Försäkring under krigsförhållanden

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

under

Försäkring lcrigsförhållanden

F

Örsäkringsbolagens Verksamhet

-

Statlig krigsförsäkring

-

Krigsskada egendom

-

Betänkande

av Krigsförsäkringstltredningen

SME

Krim l Statens offentliga utredningar WW 1994:130

w Finansdepartementet

under

Försäkring

krigsförhållanden

Betänkande av Krigsforsäkringsutredningen Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-38-13798-4 Graphic Systems AB. Göteborg 1994 ISSN 0375250X

Till statsrådet Bo

Lundgren

Genom beslut den 21 februari 1991 bemyndigade regeringen statsrådet Äsbrink tillkalla särskild utredare med uppdrag att en att göra en översyn av lagstiftningen för det enskilda försäkringsväsendet vid krig m.m. Med stöd av bemyndigandet förordnades den ll mars 1991 f.d. verkställande direktören Richard Schönmeyr som utredare. Schönmeyr entledigades den 7 juni 1991 egen begäran. Med stöd av bemyndigandet förordnades den 20 juni 1991 generaldirektören Edmund Gabrielsson som utredare. Att som experter biträda utredningen förordnades fr.0.m. den 25 mars 1991 avdelningsdirektören Yngve Nestén och numera vice verkställande direktören Anders Beskow, fr.o.m den 1 juli 1991 direktören Jan Granmar, fr.0.m. den 13 januari 1992 verkställande direktören Bengt Fredriksson och juris kandidaten Rikard Söderström och fr.0.m. den 17 februari 1994 direktören Nils Wikstad. Att som sekreterare biträda utredningen förordnades fr.0.m. den 1 september 1991 hovrättsassessorn Unto Komujärvi. Härmed överlämnas betänkandet Försäkring under krigsförhållanden. Experterna biträder förslagen i betänkandet. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den 31 augusti 1994

Edmund Gabrielsson

Unto Komujärvi

är elen ;som Lar ii räiieánäre

âren

att Åör iänÅa ter man e Tage Danielsson

Innehåll

l Förslag till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden 25 2 Förslag till lag om registrering av krigsskada egendom alt 1 33 3 Förslag till lag om ersättning för krigsskada egendom alt 2 35

1 Inledning 39

2 Försäkringsväsendets roll inom totalförsvaret 41 2.1 Inledning 41 2.2 Funktionen Enskild försäkring 42 m.m. 2.2.1 Allmänt 42 2.2.2 Försäkringsverksamheten i allmänhet 44 2.2.3 Den statliga krigsförsäkringen 45 2.2.4 Krigsskadeskyddet 46 2.3 Försäkringsbranschens beredskapsorgan och vissa beredskapsátgärder 46 2.3.1 Svenska Transportförsäkringspoolen 46 2.3.2 Svenska tlygförsäkringspoolen 47

2.3.3 Återförsäkringskonsortium âr 1965 47

av

2.3.4 Återförsäkringskonsortium âr 1976 47

av

3 Vissa utländska förhållanden 49 3.1 Allmän beredskapslagstiftning för försäkringsrörelse under krigsförhâllanden 49 3.2 Försäkring av krigsrisker på transportm.m. försäkringsomrâdet 50 3.3 Ersättning för krigsskador pâ egendom 54

Innehåll

3.4 EES och EG 54 3.4.l Bestämmelser intresse för beredskapsav lagstiftningen 54 3.4.2 Konsekvenser för totalförsvarets civila del av svenskt medlemsskap i EU och en anslutning ett till EES-avtalet 56

4 Regeringsformen och beredskapslagstiftning 61

5 Försäkringsföretagens verksamhet under krigsförhållanden 63 5.1 Inledning 63 5.2 Svenska försäkringsbolag 63 5.2.1 Allmän bakgrund 63 5.2.2 Innehållet i den inländska lagen 66 5.2.3 Allmänna överväganden 68 lagstiftning 68 Behov av Avvikelser från bestämmelserna i försäkringsrörelselagen 69 Begränsning försäkringsverksamheten till av viktigare områden i 71

Återförsäkring 73

Betalningsfrågor 77 Avvikelser från vissa försäkringsvillkor 80 Trafikskadelagen 88 5.3 Utländska försäkringsföretag 89 5.3.1 Inledning 89 5.3.2 EES-avtalet 90

5.3.3 överväganden och förslag 91

5.4 Tillsynsfrågor 93 5.4.1 Gällande bestämmelser 93 Svenska försäkringsgivare 93 Utländska försäkringsgivare 95

5.4.2 överväganden och förslag 98

5.5 Allmänna tillämpningsförutsättningar 100 5 5 l Bakgrund 100 . .

5.5.2 överväganden och förslag 100

6 Statlig krigsförsäkring 103 m.m. 6.1 Inledning 103 6.2 Uppdraget 104 6.3 Utvecklingen fram till nuvarande ordning för statlig krigsförsäkring 104 m.m. 6.4 Totalförsvarets mål angáende transporter och utrikeshandel 114

Innehåll 7

6.5 Sjötransporter 115 6.5.1 Den nuvarande svenska handelsflottan 115 6.5.2 Vissa uppgifter om den svenskregistrerade handelsflottans storlek och transportmönster under vissa tider 116 6.5.3 Den svenska utlandsregistrerade handelsflottan 117 6.5.4 Sjöfartspolitiska utredningar 117 m.m. 6.5.5 Beredskapsförfattningar angående sjöfarten 120 6.6 Lufttransporter 122 6.6.1 Den nuvarande svenska flygplanstlottan 122 6.6.2 Beredskapsförfattningar angående luftfarten 122 6.7 Landtransporter 122 6.7.1 Lastbilar 122 6.7.2 Beredskapsförfattningar angående landtransporter 123 6.8 Försäkringsbranchens försäkringar mot krigsrisker 123 6.8.1 Allmänt om försäkringsbranchen och dess

6.9.2 Tillämpningsföreskrifter Statens krigs- försäkringsnämnd 135 6.9.3 Statliga krigsförsäkringsvillkor 137 6.9.4 Krigsutbrottsavtal m.m. 141 6.9.5 Frågan om motorfordonsförsäkring mot krigsrisk m.m. 145 6.10 Statlig âterförsäkring 146 10.1 Beredskapsavtal för återförsäkring 148 10.2 Beredskapsorganens interna beredskapsavtal 151

6.11 Återförsäkring av statens försäkringsansvar 154

6.12 Krigsolycksfallsförsäkringar 155 6.13 Exportkreditnämnden 155 6.14 Framställning från Statens krigsförsäkringsnämnd 156 6.15 Framställning från Utländska Försäkringsbolags Förening 159

8 Innehåll

Krigskaskoförsäkring flygplan 178 6.16.2.3 av Allmänna förutsättningar 178 Krigsutbrottsavtal 179 Krigskaskoförsäkring lastbilar 180 6.16.2.4 av Allmänna förutsättningar 180 Krigsutbrottsavtal 183 Krigsförsäkring 184

av Statlig återförsäkring svenska försäkringsbolag 192 6.16.3 Återförsäkring försäkringsansvar 195 6. 16.4 av statens Krigsolycksfallsförsäkringar 195 6.165 6.16.6 Utländska försäkringsföretag och krigsförsäkringslagen 199 Allmänna synpunkter 199 Försäkring krigsrisker Krigsutbrottsavtal 200 mot -

Återförsäkring 202

6.16.7 Förutsättningar för tillämpning av lag och avtal krigsförsäkring 205 om m.m. 16.8 Krigsförsäkringsnämnden 209 6.16.9 Storskador 21 1

7 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring 215 7.1 Den gällande krigsansvarighetslagen och dess bakgrund 215 7.2 1984 års förslag till krigsansvarighetslag 217 ny 7.3 Uppdraget 217 7.4 Behovet lagstiftning 218 av en ny 7.5 Tillämpningsområdet och frågan bestämmelserna skall om ha tvingande karaktär 219 7.5. 1 Krigsansvarighetslagen 219 7.5.2 lnspektionsförslaget 220 7.5.3 Utredningen 221 7.6 Lagstiftningens tillämplighet i tiden 223 7.6. l Krigsansvarighetslagen 223 7.6.2 lnspektionsförslaget 224 7.6.3 Utredningen 224 Överkostnader och utjämning 225 7.7 7.7. 1 Krigsansvarighetslagen 225 7.7.2 lnspektionsförslaget 226 7.7.3 Utredningen 227 Beräkning och tilldelning återbäring 230 7.8 av Krigsansvarighetslagen 230 7.8. 1 7.8.2 lnspektionsförslaget 230 7.8.3 Utredningen 231 Övriga frågor 231 7.9

Innehåll 9

8 Ersättning för krigsskada på egendom 233 8.1 Inledning. 233 8.2 Uppdraget 233 8.3 Bakgrund till gällande lagstiftning 234 8.4 Gällande författningar 235 8.5 Skador pá krigsviktig egendom 241 8.6 Lokal organisation för krigsskadenämnden 244

8.7 överväganden och förslag 245

8.7.1 Inledning 245 8.7.2 Finns det anledning att ändra utgångspunktema för det nuvarande ersättningssystemet 247 8.7.3 Alternativa lösningar grundval av oförändrade utgångspunkter 247 8.7.4 Alternativ 250 1 - Registreringsalternativet 8.7.5 Alternativ 2 Moderniseringsaltemativet 253 - Krigsskadeskyddets omfattning; begreppet

Förhållandet mellan krigsförsåkringslagen och krigsskadelagen 261 8.7.6 Frågor om ersättning för skada krigsviktig egendom 262

9 Specialmotivering 265 9.1 Förslaget till lag om försäkringsverksamhet under krisoch krigsförhâllanden 265 9.2 Förslaget till lag om registrering av krigsskada egendom 282 9.3 Förslaget till lag om ersättning för krigsskada egendom 285

Bilagor

10 Innehåll

Återförsäkringskontrakt avseende företags- och fastighets-

försäkring samt hem- och villaförsäkring 329

10 Återförsäkringskontrakt avseende sjö- och transport-

16 Krigsförsäkringsnämndens krigsförsäkringsvillkor för fartyg 371

Förkortningar

EES Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet EG Europeiska gemenskapen FAL Lagen 1927:77 om försäkringsavtal FRL Försäkringsrörelselagen 1982:713 KAL Lagen 1959: l 18 om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring KFL Lagen 1960:22 om statlig krigsförsäkring KFN Statens krigsförsäkringsnämnd KSL Lagen 1958:566 om ersättning för krigsskada å egendom KSN Statens krigsskadenänmd

ÅK 65 Återförsâkringskonsortium âr 1965

av

ÅK 76 Återförsäkringskonsortium år 1976

av

ÖCB Överstyrelsen för civil beredskap

Sammanfattning

,

Den nuvarande planeringen av totalförsvarets civila del grundas pá statsmakternas försvarsbeslut från år 1992. Ett inslag i planeringen är att myndigheternas verksamhet har indelats i funktioner med vissa angivna mål. Enligt beredskapsförordningen 1993:242 omfattar funktionen Enskild försäkring m.m. det enskilda försäkringsväsendet, statlig krigsförsäkring och statlig krigsskadeersättning med Finansinspektionen som funktionsansvarig myndighet.

För olika delar funktionens omrâde gäller följande beredskapslag-

av stiftning.

Lagen l959:73 med vissa bestämmelser om inländsk försäkrings- rörelse vid krig m.m inländska lagen och lagen 1959:74 med

vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid

krig m.m. utländska lagen.

Lagen 1959: l 18 om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsför- säkring krigsansvarighetslagen.

Lagen 1960:22 om statlig krigsförsäkring krigsförsäkrings- lagen.

Lagen 1958:566 om ersättning för krigsskada å egendom krigs- skadelagen.

lnländska lagen och utländska lagen innehåller bestämmelser som syftar till att underlätta för försäkringsgivama att fortsätta sin verksamhet under kris- och krigsförhâllanden särskilt såvitt viktigare försäkringsavser grenar. Krigsansvarighetslagen har till syfte att tillgodose intresset att av vissa livförsäkringar meddelas med skydd också för försäkringsfall som orsakas av krigshandlingar. Krigsförsäkringslagen innehåller bestämmelser som gör det möjligt för staten att meddela försäkring mot krigsrisker i syfte främst att se till att försäkringsbehovet det för försörjningen viktiga transportområdet kan täckas under krigsförhâllanden. Statlig krigsförsäkring meddelas av en särskilt inrättad myndighet, Statens krigsförsäkringsnämnd, som också har för denna del totalförsvarsansvar av

funktionen. Krigsskadelagen behandlar möjligheten till ersättning

av staten för skador på egendom orsakade av krigshandlingar. Med ansvar

14 Sammanfattning

för denna del av funktionen åligger det myndigheten Statens krigsskadenämnd till att skador registreras och värderas samt att, för det fall att se riksdagen beslutar om ersättning av statsmedel, hantera skaderegleringen. Utredningsuppdraget har avsett en allmän översyn av nämnda lagstiftning mot bakgrund att den är föråldrad och behöver anpassas till av bl.a. övrig försäkringslagstiftning och utvecklingen inom försäkringsväsendet. I uppdraget har också ingått att behandla vissa särskilt angivna problem och att överväga om lagstiftningen bör samlas i en enda lag eller om den även i fortsättningen kan uppdelas i flera lagar. l utredningsarbetet har utredningen haft att beakta konsekvenserna av EES-avtalet och ett eventuellt medlemsskap i EU. En allmän bakgrund till arbetet har vidare varit de krav som vid planeringen av totalförsvarets civila del kan sägas ha ställts på de verksamheter som ingår i funktionen. Utredningens överväganden har resulterat i ett förslag till att i en lag försäkringsverksamhet under krigs- och krisförhållanden lagen om samla bestämmelser dels om försäkringsverksarnhet i allmänhet motsvarande inländska och utländska lagarna. dels om försäkringsgivamas krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring motsvarande krigsansvarighetslagen och dels om statlig krigsförsäkring motsvarande krigsförsäkringslagen. I fråga om statlig krigsskadersättning föreslås som f.n. en särskild lag. Utredningens överväganden och förslag redovisas i det följande översiktligt därvid redovisningen knyter an till de föreslagna lagarna och dess olika avsnitt.

Förslaget till Lag försäkringsverksamhet under krigs- och

om krisförhållanden

l 1 Kap. tas upp allmänna bestämmelser om förutsättningarna för lagens tillämpning. Efter mönster av nuvarande lagstiftning anges bl.a. att vissa bestämmelser automatiskt skall tillämpas om Sverige är i krig. Vidare ges regeringen fullmakt att under vissa förutsättningar besluta att bestämmelserna skall tillämpas. Detta gäller om Sverige är i krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige varit i krig eller krigsfara. I sådant fall skall regeringens beslut underställas riksdagens prövning inom viss tid. I fråga om krigsansvarighet livförsäkringsområdet gäller dock den ordningen att bestämmelserna skall tillämpas när Sverige är i krig. I 2 Kap. behandlas möjligheten att tillåta försäkringsgivare att med avsteg från gällande regler anpassa verksamheten till krigsförannars hållanden. Bestämmelserna i kapitlet svarar i huvudsak mot vad som nu regleras i inländska och utländska lagarna. Utredningen har diskuterat behovet av att redan i fredstid ha fastlagt bestämmelser detta slag. Ett alternativ skulle kunna vara att i fredstid av väl ha förberett en lagstiftning men att inte genomföra den förrän vid den

SOU 1994: 130 Sammanfattning 15

tidpunkt då behovet föreligger och därvid slutligt utforma bestämmelserna med hänsyn till den föreliggande situationen. Utredningen har emellertid kommit fram till att det från beredskapssynpunkt liksom hittills är av stort värde att det finns beslutade bestämmelser, flexibelt utformade, som ger regeringen eller Finansinspektionen rätt att medge försäkringsgivarna avvikelser från annars gällande regler. Utredningen har bedömt att beredskapsföreskrifter av detta slag inte strider mot EES-avtalet eller EGrätten. De föreslagna bestämmelserna skall ses mot bakgrund de krav av som vid planeringen av totalförsvarets civila del ställts på försäkringsfunktionen, nämligen att försäkringsverksarnheten skall kunna fortsätta så långt som möjligt med koncentration till för samhället viktigare områden. När det gäller rörelsereglema föreslås att det införs en allmänt hållen möjlighet att tillåta avvikelser från försäkringsrörelselagen 1982:718 vad avser svenska försäkringsbolag och från lagen 1950:272 rätt för om utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige vad avser de försäkringsgivare som omfattas av den lagen, dvs. utländska försäkringsbolag från ett land utanför EES-avtalets område. För försäkringsgivare från ett annat EES-land kommer att gälla det landets rörelselagstiftning, varför eventuella lättnader i rörelsereglema får hanteras av myndigheterna i det landet. Under krigsförhâllanden kan det lätt bli störningar den internationelåterförsäkringsmarknaden. Liksom i den gällande lagstiftningen föreslås därför att en svensk försäkringsgivare skall utan áterförsäkring kunna ta på sig ett större försäkringsansvar än följer bolagsordsom av ningens återförsäkringskrav. Även andra avvikelser från bolagsordningen skall kunna medges. Avvikelser föreslås också kunna ske fråga i vissa försäkringsvillkor. om Detta gäller för såväl svenska försäkringsbolag utländska försom säkringsgivare från ett EES-land eller från annat land med verksam- - het i Sverige. I fråga om skadeförsäkring skall i likhet med vad f.n. som gäller regeringen kunna föreskriva att försäkringsansvaret vad avser mindre viktiga försäkringsgrenas skall upphöra för viss tid eller tillsvidare. Syftet härmed är att försäkringsbolagens under krigstider reducerade resurser koncentrerade till de allmänt viktiga sett mera försäkringsgrenama. För att försäkringsgivarna inte skall behöva ägna sig reglering av mindre skadefall skall föreskrifter också kunna meddelas om storleken av försäkringstagamas självrisker. Med hänsyn till de störningar som under krigsförhâllanden kan uppkomma i kommunikationerna öppnas även möjlighet till avsteg från de bestämmelser i försäkringsavtalslagen och konsumentförsäkringslagen knyter viss som rättsverkan till att försäkringsgivaren har avsänt visst meddelande till försäkringstagaren. Det förutsätts därvid att försäkringsgivaren utnyttjar tillängliga möjligheter att nå kunderna med information ändringarna om i aviseringsreglerna. Slutligen skall regeringen kunna föreskriva i fråga om brandförsäkring att försäkringsgivarens skall stå kvar, ansvar oavsett att förnyelsepremie inte har betalats enligt avtalet. Skälet härför är den betydelse som brandförsäkringen har för kreditväsendet.

SOU 1994: 130 16 Sammanfattning

Med hänsyn till de störningar under krigsförhållanden kan finnas som i samhällslivet och de brister i likviditetshänseende som därvid kan uppkomma öppnas vid sidan vad som följer av den allmänna - av moratorielagen möjlighet till betalningsanstând för försäkringstagare i fråga betalning premier och för försäkringsgivama i fråga om om av utbetalning av försäkringsersättningar. förutsättning för avsteg från gällande regler Som en allmän att annars skall tillåtas föreslås bestämmelse framgår att åtgärden skall en varav nödvändig för tillgodose krav rör folkförsörjningen eller vara att som ligger i försäkringsverksamhetens funktion inom totalförsvaret. annat som 3 Kap. i den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om försäkringsgivares krigsansvarighet i fråga liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring om motsvarande den reglering finns i krigsansvarighetslagen. som nu Krigsansvarighetslagen är i huvudsak tillämplig livförsäkring för dödsfall och på premiebefrielseförsäkring ingår i livförsäkring samt som viss sjukförsäkring. Försäkringsgivama åläggs genom lagen obligatoupprätthålla sitt försäkringsansvar också under krigstillstánd i riskt att Sverige. För kunna täcka förluster på riskrörelsen grund av att ökningen antalet försäkringsfall under ett krigstillstánd kan förav säkringsgivarna å andra sidan ut särskild s.k. krigspremie. Vidare ta en ansvarigheten bort för risksummor över viss gräns, för dödsfall faller en 400.000 kr. Vid det krigsbokslut ett försäkringsbolag förutsätts göra som det bli nödvändigt att göra ytterligare begränsningar i efter ett krig kan försäkringsersättningen. Krigsansvarighetslagen innehåller en långt gående reglering av ansvarighetsfrågorna. Samtidigt förutsätts det i lagen att varje livförsäkringsbolag i särskilda krigsgrunder skall fastställa ytterligare detaljregler olika punkter, vilka grunder skall stadfästas av regeringen eller tillsynsmyndigheten. Några krigsgrunder har emellertid inte blivit fastställda. Försäkringsbolagen och dåvarande Försäkringsinspektionen nämligen fram till uppfattningen att lagens bestämmelser framstod kom otidsenliga i takt med den utveckling som skedde på försäkringsomsom rådet och lagen med dess detaljföreskrifter borde ersätta med en ny att Inspektionen överlämnade till regeringen 1984 ett lag av ramkaraktär. förslag till sådan lag. Vid remissbehandling förslaget framkom inga en av invändningar förslaget. Någon lagstiftningsåtgärd vidtogs emellertid mot inte. l direktiven för utredningen lämnas en redogörelse för inspektionens framställning några särskilda riktlinjer lämnas för den översyn av utan att krigsansvarighetslagen ligger i utredningsuppdraget. som Även utredningen har funnit att krigsansvarighetslagen framstår som föråldrad och det finns anledning att från grunden överväga hur en att lagstiftning i ämnet bör utformas. En grundläggande fråga har gällt försäkringsbolagen såsom i om krigsansvarighetslagen skall ålagda att i fråga om vissa försäkringar vara upprätthålla försäkringsansvar också under krigstillstánd i Sverige med den ökning försäkringsfall då kan väntas inträffa. Inspektionsförav som slaget innebar det inte längre borde ställas krav ansvar för att upp

SOU 1994: 130 Sammanfattning 17

krigsrisker vid vissa försäkringar och lämnas detaljerade regler för dessa försäkringar. Ett motiv härför var att det kunde finnas även andra försäkringar på personförsäkringsornrådet där ett bolag skulle kunna vilja tillhandahålla försäkringar med krigsansvar med den teknik för täckande av merkostnader som anges i lagen. Utredningen delar uppfattningen att det är en fördel att inte låsa bestämmelser om krigsansvar till vissa typer av försäkringar. l den män en försäkringsgivare meddelar krigsskyddade försäkringar bör dock vissa bestämmelser iakttagas och då också regler som öppnar möjlighet att täcka överkostnader grund av krigsskador genom bl.a. särkilda krigspremier. Utredningen betonar samtidigt att det får förutsättas att försäkringsbolagen inte utnyttjar en frivilliglinje till att i fortsättningen friskriva sig från krigsansvarighet ett sätt som står i strid med det allmänna intresset av att visst försäkringsskydd bör finnas också i fråga om försäkringsfall orsakade av krigshandlingar. Med utgångspunkt i det sagda har utredningen utformat ett regelsystem som i väsentliga delar bygger det förslag som inspektionen i samarbete med försäkringsbranschen lade fram 1984. Bestämmelserna föreslås vara tillämpliga pâ sådan direkt försäkring som avser livförsäkring, sjukförsäkring eller olycksfallsförsäkring som helt eller delvis gäller även för försäkringsfall som orsakats av krigshandling till följd av att Sverige kommit i krig. I praktiken kan man utgå från att vissa försäkringar som inte omfattas av krigsansvarighetslagen också i fortsättningen kommer att vara utan krigsskydd, eftersom den nödvändiga krigspremien blir alltför hög. Krigsansvarighetslagen omfattar försäkringsavtal som här i landet tecknas hos ett svenskt försäkringsbolag eller hos ett utländskt försäkringsföretag som fått tillstånd att genom generalagent här driva verksamhet. Utredningen konstaterar att förutsättningarna nu ändrats i och med EES-avtalet. När till följd härav principen om hemlandskontroll genomförts fullt ut på grundval av tredje generationens EG-direktiv försäkringsområdet saknas enligt utredningens bedömning förutsättningar för att låta regler om krigsgrunder och andra regler av rörelsekaraktär gälla för utländska EES-bolag. Det fâr sålunda i fråga om utländska EESbolag ankomma på hemlandets myndigheter att bevaka att försäkringar med krigsskydd säljs under de regler och villkor som behövs för att utfästelsema skall kunna infrias. De i utredningens förslag upptagna bestämmelserna avses således gälla för verksamhet i Sverige av svenska försäkringsbolag och utländska företag som inte omfattas av EES-avtalet. Utredningen föreslår att en försäkringsgivare som meddelat krigsskyddade försäkringar skall upprätta ett särskilt krigsbokslut inom två âr efter det att kriget upphört Bokslutet skall visa intäkter och kostnader för de . krigsskyddade försäkringarna med fördelning på olika verksamhetsgrenar. Krigsbokslutet avses ligga till grund för fördelningen av tillgängliga medel de föreliggande försäkringsfallen. Den nuvarande detaljregleringen i krigsansvarighetslagen ersätts i utredningens förslag med ett krav försäkringsgivama att i särskilda krigsgrunder ange vilka regler som skall tillämpas under krigsför-

Sammanfattning 1 8

hâllanden och vid regleringen försäkringsfallen efter krigets slut. av Bestämmelser skall sålunda kunna fastställas bl.a. i fråga om möjlighet hålla inne försäkringsersättning till dess krigsbokslut har upprättats, att provisorisk krigspremie, slutlig krigspremie på att ta ut en att uttaxera en grundval krigsbokslutet för att täcka överkostnader till följd av en icke av beräknad ökning försäkringsfallen och att sätta ned försäkringsersättav ning överkostnader skäligen inte kan täckas genom krigspremier eller om överskottsmedel. Utredningen föreslår vidare att det i likhet med vad som nu gäller bör finnas möjlighet för försäkringsgivare att träffa avtal om att sinsemellan utjämna kostnaderna för krigsansvarigheten. Mot bakgrund av att krigsförhâllanden tillfälligheter kan drabba skilda bolag olika hårt genom förutsätter utredningen att bolagen i eget intresse bör vara angelägna om träffa sådana avtal. Den nuvarande möjligheten för regeringen att att har tagits bort. besluta om utjämning Efter förebild i den gällande lagen föreslås också att i krigsgrundema skall kunna bestämmelser i begränsande syfte avviker från de tas som regler gäller för beräkning och tilldelning av áterbäring. som annars En förutsättning för bestämmelserna krigsansvarighet skall att om tillämpas Sverige befinner sig i krig. Krigsgrundema skall upprättas är att i fredstid enligt tillsynsmyndighetens bestämmande. Grunderna såvitt beslut uttaxering krigspremier och om nedsättning av avser om av försäkringsersättning behöver dock inte beslutas förrän krigsbokslut har

upprättats. Slutligen föreslås att beslut krigsgrunder skall inges till Finansinom spektionen att det inte längre skall krävas att regeringen eller men inspektionen stadfäster dessa. I 4 Kap. finns bestämmelser om statlig krigsförsäkring. Krigsförsäkringslagen öppnar möjlighet för staten att genom Krigsförsäkringsnämnden under krigsförhållanden verka som försäkringsgivare. Lagens huvudsyfte är statlig krigsförsäkring till att behövligt att genom se försäkringsskydd finns att tillgå i fråga om för krigs-och folkförsörjningen viktiga transporter. Bakgrunden är följande. Försäkringsbolagens transportförsäkringar innehåller försäkringsskydd mot dels vanliga krigsrisker, minsprängningar, dels risk att egendom läggs under t.ex. embargo eller uppbringas eller utsätts för annan liknande åtgärd av främmande eller den där tagit eller försöker ta makten, s.k. stat av som frustrationsrisk. Under allvarligare krigstillstând kan man emellertid inte räkna med försäkringsbolagen lämnar sådant försäkringsskydd, att eftersom det blir fråga risker av sådan omfattning att försäkringsväom sendet inte har tillräckliga resurser för att stå för försäkringsskyddet. Sedan lång tid tillbaka har det därför ansetts növändigt med ett statligt för att ordna försäkringsskyddet under krigsförhâllanden. engagemang Under andra världskriget förekom sålunda en statlig krigsförsäkringsverkbetydande omfattning. samhet av Utredningen har uppfattningen att det även i framtiden är nödvändigt med statligt för att lösa försäkringsproblemen på ett engagemang transportomrâdet under krigsförhâllanden. En viktig aspekt i samman-

SOU 1994: 130 Sammanfattning 19

hanget är att försäkringsskydd mot krigsrisker kan behöva lämnas i omedelbar anslutning till en inträffad krigssituation. Utredningen har övervägt en lösning som finns på andra håll innebärande att staten ser till att det redan i fredstid finns ett institut eller bolag som med statligt stöd meddelar krigsförsäkring och som s.a.s. direkt kan ta sig an den krigsförsäkringsverksarnhet som behövs under allvarligare krigsförhâllanden. Utredningen har emellertid stannat för att föreslå att den statliga krigsförsäkringen organiseras i samma former som f.n. En bestämd förutsättning härför är enligt utredningen dock att Krigsförsäkringsnämnden har gjort sådana förberedelser att verksamheten vid behov kan påbörjas utan dröjsmål. En arman förutsättning är att systemet med

särskilda krigsutbrottsavtal behålls se nedan.

Utredningen föreslår att verksamhetsområdet för statlig krigsförsäkrings bestäms i allt väsentligt på samma sätt som i krigsförsäkringslagen. Det innebär att nämnden skall kunna meddela dels transportförsäkring och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk och frustrationsrisk och dels lagringsförsäkring mot samma risker i fråga om varor som lagrats i utlandet i samband med export till Sverige eller import därifrån. Med transportförsäkring avses i sammanhanget försäkring som meddelas beträffande fartyg, flygplan och spârfordon samt varor som är under transport med sådant transportmedel eller med landfordon. Krigsförsäkring skall få lämnas endast när nämnden anser det vara av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller för det svenska näringslivet. I praktiken betyder detta att den statliga krigsförsäkringen framförallt har betydelse för transporter från och till andra länder. Försäkringsmöjligheten kan användas också i fråga om utländska transportmedel. I Krigsförsäkringsnämndens förberedelser har ingått att utforma försäkringsvillkor att användas för olika transportmedel och transporter. Villkoren är delvis av äldre datum. Enligt utredningen bör nämnden se över villkoren och undanröja de brister och oklarheter som kan finnas i vissa avseenden. För att underlätta rekryteringen av personal för de ofta riskfyllda transporter som krävs under krigsförhâllanden föreslås att Riksförsäkringsverkets möjligheter att meddela krigsolycksfallsförsäkring till bättre villkor än vad som annars gäller skall behållas. Försäkringsbolagens krigsförsäkringar är utformade att de upphör omedelbart eller efter kort tid, om Sverige kommer i krig eller om ett storkrig eller annat krig som berör den närmaste omvärlden utbryter. För att trygga ett kontinuerligt krigsskydd för pågående transporter har Krigsförsäkringsnämnden, efter bemyndigande av riksdagen och med godkännande av regeringen, träffat s.k. krigsutbrottsavtal med svenska försäkringsbolag innebärande att staten övertar krigsriskansvaret i de försäkringar som tecknats hos bolagen de villkor om premier och annat som angetts av Krigsförsäkringsnämnden. Krigsutbrottsavtal har sålunda träffats med de bolag som ingår i transportförsäkringsbolagens beredskapsorgan, Svenska Transportförsäkringspoolen, såvitt avser fartyg och varor, med lokala försäkringsbolag såvitt ñskefartyg och med avser försäkringsbolag som meddelar flygförsäkring såvitt avser flygplan.

20 Sammanfattning SOU 1994: 130

Utredningen har kommit fram till att systemet med krigsutbrottsavtal framstår ett nödvändigt komplement till Krigsförsäkringsnämndens som tänkta verksamhet som direktförsäkringsgivare. Nämnden kan inte i samband med krigsutbrott klara av att pröva försäkringsfrågorna för pågående transporter. För att dessa inte skall avbrytas med hänsyn till brister i försäkringsskyddet är det viktigt att behålla ordningen med ett i förväg förberett automatiskt Övertagande av krigsriskansvaret. Utredningen föreslår därför att i lagen tas in en bestämmelse om att Krigsförsäkringsnänmden får träffa krigsutbrottsavtal. För att vara giltigt skall sådant avtal godkännas av regeringen. Systemet med statlig krigsförsäkring har som ett huvudsyfte att bidra till att under svåra krig föranledda förhållanden bidra till att för landet av viktiga internationella transporter blir utförda. Av central betydelse för att försörjningsproblemen skall kunna bemästras är att det finns tillräcklig tillgång till fartyg lämpliga för ändamålet. En fråga som sedan lång som tid tillbaka i olika beredskapssammanhang har diskuterats har gällt hur från svensk sida skall få tillgång till tillräcklig tonnagekapacitet man sedan utvecklingen gått dithän att svenska fartyg i stor utsträckning registrerats i utlandet. De nuvarande krigsutbrottsavtalen är så utformade att de ansetts gälla enbart i fråga om fartyg som förs under svensk flagg. Mot bakgrund den betydelse försäkringsfrågan kan ha i sammanhanget av hemställde Krigsförsäkringsnämnden 1989 hos regeringen att krigsutbrottsavtalens tillämpning skulle vidgas så att även utlandstlaggade fartyg skulle kunna omfattas. Tanken var att sådana fartyg skulle vara skyddade mot krigsrisk under i första hand en tid av 30 dagar från ett krigsutbrott, en tidsfrist som bedömdes tillräcklig för att redama skulle hinna med en omflaggning. Framställningen ledde inte till något regeringsbeslut i frågan. Det har i stället överlämnats till utredningen att ta ställning till hur den av nämnden aktualiserade frågan borde lösas. Utredningen konstaterar att problemet hur Sverige under krisförhâllanden skall tillgång till tillräcklig fartygskapacitet fortfarande är

olöst och noterar att Överstyrelsen för civil beredskap inte minst på

tid har påtalat hos regeringen vikten av att frågan får en lösning. senare Utredningens bedömning är att även om försäkringsfrågorna har viss betydelse i sammanhanget sâ är dessa inte avgörande för hur kapacitetsfrågan skall lösas. Utredningen har från Kommunikationsdepartementet inhämtat att det nu pågår undersökningar om hur utlandsflaggade fartyg under krigsförhállanden skall kunna bli disponibla för transporter från och till Sverige. Vid genomförandet av de förslag till lösningar som därvid kan komma fram bör enligt utredningen Krigsförsäkringsnämnden kopplas in för att klara ut hur krigsförsäkringsfrågoma samtidigt bör lösas. Utredningen pekar vissa möjligheter därvidlag. Utredningen gör också i övrigt en genomgång av de frågor som aktualiseras i samband med systemet med krigsutbrottsavtal och de villkor som gäller för dessa. Bl.a. berörs problem som finns vad angår landtransporter och transporter med flygplan. Vid sidan av huvudfrågan om statlig krigsförsäkring upptar krigsförsäkringslagen också bestämmelser innebärande att staten genom

Sammanfattning 21

Krigsförsäkringsnämnden i fråga om de viktigare slagen skadeförsäkav ringar kan uppträda som åtezförsäkringsgivare i förhållande till svenska försäkringsbolag. Skälet härför är att får räkna med det under man att krigsförhållanden sker avbrott i möjligheten för svenska försäkringsbolag att återförsäkra sina åtaganden den internationella återförsäkringsmarknaden. Utredningen föreslår att i lagen införs generell möjlighet för en Krigsförsäkringsnämnden att meddela återförsäkring skadeförsäkring av mot civila risker. Vidare föreslås att nämnden med godkännande av regeringen skall kunna träffa beredskapsavtal med försäkringsgivare rörande förutsättningar för tillämpningen statlig återförsäkring. av En särskild fråga som utredningen uttryckligen i sina direktiv har att behandla gäller hur utländska försäkringsbolag skall behandlas vid den statliga försäkringsverksamheten. Krigsförsäkringslagen medger statlig återförsäkring enbart i fråga svenska försäkringsbolags försäkringar. om Något formellt hinder mot att träffa krigsutbrottsavtal med utländska bolag om automatiskt Övertagande krigsriskansvaret följer inte av av lagen. Propåer från utländska försäkringsföretag här verksamma via generalagenter om att träffa krigsutbrottsavtal har dock hittills avvisats av Krigsförsäkringsnämnden. De konkurrensaspekter här kan som förekomma finns det anledning att uppmärksamma än bakgrund mer mot av EES-avtalet och en eventuell anslutning till EU. Utredningens bedömning är att den omständigheten att ett krigutbrottsavtal är knutet till en transportförsäkring rimligen knappast kan ha någon betydelse ur konkurrenssynpunkt annat än då marknadsföringen sker i lägen då det finns överhängande hot om en krigssituation som allvarligt berör landet eller dess närmaste omgivning. Någon snedvridning konkurrensen av mellan svenska och utländska försäkringsgivare kan således knappast uppkomma under mera normala förhållanden. Utredningen utesluter emellertid inte att det kan finnas skäl från beredskapssynpunkt träffa att krigsutbrottsavtal också med utländska försäkringsföretag. Om så bör ske får bli beroende av omständigheterna och företagens möjligheter av att uppfylla de villkor och åtaganden är förknippade med sådant avtal. som Vad gäller återförsäkringsfrågan föreslår utredningen det i fortsättatt ningen öppnas möjlighet för Krigsförsäkringsnämnden teckna att återförsäkringsavtal med här i landet etablerade utländska försäkringsföre-

tag. l utredningsdirektiven har särskilt tagits också fråga upp en som

aktualiserats av Återförsäkringskonsortiet år 1965, beredskpsorgan

av ett bildat av svenska försäkringsbolag, och rör problem sammanhänsom gande med att bolagen vid ett krigsutbrott kan ha under hantering icke slutreglerade ersättningar för storskadør. Konsortiets verksamhet avser företags- och fastighetsförsäkring hem- och villaförsäkring. samt Vid krigsförhållanden skall konsortiet bl.a. kunna överta återförsäkring som svenska bolag har placerat i utlandet, om det befaras att de utländska återförsäkrama inte kan infria sina utfästelser. Konsortiet skall även direkt kunna återförsäkra de svenska bolagens försäkringar och fördela återförsäkringsansvaret mellan sig visst sätt. Enligt med Krigsförsäkringsnämnden träffat beredskapsavtal kan del riskerna återfören av

SOU 1994: 130 22 Sammanfattning

säkras hos nämnden. Om stora skador ännu inte är slutreglerade när konsortiet träder i verksamhet kan det uppkomma betydande problem för försäkringsbolag när det gäller att uppfylla sina förpliktelser enligt konsortieavtalet. Om det finns utestående fordringar på utländska stora återförsåkrare kan de berörda svenska bolagen sålunda p.g.a. av bristande likviditet eller mindre utslagna, innan konsortiet har börjat sin vara mer verksamhet. Utredningen föreslår därför att staten lämpligt sätt avger förklaring, dock inte bör formen av en bindande utfästelse, en som ges lån skall kunna lämnas till konsortiet i sådan situation. Utredningen att en föreslår Krigsförsäkringsnämnden får i uppdrag att i sin beredskapatt splanering närmare undersöka och precisera de förutsättningar och villkor bör gälla för det fall statligt lån behövs för att återförsäkringssystesom met skall kunna fungera. Beträffande Krigsförsäkringsnämndens organisation föreslås vissa ändringar, bl.a. regeringen skall vara fri att utse ordföranden för den att speciella verksamhet det här är fråga om och att den nuvarande som ordningen med generaldirektören för Finanansinspektionen som självskriven ordförande slopas. Vidare föreslås att nämnden erhåller de behövs för att nämnden skall kunna uppfylla de krav som resurser som enligt utredningen bör ställas på den. I 5 Kap. finns bestämmelser tillsyn m.m. De sanktionsbestämmelser om finns i försäkringsrörelselagarna föreslås bli tillämpliga på som avvikelser sker från föreskrift i den föreslagna beredskapslagen eller som föreskrift eller beslut meddelats enligt den lagen. som Vidare föreslås att regeringen skall kunna återkalla en meddelad koncession, bolag grund krigs- eller krisförhällanden kan om ett av för längre tid inte kunna i stånd att infria sina försäkringsåantas en vara taganden här i landet. Vad gäller ett EES-bolag, för vilka inte kommer gälla regler koncession, föreslås att det skall vara möjligt att under att om motsvarande förutsättningar förbjuda att verksamheten i landet fortsätts.

Förslagen till Lag om registrering av av krigsskada och. alternativt, Lagen ersättning för krigsskada

egendom om

egendom

Krigsskadelagen har till syfte att lägga fast ett systern för ersättning av statsmedel vad skador uppkommer egendom inom landet till avser som följd krigshandlingar. Även handlingar till följd av krig mellan andra av omfattas liksom handlingar till följd ett senare utbrutet krig. stater av Någon rätt till ersättning följer inte lagen. Frågan huruvida ersättning av skall utgå är beroende riksdagen efter ett krig beslutar att av om ersättning skall utgå och den ersättningsnivå som därvid bestäms. För att underlag för kommande eventuell ersättning innehåller lagen ge ett bestämmelser fortlöpande registrering och värdering av skador som om uppkommer under krig. Vidare finns i lagen detaljerade bestämmelser ett skaderegleringen, vilka bestämmelser skall tillämpas för det fall om

SOU 1994: 130 Sammanfattning 23

riksdagen fattar beslut om ersättning av statsmedel. En särskild myndighet, Statens krigsskadenämnd, svarar i fredstid för beredskapsplanläggningen och har också att svara för hanteringen skaderegleringsav frågorna. Ett nära samarbete förutsätts ske med försäkringsbranschen.

Nämnden är således vad gäller registreringen skadorna beroende av av biträde av de distriktscentraler försäkringsbolagen upprättar inom som olika delar av landet under krigsförhållanden . Utredningen har inte funnit anledning att frångå de huvudtankar som ligger bakom den nuvarande lagen. Utredningen ifrågasätter emellertid starkt det ändamålsenliga i att i förväg lägga fast ingående reglering en av skadehanteringen innan omfattningen av skadorna är känd och innan beslut föreligger om ersättning överhuvud skall utgå. Utredningens huvudförslag avser därför en lag med bestämmelser begränsade till vad som krävs för att uppgifter om inträffade krigsskador samlas in fortlöpande så att bästa möjliga underlag för prövning ersättningsanspråk av skall finnas när riksdagen avgör ersättningsfrågan. Det förutsätts att riksdagen då också fattar beslut om den ordning lämpligen med som hänsyn till omständigheterna skall tillämpas för prövningen ersättav ningsanspråken. Förslaget innebär också att Krigsskadenämnden

avskaffas och att i stället Finansinpektionen som funktionsansvarig myndighet får ansvaret för att med biträde försäkringsbolagen till av se att uppkommande skador registreras. För det fall statsmakterna skulle finna att en lagstiftning nuvarande av uppläggning bör behållas har utredningen alternativt redovisat förslag ett till en moderniserad krigsskadelag. En särskild fråga som utredningen har tagit upp gäller behandlingen av ersättningsfrågor som rör skador på s.k. krigsviktig egendom. Det är här fråga om t.ex. industrifastigheter och maskiner har betydelse för som totalförsvaret och som därför kan behöva återställas eller repareras utan dröjsmål. Sedan lång tid tillbaka upptas i den årliga beredskapsbudgeten

ett belopp härför. Avsikten synes ha varit att beslut ersättning för om denna typ av krigsskador skall hanteras försörjningsmyndighetema och av inte av Krigsskadenämnden. Utredningen finner sådan ordning naturlig en

och föreslår att Överstyrelsen för civil beredskap får i uppdrag

att närmare klara ut hur ersättningsfrâgor detta slag skall hanteras. av

taxi mgnin

y Vi-mêârx-v V Vmügüñ

.

qäååzg S w

Författningsförslag

1 Förslag till Lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsför-

hållanden

Härigenom föreskrivs följande.

l kap. Allmänna bestämmelser

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om dels svensk och utländsk försäkringsgivares verksamhet här i landet under krig, krigsfara eller därav föranledda förhållanden, dels krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring dels ock statlig försäkring mot krigsrisk och statlig återförsäkring under krigsförhâllanden.

Definitioner

2 § Med svensk försäkringsgivare avses försäkringsbolag som fått koncession enligt försäkringsrörelselagen 1982:713. Med utländsk försäkringsgivare avses dels försäkringsföretag som fått koncession enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, dels försäkringsgivare som med tillämpning av lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige driver verksamhet här i landet.

När lagen skall tillämpas

3 § Är Sverige i krig skall bestämmelserna i 2 kap. l-3 och 5-7 §§, 4 kap. 5 och 6 §§ samt 5 kap. 2 § tillämpas. Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att bestämmelserna som anges i första stycket skall tillämpas.

26 Författningsförslag SOU 1994: 130

Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens prövning inom månad från det den utfärdades eller, om riksmöte inte pågår, en från början närmast följande riksmöte. Sker inte underställning eller av godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen gjordes, upphör föreskriften att gälla.

4 § Bestämmelserna i 3 kap. om krigsansvarighet för livförsäkring och viss försäkring tillämpas i samband med krigsförhållanden i annan enlighet med vad som föreskrivs i samma kapitel.

2 kap. Svensk och utländsk försäkringsgivares verksamhet

Rörelsen

l § Regeringen får meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmeli försäkringsrörelselagen 1982:713 och lagen 1950:272 om rätt serna för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Finansinspektionen får medge en försäkringsgivare att avvika från bestämmelse i lag som anges i första stycket eller från föreskrift som meddelats med stöd av sådan lag.

2 § Finansinspektionen får medge en svensk försäkringsgivare att för räkning ta sig ett större försäkringsansvar än som följer av egen bolagsordningen. Av beslutet skall framgå i vilken utsträckning den gällande skyldigheten att teckna återförsäkring får frångås. annars Finansinspektionen får även medge en svensk försäkringsgivare som är ett ömsesidigt försäkringsbolag att överskrida en i bolagsordningen angiven begränsning återförsäkring i förhållande till den direkta av försäkringen. Av beslutet skall framgå i vilken utsträckning bolaget får avvika från begränsningen. Finansinspektionen får också medge en svensk försäkringsgivare att göra annan avvikelse från bestämmelse i bolagsordningen.

Försäkringsvillkor

Skadeförsäkri ng

3 § Regeringen får beträffande svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga skadeförsäkring meddela föreskrifter om om upphörande för viss tid eller tills vidare av försäkringsgivares ansvar för vissa slag meddelade försäkringar, därvid det skall anges vad som av skall gälla i fråga om försäkringstagamas rätt, 2. storleken försäkringstagamas självrisk, oavsett vad som anges i av försäkringsvillkoren,

SOU 1994: 130 Författningsfärslag 27

3. avvikelse från bestämmelser i 14 § andra stycket lagen 1927:77 om försäkringsavtal och reglerna i konsumentförsäkringslagen l980:38 om försäkringsgivares meddelande till försäkringstagare och från bestämmelser och avtalade försäkringsvillkor som är beroende av sådana meddelanden, 4. oförändrat ansvar för försäkringsgivare enligt försäkringsavtal till den del avtalet omfattar brandförsäkring byggnad som hör till fast egendom eller därmed jämställd egendom, oavsett att försäkringstagaren inte betalat fömyelsepremie enligt avtalet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får medge en försäkringsgivare att avvika från bestämmelser och villkor som avses i första stycket 3.

4 § För en försäkringsgivares fordran sådan obetald premie som avses i 3 § 4 gäller förmånsrätt enligt 6 § l och 7 § 2 förmånsrättslagen 1970:979. Förmânsrätten skall omfatta även ränta obetald premie, om det anges i beslut om tillämpning av 3 § 4.

Livförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring

5 § Regeringen får beträffande svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga om livförsäkring meddela föreskrifter om rätt för försäkringsgivare att med avvikelse från försäkringsvillkor skjuta upp utbetalning på grund av återköp, befrielse för försäkringsgivare från skyldighet enligt försäkringsvillkor att lämna lån på försäkringen, och avvikelse från bestämmelsen i 14 § andra stycket lagen 1927:77 om försäkringsavtal om försäkringsgivares meddelande till försäkringstagaren och grund därav gällande försäkringsvillkor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får medge en försäkringsgivare att göra en sådan avvikelse som avses i första stycket. Bestämmelserna i första stycket 3 och andra stycket gäller även i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Gemensamma bestämmelser

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om anstånd för försäkringstagare med att under viss tid betala premie som är förfallen till betalning.

7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om anstånd under viss tid för svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga om utbetalning av försäkringsersättning.

28 Författningsförslag

8 § Föreskrifter eller medgivanden som avses i detta kapitel får meddelas endast det behövs för att tillgodose krav som följer av om försäkringsverksamhetens funktion inom totalförsvaret.

3 kap. Krigsansvarighet för liv-, sjuk-, och olycksfallsförsäkring

l § Bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga sådan direkt försäkring livförsäkring, sjukförsäkring eller olycksfallsförsom avser säkring om försäkringen helt eller delvis gäller också för försäkringsfall som orsakats av krigshandling till följd av att riket kommit i krig krigsskyddad försäkring, och 2. meddelas av svensk försäkringsgivare eller utländsk försäkringsgivare som bedriver verksamhet här i landet enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. För försäkring som avses i första stycket skall upprättas krigsgrunder enligt vad som föreskrivs i 5 l det avseende som framgår av andra stycket i paragraf kan därvid även icke krigsskyddade församma säkringar bli berörda.

2 § Bestämmelserna i 6 och 8 §§ tillämpas om riket kommer i krig såvida inte regeringen beslutar annat. När kriget har upphört meddelar regeringen beslut om den tidpunkt då kriget skall anses ha upphört. Sådant beslut kan meddelas även tidigare, om det kan antas att krigshandligar inte längre kommer att företas i någon mera betydande omfattning. Vad sagts i första stycket äger motsvarande tillämpning besom stämmelser som tagits in i krigsgrunder enligt 5

3 § Vad gäller för krigsskyddad försäkring gäller också för som försäkringsfall som inträffar inom ett ár efter krigets slut, om det orsakats av en krigshandling.

4 § För de försäkringar som är krigsskyddade skall en försäkringsgivare inom två år efter det att kriget har upphört upprätta ett särskilt krigsbokslut för den tid kriget har pågått. Krigsbokslutet skall visa intäkter och kostnader för de krigsskyddade försäkringarna med fördelning pá verksamhetsgrenar. Kostnaderna skall omfatta även kostnader för sådana försäkringsfall som har inträffat inom ett år från krigets slut, om försäkringsfallet har orsakats av en krigshandling.

5 § I särskilda krigsgrunder skall tas upp bestämmelser om indelning av krigsskyddade försäkringar i verksamhetsgrenar därvid försäkringar av likartat slag förs till samma Verksamhetsgren. Krigsgrunderna kan vidare innehålla bestämmelser om möjlighet att hålla inne försäkringsersättning till dess krigsbokslut upprättats, 2. att under krig ta ut en provisorisk krigspremie,

SOU 1994: 130 Författningsförslag 29

3. att fastställa krigspremie för försäkring som upphör innan krigsbokslut har upprättats eller som före nämnda tidpunkt föranleder att periodisk utbetalning påbörjas grund av att försäkrad har en person avlidit eller har uppnått viss ålder, 4. att uttaxera krigspremie, om det behövs för att täcka i krigsbokslutet redovisade kostnader i den mån dessa överstigit det belopp, som enligt vad som antagits vid premieberäkningen varit att förvänta under den tid som kriget pågått överkostnader, 5. att sätta ned försäkringsersättning som har hållits inne enligt punkt om överkostnader som avses i punkt 4 skäligen inte kan täckas genom krigspremier eller överskottsmedel, 6. att göra sådan utjämning mellan försäkringsgivare i 6 som avses I krigsgrunderna kan även meddelas de bestämmelser om beräkning och tilldelning av återbäring som en försäkringsgivare avser att tillämpa i sin rörelse till dess krigsbokslutet har upprättats Krigsgrundema skall av försäkringivare upprättas inom tid bestäms som av Finansinspektionen och skall inges till inspektionen. Därvid gäller att krigsgrunder avseende första stycket punkterna 4 och 5 inte behöver beslutas förrän krigsbokslutet har upprättats.

6 § överkostnader, krigspremie eller nedsättning av försäkringsersättning får inom varje Verksamhetsgren utjämnas mellan tvâ eller flera försäkringsgivare på grundval av en mellan försäkringsgivarna träffad överenskommelse. Vid upprättande av krigsbokslut skall hänsyn tas till sådan utjämning.

7 § En försäkringstagare eller inte har åtagit sig att hålla annan som försäkringen vid makt fömyelsepremie inte med genom ansvarar annan egendom än försäkringen för betalningen av krigspremie.

8 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter krigsbokslut och om om utformningen av krigsgrunder.

