Skadestånd

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens offentliga utredningar

@@ 1975: 103

w

Justitiedepartementet

Skadestånd VI

Försäkringsgivares

regressrätt m. m.

Betänkande av skadeståndskommittén Stockholm 1975

Omslag: Johan Hillbom ISBN 91-38-02464-0 LiberTtyck Stockholm 1975

I

SOU 1975: 103 r Ir I

Till Statsrådet och chefen för

handelsdepartementet

Efter bemyndigande av Kungl. Maj: t. den 4 november 1966 tillkallades justitierådet Erland Conradi, ordförande, numera professorn Bertil Bengtsson och advokaten Carl Erik Lindahl att som sakkunniga utreda frågor om skadestånd för framtida förlust av arbetsinkomst och om efterlevandes rätt till skadestånd (direktiv se Ju 1967: 68). De sakkunniga antog namnet skadeståndskommittén. Till sekreterare förordnades den 10 maj 1967 hovrättsassessorn Erland Strömbäck. Den 22 april 1974 entledigades Strömbäck och förordnades Bengtsson som sekreterare i hans ställe. Samtidigt förordnades hovrättsassessorn Rolf Nöteberg till biträdande sekreterare. Genom beslut den 16 april 1971 utvidgades uppdraget till att också omfatta frågor om jämkning av skadestånd och om försäkringsgivares regressrätt m. m. (se Ju 1972: 30). Tidigare har kommittén avgett delbetänkandena (SOU 1971: 83) ”Skadestånd III. En allmän regel om jämkning av skadestånd m.m.”, (SOU 1972: 12) ”Skadestånd IV. Värdesäkring av skadeståndslivräntor och (SOU 1973: 51) ”Skadestånd V. Skadestånd vid personskada.” Kommittén får härmed överlämna delbetänkandet Skadestånd VI. Försäkringsgivares regressrätt m. m.”. Utredningsarbetet har i den nu redovisade delen bedrivits i samarbete med motsvarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge (se inledningen). Av kommitténs experter har i denna etapp deltagit LO-juristen Birgitta Alexanderson, direktören Erik Forstadius, assuransdirektören Niklas Kihlbom, kanslichefen Johan Land, direktören Hans Lindstedt, direktören Carl Oldertz, kammarrättslagmannen Carl Axel Petri, direktören Olle Rydberg, avdelningsdirektören Åke Svensson och lagmannen Åke Widding. Skadeståndskommittén har härigenom slutfört sitt uppdrag. Stockholm i oktober 1975.

Erland Conradi

Bertil Bengtsson Carl Erik Lindahl

rm.

SOU 1975: 103 E. E å

Innehåll

a Lagförslag l Förslag till Lag om ändring i skadeståndslagen (1972: 207) 9 2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred 13 4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1943: 459) om tillsyn över hundar 13 5 Förslag till Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968: 45) 14 6 Förslag till Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387) 14 7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss 15 8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 610) om inrikes vägtransport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 9 Förslag till Lag om ändring i trafikskadelagen (1975: ) 16 10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975: ) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande . . . . . . . . . . . . 18 ll Förslag till Lag om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift 18 12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1902: 71 s. l) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar . . . . . . . 18 13 Förslag till Lag om ändring i lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

Inledning

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . .

Kapitel 1 Försäkringsgivare.: regress; gällande rätt

1.1 Svensk rätt 1.2 Utländsk rätt 1.3 Diskussionen om försäkring och skadestånd för sakskada 1.4 1958 års förslag 1.5 Remissyttranden över 1958 års förslag 1.6 Uttalanden vid skadeståndslagens tillkomst

6 Innehåll SOU 1975: 103

1.7 Jämkning av principalansvar m. m. på grund av försäkringar och försäkringsmöjligheter . . . . . . . . . . . . . . . . 43 1.8 Speciella fall där möjligheten till sakförsäkring inskränker skadeståndsansvaret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46

rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 2.1 Svenskalagregler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 2.2 Närmare om skälighetsbedömningen . . . . . . . . . . . . 51 2.3 Utländsk rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53

Kapitel 3 Försäkringsbolagens regresspraxis . . . . . . . . . . 59 3.1 Kommitténs undersökning av praxis . . . . . . . . . . . . 59 3.2 Senare utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64

Kapitel 4 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring 67 4.1 Utgångsläget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 4.2 Inledande anmärkningar om regressrätten . . . . . . . . . 70 4.3 Skäl för en reform av regressreglerna . . . . . . . . . . . . 72 4.4 Allmänt om skadeståndsansvaret vid sakskada . . . . . . . 73 4.5 Närmare om regressrättens begränsning . . . . . . . . . . 80 4.6 Ekonomiska argument för regressrätt . . . . . . . . . . . 83 4.7 Regress av preventionsskäl . . . . . . . . . . . . . . . . 85

Kapitel 5 Regressrätt mot vissa verksamheter . . . . . . . . . 93 5.1 Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 5.2 Regress mot trafikförsäkring . . . . . . . . . . . . . . . 98 5.3 Regress mot järnväg och spårväg . . . . . . . . . . . . . . 104 5.4 Regress mot redare . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 5.5 Regress mot elektriska anläggningar . . . . . . . . . . . . 106 5.6 Regress mot ägare av luftfartyg . . . . . . . . . . . . . . 106 5.7 Regress mot hundägare m. fl. . . . . . . . . . . . . . . . 107 5.8 Regress vid grävning, sprängning och liknande miljöfarlig verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 5.9 Regress mot det allmänna i andra fall . . . . . . . . . . . 110 5.10 Regress vid produktansvar . . . . . . . . . . . . . . . . 113 5.11 Regress i kontraktsförhållanden . . . . . . . . . . . . . 114

Kapitel 6 Underlåtenhet att teckna sakförsäkring . . . . . . . 119 6.1 Självförsäkrares rätt till skadestånd för sakskada . . . . . . 1 19 6.2 Försummelse att teckna sakförsäkring . . . . . . . . . . . 123

Kapitel 7 Sammanfattande synpunkter på ersättningsreglerna vid sakskada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 7.1 Lagreglernas utformning . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 7.2 Alternativa lösningar av regressfrågan . . . . . . . . . . . 132

7) R SOU 1975: 103 Innehåll 7

8 Regress vid solidariskt ansvar . . . . . . . . . . . . 135 Kapitel 8.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 Utgångsläget 8.2 Allmänna synpunkter på regressfrågan . . . . . . . . . . . 137 8.3 Lagreglering av regressen . . . . . . . . . . . . . . . . . 140

9 Regressrätt vid försäkring mot ren förmögenhetsskada . 143 Kapitel

Kapitel 10 Regressrätt vid personförsäkring . . . . . . . . . . 147

10.1 Utgångsläget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 10.2 Kommitténs ståndpunkt . . . . . . . . . . . . . . . . . 148

11 Regress från trafikförsäkring . . . . . . . . . . . . 153 Kapitel

12 Obligatoriskansvarsförsäkring för arbetsgivare? . . . 159 Kapitel

Kapitel 13 Speciell motivering . . . . . . . . . . . . . . . . 163

13.1 Behövliga lagändringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 13.2 5 kap. 8 § skadeståndslagen . . . . . . . . . . . . . . . 164 13.3 5 kap. 9 § skadeståndslagen . . . . . . . . . . . . . . . 172 13.4 5 kap. 10 § skadeståndslagen . . . . . . . . . . . . . . . 175 13.5 . . . . . . . . . . . . . . . 178 6 kap. 2 § skadeståndslagen 13.6 25 § försäkringsavtalslagen . . . . . . . . . . . . . . . . 136 13.7 9 §trafikskade1agen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 13.8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 19 § trafikskadelagen 13.9 20 § trafikskadelagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 13.10 13 §atomansvarighetslagen . . . . . . . . . . . . . . . 188 13.11 30 § miljöskyddslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 13.12 3 § lagen om oljeskada till sjöss . . . . . . . . . . . . . 189 13.13 lagrum om regress vid solidariskt ansvar . . . . 189 Upphävda

Bilaga. Undersökning av försäkringspraxis rörande regress m. m. . 191

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 Inledning mot olika av ansvariga . . . . . . . . 195 Regresskrav kategorier Regresskrav i särskilda situationer . . . . . . . . . . . . . . 199 . . . . . . . . . 204 Hänsyn som påverkar regressrättens utövning Andra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 uppgifter Önskemål . . . . . . . . . . . . . 212 angående regressreglerna

Citerad litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 Förkortningar

**i SOU 1975: 103

Lagförslag

l. Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972: 207).

Härigenom föreskrives i fråga om skadeståndslagen (1972: 207),‘

dels att 3 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken till 5 kap. samt 6 kap. 2 och 3 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5 kap. 8-10 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

Skadeståndets bestämmande Skadeståndets bestämmande m. m.

8§

I den mån skada omfattas av försäkring på egendom föreligger icke skadeståndsskyldighet, om ej den mot vilken skadeståndsanspråket riktas 1. själv vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller 2. i offentlig eller yrkesmässig verksamhet a) bedrivit eller låtit bedriva gråvnings- eller språngningsarbete som orsakat skadan, b) levererat produkt som orsakat skadan, c) transporterar eller för förva- ‘ Lagen omtyckt ring omhåndertagit den egendom 1975: 404

10 SOU 1975: 103 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som skadats eller på denna utfört arbete som orsakat skadan, d) begagnat arbetsmetoder eller materiel med oförsvarliga, för arbetsledningen kända brister som orsakat skadan. Första stycket gäller ej i fråga om skada på fartyg eller luftfartyg eller beträffande redares ansvarighet för annan skada till följd av sjöfart.

9 §

Den som måste antagas ha underlåtit att försäkra egendom på grund av omfattningen av sina intressen äger ej rätt till ersättning för skada på egendomen i vidare mån (m om försäkring hade funnits. Bestämmelserna i 8 § äger motsvarande tillämpning, om någon åtagit sig att genom vagnskadegaranti eller annan sådan anordning ersätta skada på viss egendom.

l0§

Ersättning för sakskada kan jämkas 1. om den som led skadan försummat att hålla sådan försäkring som är normal och tillbörlig för hans verksamhet och förhållanden i övrigt, 2. om eljest särskilda skäl föreligger med hänsyn till befintliga försäkringar eller försäkringsmöjligheter.

SOU 1975: 103 Lagförslag 11

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

2 §

Ãr skyldighet att utge skade- Skall två eller flera ersätta samstånd oskäligt betungande med ma skada, svarar de solidariskt för hänsyn till den skadeståndsskyl- skadeståndet, i den mån ej annat diges ekonomiska förhållanden, följer av att begränsning gäller i kan skadeståndet jämkas efter vad den skadeståndsskyldighet som som är skäligt, varvid även den åvilar någon av dem. skadelidandes behov av skadestån- Vad de solidariskt ansvariga har det och övriga omständigheter utgivit i skadestånd skall slutligen skall beaktas. fördelas mellan dem efter vad som finnes skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, föreliggande ansvarsförsäkring eller försäkringsmöjligheter och omständigheterna i övrigt.

3§’

Skall två eller flera ersätta sam- Är skyldighet att utge skadema skada, svarar de solidariskt för stånd oskäligt betungande med skadeståndet, i den mån ej annat hänsyn till den skadeståndsskylföljer av att begränsning gäller i diges ekonomiska förhållanden, den skadeståndskyldighet som åvi- kan skadeståndet jämkas efter vad lar någon av dem. som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal ‘ 6 kap. 2 § första Härigenom föreskrives att 25 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal stycket i lagförslaget motsvarar 6 kap. 3 § skall ha nedan angivna lydelse. i nuvarande lag (SFS 1975: 404) 2 5 § ’ 6 kap. 3 § ilagförslaget motsvarar 6 kap. Har i följd av skadeförsäkring Vid skadeförsäkring inträder 2 § i nuvarande lag försäkringsgivaren i ersättning för försäkringsgivaren i försäkrings- (SFS 1975:404)

12 Lagförslag SOU 1975: 103

Nu varan de lydelse Föreslagen lydelse

skada utgivit belopp, som försök- havarens rätt till skadestånd i den ringshavaren ägt rätt att såsom mån skadan omfattas av försäkskadestånd utkräva av annan, in- ringen och ersättes av försäkringsträde försäkringsgivaren i rätten givaren. mot den andre, där denne uppsåt- Om begränsning av rätten till ligen eller genom grov vårdslöshet skadestånd på grund av att skadeframkallat försäkringsfallet eller försäkring föreligger finnas beock enligt lag år skyldig att utgiva stämmelser i skadeståndslagen skadestånd evad han är till skadan (1972: 207). vållande eller icke. Sådan rätt till Vid liv-, olycksfalls- eller sjukåterkrav föreligger dock icke mot försäkring äger försäkringsgivaren den som enligt 3 kap. 1 eller 2 § icke återkravsrätt gentemot den skadeståndslagen (1972: 2 07) sva- som framkallat försäkringsfallet rar för skadan uteslutande på eller eljest är skadeståndsskyldig grund av annans vållande. med anledning av detta. Förbehåll Belopp, som utgivits i anledning som strider häremot får ej åberoav liv- och olycksfalls- eller sjuk- pas av försäkringsgivaren. försäkring, äge försäkringsgivaren ej återkräva av den, som framkallat försäkringsfallet eller eljest i anledning därav är pliktig att gälda skadestånd; dock att, där i avtal om clycksfalls- eller sjukförsäkring försäkringsgivaren förbundit sig att för sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster, som olycksfallet eller sjukdomen medfört, utgiva ersättning med verkliga beloppet av utgifterna eller förlusterna, vad sålunda av försäkringsgivaren utgivits må återkrävas, efter ty i första stycket är stadgat. ...ga

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1977.

?Pdf

i SOU 1975: 103 Lagförslag 13

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred.

Härigenom föreskrives att 47 § lagen (1933:269) om ägofred skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 §

Kommer någons hemdjur olovli- Kommer någons hemdjur olovgen in å annans ägor och gör därå ligen in å annans ägor och gör därå skada, vare djurets ägare pliktig skada, vare djurets ägare pliktig ersätta skadan ändå att han ej är ersätta skadan, ändå att han ej är därtill vållande. Vad ägaren sålun- därtill vållande. da nödgats utgiva äger han söka åter av den, som vållat rkadan.

Vad nu stadgats om ägare till hemdjur gälle ock den, som mottagit djuret till underhåll eller nyttjande.

Denna lag träder i kraft den l januari 1977.

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1943: 459) om tillsyn över hundar.

Härigenom föreskrives att 4§ lagen (1943:459) om tillsyn över hundar skall ha nedan angivna lydelse.

4§

Skada som orsakas av hund Skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare, ändå skall ersättas av dess ägare, ändå att han ej är vållande till skadan. att han ej är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger han söka åter av den som vållat skadan.

Vad nu stadgats om ägare till hund gälle ock den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Denna lag träder i kraft den l januari 1977.

14 SOU 1975: 103

Lagförslag

s. Förslag till Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968: 45).

Härigenom föreskrives att 13 § atomansvarighetslagen (1968: 45) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Om ej annat färeskrives i denna Bestämmelserna i 5 kap. lag, bestämmes ersättning, som 8-1 0 §§ skadeståndslagen utgår enligt lagen, med tillämp- (I9 72: 207) äger ej tillämpning på ning av allmänna skadestånds- skadeståndsskyldighet enligt denregler: na lag.

Jämkning av skadestånd i anledning av medvållande på den skadelidandes sida får äga rum endast om medverkan till skadan skett uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1977.

6. Förslag till Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387).

Härigenom föreskrives att 30 § miljöskyddslagen (1969: 387) skall ha nedan angivna lydelse.

30§

Den som orsakar olägenhet genom miljöfarlig verksamhet skall utge ersättning härför. Har olägenheten ej orsakats genom försumlighet, skall dock ersättning utgå endast om olägenheten är av någon betydelse och bara i den mån den ej skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandenai orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Om ej annat följer av vad nedan Bestämmelserna i 5 kap. sägs skall ersättningen bestämmas 8-10 §§ skadeståndslagen enligt allmänna skadeståndsregler. (1972: 207) äger ej tillämpning pä ersättningsskyldighet enligt första stycket för den som bedrivit offentlig eller yrkesmässig verksamhet.

Denna lag träder i kraft den l januari 1977.

SOU 1975: 103 Lagförslag 15

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Oljeskada ersättes av fartygets ägare även om varken ägaren eller någon för vilken han svarar varit vållande till skadan. Utgöres den olycka som orsakade skadan av en serie händelser åvilar ansvaret den som var ägare av fartyget vid den första av dessa händelser. Ägaren är dock fri från ansvarighet om han visar att skadan l. orsakats av krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror eller av en naturhändelse av osedvanlig karaktär, som ej kunnat undvikas och vars följder ej kunnat förhindras, eller 2. i sin helhet vållats av tredje man med avsikt att orsaka skada, eller 3. i sin helhet orsakats genom fel eller försummelse av svensk eller utländsk myndighet vid fullgörandet av skyldighet att svara för underhåll av fyrar eller andra hjälpmedel för navigering.

Om vållande på den skadelidan- Bestämmelserna i 5 kap. des sida har medverkat till skadan, 8-1 0 §§ skadeståndslagen gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972: 207) äger ej tillämpning på (1972:207). I fråga om solidarisk skadeståndsskyldighet enligt denansvarighet för flera fartygsägare na lag. gäller 6 kap. 3 § samma lag.

Denna lag träder i kraft den l januari 1977.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 610) om inrikes vägtransport.

Härigenom föreskrives att 39 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport skall ha nedan angivna lydelse.

39 §

Har avsändare eller, såvitt angår Har avsändare eller, såvitt angår befordran av tillfällig art, fraktfö- befordran av tillfällig art, fraktrare förare ådragit sig skadestånds- ‘ Se SFS 1975:404. ådragit sig skadeståndsskyl-

16 SOU 1975: 103

Lagförslag

Nu varan de lydelse Föreslagen lydelse

dighet enligt denna lag, kan skade- skyldighet enligt denna lag, kan ståndet jämkas efter vad som före- skadeståndet jämkas efter vad som skrives i 6 kap. 2 § skadestånds- föreskrives i 6 kap. 3 § skadelagen (1972: 207). ståndslagen (1972: 207).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

9. Förslag till Lag om ändring i trafikskadelagen (1975 : ).

Härigenom föreskrives att 9, 19 och 20 §§ trafikskadelagen (1975: ) skall ha nedan angivna lydelse.

Lydelse enligt proposition Föreslagen lydelse 1 9 75/ 76: 1 5

9§

I fråga om trafikskadeersättning I fråga om trafikskadeersättning äger 5 kap. skadeståndslagen äger 5 kap. skadeståndslagen (1972: 207) samt lagen (1972: 207) samt lagen (1973: 213) om ändring av skade- (1973: 213) om ändring av skadeståndslivräntor motsvarande till- ståndslivräntor motsvarande tilllämpning. lämpning. Bestämmelserna i 5 kap. 8-10 §§ skadeståndslagen skall dock ej tillämpas i fråga om vagnskadeförsäkring för motordrivet fordon eller vagnskadegaranti.

19§

Den som har utgett skadestånd med anledning av skada i följd av trafik med motordrivet fordon inträder intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till trafikskadeersättning. Detta gäller dock ej i den mån trafikskadeersättningen skulle ha kunnat krävas åter från den skadeståndsskyldige enligt 20 §.

Har försäkringsgivare enligt av- Har försäkringsgivare enligt avtal om annan skadeförsäkring än tal om annan skadeförsäkring än trafikförsäkring utgett ersättning trafikförsäkring utgett ersättning för skada i följd av trafik med för skada i följd av trafik med motordrivet fordon, inträder för- motordrivet fordon, inträder försäkringsgivaren intill beloppet av säkringsgivaren intill beloppet av

SOU 1975: 103 Lagförslag 17

Lydelse enligt proposition Föreslagen lydelse 1 9 75/ 76. 1 5

den utgivna ersättningen i för- den utgivna ersättningen i försäksäkringshavarens rätt till trafik- ringshavarens rätt till trafikskadeskadeersättning. Detsamma gäller ersättning. när enligt förbindelse i avtal om olycksfalls- eller sjukförsäkring ersättning har utgetts med verkliga beloppet av sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster som olycksfallet eller sjukdomen har medfört.

20§

Har skada för vilken trafik- Försäkringsanstalt som har utskadeersättning utgått vällats upp- gett trafikskadeersättning inträder såtligen eller genom grov vårdslös- intill det utgivna beloppet i den het, inträder försäkringsanstalten skadelidandes rätt till skadestånd intill det utgivna beloppet i den av den som har skadelidandes rätt till skadestånd l. vållat skadan uppsåtligen elav skadevållaren. ler genom grov vårdslöshet, Är ägare eller innehavare av 2. i offentlig eller yrkesmässig järnväg eller spårväg enligt lag eller verksamhet begagnat arbetsmetoannan författning ansvarig för ska- der eller materiel med oförsvarda för vilken trafikskadeersättning liga, för arbetsledningen kända har utgått, får försäkringsanstalten brister som orsakat skadan. kräva ersättningen åter från den Är i annat fall än som avses i ansvarige i den omfattning som är första stycket ägare eller innehavaskälig med hänsyn till grunden för re av järnväg eller spårväg enligt ersättningsansvaret på ömse sidor lag eller annan författning ansvarig och omständigheterna i övrigt. för skada för vilken trafikskadeersättning har utgått, får försäkringsanstalten kräva ersättningen åter från den ansvarige i den omfattning som är skälig med hänsyn till grunden för ersättningsansvaret på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.

Denna lag träder i kraft den l januari 1977.

18 SOU 1975: 103 Lagförslag

. 10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1975: ) om jämvägs ansvarighet vid befordran av resande.

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1975: ) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande skall ha nedan angivna lydelse.

L ydelse enligt proposition Föreslagen lydelse 1975/76: 7

I fråga om skadestånd enligt I fråga om skadestånd enligt denna lag gäller 5 kap. samt 6 kap. denna lag gäller 5 kap. samt 6 kap. l och 3 §§ skadeståndslagen 1 och 2 §§ skadeståndslagen (1972: 207). (1972:207).

Vid sakskada är järnvägens ersättningsskyldighet begränsad till 5 000 kronor för varje resande, såvida icke uppsåt eller grov vårdslöshet ligger järnvägen till last.

Denna lag träder i kraft den l januari 1977.

ll. Förslag till Lag om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av jämvägs drift.

Härigenom föreskrives att ll § lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift skall upphöra att gälla vid utgången av år 1976.

12. Förslag till i lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser Lag om ändring om elektriska anläggningar.

Härigenom föreskrives att 12 § lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1976.

13. Förslag till Lag om ändring i lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

Härigenom föreskrives att 8 § i lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart skall upphöra att gälla vid utgången av år 1976.

SOU 1975: 103 19

Inledning

Det viktigaste resultatet av det skadeståndsrättsliga reformarbete som pågått sedan 1950-talets början utgör skadeståndslagen (1972: 207), SkL. Vid lagens tillkomst framhölls att en reformering av_ den utomobligatoriska skadeståndsrätten tills vidare borde genomföras stegvis genom partiella reformer. I detta reformarbete utgjorde lagen bara en första

etapp.1 Medan den behandlades i departement, lagråd och riksdag pågick

ett utredningsarbete av skadeståndskommittén angående reformer som måste anstå till ett senare skede av lagstiftningsarbetet på området. Kommittén lade sålunda fram delbetänkandena Skadestånd III. En allmän regel om jämkning av skadestånd m. m. (SOU 1971:83), Skadestånd IV. Värdesäkring av skadeståndslivräntor (SOU 1972: 12) och Skadestånd V. Skadestånd vid personskada (SOU 1973: 51); av dessa ligger Skadestånd III och V till grund för de år 1975 genomförda ändringarna i SkL (se SFS 1975: 404), medan Skadestånd lV resulterati lagen (1973: 213) om ändring av skadeståndslivräntor och lagen (1973: 214) om tillägg till vissa ansvarslivräntor. Det återstående utredningsarbete som ankommer på skadeståndskommittén avser i första hand frågor om försäkringsgivares regressrätt och verkan av underlåtenhet att teckna skadeförsäkring. Kommittén erhöll uppdrag att utreda dessa frågor genom tilläggsdirektiv den 16 april 1971 (se Ju 1972: 30). I direktiven yttrade föredraganden, statsrådet Lidbom, numera chef för handelsdepartementet, bl. a. följande.

Det nuvarande rättsläget beträffande försäkringsgivares regressrätt är inte tillfredsställande. Som har framhållits wd remissen till lagrådet av förslaget till skadeståndslag bör det framtida reformarbetet på skadeersättningsområdet inriktas på att ersättningsfrågorna vid både person- och sakskador så långt möjligt blir lösta genom försäkringsanordningar av skilda slag på den skadelidandes sida. I överensstämmelse med detta allmänna synsätt bör regressreglerna utformas så att ersättning ur såväl skadeförsäkring som summaförsäkring i största möjliga omfattning stannar på den skadelidandes försäkringsgivare. Regressrätten vid skadeförsäkring bör sålunda inskränkas betydligt mer än vad som följer av de dispositiva bestämmelserna i 25§ FAL. Utgångspunkten bör vara att regresskrav skall tillåtas bara när detta kan anses nödvändigt av tungt vägande ekonomiska hänsyn eller andra särskilda skäl. Nya regler på området bör vara tvingande. Klara och entydiga bestämmelser bör eftersträvas, som så eliminerar risken för tvister om återkrav. ’ långt möjligt Prop. l972:5 s. 100, På vissa begränsade områden kan särregler vara motiverade. Detta 113.

20 Inledning

gäller bl. a. vissa försäkringsgrenar med stark anknytning till intemationell handel, främst sjö- och transportförsäkring. Ansvarsförsäkringen och trafikförsäkringen rymmer också vissa speciella problem i fråga om regressrätt. I samband med översynen av reglerna om försäkringsgivares regressrätt bör kommittén ta upp och pröva frågan om självförsäkrares ställning. Principen bör vara att den som enbart av hänsyn till riskutjämningen i den egna verksamheten underlåter att teckna skadeförsäkring inte skall bli bättre ställd än försäkringsgivaren skulle ha varit, om försäkring hade funnits. Tänkbart år att situationen bör bedömas på ett liknande sätt i vissa fall av långtgående sjålvriskklausuler. l detta bör sammanhang kommittén också ta ställning till frågan i vilken mån ett liknande resonemang bör tillämpas i fråga om den som försummat skydda sin egendom genom försäkring i fall då det enligt allmänt vedertagna normer får anses höra till god ordning att försäkringsskydd finns.

Vidare framhöll föredraganden, att utredningsarbetet inte borde bindas av mera detaljerade direktiv, och fortsatte:

Arbetet bör bedrivas i kontakt med motsvarande utredningar i de övriga nordiska länderna. Om nordisk rättslikhet kan uppnås inom ramen för här angivna principiella riktlinjer, är detta en fördel. Med hänsyn till det nära sambandet mellan frågan om regress från ansvarsförsåkringsgivare och frågan om den slutliga fördelningen av skadeståndet mellan solidariskt ansvariga skadeståndsskyldiga har kommittén funnit det nödvändigt att också behandla det sistnämnda spörsmålet, som inte reglerats i SkL. Utredningsarbetet i denna del h.ar vid 1975 års reformer av denna lag ansetts ingå som del av kommitténs

återstående uppdrag.‘

Vid sitt arbete har kommittén dessutom ansett sig böra ta upp frågan om regresskrav mot trafikförsäkringsanstalt och regress från sådana anstalter enligt den trafikskadelag som föreslagits i proposition (1975/76: 15) till 1975 års höstriksdag. Propositionen utgår från att skadeståndskommittén kommer att föreslå regler i det förra hänseendet; vad angår trafikförsäkringsanstalts rätt till återkrav har frågan ansetts böra lösas i trafikskadelagen med utgångspunkt i kommitténs direktiv, men det utesluts inte att de förslag som kommittén lägger fram i ett vidare sammanhang kan föranleda viss omprövning från lagstiftarens sida.2 Kommittén framlägger i detta betänkande förslag till ändringar i SkL, i 25 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal samt itrafikskadelagen (i dess lydelse enligt propositionen). Vidare föreslås vissa ändringar i den skadeståndsrättsliga speciallagstiftningen, vilka delvis går ut på att nu gällande regler om ansvar för skada på försäkrad egendom m. m. i dessa fall behålls oförändrade, delvis innebär nya principer för ansvarsfördelning mellan solidariskt ansvariga. Denna sista etapp i utredningsarbetet har, liksom tidigare etapper, bedrivits i samarbete med motsvarande kommittéer i Danmark, Finland Prop. 1975:12 s. 102. och Norge. Dessa har haft följande sammansättning: “ Danmark: Professor, dr. jur. Anders Vinding Kruse (ordförande), Prop. 1975/76: 15 5.6, 5.7.1. landsdommer Ole Agersnap, direktør Asger Friis, professor, dr. jur.

KTH Ki

§1

E

sou 1975:103 Inledning 21

Bernhard Gomard och advokat Hans Fischer-Møller samt fuldmzegtig, numera byretsdommer Ebbe Christensen, sekreterare. Finland: Lagstiftningsdirektör Henry Ådahl (utredningsman) och

professor Eero Routamo (expert).‘

Norge: Professor, dr. juris Kristen Andersen (ordförande), skifterettsdommer Anna Louise Beer, adm. direktør Knut E. Henriksen, professor dr. juris Knut S. Selmer och byråsjef Oluf Skarpnes (tillika sekreterare). Övriga nordiska kommittéer har ännu inte avgett betänkanden angående de frågor skadeståndskommittén här behandlar, och några definitiva förslag till lagtext föreligger inte från deras sida. Som framgår av det följande har principiell enighet nåtts i väsentliga avseenden. På vissa enskilda punkter har emellertid inte de övriga kommittéerna tagit slutlig ställning, och uppgifter om deras ståndpunkt måste därför lämnas med vissa reservationer. Rörande åtskilliga detaljfrågor är det helt oklart vilken linje de kommer att följa, och i sådana fall berör den fortsatta framställningen inte deras inställning. n Den finländska Utred_ ningsmannen jämte expert När kommittén i det följande talar om gällande bestämmelser i SkL, betecknas hä; och; fenåsyftas lagens lydelse efter 1975 års lagändringar (SFS 1975: 404); dessa sättningen som den fmträder emellertid i kraft först den l januari 1976. ländska kommittén.

SOU 1975: 103

Sammanfattning

Skadeståndskommitténs slutbetänkande avser sista etappen i det skadeståndsrättsliga reformarbete som skisserades i propositionen (1972: 5) med förslag till skadeståndslag. I betänkandet föreslås nya bestämmelser framför allt om försäkringsgivares regressrätt (återkravsrätt), om skadeståndsansvar för s. k. självförsäkrare (dvs. sådana skadelidande som medvetet underlåter att skydda sig genom försäkring med hänsyn till storleken av sina tillgångar eller sin verksamhet, t. ex. staten), om verkan av försummelse att hålla normal försäkring på egendom och om den slutliga fördelningen av skadeståndet mellan solidariskt ansvariga. vid sakförsäkring —— t. ex. Vad först angår försäkringsgivares regressrätt brandförsäkring, vagnskadeförsäkring på bilar, stöldförsäkring - begränsar den nuvarande regeln i 25 § lagen om försäkringsavtal försäkringsgivarens rätt att återkräva utgiven ersättning till vissa speciella situationer. Återkrav kan framställas mot den som framkallat försäkringsfallet uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller är skyldig att utge skadestånd oberoende av eget vållande, dock inte mot enskild arbetsgivare, stat eller kommun som enligt 3 kap. l eller 2§ skadeståndslagen svarar för skadan uteslutande på grund av annans vållande. Bestämmelsen är emellertid inte tvingande, och försäkringsbolagen brukar i stor utsträckning förbehålla sig obegränsad rätt till återkrav i sakförsäkringsvillkoren; detsamma gäller f. ö. också vid ansvarsförsäkring. På detta sätt avviker det faktiska rättsläget avsevärt från vad man tänkte sig vid tillkomsten av bestämmelsen, som i väsentliga delar varit oförändrad sedan försäkringsavtalslagens tillkomst 1927. Kommittén anser sig dock inte kunna konstatera något missbruk av denna avtalsfrihet från försäkringsbolagens sida; i varje fall såvitt gäller krav mot privatpersoner och småföretag som saknar ansvarsförsäkring synes de utnyttja regressmöjligheten mycket återhållsamt. I betänkandet framhåller kommittén att det nu är dags för en reform av de nära 50 år gamla regressreglerna, som tillkom under helt andra förhållanden inom försäkringsväsendet och delvis grundas på andra värderingar än dem som nu råder inom skadeståndsrätten. Man kan inte säkert räkna med att alla försäkringsbolagi framtiden skall visa samma restriktivitet i sin regresspraxis, om avtalsfriheten får bestå; ett påtagligt ökat intresse för regressmöjligheten har redan börjat visa sig på sina håll. Någon enhetlighet råder inte heller i bolagens praxis; om regressanspråk

24 Sammanfattning SOU 1975: 103

framställs eller ej synes i många fall bero på vilket försäkringsbolag som råkar ha försäkrat egendomen. En fastare reglering genom tvingande lagbestämmelser är önskvärd. En väsentlig anledning att inskränka regressrätten är enligt kommitténs uppfattning att man genom återkrav från försäkringsgivaren omintetgör den fördelning av risken på den skadelidandes sida som sker genom sakförsäkringen. Ansvar för stora egendomsskador kan drabba oförsäkrade privatpersoner och företagare hårt. Visserligen täcks i många fall skadeståndsansvaret genom ansvarsförsäkring, och i så fall slås risken i stället ut på många händer på denna sida; men man kan inte alltid begära att den ansvarige skyddar sig på detta vis, och vissa risker går inte ens att täcka genom ansvarsförsäkring. Vidare innebär sakförsäkring vanligen att riskfördelningsfrågan löses på ett enklare och rationellare sätt, som i betydligt mindre grad ger upphov till tvister. Att ansvarsförsäkring föreligger bör därför i regel inte i och för sig vara ett skäl för att tillåta regress från sakförsäkringen. Endast i särskilda fall synes regressen ha nämnvärd betydelse för sakförsäkringspremierna. Om den nya regeln konstrueras på sådant sätt att själva skadeståndsansvaret mot den som skyddas av sakförsäkring inskränks, kan man vidare på motsvarande vis inskränka ansvaret mot staten och andra självförsäkrare, en reform som inte minst av rättviseskäl är angelägen. Det blir då också möjligt att i viss mån begränsa rätten till skadestånd för den som försummat att teckna normal försäkring på sin egendom och på detta sätt stimulera ägare att skydda sig genom sakförsäkring. Genom att inskränka skadeståndsskyldigheten — men inte regressrätten i och för sig — når man också fördelen att ändringen inte sätter svenska försäkringsbolag i sämre ställning än utländska vid motsvarande typer av försäkringsfall. Kommittén har funnit starka skäl föreligga för en reform efter dessa linjer, vilken på ett naturligt sätt skulle fullfölja det tidigare skadeståndsrättsliga reformarbetet. På väsentliga punkter föreligger här enighet med övriga nordiska skadeståndskommittéer. Det är dock inte möjligt att över hela linjen slopa skadeståndsskyldigheten för försäkrad egendom. En mera nyanserad reglering måste ske. l vissa situationer talar starka ekonomiska skäl och preventionshänsyn för att man bör behålla ett ansvar också mot försäkringsbolag - låt vara att preventionshänsyn inte så ofta kan få någon avgörande vikt bl. a. med hänsyn till möjligheten att teckna ansvarsförsäkring. Enligt kommitténs mening bör man i möjlig mån ge preciserade lagbestämmelser om ansvarets avgränsning. En regel, som bara hänvisade till en skälighetsbedömning, skulle leda till betydande rättsosäkerhet; över huvud taget är det naturligt att lagstiftaren, inte i första hand domstolarna, tar ställning till dessa awägningsfrågor, där bl. a. samhällsekonomiska värderingar och komplicerade försäkringstekniska förhållanden kan spela en väsentlig roll. Från huvudregeln, att regress skall vara utesluten, har kommittén alltså ansett sig böra göra åtskilliga undantag. Till en början har kommittén velat på väsentliga punkter behålla den nuvarande regleringen för sjö-, transport- och luftfartsförsäkringens del, där regressrätten spelar en stor ekonomisk roll. Enligt förslaget skall därför någon inskränkning av

l . SOU 1975: 103 Sammanfattning 25

skadeståndsansvaret i regel inte förekomma vid skada på fartyg eller luftfartyg, inte heller i fråga om redarens ansvar för skada till följd av sjöfart eller transportörs ansvar för transporterat gods. Framför allt av preventionsskäl ter det sig vidare önskvärt att upprätthålla skadestândssanktionen i vissa fall. Det gäller skadeståndsanspråk mot den som själv vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, samt vidare mot den som i offentlig eller yrkesmässig verksamhet begagnat arbetsmetoder eller materiel med oförsvarliga, för arbetsledningen kända brister som orsakat skadan; sådana fall av medveten oaktsamhet lär utgöra ett inte obetydligt problem i praktiken. Också i en del andra situationer är det naturligt att behålla regressrätten, närmast mot verksamheter av mer eller mindre farligt slag, som av lagstiftaren tidigare ansetts böra bära de skador de orsakar omgivningen, oavsett om vållande förekommit på deras sida eller ej. Detta är fallet vid skador som i offentlig eller yrkesmässig verksamhet orsakas genom grävning eller sprängning eller annars genom miljöfarlig verksamhet, samt vidare vid atornskador och oljeskador till sjöss. I awaktan på produktansvarskommitténs utredning angående ansvaret för skador genom farliga produkter har skadeståndskommittén funnit att åtminstone tills vidare regressrätten bör behållas också i dessa fall. Undantag har ansetts motiverat även för vissa andra typer av skadeståndsansvar i kontraktsförhållanden, där regress synes spela en viktig roll från ekonomisk synpunkt och det framstår som olämpligt att ingripa i kontrahenternas mellanhavande: utom i transportförhållanden också vid skada på egendom som den ansvarige i offentlig eller yrkesmässig verksamhet omhändertagit för förvaring eller utfört arbete på. Vad angår sakförsäkringens återkrav mot trafikförsåkringen enligt den föreslagna trafikskadelagen har kommittén stannat för att vagnskadeförsäkring bör ha full regressrätt, närmast med hänsyn till att de betydande premiehöjningar som annars torde bli följden sannolikt skulle avhålla många från att försäkra sina bilar. I övrigt skulle regress från sakförsäkring inte vara möjlig mot trafikförsäkringen; sådan regress lär ha ganska ringa betydelse i praktiken. Vid självförsäkring beträffande skadad egendom skall enligt förslaget skadeståndsfrågan bedömas på samma sätt som om egendomen varit försäkrad. Staten, kommun eller storföretag som är självförsäkrare skall alltså inte komma i bättre läge än ett försäkringsbolag i motsvarande situation. ~ Också vagnskadegaranti och annan liknande anordning skall i sammanhanget likställas med sakförsäkring. Vidare föreslår kommittén vissa regler om jämkning av skadestånd för sakskada på grund av försäkringsförhållandena. Sådant skadestånd skall till en början kunna jämkas, om den som led skadan försummat att hålla sådan försäkring som är normal och tillbörlig för hans verksamhet och förhållanden i övrigt. Meningen är att denna regel skall tillämpas återhållsamt, närmast i fall där nästan alla andra skadelidande av motsvarande kategori har egendom av det aktuella slaget försäkrad t. ex. om ett företag underlåter att brandförsäkra sin fastighet. När särskilda skäl föreligger skall ersättning för sakskada också i andra fall

26 Sammanfattning SOU 1975: 103

kunna jämkas på grund av befintliga försäkringar eller försäkringsmöjligheter. Denna regel, som är avsedd att ersätta den liknande bestämmelsen i 3 kap. 6 § skadeståndslagen, skall bl. a. kunna åberopas vid vissa katastrofskador på fartyg och flygplan som inte täcks av ansvarsförsäkring. De nu berörda reglerna, som alla rör endast ersättning för sakskada, skall enligt förslaget tas ini 5 kap, 8-10 §§ skadeståndslagen. Med hänsyn till de behandlade frågornas svåra och delvis kontroversiella natur tar kommittén också upp vissa alternativa lösningar och diskuterar i korthet hur de lagtekniskt skulle kunna genomföras (i avsnitt 7.2). Vad angår regress från ansvarsförsäkring, har denna fråga direkt samband med fördelningen av skadeståndet mellan solidariskt ansvariga ett spörsmål som f. n. inte regleras i skadeståndslagen. Kommittén föreslår här en regel att vad de solidariskt ansvariga har utgivit i skadestånd slutligen skall fördelas mellan dem efter vad som finnes skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, föreliggande ansvarsförsäkring eller försäkringsmöjligheter och omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen föreslås intagen som andra stycke i skadeståndslagens paragraf om solidariskt ansvar (6 kap. 2 § enligt kommittéförslaget). Avsikten är att, när ansvarsförsäkring (eller självförsäkring på den ansvariges sida) föreligger, regeln skall tillämpas efter liknande riktlinjer som bestämmelsen om skadestånd för skada på försäkrad egendom. Också ansvarsförsäkringens regressrätt skall alltså inskränkas, utom i vissa fall när återkrav riktas mot sådana verksamheter som skall bära regressansvar mot sakförsäkringen. Om den ansvarige inte driver sådan verksamhet och ansvarsförsäkring inte föreligger på någon sida skall en skälighetsbedömning ske; den behandlas utförligt i den speciella motiveringen till förslaget. l många fall förordar kommittén att skadeståndet fördelas lika, om inte annat motiveras av särskilda förhållanden, t. ex. allvarlig skuld hos någon av de ansvariga. - Också om ansvaret grundas på skadeståndsrättslig speciallagstiftning bör enligt kommittén skadeståndet fördelas efter liknande principer, något som påkallat vissa ändringar i denna lagstiftning. mot - När det gäller andra försäkringar ren förmögenhetsskada framför allt garanti-, kredit- och rättsskyddsförsäkring - anser kommit- _ tén förhållandena så speciella att någon inskränkning av regressrätt och skadeståndsansvar inte är påkallad. I enlighet med det sagda har i kommittéförslaget 25 § första stycket försäkringsavtalslagen ändrats så att där stadgas oinskränkt regressrätt vid skadeförsäkring. Detta får emellertid betydelse bara när skadeståndsansvaret inte är inskränkt enligt de nya regler som kommittén föreslår i skadeståndslagstiftningen. För personförsäkringens del föreskriver 25§ försäkringsavtalslagen f. n. regressrätt endast i fråga om sådan ersättning som avser att ersätta den skadelidandes verkliga förlust i anledning av skadefallet; här kan återkrav ske i samma utsträckning som vid skadeförsäkring. Reglerna är dispositiva. Den nämnda regressrätten har ringa praktisk betydelse och

SOU 1975: 103 Sammanfattning 27

rör i regel obetydliga belopp. Kommittén föreslår att återkrav från personförsäkring helt utesluts genom en tvingande regel i 25 §. Beträffande regress från den nya typ av trafikförsäkring som skall införas enligt den föreslagna trafikskadelagen ansluter sig kommittén till den lösning som ges i detta lagförslag, dock med den jämkningen att regress också medges mot den som i offentlig eller yrkesmässig verksamhet begagnat arbetsmetoder eller materiel med oförsvarliga, för arbetsledningen kända brister som orsakat skadan. Exempel ger vissa brister vid väghållning. Kommittén diskuterar också frågan, om det finns anledning att nu närmare utreda förekomsten av ansvarsförsäkring hos arbetsgivarna för att eventuellt i arbetstagarnas intresse föreslå en obligatorisk försäkring av detta slag. Emellertid anser kommittén att arbetstagarnas skydd redan nu är i stort sett tillfredsställande särskilt med hänsyn till den snabba utvecklingen av den s. k. trygghetsförsäkringen till förmån för anställda, och behovet av en obligatorisk ansvarsförsäkring kan under inga omständigheter bedömas förrän statsmakterna tagit ställning till den reform av yrkesskadeförsäkringen som yrkesskadeförsäkringskommittén ungefär samtidigt föreslår. Skadeståndskommittén lägger därför inte fram några förslagi denna del.

SOU 1975: 103 29

1 Försäkringsgivares

gällande

regress; rätt

l. l Svensk rätt

Bestämmelsen om försäkringsgivares regressrätt i 25 § FAL lyder (efter ändring år 1972): Har i följd av skadeförsäkring försäkringsgivaren iersättning för skada utgivit belopp, som försäkringshavaren ägt rätt att såsom skadestånd utkräva av annan, inträde försäkringsgivaren i rätten mot den andre, där denne uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet framkallar försäkringsfallet eller ock enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd evad han är till skadan vållande eller icke. Sådan rätt till återkrav föreligger dock icke mot den som enligt 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen (1972: 207) svarar för skadan uteslutande på grund av annans vållande. Belopp, som utgivits i anledning av liv-, olycksfalls- eller sjukförsäkring, äge försäkringsgivaren ej återkräva av den, som framkallat försäkringsfallet eller eljest i anledning därav är pliktig att gälda skadestånd; dock att, där i avtal om olycksfalls- eller sjukförsäkring försäkringsgivaren förbundit sig att för sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster, som olycksfallet eller sjukdomen medfört, utgiva ersättning med verkliga beloppet av utgifterna eller förlusterna, vad sålunda av försäkringsutgivaren utgivits må återkrävas, efter ty i första stycket är stadgat. Bestämmelsen skiljer alltså mellan skadeförsäkring, där ersättningen

åtminstone i princip är anpassad efter storleken av försäkringshavarens

ekonomiska förlust, och summaförsäkring, där ett på förhand avtalat belopp utgår oavsett den verkliga förlustens storlek. Vid skadeförsäkring föreskriver 25 § 1 st. regressrätt i vissa fall. Med ersättning av skadeförsäkring jämställs enligt 2 st. ersättning av olycksfalls- och sjukförsäkring, när den enligt försäkringsavtalet skall täcka den skadelidandes verkliga förlust och alltså inte beräknas enligt summaprinciper. I övrigt utgör personförsäkring summaförsäkring, och någon regressrätt föreligger ej enligt paragrafen. Det bör emellertid observeras att denna inte är tvingande. Försäkringsgivaren kan förbehålla sig regressrätt iförsäkringsvillkoren eller komma överens med försäkringshavaren, när han betalar ut ersättning, att han inträder i dennes rätt mot den skadeståndsansvarige. Som framgår av fortsättningen har försäkringsbolagen i viss utsträckning utnyttjat dessa möjligheter. ‘ Undantag föreligger bl. a. Sedan FAL trädde i kraft år 1927 har 25 § haft väsentligen samma beträffande den s. k. nylydelse fram till skadeståndslagens tillkomst år 1972. Förarbetena till värdesförsäkringen.

30 Försäkringsgivares regress; gällande rätt SOU 1975: 103

paragrafen och dess tillämpning i rättspraxis har utförligt behandlats i det av särskild utredningsman avgivna betänkandet ”Försäkringsgivares regressrätt (SOU 1958:44; här kallat 1958 års betänkande), vartill kan hänvisas för detaljer. Här skall bara nämnas följande. Enligt det betänkande (SOU 1925: 21) med förslag till lag om försäkringsavtalslag som lades fram av försäkringslagstiftningskommittén skulle

25 § FAL bli tvingande l kommitténs motiv framhölls att reglerna i

25 § byggde på tanken att försäkringsgivaren i vissa fall inträder i den rätt mot tredje man som kan tillkomma den till vilken försäkringsersättningen utbetalas. Vid skadeförsäkring kunde försäkringshavaren vända sig antingen mot den som var skadeståndsskyldig för skadan eller mot försäkringsgivaren men inte fordra att skadan ersattes från båda håll. Vände han sig mot försäkringsgivaren, ansågs ersättningsanspråket mot den skadestândsskyldige otvivelaktigt böra övergå i de fall då enligt lag ansvar förelåg utan hänsyn till den ansvaxiges vållande. Som exempel härpå nämndes inte bara vissa fall av ansvar oberoende av styrkt oaktsamhet utan också redarens ansvar enligt 8 § sjölagen för fel eller försummelse av befälhavaren eller någon av besättningen. När i övrigt regressrätten vid skadeförsäkring inskränktes till fall av uppsåt eller grov vårdslöshet, motiverades detta med praktiska och sociala hänsyn, som många gånger skulle kräva att tredje man skyddades mot skadeståndsskyldighet, när han bara gjort sig skyldig till ringa vårdslöshet. Som exempel åberopades fall då försäkringshavaren inte kunde väntas framställa något skadeståndskrav mot skadevållaren, t. ex. då denne var hans anställde. Närmast med hänsyn till svårigheterna att avgränsa de kategorier som borde skyddas uteslöts vårdslöshet över hela linjen. — Vid summaförsäkring ansågs däremot den skadelidande i princip böra äga rätt att kräva skadestånd av den som framkallat försäkringsfallet, jämsides med att han framställde anspråk mot försäkringsgivaren. Därav följde att det inte kunde bli tal om att försäkringsgivaren kunde inträda i någons rätt till skadestånd. I propositionen (1927:33) med förslag till lagstiftningen i fråga ändrades regeln i 25§ så att den inte längre blev tvingande. Detta motiverades med att de föreslagna inskränkningarna i avtalsfriheten kunde medföra vissa olägenheter särskilt för sjöförsäkringsbolagen men också för andra försäkringsgrenar och att något missbruk av avtalsfriheten på detta område näppeligen kunde befaras? Det framgår av det sagda att skälen för den nuvarande regleringen av regressrätten inte redovisats särskilt klart imotiven. Tydligen har hänsyn

till försäkringshavaren spelat en viss roll för lagstiftaren3 , men samtidigt

står det klart att man ansett en lindring av ansvaret för eget vållande önskvärt, närmast av sociala skäl. När ett skärpt skadeståndsansvar ålagts ‘ Motiv till paragrafen i en verksamhet genom särskild lagstiftning, har man synbarligen ansett SOU 1925: 21 s. 100 ff. verksamheten i princip böra bära orsakade skador, även om dessa täcks av ’ Se NJA II 1927 s. 399. försäkring. Efter sin tillkomst har 25 § FAL endast vid ett tillfälle undergått en 3 Denna synpunkt har beändring i sak, nämligen då i samband med SkL:s antagande sista tonats av Hellner, Regressrätt s. 56, 218 f. meningen i paragrafens första stycke tillades. Ändringen sammanhängde

7-5

SOU 1975: 103 Försäkringsgivares regress; gällande rätt 31

närmast med att genom lagen infördes ett utvidgat ansvar för arbetsgivare; dessa har numera ett s. k. principalansvar för alla sina arbetstagares l vållande i tjänsten (3: l SkL). I remissen till lagrådet konstaterade departementschefen att när arbetsgivare dittills enligt allmänna oskrivna rättsprinciper svarade för anställdas vållande, regressrätt enligt rättspraxis ansetts föreligga endast om någon för vilken arbetsgivaren svarade hade vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Denna rättstillämpning byggde emellertid på ett resonemang om identifikation mellan den ansvarige och skadevållaren, medan den nya lagregeln grundades främst på företags- och samhällsekonomiska hänsyn, besläktade med sådana överväganden som låg bakom specialregler om rent objektivt skadeståndsansvar. Från den synpunkten kunde det synas närliggande att anse principalansvaret enligt 3: 1 SkL utgöra ett sådant ansvar oberoende av vållande som jämlikt 25 § FAL grundade en obetingad regressrätt för försäkringsgivare. En dylik utvidgning av regressrätten skulle emellertid enligt departementschefen rimma illa med hans allmänna syn på skadestånd och försäkring och kunde inte motiveras av sakliga skäl. Det stämde enligt hans mening bäst med de preventions- och rättvisesynpunkter som torde ha motiverat att 25 § medgav regress vid vissa grövre former av vållande att inskränka regressrätten till fall där skadevållaren på grund av sin ställning på ett naturligt sätt lät sig identifieras med den ansvarige. Departementschefen fann därför för sin del regressrätt vid principalansvar endast böra tillåtas när skadan vållats uppsåtligen eller grovt vårdslöst av någon, vilken såsom tillhörande högsta ledningen kunde sägas vara i arbetsgivarens ställe. Någon ändring föreslogs inte i 25 § FAL.1 Lagrådet invände häremot bl. a. att lydelsen av 25 § FAL närmast syntes leda till regressrätt i alla fall då arbetsgivaren svarade för anställds vållande enligt 3:1 SkL och att den av departementschefen åsyftade inskrånkningen av regressansvaret inte torde vinnas utan lagändring. Gränsdragningen mellan arbetstagare som kan sägas vara i arbetsgivarens ställe och andra arbetstagare måste emellertid bli svår. Enligt lagrådets mening kunde de skäl departementschefen anfört väl motivera att regress tilläts endast när arbetsgivaren själv eller, för juridiska personer, befattningshavare i organställning handlat uppsåtligen eller vårdslöst?

Departementschefen biträdde i sak lagrådets ståndpunkt? I propositio-

nen fick paragrafen sin slutliga avfattning. Av betydelse för regressrätten vid personförsäkring är också 1975 års ändringar i SkL:s regler om skadestånd vid personskada m. m. (SFS 1975: 404). Den nya lydelsen av 5 kap. 3 § SkL föreskriver, såvitt gäller ersättning ur privat försäkring, att pension som utgår på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring samt periodisk ersättning som utgår på grund av sådan olycksfalls- eller sjukförsäkring som har meddelats på grund av kollektivavtal avräknas vid bestämmande av skadestånd för inkomstförlust eller förlust av underhåll (se p. 3 och 4). Detta innebär att PYOP- 197215 S» 490 ffregressrätt utesluts för ersättning av angivna slag. ’ Prop. 1972:5 s. 634 f. I detta sammanhang kan också nämnas en särskild regel om regressrätt vid trafikförsäkring i 20 § TFL, som har följande lydelse: PTOP- 19733 5 S. 651.

32 rätt SOU 1975 : 103 Försäkringsgivares regress; gällande

I den mån försäkringsgivaren är fri från ansvarighet gentemot försäkringstagaren, äger han att för vad han på grund av försäkringen utgivit till den, som lidit skada, inträda i dennes rätt mot försäkringstagaren. Belopp, som försäkringsgivaren icke äger sålunda söka åter av försäkringstagaren, må ej heller uttagas av annan, som jämte försäkringstagaren är i egenskap av ägare, brukare eller förare ansvarig för skadan, utan så är att denne gjort sig skyldig till förfarande av sådan beskaffenhet att om han hade tagit försäkringen, försäkringsgivaren hade varit fri från ansvarighet gentemot honom.

Bestämmelsen innebär alltså, att regressrätten mot där angivna personer bara kan utövas i speciella fall. Vilka dessa fall är framgår av FAL: s regler om de situationer där försäkringsgivaren är fri från ansvar mot den försäkrade samt, i den mån en tvingande lagreglering saknas, av försäkringsvillkoren. Mot andra än de nämnda personerna följer trafikförsäkringens regressrätt 25 § FAL, men försäkringsgivaren brukar förbehålla sig full regress (jfr nedan 3.1). — Trafikförsäkringslagen torde upphöra att gälla fr. o. m. den l juli 1976, om propositionen med förslag till trafikskadelag antas av riksdagen (se 5.2 och 5. l 1 nedan). Som framgår av det följande brukar svenska försäkringsbolag också annars förbehålla sig i försäkringsvillkoren att inträda i försäkringshavarens rätt mot tredje man på grund av skadan. Flertalet rättsfall rörande 25 § FAL saknar av dessa skäl, och med hänsyn till den ändring av 1 st. som skett år 1972, nämnvärt intresse för gällande rätt. Det synes

tillräckligt att här hänvisa till framställningen i 1958 års betänkandef

nya rättsfall av betydelse har inte tillkommit därefter. l detta sammanhang bör nämnas att enligt svensk internationell privaträtt det inte är fullt klart hur man ser på frågan om tillämplig lag, när utländsk försäkringsgivare för regresstalan på grund av skada orsakad SOU 1958:44 s. 20 ff. i Sverige. Som framgår av fortsättningen (l.2) är rättsläget också ganska Den enda kända nordiska oklart utomlands, men i många länder har domstolarna varit benägna att framställningen av frågan tillämpa den lag som reglerar försäkringsavtalet, inte den lag som gäller förbigår spörsmålet om för (utomobligatoriska) skadeståndstvister (”lex loci delicti”). Man får motsvarande regel kan anses gälla även i Sverige räkna med att en liknande regel kan anses tillämplig också för Sveriges (Strömholrn s. 176). Jfr del.2 om problemet även Kai Woellert, Das Regressrecht eines ausländischen Versicherers in Skandina- 1.2 Utländsk rätt vien (Aufsatz zur Erlangung des ”Diploma in Graduate Legal Studies” I andra nordiska försäkringsavtalslagar återfinns också reglerna om der J uristischen Fakultät åt. De har regressrätt i 25 §. Bestämmelserna skiljer sig emellertid der Universität Stockbehandlats i 1958 års betänkande, där även vissa uppgifter finns om holm), 1974 (stencil). Woellert antar att regeln i utomnordisk rätt.3 Här skall bara översiktligt redogöras för dessa 3: 6 SkL (och motsvarande utländska regressregler. norska regel) ger uttryck för en tendens att till- Av särskilt intresse är den danxka bestämmelsen, där regressrätten lämpa lex loci delicti i avsevärt inskränks. Regeln lyder på följande sätt: dessa fall (se s. 78 ff). Er nogen overfor den sikrede erstatningspligtig for en af forsikringen

3 SOU 1958244 s. 22 ff, omfattet begivenhed, indtraader selskabet i det omfang, i hvilket det har

s. 27 med not 15. betalt erstatning til den sikrede, i dennes ret mot den erstatningspligtige.

i FFZ

SOU 1975: 103 Férsdkringsgivares regress; gällande rätt 33

E Hvis trediemand har forvoldt skaden ved en uagtsomhed, der ikke kan betegnes som grov, eller hviler hans ansvar udelukkende paa regelen i Christian den Femtes Danske Lov 3die Bog, l9de Kap., Art. 2, for Faerøernes vedkommende samme Norske Konges Lov 3die Bog, 2lde Kap., Art. 2, kan skadevolderens nedsattes eller efter erstatningspligt omstaendighederne helt bortfalde. Ved livs-, ulykkes- og sygeforsikring har selskabet intet krav mod den, der har fremkaldt forsikringsbegivenheden. At den sikrede har modtaget erstatning af selskabet eller af skadevolderen, ved disse paavirker forsikringer ikke hans krav henholdsvis mod skadevolderen eller mod selskabet. Bestemmelserne i lste stykke finder ved dog anvendelse ulykkes- og sygeforsikring, for saa vidt forsikringsydelsen har karakteren af en virkelig skadeserstatning. Selskabet kan ikke forbeholde sig ret til at indtrzede i sikredes ret mod trediemand i videre utstrzekning end ovenfor hjemlet.

Regeln är alltså tvingande och innebär att regressansvaret kan jämkas eller falla bort, när den skadeståndsskyldige svarar endast på grund av eget vållande som inte är grovt eller på grund av den allmänna regeln om principalansvar - däremot inte vid skärpt ansvar enligt speciallagstiftning.

Bestämmelsen anses gälla också ansvar i kontraktsförhållandenl En omfattande rättspraxis föreligger om paragrafens I allmänhet tillämpning. synes antingen fullt regressansvar utdömas eller också regresstalan helt ogillas. Vid betydande oaktsamhet av skadevållaren brukar ansvar åläggas, liksom också när en företagare eller hans folk till gjort sig skyldig fackmässiga fel. Viss hänsyn tas till billighet, särskilt om den ansvarige skulle drabbas hårt av full ersättningsskyldighet. Den motsvarande norska bestämmelsen har följande lydelse:

Kan den sikrede forlange at tredjemann erstatter skaden, inntrer selskapet i den utstrekning det har betalt erstatning til den sikrede, i hans rett mot tredjemann. Har tredjemann voldt skaden ved en uaktsomhet som ikke er grov, eller hviler hans ansvar utelukkende på bestemmelsene i lov om skadeserstatning i visse forhold kapittel 2 (Det offentliges og andre arbeidsgiveres ansvar m. v.), kan retten, når skaden ikke er voldt under utøvelse av naering eller bedrift, nedsette hans ansvar overfor selskapet eller helt la det bortfalle. I livsforsikring, ulykkesforsikring og sykeforsikring inntrer selskapet ikke i den sikredes rett mot tredjemann. I ulykkesforsikring og i sykeforsikring gjelder dog det som er bestemt i første ledd, hvis det beløp selskapet skal betale, har preg av en virkelig Hvis skadeerstatning. selskapet ikke inntrer i retten mot tas ikke tredjemann, det beløp selskapet betaler den sikrede, i betraktning ved fastsettelsen av den erstatning tredjemann skal betale til ham. Selskapet kan ikke förbeholde sig rett til i videre utstrekning enn her er sagt, å inntre i den sikredes rett mot tredjemann.

Den norska regeln skiljer sättet sig alltså på det väsentliga från den danska, att jämkning av regresskravet bara kommer i fråga när inte skadan vållats i affärsmässiga förhållanden. Bestämmelsen är visserligen tvingande, men den avser - i motsats till den danska - inte regeln skadeståndsansvaret, bara regresskravet. Föredrar den skadelidande av någon anledning att rikta sitt ersättningskrav mot den

_skadeståndsskyl- , se Om regems tillämpning

dige i stället för mot sitt försäkringsbolag, jämkas inte ansvaret enligt Vinding K1-u5e§ 23, paragrafen. Lyngsø kaP- 9-

34 rätt SOU 1975: 103 Försäkringsgivares regress; gällande

I detta sammanhang kan nämnas att enligt 1969 års norska lov om skadeserstatning det förekommer en möjlighet att jämka principalansvar

och det allmännas ansvar bl. a. då det med hänsyn till ”skadens størrelse, og forholdene ellers i foreliggende forsikring og forsikringsmuligheter finnes rimelig at skadelidte helt eller delvis baarer skaden saerlige tilfelle 1 st.). Här är det alltså själva skadeståndsskyldigheten, inte bara (§ 2-2, regressansvaret som kan nedsättas bl. a. på grund av den skadelidandes försäkring eller hans möjlighet att försäkra sig. Den försäkringsavtalslagen av 1933 innehåller i 25 § finländska bestämmelser som väsentligen motsvarar de svenska. Där stadgas:

iersättning för skada Har i följd av skadeförsäkring försäkringsgivaren som försäkringshavaren ägt rätt att såsom skadestånd utgivit belopp, utkräva av annan, inträde försäkringsgivaren i rätten mot den andre, där denne eller genom grov vårdslöshet framkallat försäkringsuppsåtligen fallet eller ock enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd, evad han är till skadan vållande eller icke. som utgivits i anledning av liv-, olycksfalls- eller sjukförsäk- Belopp, av annan. Har försäkringsgivaren i ring, äge försäkringsgivaren ej återkräva enlighet med försäkringsavtalet utgivit ersättning med verkliga beloppet av de utgifter eller förluster, som olycksfallet eller sjukdomen medfört, må vad sålunda av försäkringsgivaren utgivits av honom återkrävas efter ty i 1 momentet är sagt.

anses vara sätt som den svenska; i Regeln dispositiv på samma lär försäkringsbolagen vanligen förbehålla sig full regressrätt. praktiken torde dess tolkning i huvudsak stämma med den Där 25 § FAL tillämpas som sker i Den finländska bestämmelsen innehåller dock inte

Sverige]

för arbetsgivares eller som den svenska något undantag principalansvar det allmännas ansvar vid myndighetsutövning.

Om utomnordiska regler skall här bara göras följande anmärkningar?

Enligt tysk rätt gäller för skadeförsäkringens del att försäkringsgivaren har så gott som oinskränkt regressrätt. I § 67 Versicherungsvertragsgesetz föreskrivs att försäkringstagarens anspråk på skadestånd mot (VVG) såvitt denne ersatt skadan; tredje man går över på försäkringsgivaren, anspråk mot en familjemedlem som lever i huslig gemenskap (häuslicher med kan dock bara framställas om Gemeinschaft) försäkringstagaren denne orsakat skadan uppsåtligen. Med försäkringstagaren likställs ‘ Jfr Routamo i NFT försäkringshavare, såvitt gäller försäkring av annans intresse? Reglerna 1970 s. 193 ff, Saxén från personförsäkringen som avser anses gälla också för sådan ersättning S. 312 ff. förbehåll att ersätta verkliga skadan, däremot inte vid summaförsäkring;

3 Jfr allmänt den rätts- om återkrav är emellertid tillåtna också vid sådan försäkringf

jämförande framställning- Enligt tysk internationell privaträtt anses i allmänhet försäkringsaven i Hellner, Regressrätt talets lag gälla i fråga om regressrätt, inte den lag som reglerar fordran s. 43 ff. mot tredje man.5 3 Prölss-Martin§ 67: 3. I Österrike är lagreglerna desamma som i Tyskland.

Vad Schweiz angår, stadgar art. 72 i den schweiziska försäkringsavtals- ‘ Prölss-Martin § 67: 1B. lagen regressrätt mot den som svarar på grund av utomobligatoriskt 5 Prölss-Martin § 67: 9. vållande (unerlaubte Handlung). Eget och anställdas vållande likställs; vid Jfr Karrer s. 92 ff, 101 ff. i det enskilda fa11et.°

strikt ansvar gäller regeln i den mån vållande styrks

° Art. undantaget att regressregeln inte Karrer s. 27. 72, 3 st. samma lag innehåller

l “

SOU 1975: 103 dllande rätt 35 g Försäkringsgivares regress; 8

tillämpas när skadan orsakats genom icke grov vårdslöshet (leichtfahrlåsig) av en person varmed den försäkrade leveri huslig gemenskap eller för vilkens handlande han har att svara. I art. 96 utesluts vidare regressrätt för personförsäkringens del. Reglerna är tvingande (art. 98). Rättsläget kompliceras av en bestämmelse i art. 51 av den allmänna lagen om obligationsrätten (OR) angående ansvar för flera personer på skilda rättsgrunder. Där sågs i l st. att om flera svarar på grund av vållande (unerlaubte Handlung), avtal eller lag för samma skada, skall bestämmelser om regress mellan personer som gemensamt vållat en skada tillämpas på motsvarande sätt - något som innebär solidariskt ansvar med fördelning efter skälighet mellan de ansvariga (art. 50, 2 st.). I art. 51, 2 st. tilläggs emellertid att härvid i regel den i första hand skall bära skadan som vållat den genom unerlaubte och i sista hand Handlung, den som utan egen skuld och utan kontraktsmässig förpliktelse svarar - härskande enligt lag. Enligt mening lär Art. 51 OR vara subsidiärt tillämplig på försäkringsgivarens regressrätt: den skulle reglera fallet när någon svarar på annan grund än vållande Här blir alltså återkrav möjligt › efter en — anses såtillvida vara skönsmässig bedömning. Reglerna tvingande som överlåtelser av anspråken är tillåtna bara inom ramen för

de nämnda lagrummen.2

Bestämmelserna i art. 72 försäkringsavtalslagen lär tillämpas också på ansvarsförsäkringens regress, varvid dock återkrav anses möjliga också mot medansvarig som svarar på annan grund än vållande? Från internationellt privaträttslig synpunkt har fastslagits ischweizisk rättspraxis, att försäkringsavtalets lag skall bestämma möjligheten till

regress.4

I Frankrike gäller enligt art. 36 i den franska att försäkringsavtalslagen försäkringsgivaren vid skadeförsäkring har regress mot den som fram- Karrer s. 26, Koenig s. 239 f. kallat försäkringsfallet, dock inte mot vissa av den försäkrades nära släktingar, hans husfolk och andra anställda hos honom, utom när de 1 Kane; s_ 34, gjort sig skyldiga till uppsåtligt handlande (malveillance). Vid personför- 3 Karrer s. 35 f. säkring är enligt art. 55 regress utesluten. - Art. 36 anses tillämplig också

på regress från ansvarsförsäkring5 Frågan, vilken lag som enligt fransk ‘ BGE 74 Il 81, BGE 74

internationell privaträtt reglerar försäkringsgivares regressrätt, är om- II88›BGE 88114309 Karrer s. 97 ff. Striddf-, I England och USA råder däremot grundsatsen om oinskränkt 5 Picard —Besson S. 481. regressrätt vid skadeförsäkring. medan regress inte vid summaför-

tillåt7s 6 Picard _ Besson S. 481

säkring. Regressrätten gäller utan särskilt avtal härom. Regressrättens mn Kane, s_ 92 ff, 96 f_ ställning enligt internationellt privaträttsliga grundsatser synes oklara Se t. ex. Preston - Colinvaux Ch. 8: 3.

1.3 Diskussionen om försäkring och skadestånd för sakskada ° Jfr Dicey s. 550 ff

(allmänt ang. cession) och .. .. . . .. .. .. S “om h l 0 m s . 176. Reglerna om forsaknngsgivarens regressratt och darmed sammanhangan- ’ de frågor har debatterats ganska ingående i nordisk litteratur? Här skall Redogörelser för tidigare emellertid beaktas den svenska diskussionen. huvudsakligen I Sverige togs

E°d15k§ftbâi1H°l513°'›

dessa spörsmål upp till mera utförlig först isamband med de

ff:3g2I;s)s?.Se5{V:}1Ss0U

behandling förberedande utredningar om lagstiftning på skadeståndsrättens område 1958:44 s. 27 ff.

36 Försákringsgivares regress; gällande rätt

som år 1950 avgavs av delegerade från Danmark, Norge och Sverige. Den svenska utredningsmannen, professor Ivar Strahl, diskuterade i sitt betänkande (SOU 1950: 16) bl. a. frågan om regressrätten skulle begrän-

sas vid sakförsäkring Man hade enligt Strahl anledning att överväga, om

den skadelidande får valuta för den höjning av premiekostnaden som en sådan begränsning av regressrätten var ägnad att medföra. En regressrätt mot gemene man hade emellertid mindre värde på grund av svårigheten att få ut mera betydande skadeståndsbelopp. Strahl ansåg att bortsett från skador som härrör av mera riskfyllda verksamheter ett upphävande sannolikt inte skulle medföra av av regressrätten någon nämnvärd höjning premiekostnaden. Regress förekom i själva verket i ganska liten utsträckning. Den som ena gången var skadelidande kunde vidare andra gången vara skadeståndsskyldig och ha förmån av regressrättens begränsning. Beträffande viss jämförelsevis farlig verksamhet var det emellertid enligt Strahl möjligt att kollektivet av hotade kunde belastas kännbart, om regress mot verksamhetens utövare uteslöts. Ansåg man det motiverat från samhällsekonomisk synpunkt att denna verksamhet bar bördan av de skador som den orsakar, borde inte regressrätten begränsas. Detta gällde Strahl mot ägare av järnvägar, bilar, luftfartyg och enligt regress elektriska samt även annan dylik verksamhet för vilken anläggningar ansvar oberoende av vållande kunde införas. I övrigt fann Strahl det önskvärt att regressrätten begränsades så mycket som lät sig göra utan att träddes för nära. Den preventiva verkan av regresspreventionsintresset rätten, liksom av skadeståndsreglerna över huvud, var emellertid svår att uppskatta. I den mån regressrätt medgavs i fall, där den skadeståndsskyldiges handlande varit av visst slag, ansåg Strahl regeln i högre grad än 25 § FAL böra utformas direkt efter preventionssynpunkten: oinskränkt regressrätt borde finnas, när den skadeståndsskyldige uppsåtligen orsakat skadan eller vållat den genom att i märklig mån undandra sig kostnad som varit ägnad att motverka skadans uppkomst. Kanske borde regress också annars tillåtas mot den som är skadeståndsskyldig på grund av eget vållande, om och i den mån domstol finner det av särskilda skäl påkallat för att inskärpa aktsamhet hos honom eller andra. Domstolen skulle alltså med ledning främst av den preventiva synpunkten kunna utmäta ett passande belopp. Eventuellt kunde regeln ges ökad stadga om regressrätten helt uteslöts för vissa fall, såsom där skadan orsakats genom tillfällig ouppmärksamhet eller misstag under brådskande förhållanden samt då den skadeståndsskyldige är medlem av försäkringstagarens familj. - Där den skadeståndsskyldiges beteende var brottsligt borde dock dessa sistnämnda inskränkningar i regressrätten inte gälla. Vad fall där skadeståndsskyldighet av åter angick förelåg på grund anställds vållande, ansåg Strahl självständig driftslednings vållande böra jämställas med vållande hos arbetsgivaren själv, medan regressrätt i övrigt borde medges bara när principalen drev sådan verksamhet att han från socialekonomisk synpunkt borde bära de skador som verksamheten orsakar. Enligt Strahl borde försäkringshavarens rätt att kräva skadestånd ‘ SOU 1950:16 s. 112 ff. inskränkas på samma sätt som regressrätten. Regressreglerna skulle vara

SOU 1975: 103 37 Försäkringsgivare.: regress; gällande rätt

tvingande, möjligen med undantag för sjöförsäkringens del. - Vidare förordade Strahl att den ansvarige inte genom frivillig ansvarsförsäkring skulle få skydda sig mot sådana regressanspråk som enligt det sagda skulle tillåtas av preventionsskäl. Dessa tankegångar föranledde Strahl att ta upp frågan om inte försäkringstanken borde tillämpas också i fall där försäkring inte förelåg. När det gällde s. k. självförsäkrare, vilkas verksamhet är så omfattande att försäkring kan undvaras genom att inträffade skador ändå är underkastade de stora talens lag — främst staten - borde rätten till skadestånd vara inskränkt på samma sätt som om försäkring förelåg. Strahl framförde även tanken, att man med tecknad försäkring skulle jämställa fallivilka försäkring enligt rådande uppfattning otvivelaktigt borde ha tecknats detta även för att mana till tecknande av försäkring där sådan från samhällelig synpunkt är önskvärd. Som exempel nämndes att det föreföll rimligt om den som inte tecknat brandförsäkring för ett bostadshus i stad fick helt eller delvis själv stå skadan, ifall huset råkade antändas genom någons tillfälliga oaktsamhet. Delvis liknande tankegångar framfördes i ungefär samtidigt framlagda betänkanden av övriga nordiska delegerade, professor Henry Ussing i Danmark och høyesterettsadvokaten Erling Wikborg i Norge. De delegerade enade sig om bl. a. rekommendationen att vid kommande utredning man borde ta ställning till frågan, om försäkring skulle medföra begränsning av skadeståndsansvaret, och att härvid 25§ i de nordiska

försäkringsavtalslagarna borde omprövasl

Vid det nittonde nordiska juristmötet 1951 upptogs frågan om skadestånd och försäkring till debatt. Strahl utvecklade där som referent liknande tankegångar som i sitt betänkande? mötte Synpunkterna åtskilliga invändningar, vilka dock bara i mindre grad gällde reformerna beträffande försäkringsgivares regressrätt och därmed sammanhängande regler. l vissa inlägg föreslogs ännu mera långtgående lagändringari denna del: en obligatorisk skadeförsäkring skulle införas åtminstone mot

brandskadaa , eller allmänheten skulle hänvisas till att trygga sig bl. a. mot

egendomsskador genom frivillig försäkring, samtidigt som skadeståndsskyldigheten skulle inskrånkas så att den endast tog sikte på preventions-

synpunkten.4

Här berörda frågor diskuterades ingående i Jan Hellners arbete ”Försäkringsgivarens regressrätt” (1953). Efter en kritisk granskning av gällande regler på området tog Hellner mera allmänt upp spörsmålet om förhållandet mellan skadestånd och försäkring, särskilt frågan om SOU 1950:16 s. 165. försäkring borde medföra lindring iskadeståndsskyldigheten, och kritise- ’ Se särskilt NJMF 1951, rade de gängse argumenten för denna ståndpunkt med sikte framför allt bil. A.

på Strahls utrednings Mot synpunkten, att vissa verksamheter under alla

3 1951 förhållanden borde bära de skador de orsakar, invände Hellner att HaganiNJMF s. 44 ff. mycket allmänna påståenden om vad som är samhällsekonomiskt nyttigt ‘ här lades till grund för mycket speciella slutsatser om hur bl. a. Palmgren i NJMF 1951 borde utformas. Det hade inte anförts klart skäl s. 51 ff (jfr även Taxell reg-ressreglerna något s. 65 f. Ussing s. 68). varför just dessa verksamheter skulle ställas i särklass. Vidare kunde en sådan lösning vara motiverad också när en verksamhet endast svarade på 5 A.a. kap. 12.

38 SOU 1975: 103 Försäkringsgivares regress; gällande rätt

grund av vållande. - Alla regler om strikt ansvar kunde enligt Hellner inte behandlas på samma sätt. Sådant ansvar kunde bero på flera olika typer av skäl, och man kunde inte av dess karaktär sluta sig till om regressrätt var motiverad. Resultatet av detta resonemang blev att olikheten i behandling av ansvar på grund av vållande och strikt ansvar saknade tillräcklig rättspolitisk grund. Å andra sidan var det inte lämpligt att försöka utforma ansvaret efter ändamålssynpunkter i de enskilda situationerna, eftersom dessa kunde leda till rättstekniskt oklara riktlinjer samt omständigheterna var alltför skiftande och avgörandet ofta måste bero av en politisk värdering. Hellner avvisade därför en hänvisning till en skönsmässig bedönming av regressfrågoma. Vad åter angick Strahls förslag kritiserade han de speciella regler som tog sikte på regresskrav av preventionshänsyn. Bl. a. avhöll många faktorer — kostnaderna, konatt indriva utdömda kurrenshänsyn, svårigheten belopp försäkringsbolagen att utöva regress mot privatpersoner, och det var svårt att utnyttja med dess primära syfte att skydda de skadelidande, för sakförsäkringen, detta helt främmande ändamål. Inte heller som medel att lindra skadeståndsansvaret fyllde en begränsning av regressrätten mer än en ringa del av behovet, eftersom ansvaret kvarstod oberört i alla fall där försäkring saknades eller underförsäkring förelåg. Det fanns vidare inte något skäl att strängt skilja regress med prevenerande syfte från regress för att överflytta skador, eftersom båda motiveringarna ibland kunde få betydelse. Hellner kom på detta sätt fram till att två vägar skulle stå öppna för att utforma regressreglerna. Den ena var att radikalt slopa alla regresser utom sådana som kunde såsom jämställda med straff inlemmas i det kriminalsamt sådana som direkt kunde konstateras ha politiska systemet ekonomisk betydelse. Mot detta alternativ talade dock dels svårigheten att awäga, vilka regresser som var av det senare slaget, dels att skillnaden mellan fall, där försäkring tecknats, och övriga fall skulle bli alltför stor. Hellner föredrog därför det andra alternativet: att i princip låta regressen följa skadeståndsansvaret och utesluta regress endast där detta var särskilt av försäkringshavarens intressen, men samtidigt tillåta att betingat täcktes av ansvarsförsäkring. Till förmån för regressen genomgående denna lösning framhölls särskilt den rättstekniska enkelheten i att samma ansvarssystem gällde vare sig försäkring förelåg eller ej. Genom att för varje särskild situation endast ett skadeståndsgrundande handlingssätt kom moralbildande verkan Vid i fråga, kunde skadeståndets utnyttjas. sådana större skador där en regress lönar sig kunde skadan överflyttas på den verksamhet som orsakade den, oavsett skadeståndsansvarets karaktär. Också problemet med självförsäkring skulle falla bort. De onödiga skulle enligt Hellners mening inte bli fler än tidigare, och regressema var inte särskilt betungande bl. a. med hänsyn till regressansvaret ansvarsförsäkringens utbredning. Ville man effektivt lindra skadeståndsansvaret och samtidigt undgå diskrepanser mellan olika skadefall, ansåg Hellner den första och bästa metoden vara att förändra själva skadeståndsreglerna; endast därigenom påverkade man ansvaret, då ingen

SOU 1975: 103 Försäkringsgivares regress; gällande rätt 39

försäkring fanns, och undgick svårigheten att vid utformningen av principerna och i rättstillämpningen skilja mellan faktiskt gällande försäkring, avsiktlig självförsäkring, underlåtenhet att försäkra, där detta borde ha skett, och underlåtenhet att försäkra som inte läggs den Skadelidande till last.

