motsvarande bestämmelse i förslaget till PFL innehåller regeln, att en ansökan om försäkring alltid kan avslås under åberopande att inte har fått de som kan begäras. Även bolaget uppgifter rimligen vid skadeförsäkring behöver bolaget viss information innan en försäkring meddelas; försäkringstagarens upplysningplikt framgår av 4 kap. 1 §. Informationsbehovet vid konsumentförsäkring torde dock vara så pass begränsat att vi har avstått från att i SkFL ha en regel motsvarande den i PFL. Bestämmelsen måste dock självfallet förstås så att bolaget också vid skadeförsäkring inom rimliga gränser kan kräva information i försäkringstekniskt avseende. Och om bolaget inte får erforderlig upplysning, kan det vägra att meddela försäkring. Försäkringstagarens förhållande kan då uppfattas som en sådan annan omständighet som omtalas i paragrafen. Bestämmelserna ger bolaget tillfälle att som grund för avslag åberopa försäkringstagarens och den försäkrades individuella förhållanden, t.ex. då de tidigare på ett allvarligt sätt ha åsidosatt sina skyldigheter i samband med skaderegleringen. Dessutom får bolaget ta hänsyn till sådana förhållanden som den objektiva risken för att ett försäkringsfall skall inträffa (jfr NJA 1987 s. 383). Såtillvida skiljer sig reglerna från motsvarande bestämmelser i PFL-förslaget, att bolaget som skäl för sitt beslut får åberopa samtliga förhållanden av försäkringsteknisk betydelse som inträffar intill dess att bolaget tagit ställning till en ansökan (jfr regeln om hälsoförsämring i 3 kap. 1 § PFL-förslaget). För att bolaget skall få avslå en begäran om försäkring eller vägra förnyelse, måste det alltså föreligga särskilda skäl. Det bör understrykas att prövningen skall göras något olika i de bägge situationerna. Sedan bolaget väl beviljat en försäkring får det anses ha en något större skyldighet att ge det önskade försäkringsskyddet (jfr prop. 1979/80:9 s. 43). En annan sak är att det under försäkringstiden kan komma fram omständigheter som tidigare varit okända men som får beaktas vid den aktuella prövningen. Av betydelse för bolagets möjligheter att avslå en begäran eller att säga upp försäkringen är den art av försäkring som det rör sig om. Ofta måste man se till behovet av försäkringsskydd. I allmänhet är det t.ex. mera angeläget att bolaget meddelar en hemförsäkring än en reseförsäkring. Försäkringen skall meddelas på gängse villkor. Häri ligger bl.a. att försäkringsbolaget inte får utnyttja den avtalsfrihet som föreligger enligt andra paragrafer till att i realiteten vägra konsumenten det skydd han begär, t.ex. att erbjuda en försäkring som träder i kraft först sedan lång tid förflutit (jfr 3 kap. 2 §).

Avsnitt 16.3.2 16.3.2 till 3 2 §

Specialmotivering kap.

2§ När en försäkring meddelas skall, om inte annat har avtalats eller framgår av omständigheterna, tiden för försäkringsbolagets ansvar räknas från och med dagen efter den då meddelande att försäkringstagaren ville teckna försäkringen avsändes eller lämnades till bolaget, till och med sista dagen under försäkringstiden. Har bolaget förbehållit sig att dess ansvar skall inträda tidigast när premien betalas, räknas tiden för ansvaret från och med dagen efter betalningen. Avtal om konsumentförsäkring får slutas för högst ett år, om inte det finns särskilda skäl för en längre försäkringstid.

Paragrafen utvisar den tid under vilken bär ett ansvar. bolaget Dessutom anges hur lång försäkringstiden i allmänhet får vara. Försäkringstiden är den tid för vilken avtal om försäkring träffas, dvs. avtalstiden. Normalt sammanfaller ansvarstid och försäkringstid. Men ansvarstiden kan skilja sig något från Det försäkringstiden. kan t.ex. förekomma att bolaget förbehåller ansvarsfrihet för den sig tid som försäkringstagaren är i dröjsmål med och utan premien hänsyn till om försäkringsavtalet då har sagts upp eller inte. Denna möjlighet till ansvarsbegränsning föreligger dock inte vid konsumentförsäkring (jfr 1 kap. 3 § och 5 kap. 2 § lagförslaget, se även 14§ FAL). Vidare kan parterna komma överens om att bolaget under en viss del av ansvarstiden skall bära ett endast begränsat ansvar (jfr prop. 1979/80:9 s. 118).

Första stycket

l stycket ges besked om när ansvarstiden 11 och 13 §§ börjar (jfr KFL). Det bör erinras om att ansvaret i och för sig kan inträda redan vid en tidpunkt då något försäkringsavtal ännu inte träffats; det är tillräckligt att ett avtal kommer till stånd som en följd av ett meddelande till bolaget. Vid personförsäkring har försäkringstagaren i princip ett garanterat skydd från tiden för ansökan; ansvarsinträdet förläggs i allmänhet till en senare tidpunkt endast om försäkringstagaren särskilt begär det (3 kap. 2 § PFL). Vid skadeförsäkring kan parterna förväntas avtala om den tidpunkt då bolagets ansvar skall inträda. Det kan nämnas att ansvaret kan gälla från en senare tidpunkt än den då försäkringen begärs. Det är då inte något som hindrar att ansvarsinträdet sätts i relation till att en viss händelse inträffar, t.ex. att ansvaret börjar den då dag försäkringstagaren förvärvar den egendom som han vill ha försäkrad.

En vanlig bestämmelse i försäkringsvillkoren är att försäkringen gäller från och med den dag som anges i försäkringsbrevet, med tillägg att om försäkringen tecknas samma dag som den skall träda i kraft, bolagets ansvar

SOU 1989288 Specialmotivering till 3 kap. 2 § 279

gäller först från det klockslag avtalet ingicks. Som en förutsättning för att Avsnitt l6.3.2 bolaget skall kunna åberopa första ledet i ett sådant villkor och hävda att försäkringen gäller först från en dag som kanske ligger längre fram i tiden, gäller att det verkligen finns ett avtal mellan parterna med det innehållet. Det är inte tillräckligt att bolaget tagit in bestämmelsen i villkoren. Såvitt vi kunnat finna tillämpar bolagen redan i dag villkoren på detta sätt.

Självfallet får försäkringsbolaget inte utnyttja avtalsfriheten rörande ansvarstiden på ett sätt som står i strid mot bestämmelserna i lagen i övrigt. Bolaget kan t.ex. som nämnt inte kringgå den skyldighet som bolaget har enligt 3 kap. 1 § att i allmänhet meddela försäkring genom att mot försäkringstagarens vilja bestämma att försäkringen skall börja gälla först vid en avlägsen framtida tidpunkt. Skulle bolaget ändå meddela en försäkring på detta vis, torde försäkringstagaren enligt grunderna för 8 kap. 6 § kunna få förklaring av domstol att ansvaret skall inträda vid normal tid. Särskilt om försäkringsbolaget får besked om att försäkringstagaren redan äger den egendom som skall försäkras får det - i brist särskilt avtal - ofta anses av att anpå framgå omständigheterna svaret skall inträda omedelbart. Om tiden då försäkringen skall börja gälla framgår varken av avtalet eller av omständigheterna bär bolaget ansvar från tiden för ansökan. I allmänhet är det efter diskussion mellan parterna helt klart vilken försäkring som skall meddelas. Men det kan också inträffa att kunden utan föregående kontakt med bolaget skriftligen meddelar bolaget att han vill ha en försäkring. Kan det med tillräcklig säkerhet utläsas vilken försäkring det rör sig om, skall ansvarstiden beräknas med utgångspunkt i ansökan. Emellanåt är ansökningen dock sä pass oklar att den inte kan ligga till grund för ett beslut om försäkring. I dessa fall brukar lämna ett anbud bolaget till kunden. Godkänner denne får man från den erbjudandet utgå tidpunkt då accepten lämnas. Det är nämligen först genom detta besked som det står tillräckligt klart vilken försäkring det gäller. Bestämmelsen ger också besked om när bolagets ansvar I upphör. brist på särskilt avtal och om annat inte kan anses framgå av omständigheterna, upphör ansvaret sista dagen under försäkringstiden. Av betydelse vid tillämpningen av bestämmelserna är bl.a. frågor om när en ansökan om försäkring skall anses vara avsänd eller lämnad till bolaget och vad som krävs för att en ansökan skall kunna anses riktad till bolaget. I denna del kan vi hänvisa till vad vi anfört i PFL-betänkandet (SOU 1986:56 s. 515 ff). Om inte avtalet anger vid vilket klockslag en viss dag ansvaret inträder, får det antas ske kl. 0.00 den dagen. På motsvarande sätt anses ansvaret i brist på avtal om annat upphöra kl. 24.00 sista dagen under försäkringstiden. Uttrycklig bestämmelse om detta har vi ansett överflödig.

280 Specialmotivering till 3 kap. 3 §

Avsnitt l6.3.3 Andra

stycket

Utgångspunkten är att bolagets ansvarsinträde inte är beroende av att premien betalas. Det är emellertid inte som hindrar att något bolaget med stöd av reglerna i första stycket gör försäkringens giltighet avhängig av premiebetalningen (jfr 2 2 § om kap. bolagets att informera om ett sådant skyldighet villkor; se även 11 § KFL). I ett sådant fall inträder enligt detta ansvaret efter den stycke dagen då betalas 5 5 §). premien (jfr kap. Naturligtvis kan parterna dock avtala att ansvaret skall gälla från en annan tidpunkt, t.ex. redan fr.0.m. den dag premien betalas.

Tredje stycket

Försäkringstiden (avtalstiden) får vid konsumentförsäkring Överstiga ett år endast om särskilda skäl talar för en längre tid. Bestämmelsen överensstämmer med lO§ KFL (prop. 1979/80:9 s. 113 f). I allmänhet torde parterna avtala särskilt om försäkringstidens längd. I brist på sådant avtal får, särskilt vid standardiserade konsumentförsäkringar, försäkringstiden antas vara den som vanligen brukas vid den aktuella försäkringen.

l6.3.3 till 3 3 §

Specialmotivering kap.

3 § Försäkringstagaren får säga upp försäkringen att omedelbart upphöra före försäkringstidens utgång, 1. efter skada, om uppsägningen görs inom en månad från det att han fick del av försäkringsbolagets beslut i ersättningsfrågan, 2. om försäkringsbehovet faller bort eller det inträffar annan liknande omständighet, 3. om bolaget har begärt ändring av försäkringsvillkoren enligt 5 §, 4. om försäkringen har förnyats enligt 6 § och försäkringstagaren ännu inte har betalat premie för den nya premieperioden, 5. om det i annat fall föreligger en ny omständighet av väsentlig betydelse för försäkringsförhållandet. Om försäkringstagaren efter förnyelse enligt 6§ första stycket av en konsumentförsäkring tecknar en motsvarande försäkring i ett annat försäkringsbolag utan att betala premie för den förnyade försäkringen, anses denna uppsagd med omedelbar verkan.

I denna paragraf behandlas försäkringstagarens möjligheter att få försäkringen att upphöra under försäkringstiden; försäkringstagarens rätt att säga upp försäkringen till försäkringstidens slut regleras i 6 §. För konsumentförsäkringens del finns vissa regler om förtida uppsägning från försäkringstagarens sida i 20 § KFL. Även FAL ger försäkringstagaren rätt att under vissa speciella förhållanden säga upp avtalet (26 och 27 §§). Beträffande de försäkringar som regleras

till 3 3 § 281 Specialmotivering kap.

av FAL torde emellertid villkoren ha större betydelse för Avsnitt 16.3.3 uppsägningsrätten. Försäkringen brukar kunna sägas upp bl.a. då en skada inträffat.

Första stycket

Försäkringstagaren kan på vissa grunder säga upp försäkringen för upphörande före utgången av den avtalade försäkringstiden. Vi har diskuterat om det skall löpa en viss uppsägningstid innan försäkringen upphör, bl.a. för att man skall undgå risken att försäkringstagaren genom ett förhastat beslut står utan ett försäkringsskydd som han egentligen behöver. Emellertid har vi avstått från en sådan regel. Säger försäkringstagaren upp sin försäkring - som i allmänhet gäller under relativt kort tid - i de i lagen angivna fallen, får det antas att beslutet är övertänkt. Med tanke på försäkringstagarens trygghet är det emellertid viktigt att bolaget från noga undersöker vilken tidpunkt som försäkringstagaren inte önskar försäklängre ring. Ett meddelande från om att försäkringstagaren försäkringen skall upphöra kan tänkas i själva verket innebära att försäkringen inte skall förnyas vid försäkringstidens slut. Uppsägning kan ske både skriftligen och Om en förmuntligen. säkringstagare skriftligen meddelar bolaget att försäkringen skall upphöra omgående, får bolaget anses ansvarigt t.o.m. den dag meddelandet anländer till bolaget. Säger försäkringstagaren muntligen upp försäkringen, får den i allmänhet anses omedelupphöra bart. De förutsättningar för uppsägning som överparagrafen anger ensstämmer i stort med vad som i KFL. Till en gäller dag enligt början kan försäkringstagaren ha skäl för om en skada uppsägning inträffar. Han bör rimligen inte mot sin behöva stå kvar i ett vilja avtalsförhållande med bolaget om han är missnöjd med resultatet av skaderegleringen eller det sätt varpå denna skett. Uppsägning skall ske inom en månad efter att har fått del av försäkringstagaren beslut. bolagets Försäkringen kan också sägas upp om försäkringstagaren på grund av någon under försäkringstiden inträffad händelse inte längre har behov av försäkringen eller om det inträffar annan liknande omständighet. I allmänhet torde det röra om fall då sig försäkringstagaren gjort sig av med den försäkrade egendomen, men även mera kan motivera särpräglade omständigheter en uppsägning. Vi kan här hänvisa till förarbetena till KFL 1979/ (prop. 80:9 s. 128). Under speciella förhållanden kan bolaget 3 5 § ändra enligt kap. försäkringsvillkoren under försäkringstiden. Det är rimligt att försäkringstagaren inte skall behöva stå kvar i avtalsförhållandet om bolaget ändrar det ursprungliga avtalet. Försäkringstagarens upp-

282 Specialmotivering till 3 kap. 3 §

Avsnitt l6.3.3 sägningsrätt på denna grund överensstämmer med vad som gäller vid konsumentförsäkring i dag (jfr 19 § andra stycket KFL). Enligt lagförslaget kan försäkringstagaren dock säga upp försäkringen redan till en tidpunkt som ligger före den då de nya villkoren skall börja tillämpas; han kan ha intresse av att genast skaffa sig en försäkring som bättre motsvarar vad han behöver. Enligt 3 kap. 6 § förnyas i allmänhet försäkringen vid försäkringstidens slut om den inte sagts upp dessförinnan. Det kan antas att en försäkringstagare som vill undgå förnyelse ibland väljer att låta bli att betala premie för den nya avtalsperioden och att han felaktigt utgår från att avtalet därmed upphör att gälla. Med tanke på denna situation tillåter bestämmelsen att försäkringstagaren säger upp försäkringen då han finner att den har förnyats trots den underlåtna premiebetalningen. Att märka är dock att försäkringstagaren är skyldig att betala premie för den tid den förnyade försäkringen kommit att gälla (jfr 5 kap. 6 §). Också då det annars föreligger en ny omständighet av väsentlig betydelse för försäkringsförhållandet har försäkringstagaren rätt att säga upp försäkringen i förväg. Bestämmelsen skall tillämpas endast undantagsvis. Ett exempel är att försäkringsbolaget överlåter hela eller delar av sitt försäkringsbestånd till ett annat bolag. Visserligen finns till skydd för försäkringstagaren i denna situation vissa regler i försäkringsrörelselagen (15 kap.), men en Överlåtelse får anses ha en så pass ingripande betydelse för de försäkringar den omfattar att försäkringstagaren bör kunna omedelbart komma ifrån avtalet med bolaget. Sägs försäkringen upp i förtid, har bolaget rätt till premie endast för den tid som bolaget haft ett försäkringsansvar (jfr 5 kap. 6 §).

Andra stycket För att försäkringen skall upphöra i förtid krävs som regel att den sägs upp av försäkringstagaren. I ett fall kan försäkringen dock upphöra utan att försäkringstagaren tar någon kontakt med försäkringsbolaget. Har försäkringen förnyats och tecknar försäkringstagaren en motsvarande försäkring i ett annat bolag utan att dessförinnan till någon del ha betalat premie för den förnyade försäkringen skall den ursprungliga försäkringen anses uppsagd med omedelbar verkan. Den äldre försäkringen upphör vid samma tidpunkt som den nya försäkringen börjar gälla (jfr 20 § KFL). För den tid som den förnyade försäkringen varit i kraft, är försäkringstagaren också i detta fall skyldig att betala premie (jfr 5 kap. 6 § lagförslaget).

16.3.4 till 3 4 §

Specialmotivering kap. Avsnitt 16.3.4

4 § Utom i de fall som avses i 4 kap. 2 § första stycket och 5 kap. 2 § första stycket får försäkringsbolaget säga upp en försäkring att upphöra före försäkringstidens utgång bara om försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller om det annars finns synnerliga skäl. Uppsägningcn skall göras skriftligen och med en månads uppsägningstid räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Uppsägningen skall ske utan oskäligt dröjsmål från det att bolaget fick kännedom om det förhållande varpå uppsägningen grundas. Försummar bolaget detta, förlorar det rätten att säga upp försäkringen på grund av detta förhållande, om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Paragrafen behandlar försäkringsbolagets möjligheter att säga upp försäkringsavtalet under försäkringstiden. Frågan om uppsägning till försäkringstidens slut i 3 1 och 6 §§. regleras kap.

Första stycket

Bestämmelsen ger en allmän som uppsägningsregel, kompletterar de angivna särskilda som behandlas andra ställen uppsägningsfall på i 4 2 § första och 5 lagen (jfr kap. stycket kap. 2 §). För uppsägning krävs enligt den allmänna att det regeln föreligger synnerliga skäl, i första hand att försäkringstagaren eller den försäkrade har grovt åsidosatt sina mot åligganden bolaget (jfr 18 § KFL). Försäkringstagarens och den försäkrades förpliktelser gentemot bolaget framgår av villkoren eller direkt av lagen. I allmänhet rör det sig om att den försäkrade har framkallat ett försäkringsfall (4 kap. 5 §), att han har underlåtit att följa meddelade säkerhetsföreskrifter (4 kap. 6 §) eller att han har lämnat oriktiga uppgifter vid skaderegleringen (8 kap. 3 §). Men även försäkringstagarens försummelse att iaktta upplysningsplikten, utan att det är om fråga svek eller liknande, kan utgöra skäl för uppsägning (jfr 4 kap. 2 § andra stycket). I om de närmare fråga förutsättningarna för uppsägning kan vi hänvisa till förarbetena till i KFL reglerna (prop. 1979/80:9 s. 124 f). Vad som anförs där torde i stora kunna drag tillämpas även vid företagsförsäkring, varvid man dock får ta hänsyn till att större krav och omdöme kan ställas en förepå omsorg på tagare än en konsument. - Är en försäkringstagaren juridisk person och görs det gällande att denne på något vis åsidosatt sina åligganden mot bolaget måste det konstateras att som kan anses någon företräda försäkringstagaren kan lastas för detta. Det bör dock inte krävas att denne är firmatecknare, utan det räcker att han intar en sådan överordnad ställning att hans handlande måste få väsentlig betydelse för försäkringsbolagets av sin medkontrahent. bedömning Det är inte heller att vederbörande ut i villkoren i nödvändigt pekats

284 Specialmotivering till 3 kap. 4 §

Avsnitt 16.3.4 enlighet med vad som gäller vid identifikation enligt reglerna i 4 kap. 8 § (jfr avsnitt 16.4.8 nedan). I kravet på att försäkringstagaren eller den försäkrade skall ha åsidosatt sina skyldigheter ligger inte att detta nödvändigtvis måste ha föranlett skada för bolaget. Däremot bör agerandet i varje fall ha inneburit en betydande ekonomisk risk för försäkringsbolaget som detta inte haft skäl att räkna med. Det kan alltså vara tillräckligt att den försäkrade t.ex. lämnar grovt felaktiga uppgifter vid skaderegleringen som upptäcks av bolaget innan utbetalning aktualiseras. - Av betydelse kan också bli om försummelsen framstår som en engångshändelse el_ler om man kan befara en upprepning. Försäkringen kan alltså sägas upp även om en försäkrad som inte samtidigt är försäkringstagare har på visst sätt brustit i sina förpliktelser. Ändå kan det ha betydelse vem av de två som inte fullgjort sina skyldigheter. I vissa fall kan man ställa något större krav på försäkringstagaren, som ju är bolagets egentliga motpart, än på den försäkrade. Det kan t.ex. gälla vid oriktiga uppgifter i samband med skaderegleringen. Ofta skyddas flera försäkrade av försäkringen. Även om det endast är en av dem som har åsidosatt sina skyldigheter, hindrar inte detta att försäkringen sägs upp i sin helhet. Om varje risk för en upprepning saknas, t.ex. om den skyldige är försäkringstagarens sambo som nu har flyttat och därför inte längre omfattas av försäkringen, torde det dock i allmänhet inte finnas skäl för uppsågning. Under vissa speciella förhållanden kan uppsägning ske även om försäkringstagaren eller den försäkrade inte på något sätt varit försumlig. I allmänhet är det härvid fråga om något förhållande som kan knytas an till tidpunkten för försäkringsavtalets ingående; försäkringen kan ha fått ett helt felaktigt innehåll (jfr prop. 1979/80:9 s. 125).

Andra

stycket

Om försäkringsbolaget vill få avtalsförhållandet att upphöra på grund av ett sådant förhållande som avses i första stycket, måste bolaget skriftligen säga upp försäkringen utan oskäligt dröjsmål. Beträffande innebörden av detta uttryck kan vi hänvisa till vad som anförs beträffande 4 kap. 11 § i förslaget till PFL (SOU 1986:56 s. 592 f). Tidsfristen räknas från det att bolaget fått kännedom om det faktiska förhållandet och inte från det att bolaget tagit ställning till om det finns tillräckligt starka skäl för uppsägning. Om uppsägningen inte skickas i rätt tid till försäkringstagaren förlorar bolaget rätten att säga upp försäkringen om inte försäkringstagaren eller den

Specialmotivering till 3 kap. 5 § 285

försäkrade har förfarit svikligt eller i strid med tro och heder (jfr Avsnitt 16.3.5 4 kap. 10 §). Uppsägningen kan också riktas till mäklare, om denne har fullmakt att företräda försäkringstagaren i det aktuella hänseendet, eller till annan behörig företrädare för försäkringstagaren. Paragrafen ställer inte något krav på att uppsägningen skall vara försedd med motivering. På grund av reglerna i 8 7§ kan kap. försäkringstagaren dock räkna med att samtidigt få besked även på denna punkt. Uppsägningstiden, som löper från det att uppsägningen avsänds från bolaget, skall vara minst en månad och är alltså längre än vad som för närvarande gäller vid konsumentförsäkring (jfr 18§ KFL). — Om försäkringstagaren gör sannolikt att uppsägningen försenats eller att den alls inte kommit fram, kan det inträffa att uppsägningen får verkan först vid en senare tidpunkt än eljest (8 kap. 5 §). Som framhålls ovan tar stycket inte sikte på uppsägning med stöd av 4 kap. 2 § första stycket eller 5 kap. 2 §; uppsägningsförfarandet i sådana fall regleras i dessa lagrum.

16.3.5 Specialmotivering till 3 kap. 5 §

5 § Om försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller det annars finns synnerliga skäl får försäkringsbolaget begära att försäkringsvillkoren ändras under försäkringstiden. Angående en sådan begäran gäller vad som i 4 § andra stycket sägs om uppsägning. l 2 kap. 4 § första stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring enligt första stycket.

I denna paragraf anges under vilka förutsättningar som försäkringsbolaget får ändra försäkringsvillkoren under försäkringstiden; villkorsändringar i samband med att en försäkring förnyas behandlas i 7 §. Med ändring av villkoren avses även att tidigare gällande villkor kompletteras med ytterligare villkor. Det bör erinras om att till villkoren hör bl.a. skyldigheten att betala premie för försäkringen.

Första stycket

FAL har inte några särskilda regler om rätt för bolaget att ändra villkoren under försäkringstiden, men det är inte ovanligt att bolaget förbehåller sig sådan rätt. För konsumentförsäkringens del behandlas i 19§ KFL. frågan Villkorsändring kan ske om försäkringstagaren eller den försäkrade har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget uppsåtligen eller genom oaktsamhet som inte är ringa eller om det finns skäl. synnerliga Bestämmelserna skiljer sig sålunda från vad som krävs för upp-

286 Specialmotivering till 3 kap. 5 §

Avsnitt 16.3.5 sägning i förtid; för krävs att kan visa att det uppsägning bolaget föreligger synnerliga skäl. Det finns alltså enligt KFL något större möjligheter att ändra villkoren under försäkringstiden än att säga upp försäkringen i förtid. Enligt uppgift från försäkringshåll är det rätt sällan som man vill ändra villkoren under utan att det föreförsäkringstiden samtidigt ligger tillräckliga skäl att säga upp försäkringen i förtid. Särskilt vid konsumentförsäkring, med dess relativt korta avtalstider, anses det i allmänhet tillräckligt att bolaget kan ändra villkoren i samband med förnyelse. Mot denna bakgrund har formulerats i överparagrafen ensstämmelse med reglerna om förtida i 4 §, som uppsägning något också utgör en lagteknisk förenkling. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 8.3) skall bestämmelserna skall dock inte tolkas så att-bolaget i alla situationer har frihet att välja mellan att säga upp försäkringen och att ändra villkoren. Hänsyn måste helt naturligt tas till att den förra påföljden är mera ingripande, och dessutom står det klart att förhållandena i det enskilda fallet måste inverka. Antag t.ex. att ett försäkringsbolag meddelar försäkring för företagarna A och B, som var och en driver en bensinstationsrörelse. Försäkringsvillkoren följer reglerna i 4 och 5 §§. Både A och B åsidosätter vissa viktiga säkerhetsföreskrifter, som tar sikte på själva förvaringen av bensinen och kan därigenom anses grovt åsidosätta sina förpliktelser mot bolaget. - Om A uppenbarligen saknar vilja att även framöver rätta sig efter villkoren, bör bolaget kunna säga upp hans försäkring i förtid. Framkommer det beträffande B att han senare har vidtagit vissa, om än ej tillräckliga, åtgärder för att förebygga ett försäkringsfall, kan det däremot finnas skäl att låta honom ha kvar försäkringen. Bolaget bör dock då genom att ändra villkoren för Bzs försäkring kunna anpassa säkerhetsföreskrifterna efter de nya förhållandena. Om det rör sig om mera speciella förhållanden, för vilka varken försäkringstagaren eller den försäkrade kan lastas, torde det finnas särskild anledning att bedöma synnerliga skäl” i 4 och 5 §§ olika. Ofta är det fråga om att försäkringen har fått en felaktig utformning. I allmänhet bör man då sträva efter att låta avtalsförhållandet bestå med något avvikande innehåll. Endast om det är uppenbart att bolaget med kännedom om de faktiska förhållandena inte skulle ha meddelat den avsedda försäkringen, torde bolaget kunna säga upp denna. Det bör erinras om att försäkringstagaren vid villkorsändring alltid har rätt att omedelbart säga upp försäkringen (3§ första stycket 3). Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 8.3) anser vi att försäkringsbolaget bör ha större möjligheter att under försäkringstiden ändra villkoren vid företagsförsäkring än vid konsumentförsäkring. Sålunda kan bolaget med stöd av förbehåll i försäkringsvillkoren ofta ändra villkor eller tillämpa nya villkor som rör t.ex.

till 3 6 § 287 Specialmotivering kap.

skyldigheten att anmäla en Ökning av risken för skadefall liksom Avsnitt l6.3.6 villkor som är att bedöma som säkerhetsförskrifter. Som i andra fall gäller den begränsade möjligheten enligt 1 kap. 3 § att underlåta att tillämpa förbehåll om villkorsändring. Det är också tänkbart att 36 § avtalslagen någon gång kan tillämpas.

Andra stycket

Här erinras om bolagets att 2 informera förskyldighet enligt kap. säkringstagaren om de ändringar som görs i avsnitt försäkringen (jfr 16.2.4).

16.3.6 till 3 6 §

Specialmotivering kap.

6 § Om inte annat framgår av avtalet eller omständigheterna, förnyas en försäkring, som inte har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens utgång, för den vanligen tillämpade försäkringstid som närmast svarar mot den senast gällande försäkringstiden. Försäkringstagaren får när som helst säga upp försäkringen till försäkringstidens utgång. Uppsägning från försäkringsbolagets sida skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen.

Paragrafen behandlar de formella reglerna kring förnyelse av försäkringen och vad parterna måste beakta om de vill att försäkringsavtalet skall upphöra. överensstämmer med vad som nu Reglerna gäller vid konsumentförsäkring (14 och 17 §§ KFL; 1979/80:9 prop. s. l18f och s. rätt att bli befriat från en sådan 122). Bolagets försäkring framgår av 1 §. Om bolaget vill att försäkringen skall förnyas men med andra villkor än dem som måste det gällt tidigare, iaktta bestämmelserna i 7 §. (Här bortses från att försäkringstiden för den förnyade försäkringen kan komma att bli annan än den tidigare redan med av denna

stöd paragraf.)

I allmänhet förnyas vid försäkringen försäkringstidens utgång. Parterna kan dock avtala att förnyelse inte skall ske. Vidare kan de komma överens om att försäkringen visserligen skall men förnyas, inte för den tid som normalt gäller vid framförnyelse. Någon gång går det, utan stöd av ett särskilt avtal, direkt av omständigheterna att avtalet inte skall förnyas. Då rör det t.ex. om att sig försäkringstagaren tecknar en försäkring för en bestämd resa (jfr NJA 1987 s. 982). En överenskommelse att avtalet inte skall förnyas kan ingås redan i samband med att tecknas. Men hindrar försäkringen inget att man fattar beslut i frågan först under försäkringstiden. Sägs inte försäkringen upp anses meddela en helt bolaget ny försäkring. Vill bolaget att lämnar viss försäkringstagaren upplysning som rör den nya försäkringen, har det möjlighet att ställa vissa frågor till försäkringstagaren (4 kap. 1 §).

288 Specialmotivering till 3 kap. 7 §

Avsnitt 16.3.7 Liksom för närvarande vid konsumentförsäkring behöver försäkringstagaren inte iaktta någon särskild uppsägningstid om han vill undvika förnyelse; han kan vänta med att säga upp försäkringen till sista dagen av den ursprungliga försäkringstiden (jfr 16§ KFL). Uppsägningen kan ske skriftligen eller muntligen. Det avgörande är att uppsägningen når bolaget innan försäkringstiden löpt ut. Om försäkringstagaren försummar att säga upp försäkringen har han ändå möjlighet att bli fri från den förnyade försäkringen. Har han ännu inte betalt premien kan han nämligen antingen säga upp den förnyade försäkringen (3 § första stycket 4) eller få den att upphöra genom att teckna en motsvarande försäkring i ett annat bolag (3 § andra stycket). I dessa fall är han dock skyldig att betala premie för den tid bolaget haft ett ansvar (5 kap. 6 §). Skulle försäkringstagaren redan ha betalat premien för den förnyade försäkringen kan han få avtalet att upphöra endast i de särskilda fall som anges i 3 § första stycket 1-3 och 5. Vill försäkringsbolaget att försäkringen inte skall förnyas, måste bolaget säga upp försäkringen skriftligen. Uppsägningen skall skickas till försäkringstagaren. Liksom enligt 3 kap. 8 § PFL-förslaget är det tillräckligt att uppsägningen avsänds före förnyelsetidpunkten. Uppsägningstiden är en månad. Detta innebär att om uppsägningen skickas strax före försäkringstidens utgång försäkringen fortsätter att gälla en tid (jfr SOU 1986:56 s. 545). Om försäkringstagaren anser att bolaget inte haft rätt att säga upp en konsumentförsäkring, kan han få saken prövad av domstol med stöd av 8 kap. 6 §. Den paragrafen gör att försäkringstagaren kan antas bli informerad om vad bolaget åberopar till stöd för att inte förnya försäkringen.

16.3.7 till 3 7 §

Specialmotivering kap.

7§ Vill försäkringsbolaget ändra försäkringen i samband med förnyelse enligt 6 § första stycket, skall bolaget begära ändring samtidigt med krav på premie för den förnyade försäkringen. Den förnyade försäkringen gäller då för den tid och på de villkor bolaget har erbjudit. I 2 kap. 4 § första stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring enligt första stycket.

Som framgått vid föregående paragraf kan försäkringstidens längd för en förnyad försäkring skilja sig från den som gällt för den ursprungliga försäkringen utan att detta särskilt begärs av bolaget; försäkringstiden kan utan vidare ändras så att den överensstämmer med vad som allmänt gäller för försäkringen. Om försäkringsbolaget önskar att en försäkring skall ändras i övrigt vid förnyelse och ändringen är till nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade måste bolaget däremot skriftligen begära ändring senast i samband

till 3 7 § 289 Specialmotivering kap.

med att försäkringstagaren tillställs för den Avsnitt 16.3.7 premiekrav nya försäkringen. Skulle bolaget inte iaktta denna tid för gäller försäkringen samma villkor som Bestämmelserna har sin tillämpats tidigare. motsvarighet i 17 § andra stycket KFL, där det dock stadgas att meddelande om nya villkor skall sändas senast 14 före utdagar gången av försäkringstiden för den även tidigare försäkringen (jfr 2 3 § andra kap. stycket förslaget till PFL). Genom att bolagets begäran skall skickas senast i samband med premiekrav kommer försäkringstagaren i de allra flesta fall vara införstådd med de nya villkoren redan vid den då förtidpunkt säkringen förnyas. Det kan emellertid inträffa att det tar en tid innan ändringen blir känd för försäkringstagaren; bolagets begäran och premiekrav skickas kanske av förbiseende först sedan försäkringen förnyats, eller handlingarna fördröjs eventuellt under postbefordran. Om ett försäkringsfall inträffar under denna tid bör dock bolaget inte kunna åberopa försämrade villkor som försäkringstagaren på detta vis är okunnig om. - Emellanåt vill försäkringstagaren inte acceptera de nya villkoren. Han har då att möjlighet säga upp försäkringen (3 kap. 6 §) eller få den att upphöra genom att teckna en motsvarande i ett annat så försäkring bolag länge premien är obetald (3 kap. 3 § andra stycket). En begäran om villkorsändring skall förenas med viss information om vad ändringen innebär. Dessutom skall i allmänhet besked lämnas om vad som påkallat ändringen (jfr avsnitt 16.2.4 Skulle ovan). bolaget försumma att informera särskilt om i den villkorsändringen utsträckning som framgår av 2 hindrar detta dock inte kap. bolaget från att åberopa de nya villkoren; i detta avseende är det tillräckligt att ändringen begärs inom föreskriven tid. I ett hänseende kan en försummelse på informationssidan emellertid leda till att ett nytt villkor inte får tillämpas. Om försäkringsbolaget har underlåtit att speciellt framhålla särskilt viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet eller villkor som ålägger försäkringstagaren att anmäla riskändringar eller att iaktta särskilt viktiga säkerhetsföreskrifter, kan bolaget nämligen under vissa förutsättningar vara förhindrat att åberopa villkoret (jfr 2 kap. 2, 4 och 7 §§).

290 Specialmotivering till 4 kap. 1 §

Avsnitt 16.4. l 16.4 till 4 av

Specialmotivering kap. (Begränsningar försäkringsbolagets ansvar)

Kapitlet har rubriken Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar och omfattar elva paragrafer. Här regleras följderna av att försäkringstagaren eller den försäkrade bryter mot s.k. biförpliktelser. Sålunda behandlas upplysningsplikten (1-4 §§), framkallande av försäkringsfall (5 §), säkerhetsföreskrifter (6 §) och räddningsplikt (7 §). I 8 § finns regler om identifikation, dvs. bolagets möjligheter att sätta ned försäkringsersättningen om någon annan än den försäkrade t.ex. framkallat försäkringsfallet. Vissa gemensamma bestämmelser ges i 9 §; bl.a. skall ersättning inte kunna sättas ned då någon brutit mot en biförpliktelse men han gjort sig skyldig till endast ringa oaktsamhet. Beträffande framkallande av försäkringsfall avviker reglerna något från KFL, men i övrigt stämmer förslaget i stora delar med vad som nu gäller på konsumentförsäkringens område. Kapitlet avslutas med en bestämmelse som förebygger att om överträdelse av biförpliktelser kringgås villkor reglerna genom som formellt är avfattade som undantagsbestämmelser.

16.4.1 Specialmotivering till 4 kap. 1 §

l § Intill dess försäkringsbolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall meddelas eller förnyas får bolaget av försäkringstagaren begära sådana upplysningar som kan ha betydelse för denna bedömning. Försäkringstagaren skall ge riktiga och fullständiga svar på bolagets frågor. Vid företagsförsäkring skall försäkringstagaren också utan förfrågan av bolaget lämna uppgift om förhållanden av uppenbar betydelse för riskbedömningen och under försäkringstiden på begäran ge bolaget upplysningar om sådana förhållanden. Om försäkringstagaren inser att bolaget tidigare har fått oriktiga eller ofullständiga uppgifter om förhållanden av uppenbar betydelse för riskbedömningen, är han skyldig att utan oskäligt dröjsmål rätta uppgifterna.

Paragrafen behandlar försäkringsbolagets rätt att begära upplysningar av försäkringstagaren samt dennes plikt att informera bolaget. För personförsäkringens del finns motsvarande regler i 4 kap. 1 § PFL-förslaget. Även KFL har bestämmelser på detta område, dock utan att det i lagen närmare anges hur långt rätten resp. skyldigheten sträcker sig (30 § KFL). Paragrafen bör läsas tillsammans med 3 kap. 1 § lagförslaget. Som framgår av specialmotiveringen till den bestämmelsen (avsnitt 16.3.1 ovan), har bolaget rätt att avslå en begäran om konsumentförsäkring om försäkringstagaren vägrar att lämna de uppgifter som bolaget begär. Bolaget får inhämta upplysning såväl när kunden inte tidigare haft någon försäkring som när en försäkring skall förnyas, antingen med

till 4 I § 291 Specialmotivering kap.

stöd av :reglerna i 3 kap. 6 § eller på särskild begäran av försäkrings- Avsnitt l6.4.l

tagaren.. Upplysningsplikten tar sikte på sådana förhållanden som kan ligga till grund för bolagets beslut att meddela eller förnya en försäkring. Bolaget har alltså rätt att få besked om förhållanden som påverkar risken för försäkringsfall och av en eventuell skada. omfattningen Huruvida bolagets kan anses ta sikte ett sådant förbegäran på hållande eller inte, får bedömas på ett objektivt sätt; försäkringstagarens egen uppfattning spelar här inte någon roll. En annan sak är att insikt om kan försäkringstagarens uppgiftens betydelse påverka bedömningen om efter ett skall försäkringsfall ersättningen sättas ned med stöd av 2 §. Upplysningsplikten åvilar endast försäkringstagaren. Är det nåsom är försäkrad kan gon annan bolaget naturligtvis söka få uppäven av denne, gifter men det sker då inte med stöd av reglerna i paragrafen. Om det visar sig att den försäkrade i ett sådant fall inte lämnat korrekta besked till kan det därför inte komma i bolaget, fråga att tillämpa reglerna i 2 §, utom när den försäkrades uppgifter kan anses lämnade på uppdrag av Som försäkringstagaren. påpekas i 9.2 är det vid allmänmotiveringen (avsnitt ovan) företagsförsäkring i allmänhet möjligt att ha villkor som innebär att oriktiga uppgifter av annan än försäkringstagaren kan rätten till vid påverka ersättning ett försäkringsfall. Liksom vid personförsäkring är vid konsuförsäkringstagaren mentförsäkring enligt SkFL i princip skyldig att endast besvara de frågor som bolaget ställer. Under förhållanden mycket speciella föreligger det dock en spontan närmast det upplysningsplikt; gäller fall där han annars skulle göra sig skyldig till svek eller liknande (jfr SOU 1986:56 s. 554). Också i ett annat avseende har försäkringstagaren en spontan upplysningsplikt vid konsumentförsäkring liksom vid företagsförsäkring. Inser försäkringstagaren att har fått bolaget tidigare oriktig upplysning som rör riskbedömningen skall underbolaget nämligen rättas om det utan oskäligt allt under att det dröjsmål, förutsättning är fråga om något som har för riskbeuppenbar betydelse bolagets dömning (tredje stycket). Upplysningsplikten i denna del gäller inte bara i de situationer där det finns att vid ett förförutsättningar säkringsfall tillämpa 2 § på grund av försäkringstagarens tidigare försummelse. Även en tidigare i tro lämnad god felaktig uppgift skall alltså korrigeras; för kan det vara av värde att få de bolaget rätta förhållandena så att villkoren kan ändras i fall klarlagda varje då skall 3 försäkringen förnyas (jfr kap. 7 §). Vidare spelar det i detta inte roll om lämnats av sammanhang någon upplysningarna försäkringstagaren eller av t.ex. någon annan, den försäkrade, och inte heller om de hänför till tiden då avtalet eller till en sig ingicks

292 till 4 1 § SOU 1989288 Specialmotivering kap.

senare Dessutom har det inte om de Avsnitt 16.4.1 tidpunkt. någon betydelse oriktiga upplysningarna grundats på frågor från bolaget eller om de lämnats Däremot krävs det att försäkringstagaren verkspontant. inser att bolaget inte har korrekt information. Det kan i dessa ligen om att sätta ned med stöd av 2 § om fall aldrig bli fråga ersättningen endast bort inse att bolaget varit felunderrättat. försäkringstagaren behöver emellertid inte vara medveten om att Försäkringstagaren förhållandet har för riskbedömningen, utan det uppenbar betydelse räcker med att betydelsen måste anses uppenbar för en försäkrings-

tagare i allmänhet vid denna försäkring. Vid har bolaget inte någon rätt att begära konsumentförsäkring av under Detupplysning försäkringstagaren själva försäkringstiden. ta dock inte att är förhindrat att sedan försäkringen betyder bolaget meddelats ställa som utgör ett led i undersökningar om förfrågor eventuellt brustit i i samband säkringstagaren upplysningplikten med avtalets Härtill kommer att vid ingående. försäkringstagaren liksom vid på grund av konsumentförsäkring, företagsförsäkring, förbehåll i villkoren kan vara att fortlöpande informera skyldig om i vissa förhållanden som har betydelse för bolaget ändringar risken (jfr 3 §). Vid är försäkringstagaren skyldig att i samband företagsförsäkring med tecknas om sådant att försäkringen ge bolaget upplysningar som har för riskbedömningen även om bolaget inte ställer betydelse direkta i ämnet Detta gäller även vid några frågor (andra stycket). sådan företagsförsäkring som enligt 1 kap. 3 § i vissa sammanhang kan med en konsumentförsäkring. Vidare är försäkringsjämställas vid all skyldig att under försäkringstiden, tagaren företagsförsäkring om det särskilt viss information om sådant som begärs, ge bolaget har betydelse för riskbedömningen. Den berörda särskilda upplysningsplikten vid företagsförsäkring inte lika som när besvaras i samband med att går långt frågor tecknas. Den avser liksom rättelförsäkringen försäkringstagarens endast sådana förhållanden som är seskyldighet enligt tredje stycket av för utgångspunkten är att uppenbar betydelse riskbedömningen; vid all försöker få nödvändig information genom bolaget försäkring direkta i samband med att ingås. Även då frågor försäkringsavtalet i denna del skall saknar det betydelse i reglerna tillämpas egentlig vilken mån i det enskilda fallet har insett förförsäkringstagaren hållandets inverkan (jfr ovan); avgörande blir på riskbedömningen om detta måste stå klart för en i allmänhet. Här försäkringstagare liksom annars får man dock fästa avseende vid hans insikt då regler-

na i 2 § skall tillämpas. vid företagsförsäkring går alltså i allmänhet Upplysningsplikten längre än vid konsumentförsäkring. Är det fråga om en sådan företagsförsäkring som inte enligt 1 kap. 3 § under vissa förutsättningar

till 4 2 § 293 Specialmotivering kap.

skall jämställas med en konsumentförsäkring får man dessutom utan Avsnitt 16.4.2 vidare godta villkor som en ålägger försäkringstagaren längre gående upplysningsplikt än som nu beskrivits. kan Försäkringstagaren t.ex. vara skyldig att under utan lämna försäkringstiden förfrågan upplysningar också om förhållanden som inte har lika bepåtaglig tydelse för riskbedömningen. Vad bolaget på så sätt får reda på kan leda till att villkoren ändras t.o.m. under Liksom försäkringstiden. beträffande upplysningsplikten i samband med teckförsäkringens nande är det vid all som skall underförsäkring försäkringstagaren rätta bolaget om tidigare lämnade En försäkrad felaktiga uppgifter. som får klart för sig att bolaget inte känner till det rätta förhållandet men som inte är försäkringstagare har alltså inte heller i detta avseende någon upplysningplikt mot Visar bolaget enligt lagtexten. det sig att försäkringstagaren inte känt till förhållandet, kan det därför inte komma i fråga att vid ett sätta ned ersättförsäkringsfall ningen till den försäkrade med stöd av 2 §. Liksom annars i om fråga upplysningsplikten är det dock som regel tillåtet att vid företagsförsäkring ha villkor som i denna situation. En medger nedsättning motsvarande möjlighet vid konsumentförsäkring torde vara av mindre värde. Kravet att bolaget utan oskäligt dröjsmål skall om felupplysas aktigheten ger utrymme för en lämplig anpassning efter förhållandena i det enskilda fallet.

16.4.2 Specialmotivering till 4 2 § kap.

2 § Har försäkringstagaren vid avtalets ingående förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är försäkringsbolaget fritt från ansvar för inträffade försäkringsfall och är berättigat att säga upp försäkringen med omedelbar verkan. Uppsägningen skall ske skriftligen. Om i annat fall försäkringstagaren uppsåtligen eller oaktsamt har eftersatt sin upplysningsplikt enligt 1 §, kan ersättning från försäkringen sättas ned i fråga om varje försäkrad efter vad som är skäligt. Härvid skall särskilt beaktas den betydelse förhållandet skulle ha haft för bolagets bedömning av risken, det uppsåt eller den oaktsamhet som har förekommit och försäkringens art.

Paragrafen ger besked om vad som gäller om försäkringstagaren inte fullgjort den upplysningsplikt som han har 1 §. enligt Som berörts i allmänmotiveringen (avsnitt 9.2 kan ovan) upplysningar om risken också lämnas av mäklare som förmedlar försäkringen. Har mäklaren fullmakt av får brister försäkringstagaren, i dessa upplysningar tillräknas denne. Härvid får man också ta hänsyn till de krav som kan ställas en mäklare med på registrerad tanke på dennes speciella sakkunskap i att inte försäkringsfrågor; försäkringstagaren utan endast hans ombud bort inse att en uppgift till bolaget varit oriktig kan i vissa resultera i att sammanhang

294 Specialmotivering till 4 kap. 2 §

Avsnitt l6.4.2 försäkringsersättningen sätts ned. Å andra sidan kan man inte begära att mäklaren skall ha samma kännedom som sin uppdragsgivare om speciella förhållanden i dennes verksamhet, som mäklaren varken fått upplysning om eller kunnat konstatera med normal uppmärksamhet. Har försäkringen förmedlats av mäklare hindrar det inte att försäkringstagaren i ett sådant fall går miste om ersättning på grund av sin egen försumlighet att nämna saken för ombudet. Innebörden är alltså att paragrafen skall kunna tillämpas om antingen försäkringstagaren eller ombudet är i ond tro. — I den mån försäkringstagaren på grund av mäklarens svikliga förfarande eller oaktsamhet går miste om sitt skydd enligt första eller andra stycket, har han möjlighet att kräva skadestånd av mäklaren enligt 14 § lagen om försäkringsmäklare.

Första stycket

Liksom i förslaget till PFL (4 kap. 2 och 3 §§) har vi gett en ut-

trycklig regel om verkan på försäkringsavtalet av svek och förfarande i strid med tro och heder. Visserligen finns det vid personförsäkring även i sådana fall vissa möjligheter för försäkringstagaren att få behålla - som har särskild vid försäkringen något betydelse försämrat hälsotillstånd hos den försäkrade - medan en motsvarande regel saknas i SkFL. För att undvika felaktiga motsatsslut har vi emellertid ansett det motiverat att utforma SkFL:s stadgande på samma sätt.

Andra stycket

Bestämmelserna ger bolaget rätt att sätta ned försäkringsersättningen om det framkommer att försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot den upplysningsplikt som framgår av 1 §. Liknande regler finns i 30§ KFL. Även förslaget till PFL innehåller bestämmelser om nedsättning av försäkringsersättningen vid brott mot upplysningsplikten (4 kap. 2 § PFL). Reglerna skiljer sig dock åt på det sättet att vid personförsäkring nedsättning i princip sker i proportion till den premiesänkning som den oriktiga uppgiften medfört (efter prorata), under det att enligt SkFL nedsättning skall göras med hänsyn till vad som är skäligt. Liksom enligt KFL får försäkringsersättningen inte sättas ned om försäkringstagaren har visat endast ringa oaktsamhet (9 § lagförslaget). Och om en felaktig uppgift har lämnats i god tro kan självfallet inte heller detta leda till nedsättning; blir försäkringstagaren senare införstådd med att en tidigare uppgift inte är riktig och meddelar han inte förhållandet till bolaget, är det emellertid inte uteslutet att ersättningen reduceras (jfr 1 § tredje stycket).

till 4 2 § 295 Specialmotivering kap.

För att nedsättning skall vara möjlig krävs att Avsnitt 16.4.2 försäkringstagaren har brutit mot de förpliktelser som av 1 §. I allmänhet är det följer fråga om att korrekta besked inte lämnats till bolaget i samband med avtalets ingående. Men som nyss sades kan det också röra om sig försummelser under själva försäkringstiden. kan Försäkringstagaren under avtalstiden t.ex. få reda på att bolaget har fått felaktiga uppgifter av den försäkrade, men underlåter att meddela bolaget det rätta förhållandet inom tid. Visar det att den försäkskälig sig rades oriktiga uppgifter har haft uppenbar betydelse för bolagets riskbedömning, får man vid ett eventuellt försäkringsfall göra en skälighetsbedömning och se i vad mån skall sättas ersättningen ned. Försäkringstagarens försummelse av upplysningsplikten gär ut över försäkrade (se dock 7 3 § första samtliga kap. stycket angående borgenär med säkerhetsrätt). Det sker alltså en identifikation (jfr 4 8 § som andra sådana Detta innebär dock inte kap. reglerar fall). att de försäkrade måste behandlas helt lika. Deras närmare förhållanden kan motivera att sätts ned i olika ersättningen omfattning. Det kan visa att en försäkrad känt till att exempelvis sig bolaget på en väsentlig punkt varit felinformerat. Har han först efter en längre tid brytt sig om att framföra saken till kan detta försäkringstagaren, vara en särskild anledning att reducera för hans vidersättningen kommande. Samtidigt skall sägas att det i allmänhet är mera motiverat att reducera till en försäkrad som dessutom är ersättningen försäkringstagare; det är ju bara han som har Det upplysningsplikt. spelar inte någon roll om ersättningen avser skada den förpå säkrades egendom eller skadeståndsskyldighet som åvilar honom. I det senare fallet är det emellertid att vid naturligt skälighetsbedömningen viss hänsyn också tas till den skadelidandes intresse, om en långtgående reduktion skulle gå ut över honom. Som framgår av specialmotiveringen till 1 § (avsnitt 16.4.1) beror upplysningsplikten huvudsakligen av de objektiva förhållandena. Det sägs t.ex. att vid företagsförsäkring under försäkringstagaren försäkringstiden skall besvara bolagets frågor som rör förhållanden som har uppenbar betydelse för riskbedömningen. Försäkringstagarens egen insikt om hur pass viktig upplysningen år spelar som sagt inte någon roll i detta utan man fäster avseende vid sammanhang hur en försäkringstagare i allmänhet måste situationen. uppfatta Däremot skall försäkringstagarens om vetskap uppgiftens betydelse beaktas vid den bedömning som skall göras enligt förevarande paragraf. Vanligen får man anse situationen allvarligare om det visar sig att försäkringstagaren varit medveten om att en haft oriktig uppgift uppenbar betydelse för bolagets bedömning av risken än om han utan att närmare fundera på bolagets fråga lämnat besked. felaktigt Särskilt vid konsumentförsäkring kan man dock inte ställa rimligen

296 Specialmotivering till 4 kap. 2 §

Avsnitt l6.4.2 stora krav på försäkringstagarens insikt om den försäkringstekniska betydelsen av vissa förhållanden. Men det är inte bara försäkringstagarens subjektiva förhållanden som skall inverka då man överväger nedsättningens omfattning. Enligt paragrafen skall utöver vad som nyss har sagts särskilt beaktas, dels i vad mån bolaget skulle ha gjort en annan riskbedömning om det varit rätt informerat, dels vilket slag av försäkring det gäller. Sålunda får man beakta om bolaget inte skulle ha meddelat försäkring, ifall det haft korrekta uppgifter, eller om försäkringen då skulle ha beviljats på helt andra villkor. Man skall fästa avseende vid bolagets bedömning av såväl risken för försåkringsfall som omfattningen av en eventuell skada. Framkommer det att en oriktig uppgift i och för sig haft betydelse för bolagets riskbedömning, men att det förhållande uppgiften gällt inte haft något inflytande på skadeförloppet eller skadans storlek, bör emellertid ersättningen inte sättas ned (jfr 30 § KFL). Om försäkringstagaren försummar att fullgöra en upplysningplikt som kan anses uppkomma under försäkringstiden - t.ex. genom att inte rätta en felaktig uppgift som bolaget tidigare har fått från någon den försäkrade 4 annan, exempelvis (jfr kap. 1 § tredje stycket) har det i nu aktuellt sammanhang väsentlig betydelse i vad_ mån kunnat ändra villkoren om det fått de rätta förhållandena bolaget klarlagda. Förutsättningarna för villkorsändring under försäkringstiden framgår av 3 kap. 5 § (jfr specialmotiveringen till 4 kap. 3 §, avsnitt 16.4.3 nedan). Eftersom för närvarande liknande nedsättningsregler gäller enligt 30 § KFL kan vi i övrigt hänvisa till förarbetena till den paragrafen (prop. 1979/80:9 s 141 ff). Som nämnt har dock försäkringens art bedömts som så viktig i detta sammanhang att den anges i lagtexten (jfr 2 kap. 1 §). Främst vid försäkringar som avser att ge en grundläggande ekonomisk trygghet finns det anledning att ställa rätt stränga krav för nedsättning. Ersättning som utgår på grund av t.ex. en hemförsäkring har i allmänhet större betydelse för den försäkrade än den ersättning som kan utgå från en urförsäkring eller liknande. Det framgår av 4 § att om en felaktig uppgift inte har haft någon inverkan alls på riskbedömningen, det över huvud taget inte blir fråga om att sätta ned ersättningen. Sedan bolaget har fått kännedom om ett förhållande som kan medföra att det helt eller delvis är fritt från ansvar på grund av brott mot skall detta meddelas försäkringstagaren och upplysningsplikten, annan försäkrad som framställt ett ersättningskrav mot bolaget. Underlåter bolaget detta kan försäkringsersättningen sättas ned bara vid svek eller förfarande i strid mot tro och heder (10 §).

16.4.3 till 4 3 §

Specialmotivering kap. Avsnitt 16.4.3

3 § Försäkringsbolaget får i villkoren föreskriva att försäkringstagaren utan oskäligt uppehåll skall till bolaget anmäla, om ett angivet förhållande av väsentlig betydelse för risken ändras. Om försäkringstagaren försummar detta, kan ersättningen från försäkringen sättas ned i fråga om varje försäkrad enligt vad som sägs i 2 § andra stycket. En förutsättning är dock att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

Paragrafen behandlar en situation som nuvarande enligt lagstiftning betecknas som 45-50 fareökning (jfr §§ FAL och 31 § KFL). Frågan har emellertid ansetts ha närmare samband med upplysningsplikten. Lagförslaget innebär att bolaget både vid och

konsumentförsäkring

företagsförsäkring i villkoren kan ange ett särskilt förhållande som har väsentlig betydelse för risken att ett skall inträffa försäkringsfall (eller att ett eventuellt försäkringsfall skall få en större omfattning) och ålägga försäkringstagaren att under försäkringstiden anmäla, om detta förhållande ändras så att risken ökar. tar i första Reglerna hand sikte på sådant som har omedelbar för risken betydelse för försäkringsfall, t.ex. att man i en försäkrad lokal sätter i med gång en brandfarlig verksamhet av visst Men angivet slag. under paragrafen faller också ett villkor som exempelvis ålägger försäkringstagaren att anmäla en ökad körsträcka med ett försäkrat motorfordon. Det är viktigt att är väl

försäkringstagaren medveten om sin

anmälningsskyldighet. Därför måste bolaget vid krav varje på premie erinra om denna. Men dessutom skall försäkringstagaren få besked om vad som kan inträffa om anmälan inte görs. Här kan också erinras om den särskilda information som bolaget skall lämna om innan anmälningsskyldigheten försäkringen meddelas (2 kap. 2 § andra stycket 3).

Bolaget får inte

förelägga försäkringstagaren att anmäla varje förhållande som påverkar risken utan det måste peka på något mera konkret förhållande, t.ex. att det i en försäkrad affärslokal inleds svetsningsarbeten som ett led i rörelsen. Däremot behöver bolaget inte mera beskriva de eventuella utförligt konsekvenserna av försummad anmälan; som torde det vara regel tillräckligt att försäkringstagaren får klart för att kan komma sig ersättningen att sättas ned helt eller delvis vid ett Dessutom försäkringsfall. bör det vara möjligt för bolaget att vid senare hänvisa till premiekrav tidigare meddelande till om

försäkringstagaren anmälningsplikten; det räck-

er med en kort påminnelse, men måste bolaget göra tydligt vad det menar.

Försäkringstagaren har en efter omständigheterna anpassad tid på sig att anmäla förhållandet till han skall utan bolaget; oskäligt uppehåll meddela till riskökningen bolaget. Vid mera betydande risk-

298 till 4 3 § Specialmotivering kap.

l6.4.3 är det särskilt att anmälan sker Avsnitt ökning naturligtvis angeläget snabbt. eller av oaktsamhet (som inte Om försäkringstagaren uppsåtligen är 9 §) underläter att meddela bolaget en riskökning, får ringa; jfr sättas ned efter en skälighetsbedömning enligt 2 § andersättningen för är liksom annars hur ra stycket. Av betydelse nedsåttningsfrågan försummelsen är. Visserligen krävs det inte att förpass allvarlig förstår att det är fråga om ett förhållande säkringstagaren verkligen som har för risken, men självfallet bör man ta väsentlig betydelse hänsyn bl.a. till hans insikt då man bedömer graden av nedsättning. Vidare kan sambandet mellan riskökningen och försäkringsfallet inverka; samma vis som vid andra brott mot upplysningsplikten på inte sättas ned om det saknas ett orsakssamband. bör ersättningen För att skall kunna komma i krävs att den nedsättning fråga försummade ett förhållande som, om det blivit upplysningen gällt kunnat leda till att fått ändras känt för bolaget, försäkringsvillkoren under eller att försäkringen kunnat sägas upp i försäkringstiden förtid. Skulle inte ha kunnat ingripa, även om det fått ett bolaget förhållande är alltså utesluten. Vid en sådan klarlagt, nedsättning som inte enligt 1 kap. 3 § i vissa sammanhang företagsförsäkring kan anses med konsumentförsäkring har bolaget större jämställd att förbehålla rätt att säga upp försäkringen i förtid möjligheter sig eller att ändra under försäkringstiden. Detta gör att försäkringen här oftare torde komma i fråga när anmälningsplikten nedsättning försummas. - Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 9.3 ovan) kan man räkna med att vid villkoren kommer att företagsförsäkring nedsättning skall ske vid försummad anmälningsange i vad mån Dä blir det i princip inte fråga om någon skälighetsbedömning. plikt. Det är utan för frågan om nedsättning kan ske om det är betydelse själv eller någon annan som är försäkrad; liksom försäkringstagaren beträffande i övrigt kan varje försäkrad drabbas upplysningsplikten av till av försummelse. Och nedsättning följd försäkringstagarens inte heller i detta sammanhang har det någon avgörande betydelse om det är en eller en försäkring som avser egendomsförsäkring (jfr avsnitt 16.4.2 ovan). skadeståndsskyldighet Man måste beakta vem som har föranlett riskökningen. I allmänhet får man se på situationen om det är försäkringsallvarligare som är för denna. Dessutom måste man fästa tagaren själv ansvarig avseende vid hur snabbt riskökningen anmälts. Även när det försummad anmälningsplikt enligt denna gäller är det tänkbart, att får svara för beparagraf försäkringstagaren fullmäktigad mäklares oaktsamhet (jfr specialmotiveringen till 2 §). Detta är fallet om visserligen haft skäl att tro att försäkringstagaren mäklaren skulle anmäla en riskökning för bolaget och därför inte kan anses försumlig men mäklaren kan anses ha åsidosatt sina själv

sou 1989:88

Specialmotivering till 4 kap. 4 § 299

skyldigheter i detta hänseende. En är förutsättning naturligtvis att Avsnitt 16.4.4 mäklarens fullmakt alltjämt under gäller försäkringstiden.

16.4.4 till 4 4 §

Specialmotivering kap.

4 § Försäkringsbolaget får inte åberopa bestämmelsen i 2 § andra stycket om bolaget, när det mottog upplysningarna eller de skulle ha getts, insåg eller hade bort inse att lämnade uppgifter var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma gäller om det förhållande som upplysningarna avsåg var utan betydelse för bolaget eller senare har upphört att ha betydelse.

Paragrafen begränsar bolagets möjligheter att åberopa brott mot upplysningsplikten. Motsvarande regler finns i till PFL förslaget (4 kap. 4 §) och vi kan här hänvisa till PFL-betänkandet

(SOU 1986:56 s. 569 ff; jfr även 9 § FAL och prop. 1979/80:9 s. 144 f). Det bör att bestämmelserna påpekas tar sikte inte bara på upplysningsplikten då försäkringsavtalet utan också de fall ingås på då 4 1 § andra och försäkringstagaren enligt kap. tredje styckena har en skyldighet att under försäkringstiden lämna vissa besked till bolaget, bl.a. då han blir medveten om att utan bolaget försäkringstagarens skuld tidigare har fått fel besked. Under paragrafen ryms också det fallet att

försäkringstagaren

underlåter att meddela vissa riskändringar enligt 3 §. Om bolaget genom någon annan ån försäkringstagaren fått kännedom om en riskökning kan det alltså inte komma i att sätta ned ersättfråga ningen även om underlåter

försäkringstagaren att meddela förhål-

landet till bolaget.