4 kap. Statlig försäkring

Försäkring mot krigsrisk, m.m.

l § I detta kapitel betyder transportförsäkring: försäkring som meddelas i fråga fartyg, om luftfartyg och spårfordon samt varor som är under transport med sådant transportmedel eller med landfordon, motmfordonsförsäkring: försäkring meddelas i fråga skada på som om landfordon.

30 Författningsförslag

2 § Staten får meddela transportförsäkring och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk och risk att egendom läggs under embargo eller uppbringas eller utsätts för liknande åtgärd av främmande stat eller av den som där har annan tagit eller försöker ta makten frustrationsrisk. Försäkring mot risker som avses i första stycket får staten också meddela i fråga om egendom, som har lagrats i utlandet för införsel till Sverige eller i anslutning till utförsel från Sverige.

3 § Staten får ta áterförsäkring av sådana försäkringar som har meddelats enligt 2

4 § Lagen l927:77 försäkringsavtal gäller inte i fråga om om försäkring enligt 2

Äterförsäkring

5 § Staten får försäkringsgivare meddela återförsäkring av försäkring avses i 2 § och av skadeförsäkring mot andra risker än som sådana som anges i den paragrafen.

Försäkring för krigsolycksfall

6 § Riksförsäkringsverket får för olycksfall som till följd av krigsátgärd drabbar personer som tjänstgör fartyg eller annat transportmedel meddela försäkring kan ersättning utöver vad som annars gäller. som ge

Krigsförsäkringsnämnden

7 § Ärenden försäkring enligt 2 och 5 §§ handläggs Krigsförom av säkringsnämnden. Nämnden får meddela sådan försäkring endast när det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller för det svenska näringslivet.

8 § Närmare föreskrifter om Krigsförsäkringsnämndens organisation och verksamhet meddelas av regeringen.

Krigsutbrottsavtal m.m.

9 § Krigsförsäkringsnämnden får ingå avtal som innebär att staten vid krigsutbrott eller under andra förutsättningar som anges i avtalet utan föregående prövning övertar ansvaret från försäkringsgivare i fråga om

SOU 1994: 130 Föifattningsförslag 31

löpande försäkringar som avses i 2 § eller âtaga sig sådant annars ansvar för viss kortare tid krigsutbrottsavtal. Nämnden får också träffa avtal med försäkringsgivare om tillämpningen av 5 § återförsäkringsavtal. Avtal enligt första och andra stycket skall godkännas av regeringen för att vara giltigt.

5 kap. Tillsyn m.m.

l § Bestämmelserna om tillsyn i de lagar i 1 kap. 2 § äger som anges motsvarande tillämpning i fråga om försäkringsgivare har avvikit som från denna lag eller från föreskrift eller beslut som har meddelats enligt denna lag.

2 § Om det kan antagas att en svensk försäkringsgivare eller utländsk försäkringsgivare som driver verksamhet här i landet enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, på grund av kris- eller krigsförhållanden som avses i 1 kap. 3 under en längre tid inte kommer att kunna infria sina försäkringsavtal avseende här belägna risker kan regeringen efter anmälan av Finansinspektionen besluta att återkalla meddelad koncession. Under motsvarande förutsättningar kan Finansinspektionen förbjuda utländsk försäkringsgivare, som här driver verksamhet enligt lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, att fortsätta verksamheten i landet. Vad som enligt de i 1 kap. 2 § angivna lagarna gäller efter beslut om återkallelse av koncession eller förbud att fortsätta verksamhet äger motsvarande tillämpning efter beslut enligt första stycket.

3 § Den myndighet som lämnar ett medgivande eller beslutar om föreskrifter enligt bemyndigande i denna lag skall avgöra medom givandet eller föreskrifterna också skall gälla viss tid efter det att bemyndigandet inte längre skall tillämpas. 4 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär. Inspektionens beslut gäller omedelbart inte om inspektionen bestämmer något annat. Krigsförsäkringsnämndens beslut i försäkringsärenden enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den xx l99X.

Genom lagen upphävs

lagen 1959:73 med vissa bestämmelser inländsk försäkringsom rörelse vid krig m.m.,

32 Författningsförslag SOU 1994: 130

2. lagen 1959:74 med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m., lagen 1959:118 krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförom säkring, 4. lagen l960:22 om statlig krigsförsäkring.

SOU 1994: 130 Författningsfärslag 33

2 Förslag till

Lag om registrering av krigsskada egendom

Härigenom föreskrivs följande.

l § Denna lag avser registrering av krigsskada på egendom med anledning att ersättning statsmedel kan komma utgå för skadan. av av att Frågan i vad mån sådan ersättning skall utgå beslutas av riksdagen som också beslutar om grunder för ersättning och om ordningen för prövning av ersättningsärenden.

2 § Med krigsskada avses i denna lag skada egendom i följd av krig mellan Sverige och främmande stat, 2. krig mellan främmande stater, 3. handling som har samband med sedermera utbrutet krig.

3 § Registrering sker, med de undantag som anges i 4 i fråga om egendom som tillfogats skada här i riket. Registrering sker även av krigsskada, som utanför rikets gränser tillfogats svenskt fartyg eller luftfartyg på resa mellan orter här i riket utan att utrikes ort anlöps samt egendom som medförs sådan resa, 2. svenskt fartyg under yrkesmässigt bedrivet fiske samt egendom som därvid medförs.

4 § Lagen är inte tillämplig pâ egendom som ägs av svenska staten, 2. kommun, eller 3. främmande stat. Lagen är inte heller tillämplig utländskt fartyg eller luftfartyg.

5 § Den som vill begära ersättning för en krigsskada skall anmäla skadan för registrering. Detta skall ske snarast efter erhållen kännedom om skadan och senast vid den tidpunkt som riksdagen bestämmer i samband med beslut enligt 1 Om flera vill bevaka rätt till ersättning är det tillräckligt att någon av dem anmäler skadan.

6 § En anmälan om krigsskada registreras hos Finansinspektionen. En anmälan för registrering får avvisas endast om det är uppenbart att den inte uppfyller kraven i 2 och 3 §§ eller om anmälan avser egendom som inte omfattas av lagen enligt 4 Ett beslut att avvisa en anmälan får överklagas till kammarrätten.

7 § Ett svenskt försäkringsbolag och en utländsk försäkringsgivare med rätt att driva försäkringsverksamhet från kontor här i riket har skyldighet att motta anmälningar om krigsskada och biträda Finansinspektionen på

34 Författningsförslag SOU 1994: 130 annat sätt i enlighet med vad inspektionen bestämmer. För sådan biträdesverksamhet utgår ersättning som bestäms av regeringen. 8 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om verkställigheten av denna lag.

Denna lag träder i kraft den xx l99X, då lagen 1958:566 om ersättning för krigsskada å egendom skall upphöra att gälla.

SOU 1994: 130 Författningsförslag 35

3 Förslag till

Lag om ersättning för krigsskada egendom

Härigenom föreskrivs följande.

l § Ersättning för krigsskada pâ egendom lämnas av statsmedel enligt denna lag i den mån riksdagen beslutar att sådan ersättning skall utgå. Ersättning utgår enligt grunder som beslutas av riksdagen och endast i den män ersättning för skadan inte lämnas i annan ordning.

2 § Med krigsskada förstås i denna lag skada i följd av krig mellan Sverige och främmande stat, krig mellan främmande stater, handling som har samband med ett senare utbrutet krig.

3 § Ersättning utgår för krigsskada egendom som skadats här i riket samt för krigsskada, som utanför rikets gränser tillfogats svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg resa mellan orter här i riket utan att utrikes ort anlöps samt egendom medföres på sådan som resa, samt 2. svenskt fartyg under yrkesmässigt bedrivet fiske samt egendom som därvid medföres.

4 § Lagen är inte tillämplig egendom som ägs av svenskastaten, 2. kommun, eller främmande stat. Lagen är inte heller tillämplig utländskt fartyg eller luftfartyg.

5 § Egendom som helt eller till större delen tillhör utländsk medborgare eller utländsk juridisk person i viss stat kan genom riksdagens beslut undantas från rätten till ersättning.

6 § l fråga om rätt till ersättning som utbetalas enligt denna lag gäller i tillämpliga delar vad som i lagen 1927:77 om försäkringsavtal sägs om skadeförsäkring, såvida inte annat följer av vad som anges i denna paragraf. Avser ersättning krigsskada fast egendom eller byggnad som utgör tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt och besväras egendomen av sökt eller beviljad inteckning för fordran, fâr egendomens ägare utan hinder av inteckningen uppbära ersättningen, om skadan inte överstiger en tiondel egendomens värde. Är skadan större gäller i tillämpliga delar av vad som föreskrivs i lagen l927:79 rätt för borgenär till betalning om ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal.

36 Författningsförslag SOU 1994: 130

I fråga fast egendom gäller vad i andra stycket sägs om inteckom ningshavare också den för ogulden köpeskilling äger fordran med som förmånsrätt som avses i förmánsrättslagen 1970:979. Oavsett vad i föregående stycken fâr alltid som villkor för som anges utbetalning ersättning föreskrivas att denna skall användas för att av återuppföra byggnad eller därmed jämförlig åtgärd, om inte därigenom panthavares eller sakägares säkerhet i väsentlig mån blir lidande. annan

7 § Om skadelidande inte har följt en föreskrift, som är meddelad i en syfte att förebygga eller begränsa krigsskada, är han berättigad till ersättning endast i den mån det kan antagas, att skadan skulle ha inträffat även föreskriften följts. Oavsett vad sagts kan ersättning ugâ, om om nu det finns särskilda skäl till det. Ersättning får vidare jämkas efter vad som bedöms som skäligt, om den skadelidande i övrigt genom att brista i omsorg om egendomen har medverkat till skadan.

8 § Om försäkringsgivare på grund av skadeförsäkring för annat än en krigsrisk har krigsskada, inträder försäkringsgivaren i den rätt till ersatt ersättning, den skadelidande kan ha enligt denna lag. som

Krigsskadenämnden

9 § Ärenden ersättning för krigsskada avgörs av Krigsskadenämnom den. Regeringen utser ledamöter jämte ersättare i nämnden samt förordnar ledamot att ordförande och en ledamot att vara vice en vara ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara jurist med domarerfarenhet.

10 § ersättning för krigsskada skall deltaga minst tre I beslut om ledamöter. Ett ärende i vilket den begärda ersättningen inte överstiger ett basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring när ersättningen bestäms, får dock avgöras av ordföranden eller vice ordföranden eller ledamot som är jurist med domarerfarenhet, såvida ärendet inte annan är av principiell betydelse.

ll § Krigsskadenämndens beslut i ersättningsärende får överklagas hos kammarrätten.

12 § Regeringen kan besluta om att tillsätta en särskild nämnd med uppgift att framställning av Krigsskadenämnden eller annan avge rådgivande yttranden i frågor som avser huruvida viss skada är att anse krigsskada liksom i frågor om försäkringsgivares ansvar som har som samband därmed.

13 § Regeringen meddelar föreskrifter om Krigsskadenämndens organisation och verksamhet utöver vad som framgår av denna lag.

SOU 1994: 130 Författningsförslag 37

Ärendenas handläggning

14 § Den som vill begära ersättning för krigsskada skall anmäla skadan till Krigsskadenämnden eller den nämnden anvisar. Detta skall ske som snarast efter erhållen kärmedom om skadan och senast vid den tidpunkt som riksdagen bestämmer i samband med beslut enligt l Om flera vill bevaka rätt till ersättning är det tillräckligt att någon dem anmäler av skadan. Vid anmälan skall fogas uppgifter den skadade egendomen i om enlighet med vad bestäms regeringen eller efter regeringens som av bemyndigande, Krigsskadenämnden.

15 § Försäkringsgivare vill använda sig sin rätt enligt 8 § skall som av anmäla det till Krigsskadenämnden inom tre månader från det han betalade ersättningen eller från den senare tidpunkt då han fick kännedom om de omständigheter på vilka han grundar sin rätt.

16 § Krigsskadenämnden skall till att anmäld skada blir utredd i se en behövlig omfattning och att den blir föremål för särskild värdering. Är skadan ringa får särskild värdering underlåtas, om utredningen ändå kan anses tillräcklig.

17 § Särskild värdering av krigsskada skall utföras eller flera av en värderingsmän som utses av Krigsskadenämnden. Värderingen skall ske enligt föreskrifter som meddelas regeringen eller, efter bemyndigande av av regeringen, av nänmden. Värderingsutlâtande skall delges och framställt ersättningsvar en som anspråk med anledning av skadan. Den som är missnöjd med en värdering skall inom den tid som nämnden bestämmer yttra sig över värderingen och inkomma med den ytterligare utredning han vill som åberopa.

18 § Krigsskadenämnden kan vid utredningen krigsskada påkalla av en förhör vid allmän underrätt med vittnen och sakkunniga. Sakägare som hos nämnden framställt anspråk med anledning skadan skall av genom rättens försorg kallas till sådant förhör.

19 § Ersättning för krigsskada utbetalas Krigsskadenämnden. av För belopp som nämnden utbetalat inträder nämnden i den rätt till ersättning som den skadelidande kan ha mot annan.

Särskilda bestämmelser

20 § Svenskt försäkringsbolag och utländsk försäkringsgivare med rätt att driva försäkringsverksamhet från kontor här i landet har skyldighet att sätt och i den omfattning som Krigsskadenänmden bestämmer biträda

Författningsförslag

nämnden i dess verksamhet. För sådan biträdesverksamhet utgår ersättning som bestäms av regeringen.

Denna lag träder i kraft den l99X, då lagen 1958:566 om xx ersättning för krigsskada å egendom skall upphöra att gälla.

1 Inledning

Det enskilda försäkringsväsendet utgör tillsammans med statlig krigsförsäkring och statlig krigsskadeersättning en funktion inom totalförsvarets civila del. En särskild beredskapslagstiftning gäller för försäkringsbolagens verksamhet under krig eller av krig föranledda krisförhållanden samt i fråga om statens medverkan under sådana förhållanden dels för att tillgodose behovet av bl.a. försäkringsskydd mot krigsrisker på transportområdet dels för att förbereda en eventuell ersättning statsmedel av för krigsskador på enskild egendom. Denna beredskapslagstiftning utformades under 1950-talet mot bakgrund av de erfarenheter fanns som från förhållandena under det andra världskriget. Utredningsuppdraget har gällt att göra en allmän översyn av lagstiftningen mot bakgrund som av försäkringslagstiftningen i övrigt och utvecklingen inom försäkringsväsendet kommit att i olika avseenden bli föråldrad. De nu av utredningen framlagda förslagen innebär sålunda allmän en översyn av sagda beredskapslagstiftning därvid vissa i utredningedirektiven upptagna frågor ägnats särskild uppmärksamhet. En svårighet har varit att försäkringslagstiftningen sedan nâgra år tillbaka är föremål för en ingående och omfattande översyn bl.a. med anledning av en anpassning av regelverket till det som gäller inom EG-området. Såvitt utredningen kan bedöma bör det möjligt att reformera bevara nu redskapslagstiftningen utan att avvakta de ytterligare lagändringar i den allmänna försäkringslagstiftningen kan komma att ske. som Till utredningen har varit knutna experter från de svenska försäkringsbolagens branschorgan. Genom experterna, i sin tur samrått med som en särskild referensgrupp, har utredningen kunnat få del försäkringsav bolagens synpunkter utredningsförslagen. Utredningen har vidare samrått med representanter för Utländska Försäkringsbolags Förening, dvs. med företrädare för de i Sverige etablerade utländska försäkringsbolagen. Samråd har vidare skett med Försäkringsutredningen Fi 1990:11 och Utredningen om översyn lagstiftningen för det finansiella av området under krigsförhållanden liksom med Statens krigsförsäkringsnämnd och Statens krigsskadenämnd. Vad särskilt gäller spörsmål om statlig krigsförsäkring har utredningen också samrått med företrädare för

Överstyrelsen för civil beredskap, Sjöfartsverket och Sveriges Redareför-

ening. Vid ett studiebesök i Köpenhamn har utredningsmannen, sekreteraren och experten Rikard Söderström inforrnerat sig det danska om krigsförsäkringssystemet. Vad gäller utländska förhållanden i Övrigt

SOU 1994: 130 40 Inledning

i huvudsak information genom en enkät till bygger redovisningen tillsynsmyndighetema i ett antal länder. Utredningsmannen, sekreteraren och experter har deltagit i beredskapskonferenser och möten ordnade Finansinspektionen och Försäkringsav bolagens Beredskapskomrnitté. Utredningen har inte funnit anledning att på grund av de framlagda aktualisera ändringar i de allmänna författningarna rörande förslagen totalförsvarets civila del. har bedömt förslagen inte för statsverket får några Utredningen att kostnadskonsekvenser när det gäller den fredstida beredskapnämnvärda splanläggningen försäkringsomrâdet. Betänkandet har utformats med beaktande bl.a. av att utredningen

sammanhängande och tämligen utförlig

ansett det föreligga behov av en frågor och problem det aktuella beredskapsområdet. beskrivning av framgå utredningens överväganden i det följande Som kommer att av beredskapslagstiftningen på området samlas i tvâ föreslår utredningen att lagen föreslås omfatta bestämmelser om dels försäkringslagar. Den ena verksamhet, och dels försäkringsgivare i fråga om bolagens staten som krigsrisker Den andra lagen föreslås omfatta regler om skydd mot m.m. hanteringen krigsskador pâ egendom. av

SOU 1994: 130

2 Försäkringsväsendets roll inom

totalförsvaret i

2. l Inledning

Sveriges säkerhets- och försvarspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och nationella oberoende. För att denna politik skall framstå som trovärdig måste den stödjas av ett starkt och allsidigt totalförsvar. Såväl militära som civila resurser måste samverka för att möta hot mot vår nationella säkerhet. Totalförsvarstanken innebär att beredskapsfrågoma är en angelägenhet för hela samhället. De civila beredskapsförberedelserna omfattar alla åtgärder som krävs för att förbereda landet mot yttre hot och för att klara samhällets omställning till kris- eller krigsförhállanden. Beredskapsförberedelsema berör statliga och kommunala myndigheter men också företag som behövs för att trygga befolkningens överlevnad, upprätthålla viktiga samhällsfunktioner och stödja försvarsmakten. Under kris- och krigsförhållanden skall samhället kunna anpassas till ändrade förutsättningar för verksamheten. Vissa myndigheter, enskilda företag och organisationer får nya eller ändrade uppgifter, andra får minska eller upphöra med sin verksamhet. Den grundläggande principen inom planläggningen är att den som har ansvaret för en viss verksamhet i fred även skall ha det ansvaret i en beredskaps- eller krigssituation. För verksamheten inom den civila delen av totalförsvaret indelas riket i tre civilornråden. För varje civilomráde finns en civilbefálhavare som chef. Inom civilområdet har varje länsstyrelse ansvaret för verksamheten inom respektive län. Inom kommunerna har kommunstyrelsema ansvaret för civilförsvarsplanläggningen och för beredskapsplanläggningen inom kommunförvaltningen. År 1986 infördes ordning med särskilt funktionsansvar för skilda en ett delar av samhällsverksamheten. Denna ordning är numera fastlagd i beredskapsförordningen 1993:242 och innebär i huvudsak följ ande. Med totalförsvaret avses enligt förordningen den verksamhet som är nödvändig för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhâllanden, varjämte begreppet omfattar hela den samhällsverk-

samhet under krigsförhâllanden då skall bedrivas. De statliga

som myndigheternas verksamhet i totalförsvaret hänförs till f.n. 20 olika funktioner med en angiven myndighet som ansvarig för funktionen direkt under regeringen. Syftet med indelningen är att fördela ansvaret för beredskapsförberedelserna i fred och för verksamheten under kriser och

42 Försäkringsväsendets roll inom totalförsvaret SOU 1994: 130

krig nivån under regeringen. Ett grundläggande krav en funktion är att den innefattar för totalförsvaret viktig verksamhet som kräver

någon form av central statlig ledning. Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB är ansvarig för funktionen Civil ledning och samordning vilket innebär att ÖCB enligt givna bestämmelser har det övergripande ledningsoch samordningsansvaret inom hela den civila delen av totalförsvaret. En av de övriga funktionerna benämns Enskild försäkring m.m. med Finansinspektionen som funktionsansvarig myndighet, därvid det anges att Statens krigsförsäkringsnämnd KFN och Statens krigsskadenämnd KSN är myndigheter med uppgifter inom funktionen. l delbetänkandet Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar SOU 1993: l 16 föreslår Utredningen om översyn av lagstiftningen för det finansiella området under krigsförhållanden att de båda funktionerna bank- och betalningsväsendet och det enskilda försäkringsväsendet slås samman till funktionen Det finansiella området. Förutom de särskilda beredskapsförfattningar som gäller för försäkringsomrâdet och som närmare behandlas i det följande finns en rad författningar som mer eller mindre har betydelse också för verksamheten inom funktionen Enskild försäkring m.m. Som exempel kan nämnas lagen l988:97 om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m., lagen 1957:684 om betalningsväsendet under krigsförhállanden, lagen 1940:300 angående förordnade om anstånd med betalning av gäld m.m., allmänna tjänstepliktslagen 1959:83 samt förfogandelagen 1978:262. Försvarsdepartementet ger varje år ut en publikation - Totalförsvarets författningshandbok som innehåller i princip alla författningar som i sammanhanget är av intresse.

2.2 Funktionen Enskild försäkring m.m.

2.2.1 Allmänt

Bakgrunden till försäkringsväsendets roll inom totalförsvaret är den allmänt sett stora betydelse som försäkringsverksamheten har i samhället. Det är således ett viktigt samhällsintresse från såväl ekonomiska som psykologiska synpunkter att försäkringsverksamheten under kris- och krigsförhållanden fungerar så långt det är möjligt. Dessutom måste under sådana förhållanden extraordinära åtgärder kunna vidtas för att trygga att från försörjningssynpunkt viktiga transporter kan ske med det försäkringsskydd som omständigheterna kräver. I beredskapsförordningen anges de uppgifter som en funktionsansvarig myndighet har. Under fredstid åligger det således Finansinspektionen att tillsammans med KFN och KSN utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen i krig, att samordna beredskapsförberedelser, att samordna planering och budgetering av sådana förberedelser samt genomförandet av krigsplanläggning, att svara för att personal

SOU 1994: 130 Försäkringsväsendets roll inom totalförsvaret 43

utbildas och att övningar genomförs samt att till regeringen regelbundet redovisa beredskapsläget. Vid skärpt beredskap, såsom vid krigsfara, skall Finansinspektionen samordna verksamheten inom funktionen. Inspektionen skall också svara för samordning med verksamheter vid andra funktioner inom totalförsvaret. Försäkringsfunktionen kan indelas i tre delfunktioner. Den första avser det privata försäkringsväsendets verksamhet skade- och personförsäkringsomrâdena. Den andra delfunktionen avser den statliga krigsförsäkringen som sköts av KFN och som omfattar främst transport-och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk samt återförsäkring av vissa civila risker. Den tredje delfunktionen avser krigsskadeersättningen som hanteras av KSN och som syftar till att täcka krigsskador egendom som finns inom landet och som inte ersätts annan väg. Regeringen har âr 1992 angivit målet för försäkringsfunktionen enligt följande. Försäkringsväsendet skall under kriser och i krig så långt möjligt svara för gjorda åtaganden i försäkringsavtal m.m. Statens krigsförsäkringsnämnd skall kunna krigsorganiseras och inleda sin verksamhet med kort varsel. För att efter krig kunna reglera krigsskadefall statlig krigsskadeersättning skall sådan skador kunna registreras - och värderas när de inträffar. En organisation för denna verksamhet skall vara förberedd. På regeringens uppdrag har ÖCB i programplan för det civila en försvaret för tiden 199495 199899 lämnat förslag till en revidering av målen. Förslaget överlämnades till regeringen i september 1993. Förslaget innebär inte någon saklig ändring av gällande målsättning utan utgör, vad avser den enskilda försäkringsverksamheten, endast en precisering. Målen formuleras på följande sätt enligt förslaget.

Det enskilda försäkringsväsendet skall under kriser och krig ha en sådan handlingsberedskap och flexibilitet att verksamheten snabbt kan ställas om till en begränsad verksamhet inom de viktigaste branscherna till vilka räknas personförsäkring, brandförsäkring för hem, småhus och annan fastighet samt försäkring industri- och av kommunikationsanläggningar. Härutöver skall inom transportförsäkring sådan verksamhet prioriteras som täcker sjö-, flyg- och marktransporter av gods för folkförsörjningens eller försvarsmaktens behov. Statens krigsförsäkringsnämnd skall kunna krigsorganiseras och inleda sin verksamhet med kort varsel. För att Statens krigsskadenämnd skall kunna reglera krigsskadefall och betala statlig krigsskadeersättning organisation skall en vara förberedd för registering och värdering sådana skador när de av inträffar.

Regeringens avsikt var att fastställa målen under våren 1994 men beslutet har uppskjutits och väntas komma att ske senare under år 1994.

44 Försäkringsväsendets roll inom totalförsvaret SOU 1994: 130

l programplanen redovisas också ÖCB:s bedömning funktionens av förmåga att uppfylla målen under nuvarande planeringsförutsättningar för totalförsvaret. Vid s.k. strategiskt överfall bedöms verksamheten inom funktionen inte fungera i de områden som utsätts för ett sådant överfall. Önskvärt enligt ÖCB den statliga krigsskadeersättningen fungerade. vore att När det gäller situationen vid ett angrepp som kommer efter en politisk förvarning ÖCB att funktionen har tillräcklig förmåga att ställa anser en om de viktigaste delarna av verksamheten för en krigssituation. Hos de större försäkringsbolagen kan dock någon försäkringsverksamhet inte bedrivas efter en utrymning. Dessa bolag har grund av sitt datorberoende inte ansett det vara meningsfullt att planera för en verksamhet som skulle bedrivas på en annan ort efter en utrymning. Under neutralitet och krisskeenden ÖCB att den önskvärda anser förmågan att hela funktionen skall kunna fortsätta att verka finns under förutsättning att andra viktiga samhällsfunktioner fungerar. Utredningen delar ÖCB:s bedömning funktionens förmåga att av fungera under angivna förhållanden.

2.2.2 Försäkringsverksamheten i allmänhet

För beredskapsplanläggningen har försäkringsbranschen bildat ett samordningsorgan, Försäkringsbranschens Beredskapskommitté FBK som också är branschens organ för kontakter med Finansinspektionen beredskapsfrågor. För att säkerställa att en rikstäckande försäkringsverksamhet kan drivas under krigsförhållanden har försäkringsbolagen utsett ett sjuttiotal kontor till distriktscentraler med uppgift att betjäna allmänheten i försäkringsfrågor, mottaga skadeanmälningar och verkställa enklare skadeutredningar. Därtill kommer att flertalet av de rikstäckande

bolagen och del länsbolag har hos ÖCB registrerats krigsviktiga

en som företag K-företag. Registret, som numera övertagits av länsstyrelserna, tjänar som underlag för .a. arbetsmarknadsmyndighetemas planläggning av hur arbetskraftsresurser skall fördelas under kriser eller krig. För försäkringsverksamheten vid krig eller krisförhållanden finns allmänna bestämmelser i två beredskapslagar, lagen l959:73 med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m. inländska lagen och lagen 1959:74 med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse vid krig m.m. utländska lagen. Den inländska lagen är tillämplig svenska försäkringsbolag och den utländska lagen gäller i fråga om de utländska försäkringsföretag, f.n. 15 till antalet, som har fått koncession att driva verksamhet i Sverige. l de båda lagarna ges generella regler för försäkringsverksamhet i krig och under krisförhâllanden med syfte att göra det möjligt att anpassa verksamheten efter rådande omständigheter. En utgångspunkt är att underlätta för bolagen att koncentrera sin verksamhet till de mest angelägna verksamhetsgrenama. En annan är att göra det möjligt att lösa problem som uppkommer när bolagen blir avskurna från möjligheten till

SOU 1994: 130 Försäkringsväsendets roll inom totalförsvaret 45

återförsäkring i utlandet. Vidare finns bestämmelser rör hanteringen som av frågor om betalningsansprâk och avsteg från vissa gällande om annars försäkringsvillkor. Den utländska lagen behandlar dessutom bl.a. den situationen då ett utländskt försäkringsbolag grund krigsförav hållanden kan antas inte komma att infria sina åtaganden här. I sådant fall kan företaget förbjudas att fortsätta verksamheten i Sverige. l en tredje lag lagen 1959:118 om krigsansvarighet för liv- och invaliditetesförsäkring krigsansvarighetslagen - finns bestämmelser som syftar till att ge försäkringstagama ett omfattande skydd än mer som skulle följa av de annars tillämpade försäkringsvillkoren. Om antalet försäkringsfall blir mycket stort kan det bli omöjligt för ett bolag att betala ut försäkringsbeloppen. Genom lagen får bolagen därför bl.a. rätt att vid behov ta ut en särskild krigspremie. FBK har efter samråd med Finansinspektionen i en är 1993 utgiven reviderad handbok fastställt riktlinjer för försäkringsbolagens planläggning av verksamheten för kris- och krigsförhâllanden. För beredskapsplanläggningen har fastställts följande övergripande mål:

De enskilda försäkringsföretagen skall förbereda sig på att under kriser och i krig kunna fullgöra sina åligganden enligt lagar och förordningar samt svara för gjorda åtaganden i försäkringsavtal och andra ingångna förbindelser. Detta innebär att företagen i sin beredskapsplanläggning dels skall beakta kravet på att säkerställa datordriften så långt det är möjligt, dels vidta förberedelser för att kunna bedriva verksamheten utan datorstöd.

Om företagen trots dessa förberedelser tvingas att skära ned för- säkringsverksamheten kan regeringen och Finansinspektion i ett sådant läge med stöd av de särskilda beredskapslagama medge avsteg från vissa delar av lagstiftningen för försäkringsföretagen. Företagen skall kunna anpassa sin verksamhet i enlighet med vad regeringen och inspektionen i varje läge kommer att besluta.

Enligt riktlinjerna i handboken skall det hos varje företag finnas en beredskapsplan som innehåller delplaner för krigsorganisation och ledningsansvar, för personalfördelning, för olika delar företagets av verksamhet samt för telekommunikationer, säkerhet, flyttning m.m.

2.2.3 Den statliga krigsförsäkringen

Den statliga krigsförsäkringen har till huvudsyfte att bidra till att trygga folkförsörjningen i en krigssituation allvarligt berör vårt land. För som verksamheten gäller en särskild beredskapslag, lagen l960:22 om krigsförsäkring. Genom lagen kan staten ekonomiskt skydd mot ge krigsrisk i fråga om transportmedel i utlandstrafik under samt varor import eller export. Dessutom kan staten i viss omfattning gå som återförsäkringsgivare svenska försäkringsbolag oclh samman-

46 Försäkringsväsendets roll inom totalförsvaret SOU 1994: 130

slutningar sådana bolag. Den statliga försäkringsverksamheten av omhänderhas särskild myndighet, Statens krigsförsäkringsnämnd av en KFN också i fred för behövliga beredskapsâgärder. som svarar

2.2.4 Krigsskadeskyddet

För krigsskador pâ egendom inom landet, som inte ersätts annat sätt, kan ersättning utgå enligt en särskild beredskapslag, lagen 1958:566 om ersättning för krigsskada å egendom. Lagen ger inte någon garanti för att ersättning kommer att utbetalas. Inte heller reglerar den hur ersättningar skall finansieras. Den har sin tyngdpunkt i skapandet av en organisation och ett förfarande i möjligaste mån tryggar att en dokumentation som skall finnas kan utgöra grund för en krigsskadeuppgörelse när som en kriget har upphört. Ärenden krigsskadeersättning avgörs av Statens om krigsskadenämnd KSN som även har att svara för nödvändiga beredskapsåtgärder under fredstid. Vad gäller krigsskadeskyddet kan nämnas att KSN med försäkringsbranschen har överenskommit en ordning som innebär att de distriktscentraler inrättas av bolagen under krigsförhâllanden svarar för den som registrering uppkomna krigsskador som behövs som underlag för en av senare prövning av ersättningsfrågoma.

2.3 Försäkringsbranschens beredskapsorgan och vissa beredskapsåtgärder

I fråga försäkringsbolagens verksamhet i allmänhet har Finansinom spektionen att främst samverka med följande branschorgan, nämligen Sveriges Försäkringsförbund, Trañkförsäkringsföreningen samt FBK, branschens särskilda beredskapsorgan se avsnitt 2.2.2. När det gäller området för den statliga krigsförsäkringen och vissa vidtagna beredskapsâtgärder är följande av intresse.

2.3.1 Svenska transportförsäkringspoolen

Poolen bildades år 1961 och har till ändmål att fungera såsom beredskapsorgan för den svenska sjö- och transportförsäkringsverksamheten. Poolen skall bl.a. utreda och bereda frågor som rör krigsberedskapen för den civila transportförsäkringsverksamheten och i sådana frågor företräda medlemmarna vid förhandlingar med KFN och andra myndigheter och intressenter. Mellan poolens medlemmar har träffats ett beredskapsavtal varigenom poolen vid ett krigsutbrott med bindande verkan för medlemmarna kan meddela sådana försäkringar närmare anges i avtalet. Vidare har som mellan poolens medlemmar och krigsförsäkringsnämnden träffats ett

SOU 1994: 130 Försäkringsväsendets roll inom totalförsvaret 47

krigsutbrottsavtal för transportförsäkring. Avtalet träder i kraft om Sverige kommer i krig eller om vissa andra förutsättningar föreligger och innebär att staten övertar hela den krigsrisk avseende svenska intressen som bolagen då har täckt genom direkt tecknade transportförsäkringar. Slutligen har också mellan poolen och krigsförsäkringsnämnden slutits ett återförsäkringskontrakt avseende civil sjö- och transportförsäkring. Kontraktet reglerar i anslutning till det förut nämnda beredskapsavtalet en ordning varigenom nämnden i viss utsträckning går in återförsom säkringsgivare i fråga om risker som försäkrats i poolen.

2.3.2 Svenska flygförsäkringspoolen

Poolen som bildades år 1947 utgör sammanslutning svenska en av försäkringsbolag för försäkring och återförsäkring risker av som sammanhänger med flyg. Mellan poolens medlemsföretag och KFN har träffats ett krigsutbrottsavtal för flygkaskoförsäkringar. Avtalet träder i kraft om Sverige kommer i krig eller vissa andra förutsättningar om föreligger och innebär att staten övertar hela den krigsrisk avseende svenska intressen som av bolagen då är täckt direkt tecknade genom flygkaskoförsäkringar. Poolen kommer att upplösas enligt beslut har som fattats under âr 1994.

2.3.3 Återförsäkringskonsortium av år 1965 ÅK 65

Konsortiet består av ett trettiotal svenska försäkringsbolag verksamma inom verksamhetsgrenama företags- och fastighetsförsäkring samt hemoch villaförsäkring. Ändamålet med sammanslutningen är att under krigsförhållanden dels överta försäkringsverksamhet drivs som av utländska försäkringsbolag med koncession i Sverige, dels överta âterförsäkringsaftärer som svenska bolag vill överflytta från utländska âterförsäkrare inte antas kunna i tid infria sina åtaganden, ävensom som i âterförsäkring överta svenska bolags svenska affärer. Vidare har mellan ÅK 65 och KFN träffats ett beredskapsavtal innebärande att nämnden åtar

sig att i närmare angiven omfattning meddela áterförsäkring de av försäkringsaffärer konsortiet övertagit. som

2.3.4 Återförsäkringskonsortium av år 1976 ÅK 76

Konsortiet omfattar de bolag som är medlemmar Svenska flygförav säkringspoolen och därutöver Skandia. Enligt det mellan företagen träffade krigskonsortieavtalet är ändamålet dels att verka centralorsom gan för den svenska luftfartförsäkringen, dels motsvarande - sätt som angetts beträffande ÅK 65 överta försäkringsaffärer från - utländska bolag med koncession att i Sverige driva luftfartförsäkring, dels företräda

48 Försäkringsväsendets roll inom totalförsvaret

företagen vid förhandlingar med bl.a. myndigheter. Mellan konsortiet och KFN har slutits ett áterförsäkringskontrakt. Genom detta regleras omfattning och ordning för överföring till nämnden i áterförsäkring av försäkringsaffárer som övertagits av konsortiet

SOU 1994: 130

3 Vissa utländska förhållanden

I detta kapitel lämnas en kort redogörelse för vissa nordiska och västeuropeiska länders beredskap för försäkringsverksamhet under krisoch krigsförhâllanden. De länder som avses är Danmark, Norge, Finland, Tyskland, Storbritarmien, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Schweiz, Spanien, Italien och Österrike. Även NAl0zs beredskapsplanläggning avseende krigsförsäkring behandlas något. Vidare redogörs något för skyddet för krigsskador i de angivna länderna. Härefter redogörs för betydelsen av avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet och den Europeiska gemenskapen EG i fråga om beredskapslagstiftning för försäkringsområdet m.m. Slutligen behandlas utredning utförd ÖCB avseende konsekvenserna för svensk en av försörjningsberedskap av EES-anslutningen och vid ett EU-medlemsskap. Användningen av beteckningama EU och EG sker i enlighet med en promemoria den 23 december 1993 av statsrådsberedningen. Detta innebär att beteckningen EG används för det regelverk som finns på det ekonomiska området medan EU används om den politiska helhet som omfattas av Maastrichtfördraget.

3.1 Allmän för

beredskapslagstiftning

försäkringsrörelse under krigsförhällanden

l Sverige finns som framgått tidigare beredskapslagstiftning som syftar till att allmänt underlätta för försäkringsgivare att fortsätta sin verksamhet under kris- och krigsförhållanden. Våra lagar med vissa bestämmelser om inländsk och utländsk försäkringsrörelse under krig och lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkringar har tillkommit i detta syfte. Någon motsvarighet till dessa eller liknande lagar med angivet syfte finns i princip inte i de undersökta länderna. Endast i Finland finns en viss motsvarighet genom en lag om krigsansvarighet för vissa personförsäkringar. Däremot har tillsynsmyndigheten för det enskilda försäkringsväsendet i några av de undersökta länderna befogenhet att i viss mån ingripa enligt det regelsystem som allmänt gäller för tillsynsverksamheten. Stödet för detta finns då i en regel som tar sikte krissituationer i allmänhet, alltså inte särskilt med tanke på krigssituationer eller liknande. På så sätt kan t.ex. ändringar i verksamhetsplaner genomföras och nedsättning av försäkringsbolagens ansvar för meddelade

50 Vissa utländska förhållanden SOU 1994: 130

Vad gäller i Tyskland och Österrike. I försäkringar göras. nu sagts Nederländerna är det finansministern som har fått sig tilldelad befogenhet liknande slag inom livförsäkringsomrâdet. Befogenheten grundar sig av en lag för krissituationer. Det har inte framkommit uppgifter som tyder pâ att man i de undersökta länderna skulle ha vidtagit andra beredskapsåtgärder i syfte att allmänt underlätta försäkringsverksamhet under krigsförhâllanden.

3.2 Försäkring av krigsrisker m.m. på transportförsäkringsområdet

Fredstid

Under fredstid försäkras krigsrisker på transportförsäkringsomrâdet i allmänhet pá den privata försäkringsmarknaden. I vissa länder har man dock redan i fredstid ett särskilt arrangemang för försäkring av bl.a. sådana risker. Detta är fallet i Danmark och Norge. Dessa länders system tar främst sikte direktförsäkring. En närmare redogörelse för det danska och norska systemet lämnas nedan i avsnittet om särskilda krigsförsäkringssystem. I Frankrike har Caisse centrale de réassurance, förening vars verksamhet garanteras av den franska staten, befogenhet en att direktförsäkra eller återförsäkra transportförsäkringar mot krigsrisker och civila risker under fredstid. l Storbritannien kan staten formellt redan i fredstid verka direktförsäkringsgivare och âterförsäkringsgivare av som krigsförsäkringar avseende brittiska fartyg och flygplan samt av pá fartyg och flygplan transporterat gods.

Kris- och krigstid

När det gäller försäkring transporter och transportmedel mot av krigsrisker under kris- och krigstid så kan staten vid behov uppträda som direktförsäkringsgivare och återförsäkringsgivare i Nederländerna, Schweiz och Storbritannien och som âterförsäkringsgivare i Finland. I Danmark, Norge och Frankrike fungerar de redan i fredstid verksamma systemen på oförändrat sätt även under krigstid. Allmänt gäller för denna försäkringsverksamhet, i vilken staten ett eller annat sätt medverkar, att försäkringarna endast får avse inhemska intressen och försäkringsföretag. l Schweiz omfattas dock även utländska försäkringsbolag av systemet under förutsättning att schweiziska försäkringsbolag behandlas motsvarande sätt i det utländska försäkringsbolagets hemland. I Storbrittanien kan även utländska fartyg och flygplan omfattas den statliga försäkringsverksamheten. När det gäller av fartyg möjligheten i första hand brittiskägda men utlandsflaggade avser fartyg. Villkoren är att flaggstaten tillåter att fartyget används under alla

Vissa utländska förhållanden 51

förhållanden och att ägaren skriftligen förpliktar sig att ställa fartyget i nationens tjänst. l Nederländerna kan staten under kris- och krigstider också ta över ansvar för civila risker, såväl i direktförsäkring âterförsäkring. I som Finland pågår en revision av krigsförsäkringssystemet syftande till att även civilförsäkringar skall kunna återförsäkras under krigsförhâllanden.

Särskilda krigsförsäkringssystem

l detta avsnitt redogörs ytterligare för hur det danska och norska krigsförsäkringssystemet är uppbyggt. Vidare lämnas vissa uppgifter om hur man inom NATO har planerat för krigsförsäkring medlemsländerav nas fartygsflottor.

Danmark

Fartyg

Det finns en särskild lag om krigsförsäkring av danska fartyg, lov 245 nr af 14 maj 1986 om danske skibes forsikring mod krigsfare. Enligt denna lag och kompletterande bestämmelser är varje rederi äger ett som registreringspliktigt danskt skepp över 20 bruttoregisterton skyldigt att krigsförsäkra skeppet i försäkringsinstitutet Krigsforsikringen for danske Skibe. Institutet verkar såväl under fred krig. Under fredstid har som rederiet rätt att själv stå för, eller försäkra annat häll, den risk som motsvarar halva försäkringsvärdet. Undantagna från försäkringsplikt är bl.a. nöjesbåtar och i princip även fiskefartyg. Under krigsförhållanden försäkras dock ñskebâtari institutet. För institutets försäkringsverksamhet gäller landets allmänna regler för skadeförsäkringsverksamhet. Industriministem kan med stöd 1986 års av lag meddela undantag från vissa av dem.

Institutet tillämpar engelska krigsförsäkringsvillkor. Återförsäkring sker

Londonmarknaden. Ett särskilt reassuransavtal den marknaden tillämpas i händelse av krig. Upphör reassuransen avser institutet att fortsätta verksamheten utan âterförsäkring så länge som institutets ekonomiska resurser medger. Försäkringsinstitutet bildades år 1939. Det har ett garantikapital 82,5 miljoner danska kronor. Garantema utgörs av den danska staten, danska rederier, ett konsortium och av danska försäkringsbolag. Den danska staten är därutöver subsidiärt ansvarig för 150 miljoner danska kronor. Institutets totala egna kapital skillnaden mellan tillgångar och skulder uppgick till ca 2,5 miljarder danska kronor âr 1991. Rederiema betalade ca 20 miljoner danska kronor i krigsförsäkringsp-rerrtier det âret. Kostnaden för institutets administration, som sköts av ern verkställande direktör och fem medarbetare, uppgick till 2,2 miljoner danska kronor ca samma år.

52 Vissa utländska förhållanden SOU 1994: 130

Den danska handelsflottan är värd ca 60 miljarder danska kronor. Institutet utgår från att dess verksamhet i fredstid inte strider mot EGrätten.

läror

Det finns även en särskild lag om krigsförsäkring av varor och frakt, lov 246 af 14. maj 1986 om forsikring af varer og fragt mod krigsfare til nr sös. Enligt lagen meddelar försäkringsinstitutet Dansk Krigs-Soforsikring for Varer frivillig transportförsäkring mot krigsrisker av varor och frakt under fredstid, och under krigstid så länge som Danmark inte är i krig. Försäkringen kan endast tecknas för varor som är av danskt intresse varmed avses danska import- och exportvaror samt varor som endast transporteras inom landet. För institutets försäkringsverksamhet gäller landets allmänna bestämmelser för skadeförsäkringsverksamhet. Industriministem har, enligt 1986 års lag, befogenhet att bevilja undantag från dessa allmänna bestämmelser. De danska försäkringsbolagen uppträder som agenter institutet. Institutet bildades samtidigt som krigsförsäkringsinstitutet för skepp. Det har ett garantikapital pâ 40 miljoner danska kronor. Den danska staten, ett konsortium och danska försäkringsbolag är garanter. Totalt uppgick det egna kapitalet till närmare 2,5 miljarder danska kronor och premieintäktema till ca 9 miljoner danska kronor år 1991.

Norge

Fartyg

Den Norske Krigsforsikring for Skib Gjensidig Förening, en privat ömsesidig förening av norska redare, krigsförsäkrar skepp över 100 bruttoregisterton såväl i fred krig. Även vissa utländska fartyg kan som krigsförsäkras i föreningen. Medlemsskapet är frivilligt. Men en redare

som är medlem är skyldig att försäkra alla sina fartyg i föreningen.

Fiskebátar och mindre fartyg kan under fredstid få krigsförsäkring i Felleskontoret for Krigsforsikring, en sammanslutning av norska försäkringsbolag. Den ömsesidiga föreningen startade sin verksamhet år 1935. Den hade år 1990 ett eget kapital pá ca 1,5 miljarder norska kronor. Premieinkomsten under motsvarande år uppgick till ca 160 miljoner norska kronor. Totala försäkringssumman uppgick samtidigt till ca 180 miljarder norska kronor, varav fartyg under utländsk flagg svarade för ca 37 procent av försäkringssumman och 27 procent av antalet fartyg. Detta âr bestod administrationen chef och 18 anställda. Kostnaden för verksamav en heten uppgick till ca 17 miljoner norska kronor.

SOU 1994: 130 Vissa utländska förhållanden

Föreningen har ett särskilt återförsäkringsavtal med Storbritannien om Norge och Storbritarmien deltar i ett storkrig allierade. Avtalet som tillämpas inte på utlandsregistrerade fartyg.

läror

Enligt lagen den 3 december 1948 kan Statens nr staten, genom Varekrigsforsikring, försäkra varor under transport krigsrisk såväl mot under fred som krig. Försäkringama är inte begränsade till något varuslag eller transportmedel. Försäkringen är frivillig. Försäkringarna âterförsäkras Londonmarknaden. De norska försäkringsbolagen fungerar som agenter institutet. Statens Varekrigsforsikring har ett kapital 1,5 miljarder eget ca norska kronor. Den årliga premieinkomsten uppgår till 2,5 3 miljoner kronor. Driften kostar 2 3 miljoner kronor året och sysselsätter - om fyra anställda, varav en administrativ chef, och styrelse. en

NATO

I fråga om civil beredskap omfattar NATO både fredstida en och en krigstida organisation. l fred finns nio s.k. planeringskommittéer. Dessa granskar och övervakar medlemsstaternas nationella beredskapsplaner och framför förslag pá samordning och samarbete. Vid krigsorganisering övergår planeringskommittéema till s.k. wartime agencies. Dessa wartime agencies är i krig ansvariga för att garantera den nödvändiga försörjningen av livsmedel och industrivaror för både de militära och civila sektorerna liksom olja och petroleumprodukter, sjötransporter av och dess krigsförsäkringar, landsvägs- och jämvägstransporter, civilt flyg och flyktingströmmar. Bland dessa wartime agencies ingår The lnterallied Insurance Organization lIO och Defence Shipping Authority DSA. Enligt planerna är det tänkt att dessa skall verka följande DSA sätt. ansvarar för att NATOzs pool handelsfartyg är kontrollerad organiserad av och på ett sådant sätt att effektivaste användning uppnås till för NATO:s nytta medlemsländers civila och militära behov. Kontrollen av fartygen uppnås genom att medlemsländerna rekvirerar fartyg är registrerade i som respektive land. Detta sker senast när DSA träder i kraft. Som exempel kan nämnas att i Danmark har i lag reglerat man att när DSA träder i tillämpning övertar Skibsfartsnwvnet bruksrätten till samtliga danska oceangående fartyg och är nämnden bemyndigad att överta bruksrätten till icke-oceangående fartyg och fartöjer. De fartyg sålunda ingår som i NA1U:s pool krigsförsäkras i llO. IIO skall fungera ömsesidigt som ett försäkringsorgan medlemmar utgörs medlemsländerna. vars av Krigsförsäkringsansvaret börjar när fartyget är rekvirerat och ställt till DSA:s förfogande och upphör när DSA inte längre förfogar det. över Det har ansetts nödvändigt med mycket korta premieperioder, högst på månad. en

54 Vissa utländska förhållanden SOU 1994: 130

Premiema skall tillägg frakten och således betalas av tas ut genom ett den nyttjar sig transporten. En förlust under en premieperiod som av skall betalas med uttag tilläggspremie. Denna skall dock inte av en betalas medlemsländerna utan belasta senare premieperioders av fraktavgifter. Det bör anmärkas att den planläggning inom NATO som redogjorts för har pågått fram till det att avspänningen mellan supermakterna ovan fick genomslag för några år sedan. År 1991 bestämdes det att verkligen arbetet med krigsförsäkringsordningen skulle läggas sidan. I princip hade dock allt förberedelsarbete då redan klarats av i fråga om IIO.

för på egendom

3.3 Ersättning krigsskador

Ansvaret för krigsrisker undantas regelmässigt i vanliga skadeförsäkringar transportförsäkringar. I Sverige finns redan i fredstid som inte utgörs av förberett särskilt system för hanteringen av frågor om ersättning för ett krigsskador på egendom inom landet. Detta grundar sig som bekant krigsskadelagen. Det förefaller ovanligt med en sådan planering vara redan i fredstid i andra länder. Självfallet förekom skadereglering efter i statlig regi efter det andra världskriget i andra länder. rättsliga normer Men det inte finnas någon planering för att tillämpa dessa system synes nytt i framtiden. Det kan konstateras att sådana beredskapsâtgärder i större eller mindre omfattning endast har vidtagits i Belgien, Danmark, Norge och Schweiz. I Norge pågår översyn av lagstiftningen angående en krigsskadeskyddet. Såvitt utredningen erfarit föreslås inte några väsentliga sakliga ändringar i denna. Det krigsskadeskydd som finns i de angivna länderna i princip för egendom som innehas av inländska intressen ges och befinner sig inom landet. Finansieringen av krigsskadeersättsom ningen varierar något mellan de olika länderna. Något renodlat försäkringssystem inte tillämpas i något av de nämnda länderna. synes

3.4 EES och EG

3.4.1 Bestämmelser av intresse för beredskapslagstiftningen

EES-avtalet och EG omfattar mångfald bestämmelser för det en ekonomiska livet. Generellt kan sägas att EES-avtalets bestämmelser har motsvarighet i EG:s regler. EG:s regler såvitt nu är av intresse en återfinns i 1957 års fördrag upprättande av den Europeiska ekonomisom ka gemenskapen Romfördraget, kompletterad av 1986 års Enhetsakt, och med stöd därav utfärdade rättsakter bl.a. i form av direktiv. De för EES och EG bestämmelserna utgörs såväl av gemensamma generella regler för ekonomisk verksamhet som speciella regler för begränsade områden. Såsom bestämmelser av generell natur kan nämnas regler förbud mot diskriminering, om fria rörelser beträffande varor, om

Vissa utländska förhållanden 55

tjänster och kapital, fri etableringsrätt, fri konkurrens och förbud mot statsstöd. Speciella bestämmelser finns för vissa företagande typer av som t.ex. försäkringsverksamhet. EES-avtalet och EG:s regler gäller såväl under fred som krig. I särskilda fall får ett medlemsland göra avsteg från vissa reglerna. Detta av gäller t.ex. beträffande reglerna om tjänste- och etableringsfrihet om åtgärden kan grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa artikel 33 och 39 i EES-avtalet och artikel 56 i Romfördraget. Andra regler ger mera generella möjligheter för ett land att vidta åtgärder som strider mot avtalens bestämmelser och därpå grundade rättsakter. Inom EU förekommer i princip ingen särskild planering med tanke krigsförhållanden. Det är troligt att detta bl.a. beror på att så gott som alla EU-länder också är medlemmar i NATO. Inom NATO finns, som tidigare framgått, planer och organisation för hur försörjningsfrågoma gemensamt skall lösas mellan NATO-medlemmarna. Någon konflikt mellan EG:s regler för den inre marknadens funktionssätt och NATOzs krigsorganisation och planer för att lösa gemensamma försörjningsproblem förekommer inte enligt uppgifter från Danmark och Belgien s. 26 i ÖCB:s 5 för 1992 konsekvenser för svensk försörjningsrapport nr om beredskap vid en EES-anslutning och ett EG-medlemsskap.