1.4 1958 års förslag

Det förslag till ändring av 25 § som lades fram år 1958 byggde på en utredning i nordiskt samarbete. Enligt förslaget skulle paragrafen få följande lydelse:

25§ 1 mom. Vid skadeförsäkring inträder, under villkor varom nedan sägs, försäkringsgivaren i försäkringshavarens rätt att kräva skadestånd, i den mån skadan omfattas av försäkringen och varder ersatt av försäkringsgivaren. Där återkrav göres gällande mot den som icke själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet framkallat försäkringsfallet, äge rätten med beaktande av skadeorsaken och omständigheterna i övrigt bestämma, att återkravet skall bortfalla eller nedsättas, om det finnes kunna ske utan åsidosättande av försäkringsmässiga hänsyn. Förbehåll, som strider mot andra stycket, må ej åberopas av försäkringsgivaren. 2 mom. Vid liv-, olycksfalls- eller sjukförsäkring äge försäkringsgivaren ej av den som framkallat försäkringsfallet, eller eljest i anledning därav är pliktig att gälda skadestånd, återkräva vad han utgiver. Där försäkringsgivaren förbundit sig att ersätta verkliga beloppet av sjukvårdskostnader eller andra utgifter eller förluster, äge försäkringsgivaren dock samma rätt som i 1 mom. sägs. Vid försäkring, som för anställd tecknas av arbetsgivaren, äge ock försäkringsgivaren att i fråga om förtidspension eller annan periodisk förmån till honom göra förbehåll om rätt till återkrav enligt vad i 1 mom. sags. 3 mom. Skadelidande äge ej mot den skadeståndsskyldige bättre rätt än försäkringsgivaren för vad som omfattas av skadeförsäkring eller av liv-, olycksfalls- eller sjukförsäkring, i den mån sådan försäkring enligt vad ovan sagts är att bedöma såsom skadeförsäkring. 4 mom. Den som måste antagas hava med hänsyn till omfattningen av sina intressen underlåtit att taga skadeförsäkring, äge ej rätt till skadestånd i vidare mån än försäkringsgivaren, om försäkring funnits.

I 6 kap. strafflagen skulle vidare införas en 9 § med denna lydelse:

Om begränsning av rätten till skadestånd, när försäkring föreligger eller den skadelidande underlåtit att taga försäkring, är särskilt stadgat.

Rörande skadeförsäkring innebar alltså detta förslag, att regressanspråk under alla omständigheter skulle få framställas mot den som själv vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, medan i andra fall skulle ske en skönsmässig bedömning framför allt med beaktande av försäk- - i huvudsak ringsmässiga hänsyn. Regleringen byggde på följande tankegångar.

40 Försäkringsgivares regress; gällande rätt SOU 1975: 103

För dem som kan bli skadeståndsskyldiga innebar det ett stort osäkerhetsmoment att försäkringsgivaren efter gottfinnande kunde göra förbehåll om regressrätt i försäkringsavtalet. Detta var också principiellt otillfredsställande. En tvingande reglering var motiverad. Det var vidare angeläget att de nordiska reglerna på området gjordes mera likartade. Särskilt den tvingande danska regleringen, där domstolarna hade frihet att jämka regressansvaret efter en skönsmässig bedömning (se ovan 2.1), ansågs ha stort intresse i sammanhanget. I förslagets motiv utvecklades hur en sådan bedömning borde ske enligt den nya bestämmelsen. Vid den avvägning, som här fick ske mellan de skadeståndsskyldigas intresse och försäkringsmässiga hänsyn, kunde försäkringsgivarna själva, lämpligen genom en samarbetsnämnd, klarlägga

de synpunkter av betydelse som borde komplettera uttalandena i

motiven. Enligt utredningsmannens mening måste av preventiva skäl regress medges i viss utsträckning. I övrigt borde göras en bedömning, om skadan till sin typ var sådan att försäkringen rimligen borde slutligt bära risken för den. Det ekonomiska ansvaret borde ibland läggas på viss Verksamhetsgren, som vållar kostnad, när det ur premiesynpunkt var av någon betydelse för försäkringskollektivet. Här nämndes skador orsakade av sjöfart, lufttrafik, järnvägstrafik, motorfordonstrafik, elektriska anläggningar och andra verksamheter förbundna med särskilda risker samt industriella immissioner. Stat och kommun skulle vid verksamhet, som närmast motsvarade enskild, jämställas med privata företag. Däremot skulle den enskilde inte bära regressansvar på grund av alldaglig oförsiktighet eller ouppmärksamhet. l kontraktsförhållanden borde regress föreligga, när en huvudförpliktelse av affärsmässig natur åsidosatts, medan fall då en kontraktspart brustit i fråga om en biförpliktelse borde bedömas liksom skada i utomobligatoriska förhållanden. - I de situationer där regressansvar ansågs böra förekomma skulle jämkning kunna ske, främst med hänsyn till ansvarets ekonomiska konsekvenser för den skadeståndsskyldige men även med beaktande av skadeståndsskyldighetens grund. Vad åter angick liv-, olycksfalls- och sjukförsäkring framgår av den föreslagna lagtexten, att motsvarande åtskillnad som enligt gällande rätt skulle göras mellan ersättning ur summaförsäkring och ersättning som utges enligt skadeförsäkringsprinciper. I det förra fallet saknades regressrätt (utom i det fall som angavs i 2 mom. 3 st.), medan i det senare samma reglering skulle gälla som i fråga om skadeförsäkring. Bestämmelsen i 3 mom. innebar att inte bara regressrätten utan också skadeståndsskyldigheten inskränktes, när den skadelidande kunde erhålla ersättning enligt skadeförsäkringsprinciper ur försäkringen. Slutligen innehöll 4 mom. i förslaget en betydelsefull, helt ny reglering angående ansvar mot självförsäkrare (”den som måste antagas hava med hänsyn till omfattningen av sina intressen underlåtit att taga skadeförsäkring”), dvs. närmast staten samt vissa större kommuner och storföretag. Dessa skulle inte bli bättre ställda än försäkringsbolaget hade varit, om de hållit försäkring. Tanken var att de under alla omständigheter skulle få slutligen bära samma skaderisker, antingen försäkring tecknats

SOU 1975: 103 Försäkringsgivares regress; gällande rätt 41

eller ej. För att bedöma om självförsäkring förelåg skulle man i första hand göra en jämförelse med praxis beträffande försäkring av motsvarande risker inom privat verksamhet. Ungefär samtidigt lades förslag, som väsentligen stämde överens med det svenska, fram i Danmark, Finland och Norge.

1.5 Remissyttranden över 1958 års förslag

Över förslaget avgavs yttranden av försäkringsinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, överståthållarämbetet, föreningarna Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Landsbygdens Brandförsäkringsaktiebolags förening (Landsbygdens Försäkringsbolag), Sjöassuradörernas förening och Försäkringsanstalten Samarbete (Folksam). Förslaget fick ett i stort sett kritiskt mottagande. Endast de fem länsstyrelserna förklarade sig tillstyrka det eller lämna det utan erinran. Också Föreningen Sveriges häradshövdingar ställde sig i stort sett positiv till förslaget. Detta avstyrktes däremot uttryckligen av försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet, föreningen Sveriges stadsdomare, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Landsbygdens Försäkringsbolag, Sjöassuradörernas förening och Folksam. Den kritik som framfördes kan sammanfattas på följande sätt. Två huvudinvändningar mot förslaget betonades av de allra flesta remissinstanserna. Dels ansågs förslaget innebära skadeståndsrättsliga nyheter, vilkas konsekvenser inte kunde överblickas; dessa borde därför anstå tills en allmän översyn gjordes av skadeståndsrätten. Dels framhölls med skärpa det osäkra rättsläge och de svårigheter för domstolarna som kunde väntas bli följ den av lagtextens vaga avfattning och motivens hänvisningar till en skönsmässig bedömning. Från flera håll -.bl. a. från Svenska försäkringsbolags riksförbund - framhölls att tillämpningen av lagstiftningen inte borde grundas på uttalanden av en sådan samarbetsnämnd som utredningsmannen förordat. Enligt föreningen Sveriges stadsdomare kunde det skapa misstro mot regleringen, om försäkringsgivarens synpunkter på detta sätt blev normgivande för utvecklingen. Bl. a. riksförbundet och Folksam framhöll att det inte fanns tillräckliga skäl för en tvingande reglering av regressrätten, då inte något missbruk av avtalsfriheten kunde konstateras och förslaget ändå inte var så utformat att det garanterade en enhetlig tillämpning i de nordiska länderna. Rörande regressrättens utsträckning ville riksförbundet fästa särskild vikt vid synpunkten, att den skadelidande inte tecknat försäkring för att skydda den skadeståndsskyldige och att ett försäkringskollektiv inte skulle betala högre premier av sådan anledning. Sveriges advokatsamfund förordade rentav för sin del, i anslutning främst till Hellners förut (i 1.3) berörda uttalanden, att regressrätt i princip borde finnas, så snart skadeståndsansvar förelåg, och betonade vikten att oinskränkt regressrätt gällde för sjöoch transportförsäkringens del. Denna sistnämnda synpunkt underströks

42 SOU 1975: 103 Försäkringsgivares regress; gällande rätt

särskilt av Sjöassuradörernas förening, vilken förordade ett klart undantag för dessa försäkringsformer i lagen. Föreningen Sveriges stadsdomare ansåg för sin del att regressrätt bara borde tillåtas vid uppsåt och grov vårdslöshet samt då regress erfarenhetsmässigt visat sig ha någon praktisk betydelse, dvs. vid sjö-, luft- och transportförsäkring. Flera remissinstanser, särskilt Sveriges advokatsamfund och Svenska försäkringsbolags riksförbund, ägnade vidare förslaget en ingående detaljkritik. Förslaget kom inte att läggas till grund för lagstiftning. Inte heller de motsvarande förslagen i övriga nordiska länder har kommit att genomföras.

1.6 Uttalanden vid skadestándslagens tillkomst

Då förslaget till skadeståndslag imars 1971 remitterades till lagrådet, tog departementschefen också upp frågan om försäkringsgivares regressrätt

och vissa närliggande problem Han utgick därvid från uppfattningen att

vid sakskada - liksom då det gällde personskada - direkt försäkring på de skadelidandes sida är ett ersättningssystem som från de flesta synpunkter är överlägset det skadeståndsrättsliga systemet. Härvid torde han främst ha haft i sikte, att den direkta försäkringen bäst tillgodoser det konkreta ersättningsbehovet, inte medför några hårda konsekvenser för skadevållaren, ger ersättning oberoende av dennes betalningsförmåga samt medför klarare normer för ersättningsskyldigheten och bl. a. är billigare att administrera. Man borde därför enligt hans därigenom mening eftersträva att sakförsäkring vann ökad utbredning och att de försäkringsrättsliga reglerna utformades så, att sociala rättvise- och trygghetssynpunkter tillgodosågs utan att intresset att förebygga skador eftersattes; samtidigt borde tillgängliga resurser utnyttjas på ett rationellt sätt samt sakförsäkringens administration bli smidig och så billig som möjligt. Målet borde vara en så hög procentuell täckning genom sakförsäkring av praktiskt betydelsefulla skaderisker, att man från sociala och nationalekonomiska synpunkter inte behövde nämnvärt bekymra sig för de sakskador som inte ersätts genom sakförsäkring. En skadeståndsrättslig reform som här kunde bli aktuell var att den skadelidandes rätt att kräva skadestånd främst vid skador, som i trafiken tillfogas transportmedel av olika slag, skulle begränsas eller rentav uteslutas; skulle lagstiftaren ge klart uttryck för tanken att riskerna i därigenom fråga borde täckas genom sakförsäkring. - I enlighet med detta synsätt på skadeförsäkringens funktion ansåg departementschefen, att skadeförsäkringsgivare i princip inte skulle ha regressrätt, om också avsteg härifrån kunde motiveras av speciella förhållanden inom vissa grenar av skadeförsäkringen. Dessa synpunkter hade endast till viss del blivit tillgodosedda i 1958 års betänkande. Departementschefen framhöll att de övriga ‘ Se om det följande Prop. nordiska länderna visat ringa intresse för en reform på grundval av de 1972: 5 s. 96 ff, 108 f; nordiska utredningsförslagen och sade sig i väsentliga stycken dela den jfr de allmänna synpunkterna s. 85 ff. kritiska inställning till förslaget som framförts under remissbehandlingen.

Försäkringsgivares regress; gällande rätt 43

Han var därför inte beredd att förorda en lagstiftning på grundval av betänkandet. Däremot föreslogs en bestämmelse i 3: 6 SkL om jämkning av skadestånd på grund av försäkringsförhållandena, vilken har viss för regressrätten; den skall strax närmare behandlas (se 1.7). betydelse Kort efter det att lagförslaget remitterats till lagrådet meddelades skadeståndskommittén de tillåggsdirektiv som inledningsvis omtalats. Departementschefens uttalanden mötte inga egentliga erinringar vid lagförslagets fortsatta behandling. Det kan nämnas att lagrådet förklarade sig vilja något bestämdare än departementschefen understryka värdet från allmän synpunkt av skadeståndsskyldighet för den som skadar och förstör egendom; lagrådet framhöll som angeläget att preventionssyn-

punkten inte förbisågs vid fortsatt lagstiftning - Vid riksdagsbehand-

lingen uttryckte lagutskottet för sin del en viss förståelse för den tvekan som kommit till uttryck i nâgra motioner inför tankarna att låta den på gamla anor byggda skadeståndsrätten avsevärt minska i betydelse men fann inte anledning att ta ställning till de riktlinjer för det fortsatta reformarbetet som propositionen innehöll? Utskottets uttalande var allmänt hållet och berörde inte särskilt sakskadorna. ~ vid tillkomsten av de nya Också i vissa senare lagstiftningsärenden reglerna om skadestånd vid personskada m. m. (SFS 1975: 404) och i motiven till det framlagda förslaget till trafikskadelag - har förekommit uttalanden av intresse för regressrättens del. De skall beröras i kommitténs senare diskussion; här skall bara nämnas att inställningen närmast var att kommitténs utredning av regressfrågorna inte skulle föregripas.

1.7 av m. m. på grund av försäk- Jämkning principalansvar ringar eller försäkringsmöjligheter

Här finns skäl att närmare uppmärksamma en regel i SkL som kan sägas direkt anknyta till det allmänna synsätt som departementschefen utvecklat I 3: 6 föreskrivs att ersättning enligt 3: l vid lagens tillkomst. eller 3: 2 för sakskada kan jämkas, om det är skäligt med hänsyn till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter. Denna regel, som saknar motsvarighet i de betänkanden varpå lagen byggde, motiverades på

i huvudsak följande sätt i propositionen?

principalansvar borde inte strida mot Lagens nya regler om utvidgat den beträffande reglerna om skadestånd för principiella målsättning som tidigare utvecklat och med egendomsskada departementschefen allmänt vedertagna värderingar. Som nämnt ansåg departementschefen att borde begränsas, liksom rätten till skadestånd för regressrätten självförsäkrare och för dem som i strid med vedertagna handlingsnormer underlåtit att skydda sig genom försäkring. Regressrätten skulle visserlioch utredningsarbetet borde inte gen utredas av skadeståndskommittén, ‘Prop. 1972;s s.62l. Men i den mån grundtankarna i 1958 års betänkande och föregripas. ’ för LU 1972: 10 s. 131 r. riktlinjerna för den kommande utredningen kunde sägas vara uttryck en redan allmänt om förhållandet mellan skade- ’ vedertagen uppfattning Se om det följande Prop. stånd och försäkring och om de båda ersättningssystemens funktion var 1972: 5 S. 228 ff.

44 Försäkringsgivare? regress; gällande rätt SOU 1975: 103

det rimligt att möjlighet gavs att tillämpa de nya skadeståndsreglernai överensstämmelse med denna uppfattning. - Departementschefen erinrade vidare bl. a. om den restriktiva regresspraxis som rådde inom de flesta grenar av sakförsäkringen och om en gällande regressöverenskommelse mellan försäkringsbolagen (se härom nedan 3.1) samt framhöll, att det torde vara en utbredd uppfattning att en självförsäkrare borde ha motsvarande ställning som en försäkringsgivare skulle ha haft, om försäkring tecknas. Enligt departementschefen fick regresspraxis anses ge uttryck för uppfattningen att när en skada var täckt av sakförsäkring den skadelidande i första hand borde vända sig mot försäkringen, inte mot den skadeståndsskyldige för att få ersättning. Han fortsatte så:

Den ordning i stort som råder f. n. i fråga om försäkringsgivarnas utövande av regress ger knappast anledning till några vägande invändningar. Från den synpunkten kan det synas onödigt att i detta sammanhang införa regler som gör det möjligt att begränsa återkravsrätten inom området för de nya principalansvarsreglerna. Men för det första är regresspraxis inte Den enhetlig. är t. ex. betydligt mindre restriktiv inom sjö- och transportförsäkringen. Vidare kan man inte utesluta att det i enstaka fall görs avsteg från vad som annars tillämpas, bl. a. när skadeförsäkringsgivaren är ett utländskt försäkringsbolag. Det är slutligen ovisst vilken praxis som kan komma att utbildas i framtiden på grundval av de överväganden i frågan som redan nu är aktuella. Det finns ytterligare ett skäl att överväga regler som möjliggör en nyanserad tillämpning av de nya principalansvarsreglerna. Objektsförsäkring har visserligen som nämnt stor utbredning. Men även bortsett från självförsäkring förekommer det inte sällan att det saknas försäkringsskydd för egendom som normalt hålls försäkrad eller att försäkringsskyddet är betydligt mindre omfattande än som är vanligt. Det kan bero på slarv, förbiseende eller medvetet risktagande. Visserligen finns det knappast några allmänt erkända normer för i vilken utsträckning en person bör hålla sin egendom försäkrad. Men är på vissa områden objektsförsäkring så utbredd, t. ex. när det gäller brandförsäkring av byggnader, att underlåtenhet att hålla ett rimligt försäkringsskydd allmänt torde uppfattas som ett så anmärkningsvärt avsteg från normala handlingsmönster att vederbörande får skylla sig själv. För sådana fall är det önskvärt att underlåtenheten att utnyttja försäkringsmöjligheterna tillåts inverka på rätten att kräva skadestånd enligt de nya principalansvarsreglerna, oavsett om skadeståndet skulle bli oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige arbetsgivaren.

Av sådana skäl ansåg departementschefen att en möjlighet borde finnas att jämka principalansvaret av försäkringsmässiga skäl. Det väsentliga skulle vara att förluster genom skadefall i möjligaste mån borde slås ut på ett kollektiv. Att döma av motiven bör jämkningsregeln i stora drag tillämpas på följande sätt.1 (När det i fortsättningen talas om principal, avses såväl privata arbetsgivare som det allmänna.)

a. Den skadelidande har sakförsäkring, och full regressrätt har förbehållits i försäkringsvillkoren

1 Jfr Nordenson _ Bengts_ Om principalen har ansvarsförsäkring som helt täcker ersättningen, har son - Strömbäck s. 144 ff. försäkringsgivaren full regressrätt (bortsett från att regressöverenskom-

SOU 1975: 103 Försäkringsgivares regress; gällande rätt 45

melser mellan försäkringsbolagen kan inskränka denna rätt). Om principalen visserligen tecknat sådan ansvarsförsäkring som får anses normal för hans verksamhet men denna gjort undantag för skador av det aktuella slaget eller åtminstone inte täcker ersättningskravet helt, kan däremot ersättningen jämkas enligt 3: 6, så att vad som inte betalas av ansvarsförsäkringen får stanna på sakförsäkringen. På samma sätt skall bedömas situationen, när principalen ursäktligt underlåtit att teckna ansvarsförsäkring. Om principalen är självförsäkrare - det är t. ex. fråga om statens ansvar - har försäkringsgivaren regressrätt upp till det belopp som kunnat täckas med ansvarsförsäkring, medan ersättningen därutöver i regel skall stanna på försäkringsgivaren. Ifall en principal försummat att teckna sådan ansvarsförsäkring som varit rimlig och normal för hans verksamhet, t. ex. när en större företagare avsiktligt underlåtit att skydda sig med ordinär företagsförsäkring, skall också regressrätt föreligga så långt denna normala försäkring skulle ha skyddat principalen. Av regelns konstruktion följer, att den försäkrade skadelidande inte får bättre rätt än försäkringsbolaget om han avstår från att utnyttja sin försäkring och i stället vänder sig med sina ersättningskrav mot den skadeståndsskyldige.

b. Den skadelidande har sakförsäkring, och 25§ FAL gäller för försäkringen Här saknar 3: 6 SkL betydelse, eftersom 25 § FAL i sin lydelse efter 1972 utesluter regressrätt vid ansvar som endast grundas på 3: l eller 3: 2 SkL.

c. Den skadelidande är självförsäkrare, och risken hade kunnat täckas genom sakfärsäkring I detta fall behandlas den skadelidande helt på samma sätt som försäkringsbolaget enligt fall a ovan. skadeståndskrav kan alltså framställas, i den mån en sådan ansvarsförsäkring som principalen tecknat eller bort teckna (eller, såsom självförsäkrare, avsiktligt underlåtit att teckna) täcker skada av den aktuella typen.

d. Den skadelidande har försummat att teckna sådan sakförsäkring, som får anses normal och rimlig i hans verksamhet (t. ex. brandförsäkring på fastighet) Till den del ersättningen omfattas av ansvarsförsäkring som principalen tecknat, äger den skadelidande kräva fullt skadestånd. Om däremot principalen haft normal ansvarsförsäkring, som ej (helt) täcker skadeståndet, kan detta jämkas enligt 3: 6; närmare riktlinjer för jämkningen framgår inte av motiven. På samma sätt bedöms också här fallet, att principalen ursäktligt underlåtit att teckna ansvarsförsäkring som skulle skyddat honom. När principalen är självförsäkrare, torde jämkning också här vara möjlig ned till det belopp som skulle ha kunnat täckas genom

46 regress; gällande rätt sou 1975: 103

Försäkringsgivares

ansvarsförsäkring, men inte heller i detta fall ger motiven någon klar ledning. Ifall principalen försummat att teckna sådan ansvarsförsäkring som man kunnat begära att han skulle hålla, lär den skadelidande oftast kunna kräva skadestånd upp till det belopp som ansvarsförsäkringen skulle ha ersatt, men därutöver torde skadeståndet jämkas.

e. Den skadelidande har ursäktligt underlåtit att teckna sakförsäkring

Någon jämkning enligt 3: 6 är ej möjlig i detta läge. Jämkning enligt den här behandlade bestämmelsen är möjlig ocksåi kontraktsförhållanden, men i motiven understryks att man inte får åstadkomma en riskfördelning mellan parterna som står i strid med avtalets förutsättningar eller grunderna för de avtalsrättsliga regler som gäller för kontraktstypen i fråga. Sålunda anses skadeståndet inte kunna jämkas för en lagerhållare, vars arbetstagare vållat skada på förvarad egendom som ägaren försäkrat, inte heller vid skada vållad på transporterat gods. - Det lär vidare inte vara uteslutet att tillämpa jämkningsregeln inom området för skadeståndsrättslig specmllagstiftning om principalansvar i utomobligatoriska förhållanden, men man får inte komma i konflikt med uttryckliga lagregler om ansvarets omfattning eller med grunderna för lagstiftningen. Av denna anledning lär bl. a. sjölagens bestämmelser om redaransvarets begränsning inte få åsidosättas genom att ansvaret enligt 8§ sjölagen sätts ned med stöd av 3: 6 SkL under gällande begränsningsbelopp. l detta sammanhang kan nämnas att den skadelidandes försäkringar eller försäkringsmöjligheter däremot inte utgör några självständiga skäl för att nedsätta skadeståndet enligt den år 1975 införda allmänna regeln i 6: 2 om jämkning av oskäligt betungande skadestånd. En annan sak är att vid skälighetsbedömningen enligt denna paragraf viss hänsyn får tas till den skadelidandes behov av skadeståndet, varvid bl. a. en skadeförsäkring

påverkar bedömningen)

1.8 Speciella fall där möjligheten till sakförsäkring inskränker

skadeståndsansvaret

Tanken att skadeståndsansvaret skulle inskränkas på grund av den

skadelidandes försäkringsmöjligheter har också satt sin prägel på ett par lagrum i jordabalken. I 12 kap. 24§ JB föreskrivs, att hyresgästen är skyldig att ersätta skada på lägenheten med vad därtill hör när skadan uppkommit genom hans eget vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör till hans hushåll eller gästar honom eller av annan som han inrymt i lägenheten eller som där utför arbete för hans räkning. Från denna regel görs emellertid undantaget, att hyresgästen för brandskada ”som han själv icke vållat år ansvarig endast om han brustit i den Se härom Prop. 1975:12 s. 139,177. omsorg och tillsyn som han bort iakttaga. Regelns innebörd är att

SOU 1975: 103 Försäkringsgivares regress; gällande rätt 47

hyresgästen endast svarar för eget vållande i dessa fall Skälet för detta undantag, vilket på lagberedningens förslag infördes redan i lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (16 §), angavs vara att det stod hyresvärden öppet att genom försäkring trygga sig mot all skada genom brand och att anlitandet av denna skyddsåtgärd från hyresvärdens sida måste anses falla under vad vanlig omsorg påkallade; underlät han att begagna den, kunde därför sådant icke betraktas annorlunda än som en försummelse vars följder borde drabba honom —— själv men inte överflyttas på en annan? Regeln var dock från början dispositiv, medan den numera är tvingande för bostadslägen- Se om regelns slutliga formulering NJA Il 1968 s. 265. heter.3 att när 2 Enligt 9 kap. 18 och 19 §§ JB gäller vid jordbruksarrende, Se LB: s förslag till lag eller annan anläggning skadas utan att anläggningen måste om nyttjanderätt till fast byggnad egendom, 1905, s. 213 f. byggas om eller ersättas med en ny, arrendatorn skall avhjälpa skadan men, om han ej själv är vållande, har rätt att av jordägaren få ersättning 3 Jfr 12: 24 sista stycket JB. för den nödvändiga kostnaden. Också denna regel bygger på tanken att det är i sin ordning att fastighetsägaren brandförsäkrar sina hus och att ‘ Jfr LB: s förslag 1905 underlåtenhet i detta avseende utgör en försummelse som han bör bära s. 124 f, SOU 1968: 57 risken för.4 s. 341 f.

SOU 1975: 103

2 mellan

Ansvarsfördelningen solidariskt

ansvariga; gällande rätt

2.1 Svenska lagregler

I 6 kap. 3 § SkL (före 1975 års lagändringar 5 kap. 6 §) stadgas att om två eller flera skall ersätta samma skada de svarar solidariskt för skadeståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem. Bestämmelsen stämmer i sak med tidigare gällande rätt (6 kap. 5 § SL). Det undantag som paragrafen upptar syftar på situationen att någon (några) eller alla av de ansvariga inte svarar fullt för skadan, eftersom skadeståndet har nedsatts (t. ex. med tillämpning av 2 kap. 2 eller 3 §, 3 kap. 5 eller 6 §, 4 kap. l § eller 6 kap. 1 eller 2 § SkL). Denna möjlighet har fått betydligt större med SkL. praktisk betydelse Om sålunda nedsättning har skett av skadeståndsskyldigheten för bara en av flera ansvariga, skall av naturliga skäl endast ett belopp motsvarande vad han har ålagts utge utdömas solidariskt. Ifall begränsning har skett i flera ansvarigas skadeståndsansvar, skall man däremot enligt motiven skilja mellan fallet, att begränsningen skett av förhållanden på grund på den skadelidandes sida - t. ex. vid medvållande - och fallet att skadeståndet nedsatts av hänsyn till den skadeståndsskyldige, som då det gäller barns ansvar. l det förra läget skulle ansvar åläggas solidariskt, så långt flera ansvarar för skadan, medan i det senare den skadelidande skulle tillåtas kumulera ersättningarna från de ansvariga så att han får full

gottgörelse]

l fråga om situationen, när flera skadevållare eller flera verksamheter medverkat till en skada men det är oklart hur stor del av skadan som var och en orsakat, lär numera gälla att varje medverkande anses som fullt ersättningsskyldig, möjligen .med undantag för fall då medverkan från ett håll kan antas ha haft endast ringa betydelse för skadan. I övrigt torde alltså solidariskt ansvar föreligga för skadan i dess helhet.: Någon allmän regel om den slutliga fördelningen av skadeståndsbördan mellan flera solidariskt ansvariga innehåller inte SkL. En bestämmelse av detta slag finns däremot i betänkandet upptagen Skadestånd I (SOU 1963: 33) av 1959 års skadeståndskommitté, vilket låg till grund för vissa delar av SkL. Kommittén där den bestämmelsen ‘ föreslog angående Pr0P- 197215 8- 58917ansvaret för vållande att, om skadeståndsskyldighet åvilade två

eget” eller , Helmer, Skadestånduätt

flera, vad som pa grund därav utgavs skulle fördelas mellan de ansvariga 12_ 10 m_ hänvisn_ och inbördes ”efter vad som finnes skäligt med hänsyn till grunden för Prop-197331405-54.154

50 mellan solidariskt gällande ratt SOU 1975: 103 Ansvarsfbrdelning ansvariga;

skadeståndsansvaret och övriga omständigheter”. Regeln var avsedd att

väsentligen lagfästa gällande rätt? Någon motsvarighet till denna bestämmelse kom emellertid inte att tas in i SkL, närmast med hänsyn till de outredda komplikationer som det skulle medföra, om en allmän regel skulle utvidgas till att avse också på annan grund än eget vållande. Av sådana skäl skadeståndsskyldighet inte tiden vara inne att generellt reglera frågan. I motiven ansågs underströks emellertid att de grundsatser om ansvarsfördelning som dittills tillämpats i icke lagreglerade fall skulle gälla också framdeles, tills

en generell reglering kunde ske.3 SkL innehåller emellertid en särskild regel av stor betydelse i sammanhanget, nämligen bestämmelsen om arbetstagares ansvar i 4 kap.

är tillämplig bl. a. i det fall då en enskild l §. Denna praktiskt viktiga eller offentlig arbetsgivare, som med stöd av 3 kap. 1 eller 2 § fått svara för skada som hans arbetstagare vållat i tjänsten, av denne vill återkräva som han har utgett. Paragrafen innebär att sådan regress är ersättning endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till möjlig beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes handlingens intresse och övriga omständigheter. Det skall alltså göras en skälighetsom förhållandena i det enskilda fallet är sådana att arbetsbedömning, skall ansvar. - Efter samma grunder torde ansvaret tagaren åläggas fördelas mellan arbetsgivare och arbetstagare, om någon gång arbetssjälv betalar skadeståndet till tredje man och sedan återkräver tagaren

beloppet av arbetsgivaren?

vissa som omedelbart tar l speciallagstiftning förekommer lagregler sikte mellan flera ansvariga. De ger alla uttryck för på regressrätten tanken att den som svarar oberoende av eget vållande, enligt regler om

principalansvar, culpaansvar med omkastad bevisbörda (presumtionsansvar) eller rent strikt ansvar, har rätt att åtminstone delvis kräva åter skadestånd av den som själv har vållat skadan. Vissa smärre utgivet modifikationer förekommer dock i denna huvudprincip.

ll (l886:7) föreskriver sålunda rörande § järnvägsansvarighetslagen skadestånd enligt lagen, att vad järnvägs ägare eller innehavare utgett denne skadan, med visst undantag. Den ägde söka åter av den som vållat som svarar av regler om principalansvar eller strikt ansvar har på grund alltså i princip regressrätt mot den som svarar på grund av styrkt vållande. - (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd av ll§ lagen automobiltrafik (bilansvarighetslagen) och 8 § lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart (luftfartsansvarighetslagen) innehåller av samma innebörd beträffande ersättning, som regressregler ‘ 7 § ikommitténs ägare eller annan utgett enligt respektive lag. förslag Vid sidan härav förekommer i 5 § bilansvarighetslagen och 2 § till lag med allmänna bebestämmelser om fördelningen av stämmelser om skadestånd. luftfartsansvarighetslagen speciella ansvaret i kollisionsfall mellan de ansvariga på båda sidor. När skade- SOU 1963: 33 s. 38. ståndsskyldighet föreligger enligt bilansvarighetslagen — alltså inte på hos den - skall skadan grund av styrkt vållande ansvarige slutligen ’ Prop. 1972:5 s. 176. fördelas efter en skälighetsbedömning. l rättspraxis lär fördelningen häri ske med hälften sida, om inte särskilda skäl finns för ‘ regel på varje Prop. 197225 s. 412. ansvaret annat.5 Vid styrkt vållande på ena sidan skall hela läggas på 5 denna, medan vid vållande på båda sidor ansvaret fördelas väsentligen Malmaeus s. 43, Hellner, med hänsyn till Av ll § framgår att fördelningen mellan Skadeståndsrätt 14.6. vållandegraden.

SOU 1975: 103 mellan solidariskt rätt 51 Ansvarsfördelning ansvariga; gällande

sidorna skall gälla oavsett regressregeln i denna paragraf. I 3 § föreskrivs en skälighetsbedörrming också mellan ägare och förare, när båda svarar

oberoende av styrkt vållande enligt lagen. — Om bilansvarighetslagen

såsom föreslagits upphör att gälla den 1 juli 1976, kommer enligt den nya trafikskadelagen andra — fördelningsregler att tillämpas (se ll nedan). 2 § luftfartsansvarighetslagen hänvisar också till en skälighetsbedömning i kollisionsfall, men denna regel gäller inte i de praktiska situationer när ansvaret avser skada på person eller egendom som befordras med något av planen; då är lagens ansvarsregel över huvud taget inte tillämplig (se 2 § 2 st.) I 233§ 2st. sjölagen (l89l:35 s. 1), l2§ lagen (l902:7l s. l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (elanläggningslagen), 4 § lagen (1943:459) om tillsyn av hundar och 47 § 1 st. lagen (1933: 269) om ägofred ges också regler om regressrätt för den som bär skärpt ansvar enligt respektive lag mot den som svarar på grund av eget vållande. I 220 § sjölagen finns särskilda bestämmelser om ansvarsfördelningen vid fartygssammanstötning, och inneelanläggningslagen håller i 9 § ett par speciella regler om ansvarets fördelning i särskilda fall. - 20§ atomansvarighetslagen (1968:45) inskränker regressrätten för innehavare av atomanläggning som utgett ersättning enligt lagen (eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat) till att gälla fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen eller den som genom skriftligt avtal med anläggningshavaren uttryckligen åtagit sig att svara för skadan. Om flera anläggningshavare ansvarar solidariskt, skall enligt 2 st. l8§ ansvarigheten mellan dem fördelas efter vad som är skäligt med hänsyn till varje anläggnings andel i skadans uppkomst och övriga omständigheter. Associationsrätten innehåller också en rad speciella om stadganden fördelningen mellan solidariskt ansvariga. Bl. a. kan nämnas 212 § lagen (1944: 705) om aktiebolag och 109 § lagen (1951 : 308) om ekonomiska föreningar. — F ördelningsregler av en speciell typ förekommer i 90 och 91 §§ rennäringslagen (1971:437).

I fråga om ansvarsfördelningens närmare innebörd har även 2 § lagen (1936: 81) om skuldebrev viss intresse. l 1 st. föreskrivs ett solidariskt ansvar, om skuldebrev är utfärdat av flera utan förbehåll om delad ansvarighet. Har någon av dem betalat gälden, får han enligt 2 st. kräva varje medgäldenär på dennes andel; om någon medgäldenär kommit på uppenbart obestånd, eller är hans vistelseort okänd, eller har betalning uteblivit 14 dagar efter det att medgäldenär krävts (eller krav på ändamålsenligt sätt avsänts till medgäldenären), är övriga ansvariga skyldiga att betala sin andel i bristen. Det är m. a. 0. fråga om ett subsidiärt solidariskt ansvar. Bestämmelsen är sannolikt analogt tillämplig

på fall av solidarisk skadeståndsskyldighetz

2.2 Närmare om skälighetsbedömningen

Se härom Prop. 1972: 5 s. 442 ff. Principen, att det avgörande för ansvarsfördelningen är den grund som föreligger för skadeståndsskyldigheten på ömse sidor, torde väsentligen 7 Rodhe § 24 vid not 35, stämma med inställningen enligt svensk rätt också i icke lagreglerade fall. 49, Nordenson - Bengtsson —- Strömbäck s. 197. Den som svarar oberoende av styrkt vållande enligt regler om rent strikt ansvar eller s. k. presumtionsansvar - lär sålunda som huvudregel 3 Hellner, Skadeståndsrätt ha regressrätt mot den som själv är vållande till skadan.3 Undantag anses 14.5, Karlgren s. 213.

mellan solidariskt gällande rätt SOU 1975: 103 52 Ansvarsfördelning ansvariga;

dock möjligt när den senare hör till en kategori som endast svarar enligt allmänna (nu i SkL), medan den medansvarige bär ett skadeståndsregler skärpt ansvar.

Ett exempel ger NJA 1953 s. 144, där en bilist, som bar presumtionsansvar för en skada, jämlikt grunderna för 2 § bilansvarighetslagen ansågs ha regressrätt för halva det utgivna beloppet mot en stad, vilken brustiti sin som väghållare. synbarligen innebar resonemanget, aktsamhetsplikt att en liknande fördelning av risken mellan parterna som enligt nämnda skulle ske vid medvållande av någon icke bilansvarig också stadgande

skulle gälla i fråga om regressrätten

På motsvarande sätt anses traditionellt den som bär principalansvar enligt 3 kap. 1 § SkL i princip ha regressrätt mot den som svarar för eget vållande (om inte dennes ansvar lindras enligt 4 kap. l § SkL eller annan

liknande regel).2 Sannolikt får samma grundsatser anses gälla i fråga om

statens eller kommuns regressrätt sedan ersättning utgetts enligt 3 kap.

2 § SkL. När de skadeståndsskyldiga svarar på samma grund ~—enligt regler om

ansvar för om principalansvar, om rent strikt ansvar etc. eget vållande, sker en allmän vid den slutliga fördelningen av skälighetsbedömning varvid ett flertal omständigheter av olika slag beaktas. Rättsansvaret, praxis är sparsam, och klara linjer är svåra att urskilja.

NJA 1937 s. 264 (plenimål) gällde regresskrav mot en av tre personer som svarade solidariskt på grund av uppsåtliga brott (egenmäktigt förfarande eller medverkan därtill) för en skada av 3 670 kr. jämte rättegångskostnader om ca l 630 kr. HD förklarade att fördelningsfrågan skulle bedömas efter vad som var skäligt med avseende å omständigheterfann svaranden i målet skäligen böra svara bara för 600 kr. av na, samt skadan; härvid åberopades att han företagit den skadevållande åtgärden anmodan av en av de medansvariga och i huvudsakligt syfte att på tillvarata deras intressen samt att den omfattning skadan fått till stor del inte berott av honom. I NJA 1953 s. 164 rörde det sig om fördelningen mellan kronan och en när skada vållats vid en brandövning för vapenfria värnpliktiga av en stad, vilken tillhandahållits av staden men ansågs ha såsom instruktör, arbetsledare företrätt även kronan. HD fann en lika fördelning skälig, varvid å ena sidan att instruktören var anställd hos staden och åberopades av staden ställts till för övningarna, å andra sidan att förfogande övningarna kommit till stånd på statligt initiativ och i övervägande grad tjänade ett statligt intresse. NJA 1968 s. 387 gällde skador genom sprängningsarbete, för vilka dels (Stockholms stad), dels entreprenören ålagts rent strikt byggherren ansvar. Vid ansågs böra beaktas, förutom arten skälighetsbedömningen och omfattningen av entreprenaden, att entreprenören såsom självständig företagare utfört sprängningama på stadens uppdrag och att sprängningsolyckan inträffat till följd av förhållanden som inte kunnat förutses; angivna eller andra omständigheter föranledde dock inte till att ansvaret borde läggas helt eller till större delen på ena parten, utan i brist på annan fördelningsgrund borde skadeståndet fördelas lika mellan parterna. ‘ Se härom Hellner a.st, Denna rättspraxis kan möjligen motivera slutsatsen, att man vid ansvar Karlgren s. 213 f. Jfr även NJA 1956 s. 762. får räkna med för efter på samma grund en viss presumtion delning ’ huvudtalet i tveksamma fall. I varje fall vid ansvar för eget vållande torde Prop. 1972: 5 s. 119 f, 626 r. skuldgraden håll påverka bedömningen. Ibland kan hänsyn också på olika

SOL 1975: 103 mellan solidariskt rätt 53 Ansvarsfördelning ansvariga; gällande

tas till sådana omständigheter som i vems intresse den skadevållande handlingen närmast företagits samt om någon av parternas verksamhet i

övervägande grad kan anses ha orsakat skadan; det år dock ovisst, om sådana faktorer spelar lika stor roll vid de skilda ansvarstyper som kan förekomma. - Ett avtal mellan de skadeståndsskyldiga kan självfallet påverka bedömningen i vissa fall, kanske även när inte fördelningen direkt regleras i avtalet (jfr NJA 1953 s. 164, NJA 1968 s. 387).! Också andra särskilda relationer mellan parterna, t. ex. när föräldrar och barn svarar solidariskt för ett av barnet vållad skada, kan tänkas få betydelse

för skälighetsprövningen? måste emellertid

Rättsläget sägas vara i hög grad oklart, när det gäller betydelsen av olika faktorer för ansvarsfördelningen.

2.3 Utländsk rätt

Utomlands råder samma huvudprincip som i Sverige om solidariskt ansvar, då flera är skadeståndsskyldiga för samma skada. l fråga om den slutliga fördelningen av ansvaret varierar däremot lösningarna något. Här skall bara göras en kort översikt av de huvudregler som framträder i olika

rättsordningar. I Danmark saknas liksom i Sverige generella regler om uppgörelsen mellan solidariskt ansvariga. Man anser att vid culpaansvar på flera sidor skadan skall fördelas efter graden av skuld eller, om inte omständigheterna ger stöd för bestämd fördelning, delas lika — en princip som slagits fast i §220 st. 2 søloven och anses ha en allmän räckvidd? Utom till skuldgraden på ömse sidor anses man kunna ta hänsyn till bl. a. de skadevållande handlingarnas farlighet, däremot inte till parternas ekonomjska förhållanden (frånsett när regress från ansvarsförsäkring är inskränkt ‘ Jfr även Hellner, a.a. 14.4. enligt 25 § FAL).4 Om en arbetsgivare svarar enligt den allmänna regeln om principalan- ’ svar i DL 3-19-2 för Jfr Prop. 1972: 5 s. 176 r. sin arbetstagares vållande, anses han ha full regressrätt mot den medansvarige arbetstagaren, såvida inte dennes ansvar 3 Ussing s. 199, Vinding är lindrat särskild enligt regel (t. ex. sølov§ 67 och sømandslov§ 53). Kruse s. 385, 386 f, Jørgensen s. 281. Någon allmän motsvarighet till 4: 1 SkL förekommer alltså inte i dansk

rätt, fast en regel om jämkning av arbetstagares ansvar har föreslagitss 4

Jørgensen a.st. Regressrätten mot arbetstagare lär f. ö. utövas sällan, bara vid uppsåt eller 5

grov vårdslöshet hos arbetstagarenö När i annat fall Betaenkning nr 352.

en ansvarig bär ‘ principalansvar, en annan culpaansvar lär fördelningen ske med hänsyn Se om det sagda Vinding till skuldgraden; den förre ansvarige identifieras alltså med den skade- Kruse s. 387 f, Jørgensen vållare han svarar för.7 s. 279 ff. Jfr Ussing s. 200. Rättsläget synes oklart när rent strikt ansvar föreligger på ena sidan; 7 troligen föreligger då jämkat regressansvar för medansvarig som är Vinding Kruse s. 388. skadeståndsskyldig enbart på grund av culparegeln, varvid hänsyn tas till ° Vinding Kruse s. 389,

skuldgraden.‘ Vid rent strikt ansvar på båda sidor anses utgångspunkten

Jørgensen s. 282. Jfr vara likafördelning, men man torde kunna avvika från denna princip bl. a. Ussing a.st. då skadan framstår som till övervägande grad orsakad av ena sidan.9 ° Vinding Kruse a.st., Även i Norge gäller ett solidariskt ansvar då flera är ersättningsskyldiga Jørgensen a.st.

solidariskt rätt SOU 1975;: 103 54 Ansvarsfördelning mellan ansvariga; gällande

för samma om en av dem befinnes böra ha större ansvar än de skada; svarar han ensam för det överskjutande (straffelovens ikrafttredelövriga, selov § 26 st. 1). Rörande regress mellan de skadeståndsskyldiga gäller

följande regel (i st. 2 av nämnda paragraf):

Retten avgjør under hensyn til den utviste skyld og omstendighetene for øvrig om den som har betalt erstatning eller opreisning kan gjøre krav gjeldende mot andre ansvarlige.

anses också på fallet då en eller flera av de Regeln tillämplig

skadeståndsskyldiga svarar på objektiv grund.‘

Som av bestämmelsen skall regressens omfattning bestämmas framgår skönsmässigt, varvid främst skuldgraden kommer i betraktande. Frågan om den strikt skall ha full regressrätt mot den som svarar på ansvarige av eget vållande är omstridd. Härskande mening synes emellertid grund vara att någon allmän regel om detta innehåll inte kan uppställas; man skulle också beakta de hänsyn som ligger till grund för ett strikt ansvar för mer eller mindre verksamhet, något som kunde medföra att farlig ibland den strikt t. o. m. kunde få bära största delen av ansvarige skadeståndet.: - Bland som i övrigt får beaktas räknas omständigheter ekonomiska förhållanden, något som har stöd också av även parternas Vad detta närmare innebär är emellertid oklart; sannolikt skall motiven. regressen inte bara när 25 § bl. a. föreliggande ansvarsförsäkring påverka FAL från utan även i vissa är tillämplig på återkrav försäkringsgivaren andra fal1.3 I § 2-3 lov om skadeserstatning förekommer en särskild bestämmelse mellan som bär principalansvar för sin angående regress arbetsgivare, arbetstagares vållande, och arbetstagaren. Arbetsgivarens regressansvar inskränks till vad som finnes rimelig under hensyn til utvist adferd, arbeidstakerens stilling og forholdene for øvrig. Har økonomisk evne, ersatt skadan, får han återkräva vad arbetsgivaren arbetstagaren själv det nu sagda bör bära i förhållande till honom. enligt Den finländska skadeståndslagen av 1974 innehåller i 6 kap. 2 § en om solidariskt ansvar som i det väsentliga motsvarar den svenska regel bestämmelsen i 6:3 SkL. Rörande fördelningen mellan de solidariskt

ansvariga föreskriver 6 kap. 3 § i den finländska lagen följande:

Mellan de skall skadeståndsbeloppet fördelas skadeståndsskyldiga vad som med hänsyn till den större eller mindre enligt prövas skäligt till last, den fördel skadefallet skuld, som ligger envar skadeståndsskyldig måhända medfört och övriga omständigheter. av envar ‘ Kr. Andersen s. 400. Den som erlagt skadestånd utöver sin egen andel har rätt att erhålla vad han för dennes del betalt. av de övriga skadeståndsskyldiga ° Jfr Kr. Andersen s. 400 Har någon av de skadeståndsskyldiga uppenbarligen kommit på obestånd ff m. hänvisn., C. Smith i eller är hans vistelseort okänd, skall envar av de övriga skadeståndsskyl- TfR 1961 s. 398 och NRt sin andel av bristen. diga betala 1965 s. 1309. Utom de i l st. nämnda faktorerna lär bl. a. ett föreliggande 3 Se närmare Smiths diskuskunna inverka däremot inte sion a.a.s. 395 ff. Jfr om avtalsförhållande på ansvarsfördelningen, äldre rätt Stang s. 127 ff. ekonomiska förhållanden. Det anses inte givet att en strikt parternas som svarar av alltid har regress mot en medansvarig på grund ‘ Jfr om det sagda ansvarig —— 1 §, skadeståndslagen förekommer en regel Saxén s. 325 f. vållande? I 4 kap. 3 §, jfr

SOU 1975: 103 Ansvarsfördelning mellan solidariskt ansvariga; gällande rätt S5

om arbetsgivares regress mot sin arbetstagare vilken väsentligen motsvarar den norska. Dessutom finns vissa avvikande regressregler i speciallagstiftning (t. ex. 198 § sjölagen). Vad tysk rätt angår, gäller enligt § 840 l st. BGB ett solidariskt ansvar för dem som ansvarar enligt lagens utomobligatoriska regler; dessa skulle vara ”Gesamtschuldner”. För sådana har i §426 föreskrivits att de i förhållande till varandra är förpliktade till lika delar, såvitt inte något annat är bestämt. Det vanliga är emellertid att avvikande regler förekommer. Till en början innehåller sålunda § 840 2 st. en särskild regel angående två typer av skadeståndsskyldighet: arbetsgivarens ansvar enligt § 831 för skador som anställda m. fl. medhjälpare rättsstridigt vållar och ansvaret enligt §832 för uppsiktspliktig om minderårig eller psykiskt rubbad person som uppsikten avser rättsstridigt vållar skada. Båda dessa paragrafer stadgar ett culpaansvar med omkastad bevisbörda (presumtionsansvar), och §840 2 st. föreskriver att om även skadevållaren är ansvarig för skadan, denne i förhållandet mellan de skadeståndsskyldiga är ensam ersättningsskyldig för denna. Vid detta presumtionsansvar skulle alltså full regressrätt föreligga mot den som vållat skadan genom rättsstridigt handlande. Undantag gäller dock när skadevållaren på grund av bristande tillräknelighet bara svarar enligt skälighet enligt § 829 BGB; då är det den uppsiktspliktige som i förhållande till skadevållaren ensam är skadeståndsskyldig. l § 840 3 st. föreskrivs på liknande sätt full regressrätt för dem som svarar enligt en rad regler om skärpt skadeståndsskyldighet: innehavare av djur (§§ 833, 834), innehavare av byggnad eller anläggning eller den som åtagit sig underhålla byggnad (anläggning) i vissa fall (§§ 836-838). Är också en tredje man ansvarig för skadan, svarar denne ensam i förhållandet mellan de skadeståndsskyldiga. - En liknande ansvarsfördelning gäller också mellan ämbetsman och enskild bl. a. vid vissa fall av offentlig kontroll: den kontrollerade svarar ensam i förhållande till ämbetsmannen, ifall han vållat tredje man skada (§ 841). Viktigare är att även grundtanken bakom den allmänna regeln om skadelidandes medverkan i § 254 anses kunna grunda en avvikelse från § 426. l § 254 föreskrivs att om den skadelidandes vållande medverkat vid skadans uppkomst, ersättningsskyldigheten och ersättningens storlek beror på omständigheterna, särskilt i vad mån skadan till övervägande del orsakats av ena eller andra parten. På motsvarande sätt resonerar man vid fördelningen mellan solidariskt ansvariga skadevållare, fastän inte § 254

är direkt tillämplig.1 En rad andra bestämmelser i speciallagstiftningen,

Jfr Soergel-Siebert § bl. a. rörande bilansvar (17 § Strassenverkehrgesetz), innehåller motsva- 254 Anm. 20, § 426 Anm. rande princip. Den betraktas som tillämplig också i förhållandet mellan l1,§ 840 Anm. 13, och strikt Enneccerus-Lehmann culpaansvar ansvar för farlig verksamhet? Man har framhållit §95 I: 3, Larenz II s. 512, att reglerna i § 840 2 och 3 st. inte motiverar slutsatsen att den Palandt§ 840: 3. culpaansvarige generellt skulle få bära regressansvar mot den som svarar JfrEsser§ 591:2 och enligt en strängare regel; dessa bestämmelser skulle inte få tillämpas bl. a. BGZ 51, 275.

analogt?

l schweizisk rätt regleras frågan om regress mellan solidariskt ansvariga ’ Larenz s. 511 f.

56 Ansvarsfördelning mellan solidariskt ansvariga; gällande ratt SOU 1975: 103

av vissa bestämmelser som delvis berörts i det föregående (1.2). l OR art. 50, l st. föreskrivs ett solidariskt ansvar om flera personer gemensamt har vållat en skada. Sedan stadgas i 2 st. av samma artikel att det bestäms av domarens skön i vad mån dessa har regress mot varandra (”ob und in welchem Umfange die Beteiligten Rückgriff gegeneinander haben, wird durch richterliches Ermessen bestimmt”). Det avgörande anses här vara graden av skuld på ömse sidor, men också andra omständigheter, bl. a. i vems intresse handlingen företagits, kan inverka] - Samma principer lär gälla i fall när man inte kan tala om gemensamt vållande till skadan utan flera skadevållare var för sig har medverkat till denna? Fallet då flera skadeståndsskyldiga svarar på olika rättsgrunder behandlasi OR art. 51, som stadgar:

Haften mehrere Personen aus verschiedenen Rechtsgründen, sei es aus unerlaubter Handlung, aus Vertrag oder aus Gesetzesvorschrift dem Verletzten für denselben Schaden, so wird die Bestimmung über den Rückgriff unter Personen, die einen Schaden gemeinsam verschuldet haben, entsprechend auf sie angewendet. Dabei trägt in der Regel derjenige in erster Linie den Schaden, der ihn durch unerlaubte Handlung verschuldet hat, und in letzter Linie derjenige, der ohne eigene Schuld und ohne vertragliche Verpflichtung nach Gesetzesvorschrift haftbar ist.”

Bestämmelsen ger alltså en preciserad regel om fördelningen mellan dem som svarar på grund av eget vållande (”unerlaubte Hand1ung”), på grund av avtal och på grund av lagregler om ansvar oberoende av egen culpa. Att märka är emellertid att det bara är fråga om en huvudregel (”in der Regel”); också här anses det finnas möjlighet för domaren att bestämma fördelningen efter fritt skön, med awikelse från den iartikeln angivna ordningen. Sådana avvikelser anses dock böra ske mycket 1 återhållsamt; normalt torde den culpaansvarige i sista hand bära skadan, Oftinger I s. 293, von Tuhr - Siegwart s. 396 f, om det inte leder till obilliga konsekvenser i enskilda fal1et.3 Oser —Schönenberger De typer av ansvar utan eget vållande som avses i paragrafen är i första Art. 50 nr 10, Guhl s. 197. hand vissa i OR reglerade s. k. Kausalhaftungen: arbetsgivarens ansvar för ’ Oftingerl s. 293 f, 316, skada vållad av hans arbetstagare (OR 55; ett strängt presumtionsansvar), Oser - Schönenberger Art. ansvar för innehavare av djur (OR 56, ett ansvar av liknande och typ) 51 nr 18, Guhl a.st. slutligen ansvar för ägare av byggnader och andra anläggningar, s. k. 3 Jfr Oftingerl s. 311, Oser Werkhaftung (OR 58; ett närmast strikt ansvar för felaktig anläggning —Schönenberger Art. 51 eller konstruktion eller bristfälligt underhåll). Vid vållande på ena sidan m6, 21 f, Guhl s. 197 f. och ”Kausalhaftung” på andra sidan anses den förra sidan böra bära ‘ Likn. regel iOR art. 56, skadan med direkt tillämpning av art. 51 2 st.; sådan regressrätt stadgas 2 st. (regress mot den f. ö. uttryckligen för del mot den som den Schaden arbetsgivarens som retat djuret); se även

gestiftet hat” (OR art. 55, 2 st.).4 Föreligger vållande också på den sida

art. 58, 2 st. (regress förbehålls mot andra som är som svarar enligt regeln om Kausalhaftung lär emellertid en fördelning ansvariga mot byggnadens ske efter Vid

sku1dgraden.5 Kausalhaftung på båda sidor utan styrkt

etc. ägare). vållande på något håll fördelas ansvaret lika.6 ‘ Oftingerl s. 323 f. Formellt är art. 51, 2st. tillämplig också på ansvar på grund av 6 speciallagstiftning om farlig verksamhet (”Gefährdungshaftung). Här Oftingerl s. 324, Oser dominerar emellertid inte skuldtanken - Schönenberger Art. 51 på samma sätt. Bl. a. kan nämnas m 19. att om bilansvar - - en enligt reglerna 60§ Strassenverkehrgesetz

l l SOU 1975: 103 Ansvarsfördelning mellan solidariskt ansvariga; gällande rätt 57

culpaansvarig som inte bär det skärpta ansvaret enligt lagen skall svara für seinen Anteil den der Richter unter Würdigung aller Umstände bestimmt”; det tilläggs att vid ringa vållande domaren kan befria honom från ansvar, om omständigheterna rättfärdigar det. Här föreligger alltså inte ens något solidariskt ansvar. I övrigt skall enligt samma artikel skadan fördelas på de inblandade ansvariga ”unter Würdigung aller Verhältnisse. Härvid anses visserligen regeln i OR art. 51 tjäna till ledning, men möjligheterna till avvikelse torde vara större vid bilansvar.” Man har framhållit i doktrinen att redan förverkligandet av den i speciallagstiftningen avsedda faran motiverar att den som svarar enligt denna lag bär större andel av skadan än vad en bedömning enligt art. 5l skulle medföra? Ifall flera skadeståndsskyldiga svarar enligt regler om skärpt ansvar i speciallagstiftningen utan skuld på någondera sidan, lär ansvaret fördelas lika om inte särskilda förhållanden leder till annat - bl. a. att huvudsakliga orsaken till skadan ligger på ena sidan? l Frankrike gäller också regler om solidariskt ansvar för flera skadeståndsskyldiga, som svarar för samma skada.4 Vid ansvarsfördelningen mellan dem tar man - där inte ett kontraktsförhållande leder till annat resultat - framför allt hänsyn till skuldgraden, när vållande är

styrkt hos alla de inblandades Svarar alla enligt regler om strängare ansvar, år tendensen att fördela ansvaret liIga.6 Föreligger vållande bara

hos en medansvarig, medan andra bär skärpt ansvar, är rättsläget oklart; vissa avgöranden tyder på att den culpaansvarige skall stå för hela skadeståndet i sista hand, men man har också ansett en fördelning efter skälighet vara möjlig, varvid eventuellt förekomsten av försäkring skulle beaktas.7 I .England är regress mellan solidariskt ansvariga tillåten enligt ett uttryckligt stadgande i sect. 6, Law Reform (Married Women and Tortfeasors) Act, 1935, där det föreskrivs: Where damage is suffered by any person as a result of tort (whether a crime or not) any tortfeasor liable in respect of that damage may recover contribution from ‘ any other tortfeasor who is, or would if sued Oftinger Il: 2 s. 662 ff. have been, liable in respect of same damage, whether as joint tortfeasors 1 or otherwise.” Oftingerl bl. a. s. 317, 322 f, II: 2 s. 667 f, jfr Angående regressens omfattning stadgas vidare i samma paragraf: Guhl S. 199. of 3 Jfr Oftinger II: 2 s. 675 ”In any proceedings for contribution under this section the amount the contribution recoverable from any person shall be such as may be ff, Guhl s. 199, von found by the court to be just and equitable having regard to the extent Tuhr - Sigwart s. 399. of that person’s responsability for the damage; and the court shall have ‘ to exempt any person from liability to make contribution, or to Se t. ex. Starck nr 774 power direct that the contribution to be recovered from shall ff, Mazeaud - Tunc nr any person 1958 ff. amount to a complete indemnity.” ’ Starck nr 891, Mazeaud Vid fördelningen av skadeståndet anses man böra ta hänsyn till både - Tunc nr 1973. skuldgraden och den omfattning vari handlingen kan anses ha orsakat ° skadan. Bl. a. lär en fördelning vara möjlig mellan den som är ansvarig för Starck nr 892, Mazeaud - Tunc a.st. eget vållande och en medansvarig, som svarar strikt. Arbetsgivare som är skadeståndsskyldig för anställds vållande anses kunna återkräva hela 7 Starck nr 893 ff.

58 mellan solidariskt gällande rätt SOU 1975: 103 Ansvarsfördelning ansvariga;

Jfr om det sagda Glan- beloppet från sin oaktsamme anställde, såvida inte också han själv kan

‘”°w‘”‘am5§ 44 f anses oaktsam Om reduktion oklart

någon kan ske i regresskravet är S -477 ff,Fl .. .. . .. . .

J21: äsamond Emm

Möjhgen kan over huvud taget v1ss hansyn tas ocksa t1ll parternas

599 r. ekonomi.: 3 Jfr Fleming a.st.

SOU 1975: 103 59

3 Försäkringsbolagens regresspraxis

3.1 Kommitténs undersökning av praxis

Skadeståndskommittén försökte hösten 1972 skaffa sig en bild av försäkringsbolagens regresspraxis genom en rundfråga, som under 1973 kompletterades genom ytterligare förfrågningar hos vissa bolag. Formulären, som avfattades i samråd med kommitténs försäkringsexperter, innehöll dels vissa mera allmänt hållna frågor om bolagens praxis och i stort till regressrättens inställning utövande, dels mera speciella frågor där olika svarsalternativ angavs. Rundfrågan sändes till 23 svenska riksbolag och åtta utländska bolag med verksamhet i Sverige samt till Länsförsäkringsbolagens Aktiebolag, som i sin tur inhämtade uppgifter från lokala bolag inom Länsförsäkringsbolagens förening, och till Sjöassuradörernas förening. Svar inkom från 21 svenska riksbolag och 23

lokala bolag] ; av dessa hade dock sju riksbolag och tre lokala bolag på

grund av ringa erfarenhet inte några upplysningar att ge av intresse för undersökningen. Vidare svarade Sjöassuradörernas förening och fyra försåkringsgivare inom sjöförsäkringen; på de utländska försäkringsbolagens vägnar svarade Utländska försäkringsbolags förening, och dessutom lämnade två utländska bolag särskilda svar. En närmare redogörelse för svaren finns intagen i en bilaga till betänkandet. Här skall bara anges vissa allmänna tendenser i praxis inom olika försäkringsgrenar som framgår av svaren; några längre gående slutsatser är knappast motiverade. Det bör framhållas att läget på vissa punkter kan ha förändrats sedan undersökningen företogs (se 3.2 nedan).

Sakförsäkringz, utom bil-, sjö- och transportförsäkring. Bolagen förbe-

höll sig i villkoren vanligen full regressrätt mot den som är ansvarig för skadan. Regressrätten mot försäkringstagarens anställda eller, för hemförsäkringens del, hans familjemedlemmar inskränktes dock till skador vållade med uppsåt eller i berusat tillstånd (eller, enligt vissa villkor, med grov vårdslöshet). I en del försäkringar, mestadels med äldre villkor, anslöt man dock till regeln i 25 § FAL, något som särskilt förekom i lokala - Det ‘ 21 av dessa svarade geåtskilliga bolag. syntes mycket sällsynt att ett bolag nom Länsförsäkringsboframställde återkrav på grund av en överlåtelse av den försäkrades lagens AB. skadeståndsfordran utan att regressen hade stöd i försäkringsvillkoren. z Genom Ang. kommitténs en regressöverenskommelse rörande brand-, glas-, maskin-, användning av termen, resgods- och vattenledningsskadeförsäkring, vartill 21 bolag - riksbolag se 4.1 nedan.

60 Försäkringsbolagens regresspraxis SOU 1975: 103

och utländska - anslutit vidare mot bolag sig, begränsades regressen ansvarsförsäkring till fall, där regressrätt förelåg enligt 25 § FAL och skadan uppgick till minst l 000 kr. - Resultatet av denna överenskommelse var en betydande inskränkning av regressrätten vid ansvar enligt SkL (såvida inte grovt vållande förekommit). Bolag som var anslutna till överenskommelsen kunde här bara räkna med regressrätt mot staten, mot kommuner, företagare och privatpersoner som saknade ansvarsförsäkring samt mot ansvarsförsäkringsgivare som stod utanför regressöverenskommelsen (bl. a. de lokala bolagen). Vad regresspraxis angår, kunde man konstatera en klar tendens att utöva regressrätt, när den ansvarige skyddades av ansvars- eller trafikförsäkring (utom då återkrav hindrades av regressöverenskommelsen). Helt annorlunda tedde sig praxis då ansvarsförsäkring saknades. Mot privatpersoner regressade då bolagen tydligen sällan eller aldrig, när inte vållandet var grovt. Vid grov vårdslöshet hos den ansvarige syntes praxis variera avsevärt; vissa bolag regressade för hela skadan eller, när denna hade stor omfattning, med skäligt belopp, medan detta var sällsynt på andra håll. Om skadan vållats genom uppsåtlig brottslig gärning - då ju inte - torde ansvarsförsäkring skyddar skadegöraren det vara något vanligare med regress för hela skadan eller för skäligt belopp, men även i detta fall förekom det att bolagen underlät återkrav. I fall där småföretagare utan ansvarsförsäkring vållat skadan med icke grov vårdslöshet föreföll det också ganska ovanligt att försäkringsbolagen regressade. När oförsäkrade större företag blev ansvariga för vållande hos arbetsledningen, tycktes däremot regressrätt oftast utövas, även om praxis växlade avsevärt. När staten var ansvarig för skadan syntes bolagen (med undantag för några lokala bolag) alltid regressa. Bland statliga verksamhetsgrenar som här blev aktuella angavs särskilt ofta försvaret, vägväsendet och SJ (de två sistnämnda torde emellertid ha nämnts främst som föremål för regress från bilförsäkringen). I fråga om regress mot kommun utan ansvarsförsäkring gällde väsentligen samma praxis. Om regresspraxis i särskilda fall av intresse för utredningen kan nämnas följande; exemplen avsåg situationer där inte regressöverenskommelse gällde. När den försäkrade egendomen var omhändertagen av företagare för yrkesmässig förvaring, transport, reparation eller annan behandling och skadan vållats med vanlig oaktsamhet, regressade man i allmänhet om företagaren var ansvarsförsäkrad; praxis varierade, när ansvarsförsäkring saknades. (Om sjö- och transportförsäkring, jfr nedan.) På liknande sätt regressade man normalt mot ansvarsförsäkrad entreprenör, när den försäkrade fastigheten skadats vid entreprenadarbeten på denna genom vanlig oaktsamhet, var entreprenören oförsäkrad, syntes praxis variera. Bolagen hade vidare skiftande inställning till regress mot oförsäkrad granne, då en försäkrad fastighet skadats genom verksamhet på grannens fastighet.

SOU 1975: 103 Försäkringsbolagens regresspraxis 61

I fråga om regress mot oförsäkrad leverantör av lös egendom som skadat den försäkrade - — egendomen m. a. o. vid produktansvar förekom också växlande praxis, dock med viss övervikt för regress. Regressrätt utövades i vissa bolag också mot oförsäkrad medkontrahent till den försäkrade, när medkontrahenten åtagit sig att oberoende av vållande svara för skadan. På åtskilliga håll syntes dock situationen ej ha fått aktualitet. Man brukar anse att huvudsakligen två motiv kan föranleda ett försäkringsbolag att anställa regresskrav, trots de nackdelar detta kan medföra t. ex. i fråga om kostnader och minskad goodwill: ekonomiska skäl och preventionsskäl. Bolagens inställning till betydelsen av dessa regressanledningar gick delvis isär. På de allra flesta håll regressade man av ekonomiska hänsyn åtminstone mot ansvarsförsäkringsgivare (om ej regressöverenskommelse hindrade det), stat och kommun, ofta också mot företagare som stod självrisk för skadeståndsansvar; i dessa fall beaktades helt naturligt regresskostnadens storlek i förhållande till kravet. Mot oförsäkrad privatperson regressade man synbarligen inte av ekonomiska motiv. I ett par bolag föreföll man benägen att utöva regressrätt väsentligen bara när ekonomiska skäl talade för detta, medan man på några andra håll, bl. a. från de utländska bolagens sida, inte ansåg sådana hänsyn spela någon roll inom nu aktuella försäkringsgrenar. Inom de lokala bolagen varierade också inställningen; flertalet regressade dock av ekonomiska skäl, varvid särskilt brandskador nämndes. Regress av preventionsskäl utövade de flesta bolag vid uppsåtliga brott av olika slag, ibland också vid mera allvarlig vårdslöshet; synpunkten tycktes spela förhållandevis mindre roll för de lokala bolagens del. Regresskostnaden hade här mindre vikt, men om möjligheterna till återbetalning bedömdes som ringa i förhållande till kostnaderna avstod man på flera håll i regel från återkrav. Som nämnt inskränkte många bolag regresskrav av preventiva skäl till ett belopp som framstod som rimligt med hänsyn till omständigheterna. Över huvud taget är det en återkommande synpunkt i många svar, att vid regress mot enskilda hänsyn tas även till betalningsförmågan. Preventionssynpunkten tycks ha en viss betydelse också när det inte var fråga om uppsåt eller ens grov vårdslöshet i vanlig mening. Detta illustreras av svaren på tre frågor om brandförsäkringens regress mot en entreprenör utan försäkringsskydd, vars folk vållar brandskada på ett hus vid entreprenadarbete. I ett fall hade arbetsledningen i sådan grad brustit i säkerhetsåtgärder att det för ledningen måste framstått som mycket sannolikt att skada skulle inträffa; i ett annat hade entreprenören använt en billigare arbetsmetod, som på längre sikt måste medföra större skaderisk än normalt använda metoder; i ett tredje berodde skadan på tillfällig ouppmärksamhet av en arbetare. Tendensen var klar att regressa i det första fallet (med några undantag); i det andra regressade också en majoritet av bolagen; i det tredje skiftade praxis i högre grad, även om en del bolag utövade regressrätt också här. — I detta sammanhang kan nämnas, att —— på särskild fråga till bolagen bl. a. fem större bolag ansåg frekvensen av skador beroende på brister i

62 Försäkringsbolagens regresspraxis SOU 1975: 103

försiktighetsmått och olämplig arbetsmetodik vara betydande, till synes närmast inom olika entreprenadbranscher. Bilförsäkring. Här bör särskilt beaktas den s. k. kollisionsöverenskommelsen mellan 16 bolag, bl. a. alla större. Den innebar i huvudsak, att vid ersättningar om högst 6 000 kr. bilkaskoförsäkringen i princip skall svara för halva ersättningen, trafik- och bilansvarsförsäkring på motsidan för andra hälften. - En internationell kollisionsöverenskommelse bygger på liknande principer men med mindre lägsta regressbelopp. I övrigt syntes läget i fråga om regresspraxis i stort sett likna vad som gällde vid sådan sakförsäkring som har omtalats ovan. En något mera markerad tendens tycktes möjligen framträda att regressa mot oförsäkrade ansvariga, även när inte koncessionsvillkoren påkallar detta. Ansvarsförsäkring. Här syntes i allmänhet bolagen förbehålla sig full regressrätt utom mot försäkringstagarens anställda och familjemedlemmar. Praxis torde väsentligen vara densamma som vid sakförsäkring i allmänhet. Olycksfallsförsäkring. Vid denna försäkringsform ansluter villkoren ofta till 25 § FAL. Också inom denna ram syntes regressrätten utövas mera återhållsamt, i huvudsak mot ansvars- och trafikförsäkring. (Jfr däremot 3.2 nedan om trygghetsförsäkring.) Sjö- och transportförsäkring. Praxis i dessa försäkringsgrenar hade delvis avvikande karaktär. Bolagen förbehöll sig alltid full regressrätt i villkoren. Ekonomiska synpunkter dominerade regressens utövning, och regresskostnaden hade i enlighet härmed väsentlig betydelse. Man regressade normalt mot försäkringsbolag, stat och kommun, men bara någon gång mot privatperson och småföretagare, och då om möjlighet fanns att få ut beloppet. Vid skada på transporterad egendom brukade regress anställas mot transportören även om han var oförsäkrad. Man var vidare benägen att regressa mot leverantör av skadebringande egendom av vållande. och mot medkontrahent som åtagit sig ansvar oberoende Regress enbart av preventiva skäl förekom vid uppsåtligt skadevållande och undantagsvis i andra fall. t. ex. då skadevållaren varit berusad. Det betonades emellertid från försäkringsgivarsidan att även den sedvanliga regressen vid vanligt vållande hade en preventiv effekt, vars ekonomiska betydelse var stor, om också svårmätbar. Luftfartsförsäkring. Enligt kompletterande uppgifter motsvarade regresspraxis i detta fall väsentligen vad som gällde vid sjöförsäkring; emellanåt, särskilt utomlands, förekom dock stora regresser också mot tillverkare av flygplan eller delar därav, alltid ytterst riktade mot en ansvarsförsäkring. Kreditförsäkring. Förhållandena var här helt speciella med hänsyn till riskens art. Regress utövades på grund av särskild förbindelse eller överlåtelse samt endast av ekonomiska skäl. Garantiförsäkring. Här förekom enligt kompletterande uppgifter regress regelmässigt mot förskingrare, däremot i praktiken knappast mot andra som kan tänkas svara för förskingringsskadan på grund av oaktsarnhet (t. ex. revisorer). Regressens betydelse. Som redan antytts framförde många bolag i sina

SOU 1975: 103 Försäkringsbolagens 63 regresspraxis

svar ganska bestämda uppfattningar om regressrättens betydelse från ekonomisk och ibland även från preventiv synpunkt. Dessa uttalanden synes i regel grundade på den bild bolaget i fråga erhållit genom sin allmänna erfarenhet på området, mera sällan på några konkreta undersökningar. Rörande regressens betydelse för premien inom sakförsäkring i allmänhet har sålunda fyra av de större bolagen antagit en viss effekt på längre sikt, men närmare kalkyler har bara anförts för sjö- och transportförsäkringens del; där uppgavs vissa bolag återvinna 5-6 % av ersatta belopp, andra upp till 15-20 %. Också regressens betydelse för möjligheten att återförsäkra risken ansågs vara stor inom dessa branscher; den skulle utgöra en förutsättning för återförsäkring på sedvanliga ekonomiska villkor. I övrigt gjorde bara enstaka bolag uttalanden i denna riktning. — Ett stort bolag betonade betydelsen för och premier återförsäkring vid ansvarsförsäkring, särskilt mot flyg- och produktansvar, att regresskrav mot försäkringen kunde förekomma, och även tre andra bolag ansåg denna risk påverka ansvarspremien. På dessa håll har man alltså tagit fasta på den belastning regresskraven utgjorde för den skadeståndsskyldiges del. I fråga om kostnaden att administrera regressrätten inom olika branscher betonade ett par större bolag att den låg mycket lågt; för sjöoch transportförsäkringens del kunde kostnaden dock bli betydande vid komplicerade ansvarsfrågor, särskilt utomlands. - Det kan här nämnas, att uppgifterna varierade från olika bolag rörande frekvensen av regresstalan vid domstol. Anspråk i brottmål syntes ganska vanliga, medan det verkade sällsynt att regresstalan förs som vanligt tvistemål. I samband med rundfrågan tillfrågades bolagen, om det var någon speciell synpunkt som de med ledning av sin erfarenhet ansåg ha väsentlig betydelse, när en lagändring utreddes i den riktning direktiven angav. En vanlig synpunkt i svaren var att regress av preventionsskäl alltjämt borde finnas. Särskilt nämndes sådana uppsåtliga brott som stöld och skadegörelse; några bolag betonade också vikten av återkrav vid skador vållade under alkoholpåverkan - vid rattfylleri och i andra sammanhang. Från flera håll framhölls speciellt att regressrätt mot företagare borde finnas för att motverka bristande säkerhetsåtgärder och liknande fusk av entreprenörer och tillverkare samt för att främja tecknandet av ansvarsförsäkring; i annat fall kunde man befara en ökad premiebelastning för sakförsäkringen. Rent ekonomiska skäl anfördes mindre ofta som argument för regressrättens bibehållande, frånsett beträffande sjö- och transportförsäkring. Även från de lokala bolagens sida betonades främst preventionssynpunkten. - Ett par bolag åberopade vidare den fördelen med regressrätt, att därigenom det slutliga ansvaret kom att läggas på sådana riskfyllda verksamheter som rätteligen borde bära kostnaderna för uppkomna skador. Ett stort bolag påpekade att dessa synpunkter skulle tillgodoses, om 25 § FAL gjordes tvingande. Rundfrågan avsåg också att inhämta vissa andra uppgifter från försäkringsbolagen; på dessa punkter blev den dock inte särskilt givande.

64 Försäkringsbolagens regresspraxis SOU 1975: 103

Vissa upplysningar om bolagens skaderegleringskostnader vid sakförsäkvar mindre - ofta ring resp. ansvarsförsäkring tydde på att kostnaderna betydligt mindre - vid den förra typen av försäkring, både i absoluta tal och i förhållande till skadekostnaden.

3.2 Senare utveckling

Under utredningens gång har kommittén inhämtat vissa ytterligare uppgifter om försäkringspraxis, framför allt genom kommitténs försäkringsexperter. Härav framgår bl. a. följande. Åtminstone i vissa bolag har man för avsikt att intensifiera regressverksamheten. Genom datateknik har möjligheterna ökat att effektivisera bevakning och inkassering av regressfordringar. Man lär också alltmer intressera sig för att framställa regresskrav vid vissa typer av skadefall där detta anses särskilt värdefullt från preventionssynpunkt eller av ekonomiska skäl. Exempel som nämns är skador på grund av felaktiga produkter och bristfälligt tillhandahållande av tjänster, förutsatt att den oaktsamhet som förekommit inte är av mera tillfälligt slag. Man menar här att det kan ha preventiv effekt också med regress mot ansvarsförsäkring. Åtgärder kan nämligen vidtas inom ramen för denna försäkringsform för att förebygga skador, t. ex. genom att säkerhetsföreskrifter ges eller att ändring sker i fråga om självrisk, premie eller försäkringsskyddets omfattning. Bl. a. vid produktansvarsförsäkring lär en kontinuerlig genomgång ske av riskerna vid försäkrade verksamheter, inte minst för att främja produktkontrollen; en sådan genomgång anses emellertid påkallad bara vid risker av en viss storleksgrad. I samband med detta ökade intresse för regress kombinerad med skadeförebyggande åtgärder på ansvarssidan har det uppstått ett behov att revidera gällande regressöverenskommelser mellan sakförsäkringsbolagen (se 3.1 ovan). Arbete på detta pågår. Sedan rundfrågan verkställdes har arbetsmarknadens trygghetsförsäkring vunnit ökad utbredning och sjukvårdshuvudmännens försäkring till förmån för skadade patienter (patientförsäkring) införts. Båda dessa försäkringar fyller funktionen att inte bara trygga de skadelidande utan också skydda försäkringstagarna mot skadeståndskrav. Ersättningen bestäms i båda fallen väsentligen enligt skadeståndsrättsliga regler. På försäkzingshåll betraktas försäkringarna också närmast som speciella typer av ansvarsförsäkringar. Vad trygghetsförsäkringen angår konstruerades den ursprungligen som en försäkring av en arbetsgivares åtagande ikollektivavtal att ersätta sina anställda oberoende av vållande för skador som de tillfogades i arbetet. Detta framträder dock inte klart i de nu gängse villkoren, enligt vilka arbetsgivaren i kollektivavtal åtar sig att teckna trygghetsförsäkring för sina anställda; försäkringen kan också avse andra anställda omfattade av kollektivavtal vari arbetsgivare åtagit sig att teckna trygghetsförsäkring. En klausul i villkoren föreskriver att den skadelidande är skyldig att till försäkringsgivaren överlåta rätt till sådan ersättning från annan än arbetsgivaren som utgår enligt skadeståndsrättsliga regler.