Paragrafen bör liksom motsvarande bestämmelse i personförsäkringslagen motivera att bolaget noga kontrollerar de som uppgifter

försäkringstagaren lämnar. Ett oklart svar från

försäkringstagaren på en fråga av måste alltså i allmänhet

försäkringsbolaget leda till

kompletterande frågor från bolagets sida. Vid är det rätt

företagsförsäkring vanligt att försäkringen med-

delas först sedan besett det bolaget objekt som skall försäkras. Bolaget har då att goda möjligheter konstatera om försäkringstagarens uppgifter är korrekta. Men annars är för utgångspunkten bolagets bedömning ofta bara de som lämnas uppgifter av försäkringstagaren. Det är bolagets eventuella kännedom om det rätta förhållandet vid tidpunkten då lämnas upplysningen (eller bort lämnas) som har betydelse. Skulle bolaget först senare inse att inte varit uppgiften helt korrekt, finns det alltså möjlighet att sätta ned med ersättningen stöd av 2 § (jfr dock 10 §). år Självfallet paragrafen också tillämplig om skulle ha meddelats försäkring utan att några som helst uppgifter lämnats av

försäkringstagaren.

Även om har lämnat försäkringstagaren en felaktig uppgift får

till 4 5 § 300 Specialmotivering kap.

16.4.5 detta inte leda till om numera överensstäm- Avsnitt nedsättning uppgiften mer med det förhållandet. Bolaget kan t.ex. vid avtalsslutet verkliga ha fått ett besked om att det i en försäkrad lokal finns en oriktigt anordnats i sprinkleranläggning. Om det visar sig att en anläggning lokalen efter avtalets men före försäkringsfallet, får föringående inte sättas ned. Däremot kan naturligtvis nedsäkringsersättningen komma i om inträffar innan anläggsättning fråga försäkringsfallet utförs. I så fall får man dock fästa avseende vid bl.a. samningen bandet mellan skadan och frånvaron av anläggningen (jfr 2 §; se även till 6 §, avsnitt 16.4.6 nedan). specialmotiveringen

16.4.5 till 4 kap. 5 § Specialmotivering

5 § Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, lämnas inte ersättning från försäkringen såvitt angår honom. Detsamma gäller i den mån han uppsåtligen förvärrat följderna av ett försäkringsfall. Har den försäkrade framkallat försäkringsfallet eller förvärrat dess följsom har inneburit risk för den der genom medveten vårdslöshet, betydande uppkomna skadan, kan ersättningen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt med hänsyn till hans handlande och omständigheter i övrigt.

behandlar ansvar då den försäkrade har fram- Paragrafen bolagets kallat eller förvärrat följderna av ett försäkringsfall. försäkringsfallet I allmänhet framkallas den försäkrades diförsäkringsfallet genom rekta handlande. Men ett försäkringsfall kan också föranledas av att den försäkrade underlåter att vidta en viss åtgärd; en fastighetsägare t.ex. att kontrollera att en vattenkran är stängd, vilket glömmer orsakar en översvämning.

Första stycket

På samma vis som FAL och KFL skall ersättning inte utgå ur enligt om den försäkrade uppsåtligen framkallar försäkringsförsäkringen fallet, och det oavsett om det är fråga om t.ex. en egendomsföreller en 4 8 § i förslaget till PFL säkring ansvarsförsäkring (jfr kap. och SOU 1986:56 s. Det bör dock beaktas att bolaget enligt 583). bestämmelsen kan vara att utge ersättning till en annan skyldigt försäkrad om inte denne kan anses medskyldig eller identifikationsreglerna i 8 § blir tillämpliga. kan också sättas ned med stöd av paragrafen i den Ersättningen mån den försäkrade förvärrat följderna av försäkringsuppsåtligen fallet - normalt i avsikt att få ut en större ersättning än eljest. Som ett kan nämnas att sedan brand uppstått i en försäkrad exempel den försäkrade vissa dörrar för att få större spridfastighet öppnar branden. Till den del skadan föranletts av den försäkrades ning på alltså inte - Att den försäkrade åtgärder utgår någon ersättning.

SOU [989188 till 4 Specialmotivering kap. 5 § 301

uppsåtligen brutit mot en säkerhetsföreskrift behöver självfallet inte Avsnitt 16.4.5 innebära att han uppsåtligen framkallat utan förhållandet skadan, får bedömas enligt 6 §. Och är det om ren underlåtenhet fråga på den försäkrades sida, t.ex. att denne vid brand medvetet avstår från att tillkalla brandkåren, torde det i allmänhet röra om brott mot sig räddningsplikten, varvid med stöd av 7 §. nedsättningsfrågan avgörs Av 9 § följer att försäkringsersättningen inte får sättas ned i den utsträckning skadan är en följd av att den försäkrade handlat i en nödsituation.

Andra stycket

Här ges bestämmelser om att vid bolagets möjligheter försäkring som inte avser sätta ned skadeståndsskyldighet ersättningen till den försäkrade då han har framkallat av oaktsamhet försäkringsfallet (jfr 9 §). Som framgår av 9.4 allmänmotiveringen (avsnitt ovan) ger paragrafen bolaget tillfälle att jämka även om oaktsamersättningen heten inte är så att den allvarlig enligt vanlig bedömning får anses som grov. Samtidigt inskränks vid konsujämkningsmöjligheten mentförsäkring på det sättet i förhållande till i KFL att en reglerna omedveten oaktsamhet rätten till aldrig begränsar ersättning även om förbehåll i villkoren gjorts (jfr 32 § KFL).

Lagen skiljer alltså inte i detta läge på traditionellt vis mellan grov, normal och ringa oaktsamhet. I stället sätts just vid framkallande av försäkringsfallet och brott mot räddningsplikt (jfr 7 §) den medvetna oaktsamheten i en klass för sig, under förutsättning att den medfört en betydande skaderisk. - Vad gäller ringa oaktsamhet, gäller enligt 9 § den allmänna principen att den inte alls medför någon begränsning av försäkringsbolagets ansvar. Här sker alltså en mera allmän bedömning av den försäkrades handlande; en medveten oaktsamhet som medfört en nämnvärd risk kan emellertid knappast anses som ringa.

Om den försäkrade måste ha varit medveten om att hans agerande inneburit en betydande risk för skada får sättas ned om ersättningen det i övrigt finns skäl härför. I allmänhet kan man då från att utgå den försäkrade handlat mot av att funnits. bakgrund försäkringen Som ett exempel kan nämnas att i om att hans någon, vetskap försäkring ersätter en eventuell skada, ägnar åt en brandsig mycket farlig sysselsättning på sin fastighet. - Om ett förhållande

riskabelt

rått under en tid kan det vara särskilt motiverat längre att bedöma en vårdslöshet som så att den bör resultera i allvarlig nedsättning. Här kan nämnas bl.a. vissa skador som har sin orsak i en byggnadsteknik som blivit känd som mycket olämplig. Bevisbördan för att den försäkrades vårdslöshet varit medveten ligger naturligtvis på försäkringsbolaget. Ofta torde det emellertid

302 till 4 kap. 6 § Specialmotivering

att en ordinär i Avsnitt 16.4.6 vara tillräckligt för att tillämpa paragrafen, person den försäkrades situation skulle ha insett risken; i så fall måste det alldeles förhållanden för att man skall anta motföreligga speciella satsen i det aktuella fallet. Finns det i och för att sätta ned ersättningen får sig förutsättningar man pröva i vilken grad ersättningen skall begränsas. Det blir då liksom annars 4 om en skälighetsbedömning, varenligt kap. fråga I första hand bör vid hänsyn får tas till samtliga omständigheter. härvid beaktas hur pass försumlig den försäkrade varit, försäkringens art samt eventuella som drabbar den försäkrade vid påföljder sidan av dem som bolaget kan tillgripa. Självfallet finns det anledning att göra en mera omfattande nedom den försäkrade på ett sätt som ligger nära uppsåt har sättning framkallat Men dessutom får man fästa avseende försäkringsfallet. vid den skada den försäkrade kan ha lidit i övrigt på grund av händelsen; särskilt vid mera omfattande bränder är det vanligt att den försäkrade får finna sig i betydande olägenheter som inte kan ersättas ens om försäkringen fullt ut. Skulle den försäkrade gäller träffas av en kännbar påföljd med anledning av händelstraffrättslig sen, t.ex. att dömas för allmänfarlig vårdslöshet, kan också genom detta vara ett skäl att göra en mindre nedsättning än annars. Man kan räkna med att bolagen vid de flesta försäkringar kommer att i villkoren närmare föreskriva när och i vilken grad nedsättning skall göras då försäkringsfallet framkallats av den försäkrade. Vid kan det förekomma att bolagen förbeföretagsförsäkring håller rätt att i större utsträckning än vad sig begränsa ersättningen Även om i kan anses jämställd med lagen anger. försäkringen övrigt en (jfr 1 kap. 3 §), bör sådana villkor godkonsumentförsäkring kännas i de allra flesta situationer. Villkorets värde från preventionssynpunkt får rimligen anses väga tungt. Enligt 9 § första stycket får nedsättning inte alls ske om den som framkallat varit under tolv år. Även när det gäller försäkringsfallet andra ungdomar finns det dock skäl att vid paragrafens tillämpning beakta den försäkrades ålder och grad av mognad. Vad som sägs i 4 kap. 5 § andra stycket gäller enligt 4 kap. 9 § andra i inte ansvarsförsäkring. Som framgår av den stycket princip bestämmelsen kan dock vid företagsförsäkring förbehålla bolaget att bl.a. vid medveten vårdslöshet av det aktuella slaget svara sig endast subsidiärt.

16.4.6 till 4 kap. 6 § Specialmotivering

6 § Om den försäkrade vid försäkringsfallet har försummat att iaktta en säkerhetsföreskrift som tydligt framgår av försäkringsvillkoren eller av förvartill villkoren hänvisar, kan ersättningen från försäkringen sättas fattning

Specialmotivering till 4 kap. 6 § 303

ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt. Vid nedsättningen skall Avsnitt 16.4.6 särskilt beaktas förhällandets samband med den inträffade skadan, det uppsåt eller den oaktsamhet som har förekommit och försäkringens art. Med säkerhetsföreskrift avses föreskrift om vissa bestämda handlingssätt eller anordningar, som är ägnade att förebygga eller begränsa skada, eller om vissa bestämda kvalifikationer hos den försäkrade eller hans anställda eller andra medhjälpare.

Paragrafen behandlar s.k. säkerhetsföreskrifter, vilka har till syfte att hindra att inträffar försäkringsfall eller i varje fall inte får större omfattning än att meddela nödvändigt. Möjligheten sådana föreskrifter är ofta av avgörande för att skall betydelse bolaget kunna kontrollera risken. l paragrafens andra stycke klargörs vad som avses med en säker-

hetsföreskrift. Det är om villkor som tar sikte fråga på att den försäkrade iakttar vissa eller som ställer handlingssätt krav på att det finns vissa Dessutom kan det föreskrivas anordningar. att den försäkrade eller hans skall ha vissa kvalifikationer. medhjälpare Det bör i erinras om att särskilt sammanhanget viktiga säkerhetsföreskrifter enligt 2 2§ måste framhållas kap. särskilt i den information som skall lämnas innan försäkringsavtalet ingås. Som påpekas i till 2 3 § specialmotiveringen kap. (avsnitt 16.2.3 ovan) är det dock att lämpligt bolaget uppmärksammar försäkringstagaren på bl.a. aktuella säkerhetsföreskrifter också sedan försäkringsavtalet väl ingåtts. För att behandlas - och detta gäller inte som säkerhetsföreskrift bara om den kan anses särskilt viktig - skall den av tydligt framgå material som den försäkrade kan ta del av avsnitt 9.5 (jfr ovan). Vad som närmare fordras i detta hänseende måste bero vilken på kategori av försäkringstagare som är avsedd för. försäkringen I allmänhet torde det inte vara att ett aktuellt tillräckligt villkor tas in bland andra_ villkor utan det bör utpekas särskilt en genom exempelvis tydlig rubrik i villkoren.

säkerhetsföreskrifter har sin största betydelse vid egendomsförsäkring. De förekommer emellertid också vid Av ansvarsförsäkring. 4 9 § andra dock att kap. stycket följer ersättning i allmänhet utgår vid ansvarsförsäkring även om den försäkrade varit försumlig. Som exempel på en säkerhetsföreskrift kan nämnas att en försäkrad Iokal skall vara försedd med av visst - t.ex. anordningar slag

lås av viss typ eller vissa brands]äckningsanordningar. Vidare kan

pekas på villkor som tar sikte i vad mån föreskrivna på anordningar skall användas, t.ex. om lokalen skall låsas under då man inte dagtid vistas i den. kan det vara Slutligen fråga om krav exempelvis att sprängmedel skall handhas endast av personer som viss genomgått utbildning för detta. Som av

framgår allmänmotiveringen (avsnitt

9.5) kan villkor som tar sikte att bevara på skyldigheten vissa doku-

304 till 4 6 § SOU 19189288 Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.4.6 t.ex. konstruktionsritningar, emellertid inte anses som säkerment, hetsföreskrifter i lagens bemärkelse.

har framförts att det inte bör föreligga ett absolut Från försäkringshåll hinder att göra försäkringens beroende av för försäkringsbolaget giltighet t.ex. att den försäkrade lokalen är låst; ett sådant villkor skulle alltså kunna ses som en omfattningsbestämmelse. Utgångspunkten för vårt förslag är dock att villkor av detta slag skall behandlas som en säkerhetsföreskrift. Som framgår av det föregående (avsnitt 9.9) behöver dock resultatet inte bli annorlunda med en sådan bedömning (jfr även vad som sågs om företagsförsäkring i specialmotiveringen till 11 §, avsnitt 16.4.11 nedan).

I till 4 § 16.4.4 ovan) har berörts konsespecialmotiveringen (avsnitt kvenserna av att en lokal vid ett visar sig sakna t.ex. försäkringsfall en trots att försäkringstagaren uppgivit motsprinkleranläggning, satsen då försäkringen tecknades. I ett sådant fall har bolaget möjatt sätta ned försäkringsersättningen med stöd av 2 §. Det kan lighet också inträffa är införstådda med att det inte finns att bägge parter då försäkringsavtalet träffas men att bonågon sprinkleranläggning laget föreskriver i villkoren att släckningsanordningar av visst slag skall installeras inom en tid. Skulle det på försäkringsstället angiven inträffa ett och det visar att det aktuella villkoret försäkringsfall sig inte kan det bli aktuellt att tillämpa nedsättningsreglerna i 6 §. följts Om den försäkrade har vissa mera preciserade skyldigheter enligt en något som bl.a. är vanligt för att minska brandrisken, författning, och bestämmelserna överensstämmer med lagens definition på en i villkoren direkt hänvisa till försäkerhetsföreskrift, kan bolaget På detta vis blir om säkerhetsföreskrift tillfattningen. reglerna också i sådana fall. ämpliga Det kan innebära att den försäkrade ganska lätt sagda synas kommer i den situationen att en säkerhetsföreskrift som han inte mot honom. Det behöver dock inte innebära uppmärksammat gäller att han råkar ut för om han i sådana fall eftersätter någon påföljd föreskriften. Inträffar det ett och den försäkrade har försäkringsfall eller av vårdslöshet åsidosatt en säkerhetsföreskrift har uppsåtligen Är det bolaget visserligen möjligheter att begränsa ersättningen. om endast skall dock oreducerad ersättning fråga ringa oaktsamhet utgå (9 § första stycket; märk att regeln är dispositiv enligt 1 kap. 3 § vid I de flesta situationer, där säkerhetsföreföretagsförsäkring). skriften är svår att utläsa av materialet, torde oaktsamheten kunna bedömas detta sätt - om föreskriften alls kan sägas ”tydligt” på i detta fall. Även annars spelar det en roll för bedömningen framgå om klart markerat bestämmelsens vikt (jfr neförsäkringsbolaget dan). På samma vis som då försäkringsfallet framkallats av den förär det endast till den direkt ansvarige som kan säkrade, ersättningen sättas ned då en säkerhetsföreskrift inte följts. En annan försäkrad

till 4 Specialmotivering kap. 6 § 305

behöver därför inte räkna med om han inte är nedsättning, själv Avsnitt l6.4.6 ansvarig för att villkoret eftersatts. Däremot kan den försäkrade som drabbas av nedsättning vara annan än någon försäkringstagaren. Bolaget har enligt reglerna i 8 § att i villkoren möjlighet ange vissa personer, vilkas handlande skall likställas med den försäkrades då bl.a. reglerna i förevarande paragraf är Men även utan tillämpliga. ett sådant villkor torde det vara klart att en försummelse av en - t.ex. en styrelseledaföreträdare för en försäkrad juridisk person mot- skall anses som en försummelse av den försäkrade och därför kunna resultera i av nedsättning försäkringsersättningen. För att den försäkrade skall anses ha åsidosatt föreuppsåtligen skriften krävs att han haft kännedom om denna och medvetet handlat i strid mot denna. Sådan kännedom får i regel antas föreligga åtminstone hos försäkringstagaren, om föreskriften varit tydligt markerad i försäkringsvillkoren. För om frågan nedsättningsregeln är tillämplig har den försäkrades emellertid inte uppsåt någon avgörande betydelse; även om den försäkrade i fall som det angivna tillfälligt glömt föreskriften får han i allmänhet anses ha gjort sig skyldig till inte ringa oaktsamhet. En annan sak är att normalt regeln tillämpas strängare vid uppsåt. I förhållande till reglerna i KFL begränsas bolagets rätt att sätta ned ersättningen på det sättet att den försäkrade får full ersättning om oaktsamheten varit ringa (se 9 §). Någon större skillnad mot vad som för närvarande tillämpas vid torde konsumentförsäkring reglerna emellertid inte innebära (jfr 1979/80:9 s. 148 prop. f). Om finns att sätta ned förutsättningar ersättningen skall liksom vid brott mot andra en

biförpliktelser göras skälighetsbedömning.

Vissa förhållanden skall beaktas enligt lagtexten särskilt, nämligen

sambandet mellan försummelsen och den inträffade

skadan, graden av uppsåt eller oaktsamhet samt art 4 försäkringens (jfr kap. 2 § andra stycket). Ett klassiskt exempel på att samband med skadehändelsen saknas är att den försäkrade har att glömt låsa ytterdörren till bostaden, men tjuven krossar ett källarfönster, tar in och sig fönstervägen tillgriper viss försäkrad egendom. I fall av detta bör slag nedsättning inte ske. Samband mellan försummelsen och den inträffade skadan kan föreligga på olika sätt. kan t.ex. Själva försäkringsfallet ha inträffat utan att den försäkrades handlande inverkat, såsom när blixten slår ner och antänder en byggnad. Om den försäkrade i strid mot meddelade villkor förvarar material i och det får brandfarligt byggnaden till följd att skadan blir mera omfattande än kan detta moeljest tivera nedsättning. Säkerhetsföreskrifter har särskilt stor vid betydelse företagsför-

306 till 4 7 § Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.4.7 Detta även i om företag där det annars kan säkring. gäller fråga finnas anledning att jämställa försäkringstagaren med en konsument 1 kap. 3 §). Som regel bör det vid varje slag av företagsför- (jfr vara tillåtet för bolaget att ställa upp regler om påföljden av säkring en överträdelse som går längre än vad som följer av lagen. Det kan alltså tänkas att förbehåller sig rätten att reducera ersättbolaget då en föreskrift satts åt sidan utan hänsyn till om ningen viktig försummelsen påverkat skadan eller inte. Endast i alldeles speciella fall, där förbehållet ter sig oskäligt hårt mot den försäkrade; finns att bortse från villkoret med stöd av 1 kap. 3 § eller, där möjlighet den paragrafen inte är tillämplig, 36 § avtalslagen. Särskilt när den försäkrade medvetet brutit mot ett villkor finns det som att sätta ned ersättningen. Samtidigt måste regel anledning man också då beakta bl.a. hur länge eller hur ofta villkoret åsidosatts. Som försvårande måste anses att den försäkrade under en tid och kanske trots flera påpekanden inte brytt sig om att längre uppfylla villkoret. Vad försäkringens art och dess betydelse för en eventuell gäller bör man göra samma bedömning som beträffande en nedsättning eventuell nedsättning på grund av brott mot upplysningsplikten (se specialmotiveringen till 2 §, avsnitt 16.4.2 ovan). Utan att det nämns i skall man också då det gäller säkerlagen hetsföreskrifter beakta de konsekvenser som försäkringsfallet i övhar för den försäkrade. Skulle försummelsen resultera i en rigt påföljd, kan det även i detta fall motivera en allvarligare straffrättslig mindre reducering än annars (jfr specialmotiveringen till 5 §, avsnitt 16.4.5 ovan).

16.4.7 Specialmotivering till 4 kap. 7 §

7 § När ett försäkringsfall inträffar eller kan befaras vara omedelbart förestående, skall den försäkrade efter förmåga vidta åtgärder för att hindra eller minska skadan och, om annan är ersättningsskyldig, bevara den rätt försäkringsbolaget kan ha mot denne. Åsidosätter den försäkrade uppsåtligen eller genom medveten vårdslöshet vad som åligger honom enligt första stycket, kan ersättningen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt med hänsyn till hans handlande och omständigheterna i övrigt.

innehåller bestämmelser om den försäkrades räddnings- Paragrafen liknande dem som finns i 52 § FAL. Reglerna förutsätter inte plikt att bolaget har föreskrifter om räddningsplikt i villkoren, men naturkan det vara ändamålsenligt att skyldigheten ligtvis många gånger . anges i dessa. Det den försäkrade att försöka hindra att försäkringsfall åligger alls inträffar. Men dessutom skall han efter ett försäkringsfall försöka begränsa skadan.

Specialmotivering till 4 kap. 7 § 307

Räddningsplikten innebär även en skyldighet för den försäkrade Avsnitt 16.4.7 att göra det möjligt för bolaget att återkräva utbetald av ersättning en eventuell skadevållare 8 (jfr kap. 9 §). Den försäkrade måste

försöka få fram om uppgifter skadevållaren och säkra bevisning härom så att

försäkringsbolaget, om det så önskar, kan framställa

regresskrav mot denne. Vidare får han inte utan vidare avtala bort

sin rätt mot skadevållaren.

Omfattningen av räddningsplikten står i relation bl.a. till den försäkrades förmåga, vilket att beakta gör det möjligt dennes speciella att handla.

förutsättningar En villabrand kan t.ex. bli en sådan

chock för den försäkrade att det inte rimligen kan begäras att denne

omedelbart efter tillkallar upptäckten brandkåren. Och skulle den

försäkrade skadas på ett mera vis i samband allvarligt med branden, får man i regel acceptera att han över huvud taget inte vidtar några åtgärder för att branden skall släckas.

Reglerna om räddningsplikt är också tillämpliga vid ansvarsför-

säkring; den försäkrade är att försöka skyldig hindra att en skada som han blir ansvarig för eller uppkommer förvärras. Av 9 § andra

stycket följer dock att bolaget vid sådan försäkring måste betala

ersättning även om den försäkrade åsidosatt sina förpliktelser (utom när visst undantag i villkor för

gjorts företagsförsäkring).

Som framhålls i

allmänmotiveringen (avsnitt 9.6) kan det emellan-

åt vara svårt att avgöra om den försäkrade skall anses ha framkallat

ett eller försäkringsfall om han åsidosatt Är det räddningsplikten. fråga om direkt passivitet den försäkrades på sida sedan försäkrings-

fallet inträffat torde det dock i allmänhet vara fråga om ett efter-

sättande av

räddningsplikten (jfr specialmotiveringen till 5 §, avsnitt

16.4.5 ovan). Som regel torde det emellertid inte vara att nödvändigt bestämma vilken av de två paragraferna i lagen som är tillämplig,

eftersom ersättningen skall sättas ned efter i stort sett samma kriteri-

cr. På en är det dock av vikt att det avgörs vilken paragraf det punkt

är fråga om. Har den försäkrade uppsåtligen framkallat

försäkrings-

fallet utgår nämligen aldrig ersättning.

Om den försäkrade åsidosätter räddningsplikten uppsåtligen eller

genom medveten vårdslöshet kan det bli aktuellt att sätta ned ersätt-

ningen (jfr 5-§). Om den försäkrade ser att hans hus börjar att brinna och inte vidtar några åtgärder för att begränsa branden, skall

han anses ha brutit uppsåtligen mot räddningsplikten, under förut-

sättning att han förstått att möjliga räddningsåtgärder från hans sida kunnat leda till en mindre omfattande brand. Föreligger inte uppsåt krävs det att vårdslösheten varit medveten: den försäkrade skall ha

förstått att hans underlåtenhet medförde en risk för att skadan

uppkom eller förvärrades. Försummar han av förbiseende en räddningsåtgärd - han t.ex. i glömmer uppståndelsen att en släckningsapparat är tillgänglig - blir inte paragrafen även tillämplig, om

SOU l989:88

308 Specialmotivering till 4 kap. 8 §

Liksom vid framkallande av Avsnitt 16.4.8 förbiseendet inte kan anses ursäktligt. kan oaktsamhet inte reducera ersättningen

försäkringsfall ringa vårdslösheten medveten, torde den dock mycket sällan (9 §). Är vara ringa.

liksom då det framkallande av för-

Samtidigt gäller här, gäller inte behöver vara så betydande att säkringsfall, att oaktsamheten som en bedömning (jfr avsnitt den kan anses grov enligt vanlig

16.4.5 Som framgått är det i princip nog att den försäkrade ovan).

risken för att skadan blir större om han inte

exempelvis insett

I allmänhet kan det i dessa fall förväntas att den försäkrade

ingriper.

från att skadan försäkringen. Som

samtidigt utgår regleras genom

ett kan nämnas att den försäkrade, då han ser att det börjar

exempel

underlåter att tillkalla trots att

brinna på en skogsfastighet, hjälp, han förstår att branden lätt kan sprida sig till hans egen skog.

skall skall även i detta fall

I vad mån ersättningen begränsas efter en skälighetsbedömning. Vi kan här till stor del hän-

avgöras del anförs i till 5 §

visa till vad som i denna specialmotiveringen

16.4.5 Det bör dock att man även enligt 7 § (avsnitt ovan). tilläggas måste se särskilt på saken om den försäkrade självfallet allvarligt

har brutit mot sina liksom när försäkrings-

uppsåtligen förpliktelser

en risk för mera omfattande skador. Om den förfallet inneburit

sina men annan ingripit så att säkrade åsidosatt förpliktelser någon

inte fått som helst för skadan bör

försummelsen någon betydelse inte reduceras. - Även enligt denna paragraf är det

ersättningen

endast till den försäkrade själv som kan sättas ned; en ersättningen

brutit mot och

annan försäkrad, som inte själv några förpliktelser

8 § skall identifieras med den försumlige, skall alltså som inte enligt

få full ersättning. drabbas av vissa kostnader i Det kan tilläggas att om en försäkrad

samband med att han fullgör sin räddningsplikt, han enligt 6 kap.

5 § kan ha rätt till ersättning av försäkringsbolaget.

16.4.8 till 4 kap. 8 §

Specialmotivering

härom i villkoren skall vid till- 8 § Om försäkringsbolaget gjort förbehåll handlande likställas lämpning av reglerna i 5-7 §§ med den försäkrades handlande av 1. den som med den försäkrades samtycke har hand om den försäkrade

egendomen och make och sambo samt vid tillämpning av 6 § även annan 2. den försäkrades när den försäkrade gemensam bostad familjemedlem, egendomen utgör

eller bohag i denna. När reglerna i 5-7 §§ tillämpas vid företagsförsäkring skall, om förbehåll med den försäkrades handlande dessutom likställas handgjorts i villkoren, lande av sådana anställda och andra medhjälpare till honom som anges i

förbehållet.

till 4 8 § 309 Specialmotivering kap.

Enligt denna paragraf kan med stöd av förbehåll Avsnitt försäkringsbolaget 16.4.8 i villkoren i vissa speciella situationer sätta ned försäkringsersättningen om någon som står i viss relation till den försäkrade inte iakttagit en förpliktelse som med Bestämmelserföljer försäkringen. na är tillämpliga också om även den är försäkrad, t.ex. då försumlige han tillsammans med annan äger den försäkrade egendomen. Vid konsumentförsäkring skall första stycket tillämpas. Andra är stycket - i praktiken avsett för företagsförsäkring, men även första stycket första punkten - kan aktualiseras vid sådan försäkring.

Reglerna tar sikte på förpliktelser som riktar mot den sig försäkrade; åsidosätter försäkringstagaren den eller anupplysningsmälningsplikt som avses i 1 och 3 §§ går detta som huvudregel ut över samtliga försäkrade (jfr dock 7 3 §). kap. Liksom enligt KFL år det att sätta ned om möjligt ersättningen någon annan med den försäkrades har åsidosatt en samtycke skyldighet som ankommer på den försäkrade. Att detta är likställt med den försäkrades handlande är så att vi, liksom i eget naturligt motsvarande finländska och norska ansett det förslag, obehövligt med en särskild bestämmelse i SkFL.

Första stycket

Bestämmelserna i första punkten har sin i 31 § andra motsvarighet stycket KFL. Identifikation kan ske om som har hand om den någon försäkrade egendomen bryter mot en Den försäkrade förpliktelse. behöver inte ha lämnat ett till omhändertauttryckligt medgivande gandet vid varje enskilt tillfälle utan det räcker att någon exempelvis tillåts att regelbundet den försäkrades som är utnyttja bil, något särskilt vanligt familjemedlemmar emellan. I KFL står över” försäkrad och i ”tillsyn egendom lagförslaget ”har hand om” försäkrad i sak är egendom. Någon egentlig ändring inte avsedd, utan det skall endast framgå tydligare att det är fråga om en besittning som inte bara är helt tillfällig. Såvitt gäller makar och sambor ges i andra punkten speciella identifikationsregler som rör bostad och Det förutsätts alltså bohag. inte att den försumlige har hand om för den försäkrades egendomen räkning. Reglerna är också tillämpliga i förhållande till andra familjemedlemmar, dock bara om en säkerhetsföreskrift har åsidosatts. Ett typiskt är att en i att låsa exempel tonåring familjen glömmer bostaden, varefter det sker en stöld i denna. - Det bör dock framhållas att vid skada på bostad eller identifikation i vissa fall bohag kan förekomma även med stöd av i första reglerna punkten. Vårt förslag utgår liksom KFL från att försäkrad i varje princip skall svara endast för egen försummelse. Mot den är det bakgrunden meningen att begreppet annan i andra familjemedlem” punkten

310 till 4 kap. 8 § Specialmotivering

Avsnitt 16.4.8 skall tolkas restriktivt. Vad som i allmänhet kommer i fråga är att med den försäkrade jämställa dennes barn, föräldrar och syskon. bostad och bohag förekommer även i ÄktB Uttrycken gemensam (7 kap. 4 §) och lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (2-4 §§). Vad som avses med dessa begrepp äger sin tillämpning även då förevarande paragraf skall tillämpas (jfr prop. 1986/87:1 s. 130 ff och s. 256 f); en annan sak är att det inte finns anledning att i försäkringssammanhang beakta t.ex. gemensamma hyresrätter. Det bör dock att det i SkFL inte ställs något krav uppmärksammas att skall vara gemensamt utan bara att det förekommer i på bohaget gemensam bostad, och att SkFL inte undantar bostad och bohag avsett för huvudsakligen fritidsändamål (jfr 7 kap. 4 § tredje stycket ÄktB och 4 § sambolagen). Identifikationsreglerna i andra punkten kan tillämpas mellan makar även om det ett mål om äktenskapsskillnad mellan dem. l pågår allmänhet har bägge makarna då fortfarande intresse av att försäkringsersättning betalas ut om det inträffar ett försäkringsfall. Visserligen finns det en risk att den ena maken under ett pågående mål om äktenskapsskillnad mer eller mindre medvetet försummar vården av den andre makens egendom eller kanske t.o.m. uppsåtligt skadar denna, som kan tala emot identifikation. Detta är något emellertid något som i tillräcklig mån bör kunna beaktas vid den skälighetsbedömning som skall göras då ersättningen bestäms. Med sambor avses i förevarande sammanhang att en man och en kvinna bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden; jfr 1 § (prop. 1986/87:1 s. 252 f och 394 samt prop. 1986/ sambolagen 87:124 s. 48; se även 7 2 § lagen, 1987:667, om ekonomiska kap. föreningar, prop. 1986/87:7 s. 119). I jämförelse med vad som gäller enligt sambolagen råder den skillnaden att ett samboförhållande enligt SkFL kan föreligga även om en av parterna är gift med någon annan. Men självfallet kan den omständigheten att ett äktenskap består på att det inte ett samboförhållande i alltjämt tyda föreligger den mening som avses i SkFL. Reglerna i andra punkten bör kunna tillämpas också då två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. Därför föreslås en i (1987:813) om homosexuella sambor (lagförslag 7 ändring lagen och avsnitt 18.5 nedan). Vid identifikation skall rätten till ersättning prövas med stöd av i 5-7 och 9 §§. Om försäkringsersättning inte är helt utereglerna sluten därför att någon exempelvis har framkallat en skada uppkan sättas ned efter vad som är skäligt. Härvid såtligen, ersättningen måste man ta till bl.a. det förhållandet att det inte självfallet hänsyn är den försäkrade som varit försumlig. I allmänhet är det då själv tillämpas motiverat att ersättningen inte sätts identifikationsreglerna ned lika mycket som annars.

Specialmotivering till 4 kap. 8 § 311

Andra stycket Avsnitt 16.4.8 I detta stycke behandlas identifikation vid

företagsförsäkring. Be-

stämmelserna är tillämpliga vid all sådan Även om förförsäkring. säkringstagaren är en småföretagare kan identifikation således ske såvitt gäller samtliga medhjälpare till den försäkrade - anställda liksom andra - bara detta framgår av villkoren. Som anförs ovan kan

också första punkten i första bli aktuell vid stycket företagsförsäkring. Någon gång vill försäkringsbolaget kanske inte alls ansvara vid försummelse av vissa hos den försäkrade. befattningshavare Bolaget är då oförhindrat att ange i villkoren att exempelvis försäkringen inte gäller för skada genom oaktsamma handlingar av personer som tillhör företagsledningen. - Även utan stöd av förbehåll i försäk-

ringsvillkoren kan ersättningen sättas ned om den försäkrade är en juridisk person och någon som enligt associationsrättsliga regler kan anses företräda den försäkrade, t.ex. en styrelseledamot eller en firmatecknare, är försumlig i sådant avseende som avses i 5-7 §§. Och om det anges i villkoren att inte ersättning utgår eller att ersättningen skall sättas ned om den förfar försäkrade på visst vis, kan villkoret utan vidare om en firmatecknare tillämpas inte följer villkoren (jfr avsnitt 16.3.4 ovan). I allmänhet finns det ett behov att identifiera endast anställda med den försäkrade. Det är emellertid inte nödvändigt att det föreligger ett utan anställningsförhållande, som medhjälpare skall anses var och en som utför ett arbete åt den försäkrade; 1 § jfr lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Detta

gäller även

självständiga företagare. Om några personer tillsammans äger akti-

erna eller andelarna i ett och är verksamma i detta kan de som bolag regel anses som bolagets medhjälpare. Och även om man att väljer inte driva verksamheten som juridisk person kan de som mera aktivt deltar i driften anses som de andras medhjälpare. Det är emellertid inte avsikten att som medhjälpare skall anses den som endast i en mycket begränsad omfattning biträder den t.ex. försäkrade, den som engagerat sig i ett bolag endast genom att skjuta till pengar. Vid är det tänkbart

företagsförsäkring att bolaget vill förbehålla

sig rätt till identifikation i större än vad omfattning lagen anger, exempelvis med personer som inte kan anses som den försäkrades medhjälpare. Sådana villkor kan sättas åt sidan endast med stöd av reglerna i 1 kap. 3 § (eller undantagsvis 36 § avtalslagen).

Om det är någon annan än en medhjälpare som har åsidosatt en förpliktelse och försäkringsbolaget inte med framgång kan åberopa rätt till identifikation med stöd av bestämmelser i villkoren, kan försummelsen gå ut över den försäkrade endast om denne kan anses ha varit försumlig genom att anlita vederbörande.

312 till 4 9 § SOU 1989288 Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.4.9 Förbehåll i villkoren bör vara så tydliga att det utan svårigheter kan utläsas vem eller vilka som åsyftas. Detta innebär dock inte att några namn måste anges; det bör vara möjligt att föreskriva att exempelvis anställda vid lagret skall iaktta en viss säkerhetsföreskrift. samtliga Av villkoren skall kunna utläsas om identifikation skall ske i eller endast i av de fall som avses i 5-7 §§. Om en samtliga något har ansvaret för att t.ex. vissa säkerhetsanordbefattningshavare och det är meningen att identifikation skall ske både ningar fungerar vid försummelse att iaktta säkerhetsföreskrifterna och vid framkallande av måste detta sålunda stå i villkoren. försäkringsfall Finns det förutsättningar för identifikation är utgångspunkten också vid företagsförsäkring att nedsättningsfrågan skall avgöras med stöd av i 5-7 §§. Föreskriver villkoren i skälighetsreglerna vilken omfattning nedsättningen skall ske, får det prövas i vad mån villkoren skall följas eller inte (jfr 1 kap. 3 §).

16.4.9 till 4 kap. 9 § Specialmotivering

9 § Reglerna i detta kapitel om att ersättning kan nedsättas eller inte skall utgå tillämpas inte på grund av 1. handlande som har inneburit endast ringa oaktsamhet, 2. handlande av någon som har varit i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken eller varit under tolv år, eller 3. handlande som har avsett att förebygga skada på person eller egendom i sådant nödläge att det varit försvarligt. Bestämmelserna om nedsättning av ersättning i 5 § andra stycket, 6 § första stycket och 7 § andra stycket tillämpas inte vid ansvarsförsäkring. Om får dock försäkringsbolaget vid inte fall som avses i 7 kap. 8 § föreligger, i villkoren förbehålla sig att lämna ersättning endast i den företagsförsäkring mån denna inte kan utges av någon försäkrad.

Första stycket

olika i 4 kap. kan bolaget sätta ned försäkrings- Enligt paragrafer under att försäkringstagaren eller den ersättningen förutsättning försäkrade eller av oaktsamhet av visst slag har åsidosatt uppsåtligen sina Som redan anmärkts i specialmotiveringen till de förpliktelser. fall reducera ersättolika paragraferna kan bolaget dock inte i något om det endast är fråga om ringa oaktsamhet. En bestämmelningen se härom har in i är också tillämplig i tagits första punkten. Regeln förhållande till den som 8 § skall identifieras med den förenligt säkrade. I vad mån en försummelse kan anses som ringa måste självfallet i enskilt bl.a. avgöras med hänsyn till omständigheterna varje fall, den ett åsidosatt villkor kan anses ha. torde bli betydelse Paragrafen tillämplig främst då någon brutit mot reglerna i 2, 3 och 6 §§. Med till den utformning bestämmelserna i 5 och 7 §§ fått (medhänsyn

till 4 9 § 313 Specialmotivering kap.

veten vårdslöshet) följer redan av dessa att för Avsnitt 16.4.9 undantaget ringa oaktsamhet normalt inte blir aktuellt. om aktsamhetsbe- Frågor dömningen i olika fall har behandlats i motiven till de olika lagrummen. Vid bedömningen av om ett visst beteende skall anses som ringa vårdslöshet skall samtliga omständigheter beaktas - både hur pass aktuell föreskriften kan ha varit för den försäkrade och under vilka förhållanden den överträtts. Helt tillfälliga smärre förbiseenden och misstag torde ofta böra anses som ringa oaktsamhet, även om de på grund av oturliga omständigheter råkar ha lett till skada. Har t.ex. den försäkrade i strid mot villkoren lämnat en försäkrad lokal olåst under en mycket kort tid kan det ligga nära till hands att se försummelsen som ringa, i varje fall om det inte större förelegat någon risk för inbrott. Och på samma sätt kan man se saken om villkoren föreskriver att högst 200 liter bensin får förvaras i lokalen, men försäkringstagaren bara under någon kort tid ställt in 300 liter där -i vart fall om det inte funnits något som givit anta att anledning förvaringen inneburit en omedelbar risk för skada. - Det bör dock understrykas att man vid bedömningen också skall fästa avseende vid bl.a. värdet av försäkrad egendom.

Vid motorfordonsförsäkring förekommer det villkor enligt vilka fordonet alltid skall vara låst då det lämnas. Skulle den försäkrade försumma ett sådant villkor, bör man sällan se försummelsen som ringa.

Enligt andra punkten i paragrafen kan inte heller ske då nedsättning den som åsidosatt förpliktelsen befunnit i sådant sinnestillstånd sig som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, liksom då han varit under tolv år (jfr 19 § FAL, 33 § första KFL och 4 9 § till stycket kap. förslaget PFL). Det är naturligtvis förhållandena vid då den aktutidpunkten ella handlingen vidtogs eller skulle ha t.ex. när vidtagits, oriktiga upplysningar lämnades till bolaget eller när framförsäkringsfallet kallades, som är avgörande. Som nyss anförts avser paragrafen också handlande av den som enligt 4 kap. 8 § skall likställas med den försäkrade. Det bör dock påpekas att om den försäkrade medverkat till att en exempelvis säkerhetsföreskrift satts åt sidan av ett barn - en dörr har t.ex. fått stå olåst- av naturliga skäl kan sättas ned även om det ersättningen annars gäller förbud mot andra nedsättning enligt punkten. Nedsättning tillåts enligt tredje punkten inte heller i det fallet att någon visserligen har brutit mot sina mot ett förpliktelser bolaget på sätt som i allmänhet medger att men detta ersättningen begränsas, skett i ett nödläge då det gällt att hindra eller skada begränsa på person eller egendom. Det kan här vara om att den försäkrade fråga i och för sig framkallar mot säkerförsäkringsfallet, bryter någon hetsföreskrift eller underlåter att iaktta Den vidräddningsplikten.

314 Specialmotivering till 4 kap. 9 § SOU l989:88

Avsnitt 16.4.9 tagna åtgärden behöver inte nödvändigtvis ha varit den lämpligaste. Det är tillräckligt att den varit försvarlig i den uppkomna situationen. Man har alltså möjlighet att ta hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet, t.ex. hur pass allvarlig skada som kunde antas uppkomma om den försäkrade inte ingrep. Och har en händelse varit traumatisk för den försäkrade, kan detta motivera att man lättare bedömer förfarandet som försvarligt. I rättspraxis finns exempel på att försäkringstagaren ansetts ha en viss bevisbörda då han påstår att ett försäkringsfall har inträffat (jfr NJA 1984 s. 501 I och II). På liknande vis kan det vara skäl att resonera då det gäller att bedöma om det trots att en biförpliktelse överträtts finns förutsättningar för ersättning med stöd av tredje punkten. Försäkringstagaren måste t.ex. då han medvetet brutit mot en säkerhetsföreskrift visa att han handlat för att hindra en skada. Emellertid bör man liksom i de angivna rättsfallen inte ställa särskilt höga krav på bevisningen; som regel får det anses tillräckligt att det görs mera troligt att det förelegat en nödsituation än att så inte varit fallet.

Andra stycket

Det föreligger en viktig skillnad mellan å ena sidan reglerna om framkallande av försäkringsfallet, säkerhetsföreskrifter samt räddningsplikt (5-7 §§), och å andra sidan reglerna om upplysnings- och anmälningsplikt (2 och 3 §§). Är det fråga om en ansvarsförsäkring och den försäkrade (eller den som skall likställas med honom) åsidosätter sina förpliktelser enligt 5-7 §§ kan ersättningen inte sättas ned - frånsett om den försäkrade uppsåtligen framkallar försäkringsfallet, då ersättning enligt 5§ första stycket är helt utesluten. Den skadelidande kan alltså räkna med att genom försäkringen få ersättning för den skada som den försäkrade orsakar honom. - mot bestämmelserna i 2 och Bryter försäkringstagaren 3 §§ går detta däremot ut över också den skadelidande. Detta skydd för den skadelidande gäller ovillkorligen vid konsumentförsäkring. Vid all företagsförsäkring kan bolaget enligt andra stycket andra meningen i princip förbehålla sig rätten att betala ersättning endast i den mån skadestånd inte kan utges av någon försäkrad; försäkringsbolaget kan sålunda vara endast subsidiärt ersättningsskyldigt. I detta sammanhang fäster man inte något avseende vid om försäkringstagaren eventuellt kan jämställas med en konsument (jfr 1 kap. 3 §). Förbehåll får dock inte göras vid obligatorisk skadeförsäkring. Ett förbehåll får vidare inte tillämpas om den försäkrade är i konkurs och i vissa jämställda fall (jfr 7 kap. 8 §). Som påpekats har enligt 4 kap. 5 § första stycket bolaget inte något ansvar om den försäkrade uppsåtligen framkallar försäkrings-

Specialmotivering till 4 kap. 10 § 315

fallet. Skulle den försäkrade uppsåtligen vålla en skada t.ex. genom Avsnitt 16.4. 10 att medvetet överträda en säkerhetsföreskrift blir det därför inte aktuellt att enligt förevarande bestämmelse i vad mån den pröva försäkrade har möjlighet att betala skadestånd. själv Prövningen i vilken den skadelidande utsträckning kan få ersättning av någon försäkrad skall ske med till dennes hänsynstagande ekonomiska förmåga; betalningsviljan spelar inte någon roll i detta sammanhang. Om den försäkrade eller den skadelidande när andra meningen är tillämplig vänder till sig bolaget och yrkar att ersättning skall utgå, måste det visas att inte försäkrad någon har förmåga att betala skadeståndet. I fall om det förekommit varje sådana klara indicier på insolvens som misslyckade utmätningsförsök får det antas att

försäkringsbolaget godtar detta som tillräcklig bevisning för betalningsoförmåga. Då det gäller större kan

ersättningar bolaget väntas också i andra fall acceptera att det inte finns några möjligheter för den försäkrade att själv utge ersättning. - Den försäkrades

betalningsförmåga skall prövas efter de aktuella det

förhållandena; är inte att den skadelidande meningen skall behöva vänta på ersättning längre tid än om bolaget omedelbart sådan. utgivit Som framgår av får

lagtexten försäkringsbolaget vid företagsför-

säkring göra undantag från reglerna i andra stycket i samma fall som undantag från direktkrav är tillåtet 7 enligt kap. 8§ (se avsnitt 16.7.8 nedan). Vad nu anförts tar sikte på försäkringar som avser skadeståndsskyldighet (jfr 32 § KFL). Något annat än ansvarsförsäkring kommer inte i fråga och detta bör av 7 framgå lagen (jfr kap. 7 § första stycket, 9 § och 10 § första stycket samt 8 2 § första kap. stycket).

16.4.10 till 4

Specialmotivering kap. 10 §

10 § Vill försäkringsbolaget göra gällande att det i fall som avses i detta är helt eller delvis fritt från ansvar, skall bolaget lämna skriftligt kapitel meddelande om detta till och till försäkrad försäkringstagaren som gör anspråk på Meddelandet försäkringsersättning. skall lämnas utan oskäligt uppehåll från det att bolaget fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet kan föreligga. Försummar bolaget detta, förlorar det rätten att åberopa förhållandet om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Liknande reklamationsregler finns i 8 och 48 §§ FAL beträffande upplysningsplikt resp. fareökning. Vidare kan vi hänvisa till motsvarande regler i 4 11 § kap. förslaget till PFL (SOU 1986:56 s. 591 ff).

Bolagets möjligheter att sätta ned ersättningen med stöd av reglerna i 4 kap. har självfallet stor betydelse också för den försäkrade.

Försäkringstagaren och den försäkrade torde emellertid

långtifrån

till 4 10 § 316 Specialmotivering kap.

16.4. 10 alltid vara medvetna om att på grund av försummelse på

Avsnitt bolaget deras sida får sätta ned Särskilt när det gäller uppersättningen. är den försäkrade sällan klar över vilka uppgifter lysningsplikten som försäkringstagaren lämnat till bolaget. Om bolaget har fått kännedom om ett förhållande som i sig kan motivera och vill förhållandet skall det därför nedsättning åberopa meddela detta, dvs. reklamera. Har något försäkringsfall skriftligen ännu inte inträffat, skall underrättelsen gå till försäkringstagaren; efter ett skall både försäkringstagaren och försäkrad försäkringsfall som framställt informeras. Men självfallet är det ersättningsanspråk önskvärt att bolaget - även då något krav inte riktats mot bolaget så snart som underrättar försäkrad som bolaget känner till. möjligt Skulle en underrättelse av inte skickas till förnågon anledning utan endast till den försäkrade hindrar inte detta att säkringstagaren sätts ned. Och skulle försäkringstagaren, t.ex. i egenersättningen av företräda den försäkrade, behöver naturligtvis skap förmyndare, särskilt underrättelse inte skickas till den försäkrade personnågon ligen. Som av bl.a. 5 § kan försäkringsersättning sättas ned framgår endast såvitt avser försäkrad som är ansvarig för att försäkringsfallet framkallats. Om bolaget anser att en försäkrad som yrkat ersättning inte varit saknas det därför anledning att informera själv försumlig, denne.

inte beträffande den som har t.exZ Enligt 7 kap. 3 § kan försäkringsbolaget panträtt i fast egendom sätta ned ersättningen därför att försäkringstagaren försummat sin upplysnings- eller anmälningsplikt enligt 4 kap. 1 § resp. 3 §. att bolaget informerar den försäkrade i ett Det är därför inte behövligt sådant fall om försäkringstagarens försummelse.

Meddelandet från skall skickas utan oskäligt uppehåll, vilbolaget Det innebär emellertid inte att ket lämnar visst rådrum för bolaget. bolaget har rätt att ta den tid i anspråk som krävs för att avgöra i vad mån bör ske. Tidsfristen räknas från det att bolaget har nedsättning fått de t.ex. att en uppgift som

faktiska förhållandena klarlagda,

lämnats inte är eller att en säkerhetsföreskrift inte tidigare riktig kan alltså inte utan att lämna ett besked fortsätta att följts. Bolaget t.ex. vem som sett kan anses för att undersöka juridiskt ansvarig säkerhetsföreskriften eftersatts. - Det är inte tillräckligt för att skall inträda att bolaget med hänbolagets underrättelseskyldighet har bort förstå det aktuella förhållandet. syn till omständigheterna Här föreligger alltså en skillnad mot vad som gäller om bolagets eventuella om förhållanden som omfattas av upplysningsvetskap plikten (jfr 4 §). Om försummar att reklamera i rätt tid trots kännedom om bolaget ett relevant förhållande, kan det inte senare göra gällande att ersätt-

Specialmotivering till 4 11 § 317 kap.

ningen skall sättas ned på grund härav. För att reglerna inte skall Avsnitt 16.4.l1 leda till ett oskäligt resultat, undantas dock det fallet att försäkringstagaren eller den försäkrade förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder. Men utgångspunkten är att bolaget även i detta fall lämnar besked i saken till försäkringstagaren och den försäkrade. Skulle bolaget försumma att informera har det enligt paragrafen inte rätt att reducera bara därför att ersättningen försäkringstagaren eller den försäkrade på annat sätt blivit klar över att bolaget exempelvis fått felaktiga upplysningar i samband med att försäkringen tecknades. Det kan ju finnas anledning för den försäkrade att tro att bolaget, då det fått förhållandena klarlagda, beslutat att inte göra gällande någon rätt till nedsättning. Om bolaget anser sig inte vilja stå kvar i ett avtalsförhållande med försäkringstagaren på grund av t.ex. en försummelse av den försäkrade, måste bolaget enligt 3 kap. 4 § säga upp utan försäkringen oskäligt dröjsmål efter att bolaget har fått reda på det förhållande som kan motivera uppsägning.

16.4.11 Specialmotivering till 4 11 § kap.

ll § Reglerna i detta kapitel tillämpas också på försäkringsvillkor som enligt sin lydelse begränsar försäkringens omfattning, när begränsningen beror av l. om någon på den försäkrades sida uppsåtligen eller genom vårdslöshet har medverkat till försäkringsfallet eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat detta, eller 2. om vissa försiktighetsmått som är ägnade att förebygga eller begränsa skada har underlåtits.

Som framhållits i (avsnitt 9.9 är avsikten allmänmotiveringen ovan) med lagförslaget att_ det även i framtiden skall råda avtalsfrihet såvitt gäller själva försäkringsprodukten; endast försäkringstagarens och den försäkrades förpliktelser skall regleras i lagen. Det är mot denna bakgrund som paragrafen skall ses. Bestämmelserna, som är tilllämpliga både vid ansvarsförsäkring och annan försäkring, tar sikte på villkor som begränsar bolagets ansvar i strid med för grunderna nedsättningsreglerna i 4 kap. trots att de enligt ordalagen tar sikte på försäkringens omfattning. Reglerna i detta kapitel är så betydelsefulla för försäkringstagaren och den försäkrade att de skall kunna tillämpas utan hänsyn till hur valt att formulera bolaget villkoren. Det gäller alltså att undersöka om en som omfattningsbestämmelse utformad regel har sådan karaktär att den i verket tar sikte själva på försäkringstagarens eller den försäkrades om vissa kunskaper förhållanden eller deras uppträdande. Det stora flertalet omfattningsbestämmelser är naturligtvis inte av denna typ.

318 Specialmotivering till 4 kap. 11 §

Avsnitt 16.4.11 Under första punkten i faller i första hand villkor som paragrafen till sitt innehåll kan anses som om eller anregler upplysningsmälningsplikt enligt 1 och 3 §§ samt regler om framkallande av försäkringsfall eller förvärrande av följderna av försäkringsfall enligt 5 §. Bolaget får inte frita sig från ansvar uteslutande på den grunden att en viss omständighet av betydelse för riskbedömningen har varit känd på försäkringstagarens sida exempelvis vid tiden för avtalets ingående. Man måste nämligen här tillämpa reglerna i 2 och 4 §§. Sålunda skall avgöras om försäkringstagaren varit försumlig genom att underlåta att lämna bolaget korrekta uppgifter om förhållandet, och detta inte på ett endast ringa vis, och vidare om det med hänsyn till omständigheterna är skäligt med Man skall beakta nedsättning. bl.a. om den försäkrade känt till eller i varje fall bort känna till det rätta förhållandet. Vidare måste man ta hänsyn till om bolaget t.ex. bort inse att en uppgift inte varit korrekt. — Givetvis kan bolaget inte i villkoren utan vidare frita sig från ansvar om det fått en felaktig uppgift från motsidan, hur viktig den än varit; här är det ännu tydligare att 2 och 4 §§ skall tillämpas. Skulle villkoren utesluta ansvar därför att den försäkrade inte visat tillbörlig aktsamhet exempelvis vid förvaring av egendom, skall man på motsvarande vis bedöma i vad mån reglerna om framkallande av försäkringsfall (eller möjligen reglerna om brott mot säkerhetsföreskrifter; jfr andra punkten i paragrafen) motiverar nedsättning.

Bestämmelsen kan bli aktuell bl.a. vid villaförsäkring. Här är det vanligt att ersättning utgår för skador på bostadshus till följd av att yttertak bryter samman på grund av snötryck. Samtidigt friskriver sig dock bolagen från ansvar för skador som beror av försummat underhåll. Ett sådant undantag torde inte utan vidare vara hållbart med de regler vi föreslår. Har den försäkrade försummat underhållet, har han i allmänhet bidragit till skadan på ett sätt som är att bedöma som framkallande av försäkringsfallet, och resultatet kan emellanåt bli att försäkringsersättningen sätts ned (jfr 5 § andra stycket). Då man bestämmer nedsättningens omfattning måste man ta hänsyn till bl.a. i vilken mån det bristande underhållet bidragit till skadan. Skulle den försäkrade strax före försäkringsfallet ha övertagit den försäkrade byggnaden, torde inte någon nedsättning alls kunna ske. Den försäkrade kan nämligen då sällan anses ha gjort sig skyldig till medveten vårdslöshet enligt vad som förutsätts i 5 §. - Om bolaget anser en reaktion vara nödvändig på grund av ett visst förfarande av den försäkrade, finns i allmänhet möjligheten att ge en säkerhetsföreskrift rörande risken i fråga.

Den andra punkten tar sikte på villkor som till sitt innehåll är att bedöma som säkerhetsföreskrifter och bestämmelser om räddningsplikt. Reglerna hindrar bolaget från att ha villkor som utsluter ersättning därför att t.ex. en föreskriven släckningsutrustning inte fungerat vid en brand. Villkoret måste prövas med beaktande av

Specialmotivering till 4 kap. 11 § 319

reglerna i 6 §, varvid man skall fästa avseende bl.a. vid om det haft Avsnitt 16.4.11 någon betydelse för branden att inte utrustningen fungerat. Bolaget kan utan vidare undanta skador till av t.ex. åsknedföljd slag eller stöld av viss egendom. För närvarande förekommer det att stöld av bl.a. mynt som medförs utanför bostaden ersätts endast om de förvaras på viss i hotellrum. plats, exempelvis Också sådana villkor bör kunna användas i framtiden. Men bolaget kan inte som en absolut förutsättning för försäkringsskyddet ange att föremålen skall förvaras i låst hotellrum. En sådan klausul får bedömas enligt reglerna om säkerhetsföreskrift. Skulle den försäkrade att glömma låsa dörren till hotellrummet har han i allmänhet åsidosatt ett aktsamhetskrav som - oavsett hur villkoret utformats - kan leda till att

försäkringsersättningen väsentligt sätts ned.

Vid ibland

hemförsäkring utgår ersättning även vid stöld i gemen-

samhetsutrymmen (dvs. utrymmen till vilka inte bara den försäkrade har nyckel), dock endast om har brutit gärningsmannen sig in med våld. Sådana villkor har vid flera tillfällen av Allmänna reklamationsnämnden bedömts som omfattningsbestämmelser. Lagförslaget innebär inte i detta avseende. någon ändring Den risk som undantas beror här inte väsentligen på försäkringtagarens förhållande utan på att andra har tillträde till lokalen.

Reglerna hindrar inte heller att helt eller delvis bolaget fritar sig från ansvar för vissa händelser som i och för sig knyter an till den försäkrades uppträdande. Det skall t.ex. vara möjligt att undanta skador som följer av bl.a. farlig verksamhet, sprängning. Och självfallet kan bolaget ansvaret till begränsa att avse endast stöld i hemmet. Vidare möter det inte hinder att något bolaget fritar sig från ansvar för cykelstöld om den försäkrade cykeln saknat lås (jfr avsnitt 9.9 ovan). får emellertid Bolaget inte förbehålla sig ansvarsfrihet bara därför att varit olåst. Försummar cykeln den försäkrade att låsa, skall det enligt reglerna i 6 § prövas i vad mån ersättningen skall reduceras som i de allra flesta fall torde bli (något fallet). - Det bör erinras att 2 enligt kap. 2§ försäkringstagaren redan innan försäkringen meddelas skall informeras om bl.a. särskilt viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet och särskilt viktiga säkerhetsföreskrifter. Ett villkor vilket enligt ersättning inte utgår vid stöld om gärningsmannen är närstående till den försäkrade får anses tillåtet, eftersom begränsningen inte har något att göra med den försäkrades uppträdande. Och ett villkor vid

vagnskadeförsäkring som utesluter

ansvar för skada som då fordonet uppkommit använts vid tävling får också godtas. Däremot är det inte möjligt för att vid t.ex. en bolaget vagnskadeförsäkring utan vidare frita från ansvar för skada som sig uppkommer då den försäkrade för fordonet utan körkort. Det är inte heller tillåtet att bolaget frånsäger sig allt ansvar om den för-

320 till 4 11 § SOU 1989288 Specialmotivering kap.

Avsnitt l6.4.1l kör ett motorfordon efter att ha förtärt alkohol - inte ens säkrade om den försäkrade till eller rattgjort sig skyldig rattonykterhet I det förra fallet rör det sig om åsidosättande av en säkerhetsfylleri. föreskrift och i det senare i allmänhet om framkallande av för- 1979/80:9 s. 147). I dessa situationer skall säkringsfall (jfr prop. rätten till bedömas efter skälighetsreglerna i 5 försäkringsersättning och 6 §§. Om en rattfull försäkrad vis varit vållande till på angivet är det i allmänhet att inte alls skadan, naturligt någon ersättning 5 § andra stycket). - Det kan tilläggas att enligt nuvarande utgår (jfr brukar betalas trots att den försäkrade försäkringsvillkor ersättning gjort sig skyldig till rattonykterhet eller rattfylleri om det kan göras sannolikt att skadan uppkommit oberoende av alkoholkonsumtionen. Som av allmänmotiveringen (avsnitt 9.9) är det möjligt framgår för att vid företagsförsäkring avtala bort det skydd som bolaget och den försäkrade har med stöd av denna paraförsäkringstagaren allt under att inte skall jämställas graf, förutsättning försäkringen med en konsumentförsäkring enligt lkap. 3 §. Vid företagsförär det sålunda som inte något som hindrar att bolaget säkring regel föreskriver t.ex. att en försäkrad lokal alltid skall hållas låst och att om en stöld sker i lokalen då den är olåst ersättning inte utgår även om det inte finns samband mellan den åsidosatta föreskriften något och stölden.

till 5 Specialmotivering kap. I § 321

16.5 till 5 AVSnm 16-5-1

Specialmotivering kap. (Premien)

Kapitlet har rubriken Premien och innehåller I 1 och sju paragrafer. 2 §§ behandlas tiden för och rätt att premiebetalningen bolagets säga upp försäkringen på grund av premiedröjsmål, Bolagets hantering av för sent betald i 3 §. tillpremie regleras Frågor kring läggspremie tas upp i 4 §. IS § ges besked om när premie skall anses då den betalas t.ex. bank erlagd genom och i 6 § anges att bolaget har rätt till endast för tid då det haft ett ansvar. premie Kapitlet avslutas med regler om av premiekrav preskription (7 §). De föreslagna reglerna ligger nära vad som gäller KFL och som enligt föreslagits i PFL.

16.5.1 till 5 1 §

Specialmotivering kap.

l § Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en försäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien till försäkringstagaren. Premien för en senare premieperiod skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien till försäkringstagaren. Vad som i andra stycket sägs om betalning av premien för en senare premieperiod gäller också betalning av premien när en tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning.

Paragrafen behandlar tidpunkten då skall betalas. Likpremien nande regler finns i 21-23 §§ KFL och 5 1 § kap. PFL-förslaget (prop. 1979/80:9 s. 130 ff och SOU 1986:56 s. 596 ff). Som huvudregel att skall gäller enligt första stycket premien betalas inom fjorton från det att krävt dagar bolaget skriftligen premien. Betalningsfristen räknas från det att har avsänt bolaget premiekravet. Skulle detta försenas eller inte alls nå får försäkringstagaren denne anses ha ett tillräckligt att inte skydd genom försäkringen upphör på grund av premiedröjsmål förrän den med sagts upp fjorton dagars uppsägningstid (5 kap. 2 §, se även 8 kap. 5 §). Premiekravet skall skickas till dvs. till honom försäkringstagaren, personligen eller till någon som han anlitat som ombud. Försäkkan dessutom - även om ringsbolaget försäkringstagaren inte utfärdat någon formell fullmakt- sända kravet till exempelvis en bank som försäkringstagaren har anlitat för regelbundet tidigare premiebetalningar; även då får kravet anses riktat mot försäkringstagaren. Förslaget skiljer i denna del från vad vi sig föreslagit för personförsäkringens del. Vid sådan försäkring är det inte så att ovanligt någon annan än försäkringstagaren åtar att stå för och bolasig premierna get har då möjlighet att vända sig till denne med sitt anspråk på

322 till 5 1 § Specialmotivering kap.