Konku

Enligt EES-avtalet och Romfördraget gäller förbud mot bl.a. konkurrensbegränsande avtal m.m. mellan två eller flera företag art. 53 i EESavtalet och an. 85.1 i Romfördraget. Förutsättningarna är att avtalet är ägnat att påverka handeln mellan medlemsstaterna och har till syfte eller följd att konkurrensen inom den marknaden hindras, gemensamma inskränks eller snedvrids. Såvitt gäller påverkan pâ samhandeln måste det föreligga en märkbar effekt. Konkurrensreglema gäller också för offentliga företag, oavsett i vilken juridisk form dessa företag drivs. En myndighet kan komma att anses vara ett företag det driver någon om form av affärsverksamhet. Det har ingen betydelse myndigheten om agerar för statens räkning.

Statsstöd

Såväl enligt EES-avtalet som Romfördraget gäller huvudregel att som statliga stödåtgärder är förbjudna i den mån de förvanskar eller hotar att förvanska konkurrensen genom att vissa företag eller viss gynna produktion med påverkan på handelsutbytet mellan medlemsstaterna som följd art. 61.1 i EES-avtalet och art. 92.1 i Romfördraget. Huvudregeln är försedd med flera undantag. Så t.ex. är statliga stödåtgärder tillåtna om de vidtas för att avhjälpa skador förorsakats som av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser art. 61.2 i EESavtalet och art. 92.2 i Romfördraget.

56 Vissa utländska förhållanden

Generella undantag

EES-avtalet och Romfördraget gäller även under kris- och krigssituatio-

Under sådana förhållanden har berörda medlemsstater en betydligt ner. vidsträckt rätt vidta skyddsåtgärder artikel 123 c i EES-avtalet mera att Romfördraget. Å andra sidan förutses inte någon och artikel 224 i fullständig suspension de med medlemskapet förenade förpliktelsema. av Enligt Romfördraget, till skillnad mot EES-avtalet, gäller en konsulta-

tionsskyldighet med övriga medlemsstater för att förhindra att åtgärden

påverkar den marknadens funktion. Viss osäkerhet gemensamma föreligger beträffande tidpunkten för samrådet. EG-kommissionen har vid

tillfälle uttalat samrådet inte behöver ske före åtgärdens vidtagande ett att Official Journal C 898. Doktrinen har motsatt uppfattning. Relevant

praxis förekommer inte. Det förutsätts att den berörda medlemsstaten i

görligaste mån skall åtgärderna till fördragets bestämmelser. Ett anpassa kan prövas judiciellt artikel 225 andra stycket missbruk av befogenheten

i Romfördraget. Varje avtalspart kan säga EES-avtalet med 12 månaders uppupp sägningstid. Det torde däremot inte möjligt för en [EG]-medlem att vara ensidigt bestämma utträde gemenskapen Lennart Pålsson, EG-rätt, om ur uppl. s. 54.

Artikel 123 c i EES-avtalet lyder:

Ingenting i detta avtal skall hindra avtalsslutande part från att en

vidta åtgärder c den anser väsentliga för sin egen

- - - som säkerhet i händelse allvarliga interna störningar som påverkar av upprätthållandet lag och ordning, i krigstid eller allvarlig av internationell spänning utgör hot krig, eller för att fullgöra som om de skyldigheter den har iklätt sig i syfte att bevara fred och in-

ternationell säkerhet.

Romfördraget artikel 224 lyder:

Medlemsstaterna skall samråda i syfte att genom gemensamma åtgärder förhindra att den gemensamma marknadens funktion påverkas åtgärder medlemsstat kan se sig tvungen att vidta av som en i händelse allvarliga inre oroligheter som berör upprätthållandet av lag och ordning, i händelse krig eller allvarlig internationell av av spänning innebär krigsfara eller för att infria åtaganden som den som gjort för att bevara fred och internationell säkerhet.

3.4.2 Konsekvenser för totalförsvarets civila del av ett

svenskt medlemsskap i EU och en anslutning till

EES-avtalet

I samband med beslut den 28 februari 1991 om anvisningar för ut-

arbetandet programplaner för perioden 199293 199697 av m.m. uppdrog regeringen ÖCB att i programplanen i samverkan med berörda

myndigheter redovisa analys vilka konsekvenser ett medlemsskap en av

SOU 1994: 130 Vissa utländska förhållanden 57

i EG skulle kunna för den civila delen av totalförsvaret, främst beträffande konsekvenser för försörjningsberedskapen. ÖCB redovisade uppdraget i en förstudierapport till regeringen i september 1991. Regeringen beslutade den 31 oktober 1991 att ÖCB skulle fortsätta studierna enligt rapportens förslag. Uppdraget skulle fullgöras efter samråd med kommerskollegium och övriga berörda myndigheter. ÖCB redovisade uppdraget i en huvudrapport i september 1992 rapport nr 5. I förstudierapporten behandlade ÖCB översiktligt konsekvenserna av ett EES-avtal och ett medlemskap i EG för samtliga funktioner inom det civila försvaret, således även för funktionen Enskild försäkring m.m. l huvudrapporten däremot koncentrerades undersökningen till de funktioner som har ansvaret för den egentliga försörjningsberedskapen inom civilförsvaret, dvs. funktionerna Utrikeshandel, Energiförsörjning, Livsmedelsförsörjning, Transporter, Arbetskraft och Försörjning med industrivaror. Förstudierapporten bygger bl.a. material som inhämtats från funktionsansvariga myndigheter, vilka även fått tillfälle att yttra sig över rapporten. Den utgör en första kartläggning av problem och möjligheter för den civila delen av totalförsvaret. Rapporten behandlade funktionen Enskild försäkring m.m. huvudsakligen ur ett konkurrensperspektiv. Huruvida förekommande juridiska regelverk skulle stå i strid med EGrätten avhandlades således inte. Enligt rapporten skulle en svensk EGanslutning inte innebära några vittgâende konsekvenser för försörjningsläget vad enskild försäkringsverksarnhet beträffade även om konkurrensen från utländska försäkringsgivare kunde förväntas öka med en minskande andel av den svenska försäkringsmarknaden för de svenska bolagen som följd. I fråga om den statliga krigsförsäkringen konstaterades i rapporten att de utländska försäkringsföretagen inte hade tillåtits att ansluta sig till de krigsutbrottsavtal som staten har med de svenska försäkringsbolagen. Såvitt då kunde bedömas skulle verksamheten med den statliga krigsskadeersättningen inte beröras av en svensk anslutning till EG. Förstudierapporten byggde även inhämtade uppgifter från den svenska delegationen vid EG i Bryssel. Enligt delegationen hade man från EG-kommissionen upplyst att EG inte ägnade sig civila beredskapsfrågor utifrån aspekten på totalförsvaret. l EG-kommissionen hade man även förklarat att man inte förutsåg att det inom dagens europeiska gemenskap skulle uppstå en så allvarlig försörjningskris till följd av en internationell kris eller krigssituation att det skulle finnas behov av någon särskild i förväg uppgjord reglering eller samordning medlemsländerna emellan. Som nyss angavs behandlades inte funktionen Enskild försäkring m.m. i huvudrapporten. Den koncentrerades i stället till de tidigare nämnda funktionerna. I fråga om dessa funktioner lämnades uppgifter om vilken betydelse ett EES-avtal respektive ett EG-medlemsskap skulle för funktionens verksamhet och i vissa fall i allmänna ordalag även för - det regelverk som hade betydelse för funktionen.

I det följande redovisas några uppgifter från rapporten. Enligt

funktionen Energi innebar EES-avtalet t.ex. att Sverige måste underlätta

58 Vissa utländska förhållanden SOU 1994: 130

transit av och naturgas. Ett EG-medlemsskap kunde innebära förändringar i ett flertal lagar och förordningar som styr eller påverkar energiförsörjningen. Funktionen Livsmedel bedömde att den beredskapslagring som utfördes i egen regi var tillåten men att åtgärder i form av funktionssäkerhetsavtal eller kontraktsproduktion däremot torde vara svåra att upprätthålla med hänsyn till EG. Ransonerings- och regleringsåtgärder bedömdes kunna tas i bruk först i en situation då samarbetet inom EG minskat avsevärt. Enligt funktionen Transporter fanns det vissa lagar och förordningar inom funktionen som kunde komma att stå i strid med EG-rätten. Bedömningen från funktionen Industriell försörjning var att samtliga beredskapsinstrument som tillämpades var förenliga med EGrätten utom försörjningsberedskapsstöd som borde omprövas. Vad gällde Försörjningskommissionens verksamhet bedömdes alla verksamheter i princip strida mot EG:s regelverk, särskilt mot reglerna om fria varurörelser. Samtidigt tillträdde kommissionen under väldigt speciella omständigheter. Bedömningen var därför att dess funktion inte i någon avgörande utsträckning påverkades av ett medlemsskap i EG. ÖCB:s har legat till grund för regeringens arbete med rapport anpassning av föreskrifter med hänsyn till EES-avtalet enligt vad som framgår av prop. 1993931100 bilaga 5. Departementschefen framförde i bilagan s. 141 att studier och konsekvensanalyser fortsättningsvis borde genomföras inom hela den civila delen av totalförsvaret för att främst ligga till grund för anpassning av regelsystemet vid ett EGmedlemsskap. ÖCB skulle här ha ett övergripande samordningsansvar.

Konsekvenser för funktionen Enskild försäkring m.m.

Enligt utredningen kan av rapporterna jämförda med de redovisade undantagsbestämmelserna i avsnitt 3.4 följande generella principer anses framgå i fråga om EES-avtalets och EG-rättens betydelse för ett lands möjligheter att vidta beredskapsåtgärder och åtgärder under krigsförhållanden. Under krigsförhállanden finns det ett stort utrymme för att vidta behövliga åtgärder med stöd av de generella undantagsbestämmel- Under fredstid kan nämnda bestämmelser inte åberopas. Åtserna. gärderna måste då kunna stödjas någon särskild fredstida undantagsbestämmelse vilket innebär att endast ett litet utrymme finns. EES-avtalet och EG-rätten medger således inte allmänt att undantag får göras från vad som annars gäller bara för att åtgärden motiveras av beredskapsskäl. Det är inte möjligt att dra upp en skarp gräns för de generella undantagsbestämmelsernas tillämpning i området mellan krig och fred. I 2 kap. har redogjorts för vad funktionen Enskild försäkring m.m. omfattar. För en del av funktionen, nämligen det enskilda försäkringsväsendet, gäller bestämmelserna i den inländska och utländska lagen samt krigsansvarighetslagen. Den inländska och utländska lagens bestämmelser om möjlighet till avsteg från vad som annars gäller, alltså även från regler som utgör EG-rätt, kan tillämpas under kris- och krigsförhållanden. Något problem med hänsyn till EES-avtalet eller EG-rätten torde

Vissa utländska förhållanden 59

därför inte uppkomma med hänsyn till de allmänna undantagsbestämmel- Även krigsansvarighetslagen tar främst sikte på sådana förserna. hållanden. Där tillkommer dock ett annat problem som främst hänger samman med EG:s tillsynsbestämmelser. Som framgår av kap. 7 där krigsansvarighetslagen behandlas gäller problemet de utländska EESbolagen. En annan del av funktionen gäller statens försäkringsverksamhet i fråga om krigsförsäkringar och civil áterförsäkring enligt krigsförsäkringslagen. I fråga om denna statens verksamhet, som kan bedrivas under krigs- och krisförhâllanden, torde det inte förekomma några problem. Det finns dock en särskild fråga vars lösning möjligen skulle kunna påverkas av EES-avtalet och EG-rätten. Den rör de s.k. krigsutbrottsavtalen. De utländska försäkringsföretagen är inte anslutna till dessa avtal. En vägran att tillåta utländska EES-försäkringsgivare som verkar här att ingå skulle möjligen kunna anses kunna komma i konflikt med EES-avtalets och EGrättens förbud mot konkurrensbegränsning. Det skulle alltså möjligen kunna hävdas att de anslutna försäkringsföretagen har en konkurrensfördel i förhållande till de som står utanför systemet. Som framgår av resonemangen i avsnitt 6.16.6 har utredningen dock funnit det vara möjligt att även i fortsättningen behålla systemet med krigsutbrottsavtal. Den sista delen av funktionen avser reglerna om statlig ersättning för krigsskador enligt krigsskadelagen. Någon kollision med reglerna i EESavtalet eller EG-rätten torde inte förekomma inom detta område.

VLVátYtVA

.

mamma ifzGF ;szøaämitáre

si

.áii.zcêinavas i :rsaasøgaáfzøém

,ââêâhââflâäâhüä i anta

w 3247;: surr; xwiäáx, . 1

4 Regeringsformen och

beredskapslagstiftning

Större delen av den beredskapslagstiftning som utredningens uppdrag avser har till större delen karaktär av fullmaktslagstiftning. Det innebär som framgått tidigare att lagarnas materiella bestämmelser består av fullmakter för regeringen att besluta om åtgärder där beslutet annars skulle tillkomma riksdagen i egenskap lagstiftande församling. av Fullmakterna fâr inte användas annat än under krigsförhållanden. De redan i fredstid utfärdade fullmaktslagarna finns således i beredskap för allvarliga förhållanden. Det är regeringsformen som reglerar fördelningen av normgivningsmakten mellan riksdagen och regeringen. För normala förhållanden finns regler i 8 kap. regeringsformen. Rent generellt kan sägas att det är riksdagen förbehållet att meddela föreskrifter i civilrättsliga ämnen och meddela betungande offentligrättsliga föreskrifter, se bl.a. 8 kap. 2 och 3 regeringsformen. Denna normgivning sker genom lag. Riksdagen kan dock genom bemyndigande i lag överlämna regeringen att meddela vissa föreskrifter inom lagomrädet. Detta gäller bl.a. offentligrättsliga ämnen av näringsrättslig art, 8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen. Inom det civilrättsliga området kan riksdagen bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter om anstånd med att fullgöra förpliktelser, s.k. moratorium, 8 kap. 8§ regeringsformen. Regeringens föreskrifter meddelas genom förordning. Riksdagen kan i sitt delegationsbeslut medge regeringen att överlåta förvaltningsmyndighet, s.k. subdelegation, att i stället meddela sådana bestämmelser, 8 kap. 11 § regeringsformen. Den väsentliga grunden för den typ av fullmaktslagstiftning som nu är i fråga finns dock i 13 kap. 6 § regeringsformen. Den riksdagen rätt ger att ytterligare delegera normgivningsmakt regeringen. Befogenheten kan endast tillämpas om riket är i krig eller krigsfara eller det råder om sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig. Ett bemyndigande kan omfatta rätt för regeringen att i princip meddela föreskrifter inom hela lagomrâdet. l beslut med sådant bemyndigande måste under vilka förutanges sättningar som befogenheten får användas. Regeringen kan dock inte, med visst undantag som inte är av intresse i detta sammanhang, få rätt att subdelegera denna utökade normgivningsmakt förvaltningsen myndighet.

62 Regeringsformen och beredskapslagstijining SOU 1994: 130

Vad som nu har sagts har tagit sikte pâ befogenheter att meddela föreskrifter. När det gäller möjligheter att medge dispenser från föreskrifter sä regleras inte detta, bortsett från ett fall, av regeringsformen. Undantaget gäller regeringen som enligt 11 kap. 12 § regeringsformen kan dispensera från sina egna föreskrifter. Regeringen kan också överlämna sin självständiga dispensrätt en förvaltningsmyndighet. I samband med tillkomsten av en ny beredskapslag, lagen 1992: 1403 om höjd beredskap, genomfördes också ändringar i ett flertal fullmaktslagar, däribland de berörda inom försäkringsfunktionen. Syftet var att skapa enhetlighet vad avser förutsättningarna för att de skall träda i tillämpning. Härigenom bringades också möjligheterna att utnyttja fullmaktema i lagarna i full överensstämmelse med 13 kap. 6 § regeringsformen prop. 19929376.

SOU 1994: 130

5 Försäkringsföretagens verksamhet

under krigsförhållanden

Inledning

I detta kapitel behandlas frågor den art regleras i lagen av som nu l959:73 med vissa bestämmelser inländsk försäkringsrörelse vid om krig m.m. inländska lagen och i lagen 1959:74 med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig utländska m.m. lagen. Det är här fråga befogenheter för regeringen eller tillom synsmyndigheten att vidta åtgärder som syftar till att göra det möjligt för försäkringsföretagen verksamheten efter de förhållanden att anpassa som uppkommer i en extraordinär situation. Enligt utredningsdirektiven skall allmän översyn denna lagstiften av ning göras. Uppdraget innebär vidare att utredningen skall överväga om det är lämpligt att samordna lagstiftningen inom hela funktionen Enskild försäkring m.m. i enda lag eller i färre lagar än för närvarande en som är fallet. Mot bakgrund hur den nuvarande lagstiftningen är utformad av behandlas svenska respektive utländska försäkringsgivare i skilda delavsnitt, även om utgångspunkten är att i princip förutsättningar samma bör gälla i fråga om beredskapsbcfogenhetema.

5.2 Svenska

försäkringsbolag

5.2.1 Allmän bakgrund

De centrala bestämmelserna om försäkringsrörelse finns i försäkringsrörelselagen 1982:713 FRL. De civilrättsliga bestämmelserna rörande förhållandet mellan försäkringsbolagen och försäkringstagama återfinns i lagen l927:77 om försäkringsavtal FAL och i konsumentförsäkringslagen 1980:38. På grundval förslag försäkringsrättskomav av mittén SOU 1986:56 och SOU 1989:88 pågår f.n. arbete inom ett regeringskansliet som syftar till att samla de civilrättsliga bestämmelserna i en ny försäkringsavtalslag omfattande såväl personförsäkring som skadeförsäkring. 1959 års beredskapslag för de svenska försäkringsbolagen, den inländska lagen, öppnar möjlighet till vissa från försäkringsavsteg rörelselagen och från försäkringsavtalslagen eller från bestämmelser och villkor som grundas på dessa lagar. Någon översyn den inländska av

Försäkringsföretagens verksamhet anden...

lagen med anledning tillkomsten av konsumentförsäkringslagen har av inte genomförts. Den inländska lagen tillkom efter förslag av försäkringsinspektionen och utgjorde vidareutveckling tidigare lagar från åren 1939 och en av 1940 med vissa bestämmelser inländsk försäkringsrörelse vid krig om Lagen är redaktionellt anpassad till då gällande 1948 års lag om m.m. försäkringsrörelse och innehöll vidare vissa betydande nyheter i förhållande till 1939 och 1940 års lagar bl.a. med anledning av det samarbete och den krigsorganisation försäkringsbolagen organiserade andra världskriget prop. 1959:52, UU 12, rskr. 132, SFS under det 1959:73, ändr. 1971:30, KU 36, rskr. 222, SFS 1971:597, genom prop. 199293176, bet. 199293:FÖU2, rskr. 199293283, SFS och prop. 1992:1412. Vad gäller samarbets- och organisationsplanema kan det här vara av intresse nämna följande. Försäkringsbolagen avsåg att inrätta ett antal att distriktscentraler. Dessa skulle i första hand bistå allmängemensamma heten med upplysningar och anvisningar försäkringsområdet. För det enskilda försäkringsbolaget inte kunde fortsätta sin verksamhet skulle som distriktscentralema träda in och motta skadeanmälningar, registrera inträffade försäkringshändelser samt möjligt utreda försäkrings- - om fallen, allt i syfte skapa underlag för framtida återuppbyggnad av att en vederbörande bolags verksamhet. Beträffande de fungerande försäkringsbolagen skulle arbetet begränsas till de branscher som skulle upprätthållas. Distriktscentralema skulle inte ha hand om nyteckning, premieuppbörd eller utbetalning skadeersättning. Som framgår av 2 av kap. har distriktscentraler numera inrättats. Flertalet försäkringsbolag avsåg att i ett krigsläge helt eller delvis lägga ned sina försäljnings- och organisationsavdelningar. Försäkringsbolagen planerade även att i fall krig lägga ned sådana av försäkringsgrenar bedömdes mindre betydelse för folkhussom vara av hållet och sådana det skulle innebära svårigheter att driva. Svenska som försäkringsbolags riksförbund hade för detta ändamål gjort en angelägenhetsgradering de vanligen förekommande försäkringsgrenama. Till den av räknade förbundet bl.a. livförsäkring, brandförsäkring, viktigaste gruppen sjöförsäkring, trafikförsäkring och transportförsäkring. Härefter kom en bestående bl.a. brandavbrottsförsäkring, maskinavbrottsförgrupp av säkring, viss maskinförsäkring, ansvarighetsförsäkring med ökad självrisk och sjuk- och olycksfallsförsäkring begränsad till invaliditets- och dödsfallsersättning. Till den minst betydelsefulla gruppen hänfördes bl.a. cykelförsäkring, garantiförsäkring, glasförsäkring, kreditförsäkring,

smyckeförsäkring och yachtförsäkring. Som kommer att framgå finns inte

längre någon sådan samsyn hos försäkringsbolagen.

En svårighet uppmärksammades under försäkringsbolagens annan som

planeringsarbete gällde återförsäkringen. Återförsäkringsverksamhetens

internationella karaktär skulle vid avspärming av landet medföra en en brytning förbindelsema med utländska återförsäkringsgivare med en av . motsvarande ökning de svenska försäkringsbolagens faktiska ansvarigav het följd. En avspärming skulle vidare drabba de i Sverige som

m;

Försäkringsföretagens verksamhet under..., 65

verksamma utländska försäkringsgivama. Om svenska försäkringsbolag skulle överta även dessa försäkringsgivares direkta försäkringar skulle bolagens ansvarighet öka ytterligare. För att komma tillrätta med detta problem bildade de bolag som skulle påverkas mest av brutna återförsäkringsförbindelser, brandförsäkringsbolagen, tre krigskonsortier som skulle träda i funktion vid krigsförhâllanden; Svenska Brandstodskonsortiet och Svenska tariffbrandförsäkringsbolags konsortium kallade konsortiema nr l och Svenska Brandförsäkringsanstalters konsortium kallat konsortium nr 2. Samtidigt bildades motsvarande konsortier i Norge. Verksamhetsområden var begränsat till brandförsäkring men avsikten var att i framtiden i viss mån utvidga området. Svenska Brandstodskonsortiet bestod av samtliga riksomfattande ömsesidiga brandförsäkringsbolag. Svenska tariffbrandförsäkringsbolags konsortium bestod av de svenska brandförsäkrande medlemmarna i Svenska tarifföreningen. En tarifförening var en förening av skadeförsäkringsbolag som hade till uppgift att inom en eller flera skadeförsälcringsgrenar fastställa för de anslutna bolagen gemensamma premier och försäkringsvillkor. Nu finns inga tarifföreningar kvar. Konsortiema nr 1 hade till uppgift att ta hand om de i Sverige koncessionerade utländska bolagens direkta svenska försäkringsaffär med svensk affär avses i princip endast försäkrade risker som är belägna i Sverige och fakultativa återförsäkringar âterförsäkringar som avser enskilda risker där försäkringsgivaren inte förhand är bunden att âterförsäkra enligt ett avtal, att i mindre utsträckning överta även för medlem av konsortiet gällande obligatoriska áterförsäkringsavtal försäkringsgivaren är bunden av ett avtal att återförsäkra hos ett annat försäkringsbolag samt att såsom reassuradör återförsäkrare stödja motsvarande konsortier i Norge. De båda konsortiema skulle tjänstgöra som återförsäkrare varandra, varjämte återförsäkringsavtal var träffade dels med âterförsäkringsbolag i Sverige, dels också med de norska konsortiema. Konsortium nr 2 var avsett att sättas i funktion endast i yttersta nödfall, d.v.s. vid bortfall i väsentlig utsträckning av obligatoriska återförsäkringskontrakt o.d. Om detta inträffade, skulle de svenska bolagen i äterförsäkring överlåta hela sitt bestånd på konsortiet och varje nytecknad eller förnyad försäkring. Såväl den till konsortiema nr 1 som den till konsortium nr 2 inflytande affären skulle fördelas på medlemmarna efter deras visst sätt framräknade andelar i konsortiema. De nämnda konsortiema har i dag ersatts av andra sammanslutningar med vidgade verksamhetsområden. Något samarbete med utländska försäkringsföretag har inte planerats. I 2 kap. har redogjorts för aktuella beredskapsorgan som träder till när äterförsäkringen med utländska försäkringsgivare bryts. Svenska Transportförsäkringspoolen består av de svenska försäkringsbolag som

meddelar civil sjö- och transportförsäkring. I Återförsäkringskonsortium

av år 1965 ingår samtliga svenska försäkringsbolag som driver direkt

66 Försäkringsföretagens verksamhet anden... SOU 1994: 130

försäkring i företags- och fastighetsförsäkring samt hem- och villaförsäkring samt alla svenska återförsäkringsbolag som har koncession för

brandåterförsäkring. Återförsäkringskonsortium av år 1976 är bildat av

de svenska försäkringsbolag som bedriver civil luftfartsförsäkring. Enligt återförsäkringskontrakt med Statens Krigsförsäkringsnämnd kan de nämnda beredskapsorganens medlemsbolag erhålla återförsäkringsskydd hos den svenska staten.

5.2.2 Innehållet i den inländska lagen

Den inländska lagen är en beredskapslag av fullmaktskaraktär. Den

innehåller befogenheter för regeringen och tillsynsmyndigheten numera

Finansinspektionen att i olika avseenden medge avsteg från regler och försäkringsvillkor som gäller för svenska försäkringsbolag i deras verksamhet. Befogenhetema kan endast användas under vissa förhållanden. Lagen omfattar sammanlagt 18 §§. 1 § fick sin nuvarande utformning efter lagändring år 1992 prop. 199293:76, bet. 199293 FÖU2, rskr 199293:83, SFS 1992:1412.

Ändringen hade samband med en översyn av olika beredskapslagar i

avsikt att skapa enhetlighet vad avser förutsättningarna för att de skall träda i tillämpning. Det var således i princip inte fråga om några sakliga ändringar. I paragrafens första stycke slås fast att bestämmelserna i 2 13 §§ och l7§ skall tillämpas om Sverige är i krig. Samma bestämmelser skall tillämpas om regeringen föreskriver det, därvid förutsättningen är att Sverige är i krigsfara eller att det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. Sådan föreskrift skall underställas riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet eller, om riksmöte inte pågår, från början av närmast följande riksmöte. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen gjordes, upphör föreskriften att gälla. När bestämmelserna har trätt i tillämpning gäller i huvudsak följande. Enligt 2 § kan Finansinspektionen medge ett försäkringsbolag att utan återförsäkring ta på sig ansvar på en och samma risk för högre belopp än

vad är möjligt enligt bolagsordningen. Ömsesidiga bolag kan

som annars vidare få tillstånd av finansinspektionen att meddela återförsäkring med överskridande av vad bolagsordningen anger beträffande storleksförhållandet mellan sådan försäkring och direkt försäkring. Genom bestämmelse i 3 § får ett försäkringsbolag som har tillstånd till återförsäkring rätt att meddela sådan försäkring, utom beträffande livförsäkring eller annan personförsäkring, utan hinder av eventuella restriktioner i bolagsordningen om verksamhetsområde eller egendomsslag. För att få tillgång till medel vid återköp av eller lån livförsäkringar, för vilka avsättningar till försäkringsfonden gjorts, kan försäkringsbolag

SOU 1994: 130 Färsäkringsföretagens verksamhet under. .. . med Finansinspektionens tillstånd enligt 4 § utnyttja värdehandlingar som ligger som pant för försäkringstagamas räkning. Enligt 5 § kan ett försäkringsbolag få tillstånd Finansinspektionen av att skjuta upp hela eller del av utbetalningen vid återköp av livförsäkring samt att helt eller delvis slippa ifrån sin skyldighet att lämna lån på sådana försäkringar. Enligt 6 § kan Finansinspektionen ge ett försäkringsbolag tillstånd att göra avsteg från bestämmelser i bolagsordningen eller FRL angående tid och plats för vidtagande av åtgärd, såvitt det inte gäller processuella bestämmelser. Med stöd av 7§ kan regeringen, om det anses oundgängligt att starkt begränsa försäkringsverksarnheten, förordna att försäkringsavtal, utom livförsäkringsavtal, skall upphöra att gälla för viss tid eller tillsvidare. Regeringen kan enligt 8 § bestämma storleken premien i ett försäkringsavtal och -utom vad gäller livförsäkringsavtal- även självrisken. I 14 § andra stycket FAL och 16 § lagen 1959:118 om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring ges vissa föreskrifter om påföljden vid underlåten premiebetalning och om förutsättningen för påföljdens inträde, nämligen att försäkringsgivaren är skyldig att lämna ett meddelande till försäkringstagaren om förpliktelsen att betala premien, och enligt krigsansvarighetslagen, att därutöver bl.a. erinra påföljden. om Genom 9 § ges regeringen fullmakt att medge försäkringsbolag befrielse från denna aviseringsskyldighet och från motsvarande skyldighet i försäkringsvillkor. Genom bestämmelse i I0§ bemyndigas regeringen att medge försäkringstagare respektive försäkringsbolag anstånd med betalning av premie respektive försäkringsersättning under högst tre månader. Bestämmelsen omfattar inte sådan försäkringsersättning som regleras i krigsansvarighetslagen.

Regeringen kan enligt 11 § bestämma att ett försäkringsbolags

ansvar enligt brandförsäkring avseende byggnad hör till fast egendom, som tomträtt eller vattenfallsrätt skall gälla trots att premien inte betalats. Försäkringsbolaget har i så fall förmånsrätt för fordringen den obetalda premien i den försäkrade egendomen. Om det kan befaras att ett utländskt försäkringsbolag grund av förhållanden som anges i l § inte kommer att uppfylla sina förpliktelser vad gäller meddelad återförsäkring kan regeringen med stöd av 12 § förbjuda svenska försäkringsbolag att fullfölja av dem försäkringsbolag i det främmande landet meddelade återförsäkringar eller att träffa nya sådana avtal med försäkringsbolag som tillhör det landet. Regeringen kan enligt 13 § bestämma om avvikelser från 18 och 21 §§ lagen l929:77 om trafikförsäkring á motorfordon. När Sverige är i krig eller efter sådant krig kan regeringen om det behövs med stöd av 14 § föreskriva avvikelser från vad som annars gäller för försäkringsbolag i vissa redovisningssammanhang. l 15 § ges regeringen och Finansinspektionen möjlighet att knyta skäliga villkor till beslut som de fattar med stöd lagen. Följden av av en

68 Försäkñngsföretagens verksamhet anden...

överträdelse av ett villkor som har knutits till ett medgivande enligt 2 § regleras också. I 16 § stadgas att försäkringar som har meddelats med stöd av 2 och 3 skall gälla även efter den tid då dessa bestämmelser varit tillämpliga. Vidare sägs att den beslutande myndigheten skall avgöra frågan huruvida ett medgivande eller förordnande enligt 4 15 §§ skall gälla även efter det att dessa bestämmelser upphört att vara tillämpliga. Enligt 17§ får regeringen rätt att delegera sina befogenheter enligt lagen till Finansinspektionen. Enligt 18 § kan Finansinspektionens beslut enligt lagen överklagas till regeringen genom besvär.

5.2.3 Allmänna överväganden

Behov av lagstiftning

Sammanfattning: Utredningen anser att det finns behov av en redan i fredstid utfärdad beredskapslagstiftning för försäkringsväsendet under kris- och krigstid.

Som har framgått tidigare vid redogörelsen för totalförsvarets civila del 2 kap. anses enskild försäkringsverksamhet ha en så viktig ekonomisk och psykologisk funktion under krigsförhâllanden att den skall fortsätta även under sådana förhållanden. Enligt den av statsmakterna fastställda målsättningen för funktionen Enskild försäkring m.m. skall försäkringsväsendet under kriser och krig så långt som det är möjligt svara för gjorda åtaganden i försäkringsavtal m.m. Man måste naturligtvis räkna med betydande problem vid försäkringsverksamhet under krigsförhâllanden. Orsakerna till detta kan vara hänförliga såväl till inländska som utländska förhållanden. Ett grundläggande problem som gäller all civil verksamhet under krigsförhâllanden är den sannolika knappheten resurser. Trots att flera försäkringsbolag är klassade som krigsviktiga kan de inte räkna med att få full tillgång till behövliga resurser i lika stor utsträckning som under normala förhållanden. Ett annat problem är sårbarheten som följer av den datorisering av verksamheten som skett. Ett bortfall av datorstödet kan självfallet innebära stora svårigheter för driften av försäkringsverksamheten. En återgång till manuell hantering i förening med personalbrist leder naturligtvis till besvärligheter när det t.ex. gäller att ta fram premieavier. Det kan vidare antas att betalningsförmedlingen och annan post- och bankservice kommer att försämras och att kommunikationer av olika slag inte kommer att fungera helt tillfredställande under krigsförhâllanden. Detta innebär bl.a. att premiebetalningar och utbetalningar av försäkringsersättningar samt postbefordring av premieavier kan försvåras eller helt utebli. Problemen kan också vara hänförliga till utländska

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet anden... 69

förhållanden eftersom de svenska försäkringsbolagen återförsäkrar sig i stor utsträckning i utlandet. Sannolikheten för avbrott i återförsäkringsförbindelserna ökar naturligtvis markant under krigsförhållanden. Likviditets- och soliditetsproblem kan i sådan fall bli följden bortfallet om av ersättningen från återförsäkraren inte täcks från annat håll. För att försäkringsbolagen överhuvudtaget skall kunna fortsätta med sin verksamhet under krigsförhállanden och därmed jämställda förhållanden måste de kunna anpassa sig till i vissa fall extremt ändrade förutsättningar. För att detta skall kunna ske är det uppenbart att de måste ges möjlighet att göra avsteg från vissa regler och förpliktelser som annars gäller för dem i olika avseenden. En fråga som då inställer sig är det är nödvändigt eller lämpligt om att i en beredskapslag ange i vilka avseenden avsteg från gällande annars regler skall kunna göras och i vad mån andra särskilda åtgärder skall kunna vidtas. En möjlighet är att förbereda lagstiftningsåtgärder men att inte genomföra dem förrän i ett läge då det bedöms som påkallat och därvid anpassa åtgärderna till vad som i den rådande situationen anses som behövligt. Den svenska lösningen att redan i fredstid anta en lagstiftning av fullmaktskaraktär som anger de undantag och åtgärder som kan få förekomma under krigsförhållanden inte framgår synes - som av 3 kap. vara vanlig i andra länder. En sådan lösning har emellertid enligt utredningens mening klara fördelar såväl ur praktisk synpunkt som med hänsyn till önskvärdheten av att i förväg för försäkringsbolagen klargöra efter vilka förutsättningar beredskapsplanläggningen kan göras. Utredningsdirektiven utgår också från att det även i fortsättningen skall finnas en beredskapslagstiftning av den karaktär den inländska och som den utländska lagen har. Med denna utgångspunkt görs i det följande en genomgång vad av en modemiserad lag med bestämmelser om särskilda förutsättningar för försäkringsverksarnhet under kris- eller krigsförhållanden bör innehålla.

Avvikelser från bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

Sammanfattning: Utredningen föreslår att regeringen får meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmelserna i FRL och att Finansinspektionen i enskilda fall får meddela beslut dispens om från bestämmelserna i den lagen och från föreskrifter medsom delats med stöd av sådana bestämmelser.

FRL innehåller bestämmelser gäller för de svenska försäkringssom bolagens verksamhet. Det är fråga om associationsrättsliga och andra regler för rörelsen och om den tillsyn som utövas av Finansinspektionen. Det säger sig självt att det under kris- och krigsförhållanden kan uppkomma behov av att temporärt medge undantag från de bestämmelser

av olika slag som under normala förhållanden motiverade för

anses att

verksamhet anden... SOU 1994: 130 70 Försäkringsföretagens

så trygghet möjligt för att försäkringsgivama skall kunna skapa stor som infria sina åtaganden till försäkringstagama. I lagen öppnas i vissa avseenden möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigan- Finansinspektionen, utfärda särskilda föreskrifter. Som exempel de, att bestämmelsen i 11 kap. 1 § FRL om rätt att meddela härpå kan nämnas föreskrifter bolagens bokföring och redovisning. Vidare har om regeringen utnyttjat sin rätt att meddela verkställighetsföreskrifter genom utfärda särskild förordning försäkringsrörelseförordningen att en - 1982:790 med föreskrifter i olika avseenden. Genom förordningen har inspektionen fått rätt att meddela ytterligare föreskrifter för verkstäl-

försäkringsrörelselagen 49 §. ligheten av den inländska lagen begränsas i princip möjligheten till avsteg från l FRL till möjlighet för inspektionen att medge ett bolag att avvika från en vad i FRL och i bolagsordningen sägs angående tid och plats för - vidtagande åtgärd. Enligt utredningens mening talar beredskapsskäl av starkt för generellt bemyndigande införs så att det blir möjligt att att ett avvika från vilken bestämmelse helst i FRL, det är motiverat för som om tillgodose de krav ligger i totalförsvarsaspekten att försäkringsatt som verksamheten skall fortgå så långt möjligt. Det är nämligen i det som närmaste ogörligt i förväg förutse och precisera i vilka avseenden att behov till avvikelser kan uppkomma i ett extraordinärt läge. Med hänvisning till det sagda föreslår utredningen dels att regeringen får meddela föreskrifter avviker från bestämmelserna i FRL dels att som Finansinspektionen i särskilt fall får lämna dispens från bestämmelse i FRL och också från föreskrift meddelats med stöd av den lagen. som Som redan nämnts bör allmän förutsättning därvid vara att åtgärden en vidtas för att tillgodose krav som följer av försäkringsverksamhetens funktion inom totalförsvaret. I praktiken måste självfallet vid prövningen avvikande föreskrifter skall meddelas eller om dipens skall lämnas av om bedömning göras med hänsyn till de försäkringstagarintressen som kan en finnas i sammanhanget. l den inländska lagen anges att dispensmöjligheten i fråga om bestämmelser om tid och plats för åtgärder inte omfattar processuella stadganden. Med den för de föreslagna generella bemyndigandena angivna förutsättningen om totalförsvarets krav kan det knappast bli aktuellt att tillämpa bemyndigandena sådana stadganden. Om avvikelser skall göras beträffande processuella bestämmelser i FRL kan regeringen göra detta med stöd av bemyndigande i lagen 1988:97 om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndighetema och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet anden... 71

Begränsning av försäkringsverksamheten till viktigare områden

Sammanfattning: Utredningen föreslår att regeringens nuvarande befogenhet att förordna om upphörande försäkringsgivares av ansvar i försäkringar behålls.

För att överhuvudtaget kunna fungera under krigsförhållanden torde det bli nödvändigt för försäkringsbolagen att begränsa verksamheten och koncentrera den till de ur samhällets synpunkt viktigaste områdena. Av betydelse vid en sådan begränsning är att försäkringsbranschen har en någorlunda enad uppfattning om vilka skall läggas ned före grenar som andra. Vid den nuvarande lagens tillkomst förelåg framgått tidigare som en viss enighet bland försäkringsbolagen om hur de olika försäkringsslagen skulle prioriteras vid nedläggning. Sedan dess har uppluckring en skett av samarbetet mellan försäkringsbolagen. Detta har medfört det att inte längre finns någon samlad syn i denna fråga. Det kan dock goda grunder antas att försäkringsbolagen ser detta problem på i stort sett samma sätt och att de därför i allt väsentligt ändå kommer att ha samma angelägenhetsgradering. Finansinspektionen, funktionsansvarig som myndighet, har också möjlighet att i sitt beredskapsarbete denna ta upp fråga med försäkringsbolagen. I detta sammanhang kan det vara av intresse att nämna att denna fråga diskuterades något vid funktionskonen ferens den 25 mars 1993 anordnad av Finansinspektionen och med deltagare från bl.a. försäkringsbranschen. Därvid framkom att brandförsäkring, transportförsäkring, trafik- och motorfordonsförsäkring, oljeskadeförsäkring och atomförsäkring ansågs försäkringsbranscher vara vari verksamheten borde bedrivas så länge som möjligt. Som framgår av det i avsnitt 2.2.1 redovisade förslaget, utarbetats ÖCB i samråd som av med Finansinspektionen, till regeringen år 1993 avseende målbeskrivning av funktionen Enskild försäkring personförsäkring, brandförm.m. anges säkring, företagsförsäkring och transportförsäkring utgöra de viktigaste försäkringsbranschema. Som kommer att framgå detta betänkande av anser också utredningen att livförsäkring, transportförsäkring och brandförsäkring hör till de försäkringar även i fortsättningen bör som högsta prioritet under krigsförhållanden. Speciella frågor rörande transportförsäkring regleras i lagen 1960:22 statlig krigsförsäkring om som behandlas i det följande kapitlet. Trafikförsäkring är obligatorisk enligt trañkskadelagen 1975: 1410, även under krigsförhållanden. Frågan blir då vilket behov som kan finnas för statlig medverkan vid en nedläggning av vissa grenar inom sakförsäkringsområdet. För besvara att detta spörsmål kan det vara av intresse att redogöra något för bakgrunden och motiven till den nuvarande möjligheten för regeringen enligt 7 § inländska lagen att i en extrem situation upphäva försäkringsavtal för att starkt begränsa försäkringsverksamheten. Vid tillkomsten bestämmelav sen förekom i inte obetydlig omfattning flerârsavtal med flera premieperioder inom sakförsäkringsområdet. Avtalen innehöll dock i regel en

verksamhet anden... SOU 1994: 130 72 Försäkringsfäretagens

bestämmelse försäkringsbolagen rätt att under löpande avtalstid som gav genomföra villkorsändringar och premieändringar med verkan från nästa

premieförfallodag. Villkoren i avtalen kunde således i och för sig ändras det i avtalen infördes bestämmelser om att avtalen automatiskt genom att efter åtgärd från försäkringsbolagets sida upphörde att gälla i eller krig. Godtog inte försäkringstagaren detta skulle han anmäla händelse av med följd avtalet i allmänhet upphörde att gälla vid det till bolaget att den löpande premieperioden. Många avtal hade dock en utgången av löptid och kunde i vanlig ordning uppsägas till avtalstiden slut. kortare detta och det i och för sig möjligt att införa krigsklausuler Trots att var berörda flerårsavtal ansågs det att staten skulle medverka vid en i nödvändig nedläggning mindre betydelsefulla försäkringsgrenar. Flera av skäl låg bakom detta ställningstagande. Ett skäl var att det skulle vara resurskrävande för bolagen att införa krigsklausuler i flerårsavtalen och

sådant förfarande många håll skulle uppfattas som en exatt ett tvångsåtgärd vilken det inte borde ankomma på de enskilda traordinär genomföra. Principiellt sett ansågs vidare att tvângsvis bolagen att begränsning sådant led i rationell krigshushållning för vilket det var ett en allmärma borde ta ansvaret. inom försäkringsbranschen har numera ändrats i vissa Förhållandena betydelsefulla hänseenden. Nu förekommer i större utsträckning paketförsäkringar. Dessa innehåller förförsäkringsformer av typen försäkringar. Även säkringsmoment som tidigare utgjorts av separata försäkringsområdet har hänsyn till enskilda konsumenter medfört inom lagstiftning nämligen konsumentförsäkringslagen. Denna lag särskild hemförsäkring, villaförsäkring, fritidshusförsäkring, reseförsäkreglerar och i viss utsträckning även trafikförsäkring och ring, båtförsäkring motorfordonsförsäkring. Gruppförsäkringar och kollektivavtalsannan grundade försäkringar har ökat betydligt. Flerårsavtalen är numera

sällsynta. innebärande försäkringen upphör att gälla eller kan Krigsklausuler att vid krigsförhållanden torde inte förekomma i försäkringsavtal sägas upp

då från klausuler om att försäkringsansvaret inte gäller

i dag. Här bortses

för skador orsakade krigshandling se avsnitt 8.1.

av en vanligaste individuella sakförsäkringarna är ettåriga och kan De numera till upphörande vid avtalstidens slut. Detta minskar i princip sägas upp naturligtvis behovet statlig befogenhet av angivet slag. av en Beträffande konsumentförsäkringar har försäkringstagaren dock en till förnyad försäkring. Försäkringsbolaget mäste ha principiell rätt kunna säga försäkringen till upphörande vid särskilda skäl för att upp försäkringstidens slut och synnerliga skäl för att kunna säga upp försäkringen till upphörande i förtid, 15 § första stycket och 18 § första konsumentförsäkringslagen. Regleringen är dock inte utformad stycket på förhållanden under krig och liknande kriser. Detta för att tillämpas osäkerhet huruvida uppsägning med hänvisning till medför en viss om en krigs- och krisförhållanden får avsedd verkan. rationell försäkringsverksarnhet under krigs- Samhällets intresse av en krisförhållanden med koncentration till de från allmän synpunkt och

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet anden... 73

viktigaste områdena väger dock enligt utredningens mening tyngre än försäkringstagamas intresse av att sitt försäkringsbehov täckt i alla avseenden. Nämnda osäkerhet talar därför för en ordning med möjlighet till statligt ingripande. Även praktiska skäl kan tala för ett statligt stöd i aktuellt hänseende. Försäkringsbolagen kan ha otillräckliga resurser för att själva genomföra en nedläggning. Det kan vidare förekomma faktiska hinder för bolagen att t.ex. genomföra en nödvändig uppsägning. För en statlig medverkan talar också effektivitetssynpunkter. Utan administrativ omgång kan ett snabbt beslut fattas som innebär en nödvändig nedläggning av ett visst försäkringsomrâde. Utredningen anser att de skäl som anförts för en statlig befogenhet att ingripa i försäkringsförhållandet mellan parterna, särskilt effektivitetsargumentet, har sådan tyngd att den nu aktuella befogenheten för staten, att genom föreskrifter bringa försäkringar inom en viss försäkringsgren att upphöra, bör kvarstå. Den omständigheten att försäkringsavtal ofta består av flera försäkringar eller försäkringsmoment torde inte utgöra några större problem när en försäkring endast delvis bringas att upphöra. Eftersom det principiellt är fråga om ett allvarligt ingrepp i avtalsförhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare bör som hittills statens medverkan kunna ske endast om det framstår som helt nödvändigt att försäkringsresursema koncentreras till de allmänt sett viktigaste försäkringsområdena. Det torde inte vara möjligt att på förhand ta ställning till det närmare innehållet i ett beslut om nedläggning. Här bör vidare erinras om den rätt till eventuell överskjutande premie som försäkringstagaren kan ha till följd av att försäkringen upphör i förtid. Hur denna rätt skall beaktas av försäkringsbolagen bör regleras som nu samtidigt som befogenheten att bestämma om upphörande förav säkringsansvar utnyttjas.

Ãterförsäkring

Sammanfattning: Utredningen föreslår att Finansinspektionen skall kunna medge ett försäkringsbolag att avvika från bestämmelser i bolagsordningen, således även från vad som gäller i fråga om återförsäkring.

Ett annat problem som kan aktualiseras under krigsförhållanden rör den del av försäkringsverksamhet som handlar om áterförsäkring. För att ett försäkringsbolags soliditet inte skall äventyras med bristande skydd för försäkringstagama som följd får försäkringsbolagen inte ensamma ta på sig hur stora åtaganden som helst. Detta kommer till uttryck i 2 kap 5 och 6 §§ FRL. Enligt dessa bestämmelser mäste försäkringsbolagen ta in en föreskrift om hur stora åtaganden försäkringsbolaget får göra -bolagets självbehâll- i bolagsordningen när det gäller

74 Försäkringsföretagens verksamhet anden... SOU 1994: 130

Skadeförsäkringar och i särskilda grunder, ett slags komplement till bolagsordning och avtalsvillkor, när det gäller personförsäkringar. FÖrSäkringsutredningen Fi 1990:11 har dock föreslagit i ett delbe-

tänkande SOU 1993:108 att även i fråga om livförsäkringsbolag skall

återförsäkringsskyldigheten anges i bolagsordningen. älvbehållen brukar

Ofta uttryckas så att försäkringsbolaget för egen räkning inte får ta sig ansvarighet bedöms kunna leda till att bolagets skadekostnad som överstiger viss procentuell andel av eget kapital och obeskattade en reserver. Denna begränsning innebär att särskilt mindre försäkringsbolag inte ensamma kan meddela försäkringar större objekt eller personförsäkringar till högre belopp. Det är här återförsäkringen kommer in i bilden. Med återförsom säkring att ett försäkringsbolag för egen del endast behåller en del avses av ansvaret för risk som bolaget meddelat en försäkring för och en beträffande återstoden själv tar en försäkring avger återförsäkring hos ett annat försäkringsbolag. Ett försäkringsbolag sägs motta en återförsäkring när det meddelar, beviljar, ett annat försäkringsbolag en

återförsäkring. Återförsäkring brukar också kallas för indirekt försäkring

i motsats till direkt försäkring som alltså avser den ursprungliga

försäkringen mellan kunden och försäkringsbolaget.

För ömsesidiga försäkringsbolag gäller med hänsyn till de försäkringägare tecknat direkt försäkring i bolaget och således är dess ägare som att det inte är tillåtet för bolaget att i obegränsad omfattning meddela

återförsäkring. Enligt 2 kap. 5 § FRL gäller att bolagsordningen måste

ange Vilken begränsning skall gälla för mottagen återförsäkring i som förhållande till direkt försäkring. Här skall i korthet nämnas några andra sätt att sprida risker än 85mm återförsäkring. En form är att ett antal försäkringsbolag går samman i s.k. pool där bolagens försäkringar placeras. Vid inträffat en

försäkringsfall varje bolag i förhållande till sin andel i poolen.

svarar Det förekommer att poolen i sin tur placerar återförsäkring hos andra

försäkringsbolag. Poolningsförfarandet tillämpas inom verksamheter som

W591 mycket stora risker såsom inom atomindustrin och flyget. Exempel Pboler är Svenska Atomförsäkringspoolen, Svenska Flygförsäkringspoolen och Nordiska Poolen för Luftfartförsäkring. Inom industriförsäkring är det inte ovanligt att en försäkringsrisk fördelas mellan två eller flera försäkringsbolag där det är ledande och ena sköter skadehanteringen även de andra bolagen betraktas som m.m. men

dirçktförsäkrare. Detta brukar kallas för coassurans eller samförsäkring.