SOU 1975: 103 Försäkringsbolagens 65 regresspraxis

Patientförsäkringen avser ett åtagande av försäkringstagaren — sjukvårdshuvudmannen - att utge ersättning för skada som drabbar patient i samband med under huvudmannaskapet bedriven hälso- och sjukvård; enligt villkoren inträder huvudmannen som utgett ersättning i den skadelidandes rätt till skadestånd. Det är detta åtagande av sjukvårdshuvudmannen som försäkras genom patientförsäkringen, vilken har full regressrätt enligt villkoren. Karaktären av ansvarsförsäkring framträder på detta sätt tydligare vid denna försäkringsform. Regressrätten anses på försäkxingshåll ha stor betydelse vid trygghetsförsäkring; några närmare uppgifter om dess omfattning har dock inte kunnat erhållas. Rörande patientförsäkringens regress är det för tidigt att göra några uttalanden.

SOU 1975: 103

4 Allmänt om och skadestånd vid regressrätt

sakförsäkring

4. l Utgångsläget

Skadeståndskommitténs utredningsuppdrag i återstående del kan, istora drag, sägas avse det allmänna problemet om förhållandet mellan skadeförsäkring och skadestånd. De flesta typerna av skadeförsäkring avser försäkring på egendom (sakförsäkring); exempel utgör brandförsäkring, vagnskadeförsäkring på bilar, vattenledningsförsäkring, stöldförsäkring, maskinförsäkring och kaskoförsäkring på fartyg. Här skall till en början behandlas förhållandet mellan sakförsäkring och skadeståndsansvaret för egendomsskada. I senare avsnitt (8, 9) diskuteras frågorna om förhållandet mellan andra typer av skadeförsäkring, framför allt ansvarsförsäkring, och skadeståndsansvar för skador av olika slag. Vidare skall (under 10) tas upp vissa problem rörande regressrätt vid personförsäkring som kommittén inte har behandlat i tidigare betänkanden. Slutligen (under ll) behandlas regress från den nya typ av trafikförsäkring som föreskrivs i den föreslagna trafikskadelagen.

Kommittén vill redan nu anmärka att den här och i fortsättningen i allmänhet i enlighet med ett vanligt språkbruk använder termen ”sakförsäkring” för att beteckna försäkring mot faran att viss egendom skadas eller går förlorad; .häri ingår sålunda varken ansvarsförsäkring eller

andra försäkringar mot förmögenhetsförlust

Skadeståndsskyldigheten för egendomsskada följer traditionellt istort sett samma regler som skyldigheten att ersätta skada på person. Enligt SkL inträder sålunda ansvar under samma förutsättningar i båda fallen (se särskilt 2: l, 3:1 och 3: 2 SkL), och detsamma gäller mestadels enligt annan skadeståndsrättslig lagstiftning. Utvecklingen har under senare år i stort sett gått mot en skärpning av skadeståndsansvaret på olika områden, och här har reglerna om person- och sakskada i allmänhet följts åt. - l fråga om bestämmande av skadestånd tillämpas däremot helt naturligt delvis skilda regler (se 5 kap. SkL). Detsamma gäller vid medvållande (6: 1). Vidare kan skadeståndsansvaret för sakskada i visst fall begränsas på ‘ Iden föreslagna laggrund av en föreliggande försäkring. 25 § l st. FAL föreskriveratt om texten används däremot försäkringsgivaren i följd av skadeförsäkring utgivit i skadeersättning uttrycket försäkring på som försäkringshavaren att som skadestånd utkräva av egendom, av skäl som belopp ägt rätt anges senare (13.2). Jfr annan, försäkringsgivaren inträder i rätten mot den andre, där denne om terminologin l-lellner, uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet framkallat försäkringsfallet eller Försäkringsrätt s. 56.

SOU 1975: 103 68 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring

också enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd, vare sig han är vållande till skadan eller ej. Sådan rätt till återkrav föreligger dock inte mot den som enligt 3: l eller 3: 2 SkL svarar för skadan uteslutande på grund av annans vållande. Denna regel får sin främsta betydelse just vid sakförsäkring. Vid personförsäkring är regressrätten betydligt mera inskränkt (se 25 § 2 st. och nedan 10.1). Det framgår av det sagda att skadeståndsansvaret särskilt för sakskada inskränks i betydande grad, när skadan ersätts av försäkring. Emellertid är de nu berörda reglerna dispositiva, och i försäkringsvillkoren sker ofta awikelse från dem genom att försäkringsgivaren förbehåller sig full regressrätt. En inskränkning i regressråtten, som inte försäkringsbolaget kan komma ifrån på detta vis, framgår däremot av den särskilda för sakskada i 3: 6 SkL. Enligt denna bestämmelse kan jämkningsregeln ansvaret enligt 3: l och 3: 2 SkL jämkas efter skälighet med hänsyn till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter. Av motiven till regeln framgår dock att jämkning bara skall ske i speciella fall, främst vid stora skador (se ovan 1.7). i 25 § FAL påverkar också principerna för skadeståndets Regleringen bestämmande, när försäkringsersättning utgår i anledning av skadefallet. Vid sakskador avräknas belopp, som den försäkrade uppburit i ersättning från sakförsäkringen, från det skadestånd han är berättigad till. Han kan inte få samma förlust ersatt från både försäkringen och den skadeståndsskyldige, något som i viss utsträckning är möjligt vid personskada (jfr nedan 10.1). hindrar dock den skadelidande från att vid Ingenting sakskada kräva fullt skadestånd istället för att utnyttja sin sakförsäkring. Försäkringen påverkar då inte heller här i något avseende skadeståndet. Enligt det sagda är särskilda regler om skadestånd för sakskada tillämpliga endast i vissa speciella hänseenden; i stort sett gäller samma principer som vid personskada. Meningen är emellertid att denna relativa likformighet i reglerna inte skall bestå i fortsättningen. Enligt de reformplaner för skadeståndsrätten som kommit till uttryck först i en principdiskussion av departementschefen i propositionen (1972: 5) med förslag till skadeståndslag och senare i flera utredningsdirektiv skall man i fortsättningen på både person- och sakskadeområdet vara återhållsam med att vidareutveckla skadeståndsrätten genom att skärpa skadeståndsansvar och i stället eftersträva att försäkring, som direkt skyddar den skadelidande mot skada, vinner ökad utbredning. Försäkring skall, kan man säga, i viss omfattning ersätta skadeståndet. Dessa strävanden skall inte på samma sätt vid person- som vid sakskada. Vad genomföras personskada angår innebär 1975 års reformer i SkL att bl. a. sjuk- och olycksfallsförsäkring i vissa fall kommit att träda i skadeståndets ställe; samma förlust kan här inte ersättas genom både försäkring och skadestånd (jfr 5: 3 SkL). Det är dock ett ganska begränsat steg som lagstiftaren här har tagit i den avsedda riktningen. För sakskadornas del framgår av de förut återgivna kommittédirektiven att man siktar till mera långtgående lagreformer i detta syfte, bl. a. genom att blotta möjligheten till försäkringsskydd skall kunna medföra en reduktion av skadeståndet. I detta sammanhang har det särskilt intresse att ta del av de

soU 1975; 103 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring 69

synpunkter som departementschefen anförde i principdiskussionen om

skadeståndsrättens framtida utveckling? I hans anförande,

där bara några huvudtankar skall återges, konstaterade han inledningsvis att målet för reformarbetet inom skadeståndsrätten är att tillskapa ett regelsystem för fördelning av de ekonomiska förlusterna vid skadefall som tillgodoser allmänt erkända krav på social rättvisa och trygghet och leder till det mest rationella utnyttjandet av samhällets och enskildas ekonomiska resurser, samtidigt som reglerna bör främja strävandena att förebygga skada och nedbringa antalet skadefall. l fråga om personskador var enligt hans mening den traditionella skadeståndsrätten ett ofullkomligt sätt att uppnå dessa mål. I stället för att utvidga ansvaret borde man försöka utveckla och förstärka olika försäkringsanordningar på den skadelidandes sida. - Också när det gällde sakskador framhöll departementschefen, att direkt försäkring på de skadelidandes sida är ett ersättningssystem som från de flesta synpunkter är överlägset det skadeståndsrättsliga systemet. Man borde även här vara återhållsam med att vidareutveckla skadeståndsrätten genom nya regler om skärpt ansvar. I stället skulle man eftersträva att sakförsäkring vinner ökad utbredning och att de försäkringsrättsliga reglerna utformas så att sociala rättvise- och trygghetssynpunkter tillgodoses utan att intresset att förebygga skador eftersätts. Samtidigt måste beaktas att tillgängliga resurser utnyttjas på ett rationellt sätt och att sakförsäkringens administration blir smidig och så billig som möjligt. Enligt vad departementschefen anförde, fanns redan att möjligheter genom Sakförsäkringar av olika slag skydda mot flertalet av sig skaderiskerna för egendom, och dessa möjligheter utnyttjades i en stadigt ökande omfattning. Från samhällets sida borde man verka för en fortsatt utveckling i denna riktning. Målet borde vara en så hög procentuell täckning genom sakförsäkring av praktiskt betydelsefulla skaderisker att man från sociala och nationalekonomiska inte synpunkter behövde nämnvärt bekymra sig för de sakskador som inte ersätts genom sakförsäkring. Det gällde att stimulera till tecknandet av sådan försäkring bl. a. genom en intensivare upplysningsverksamhet. Vidare borde reformer ske av försäkringslagstiftningen för att stärka försäkringstagarnas ställning. Vissa effekter torde enligt kunna departementschefen uppnås också genom skadeståndsrättsliga reformer. Bl. a. risken för skador som i trafiken tillfogas olika slag av transportmedel bilar, järnvägståg, fartyg, luftfartyg - var i särskild grad ägnad att täckas genom sakförsäkring, och en underlåtenhet att skaffa försäkringsskydd mot sådana skaderisker kunde utan betänkligheter tilläggas konsekvenser. skadeståndsrättsliga Genom att begränsa eller kanske t. o. m. utesluta rätten att av andra trafikanter kräva skadestånd för sådana skador kunde lagstiftaren ge uttryck för tanken att skaderiskerna skulle täckas genom sakförsäkring. Departementschefen hänvisade här till den kanalisationsprincip som kommit till uttryck bl. a. i atomansvarighetslagens om att regler skyldighet att utge ersättning för atomskada på egendom inom en atomanläggning, som är avsedd att användas i förbindelse med anläggningen, bara kan åläggas fysisk person som vållat skadan uppsåtligen ‘Prop. 1972:5s. 78 ff.

Allmänt vid sakförsäkring SOU 1975: 103 70 om regressrätt och skadestånd

varigenom de skadelidande i (12 § l st. och 14 § l st.). En sådan princip, tvingas att skydda sina intressen genom sakförsäkring med lika praktiken regressrätt för försäkringsgivaren, kunde sannolikt med fördel begränsad utsträckas till att gälla också vissa andra skaderisker. Departementschefen betonade emellertid att de antydda reformerna av skadeersättningssystemet till stor del måste åstadkommas på frivillighetens väg och att det under lång tid framöver kommer att finnas luckor i försäkringssystemet där skadeståndsreglema spelar en viktig roll. Dessa tankegångar återkom i departementschefens diskussion av frågan

om försäkringsgivares regressrätt.] Han framförde här synpunkter lik-

nande dem som kom till uttryck i de återgivna kommittédirektiven och yttrade bl. a.: Om man utgår från det synsätt på skadeförsäkringens funktion som departementschefen tidigare hade utvecklat, borde den utgångspunkten vara att skadeförsäkringsgivare över huvud principiella inte skall ha någon regressrätt. Speciella förhållanden inom vissa taget skadeförsäkringsgrenar kunde visserligen motivera avsteg från en sådan princip, men tydligen skulle en oinskränkt regressrätt vid uppsåt eller och vid rent strikt ansvar inte vara väl förenlig med grov vårdslöshet tanken att ersättningsfrågorna vid person- eller sakskada så långt möjligt bör lösas genom försäkringsanordningar på de skadelidandes sida. De nu i sammandrag återgivna uttalandena utgör enligt skadeståndskommitténs mening en komplettering av kommitténs direktiv, som bör tillmätas stor betydelse vid utredningsarbetet. I sammanhanget bör också erinras om de uttalanden om regressrätten som departementschefen gjorde vid tillkomsten avjämkningsregeln i 3: 6 SkL (se 1.7 ovan).

4.2 Inledande anmärkningar om regressrätten

Som framgår av det sagda innebär 25§ FAL en ganska långtgående inskränkning av regressrätten. Vid ansvar som grundas på den ansvariges egen oaktsamhet eller på de allmänna reglerna om principalansvar saknar enligt bestämmelsen försäkringsgivaren även vid skadeförsäkring rätt till återkrav, utom i de sällsynta fall där den ansvariges oaktsamhet betraktas som grov. Regressrätten vid strikt ansvar enligt lag” hade en relativt räckvidd vid lagstiftningens tillkomst. Senare har dock begränsad regressrätt på sådan grund fått ökad betydelse genom ny speciallagstiftning och, i någon mån, genom att området för strikt ansvar utan lagstöd genom rättspraxis. Hur långt egentligen rätten till återkrav utvidgats enligt 25 § går i dessa fall är emellertid delvis ovisst; bl. a. gäller detta möjligheten till regress i kontraktförhållanden.: Skälen för lagens reglering av regressrätten är ganska oklara. Synpunkten, att försäkringstagaren i en del fall har intresse av att inte återkrav sker, tycks ha spelat en viss roll, liksom tanken att vissa farliga verksamheter skall bära de skador de åstadkommer (se 1.1 ovan). ‘ Prop. 1972:5 s. 108 f. När 25 § under departementsbehandlingen av förslaget gjordes disposi- 1 tiv utgick man från att något missbruk av denna avtalsfrihet inte behövde Jfr Hellner, Regressrätt s. 110 ff. befaras. Det är emellertid ovisst om man då förutsåg i vilken utsträckning

SOU 1975: 103 om regressrätt och skadestånd Allmänt vid sakförsäkring 71

försäkringsbolagen i villkoren skulle förbehålla sig regressrätt. Vid skadeförsäkring är numera det normala att försäkringsvillkoren innehåller ett förbehåll om full rätt till återkrav, med undantag för fall där vissa närstående till försäkringstagaren svarar för skadan. En del villkor följer dock alltjämt 25 §. Paragrafens reglering har dessutom praktisk betydelse genom att en regressöverenskommelse som gäller mellan flertalet skadeförsäkringsbolag anknyter till den. överenskommelsen innebär att sakförsäkringsgivare i princip inte framställer anspråk mot ansvarsförsäkring, om inte förutsättningarna för återkrav i 25 § är uppfyllda. Regressrätten går på detta sätt delvis betydligt längre än från början varit avsikten. Till bilden hör emellertid också att bolagen utövar sin rätt ganska återhållsamt, inte bara när regressöverenskommelser gäller utan också annars. Den undersökning av regresspraxis som kommittén företog hösten 1972 (se 3.1 ovan) tyder sålunda på att regress mot privatpersoner utan ansvarsförsäkring förekommer sällan och närmast i fall av allvarligt vållande. I övrigt synes man regressa mot ansvars- och trafikförsäkring, när inte detta hindras av regressöverenskommelser, mot staten och kommun samt mot större företag utan ansvarsförsäkring, däremot mindre ofta mot oförsäkrade småföretagare. De synpunkter som bestämmer regressrättens utövning är till stor del av ekonomiskt slag: bolagen regressar där det anses lönsamt. I viss mån synes preventionshänsyn inverka; regressrätt kan utövas också när det inte betalar sig, ifall bolaget finner det angeläget med en reaktion på skadevållarens uppsåt eller allvarliga oaktsamhet. I synnerhet gäller detta om det förekommit ett oförsvarligt risktagande i yrkesmässig verksamhet. En synpunkt som spelar en roll bl. a. för flera regressöverenskommelsers utformning är den vid FAL: s tillkomst aktuella tanken, att vissa skador bör bäras av den mer eller mindre farliga verksamhet som orsakar dem. Härvid synes man över lag anse den omständigheten, att den som driver en verksamhet har strikt ansvar, också vara ett stöd för att den bör svara för skadan. Någon åtskillnad görs knappast mellan olika typer av sådana verksamheter, i vart fall inte när skadeståndet omfattas av ansvarsförsäkring. När sådan försäkring saknas, lär man däremot vara mera benägen att regressa ju större den ansvariges resurser fir.‘ Det finns inte något som tyder på att kommitténs undersökning av regresspraxis, vilken bygger på uppgifter av försäkringsbolagen själva, skulle ge en missvisande bild av läget, även om man på några håll synes ha skärpt sin inställning efter det undersökningen företagits (jfr 3.2 ovan). Något missbruk av försäkringsbolagens regressmöjligheter har inte påtalats hos tillsynsmyndigheten, veterligen inte heller i den offentliga debatten. Däremot framgår av den gjorda undersökningen att praxis i viss utsträckning varierar i de olika bolagen, fast huvudtendenserna är desamma. Från lagstiftarhåll har man redan tidigare visat intresse för att inskränka regressrätten. 1958 års förslag, vilket inte ledde till lagstiftning, gick ut på en sådan ändring i gällande rätt. När återkrav gjordes gällande 1 Jfr Henne! i Skada_ mot den som inte själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet sténdmmsfiga Spörsmål framkallat försäkringsfallet, skulle rätten efter omständigheterna kunna s. 32 ff, särskilt s. 48 f.

72 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakfärsäkring SOU 1975: 103

bestämma att återkravet skulle bortfalla eller .nedsättas, om det ansågs kunna ske utan åsidosättande av försäkringsmässiga hänsyn; regeln avsågs vara tvingande. —- Bestämmelsen i 3:6 SkL, att arbetsgivares och det allmännas ansvar för sakskada enligt 3: 1 och 3: 2 kan jämkas på grund av föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheter, ger också ett klart uttryck för denna tanke. Enligt motiven innebär bestämmelsen bl. a. att sakförsäkringen i princip skall kunna regressa endast när den skadeståndsskyldige har ansvarsförsäkring, är självförsäkrare eller annars borde ha

tecknat sådan försäkring) Det är alltså delvis fråga om en längre gående

inskränkning i regressrätten än den som stadgas i FAL; inskränkningen gäller också när försäkringsgivaren förbehållit sig full regressrätt. En sådan regel har ansetts vara på sin plats när den ansvarige inte själv har vållat den skada som försäkringen har ersatt. Regeln bygger på den i motiven utvecklade ståndpunkten att ersättningsproblemen vid bl. a. sakskador till väsentlig del bör lösas genom ersättningsanordningar på den skadelidandes sida, inte genom skadeståndsregler. Kommitténs direktiv förutser ännu ett steg i denna riktning. Regressrätten vid skadeförsäkring bör enligt direktiven begränsas betydligt mer än vad som följer av 25 § FAL. Utgångspunkten skall vara ett regresskrav tillåts bara när detta kan anses nödvändigt av tungt vägande ekonomiska hänsyn eller andra särskilda skäl. Direktiven ger inte stöd för att ansvar på grund av eget vållande skulle sättas i någon särställning, som fallet är 3: 6 SkL. - för direktivens enligt Motiveringen ståndpunkt synes huvudsakligen vara den nyss nämnda principinställningen till ersättningsfrågornas lösning.

4.3 Skäl för en reform av regressreglerna

Av det sagda framgår att rättsläget i fråga om försäkringsgivares regressrätt inte stämmer med vad som förutsattes vid försäkringsavtalslagens tillkomst. Däremot kan försäkringsbolagens praxis i allmänhet anses ganska väl förenlig med tankegångarna bakom 25 §; man utnyttjar inte de möjligheter till återkrav som försäkringsvillkoren ger. Det finns ingen anledning att sätta i fråga försäkringsbolagens goda vilja att också i fortsättningen använda sina regressmöjligheter enligt villkoren med urskillning, under beaktande av sociala hänsyn och billighetssynpunkter av olika slag. Men detta utgör inte någon säker garanti för att försäkringspraxis också i fortsättningen skall följa dessa linjer. Ett ändrat ekonomiskt läge för försäkringsväsendet kan leda till en skärpt hållning mot de skadeståndsskyldiga. Datatekniken lär ha gett försäkringsgivarna möjlighet att driva sin regressverksamhet på ett sätt som från ekonomisk synpunkt är mera rationellt och samtidigt är mera effektivt. Redan under den korta tid som förflutit sedan kommittén

företog sin undersökning av regresspraxis har man kunnat konstatera ett

ökat intresse hos vissa bolag för regress särskilt från sakförsäkringens sida (jfr 3.2 ovan); bl. a. pågår arbete för att revidera den gällande Prop. 1972:5 s. .232 ff, 536 ff. Se även 1.7 ovan. regressöverenskommelsen på sakförsäkringens område. Det är angeläget

SOU 1975: 103 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring 73

att få denna utveckling under kontroll. finns också att Möjligheten utländska försäkringsgivare, som etablerar sig på den svenska marknaden, har en helt annan inställning till återkrav än de svenska. Det måste vidare anses som en avsevärd brist att ingen verklig enhetlighet råder mellan bolagen i fråga om regressrättens utövning. Har den skadelidande otur, drabbas han av regressanspråk i situationer där en annan försäkringsgivare skulle ha avskrivit kravet. kommitténs Enligt mening är det önskvärt att risken för att ådra sig regressansvar bättre kan förutses och att man undviker slumpmässiga resultat, som beror av vilket bolag som råkar ha försäkrat den skadade - Samma egendomen. resonemang är giltigt också när egendom ägs av staten eller i annat fall visar sig vara oförsäkrad, kanske mot all förväntan. En översyn av regressreglerna påkallas inte minst av de förändringar som har skett inom försäkringsväsendet under de närmare 50 år som gått sedan 25 § fick sin väsentliga utformning. De ekonomiska förutsättningarna för försäkringsbolagens verksamhet är i dag helt andra, särskilt med hänsyn till försäkringsteknikens utveckling och den starka tendensen till koncentration av försäkringsverksamheten i landet. Också inom skadeståndsrätten har situationen ändrats. väsentligt Det viktigaste är väl här knappast den lagstiftning som tillkommit sedan 1920-talet, om också avsevärda reformer genomförts bl. a. genom SkL år 1972. Vad som framför allt bör uppmärksammas är de nya värderingar som i dag dominerar diskussionen på området och ligger bakom de senaste årens reformarbete. Särskilt skall här erinras om de nyss berörda principuttalanden som chefen för justitiedepartementet gjorde i propositionen med förslag till SkL. Förhållandet mellan skadestånd och försäkring numera den centrala utgör frågan när det gäller att reglera rätten till ersättning för uppkommande person- och sakskador. Det är inte tillfredsställande att ett så betydelsefullt inslag i ersättningssystemet som bestämmelsen om försäkringsgivares regressrätt skall utgå från samhällsförhållanden och värderingar som i dag till stora delar mist sin aktualitet, helst som motiven till 25 § knappast tyder på att bestämmelserna vid sin tillkomst ägnades den uppmärksamhet som deras principiella betydelse hade påkallat. Som framgår av det föregående är både lagens reglering och skälen härför ganska oklara.) Det sagda utgör enligt kommitténs åsikt vägande skäl att ompröva nuvarande grundsatser om försäkringsgivarens regressrätt.

4.4 Allmänt om skadestándsansvaret vid sakskada

Frågan om regressrättens utformning vid sakförsäkring är, som redan antytts, en del av det större problemet hur över huvud taget ersättningssystemet för inträffande sakskador bör vara ordnat. Även om dessa skador inte utgör samma stora sociala problem som personskadoma, står ‘ Jfr 1.1 ovan och även det klart att de har avsevärd ekonomisk betydelse i samhället, och de kan diskussionen av rationaliibland drabba - teten i gränsdragningen enägaren till skadad egendom företagare och privatperso- - ligt 25 § i Hellner, Regressner mycket hårt. Också för man kan tredje de få olyckliga rätt s. 216 ff.

74 Allmänt SOU 1975: 103 om regressrzitt och skadestånd vid sakförsäkring

konsekvenser, t. ex. när anställda måste permitteras i ett företag vars lokaler eller maskiner brandskadats eller när hyresgäster i ett nedbrunnet bostadshus ställs utan tak över huvudet. Från samhällsekonomisk är det väsentligt att mera betydande sakskador normalt inte i synpunkt sin helhet drabbar ägaren (och andra enskilda intressenter på skadelidarsidan). Risken bör om möjligt slås ut på ett större kollektiv. Det är önskvärt att försäkring i så stor utsträckning som möjligt tecknas på och att försäkringen i möjlig mån täcker de förluster en egendom eventuell egendomsskada kan medföra. övervägande antalet sakskador lär inträffa utan att någon är skadeståndsansvarig för ägarens förlust. För det mesta beror skadan på andra omständigheter än vållande hos någon utomstående person eller farlig verksamhet som någon annan bedriver, och även när skadan har vållats av att tredje man kan det hända att denne är okänd eller så klart oförmögen ersätta skador att det vore meningslöst att kräva honom på skadestånd. I dessa situationer är sakförsäkring i regel det enda sättet att fördela risken händer. Undantagsvis är dock självförsäkring möjlig, dvs. på många egendomens ägare avstår från att skydda sig genom försäkring, eftersom han själv har så omfattande verksamhet och sådana resurser att risken för utan svårighet kan utjämnas inom hans verksamhet, egendomsskador utan att han behöver samverka med andra som hotas av liknande skador. Bl. a. staten och vissa stora kommuner underlåter att försäkra sig av sådana skäl. Vid en del sakskador kan dock skadeståndskrav framställas mot annan, som har möjlighet att ersätta skadan. Det är då som frågan uppkommer, om regressrätt från en föreliggande sakförsäkring skall tillåtas. För den händelse den skadeståndsansvarige saknar ansvarsförsäkring, som täcker hans skadeståndsskyldighet, och inte heller är självförsäkrare, innebär regresskrav från sakförsäkringen att skadan flyttas från ett kollektiv på skadelidarsidan - kretsen av försäkringstagare som har försäkrat sig mot motsvarande skaderisk - över på den skadeståndsskyldige. Brandförsäkringsbolaget regressar t. ex. mot en oförsäkrad privatperson, som genom oförsiktighet. vid rökning vållat en skogsbrand. Därigenom omintetgörs den rislcfördelning som sakförsäkringen annars åstadkommer, och skadan drabbar i sista hand en enskild. Ur de nu antydda perspektiven kan detta ofta verka betänkligt. En annan sak är att, som senare skall utvecklas, andra argument kan tala för att skadan slutligen bör bäras av den skadeståndsskyldige, i varje fall om denne har gjort sig skyldig till mera allvarligt vållande. I dagens samhälle är emellertid det långt vanligaste att den skadeinte själv behöver betala skadeståndet. Det stora flertalet ståndsansvarige företagare och kanske 85 % av landets alla privatpersoner är skyddade av som visserligen inte täcker alla sorters sakskador men ansvarsförsäkring, i övervägande antalet fall där han kan bli ändå skyddar den försäkrade ersättningsskyldig för skada på egendom. l detta fall uppnås alltså den önskade spridningen av risken genom försäkring på den skadeståndsskylkan synas medföra ungefär liknande fördelar som en diges sida. Detta riskfördelning med sakförsäkringens hjälp, i varje fall om ansvarsförsäk-

SOU 1975: 103 Allmänt om regressrdtt och skadestånd vid sakförsäkring 75

ringen är förenad med ett strängt skadeståndsansvar. En motsvarande effekt som med ansvarsförsäkring kan åstadkommas genom självförsäkring på den skadeståndsskyldiges sida, t. ex. vid strikt skadeståndsansvar för staten vid viss farlig verksamhet. När man tar ställning till den principiella frågan, hur ersättningssystemet för sakskador bör utformas, är det nödvändigt att göra en jämförelse mellan dessa två sätt att fördela risker. Frågan blir om man i första hand bör eftersträva en riskfördelning på de skadelidandes sida eller om man bör skärpa skadeståndsansvaret samtidigt som ansvarsförsäkring främjas. Eventuellt kan en kombination tänkas. Enligt det traditionella synsättet betonas värdet av ett strängt skadeståndsansvar, som skall stimulera till ansvarsförsäkring; det är alltså den senare metoden som föredras. Ett sådant resonemang ligger bakom flertalet av de lagar om utvidgad skadeståndsskyldighet vid vissa verksamheter som tillkommit under detta århundrade - låt vara att sakskador mera sällan kommit i förgrunden i lagarnas förarbeten (jfr nedan 5.1). I departementschefens uttalanden i propositionen med förslag till SkL, liksom i direktiven bl. a. till skadeståndskommittén, utvecklas däremot tanken att den principiellt önskvärda ordningen är en försäkring som omedelbart skyddar den skadelidande och att skadan då, utom i särskilda fall, också bör stanna på dennes sida. Ett delvis liknande betraktelsesätt framträder också i 1975 års lagstiftning om skadestånd för personskada, när det gäller regleringen av vissa samordningsförmåner (se 5: 3 SkL). Enligt kommitténs mening går det knappast att generellt besvara frågan, var risken för sakskador lämpligen bör placeras. Vissa verksamheter särskilt av mera farligt slag torde böra bära de sakskador som de orsakar, oavsett om skadorna täcks av sakförsäkring. Ett typiskt exempel på fall, där det är motiverat att lägga risken på ansvarssidan för att sedan fördela den med försäkringens hjälp, ger regleringen av ansvaret för atomskada enligt atomansvarighetslagen. Förhållandena vid olika verksamheter av denna typ skall diskuteras ingående i ett senare sammanhang (nedan under 5). l andra situationer, bl. a. vid sjöförsäkring, framstår regressrätten som en del av ett komplicerat system varigenom förlusten leds till olika försäkringar (eller eventuellt oförsäkrade parter); ingrepp i denna ordning bör göras med stor försiktighet (jfr 4.6 nedan). Bortsett från sådana fall anser emellertid kommittén vägande skäl kunna anföras för att främst gynna sakförsäkringen och låta en riskfördelning vid sakskador i princip ske på skadelidarsidan. I regel är det onekligen ägaren av skadehotad egendom som bäst kan bedöma behovet av att försäkra denna. Risken lär i de allra flesta fall vara lättare att försäkringstekniskt kalkylera, när det är ägaren som tar försäkringen än när ansvarsförsäkring tecknas av den som kan bli ersättningsskyldig för skadan. Vissa typer av sakskada täcks över huvud taget inte av ordinär ansvarsförsäkring, t. ex. en del skador i kontraktsförhållanden, och det är ovisst i vad mån försäkringstekniska möjligheter finns att utvidga ansvarsförsäkringens skydd på dessa punkter. Det bör också framhållas att skaderegleringen är långt enklare vid sakförsäkring än vid ansvarsför-

76 Allmänt om regressrátt och skadestånd vid sakförsäkring SOU 1975: 103

säkring, där man inte bara måste fastställa skadans storlek utan också måste pröva om förutsättningar finns för ett skadeståndsansvar. Det synes uppenbart att den skadelidande snabbare kan komma till sin rätti det förra fallet, och risken för dyrbara processer blir långt mindre. Uppgifter från försäkringsbolagen tyder också på att skadebehandlingen ställer sig mera kostsam vid ansvarsförsäkring, även om det inte är fråga om någon mera betydande skillnad. Härtill kommer den redan berörda fördelen med att lägga risken på den skadelidandes sida, att man då uppmuntrar till sakförsäkring, vilken täcker också sådana fall där skada inträffar utan att skadeståndskrav blir aktuella. Det är visserligen troligt att flertalet ägare av dyrbar egendom ser till att denna är försäkrad, oavsett vilka regler om skadestånd och regressrätt som kan tänkas bli tillämpliga, ifall egendomen skadas. Man bör dock inte bortse från att åtminstone i gränsfall lagstiftarens inställning på denna punkt kan påverka allmänhetens handlande (se nedan 6.2). I de flesta fall lär man heller inte kunna invända att det skulle innebära någon mera allvarlig nackdel för företagare eller privatpersoner på skadelidarsidan, att skadan skulle stanna på deras försäkring. Utom vid speciella försäkringstyper synes det nämligen knappast påverka försäkringspremien på egendom om regressrätt utövas endast i begränsad utsträckning (se ovan 3.1). Det tyngst vägande argumentet för att skadeståndsskyldigheten för sakskador borde utvidgas eller åtminstone upprätthållas i nuvarande utsträckning torde anses vara, att man av preventions- och rättviseskäl borde lägga risken på den som vållat skadan, dennes arbetsgivare (jfr 3: 1 SkL) eller den farliga verksamhet som orsakat denna. Det kan inte bestridas att detta i särskilda fall kan vara en anledning att behålla full regressrätt (se härom 4.7 nedan). Flera faktorer minskar emellertid vikten av dessa argument. Vid diskussionen om skadeståndets och regressrättens värde från preventionssynpunkt finns det till en början skäl att erinra om att man brukar tala om en skadeståndsregels preventiva effekt i två, ibland tre olika sammanhang. Regeln kan i det individuella fallet tänkas avhålla någon från att visa oaktsamhet med annans person eller egendom. Den kan också verka allmänt uppfostrande--och moralbildande genom att

inskärpa att oaktsamhet är något förkastligt, som kan få allvarliga följder,

och därför bör undvikas. Slutligen talar man numera också om s. k. ekonomisk prevention, som närmast innebär att den som hotas av skadeståndsansvar därigenom påverkas att inrätta sin verksamhet så att

skador inte uppkommen] Det kan vara besvärligt att avgöra i vilken av

dessa bemärkelser uttrycket prevention används i den allmänna debatten. Argumentet kan f. ö. många gånger vara svårt att hålla isär från synpunkten att det allmänt sett vore stötande och skulle anses orättvist på många håll, om inte ett allvarligt vållande medförde kännbara ekonomiska konsekvenser för skadevållaren. Liksom annars, när frågan om skadeståndsprevention kommer upp, Se härom Hellner, Skadeståndsrätt 2.1. försvåras en diskussion också av den ovisshet som råder om reglernas

SOU 1975: 103 Allmänt om regressrátt och skadestånd vid sakförsäkring 77

verkningar i det ena eller andra av dessa hänseenden. Några vetenskapliga undersökningar av intresse belyser inte dessa frågor. Det kan anmärkas att den rättssociologiska undersökning av skadeståndets verkningar bl. a. i

preventivt avseende som föreslagits av en särskild utredningsman ännu

inte påbörjats och, om den alls kommer till stånd, kan väntas ta avsevärd tid i anspråk. På försäkringshåll har man ibland med ledning av sin erfarenhet ansett sig kunna göra ganska bestämda uttalanden om bl. a. regressrättens preventiva effekt, men inte heller här tycks man kunna åberopa mer än närmast intuitiva bedömningar, byggda på ett relativt begränsat erfarenhetsmaterial. En ytterligare komplicerande omständighet är den inverkan en föreliggande ansvarsförsäkring kan ha på den preventiva effekten av en skadestånds- eller regressregel. Ifall är beredda att försäkringsbolagen meddela ansvarsförsäkring som täcker egendomsskador i det aktuella fallet, kan man tvivla på att möjligheten till skadestånds- eller regresskrav har någon nämnvärd betydelse vare sig i det individuella fallet eller från moralbildande synpunkt. Om någon ekonomisk prevention föreligger beror närmast på ansvarsförsäkringsgivarnas inställning till säkerhetsföreskrifter och till deras premiesättning i olika situationer. Vid de överläggningar kommittén haft med sina experter har framhållits från försäkringshåll att man bl. a. på grund av datateknikens utbyggnad kan vänta en expansion av den skadeförebyggande verksamheten vid ansvarsförsäkring. Också från kommitténs synpunkt skulle detta utan tvivel ha stort värde, men man kan sätta i fråga hur stor betydelse sådana förväntningar bör tillmätas vid regressreglernas utformning; det finns ingen säkerhet för att preventionsintresset effektivt skall tillvaratas på detta sätt (jfr 4.7 nedan). I sammanhanget får beaktas att FAL tillåter ansvarsförsäkring som täcker t. o. m. ansvar för egen grov vårdslöshet och att inte alltid skadevållande av denna typ generellt har undantagits från försäkringsområdet. Ansvar för annans uppsåt och grova vårdslöshet går också att försäkra. Däremot brukar bolagen utesluta från försäkringsskyddet vissa typer av skador där skydd anses särskilt olämpligt från preventionssynpunkt, bl. a. skador på omhändertagen och bearbetad egendom. Men det är tänkbart att försäkringens täckning kan utvidgas också i sådana fall, för den händelse ett starkt behov av försäkringsskydd gör sig gällande något som redan nu förekommer i speciella typer av ansvarsförsäkring. Vilken roll den skadeförebyggande verksamheten här kan är spela tämligen ovisst. Detta rättstillstånd torde få accepteras, trots de menliga konsekvenser det kan tänkas ha för preventionen. Att genom tvingande regler inskränka möjligheterna till ansvarsförsäkring skulle utgöra ett långtgående steg, och kommittén har inte haft i uppdrag att syssla med denna fråga. Det ligger närmare till hands att uppmärksamma eventuellt behov av reformer härvidlag i samband med den allmänna översyn av försäkringsavtalslagen som samtidigt pågår. Man får under alla omständigheter räkna med att resonemang om värdet från preventionssynpunkt av en sträng skadeståndsregel kan visa sig tämligen meningslösa på grund av ‘ SOU 1969:58.

SOU 1975: 103 78 Allmänt om regressrdtt och skadestånd vid sakförsäkring

ansvarsförsäkringens utbredning och den kommande utvecklingen på detta område. Inte heller argumentet att det enligt allmänna rättviseföreställningar skulle vara rimligt att lägga risken på den skadeståndsskyldiges sida torde ha någon generell bärkraft. Vad som stämmer med allmänhetens rättsmedvetande är här som annars ytterligt osäkert. Utan tvivel finns det situationer där det enligt en utbredd mening ter sig rimligt att risken snarare läggs på ansvars- än på skadelidarsidan. Utom vid mera allvarligt vållande hos den skadeståndsskyldige kan detta tänkas i de nyssnämnda fall där skadan orsakas av vissa verksamheter som allmänt betraktas som farliga, t. ex. sprängningsverksamhet eller tillverkning av vissa farliga produkter. Men det är tvivelaktigt om sådana föreställningar grundas på en riktig uppfattning om hur ringa skillnaden i allmänhet blir, ifall kostnaden för inträffade sakskador läggs på premien för sakförsäkring i stället för på ansvarsförsäkringspremien, och i vad mån värderingarna i övrigt bygger på kännedom om reglernas ekonomiska konsekvenser. Det verkar rimligt att anta att det viktiga från allmänhetens synpunkt är att skadorna normalt inte drabbar någon enskild skadelidande, medan de smärre kostnadsförskjutningar som skadeståndsreglerna i övrigt kan medföra inte spelar någon större roll i sammanhanget. I detta sammanhang kan framhållas att det stämmer väl med en allmän inställning till äganderätten i modern lagstiftning att låta ägare av dyrbar egendom i viss utsträckning själva bära risken för att egendomen skadas, även om skadan skulle ha orsakats av en verksamhet eller ett handlande som medför betydande risker för omgivningen. Det är en sak att man i vid utsträckning låter den som bedriver farlig verksamhet svara för personskador som verksamheten orsakar t. o. m. utan att vållande förekommit - detta sker genom på den ansvariges sida antingen ett strikt skadeståndsansvar av vanlig typ eller (som föreslagits bl. a. för trafikskadornas och läkemedelskadornas del) genom en försäkring till de skadelidandes skydd, bekostad av dem som driver verksamheter av det aktuella slaget. Något annat är att även annans egendom skulle skyddas på detta vis. I många fall kan detta te sig motiverat, men i andra lägen är det naturligt att en ägare som utnyttjar egendomen till sin fördel i gengäld i viss utsträckning får stå risken också för utifrån orsakade skador, särskilt när dessa härrör från en i och för sig samhällsnyttig verksamhet. Ett exempel ger den statliga och kommunala väghållningen; inte ens vid mera allvarliga brister i denna är det självklart att försäkringen för fordon som kommit till skada skall genom regresskrav få flytta över risken på det allmänna. Man kan om en utveckling, där den skadelidande i större fråga än nu skulle vara hänvisad till privat försäkring för sitt utsträckning kan anses ge de enskilda tillräcklig trygghet mot ersättningsbehov, förluster egendomsskador. Enligt kommitténs mening kan man genom dock från att försäkringsbolagen liksom tidigare utnyttjar sina utgå att på skäliga villkor ge allmänheten det försäkringstekniska möjligheter skydd som den önskar. Det kan här också erinras om att enligt direktiven Se JU 1974: 09. för den år 1974 tillsatta utredningen för översyn av FAL1 (försäkrings-

SOU 1975: 103 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring 79

rättskommittén) de enskilda försäkrades ställning i avsevärd mån skall förstärkas i förhållande till försäkringsgivama. Det finns inte något skäl att tro att ett ersättningssystem, som främst litar till sakförsäkring, allmänt sett skulle ge mindre trygghet än ett system som bygger på skärpt skadeståndsansvar i förening med ansvarsförsäkring. Slutligen kan man tänkas framställa den allmänna invändningen mot en reform i den nu antydda riktningen, att den ivarje fall vid försäkring med internationell räckvidd skulle innebära ett allvarligt ingrepp. Som nämnt lär frågan om regressrätt på grund av försäkringsavtal, enligt vad

som antas i internationellt privaträttslig litteraturl, i princip bedömas

enligt lagen i det land där avtalet i fråga ingicks (se 1.2 ovan). Det är visserligen inte fullt klart om samma regel skulle tillämpas i Sverige, ifall ett utländskt försäkringsbolag för regresstalan här; frågan har veterligen aldrig ställts på sin spets. I den mån principen gäller, skulle den emellertid leda till att det utländska bolaget skulle ställas bättre än det svenska, om avtalet anses ingånget i det land där bolaget hör hemma. En sådan konsekvens skulle ställa svenska försäkringsgivare väsentligt sämre än de utländska. Kommittén vill emellertid redan här framhålla, att skillnaden i fråga inte är en nödvändig följd av den diskuterade reformen. Om inskränkningen av ansvaret utformas som en skadeståndsrättslig regel av innebörd, att förekomsten av försäkring reducerar skadeståndet, spelar det inte någon roll var försäkringsavtalet har slutits, och svenska försäkringsgivare sätts inte i någon särställning: regeln gäller så snart svensk skadeståndsrätt blir tillämplig (vilket i huvudsak blir fallet när skadehändelsen inträffat i Sverige) men inte annars. Som framgår av fortsättningen (7.l), är det denna lagtekniska lösning som kommittén för sin del väljer. Denna översikt av de skäl som kan anföras för och emot att lägga skaderisken främst på skadelidarsidan ger visserligen inte något entydigt svar i fråga om riskens p_lacering. Över huvud taget fordras det långt mera ingående analyser av enskilda situationer för att man skall kunna ta ställning till detta vanskliga awägningsproblem; kommittén skall i fortsättningen också ta upp vissa sådana typfall till närmare diskussion. översikten torde emellertid visa att det många gånger kan te sig berättigat att skadeståndsansvaret för sakskador inskränks, i synnerhet när sådana skador är försäkringsbara. Den fördelning av risken som här kan anses önskvärd skulle då i första hand ske på den skadelidandes sida. Ett sådant syfte kan främjas inte bara genom att regressrätten inskränks. Även en begränsning av självförsäkrares rätt till skadestånd verkar i denna riktning. Risken fördelas då för statens och kommunernas del på skattebetalarna, medan den när företag är självförsäkrare kan väntas bli åtminstone delvis utslagen på företagets kunder. Man kan vidare tänka sig att skadeståndsreglerna utformas så att ägare av mera värdefull egendom har direkt intresse av att försäkra denna. Ägaren skulle inte alltid kunna räkna med (full) ersättning, om han försummat att

teckna sedvanlig försäkring på egendomen. Tankegången har i viss

‘ I .. .. . .. . . .. J fr 1.2 ovan samt allbegransad utsträckning genomförts 1 SkL genom regeln 1 3: 6 (se harom mam Strömbom s_ 176, ovan 1.7) men skulle kunna få en långt större räckvidd. Bestämmelser av Rabel s. 446 ff.

80 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring SOU 1975: 103

denna typ är självfallet ägnade att främja riskfördelningen på skadelidarsidan genom att de direkt uppmuntrar till sakförsäkring. Frågan, i vad mån sådana regler bör införas, är dock komplicerad och tveksam; den skall diskuteras närmare i ett senare sammanhang (6.2). Tills vidare skall bara framhållas att riskfördelningsfrågan inte enbart är ett spörsmål om hur regressreglerna bör utformas.

4.5 Närmare om regressrättens begränsning

Godtar man synpunkten att det i vissa fall är önskvärt att inskränka ansvaret för försäkringsbara sakskador, uppkommer till en början frågan hur detta bör påverka skadeståndsskyldigheten när den skadade egendomen faktiskt är försäkrad. I vilken utsträckning skall man tillåta regresskrav av försäkringsgivaren (eller skadeståndskrav av den skadelidande, om han av någon anledning inte skulle vilja ta sin försäkring i anspråk) mot den som annars skulle svara för skadan enligt skadeståndsreglerna? I försäkringspraxis gör man här, som redan antytts, viss skillnad mellan å ena sidan fall där den skadeståndsskyldige saknar ansvarsförsäkring (och inte är självförsäkrare), å andra sidan fall där sådan försäkring (eller självförsäkring) föreligger. Också regeln i 3:6 SkL utgår enligt motiven från att dessa fall skall behandlas olika. Regresskrav från sakförsäkringen kan som nämnt ofta framställas upp till det belopp som ansvarsförsäkringen täcker, men inte längre, frånsett när den ansvarige är självförsäkrare eller bort teckna ansvarsförsäkring (se ovan 1.7). Det står klart att särskilt vägande skäl talar för att inskränka regressrätten när den skadeståndsskyldige inte är skyddad av ansvarsförsäkring och inte heller är självförsäkrare. Riskfördelning kan då i det enskilda fallet inte ske på den ansvariges sida. Även andra väsentliga hänsyn kan åberopas mot regressrätt. Vid tillkomsten av FAL ansågs som nämnt försäkringstagarens intresse påkalla att inte återkrav skedde mot vissa personer. Såvitt gäller krav mot hans arbetstagare, skyddas dessa numera av regeln i 4: l SkL. Däremot finns alltjämt möjligheten att regressanspråk framställs mot försäkringstagarens närstående, låt vara att villkoren brukar inskränka rätten till sådana återkrav och att dessa i praktiken mycket sällan görs gällande. Viktigare är emellertid att skadeståndsansvaret allmänt sett framstår som ett allvarligt hot mot privatpersoner och småföretagare med den tekniska utvecklingen. I dagens komplicerade och sårbara samhälle kan en ringa oaktsamhet medföra egendomsskador med avsevärd omfattning. Även om ansvarsförsäkringen blivit alltmer utbredd, kan som nämnt inte alla risker täckas genom denna, och inte heller kan man alltid anse den som underlåtit att skydda sig på detta vis böra stå sitt kast och bära risken framför sakförsäkringsgivaren; orsaken kan vara dålig ekonomi, relativt ursäktlig glömska, missförstånd eller tillfälligt förbiseende. Den allmänna regel om jämkning av oskäligt betungande skadestånd som nu införts i 6: 2 SkL ger ett visst skydd i sådana fall, men regeln är avsedd

SOU 1975: 103 Allmänt om regressrátt och skadestånd vid sakförsäkring 81

att tillämpas bara undantagsvis, där full skadeståndsskyldighet skulle leda , till klart stötande konsekvenser. Man kan göra gällande att ett bättre skydd behövs för dem som utan egen oaktsamhet av allvarligare slag har blivit ansvariga för en skada, särskilt när ändå inte den skadelidande personligen får bära förlusten. Undersökningen av regresspraxis visar att detta i varje fall för närvarande stämmer väl med de allra flesta försäkringsbolags inställning. Hur läget blir efter den avsedda effektiviseringen av regressverksamheten är mera oklart. De nu anförda argumenten har naturligtvis inte när någon tyngd ansvarsförsäkring föreligger. I detta läge kan det synas mera tveksamt, om det är motiverat att begränsa regressrätten. skulle detta Visserligen stämma rätt väl med en förut omtalad regressöverenskommelse mellan flertalet i Sverige verksamma skadeförsäkringsbolag, som tillåter regress mot ansvarsförsäkring bara i de fall som 25 § anger (se ovan 3.1). Men där inte överenskommelsen gäller är det tydligen normalt att regresser sker mot andra försäkringsbolag. En inskränkning av denna möjlighet skulle innebära en klar avvikelse från nuvarande försäkringspraxis. Något liknande kan sägas om en begränsning av regressen mot självförsäkrare. Som nämnt tillvaratar försäkringsbolagen normalt alla möjligheter till återkrav mot staten och kommuner. Emellertid kan även i dessa fall goda skäl anföras för att låta skadan som huvudregel stanna på sakförsäkringen. Detta redan av följer kommitténs förut angivna principiella ståndpunkt, att riskfördelning i allmänhet hellre bör ske på den skadelidandes än på den ansvariges sida. Det vore knappast motiverat att låta en sådan omständighet som att ansvarsförsäkring föreligger i det enskilda fallet rubba detta ersättningssystem, såvida inte starka billighetssynpunkter talar för att beakta försäkringen (vilket sker t. ex. vid barns ansvar, jfr 2:2 SkL). I den mån en inskränkning av regressrätten - mot förmodan - skulle medföra en nämnvärd förskjutning av kostnaderna från ansvars- till skadelidarsidan, bör det framhållas att ur både försäkringstagarnas och försäkringsgivarnas perspektiv fördelarna med detta till stor del lär neutralisera nackdelarna. Flertalet företagare och privatpersoner tecknar kombinerad försäkring, vari både sak- och ansvarsförsäkring ingår. Skulle den nya regleringen i något fall påkalla en premiehöjning för sakförsäkringen, borde den också motivera en sänkning av premierna för ansvarsförsäkringen, frånsett de speciella fall där försäkringstagaren driver sådan verksamhet som redan nu i mindre utsträckning orsakar skador eller som av särskilda skäl anses alltjämt böra bära ett regressansvar i förhållande till sakförsäkringen. — Vad försäkringsgivarna angår, bör framhållas att de allra flesta bolag driver både sak- och ansvarsförsäkringsrörelse. Om de av en eller annan orsak anser sig inte böra justera premien trots att den nya lagstiftningen skulle ha påtaglig betydelse för skadekostnaderna, kan de hoppas på att ett gynnsammare utfall av ansvarsförsäkringsrörelsen åtminstone delvis kompenserar eventuella försämringar på sakförsäkringssidan. Mot att låta regressrättens bero av förekomsten av utformning ansvarsförsäkring talar också att regressreglerna bör vara så enkla och

vid sakförsäkring SOU 1975: 103 82 Allmänt om regressrätt och skadestånd

- också i lättillämpade som möjligt en synpunkt som f. ö. betonas direktiven. Om försäkringsförhållandena och försäkringsmöjligheterna på ansvarssidan i det enskilda fallet beaktas, blir det naturliga en liknande som i 3: 6 SkL, där inte bara förekomsten av försäkring och reglering i det enskilda fallet utan också undantag i den aktuella självförsäkring eller i sådan ansvarsförsäkring som är bruklig för ansvarsförsåkringen påverkar utgången av skadeståndstvisten (se ansvariga av samma kategori ovan 1.7). En sådan komplicerad avgränsning av skadeståndsskyldigheten när den - som enligt 3: 6 — är tillämplig i förhållandevis kan accepteras, få fall. Om motsvarande skulle komma upp i varje situation där problem är försäkrad (liksom även när den skadelidande är den skadades egendom nedan), torde däremot rättsosäkerheten bli besväransjälvförsäkrare, jfr de. Helt kan man väl inte på sakskadornas område reda sig utan mera som hänvisar till omständigheterna i det enskilda flytande ansvarsregler, fallet (ifr nedan 6.2), men det finns all anledning att i möjlig mån försöka

undvika sådana bestämmelser. Som redan antytts anser kommittén det finnas skäl att överväga regler som inskränker rätten till skadestånd för självförsäkrare och dem som försummat att teckna vederbörlig försäkring för den skadade egendomen. Det att bestämmelser av denna art också förutsätter är uppenbart inskränkningar i regressrätten. Den skadelidande kan inte gärna ha sämre rätt än en försäkringsgivare, som ersatt skadan, skulle ha haft. Frågan om sådana regler bör vara tillämpliga också när ansvarsförsäkring föreligger skall diskuteras i senare sammanhang (6.2). Här skall bara framhållas att om den skadelidande under alla omständigheter har rätt att kräva skadestånd i det vanligaste fallet, nämligen när ansvarsförsäkring förei hans rätt till ersättning få så ringa praktisk ligger, torde inskränkningen betydelse att den knappast kan väntas nämnvärt påverka ägare att teckna sakförsäkring för sin egendom. I alldeles fall kan en så långtgående inskränkning som nu speciella leda till otillfredsställande resultat. Om man inskränker regressen antytts mot företagare, kanske med ansvarsförsäkring, och mot det allmänna, kan det tänkas att försäkringsgivaren - tvärtemot vad som är normalt och - vänder en oförsäkrad privatperson som är rimligt sig mot för medansvarig för skadan, om det för dennes del finns förutsättningar vållande. Situationen lär emellertid regressrätt t. ex. på grund av allvarligt inte vara särskilt och om man ~ såsom kommittén avser praktisk, inskränker mot privatperson, torde den nämnda kraftigt regressrätten olägenheten inte få någon betydelse. kommitténs skäl att inskränka Enligt mening utgör det sagda bärande inte bara när den skadeståndsskyldige är försäkringsgivarens regressrätt, utan också i andra fall. Denna inställning har delats av de oförsäkrad nordiska skadeståndskommittéerna; även i Danmark och Norge, övriga där redan regressrätten är avsevärt begränsad enligt tvingande regler (se väsentlig begränsning motiverad. 1.2 ovan), har man ansett en ytterligare metoderna denna har visserligen inte Om de lagtekniska att genomföra

men i sak torde resultatet av de

full enighet uppnåtts (jfr 5.1 nedan), reformerna bli i stort sett detsamma. planerade

SOU 1975: 103 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring 83

Vad som nu sagts innebär emellertid inte att en sådan inskränkning av regressrätten bör gälla i alla situationer. Förhållandena varierar starkt; i många lägen kan regress tänkas fylla en viktig funktion. Att eftersträva helt enhetliga regler om återkrav över hela linjen torde vara förfelat. Flera allmänna argument av skilda slag kan åberopas för att man skulle behålla regressrätt i vissa sammanhang: hänsyn till försäkringsbolagens och försäkringstagarnas ekonomiska intressen, till regresskravens preventiva betydelse och till det allmänna intresset att vissa mer eller mindre farliga verksamheter slutligen bär de skador som verksamheterna orsakar, även om skadorna i första hand täcks av sakförsäkring. Betydelsen av sådana motstående synpunkter diskuteras i de närmast följande avsnitten (4.6, 4.7 och 5).

4.6 Ekonomiska argument för regressrätt

Det enda skäl för att behålla försäkringsgivarens regressrätt som särskilt nämns i direktiven är ”tungt vägande ekonomiska hänsyn”. Man kan tänka sig sådana hänsyn av flera olika slag. Försäkringsgivarnas ekonomi kan påverkas menligt av en inskränkning av regressrätten. Det är möjligt att en premiehöjning kan bli erforderlig, vilken skulle göra sakförsäkring av vissa slag mindre eftertraktad och kanske leda till ett negativt urval av risker. I fall där försäkring meddelas i konkurrens med utländska försäkringsbolag, som kan åberopa fördelaktigare regressregler än de svenska, skulle också svenska bolags internationella konkurrenskraft kunna sättas i fara. - kan också vara till Inskränkningen skada för försäkringstagarna. De kan avhållas från att ta en sakförsäkring, som behövs för att trygga deras ekonomi. Någon i gång kan en ändring ansvarsreglerna medföra att en så stor del av risken läggs på skadelidarsidan att det får allvarliga ekonomiska följder t. ex. för företag, vilkas egendom i stor utsträckning hotas av risker från andra verksamheter. Konsekvenser av nu antytt slag framstår utan tvivel som allvarliga från samhällsekonomisk synpunkt. Det vore olyckligt om den diskuterade reformen skulle få sådana verkningar. Som redan framhållits är en väsentlig synpunkt i sammanhanget att frivillig försäkring av egendom bör stimuleras. Detta syfte skulle motverkas, om försäkringen ter sig så dyr att egendomens ägare i större utsträckning avstår från försäkring. Det är också angeläget att förhindra att en ändring av regressreglerna medför mera påtagliga nackdelar för försäkringsbolagen eller för vissa kategorier av skadelidande. En sådan utveckling som här antytts förutsätter emellertid att regressrätten spelar en nämnvärd roll för premiens storlek eller för försäkringsgivarens verksamhet i övrigt. I varje fall på en punkt synes det klart att detta verkligen är fallet; det gäller sjö- och transportförsäkring på egendom. Det är framför allt i dessa förhållanden som regressrätten fungerar som ett väsentligt led i ett system där risken genom skadeståndsreglerna fördelas på olika kategorier av företag (jfr 4.4 ovan). Här förbehåller sig försäkringsgivama regelbundet full regressrätt i villkoren.

vid sakförsäkring 84 Allmänt om regressrätt och skadestånd

Ekonomiska hänsyn har avgörande betydelse för regressens utövande; återkrav framställs bara när möjlighet finns att få ut beloppet. Genom regressen anses en inte obetydlig del av ersättningen kunna återvinnas; belopp från 5 till 20 % har nämnts (se ovan 3.1). Regressrätt betraktas vidare som en förutsättning för återförsäkring på sedvanliga ekonomiska villkor. Över huvud taget medför det internationella inslaget i dessa försäkringsgrenar att de är särskilt känsliga för ingrepp i regressrätten. Man kan visserligen inte vänta sig att företagare i någon nämnvärd omfattning skulle avstå från sakförsäkring av dessa slag på grund av en men konsekvenserna kan ändå bli vittgående och svårpremiehöjning, överskådliga. - Också i fråga om annan luftfartsförsäkring torde liknande hänsyn framträda. Återkrav bl. a. vid skada på försäkrade fartyg och flygplan begränsas för närvarande genom jämkningsregeln i 3: 6 SkL, vilken tillkom bl. a. för att att reducera skadeståndet vid katastrofskador av ge en möjlighet

denna typ.1 När det gäller transportörens ansvar för skada på transpor-

terat gods torde i regel inte jämkning vara möjlig enligt denna paragraf?

Det klart att vid de nu berörda skadetyperna så starka synes ekonomiska skäl kan tala för bibehållen regressrätt att lagstiftaren inte några väsentliga ändringar inuvarande ordning. Det lär gärna bör vidta däremot inte möta hinder att inskränka regressmöjligheten i situationer där den i praktiken har mera begränsad betydelse. Hur reglerna om återkrav vid sjö-, transport- och luftfartsförsäkring närmare bör utformas skall kommittén diskutera i ett senare avsnitt (7.1). Frånsett situationen inom dessa försäkringsgrenar är det svårt att finna några fal] där regressen bevisligen har tungt vägande ekonomisk betydelse. I vart fall lär detta inte gälla, när regressöverenskommelser avskär från återkrav, vilket som nämnt är fallet vid ansvar sakförsäkringen grundat på vanlig (icke grov) culpa av den ansvarige eller på principalansvar (3: l SkL). Uppgifterna från försäkringshåll ger inte heller på något sätt vid handen att möjligheten till återkrav mot ansvarsförsäkringsgivare som står utanför regressöverenskommelserna, mot oförsäkrade företagare, mot staten eller mot oförsäkrade kommuner skulle vara någon ekonomisk nödvändighet för försäkringsbolagen. Över huvud taget är uppgifterna om regressens ekonomiska betydelse vaga och verkar till stor del grundade på mera intuitiva ekonomiska bedömningar. I varje fall när det gäller brandskador, där verkligen stora ekonomiska värden står på en vanlig inställning på försäkringshåll vara att risken spel, synes bör stanna på sakförsäkringen utan att det normalt skulle naturligen finnas till återkrav. Inte ens från de lokala bolagens sida möjlighet framträder några starkare önskemål om regressens bibehållande just av ekonomiska skäl. Man torde kunna utgå ifrån att det i regel skulle ha återverkan ifall regressrätt uteslöts i fall mycket obetydlig på premien, som de berörda. I vart fall kan inte den tänkbara premieökningen väntas få någon nämnvärd inverkan på försäkringsfrekvensen. ‘ Jfr 1.7 ovan och Prop. regeln i 25 § FAL är tillåten Regress som grundas på den dispositiva 1972: 5 s. 231 ff, 369 f. nuvarande regressöverenskommelse. Vad som här har ekonomisk enligt Prop. 1972:5 s. 540 f. betydelse är framför allt återkrav mot den som bär strikt ansvar ”enligt

SOU 1975: 103 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakfärsäkring 85

n lag . Från försäkringshåll har inte heller här åberopats något material som tyder på att regressen skulle ha större ekonomisk vikt, frånsett vid vagnskadeförsäkring på motorfordon (5.2 nedan). Det är svårt att i övrigt finna en viss kategori av skadelidande eller en viss typ av försäkring som i någon utsträckning skulle vara beroende av att risken i nuvarande omfattning kunde flyttas över på ansvarssidan. Därmed är dock inte sagt att tillräckliga ekonomiska skäl skulle saknas att behålla utanför regressrätt sjö-, transport- och luftfartsförsäkringens område. Det är tänkbart att visserligen regressrätten inte ter sig som en ekonomisk nödvändighet för skadelidarsidan men att likväl en samhällsekonomisk värdering leder till att det befinnes rimligt att vissa kostnader snarare bärs av den ansvarige än den skadelidande. Just i de fall där lagstiftaren anser det motiverat med strängare ansvar än vad som framgår av SkL får detta särskild betydelse. Skälen för regressrätt vid olika verksamheter skall ingående diskuteras i senare sammanhang (se 5 nedan).

4.7 Regress av preventionsskäl

I sin nuvarande utformning synes 25 § FAL för tanken att ge uttryck regress i viss utsträckning bör förekomma av hänsyn till preventionen. Paragrafen går dock inte särskilt långt i detta hänseende. Den tillåter inte återkrav ens mot skadevållare som gjort till sig skyldig allvarlig vårdslöshet, såvida inte vårdslösheten kan betraktas som grov. Regeln är visserligen dispositiv, men som nämnt avsågs den från början, enligt 1925 års kommittébetänkande, att vara tvingande, och diskussionen när ändringen skedde tyder knappast på att haft preventionssynpunkter

betydelse i sammanhangetl Det är f. ö. antagligt att regeln påverkats inte

bara av preventionstanken utan också av sådana allmänna rättvisesynpunkter som att det skulle te sig stötande om försäkringen skyddade i fall av grovt vållande. Härtill kommer att rättspraxis tolkat vårdslöshet begreppet grov

mycket restriktivt i detta sammanhang? Endast i sällsynta fall har

regressansvar på denna grund kunnat komma i fråga. Uppgifterna om försäkringspraxis visar att även när bolagen förbehållit sig full regressrätt de vanligen utövar denna mycket återhållsamt mot enskilda skadevållare som inte skyddas av försäkring. Där regressöverenskommelsen gäller, kan bolagen endast regressa enligt 25 §. 1 övrigt sker återkrav vid uppsåtliga huvudsakligen brott, i viss utsträckning också vid mera allvarlig vårdslöshet och vållande under I alla alkoholpåverkan. ‘ Jfr SOU 1925:21 s. dessa fall brukar regresskraven begränsas till ett belopp som framstår som 103 ff, NJA II 1927 s. 399. lämpligt med hänsyn till omständigheterna. ’ Å andra sidan utövar Jfr Hellner, Regressrätt vissa bolag regressrätt mot företagare, närmast s. 57 ff. Senare rättspraxis entreprenörer av olika slag, även när inte någon vårdslöshet av intresse förekommer grov förekommit men man i varje fall kan konstatera arbetsmetoder knappast. (Jfr dock NJA , olämpliga —— 1962 s. 281 och NJA eller otillräckliga försiktighetsmått m. a. o. fall där den oaktsamhet 1965 s. 244, ang. tillämpsom förekommit från företagens sida inte varit av mera tillfällig natur. ning av 18 § FAL.)

86 Allmänt vid sakförsäkring SOU 1975: 103 om regressrätt och skadestånd

Denna praxis syftar uppenbarligen till att inskärpa vikten av större aktsamhet från företagens sida. - På det hela taget synes emellertid preventionstanken spela en ganska underordnad roll också i försäkringspraxis. 1958 års förslag innebar att regress av preventiva skäl skulle behållas mot den som själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet framkallat försäkringsfallet. I fråga om juridiska personer skulle regressrätt föreligga vid uppsåt eller grov vårdslöshet hos dess organ. Vårdslöshet skulle anses som grov, när den var så betydande att det inte var rimligt att den vållande åtnjöt skydd av försäkringen; utredningsmannen framhöll att man i Sverige måhända dittills varit för restriktiv med att anse grov

vårdslöshet föreliggal Vid den skälighetsavvägning som i övrigt skulle bli

avgörande för regressansvaret borde enligt förslaget också preventiva hänsyn spela in. Utom vid vissa verksamheter av mera farlig karaktär skulle regress inte äga rum, när den enskilde gjorde sig skyldig till

eller ouppmärksamhet.: Även bedömningen, vilka

alldaglig oförsiktighet verksamheter som borde bära regressansvar, skulle påverkas av preventionstanken, liksom prövningen av regresskrav mot offentlig verksamhet.3 I direktiven är preventionssynpunkten inte uttryckligen berörd som en tänkbar anledning att bibehålla regressrätt. Där nämns bara, vid sidan av ekonomiska hänsyn, ”andra särskilda skäl. I sammantungt vägande hanget kan framhållas att preventionstanken tillmäts ringa vikt ocksåi den principdiskussion om skadeståndsrättens framtid som förekommer i

propositionen med förslag till SkL.4

Som tidigare utvecklats är preventionshänsyn ett ganska omstritt argument i diskussionen om skadeståndsreglernas utformning, inte minst genom att den skadeståndsskyldige i allmänhet har möjlighet att teckna en ansvarsförsäkring som skyddar honom helt eller till väsentlig del mot konsekvenserna av egen och anställdas oaktsamhet (se 4.4 ovan). Det därför i de flesta fall omotiverat att låta sådana hänsyn få synes betydelse för regressreglernas utformning. Från särskilt en avgörande synpunkt bör dock möjligheten beaktas att ett skärpt skadeståndsansvar

har skadeförebyggande effekt. Det gäller den ekonomiska preventions

som det kan innebära, om företagare av olika kategorier påverkas att inrätta sin verksamhet så att den i så ringa utsträckning som möjligt belastas av kostnaderna för sakskador. Denna effekt torde som nämnt till del bero av möjligheterna till ansvarsförsäkring samt villkor och väsentlig vid sådan försäkring (jfr 4.4 ovan). Beträffande risker som prerniesättning uteslutits från ansvarsförsäkringens område får den skadeståndsskyldige ‘ SOU 1958:44 s. 34 f. mera direkt känning av ett strängare skadeståndsansvar. Detsamma gäller 1 SOU 1958:44 s. 36. naturligtvis vid självförsäkring på den ansvariges sida. Också i dessa fall är det emellertid i hög grad tveksamt vad en ändring 3 SOU 1958:44 s. 41, 42. av regressrätten kan betyda för skadefrekvensen. Framför allt vill ‘ Prop. 1972:5 bl. a. s. kommittén understryka att även om försäkringsbolagens regress skulle ha 80 f. sitt värde från preventionssynpunkt något som inte låter sig säkert - eller ens begära att bolagen i man knappast kan vänta 5 Om begreppet se ovan konstateras regresser, där detta från samhällets synpunkt framstår som gemen utövar

SOU 1975: 103 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring 87

mest erforderligt, och inte heller att det sker med den konsekvens som man kunde önska. Det är oundvikligt att ekonomiska hänsyn här bestämmer bolagens handlande. Man måste också räkna med att utövningen i inte ringa utsträckning beror av de enskilda bolagens traditioner och intressen, i någon mån t. 0. m. av de enskilda tjänstemännens värderingar. Undersökningen av regresspraxis ger många exempel på sådana variationer i bedömningen av likartade fall. Det är av stort värde att försäkringsbolagen alltmera intresserar sig för skadeförebyggande åtgärder av olika slag bl. a. inom ansvarsförsäkringen; men det synes ändå motiverat att bara i begränsad utsträckning lita till deras regressverksamhet, när det gäller preventionen mot skador. Denna verksamhet måste påverkas också av andra syften. En annan sak är att blotta möjligheten till regress i särskilda fall kan ha sitt värde från preventionssynpunkt. I sammanhanget kan också erinras om att sakförsäkring regelmässigt gäller med en viss självrisk. Den skadeståndsskyldige måste under alla omständigheter räkna med att få ersätta självriskbeloppet, låt vara att en skadelidande rätt sällan torde anse det värt besväret att framställa ett sådant krav mot oförsäkrade skadevållare med dålig ekonomi. I varje fall i en situation torde det vara klart att regressen bör bibehållas, nämligen mot den som vållat skadan med uppsåt. Att slopa möjligheten till återkrav i detta läge synes under inga omständigheter acceptabelt, om skadeståndskravet skall anses ha någon som helst preventiv funktion. Det torde f. ö. också strida mot en utbredd rättsuppfattning hos allmänheten, om en skadevållare här skulle gå fri från ersättningsskyldighet på bekostnad av kollektivet av försäkringstagare på skadelidarsidan. Något mera tveksam kan frågan synas, i vad mån regress bör tillåtas vid grov vårdslöshet hos den ansvarige. Enligt kommitténs mening talar emellertid övervägande skäl för att liksom nu likställa sådant vållande med uppsåt. Begreppet tolkas som nämnt mycket restriktivt irättspraxis. l de fall där vårdslösheten verkligen anses grov i vedertagen mening skulle det utan tvivel, även bortsett från preventionshänsyn, te sig stötande om skadevållaren ginge fri. Här kan f. ö. omständigheterna ibland tyda på uppsåt hos skadevållaren, fast detta inte går att till fullo bevisa. Ytterligare kan nämnas det inte opraktiska fallet att skadevållaren visserligen haft direkt uppsåt att vålla viss skada men händelseförloppet tagit en sådan vändning att skadan blivit betydligt större än väntat. Att urskilja i vad mån denna skada omfattats av hans indirekta eller eventuella uppsåt kan ofta vara mycket svårt. I allmänhet torde emellertid hela skadan kunna anses vållad i varje fall med grov vårdslöshet, varför man undviker avgränsningsproblem, om regress tillåts även i detta fall. Från vissa försäkringsbolag har påpekats också värdet av att regress sker mot den som vållar skada under - som alkoholpåverkan något särskilt tillåts enligt somliga försäkringsvillkor. Utan tvivel kan det finnas anledning att utkräva ersättning i en del fall av detta slag, framför allt när den alkoholpåverkade ägnar sig åt verksamhet av mera riskfyllt slag. Vad särskilt angår skada vållad av alkoholpåverkade förare av bilar och andra

88 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring SOU 1975: 103

motorfordon, kan emellertid framhållas att enligt trafikskadelagen regressrätt för trafikförsäkringen skall finnas (utom mot järnväg och spårväg) endast mot den som har vållat skadan uppsåtligen eller med grov vårdslöshet (20 §). Det förefaller rimligt med en motsvarande avgränsning också för sakförsäkringens del. Att märka är att återkrav här vanligen riktas mot trafikförsäkringen; vilka regler som då bör gälla skall behandlas senare (5.2). En särregel för sakförsäkring skulle få betydelsei vissa fall där inte trafikförsäkringen täcker skadan, huvudsakligen vid återkrav från vagnskadeförsäkring mot förare av det försäkrade fordonet eller från transportförsäkring mot föraren av det fordon varmed försäkrat gods befordrats. Kommittén anser det inte erforderligt att ge en speciell regressregel för dessa situationer. Som trafikskadeutredningen funnit i ett motsvarande fall‘ synes man kunna komma till tillfredsställande resultat genom en rimlig tillämpning av regeln om återkrav vid grov vårdslöshet. lntet säger att detta begrepp i fortsättningen skall tolkas lika restriktivt som nu också när skada vållats på grund av alkoholpåverkan. Denna sistnämnda fråga skall beröras i den speciella motiveringen (se nedan 13.2). — Vad särskilt angår skada som den försäkrade själv vållar i alkoholpåverkat tillstånd, kan framhållas att denna situation inte regleras av 25 § utan av 18-20 §§ FAL; frågan faller utom kommitténs uppdrag. kan invändas att det under vissa omständigheter skulle kunna Möjligen verka oskäligt hårt att döma ut ersättning för hela skadan vid grov vårdslöshet; detta gäller kanske t. o. m. i något fall när hela skadan vållats med uppsåt. Undersökningen av försäkringspraxis visar att försäkringsbolagen även vid grovt vållande i allmänhet söker anpassa skadeståndskravet efter den ansvariges individuella förhållanden - utom skuldgraden hans ekonomi och sociala situation i övrigt. Skadevållare i små omständigheter brukar ofta krävas bara på så pass höga belopp som de med tiden borde kunna betala. Billighetssynpunkter torde här spela en viss roll, vid sidan av en naturlig önskan att inte lägga ned kostnader på resultatlösa återkrav. Kommittén anser det önskvärt att regressrätten också i fortsättningen utövas med denna urskillning. Det kunde ligga nära till hands att i fall av denna också ge en laglig möjlighet att åtminstone nedsätta typ så att det inte blir oskäligt betungande. En sådan regressanspråket, föreskrift behöver emellertid inte tas in i regressparagrafen; den allmänna jämkningsbestämmelse som numera har införts i SkL (6: 2) är tillämpligi denna situation och bör utrymme för reduktion av ge domstolarna skadeståndet.: I med sådana särskilda bestämmelser om förening ansvarslindring som 2: 2, 2: 3 och 4: 1 SkL - angående respektive barns, abnormas och arbetstagares ansvar - torde regeln utgöra ett psykiskt skydd för den ansvarige. Det synes emellertid rimligt att dess tillräckligt i någon mån påverkas av lagstiftarens skärpta inställning till tillämpning l SOU 1974: 87 s. 223 f, det bör ligga särskilt nära till hands att jämka, om den jfr s. 177 f. regresskraven; skadelidande är skyddad genom försäkring. 7 Jfr SOU 1971: 83 s. 41, Återkrav på grund av uppsåt eller grov vårdslöshet bör enligt 51. — Bestämmelsen kommitténs mening utövas endast mot den som själv har gjort sig skyldig har i kommittêförslatill sådant förfarande. Det kan synas tveksamt om man ens bör gå så långt get flyttats till 6: 3 SKL.

SOU 1975: 103 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring 89

som i 1958 års förslag och låta en juridisk person svara för handlande av skadevållare i organställning. Med hänsyn till den traditionella inställningen i rätt torde dock

svensk en sådan tillämpning få accepteras.

Däremot motiverar knappast grunderna för att regeln regresskrav framställs mot ett företag redan när dess personal gjort sig skyldig till

uppsåt eller grov vårdslöshet. Preventionen torde här få tillvaratas genom regresskrav mot den skyldige, som enligt 4: l SkL i regel torde svara för hela eller större delen av skadan. Det sagda har utgått från antagandet att begreppet grov vårdslöshet alltjämt skulle ha en tämligen snäv räckvidd. Man kan emellertid ställa frågan, om inte - även med kommitténs ganska skeptiska till inställning — det kan te sig befogat att medge regress också preventionsargumenten vid viss annan vårdslöshet än den som traditionellt betecknas som grov. Bl. a. kan framhållas den tendens som förekommer hos åtskilliga bolag att utöva regressrätt mot entreprenörer m. fl. företagare som en reaktion på en vårdslöshet från företagarens sida, som synes mera varaktig och kanske medveten (se ovan 3.1). En situation som lär ha medfört vissa problem för försäkringsbolagen är när sådana arbetsmetoder använts att skadan får anses som en närliggande och beräknelig följd av dem, liksom också när den utgjort en lätt förutsebar konsekvens av att bristfällig eller annars olämplig materiel kommit till användning. Regresskrav kan just i dessa fall tänkas ha viss effekt närmast som ekonomisk prevention. Det ter sig knappast rimligt att låta kostnaden stanna på den skadelidandes

sida i fall där arbetsledningen måste med antagas öppna ögon i besparingssyfte eller av liknande skäl - tagit risken för att skada av det aktuella slaget skulle inträffa. Från de övriga nordiska ländernas skadeståndskommittéer har framhållits att under alla förhållanden grova fel av denna typ borde medföra regressansvar. Här kan också erinras om

praxis rörande tillämpningen av 25 § i danska FAL, där man som nämnt tillåtit regress bl. a. vid fackmässiga fel av denna typ (se ovan 1.2). En situation som påminner härom kan uppkomma när skada vållas från det allmännas sida t. ex. vid bristfällig väghållning eller vid riskabla militärövningar. Man kan inte bortse från att det skulle möjligheten framträda en tendens att spara in på anslag eller i övrigt underlåta vissa åtgärder för att lindra egendomsskada, om det allmänna inte under några

omständigheter behövde riskera några skadeståndskrav; för väghållarens del kan erinras om att också trafikförsäkringens regress skall slopas mot

,honom enligt förslaget till trafikskadelagl Att sakskador

konsekvent skulle bäras av de enskilda i dessa situationer måste framstå som i hög grad stötande från allmänhetens synpunkt, i varje fall om arbetsledningen måste ha insett risken. I vissa lägen är det väl tänkbart att bedöma också sådan vårdslöshet som grov utan något klart brott med tidigare praxis. Men ofta, särskilt vid större företag, saknas för förutsättningar regress på grund av grovt vållande hos företagaren själv, och många gånger är det svårt att utpeka en viss funktionär som bär ansvaret för att ett oförsvarligt arbetssätt eller

liknande har valts och därför ltfrâganümkdånnad_

skulle utsättas för regresskrav. Det kan

under :a:?d§;L::,ter:,ak°§3mit_

alla omständigheter vara besvärligt att bevisa att förhållandena är tén senare (under 11).