Avsnitt l6.5.l - skall anses ske den kommer bolapremie. Betalning dag premien get till handa (jfr 5 §). Det är inte som hindrar att använder sig av en s.k. något bolaget kontantklausul, vilket innebär att bolaget inte har något ansvar förrän den första premien betalas (jfr 3 kap. 2§ andra stycket). Detta fall har särskilt undantagits i paragrafen. andra stycket skall en premie som avser en senare premie- Enligt under försäkringstiden betalas senast på den nya periodens period första Men får inte kräva att sker före den dag. bolaget betalning aktuella dagen. Om den nya perioden avser en längre tid än en månad, kan försäkringstagaren utgå från att han får en påminnelse om Då har han nämligen alltid en månad på betalningsskyldigheten. att betala, räknat från det att har avsänt ett krav. Detta sig bolaget kan ha särskild om bolaget skulle dröja med att skicka betydelse kravet. Det har blivit allt att försäkringsbolaget och försäkringsvanligare kommer överens om att skall betalas med s.k. tagaren premierna De som kring sådana premiekonto. speciella frågor uppkommer konton behandlas i PFL-betänkandet (SOU 1986:56 s. 595 ff), och vad som anförs där är även på skadeförsäkring. Sammantillämpligt träffar ett särskilt avtal med fattningsvis kan sägas att om bolaget om att premien skall betalas i efterskott genom försäkringstagaren i allmänhet från någon bank, bolaget kontinuerliga överföringar, inte behöver skicka särskilda krav även om överföring är varje avsedd att täcka en tid av mera än en månad. Som av 3 6 § förnyas i allmänhet försäkringen vid framgår kap. slut inte avtalat annat. Vid konsuförsäkringstidens om parterna att automentförsäkring är det mycket vanligt försäkringen förnyas matiskt, och förhållandet är ofta detsamma vid företagsförsäkring. Om försäkringstagaren inte vill ha kvar försäkringen måste han säga teckna en försäkring i ett annat bolag; jfr 3 kap. 3 §). upp den (eller Förnyas skall premien för den förnyade försäkringen försäkringen, betalas senast Men även i detta fall har förpå förnyelsedagen. alltid en månad på sig från det säkringstagaren enligt tredje stycket att ett sänts från allt under förutsättning att den premiekrav bolaget, försäkringen är avsedd att gälla längre än en månad. förnyade Skulle en försäkring förnyas på särskild begäran av försäkringsi fråga om premiebetalningen reglerna i första stycket. tagaren gäller Premien för den nya försäkringen skall således betalas inom fjorton från det att bolaget har sänt ett premiekrav. Försäkringsdagar behöver dock aldrig betala tidigare än förnyelsedagen (jfr tagaren ovan).

16.5.2 till 5

Specialmotivering kap. 2 § Avsnitt l6.5.2

2 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp för-

säkringen. Uppsägningen skall sändas till försäkringstagaren. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den dag då den avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Uppsägningen skall innehålla om detta. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan. uppgift Om försäkringstagaren inte har kunnat betala pemien inom den i andra stycket angivna fristen därför att ett plötsligt hinder i hans uppkommit verksamhet eller han har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudakliga aneller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat, får ställning uppsägningen verkan tidigast en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

Paragrafen ger bolaget rätt att säga upp försäkringen vid premiedröjsmål. Bestämmelserna överensstämmer med i 5 reglerna kap.

2 § PFL-_förslaget (SOU 1986:56 s. 600 och i stort ff) sett även med

bestämmelserna i 25 § KFL 1979/80:9 s. 134

(prop. ff). Men liksom

andra bestämmelser om är

premien paragrafen dispositiv enligt vad som sägs i 1 kap. 3 § vid

företagsförsäkring.

Av 1 och - för vissa fall- 5 §§ när

framgår försäkringstagaren kan

anses komma i med

dröjsmål premiebetalningen. Det kan vara fråga om försening på försäkringstagarens sida med hela premien eller

endast en del av denna. Är bara en

obetydlig del av premien

obetald, torde det dock i allmänhet inte finnas

tillräcklig grund för att säga upp försäkringen, jfr SOU 1986:56 s. 601 (se även Rodhe,

Obligationsrätt § 37 vid not 91; Bengtsson, Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontraktsbrott

s. 270, 519, 604 och i Bör försäk-

ringsavtalsrätten reformeras? s. 87). För närvarande brukar bolagen

i de allra flesta fall i ett särskilt meddelande erinra

försäkrings-

tagaren om att det ett

uppkommit premiedröjsmål innan uppsägning

sker och med sådana rutiner torde man i allmänhet kunna förhindra

otillfredsställande resultat. På samma vis som beträffande skall

premiekravet uppsägningen

sändas till

försäkringstagaren personligen eller hans ombud. I all-

mänhet bör det också i denna situation vara

möjligt för bolaget att

rikta till den som

uppsägningen försäkringstagaren anvisat i fråga

om

själva premiebetalningen, t.ex. en bank (jfr SOU 1986:56 s.

601 f).

Liksom enligt KFL skall i bolaget uppsägningshandlingen erinra

försäkringstagaren om hans möjligheter att undgå uppsägning genom

att betala resterande premie till Denna information är så vik-

bolaget. tig för att en

försäkringstagaren uppsägning utan sådan information

är utan verkan. får emellertid

Reglerna tillämpas så att om bolaget

först säger upp utan att informera

försäkringen försäkringstagaren

om att rädda

möjligheten försäkringen genom att betala premien, bolaget senare kan skicka information i särskild I så fall får ordning.

till 5 2 § 324 Specialmotivering kap.

Avsnitt l6.5.2 detta senare meddelande betraktas som den egentliga uppsägningfår verkan dagar efter att den har sänts. en, och denna fjorton skall 2 5 § förenas med information om Uppsägningen enligt kap. försäkringstagarens möjligheter att begära omprövning av bolagets

beslut avsnitt 16.2.5 ovan). Detta utgör dock ingen förutsättning (se Här bör dessutom erinras om reglerna i för uppsägningens giltighet. i vissa fall får verkan senare än 8 kap. 5 §, enligt vilka uppsägningen t.ex. försenats. annars därför att bolagets meddelande får verkan senare än annars Enligt tredje stycket uppsägningen av oväntad händelse av visst slag om försäkringstagaren på grund inte har kunnat betala premien före den ursprungliga förfallodagen eller under Vidare har försäkringstagaren själva uppsägningstiden. alltid en vecka att betala räknat från det att hindret fallit bort. på sig Hans anstånd kan dock enligt bestämmelserna aldrig bli längre än tre månader och två veckor från det att sändes från uppsägningen I förhållande till vad som nu gäller vid konsumentförbolaget. har i visst avseende fått en något försäkring försäkringstagaren KFL skall hindret ha uppkommit före den månligare ställning; enligt och skall betalas omedelbart ursprungliga förfallodagen premien efter att hindret har fallit bort. Vår *stämmer däremot med regel 5 2 § - Skulle försäkringsbolaget vid premiekap. PFL-förslaget. en en månad, kan dröjsmål ange uppsägningstid på exempelvis hinder som unförsäkringstagaren naturligtvis åberopa uppkommer der denna tid. Framgår inte annat av villkoren, får något längre dock även då verkan senast tre månader och två uppsägningen veckor efter att uppsägningen avsändes. i blir i allmänhet inte aktuella då för- Reglerna tredje stycket åt en bank att ombesörja presäkringstagaren uppdragit exempelvis en eventuell försummelse på bankens sida kan anmiebetalningen; tas ha sin grund i andra förhållanden än vad som avses i paragrafen. Men har bestämmelserna betydelse även då försäkringsnågon gång inte har omedelbar hand om betalningen. Det kan t.ex. tagaren själv tänkas att denne från att han skulle få sin lön insatt på sitt utgått bankkonto från vilket brukar dras, men att hans arbetsgipremien vare har underlåtit att betala ut lönen utan att detta berott på Och skulle försäkringstagaren på grund av eget försäkringstagaren. förhinder åt någon enskild att sköta premiebetaluppdra person är det inte uteslutet att med av för ningen, tillämpning grunderna bestämmelserna en ytterligare tid för betalge försäkringstagaren hända att ombudet på grund av plötsligt ning. Det kan exempelvis inte kunnat betala premien. påkommen sjukdom Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 10 ovan) har vi inte funnit skäl att föreslå en om 24 § KFL). Vid regel tilläggsavgift (jfr dock liksom hittills att

försenad betalning har bolaget möjlighet

fordra ränta.

Specialmotivering till 5 kap. 3 § 325

Vid företagsförsäkring är det vanligt att bolaget förbehåller sig ansvarsfrihet Avsnitt 15_5_3 om första premien inte betalas i tid, och detta utan hinder av att försäkringen ännu inte har sagts upp. På samma vis brukar det i villkoren anges att om försäkringstagaren inte betalar förnyelsepremie i tid, bolaget inte bär något ansvar för tiden före betalningen. Förslaget hindrar i allmänhet inte att bolaget även i fortsättningen använder sådana villkor vid företagsförsäkring (se specialmotiveringen till 1 kap. 3 §, avsnitt 16.1.3 ovan).

16.5.3 Specialmotivering till 5 3 § kap.

3 § Betalar försäkringstagaren premie efter det att försäkringen har upphört enligt 2 §, skall han därigenom anses ha begärt en ny försäkring från och med dagen efter den då premien betalades. Vill försäkringsbolaget inte meddela försäkring enligt försäkringstagarens begäran, skall en underrättelse om detta avsändas till försäkringstagaren inom fjorton dagar från den dag då premien betalades. Annars anses en ny försäkring ha tecknats i enlighet med försäkringstagarens begäran.

Reglerna överensstämmer med 26 § KFL (prop. 1979/80:9 s. 137 f). Liksom i KFL anges inte någon tid inom vilken betalning skall ske för att paragrafen skall bli tillämplig. Man kan dock räkna med att de allra flesta betalningar sker ganska snart efter att försäkringen har upphört.

Genom den försenade betalningenfsom måste avse hela den

obetalda premien, skall försäkringstagaren anses ha begärt en ny försäkring med samma villkor som för den som gällt försäkring upphört. - Skulle försäkringstagaren undantagsvis i samband med premiebetalningen meddela att han vill ha andra försäkringsvillkor än tidigare är paragrafen inte tillämplig. I ett sådant fall behöver därför inte bolaget underrätta försäkringstagaren under fjortondagarsperioden om det inte vill bifalla ansökan. Däremot mäste bolaget då, liksom när det inte vill förnya försäkringen med samma villkor som tidigare, beakta reglerna i 8 kap. 6§ om sökandens möjligheter att begära domstolsprövning av bolagets beslut. Försäkringsbolaget är enligt paragrafen skyldigt att underrätta försäkringstagaren om det är berett att meddela en ny försäkring med anledning av en försenad betalning men på andra villkor än tidigare. Det kan härvid vara fråga endast om att premien för den aktuella försäkringen skall höjas. Underrättelsen skall skickas till försäkringstagaren. Liksom ett meddelande om uppsägning behöver beskedet inte gå till försäkringstagaren personligen utan det kan också sändas till ett ombud eller exempelvis till en bank som har hand om premiebetalningen (jfr specialmotiveringen till 2 §, avsnitt 16.5.2 ovan). Men skulle en försenad premie betalas av försäkringstagaren trots att personligen, han normalt låter t.ex. en bank göra överföringar till försäkringsbolaget, skall informationen självfallet riktas till försäkringstagaren.

326 Specialmotivering till 5 kap. 4 §

Avsnitt 16.5.4 På sätt påpekas i förarbetena till bestämmelserna i KFL (prop. 1979/80:9 s. 137 f) måste försäkringsbolaget träffa en särskild överenskommelse med försäkringstagaren om bolaget inte vill låta beavse en ny försäkring utan önskar avräkna beloppet mot talningen en som är obetald eller disponera över betalningen på annat premie sätt. Detta kan ha betydelse särskilt om bolaget skulle använda sig av längre uppsägningstider än enligt lagen, eftersom det då kan röra sig om rätt betydande premiebelopp som är obetalda; jfr 6 §. Bolagets ansvar för en försäkring som tecknas med stöd av parafrån och med dagen efter betalning (jfr 3 kap. 2 § första grafen gäller stycket och 5 kap. 5 §).

16.5.4 till 5 4 §

Specialmotivering kap.

4 § Har den avtalade premien höjts under försäkringstiden, skall tilläggspremien betalas inom fjorton dagar från den dag då försäkringsbolaget avsände krav på tilläggspremien till försäkringstagaren. Om en tilläggspremie inte betalas i rätt tid, får bolaget räkna om försäkringstiden för den ändrade försäkringen med hänsyn till den premie som har betalats. En sådan ändring får-verkan tidigast fjorton dagar efter det att en underrättelse om omräkningen har avsänts till försäkringstagaren.

motsvaras av 27 och 28 §§ KFL, och vi kan i stora drag Reglerna hänvisa till vad som anförs i förarbetena till dessa lagrum (jfr prop. 1979/80:9 s. 61 foch 139 f samt prop. 1980/81:47 s. 3 ff). behandlar inte under vilka förutsättningar som bolaget Paragrafen får ta ut en utan föreskriver endast hur lång tid tilläggspremie har på sig att betala en sådan premie. Anledförsäkringstagaren till är ofta att försäkringsskyddet på förningen premiehöjningen säkringstagarens begäran utökats med något moment eller att försäkringsbeloppet höjts. Men det kan också undantagsvis vara fråga om att bolaget med stöd av 3 kap. 5 § ensidigt beslutat ändra premien. Om försäkringstagaren inte betalar tilläggspremien i tid står det bolaget fritt att anpassa försäkringstiden i förhållanden till den premie som tidigare har erlagts. Och skulle någon gång tilläggspremien betalas bara till viss del, kan bolaget självfallet räkna om försäkringstiden med hänsyn till tidigare erlagd premie och vad som ytterligare betalts.

Det anförda kan belysas med följande exempel: En försäkring börjar att gälla den 1 januari. I samband därmed betalas årspremien på 2 000 kr. Den 1 juli ändras försäkringen på begäran av försäkringstagaren. Ändringen föranleder en tilläggspremie på 1 000 kr. Försäkringstagaren betalar dock inte denna. Bolaget får då förkorta försäkringstiden så att försäkringen upphör den 1 oktober.

En såvitt avser en tilläggspremie får inte betalningsförsummelse medföra andra påföljder än att försäkringstiden förkortas. Bolaget

Specialmotivering till 5 kap. 6 § 327

kan alltså inte utan vidare såvitt säga upp försäkringen gäller t.ex. Avsnitt 16.5.6 ett ytterligare försäkringsskydd. Vidare kan det sedan exinte, empelvis en begäran om sänkt självrisk bifallits, ändra försäkringsvillkoren genom att åter därför att höja självrisken tilläggspremien inte betalas. I detta hänseende tar alltså i förevarande reglerna paragraf över bestämmelserna om i 3 5 §. villkorsändring kap. Det kan inte uteslutas att den betalda tidigare premien efter omräkning täcker en endast kort I den försäkrades försäkringstid. intresse föreskrivs emellertid att får verkan ändringen tidigast fjorton dagar efter att har sänt en underrättelse till bolaget försäkringstagaren angående omräkningen. Det sagda innebär att sedan försäkringstagaren, försäkringen kompletterats med ett eller ytterligare försäkringsmoment försäkringstagaren på annat vis kan anses ha fått ett utökat försäkringsskydd, är garanterad det tillkommande skyddet under i vart fall fyra veckor (fjorton första och dagar enligt stycket fjorton dagar enligt andra stycket).

16.5.5 till 5

Specialmotivering kap. 5 §

5 § Om försäkringstagaren betalar premien på ett post- eller bankkontor, anses beloppet komma försäkringsbolaget till handa omedelbart vid be- Lämnar talningen. försäkringstagaren ett betalningsuppdrag avseende premien till post-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma bolaget till handa när uppdraget tas emot av det förmedlande kontoret.

Liksom i 5 kap. 5 § till PFL har i SkFL förslaget tagits med en regel motsvarande 12 kap. 20 § tredje stycket jordabalken (se SOU 1986:56 s. 609 skall f). Paragrafen förstås så att om försäkringstagaren uppdrar åt t.ex. en bank att vid ett senare tillfälle verkställa en betalning, skall anses komma beloppet bolaget till handa först den dag som avses i uppdraget. - Om det inte finns täckning för betalningen på det konto från vilket en skall premie dras, kan det självfallet inte anses att har försäkringstagaren fullgjort sin betalningssskyldighet.

16.5.6 till 5

Specialmotivering kap. 6 §

6§ Om försäkringen upphör i förtid, är försäkringsbolaget berättigat till premie endast för den tid under vilken Har bolaget har varit ansvarigt. högre premie betalats, skall bolaget betala tillbaka överskjutande belopp.

Enligt denna paragraf har då en

försäkringsbolaget, försäkring upp-

hör i förtid, rätt till endast för den tid som premie bolaget burit ansvar (jfr 3 kap. 3 och 4 §§, 4 2 § samt 5 kap. kap. 2 §). Reglerna skall givetvis tillämpas utan hänsyn till om premie ännu har betalats eller inte. Motsvarande bestämmelser finns i 29 § KFL (jfr prop.

328 Specialmotivering till 5 kap. 7 §

l6.5.7 1979/80:9 s. 140 och 16 § FAL. I SkFL anges inte om bolaget har Avsnitt f) rätt till vad som kallas eller proratapremie. Liksom korttidspremie de finländska och norska förslagen bör det även vid konsuenligt kunna överlämnas till bolagen att i villkoren precisementförsäkring ra hur skall gå till i olika situationer; försäkpremieberäkningen torde utgöra tillräcklig garanti för skäliga ringsinspektionens tillsyn villkor. Ett sådant torde i allmänhet minst lika väl som det system nuvarande intressen. Det kan nämtillgodose försäkringstagarens från att i KFL ibland är rätt svåra att ligen inte bortses reglerna tillämpa, särskilt när det gäller försäkringar av det slag att risken för är olika stor under året, liksom att man trots lagens försäkringsfall regler ändå är hänvisad till skönsmässiga bedömningar.

16.5.7 till 5 kap. 7 § Specialmotivering

7 § Vid konsumentförsäkring förlorar försäkringsbolaget rätten till obetald premie när sex månader har förflutit från det att premien skulle ha betalats, om inte försäkringen dessförinnan har sagts upp av bolaget eller av annan anledning har upphört att gälla.

överensstämmer med 40 § KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 88 Paragrafen och 5 6§ förslaget till PFL och SOU 1986:56 166, se även kap. s. 610). Om inte betalar inom den tid som försäkringstagaren premien av 5 1 § och därför försäkringen inom följer kap. bolaget säger upp sex månader från förfallodagen tillämpas reglerna i preskriptionsom lagen på premiekravet. Reglerna i den lagen är också tillämpliga inom samma tid antingen säger upp försäkringen försäkringstagaren får den att att teckna en ny försäkring i ett eller upphöra genom annat - Ett premiekrav preskriberas enligt prebolag (3 kap. 3 §). efter tre eller tio år, beroende om det är en skriptionslagen på konsument eller annan som är Även vid en någon betalningsskyldig. SkFL kan det undantagsvis bli fråga om konsumentförsäkring enligt en tio år. Om ett dödsbo tecknar en skadeförsäkpreskriptionstid på för enskilt ändamål är det nämligen fråga om en ring huvudsakligen konsumentförsäkring, trots att dödsboet inte skall anses som konsument (jfr 1 kap. 2 §).

sou l989:88 Specialmotivering till 6 kap. 1 § 329

16.6 till 6 Avsnitt

Specialmotivering kap. 16-6-1

(Försäkringsersättningen)

Kapitlet har rubriken och Försäkringsersättningen omfattar fem paragrafer. I 1 och 2 §§ ges allmänna regler om ersättningen, bl.a. att sådan skall efter om inte annat

utgå återanskaffningsvärdet av-

talats. Berikandeförbudet i FAL förslås bli ersatt med en mindre långtgående regel i 1 § att ersättningen skall motsvara den ekonomiska skadan; dessutom föreslås viss i FRL. Underförändring och behandlas säkring dubbelförsäkring i 3 resp. 4 § och reglerna stämmer med vad som gäller enligt KFL. Den försäkrades rätt till ersättning för räddningskostnader regleras i 5 §.

16.6.1 till 6 1 §

Specialmotivering kap.

l § Om inte annat framgår av försäkringsavtalet är den försäkrade berättigad till ersättning för den ekonomiska skada han lider genom försäkringsfallet. Ersättning kan utgå för varje lagligt intresse som omfattas av försäkringen. Avtal kan träffas om att visst slag av skada skall ersättas med ett bestämt belopp eller beräknas på ett bestämt sätt. Om på grund av omständigheter som försäkringsbolaget inte har eller borde ha räknat med vid avtalets ingående ersättningen skulle i betydande mån överstiga förlusten, är bolaget inte skyldigt att utge mera än som svarar mot denna.

Första stycket

Som framgår av 11 allmänmotiveringen (avsnitt ovan) anser vi att någon motsvarighet till det s.k. berikandeförbudet i 39 § FAL inte bör tas in i SkFL. Inte heller har vi funnit det lämpligt att ge en regel om försäkring av gods liknande den i 36 § FAL, att om inte annat anges vissa förlustposter skall ersättas medan andra inte är ersättningsgilla. I stället har här i första meningen tagits upp en tolkningsregel av delvis annan innebörd: den försäkrade är i tvivelsmål berättigad till ersättning för sin ekonomiska skada till av förföljd säkringsfallet. Å ena sidan innebär detta, att om som ofta är fallet vill bolaget inskränka ersättningen till att omfatta värdet av den försäkrade egendomen - inte annan ekonomisk förlust som försäkringsfallet orsakar - det är att detta kommer nödvändigt till uttryck i försäkringsavtalet. Någon sådan presumtion som i dag framgår av 36 § FAL skall inte längre gälla, om inte detta av villkoren. framgår Bolaget får alltså klart att endast avser skada ange försäkringen bestående i att egendomens värde minskas eller förlorad. Vid går avbrottsförsäkring får på samma sätt preciseras vilka förluster som försäkringen omfattar, och vid täcker ansvarsförsäkring försäkring-

330 till 6 1 §

Specialmotivering kap.

som helst, om inte de maximeras i villkoren. Avsnitt l6.6.l en hur höga skadestånd fordras emellertid att de förluster som sålunda omfattas

Självfallet framstår som adekvata av försäkringsfallet; på denna punkt följder föreslås ingen ändring i nuvarande principer.

Vad adekvansbegreppet närmare innebär inom försäkringsrätten är i någon mån Omstritt härom Hellner s. 100 ff med hänvisningar, särskilt (jfr Schmidt, Faran och försäkringsfallet s. 205 ff och Persson, Skada och värde s. 47 ff). Det torde stå klart att när det gäller de händelser som direkt avses med försäkringen - t.ex. brand i den försäkrade byggnaden vid brandförskada på den försäkrade maskinen vid maskinförsäkring - det inte säkring, blir fråga om någon adekvansbedömning; oavsett hur oförutsebart och är svarar försäkringen för denna inledande skasäreget händelseförloppet da. Adekvansproblemet kan däremot uppkomma i fråga om följdskador till den inledande skadan, särskilt när de är av allmän förmögenhetsnatur. I detta fall kan man göra gällande, att försäkringsbolagets ansvar bara sträcker sig till någorlunda beräkneliga och typiska skadeföljder. Det är emellertid tydligt att de särskilda förhållandena vid försäkring kan motivera en bedömning som i viss mån avviker från den skadestånds- Framför allt bör understrykas att adekvansfrågan här skall berättsliga. dömas mot bakgrund av försäkringsavtalet: försäkringens art och försäkmåste spela en väsentlig roll i sammanhanget, samtidigt som ringsvillkoren bolaget har möjlighet att i villkoren avgränsa de skador som svarar mot den uppburna premien och som därför rimligen bör täckas. Sådana synpunkter kan å ena sidan motivera att när försäkringsavtalet inte ger stöd för en begränsning, adekvansbedömningen inte bör vara mindre generös mot den skadelidande än i skadeståndsrätten. Men å andra sidan bör man ta fasta på de begränsningar i avtalet som stämmer med försäkringstekniska syn- Om försäkringen avser värdet av försäkrad egendom, är det så punkter. lunda naturligt att- på sätt som vanligen sker - anse detta värde böra bestämmas utan beaktande av sådana speciella förhållanden hos objektivt, som inte kan överblickas från försäkringsbolagets sida. försäkringstagaren - Att närmare gå in på de olika tolkningsfrågor som uppkommer vid den ena och andra försäkringstypen är emellertid inte möjligt i detta sammanhang.

Bestämmelser om förekommer normalt i

ersättningens beräkning Den föreslagna regeln torde emellertid dagens försäkringsvillkor. innebära att man får ställa vissa krav på att försäkringens omfattning är i villkoren. Om en är oklart uttryckt i tydligt angiven begränsning villkoren, kan ibland denna tolkas till förmån för försäkringstagaren

den s.k. som brukar tillämpas när standardav-

enligt oklarhetsregel

tal av olika till tvist. Detta dock framför allt

slag ger upphov gäller när villkoren utformats från försäkringsbolagens sida; prinensidigt

får när villkoren utarbetats under

cipen ganska ringa betydelse

medverkan av Om ersätt-

organisation på försäkringstagarsidan.

avtalet skall fastställas efter vad som föreskrivs i

ningen enligt kollektivavtal bör dessa föreskrifter i allmänhet följas. att i tvivelsmål full ersättning utgår för den försäkrades Regeln, inte om avser egendomens värde. Då skada, gäller försäkringen

Specialmotivering till 6 kap. 1 § 331

beräknas enligt 2 § första stycket ersättningen på grundval av åter- Avsnitt 16.6. 1 anskaffningsvärdet eller i visst fall saluvärdet. Regeln i första stycket första kan också meningen åberopas mot den försäkrade, om han gör anspråk på större ersättning än vad som

motsvarar hans ekonomiska förlust- t.ex. för förlorat kompensation affektionsvärde när egendom förstörts, eller för allmänt obehag till följd av ett inbrott eller ett missöde med den försäkrade bilen. Huvudregeln är alltjämt att

skadeförsäkringen inte skall bereda den

försäkrade någon ekonomisk vinst. För att man skall gå ifrån denna princip bör det krävas att försäkringsavtalet ger klart stöd för en högre ersättning. Ett sådant fall är som berörs nyvärdesförsäkring, i

specialmotiveringen till 6 kap. 2 §; ett annat behandlas i andra

stycket av den aktuella paragrafen. Också i denna medför riktning alltså bestämmelsen en viss presumtion.

Bestämmelsen innehåller vidare i sin andra mening en viss motsvarighet till den nuvarande regeln i 35 § FAL, att endast lagliga intressen kan försäkras. Den är emellertid utformad på något annorlunda sätt: bestämmelsen tar i stället sikte vad på som kan ersättas genom Även om försäkringen. undantag saknas i försäkringsvillkoren har rätt

försäkringsbolaget att vägra kompensation

för att den försäkrade har gått miste om olaglig inkomst - ett skolexempel är vinst på varusmuggling - eller fått utge böter. På

samma sätt får man se saken om han gått miste om egendom genom att den förverkats av brott. på grund Vad som är straffrättsligt förbjudet kan emellertid inte bli avgörande; inte heller risken t.ex. att få utge miljöskyddsavgift (52 § miljöskyddslagen, bör 1969:387) kunna försäkras. Om den försäkrade byggnaden är ett svartbygge som skall rivas, torde från t.ex.

ersättning brandskadeförsäkring

böra avse inte utan byggnaden materialets värde efter rivning. - Däremot kan inte enbart bolaget med stöd av denna bestämmelse vägra ersättning för skadad egendom redan på den grund att denna har använts på sätt som strider mot eller lag goda seder, t.ex. när en villa där ägaren bedrivit bordellverksamhet har brandskadats. Vill

försäkringsbolaget undvika ersättningskyldighet i sådana fall, ford-

ras en bestämmelse i villkoren uttrycklig om egendomens användning. Beträffande begreppet intresse kan hänvisas till vad som anförts under 1 kap. 2 §.

Andra stycket

Bestämmelsen kan sägas motsvara det undantag från berikandeförbudet som för närvarande förekommer i regeln i 39 § andra stycket FAL om s.k. taxerad men den har polis, större räckvidd. Den innebär att ett villkor som innebär att en skada av angivet slag på

332 Specialmotivering till 6 kap. 1 §

l6.6.1 förhand till ett visst värde eller skall ersättas på grundval Avsnitt uppskattas i är bindande för bolaget, oavsett av ett visst beräkningssätt princip om detta vis kommer att i betydande grad överstiga ersättningen på den föräkrades ekonomiska förlust. kan endast komma Bolaget avtalsklausul i särskilda fall av bristande förutsättifrån en sådan skulle av som förningar: ersättningen på grund omständigheter inte räknat eller bort räkna med i betydande mån säkringsbolaget förlusten. Det är inte nödvändigt att försäkringstagaren på överstiga sätt har brustit i sina upplysningar rörande den försäkrade något till kan ha varit egendomen; anledningen bolagets felbedömning varit okända försäkrat konstförhållanden som för båda parter (ett som vara ett av en känd konstnär, visar sig verk, antagits original kanske vara en eller som tillkommit efter det att försäkringen kopia) meddelats i värde till följd av en inter- (egendomen sjunker hastigt nationell Men det fordras att ersättningen skulle i betydande kris). måste mån överstiga förlusten; en viss risk att utge för högt belopp under alla förhållanden bära vid överenskommelser av detta bolaget Den förlust som den försäkrade lidit skall fastställas med slag. i de värderingsregler som enligt försäkringsavtalet utgångspunkt I brist särskilda villkor kan det härvid bli aktuellt skall tillämpas. på NJA II 1927 att utgå från de värderingsregler som anges i lagen (jfr s. 420 f och Hellner s. 244 f). - Om ersättningen nedsätts, bör

allmänna avtalsrättsliga regler i princip försäkringstagaren enligt att återfå den del av som han betalat under vara berättigad premien om han var i god tro vid avtalet. oriktiga förutsättningar, Bestämmelsen utesluter inte att kan angripa ett villkor av bolaget det aktuella av i 4 kap. om felaktiga slaget också på grund reglerna Det är även att mot villkoret åberopa avupplysningar. möjligt t.ex. därför att förtalslagens ogiltighetsregler, försäkringstagaren farit eller i strid med tro och heder eller att bestämmelsen på svikligt av annat förhållande än lagrummet anger bör jämkas grund något med stöd av lagens 36 §. är inte vid sådana summaförsäkringar som emel- Regeln tillämplig lanåt förekommer också område, t.ex. regnpå skadeförsäkringens som ersättning i försäkring. Om ett visst försäkringsbelopp angetts men den försäkrades händelse av regn under ett nöjesarrangemang förlust visar i verket vara betydligt mindre, kan inte ersättsig själva nedsättas även om förutsättningarna i paragrafen är uppningen Detsamma i andra fall där ersättningen enligt villkoren fyllda. gäller mera såsom fallet är bl.a. vid avsiktligt bestäms schablonmässigt, vissa ersättning vid t.ex. AGB kollektivavtalsgrundade försäkringar; kan ibland inte anses motsvara en verklig förlust hos den försäkrade.

Det bör framhållas att bestämmelsen inte hindrar att i företagsförförbehåller att ifrån en överenskommelse om säkring bolaget sig gå storlek också på annan grund, t.ex. enligt de nuvaranersättningens

till 6 2 § 333

Specialmotivering kap.

de reglerna om taxerad polis. Vid är regeln Avsnitt 16.6.2 konsumentförsäkring

emellertid så till vida tvingande att en i för-

förhandsvärdering säkringsvillkoren blir gällande med det angivna undantaget. Konsumenten skall i princip kunna känna säker att få skadan ersatt i sig på enlighet med klausulen. Vill undvika får försäkringsbolaget detta, bolaget närmare undersöka egendomens värde eller också uttryckligen reservera sig för möjligheten att det värdet av uppskattade någon anledning skulle vara felaktigt.

16.6.2 Specialmotivering till 6 2 § kap.

2 § Avser försäkringen värdet av skadad eller förstörd egendom skall om inte annat framgår av försäkringsavtalet följande gälla. Värdet skall anses motsvara återanskaffningspriset omedelbart före försäkringsfallet med avdrag för ålder och bruk samt, när skadan inte avser byggnad, för nedsatt användbarhet och annan omständighet. Om återanskaffning inte kan ske skall värdet i stället anses motsvara vad som vid denna tidpunkt kunnat erhållas vid en ändamålsenlig försäljning.

I paragrafen har upptagits vissa om dispositiva regler beräkningen

av värdet av skadad eller förstörd

egendom.

Inom både skadestånds- och försäkringsrätten vid gäller som huvudprincip fastställandet av en ekonomisk förlust, att man jämför två händelseförlopp med varandra: vad som skulle ha hänt om ingen skada inträffat och vad som verkligen hänt. Skillnaden mellan den skadelidandes ekonomi i de båda fallen visar den skada han lidit, och det är denna som skall ersättas (om inte särskilda skadeståndsregler eller försäkringsvillkor föreskriver annat). Denna s.k. differensprincip anger emellertid bara den principiella utgångspunkten för skadevärderingen. Den passar ofta bra när det är ren förmögenhetsskada som skall ersättas, t.ex. vid råttsskydds-, förmögenhetsbrotts- eller kreditförsäkring, men vid försäkring på viss egendom leder den till svårigheter: här är det nödvändigt att inskränka ersättningen till vissa poster eller att åtminstone arbeta med vissa schabloniserade antaganden om vad förlusten innebär. Framför allt blir det aktuellt att utgå från den försäkrade egendomens värde, bestämt på visst sätt, och ge ersättning för att detta värde minskar eller går förlorat. - Vidare anges normalt ett försäkringsbelopp för den försäkrade egendomen, på vilket premien beräknas. För skadevärderingen spelar dock detta belopp som huvudregel endast den rollen att det anger en maximigräns; inget hindar att man bestämmer ersättningen efter ett lägre värde än försäkringsbeloppet. (Här bortses från sådana speciella klausuler som behandlas i 6 kap. 1 § andra stycket lagförslaget.)

Frånsett att reglerna i SkFL från en att hela den

utgår presumtion försäkrades skada skall ersättas (se 6 kap. 1 §), väsentbygger lagen ligen på samma principer i fråga om som FAL. Det är värderingen således inte meningen att de traditionella metoderna sätt på något skall ändras. Värderingen skall alltså som nämnt liksom i tidigare princip ha en objektiv karaktär, så till vida som den försäkrade inte skall kunna åberopa speciella omständigheter som i hans hand ger

334 Specialmotivering till 6 kap. 2 §

Avsnitt l6.6.2 egendomen ett särskilt värde. Man får här också godta att det objektiva värdet bestäms efter vissa schematiska antaganden om vad som skulle ha hänt, ifall ingen skada inträffat. Bestämmelserna i 6 kap. 2 § är tillämpliga om försäkringen avser värdet av försäkrad men villkoren inte innehåller något egendom om hur för detta värde skall beräknas. Som framgår av ersättningen det föregående har meningen varit att för sådana fall ge vissa ganska allmänt hållna bestämmelser, vilka ansluter till gällande praxis och inte hindrar en vidareutveckling. Huvudregeln skall vara samtidigt att återanskaffningsvärdet - i villkoren ofta kallat dagsvärdet - blir skall detta värde bestämmas helt i överavgörande. Enligt lagtexten ensstämmelse med vad som gäller enligt nuvarande 37 § FAL. Här kan därför hänvisas till motiven till den paragrafen och de analyser

av denna som förekommit i litteraturen. (Se Hellner, 14.2.l med

särskilt Ulf Perssons där nämnda arbeten, samt Ebbe hänvisningar, Jacobsson i Bör reformeras? s. 100 ff.) försäkringsavtalsrätten På en punkt medför emellertid lagförslagets uppbyggnad en viss avvikelse från vad som nu gäller. Som framgår av det föregående (avsnitt 12.1), går SkFL ifrån läran om det objektiva kapitalintresset; att den skadade egendomen belastas med en hyresexempelvis rätt med inte automatiskt att ersättning utgår till låg hyra medför nyttjanderättshavaren i stället för till ägaren. Men i stället får ett sådant förhållande betraktas som en annan omständighet”, vilken reducerar återanskaffningsvärdet för den händelse rätten upphört på grund av försäkringsfallet (jfr 12 kap. 10 § JB). Över huvud taget kan detta vis hänsyn tas till avtalsförhållanden som minskar på värde. För skull kan det vara lämpligt att egendomens tydlighetens ersättningens beräkning i sådana fall klargörs i villkoren. I speciella fall är det tänkbart att återanskaffning inte är praktiskt möjlig. Som exempel har nämnts skada på vissa unika konstföremål samt på egendom anskaffad för ett mera tillfälligt ändamål, t.ex. för en viss utställning (se Hellner s. 233). För sådana fall har i lagtexten angetts att ersättning skall utgå med vad som omedelbart före försäkringsfallet kunnat erhållas vid en ändamålsenlig försäljning. Som framgår saknas i den föreslagna lagtexten motsvarighet till regeln om ersättning för saluvärde i 38 § FAL. Behovet av en sådan bestämmelse har inte ansetts särskilt stort. Vi räknar med att i fall där en beräkning av detta slag blir aktuell särskilda bestämmelser härom kommer att upptas i försäkringsvillkoren. Detsamma kan sägas om sådana specialregler om värdering av viss egendom som förekommer i 75 och 90 §§ FAL, liksom också om regeln om ”konstruktiv totalförlust” i 70 § FAL; inte i något av dessa fall synes en bestämmelse behövlig i SkFL. dispositiv I detta kan erinras om att villkoren numera ofta sammanhang hänvisar inte till utan till nyvärdet av den försäkrade dagsvärdet

Specialmotivering till 6 kap. 3 § 335

egendomen. Det innebär att vid värdering av egendomen man utgår Avsnitt l6.6.3 från vad det skulle kosta att återställa denna utan att något avdrag sker för ålder och bruk (däremot för värdeminskning genom nedsatt användbarhet och annan En omständighet). förutsättning brukar vara att dagsvärdet till viss del, uppgår vanligen minst två tredjedelar vid och hälften

konsumentförsäkring vid företagsförsäkring, av återanskaffningsvärdet; återställande skall ske inom viss tid, som

kan variera beträffande olika slag av egendom. Man kan emellertid inte anse att av dessa någon förutsättningar nödvändigtvis måste föreligga för att en efter skall beräkning nyvärdet ske. Vi har övervägt atti lagtexten ta upp en påminnelse om detta sätt att beräkna ersättningen bl.a. med tanke att detta inte kan på synas alldeles förenlig: med den hittills om gällande principen att ersättningen strikt skall till den ekonomiska begränsas förlusten. Med tanke på att lagtexten ändå markerar att om

principen återanskaffningsvärdet

skall kunna har vi dock frångås, funnit en regel om nyvärdet överflödig. Bestämmelserna om är i första hand dagsvärde tillämpliga vid total skada på den försäkrade men skall egendomen självfallet också gälla i det vanliga fallet att endast delskada I stället för föreligger. antar

återanskaffning man då ofta att egendomen återställs genom

reparation. I så fall torde skadan i de fall lagtexten behandlar i princip böra värderas till härvid reparationskostnaden; kan dock avdrag på ersättningen ske om reparationen innebär en förbättring, t.ex. därför att gamla och delar uttjänta ersätts med nya, eller omvänt ytterligare ersättning utgå ifall trots reparationen skadan medför en varaktig värdeminskning. På sanma sätt som den försäkrade har en viss bevisbörda när det gäller försäkringsfallets inträffande (jfr bl.a. NJA 1984 s. 501 I och II samt NJA 1986 s. ankommer det 3), på honom att skaffa fram bevisning om skadans storlek. För konsumenters del kan man dock inte begära att de säkrar samma bevisning på sätt som en företagare; det bör räcka att sannolikhet övervägande föreligger för att skadan uppgår :ill begärt I vissa fall kan belopp. det vara naturligt att tillämpa den särskilda bevisregeln i 35 5 § kap. rättegångsbalken.

16.6.3 till 6

Specialmotivering kap. 3 §

3 § Skall iörsäkringsbeloppet enligt försäkringsvillkoren motsvara värdet av försäkrad egendom eller annat försäkrat intresse och understiger försäki betydande mån detta värde, kan ersättning från försäkringringsbeloppet en sättas ned i förhållande till underförsäkringen.

Bestämnelsen, som behandlats i 11

allmänmotiveringen (avsnitt

ovan), motsvarar helt 35 § KF L. Vi kan hänvisa till motiven till den paragrafen (prop. 1979/80:9 s. 82 ff, 158 att f). Regeln försäkrings-

till 6 5 § 336 Specialmotivering kap.

skall värdet ”i mån” kan Avsnitt 16.6.5 beloppet understiga verkliga betydande helt samma vis vid så stora värden som naturligtvis inte tillämpas på kan bli aktuella vid Vi räknar emellertid med att företagsförsäkring. villkoren här kommer att när bestämmelsen kan åberopas. precisera

16.6.4 till 6 kap. 4 §

Specialmotivering

4 § Om samma intresse har försäkrats mot samma risk hos flera försäkringsbolag, är varje bolag ansvarigt mot den försäkrade som om det bolaget ensamt hade meddelat försäkring. Den försäkrade har dock inte rätt till än som sammanlagt svarar mot skadan. högre ersättning från bolagen summan av ansvarsbeloppen skadan, fördelas ansvarigheten Överstiger mellan bolagen efter förhållandet mellan ansvarsbeloppen.

Som framhållits anser vi oss i SkFL böra ta upp tidigare (avsnitt 11) motsvarande om som i 36 § KFL. Vi kan regel dubbelförsäkring också här hänvisa till KFL:s motiv 1979/80:9 s. 159 ff). De (prop. som finns i FAL 43 och 44 §§) bör enligt vår utförliga regler (se kunna undvaras, särskilt med tanke på möjligheten att i mening närmare vad som vid företagsförsäkringsvillkoren precisera gäller

dubbelförsäkring. Det förekommer att i försäkringsvillkoren en försäkring sägs täcka en viss risk endast i den mån denna inte omfattas av annan eller liknande. Om flera försäkringar med detta innehåll försäkring, avser samma risk kan detta medföra svårigheter för den skadelidande att få ut Sådana villkor får anses strida mot försäkringsersättning. i första och inte vid konsumentregeln meningen gäller följaktligen Däremot finns det möjlighet att meddela företagsförförsäkring. med klausuler av detta slag. säkring

16.6.5 till 6 kap. 5 §

Specialmotivering

5 § Även om avtalat försäkringsbelopp överskrids, ansvarar försäkringsbolaget för kostnad som den försäkrade har till följd av åtgärder som avses i 4 kap. 7 §, i den mån dessa kan anses försvarliga och går utöver skyddsåtnormalt får räkna med. gärder som en försäkrad

Bestämmelsen - som är avsedd att tillämpas både vid egendomsföroch ansvarsförsäkring - motsvarar i stort sett den nuvarande säkring i 53 § första FAL. Om den försäkrade har särskilda regeln stycket kostnader för att fullgöra sin räddningsplikt enligt 4 kap. 7 §, har han under alla rätt att få dessa kostnader ersätta, omständigheter under att de är försvarliga och går utöver det normala förutsättning sätt som 5 §. Den skyldigheten att på sägs i 6 kap. principiella kostnader av detta liknande tankegångar som ersätta slag bygger på allmänna om rätt till ersättning för handlingar i annans grundsatser intresse i nödsituationer SOU 1925:21 s. 141 f, Hellner s. 140, (jfr

Specialmotivering till 6 kap. 5 § 337

Håstad, Tjänster utan uppdrag s. 157 Det är ff). självfallet angeläget Avsnitt 16.6.5

från

försäkringsbolagets synpunkt att inte den försäkrade av ekono-

miska skäl underlåter att vidta rimliga skadehindrande åtgärder;

han riskerar av

ju nedsättning försäkringsersättning endast vid mera

allvarlig vårdslöshet (jfr 4 7 § andra kap. stycket). Begränsningen i

ersättningsskyldigheten torde stämma med vad som anses skäligt

enligt 53 § FAL; skadehindrande åtgärder som man normalt får

vidta med den försäkrade egendomen vid dess och användning

skötsel lär inte heller i vara dag ersättningsgilla (jfr Hellner s. 189). För

konsumentförsäkringens del innebär paragrafen - i motsats

till vad som nu i

tillämpas varje fall vid företagsförsäkring - att

avtalad självrisk inte får begränsa den försäkrades rätt till ersättning för räddningskostnader. Självrisk kan sålunda vid exempelvis egen-

domsförsäkring avräknas endast från det värde som skadad

egendom skall anses ha. Om den försäkrades insatser inneburit att en

skada kunnat undvikas, skall sålunda hela räddningskostnaden be-

talas av bolaget, allt under

förutsättning att det rört sig om

åtgärder som varit och försvarliga gått utöver vad som normalt kan fordras av

den försäkrade.

I vårt saknas förslag motsvarighet till 53 § andra stycket FAL.

Också i detta avseende torde man kunna nå i stort sett samma

resultat med den smidigare skälighetsregeln.

FAL:s bestämmelse inte vid

gäller kreatursförsäkring. Eftersom

denna inte är finns

konsumentförsäkring, det inget hinder för att

ersättning för räddningskostnader regleras på annat sätt i försäk-

ringsvillkoren, om 6 kap. 5 § anses ge alltför stora möjligheter att

flytta över kostnader för vård av

sjuka djur på försäkringsbolaget. l

den mån liknande skulle problem uppkomma vid konsumentför-

säkring t.ex. för djurägare, bör erinras om den

begränsning som

ligger i att åtgärden skall vara försvarlig.

till 7 1 §

338 Specialmotivering kap.

Avsnitt .l6.7.l 16.7 till 7 kap. (Tredje mans rätt

Specialmotivering enligt försäkringsavtalet)

har rubriken mans rätt och

Kapitlet Tredje enligt försäkringsavtalet

tio I 1-6 §§ finns bestämmelser om vem som

omfattar paragrafer.

av om vissa försäkrades ställning vid för-

skyddas försäkringen, brott mot upplysningsplikten, vid avtalets upphö-

säkringstagarens

rande eller ändring av detta samt vid premiedröjsmål på försäkrings-

sida. Vidare här de försäkrades rätt till försäk-

tagarens regleras

från 7 § kan den skadelidande vid

ringsersättning bolaget. Enligt

vända mot bolaget med sitt krav. Vid

ansvarsförsäkring sig direkt

är 8 § bestämmelserna i denna del i allmän-

företagsförsåkring enligt het I 9 § finns regler som skall garantera att ersättning dispositiva.

till den skadelidande. I den

vid ansvarsförsäkring verkligen utgår avslutande 10 § har med om fördelning av försäkringstagits regler

från en mellan flera skadelidande när

ersättningen ansvarförsäkring

inte räcker till alla skadelidande och om bola-

försäkringsbeloppet om det försummar att iaktta reglerna i denna del.

gets ansvar

16.7.1 till 7 kap. 1 §

Specialmotivering

l § En försäkring som avser värdet av fastighet eller värdet av lös sak gäller till förmån för l. försäkringstagaren, eller, vid kreditköp, har förvärvat 2. annan som är ägare till egendomen egendomen under förbehåll om återtaganderätt, som är förenad med 3. borgenär som i egendomen har sådan säkerhetsrätt särskild förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (1970:979), dock inte sjöpanträtt eller luftpanträtt, i egendomen, och 4. annan som på grund av avtal har säkerhetsrätt 5. den som annars bär risken för egendomen vid dess överlåtelse. av Vad som sägs i första stycket 1, 2, 4 och 5 gäller inte om annat framgår försäkringsavtalet.

Paragrafen, som utförligt behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt

vilka utan särskild bestämmelse i villko-

12.1), anger de intressenter

av sådan skadeförsäkring som avser värdet av viss

ren är skyddade

Annan såsom avbrotts- eller ansvarsför-

egendom. skadeförsäkring,

omfattas inte av bestämmelsen. Vid sådana försäkringar

säkring, beror det av villkoren vem som av försäkringen, något som i skyddas

brukar kunna utläsas av denna. I tvivelsmål får

regel utan svårighet

från att till förmån för

man naturligtvis utgå försäkringen gäller

försäkringstagaren.

som avser värde får

Inskränkningen till försäkring egendomens

i 1-6 §§ i tveksamma fall.

betydelse för tillämpningen av reglerna Endast de som kan anses ha del i värde är berättigade egendomens om inte annat av avtalet. Exempelvis en transtill ersättning, följer

Specialmotivering till 7 kap. 1 § 339

portör eller förvarare får antas ha försäkrat enbart för egendomen Avsnitt l6.7.1 sina kunders om han inte har sådan säkerhetsrätt räkning, i godset som anges i tredje eller fjärde punkten.

Första stycket

Bestämmelserna i första och andra vilka andra punkterna, enligt stycket är dispositiva, föreskriver att eller den försäkringstagaren som annars är ägare av vid skyddas försäkringen; kreditköp med förbehåll om återtaganderätt gäller att är oavsett köparen skyddad, om förbehållit säljaren sig äganderätten. När inte försäkringstagaren är ägare, tillhör han vanligen någon av de övriga kategorier som omtalas i första Det är emellerstycket. tid också tänkbart att han har del i egendomens värde i av egenskap nyttjanderättshavare (jfr avsnitt 12.1 ovan). Även om han skulle sakna sådant intresse, har det automatiska som skydd försäkringen ger honom betydelse genom att det normalt utesluter regresskrav från försäkringen mot honom. Vem som är att betrakta som ägare och vad som skall gälla vid konkurrens mellan honom och inte i försäkringstagaren regleras bestämmelsen. Här får man i första hand söka av förledning säkringsavtalet. Om exempelvis en har förnyttjanderättshavare säkrat enbart sitt intresse i egendomen, får naturligtvis genom denna utformning av avtalet anses att det är han som framgå skyddas framför ägaren. Tvekan kan emellertid bl.a. vid överuppkomma låtelse av försäkrad egendom, vem som kan anses som ägare i olika situationer. Det kan sägas att de sakrättsliga reglerna om tidpunkten då köparen är mot skyddad säljarens borgenärer inte nödvändigtvis borde bli avgörande i detta där delvis andra läge, hänsyn gör sig gällande. Det framstår emellertid som praktiskt att ha samma gränsdragning som inom sakrätten avsnitt 12.1 Bl.a. (jfr ovan). medför detta mindre om av kontrahenterna komplikationer någon råkar på obestånd: uppgörelsen sker samma sätt som om på egendomen varit i behåll.

Om försäkringsfallet inträffar efter det att försäkrad lös sak traderats eller avtal träffats om överlåtelse av en försäkrad fastighet, får alltså försäkringen anses gälla till köparens förmån. (Jfr om gällande rätt Hellner s. 313, Walin s. har då rätt till ersätt- 203.) Köparen ningen enligt 7 kap. 6 §; hur denna i sista hand skall fördelas mellan kontrahenterna får sedan med av avgöras ledning köprättsliga regler. Vid lösöreköp får saken ses samma är alltså på sätt; köparen skyddad, om inte annat framgår av försäkringsavtalet. Vid kreditköp med återtagandeförbehåll likställs andra enligt punkten köparen uttryckligen med ägare. Ger försäkringsvillkoren inte stöd för annat kan alltså bolaget reglera skadan med dock köparen, med

till 7 1 § 340 Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.7.l till rätt (jfr fjärde punkten). Om flera ägare hänsyn tagen säljarens finns till olika försäkrade föremål är alla och om det skyddade, oavsett om bara en av föreligger samåganderätt, gäller försäkringen dem tecknat får emellertid frågan bedömas försäkringen. Självfallet annorlunda om enligt villkoren avser bara försäkringsförsäkringen tagarens intresse. föreskrift (jfr andra stycket) om Tredje punkten ger en tvingande m.fl. som har säatt försäkringen skyddar panthavare borgenärer kerhetsrätt i den försäkrade De som avses uppräknas i egendomen. 4-8 §§ undantagna är dock sjöpanträtt och luftförmånsrättslagen; 4 § i nämnda för att den tvingande panträtt (jfr lag). Förutsättningen bestämmelsen är att försäkringen avser värdet av den skall tillämpas vari säkerhetsrätten Som framhållits i allmänmoegendom gäller. är detta inte fallet när en eller en tiveringen nyttjanderättshavare innehavare av annan säkerhetsrätt försäkrat endast sitt eget intresse i Den som har retentionsrätt eller företagshypotek egendomen. t.ex. en av detta skyddas inte genom panthavares försäkring slag. När försäkrat sitt intresse i får däremot förägaren egendomen anses dess värde, och då är en borgenär med säkersäkringen gälla hetsrätt En kan på detta sätt lita på sitt skydd skyddad. kreditgivare så snart han konstaterat att egendomen är försäkrad på vanliga villkor. också för innehavare av Enligt fjärde punkten gäller försäkringen sådana säkerhetsrätter i som inte omtalas i förmånsegendomen men är avtal. avses säljarens rätt vid rättslagen grundade på Främst med men regeln kan bli tillämplig

kreditköp återtagandeförbehåll,

också i andra fall där säkerhetsrätt av annat slag någon betingat sig än den föregående punkten anger. Femte ut för kontrahenterna vid överlåtelse punkten fyller skyddet fall där annan för av egendom i sådana än ägaren får bära risken skadan. Han kan då anses ha del i värde. Bestämmelegendomens sen har kommenterats i Det bör framhållas att allmänmotiveringen. den inte är i andra avtalsförhållanden än sådana som går tillämplig ut överlåtelse av Om den som hyrt på egendomen. exempelvis åtar att svara oberoende av vållande för egendomen, egendom sig inte till hans förmån om inte detta framgår av gäller försäkringen försäkringsavtalet. Bestämmelserna i första har också den betydelsen att de stycket de mot från försäkskyddar uppräknade kategorierna regresskrav ringsbolagets sida, när bolaget ersatt en skada som den försäkrade På detta sätt kan också skulle ha svarat för enligt skadeståndsregler. en utan del i egendomens värde ha nytta av förförsäkringstagare säkringen - t.ex. en nyttjanderättshavare i det nyss berörda fallet. dock när på grund av den försäkrades Undantag gäller försäkringen överträdelse av försäkringsavtalet inte ger honom något skydd (eller

till 7 2 § 341 Specialmotivering kap.

i vart fall inte fullt skydd), t.ex. vid mera överträdelse av Avsnitt l6.7.2 allvarlig säkerhetsföreskrift (jfr 4 6 §). kap.

Andra stycket

Som nämnt är reglerna i första 1, 2, 4 och 5 stycket dispositiva, medan skyddet enligt tredje punkten för med säkerhetsrätt borgenär är tvingande även vid alla av Bestämmelsen slag företagsförsäkring. får läsas tillsammans med 1 kap. 3 § andra stycket, som föreskriver en särskild av dessa vid till förmån för reglering frågor försäkring tredje man.

16.7.2 till 7 2 §

Specialmotivering kap.

2 § Om den försäkrade egendomen har övergått till ny ägare under försäkringstiden, gäller en försäkring som avses i 1 § under minst sju dagar efter riskens övergång till förmån även för den nye ägaren, i den mån dennes skada inte omfattas av annan försäkring Har förpå egendomen. säkringen sagts upp av annan anledning än överlåtelsen, är dock uppsägningen giltig också mot den nye ägaren. Bestämmelsen i första stycket tillämpas inte vid försäkring av skepp eller luftfartyg eller vid kreatursförsäkring.

Bestämmelsen, som är tvingande, åt den som ger ett utvidgat skydd förvärvat fastighet eller lös sak. Även om överlåtaren har avtalat med försäkringsbolaget att hans skall att försäkring upphöra gälla vid överlåtelsen, gäller den till förmån för den nye ägaren under sju dagar efter det att risken övergått på honom - vid överlåtelse av lös egendom i princip från traditionen, vid fastighetsöverlåtelse i princip från tillträdet. Också och familjerättsliga associationsrättsliga fång faller under regeln. Som framgår av lagtexten är skyddet endast subsidiärt. Har köparen själv försäkrat är det denna egendomen, försäkring som gäller. När lagtexten talar om avses framför allt försäkring på egendomen, skillnaden mot ansvarsförsäkring tecknad av tredje man. Att denne har en sådan som omfattar skadan försäkring påverkar inte den nya ägarens skydd. - Däremot är inte självfallet meningen att göra skillnad mellan individuell och kollektiv Om försäkring. säljaren haft en och en hemförsäkring exempelvis gruppskadeförsäkring kommit att gälla för förvärvaren, ersätter bara säljarens försäkring den skada som inte täcks på detta vis. Regeln omfattar inte annan som är anknuten till försäkring fastigheten, t.ex. hyresförlustförsäkring eller ansvarsförfastighetsägares säkring. Enligt sedvanliga villkor skyddas emellertid nye ägaren även i dessa fall i samma utsträckning som vid försäkring på egendomen.

342 Specialmotivering till 7 kap. 3 §

Avsnitt 16.7.3 Paragrafen syftar bara till att ge ett minimiskydd för den nye ägaren vid överlåtelser, när försäkringen upphör i samband härmed på grund av försäkringsvillkor, uppsägning eller särskild överenskommelse. Om inte detta är fallet, blir inte bestämmelsen tillämplig. Detta markeras med att försäkringen sägs gälla ”minst” sju dagar från Överlåtelsen. Av skäl kan inte en överlåtelse av den försäkrade naturliga egendomen inverka en som sker på andra grunder än på uppsägning Överlåtelsen. Oavsett regeln i första meningen gäller alltså en uppsom sker enligt 3 kap. 3 § första stycket 1 eller 3-5 eller sägning 3 4 § också mot den nye ägaren. Detsamma kan sägas enligt kap. om en uppsägning som försäkringstagaren gör med stöd av 3 kap. 3 § första stycket 2, om skälet är något annat än Överlåtelsen, och uppsägning enligt 5 kap. 2 §. Om försäkringen upphör i förtid på av överenskommelse med i samband med grund försäkringsbolaget Överlåtelsen får detta likställas med en uppsägning som grundas på Överlåtelsen, och överenskommelsen inverkar inte på förvärvarens skydd enligt sjudagarsregeln. Som av andra inte paragrafen vissa förframgår stycket gäller där ett skydd för förvärvaren ter sig olämpligt av försäkringar, skäl. Såvitt angår försäkring på skepp och kreaturssäkringstekniska föräkring stämmer det med gällande rätt.

16.7.3 till 7 3 §

Specialmotivering kap.

3 § Har den försäkrade sådan säkerhetsrätt i egendomen som avses i 1 § första stycket 3, kan försäkringsbolaget inte mot honom åberopa att bolaget enligt 4 kap. är helt eller delvis fritt från ansvar på grund av att annan eftersatt sin upplysningsplikt eller därför att den försäkrade enligt avtalet svarar för annans handlande utöver vad som anges i 4 kap. 8 §. I den mån ansvarsfrihet föreligger för bolaget mot försäkringstagaren, kan bolaget återkräva utgiven ersättning av denne med samma rätt som den försäkrade haft. Om den försäkrades namn och adress har anmälts hos bolaget, skall vad som sägs i första stycket gälla också bolagets rätt till ansvarsfrihet på grund av dröjsmål med premien, dock endast under fjorton dagar från det att bolaget avsände meddelande om dröjsmålet till den försäkrade.

Första stycket

Bestämmelsen förstärker skyddet för borgenärer med säkerhetsrätt att göra dem oberoende av att försäkringstagaren eller annan genom brutit mot upplysningsplikten. Häri ingår, såsom framgår av systematiken i 4 den särskilda anmälningsplikt rörande ändring av kap., risken som föreskrivs i 4 kap. 3 §. Motsvarande skydd har inte andra försäkrade; de identifieras här med försäkringstagaren. Beträffande överträdelser av biförpliktelser gäller reglerna i 4 kap., vilka övriga

SOU 1989288 Specialmotivering till 7 3 § 343 kap.

är tvingande vid konsumentförsäkring. I dessa fall beror den för- Avsnitt 16.7.3 säkrades rätt av hans eget handlande, frånsett den identifikation som kan följa av 4 kap. 8§ första stycket. Denna princip har i paragrafen till viss del gjorts tvingande även vid företagsförsäkring (jfr 1 kap. 3 § andra stycket); bolaget kan inte i villkoren för sådan försäkring föreskriva att det går ut över en inteckningshavare, om försäkringstagarens folk bryter mot en säkerhetsföreskrift. Identifikation enligt 4 kap. 8 § kan få praktisk betydelse vid exempelvis handpant och retentionsrätt, om företagsförsäkring gäller på egendomen och skadan vållas av borgenärens anställda. - När det gäller andra tredje män än borgenärer med säkerhetsrätt, kan försäkringsbolaget vid företagsförsäkring föreskriva att deras rätt är beroende av att andra än medhjälpare - t.ex. andra försäkrade -inte åsidosätter biförpliktelser. Om söker ansvaret enförsäkringsbolaget undgå ligt 7 kap. 3 § genom att i villkoren undanta fall som den tvingande bestämmelsen avser, kan regeln i 4 kap. 11 § bli tillämplig. Enligt andra meningen har bolaget viss återkravsrätt mot försäkringstagaren för vad det måste utge till borgenären. Härvid får prövas, i vad mån ersättning skulle ha utgått enligt skälighetsreglerna i 4 kap. I med vad som för enlighet idag gäller brandförsäkring (se 4 § i 1927 års lag om rätt till betalning i sådana fall) inträder bolaget i den säkerhetsrätt som den försäkrade har i egendomen. Närmare regler ges i den föreslagna om säkerhetsrätt i förlagen säkringsersättning (lagförslag 4).

Andra stycket

Bestämmelsen har såvitt viss i angår brandförsäkring motsvarighet 87§ andra stycket FAL. Fristen för den försäkrade att erlägga premien har dock förlängts till 14 dagar från det att meddelande avsänts om dröjsmålet. Meddelandet behöver inte innehålla någon sådan uppgift om dröjsmålets konsekvenser som föreskrivs i 5 kap. 2 § andra stycket. Däremot är det tänkbart, fast knappast så praktiskt, att borgenären kan åberopa ett hinder som avses i tredje stycket av samma paragraf; fristen förlängs då vad som anges enligt där. På samma sätt som sägs i 7 kap. 3 § första har förstycket säkringsbolaget rätt att återkräva av en försäkutgiven ersättning ringstagare som inte erlagt premie i sådan tid att han behållit sitt skydd. Det lär inte finnas något hinder för att debitera försäkringsbolaget en rimlig avgift för denna service till borgenärerna SOU 1986:56 (jfr s. 483 och 608).