Aterförsäkringar placeras hos såväl svenska som utländska försäkringsbolag. Återförsäkringsmarknaden är dock till sin karaktär starkt

internationell och den helt övervägande delen svenska försäkringsav bolags återförsäkringar är placerade i utlandet. Följderna kan därför bli

betYdande för de svenska försäkringsbolagen om förbindelsema med den

utländska marknaden bryts. Detta kan bli fallet om Sverige Lex. blir llspärrat eller kommer i krig. För att kunna lösa bl.a. detta problem har försäkringsbolagen av

befedskapsskäl bildat sammanslutningar inom vissa områden. Detta är

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet under..., 75

syftet med i 2 kap. omnämnda transportförsäkringspoolen och återförsäkringskonsortiema av år 1965 och 1976. Genom dessa organ kan medlemmarnas försäkringskapacitet utnyttjas maximalt. I den mån detta inte är tillräckligt kan som framgått tidigare återförsäkring ske hos staten. På så sätt kan det skydd som ifrågavarande försäkringar avser att täcka upprätthållas även vid svåra avbrott i återförsäkringsförbindelsema med utlandet. Detta gäller i fråga om civil sjö- och transportförsäkring, luftfartsförsäkring, företags- och fastighetsförsäkring samt hem- och villaförsäkring. Genom den sålunda anordnade beredskapen torde erforderliga möjligheter till återförsäkring inom Sveriges gränser kunna påräknas inom angivna försäkringsområden vid avbrott i förbindelsema med utländska áterförsäkrare. Att läget således kan anses tillfredställande beträffande dessa försäkringar bör dock inte hindra att möjligheter även inom andra ges försäkringsområden och andra enskilda försäkringsbolag att fortsätta att bedriva verksamhet med frångående av gällande bestämmelser om självbehåll i den utsträckning som kan finnas acceptabel. Därigenom sänks alltså i viss omfattning kravet på återförsäkring. Genom att därutöver tillåta de ömsesidiga bolagen att göra avsteg från den begränsning som gäller för dem såvitt gäller förhållandet mellan direkt och indirekt försäkring mottagen återförsäkring ökar återförsäkringskapaciteten inom landet. Mot den angivna bakgrunden finner utredningen att skäl alltjämt föreligger att behålla möjligheterna för Finansinspektionen 2 § inländska lagen att genom dispensbeslut i enskilda fall dels medge försäkringsbolag att tillämpa ett större självbehåll än vad som annars gäller för bolaget och dels vad gäller ömsesidiga bolag att överskrida begränsningen i bolagsordningen av återförsäkringen i förhållande till den direkta försäkringen. Av ett dispensbeslut skall framgå i vilken utsträckning bolaget får avvika från begränsningarna. l 3§ inländska lagen ges försäkringsbolag rätt att utan särskild tillståndsprövning meddela återförsäkring skadeförsäkringar utan av hinder av eventuella föreskrifter i bolagsordningen t.ex. lokal om begränsning av verksamheten. Bestämmelsen riktar sig i realiteten till mindre ömsesidiga försäkringsbolag. Tanken var att även dessa skulle kunna delta i den återförsäkringsverksamhet som förutsattes ske genom särskilda konsortier. Som framgått tidigare torde âterförsäkringsfrågan vara tillfredsställande löst genom upprättade beredskapsorgan för utjämning av försäkringsrisker av olika slag och statlig medverkan genom återförsäkring. Något större behov av bestämmelsen finns därför inte längre. Den bör därför kunna utmönstras. I bolagsordningen finns dock andra regler som det kan finnas behov av att kunna göra avsteg från under krigs- och krisförhållanden, t.ex. i fråga om sättet att sammankalla bolagsstämman 2 kap. 5 § 7 FRL. Eftersom alla fall knappast kan förutses och nya regler kan införas anser utredningen att beredskapsskälen är tillräckligt starka för att en generell dispensmöjlighet skall införas i fråga om bestämmelser i bolagsordningen. Bestämmelsen i 12 § i inländska lagen ger regeringen möjlighet att

76 Försäkringsföretagens verksamhet anden...

förbjuda ett svenskt försäkringsbolag att fullfölja avtal om återförsäkring bolaget meddelat ett försäkringsbolag i ett annat land eller att sluta som nya återförsäkringsavtal med sådant, allt under förutsättning att det finns anledning anta att något av de utländska bolagen grund av krigsförhållanden inte kommer att fullfölja återförsäkring som meddelats det svenska bolaget. De krigsförhållanden som ett befarat avtalsbrott kan grundas utgörs av fall då Sverige är i krig eller befinner sig i krigsfara eller då det annars föreligger utomordentliga förhållanden som är föranledda krig. sistnämnda fall avser följder av ett krig som Sverige av inte deltagit i eller ens utsatts för fara att bli indraget Innebörden är alltså att regeringen under angivna förutsättningar kan tvinga det svenska försäkringsbolaget att avbryta återförsäkringsförbindelsema med samtliga försäkringsbolag i ett annat land. Befogenheten skall kunna användas som motåtgärd om avtalsbrott befaras i större utsträckning. Syftet är att en försöka motverka de allvarliga konsekvenser med avseende likviditeten som kan uppkomma för det svenska försäkringsväsendet om de utländska bolagen inte fullföljer sina återförsäkringsavtal. En utgångspunkt även i tider med störningar av det slag som här avses bör enligt utredningen självfallet vara att de svenska försäkringsbolagen skall fullfölja sina avtal med utländska försäkringsbolag. För det fall ett utländskt bolag, med vilket ett svenskt försäkringsbolag står i avtalsförbindelse, skulle höra hemma i ett land som är i konflikt med Sverige får det förutsättas att direktiv av generell art utgår från regeringen i fråga om de svenska företagens uppträdande. I övrigt bör det ankomma på respektive försäkringsbolag att självt bedöma om bolaget kan underlåta att fullfölja ett återförsäkringsavtal med hänvisning till att det utländska bolaget å sin sida inte uppfyller eller inte kan förväntas uppfylla sina åtaganden. Med tanke konsekvenserna av ett avtalsbrott på en starkt internationaliserad försäkringsmarknad måste ett sådant steg självfallet föregås av en noggrann bedömning av det berättigade i att inte fullfölja ett återförsäkringsavtal. Sammanfattningsvis anser utredningen att någon motsvarighet till den gällande bestämmelsen i 12 § inländska lagen om rätt för regeringen att ålägga ett bolag att avbryta sina återförsäkringsförbindelser eller att knyta nya sådana med försäkringsbolagen i ett visst land inte bör föras över till den nya lagen.

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet under. 77 . ..

Betalningsfrågor

Sammanfattning: Utredningen föreslår att beredskapslagen alltjämt skall innehålla befogenhet att förordna anstånd med om betalning av premie och utbetalning av försäkringsersättning. Vidare bör också möjligheterna finnas kvar att befria försäkringsbolagen från krav på livlån, dvs. lån mot säkerhet i livförsäkring, och att tillåta dem att skjuta upp utbetalning på grund återköpta av livförsäkringar. Regeringen bör ha möjlighet föreskrifatt genom ter fatta beslut som nu sagts. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen bör även kunna fatta sådana beslut i enskilda fall.

Under krigs- och krisförhållanden kan självfallet försäkringsbolagen drabbas av stora svårigheter i olika avseenden när det gäller den ström av ut- och inbetalningar som har samband med verksamheten. För det första drabbas försäkringsbolagen liksom samhället i övrigt av de störningar som kan förutses uppkomma i det allmänna betalningssystemet. Försäkringsbolagen är beroende av ett fungerande betalningssystem för sina utbetalningar av försäkringsersättningar och för uppbörden premier. Även bolagens finansiella verksamhet berörs. av De allmänna problem som rör själva betalningsförmedlingen ingår inte i utredningsuppdraget. Frågan om betalningsförmedlingen under krigsförhållanden har emellertid varit föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang under senare år. Denna och närliggande frågor behandlas av en i april 1993 tillkallad särskild utredning översyn lagstiftom av ningen för det finansiella området under krigsförhållanden Fi 1993:09. För det andra är det uppenbart att det i samband med krig eller allvarliga krigsförhållanden likviditetsskäl eller andra orsaker kan av av uppkomma svårigheter för såväl försäkringsgivama som försäkringstagarna att fullgöra sina betalningar. Genom lagen 1940:300 angående förordnande om anstånd med betalning gäld den s.k. av m.m. moratorielagen kan regeringen för viss tid eller tills vidare meddela förordnande bl.a. om allmänt anstånd med betalning gäld. Ett av förordnande om anstånd kan begränsas till viss gäld eller att avse gäldenär som kan antas ha råkat i särskilda betalningssvårigheter. Som grundförutsättning för ett förordnande gäller att Sverige befinner sig i krig eller krigsfara eller att det annars här råder utomordentliga krig av föranledda förhållanden eller att i utlandet vidtages åtgärd varigenom betalning till borgenär hindras eller synnerligen försvåras. Som framgått innehåller den inländska lagen för försäkringsområdet därutöver ett eget stadgande om specialmoratorium, innebärande möjlighet för regeringen att dels medge försäkringstagarna anstånd med erläggande av premier under högst tre månader från förfallodagen, dels konsekvens som en härav medge försäkringsbolag motsvarande anstånd med att fullgöra betalningsskyldighet gentemot försäkringstagama. Syftet med bestämmel-

Försäkringsföretagens verksamhet under. SOU 1994: 130 . ..

har åstadkomma uppmjukning av kravet rättidig sen angetts vara att en premiebetalning såsom förutsättning för försäkringsskydd. Det kan naturligtvis diskuteras det finns tillräckligt starka skäl för om vid sidan den allmänna moratorielagen ha en särskild moratoriebesatt av tämmelse för försäkringsverksarnheten. Som kommer att framgå av det följande föreslår utredningen emellertid att möjligheten skall finnas kvar befria försäkringsbolagen från kravet att lämna underrättelse om att premies förfallodag såväl vid periodvisa betalningar som, beträffande konsumentförsäkringar, vid förnyad försäkring. Därutöver kommer utredningen föreslå att det skall finnas en möjlighet att också befria att försäkringsbolagen från skyldigheten att avsända ett meddelande om uppsägning för konsumentförsäkring skall upphöra att gälla. För att en lindra kravet på betalning premie i rätt tid som förutsättning för att av försäkringsskydd bör enligt utredningen försäkringstagama därför kunna anstånd med betalning premie under viss tid oberoende av att av förordnande betalningsanstånd inte lämnats enligt den allmänna om moratorielagen. Ett särskilt moratorium för försäkringsområdet bör därför behållas. l likhet med vad som nu gäller bör till möjligheten att ge försäkringstagama anstånd med sina premiebetalningar kopplas en möjlighet försäkringsbolagen anstånd under motsvarande tid med att ge utbetalning av försäkringsersättningar. I den nuvarande bestämmelsen anges en längsta anståndstid om tre månader. Enligt utredningen kan det dock vara olämpligt att fixera en längsta tid. Med hänsyn till den särskilda moratoriebestämmelsens begränsade och speciella syfte får det dock förutsättas att anståndstiden blir tämligen kort och till vad som kan vara rimligt under anpassas rådande förhållanden. I den praktiska tillämpningen kan det också bli aktuellt att samordna användning av bestämmelsen med förordnanden en enligt moratorielagen. Utformningen den gällande bestämmelsen synes utgå från att av enskilda förvaltningsbeslut kan medge försäkringstagarregeringen genom na i ett visst bolag respektive ett särskilt försäkringsbolag anstånd med premiebetalningar respektive med utbetalning ersättningar. Enligt utredningen är det en lämpligare av ordning att regeringen, eller efter bemyndigande inspektionen, genom förordning meddelar generellt verkande föreskrifter i ämnet. Dock bör nuvarande möjlighet behållas för att medge största möjliga flexibilitet i olika situationer. För livförsäkringsbolagen gäller att i kristider uppkommande likviditetsproblem kan förstärkas om försäkringstagama i ökad utsträckning utnyttjar sin rätt att säga avtalen att upphöra i förtid, dvs. kräver att upp försäkringsbolaget återköper försäkringen, eller rätten till att få ut s.k. livlån, dvs. lån mot säkerhet i livförsäkringen. Enligt 2 kap. 6 § FRL skall normalt s.k. grunder upprättas bl.a. i fråga försäkringstagamas rätt till återköp och om belåning av försäkringsom brev hos bolaget. Grunderna är som förut nämnts att betrakta dels som komplement till bolagsordningen, dels som en reglering i vissa ett hänseenden rättsförhållandet mellan försäkringsbolaget och förav

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet uuden... 79

säkringstagama. Grunderna kan, utan att det särskilt avtalats, ändras utan försäkringstagamas hörande, dock inte så att premien höjs. Försäkringsbolagens allmänna försäkringsvillkor innehåller hänvisning till en grunderna och en erinran om att grunderna kan komma att ändras. I den inländska lagen finns regler är ägnade att möta de påsom frestningar som ett försäkringsbolag kan utsättas för vid stark ökning en av antalet krav återköp och livlån. I 4§ öppnas möjlighet för inspektionen att medge ett bolag att handlingar pantsatta till säkerhet av för försäkringstagamas fordringar utbekomma vad som behövs för att tillmötesgå kraven på återköp och livlån. Sedan med pantsättsystemet ning ersatts med en ordning med förmånsrätt för försäkringstagarna i tillgångar som antecknats i ett särskilt register prop. 198990:34, N Ul4, rskr. 93, SFS 1989:1081 är regeln i 4 § inte längre tillämplig och behov av att ersätta den med någon annan regel synes inte föreligga. l 5 § inländska lagen föreskrivs vidare att inspektionen kan helt eller delvis lämna ett livförsäkringsbolag tillstånd att uppskjuta utbetalning av livförsäkringars återköpsvärden eller befria det från skyldighet lämna att lån sådana försäkringar. Möjligheten och skyldigheten för ett livförsäkringsbolag under de att förhållanden gäller när bestämmelsen är tillämplig tillmötesgå krav som på återköp och livlån måste enligt utredningen bedömas mot bakgrund av intresset att livförsäkringsbolagen så långt som det är möjligt skall kunna sköta den egentliga försäkringsverksamheten med utbetalningar av försäkringsersättningar enligt träffade försäkringsavtal. Om svårigheter uppstår för livförsäkringsbolagen, grund av ansträngd likviditet eller av annan anledning, att uppfylla kraven bör möjligheter finnas att prioritera den egentliga försäkringsverksamheten. I och för sig skulle en lösning kunna vara att i grunderna togs in ett förbehåll om undantag från skyldighet att medge återköp och lämna att livlån under vissa angivna förutsättningar. Systemet med försäkringstekniska grunder är nu föremål för en översyn av den tidigare nämnda Försäkringsutredningen. Med hänsyn härtill och med beaktande det av att kan vara svårt att tillräckligt klart precisera i grunder eller i - avtalsvillkor -de förutsättningar skall gälla för vägran bevilja som en att återköp respektive livlån har utredningen bedömt den lämpliga mest lösningen vara att också i den nya lagen ta in bestämmelser i frågan. Utredningen föreslår således att regeringen skall ha möjlighet att genom såväl generella föreskrifter som dispenser i enskilda fall befria försäkringsbolagen från ifrågavarande krav. Regeringen bör vidare möjlighet att delegera dispensrätten Finansinspektionen.

80 Försäkringsföretagens verksamhet anden...

Avvikelser från vissa försäkringsvillkor

Sammanfattning: Utredningen föreslår att regeringens nuvarande möjlighet att meddela föreskrifter om självrisk i skadeförsäkring behålls. Regeringen skall även ha möjlighet att meddela föreskrifter avvikelser från bestämmelser i FAL och konsumentom försäkringslagen avisering av olika slag samt från bestämmelom och försäkringsvillkor som är beroende av sådana meddelanser den. Regeringen och Finansinspektionen skall även ha möjlighet att medge sådana avvikelser genom beslut i enskilda fall. Regeringen skall vidare kunna förordna om fortsatt ansvar för brandförsäkring även om premie inte betalas.

Den inländska lagen innehåller ytterligare ett antal bestämmelser som öppnar möjlighet till avsteg från i fredstid gällande regler och villkor. Som allmän förutsättning för sådana avsteg bör även här gälla att de en skall bedömas viktiga för möjligheten för försäkringsbolagen att med som och under rådande krigs- eller krisförhållanden kunna begränsade resurser upprätthålla verksamheten med koncentration till de allmänt sett viktigaste verksamhetsområdena. Enligt den inländska lagen 8 § har regeringen givits rätt att meddela förordnande premies storlek och om självrisk utan hinder av vad om försäkringsavtalen innehåller. Bestämmelsen torde avse enbart skadeförsäkring även utformningen bestämmelsen ger vid handen att om av

beträffande premieändringar även livförsäkring skulle omfattas se prop.

1959:52 s. 18. Det finns enligt utredningen anledning till viss tveksamhet inför en bestämmelse detta slag. Detta beror på flera saker. Eftersom det är av fråga att ändra i viktiga delar i ett avtal som gäller mellan förom säkringsparterna mäste det finnas synnerligen starka skäl för att tillåta detta. Det kan också ifrågasättas om det finns ett tillräckligt stort behov sådan möjlighet; frågan skulle kunna lämnas till parterna att lösa av en genom särskilda villkor i avtalen. Motivet vad gäller självriskfrågan synes ha varit att det för en rationell skadereglering med prioritering för större skador viktigare områden kan bli nödvändigt att undanta småskador från ersättning samt att det i vissa situationer kan finnas behov att snabbt införa generella regler av härom. Utredningen anser att dessa motiv alltjämt är bärande. Särskilt möjligheten att på avsett sätt snabbt kunna föra småskadoma sidan kan betydelsefull. Utredningen därför att möjligheten till statlig vara anser reglering självrisken bör finnas kvar. Den principiella invändningen av mot denna ordning skall mot bakgrund av att försäkringsbolagen i ses fall efter hand i samband med avtalsfömyelser i princip har vart möjlighet att vidta behövliga ändringar i självriskhänseende. Självfallet kan det förekomma omständigheter hänförliga till samhällsförhållandena eller till försäkringsbolaget lägger faktiska hinder i vägen för detta. som

Försäkringsföretagens verksamhet anden... 81

Utredningen föreslår således att regeringen skall kunna utfärda generella föreskrifter om vad med omedelbar verkan skall gälla i som fråga om självrisker. Som konsekvens sådana föreskrifter har en av försäkringsbolagen att vidta erforderliga justeringar premierna. Det av kan förutsättas att bemyndigandet endast tillämpas när behov större av självriskhöjningar föreligger. Det blir därför inte fråga endast smärre om premiejusteringar när detta spörsmål aktualiseras för försäkringsbolagen. Vad därefter gäller möjligheten att från myndighetshåll ingripa i premiesättningen anfördes vid regelns tillkomst olika motiv för den. Även om försäkringsbolagen friskrivit sig från för krigsskador kunde ansvar skadeutfallet under krigsförhållanden bli sämre än beräknat och därmed bli ekonomiskt betungande för bolagen. Även inträffad krigsinflation en kunde motivera en höjning premierna. Föredragande statsrådet prop. av 1958:52 s. 38 ansåg att det närmast sådana fall där statlig åtgärd var en rubbade förutsättningarna för premiesättningen som kunde motivera ett statligt ingripande i fråga om premiernas storlek. Vad den nuvarande bestämmelsen avser är höjningar under löpande avtalsperioder. Med tanke på att försäkringsavtalen normalt löper numera på ett år kan erforderliga justeringar premierna i regel genomföras av efter hand och därmed tillräckligt snabbt väntas ett behövligt genomslag. Självfallet kan förhållandena i samhället eller hos det enskilda försäkringsbolaget vara sådana att svårigheter eller hinder rent av föreligger att genomföra detta. I sådana fall måste naturligtvis andra åtgärder vidtagas om försäkringsverksamhet bedöms meningsfull att som bedriva under sådana förhållanden. Mer om detta i det följande. Om det bedöms som önskvärt kan försäkringsbranschen under sitt fortsatta beredskapsplanläggningsarbete med inspektionen frågan ta upp om möjlighet att i försäkringsvillkoren ange vissa situationer krig eller av kris där en viss justering av premierna skulle kunna få ske under löpande försäkringsperiod. Utredningens ståndpunkt är således att den nuvarande möjligheten till statlig reglering av premierna skall tas bort. Utredningen vill i detta sammanhang helt kort behandla två andra premiespörsmål inom livförsäkringsområdet som har tagits vid upp utredningens kontakter med försäkringsbranschen. Det första frågan gäller hur en obetald fömyelsepremie skall kunna tas ut vid försäkringsfall. Det är vanligt inom livförsäkring att försäkringstagaren har månad en sig att betala fömyelsepremie, räknat från premieperiods början. ny Under denna s.k. respitmånad bär försäkringsgivaren fullt försäkringsansvar. Det är vidare vanligt att försäkringstagaren vid livförsäkring har satt in en förmånstagare till försäkringsbeloppet. Vid kollektivavtalsgrundad personförsäkring är arbetsgivaren försäkringstagare och den anställde den försäkrade. Försäkringstagaren, är premiebetalaren, är som således inte alltid den som får försäkringsbeloppet vid försäkringsfall. Om försäkringstagaren avlider under respitmånaden betalar försäkringsgivaren avtalsenligt ut försäkringsbeloppet till den berättigade även om i fömyelsepremien inte är betald. I denna situation säkert, billigt vore ett

Försäkringsföretagens verksamhet under. SOU 1994: 130 . . .

och effektivt sätt för försäkringsgivaren att få betalt för premiefordringen avräkna premien vid utbetalningen försäkringsbeloppet. För att det att av skall kunna ske krävs dock att försäkringsavtalet medger detta eller att en frivillig överenskommelse kan träffas med den ersättningsberättigade. Frågan kan då ställas beredskapslagstiftningen bör innehålla en om möjlighet försäkringsgivare sådan avräkningsrätt, om försäkringsatt ge villkoren inte reglerar frågan. Utredningen konstaterar att förhållandena för försäkringsgivarna inte ändras i frågan avräkningsmöjlighet att det råder krig eller om av krigsfara i vår omvärld. Inte heller i övrigt förekommer omständigheter sådan tyngd att de motiverar ett avsteg från de grundläggande av principer gäller för rätt till avräkning mot belopp som tillkommer som än den motfordringen, i detta fall premien, kan utkrävas av. annan som Utredningen därför inte att det finns tillräckliga skål för att föreslå anser bestämmelse angivet slag införs i beredskapslagstiftningen. att en av Det andra frågan gäller särskild typ av livförsäkring som benämns en Universal life. En närmare beskrivning av denna försäkringsform finns i Försäkringsrättskommitténs delbetänkande Personförsäkringslag SOU 1986:56 160 och 391 f.. Allmänt kan sägas att denna livförsäkring s. s. består vanligt är spardel och riskdel. Men till skillnad mot av som en en andra livförsäkringsformer kan försäkringstagaren hålla spardelens storlek öppen inom vissa gränser. Det gäller endast att tillse att premiebetalningen räcker till för att upprätthålla riskskyddet. Om avtalad fornyelsepremie uteblir tas automatiskt så länge som det förslår medel - från sparandet till premie för att upprätthålla riskskyddet. Krigsförhållanden medför inte någon ändring i fråga om möjligheten att tillämpa det angivna systemet. Det finns därför enligt utredningen inte någon särskild anledning denna punkt ingripa med beredskapsåtgärder. att Utredningen övergår härefter till de särskilda problem som uppkommer under extraordinära förhållanden att vissa rättsliga åtgärder är genom beroende försäkringsgivaren avsänt ett meddelande till försäkringav att stagaren. I FAL och särskilt i konsumentförsäkringslagen uppställs i olika avseenden krav på ett försäkringsbolag att till försäkringstagarna avsända skriftliga meddelanden, premiebetalning, och att avvakta viss tid t.ex. om innan åtgärd, t.ex. uppsägning av försäkringen får ske. Under en en krigsförhållanden kan det skilda skäl vara svårt för att inte säga av omöjligt att upprätthålla ordning som bygger att sådana meden delanden avsänds och antas komma försäkringstagarna tillhanda. l den inländska lagen 9 § finns bestämmelse som rör detta problem när det en gäller andra försäkringar än konsumentförsäkringar. Bakgrunden är denna. För inte behöva säga en försäkring för att bli fri från att upp förnyelsepremien inte betalas kan försäkringsgivaren istället ansvar om ta bestämmelse i försäkringsavtalet som innebär att försäkringsanen svaret upphör automatiskt och omedelbart om försäkringspremien inte betalas förfallodagen. Enligt 14 § andra stycket FAL gäller till försäkringstagarnas skydd därför regel som innebär i fall då olika en premieperioder används att försäkringsgivarens ansvar vid underlåten -

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet anden... 83

premiebetalning inte får upphöra innan en vecka förflutit efter det att försäkringsgivaren givit försäkringstagaren ett meddelande med erinran om förfallodagen. Om meddelandet avsänts på ändamålsenligt sätt, normalt med posten, sker det på försäkringstagarens risk. Enligt dispensbestämmelsen i den inländska lagen kan regeringen medge ett försäkringsbolag att avvika från sagda bestämmelse i FAL. Motivet till bestämmelsen om befrielse från aviseringsskyldigheten är de svårigheter av olika slag kan finnas under krigsförhållanden när det som gäller att genomföra en premieavisering i vanlig ordning. I 1959:52 prop. s. 39 underströks att en tillämpning bestämmelsen bör bedömas med av hänsyn till möjligheterna att andra vägar än genom premieavisering skydda försäkringstagarna från rättsförluster till följd tillfälliga av dröjsmål med premiebetalningen. Det påpekades att ett försäkringsbolag som befriades från aviseringsplikt skulle åläggas att genom armonsering eller på annat sätt upplysa försäkringstagarna att avisering inte skulle om komma att ske och om betydelsen att iaktta förfallodagama. av Tillkomsten av konsumentförsäkringslagen har inneburit ökad en skyldighet för försäkringsbolagen försäkringstagarna meddelanden att ge av olika slag och i skilda situationer. Av intresse i detta sammanhang är närmast följande bestämmelser i den lagen. Enligt 17 § andra stycket gäller vid förnyelse av en försäkring, att ett bolag vill ändra som villkoren, t.ex. höja premien, måste begära ändringen i ett skriftligt meddelande som avsänts till försäkringstagaren senast fjorton dagar före försäkringstidens utgång. Vid förnyad försäkring gäller vidare enligt en 22 § att premien skall betalas senast den dag då den försäkringstiden nya börjar, dock att premien inte behöver betalas tidigare än en månad efter det att försäkringsbolaget har avsänt ett skriftligt meddelande om betalning. För den fråga för försäkring i allmänhet gäller enligt 14 § som andra stycket FAL anges i 23 § konsumentförsäkringslagen flera att om betalningsperioder har avtalats skall premien för varje period efter den första betalas senast periodens första dag. Dock gäller premie att som avser längre tid än en månad inte behöver betalas tidigare än månad en efter det att försäkringsbolaget har avsänt ett skriftligt meddelande om betalningen. För samtliga nu uppräknade fall gäller att meddelandet går mottagarens risk om det avsänts ett ändamålsenligt sätt. Vid dröjsmål med premiebetalningen får försäkringsbolaget enligt 25 § säga upp försäkringen att upphöra fjorton dagar efter den dag, då ett skriftligt meddelande avsändes till försäkringstagaren angående uppsägningen. Särskilda regler gäller för fall där försäkringstagaren gjort sannolikt att meddelandet försenats eller inte kommit fram och där han grund av sjukdom eller annan angiven omständighet inte har kunnat betala premien i rätt tid. Enligt 26 § gäller att om försäkringstagaren betalar premien efter det att försäkringen har upphört enligt 25 § skall försäkringstagaren ha anses begärt en ny försäkring från och med dagen efter den då premien betalades. Vill försäkringsbolaget inte meddela försäkring enligt försäkringstagarens begäran, skall skriftlig underrättelse detta en om avsändas till försäkringstagaren inom fjorton dagar från den dag då

Försäkringsföretagens verksamhet anden...

premien betalades. Annars försäkring ha tecknats i enlighet anses en ny med försäkringstagarens begäran. I fall där premien har höjts under löpande försäkringstid gäller enligt 27 § att tilläggspremien skall betalas inom fjorton dagar efter den dag då försäkringsbolaget avsände ett skriftligt meddelande till försäkringstagaren med krav på tilläggspremien. Om tilläggspremien inte betalas i rätt tid får försäkringsbolaget enligt 28 § räkna om försäkringstiden för den ändrade försäkringen med hänsyn till den premie som har betalats. Sedan en skriftlig underrättelse sådan omräkning av försäkringstiden har om en avsänts till försäkringstagaren, gäller försäkringen under den kortare tid följer omräkningen, dock under minst fjorton dagar efter det att som av underrättelsen har avsänts. De bestämmelser skriftliga meddelanden om premiebetalning och om uppsägning förutsättning för försäkringsgivares befrielse från som försäkringsansvar är självfallet av stor betydelse för att skydda försäkringstagare mot alltför stränga påföljder vid dröjsmål med premiebetalning. Samtidigt är det uppenbart att olika påfrestningar under krigsförhållanden försäkringsbolag rörande t.ex. administrativa och samhället i fråga om postväsendet kan göra det svårt att resurser genomföra sådana åtgärder. Bestämmelserna kan således under sådana förhållanden innebära stora svårigheter för försäkringsgivare att bli fria från sitt försäkringsansvar vid dröjsmål med betalningen av premien. Som framgått är det således i flera led som bestämmelser om avisering gäller för premiebetalning och ändring av villkoren, framförallt vid en höjning premien, i syfte att skydda försäkringstagama mot risker för av rättsförluster. Under kris- och krigsförhållanden uppstår från olika håll intresse att dessa regler modifieras eller ersätts med andra bestämmelav I läge då stora störningar finns kommunikationsomrâdet är det ser. ett vikt för försäkringstagama att aviseringar som goda grunder kan av inte nå mottagarna, inte får ge rätt för försäkringsgivama att antas fullfölja uppsägning försäkringarna. Försäkringsgivarna kan å sin en av sida ha berättigade krav grund bl.a. minskade administrativa av att få slippa aviseringsplikten. Slutligen kan samhället ha intresse resurser att postväsendet under ansträngda förhållanden skall kunna koncentrera av sig på att klara förmedlingen brev och meddelanden som har ett direkt av samband med viktiga beredskapsâtgärder. Frågan är då hur dessa skilda intressen skall kunna beaktas. Till en början kan det framhållas att i en situation under krig då kommunikatiooch samhällsfunktioner helt brutit samman får det bli en fråga för ner dem har hand återuppbyggnaden av samhället att reda ut vad som om skall gälla i fråga försäkringsgivamas ansvar för olika skador som om bakgrund rättsförhållandet mellan försäkringsgivama och mot av försäkringstagarna. När det gäller andra skeden under en utveckling under de extrordinära förhållanden är i fråga bör de fredstida bestämmelserna varom nu tillämpas så länge det finns skäl att anta att försäkringsgivama kan som uppfylla aviseringskraven och att posten kan klara sin verksamhet. När någon dessa förutsättningar brister är det inte meningsfullt att av

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet under. . ..

upprätthålla aviseringskravet. Samtidigt är det uppenbart att det med hänsyn till försäkringstagama inte går att avskaffa kravet ersätta utan att det med något annat. Vad först angår kravet på avisering enligt 14 § andra stycket FAL vid periodvisa premiebetalningar bör kravet liksom enligt den gällande dispensbestämmelsen kunna frångås under förutsättning att krav ställs på försäkringsgivaren att på ett så effektivt sätt möjligt som t.ex. genom annonsering eller radiomeddelanden upplysa avisering inte sker om att och om betydelsen att förfallodagarna iakttages. av Det ligger i sakens natur att aviseringsbestämmelsema är av särskild vikt på konsumentförsäkringsområdet. Kraven på avisering tiden för om infallande dag för premiebetalning, såväl beträffande periodvisa premiebetalningar som vid förnyelse försäkring, avisering av en samt om uppsägning vid utebliven betalning har tillkommit för skydda den att enskilde försäkringskonsumenten mot rättsförluster. Eftersom det kan finnas skäl att räkna med att ett kris- eller krigstillstånd åsyftad av nu karaktär kan bli förhållandevis kortvarigt kan försäkringstagamas skyddsintresse tillgodoses genom att moratorium tillämpas antingen enligt den allmänna moratorielagen eller enligt den för försäkringsomrâdet särskilda moratoriebestämmelsen. Det kan dock inte uteslutas det kan att uppkomma situationer eller perioder där det kan finnas behov med av att avvikelser från de fredstida bestämmelserna tillämpa ordning en som leder till att försäkringar upphör att gälla. En utgångspunkt bör därvid vara att de förutsättningar skall gälla skall som vara enkla och lätta att informera om och samtidigt beakta försäkringstagamas skyddsintresse. Utredningen föreslår därför att möjlighet öppnas också på konsuatt mentförsäkringsområdet ersätta försäkringsbolagens aviseringsplikt med skyldighet att genom annonsering och på andra tillgängliga vägar informera konsumenterna vikten erlägga premierna om av att i rätt tid. En försäkringsgivares för försäkring bör därvid ansvar en dock inte upphöra på förfallodagen, om betalning då inte skett. Mot bakgrund av de frister som är förenade med aviseringssystemet bör i stället generellt gälla, att en försäkring vid utebliven betalning upphör att gälla först viss tid efter förfallodagen. Denna frist bör inte kortare än månad. vara en För det fall en försäkringivare vill genomföra höjning premien, en av om detta inte är omöjligt på grund av ett allmänt prisstopp, bör aviseringskravet även här kunna ersättas med krav på allmän information en om att försäkringsbolaget höjer premien med ett visst procenttal för visst slag av försäkringar såvitt förfallodagar efter avser en bestämd tidpunkt.

Om en försäkringstagare ändå betalar den gamla premien bör

försäkringen inte upphöra att gälla i stället bör, efter utan mönster av vad som för visst fall gäller enligt 28 § konsumentförsäkringslagen, en omräkning ske av försäkringstiden utifrån den betalning gjorts. som Vad utredningen anfört i det föregående skall ses som en redovisning av hur avvikelser från aviseringsbestämmelsema skall kunna utformas. Enligt utredningens mening är det dock inte lämpligt och för övrigt i det

närmaste omöjligt att i beredskapslagen preciserade bestämmelser ge om de avvikelser som skall kunna göras från berörda regler i konsumentför-

Försäkringsföretagens verksamhet anden...

säkringslagen. Fullmakt bör i stället lämnas regeringen att med hänsyn till de förhållanden råder kunna föreskriva avvikelser från avsom iseringsbestämmelserna och från de till dessa knutna rättsverkanbe-

stämmelsema och motsvarande försäkringsvillkor. Det synes mest sannolikt frågan avvikelser från aviseringsbestämmelsema blir att om aktuell det motiverat med hänsyn till de olika i ett läge som gör intressena för ingripande kan finnas att generella föreskrifter ett som tillämpas. Det kan dock inte uteslutas att behovet av att kunna avvika från aviseringsbestämmelsema är begränsat till något enstaka försäkringsbolag. Vid sidan bemyndigandet för regeringen att meddela föreav skrifter bör därför också finnas möjlighet att medge ett försäkringsbolag avvika från aviseringsbestämmelsema genom en särskild dispensregel. att Sammanfattningsvis föreslår utredningen att i den nya lagen bemyndigande lämnas regeringen att föreskrifter om avvikelser från ge bestämmelserna i 14 § andra stycket FAL och i konsumentförsäkringslaaviseringsskyldighet och till sådan skyldighet knutna bestämmelgen om och försäkringsvillkor. Vidare bör regeringen och efter regeringens ser bemyndigande Finansinspektionen få möjlighet att bevilja dispenser från

dessa bestämmelser och villkor i enskilda fall. Även det finns skäl under vissa förhållanden medge lättnad för om att försäkringsbolagen vad gäller kravet på att skicka skriftliga meddelanden till försäkringstagaren kan andra hänsyn medföra att den frågan helt kommer i skymundan vid vissa försäkringar. Det torde vara en allmän uppfattning brandförsäkringen är viktig för att trygga inteckningsatt säkerheter och således mycket betydelsefull för kreditväsendet. En borgenär har panträtt i fast egendom eller därmed jämställd egendom som tomträtt och vattenfallsrätt har under vissa förutsättningar rätt till

betalning försäkringsersättning för en brandförsäkrad byggnad som hör ur till egendomen. Detta följer bestämmelser i FAL och i lagen 1927 :79 av rätt för borgenär till betalning ersättning på grund av brandförom ur säkringsavtal. Det kan härvid anmärkas att i de fall en kreditgivare har s.k. ansvarsförbindelse kvarstår försäkringsbolagets ansvar mot en kreditgivaren under veckor efter att bolaget meddelat kreditgivaren sex att premien inte betalats eller att försäkringen upphört. Systemet t.ex. med ansvarförbindelser har i stor utsträckning ersatts av numera bankförsäkring. Denna försäkring tecknas av en bank eller ett annat som kreditinstitut har panträtt t.ex. i fast egendom täcker den förlust som som försäkringstagaren kan lida att brandförsäkring vid brandskadetillgenom fället helt eller delvis upphört att gälla. Ansvarsförbindelser kan dock

fortfarande behövas eftersom ersättningen från bankförsäkringen är

maximerad. Det denna bakgrund nuvarande bestämmelse i ll § är mot som inländska lagen skall Den handlar om rätt för regeringen att förordna ses. försäkringsbolag skall ansvarigt enligt avtal om brandföratt ett vara säkring på byggnad hör till fast egendom eller därmed jämställd som egendom premien inte betalas. Enligt utredningen väger det även om intresset lika idag. Även det nyss framgått finns skyddade tungt om som vissa anordningar till skydd för kreditgivare bör av beredskapsskäl

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet anden... 87

möjligheten att åstadkomma ett fortsatt oavsett betalningsföransvar summelse av premien kvarstå. Den omständigheten att renodlade brandförsäkringar numera inte är så vanliga torde inte innebära några större problem i detta sammanhang. Det bör alltså inte några vara besvärligare problem med att låta endast brandförsäkringsmomentet i en försäkring vara i kraft. Tillräckligt starka skäl att låta befogenheten omfatta även nyteckningsfall förekommer inte. Som kompensation för fortsatt ansvar bör försäkringsbolaget bibehållas oförändrad förmånsrätt för premiefordringen med möjlighet att låta förmånsrätten även omfatta ränta. Utredningen föreslår således att regeringen bemyndigas meddela att föreskrifter om fortsatt försäkringsansvar enligt det anförda. Utredningen har övervägt en utvidgning fullmakten så att den även av skulle omfatta skador på byggnad orsaker täcks andra av som av försäkringar än brandförsäkringar. Som framgick har borgenär nyss en som har panträtt i fastighet endast garanterad rätt till ersättning ur brandförsäkring vid skadefall. Försäkringsrättskommittén har emellertid hösten 1989 i anslutning till ett förslag till skadeförsäkringslag SOU 1989:88 också lagt fram ett förslag till lag säkerhetsrätt i en om försäkringsersättning. Den lagen är avsedd att ersätta lagen från 1927 om borgenärs rätt till ersättning ur brandförsäkring. I förslaget utvidgas kretsen av berättigade borgenärer och åtnjuter dessa dessutom rätt till betalning även ur andra försäkringar än brandförsäkringar. En borgenär som har förmånsrätt enligt bl.a. 6 och 7 §§ fönnånsrättslagen 1970:979 har företrädesrätt till försäkringsersättningen. Nämnda bestämmelser i fönnånsrättslagen avser förmånsrätt i fast egendom och tomträtt. Enligt 5 övergângsbestämmelsema till förmånsrättslagen tillämpas lagens bestämmelser om tomträtt pä vattenfallsrätt. Kommitténs betänkande har, tillsammans med ett tidigare betänkande om personförsäkring, vid den fortsatta behandlingen resulterat i departementspromemorian Ny försäkringsavtalslag Ds 1993:39. Förslaget till lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning har därvid i princip sakligt oförändrad överförts till promemorian. l den mån förslaget slutligen genomförs är utredningen den av uppfattningen att den föreslagna fullmakten ändras så den överatt ensstämmer med de nya bestämmelserna om säkerhetsrätt i försäkringsersättning.

Försäkringsföretagens verksamhet anden...

Irafikskadelagen

Sammanfattning: Utredningen föreslår att försäkringsbolagen skall kunna få viss ersättning av staten för ersatta skador som okända fordon. Utredningen föreslår att riksdagen orsakats av lämpligt sätt uttryck för sådan principiell ståndpunkt. ger en

För och sakskada uppkommer i följd av trafik med person- som motorfordon här i riket utgår i de flesta fall trafikskadeersättning ur en trafikförsäkring. Detta följer 10 och ll §§ trafikskadelagen av 1975:1410. Trafikskadelagen har ersatt lagen 1929:77 om trafikförsäkring å motorfordon, i det följande benärnd trafikförsäkringslagen. Trafikförsäkring är i princip obligatorisk för alla registrerade motorforinte är avställda. Statliga fordon och fordon som nyttjas av don som med stöd förfogandelagstiftning är inte trañkförsäkringspliktiga. staten av Staten för den ersättning skulle ha utgått om försäkring hade svarar som funnits. Enligt 16 § andra och tredje stycket trafikskadelagen motsvarar 21 § trañkförsäkringslagen svarar trafikförsäkringsbolagen solidariskt för skador inträffar i följd av trafik med försäkringspliktisom oförsäkrade fordon eller med okända fordon. Detta sker genom ga men Trafikförsäkringsföreningen är sammanslutning av trafikförsom en säkringsbolagen. I syfte trafikskadelagen till EGzs regelverk att anpassa har självrisk fem basbeloppet införts för sakskada prop. en procent av 199293:8, bet. 199293:LU35, rskr. 1992932307, SFS 1993:302. Enligt l3§ inländska lagen kan avsteg göras från 21 § trafikförsäkringslagen. Motiven i fråga skador av okända fordon kan om

beskrivas enligt följande se 1959:52 s. 42. Under krigsför-

prop. hållanden måste det kunna antas att en stor del av fordonsparken utgörs icke försäkringspliktiga fordon eftersom många fordon torde tillhöra av eller nyttjas staten med stöd av förfogandelagstiftning. Sådana staten av fordons andel samtliga skadefall måste därför kunna antas vara inte av helt obetydlig. Det är därför skäligt att medge lättnad i försäkrings-

bolagens ansvar för dessa skadefall. Utredningen de anförda skälen för att lindra ansvaret för anser att försäkringsbolagen vad gäller det solidariska ansvaret för skador orsakade okända fordon alltjämt är bärande, även med beaktande av den nyligen av införda självrisken. Möjlighet att bereda försäkringsbolagen någon form

lättnad i detta avseende bör därför finnas. av Däremot torde det enligt utredningen kunna antas att antalet skador orsakade oförsäkrade försäkringspliktiga fordon är begränsat av men under krigsförhâllanden. Det får antas att större delen av denna fordonspark inte kommer användas, på grund av t.ex. drivmedelsransoneatt ringar. Utredningen därför att det inte finns tillräckliga skäl att anser lindra försäkringsbolagens solidariska med hänsyn till nu avsedda ansvar skadefall.

SOU 1994: 130 Färsäkringsföretagens verksamhet anden... 89

Utredningen anser att försäkringsbolagen bör kunna beredas statlig ersättning i efterhand när det gäller skador orsakade av okända fordon. Det ger möjligheter till en bättre överblick av behovet. Risken att missgynna ett större antal försäkringstagare genom detta förfarande torde inte vara särskilt stor. Huruvida regleringen skall ske i ett för allt efter krigsförhållandena eller efter regelbundna perioder därunder får avgöras efter omständigheterna. Enligt utredningen är det inte nödvändigt att reglera frågan i lag. Det bör vara tillräckligt att riksdagen på lämpligt sätt ger uttryck för sin principiella ståndpunkt i frågan. Enligt lydelsen av bestämmelsen i 13 § inländska lagen omfattar regeringens befogenheter även att förordna om avvikelse från 18 § lagen om trafikförsäkring å motorfordon. Denna bestämmelse ålade försäkringsbolagen visst ansvar även efter det att försäkringsavtalet upphört att gälla. Motsvarande bestämmelse kom att inflyta i 6 § trafikskadelagen. Den 1 januari 1981 upphörde dock den föreskriften att gälla, SFS 1980:40. Med hänvisning till det sagda föreslår utredningen att någon bestämmelse motsvarande 13 § inländska lagen inte tas upp i den nya lagen

5.3 Utländska

försäkringsföretag

5.3.1 Inledning

Lagen 1959:74 med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket m.m. utländska lagen prop. 1959:52, LU 12, rskr. 132, ändr. genom prop. 1965:48, LU 24, rskr 232, SFS 1965:169, och prop. 199293:76, bet. l99293:FöU2, rskr 199293:83, SFS 1992:1411 är som redan framgått tillämplig utländska försäkringsföretag driver som verksamhet här i riket genom generalagent efter tillstånd koncession enligt bestämmelser i lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Den utländska lagen innehåller bestämmelser som i allt väsentligt motsvarar de som finns i den inländska lagen. Syftet är att också de utländska företagens verksamhet skall kunna anpassas till de extraordinära förhållanden varom är i fråga. I några avseenden finns dock skillnader lagarna emellan, den viktigaste skillnaden är att beträffande de utländska företagen finns en möjlighet för regeringen att förbjuda ett sådant företag att under den tid som lagen är i tillämpning här fortsätta sin verksamhet. Ett sådant förbud skall grundas ett antagande att företaget om grund av krigsförhållanden inte kommer att infria sina här ingångna förbindelser med försäkringstagare. Med anledning denna bestämmelse av planerade de här verksamma utländska företagen och áterförsäkringskonsortiet år 1965 ÅK 65 för ordning innebärande utländska av en att företag som drabbades ett förbud skulle kunna överlåta sina svenska av försäkringar till ÅK 65. Till förbudsbestämmelsen är kopplat vissa bestämmelser särskilt om administrationsförfarande för att tillvarata livförsäkringstagares rätt.

90 Försäkringsföretagens verksamhet under. . ..

Förfarandet kan tillämpas också dá verksamheten av annat skäl än meddelat förbud läggs ned.

5.3.2 EES-avtalet

Viktiga ändringar har nyligen genomförts i lagstiftningen såvitt rör utländska försäkringsföretags förutsättningar att driva verksamhet i Sverige prop. 199293257, bet. l99394:NU5, rskr. 199394:39.

Ändringarna är betingade av de EG-regler om försäkringsverksamhet som

omfattas avtalet mellan EG och EFTA-ländema om Europeiska av Ekonomiska Samarbetsområdet EES. De nya reglerna upptas i en ny lag, lagen 1993: 1302 utländska EES-försäkringsgivares verksamhet om i Sverige EES-lagen. l950-árs lag har samtidigt begränsats till att avse andra företag än sådana omfattas av EES-lagen. Efter EES-lagens som tillkomst har EES-avtalet kompletterats med ytterligare direktivbeinförlivas i den svenska rättsordningen, EG:s tredje stämmelser som skall skade- livförsäkringsdirektiv prop. 199394:203, bet. resp. 199394:UU23, rskr. l99394:367. I det följande lämnas en kort redogörelse för vad som nu gäller och för vad som kan antas komma att gälla till följd de nämnda direktiven. I sistnämnda hänseende bygger av framställningen på promemoria upprättad av Finansdepartementet i en mars 1994. Koncession får beviljas utländsk försäkringsgivare hemmahörande en inom EES i Sverige etablerar agentur eller en filial. Koncessionssom en frågan avgörs av regeringen. Angivna försäkringsgivare behöver inte i motsats till vad gäller enligt l950-ârs lag deponera värdehandsom lingar här i landet för att få koncession. Däremot ställs krav pä att tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder skall finnas här även beträffande skadeförsäkringsbolag. Vidare har öppnats möjlighet till gränsöverskridande verksamhet. Detta innebär att utländska försäkringsgivare hemmahörande i ett EES-land har rätt att med stöd av auktorisation i ett EES-land marknadsföra och meddela skadeförsäkringar och, i vissa fall livförsäkringar, i Sverige utan tillstånd av svensk myndighet och utan att etablera sig här i landet. Innan sådan verksamhet startas skall anmälan ske och viss information lämnas till Finansinspektionen. Marknadsföring livförsäkring riktad direkt mot enskilda kräver av koncession eller att verksamheten sker genom förmedling av en på visst sätt samverkande, i Sverige koncessionerad försäkringsgivare. Koncessionsfrágan Finansinspektionen. avgörs av Koncession skall även kunna lämnas till utländska försäkringsgivare i försäkringssammanslutning inom EES, t.ex. Lloyds i London, som vill en driva försäkringsrörelse här. En förutsättning är att de etablerar en generalrepresentation och utser ett ombud att företräda försäkringsgivama i händelse av tvist. Regeringen avgör koncessionsfrâgan. I lagen finns också mängd detaljerade regler om förutsättningar för en försäkringsrörelsens bedrivande och regler om hur verksamheten skall drivas. Det finns bl.a. bestämmelser om rapportering av försäkringstek-

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet anden... 91

niska skulder, om grunder för livförsäkring, om redovisning av tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring, om register och med registret förknippad förmånsrätt och om att försäkringstekniska beräkningar skall utföras under överinseende av en av Finansinspektionen godtagen aktuarie 3-5 kap. EES-lagen. Enligt EG:s tredje skade- resp. livförsäkringsdirektiv skall en EESförsäkringsgivare med auktorisation i sitt hemland kunna driva verksamhet i Sverige från ett fast driftställe eller genom gränsöverskridande verksamhet utan koncession. Med fast driftställe avses en generalagent, ett avdelningskontor filial, eller såvitt avser en försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, en generalrepresentation. Det skall endast krävas att tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland meddelar Finansinspektionen om försäkringsgivarens avsikt innan verksamheten får påbörjas. Enligt direktiven är tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland i princip ensam ansvarig för tillsynen över försäkringsgivarens verksamhet. En följd av detta blir att bestämmelserna om bl.a. verksamhetens bedrivande, redovisning och krav tillgångar som regleras enligt ovan i 3-5 kap. EES-lagen kommer att upphävas. Det bör vidare nämnas att genom en ny lag, lagen 1993:645 om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal, har svensk försäkringsavtalsrätt anpassats till regler i EG-direktiv om livförsäkring och skadeförsäkring. Direktiven ingår i det regelverk som omfattas av EES-avtalet. Enligt den nya lagen blir huvudregeln för avtal om livförsäkring att lagen i den EES-stat där försäkringstagaren, om han är en fysisk person, har sin vanliga vistelseort skall tillämpas på försäkringsavtalet. Är försäkringstagaren en juridisk person tillämpas lagen i den EES-stat där det driftställe som avtalet gäller för är beläget. För avtal om skadeförsäkring innebär huvudregeln att lagen i den EES-stat där risken är belägen skall tillämpas avtalet, om försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort eller har sin centrala förvaltning i den staten.

5.3.3 överväganden och förslag

Sammanfattning: Utredningen föreslår att väsentligen samma beredskapsregler som gäller för svenska försäkringsföretag eller motsvarande regler skall gälla även för utländska försäkringsgivare samt att reglerna skall sammanföras till en gemensam lag för svenska och utländska försäkringsgivare.

Till en början kan konstateras att det i fortsättningen kommer att finnas olika kategorier utländska försäkringsgivare här verksamma under skilda förutsättningar och regelsystem. Kategorierna kan anges enligt följande.

92 Försäkringsföretagens verksamhet anden...

a Utländska försäkringsgivare som är verksamma genom en genera-

lagent och som fått koncession enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

b Utländska försäkringsföretag från EES-land som efter koncession enligt lagen 1993: 1302 om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige är verksamma här

-- genom en agentur, ett avdelningskontor med självständig förvaltning -- genom filial, eller såvitt försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, - avser genom en generalrepresentation.

c Utländska försäkringsföretag från EES-land som verkar här genom

gränsöverskridande verksamhet utan koncession, med tidigare nämnt undantag.

Som framgått av den tidigare redogörelsen för ändringsbehov i lagstiftningen för EES-försäkringsgivare kommer koncessionskravet helt att försvinna för dessa försäkringsföretag. Detta gäller även för den gränsöverskridande verksamheten. Vidare kommer också de regler i nuvarande EES-lag som närmast gäller själva rörelsens bedrivande att upphävas. De motiv finns bakom de bestämmelser som öppnar möjlighet för som att i fråga om de svenska försäkringsbolagens verksamhet under krigsförhållanden tillämpa särskilda regler eller vidtaga speciella av omständigheterna påkallade åtgärder gör sig gällande också beträffande de utländska företagens verksamhet i Sverige. Det övergripande målet för försäkringsfunktionen är att försäkringsverksamheten så långt som möjligt skall kunna hållas i gång för att tillgodose samhällets behov av försäkringsskydd. Med den ökade intemationaliseringen på försäkringsområdet framstår det i dag än klarare än tidigare att för de här verksamma utländska försäkringsföretagen bör gälla samma förutsättningar till avvikelser från annars gällande bestämmelser och till särskilda åtgärder som gäller för de svenska försäkringsgivarna, allt i syfte att medverka till att försäkringsverksamheten kan hållas i gång. Med denna utgångspunkt, som överensstämmer med vad som gäller för den nu gällande beredskapslagstiftningen, har utredningen funnit skäl att sammanföra bestämmelserna om de svenska och utländska försäkringsgivamas verksamhet till en gemensam lag med i allt väsentligt gemensamma bestämmelser inom områden där detta varit praktiskt möjligt. Enligt utredningen bör lagstiftningen redan nu utformas med beaktande av EG:s tredje skade- resp. livförsäkringsdirektiv. För de utländska EESbolagen innebär direktivbestämmelsemas införlivande i den svenska rättsordningen att EES-lagen kommer att ändras så sätt att regler såvitt är av intresse som gäller för rörelsens bedrivande kommer att nu utmönstras. Därigenom upphör också behovet av möjligheter till avsteg

Försäkringsföretagens verksamhet anden... 93

från sådana regler. Behovet av anpassningsmöjligheter i frågor gäller som försäkringsvillkor och liknande kvarstår dock. Någon särbehandling mellan svenska och utländska försäkringsgivare bör inte förekomma. Som framgått innehåller den utländska lagen särbestämmelse en som saknar motsvarighet i den inländska lagen. Om ett utländskt företag via en generalagent driver verksamhet här i landet har regeringen möjlighet att förbjuda bolaget att fortsätta verksamheten så länge beredskapslasom gen är i tillämpning. Motiven bakom bestämmelsen utvecklas inte närmare i 1959-års översyn av lagstiftningen. Det är emellertid ganska klart att huvudtanken är att vid krigsförhållanden kan möjligheten till kommunikation med bolagets huvudkontor i utlandet bli avbruten eller sådant sätt störd att praktiska möjligheter att upprätthålla verksamheten på ett tillfredsställande sätt inte finns. Särskilt tydligt blir detta det om skulle avse ett företag med hemort i ett land varmed Sverige är i konflikt. Som angetts i det föregående har det ingått i beredskapsplaneringen att ett utländskt företags försäkringar vid ett förbud fortsätta verksamatt heten skulle övertas av ett konsortium bestående av svenska försäkringsbolag. Därvid har uppenbarligen förutsätts till de svenska bolagen att skall övergå även tillgångar som deponerats i Sverige och som svarar mot de överlåtna försäkringsåtagandena. Av den nya lagstiftningen med anledning av EES-avtalet följer emellertid att utländska försäkringsbolag kommer att vara verksamma i Sverige utan att behöva ha några deponerade tillgångar här. Det uppställs dock tills vidare krav på tillgångar att motsvarande försäkringstekniska skulder i här tillståndspliktig verksamhet skall finnas här i landet. Detta krav kommer dock som tidigare angivits inte längre att vara möjligt att upprätthålla. Om EES-försäkringsgivarnas rörelsetillgångar här minskar till följd detta försvåras överförande av ett av försäkringsbestånd till här verksam försäkringsgivare. en annan Frågan om behovet av en särskild bestämmelse möjlighet som ger att stoppa ett utländskt försäkringsbolags verksamhet i Sverige bör enligt utredningens mening kopplas ihop med den allmänna frågan vilka om regler som bör finnas för myndigheterna omständighet beror att av som på krigsförhållanden stoppa försäkringsgivare, det en oavsett om är ett utländskt eller svenskt, bedöms inte kunna fullgöra sina åtaganden. som Utredningen återkommer till denna fråga i följande avsnitt.