SOU 1975: 103 90 Allmänt om regressrätt och skadestånd vid sakförsäkring

kan anses föreligga. Samtidigt kan det så graverande att grov vårdslöshet

stå alldeles klart att en mycket allvarlig brist förekommit i verksamheten

för arbetets uppläggning inte som sådan och att den som bär ansvaret härom. I fall av denna typ utesluts ofta gärna kan ha varit okunnig

försäkringsskydd från enskilda företagares ansvarsförsäkringl

att komma till rätta med dessa skador kunde vara att En möjlighet

regressrätten till en del fall utanför genom en mera allmän regel utvidga den grova vårdslöshetens område genom att medge återkrav vid ”vårdslös-

beskaffenhet” Det het av allvarlig på den ansvariges sida, eller liknande.

skulle emellertid också med en sådan bestämmelse vara en påtaglig risk

i situationer där den enligt kommitténs att regressrätt görs gällande inte är tillräckligt motiverad. Vidare kan det principiella inställning att införa en ny gradering av medföra betydande gränsdragningsproblem hur regeln än formuleras. Inte heller framstår det som vårdslösheten,

lämpligt att liksom f. n. i Danmark låta skiljelinjen gå mellan fackmässiga

och andra fel; också detta kan vålla svårigheter i praktiken.

därför vara att medge regress i vissa mera Det lämpliga synes

fall av denna typ. Förutsättningen bör vara att oförsvarliga preciserade har valts som medfört en betydande risk för sådan skada arbetsmetoder

som sedan inträffat och att risken måste ha stått klar för arbetsledningen

bör alltså ha varit mera varaktig och medveten. på platsen; vårdslösheten - det skall inte mot enskilda funktionärer I så fall bör regress tillåtas förutsätta grov vårdslöshet - men mot själva företaget. På enligt förslaget sätt bör detta svara för ett val av material eller hjälpmedeli motsvarande

arbetet som i samma hänseenden framstår som oförsvarligt.

Kommittén har därför stannat för att tillåta regress, om den som

riktas mot har i offentlig eller yrkesmässig verksamhet skadeståndskravet arbetsmetoder eller materiel med oförsvarliga, för arbetsledbegagnat kända brister som orsakat skadan. I den danska kommittén ningen förslaget torde komma att övervägs en liknande regel, medan det norska

gå något längre (jfr 5.1 nedan). av denna typ har naturligtvis en begränsad räckvidd. En regressregel

om regressrättens värde från preventiv synpunkt Några säkra uttalanden ens i dessa situationer. Härtill kommer att kan dock inte göras

och andra företagares ansvar kan täckas genom ansvarsförentreprenörers den som säkring, i varje fall i den mån skadan drabbat annan egendom än

deras arbete omedelbart avsett.2 Under sådana omständigheter synes

knappast kunna ensamma motivera en längre gående preventionshänsyn än nu har angetts, och den ekonomiska betydelsen av regress regressrätt ‘ I företagsförsäkringen lär vara begränsad i detta läge (jfr 4.5 ovan). Kommittén anser det därför

brukar förekomma ett alltid inte vara befogat att ställa upp en allmän regel om att återkrav undantag för skada som närmast mot entreprenörer av uppkommit under sådana skulle vara möjligt mot vissa företagare,

omständigheter att det för vissa kategorier, vid vållande (eller icke ringa vållande) på deras sida. försäkringstagaren eller anmärkas att också vissa andra I detta sammanhang bör emellertid hans arbetsledning borde finnas att komma till rätta med den påstådda ha stått klart, att skada möjligheter torde skulle komma att inträffa. till mera medveten och varaktig vårdslöshet. Som framgår av tendensen att tillåta vid grävnings- och avser kommittén regress ’ Jfr Hellner, Försäk- fortsättningen och yrkesmässig verksamhet, och i så fall sprängningsarbeten i offentlig ringsrätt s. 415 ff.

SOU 1975: 103 Allmänt om regressrátt och skadestånd vid sakförsäkring 91

tillvaratas preventionen på ett betydelsefullt område. Vidare är meningen att medge regress mot företagare som levererat skadebringande produkter (se S. 10 nedan), och sådana bör i särskilda fall kunna tillgripas bl. a. mot entreprenör som installerat bristfälligt material. Vid sidan av skadefall av dessa slag torde skador där preventionshänsyn kan påkalla regress framför allt uppkomma i kontraktsförhållanden och mycket ofta drabba egendom, som företagaren har åtagit sig att utföra arbete på eller annars omhändertagit. Även av andra skäl kan det te sig befogat att behålla regress mot medkontrahenter i detta läge (se närmare nedan 5.11). Om som kommittén förordar regressansvar också beträffande föreligger sådan egendom som nu har angetts, torde detta utgöra en ytterligare press på företagaren att tillse att arbetet utförs med omsorg, helst som denne som nämnt lär ha svårt att täcka ansvaret även för egendom av detta slag genom ansvarsförsäkring. På detta vis torde i preventionssynpunkter tillräcklig utsträckning kunna tillvaratas utan att man behöver använda några mera långtgående bestämmelser av generell natur. I andra fall än dem som nu har behandlats kan det enligt kommitténs mening inte bli tal om att grunda regressrätt väsentligen på preventions- Därmed hänsyn. är inte sagt att man skulle lämna preventionsfrågan utan beaktande i andra särskilda situationer där återkrav kan komma i fråga. I den fortsatta diskussionen kommer den att beröras i åtskilliga sammanhang.

SOU 1975: 103 93

5 Regressrätt mot vissa verksamheter

5. l Allmänna synpunkter

Frågan blir nu, i vad mån man enligt reformerade regressregler bör tillåta återkrav mot mer eller mindre farliga verksamheter av olika slag — en möjlighet som- inte direktiven direkt berör. Skälen för en sådan regress skulle närmast vara av samhällsekonomiskt eller rättspolitiskt slag: det skulle vara lämpligt eller i vart fall stämma med lagstiftarens allmänna inställning till fördelningen av ekonomiska risker i samhället, om skadorna snarare skulle bäras av dem som driver verksamheterna i fråga än av dem som äger egendom, vilken skadas på detta sätt. I 25 § l st. FAL föreskrivs som nämnt regressrätt vid skadeförsäkring bl. a. mot den som ”enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd evad han är till skadan vållande eller icke. Härmed avses otvivelaktigt fall där rent strikt ansvar, oberoende av vållande, åläggs enligt lag eller utan lagstödi rättspraxis, liksom också lagstadgat ansvar för presumerat vållande (t. ex. 2 § bilansvarighetslagen). Vidare torde regressrätt föreligga, när ansvar för annans vållande stadgas i speciallagstiftning, t. ex. enligt 233 § (tidigare

8 §) sjölagen och 6 § l st. järnvägsansvarighetslagen1. Enligt ett tillägg,

infört vid SkL: s tillkomst år 1972, undantas däremot uttryckligen skadeståndsansvar enligt 3:1 och 3:2 SkL från paragrafens område. Regressrätt vid sådant ansvar förutsätter alltså förbehåll i försäkringsvillkoren eller särskild överlåtelse av rätten till skadestånd. Skälen för att regressrätt skall äga rum i de nämnda fallen av skärpt ansvar framgår inte närmare av FAL: s motiv. Där sägs bara att skadeståndsanspråket ”otvivelaktigt” bör övergå på försäkringsgivaren, när enligt lag skadeståndsskyldighet föreligger utan hänsyn till tredje ‘ SOU1925:21 s. 102 f.

mannens vållande? som exempel nämns sedan ett antal regler om ansvar

2 av denna typ i speciallagstiftningen. Det avgörande torde ha varit tanken, SOU 1925:21 s. 102. att när en viss farlig verksamhet av bl. a. samhällsekonomiska skäl ålagts 3 Jfr Hellner, Försäkringsett strikt ansvar för farlig verksamhet, detta inte bör ändras genom rätt s. 280, Bengtsson,

existensen av en skadeförsäkring? I diskussionen om försäkring och Försäkringsrätt s. 81.

skadestånd har man också utvecklat liknande synpunkter som skäl för att ‘ Se=b1. a. StrahliSOU regressrätten på denna punkt bör behållas.4 1950: 16 s. 112 ff, jfr s. 1958 års betänkande angående regressrätt anknöt 73 f, Ussing i betänkandet försäkringsgivares Nordisk lovgivning om ersom nämnt inte till någon viss ansvarstyp i fråga om regressrätten. statningsansvar (1950) Domstolen kunde enligt förslaget, med beaktande av skadeorsaken och s. 47.

mot vissa verksamheter SOU 1975: 103 94 Regressrätt

i övrigt, bestämma att återkravet skulle bortfalla eller omständigheterna nedsättas, om det ansågs kunna ske utan åsidosättande av försäkrings-

mässiga hänsyn.1 Utredningsmannen fann emellertid regress vara på-

kallad för att lägga det ekonomiska ansvaret på verksamheter som, med hänsyn till sin art eller omfattning, rimligen borde bära kostnaden framför försäkringskollektivet på skadelidarsidan; så skulle vara fallet när regressen från premiesynpunkt hade någon betydelse för detta kollektiv. Bl. a. skulle sjöfarten, luft- och järnvägstrafiken, bilismen, elverk och liknande bära regressansvar, liksom även annan verksamhet som var förenad med särskilda risker (t. ex. tillverkning av eller handel med varor och bergsprängning), industriella immissioner och sådan explosiva offentlig verksamhet som bl. a. flygplatsverksamhet, väghållning, hamnsamt militär eller polisiär verksamhet om rörelse, fyr- och märkesväsendet den medförde rent strikt ansvar för det allmänna? Utredningsmannen tänkte sig att försäkringsbolagen genom en samarbetsnämnd skulle framföra synpunkter för att tolkningen av lagregeln skulle underlättas? Vid remissbehandlingen av förslaget kritiserades lagtextens vaga avfattning i fråga om regressrättens räckvidd och motivens hänvisning till en skönsmässig bedömning bl. a. när det gällde kretsen av regressansvariga verksamheter (se ovan 1.5). Varken i motiven till SkL eller i direktiven till kommittén har synpunkten betonats att regressrätt borde behållas mot farliga verksamheter. Gängse regressöverenskommelser är emellertid utformade i enlighet härmed; som nämnt föreligger full regressrätt ifall som anges i 25 § FAL. Även annars synes tanken spela en roll för vissa försäkringsgivare. Frågan vad de ekonomiska konsekvenserna kan väntas bli, om en verksamhet får svara för de sakskador som den orsakar också när skadorna täcks av sakförsäkring, är uppenbarligen mycket svår att bedöma. När det gäller företagare är det sålunda ofta helt oklart, om de - i form av premien för ökade kostnaderna eventuellt av en höjning - till del går att övervältra på företagarnas ansvarsförsäkring någon företagarnas kundkrets och vad följden av detta i så fall kan bli på längre sikt. Också när den ökade belastningen läggs på privatpersoner, t. ex. för biltrafikens att förutse vad detta i längden kan del, är det vanskligt betyda för benägenheten att ägna sig åt verksamheten i fråga. Över huvud bara för verksamheter som taget torde resonemanget ha betydelse innebär mera betydande risker för större sakskador; i andra fall kan man inte räkna med att den ringa belastning som regressansvaret utgör skall få märkbar samhällsekonomisk effekt. Man får ibland räkna med att en ökad belastning på verksamheten kan få skadehindrande effekt den får särskilda skäl genom att de som driver att handla så att skador undviks. Det blir alltså fråga om s. k. ekonomisk ‘ Se förslaget till 25 § l prevention (jfr ovan 4.7). Också regelns betydelse i detta hänseende är mom. 2 st. iSOU emellertid i allmänhet mycket svårberäknelig. Att vänta sig någon annan 1958: 44. mera direkt effekt av att det strikta regressansvaret behålls preventiv ’ sou l958:44 s. 35 r, torde under alla omständigheter vara obefogat, så länge risken är sådan 39 ff. skadeföreatt den kan täckas av ansvarsförsäkring till rimlig kostnad; 3 föreskrifter inom ansvarsförsäkringen kan dock få särskild SOU 1958:44 s. 35. byggande

SOU 1975: 103 mot vissa verksamheter 95 Regressrätt

betydelse i dessa fall. Vidare kan det stränga ansvaret tänkas bidra till att ansvarsförsäkring tecknas i större utsträckning än annars skulle ha skett. Att grunda ett förslag till regressrättens reglering på sådana lösa antaganden om dess verkningar som här har antytts vore knappast försvarligt. Det synes oundvikligt att frågan, om en verksamhet i förhållande till sakförsäkringen skall bära kostnaderna för de skador den orsakar, till stor del beror av en värdering av verksamhetens lämplighet från samhällssynpunkt och det önskvärda i att de skadelidande slipper slutligen stå för skadekostnaderna. En möjlighet kan vara, att man sökte viss ledning i syftet med den speciallagstiftning som förekommer på området. Bygger en lag om skärpt ansvar på tanken, att en verksamhet skall bära kostnaden för uppkomna skador, skulle vägande samhällsekonomiska skäl i direktivens mening kunna anses föreligga för att behålla regressrätten. En granskning av förarbetena till dessa speciallagar visar emellertid, att det skärpta ansvaret visserligen brukar delvis motiveras med synpunkten att den skadelidandes ersättningsmöjligheter skall förbättras men att lagstiftaren i allmänhet inte tar ställning till vad som bör gälla, när de redan fått gottgörelse av sakförsäkringen. Över huvud är det taget påfallande sällan som diskussionen vid lagstiftningens tillkomst särskilt tar sikte på sakskador. Man får i allmänhet intrycket att risken för skador på person spelat den största rollen för lagstiftningens tillkomst, även om detta inte sägs uttryckligt. Ibland - det gäller närmast järnvägsansvarighetslagen - lär sakskaderisken visserligen från början ha haft väsentlig betydelse men numera kommit i skymundan. Ett undantag gäller dock i fråga om vägtrafikskadorna. I trafikskadeutredningens betänkande (SOU 1974: 87) diskuteras ingående var risken för sådana sakskador som omfattas av trafikförsäkring skall läggas. De lösningar som utredningen kommit fram till och som i väsentliga delar godtagits också av regeringen (se Prop. 1975/76: 15) har alltså stort intresse i sammanhanget. Även om sålunda en viss ledning kan hämtas i den allmänna tendensen hos lagstiftningen på senare tid är kommittén i stort sett hänvisad till egna värderingar vid bedömningen, om en viss verksamhet bör belastas med kostnaderna för sakskador som den orsakar. Att avgöra dessa frågor ter sig särskilt vanskligt med tanke på de vittgående och långsiktiga konsekvenser lagstiftarens ställningstagande kan få med den ökade utbredningen av försäkringar. Man kan mot denna bakgrund sätta i fråga, om det inte kunde räcka att -— som skedde i 1958 års förslag lagstiftaren gav en allmänt hållen regel och lämnade åt rättspraxis att närmare utforma riktlinjerna för regressrätten. Kommittén anser emellertid inte denna tekniska lösning kunna accepteras. För domstolarna måste det bli utomordentligt svårt att bedöma, hur försäkringstekniska skäl, olika gruppers intressen och skilda samhällsekonomiska hänsyn skall vägas mot varandra i olika situationer; alldeles särskilt gäller detta, när samhällsutvecklingen påkallar en omprövning av tidigare tillämpade regressprinciper. Det är här fråga om awägningar som typiskt sett ankommer på lagstiftaren, som ensam har

96 mot vissa verksamheter SOU 1975: 103 Regressrätr

resurser och överblick nog att komma till rätta med problem av denna Som man från många håll invände vid remissbehandlingen av 1958 typ. års förslag, är en mera lösligt utformad regressbestämmelse ägnad att medföra rättsosäkerhet och talrika tvister; för försäkringsbolagens skademåste den medföra stora problem. Här kan erinras om reglering direktivens uttalande att klara och entydiga regler bör eftersträvas. Av sådana skäl anser kommittén att det i lagen bör klart preciseras, i vilka fall regress bör vara möjlig. Vid med övriga nordiska skadeståndskommittéer har överläggningar man från dansk och finländsk sida närmast varit benägen att använda sig av den svenska metoden, medan man i Norge synes föredra en mera allmänt hållen bestämmelse, vars innebörd skulle utvecklas i motiven; den norska regeln skulle innebära att verksamhet som innebär ”sarlig risiko för skada med vållande med avseende risk skulle i förening på denna varjämte återkrav skulle vara möjliga vid ansvar grunda regressansvar, Denna har visst samband med enligt viss speciallagstiftning. reglering norska rättstraditioner, framför allt det icke lagfästa strikta speciella ansvar som gäller just för verksamheter förenade med särskild risk. Också den norska bestämmelsen innebär en väsentligt inskränkt regressrätt. Kommittén är medveten om att de snabba förändringarna i samhället och försäkringsteknikens framsteg kan leda till att sådana regressbestämmelser som kommittén föreslår ganska snart ter sig föråldrade på enskilda Man får t. ex. räkna med att försäkringsbolagen i en punkter. framtid tvekar att meddela en ny typ av sakförsäkring av den anledningen att hindrar återkrav och att det skulle bli de tvingande regressreglema alltför för ägarna av den försäkrade egendomen att bära hela betungande risken. Kommittén vill emellertid understryka att den inte väntar sig och inte ens anser det önskvärt att den föreslagna regleringen av regressrätten skall bestå helt oförändrad på längre sikt. Lagstiftaren måste hela tiden vara beredd att inställningen till regressmöjligheterna, t. ex. i ompröva samband med införandet av lagregler om strikt ansvar på nya områden eller - eventuellt efter initiativ från försäkringshåll - när nya försäkrings- Enskilda lagreglers livslängd blir över huvud taget allt typer tillskapas. kortare, särskilt där teknik eller samhällsförhållanden snabbt på områden förändras, och det är inte anmärkningsvärt om detta blir fallet även för regressrättens del. Också för kommittén är det självfallet besvärligt att avgöra ivilka fall regress kan vara berättigad, särskilt som detta till någon del kan sägas bero på politiska värderingar. Den anser sig dock inte kunna undandraga sig att ta ställning till dessa frågor genom att lämna dem till avgörandei rättstillämpningen. Som lagstiftningsfrågan nu ligger till, synes tvekan inte kunna råda om den metod som bör användas vid en lagtekniska inskränkning av regressrätten, men däremot om vad bestämmelserna närmare skall innebära. Allmänt bör vidare sägas följande om reglernas utformning i dessa fall. Vissa skäl kan utan tvivel anföras för att behålla regressrätten mot flertalet av de verksamheter som nu svarar enligt 25-§ FAL. Särskilt SkL:s förarbeten visar en klar tendens att godta den ordning som

SOU 1975: 103 Regressrátt mot vissa verksamheter 97

försäkringsbolagen funnit rimlig och praktisk i sina regressöverenskommelser.‘ En mera väsentlig ändring i skaderiskens fördelning kan ocksåi särskilda fall tänkas leda till svårförutsebara ekonomiska konsekvenser; försiktigheten kunde tala för att trots allt inte göra för långtgående ingrepp i en ordning som för närvarande synes fungera utan anmärkning. En möjlighet som man också får räkna med är att försäkringsbolagen, om regressrätt mot den som bär strikt ansvar av viss typ slopas, helt enkelt avstår från att meddela sakförsäkring i fråga om skador till följd av den

ansvariga verksamheten; skälet för detta skulle då vara att man anser risken rimligen böra ligga på dessa verksamheters sida. Något liknande har förekommit tidigare i fråga om skador genom sprängning; dessa uteslöts år 1968 ur fastighetsförsäkringen, eftersom de ansågs lämpligen böra betalas av det sprängande företagets ansvarsförsäkring. Man kan tänka sig att nu exempelvis skador till följd av luftfart utesluts av fastighetsförsäkringen och att fastighetsägaren hänvisas till att kräva ersättning från flygplansägaren med stöd av luftfartsansvarighetslagen. En sådan utveckling skulle gå stick i stäv mot lagstiftarens tanke att framför allt sakförsäkring bör främjas; även om den inte skulle medföra mera allvarliga nackdelar för fastighetsägarna, ter den sig föga önskvärd från principiell synpunkt. Att inskränka i försäkringsbolagens handlingsfrihet dessa fall är emellertid inte i detta möjligt sammanhang. Sådana argument kunde tala för en lösning som framförts från försäkringshåll vid kommitténs rundfråga bland bolagen: man kunde inskränka sig till att göra 25 § FAL tvingande, vilket bl. a. leder till att man behåller regressrätten enligt den regressöverenskommelse som mellan gäller flertalet skadeförsäkringsbolag. Å andra sidan måste det enligt kommitténs mening fordras positiva skäl för att bibehålla regressen mot vissa verksamheter; en annan ståndpunkt vore f. ö. svår att förena med direktivens uttalanden. Det kan inte komma i fråga att anknyta till nuvarande praxis närmast av respekt för en traditionell som ibland inställning, kan bero på slentrian eller allmän ovillighet att ge efter på försäkringsgivarens lagliga rättigheter. Kommittén anser sig också kunna utgå från att försäkringsbolagen i sitt eget välförstådda intresse inte inskränker för försäkringsmöjligheten egendomsskada på ett sätt som måste te sig föga rimligt från försäkringstagarsynpunkt och skulle motarbeta lagstiftarens intentioner på området. Som förut framhållits kan man inte anta annat än att bolagen liksom hittills gör sitt bästa för att ge de försäkrade allt det skydd dessa önskari den mån detta inte ter sig olämpligt från samhällssynpunkt. Frågan om

försäkringsbolagens villighet att ge rimligt skydd åt de enskilda har f. ö. räckvidd långt utanför regleringen av regressrätten; det bör närmast ankomma på försäkringsrättskommittén att bedöma om lagreformeri detta hänseende kan anses behövliga. Vad särskilt angår tanken att 25 § FAL skulle kan göras tvingande, också invändas att den distinktion paragrafen gör mellan ansvar enligt SkL och annat ansvar inte ter sig särskilt rationell. Som framgår av fortsättningen har ansvarsregelns utformning långt ifrån alltid något att l pmp_ 19-12:5 Särskilt göra med frågan om regressrätt är motiverad eller ej (se 5.2-5.l 1). s. 231 ff.

98 mot vissa verksamheter SOU 1975: 103 Regressrätt

Vissa av kommitténs försäkringsexperter har här framfört en mera på regressrättens avgränsning: risken för brandskada, speciell synpunkt eller rentav för skada som täcks av brandförsäkring, skulle enligt dem väl kunna läggas på skadelidarsidan utom vid fall av mycket generellt hos motparten. Enligt deras mening skulle det naturliga grovt vållande bära dessa skador, vilka framstår som vara att låta brandförsäkringen att kalkylera för ansvarsförsäkringen. Kommittén anser denna besvärliga allt beaktande, och den påverkar i flera fall dess synpunkt förtjäna följande förslag. En allmän regel av antytt slag synes emellertid gå väl bl. a. är det ovisst vilka konsekvenser den kan få för de lokala långt; bolagens del, där regress i dessa fall ansetts ha viss ekonomisk betydelse (se 3.1 ovan). Även vid brandskador bör regress vara möjlig i händelse av medveten oaktsamhet hos arbetsledningen (jfr 4.7 ovan), och som framgår av fortsättningen bör återkrav tillåtas även i ett par andra fall,

särskilt i kontraktsförhållanden (se bl. a. 5.10, 5.1 l). En tänkbar metod vid av regressrätten, som nära avgränsningen stämmer med FAL och regressöverenskommelsen, är att tillåta 25§ regress mot den som svarar enligt viss speciell skadeståndslagstiftning. Man kan också föreskriva att återkrav får ske mot vissa preciserade typer av verksamheter. Kommittén diskuterar i fortsättningen en rad fall där

det eventuellt kan vara motiverat att avgränsa regressrätten på något av dessa sätt. l de närmast följande avsnitten (5.3-5.l0) skall behandlas regressvid en rad verksamhetstyper där skärpt skadeståndsansvar problemen utanför kontraktsförhållanden. Först skall emellertid den förekommer frågan om regress mot trafikförsäkring tas upp till behandling speciella från både praktisk och (5.2). Dessa problem har väsentlig betydelse och här har som nämnt i ett aktuellt lagstiftningsprincipiell synpunkt, framförts fördelningen av risken ärende synpunkter på den lämpliga mellan den farliga verksamheten och försäkring på annat håll.

5.2 Regress mot trafikförsäkring

Ett område för vilket man i särskild grad hävdat att en farlig verksamhet

bör bära kostnaden för de skador som den orsakar är vägtrafikskadornal

Även här har emellertid resonemanget betydelse väsentligen för person-

skadornas del. De skador som biltrafiken orsakar på försäkrad egendom, frånsett andra fordon och med dem, torde gods som transporteras nämligen ha ganska ringa betydelse från ekonomisk synpunkt. har en genomgripande reform i På detta rättsområde föreslagits 15) med förslag till trafikskadelag m. m. Lagen propositionen (1975/76: avser trafik med de flesta motordrivna fordon (se närmare l §); i talas för enkelhetens skull om biltrafik. Såvitt här har fortsättningen intresse innebär följande. Bilens trafikförsäkring lagens regler i huvudsak skall ersätta person- eller sakskada som uppkommer i följd av trafik häri bilen eller på landet med bilen, dock inte skada på den försäkrade ‘ Se t. ex. Strahl i SOU inträffar i 1950:16 s. 94 f. därmed befordrad egendom (8, 10 §§). Om sådan sakskada

SOU 1975: 103 Regressrátt mot vissa verksamheter 99

följd av trafik med annan bil, utgår däremot från trafikersättning försäkringen för den andra bilen vid styrkt vållande eller bristfällighet på denna sida (10 § 2 st.), varvid jämkning kan ske om sådant förhållande förekommit även på skadelidarsidan. för sakskada Trafikskadeersättning tillfogad försäkringstagare, brukare eller förare genom det egna fordonet utgår inte; vissa speciella regler gäller vid olovligt brukande av bil (ll § 2 - Vid st.). skada på bilen eller därmed befordrad egendom kan den skadelidande emellertid kräva ersättning av den som svarar enligt vanliga skadeståndsregler, varvid ersättningen kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna (l 8 §). Rörande regressrätt gäller att den som utgett skadestånd i anledning av trafikskada som huvudregel inträder i den skadelidandes rätt till trafikskadeersättning enligt lagen (19 § l st.), och vidare har skadeförsäkring full regress mot trafikförsäkringen (19 § 2 st.). Undantag från regeln att trafikskada i sista hand skall stanna på trafikförsäkring gäller dock om någon vållat skadan med uppsåt eller grov vårdslöshet; trafikförsäkringen har regressrätt mot honom (20 § l st.). Vid kollision mellan bil och tåg skall, om järnvägen svarar för skadan (i allmänhet enligt 1886 års järnvägsansvarighetslag), ansvaret slutligen fördelas på båda sidor efter skälighet; med järnväg likställs spårväg (20 § 2 st.). Även här har alltså trafikförsäkringen viss regressrätt. - Vid bilkollisioner skall ansvaret också fördelas efter skälighet mellan de inblandade trafikförsäkringarna, varvid dock vid vållande eller bristfällighet bara på ena sidan denna skall bära hela skadan (22 §, jfr 23 §). Denna reglering innebär dock inte att lagstiftaren slutgiltigt tagit ståndpunkt till de berörda regressfrågoma. I fråga om skadeförsäkringens regress mot trafikförsäkringen har man inte velat föregripa skadeståndskommitténs arbete, eftersom i väsentliga avseenden samma synpunkter blir avgörande beträffande regressrätt mot detta skadeståndsskyldiga; gällde bl. a. frågorna om en differentiering mellan olika typer av sakförsäkring, om självförsäkrares rätt till skadestånd och om vad som kommittén kallar försumliga skadelidande (se 6.2 nedan). Av dessa skäl föreslås inte någon saklig ändring i det nuvarande Det blir

rättslägetl

alltså skadeståndskommitténs sak att ta ställning bl. a. till frågan om regress från sakförsäkring mot trafikförsäkringen. (Ang. trafzkf0‘rsz1'kringens regressrätt, se nedan under ll.) I fråga om regressen från sakförsäkring torde det finnas skäl att skilja mellan olika fall. Det är inte säkert att regresskrav från vagnskadeförsäkför en kolliderande ring bil mot den andra bilens trafikförsäkring bör bedömas på samma sätt som regresskrav från transportförsäkring på gods som befordras med bilen, och det är också möjligt att återkrav från försäkring på annan egendom än motorfordon och transporterat gods t. ex. brandförsäkring på en byggnad som fattat eld i samband med en kollision - bör följa särskilda regler. ‘ Jfr SOU 1974: 87 s. 215 Vad först angår återkrav mot trafikförsäkvagnskadeförsäkringens ff, Prop. 1975/76: 15 s. 85. ringen, är det uppenbart att regressen f. n. har avsevärd ekonomisk betydelse för försäkringsbolagen. Kollisionsskadorna beräknas uppgå till ’ Jfr om kollisionsskador

omkring 60 % av samtliga skadefall vid denna försäkring? I viss mån SOU 1974: 87 s. 188 ff.

SOU 1975: 103 100 Regressrätt mot vissa verksamheter

dock regressrätten av den s. k. kollisionsöverenskommelsen begränsas mellan Denna stadgar som förut nämnts (3.1) trafikförsäkringsbolagen. bl. a. att kollisionsskador upp till 6 000 kr. skall fördelas med 50 % på

kaskoförsäkringsbolaget och återstoden på andra bilens trafikförsäkringsbolag. Avräkningarna mellan bolagen påverkas av vagnskadeförsäkringens

s. k. skadeservicel

Detta innebär emellertid inte att regress från vagnskadeförsäkringen måste behållas i kollisionsfallet. Det är här fråga om nödvändigtvis som hela tiden belastar bilägarna som kollektiv, fast de skadeutgifter från ena försäkringsbolaget till det andra. Det kan synas tveksamt flyttas om man skall acceptera en kostnadsöverflyttning av denna typ, som i fall ter sig onödig och i och för sig knappast har en preventiv många om ansvar blir det ju inte fråga i detta fall. I funktion; personligt har också diskuterats en förenkling av förarbetena till trafikskadelagen som innebär att ersättning för trafikskada på ersättningssystemet, ur fordonets trafikförsäkring (no-fault-system). Tramotorfordon utgår sikt fikskadeutredningen ansåg också ett sådant system vara målet på lång men inskränkte sig till att på området föreslå reformer som var ägnade att underlätta övergången till ett no-fault-system i framtiden.: I propositiostatsrådet inte att nen med förslag till trafikskadelag ansåg föredragande en reform nu bör genomföras som innebär att skador på en bil eller på

egendom som befordras med bilen skall ersättas av bilens egen trafikförtrots att vissa skäl kunde anföras för ett sådant system; mot säkring, invändes med all säkerhet skulle medföra en tanken bl. a. att systemet avsevärd höjning av försäkringspremierna och att man —— med hänsyn till mindre från allmän synpunkt vid sakskaförsäkringsskyddets betydelse dor - i betydligt högre grad kunde lämna åt den enskilde att avgöra

vilket skydd han ville ha. Angående skada på befordrad egendom hänvisades till att vid de kommersiella transporterna risken bör läggas på

varu- eller ansvarsförsäkring på transportörens sida, medan hemförsäkring täckte med privatägda fordon.3 i allmänhet skada på egendom befordrad Vad som nu sagts har gett kommittén anledning att ställa frågan om

det inte kunde finnas skäl att låta skadan stanna på den egna bilens vagnskadeförsäkring i kollisionsfallen. Detta skulle i varje fall innebära ett

steg mot ett konsekvent genomfört no-fault-system. Kommittén har emellertid inte ansett tillräckliga skäl tala för en sådan Vad som här har fått avgörande betydelse är den fördyring lösning. innebära för del. Enligt vad lösningen skulle vagnskadeförsäkringens kommitténs försäkringsexperter understrukit, skulle det föra med sig en

ifall regressen mot trafikförsäkringen slopas.

betydande premiehöjning, kan man för personbilar räkna med en höjning på Enligt gjorda kalkyler medan för lastbilar höjningen troligen blir lägre. Om omkring 40%, SOU 1974‘87 kollisionsskador skulle stanna på vagnskadeförsäkringen, på fordonet

;§‘:)‘g‘m“‘° ° sådan skulle ha möjlighet till

medan den som inte tagit försäkring ’ av motsidan i 10 § trafikskadelagen, är det fara SOU 1974: 87 s. 146, ersättning enligt reglerna 192 värt skulle finna det fördelaktigt att inte hålla att åtskilliga bilägare En sådan utveckling skulle stå i direkt strid med 3 vagnskadeförsäkring. hop_ 1975/76:15 kommitténs väsentliga syfte att uppmuntra ägare att ta sakförsäkring på s. 70 ff.

SOU 1975: 103 Regressrätt mot vissa verksamheter 101

sin egendom. Enligt kommitténs mening är det inte heller möjligt att nu

införa en bestämmelse att den som försummar att försäkra sin bil inte har

rätt att kräva full ersättning för skada på bilen ur motsidans trafikförsäk-

ring; som framgår av det följande förordar visserligen kommittén en regel av denna typ för särskilda fall (6.2), men det gäller då försäkringar som är

betydligt vanligare än vagnskadeförsäkring på bilar. - Man kan inte heller

bortse från den tänkbara konsekvensen av den diskuterade att reformen, en grupp av fordonsägare som typiskt sett mindre ofta är vållande till

kollisionsskador kan få bära samma risk som en annan grupp, vilken

oftare brukar stå som skadevållare. Redan trafikskadelagens system gör det mera komplicerat att utforma bilförsäkringen så att den aktsamme

bilisten premierasl , och än svårare blir detta om

regressen från vagnskadeförsäkringen slopas i fall där huvudskulden ligger på föraren av en annan bil. Anses det önskvärt med en försäkringsordning som gynnar

försiktiga bilförare, talar detta för att bibehålla regressrätten i de nu

berörda fallen. Detta stämmer också med inställningen i propositionen med förslag till som - i motsats trafikskadelag, till trafikskadebetänkande utredningens bygger på tanken att skador vid bilkollisioner generellt skall fördelas mellan inblandade bilars försäkringar med hänsyn till vållande (eller bristfällighet) som förekommit på ömse sidor.:

I och för sig kan det tyckas strida mot kommitténs principiellt restriktiva ståndpunkt till regressansvar att behålla regressrätten i denna

situation. Man kan emellertid göra gällande att det här bara är fråga om en utjämning av skadekostnaderna mellan samma kategori av premiebetalare — bilägarna - och att såvitt kommittén systemet kan bedöma fungerat utan några påtagliga missförhållanden; några önskemål om en

annan ordning på denna punkt har inte framförts av några berörda parter.

I den mån det nuvarande systemet ter sig som en belastning på försäkringsbolagens administration får det ankomma på dem att genom

lämpliga medel minska olägenheterna, närmast genom utvidgade regress-

överenskommelser. De nackdelar som eventuella processer om regresskraven kan innebära från allmän lär under alla Jfr Prop. 1975/76: 15

synpunkt förhållanden

5.8.2 och SOU 1974: 87 uppvägas av att en regressordning bäst är ägnad att främja sakförsäkring s. 229 ff om bonussyspå motorfordon, innan tiden kan tänkas bli mogen att genomföra ett temet. fullt utvecklat no-fault-system också på sakskadeområdet. ’ Jfr Prop. 1975/76: 15 Av sådana skäl har kommittén stannat för att inte föreslå några 5.7.2. (Utredningen förebegränsningar i vagnskadeförsäkringens regress mot trafikförsäkringen. I slog andra regler för överläggningarna mellan de nordiska kommittéerna skador tillfogade förare har det förelegat och passagerare; se enighet på denna punkt. SOU 1974: 87 bl. a. Härefter bör uppmärksammas mot s. 166 f.) transportförsäkringens regress trafikförsäkringen för annan bil än den varmed transporten skedde. Till 3 SOU 1974: 87 s. 183. en början bör då beaktas att f. n. tre olika försäkringar brukar bli aktuella ‘ i kollisionsfall.3 håller Se lagen (1969: 12) med Lastägaren en varuförsäkring, som täcker även anledning av Sveriges tilltrafikskaderisken, transportören håller en ansvarsförsäkring till täckning träde till konventionen

av sitt ansvar enligt lagstiftningen om vägtransport4, och dessutom kan d. 19 maj 1956 om frakt-

skadan ersättas av ett kolliderande fordons trafikförsäkring, vilket avtalet vid internationell enligt 10 § 2 st. TL skall förekomma godsbefordran på väg och bara när skadan orsakats genom vållande lagen (1974:610) om invid förandet av detta fordon eller bristfällighet i fordonet. Problemet blir rikes vägtransport.

102 Regressrátt mot vissa verksamheter

alltså om i sistnämnda fall. Det bör här förutskickas

regress skall tillåtas varuförsäkringen under alla förhållanatt enligt kommitténs inställning

mot transportören och dennes ansvarsförsäkring

den skall ha regressrätt

(se nedan 5.11). eller tredubbelt försäkringsskydd som f. n. Det system med dubbelt godstransporter kan inte anses rationellt. Enligt gäller vid kommersiella vad trafikskadeutredningen framhöll vid sin diskussion av frågan, om

dessa risker borde läggas på den transporterande bilens trafikförsäkring, att skadorna ersätts av varuförsäktillämpas här i praktiken ordningen via regress från varuförsäkringen av ringen, i förekommande fall möjligen Regresser från dessa försäkringar transportörens ansvarighetsförsäkring. för en annan bil i kollisionsfall utövas bara i en mot trafikförsäkringen och från ekonomiska synpunkter i stort sett betydelselös begränsad Trafikskadeutredningen nämnde vidare att enligt vad den omfattning. de berörda branscherna inte hyser några önskemål om erfarit man inom som innebär att skadekostnaderna i större utsträckning än en förändring nu belastar trafikförsäkringen. Enligt utredningen vore det uppenbarligen heller en från rimlig ordning att låta inte riskfördelningssynpunkter för skada ersättning till obegränsade belopp utgå från trafikförsäkringen till miljonvärden, på transporterat gods, t. ex. när det rör sig om egendom datamaskiner eller annan elektronisk såsom atomreaktorkomponenter, osv. Utredningen kom till det resultatet att kommersiellt utrustning befordrad egendom över huvud taget inte bör täckas av den transporte-

rande bilens trafikförsäkring! Föredragande statsrådet delade som

nämnt denna mening, vilken han ansåg giltig också för privata transpor-

ter. av det sagda innebär att vid kollisions- Som framgår propositionen skador ersättning från den andra bilens bl. a. på befordrat gods vållande och bristfällighet. Företrafikförsäkring bara utgår vid styrkt statsrådet anförde på denna punkt bl. a. att det var svårt att dragande finna något bärande skäl för att ersättning här skulle utgå enligt andra än som gäller inom skadeståndsrätten i allmänhet. Det förutsättningar nuvarande presumtionsansvaret borde därför utmönstras? anser de nu anförda ha intresse också när Kommittén Synpunkterna mot trafikförsäkringen för bil som kolliderat med det gäller regresskrav bilen. Kommittén har visserligen intagit den ståndden transporterande inte bör inpunkten, att transportförsäkringens regressmöjligheter skränkas av större ekonomisk betydelse (se 4.6). Men på någon punkt är om någon roll i den berörda situationen. frågan regressen spelar och transportörens ansvars- Betydelsen av regressen från varuförsäkringen än trafikskadeutredningen uppgett, sedan försäkring torde bli än mindre återkraven inskränkts till fall av styrkt vållande eller bristfällighet på motsidan. Kommitténs försåkringsexperter har bekräftat att regress är av att underordnad betydelse i praktiken. Principiellt synes det också rimligt risken för den dyrbara egendom som befordras med lastbilstransporter snarare läggs på kollektivet av transportörer än på andra bilägare. Och ‘ SOU 1974:87 s. 184 ff. också för denna preventionshänsyn saknar uppenbarligen betydelse ° Prop. 1975/76: 15 5.4.1. regressfråga.

SOU 1975: 103 Regressrätt mot vissa verksamheter 103

När det gäller privata transporter uppkommer motsvarande fråga om áterkrav, när den skadade egendomen täcks av hemförsäkring. Här lär de ekonomiska skälen för regress mot motsidans trafikförsäkring ha ännu mindre vikt. Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för att utesluta regress mot trafikförsäkringen både vid kommersiella och privata transporter. De konsekvenser detta kan medföra för ansvarsfördelningen mellan trafikförsäkringen och transportörens skall ansvarsförsäkring beröras senare (under l l). Vad slutligen angår regress mot trafikförsäkring från försäkring på annan egendom än nu angivits, torde den ha begränsad praktisk betydelse. Det är här fråga om försäkring av olika slag t. ex. för påkörda byggnader och maskiner, för andra transportmedel, såsom båtar och flygplan, samt för gods som befordras med sådanan transportmedel. Även

i detta fall lär regress ha ringa intresse från ekonomisk synpunkt?

Att biltrafiken traditionellt ansetts böra bära risken för skador av det berörda slaget, som orsakas på egendom vars användning inte innebär samma faror för omvärlden, kan enligt kommitténs ståndpunkt inte vara tillräcklig anledning att behålla en regressrätt som ter sig praktiskt oviktig. Större betydelse har i praktiken situationen då järnvägståg skadas vid kollision med bil. SJ: s rullande materiel är visserligen inte försäkrad, men som kommittén skall utveckla i ett senare sammanhang (13.3) ligger det nära till hands att betrakta staten som självförsäkrare beträffande denna egendom. Om självförsäkrare skall likställas med försäkringsgivare, skulle resultatet bli att trafikskadeersättning inte skulle utgå för skada på tåget; detsamma skulle gälla när enskild järnväg försäkrat sin egendom. Detta skulle visserligen inte stämma med trafikskadelagens reglering av ansvarsfördelningen mellan trafikförsäkringen och järnvägen, när ersättningsskyldighet föreligger mot tredje man; som nämnt skall ersättningen slutligen fördelas efter skälighet (l8§ och 19§ 2 st. TL). Men denna lösning behöver inte innebära att sakskador som uppkommer vid kollisionen bör fördelas på samma vis. Och det är i övrigt svårt att finna några vägande skäl för att behålla järnvägens möjlighet till mot ersättningskrav försäkringen. Ekonomiskt har SJ: s krav normalt en begränsad betydelse; trafikskadeutredningen nämner årssiffran 2,9 milj. kr. med hittills

gällande regler.: Från preventiv synpunkt spelar uppenbarligen inte heller

Se SOU 1974: 87 s. 193 dessa krav någon roll. ff om skador på båtar och Enligt kommitténs mening talar därför goda skäl för att låta SJ bära flygplan samt därmed besina skador själv i förhållande till trafikförsäkringen, liksom också fordrad egendom, s. 198 som försäkrat om skada på gods transporförsäkringsgivare enskild jämvägs egendom. I så fall bör terat på järnväg. Om skada man överväga att omvänt inskränka regressmöjligheten från vagnskade- på SJ: s materiel se nedan. försäkringen mot järnväg; kommittén återkommer härtill (se 5.3 nedan). ’ SOU 1974: 87 s. 196. Vad som nu sagts gäller också för kollision mellan bil och spårvagn. En sådan katastrofskada Det synes naturligt att också utesluta regress mot trafikförsäkring från genom biltrafik som uppförsäkringsgivare som meddelat försäkring på gods som transporteras på kom vid tågolyckan vid Mjölby våren 1975 framjärnväg. Skälen är ungefär desamma som anförts rörande motsvarande står som en mycket sällfråga vid bilfrakt; regressrätten torde ha ännu mindre ekonomisk synt företeelse.

104 mot vissa verksamheter SOU 1975: 103 Regressrätt

betydelse i de här berörda fallen. Regress skulle alltså bara tillåtas från vagnskadeförsäkring. Rörande skada på fartyg och flygplan förordas dock en särskild lösning (se 7.1).

5.3 Regress mot järnväg och spårväg

Också när det gäller järnvägens ansvar har man ansett det naturligt med oinskränkt regressrätt från skadeförsäkring; bl. a. intar 1958 års förslag

denna ståndpunkt

Vad först gäller krav från vagnskadeförsäkring, innebär trafikskadelagen som nämnt att skadeståndskrav vid skada på bilen skall kunna göras gällande bl. a. mot järnväg, ofta dock med jämkning efter skälighet på grund av förhållandena på bilistens sida (18 §). Detta medför att vagnskadeförsäkringen tills vidare får regressrätt mot järnväg. Som framgår av föregående avsnitt stämmer det bättre med huvudtankarna bakom det skadeståndsrättsliga reformarbetet, om skador vid kollision mellan bil och tåg skulle stanna på den egna sidans försäkring (eller på självförsäkrare). l detta fall har regressen synbarligen ringa ekonomisk betydelse; det kan nämnas att av SJ utbetalade ersättningar för fordonsskador vid kollision mellan bil och tåg under 1973 uppgick till ca 627 000 kr., varav ca 184 000 kr. avsåg regresser från vagnskadeförsäkring. Mot att järnvägen skulle befrias från regressansvar kunde möjligen invändas att skadeståndsskyldigheten kan ha viss preventiv effekt, bl. a. genom att ytterligare medel läggs ned på säkerhetsanordningar och liknande. Med hänsyn till att järnvägens ansvar för kollisioner består i fråga om personskada och skada på oförsäkrade bilar kan dock reformen inte betyda så mycket på denna punkt, särskilt som också järnvägens dyrbara materiel står på spel vid bristande försiktighetsmått från dess sida. Här kan kommittén dessutom erinra om den särskilda regressregel som kommittén föreslår vid sådana brister i arbetsmetod och materiel som är kända för arbetsledningen (se 4.7 ovan). Kommittén har alltså kommit till resultatet att inga hinder finns att ta bort vagnskadeförsäkringens regress mot järnvägen. Vad angår frågan om regress vid dylika kollisioner från transportförsäkring på gods, som befordras med bil, torde liknande synpunkter kunna

anföras som beträffande varuförsäkringens regress mot trafikförsäkring

(5.2 ovan). Det naturliga är att denna risk bärs av sakförsäkringen, eventuellt med regress mot transportören. I fråga om regresskrav från övrig sakförsäkring mot järnvägen torde det mest praktiska fallet vara återkrav från varuförsäkring på gods som befordras med järnvägen. Som framgår av fortsättningen vill kommittén här behålla regressrätten (se nedan 5.11). Detsamma gäller skada på resgods och andra tillhörigheter som den resande fört med sig vid transporten. Övriga krav, t. ex. från brandförsäkring på skog som fattar eld vid s. k. tjuvbromsning, torde ha ringa praktisk betydelse. Intet synes ‘ SOU 1958:44 s. 39. Jfr hindra att regressen tas bort också här, med undantag för det nämnda också Hellner, Regressrätt s. 82 f. fallet då viss medveten oaktsamhet förekommer från ledningens sida.

SOU 1975: 103 mot vissa verksamheter Regressrätt 105

Det sagda innebär att regress från sakförsäkring mot järnväg i huvudsak skulle inskränka sig till krav mot järnvägen i egenskap av transportör. Det kan nämnas att den danska kommittén överväger att tillåta regresskrav även i andra fall, medan man i Norge torde reglera frågan genom den allmänna regeln om särskilt riskfylld verksamhet jämte vållande (se 5.1 ovan). Enligt propositionen med förslag till trafikskadelag likställs järnväg med spårväg, när det gäller ansvarsfördelningen vid kollision (20 § 2 st.). Kommittén anser det motiverat att jämställa trafikmedlen också i fråga om regress från sakförsäkringen.

5.4 Regress mot redare

Redaren svarar i dag utom kontraktsförhållanden enligt som regler väsentligen stämmer med den allmänna bestämmelsen om principalansvar i 3:1 SkL. Skadeståndsskyldigheten för redare går dock något längre genom att kretsen av medhjälpare, för vilkas handlande han ansvarar, är utvidgad; bl. a. hör till dessa anlitad lots (se 233 § sjölagen). Å andra sidan begränsas redarens ersättningsskyldighet till beloppet enligt speciella bestämmelser (234-236 §§ samma lag). I förarbetena till 25 § FAL omtalades redarens skadeståndsskyldighet dåvarande (enligt 8 § sjölagen) som ett exempel på ett fall där någon enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd evad han är till skadan vållande eller icke”.1 Oinskränkt skulle alltså föreligga regressrått för skadeförsäkringens del. - Det kan nämnas att enligt motiven till 3: 6 SkL redarens ansvar för sakskada inte torde få nedsättas med stöd av denna paragraf under de begränsnings-

belopp som gäller enligt sjölagemz

Redarens ansvar för sakskada blir aktuellt i en rad skiftande fall. I allmänhet lär emellertid skadan vara av sådan typ som täcks av sjö- eller transportförsäkring. Som framhållits i det föregående talar starka ekonomiska skäl för att regressrätten bibehålls för dessa försäkringstyper när den är av ekonomisk betydelse (4.6 ovan). Enligt kommitténs mening finns det anledning att tillåta ett sådant regressansvar för redaren över hela linjen. De undantagssituationer där återkrav från andra försäkringstyper kan bli aktuella torde ha så ringa praktisk betydelse att det saknas tillräckliga skäl att ställa upp en särregel för deras del. Vad som kan vålla viss tvekan är om samma ansvar bör åvila också ägare av småbåtar för fritidsbruk. Kommittén har övervägt om regressrått skulle gälla endast mot dem som svarar enligt sjölagen för skada vållad vid sjöfart med skepp, dvs. fartyg med en största längd av minst 12 meter och en största bredd av minst fyra meter medan (se 2§ sjölagen), regressansvaret för andra fartyg (båtar i sjölagens skulle mening) inskränkas till fall av uppsåt eller grov vårdslöshet. Emellertid l SOU 1925: 21 S. 103. bör beaktas att redaransvaret för båtar är särskilt begränsat vid egendoms- 2 skada (235§ sjölagen). Det är vidare att också Prop. 1972: 5 s. 541. angeläget ägare av nöjesbåtar försäkrar sitt ansvar, något som f. ö. redan sker i stor 3 Se härom SOU 1974: 95

utsträckning? Skulle skadeståndsskyldigheten någon gång drabba en s. 102 ff.

mot vissa verksamheter SOU 1975: 103 106 Regressrätt

hårt, bör det finnas möjlighet att jämka ansvaret med båtägare oskäligt analog tillämpning av den allmänna jämkningsregeln i 6: 2 (enligt kommitténs förslag 6: 3) SkL. Kommittén anser därför övervägande skäl tala för att undantagslöst tillåta regresskrav mot redare för skada till följd av sjöfart. I detta sammanhang bör också beröras fartygsägarens strikta ansvar enligt lagen (1973: 1128) om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Med oljeskada menas dels skada som orsakats av förorening genom olja från fartyget och uppkommit utanför detta, dels kostnader för förebyggande och skada orsakad av sådana åtgärder (l §). I allmänhet är det åtgärder här om Lagstiftningen bygger på tanken att fråga egendomsskada. ansvaret skall kanaliseras till fartygsägaren; denne är i viss utsträckning att hålla försäkring som medför rätt för skadelidande att få ut skyldig direkt av försäkringsgivaren (12-14 §§). Regresskrav från ersättningen som täcker skadan torde mindre ofta bli aktuella, men om sakförsälcring så är fallet synes det uppenbart att någon begränsning i regressansvaret på grund av den diskuterade regeln inte kommer i fråga.

5.5 Regress mot elektriska anläggningar

bär innehavare av elektriska anläggningar ett Enligt 4 § elanläggningslagen strikt ansvar för skada orsakad av elektrisk ström. För egendomsskadornas del torde det väsentligen bli fråga om skada genom brand. Att märka är emellertid att de praktiskt viktiga skadefall som orsakas inom byggnad genom inverkan av ström med lågspänning faller utanför lagens räckvidd (4 § 2 st.). 1958 års förslag borde, vid den skälighetsbedömning som här Enligt

skulle bli avgörande, elektriska anläggningar bära regressansvar.‘ Man

torde dock kunna utgå från att regresskrav från sakförsäkringens sida har ganska ringa ekonomisk betydelse. Som nämnt lär det vidare anses rimligt på försäkringshåll att brandskador normalt stannar på brandförsäkringen.

Undersökningen av försäkringspraxis tyder inte heller på något annat.

Av sådana skäl anser kommittén att det saknas tillräcklig anledning att som huvudregel behålla regressrätten vid denna skadetyp. Vid grov vårdslöshet eller vissa fall av medveten oaktsamhet från anläggningens sida bör dock återkrav här som annars vara möjligt (jfr 4.7 ovan).

5.6 Regress mot ägare av luftfartyg

Ansvar utanför kontraktsförhållanden för den som driver lufttrafik rör till väsentlig del skada på egendom på marken. För sådana skador svarar han oberoende av vållande enligt 1 § luftfartsansvarighetslagen. Skadorna täcks f. n. i regel av brandförsäkring, och på försäkringshåll synes man anse det naturligt att också denna skadetyp stannar på sakförsäkringen. Någon större betydelse lär knappast risken i fråga ha från ekonomisk SOU 1958244 s. 40. synpunkt. - Vad åter angår skada på flygplan vid kollision med annat

SOU 1975: 103 Regressrätt mot vissa verksamheter 107

plan beror ansvaret av om styrkt vållande föreligger sida. på svarandens Här finns naturligtvis en fara för mycket omfattande skada, men å andra sidan aktualiseras den ytterst sällan. l 1958 års förslag ansåg utredningsmannen, tydligen framför allt av preventionsskäl, att det inte kunde komma i fråga att utesluta regress

mot den som driver lufttrafikl För kommitténs

del ter sig frågan betydligt mera tveksam. Man kan inte konstatera några sådana vägande ekonomiska skäl som enligt kommitténs principiella inställning skulle motivera regress. Det torde sålunda ha mycket effekt obetydlig på premien för fastighetsförsäkringen, om återkrav tillåts mot lufttrafiken vid markskador. Vad preventionssynpunkten angår, kan kommittén inte finna att den väger så tungt för regressansvarets del, med tanke på alla övriga faktorer som gör det angelägetför berörda parter att undvika skador vid luftfart. Kommittén anser därför att det med dess principiella inte inställning finns tillräcklig motivering att behålla regressrätten vid markskador mot den som driver luftfart. - I detta fall har den danska kommittén preliminärt intagit motsatt ståndpunkt. Något annorlunda får man dock se på regressfrågan i övrigt. Som tidigare framhållits (se 4.6) har återkrav stor ekonomisk betydelse för luftfartförsäkringens del. Vad gäller skador på andra flygplan, belastar de visserligen ändå flygplansägama som ett kollektiv, och man kan göra gällande att det inte ter sig särskilt angeläget att flytta kostnaderna från sakförsäkringen till den ansvarsförsäkring som i regel förekommer, när det inte är fråga om självförsäkring. Emellertid rör det här så stora värden att kommittén tvekar att ingripa i de nuvarande reglerna; denna mening har delats av den danska kommittén och även av den norska, såvitt gäller yrkesmässig luftfart. Vad åter beträffar försäkring på gods sorn befordras med flygplan, anser kommittén - som senare skall utvecklas (5.11) - att återkrav bör medges mot transportörer. Däremot synes det inte vara tillräcklig anledning att tillåta regress från denna försäkring mot ägaren av ett kolliderande flygplan. På liknande sätt som utvecklats i fråga om skada på gods vid biltransport (5,2 ovan), är den naturliga lösningen att kanalisera dessa skador till transportören. Resultatet blir alltså att vid flygkollisioner regress vid skada på själva flygplanet bör tillåtas mot motsidan, medan vid skada på transporterat gods endast transportören skulle få krävas. Regress vid markskador är inte motiverad. Med hänsyn härtill kan inte någon allmän regel uppställas om regress mot den som driver lufttrafik, utan en annan lagteknisk lösning komma att förordas (se 7.1 nedan). Det bör understrykas att de nu antydda reglerna inte är avsedda att gälla i andra fall än då svensk lag är tillämplig. I övrigt skulle de inte inskränka regressmöjligheten (jfr ovan 4.4).

5.7 Regress mot hundägare m. fl.

I 4 § lagen om tillsyn över hundar föreskrivs ett rent strikt ansvar, och regress enligt 25 § FAL är alltså möjlig mot hundägare och andra som SOU 1958:44 s. 39.

108 mot vissa verksamheter SOU 1975: 103 Regressrätt

svarar enligt lagen. Sakskador lär här i regel ha obetydlig storlek, frånsett när en hund orsakat en trafikolycka där fordon skadas; inte heller regresskrav i sådana fall lär ha någon nämnvärd ekonomisk betydelse. Framför allt bör framhållas att ansvar enligt hundlagen blir aktuellt särskilt för privatpersoner och att, om någon gång större regresskrav framställs, skadeståndsskyldighet kan drabba en oförsäkrad hundägare hårt. Det skulle stämma illa med kommitténs allmänna inställning till dessa frågor, om återkrav tilläts i sådana fall.‘ På samma sätt får man bedöma de spridda regler som i övrigt gäller om strikt ansvar för innehavare av djur (t. ex. enligt 47 § ägofredslagen eller 22: 7 BB), låt vara att det här främst är lantbrukare som blir ansvariga. I den mån skador av denna typ ersätts genom sakförsäkring bör det vara uteslutet att framställa regresskrav mot det strikta ansvaret. Preliminärt anser också övriga nordiska kommittéer att de allmänna reglerna om inskränkt regressrätt böra gälla i dessa situationer.

5.8 Regress vid grävning, sprängning och liknande miljöfarlig

verksamhet

30 § miljöskyddslagen bär den som utövar miljöfarlig verksamhet i Enligt ett rent strikt ansvar för skador genom olika slag av störningar i princip grannförhållanden (jfr l § samma lag). Här är alltså regress möjlig enligt 25 § FAL. Till väsentlig del är det fråga om egendomsskador, mot vilka dock den skadelidande långtifrån alltid kan skydda sig genom sakförsäkring. Största betydelsen torde försäkringen få vid sprängningsskador. Även oljeskador kan emellertid bli av praktisk betydelse. Principfrågan, var skadorna skall placeras när de omfattas av försäkring, diskuteras inte i motiven till miljöskyddslagen. Detsamma kan sägas om det strikta ansvaret för grävning och liknande arbeten i 3: 4 JB. Förarbetena till denna regel tyder på att man dels velat anknyta till allmänna grundsatser om farlig verksamhet, dels fäst särskild vikt vid att ett strikt ansvar kan få preventiv effekt? Men det allmänna problemet, hur man bör se på regresskrav från sakförsäkring i dessa fall, berörs inte. De sprängnings- och grävningsskador som här kommer i fråga kan ha storlek. Regress lär ofta utövas både mot entreprenör, som betydande orsakar skadan, och mot den granne på vars fastighet den skadegörande verksamheten utförs - t. o. m. när denne saknar ansvarsförsäkring (jfr ‘ Jfr den liknande instän- 3.1 ovan). den stränga ansvarsregeln torde också De skäl som påkallat ningen hos trafikskadeut- motivera eller låter bedriva att risken snarare läggs på dem som bedriver redningen (SOU 1974: 87 s. 225 f). den farliga verksamheten än på skadelidande fastighetsägare. Detta synes alltså som ett område där regressrätt bör förekomma. ’ SOU 1947: 38 s. 136, Därmed är dock inte sagt att regressrätten till alla delar skulle följa det jfr Prop. 1970: 20 B s. 111 ff. strikta ansvar som gäller enligt den nämnda lagstiftningen. Vissa praktiskt skadefall - framför - 3 viktiga allt en del fall av skada genom sprängning Jfr särskilt diskussionen torde både miljöskyddslagen och JB.3 Vad särskilt iNFT 1973 s. lll ff, 118 falla utanför angår f, 125. ansvar för entreprenörer, regleras inte detta av 3 kap. JB, och det är

mot vissa verksamheter 109 Regressrätt

främst vid mera kortvariga arbeten tveksamt i vad mån miljöskyddsla-

gens bestämmelser kan tillämpas] Vid skador som inte omfattas av dessa

lagar kan oskrivna regler om strikt ansvar på grund av farlig verksamhet

vara tillämpliga? eller i vart fall allmänna

principer om principalansvar (3: 1 SkL) eller om ansvar för vållande hos anlitad självständig medhjälpare.3 Gränsen mellan fall där strikt ansvar gäller och övriga fall är ofta svår att urskilja. Utanför miljöskyddslagens område är det avgörande, om verksamheten kan anses särskilt farlig eller särskilt omfattande (jfr 3:4 JB). - Vidare drabbar ansvaret enligt miljöskyddslagen och 3 kap. JB inte speciellt företagare utan varje fastighetsägare (eller annan innehavare av fastigheten, t. ex. nyttjanderättshavare) som låter utföra sprängningseller grävningsarbete på denna. Skadeståndsskyldigheten kan ofta förefalla sträng, när den träffar en privatperson. Det anförda synes utgöra vägande skäl mot att anknyta regressmöjligheten till ansvar enligt de nämnda lagarna eller till strikt ansvar över huvud taget. Gränsen blir svår att och ofta urskilja, kan lika goda argument åberopas för regress vid vissa andra skador av liknande slag. Det synes motiverat att i stället bestämma området för regressansvar så, att ansvaret åvilar den som svarar för skador orsakade av grävnings- eller sprängningsarbeten, som han i offentlig eller yrkesmässig verksamhet bedriver eller låter annan bedriva. En sådan regel skulle också fylla en annan funktion, som kort har berörts i det föregående (4.7). Man har särskilt från försäkringshåll understrukit regressrättens betydelse, när det gäller att upprätthålla en godtagbar aktsamhetsnivå hos entreprenörer för att motverka att skada vållas genom olämpliga men billiga arbetsmetoder eller liknande. Som nämnt synes det antagligt att ekonomisk prevention kan spela en viss roll just för entreprenörers del. Den allmänna regel som kommittén vill ställa upp om återkrav vid medveten oaktsamhet hos arbetsledningen torde ofta få en begränsad betydelse bl. a. med tanke på försäkringsgivarens bevissvårigheter. Utan tvivel är just sprängnings- och grävningsverksamhet områden där en hög grad av omsorg ter sig önskvärd. Också av sådana skäl finner kommittén det lämpligt att här behålla regressrätten. Det är tänkbart att de nuvarande till begränsade möjligheterna sakförsäkring utvidgas vid immissioner, t. ex. luftföroreningar, och andra skador som faller under miljöskyddslagen. I så fall bör också regressrätt tillåtas mot den ansvarige. Sådana skador hör till vad man räknar med i många miljöfarliga verksamheter; när ett företag får myndighets tillstånd till en sådan verksamhet, kan detta ofta bygga på förutsättningen att företaget i vart fall skall ersätta uppkommande skador i omgivningen. I dessa expropriationsliknande situationer skulle det strida helt mot lagens syfte, om skadan i sista hand skulle stanna på skadelidarsidans försäkring. Även här kan emellertid regress synas sträng mot privatpersoner; för deras del torde ‘ Jfr Bengtsson i NFT 1973 det räcka, att återkrav är möjligt vid uppsåt och grov - s. 113 f och Hellner, Skadevårdslöshet något som inte sällan torde föreligga vid förutsebara skador ståndsrätt 10.8. i grannförhållanden. Regressrätten bör alltså gälla vid allt ansvar enligt ’ Jfr NJA 1966 s. 248. rniljöskyddslagen för skada orsakad av offentlig eller yrkesmässig verksamhet. 3 Jfr Hellner, a.a. 9.7 b.

110 mot vissa verksamheter SOU 1975: 103 Regressrätt

l detta sammanhang kan också beröras skador som orsakas av atomdrift. Här gäller ett rent strikt ansvar enligt atomansvarighetslagen, och det framgår klart av lagens förarbeten att syftet varit att lägga hela risken på den ansvariga parten, oavsett om sakförsäkring i något fall

skulle föreliggaf skadorna torde f. ö. i regel vara uteslutna från

sakförsäkringsskyddet. Återkrav bör uppenbarligen tillåtas i detta fall, om det någon gång blir aktuellt.

5.9 Regress mot det allmänna i andra fall

Särskilda beträffande regress mot det allmänna i problem uppkommer andra fall än som har berörts i det föregående. l den mån strikt ansvar på grund av farlig verksamhet kommer i fråga är för närvarande återkrav möjligt enligt 25 § FAL. Detta blir framför allt aktuellt vid särskilt farliga och omfattande militärövningar. I övrigt fordras förbehåll i försäkringsvillkoren för att regressrätt skall föreligga. I försäkringspraxis synes regress särskilt ofta utövas vid skada på försvarets och vägväsendets områden, men också annars utnyttjas i allmänhet regressmöjligheterna mot staten och kommun (se ovan 3.1). När det gäller att ta ställning till regressfrågorna i dessa fall bör till en vad som förekom vid förarbetena till SkL. 1958 års början observeras förslag hängde nära samman med den utredning som samtidigt pågick om skadestånd i offentlig verksamhet. Syftet med den föreslagna reformen av regressreglerna var bl. a. att reglera det allmännas ansvar i förhållande till försäkrade intressen.: Förslaget innebar sålunda att regressansvaret för det allmänna skulle jämkas, när skadeståndet uppgick till belopp som inte stod i proportion till felet eller försummelsen på det allmännas sida. Meningen var att jämkningen kunde bli aktuell t. ex. vid fel i fyr-, hamn- och - Vid SkL: s

sjömärknings, sjökarte-, flygplatsverksamhet.3

I PWP* 1960‘ 14° 5 11 tillkomst skedde inte i 25 § FAL någon ändring som tillvaratog ff,2l ff,Prop. 1968:25 .. 4 synpun kt en a tt d t e a manna u s u e s y k n k dd as mo t s ora regress rav. t k b1‘a.s_ 112“. Regeln i 3: 6 SkL om jämkning av ansvar enligt 3: l och 3: 2 för sakskada hade emellertid bl. a. detta syfte. I motiven betonades särskilt möjlighe-

’ S01g5189_54§4‘ 43452- s ?8

ten att använda regeln vid stora skador på transportmedel, för vilka

3 meddelatss i sådana fall att skadestånds-

Jfr SOU 1958:43 s, 89, kaskoförsäkring Regeln innebär S0U1958‘44 5- 42krav i princip inskränks till belopp vilka skulle kunna täckas av sådan 4 ansvarsförsäkring som närmast hade kunnat komma i fråga mot skade- Tmäggeti25§ lst” att regress ej var tillåten mot ståndsansvar i den aktuella situationen.° anwa* °18t3‘ °°h 332 mot det allmänna vid Det är tydligt att en regel om full regressrätt SkL stone

?kn-ade olika typer av offentlig verksamhet skulle stå i strid med de hänsyn som

praktisk vikt, eftersom para- . u . . u _ D_

ligger bakom den namnda regeln 1 SkL. Under inga omständigheter bor grafen alltjämt var disposi- -- - -- -- -- - -tiv. Jfr om skälen för till- d f-~ an vad som ga

regressratnten längre forutsattels vid bestammelsens üalrkor

lägga hop. 1972: 5 s. 491 omst. En möjlighet ar daremot att regeln 1 3. 6 bor bibehallas som ett f, 634 f_ skydd mot alltför långtgående regresskrav, samtidigt som man iprincip 5 5 359 f’ tillåter mot staten (och eventuellt kommun) vid åtminstone regressrätt

J ,5fPS‘°§é l . 51972‘ . .

vissa former av offentlig verksamhet. Inte heller en sådan lösning torde ° emellertid stämma bestämmelsen i 3: 6. Prop. 1972:5 s. 537 f. så väl med tankegångarna bakom

SOU 1975: 103 mot vissa verksamheter Regressrátt lll

Denna synes närmast ha betraktats som en provisorisk regel som infördes i awaktan på en definitiv, mera långtgående inskränkning i regressrätten Särskilt när det gäller skador i offentlig verksamhet förefaller regeln dessutom tämligen svårhanterlig. Den jämförelse med täckningsområdet för en ansvarsförsäkring, som enligt motiven skall göras, tordei praktiken bli mycket vansklig att genomföra. Det kan vidare te sig säreget att ansvaret för staten eller för kommuner utan ansvarsförsäkring normalt skulle bero av sådana förhållanden som försäkringsbolagens utformning av sin ansvarsförsäkring i fråga om försäkringsbelopp och undantagsbestämmelser. Sedan ansvarsförsäkringens för sakskada försäkringsbelopp höjts till en miljon kronor, ger vidare 3:6 i praktiken det allmänna ganska ringa skydd, om bestämmelsen tolkas enligt motiven. Det är knappast förenligt med direktivens ståndpunkt och kommitténs allmänna inställning, om denna regel skulle utgöra den enda begränsningen av det allmännas regressansvar. Mot bakgrunden av det sagda anser sig kommittén böra överväga om inte regressrätten kan avskaffas också vid de flesta former av offentlig verksamhet. När staten eller kommun blir skadeståndsskyldig i sådana särskilda situationer, där enligt det sagda regress bör tillåtas - t. ex. som ägare av fartyg eller av fastighet, där miljöfarlig verksamhet bedrivs skall visserligen samma regler gälla som vid privat verksamhet. Men i övrigt bör här som annars speciella skäl fordras för att regress skall kunna förekomma mot det allmänna. Här bör beaktas inte bara den ekonomiska betydelsen av att risken läggs på den ena eller andra parten utan också möjligheten att ett strängt regressansvar kan förmå det allmänna att vidta särskilda åtgärder för att minska risken för skador? Man kan med visst fog hävda, att i vart fall för den offentliga verksamhetens del skadekostnaden kan spela en roll i detta hänseende. I synnerhet gäller detta när som i statens fall ansvarsförsäkring saknas och utgifterna därför direkt kan avläsas i räkenskaperna. Vad till en början angår militär verksamhet, lär de större sakskador som här blir aktuella främst brand. uppkomma genom Det framgår av försäkringsbolagens uppgifter, att regress i inte ringa utsträckning utövas för skador i sådan verksamhet, närmast vid militärövningar av olika slag. Situationen framstår här ofta som inte särpräglad bara genom de faromoment som övningarna innebär utan också genom verksamhetens allmänna inriktning och de speciella och i störningar ingripanden utomstående människors livsförhållanden som militära övningar kan medföra i det område där de bedrivs. Utredningsmannen ocksåi föreslog 1958 års förslag utan några reservationer full regressrätt i fall där strikt ansvar förelåg för skador orsakade vid militärövningar, dvs. vid särskilt

farliga övningar av detta slag.3

Såvitt kommittén kunnat finna, framstår det inte som särskilt ‘ Jfr särskilt Prop. 1972: 5 s. 232. angeläget från ekonomisk synpunkt att dessa skador flyttas över på det allmänna. Som nämnt anser man på försäkringshåll naturligt att, allmänt ’ Jfr SOU 1958:44 s. 42. sett, förlust i anledning av brandskador bärs av brandförsäkringen. Gränserna för det strikta 3 SOU 1958:44 s. 42 f, ansvaret är vidare tämligen oklara enligt jfr SOU 1958:43 s. ll (11 gällande rätt; särskilt kan det diskuteras, när den grad av farlighet har §) och 78 f.

112 mot vissa verksamheter SOU 1975: 103 Regressrätt

uppnåtts som man fordrar för att ålägga skadeståndsskyldighet oberoende av vållande. Att tillåta regressrätt bara vid fall av strikt ansvar synes alltså medföra vissa tillämpningssvårigheter. Om återkrav skulle medges, finns det goda skäl att låta detta gälla vid militärövningar över huvud taget; i stort sett samma skäl kan anföras för en sådan lösning, oavsett militärövningens närmare karaktär. Med den principiella ståndpunkt varifrån kommittén utgår synes emellertid argumenten att tillåta regress knappast vara så starka att man här bör göra avsteg från huvudregeln att skadan bör stanna på sakförsäkringen. Kommittén har stannat för att utesluta regress också i detta läge, såvida inte det föreligger sådana fall av medveten oaktsamhet som tidigare behandlats (se 4.7). Inte heller övriga nordiska kommittéer vill föreslå några särregler om regress i detta fall. Verksamhet som staten och kommun bedriver som väghållare är av mindre riskabel och särpräglad natur än den militära verksamheten. Regresstalan mot väghållare kan i första hand tänkas bli förd av försäkringsbolag som meddelat vagnskadeförsäkring på bil som skadats. Härvid kan också det sätt varpå bilen förts ha väsentlig betydelse för skadan, även när inte vållande förekommit från trafikantens sida. Frågan om vållande av väghållaren föreligger kan vara svår att avgöra, och en bibehållen torde därför kunna leda till åtskilliga tvister. regressrätt Återkrav sker som nämnt ofta i dessa fall. Enligt 1958 års förslag skulle också brister i väghållningen föranleda regressansvar, varvid åberopades riskens för premien och rättvisesynpunkter. Det framgår dock betydelse inte från försäkringsbolagen att regressrätten skulle ha av uppgifterna större ekonomisk betydelse. Några sådana katastrofskador som regeln i 3:6 närmast tar sikte på lär praktiskt taget aldrig bli aktuella. Enligt trafikskadelagen skall vidare återkrav inte förekomma i detta läge t. ex. för personskada som ersatts av trafikförsäkringen, och det kunde synas säreget att då låta väghållaren svara för sakskador när dessa betalas av kan det påverka väghållningens effektivitet att försäkring. Visserligen skadeståndsansvar kan framställas mot väghållaren; ifall regressanspråk utesluts både från vagnskadeförsäkringen och från trafikförsäkringen, kommer denna risk att spela ganska ringa roll för det allmänna. Emellertid bör framhållas att den ovan diskuterade regeln om regress vid medveten oaktsamhet hos arbetsledningen kan få en preventiv betydelse också i dessa fall (se 4.7 ovan). Spörsmålet, i vad mån återkrav mot vägväsendet bör tillåtas, är i hög grad tveksamt. Med kommitténs utgångspunkter synes dock inte tillräckliga skäl föreligga att behålla den nuvarande regressrätten. Av betydelse är här att i vart fall regeringen genom att följa trafikskadeutredningens förslag att utesluta trafikförsäkringens regress mot väghållare synes ha i princip godtagit att risken för brister i detta hänseende huvudsakligen läggs på trafikanterna. - Också de övriga nordiska kommittéerna intar preliminärt liknande ståndpunkt; de allmänna inskränkningarna i regressrätten skulle gälla i detta läge. Som förut nämnts har risken för regresskrav mot det allmänna på roll i diskussionen om grund av sjö- och flyghaverier spelat en väsentlig

SOU 1975: 103 Regressrátt mot vissa verksamheter l 13

inskränkning av regressrätten. Vad man här tänkt på är brister i fråga om utprickning av farled och andra åtgärder i sjösäkerhetens intresse samt fel och försummelse i flygplatsverksamhet och liknande. 1958 års Enligt förslag skulle här regress tillåtas av preventiva skäl. Regressrätt för sakförsäkringsgivaren i dessa fall synes hittills ha haft för Sveriges del, men å andra sidan kan ersättningskraven ringa betydelse tänkas bli mycket stora. större inverkan Någon på myndigheternas benägenhet eller obenägenhet att använda sina resurser till att förbättra säkerhetsanordningar och kontroll lär knappast regressrätten ha; bl. a. möjligheten av stora ersättningskrav för personskador borde vara ägnad att förebygga slarv vid exempelvis utprickning och trafikledning på flygplatser. I sammanhanget får man också beakta frågans internationella aspekter. Just i den här berörda situationen aktualiseras problemet, om en inskränkning av regressrätten skall medföra en nackdel för de svenska försäkringsbolagen i den internationella konkurrensen. Men som förut framhållits (4.4 ovan) synes detta inte nödvändigt, om den planerade reformen innebär en inskränkning av skadeståndsskyldigheten, inte av regressrätten enligt försäkringsavtalet. Sådana betänkligheter bör därför inte bli avgörande. Även denna avgränsningsfråga är tveksam. Såvitt gäller skada på fartyg och flygplan anser kommittén det något äventyrligt att ta bort möjligheten till återkrav, med hänsyn till de tänkbara ekonomiska konsekvenserna. I den mån det allmänna anses behöva skydd mot ansvar för stora katastrofer, torde det vara tillräckligt för detta syfte att här tillåta regress bara i den begränsade som omfattning följer av den nuvarande regeln i 3: 6 SkL. l övrigt synes det inte finnas tillräckliga skäl att behålla regressrätten i nuvarande utsträckning, något som främst skulle få betydelse för skada på transporterad egendom; varuförsäkringen

skulle här få regressa bara mot transportören i den mån denne svarar för

skadan. Såvitt gäller skador vatten på svenskt och svenska flygplatser skulle alltså både svenska och utländska försäkringsgivare här sakna rätt till återkrav mot det allmänna (frånsett vid vissa fall av medveten oaktsamhet hos arbetsledning, jfr 4.7). Vad angår former övriga av statlig eller kommunal verksamhet, förefaller inte återkraven ha sådan ekonomisk eller preventiv betydelse att regressrätt normalt kan anses motiverad. Detta gäller bl. a. hamnrörelse och polisiär verksamhet, vilka 1958 enligt års förslag skulle vara föremål för regresskrav. Vissa verksamhetstyper, som delvis går ut på vård av enskildas egendom, skall beröras i det följande.

5.10 Regress vid produktansvar

Ännu en typ av ansvar kan bli aktuell för regressrättens del. Uppgifterna från försäkringsgivarna visar att regress ganska ofta blir aktuell mot leverantör av lös egendom, som skadat den försäkrade ~ egendomen m. a. o. vid produktansvar. Detta gäller också när leverantören saknar

SOU 1975: 103 114 Regressrátt mot vissa verksamheter

l vissa fall kan det röra sig om mycket stora sakskador; bl.,a. försäkring. krav mot tillverkare av flygplansdelar, när ett flygplan har nämnts t. ex. mot havererar. l andra fall anses regressen viktig av preventionsskäl, material i en byggnad. Vad en leverantör som låtit installera undermåligt produkt lär man särskilt angår brandskada på grund av fel i en levererad emellertid anse det lämpligt att inskränka regressen, på försäkringshåll eftersom risken är svårberäknelig från produktansvarsförsäkringens syn-

punkt. utreder f. n. frågan om lagstiftning rörande Produktansvarskommittén rör i första hand personskador, men det är produktskador. Utredningen skadeståndsansvar vid tänkbart att ett förslag också läggs fram rörande att ta definitiv ställning till sakskador. Det är knappast möjligt innan klarhet nåtts om det ersättningssystem som skall gälla regressfrågan ett särskilt osäkerhetsmoment är här det konventionsarbete på området; och eventuellt kan komma att avse också som pågår inom Europarådet I den mån ett strikt ansvar åläggs, kan detta produktskada på egendom. princip väntas bygga på tanken att skador på grund av farliga produkteri - närmast fabrikantledet - och härvid bör läggas på ett visst säljled En sådan riskfördelning böri så fall gälla täckas genom ansvarsförsäkring. av sakförsäkring. Kommittén har ansett det också när skadan täcks eller rimligt att tills vidare tillåta regress mot den som har i yrkesmässig verksamhet levererat produkt, vilken orsakat skada på försäkrad offentlig avvikande rörande brandskada ter sig inte egendom. Någon regel

motiverad i det nuvarande oklara läget.