Avsnitt l6.7.4 16.7.4 Specialmotivering till 7 kap. 4 §

4 § Gäller en försäkring till förmån för flera enligt 1 § är en borgenär som avses i 1 § första stycket 3 framför andra berättigad att av bolaget få ut försäkringsersättning motsvarande den fordran säkerhetsrätten avser, även om fordringen inte är förfallen till betalning. Om borgenärens säkerhet inte väsentligt minskar genom försäkringsfallet, har dock egendomens ägare när inte annat avtalats rätt att framför borgenären uppbära ersättningen. Närmare regler härom finns i lagen (1992:000) om säkerhetsrätt i försäkringsersättning. Gör flera borgenärer med rätt enligt 1 § första stycket 3 anspråk på att få ut ersättning, gäller om deras inbördes företräde vad som föreskrivs i förmånsrättslagen. Paragrafen behandlar företrädesrätten till försäkringsersättning för borgenär, som har viss säkerhetsrätt, i förhållande till andra intressenter, främst ägaren av den försäkrade egendomen. Även om bestämmelsen bara rör rätten enligt försäkringsavtalet, får den så till vida betydelse för förhållandet mellan ägaren och borgenären att den senare berättigas att få sin fordran betalad i förtid.

Första stycket

Bestämmelsen får läsas tillsammans med regeln i 6 § om försäkbehörighet att uppbära ersättning. Som framgår av ringstagarens den paragrafen har försäkringsbolaget i vissa fall rätt att betala ut ersättning till försäkringstagaren också när det står klart att ersättningen egentligen tillkommer en borgenär. Vidare kompletteras 4 § av den särskilda lagen om säkerhetsrätt i försäkringsersättning, där det närmare preciseras i vilka fall ägaren kan kräva ut ersättning på den grund att säkerheten för andra parten blir väsentligen oförminskad. När inte skadan avhjälps, blir det avgörande ersättningens storlek i förhållande till värdet av den egendom vari säkerhetsrätten gäller. Lagen ger vidare regler om förfarandet i den situation som 3 § behandlar. Rörande dessa frågor hänvisas till motiveringen till den lagen (avsnitt 18.2 nedan). Bestämmelsen innebär självfallet inte någon avvikelse från de som enligt annan lagstiftning gäller om innebörden av en regler säkerhet. Ett omfattar sålunda inte gods som är företagshypotek köpt på avbetalning med återtagandeförbehåll, utom det övervärde som kan tillkomma köparen om godset återtas (jfr NJA 1952 s. 195); den principen får tillämpas också i fråga om rätten till försäkringsersättning, när sådant gods har skadats. Som framgår av går det inte ut över innehavaren av lagtexten säkerhetsrätt att varit underförsäkrad, förutsatt naturegendomen ligtvis att försäkringsbeloppet i varje fall täcker hans fordran. Borgenären får full och ersättningen till minskas i ersättning, ägaren motsvarande mån.

Specialmotivering till 7 kap. 5 § 345

Bestämmelsen är tvingande till förmån för med säkerborgenär Avsnitt 16.7.5 hetsrätt. Enligt andra kan däremot meningen ägarens rätt ytterligare inskränkas genom försäkringsavtalet.

Andra stycket

I bestämmelsen regleras företrädesrätten när flera med borgenärer rätt till ersättning konkurrerar om denna. I förmånsrättslagen ger framför allt 9 § regler om hur skall lösas. I den konkurrensfrågan paragrafen (fjärde stycket sista meningen) hänvisas också till särskilda bestämmelser om det inbördes företrädet mellan flera borgenärer med samma slag av förmånsrätt, t.ex. flera med borgenärer panträtt i samma fastighet. Också dessa är tillregler naturligtvis lämpliga vid konkurrens om Utöver de be-

försäkringsersättningen.

stämmelser som upptagits eller angetts i kan även

förmånsrättslagen

andra principer bli aktuella, exempelvis grundsatser angående dubbeldispositioner beträffande egendom. Över huvud taget är avsikten att frågor om företrädesrätt skall lösas samma som enligt principer vid ordinära konflikter. sakrättsliga

16.7.5 till 7 5 §

Specialmotivering kap.

5§ Försäkringsbolaget kan med verkan mot försäkrad avtala med försäkringstagaren om ändring eller uppsägning av försäkringsavtalet och tillställa denne uppsägning eller annat meddelande rörande försäkringen. Om anmälan gjorts hos bolaget i fall som avses i 3 § andra stycket, får dock avtal eller åtgärd som är av betydelse för den försäkrades säkerhet verkan mot den försäkrade först en månad efter att bolaget har avsänt meddelande därom till honom. Bestämmelsen i första stycket första meningen gäller inte om annat följer av avtal eller särskilt rättsförhållande mellan och den försäkringstagaren försäkrade och bolaget har insett eller bort inse detta.

Bestämmelsen reglerar att försäkringstagarens behörighet på den försäkrades vägnar träffa avtal med om försäkförsäkringsbolaget ringsförhållandet och ta emot meddelande detta. Första angående stycket första meningen och andra motsvarar i sak i stycket regler 56 § FAL. En motsvarighet till första andra finns stycket meningen för brandförsäkringens del i 87§ första FAL. Bl.a. stycket med tanke på att nya nu förs in under försäkringstyper regeln är det rimligt att endast sådana överenskommelser eller som är av åtgärder betydelse för den försäkrades säkerhet omfattas av underrättelseskyldigheten. Något meddelande behöver t.ex. inte ges om mindre höjningar av självrisken på grund av inflationen.

346 till 7 7 § Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.7.7 16.7.6 till 7 kap. 6 §

Specialmotivering

6 § Sedan försäkringsfall har inträffat, har varje försäkrad rätt att av förerhålla den försäkringsersättning som tillkommer honom säkringsbolaget 1 - 5 §§ eller enligt försäkringsavtalet. Bolaget får dock förhandla enligt och till honom betala försäkringsbelopp som annan med försäkringstagaren om det inte framgår av försäkringsavtalet vem kan vara berättigad till, denne är och denne inte heller hos bolaget har anmält att han vill själv bevaka sin rätt.

som i sak motsvarar i 57§ FAL, slår i första Paragrafen, regler fast den försäkrades principiella rätt att efter försäkringsmeningen fall få ut ersättning utan hinder av åtgärder som försäkringstagaren vidtar i detta skede. Andra meningen reglerar försäkringstagarens att efter företräda försäkrade som är behörighet försäkringsfall okända för försäkringsbolaget. Liksom FAL:s bestämmelse rör paragrafen enbart rätten gentemot Sedan utbetalats enförsäkringsbolaget. ersättningsbeloppet får tvist om vem det slutligen tillkommer föras ligt paragrafen, mellan dem som gör i princip kan då inte anspråk på ersättningen; krav riktas mot Betalning i god tro till en några ytterligare bolaget. som framstår som legitimerad befriar från ytterligare mottagare 29 § skuldebrevslagen). - Däremot kan en försäkrad anspråk (jfr kräva av om det visar sig att hans identitet i själva ersättning bolaget, verket med tillräcklig tydlighet framgick av avtalet och att bolaget därför bort betala till honom i stället för till försäkringsrätteligen Har den försäkrade inte kunnat få ut ersättningen, är tagaren. Detsamma vid oriktiga utbetalningar till bolaget ansvarigt. gäller andra än om åsidosatt rimlig aktsamhet försäkringstagaren, bolaget t.ex. att försumma att kontrollera Någon särskild genom rättsläget. om detta har inte ansetts erforderlig. - Om flera anmäler lagregel för samma skada kan bolaget ha anledning att anspråk på ersättning nedsätta beloppet enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos för att trygga sig mot risken att få betala samma myndighet ersättningsbelopp två gånger. Tvister mellan flera försäkrade som gör anspråk på ersättningen bör som framhållits i allmänmotiveringen (avsnitt 12.1 ovan) som kommer i samma ekonomiska ställhuvudregel lösas så att parterna som om den försäkrade egendomen funnits i behåll. Undantag ning är dock tänkbara i vissa fall, t.ex. när avtalet mellan dessa parter förutsatt att som annars saknat rätt till egendomen likväl någon skulle få försäkringsersättning om den skadades. uppbära

16.7.7 till 7 kap. 7 §

Specialmotiveringen

7 § Vid ansvarsförsäkring får den skadelidande rikta krav på den ersättning direkt mot försäkringsbolaget i den som skall utgå enligt försäkringsavtalet

till 7 Specialmotivering kap. 7 § 347

mån han inte redan har gottgjorts av den försäkrade. Om krav på ersättning Avsnitt l6.7.7 framställs mot bolaget, skall det snarast meddela den försäkrade om kravet och efter samråd med honom reglera detta. Dom eller överenskommelse angående kravet mot bolaget inverkar inte på skadeståndsskyldighet som inte omfattas av försäkringsavtalet. Den försäkrade och bolaget är skyldiga att på den skadelidandes begäran lämna honom upplysning om försäkringen.

Paragrafen, som utförligt behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 12.2), ger grundläggande regler om den skadelidandes rätt vid ansvarsförsäkring. Bestämmelsen är inte tillämplig på exempelvis överfallsskydd i hemförsäkring, där motvisserligen ersättningen svarar ett skadestånd men detta skall utges till den försäkrade. Som framgår av 10 kap. 3§ blir paragrafen inte heller vid tillämplig sådan kollektivavtalsgrundad som för försäkring trygghetsförsäkring arbetsskada.

Första stycket

Reglerna ger å ena sidan den skadelidande rätt att direkt kräva ut ersättning av försäkringsbolaget och instämma detta vid domstol om inte bolaget betalar å andra sidan rätt godvilligt, bolaget att göra upp med den skadelidande även om försäkringstagaren - eller annan försäkrad som är - motsätter skadeståndsskyldig sig uppgörelsen. Från ersättningen skall av skäl avräknas vad den skadelinaturliga dande redan har fått ut från den försäkrade. I bestäms ersättövrigt ningens storlek av skadeståndsregler i med de särskilda förening föreskrifter härom som kan finnas i t.ex. om försäkringsavtalet, självrisk eller begränsning av bolagets ansvar till visst Den belopp. skadelidande saknar alltså rätt på grund av att utfå paragrafen gottgörelse till större belopp eller under andra än förutsättningar vad försäkringsavtalet anger. I andra meningen föreskrivs en för i informationsplikt bolaget förhållande till den försäkrade. Eftersätts denna är det skyldighet, tänkbart att bolaget kan bli mot den försäkraskadeståndsansvarigt de, ifall denne på grund av om kravet vidtar okunnighet någon förlustbringande åtgärd - en situation som dock inte torde vara

särskilt praktisk. Vidare skall kravet efter samråd med den regleras försäkrade, så att denne har kontroll över att inte en obefogad utbetalning sker som på ena eller andra sättet blir till nackdel för honom. Men självfallet kan han inte motsätta att sig bolaget utger sådant skadestånd som den skadelidande är klart till. berättigad Som framgår av får inte tredje meningen bolagets mellanhavande med den skadelidande några omedelbara för den rättsverkningar försäkrades del, såvitt gäller som faller utanskadeståndsskyldighet för försäkringsskyddet. Den försäkrade kan alltså vägra att utge

348 till 7 kap. 8 § sou 1989:88

Specialmotivering

Avsnitt 16.7.8 skadestånd motsvarande eller att betala ersättning till självrisken den skadelidande utöver En annan sak är att i försäkringsbeloppet. fall en dom mot bolaget, vari det konstateras att den förvarje säkrade varit skadeståndsskyldig, självfallet kan ha en betydande bevisverkan i en process mellan honom och den skadelidande. För att motverka detta har den försäkrade möjlighet att, om han misstror att tillvarata hans intresse, inträda som interbolagets förmåga venient i processen mellan den skadelidande och bolaget (se 14 kap. 9-11 § rättegångsbalken).

Andra stycket

innebär en för såväl det försäkringsbolag som Regeln skyldighet meddelat som för den försäkrade att lämna uppansvarsförsäkring om Därmed avses givetvis inte bara uppgift att lysning försäkringen. det en utan också om vilket bolag som föreligger ansvarsförsäkring meddelat För del får upplysningsplikten anförsäkringen. bolagets ses omfatta också innehållet i försäkringsvillkoren, särskilt om något för ett aktuellt skadefall. Däremot kan man inte undantag gäller att den försäkrade detta vis upplyser om försäkringens begära på utan han är att hänvisa till försäkringsbolaget för detaljer, berättigad närmare information i detta avseende. Underlåtenhet att lämna vederbörliga upplysningar kan medföra t.ex. om den skadelidande därigenom inte skadeståndsskyldighet, hinner framställa krav före utgången av en preskriptionstid eller annars lider ekonomisk förlust genom att han inte kan få ut ersättsom han skulle vara berättigad till. ning

16.7.8 till 7 kap. 8 § Specialmotivering

får vid företagsförsäkring förbehåll 8 § Försäkringsbolaget genom särskilt enligt 7 § att svara direkt gentemot den skadelifritaga sig från skyldigheten dande. Sådant förbehåll gäller dock inte om 1. den försäkrade enligt författning eller myndighets föreskrift är skyldig att ha ansvarsförsäkring som omfattar skadan, 2. den försäkrade är försatt i konkurs eller offentligt ackord har fastställts beträffande honom, eller 3. den försäkrade är en juridisk person som numera är upplöst.

Bestämmelsen innebär att om den skadelidandes rätt till regeln direktkrav är vid företagsförsäkring utom i vissa fall, där dispositiv den försäkrade på grund av lag är skyldig att ha ansvarsförantingen eller också han saknar att betala skadestånd. Vad säkring möjlighet försäkrade i konkurs motsvarar om direktkrav väsentgäller regeln 95 § Med konkurs ligen vad som nu gäller (se tredje stycket FAL). har nu likställts ackord (jfr 7 kap. 7 § tredje stycket föroffentligt

till 7

Specialmotivering kap. 10 § 349

slaget till PFL). - Att ett eller en är i likvidation bolag förening Avsnitt 16.7 . 10 medför inte att tredje punkten blir om inte likvidationen tillämplig, hunnit så långt att den att existera. juridiska personen upphört Som framgår av lagtexten (särskilt måste förbehåll”) undantaget

från

huvudregeln i 7 § första stycket vara uttryckligt. Det räcker inte att det på annat sätt kan utläsas av försäkringsvillkoren att parterna velat avvika från principen om direktkrav. Ett sådant får

avsteg

betydelse också för av om den skadelidandes rätt tillämpning regeln i 4 kap. 9 § andra stycket; kan förbehålla att bolaget samtidigt sig

svara endast subsidiärt i fall där den försäkrade överträtt

lagens regler om framkallande av försäkringsfall, säkerhetsföreskrift och räddningsplikt. Sannolikt kommer förbehåll av denna

typ att sam-

mankopplas med sådana som avses i 7 8 §. kap.

16.7.9 till 7 9 §

Specialmotivering kap.

9 § Har försäkringsbolaget vid en ansvarsförsäkring betalat ut försäkringsersättningen till den försäkrade och kan sedan den skadelidande inte av denne få ut det skadestånd som tillkommer honom, är bolaget skyldigt att ersätta den skadelidande för vad som fattas, dock inte med högre belopp än bolaget betalat till den försäkrade.

Bestämmelsen motsvarar regeln i 95 § andra FAL. Den blir stycket

framför allt när sin rätt till förbehåll

tillämplig bolaget utnyttjat enligt 7 kap. 8 § och i enlighet härmed betalat direkt till den försäkrade. Men självfallet bör bli också om det bolaget ansvarigt

annars har betalat ut till den försäkrade.

ersättningen

16.7.10 till 7 10 §

Specialmotivering kap.

10 § Om flera skadelidande har rätt till ersättning från en ansvarsförsäkring men försäkringsbeloppet inte är tillräckligt för att tillgodose deras ersättningsanspråk, är varje skadelidande berättigad att få ut försäkringsersättning i förhållande till sitt anspråk. Framgår det av utredningen rörande ett anspråk mot försäkringen att ytterligare anspråk som omfattas av samma försäkringsbelopp är att vänta, får bolaget inte utbetala högre ersättning än den skadelidande kan antas vara berättigad till enligt första stycket. Detta gäller dock inte om anledning saknas att befara att någon skadelidande själv måste svara för sin skada eller om två år förflutit sedan det första anspråket anmäldes. I den mån bolaget uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som sägs i andra stycket, ansvarar bolaget för senare anmälda skador upp till det belopp som tillkommer den skadelidande Vad förenligt första stycket. härvid säkringsbolaget utger utöver försäkringsbeloppet får bolaget återkräva av den försäkrade.

Paragrafen reglerar situationen när vid ansvarsförsäkringsbeloppet försäkring är otillräckligt för att täcka de som framersättningskrav

ställs från de skadelidandes sida. Den är både när det

tillämplig

350 till 7 10 § SOU 1989288 Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.7 . 10 direktkrav mot försäkringsbolaget och när försäkringsbolaget gäller förbehåll 7 kap. 8 §; i detta senare fall gäller den sådan gjort enligt ersättning som är avsedd för den skadelidande, oavsett om den utbetalas till den försäkrade.

Första stycket

Bestämmelsen anger rätten till försäkringsersättning för de skadelidande som är kända för försäkringsbolaget och anmält anspråk till detta. för att den skall tillämpas är att det gäller Förutsättningen skadestånd som skall betalas till den skadelidande på grund av saknar betydelse i sammanförsäkringen. Oberättigade anspråk även om de kan medföra kostnader för försäkringen. Att hanget, märka är att det ersättningsanspråk som skall tas med i beräkningen avser som framkommit efter eventuell jämkning, t.ex. på belopp av medvållande 6 1 § SkL eller på grund av grund enligt kap. 6 2 § första stycket eller andra försäkringsförhållandena enligt kap. samma vårt ändringsförslag. Att den del av skadestycket lag enligt ståndet som inte täcks av ansvarsförsäkringen eventuellt kan komma att jämkas på den grund att det är oskäligt betungande (6 kap. 2 § skall inte beaktas i sammanhanget; i tredje stycket enligt förslaget) detta hänseende får den skadelidande tillgodoräknas beloppet utan reduktion. Om skadeståndsbeloppet definitivt fastslagits genom dom, också en viss jämkning kan ha skett varigenom naturligtvis den sistnämnda bestämmelsen, är det emellertid det utdömda enligt som till för beräkningen. Sedan de olika beloppet ligger grund bestämts på detta vis, kan bolagets skyldighet att betala anspråken beräknas. Varje skadelidande har rätt att få ut så stor del ersättning av sitt som motsvarar förhållandet mellan försäkringsbeanspråk och summan av de som skall enligt förloppet ersättningar utges säkringsavtalet.

Andra stycket

I detta situationen, när försäkringsbolaget är skyldigt stycke regleras att utge viss ersättning på grund av ansvarsförsäkringen, samtidigt som andra kan befaras bli framställda, vilka skall ersättningsanspråk täckas av samma Det krävs en ganska stark försäkringsbelopp. sannolikhet för att bolaget skall ta hänsyn till denna möjlighet; är att det framgår av utredningen i samband med en förutsättningen kan väntas. En viss risk för att andra skadereglering, att nya anspråk skadeståndskrav kan bli aktuella - t.ex. när en viss typ av olycka framträdande skador erfarenhetsmässigt kan medföra småningom är alltså inte utan det fordras ett konkret stöd för ett tillräcklig, härom; förhållandena i det speciella fallet skall tyda på antagande

till 7 Specialmotivering kap. 10 § 351

att andra skador kan hålla på att utveckla vilka den försäkrade är sig Avsnitt 16.7.10 ansvarig för. Ett exempel är när gasutströmning från en fabrik redan visat sig medföra skada en på växtligheten på närbelägen fastighet; det kan då antas att även andra skadats samma grannfastigheter på vis. Det är också tänkbart att en av de skadelidande som kräver ersättning senare kan visa sig drabbad av skada som ytterligare omfattas av samma försäkringsbelopp; också denna situation faller under bestämmelsen. Av andra meningen att om den försäkrades ekonomi är framgår, sådan att han rimligen bör kunna betala sådana framtida skador som nu angetts, försäkringsbolaget inte kan underlåta att betala ut ersättningsbeloppet till kända skadelidande vad som närmare enligt sägs i 8 kap. 1 §. Är inte detta fallet, får försöka bolaget göra en kalkyl hur stor del av försäkringsbeloppet som dessa skadelidande kan väntas bli berättigade till och hur den försäkrade kan mycket klara att betala. Det är motiverat att denna bedömning görs med en viss försiktighet; allmänt sett får det anses ännu om olyckligare någon senare anmäld skada blir obetald än om en känd skadelidande får vänta på en del av sin Om ersättning. väl nya skador kan väntas, är det naturligt att bolaget räknar med att de är lika ungefär allvarliga som de redan inträffade. En sådan måsförhandsprövning te emellertid många gånger bli mycket osäker, och även om det visar sig att bolaget sett alltför finns det skäl att pessimistiskt på läget, bedöma misstaget milt; man kan inte anse att sin bolaget genom försiktighet brutit mot bestämmelserna i 8 1 § om skadans kap. snabba reglering. Dröjsmålsränta får dock normalt 8 utges (jfr kap. 1 § andra stycket och avsnitt 16.8.l nedan). Sedan väl två år förflutit efter det först anmälda skadeståndsanspråk som skall täckas av är under alla försäkringsbeloppet, bolaget förhållanden berättigat att till kända skadelidande betala ut ersättningar som sammanlagt uppgår till detta Anmäls senare belopp. anspråk som faller under samma får de skadelidande hänbelopp visas till att kräva den försäkrade. - Självfallet utgör tvåårsregeln inte något hinder mot att eller den försäkrade bolaget gör gällande att skadeståndskravet preskriberats eller enligt preskriptionslagen enligt speciell lagstiftning härom.

Tredje stycket

I denna bestämmelse anges av att utbepåföljden försäkringsbolaget talar större belopp än andra stycket tillåter, med att inte följd försäkringsbeloppet räcker till för senare anmälda ersättningsanspråk. Förutsättningen för att bolaget skall ansvara för sådan ersättning är att den felaktiga skett eller oaktsamt. betalningen uppsåtligen

352 till 7 10 § Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.7. 10 Också i denna situation får man se med en viss tolerans på misstag bör endast komma i från bolagets sida. Ansvar enligt tredje stycket när bolaget med ganska stor säkerhet kunnat förutse nya fråga skadeståndsanspråk som jämte de tidigare anmälda skulle överstiga och inte kunde av den försäkrade. Vanförsäkringsbeloppet utges torde man kunna konstatera, att en viss utbetalning varit ligtvis men att betalat för mycket; som framgår av lagtexbefogad bolaget ten bör bolaget då betala vad som skulle ha utgått till den skadelidande om man första med avdrag för vad han tillämpat stycket, redan fått ut. Eftersom tillämpningen av första stycket ju beror på vissa osäkra kalkyler, blir det även här ofta fråga om skönsganska mässiga uppskattningar av det belopp som bolaget skall utge. — Anmäls okända skador efter den nya skaderegleringen får ytterligare man göra en liknande bedömning av bolagets handlande vid tidigare Sannolikheten för att detta skall bli aktuellt torde utbetalningar. dock inte vara så stor, med tanke på att det bara gäller skadeanmålningar under två år. För vad som sålunda utbetalats utöver försäkringsbeloppet skall andra ha regressrätt mot försäkringsbolaget enligt styckets mening den försäkrade. I den mån denne kunnat göra gällande jämkning enligt de föreslagna reglerna i 6 kap. 2 § SkL, ifall den skadelidande hade krävt honom skadestånd som inte täcktes av ansvarsförpå bör han kunna rikta samma invändning mot försäkringssäkringen, återkrav; avsikten är inte att bolagets felaktiga bedömbolagets ju ning skall gå ut över den försäkrade.

Specialmotivering till 8 kap. I § 353

16.8 till

Specialmotivering 8 kap. (Skadereglering AVSIW 16-3-1

m.m.)

Kapitlet, som har rubriken

Skadereglering m.m., upptar nio para-

grafer. Reglerna stämmer till stor del med vad som gäller enligt KFL och som i PFL. föreslagits Enligt 1 § skall ske

Skaderegleringen

skyndsamt och i allmänhet skall betalas ut inom ersättningen en månad. I 2 och 3 §§ finns bestämmelser om följderna av den försäkrade t.ex. inte anmäler ett försäkringfall i tid eller lämnar oriktiga uppgifter till bolaget vid

skaderegleringen. Preskription av rätt till

försäkringsersättning behandlas i 4 §. IS § finns regler om risken för

att olika meddelanden från

försäkringsbolaget försenas eller inte alls

kommer fram. Bestämmelser om

domstolsprövning av vissa beslut

av bolaget finns i 6-8 §§. Enligt 9 § inträder i den

försäkringsbolaget

försäkrades rätt till skadestånd om ersätter bolaget skadan. I samma paragaf erinras om att bolagets regressrätt kan vara inskränkt på grund av reglerna i

skadeståndslagen, vilka föreslås delvis bli ändra-

de.

Specialmotivering till 8 kap. 1 §

1 § Sedan har fått underrättelse försäkringsbolaget om ett försäkringsfall, skall bolaget utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att skadan skall kunna regleras. Skaderegleringen skall ske skyndsamt och med iakttagande av den försäkrades och annan skadelidandes behöriga intressen.

Försäkringsersättning skall, om inte 7 kap. 10 § är tillämplig, betalas ut

senast en månad efter det att den har anmält förersättningsberättigade säkringsfallet och utredning som skäligen kan begäras för att fastställa betalningsskyldigheten har lagts fram för bolaget. Detta gäller dock inte ersättning som avser livränta och inte heller i den mån rätten till ersättning är beroende av att egendom återställs eller återanskaffas, att en myndighet meddelar ett visst beslut eller att någon annan liknande händelse inträffar efter utgången av månadsfristen. Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen har rätt till åtminstone ett visst belopp, skall detta på hans begäran betalas ut i avräkning på den slutliga ersättningen.

Första stycket

Reglerna i detta stycke följer vad som för närvarande gäller enligt 37§ KFL och vad som föreslås i 8 kap. 1 § PFL. Särskilt kan hänvisas till prop. 1979/80:9 s. 161 f.

Andra stycket

Här anges den tid inom vilken

försäkringsersättningen skall betalas

till den Även

ersättningsberättigade. dessa bestämmelser har sin

354 Specialmotivering till 8 kap. 2 §

i KFL och förslaget till PFL. Vi har valt samma formu- Avsnitt l6.8.2 motsvarighet vilken bättre stämmer med förhållandena vid lering som i KFL, I har dock beaktats att försäkringsskadeförsäkring. paragrafen av i 7 10 § kan vara förhindrat att bolaget på grund reglerna kap. inom månadsfristen. En betalningsfrist beträffande betala förlängd livränta kan aktualiseras vid ansvarsförsäkring. Liksom vid personfår även om det önskar underkasta ärendet en försäkring bolaget, sedan den försäkrade lagt fram den mera tidsödande granskning räkna med att betala ränta på ersättutredning som kan begäras, om månadsfristen inte följs (se SOU 1986:56 s. 670). ningsbeloppet Att bolaget med hänsyn till reglerna i 7 kap. 10 § vid ansvarsförsäkring anser sig vara skyldigt att avvakta med utbetalningen längre än annars inte heller bolaget att avstå från att utge ränta berättigar till 7 10 §, avsnitt 16.7.10 ovan).

(jfr specialmotiveringen kap.

sträva efter Som betonas i förslaget till PFL, bör bolaget självfallet att ha sådana rutiner att sker i god tid innan enmånadsbetalning (se SOU 1986:56 fristen går ut; denna är att se som en yttersta gräns

s. 668).

Tredje stycket

till PFL har i SkFL med om Liksom i KFL och förslaget tagits regler Särskilt vid får man räkna med förskottsbetalning. skadeförsäkring situationer då det är motiverat att bolaget beatt det uppkommer talar viss i förskott; ersättningsanspråket kan ofta omfatta ersättning klart I vissa delbelopp, som det är alldeles att bolaget skall betala. när det större icke belopp faller det sig synnerhet gäller tvistiga för att få klarlagt om den försäkrade naturligt att bolaget är aktivt rätten till Av bolaget får man önskar utnyttja förskottsbetalning. framställda ersättningsanspråk; även om kräva att det noga granskar får ett ibland tolkas det inte anges uttryckligen, ersättningsyrkande krav Aktualiseras förså att det avser också på förskottsbetalning. annars sträva efter att betalning skottsbetalning bör bolaget liksom som och inte i onödan avvakta utgången av sker så snart möjligt månadsfristen.

16.8.2 till 8 kap. 2 §

Specialmotivering

2 § Om den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i försäkringsvillkoren om skyldighet att anmäla försäkringsfall till försäkringsbolaget att medverka till utredningen av förinom viss tid eller om skyldighet har medfört skada för säkringsfallet eller bolagets ansvar och försummelsen bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned Vid ansvarsförefter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. får av den försäkrade återkräva en säkring gäller dock i stället att bolaget till den skadelidande. skälig del av vad bolaget har utgett

Specialmotivering till 8 kap. 2 § 355

Första stycket tillämpas inte om den försäkrades oaktsamhet varit endast Avsnitt 16.8.2 ringa.

Som av

framgår allmänmotiveringen (avsnitt 13.3 ovan) anser vi att

lagen inte behöver ha bestämmelser några om vad den ersättningsberättigade skall iaktta för att få

försäkringsersättningen utbetald;

dessa frågor bör tillfredsställande kunna behandlas i försäkringsvillkoren. Det får anses att tillräckligt lagen ger besked om följderna av att föreskrifterna i villkoren försummas i denna del. Det bör

emellertid anmärkas att det vid liksom skadeförsäkring vid personförsäkring bör vara möjligt för att med stöd av villkoren bolaget i ett enskilt ärende närmare vad som skall iakttas precisera för att rätten till ersättning skall inträda SOU (se 1986:56 s. 676). På samma sätt som i 8 kap. 3 § till PFL kan förslaget nedsättning komma i fråga endast om försummelsen lett till skada för verkligen bolaget. Bolaget kan alltså inte om åberopa reglerna det fått nödvändig information om ett av annan försäkringsfall än den försäkrade. För del föll det personförsäkringens sig naturligt att nedsättning skulle vara inte bara då den möjlig ersättningsberättigade själv underlåtit att iaktta villkoren utan också vid försummelse på försäkringstagarens eller den försäkrades sida, trots att denne inte varit

ersättningsberättigad. Vid skadeförsäkring får man däremot, liksom nu i detta enligt KFL, sammanhang inte fästa avseende vid för-

säkringstagarens agerande. Försäkringstagaren har inte rätt någon till om han inte

försäkringsersättning samtidigt är försäkrad, och det

är knappast att försummelser rimligt av honom skall kunna ut gå över den Vad som

ersättningsberättigade. kommer i fråga är att

sätta ned vid försummelse av den försäkrade. ersättningen Nedsättning får ske endast då det är den ersättningsberättigade själv som inte iakttagit villkoren. Har t.ex. en försäkrad försummat

att inkomma med viss till nödvändig utredning bolaget och har bolaget därigenom av olika skäl drabbats av

kostnadsökningar, skall

detta alltså inte kunna drabba eventuellt andra försäkrade. Men om någon försäkrad exempelvis uppdragit åt en annan försäkrad att

uppträda mot bolaget, bör det vara att låta möjligt en eventuell försummelse gå ut över uppdragsgivaren. Vid får ansvarsförsäkring bolaget inte sätta ned ersättningen på grund av försummelse från den försäkrades sida. I detta fall får i

stället bolaget återkräva ett skäligt belopp av denne, vilket kan motsvara den som skulle ha skett i fall det varit nedsättning fråga om en annan typ av försäkring. Bedömningen i

nedsättningsfrågan skall ske på ett nyanserat sätt,

varvid samtliga omständigheter får beaktas. I de allra flesta fall får man kräva att försummelsen liksom den ökade kostnaden för bolaget varit inte obetydlig. Vid endast ringa oaktsamhet får andra enligt stycket ersättningen inte sättas ned (jfr 4 9 § första kap. stycket).

16.8.3 till 8 kap. 3 §

Avsnitt 16.8.3 Specialmotivering

av försäkringsbolaget efter ett för- 3 § Om den som kräver ersättning säkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av av rätten till ersättning från försäkringen, kan betydelse för bedömningen ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Som av 13.3 ovan) anser vi att framgått allmänmotiveringen (avsnitt SkFL bör innehålla en motsvarande 8 kap. 4 § förslaget till regel PFL om av försäkringsersättningen då oriktiga uppnedsättning lämnas till efter Det skall gifter försäkringsbolaget försäkringsfallet. betonas att liksom vid de föreslagna reglerna inte personförsäkring skall tillämpas då det är fråga om ett upprepande av felaktiga som lämnats då försäkringen tecknades; den nedsättning uppgifter som då kan komma i behandlas i 4 (jfr SOU fråga kap. lagförslaget 1986:56 s. I första hand kommer nedsättning i fråga då oriktig- 552). heten redan innan försäkringsersättningen betalas ut. Men upptäcks skall också kunna felaktiga uppgifter som bolaget göra gällande senare, varvid får återkräva en del eller någon upptäcks bolaget hela det som betalts ut. gång belopp I allmänhet blir det aktuellt att följa reglerna då de oriktiga som uppgifterna kunnat leda till att bolaget fått betala en ersättning inte skulle Men det skall också vara över huvud taget ha utgetts. att sätta ned i det fall att den försäkrade - eller möjligt ersättningen skadelidande man som med stöd av reglerna i 7 kap. 7§ tredje vänder till bolaget - försökt att få ett belopp som rätteligen skulle sig tillfalla annan, t.ex. då den försäkrade uppger att han ensam någon egendomen, fast han vet att det finns ytterligare äger den försäkrade en ägare. Ibland avser de felaktiga uppgifterna inte den försäkrade själv utan annans rätt till ersättningen. Antag att A vill någon påstådda försöka av försäkringen, att få ut en hjälpa B, som också skyddas som vad B är berättigad till. I detta syfte ersättning överstiger lämnar A i samband med krav på egen ersättning till försäkrings-

bolaget oriktiga uppgifter som rör B, med risk att bolaget tvingas till B. Om det i övrigt finns förutsättningar utge för hög ersättning härför, kan då sätta ned ersättningen till A. Har B i förväg bolaget diskuterat vilseledandet med A kan B genom att kräva eller uppbära ofta anses ha förhållandet. Då kan också ersättning förtigit verkliga ersättningen till B reduceras. Det bör att i ett avseende avviker från motpåpekas förslaget i KFL: är inte då det är fråga om svarande regel nedsättning möjlig beteende från den ersättendast ett grovt oaktsamt, inte uppsåtligt,

ningsberättigades sida. Liksom KFL och till PFL skall frågan om nedenligt förslaget

till 8

Specialmotivering kap. 5 § 357

sättning avgöras efter vad som är i det enskilda varvid skäligt fallet, Avsnitt 16.8.5 hänsyn tas till samtliga får omständigheter. Bedömningen göras efter samma grunder som vid Det blir alltså personförsäkring. fråga om nedsättning främst då de föranlett oriktiga uppgifterna verkligen ökade kostnader för Har försäkringsbolaget. uppgifterna inneburit risk att bolaget skulle få betala ut en för väsentligt hög ersättning kan det emellertid vara motiverat med en reduktion även om det inte uppstått några ökade kostnader SOU 1986:56 s. Av (jfr 679). betydelse i detta sammanhang kan också vara att en mäklare med fullmakt eller annat ombud utan den försäkrades läminblandning nat oriktiga uppgifter till i samband med skadeförsäkringsbolaget regleringen (jfr avsnitt 13.3 ovan).

16.8.4 till 8 4 §

Specialmotivering kap.

4 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsbolaget om han inte väcker talan mot bolaget eller annars åberopar fordringen mot bolaget i skiljeförfarande inom tre år från det att han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt anspråk till bolaget inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan bolaget har förklarat att det tagit slutlig ställning till anspråket.

I denna har in paragraf tagits preskriptionsregler som överensstämmer med bestämmelserna i förslaget till PFL, och vi kan hänvisa till motiven till dessa 1986:56 s. 406 och regler (SOU 680 f). Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 13.4 innebär inte det ovan) förhållandet att skiljeförfarande nämns i sak mot någon förändring vad som för närvarande NJA gäller (se II 1927 s. 406, jfr även 5 § 3 preskriptionslagen, 1981: 130). - Vid för konsumenskadeförsäkring ter är

(eller likställda) bolaget förhindrat att åberopa kortare pre-

skriptionstider eller bestämmelser som föreskriver att ett försäkringsfall måste anmälas till bolaget inom viss kortare tid för att rätten till ersättning inte skall gå förlorad. - Det bör erinras om att enligt 2 kap. 5 § skall informera då det finns bolaget risk för preskription. I till specialmotiveringen den paragrafen (avsnitt 16.2.5 ovan) har betonats att det är att när det angeläget bolaget gör klart anser sig ha till ett tagit slutlig ställning anspråk.

16.8.5 till 8

Specialmotivering kap. 5 §

5 § Gör försäkringstagaren sannolikt att ett meddelande som avses i 3 kap. 4 § andra stycket, 5 § första stycket, 6 § tredje stycket eller 5 kap. 2 § första har försenats eller inte kommit stycket fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får meddelandet verkan en tidigast vecka efter den dag då meddelandet kom fram och senast tre månader efter

358 till 7 § SOU 1989288

Specialmotivering kap.

den dag då försäkringsbolaget avsände meddelandet till honom. Meddelan- Avsnitt 16.8.7 det får dock aldrig verkan tidigare än som anges i handlingen.

om vad som skall gälla då vissa meddelanden Paragrafen ger besked

från försenas eller inte alls kommer fram. Regler-

försäkringsbolaget na tar sikte på dels rena uppsägningar, dels ändringar av försäkringsvillkoren. De överensstämmer med vad som föreslagits i PFL

med vad som för närvarande

(8 kap. 6 §) och väsentligen också KFL 1979/80:9 s. 120 f). gäller enligt (jfr prop.

16.8.6 till 8 kap. 6 §

Specialmotivering

6 § Om ett försäkringsbolag i strid mot 3 kap. 1 § har vägrat någon att teckna eller förnya en försäkring, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till försäkring. Domstolen får bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om bolaget hade bifallit ansökan. Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till sökanden har avsänt meddelande om sitt beslut, han vill uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om få beslutet prövat av domstol. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

I denna på samma sätt som i 8 kap. 7 § PFL-förslaget paragraf ges om domstolsprövning av försäkringsbolagets beslut att inte regler meddela en eller att inte en försäkring. I fråga om försäkring förnya

för en sådan talan kan vi hänvisa till motiven till

förutsättningarna

3 1 §. Talan denna bestämmelse kan sålunda väckas

kap. enligt endast av den som är konsument. Reglerna är vidare tillämpliga

bara vid individuell försäkring. Om ett inte önskar att försäkringen skall förförsäkringsbolag nyas, måste det iaktta en uppsägningstid på en månad (3 kap. 6 §). I

att i för

och för sig är bolaget inte skyldigt uppsägningen ange skälen denna. Vi emellertid från att bolaget redan vid uppsägningen utgår beaktar reglerna i 8 kap., dvs. man anger också skälen för beslutet och upplyser om vad försäkringstagaren skall göra för att få beslutet

prövat av domstol.

16.8.7 till 8 kap. 7 § Specialmotivering

7 § Har ett försäkringsbolag sagt upp en försäkring i förtid i strid mot denna på yrkande av försäkringstagaren förklara uppsägningen lag, skall domstol ogiltig. Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till försäkringstagaren har avsänt uppsägningen, uppgift om skälen för uppsägningsbeslutet och erinran om vad försäkringstagaren skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock när uppsägningen skulle få verkan. aldrig väckas före den tidpunkt

SOU 1989288 till 8 Specialmotivering kap. 8 § 359

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan Avsnitt 16.8.8 förlorad.

Under det att föregående behandlar situationen att förparagraf säkringsbolaget vägrar att meddela eller förnya en försäkring ges i denna paragraf bestämmelser om av bedomstolsprövning bolagets slut att säga upp försäkringen i förtid. Liknande regler har tagits med i 8 kap. 8 § förslaget till PFL 1986:56 s. 684 Be- (SOU ff). stämmelser om uppsägning av försäkringen i förtid från bolagets sida finns i 3 4 §, 4 2 §, 5 2 §, och kap. kap. kap. 9kap. 11§ 10 kap. 7 §. För att bestämmelserna skall bli skall de tillämpliga självfallet formella reglerna kring ha t.ex. att föruppsägningen iakttagits, säkringsbolaget vid premiedröjsmål erinrat om försäkringstagaren möjligheten att undgå uppsägning genom att betala inom premien viss tid. Har bolaget åsidosatt dessa över huvud regler föreligger taget inte någon korrekt uppsägning. Talan skall väckas av Skulle denne avlida utan försäkringstagaren. att ha väckt talan och har talefristen inte ut, får dödsboet anses gått äga rätt att begära domstolsprövning. På motsvarande vis kan vid försäkringstagarens konkurs konkursboet väcka talan, om försäkringen avser egendom som hör till konkursboet. I 7 kap. föreslår vi vissa som skall den försäkrade då regler skydda han inte samtidigt är Så skall försäkringstagare. exempelvis enligt 7 kap. 3 och 5 §§ den försäkrade under vissa förutsättningar underrättas om av premiedröjsmål resp. uppsägning försäkringen. Härigenom har det givits en viss garanti för att inte försäkringsskyddet upphör utan den försäkrades kännedom. Vi har emellertid funnit det att en av ett naturligt domstolsprövning uppsägningsbeslut inte skall kunna av den försäkrade om han inte begäras samtidigt är bolagets egentliga motpart, nämligen försäkringstagare. Det bör erinras om att 2 5 § är bolaget enligt kap. skyldigt att lämna information om att få möjligheten bolagets uppsägningsbeslut omprövat, bl.a. av domstol. Bifall till talan innebär att försäkringstagarens uppsägningen inte får någon verkan. Om anser att en bolaget försäkring som sägs upp i förtid i varje fall inte skall vid förnyas försäkringstidens slut, bör försäkringen sägas upp också enligt 3 kap. 6 §. Skulle domstolen finna att det saknats grund för förtida och har uppsägning bolaget inte sagt upp försäkringen till slut försäkringstidens förnyas nämligen försäkringen.

16.8.8 till 8

Specialmotivering kap. 8 §

8 § Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 6 eller 7 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga

360 Specialmotivering till 8 kap. 9 §

Avsnitt l6.8.9 kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet. Innan en tvist som avses i 6 eller 7 § avgörs skall domstolen inhämta yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är obehövligt.

Liknande regler finns i förslaget till PFL (8 kap. 9 §) och 43 § KFL och vi kan här hänvisa till vad som uttalas i prop. 1979/80:9 s. 169.

16.8.9 till 8 kap. 9 § Specialmotivering

9 § Försäkringsbolaget inträder i den försäkrades rätt till skadestånd i anledning av skadan, i den mån denna omfattas av försäkringen och ersätts av bolaget. Om begränsning av rätten till skadestånd på grund av att skadeförsäkring föreligger finns bestämmelser i skadeståndslagen (1972:207).

denna får försäkringsbolaget, sedan det på grund av Enligt paragraf dess skyldighet enligt försäkringsavtalet betalat ut försäkringsersättning till den försäkrade, inträda i den försäkrades rätt mot den som vållat skadan. Det kan härvid vara fråga om ersättning för sakskada eller ren förmögenhetsskada. Reglerna tar också sikte på bolagets möjligheter att vid ansvarsförsäkring kräva ett belopp åter av den som för skadan svarar solidariskt med den försäkrade. Vad som sägs i första stycket skall ses som en huvudregel. Genom den hänvisning som görs i andra stycket till skadeståndslagen och de som föreslås i den lagen (jfr lagförslag 6 och avsnitt 18.4 ändringar nedan) sker emellertid betydande inskränkningar i regressrätten.

Specialmotivering till 9 kap. I § 361

16.9 till

Specialmotivering 9 kap. (Gruppförsäkring) Avsnitt l6.9.l

Kapitlet har rubriken och omfattar

Gruppförsäkring sexton para-

grafer. Reglerna stämmer i stora delar med vad som i PF L föreslagits om motsvarande personförsäkringar. I 1 § ges definitioner av vissa gruppförsäkringstermer. Av 2 § framgår vilka i regler tidigare kapitel om individuell försäkring som skall tillämpas på gruppförsäkring. I 3 § beskrivs konstruktionen av och frivillig obligatorisk gruppförsäkring. Särskilda har informationsregler tagits in i 4 och 5 §§; enligt en bestämmelse skall vid

reservationsanslutning gruppmedlemmen

upplysas om bl.a. sin rätt att omedelbart säga upp försäkringen. I 6-12 §§ behandlas tiden för och förbolagets ansvar, uppsägning nyelse av försäkringen och åsidosatt av annan än upplysningplikt den försäkrade. för Tidpunkten premiebetalningen och andra frågor som till behandlas i 13-15 anknyter premien §§. I den avslutande 16§ finns bestämmelser om hur meddelanden till de försäkrade skall distribueras.

l6.9.l till 9

Specialmotivering kap. 1 §

l § I detta kapitel betyder gruppavtal: avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en på förhand avgränsad grupp och som anger villkor för avtal om gruppförsäkring, gruppförsäkring: försäkring som meddelas enligt ett gruppavtal och som gäller under förutsättning att den försäkrade eller någon närstående tillhör gruppen, frivillig gruppförsäkring: gruppförsäkring som gruppmedlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, obligatorisk gruppförsäkring: gruppförsäkring som varje medlem i gruppen är ansluten till oavsett egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för medlemmen mot bolaget. Som konsumentförsäkring anses vid tillämpning av detta kapitel gruppförsäkring som meddelas för en grupp konsumenter.

Första stycket

Kapitlet inleds med en rad definitioner som har bara för betydelse gruppförsäkringens del. Samtliga definitioner förekommer också i motsvarande bestämmelse i till PFL, och förslaget väsentligen kan vi hänvisa till de kommentarer som görs i motiven till den paragrafen (se SOU 1986:56 s. 687 ff). Här kan emellertid tilläggas följande. Gruppavtal utgör en nödvändig också för förutsättning gruppförsäkring på skadeförsäkringssidan. En skillnad är emellertid att grup-

pen vid företagsförsäkring kan bestå också av

juridiska personer. Lagtexten talar därför inte om en

grupp personer utan bara om en

”grupp”. Vad som här utgör en grupp får liksom vid personför-

362 Specialmotivering till 9 kap. 2 §

Avsnitt 16.9.2 bero av inom försäkringsbranschen och de försäksäkring praxis möjligheterna att meddela gruppförsäkring. ringstekniska Definitionen av är densamma som vid personförgruppförsäkring Ett utmärkande drag är att försäkringsskyddet i första hand säkring. avser deras närstående), inte t.ex. deras gruppmedlemmarna (eller arbetsgivare. Detta hindrar emellertid inte att ersättningen enligt i 7 ibland kan tillfalla andra försäkrade, exempelvis reglerna kap. om försäkrad egendom har pantsatts. Också definitionerna av frivillig och obligatorisk gruppförsäkring motsvarar helt vad som för personförsäkringens del (jfr härom gäller även SOU 1986:56 s. 235 f).

Som framhållits i allmänmotiveringen har vi inte funnit lämpligt att ansluta som försäkringsverksamhetskommittén använder. oss till den terminologi Uttrycken äkta och ”oäkta gruppförsäkringar används varken i lagen eller i motiven.

I förekommer också en definition av termen personförsäkringen ”medförsäkrad”. På gruppskadeförsäkringens område har det emellertid inte ansetts att använda uttrycket, som kan leda till lämpligt missförstånd; sålunda betecknas sådana tredje män för vilka för- 7 ofta som ”medförsäkrade”. I stället talas säkring gäller enligt kap. i 9 7 § om den som ansluts som försäkrad jämte gruppmedkap. lemmen”.

Andra stycket

definitionen av konsumentförsäkring i 1 kap. 2 § utgörs den- Enligt na av som konsument eller dödsbo ”tecknar” för skadeförsäkring enskilt ändamål. På gruppförsäkringens område sluts huvudsakligen emellertid av annan än medlemmarna, ofta arbetsgigruppavtalet varen eller representanten för en förening, och i vart fall vid obligatorisk det inte att säga att de enskilda medgruppförsäkring går lemmarna tecknar Det avgörande är här i stället någon försäkring. vem meddelas för; är det en grupp konsumenter, skall försäkringen vara 1 3 §. - Bestämmelsen hindrar reglerna tvingande enligt kap. inte att i vissa fall dödsbon ingår i en grupp som består av konsumenom en dödsbo inträder som förter, exempelvis gruppmedlems säkrad under viss tid efter medlemmens död (jfr 9 kap. 9 §). Om av en skulle meddelas för ennågon anledning gruppskadeförsäkring bart dödsbon, är denna däremot inte att anse som konsumentförsäkring. (Jfr ovan om 1 kap. 2 §.)

16.9.2 till 9 2 §

Specialmotivering kap.

2 § För gruppförsäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Reglerna i 5-10 §§ och 15 § tillämpas dock inte på

Specialmotivering till 9 kap. 2 § 363

försäkring som gäller vid tillfälligt besök på bestämd plats eller vid deltagan- Avsnitt 16.9.2 de under högst en månad i bestämd verksamhet.

Bestämmelsen hänvisar till vissa regler om individuell i försäkring, den mån inte särregler ges i 9 kap. Hänvisningen till 1 kap. innebär att man vid skall gruppförsäkring tillämpa de allmänna reglerna om räckvidd i lagens lkap. 1 §, bestämmelsen om reglernas verkan i 1 tvingande kap. 3 § och den speciella regeln om vissa icke kollektivavtalsgrundade gruppförsäkringar i 1 kap. 4 § 2. Beträffande 1 3 § kan anmärkas kap. att gruppavtal om gruppskadeförsäkring för normalt torde företagare slutas med en organisation med betydande ekonomisk styrka och

tillgång till sakkunskap. Det torde därför, oavsett vad för risker

försäkringen avser, praktiskt taget aldrig bli fråga om avsteg från villkoren enligt första stycket andra i den meningen paragrafen. Reglerna om begränsning av ansvar i 4

försäkringsbolagets kap.

skall liksom vid personförsäkring väsentligen gälla vid gruppförsäkring. Att märka är att vid frivillig försäkring det är gruppmedlemmen som är försäkringstagare, medan vid obligatorisk försäkring det är den som sluter gruppavtalet arbetsgivare eller organisationen (se 9 3 §). En kap. specialregel finns i 9 kap. 12§ om upplysningsplikten i sådana fall. Vid överträdelse av andra biförpliktelser kan samma som vid individuell regler försäkring utan vidare tillämpas vid gruppförsäkring, varvid dock är att märka att de särskilda reglerna om vem som är är försäkringstagare tillämpliga också när det gäller meddelande enligt 4 kap. 10 §. Om av nedsättning försäkringen kommer i fråga, bör

skälighetsbedömningen kunna

göras väsentligen på liknande sätt. Reglerna i 6-8 kap. torde kunna samma sätt tillämpas på vid gruppskadeförsäkring som vid individuell Att i försäkring. reglerna 8 kap. 5 och 6 §§ inte är aktuella vid gruppförsäkring anser vi inte behöver framgå av om bestämmelserna lagen. Ifråga i 7 kap. 1-6 §§ bör observeras att vid försäkringstagaren obligatorisk försäkring normalt torde sakna rätt till ur Detta ersättning försäkringen. får anses framgå av försäkringens konstruktion - med andra 0rd på sätt som anges i 7 kap. 1 § andra stycket av försäkringsavtalet. Däremot är regeln i 7 5 § i kap. princip tillämplig på avtal med den som slutit gruppavtal om obligatorisk försäkring (9 kap. 3 § andra och tredje styckena). Försäkring av annat intresse än gruppmedlemmens torde inte vara alltför i dessa fall. vanlig I paragrafens sista mening har införts en bestämmelse motsvaran-

de 9 kap. 2 § PFL. tredje meningen Som framhållits i allmänmotiveringen (avsnitt 14.7 ovan) förekommer gruppskadeförsäkringar av samma typ som avses med PFL:s härom regler. (Jfr SOU 1986:56 s. 693.)

364 till 9 4 §

Specialmotivering kap.

16.9.4 16.9.3 till 9 3 §

Avsnitt Specialmotivering kap.

och 3 § Avtal om frivillig gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbolaget gruppmedlemmen. Avtal om obligatorisk gruppförsäkring ingås genom gruppavtalet. Den som ingår avtal om gruppförsäkring med bolaget är försäkringstagare.

Bestämmelsen konstruktion, vilken

anger gruppskadeförsäkringens i är densamma som gäller för gruppersonförsâkringen. Regprincip lerna i tre återfinns i motsvarande lagrum i PFL paragrafens stycken och har kommenterats där (SOU 1986:56 s. 694 ff). Den ingående

vilken tar sikte

andra meningen i 9 kap. 3 § tredje stycket PFL, på särskilda förhållanden vid personförsâkringen, saknar motsvarighet

i paragrafen. I detta sammanhang kan särskilt påpekas att avtalsmekanismen vid får uppfattas på samma vis som vi frivillig gruppskadeförsäkring beskrivit vid 1986:56 s. 694). När grupppersonförsäkring (SOU

medlemmen anmäler sin får avtal anses slutet; en skill-

anslutning, nad blir att avtalet vid skadeförsäkring inte kan anses självfallet villkorat av ett sådant förhållande som att medlemmen uppfyller

hälsokravet.

Genom bestämmelsen i att det vid obligatredje stycket klargörs torisk är den som sluter gruppavtalet som är bolagets försäkring och ådrar mot bolaget, t.ex. att betala avtalspart sig förpliktelser

av detta slag har inte

premier. Några självständiga skyldigheter

i detta fall; en annan sak är att han för att få

gruppmedlemmen vid skadefall kan vara att fullgöra vissa biförersättning tvungen t.ex. att en säkerhetsföreskrift eller vidta åtgärder pliktelser, följa mot en hotande skada (jfr 4 kap. 5-7 §§).

16.9.4 till 9 kap. 4 §

Specialmotivering

4 § Innan ett gruppavtal ingås, skall försäkringsbolaget lämna gruppen en information som är utformad så att den underlättar valet av försäkring. skall ge den information om försäkringsvillkoren och andra för- Bolaget hållanden för och som gruppen behöver för att kunna bedöma kostnaderna Härvid skall sådana villkor som avses i omfattningen av försäkringen. 2 kap. 2 § andra stycket särskilt framhållas. Innan avtal om frivillig gruppförsäkring sluts, skall bolaget också pâ information för bedömning av ändamålsenligt sätt ge gruppmedlemmarna frågan om de med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt bör ansluta sig till försäkringen. Innebär ett gruppavtal om frivillig gruppförsäkring att gruppmedlemmarna kan bli anslutna skall genom att inte avböja försäkringen, meddelande till medlemmarna om detta förhållande bolaget ge skriftligt och om deras möjlighet att enligt 8 § andra stycket säga upp försäkringen för omedelbart upphörande. Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall

till 9 Specialmotivering kap. 4 § 365

bolaget i skälig omfattning informera de försäkrade om sådana förhållanden Avsnitt 16.9.4 rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Efter försäkringsfall gäller informationsskyldighet även mot annan som har anspråk mot bolaget.

Paragrafen behandlar information vid I stora delar gruppförsäkring. ansluter den till motsvarande bestämmelse i PFL. Som utvecklats i den allmänna bör dock motiveringen (avsnitt 14.2) informationen i någon mån få en annan inriktning med tanke risken för dubbelpå försäkring.

Första stycket

Informationen innan ett gruppavtal ingås skall på liknande sätt som vid lämnas ~ personförsäkring till gruppen antingen en företrädare för denna eller till de enskilda - och avse vissa gruppmedlemmarna allmänna drag hos försäkringen av värde för om bedömningen, gruppavtal bör ingås. Vid kan det härvid obligatorisk försäkring finnas att främst inrikta anledning sig på gruppens företrädare (jfr närmare härom SOU 1986:56 s. 697 Bestämmelsen f). innehåller i övrigt vissa avvikelser från PFL:s vilka är konseregel, naturliga kvenser av Sålunda skadeförsäkringens särdrag. talas liksom i 2 kap. 2 § om av i stället ”omfattningen” försäkringen för, som i 2 1 § och 9 kap. kap. 4 § PFL, om dess ”förmåner”, och på liknande sätt som 2 2 § andra skall särskilt enligt kap. stycket framhållas bl.a. vissa väsentliga av avgränsningar försäkringsskyddet. Motiveringen är densamma som i fråga om individuell ovan avsnitt försäkring (se 7).

Andra stycket

Bestämmelsen avser den särskilda information som gruppmedlemmarna vid frivillig skall få innan de ansluter försäkring sig till försäkringen. Första meningen tar allmänt sikte att de skall kunna på bedöma om anslutning är motiverad. har samma innehåll Regeln som motsvarande bestämmelse i 9 4 § första PFL med kap. stycket det tillägget, att om de bör ansluta frågan sig till försäkringen skall behandlas också med hänsyn till gruppmedlemmarnas försäkringsskydd i övrigt. Informationen bör alltså avse att om den klarlägga aktuella medför gruppskadeförsäkringen samma, eller åtminstone väsentligen samma, skydd som sedvanlig individuell av försäkring motsvarande slag. Härvid bör särskilt påpekas att den försäkrade, i motsats till vad som i allmänhet gäller vid inte har personförsäkring, rätt att utöver vad som motsvarar uppbära ersättning hans skada och att alltså saknar

dubbelförsäkring mening (utom när man därigenom

kan täcka självrisk endera - Informationen på försäkringen). skall

366 till 9 4 § Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.9.4 sätt. Liksom vid personförsäkring är det ges ”på ändamålsenligt ofta nödvändigt av praktiska skäl att låta informationen gå genom gruppens företrädare; i varje fall gäller detta i fråga om dem som blir medlemmar av gruppen i ett senare skede (jfr SOU 1986:56 s. 699). Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 6.5 och 14.3) är det för den enskilda angeläget att ge speciella skyddsregler gruppmedlemmen vid gruppskadeförsäkringar med s.k. reservationsanslut- - med andra 0rd då gruppmedlemmen blir ansluten redan ning att inte inom viss tid. För dessa fall genom avböja försäkringen föreskrivs i andra mening en särskild information, som styckets möjligheter att undgå bundenhet av förgäller gruppmedlemmens dels genom att före den bestämda tidpunkten avsäkringsavtalet: dels genom att när som helst därefter säga upp böja försäkringen, till omedelbart enligt 9 kap. 8§ andra försäkringen upphörande har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt stycket. Regeln 14.3). Informationen bör klart ange hur ett avböjande respektive en skall ske, bl.a. att även muntliga meddelanden får veruppsägning kan. Som av 9 13 § första stycket är informationen en framgår kap. för att skall kunna ta ut första premien av förutsättning bolaget i fråga. Inte heller här krävs emellertid att han får gruppmedlemmen individuella meddelanden från bolaget; upplysningarna kan mycket med information första i väl ges samtidigt enligt meningen stycket. Det får anses tillräckligt, att meddelandena sänds genom gruppens företrädare om deras distribution, inte med noggranna instruktioner bara bland dem som tillhör gruppen när gruppavtalet sluts utan också bland Om inte bolaget har nytillkomna gruppmedlemmar. att lita att företrädaren fullgör informationen på bästa anledning på vis, kan som av allmänmotiveringen informationen inte framgår anses ha skett sätt, och den kan i så fall inte på ändamålsenligt Med hänsyn till vad som tidigare sagts om denna anslutgodtas. ovan avsnitt 14.3), är det naturligt att ställa upp ningsform (se krav i detta hänseende. Om ganska stränga på försäkringsbolaget man från gruppmedlemmens sida gör gällande att han inte fått reda hur han skall bli av med är det bolagets sak att visa på försäkringen, att det vad det kunnat för att få informationen att nå fram utan gjort några missöden. Men naturligtvis skall inte redan det förhållandet, att en försäkrad i själva verket inte fått vederbörlig information, anses som ett för att denna inte givits på ett tillräckligt belägg sätt. - Eftersom tvister om dessa frågor kan väntas ändamålsenligt bli aktuella bara för den händelse bolaget kräver ut premie för en enstaka torde inte så ofta ställas på sin spets. period, bevisproblemet

Specialmotivering till 9 kap. 5 § 367

Tredje stycket Avsnitt 16.9.5

Bestämmelsen rör information under Den överförsäkringstiden. ensstämmer med motsvarande regel i PFL 4 § andra (9 kap. stycket), och rörande innebörden kan hänvisas till motiven till väsentligen den regeln (SOU 1986:56 s. 699 f). För gruppskadeförsäkringens del kan emellertid anmärkas att bland de förhållanden som kan ha betydelse för de försäkrade också är om kan bli dubbelförsäkring aktuell. För den händelse informerar om att bolaget gruppskadeförsäkringen fått en utvidgad bör sålunda också omfattning, omtalas hur denna förhåller sig till individuell av ordinär skadeförsäkring typ. Självfallet behöver informationen inte omfatta smärre jämkningar i villkoren utan nämnvärd praktisk betydelse.

16.9.5 till 9 5 §

Specialmotivering kap.

5 § När en gruppförsäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de försäkrades kännedom. Beskedet skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen. Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig. Reglerna i 2 kap. 5 och 6 §§ tillämpas vid gruppförsäkring.