Tillsynsfrågor

5.4.1 Gällande bestämmelser

Svenska försäkringsgivare

De allmänna bestämmelserna Finansinspektionens tillsyn de om över svenska försäkringsbolagen är samlade i l9 kap. FRL; vissa beav stämmelserna bl.a. 11 fick sin nuvarande lydelse efter förslag i prop. 1992932257. Enligt den övergripande tillsynsbestämmelsen skall

Försäkringsföretagens verksamhet under. . ..

inspektionen verka för sund utveckling försäkringsväsendet 1 §. en av l tillsynsuppgiften ligger självfallet att inspektionen skall kontrollera att bolagen följer de bestämmelser gäller för deras verksamhet. Andra som viktiga inslag i tillsynen är vaka över att bolagen uppfyller de krav att och skälighetsprincipema. Inspektionen har med som följer av soliditetsandra ord söka tillse bolagens soliditet fortlöpande är sådan att det att att möjligt finns trygghet för försäkringsutfastelsema kan så långt som att infrias granska skäligheten tillämpade premier och andra samt att av försäkringsvillkor. Enligt sanktionsbestämmelsemai l l § får inspektionen bolag behövliga erinringar och skall inspektionen förelägga meddela ett bolag vidta rättelse allvarliga anmärkningar föreligger. l ett att om paragrafen räknas vissa särskilda omständigheter som skall medföra upp föreläggande rättelse. Sådant föreläggande skall meddelas om om inspektionen finner att avvikelse skett från FRL och vissa andra lagar, dock nämns någon beredskapslag, eller med stöd därav meddelade föreskrifter eller från bolagsordningen eller grunder, eller att bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande, eller att de tillgångar i vilka försäkringstekniska skulder redovisas inte är tillräckliga, försäkringsbeståndet inte är tillräcklig för erforderlig riskutjämeller att ning eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot ett bolags att verksamhet. Om ett försäkringsbolags soliditet understiger en viss gräns skall inspektionen förelägga bolaget att upprätta plan för att återställa en sund finansiell ställning. Om ett föreläggande inte följs eller rättelse en sker på sätt, skall inspektionen anmäla förhållandet till regeringen. annat Denna kan förklara koncessionen förverkad, om bolaget inte längre uppfyller kraven för koncession, inte inom angiven tid har vidtagit åtgärder enligt plan för att återställa soliditeten eller om bolaget i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. Om koncessionen förverkas skall verksamheten enligt bestämmelser i 14 kap. FRL avvecklas ett likvidationsförfarande. Härvid skall en genom särskild administration inträda för att ta till vara livförsäkringstagarnas

rätt. l förordningen 1992: 102 med instruktion för Finansinspektionen anges vilka författningar inspektionen har att beakta vid sin närmare som tillsyn; heller här nämns beredskapsförfattningar. Däremot finns en erinran inspektionen för funktionen Enskild försäkring om att ansvarar enligt förordningen 1986:294 ledning och samordning inom m.m. om

totalförsvarets civila del numera Beredskapsförordningen 1993:242.

En utgångspunkt vid tillkomsten inländska lagen torde ha varit att av tillsynsmyndigheten, detta särskilt angetts, haft att också utan att övervaka bolagen följer bestämmelser, föreskrifter och beslut som att följer den lagen och att inspektionen därvid vid behov skall tillämpa av de sanktionsregler finns i den allmänna försäkringsrörelselagen. En som kompletterande bestämmelse finns i 15 § inländska lagen där det anges, regeringen eller inspektionen vid beslut meddelas enligt lagen får att som förena de villkor beñnns skäliga. Vidare anges att överträdelse av som villkor i visst fall skall likställas med vad i FRL stadgas för motsvarande överträdelse bestämmelse i bolagsordningen. av

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet anden... 95

Utländska försäkringsgivare

Sedan EES-avtalet blev gällande och till avtalet knuten lagstiftning trätt i tillämpning gäller skilda tillsynssystem för utländska försäkringsföretag som omfattas av EES-avtalet EES-bolag och andra utländska försäkringföretag. För andra försäkringsgivare än EES-bolag gäller fortfarande lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag driva försäkring att rörelse i Sverige. Det innebär bl.a. att verksamhet i Sverige förutsätter koncession av regeringen att driva verksamhet här i landet genom en generalagent. Skyldighet föreligger att i viss omfattning deponera tillgångar i Sverige. 1 22 26 §§ bestämmelser inspektionens - ges om tillsyn över försäkringsrörelsen. Vad gäller Finansinspektionens möjligheter att ingripa i fråga ett utländskt företags verksamhet här om i riket finns i 25 § bestämmelser som i allt väsentligt mot vad svarar som enligt 19 kap. ll § FRL gäller för svenska försäkringsbolag. Särskilda regler för avvecklingen finns i 26 och 27 §§. För tillvaratagande av livförsäkringstagamas rätt skall även här särskild administration en inträda. För EES-bolagen regleras motsvarande frågor i lagen 1993: 1302 om utländska EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Som har framgått av avsnitt 5.3.2 kommer den lagen att behöva ändras till följd EG:s av tredje skade- resp. livförsäkringsdirektiv. Detta gäller även i frågor som behandlas i detta avsnitt. I det följande lämnas en kort redogörelse för nuvarande regler området och för vad följer de nämnda som av direktiven. Framställningen bygger i den delen den tidigare nämnda promemorian som upprättats av Finansdepartementet. Enligt EES-lagen skall Finansinspektionen ha viss tillsyn över de utländska EES-bolagen bedriver försäkringsverksamhet i Sverige. som Tillsynsuppgiften varierar beroende på sättet som dessa bolag bedriver sin verksamhet enligt lagen. Som har framgått av avsnitt 5.3.2 kan ett EES-bolag verka här genom etablering eller gränsöverskridande verksamhet. Utländska genom EESbolag får etablera sig här genom en generalagent eller filial genom en eller, såvitt avser försäkringsgivare i försäkringssammanslutning t.ex. en Lloyds, genom en generalrepresentation. Regeringen prövar tillståndsfrågan enligt 2 kap. l § EES-lagen. Vid gränsöverskridande verksamhet räcker det i princip med en anmälan till Finansinspektionen. Om det är fråga viss livförsäkringsom verksamhet krävs dock koncession inspektionen, 2 kap. 2 § EESav lagen. Som också framgått av avsnitt 5.3.2 måste koncessionskravet i lagstiftningen upphöra till följd EG:s tredje skade- livförav resp. säkringsdirektiv. EES-lagen uppställer inte något krav deposition i Sverige de utländska EES-bolagen. Däremot är de bolag bedriver verksamhet som här genom etablering eller bedriver tillståndspliktig som gränsöverskrb

Försäkringsföretagens verksamhet uuden... SOU 1994: 130

dande verksamhet skyldiga att ha tillgångar som svarar mot försäkringstekniska skulder lokaliserade här enligt 5 kap. 6 och 8 §§ EES-lagen. Detta gäller således även beträffande skadeförsäkringsbolag. Även detta krav måste upphöra till följd av ovan nämnda direktiv. l princip delas tillsynsansvaret mellan EES-bolagets hemlands myndigheter och myndigheterna i det land där det driftställe finns som tillhandahåller försäkringarna. Hemlandets myndigheter har huvudansvaret för övervakningen av företagets soliditet inom hela gemenskapen. Hemlandets tillsynsansvar för Soliditeten omfattar således även den verksamhet som bedrivs genom och filialer etablerade i andra medlemsländer. För övrig tillsyn agenturer myndigheterna i det land där verksamheten bedrivs. svarar När särskilt tillstånd inte krävs har myndigheterna i det land där huvudkontoret, eller ñlialen finns beroende från vilket agenturen driftställe försäkringarna tillhandahålls tillsyn över beräkningen av de försäkringstekniska skulderna och över att tillgångar finns till tryggande av dessa skulder. De egentliga tillsynsbestämmelsema återfinns i 6 kap. EES-lagen. Vad gäller inspektionens möjligheter att ingripa mot bolag som verkar genom etablering bestämmelser i 5 § EES-lagen. I allt väsentligt här ges svarar gäller enligt 19 kap. ll § FRL och 25 § i 1950 års dessa mot vad som lag rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse om i Sverige. Om erinringar och föreläggande inte åtföljs kan således regeringen efter anmälan inspektionen förverka koncessionen om av missförhållandena i verksamheten är allvarliga. Om det inte är fråga om brådskande fall skall samråd äga rum med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland innan koncessionen förverkas, 6 § EESlagen. Förverkas koncessionen skall verksamheten avvecklas varvid ett särskilt administrativt förfarande gäller för livförsäkringsverksamhet enligt 7 kap. 2 § EES-lagen. försäkringsgivare vid gränsöverskridande verksamhet överträder Om en EES-lagen eller föreskrifter har meddelats med stöd av lagen, skall som inspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte upphör med överträdelsema skall inspektionen återkalla koncessionen för den gränsöverskridande verksamheten eller, verksamheten inte är tillståndspliktig, förbjuda försäkringsgivaren att om fortsätta sin marknadsföring och att meddela nya försäkringar här i landet. Återkallas koncessionen avvecklas livförsäkringarna samma för de här etablerade EES-bolagen. sätt som Genom EG:s tredje direktiv skade- och livförsäkringsområdet kommer nuvarande lagstiftning att ändras. Genom direktiven genomförs slutligt principen att tillsynen av en EES-försäkringsgivare ankommer om i princip hemlandets tillsynsmyndighet. Finansinspektionen ensam skall dock ha sådana befogenheter som behövs för kontroll av att nationella bestämmelser sådant som inte regleras i direktiven följs om för att utöva vissa därmed förknippade sanktioner. Inspektionen samt skall dessutom ha befogenhet att i brådskande fall ingripa mot missför hållanden.

SOU 1994: 130 Färsäkringsfäretagens verksamhet anden...

Finansinspektionens uppgifter efter ett införlivande nämnda direktivav bestämmelser kan såvitt nu är av intresse beskrivas på följande sätt. - - Om en EES-försäkringsgivare överträder EES-lagen eller föreskrift en som har meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visar sig olämplig att driva försäkringsverksamhet här får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Följs inte föreläggandet skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om rättelse ändå inte sker får inspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal avseende risker som är belägna här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Inspektionen får även vidta andra åtgärder föra att hindra fortsatta överträdelser. I brådskande fall får inspektionen utan underrättelse som nyss sagts förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta verksamheten här eller att vidta andra åtgärder för att hindra fortsatta överträdelser. Finansinspektionen skall biträda myndigheten i försäkringsgivarens hemland vid verkställighet av beslut om hur verksamheten skall drivas efter det att beslut förbud enligt det tidigare anförda meddelats. I om brådskande fall får inspektionen bestämma hur verksamheten skall drivas utan att höra den behöriga myndigheten. Den för utländska försäkringsföretag gällande beredskapslagen, den utländska lagen, innehåller, redan framgått, i 2§ väsentligt som ett komplement till tillsynsreglema i 1950 års lag. Regeringen kan sålunda temporärt förbjuda ett företag att fortsätta verksamheten, det finns om anledning att antaga att det utländska företaget på grund krigsförav hâllanden inte kommer att infria här ingångna försäkringsavtal. Till bestämmelsen är vissa speciella regler knutna för administrationen av ett företag som meddelar livförsäkringar och drabbats förbud som av ett enligt det nyss sagda 3 5 §§. Vidare i likhet med vad - anges som är tillämpligt på svenska försäkringbolag, att beslut meddelas enligt som lagen kan förenas med de villkor befinns skäliga. som vara I detta sammanhang kan nämnas att det tidigare funnits plan över en hur man skulle förfara ett utländskt företag med stöd beredskapslaom av gen förbjöds att fortsätta sin verksamhet här. Mellan vissa utländska försäkringsföretag och svenska bolag i sammanslutning motsvarigheten

till Återförsäkringskonsortium år 1965 hade träffats avtal

av om överlåtelse av de utländska försäkringsbestånden till den svenska sammanslutningen i sådant fall. Även 1965 års återförsäkringskonsortium

har enligt konsortieavtalet till uppgift att överta utländska försäkringsbestånd i sådana fall. Det torde dock vara svårt att tillämpa avtalet i praktiken eftersom de utländska försäkringsföretagen inte har tillräckligt med tillgångar här i landet. Därför har inte heller några ytterligare förberedelser för ett Övertagande sådana försäkringsbestånd kunnat av genomföras.

verksamhet anden... SOU 1994: 130 98 Försäkringsföretagens

5.4.2 överväganden och förslag

Sammanfattning: Utredningen föreslår att regeringen och Finansinspektionen skall kunna försäkringsgivares verksamhet, stoppa en det på grund kris- och krigsförhållanden kan antas att om av försäkringsgivaren inte kommer att infria sina försäkringsåtagan- Utredningen föreslår också särskild bestämmelse införs den. att en Finansinspektionens tillsyn och sanktionsmöjligsom slår fast att heter även omfattar reglerna i beredskapslagstiftningen och med utfärdade föreskrifter och dispensbeslut. stöd av dem

försäkringsområdet är framgått den allmänna utgångs- Vad avser som enskilda försäkringsväsendet skall fortsätta sin verksamhet punkten att det kris- och krigsförhållanden så länge som möjligt. Vid behov skall under vidtas för verksamheten skall kunna koncentreras de åtgärder att försäkringsgrenama. Som följd härav ingår i beredskapsplanviktigaste tillsynsmyndigheten, Finansinspektionen, skall läggningen även att fortsätta att fungera under de förhållanden som är i fråga. sagda innebär inspektionen har att tillämpa de bestämmelser om Det att tillsyn och gäller för svenska och utländska försäkringsföretag annat som i enlighet med FRL och de båda rörelselagar som numera gäller för de utländska företagen. I den mån de i det föregående föreslagna be-

redskapsbestämmelsema kommer i tillämpning har inspektionen självfallet tillse försäkringsgivarna håller sig inom de ramar som följer också att att beredskapslagama och med stöd dem meddelade föreskrifter och av av dispensbeslut. Utredningen föreslår bestämmelse härom tas upp i att en den lagen så det görs klart att inspektionens tillsyn och sanktionsnya att också omfattar föreskrifter och beslut som tillkommer i kraft möjligheter beredskapslagstiftningen. av De möjligheter till ingripande mot ett försäkringsföretag som regeringoch inspektionen har enligt de vanliga tillsynsbestämmelsema en förutsätter brister eller missförhållanden har konstaterats. Under att krigsförhållanden rör Sverige eller vår närmaste omvärld kan det som emellertid finnas behov kunna ingripa mot ett försäkringsföretag av att snabbare och på tidigare stadium än enligt de vanliga tillsynsreglema. ett konfliktsituation kan annat lands myndigheter av politiska l en t.ex. ett skäl förbjuda försäkringsgivare i det landet som driver verksamhet i en Sverige infria åtaganden mot svenska försäkringstagare. Det kan också att här verksamt utländskt försäkringsföretags förbindelser med tänkas att ett sitt huvudkontor i hemlandet bryts på sådant sätt att det framstår som här ingångna försäkringsavtal under lång tid framöver inte uppenbart att uppfyllas. Ett snabbt ingripande även mot ett svenskt kommer att försäkringsbolag kan bli behövligt, bolaget grund av en krigom sutveckling drabbas så det goda grunder kan antas att förutatt driva verksamheten på ett godtagbart sätt inte längre sättningar att kunna finns.

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet anden... 99

Mot denna bakgrund anser utredningen att beredskapslagen bör göra det möjligt att på grund kris- och krigsförhållanden snabbt kunna av stoppa ett försäkringsföretags verksamhet här i landet och ett tidigare stadium än som förutsätts enligt de för normala förhållanden avsedda bestämmelserna. Utredningen föreslår därför att i den lagen införs nya en regel av samma slag som nu finns i den utländska lagen att den men ges en generell verkan så att det blir möjligt att stoppa såväl utländsk en som en svensk försäkringsgivares verksamhet, om det kan antas att företaget på grund av krigsförhållanden för en längre tid inte kan infria sina försäkringsutfästelser här i landet. Lagen bör redan nu utformas med beaktande av EG:s tredje skaderesp. livförsäkringsdirektiv. Enligt utredningens mening bör ett ingripande innebära att meddelad koncession återkallas eller att, såvitt EES-försäkringsgivare, avser en företaget förbjuds att fortsätta marknadsföra sina försäkringar i Sverige och att ingå nya försäkringsavtal avseende risker är belägna här. I som övrigt bör i princip de vanliga bestämmelserna avveckling följas. om Detta gäller för svenska försäkringsbolag och icke-EES-bolag. Genom den föreslagna allmänna möjligheten till avsteg från rörelsebestämmelserna kan inspektionen anpassa avvecklingsåtgärdema för dessa bolag efter de särskilda omständigheterna som råder på grund av kris- och krigsförhållandena. l likhet med vad är fallet vid avveckling bolag som av ett under fredstid bör inspektionen medverka till att finna lösningar, t.ex. genom överlåtelser av försäkringsbestånd, som så långt möjligt som tillvaratar försäkringstagamas intressen. Det är dock uppenbart att möjligheten till överlåtelse för utländska försäkringsgivare beror på om bolaget har tillräckliga tillgångar i Sverige i en sådan situation. I fråga om EES-bolag kommer det inte att finnas några svenska avvecklingsregler efter att bestämmelserna i EG:s tredje skade- resp. livförsäkringsdirektiv blivit införlivade med den svenska rättsordningen. Det kommer inte heller att finnas krav att vissa tillgångar skall vara lokaliserade här. Det får förutsättas att Finansinspektionen efter ett beslut att förbjuda fortsatt verksamhet här, tillsynsmyndigheten i förom säkringsgivarens hemland inte vidtar några åtgärder med anledning av beslutet, föranstaltar de åtgärder är möjliga för hindra fortsatt om som att verksamhet och i övrigt bevakar försäkringstagamas intressen så långt det sig göra låter. Med hänsyn till sanktionsbestämmelsens karaktär anser utredningen att det bör ankomma på regeringen att efter anmälan av Finansinspektionen, fatta beslut om återkallelse koncession och på inspektionen att fatta av belsut om förbud att här i landet att fortsätta med försäkringsverksamhet.

100 Försäkringsföretagens verksamhet anden...

5.5 Allmänna tillämpningsförutsättningar

5.5.1 Bakgrund

De gällande beredskapslagama försäkringsrörelse vid krig, den nu om inländska och utländska lagen, är permanent karaktär. De har således av redan trätt i kraft. Däremot kan de materiella bestämmelserna, däribland fullmaktema, endast tillämpas under vissa ytterligare förutsättningar. Sålunda gäller att bestämmelserna i lagarna skall tillämpas om Sverige är i krig. Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser som eller att Sverige har varit i krig eller krigsfara får regeringen av föreskriva bestämmelserna skall tillämpas. l sådant fall skall föreatt skriften underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades eller, riksmöte inte pågår, från början av närmast följande om riksmöte. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen skedde, upphör

föreskriften att gälla. Nuvarande tillämpningsförutsättningarna tillkom för något lydelse av

år sedan se avsnitt 5.2.2. Det skedde i samband med att riksdagen

fattade beslut att anta lag 1992:1403 om höjd beredskap som om ersätter lagen 1960:513 bcredskapstillstånd. Bestämmelserna i den om lagen höjd beredskap innebär att regeringen bemyndigas att nya om besluta höjd beredskap i en utsträckning som fullt ut utnyttjar de om möjligheter 13 kap. 6§ regeringsformen ger. Syftet med besom redskapshöjningar är att stärka totalförsvaret. Beslutet angående lagarna försäkringsrörelse vid krig omfattade om även ett flertal andra fullmaktslagar, däribland lagen om statlig krigsförsäkring behandlas i nästa kapitel. Avsikten har varit att skapa som enhetliga tillämpningsförutsättningar i de fall där detta varit motiverat och att utnyttja de möjligheter 13 kap. 6§ regeringsformen ger att som delegera normgivningsmakt regeringen under krigsförhållanden.

5.5.2 överväganden och förslag

Sammanfattning: Utredningen föreslår att nuvarande allmänna tillämpningsförutsättningar för beredskapslagstiftningen avseende försäkringsrörelse vid krig m.m. behålls.

Som framgått tidigare se avsnitt 5.3.3 föreslår utredningen en gemen-

lag för svensk och utländsk försäkringsrörelse under kris- och sam krigsförhållanden. Enligt utredningen bör bestämmelserna i en sådan beredskapslag självfallet tillämpliga automatiskt om Sverige kommer vara i krig. Befogenhetema behöver kunna utnyttjas under sådana förhållan-

SOU 1994: 130 Försäkringsföretagens verksamhet anden... 101

den. Det överensstämmer vidare med beredskapslagstiftning annan varmed denna lagstiftning bör harmoniera. l förarbetena till lagen 1992:1403 om höjd beredskap sägs torde huvudregel att man som få räkna med att regeringen vid ett krigsutbrott på något sätt till känna ger att Sverige kommit i krig. En myndighet bör helst inte behöva annan konstatera detta på egen hand prop. 199293:76 46. s.

Även i de övriga fall som angetts inledningsvis se avsnitt 5.5.1 kan

situationer förekomma då lagarnas befogenheter kan behöva tillämpas. Krig eller liknande situationer utanför våra gränser kan innebära betydande avbrott i svenska försäkringsbolags återförsäkringsförbindelser

med utländska âterförsäkringsgivare. För att försäkringskonsortiema som avser täcka bortfallet av återförsäkringsskyddet skall kunna fungera

bästa sätt kan tillämpning påkallas de regler sikte av som tar på försäkringsbolagens medverkan i konsortieverksamheten. Reglerna om att snabbt stoppa en försäkringsverksamhet kan aktualiseras, särskilt beträffande utländska försäkringsföretag dess förbindelser om med hemlandet bryts. Även andra situationer är tänkbara då ingripanden måste ske i den inländska eller utländska försäkringsverksamheten.

Genom att riksdagens samtycke till tillämpning lagstiftningen av skall inhämtas bör några större betänkligheter inte finnas mot användning av befogenhetema även under andra angivna förhållanden än när Sverige är

i krig.

Enligt utredningen kan dock utgå från befogenhetema man att för regeringen och Finansinspektionen enligt detta kapitel kommer till användning främst under förhållanden då Sverige är i krig eller krigsfara.

Befogenhetema bygger på regeringsformens bestämmelser för såväl krig som fred. I den mån åtgärden står i strid med EES-avtalets eller EG-

rättens regler kan artikel 123 c i EES-avtalet respektive 224 i Romför-

draget åberopas till stöd för åtgärden. Som i 3 kap. angivits innehåller

artiklarna inga begränsningar med avseende på vilka åtgärder som får vidtagas. Bortsett från krigsfallet är det självfallet omöjligt säga hur att hotande kriget måste vara för att artiklarna skall kunna åberopas. I vart fall måste man kunna anse situationen sådan när någon vara av våra omedelbara grannländer befinner sig i krig. Med hänsyn till vilka åtgärder som eventuellt kan komma i fråga med stöd av befogenhetema när varken krig eller krigsfara råder föreligger enligt utredningen inte

någon större risk för konflikt med bestämmelser som gäller i dag till följd av EES-avtalet och EG-rätten.

Sammanfattningsvis utredningen de nyligen anser att översedda och

reviderade allmänna tillämpningsförutsättningama

bör behållas oförändrade i den för svenska och utländska försäkringsföretag gemensamma beredskapslagen för försäkringsrörelse vid krig m.m.

6 Statlig krigsförsäkring m.m.

Inledning

Staten kan under allvarliga krigs- och krisförhållanden uppträda som försäkringsgivare i fråga om försäkringar mot krigsrisker inom vissa betydelsefulla områden. Staten kan således meddela transport- och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk samt mot risk att egendom läggs under embargo eller genom annan liknande åtgärd tas i beslag av främmande stat eller av någon där som tagit eller försöker ta makten frustrationsrisk. Mot samma risker får staten också meddela försäkring av egendom som lagrats i utlandet för import hit eller i anslutning till export härifrån. Staten kan verka som återförsäkringsgivare av sådana försäkringar som nu nämnts samt därutöver av transportförsäkringar som avser civila risker. Staten kan vidare när det gäller civila risker meddela återförsäkring av företags-och fastighetsförsäkring, hem- och villaförsäkring samt av trafikförsäkring. Staten kan också meddela krigsolycksfallsförsälcring avseende personal transportmedel. Slutligen kan staten verka som återförsäkringsgivare av sådan försäkring. Den statliga försäkringsverksamheten regleras i lagen l960:22 om statlig krigsförsäkring jämte dess tillämpningsföreskrifter. Det är Statens krigsförsäkringsnämnd och Riksförsäkringsverket har hand som om försäkringsverksamheten. För att försöka motverka att ett plötsligt krigsutbrott medför avbrott i försäkringsskyddet inom särskilt viktiga områden har avtal, staten genom s.k. krigsutbrottsavtal, åtagit sig att automatiskt ta över ansvaret för krigsriskema vid ett krigsutbrott. På så sätt kan krigsriskskyddet beträffande transportförsäkringar och flygkaskoförsäkringar upprätthållas i ett kritiskt skede. Härigenom erhåller varutransporter, fartyg och flygplan ett kontinuerligt skydd. Den statliga försäkringsverksamheten förutsätter samverkan med de försäkringsbolag som verkar inom de försäkringsområden som angetts ovan. För detta ändamål har de svenska försäkringsbolagen upprättat beredskapsorgan. I detta sammanhang aktuella beredskapsorgan är

Svenska Transportförsäkringspoolen, Återförsäkringskonsortium år

av

1965, Återförsäkringskonsortium år 1976 och Svenska Flygför-

av säkringspoolen. Som framgår av avsnitt 2.3.2 kommer flygförsäkringspo-

Statlig krigsförsäkring SOU 1994: 130 104 m.m.

upplösas. Med något undantag ingår utländska försäkringsbolag olen att inte i dessa organ. I detta sammanhang bör något nämnas om använd terminologi i detta kapitel i ett visst avseende. Försäkring mot krigsrisker och andra därmed jämställda risker benämns krigsförsäkring. Försäkring mot alla andra risker benämns omväxlande för försäkring mot civila risker, civilförsäkring, och liknande benämningar där begreppet civil ingår.

6.2 Uppdraget

Utredningen har i uppdrag att göra allmän översyn av lagen l960:22 en statlig krigsförsäkring. Uppdraget omfattar även vissa speciella frågor om Krigsförsäkringsnämnd, Återförsom har aktualiserats av Statens säkringskonsortium är 1965 och Utländska försäkringsbolags av av förening. Dessa frågor kommer, med ett undantag, att redovisas senare i reciten till detta kapitel. Undantaget avser en fråga angående s.k. storskador. Denna fråga kommer att helt behandlas i den allmänna motiveringen i avsnitt 6.l6.9.

nuvarande för

6.3 Utvecklingen fram till ordning statlig krigsförsäkring m.m.

I Sverige har bedrivit krigsförsäkringsverksamhet under båda staten världskrigen.

Första världskriget

Efter utbrottet det första världskriget den l augusti 1914 upphörde av praktiskt Sveriges sjöfart. Anledningen härtill var bl.a. svårigtaget heterna att krigsförsäkring för fartyg och laster. Försäkringsbolagen kunde inte längre återförsäkra sig i utlandet och hade själva inte tillräcklig kapacitet att täcka riskerna fullt ut. Man befarade att sjöfartens avstannande skulle medföra att inte heller handeln och näringslivet i övrigt skulle kunna fungera. Det ansågs därför nödvändigt med statliga åtgärder transportförsäkringsomrâdet. förordning den 17 augusti 1914 bestämmelser om rätt för Genom gavs meddela vissa krigsförsäkringar, SFS 1914:139; sedermera staten att förordning den 9 juli 1915, SFS 1915:272. Försäkringsverksarnersatt av heten skulle bedrivas kommission, sammansatt av representanter av en för bl.a. rederinäringen och försäkringsgivama. Krigsförsälcring fick meddelas för svenska fartyg och laster avseende svensk import eller export. För varuförsäkinrikes varutransporter samt gällde därutöver skulle transporteras med ett svenskt ringarna att varorna

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 105 m.m.

fartyg som hade statlig krigsförsäkring. Krigsförsäkringen fick inte täcka skada till följd av att Sverige var indraget i krig. Krigsförsäkring fick meddelas endast om det var av väsentlig betydelse för tillförseln av förnödenheter eller eljest för vidmakthâllande handel av eller annan näring. Vidare fick krigsförsäkring meddelas endast om redaren antingen hade åtagit sig att utge viss ersättning till befäl och manskap i händelse av skada till följd av olycksfall som berodde krigsförhållanden eller genom försäkring berett dem rätt till sådan ersättning. Det visade sig nödvändigt att efter hand ändra statens möjligheter att bedriva försäkringsverksamhet för att uppfylla försäkringstagamas behov. Sá t.ex. vidgades otnrädet på varuförsäkringssidan så att krigsförsäkringskommissionen fick rätt att meddela försäkring även för transporter som skedde med ett utländskt icke krigförande land tillhörigt fartyg, SFS 1914:241. Under år 1917 fick krigsförsäkringkommissionen till och med rätt att, efter konungens tillstånd för varje särskilt fall, meddela krigsförsäkring även för utländskt fartyg. Sådant tillstånd kunde ges om det var av synnerlig vikt för tillförseln av förnödenheter eller eljest för att vidmakthålla handel eller annan näring, SFS 1917:36. Under det första världskriget tillkom också lagen 1916:235 om försäkring för olycksfall i arbete. Den omfattade även fartygsbesättningar. Arbetsgivaren álades plikt att teckna försäkring för sina arbetstagare hos dåvarande riksförsäkringsanstalten, nuvarande Riksförsäkringsverket, eller hos ömsesidiga försäkringsbolag där arbetsgivaren var delägare och obegränsat solidariskt ansvarig för bolagets förpliktelser, s.k. sociala olycksfallsförsäkringsbolag. Ersättning skulle utgå efter lagens bestämmelser. Utöver sjukvårdskostnader kunde sjukpenning, livränta, begravningshjälp och efterlevandelivränta utgå. Enligt olycksfallsförsäkringslagen fick i princip inte försäkring eller försäkring annan till högre ersättningsbelopp än enligt lagen meddelas. Frivillig olycksfallsförsäkring kunde tecknas endast i vissa fall. År 1917 utvidgades den statliga krigsförsäkringsrörelsen till att omfatta även krigsolycksfallsförsäkring för befäl och manskap svenska fartyg som hade statlig krigsförsäkring, SFS 1917:241. Den statliga försäkringsverksamheten utvecklades till högst betydande storlek. Under krigsåren inbetalade försäkringstagare ca 161 miljoner kr i bruttopremier medan skadeersättningar utbetalades med 121 ca miljoner kr. Vid krigets slut redovisades nettobehållning 32 en av ca miljoner kr. Krigsförsäkringskommissionens verksamhet upphörde âr 1919. Det ansågs allmänt att dess verksamhet under krigsåren hade haft stor betydelse för sjöfarten och näringslivet. Behovet och krigsförnyttan av säkring för transporter under krigstid framstod klart händelserna genom under det första världskriget.

Statlig krigsförsäkring 106 m.m.

Mellankrigstiden

Pâ grund erfarenheterna från kriget uppstod tanken hos försäkringsav bilda nordisk organisation för krigsförsäkringar. Idéen ledde givare att en fram till upprättandet Nordisk Krigsförsäkringspool den 21 oktober av 1935. Poolen utgjorde fördelnings- och återförsäkringscentral för av en nordiska transportförsäkringsgivare meddelade krigsförsäkringar. I poolen ingick svensk, dansk, finsk och norsk krigsförsäkringspool, en en en en vilka för sig innefattade samtliga försäkringsbolag som i respektive var länder bedrev sjö- och transportförsäkring. De fyra nationella annan poolerna áterförsäkrade de dem tillhörande försäkringsbolagen av meddelade krigsförsäkringama hos de övriga poolerna samt hos utländska áterförsäkringsgivare, huvudsakligen schweiziska. är 1936 ledde det spanska inbördeskriget till att svenska I slutet av redare och svenskt sjöfolk träffade avtal om särskilda krigstillägg utöver de ersättningar kunde följa 1916 års olycksfallslag. I anslutning som av härtill bildades den 23 december 1936 svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring. Poolen utgjorde en sammanslutning 19 svenska olycksfallsförsäkringsbolag och hade som av syfte överta kollektiv krigsolycksfallsförsäkring för fartygsbesättatt ningar. I samband med bildandet framförde riksförsäkringsanstalten och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen önskemålet att de privata olycksfallsförsäkringsbolagen inte bara skulle täcka de högre ersättningsbeloppen jämväl försäkringar enligt 1916 ârs lag i fråga om utan krigsrisker. Detta accepterade poolbolagen. För att förbättra fartygsbesättningars ekonomiska skydd vid olycksfall berodde krigshandlingar kunde konungen, enligt lagen 1937:348 som krigsförsäkring för ombord á fartyg tjänstgörande personal, bestämma om ersättning enligt 1916 ârs lag skulle utgå med större belopp än vad att den lagen medgav. Dessutom skulle utöver livränta i vissa fall utgå engångsbelopp. Storleken på beloppet beroende av den skadelidandes var tjänsteställning. Försäkring enligt lagen omfattade olycksfall i arbetet ombord fartyget. Under kriget utvidgades lagen till att gälla all tid ombord fartyget, alltså även under fritid, och vid all vistelse i land den utrikes ort där fartyget befann sig prop. 1941:275. Redama var skyldiga betala tilläggsavgift för skyddet enligt denna krigsföratt säkringslag.

Andra världskriget

Inför det andra världskriget stod försäkringsbolagen bättre rustade att risker tidigare. Krigsförsäkringspoolen hade visat sig möta stora än fungera mycket väl. Det oaktat ansågs det inte tillrâdligt att lita till dess kapacitet i krigsläge. Dessutom kunde man inte bortse från risken att ett âterförsäkringsförbindelsema blev avbrutna. Därför vidtogs förberedelser

för förnyade statliga ingripanden vid ett krig.

Statlig krigsförsäkring m.m. 107

Den 21 oktober 1938 tillsattes Statens krigsförsäkringsnämnd med uppgift att förbereda de åtgärder som kunde vara behövliga under krig. Den 10 1939 utfärdades lagen 1939:68 om statlig krigsförmars säkring. Lagens försäkringsbefogenheter kunde tillämpas efter förordnande konungen under krig, krigsfara eller eljest av krig föranav ledda förhållanden. Enligt lagen kunde staten meddela transportförsäkring mot krigsrisk och återförsäkring av sådan försäkring och av transportförsäkring mot civilrisk. Direktförsäkringsverksamheten kunde således avse inte bara sjöförsäkring, som enligt 1914 och 1915 års krigsförsäkringsförordningar, utan även annan transportförsäkring. Härigenom skulle behov av försäkring av transporter även till lands och i luften kunna täckas prop. 1939:10 s. 14. Enligt krigsförsäkringslagen kunde riksförsäkringsanstalten och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen meddela försäkring fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande personer till högre belopp och med ersättningar av annat slag än eljest. Området för olycksfallsförsäkring vidgades således i förhållande till 1937 års krigsförsäkringslag för personal fartyg till att även omfatta personal annat transportmedel. Vidare avsågs med bestämmelsen även att kunna bereda skydd vid olycksfall utom arbetet a. prop. s. 14. Staten kunde meddela återförsäkring av sådan olycksfallsförsäkring. Något undantag för täckning av skada som uppkommit till följd av svenskt krig, motsvarande det som gjordes i krigsförsäkringsförordningarna under det första världskriget, gjordes inte i den nya krigsförsäkringslagen Möjligheten till statlig âterförsäkring avsåg endast svenska försäkringsbolag eller sammanslutningar av sådana bolag. Som angivits tidigare tillät 1916 års olycksfallsförsäkringslag i princip inte andra slags olycksfallsförsäkringar än de som angavs i lagen. I 35 § nämnda lag gjordes i samband med tillkomsten av 1939 års krigsförsäkringslag undantag även för olycksfallsförsäkring enligt krigsförsäkringslagen. Redan tidigare hade uttryckligt undantag gjorts för olycksfallsförsäkringar enligt 1937 års lag om krigsförsäkring för ombord fartyg tjänstgörande personer. Under våren 1939 gjorde krigsförsäkringsnämnden en framställning till Kungl Maj:t om åtgärder i syfte att krigsförsäkring av fartyg m.m. skulle kunna träda i kraft automatiskt i händelse av ett icke lokalt krig. Nämnden hemställde för sådant ändamål om bemyndigande att med Svensk krigsförsäkringspool få träffa avtal innebärande i huvudsak att staten vid utbrott av ett europeiskt stormaktskrig, i vilket England, Frankrike eller Tyskland deltog, från och med dagen för krigsutbrottet i form av âterförsäkring övertog samtliga av till poolen anslutna bolag tecknade och i kraft varande krigsförsäkringar av fartyg och varor i den mån de översteg poolens självbehåll. Nämnden begärde också bemyndigande att få träffa återförsäkringsavtal rörande försäkring för olycksfall, som till följd av krigsâtgärd drabbade personal som tjänstgjorde på fartyg eller annat transportmedel.

108 Statlig krigsförsäkring m.m.

Vad gällde varor resonerade nämnden pâ följande sätt. Redan i fredstid var grund av villkor i gällande köpeavtal svenska varor i stor utsträckning krigsförsäkrade i svenska försäkringsbolag. Nämnden utgick ifrån att inför hotet av ett stormaktskrig samtliga de varusändningar, för vilka svenskt försäkringsskydd vore behövligt, var eller blev försäkrade mot krigsfara i svenska bolag. Avtalet mellan nämnden och poolen skulle sålunda komma att omfatta praktiskt taget alla de varupartier, för vilka vid ett krigsutbrott statligt försäkringsskydd blev påkallat. Beträffande fartyg var förhållandet det att dessa i vanliga fall inte försäkrades mot krigsrisk annat än när fartygen seglade i farvatten där krigsförhållanden rådde. Här måste således särskilda åtgärder vidtas. Redare som önskade komma i åtnjutande av nämnda automatiska skydd vid krigsutbrott, bereddes möjlighet att hos poolens medlemmar teckna särskild s.k. krigsutbrottsförsäkring för fartyget. Efter krigsutbrottet skulle nämnden beräkna premien från fall till fall alltefter risken. Anslutningen skulle vara frivillig. Man räknade dock med att uppslutningen i det närmaste skulle bli total med hänsyn till den säkerhet som redarna och deras långivare skulle få. Det var tänkt att försäkringen skulle gälla för fullföljandet av den resa som fartyget hade påbörjat eller om det låg i hamn utanför Sverige, under högst 30 dagar räknat från krigsutbrottet. Genom det automatiska skyddet som ett âterförsäkringsavtal enligt förslaget skulle ge skulle handeln och sjöfarten vara skyddad. I vart fall skulle inte några betänkligheter angående försäkringsskyddet behöva förhindra redare att låta sina fartyg fortsätta planerade resor, heller hindra köpmän att fortsätta sin normala import och export. Eftersom skyddet uppkom med automatik skulle nämnden inte behöva träda i aktiv verksamhet förrän ett krig, som påkallade dylik verksamhet, faktiskt utbrutit. Proposition i frågan lämnades till riksdagen som godkände framställningen. Med stöd av riksdagens sålunda lämnade medgivande bemyndigades nämnden att sluta begärt avtal med krigsförsäkringspoolen. Vid krigsutbrottet övertog krigsförsäkringsnämnden i september 1939 med stöd av sådant avtal samtliga löpande i Sverige tecknade krigsförsäkringar som omfattades av avtalet, varefter detta i enlighet med däri meddelade bestämmelser bringades att upphöra. Något avtal beträffande krigsolycksfallsrisken för befäl och besättning visade sig däremot inte erforderligt. Den 3 september 1939 utfärdades en kungörelse om närmare föreskrifter angående tillämpningen av krigsförsäkringslagen, SFS 1939:596. Enligt den lydelse 3 § kungörelsen slutligen erhöll fick nämnden meddela försäkring och återförsäkring endast om det var av väsentlig betydelse för tillförseln av förnödenheter eller eljest för vidmakthällande av handel eller annan näring. Krigsförsäkringsnämnden började sin verksamhet den 4 september 1939. Med stöd av lagen och kungörelsen beviljade nämnden utan förmedling av agenter och enligt egna villkor direkt krigsförsäkring av landets

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 109

handels- och ñskefartyg och till dessa hörande intressen. I vissa undantagsfall meddelade nämnden även kaskoförsäkring utländska av fartyg. Det hände när resan ansågs vara av vikt för folkförsörjningen och

annan försäkring inte fanns att tillgå. Efterhand försäkrades även flygplan och sjösatta fartygsnybyggnader för svensk räkning utländska varv samt varutransporter för statens egna organ. l det fallet tecknades senare försäkringarna även mot civilrisk. l fråga krigsförsäkring om av varor för den enskilda handeln fungerade sjöförsäkringsbolagen som agenter. Uppgifter av samma slag hade de lokala fiskebåtsförsäkringsföreningama i förhållande till sina medlemmar. När det gäller olycksfallsförsäkringama utnyttjade endast riksförsäkringsanstalten möjligheten återförsäkring hos nämnden. De sociala av olycksfallsförsäkringsbolagen fördelade åtagna risker sinsemellan enligt ett poolningsförfarande i vilket även övriga svenska olycksfallsförsäkringsbolag deltog. Under kriget vidgades nämndens verksamhetsområde tvâ genom lagändringar. Den första innebar att försäkring skulle få meddelas även mot risk att svensk egendom lades under embargo eller uppbringades eller genom annan dylik åtgärd anhölls främmande eller den av stat som där försökte tillvälla sig makten frustrationsrisk, SFS 1940:492. Denna ändring möjliggjorde försäkring skada, förlust eller kostnad, av som uppkommit utan direkt samband med krigsförhållandena och således även i stater som inte var krigförande. Den andra lagändringen nämnden befogenhet försäkra gav att svenskägda varor, som lagrats i utlandet för införsel till riket, såväl mot krigs- som frustrationsrisk, SFS 1942:369. Den statliga krigsförsäkringsverksamheten startade nämnden utan att hade tillgång till likvida medel eller riskbärande kapital i övrigt. Likviditetsbehovet tillgodosågs dock ganska inflytande snart genom premier och den urtima riksdagen av år 1939 ställde ett garantikapital i form av ett reservationsanslag 50 miljoner kr till nämndens förom fogande. Den lagtima riksdagen år 1940 anslog ytterligare av 50 miljoner kr för samma ändamål, de anslagna medlen behövde inte men till någon del tas i anspråk under nämndens verksamhetstid. För att motverka prishöjning nödvändig import till följd av premiehöjning subventionerade staten premierna för fartyg och laster till en kostnad av upp till 20 miljoner kr. Nämndens försäkringsverksamhet upphörde vid utgången år 1946. av Dess verksamhet inbringade premieinkomster 880 miljoner kr ca medan skadeersättningama uppgick till - efter avdrag för de andelar som ankom på de försäkringsbolag i utlandet hos vilka nämnden i vissa fall hade återförsäkrat sig 472 miljoner kr. Verksamheten länmade totalt - ett överskott om ca 315 miljoner kr. Innan nämnden upphörde med sin verksamhet hade den år 1946 nytt tagit upp beredskapsfrågor till behandling. Detta ledde till att regeringen i en proposition till riksdagen begärde medgivande att bemyndiga nämnden att sluta avtal om att nämnden automatiskt direktförsom säkringsgivare skulle överta krigsförsäkringar och återförsäkra för-

Statlig krigsförsäkring SOU 1994: 130 1 10 m.m.

säkringar för krigsolycksfall som drabbade tjänstgörande personer transportmedel prop. 1946:338. Med stöd av riksdagens medgivande bemyndigade Kungl. Maj:t nämnden att, under förutsättning av Kungl. Maj godkännande, teckna ett nytt krigsutbrottsavtal med sjöförsäkrings- :ts bolagen. Ett sådant avtal godkändes Kungl. Majzt i december 1946. av Förutsättningen för avtalets tillämpning var utbrott av ett krig som var i väsentlig grad beröra svensk handel och sjöfart. l avtalet ägnat att räknades olika krigsfall ansågs ha sådan följd. Krigsförupp som säkringarna skulle svenska aliment försäkringsbara intressen i avse fråga om fartyg, laster och frakter Något krigsutbrottsavtal rörande återförsäkring av olycksfallsför-

säkringar träffades inte. Krigsförsäkringsnänmden upplöstes år 1948. Frågor som rörde krigsförsäkring sköttes därefter Kommerskollegium. av

Efterkrigstiden

Genom ändring år 1954 lagen statlig krigsförsäkring skapades av om möjligheter till statlig återförsäkring brandförsäkring prop. 1954:21, av LU rskr. 70, s1s 1954:166. Samma år 1916 års lag försäkring för olycksfall i arbetet ersattes om med lagen 1954:243 yrkesskadeförsäkring och 1937 års lag om om krigsförsäkring för ombordanställda med lag 1954:246 om krigsförsäkring för sjömän m.fl. Varken yrkesskadeförsäkringslagen eller krigsförsäkringslagen för sjömän omfattade olycksfall som inträffade till följd Sverige i krig. Den sistnämnda lagen omfattade olycksfall av att var ombord svenskt fartyg sig det inträffat under arbete eller ej, samt vare vid vistelse i land inom utrikes ort där fartyget befann sig. Denna krigsförsäkringslag kompletterande skydd vid olycksfall till följd gav ett krigsåtgärd. Först och främst denna lagförsäkring ersättning med av gav högre belopp än vad yrkesskadeförsäkringslagen gjorde. Vidare utgick utöver livränta ett engångsbelopp till skadad och efterlevande. Vid förlust arbetsförmågan och vid dödsfall uppgick engångsbeloppet till sex av gånger basbeloppet. Vid nedsättning av arbetsförmågan utgick det lägre belopp svarade mot nedsättningen. Engângsbeloppet bestämdes inte som längre med hänsynstagande till den skadades befattning. Krigsförsäkringslagen ersattes år 1960 av nu gällande lag l960:22 om statlig krigsförsäkring prop. 1960:3, LZU rskr. 64. Den nya lagen innebar i princip endast modernisering av den tidigare lagen. en Försäkringsbefogenhetema enligt lagen kunde utnyttjas automatiskt om Sverige kom i krig medan konungens förordnande krävdes vid krigsfara eller det eljest rådde utomordentliga krig föranledda förhållanden. om av Staten kunde meddela transportförsäkring mot krigs- och frustrationsrisk. Mot risker fick försäkring meddelas även av egendom, som samma lagrats i utlandet för införsel till riket. Staten fick vidare svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring sådana försäkringar som nyss nämndes, av transportförav

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 111 m.m.

säkring i övrigt, alltså transportförsäkring mot civila risker, samt av brandförsäkring. Riksförsäkringsverket och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen fick meddela olycksfallsförsäkring för personal transportmedel med högre ersättningsbelopp eller med ersättningar av annan an än eljest. Staten kunde återförsäkra nu nämnda slag av olycksfallsförsäkringar. Vad gällde möjligheten att meddela olycksfallsförsäkring konstaterade departementschefen a. 14 att varken yrkesskadeförsäkringslagen prop. s. eller lagen om krigsskadeersättning till sjömän gällde vid olycka som inträffade till följd krig vari Sverige befann sig. Han nämnde också av att man vid 1939 års lag hade framhållit att behov kunde tänkas uppkomma av särskild krigsolycksfallsförsäkring även i fråga om andra transportmedel än fartyg. Det kunde tänkas att transportpersonal även när landet råkat i krig finge anses avsevärt mer utsatt för olycksrisker än andra jämförbara grupper av medborgare. Det fanns därför skäl att behålla möjligheten att vid svenskt krig kunna anordna ett rimligt krigsförsäkringsskydd för sjöfolket och likställda grupper. Genom förordningen 1961:615 om statlig krigsförsäkring meddelades föreskrifter för lagens tillämpning. Enligt förordningen gällde alltjämt att nämnden endast kunde meddela försäkring när det väsentlig var av betydelse för folkförsörjningen eller för att vidmakthålla handel eller annan näring. Denna förordning har numera ersatts förordningen av 1988:1565 med instruktion för statens krigsförsäkringsnämnd. Någon ändring i sak beträffande förutsättningarna för nämndens försäkringsverksamhet har detta inte inneburit. Krigsförsäkringslagen har ändrats vid fyra tillfällen. Den första ändringen skedde år 1961. Den innebar att staten även kunde meddela motorfordonsförsäkring mot krigsrisk och därutöver utvidgades återförsäkringsmöjligheten till att avse, förutom motorfordonsförsäkring mot krigsrisk, även civila risker beträffande maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring prop. 1961:172, LzU 70, rskr. 391, SFS 1961:614. Departementschefen anförde som skäl härför a. 20 f. prop. s. att motorfordon hade fått en växande betydelse transportmedel varför som statlig krigsförsäkring borde kunna meddelas och att det i fråga de om civila försäkringsgrenarna maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring förelåg, i större eller mindre utsträckning, topprisker de svenska som försäkringsbolagen inte hade kapacitet att täcka själva i normala utan som fall täcktes genom återförsäkring hos utländska försäkringsbolag. Det var ett samhällsintresse att de svenska försäkringsbolagen inte ställdes utan nödig reassurans om det utländska återförsäkringsskyddet bortföll. I den framställning från Krigsförsäkringsnämnden låg till grund för som lagstiftningsärendet gjordes även hemställan möjlighet till statlig en om återförsäkring av motorfordonsförsäkring mot civilrisker a. 7. prop. s. Departementschefen avfärdade dock denna begäran då det inte syntes föreligga något behov av sådan återförsäkring a. 20. prop. s. Den andra lagändringen skedde år 1966. Härigenom utvidgades statens befogenheter vad gäller återförsäkring av civila försäkringar att omfatta verksamhetsgrenen allmän egendoms-, inkomst-och ansvarighetsför-

l 12 Statlig krigsförsäkring m.m.

säkring prop. 1966:6, LZU rskr. 64, SFS 1966:41, vari de tidigare grenarna brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkring ingick. Den nya benämningen pä verksamhetsgrenen användes i redovisningssammanhang och omfattade även andra försäkringsgrenar. Departementschefen anförde med anledning utvidgningen att om ytterligare försäkringsgrenar av fördes in under kategoribeteckning borde riksdagens samtycke samma inhämtas för tillämpning krigsförsäkringslagen dem av a. 15. Genom en annan äterförsäkringsteknik skulle statens prop. s. ansvar begränsas till följd av utvidgningen. Den tredje ändringen gjordes år 1975. Därigenom infördes möjlighet för staten att mot krigsrisker och frustrationsrisker meddela försäkring av egendom lagrats i utlandet i anslutning till export härifrån som

prop. 197576:71, NU 10, rskr. 62, SFS 1975:1017. Ändringen var

föranledd användningen köpeavtal som i fråga om ansvaret för av av nya godset innebar att leverantören kunde stå risken för skada ända fram till leverans från köparens lager i utlandet a. prop. s. 10 f.. Den senaste ändringen skedde år 1992. Den gällde lagens tillämpningsförutsättningar och innebar en viss utvidgning i möjligheterna att tillämpa lagen prop. 199293:76, Bet. 199293:FöU rskr. 199293:83, SFS 1992:1413. Förutom det fallet att Sverige är i krig då lagens befogenheter automatiskt är tillämpliga får regeringen förordna om tillämpning när Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden är föranledda av att det är krig utanför som Sveriges gränser eller att Sverige har varit i krig eller krigsfara. av Åren 1963, 1964, 1967 och 1974 träffades nya krigsutbrottsavtal. Krigsutbrottsavtalet från 1963 avser transportförsäkringar utom flygkaskoförsäkringar. Krigsutbrottsavtalen från 1964 och 1974 avser också transportförsäkringar men främst ñskefartyg. 1967 års krigsutbrottsavtal täcker flygkaskoförsäkringar. Genom avtalen övertar staten som direktförsäkringsgivare krigsförsäkringsansvaret för dessa försäkringar. Under åren 1970 1972 samverkade de svenska transportförsäkrings- bolagen i för ändamålet bildad svensk krigskaskoförsäkringspool som en administrerades av Svenska Transportförsäkringspoolen. Syftet var att kunna meddela krigsförsäkring av fartyg till lägre premier än de som gällde den dominerande Londonmarknaden. Den samlade kapaciteten dock endast tillräcklig för små och medelstora fartyg. Poolen kunde var

därför endast täcka del värdet de stora fartygen. Överskjutande

en av del fick alltjämt äterförsäkras i utlandet. Det var endast fråga om att meddela krigsförsäkring under fredstid. Vid krig skulle krigsförsäkringsnämnden överta försäkringarna enligt krigsutbrottsavtalen. Det var inte obligatoriskt att medverka med kapacitet i poolen. Bl.a. detta ledde till att poolen upplöstes efter relativt kort tid. Lagen om yrkesskadeförsäkring ersattes år 1976 av lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring. Dessförinnan hade till följd av ändring i om yrkesskadeförsäkringslagen de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen avvecklats att försäkringsbestánden hade överförts till Riksförgenom säkringsverket, SFS 1967:916.