5.11 Regress i kontraktsförhållanden

hittills har inte berört de särskilda problem som uppkom- Diskussionen i kontraktsförhållanden. Motiven till 25 § mer i fråga om regressrätten FAL lämnar här inte någon ledning; väsentligen synes man vid bestämha haft utomobligatoriskt ansvar i tankarna. Att regeln melsens tillkomst ansvar i avtalsförhållanden, står klart, men särskilt omfattar också

innebörden i detta fall av uttrycket ”enligt lag” är oviss.1 Inte heller har hur man får se på det vid 1972 års ändring i paragrafen klarlagts, medkontrahenter för sina arbetstagares vållanarbetsgivares ansvar mot som nämnt brukar förbehålla sig full de? Eftersom försäkringsbolagen saknar dock dessa tolkningsfrågor f. n. större regressrätt i villkoren,

praktisk betydelse. En särskild komplikation utgör förhållandet till reglerna om försäkring Jfr Hellner, Regressrätt också till förmån för av tredje mans intresse. Om försäkringen gäller s. 112 ff, 118 ff. är skyldig att ersätta någon som enligt avtalet eller på annan grund utövas? Det torde emellertid stå Jfr Prop. 1972: 5 s. 493, skadan på saken, kan inte regressrätt 634 f, 651. klart att i vart fall den som omhändertagit en sak till förvaring, och liknande inormala fall 3 reparation, bearbetning, transport, nyttjande Frågorna behandlas in- Försäkringsgivaren kan utöva gående av Hellner, a.a. inte är skyddad av ägarens försäkring. s. 127 ff. regressrätt mot honom.“ förordades som nämnt en skälighetsbedömning ‘ Jfr Hellner, a.a. s. 150 ff. I 1958 års förslag

SOU 1975: 103 Regressrdtt mot vissa verksamheter 115

rörande regressrätten. Denna skulle få en särskild karaktär i kontraktsförhållanden. När en kontraktsmässig huvudförpliktelse åsidosattes, skulle regressansvar i regel föreligga, om det inte i det särskilda fallet var alltför betungande. Då det gällde brott mot biförpliktelser i ett avtalsförhållande skulle däremot regressansvaret falla bort eller jämkas under samma förutsättningar som i utomobligatoriska förhållanden? l motiven till jämkningsregeln i 3 kap. 6 § SkL framträder en liknande skillnad mellan förseelser mot huvudförpliktelser och mot biförpliktelser. I det förra fallet ansågs jämkning bara undantagsvis böra ske? l det föregående har kommittén angett som sin principiella inställning, att risken för skador i allmänhet på egendom bör läggas snarare på de skadelidandes än på de ansvarigas sida. Frågan är emellertid i vad mån skälen härför är giltiga också när ettavtal gäller mellan parterna. Som tidigare nämnts (i 5.1) har vissa av kommitténs försäkringsexperter ansett i vart fall risken för brandskada kunna läggas på den skadelidande också vid ansvar i sådana förhållanden. Det synes uppenbart att situationen, då egendom skadas i kontraktsförhållanden, uppvisar särdrag som bör påverka regressrätten. När parterna träffar avtal med varandra, måste de i allmänhet räkna med att någondera kontrahenten på grund av bristande fullgörelse av avtalet vållar den andre skada. Vetskapen, att han under vissa omständigheter blir skyldig att ersätta denna skada, är ägnad att i större eller mindre utsträckning påverka det avtalade vederlaget och avtalsvillkoren i övrigt. l vad mån ett sådant ansvar faktiskt är svårt att påverkar avtalen, konstatera; detta lär bero bl. a. av styrkeförhållandet mellan parterna och skadans mer eller mindre natur. beräkneliga Under alla omständigheter torde den fördelning av risken mellan parterna, som om reglerna skadestånd i kontraktsförhållanden innebär, kunna betraktas som en förutsättning - mer eller mindre betydelsefull - för det ingångna avtalet. l vissa fall spelar riskfördelningen en betydande roll. Spörsmålet vem som bär risken för att en förvarad sak blir stulen eller skadad kan väntas många gånger väsentligt påverka parternas vilja att ingå avtalet eller åtminstone det vederlag som utgår. I andra fall betyder inte risken något nämnvärt för någondera kontrahenten. T. ex. frågan, om en hotellägare svarar för skador på hotellgästernas bilar till följd av bristfälligheter i infartsvägen, lär i allmänhet te sig tämligen när gästerna avgör likgiltig, om de vill ta in på hotellet. Om regressrätten inskränks i kontraktsförhållanden (och därmed även ansvaret i vissa fall när försäkring saknas; jfr 6 nedan), innebär detta att också riskfördelningen mellan parterna ändras. Skadan stannar definitivt på en annan part än den som enligt allmänna regler om skadestånd i avtalsförhållanden skulle bära risken. Detta torde visserligen i allmänhet inte ha någon större ekonomisk effekt för parternas vidkommande; t. ex. för vederlagets storlek torde en inskränkning av regressmöjligheten i regel bara ha en marginell betydelse. Man bör emellertid inte bortse från att lagstiftaren, genom ingrepp i regressreglerna, kan påverka hävdvunna I SOU 1958244 5.37 ff. principer om kontraktsmässigt skadeståndsansvar. Även om parterna kan ’ väntas anpassa sig efter den nya risksituationen, påkallar det sagda en viss Prop. 1972: 5 s. 540 f.

mot vissa verksamheter 116 Regressrâtt

vid en reform av regressrätten; man får noga övertänka försiktighet kontraktsfall. I all synnerhet gäller detta, när konsekvenserna i olika moment i skyldigheten att bevara egendom för skada utgör ett väsentligt omhändertagits av en kontrahent för vård avtalet, såsom när egendom eller när han åtagit sig att utföra arbete på den. och tillsyn kan ha större teoretisk än De nu berörda betänkligheterna synas har emellertid framgått att också praktisk betydelse. Av det föregående andra skäl talar mot att slopa regressrätten i vissa kontraktsförhållanden. i dessa situationer ha Som nämnts anses skadeståndsansvaret just beror preventiv betydelse (se 4.7 ovan). I dansk rätt, där regressansvaret har domstolarna särskilt ogärna velat låta av en skälighetsbedömning, och skicklighet, som ansvaret falla bort vid brister i yrkesmässig omsorg - t. ex. just vid skada på medfört skada på medkontrahentens egendom Den ekonomiska betydelsen av

omhändertagen och bearbetad egendom

regressen vid varuförsäkring på transporterat gods har redan framhållits

(se 4.6). När oinskränkt ter sig opraktisk eller annars olämplig, finns regressrätt förhållanden ofta möjlighet för en det i varje fall i affärsmässiga att i avtalet friskriva sig från ansvar eller begränsa sin kontrahent för sakskada, eventuellt mot att han åtar sig ökade ersättningsskyldighet i annat avseende. Meningen är inte att reglerna skall vara förpliktelser sådana kontrahenter, bara i förhållandet mellan tvingande mellan och Liksom andra bestämmelser i försäkringsgivare försäkringstagare.

SkL skall de gälla bara om inte annat avtalats (jfr l: l SkL). Awikande skall dock kunna åsidokontraktsvillkor, bl. a. friskrivningsklausuler, sättas enligt allmänna principer om jämkning av oskäliga avtalsvillkor?

vägande skäl att i varje fall Det sagda synes tillsammantaget utgöra verksamhet transporterat den tillåta återkrav mot den som i yrkesmässig denna för förvaring eller utfört försäkrade egendomen, omhändertagit de fall då typiskt sett den arbete på den. En sådan regel skulle omfatta ansvariges omsorg och skicklighet, när det gäller att bevara kontrahentens När det egendom för skada, spelar en central roll i avtalsförhållandet. sätt omhändertagits i offentlig verksamgäller egendom som på liknande förvaras eller egendom tas i beslag, förefaller het, t. ex. när tullgods samma lösning motiverad. nämnts vid utredningsarbetet om Som tidigare har frågan uppkommit vid brandskada. Ett exempel som inte regress i vart fall kan uteslutas anförts från försäkringshåll är den stora risk varvens ansvarsförsäkring

(s. k. reparentförsäkring) löper när det gäller brand på ett fartyg under vilket i sin helhet får anses omhändertaget av varvet. reparation, Kommittén anser dock inte tillrådligt att generellt undanta brandskador

egendom från regressrätt; de skäl som talar mot en på omhändertagen av ansvaret i vissa kontraktsförhållanden kan åberopas även inskränkning i dessa fall. I regel borde möjligheten till friskrivning eller ansvarsbegräns-

skydd mot alltför svårbemästrade ning genom avtalet kunna ge tillräckligt Vinding Kruse s. 489, risker. Lyngsø s. 219 ff. I de nordiska kommittéema har enighet rått om att regress bör tillåtas

1 medan man från danskt och norskt håll ställt sig Jfr SOU 1974: 83. i transportförhållanden,

SOU 1975: 103 mot vissa verksamheter 117 Regressrätt

tveksam till att generellt tillåta regress vid förvaring och vid arbete på den skadade saken på sätt som här har angivits. Kommittén anser det emellertid naturligt att ge en enhetlig regel för alla dessa situationer, vilka ofta kan uppvisa starka likheter med varandra. Naturligtvis kan också i andra fall risken för i egendomsskada kontraktsförhållanden vara så påtaglig att det kan förefalla betydelsefullt att inskärpa noggrannhet. Men det är svårt att finna tillräckligt starka grunder att upprätthålla regressansvaret också i detta läge. Här bör åter erinras om kommitténs utgångspunkt, att bör vara att huvudregeln skadan stannar på sakförsäkringen och att undantag från denna regel bara bör göras i speciella fall. Sålunda torde inte lika vägande skäl finnas att medge regress vid skada på egendom som omhändertagits i andra sammanhang, t. ex. egendom som den ansvarige lånat eller hyrt. Det kan nämnas att både företags- och civilförsäkring i betydande utsträckning täcker skada på egendom som den försäkrade lånat och att det även lär vara vanligt att egendom som är föremål för försäkras av leasing

nyttjanderättshavaren. Här kan också erinras om att reglerna om hyra av

fast egendom och arrende redan nu bygger på tanken att risken i viss utsträckning skall läggas på fastighetsägarens försäkring (jfr ovan 1.8).1 Det kan synas rimligt att en nyttjanderättshavare skyddas av försäkring på den nyttjade egendomen i ungefär samma utsträckning som en ägare. Återkrav skulle alltså i princip bara kunna ske vid uppsåt och grov

vårdslöshet? härtill skulle komma, enligt kommitténs utvecklade

tidigare ståndpunkt, vissa fall av medveten oaktsamhet hos arbetsledningen (ifr 4.7 ovan). Kommittén har stannat för denna lösning, vilken väsentligen stämmer med övriga nordiska kommittéers inställning. Vad angår produktansvar mot en medkontrahent synes det däremot naturligt att åtminstone tills vidare tillåta regress, när man intar denna ståndpunkt beträffande ansvar av samma typ utom kontraktsförhållanden (5.10 ovan). Det framgår av försäkringsbolagens uppgifter om praxis att regress inte sällan utövas mot en medkontrahent till den försäkrade som åtagit sig att oberoende av vållande svara för skadan (se ovan 3.1). Att i sådana fall ingripa i kontraktsförhållandet och utesluta regresskrav trots den uttryckliga avtalsklausulen kan synas vara ett alltför långtgående steg, som enbart är ägnat att komplicera förhållandet för parterna. Regress bör tillåtas också i detta läge. Detsamma bör gälla när någon åtagit sig att vidtaga särskilda åtgärder för att skydda den försäkrade egendomen mot skada, men blir ansvarig för att han försummat detta. Det kan inte ‘ Jfr om ansvaret för hyrd vara rimligt att i ett sådant fall låta skadan stanna på den skadelidandes lös egendom Bengtsson, Särförsäkringsgivare. Situationen liknar för övrigt fallet då någon åtagit sig skilda avtalstyper 1 s. 55. förvaring av egendom (jfr ovan). ° Den Jfr Hellner, Regressrätt lagtekniska lösningen i fråga om regressrättens avgränsning i S. 147 f, 203 fsamt 18 kontraktsförhållanden skall behandlas senare (7.l nedan). och 20 §§ FAL.

SOU 1975: 103 119

6 Underlâtenhet att teckna

sakförsäkring

6.1 Självförsäkrares rätt till skadestånd för sakskada

Tidigare har berörts begreppet självförsäkrare. Härmed avses närmast sådana rättssubjekt, t. ex. staten, som i princip underlåter att skydda sig genom försäkring med hänsyn till den riskfördelning som ändå förekommer i deras verksamhet. Tills vidare skall inte begreppet preciseras närmare. Det ingår i kommitténs uppdrag att ta upp och pröva frågan om självförsäkrares rätt till skadestånd. Enligt direktiven borde principen vara att självförsäkrare inte blir bättre ställd än försäkringsgivaren skulle ha varit, om försäkring hade funnits. Eventuellt kunde situationen bedömas på liknande sätt ”i vissa fall av långtgående självriskklausuler. Det kan i sammanhanget nämnas att kommittén också har att ta ställning till spörsmålet, ivad mån ett liknande resonemang borde tillämpas i fråga om den som försummat sakförsäkring i fall då det får anses höra till god ordning att försäkringsskydd finns. Redan enligt gällande rätt är självförsäkrares skadeståndsskyldighet inskränkt i vissa situationer. I 3: 6 SkL föreskrivs att bl. a. arbetsgivares ansvar för arbetstagares vållande kan jämkas om det är skäligt med hänsyn till föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheter”. Bestämmelsen innebär enligt motiven att man vid principalansvar kan jämka inte bara försäkringsgivares regresskrav utan också skadeståndskrav från självförsäkrare till ett belopp som täcks av ordinär ansvarsförsäkring. Saknas försäkringsskydd på den ansvariges sida utan att detta kan läggas honom till last som försummelse, lär rentav den skadelidandes ersättningskrav kunna ogillas helt.1 En liknande jämkning skulle också vara möjlig, när den skadelidande försummat att teckna sakförsäkring i vissa fall där sådant försäkringsskydd är normalt (jfr närmare nedan 6.2). Som skäl för regeln, till den del den gäller självförsäkrare, anges närmast att det torde vara en utbredd uppfattning att dessa inte borde ha en vare sig bättre eller sämre ställning än försäkringsgivaren skulle ha haft, om försäkring hade tecknats? En mera allmän inskränkning av självförsäkrares rätt till skadestånd ‘ förordade utredningsmannen i 1958 års förslag. Enligt den då föreslagna Prop. 1972: 5 s. 229 ff, 538. nya lydelsen av 25 § FAL skulle den ”som måste antagas hava med ° hänsyn till omfattningen av sina intressen underlåtit att taga skadeförsäk- Prop. 1972:5 s. 231.

att teckna SOU 1975: 103 120 Underlâtenhet sakförsäkring

ej äga rätt till skadestånd i vidare mån än försäkringsgivaren, om ring försäkring funnits”. I förslagets motiv framhölls att det inte föll inom utredningens ram att ta upp den mera vittgående frågan, om domstolarna skulle få befogenhet att nedsätta stora skadeståndsbelopp enbart därför att den skadelidande lämpligen borde ha tecknat försäkring; detta skulle enligt utredningsmannens mening anstå till en kommande allmän översyn av skadeståndsrätten. Vid remissbehandlingen mötte tanken att inskränka självförsäkrares rätt till skadestånd inte några invändningar i och för sig; däremot ansågs en reform i denna riktning böra vänta till en allmän översyn av skadeståndsrätten. Från flera håll kritiserades vidare regeln på den grund att begreppet självförsäkrare måste bli svårt att avgränsa. F. n. lär endast staten samt ett par av våra största kommuner, ett

landsting och kanske något storföretag i principl underlåta att teckna

sakförsäkring. En del andra kommuner och storföretag torde i vissa, men inte alla, avseenden lita till sina egna resurser, när det gäller möjliga skador på deras egendom. Bl. a. förekommer ganska betydande självrisker — ibland upp till 10 000 kronor - i vissa företags sakförsäkringsvillkor. Det att i fall som de nämnda från vissa är tydligt självförsäkring kan vara en rationell ordning. Självförsäkraren undgår att synpunkter betala de kostnader för administration och skadereglering som utgör en inte obetydlig del av premien. Att sköta skadebehandlingen själv ter sig ofta som en billigare och enklare ordning med självförsäkrarens resurser. Från samhällets finns inte något skäl att motarbeta ett sådant synpunkt system, så länge det inte går ut över tredje man. Detta kan emellertid sägas vara fallet, när någon vållar skada på egendom som normalt skulle ha varit försäkrad, t. ex. vid brandskada på statens fastigheter eller skada maskiner, och skadeståndsanspråk ianledning härav på ett storföretags framställs mot honom (eller hans arbetsgivare). Redan nu utövar ju försäkringsbolagen bara i begränsad omfattning regress mot oförsäkrade företagare och privatpersoner (se ovan 3.1). I varje fall staten kan väntas oftare göra gällande sina lagliga skadeståndskrav. Olikheten betydligt skulle bli ännu mera markerad, om en tvingande begränsning av samtidigt som allmänna skadeståndsregler alltregressrätten genomförs, jämt skulle gälla för självförsäkrare. Att konsekvenserna för den skadeståndsansvarige på detta sätt skulle bero av vem som råkar äga den skadade egendomen, kan uppenbarligen leda till stötande resultat i vissa situationer. Över huvud taget skulle en vara svår att förena med tankegångarna bakom kommitsådan skillnad téns förslag om regressrätten. Avsikten är ju att ange vissa preciserade skadeståndsreglerna också skulle bära fall, där den som svarar enligt risken när den skadade är försäkrad, medan annars skadan egendomen och därmed sida skulle stanna på sakförsäkringen på den skadelidandes Det lär finnas något bärande skäl varför (se 5.1 ovan). knappast skulle bli en annan vid självförsäkring. Man kan fråga riskfördelningen varför ett offentligt eller enskilt rättssubjekt, som tack vare sina större resurser kan skydda sig mot förluster genom egendomsskada på ett 1 Helt underlåter inte dessutom ekonomiskt mera fördelaktigt sätt än andra skadelidande, ens staten att försäkra förmånen att kunna kräva ut fullt skadestånd oavsett skulle ha sig; jfr SFS 1974: 764.

SOU 1975: 103 Underlâtenhet att teckna sakförsäkring 121

omständigheterna vid skadefallet och oavsett grunden för ansvaret. l den mån den föreslagna inskränkningen i regressrätten påverkar sakförsäkringspremierna, kan en sådan skillnad rentav i vissa fall leda till en minskad benägenhet att teckna försäkring; på detta vis skulle ägaren till dyrbar egendom behålla möjligheten att låta motsidan bära slutligen risken för inträffade skador. Som utvecklats i annat sammanhang (4.6), torde det bara vara i särskilda fall som regressmöjligheten verkligen har nämnvärd ekonomisk betydelse, men man kan inte utesluta att omsorgsfullt kalkylerande kommuner och storföretag konsekvent skulle försöka minska sina omkostnader på detta sätt. Av dessa skäl anser kommittén det välmotiverat att i sådana fall där självförsäkring kan anses föreligga tillämpa samma skadeståndsregler som om den skadade egendomen varit försäkrad. Det egentliga problemet är emellertid inte så mycket, om en sådan regel är berättigad, som vilken räckvidd den skulle få. Vid sidan av sådana typiska situationer som då t. ex. staten eller Stockholms kommun litar till sina egna resurser förekommer en rad andra fall, där en kommun eller ett företag mer eller mindre medvetet underlåter att försäkra - kanske sig men det är oklart t. o. m. för företagets egen ledning vad den egentliga anledningen till underlåtenheten är. Man kanske litar på att företagets tillgångar skall vara tillräckliga för att klara en skada utan olägenhet, men man kan också utgå från att risken inte har så stor betydelse att det är någon mening med försäkring. Ibland kan också underlåtenheten att försäkra vara helt oavsiktlig och bero på glömska eller liknande. Det är uppenbart att deti praktiken kan bli svårt att konstatera, vad som underlåtenheten berott på och om den motiverar att självförsäkringsregler tillämpas. Som redan antytts, är det huvudsakliga skälet att inskränka självförsäkrares skadeståndsrätt att här i realiteten sker en fördelning av risken på den skadelidandes sida fullt jämförlig med den som förekommer vid försäkring. Har den skadelidande tillräckligt stora tillgångar, kan detta motivera en inskränkning t. 0. m. om den skadelidande aldrig stått inför något egentligt val att försäkra egendomen. Att teckna försäkring på Statens järnvägars lokomotiv och vagnar torde sålunda ha knappast

övervägtsl Men skulle ett tågsätt skadas genom annans

vållande, aktualiseras liknande resonemang som om det t. ex. varit en SJ-buss som skadats. l båda fallen är det klart att risken utjämnas i den skadelidandes verksamhet, och i enlighet härmed skulle självförsäkring anses föreligga. Detta kan också bli aktuellt i andra situationer, som när ett storföretag efter ingående anser det lönsamt övervägande att ta en försäkring med mycket hög självrisk; då är det särskilda omständigheter, närmast riskens storlek i förhållande till företagets omfattning, som gör det befogat att tala om självförsäkring. I andra fall där försäkring underlåtits är det tydligt, att någon riskspridning jämförlig med den som sker vid försäkring inte förekommer. Faran 1 för skada år kanske inte stor, men inträffar skadan, medför Beträffande enskilda

den en betydande påfrestning på den skadelidandes ekonomi. Här är det j5’“V5_g3‘5f“113“de

. .. .. . . . . . .. . material förekommer inte fråga om självforsaknng 1 vanlig mening. Riskfordelmngstanken däremot brand_ och utgör inte något avgörande argument mot att skadestånd utdöms. Ändå maskinförsäkring.

122 Underlátenhet att teckna sakförsäkring

kan det förefalla rimligt att låta den skadelidande bära sin skada själv i varje fall när det är en försäkring av mera vanlig typ som han låtit bli att Men i så fall är det andra skäl som blir avgörande: den teckna. skadelidande har, såvitt kan bedömas, inte visat tillräcklig omsorg om sin och man bör på tidigare utvecklade grunder (4.4) stimulera till ekonomi, tecknas i ökad utsträckning. Sådana resonemang kan att sakförsäkring man föra också när den skadelidande haft begränsade resurser, t. ex. när

mindre företag eller privatpersoner ägt den skadade egendomen. 1958 års förslag inskränkte sig som nämnt till att ge särskilda regler om Detta var uppenbarligen en nackdel från gränsegentlig självförsäkring. dragningssynpunkt, eftersom det blev en tvär övergång till fall, där den skadelidandes mindre tillgångar inte motiverade tillämpning av särregler-

na; kanske hade han nonchalerat sitt försäkringsskydd på ett sätt som knappast gjort honom förtjänt av bättre behandling än en självförsäkrare. Reformarbetet är nu i ett annat läge. Det är dags för en mera översyn av skadeståndsrätten, där också verkan av underlåtenfullständig het att teckna försäkring kan tas upp i hela sin vidd. Som nämnt ingår Med hjälp av en regel om inskränkning av detta i kommitténs uppdrag. rätten till skadestånd också vid försummelse att försäkra sig kan man i allmänhet komma till rätta med sådana gränsfall där det kan synas tveksamt, om verklig självförsäkring förelegat, utan att några stötande behöver mellan närliggande situationer. Kommotsättningar uppkomma mittén anser därför att den mest vägande invändningen mot särskilda har fallit bort. Dessa skadelidande bör helt regler om självförsäkrare som meddelat försäkring mot den jämställas med försäkringsgivare aktuella risken. danska kommittén anser en särskild bestämmelse böra Också den kommittén - utan finnas om medan den norska självförsäkring, nämnvärd avvikelse i sak - torde föredraga att ge en gemensam regel för och försummelser att teckna sakförsäkring (6,2 fall av självförsäkring nedan). närmare skall avgränsas skall Frågan hur begreppet självförsäkrare behandlasi den speciella motiveringen (13.3). I detta sammanhang bör också beröras det speciella försäkringsliknan-

som utgönl Vid köp av ny bil kan

de skydd vagnskadegarantierna en sådan garanti få ett med vagnskadeförsäkringen köparen genom skydd, för den händelse bilen skadas genom praktiskt taget likvärdigt eller åverkan. För många bilmärken täcks dessa yttre olyckshändelse s. k. leverantörsförsäkring; vissa företag, bl. a. garantiåtaganden genom svarar dock själva för åtagandet. Det är tänkbart att en liknande Volvo, kan få betydelse också i fråga om egendom av annat slag. ordning Kommittén anser det naturligt att även den som gjort ett försäkringsbehandlas på liknande åtagande av detta slag i fråga om viss egendom samma sätt som en försäkringsgivare, när det gäller rätten att återkräva ‘ Se härom SOU 1974:87 s. 76. skadeersättning från den som är ansvarig för skadan.

SOU 1975: 103 Underlátenhet att teckna

sakförsäkring 123

6.2 Försummelse att teckna

sakförsäkring

l detta avsnitt skall behandlas om det finns skäl att inskränka frågan, rätten till skadestånd för sådana skadelidande som - utan att kunna anses som självförsäkrare - medvetet eller omedvetet har försummat att teckna sådan sakförsäkring som det rimligen kan krävas att de skulle hålla. De skall i fortsättningen för enkelhetens skull kallas försumliga skadelidande, tills vidare utan något försök att närmare bestämma begreppet. Redan enligt gällande rätt förekommer det att rätten till ersättning för sakskada inskränks på grund av den skadelidandes att teckna möjlighet försäkring mot risken. I några fall har ansvaret för brandskada lindrats av sådana skäl; det viktigaste är hyresgästens begränsade ersättningsskyldighet enligt 12: 24 JB (se 1.8 ovan). Ett mera allmänt uttryck för denna tankegång ger den nyss omtalade jämkningsregeln i 3 kap. 6 § SkL, som föreskriver att ersättning för sakskada kan jämkas bl. a. med hänsyn till föreliggande försäkringsmöjligheter. Enligt bestämmelsens motiv innebär den i sådant hänseende att man vid principalansvar kan jämka också skadeståndskrav från försumliga skadelidande till ett belopp som täcks av ordinär ansvarsförsäkring. (Se närmare ovan 1.7.) Att döma av motiven ville man genom denna regel uppmuntra företagare och privatpersoner att teckna sakförsäkring; ett steg i denna riktning skulle vara att inskränka möjligheten till skadestånd i fall som det nämnda Direktivens förut återgivna uttalanden innebär att på denna punkt, man mera generellt skulle inskränka rätten till när den skadestånd, skadelidande har försummat sådant försäkringsskydd som enligt allmänt vedertagna normer får anses höra till god ordning. Det är här fråga om en betydligt längre gående inskränkning än den som föreskrivs i 3 kap. 6 §. När lagstiftaren där intog ståndpunkten att försumliga skadelidande i vissa lägen inte skulle ha bättre rätt än en försäkringsgivare eller självförsälcrare vid motsvarande var det skada, närmast fråga om att nedsätta skadeståndet till maxirnibeloppet för en föreliggande eller tänkt ansvarsförsäkring. Motiven stöd för ger knappast att skadeståndskravet skulle helt ogillas ens i det särskilda fallet då den skadeståndsskyldige saknar möjlighet att skydda sig mot risken genom ansvarsförsäkring; och det är knappast troligt att en domstol i dag skulle göra en sådan bedömning, vilken kan leda till ganska stränga resultat. Enligt den ståndpunkt som kommittén har intagit rörande regressrätten vid sakförsäkring skulle däremot ansvaret mot försäkringsgivaren helt falla bort, utom i särskilda fall. Skall försumliga skadelidande likställas med försäkringsgivare, på samma sätt som förordats beträffande självförsäkrare (6.1 ovan), innebär detta ett klart avsteg från vad som nu gäller. Det framgår redan av kommitténs tidigare diskussion att en inskränkning av försumliga skadelidandes rätt till skadestånd skulle stämma väl med dess principiella ståndpunkt till frågan om skadestånd vid sakskada. Det har redan utvecklats att man på många områden har anledning att lindra skadeståndsansvaret för sakskada och eftersträva att dessa skadori l prop 1972: 5 s_ 229, stället täcks genom sakförsäkring (se 4.4). En regel om att försumliga 232 och ovan 1.7.

SOU 1975: 103 124 Underlátenhet att teckna sakförsäkring

skadelidandes rätt till skadestånd skulle begränsas passar väl in i ett sådant Den är tydligen ägnad att främja utbredningen av system. sakförsäkring. I många, sannolikt de flesta fall lär visserligen möjligheten att kräva skadestånd vid skada på viss egendom spela ringa roll för att försäkra egendomen. Man får här hålla i minnet ägarens benägenhet att i åtskilliga situationer, där egendom verkligen är utsatt för närliggande vill behålla regressrätten och därigenom även fara att skadas, kommittén för försumliga skadelidande; detta gäller bl. a. skadeståndsmöjligheten egendom som utsätts för stora skaderisker och egendom som transporteras, repareras eller bearbetas. l andra lägen kan det dock ha väsentlig betydelse för ägarens inställning att han inte kan räkna med skadestånd, t. ex. när han har en byggnad i närheten av en brandfarlig inrättning eller hyr ut egendom, som utsätts för stora skaderisker vid begagnandet. Av större betydelse än en sådan regels verkan för de enskilda ägarnas del kan emellertid vara den allmänna effekten av att lagstiftaren klargör, situationer den får stå sitt kast som underlåter att att i praktiskt viktiga Det är naturligtvis här skydda sin dyrbara egendom genom försäkring. som annars svårt att förutse effekten av sådana bestämmelser på enskilda människors handlande; av viss betydelse kan bli om reformen förenas med aktiv från myndigheternas sida om dess bakgrund och upplysning innebörd. Under alla omständigheter är det önskvärt att den nya till ansvaret för sakskador kommer till uttryck i principiella inställningen lagen. som Till förmån för regeln kan delvis också anföras liknande argument för att självförsäkrare skulle likställas med försäkringsgivare åberopats ovan). Om skada vållas på egendom, som normalt brukar vara (6.1 försäkrad, kan det självfallet ibland synas obilligt att skadeståndskrav mot all förmodan framställs mot den ansvarige. Det normala skulle ju ha varit att skadan ersatts av försäkringen utan återkrav mot den skadeståndsskyldige. Inte minst när han själv saknar skuld till skadan, kan det ofta verka rimligt att han skulle undgå ersättningsanspråk. I vissa situationer kan vidare underlåtenhet att försäkra egen värdefull vittna om en sorgläshet och brist på förutseende, vilken kan te egendom sig nära nog lika allvarlig som oaktsam medverkan till själva skadan. - III - Kommittén har tidigare i betänkandet Skadestånd intagit att medvållande till annan skada än personskada normalt ståndpunkten, skall medföra jämkning av skadeståndet] , en princip som också godtagits i SkL. Det stämmer väl med denna inställning att vid 1975 års ändringar att försäkra sin egendom medföra att ibland låta en ägares försummelse skadeståndsansvaret åtminstone delvis faller bort. Att utgå från en sådan försäkringsplikt i vissa situationer kan knappast anses för strängt mot alla omständigheter har intresse av att skydda sig ägaren, som ju under Som förut har antytts (4.4), är det en uppfattning som mot vådaskador. alltmer framträder i modern lagstiftning, att ägande medför inte bara utan också skyldigheter i förhållande till omgivningen. Det rättigheter hela kan i dag inte anses givet att en ägare skall låta andra personer bära risken för skada på hans egendom så snart ett skadeståndsgrundande SOU 1971: 83 s. 64, 68. förhållande föreligger, kanske utan varje skuld hos den ansvarige, trots att

SOU 1975: 103 Underlâtenhet att teckna sakförsäkring 125

ägaren helt uraktlåtit att själv skydda sig mot risker av samma typ. Å andra sidan står det klart att denna lösning inte sällan kan verka alltför hård från den skadelidandes synpunkt. Självfallet kan man inte ens på längre sikt fordra att en ägare, vare sig han är företagare eller privatperson, använder sig av alla möjligheter som finns att försäkra sina tillhörigheter. Försäkring kan bara fordras för dyrbarare egendom, och man kan normalt inte ens beträffande denna begära mer av ägaren än att han håller sådan försäkring som allmänt är bruklig, t. ex. brandförsäkring på byggnader. Även när sådan försäkring underlåtits, kan vidare detta bero på förhållandevis ursäktliga förhållanden. Ägaren kan ha avsett att försäkra sig och kanske t. 0. m. tidigare haft egendom försäkrad men på grund av något tillfälligt förbiseende eller förklarligt misstag försummat att teckna eller förnya försäkringen. Han kan ha gjort sig skyldig till dröjsmål med erläggandet av försäkringspremien, vilket med nuvarande lagstiftning lätt kan medföra att försäkringsskyddet faller bort (jfr 13 och 14 §§ FAL). T. o. m. i vissa situationer när den skadelidande medvetet uraktlåtit att hålla ordinär försäkring kan omständigheterna vara mildrande, t. ex. när han oförmodat drabbats av betalningssvårigheter och sett sig nödsakad att först betala andra skulder. Ibland kan försäkringsgivarna begära så hög premie för att täcka risken, att det är förklarligt om ägaren tvekar att hålla försäkringsskydd. Med tanke på fall av denna typ anser kommittén det inte gärna möjligt att föreskriva att oaktsam underlåtenhet att hålla normal sakförsäkring medför förlust av rätten till skadestånd. En mera nyanserad reaktion mot försummelsen är önskvärd, där man liksom vid medvållande till sakskada - skulle ta viss hänsyn till vad som är skäligt i det enskilda fallet, varvid inte bara graden av försumlighet hos den skadelidande utan också andra förhållanden skulle beaktas. På så sätt skulle det inte finnas anledning att befara några obilliga konsekvenser av den nya regeln om försummelse att teckna sakförsäkring. I en särskild situation kan det rentav verka diskutabelt, om över huvud taget en reduktion av skadeståndet bör ske, nämligen i de praktiska fall där ansvarsförsäkring skyddar den skadeståndsskyldige. Enligt 3 kap. 6 § SkL skall som nämnt full ersättning utdömas, om den täcks av ansvarsförsäkring. Skäl kan tala för en liknande regel vid försummelse att teckna sakförsäkring. När i stället försäkring på den ansvariges sida betalar skadan, har man ju uppnått den riskfördelning som är ett viktigt syfte med kommittéförslaget. Det kan också verka rimligt att låta den skadelidande trots sin försummelse kräva skadestånd i detta fall, när det inte går ut över den skadeståndsskyldige. Liknande synpunkter gör sig gällande, när självförsäkring förekommer på dennes sida, t. ex. när staten är ansvarig för skadan. Frågan om ansvarsförsäkringens betydelse i detta sammanhang är onekligen tveksam. Kommittén fäster emellertid väsentligt avseende vid den tidigare utvecklade synpunkten att en försäkring på skadelidarsidan är ägnad att medföra den mest rationella ordningen (se 4.4 ovan). Anser man sakförsäkring böra främjas med tanke på bl. a. skaderegleringens enkelhet, den mindre faran för processer och de bättre möjligheterna att

126 Underldtenhet att teckna SOU 1975: 103 sakförsäkring

bedöma risken, synes det inkonsekvent att låta den skadelidande alltid undgå konsekvenserna av sin försummelse, när försäkring finns på motsidan. Det fortsatta resonemanget bygger därför på att ansvaret kan inskränkas också då ansvarsförsäkring täcker skadan. Rimligen bör man dock gå fram med en viss försiktighet, ifall en regel av det diskuterade slaget införs. Som nämnt bör ägarens försäkringsskyldighet i princip bara avse vissa särskilt vanliga typer av försäkringar. Domstolen bör kunna beakta, om försummelsen från den skadelidandes sida är förhållandevis ursäktlig. Vidare förefaller det välbetänkt att inte, som beträffande försäkringsbolag och självförsäkrare, föreskriva ett obetingat bortfall av rätten till skadestånd. Domstolen bör normalt inskränka sig till att nedsätta ersättningen, när detta ter sig rimligt med hänsyn till omständigheterna. Här bör en föreliggande ansvarsförsäkring kunna beaktas, liksom bl. a. också de ekonomiska förhållandena i övrigt. - En regel av denna typ bör också på ett smidigt sätt kunna fylla ut luckor som den nyss berörda bestämmelsen om självförsäkrare lämnar (jfr 6.1 ovan). I åtskilliga fall, där det kan tyckas naturligt med en inskränkning av ansvaret fast inte självförsäkring föreligger, lår man i varje fall kunna konstatera en försumlighet att teckna vederbörlig sakförsäkring. Kommitténs försäkringsexperter har betonat, att på detta sätt regelns praktiska tillämpning kan underlättas. Mot den nu skisserade ordningen skulle kunna invändas att den leder till viss rättsosäkerhet; något liknande kan f. ö. sägas också om den föreslagna principen rörande självförsäkrares ställning (jfr 6.1 ovan). Med tanke bl. a. på dessa komplikationer har man i litteraturen hävdat att, ifall man effektivt vill lindra skadeståndsansvaret, det riktiga skulle vara att ändra skadeståndsreglerna i stället för regressreglerna i FAL; på detta sätt skulle man undgå diskrepanser mellan fall där försäkring finns och där försäkring saknas, och man behövde inte skilja mellan självförsäkring, ursäktlig underlåtenhet att ta försäkring och försummelse att teckna försäkring där så borde ha skett.1 En sådan förändring av skadeståndsreglerna skulle tydligen innebära, att frågan om ansvar bedömdes oberoende av försäkringsförhållandena (föreliggande försäkring resp. försurnlighet att teckna försäkring) i det enskilda fallet. Som nämnt har undantagsvis också lagstiftaren valt denna metod, bl. a. i fråga om hyresgästs ansvar enligt 12: 24 JB. Vad som här diskuteras är att man mera generellt skulle på detta vis föreskriva en lindrad skadeståndsskyldighet i typsituationer, där sakförsäkring är bruklig och önskvärd. Man skulle t. ex. införa bestämmelser om att skadestånd för brandskada på fast egendom bara fick krävas vid uppsåt eller grov vårdslöshet hos den ansvarige, när denne drev vissa former av brandfarlig verksamhet eller när han slutit vissa typer av avtal om egendomen. Eventuellt kunde man inskränka en sådan ansvarslindring till att avse privatpersoner. Mot lösningar av denna typ synes emellertid flera argument kunna anföras. Till en början kan det i vissa fall te sig obilligt att skadestånd skulle utgå endast under sådana begränsade förutsättningar, t. ex. när den Hellner, Regressrätt s. 241 ff. Jfr även 1.3 ovan. skadelidande av ursäktlig anledning underlåtit att försäkra sig medan

SOU 1975: 103 Underlátenhet att teckna sakförsäkring 127

ansvarsförsäkring förelåg på motsidan. Det kunde ligga nära till hands att ge en smidigare regel för att domstolen skulle kunna undvika stötande resultat; men i så fall går det knappast att bortse från försäkringsförhållandena, och då blir bestämmelsen inte så mycket lättare att tillämpa än den här diskuterade - Vidare regeln. kan det bl. a. med tanke på utvecklingen på försäkringsområdet verka föga lyckligt att låsa fast ansvaret i en rad typsituationer genom stela regler, som snart kan te sig föråldrade. Vad som under överskådlig framtid kan bedömas som skaderisker, mot vilka ägaren bör försäkra sig, kan svårligen anges i en preciserad formel. Slutligen kan man inte bortse ifrån att en ordning av det diskuterade slaget skulle vara ytterligt besvärlig att genomföra lagtekniskt sett. Som framgår av avsnittet om regressrätt vid sakförsäkring, gör sig skiftande hänsyn gällande vid ansvar för olika verksamheter och i olika situationer. Skulle man ge speciella med utgångspunkt regler i försäkringsmöjligheterna, vore det sannolikt nödvändigt att införa en rad särbeståmmelser om skilda försäkringsbara risker i åtskilliga lagar, inte bara om utomobligatoriskt utan också om kontraktsmässigt ansvar. Bl. a. kan framhållas komplikationerna vid sådana avtalstyper som inte alls eller endast ofullständigt regleras i lag men där särskilda förhållanden påkallar ett inskränkt eller utvidgat som exempel ansvar; kan nämnas hyra av lös egendom, lån, förvaring, entreprenad och andra avtal om arbete på egendom samt pantavtal. En så invecklad reglering av själva skadeståndsskyldigheten kan inte kommittén anse godtagbar. Det tycks alltså knappast vara någon framkomlig väg att generellt inskränka skadeståndsansvaret i särskilda bör finnas. fall, där försäkring Skadeståndsregeln bör beträffande både självförsäkrare och försumliga skadelidande direkt hänvisa till försäkringsförhållandena. Resultatet av övervägandena blir alltså att den nya lagstiftningen bör ge en regel att ersättningen skall kunna jämkas, om den skadelidande försummat att hålla vederbörlig Bestämmelsens sakförsäkring. närmare formulering diskuteras i ett senare avsnitt (7.l). Hur den bör tillämpas i särskilda fall skall behandlas i den speciella motiveringen. De nordiska kommittéernas till de här behandlade inställning frågorna är i allt väsentligt desamma.

SOU 1975: 103

7 Sammanfattande

synpunkter på ersättningsreglerna vid sakskada

7.1 Lagreglernas utformning

Den föregående diskussionen kan anses ha gett till resultat att starka skäl talar för att genom regler, som är tvingande i kontraktsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare, inskränka regressrätten vid sakförsäkring till vissa särskilda fall av ansvar: för den som själv vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, för redare, vid atomskada samt för den som svarar för skada orsakad av sprängnings- eller grävningsarbeten i yrkesmässig eller offentlig verksamhet eller annars ansvarar enligt miljöskyddslagen för skada i sådan verksamhet. Allmänt skulle regress tillåtas i vissa fall av medveten oaktsamhet hos arbetsledning med avseende på arbetsmetoder eller materiel. Ivarje fall tills vidare skulle regress också vara möjlig vid produktansvar. Dessutom skulle i kontraktsförhållanden regress vara motiverad mot den som iyrkesmässig eller offentlig verksamhet transporterat, för förvaring eller omhåndertagit utfört arbete på den försäkrade egendomen, eller annars uttryckligen åtagit sig att svara för skada på egendomen eller att vidtaga åtgärder för dess skydd. Inskränkningen av regressrätten borde gälla oavsett om den ansvarige var skyddad av ansvarsförsäkring eller ej. Vad gäller trafikförsäkring skulle regress mot denna från sakförsäkringens sida vara möjlig endast när det gäller vagnskadeförsäkring. De nu angivna inskränkningarna skulle konstrueras på så sätt, att själva skadeståndsansvaret för skada som omfattas av sakförsäkring skulle begränsas inte regressrätten. Med sakförsäkring .skulle här likställas självförsäkring. - Vidare borde jämkning av skadeståndet vara möjlig i vissa fall där den skadelidande försummat att teckna allmänt förekommande försäkring på sin egendom. I det föregående har den tanken awisats att man skulle nöja sig med att ge en allmän skälighetsregel i lagtexten och sedan närmare utveckla dess innehåll i motiven (se ovan 5.1). I stället bör själva lagen innehålla en klar avgränsning av skadeståndsansvaret och därmed också regressrätten, närmast genom en uppräkning av de fall där skadeståndsskyldighet föreligger trots försäkring. I anslutning härtill bör föreskrivas att självförsäkrare inte har bättre rätt till ersättning än försäkringsbolag skulle ha haft, om försäkring hade funnits. En motsvarande regel bör ges om vagnskadegaranti (se 6.1 ovan).

SOU 1975: 103

130 Sammanfattande synpunkter

l en speciell situation är det emellertid inte möjligt att ge en regel av Som förut utvecklats är det nödvändigt med en denna preciserade typ. mera allmänt hållen bestämmelse rörande jämkning av skadeståndsansva- (6.2 ovan). Den bör ret på grund av föreliggande försäkringsmöjligheter att ansvaret vid försummelse att hålla sådan ge möjlighet jämka som är normal och tillbörlig för den skadelidandes verksamhet försäkring En mera exakt är mycket svår att och förhållanden i övrigt. reglering åstadkomma och f. ö. knappast lämplig med tanke på att synes bestämmelsens tillämpning bör kunna på ett smidigt sätt anpassas efter

utvecklingen på försäkringsområdet. Särskilda uppkommer vid sjö-, transport- och luftfartsförsäkproblem av det föregående har regressrätten avsevärd ekonoring. Som framgår misk betydelse vid skada på fartyg och flygplan samt på transporterat 4.6 ovan). Kommittén anser det inte tillrådligt att här göra gods (jfr någon mera betydande ändring i nuvarande ordning. Man kunde tänka sig att helt enkelt undanta sjö-, transport- och luftfartsförsäkring från regeln om inskränkning av skadeståndsansvaret för sakskada. Denna lösning är

emellertid inte helt tillfredsställande; såvitt gäller försäkring på transporterat gods, saknas tillräcklig anledning att tillåta regress mot annan än 5.11 och dessutom utgör de nämnda försäktransportören (jfr ovan), att man lämpligen bör ringstyperna knappast så klart avgränsade områden Kommittén har hänvisa till dem i en skadeståndsrättslig lagstiftning.

därför föredragit att från reglerna om bortfall av regress på grund av

undanta skada på fartyg och luftfartyg samt redares ansvar sakförsäkring för annan skada till följd av sjöfart, varjämte som nämnt en uttrycklig

bestämmelse ges om regress mot transportör. skulle emellertid regress vara möjlig i särskilda Med en sådan lösning situationer där återkrav i varje fall till skadans hela belopp inte synes år till fallet då en privatperson eller önskvärda. Detta en början

småföretagare utan ansvarsförsäkring på ena eller andra sättet vållar skada som är försäkrade eller ägs av en självförsäkrare. på fartyg_ eller flygplan Är ansvaret betungande kan det visserligen jämkas med stöd av oskäligt nuvarande 6: 2 SkL, men även i andra situationer kan det ofta stå i klar mot att fullt ansvar föreligger vid sådana strid lagstiftningens syfte skador. staten bli utsatt för mycket stora Vidare kan någon gång tänkas av fartygs- eller flygkatastrofer, exempelvis när fel regresskrav i anledning har begåtts vid utprickning av farled eller trafikledning på flygplats. kommuner som innehavare av hamnar Detsamma kan hända exempelvis även om ansvarsförsäkring har tecknats och enskilda flygplatsinnehavare; kan vid katastrofskador av denna typ visa sig försäkringsbeloppet Man kan göra gällande att full regressrätt i dessa fall skulle otillräckligt. strida mot en viktig tanke bakom 3: 6, som vid sin tillkomst ansågs bli ett skydd för offentliga och enskilda arbetsgivare bl. a. just mot anspråk i sådana situationer 1.7 ovan). Att en jämkningsregel här kan bli till (jfr

av lagutskottet vid 1.975 års riksdag]

nytta har också understrukits anser kommittén det inte gärna möjligt att vid en Mot denna bakgrund ut att inskränka ansvaret mot ‘ LU 1975:16 s. 51. reform, som allmänt sett går på

SOU 1975: 103

Sammanfattande synpunkter 131

försäkringsgivare och självförsäkrare, upphäva regeln i 3: 6 SkL. I det nya läge som uppkommer vid reformens genomförande bör regelns räckvidd inte inskränkas till ansvar enligt 3 kap.; också när enskilda företagare och privatpersoner själva (eller, i fråga om juridiska personer, de högsta organen) har brustit i aktsamhet kan den ibland behöva åberopas. Att ge en allmän bestämmelse om jämkning av ansvaret för sakskada på grund av försäkringar eller försäkringsmöjligheter stämmer också väl med den ståndpunkt som övriga nordiska skadeståndskommittéer intagit under kommitténs överläggningar med dem. Emellertid bör det i lagtexten markeras att bestämmelserna bara kan åberopas undantagsvis; i själva verket kommer ju dessa med de nya reglerna om inskränkning av regressrätten att sakna betydelse i flertalet fall där 3: 6 formellt skulle vara tillämplig. bör kunna användas Jämkningsmöjligheten bara när särskilda skäl föreligger. Den närmare innebörden av jämkningsregeln skall behandlas i den speciella motiveringen. Regeln bör inte vara tillämplig vid ansvar enligt sådan speciallagstiftning som bygger på internationella konventioner, bl. a. atomansvarighetslagen och lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Inte heller anser kommittén det stämma med grunderna för miljöskyddslagens skadeståndsregler att tillåta när skador orsakas jämkning, i offentlig eller yrkesmässig verksamhet (jfr 5.8 ovan). Särskilt om man på detta sätt konsekvent för anknyter gränsen regressansvaret och skadeståndsskyldigheten till vissa typer av skadefall, inte till vissa försäkringstyper, är det naturliga att ta in reglerna om begränsning av regressrätten i SkL. Denna teknik anser också övriga nordiska skadeståndskommittéer vara lämplig. Till dess förmån talar att man som nämnt inte bör försämra svenska försäkringsbolags läge i den internationella konkurrensen och därför bör konstruera begränsningsbestämmelserna som skadeståndsrättsliga regler (jfr ovan Det 4.4). naturliga är i så fall att 25 § FAL för sakförsäkringens del bara innehåller ett av innebörd, stadgande att i den mån försäkringsgivaren ersätter skadan eventuell rätt till skadestånd övergår härvid bör dock på honom; erinras om den inskränkning som framgår av skadeståndslagstiftningen. - Vad regress mot trafikförsäkringen angår är emellertid den lämpligaste ordningen att motsvarande begränsning tas in i trafikskadelagen. Som framgår av det föregående (5), skall inskränkningen i regressrätten gälla också i vissa fall av ansvar enligt skadeståndsrättslig speciallagstiftning, medan i andra sådana fall fullt regressansvar bör föreligga. Med hänsyn till regeln i l : 1 SkL torde det vara nog att särskilt reglera frågan i speciallagstiftningen i fall där man åsyftar att regressrätten inom dess område skall ha annat innehåll än som av de nu aktuella följer bestämmelserna i SkL; i övriga situationer kommer dessa bestämmelser, lika väl som andra regler i SkL om skadeståndets bestämmande, att utan vidare tillämpas också på speciallagstiftningens fält. Såvitt angår redarens ansvar, synes emellertid en särskild lösning lämplig. Skadeståndsskyldighet kan ju här åläggas inte bara enligt 233 § sjölagen utan också på grund av redarens eget vållande. Av sådana skäl föredrar kommittén att i SkL intas en bestämmelse om full regressrätt

SOU 1975: 103

132 Sammanfattande synpunkter

mot redaren vid skada till följd av sjöfart, vilken sedan enligt l: l SkL blir tillämplig också i det fall då hans skadeståndsskyldighet grundas på

sjölagen. tillämpning i kontraktsrätten medför en del lagtekniska Reglernas komplikationer. Enligt 1: l SkL skall bestämmelserna i denna lag gälla i den mån inte annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i i avtalsförhållanden. Spörsmålet i övrigt följer av reglerna om skadestånd vad mån kontraktsrättsliga principer på detta vis tar över SkL: s regler är,

till väsentlig del en tolkningsfrågal Kommittén har

att döma av motiven, att bara i vissa särskilda som nyss framhållits (5.l l) intagit ståndpunkten situationer skulle föreligga i kontraktsförhållanden. Härvid regressrätt synes det nödvändigt att i lagen direkt reglera de fall då den ansvarige i verksamhet förvara offentlig eller yrkesmässig åtagit sig att transportera, eller utföra arbete egendomen. Dessa situationer på den försäkrade regleras bara till begränsad del av speciella lagar transporträttslig lagstiftning och, för förvaringsavtalets del, framför allt av 12 kap. HBoch även i den mån dessa lagregler är tillämpliga skulle det i brist på uttryckliga bestämmelser vara ganska svårt att få någon klarhet om vad som gäller angående regressrätten. En uttrycklig bestämmelse om regress i dessa fall bör alltså intas i SkL. Vad åter angår andra situationer, där återkrav skulle vara i avtalsförhållanden, är det fråga om möjliga i avtalet; här torde det klart framgå att kontraktsuttryckliga åtaganden tar över SkL:s, och det bör. alltså vara onödigt att rättens reglering särskilt föreskriva annat i denna lag.

7.2 Alternativa lösningar av regressfrågan

fall tett tveksamt, om Som nämnts har det i åtskilliga sig ganska regressrätten bör slopas. Man kan bl. a. räkna med att det föreligger

delade meningar, om verksamheter av olika slag verkligen bör undgå att

svara för de skador de orsakar på annans egendom. Både samhällsekonokan tänkas bli åberopade till miska värderingar och preventionshänsyn stöd för andra än här har angetts. Kommittén anser dem lösningar inte ha sådan tyngd att de leder till andra resultat. Men det visserligen skall medges att om statsmakterna -_- t. ex. på grund av vidgade effekter erfarenheter av de redan genomförda skadeståndsreformernas anser sig böra jämka den principiella ståndpunkt som intogs vid SkL:s tillkomst, detta kan rubba en förutsättning för vissa delar av kommittéförslaget. Av sådana skäl och med tanke på spörsmålens delvis kontroversiella natur har kommittén ansett det riktigast att här i korthet behandla innebörden av vissa andra alternativ och hur dessa skulle kunna utformas från lagteknisk synpunkt. En som diskuterats tidigare är att man skulle tillåta möjlighet regressrätt i andra särskilda situationer utöver vad kommittén föreslår; exempel härpå utgör markskador vid luftfart samt skador vid väghållning och militärövningar. Rättstekniskt skulle detta kunna genomföras på ‘ Prop. 1972: 5 s. 450 f, 623 ff, 648 f. enkelt sätt, genom tillägg i speciallagstiftningen (t. ex. luftfartsskadela-

Sammanfattande synpunkter 133

gen) respektive en utvidgning av katalogen över regressfall i SkL. Lösningen stämmer emellertid mindre väl med kommitténs som direktiv; framgått av det föregående, är det vidare svårt att finna verkligt vägande skäl för regress i dessa fall (jfr ovan 5.6 och 5.9), och i överensstämmelse med kommitténs principiella ståndpunkt har då regressen föreslagits bli slopad. Kommittén har här intagit ståndpunkten att regress från varuförsäkringen på transporterat gods som huvudregel skall vara möjlig bara mot transportören (se bl. a. 5.2-4 och 5.6 ovan). Anses det lämpligt att som nu tillåta återkrav också mot tredje man, sker detta enklast genom att det diskuterade undantaget för skada på fartyg och luftfartyg också får omfatta skada på transporterat särskild gods; någon regel om transportörens ansvar (jfr 5.1 1) behövs då inte. Emellertid vill kommittén understryka de mindre konsekvenser lämpliga en sådan utvidgning av regressrätten kan få bl. a. när en privatperson, t. ex. en cyklist, vållat den olycka där godset skadats. En längre gående awikelse från kommittéförslaget, som också har berörts i det föregående, är att regressrätt skulle tillåtas i andra fall än som framgår av det ovan sagda, om den skadeståndsskyldige är skyddad av ansvarsförsäkring (varmed väl i så fall likställas fall där finge självförsäkring föreligger på den ansvariges sida eller åtminstone denna borde ha skyddat sig genom När kommittén awisat ansvarsförsäkring). denna tanke har det närmast berott på kommitténs principiella uppfattning — vilken stämmer med den allmänna av det uppläggningen skadeståndsrättsliga reformarbetet - att sakskador i princip bör regleras av försäkring på skadelidarsidan (se 4.4). Det har tett sig föga rationellt att flytta över skadorna från det ena kollektivet till det andra, med processer och ökade administrationskostnader som följd, utom i särskilda fall då starka samhällsekonomiska skäl talar för att en viss verksamhet bär risken för de skador som den orsakar eller det annars är av vikt att sakförsäkringen inte blir för dyr (jfr 5.2 ovan om vagnskadeförsäkring). En sådan ordning torde bara kunna accepteras, om man fäster betydligt större vikt än kommittén vid den möjliga effekten av att preventiva kostnaderna läggs på den ansvariges sida och att ansvarsförsäkringen kan förenas med säkerhetsföreskrifter av olika slag. Det bör samtidigt erinras om att det nu diskuterade alternativet är förbundet med vissa rättstekniska problem (jfr 4.5 ovan). Man kan naturligtvis ge en allmän skälighetsregel om regressrätt, varvid man skulle hänvisa till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter. Men att bygga ersättningssystemet väsentligen på en sådan regel är som sagt inte tilltalande med hänsyn till dess vaghet och står f. ö. i klar strid med direktivens uttalande om värdet av ldara bestämmelser. Det skulle alltså bli erforderligt att precisera dessa grundsatser ilagen. Närmast skulle detta ske genom att man först i SkL uppräknar de fall där regress alltid skulle vara möjlig och sedan tillade, att också annars återkrav kunde ske i den mån kravet täcktes av ansvarsförsäkring; härmed skulle likställas självförsäkring på ansvarssidan och icke ursäktlig underlåtenhet att teckna - På liknande sätt som de förut ansvarsförsäkring. enligt

134 SOU 19752103

Sammanfattande synpunkter

diskuterade alternativen skulle självförsäkrare och försumliga skadelidande likställas med sakförsäkringsbolag. Inte heller ett sådant system förefaller dock tillfredsställande ens från teknisk synpunkt. Oklarhet angående ansvaret kommer att råda i de fall där inte ansvarsförsäkring täcker skadan; särskilt bör nämnas de problem som sammanhänger med undantag från försäkringsskyddet. Det kan vålla avsevärda svårigheter att avgränsa de fall där den ansvarige borde ha haft försäkringsskydd, t. ex. därför att han driver en verksamhet som medför skaderisker för utomstående. Ett problem som får särskild betydelse vid detta alternativ är sålunda i vad mån man i de nu berörda fallen, där det enbart gällt skyddet mot ansvar för skada på egen-dom, också skulle behöva ta hänsyn till riskerna att verksamheten medför personskada. Resultatet skulle sannolikt bli en ganska komplicerad reglering: man skulle, vid sidan om regler om regressrätt i särskilda fall, om självförsäkring på skadelidarsidan och om en skälighetsbedömning för försumliga skadelidandes del, ha regler om regressrätt på grund av ansvarsförsäkring, om självförsäkring på den ansvariges sida och om en skälighetsbedömning vid försummelse att skydda sig genom ansvarsförsäkring. Till denna reglering skulle sedan hänvisas i speciallagstiftningen, i den mån man inte ville under alla förhållanden tillåta återkrav vid ansvar enligt lagstiftningen i fråga. Systemet skulle komma att te sig invecklat och sannolikt ganska svårtillämpat i praktiken. Det är tänkbart att kommitténs förslag inte anses tillräckligt tillgodose som nu påstås bli tillvaratagna av den allmänna de preventiva hänsyn culparegeln. En formellt enkel men i sak betydelsefull ändring vore i så - bibehölls - man fall att samtidigt som förslagets reglering i övrigt generellt tillät regress även vid annan vårdslöshet än grov sådan (t. ex. vid icke ringa eller allvarlig vårdslöshet). Som framgår av det föregående skulle emellertid en sådan regressregel, som går längre än nuvarande 25 § FAL, stämma illa med både kommitténs och direktivens inställning; kan framhållas de gränsdragningssvårigheter den skulle medytterligare föra i ett stort antal skadeståndstvister. Kommittén hänvisar särskilt till sin allmänna diskussion av frågan, i vad mån regress bör tillåtas av preventionsskäl (4.7. ovan). Ännu ett alternativ bör här tas upp: regressrätt (samt ansvar gentemot och försumliga skadelidande) skulle genom tvingande självförsäkrare vara utesluten bara i vissa fall när detta kunde leda till obilliga regler närmast vid återkrav mot privatpersoner och kanske småföretaresultat, skulle en så blygsam reform vara gare. Med direktivens utgångspunkt klart och den framstår dessutom knappast som särskilt otillräcklig, i varje fall från försäkringshåll framställs ändå sällan anspråk i angelägen; fall av denna Skulle man inskränka sig till en sådan ändring i typ. regressreglerna, torde den kunna åstadkommas redan genom att regeln i SkL till att avse också ansvar för eget vållande och 3:6 utvidgades flyttades till 5 kap. SkL. Hänvisning till regeln skulle sedan kunna ske i speciallagstiftning av särskild betydelse för privatpersoners ansvar, t. ex. i lagen om tillsyn över hundar. att alla här berörda alternativa lösningar skulle Det bör understrykas innebära att man avlägsnade sig från den ståndpunkt som övriga nordiska kommittéer intagit vid överläggningarna med dem.

SOU 1975: 103 135

8 vid solidariskt ansvar

Regress

8. l Utgångsläget

I 6: 3 SkL stadgas att om två eller flera skall ersätta samma skada de svarar solidariskt för skadeståndet. Om begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som ävilar någon av dem, t. ex. enligt sådana regler som 2: 2, 2: 3 eller 4: l SkL, skall dock på sin höjd det belopp som han svarar för utdömas solidariskt och ibland inte ens så mycket (se närmare ovan 2.1). Allmänna regler saknas om hur det solidariska ansvaret slutligen skall fördelas mellan de skadeståndsskyldiga. Principen anses vara att en skälighetsbedömning skall ske, varvid man skall ta hänsyn till grunden för de berörda parternas ansvar - t. ex. om detta vilar på eget vållande eller reglerna i 3 kap. SkL - och övriga omständigheter, såsom om någon av dessa i övervägande grad har orsakat skadan. Rättsläget är här delvis ganska oklart. En viss presumtion synes gälla för att ansvaret slutligen delas lika mellan ömse sidor. Av 4: l SkL framgår emellertid att i det praktiskt viktiga fall då en arbetsgivare fått utge ersättning för skada som hans arbetstagare har vållat i tjänsten arbetsgivaren normalt inte kan återkräva ersättningen av arbetstagaren. I speciallagstiftningen förekommer vissa bestämmelser som går ut på att den som svarar oberoende av styrkt eget vållande -— t. ex. enligt regler om rent strikt ansvar - har rätt att kräva tillbaka ersättningen av den som vållat skadan (se bl. a. 8 § luftfartsansvarighetslagen och l2§ elanläggningslagen). Denna princip anses dock inte undantagslöst tillämplig; när skadevållaren endast är ansvarig enligt SkL, inte även enligt speciallagstiftning, sker ofta en

fördelning efter skälighetl

Om ansvarsförsäkring täcker skadeståndsskyldigheten för någon eller båda av de ansvariga, påverkar detta förhållande ansvarsfördelningen. Ansvarsförsäkring utgör skadeförsäkring, och inskränkningen i regressrätten i 25 § l st. FAL anses gälla också denna försäkringsform, även om lagens formulering (”belopp, som försäkringshavaren ägt rätt att såsom

skadestånd utkräva av annan”), inte utan vidare kan åberopas.: Det sagda

medför bl. a. att när detta stadgande är tillämpligt skadeståndet ofta ‘ Jfr om det sagda 2.1, stannar 22 “m” på den som enligt speciallagstiftningen ansvarar oberoende av styrkt vållande. Han saknar då möjlighet att återkräva utgiven ersättning 2 Jfr Henne!) Regressrm av medansvarig utom när denne själv har vållat skadan uppsåtligen eller s. 93 ff m. hänvisn.

136 Regress vid solidariskt ansvar SOU 1975: 103

genom grov vårdslöshet. Skulle båda de solidariskt ansvariga svara enligt SkL, leder en tillämpning av 25 § FAL till det säregna resultatet, att den skadelidande i viss utsträckning kan bestämma vem som skadeståndet i sista hand skall stanna på. Kräver han en ansvarsförsäkrad part, saknar nämligen försäkringsbolaget möjlighet att göra gällande regressrätt mot den medansvarige, om det inte har förbehållit sig regress i större utsträckning än 25 § anger. (Jfr ovan 1.1.) Som tidigare nämnts innehåller vanligen försäkringsvillkoren bestämmelser om full regressrätt också vid ansvarsförsäkring. I så fall regleras möjligheten till återkrav av allmänna skadeståndsrättsliga principer. Försäkringsbolagen utövar emellertid regress med viss återhållsamhet särskilt mot enskilda personer och smärre företag utan försäkringsskydd (jfr 3.1 ovan). Över huvud taget torde regressen här ha mindre praktisk betydelse än vid sakförsäkring. Åsikten att den av ekonomiska skäl bör bibehållas tycks i mindre grad ta sikte på ansvarsförsäkringens förhållanden utom vid sjöförsäkring. Inte heller preventionshänsyn synes ha betonats med tanke på just dessa fall. Kommitténs direktiv angående regressrätten avser också en reform av reglerna om regress från ansvarsförsäkring. Om dessa frågor nämns i direktiven endast att ansvarsförsäkringen här rymmer vissa speciella problem. Avsikten är uppenbarligen att de nuvarande regressmöjligheterna bör inskränkas, men hur långt man härvid skall gå ter sig oklart. l kommitténs uppdrag ingår också att pröva vilka regler som bör gälla vid självförsäkring på ansvarssidan och vilken betydelse det här har att den ansvarige försummat sedvanligt försäkringsskydd. Hithörande problem har tidigare varit föremål för utredning. Enligt 1958 års förslag till ny, tvingande lydelse av 25 § FAL likställdes ansvarsoch sakförsäkring. Också regress från ansvarsförsäkringen skulle alltså begränsas enligt en skälighetsbedömning. Denna regressfråga diskuterades över huvud taget inte särskilt i betänkandet och förbigicks i stort sett också vid remissbehandlingen. (Jfr 1.4, 1.5 ovan.) Regeln om jämkning av principalansvaret för sakskada på grund av försäkringsförhållanden i 3:6 SkL gjordes däremot inte tillämplig på återkrav från ansvarsförsäkring, endast på sakförsäkririgens regress. Orsaken till denna begränsning var emellertid närmast frågans samband med reglerna om den slutliga fördelningen mellan solidariskt ansvariga.

Att ingripa i dessa ansågs vid tillfället som ett alltför vittgående steg.1

Motivuttalandena tog på intet sätt avstånd från tanken att rätten till återkrav från ansvarsförsäkringen skulle inskränkas. Den nya trafikskadelagstiftningen innehåller vissa bestämmelser av intresse också i detta sammanhang. Som nämnts skall försäkringen utgöra ett system för sig, skilt från skadeståndsrätten. Enligt trafikskadelagen skall särskilda regressregler gälla, vilka i huvudsak går ut på att försäkringen bara skall ha rätt till återkrav dels mot den som vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, dels efter en skälighetsbedömning mot järnväg eller spårväg (20 §); rätten till regress mot trafikförsäkringen, för den händelse någon utgett ersättning för skada ‘ Prop. 1972: 5 s. 233 f. som försäkringen täcker, skall bestämmas efter samma grunder (l9§

SOU 1975: 103 Regress vid solidariskt ansvar 137

l st.). Allmänna regler om fördelning mellan solidariskt ansvariga blir inte tillämpliga i dessa fall. (Jfr närmare 1 l nedan.)

8.2 Allmänna

synpunkter på regressfrågan

Det framgår av det sagda att frågorna om regress från ansvarsförsäkringen

och ansvarsfördelningen mellan solidariskt ansvariga har omedelbart samband. Vad som sagts om konsekvenserna av nuvarande 25 § FALi denna situation visar att man inte kan inskränka ansvarsförsäkringsgivarens regressrätt utan att detta direkt påverkar Komfördelningsregeln. mittén har funnit det naturligt att i sammanhanget ta upp den allmänna

frågan om fördelningen mellan solidariskt ansvariga i hela dess vidd, även med sikte på fall där inte någon försäkring föreligger; denna situation

torde över huvud taget vara mindre vanlig. Att fördelningsfrågan lämnats

oreglerad i SkL och att över huvud viss oklarhet

taget råder om dess

bedömning enligt gällande rätt utgör särskilda skäl för att uppmärksamma problemet vid det pågående reformarbetet. Det kan framhållas att - även om direktiven inte innehåller något uttryckligt uppdrag av denna art - departementschefen vid SkL: s tillkomst förutsatte att skadestånds-

kommittén skulle komma in på

frågaml Som nämnt har denna också vid

1975 års ändringar i SkL omtalats som en del av kommitténs utrednings-

uppdrag?

Allmänt sett kan sägas att om man bortser från trafikskador, fall där arbetsgivare och hans arbetstagare svarar solidariskt för skada som den

senare vållat och kanske vissa skadefall vid det entreprenadverksamhet,

inte är alltför vanligt att flera är solidariskt

ansvariga för samma skada. Många gånger lär bara en av dessa vara ansvarsförsäkrad eller annars vara i stånd att betala skadeståndet. Man kan då vänta att den skadelidande kräver denna part och att ansvarigheten sedan stannar på honom. Om

regresskrav blir inte fråga. Det synes klart att vissa argument som annars talar för att inskränka

försäkringsgivarens regressrätt kan åberopas också i denna situation. Genom en sådan inskränkning fördelas risken på den försäkrades sida, och man undviker betungande regressanspråk mot oförsäkrade privatpersoner och småföretagare. Från vissa synpunkter kan regressrätt rentav

synas särskilt omotiverad just i detta läge. Ansvarsförsäkringsgivaren brukar i de flesta fall inte kunna räkna med att finna någon medansvarig,

på vilken skadan helt eller delvis kan överflyttas, och regressmöjligheten

borde därför knappast ha någon som helst inverkan på premien vid ordinär Inte heller torde ansvarsförsäkring. preventionssynpunkter ha någon betydelse i denna situation. Också från den regressansvariges synpunkt lär förekomsten ‘ av en annan ansvarig te sig som en högst osäker Prop. 1972:5 s. 650. möjlighet, och risken för regresskrav kan — möjligen med undantag för 1 Prop. 1975:12 s. 102. vissa fall då flera entreprenörer samverkar3 - inte väntas på något sätt

påverka hans handlande. I många situationer 3-F lera av kommitténs förmåste regresser framstå som en tämligen onödig och alltför kostnadskrävande säkringsexperter har beomgång ur samhällets tonat betydelsen av regress synvinkel. i detta fall.

ansvar SOU 1975: 103 138 Regress vid solidariskt

Av sådana skäl kan det verka rimligt att liksom vid sakförsäkring här tillåta regress bara i särskilda situationer. Som framgår av det följande kan man dock inte utan vidare tillgripa samma lösningar för ansvarsförsäkringens del. På liknande sätt som då det gäller sakförsäkring kan det vidare finnas skäl att jämställa självförsäkrare på ansvarssidan med försäkringsgivare. för att inskränka återkrav från t. ex. De argument som kan åberopas staten och de största kommunerna är helt desamma, när det är ansvarsförsäkring som man underlåtit att teckna. Möjligen kan uppkomma vissa problem i vad mån det är berättigat att tala om självförsäkring på ansvarssidan (jfr härom 13.3 nedan), men i övrigt synes det vara en självklar konsekvens av det föregående resonemanget att självförsäkrare inte heller här bör sättas i någon bättre ställning än försäkringsgivare. Motiven till 3:6 SkL nämnt också uttryck för en sådan ger som

ståndpunkt Exempelvis staten skulle alltså inte få kräva åter utgivet

skadestånd från medansvariga i större utsträckning än ett försäkringsbolag skulle ha fått som skyddat staten genom ansvarsförsäkring. huruvida försummelse att teckna normal ansvarsförsäkring Frågan, skall bedömas sätt som underlåtenhet att hålla normal på samma sakförsäkring och följaktligen medföra att den ansvarige inte kan regressa i andra fall än ett ansvarsförsäkringsbolag, är mera tveksam. Liknande 1972 års motiv till spörsmål korn upp i samband med SkL: s tillkomst. 3:6 SkL ger uttryck för en tankegång av det angivna slaget, men i en situation: mot ta annan när sakförsäkringen regressar någon som bort ansvarsförsäkring, skulle den ansvarige behandlas som om han hade varit försäkrad, och regresskrav mot honom skulle helt eller delvis bifallas. skulle vara att försummelsen framstod som ”ett klart Förutsättningen vad som anses höra till god ordning i verksamhet av det avsteg från

aktuella slaget”.2

Det kan tyckas närliggande att i det nu diskuterade läget, när det är den som mot en medansvarig, bedöma försumlige själv regressar situationen på motsvarande sätt. Att här använda sig av samma kriterier som när det gäller att bestämma begreppet försumliga skadelidande (jfr vara motiverat. Man behöver inte visa 6.2 ovan) synes dock knappast samma försiktighet i att jämställa vederbörande med ett försäkringsbolag som när han försummat att hålla sakförsäkring. Här är det ju inte fråga inskränka traditionella rätt till skadestånd utan att om att någons hans traditionella skyldighet att i sista hand svara för en upprätthålla som han ändå skulle fått ersätta helt om inte en medansvarig skada, förekommit. Bl. a. synes det möjligt att i vissa fall som ligger nära såsom när en kommun eller ett större företag underlåtit självförsäkring, att ansvarsförsäkra sig utan att man direkt kan konstatera att möjligheten varit likställa den ansvarige med ett till riskutjämning avgörande, om han kräver tillbaka utgivet skadestånd från en försäkringsbolag, kommuner eller företag komma i bättre medansvarig. Här bör knappast ‘ att deras försummelse berott på tillfälligt Prop. 1972: 5 s. 537 och ställning genom att åberopa 1.7 ovan. beror av förbiseende eller misstag (jfr 6.2 ovan). Så snart underlåtenheten skulle det finnas skäl att inskränka hans regressmöjlighet. Prop. 1972: 5 s. 538. den ansvarige

SOU 1975: 103 Regress vid solidariskt ansvar 139

Det ter sig också rimligt att även andra företagare behandlas som om

de varit försäkrade, så snart man kan konstatera en klar sedvana bland företag av samma kategori att teckna ansvarsförsäkring. Som redan antytts kan man emellertid knappast inskränka ansvarsför-

säkringens och självförsäkrares m. fl. rätt till återkrav utan att också

revidera nuvarande principer av fördelningen mellan solidariskt ansvariga. Enligt vad som nyss framhållits på tal om innebörden av 25 § FAL (se en begränsning av rätten till regress från försäkringen 8.1) medför att fördelningsreglerna kan sättas godtyckligt ur spel. Ett exempel ger situationen att en oförsäkrad och cyklist en försäkrad fotgängare tillsammans vållat en trafikolycka, där en tredje man skadats, utan grov vårdslöshet på någondera sidan. Vänder sig den skadelidande mot fotgängarens ansvarsförsäkring, stannar enligt 25 § skadan där; kräver han i stället av någon anledning cyklisten, kan denne bara delvis återkräva

beloppet från den medansvariges försäkringsbolag, och resten av skade-

ståndet får cyklisten slutligen stå för.

Det är tydligt att en sådan konsekvens av regressreglerna är olämplig, låt vara att i praktiken den skadelidande i första hand lär vända sig mot försäkringsbolaget. Vill man genomföra tankegången bakom de nya reglerna om försäkringsgivares regressrätt också för ansvarsförsäkringens

del, måste försäkringsförhållandena få inverka på fördelningen mellan de solidariskt ansvariga. I så fall blir det likgiltigt, vilken av de ansvariga som framställer återkrav mot den andre; slutresultatet blir ändå detsamma. De särskilda fördelningsreglerna i trafikskadelagen bygger f. ö. på ett sådant system (se 8.1 ovan).

Mot ett ingrepp i de nuvarande reglerna kan man tänka sig invändningen att detta kan på ett olämpligt sätt påverka ansvarsfördelningen när flera företag samverkar. Samarbetet kan ibland bygga på uppfattningen att risken för skada av viss typ som orsakas av den gemensamma verksamheten skulle ligga på ett av de medverkande företagen; särskilt praktiskt är detta vid entreprenader av olika slag. I anledning härav vill

kommittén betona att avsikten inte är att hindra parterna att i sådana fall avtala som de finner för gott angående eventuella regresser sinsemellan.

Man skall inte införa tvingande regler om ansvarsfördelningen, bara ge bestämmelser härom som tillämpas när frågan inte regleras i avtal.

När det gäller det närmare innehållet av en reform av fördelningsreglerna, bör framför allt beaktas den minskade vikt som skuldtanken på senare år har tillmätts inom det skadeståndsrättsliga reformarbetet. Det kunde tidigare te sig naturligt att den som svarar utan bevisad culpa rent strikt, eller på grund av regler om principal- eller presumtionsansvar - skulle få återkräva vad som utgivits från den som vållat skadan genom

egen oaktsamhet. Flera lagregler med detta innehåll förekommer som nämnt i speciallagstiftningen. Sådana bestämmelser som 4:1 SkL om arbetstagares lindrade ansvar, den allmänna jämkningsregel som införts i SkL med 1975 års lagstiftning (6: 2 SkL) och den uppmjukade medvållanderegel som samtidigt tillkommit (6:l SkL) vilar däremot på att frågan vem som i sista hand bär risken för en inträffad synpunkten, skada inte längre skall avgöras enbart med hänsyn till de inblandade

SOU 1975: 103 140 Regress vid solidariskt ansvar

också andra faktorer, t. ex. sociala hänsyn och personernas skuld; riskfördelningssynpunkter, får betydelse. Det om liknande får påverka inte bara är naturligt tankegångar utan också grundsatsen om principerna för sakförsäkringens regress mellan solidariskt ansvariga. Ett tillfälligt förbiseende, en mera fördelning eller förutseende, en obetänkförklarlig brist på erfarenhet, skicklighet samhet i en besvärlig situation bör rimligen inte bli ensamt utslagsgivan-

får svara för en skada. Man kan bl. a. de, när det gäller vem som slutligen verksamheter som sätta i fråga, om inte sådana mer eller mindre farliga enligt det förut sagda (se 5 ovan) skall bära utomobligatoriskt regressansvar i förhållande till sakförsäkring - sjöfart, grävning, sprängning m. m.

- också bör bära risken vid solidariskt ansvar, t. o. m. när vållande

förekommit hos den medansvarige. Förslaget till trafikskadelag ger

även när vårdslöshet förekommit från en exempel på en sådan lösning; sida har risken kanaliserats till trafikförsäkringen, som anses medansvarigs som biltrafiken orsakat ll böra bära skador (jfr om denna fråga närmar nedan). Också i utländsk rätt framträder resonemang av denna typ på

och enkelhet talar

flera hålLi Hänsyn till regelsystemets överskådlighet

mån skall söka anknyta till den begränsning av för att man i möjlig som befunnits lämplig vid sakförsäkring. regressrätten hur ansvaret bör fördelas skall i den speciella Frågan slutligen diskuteras ganska utförligt med hänsyn till olika typsituamotiveringen tioner. Tills vidare skall bara understrykas att det finns goda skäl att låta

få mindre och försäkringsförhållandena större betydelse vållandefrågan än nu för fördelningen. Man kan inte vänta sig att regler av en sådan typ besvärande rättsosäkerhet. För närvarande är inte rättsmedför någon lär det inte heller bli så vanligt att läget särskilt klart, och som nämnt om regress mellan solidariskt ansvariga ställs på sin spets i problemet torde komma praktiken. Vissa praktiskt viktiga fall, bl. a. trafikskadoma,

att specialregleras (se 11 nedan). bör framhållas att det alltid är en fördel med ett begränsat Samtidigt klara huvudprinciper, från vilka man bara i enstaka fall antal någorlunda kommer i det följande att framför allt anvisa två gör avsteg. Kommittén av lösningar: antingen att ena sidan helt svarar för skadan eller typer ansvariga. Som nämnt finns det också att denna delas lika på de berörda tendenser i denna riktning redan i gällande rätt. Bara när starka skäl talar

för en annan fördelning, bör denna komma i fråga.