Paragrafen behandlar skyldigheten att sända samt försäkringsbesked beskedets innehåll och Den civilrättsliga verkningar. stämmer väsentligen med 9 kap. 5 § PFL, med viss i andra ändring stycket (se nedan). Rörande innebörden kan också här i stort sett hänvisas till personförsäkringsbetänkandet (SOU 1986:56 s. 701 ff). Enligt första stycket andra skall beskedet, utom meningen viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet, ange bl.a. väsentliga skyldigheter som följer av Detta innebär att beskedet försäkringen. också skall framhålla dels sådana villkor som i 2 andra anges kap. 2§ stycket 2-4, dels andra biförpliktelser som framstår som betydelsefulla vid försäkringen i fråga. En viss avvikelse från motsvarande bestämmelse i i PFL förslaget utgör regeln i andra stycket andra meningen om försäkringsbolagets möjlighet att åberopa ond tro hos den som har fått försäkringsbeskedet. I PFL blir det vad han insett eller bort avgörande inse fjorton dagar före försäkringsfallet, vilket att ger honom möjlighet

368 Specialmotivering till 9 kap. 6 § SOU 1989288

Avsnitt l6.9.6 även besked om försäkringsfall inåberopa uppenbart felaktiga träffar inom från det att beskedet avsänts. Detta kan fjorton dagar emellanåt leda till stötande resultat; om är i ond tro mottagaren saknar han fog att vid något tillfälle förlita sig på beskedet. Bestämmelsen har därför utformats så, att han över huvud taget inte kan beskedet när han insett eller bort inse att det var åberopa Vi från att PFL:s och SkFL:s regler kommer att felaktigt. utgår samordnas på denna punkt i den slutliga lagtexten. Den nu föreslagna regeln utgår - liksom regeln i vårt förra betänkande - från att mottagaren verkligen läst igenom beskedet och därvid kunnat märke till åtminstone klara felaktigheter som lägga detta innehåller. Att han t.ex. inte hunnit med att ta del av beskedet utgör alltså ingen ursäkt. Vad som närmare får krävas av mottagaren beror på i vilken egenskap han är försäkrad. Helt naturligt får man här liksom i andra sammanhang ställa krav på företagare än högre (jfr 2 kap. 7 § och avsnitt 16.2.7 ovan). på privatpersoner Tredje stycket innebär att bolaget i samband med skaderegleringen har samma som vid individuell skadeförinformationsskyldighet säkring och att på samma sätt som vid sådan försäkring marknadsföringslagen gäller vid underlåten information. Beträffande paragrafens innebörd kan i övrigt hänvisas till personförsäkringsbetänkandet (SOU 1986:56 s. 701 ff).

l6.9.6 Specialmotivering till 9 kap. 6 §

6 § När ett gruppavtal om frivillig gruppförsäkring har ingåtts, räknas tiden för försåkringsbolagets ansvar från den tidpunkt som anges i gruppavtalet. Ansvaret omfattar alla gruppmedlemmar som då fyller anslutningskraven enligt avtalet och som har anslutit sig till försäkringen. Om en gruppmedlem ansluter sig senare, räknas ansvaret från och med dagen efter anslutningen. Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen gör anmälan hos bolaget eller hos någon som mottar anmälningar för bolagets räkning. Om medlemmen ansluter sig genom att inte avböja försäkringen, anses anslutning ske när tiden för avböjande går ut. Om inte annan tidpunkt har avtalats, räknas vid obligatorisk gruppförsäkring tiden för bolagets ansvar mot medlemmarna från och med dagen efter den då gruppavtalet slöts eller, om någon inträder senare i gruppen, från och med dagen efter inträdet.

Även i om tiden för ansvar följer lagen de principer vi fråga bolagets föreslagit för personförsäkringens del (9 kap. 6 § PFL). Bestämmelserna är avsedda att samma vis (se SOU 1986:56 s. tillämpas på 428 f, 706 f). Detta torde vara en avsevärd fördel när gruppföreståndaren skall administrera båda av försäkring, samtidigt typerna något som ofta torde vara fallet. Avtalsmekanismen när medlemmen anses ha anslutit sig genom att inte inom viss tid har berörts i det föreavböja försäkringen

till 9 Specialmotivering kap. 8 § 369

gående (avsnitt 14.3; jfr även SOU 1986:56 s. 425 Här kan erinras Avsnitt f). 16.9.8 om att försäkringsbolagets inträder omedelbart förpliktelser efter det att tiden för avböjande gått till ända, medan som förut utvecklats gruppmedlemmen inte har att första skyldighet erlägga premien innan viss information skickats 13 § första (9 kap. stycket andra meningen).

16.9.7 till 9 7 §

Specialmotivering kap.

7 § När ansvaret har inträtt mot en gruppmedlem, gäller det också mot den som ansluts som försäkrad jämte gruppmedlemmen.

Bestämmelsen motsvarar i sak i 9 7 § PFL. väsentligen regeln kap. Som nämnts i till 9 1 § SkFL har specialmotiveringen kap. uttrycket ”medförsäkrad” undvikits. Vad som avses med regeln är bara sådana som enligt gruppavtalet ansluts som försäkrad jämte gruppmedlemmen, exempelvis make eller annan närstående eller, för företagsförsäkringens del, anställda hos eller ställföreträdare för det anslutna företaget. Däremot syftar inte bestämmelsen sådana på automatiskt försäkrade intressenter som omtalas i 7 kap. 1 §, och självfallet inte heller på andra gruppmedlemmar som självständigt ansluter sig till försäkringen, vare de är närstående eller andra. sig Om en försäkrad först efter gruppmedlem sin egen anslutning anmäler att annan skall försäkras inträder i tvivelsmål jämte honom, ansvaret mot denne efter 9 dagen anmälningen (jfr kap. 6 §). - Regeln är så till vida tvingande som vid bolaget gruppskadeförsäkring för konsumenter inte kan föreskriva att ansvaret mot de avsedda inträder vid en senare personerna tidpunkt än mot gruppmedlemmen (naturligtvis förutsatt att de anmälts som försäkrade).

16.9.8 till 9 8 §

Specialmotivering kap.

8 § Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från gruppens sida, upphör försäkringen för samtliga försäkrade vid den tidpunkt som anges i uppsägningen, dock tidigast en månad efter det att uppsägningen mottogs av försäkringsbolaget. När bolaget har mottagit uppsägningen, skall det genast ge skriftligt meddelande om denna till de försäkrade gruppmedlemmarna. Vid frivillig gruppförsäkring har försäkrad gruppmedlem rätt att när som helst säga upp försäkringen att genast upphöra för hans del och för sådana försäkrade som har anslutits jämte honom.

Paragrafen reglerar uppsägning från de försäkrades sida. Den motsvarar i sak 9 8 § PFL, frånsett kap. att det vid gruppskadeförsäkring inte blir fråga om I stort sett kan därför fortsättningsförsäkring. hänvisas till motiven till 1986:56 s. personförsäkringsregeln (SOU 708 f). Vad angår uppsägning från gruppens sida har (första stycket),

370 till 9 9 § Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.9.9 vi även vid ansett ett rådrum på en månad gruppskadeförsäkring efter det av försäkringsbolaget vara rimligt uppsägningen mottogs för att skall kunna ordna sina försäkringsförgruppmedlemmarna hållanden. Dessa kan väl vara ovetande om att föreju mycket trädaren för gruppen har sagt upp gruppavtalet. Uppsägning enligt andra kan självfallet inskränkas till att gälla dem som anslutstycket its jämte medlemmen.

16.9.9 till 9 kap. 9 § Specialmotivering

9 § Om en försäkrad gruppmedlem utträder ur gruppen av annan anledning ansvar för hans än att han uppnår en viss ålder, upphör försäkringsbolagets del och för sådana försäkrade som har anslutits jämte honom en månad efter utträdet. Bolaget får göra förbehåll om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla, i den mån den försäkrade på annat sätt har fått eller uppenbarligen kan få skydd av samma slag som tidigare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet, får bolaget göra förbehåll om att första stycket inte heller annars skall tillämpas.

rör verkan av att den försäkrade läm- Paragrafen gruppmedlemmen tillhör den som kan försäkras. nar gruppen eller inte längre kategori I detta fall gäller ett visst efterskydd.

Första stycket

Bestämmelsen har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 14.4). Som där framhållits är det inte motiverat med en lika lång frist som vid för att gruppmedlemmen skall skaffa annat personförsäkring i stället för gruppförsäkringen. Att märka är emelförsäkringsskydd lertid att medlemmen kan lämna gruppen också genom att han avlider, och i detta fall är det att efterlevande får ett inte angeläget även vid Under denna obetydligt efterskydd gruppskadeförsäkring. tid försäkringen till förmån för hans dödsbo (liksom för dem gäller som eventuellt försäkrats jämte honom). I motsats till vid personföranser vi inte motiverat att ge något efterskydd av samma slag säkring till make efter äktenskapsskillnad eller till sambo efter separation. Liksom vid individuell försäkring är det naturligt att maken eller sambon i detta läge inte längre omfattas av försäkringen och genast ser till att skaffa på annat sätt. Det finns här sig försäkringsskydd inte lika sociala skäl för ett efterskydd som vid personförangelägna säkring. - I övrigt kan vi hänvisa till motiven till regeln i 9 kap. 9 § PFL (SOU 1986:56 s. 710 f).

Andra stycket

Liksom i 9 12 § PFL har vi ansett det rimligt att bolaget får kap. förbehåll om att något efterskydd inte skall gälla när den göra

Specialmotivering till 9 kap. II § 371

försäkrade saknar egentligt behov av detta och när det är om fråga Avsnitt 16.9.11 försäkringar som ger ett skydd vid bl.a. viss verksamhet. Närmast avses fall när han och ansluter byter anställning sig, eller har möjlighet att ansluta sig, till av samma gruppskadeförsäkring slag på den nya arbetsplatsen. Med bestämmelsen emellertid åsyftas endast gruppförsäkring, inte individuell SOU 1986:56 försäkring (jfr s. 715). För dödsbon blir därför aktuell. regeln knappast

16.9.10 till

Specialmotivering 9 kap. 10 §

10§ Ett avtal om gruppförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 4 och 5 §§ finns bestämmelser om information i samband med förnyelse. Skriftligt meddelande om uppsägning från sida skall försäkringsbolagets ges till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan en månad efter det att meddelandena avsändes. Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i övrigt.

Bestämmelsen överensstämmer helt med den motsvarande paragrafen i PFL (9 kap. 10 §), frånsett att vid skadeförsäkring ett uppsägningsmeddelande av naturliga skäl inte behöver innehålla något om rätt till sådan brukar

fortsättningsförsäkring; ju inte förekomma

i inom denna verksamhet. Reglerna gäller för både frivillig och obligatorisk försäkring. Angående deras närmare innebörd kan hänvisas till personförsäkringsbetänkandet (SOU 1986:56 s. 711 f).

16.9.11 till 9

Specialmotivering kap. 11 §

ll § Utom i de fall som anges i 4 kap. 2 § första stycket och 9 kap. 14 § får försäkringsbolaget säga upp en gruppförsäkring för att upphöra i förtid eller ändras under endast försäkringstiden i fråga om gruppmedlemmar som grovt åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget. Om sådan uppsägning gäller 3 kap. 4 § andra stycket.

Paragrafen, som gäller både och frivillig obligatorisk försäkring,

begränsar försäkringsbolagets möjlighet att i förtid frigöra sig från

försäkringsavtalet. Vid är detta

konsumentförsäkring möjligt bara i

vissa angivna fall: dels när en åsidosatt sina gruppmedlem grovt förpliktelser mot bolaget, dels när annars det förekommer en särskild bestämmelse härom. Till en detta vid svek och början gäller förfarande i strid med tro och heder i samband med avtalets ingående (se 4 kap. 2 §, som 9 2 § är enligt kap. tillämplig också på gruppförsäkring); som framgår av 9 12§ är emellertid bekap. stämmelsen i praktiken inskränkt till att gälla sådant förfarande från gruppmedlemmens sida (se kommentaren till den paragrafen). - 9 Enligt kap. 9§ blir vidare vid gruppmedlemmens utträde ur

till 9 11 § SOU 1989288 372 Specialmotivering kap.

utan särskild uppsägning fritt från sina Avsnitt 16.9.11 gruppen försäkringsbolaget i fall en månad efter utträdet, och uppsägning i skyldigheter varje förtid kan också ske efter 9 14 §). Däremot

premiedröjsmål (se kap.

kan inte föreskriva i konsumentvillkoren att vid andra, bolaget mindre kontraktsbrott från den försäkrades sida bolaget allvarliga skall vara fritt från ansvar, och inte heller kan det i villkoren göras om att skall automatiskt före avförbehåll försäkringen upphöra talstidens om viss händelse inträffar. En sådan klausul kan utgång, inte åberopas mot den försäkrade. Vad att säga upp försäkringen i förtid på grund gäller möjligheten av andra kontraktsbrott från den försäkrade gruppmedlemgrova mens sida, kan denna bli aktuell både i fråga om frivillig och obligatorisk Det är tänkbart att gruppmedlemmen t.ex. gruppförsåkring. till ett brott mot någon säkerhetsgör sig skyldig mycket allvarligt framkallar ett eller försöker föreskrift, uppsåtligen försäkringsfall vilseleda vid Om kontraktsbrottet är såbolaget skaderegleringen. skall dant att det inte rimligen kan begäras att bolaget alltjämt ge bör vara möjlig. gruppmedlemmen försäkringsskydd, uppsägning Av hänvisningen till 3 kap. 4 § andra stycket framgår att försäkringatt en månad efter Att en i så fall upphör gälla uppsägningen. sker ”i om” innebär att den uppsägningen fråga gruppmedlemmen omfattar också sådana som försäkrats honom. Har en överjämte trädelse av försäkrad av denna kategori kan inte begåtts någon i 4 8 § om identifikation anses bli tillämpliga, eftersom reglerna kap. de rör av och inte upphörande av förnedsättning ersättningen Det torde knappast finnas tillräckliga skäl för att identifisäkringen. era med annan i detta läge, ifall han inte gruppmedlemmen någon är till överträdelsen. - Om vid obligatorisk försjälv medskyldig kan konstatera att en gruppmedlem exempelvis gör säkring bolaget till i samband med skadereglesig skyldig allvarligt bedrägeriförsök - med ring, ger paragrafen möjlighet att säga upp gruppavtalet andra ord försäkringsavtalet - såvitt angår denne gruppmedlem.

Det innebär att för andra vilkas skydd enligt försäkringsskyddet anknutits till medlemsskapet också upphör. gruppavtalet blir det för Som framgår av lagtexten avgörande bolagets uppär. I om denna sägningsrätt hur pass grovt ett kontraktsbrott fråga kan hänvisas till specialmotiveringen till 3 kap. 4 § (avbedömning snitt 16.3.4 Eftersom kan väntas ovan). uppsägningen knappast drabba den försäkrade särskilt hårt, bör hänsyn till honom inte spela roll; i allmänhet kan man räkna med att den någon avgörande försäkrade kan teckna en annan försäkring som täcker försäkrings-

behovet. När försäkringen kan uppsägas i förtid, har bolaget också möjlighet att ändra villkoren det sätt som kontraktsbrottet kan mopå tivera. Liksom vid individuell bör vara försäkring möjligheterna

till 9 13 § 373 Specialmotivering kap.

större att vid ett kontraktsbrott denna mindre Avsnitt tillgripa ingripande 16.9.13 åtgärd än att säga upp försäkringen i förtid (se motiveringen till 3 kap. 5 §, avsnitt 16.3.5 ovan). Som framgår saknas i till gruppförsäkringsregeln motsvarighet bestämmelsen i 3 kap. 4 §, att försäkringen kan uppsägas eller ändras när det ”annars finns skäl”. Det torde inte vara synnerliga praktiskt att försäkringsbolaget vid har större gruppförsäkring något intresse att bli av med en viss gruppmedlem, när inte denne har allvarligt brutit mot avtalet.

16.9.12 Specialmotivering till 9 12 § kap.

12 § Försäkringsbolaget får inte mot den försäkrade åberopa att någon annan har eftersatt upplysningsplikt eller anmälningsskyldighet enligt 4 kap. 1-4 §§.

Bestämmelsen motsvarar 9 14 § PFL, och vi kan här väsentkap. ligen hänvisa till motiven till denna paragraf (SOU 1986:56 s. 437 f, 716). En konsekvens av regleringen blir, att gruppföreståndarens handlande inte spelar någon roll i vare vid sammanhanget sig frivillig eller obligatorisk försäkring (frånsett när han handlat i med maskopi den försäkrade).

16.9.13 Specialmotivering till 9 13 § kap.

13 § Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en gruppförsäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget. I fall som avses i 4§ andra stycket andra meningen får premiekravet verkan först fjorton dagar efter det att meddelandet till gruppmedlemmen avsänts av bolaget. Premien för en senare premieperiod och första premien för en försäkring som har förnyats enligt 10 § skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget. Bestämmelserna i 5 kap. 5-7 §§ tillämpas vid gruppförsäkring.

Bestämmelsen motsvarar i allt väsentligt 9 15 § PFL, med det kap. tillägg som följer av kravet särskild information vid förpå frivillig säkring med s.k. reservationsanslutning. Tillägget, som motiverats i det föregående innebär (avsnitt 14.3), att kravet på första premie får verkan först efter det att fjorton dagar informationen avsänts till Denne kan gruppmedlemmen. då, om tiden att avböja försäkringen gått ut, mellan att betala välja premien eller omedelbart säga upp Om inte meddelande avförsäkringen. sänts på vederbörligt sätt, saknar rätt att kräva in bolaget premie

374 till 9 15 § Specialmotivering kap.

Avsnitt 16.9.15 vare skall skötas av honom personligen eller sig premiebetalningen av annan hans vägnar, t.ex. gruppföreståndaren. Om inte någon på meddelande redan torde i regel komma att utgått tidigare bolaget sända ut det med första premiekravet. Har meddelandet samtidigt sänts senare, det dagar efter avsändandet innan boladröjer fjorton att uppsäga försäkringen eller göra anspråk på get har möjlighet premien. - Även om det inte sägs uttryckligen i lagtexten, torde det stå klart att inte heller kan kräva in senare premier utan att bolaget den föreskrivna informationen har utgått. Rörande sättet för utsändandet kan hänvisas till specialmotivetill 9 kap. 4 och 16 §§ (avsnitt 16.9.4 och 16.9.16). ringen i övrigt är tillämplig både vid frivillig och obligatorisk Paragrafen Dess närmare innebörd har behandlats i begruppskadeförsäkring. tänkandet om SOU 1986:56 s. 717 f). Som personförsäkring (se av blir vid gruppskadeförsäkring för konsuframgår tredje stycket menter också bl.a. den speciella regeln i 5 kap. 7 § om tillämplig av bolagets rätt till obetald premie. preskription

16.9.14 till 9 kap. 14 § Specialmotivering

14 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen. Meddelande om uppsägningen skall sändas till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter det att meddelandena avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Meddelandena skall innehålla uppgift om detta. Saknas uppgiften, får uppsägningen ingen verkan.

Bestämmelsen, som är både vid frivillig och obligatorisk tillämplig motsvarar helt 9 16 § PFL. Här kan hänvisas till försäkring, kap. motiven till den 1986:56 s. 718 ff). Det bör framparagrafen (SOU hållas att en av försäkring beträffande en gruppuppsägning frivillig medlem drabbar också andra försäkrade som enligt gruppavtalet anslutits honom. Vad försäkring, avser jämte angär obligatorisk och meddelandena får tillställas uppsägningen hela gruppen, gruppföreståndaren (se närmare 9 kap. 16 § och avsnitt 16.9.16).

16.9.15 till 9 15 §

Specialmotivering kap.

inte betalats inom den i 15 § Har premien för en frivillig gruppförsäkring 14 § andra stycket angivna fristen därför att den försäkrade gruppmedlemmen har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har eller fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat för hans del, får en uppsägning enligt 14 § första stycket verkan först en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång. Om vid frivillig gruppförsäkring ett dröjsmål med premien beror på

till 9

Specialmotivering kap. 16 § 375

försummelse av någon, som enligt gruppavtalet skall betala premien för Avsnitt 16.9.16 gruppens räkning, får uppsägningen verkan för den försäkrade gruppmedlemmen och försäkrade som har anslutits jämte honom först en vecka efter det att medlemmen själv har fått kännedom om dröjsmålet, dock senast tre månader efter utgången av den frist som anges i 14 § andra stycket.

motsvarar 9 Paragrafen kap. 17 § första och andra stycket PFL. Det skydd den ger den försäkrade vid premiedröjsmål av vissa orsaker gäller bara vid frivillig vid förgruppskadeförsäkring; obligatorisk säkring skyddas de försäkrade enbart av i fjortondagarsfristen 9 kap. 14 § andra stycket. till om Motsvarighet regeln fortsättningsförsäkring i 9 17 § PFL saknas vid skadeförsäkkap. tredje stycket ring; detsamma gäller för övrigt återupplivning (9 kap. 18 § PFL). Paragrafen är avsedd att samma sätt som motsvarantillämpas på de regler vid personförsäkring härom SOU 1986:56 s. 720 (se ff).

16.9.16 till 9

Specialmotivering kap. 16 §

16 § Om försäkringsbolaget enligt bestämmelse i denna lag eller i gruppavtalet skall tillställa försäkrad en uppsägning eller ett annat meddelande, skall bolaget på ändamålsenligt sätt sända detta för hans kännedom. Ett meddelande som avser bestämda gruppmedlemmar skall sändas till dessa personligen.

Gruppförsäkringskapitlet avslutas med en allmän bestämmelse om

sättet att tillställa den försäkrade meddelande som skall utgå enligt lagen eller enligt gruppavtalet. Även denna har en direkt paragraf motsvarighet i PFL (9 kap. 20 §) och bör i allt väsentligt tillämpas på samma vis (se SOU 1986:56 s. 726 Vad den ff). angår särskilda informationen till gruppmedlemmarna vid med reservaförsäkring tionsanslutning (9 kap. 4 § andra stycket), kan hänvisas till vad som i allmänmotiveringen sagts om försändningssättet (avsnitt 14.3). När paragrafen anger att meddelande som angår bestämda i personer gruppen skall sändas till tar den gruppmedlemmarna personligen, inte sikte på information till eventuella nytillkommande gruppmedlemmar, vilkas namn normalt är okända för det är bolaget; förenligt med lagtexten att meddelandena här tillställs gruppens företrädare för distribution till alla gruppmedlemmar som inte har fått tidigare sådana. Inte heller avses meddelande till bara en del av gruppen, om det rör sig om som tillhör en viss samtliga kategori; även i ett sådant fall kan underrättelse företrädaren gå genom för gruppen.

376 till 10 1 § Specialmotivering kap.

Avsnitt 16. 10.1 16.10 till 10

Specialmotivering kap. (Kollektivavtalsgrundad försäkring)

har rubriken Kollektivavtalsgrundad försäkring och inne- Kapitlet håller tio Väsentligen följer reglerna vad som föreslagits paragrafer. i PFL för motsvarande försäkringar. I 1 § anges vilka skadeförsäksom anses som Dessutom föreskrivs att beringar ka-försäkring. av skall jämställas med ersättning talning på grund garantivillkor från en Av 2 § framgår vilka regler i tidigare kapitel ka-försäkring. om individuell som skall på ka-försäkring. I försäkring tillämpas vidare att även den försäkrade har upplysningsparagrafen anges och 4 Ka-försäkringens konstruktion anmälningsplikt enligt kap. beskrivs om information. Tiden för i 3 §. I 4 och 5 §§ ges regler av försäkringen och ändring av förbolagets ansvar, uppsägning behandlas i 6, 7 resp. 8 §. I 9 § finns regler om efterskydd. säkringen avslutas i 10 § med om oriktiga uppgifter som lämnas Kapitlet regler av annan än den som kräver ersättning.

16.10.1 till 10 kap. 1 §

Specialmotivering

tilll § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäkring lämpas på skadeförsäkringar som 1. tecknas av arbetsgivare för att ge försäkringsskydd åt anställda, 2. meddelas enligt försäkringsvillkor som följer ett i villkoren angivet kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation och 3. tecknas hos ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet. Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren själv till hans verksamhet. Närstående till anoch annan som har anknytning ställda eller andra försäkrade kan också omfattas av försäkringen. Om försäkringsskyddet enligt ett kollektivavtal som avses i första stycket som inte har tecknat skall gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare försäkring trots att de har varit skyldiga att göra det, skall utgående ersättning anses som ersättning från en kollektivavtalsgrundad försäkring.

motsvarar 10 1 § Utöver vad som Paragrafen kap. PFbförslaget. av motiven till den bestämmelsen SOU 1986:56 s. framgår (jfr 730 ff) bör följande sägas. Liksom vid är det de anställda (och andra som

personförsäkring

andra omfattas av försäkringen) som skyddas av en enligt stycket Dessa är därför att anse kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring. som försäkrade 1 2 § Detsamma skall gälla (jfr kap. lagförslaget). vid som tecknar i avsikt att skydda ansvarsförsäkring arbetsgivaren den anställde mot t.ex. TFA (10 kap. 3 § andra styckpersonskada, et). teckna en försäkring i avsikt att få kompensation för Skulle en arbetsgivare en förmån som han givit direkt till den anställde, är det däremot inte fråga om en ka-försäkring. Aven om försäkringen har stöd i ett kollektivavtal

till 10 3 § 377 Specialmotivering kap.

måste nämligen beaktas att försäkringsersättningen betalas till arbetsgivar- Avsnitt 16. 10.3 en. På försäkringar av detta slag blir reglerna om individuell försäkring eller ibland gruppförsäkring tillämpliga.

Bestämmelserna i tredje stycket skall ses mot bakgrund särskilt av den skatterättsliga lagstiftningen (jfr 32 § och kommunalskattelagen anvisningarna till denna paragraf beträffande A- och vid B-belopp AGB).

16.10,2 till 10 2 §

Specialmotivering kap.

2 § För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller 1, 4 och 6 kap., 7 kap. 1-4 §§ och 6-10 §§ samt 8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapüeL Upplysnings- och anmälningsplikt enligt 4 kap. åvilar även den försäkrade. Vad som i $5 §§ sägs om anställda gäller också andra som omfattas av försäkringen. Av första stycket - sammanställt med vissa i 10 särregler kap. framgår i vilken mån reglerna om individuell skall tillförsäkring lämpas på ka-försäkringen. Vi kan här hänvisa till allmänmotiveringen (avsnitt 15) och till motsvarande bestämmelse för gruppförsäkring (9 kap. 2 §, avsnitt 16.9.2 ovan) Reglerna i andra stycket har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 15.1 ovan). Till den del bestämmelserna i tar sikte förtredje stycket på säkringsbolagets och arbetsmarknadsparternas informationsskyldighet enligt 4 och 5 §§ finns en i 10 2§ andra motsvarighet kap. stycket PFL-förslaget (SOU 1986:56 s. 733 f). Det bör påpekas att information enligt 4 och 5 §§ skall lämnas inte bara till den anställde utan också till andra som omfattas av försäkringen, t.ex. närstående till den anställde. I övrigt kan hänvisas till avsnitt 16.10,3 nedan.

1610.3 Specialmotivering till 10 3 § kap.

3 § Arbetsgivaren ingår avtal om kollektivavtalsgrundad försäkring med försäkringsbolaget och är försäkringstagare. Anställd som försäkringen avser att skydda anses som försäkrad, även om försäkringen gäller ersättningsskyldighet för arbetsgivaren.

I paragrafens första stycke klarläggs att det vid ka-försäkring är arbetsgivaren som är försäkringstagare (jfr 10 3§ PFL-förkap. slaget, se även SOU 1986:56 s. 734). Som anförs i allmänmotiveringen (avsnitt 15.1) tillgodoses vid den skadeförsäkring försäkrades intressen i tillräcklig mån utan en bestämmelse motsvarande den i PFL-förslaget att den försäkrade vid av vissa bestämtillämpning melser skall anses som försäkringstagare.

378 Specialmotivering till 10 kap. 5 §

Avsnitt 16.10.5 Av andra stycket framgår att vid TFA och liknande kollektivavtalsgrundade försäkringar den anställde är att anse som försäkrad. De särskilda regler som gäller om försäkrade, t.ex. 10 kap. 2§ andra stycket, är därför tillämpliga på honom. Det innebär också att reglerna i 7 kap. 7-10 §§ om den skadelidandes rätt inte blir aktuella för hans del. Som försäkrad anses också den som omfattas av försäkringen utan att vara anställd, t.ex. någon närstående till en anställd (jfr 10 kap. 2 § tredje stycket).

16.10.4 till 10 4 §

Specialmotivering kap.

4 § När en överenskommelse som medför skyldighet för arbetsgivare att teckna kollektivavtalsgrundad försäkring har ingåtts, skall försäkringsbolaget och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen följer på lämpligt sätt informera de arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. Informationen skall avse arbetsgivarnas skyldighet att teckna försäkring, kostnaderna för försäkringen och omfattningen av denna. Under försäkringstiden skall bolaget och arbetsmarknadsparterna i skälig omfattning informera arbetsgivare och anställda om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Informationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall åvilar bolaget och gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget. Paragrafen behandlar den information som skall lämnas såväl innan en tecknas som under (jfr 9 4 §). ka-försäkring försäkringstiden kap. Bestämmelserna ansluter i allt väsentligt till reglerna i 10 kap. 4 § 1986:56 s. 734 ff), och liksom vid personför- PFL-förslaget (SOU säkring är reglerna anpassade efter informationsreglerna i 2 kap. för individuell försäkring (jfr avsnitt 16.9.4 ovan). - Vid personförsäkring förekommer det att ersättningsanspråk framställs även av någon annan än den som omfattas av försäkringen. Vanligen är det då en förmånstagare som vänder sig till bolaget. Också vid skadeförsäkring kan det inträffa att någon som inte omfattas av försäkringen fordrar ersättning av försäkringsbolaget, nämligen om en skadelidande utnyttjar reglerna i 7 kap. 7 § om direktkrav mot försäkringsbolaget. Därför föreskrivs i andra stycket att bolagets informationsmed anledning av försäkringsfall gäller även mot annan skyldighet som har anspråk mot bolaget.

16.10.5 till 10 5 §

Specialmotivering kap.

5 § När en kollektivavtalsgrundad försäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har ändrats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringsskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen.

till 10 Specialmotivering kap. 6 § 379

Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och Avsnitt 16.10.6 avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de anställdas kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig. Reglerna i 2 kap. 5 § tillämpas vid kollektivavtalsgrundad försäkring. Om bolaget underlåter att fullgöra sin informationsskyldighet enligt denna lag, gäller 2 kap. 6 §.

Sedan en ka-försäkring har meddelats skall särskilda bolaget genom försäkringsbesked informera dem som omfattas av I försäkringen. allmänhet är det genom ett sådant besked som den anställde får klart för vilket sig skydd han har genom försäkringen, och det är därför viktigt att den försäkrade kan lita beskedet. Detta skall på upplysa om bl.a. de som i avgränsningar gäller försäkringsskyddet liksom om de rättigheter och som med försäkskyldigheter följer ringen. Skulle beskedet återge villkoren fel, kan det få en civilrättslig verkan till förmån för den försäkrade. Bestämmelserna överensstämmer till stor del med i reglerna 10 kap. 5 § och vi kan hänvisa till PFL-förslaget deras motiv (SOU 1986:56 s. 737 avviker dock f). Godtrosregeln något från motsvarande regler i PFL. Liksom vid gruppskadeförsäkring (9 kap. 5 § SkFL) kan den försäkrade inte åberopa ett felaktigt försäkringsbesked om han insett eller bort inse även om det vid oriktigheten, skadefallet gått mindre än fjorton sedan dagar försäkringsbolaget sänt beskedet. lika som vid Informationsplikten går långt gruppskadeförsäkring. Om det åligger den försäkrade att iaktta t.ex. en särskilt viktig säkerhetsföreskrift skall - liksom vid individuell försäkring - detta framhållas i försäkringsbeskedet avsnitt 16.2.2 (jfr och 16.9.5 ovan). På samma vis som vid skall personförsäkring försäkringsbolaget lämna viss information i samband med av regleringen försäkringsfallet. Vidare gör även SkFL det att använda marknadsmöjligt föringslagens sanktionssystem mot det försäkringsbolag som försummar informationsplikten SOU 1986:56 s. 738 (jfr f).

16.10.6 till 10

Specialmotivering kap. 6 §

6 § När en arbetsgivare tecknar försäkring som han enligt kollektivavtal är skyldig att teckna, räknas tiden för bolagets ansvar från och med den dag då arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtalet eller den senare dag som anges i kollektivavtalet. I annat fall räknas tiden från och med dagen efter den då ansökan om försäkring avsändes eller lämnades till bolaget.

Av paragrafen framgår från vilken tidpunkt försäkringsbolagets ansvar löper då försäkringen tecknas av en på grund arbetsgivares

380 till 10 9 § Specialmotivering kap.

Avsnitt 16. 10.9 ett kollektivavtal, liksom då den tecknas utan stöd förpliktelse enligt av ett sådant avtal. Vi kan här hänvisa till motiven till motsvarande regler i 10 6 § PFL-förslaget (SOU 1986:56 s. 739 f; jfr även kap. 3 2 § och 9 kap. 6 § lagförslaget). kap.

16.10.7 till 10 kap. 7 §

Specialmotivering

7 § Försäkringsvillkoren får innehålla att försäkringen inte kan upphöra på grund av uppsägning, så länge arbetsgivaren enligt kollektivavtal är skyldig att hålla försäkringen. Om villkoren inte innehåller en sådan bestämmelse gäller vad som anges i andra stycket. av En försäkring som gäller tills vidare kan sägas upp till utgången månaden efter den då uppsägning skedde. Vid försäkring som gäller för viss tid kan bolaget säga upp försäkringen för upphörande i förtid bara om premien inte erläggs i rätt tid. Uppsägningstiden skall då vara en månad, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen till arbetsgivaren.

Paragrafen behandlar parternas möjligheter att säga upp försäkringen. Motsvarande finns i 10 7 § PFL-förslaget. Utan att regler kap. det innebär i sak, föreslår vi dock en något annan någon ändring i SkFL SOU 1986:56 s. 741 ff). Som framgår av formulering (jfr 10 2 § andra till SkFL har bolaget vid kakap. stycket förslaget till skillnad mot vad som gäller vid individuell försäkring, försäkring, att även av den försäkrade. Försummar möjlighet begära upplysning den försäkrade sin eller åsidosätter han på annat upplysningsplikt vis sina kan detta inverka på ersättningens storlek vid förpliktelser, ett eventuellt Är det en som gäller för viss försäkringsfall. försäkring dock i förtid av tid, får bolaget inte säga upp försäkringen på grund den försäkrades försummelse (och inte heller arbetsgivarens förutom vid hur allvarlig den än är (jfr

summelse, premiedröjsmål)

9 kap. 11 §).

16.10.8 till 10 kap. 8 § Specialmotivering

8 § Försäkringsbolaget får i försäkringsvillkoren förbehålla sig rätt att ändra försäkringen under försäkringstiden. Ändring får dock göras bara med av de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal godkännande som försäkringen följer.

I för försäkringsbolaget att ändparagrafen anges förutsättningarna ra villkoren under Vi kan hänvisa till specialmotiförsäkringstiden. till motsvarande i 10 8 § PFL 1986:56 s. veringen regel kap. (SOU 743 f).

16.10.9 till 10 kap. 9 §

Specialmotivering

9 § När någon lämnar sin anställning har han rätt till efterskydd enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Detsamma gäller när någon av annan anledning inte längre uppfyller kraven för att omfattas av försäkringen.

till 10 10 § Specialmotivering kap. 381

Särskilt när en är det vid van- Avsnitt anställning upphör personförsäkring 16.10.10 ligt att vederbörande har ett under viss tid eller rätt till efterskydd fribrev. Det förekommer också att försäkringsskyddet förlängs genom att bolaget meddelar en I PFL-förfortsättningsförsäkring. slaget finns emellertid inte några materiella bestämmelser detta på område, utan det erinras endast om att villkoren för ka-försäkringen kan innehålla regler i dessa 9 § Befrågor (10 kap. PFL-förslaget). träffande ka-försäkring som är utformad som en skadeförsäkring torde i de allra flesta fall inte ha ansvar mot den bolaget något försäkrade sedan t.ex. en anställning Som anförs i allmänupphört. motiveringen (avsnitt 15.3 ovan) förekommer det dock ibland ett efterskydd, vilket bör framgå av SkFL. Sådant aktualiseras i så fall som regel då vederbörande slutar sin men det kan också anställning, bli tillämpligt om en anställd av i på grund exempelvis minskning arbetstiden inte längre är kvalificerad för fortsatt försäkringsskydd.

16.10.10 till 10 10 §

Specialmotivering kap.

10 § Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap. 1-4 §§ mot den som kräver ersättning åberopa att någon annan har eftersatt sin upplysnings- eller anmälningsskyldighet.

Enligt 4 1 och 3 §§ är det kap. försäkringstagaren som har upplysnings- och anmälningsplikt i förhållande till försäkringsbolaget; felaktiga uppgifter från den som är försäkrad utan att samtidigt vara försäkringstagare kan inte reducera Vid försäkringsersättningen. ka-försäkring har emellertid också den försäkrade och upplysningsanmälningsplikt mot 2 § andra Liksom vid bolaget (10 kap. stycket). personförsäkring (10 kap. 11 § PFL-förslaget) skall dock enligt förevarande paragraf ojämkad till försäkrad som inte ersättning utgå själv är ansvarig för att har fått fel besked. bolaget Bestämmelsen torde få sin största betydelse vid försummelser på arbetsgivarsidan. Men den är också tillämplig om t.ex. en anställd beträffande en närstående, som också omfattas av inte försäkringen, upplyser om de rätta förhållandena. Men får självfallet exempelvis den anställde finna sig i att sätts ned om ersättningen oriktiga uppgifter lämnats till bolaget av arbetsgivaren och det framkommer att dessa härrör från den anställde själv.

M

sou 1989:88 383

17 införande

Lag

om av

skadeförsäkringslagen

Beträffande personförsäkring var att PFL i utgångspunkten princip

skulle tillämpas endast som meddelats på försäkringar efter att lagen

trätt i kraft. Med tanke att dessa på försäkringar ofta löper under

lång tid var det emellertid att i vissa nödvändigt lagen för för-

säkringstagarna viktiga avseenden slog igenom också på försäkringar som meddelats innan trätt

personförsäkringslagen i kraft, oavsett

om försäkringen eller förnyats inte efter att lagen börjat gälla. För

gruppförsäkring och ka-försäkring fanns det också anledning att

beakta att nuvarande är illa lagstiftning anpassad till dessa för-

säkringar (SOU 1986:56 s. 748 ff).

Skadeförsäkring skiljer sig från personförsäkring bl.a. det viset på att den i allmänhet för kortare gäller betydligt tid. Detta gör det

mera naturligt att endast äldre tillämpa lag på försäkringar som

meddelats innan SkFL trätt i kraft och som inte förnyats därefter.

Vad som talar särskilt för med denna regler innebörd beträffande

individuella är att SkFL - som är

konsumentförsäkringar tvingande

- är mycket lik den vid

konsumentförsäkring tvingande KFL. Och

såvitt gäller bör beaktas

företagsförsäkring att FAL i vissa delar inte

får åsidosättas i villkoren och därför i någon mån ger försäkrings-

tagarsidan ett bättre skydd än SkFL, vilken i är lag princip dispositiv

på försäkringar av detta Mot denna slag. bakgrund föreslår vi som

huvudregel att endast äldre lag tillämpas på försäkringar som med-

delats innan SkFL trätt i kraft om de inte förnyats därefter (2§

nedan).

Om en äldre den försäkring (antingen är individuell eller inte) förnyats efter att SkFL trätt i kraft är det emellertid lämpligt att

SkFL gäller för försäkringen; försäkringen bör rimligen kunna an-

passas till den i samband med nya lagstiftningen förnyelse. Be-

träffande följderna av oriktiga upplysningar som lämnats innan

SkFL trätt i kraft bör det dock, på samma vis som föreslagits för

personförsäkringens del, inte komma att annat än ifråga tillämpa

äldre lag. Likaså bör om rätten frågan att få en äldre försäkring

förnyad och vad parterna skall iaktta för att undgå förnyelse avgöras med stöd av äldre lag (1 § nedan).

384 Lag om införande av skadeförsäkringslagen

Liksom vid passar de nuvarande lagreglerna

Avsnitt 17 personförsäkring

för som meddelas som gruppförsäkring eller dåligt skadeförsäkring Beträffande får man dessutom räkna ka-försäkring. ka-försäkring kommer att bestå en rätt lång tid med att en del äldre försäkringar efter att SKFL trätt i kraft. Detta skulle kunna motivera att det för skulle liknande dessa bägge försäkringsformer gälla övergångsregler för del, dvs. äldre lag till-

dem som föreslogs personförsäkringens

men också vissa regler i lämpas så länge försäkringen inte förnyats,

SkFL. Det får anses att äldre gruppförsäkringar för konsumenangeläget hänseenden behandlas samma vis som äldre inter i de flesta på dividuella det kan vara en tillfällighet att försäkringsförsäkringar; valt en i stället för en individuell hem-

tagaren grupphemförsäkring

Som föreslås att bl.a. äldre individuella försäkring. framgått endast av äldre dvs. KFL, tills konsumentförsäkringar regleras lag, äldre äldre konsumentgruppförde förnyas. Skall lag tillämpas på man däremot i allmänhet formellt FAL (jfr 1 § säkringar skall följa får det- med kännedom om nuvatredje stycket KF L). Emellertid rande förhållanden - antas att bolagen även på äldre gruppförtill dess de som iakttar KFL, varvid säkringar (fram förnyas) regel individuell och gruppförsäkring för konsukonsumentförsäkring behandlas lika i avseenden som är för konsumenten. menter viktiga kan man att de flesta i den mån de

Vidare utgå gruppförsäkringar,

att gälla, kommer inte förnyas redan i samband med att SkFL börjar att förnyas en rätt kort tid efter att lagen trätt i kraft. och som ett led i strävandena att försöka få

Mot denna bakgrund

som föreslår vi att äldre lag så lättillämpade övergångsregler möjligt som inte efter att

skall tillämpas pâ äldre gruppförsäkringar förnyats

SkFL trätt i kraft (2 § första stycket nedan). faller det inte lika naturligt att Vad gäller äldre ka-försäkring sig äldre rätt. brukar inte förnyas utan gäller tillämpa Försäkringarna och man måste räkna med att en del kommer att bestå en tills vidare rätt tid efter att den nya trätt i kraft. På sätt anges nedan i lång lagen är det önskvärt att man vid ka-förfråga om allframtidsförsäkring säkring inte lång tid efter att den nya lagen trätt i kraft skall behöva tillbaka till äldre som dessutom är dåligt anpassad till detta gå lag, Man kan räkna med att vid de allra flesta kaslag av försäkring. kommer att ha utformats med iakttagande av försäkringar villkoren i kraft. På härav har vi reglerna i SkFL redan då lagen träder grund funnit att SkFL kan tillämpas även på äldre ka-försäkringar.

träder i kraft den l januari 1992. l § Skadeförsäkringslagen (1992:000) som har meddelats eller förnyats efter Lagen tillämpas på försäkringar som har meddelats före ikraftträikraftträdandet. På förnyade försäkringar och konsumentdandet tillämpas dock lagen (1927:77) om försäkringsavtal

om av

Lag införande skadeförsäkringslagen 385

försäkringslagen (1980:38) i fråga om försummelse av upplysningsplikten Avsnitt 17 som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Man kan liksom vid räkna med att personförsäkring försäkringsbolagen kommer att få rådrum att anpassa sina villkor efter den nya regleringen. - SkFL skall inte bara tillämpas på försäkringar som meddelas efter ikraftträdandet utan också som förpå försäkringar nyas därefter. Som påpekats tidigare skall om dock frågan förnyelse avgöras med stöd av äldre lag. Är det om t.ex. en fråga pälsförsäkring kan försäkringstagaren därför inte rätt att få åberopa någon försäkringen förnyad. Detta kan dock inte anses som större någon olägenhet eftersom försäkringstagaren med stöd av 3 1 § SkFL kap. kan begära att få en ny försäkring. Beträffande t.ex. skyldigheten att betala som hänför premie sig till tiden före ikraftträdandet skall endast äldre lag tillämpas. Detta får anses så självklart att det inte behöver i anges särskilt övergångsbestämmelserna. Däremot har vi funnit det att förskriva att lämpligt äldre lag gäller i fråga om försummad som kan upplysningsplikt hänföras till tiden före ikraftträdandet av SkFL ovan och SOU (se 1986:56 s. 748). I dessa fall skall sålunda FAL iakttas vid företagsförsäkring och KFL vid Eftersom konsumentförsäkring. påföljderna i KFL och SkFL är lika finns mycket det inte som vid personförsäkring anledning att ha en regel som hindrar oskälig nedsättning vid konsumentförsäkring.

2 § För försäkringar som meddelats före ikraftträdandet och som inte förnyats efter denna tidpunkt (äldre försäkringar) gäller lagen (1927:77) om försäkringsavtal och konsumentförsäkringslagen (1980:38) om inte annat följer av andra stycket. SkFL tillämpas på äldre försäkringar som meddelats för all framtid. I stället för 7 kap. 1-6 §§ gäller dock 54-58 §§ och 87 § lagen (1927:77) om SkFL försäkringsavtal. tillämpas också på äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar.

I överensstämmelse med vad som för föreslagits personförsäkring är huvudregeln att äldre lag tillämpas på skadeförsäkringar som meddelats innan den nya lagen trätt i kraft, vilket skall ses mot bakgrund av att de flesta antas eller bli skadeförsäkringar upphöra förnyade en relativt kort tid efter att SkFL trätt i kraft. Av 1 § att framgår SkFL skall gälla om en efter försäkring förnyats ikraftträdandet. Från huvudregeln undantas vidare äldre och allframtidsförsäkringar äldre ka-försäkringar - här skall i SkFL princip gälla omedelbart. Det är angeläget att man vid inte att allframtidsförsäkring tvingas äldre följa lag lång tid efter att den nya lagstiftningen trätt i kraft. Av 1 kap. 3 § tredje stycket SkFL att vid sådan framgår försäkring får tillämpas försäkringsvillkor som avviker från Därför möter lagen. det inte något hinder att även äldre allframtidsförsäkringar följer SkFL. Enligt 1 kap. 3 § andra beträffande stycket gäller tredje mans

av 386 Lag om införande skadeförsäkringslagen

trots den avtalsfrihet som annars kan Avsnitt 17 skydd att parterna inte, gälla får avvika från lagen. Visenligt SkFL, genom försäkringsvillkoren är om skyddet för tredje man i FAL i princip serligen reglerna dispositiva, men i vissa avseenden går de längre än motsvarande bestämmelser i SkFL. Av den anledningen föreslås att reglerna i 54-58 §§ och 87 § FAL skall tillämpas på äldre allframtidsförsäkringar i stället för 7 kap. 1-6 §§ SkFL. Som framgått har vi funnit att SkFL kan tillämpas även på äldre Då det brott mot biförpliktelser bör emellerka-försäkringar. gäller tid - även om det ansetts inte behöva uttryckligen anges i övergångsbestämmelserna — i 4 SkFL av skäl iakttas reglerna kap. naturliga endast om inträffar efter lagens ikraftträdande. För försäkringsfallet att i SkFL om brott mot upplysningsplikten skall tillämpas reglerna äldre bör dessutom krävas att det är en plikt enligt på försäkringar SkFL som åsidosatts. Om den försäkrade har brutit mot en uppnär FAL bör liksom vid personförsäkring sålunda lysningsplikt gällt denna lag tillämpas (jfr 1 § i fråga om förnyade försäkringar). Uppär emellertid av så underordnad betydelse vid kalysningsplikten att det i övergångsbestämmelserna inte heller i det avförsäkring seendet behöver tas med en särskild regel. Om det någon gäng skulle bli aktuellt att brott mot upplysningsplikten som åberopa hänför till tiden före SkFL utgår vi från att försäkringsbolaget sig FAL ett sätt som är mot den inte tillämpar på uppenbart oskäligt 4 § andra stycket ikraftträdandelagen till ersättningsberättigade (jfr PFL; SOU 1986:56 s. 752). om tredje mans skydd samt Reglerna försäkringsersättningen, och frågor som anknyter till denna i 6, 7 resp. skaderegleringen 8 SkFL bör på äldre ka-försäkring om försäkringskap. tillämpas. fallet inträffar efter att trätt i kraft. Vad gäller försäkringslagen kan nämnas att villkoren i allmänhet noga beskriver ersättningen hur värderingen skall ske. Visserligen går som nyss anförts tredje- 7 1-6 §§ SkFL i vissa avseenden inte lika mansskyddet enligt kap. som FAL, men reglerna torde vid de skadeförsäkringar långt enligt som meddelas i form av ha så ringa betydelse att man ka-försäkring helt kan bortse från äldre i detta sammanhang. Bestämmelserna i lag 8 5 och 6 §§ i och för inte ka-försäkringen och kap. angår sig om i 8 kap. 7 och 8 §§ bör tillämpas reglerna domstolsprövning endast i om som sänds efter ikraftträdandet. Skulle fråga uppsägning ett krav ha preskriberats redan under den på försäkringsersättning tid äldre varit tillämplig skall reglerna i 8 kap. 4 § rimligen inte lag kunna av den annars ersättningsberättigade (jfr 8 § andra åberopas till PFL). Vad angår information blir det stycket övergångsreglerna beträffande äldre givetvis inte aktuellt att tillämpa ka-försäkring 10 kap. 4 § första stycket och 5 § första stycket första meningen. Ej heller kommer det vid sådan försäkring i fråga att följa bestämmel-

om Lag införande av

skadeförsäkringslagen 387

serna i 10 6 §. I dessa avseenden kap. har vi också ansett det Avsnitt 17 obehövligt med i

uttryckliga regler ikraftträdandelagen.

Eftersom även 1 3 och 4 §§ SkFL skall kap. gälla för äldre kaförsäkring kan parterna komma överens om att avvika från övergångsbestämmelserna under samma förutsättningar som de kan frångå SkFL vid försäkringar som meddelas eller efter förnyas lagens ikraftträdande.

sou 1989:88 389

Följdlagstiftning

I detta avsnitt tar vi upp till dels helt dels förslag ny lagstiftning, ändringar i nuvarande lagstiftning och i vårt tidigare förslag till personförsäkringslag.

18.1 Förslag till om i lag ändring

personförsäkringslagen (19XX:00O) (lagförslag 3)

lkap. 5§

Om en personförsäkring ingår som en del i en försäkring enligt skadeförsäkringslagen (1992:000), gäller för personförsäkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 kap., 9 kap. 2 § första meningen, 3, 14 och 19 §§ samt 10 kap. 2 § första stycket första meningen, 3, 11 och 12 §§ denna lag, dels 1 kap. 3 och 4 §§, 2, 3 och 5 kap., 9 kap. 1 §, 2 § tredje meningen, 3-11 och 13-16 §§ samt 10 kap. 1 §, 2 § sista stycket och 3-9 §§ skadeförsäkringslagen (1992:000).

Som framgått av det föregående_ (avsnitt 6.3) har vi samma inställning som tidigare till hur man bör behandla kombinerade försäkringar (jfr SOU 1986:56 s. 222 och 479 f). Vad som åsyftas är försäkringar som består av personförsäkring och skadeförsäkring; för att förenkla lagtexten beskrivs personförsäkringen som en del av en skadeförsäkring. PFL bör således i den vi i omfattning föreslagit PFL-betänkandet reglera personförsäkringen vad angår brott mot biförpliktelser, förfoganden över försäkringen, förhållandet till tredje man, skaderegleringen samt vissa speciella frågor kring gruppförsäkring och ka-försäkring. När det gäller information, försäkringsavtalet och premien bör emellertid reglerna i SkFL även tillämpas på personförsäkringen. Sålunda skall bestämmelserna i 2, 3 och 5 kap. SkFL tillämpas på individuell som utgör en personförsäkring del av en skadeförsäkring. Om personförsäkringen ingår i en gruppförsäkring eller i en ka-försäkring som i övrigt avser skadeförsäkring, bör reglerna i 9 resp. 10 kap. SkFL följas. Vad som finns skäl att här undanta är endast de hänvisningar som görs till tidigare kapitel i lagen och bestämmelserna som härtill 2 § anknyter (9 kap.

390 Följdlagstiftning

Avsnitt 18.2 första meningen och 12 § samt 10 kap. 2 § första och andra styckena och 10 § SkFL). I den mån SkFL skall tillämpas på en personförsäkring, bör reglerna vara tvingande i samma omfattning som gäller för skadeförsäkringen (1 kap. 3 och 4 §§ SkFL).

18.2 till om säkerhetsrätt i

Förslag lag försäkringsersättning (lagförslag 4)

1 § Denna lag tillämpas, om en sådan säkerhetsrätt för borgenär som avses i 4 § 2-4 eller i 5, 6, 7 eller 8 § förmånsrättslagen (1970:979) gäller i försäkrad fastighet eller i försäkrad lös sak. Avtalsvillkor som inskränker de rättigheter för borgenärer som följer av lagen är ogiltiga. Här anges räckvidden av lagen. Den ersätter lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal men sträcker sig längre än den äldre lagstiftningen. Den nya lagen är tillämplig i alla de fall som behandlas i 7 kap. 4 § SkFL - sålunda också vid annan försäkring än brandförsäkring och även i fråga om andra säkerhetsrätter än panträtt i fast egendom och i tomträtt. Enligt andra stycket är lagen tvingande till förmån för de borgenärer som avses. Däremot kan genom försäkringsavtalet inskränkas ägarens rätt t.ex. att uppbära ersättning enligt 2 §. 2 § Om vid försäkringsfall ersättning för skada på egendomen uppgår till högst en tiondel av värdet av den egendom vari en säkerhetsrätt gäller, är ägaren av den försäkrade egendomen framför borgenären berättigad att själv uppbära ersättningen av försäkringsbolaget. Är ersättningen större, får den utan borgenärens medgivande utbetalas till annan endast om skadan har avhjälpts eller säkerhet, som länsstyrelsen har godkänt, har ställts för ersättningens återbärande för den händelse skadan inte avhjälps inom skälig tid. Visar inte ägaren inom två månader efter det att ersättningen har förfallit till betalning att han är berättigad att uppbära beloppet, eller har uppburet belopp återbetalats, skall bolaget nedsätta beloppet hos länsstyrelsen för utbetalning till den som har rätt härtill. Bolaget skall samtidigt lämna uppgift om borgenär vars namn och adress har anmälts hos bolaget och skriftligen underrätta sådan borgenär om nedsättningen. I första stycket preciseras den närmare innebörden av regeln i 7 kap. 4 § SkFL, att den försäkrade egendomens ägare har rätt att framför borgenären uppbära ersättningen, om dennes säkerhet inte väsentligt minskat genom försäkringsfallet. Till en början har ägaren denna rätt när ersättningen uppgår till högst 1/10 av värdet av den egendom där säkerhetsrätten gäller. Det har ansetts mera konsekvent att sätta ersättningen i relation till detta värde än som enligt 1927 års lag till det belopp för vilket försäkringen gäller i egendomen. Det avgörande för borgenärens trygghet är ju inte för-

F0‘ljdlagstiftmng

säkringsbeloppet utan värdet av den egendom där hans säkerhets- Avsnitt 18.2 rätt gäller. Vid t.ex. företagshypotek skulle dessutom regeln i 1927 års lag bli svår att tillämpa. Det är ägarens sak att visa, att försäkringsersättningen inte är större än paragrafen anger. Många gånger torde detta stå klart utan närmare t.ex. om ersättutredning, ning skall utgå för en maskin använd i en större företagsintecknad rörelse. - Vidare kan inte säkerheten anses minskad om väsentligt ägaren avhjälpt skadan eller om han ställt sådan säkerhet som föreskrivs i styckets andra mening. I dessa senare hänseenden motsvarar reglerna vad som beträffande av gäller brandförsäkring fastighet enligt den nuvarande lagen. - Som avhjälpande räknas också att egendom vari säkerhetsrätten gäller återanskaffas, om rätten kvarstår i den nya egendomen (t.ex. vid företagsinteckning). Stadgandet i andra stycket stämmer med i 1 § väsentligen regler andra stycket av 1927 års lag.

3 § Om ett ersättningsbelopp har nedsatts hos länsstyrelsen, skall denna så snart det kan ske utsätta sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och beloppets fördelning. Kallelse till sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton dagar i förväg sändas till den försäkrade egendomens ägare och till kända borgenärer med säkerhetsrätt i egendomen, med uppmaning att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Om det finns särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst fjorton dagar i förväg föras in i Post- och Inrikes Tidningar. I övrigt skall i fråga om fördelning av ersättningsbeloppet gälla vad som föreskrivits om fördelning av köpeskilling vid exekutiv försäljning av egendomen.

Paragrafen motsvarar i stort sett i 2 § i 1927 års med reglerna lag, som föranleds jämkningar av att den nya lagstiftningen har större räckvidd. Liksom enligt 6 19 § skall kunkap. expropriationslagen görelse införas i Post- och Inrikes bara om det finns Tidningar särskilda skäl. Detta är framför allt fallet om det finns betydande risk att okända borgenärer kan göra anspråk på en del av ersätt- - av att ett ningen. Följden anspråk inte anmäls är självfallet endast att borgenären inte kan göra anspråk på försäkringsersättningen; däremot kan han alltjämt göra sin fordran i eventuellt gällande kvarstående säkerhet.

4 § Om försäkringsbolaget är ansvarigt för inträffad skada i förhållande till med säkerhetsrätt borgenär i egendomen men inte mot egendomens ägare, inträder bolaget i borgenärens rätt i den mån borgenärens fordran har betalats. Är fordringen intecknad, skall på ansökan av länsstyrelsen pantbrev eller företagshypoteksbrev för det sålunda betalade beloppet utfärdas med företrädesrätt näst efter intecknat inte belopp, på vilket betalning utfallit, och överlämnas till bolaget som säkerhet för dess fordran.

Paragrafen motsvarar 4 § i 1927 års lag, också här med vissa jämk-

Följdlagstiftning

Avsnitt 18.3 av den nya lagens räckvidd; bestämmelsen omfattar

ningar på grund också andra inteckningar än i fast egendom och tomträtt. ju

5 § Utfaller vid fördelning av medel betalning på beloppet av pantbrev eller företagshypoteksbrev, skall sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft länsstyrelsen genast göra anmälan härom till inskrivningsmyndigheten och insända fördelningslängd dit.

motsvarar 5 § första stycket i 1927 års lag med jämkningar av Regeln liknande skäl som i föregående paragrafer.

6 § Utan hinder av att beloppet av skada som avses i 2 § har fastställts vid förhandling mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget får borgenär med säkerhetsrätt i egendomen hos bolaget begära att skadans belopp skall, såvitt angår hans rätt, fastställas i den ordning försäkringsavtalet stadgar. Begäran skall framställas inom en månad efter det att skadan inträffade eller, om anmälan om borgenärens namn och adress gjorts hos bolaget, inom fjorton dagar efter det att borgenären underrättats om skadebeloppets fastställande. Framställs första stycket av flera borgenärer, skall de begäran enligt utse ett ombud att föra talan i saken. Kommer de inte överens gemensamt skall ombudet utses av länsstyrelsen.

Bestämmelsen motsvarar i sak 6§ i 1927 års I enlighet med lag. modern krävs inte längre att borgenären skall lagstiftningspraxis

underrättas i rekommenderad försändelse.

7 § Behörig länsstyrelse enligt denna lag är länsstyrelsen i länet där säkerhetsrätten är registrerad eller, när så inte har skett, länet där egendomen Fanns egendomen utomlands, är länsstyrelsen i fanns vid försäkringsfallet. Stockholms län behörig.

Med tanke på att den nya lagen rör också säkerhetsrätt i lös egen-

dom har vi funnit det nödvändigt att precisera vilken länsstyrelse som skall om fördelning av ersättningen. uppta frågor

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i den 1 januari 1992. Lagen tillämpas på försäkringar

kraft

som har meddelats eller förnyats efter ikraftträdandet. På försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet gäller lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal.

bör utformas i med huvudregeln

Övergångsbestämmelserna enlighet

i lagen om införande av SkFL, dvs. lagen tillämpas på försäkringar som meddelas eller förnyas efter ikraftträdandet.

18.3 till om i

Förslag lag ändring

försäkringsrörelselagen (1982:713) (lagförslag 5)

19 kap. 6 § och verkställande direktören i ett försäkringsbolag skall för den Styrelsen verksamhet som bedrivs i Sverige övervaka att även andra försäkringsvillkor

393 Följdlagstiftning

än premien är skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är avsedd att Avsnitt 18.4 ge, den risk försäkringen skall täcka och omständigheterna i övrigt. Styrelsen och verkställande direktören skall lämna försäkringsinspektionen alla upplysningar som inspektionen behöver för att granska att tillämpade villkor är skäliga. Vid granskningen bör inspektionen ägna särskild uppmärksamhet åt villkoren för sådana försäkringar som konsumenter tecknar huvudsakligen för enskilt ändamål. I fråga om transport- och sjökaskoförsäkring gäller första stycket endast reseförsäkring och båtförsäkring tecknad av konsument huvudsakligen för enskilt ändamål.

Den föreslagna ändringen har som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 11) samband med att det s.k. berikandeförbudet i 39 § FAL inte får någon motsvarighet i SkFL. I stället ankommer det på försäkringsbolagets ledning och på försäkringsinspektionen att uppmärksamma att inte villkoren får en sådan utformning att försäkringen på ett olämpligt sätt kan ge den försäkrade vinst. Redan i dag gäller visserligen att villkor som bestämmer risken skall granskas (prop. 1979/80:9 s. 91). Genom att nu i lagtexten särskilt omnämns, att villkoren skall vara skäliga också med hänsyn till den risk som försäkringen skall täcka, har vi emellertid velat markera att man måste beakta förhållandet mellan å ena sidan risken, å andra sidan bl.a. - är enbart att en skyddet (dvs. ersättningen). Syftet förebygga osund utveckling av praxis; självfallet är inte meningen att inställningen till en sådan vedertagen försäkringsform som nyvärdeförsäkringen bör ändras.

18.4 till lag om i Förslag ändring skadeståndslagen (1972:207) (lagförslag 6)

6 kap. 2 §

Ersättning för sakskada eller ren förmögenhetsskada kan jämkas, om det är skäligt med hänsyn till befintliga försäkringar eller försäkringsmöjligheter. Om en sakskada som inte vållats i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet omfattas av skadeförsäkring, utgår skadestånd i denna del endast i den mån det föreligger synnerliga skäl. Den som måste antas ha underlåtit att ta försäkring mot sakskadan på grund av omfattningen av sina intressen har inte rätt till ersättning i större utsträckning än om försäkring hade funnits. Är i annat fall än som anges i första och andra styckena skyldighet att utge skadestånd oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

Första och andra styckena är nya. Tredje stycket motsvarar den allmänna jämkningsregeln i nuvarande 6 2 § SkL. kap.