SOU 1994: 130 Statlig kiigsförsäkring m.m. 113

Lagen om arbetsskadeförsäkring omfattar olycksfall i arbetet men även olycksfall som inträffar vid resa till och från arbetet. Den gäller även för krigsskador. I fråga om fartyg gäller lagen olycksfall ombord även utanför arbetstid. Lagen gör inte något undantag för olycka som inträffar i krig i vilket Sverige befinner sig. Ersättningsformema är sjukpenning, livränta vid bestående nedsättning av arbetsförmågan, begravningshjälp och livränta till efterlevande. Ersättning för ideell skada sveda och värk, lyte och men o.s.v. utgår inte. Riksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om arbetsskadeförsäkringen. Arbetsskadeförsäkringen ger ett grundskydd som kompletteras av den s.k. trygghetsförsäkringen vid arbetsskada TFA. Det är en privat försäkring som arbetsgivaren enligt kollektivavtal är skyldig att teckna. TFA ger ersättning för den inkomstförlust som beror skillnaden mellan sjukpenningen och den faktiska inkomsten samt lämnar ersättning för ideell skada till följd av olyckan. TFA kompletterar arbetsskadeförsäkringen och gäller inte utanför den försäkringens tillämpningsområde. TFA administreras av arbetsmarknadsförsäkringar, AMF, som utgörs av ett konsortium av försäkringsbolag. Lagen om krigsförsäkring för sjömän mil, upphörde att gälla under år 1977. l samband därmed trädde lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän i kraft. Den ger sjömän ersättning vid krigsolycksfall i utlandet. Den innebär att arbetsskadeförsäkringslagens skydd sträcks ut till vistelse i land pä fritid på ort där fartyget ligger samt till resor till och från tjänstgöring på fartyget. Det senare gäller även resor från och till utrikes ort. Skyddet avser vidare väntan på första möjlighet till hemresa efter avslutad tjänstgöring. Om sjömannen skadas till följd av krigshändelse när han befinner sig ombord på fartyget gäller arbetsskadeförsäkringslagen. Enligt lagen om krigsskadeersättning utgår ersättning med tillämpning av bestämmelserna i arbetsskadeförsäkringslagen. Den skadade har dock utöver livränta rätt till särskild ersättning med hänsyn till skadans beskaffenhet. Vid förlust av arbetsförmâgan motsvarar ersättningen sex gånger basbeloppet. Vid nedsättning av arbetsförmågan utgår så stor andel av summan som svarar mot graden av nedsättningen. Den särskilda ersättningen skall beräknas efter den medicinska invaliditetsgraden. Den har karaktär av menersättning prop. l97677:64 s. 134. Tanken är att den skall ge kompensation för att TFA inte gäller för skada täcks av lagen. Lagen gäller inte för den som skadas i krig som i vilket Sverige befinner sig. Central förvaltningsmyndighet är Riksförsäkringsverket. För militär personal under krig gäller lagen 1977:265 om statligt personskadeskydd. Ersättningsskyddet för personskada motsvarar det som gäller enligt arbetsskadeförsäkringslagen. Riksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet för det statliga personskadeskyddet. Enligt lagen 1977:266 om statlig ersättning vid ideell skada m.m. kan den som omfattas av det statliga personskadeskyddet också ersättning för ideell skada. Ersättningen beräknas efter samma regler som gäller för statens personskadeförsäkring, motsvarigheten till TFA. Trygghetsnänmden handlägger ersättningsfrågoma.

114 Statlig krigsförsäkring SOU 1994: 130 m.m.

6.4 Totalförsvarets mål och

angående transporter

utrikeshandel

Svensk ekonomi är i hög grad intemationaliserad. Utrikeshandeln utgör stor del landets ekonomi. Den är viktig för landets försörjning på en av flera områden. På grund av Sveriges geografiska läge transporteras den alldeles övervägande delen av import- och exportvaroma till sjöss. Drygt 90 utrikeshandelns transporter sker med fartyg. procent av Transporterna sker med såväl utländska som svenska fartyg. Omkring 15 procent importvaroma transporteras av den svenska handelsflottan. av Motsvarande siffra för exporten är ca 30 procent. Flygets andel de totala transporterna av varor till och från Sverige av är volymmässigt, men inte värdemässigt, obetydlig. Flygtransporter används främst för s.k. högvärdigt gods; främst inom elektronik-, data-, och läkemedelsbranscherna och vissa specialiserade verkstadsindustrier. Lastbilar transporterar omkring 15 procent av den totala svenska exporten och importen; räknat efter vikt. De utländska lastbilarna står för större delen härav. Deras andel är tre till fyra gånger större än de svenska lastbilamas. Transporter och utrikeshandel utgör viktiga områden inom totalförsvaret. I 2 kap. har redogörelse lämnats för totalförsvaret, särskilt hur en ledningen och samordningen av dess civila del är organiserad. Som där framgår är totalförsvaret indelat i olika funktioner enligt beredskapsförordningen 1993:242. Bland dessa återfinns funktionen Transporter och funktionen Utrikeshandel. Funktionen Transporter har till uppgift att tillgodose totalförsvarets behov av transporter under kriser och i krig. ÖCB har det övergripande ansvaret för funktionen. Funktionen Utrikeshandel har till uppgift att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla den import och export som behövs under kriser och i krig. Kommerskollegium är funktionsansvarig myndighet och samordnar verksamheten inom funktionen. Funktionen Transporter delas in i delfunktioner. Sjöfartsverket svarar för sjötransporter, Luftfartsverket svarar för flygtransporter och för landsvägstransporter ÖCB. svarar Regeringen och riksdagen har uppställt vissa mål för delfunktionema prop. 199192:lO2s. 276 ff, bet. l99192:FöU l2,rskr. 199192:337. Målet för delfunktionen sjötransporter anges vara att det under ett krisskede skall finnas svenska och utländska fartyg tillgängliga i sådan omfattning att utrikeshandelns transporter kan ske i full utsträckning. Utrikeshandeln antas alltså vara normal under större delen av ett krisskede. I ett skede då krig förs i vår omvärld men där Sverige inte är indraget är målet att 60 procent av det totala sjötransportarbetet i samband med vår utrikeshandel kan utföras. Under krig där Sverige är indraget är motsvarande mål 20 procent.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m.

Målet för delfunktionen flygtransporter är att kunna upprätthålla normal kapacitet inom utrikeshandeln i ett krisskede. Under neutralitet och krig är målet 20 procent av den fredstida handeln. Målet för delfunktionen landsvägstransporter är att tillgodose totalförsvarets behov av sådana transporter under kriser och i krig. Funktionen Utrikeshandel har uppgifter främst i de skeden då utrikeshandeln alltjämt har betydande omfattning. Uppgifterna gäller en bl.a. att samordna försörjningsmyndighetemas och näringslivets prioriteringar och att lämna förslag till regeringen utrikeshandelns om inriktning. Målet enligt ovannämnda 1992 års försvarsbeslut är att säkerställa den import och export som krävs för försvarsansträngningarna och befolkningens försörjning under kriser och i krig. Här kan erinras om ett betänkande SOU 1989: 107 Svensk utrikeshandel i krislägen som även behandlar frågor transporter i krislägen. om

Sjötransporter

6.5.1 Den nuvarande svenska handelsflottan

Den svenska handelsflottans storlek har minskat kontinuerligt från mitten av 1970-talet till slutet av 1980-talet. Vid mitten 1970-talet antalet av var svenskregistrerade fartyg 630 med ett sammanlagt på 13 tonnage ca miljoner ton dödvikt lastförmåga. Som regel svenskkontrollerade var fartyg också registrerade i Sverige. I dag är förhållandet ett annat. Vid årsskiftet 199293 hade svenska rederier drygt 450 fartyg registrerade i Sverige medan antalet utlandsregistrerade men svenskkontrollerade fartyg uppgick till drygt 300 stycken. Under år 1993 minskade den svenskregistrerade flottan betydligt genom försäljningar av stora fartyg. Så har t.ex. minskning med noterats en 25 fartyg som var större än 300 bruttoregisterton. Detta har inneburit en nästan 25 procentig minskning av tonnaget i fråga fartyg denna om av storleksordning. Anledningen till att svenska redare har fartyg under utländsk flagg är flera. Vid deltagande i internationella samarbetsprojekt kan utländsk flagg vara nödvändig på grund befraktningsavtal, investeringarnas storlek av eller finansieringen. Det kan även förutsättning för att få tillgång vara en till last vid protektionism eller då annars särskilda krav på bestämd flagg ställs. Bilaterala överenskommelser om lastuppdelning eller liknande kan också föreligga. Skälet kan även vara att fartyget inte längre kan drivas med lönsamhet under svensk flagg. Det främsta skälet till utflaggningen är lönsamhetsaspekten. Detta visar sig därigenom att flertalet svenskkontrollerade fartyg år registrerade i lågkostnadsländer t.ex. Liberia, Panama, Cypern, Singapore och som Hongkong. Dessa länder har s.k. öppna skeppsregister. Ett antal fartyg

116 Statlig krigsförsäkring m.m.

finns registrerade i slutna register, t.ex. i Grekland, Storbritannien, Tyskland och Nederländerna. Skillnaden mellan dessa registertyper är kraven som ställs för registrering. Ett öppet register kräver betydligt mindre av redaren vid inträde och utträde än ett slutet.

6.5.2 Vissa uppgifter om den svenskregistrerade handelsflottans storlek och transportmönster under

vissa tider

De uppgifter lämnas nedan har inhämtats från Statistiska centralsom byrån. De endast fartyg har använts i handelssjöfart och om avser som vilka det gått att få uppgifter. Utanför faller således fartyg som inte använts eller vilkas användning uppgift inte kunnat erhållas. om

Andra världskriget

Den svenska handelsflottan som användes till transporter av passagerare, och gods under det andra världskriget varierade antalsmässigt mellan post 1500 och 1900 fartyg. Av dessa gick nästan hälften i trafik mellan svenska och utländska hamnar, mellan 5 och 10 procent i fart endast mellan utländska hamnar och resterande antal fartyg, mellan 40 och 50 handelsflottan, gick endast i trafik mellan svenska hamnar. procent av Mellan 60 och 80 handelsflottans totala lastkapacitet användes procent av vid trafik mellan svenska och utländska hamnar medan de fartyg som endast gick i trafik mellan utländska hamnar utgjorde ca 20 -30 procent av den totala lastkapaciteten.

1959 1962 -

Vid tiden för den gällande krigsförsäkringslagens tillkomst uppgick den svenska handelsflottan med känd användning till omkring 1300 -1400 fartyg. Av dessa fartyg gick ungefär l3 i trafik mellan svenska och utländska hamnar, 13 i trafik huvudsakligen mellan utländska hamnar och resterande 13 i fan huvudsakligen mellan svenska hamnar. Den första fartyg utgjorde volymmässigt mellan 20 30 procent av gruppen handelsflottans totala volym medan fartygen i den andra gruppen utgjorde mellan 70 80 procent av den totala kapaciteten. -

1987 1991 -

Under denna period ökade den svenska handelsflottan som användes och användning är känd från 359 fartyg till 393 fartyg. Motsvarande vars

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 117

siffror för hela den svenskregistrerade handelsflottan är 416 respektive 442 fartyg. Av den förstnämnda fartyg gick antalsmässigt omkring 45 gruppen procent i fart huvudsakligen mellan svenska och utländska harrmar. Motsvarande siffra för de fartyg i huvudsak gick i trafik mellan som utländska hamnar uppgick till drygt 10 procent. Knappt 40 procent gick

väsentligen mellan svenska hanmar. Sett till kapaciteten stod den första för 40 gruppen ca procent av tonnaget. För ungefär lika stor andel stod fartyg i gruppen av som huvudsak endast trafikerade utländska hamnar. Den sista fartyg gruppen svarade endast för ett fåtal procentenheter. En till tonnaget inte helt liten andel stod fartyg för en grupp som huvudsakligen var uthyrda till utlandet. Andelen växte successivt från drygt 7 procent i början perioden till närmare 20 av procent av tonnaget under år 1991. Det är sannolikt att dessa fartyg endast trafikerar utländska hanmar.

6.5.3 Den svenska utlandsregistrerade handelsflottan

Den utlandsregistrerade svenskkontrollerade men flottan, ca 300 fartyg, går till övervägande del i fart uteslutande mellan utländska hamnar. Det är vanligen fråga fartyg. Flertalet om stora av dessa fartyg är, som tidigare angivits, registrerade i lågkostnadsländer, alltså i s.k. öppna skeppsregister.

6.5.4 Sjöfartspolitiska utredningar

m.m.

Den minskning av den svenska handelsflottan började i mitten som av 1970-talet har uppmärksammats och dess konsekvenser beredskapssynur punkt har pátalats i olika sarmnanhang. Utredningen om Sjöfart och flagg SOU 1976:44 framhöll att ett industriland, som är så beroende sin utrikeshandel Sverige, av som skulle komma i en utomordentligt allvarlig belägenhet, inte kunde om man förlita sig pâ en egen handelsflotta.

1979-års sjöfartspolitiska utredning SOU 1979:67 erinrade om att Sverige i vissa lägen helt eller delvis kunde berövas möjligheterna att ta i anspråk utländska fartyg, som svarade för huvuddelen trafiken på av Sverige.

Närsjöfartsutredningen framhöll i Sjöfartens roll i trafikpolitiken SOU 1981:103 att starka skäl talar för att vi nått gräns under vilken nu en totalförsvarets behov inte längre kan på ett rimligt sätt tillfredsställas. Föreningen Sveriges Sjöfart Sjöförsvar ordnade i april 1986 ett större symposium om Sjöfart och krisberedskap med deltagande av representanter för regering och riksdag, myndigheter, fackliga organisationer samt industrin och sjöfarten. I en skrivelse till regeringen den 26

SOU 1994: 130 118 Statlig krigsförsäkring m.m.

februari 1987 påtalade föreningen bristerna i försörjningsberedskapen på sjöfartens område och krävde dels sjöfartspolitiska åtgärder som säkrar svenskflaggat dels översyn av den relevanta tillgången tonnage, en beredskapslagstiftningen. Möjligheterna att med aktuella registreringslänåtgärder för hemflaggning svenskägda fartyg der komma överens om av undersökas. Eftersom den svenskflaggade handelsflottan borde även minska det angeläget att åtgärderna vidtogs skyndsamt. fortsatte att var Trafikutskottet framhöll i ett utlåtande hösten 1987 TU 198788:8 att snabba minskningen den svenska handelsflottan var ägnad att inge den av allvarlig i fråga möjligheterna att behålla en handelsflotta till oro om Sveriges transportförsörjning i kristider. tryggande av transportrådet lämnade i rapport under 1989 1989:7 sin Dåvarande en på beredskapsläget inom sjötransportområdet. Man gjorde följande syn antaganden och bedömningar. I ett krisläge kunde det fredstida transportförväntas successivt förändras, så att en allt större del av det mönstret totala transportarbetet måste utföras med svenska fartyg. Allt eftersom krisen fördjupades skulle de utländska fartygen dirigeras hem för att delta landets transportarbete. Att närmare omfattningen av i det egna ange fartygs trafik på Sverige under kris och krig var omöjligt. Med utländska tanke den efterfrågan tonnage, som erfarenhetsmässigt blev stora följden omfattande konflikter, det troligt att sjötransportarbete till av var och från Sverige inom landet under dylika förhållanden nästan samt uteslutande måste utföras den svenska handelsflottan. av Transportrådet kom sedan i huvudsak fram till att den svenskflaggade handelsflottan inte kunde klara utrikeshandelns hela transportbehov ensam under krislägen. Transportrådet lämnade förslag till åtgärder för att förbättra möjligheterna att få tonnage tillgängligt för svenska befraktare under kriser och krig. Förslagen gick ut på såväl att säkra tillgången svenskregistrerade fartyg att försöka tillgång till utlandsregistrerat som men svenskkontrollerat tonnage. När det gäller den sistnämnda kategorin fartyg innebär förslagen i av huvudsak följande. Genom avtal mellan svenska staten och svenska rederier skall rederiet förbinda sig att i första hand låta svenska lastägare befrakta fartygen vid kriser och krig. Marknadsmässig ersättning skall betalas vid befraktningen och rederiet skall ersättning för eventuella merkostnader grund avtalet. Staten åtar sig att meddela krigsför av säkring för de fartyg omfattas avtalen. Krav omregistrering av som av fartyget till det svenska skeppsregistret bör övervägas. Möjligheterna att träffa avtal med aktuella flaggländer att de inte skall förhindra att om svenskkontrollerade fartyg omregistreras till svenskt skeppsregister bör

undersökas och genomföras där det är möjligt. Transportrådet gjorde framställning till regeringen den l november en 1989 och föreslog resultat att regeringen skulle ge Transportrådet i utan uppdrag försöka genomföra del förslagen. Sedan Transportrådet att en av ÖCB övertagit dess uppgifter. ÖCB har i samband med avvecklats har remissyttrande till regeringen den 23 april 1992 över förslag till en ny svensk sjöfartspolitik Ds 1992:21 förklarat sig beredd att regeringens

Statlig krigsförsäkring m.m.

uppdrag aktualisera de i transportrådets skrivelse föreslagna åtgärderna. ÖCB har förnyat sin framställning den 15 december 1992. I det tidigare nämnda utredningsbetänkandet SOU 1989:107 Svensk utrikeshandel i krislägen har frågan transporter i krislägen behandlats. om Därvid har transportrådets rapport legat till grund för utredarens förslag. Utredaren ställer sig helt bakom transportrådets förslag till åtgärder sjöfartsområdet. Utredaren föreslår att transportrådet får i uppdrag att söka genomföra sina förslag. Betänkandet har remissbehandlats. Vad gäller frågan sjötransporter om i krislägen har Sjöfartsverket helt ställt sig bakom förslagen. Verket har särskilt betonat vikten av att dåvarande Transportrådet skulle möjligheter att genomföra sina förslag beträffande åtgärder för förbättra att tillgången tonnage för svenska befraktare. Redareföreningen har ställt sig positiv till att medverka till vissa beredskapshöjande åtgärder och avvaktar initiativ från statsmakterna. Dåvarande Transportrådet konstaterade att utredningen anslutit sig till rådets förslag till åtgärder för att förbättra möjligheterna att tonnage tillgängligt för svenska befraktare under kriser och krig och framhöll att det var angeläget att dessa förslag successivt blev genomförda och inte fördröjdes i onödan. Ärendet har ännu inte lett till något ställningstagande i regeringskansliet. Staten har vidtagit konkreta åtgärder sjöfartspolitikens område för att stoppa minskningen av den svenska handelsflottan och för att förbättra möjligheterna för den svenska handelsflottan att konkurrera med andra länders handelsflottor. En sådan åtgärd var den temporära lagen 1977:494 tillstånd till om överlåtelse av fartyg. Giltighetstiden förlängdes regelmässigt till slutet av l980-talet. Tillståndskravet förhindrade dock inte minskningen av handelsflottan. År 1989 den lagen ersattes av lagen 1989:990 om tillstånd till överlåtelse skepp. I den lagen lades vid tillståndprövav ningen huvudvikten vid hänsynen till den svenska beredskapen. Det ansågs från beredskapssynpunkt angeläget att det fanns såväl ett tillräckligt antal fartyg under svensk flagg aktiva svenska sjömän som att bemanna dem med. Vid utgången av âr 1991 upphörde även den lagen att gälla. Alltsedan slutet av l980-talet har stöd i form statsbidrag lämnats till av den svenska handelsflottan som går i fjärrfart. Bidraget täcker sjömansskatten och en del av de sociala avgifterna. Staten återbetalar inbetald sjömansskatt och ger ett visst bidrag till täckning de sociala kostav nadema. Förslag att avveckla det nämnda rederistödet föreslogs i 1992 års budgetproposition. Tanken då stödet skulle med var att ersättas andra åtgärder till stöd för sjöfarten. Departementspromemorian En Ny Svensk Sjöfartspolitik Ds 1992:21 innehöll ett förslag om att införa liknar ett system som utländska internationella skeppsregister. Fartyg gick i fjärrfart skulle kunna som föras in i en särskild förteckning som sköttes Sjöfartsverket. För av sådana fartyg skulle gälla skattefrihet för ombordanställda och reduktion av de sociala avgifterna med 25 procentenheter. Kravet på tillstånd för

SOU 1994: 130 120 Statlig krigsförsäkring m.m.

anställning utländskt sjöfolk skulle inte gälla. Särskilda avtal, som av avvek från tvingande svensk lagstiftning, skulle kunna tecknas för arbetsvillkor på sådana fartyg där utlänningar fick anställas utan särskilt

tillstånd. Förslaget har inte lett till några lagstiftningsåtgärder. I regeringens proposition 199394:69 sjöfartspolitiska åtgärder om anförs det nämnda förslaget internationellt skeppsregister att ovan om inte har fått nödvändigt samlande stöd för att kunna läggas till m.m. ett grund för långsiktig sjöfartspolitik. I propositionen läggs fram förslag en till fortsatt rederistöd efter de principer som tidigare tillämpats, alltså ett särskilt statsbidrag till svenska handelsfartyg som huvudsakligen som ett går i fjärrfart. Rederistödet upphörde vid utgången juni 1992 men återinfördes i av âr. Stödet har därefter fortsatt att utgå kontinuerligt. december samma Riksdagen har även för budgetåret 199495 godkänt förslag från till fortsatt rederistöd prop. 199394: 100 bilaga regeringen om anslag bet. l99394:TU 14, rskr. 199394: 158. I samband därmed har riksdagen även bifallit i utskottsbetänkandet framställd begäran om att regeringen en parlamentarisk utredning för undersöka hur landets måtte tillsätta en att utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt behov av sjöburen perspektiv. Som motivering till sin framställning anför utskottet bl.a. följande a. bet. 17 Utskottet säger sig dela regeringens uppfattning sjöarbetsmarknadens parter själva har ett ansvar för sin närings att förmåga hävda sig i den internationella konkurrensen. Utskottet att konstaterar det behövs långsiktig sjöfartspolitik för att en handelsatt en flotta under svensk flagg skall kunna utvecklas sikt. Utskottet erinrar nuvarande sjöfartspolitik till den del den omfattar åtgärder i syfte om att stärka handelssjöfartens internationella konkurrenskraft baseras på ett att drygt år gammalt riksdagsbeslut initierat av utskottet bet. 198788:sex TU8, rskr. 107. Utskottet då enigt i sitt beslut angående behovet av var åtgärder med hänsyn till beredskapen, byteshandeln och sysselsättningen. I fråga medlen rådde dock och har alltsedan dess rått oenighet mellan om partierna. Enligt utskottets mening är det därför inte för tidigt att ånyo nu pröva denna politiks mål och medel. Alla ansträngningar bör därför göras i syfte nå bred politisk enighet över partigränserna i den för att en nationen centrala frågan hur värt behov av sjöburen utrikeshandel om bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv.

6.5.5 Beredskapsförfattningar angående sjöfarten

Det finns flera författningar rörande fartyg kan tillämpas under krissom och krigsförhâllanden med hänsyn till transportbehovet; lagen 1939:299 förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m., om lagen 1940: 176 med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska

fartyg och förfogandelagen 1978:262. 1939 års lag syftar till att förhindra att den svenska handelsflottan i ett kritiskt läge minskas försäljning till utlandet. Huvudregeln stadgar genom

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 121

förbud att utan tillstånd överlåta svenskt fartyg till utlänning eller till svenskt aktiebolag, i vilket utländskt inflytande av viss styrka förekommer. För att förhindra att denna regel kringgås ges dessutom föreskrifter om teckning och överlåtelse av aktie i bolag som äger fartyg till utlänning. 1940 års fraktfartslag möjliggör en reglering av fraktfarten i syfte att tillgodose förutom försvarsändamâl landets försörjning med viktiga - förnödenheter samt av fraktsatsema för att förhindra oskäliga frakthöjningar. När lagen satts i tillämpning får resa med ett registreringspliktigt svenskt fartyg endast företas efter tillstånd och under de villkor som är kopplade till detta. Tillstånd meddelas genom fraktfartslicens av Sjöfartsverket eller i vissa fall av länsstyrelse. Till grund för beslut om licens ligger prioriteringsanvisningar meddelats ÖB och ÖCB. som av Sveriges Redareförenings krigsorganisation benämnd Sjöfartskommittén 1939 medverkar vid tillämpning av sjötransportledning enligt fraktfartslagen. Förfogandelagen avser att tillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkornliga behov av egendom eller tjänster som inte utan olägenhet kan tillgodoses på sätt. Lagen bl.a. ÖB när det gäller annat ger militära ändamål och Sjöfartsverket när det gäller andra ändamål rätt att ta i anspråk fartyg med ägande- eller nyttjanderätt. Med stöd av lagen kan även ägare eller innehavare av fartyg åläggas att utföra transporter. Har beslut om förfogande avseende egendom, alltså inte transportåläggande, meddelats och möter inte genom förvållande av den mot vilken förfogandet riktats hinder att ta egendomen i besittning för statens räkning, står staten faran för att egendomen av våda förstörs, försämras eller minskas. Sådan anskaffning av egendom och tjänster som förfogandelagen möjliggör förbereds i fred genom uttagning enligt förordningen 1978:561 om förberedelser för krigsanskaffning. Genom uttagning sker urval av bl.a. sådana fartyg som behövs under krigs- och krisförhållanden. Fartygsuttagningskommissionen har till uppgift att genom uttagning av fartyg förbereda förfogande enligt förfogandelagen. Ledamöterna består för bl.a. marinen, ÖCB och Sjöfartsverket. Riktlinjer av representanter för uttagning meddelas av överbefälhavaren. De senaste riktlinjerna är från år 1988. Enligt dessa skall uttagning huvudsakligen göras för att täcka försvarsmaktens behov av fartyg för krigsorganisationen. Enligt nyss nämnda förordning om förberedelser för krigsanskaffning får uttagning inte ske i sådan omfattning att övriga totalförsvarets och folkförsörjningens behov av fartyg blir lidande. Fartyg som huvudsakligen är sysselsatta i avlägsen fart eller fartyg vars djupgående är

större än 7 meter Öresundspassagen medger ett maximalt djupgående av

drygt 7 meter bör, enligt riktlinjerna, tas ut endast om särskilda skäl föreligger. Enligt riktlinjerna föreligger ingen konkurrens mellan folkförsörjningens behov och övriga behov vad gäller fartyg med djupgående större än 7 meter. Däremot konkurrerar försvaret med civila behov vad gäller små och medelstora fartyg.

122 Statlig krigsförsäkring m.m. SOU 1994: 130

Lufttransporter

6.6.1 Den nuvarande svenska flygplansflottan

Det finns totalt över 2000 civila svenska flygplan. De flesta utgörs av små flygplan med en vikt av högst 2 ton. Den egentliga luftfarten som bedrivs i förvärvssyfte sker med 400-500 flygplan. De stora trañkflygplanen ägs av SAS svenska del ABA Aktiebolaget Aerotransport och Linjeflyg. De har tillsammans ett 70-tal flygplan registrerade i Sverige. Linjeflyg har numera inlemmats i SAS. I det tidigare omnämnda betänkandet SOU 1989: 107 Svenska Utrikeshandel i krislägen behandlas frågor om flygtransportkapacitet och dess utveckling samt något om vad som ingår i beredskapsplaneringen avseende flygtransporter.

6.6.2 Beredskapsförfattningar angående luftfarten

Den civila luftfarten inskränks under krigsförhållanden enligt Kungl. Majtzs Kungörelse 1951:165 angående vissa inskränkningar i den civila luftfarten under beredskapstillstånd och krig. I princip kommer flygresurserna att utnyttjas som beställningsflyg. Därvid kommer resurserna i första hand att användas för transportbehov med hög prioritet och krav stor snabbhet. Förfogandelagen 1978:262 och förordningen 1978:561 om förberedelser för krigsanskaffning är tillämpliga även på

flygplan se avsnitt 6.5.5. Avsikten är att i viss utsträckning tillämpa

förfogandelagen på det svenska flyget, framförallt för att fylla behovet av reservdelar.

6.7 Landtransporter

6.7.1 Lastbilar

Varutransporter utförs i betydande omfattning med lastbilar. Detta gäller även internationella transporter. Det finns i dag ca 40 000 svenska lastbilar i yrkesmässig trafik mot ca 24 000 år 1960. Av de svenska lastbilarna utförde år 1991 ca 13 000 olika svenska lastbilar transporter som innebar en resa till utlandet. Självfallet utgör transporter inom Norden en stor del av samtliga transporter. Dock utför omkring 500 åkerier mera kontinuerligt transporter med destinationsort utanför Norden. En betydande del av lastbilstransporterna avseende kontinenten sker med utnyttjande av färjorna till Danmark och Tyskland. Detta förhållande kan komma att ändras om planerna en bro mellan Sverige och Danmark över Öresund genomförs. Andelen landtransrena porter kan i sådant fall förväntas komma att öka.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 123 m.m.

6.7.2 Beredskapsförfattningar angående landtransporter

Den tidigare nämnda förfogandelagen och krigsanskaffningsförordningen är tillämpliga även på lastbilar. I viss utsträckning avses förfogandelagen att tillämpas på de svenska lastbilarna.

Försäkringsbranschens försäkringar mot krigsrisker

6.8.1 Allmänt försäkringsbranschen och dess

om

krigsförsäkringar

Den privata försäkringsbranschen består av försäkringsbolag av varierande slag och storlek; från bolag med riksomfattande verksamhet till lokala bolag med ett begränsat sortiment. Försäkringsverksamheten kan avse direktförsäkring eller äterförsäkring. Som framgått 5 kap. verkar av även utländska försäkringsbolag här genom generalagenter. Försäkringsbranschen är i princip öppen för den behöver som en försäkring om den faller inom för det aktuella försäkringsbolagets ramen verksamhet. Bland försäkringsbolagen finns det dock sådana som begränsar sig till att i princip endast försäkra ägamas risker. Dessa bolag brukar benämnas captivebolag. Det är inte fråga om någon ny form av

juridisk Ägarna till dessa bolag utgörs större företagskon-

person. av cemer som således försäkrar koncembolagens egna risker i captivebolagen. Det finns f.n. 15 koncessionerade svenska captivebolag. Antalet har ökat senare tid. Captivebolagens verksamhet kan avse direktförsäkring eller återförsäkring. När det är fråga âterförsäkringscaptives vänder om sig koncembolaget direkt till ett vanligt försäkringsbolag och tar en försäkring men kräver i gengäld att försäkringsbolaget åter-försäkrar sig i större eller mindre utsträckning i captivebolaget. Captivebolagen áterförsäkrar sig pâ den internationella áterförsäkringsmarknaden. För att få en viss uppfattning storleken verksamheten kan om nämnas att de svenska captivebolagen har större prøemievolym inom en transportförsäkringsomrâdet försäkring till lands, i av varutransporter luften och till sjöss än de här verksamma utländska försäkringsbolagen. Kontakten mellan en försäkringstagare och ett försäkringsbolag kan ske direkt eller indirekt genom en försäkringsmäklare. Lagen 1989:508 om försäkringsmäklare reglerar dessa förmedlares verksamhet. En försäkringsmäklare kan vara en juridisk eller fysisk För förperson. säkringsmäkleri krävs registerering hos Finansinspektionen. En registrering förutsätter uppfyllelse vissa i lagen närmare angivna krav. Det av finns f.n. ca 730 registrerade mäklare i landet, 180 är varav ca egna företagare. Det är vanligt förekommande försäkringsbolagen betalar att mäklaren ersättning i form av provision. Men det förekommer även att försäkringstagaren utger arvode för uppdraget.

124 Statlig krigsförsäkring m.m. SOU 1994: 130

Krigsrisker är normalt undantagna från skydd i vanliga skadeförsäkringar. På vissa områden har det ändå ansetts nödvändigt att erbjuda sådant skydd. I fråga om transportmedel, varor och andra intressen som är hänförliga till transporter på sjön och i luften, beviljar således de svenska försäkringsbolagen krigsförsäkring. Krigsförsäkringen utgörs av en separat försäkring i förhållande till civilförsäkringen. I praktiken, främst varuförsäkringssidan, behandlas dock ofta civil-och krigsförsäkringen som en försäkring. Premien för krigsrisken brukar sålunda i vissa fall ingå i premien för civilrisken som en icke särskiljbar del. Försäkringsbolagen är dock inte villiga att meddela krigsförsäkring under mera omfattande krigsförhållanden i världen, t.ex. under ett storkrig i Europa eller om Sverige kommer i krig. Försäkringsbolagen avser endast att bedriva krigsförsäkringsverksamhet under ett läge där det allmänt sett råder fred i världen. Verksamheten tar således sikte mer att bereda krigsriskskydd för den latenta risk för geografiskt begränsade krig eller krigskonflikter som råder i världen. Vidare avser skyddet att täcka de risker för krigsskador som kan orsakas av t.ex. kvarvarande minor från det andra världskriget eller andra krigshändelser. Av naturliga skäl efterfrågas krigsförsäkring av redare, flygbolag, lastägare och med dem samarbetande kreditgivare främst vid intemationella transporter. Försäkringsvärden på flygplan, fartyg och laster kan uppgå till hundratals miljoner kronor. Ett enskilt försäkringsbolag kan inte utan återförsäkring meddela en försäkring som helt täcker de största försäkringsvärdena på flygplanfartyg och laster. Även andra skäl är av återförsäkring vanlig när det gäller stora risker som försäkringsbolagen

tar på sig. Återförsäkringsmarknaden är starkt internationell. I mycket

stor utsträckning tar de svenska försäkringsbolagen återförsäkring i utlandet. Detta gäller för såväl civil-som krigsförsäkringarna. För krigsförsäkringama gäller speciella villkor i olika avseenden beroende att försäkringsbolagen för att kunna återförsäkring för sina åtaganden måste följa vissa på den internationella marknaden gällande överenskommelser. Den engelska försäkringsmarknadens villkor är vanligast förekommande.

6.8.2 Krigsförsäkringar pâ transportomrâdet

Fartyg

En civilförsäkring avseende själva fartyget kallas för kaskoförsäkring. Kaskoförsäkringen omfattar skada på och förlust av fartyget. Försäkringen omfattar också redarens s.k. kollisionsansvar, bidrag till gemensamt haveri samt till vissa räddnings- och bärgningskostnader. Med kollisionsansvar avses redarens skadeståndsansvar vid kollision med annat fartyg eller andra fasta eller flytande föremål. Med gemensamt haveri avses i princip en extraordinär uppoffring eller utgift som till gemensam räddning avsiktligen tillfogas fartyg, frakt eller

Statlig krigsförsäkring m.m.

last vid en gemensamt hotande fara. Kostnad i gemensamt haveri betalas av fartyg, frakt och last i proportion till deras räddade värden. Redaren kan också försäkra andra intressen knutna till fartyget; utebliven frakt genom fraktförsäkring och förväntade uteblivna frakter genom fraktintresseförsäkring. Vidare kan redaren försäkra sig mot bl.a. kostnader för att anskaffa ersättningstonnage försäkring s.k genom av kaskointresse. Ytterligare försäkringsbara intressen förekommer. Transportörens kontraktsenliga ansvar i förhållande till passagerare och gods kan försäkras genom en protection och indemnity-försäkring. Något förenklat kan sägas att transportören ådrar sig för skada ansvar en om han inte kan bevisa att han eller någon som han svarar för inte har orsakat skadan avsiktligen eller genom vårdslöshet. Protection och indemnity-försäkringen täcker även det nämnda kollisionsansvaret i den mån det inte inom försäkringsbeloppet för ryms kaskoförsäkringen och därutöver täcker försäkringen sådant skadestândansvar mot tredje man alltså utanför kontraktsförhållanden som inte omfattas av reglerna om kollisionsansvar. Redaren kan försäkra fartyget och övriga intressen mot såväl civil- som krigsrisker med undantag för protection- och indenmity-försäkringen. Den kan bara tecknas mot civila risker och endast hos ett fåtal särskilda försäkringsgivare. Nuvarande krigsförsäkringsvillkor för fartyg gäller sedan den l januari 1992. Enligt dessa villkor ansvarar försäkringsgivaren för skada eller förlust av fartyget direkt förorsakad av

a militärt bruk av projektiler, bomber, raketer, robotar, torpeder,

minor, sprängmedel eller annat för sitt ändamål använt stridsmedel, vare sig krig eller krigsliknande förhållanden rått vid tiden för skadan eller ej,

b embargo, beslag, uppbringning, konfiskation eller åtgärd annan av främmande makt, som befinner sig i krig, eller utför krigsliknande operationer eller vidtager förberedelseåtgärder för krig krigförande makt,

deltagare i inbördeskrig, krigsliknande operation, revolution eller uppror, strejk, lockout, kravaller, borgerliga oroligheter eller myteri,

sabotage

terrordåd med politiska eller religiösa motiv, eller

att fartyget till följd av krig eller krigsliknande förhållanden framförts på ett från fredsförhållanden avvikande sätt, såsom då fartyget framförts i konvoj eller vid fartygets navigering de hjälpmedel som normalt skulle ha varit tillgängliga inte kunnat

l26 Statlig krigsförsäkring m.m.

användas eller fartyget nödgats gå i led eller farvatten, som inte skulle ha använts under vanliga förhållanden.

Försäkringsgivaren ansvarar vidare för

a sådan totalförlust som förorsakats av krig eller krigsliknande för-

hållanden och som anses föreligga

l då fartyget försvunnit och tre månader har förflutit från den dag det senast väntats till hamn,

2 då fartyget har övergivits besättningen i öppen sjö och inte av månader därefter kommit till rätta; har fartyget blivit inom tre iakttaget efter övergivandet räknas tiden från den dag det senast iakttogs, eller

3 då fartyget undanhållits den försäkrade och utsikt att återfå detuppenbarligen inte föreligger eller då fartyget undansamma hållits den försäkrade under längre tid än tio månader, såvida inte försäkringsgivaren visar att fartyget rimligen kan återfås inom kort.

b fartygets bidrag till gemensamt haveri förorsakat av händelse som omfattas av försäkringen,

c fartygets bidrag till kostnad för uppehåll enligt 136 § sjölagen,

dock endast i fall fartyget anlöpt hamn för visitation av fartyg eller last och då endast för uppehâllstiden utöver de första sju dagarna.

Från försäkringsansvaret undantas uttryckligen skador som orsakats av eller kan hänföras till bruk atomvapen eller som utgörs av en civil av atomskada. Om ett haveri är ersättningsgillt enligt nämnda villkor ansvarar försäkringsgivaren för det skadestånd för person- eller egendomsskada den försäkrade är skyldig att, enligt gällande rätt, utge i anledning som av haveriet. Även försäkrat kaskointresse omfattas av krigsförsäkringsvillkoren. Om skada endast delvis kan anses stå i samband med krig eller en krigsliknande förhållanden, har försäkringsparterna rätt att hänskjuta frågan skadan helt eller delvis skall ersättas under krigsförsäkringen om till slutligt avgörande Krigsförsäkringsnämnden utsedd av en av skiljenämnd. En krigsförsäkring för ett fartyg, en s.k. krigskaskoförsäkring, kan som motsvarande civilförsäkring bestämd resa eller gälla för viss tid. avse en Det vanligaste är att försäkringen gäller för viss tid, normalt ett år. Vid en krigskaskoförsäkring som gäller för en viss resa inträder försäkringsansvaret när lastning påbörjas eller om fartyget inte tar emot

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 127 m.m.

någon last när det börjar kasta loss för att avgå. Ansvaret upphör när fartyget förtöjt eller när lasten lossats.

Vid en krigskaskoförsäkring som avser viss tid regleras ansvarstiden i avtalet. Som tidigare sagts är det vanligt att de svenska försäkringsbolagen låter återförsäkra sina krigsförsäkringar i utlandet.

Avtalen om återförsäkring av krigsrisker för fartyg innehåller bl.a. en klausul som medför att återförsäkrarens automatiskt upphör vid ansvar utbrott av krig mellan vissa länder Storbritannien, USA, Frankrike, [Sovjetunionen] och Folkrepubliken Kina, s.k. stormaktskrig. Klausulen innebär också att försäkringen upphör automatiskt vid fientlig en detonation av atomvapen eller om fartyget rekvireras det landets av egna myndigheter för bruk i samband med krig eller krigsliknande händelser. Försäkringsbolagen har för att skydda sig tagit motsvarande en hävningsklausul i sina avtal med försäkringstagarna. Krigsförsäkringama innehåller vanligtvis också speciell uppsägningsen klausul motsvarande vad gäller återförsäkringsmarknaden. som Klausulen innebär att båda parter när helst under försäkringstiden som kan säga upp försäkringen med verkan efter viss kortare tid, f.n. sju dagar vad gäller krigskaskoförsäkring avseende fartyg. Försäkringen kan

naturligtvis förlängas till att gälla efter utgången uppsägningstiden av men då till de premier och villkor kan ha överenskommits under som uppsägningstiden. Man antar att återförsäkrama endast begagna avser att sig av denna rätt för att erbjuda de direkttecknande försäkringsbolagen

nya avtal till högre premier. Uppsägningsklausulen innebär också rätt för försäkringsgivaren när att som helst med visst varsel, f.n. sju dagar vad gäller kaskoförsäkring, företa inskränkningar eller vidta ändringar det i försäkringen angivna av fartområdet. l det följande lämnas några uppgifter den svenska handelsflottan i om fråga om storlek, värde och krigsförsäkring. Uppgifterna föravser hållandena vid årsskiftet 199293. Det bör här erinras vad anförs om som i avsnitt 7.5.1. om den svenskregisterade handelsflottans minskning under år 1993. Med begreppet den svenskkontrollerade handelsflottan avses fartyg som är registrerade i det svenska skeppsregistret eller som är registrerade utomlands men som faktiskt kontrolleras svensk redare. av Den svenskkontrollerade handelsflottan uppgick vid nämnda ovan tidpunkt till drygt 760 fartyg. Av dessa utgjordes drygt 450 svenskreav gistrerade fartyg. Av dessa var ca 400 fartyg försäkrade mot krigsrisk i

ett svenskt försäkringsbolag. Det totala försäkringsvärdet i krigskaskoförsäkringarna för nämnda fartyg uppgick till 25 miljarder kr. Lägger till sedvanliga ca man intresseförsäkringar kunde beräkna det totala försäkringsbeloppet man till drygt 30 miljarder kr. För övriga ca 50 svenskregistrerade fartyg försäkringsfrågan okänd. var Dessa var antingen försäkrade utomlands eller så saknade de krigsförsäkring.

Statlig krigsförsäkring SOU 1994: 130 128 m.m.

Den utlandsregistrerade svenskkontrollerade handelsflottan uppgick till 310 fartyg. Av dessa omkring 100 fartyg krigsförsäkrade i ett ca var svenskt försäkringsbolag. Det sammanlagda försäkringsbeloppet för försäkrade i Sverige uppgick nästan till 11 miljarder kr. fartygen som var Då de utlandsregistrerade fartygen vanligen är stora kan det antas att resterande fartyg, 210, krigsförsäkrade i utländska försäkringsca var bolag. Det totala värdet de svenskkontrollerade utlandsregistrerade men fartygen kunde grovt uppskattas till 30-40 miljarder kr.

Fiskefartyg

Det är inte ovanligt att det för större ñskefartyg tecknas krigsförsäkring redan i fredstid. Det sker ofta i de vanliga riksbolagen. Krigsförsäkringhar i allt väsentligt innehåll sedvanliga krigskaskoförarna samma som säkringar för fartyg. Mindre ñskefartyg försäkrar sina civilrisker i lokala ömsesidiga försäkringsbolag. Det är mindre vanligt att försäkringsskydd mot krigsrisker tecknas för dessa fartyg. Under 1960-talet och fram till mitten av 1970-talet hade dock ett antal de lokala försäkringsbolagen i samarbete med Statens krigsförav säkringsnämnd tagit fram krigsförsäkring för dessa fartyg. Den en utgjorde främst beredskapsâtgärd i händelse av ett plötsligt krigsuten brott. Staten skulle då genom s.k. krigsutbrottsavtal kunna överta försäkringen och därigenom bereda försäkringstagaren ett garanterat kontinuerligt krigsförsäkringsskydd. Planeringen innebar följande. Under fredstid skulle de berörda bolagen Krigsförsäkringsnämnden godkänt krigsriskåtagande som knöt göra ett av

till nämndens krigsförsäkringsvillkor. Åtagandet skulle vara utan

an egna premietillägg för försäkringstagaren och avsett att fogas till civilförsäkringen. Krigsförsäkringen skulle träda i egentlig tillämpning först vid den tidpunkt dä mellan nämnden och de berörda bolagen träffade krigsutbrottsavtal aktualiserades. Information till försäkringstagarna skulle ges till krigsförsäkringen fogad krigsutbrottsklausul. Vid ett genom en krigsutbrott skulle nämnden då överta den löpande krigsförsäkringen för sin del till det fulla försäkringsvärdet. Premie skulle betalas enligt nänmdens taxa. De försäkringsvillkor planeringen omfattade motsvaras av som Krigsförsäkringsnämndens villkor. En närmare redogörelse för dessa egna avsnitt. Här skall endast nämnas det även beträffande ges i ett senare att de mindre fiskefartygen finns möjlighet för försäkringsparterna att i en vissa fall, till Krigsförsäkringsnämnden utsedd skiljenämnd, för en av bindande avgörande hänskjuta frågan skada med hänsyn till det om en inflytande krigsförhällanden haft vid dess tillkomst skall omfattas av krigsförsäkringen. Såvitt utredningen kunnat konstatera förekommer det knappast numera de aktuella lokala ömsesidiga sjöförsäkringsbolagen åtar sig något att

SOU 1994: 130 Statlig krigsfärsäkring m.m.

ansvar för krigsrisker. Det kan således inte längre förutsättas att de mindre fiskefartygen som civilförsäkras i dessa försäkringsbolag har någon krigsförsäkring.

Varvsrisker

Krigsförsäkring för fartyg kan i princip endast erhållas från tidpunkten för sjösättningen. Detta följer av en internationell överenskommelse försäkringsbolagen emellan. I syfte främst att bereda ett kontinuerligt krigsriskskydd vid ett plötsligt krigsutbrott har svenska försäkringsbolag i samarbete med Statens krigsförsäkringsnämnd vidtagit beredskaps-åtgärder innebörd av att försäkringsbolagen i fredstid meddelar vissa krigsförsäkringar av fartyg under byggnad. Tanken är att krigsförsäkringsnämnden vid ett krigsutbrott automatiskt skall överta försäkringen ett s.k. genom krigsutbrottsavtal. De försäkringar som avses täcker de väsentligaste intressena i en fartygsnybyggnad. Dessa innehas varvet och beställaren, redaren. av Varvet äger fartyget tills leveransen sker. Redaren avbetalar köpeskillingen i förskott. Betalningen finansieras banker och andra t.ex. av frnansieringsinstitut. Det är således fråga försäkringar täcker om som varvsintressen och rederiintressen. Den beredskapsplanläggning nämndes inledningsvis innebar som följande. Eftersom det inte farms några löpande krigsförsäkringar att överta för krigsförsäkringsnämnden vid ett krigsutbrott och nämnden själv inte var behörig att träffa direkta krigsförsäkringsavtal under fredstid var man tvungen att tillskapa ett system där försäkringsbolagen meddelade krigsförsäkringar nämnden kunde överta vid ett sådant utbrott. som Någon återförsäkringsmöjlighet för krigsförsäkringar stod inte till buds. Detta var en följd av den tidigare nämnda överenskommelsen mellan försäkringsbolagen världen över. Ansvaret i de utformade försäkringarna begränsades därför i sådan män att det rymdes inom bolagens möjliga åtaganden utan att återförsäkringsskyldighet uppstod. Ansvarsbeloppen sattes därvid till l miljon kronor för varvsintresset och 100 000 kronor för rederiintresset. Den premie som skulle uttas skulle närmast motsvara kostnaden för bolagens registrering risken, för formell vidareinav formation till krigsförsäkringsnämnden Vid starten verksamo.s.v. av heten i mitten av 1960-talet var försäkringsbolagen överens om att utta en premie på endast 100 kronor för varje risk. Enligt de försäkringsvillkor varvets intresse som avser ansvarar försäkringsgivaren för krigsrisker enligt gällande krigsförsäkringsvillkor för kasko och kaskointresse och i tillämpliga delar krigsförsäkringsvillkoren för gods. Försäkringen omfattar dock inte skada direkt förorsakad t.ex. av beslag eller genom sabotage. Enligt villkoren för rederiintresset försäkringsgivaren vid ansvarar hinder som medför att leveransen enligt nybyggnadsavtalet inte kan ske eller vid sådant hinder att det framstår ovisst avtalsenlig leverans som om

krigsförsäkring 130 Statlig m.m.

och 12 månader förflutit utan att hindret bortfallit. Förkan äga rum säkringen omfattar hinder till följd av förverkligande av de krigsrisker gäller enligt sedvanliga krigsförsäkringsvillkor för kasko och som kaskointresse. Undantag för hinder som uppkommit till följd av exempelvis beslag eller sabotage görs dock.

Flygplan

Flygplan försäkras luftfartsförsäkring eller flygförsälcring. genom en Luftfartsförsäkring omfattar flygkaskoförsäkring, ansvarsförsäkring och luftbefordringsförsäkring. Flygkaskoförsäkringen täcker skador och förlust av flygplanet. Ansvarsförsälcringen täcker skadeståndskyldighet mot personer och egendom inte transporteras med flygplanet men som skadas av som flygplanets användning i luftfart. Ansvaret är strikt. Det betyder att för skada utkrävs utan att den behöver ha orsakats genom ansvaret uppsåtlig handling eller vårdslöshet. Ansvaret vid kollision mellan flygplan bygger däremot culpaansvar. Det innebär att skadestândsskyldighet endast uppkommer skadan har orsakats avsiktligen eller genom om oaktsamhet. Luftbefordringsförsäkring täcker det i princip strikta ansvaret för skada drabbar passagerare och resgods. som Krigsskador hänförliga till och luftbefordringsförsäkringen kan ansvarstäckas inom den civila luftfartsförsäkringen. Däremot måste en separat krigskaskoförsäkring tecknas för krigsriskskydd för flygplanet. När det gäller omfattningen av försäkringsgivarens ansvar så skyddar kaskoförsäkringen mot i princip samma slag av skador och händelser som krigskaskoförsäkring för fartyg. täcks av en Krigskaskoförsäkringen kan tecknas för viss resa eller för viss tid. När det gäller krigsriskansvarets utsträckning i tiden så bestäms den i avtalet tidsangivelse. Detta gäller såväl vid försäkring av viss resa genom vid försäkring för viss tid. Ansvaret är således inte beroende av som något särskilt vid handhavandet flygplanet, såsom lastning moment av eller start för avfärd. För krigskaskoförsäkringar avseende flygplan gäller i princip motsvarande villkor för fartyg enligt ovan i fråga om upphörande och som uppsägningsmöjligheter. I det följ ande lämnas några uppgifter om försäkringsförhållandena inom den svenska flygplansflottan. De stora trafikplanen i den svenska flygplansflottan ägs tidigare sagts SAS svenska del ABA som av Aktiebolaget Aerotransport, och Linjeflyg, som numera inlemmats i SAS. SAS har tillhopa ett 70-tal svenska flygplan. SAS försäkrar sina flygplan, inklusive krigsförsäkringen, i ett försäkringsbolag captivebolagskaraktär som det äger tillsammans med av andra europeiska flygbolag. Med captivebolag avses vanligen ett dotterbolag inom koncern med uppgift att försäkra risker inom en koncernen; l98485:77 33 ff. Captivebolaget är beläget se prop. s.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 131 m.m.

utomlands. Krigsförsäkringen är således inte tecknad i ett svenskt försäkringsbolag. Captivebolaget brukade återförsäkra sig bl.a. i Svenska

Flygförsäkringspoolen och dess medlemsbolag. Som framgått se avsnitt

2.3.2 kommer poolen att upplösas inom nära framtid. en Tidigare hade SAS en del av flygplanens kaskovärde krigsförsäkrad i Sverige. Detta berodde på då blev omfattad det statliga att man av krigsförsäkringsskyddet krigsutbrottsavtalet mellan poolen och genom Krigsförsäkringsnämnden. Staten skulle således vid ett krigsutbrott komma att överta ansvaret för hela kaskovärdet. Förutvarande Linjeflyg krigsförsäkrade sina flygplan i Sverige. Efter samgåendet med SAS har förhållandet ändrats och försäkringen av flygplan sker numera i captivebolaget.