8.3 Lagreglering av regressen

En sådan ansvarsfördelning som kommittén här har antytt går knappast

om sakförsäkringens att i detalj reglera på samma sätt som skett i fråga skulle det ju finnas ett utrymme för en mera regress. I en del situationer heller ter det med en skönsmässig bedömning. Inte sig erforderligt och sådana ansvariga som uttrycklig regel angående självförsäkrare f. ö. av det föregående att bl. a. försummat att försäkra sig. Det framgår inte bör bedömas helt på ’ Jfr 2.3 ovan. försummelse att ta normal ansvarsförsäkring

SOU 1975: 103 Regress vid solidariskt ansvar 141

samma sätt som då det gällde sakförsäkring. Över huvud taget skulle en detaljreglering av alla de olika regressituationer som kan bli aktuella orimligt tynga lagtexten. Den bästa lösningen torde därför vara att reglera fördelningen mellan solidariskt ansvariga genom en mera allmänt hållen lagbestämmelse, som hänvisar till en skälighetsbedömning med beaktande av grunden för skadeståndsansvaret, föreliggande eller ansvarsförsäkring försäkringsmöjligheter och omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen bör tas in i ett andra stycke av den paragraf som föreskriver solidariskt ansvar då flera ansvarar för samma skada (f. n. 6: 3 SkL). Vidare bör ändring ske i fråga om vissa regressregler inom den skadeståndsrättsliga speciallagstiftningen som nu föreskriver obetingad regressrätt mot den som vållat skadan. Lämpligen bör bestämmelserna utgå; i så fall blir enligt 1: l SkL skälighetsregeln i denna lag tillämplig också i de situationer som bestämmelserna avsett. - Vissa andra särregler med mera preciserat innehåll beror däremot på speciella som hänsyn framträder i enskilda det skadeståndssituationer; ligger i allmänhet utanför kommitténs uppdrag att pröva det rimliga i den fördelning som där har föreskrivits. Detta gäller sjölagens regler om ansvarsfördelning vid fartygs sammanstötning (220 §), bestämmelserna i 9§ elanläggningslagen, fördelningsreglerna i den associationsrättsliga lagstiftningen, t. ex. 212 § lagen om aktiebolag, och bestämmelserna i 90 och 91 §§ Sådana regler kan inte gärna ändras i detta sammanhang. rennäringslagen. Detsamma kan självfallet också sägas om regressreglerna i 18 § 2 st. och - 20 §§ atomansvarighetslagen. Inte heller anser sig kommittén böra föreslå ändring i regeln i 233 § sjölagen, att redare som svarar för annans vållande har rätt att söka åter vad han utgivit av den som vållat skadan; med hänsyn till den ansvarslindring som föreskrivs för arbetstagares deli 4:1 SkL (jfr 67§ 2 st. sjölagen och 52§ sjömanslagen) har f. ö. regressbestämmelsen ringa praktisk betydelse När det gäller ansvarsfördelningen mellan solidariskt ansvariga råder enighet mellan de nordiska kommittéema både om de lagtekniska lösningarna och om de huvudprinciper som bör tillämpas vid fördel- 1 Jfr Hagbergmsjélagen ningen. s. 95.

SOL 1975: 103

9 vid

Regressrätt försäkring mot ren

förmögenhetsskada

Vissa typer av skadeförsäkring utgör inte sakförsäkringl utan tar sikte på

att skydda den försäkrade mot ren förmögenhetsskada. Detta gäller till en början ansvarsförsäkring; frågan om regressrätt vid sådan försäkring har emellertid behandlats i det föregående (under 8). De övriga försäkringsgrenar av detta slag där regressrätt kommer i fråga lär vara garanti-, kredit- och rättsskyddsförsäkring samt - inågon utsträckning sjö- och transportförsäkring mot tidsförlust. Inom andra grenar (t. ex. regnförsäkring) blir inte återkrav mot någon skadeståndsansvarig aktuell. - Här bortses från återförsäkring, som inte alls faller under F AL: s regler (se 1 § 2 st.) och inte heller skall behandlas här. De nämnda försäkringsformerna diskuterades inte särskilt i 1958 års förslag, där de - i den mån de förekom vid denna tid — likställdes med annan Inte heller berörs skadeförsäkring. de speciellt i kommitténs direktiv angående regressrätten. Av visst intresse är att vid tillkomsten av regeln i 3:6 SkL om att ansvar enligt 3:1 och 3: 2 kunde jämkas på grund av föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheter bestämmelsen ansågs böra inskränkas till att gälla sakskada. Möjligheten att föreskriva en liknande jämkningsmöjlighet vid annan skadeförsäkring än sakförsäkring diskuterades emellertid enbart med sikte på ansvarsför-

säkring?

Det synes klart att alla de här berörda mot ren försäkringarna förmögenhetsskada uppvisar speciella drag som kan påkalla en särbehandling. Garantiförsäkring (i inskränkt mening) avser att skydda den som lider förlust genom förskingring och liknande förfarande. Skadan har alltså orsakats av annan person genom ett handlande som grundar skadeståndsansvar - i regel en brottslig gärning. Det är naturligt att försäkringsgivarna förbehåller sig regressrätt mot den som är ansvarig för förlusten. Enligt uppgifter från försäkringshåll utnyttjas också regressen regelbundet mot den brottslige. Regress är emellertid tänkbar också i vissa andra fall. SkL Enligt kommer ersättningskrav för ren förmögenhetsskada närmast i fråga mot den brottsliges arbetsgivare, ifall skadan vållats i tjänsten (se 3: 1 1 st. Iden mening kommit- 2 p.). Man får emellertid beakta att arbetsgivaren i de flesta fall lär vara uttrycket;

.té4‘1“5"d° I

den som tagit garantiförsäkringen; som försäkringstagare är han skyddad mot återkrav, även om skadan skulle ha drabbat någon annan. -— Vidare ’ Prop. 1972: 5 s. 232 ff.

SOU 1975: 103 144 Regressrätt vid försäkring mot ren förmögenhetsskada

t. ex. på grund av är det tänkbart att någon annan än den brottslige kontraktsförhållande är ansvarig för skadan. Bl. a. kan nämnas anlitade revisorer som försummat att det brottsliga förfarandet. I upptäcka sammanhanget bör beaktas att för auktoriserade och godkända revisorer skall finnas i form av försäkring eller på annat sätt, för säkerhet, som de ådrar sig i sin revisorsverksamhetl Att ersättningsskyldighet från kommitténs brukar f. n. inte döma av uppgifter försäkringsexperter regress från garantiförsäkring mot revisorer få någon aktualitet. Regressrätt mot förskingrare och andra som vållat skadan med uppsåt lär inte sakna betydelse för garantiförsäkringens ekonomi. Man får här beakta att den brottslige ofta gör avbetalningar direkt till den försäkrade innan denne anlitat sin försäkring, vilket han förmodligen skulle vara mindre att göra om regressansvaret inskränktes. Det stämmer benägen också väl med kommitténs inställning i övrigt att medge full regressrätt i dessa fall. Tveksammare är hur regresskrav mot andra kategorier bör bedömas. Dessa krav torde vara ekonomiskt betydelselösa från försäkringsgivarnas Däremot kan de tänkas ha en viss preventiv effekt. l vissa synpunkt. t. ex. när annan än den brottslige är kontraktsförhållanden, någon medel mot den skadelidande, kan redovisningsskyldig för förskingrade det också ingripa sätt i riskfördelningen mellan parterna, på olämpligt om skadan slutgiltigt skulle stanna på skadelidarsidan (jfr ovan 5.11). Över huvud taget tycks de synpunkter som ligger bakom regressens föreslagna inskränkning vid sakskador knappast ha samma tyngd när det orsakad brott. Det lär sålunda gäller ren förmögenhetsskada genom knappast bli aktuellt att inskränka den rätt till skadestånd vid förskingeller liknande som tillkommer självförsäkrare eller annan som ring försummat att ta bruklig garantiförsäkring. Med tanke på att regressanoaktsamhet bara har marginell betydelse, kan det över språk vid vanlig huvud taget förefalla överflödigt att komplicera SkL: s regler genom att inskränka skadeståndsansvaret i detta läge. Med hänsyn till det sagda synes övervägande skäl tala för att tillåta oinskränkt regressrätt vid garantiförsäkring. en mycket speciell försåkringsgren. Den avser Kreditförsäkring utgör skada som i olika situationer drabbar en borgenär genom att hans inte kunnat fullgöra sina avtalsenliga skyldigheter. Ofta liknar gäldenär försäkringsavtalet ett borgensavtal. Enligt uppgift från försäkringshåll eller överlåtelse samt utövas regress bara på grund av särskild förbindelse endast av ekonomiska skäl (se 3.1 ovan). Det står klart att förhållandena vid kreditförsäkring i sådan grad awiker från de situationer som kommittén diskuterat i det föregående att de resonemang som förts om regressrätt här har ringa betydelse. Om skadestånd för den förlust som kreditförsäkringen avser att täcka vanligt faller därför i stort sett blir i regel inte fråga; regressfrågan egentligen utanför området för kommitténs utredning. I de fall där regressrätten Se ll och 17 §§ KK utövas synes den fylla en ekonomisk funktion av värde. Det torde inte (1973: 221) om auktorisa- finnas att inskränka möjlighet till någon anledning försäkringsgivarens tion och godkännande av revisorer. återkrav i detta fall.

SOL 1975: 103 Regressrätt vid försäkring mot ren fönnögenhetsskada 145

Också rdttsskyddsférsdlvingen är en försäkringsform för sig. Den ger skydd mot risken att behöva betala advokat- och andra processkostnader i anledning av vissa tvister samt kostnad för försvar av den försäkrade i vissa brottmål. Försäkringen endast gäller i den mån kostnaden inte ersätts enligt rättshjälpslagen. Enligt gängse villkor lär försäkringsgivaren i allmänhet förbehålla sig full regressrätt. Återkrav kan tänkas bli aktuella, förutom mot motpart i rättegång, mot det allmänna, när fel eller försummelse från dess sida ådragit den försäkrade kostnader (jfr 3:2 SkL). Uppenbarligen är förhållandena även i rättsskyddsförsäkringen så särpräglade att regressreglerna svårligen går att samordna med reglerna om sakförsäkring. l den mån kostnaderna återkrävs från i motpart rättegången sker det med stöd av processrättsliga regler, vilkas eventuella reformering också lär falla utanför området för kommitténs uppdrag. Regressen torde i dessa fall ha påtaglig ekonomisk betydelse för försäkringsgivarna; det vore vidare olämpligt att låta den försäkrades motpart processa på försäkringsbolagets bekostnad i de fall där den försäkrades betalar. rättsskyddsförsäkring Vad angår återkrav med stöd av 3: 2 SkL har naturligtvis sådana sociala skäl som ligger bakom statens skadeståndsansvar

för fel vid myndighetsutövning inte någon tyngd när

den skadelidande får ersättning för sin förlust av rättsskyddsförsäkring. Å_ andra sidan kan man med visst fog anse förluster av denna typ rimligen böra belasta inte domstolsverksamheten, stanna på skadelidarsidan. Också här kan man vidare sätta i fråga, om det har någon mening att med tanke på dessa sällan förekommande skadeståndskrav tynga lagtexten med en särskild reglering för rättsskyddsförsäkringens del. Enklare är att behandla denna försäkring på samma sätt som här föreslagits beträffande andra försäkringar som skyddar mot ren förmögenhetsskada; full regress skulle tillåtas. I praktiken lär detta inte komma att medföra någon olägenhet. Slutligen kan nämnas att det i viss utsträckning förekommer sjö- och transportförsäkring som avser förlust genom dröjsmål utan samband med någon sakskadal Försäkringarna lär ha begränsad praktisk betydelse. Med hänsyn också till kommitténs allmänna att man i stor inställning utsträckning bör behålla regressen från sjö- och transportförsäkring, synes det inte heller i dessa fall finnas något skäl att inskränka regressrätten. kan förslaget i denna del enklast genomföras genom att Lagtekniskt dels särreglerna i SkL bara får avse sakförsäkring, dels bestämmelsen i 25 FAL kommer att stadga oinskränkt regressrätt vid all skadeförsäkring. Denna oinskränkta regressrätt skall alltså kunna utnyttjas fritt, när det är fråga om försäkring mot ren förmögenhetsskada. Beträffande de nu behandlade frågorna torde i varje fall det norska Se härom Selmer iCargo förslaget avvika från det svenska genom att det inskränker regress- och Insurance and Modern skadeståndsrätten vid försäkring Transport (Handelshögmot ”formuestap”. Detta beror emellerskolan i Göteborg, skrifter, tid på att man hit räknar försäkringar som avser förlust vid sakskada utan 1970-3) s. 9 ff, Grönfors att täcka sakens värde, t. ex. avbrottsförsäkring; i det svenska förslaget s 21 f. . behandlas

dessa - i enlighet med gängse terminologiz - som sakförsäk-

7 Se t. ex. Helfner, Försäkring (försäkring på egendom). ringsrätt s. 56.

SOU 1975: 103

10 vid

Regressrätt personförsäkring

10. l Utgángsläget

I 25 § 2 st. FAL ges regler om regress vid personförsäkring. Försäkrings-

givaren har vid olycksfalls- och sjukförsäkring regressrätt endast när han förbundit sig att utge ersättning för verkliga beloppet av den försäkrades utgifter eller förluster i anledning av försäkringsfallet; vad han sålunda utgett kan han återkräva i samma utsträckning som vid skadeförsäkring. Vid livförsäkring saknas regressrätt helt. Det sagda innebär att paragrafen utesluter återkrav vid s. k. summaförsäkring, där ett på förhand avtalat belopp utgår ur försäkringen oavsett den verkliga förlustens storlek. 25 § är som nämnt dispositiv, och försäkringsgivaren har alltså rätt att förbehålla sig rätt till återkrav i andra fall än nu har sagts. Sådana förbehåll lär vara mycket inte sällsynta; ens när det gäller ersättning likställd med skadeförsäkring brukar avvikelse ske från 25 §. Regress lär utövas återhållsamt, huvudsakligen mot ansvars- och trafikförsäkring (jfr 3.1 ovan). I sammanhanget får också beaktas SkL: s regler om försäkringsersättningens inverkan på skadeståndet. Efter 1975 års lagändring skall från ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll vid skadeståndets bestämmande avräknas bl. a. pension som utgår på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring och periodisk ersättning från sådan olycksfallseller sjukförsäkring som har meddelats på grund av kollektivavtal (5: 3 SkL). Detta innebär att regressrätt i samma mån är utesluten från försäkringar av det nämnda slaget. Beträffande ersättning ur summaförsäkring som inte avräknas enligt SkL att den inte gäller, påverkar skadeståndet; den skadelidande kan oavsett ersättningen kräva full gottgörelse enligt skadeståndsreglerna (s. k. kumulation). Livförsäkringsersättning har dock viss inverkan på storleken av skadeståndet för förlust av underhåll (jfr 5: 2 2 st. SkL). Sådan ersättning som enligt 25 § 2 st. FAL kan återkrävas från den skadeståndsskyldige skall däremot avräknas från skadeståndet, liksom också ersättning från summaförsäkring i de fall

då försäkringsgivaren f örbehållit sig regress.‘

Enligt 1958 års förslag skulle vissa ändringar ske iregleringen enligt 25 § FAL; att märka är att förslaget inte förutsatte någon sådan _4 l avräkning som nu skall ske enligt 5 : 3 SkL. Till den del Re

gégtgftngnzlgeélseli‘

personförsäkringsersättningen var att likställa med ersättning

ur skadeförsäkring, skulle 1958:44 4§.

SOU 1975: 103

148 Regressrätt vid personförsäkring

en liknande skönsmässig bedömning som föreslogs regress tillåtas enligt del (se ovan 1.4). I övrigt skulle enligt en för skadeförsäkringens saknas; försäkringsgivare kunde dock förbetvingande regel regressrätt förmån från försäkring som för hålla sig rätt att återkräva periodisk

anställd tecknas av arbetsgivaren. i skadeståndskommitténs direktiv rörande regressrätten eller i Varken om skadeståndsrättens framtid i departementschefens principdiskussion med förslag till SkL berördes frågan om regress från propositionen särskilt. Av intresse är här bara de allmänna uttalandena personförsäkring bör förekomma endast där detta kan anses i direktiven att regressrätt av tungt vägande ekonomiska hänsyn eller andra särskilda nödvändigt skäl. När det i fortsättningen talas om personförsäkring avses till en början

inte sådana särskilda försäkringsformer som avser att - väsentligen enligt

skadeståndsregler men oberoende av vållande från någons sida - ersätta

den skadelidande vid inträffad personskada; exempel ger trygghetsför- 1 säkring och patientförsäkring. (Se härom nedan 10.2, slutet.)

10.2 Kommitténs ståndpunkt

(4 ovan) åberopats för en De allmänna argument som i det föregående är till stor del giltiga också när det gäller inskränkning i regressrätten skäl för personförsäkring. Det har inte anförts några vägande ekonomiska hålla fast vid den regressrått från personförsäkring som att man borde efter 1975 års lagändring. Att märka är att därigenom regressen kvarstår avskaffas vid sådana kollektiva försäkringar som den s. k. avtalsgruppsjuk-

se 5:3 4p. SkL. Försäkringsgivarna försäkringen (AGS-férsiikringen); som 25 § 2 st. synes i övrigt i regel inte begagna sig av de möjligheter vid summaförsäkring. Vad angår FAL ger att förbehålla regressrätt för avseende kostnader m. m. som enligt återkrav sådana_ ersättningar likställs med skadeförsäkring, rör de relativt små belopp och

detta lagrum

- Om å andra sidan roll för försäkringsgivarna. lär spela en obetydlig bestämmelsens dispositiva karaktär till att i större dessa skulle utnyttja in i villkoren och även framställa utsträckning ta regressförbehåll beträffande de betydande ersättningar det här kan bli fråga regresskrav detta med kommitténs ståndom för summaförsäkringens del, måste särskilt om återkrav sker också punkt te sig som en olycklig utveckling, och småföretagare. Visserligen ter sig mot oförsäkrade privatpersoner för men det finns all anledning att risken för detta liten närvarande,

hindra en sådan möjlighet. Frågan blir då om trots det sagda några skäl kan tala för återkrav från ‘ Jfr om trygghets- och personförsäkring ivissa fall. Vad till en början gäller regressens preventiva ovan 3.2 patientförsäkring får denna ses i samband med vad som nyss sagts om möjligheterna och SOU 1973: 51 s. 73 ff, effekt, - Det normala är att den skadelidande även när till kumulation (10.1). Prop. 1975: 12 s. 30. Vissa försäkringar, bl. a. kan fordra skadestånd, ofta med ett inte ringa personförsäkring föreligger en trygghetsförsäkring för Att dessutom viss regressrätt finns från försäkringen kan inte fritidsskada, har en belopp. preventiv betydelse vid sidan av skadeståndsannan konstruktion. gärna antas ha nämnvärd

Regressrätt vid person försäkring 149

hotet; finns ansvarsförsäkring, skyddar den f. ö. mot regresskrav lika väl som mot anspråk på skadestånd. Man lär knappast ens i fråga om uppsåt eller grov vårdslöshet kunna vänta sig att förekomsten av regress har någon preventiv effekt. Här tillkommer, utöver också skadeståndshotet, möjligheten till straffansvar som en avhållande faktor. l sammanhanget kan hänvisas till att regressrätt från socialförsäkring numera avskaffats t. o. m. vid uppsåt, såvitt känt utan några menliga konsekvenser. Inte heller torde det te sig stötande från allmänhetens om synpunkt återkrav uteblir i fall som de anförda, när den ansvarige ändå får utge skadestånd. Skillnaden mot nuvarande praxis skulle ju bli obetydlig; den avser på sin höjd bara vissa sjukvårdskostnader och andra smärre utgifter som försäkringsbolaget ersatt. När det gällde sakförsäkring, ansågs det motiverat bl. a. från samhällsekonomisk synpunkt att vissa verksamheter (t. ex. atomdrift och sprängningsverksamhet) bar de kostnader som de orsakade för omgivningen. I fråga om personförsäkring verkar motsvarande resonemang knappast befogat. Det synes inte tidigare ha gjorts gällande att det av sådana skäl skulle vara påkallat att låta en farlig verksamhet i sista hand svara för de betydande belopp som utges på grund av summaförsäkring till den skadelidande; diskussionen har huvudsakligen rört de skadestånd som dessa kan kräva vid sidan av summaförsäkringen. Det är knappast tänkbart att man nu, när kommittén utreder möjligheterna till en inskränkning av regressrätten, skulle överväga att flytta över dessa kostnader - Vad på den skadeståndsskyldige. angår sådan ersättning enligt 25 § 2 st. 2 p. FAL, som avser den försäkrades verkliga förlust, är som nämnt beloppen obetydliga och har inte något samhällsekonomiskt intresse. I sammanhanget bör också framhållas de komplikationer som är förenade med det nuvarande systemet, där regressrätt vid personförsäkring regleras på tre olika sätt i skilda situationer. Vid ersättning som avräknas enligt 5: 3 SkL blir regress utesluten oavsett vad försäkringsavtalet innehåller? Vid ersättning som skall motsvara den försäkrades verkliga ekonomiska skada tillåts regress enligt samma regler som vid skadeförsäkring, och försäkringsgivaren äger förbehålla sig oinskränkt regressrätt. I övriga fall - m. a. o. vid all summaförsäkring där inte avräkning sker enligt 5: 3 - har försäkringsgivaren regressrätt endast vid förbehåll i avtalet. Onekligen vore det önskvärt att åstadkomma en förenkling av detta invecklade system. Genom att helt utesluta regress skulle man bl. a. undgå att låta skadeståndsansvaret av ett påverkas sådant förhållande som att försäkringsgivaren förbehållit sig regress vid en

föreliggande summaförsäkringz (vilken dock inte lär förekomma i

‘ Märk också den skönspraktiken); att ett villkor av detta slag inverkar är en på skadeståndet mässiga avräkning av säregen konsekvens av nuvarande regler som torde te sig föga rimlig från större försäkringsersättden ska delidandes synpunkt. ningar efter dödsfall som kan ske endast enligt 5: 2 Det synes vara svårt att finna några skäl att behålla vägande 2 st. SkL (se Prop. regressrätten vid personförsäkring ens i den begränsade omfattning som 1975: 12 s. 159); även nuvarande Anser här är regress utesluten. lagstiftning medger. man att regressrätt bör uteslutas genom tvingande bestämmelser, återstår emellertid frågan hur detta bör ’ Jfr SOU 1958: 44 s. 49.

150 Regressrätt vid personförsäkring

inverka Skall skadestånd få kumuleras med på skadeståndsskyldigheten. kanske rentav när ersättningen avser att täcka den försäkringsersättning, försäkrades förlust; eller skall summaförsäkring, liksom sakförverkliga säkring, reducera skadeståndet utöver vad som redan sker enligt 5 kap.

3 §? Denna inte ha tagit definitiv ställning till fråga synes statsmakterna genom 1975 års lagstiftning. I motiven till denna har sålunda föredragan-

de statsrådet anfört följande på tal om kommitténs förslag iSkadestånd

V om samordning mellan skadestånd och andra förmåner.

Från anser jag visserligen att starka skäl rent principiella synpunkter talar för att driva samordningen längre än vad kommittén har föreslagit. att undvika överkompensation inte bara Bl. a. är det givetvis angeläget för inkomstförlust eller mistat underhåll utan när det gäller ersättning för kostnader och ideell skada. Vidare kan det också i fråga om ersättning låta omfatta även engångsbelopp från finnas skäl att samordningen eller medveten om att olycksfalls- sjukförsäkring. Jag är emellertid avsevärda problem kan uppstå, om samordningen utvidgas praktiska utöver vad som följer av kommitténs förslag. I detta lagstiftningsärende saknas i allt fall tillräckligt underlag för ett ställningstagande till hur en

mera samordning skall utföras. En fråga som har nära långtgående samband med en vidgad samordning är bestämmelserna om försäkrings- Denna kvar att ta ställning till. givares regressrätt. fråga har kommittén direktiven (Ju 1972:30) bör regressreglerna utformas så att Enligt från som summaförsäkring i största ersättning såväl skadeförsäkring stannar försäkringsgivare. Mot möjliga omfattning på den skadelidandes anser jag att man inte nu i något väsentligt avseende bör denna bakgrund avvika från kommitténs Frågan om en vidgad samordning kan förslag. när kommittén har emellertid komma att tas upp till förnyad prövning, lagt fram sina förslag rörande försäkringsgivares regressrätt. att man i detta sammanhang inte bör Vad jag nu har sagt innebär införa om samordning med ersättning för kostnader några bestämmelser eller ideell skada. I stället bör samordningsreglerna begränsas till posterna

inkomstförlust och förlust av underhållW

kan nämnas att redan skadeståndskommittén i I sammanhanget skulle behövas i ytterligare ett betänkandet var inne på att samordning betydelsefullt hänseende, nämligen såvitt gäller ersättning för lyte eller

annat men; utredning pågick nämligen om införande av sådan ersättning

inom yrkesskadeförsäkringen.:

uttalande, har

Sedan förra-dragande statsrådet gjorde sitt här återgivna

har vid behandlingen av situationen i viss mån förändrats. Riksdagen ansett en regel om skönsmässig avräk- 1975 års skadeståndsproposition av periodisk ersättning från sjuk- och olycksfallsning från skadeståndet böra utgå ur lagförslaget. I samband härmed har lagutskottet försäkring till kumulation vid ersättning från

gett uttryck för en positiv inställning överhuvudtaget? Efter vad kommittén erfarit

Prop. 1975:12 s. 126. frivillig personförsäkring i ett betänkande, som väntas

lär vidare yrkesskadeförsäkringskommittén

’ sou 1973;51 s. 215. om yrkesskadeförsäkhösten 1975, lägga fram förslag till ny lagstiftning ’ för lyte eller annan LU 1975: 16 5.33; ring som inte innehåller några regler om ersättning för att ånyo ta upp samordningsfrågan som jfr dock s. 64. ideell skadaf* Det argument

för kommittén framstått som det väsentliga lär därmed falla bort. ‘ Se numera SOU Som statsrådet framhållit kan utvidgad samordning 1975: 84. föredragande

SOU 1975: 103 Regressrátt vid personförsákring 151

tänkas vara motiverad på vissa andra punkter. För kommitténs del är det emellertid svårt att mindre än två år efter det att kommitténs föregående betänkande har avgetts komma fram till någon ny uppfattning i samordningsfrågan utan erfarenheter av den nya lagstiftning av 1975 som väsentligen bygger på kommittébetänkandet. Det bör understrykas att kommitténs ståndpunkt till frågan om regressrätt vid personförsäkring inte har någon avgörande betydelse för avräkningsfrågan. Man kan mycket väl inskränka regressrätten genom tvingande regler samtidigt som kumulation behålls i vissa fall; detta skulle väsentligen bara innebära att man lagfäster det läge som i dag gäller på personförsäkringens område. En sådan ordning synes väl förenlig med riksdagens ståndpunkt i 1975 års lagstiftningsärende. Vad som kunde tänkas vara befogat efter det att regressrätten från slopats är att i lagtexten markera att sådana utgifter och personförsäkring förluster som nu enligt 25 § 2 st. FAL skall ersättas med verkliga avräknas från skadeståndet. Att den skadelidande inte från två beloppet håll för samma konkret beräknade förlust är kan uppbära ersättning emellertid en självklar konsekvens av allmänna skadeståndsrättsliga

som gäller även utan uttryckligt stöd i lag‘; det kan

grundsatser, framhållas att samma regel f. n. tillämpas i fråga om ersättning från skadeförsäkring även när enligt 25 § FAL regressrätt saknas för ersätt- Kommittén har därför inte funnit det erforderligt att i SkL inta ningen. en uttrycklig regel om att ersättning av det berörda slaget skall avräknas. Lagtekniskt synes det därför tillräckligt att genomföra den diskuterade reformen genom att i 25 § FAL inta ett tvingande förbud mot regress från all sjuk-, olycksfalls- och livförsäkring. Vidare bör upphävas en regel i 19 § 2 st. av den föreslagna TL, där regressrätt föreskrivs för olycksfallsoch sjukförsäkring vid sådana utgifter och förluster som nu omtalats. Den här förordade lösningen utgår från att regressförbudet inte avser sådana försäkringsformer som trygghetsförsäkring och patientfärsäkring, vilka anses ha karaktären av ansvarsförsäkring (se 3.2 ovan). Här skulle alltså i stället de principer som angetts om regress från sådan försäkring (se 8.2) bli tillämpliga; vad de närmare innebär vid dessa försäkringstyper skall behandlas i den speciella motiveringen (l3.5). I detta sammanhang vill emellertid kommittén anmärka att försäkringsvillkoren i dessa fall inte alltid visar på ett otvetydigt sätt att det här skulle vara fråga om en ansvarsförsäkring. Särskilt trygghetsförsäkringen är oklar på denna punkt. Det är inte tillräckligt i detta hänseende att ersättningarna sägs bli bestämda enligt skadeståndsrättsliga regler, utan försäkringen måste gå ut på att täcka ett ansvar (om också detta inte behöver grunda sig på lagstiftning utan kan bero på särskilt åtagande av försäkringstagaren). Kommittén utgår emellertid från att försäkringsgivarna och arbetsmarkär utformade ’ Jfr Hellner, Regressrätt nadens parter tillser att villkoren på ett sätt som ger klart s. 31, där tanken på kumuför den nämnda tankegången, när de står inför en lagändring av uttryck lation i detta fall sägs vara den föreslagna typen. så främmande för svensk För den händelse det skulle te sig ofrånkomligt att i fortsättningen uppfattning att den veterligen aldrig ens diskuterats, konstruera någon av dessa försäkringar som en personförsäkring, rubbar och Strahl i SOU 1950: 16 detta för kommittéförslaget i denna s. 112. en ganska betydelsefull förutsättning

vid SOU 1975: 103

152 Regressrärt personförsäkring

del. Man kan då överväga att införa en speciell regel om regress vid som avser att ersätta skadelidande tredje man väsentförsäkringsformer skadeståndsrättsliga regler_._.Kommittén finner dock inte skäl ligen efter att anta att reglerna skall behöva kompliceras på detta sätt.

ll från

Regress trafikförsäkring

Den väntade reformen av trafikskadelagstiftningen har berörts tidigare (bl. a. i 5.2). Som nämnt utgår enligt den föreslagna TL trafikskadeersättning från trafikförsäkring vid person- och sakskada som uppkommer i följd av trafik här i landet med motordrivet dock med vissa fordon, undantag framför allt för skada på det försäkrade fordonet och därmed befordrad egendom. l sådana fall där den skadelidande kunnat kräva skadestånd med anledning av skadan gäller enligt TL följande reglering. Lagens bestämmelser utgör i princip inte hinder för att sådana skadeståndsanspråk görs gällande (18 §). Den som utgett skadestånd inträder enligt 19 § intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till trafikskadeersättning, dock inte i fråga om belopp för vilka trafikförsäkringsanstalt haft regressrätt med stöd av 20 § TL mot den skadeståndsskyldige, om anstalten hade utgett till den skadetrafikskadeersättning lidande. I 20§ föreskrivs sådan regressrätt dels mot den som vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, dels mot ägare eller innehavare av järnväg eller spårväg — i detta fall dock endast i den omfattning som är skälig med hänsyn till grunden för ersättningsansvaret på ömse sidor och omständigheterna i övrigt. Den som är regressansvarig enligt 20§ får efter vad som är skäligt återkräva från utgivet belopp annan, som också är ansvarig för skadan enligt samma paragraf (25 § l st.). — Skadeförsäkring, inbegripet ansvarsförsäkring, har å andra sidan full regressrätt mot trafikförsäkringen (l9§ 2 st.). - I viss omfattning kan försäkringsanstalt förbehålla sig att av försäkringstagaren återkräva belopp för vilket denne åtagit sig att stå självrisk (21 §); försäkringstagaren har då i sin tur den regressrätt som skulle ha tillkommit försäkringsanstalten (25 § 2 st.). Vad angår ansvarsfördelningen vid bilkollisioner, kan vid skada som drabbar förare eller passagerare i en bil dess trafikförsäkring återkräva utgiven ersättning av försäkringen för den andra bilen, om på denna sida vållande eller bristfällighet hos fordonet vid sådant förhållanmedverkat; de på ömse sidor fördelas ersättningsansvaret mellan försäkringarna efter skälighet (22 §). På samma sätt fördelas ansvaret, när trafikförsäkringar för två eller flera fordon är solidariskt mot utomstående ansvariga skadelidande; föreligger varken vållande eller bristfällighet på någondera sidan, sker en likafördelning (23 §). Frågan var ersättningen för trafikskada slutligen skall stanna äri

SOU 1975: 103 154 Regress frán trafikförsäkring

av samma 8) behandlade frågan om princip slag som den ovan (i avsnitt regress mellan solidariskt ansvariga, frånsett att trafikskadeersättningen

inte är konstruerad som ett skadestånd. I propositionen med förslag till

har också framhållits att spörsmålet har nära samband med trafikskadelag återstående och att det inte kan skadeståndskommitténs uppgifter uteslutas att kommitténs kan föranleda viss omprövning av förslag i ärendet om trafikskadelagstiftningen. Tills vidare ställningstagandena har om regress ansetts böra lösas med frågan trafikförsäkringens

i kommitténs direktiv

utgångspunkt Vid diskussion av frågan yttrade föredragande statsrådet Lidbom bl. a.

följande:

Utredningen har lagt fram vissa uppgifter om regressinkomsternas betydelse för trafikförsäkringens ekonomi. Uppgifterna ger vid handen att f. n. så gott som helt saknar ekonomisk betydelse. regresserna Trafikförsäkringsföreningen har i sitt remissvar bekräftat att regresserna mot enskilda i det stora hela saknar ekonomisk vikt och att personer mot vägverket och SJ har underordnad ekonomisk betydelse. regresserna Den trafikförsäkringen innebär som sådan att de stora obligatoriska skadekostnaderna fördelas inom ett kollektiv som väl förmår att bära dessa kostnader. Om man t. v. bortser från återkrav mot järnvägsföretag kan sålunda ekonomiska ett behov och väghållare, hänsyn inte föranleda återkräva kan dock vara att trafikskadeersättning. Regressmöjligheten av andra skäl, exempelvis preventionssynpunkter. Vidare kan påkallad önskemål att fördela kostnader mellan motorfordonskollektivet och

annan riskfylld verksamhet göra sig gällande. Jag delar till en början utredningens uppfattning att trafikförsäkringsinte bör kunna utöva regress mot försäkringstagaren enbart på givaren att denne har underlåtit att betala försäkringspremien eller i den grunden åsidosatt sina förpliktelser mot trafikförsäkringsgivaren. Även om övrigt vissa korrektiv måste finnas mot underlåtenhet att fullgöra försäkringsolika skyldigheter måste plikt eller att uppfylla enligt försäkringsavtalet anses vara ett alltför godtyckligt verkande instrument för att regressrätt - - passa i det sammanhanget. bör sålunda - i likhet med vad som gäller enligt Regressrätten försäkringsavtalslagen - inskränkas till situationer där försäkringstagaren I eller annan är ansvarig för skadan enligt skadeståndsrättsliga regler. fråga om den som har ett skadeståndsansvar på grund av eget vållande föreligger f. n. regressrätt endast om han har vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. I likhet med utredningen anser jag att det främst av preventiva skäl är motiverat att även den som enligt den nya trafikskadeersättning har regressrätt i sådana fall. Däremot lagen utger finner jag inte anledning att möjliggöra regressrätt mot den som, utan att uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger, har gjort sig skyldig till rattfylleri e. d. Som jag har sagt i ett tidigare sammanhang får preventionens krav inom hithörande områden tillgodoses genom straffrättsliga sanktioner. Erfarenheten visar också att försäkringsanstalterna i allmänhet nöjer sig ersättningen och att med att återkräva en begränsad del av den utgivna effekten av en regressrätt vid sidan av straffsanktioner den preventiva därför sannolikt inte är stor. Inte heller i övrigt anser jag att regressrätten mot den som är vållande till skadan bör sträcka sig längre än till fall då eller grov vårdslöshet föreligger. Påpekas bör emellertid att, som uppsåt har anfört, föraren i samband med rattfylleribrott också kan jag tidigare ha fört fordonet på sådant sätt att han måste anses ha vållat skadorna vårdslöshet. I så fall inträder regressrätt enligt den nu genom grov Prop. 1975/76: 15 5.7.1. föreslagna regeln.

SOU 1975: 103 Regress frán trafikförsäkring 155

När det gäller frågan om regress mot den som ansvarar för annans vållande eller som har ett rent objektivt ansvar kan det inte gärna bli tal om att införa en generell Tvärtom regressmöjlighet. anser jag liksom utredningen att det bara är för väghållare och för ägare eller innehavare av järnvägsföretag som det över huvud taget kan bli aktuellt att överväga ett regressansvar. Med järnvägsföretag bör i detta sammanhang likställas spårvägsföretag. Däremot finns det inte tillräckliga skäl att överflytta en del av fordonsägarkollektivets ansvar på ägare till hundar som har orsakat trafikolycka. På grund av den ringa ekonomiska betydelse som en regressrätt mot ägare av luftfartyg skulle ha finns det inte heller anledning att dra in dem i sammanhanget. I de övriga fall där ett regressansvar skulle kunna komma i fråga har detta ansvar enbart marginell betydelse. Med hänsyn till väghållningens betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt skulle det däremot kunna te sig motiverat att från medge regress trafikförsäkringen mot väghållare. Det kan också ifrågasättas om det är befogat att låta motorfordonsägarkollektivet bära ansvaret för skaderisker som uteslutande är en följd av brister i väghållningen. Regressfrågan torde emellertid inte heller i detta fall ha någon större ekonomisk betydelse. Av tillgängliga uppgifter framgår att den regress från trafikförsäkringen som hittills har utövats mot vägverket är av blygsam omfattning, och det är inte sannolikt att sådan regress förekommer i någon större utsträckning mot andra väghållare. Även om de nya trafikskaderegler som nu föreslås innebär en ökning av kostnaderna för trafikförsäkringen, framför allt när det gäller förarskadorna, är det inte troligt att en regressmöjlighet mot väghållare skulle få nämnvärt större ekonomisk betydelse i framtiden. Inte heller för vägunderhållets standard torde en regressmöjlighet i dessa fall ha någon avgörande inverkan. Från de synpunkter jag nu har berört kan det alltså inte anses påkallat med särskilda regler om regress från trafikförsäkringen mot väghållare. Givetvis tar jag inte därmed till huruvida ställning frågan regress bör kunna ske från den frivilliga vagnskadeförsäkringen mot väghållare. Den frågan får tas upp till prövning, när skadeståndskommittén har slutfört sin översyn av reglerna om regress vid olika former av privat försäkring. Tänkbart är naturligtvis att de lösningar man då stannar för bör påverka trafikförsäkringens möjligheter till regress mot väghållare. När det gäller frågan om regress mot ägare eller innehavare av järnväg är situationen delvis en annan. Visserligen har frågan inte heller i detta fall haft nämnvärd ekonomisk betydelse hittills. Man kan emellertid inte bortse från risken för att en kollision mellan motorfordon och jämvägståg kan leda till omfattande skador för tredje man, framför allt jämvägspassagerare. Särskilt i en sådan situation är det både från allmänna riskfördelningssynpunkter och från strikt kostnadsmässiga aspekter naturligt att båda sidorna bidrar till att täcka utgifterna för gottgörelse av de skadelidande. Detsamma gäller vid kollision mellan motorfordon och spårvagn. På grund härav förordar jag att trafikförsäkringsgivare medges regress mot ägare och innehavare av järnväg eller spårväg.

För kommitténs del uppkommer nu frågan, om dess allmänna syn på regressproblemen motiverar någon avvikelse från propositionens ståndpunkt. Som tidigare framhållits (5.2) finns det skäl att i regel låta trafikförsäkringen slutligen svara för ersättningen för sakskada i förhållande till vagnskadeförsäkringen på bilar. I övrigt föreslås visserligen regressrätt från sakförsäkring mot trafikförsäkringen i regel vara utesluten, men dessa krav torde ekonomiskt sett ha begränsad vikt. Det skulle

i sou 1975: 103 156 Regress frân trafikförsäkring

vidare stämma väl med det resonemang som här har förts om regress mellan solidariskt ansvariga (8.2 ovan), om trafikförsäkringen normalt skulle få bära ersättningsansvaret mot tredje man i förhållande till

medansvariga. De återgivna uttalandena av föredragande statsrådet är väl förenliga med skadeståndskommitténs allmänna inställning, och kommittén anser sig i väsentliga delar kunna ansluta sig till den lösning som propositionen motiverad. Kommittén har föreslår. På en punkt synes dock en awikelse ansett regressrätt för sakförsäkring kunna slopas mot väghållare, tidigare dock inte vid vissa skador på grund av arbetsledningens medvetna oaktsamhet (4.7, 5.9). En liknande ståndpunkt är naturlig i fråga om mellan trafikförsäkringens och väghållarens ansvar; det fördelningen skulle närmast te sig stötande, om återkrav skulle tillåtas vid sakskador men inte vid på grund av allvarliga fall av försumlig personskador väghållning. Regeln om regressrätt i 20 § TL bör följaktligen kompletteras med en liknande bestämmelse som i SkL om regress vid medveten oaktsamhet av arbetsledningen. Det ligger i sakens natur att en sådan regel allt kommer att rikta sig mot väghållare. av propositionens ståndpunkt kan diskute- Också en annan jämkning ras. Kommittén har i det föregående kommit fram till att vid bilkollision gods inte bör vara möjlig mot regress från varuförsäkring på transporterat trafikförsäkringen för den andra inblandade bilen, bl. a. med hänsyn till snarare bör läggas på kollektivet av att risken för transporterad egendom av transportörer än på andra bilägare (se 5.1 ovan). Denna inskränkning trafikförsäkringens ansvar kan inte kringgås genom att en varuförsäkrings-

kräver av transportören (eller dennes ansvarsför-

givare ersättning säkring), vilken i sin tur vänder sig mot den andra bilens trafikförsäkring; när den skadade egendomen är försäkrad, skulle ju över huvud taget inte finnas ansvar för trafikförsäkringen. Läget är detsamma när något är självförsäkrare, ibland också när han försummat att teckna varuägaren tillbörlig försäkring på sin egendom (jfr 6.2 ovan). Men i övriga fall kan om risken för skada på befordrad egendom skall det tyckas tveksamt, I stanna på transportörsidan eller på den andra bilens trafikförsäkring. fråga om järnvägstransport gäller som nämnt en skälighetsregel enligt 20 § 2 st. TL, varvid man t. o. m. ansett järnvägen kunna bära en större

del av skadan, när den svarar enligt transportreglerl ;vid lastbilstransport

skulle däremot enligt TL: s ståndpunkt transportören och hans ansvarsförsäkring ha regressrätt mot trafikförsäkringen. Till förmån för ståndpunkt i denna del kan man propositionens emellertid anföra att återkrav från transportören eller transportansvarstorde ha begränsad praktisk betydelse (frånsett fall där dessa försäkringen bara förskjutit en ersättning för vilken motsidans trafikförsäkring ensam är försäkrad svarar). Det vanliga torde vara att transporterad egendom eller åtminstone bort vara det. Och om i återstående fall hela vållandet till kollisionen ligger på andra bilen, lär transportören i regel gå fri från skadeståndsskyldighet (jfr 28§ lst. lagen om inrikes vägtransport). vållande till kollisionen också på transportörens sida, upp- ‘ SOU 1974:87 s. 323, Föreligger kommer däremot frågan om regress, men bara till ett jämkat belopp; Prop. 1975/76: 15 s. 130.

SOU 1975: 103 Regress från trafikförsäkring 157

trafikförsäkringens ansvar är då begränsat enligt 12 § 2 st. TL. Att skadan i dessa fall fördelas mellan båda sidor framstår inte som särskilt anmärkningsvärt. Med hänsyn till det sagda anser kommittén att det inte finns tillräcklig anledning att komplicera lagreglerna genom en särbestämmelse om trafikförsäkringens förhållande till transportansvaret. I denna del godtas alltså TL: s reglering.

Såvitt gäller biltillverkares regressansvar mot trafikförsäkringen, erinrar

kommittén om sin ståndpunkt att definitiv ännu inte kan tas till ställning frågan om regress vid produktansvar (5.10 ovan). Enligt kommitténs mening saknas f. n. anledning att avvika från propositionens ståndpunkt, att återkrav normalt inte skulle tillåtas heller i detta fall. Regleringen i 20§ TL blir enligt 19§ 1 st. avgörande även när det gäller möjligheten för den som utgett skadestånd för trafikskada att inträda i den skadelidandes rätt till trafikskadeersättning. Därigenom regleras också ansvarsförsäkringens regressrätt mot trafikförsäkringen (se 19 § 2 st.) Sådan regress skall alltså enligt kommitténs ståndpunkt kunna förekomma utom i de undantagsfall som omtalas i 20 §.

SOU 1975: 103

12 Obligatorisk ansvarsförsäkring för

arbetsgivare?

Till skadeståndskommittén har överlämnats skrivelse nr riksdagens 1972: 192 samt lagutskottets betänkande (1972: av 10) i anledning Kungl. Maj: ts proposition 1972: 5 med förslag till skadeståndslag m. m. jämte motioner. l betänkandet anför utskottet bl. a. följande i anledning av motioner (1972: 1491 och 1971: 720) om om utredning resp. uttalande för en obligatorisk för :

ansvarsförsäkring arbetsgivare]

Utskottet vill i förevarande hänseende . . . erinra om att två utredningar har till uppgift att utarbeta förslag som syftar till att förbättra arbetstagarnas ställning när det gäller skador som drabbar dem .i yrkeslivet. Sålunda har arbetsmiljöutredningen enligt direktiven att överse arbetarskyddslagstiftningen isyfte att starkt bredda målsättningen för arbetarskyddet. På yrkesskadeförsäkringens område åter genomfördes vissa förbättringar år 1967, och f. n. arbetar den år 1971 tillsatta om en översyn utredningen av yrkesskadeförsäkringen m. m. på en ytterligare utbyggnad av dennas förmåner. I princip skall en fullständig genomgång göras av hela yrkesskadeförsäkringen, varvid samråd skall ske med 1966 års skadeståndskommittá Vidare har - såsom också redovisats — områden inrättats kollektiva tidigare på några försäkringar, s. k. trygghetsförsåkringar, genom överenskommelser mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. På andra områden pågår arbete med att tillskapa sådana ”direkta försäkringsanordningar på de skadelidandes sida”. Utskottet anser det tillfredsställande att arbete i enlighet med det anförda pågår för att åstadkomma ett förbättrat skydd i fråga om skador som uppkommer i arbetslivet. Det torde emellertid dröja några år innan arbetstagarnas krav på trygghet blivit tillfredsställande tillgodosedda genom olika försäkringsanordningar. Intill dess är det av största betydelse för de anställdas trygghet att arbetsgivarna har försäkringsskydd i form av ansvarsförsäkringar. Som framhålls i motionen 1972: 1491 vet man inte med bestämdhet hur stor spridning frivillig nu har. ansvarsförsäkring Vidare är det enligt utskottets mening vanskligt att förutsäga om utvidgningen av principalansvaret kommer att medföra att de arbetsgivare som nu saknar försäkring skaffar sig ett försäkringsskydd eller om den premiehöjning som blir följden av det ökade ansvaret får motsatt effekt. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att det skulle vara av mycket stort värde att få spridningen av den frivilliga ansvarsförsäkringen kartlagd. En sådan undersökning, vars utförande synes böra anförtros åt skadeståndskommittén, bör enligt utskottets mening lämpligen företas en viss tid efter det att lagen trätt i kraft. Visar att undersökningen ansvarsförsäkringens spridning inte är godtagbar bör kommittén utarbeta förslag som syftar till att nå ökad utbredning av försäkringsskyddet. Se LU 1972:10 s. 152 ff.

SOU 1975: 103 160 Obligatorisk ansvarsförsäkring för arbetsgivare?

Härvid kan naturligtvis - införande av obligatorisk ansvarsförsäkring Såsom anfört torde dock komma under prövning. departementschefen ett kräva en omfattande administrativ kontrollapparat. obligatorium vill det oinskränkta principalansvaret inte bara Utskottet peka på att för utan också i icke-ekonomisk verksamhet och i rent gäller företagare privata förhållanden, varför man t. ex. bara i begränsad omfattning synes såsom föreslagits i motionen 1972: 1491, använda riksförsäkringskunna, till den allmänna försäkringen baserade verkets på avgiftsdebiteringar uppgifter i kontrollerande syfte. Skulle emellertid kommittén anse det nödvändigt förorda en lagstadatt teckna ansvarsförsäkring synes möjligheten att avgränsa gad plikt vissa exempelvis ned till ett skyldigheten till kategorier arbetsgivare, bestämt minsta antal arbetstagare, böra undersökas. Betydelsefulla faktorer vid en bedömning av frågan blir f. ö. graden av de som kan åstadkommas inom yrkesskadeförsäkiingen förbättringar samt utvecklingen och spridningen av de kollektiva trygghetsförsäkringar-

na inom arbetslivet. Vad utskottet sålunda anfört bör. ges Kungl. Maj: t till känna.

av utskottet berörda arbete på en Yrkesskadeförsäkringskomrnitténs torde resultera i ett hösten 1975 ny lagstiftning om yrkesskadeförsäkring

framlagt betänkande? skadeståndskommittén har sedan SkL:s tillkomst fortlöpande följt Under denna tid har särskilt utvecklingen på försäkringsområdet. inom gått mycket snabbt. Det överutvecklingen trygghetsförsäkringen vägande antalet arbetstagare är numera skyddade genom trygghetsförsäk-

och saknar därför behov av ett sådant skydd genom obligatorisk ring som utskottet avsåg. Visserligen beräknas alltjämt ansvarsförsäkring sakna men flertalet mellan 5 000 och 7 000 företag trygghetsförsäkring, ansvarsförsäkrade. De som saknar både trygghets- och av dem lär vara med inga eller bara ansvarsförsäkring torde i regel vara småföretagare

några få anställda. Den oväntat snabba utvecklingen av trygghetsförsäkringen har medfört

att särskilda utredningsåtgärder rörande behovet av obligatorisk några inte tett Liksom lagutskottet har ansvarsförsäkring sig angelägna. funnit det i sammanhanget att se skadeståndskommittén betydelsefullt vilka förbättringar som kan åstadkommas inom yrkesskadeförsäkringen. kan man bedöma behovet av en Enligt kommitténs mening knappast som skulle främst sikta till att tillgodose obligatorisk ansvarsförsäkring, innan statsmakterna har tagit ställning till de anställdas trygghet, Om en sådan kartläggning som

yrkesskadeförsäkringskommitténs förslag.

utskottet talat om alls är påkallad bör den ske först vid denna tidpunkt.

Härvid bör också undersökas, vilken spridning trygghetsförnaturligtvis säkringen då har hunnit få. uppfattning framstår det som föga

Enligt skadeståndskommitténs

att behov av en obligatorisk ansvarsförsäkring för sannolikt något i allmänhet för närvarande, och än mindre torde arbetsgivare föreligger vara förhanden sedan de avsedda ändringarna i något sådant behov trätt i kraft. Arbetstagamas skydd får yrkesskadeförsäkringslagstiftningen numera anses i stort sett tillfredsställande. Den omfattande administrati- ’ Si: numera SOU som ett försäkringssystem skulle medföra 1975: 84. va apparat obligatoriskt

SOU 1975: 103

Obligatorisk ansvarsförsäkring

för arbetsgivare? 161

innebär nackdelar, vilka knappast vägs upp av de begränsade fördelar som systemet kan väntas få.

Av nu anförda skäl har skadeståndskommittén inte ansett anledning föreligga att företaga en sådan som berört. utredning lagutskott Skulle frågan anses ha aktualitet även efter en reform av yrkesskadeförsäkringen, torde kartläggning av försäkringsförhållandena lämpligen böra anförtros åt särskild utredningsman.

ll

SOU 1975: 103

13 Speciell

motivering

13.1 Behövliga lagändringar

vad som utvecklats Enligt i det föregående (se särskilt 7.1), anser kommittén det lämpligt att ta in reglerna om dels sakförsäkrings verkan på skadeståndet, dels självförsäkring och vagnskadegaranti, dels jämkning av ansvaret för sakskada på grund av försäkringar och försäkringsmöjligi SkL.1

heter De bör tilläggas som 5 kap. 8, 9 resp. 10 §§. Även den

nämnda regeln om jämkning bör alltså införasi detta kapitel med hänsyn till dess samband med de övriga bestämmelserna. Någon annan ändringi kapitelrubriken - Skadeståndets ——

bestämmande än att m, m. tilläggs

är inte motiverad; det bör framhållas att de nya reglerna föreskriver bortfall (eller jämkning) av skadeståndsskyldigheten endast så långt denna omfattas eller kan omfattas av sakförsäkring, medan däremot skadeståndskrav alltid är möjliga t. ex. för belopp motsvarande (ordinär) självrisk. Sedan en allmän regel getts om jämkning och på grund av försäkringar försäkringsmöjligheter i 5 kap. 10§ SkL, kan 3 kap. 6§ samma lag upphävas. Kommittén anser inte detta påkalla att av numreringen följande paragrafer i 3 kap. ändras. Bestämmelsen om fördelning av skadeståndet mellan solidariskt ansvariga (se 8.3) bör tas in som ett andra stycke i den paragraf i SkL som föreskriver solidariskt ansvar. Detta är f. n. 6 kap. 3 §. Särskilt sedan en fördelningsregel införts i paragrafen ter det sig emellertid naturligt att den byter plats med den allmänna regeln om jämkning av oskäligt betungande skadestånd (f. n. 6 kap. 2 §); det bör framhållas att jämkningsregeln skall vara den sista möjligheten att korrigera ett obilligt resultat som följer av andra skadeståndsregler, och en

skälighetsbedöm-

ning efter dessa linjer kan tänkas bli aktuell också som ett sista moment i prövningen av frågan om ansvarets fördelning. Denna funktion hos jämkningsregeln bör komma till uttryck i bestämmelsemas ordningsföljd. I kommittéförslaget upptas alltså regeln om solidariskt ansvar som 6 kap. 2 § och jämkningsregeln som 6 kap. 3 §. l enlighet med det förut sagda (se 7.1 och 9.2) bör 25 § FAL få ny lydelse. Bestämmelserna i den föreslagna TL bör vidare ändras dels när

det gäller ersättning ur trafikförsäkring i sådana fall som avses i 5 kap. l,H5‘ °°h i

8-10 f§m5_“

§§ kommittéförslaget (se 5.2 ovan), dels beträffande regress från I

sååå: :sig:

trafikförsäkring (se ll ovan); dessutom skall regeln om regressrätt mot 1975:404.,

SOU 1975: 103

164 Speciell motivering

från olycksfalls- och sjukförsäkring för vissa kostnader

trafikförsäkring

och förluster (i 19 § 2 st. TL) utgå, på motsvarande sätt som skett genom

ändringen i 25 § FAL.

bör vissa ändringar ske i skadeståndsrättslig speciallagstift- Slutligen är sålunda motiverade i den lagstiftning där fullt ning. Nya bestämmelser (och ansvar mot självförsäkrare etc.) skall gälla även efter regressansvar reformen: i atomansvarighetslagen och lagen om ansvarigden föreslagna En bestämmelse behövs vidare i het för oljeskada till sjöss. ny också skall kvarstå i stort sett rniljöskyddslagen, där regressrätten - flyttas till 6 oförändrad. Om den allmänna jämkningsbestämmelsen att ändra hänvisningen till 6 kap. 2 § kap. 3 § SkL, blir det nödvändigt samma i lagen (1974: 610) om inrikes vägtransport (se SFS lag På motsvarande sätt får ändring ske i 8§ i den genom 1975:404). om järnvägs befordring av proposition (1975/76:7) föreslagna lagen resande, där det hänvisas till nuvarande 6 kap. 3 § SkL.

med Jaa som utvecklats i avsnittet om ansvarsfördelning l enlighet ovan) bör vidare upphävas sådana mellan solidariskt ansvariga (8.3 som föreskriver en obetingad regressrätt för den som bär ett lagregler t. ex. ett rent strikt ansvar - mot medansvarig som är skärpt ansvar -

vållande till skadan. Här skall i stället den smidigare regeln i SkL gälla. De

som sålunda föreslås upphävda är ll § jämvägsansvarighetslagen, lagrum 8 § luftfartsansvarighetslagen, 47 § l st. andra 12 § elanläggningslagen,

meningen ägofredslagen och 4§ 1 st. andra meningen lagen om tillsyn

över hundar.

13.2 5 kap. 8 § skadeståndslagen

i skadeståndsskyldigheten för sak- Paragrafen föreskriver inskränkning Därmed avses vad som skada som täcks av ”försäkring på egendom.

kommittén i det föregående kallat ”sakförsäkring (jfr 4.l_). Från framhållits att denna term kan leda till försäkringshåll har nämligen ibland anses missförstånd, eftersom den enligt försäkringsterminologi inkludera även försäkringar mot ren förmögenhetsskada, bl. a. ansvarsför-

Även om denna terminologi är oegentlig, anser sig kommittén säkring. inte kunna bortse från invändningen. Av sådana skäl har kommittén

funnit det lämpligare att i lagtexten - i viss anslutning till 36 och 54 §§

FAL - använda ett uttryckssätt som inte kan missförstås på samma sätt. där återkrav från försäkringsgivaren eller I paragrafen anges de fall skall vara möjliga. Bestämersättningskrav från den skadelidande alltjämt också för möjligheterna till ersättning för sakskada melsen får betydelse skadestånd grundat på enligt 5 kap. 9§ samt vidare i en rad fall för eller på kontraktsrättsliga regler. Av l kap. 1 § SkL speciallagstiftning om inte annat är särskilt föreskrivet följer att 5 kap. 8 § skall tillämpas av avtal eller av regler om skadestånd i avtalsföreller föranledes vid sådant rent strikt ansvar utom kontraktsförhållanden. Också enligt 5 hållanden som förekommer utan lagstöd skall inskränkningarna bestämmelsen skadeståndsansvaret, inte kap. 8 § gälla. Eftersom reglerar

Speciell motivering 165

rätten till återkrav, kan den inte kringgås genom förbehåll i försäkringsavtal eller genom överlåtelse av den skadelidandes anspråk på försäkringsgivaren. Å andra sidan inskränker paragrafen försäkringsgivarens regressrätt bara i den mån svensk lag enligt internationellt privaträttsliga regler kan tillämpas på skadeståndskravet (jfr 1.1 ovan). I andra fall är återkrav från sakförsäkring möjligt utan hinder av bestämmelsen, i enlighet med den föreslagna nya lydelsen av 25 § FAL. Detta lär betyda att paragrafen i regel inte inskränker svensk försäkringsgivares att utöva möjligheter regressrätt beträffande skada som inträffar i utlandet. Bestämmelsen innebär vidare att den skadelidande som huvudregel inte kan välja mellan att rikta sina ersättningskrav mot sin försäkringsgivare och att kräva den skadeståndsskyldige; han kan endast vända sig mot försäkringen, utom i de särskilda fall där inte denna inskränker skadeståndsansvaret. Med försäkring på egendom avses också sådana försäkringar som avbrottsförsäkring, försäkring för hyresförlust och försäkring av kaskoeller lastintresse i sjöförsäkring, där visserligen inte ersättningen bestäms av värdet av försäkrad egendom men rätten till försäkringsersättning beror på att den egendom som försäkringen avser blivit skadad.‘ — Att en ansvarsförsäkring kan vara kombinerad med en sakförsäkring, t. ex. när i fastighetsförsäkring ingår en försäkring av fastighetsägarens ansvari denna ,medför inte egenskap, självfallet att ansvarsförsäkringen skulle anses som försäkring på egendom i paragrafens mening.

Första stycket

Bestämmelsen avser endast ersättning för skada i den mån den omfattas av sakförsäkring. Om den försäkrade bär självrisk, hindras han inte av denna regel att kräva ersättning för självrisken. Detsamma gäller sådan förlust på grund av sakskada som inte omfattas av sakförsäkring, antingen därför att underförsäkring eller därför föreligger att försäkringen inte täcker vissa förlustposter. Emellertid kan skadeståndsskyldigheten ivissa fall av denna typ inskränkas eller falla bort på grund av reglerna i 5 kap. 9 och lO §§. Vidare är andra regler om jämkning, bl. a. vid medvållande (6 kap. l §) och när skadeståndet är oskäligt betungande (6 kap. 3§ i kommittéförslaget), tillämpliga på det kvarstående ansvaret. Det framgår av bestämmelsens avfattning att den inte skall tillämpasi fall där försäkringsgivaren utöver utgett ersättning vad som följt av försäkringsavtalet; det kan t. ex. vara fråga om förskott på en ersättning som den skadelidande kan kräva av någon skadeståndsskyldig. Sådana belopp kan försäkringsgivaren utkräva av den ansvarige, efter överlåtelse av den skadelidandes anspråk. Rörande de i första stycket angivna fall där skadeståndsansvar kan förekomma trots att skadan omfattas av sakförsäkring skall här anföras följande. (Resonemangen utgår från att försäkringsgivaren för regresstalan; som nämnt är dock den skadelidande i dessa situationer oförhindl Jfr om sakförsäkring rad att kräva skadestånd utan att ta sin försäkring i anspråk.) Helmer, Försäkringsrätt Punkt 1. Denna bestämmelse har delvis kommenterats i den allmänna s. 56.

166 Speciell motivering

motiveringen (se särskilt 4.7). Som framgår av lagtexten kan regressrätt

med stöd av denna bestämmelse göras gällande bara (och skadeståndsrätt) till uppsåt eller grov vårdslöshet. l mot den som själv gjort sig skyldig är bestämmelsen tillämplig så snart sådant fråga om juridiska personer vållande kan läggas någon person iorganställning till last‘. Detta gäller

också offentligrättsliga rättssubjekt. Här kan emellertid vissa svårigheter

föreligga att urskilja, vilka som kan betraktas som organ; hit torde kunna räknas eller tjänsteman som omedelbart på grund av sådan myndighet är behörig att företräda rättssubjekt i det avseende där författning vållandet förekommit? Frågan om regress vid sakskada torde här sällan

få praktisk betydelse. och eventuellt uppsåt. Som Med uppsåt avses såväl direkt som indirekt framhållits tidigare (4.7) behöver en skada, som vållats genom uppsåtlig inte i sin helhet vara omfattad av uppsåtet: en brand, som skadegörelse, anlagts som ett led i ett försäkringsbedrägeri, kan t. ex. sprida sig till

annan som det aldrig varit meningen att skada? Om sådana egendom varit så oväntade att inte ens grov vårdslöshet kan anses följdskador föreligga med avseende på dem, bör den ansvarige gå fri från regresskrav i denna del (såvida han inte bär regressansvar också på grund av annan

lagbestämmelse). grov vårdslöshet har tolkats restriktivt i svensk rättspraxis, Begreppet när det gäller regresskrav från försäkringsgivaren (jfr 1.1 ovan). I själva

verket det utomordentligt sällsynt att domstolarna konstaterar synes

sådan vårdslöshet i regresstvisterf Över huvud taget synes frågan inte ha

ställts under senare decennier, sannolikt därför på sin spets i rättspraxis att inte ansett det möjligt att vinna gehör hos försäkringsgivarna skulle vara domstolarna för ett påstående att en visad allvarlig vårdslöshet de ju sig numera också full regressrätt i sina grov. I regel förbehåller

försäkringsvillkor. Kommittén anser att det resultat vartill rättspraxis sålunda kommit

bör i huvudsak vara vägledande även när det gäller innebörden av den av

kommittén bestämmelsen. Grov vårdslöshet bör alltså iförsta föreslagna hand anses föreligga när skadevållaren handlat överlagt och till synes i

klart medvetande om att han tar en betydande risk på andras bekostnad. Liksom vid vanlig vållandebedömning får man ställa speciella krav på

rättssubjekt särskilt när de driver företagare; detsamma gäller offentliga ‘ Jfr ang. dessa problem eller utövar offentlig myndighet. För verksamhet motsvarande enskild Hellner i Festskrift till inom och yrkesfall av medvetet risktagande offentlig mera praktiska Karlgren (1964) s. 122 ff. finns emellertid en särbestämmelse i p. 2 d. mässig verksamhet 2 bör man se något mildare på JfrProp. 1972: 5 s. 532. När det gäller återkrav mot privatperson vårdslöshet; här bör skadestånds- och regresskrav fall av medveten 3 Jfr sou 1971:83 s. 41. förutsätta att den ansvarige visat hänsynslöshet eller uppenbar närmast ‘ Se om rättspraxis Hell- nonchalans i fråga om annans person eller egendom. - I fråga om krav

ner, Regressrätt s. 61 ff, torde inskränkningen i mot arbetstagare, som vållat skada i tjänsten, SOU 1958:44 s. 20 f. Märk sällan komma att spela någon praktisk roll vid sidan av 4: l särskilt sådana exempel regressrätten på betydande vårdslöshet SkL. som NJA 1942 s. 11, NJA motiverad, I ett avseende synes en något strängare bedömning 1945 s. 322, NJA 1945 Den som trots s. 325. nämligen när det gäller skada vållad vid alkoholpåverkan.

SOU 1975: 103 Speciell 167 motivering

en inte obetydlig alkoholförtäring ägnar sig åt en riskabel verksamhet, som kräver koncentration och omdöme, och till följd härav vållar skada bör ej sällan anses ha handlat grovt vårdslöst i bestämmelsens mening, även om det inte kan sägas att han på annat sätt än genom sin alkoholpåverkan medvetet tagit en risk eller visat någon påtaglig hänsynslöshet 1 sitt handlande Punkt 2. Bestämmelsen avser olika fall av skada orsakad i offentlig eller yrkesmässig verksamhet. Här föreligger en längre gående skadeståndsskyldighet trots att skadan täcks av sakförsäkring. Med offentlig verksamhet i bestämmelsens mening avses all verksamhet som drivs av staten eller av kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, offentlig korporation (t. ex. studentnation), offentlig anstalt (t. ex. allmän försäkringskassa) eller annat offentligt rättssubjekt, vare sig verksamheten avser myndighetsutövning eller andra förvaltningsuppgifter. Som offentlig verksamhet kan också räknas sådan verksamhet av statliga och kommunala bolag och av enskilda rättssubjekt som innebär myndighetsutövning eller annan offentlig förvaltning. Några gränsdragningssvårigheter lär knappast uppkomma i dessa fall, eftersom verksamheten under alla omständigheter torde kunna betraktas som yrkesmässig, när den inte anses vara offentlig. Rörande begreppet yrkesmässig verksamhet kan hänvisas till vad som vid SkL:s tillkomst anfördes beträffande det i 3: 5 använda uttrycket

näringsverksamhet.: Det innebär bl. a. att en fastighetsägare, som

affärsmässigt uthyr lägenheter i sitt hus, får anses bedriva yrkesmässig verksamhet i paragrafens mening. Att en företagare driver sin rörelse bara i liten skala hindrar inte att verksamheten anses yrkesmässig. Om någon på fritid åtar sig enklare hantverkssysslor för vänner och bekanta torde

däremot motsatsen gälla?

Utanför bestämmelserna i 5:8 1st. 2p. faller däremot verksamhet bedriven av privatperson, även om denne i sitt förvärvsarbete skulle syssla med uppgifter av samma typ. Att en villaägare, som i sin yrkesverksamhet ägnar sig åt grävning eller sprängning, nu utför arbete för sin egen räkning, medför inte att han blir skadeståndsskyldig enligt p. 2 a; och en elektriker som under sällskaplig samvaro hos en god vän ombeds att laga en detalj i dennes krånglande ledningar drabbas inte av skadeståndsskyldighet enligt p. 2 c eller d, om han råkar vålla en brandskada i ‘ Jfr SOU 1974: 87 s. 177 Det bör emellertid f,223 f. sammanhanget. understrykas att det saknar betydelse för tillämpning av denna punkt om vederlag utgår för utfört arbete-eller 3 Prop. 1972:5 s. 529, inte. Låter en entreprenör gratis utföra ett ombyggnadsarbete på en 636 f, 652. sportstuga åt en affärsbekant, drabbas han i princip av regressansvar 3 Jfr (om begreppet enligt reglerna i p. 2. En annan sak är att själva skadeståndsskyldigheten näringsidkare” enligt för vållande ibland kan vara lindrad vid gratistjänster av denna

typ.4 den nya nya bokförings-

Punkt 2 a. Bestämmelsen medger full regressrätt resp. skadeståndsrätt lagen) Prop. 1975:4 s. 203 f. vid grävnings- och sprängningsarbeten i vissa fall. Skälen för denna reglering har utvecklats tidigare (se 5.8). Genom uttrycket bedrivit eller ‘ Jfr Bengtsson, Om anlåtit bedriva” möjliggörs ersättningskrav också mot någon som i offentlig svarsförsäkring i kontraktsförhållandenl s. 279 och eller yrkesmässig verksamhet gett annan, t. ex. en entreprenör, uppdrag Särskilda avtalstyper I att för verksamhetens räkning utföra sprängningar eller grävningar. s. 180.

SOU 19751103 168 Speciell motivering

Byggherreansvaret för företagare och offentliga rättssubjekt faller härigenom inom regressregelns område. Om en privatperson ger sådant uppdrag, är det däremot bara entreprenören som svarar enligt punkt 2 a. Vissa fall av ersättning för sprängningsskador regleras av miljöskyddslagen. Kommittén föreslår att i 30 § miljöskyddslagen intas en föreskrift av innebörd att bl. a. 5: 8 SkL inte äger tillämpning på skadestånd enligt nämnda lag. Någon inskränkning i regressrätten gäller alltså inte i detta fall. Regeln i punkt 2 a får emellertid betydelse, när sprängning inte är att anse som miljöfarlig verksamhet enligt 1 § miljöskyddslagen (jfr ovan 5.8). — om ersättning för grävningsskador (schaktnings- Bestämmelser skador) finns i 3 kap. JB. Samspelet mellan dessa bestämmelser samt l: l och 5: 8 SkL medför att, om det till äventyrs skulle finnas en sakförsäkring som täcker skadan, försäkringsgivaren inträderi markägarens rätt till ersättning enligt 3 kap. JB utan begränsning. Punkt 2 b. Här föreskrivs ett skadeståndsansvar för den som levererat

produkt som orsakat skadan, även om denna täcks av sakförsäkring.

Ansvaret avser både fabrikanter och andra leverantörer. I allmänhet blir det fråga om ansvar för företag som levererat varor, men det är också tänkbart att en skadegörande produkt utlämnas som ett led i offentlig verksamhet, t. ex. för användning vid frivillig militärutbildning, vid brandförsvar eller annan räddningstjänst etc. Därför har också leverans vid sådan verksamhet inbegripits. Däremot hålls även här ansvar för privatpersoner utanför, exempelvis när någon säljer en begagnad bil eller ger bort föremål som han själv tillverkat i hobbyverksamhet. Ansvaret avser bara skada orsakad genom levererade produkter, alltså i allmänhet om denna efter leveransen infogats i fast genom lös egendom; egendom och sedan sakskada till följd av sin felaktiga beskaffen-

orsakar

het, blir dock bestämmelsen tillämplig. Också ett levererat monteringsfärdigt småhus får anses falla under paragrafen. Genom begränsningen till levererade produkter undantas vidare skada genom fel i egendom som ett företag låter kunder använda under dess kontroll eller i övrigt inte utlämnats lokaler eller område. - Med för användning utanför företagets leverans avses avlämnande inte bara i anledning av överlåtelse utan också för uthyrning eller vederlagsfritt nyttjande. Också ansvar för skada som vållats under transport för sådant syfte får anses omfattat av bestämmelsen, förutsatt. att transporten sker genom annan än den ansvariges eget folk. Med skada orsakad av produkt avses också skada på själva produkten. I sammanhanget spelar det ingen roll om ansvaret grundas på vållande eller är rent strikt, inte heller om den skadelidande kan åberopa regler om skadestånd i kontraktsförhållanden eller utomobligatoriska regler. Som framhållits i den allmänna motiveringen (5.10) kan det bli skäl att av den nu förevarande bestämmelsen isamband med jämka avfattningen en senare lagstiftning om produktansvar. Punkt 2 c. Bestämmelsen avser ansvarighet i vissa kontraktsförhållanden. Den har behandlats i den allmänna motiveringen (5.11). Även denna bara skada i offentlig och yrkesmässig verksamhet; den regel omfattar som förvarar egendom för en god vän i sin bostad eller hjälper honom på

SOU 1975: 103 Speciell motivering 169

fritid med arbete på hans sommarstuga skall inte utsättas för regresskrav

enligt bestämmelsen, om där angiven egendom kommer till skada. I bestämmelsen nämns till en början transporterad egendom. Härtillfår räknas också egendom som passagerare i trafikmedel bär på sig eller har

med sig som handresegods (jfr den om föreslagna lagen järnvägs vid befordran ansvarighet av resande] ). Ersätts skada på sådan egendom av t. ex. passagerarens hemförsäkring, finns alltså möjlighet till regressrätt

mot transportören trots att egendomen inte omhändertagits av denne (jfr

däremot nedan om förvarad egendom).

Skadan skall ha uppkommit under transporten. ansvar Transportörens för sådan skada inträder ofta redan om han inte kan visa att skadan orsakats av förhållanden som inte inneburit vållande på hans sida (s. k. presumtionsansvar); ansvarets närmare varierar i olika utformning fall. Detta har motiverat att regressansvaret anknutits till den faktiska situationen vid skadans uppkomst, inte till skadeorsaken.

Som transport i bestämmelsens anses inte mening fall där någon förflyttat egendom i eget intresse, t. ex. när han haft med lånade eller

hyrda föremål i sin bil (jfr nedan om förvaring). Det skall vara fråga om

transportavtal i sedvanlig bemärkelse.

Vidare talar bestämmelsen om visst fall av omhändertagande. Det är alltså fråga om skador uppkomna när den ansvarige eller hans folk haft

den skadade egendomen i sin besittning, samtidigt som dess ägare inte haft kontroll över den. - Omhändertagandet skall ha gällt förvaring av den skadade egendomen. Bestämmelsen avser inte sådana situationer där

orsaken till att saken förvaras är ett avtal som i första hand går ut på

uthyrning, utarrendering, utlåning eller annat nyttjande av egendomen i

fråga.: Med de fall som nämnts i bestämmelsen bör däremot

rimligen likställas vissa andra situationer där den ansvarige tagit hand om egendom utan att han får använda den Omhändertagna saken till egen nytta, såsom

när han skall utföra arbete på den eller fått i uppdrag att använda den för

ägarens räkning; också i dessa fall kan det vara naturligt att anse den

ansvariges syfte vara att förvara saken i nu avsedd mening. Likaså omfattar den omhändertaganderegeln situationen att egendom som mottagits för transport har skadats innan transporten ännu börjat. -

Bestämmelsen täcker också det allmännas ansvar för egendom som förvarats i offentlig verksamhet, t. ex. omhändertaget tullgods och gods som tagits i beslag. för förvaring ‘ Se 4 § ilagförslaget Omhändertagande kan bara anses gälla lös egendom. Om (SOU 1974: 89). någon har ensambesittning till fast egendom blir inte punkt 2 c tillämplig ’ (såvida inte egendomen skadats genom arbete som han utfört Ang. egendom som pantpå denna, jfr nedan). satts,jfr 54 § FAL och Också Hellner, Regtessrätt s. 142. rörande förvarad egendom gäller som huvudregel ett presum- I de undantagsfall där retionsansvana Även här hänvisar därför bestämmelsen till skadesituatio- gressrätt kommer i fråga nen, inte till skadeorsaken. torde man också här böra anse omhändertagande för Slutligen omfattar punkt 2 c också skada orsakad genom arbete på den förvaring föreligga. skadade egendomen. I detta fall fordras ett styrkt orsakssammanhang 3 mellan arbetet Jfr Bengtsson, Särskilda och skadan (om saken inte kan anses omhändertagen för s. 88 f m. avtalstyperl förvaring, t. ex. när en bil inlämnats till verkstad för reparation). hänvisn.

SOU 1975: 103 170 Speciell motivering

av större omfattning, framför allt byggna- Om arbetet avser egendom en helt annan del av egendomen än den arbetet der, och skadan drabbar Spörsmålet liknar de berör kan man sätta i fråga om regress skall tillåtas. som vid tillämpningen av vissa undantagsbeproblem uppkommer i ansvarsförsäkringen för företagare, där skada på fast stämmelser undantas om den träffar egendom som är egendom i sådana fall brukar direkta av dessa

föremål för den försäkrades åtagande* Tillämpningen

i försäkringspraxis bör kunna ge någon ledning undantagsbestämmelser sammanhang. Allmänt torde kunna sägas att också i nu förevarande

regeln i p. 2 c bör tillämpas när ett åtaget arbete eller åtgärder vid dess

utförande berört den del av egendomen som skadats eller också denna del

för risk genom arbetet att det måste ha varit varit i sådan grad utsatt att särskilt skydda den. Också en naturligt för en yrkeskunnig person vara svår att draga ivissa fall. Skada i den sådan gräns kan naturligtvis utförts och på omedelbart anslutande lokal där arbete på en byggnad av bestämmelsen; beträffande lös delar av byggnaden lär omfattas torde däremot bara egendom som finns i byggnaden regress vara möjlig ha omhändertagit egendomen för om man kan anse den ansvarige kan tänkas vara fallet när den funnits i ett rum, där förvaring, vilket och utsatts för risk under endast hans folk uppehållit sig under arbetet,

detta. som skadas under reparation bör framhållas att fullt Beträffande fartyg skadeståndsansvar under alla omständigheter föreligger enligt 5: 8 2 st. också som i Formellt är regeln i p. 2c tillämplig på arbetstagare förvarat eller arbetat på egendomen. Med hänsyn tjänsten transporterat, dock p. 2c sakna till bestämmelsen i 4:1 SkL torde regress enligt bli aktuellt i andra fall än vid praktisk betydelse; återkrav torde knappast

uppsåt eller grov vårdslöshet (jfr p. l). i den allmänna motiveringen (5.11) torde regressrätt Som framhållits sig att vidta särskilda kunna utövas också i andra fall då någon åtagit att mot skada men försummat detta, åtgärder för skydda- egendom av liksom f. ö. även då någon kontraktsmässigt åtagit sig att oberoende vållande svara för skada tillfogad medkontrahenten eget eller anställdas man). Grunden för ansvaret blir då avtalet, vilket (eller eventuellt tredje sådana enligt principen i 1: l SkL tar över SkL: s regler i varje fall vid

uttryckliga åtaganden (se 7.1 ovan). vid vissa fall av medveten Punkt 2 d. Här stadgas ansvarighet den arbetsledning. Även denna regel har vårdslöshet hos ansvariges

motiverats i det föregående (4.7). att skadan orsakats av vissa brister i För tillämpningen fordras Skada som inte har föranletts av sådana brister omfattas verksamheten. visserligen har inte av regressansvaret. Om exempelvis en entreprenör till följd av en a-nvänt olämplig materiel men skadan har uppkommit - antingen detta tyder på arbetares eller förmans tillfälliga felgrepp

otillräcklig skicklighet som yrkesman eller ej - blir inte regeln tillämplig.

eller materiel. Den skall alltså ha Bristen skall ha avsett arbetsmetoder utförs med okvalificerad varit av mera varaktigt slag. Redan att arbetet ‘ J fr Hellner, Försäkrings- metoder tillämpas, bör kunna medföra att regeln om bristfälliga rätt s. 4 l 5 ff. personal

SOU 1975: 103 Speciell motivering 171

såvida förhållandet alls kan anses som en brist; gäller det arbetsuppgifter av enklare slag kan de naturligtvis lämnas åt sådan arbetskraft. Också brister i fråga om kontroll av utfört arbete kan anses gälla ett företags arbetsmetoder, liksom även underlåtenhet att som ett led i verksamheten vidta mot åtgärder normalt föreliggande skaderisker. — Materiel i paragrafens mening innefattar inte bara maskiner och verktyg utan även använt material, såsom råvaror, halvfabrikat eller inmonterade delar ien

byggnad eller maskin. Att standarden på arbetets eller planering utförande skall ha klart understigit den godtagbara framgår av det ytterligare rekvisitet att bristen skall ha varit oförsvarlig. Det är inte tillräckligt att, allmänt sett, arbete av den aktuella medför typen viss fara för skada. Man måste ha kunnat begära att arbetet skulle ha utförts på annat sätt, med andra hjälpmedel eller med annat material. Vad som bestämmelsen framför allt avser att förebygga är att en företagare av ekonomiska skäl använder sig av billigare eller snabbare men riskablare arbetssätt än det lämpliga eller att en myndighet av bristande hänsyn till allmänheten eller i besparingssyfte handlar på detta vis. Å andra sidan markerar uttrycket oförsvarliga att i prövningen ligger ett moment av intresseawägning (jfr t. ex. 5 kap. l § 2 st. brottsbalken). Särskilt gäller detta i fråga om offentlig verksamhet. Måste en viss verksamhet hållas i gång, t. ex. enligt riksdagens beslut, men finns inte medel tillgängliga att hålla önskvärd standard kan det efter omständigheterna anses försvarligt i bestämmelsens mening att acceptera

t. o. m. ganska avsevärt risktagande.1

Att metoder eller materiel av den skadelidande godtagits kan under vissa förhållanden medföra att bristen inte anses oförsvarlig. Man får emellertid observera möjligheten att en företagare och ägaren av den skadade egendomen i samförstånd en risk tagit med tanke på att egendomen varit försäkrad. Tyder omständigheterna på detta, kan det finnas skäl att tillåta regress oaktat att den skadelidande godtagit förfarandet. Den skadelidandes samtycke till valet av arbetsmetoder eller val av materiel bör få betydelse endast när från fackmässig synpunkt arbetets uppläggning skulle ha ansetts försvarlig, om den skett i syfte att arbetet förbilliga för en kund som själv skulle stå risken för uppkommande sakskada. För tillämpning av p. 2 d förutsätts, utöver att skadan uppkommit under förhållanden som nu angetts, att arbetsledningen skall ha känt till bristerna i fråga om arbetsmetoder eller materiel. Det är alltså i regel fråga om medveten oaktsamhet (i något fall kanske rentav uppsåt) med avseende på skadan. Med arbetsledningen menas här personal i ledande ställning ned till sådana förmån som lett eller kontrollerat arbetet i fråga. Det är tillräckligt att någon inom denna kategori haft vetskap om de faktiska omständigheter varunder arbetet bedrivits. Däremot behöver det inte vara klarlagt att man från arbetsledningens sida insett, att en oförsvarlig brist verkligen kunde anses föreligga; även om man trott att arbetsmetoderna var acceptabla eller att använd materiel trots vissa svagheter kunde godtas, blir regeln tillämplig. Ifall däremot arbetare, I Jfl.Prop.1972:5s. arbetsledningen ovetande, använt sig av andra och farligare tillvägagångs- 518.