394 Följdlagstiftning

Avsnitt 18.4 Första stycket

Paragrafen inleds med den allmänna regeln om jämkning på grund av försäkringsförhållandena; sedan behandlas i andra stycket den speciella situationen att regresskrav (eller krav från självförsäkrare) på grund av sakskada framställs mot privatpersoner. En bestämmelse om jämkning på samma grund finns nu i 3 kap. 6 § SkL. Den avser emellertid endast ansvar för arbetsgivare eller det allmänna enligt reglerna i 3 kap. 1 eller 2§ SkL och avser sålunda inte fall av ansvar för eget vållande. Den nya regeln gäller däremot oavett grunden för skadeståndsskyldighet; enligt den allmänna regeln i 1 kap. 1 § SkL är den i och för sig tillämplig också vid strikt (objektivt) ansvar grundat på speciallagstiftning, om annat inte sägs i denna. Detsamma gäller strikt ansvar på grund av allmänna rättsgrundsatser, t.ex. om farlig verksamhet, och ansvar grundat på kontraktsrättsliga regler, såvida inte annat följer av avtalets bestämmelser eller av avtalsrättsliga principer i övrigt. Genom den föreslagna bestämmelsen blir 3 kap. 6 § SkL överflödig, och vi föreslår att paragrafen upphävs. Innebörden av 3 kap. 6§ SkL har behandlats utförligt bl.a. i motiven till paragrafen och i skadeständskommitténs redogörelse för gällande rätt (SOU 1975:103 s. 43 ff; se även Bengtsson-Nordenson- Strömbäck, Skadestånd, 3 uppl. 1985 s. 148 ff och - såvitt gäller det allmännas ansvar - Skadestånd vid Bengtsson, myndighetsutövning II, 1978, avsnitt 10.6 med hänvisningar). Någon rättspraxis som närmare belyser regelns tillämpning är inte känd. Den nya bestämmelsen skall till en början användas i de situationer som där anges. Framför allt genom att den också rör andra typer av skadeståndsansvar och även omfattar ren förmögenhetsskada får den emellertid något större räckvidd. Bestämmelsen får praktisk betydelse endast i fråga om ansvar för och - är bättre företagare offentliga rättssubjekt privatpersoner skyddade genom paragrafens andra stycke - och avser att förhindra regress- eller skadeståndskrav som framstår som mindre lämpliga från allmän synpunkt. Närmast är det fråga om fall där risken fördelats, eller normalt fördelas, på den skadelidandes sida - alltså vid regresskrav från försäkringens sida eller krav av sådana s.k. självförsäkrare som avses i andra stycket andra meningen, av staten samt vissa kommuner och storföretag, samt i speciella fall där en skadelidande visat påtaglig försumlighet att försäkra skadad egendom. Ett exempel är när en fastighetsägare i olikhet med nästan alla andra av hans kategori underlåter att försäkra sin byggnad. Det sagda stämmer helt med vad som gäller enligt 3 kap. 6 § SkL. Vidare kan bestämmelsen, också i likhet med 3 kap. 6 §, bara åberopas när den skadeståndsskyldige saknar ansvarsförsäkring som

Följdlagstzftning 395

täcker skadeståndet- utan att han kan anses ha nonchadärigenom Avsnitt 18.4 lerat sitt försäkringsskydd - och inte heller kan betraktas som själv-

försäkrare. Såvitt gäller ansvar för eget vållande beträffande (eller, juridiska personer, vållande hos ställföreträdare) bör den vidare inte tillämpas när vållandet är mera och därför bl.a. allvarligt preventionshänsyn kan anföras mot jämkning. Slutligen bör bestämmelsen inte användas i situationer där den

skadeståndsskyldige bedriver en sådan verksamhet som enligt gängse värderingar på skadeståndsrättens område bör bära risken för skador som den orsakar. Ofta framgår detta av att han i har strikt lag ålagts ansvar för verksamheten - t.ex. för miljöfarlig verksamhet, sprängning eller annan verksamhet förbunden med särskild explosionsrisk (jfr 3 och 4 §§ miljöskadelagen, 1986:225), för luftfart (jfr lagen 1922:382 ang. ansvarighet för skada i av för drift av följd luftfart), elektrisk anläggning (jfr lagen 1902:71 s. 1 om sådana anläggningar) eller för järnvägstrafik (jfr järnvägstrafiklagen, 1985:192). Att här skilja mellan olika typer av strikt ansvar det sätt som lagstadgat på skedde i skadeståndskommitténs betänkande torde bli alltför kom-

plicerat; vi föredrar den enklare och mera att utan naturliga lösningen vidare följa lagstiftarens Också i andra fall står det värderingar. emellertid klart att rättsordningen ser så pass strängt på verksamheten att det skulle stämma illa med denna att ansvaret. inställning jämka Ett exempel är statens ansvar för särskilt eller särskilt omfarliga fattande militärövningar, som enligt rättspraxis är strikt, ett annat tillverkning av farliga produkter, där det i finns en klar tenrättspraxis dens att skärpa skadeståndsskyldigheten utöver vad som följer av SkL (jfr NJA 1977 s. 538, NJA 1986 s. Inte heller bör kunna 712). regeln åberopas mot ett ansvar för underlåtet fullgörande av huvudförpliktelse ett kontraktsförhållande -t.ex. enligt om en transportör inte kan avlämna godset på grund av att detta skadats under transporten. Allt som allt torde det inte bli alltför ofta som i kan regeln fråga åberopas från den ansvariges sida. Det krävs dock inte, som enligt den allmänna som föreslås bli Överförd jämkningsregel till tredje stycket, att skadeståndsansvaret skall framstå som oskäligt betungande för den ansvarige - bara att det från de angivna Synpunkterna ter sig klart olämpligt. Det kan vara fallet t.ex. när ett försäkringsbolag eller staten framställer eller mot regress- skadeståndsanspråk en småföretagare som saknar att försäkra en risk som den möjlighet aktuella utan särskild överenskommelse med försäkringsbolaget. För att jämkning skall ske bör det emellertid i alla händelser fordras

att talar för riskfördelningshänsyn uppenbarligen att skadan åtminstone delvis skall bäras av inte av den skadeskadelidarsidan, ståndsskyldige, och att inte talar för en motsatt preventionshänsyn lösning. Ofta torde sådana hänsyn kunna att den tillgodoses genom ansvarige får betala ett jämkat skadestånd.

396 Följdlagstiftning

Avsnitt 18.4 Ett särskilt skäl för att en försäkringsgivares återkrav på jämka av är att anspråket konkurrerar med den skadelidandes grund regeln och den skadeståndskyldiges tillgångar eller eget skadeståndskrav inte räcker till för att ersätta båda föreliggande ansvarsförsäkring fullt ut. I sådana fall bör den skadelidandes krav ha anspråken företräde, som för övrigt stämmer med tidigare rättspraxis (se något bl.a. NJA 1950 s. 323).

Andra stycket

Bestämmelsen inskränker försäkringsbolagens möjligheter att återkräva för sakskada från privatpersoner utgiven försäkringsersättning som är för skadan. Som framgår av lagtexten är det inte ansvariga utan skadeståndsansvaret som inskränks. Resulregressrätten själva tatet blir alltså detsamma vare en skadelidande utnyttjar sin sig eller föredrar att kräva den skadeståndsskyldige. Genom försäkring att endast till den del skadan omfattas av inskränkningen sägs gälla att får utkrävas, liksom också ersättförsäkringen, klargörs självrisk bonus. - kan den skadelidande också ning för förlorad Självfallet fordra skadestånd för skada som undantagits från försäkringen eller som SkFL inte betalar, t.ex. därför att försäkringsbolaget enligt har åsidosatts. Enligt andra meningen likställs upplysningsplikten s.k. självförsäkrare med försäkringsbolag. Skälen för bestämmelsen har behandlats i allmänmotiveringen Som där framhållits är meningen att en privatperson (avsnitt 6.7). skall kunna för skada försäkrad egendom endast göras ansvarig på när han vållat skadan eller allvarundantagsvis, uppsåtligen genom vårdslöshet - närmast sådan som avses i förslaget till 4 kap. 5 § lig SkFL. Inte heller i detta fall behöver regressrätt föreligga för hela skadan. Liksom för närvarande gäller vid tillämpning av 4 kap. 1 § SkL kan skadeståndet nedsättas eller rentav bortfalla, i den mån det inte finns skäl för ansvar. Också i fråga om krav mot synnerliga är alltså större att reducera ansvaret än privatpersoner möjligheten vid en av den allmänna Ersättning bör tillämpning jämkningsregeln. utdömas bara i den mån det framstår som en rimlig påföljd för det eller den vårdslöshet som förekommit, medan man inte uppsåt intresse - hans sida sker behöver ta hänsyn till den skadelidandes på under alla förhållanden en fördelning av risken. Härvid kan också ju beaktas, förutom den skadeståndsskyldiges ekonomiska situation, samma handlande blivit också för annan om han genom ansvarig skada som inte betalas av t.ex. för personskada eller för försäkring, ren vad som ovan som dock förmögenhetsskada (jfr sägs om bonus, inte torde till större belopp). I sådana fall kan det ibland vara uppgå helt falla bort. I vart fall bör tillses att rimligt att låta regressrätten inte ut över andra skadelidandes möjligheter att få regresskravet går

397 Följdlagstzftning

ersättning: anspråket bör bifallas endast i den utsträckning det står Avsnitt 18.4 klart att den ansvarige under alla förhållanden kan betala också annat skadestånd som kan åläggas honom. Som anförts i allmänmotiveringen kan bestämmelsen undantagsvis tillämpas också i vissa fall där inte den ansvarige gjort sig skyldig till så allvarligt vållande som nu har sagts, när han skyddas nämligen av ansvarsförsäkring och regressöverenskommelse saknas. Avsikten är emellertid inte att regressrätt skall vid normalt skadevålföreligga lande i privatlivet. får räkna med att skada i Försäkringsbolagen sådana sammanhang stannar på den skadelidandes försäkring. Regressrätt kommer i fråga väsentligen mot sådan speciell verksamhet som enligt gängse värderingar inom skadeståndsrätten - anses böra bära kostnaden för de skador den orsakar. Här bör föreliggande regressöverenskommelse vara till viss ledning. Enligt den nu gällande överenskommelsen får sålunda regress utövas mot privatpersoners ansvarsförsäkring endast om privatpersonen till någon del vållat skadan genom grov vårdslöshet eller med eller om uppsåt skadan uppstått i samband med dennes förvärvsverksamhet. Tidigare regressöverenskommelse tillät regress vid skada som orsakats av sprängnings- och markarbeten. Om ansvar föreligger för sådan skada, antingen på grund av vållande eller enligt reglerna i 4 eller 5 § miljöskadelagen, bör det vara möjligt att återkräva förutgiven säkringsersättning av ett försäkringsbolag även om fallet inte skulle omfattas av regressöverenskommelsen. Ett återkrav stämmer här väl med lagstiftarens allmänna till skaderisker av denna hållning typ. Eftersom regeln som nämnt också är tillämplig när den skadelidande personligen kräver skadestånd, är det tänkbart att tvist uppkommer om skadan verkligen omfattas av försäkring. Det är ofrånkomligt att en viss bevisbörda här måste vila på den skadeståndsskyldige, som vill åberopa regeln till stöd för nedsättning eller bortfall av Den skadelidande skadeståndsskyldigheten. kan inte gärna vara skyldig att att inte någon försäkring styrka, förelegat. Något strängt beviskrav bör dock inte uppställas för svaranden, som ju är en privatperson. Gäller det sådan egendom som normalt försäkras, t.ex. en villa eller ett hyreshus, bör ägaren lämna en förrimlig klaring varför han underlåtit detta. Påstår han att en förtidigare säkring upphört att gälla får han ange det försäkringsbolag där den tecknades; därifrån kan sedan finnas möjlighet att inhämta uppgifter om vad som förekommit. Vad angår den kategori av skadelidande som anges i styckets andra mening är det väsentliga att bestämma vilka kateproblemet gorier som är att räkna som självförsäkrare. Vi vill här hänvisa till skadeståndskommitténs diskussion av begreppet i det förut omtalade betänkandet Skadestånd VI (SOU 1975:103), där komenligt mitténs förslag en regel motsvarande den nu aktuella skulle införas i

398 Följdlagstiftning

Avsnitt 18.4 5 kap. 9 § första stycket SkL. I specialmotiveringen till denna bestämmelse uttalade kommittén i huvudsak följande (s. 172 ff).

Med självförsäkrare avsågs i första hand sådana offentliga rättssubjekt och storföretag som i princip underlåter att försäkra sin egendom. Här borde man inte fästa någon avgörande vikt vid frågan, om verkligen försäkringen varit ett realistiskt alternativ. Bestämmelsen om självförsäkrare borde sålunda tillämpas vid skada på SJ :s rullande materiel, på stridsvagnar och liknande militär materiel etc., om inte risken var av en sådan natur att den inte är försäkringsbar - t.ex. vid slitage eller rostskador. Det var den skadelidandes sak att skaffa fram utredning om att risken var av detta slag. Att den skadelidande undantagsvis tecknade försäkring på sin egendom hindrade inte att självförsäkring förelåg, om man i övrigt kunde konstatera en konsekvent inställning att lita till egna resurser. T.o.m. staten skyddade sig i särskilda fall genom försäkring. När den skadelidande inte konsekvent underlåtit att försäkra sin egendom fordrades enligt kommittén för att regeln om självförsäkring skulle tillämpas ett positivt stöd för att han just på grund av omfattningen av sin verksamhet och sina tillgångar underlåtit att försäkra risken i fråga. Var orsaken av annan typ - den skadelidandes dåliga ekonomi, hans optimistiska inställning till skaderisken eller ett förbiseende eller misstag - blev inte regeln tillämplig. Av väsentlig betydelse var här hans ekonomiska ställning: om en företagare underlåtit att ta en försäkring som han utan några svårigheter kunnat kosta på sig och som i regel tecknades av personer av hans kategori, kunde självförsäkring anses föreligga bara om särskilda omständigheter kom fram som talade för detta, t.ex. att han sagt upp en tidigare försäkring, eventuellt med uttrycklig hänvisning till att det var billigare att täcka risken själv. Men gick det inte att vederlägga ett påstående av honom att försäkringspremien var besvärande dyr för hans ekonomi, kunde denna kategori av skadelidande inte behandlas som självförsäkrare. - Också en självrisk som vida översteg det normala kunde visa att självförsäkring föreligger, liksom någon gång sådan underförsäkring som framstår som medveten och övervägd. Beträffande alla de nämnda fallen ville emellertid kommittén understryka att regeln om självförsäkring bara avsåg sådana fall av riskfördelning inom en verksamhet som verkligen var jämförliga med riskutjämning genom företag. Man torde kunna kräva en sådan proportion mellan riskens storlek och den skadelidandes verksamhet eller tillgångar att det inte skulle påverka hans förmögenhetsförhållanden ens om egendomen totalskadades, något som mycket sällan torde vara fallet med privatpersoner. Självförsäkring torde sålunda inte föreligga vid underlåtenhet av en förmögen privatperson att försäkra en bil, och inte ens beträffande föremål av ringa värde om inte försäkringen var allmänt bruklig för ägare av sådan egendom; underlåtenhet att ta urförsäkring borde sålunda aldrig medföra att självförsäkringsregeln tillämpades.

Enligt vår mening bör väsentligen samma avgränsning gälla för den

regel om självförsäkring som vi nu föreslår. I fråga om bedömningen av skadeståndsansvaret mot självförsäkrare bör liknande synpunkter bli avgörande som när det gäller föräkringsbolagens regressrätt. Meningen är ju att den ansvarige

inte skall bli vare bättre eller sämre ställd än om den skadade

sig varit försäkrad. Det innebär bl.a. att också i detta läge egendomen

Följdlagstiftning 399

den regressöverenskommelse som bör gäller ge viss ledning, när Avsnitt 18.4 skadeståndstalan förs mot en ansvarsförsäkrad privatperson.

Tredje stycket

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 6 2 § SkL. Genom kap. att den placerats sist i paragrafen markeras att den liksom nu är att i tillgripa sista hand, när tillämpningen av andra - inbeskadeståndsregler gripet sådana jämkningsregler som i första paragrafens stycke leder till en oskäligt betungande skadeståndsskyldighet. Någon skillnad mot nuvarande tillämpning av den allmänna är jämkningsregeln inte avsedd.

6 kap. 3 §

Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadei den mån ej annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndet, ståndsskyldighet som åvilar någon av dem. Vad de solidariskt ansvariga har utgett i skadestånd skall slutligen fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, föreliggande ansvarsförsäkring eller försäkringsmöjligheter och förhållandena i övrigt.

Första stycket innehåller den om solidariskt tidigare regeln ansvar för flera

skadeståndsskyldiga. Det nya andra stycket behandlar den

slutliga fördelningen av ansvaret mellan dem, en som för fråga närvarande inte finns i Bestämmelsen reglerad lag. motsvarar den som skadeståndskommittén i betänkandet föreslog (SOU 1975:103) Skadestånd VI. Som av det framgår följande är den avsedd att tillämpas i huvudsak - men inte heltpå det sätt som angavs i detta betänkande (s. 178 ff). Vid den som

skälighetsbedömning skall bli avgörande för för-

delningen kan en rad faktorer av olika beaktas. slag Lagtexten nämner först grunden för skadeståndsansvaret. Med detta avses såväl om ansvaret vilar på SkL eller är oberoende av vållande som graden av skuld ena och andra sidan. på Det bör här framhållas att det knappast finns att mera konsekvent låta anledning den som svarar för eget vållande bära ansvaret framför den som 3 enligt kap. SkL är ansvarig såsom eller arbetsgivare på grund av myndighetsutövning. Som framgår av motiv bl.a. lagens (se prop. 1972:5 s. 215 ff och 491) vilar det ansvaret för den senare skärpta kategorin främst på liknande tankegångar som brukar bakom om ligga specialregler strikt ansvar, om också skälen

för en sträng skadeståndsskyldighet

inte varit lika

starka. Överväganden av detta slag - bl.a. sociala

hänsyn och riskfördelningssynpunkter - kan också motivera att ar-

betsgivaren och det allmänna vid en får bära slutlig fördelning samma ansvar som den vårdslöse medansvarige, förutsatt att dennes

400 Följdlagstiftning

vårdslöshet inte år av mera bortses från den Avsnitt 18.4 allvarligt slag. (Här situationen är för skadan; speciella när arbetstagare medansvarig Som utvecklas i bör den regleras i 4 kap. 1 § SkL.) fortsättningen, sådana faktorer som att endera driver en farlig verksamhet parten eller att skadeståndet endera sidan betalas av försäkring i allmänpå het väga minst lika tungt. Vidare nämns ansvarsförsäkring eller försäkringsföreliggande möjligheter. Det innebär att sådan självförsäkring som avses i 6 kap. 2 § andra andra i vårt förslag får likställas med att stycket meningen vederbörande är ansvarsförsäkrad; vad som framhållits i moenligt till den bestämmelsen får man som en sorts självförtiveringen också se fallet när ett företag medvetet väljer att teckna säkring med en självrisk som klart överstiger det normala ansvarsförsäkring för samma försäkringstyp. Som utvecklas i (avsnitt 6.7), fast närmast allmänmotiveringen med sikte 6 2 § första stycket, bör vidare det förhållandet, på kap. att en ett rättssubjekt) försummar att ta företagare (eller offentligt en som är normal för verksamheten i fråga, likställas med försäkring att I om ansvarsförsäkring anses det försäkring föreligger. fråga att de allra flesta har ett försäkringsskydd för att rimligt företagare kunna ersätta skador som han blir för i sin verksamhet, och ansvarig de kommer därför att behandlas som om de var ansvarsförsäkrade; kan tänkas bara för alldeles speciella företag, som antingundantag eller sakskador i verksamheten eller en inte riskerar att vålla personannars har omfattning - t.ex. småbrukare och vissa mycket blygsam hantverkare. Vad angår offentliga rättsubjekt torde knappast några alls bli aktuella. Om en skada är sådan att den faller undantag utanför villkoren i ordinär ansvarsförsäkförsäkringsskyddet enligt för verksamheten kan man dock inte resonera på detta sätt, och ring inte heller om av omständigheter utan förepå grund olyckliga skuld ansvarsförsäkring kommit att saknas vid den tagarens egen aktuella då kan fallet inte med situationen tidpunkten; jämställas där det liknande i fråga om försäkring föreligger. (Jfr resonemanget den allmänna jämkningsregeln i NJA II 1975 s. 568.) Också i skall beaktas. Det är sålunda ”omständigheterna övrigt” att ta till att en av de medansvariga i möjligt någon gång hänsyn orsakat skadan - som torde inverka också övervägande grad något rätt området (jfr bl.a. NJA 1937 s. 264). Viktigare enligt gällande på är dock att också de skadeståndsskyldigas ekonomiska förhållanden kan spela en roll. I detta ligger inte bara att skadan som sagt ofta får den som haft eller borde ha haft ansvarsförväsentligen läggas på utan också att man även annars skall försöka undvika klart säkring, liknande sätt som sker vid tillämpning av den oskäliga resultat, på allmänna jämkningsregeln. - Att tillåta en mera fri bedömning av

bör däremot inte komma i sådant skulle leda till frågan fråga; något

Följdlagstzftning 401

alltför stor osäkerhet vid bestämmelsens tillämpning. Avsnitt 18.4 Också arten av den skadegörande verksamheten bör i vissa fall påverka bedömningen. Här bör man samma som följa riktlinjer enligt de nya reglerna i 6 kap. 2 § första och andra styckena. I den mån ett företag driver en verksamhet av sådan farlig art att den enligt lagstiftarens eller domstolarnas bör i särskild inställning grad bära risken för orsakade skador, bör detta inverka också vid fördelningen av solidariskt ansvar; att svarar strikt för skadan företaget kan på det viset kompensera att inte vållande något förekommit på dess sida. (Jfr den liknande när det bedömningen gäller medvållande i varje fall i trafiken; se bl.a. NJA II 1976 s. 118, NJA 1985 s. 309.) Om ett och en företag privatperson solidariskt ansvarar för en skada, bör vidare företaget i allmänhet få svara för slutligen större delen av ersättningen, utom när även drivit en privatpersonen verksamhet som betraktas som (jfr det liknande farlig resonemanget om regressrätt i avsnitt 6.7). I många fall ett kontraktsförhållande föreligger mellan företag som är solidariskt ansvariga för en skada, t.ex. när de i samverkan drivit den skadegörande verksamheten. Det står klart att avtalet kan påverka den

slutliga ansvarsfördelningen, inte bara när parterna

uttryckligen överenskommit om detta utan också när detta av någon anledning får intolkas i avtalet. Om inte detta stöd för ger särskilt annat bör emellertid, enligt i 1 1 § SkL, de regeln kap. principer som av 6 framgår kap. 3 § andra stycket kunna bli tillämpliga. För att inte alltför stor osäkerhet skall råda om av tillämpning skälighetsregeln är det önskvärt att i utbildas rättstillämpningen vissa någorlunda enkla från vilka huvudprinciper, avsteg dock kan göras när resultatet någon gång framstår som klart eller obilligt olämpligt. Att här ange några riktlinjer utöver de allmänna synpunkter som anförts är dock vid återkrav knappast möjligt; från ett bolag som meddelat är det ansvarsförsäkring naturligt om reglerna i 6 kap. 2 § blir vägledande. I stora skulle då en drag fördelning gå till på följande sätt (varvid med likställs ansvarsförsäkring självförsäkring och vissa fall av försummelse att teckna ansvarsförsäkring).

a. Båda de ansvariga är skadeståndsskyldiga enligt SkL, och ingendera bär strikt ansvar enligt lag eller rättspraxis. Om endast en ansvarig är ansvarsförsäkrad (eller jämställd), bör skadan normalt stanna på denne, vare sig han svarar på grund av eget vållande eller är skadeståndsskyldig enligt 3 kap. för annans vållande, i motsvarande situationer som regress saknas enligt 6 kap. 2 § första och andra styckena. Om båda ansvariga är ansvarsförsäkrade (eller självförsäkring etc., föreligger), är det naturligt att skadeståndet fördelas lika mellan dem. På annat sätt kan man se saken om någon av de ansvariga driver sådan verksamhet som är förbunden med strikt ansvar (jfr b nedan). Är ingendera parten ansvarsförsâkrad (självförsäkrad etc.) - en situation som inte torde bli alltför vanlig - kan en friare bedömning vara motiverad. I

Följdlagsttftning

med det förut sagda bör det inte utan vidare vara avgörande, att Avsnitt 18.5 enlighet ena parten svarar på grund av annans vållande, medan den andre själv varit vårdslös. Om inte den senares vårdslöshet varit betydande, kan det vara motiverat att åtminstone som huvudregel fördela ansvaret lika (jfr SOU 1975:103 s. 182 f). Det kan också hända att av andra skäl en likafördelning verksamheten ter sig oskälig, t.ex. om flera samverkat i den skadebringande i endast en av de ansvarigas intressen (jfr NJA 1953 s. 164). Som nämnt bör man också tillse att inte ett regressansvar för någondera parten framstår som oskäligt betungande; härvid bör liknande synpunkter bli avgörande som enligt nuvarande 6 kap. 2 § SkL.

b. En av de ansvariga bär strikt ansvar, den andre svarar enligt SkL. kan det i detta läge vara motiverat att låta Som framgått av det föregående, det strikta ansvaret på den förra sidan kompensera vållandet på motsidan. Man bör alltså som huvudregel fördela ansvaret lika, för den händelse ansvarsförsäkring eller därmed jämställt förhållande föreligger på båda sidor eller på ingendera sidan. Kan vållande konstateras också hos den part som svarar strikt, kan detta emellertid vara ett skäl för att han skall bära större del av ansvaret - i varje fall om vållandet är mera betydande. Är bara ena sidan ansvarsförsäkrad, bör regressrätten från detta håll inskränkas på liknande sätt som angetts under a. Det innebär bl.a. att om den strikt skulle vara en oförsäkrad privatperson — han svarar t.ex. som ansvarige — han hundägare enligt lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter bör ha regressansvar mot ansvarsförsäkringsbolaget endast i den mån synskäl föreligger (närmast när grovt vållande tillkommer från hans nerliga sida).

c. Båda de ansvariga bär strikt ansvar. I denna situation bör skadeståndet rimligen fördelas lika, i varje fall om (självförsäkring etc.) föreligger på båda sidor, vilket ofansvarsförsäkring tast torde vara fallet. Avsteg härifrån torde bara vara motiverat vid mera graverande vållande på någondera sidan. - Förekommer ansvarsförsäkring bara på ena sidan, bör regressrätten inskränkas på liknande sätt som angetts under a och b.

I det föregående har inte hänsyn tagits till regressöverenskommelser mellan Dessa bör självfallet följas, liksom också försäkringsbolagen. om ansvarets fördelning mellan olika parter; ett speciella regler praktiskt exempel är 8 § andra stycket miljöskadelagen.

Vad fallet då flera än två svarar solidariskt för en skada, bör

angår dem emellan ske motsvarande principer som här fördelningen enligt varvid dock återkrav mot medansvarig i första hand får ske

angetts,

endast till det belopp som denne svarar enligt den slutliga

upp

(Jfr närmare om denna situation 2 § andra stycket fördelningen. skuldebrevslagen och SOU 1975:103 s. 186.)

18.5 till om i om

Förslag lag ändring lagen (1987:813) homosexuella sambor (lagförslag 7)

i ett homosexuellt förhållande, skall vad Om två personer bor tillsammans tilsom gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser samborna: lämpas även på de homosexuella

Följdlagstzftning 403

. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, Avsnitt 18.6 . ärvdabalken, . jordabalken,

O\LIIJ3bJK\J—‘

. 10 kap. 9 § rättegångsbalken, . 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken, . 19 § första stycket, 35 § 4 mom., punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 32 § samt punkt 2 a sjunde stycket av anvisningarna till 36 § kommunals-

kattelagen (1928:370), 7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

9.

bostadsrättslagen (1971:479), 10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429),

11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer samt

12. 4 kap. 8 § första stycket skadeförsäkringslagen (1992:000).

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Enligt reglerna i 4 kap. SkL kan

försäkringsersättningen till den

försäkrade sättas ned vid t.ex. framkallande

av försäkringsfallet.

Härvid förutsätts att det är den försäkrade

själv som är försumlig. Emellertid kan enligt 8 § samma kapitel försummelser av vissa

andra personer också drabba den försäkrade så att eller en-

ingen dast begränsad betalas ersättning ut - vederbörande identifieras

med den försäkrade. Om t.ex. den försäkrades sambo åsidosätter en säkerhetsföreskrift kan detta sålunda leda till att den försäkrade får en än han

lägre ersättning annars skulle ha fått, eller i mycket

speciella fall

ingen ersättning alls. Som framgår av avsnitt 16.4.8

ovan anser vi att identifikation skall vara inte bara då en man

möjligt

och en kvinna bor tillsammans utan också då två kvinnor eller två män lever i ett homosexuellt förhållande. Och inte heller i ett sådant

förhållande finns i detta

sammmanhang skäl att kräva att parterna är

ogifta. Med tanke det relativt

på vanliga förhållandet att tvâ personer av samma kön bor tillsammans,

får det antas att identifikation kommer

att åberopas med stöd av nu aktuell

bestämmelse endast då det helt klart finns härför.

förutsättningar

18.6 till

Förslag lag om ändring i lagen

(1989:508) om försäkringsmäklare (lagförslag 8)

12 § Försäkringsmäklaren skall se till att uppdragsgivaren får den information som en

försäkringsgivare enligt personförsäkringslagen (I 9XX .000) och skadeförsäkringslagen (1992:000) är skyldig att lämna i samband med att en

försäkring tecknas.

I den

nyligen antagna lagen (1989:508) om försäkringsmäklare har

mäklaren ålagts ett ansvar för att uppdragsgivaren får den informa-

tion som

försäkringsbolaget enligt konsumentförsäkringslagen är

skyldigt att lämna i samband med att försäkringen tecknas. Mäk-

404 Följdlagstiftning

har sålunda inte något ansvar för den Avsnitt 18.7 laren enligt mäklarlagen information som skall lämna (se 6 § andra övriga försäkringsbolaget Detta bör ses mot av mäklarlagens stycket och 7 § KFL). bakgrund - tar sikte den som definition av försäkringsmäklare lagen på för-

medlar direktförsäkring (1 § mäklarlagen). 1988/891136 s. 24 och 38 I enlighet med vad som uttalas i prop. sedan SkFL trätt i stället för KFL, mäklarlagen hänvisa till skall, har rätt vad gäller för- SkFL. SkFL ingående informationsregler hållandena under Med hänsyn till vad som nyss försäkringstiden. finns det dock inte anförts om mäklarlagens tillämpningsområde, dessa bestämmelser omfattas av mäklarens informaskäl att också tionsansvar. Vad som kommer i fråga är information enligt 2 kap.

4 § första och andra och 5 § första stycket 1-3 §§, 9 kap. styckena samt 10 4 § första och 5 § första stycket SkFL. kap. stycket

Under förutsättning att vårt tidigare förslag till personförsäkrings-

bör mäklarens ansvar avse även den information lag (PFL) antas, lämnas i samband med att en tecknas som skall personförsäkring 1 och 2 §§, 9 kap. 4 § första stycket och 5 § första stycket (2 kap. samt 10 4 § första stycket och 5 § första stycket PFL). kap. PFL och SkFL har försäkringsbolaget ett visst civilrättsligt Enligt Detta föranleder oss ansvar om det försummar informationsplikten. inte att föreslå en motsvarande bestämmelse i mäklarlaemellertid hittills bör vara av näringsrättligt slag. Det bör gen; liksom reglerna att en mäklare kan bli skadeståndsskyldig enligt 13 dock påpekas

och 14 §§ om han inte fullgör sin upplysningsplikt

mäklarlagen (a. prop. s. 38).

om vid

18.7 Upphävda lagrum ansvarsfördelning solidariskt ansvar (lagförslag 9-12)

Som förut anförts (avsnitt 6.7 ovan) bör vissa lagrum, som föreför den som bär ansvar mot skriver en obetingad regressrätt skärpt den som svarar av eget vållande, upphävas med den nya på grund om SOU 1975:103 s. 189.) lagstiftningen. (Jfr ändringen

sou 1989:88 405

Reservation

Av ledamoten Schönmeyr

1. Liksom i kommitténs betänkande Personförsäkringslag (SOU 1986:56) har 2 kap. SkFL omfattande informationsbestämmelser som utformats mot bakgrund av konsumentförsäkringslagen. Som en betydelsefull ny bestämmelse jämfört med KFL har tillkommit ett i 2 kap. 7 § inskrivet civilrättsligt ansvar för försäkringsbolaget vid brister i informationen. I reservation till betänkandet ”Personförsäkringslag” framförde jag bl.a. följande synpunkter: ”Otvivelaktigt kan brister i informationen få allvarliga konsekvenser för parterna i försäkringsavtalet och andra intressenter. Informationen är emellertid också en fråga om relationer mellan avsändare och mottagare, för vilka det är svårt att ställa upp för lång tid fastlagda regler. Bättre hade det enligt min varit om mening riktlinjer för informationen hade kunnat samarbete skapas genom mellan försäkringsinspektionen, konsumentverket och branschen. En fortlöpande till förändrade krav och behov hade då anpassning kunnat tillgodoses.” Dessa synpunkter är giltiga med än större styrka när det gäller en skadeförsäkringslag. Det är symptomatiskt att under 1989 i samarbete mellan försäkringsbranschen och försäkringsmäklarna har utformats fullmaktsmodeller som bl.a. skall av reglera fördelningen informationsansvaret mellan bolag och mäklare. Nya distributionskanaler tillkommer och de inblandade skall kunna parterna anpassa sig till nya förhållanden. I sitt remissyttrande över betänkandet Personförsäkringslag” framförde Svenska Försäkringsbolags Riksförbund den åsikten att förslaget om införande av ett civilrättsligt ansvar för information lämnad innan en försäkring tecknas gick för långt. Förbundet påpekade att det i praktiken inte vore att anskaffmöjligt organisera ningsverksamheten så att kunden säkert fick kännedom om alla ”viktiga avgränsningar” senast när ansökan undertecknas. Den drastiska effekten, som ett inträde av ansvar i före civilrättligt köp”- situationen innebär, ter sig än mera hård när det är onödigt fråga om de korta avtalstider som avser. skadeförsäkringslagen

406 Reservation

2. Kommittén har utan närmare motivering bestämt uppsägningstiden i 3 kap. 4 § till en månad. Enligt mitt förmenande är den nuvarande regeln i KFL om fjorton dagar alldeles tillräcklig. Den har fungerat väl under de år KFL gällt. Något krav på förlängning har vad jag vet inte framtällts till försäkringsbranschen. Den nuvarande regeln överensstämmer också väl med nuvarande och föreslagen tid för uppsägning vid obetald premie. Det är således min uppfattning att fjorton dagar är helt tillräckligt tid i de mycket sällsynta fall paragrafen behandlar. Har försäkringen fått ett felaktigt innehåll bör försäkringen snarast rättas till. Även en försäkringstagare som grovt försummat sig mot försäkringsbolaget kan ha intresse av att snarast bli fri från sitt försäkringsförhållande. 3. Enligt 4 kap. 5 § får nedsättning eller bortfall av ersättningen i princip inte ske om den försäkrade framkallat ett försäkringsfall genom vårdslöshet. Endast medveten vårdslöshet” får åberopas. Det finns försäkringsformer som helt enkelt måste ha krav på normal aktsamhet för att premien inte skall bli alltför hög. Det har t.ex. under senare år blivit allt vanligare med olika former av s.k. för konsumenter. Genom dessa allriskförsäkringar försäkringar som ofta är tilläggsförsäkringar - får de försäkrade ett i princip oinskränkt skydd för sin egendom, således inte bara egendom på vissa i villkoren angivna platser som bostaden, hotellrum, arbetsplatsen o.s.v. Bolagen måste emellertid i så fall förbehålla sig rätten att sätta ned ersättningen om det kan påvisas att egendomen exponerats på ett vårdslöst sätt. Det kan inte vara rimligt att i skadeförsäkringslagen resa hinder för konsumenter att teckna sådan typ av försäkring. Även i övrigt är 4 kap. 5 § ägnad att låsa försäkringsbolagens produktutveckling. Om krav på normal aktsamhet förbjuds ligger det nära till hands att i stället begränsa försäkringen till att omfatta endast vissa i villkoren särskilt angivna situationer. Innehållet i 4 kap. 5 § kan enligt min upfattning accepteras som en grundregel. Det bör emellertid öppnas en möjlighet att i villkoren föreskriva strängare aktsamhetskrav när så är motiverat med hänsyn till försäkringens art eller utformning. 4. Som framgår av allmänmotiveringen har från försäkringsbranschens sida framförts invändningar mot de föreslagna reglerna om den skadelidandes rätt till direktkrav mot försäkringsbolag som meddelat ansvarsförsäkring. Invändningarna har varit av såväl principiell som praktisk natur. Framför allt har därvid betonats ansvarsförsäkringens grundidé som ett avtal om ekonomiskt skydd för försäkringstagaren; att försäkringen tecknas på frivillig grund innebär samtidigt att det står försäkringstagaren fritt att avgöra om han vill utnyttja försäkringsskyddet. Försäkringen är ett avtal mellan två parter. De rättigheter och

Reservation 407

skyldigheter om följer av avtalet berör i endast princip avtalsparterna (inklusive de Att avtalet ut medförsäkrade). går på en prestation som kommer en skadelidande till del inte att de för avtals-

betyder

rätten fundamentala avtalsmekanismerna skall rubbas. Detta gäller i vart fall inte så länge som det kan förutsättas att dessa mekanismer fungerar. Skulle det i något fall inträffa att ena avtalsparten på grund av egna förhållanden åsidosätter dessa mekanismer så att förutsätta relationer mellan försäkringsgivare och inte att försäkringstagare går upprätthålla kan det finnas skäl för en av de modifiering grundläggande avtalsprinciperna. Om således försäkringstagaren på grund av sjukdom saknar att skadeanmälan förmåga inge eller att över huvud bedöma taget sin egen situation och sin eventuella skadeståndsskyldighet bortfaller en för ansvarsviktig förutsättning försäkringens funktion. Försäkringsbolaget bör då - när särskilda skäl av angivet slag föreligger - kunna förhandla med den skadelidande direkt utan samråd med Att i sådant fall försäkringstagaren. hänvisa till skulle snarare framstå domstolsprövning som en ren formalitet än en strävan att få

försäkringstagarens egna invänd-

ningar mot skadeståndskravet prövade.

Särskilt

yttrande

Av experterna Rosencrantz och Sterner

Försäkringstagarens upplysningsplikt (4 kap. I § andra stycket och 2 § andra stycket)

Enligt förslaget skall det vid företagsförsäkring åligga försäkringstagaren att, intill dess försäkringsbolaget tagit ställning till om försäkring skall meddelas eller förnyas, utan förfrågan lämna uppgift om förhållande av uppenbar för betydelse riskbedömningen. Enligt motiven är upplysningsplikten beroende av om i försäkringstagare allmänhet bort inse förhållandenas betydelse för riskbedömningen. Regeln tar sikte på all företagsförsäkring, således även fall då försäkringstagaren enligt 1 kap. 3 § i förslaget annars är att jämställa med konsument. Även om det vid är av stor företagsförsäkring mycket betydelse att riskbedömningen utförs med till ett undertillgång fullständigt lag, bör en så omfattande upplysningsplikt inte införas. En betydande osäkerhet om vad omfattar upplysningsplikten kommer att uppstå, särskilt hos små och medelstora som företag ofta kan antas sakna särskild kunskap om Till försäkringsfrågor. osäkerheten bidrar givetvis även den att en eventuomständigheten ell nedsättning av försäkringsersättningen som kan av ett åsidofölja sättande av upplysningsplikten, skall ske en allmän enligt skälighetsregel. Försäkringsbolagen däremot kan på goda grunder antas besitta en ansenlig kunskap och erfarenhet i fråga om riskbedömningar. Dessa bör därför genom frågor tillse att beslutsunderlaget blir tillräckligt omfattande.

Direktkrav vid 7 och 8 §§)

ansvarsförsäkring (7 kap.

Ansvarsförsäkring är ett avtal om ekonomiskt skydd för den försäkrade. Han kan, utom i vissa särskilda fall till vilka vi återkommer nedan, själv avgöra om han över huvud taget vill ha detta skydd och i så fall hur det närmare skall utformas. Denna är grundprincip

410 Särskilt yttrande

viktig att upprätthålla och talar starkt mot att man inför en generell rätt till direktkrav. Vidare av sätt att utforma — följer dagens företagsförsäkringar höga m.m. - ett stort intresse för självrisker, experience rating försäkringstagarna att kunna påverka i vilken grad ansvarsförsäkringar skall tas i anspråk. Dessa principiella och praktiska invändningar innebär att man bör avstå från att lagstifta om en generell rätt till direktkrav. Dock finns situationer där en rätt till direktkrav framstår som välmotiverad. Det gäller främst när den försäkrade är försatt i konkurs eller är en upplöst juridisk person men även när det i lagstiftningen eller myndighetsföreskrifter har införts regler om obligatorisk ansvarsförsäkring. I dessa sistnämnda fall har obligatoriet normalt införts till skydd för de skadelidande och en rätt till direktkrav är därför en naturlig del i skyddet. Sammanfattningsvis menar vi att det i skadeförsäkringslagen bör intagas tvingande regler om direktkrav i de närmast ovan angivna situationerna och att övriga fall lämnas oreglerade. I den mån det i praktisk tillämpning visar sig uppkomma problem med bl.a. yrkanden om jämkning av skadeståndsansvar med hänvisning till att skadan är undantagen i ansvarsförsäkringen torde dessa vara möjliga att lösa på annat sätt än genom lagstadgad rätt till direktkrav.

S()lJ 1989:88 411

Bilaga Finländskt lagförslag

SKADEFÖRSÄKRINGSLAG

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap. Allmänna stadganden

1 §

Tillampningsomráde

Denna lag tillämpas på försäkring som tecknas för ersättande av förlust som orsakats av sakskada, skadeståndsskyldighet eller annan

förmögenhetsskada (skadeförsäkring).

Denna lag gäller inte lagstadgad försäkring eller återförsäkring. På trafikförsäkring enligt försäkringslagen (279/59) och patientskadelagen (585/86) tillämpas dock denna lag om inte annat är stadgat 1 sagda lagar.

2 § Definitioner

I denna lag avses med

1) försäkringsgivare den som meddelar skade-

försäkringar,

2) försäkringstagare den som har ingått

försäkringsavtal med försäkringsgivaren, 3) den försäkrade den till vars förmån försäkringen gäller, U) säkerhetsföreskrift en i försäkringsavtalet ingående föreskrift om förfarande anordning, eller annat arrangemang, vilka till att föresyftar bygga eller begränsa uppkomsten av eller en skada, föreskrift om att den som använder eller har hand om försäkringsobjektet skall ha en bestämd behörighet eller kompetens,

412 1

Bilaga

S) en försäkring i fråga om

gruggförsäkring

vilken ansvaret omfattar eller kan omfatta en grupp som nämns i ett avtal om gruppförsäkring personer samt

(gruppförsäkringsavtal),

6) den som till-

gruppförsäkringstagare

sammans med försäkringsgivaren har ingått ett grupp-

försäkringsavtal. En enligt vilken den förgruppförsäkring, säkrade helt eller delvis skall betala försäkringsanses vid av denna lag inte premien, tillämpningen som en gruppförsäkring.

3§ tvingande natur Stadgandenas

som avviker från Försäkringsvillkor, stadgandena i denna lag till nackdel för försäkringsförsäkrad eller någon annan som har rätt till tagare, försäkringsbeloppet, är utan verkan. Vad som i 1 mom. om att villkor som stadgas är till nackdel för är utan verkan försäkringstagaren inte kreditförsäkringar eller sådana villkor i gäller som en näringsidkare har tecknat, vilka försäkringar med till karaktären och omfattningen av förhänsyn affärsverksamhet samt övriga omsäkringstagarens kan anses godtagbara med tanke på hans ständigheter behov av skydd.

2 kap. Uppgifter som skall lämnas om försäkring

1 §

Uppgifter innan avtal ingås

Innan försäkringsavtal ingås skall förlämna den som ansöker om försäkring säkringsgivaren de som behövs för att kunna bedöma uppgifter

I 413

Bilaga

försäkringsbehovet och välja försäkring, såsom uppgifter om sina försäkringsformer, försäkringspremier och försäkringsvillkor. Vid lämnandet av uppgifter skall uppmärksamhet också fästas vid väsentliga begränsningar av försäkringsskyddet. Uppgifter behöver inte lämnas om den som ansöker om försäkring inte önskar information eller om lämnande av uppgifter skulle medföra oskäligt besvär.

2§ Utgivande av vissa dokument

När försäkringsavtalet har skall ingåtts försäkringsgivaren utan ogrundat dröjsmål lämna försäkringsbrevet och försäkringsvillkoren åt försäkringstagaren.

3§ ggggifter under försäkringstiden

Försäkringsgivaren skall årligen tillställa försäkringstagaren uppgifter om försäkringsbeloppet och andra sådana omständigheter rörande försäkringen, som har uppenbar betydelse för försäkringstagaren.

*IS Uppgifter om rättsmedel

Av beslut med av anledning ersättningsansökan eller av andra beslut som gäller försäkring skall, om det inte med till hänsyn omständigheterna är uppenbart onödigt, om ärendet framgå kan anhängiggöras vid domstol, konsumentklagonämnden eller något motsvarande organ.

414 Bilaga I

SS Ansvar för bristfälliga eller felaktiga uppgifter

Har förskringsgivaren eller hans representant vid marknadsföring av en försäkring uppsåtligen eller av vållande underlåtit att lämna försäkringstagaren behövliga upplysningar om försäkringen till försäkringstagaren eller gett honom oriktiga eller vilseledande upplysningar, anses försäkringsavtalet gälla med ett sådant innehåll som försäkringstagaren med stöd av de uppgifter han har fått hade haft anledning att förutsätta. Vad som är stadgat i 1 mom. gäller på motsvarande sätt, om oriktiga eller vildeledande upplysningar har lämnats under försäkringens giltighetstid, och de kan antas ha inverkat väsentligt på försäkringstagarens förfarande. Detta gäller dock inte sådana upplysningar om kommande ersättning som har lämnats av försäkringsgivarens representant sedan ett skadefall har inträffat.

3 kap. Försäkringsavtalets giltighet och ändring av avtalet

1 S Försäkringsavtals giltighetstid

Försäkringsperioden får inte överstiga ett år. Om det är nödvändigt med hänsyn till försäkringstagarens intresse kan det dock avtalas att den första försäkringsperioden skall vara längre än et år.

2 § Ansvarets inträdande

Har en särskild tidpunkt inte avtalats inträder försäkringsgivarens ansvar när försäkrings-

Bilaga 1 415

givaren eller försäkringstagaren har inlämnat eller avsänt ett jakande svar den andra på partens anbud. Har försäkringstagaren inlämnat eller avsänt en skriftlig försäkringsansökan till försäkringsgivaren och är det uppenbart att försäkringsgivaren skulle ha godkänt svarar ansökan, försäkringsgivaren även för som försäkringsfall inträffat efter det att ansökan lämnades eller sändes till honom.

Försäkringsgivaren får, om det med hänsyn till försäkringens art eller av annat särskilt skäl är pákallat, i försäkringsvillkoren bestämma att ett villkor för att hans ansvar skall inträda är att premien betalas. För att få en sådan åberopa bestämmelse i försäkringsvillkoren skall försäkringsgivaren anteckna den i försäkringsbrevet och i premiekraven. En försäkringsansökan eller ett jakande svar som försäkringstagaren har lämnat eller sänt till en representant för försäkringsgivaren anses ha lämnats eller sänts till försäkringsgivaren. Kan det inte utredas vid vilken tid på dygnet svaret eller ansökan har inlämnats eller avsänts, anses detta ha inträffat klockan 2u.oo.

3§

Försäkringstagarens rätt att säga upp

försäkringen under

försäkringsperioden

Pörsäkringstagaren har rätt att säga upp försäkringen att upphöra under försäkringsperioden 1) till följd av att ett ersättningsbeslut går honom emot, 2) till följd av att försäkringsbehovet har upphört, och 3) om försäkringsgivaren har ändrat försäkringspremien eller andra avtalsvillkor så som stadgas i 5 S.

Büagal

skall göras inom en skälig tid Uppsägningen räknat från det att försäkringstagaren fick kännedom som till uppsägningen. Förom den grund berättigar från och med att meddelandet om uppsäkringen upphör sägningen har inlämnats eller avsänts.

u § rätt att säga upp försäkringen Försäkringsgivarens under försäkringsperioden

Försäkringsgivaren har rätt att säga upp försäkringen under försäkringsperioden 1) om försäkringstagaren innan försäkringen meddelades har lämnat oriktiga eller bristfälliga och om inte med kännedom uppgifter försäkringsgivaren om det riktiga förhållandet hade meddelat försäkring, om det i de förhållanden, som 2) har uppgett för försäkringsgivaren försäkringstagaren när avtalet under försäkringsperioden har ingicks, en sådan förändring som väsentligt ökar inträffat och som försäkringsgivaren inte kan anses skaderisken ha beaktat då han fattade beslut om avtalet, om den försäkrade uppsåtligen eller genom 3) vårdslöshet har underlåtit att iaktta säkerhetsgrov föreskrift; U) om den försäkrade uppsåtligen eller genom vårdslöshet har förorsakat försäkringsfallet; grov eller 5) om den försäkrade efter försäkringsfallet lämnat försäkringsgivaren oriktiga eller svikligen som är av betydelse för bristfälliga uppgifter bedömningen av försäkringsfallet. Försäkringsgivaren skall säga upp inom en månad sedan han fick kännedom om försäkringen den som berättigar till uppsägning. Om detta grund förlorar han sin utom då försummas uppsägningsrätt, har förfarit svikligt. försäkringstagaren

sou 1989:88

Bilaga I 417

Försäkringen upphör då en månad har förflutit från det att meddelandet om avsändes. uppsägningen Om försäkringsgivarens rätt att säga upp försäkringen till följd av dröjsmål med försäkringspremien stadgas i 5 kap. 2 §.

5 § Ändring av försäkringsvillkoren under

försäkringsgerioden

Försäkringsgivaren har rätt att under försäkringsperioden ändra försäkringspremien eller andra försäkringsvillkor så att de motsvarar de förnya hållandena 1) om försäkringstagaren har försummat sin upplysningsplikt enligt N kap. 1 §; eller 2) om det i de förhållanden som försäkringstagaren har uppgett för försäkringsgivaren när avtalet ingicks, under försäkringsperioden har inträffat en sådan som förändring avses i H kap. 2 S. Försäkringsgivaren skall utan oskäligt dröjsmål sedan han fått kännedom om förhållande som nämns i 1 mom. meddela om av ändringen premien eller villkoren. Om detta förlorar försummas, han sin rätt att ändra premien eller villkoren, utom då försäkringstagaren har förfarit svikligt.

6§ Fortsatt

försäkring

I försäkringsvillkoren kan bestämmas att försäkringsgivarens ansvar fortgår under en försäkringsperiod åt gången, såvida inte någondera avtalsparten säger upp avtalet att vid upphöra utgången av försäkringsperioden.

418 1

Bilaga

får när som helst Försäkringstagaren verkställa dock senast den dag när uppsägningen, enligt 5 kap. 1 § förfaller. Försäkringspremien skall verkställa uppsägning senast en månad givaren innan försäkringsperioden löper ut.

7§ av när en ny

Ändring försäkringsvillkoren

försäkringsperiod börjar

Är det fråga om försäkring, som fortgår en åt gången, kan det i försäkringsförsäkringsperiod villkoren bestämmas att försäkringsgivaren får ändra försäkringspremien eller andra avtalsvillkor. skall i samband med Försäkringsgivaren som nämns i 5 kap. 1 § sända ett betalningsanspråk meddelande till försäkringstagaren om hur premien eller de andra avtalsvillkoren ändras. Ändringen träder 1 kraft tidigast från ingången av den som följer efter det att försäkringsperiod meddelandet avsändes.

U kap. Vissa åvilade skyldigheter och försäkringstagaren av försäkringsgivarens ansvar begränsningar

1 S Försäkringstagarens upplysningsplikt

Försäkringstagaren skall före försäkringen meddelas och fullständiga svar på de ge riktiga försäkringsgivaren ställer och som kan ha frågor betydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar. Försäkringstagaren skall dessutom under försäkringsperioden utan onödigt dröjsmål rätta som försäkringsgivaren fått och som uppgifter

sou 1989:88

Bilaga I 419

försäkringstagaren upptäcker att är eller oriktiga bristfälliga. Om försäkringstagaren uppsåtligen eller av vårdslöshet som inte kan anses ringa har försummat sin skyldighet enligt 1 mom., kan ersättningen nedsättas eller Om förvägras. han har förfarit bedrägligt är försäkringsgivaren fri från ansvar.

2§

Fareökning

I försäkringsvillkoren kan intas en bestämmelse enligt vilken

försäkringstagaren utan

onödigt dröjsmål skall meddela försäkringsgivaren om det under försäkringsperioden har inträffat en förändring som medför väsentlig fareökning i de förhållanden som

försäkringstagaren uppgav för för-

säkringsgivaren när försäkringsavtalet ingicks och som försäkringsgivaren inte kan anses ha beaktat då avtalet ingicks eller i de sakförhâllanden som antecknats i försäkringsbrevet. Om försäkringstagaren uppsåtligen eller av vårdslöshet som inte kan anses ringa har försummat sin skyldighet 1 enligt mom., kan ersättningen minskar eller förvägras.

3§ Framkallande av försäkringsfall

Försäkringsgivaren är fri från ansvar gentemot försäkrad som har uppsåtligen framkallat försäkringsfallet. Har den försäkrade genom grov vårdslöshet framkallat försäkringsfallet kan honom tillkommande ersättning nedsättas eller förvägras. I försäkringsvillkoren kan dessutom bestämmas att kan ersättning nedsättas eller

420 1 sou 1989:88

Bilaga

om den omständigheten att den försäkrade förvägras använt alkohol eller narkotika har inverkat på försäkringsfallet.

u§ av säkerhetsföreskrifter Iakttagande och räddningsskyldighet

Den försäkrade skall iaktta säkerhetsföreskrifterna. När försäkringsfall inträffar eller är omedelbart hotande skall den försäkrade efter sin se till att skadan avvärjs eller begränsas. förmåga Om skadan förorsakas av utomstående skall den någon försäkrade vidta nödvändiga åtgärder för att trygga rätt gentemot skadevållaren. Den försäkringsgivarens försäkrade skall, om möjligt, iaktta de anvisningar som försäkringsgivaren har givit i nämnda syfte. Har den försäkrade uppsåtligen eller av vårdslöshet som inte kan anses ringa försummat sin 1 eller 2 kan honom tillskyldighet enligt mom., kommande ersättning nedsättas eller förvägras.

5§ Identifikation

Vad som ovan stadgas om den försäkrade skall, när det är fråga om iakttagande av säkerhetsräddningsskyldighet eller vållande av föreskrifter, på motsvarande sätt tillämpas på den försäkringsfall, 1) som med den försäkrades samtycke ansvar för försäkrade fordon, som är motordrivna eller skall fartyg, båtar eller luftfarkoster, eller bogseras, 2) som i fråga om den försäkrade egendomen har en väsentlig ekonomisk intressegemenskap med den försäkrade och använder egendomen tillsammans med honom.

Bilaga 1 421

Vad som ovan har om den stadgats försäkrade när det är om fråga iakttagandet av säkerhetsföreskrift tillämpas på motsvarande sätt den på som enligt arbets-eller tjänsteförhållande till försäkringstagaren har till uppgift att se till att säkerhetsföreskrifterna följs.

6§ Nedsättande eller av förväggande ersättning

Vid prövning av om ersättningen skall nedsättas eller förvägras på någon grund som stadgas ovan i detta kapitel, skall det beaktas vilken betydelse den omständighet, som den oriktiga eller bristfälliga uppgift som försäkringstagaren lämnat gäller, eller de förändrade förhållanden som ökat skaderisken eller någon åtgärd eller försummelse av den försäkrade har haft för skadans uppkomst. Dessutom skall det beaktas om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit uppsåtligt eller vilken grad av vårdslöshet han har gjorts sig skyldig till, samt omständigheterna i övrigt.

7§ Felaktiga uppgifter eller fareökning som saknar

betydelse

Försäkringsgivaren får inte åberopa att skyldigheten att lämna har upplysningar försummats om försäkringsgivaren eller hans när representant försäkringsavtalet ingicks kände till eller borde ha känt till att upplysningarna var oriktiga eller ofullständiga. Vad som är här stadgat tillämpas också om den omständighet, som den oriktiga eller bristfälliga uppgiften gällde, inte när avtalet hade ingicks betydelse för bedömningen av försäkringsgivarens

422 1

Bilaga

ansvar eller om nämnda omständighet därefter har förlorat sin betydelse. Försäkringsgivaren får inte åberopa försummelse att anmäla om fareökning, om den ändrade omständigheten har återgått till det tidigare eller om fareökningen annars inte längre har någon betydelse. 8§ Otillräknelighet och nödtillstånd

Försäkringsgivaren får inte för att frita sig från ansvar eller begränsa det åberopa stadgandena i detta kapitel, om den försäkrade då han underlåtit att iaktta säkerhetsföreskrift eller att uppfylla sin räddningsskyldighet eller då han framkallat försäkringsfallet varit 1 sådan ålder eller i sådant sinnestillstånd att han inte hade kunnat dömas till straff för brott. Försäkringsgivaren får inte heller för att frita sig från ansvar eller begränsa det åberopa stadgandena i detta kapitel, om den försäkrade då han underlåtit att iaktta säkerhetsföreskrift eller att uppfylla sin räddningsskyldighet eller då han framkallat fareökningen eller .försäkringsfallet handlade för att skydda person eller egendom under sådana omständigheter att att försummelsen eller åtgärden var försvarlig. Vad som i denna paragraf stadgas om den försäkrade tillämpas också på den som avses 1 5 S.

9§ Upplysnlngsplikt vid gruppförsäkring

Vad som stadgas om försäkringstagare i 1, 2 och 6 §§ detta kapitel skall också tillämpas på gruppförsäkringstagare.

sou 1989:88

Bilaga 1 423

5 kap. Premien

1 §

Betalning av premie

Premie skall betalas inom en månad efter det att försäkringsgivaren skickade skriftlig betalingsuppmaning till försäkringstagaren (premieavi). Den första premien behöver dock inte betalas förrän försäkringsgivarens ansvar inträder, om inte betalning av premien är ett villkor enligt försäkringsavtalet för att försäkringsgivarens ansvar skall inträda, och senare premie inte förrän respektive premieperiod har börjat. Om försäkringstagarens inbetalning inte räcker för att betala alla de premiefordringar som tillkommer samma har försäkringsgivare försäkringstagaren rätt att bestämma vilka premiefordringar som avkortas med hans inbetalning.

Betalningsdröjsmål

Har

försäkringstagaren försummat att inom

den tid som nämns i 1 § betala premien får försäkringsgivaren säga upp försäkringen att upphöra lä dagar efter det att meddelandet om uppsägningen avsändes. Försäkringsgivarens ansvar upphör dock inte om försäkringstagaren betalar premien innan uppsägningstiden löper ut, och försäkringsgivaren skall göra en om anteckning detta i sitt meddelande om uppsägning. Om betalningsförsummelsen berott på att

försäkringstagaren insjuknat allvarligt, blivit

arbetslös eller på någon annan sådan orsak som oväntat har drabbat honom upphör försäkringen, trots

424 S()lJ 1989:88

Büagal

först 1h dagar sedan hindret har uppsägningen, Försäkringen upphör dock senast tre månader upphört. efter av den som nämns 1 1 utgången uppsägningstid mom .

3 § Fortsatt ansvar och möjligheten att utmäta premie

Med avvikelse från vad som är stadgas i 2 S kan 1 försäkringsvillkoren bestämmas att försäkringsgivarens ansvar inte upphör förrän försäkringsperioden löper ut, fastän premien för försäkringsinte har betalts inom utsatt tid. perioden Försäkringsgivaren får härvid indriva premien jämte i utsökningsväg utan dom eller beslut, dröjsmålsränta med av vad som är stadgat om utmätning av iakttagande skatter och avgifter, förutsatt att försäkringshar gjort en antecking om detta i sitt givaren yrkande på betalning av premien. ansvar upphör vid Försäkringsgivarens av den försäkringsperiod som avses i 1 mom., utgången om inte dröjsmålsränta dessförinnan i premien jämte sin helhet har kunnat indrivas.

U § fortbestånd i vissa fall Försäkringens

Om en försäkring som avses i 1 kap. 2 S 2 mom. har helt eller för en försäkrads del som upphört inte mera hör till gruppen, anses försäkringen dock vara 1 kraft för en sådan försäkrade del som har tagit emot premien för. försäkringsgivaren

I 425

Bilaga

5 § Betalning av försenad premie

Betalar försäkringstagaren premien i det fall som avses i 3 kap. 2 S 3 mom. för sent eller i de fall som avses i 2 S detta kapitel sedan försäkringen har upphört, inträder försäkringsgivarens ansvar dagen efter det att betalningen gjordes. Försäkringen gäller härvid den tid som ursprungligen avtalats räknat från det försäkringen på nytt trädde i kraft. Vad som stadgas ovan i denna paragraf skall dock inte tillämpas om försäkringsgivaren inom 14 dagar efter betalningen meddelar försäkringstagaren att han inte accepterar betalningen.

6§ Betalning av premie till bank eller post

En försäkringspremie som sänts till försäkringsgivaren per post- eller bankgiro anses verkställd den dag då den har erlagts till en penninginrättning eller till en postanstalt, gireringen har debiterats betalarens konto eller postgirorörelsens utbetalningskort har stämplats med postgirots behandlingsstämpel. Betalning som har erlagts med postanvisning anses verkställd den dag postanvisningen har inlämnats till posten.

7§ Premie när försäkringen upphör

Upphör en försäkring tidigare än vad som avtalats har försäkringsgivaren rätt endast till den premie som hade bort betalas om försäkringen hade avtalats att sluta vid denna tid. Återstoden av den

426 Bilaga 1 SOU 1989288

redan erlagda premien skall återbäras till försäkringstagaren. Om det belopp som skall återbäras understiger tjugo mark behöver det inte återbäras särskilt. Beloppet kan höjas genom förordning om ett sjunkande penningvärde ger anledning därtill. Vad som är stadgat 1 1 mom. gäller inte om försäkringen upphör därför att ett försäkringsfall har inträffat eller den försäkrade uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har försummat sin på försäkringsavtalet grundade skyldighet.

6 kap. Försäkringsersättning

1 § Ersättningens belopp

Försäkringsgivaren är skyldig att betala ersättning till högst det belopp som behövs att täcka skadan, även om försäkringsbeloppet i avtalet skulle vara högre. Om dock ett i förhållande till egendomens värde för stort försäkringsbelopp väsentligen bygger på försäkringsgivarens eller hans representants bedömning av egendomens värde, betalas ersättning 1 enlighet med försäkringsbeloppet, utom 1 det fall att bedömningen har påverkats av oriktiga eller bristfälliga uppgifter som försäkringstagaren i bedräglig avsikt har lämnat. Om försäkringsbeloppet betydligt understiger värdet på den försäkrade förmånen är försäkringsgivaren bara skyldig att betala en så stor del av skadan som förhållandet mellan försäkringsbeloppet och värdet på förmånen utvisar. Om dock försäkringsbeloppets storlek väsentligen bygger på försäkringsgivaren: eller hans representants bedömning av egendomens värde, skall

S()lJ 1989 88 1 427

Bilaga

ersättning betalas till skadans belopp, dock inte mera än försäkringsbeloppet.

2§

Dubbelförsäkring

Har flera försäkringsgivare meddelat försäkring för någon förmån för samma ansvarar skada, var och en av dem gentemot den försäkrade som om han ensam hade meddelat Den försäkrade har försäkringen. dock inte rätt att 1 ersättning utfå mera än vad som skulle tillkomma honom enligt den som försäkring berättigar till den största ersättningen. Pörsäkringsgivaren kan ställa som villkor för sitt ansvar att den försäkrade inte har fått ersättning genom utländsk försäkring för samma förmån.