Lastbilar

Gällande försäkringsvillkor för motorfordon utesluter krigsskada från försäkringsskyddet. Svenska försäkringsbolag meddelar i princip inte krigsförsäkringar för motorfordon. Detsamma gäller i fråga utländska om försäkringsbolag.

Varor

Risker avseende varor under transport försäkras transportförgenom säkring. Transportförsäkring mot krigsrisker för landtransporter kan inte pâräknas. Enhetliga krigsförsäkringsvillkor gäller för sjö- och lufttransportema. Som sådan räknas även det fallet att lasten finns lastbil som transporteras till sjöss eller i luften. Krigsförsäkringsvillkoren för varor omfattar i princip för ansvar samma skadetyper och händelser som täcks av krigskaskovillkoren för fartyg. Samma undantag för skador orsakade av atomvapen eller atomskada görs i villkoren. Däremot försäkringsgivaren inte för lastägarens ansvarar eventuella skadeståndskyldighet i något avseende. Även dessa krigsförsäkringsvillkor inbegriper en sådan möjlighet som finns enligt krigskaskovillkoren att till skiljenämnd utsedd en av Krigsförsäkringsnämnden hänskjuta frågan i vilken utsträckning skada, en som endast delvis kan anses stå i samband med krig eller krigsliknande förhållanden, skall ersättas krigsförsäkringen. av Krigsförsäkring avseende varor som transporteras med fartyg eller flygplan gäller i princip endast från det att godset lastats ombord till dess att det lossats från transportmedlet. En transportförsäkring som avser en vara under luft- eller sjötransport kan, som ovan nämdes, även avse det fallet att varan faktiskt är lastad på lastbil står fartygdäcket en som eller det mindre vanliga fallet har intagits i tlygplanet. - - Krigsförsäkringen kan som civilförsäkringen tecknas för viss eller resa för viss tid. Det sistnämnda sker genom ett transportförsäkringskontrakt.

Statlig krigsförsäkring SOU 1994: 130 132 m. m.

Det är vanligt större företag låter försäkra sina transporter sådant att sätt. Ett transportförsäkringskontrakt är ett avtal varigenom försäkringsgivaren åtar sig att för den överenskomna perioden försäkra alla omfattas avtalet. Om annat inte avtalats täcker transporter som av försäkringen transportriskema oavsett varuslag och transportmedel. Enligt vanlig lydelse transportförsäkringskontrakt kan en krigsförav säkring sägas båda parter med 48 timmars uppsägningstid. Enligt upp av försäkringsbranschen är det transportförsäkringskontraktet avseende krigsförsäkringen sägs En pågående resa drabbas inte av som upp. uppsägningen. Endast transporter som inte påbörjats under uppsägningstiden blir sitt krigsförsäkringsskydd grund av uppsägningen. utan Försäkringar meddelats separat för viss resa omfattar inte någon som särskild uppsägningsmöjlighet. Motsvarigheten till de automatiskt verkande hävnings- eller upphörandeklausulema krigskaskosidan förekommer inte när det gäller transportförsäkring av varor mot krigsrisk. Att krigsförsäkring för endast gäller under sjö- och lufttransvaror porten går tillbaka på överenskommelse, benämnd Waterbome en Agreement, träffades år 1937 mellan flertalet av världens försom säkringsgivare i samband med det spanska inbördeskriget. Genom överenskommelsen förband sig försäkringsgivama att inte försäkra gods under landtransport. Det finns dock några försäkringsgivare som inte är och vilka i mindre omfattning tecknar s.k. bundna av överenskommelsen War on land-försäkring. I det följande lämnas några uppgifter angående omfattningen av krigsförsäkring i fråga vanitransporter. Det kan antas att den svenska om och importen är försäkrad mot civilrisker under transport. Av exporten denna utrikeshandel försäkras i stort sett ungefär hälften i svenska försäkringsbolag. Det är okänt i vilken omfattning civilförsälcringen för varor komplettemed ett krigsriskskydd. Enligt uppgift är det dock snarare regel än ras undantag att sådan komplettering görs. Premien är mycket låg och ingår ofta som en icke särskiljbar del i civilprernien. Varor transporteras inom landet till sjöss eller i luften är vanligen som inte försäkrade mot krigsrisk. Det beror att varuägaren sällan ens tecknar varuförsälcring, kan kompletteras med krigsriskskydd, en som utan förlitar sig transportörens ansvar. Landtransporterna är som tidigare sagts uteslutna från krigsriskskydd till följd av Waterbome Agreement.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 133

Statlig krigsförsäkring

1 Krigsförsäkringslagen

I avsnitt 6.3 har redogjorts för utvecklingen den svenska krigsförav säkringslagstiftningen fram till den nuvarande krigsförsäkringslagen och för därefter vidtagna ändringar. Gällande krigsförsäkringslag kom till stånd efter översyn 1939-års en av krigsförsäkringslag på 1950-talet av Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Riksnämndens förslag till lag innefattade i huvudsak redaktionell ny en modernisering av gällande regler. Den viktigaste ändringen hänförde sig till förutsättningarna för lagens tillämpning. De då gällande bestämmelserna förutsatte att Kungl. Maj förordnade tillämpning lagen. Vid om av krig som Sverige var indraget i borde enligt riksnämnden lagbestämmelserna automatiskt träda i tillämpning medan i övriga fall alltjämt skulle krävas Kungl. Majtts förordnande. Riksnämnden föreslog vidare krigsförsäkringsnämnd att en nytt tillsattes med uppgift att handlägga frågor den statliga krigsförom säkringen redan i fredstid. Den förra krigsförsäkringsnämnden hade upplösts under är 1948. Riksnämndens förslag rernissbehandlades varefter regeringen utarbetade en proposition i ämnet i överensstämmelse med nämndens förslag prop. 1960:3. Propositionen förelades riksdagen. Efter sedvanlig behandling biföll riksdagen regeringens förslag LZU rskr. 64. Den nya lagen l960:22 om statlig krigsförsäkring trädde i kraft den 10 mars 1960. Krigsförsäkringslagen har därefter ändrats fyra gånger i enlighet med vad som framgår av avsnitt 6.3 Efterkrigstiden. Härefter följer en närmare beskrivning den gällande krigsförav säkringslagen. Av praktiska skäl omfattar redogörelsen hela lagen även om avsnitt 6.9 endast skall statlig krigsförsäkring i fråga avse om transporter, motorfordon och vid lagring. Statens möjligheter att återförsäkra civila risker och att teckna direkt krigsolycksfallsförsäkring

kommer att behandlas se

senare avsnitt 6.10 och 6.12. Krigsförsäkringslagen är fullmaktslag med konstruktion en samma som flera andra beredskaplagar. Lagens bestämmelser träder i tillämpning först under vissa angivna förutsättningar. När lagen tillämpas kan staten träda in som försäkringsgivare i de hänseenden i lagen. som anges Försäkringsrörelselagen 1982:713 är inte tillämplig den försäkringsverksamhet som staten bedriver med stöd krigsförsäkringslagen, kap av 1 2 § första stycket försäkringsrörelselagen. Förutsättningarna för lagens tillämpning i l Är Sverige i krig, anges skall bestämmelserna tillämpas. Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden är föranledda det krig som av att är utanför Sveriges gränser eller att Sverige har varit i krig av eller

krigsförsäkring SOU 1994: 130 134 Statlig m.m.

krigsfara, får regeringen föreskriva att bestämmelserna skall tillämpas. Ett sådant förordnande skall dock underställas riksdagen för prövning. I 2 § första stycket bestämmelser statens rätt att meddela direkt ges om försäkring. Staten får sålunda meddela transport-och motorfordonsförsäkring krigsrisk risk att egendom lägges under embargo mot samt mot uppbringas eller dylik åtgärd anhålles av främmande eller genom annan eller den, där tagit eller söker ta makten. Mot samma risker stat av som försäkring meddelas även egendom, lagrats i utlandet för får av som införsel till riket eller i anslutning till utförsel från riket. Enligt paragrafens tredje stycke skall lagen 1927:77 om försäkringsavtal inte äga tillämpning angivna försäkringsformer. nu Begreppet transportförsäkring definieras inte i krigsförsäkringslagen. skola tolkas enligt den gängse uppfattning som råder Begreppet anses inom försäkringsbranschen. Lagen l927:77 om försäkringsavtal och dess tillämpning har därvid stor betydelse för vad som skall anses utgöra transportförsäkring. Med transportförsäkring avses sålunda sjöförsäkring försäkring fartyg, även under byggnad, och varor som transporteras av med fartyg och transportförsäkring. Begreppet annan transportförannan

säkring omfattar land- och lufttransportförsäkring avser försäkring av

luftfartförsäkring. Den sistnämnda försäkringen innefattar

varor samt flygkasko-, flygansvars- gäller mot tredje man och luftbefordringsför-

säkring transportörens och för resgods.

avser ansvar mot passagerare

Motorfordonsförsäkring räknas enligt praxis vid tillämpning av försäkringsavtalslagen inte form transportförsäkring. som en av Enligt 2 § andra stycket har staten rätt att meddela återförsäkring svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag.

Återförsäkringen får avse dels sådan försäkring mot krigsrisk och

jämförlig risk nyss har nämnts, dels försäkring av civilrisker inom som såväl transportförsäkring allmän egendoms-, inkomst- och ansvarigsom hetsförsäkring samt av trafikförsäkring. Enligt 3 § får Riksförsäkringsverket och bolag, som avses i 1 § lagen yrkesskadeförsäkring, för olycksfall, till följd krigsåtgärd om som av drabbar på fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person, meddela försäkring till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar av annan art än eljest. Vidare får bolag, som här avses, med delägare i bolaget sluta avtal försäkring för olycksfall, som här avses, att gälla om för annan tid eller träda i kraft vid annan tidpunkt än i 43 § lagen om yrkesskadeförsäkring stadgas. Staten får enligt 4 § meddela återförsäkring av sådan försäkring som nu angivits. Regeringen fâr meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 135 m.m.

6.9.2 Tillämpningsföreskrifter Statens

-

krigsförsäkringsnämnd

Regeringen har meddelat närmare föreskrifter för krigsförsäkringslagens tillämpning i förordningen 1988:1565 med instruktion för statens krigsförsäkringsnämnd. Statens krigsförsäkringsnämnd har till uppgift att pröva ärenden om sådan försäkring som avses i 2 och 4 §§ lagen l960:22 statlig om krigsförsäkring. Nämnden skall också förbereda de åtgärder från som statens sida behövs för att meddela statlig krigsförsäkring. Försäkring som avses i 2 § krigsförsäkringslagen fâr nämnden bevilja endast när det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller för att vidmakthålla handel eller näring. annan Nämnden får ta återförsäkring sådan försäkringar nämnden har av som meddelat. Nämnden skall

följa försäkringsmarknadens utveckling, särskilt vad gäller behovet av statlig krigsförsäkring,

fastställa villkoren för sådan försäkring som nämnden meddelar, och

efter samråd med statens krigsskadenämnd planlägga samordningen av statlig krigsförsäkring med statligt krigsskadeskydd.

Krigsförsäkringsnärnnden består av Finansinspektionens generaldirektör, som är nämndens ordförande, samt ytterligare högst sju ledamöter och ersättare för dem. Dessa ledamöter och ersättare Finansinutses av spektionen för en bestämd tid. Bland ledamöterna utser inspektionen en vice ordförande. Den angivna storleken på nämnden grundas på fredstida behov, dvs för att nämnden skall klara av sina beredskapsuppgifter. l dag består nämnden av maximalt antal ledamöter. Dessa företräder olika intressen inom svensk handel och svenskt näringsliv, två varav kommer från försäkringsbranschen. Det finns sålunda från representanter

Sjöassuradörernas Förening, Sveriges Ångfartygs Assuransförening, SAS,

Sveriges Exportrád, Grossistförbundet Svensk Handel och Sveriges Redareförening. Vice ordföranden är hög domstolsjurist. Sekreteraren och kansligöromålen utförs tjänsteman vid Finansinspektionen. av en Nämnden har i en skrivelse den 30 oktober 1990 till Finansdepartementet hemställt om ändring i förordningen så att antalet ytterligare ledamöter och ersättare ändras från nuvarande högst sju till högst åtta. Som skäl härför har nämnden åberopat trafiktlygets utveckling och ökade betydelse varigenom nämnden borde tillföras flygförsäkringskompetens. Frågan är under behandling hos Finansdepartementet.

krigsförsäkring SOU 1994: 130 136 Statlig m.m.

Ärenden Krigsförsäkringsnämnden bereds inom ett som avgörs av arbetsutskott under ledning ordföranden eller vice ordföranden. av beslutsför när ordföranden och minst hälften av de andra Nämnden är närvarande. Om det framkommer skiljaktiga meningar ledamöterna är föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tillämpas ärende är så brådskande att nämnden inte hinner tvistemål. Om ett sammanträda för behandla det får ärendet avgöras genom medatt mellan ordföranden och för beslut erforderligt antal ledamöter. delanden Om detta förfarande inte är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra

ärendet. Beslut i försäkringsärenden får inte överklagas. uppgift planera för den statliga krigsförsäkringsrörelsen Nämndens att i samråd med Finansinspektionen, Statens krigsskadeunder krig sker nämnd och försäkringsbolagens beredskapsorgan. Dessa är som egna

Svenska Transportförsäkringspoolen, Återförsäkrings-

framgått tidigare konsortium âr 1965 för civil företags- och fastighetsförsäkring samt av

villaförsälcring, Återförsäkringskonsortium av år 1976 för civil

hem- och luftfartsförsälcring och Svenska Flygförsäkringspoolen vilken har beredskapsuppgifter vid sidan sina ordinarie uppgifter under fredstid. av Beredskapsplaneringen präglas bl.a. föresatsen att en eventuell av krigsverksamhet skall försiggå och möjliggöras genom ett nära samarbete mellan nämnden och bolagens egna organisationer. I korthet går planeringen på följande. Försäkringsbolagen skall bidra ut med personal till försäkringsverksamheten bedrivs i Finansinsom spektionens lokaler så länge möjligt. Försäkringsbolagen uppträder som nämndens i fråga transportförsäkringar mot krigsrisker som agenter avseende Nämnden sköter själv krigskaskoverksamheten. varor. Utrustning och materiel lånas eller köps. Försäkringsbolagens databehandlade försäkringsinformation används. Försäkringsbolagens försäkringsbrev används efter omstämpling. Betalningsförmedling sker via nämndens postgirokonto. Efter nödvändig utrymning sker ett eget verksamheten från bestämd krigsuppehâllsplats. en Nämnden har tillgång till ett beredskapsanslag 1,5 miljarder kronor för sin försäkringsverksamhet. Det fredstida årliga driftsanslaget uppgår

till ca 66 000 kronor. Enligt beredskapsförordningen 1993:242 åligger det varje beredskapsi fred planera för under höjd beredskap kunna övergå myndighet att att till krigsorganisation och vidta övriga åtgärder för den egna beredskapen Beredskapsmyndigheten skall ha plan för sin verksamhet under 18 §. en höjd beredskap. Planen skall innehålla uppgifter om myndighetens planerade verksamhet under krig, myndighetens krigsorganisation, de skall tjänstgöra i krigsorganisationen och vad som i övrigt personer som för myndigheten skall kunna höja sin beredskap och bedriva behövs att under höjd beredskap 19 §. Planeringen enligt 18 och verksamheten skall såväl beredskapshöjningar efter hand som omedelbart 19 avse beredskap 20 §. intagande av högsta behövs således omfattande åtgärder för att kraven enligt be- Det redskapsförordningen skall anses uppfyllda.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 137 m.m.

Som kommer att framgå av följande avsnitt har nämnden i beredskapssyfte fastställt krigsförsäkringsvillkor för olika transportsituationer, träffat s.k. krigsutbrottsavtal med beredskapsorganens medlemsbolag och därtill hörande särskilda avtal och slutit agentavtal med försäkringsbolag angående krigsförsäkring av varor samt utfärdat närmare bestämmelser om den verksamheten i särskild instruktion. Även andra överenskommelser har träffats som rör krigsförsäkringsverksamheten såsom t.ex. avtal om bärgning med bärgningsföretag. Med beredskapsorganens medlems- bolag har också, som framgår av följande avsnitt, träffats avtal civila om risker. Det är fråga om statlig återförsäkring försäkringar inom av respektive organs försäkringsornråde.

6.9.3 Statliga Krigsförsäkringsvillkor

Enligt sin instruktion skall krigsförsäkringsnämnden fastställa villkor för försäkring som den meddelar. Nämnden skall även samråda med krigsskadenämnden så att gränserna för de båda nämndernas verksamhet dras upp på lämpligt sätt. I princip skall krigsskadelagen ersätta alla krigsskador på egendom inom landet. Nämnden har fastställt egna villkor och därvid sarnrått med krigsskadenänmden. Statliga krigsförsäkringsvillkor finns bl.a. beträffande sjökasko, flygkasko, nybyggnader på rederiintresse i sådana nybyggnader varv, samt varor under land-, sjö-och lufttransport och under lagring i utlandet i anslutning till import till eller export från Sverige. Däremot finns inga villkor för bilkasko. Krigsförsäkringsvillkor för försäkringar som faller inom krigsskadelagens område avser ännu inte sjösatta nybyggnader på svenska varv, handelsfartyg och fiskefartyg vid färd inom svenska farvatten. Som framgått tidigare kan nämnden enligt krigsförsäkringslagen också agera som äterförsäkrare av krigsförsäkringar. Det finns dock inte någon planering för sådan verksamhet eller några villkor avseende sådana avtal eftersom de svenska försäkringsbolagen idag inte har för avsikt att meddela krigsförsäkringar under allvarligare krigsförhållanden.

Närmare om statens krigsförsäkringsvillkor m.m.

Krigsförsäkringsnämnden har förberett och fastställt följande krigsförsäkringsvillkor.

Krigsförsäkringsvillkor för kasko fartyg fastställda den 30 september 1971.

2. Krigsförsäkringsvillkor för kasko ñskefartyg för lokala ömsesidiga sjöförsäkringsbolag fastställda den 29 november 1972.

138 Statlig krigsförsäkring SOU 1994: 130 m.m.

Krigsförsäkringsvillkor för flygkasko fastställda den 30 september 1971.

Krigsförsäkringsvillkor under sjötransport fastställda den för varor 30 september 1971.

Krigsförsäkringsvillkor för under landtransport fastställda den varor

30 september 1971 avser landtransporter i utlandet.

Krigsförsäkringsvillkor för under lufttransport fastställda den varor 30 september.

Krigsförsäkringsvillkor för rederiintresse i fartyg under byggnad fastställda den 30 november 1964. svenskt varv

Krigsförsäkringsvillkor för fartyg under byggnad vid svenskt varv fastställda den 30 november 1964.

Krigsförsäkringsvillkor för lagringsförsäkring fastställda den 8 april 1976.

Krigsförsäkringsnämndens villkor reglerar vissa ur krigsförsäkringssynpunkt viktiga frågor och hänvisar i övrigt till vad som närmast gäller på motsvarande område inom civilförsäkringen. I princip omfattar nämndens krigsrisker och därmed jämställda eller likartade ansvar alla typer av faror. Tanken är att ekonomiskt skydd skall ges mot skador och förluster som inte täcks genom sedvanliga civilriskvillkor. Nämnden ansvarar således för skador som direkt orsakats t.ex. genom

militärt och torpeder, då de är kringdrivande, bruk av minor även projektiler, bomber och andra strids- eller försvarsmedel inklusive atomstridsmedel,

embargo, beslag, uppbringning eller annan åtgärd av främmande befinner sig i krig, utför krigsliknande operationer eller makt, som vidtar förberedelseåtgärder för krig krigförande makt,

åtgärd av deltagare i inbördeskrig, revolution eller uppror,

kapning eller sjöröveri, eller åtgärd som kan jämställas med sjöröveri,

strandning, störtning, kollision, eller annat haveri eller annan flygolycka, dâ det kan anses sannolikt att händelsen förorsakats av att vissa närmare angivna ändrade trañkförhâllandena förelegat till följd av krig eller krigsliknande förhållanden.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 139

Statens försäkringsansvar inträder om skadan har orsakats av någon av de uppräknade händelserna eller farorna. Enligt sina egna villkor kan dock staten i vissa situationer ta sig i större eller mindre utsträckning även om en skada enligt det nyss ansvar nämnda inte direkt orsakats de ovan nämnda händelserna eller farorna. av I den utsträckning Krigsförsäkringsnämnden finner det skäligt med hänsyn till det inflytande krigsförhållanden haft vid skadans tillkomst utgår ersättning dels i vissa fall då transportmedlet uteblivit och viss tid gått utan att någon underrättelse om fartyget erhållits och dels för skada uppkommit antingen att transportmedlet till följd av som genom krigsförhâllandena framförts på ett från fredsförhâllanden avvikande sätt eller sabotage eller myteri som har samband med krigsförgenom hållandena. Genom dessa villkor kan ett skäligt resultat uppnås i nämnda fall. l fråga vad ersätts vid ett försäkringsfall gäller något olika om som regler för kasko- och Varuförsäkringen. Kaskoförsäkringen för fartyg ersätter förutom direkt skada på fartyget även vissa indirekta kostnader som vi känner igen från de privata krigsförsäkringsvillkoren. Så t.ex. ersätts fartygets andel i bidrag till gemensamt haveri förorsakat av händelser om omfattas av försäkringen och fartygets andel i bidrag till kostnad för uppehåll i resan som fartyget i visst fall måste göra. Vidare ansvaras för den ersättning försäkringstagaren är skyldig utge till tredje man för egendoms-eller personskada, under j förutsättning skadan uppkommit haveri i övrigt är

l att genom som

| ersättningsgillt enligt försäkringen. l Kaskoförsäkringen för flygplan ersätter i princip endast direkt skada

l flygplanet. Försäkringen täcker inte eventuell skadeståndskyldighet som

kan åvila flygplanets ägare eller den som bedriver trafik med flygplanet. Varuförsäkringen ger ersättning för skadad vara till fulla värdet. I fråga handelsvaror omfattar försäkringsvärdet varans värde på den ort där om försäkringsansvaret börjar med tillägg av transportkostnad, försäkringskostnad och 10 procents handelsvinst på summan av nämnda poster. Krigsförsäkringsnämnden kan påta sig särskilt att även betala ersättning för tull, frakt och andra omkostnader som måste erläggas bestämmelf seorten för skadad vara. Nämnden påtar sig inget ansvar för varuägarens eventuella skadeståndsskyldighet mot annan. Utöver bestämmelser om ansvarets omfattning reglerar villkoren t.ex. p frågor försäkringsansvarets utsträckning i tiden, försäkringstagarens om t åtgärder vid skada och nämndens rätt att bestämma tid för utbetalning av ersättning. Allmänt gäller med undantag för varuförsäkringen förbud - mot överlåtelse av försäkringen, utan nämndens tillstånd. l fråga om ansvarstiden gäller följande för olika fall.

Fartyg

Är fartyget försäkrat för viss gäller, annat inte avtalats, att resa om försäkringsgivarens ansvar börjar när fartyget börjar lätta ankar och kasta

140 Statlig krigsförsäkring m.m.

loss för att avgå och fortfar intill dess fartyget ankrat eller förtöjt på vanligt sätt i den i försäkringsavtalet angivna bestämmelseorten eller på annan plats där resan slutar. Är fartyget försäkrat för viss tid inträder försäkringsgivarens ansvar, om annat inte avtalats, den dag försäkringen träder i kraft och upphör den dag försäkringen enligt avtalet skall utlöpa. Skulle fartyget vara under resa när försäkringen upphör att gälla fortlöper försäkringen att gälla visst sätt mot tilläggspremie.

Flygplan

Försäkras flygplan, som skall föra last, för viss flygresa inträder försäkringsgivarens ansvar då lasten börjar intagas och upphör då lasten lossats. Försäkras flygplan, som inte skall föra last, för viss flygresa börjar ansvaret när motorerna fâr starteffekt och upphör när flygplanet efter landning i bestämmelseorten har avslutat utrullningen och antingen står stilla eller börjar förflyttas marken för egen motorkraft s.k. taxning. Är flygplanet försäkrat för viss tid inträder försäkringsgivarens ansvar, om annat inte avtalats, den dag försäkringen träder i kraft och upphör den dag försäkringen enligt avtalet skall utlöpa. Är flygplanet under resa när försäkringen upphör fortlöper försäkringen att gälla mot tilläggspremie tills flygplanet första gången därefter ankommer till en flygplats.

läror under sjötransport

Huvudregeln är att försäkringsansvaret börjar då varan den ort som anges i försäkringsavtalet lastats i fartyg och upphör då varan lossats över sidan från fartyg på den i försäkringsavtalet angivna bestämmelseorten.

läror under lufttransport

Försäkringsansvaret börjar då varan överlämnats till lufttransportföretaget och upphör då företaget avlänmat varan den i försäkringsavtalet angivna bestämmelseorten.

läror under landtransport

Vid import börjar Krigsförsäkringsnämndens ansvar dä varan för den försäkrade transportens genomförande lämnar förvaringslokalen eller upplagsplatsen pâ den i försäkringsavtalet angivna orten för transportens början och upphör då varan ankommit till Sverige.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 141

Vid export börjar ansvaret då varorna lämnat Sverige och upphör då varan utlämnats till mottagaren eller dennes ombud den i försäkringsavtalet angivna bestämmelsorten; blir utlämnandet försenat upphör dock nämndens ansvar i varje fall sju dagar efter ankomst till bevarans stämmelseorten.

Krigsförsäkringsvillkor för lagring av varor

Lagringsförsäkring mot krigsrisk tecknas för tid som Krigsförsäkringsnämnden bestämmer och endast i samband med och såsom del av transportförsäkring mot krigsrisk.

Krigsförsäkringsvillkør för fartyg under byggnad vid svenskt varv

Ansvaret börjar, då av varvet för nybyggnaden inköpta föremål, som i omfattas av försäkringen, börjat anlända till varvet eller då för nybyggnaden avsett material börjat avbokas eller avmärkas i och för bearbetning, i och upphör då nybyggnaden beställaren eller övertas av om sådan inte finns då nybyggnaden är färdig för leverans.

Krigsförsäkringsvillkor för rederiintresse i fartyg under byggnad vid svenskt varv.

Krigsförsäkringsnämndens ansvar inträder då den första inbetalningen i enlighet med nybyggnadsavtalet erläggs och upphör när nybyggnaden i : levererats till försäkringshavaren.

Krigsförsäkringsvillkoren under 1-4, 8 och 9 försäkringar avser som har en motsvarighet på den privata försäkringssidan. Nämndens villkor innehåller dock inte någon motsvarighet till försäkringsbolagens villkor om omedelbart upphörande och inte heller några egentliga uppsägningsmöjligheter. Det åvilar Krigsförsäkringsnämnden över och revidera sina att se villkor så snart förändringar inom försäkringsmarknaden eller transportväsendet ger anledning därtill.

6.9.4 Krigsutbrottsavtal

m.m.

För att vid plötsliga krigsutbrott och svårare krigsförhållanden i görligaste mån försöka upprätthålla ett kontinuerligt försâkringsskydd mot krigsrisker inom vissa viktigare områden har det nödvändigt med ansetts statlig medverkan. Den lösningen har därvid valts att staten genom

142 Statlig krigsförsäkring SOU 1994: 130 m.m.

Krigsförsäkringsnänmden avtalsvis automatiskt övertar ansvaret för krigsriskema under sådana förhållanden. Eftersom det är fråga statliga åtaganden av ekonomisk natur har det om ansetts nödvändigt att regeringen först inhämtade riksdagens samtycke till att bemyndiga nämnden att träffa sådana avtal enligt vissa riktlinjer prop. 1961:172, LZU 70, rskr. 391 och prop. 197576:71, NU 10, rskr. 62. Krigsförsäkringsnärrmden har med stöd av regeringens bemyndiganden träffat, i allt väsentligt likartade, av regeringen godkända, s.k. krigsutbrottsavtal för transportförsäkringar; ett avtal den 1 januari 1963 med alla svenska riksbolag bedriver transportförsäkring, separata avtal i som oktober 1964 med sju lokala ömsesidiga sjöförsäkringsbolag som främst försäkrade mindre fiskefartyg, ett avtal den 19 december 1967 med alla svenska försäkringsbolag bedriver flygkaskoförsäkring och slutligen som avtal âr 1974 med ett lokalt ömsesidigt försäkringsbolag för ñskefarett tyg. De direktförsäkrande captivebolagen har inte anslutit sig till något krigsutbrottsavtal. Krigsutbrottsavtalen innehåller endast grundläggande bestämmelser. Detaljfrågor regleras i särskilda avtal. Dessa avtal behöver inte godkännas av regeringen prop. 1961:172 s. 22

Krigsutbrottsavtalen

Genom krigsutbrottsavtalen har staten åtagit sig att vid en viss tidpunkt överta ansvaret för hela den krigsrisk avseende svenska intressen som av försäkringsbolagen då är täckt av vid den tidpunkten löpande direkt tecknade transportförsäkringar. Innebörden av bestämmelsen är alltså att övertar hela försäkringsansvaret i de krigsförsäkringar som staten fortfarande gäller vid det ifrågavarande krigsutbrottet. Med krigsrisk jämställs vissa andra risker som anges i försäkringsvillkoren. I förekommande fall kan därigenom skydd fås mot att egendom läggs under embargo eller uppbringas eller genom arman dylik åtgärd anhålles främmande stat eller av den som där tillvällat eller söker av tillvälla sig makten. transportförsäkring har redogjorts för Vad som avses med begreppet under avsnitt 6.9. I det följande ingår således även flygkaskoförsäkring i begreppet transportförsäkring. Enligt 1963 års krigsutbrottsavtal räknas även försäkring av nybyggnad på svenskt varv samt försäkring av i utlandet för införsel till riket eller i anslutning till egendom som lagrats utförsel från riket transportförsäkring. Försäkringar avseende som fritidsbåtar yachtförsäkring har uttryckligen undantagits från krigsutbrottsavtalens tillämpningsområde. Med begreppet svenskt intresse endast sådana fartyg skepp och avses båtar och flygplan som är registrerade i Sverige. Den viktigaste officiella registreringen fartyg sker i det svenska skeppsregistret. Förutav sättningen härför är att fartyget, som måste överstiga viss minsta storlek, till än hälften ägs en svensk medborgare eller en svensk juridisk mer av

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 143 m.m.

person. Under viss.a förutsättningar kan även utländska fartyg registreras i skeppsregistret. Fartyg som understiger en viss storlek, båtar, och som används yrkesmässigt, således inte fritidsbåtar, registreras i ett särskilt bâtregister. Samma förutsättningar som för skeppsregistret beträffande svenskt ägande gäller för införing i bätregistret. Flygplan registreras i luftfartygsregistret. Flygplanet skall ägas helt svensk fysisk eller av en juridisk person. Vad gäller varor så omfattar begreppet svensk export och import som är försäkrad i svenska försäkringsbolag. Detta gäller oavsett vem som är ersättningsberättigad till följd av leveransvillkor i köpeavtal mellan köpare och säljare. Staten övertar ansvaret från och med den tidpunkt då krigsutbrottsavtalen träder i tillämpning. l Krigsutbrottsavtalen träder i tillämpning automatiskt l

i

om Sverige kommer i krig eller

2. om Danmark, Finland, Norge, Polen, Förbundsrepubliken Tyskland eller [Tyska Demokratiska Republiken] kommer i krig.

Krigsutbrottsavtalen träder i tillämpning efter förordnande av regeringen

vid krigsfara vari Sverige befinner sig, eller

2. vid krig mellan tvâ eller flera av länderna Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Folkrepubliken Kina, [De Socialistiska Râdsrepublikernas Union] samt Storbrittanien och Nordirland eller

3. vid annat krig,

om förhållandena prövats vara ägnade att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv. Krigsförsäkringsnämnden har uttalat att den avgörande förutsom en sättning vid prövning av om krig är den art att det är ägnat att i av väsentlig grad beröra svenskt näringsliv den omständigheten att anser den engelska försäkringsmarknaden med anledning sådant krig av meddelat uppsägning av reassuranskontrakt för krigsförsäkringar under åberopande av automatiskt verkande hävningsklausuler och att någon omedelbar förnyelse av kontrakten för den svenska folkhushâllningen acceptabla villkor inte kan erhållas. För det krigsförsäkringsansvar som övertas staten skall gälla av antingen svenska villkor som fastställts eller godkänts av KFN eller också sedvanliga engelska krigsförsäkringsvillkor 4 §. Försäkringsbolagen in sina krigsförsäkringsvillkor, är ger som gemensamma för branschen, till KFN för godkännande. Detsamma sker efter varje ändring av villkoren. Senast skedde detta i fråga 1991 års om

krigsförsäkring 144 Statlig m. m.

ändringar krigsförsäkringsvillkoren för fartyg och varor. Tidigare av användes begreppet fastställelse när KFN accepterade bolagens villkor. Vid övertagandet tar staten på sig ansvar även för skada som uppkommit inom viss tid innan avtalen trätt i tillämpning under förutsättning skadan orsakats förberedelseåtgärder för eller krigshändelser som att av sammanhänger med det krig vilket föranlett att avtalet trätt i tillämpning

3 §. KFN tillämpa försäkringsbolagens villkor på det retroaktiva avser att för inträffade skador sina villkor ansvarstiden efter ansvaret men egna övertagandet. Med hänsyn främst till utformningen av krigsutbrottsavtalen och de särskilda avtalen råder det dock viss osäkerhet hos försäkringsbolagen vilka villkor skall tillämpas för tiden efter KFN:s om som ansvarsövertagande. Samtliga svenska försäkringsföretag som har rätt att i Sverige driva transportförsäkring och luftfartsförsäkring kan ansluta sig till krigsut-

brottsavtalen. Krigsutbrottsavtalen gäller för kalenderår och kan sägas upp med sex

månaders uppsägningstid.

Särskilda avtal

l anslutning till krigsutbrottsavtalen har parterna i särskilda avtal reglerat till krigsutbrottsavtalen hörande frågor mera i detalj. Enligt de särskilda avtalen skall försäkringsgivama meddela försäkringstagarna vad gäller enligt krigsutbrottsavtalen och de som särskilda avtalen vid ett krigsutbrott. Denna information lämnar försäkringsbolagen särskild klausul bifogas krigsförgenom en som säkringarna. Klausulen i fråga försäkringar avseende krigskasko flygplan och om fartyg och varvsrisker informerar tidpunkten då ansvaret övergår om från försäkringsbolaget till staten, att det därefter är försäkringsvillkor fastställts KFN gäller, försäkringstagarens skyldighet att som av som om lämna underrättelse till KFN, att följa KFN:s instruktioner och att betala KFN fastställda premier för den risk staten löper. Om försäkringstagaav har betalat förskottspremie för ännu inte utlupen försäkringstid har ren han rätt att utfå ristomo från sitt försäkringsbolag. Gäller försäkringen för viss får KFN tillgodogöra sig premien för hela resan. resa Det särskilda avtalet 1963 års krigsutbrottsavtal för som avser transportförsäkring innehåller vidare en bestämmelse av villkorskaraktär avseende innebörd att vid statens Övertagande av försäkringsanvaror av svaret utvidgas försäkringen automatiskt, mot tilläggspremie, att gälla vissa tilläggsrisker den övertagna försäkringen inte omfattar. mot som Det är fråga skydd mot skador direkt förorsakade av atomvapen, om 15-dagars period vid ornlastning i mellanharnn samt skador under en under land- eller lufttransport till hamn i och för befordran därifrån annan med annat fartyg, skador under landtransport utom Sverige, skador frustration och skador på utlandslagrat export- och genom m.m.

SOU 1994: 130 Statlig krigsfärsäkring m.m.

importgods under vissa i det särskilda avtalet närmare angivna förutsättningar. Detta tilläggsskydd kan endast en svensk fysisk eller juridisk person åtnjuta till skillnad mot vad som gäller för det övertagna skyddet.

6.9.5 Frågan motorfordonsförsäkring mot krigsrisk

om m.m.

Möjligheten att krigsförsäkra motorfordon enligt nuvarande krigsförsäkringslag tillkom år 1961. Av förarbeten till lagändringen framgå synes att avsikten främst varit att öppna möjlighet till skydd för lastbilar i utlandstrañk prop. 1961:172 20. s. I mitten av 1960-talet konstaterade Statens krigsförsäkringsnämnd att det förelåg flera problem när det gällde krigsförsäkring lastbilar. av Informations- och andra administrativa problem försvarade tillen fredsställande planering. Premiesättning och tariffering vansklig. var Kravet på att försäkringen skulle vara av väsentlig betydelse folkförur sörjningssynpunkt m.m. föranledde problem eftersom det förutsatte ett prioriteringssystem för varor vars utarbetande de arbetstyngda försörjningsmyndighetema var tveksamma att ställa pâ. Pâ grund härav upp och med beaktande av samhällsekonomiska aspekter förklarade krigsförsäkringsnämnden att nämnden i princip inte komme att meddela krigsförsäkringar för lastbilar eller landtransporter inom Sverige. Endast i undantagsfall när ett centralt försörjningsorgan kunde intyga att synnerliga skäl talade för att en viss transport borde krigsriskskydd ansåg sig nämnden kunna bevilja krigsförsäkring. En särställning intog dock sådana varutransporter till lands som utgjorde för- eller eftertransporter i anslutning till export eller import. För dessa fall hade nämnden redan fastställt krigsförsäkringsvillkor att användas för försäkringar som tecknades från fall till fall efter ett krigsutbrott. Som framgått har Statens krigsförsäkringsnämnd inte träffat något krigsutbrottsavtal om motorfordonsförsäkring mot krigsrisk I m.m. samband med att möjligheten att krigsförsäkra motorfordon infördes diskuterades även frågan krigsutbrottsavtal för motorfordon om prop. 1961:172. Departementschefen ansåg att det borde finnas möjlighet att träffa sådant avtal beträffande lastbilar i utlandstrafik. Han ansåg vidare att, om det var ändamålsenligt, avtalet skulle konstrueras så att det inte bara täckte skador som inträffade i utlandet utan även täckte skador lastbil som inträffade här i riket under färd från utlandet till ort inom Sverige eller i motsatt riktning. Han var inte beredd att ta ställning till om ett sådant krigsutbrottsavtal även borde omfatta lastbilar som endast utförde transporter inom Sverige. Frågan borde enligt honom utredas närmare av krigsförsäkringsnämnden i samråd med bl.a. krigsskadenärnnden.

SOU 1994: 130 146 Statlig krigsförsäkring m.m.

godkände regeringen fick bemyndiga Krigsförsäkrings- Riksdagen att träffa sådant avtal under förutsättning av regeringens nämnden att ett godkännande avtalet a. 20 ff, LzU 70, rskr. 319. av prop. s. utredning under 1960-talet fann krigsförsäkringsnämnden att Efter viss dåvarande inte praktiskt möjligt att skapa ett krigsutbrottsdet för var för lastbilar prop. 1967:165. Nämnden förklarade att ett skydd krigsutbrottsavtal, för nämndens premieuppbörd och identifiering av förutsatte tillgång till ett komplett och ständigt aktuellt skadade lastbilar, register över det bilbestånd skulle skyddas. Detta gällde även för det som skulle till lands. Olika alternativ hade övervägts gods som transporteras inget dem befunnits praktiskt genomförbart. men av vara gällde möjligheten ordna ett krigsutbrottsskydd för lastbilar När det att utlandstrafik bedömdes förutsättningarna visserligen gynnsammare i eftersom antalet fordon förhållandevis litet och fordonen var var licensierings- och kvoteringstvång och därför systematiskt underkastade registrerade hos statlig myndighet. Dessa omständigheter gynnade även planläggning nödvändig information till fordonsägama. svårigheterna av krigsförsäkringsnämnden inte har befogenhet att under berodde att fredstid teckna krigsförsäkringsavtal. Det ansågs vidare inte realistiskt att lastbilsägare skulle villiga att betala kostnaden för en tro att vara nödvändig förhandsregistrering. Effektiviteten i fråga om förhandsinformation till intressentema förklarades helt avhängig av att en vara försäkringsmässig registrering i förväg kunde ordnas. Även i dag krävs det tillstånd för yrkesmässig trafik. Tillstånd utfärdas länsstyrelsen. För trafik på utlandet krävs härutöver särskilt tillstånd av Generaltullstyrelsen. Antalet tillstånd är begränsade. som meddelas av Särskilda tillstånd behövs inte för trafik på bl.a. de nordiska länderna.

6.10 Statlig återförsäkring

Som tidigare framgått kan ett försäkringsbolags riskåtaganden fördelas på olika Ett vanligt sätt är att försäkringsbolaget återförsäkrar sig hos sätt. försäkringsbolag. En sådan skyldighet finns om försäkringsbeett annat överstiger bolagets i bolagsordningen angivna s.k. självbehåll eller loppet skademaximal. Med detta det högsta belopp ett bolag får behålla avses för räkning risk. Beloppet står i viss relation till bolagets egen en en

kapitalstyrka. Återförsäkringsmarknaden är starkt internationell. Under

krigsförhållanden måste därför räkna med att det kan uppstå man tillämpa återförsäkringskontrakten för civilförsäkringar, svårigheter att återförsäkringen tagits i utlandet, vilket är det vanligaste. särskilt om För förhindra avbrott i reassuransen försvårar eller förhindrar att att fortsatt försäkringsverksamhet kan staten, enligt 2 § andra stycket krigsförsäkringslagen, svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning sådana bolag, meddela återförsäkring förutom av transportförsäkring, av motorfordonsförsäkring och lagringsförsäkring mot krigsrisker och jämställda risker, transportförsäkring i övrigt, av allmän därmed av

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 147 m.m.

egendoms-, inkomst- och ansvarsförsäkring trafikförsäkring. samt av Av den tidigare redogörelsen för den statliga krigsförsäkringsverksamheten har framgått vad som omfattas av begreppen transportförsäkring, motorfordonsförsäkring och lagringsförsäkring. Som där anförts är det inte aktuellt med statlig återförsäkring inom krigsförsäkringsorrtrâdet. Med transportförsäkring i övrigt transportförsäkring mot civila avses risker. Begreppet trafikförsäkring omfattar det ersättningsansvar enligt trañksskadelagen uppkommer vid skador till följd biltrafik. som av Begreppen allmän egendoms-, inkomst- och ansvarsförsäkring infördes genom ändring i lagen år 1966 SFS 1966:41, 1966:6, LZU prop. rskr. 64. Enligt departementschefen skulle denna Verksamhetsgren omfatta de försäkringsgrenar som räknades dit enligt då gällande redovisningsbestämmelser för försäkringsverksamhet kungörelsen [l962:118] angående försäkringsbolags balansräkning vinst- och samt förlusträkning. Till allmän egendoms- och inkomstförsäkring räknades förutom egentlig sådan försäkring brand-, maskin-, skogs-, vattenlednings-, glas-, husbocks-, storm-, hagel-, atom-, garanti-, inbrotts-, stöld-, rån-, smycke-, diverse- och väderleksförsäkring rättsskyddsförsamt säkring. Vidare omfattade återförsäkringsskyddet sådan resgodsförsäkring som inte innefattades under redovisningskategorin transportföisäkring. Departementschefen ansåg att riksdagens samtycke borde inhämtas om ytterligare försäkringsgrenar fördes in under nämnda kategoribeteckning för verksamhetsgrenen. Nu gällande bestämmelser i redovisningssammanhang använder sig sedan början av 1980-talet andra begrepp vid indelning i verksamhetsav grenar. Verksamhetsgrenarna företags- och fastighetsförsäkring samt hem-och villaförsäkring motsvarar i princip den i krigsförnumera säkringslagen angivna verksamhetsgrenen. Lagstiftningen för försäkringsverksamhet har ändrats med anledning av EES-avtalet SFS 1993:1304, prop. l99293z257. Bl.a. har i rörelselagama för svenska och utländska föisäkringsgivare skett anpassning till en EES-reglemas indelning i försäkringsklasser. Indelningen syftar till en harmonisering av ländernas koncessions- och soliditetsregler och är inte tillämplig i redovisningssammanhang. Den indelning skall tillämpas som i redovisningssammanhang regleras i ett EG-direktiv från december 1991 och bygger närmast grupper av försäkringsklasser. Den nya indelningen framgår 2 kap 3 a§ försäkringsrörelselagen av 1982:713 i fråga om skadeförsäkring. Motsvarande bestämmelse gäller för de utländska försäkringsgivarna. Enligt 2 kap. 3 a § FRL kan koncession för direkt skadeförsäkringsrörelse förutom viss olycksfalls- och sjukförsäkring bl.a. följande avse klasser eller risker som hänför sig till en sådan klass:

landfordon andra än spårfordon

spârfordon

luftfartyg

148 Statlig krigsförsâkring m.m. fartyg godstransport brand och naturkrafter annan sakskada motorfordonsansvar luftfartygsansvar fartygsansvar allmän ansvarighet kredit borgen annan förmögenhetsskada rättsskydd assistans Krigsförsäkringsnämndens eventuella verksamhet som återförsäkringsgivare av civila försäkringar enligt krigsförsäkringslagen förutsätter ett nära samarbete med försäkringsbranschen. Inom det nu angivna området sker samarbetet med branschens beredskapsorgan Svenska Transportförsäkringspoolen, Aterförsäkringskonsortium av âr 1965 AK 65 och

Återförsäkringskonsortium av âr 1976 ÅK 76. Vidare samverkar

krigsförsäkringsnämnden med den redan i fredstid fullt verksamma Svenska Flygförsäkringspoolen. I kap. 2.3 har lämnats en kortare beskrivning av dessa organs uppbyggnad och verksamhetsområden.

6.l0.1 Beredskapsavtal för återförsäkring

Regeringen har bemyndigat Krigsförsäkringsnämnden att träffa avtal med transportförsäkringspoolen och âterförsäkringskonsortiema om återförsäkring av civila försäkringar enligt riktlinjer som godkänts av riksdagen prop. 1961:172, LZU 70, rskr. 391 LZU och prop. 1966:6, rskr. 64.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m.

Transportförsäkring

Krigsförsäkringsnämnden och Svenska transportförsäkringspoolens medlemsbolag har den 10 december 1979 träffat gällande återförnu säkringsavtal angående civil sjö- och transportförsäkring. Captivebolagen ingår inte i poolen och har inte själva tecknat något återförsäkringsavtal med nämnden.

Återförsäkringsavtalet träder i tillämpning vid utbrott krig,

av ett som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv och medföra avbrott i återförsäkringsförbindelserna med utlandet. Kontraktet träder dock i tillämpning först när transponförsäkringspoolen enligt ett beredskapsavtal blir behörigt att agera för medlemsbolagens räkning. Detta sker enligt det avtalets lydelse vid utbrott av ett krig, som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv och medföra avbrott återförsäkringsförav bindelser med utlandet. Därtill krävs att regeringen förordnat om intagande av högsta beredskapsgrad eller att krigsförsäkringsnämnden och beredskapsorganet träffat överenskommelse centralisering den om en av försäkringsverksamhet som beredskapsorganet bedriver. Nämnden kan återförsäkra försäkringar omfattas transportförsom av säkringspoolens verksamhetsområde. Detta utgörs av direktförsäkringar som avser dels varor under sjö-, luft- och landtransport, dels visst transport- och terminalansvar dels sjökasko och därmed sammanhängande intressen dels varvsrisker dels ock protection-och indemnityrisker. Härutöver gäller att det skall vara fråga transportförsäkringar om som tecknats i Sverige och som är av svenskt intresse. När det gäller kaskoförsäkringar omfattar begreppet svenskt intresse i detta sammanhang, till skillnad mot vad som gäller enligt krigsutbrottsavtalet, även i utlandet registrerade fartyg det övervägande om ekonomiska intresset kan hänföras till en svensk fysisk eller juridisk person. Krigsförsäkringsnämnden har förklarat att den kan acceptera återförsäkring av sådan försäkring under vissa villkor. Rederiet skall i förväg ha förbundit sig att vid ett krigsutbrott överföra hela civilförsäkringsvärdet på poolen. Rederiet skall därjämte ha vidtagit åtgärder för omregistrering till svenskt skeppsregister i omedelbar anslutning till

överföringen. Återförsäkringsskyddet gäller endast för försäkringar

som löper när âterförsäkringskontraktet träder i tillämpning. Skyddet gäller under högst 30 dagar från ett krigsutbrott. Nämnden förutsätter att poolen inte meddelar försäkringar avseende utländska fartyg efter tidpunkten för krigsutbrottet. Begreppet svenskt intresse avser i fråga om varor fall där svensk en importör eller exportör pâ grund leveransvillkor i köpeavtal tecknar av transportförsäkringen.

Återförsäkringsavtalet mellan Krigsförsäkringsnämnden och Transport-

försäkringspoolen är form exedentâterförsäkring. Exedentåterfören av säkring innebär att återförsäkraren för det försäkringsbelopp ansvarar som överstiger försäkringsbolagets självbeháll eller maximal. Självbehållet utgörs av det belopp risk bolaget självt står för. Detta en som

SOU 1994: 130 150 Statlig krigsförsäkring m.m.

ekonomiska situation. Det maximala självbeberor i sin tur på bolagets hållet framgår av bolagsordningen. âterförsäkringsavtalet återförsäkrar nämnden den del av Enligt överstiger poolen till nämnden anmäld försäkringsbeloppen som en av vilken utgörs medlemsbolagens täckningskapacitet av summan av poolens svenska återförsäkringsgivares åtaganden. Poolen självbehâll och det är möjligt, först vända sig till svenska försäkringsskall alltså, om medlemmar i poolen och teckna äterförsäkring. bolag som inte är några poolens medlemsbolag eller någon av de Om något eller av äterförsäkringsgivama skulle bli stånd att fullgöra sina svenska ur förpliktelser nedsätts den angivna täckningskapaciteten med belopp som ifrågavarande bolags andel. Detta får till följd att Krigsförmotsvarar säkringsnämndens börjar vid ett lägre belopp. ansvar

och fastighelsförsäkring samt hem- och villaförsäkring Företags-

Krigsförsäkringsnämnden och ÅK 65 gäller ett återförsäkringsav- Mellan 12 december 1985. Vissa captivebolag är numera medlemmar tal av den konsortiet. Avtalet uttryckligen omfatta civila försäkringar som av anges verksamhetsgrenar i Sveriges officiella statistik Enskilda ingår i de som försäkringsanstalter redovisas under rubrikerna Företags- och fastig- Hem- och villaförsäkring. Nämnda statistik hetsförsäkring samt publicerades dåvarande Försäkringsinspektionen. Publikationen har av upphört. Som framgått används angivna begrepp i numera ovan försäkringsbolagens redovisningar enligt Finansinspektionens föreskrifter.