SOU 1975: 103 172 Speciell motivering

beordrat eller material eller hjälpmedel varit behäftade sätt än ledningen med för ledningen okända fel, är inte regress möjlig enligt bestämmelsen. som för regresstalan att styrka, att de i Det åligger en försäkringsgivare för återkrav föreligger. Såvitt gäller paragrafen angivna förutsättningarna insikt om de riskabla förhållandena vid arbetet torde det arbetsledningens under ledningens faktiska emellertid vara nog att arbetet visas vara utfört samt att skadan uppkommit som kontroll eller enligt dess instruktioner av tillvägagångssättet vid arbetet eller av den använda en typisk följd materielens beskaffenhet. Påstår svaranden iregresstvisten att särskilda,

okända omständigheter likväl påverkat skadeförför arbetsledningen är det hans sak att skaffa fram utredning om detta. loppet, För den händelse sådan vetskap som nu behandlats kan visas föreligga när han är en juridisk person, någon i hos svaranden själv (eller, 5: 8 l st. första punkten tänkas organställning) kan ansvarighet enligt inträda. Vidare kan den person i arbetsledningen som haft vetskap om de

riskabla förhållandena tänkas ha gjort sig skyldig till (åtminstone) grov enligt samma punkt, om vårdslöshet och därför själv vara regressansvarig

inte 4: l SkL lägger hinder i vägen.

Andra stycket

vissa skador och viss skadeståndsskyldighet helt Enligt 5: 8 2 st. undantas som föreskrivs i första stycket. Bestämmelsen har från de begränsningar behandlats i den allmänna motiveringen (se 5.4, 5.6 och 7.1).

avses detsamma som enligt sjölagen] Även småbåtar

Med ”fartyg” - Redarens ansvar för skada till följd av sjöfart får inbegrips sålunda. all skada som avses i 233 § sjölagen, liksom också hans anses omfatta Eftersom sistnämnda ansvar för sådan skada på grund av eget vållande. ovan (i ansvar grundas på SkL och inte på sjölagen har det, såsom angivits att det andra ledet av andra stycket intasi 7.l)_, framstått som naturligt

SkL.

13.3 5 kap. 9 § skadeståndslagen

Första stycket

med försäkringsgivare när det Bestämmelsen likställer självförsäkrare i 5: 8 SkL. Den har motiverats tidigare (i 6.1). gäller ersättningskrav avses i första hand sådana offentliga rättssubjekt Med självförsäkrare att försäkra sin egendom. När

och storföretag som i princip underlåter

bör man som framhållits i den det gäller denna kategori av skadelidande, inte fästa någon avgörande vikt vid frågan, om allmänna motiveringen ett realistiskt alternativ. Bestämmelsen i 5: 9 verkligen försäkring varit vid skada på SJ: s rullande materiel, på 1 st. bör sålunda tillämpas ‘ Se SOU 1970: 74 s. 88 stridsvagnar och liknande militär materiel etc. Endast när risken är av en

och Hagbergh, Sjölagen s. t. ex. när det är fråga om slitagesådan typ att den inte är försäkringsbar, 9;jfr även Tiberg, Båt- kunna krävas utan den inskränkning eller rostskador, bör full ersättning juridik s. 59 ff m. hänvisn.

SOL 1975: 103 173 Speciell motivering

som föreskrivs i 5: 8 l st. SkL. Det är den skadelidandes sak att skaffa fram utredning om att risken är av detta slag. Att den skadelidande undantagsvis tecknar försäkring på sin egendom hindrar inte att Självförsäkring föreligger, om man i övrigt kan konstatera en konsekvent inställning att lita till egna resurser. T. o. m. staten

skyddar sig i särskilda fall genom försäkring]

När den skadelidande inte konsekvent underlåtit att försäkra sin egendom, kan man inte på samma sätt utgå från att Självförsäkring i bestämmelsens mening föreligger. För att skadeståndsskyldigheten skall vara inskränkt enligt reglerna i 5: 8 l st. SkL fordras då ett positivt stöd för att den skadelidande just på grund av omfattningen av sin verksamhet och sina tillgångar underlåtit att försäkra sig. Är orsaken till detta av annan - den skadelidandes typ dåliga ekonomi, hans optimistiska inställning till skaderisken eller ett förbiseende eller misstag - blir inte 5: 9 l st. tillämpligt. Av väsentlig betydelse är här den skadelidandes ekonomiska ställning. Har en företagare underlåtit att ta en försäkring som han utan några svårigheter hade kunnat kosta på sig och som iregel tecknas av personer av hans kategori, utgör detta ett starkt indicium på att Självförsäkring föreligger i paragrafens mening. Om underlåtenheten i ett fall som förefaller vara av detta slag skulle ha andra orsaker, t. ex. att en anställd

glömt att förnya försäkringen, bör det vara den skadelidandes sak att

förebringa utredning om detta. I annat fall torde man vanligen få tillämpa 5:9 l st. på hans skadeståndsanspråk. Har däremot den skadelidande mera begränsade tillgångar, eller är försäkringen av en typ som inte allmänt tecknas av skadelidande av denna kategori, kan Självförsäkring anses föreligga bara om det kommer fram särskilda omständigheter som talar för detta - t. ex. att den skadelidande sagt upp en tidigare försäkring, eventuellt med uttrycklig hänvisning till att det var billigare att täcka risken själv. Men går det inte att vederlägga ett påstående av honom att försäkringspremien var besvärande dyr för hans ekonomi, kan denna kategori av skadelidande inte behandlas som självförsäkrare. Som förut nämnts (i 6. l) kan också en självrisk som vida överstiger det normala visa att Självförsäkring föreligger. Detsamma kan någon gång vara fallet vid sådan underförsäkring av egendomen som framgår som medveten och övervägd. Oftast torde dock situationer av dessa slag snarast falla under 5: lO p. 1 SkL. Beträffande alla de nämnda fallen bör emellertid understrykas att 5: 9 l st. avser bara sådana fall av riskfördelning inom en verksamhet som verkligen är jämförliga med riskutjämning genom försäkring. Man torde kunna kräva en sådan proportion mellan riskens storlek och den skadelidandes verksamhet eller tillgångar att det inte skulle anses nämnvärt påverka hans förmögenhetsförhållanden ens om egendomen totalskadas. När det gäller privatpersoner lär detta mycket sällan vara fallet. Självförsäkring torde sålunda inte föreligga vid underlåtenhet att försäkra en bil ens av en person med större förmögenhet; t. o. m. i detta fall torde skadan i allmänhet vara så pass kännbar att ägaren inte kan likställas med en försäkringsgivare. Meningen är inte heller att 15e SFS 19741764.

174 SOU 1975: 103 Speciell motivering

likställa förmögna privatpersoner med försäkringsgivare ens när det gäller försäkring av föremål av ringa värde, ifall inte sådan försäkring år allmänt bruklig bland ägare av egendom av detta slag. Underlåtenhet att ta t. ex. bör sålunda aldrig medföra tillämpning av bestämmelsen om urförsäkring 1 självförsäkrare. och Det framgår av det sagda att 5:9 l st. har en begränsad räckvidd att tvekan ej sällan kan uppstå om lagrummet kan åberopas. I gränsfall är det ofta möjligt att tillämpa S: 10. Den skillnaden föreligger dock att 5: 9 l st. skadeståndsansvaret helt faller bort (till den del enligt försäkring skulle ha täckt skadan), medan 5: 10 ger möjlighet både att jämka skadeståndet och att ogilla skadeståndstalan. Bestämmelsen i 5: 9 l st. innebär att skadan skall fördelas mellan de båda sidorna på samma sätt som om försäkring hade tecknats; den skadeståndsskyldige skall varken vinna eller förlora på att självförsäkring Om försäkring inte hade varit möjlig utan självrisk, får den föreligger. skadelidande kräva ut självriskens belopp av den skadeståndsskyldige, och motsvarande situation föreligger om det inte varit möjligt att till fullo täcka den skadelidandes förlust på grund av egendomsskadan; det överskjutande beloppet skall han kunna få ut, på samma sätt som om han försäkrat sig till högsta möjliga belopp. Det kommer an på den skadelidande att visa att det tänkta försäkringsskyddet på detta vis med nödvändighet skulle ha blivit ofullständigt. Liksom när det gällde 5: 8 kan det kvarstående ansvaret jämkas t. ex. med stöd av 6: 1 SkL eller av den allmänna jämkningsregeln (6: 3 i kommittéförslaget).

A ndra stycket

Också denna bestämmelse har motiverats tidigare (6.l). Den lär f. n. beträffande bilar men kan kunna tillämpas bara på vagnskadegarantier beträffande annan tänkas i framtiden få betydelse för liknande åtaganden

Det fordras emellertid att åtagandet skall ha avsett viss

egendom. egendom Att någon genom avtal förpliktat sig att svara t. ex. för skada som under vissa förhållanden drabbar någon annans egendom faller i allmänhet utanför bestämmelsens räckvidd; om någon annan samtidigt är lär det i stället bli regeln om fördelning mellan ansvarig för skadan, solidariskt ansvariga (6: 2 i kommittéförslaget) som får tillämpas. Av eller sådan anordning” får uttrycket ”vagnskadegaranti annan vidare anses följa att det skall vara fråga om ett åtagande att ersätta skadan sätt som en försäkringsgivare. Häri ligger dels att på samma bär ansvaret för eller åtagandet skall gälla oavsett om den förpliktade orsakat skadan - annars blir återigen eljest genom sin verksamhet bestämmelsen i 6: 2 i förslaget tillämplig — dels att särskilt vederlag tagits ut (eller kan anses uttaget) för att den förpliktade tar på sig risken. Det förutsätts vidare att den förpliktade har sådan omfattande verksamhet att en riskfördelning sker på liknande sätt som i ett försäkringsbolag; Jfr om det sagda SOU mellan och risk skall alltså vara densamma som proportionen tillgångar 1958:44 s. 52 f, där be- Endast fordras för attsjälvförsäkring skall anses föreligga (jfr ovan). greppet självförsäkrare dock under dessa förutsättningar är situationen tillräckligt lik sakförsäkring för uppfattas ännu snävare.

SOU 1975: 103 Speciell motivering 175

att det skall finnas skäl att reglera regressansvaret på motsvarande sätt. Liksom när det gällde 5: 8 l st. får den skadelidande själv kräva utdet belopp för vilket han står självrisk.

13.4 5 kap. 10 § skadeståndslagen

Paragrafen, som ganska ingående behandlats i den allmänna motiveringen (se särskilt 6.2 och 7.1), föreskriver en möjlighet att jämka skadeståndet dels vid den skadelidandes försummelse att teckna tillbörlig sakförsäkring, dels i vissa andra särskilda fall, närmast då ansvar mot försäkringsgivare eller självförsäkrare skulle f öreligga enligt 5: 8 eller 5: 9 l st. men likväl full skadeståndsskyldighet inte ter sig förenlig med tankegångarna bakom förslaget.

Första punkten Bestämmelsen avser jämkning av ersättningen till försumliga skadelidande (angående termen se 6.2 ovan). Den blir tillämplig bara när den försäkring som skulle ha täckt skadan varit normal och tillbörlig” för den skadelidandes verksamhet och förhållanden i övrigt. Med ”normal” försäkring avses i huvudsak endast försäkringar som nästan alla skadelidande av motsvarande kategori brukar teckna. Som exempel kan nämnas ordinär fastighetsförsäkring för företagare och villaförsäkring på årsbostäder, vilka försäkringar lär tecknas till 98-99% av fastighetsägarna i fråga; däremot inte sådan sakförsäkring på lösöre som ingår i sedvanlig hemförsäkring. - Man bör emellertid vid företagsförsäkring och liknande ta hänsyn inte bara till typen av företag eller verksamhet utan också till förhållandena i övrigt, framför allt storleken av den skadelidandes verksamhet och hans tillgångar. För en småföretagare eller en liten församling är det inte normalt att hålla samma försäkringsskydd som ett storföretag eller en större borgerlig kommun brukar ha. När det gäller mera speciell eller särskilt dyrbar egendom, t. ex. konstsamlingar och lyxbilar, kan hänsyn tas till om ivarje fall den grupp av personer som har råd och intresse att skaffa sådan egendom också regelbundet brukar försäkra den. Vidare skall beaktas, om försäkringsskydd varit tillbörligt eller ej. Häri ligger bl. a. att även när man kan påvisa en allmän praxis inom en grupp att försäkra risker av viss typ detta inte nödvändigtvis behöver innebära att bestämmelsen blir tillämplig; dessutom fordras att risken är av sådant slag att det kan begäras att ägare i gemen skyddar sig mot den. Åtminstone i gränsfall kan det sålunda få betydelse att premien för sakförsäkring ter sig så pass hög att man inte gärna bör inskärpa vikten av försäkring genom att tillämpa jämkningsregeln. Genom att bestämmelsen lämnar utrymme för en värdering, vilka rimliga krav som kan ställas på ägare i olika fall, ger den domstolarna vissa möjligheter att påverka den fortsatta utvecklingen på området. Bedömningen av hur pass vanlig försäkring är i ett visst läge och vad

176 SOU 1975: 103 Speciell motivering

man kan begära av den skadelidande kan naturligtvis ibland vara vansklig för domstolarna. Den ansvarige kan emellertid åberopa bestämmelsen bara när det är klarlagt att försäkring varit normal och tillbörlig, och kommittén räknar därför med att utredning i regel skall föreligga om de faktiska förhållanden som har intresse. Vidare kan hänvisas till domstolarnas möjligheter att i tveksamma fall skaffa in yttranden från försäkringsinspektionen och olika försäkringsorganisationer. För tillämpning av bestämmelsen fordras också att den skadelidande försummat att hålla normal och tillbörlig försäkring. Paragrafen kan naturligtvis inte åberopas, när det beror på en försäkringsgivare att försäkringsskydd saknas; man har t. ex. på försäkringsbolaget missförstått en begäran om försäkring med påföljd att denna kommer att gälla från senare tidpunkt än avsett. Inte heller bör den skadelidande ansvara för försummelser av någon som han uppdragit åt att ordna försäkringen i fråga, exempelvis en medkontrahent vilken som led i ett större avtal åtagit sig att ombesörja försäkringsskydd för motparten, eller en advokat som fått ett uppdrag av denna typ. Endast försumlighet av den skadelidandes egna anställda kan rimligen tillräknas honom. Inte ens när man kan tala om viss oaktsamhet från den skadelidandes sida i fråga om försäkringsskyddet behöver jämkning ske. Som utvecklats i den allmänna motiveringen bör inte bestämmelsen tillämpas när försummelsen är av mera tillfällig eller ursäktlig natur. Detta är fallet vid förklarlig glömska att förnya försäkringen eller att betala premien, eller när den skadelidande fått vänta med premiebetalningen på grund av övergående betalningssvårigheter. Också misstag rörande försäkringens omfattning hör hit, om de inte är alltför grova: den skadelidande har inte helt utan fog trott att viss risk var inkluderad eller av oförstånd underförsäkrat sin egendom, vars verkliga värde han har underskattat. Allmänt kan sägas att jämkning bör förekomma huvudsakligen när försummelsen är medveten och inga hinderskulle ha funnits för den skadelidande att med en förnuftig disposition av sina tillgångar hålla erforderligt försäkringsskydd. — Det bör emellertid ankomma på den skadelidande att styrka att sådana särskilda ursäktande omständigheter förelegat som nu angivits; har någon underlåtit att hålla normal och tillbörlig försäkring, torde domstolen ha fog att utgå från att underlåtenheten är medveten, till dess annat visats. Bestämmelsen tillåter i och för sig jämkning ända ned till noll, så att skadeståndsansvaret helt faller bort. Det normala bör emellertid vara att visst skadestånd utdöms. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör också förekomsten av ansvarsförsäkring beaktas vid jämkningsprövningen; härmed bör jämställas klara fall av självförsäkring på ansvarssidan. Också i sådana situationer bör dock skadeståndet i allmänhet jämkas, så att det markeras att bristen på sakförsäkring inte är önskvärd. Om å andra sidan förhållandena på skadelidarsidan liknar dem vid självförsäk- 5: 9 1 st. inte är tillämpligt - t. ex. därför att det saknas ring, fastän om att underlåtenhet att försäkra just berott på tillräcklig bevisning omfattningen av den skadelidandes intressen — kan det någon gång finnas skäl att reducera skadeståndet ända ned till ett belopp motsvarande

SOU 1975: 103 177 Speciell motivering

ordinär självrisk. Det skall alltså finnas möjlighet att undvika alltför tvära övergångar mellan de olika fall då skadeståndet nedsätts. Enligt kommitténs mening kommer inte de svårbedömda gränsfallen att bli särskilt många, med hänsyn till att jämkning över huvud taget bara kommeri fråga i vissa undantagssituationer. Vid prövningen hur långt skadeståndet skall bör också jämkas eventuell skuld hos den ansvarige kunna inverka. Har han själv gjort sig skyldig till mera allvarlig vårdslöshet, kan det t. ex. vara skäl att döma ut visst skadestånd i ett fall där en talan grundad på regler om principalansvar skulle ha helt ogillats. Regeln om jämkning på grund av försummelse att hålla vederbörligt försäkringsskydd är formellt inte inskränkt till fall där försäkringsgivarens regressrätt skulle ha fallit bort enligt den föreslagna bestämmelsen i 5: 8 lst. SkL. Det skulle emellertid strida mot tankegången bakom denna paragraf, om en skadelidande skulle bli sämre ställd än ett försäkringsbolag som försäkrat risken i fråga. Detta innebär bl. a. att den som underlåtit att försäkra sin båt inte går miste om sin rätt till skadestånd (jfr 5: 8 2 st.), utom när sådana särskilda skäl föreligger som avses i 5: 10 - Skulle p. 2. fråga uppkomma om tillämpning av den allmänna jämkningsregeln (6: 3 enligt kommitténs förslag) i fall av denna typ bör man emellertid fästa vikt vid den skadelidandes försummelse att ta försäkring; hans intresse väger då ofta lätt mot de skäl som kan tala för jämkning.

Andra punkten

Nu förevarande föreskriver paragraf i fortsättningen att jämkning kan ske också på grund av befintliga försäkringar eller färsäkringsmöjligheter, såvida särskilda skäl föreligger. Bestämmelsen har även i denna del behandlats i den allmänna (7.l). Den motsvarar den motiveringen nuvarande i 3: 6 SkL, fast möjligheten jämkningsregeln att jåmka enligt kommitténs förslag omfattar allt skadeståndsansvar enligt SkL (och även enligt speciallagstiftningen, om inte denna direkt utesluter tillämpning av SkL:s bestämmelse). Eftersom de situationer där jämkning kunnat ske enligt 3: 6 ofta går in under regeln om skadeståndsansvarets bortfall i nya 5: 8 l st., kommer den praktiska betydelsen av 5: 10 2 p. att bli mindre, och som framgår av fortsättningen bör den inte tillämpas helt på samma sätt. Detta har markerats i kommitténs lagtext genom att särskilda skäl förutsätts för jämkning. Regeln får betydelse i de fall där regresskrav och skadeståndskrav från självförsäkrare m. fl. tillåts enligt 5: 8 och 5: 9 samt enligt regler om fullt regressansvar i speciallagstiftningen. Kommittén anser det emellertid knappast stämma med tanken bakom 5: 8 l st. att tillåta nedsättning av ersättningskrav i där uppräknade fall utom då ansvaret skulle bli oskäligt betungande (6: 3 SkL enligt kommittéförslaget). Som framgår av den allmänna motiveringen har kommittén varit restriktiv med att tillåta återkrav; regressrätt har bara föreslagits i särskilda situationer, när mycket starka skäl talar för en sådan lösning. Det vore då inkonsekvent

SOU 1975: 103 178 Speciell motivering

att trots allt tillåta en jämkning i dessa fall. En sådan möjlighet skulle dessutom medföra ett oklart rättsläge av det slag som kommittén velat undvika uppräkningen i 5: 8 l st. Detsamma kan sägas om genom vid ansvar enligt sådan speciallagstiftning som gör jämkningsmöjligheten bestämmande undantag för 5: 8 och 5: 9, när det gäller skadeståndets t. ex. lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss. av försäkringar eller försäkringsmöjligheter bör Jämkning på grund däremot kunna komma i fråga i sådana fall som avses i 5: 8 2 st. Vid skada på fartyg eller flygplan, som är försäkrade eller ägs av staten eller kan det te sig föga rimligt att medge möjlighet till annan självförsäkrare, omfattande ersättningskrav mot enskilda personer eller småföretagare, vilka inte har ansvarsförsäkring. I detta läge stämmer det bäst med syfte att låta skadan stanna på sakförsäkringen resp. lagstiftningens även om skadeståndet inte är oskäligt betungande. Om självförsäkraren, ansvarsförsäkring täcker skadan, bör däremot - liksom enligt nuvarande 3: 6 - någon jämkning inte komma i fråga. På motsvarande sätt torde man kunna resonera, om ägare av småbåtar blir ansvariga för omfattande egendomsskador (5: 8 2 st.). Också här bör dock förekomsten av ansvarsförsäkring utesluta jämkning, så långt försäkringsbeloppet räcker. Som framgår av den allmänna motiveringen skall vidare bestämmelsen sätt som nuvarande 3:6 den som är ansvarig för på samma skydda J ämkning bör - på liknande sätt katastrofskador på fartyg och flygplan. som utvecklades i motiven till 3: 61 — vara möjlig bara i den mån skadan maximala försäkringsbeloppet för sakskada i ordinär ansvarsöverstiger för företagare. Enligt kommitténs mening bör detta belopp, försäkring som f. n. är en miljon kronor, vara riktmärke vid tillämpning av 2 p. oavsett om den aktuella risken är av en typ, som inte har betydelse vid ~ t. ex. när staten svarar för felaktigheter i vanlig ansvarsförsäkring - eller rentav_ konsekvent undantas från jämförlig ansvarsförsäksjökort vid sådan offentlig verksamhet som innebär myndighetsutring. Särskilt övning kan det vara så svårt att draga paralleller med försäkringsförhållandena vid enskilda jämkningsnorm, som företag att man bör ha en enhetlig till tvekan i tillämpningen. Här kan erinras om att den inte ger anledning tanken vid behandlingen av dessa situationer är att större bakomliggande fartyg och luftfartyg bör vara kaskoförsäkrade. Det bör framhållas att jämkningsfrågan enligt 5: 10 p. 2 skall bedömas främst med hänsyn till försäkringar och försäkringsmöjligheter på båda sidor. Som redan antytts kan dock även sådana omständigheter som den ekonomi sidan bör även allvarlig ansvariges dåliga spela in. Å andra vårdslöshet av honom själv kunna beaktas, när man prövar om särskilda skäl finns att nedsätta skadeståndet.

13.5 6 kap. 2 § skadeståndslagen

‘ Se härom Prop. 1972: 5 första motsvarar helt den tidigare bestämmelsen om Paragrafens stycke s. 229 ff, 369 f, 536 ff, se även ovan 1.7. solidariskt ansvar i 6: 3 SkL. I 2 st. har tagits in den nya regeln om

SOU 1975: 103 Speciell 179 motivering

fördelning mellan de ansvariga efter skälighet. Den har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 8 ovan). Vid den skälighetsbedömning som 2 st. föreskriver kan en rad faktorer av olika slag beaktas. Lagtexten nämner först grunden för skadeståndsansvaret, varmed avses såväl om skadeståndsskyldig svarar strikt eller på grund av SkL som graden av skuld på ena och andra sidan.1 Vidare nämns föreliggande ansvarsförsäkring eller försäkringsmöjligheter; på sätt utvecklats i det föregående (8.2) innebär det att självförsäkring samt vissa fall av försummelse att ta normal ansvarsförsäkring får likställas med att vederbörande är ansvarsförsäkrad. Ett ganska vanligt förhållande särskilt när det gäller den större industrin är att mycket höga självrisker förekommer (någon gång upp till 500 000 kr. eller, vid produktansvarsförsäkring, l milj. kr.). Såvitt gäller sådana självrisker bör den ansvarige uppenbarligen anses som självförsäkrare. Enligt kommitténs mening är emellertid samma bedömning motiverad också när det gäller lägre självrisk, i den mån denna klart överstiger det normala för motsvarande försäkringstyp och den försäkrade företagaren medvetet valt att själv svara för de högre beloppet. — I konsekvens med det sagda bör den ansvarige behandlas mera förmånligt, till den del hans ansvar motsvarar normal självrisk. Vid den skälighetsbedömning som görs torde emellertid en åtskillnad mellan ansvar för normal självrisk och ansvaret i övrigt få ringa praktisk betydelse. Också omständigheterna i övrigt skall beaktas. Häri ingår liksom f. n. att någon av de medansvariga i övervägande grad har orsakat skadan, men också — något som sannolikt inte beaktas enligt gällande rätt - de skadeståndsskyldigas ekonomiska förhållanden. I detta hänseende är emellertid avsikten närmast att domstolen skall ha möjlighet att undvika klart oskäliga resultat; de ekonomiska förhållandena bör spela en roll i ungefär samma utsträckning som vid tillämpning av den allmänna regeln om jämkning av betungande skadestånd (6: 3 iförslaget). Att tillåta en mera fri bedömning av frågan, var det med hänsyn till de inblandade ansvarigas ekonomi kan vara rimligt att lägga risken, skulle enligt kommitténs mening leda till alltför stor rättsosäkerhet. En omständighet, som enligt det förut sagda (8.2) bör spela en väsentlig roll i sammanhanget, är att regelns tillämpning bör stämma med huvudtankarna bakom bestämmelserna om regressrätt vid sakförsäkring. Det innebär att en del verksamheter skulle i viss mån särbehandlas i sammanhanget, nämligen sådana som enligt 5: 8 SkL och enligt speciallagstiftning alltid skall bära utomobligatoriskt regressansvar - alltså bl. a. sjöfart, grävning, sprängning, annan miljöfarlig verksamhet, atomdrift samt tillverkning av farliga produkter. Verksamheter vilka intar den särställning som nu angivits skall i fortsättningen för enkelhetens skull kallas regressansvariga verksamheter. En annan faktor som självfallet måste ha en väsentlig betydelse för den slutliga fördelningen mellan de ansvariga parterna är förekomsten av ett kontraktsförhållande mellan dem. Frågan, hur skadestånd mot tredje _ , .. I .. . Liknande formulering man skall fordelas, beror av avtalstypen och avtalets narmare villkor; det ,SOU 1963: 33, 7 § Hag_ bör understrykas att ingenting hindrar parterna i ett avtal att överens- förslaget; jfr s. 38 f.

Speciell motivering

komma om på sätt som awiker från paragrafens fördelningsfrågan inte avtalet kan åsidosättas i enlighet med allmänna reglering (såvida - I förhållandet mellan principer om jämkning av obilliga avtalsvillkor). arbetsgivare och arbetstagare skall principen i 4: l SkL givetvis gälla. I fortsättningen skall inte särskilt behandlas fördelningen av det solidariska ansvaret mellan medkontrahenter. Kommittén anser emellertid att om inte avtalet ger stöd för annat de nedan angivna principerna bör kunna tillämpas också i åtskilliga sådana kontraktsfall. En skälighetsbedömning utan några klara riktlinjer är ägnad att leda till rättsosäkerhet och vålla svårigheter för både domstolar och parter. Som utvecklats i den allmänna motiveringen (8.3) finns det skäl att i söka utbilda vissa någorlunda enkla huvudprinciper, rättstillämpningen från vilka man dock kan göra avsteg när resultatet någon gång framstår som klart obilligt eller olämpligt. Några riktlinjer för praxis bör anges här. Kommittén från att bara två solidariskt ansvariga är utgår till en början inblandade. Med ansvarsförsäkring likställs som sagt självförsäkring och vissa fall av försummelse att teckna ansvarsförsäkring. (Märk dock att försummelse att teckna ansvarsförsäkring bör bedömas strängare än försummelse att hålla sakförsäkring; se 8.2 ovan.) Lämpligen bör först behandlas det speciella läget, när på endera sidan eller båda sidor skadan orsakats av regressansvarig verksamhet. Vanligen bär denna då ett strängare ansvar än vad som följer av SkL: s regler. l så fall blir de resonemang som förts om sakförsäkringens regress i stort sett tillämpliga. Detta gäller i synnerhet det mest praktiska fallet: att endast en av de bedriver regressansvarig verksamhet. Här kan erinras om att ansvariga kommitténs ståndpunkt hit har räknats bara vissa speciella enligt verksamheter, där särskilt starka skäl framför allt av samhällsekonomisk natur ansetts tala för att lägga hela risken för sakskador på denna sida. Det kan synas naturligt att resonera på motsvarande sätt i den nu aktuella situationen: full regress skulle i regel vara möjlig -mot verksamheten i fråga, vare sig den medansvarige var ansvarsförsäkrad eller ej, och några återkrav från verksamhetens sida skulle i regel inte vara möjliga.- (Se 8.2 ovan.) Detta bör gälla oavsett om något vållande förekommit på verksamhetens sida eller om denna svarar endast enligt regler om rent strikt ansvar. - I konsekvens med vad som föreslagits beträffande sådan bör dock återkrav från dessa verksamheter tillåtas mot den försäkring som vållat skadan eller genom grov vårdslöshet, eller om uppsåtligen sådan medveten oaktsamhet föreligger som avses i 5: 8 1 st. p. 2 d i kommittéförslaget. De nu angivna huvudlinjerna bör tillämpas oavsett om ansvarsförsäkring förekommit på någondera sidan. I allmänhet kan man räkna med att ett regressansvarigt företag är skyddat på detta sätt, när inte självförsäk- Vid dessa verksamheter är det under alla förhållanden ring föreligger. naturligt att begära att sådan försäkring finns. Det vore föga rimligt att ge en företagare en gynnsammare ställning i de sällsynta fall då försäkringsskydd saknas. Undantagslöst kan dock inte denna fördelning gälla. Bestämmelserna

SOU 1975: 103 Speciell motivering 181

ger möjlighet till en skälighetsbedömning, där alla omständigheter kan beaktas. I särskilda fall, t. ex. när en småbåtsägare och ägaren av ett större varv är solidariskt ansvariga för en omfattande skada, kan det synas föga rimligt om skadeståndet skulle slutligen vila på den förre, särskilt om han saknar detta ansvarsförsäkring; gäller också om båtägarens ansvar begränsats enligt 10 kap. sjölagen. — På liknande sätt kan man se på ansvaret för t. ex. en oförsäkrad småföretagare, som tillverkat en vara och på grund av någon ringa oaktsamhet, t. ex. underlåtenhet att varna för viss egenskap, blivit medansvarig för en produktskada - kanske tillsammans med ett större företag som använt produkten på ett vårdslöst sätt. Över huvud taget torde det just vid produktansvar finnas skäl att beakta, om en medansvarig till övervägande del framstått som vållande till skadan. - I sådana icke typiska undantagsfall som nu berörts bör man kunna fördela ansvaret på ett awikande sätt, i allmänhet med lika stor

del på varje ansvarig. Någon gång kan rentav den

regressansvariga verksamheten tänkas få svara för den mindre delen av skadeståndet. Vad sedan angår fallet där regressansvarig verksamhet förekommer på båda sidor, torde det inte alltför ofta få betydelse; för vissa vanliga fall bilkollisioner - kommer en och fartygssammanstötningar särreglering att gälla. Ett tänkbart exempel på denna situation är när flera miljöfarliga verksamheter medverkat till en skada sätt att de alla är på sådant ansvariga för denna. Det rimliga synes här vara att som huvudregel fördela skadeståndet lika mellan de ansvariga; någon gång kan dock en annan fördelning te sig mera tillfredsställande, som då en skada framstår som till övervägande grad vållad av personal inom en av verksamheterna. Ett annat fall av viss praktisk betydelse är när produktskada inträffat och företagare i flera säljled svarar för skadan, t. ex en tillverkare och en

detaljist Om inte annat av ett eventuellt

framgår avtal mellan de ansvariga parterna torde det stämma bäst med tanken bakom regressrätten vid produktansvar (5.10 ovan) att slutligen låta tillverkaren svara för skadan; en annan bedömning kan dock tänkas, om detaljhandlaren bär betydligt större skuld till skadan eller avsevärt ökat risken för denna t. ex. genom sin behandling av varan eller sina uttalanden till köparen. - Frågan kan dock komma i nytt läge efter en sådan lagstiftning på området som för närvarande utreds av produktansvarskommittén (jfr 5. l 0 ovan). När båda de ansvariga är skadestândsskyldiga enligt SkL, bör enligt det förut sagda fördelningsreglerna delvis bero på förekomsten av ansvarsför-

säkring (självförsäkring etc.). l det följande förutsätts att ingendera av de

skadeståndsskyldiga är en regressansvarig verksamhet. ‘ Här förutsätts att - en-

ligt gällande huvudregel Om endast en ansvarig har ansvarsförsäkring (eller är självförsäkrare), for produktansvar stämmer det med tankegången bakom den inskränkta regressrätten vid vållande krävs för ansvar i sakförsäkring, att skadan i normala fall slutligen får stanna på den alla säljled. Skulle detaljförsäkrade. Ifall mot förmodan den oförsäkrade handlaren svara strikt (jfr skulle krävas först. bör NJA 1945 s. 676, NJA denne alltså kunna anställa regresstalan mot den medansvarige, och detta 1968 s. 285) är skälen även om han själv är vållande till skadan men den medansvarige bär naturligtvis ännu starkare att slutligen låta en medprincipalansvar. Det kan vid första påseende verka något överraskande att ansvarig fabrikant bära trots vållandet den oförsäkrade även i detta fall skulle skyddas av en risken.

182 SOU 1975: 103 Specie]! morivering

annans ansvarsförsäkring; regeln är emellertid naturlig, om man alls vill inskränka regressrätten vid ansvarsförsäkring. - Undantag bör dock också här göras för fallet, att den oförsäkrade själv vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller svarar under förhållanden som omtalas i 5: 8 l st. p. 2 d. Han bör även i detta läge få svara i förhållande till försäkringsbolaget. Har båda de ansvariga själva vållat skadan uppsåtligen eller med grov vårdslöshet, är det rimligt att falla tillbaka på en sådan skälighetsbedömning som är avgörande enligt nu gällande rätt. Ansvaret bör fördelas med särskild till men också andra förhållanden kan hänsyn skuldgraden, tänkas spela in.‘ En presumtion för lika fördelning kan vara naturlig sannolikt ter det rimligt att avvika från också här, men sig ofta Vad angår den inte så praktiska situationen att i annat fall presumtionen. medveten oaktsamhet föreligger hos arbetsledningen i flera ansvariga verksamheter (5: 8 l st. p. 2 d), kan förhållandena växla i sådan grad att någon huvudregel knappast kan uppställas. Ifall vid ansvar enligt SkL båda ansvariga är skyddade av ansvarsförsäkkommitténs mening naturligt att skadeståndet fördelas ring, är det enligt lika mellan dem, såvida inte annat föreskrivs i en regressöverenskommelse mellan de inblandade bolagen. Detsamma bör i princip gälla också när det i stället föreligger självförsäkring på den ena sidan eller båda sidorna eller när endera parten har försummat att teckna tillbörlig ansvarsförsäkring, medan motsidan är försäkrad, eller när båda har försummat sitt försäkringsskydd. I dessa senare fall, när de ansvariga (eller en av dem) själva får kännas vid skadeutgiften, kan dock någon gång en skälighetsbedömning tala för annan fördelning, t. ex. vid allvarligt vållande på endera sidan. kan erinras om att resultatet kan bli ett annat när I sammanhanget avtal föreligger mellan de ansvariga, t. ex. då en huvudentreprenör och en underentreprenör är ersättningsskyldiga (se ovan). Det kan också förekomma att ingendera av de ansvariga har ansvarsförsäkring (eller är självförsäkrare etc.). Frågan är om man då bör hålla fast vid nuvarande fördelningsprinciper. Av särskilt intresse är situationen, när den ene är skadeståndsskyldig

enligt 3: l SkL,2 den andre (som ej är arbetstagare) svarar på grund av

eget vållande. l detta läge anses som nämnt ansvaret i princip böra läggas senare. Mot en generell regel av detta innehåll synes man på den emellertid kunna rikta liknande invändningar som mot tanken att verksamheter alltid skall kunna återkräva utgivet skaderegressansvariga ‘ Jfr NJA 1937 s. 264. stånd av den som är vållande till skadan. Reglerna i 3: l vilar, enligt ett ”främst och samhällsekonomiska skäl av en 2 De offentliga rättssubmotivuttalande, på företagsart som har släktskap med de överväganden som brukar ligga bakom jekt som svarar enligt 3: 2

SkL lär i de flesta fall om rent objektivt skadeståndsansvar”.3 Man har ansett att

specialregler kunna anses som självför- att teckna så att skadan arbetsgivarna bör stimuleras ansvarsförsäkring, säkrare, när de saknar ansvarsförsäkring. slås ut på ett kollektiv; ett annat argument för regeln är att arbetsgivaren bäst kan kontrollera och vidta åtgärder mot skaderisken inom sin 3

Prop. 1972: 5 s. 491. verksamhetf Vidare har att det från allmän ekonomisk

åberopats ‘ är rationellt att kostnaden för skador som genom vårdslöshet Prop. 1972:5 s. 215 ff. synpunkt

SOU 1975: 103 Speciell 183 motivering

vållas i driften också belastar denna drift.’ Sådana skäl för att lägga ansvaret på arbetsgivaren väger enligt kommitténs mening så pass tungt att han inte utan vidare bör kunna flytta över hela risken på en utomstående person, som oaktsamt medverkat till skadan —— särskilt om denne är en privatperson med begränsad betalningsförmåga. En smidigare fördelningsregel synes alltså motiverad i detta läge. Det kan dock finnas skäl att på det sättet förenkla bedömningen att vid ansvar enligt SkL på båda sidor man som huvudregel bör fördela skadeståndet lika, när inte ansvarsförsäkring förekommer. Detta bör iså fall gälla oavsett om skadeståndsskyldigheten — för en av de ansvariga eller för båda grundas på regler om principalansvar eller på eget vållande. Från denna regel bör domstolen kunna awika om särskilda skäl föreligger, såsom när betydande vårdslöshet förekommit hos någon av de ansvariga eller när annars en lika fördelning framstår som oskälig, t. ex. när flera samverkat i den skadebringande verksamheten i endast en av de ansvarigas intressen? Också en sådan omständighet som att en av de ansvariga tillhört en kategori som SkL särskilt syftar till att skydda t. ex. barn eller arbetstagare - bör ibland kunna beaktas; ofta har dock detta skett redan när skadeståndsskyldigheten fastställts för hans del (jfr 2: 2 och 4: l SkL). Som förut antytts kan man även i vissa andra fall låta de ekonomiska förhållandena på ömse sidor spela in vid denna undviks. skälighetsbedömning, så att påtagligt obilliga resultat Att domstolen i de ganska sällsynta situationer där försäkring saknas på båda håll kan göra avsteg från huvudprincipen torde inte kunna möta några invändningar från rättssäkerhetssynpunkt. Hittills har inte behandlats det fallet att en av de ansvariga eller båda svarar på grund av speciallagstiftning utan att utöva vad som här kallats regressansvarig verksamhet; som framgått av det föregående har bara vissa av de verksamheter vilka brukar betecknas som farliga ansetts förtjäna en sådan särbehandling. I de flesta fall föreskriver speciallagstiftningen ansvar oberoende av (styrkt) vållande för den som bedriver verksamheten i fråga. Vad först angår fallet att endast en av de ansvariga svarar enligt speciallagstiftning, gäller som nämnt för närvarande principen att denne har viss regressrått i varje fall mot medansvarig som själv är vållande till skadan. Av liknande skäl som då det gällde regress från en principalansvarigs sida kan man emellertid diskutera, om skuldfrågan här bör tillmätas sådan betydelse. Även vissa andra verksamheter än de regressansvariga (i här använd bemärkelse) kan tänkas få svara för skadeståndet i förhållande till medansvariga, på vilka bara SkL är tillämplig. Anledningen skulle då snarast vara allmänna skälighetssynpunkter och det principiella resonemanget, att man hellre bör låta en farlig verksamhet bära risken för skador, som den medverkat till, ån mera ofarliga verksamheter. I synnerhet gäller detta vid sådana farliga verksamheter där man med fog kan begära att den skadeståndsskyldige har ansvarsförsäk- ‘ Så SOU 1964: 31 s. 34. ring, när han inte är självförsäkrare. Som exempel kan nämnas den som svarar enligt luftfartsansvarighetslagen, där dock den berörda regress- ”Jfr NJA 1953 s. 164.

184 Speciell motivering SOU 1975: 103

frågan torde ha ringa praktisk och ekonomisk betydelse, och enligt järnvägsansvarighetslagen. Skyddas den medansvarige av ansvarsförsäkring, kan det här ligga nära till hands att fördela skadeståndet lika, medan det i övrigt är tänkbart att inskränka regressen åtminstone mot privatperson eller småföretagare till fall av grov vårdslöshet hos den medansvarige själv (eller medveten oaktsamhet hos företagarens arbetsledning, jfr 5: 8 l st. p. 2 d). - Vid annat ansvar enligt speciallagstiftningen, t. ex. enligt lagen om tillsyn över hundar, kan det vara skäl att göra en liknande skälighetsbedömning som då båda parter svarar enligt SkL. Risken bör alltså i första hand läggas på den försäkrade parten, medan en mera skönsmässig bedömning skulle ske om ingendera parten är försäkrad. Det kan tänkas att båda de ansvariga svarar enligt speciallagstiftning (utan att utöva regressansvarig verksamhet); fallet torde dock vara ganska sällsynt utom vid sammanstötning mellan trafikmedel. Det naturliga torde vara att man här som huvudregel faller tillbaka på en likafördelning, utan att tillmäta eventuellt förekommande försäkringar någon betydelse. I särskilda fall kan man dock även här tänka sig avsteg från denna f ördelningsprincip, t. ex. vid allvarligt vållande på någondera sidan (jfr ovan). Undantagsvis gäller ett rent strikt ansvar utan stöd av lag för farliga verksamheter, t. ex. vid större militärövningar. I den mån verksamheten inte är regressansvarig, bör den behandlas på samma sätt som om ansvar förelåg enligt speciallagstiftning. Att endera parten svarar enligt regler om skadestånd iavtalsförhållanden kan på olika, sätt komplicera bedömningen. Ett ganska praktiskt fall är att den ene av de ansvariga transporterat, förvarat eller utfört arbete på

skadad egendom] och att den medansvarige är en utomstående, t. ex. ett

företag vars anställda oaktsamt orsakat skadan under arbete på platsen där egendomen fanns, eller en trafikant som vållat-en trafikolycka, varvid egendomen skadats. Visserligen skulle den förstnämnde ha ensam burit regressansvar i förhållande till sakförsäkring på egendomen (jfr .5: 8 1 st.), men det kan synas tveksamt om man på sådan grund skall hindra regress från hans sida mot den medansvarige, när inte egendomen är försäkrad (och inte heller självförsäkring föreligger, jfr 5:9 l st.). Transportören (förvararen etc.) kan ju inte anses utöva någon sådan farlig verksamhet som av samhällsekonomiska skäl bör bära de sakskador den orsakar, utan regressansvaret har motiverats av en rad samverkande faktorer - dess kontraktsmässiga karaktär, regressens ekonomiska betydelse särskilt för transportförsäkringar, preventionshänsyn etc. (se 5.11 ovan). I varje fall för transportskadornas del kan emellertid hänvisas till det förut utvecklade argumentet att risken för dyrbar befordrad egendom snarare bör läggas på kollektivet av transportörer än på utomstående (se ovan 5.2). Vidare bör understrykas att det bara är fråga om transport, förvaring och arbete av yrkesmässig eller offentlig karaktär, där man med fog kan vänta ‘ Härmed kan likställas sig att den regressansvarige har försäkringsskydd (såvida inte självförsäkfallet att han annars åtagit ring föreligger). Privatpersoners ställning i regresshänseende påverkas inte. sig att söka hindra .skador - Under på viss egendom. alla omständigheter lär den praktiska betydelsen av regress-

Speciell motivering 185

frågan bli begränsad; sakförsäkring (eller självförsäkring) torde vara det vanliga, och dessutom går en transportör, förvarare etc. ofta fri från egen

om det utretts att den Omhändertagna skadeståndsskyldighet egendomen skadats genom tredje mans vållande (jfr ll ovan).

Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för att som huvudregel utesluta återkrav mot den medansvarige också i detta läge.

Om det i särskilda fall skulle te sig stötande att skadan inte till någon del

skulle stanna på den utomstående —— denne har t. ex. ansvarsförsäkring, medan en transportör etc. utan egen förskyllan saknar försäkringsskydd — finns det dock möjlighet att göra avsteg från huvudregeln.

Om någon åtagit sig att oberoende av vållande ersätta skada på medkontrahents egendom är förutsättningen för åtagandet ofta att han

skall kunna kräva tillbaka ersättningen av tredje man. Saknar den

ansvarige skuld till skadan och är han inte skyddad av försäkring, är det i

regel rimligt att han tillåts att framställa sådana regressanspråk. (Ett undantag är dock när det föreligger vagnskadegaranti eller liknande

som avses i 5: 9 2 st. kommittéförslaget; åtagande se motiven till denna

bestämmelse.)

På liknande sätt får bedömas situationen att någon oberoende av vållande åtagit sig att ersätta personskada som drabbar en viss på förhand bestämd personkrets —— något som får aktualitet främst beträffande

trygghets- och patientförsäkring, vilka som nämnt brukar vara konstrue-

rade närmast som en ansvarsförsäkring med full regressrätt mot andra än

försäkringstagaren (arbetsgivaren resp.

sjukvz°irdshuvudmannen).l Det kan

visserligen te sig inkonsekvent att tillåta regress i dessa fall, när återkrav skulle ha varit uteslutet ifall försäkringen utformats som en personförsäkring (jfr 10.2 ovan); men samtidigt bör erinras om att den skadelidande

då skulle ha haft kvar sitt skadeståndsanspråk mot den ansvarige enligt

summaförsäkringsreglerna (till den del inte avsett

försäkringsersättningen

att täcka hans verkliga förlust). Regressrätten utgör ett naturligt inslag i det system som skapats genom dessa försäkringstyper och lär ha stor

ekonomisk betydelse (se 3.2 ovan). Vid vållande på försäkringstagarens sida kommer vidare regressfrågan att bedömas som om han svarade enligt

SkL (jfr ovan), och återkrav mot arbetstagare begränsas under alla omständigheter genom regeln i 4: l samma lag. Några olämpliga konsekvenser torde därför inte uppkomma genom att full regress är möjlig från dessa försäkringar.

I flertalet situationer, där någon av de medansvariga står i kontrakts-

förhållande till den skadelidande, är skadeståndsskyldigheten i mindre

grad präglad av avtalet än i de nu angivna fallen. Enligt kommitténs

mening kan man då i princip tillämpa de allmänna riktlinjer som ovan

angetts för fördelningen i rent utomobligatoriska förhållanden.

Som nämnt bör bl. a. de ekonomiska förhållandena kunna beaktas vid ansvarets fördelning. Redan härigenom bör man i regel kunna undvika att

obilliga resultat uppkommer, utan att den allmänna jämkningsregeln i

6:3 (i kommitténs 6:2 förslag; enligt SFS 1975:404) skall behöva

tillämpas på regressanspråket. Skulle emellertid någon gång regressansvaret för en av de inblandade te sig oskäligt betungande med tillämpning av ‘ Se 3.2 ovan.

SOU 1975: 103 186 Specie]! motivering

de här berörda riktlinjerna bör det vara möjligt att tillgripa 6: 3 för att hindra sådana konsekvenser av fördelningsregeln. För den händelse flera än två är solidariskt ansvariga för samma skada, dem emellan ske enligt motsvarande principer som här bör fördelningen angivits. Det bör emellertid observeras att - liksom enligt nu gällande rätt - återkrav mot medansvarig i första hand får ske endast upp till det belopp som denne svarar för enligt den slutliga fördelningen. Principerna i 2 § 2 st. skuldebrevslagen anses här ha motsvarande tillämpning (se ovan angivna särskilda fallen av obestånd m. m. 2.1). Endast i de i lagrummet för att få kan den som ersatt skadan vända sig mot övriga medansvariga som ut brist, och därvid skall dessa endast betala så stor del av bristen av detta ansvar för brist torde belöper på var och en. Uppdelningen som lagtexten antyder - böra ske i förhållande till den del av den slutliga skadan som var och en skall bära! Om t. ex. A, B och C tillsammans vållat en skada och denna enligt den föreslagna regeln i6: 2 2 st. SkL bör bäras till l/4 av B och C vardera men B skäligen 1/2 av A samt kommer på obestånd, skulle bristen alltså fördelas med 2/3 på A och l/3

på C. Självfallet bör regeln i 6: 2 om ansvarets slutliga fördelning inte gälla föreskrivs t. ex. 220§ Detta när annat i speciallagstiftning, sjölagen. framgår av redan av l: l SkL.

13.6 25§ försäkringsavtalslagen

har fått helt ny lydelse i kommitténs förslag. Första stycket Paragrafen föreskriver en allmän rätt för försäkringsgivaren att inträda i försäkringshavarens rätt till skadestånd vid skadeförsäkring. Bakgrunden är kommitténs tanke att det bör vara själva skadeståndsansvaret, inte möjligheten att överta den skadelidandes fordran, som inskränks. Härigenom behåller möjligheten till återkrav där inte SkL: s försäkringsgivaren begränsningsregler är tillämpliga, t. ex. vid ansvar enligt viss speciallagavser ren förmögenhetsskada avsnitt 9 stiftning, när försäkringen (jfr rätt är tillämplig på skadeståndskravet. Vidare får ovan) och när utländsk l st. betydelse i de särskilda fall där regress år möjlig enligt 5: 8 SkL. Bestämmelsen avser självfallet inte att ändra den nuvarande principen att regressrätt inte kan utövas mot någon som försäkringen ger en - som får särskild betydelse vid försäkringshavares skydd något av tredje mans intresse? Här får i stället FAL: s regler om försäkring framkallande av försäkringsfallet betydelse (se 18-20 §§). Andra stycket erinrar om reglerna i 5: 8, S: 10 och 6: 2 2 st. SkL. Enligt tredje stycket är regress utesluten vid all personförsäkring. 10 ovan). Bestämmelsen föreslås Regeln har motiverats tidigare (i avsnitt nu bli tvingande. Den innehåller, i motsats till nuvarande 25 § FAL, inte för sådan ersättning som avser verkliga beloppet av den Jfr Smith iTfR 1961 något undantag s.4l4. skadelidandes eller förluster. Det följer av konstruktionen att utgifter regress är utesluten oavsett om SkL är tillämplig eller ej. I den mån ’ Jfr Hellner, Regressrätt svensk försäkringslagstiftning enligt internationellt-privaträttsliga regler är s. 132.

Speciell motivering 187

tillämplig på regresskravet, hindrar bestämmelsen också återkrav utomlands. Som förut nämnts (l0.2) är meningen inte att undantaget skall träffa trygghetsförsäkring och patientförsäkring, vilka enligt allmän uppfattning på försäkringshåll lär vara att betrakta som speciella typer av ansvarsförsäkring. I den mån trygghetsförsäkringen avser arbetsgivaren själv, synes det dock

ofrånkomligt att reglerna om personförsäkring tillämpas I

räcker övrigt det för regress att försäkringens karaktär av ansvarsförsäkring framgår av villkoren.

13.7 9 § trafikskadelagen

Paragrafen föreskriver bl. a. att i fråga om trafikskadeersättning 5 kap.

skadeståndslagen äger tillämpning? Med kommitténs förslag, som inne-

bär att de nya inskränkningarna i skadeståndsskyldigheten för sakskada införs i 5 kap. (8-10 §§), får denna hänvisning nytt innehåll. Den innebär nu att som huvudregel samma begränsningar skall gälla beträffande ersättning från trafikförsäkring som i fråga om skadeståndsskyldighet i allmänhet. Några regresskrav exempelvis från hemförsäkring eller transportförsäkring, som har ersatt egendom skadad vid en bilkollision, blir inte möjliga, inte heller från brandförsäkring som har ersatt skada genom brand orsakad av en trafikolycka. Om egendomen i fråga tillhör t. ex. staten, inskränkes enligt 5: 9 l st. dess ersättningskrav; detsamma gäller när skada tillfogats vagnar eller annan rullande materiel, som tillhör SJ, vid en kollision mellan bil och tåg; och skulle ägaren till skadad egendom i annat fall ha bort

ta försäkring t. ex. på ett brandskadat hus, kan

ersättningen från trafikförsäkringen jämkas. Uttrycket den mot vilken skadeståndsanspråket riktas (5: 9 l st.) avser i sammanhanget trafikförsäkringsanstalten. - Reglerna har motiverats i det föregående (se 5.2). Enligt kommitténs förslag skall emellertid som en andra tilläggas mening i paragrafen, att bestämmelserna i 5 kap. 8-10 §§ SkL dock ej skall tillämpas i fråga om vagnskadeförsäkring och vagnskadegaranti för motorfordon. Också skälen för detta viktiga undantag har utvecklats i den allmänna Det innebär motiveringen (5.2). att vid skada på motordrivet fordon över huvud taget inte några inskränkningar föreligger på grund av försäkringar eller försäkringsmöjligheter, ‘ Härvid bör när det gäller ersättningskrav enligt allmot trafikförsäkringen. Självförsäkring saknar betydelse i detta fall, männa principer försäkringsliksom också underlåtenhet ersättning som avser att att ta vagnskadeförsäkring även när sådan får täcka verkliga förlusten avanses normal och tillbörlig; här som annars gäller att underlåtenhet att räknas från eventuellt teckna sakförsäkring under inga omständigheter kan ge en skadelidande skadestånd (jfr 10.2 ovan). en sämre ställning i förhållande till den skadeståndsskyldige än försäk- ’ ringsgivaren skulle ha haft. Se härom -Prop. 1975/76: 15 s. 112 f.

SOU 1975: 103 188 Speciell motivering

13.8 19 § trafikskadelagen

vars andra stycke i sin avfattning enligt propsitionen reglerar Paragrafen, mot trafikförsäkringen, har möjligheten till regress från försäkringsgivare i kommittéförslaget ändrats så att den stämmer med den föreslagna TL fått utgå. lydelsen av 25 § FAL genom att 19 § 2 st. andra meningen ur olycksfallsförsäkring för en skadad persons Exempelvis ersättning av en bilolycka kommer att under alla förhållanden utgifter i anledning stanna på olycksfallsförsäkringsgivaren. i 19 § 2 st. första meningen har däremot kunnat Bestämmelsen behållas oförändrad, eftersom inskränkningarna i trafikförsäkringens

på grund av sakförsäkring på skadad egendom framgår ersättningsansvar av denna mening blir nu att i den mån det redan av 9 § TL. Innebörden för trafikförsäkringen, skadealls föreligger någon ersättningsskyldighet mot denna - som får försäkringsgivaren har rätt till återkrav något framför allt vid vagnskadeförsäkring men även när ansvarsbetydelse har ersatt en skada, som trafikförsäkringen enligt 19 § 1 st. försäkring och 20 § i sista hand skall bära i förhållande till skadeståndsskyldig.

13.9 20 § trafikskadelagen

första föreslås bli ändrad på det sättet, att Regeln i paragrafens stycke är möjlig också vid vissa fall av medveten regress från trafikförsäkring oaktsamhet hos arbetsledning; en regel härom har tillagts i 1 st., p. 2.

har utvecklats i den allmänna motiveringen (se 11 Skälen för ändringen får bl. a. vid oaktsam väghållning och vid ovan). Regeln betydelse försummelse att hålla järnvägs säkerhetsanordningar i skick; om i det i l st. är uppfyllda, föreligger under alla senare fallet förutsättningarna för trafikförsäkringen mot järnvägen (såvida omständigheter regressrätt rätt inskränkts av medvållande), och inte den skadelidandes på grund som föreskrivs i 20 § regeln går därför längre än den skälighetsbedömning 2 st. Detta har markerats ändring i 2 st. genom en mindre Rörande den allmänna innebörden av regeln i 20§ 1 st. 2 p. kan

hänvisas till den speciella motiveringen till 5: 8 1 st. p. 2 d SkL (se ovan

13.2).

13.10 13 § atomansvarighetslagen

redan av 1:1 SkL, och Innehållet i paragrafens första stycke följer

bestämmelsen terisig därför som överflödig.

första i stället Enligt kommitténs förslag skall i paragrafens stycke föreskrivas att bestämmelserna i 5 kap. 8-10 §§ SkL ej äger tillämpning i detta fall skall alltså inte på skadestånd enligt atomansvarighetslagen; innebär att samma regler allmänna skadeståndsregler gälla. Bestämmelsen skall Den har motiverats i det om regressrätt som tidigare tillämpas.

föregående (under 5.8).

Speciell motivering 189

13.11 30 § miljöskyddslagen

Den nuvarande bestämmelsen i paragrafens andra stycke framstår som överflödig efter tillkomsten av SkL (jfr 1 : l SkL). Kommittén föreslår att i andra stycket i stället intas regeln att bestämmelserna i 5 kap. 8-10 §§ SkL ej äger tillämpning på ersättningsskyldighet enligt 30 § 1 st. ML för den som bedrivit yrkesmässig eller offentlig verksamhet. Skälen för undantaget har angetts iden allmänna motiveringen (se 5.8 och, såvitt gäller tillämpligheten av 5: 10 p. 2, avsnitt 7). Innebörden av uttrycket ”offentlig eller yrkesmässig verksamhet” är densamma som enligt 5: 8 l st. 2 p. SkL; den har behandlatsi den speciella motiveringen till denna punkt (13.2 ovan). Genom formuleringen drabbas både den som själv utövar den miljöfarliga verksamheten och den som uppdrar åt annan att bedriva verksamhet av

detta slag under sådana omständigheter

att ansvar för uppdragsgivaren inträder enligt 30 § l st. ML.

13.12 3 § lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss

Hänvisningen i paragrafens tredje stycke till vissa regler i SkL lär vara övertlödig med hänsyn till l: I SkL. I stället har i kommitténs förslag upptagits bestämmelsen att 5 kap. 8-10 §§ SkL ej äger tillämpning på skadestånd enligt lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss. I annat fall skulle, med hänsyn till regeln i l: 1 SkL, de där stadgade inskränkningarna i ansvaret för egendomsskada gälla vid ansvar på grund av 3 § l st. oljeskadelagen. Regressmöjligheterna blir alltså, liksom vid ansvar enligt atomansvarighetslagen, desamma som tidigare. Rörande skälen för bestämmelsen kan hänvisas till allmänna (5.4 ovan). motiveringen

13.13 Upphävda om vid lagrum ansvarsfördelning solidariskt

ansvar

Som förut anförts (l3.l) bör vissa lagrum, som föreskriver en obetingad regressrätt för den som bär skärpt ansvar mot den som svarar på grund av eget vållande, upphävas med den nya lagstiftningen. Till en början gäller detta 11 § jämvägsansvarighetslagen, l2§ elanläggningslagen och 8§ luftfartslagen. Det är här fråga om verksamheter med viss farlighet, där man på goda grunder kan kräva ansvarsförsäkring hos den ansvarige (såvida inte som självförsäkring föreligger, i SJ: s fall). Enligt det resonemang som förts i motiveringen till 6: 2 SkL (13.5 ovan) bör då verksamheten i fråga i regel bära risken för skadan, i varje fall om den medansvarige saknar - De särskilda ansvarsförsäkring. omständigheter som anges i ll § järnvägsansvarighetslagen bör kunna beaktas inom ramen för bedömningen enligt 6: 2 SkL. Vidare skall upphävas motsvarande regler i 47 § l st. andra meningen ägofredslagen och 4 § l st. andra meningen lagen om tillsyn över hundar. Bedömningen bör då, som utvecklats i kommentaren till 6: 2, göras något

190 Speciell motivering

annorlunda, men inte heller här skall hela skadan utan vidare läggas på den som svarar på grund av eget vållande. skall behållas Vissa särskilda fördelningsregler i speciallagstiftningen oförändrade kommittéförslaget. De har berörts i den allmänna enligt motiveringen (8.3 ovan).

Bilaga Undersökning av försäkringspraxis

rörande regress m. m.

Inledning

Skadeståndskommittén har försökt skaffa sig en bild av försäkringsbolagens regresspraxis genom en rundfråga, som utformats i samråd med kommitténs försäkringsexperter. Den har besvarats hösten 1972 och under 1973 kompletterats på oklara punkter genom ytterligare förfrågningar hos vissa bolag. Den följande redogörelsen bygger enbart på uppgifter som inkommit i dessa sammanhang; senare ändringar i praxis beaktas inte. Om någon genomförd iättssociologisk undersökning är inte

fråga. De formulär som används vid rundfrågan innehöll dels vissa mera allmänt hållna frågor om bolagens praxis och inställning till regressrättens utövande, dels mera speciella frågor, där olika svarsalternativ fanns angivna. F ormulären utsändes till 23 svenska och åtta utländska, i Sverige verksamma bolag samt dessutom till Länsförsäkringsbolagens AB, som i sin tur inhämtade uppgifter från lokala inom försäkringsbolag Länsförsäkringsbolagens förening. Dessa skall här redovisas som lokala bolag, till skillnad från riksbolag. Vidare inhämtades uppgifter från Sjöassuradörernas förening. Särskilda svar lämnades av 21 tillfrågade svenska och två utländska riksbolag. Dessutom inkom svar från Länsförsäkringsbolagens AB, där uttalanden från ett antal lokala bolag bifogades, från två lokala bolag direkt, och från Sjöassuradörernas förening, på vars initiativ .speciella svar lämnades av fyra försäkringsgivare inom sjöförsäkringen. Utländska försäkringsbolags förening lämnade ett svar på medlemmarnas vägnar.

Åtskilliga svar var utförliga och nyanserade. Det är svårt att ge en rättvisande bild av undersökningens resultat genom en tabellmässig ;Redogörelsen utarbeta_ uppställning över olika angivna tendenser i praxis eller valda svarsalterna- des av kommitténs sekretiv, särskilt som bolagens storlek och 1973verksamhetsområden varierar temeiaugusfi avsevärt. I fortsättningen kommer den inställning som framträder l svaren

att närmare beskrivas beträffande ‘J,jxr1gHE=:,n‘1ar5,S5l:';I)ldoe,:1S(’f§r_

- varje fråga för sig. säkringsbolagens ut- D t t e - er sig amp ig a 1 1- t tt d 1 e a upp svarsgivarna i 01 a grupper 1-k me d övande av regressrätt hänsyn till omfattningen och arten av den.verksamhet som svaren avser? (skadeståndsrättsüga A Spörsmål s 31 m_ Grupp omfattar de tre största riksbolagen, som bedriver de allra flesta verksamhetsgrenar på skadeförsäkringens område.

Blflafien glafgliiftbéjtt

,, , ,_ : 3831153 Grupp B bestar av fem medelstora ecnasp a tt nksbolag, alla med allsidig deiamnänhetinte bör verksamhet inom skadeförsäkringen. kunna identifieras.

/

SOU 1975: 103 192 Bilaga

Grupp C omfattar tre smärre svenska riksbolag, också dessa med mera

allsidig ve. ksamhet. Grupp D utgörs av lokala bolag; av vilka 23 låtit höra av sig, 21 genom länsförsäkringsbolagen och två direkt. E - utländska bolag, som bedriver flertalet grenar av Grupp - har som nämnt lämnat ett gemensamt svar från skadeförsäkring Utländska försäkringsbolags förening (svaret anges som E l). Två bolag anslutna till föreningen har lämnat separata svar. F består av olika riksbolag med mera specialiserad verksamhet Grupp område (utom sjö- och transportförsäkring). Av på skadeförsäkringens dem sysslar ett bolag med ansvarsförsäkring, ett med trafik-, bilkasko-

och förarplatsförsäkring, ett med bilförsäkring, två med kreditförsäkring. Grupp G består av föreningar och bolag som besvarat frågor om sjöhar besvarat flertalet och transportförsäkring. Sjöassuradörernas förening svaret betecknas här G l. Efter överenskommelse med frågor på området; har rörande av oceangående fartyg svar föreningen kaskoförsäkring avgetts av två försäkringsgivare i samråd (G 2 och G 3) samt beträffande _Pr0tection- och Indemnity-försäkring gemensamt yttrande avgetts av tre försäkringsgivare (svaret här betecknat G 4). H består av försäkringsgivare som enbart bedriver personförsäk-

Grupp

ring. Av .de tillfrågade bolagen har två inte låtit sig avhöra (närmast tillhörande grupp C), medan ett C-bolag, ett D-bolag, ett F-bolag (med

kreditförsäkring som enda bransch) och alla fyra bolagen i H-gruppen på grund av begränsad erfarenhet inte ansett sig kunna ha några upplys-

ningar av värde att ge om sin praxis. Vissa bolag - fränist lokala - besvarade bara en del av frågorna. hade inte någon erfarenhet av Tre lokala bolag uppenbarligen varför även deras svar utelämnas i fortsättningen utom regressfrågor, till verksamhetens karaktär beträffande villkoren. Med hänsyn speciella redovisas dess svar hos ett F-bolag som sysslade med kreditförsäkring

separat. Svaren framför allt från vissa lokala bolag antyder att man i fallet, då inte alls blivit aktuell i praxis, valt varierande en viss regressituation vissa bolag anger direkt att situationen inte blivit aktuell, uttryckssätt; medan sagts ”a1drig” bli utövad; en del bolag på andra håll regressrätt ha förklarat att frågan inte kunde besvaras. synes i detta läge i stället

Försäkringsvillkoren

innehåller betydande inskränkningari Den dispositiva regeln i 25 § FAL Från skedde emellertid i stor försäkringsgivares regressrätt. regeln Bestämmelserna härom varierautsträckning avsteg iförsäkringsvillkoren. och håll även vid de enskilda de i de olika bolagen på många En oinskränkt var sålunda det normala försäkringstyperna. regressrätt

och Enligt. §65 i allmän svensk

inom all sjö- transportförsäkring. inträder försäkringsgivaren, i den mån han gottgör sjöförsäkringsplan i dennes rätt mot tredje man; där inte försäkringshavaren, i princip

SOU 1975: 103

Bilaga 193

bestämmelsen var omedelbart tillämplig, brukade i varje fall villkoren ge uttryck för samma Också princip. villkoren i bilförsäkring brukade innehålla en sådan regel. I de stora bolagen (grupp A) och i åtskilliga

andra bolag gällde detsamma i regel även vid andra typer av skadeförsäk-

ring. Det kan nämnas att i

länsförsäkringsbolagen (grupp D) lösningarna

varierade; åtminstone sju av dessa bolag anknöt till 25 § enligt sina villkor. Beträffande skada orsakad av försäkringstagarens anställda eller

familjemedlemmar brukade emellertid regressrätten begränsas till skada vållad uppsåtligen eller i berusat tillstånd (eller, enligt vissa villkor, av grov vårdslöshet). Villkoren skiftade på denna punkt bl. a. med hänsyn till om försäkringen avsåg privata förhållanden eller förvärvsverksamhet. Där inte full regressrätt stadgats ivillkoren, brukade regleringen i 25 §

FAL gälla; detta syntes bl. a. vara det vanliga vid

olycksfallsförsäkring.

När regressrätten inskränks

enligt försäkringsvillkoren, är det möjligt

att ändå utöva regress genom att den försäkrade i det särskilda fallet

överlåter sitt skadeståndskrav på bolaget. Som framgår av det föregående, får detta intresse för försäkringsgivarna bara i speciella situationer.

Bolagen tillfrågades, i vilken omfattning de utövade regress på grund av sådan överlåtelse. Ett A-bolag uppgav att i vissa äldre villkor, enligt vilka bara kan utövas enligt 25 §, försäkringstagaren är regressrätt skyldig göra sådan överlåtelse men att detta i praktiken ej sker om inte regressrätt med stöd av 25 §. I fyra bolag (i resp. A-, B-, C- och förelegat D-gruppen) synes undantagsvis överlåtelse förekomma. Enligt E l skedde detta i regel ej. Ett A-bolag uppgav att det blott förekom vid

rättsskyddsförsäkring.

Två lokala bolag uppgav att överlåtelse skett i några få fall. I övriga bolag syntes överlåtelse inte alls förekomma.

Regressöverensko mmelser

Rörande tillämpningen av dessa bestämmelser är till en början att märka

den regressöverenskommelse som sedan år 1949 gällt mellan flertaleti

landet verksamma

skadeförsäkringsbolag rörande återkrav av utgiven

skadeersättning i brand-, glas-, maskin-, resgods- och vattenledningsskade-

försäkring. Överenskommelsen innebar att regresskrav mot sådana del-

tagande bolag som meddelat eller direkt ansvarsförsäkring mot deras

försäkringshavare endast skulle få utövas, när regressrätt tillkom sakför-

säkringsgivaren enligt 25§ och utbetald skadeersättning ej understeg l OOO kr. Det var alltså väsentligen vid ansvar för egen eller anställdas

icke grova culpa som regressöverenskommelsen uteslöt återkrav. - Om

den skadelidande utan att anlita egen sakförsäkring krävt skadestånd av

den ansvarige, skulle enligt överenskommelsen en uppgörelse efter samma

linjer ske mellan dennes ansvarsförsäkringsbolag och sakförsäkringsgiva-

ren. —— överenskommelsen hade biträtts av 21 försäkringsbolag, bl. a. alla i grupp A och B.

Vidare hade rörande

motorfordonsförsäkring ingåtts en s. k. kollisions-

överenskommelse av i huvudsak följande innehåll. För ersättningar om högst 6 OOO kr. fick regress inte utövas från ett anslutet bolags kaskoförsäkring mot annat bolags trafik- eller

bilansvarsförsäkring. Upp

SOU 1975: 103 194 Bilaga

svara för 50 % av ersättningen. till detta belopp skulle kaskoförsäkringen Resten skulle falla på det andra fordonets försäkringsgivare eller, om flera lika denna fordon varit inblandade, till delar på deras bolag. Innan

skedde skulle avräknas belopp som kaskoförsäkringsbolaget fördelning till överensfått ut genom regresskrav mot bolag, som ej var anslutet eller mot annan ansvarig. — överenskommelsen gällde mellan kommelsen, A och B. - En internationell kollisions- 16 bolag, bl. a. alla i grupp principer men med mindre överenskommelse förelåg, byggd på likartade En särskild kollisionsöverenskommelse hade desslägsta regressbelopp. å ena sidan samt ett utom ingåtts mellan en rad bilförsäkringsbolag

F-bolag och AB Volvo å andra sidan. och varuslag av Enligt G l reglerades regresserna vid vissa transporter överenskommelser, vari samtliga svenska nationella och internationella och ett mycket stort antal västeuropeiska linjeredesjöförsäkringsbolag med ofta återkommande skador på vissa godstyper rier deltog. Bolag med vederbörande transportör eller dennes hade vanligen regressavtal

ansvarsförsäkringsgivare.

Allmänt om bolagens regresspraxis

om några allmänna instruktioner eller riktlinjer Bolagen tillfrågades, förekom regressrättens utövning i bolaget och vad dessa i så fall angående instruktioner inkom från ett A-bolag och innebar. Utförliga skriftliga I tre bolag var instruktioner under arbete. kortfattade från ett B-bolag. utförligt riktlinjer man Andra bolag angav mer eller mindre deallmänna brukade tillämpa. Tre bolag framhöll att regressfrågan bedömdes från fall saknas - E l uppgav, att allmänna riktlinjer till fall. eller instruktioner

del att inom de utländska bolagen. — G l upplyste för sjöförsäkringens allmänna riktlinjer - ibland utförliga, i andra på flertalet bolag utarbetats summariska - för utövande av regress. G 2, G 3 och G4 fall rätt

förklarade sig här följa internationell praxis. om handläggningen av bolag lämnade närmare uppgifter Några instruktionen i ett A-bolag var dess regressverkregressärendena. Enligt Den skulle sålunda samhet en del av bolagets skaderegleringspraxis. och rättvist sätt under beaktande av kravet på utövas på ett skäligt gällde, skulle lönsamhet. Där ej särskilda regressöverenskommelser med största möjliga effektivitet och ändamålsenligkravärendet fullföljas mot enskild utan försäkringsskydd borde dock het. Regresskrav person endast framställas om skyldighet till detta förelåg enligt koncessionsvill-

eller uppsåt) eller koren (t. ex. vid bilskada vållad genom grov vårdslöshet synpunkt framstod som om det ur allmän eller försäkringspolitisk brott eller avtalsbrott. Regresskrav borde då angeläget, som vid uppsåtliga även om återbetalning ej med säkerhet kunde förväntas, framställas den enskildes nuvarande och varvid dock kraven borde anpassas efter förväntade Regress mot stat, kommun, försäkringsbetalningsförmåga. skulle utföras bolag eller företag som stod självrisk för skadeståndsansvar var befogat. Beslut om då detta ur saklig och ekonomisk synpunkt i strid mot utfärdade regler skulle alltid avstående från regressrätt

motiveras.

SOU 1975: 103 Bilaga 195

l ett annat A-bolag beslutade skadechef vid skadekontor om regress i vissa fall, bl. a. vid stöld och inbrott, när försäkringsbolag, stat eller kommun bedömdes vara samt då ärende skadeståndsskyldiga avsåg självrisk. Ansågs en uppgörelse kunna ske genom nedsättning av kravet fick nedsättning medges med hänsyn tagen till den taxerade inkomsten. Avskrivning av krav kunde ske, om möjlighet att ej ansågs föreligga indriva det. Om den skadeståndsskyldige vägrade att betala trots att han ansågs ha möjlighet att göra det, övertog huvudkontoret saken för andra åtgärder. Ett B-bolag framhöll att skadereglerarna var instruerade att i varje skadeärende beakta regressbestämmelserna. Om formell regressmöjlighet fanns, underställdes ärendet ombudsmannen för prövning. Ett annat B-bolag anförde: I fråga om regresser mot staten samt mot kommuner och företag som var självförsäkrare eller mot andra försäkringsbolag ingick regressdelen som ett moment i skaderegleringsarbetet,

och det ankom på resp. skadereglerare att bedöma

om regressanspråk borde framställas samt att fullfölja kravet. Härvid förutsattes att regresskrav framställdes och fullföljdes i samtliga fall där så var möjligt. Även regress mot enskilda personer sköttes i första hand av skaderegleraren, men före rättsliga åtgärder skulle då frågan underställas vederbörande avdelningschef och i sista hand ombudsmannen för saksektionen.

Regresskrav mot olika kategorier av ansvariga

Sakförsäkring, utom biI-, sjö- och transportférsdkring

Närmast skall en översikt göras av regresspraxis vid olika typer av försäkring och mot olika kategorier av skadeståndsskyldiga. Beträffande sakförsäkring bör till en början observeras, att det visserligen var vanligt att bolagen förbehöll sig full regressrätt på detta område (se ovan) men att den förut nämnda regressöverenskommelsen i stor utsträckning uteslöt återkrav mot ansvarsförsäkring på motsidan. I den mån regress var aktuell, syntes praxis i viss mån variera inom de skilda bolagen. Däremot man inom tycktes de flesta bolag följa en i stort sett enhetlig linje i de försäkringsgrenar som här kommer i fråga (främst brand-, maskin-, resgods-, stöld-, vattenledningsskade-, glasförsäkring etc.) I ett A-bolag tillämpades dock en något avvikande linje vid regress bl. a. från glas- och inbrottsförsäkring; där sådan avvikelse förekommit anmärkes detta särskilt (i not). Läget belyses genom svar på vissa frågor i frågeformuläret, där olika svarsalternativ gavs. a. Bolagen tillfrågades i vad mån de framställde regresskrav, när regressöverenskommelse saknades, mot privatpersoners och företagares ansvarsförsäkring samt mot trafikförsäkring. Av 11 riksbolag valde samtliga utom ett alternativet i regel (andra ‘ givna alternativ var: ”någon och annat El Glasförsäkring i ett A-

gång, ”aldrig” svar”).1

bolag regressade bara ”någon lämnade samma svar. Ett A-bolag framhöll att det var svårt att bevaka gang.‘

196 SOU 1975: 103 Bilaga

regressmöjligheterna vid privatpersoners ansvarsförsäkring i bolag som

står utanför regressöverenskommelsen men att regress dock skedde vid

strikt ansvar, som ju ej omfattas av överenskommelsen. 19 lokala bolag

besvarade såvitt gällde regress mot ansvarsförsäkringen; av dem frågan, svarade l l ”i regel, medan åtta regressade någon gång mot ansvarsför-

säkringen? mot trafikförsäkringen regressade 10 i regel”, tre någon gång, tre ”aldrig”, medan tre ansåg sig ej kunna besvara frågan?

b. Bolagen tillfrågades, i vilken utsträckning de brukade utöva regress

mot privatpersoner utan ansvarsförsäkring, som vållat skadan med vanlig

(ej grov) oaktsamhet. Sex svarsalternativ formulerades; dessutom gavs

alternativet ”annat svar”. Svaren blev:

Regress utövasi regel, för hela skadan: 0 bolag. Regressrätt utövas i regel, med skäligt belopp: l riksbolag. Regressrätt utövas någon gång, i så fall för hela skadan: l lokalt bolag.