3§ Fördelningen av ansvaret mellan försäkringsgivarna vid dubbelförsäkring

Om flera försäkringsgivare svarar för samma skada och de olika sammanräknade ansvarsbeloppen överstiger den ersättning som den försäkrade skall få, fördelas ansvaret mellan 1 försäkringsgivarna förhållande till Om av ansvarsbeloppen. någon försäkringsgivarna inte förmår betala sin andel fördelas bristen mellan de i förhållande till övriga deras ansvarsbelopp.

l6§ Ersättning för räddningskostnader

Försäkringsgivaren är skyldig att ersätta skäliga kostnader för uppfyllande av den

428 Bilaga 1

räddningsskyldighet som avses i H kap. M S, även om försäkringsbeloppet där med överskrids.

7 kap. Tredje mans rätt enligt försäkringsavtalet

1 § Personer till vilkas förmån försäkring som avser egendom gäller

Har inte annat avtalats gäller försäkring som avser egendom till förmån för ägaren, den som har köpt egendomen med äganderättsförbehåll, den som har pant- och retentionsrätt i egendomen samt också annars till förmån för den som bär risken för egendomen.

25 Byte av ägare

Om försäkringen enligt avtalet eller efter uppsägning av försäkringstagaren upphör när den försäkrade egendomen övergår till en ny ägare, har den nya ägaren dock rätt till ersättning för försäkringsfall som inträffar inom 1h dagar räknat från det att äganderätten övergick, om denne inte har sådan rätt med stöd av försäkring som han själv tecknat.

3§ Meddelande till innehavaren av pant- eller retentionsrätt i vissa fall

Försäkringsgivaren är skyldig att underrätta om att hans ansvar upphör samt om avtal eller åtgärd som inskränker den persons rätt som har pant- eller

1 429

Bilaga

retentionsrätt och som han har kännedom om och vars rätt det nämnda avtalet eller den nämnda åtgärden inskränker. Försäkringsgivarens ansvar och upphör avtalet eller åtgärden träder i kraft den gentemot nämnda innehavaren av pant- och retentionsrätten tidigast 14 dagar efter det att meddelandet har sänts till honom.

H § Den försäkrades ställning vid försäkringsfall

Försäkringsgivaren får inte, för att begränsa eller frita sig från sitt ansvar gentemot tredje person som avses 1 1 S hänvisa till stadgandena i U kap. om försäkringstagarens underlåtenhet att lämna uppgifter eller om fareökning, om tredje person inte kände till eller borde ha känt till försäkringstagarens förfarande. Varje försäkrad har rätt till den ersättning som skall betalas på grund av ett försäkringsfall. Försäkringstagaren får dock, på ett sätt som binder den försäkrade, förhandla med försäkringsgivaren samt lyfta ersättningen, utom i det fall att den försäkrades namn anges i avtalet eller den försäkrade har meddelat att han bevakar sin själv rätt eller frågan gäller inteckningshavares rätt till betalning ur ersättningen.

5§ Förmånsrätt gällande betalning ur ersättning

Om en försäkring som avser egendom gäller till förmån för någon som till säkerhet för fordran har panträtt i egendomen, har även om fordran denne, inte har förfallit, rätt att före få ägaren betalning ur ersättningen, om inte har ägaren reparerat skadan eller ställer säkerhet för en Vad som här reparation.

430 Bilaga I SOU 1989288

stadgas gäller på motsvarande sätt till förmån för den som har rätt att kvarhålla egendom som säkerhet för förfallen fordran. Ägaren har rätt till betalning ur ersättningen före den som har köpt egendomen med äganderättsförbehåll. Om inteckningshavarens rätt till betalning ur ersättningen stadgas särskilt.

6 S Den skadelidandes rätt till ersättning vid ansvarsförsäkring

Vid försäkring som tecknats för skadeståndsansvar är försäkringsgivaren skyldig att betala ersättning enligt försäkringsavtalet direkt till den skadelidande, om inte den försäkrade redan har betalat ersättning till honom, 1) om tecknandet av försäkringen grundat sig på lag eller myndighets bestämmelse; 2) om den försäkrade har försatts i konkurs; eller 3) om det i marknadsföringen av den försäkrades näringsverksamhet uppgivits att han har tecknat försäkring för skadeståndsansvar. Om krav på ersättning framställs mot försäkringsgivaren skall denne utan onödigt dröjsmål meddela den försäkrade om kravet och hålla honom underrättad om den fortsatta handläggningen av ärendet. Om den försäkrade godtar den skadelidandes skadeståndskrav, medför det inte skyldighet för försäkringsgivaren att på grund av försäkringsavtalet utge ersättning för skadan.

sou 1989:88

Bilaga 1 431

7§ Hörande av den försäkrade vid

rättegång angående

ansvarsförsäkring

Handläggs i 6 S avsett skadeståndsärende i rätten skall den försäkrade beredas tillfälle att bli hörd i rättegången.

8 kap. Ersättningsförfarande

1 § Skyldighet för den som söker ersättning att lämna utredning

Den som söker skall lämna ersättning sådana handlingar och uppgifter till försäkringsgivaren som är nödvändiga för av bedömnngen försäkringsgivaren ansvar i den man utsträckning skäligen kan kräva och med beaktande även av försäkringsgivarens möjligheter att inhämta utredning.

2 § Den tid inom vilken skall ersättningen betalas

Försäkringsgivaren skall betala ersättning för försäkringsfallet i enlighet med försäkringsavtalet så snart som dock senast möjligt, en månad efter det att han fått de handlingar och uppgifter som avses i 1 §, eller meddela att ingen ersättning betalas. Om ersättningsbeloppet är stridigt är försäkringsgivaren dock skyldig att inom den tid som nämns 1 1 mom. betala den del av ersättningen som är ostridigt.

* 432 1 S()lJ 1989:88

Bilaga

3§ uppgifter efter försäkringsfallet

oriktiga

Har den som söker ersättning efter försäkringafallet svikligt lämnat försäkringsgivaren oriktiga eller bristfälliga uppgifter som är av betydelse för bedömningen av försäkringsfallet och försäkringsgivaren: ansvar, kan ersättning förvägras eller nedaättas enligt vad som med beaktande av omständigheterna är skäligt.

u§ Tidpunkten för framställande av ersättningsanspråk och preskription

Ersättningsanspråk med stöd av ett försäkringsavtal skall framställas till försäkringsgivaren inom ett år från det att den som söker ersättning fick vetskap om sin möjlighet till och senast inom tio år från ersättning försäkringsfallet. Såsom framställande av anses även anmälan att

ersättningsanspråk

försäkringsfall inträffat. Framställs ersättningskrav inte inom den tid som nämns 1 1 mom., förlorar den som söker ersättning sin rätt till ersättning.

SS Tid för väckande av och domstol

talan laga

Talan med anledning av försäkringsgivarens beslut gällande ersättning skall vid äventyr att rätten annars går förlorad väckas inom tre år från det parten skriftligen fick vetskap om försäkringsgivarens beslut och om den utsatta tiden. Talan kan väckas även vid allmän underrätt på den ort

Bilaga 1 433

inom vars domkrets vederbörande om enligt lagen befolkningsböcker (1H1/69) har sitt hemort.

6§

Försäkringggivarens regressrätt

Om den försäkrade har rätt att av tredje person kräva ett som ersättningsbelopp försäkringsgivaren har erlagt till honom, den övergår försäkrades rätt till försäkringsgivaren endast om denna tredje person uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har förorsakat eller försäkringsfallet enligt lag är skyldig att erlägga ersättningen oberoende av vållande. Vad som är stadgat i 1 mom. denna paragraf gäller inte transportförsäkring.

9 kap. Särskilda stadganden om gruppförsäkring

1 § Information som skall lämnas om gruppförsäkring

Försäkringsgivaren skall sedan en gruppförsäkring trätt i kraft och därefter med skäliga mellanrum medan försäkringen är i kraft på ett med beaktande av omständigheterna lämpligt sätt ge de försäkrade information om försäkringsskyddets omfattning, om väsentliga i begränsningar försäkringsskyddet, om skyldigheter som försäkringsavtalet ålägger den försäkrade samt om hur försäkringens giltighet är beroende av att den försäkrade tillhör den som nämns i grupp gruppförsäkringsavtalet. Om försäkringsgivaren eller hans representant uppsåtligen eller genom vållande har underlåtit att lämna den försäkrade nödvändiga

Büagal

om försäkringen eller har lämnat honom uppgifter oriktiga eller vilseledande uppgifter, gäller till den försäkrades förmån på de försäkringen villkor som han med stöd av de uppgifter han fått har haft att uppfatta som gällande. Detta anledning dock inte uppgifter som försäkringsgivaren gäller eller hans efter försäkringsfallet har representant lämnat om den kommande ersättningen. I om information som skall ges om fråga rättsmedel gäller vad som stadgas i 2 kap. H §.

2 § Information om att försäkringen upphör

en försäkring till följd av Upphör försäkringsgivarens eller gruppförsäkringstagarens skall försäkringsgivaren på ett med åtgärder beaktande av omständigheterna lämpligt sätt meddela den försäkrade att försäkringen upphör. Försäkringen för hans del inom en månad från det att upphör försäkringsgivaren meddelat att försäkringen upphör.

3 § Meddelanden av den försäkrade

Har försäkringsgivaren och gruppförsäkringsavtalat att den försäkrade skall lämna grupptagaren meddelande om försäkringen och har försäkringstagaren den försäkrade gjort detta, får försäkringsgivaren inte att han inte har fått meddelande. Detta åberopa dock inte om den försäkrade hade grundad gäller anledning att anta att meddelandet inte tillställs

försäkringsgivaren.

Bilaga 1 435

10 kap. Ikraftträdelsestadganden

1 §

Denna lag träder i kraft den 198 .

Lagen tillämpas på skadeförsäkring 1 fråga om vilken avtal har eller ingåtts försäkringsgivarens ansvar har inträtt efter ikraftträdande. lagens Utan hinder av vad som i 1 mom. stadgas tillämpas denna lag på som det skadeförsäkring på sätt som nämns 1 3 kap. 6 § 1 mom. med en förlängs försäkringsperiod i sänder från början av den försäkringsperiod som följer närmast efter lagens ikraftträdande. Också på annan i skadeförsäkring fråga om vilken avtal har eller ingåtts ansvarigheten har inträtt före denna ikraftträdande lags tillämpas lagens 1 kap., 2 kap. 3 och U §§, U kap. 7 och 8 §§, 5 kap., 6 kap. 3 och M §§, 7 och kap. 1, 2, 3 5 §§ samt 8 kap.

2 Norskt

Bilaga lagförslag

Utkast

til lov om

forsikringsavtaler

Del A

Avtalet om

skadeforsikring (skadeforsikringsdelen)

Kapittel l lnnledende bestemmelser § 1-3 (bestemmelsenes tvingande karakter) § l-l (virkeomráde for lovens del A) Når ikke annet er sagt, kan bestemmelsene Lovens del A fielder for avtaler om skade- i del A ikke fravikes til skade for den som utforsikring. leder rett mot selskapet av forsikringsavta- Med skadeforsikring menes forsikring mot len. skade på eller tap av ting, rettigheter eller Med unntak for ansvarsforsikring etter § 7andre fordeler, forsikring mot erstatnings- 8 kan bestemmelsene likevel fravikes ved ansvar eller kostnader, og annen forsikring forsikring i tilknytning til naeringsvirksomsom ikke er personforsikring. het: I tvilstilfeller avgjør Kongen om en forsikring er skadeforsikring. (a) när forsikringen fielder foretak som ved Bestemmelsene i del A gjelder ikke for av- avtaleinngåelsen eller senere fornyelse taler om fienforsikring og kreditt og kau- oppfyller minst to av følgende vilkår: sjonsforsikring. Kongen kan bestemme at 10- (l) har mer enn 250 ansatte, ven heller ikke skal fielde for andre liknende (2) har en omsetning på minst 100 milforsikringsbransjer. lioner kroner ifølge siste årsoppgjør, (3) har eiendeler ifølge siste balanse på § l-2 (deñnisjoner) minst 50 millioner kroner. I lovens del A betyr: (b) når virksomheten hovedsakelig foregår i utlandet, (a) selskapet: den som ved avtalen påtar seg (c) när forsikringen knyttet seg til registreå yte forsikring, (b) forsikringstakeren: ringspliktig skip, jf sjøfartsloven § 11, elden som inngår en individuell eller kollektiv ler til innretninger som nevnt i sjøfartsforsikringsavtale med selskapet, loven § 33 første ledd, § 371 og § 372, (c) sikrede: (d) når forsikringen knyttet seg til luftfarden som etter forsikringsavtatøy, eller len vil ha krav på erstatning eller forsik- (e) når forsikringen fielder varer under inringssum. I ansvarsforsikring er sikrede temasjonal transport, herunder transden hvis erstatningsansvar er dekket, port til og fra norsk kontinentalsokkel. (d) Ioollektiv forsik-ring: Forsikring hvor rettigheter og plikter for medlemmene av Kapittel 2 Selskapets infonnasjonsplikt en gruppe blir fastlagt fiennom en avtale som forsikringstakeren inngår § 2-1 (informasjon i forbindelse med tegpå vegne av eller til fordel for medlemmene. I ningen) tvilstilfeller avgjør Kongen om en forsik- I forbindelse med tegningen av en forsikring er kollektiv, ring skal selskapet i nødvendig utstrekning (e) sikkerhetsforskrift: et påbud i forsik- legge forholdene til rette for at forsikringstaringsavtalen om: keren kan vurdere forsikringstilbudet. Her- (l) at sikrede skal sørge for bestemte under skal det gi opplysninger om det er veanordninger eller treffe bestemte til- sentlige begrensninger i dekningen i forhold tak som er egnet til å forebygge eller til det forsikringstakeren med rimelighet kan begrense skade, vente er dekket under vedkommende forsik- (2) at sikrede eller andre ved bruk, opp- ring, om alternative dekningsformer og om bevaring eller vedlikehold av forsik- tilleggsdekninger som det markedsfører. ringsfienstanden skal ha bestemte kvaliñkasjoner eller sertifikater, § 2-2 (forsikringsbevis) (3) at sikrede eller andre ved bruk, opp- Så snart avtalen er inngâtt og det er bebevaring eller vedlikehold av forsikstemt hvilke vilkår som skal gjelde for forsikringsgjenstanden skal gå fram på ringen, skal selskapet gi forsikringstakeren bestemte angitte mäter. et skriftlig som fastslår at avforsikringsbevis

438 2

Bilaga

tale er inngått, og som henviser til vilkårene. Har selskapet sendt skriftlig aksept til for- Sammen med beviset skal selskapet gi for- sikringstakeren, løper selskapets ansvar fra disse vilkårene. kl 0000 den dag da aksepten ble sendt, dersikringstakeren I forsikringsbeviset skal selskapet fremhe- som anmodning om forsikring var kommet ve: til selskapet senest dagen før. Har forsikringstakeren sendt skriftlig an- (a) om det har forbeholdt seg at ansvaret modning om en bestemt forsikring, og er det skal å løpe når første pre- på det rene at anmodningen uten videre ville først begynne mie er betalt, jf § 3-1 første ledd ha blitt imøtekommet av selskapet, svarer (b) hvilke forbehold det har tatt om begrens- selskapet allerede for forsikringstilfeller som av ansvaret i forbindelse med end- inntreffer etter at det har mottatt anmodning ring av risikoen, jf §§ 4-6 og 4-7, ningen. (c) hvilke sikkerhetsforskrifter det har fast- Skal selskapets ansvar begynne å løpe en satt. kan henvise til sikker- bestemt dag uten at tidspunktet er angitt, be- Selskapet hetsforskrift gitt av andre hvis det er ri- gynner ansvaret kl 0000. Gjelder en forsikå kreve at forsikringstakeren kjen- ring til en bestemt dag uten at tidspunktet er melig ner til innholdet. I forsikringsbeviset angitt, opphører ansvaret kl 2400. skal det opplyses at selskapet på forespørsel vil gi forsikringstakeren et eksemplar av den forskriften det er hemvist § 3-2 (forsikringstakerens rett til å si opp fortil. sikringsforholdet) (c) frist for å gi melding om forsikringstilfel- Vil forsikringstakeren si opp forsikringen let, jf § 8-5 første ledd, fra utløpet av forsikringstiden, må han eller (e) retten til å kreve nemndbehandling etter hun varsle selskapet om dette senest en må- § 20-1, eller andre liknende ordninger ned fra den dag selskapet har sendt ordinaert som er etablert for å løse tvister. premievarsel for den nye perioden til forsikringstakeren. Har selskapet forsømt sin plikt til å gi infor- Forsikringstakeren kan i forsikringstiden masjon i samsvar med annet ledd bokstave- si opp et løpende forsikringsforhold dersom ne a til d, kan det bare påberope seg vedkom- forsikringsbehovet faller bort eller det foremende bestemmelse dersom forsikringstake- ligger andre saerlige grunner. ren eller sikrede likevel var kjent med vilkå- Ved kollektiv forsikring kan bestemmelret. sen i annet ledd fravikes i forsikringsavtalen.

§2-3 (informasjon ved fomyelse av forsikringen) § 3-3 (selskapets rett til å avbryte forsikrings- Ved fomyelse av forsikringen skal selskaforholdet i forsikringstiden) pet orientere om alternative forsikringsformer eller nye tilleggsdekninger som det har Selskapet kan si opp en løpende forsikring innført etter at forsikringen ble tegnet eller i samsvar med reglene i §§ 4-3 og 8-1 tredje senest ble fomyet. ledd. For øvrig kan det bare si opp en løpen- Er det fastsatt bruksbegrensninger de forsikring når det foreligger et saarlig forserlige er det fastsatt sikkerhetsforskriñer eller hold som er bestemt angitt i vilkårene, og eller andre saervilkår, skal selskapet også minne oppsigelse er rimelig. Oppsigelsen må foretas uten ugrunnet om dem. opphold etter at selskapet ble kjent med det forhold som medfører at det kan si opp for- § 2-4 (tilsynsmyndighetens kontroll) sikringen. Oppsigelsen skal skje skriftlig og Kongen bestemmer hvem som skal føre tilvaere grunngitt. Er ikke en kortere frist fastsyn med at informasjonsplikten etter del A satt i loven, skal oppsigelsesfristen vaere blir oppfylt. Tilsynsmyndigheten kan gi merminst to måneder. Selskapet skal i oppsigelmere regler om informasjonsplikten. å kreve sen gi orientering om adgangen til nemndbehandling etter § 20-1, eventuelt om andre muligheter for å få prøvd om oppsigel- Kapittel 3 Forsikringsavtalen m m sen er lovlig. § 3-1 (ansvarstiden) Det som er bestemt om oppsigelse i første Er ikke annet lovbestemt eller avtalt, be- ledd annet punktum, gielder tilsvarende for gynner selskapets ansvar å løpe når forsik- forbehold om at forsikringen skal opphøre ringstakeren eller selskapet har godtatt de dersom en bestemt hendelse inntreffer. vilkår som den annen part har stilt.

2 439

Bilaga

§ 3-4 (endring av vilkårene i forsikringsti- sikringstakeren ska] gi nktige og fullstendige den) svar på selskapets spørsmål. Forsikringstake- Selskapet kan ikke ta forbehold om å endre ren skal også av eget tiltak gi opplysninger vilkårene i forsikringstiden. om san-lige forhold som han eller hun må forstå er av vesentlig betydning for selska- § 3-5 (oppgiøret når forsikringsforholdet blir pets vurdering av risikoen. avbrutt i forsikringstiden) Blir forsikringstakeren klar over at han el- Opphører forsikringen i forsikringstiden, ler hun har gitt uriktige eller ufullstendige skal forsikringstakeren opplysninger om risikoen, skal forsikringstagodskrives overskykeren uten ugrunnet opphold melde fra til tende premie. Dette gielder selv om selskaselskapet om dette. pet for øvrig er helt eller delvis fri for ansvar. Vilkårene skal inneholde regler om prefor disse tilfellene eller hen- §4-2 (nedsettelse av selskapets ansvar når mieberegningen vise til slike regler. opplysningsplikten er forsømt) Har forsikringstakeren svikaktig forsømt § 3-6 (fomyelse og endring av vilkårene i for- opplysningsplikten etter § 4-1, og er det innbindelse med fornyelse) truffet et forsikringstilfelle, er selskapet uten ansvar overfor forsikringstakeren. Gjelder en forsikring for et bestemt tidsrom på ett år eller mer, og ønsker selskapet Har forsikringstakeren ellers forsømt sin ikke å forlenge ut over den av- opplysningsplikt, og det ikke bare er lite å forsikringen talte perioden, må det varsle forsikringstake- legge ham eller henne til last, kan selskapets ren om dette senest to måneder ansvar overfor forsikringstakeren settes ned før utløpet av I motsatt eller falle bort. forsikringstiden. fall fomyes forsikringsforholdet for ett år. Ved avgjørelsen etter annet ledd skal det Selskapet kan bare unnlate å fomye en for- tas hensyn til hvilken betydning feilen har sikring som nevnt i første ledd når det fore- hatt for selskapets vurdering av risikoen, til skyldgraden, skadeforl¢pet og forholdene elligger saerlige grunner som gjør det rimelig å lers. gå til oppsigelse. Når fornyelse nektes, elder § 3-3 annet ledd annet og fierde punktum tilsvarende. Det som er bestemt i leddet her, § 4-3 (selskapets rett til å si opp forsikringen gielder ikke dersom det er uttrykkelig avtalt når det har fått uriktige opplysninger) at forsikringen skal opphøre ved utløpet av Blir selskapet kjent med at de opplysforsikringstiden. ninger det har fått om risikoen er uriktige el- Vil selskapet endre vilkårene i forbindelse ler ufullstendige på noe vesentlig punkt, kan med fornyelse, skal det sammen med pre- det si opp forsikringen med 14 dagers varsel. mievarslet for den nye forsikringsperioden gi § 3-3 annet ledd får tilsvarende anvendelse. forsikringstakeren de nye vilkår med en re- Har forsikringstakeren opptrådt svikaktig, degjørelse for de endringer som er gort. Inn- kan selskapet likevel si opp denne og andre føres det nye sikkerhetsforskrifter, skal sel- forsikringsavtaler det har med forsikringstaskapet gi forsikringstakeren et eksemplar av keren med øyeblikkelig Virkning. forskriften med en redegiørelse for hovedinnholdet. Det kan henvise til forskriften § 4-4 (begrensning av selskapets rett til å påhvis det er rimelig å kreve at forsikringstake- berope seg mangelfulle opplysninger) ren kjenner til innholdet. I tilfelle skal det Selskapet kan ikke påberope seg at det har opplyses at selskapet på forespørsel vil gi for- fått uriktige eller ufullstendige opplysninger sikringstakeren et eksemplar av den forskrift dersom det kjente eller burde ha kjent til detdet er henvist til. En vilkårsendring som det te forhold da det fikk opplysningene. Det ikke er redeort for på denne måten, kan samme elder dersom det forhold som oppselskapet ikke påberope. var uten lysningene gialdt, betydning for selskapet, eller senere har opphørt å ha betydning. Er det utvist svik, gelder begrens- Kapittel 4 Alminnelige forutsetninger for ningen i første punktum bare dersom selskaselskapets ansvar pet var klar over at de opplysningene det §4-1 (forsikringstakerens plikt til å gi opp- fikk, var uriktige eller ufullstendige. lysninger om risikoen) I forbindelse med inngåelsen eller fomyel- §4-5 (ansvarsbegrensning på grunn av forsen av en forsikringsavtale kan selskapet be hold som ikke kan opplyses) om opplysninger om forhold som kan ha be- Er selskapet av saarlige grunner avskåret tydning for dets vurdering av risikoen. For- fra å få opplysninger om et bestemt forhold,

440 Bilaga 2

kan det ta forbehold om ansvarsfrihet eller Har sikrede ved armen forsikring enn an-

ansvarsbegrensning knyttet til dette forhol- svarsforsikring grovt uaktsomt fremkalt for-

det. Kan spørsmålet avklares innen en viss sikringstilfellet, kan selskapets ansvar settes

tid, gielder forbeholdet bare for dette tids- ned eller falle bort. Ved avgiørelsen skal det

rommet. legges vekt på skyldgraden, skadeforløpet,

om sikrede var i selvforskyldt rus, og forhol-

§ 4-6 (ansvarsbegrensning på grann av end- dene ellers.

ring av nsikoen) Selskapet kan ikke påberope seg at sikrede

kan ta forbehold om at det skal har fremkalt forsikringstilfellet ved en uakt- Selskapet vazre helt eller delvis uten ansvar dersom et somhet som ikke er grov.

bestemt angitt forhold av vesentlig betyd- I motorvognforsikring kan selskapet uten

for risikoen blir endret. Et slikt forbe- hinder av bestemmelsene i første, annet og ning hold kan ikke dersom sikre- tredje ledd ta forbehold om ansvarsfrihet for giøres gieldende de verken visste eller burde vite at forholdet forsikringstilfelle som sikrede har voldt

ble eller dersom mens han eller hun kjørte vognen under endret, forsikringstilfellet ikke det endrede forhold. selvforskyldt påvirkning av alkohol eller anskyldes net berusende eller bedøvende middel (if

§ 4-7 (forbehold om å sette ned erstatningen vegtrañkkloven § 22 første ledd). Det samme

ved endring av risikoen) gjelder for forsikringstilfelle som er voldt av

en annen mens denne kjørte vognen i slik selskapet kan ta forbehold om at dets antilstand, dersom sikrede har medvirket til svar for forsikringstilfelle skal bli forhoidsvognens bruk enda han eller hun visste eller messig satt ned dersom premieberegningen måtte forstå at føreren var påvirket. Foruttrykkelig er gjort avhengig av hvordan forbehold om ansvarsfrihet som nevnt i dette sikringsgjenstanden blir brukt, at det er en leddet kan likevel settes helt eller delvis til gjennomført visse sikkerhetstiltak e l, og det side dersom det må antas at forsikringstilfeler skjedd en endring som betinger høyere let ville ha inntruffet selv om vognføreren ikpremie. ke hadde vaert påvirket, eller dersom det el- Et forbehold som nevnt i første ledd, kan lers ville virke urimelig om selskapet skulle ikke gøres gjeldende dersom forsikringstilvaere fri for ansvar. felle ikke skyldes endringen. Det kan heller Selskapet kan ikke påberope seg reglene i ikke gjøres geldende dersom sikrede verken denne paragrafen dersom sikrede eller en har foretatt eller samtykket i endringen, og person som etter § 4-11 skal likestilles med sikrede har tatt rimelige skritt for å varsle sikrede, på grunn av alder eller sinnstilstand selskapet så snart han eller hun har fått vite ikke kunne forstå rekkevidden av sin handom den. ling.

§ 4-8 (overtredelse av sikkerhetsforskrifter) § 4-10 (sikredes plikt til å awerge og gi mel- Selskapet kan ta forbehold om at det skal ding om forsikringstilfelle) vaere helt eller delvis uten ansvar dersom en Er det overhengende fare for at et forsiksikkerhetsforskrift er overtrådt, jf § 1-2 bokringstilfelle vil inntreffe, eller er et forsikstav e. Et slikt forbehold kan ikke gjøres gelringstilfelle inntruffet, skal sikrede gøre det dende dersom det ikke er noe eller bare lite å som med rimelighet kan ventes av ham eller legge sikrede til last, eller dersom forsikikke overtredelsen. henne for å avverge eller begrense tapet. ringstilfellet skyldes etter denne bestemmelsen Må sikrede forstå at selskapet kan få et reg- Selv om selskapet resskrav mot tredjeperson, skal sikrede gjøre kan gjøre gjeldende at en sikkerhetsforskrift det som er nødvendig for å sikre kravet inntil er overtrådt, kan det likevel pålegges delvis selskapet selv kan vareta sitt tarv. ansvar under hensyn til arten av den sikkerhetsforskrift som Er forsikringstilfellet inntruffet, skal sikreer overtrådt, skyldgraden, de uten ugrunnet opphold melde fra til selskadeforløpet og forholdene ellers. skapet. Er det oppstâtt skade eller tap som følge av

§4-9 (sikredes fremkalling av forsikringstil- at sikrede forsettlig eller grovt uaktsomt har

fellet) satt til side sine plikter etter første, annet el-

Har sikrede forsettlig fremkalt forsikrings- ler tredje ledd, kan selskapets ansvar settes

tilfellet, er selskapet ikke ansvarlig. Er det ik- ned eller falle bort. Ved avgjørelsen skal det

ke utvist svik, kan selskapet likevel pålegges legges vekt på skyldgraden, skadeforløpet og

delvis ansvar. § 4-12 fielder i så fall tilsvaren- forholdene ellers.

de.

Bilaga 2 441

§4-11 (handlinger og unnlatelser fra sikre- eller sikrede skriftlig beskjed om sitt standdes slektninger, hjelpere og liknende punkt. Beskjeden skal gis uten ugrunnet personer) opphold etter at selskapet ble kjent med det Ved forsikring som ikke har tilknytning til forhold som medfører at regelen kan anvennaeringsvirksomhet, kan det ikke avtales at des. I denne forbindelse skal selskapet også sikrede skal kunne tape sin rett til erstatning gi orientering om adgangen til å kreve som følge av handlinger eller unnlatelser fra nemndbehandling etter § 20-1, eventuelt om sikredes slektninger, hielpere lik- andre muligheter for å få prøvd saken utenog andre nende personer som sikrede har tilknyming for domstolene. til. Forsømmer selskapet å gi slik beskjed, Uten hinder av regelen i første ledd kan det mister det retten til å påberope seg forholdet. avtales at selskapet Kapittel 5 Premien (a) ved forsikring av motorvogner, fartøyer, å 5-1 (forfallstid, første premievarsel) luftfartøyer og husdyr skal kunne påbe- Dersom premiebetaling ikke er et vilkår for rope seg handlinger og unnlatelser fra at selskapets ansvar skal begynne å løpe, foren person som med sikredes samtykke faller premien ved påkrav i samsvar med forer ansvarlig for forsikringsgienstanden, skal sikringsavtalen. Betalingsfristen vaere (b) ved forsikring av bolig, privat fritidssted minst en måned fra den dag selskapet har og innbo skal kunne påberope seg hand- sendt premievarsel til forsikringstakeren. linger og unnlatelser fra sikredes ekte- Har selskapets ansvar begynt å løpe, fortsetfelle som bor sammen med sikrede, eller ter det å løpe selv om betaling ikke skjer infra personer som sikrede lever sammen nen fristen. med i et fast etablert forhold.

§ 5-2 (forsinket premiebetaling, senere pre- Ved forsikring i tilknytning til naringsmievarsler) virksomhet kan det, med den begrensning Dersom premien ikke er betalt ved utløsom følger av § 7-3 første ledd, avtales at sikpet av betalingsfristen etter 5 5-1, og selskarede helt eller delvis skal kunne tape sin rett til som pets ansvar løper, må selskapet for å bli fri for erstatning følge av handlinger eller ansvar sende et nytt premievarsel med minst unnlatelser fra nermere angitte personer el- 14 dagers betalingsfrist fra avsendelsen. ler persongrupper. Varslet skal klart angi at forsikringen opphører dersom premien ikke blir betalt innen § 4-12 (hensynet til sikredes livsforhold) den oppgitte fristen.

Ved vurderingen av om selskapets ansvar Godtgjøres det at forsikringstakeren ikke skal settes ned eller falle bort etter reglene i har kunnet betale før fristens utløp på grunn dette kapitlet, skal det ved forsikring av bo- av uforutsette hindringer som ikke kan belig, innbo og andre gienstander som nevnt i breides forsikringstakeren, løper selskapets lov 8 juni 1984 nr 59 om fordringshavernes ansvar i irmtil tre måneder etter utløpet av dekningsrett § 2-3 første ledd bokstavene a fristen. og b tas hensyn til hvilken Virkning en av- Betales premien i andre tilfeller enn nevnt kortning vil få for sikrede eller for andre per- i annet ledd etter utløpet av fristen i første soner som er økonomisk avhengige av sikre- ledd, anses betalingen som en anmodning de. om en ny forsikring. § 3-1 tredje ledd gielder tilsvarende, likevel slik at selskapet først sva- § 4-13 (handlinger foretatt for å awerge ska- rer fra dagen etter at premien er betalt. de på person eller eiendom) selskapet kan ikke påberope seg reglene i § 5-3 (når betaling skal anses å ha skjedd) §§ 4-7 til 4-11 dersom den handling det er tale Selv om selskapet ikke har mottatt et preom, tok sikte på å forebygge skade på person miebeløp, skal betaling i forhold til forfallseller eiendom, og handlingen etter de forelig- reglene i dette kapitlet anses å vsere skjedd gende for-hold måtte anses som forsvarlig. når

(a) penger, sjekk eller annen anvisning er § 4-14 (selskapets plikt til å si fra om at det sendt til selskapet i posten eller ved televil bruke sine rettigheter) gram. Hvis selskapet vil gjøre geldende at det et» (b) er innbetalt beløpet til et postkontor elter en av reglene i dette kapitlet er helt eller ler en bank, eller delvis fri for ansvar eller har rett til å si opp (c) et betalingsoppdrag er sendt til postverforsikringen, skal det gi forsikringstakeren ket eller en bank.

442 2

Bilaga

l regler om selskapet! Ved forsikring av fast eiendom fielder for- Kapittel Alminnelige ansvar sikringen til fordel for forsikringstakeren og

§6-1 for innehavet av tinglyst eiendomsrett, pan- (erstatningsberegningen) terett eller armen tinglyst sikkerhetsrett. Når ikke annet er bestemt i forsikringsav- Ved forsikring av løsøre som kan registretalen, har sikrede krav på full erstatning for res serskilt i et realregister (panteloven ä l-l sitt økonomiske tap. ñerde ledd). driftstilbehør (panteloven § 3-4 Skal erstatningen utmåles etter reparaannet ledd) og varelager (panteloven 5 3-11 sjons- eller fienanskaffelseskostnad, kan Sikannet ledd), fielder bestemmelsene i annet rede kreve erstatning for slik kostnad selv ledd tilsvarende, såfremt retten er tinglyst elom reparasjon eller gjenanskaffelse ikke blir ler registren i vedkommende register. foretatt. Dette fielder ikke dersom noe annet Bestemmelsene i første til tredje ledd kan fremgår av vilkârene. fravikes ved avtale. Sikrede kan kreve erstatningen utbetalt i

penger, når ikke annet framgår av vilkårene. § 7-2 (eierskifte)

Skifter den ting forsikringen er knyttet til § 6-2 (taksert forsikringsverdi) eier, og ikke annet er avtalt, fielder forsik- Avtale om at et naermere angitt tap skal erringen også til fordel for den nye eier. Ved stattes med et bestemt beløp, kan settes til forsikring som nevnt i § 7-1 annet og tredje side etter krav fra selskapet bare dersom forledd fielder dette selv om retten ikke er tingsikringstakeren har gitt misvisende opplyslyst eller registrert. Er det avtalt at forsikninger om forhold av betydning for verdset- skifter ringen skal falle bort om tingen eier. telsen. Reglene i §§ 4-1 til 4-5 og 4-14 fielder svarer selskapet likevel for forsikringstilfeltilsvarende. ler som inntrer innen fiorten dager etter

eierskiftet. § 6-3 (tapet dekkes av flere forsikringer) ik- Det som er bestemt i første ledd fielder Dekkes samme tap av flere forsikringer, ke hvor den nye eier har tegnet forsikring, og kan sikrede velge hvilke forsikringer han elved husdyrforsikring. ler hun vil bruke, inntil sikrede har fått den

erstatning han eller hun i alt har krav på. for sikredes § 7-3 (medforsikredes vem mot selskapets Er flere selskapet ansvar-lige tap etter første ledd, utliknes erstatningen innsigelser)

forholdsmessig mellom selskapene etter om- Overfor en som er medforsikret etter § 7-1,

av det enkelte ansvar for ta- jf § 7-2, kan selskapet ikke øre fieldende at fanget selskaps pet, når ikke annet er avtalt mellom selskape- det er uten ansvar i forhold til forsikringsta-

ne. keren eller en annen medforsikret på grunn

av en handling eller unnlatelse som skal be-

§ 6-4 (selskapets ansvar for rednings- dømmes etter reglene i kapittel 4 eller § 8-1.

kostnader) Selskapet kan likevel overfor medforsikret

svarer for skade, ansvar, utgifter ektefelle og husstandsmedlem, jf § 7-1 første selskapet som nevnt i og annet tap som sikrede er påført under for- ledd, påberope seg et forbehold hold som nevnt i § 4-10, når hensikten med § 4-11 annet ledd.

tiltakene var å avverge eller begrense tap I forhold til rettighetshaver i løsøre som er

som faller inn under forsikringen, og tiltake- medforsikret etter § 7-1 tredje ledd, jf § 7-2,

ne hadde en ekstraordinar karakter kan bestemmelsene i første ledd fravikes ved og måtte anses som forsvarlige. Det samme gjelder avtale.

slikt tap påført en person som etter § 4-11 hadde plikt til å foreta redningstiltak. § 7-4 (medforsikredes stilling for øvrig)

Dersom sikrede plikter å dekke tap påført Er forsikringsavtalen endret, oppsagt el-

en tredjeperson ved tiltak som nevnt i første ler bortfalt, fielder dette ikke i forhold til

ledd, fielder § 7-6 for tredjepeisons krav. medforsikrede etter § 7-1 annet og tredje

ledd, hvis ikke selskapet har varslet vedkom-

Kapittel 7 Tredjepersons rett etter forsik- mende s:-erskilt om forholdet med en måneds

ringsavtalen frist.

§7-l (hvem en forsikring fielder til fordel Selskapet kan ikke med bindende virk-

for) ning for medforsikrede etter § 7-1 annet og

Ved forsikring som ikke har tilknytning til tredje ledd forhandle med forsikringstakeren

til om forsikringsoppgiøret eller utbetale erstatnaeringsvirksomhet, fielder forsikringen fordel for ektefellen og ning til forsikringstakeren. De medforsikreforsikringstakeren, andre som er medlem av den faste husstand. de kan likevel ikke motsatte seg at hele er-

2 443

Bilaga

statningen utbetales til forsikringstakeren, innsigelser som det kunne ha gjort gjeldende når skaden er utbedret eller det er stilt be- mot forsikringstakeren eller sikrede, dersom tryggende sikkerhet for at erstatningen vil det vet eller bør vite at det dreier seg om en bli brukt til utbedring av skaden. De medfor- tvungen ansvarsforsikring. Er en tvungen sikrede kan heller ikke motsette seg at erstatansvarsforsikring oppsagt eller på annen måningen settes inn i bank hvor den disponeres te bortfalt, får dette Virkning i forhold til skaav forsikringstakeren og medforsikrede i fel- delidte en måned etter at vedkommende lesskap. myndighet har mottatt varsel om forholdet. Bestemmelsene i annet ledd får anvendelse i forhold til medforsikrede etter §§ 7-1 førs- i 7-8 (skadelidtes ved ansvarsforsikstilling te ledd og 7-2, hvis de har meldt seg til selska- ring i tilknytning til større nmringsvirkpet. somhet m v) Hvis forsikring som nevnt i § 1-3 annet ledd § 7-5 (avtalt medforsikredes stilling) dekker sikredes erstatningsansvar, er selska- Gjelder forsikringen ellers til fordel for pet ansvarlig overfor skadelidte for at erstatandre enn forsikringstakeren, får § 7-3 første ikke blir utbetalt ningen til sikrede før denne ledd og § 7-4 tilsvarende anvendelse når ikke godtgjør at skadelidte har fått dekning for sitt annet er avtalt. krav. Sikredes krav mot selskapet kan ikke vare enstand for rettsforfølging til dekning §7-6 (skadelidtes stilling ved ansvarsforsik- av annet krav enn erstatningskravet. Er sikrede insolvent, gjelder bestemmelsering) Dekker sikredes ne i §§ 7-6 og 7-7, jf§ 8-3 annet og tredje ledd. forsikxingen erstatnings- Bestemmelsene i denne paragrafen kan ikansvar, kan skadelidte kreve erstatning dike fravikes til skade for skadelidte. rekte fra selskapet. Selskapet og sikrede har plikt til på forespørsel å opplyse skadelidte om det foreligger ansvarsforsikring. Fremsettes krav om erstatning mot selska- Kapittel 8 Erstatningsoppgjar, foreldelse m v pet, skal dette varsle sikrede uten ugrunnet §8-l (sikredes opplysningsplikt ved skadeopphold og holde sikrede underrettet om 0Pl38l¢f) den videre behandlingen av kravet. Selska- Ved skadeoppgør ska] sikrede gi selskapet pets innrømmelser overfor skadelidte binder de opplysninger og dokumenter som er tilikke sikrede. for giengelige sikrede, og som selskapet Blir selskapet saksøkt, kan det kreve at trenger for å beregne sitt ansvar og utbetale skadelidte saksøker sikrede i samme sak. erstatningen. Selskapet kan gjøre geldende de innsigel- Gir sikrede ved skadeoppgjøret bevisst ser mot kravet som sikrede har i forhold til uriktige eller ufullstendige opplysninger skadelidte. Selskapet kan også øre gjelden- som sikrede vet eller må forsta kan føre til at de sine innsigelser overfor sikrede, hvis ikke sikrede får utbetalt en erstatning han eller innsigelsene knytter seg til sikredes. forhold hun ikke har krav på, mister sikrede ethvert etter at forsikringstilfellet er inntrådt. erstatningskrav mot selskapet etter denne og Søksmål mot selskapet etter denne para- andre forsikringsavtaler i anledning samme graf må bare anlegges i Norge, hvis ikke noe hendelse. Hvis sikredes forhold bare er lite annet følger av Norges folkerettslige forplik- klanderverdig, bare angår en liten del av kratelser. vet, eller hvis det ellers foreligger saerlige Bestemmelsene i denne paragrafen hind- grunner, kan sikrede likevel få delvis erstatrer ikke at en naeringsdrivende overfor sikre- ning. § 4-14 gjelder tilsvarende. de frafaller sin rett til å kreve erstatning for I tilfeller som nevnt i annet ledd kan selskade i naaring direkte fra selskapet. Slik av- skapet si opp enhver forsikringsavtale det tale er likevel uten rettsvirkning ved sikre- har med sikrede med en ukes varsel. § 3-3 andes insolvens. net ledd første, annet og ñerde punktum gjelder tilsvarende. § 7-7 (skadelidtes stilling ved tvungen ansvarsforsikring) § 8-2 (utbetaling av erstatning) Har forsikringstakeren tegnet ansvarsfor- Erstatningen ska] utbetales så snart selskasikring for å oppfylle pålegg gitt i eller i med- pet har hatt rimelig tid til å klarlegge ansvarshold av lov (tvungen ansvarsforsikring), giel- forholdet og beregne erstatningen. der § 7-6 tilsvarende i den utstrekning skade- Er det på et tidligere tidspunkt på det rene

lidtes stilling ikke er serskilt regulert. at selskapet i hvert fall skal betale en del, skal

Selskapet kan likevel ikke giøre gjeldende selskapet utbetale et tilsvarende forskudd.

444 2

Bilaga

§ 8-3 (selskapets adgang til å motregne i etter at sikrede fikk kunnskap om de forhold erstatningen) som begmrmer det. I en eistaming som tilfaller forsikringsta- Avslår selskapet et krav om erstatning helt har selskapet bare rett til å motregne eller delvis, mister sikrede retten til erstatkeren, med forfalt fra samme eller andre for- ningen dersom ikke sak er anlagt eller premie med selskapet. nemndbehandling krevd etter § 20-1 innen sikringsforhold I erstatning som tilfaller en medforsikret seks måneder etter at sikrede ñkk skriftlig eller en skadelidt under en an- melding om avslaget. Meldingen må angi tredjeperson kan selskapet bare motregne fristens lengde, hvordan den avbrytes og falsvarsforsikring, med fra samme gen av at den oversittes. Foreldelsesloven 18 premie forsikringsforhold mai 1979 nr 18 å 10 nr 2 og 3 gjelder tilsvarensom er forfalt i løpet av de siste to år før er- Motregning kan bare de. statningsutbetalingen. skje for beløp som ikke kan dekkes ved motetter første ledd. Er det flere medfor- § 8-6 (foreldelse) regning sikrede eller skadelidte som har krav på er- Krav på erstatning foreldes etter tre år. statning, fordeles motregningen med for- Fristen begynner å løpe ved utløpet av det holdsmessige beløp på hver enkelt. kalenderår da sikrede fikk nødvendig kunn- Ved tvungen ansvarsforsikring gjelder § 7- skap om det forhold som begrunner kravet. 7 annet ledd første punktum tilsvarende for Kravet foreldes likevel senest 10 år etter utløselskapets motregningsrett overfor skadelid- pet av det kalenderår da forsikrlngstilfellet te. inntraff. Har selskapet sendt sikrede slik melding som nevnt i § 8-5 armet ledd, inntrer foreldelse tidligst ved utløpet av den fastsatte § 8-4 (renter av erstatningen) fristen. Sikrede har krav på rente av sitt tilgodeha- Ved ansvarsforsikring foreldes selskapets vende når det er gått to måneder etter at melansvar etter de samme regler som gelder for ding om forsikringstilfellet ble sendt til selsikredes erstatningsansvar. skapet. For øvrig gjelder reglene i foreldelsesloven Skal selskapet erstatte sikredes utlegg, 18 mai 1979 nr 18. Fristen i første ledd tredje inntrer renteplikten tidligst to måneder etter punktum kan likevel ikke forlenges etter 10at utlegget er ort. Som utlegg etter forrige vens § 10. punktum regnes også erstatning for enoppføring ved brannforsikring. For den del av erstatningen som skal utbetales uavhen- Kapittel 9 Serlige regler om kollektive forsikgig av enoppføring, gjelder første ledd. Skal selskapet erstatte sikredes avbrudds- ringer inntrer § 9-1 (forholdet til loven for øvrig) tap eller tidstap, renteplikten først en måned etter utløpet av den periode selskapet Når ikke annet følger av reglene i dette svarer for. kapitlet, gielder reglene i loven ellers for kol- Forsømmer sikrede å gi opplysninger eller lektive forsikringer så langt de passer. utlevere dokumenter som nevnt i § 8-1 første ledd, kan han eller hun ikke kreve rente for § 9-2 (hva en kollektiv forsikringsavtale skal den tid som går tapt ved dette. Det samme inneholde) gjelder hvis sikrede urettmessig avviser fullt En avtale om kollektiv skal inforsikring eller delvis oppgjør. Renteplikten opphører neholde vilkårene, eller regler om hvordan også når selskapet setter erstatningsbeløpet vilkårene skal fastsettes. inn i bank i samsvar med § 7-4 annet ledd sis- Avtalen skal dessuten fastsette: te punktum. For renten gjelder ellers lov 17 desember (a) hvem som er eller kan bli medlemmer 1976 nr 100 om renter ved forsinket betaling etter avtalen, m m §§ 2 annet ledd og 3. (b) om det er adgang til å reservere seg mot Renter skal betales selv om forsikringsmedlemskap, summen dermed overskrides. Forsikringsvil- (c) hvordan man skal forholde seg for å bli kårene skal øre oppmerksom på retten til medlem, reservere seg mot å bli medlem rente etter denne paragrafen. dersom det er adgang til det, eller tre ut av ordningen, § 8-5 (frist for å gi melding om forsikringstil- (d) om det skal føres fortegnelse over medfellet og for å foreta rettslige skritt) lemmene, og om fortegnelsen i så fall Sikrede mister retten til erstatning dersom skal føres av forsikringstakeren eller av kravet ikke er meldt til selskapet innen ett år selskapet,

2 445

Bilaga

(e) om premien skal betales til selskapet av § 9-6 (forsikringens opphør)

forsikringstakeren eller av de enkelte Når et medlem av en kollektiv forsikring medlemmer, der det føres fortegnelse over medlemmene, (D forsikringstakerens plikter i forbindelse trer ut av den gruppe som avtalen omfatter, med melding til eller fra medlemmene, opphører forsikringen for medlemmets ved- 08 kommende tidligst 14 dager etter at skriftlig (g) hvilke vilkår som må vare oppfylt for at er sendt påminnelse fra selskapet eller forforsikringen skal bli effektiv eller skal sikringstakeren. I en forsikring hvor det ikke kunne opprettholdes. fares fortegnelse, eller hvor påminnelse som

nevnt i forrige punktum ikke blir sendt, opp-

§ 9-3 (informasjon om forsikringen) hører forsikringen tidligst to måneder etter at medlemmet trådte ut av gruppen. Første Når forsikringsordningen er etablert, og seog annet punktum fielder ikke dersom mednere med passende mellomrom, skal selskalemmet har tegnet annen forsikring eller gått pet og forsikringstakeren på forsvarlig måte inn i tilsvarende annen kollektiv forsikringssørge for at de som er eller kan bli medlemmer, blir orientert om forhold ordning. som er nevnt i Dersom forsikringstakeren eller selskapet § 9-2 og om tilleggsdekninger det kan Vere aktuelt for medlemmene sier opp eller unnlater å fomye forsikringen. å tegne. Hvis vilkåeller dersom selskapets ansvar opphører å lørene ikke går fram av forsikringsavtalen, skal pe på grunn av forsikringstakerens manglendet også orienteres om dem. Bruksbegrenssikkerhetsforskrifter de premiebetaling. skal det sendes skriftlig ninger, og frist for å gi melding til medlemmer som det er føn formelding om forsikringstilfellet, jf § 2-2 boktegnelse over, eller de skal varsles på annen stavene b til d skal saarlig fremheves. forsvarlig måte. For det enkelte medlem opp-

hører forsikringen i så fall tidligst en måned § 9-4 (forsikringsbevis) etter at melding er sendt eller medlemmet på

Blir det i henhold til § 9-2 annet ledd bok- annen måte er blitt kjent med forholdet.

stav d ført fortegnelse over medlemmene, Første ledd tredje punktum elder tilsvaren-

skal den som fører fortegnelsen, uten ugrun- de.

net opphold sørge for at enhver som blir Reglene i denne paragrafen fielder ikke

medlem får forsikringsbevis og de vilkår som ved forsikring som etter sitt formål bare skal

fielder for forsikringen. fielde i et begrenset tidsrom.

Overfor den som har fått forsikringsbevis

kan det ikke giøres fieldende at han eller § 9-7 (endring av vilkårene)

hun ikke fyller vilkårene for å vare medlem Dersom vilkårene for forsikringen blir endav forsikringsordningen, eller at han eller ret til skade for medlemmene. fielder reglehun ikke har krav på de ytelsene som frem- ne i § 9-6 annet ledd tilsvarende.

går av beviset. Dette fielder likevel ikke der-

som det klart går fram av beviset at han eller § 9-8 (meldinger fra eller til medlemmene av

hun ikke fyller vilkårene eller ikke har krav en kollektiv forsikring) på ytelsene. Heller ikke fielder det hvis sel- Blir en melding i forsikringsforholdet gitt skapet kan si seg helt eller delvis fri for an- til kan det ikke forsikringstakeren, giøres svar etter reglene i § 4-2. eller hvis det er gitt fieldende at den ikke er kommet fram til varsel om opphør eller endring etter § 9-6. selskapet. Dette fielder likevel ikke dersom

medlemmet hadde grunn til å tro at mel- § 9-5 (når selskapets ansvar begynner å løpe) ikke ville komme fram dingen til selskapet, Dersom ikke annet er avtal! eller av og hadde for å varsle dette. følger mulighet forholdet, begynner selskapets ansvar å løpe Har forsikringstakeren etter denne loven når avtalen er inngått. eller etter avtalen plikt til å sende melding til For et medlem som senere kommer til, trer medlemmene eller annen måte varsle på forsikringen i kraft når det i samsvar med av- dem, og unnlater dette. forsikringstakeren talen er sendt melding eller betalt premie, el- får unnlatelsen i forhold til medlemmene

ler, om melding ikke er påkrevd, når ved- samme Virkning som om den var i skjedd kommende fyller vilkårene for å vaere med- selskapet. Dette fielder likevel ikke dersom

lem. medlemmet på annen måte var blitt kient § 3-1 fierde ledd fielder tilsvarende. med meldingen og hadde rimelig mulighet for å innrette seg etter den.

L46 Bilaga 2

Del B

Avtalet om personforsikring (personforsikringsdelen)

Kapital 10 Innledende bestemmelser Kapittel 11 selskapet: informujonsplikt § 10-1 (virkeområde for lovens del B) §11-l (informasjon i forbindelse med teg- Lovens del B elder for avtaler om person- ningen) som med forsikringssel- I forbindelse med tegningen av en forsikforsikring inngås også for andre av- ring skal selskapet så vidt mulig sørge for at skap. Lovens regler gjelder taler om herunder forhol- forsikringstakeren får råd om dekningen av personforsikring, det mellom pensjonskasser og - fonds og foreliggende forsikringsbehov. Selskapet medlemmene, så langt de passer. skal også gi forsikringstakeren opplysning Med menes livsforsik- om vilkår, premiesatser o lved de forskjellige personforsikring typer forsikring som kan dekke dette behov. ring, ulykkesforsikring og sykeforsikring. kan tegnes på forsikringstake- Herunder skal det gi opplysninger om det Forsikringen rens eller på en eller flere andre personers liv er vesentlige begrensninger i dekningen i eller helse. forhold til det forsikringstakeren med rime- I tvilstilfeller om en forsik- lighet kan vente er dekket under vedkomavgjør Kongen ring er personforsikring, og om det foreligger mende forsikring. livsforsikring eller annen personforsikring. Bestemmelsene i del B gielder ikke for avtaler om gjenforsikring. § 11-2 (forsikringsbevis) Så snart avtalen er inngått, skal selskapet § 10-2 (defmisjoner) gi forsikringstakeren et skriftlig forsikrings- I lovens Del B betyr: bevis som fastslår at avtale er inngått og henviser til vilkårene. Sammen med beviset skal den som ved avtalen seg selskapet gi forsikringstakeren de vilkår som (a) selskapet: påtar å yte forsikring, skal gielde for avtalen. (b) forsikringstakeren: den som inngår en I forsikringsbeviset skal selskapet fremheindividuell eller kollektiv forsikringsav- ve: tale med selskapet. Som forsikringstaker regnes også den som erverver eiendoms- (a) om det har forbeholdt seg at ansvaret retten til forsikringen, først skal begynne å løpe når første pre- (c) forsikrede: den persons liv eller helse mie er betalt, jf § 12-1 første ledd. forsikringen knyttet seg til, (c) hvilke forbehold det har tatt om begrens- (d) kapitalforsikring: forsikring hvor sel- ning av ansvaret på grunn av den forsikskal utbetale et bestemt redes helstilstand eller i forbindelse med skapet beløp. Beløpet kan vare oppdelt i terminer, endring av risikoen, jf §§ 13-5 til 13-7, og (e) livrente_fo1-sikring: forsikring hvor sel- hvilke sikkerhetsforskrifter som skal skapet skal utbetale terminbeløp så elde, jf § 13-9, til retten til å kreve nemndbehandling etter lenge en person lever eller personen (c) når en bestemt alder, § 20-1, eller andre liknende ordninger (f) pensjonsforsikring: kapital- eller livren- som er etablert for å løse tvister. teforsikring som går inn under de sarregler som er gitt om pensjonsforsikring Dersom det i forbindelse med tegningen er for øvrig, skal forsikringsbevii lovgivningen oppnevnt begunstiget, (g) kollektiv forsikring: forsikring som om- set opplyse om hvem som er oppnevnt. fatter personer i en narmere angitt grup- Har selskapet forsømt sin plikt til å gi inforderes ektefelle, barn, e 1. masjon i samsvar med annet ledd bokstavepe, og eventuelt I tvilstilfeller avgjør Kongen om en for- ne a og b. kan det bare påberope seg vedkomer kollektiv. mende bestemmelse dersom forsikringstakesikring ren Iikevel var kjent med vilkåret. § 10-3 (bestemmelsenes tvingende karakter) § 11-3 (informasjon i forsikringstiden) Når ikke annet er sagt, kan bestemmelsene i del B ikke fravikes til skade for den som ut- I forsikringstiden skal selskapet på forsvarleder rett mot av forsikringsavta- lig måte holde forsikringstakeren orientert selskapet len. om de sider av forsikringsavtalen som det er

2 447

Bilaga

viktig for forsikringstakeren å kjenne til, her- ring til en bestemt dag uten at tidspunktet er under premiebetaling, forsikringssum og ga- angitt, opphører ansvaret kl 2400. ranterte tillegg og utbetaling av dette, gjenkjøpsverdi samt disposisjoner over forsik- § 12-3 (forsikringstakerens rett til å si opp ringen. Er det fastsatt saerlige ansvarsbeforsikringsforholdet) grensninger som nevnt i § 13-6, eller sikker- kan ved Forsikringstakeren livsforsikhetsforskrifier, jf § 13-9, skal selskapet også ring när som helst avbryte et løpende forsikminne om dem. Selskapet skal også orientere ringsforhold. om alternative forsikringsformer eller nye til- Vil forsikringstakeren si opp en ulykkesleggsdekninger det har innført etter at forsik- eller sykeforsikring fra utløpet av forsikringen ble tegnet eller senest ble fomyet. ringstiden, må han eller hun varsle selskapet Gjelder forsikringen for ett år eller mindre, om dette senest en mined fra den dag selskaskal informasjon etter første ledd gis ved forpet har sendt ordinärt premievarsel for den nyelse av forsikringen. nye perioden til forsikringstakeren. Forsikringstakeren kan i forsikringstiden § 11-4 (tilsynsmyndighetens kontroll) si opp en løpende ulykkes- eller sykeforsik- Kongen bestemmer hvem som skal føre til- ring dersom forsikringsbehovet faller bort syn med at informasjonsplikten etter loven eller det foreligger andre seerlige grunner. del B blir oppfylt. Tilsynsmyndigheten kan Ved kollektiv forsikring kan bestemmelsegi naermere regler om informasjonsplikten. ne i første og tredje ledd fravikes i forsikringsavtalen. Kapittel 12 Forsikringsavtalen m m § 12-1 (grunnlaget for selskapets vurdering) § 12-4 (selskapets rett til å avbryte forsik- Når selskapet avgjør om det skal overta en iingsforholdet i forsikringstiden) forsikring, og vurderer risikoen, skal det leg- Ved livsforsikring kan selskapet ikke si ge til grunn den forsikredes helsetilstand på opp forsikringen i andre tilfelle enn bestemt det tidspunkt da forsikringstakeren i § 13-3. avga fullstendig søknad om en bestemt forsikring. Ved ulykkes- og sykeforsikring kan selska- Selskapet kan likevel ta hensyn til at den for- pet si opp en løpende i samsvar forsikring sikredes helse er forverret etter at søknaden med reglene i §§ 13-3 og 18-1 tredje ledd. For ble avgitt. dersom forverringen har sammen- øvrig kan det bare si opp en løpende forsikheng med forhold som forelå på søknadstids- ring når det foreligger et smrlig forhold som punktet, og som blir avdekket ved selskapets er bestemt angitt i vilkårene, er og oppsigelse undersøkelser. rimelig. Selskapet kan likevel ikke ta forbehold om rett til oppsigelse på grunn av at den § 12-2 (ansvarstiden) forsikredes helse er forverret etter at forsik- Er ikke annet lovbestemt eller avtalt, be- ringen ble tegnet. gynner selskapets ansvar å løpe når forsik- Oppsigelsen må foretas uten ugrunnet ringstakeren eller selskapet har godtatt de opphold etter at selskapet ble kjent med det vilkår som den annen part har stilt. forhold som medfører at det kan si opp for- Har selskapet sendt skriftlig aksept til for- sikringen. Oppsigelsen skal skje skriftlig og sikringstakeren, løper selskapets ansvar fra Vere grunngitt. Er ikke kortere frist fastsatt i kl 0000 den dag da aksepten ble sendt. der- loven, skal oppsigelsesfristen vaere minst to som anmodning om forsikring var kommet måneder. selskapet skal i Oppsigelsen gi til selskapet senest dagen før. orientering om adgangen til å kreve nemnd- Har forsikringstakeren sendt skriftlig an- behandling etter § 20-1, eventuelt om andre modning om en bestemt forsikring, svarer muligheter for å få prøvd lovligheten av oppselskapet allerede for forsikringstilfeller som sigelsen. inntreffer etter at det har mottatt anmod- Det som er bestemt om oppsigelse i annet ningen. Dette elder likevel ikke dersom ledd annet jf tredje punktum, gjelder tilsvaselskapet under enhver ville rende for forbehold om at forsikringen skal omstendighet ha avslått forsikringen. selskapet svarer hel» opphøre dersom en bestemt hendelse innler ikke for følgene av forhold som forelå på treffer. søknadstidspunktet dersom disse forholdene ville ha blitt avdekket ved selskapets under- § 12-5 (oppgøret når forsikringsforholdet søkelser og ført til avslag. blir avbrutt i forsikringstiden) Skal selskapets ansvar begynne å løpe en Opphører skal forsikringen, forsikringsbestemt dag uten at tidspunktet er angitt, be- takeren godskrives forsikringens verdi. hergynner ansvaret kl 0000. Gjelder en forsikunder overskytende premie som er innbetalt.

448 2

Bilaga

Dette gjelder selv om selskapet for øvrig er selskapet skal, senest i forbindelse med uthelt eller delvis fri for ansvar. betalingen av gjenkjøpsverdien, varsle for- Vilkårene skal inneholde regler om beteg- sikringstakeren om retten til fortsatt forsikningen av fotsikringens verdi og om premie- ring. Krav om slik forsikring må settes fram beregningen for disse tilfellene eller henvise innen 6 måneder etter at varslet ble sendt. til slike regler. § 12-9 (midlertidig dekning ved livsforsik- § 12-6 (varsel om opphør av livsforsikring) ring) Er en livsforsikring avtalt å gjelde for tre Har selskapet i livsforsikring forbeholdt år eller mer, skal selskapet senest 3 måneder seg at ansvaret ikke skal løpe før første prefør utløpet av forsikringstiden varsle forsik- mie er betalt, skal selskapet tilby forsikringsringstakeren om at forsikringen vil opphøre, takeren en midlertidig dekning for dødsfall og om den rett til å forlenge forsikringsfor- som ikke har sammenheng med den forsikreholdet som forsikringstakeren eventuelt kan des helsetilstand på det tidspunkt da den ha. Har forsikringen vart fomyet, regnes midlertidige dekningen trer i kraft. treårsfristen fra første gang forsikringen ble Hvis ikke annet er avtalt eller følger av fiertegnet. de ledd, trer den midlertidige dekningen i kraft så snart premien for den er betalt. Dek- § 12-7 (fornyelse av ulykkes- og sykeforsik- ningen faller bort dersom fullstendig søknad ring og endring av vilkårene) om en bestemt forsikring ikke er sendt til Gjelder en ulykkes- eller sykeforsikring selskapet senest en måned etter at den midfor et bestemt tidsrom på ett år eller mer, og lertidige dekningen trådte i kraft. Er slik søkønsker selskapet ikke å forlenge forsikxingen nad sendt, faller dekningen bort når den forut over den avtalte periode, må det varsle for- sikring det er søkt om, enten trer i kraft eller sikringstakeren om dette senest to måneder blir avslått, likevel senest en måned etter at før utløpet av forsikringstiden. I motsatt fall forsikringstakeren mottok premievarsel for fomyes forsikringforholdet for ett år. den forsikring det er søkt om. Har selskapet selskapet kan bare unnlate å fornye en for- sendt tilbud om forsikring på andre vilkår, sikring som nevnt i første ledd når det fore- faller dekningen bort når fristen for 5 aksepligger serlige grunner. Når fornyelse nektes, tere tilbudet er utløpt. gjelder § 12-4 tredje ledd annet og ñerde Den midlertidige dekning skal ha samme punktum tilsvarende. Det som er bestemt i omfång som den forsikring det er søkt om, dette leddet gielder ikke dersom det er utt- hvis det i vilkårene for den midlertidige dekrykkelig avtalt at forsikringen skal opphøre ning ikke er fastsatt en lavere beløpsgrense. ved forsikringstidens utløp. Har selskapet ikke senest samtidig med at ønsker selskapet nye upplysningar om ri- søknad om en bestemt forsikring er mottatt, sikoen i forbindelse med fomyelsen, må det gjort forsikringstakeren oppmerksom på musende skiiftlige spørsmål til forsikringstake- ligheten for å få midlertidig dekning, svarer ren. I motsatt fall skier fornyelsen p5 det selskapet som om slik dekning var avtalt. grunnlag som forelå da forsikringstakeren sist ga risikoopplysninger. Vil selskapet endre vilkårene i forbindelse Kapittel 13 Alminnelige forutsetninger for med fornyelsen, skal det sammen med pre- ansvar selskapets mievarslet for den nye forsikringsperioden gi § 13-1 (forsikringstakerens og den forsikreforsikringstakeren de nye vilkår med en redes plikt til å gi opplysninger om risidegiørelse for de endringer som er ort. En koen) endring som det ikke er redegjort for på denne måten, Så lenge selskapet ikke har påtatt seg å kan selskapet ikke påberope seg. dekke forsikringen, kan det be om opplys- Selskapet kan i ulykkes- eller sykeforsikikke ta forbehold om å endre vilkårene i ninger som kan ha betydning for dets vurdering ring av risikoen. Forsikringstakeren og den forsikringstiden. forsikrede skal gi riktige og fullstendige svar § 12-8 (retten til 5 fortsette en livsforsikring på selskapets spørsmål. De skal også av eget når gjenkjøpsverdien blir utbetalt) tiltak gi opplysninger om serlige forhold livs- som de må forstå er av vesentlig betydning Er gjenkjøpsverdien av en individuell utbetalt for selskapets vurdering av risikoen. forsikring til forsikringstakeren eller til en kreditor, jf §§ 15-8 og 16-2, kan forsik- § 13-2 (nedsettelse av selskapets ansvar når ringstakeren uten å gi nye helseopplysninger kreve som ren risi- opplysningsplikten er forsømt) at forsikringen fortsetter koforsikring med fradrag av gjenkjøpsver- Har forsikringstakeren svikaktig forsømt dien. opplysningsplikten etter § 13-1, og er det

2 449

Bilaga

inntruffet et forsikrings tilfelle, er selskapet ningene det fikk, var uriktige eller ufullstenuten ansvar. dige. Har forsikringstakeren eller den forsikrede Ved livsforsikring kan selskapet påberope ellers forsømt sin opplysningsplikt, og det ik- seg at opplysningsplikten er forsømt bare ke bare er lite å legge vedkommende til last, dersom forsikringstilfellet er inntruffet eller kan selskapets ansvar settes ned eller falle selskapet har gitt varsel etter § 13-11 innen to bort. år etter at selskapets ansvar begynte å løpe. Ved avgiørelsen etter armet ledd skal det Denne begrensningen gjelder ikke dersom tas hensyn til hvilken betydning feilen har det har vaert utvist svik. hatt for selskapets vurdering av risikoen, og til skyldgraden, skadeforløpet og forholdene § l3-5 (ansvarsbegrensning på grunn av den ellers. forsikredes he-lsetilstand) Omfatter forsikrkngen følgen av sykdom el- § 13-3 (selskapets rett til å si opp forsik- ler lyte, kan selskapet ikke ta forbehold om at ringen og endring av avtalen når opp- det er uten ansvar for det tilfelle at sykdomlysningsplikten er forsømt) men eller lytet forelå allerede da selskapets Blir selskapet i forsikringstiden kient ansvar begynte å løpe. Et slikt forbehold er med at opplysningsplikten er forsømt, og det likevel gyldig dersom ikke bare er lite å legge forsikringstakeren eller den forsikrede til last, kan det si opp for- (a) forbeholdet grunner seg på opplyssikringen med 14 dagers varsel. § 12-4 tredje ninger som selskapet har fått om den forledd får tilsvarende anvendelse. Har forsik- sikrede, eller ringstakeren opptrådt svikaktig, kan selska- (b) selskapet av ser-lige grunner er avskåret pet likevel si opp denne og andre forsikrings- fra å innhente opplysninger fra den foravtaler det har med forsikringstakeren med sikrede. I slike tilfeller svarer selskapet øyeblikkelig Virkning. likevel for sykdom eller lyte som den for- Må det antas at selskapet med kunnskap sikrede ikke hadde til da selkjennskap om det rette forhold hadde dekket forsik- skapets ansvar begynte å løpe. ringen mot høyere premie eller for øvrig på andre vilkår, kan forsikringstakeren innen Ved sykeforsikring kan selskapet i vilkåreoppsigelsesfristens utløp kreve å få fortsette ne forbeholde seg at det bare svarer for sykforsikringsforholdet på slike vilkår. Så lenge dom som har vist symptomer etter et bestemt nye vilkår ikke er avtalt, løper den opprinne- tidspunkt. Tilsvarende gjelder ved uføredeklige forsikring med den begrensning som føl- ning i tilknytning til livsforsikring. ger av § 13-2 annet og tredje ledd, likevel ikke Har en tidsbegrenset forsikring vaert forut over tre måneder fra oppsigelsen. Retten nyet, kan forbeholdet bare gielde elsykdom til fortsatt forsikring etter dette leddet. gjel- ler lyte som den forsikrede hadde da forsikder ikke dersom det har vaert utvist svik. ringen ble tegnet første gang. selskapet skal i oppsigelsen gjøre forsikringstakeren oppmerksom på den mulighet § 13-6 (ansvarsbegrensning på grunn av farfor fortsatt forsikring som forsikringstakeren kan lig virksomhet 0 l) ha. Krever forsikringstakeren fortsatt forsikring, kan selskapet de Har selskapet gjort sitt ansvar avhengig forlange nye av at den forsikrede ikke deltar i en bestemt opplysninger som det trenger for sin vurdevirksomhet eller utsetter seg for en bestemt ring. fare, er det likevel ansvarlig for forsikringstilfeller som inntreffer mens forsikrede deltar i § 13-4 (begrensning av selskapets rett til å virksomheten eller utsetter seg for faren derpâberope seg mangelfulle opplys- forsikringstilfellet ikke skyldes forhol-

ninger) âom et.

Selskapet kan ikke påberope seg at opplysningsplikten er forsømt dersom det kjente el- å 13-7 (forbehold om tilpasning av premien ler burde kjent til at opplysningene var urik- til den forsikredes livsforhold) tige eller ufullstendige, da det fikk opplys- Har selskapet gjort premiens størrelse ningene. Det samme gielder dersom det for- avhengig av den forsikredes slik livsforhold, hold som opplysningene gjaldt, var uten be- som yrke e 1, kan det pålegge forsikringstaketydning for selskapet, eller senere har opp- ren å melde fra om endring av forholdet. Blir hørt å ha betydning. Er det utvist svik, gjel- ikke slik melding gitt senest ved første preder begrensningen i første bare punktum mieinnbetaling etter at endringen fam sted, dersom selskapet var klar over at de opplys- og fører forsømmelsen til at premien ikke

450 Bilaga 2

blir forhøyet, kan selskapet kreve at dets an- det er tale om, tok sikte på å forebygge skade svar for ethvert forsikringstilfelle blir for- på person eller eiendom, og handlingen etter holdsmessig nedsatt. Ved beregningen av de foreliggende forhold måtte anses forsvaransvaret skal den premien legges til grunn lig. som selskapet ville ha krevd dersom det hadde visst at endringen skulle skje. Selskapet § 13-11 (melding om forsikringstilfellet) skal i forbindelse med premievarsler minne Er forsikringstilfellet inntruffet, skal enforsikringstakeren om pålegget. hver som mener å ha et krav mot selskapet, uten ugrunnet opphold melde fra til det. § 13-8 (forsettlig fremkalling av forsikrings- E1 selskapet blitt avskåret fra å. undersøke

tilfellet) forhold omkring forsikringstilfellet av betyd- Har den forsikrede forsettlig fremkalt for- ning for selskapets ansvar eller fra å treffe tiler selskapet ikke ansvarlig. tak som ville ha begrenset skaden, fordi noen sikringstilfellet, er likevel ansvarlig hvis den forsik- som nevnt i første ledd forsettlig eller grovt Selskapet rede på grunn av alder eller sinnstilstand ik- uaktsomt har forsømt meldeplikten, kan selke kunne forstå rekkevidden av sin hand- skapets ansvar overfor vedkommende settes

ling. Selskapet kan ved ulykkesforsikring ta ned eller falle bort. forbehold om at det ikke svarer for selvmord eller forsøk på selvmord som følge av sinnsli- § 13~12 (tiltak for å begrense skade) delse. Selskapet kan gi den forsikrede pålegg om Har den forsikrede tatt eller forsøkt å ta sitt tiltak som åpenbart vil begrense omfanget av eget liv, svarer selskapet ved livsforsikring selskapets ansvar, og skal dekke kostnadene dersom det er gått mer enn ett år etter at sel- ved disse tiltak. Den forsikrede plikter ikke å skapets ansvar begynte å løpe, eller dersom følge et pålegg som gjør et urimelig inngrep i det må antas at forsikringen ble tegnet uten friheten til å råde over sin person. tanke på selvmord. Har en kortvarig livsfor- Har den forsikrede forsettlig eller grovt sikring som bare omfattar dødsrisiko, vaert uaktsomt latt va-:re å følge et pålegg som han fomyet, regnes ett-årsfristen fra første gang eller hun plikter å etterkomme, kan selskaforsikringen ble tegnet. pets ansvar settes ned eller falle bort.

§ 13-l3(selskapets plikt til å si fra om at det § 13-9 (uaktsom fremkalling av forsikringsvil bruke sine rettigheter) tilfellet) Vil selskapet gjøre geldende at det etter en Har den forsikrede ved annen forsikring enn uaktsomt fremkalt av reglene i dette kapitlet er helt eller delvis livsforsikring grovt eller fri for ansvar eller har rett til å si opp forsikforsikringstilfellet økt skadens omfang, kan ansvar settes ned eller falle ringen, ska] selskapet gi forsikringstakeren selskapets bort. Det samme dersom den forsik- eller den som er berettiget til forsikringsytelgielder sen, skriftlig beskjed om sitt standpunkt. rede grovt uaktsomt har fremkalt forsikringstilfellet overtredelse av en sikker- Beskjeden skal gis uten ugrunnet opphold gjennom etter at selskapet ble kjent med det forhold hetsforskrift. Ved avgjørelsen skal det legges om for- som medfører at regelen kan anvendes. I vekt på skyldgraden, skadeforløpet, virk- denne forbindelse ska] selskapet også gi sikrede var i selvforskyldt rus, hvilken bortfall orientering om adgangen til å kreve nemndning nedsettelse eller av selskapets behandling etter § 20-1, eventuelt om andre ansvar vil få for den som har krav på forsikmuligheter for å få prøvd saken utenfor ringen eller for andre personer som er økonomisk av ham eller henne domstolene. avhengige og forholdene ellers. Forsømmer selskapet å gi slik beskjed, I andre tilfeller enn nevnt mister det retten til å påberope seg forholdet. i første ledd kan ikke Ved livsforsikring skal selskapet samtidig selskapet påberope seg at den forsikrede uaktsomt har fremkalt som det gir beskjed etter første ledd første forslkringstilfellet. kan ikke i punktum. registrere i livsforsikringsregiste- Selskapet påberope seg reglene første ledd dersom den forsikrede på grunn ret at det har påberopt seg forholdet.

av alder eller sinnstilstand ikke kunne forstå rekkevidden av sin handling. Kapittei 14 Premien § 13-10 (handlinger foretatt for å avverge § 14-1 (forfallstid, første premievarsel) skade på person eller eiendom) Dersom ikke er et vilkår for premiebetaling Selskapet kan ikke påberope seg reglene i at selskapets ansvar skal begynne å løpe, for- §§ 13-6, 13-8 eller l3-9 dersom den handling faller premien ved påkrav i samsvar med for-

2 451

Bilaga

sikringsavtalen. Betalingsfristen skal vare § 14-5 (når betaling skal anses å ha minst en måned fra den dag selskapet har skjedd) sendt premievarsel til forsikringstakeren. Selv om selskapet ikke har mottatt et pre- Har selskapets ansvar begynt å løpe, fortsetmiebeløp, skal betaling i forhold til forfallster det å løpe selv om betaling ikke skjer in- reglene i dette kapitlet anses å vare skjedd nen fristen. når § 14-2 (forsinket premiebetaling, senere pre- eller annen (a) penger, sjekk anvisning er mievarsler) sendt til selskapet i posten eller ved te- Dersom premien ikke er betalt ved utløpet legram, av betalingsfristen etter § 14-1, og selskapets (b) beløpet er innbetalt til et postkontor elansvar løper, må selskapet for å bli fri for an- ler en bank, eller svar sende et nytt premievarsel med minst 14 (c) et betalingsoppdrag er sendt til postverdagers betalingsfrist fra avsendelsen. Varslet ket eller en bank. skal klart angi at ansvaret opphører dersom premien ikke blir betalt innen den oppgitte Kapittel 15 Disposisjoner over forsikringen og fristen. retten til selskapets ytelser Godtgjøres det at forsikringstakeren ikke § l5-l (retten til selskapets ytelser når forhar kunnet betale før fristens utløp på grunn sikringstakeren ikke har disponert av uforutsette hindringer som ikke kan be- over forsikringen) breides forsikringstakeren, løper selskapets Dersom forsikringstakeren ikke har dispoansvar i inntil tre måneder etter frisbens utnert over forsikringen på annen måte i samløp. svar med reglene i dette kapitlet. gielder reg- Betales premien i ulykkes- og sykeforsik- lene i annet til femte ledd. ring i andre tilfeller enn nevnt i annet ledd En forsikringssum som forfaller ved forsiketter utløpet av fristen i første ledd, anses be- ringstakerens død, tilfaller ektefellen. Dette talingen som en anmodning om en ny forsik- gjelder likevel ikke hvis det før dødsfallet var ring. § 12-2 tredje ledd gielder tilsvarende, liavsagt dom for eller gitt bevilling til separakevel slik at selskapet først svaret fra dagen sjon eller skilsmisse, selv om avgjørelsen iketter at premien er betalt. ke er rettskraftig eller En forsikendelig. ringssum som tilfaller ektefellen, regnes ikke § 14-3 (gjenopptakelse av livsforsikring uten til de midler som skal deles likt etter ektefelnye helseopplysninger) leloven § l2, hvis ikke gienlevende ektefelle Har selskapets ansvar i livsforsikring opp- overtar boet uskiftet i samsvar med arvelohørt å løpe etter at det er betalt premie for ven kapittel III. minst ett år, kan forsikringen settes i kraft En forsikringssum som ikke tilfaller ekteigjen uten nye helseopplysninger dersom felle etter reglene i annet ledd, tilfaller arforfalte premier blir betalt innen seks måne- vingene etter lov eller testament. Satt forsikder etter utløpet av den frist som er nevnt i ringstakeren i uskifbet bo i samsvar med ar- § 14-2 første ledd. Dersom forsikringens gen- veloven kapittel III, inngår forsikringssumkjøpsverdi er utbetalt, må også gienkjøpsver- men i de midler som skal deles likt mellom dien betales tilbake til selskapet innen sam- førstavdødes og lengstlevendes arvinger, jf me frist, jf likevel § 12-8 første ledd. Selska- arveloven § 26 første ledd første punktum. pet kan kreve lovlig morarente av beløpene. Er utbetalingen av et beløp knyttet til det Blir forsikringen gienopptatt, løper selska- vilkår at bestemte personer er i live, tilfaller pets ansvar fra dagen etter at beløpet er be- beløpet dem. talt. Har flere personer tegnet i felforsikring lesskap, og forsikringssummen kommer til § 14-4 (saerskilt premievarsel ved livsforsik- utbetaling når den første av dem dør, tilfaller ring) forsikringssummen den eller de gjenlevende Ved livsforsikring ska] selskapet også sen- av forsikringstakerne. Flere gienlevende dede varsel etter § 14-2 første ledd til den som ler forsikringssummen likt, hvis ikke noe annet er avtalt. ifølge livsforsikringsnegisteret er panthaver i forsikringen. Forsikringstakerens ektefelle, En forsikringssum som for-faller ved en anden forsikrede og den som er endelig opp- nen begivenhet enn forsikringstakerens død, nevnt som begunstiget, kan også kreve slikt tilfaller forsikringstakeren. varsel. Forsømmerselskapet å sende varsel, kan det ikke øres gjeldende overfor ved- § 15-2 (oppnevnelse av begunstiget) kommende at premiebetalingen er mislig- Forsikringstakeren kan oppnevne en eller holdt. flere personer til, som begunstiget, å motta

452 2 SOU 1989188

Bilaga

forsikringssmmnen med eventuella tillegg, Så lenge forsikringstilfellet ikke er inntrufeller en del av forsikringssummen, når den fet, kan den begunstigede ikke disponere forfaller. Er forsikringstakeren gift. bør elite- over forsikringen. Er forsikringstakeren død fellen undenettes om oppnevnelsen, jf i 15- og forsikringssununen først skal utbetales på 6. et senere tidspunkt, går alle rettigheter etter En oppnevnelse av begunstiget kan tilba- forsikringsavtalen over på den begunstigede kekalles hvis ikke forsikringstakeren har gitt hvis ikke noe annet går fram av forholdet. den begunstigede tilsagn om at den skal vacre endelig. § 15-6 (omgiøring av begunstigelse etter krav fra forsørgede) § 15-3 (fremgangsmåter ved oppnevnelse av Virket det klart i forhoid til ekteurimelig begunstiget) felle eller livsarving som forsikringstakeren En oppnevnelse av begunstiget og tilba- forsørget eller hadde plikt til å forsørge, og kekall av oppnevnelse må gjøres i skriñlig som ellers ville hatt krav på forsikringssummelding til selskapet. I forbindelse med teg- men etter § 15-1, at en begunstiget mottar bening av forsikring kan likevel oppnevnelse løpet, kan den forsørgede kreve forsikringsmeldes til selskapet på annen måte. summen helt eller delvis utbetalt til seg. Ved Er det i et testament disponert särskilt avgiørelsen skal det legges vekt på motivet over en forsikring, regnes dette som oppnev- for oppnevnelsen, den forsørgedes og den nelse eller tilbakekall av begunstiget. begunstigedes behov, og om den forsørgede Oppnevnelse og tilbakekall som ikke er har fått varsel om oppnevnelsen i rimelig tid gjort på en av de måtene som er nevnt i første før dødsfallet. og annet ledd, er ikke gyldig. Tilsvarende gjelder i forhold til en livsarving når ektefellen har krav på forsikrings- § 15-4 (tolkingsregler) summen etter § 15-1 annet ledd. Dersom ikke annet er bestemt eller følger Krav etter første eller annet ledd må giøres av forholdet, gjelder følgende: gieldende ved saksanlegg mot den begunstigede eller ektefellen innen ett år etter dødsfallet. (a) En oppnevnelse av en begunstiget omfatter bare forsikringssum som forfaller En begunstiget eller ektefelle som har fått utbetalt forsikringssummen, plikter ikke å ved død. Har foretatt flere betale tilbake mer enn det beløp som var i be- (b) forsikringstakeren arveloven § 66 nr 5 hold da vedkommende fikk vite om kravet. oppnevnelser, gjelder tilsvarende. (b) Dør den begunstigede før den forsikre- § 15-7 (overdrageise av forsikringen) de, gielder arveloven ä 66 nr 2 tilsvaren- Blir en forsikring overdradd, går overdrade. gerens rettigheter etter forsikringsavtalen (d) Er den forsikredes ektefelle oppnevnt, over på erververen hvis ikke noe annet er avgjelder § 15-1 annet ledd tilsvarende. talt. Ved overdragelsen faller tidligere opp- (e) Er den forsikredes arvinger oppnevnt, nevnelser av begunstiget bort hvis ikke noe omfatter dette også arvinger etter testaannet er avtalt eller følger av forholdet. ment. (f) Er forsikringen pantsatt ved forsikrings- § 15-8 (pantsettelse av forsikringen) takerens død, elder arveloven § 66 nr 4 tilsvarende i forholdet mellom En kapitalforsikring kan pantsettes. Pantet dødsboet omfatter retten til å få utbetalt forsikringsog den begunstigede. summen når den forfaller, og retten til forsikringens genkjøpsverdi. Tillegg til de opprin- § 15-5 (retten etter forsikringsavtalen når ikke nelig bestemte ytelser omfattes av pantdet er oppnevnt en begunstiget) settelsen, hvis ikke noe annet er avtalt. Oppnevnelse av en begunstiget medfø- Uten samtykke fra panthaveren kan selrer ingen innskrenkning i forsikringstake- skapet ikke utbetale forfalte ytelser under rens råderett over forsikringen eller rett etter forsikringen, jf panteloven § 1-6 annet ledd. forsikringsavtalen for øvrig. Blir forsikringen Er pantekravet forfalt, kan panthaveren pantsatt, står den begunstigedes rett tilbake kreve gjenkjøpsverdien utbetalt til seg så for panthaverens, hvis ikke noe annet er av- langt det er nødvendig for å dekke pantekratalt. vet. Panthaveren skal i så fall først med to Er oppnevnelsen endelig, har forsikrings- måneders varsel gi pantsetteren adgang til å takeren ikke rett til å disponere over forsik- awerge panthaverens krav ved enten å dekringen til skade for den begunstigede. ke pantekravet eller betale et beløp tilsvaren-

2 453

Bilaga

de gjenkjøpsverdien. Panthaveren har ikke vederlag av selskapet for premiebetaling som rett til å realisere pantet på armen måte. er skiedd i de siste tre år før fristdagen, jf lov Er forsikringen pantsatt ved den forsikre- 8 juni 1984 nr 59 om fordringshavemes dekdes død, og blir pantekravet dekket av døds- ningsrett § l-2, i den utstrekning premiebetaboet, kan boet kreve vederlag av forsikrings- lingen da den skjedde var åpenbart urimelig, summen hvis ikke noe annet følger av forhol- hensett til forsikringstakerens økonomiske det. stilling og forholdene ellers. Vederlaget utgjør den økning i forsikringens verdi som §15-9 (bortfall av retten til å kreve forsikskyldes den urimelige premiebetalingen. ringssum) Dersom boet vil gm-e vederlagskrav elden- Reglene i arveloven § 73 gjelder tilsvarende de mot selskapet, skal det også varsle forsikfor den som har rett til en forsikringssum et- ringstakeren og den som har krav på forsikter bestemmelsene i dette kapitlet. Dette ved forfall. ringssummen gielder også for forsikringsytelser som utlø- Dersom forsikringssummen er utbetalt, ses av invaliditet som er en følge av handkan boet kreve et beløp som nevnt i første lingen. Ved forsikring på fremmed liv tilfal- ledd tilbakeført fra den som har fått forsikler ytelser som frakjennes forsikringstake- ringssummen utbetalt. § 15-6 siste ledd gelren, den forsikrede, eller hvis den forsikrede der i så fall tilsvarende. er død, den forsikredes etterlatte etter regle- Er forsikringen pantsatt. og er pantsettelne i § 15-1 annet og tredje ledd. sen registren senest dagen før fristdagen, jf lov 8 juni 1984 nr 59 om fordringshaverens § 15-10 (livrenteforsikring) dekningsrett § 1-2, kan vederlagskrav etter Reglene i dette kapitlet elder for livrenteparagrafen her ikke giøres gjeldende i strid forsikring så langt det ikke er fastsatt noe anmed panthaverens rett. Har forsikringstakenet i eller i rnedhold av lovgivningen ellers. ren overdradd forsikringen eller foretatt en eller i forsikringsvilkårene med samtykke fra endelig oppnevnelse av begunstiget, fielder tilsynsmyndigheten. tilsvarende i den utstrekning erververen eller den begxmstigede har gitt vederlag for ret- Kapittel 16 Forholdet til fox-dringshaverne ten. § 16-1 (alminnelige regler om kreditorvem) Har den begunstigede eller noen som har Før forsikringstilfellet er inntruffet, kan vem etter § 16-1 første ledd betalt premier, retten etter forsikringsavtalen ikke tjene til elder reglene i første til tredje ledd tilsvageldsdekning, hvis ikke forsikringen er rende i forhold til deres forclringshavere. overdradd til noen annen enn forsikringsta- Betaling av premie for pensjonsforsikring i kerens ektefelle eller den forsikrede. Vil i så den utstrekning premiene var eller kunne ha fall erververens va-:rt fradragsberettiget fordringshavere søke dek- ved beregningen av ning i verdien av forsikringen, fielder regle- forsikringstakerens skattbare inntekt, skal ne i § 15-8 tredje ledd tilsvarende. ikke regnes som urimelig etter reglene i førs- Forsikringssum som utbetales ved død kan te ledd. ikke beslaglegges av avdødes fordringshavere, hvis det ikke ved oppnevnelse av en begunstiget er bestemt noe annet. § 15-8 fierde Knpittel 17 Registrering av livsforsikring ledd gielder i så fall tilsvarende. 5 17-1 (livsforsikringsregisteret) Forfaller forsikringssummen ved en annen Et livsforsikringselskap skal registrere de begivenhet enn den forsikredes død. kan den livsforsikringsavtaler som det inngår. For forsikredes fordringshavere i ett år fra forfall den enkelte avtale skal registeret inneholde ikke søke dekning i den forsikredes krav mot opplysninger om selskapet. Tilsvarende gelder for ektefellens (a) de forsikringsvilkår som gjelder for avtafordringshavere när den forsikredes ektefel- len, le får rett til forsikringssummen ved for-fall. (b) de fastsatte rettigheter vedrørende frem- Ved livrenteforsikring kan rentenyterens tidige ytelser, fordringshavere søke dekning i den løpende (c) premiebetaling, og livrente i samsvar med lov 8 juni 1984 nr 59 (d) hvem som er forsikringstaker og forsikom fordringshavemes dekningsrett §§ 2-5, 2- ret. 7, 2-8 og 2-11. Har noen ervervet en rett til forsikringen, § 16-2 (omstøtelse av premiebetaling ved skal selskapet på begiaering registrere erverkonkurs o l) vet. Bygger ervervet på en frivillig disposi- Forsikringstakerens konkursbo, tvangs- sjon, er det et vilkår for registrering at dispoakkordbo eller insolvente dødsbo kan kreve sisjonen er foretatt av den som ifølge registe-

454 2

Bilaga

ret er forsikringstaker. selskapet skal gi mel- sisjon, og erververen. da erververens rett ble

ding om registreringen til forsikringstakeren joumalført, kjente eller burde kjent den eld-

og rettighetshaveren. re rett. Et tidligere registren rettserverv kan kre-

ves slettet dersom det legges fram bevis for at §17-4 (godtroende rettighetshavers stilling

rettigheten er falt bort, eller at rettighetsha- overfor selskapet)

veren samtykker i slettingen. Overfor den som i god tro har fått registrert

En gienkallelig oppnevnelse av en beguns- en rettighet som er ervervet ved avtale, kan kan registreres eller slettes bare etter andre innsitiget selskapet ikke gjøre gieldende fra den som ifølge registeret er forbegjaering gelser enn dem som er nevnt i melding til retsikringstaker. Melding fra forsikringstakeren etter § 17-1 annet ledd tredje tighetshaveren etter § 15-3 første ledd anses som hearing punktum. om registrering eller sletting. kan likevel gjøre eldende inn- Selskapet Er det åpnet offentlig skifte av forsikringssigelser som grunner seg på: takerens bo, skal dette registreres dersom

det begaeres av skifberetten, jf skifteloven (a) forhold som nevnt i kapittel 13, og som § 14 annet ledd. Er det åpnet offentlige for- ble med etter at selskapet først kjent handlinger om tvangsakkord, eller er kon- etter § 17-1 annet ledd ble sendt, melding kurs åpnet i forsikringstakerens bo, skal det- (b) at premiebetalingen er misligholdt etter

te registreres på begiaering av gjeldsnemnda, at melding etter § 17-l annet ledd ble

eventuelt bostyreren eller skifteretten, jf § 14-4, eller sendt, jf likevel konkursloven §§ 36 og 79. Tilsvarende gjelder (c) at det er utbetalt forfalt termin av pendersom forsikringstakeren blir umyndig- livrente eller rente som etter avtasjon, gjort, jf umyndiggjørelsesloven § 14 annet antal] len skal løpe i et bestemt år, selv ledd nr 2. om utbetalingen er skjedd før melding En begiaering om registrering skal skal fø- etter § 17-1 annet ledd ble sendt.

res inn i en journal samme dag som den kommer inn til selskapet, og innføres i registeret § l7-5 (utbetaling av forsikringssummen til

snarest mulig. den som fremtrer som berettiget)

Har selskapet i god tro utbetalt forsik-

eller gjenkjøpsverdien til den § 17-2 (utskrift) ringssummen som er innført i registeret som berettiget, el- Utskrift av registeret kan kreves av forsikler som har rett til forsikringssummen etter ringstakeren, forsikringstakerens ektefelle, over-for § 15-1, kan det ikke giøres eldende den forsikrede, en endelig begunstiget, en selskapet at en annen har bedre rett. panthaver i forsikringen eller i en panterett i

forsikringen eller av skifteretten. En utskrift

skal bygge på det som er innført i registeret §17-6 (avskjaering av innsigelser fra hjem-

på det tidspunkt den blir utlevert fra selska- melsperson)

pet. Overfor den som i god tro har registrert Utskriñ etter første ledd skal bare innehol- med den som i en rettighet stiftet ved avtale de opplysninger av betydning for den som kan det følge registeret er forsikringstaker, begarer utskriften. For øvrig skal selskapet at vedkommendes råikke gjøres gjeldende bevare taushet om innholdet av livsforsik- rettserverv. Dette derett bygger på et ugyldig ringsregisteret. likevel ikke dersom ugyldigheten gjelder Kongen kan gi naermere regler om innhol- forfalskning, umyndighet, skyldes falsk, det av utskrift etter annet ledd første punksinnssykdom eller grov tvang som nevnt i avtum, og kan gi bestemmelser om betaling av taleloven § 28. et narmere fastsatt gebyr.

mellom rettserverv i forsik- § 17-7 (hva som menes med forsikringstaker) § 17-3 (kollisjon Det som i dette kapitlet er bestemt om disringen) posisjoner foretatt av forsikringstakeren, Registret-t rettserverv i forsikringen går i gielder tilsvarende for disposisjoner foretatt kollisjonstilfelle foran rettserverv i forsikav den som har en begrenset rettighet i forringen som ikke er joumalført senest samme rettserverv som er joumalført sam- sikringen. dag. Flere me dag, er likestilt. rettserverv til det § 17-8 (forskriñer) Et eldre går uten hensyn som er bestemt i første ledd foran et yngre, Kongen kan gi naermere forskrifter om

dersom det yngre er stiftet ved frivillig dispo- livsforsikringsregisteret.

Bilaga 455

Kapittel 18 Erstatningsoppgjn, foreldelse Ill v § 18-4 (renter av erstatning eller forsikrings- § 18-1 (opplysningplikten ved erstatnings- sum) oppgiøret) Selskapet skal svare rente av erstatning Den som vil fremme krav mot selskapet, eller forsikringsum når det er gått to måneska] gi selskapet de opplysninger og doku- der etter at melding om forsikringstilfellet menter som er tilengelige for ham eller ble sendt til selskapet. henne, og som selskapet trenger for å kunne Skal selskapet erstatte utlegg, inntrer renta stilling til kravet og utbetale forsikringsbe- teplikten tidligst to måneder etter at utlegget løpet.. er gjort. Skal selskapet erstatte dagpenger e l, Den som ved skadeoppgjøret gir uriktige svares rente først fra en måned etter utløpet eller ufullstendige opplysninger som han el- av den periode selskapet svarer for. Skal seller hun vet eller må forsta kan føre til at det skapet betala bestemte beløp der forfallsdablir utbetalt erstatning han eller hun ikke har gen er fastsatt i forveien, fra forregnes rente krav på, mister ethvert erstatningskrav mot fallsdag. selskapet etter denne og andre den forsikringsav- Forsømmer berettigede å gi opplystaler i anledning samme hending. Dersom eller utlevere dokumentet som nevnt ninger forholdet bare er lite klanderverdig, bare i § l8-l første ledd, kan han eller hun ikke angår en liten del av kravet eller dersom det kreve renter for den tid som går tapt ved detellers foreligger szerlige grunner, kan han el- te. Det samme gielder hvis den berettigede ler hun likevel få delvis § 13-I3 awiser fullt erstatning. urettmessig eller delvis oppgjør. elder tilsvarende. For renten gjelder ellers lov 17 desember I tilfeller som nevnt i annet ledd kan sel- 1976 nr 100 om renter ved forsinket betaling skapet si opp enhver forsikringsavtale det m m §§ 2 annet ledd og 3. har med vedkommende med en ukes varsel. Reuter skal betales selv om forsikrings- § 12-4 tredje ledd første, annet og fierde summen dermed overskrides. Forsikringsvilpunktum gielder tilsvarende. kårene skal gjøre oppmerksom på retten til rente etter denne paragrafen.

§ 18-2 (utbetaling av erstatning eller forsik- § l8-5 (frist i ulykkes- og sykeforsikring for å ringssum) gi melding om forsikringstilfellet og Krav på erstatning eller forsikringssum for å foreta rettslige skritt) forfaller til betaling så snart selskapet har Den som i ulykkeseller sykeforsikring hatt rimelig tid til å klarlegge ansvarsforhol- har rett til mister retten erstatning, dersom det og beregne sitt endelige ansvar. Svarer kravet ikke er meldt til selskapet innen ett år selskapet for uførhet. kan det i forsikringsvil- etter at den berettigede fikk kunnskap om de kårene fastsettes naermere regler om vurde- forhold som begrunner kravet. ring av invaliditeten og forfall av kravet. Avslår selskapet i ulykkes- eller sykeforsik- Er det på et tidligere tidspunkt på det rene ring et krav om erstatning helt eller delvis, at selskapet i hvert fall skal betale en del av mister vedkommende retten til erstatning det beløp som kreves, skal selskapet utbetale dersom ikke sak er anlagt eller nemndbeet tilsvarende forskudd. krevd etter handling § 20-1 innen seks måneder etter at han eller hun fikk melskriftlig ding om avslaget. Meldingen må angi fristens lengde, hvordan den avbrytes og følgen av at §18-3 (selskapets adgang til å motregne i den oversittes. Foreldelsesloven 18 mai 1979 erstatnings- eller forsikringsbeløpet) nr 18 § 10 nr 2 og 3 gielder tilsvarende. I erstatnings- eller forsikxingsbeløp som tilfaller forsikringstakeren, har selskapet bare rett til å motregne med forfalt fra § 18-6 (foreldelse) premie samme eller andre med Krav på forsikringssum forsikringsforhold ved kapitalforsikselskapet. ring i livsforsikring foreldes etter 10 år, og I erstatnings- eller forsikringsbel¢p som til- andre krav på erstatning eller forsikringssum faller andre enn forsikringstakeren, kan sel- etter 3 år. Fristen begynner å løpe ved utløskapet bare motregne med premie fra samme pet av det kalenderår da den berettigede fikk forsikringsforhold som er forfalt i løpet av de nødvendig kunnskap om det forhold som siste to år før erstatningsutbetalingen. Skal begmnner kravet. Kravet foreldes likevel sebeløpet deles på flere, fordeles nest 20 år, henholdsvis motreg- 10 år, etter utløpet av ningen med forholdsmessige beløp på hver det kalenderår da forsikringstilfellet inntraff. enkelt. Har selskapet i ulykkes- eller sykeforsikring

456 2 SOU 1989:8%

Bilaga

sendt slik melding som nevnt i 5 18-5 annet § 19-3 (informasjon om forsikringen)

ledd, inntrer foreldelse tidligst ved utløpet av Når forsikringsordningen er etablert, og se-

den fastsatte fristen. nere med passende mellomrom, skal selska-

Krav på pensjons- eller livrenteforsikring pet og forsikringstakeren på forsvarlig måte

foreldes når det er gått 10 år fra den dag da sørge for at de som er eller kan bli medlem-

det siste gang ble utbetalt en termin. Er det mer, blir orientert om de forhold som er

ikke betalt noen terminer, løper fristen fra nevnt i § 19-2 og om tilleggsdekninger det

den dag da den berettigede kunne ha krevd kan vaare aktuelt for medlemmene å tegne.

første termin. Krav på forfalte terminer forel-

des dessuten 3 år fra forfall. § 19-4 (forsikringsbevis)

For øvrig fielder reglene i foreldelsesloven Blir det i henhold til § 19-2 bokstav e ført

18 mai 1979 nr 18. Fristen i første ledd tredje over medlemmene, skal den som fortegnelse kan likevel ikke forlenges etter 10punktum fører fortegnelsen, uten ugrunnet opphold vens § 10. som blir medlem, får forsørge for at enhver sikringsbevis og de vilkår som fielder for for- Kapittel 19 Sserlige regler om kollektive forsiksikringen. ringer Overfor den som har fått forsikringsbevis,

§ 19-1 (forholdet til loven for øvrig) kan det ikke gjøres gjeldende at han eller

Når ikke annet følger av reglene i dette ka- hun ikke fyller vilkårene for å vaere medlem

i loven ellers for kol- av forsikringsordningen, eller at han eller pitlet, gjelder reglene lektive så langt de passer. hun ikke har krav på de ytelser som fremgår forsikringer av beviset. Dette gjelder likevel ikke dersom

en kollektiv forsikringsavtale det klart går fram av tilsagnet at vedkom- §19-2 (hva skal inneholde) mende ikke fyller vilkårene eller ikke har

krav på ytelsene. Heller ikke fielder det der- En avtale om kollektiv forsikring skal som selskapet kan si seg helt eller delvis fri fastsette: for ansvar etter reglene i § 13-2, eller dersom

(a) selskapets ytelser under avtalen, det er gitt varsel om opphør eller endring av

(b) om det er adgang til å reservere seg mot avtalen etter § 19-6 eller § 19-8.

medlemskap, (c) hvem som er eller kan bli medlemmer § 19-5 (når selskapets ansvar begynner å løetter avtalen, De) (d) hvordan man skal forholde seg for å bli Dersom ikke annet er avtalt eller følger av medlem, reservere seg mot å bli medlem forholdet, begynner selskapets ansvar å løpe dersom det er adgang til det, eller tre ut når avtalen er inngått av ordningen. over med- For et medlem som sénere kommer til, trer (e) om det skal føres fortegnelse forsikringen i kraft når det i samsvar med avlemmene, og om fortegnelsen i så fall talen er sendt melding eller betalt premie, elskal føres av forsikringstakeren eller av ler, om melding ikke er påkrevd, når vedselskapet, kommende fyller vilkårene for å vare med- (f) om premien skal betales til selskapet av de enkelte lem. forsikringstakeren eller av § 12-2 fierde ledd fielder tilsvarende. medlemmer, forsikringstakerens plikter i forbindelse (g) med meldinger til eller fra medlemme- § 19-6 (forsikringens opphør) ne, hvem som har krav Når et medlem av en kollektiv forsikring (h) på forsikringssumdersom i § 15-1 skal fravi- der det føres fortegnelse over medlemmene, men, reglene trer ut av den gruppe som avtalen omfatter, kes. hvilke vilkår for at forsikringen for medlemmets ved- (i) som må vaare oppfylt opphører skal blir effektiv eller skal kommende tidligst 14 dager etter at _skriftlig forsikringen påminnelse er sendt fra selskapet eller forkunne opprettholdes, og medlemmenes adgang til å disponere sikringstakeren. I en forsikring der det ikke (j) etter føres fortegnelse over medlemmene, eller over sine rettigheter avtalen, jf hvor påmirmelse som nevnt i første punktum §5 19-12 og 19-13. ikke blir sendt, opphører forsikringen tid-

Avtale om kollektiv ligst to måneder etter at medlemmet trådte pensjonsforsikring fastsette om overskudd ut av gruppen. Ved forsikringstilfeller som skal forsikringens eller med- selskapet svarer for etter første eller annet skal godskrives forsikringstakeren punktum, kan selskapet gjøre fradrag i erlemmene.

Bilaga 2 457

statningen i den utstrekning vedkommende dersom medlemmet på annen måte var blitt i mellomtiden er kommet inn under en til- kjent med meldingen, og hadde rimelig musvarende forsikring og får erstatning under lighet til å innrette seg etter den. den. Hvis forsikringstakeren eller selskapet sier § 19-10 (tegning av livsforsikring uten oppopp eller unnlater å fomye forsikringen, eller lysninger om risikoen) selskapets ansvar opphører å løpe på grunn av forsikringstakerens I kollektiv livsforsikring kan det uten manglende premiebeskal medlemmene varsles hinder av § 13-5 avtales at selskapet ikke svataling, ved skriftlig eller p5 annen måte. For rer for arbeidsuførhet som inntrer innen to år melding forsvarlig det enkelte medlem opphører forsikringen i etter at selskapets ansvar begynte å løpe, og så fall tidligst en måned etter at varsel er gitt som skyldes sykdom eller lyte som medlemeller medlemmet på annen måte er blitt kjent met hadde på dette tidspunkt, og som det må med forholdet. Første ledd tredje punktum antas at medlemmet kjente til. Tilsvarende tilsvarende. fielder for en risiko knyttet til en medforsikfielder i denne ikke net person som ikke har avgitt helseerklae- Reglene paragrafen gjelder for en forsikring som etter sitt formål bare ring. skal gielde i et begrenset tidsrom.

§ 19-11 (retten til forsikringssum som forfa1- § 19-7 (medlemmets rett til 5 fortsette en ler ved et medlems død) livsforsikring individuelt) Ved kollektiv forsikring som ikke tjener Når en kollektiv livsforsikring opphører, kan det avtales at forsikforsørgelsesformål, har medlemmene hver for seg rett til å fort- skal ha rett til ringstakeren forsikringssumsette forsikringsforholdet med individuell men. premieberegning uten 5 gi nye helseopplys- Er det kollektiv tegnet forsikring på arninger. Samme rett har et medlem som av an- beidstakeres kan det i avtale mellom arliv, nen grunn enn alder trer ut av den gruppen beidsgiveren og de ansatte eller deres organisom forsikringen omfatter. Medlemmet skal i sasjon fastsettes hvilke bestemmelser om skriftlig melding eller p5 annen forsvarlig retten til forsikringssummen ved et medlems m5te varsles om adgangen til 5 tegne fortset- død som skal tas inn i forsikringsavtalen. telsesforsikring. Medlemmet m5 benytte seg Tilsvarende fielder når en forening har tegav denne adgangen innen seks måneder et- net kollektiv liv. forsikring på medlemmenes ter at selskapets ansvar er falt bort. Er det ikke truffet bestemmelser som Første ledd gjelder bare for en forsikring nevnt i første og annet ledd, og medlemmet som er dekket i selskap som har tillatelse til å heller ikke har oppnevnt en begunstiget, jf drive livsforsikringsvirksomhet. § 19-12, fielder reglene i 5 15-1 annet til fierde ledd tilsvarende i forhold til medlemmets et- § 19-8 (endring av vilkårene) terlatte.

Selskapet kan ta forbehold om at det kan endre vilkår og premie i forsikringstiden. § 19-12 (oppnevnelse av begunstiget) Dersom vilkårene for forsikringen blir end- I kollektiv hvor forsikring medlemmene ret til skade for medlemmene, fielder regle- selv melder med om seg til selskapet ønske ne i § 19-6 annet ledd tilsvarende. kan et medlem forsikring, oppnevne en begunstiget. § 19-9 (meldinger fra eller til medlemmene) Tilsvarende i annen kollektiv forfielder Blir en melding i forsikringsforholdet gitt sikring, hvis ikke noe annet er bestemt i fortil forsikringstakeren, kan det ikke gjør-es sikringsavtalen. fieldende at den ikke er kommet fram til Ved anvendelsen av reglene i § 15-2 til § 15selskapet. Dette fielder likevel ikke dersom 6 skal bestemmelser som retter seg mot formedlemmet hadde grunn til å tro at mel- sikringstakeren, gis tilsvarende anvendelse dingen ikke ville komme fram til selskapet, på medlemmet. og hadde mulighet for å varsle dette. Hvis forsikringstakeren etter denne loven eller etter avtalen har plikt til å sende mel- § 19-13 (overdragelse og pantsettelse) ding til medlemmene eller på annen måte S5 lenge et medlems krav mot selskapet ikvarsle dem, og forsikrlngstakeren unnlater ke er forfalt, kan medlemmet ikke overdra dette, får unnlatelsen i forhold til medlem- sin rett. Retten etter en kollektiv livsforsikmene samme Virkning som om den var ring (kapitalforsikring) kan pantsettes hvis skjedd i selskapet. Dette fielder likevel ikke ikke det motsatte er bestemt i avtalen.

458 Bilaga 2

§ 19-14 (omstøtelse av premiebetaling) lemme: i livsforsikringsregisteret, hvis ikke Ved anvendelse av reglene i § 16-2 første noe annet er avtalt ledd skal betaling av premie for pensjonsord- Utskrift av registeret kan også kreves av ning ikke regnes som urimelig i den utstrek- den som sannsynliggiør sitt medlemskap i en ning premiene var eller kunne ha vaert fra- kollektiv forsikring hvor medlemmene ikke dragsberettiget ved beregningen av forsik- er registren. ringstakerens skattbare inntekt. Kongen kan bestemme at reglene i §§ 17-2 til 17-4 skal få tilsvarende anvendelse på reover medlemmene av kollektiv forsik- § 19-15 (registrering av forsikringen) gister Ved kollektive har ring som føres av forsikringstakeren. forsikringer selskapet ikke plikt til å registrere hvem som er med-

Del C

Alminnelige bestemmelser

Kapittel 20 Tvister m m § 20-2 (beregning av frister) § 20-1 (nemndbehandling av tvister) Ved beregning av frister som er regnet i da- Dersom det på grunnlag av avtale mellom ger, telles ikke med den dag da fristen begynselskapenes organisasjoner og forsikringsta- ner å løpe. Derimot medregnes den dag da kemes organisasjoner eller Forbrukerrådet den handling fristen fielder, tidligst kan foer etablert en nemnd retas eller senest må vaare foretatt. for behandling av tvister i forsikring, og vedtektene er godkjent av Frister som er regnet i uker, måneder eller kan hver år, ender på den dag i den siste uke eller den Kongen, av partene kreve nemndav en tvist hvor er kom- siste måned som etter sitt navn eller tall svabehandling nemnda rer til den dag da fristen begynner å løpe. Har petent. Så lenge en tvist er til behandling i kan ikke ikke måneden dette tallet, ender fristen på nemnda, selskapet bringe den inn for de alminnelige domstoler. En sak som den siste dag i måneden. nemnda Ender en handlingsfrist på en lørdag, helhar realitetsbehandlet, kan bringes direkte inn for herreds- gedag eller dag som etter lovgivningen er lieller byrett. kestilt med helgedag, forlenges fristen til den naermest følgende virkedag.

Del D

Ikrafttredelse- og overgangsbestemmelser. Endring i andre lover

§ 21-1 (ikrafttredelse) (a) Dersom det ikke tidligere er utstedt en Loven trer i kraft fra den tid Kongen be- polise e l som tilfredsstiller kravene i § 2stemmer. kan bestemme at de en- 2, skal selskapet senest i forbindelse Kongen kelte deler av loven skal tre i kraft til ulik tid. med første premievarsel gi forsikringsta- Fra lovens ikrafttredelse oppheves forsik- keren forsikringsbevis i samsvar med loav 6 juni 1930 nr 20. vens bestemmelser. Forsikringsbevis ringsavtaleloven skal likevel vaere utstedt senest ett år etter lovens ikrafttredelse. § 21-2 (b) Bestemmelsene i §§ 3-2 til 3-6 får anven- Loven gjelder fullt ut for forsikringsavtaler delse fra første etter lopremiebetaling som blir inngått etter lovens ikrafttredelse. vens likevel senest ett år ikrafttredelse, For eldre forsikrings avtalet gjelder loven etter lovens ikrafttredelse. med de unntak og sarregler som følger av Forbehold (c) i strid med §§ 4-6 til 4-8 gielder §§ 21-3 og 21-4. inntil første premiebetaling etter lovens ikrafttredelse, men likevel ikke lenger § 21-3 enn ett år etter lovens ikraflctredelse. For avtaler om skadeforsikring som er (d) Reglene i kapittel 5 får anvendelse på inngått før lovens ikrafttredelse, gielder føl- premie som forfaller til betaling etter logende unntak og sarregler: vens ikrafttredelse.

2 459

Bilaga

(e) Reglene i kapittel 7 får anvendelse fra ringstakeren om disse bestemmelsene. første premiebetaling etter lovens Bestemmelsene i ä 15-6 får ikke anvenikrafttredelse, likevel senest ett år etter delse dersom forsikringstakeren før lolovens ikrafttredelse. vens ikrafttredelse har gitt avkall på ret- (f) § 8-5 første ledd og § 8-6 gelder for krav ten til å tilbakekalle oppnevnelse av besom er oppstått før lovens ikrafttredelse gunstiget, jf §§ 102 annet ledd og 104 anog som ikke da var falt bort eller foreldet. net ledd i forsikringsavtaleloven av 6 ju- § 8-5 annet ledd får anvendelse på avslag ni 1930. etter lovens ikrafttredelse. (f) Bestemmelsene i § 15-3 får anvendelse (g) Dersom det ikke tidligere er opprettet på oppnevnelse og tilbakekall - herunkollektiv forsikringsavtale som tilfred- der testamentarisk disposisjon som Stiller kravene i § 9-2, skal slik avtale ve- nevnt i § 15-3 annet ledd - som finner re opprettet senest ett år etter lovens sted etter lovens ikrafttredelse ikrafttredelse. (E) Bestemmelsen i § 15-8 siste ledd får anvendelse når den forsikrede dør etter lo- Bestemmelsen i første ledd bokstav a el- vens ikrafitredelse. der tilsvarende for forsikringsbevis etter § 9-4 (h) Med det unntak som følger av bokstav e, i kollektiv forsikring hvor det enkelte med- gielder bestemmelsene i kapittel 16 fra lem selv betaler premien. Ellers skal forsik- lovens ikrafttredelse, hvis ikke namsringsbevis vaare utstedt senest ett år etter lo- mannen eller namsretten før lovens ikvens ikrafttredelse. rafttredelse har truffet beslutning om å ta en begiaering om utlegg, avsetning eller utpantning til følge, eller det før dette tidspunkt er åpnet konkurs eller tvangs- § 21-4 hos vedkommende akkordforhandling For avtaler om personforsikring som er skyldner, eller skyldneren er d¢d før detinngått før lovens ikrafttredelse, gielder føl- te tidspunkt og etterlater seg et insolgende unntak og saerregler: vent dødsbo. (i) Selskapet skal av eget tiltak registrere (a) Dersom det ikke tidligere er utstedt en eldre avtaler om livsforsikring i livsforpolise e 1 som tilfredsstiller kravene i sikringsregisteret, jf § 17-1. Det samme § 11-2, skal selskapet senest i forbindelse gjelder eldre rettsstiftelser og oppnevmed første premievarsel gi forsikringsta- nelser av begunstiget som er meldt til keren forsikringsbevis i samsvar med 10- selskapet. Selskapet skal straks og sevens bestemmelser. Forsikringsbevis nest ett år etter lovens ikrañtreden senskal likevel vaere utstedt senest ett år et- de forsikringstakeren og i tilfelle rettigter lovens ikrafttredelse. hetshaveme melding om at registrering (b) Bestemmelsene i §§ 12-3 til 12-8 får an- er foretatt. vendelse fra første premiebetaling etter Eldre rettsstiftelser i forsikringen som lovens ikrafitredelse, likevel senest ett ikke registreres av selskapet etter foreår etter lovens ikrafttredelse. gående ledds annet punktum, registre- (c) Forbehold i strid med §§ 13-5 til l3-7 gjel- res i livsforsikringsregisteret etter beder inntil første premiebetaling etter lo- gjsering fra den berettigede. § 17-1 annet vens ikrafttredelse, men likevel ikke ledd siste punktum gielder tilsvarende. lenger enn ett år etter lovens ikrafttre- Oppnevnelse av en begunstiget som ikdelse. ke registreres av selskapet etter første (d) Reglene i kapittel 14 gielder for premie ledd annet punktum, registreres etter som forfaller til betaling etter lovens begiering fra forsikringstakeren. ikrafttredelse. Rettsvemet etter tidligere gieldende (e) Bestemmelsen i § 104 første ledd i forsik- lovgivning beholder sin Virkning i to år ringsavtaleloven av 6 juni 1930 får an- fra lovens ikrafttredelse. Rettsvirkvendelse på forsikringstilfelle som inn- ninger som loven knytter til registretreffer i ett år fra lovens ikrafttredelse. ringen, regnes for eldre rettsstiftelser fra Deretter gielder bestemmelsene i §§ 15-1 det tidspunkt rettigheten fikk rettsvem annet til femte ledd og 16-1 annet ledd, etter tidligere lovgivning, forutsatt at rethvis ikke forsikringstakeren innenfor tigheten blir registren innen den frist ett-årsfristens utløp har meddelt selska- som er nevnt i fot-rige punktum. pet at § 104 første ledd fortsatt skal gielde. Selskapet skal senest en måned etter Kongen kan i forskrift gi narmere overlovens ikrafttredelse informere forsik- gangsbestemmelser om kapittel 17.

i

460 Bilaga 2

(i) §§ 18-5 første ledd og 18-6 gjelder for krav (3) Lov 8 februar 1980 nr 2 om pant som er oppstått før lovens ikrafttredelse § 1-6 (3) annet punktum skal lyde: og som ikke da var fallt bort eller forel- Annet ledd i lov gjør ingen endring det. § 18-5 annet ledd får anvendelse på .. . . .1989 om forsikringsavtaler 5 15-8 avslag etter lovens ikrafttredelse. første ledd tredje punktum.

5 4-1 (2) og (3) skal lyde: § 21-5 Endringer i andre lover (2) Som verdipapir regnes omset- Fra den tid loven tar til å gjelde, gøres føl- ningsgieldsbrev og dermed likestilte gende endringer i andre lover: dokumenter samt aksjer. (3) Fondsaktiver registren i Verdipapir- (l) Lov 20 mai 1927 nr 1 om ektefellers for- sentralen kan pantsettes ved regimueqforhold § 23 trectie ledd annet punk- strering i Verdipapirsentralen, jf lov tum oppheves. om verdipapirsentral § 4-4. (2) Lov 3 februar 1961 om ansvar for skade En livgforsikring kan pantsettes som motorvogn gjer. (Bilansvarslova) ved registrering i livsforsikringsre- § 19 femte ledd skal lyde: gisteret, jf lov . . . . . . . . .1989 om forsikringsavtaler § 17-1 annet ledd. «Reglane iforsikringsavtalelova del A (4) Lov 23 desember 1988 nr 104 om produk- (skadeforsikringsdelen) og del C (almintarzsvar nelige bestemmelser) eld for tiafikktrygding etter denne lova, så framt ikkje § 3-10 (2) skal lyde: anna er sagt her i lova, eller går fram av (b) Bestemmelsene i lov . . . . ..l989 om samanhengen. Mellom trygdar og tryg- forsikringsavtaler del A (skadefordetingar skal ei trañkktrygding haldast sikringsdelen) og del C (alminnelige for ansvarstrygding endå om trygde- bestemmelser fielder for Legemidtingaren sjølv ikkie er ansvarleg. Regla- delforsikringen. dersom ikke annet ne om foraldring i §§ 85 og 86 i forsik- er bestemt i eller i medhold av negleringsavtalelova gield ikkje om skadebot ne om legemiddelansvaret i loven eller attsøkjingskrav etter denne lova» her eller går fram av sammenhengen.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning 34. Reformerad företagsbeskattning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- - Motiv och lagförslag. Del 1. minister Olof Palme. C. - Expertrapporter. Del 2. Fi. . Beskattning av famansföretag. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. . integriteten vid statistikproduktion. C. - Motiv. Del l. . Fasta Öresundsförbindelser. K. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. . Samordnad länsförvaltning. Del l: Förslag. C. 36. Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi. . Samordnad lånsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. 37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av . Vid gad etableringsfrihet för nya medier. U. utvecklingen. l. . UD:s presstjänst. UD. 38. Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatte- & . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. utredningarnas betankanden. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 39. Hjalprnedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- 11. Hushallssparandet - Huvudrappon fran Spardelega- ning och bedömning. S. tionens sparundersökning. Fi. 40. Datorisering av tullnttinema - slutrappon. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 41. Samerätt och sameting. Ju. 13. Mångfald mot enfald. Del l. A. 42. Det civila försvaret. Del l. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. Fö. rättsfrâgor. A. 43. Storstadstraük 3 - Bilavgifter. K. 15. Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. K. 44. Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. 45. Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. l. Fi. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 19.Regionalpolitikens förutsättningar. A. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 21. Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och 50. Stiftelser för samverkan. U. klor. ME. 51. Den gravida kvinnan och fostret - tvâ individer. Om 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. ningen. U. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer 23.Parkeringsköp. Bo. inom energisektorn. ME. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 53.Arbetstid och välfärd. 25.Rapporter till ñnansieringsuuedningen. I. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. vakningen. Fi. 54. Ratt till gymnasieutbildning för svart rörelsehindrade 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- ungdomar. S. na. U. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 56. Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. JO. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning 57. D0 och Nanmden mot etnisk diskriminering inför 90-talet. U. - de tre första åren. 30.Professorstillsät1ning. En översyn av proceduren vid 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. tillsättning av professorstjänster. U. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 60. Huvudbetänkande från 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. allemativmedicinkommittén. S. 33. Reformerad inkomstbeskattning 6l.Hälsohem. S. - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. 62. Altemativa terapier i Sverige. S. - Inkomst av kapital. Del 2. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. 64. Kommunalbot. C. - Bilagor, expertrapponer. Dei 4. Fi. 65. Staten i geograñn. A.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67. Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storstadsregioner i förändring. SB. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SB. 71. Ny bostadsñnansieting. Bo. 72. Värdepappersmarknaden i framtiden. Fi. 73.TV - politiken. U. 74. Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. U. 75.Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommiuéemas verksamhet. U. 76. Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. S. 77. Expenbilaga. Beskrivningar av ALLERGI /överkänslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / överkänslighet. S. 79. Storstadstrafrk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. K. 80. Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S. 81.Ny generalklausul mot skatteflykt. Fi. 82. Nedsättning av energiskatter. ME. 83.Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. ME. 84.Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. ME. 85. Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i freds- och lcrigsorganisationen. Fö. 86. Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Fö. 87. Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. JO. 88. Skadeförsäkringslag. Ju.

Statens

offentliga utredningar 1989

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartementet

Levnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. [68] Storstadstrañk 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstadstrañk 3 - Bilavgifter. [43] Storstädernas arbetsmarknad. [70] Storstadstratik 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]

Justitiedepartementet Finansdepartementet

Samerätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftrtingen. [44] Beskattning av fámansföretag. [2] Den gravida kvinnan och fostret - tva individer. Om Särskild inkomstskatt för utländska anister m.fl. [9]

l-lushállsparandet - Huvudrappon från Spardelegafosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] tionens sparundersökning. [1 l] Skadeförsäkringslag. [88] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektom. [16] Tullregisterlag m.m. [20]

Utrikesdepartementet Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen.

UD:s presstjänst. [8] [26] Reformerad inkomstbeskattning Begreppet krigsmateriel. [66] - Skatterefonnens huvudlinjer. Del l. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33]

Försvarsdepartementet - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3.

Risker och skydd för befolkningen. [17] [33] Det civila försvaret Del l. [42] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33]

Det civila försvaret. Del 2. Förfatmingstext. [42] Reformerad företagsbeskattning Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. - Motiv och lagförslag. Del l. [34] - [46] Expertrapporter. Del 2. [34] Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i Reformerad mervärdeskatt m.m. freds- och krigsorganisationen. [85] - Motiv. Del 1. [35] Samhällets atgärder mot allvarliga olyckor. [86] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35]

Inllationskorrigerad inkomstbeskattning. [36]

Socialdepartementet Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatte-

utredningamas betankanden. [38] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40] värdepappersmarknaden i framtiden. [72] l-[jälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Ny generalklausul mot skatteflykt. [81] Rätt till gymnasieutbildning för svart rörelsehindrade ungdomar. [54]

Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Utbildningsdepartementet

Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] [60] Tva nya treåriga linjer. [10] Hälsohem. [61] Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. Alternativa terapier i Sverige. [62] [22] Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63] Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] [27]

Expenbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslig- Utbildningar för framtidens tandvård. [28] het. [77] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI /överkänslig- 90-talet. [29] het. [78] Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80]

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid Bostadsdepartementet

tillsättning av professorstjånst [30] Parkeringsköp. [23] Stiftelser för samverkan. [50] Ny bostadsñnansiering. [71] TV - politiken. [73] Forskningsetisk prövning. Organisation, information och

Miljö- och energidepartementet

utbildning. [74] Etisk granskning av medicinsk forskning. Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. [75] klor.[2l] Miljöprojekt Göteborg -för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48]

Jordbruksdepartementet Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49]

Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. [56] Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer Skördeskadeskydd för trädgârdsnäringen. [87] inom energisektorn. [52] Nedsätming av energiskatter. [82] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och

Arbetsmarknadsdepartementet

trafik. [83] Den regionala problembilden. [12] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och Mångfald mot enfald. Del l. [13] uañk. Bilagedel. [84] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning ochrättsfrâgor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering - de tre första åren. [57] Staten i geografm. [65]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till ñnansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31] Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll iEFTA/EG - samarbetet. [45]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [l] Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del l: Förslag. [5] Samordnad länsförvalming. Del 2: Bilagor. [6] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]

1990-61-03

STOCKHOLM

Moon

a

_O(_I

\/-nru.r\|

ALLMÄNNA FÖRLAG ET iir-uni

A

BESTÄLLNINGARZ ALLMÄNNA F()Rl.A(ilil‘. KUNDTJÄNSI, I06 47 STOCKHOLM, tan

T|:1.: 08-739 9630. FAX: 08-739 95 48. n lNF()RMAll0NSBOKHANIHELN, MALMTORGSGAFAN S (VII) BRUNKIiHIi|((iSI’()R(i), Sl’()(IK|l()l.M.

:A09 .