Regressrätt utövas någon gång, med skäligt belopp: 5 riksbolag?” och 3

lokala bolag.

‘ Ett lokalt bolag regressa- Regressrätt utövas aldrig: 5 riksbolag,4 E l och 14 lokala bolag.

de dock aldrig mot pri- Kan ej besvaras: l lokalt bolag. vatpersoners ansvarsför- Andra svar: Ej aktuellt (1 lokalt bolag). säkring. c. Frågan ställdes, i vilken utsträckning bolagen brukade utöva regress ’ Att vissa bolag upp- mot småföretagare utan ansvarsförsäkring (t. ex. reparatörer, andra

gett sig regressa sällan hantverkare, innehavare av mindre butiker) som vållat skadan med vanlig, eller aldrig mot trafikej grov, oaktsamhet. Samma svarsalternativ gavs som under b. Svaren försäkring kan ha berott på att situationen tett blev: mindre praktisk (utom

vid bilförsäkring och Regressrätt utövas i regel, för hela skadan: l riksb0lag..5

transportförsäkring). Regressrätt utövas i regel, med skäligt belopp: l riksbolag. utövas någon gång, i så fall för hela skadan: 2 riksbolag 3 Regressrätt Ett bolag regressade mot och 2 lokala bolag. förmögnare personer. utövas någon gång, med skäligt belopp: 4 riksbolag och 3 Regressrätt ‘ lokala bolag. Ett A-bolag syntes dock utövas aldrig: 3 E l och 13 lokala bolag.

kunna regressa vid avtals- Regressrätt riksbolag,°

brott”; i ett annat regressa- Kan ej besvaras: 0 bolag. de glas-, garanti- och in- Andra svar: Ej aktuellt (l lokalt bolag). brottsförsäkring någon d. Bolagen tillfrågades, i vad mån de brukade utöva regress mot större gång för hela skadan. utan ansvarsförsäkring, där arbetsledningen vållat skadan med företag 5 Detta var bolagets prin- oaktsamhet. Samma svarsalternativ gavs som under b. vanlig, ej grov, cipiella inställning; något Svaren blev: fall kunde man ej erinra sig.

Regressrätt utövas i regel, för hela skadan: 6 riksbolag.7

‘ I ett A-bolag kunde dock utövas i regel, med skäligt belopp: 2 riksbolag och l lokalt Regressrätt glas-, gananti- och inbrotts- bolag. försäkring regressa för Regressrätt utövas någon gång, i så fall för hela skadan: 5 lokala bolag. hela skadan. utövas någon gång, med skäligt belopp: l lokalt bolag. Regressrätt

Regressrätt utövas aldrig: 2 riksbolags och E l samt 4 lokala bolag.

Ett A-bolag förklarade Kan ej besvaras: 2 lokala bolag. dock att vid brand med Andra svar: Ej erfarenhet (l riksbolag). Ej aktuellt (4 lokala bolag). stor omfattning anspråket troligen skulle begränsas. e. Det frågades, i vad mån bolagen brukade utöva regress mot staten, ° lnom ett A-bolag före- när dess arbetsledning vållat skadan med vanlig (ej grov) oaktsamhet. kom dock liknande olik- andra svarsalternativ formulerades; dessutom gavs alternativet Fyra het som enligt not 4 ovan. svar”. Svaren blev:

Bilaga 197

Regressrätt utövas i regel för hela skadan: ll riksbolag* och E l samt

6 lokala bolag. Regressrätt utövas någon gång, för hela skadan: 5 lokala bolag. Regressrätt utövas aldrig: 1 lokalt bolag. Kan ej besvaras: 3 lokala bolag. Andra svar: Ej aktuellt (3 lokala bolag).

f. Bolagen tillfrågades vidare, i vilken utsträckning de brukade utöva regress mot kommun utan ansvarsförsäkring, när dess arbetsledning vållat skadan med vanlig, ej grov, oaktsamhet. Samma svarsalternativ gavs som under e. Svaren blev:

Regressrätt utövas i regel för hela skadan: 10 riksb0lag2 och E 1 (samt

3 lokala bolag). Regressrätt utövas någon gång för_ hela skadan: 4 lokala bolag. Regressrätt utövas aldrig: 4 lokala bolag. Kan ej besvaras: 4 lokala bolag. Andra svar: Ej aktuellt (l riksbolag, 5 lokala bolag).

g. Bolagen tillfrågades, vid vilka grenar av statlig verksamhet som regresskrav mot staten i praktiken förekommer. I allmänhet lämnades inte särskilda svar rörande bilförsäkring och ansvarsförsäkring på denna punkt. Nio riksbolag och E l samt tre lokala bolag nämnde vägväsendet; sex riksbolag och E l samt två lokala bolag försvarsväsendet ett (från A-bolag regressades här ganska ofta); fyra riksbolag och fem lokala bolag SJ; två riksbolag (tydligen samarbetande) vattenfall; ett bolag televerket; ett annat byggnadsstyrelsen; tre nämnde staten som fordonsägare. Dessa bolag, liksom åtskilliga svar som nämner vägväsen, torde främst åsyfta bilförsäkringens förhållanden (jfr nedan).

Bilförsäkring

I fråga om bilkasko- o_ch trafikförsäkring tillämpade synbarligen de flesta bolag motsvarande regresspolitik som då det gäller allmän sakförsäkring. Två riksbolag redovisade dock särskilt bilförsäkringens praxis; två F -bolag bedrev endast bilförsäkring. Av dessa bolags uppgifter framgår följande: Beträffande fråga a (regress mot ansvars- och trafikförsäkring) uppgav fyra bolag att de i regel regressade från bilförsäkringen. Rörande fråga b (regress mot privatpersoner utan ansvarsförsäkring) blev resultatet för bilförsäkringens del att fyra bolag utövade regressrätt någon gång med skäligt belopp. Angående fråga c (regress mot småföretagare utan ansvarsförsäkring) framgår av svaren att av fyra bolag ett synbarligen regressade i regel från

bilförsäkringen? medan tre bolag någon gång regressade från bilförsäk- ‘ Ett A-bolag förklarade

ringen med skäligt belopp. sig ev. begränsa anspråket som enligt föreg. sida Om regressrätt från bilförsäkring mot större företag utan ansvarsför- not 7. säkring (fråga d) förklarade tre bolag att de utövade regressrätt för hela ’ Ett A-bolag svarade dock skadan, och ett bolag att det i regel regressade med skäligt belopp. som enligt föreg. sida l fråga om regress mot staten (fråga e) och mot kommun utan not 7. ansvarsförsäkring (fråga f) svarade för bilförsäkringens del fyra bolag att 3 Detta synes framgå av sådan regress i regel utövades. bolagets interna regress- Som statliga verksamhetsgrenar mot vilka regresskrav förekommer instruktion.

198 SOU 1975: 103 Bilaga

nämndes särskilt för bilförsäkringens del vägväsendet (fyra bolag), järnväg (tre bolag, enligt ett sällsynt), samt försvarets, kriminalvårdens, byggnadsstyrelsens och domänstyrelsens verksamhet (ett bolag var). Härtill kommer de bolag, som enligt ovan nämnde vägväsendet, SJ och staten som bilägare såsom svar på fråga g; sannolikt har närmast bilförsäkringen avsetts.

A nsvars försá kring

På liknande sätt som då det gällde bilförsäkring blir resultaten i stort sett

desamma som vid regress från sakförsäkring i allmänhet. De allra flesta (lO bolag och E 1) tillämpade samma praxis här. Ett bolag, som huvudsakligen utövade ansvarsförsäkring, sade sig regressa mot oförsäkrad solidariskt ansvarig och mot staten]

Olycksfallsförsäkring Som förut nämnts gäller ofta inskränkningarna i regressrätteni 25 § FAL enligt försäkringsbolagens olycksfallsförsäkringsvillkor. Även annars synes regressrätten här utövas med större återhållsamhet än annars. Bolagen tillfrågades, om de svar som getts på under a-f angivna frågor också gällde regress från olycksfallsförsäkring, till den del ersättningen avsåg verkliga utgifter och förluster (jfr 25 § 2 st. FAL), eller om här framträdde särskilda synpunkter. Några bolag gav här ganska nyanserade svar angående sin inställning. Ett A-bolag uttalade härom i huvudsak: Regressrätten, som enligt villkoren följer reglerna i 25§ FAL, utövades av praktiska skäl först rörande belopp på minst några hundratal kronor och i så fall mot ansvarig som av trafik- eller ansvarsförsäkring. Mot privatperson skyddades riktades inga krav, vare sig ansvarsförsäkring förelåg eller ej. Principiellt företagare, stat eller beslut att avstå från regress mot ej ansvarsförsäkrad kommun men här hade frågan ringa praktisk betydelse. I förelåg inte, riktades sålunda ej krav mot kommun, bl. a. då denna praktiken beträffande barnförsäkringar ofta var försäkringstagare. Ett annat A-bolag, där också villkoren följde FAL, regressade i regel mot ansvars- och trafikförsäkring (fråga a ovan) beträffande läkekostnader om minst 200 kr.; i övriga fall (mot oförsäkrade ansvariga, inklusive staten; fråga b-f) utövades aldrig regress. Det tredje A-bolaget följde samma regresspraxis vid olycksfallsförsäkring som vid sakförsäkring. ‘ Det bolag vars praxis där också villkoren varierade i olika sakför- Ett B-bolag med stor olycksfallsförsäkringsrörelse, 25 §, regressade praktiskt taget uteslutande mot trafikförsäksäkringsgrenar (se ovan) syntes följa följde samma regress- —— Ett annat regressade enbart enligt förutsättningarna i 25 § l st. ringen. praxis vid ansvars- som till Ett C-bolag och ett E-bolag, synes samarbetade, uppgav att som vid brandförsäkregress från olycksfallsförsäkring endast utövades i mindre utsträckning. ring.

SOU 1975: 103 Bilaga 199

Sjö- och transportförsäkring Under a—f angivna frågor besvarades också i de särskilda yttranden som avsåg regress från sjö- och transportförsäkring (grupp G). Härav framgår följande. Om regress mot ansvarsförsäkring och trafikförsäkring (fråga a) uppgav Sjöassuradörernas förening (G 1): Det var mycket sällsynt att krav mot privatpersons ansvarsförsäkring och ordinär ansvarsförsäkring för företagare blir aktuell, men då regressade man i flertalet fall. Även mot trafikförsäkring framställdes i regel regressanspråk, i de sällsynta fall då så kunde ske. Vidare regressades i regel mot sådana särskilda typer av ansvarsförsäkring som P & I-försäkring, försäkring av bilfraktförares och liknande. - G 2 och G 3, som allmänt framhöll att transportansvar man mycket ofta regressade utomlands och nästan uteslutande mot juridiska personer såsom ägare av fartyg och föremål, sade sig här utöva regress om den bedömdes som ekonomiskt lönande. - I svaret från G 4 (angående regress från P & I-försäkring) framhölls bl. a. att regress här huvudsakligen avsåg fall av ansvar för skada i kontraktsförhållanden och i princip utfördes, om ekonomiska skäl inte talade mot en regress. Frågorna b-f, som rör fall där ansvarsförsäkring saknas, besvarades i detalj bara av G l. Beträffande regress mot privatperson (b) och småföretagare (c) uppgavs att regressrätt utövades någon gång, om utsikter fanns att erhålla beloppet, och i så fall för hela skadan. Frågan om regress mot större företag utan ansvarsförsäkring (d) hade ej fått aktualitet och kunde därför inte besvaras. Mot stat och kommun (e och f) regressade man i regel för hela skadan (fall av regress mot kommun var dock sällsynta). — G 2 och G 3 framhöll om dessa frågor att, då bara regress utövas som bedöms vara ekonomiskt lönande, krav mycket sällan framställdes mot privatperson; i sådana undantagsfall då ombordanställd vållat skada genom uppsåt eller mycket grov vårdslöshet, som inneburit fara för liv och fartyg och lett till åtal, förekom dock regresskrav (ett par gånger under de senaste 20 resp. 10 åren). G 4 uppgav också här, att regress utfördes i princip om ersättningsskyldighet ansågs föreligga och ekonomiska skäl ej talade mot regress; mot privatpersoner hade regress förekommit vid fall av grov vårdslöshet av mera flagrant karaktär och blott vid ett fåtal tillfällen. Som svar på fråga g (om regress mot statliga verksamhetsgrenar) nämnde G 1 Sjöfartsverket, vägväsendet, lotsverket, tullverket, försvaret samt SJ; utom mot SJ var dock regresskrav mycket sällsynta. Enligt G 2 och G 3 kunde regress förekomma mot myndigheter ansvariga för lotsning, utprickning, svängbroar m. m.

Regresskrav i särskilda situationer

Sakförsäkring, utom biI-, sjö- och transportförsäkring Beträffande praxis i vissa regressituationer ställdes särskilda frågor till bolagen.

200 Bilaga SOU 1975: 103

h. Bolagen tillfrågades, i vilken utsträckning de brukade utöva regress mot företagare utan ansvarsförsäkring, som omhändertagit försäkrad lös egendom för att yrkesmässigt förvara, transportera, reparera eller eljest behandla den; skadan förutsattes vara vållad med vanlig, ej grov, oaktsamhet. Samma svarsalternativ gavs som under exempel b ovan. Svaren blev:

Regressrätt utövas i regel för hela skadan: 2 riksbolag.

Regressrätt utövas i regel, med skäligt belopp: 2 riksbolag* och ett

lokalt bolag. Regressrätt utövas någon gång, i så fall för hela skadan: l riksbolag och l lokalt bolag. Regressrätt utövas någon gång, med skäligt belopp: l riksbolag och 4 lokala bolag. Regressrätt utövas aldrig: 3 riksbolag och E l samt 9 lokala bolag. Kan ej besvaras: 2 riksbolag och 3 lokala bolag. Andra svar: Ej aktuellt (l lokalt bolag).

i. Vidare frågades, i vad mån bolagen brukade utöva regress mot sådan företagare som anges under h, när denne skyddades av ansvarsförsäkring; regressöverenskommelse antogs ej föreligga. Samma svarsalternativ gavs som under exempel e ovan. Svaren blev:

Regressrätt utövas i regel: 7 riksbolag och 7 lokala bolag. Regressrätt utövas någon gång: 2 riksbolag och E 1 samt 7 lokala bolag. Regressrätt utövas aldrig: l lokalt bolag. Kan ej besvaras: l riksbolag och 3 lokala bolag. Andra svar: Föga relevant utom vid bil-, sjö- och transportförsäkring (l riksbolag). Ej aktuellt (1 lokalt bolag).

i. Det frågades, i vilken utsträckning bolagen brukade utöva regress mot entreprenör utan ansvarsförsäkring, som åtagit sig utföra arbete på försäkrad fastighet och därvid orsakat skada på denna; skadan förutsattes

vara vållad med vanlig, ej grov oaktsamhet. Samma svarsalternativ gavs

som under b. Svaren blev:

Regressrätt utövas i regel för hela skadan: 2 riksbolag och l lokalt bolag. Regressrätt utövas i regel, med skäligt belopp: l riksbolag. Regressrätt utövas någon gång, i så fall för hela skadan: 2 riksbolag och

2 lokala bolag.

Regressrätt utövas någon gång, med skäligt belopp: 4 riksbolag och 4 lokala bolag.

Regressrätt utövas aldrig: 2 riksbolag: och E 1 samt 7 lokala bolag.

Kan ej besvaras: 0 bolag. Andra svar: bedöms från fall tillfall (l lokalt bolag); ej aktuellt (3 lokala bolag). ’ Här inräknas ett A-bolag k. Nästa fråga var, i vilken utsträckning bolagen brukade utöva regress som svaratzl regel vid av ansvarsförmot entreprenör som anges under j, när denne skyddades bil-, båt-, sjö- och transportsäkring; regressöverenskommelse antogs ej föreligga. Samma svarsalternaförsäkring, annars med skäligt belopp. tiv gavs som under e. Svaren blev: 2 I ett A-bolag regressade Regressrätt utövas i regel: 9 riksbolag och E l samt 8 lokala bolag. dock glasförsäkring i regel Regressrätt utövas någon gång: 1 riksbolag och 8 lokala bolag. för hela skadan. Regressrätt utövas aldrig: l lokalt bolag.

SOU 1975: 103 Bilaga 201

Kan ej besvaras: O bolag. Andra svar: Regressöverenskommelser föreligger praktiskt taget alltid - (ett A-bolag). Bedöms från fall till fall (1 lokalt bolag).

l. Bolagen tillfrågades, i vad mån de brukade utöva regress mot ägare av grannfastighet som saknade ansvarsförsäkring, när en försäkrad fastighet skadades till följd av verksamhet på grannfastigheten. Samma svarsalternativ gavs som under b. Svaren blev:

Regressrätt utövas i regel för hela skadan: 3 riksbolag. Regressrätt utövas i regel för skäligt belopp: O bolag. Regressrätt utövas någon gång, i så fall för hela skadan: 2 riksbolag och 2 lokala bolag. Regressrätt utövas någon gång, med skäligt belopp: l lokalt bolag.

Regressrätt utövas aldrig: 2 riksbolag] och E l samt 9 lokala bolag.

Kan ej besvaras: 2 riksbolag och 4 lokala bolag. Andra svar: Regress bara om grannfastigheten ägs av stat, kommun eller större företag (ett A-bolag). - - Skadorna täcks i regel ej av sakförsäkring (ett annat Erfarenhet - A-bolag). saknas (ett B-bolag). Regress mot stat och fastighetsbolag, ej mot privat villaägare (ett lokalt bolag).

m. Det frågades, ivad mån bolagen brukade regressa mot leverantör av lös egendom, som orsakade skada på den försäkrade egendomen (med andra ord produktskada); leverantören antogs sakna ansvarsförsäkring. Svaren blev:

Regressrätt utövas i regel för hela skadan: 4 riksbolag och 3 lokala bolag. Regressrätt utövas i regel, med skäligt belopp: l riksbolag. Regressrätt utövas någon gång, i så fall för hela skadan: O bolag. Regressrätt utövas någon gång, med skäligt belopp: 3 riksbolag och l lokalt bolag. Regressrätt utövas aldrig: l riksbolag och E 1 samt 8 lokala bolag. Kan ej besvaras: l riksbolag, 4 lokala bolag. Andra svar: Ej relevant utom vid sjö- och transportförsäkring (ett A-bolag); ej aktuellt (ett lokalt bolag).

n. Bolagen tillfrågades, i vilken utsträckning de brukade utöva regress mot medkontrahent till den försäkrade, som åtagit sig att oberoende av vållande svara för skada på den försäkrade egendomen (garantiåtagande eller liknande); ansvarsförsäkring antogs ej skydda kontrahenten. Svaren blev:

utövas i regel för hela skadan: 3 riksbolag och 4 lokala

Regzressrätt

bolag. Regressrätt utövas i regel, för skäligt belopp: 1 lokalt bolag. Regressrätt utövas någon gång, i så fall för hela skadan: 0 bolag. Regressrätt utövas någon gång, med skäligt belopp: l riksbolag och E l ‘ Ett A-bolag regressade samt 2 lokala bolag. dock någon gång till skäligt belopp vid glasförsäkring. Regressrätt utövas aldrig: 1 riksbolag och 5 lokala bolag. Kan ej besvaras: 5 riksbolag och 5 lokala bolag. ’ Ett A-bolag uppgav att Andra svar: Då garantifallen brukar undantas i försäkringsvillkoren, ofta, t. ex. vid maskinförtorde situationen vara sällsynt (ett B-bolag). säkring, sådan skada ej täcks. - Av de lokala bo- I anslutning härtill frågades, om vid några andra typer av skador i lagen regressade ett bara kontraktsförhållanden än som angetts under h-n ovan någon klar mot företagare.

202 Bilaga

regresspraxis utbildats (regressrätt utövades i regel, eller aldrig, eller bara under vissa bestämda förutsättningar). Sex riksbolag och E l samt 10 lokala bolag svarade nekande. Ett riksbolag sade sig följa samma principer

som i de angivna exemplen (där bolaget regressade i regel för hela skadan ifall h-k och m, någon gång i fall l). Ett A-bolag uppgav att praxis var vacklande men att regress utövades vid ansvar för annan företagares vållande i kontraktsförhållanden samt vid vissa speciella åtaganden, t. ex. kommuns ansvar för av pryoelev orsakad skada. - Av de lokala bolagen svarade ett att regressrätten utövades nästan aldrig, ett att regress skedde ett att regress någon gång utövats för i regel när försäkring skyddade, resgodsskador mot flygbolag; två lokala bolag förklarade att praxis

saknades. Bolagen gavs vidare vissa konkreta exempel på skadefall och tillfråga-

des, om de skulle utöva regressrätt i dessa fall. o. Vid ombyggnadsarbete vållas brandskada om l5 000 kr. på ett hus, försäkrat i bolaget, genom att entreprenörens arbetsledning i sådan grad brustit i säkerhetsåtgärder att det måste ha framstått som mycket sannolikt för ledningen att skada skulle komma att inträffa. Entreprenö-

ren är inte skyddad av ansvarsförsäkring.

förklarade att de utövade (ett av bolagen i 9 riksbolag regressrätt regel”), medan ett bolag sade sig bara regressa vid grov culpa. 14 lokala

några med vissa modifikationenl Ett riksbolag och E l

bolag regressade,

liksom tre lokala bolag? två sådana bolag

uppgav att ej regress förekom, förklarade att frågan ej var aktuell.

p. Exemplet under 0 ändrades på det sättet, att arbetsledningen inte brustit i särskilda försiktighetsmått i det enskilda fallet visserligen men entreprenören använt sig av en billigare arbetsmetod, som på längre sikt måste medföra större risk för skada än normalt använda arbetsmeto-

der.

Fem riksbolag och sex lokala bolag förklarade sig utöva regressrätt?

Ett riksbolag uttalade att frågan bedömdes från fall till fall. Ett riksbolag och tre lokala troligen icke. Två riksbolag och E l samt bolag regressade fem lokala att regressrätt inte utövades. Ett riksbolag och bolag uppgav Två lokala förklarade, att ett lokalt bolag fann frågan tveksam. bolag frågan ej var aktuell. Av dem uttryckte ett inte under 0 ändrades på det sättet, att skadan vållats viss tvekan; ett regressade q. Exemplet för del av beloppet, ett i genom bristande försiktighetsmått utan genom tillfällig ouppmärksamhet vissa fall; ett ansåg entre- hos en arbetare. prenörens ekonomiska i detta fall Fyra riksbolag och 3 lokala bolag sade sig utöva regressrätt status ha betydelse, men (varav ett riksbolag i regel”). 2 riksbolag bedömde frågan från fall till regressbenägenheten var stor. fall. 3 riksbolag och E l samt 12 lokala bolag uppgav att inte regressrätt utövades. hänvisade till svaren under b-f, varav framgick att Ett A-bolag 3 Ett uttryckte tvekan. bolaget i regel regressade mot staten och större företag, men bara någon

gång till skäligt belopp mot småföretagare. 3 lokala bolag regressade 3 Ett riksbolag tillade icke, 1 var tveksamt. troligen ”som regel, ett annat ett tredje r. En person (vanlig löntagare) vållar i privatlivet skada på 15 000 kr. ”sannolikt”, om det är troligt att en så allvarlig nonchalans, att den kan betecknas som grov genom vållande kan styrkas, ett utöva vårdslöshet. Bolagen tillfrågades, i vad mån de i sådant fall brukade lokalt bolag i uppenbara fall”. regressrätt. Samma svarsalternativ gavs som under b ovan. Svaren blev:

Bilaga

Regressrätt utövas i regel för hela skadan: 3 riksbolag och 6 lokala bolag.

Regressrätt utövas i regel, med skäligt belopp: 5 riksbolag* och 4

lokala bolag. Regressrätt utövas någon gång, i så fall för hela skadan: 1 lokalt bolag.

Regressrätt utövas någon gång, med skäligt belopp: 2 riksbolag: och

E l samt l lokalt bolag.

Regressrätt utövas aldrig: l riksbolaga och 1 lokalt bolag.

Kan ej besvaras: l lokalt bolag. Andra svar: Ej aktuellt (3 lokala bolag).

s. En person utan förmögenhet vållar skada på 15 000 kr. genom uppsåtlig brottslig gärning. Bolagen tillfrågades, i vad mån de brukade utöva regressrätt i sådant fall. Samma svarsalternativ gavs som under b. Svaren blev:

Regressrätt utövas i regel, för hela skadan: 4 riksbolag och 9 lokala bolag. Regressrätt utövas i regel, med skäligt belopp: 5 riksbolag och 2 lokala bolag.

Regressrätt utövas någon gång, i så fall för hela skadan: l riksbolag*

och E l samt 3 lokala bolag. Regressrätt utövas någon gång, med skäligt belopp: l riksbolag och l lokalt bolag. Regressrätt utövas aldrig: l lokalt bolag. Kan ej besvaras: 0 bolag. Andra svar: Viss benägenhet regressa (l lokalt bolag), bedöms från fall till fall (l lokalt bolag).

Bilförsäkring

Också i dessa fall förelåg vissa svar (av 2 A-bolag och 2 F-bolag) som endast tog sikte på bilförsäkring. I fall h (egendom omhändertagen av företagare utan ansvarsförsäkring) regressade i regel ett A-bolag och ett F-bolag. Det andra A-bolaget fann regress tänkbar, medan det andra - I F-bolaget aldrig regressade. fall i (egendom omhändertagen av Ett A-bolag tillade, att man regressade för hela företagare med ansvarsförsäkring) regressade dessa 4 bolag i regel för hela skadan om ansvarsförsäkskadan. Ett F-bolag sade sig i regel regressa för hela skadan också vid ring förelåg. åtagande av ansvar oberoende av vållande (fall n), liksom i övrigt i 9 Ett B-bolag regressade kontraktsförhållanden. - I fall r (grov vårdslöshet) regressade ett F-bolag dock i regel för hela skai regel för hela skadan (om också åtgärderna begränsades av den dan, om ansvarsförsäkring ansvariges ekonomiska läge), medan de 3 övriga bolagen regressade i regel förelåg. för skäligt belopp. — I fall s (uppsåtlig brottslig gärning) regressade ett 3 Bolaget (ett A-bolag) A-bolag och ett F -bolag i regel för hela skadan, det andra F-bolaget i regel uppgav dock, att om anför skäligt belopp. svarsförsäkring förelåg man regressade för hela skadan (något som också gällde regress från bolagets an- Sjö- och transportförsäkring svarsförsälcring). Vissa av frågorna om regress i särskilda situationer blir aktuella också vid ‘ Vid glas-, garanti- och sjö- och transportförsäkring. inbrottsförsäkring re- Rörande fall h (egendomen omhändertagen av företagare utan ansvars- gressades iregel för hela - skadan, liksom från överförsäkring) uppgav G l, att man i denna — i praktiken ovanliga situation fallsförsäkring om den anregressade mot transportör i flertalet fall, men mindre ofta i övrigt, t. ex. svarige hade inkomst.

204 Bilaga SOU 1975: 103

mot varv eller lagerhållare. Ett A-bolag, G 2 och G 3 syntes i regel regressa. l fall i, där företagaren hade ansvarsförsäkring, lämnades samma svar från samma håll som i fall h. l fall m (regress mot leverantör av skadebringande produkt, också

sällsynt) synes G 1, G 2, G 3 och ett A-bolag regressa i regel för hela

skadan. l fall n (åtagande av ansvar oberoende av vållande) har G 1 förklarat att regressrätt någon gång utövades, i så fall för hela skadan, t. ex. en kaskoförsäkring mot varv avseende ombyggnad. G 2 och G 3 torde iregel för - i regressa hela skadan, där så var möjligt. Vad angår skada kontraktsförhållanden i övrigt regressade enligt G l kaskoförsäkring mot reparationsvarv när det gick med hänsyn till reparentvillkoren. I fall r (grov vårdslöshet) utövades enligt G l regress; så skedde då särskilt starka preventiva hänsyn motiverade det, vilket här torde vara fallet. G 2 och G 3 syntes i dylika fall regressa vid mycket grov vårdslöshet av någon ombordanställd, innebärande fara för liv och fartyg, om skadevållaren åtalades; regresstalan torde mycket sällan föras.: I fall s (uppsåtlig brottslig gärning) regressade G l samt till synes även G 2 och G 3 under förutsättningar som de angav på tal om fall r.

Hänsyn som påverkar regressrättens utövning

Allmänt om skälen för regress Man brukar ofta anse att huvudsakligen två motiv kan föranleda ett bolag att anställa regresskrav, trots de nackdelar detta kan medföra t. ex. ifråga om kostnader eller rnistad goodwill. Det kan bero på dels ekonomiska skäl, dels preventionshänsyn. Några allmänna frågor avsåg att belysa bolagens inställning i dessa hänseenden. t. Bolagen tillfrågades, inom vilka branscher och vid vilka skadetyper de brukade utöva regress av ekonomiska skäl, i vilka fall de brukade regressa av preventionsskäl, och vilken betydelse regresskostnaden hade för regressen i olika branscher. Svaren, som delvis var ganska utförliga, hänger så nära ihop att de bör redovisas samtidigt. Ett A-bolag ansåg regress vid sjö- och transportförsäkring betyda mest både från ekonomisk synpunkt och för preventionen; vid allmän egendomsförsäkring förelåg regressöverenskommelse. Vid sprängskador kunde tänkas bli aktuella, om de inte uteslutits ur preventiva regresser - var ofta måttlig; vid stöld och brandförsäkringen. Regresskostnaden skadegörelse kunde anspråk framställas fast de troligen inte skulle betala ‘ sig. Enligt G l i flertalet beträffande Ett annat A-bolag hänvisade till sina interna instruktioner fall. regressrättens utövande. Av dem framgick bl. a. att regress mot enskilda ’ Enligt G 2 i ett par fall personer utan försäkringsskydd framställdes endast vid vissa grövre de senaste 20 åren; enligt former av vållande, antingen därför att skyldighet förelåg enligt konces- G 3 iett par fall de senaste 10 åren. sionsvillkoren eller därför att det framstod som ”angeläget ur allmän eller

SOU 1975: 103 Bilaga 205

försäkringspolitisk synpunkt”; som exempel nämns uppsåtliga brott och avtalsbrott. Dessa krav framställdes även om återbetalning inte med säkerhet kunde förväntas, om också kraven anpassades efter vederbörandes betalningsförmåga; tydligen var här preventionsskäl avgörande. - Regresskrav mot stat, kommun, eller försäkringsbolag företagare som stod självrisk för skadeståndsansvar skulle däremot då det från utövas, saklig och ekonomisk synpunkt var befogat. I anvisningarna angavs sedan en rad sådana fall, där regress skulle ske om ej företagsekonomiska skäl lade hinder i vägen. När krav mot bolag som omfattas av regressöverenskommelsen inskränktes till fall där regressrätt förelåg enligt 25 § FAL fick emellertid dessa återkrav begränsad praktisk betydelse. Det tredje A-bolaget regressade av ekonomiska skäl vid t. ex. brand-, motorfordonsoch olycksfallsförsäkring och praktiskt taget endast mot annan försäkring eller Mot självförsäkrare. oförsäkrad privatperson regressades ej på ekonomiska grunder. Regressen ansågs av bolaget ha en inte oväsentlig preventiv funktion, som alltid beaktades. Regress som bedömdes som helt meningslös utövades inte utom när underlåtenhet att kräva_ skulle te sig stötande för allmänheten, t. ex. vid uppsåtliga skador framför allt genom sabotage. - Inom brand-, vattenskade- och maskinförsäkring syntes man i regel ej regressa för belopp under 100 kr. Ett B-bolag sade sig regressa av ekonomiska skäl vid trafikförsäkring på grund av koncessionsbestämmelse; av preventionsskäl regressades vid uppsåtlig skada och skada till följd av fylleri av olika slag, även om inte regressen betalade sig. Ett annat B-bolag sade sig av ekonomiska skäl i princip regressa endast mot annat försäkringsbolag, stat och kommun. Regress mot oförsäkrade privatpersoner och företagare saknade i regel ekonomisk betydelse och utövades i huvudsak av preventionsskäl, vilka här betydde mer än regresskostnaden. Regress av sådana skäl utövades inom alla branscher; vid stöld kunde dock återkrav mot ungdomsbrottslingar underlåtas. Regresskostnaden saknade i regel betydelse för regressens utövande. Ett tredje B-bolag uppgav att regress praktiskt taget endast utövades, när den bedömdes ge rimligt ekonomiskt och då oberoende av utbyte, skadetypen, medan regress av preventionsskäl endast förekom i undantagsfall. Regresskostnaden beaktades; man regressade regelmässigt ej om detta av kostnadshänsyn ställde sig ogynnsamt. Enligt ett fjärde B-bolag hade av ekonomiska skäl största regress betydelsen vid motorfordonsförsäkring, t. ex. vid regresskrav mot andra försäkringsbolag, stat och kommun, men regress av sådan anledning förekom även vid ansvars- och transportförsäkring samt för kostnader vid sjuk- och Återkrav olycksfallsförsäkring. av preventionsskäl skedde företrädesvis vid rattfylleri, rattonykterhet, stöld samt grov vårdslöshet. Vid sådana skador inom motorfordonsförsäkring vägde preventionssynpunkten även över som annars viss roll kostnadshänsyn, spelade i sammanhanget. Det femte B-bolaget ekonomiskt motiv ansåg såtillvida kunna sägas ligga bakom regresserna i samtliga branscher som bolaget, inom det utrymme som villkor och regressöverenskommelser gav, sökte nedbringa

SOU 1975: 103 206 Bilaga

skadekostnaderna och tillse att dessa slutligen stannade på rätt försäk-

Vid ringa skadekostnad torde inte utövas regress, med kanske ringstyp. diskussioner som följd. Preventionsskäl tillmättes betydelse vidlyftiga och vårdslöshet. Regresskostnaderna saknade främst vid uppsåt grov

större vikt. sade sig vid den bedömning som skedde Ett C-bolag och ett E-bolag art, vållandegraden, vederböranfrån fall till fall beakta bl. a. gärningens des ekonomi, regresskostnaderna och inte minst preventionseffekten.

Ett annat förklarade sin regresspolitik vara betingad av både C-bolag

ekonomiska skäl och preventionsskäl; regress sker ej for belopp som klart

understiger regresskostnaden. De lokala på denna punkt: Ekonomiska hänsyn bolagen uppgav spelade en roll vid alla eller flertalet branscher (2 bolag), vid större skador

inom alla branscher (l bolag), vid brandskador (6 bolag), vid vattenskaett bolag gjorde en individuell dor (4 bolag), vid inbrott (l bolag); skäl. Preventionsprövning, och två bolag regressade ej av ekonomiska

skäl blev avgörande vid alla regresser (l bolag), vid brott (2 bolag), vid

stöld och inbrott (4 bolag), vid grov skadegörelse (2 bolag), vid allvarlig

vårdslöshet (l bolag), vid vattenskador av vissa slag (2 bolag), någon fem sakna gång (1 bolag); bolag synes ha ansett preventionshänsyn för deras praxis. — Rörande regresskostnadernas betydelse betydelse

vid skador över 1000 kr. (5 bolagl), vid

uppgavs att man regressade skador över 3 000 kr. (l bolag), när kravet översteg regresskostnaden (l - när inte skadan var ren bagatell (l bolag), vid viss ej angiven bolag), vid stöld. beloppsgräns (1 bolag); ett bolag regressade oavsett kostnad E 1 framhöll att de utländska bolagen inte regressade av ekonomiska

skäl, däremot av preventionsskäl, varvid regresskostnaden ej inverkade. svaret från ett F-bolag syntes regress av ekonomiska skäl spela Enligt som främst av ansvarsförstörsta rollen i bolagets verksamhet, utgjordes

säkring; lämnades därhän.

småskador

” - - Ett annat rörande trafik- och bilkaskoförsäkring F-bolag uppgav att regress av ekonomiska skäl utövades i kollisionsfall, av preventionsskäl

när föraren varit straffbart spritpåverkad. För sjö- och transportförsäkringens del framhöll G l, att regress endast

utövades när det ansågs vara ekonomiskt försvarbart; på längre sikt hade än att återvanns, att man det större betydelse ersättningsbeloppet

en preventiv effekt som hade en stor, om också svårmätbar, uppnådde förekom endast i ekonomisk betydelse. Regress enbart av preventionsskäl varit sådana undantagsfall som vid uppsåtlig skada eller när skadevållaren

och då normalt i samråd med vederbörande intresseorganisation. berusad, - hade otvivelaktigt stor betydelse. Oftast tillämpade Regresskostnaden vid skador under man i bolagen en lägsta gräns för skadan om 500 kr.;

detta belopp övervägdes ej regress utom i särskilda fall. G 2 och G 3 regressade av ekonomiska skäl vid skador och förluster på undantagsvis vid fartyg, vållade av tredje man, och av preventionsskäl av ombordanställd, som innebar fara uppsåt eller mycket grov vårdslöshet ‘ Ett bolag regressade och lett till allmänt åtal. Utom i detta fall var alltid för liv och fartyg också annars vid inbrott - P & I-försäkring) avgörande. G4 uppgav (angående och grov skadegörelse. regresskostnaden

Bilaga 207

att regressmöjligheter utnyttjades så snart detta var ekonomiskt försvar-

bart, t. ex. mot stuveribolag, avlastare av farligt gods, företag etc.; regress mot privatpersoner avgjordes av allmänpreventiva och förekom hänsyn endast undantagsvis vid grov vårdslöshet av mera flagrant karaktär. Frånsett dessa fall var regresskostnaden avgörande.

Regressens konkreta ekonomiska betydelse

Vissa frågor siktade till att få regressens betydelse ytterligare belyst från ekonomisk synpunkt. Svaren var dock inte särskilt givande. u. Bolagen tillfrågades, om de i något fall kunnat att konstatera, från regress en viss försäkringstyp hade betydelse för premien vid försäkring, och om närmare siffror kunde ges. Sex riksbolag och E l samt alla de lokala bolagen sade sig inte kunna ange något sådant fall. Ett A-bolag framhöll att regressens betydelse ej gick att ange bestämt vid företags- och civilförsäkring; på lång sikt påverkades premien, troligen mest vid ansvarsförsäkring men även vid garantiförsäkring. lnom motor-

fordonsförsäkring eliminerades regressens effekt till största delen av

kollisionsöverenskommelsen, såvitt gällde vållande hos annan bilist,

medan regressen i övrigt torde i viss mån påverka premieläget. Enligt ett annat A-bolag fanns inte exakt statistik; om regressmöjligheten helt saknades torde detta få premiehöjande effekt. Ett B-bolag yttrade att erhållna från regressbelopp företagare och privatpersoner i bästa fall täckte regresskostnaden, varför de inte direkt påverkade premien; indirekt skedde dock sådan påverkan genom att risken för regress manade till försiktighet. Ett annat inte ha saknat B-bolag ansåg regresserna betydelse för premienivån, ehuru bolaget inte kunde mäta detta i siffror för olika branscher; hade premieersättningen styrts av andra, mera föränderliga faktorer än regressinkomsten. Det tredje A-bolaget framhöll regressens påtagliga betydelse för premien inom sjö- och transportförsäkringen, ett tredje B-bolag sjöförsäkringen (varuförsäkringen). Betydelsen inom dessa branscher underströks av G l, G 2, G 3 och G 4. G l uppgav att i vissa bolag normalt 5-6 % av ersatta belopp återvinns, i andra upp till 15-20 %; också indirekta verkan regressens på premien genom preventionen framhölls. - För bilförsäkringens del antog ett F-bolag att

regressöverenskommelsen hade viss betydelse för premien. v. Vidare frågades, om i något fall möjligheten till regress från viss försäkringstyp fått betydelse för möjligheten att återföra-äkni risken. 10 riksbolag och E1 samt alla lokala svarade av dessa bolag nekande; framhöll riksbolag dock ett A-bolag och ett B-bolag regressmöjlighetens betydelse för premien och återförsäkrarens andel därav. Ett annat A-bolag uppgav, att risken för regresskrav på grund av stora sakskador, särskilt brand, påverkade till vid särskilt möjligheterna återförsäkring flyg- och produktansvarsförsäkringar men i mindre även, mån, vid ‘ Märk att det här gällde ansvarsförsäkringar för entreprenörer och konsulterl. I det tredje återförsäkring inte vid sak- A-bolaget ansåg reassuransavdelningen frågan böra besvaras nekande, utan vid ansvarsförsäkring, medan hade motsatt alltså ett svar som närmast produktavdelningen uppfattning. För sjö- och tog sikte på frågan w transportförsäkringens del betonade G l att det reassurerande nedan. bolaget

SOU 1975: 103 208 Bilaga

måste tillförsäkra sig full regressrätt för att den ofta nödvändiga återförsäkringen skall kunna meddelas på sedvanliga ekonomiska villkor; om svensk varuförsäkring miste regressmöjligheten komme den i underläge gentemot den utländska. Ett B-bolag påpekade regressens betydelse vid sjöförsäkring. G 2 och G 3 framhöll att regressen ingick som ett naturligt led i kaskoförsäkringen. För P & I-försäkringens del uppgav G 4, att knappast kunde sägas ha fått betydelse för regressmöjligheten återförsäkringsmöjligheten (men väl för den direkta premiesättningen). om i något fall risken för regresskrav mot w. Bolagen tillfrågades, ansvarsförsäkring fått betydelse för premien eller villkoren för bolagets ansvarsförsäkring. Sju riksbolag och E l svarade nekande; ett B-bolag tillade dock att regressrättens slopande möjligen kunde verka dämpande

Ett A-bolag svarade ja utan kommentar

på trafikförsäkringspremien. Ett annat ansåg premien påverkas vid flygansvarsförsäkring; i villkoren hade intagits begränsningar i produktansvars- och entreprenadförsäkring för att man skulle undvika regress från oförsäkrat intresse”. Med tanke på risken för krav från staten och försäkringsbolag, som ej var bundna av hade över huvud taget de vanliga ansvarsberegressöverenskommelsen, i ansvarsförsäkringen - främst brandskada - satts för loppen på sakskada lågt. Ett annat bolag (i F-gruppen) som ej deltog i regressöverenskommelsen ansåg risken ha betydelse för ännu ett (i B-gruppen) antog

premien;

eftersom fastställs med ledning av skadefallen under detsamma, premien men kunde inte bedöma storleken av denna inverkan. Ett gången period, E-bolag framhöll att hänsyn måste tas till regressrisken vid premiesättför ansvarsförsäkring med giltighet utom Norden. För sjö- och ningen del svarade G 1 nekande på frågan, då det var transportförsäkringens likgiltigt om kraven kom från den skadelidande eller hans försäkringsbo- G 2, G 3 och G 4 svarade jakande beträffande både premier lag, medan och villkor. om kostnaden att x. Kommittén ville om möjligt få uppgifter administrera inom olika branscher. Flertalet bolag kunde regressrätten inte lämna Ett A-bolag antog att kostnaden var några sådana uppgifter. 1/2-l % av premieinkomsten om regresser av alla slag, även från trafik-

och ansvarsförsäkring, räknades in; regressöverenskommelsen begränsade

inom övriga försäkringsgrenar. Ett annat ju starkt regressverksamheten kunde bara att kostnaden väsentligt understeg vad A-bolag upplysa, Ett B-bolag framhöll blott att kostnaden torde regresserna inbringade. För utgöra en mycket liten del av det totala skaderegleringsförfarandet. sjö- och transportförsäkringen uppgav ett A-bolag, att den här låg under 10 % av återvunna G l betonade att regresskostnaderna normalt belopp. var låga men ofta kunde bli betydande vid komplicerade ansvarsfrågor, särskilt utomlands - i vissa länder upp till 25-30 % av återvunna belopp. G 2 och G 3 var kostnaden helt obetydlig i kasko. G 4 kunde ej ‘ Jfr svaret föreg. sida Enligt vid not l. uppskatta regresskostnaderna vid P & I-försäkring.

Bilaga

Regressmålens frekvens

Några frågor ställdes om regressmålens frekvens vid domstol. y. Bolagen tillfrågades, i vilken utsträckning de under senaste femårsperioden fört regresstalan vid domstol i trafikmål. I tre riksbolag och samtliga lokala bolag hade regresstalan ej förekommit. Åtta riksbolag och E l svarade någon enstaka gång, i ringa utsträckning”, ett fåtal fall” eller ”undantagsvis”. I ett A-bolag hade det skett i ett tiotal fall, i ett B-bolag ”i stor utsträckning. z. Samma fråga ställdes beträffande andra mål än trafikmål. Av riksbolagen svarade ett F-bolag ”a1drig”. 12 lokala bolag lämnade liknande uppgift. 1 sex riksbolag (däribland ett A-bolag) och El hade enligt svaren detta förekommit i enstaka fall eller i mindre utsträckning; ett av dessa bolag nämnde bilstöld och olovligt brukande av motorfordon, ett annat sprängningsskador. I två B-bolag hade talan förts ofta i betydande utsträckning”; det ena nämnde särskilt stöldmål, det andra bilstöld och inbrott. Enligt ett annat A-bolag förekom av åklagaren utförd talan i brottmål i viss utsträckning, medan civilstämda regressmål var relativt sällsynta. I det tredje A-bolaget hade ca 100 fall gått till domstol, men bara undantagsvis till dom. Ett lokalt bolag angav

ca 10 fall, ett annat några få fall,‘ ett tredje några enstaka fall årligen; ett

fjärde angav fall där inbrottstjuv åtalades. - Om sjö- och transportförsäkring uppgav G l att regresstalan fördes i viss men dock begränsad utsträckning, i flertalet fall mot svenska eller utländska rederier; avsikten var ibland att avbryta preskription. Tvisterna hade ytterst sällan lett till dom. - G 2 och G 3 uppgav endast några få fall, inför utländsk domstol; de flesta anspråk gjordes upp i godo. Från P & I-försäkringen hade enligt G 4 ett stort antal regresser i kontraktsförhållanden genomförts, i synnerhet mot stuveribolag (främst i USA); ofta skedde dock uppgörelse igodo utom domstolen.

Andra uppgifter

S kaderegleringskostnader Av visst intresse för kommitténs arbete ansågs vara skaderegleringskostnaden vid sak- och ansvarsförsäkring. å. Bolagen tillfrågades, om några uppgifter kunde lämnas om skaderegleringskostnadens del av totala skadekostnaden vid sakförsäkring resp. ansvarsförsäkring. Då vissa variationer förekommer i bolagens redovisning av denna kostnad har en jämförelse mellan siffrorna begränsat värde. Ett bolag i A-gruppen skilde här mellan skadebehandlingskostnad, som utgjorde skadeavdelningars, skadebyråers etc. andel av förvaltningskostnaden enligt fastställd kostnadsfördelningsnyckel, och skaderegleringskostnad (i mera inskränkt mening), som var en del av skadekostnaderna och utgjordes av besiktningskostnad samt ombuds- och rättegångskostna- ‘ Härvid hade åklagaren der, vilka i princip kan påföras den enskilda skadan. För år 1971 utgjorde fört bolagets talan.

210 Bilaga

skadebehandlings- och skaderegleringskostnadernas andel av totala skadevid olycksfallsförsäkring 8 resp. 0,1%, vid allmän egenbetalningarna: domsförsäkring 6 resp. 0,5 %, vid trafikförsäkring 12 resp. 2,3%, vid annan motorfordonsförsäkring 10 resp. 0,2 %, vid företagsansvar 13 resp. var skadebehandlingskostnaderna 5 % och 1,4 %; i fråga om sjöförsäkring skaderegleringskostnaderna okända. l övrigt lämnade 13 bolag uppgifter om sin skaderegleringskostnad,

enligt följande: Ett bolag i A-gruppen: 8,8 % i sak (utom bilkasko), 14,2 % i ansvar,

13,8 % obligatorisk trafikförsäkring ett bolag i B-gruppen ca 12 % i sak,

ca 14-15 % i ansvar; ett annat bolag i B-gruppen ingen procentuppgift om sak, ca 10-13 % i ansvar; ett tredje bolag i B-gruppen 7-8 % i sak,

troligen något mer i ansvar; ett bolag i C-gruppen 8,4 % i sak, ej uppgift om ansvar. Ett i B-gruppen, som tydligen avsåg skaderegleringskostnad i bolag mera inskränkt mening Gfr ovan), uppgav denna till 0,53 % i sakförsäk- - Ett som tydligen gjorde samma beräkning, ring. bolag i C-gruppen, kostnaderna i allmän egendoms-, inkomst- och ansvarsförsäkring uppgav till 1,7 %, i trafikförsäkring till 0,9 % och i annan motorfordonsförsäk- 2,5 %. 6 lokala försäkringsbolag yttrade sig rörande skadereglering till i sakförsäkringen och uppgav den till resp. 10-15 %, ringskostnaden 8-10 %, ca 10 %, 3-4 %, 8-9 % samt 3-4 %. inte lämna uppgifter på denna punkt, inte heller Övriga bolag kunde framhöll att genomsnittskostnaden hade E 1. Ett bolag i A-gruppen begränsat intresse då stora variationer förekom mellan olika branscher t. ex. mellan privatpersons- och företagsförsäkring samt, inom företagsmellan för allmänheten (egendomsskador) och försäkring, serviceföretag tung industri (enstaka men kostsamma personskador). del framhöll G 1 bl. a.: Siffror för För sjö- och transportförsäkringens ej. Allmänt sett var vid skador rörande importgods sakförsäkring förelåg kostnaderna i regel måttliga, beträffande exportgods genomsnittligt högre (bl. a. då omfattande korrespondens krävdes på främmande språk). Vid kasko- och varvsförsäkring kunde kostnaderna i många fall beträffande tekniskt skador bli betydande. Också vid båtförsäkring blev komplicerade kostnaderna ofta förhållandevis stora på grund av många kunders önskemål om service och vikten att kontrollera pågående reparationsarbeten. kunde kostnaderna variera från enbart Sammanfattningsvis till flera tiotusentals kronor (t. ex. då personal utbetalningskostnaden måste sändas till andra världsdelar). - Kostnaden vid ansvarsförsäkring försäkringstagaren brukade var generellt högre, bl. a. då vid sakförsäkring ha gjort det erforderliga utredningsarbetet. G 3 uppgav, att skaderegleringskostnad (inklusive regresskostnad) ca 3,5 % av totala skadekostnaden i kasko. utgjorde inom P & I-försäkring grovt uppskattas till Enligt G 4 kunde kostnaden ‘ Detta bolag redovisar 8-10 %, utom ombuds- och advokatkostnader. ej rättegångskostnad och anlitande av särskild ex- ä. Ytterligare frågades, om uppgifter kunde ges om genomsnittliga pertis såsom skaderegle- per sak- resp. ansvarsskada. skadereglerirzgskostnader ringskostnad utan såsom och Det bolag i A-gruppen, som skilde mellan skadebehandlingsskadekostnad.

SOU 1975: 103 Bilaga 211

skaderegleringskostnad (se ovan), angav följande siffror för under år 197 l anmälda skador: allmän egendomsförsäkring 170 resp. 12 kr., trafik 160 resp. 30 kr., annan motor 60 resp. l kr.; företagsansvar 570 resp. 60 kr. l övrigt lämnade sju riksbolag sifferuppgifter i denna del, enligt följande. Ett bolag i A-gruppen 207 kr. i sakförsäkring (utom bilkasko, trafik och ansvar), 275 kr. i ansvarsförsäkring, 218 kr. i obligatorisk trafikförsäkring; ett bolag i B-gruppen 200-250 kr. isak, 200-250 kr. i ansvar; ett annat bolag i B-gruppen 50-60 kr. isak, något mer i ansvar; ännu ett bolag i B-gruppen 10 kr. 10 öre i sak (synbarligen skaderegleringskostnad i inskränkt bemärkelse), ej uppgift om ansvar; ett fjärde bolag i B-gruppen 100 kr. per skada, inklusive bl. a. lönekostnader, sociala avgifter, lokal- och resekostnader samt andel i ADB; ett bolag i C-gruppen 16 kr. isak (synbarligen skaderegleringskostnad i inskränkt bemärkelse); ett annat bolag i C-gruppen 200-215 kr. i sak, ej uppgift om ansvar. Sex lokala bolag lämnade uppgift om skaderegleringskostnader i sakförsäkring och angav resp. 20 kr., 80 kr., ca 200 kr., 400 kr., ca 95 kr., ca 60 kr. Övriga bolag kunde inte lämna närmare uppgifter, inte heller E l eller G l.

Brister i försiktighetsmått och liknande För att få mera konkret begrepp om preventionssynpunktens betydelse tillfrågade kommittén på förslag av sina försäkringsexperter bolagen, om

dessa hade någon mera bestämd uppfattning om skadefrekvensen och

skadekostnadens storlek, när det gäller sakskador som beror på allvarliga brister i försiktighetsmått och olämplig arbetsmetodik. De allra flesta bolag svarade nekande. I ett A-bolag ansåg man sig övertygad om att betydande skadekostnader var att hänföra antingen till slarv vid utförande eller övervakning av uppdrag, till att olämpligt materiel begagnats eller till att olämplig arbetsmetodik kommit till användning. Ett annat A-bolag ansåg skadorna mycket frekventa inom VVS-området. Ett B-bolag uppgav, att det syntes finnas en tendens till ökning av antalet sakskador, som beror av brister i försiktighetsmått vid utförande av arbete. Enligt ett annat torde skador av angivna orsaker vara tämligen frekventa. Ännu ett B-bolag uppfattade skadefrekvensen som relativt betydande, utan att kunna belägga detta med statistik. Ett C-bolag framhöll att sprängskadornas omfattning torde ha minskat under senare

år, troligen beroende på bättre arbetsmetodik. G l anförde, att flertalet

skador inom sjö- och transportförsäkring var orsakade av den mänskliga faktorn; enligt en större utländsk utredning som torde vara representativ också för svenska förhållanden utgjordes 83 % äv alla skador vid transportförsäkring av varor under året 1966-70 av skador som kunnat förebyggas (därav 32 % stöld och 40 % hanteringsskador). G 2 ansåg

2 12 Bilaga

största delen av nautiska haverier, kollisioner och grundstötningar orsakade av mänskliga faktorn; G 3 ansåg andelen vara 50 %. - Av de lokala bolagen ansåg ett att vattenskadorna kunde minskas genom större noggrannhet vid provning av material m. m.; ett gav som svar ”inom entreprenadbranschen”; ett framhöll att det ofta slarvades vid svetsning; ett nämnde rörmokeribranschen, där på grund av brist på mera bestämda normer för arbetets utförande många ”onödiga” och stora skador uppkom. Två lokala bolag svarade att frekvensen ej var så stor.

K reditförsäkring

Ett som endast bedriver denna bransch, har härom anfört i F-bolag, huvudsak följande. Bolaget bedriver här kundkreditförsäkring (säljaren försäkrar sig mot risken att köparen inte kan betala den sålda varan), för att den försäkrade skall fullgöra visst borgensförsäkring (garanti åtagande, t. ex. entreprenad eller maskinleverans) och hypoteksförsäkring för ett av den försäkrade upptaget lån). Vid (motsvarande borgen saknade avtalet och regresskrav fick kundkreditförsäkring regressregler, på bolaget överlät den del av hans fordran bygga på att försäkringstagare som motsvarade erhållen försäkringsersättning; regressrätt hade ienstaka ordnades regressen fall utövats på sådan grund. Inom borgensförsäkringen och den försäkrade lämnade en motförgenom att försäkringstagaren bindelse om ifall försäkringen skulle behöva återbetalningsskyldighet, Inom bemyndigades i villkoren försäkinträda. hypoteksförsäkringen att på försäkringsgivaren överlåta sin fordran. — Regressen ringshavaren vilade kreditförsäkringen endast på ekonomiska synpunkter.

inom

hade sällan någon betydelse, då kraven Regresskostnaderna mycket endast rörde små belopp; årskostnaden översteg uppskattundantagsvis ningsvis inte 10 000 kr. Regresstalan hade förts vid domstol i ett par fall - skaderegleringskostnaden i under senaste femårsperioden. Årliga branschen var ca 150 000 kr., skadeutbetalningarna under de senaste fem åren i genomsnitt ca 2 milj. kr. per år. annat som också bedriver kreditförsäkring, kunde som Ett F-bolag, nämnt inte lämna uppgifter i dessa avseenden.

Önskemål angående regressreglerna

I samband med rundfrågan tillfrågades bolagen om det var någon speciell som de med ledning av sin erfarenhet ansåg ha väsentlig synpunkt när en lagändring utreddes i den riktning direktiven angav. betydelse, Ett A-bolag förordade en begränsning av regressrätten mot privatpersoborde finnas; vid brandskador borde dock ner, medan regress mot företag inte bara regressrätten utan också skadeståndsskyldigheten begränsas. Ett annat A-bolag anförde i huvudsak: Regressrätt borde behållas delr talar för detta, dvs. vid mera kvalificerade förseelser då preventionsskäl rattfylleri, berusning etc., dels då som uppsåt, bedrägeri, grov vårdslöshet, skadevållaren valt att stå självrisk i stället för att teckna ansvarsförsäk-

SOU 1975: 103 Bilaga 2 l 3

ring, dels då det är befogat från skadeförebyggande synpunkt, dvs. främst då skador vållas vid yrkesutövning. Som exempel på det sistnämnda anfördes att entreprenörer eller tillverkare åsidosätter säkerhetsföreskrifter eller begagnar eller tillverkar bristfälligt eller olämpligt material eller utför arbete på felaktigt eller olämpligt sätt; om deras ansvarsförsäkringskollektiv slutligen får bära skadorna, läggs skadekostnaderna på dem som bäst kan förebygga skadans uppkomst, och kollektivet får då direkt intresse att utföra arbetet riktigt samt utveckla ofarligare material och arbetsmetoder. Sålunda hade betydande vattenskador uppkommit till följd av slarv eller olämpligt material vid rörinstallationer, varvid

fastighetsägarna hade drabbats av höjda premier och ökade självrisker.

Inom försäkringsvärlden hadeåman krävt en revision av regressöverenskommelsen denna - borde också i på punkt. Regressrätt godtas kontraktsförhållanden där ibland premier och villkor bestäms med hänsyn till ansvarets placering; härvid var det ofta likgiltigt om försäkringen förbehåller sig regressrätt eller regressfallen uteslöts från försäkringen. Det tredje A-bolaget betonade regressernas inte oväsentliga ekonomiska betydelse vid solidariskt ansvar och större egendomsskador, särskilt då dessa orsakades av olika riskfyllda verksamheter. Regresserna hade vidare en viss preventiv effekt och bidrog till att skadekostnaden kom att belasta rätt objekt och rätt försäkringsgren. Om 25§ FAL gjordes tvingande, skulle dessa synpunkter tillgodoses. Ett B-bolag anförde att regressrätt fortfarande borde tillåtas av preventiva skäl. Ett annat B-bolag underströk vikten av regress mot enskilda företagare för att tvinga dem dels att iaktta försiktighet isin verksamhet, dels att ha ansvarsförsäkringar; man kunde annars befara att de av kostnadsskäl avstod från nödiga försiktighetsåtgärder och underlät att försäkra sig mot skadeståndsansvar, något som skulle leda till högre sakförsäkringspremier. Av preventionsskäl borde vidare regress vara möjlig vid stöld, skadegörelse, förskingring samt bilkörning i berusat tillstånd eller utan körkort. Ett tredje B-bolag ansåg allmänt sett en inskränkning av regressrätten inte önskvärd; även om det ekonomiska utbytet var föga imponerande syntes regressreglerna ha viss preventiv effekt. Det var ett allmänt snygghetskrav att den som gjort sig skyldig till försummelse också fick bära följderna härav. Att inskränka regressrätten vid brottslig gärning syntes helt orimligt. Ett fjärde B-bolag framhöll, att inom det område regressöverenskommelserna täcker ett bortfall av regressrätten inte skulle få så stor betydelse; det förutsattes då att regress av preventionsskäl tilläts vid uppsåt eller grov vårdslöshet. Däremot kunde problem bl. a. i motorfordonsförsäkring uppkomma beträffande frågor som bonussystemet och premiens fördelning mellan olika risktyper. Det kunde därför ifrågasättas, om en lagändring var påkallad. I stället kunde regressöverenskommelserna och omarbetas. - borde utvidgas Regress mot självförsäkrare behållas; annars kunde följden bli ökad premiebelastning för sakförsäkringen. Skulle regressrätten här tas bort, borde för jämviktens skull också

SOU 1975: 103 2 l 4 Bilaga

skadeståndsmöjlighet bortfalla i motsvarande situatiosjälvförsäkrarens ner. mot utländska företag och försäkringsgivare borde Regressrätt bibehållas. - Rörande visade bolagen redan regress mot privatpersoner stor återhållsamhet, varför en formell inskränkning av regressrätten

knappast var påkallad. Av de mindre betonade ett C-bolag preventionseffekten i bolagen sammanhanget. - Ett annat C-bolag framhöll den effekt en inskränkning

av regressrätten kunde få på den för försäkringsverksamheten gällande att varje försäkringsgren skulle bära sina egna kostnader; grundsatsen särskilt framstod en överflyttning från ett kollektiv till ett betänklig annat när ökad skaderisk beaktats vid premiesättning för ansvarsförsäkt. ex. vid wssa farliga verksamheter. Vidare betonades att när en ringen, bara betjänade ett kollektiv av en viss kategori, man försäkringsinrättning inte kunde utjämna effekten av en sådan ändring i regressreglerna. Av de lokala bolagen framhöll fyra mera allmänt regressrättens Ett femte bolag uttalade att regress av sådana skäl preventiva betydelse. bör tillåtas vid inbrottsskador och för att stävja det allt vanligare fusket Ett sjätte bolag ansåg regress motiverad vid vid t. ex. byggnadsskador. skäl och av preventionssynpunkt, särskilt vid tungt vägande ekonomiska brott. Ännu ett bolag framhöll att lokala bolag, t. ex. länsbolag, som saknade koncession i ansvarsförsäkring inte hade möjlighet få utjämning

genom att utövade och mot bolaget riktade regresser tog ut varandra. - vars Av de mera bolagen anslöt sig ett F-bolag specialiserade ~ till direktivens synpunkter; dock huvudgren var ansvarsförsäkring en regel finnas för fördelning av skadestånd borde även i fortsättningen Ett annat (bilförsäkring) framhöll bl. a. mellan flera vållande. F-bolag skall belasta den försäkringsbransch som betydelsen av att skadorna skadan. Ett som enbart sysslar med rätteligen bör bära F-bolag, kreditförsäkring, förmodade att ingrepp ej har avsetts i regressrätten

. inom denna bransch. del underströk G 1 vikten För sjö- och transportförsäkringsregressens konkurrera med utländska. Detta att svenska bolag finge på lika villkor inte främst av betydelsen för nettoförutsatte full regressrätt, på grund utan snarare med hänsyn till återförsäkringsmöjligskadebelastningen inverkade direkt på premienivån för dessa branscher heten. Regressrätten debiterades här premier på grundval av individuella i Sverige. Dessutom ofta med skärpa krävde att skaderesultat, varför försäkringstagarna utövas. Det nuvarande systemet innebar ett ej oväsentligt regress skulle att förebygga skador. För incitament för redare och andra transportörer del av regressbeloppen från utländska övrigt inflöt en betydande transportörer. - G 2, G 3 och G 4 betonade, att regressrätten på deras

områden var internationellt vedertagna och av stor praktisk betydelse, att ensidigt slopa regresserna för varför det vore synnerligen olämpligt

Sveriges del.

SOU 1975: 103 215

Citerad litteratur

(Litteratur citeras i regel endast med författarnamn eller med förkortad titel. Här upptas inte rättsfallssamlingar, tidskriftsartiklar samt betänkanden och annat offentligt tryck.)

Agell, A., Samtycke och risktagande. Studier i skadeståndsrätt. Akad. avh. Sthlm 1962. Andersen, Kr., Skadeforvoldelse og erstatning. Oslo 1970. Bengtsson, B., Försäkringsrätt. Några huvudlinjer. Sthlm 1971. (Cit. Bengtsson, Försäkringsrätt.) -, Om ansvarsförsäkring i kontraktsförhållanden. Akad.avh. Sthlm 1960. -, Särskilda avtalstyper I. Sthlm 1971. Dicey’s Conflict of Laws. 7th ed. Under the general editorship of J.H.C. Morris. Lond. 1968. (Cit. Dicey.) Enneccerus, L., Recht der Schuldverhältnisse. Ein Lehrbuch. Bearb. von H. Lehmann. Tüb. 1958. (Enneccerus, L., Kipp, T. und Wolff, M., Lehrbuch des Biirgerlichen Rechts. Il.) (Cit. Enneccerus-Lehmann.) Esser, J., Lehrbuch des Schuldrechts. 4. neubearb. Aufl. Karlsruhe 1970. Fleming, J., The law of tort. 4th ed. Sydney, Melbourne, Brisbane 1971. Grönfors, K., Tidsfaktorn vid transportavtal. Gbg 1974. Guhl, Th., Das Schweizerische Obligationenrecht. 6. Aufl. Zürich 1972. Hagbergh, E., Sjölagen med 1973 års regler om gods- och passagerarbefordran . . . . Sthlm 1974. Hellner, J., Försäkringsrätt. 2 uppl. Sthlm 1965. -, Försäkringsgivarens regressrätt. Upps. 1953. (Uppsala universitets årsskrift 1953: 3.) (Cit. Hellner, Regressrätt.) -, Skadeståndsrätt. 2 uppl. Sthlm 1973. Jørgensen, S., Erstatningsret. 2 uppl. Khvn 1972. Karlgren, Hj., Skadeståndsrätt. 5 uppl. Sthlm 1972. Karrer, R., Der Regress des Versicherers gegen Dritthaftplichtige. Winterthur 1965. Koenig, W., Schweizerisches Privatversicherungsrecht. Bern 1951. Larenz, K., Lehrbuch des Schuldrechts. T. II. 10. Aufl. Münch. u. Berl. 197 2. Lyngsø, P., Dansk forsikringsret. Khvn 1971. Malmaeus, B., Bilansvarighetslagen. Sthlm 1962.

Förkortningar

BGB Bürgerliches Gesetzbuch BGE Entscheidungen des Schweizerischen Bundesgerichts BGZ Entscheidungen des Bundesgerichthofes in Zivilsachen (Västtyskland) FAL Försäkringsavtalslagen LU Lagutskottet LB Lagberedningen ML Miljöskyddslagen NFT Nordisk försäkringstidskrift NRt Norsk Retstidende NJA Nytt juridiskt arkiv, avd. I NJA II Nytt juridiskt arkiv, avd. II NJ MF Förhandlingar vid nordiska juristmöten OR Obligationenrecht (schweizisk lag om obligationsrätten) Prop. Proposition SkL skadeståndslagen SL Strafflagen SOU Statens offentliga utredningar TfR Tidsskrift for rettsvitenskap TL Trafikskadelagen VVG Versicherungsvertragsgesetz (Tyskland)

Statens utredningar 1975 offentliga

Kronologisk förteckning

51. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. B. Demokrati på arbetsplatsen. A. 52. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. Psalmer och visor. Del 1: 1. U. B. Psalmer och visor. Del 1:2. U. 53. Beskattning av realisationsvinster. Fi.

.”9‘P5*’!."

Psalmer och visor. Del 1:3. U. 54. Fåmansbolag. Fi. Bättre bosättning för flera. S. 55. Bötesverkställighet. Ju. Huvudmannaskapet för specialskolan och 56. Trafikbuller. Del ll. Flygbuller. K. särskolan. U. 57. Varuförsörjning i kristid. H. Framtida studerandehälsovård. U. 58. Målet är jämställdhet. Ju. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. 59. Utbildning för vuxna. U. . Individen och skolan. U. 60. Energiberedskap för kristid. H. . Rörlig pensionsålder. S. 61. Enargiberedskap för kristid. Bilagor. H. . Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. arbetstid för småbarnsföräldrar. S. 62. Förkortad . Totalfinansiering. B. 63. Konsumentkreditlag m. m. Ju. . Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S. 64. Språkresor. U. . Konstnären-la i samhället. U. 65. Förfogandelagstiftning. Fö. . Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. 66. Trafikpolitik - behov och möjligheter. K. . Kriminalvårdens nämnder. Ju. 67. Utbildning i samspel. S. . Markanvändning och byggande. Remissam- K. 68. Handikappanpassad kollektivtrafik. manställning utgiven av bostadsdepartemen- 69. Samhället och distributionen. H. tet. B. och distributionen. Bilagor om 70. Samhället 18. Förtroendevalda och partier i kommuner och företag, anställda och hushåll. H. landsting. Kn. 71. Landstingens arkiv. Kn. 19. Konsumentskydd på Iåsområdet. H. 72. Distansundervisning. U. 20. Särskilda regler för handläggning av anmälan 73. Frivilligförsvarets förmåner. Fö. mot polisman. Ju. 74. Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkoms- 21. Pensionsförsäkring. Fi. ter m. m. S. 22. Lag om allmänna handlingar. Ju. 75. Medborgerliga fri- och rättigheter. Regerings- 23. J0-ämbetet. Uppgifter och organisation. R. formen. Ju. kollektivtrafik. Samman- 24. fre sociologiska rapporter. Ju. 76. Handikappanpassad . A jour. Om journalistutbildning. U. (svensk, engelsk och drag ur SOU 1975:68 26. Forskningsråd. U. tysk version). K. 27. Politisk propaganda på arbetsplatser. A. 77. Allmän skatteflyktsklausul. Fi. i samhället. 28. Program för ljud och bild i utbildningen. U. 78. Svensk press. Pressens funktioner 29. Medborgerliga fri- och rättigheter i vissa län- Fi. der. Ju. 79. Svensk press. Statlig presspolitik. Fi. 30. Barnens livsmiljö. S. K. 80. Postens roll i tidningsdistributionen. 31. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöut- 81. Farliga vrak. K. redningens rapport 1. S. 82. Organisation för skyddat arbete. A. 32. Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. 83. Stålindustrins arbetsmiljö. l. S. 84. Ersättning vid arbetsskada. S. 33. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöut- 85. Vägplanering. K. redningens rapport 3. S. 86. Vägplanering. Bilagor. K. 34. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöut- 87. Samverkan i barnomsorgen. S. redningens rapport 4. S. 88. Fem veckors semester. A. 35. Barnfamiljernes ekonomi. Barnmiljöutred- 89. Långtidsutredningen 1975. Fi. ningens rapport 5. S. 90. Arbete åt alla. A. 36. Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöut- 91. Politik för regional balans. A. redningens rapport 6. S. 92. Politik för regional balans. Bilaga 1. A. 37. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutred- 93. Politik för regional balans. Bilaga 2. A. ningens rapport 7. S. 94. Barns sommar. S. 38. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. 95. Telefonavlvssning. Ju. S. 96. Energiförsörjning 1975-1980. Bilaga 3 till . statsbidrag till kommunerna. Fi. 1975 års Iångtidsutredning. Fi. . Trafikolyckor och statistik. K. 97. Varuhandeln 1975-1980. Bilaga 4 till 1975 . Kommunal demokrati. Kn. års långtidsutredning. Fi. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. 98. Miljövård i Sverige 1975-1980. Bilaga 6 till . Kvinnor i statlig tjänst. Fi. 1975 års långtidsutredning. Fi. . Etablering av miljöstörande industri. 8. 99. Samerna i Sverige. Stöd åt språk och kultur. . Vidareutbildning i internationell marknads- U. föring. H. 100. Samerna i Sverige. Stöd åt språk och kultur. . Kommunal organisation och information. Kn. Bilagor. U. . Kollektivtrafik i tätort. K. 101. Fartygsfinansiering. I. i tätort. Bilagor. K. och yttrandefrihet. Ju. . Kollektivtrafik 102. Tystnadsplikt . Massmediegrundlag. Ju. 103. Skadestånd Vl. Försäkringsgivares regressrätt . Internationella koncerner i industriländer. I. m. m. Ju.

UN IB

l I976

mom

1-P-v

Statens offentliga 1975 utredningar

Systematisk förteckning

Riksdagen Farliga vrak. [81] JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. [23] Kommitten för den långsiktiga vägplaneringen. Justitiedepartementet 1. Vägplanering. [85] 2. Vägplanering. Bilagor. [86]

Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Finansdepartementet Kriminalvårdens nämnder. [16] 1972 års pressutredning. 1. Svensk press. Tidningar Särskilda regler för handläggning av anmälan mot i samverkan. [11] 2. Svensk press. Pressens funktiopolisman. [20] ner i samhället. [78] 3. Svensk press. Statlig Lag om allmänna handlingar. [22] presspolitik. [79] Tre sociologiska rapporter. [24] Pensionsförsäkring. [21] 1973 års fri- och rättighetsutredning. 1. Medborgar- statsbidrag till kommunerna. [39] Iiga fri- och rättigheter i visså länder. [29] 2. Med- Kvinnor i statlig tjänst. [43] borgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen. Beskattning av realisationsvinster. [53] [75] Fåmansbolag. [54] Massmediegrundlag. [49] Allmän skatteflyktsklausul. [77] Bötesverkställighet. [55] 1975 års Långtidsutredning. 1. Långtidsutredning- Målet är jämställdhet. [58] en 1975. [89] 2. Energiförsörjningen 1975-1980. Konsumentkreditlag m. m. [63] Bilaga 3 till 1975 års långtidsutredning. [96] 3. Telefonavlyssning. [95] Varuhandeln 1975-1980. Bilaga 4 till 1975 års Tystnadsplikt och yttrandefrihet. lângtidsutredning. [97] 4. Miljövård i Sverige [102] 1975-1980. Skadestånd VI. Försäkringsgivares regressrätt m. m. Bilaga 6 till 1975 års långtidsutred- [103] ning. [98] Försvarsdepartementet Utbildningsdepartementet 1969 års psalmkommitté 1.. Psalmer och visor. Del Förfogandelagstiftningen. [65] Frivilligförsvarets 1: 1. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. förmåner. [73] Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Socialdepartementet Utredningen om skolan, staten och kommunerna. Bättre bosättning för flera. [5] 1. Huvudmannaskapet för specialskolan och särsko- Pensionskommittén. 1. Rörlig pensionsålder. [10] lan. [6] 2. Individen och skolan. [9] Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster Framtida studarandehälsovård. [7] m. m. [74] lgonstnärerna i samhället. [14] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] A jour. Om journalistutbildning. [25] Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö. [30] Forskningsråd. [26] 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiliöutred- Program för ljud och bild i utbildningen. [28] ningens rapport 1. [31] 3. Barns hälsa. Barnmiljöut- Utbildning för vuxna. [59] radningens rapport 2. [32] 4. Barns uppfostran och Språkresor. [64] utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. [33] Distansundervisning. [72] 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutred- Sameutredningen. 1. samerna i Sverige. Stöd åt ningens rapport 4. [34] 6. Barnfamiliernas ekono- språk och kultur. [99] 2. Samerna i Sverige. Stöd åt mi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] 7. Bar- språk och kultur. Bilagor. [100] nen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens Handelsdepartementet rapport 6. [36] 8. Barn och föräldrars arbete. Konsumentskydd på låsområdet. [19] Barnmiliöutredningens rapport 7. [37] 9. Barnkul- i internationell marknadsföring. tur. Barnmiljöutredningens

rapport 8. [38] [Wdlareutbildning 45

Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. [62] Varuförsörjning i kristid. [57] Utbildning i samspel. [67] Energiberedskapsutredningen. 1. Energiberedskap Ersättning vid arbetsskada. [84] för kristid. [60] 2. Energiberedskap för kristid. Samverkan i barnomsorgen. [87] Bilagor. [61] Barns sommar. [94] Distributionsutredningen. 1. Samhället och distributionen. [69] 2. Samhället och distributionen. Kommunikationsdepartementet Bilagor om företag, anställda och hushåll. [70] Trafikolyckor och statistik. [40] Utredningen om kollektivtrafik i tätort. 1. Kollek- Arbetsmarknadsdepartementet tivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Demokrati på arbetsplatsen. [1] Bilagor. [48] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27] Trafikbuller. Del Il. Flygbuller. [56] Organisation för skyddat arbete. [82] Trafikpolitik ~ behov och möjligheter. [66] Fem veckors semester. [88] HAKO-utredningen. 1. Handikappanpasad kollek- Arbete åt alla. [90] tivtrafik. [68] 2. Handikappanpassad kollektivtra- 1974. 1. Politik för Länsplaneringsutredningen fik. Sammandrag ur SOU 1975: 68 (svensk, engelsk regional balans. [91] 2. Politik för regional balans. och tysk version). [76] Bilaga 1. [92] 3. Politik för regional balans. Bilaga Postens roll i tidningsdistributionen. [80] 2. [93] ,

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Statens offentliga utredningar 1975

Systematisk förteckning

Bostadsdepartementet Totelfinansiering. [12] Markanvändning och byggande. Remissemmanstälh ning utgiven av bostadsdepartementet. [17] Etablering av miliöstörande industri. [44] Boende- och bostadsfinansieringsutredningerna. 1. Bostadsförsörining och bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörining och bostadsbidrag. Bilagor. [52] Industridepartementet Internationella koncerner i industriländer. [50] Stålindustrins arbetsmiljö. [83] Fartygsfinansiering. [101]

Kommundepartementet Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [1E.] 1. Utredningen om den kommunala demokratin. Kommunal demokrati. [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Kommunal organisation och information. [46] Landstingens arkiv. [71]

nummer iden kronologiska förteckningen Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas

Nordisk utredningsserie (NU) 1975

Kronologisk förteckning

_| .Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havandeskap och barnsbörd . Peruskoulu pohioismaissa . Litteratur om nordiskt samarbete

O’IU1A(a)N

. Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet . Bötesstraffet . Nordic Cooperation for Tourism. Proposals for Action ~l . Voksenopplaring i de nordiske land. En konferanserapport .0versikt over forsknings- og utviklingsarbeid som gjelder engelskundervisningen i de nordiske land - 1974 . Fort och vidareutbildning för teaterarbetare . Nordisk samarbeid om billedkunst . STINA. Arbetsrapport, allmän del . STINA. Arbetsrapport, bilagor . Turistkonferens . Langtidsbedømmelse for det allmennkulturella område . Førskole og skole i samvirke . Nordisk kontaktmandsseminar i Århus . Fotografisk kemi . Arbetsmiljöfrågor. Seminarium i Porsgrunn . Industriellt samarbete i Norden. Journalistseminarium i Århus . Kvarkenkonferens . Nordinfo . Revision av den nordiska trygghetskonventionens bestämmelser om grundpension . Merenkurkunkonfarenssi . Nordiska tobaksarbetsgruppens betänkande . Översikt över projekt rörande integrerad specialundervisning i förskolan och grundskolan i de nordiska länderna 26. Suveränitetsholmarna i Torne, Muonio och Könkämä älvar 27. Tornion- ja Muonionjokien sekä Könkämäenon suvereniteettisaaret 28. Sprogvidenskab og modermålspeedagogik 29. Lukioasteen koulutus pohjoismaissa 30. Samnordisk forskning, utveckling och teknologisk förmedling på energiområdet. 31. Arbeidets tilpassning til mennesket

W5‘-4

L1berForlag

ISBN 91-38-02464 Allmänna Förlaget