Återförsäkringsavtalet träder i tillämpning när krigsförsäkringsnämnden

verksamhet såsom försäkringsgivande organ enligt krigsförhar trätt i och ÅK 65 har trätt i verksamhet samt konsortiet har säkringslagen nämnden. ÅK 65:s styrelse beslutar när begärt äterförsäkring hos konsortiet skall träda i verksamhet. försäkringar ÅK 65 omfattar kan återförsäkras hos Krigsför- De som säkringsnämnden till den del de risker vid skadetillfället är avser som belägna i Sverige och sådana risker som är belägna utomlands men som svenska intressen. Med begreppet svenskt intresse avses egendom avser direkt eller indirekt svensk fysisk eller juridisk person. som ägs av en âterförsäkringsavtal är typ än det som gäller mellan Detta av en annan och transportförsäkringspoolen. Det är fråga om en s.k. Stop nämnden Loss-återförsäkring. I stället för att koppla återförsäkringen till storleken försäkringsbeloppen börjar nämndens enligt detta avtal först när pâ ansvar alla skador under viss period överstiger ett visst belopp. summan av en

Luftfartförsäkring

Krigsförsäkringsnämnden, å sidan, och Svenska flygför- Mellan ena säkringspoolens svenska medlemsbolag och Skandia, å andra sidan, har december 1976 träffats återförsäkringsavtal beträffande civil den 20 ett

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 151 m.m.

svensk luftfartförsäkring flygkasko-, och luftbefordringsföransvars-

säkring. Nämndens motparter utgör medlemmarna av Återförsäkrings-

konsortium år 1976 ÅK 76. I fråga flygkaskoförsäkring innebär av om krigsförsäkringsnämndens åtagande ÅK 76 nämnden áterförsäkrar mot att försäkringar avseende svenskregisterade flygplan. Det finns inte något svenskt captivebolag som bedriver luftfartförsäkring. Det bolag som omtalas i avsnitt 6.8.2 angáende flygplan och som SAS samäger är inte svenskt. Avtalet träder i tillämpning under förutsättningar gäller för samma som äterförsäkringsavtalet mellan nämnden och transportförsäkringspoolen. Även âterförsäkringsteknik samma som där begagnas tillämpas i avtalet mellan nämnden och ÅK 76, alltså excedentáterförsäkring. Nämnden

áterförsäkrar således de försäkringsbelopp överstiger konsortiets som täckningskapacitet eller självbehâll. Om medlem ÅK 76 blivit en av ur stånd att fullgöra sina förpliktelser enligt konsortieavtalet nedsätts konsortiets självbeháll med ifrågavarande medlems andel. Detta får till följd att nämndens ansvar börjar vid ett lägre belopp. ÅK 76 sköter skaderegleringen.

Trañlçförsäkring

Biltrañkens och dänned försäkringsbehovets omfattning under kris- och krigsförhâllanden är svârbedömlig. Det har därför inte ansetts realistiskt att redan under fredstid bygga upp ett system för âterförsäkring av trafikförsäkring. Möjligheten för Krigsförsäkringsnämnden återföratt säkra sådana risker har dock ansetts som en viktig del beredskapen av försäkringsomrâdet.

6.10.2 Beredskapsorganens interna beredskapsavtal

Till grund för de tre beredskapsorganisationer, Svenska Transportför-

säkringspoolen, Återförsäkringskonsortium 1965 och Återför-

av säkringskonsortium av år 1976, bildats för möjliggöra teckning som att av avtal och annan beredskapsplancring för den statliga âterförsäkringsverksamheten under krigstid ligger pool- eller konsortieavtal. I vart och ett av dessa avtal deltar alla svenska försäkringsbolag som har koncession för den Verksamhetsgren som avtalet gäller. Endast i ÅK 65 deltar vissa svenska captivebolag. Svenska Flygförsäkringspoolen är en organisation för flygförsäkringsverksamhet redan i fredstid. Den har dock vissa beredskapsuppgifter. Som framgår 2 kap. kommer den emellertid av att upplösas inom en nära framtid.

152 Statlig krigsförsäkring m.m.

Svenska transporjörsäkringspoolen

Transportförsäkringspoolen bildades år 1961. Det är en Svenska sammanslutning de svenska försäkringsbolag som i Sverige driver av transportförsäkring. Medlemmarna i poolen träffade den direkt sjö- och nuvarande beredskapsavtal avseende civil sjö- och 1 januari 1979 transportförsäkring. träder i tillämpning skall poolen fungera som centralorgan När avtalet denna egenskap har poolen befogenhet att meddela för medlemmarna. l faller under avtalet, fastställa premier och villkor för försäkringar som försäkringar meddelas poolen och medlemmarna, fördela alla som av poolens självbehåll mellan medlemmarna, återförsäkra de belopp som överstiger poolens självbehåll, reglera skador och fungera som medombud vid meddelande krigsförsäkring för Krigsförlemmamas av säkringsnämnden. Krigsförsäkringsnämndens återförsäkringskontrakt ovan l avsnittet om har redogjorts för tidpunkten då avtalet träder i tillämpning och för vilka faller under avtalet samt vad som avses med typer av försäkringar som begreppet självbehâll. gällande försäkringar har meddelats innan Avtalet omfattar även som avtalet trätt i tillämpning. Dessa försäkringar överförs automatiskt till poolen när beredskapsavtalet träder i tillämpning. Försäkringstagaren får information vad händer med transportom som i fall krigsförhållanden inträder, en särskild klausul försäkringen genom som bifogas försäkringen. beredskapsavtalet varje medlemsbolag som samför- Enligt ansvarar säkrare, för försäkringar faller under poolavtalet. som fördelas mellan bolagen efter särskilda andelsskalor som bygger Ansvaret genomsnitt medlemmarnas premieintäkter. ett av Poolens täckningskapacitet eller självbehåll utgörs av summan av medlemsbolagens självbehâll. Om något medlemsbolag blir ur stånd egna förpliktelser enligt avtalet reduceras poolens självbehåll att fullgöra sina belopp bolaget förbundit sig att behålla för egen räkning. med det som Poolen skall återförsäkra försäkringsbelopp som överstiger självbeförsta hand hos svenska icke-medlemsbolag, och därutöver hos hållet, i Krigsförsäkringsnämnden. Skaderegleringen sköts poolen, dock kan uppdra medlem av som eller enskild person att företa den. skall upprätta avräkning till medlemsbolagen halvårsvis. Ett Poolen saldo medlem tillgodo skall kvarhållas i en depå. för medlemmarnas förpliktelser skall det upprättas depåer Som säkerhet följande. Av de saldon innehålls enligt ovan skall för varje enligt som depå, benämnd depå Omedelbart sedan avtalet medlem uppbyggas en tillämpning skall medlemmarna utom de som bedriver protection trätt i indenmity-försäkring till sin depå 1 betala ett kontant belopp som och sitt självbehâll. För sistnämnda försäkringsslag motsvarar 50 procent av medlemsbolag in belopp fastställs ett något betalar berörda ett som depån vid något tillfälle skulle vara otillräcklig för annorlunda sätt. Om

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 153

betalning av förfallna eller väntade skadeersättningar har poolen rätt att infordra erforderligt belopp a conto. Sådant belopp skall inbetalas utan dröjsmål. Till en annan depå, benämnd depå II,skall medlemmarna deponera motsvarande belopp som till depå Depositionema skall göras hos Riksbanken i form svenska statsobligationer eller kontanta medel.

l av

Krav på upprättande av dessa depositioner kan uppkomma även innan p beredskapsavtalet i tillämpning. Om avtalet träder i tillämpning får

i

trätt depå endast disponeras om en medlem till följd av krigshandlingar eller av annan anledning blivit ur stånd att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser avseende försäkringar som meddelats före den dag som medlemmens insufñciens konstateras. Innan depå utnyttjas måste medlemmens depå l användas helt. Kvarstår brist skall denna täckas av övriga medlemmar.

Äterförsäkringskonsortium år 1976

av

Den l november 1976 bildade de svenska medlemmarna i Svenska Flygförsäkringspoolen och Försäkringsaktiebolaget Skandia genom ett

krigskonsortieavtal Återförsäkringskonsortiet av år 1976 för civil svensk

luftfartsförsäkring. Tidpunkten för avtalets tillämpning har angivits ovan. Konsortiet har till ändamål att verka som centralorgan för den svenska luftfartsförsäkringen. Konsortiet är behörigt att teckna luftfartsförsäkringar, fastställa premier och villkor, fördela konsortiets självbehâll mellan medlemmarna, återförsäkra de belopp som överstiger konsortiets självbehâll och sköta skaderegleringen. Konsortiet har vidare till ändamål att vid krig eller krigsfara, vari Sverige befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, från de utländska försäkringsbolag som i Sverige har koncession att driva direkt luftfartsförsäkring, övertaga och fortsätta att driva den av dessa bolag i Sverige tecknade direkta svenska försäkringsaffären inklusive samförsäkringsaffaren och den av dem i Sverige mottagna svenska återförsäkringsaffåren. När avtalet har trätt i tillämpning överför medlemsbolagen alla sina försäkringar till konsortiet. Varje bolagen ansvarar därefter för försäkringarna med viss andel beräknad liknande sätt som enligt beredskapsavtalet för transportförsäkring. Den del av försäkringsbelopp som överstiger konsortiets självbehâll återförsäkras hos Krigsförsäkringsnänmden. Om ett medlemsbolag till följd av krigshandlingar eller av annan anledning blivit ur stånd att fullgöra sina förpliktelser enligt konsortieavtalet reduceras konsortiets självbehâll med ifrågavarande bolags andel. Konsortiets medlemsbolag skall upprätta två depåer till säkerhet för sina förpliktelser enligt konsortieavtalet. Villkoren för depåema överensstämmer med de som gäller enligt transportförsäkringspoolens

154 Statlig krigsförsäkring m.m. SOU 1994: 130

beredskapsavtal. Depå får således endast användas om medlemsbolaget inte kan uppfylla sina förpliktelser. En brist som kvarstår täcks av övriga företag enligt viss fördelning.

Återförsäkringskonsortium av år 1965

Medlemsbolagen i Återförsäkringskonsortium av år 1965 har den 23

augusti 1984 slutit nu gällande krigskonsortieavtal. Konsortiet omfattar försäkringar inom de verksamhetsgrenar som i redovisningssarnmanhang benämns Företags- och fastighetsförsäkring samt Hem- och villaförsäkring. Syftet med konsortiet är att vid krig eller krigsfara, vari Sverige befinner sig eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden dels från de utländska försäkringsbolag som har koncession att i Sverige driva direkt skadeförsäkringsrörelse avseende någon de av nämnda försäkringsbranscherna kunna överta och fortsätta att driva den av dem i Sverige tecknade direkta försäkringsaffären och den av dem här accepterade fakultativa återförsäkringsaffären, dels i återförsäkring kunna överta svensk återförsäkringsaffär som svenska försäkringsbolag önskar överflytta från sådana utländska reassuradörer som befaras icke komma att inom föreskriven tid infria sina förbindelser till de svenska bolagen dels ock i återförsäkring kunna överta hundra procent av svenska försäkringsbolags svenska affär inklusive självbehåll. Medlemmarna i konsortiet svarar för konsortiets återförsäkring efter vissa andelsskalor som beror på respektive bolags omfattning på verksamheten. Om en medlem inte förmår att uppfylla sin andel fördelas denna på de övriga i förhållande till vars och ens förutvarande andel. Om bortfallet uppgår till 20 procent av andelarna i konsortiet har dock kvarvarande medlemmar rätt att, om en omplacering av bortfallande andelar inte kan komma till stånd, kräva att konsortiet omedelbart upphör att ikläda sig ytterligare ansvar. l den mån förlust uppkommer för konsortiet genom att en medlem bortfaller fördelas förlusten kvarvarande medlemmar efter samma fördelningsgrund som nyss sagts.

6.11 Återförsäkring av statens försäkringsansvar

Statens krigsförsäkringsnämnd har rätt att återförsäkra sitt försäkringsansvar, såväl vad gäller den direkta försäkringsverksamheten som återförsäkringsverksamheten. Detta framgår inte av krigsförsäkringslagen. Bemyndigandet ges i instruktionen för Krigsförsäkringsnärrmden 3 §. Befogenheten är fakultativ dvs. nämnden har rätt ingen skyldighet en men att ta återförsäkring om möjlighet finns. Krigsförsäkringsnämnden hade rätt att genom återförsäkring täcka bort försäkringsansvar redan under det andra världskriget. Denna möjlighet

l

i

k

Statlig krigsförsäkring m.m. 155

använde sig nämnden av i viss begränsad omfattning. Sålunda återförsäkrade nämnden kaskoförsäkringar hos det engelska War Risks Office och varuförsäkringar på den privata Londonmarknaden. Som framgått tidigare gäller allmänt att den privata svenska försäkringsmarknaden i princip inte tillhandahåller krigsförsäkringar under mer omfattande kris- eller krigsförhållanden. Detta gäller i fråga om såväl direkt som indirekt återförsäkring krigsförsäkring. Mot risken för skador orsakade av atomstridsmedel finns överhuvudtaget ingen möjlighet att ens internationellt erhålla försäkringsskydd, vare sig direkt eller indirekt, den privata marknaden.

6.12 Krigsolycksfallsförsäkringar

Enligt 3 § krigsförsäkringslagen får Riksförsäkringsverket och de s.k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen meddela krigsolycksfallsförsäkringar större belopp och med ersättningar av annan art än vad som annars gäller för personer som tjänstgör transportmedel. Staten kan återförsäkra sådana försäkringar enligt 4 I avsnitt 6.3 har redogjorts för utvecklingen fram till dagens situation vad gäller krigsriskskyddet för sådan personal. Som framgått har de s.k. sociala olycksfallsförsåkringsbolagen avvecklats och har deras försäkringsbestånd övertagits av Riksförsäkringsverket. Enligt vad utredningen har inhämtat finns det i dag inte någon planering för nämnda direktförsäkringsverksamhet på Riksförsäkringsverket. Något behov av återförsäkring hos KFN av sådana krigsolycksfallsförsäkringar förekommer inte.

13 Exportkreditnämnden

Exportkreditnämnden EKN är en statlig myndighet som erbjuder garantier för att skydda företag mot olika typer av förlustrisker vid exportaffärer. EKN försäkrar förluster som orsakas av kommersiella eller politiska händelser. Med kommersiella händelser avses att köparen inte betalar en klar och förfallen fordran. Politiska händelser tar sikte skeenden i importlandet. Det kan t.ex. vara fråga om krig, revolution eller naturkatastrofer som hindrar betalning för en leverans. EKN erbjuder många olika former av garantier. Garantin för fordringsförlust täcker risken för utebliven betalning till exportföretag verksamt i Sverige eller till svenskt eller utländskt leasingbolag. Garantin för tillverkningsoch fordringsförlust täcker exportörens risker för upparbetade kostnader grund av att kontraktet helt eller delvis hävs eller att genomförandet avbryts under minst sex månader i följd. Den garantin täcker även risken för utebliven betalning. Garantin för fysisk förlust täcker risken att egendom som används vid arbeten utomlands tas i beslag eller skadas

156 Statlig krigsförsäkring m.m.

grund av krigshändelser eller dylikt. Lagergarantin täcker risken för t.ex. skada till följd av krigshändelse eller liknande vid lagerhållning utomlands. Det finns ytterligare garantityper. I de flesta fall avser dessa täckning av bankers risker vid engagemang i utlandsaffärer. Allmänt gäller att förluster som orsakats av politiska händelser inte är ersättningsgilla, om och i den mån garantitagaren genom begagnande av gängse försäkringsmöjlighet eller annat liknande sätt kunnat skydda sig mot sådan förlust. För sitt garantiåtagande tar EKN ut en premie av garantitagaren. Fram till år 1993 har EKN:s uppgift varit att bedriva verksamheten endast under fredstid. Genom SFS 1993:242 har bestämts att EKN numera skall ingå i totalförsvaret och utgöra en beredskapsmyndighet inom funktionen Utrikeshandel. Den närmare utfommingen av EKN:s verksamhet under kris- och krigsförhållanden har inte utarbetats än.

6.14 Framställning från Statens

krigsförsäkringsnämnd

Statens krigsförsäkringsnämnd har i skrivelse till regeringen den 15 mars 1989 hemställt om utvidgning av begreppet svenskt intresse i krigsutbrottsavtalet för transportförsäkring. Nämnden har föreslagit att regeringen lämpligt sätt fastslår att begreppet skall omfatta även svenska handelsfartyg i öppna utländska fartygsregister, under förutsättning att fartyget även seglar under internationaliseringsavtalet. För det fall det anses att nämnden själv skall fastställa vad som skall förstås med begreppet svenskt intresse anhålls om ett klarläggande därom.

Bakgrunden till framställningen

Mot bakgrund av minskningen av den svenska handelsflottan som började i mitten av 1970-talet väckte Svenska Transportförsäkringspoolen hos Krigsförsäkringsnämnden frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet för krigsutbrottsavtalet för transportförsäkringar avseende fartyg. Som skäl för att ta upp frågan anfördes främst att fartyg, i vilka svenska ekonomiska intressen dominerade, i en alltmer ökande utsträckning flaggades om, vilket medförde att svenska ägare av sådana fartyg inte kunde erhålla det krigsutbrottsskydd som de automatiskt skulle ha fått om fartygen fört svensk flagg och varit försäkrade i Sverige. Poolen pekade att det var otillfredsställande att varken krigsförsäkringslagen eller krigsutbrottsavtalet eller förarbetena till lagen och avtalet innehöll någon klar anvisning om hur begreppet svenskt intresse skulle tolkas. Det var dock klart att Krigsförsäkringsnämnden tolkade begreppet så att det avsåg endast svenskregistrerade fartyg. Poolen ansåg dock att Krigsförsäkringsnämnden genom bristen på anvisningar i lag och avtal var fri att på grund

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 157

av ändrade försörjningsmässiga eller försäkringsmässiga försutsättningar göra en omtolkning av avtalets innebörd denna punkt. Den 25 april 1984 gav Krigsförsäkringsnämnden transportförsäkringspoolen i uppdrag att undersöka möjligheterna att utvidga begreppet svenskt intresse. Under arbetets gång hölls fortlöpande diskussioner med bl.a. Krigsförsäkringsnämnden och Sjöfartsverket. Arbetet bedrevs främst utifrån två aspekter, transportförsörjningsaspekten och försäkringsaspekten. Vad gäller transportförsörjningsaspekten så använde sig utredningen av vissa uppskattningar från Sjöfartsverket. Så antogs t.ex. att huvuddelen av sjötransportema till och från Sverige i en krissituation skulle komma att utföras av svenska fartyg då man fick räkna med att de utländska fartygen fick ägna sig sitt hemlands transporter, att knappt hälften av den svenska handelsflottan var gripbar i en krissituation, att fartyg över 100 000 dödviktston lastförmâga inte borde räknas med då de grund av sin storlek hade hög sårbarhet och även var bundna till speciella inseglingsleder och hamnar och att ett markerat transportbehov skulle komma att finnas för transporter av vissa strategiska varor såsom drivmedel och bränsle. Det konstaterades att behov av svenskägt, utlandsflaggat tonnage förelåg. Problemet var bl.a. att klart definiera vad man skulle anse vara svenskt. Sett ur försäkringssynpunkt låg svårigheten i att bestämma kriterierna för de svenskägda utlandsflaggade fartygen som skulle omfattas av en utvidgning av begreppet svenskt intresse. Det ansågs nödvändigt att det skulle finnas ett definierbart och konstaterbart svenskt driftsinflytande i fartyget i förening med ett svenskt majoritetsägande. Ett annat krav var att fartyget var disponibelt i en krissituation. Fartyget måste vidare ha svenskt befäl och, ansågs det, även svensk civilförsäkring. Som komplicerande faktorer framkom under arbetet att fartygs ägarstruktur ofta var mycket invecklad och att utländsk finansiering av fartyg inte var helt ovanlig. Det sistnämda förhållandet anfördes mot bakgrund av antagandet att staten inte hade något intresse av att hålla utländska intressen skadeslösa. En tanke som framfördes under arbetets gång var om det inte vore praktiskt att låta försäkringskyddet bero på om fartyget förde last som var viktig ur försörjningssynpunkt. Tanken blev dock kortlivad. Det antogs att lasten var krigsförsäkrad i Sverige i ett läge då Sverige var i krig eller krigsfara. l en krigsutbrottssituation kunde både svenska och utländska fartyg vara på väg till Sverige med försörjningsviktigt gods. Varken ur försäkrings- eller försörjningssynpunkt borde det för Sverige finnas anledning att skydda annat än ett svenskt ekonomiskt fartygsintresse. Genom att utesluta vissa kategorier av fartyg begränsades klassen av intressanta utlandsflaggade fartyg. Det ansågs i detta sammanhang att fartyg som var registrerade i något av stormaktsländerna inte var av intresse för svenskt vidkommande. Dessa antogs komma att disponeras

158 Statlig krigsförsäkring m.m. SOU 1994: 130

av de länderna själva. Inte heller borde fartyg där utländska ägarintressen klart dominerade eller fartyg som till större delen var belånade utomlands vara av något intresse för Sverige att skydda ekonomiskt. Slutligen borde fartyg som med säkerhet eller stor sannolikhet av annan anledning än inte var disponibla för Sverige i en krissituation uteslutas. Kvar efter denna utmönstring fanns fartyg som var registrerade i s.k. öppna register. Ett öppet fartygsregister karaktäriseras av att det för registrering inte krävs någon egentlig anknytning till registerlandet. Inte heller uppställs villkor om viss nationalitet för besättning eller befäl. I princip är det bara att anmäla inträde eller utträde. Utträde kan i regel ske inom några dygn. Ett slutet fartygregister däremot, brukar ett sådant benämnas som för registrering kräver att rederiet har driftskontor eller representation i flagglandet. En registrering kräver viss prövning imman den kan genomföras. Bland de fartyg som var registrerade i öppna register ansågs sådana fartyg som omfattades av intemationaliseringsavtalet vara av särskilt intresse; detta med tanke befäls- och bemarmingssituationen. Intemationaliseringsavtalet träffades den 1 oktober 1983 mellan Sveriges Redareförening å ena sidan och Svenska Maskinbefalsförbundet, Svenska Fartygsbefálsföreningen, Handelstjänstemarmaförbundet och Svenska Sjöfolksförbundet å andra sidan. Avtalet gäller från den l januari 1984 och reglerar villkoren för överföring av fartyg till utländsk flagg och anställningsvillkoren för anställda i svenska rederier vid tjänstgöring på fartyg, som med bibehållet svenskt ägar- eller driftsinflytande överförs till utländsk flagg. Under arbetet med förslag till försäkringslösningar för den kategori utlandsflaggade fartyg som skulle omfattas av det automatiska statliga krigsriskskyddet övervägdes möjligheten att tillämpa de principer som gällde för den civilförsäkring som transportförsäkringspoolen skulle administrera. Civilförsäkringen gäller för utlandsregistrerade fartyg till dess att dessa har omregistrerats i Sverige eller om så inte sker, under högst 30 dagar efter beredskapsavtalets ikraftträdande. En månad har ansetts tillräcklig för att fartygets position skall kunna klarläggas och för att fartygets ägare skall kunna fatta beslut om och genomföra flaggskifte och därmed kunna förnya försäkringen. Transportförsäkringspoolen avslutade formellt sitt utredningsarbete vid ett sammanträde med krigsförsäkringsnämndens arbetsutskott den 4 mars 1987. På grundval av utredningen och efter överläggningar med Sjöfartsverket utarbetades i arbetsutskottet ett förslag till utvidgning av begreppet svenskt intresse. Enligt förslaget skulle begreppet svenskt intresse tolkas såsom omfattande också fartyg som vid den tid då krigsutbrottsavtalet trädde i tillämpning var införda i ett öppet register och omfattades av intemationaliseringsavtalet. Vid denna tid seglade mellan 30 40 fartyg under detta avtal. ifrågavarande fartyg hade svenskt driftsinflytande och stod under svenskt befäl. De kunde på ett enkelt och snabbt sätt flaggas om till svensk flagg. För dessa fartyg skulle åtagandet gälla i första hand under en tid av 30 dagar från ovannämnda tidpunkt. För tiden efter 30-

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m.

dagarsperiodens utgång borde förutsättning för åtagande gälla som statens att omregistrering skett till det svenska skeppsregistret och krigsföratt säkringsnämnden inte fattat beslut att fartyget ointressant från om var transportförsörjningssynpunkt. Vid sammanträde den 21 maj 1987 godtog arbetsutskottet förslaget till utvidgning av begreppet svenskt intresse. Vid överläggning mellan arbetsutskottet och Transportförsäkringspoolen kom man överens att tidsfristen 30 dagar vid behov skulle kunna om förlängas och att någon prövning fartygen behövdes för den av om svenska folkförsörjningen inte skulle ske dä. Arbetsutskottet gjorde därefter uppvaktning hos finansdepartementet en för att klarlagt, det för ett nämndbeslut i frågan erfordrades om ett bemyndigande regeringen. Något klarläggande besked kunde av inte erhållas. l anledning härav beslöt Krigsförsäkringsnämnden vid sammanträde den 15 december 1988 att vända sig till regeringen med hernställan om en precisering av begreppet svenskt intresse enligt arbetsutskottets förslag.

Utredningsuppdraget

Enligt direktiven skall utredaren ta ställning till vilket sätt de frågor som tas upp i framställningen från Statens krigsförsäkringsnämnd bör lösas. Finner utredaren att begreppet svenskt intresse, såvitt är ifråga, nu kan och bör utvidgas genom en för parterna godtagbar ändring av krigsutbrottsavtalets lydelse, skall utredaren lämna förslag till ändringar i avtalet.

Framställning från Utländska Försäkringsbolags Förening

I en skrivelse till regeringen den 13 oktober 1986 har Utländska Försäkringsbolags Förening hemställt 2§ andra stycket att krigsförsäkringslagen ändras i syfte att alla i Sverige koncessionerade utländska försäkringsbolag kan ansluta sig till krigsutbrottsavtalet för transportförsäkring. Föreningen har föreslagit att bestämmelsen utformas så den medger att staten rätt att meddela âterförsäkring av försäkring, i nämnda som anges bestämmelse, även här koncessionerade utländska försäkringsbolag. Föreningen har anfört i huvudsak följande till stöd för sin begäran. -En ändring av krigsförsäkringslagen i begärt hänseende skulle medge alla inom landet koncessionerade försäkringsbolag ansluta sig till att krigsutbrotzsavtalet för transportförsäkring av år 1963. Denna möjlighet för de utländska försäkringsbolagen skulle bättre stämma överens med den strävan till likställighet mellan försäkringsbolagen som har präglat senare tids lagstiftning. Det skulle även ligga i linje med utvecklingen

160 Statlig krigsförsäkring SOU 1994: 130 m.m.

inom internationell handel och försäkringsmarknad. -Flertalet av de utländska bolagen är verksamma i Sverige har ett markerat seriöst som intresse fortsätta och utveckla sin verksamhet här. -De utländska av att bolagen har avsevärt ökat sin andel av marknaden inom svensk transportförsäkring. -Enligt 1959 års lag om utländsk försäkringsrörelse vid krig kan de utländska bolagen inte påräkna några statliga garantier för att under krigstillstånd eller motsvarande verka här ostört. Detta gäller även beträffande försäkringar svenska intressen. Likställigsom avser heten upphör i och med att staten då har befogenhet att förbjuda dessa bolag att fortsätta med sin verksamhet om det finns anledning antaga de inte kommer att kunna infria ingångna åtaganden till försäkringstaatt Enligt krigsförsäkringslagen kan staten dessutom meddela garna. återförsäkring endast svenska försäkringsbolag. Det är dessa förkrigsförsäkringsnämnden hindrar utländska bolag att hållanden som enligt få ansluta sig till krigsutbrottsavtalet. -Det bör även observeras att Svenska Transportförsäkringspoolens beredskapsavtal rörande civil sjöoch transportförsäkring förbehåller anslutningsrätt endast för svenska försäkringsbolag i dessa branscher. -En kännbar konsekvens redan i fredstid de för krigsfall instiftade lagarna är det underläge de av utländska försäkringsbolagen försätts i gentemot de svenska försäkringsbolagen. Dessa kan utnyttja gällande ordning. Det är belagt att man i eget ackvisitionssyfte varnat presumtiva kunder för det ofullständiga riskskydd försäkring i ett utländskt försäkringsbolag skulle som en innebära för en svensk försäkringstagare. Föreningens framställning remissbehandlades. Dåvarande Försäkringsinspektionen, Statens Krigsförsäkringsnämnd, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Folksam och Svenska Transportförsäkringspoolen avgav yttranden. Försäkringsinspektionen gjorde i yttrande den ll mars 1987 följande överväganden beträffande framställningen.

Den föreliggande framställningen från UFF syftar till att likställa förutsättningarna för de svenska försäkringsbolagen och de i Sverige verksamma utländska försäkringsbolagen när det gäller verksamheten under krigsförhâllanden. Enligt föreningen händer det att svenska försäkringsbolag i konkurrenssituationer med utländska bolag för presumtiva kunder framhåller de skillnader som finns i fråga om möjligheterna till riskskydd vid fall av krig. Inspektionen kan för sin del inte uttala sig i vad mån de i Sverige koncessionerade om utländska bolagen under fredstid verkligen får kärma av några konkurrensnackdelar att de står utanför det statliga krigsförgenom säkringssystemet. Oavsett hur det förhåller sig därmed har inspektionen emellertid den principiella uppfattningen att de utländska bolagen med svensk koncession bör ha från konkurrenssynpunkt likartade förutsättningar, såvida inte i något avseende särskilda skäl motiverar ett avsteg härifrån. Den fråga som i förevarande ärende således skall bedömas det finns tillräckligt starka skäl för att är om inte låta de utländska bolagen vara omfattade av det statliga krigsför-

säkringssystemeLDen begärda lagändringen innebär att de utländska

bolagen i likhet med de svenska skall under krig kunna teckna

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 161 m.m.

återförsäkring hos staten via KFN såväl krigsrisker som av civilrisker. Det går inte av förarbetena till den berörda lagstiftningen att någon klar uppfattning angående motiven för att inte låta de utländska bolagen få samma möjlighet som de svenska att trygga riskskyddet under krig för de svenska risker som det är fråga om. Det är emellertid troligt att det finns ett samband med den möjlighet för staten att under krigsförhållanden tvinga ett utländskt försäkringsbolag att upphöra med sin verksamhet som finns enligt 1959 års lag. Viktigt i sammanhanget är att en lagändring enligt föreningens hemställan inte automatiskt leder till att ett utländskt bolag får teckna återförsäkring hos KFN. Systemet innebär nämligen inte bara att det enligt lagen endast är fråga om en möjlighet och inte en rättighet att få teckna återförsäkring. Det är vidare så att systemet i praktiken innebär att återförsäkringsverksamheten förutsätts ske via sammanslutningar av bolag. KFN har sålunda träffat avtal bl.a. med Svenska Transportförsäkringspoolen som vid krigsfall kan sägas bistå nämnden vid organiserandet av återförsäkringsverksamheten. Det är oklart om poolen är beredd att låta de utländska bolagen ansluta sig till denna. Om det efter en närmare kartläggning av krigsförsäkringsfrågoma anses att även de utländska bolagen bör ha möjlighet att teckna återförsäkring hos nämnden, måste det således före lagändring en klaras ut hur återförsäkringsverksamheten gentemot nämnden skall ordnas. Efter en lagändring anser UFF att det också skulle bli klart att de utländska bolagen skulle kunna ansluta sig till det krigsutbrottsavtal som förhandlats fram mellan de svenska bolagen och nämnden och som avser nämndens Övertagande av direkt försäkring för krigsrisker vid fall av krigsutbrott. Inspektionen anser att det är svårt att peka skäl av saklig art som skulle kunna anses lägga hinder i vägen för att krigsutbrottsavtal träffas mellan nämnden och de utländska bolagen. Det är emellertid inte givet att de utländska bolagen skall ha möjlighet att ansluta sig till ett avtal av just den utfornming som det mellan de svenska bolagen och nämnden framförhandlade avtalet fått.

Krigsförsäkringsnämnden anförde i yttrande den 2 april 1987 bl.a. följande.

Frågans tidigare behandling i KFN

Frågan om anslutning till krigsutbrottsavtalet har tidigare varit föremål för nämndens prövning genom en framställning från det amerikanska försäkringsbolaget New Hampshire 1982-03-29. Beroende nämndens svar skulle New Hampshire ta kontakt med transportförsäkringspoolen för att efterhöra möjligheterna för anslutning till det inom poolen upprättade beredskapavtalet för civilrisker. Nämndens arbetsutskott remitterade New Hampshires skrivelse till poolen. l sitt svar ifrågasatte poolen om utländska försäkringsbolag kan förutsättas ha möjligheter att efter ett krigsutbrott agera samma villkor som de svenska bolagen. Poolen hänvisade även till ovan nämnda 1959 års lag. Beträffande själva poolavtalet menade poolen, att detta förutsätter ett inte obetydligt ekonomiskt engagemang från medlemmarnas sida Avtalet förutsätter . även solidarisk ansvarighet, om någon poolmedlem skulle bli

162 Statlig krigsförsäkring m.m.

utraderad Utgångspunkten för att upprätthålla den civila sjöförsäkringsberedskapen i Sverige måste, ansåg poolen vara att poolens medlemmar är kontrollerbara från Sverige. Det kunde inte anses självklart att de utländska försäkringsbolagen uppfyllde sådan krav. De beskrivna svårigheterna för ett utländskt försäkringsbolag att ansluta sig till poolen och dess beredskapsavtal torde även direkt eller indirekt påverka ett sådant bolags möjigheter att ansluta sig till krigsutbrottsavtalet. Genom beslut vid sammanträde 1983-06-13 biföll inte nämnden New Hampshires framställning. I sitt beslut angav nämnden bl.a. följande. Med den utformning som 2§ andra stycket lagen om statlig krigsförsäkring har torde som tidigare har anförts nämnden inte - ha möjlighet att vare sig direkt eller indirekt via Svenska Transportförsäkringspoolen genom avtal meddela New Hampshire någon form av återförsäkring. Lagen om statlig krigsförsäkring utesluter däremot inte uttryckligen att nämnden meddelar krigsförsäkring försäkringstagare som i övrigt har sin civilförsäkring i ett utländskt bolag. Nämnden kan, som nämnts, inte genom återförsäkring överta sådana civilrisker. På grund härav bör enligt nämndens mening de svenska intressen som har sin civilriskförsäkring i ett utländskt bolag inte kunna erhålla statlig krigsförsäkring sedan nämnden trätt i verksamhet. Nämnden anser det därför inte heller lämpligt att tillåta utländska försäkringsbolag att ansluta sig till krigsutbrottsavtalet.

KFN:s överväganden

Nämnden har vid genomgång av lagstiftningens förarbeten inte funnit några uttalanden, som ger klarhet om statsmaktemas syn de utländska här i Sverige koncessionerade försäkringsbolagens ställning såvitt avser nu aktuella frågor. Nämnden har därför enbart att hålla sig till den utformning som har getts 2§ krigsförsäkringslagen. Såsom nämnden tidigare har konstaterat utgör lagrummets första stycke enligt sin lydelse inte något hinder mot att staten träffar krigsutbrottsavtal angående Övertagande i direkt försäkring, motorfordons- och transportförsäkring mot krigsrisk. Nämnden har emellertid av lämplighetsskäl tidigare ansett, att utländska bolag inte bör kunna erhålla statlig krigsförsäkring, då nämnden grund av lydelsen i 2 § andra stycket krigsförsäkringslagen inte genom återförsäkring kan överta civilrisken hos dessa bolag. En sådan koppling är i och för sig inte nödvändig. l sin tidigare bedömning har då nämnden vägt in de utländska bolagens osäkra ekonomiska ställning såvitt avser verksamheten här i landet under ett krisläge. Under ett sådant krisläge måste man nämligen räkna med möjligheten, att generalagenterna för de utländska bolagen blir avskurna från ekonomisk hjälp från sina utländska uppdragsgivare. De har därför enbart att förlita sig till löpande premier och den lagstadgade deponeringsskyldigheten. Som ett utslag för denna osäkerhet fär även ses bestämmelsen i 2 § i 1959 års lag, som har berörts ovan. De utländska bolagens förutsättningar i ekonomiskt avseende har dock förbättrats per 1985-01-01 genom vidtagen ändring i lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Genom lagändringen SFS 1984:1116 åläggs ett utländskt försäkringsbolag att deponera ett belopp som motsvarar bolagets bruttopremieinkomst till skillnad

SOU 1994: l 30 Statlig krigsfärsäkring 163 m.m.

från tidigare ett belopp, motsvarande en tredjedel bolagets av premieinkomst. Då heller krigsförsäkringslagen har något uttryckligt förbud mot att utländska försäkringsbolag träffar krigsutbrottsavtal med staten, avseende svenska risker, finns det enligt nämndens bedömning i och för sig numera knappast sakskäl som från den nu diskuterade utgångspunkten motiverar att begäran avtal om skall avvisas. Ett bifall till hemställan skulle emellertid ge upphov till andra problem, som berörs nedan. Lagrummets andra stycke har enbart avseende statlig återförsäkring. Med stöd av detta lagrum har nämnden träffat ett återförsäkringsavtal med Svenska Transportförsäkringspoolen, avseende sjöoch transportförsäkring för risker överstigande de till poolen anslutna bolagens gemensamma självbehåll. Poolen utgör en frivillig sammanslutning av berörda svenska försäkringsbolag. Poolen kan därför inte tvingas att såsom medlemmar även ta in utländska bolag. I detta sammanhang vill nämnden framhålla, att nämnden själv inte har administrativa resurser att ta emot återförsäkring från enskilda bolag. Om intresse finns hos de utländska bolagen att träffa avtal med staten om âterförsäkring måste således berörda utländska bolag först bilda ett eget beredskapsorgan, med vilket nämnden då skulle kunna träffa avtal. Härtill kommer behov av att bolagen även förordnar särskild beredskapspersonal för ändamålet, som i ett krisläge skall handha beredskapsorganets verksamhet. Nämnden vill härmed ha sagt, att en eventuell ändring av 2 § krigsförsäkringslagen inte automatiskt får till följd, att berörda utländska försäkringsbolag kan lösa återförsäkringsfrågan.

Riksförbundet och Folksam delade i yttranden den 23 april respektive 13 april 1987 Transportförsäkringspoolens synpunkter i frågan. Transportförsäkringspoolen anförde i yttrande den 9 april 1987 bl.a. följande över Utländska Försäkringsbolags Förenings framställning.

Det stycke, vari ändring föreslås, behandlar statens möjlighet att svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring. Krigsutbrottsavtalet reglerar överföring av direkt tecknade krigsförsäkringar från svenska försäkringsbolag till Statens Krigsförsäkringsnämnd. En ändring av lagen föreslaget sätt skulle därför inte omedelbart lösa det av föreningen i dess skrivelse påtalade problemet. Krigsutbrottsavtalets primära syfte är att garantera svenskt näringsliv ett försäkringsskydd vid utbrottet av ett världsomfattande krig eller ett krig, vari Sverige eller något av våra grannländer är direkt eller indirekt inblandat. Mot denna bakgrund kan det synas vara principiellt motiverat att även utländska, i Sverige koncessionerade försäkringsbolag bereds möjlighet att ansluta sig till avtalet, särskilt med hänsyn till att detta är begränsat till försäkring av s.k. svenska intressen. Detta skulle kunna ske efter viss formell ändring i avtalets 6 Det bör emellertid erinras om att krigsutbrottsavtalet, liksom därtill knutet s.k. Särskilt Avtal, utgår från att de anslutna bolagen upprätthåller åtminstone viss grad av verksamhet i landet även efter själva krigsutbrottet. T.ex. förutsätts att riskanmälning och premieöverföring skall ske till nämnden liksom ristomering av inbetald premie till försäkringstagare. Om en ändring av nyssnämnda slag

164 Statlig krigsfärsäkring m.m.

aktualiseras är det därför angeläget att klara garantier finns för att sådana, i avtalet särskilt nämnda åligganden kan uppfyllas. U.F.F. hänvisar i sin skrivelse även till det beredskapsavtal som träffats inom Svenska Transportförsäkringspoolen i vad avser civil sjö- och transportförsäkring. Det är korrekt att enligt poolens stadgar endast svenska försäkringsbolag kan vara anslutna till poolen. Poolens avtal träder i tillämpning först då Sverige självt råkat i krig eller befinner sig i en katastrofsituation, varvid normala förbindelser med utlandet, t.ex. på återförsäkringssidan, är eller kan befaras bli avbrutna. Poolavtalets syfte är att den svenska sjöförsäkringsnäringen i detta läge skall bereda svensk handel och sjöfart ett riskskydd mot händelser som inte har omedelbart samband med krig eller krigsfara. Då poolen går i funktion överförs de hos bolagen tecknade civilriskema med automatik till poolen. Förfarandet liknar det enligt Krigsutbrottsavtalet gäller vid krigsförsäkringars som överförande till Statens Krigsförsäkringsnämnd. En men viktig skillnad är att poolavtalet reglerar situationen även efter det att detta trätt i funktion, medan Krigsutbrottsavtalet, som framgår av namnet, endast är avsett att ge försäkringsskydd just vid och i samband med ett utbrott av krig. En annan viktig skillnad är att poolavtalet förutsätter ett betydande ekonomiskt engagemang från medlemmarnas sida i det att de bl.a. skall ställa kapacitet till förfogande och de vid avtalets igångsättande skall deponera vissa belopp enligt i avtalet beskrivet sätt. Avtalet innehåller vidare bestämmelser som medför att de medverkande bolagen är solidariskt ansvariga för i poolen insatta försäkringar. För detta har krävts godkännande av försäkringsinspektionen enligt 338 § lagen om försäkringsrörelse och uppfyllande av vissa krav från inspektionens sida vid poolavtalets utformning. För topprisker ovanför poolmedlemmarnas samlade kapacitet har vidare avtäckning ordnats genom ett återförsäkringsavtal mellan nämnden och poolen. Ett sådant avtal har kunnat komma till stånd i överensstämmelse med den av U. åberopade bestämmelsen i 2 § lagen om krigsförsäkring. Poolen har under den tid den existerat inte haft anledning att pröva frågan om en ändring av stadgar och avtal i syfte att bereda i Sverige verksamma utländska försäkringsbolag möjlighet att delta i poolen. Som torde ha framgått av som sagts ovan skulle en sådan förändring vara förenad med praktiska och principiella problem. Det bör i anledning av U.F.F. :s hemställan understrykas att dessa problem inte skulle elimineras, om utländska försäkringsbolag genom eventuell ändring av 2 § krigsförsäkringslagen skulle beredas möjlighet att vid krig eller krigsfara etc erhålla statlig återförsäkring av civil transportförsäkring.

Utredningsuppdraget

l utredarens uppdrag att göra en allmän översyn av beredskapslagstiftningen försäkringsområdet ingår frågan från Utländska Försäkringsbolags Förening.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 165 m.m.

6.16 överväganden och förslag

6.l6.1 Inledning

Krigsförsäkringslagen ger staten befogenhet att under krigsförhållanden uppträda dels som direktförsäkringsgivare i fråga om försäkring mot krigsrisker och vissa andra risker på transportområdet samt i fråga om krigsolycksfalls- försäkring för vissa personalgrupper, dels som återförsäkrare av sådana risker och vissa civila risker. Enligt utredningsdirektiven skall utredningen göra en allmän översyn av lagen. Vissa särskilda frågor som aktualiserats i olika sammanhang nämns dock i direktiven. Utredningen är emellertid enligt direktiven oförhindrad att ta upp också andra frågor, om det finns anledning till det. I det följande behandlas först frågor som rör statlig krigsförsäkring, dvs den verksamhet där Krigsförsäkringsnämnden KFN meddelar försäkring mot krigsrisk inklusive de problem som har samband med systemet med särskilda krigsutbrottsavtal. Därefter behandlas statens roll som återförsäkrare. Sedan tas frågan om försäkring mot krigsolycksfall upp i ett särskilt avsnitt. Härefter granskas frågorna om de utländska försäkringsföretagens ställning i förhållande till krigsförsäkringslagen och krigsutbrottsavtal. Efter den genomgången berörs frågor som gäller allmänna förutsättningar för krigsförsäkring enligt lag och avtal. Därefter upptas till behandling KFN:s organisation och verksamhetsförutsättningar. Slutligen behandlas en särskild fråga om s.k. storskador. Om använd terminologi, se avsnitt 6.1.

166 Statlig krigsförsäkring m.m.

6.16.2 Statlig krigsförsäkring

6. l6.2.l Allmänna överväganden

Sammanfattning: Utredningen konstaterar att ett statligt engagemang är nödvändigt för att tillgodose behovet av försäkringsskydd mot krigsrisker under mera extraordinära förhållanden. Utredningen anser att det nuvarande systemet med en krigsförsäkringsnämnd som bedriver krigsförsäkringsverksamhet endast under kris- och krigsförhållanden bör behållas. Det förutsätts därvid att nämnden snabbt kan komma igång med sin verksamhet. Försäkring skall kunna meddelas om det är av vikt för folkförsörjningen eller näringslivet. Det föreslås vidare att systemet med krigsutbrottsavtal innebärande att nämnden vid krigsutbrott automatiskt för en viss tid övertar ansvaret för skydd mot krigsrisker bör behållas. Bemyndigande för Krigsförsäkringsnämnden att träffa sådana avtal bör regleras i lag. Krigsförsäkringsnämndens verksamhet föreslås även i fortsättningen vara undantagen FAL:s och FRL:s reglering.

Den svenska ekonomin är i hög grad beroende av handeln med andra länder. Det är därför närmast en självklarhet att beredskapen mot störningar i utrikeshandeln måste utgöra en väsentlig del av försörjningsberedskapen. Utrikeshandelns betydelse för vår försörjningsförmåga underströks också i 1987 års försvarsbeslut. I anslutning till detta beslutade regeringen om en särskild utredning om svensk utrikeshandel i krislägen. Utredningsuppdraget resulterade i betänkandet SOU 1989: 107 Svensk utrikeshandel i krislägen, som lämnades i början av år 1990. Mot bakgrund av den svenska ekonomins utlandsberoende görs i betänkandet en inventering de problem kan uppkomma i av som kris- och krigslägen och föreslås vissa åtgärder när det gäller den beredskap som enligt utredningen är nödvändig för att möta dessa problem. Som redan nämnts avsnitt 6.6.4. behandlar den utredningen i ett särskilt avsnitt frågan hur tillräckligt stor transportkapacitet om en skall kunna tryggas under krislägen. En central fråga är därvid hur det skall vara möjligt att från svensk sida få tillgång till tonnage som utflaggats till utländska register. I samband därmed understryker utredningen försäkringsfrågomas särskilda intresse för redarna under krisoch krigsförhållanden och framhåller den betydelse som möjligheten till krigsförsäkring har för att underlätta en utveckling som ger tillgång till svenska utlandsflaggade fartyg. Denna fråga berörs närmare i det följande. Här kan emellertid nämnas att betänkandet Svensk utrikeshandel i krislägen berördes i 1992 års totalförsvarsproposition prop. l99l92:l02 därvid det angavs att, utom en viss punkt, utredningens förslag skulle beredas ytterligare med

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 167

särskilt beaktande av vad ett framtida EU-medlemskap kan betyda i sammanhanget. Det kan sålunda konstateras att det i kris- och krigslägen är för den svenska försörjningsmöjligheten av största vikt att utrikeshandeln kan fortsätta i behövlig omfattning och att en förutsättning för att detta skall kunna ske är att det finns tillräckligt med transportmedel att disponera för svenska intressens räkning. En viktig faktor i det sammanhanget är att alla de som har intressen i transportmedlen och i varulastema kan få sitt behov av försäkringsskydd tillgodosett. Även under tid då något storkrig eller krig i Sveriges omedelbara närhet inte förekommer finns risk för att transportväsendet kan drabbas av krigsskada, t.ex. genom att ett fartyg sprängs av en mina, i samband med mera begränsade krigstillstånd i någon del av världen. Redare, flygbolag, lastägare och andra med intressen i transportmedel och varulaster kan skydda sig mot den risk för krigsskada som således alltid finns genom krigsförsäkring hos enskilda försäkringsbolag. Direktförsäkringsgivaren skyddar sig vanligt sätt i sin tur genom återförsäkring den internationella återförsäkringsmarknaden. Återförsäkrarna begränsar dock sin ansvarighet till försäkringar som avser transportmedel som är sjö- eller luftbuma. Vidare tillämpar återförsäkrama villkor som innebär att ansvaret i vissa fall av krigsaktiviteter upphör automatiskt och att det i övrigt finns möjlighet för återförsäkraren att säga upp försäkringen att upphöra efter viss kortare tid. För att skydda sig tar dircktförsäkrama in motsvarande klausuler i sina försäkringsavtal med försäkringstagama. Om Sverige kommer i krig eller om ett stormaktskrig utbryter eller om i övrigt ett krig utbryter i närområdet kan man räkna med att försäkringsskyddet i fråga om krigsrisker kommer att upphöra. Det är uppenbart att man med de risker för mycket stora och talrika skador, många gånger av katastrofstorlek, som det här är fråga om, inte går att förvänta sig att det enskilda försäkringsväsendet har sådana resurser att det kan möta de skador som kan uppkomma vid allvarligare kris- och krigsförhållanden. Mot denna bakgrund framstår det som tämligen naturligt att svenska staten sätt som beskrivits i det föregående under de båda världskrigen bidrog till att utrikeshandeln kunde fortsätta bl.a. genom att tillhandahålla försäkringsskydd mot krigsrisker. Erfarenheterna från den statliga krigsförsäkringsverksamheten har bedömts som mycket goda. När efter andra världskrigets slut en översyn av 1939 års krigsförsäkringslag skedde, kunde departementschefen i prop. 1960:3 med förslag till den lag som nu gäller konstatera, att det inte torde råda delade meningar om att statens medverkan på detta område är nödvändig för att trygga folkförsörjningen i en krigssituation som allvarligt berör vårt land s.l1. Utredningens bedömning är att det knappast går att finna en lösning utan ett statligt engagemang som på ett från beredskapssynpunkt godtagbart sätt kan tillgodose behovet av försäkringsskydd mot krigsrisker under mera extraordinära förhållanden. I direktiven för utredningen

168 Statlig krigsförsäkring m.m.

har inte heller satts i fråga att statlig medverkan är nödvändig på detta område. Frågan kan då ställas hur det statliga engagemanget bör komma till uttryck och efter vilka linjer krigsförsäkringsskyddet lämpligen bör organiseras. Oavsett hur denna fråga besvaras måste enligt utredningens mening oavvislig utgångspunkt vara, att det förstärkta behov av en krigsförsäkringsskydd som uppkommer vid en allvarligare kris skall kunna tillgodoses i princip omedelbart när behovet uppkommer. Detta innebär såväl att krigsförsäkring föranledd av krissituationen skall kunna meddelas med stor snabbhet som att en ordning måste finnas som vid ett inträffat krigs- eller krisläge ger pågående transporter det försäkringsskydd som krävs för att transporterna skall kunna fullföljas och således inte avbrytas grund av bristande försäkringsskydd. Det är i princip närmast två huvudalternativ som framstår som tänkbara. Det ena altemativet,här kallat institutsaltemativet, innebär att det krigsförsäkringsskydd som efterfrågas under mera normala förhållanden tillhandahålles av särskilda bolag eller institut som i krislägen snabbt kan utöka skyddet och som på det ena eller andra sättet har sin verksamhet garanterad av staten. Det andra huvudaltemativet är det som nu gäller i Sverige, här benämnd beredskapsmodellen, innebär att det överlåts helt till det enskilda försäkringsväsendet att under fredstida förhållanden svara för det krigsförsäkringsskydd som behövs i transportsystemet och att en beredskap skapas för att staten i kris- och krigslägen som berör landet kan gå som försäkrare av krigsrisker. En klar fördel med institutsaltemativet,som i princip tillämpas t.ex. i Danmark och Norge, är att det i ett uppkommet krisläge finns ett organ som redan är i verksamhet och som därför på ett smidigt sätt kan täcka ett utvidgat behov av krigsförsäkringsskydd. De problem som uppstår då en verksamhet skall startas från början kan alltså undvikas. Beredskapsmodellen innebär att staten engageras först när den privata försäkringsmarknaden i en krissituation som berör vårt land inte längre kan erbjuda försäkringsskydd mot krigsrisker. l modellen ligger att det under fredstid har gjorts sådana förberedelser, att verksamheten med att meddela försäkringar kan påbörjas snabbt och effektivt. Verksamheten kan dock knappast ens under de mest gynnsamma förhållanden komma i gång så snabbt att det i förväg kan garanteras att ett kontinuerligt försäkringsskydd för pågående transporter kommer att finnas. Det är mot den bakgrunden som det statlig krigsförsäkringssystemet i Sverige kompletterats med särskilda krigsutbrottsavtal. Vid en jämförelse mellan de båda alternativen kan konstateras att institutsaltemativet ger en större trygghet för att krigsförsäkringsverksamheten snabbt och effektivt kan anpassas till de behov som uppkommer, om vårt land skulle hamna i en kris- eller krigssituation. Vid valet mellan de båda alternativen måste emellertid hänsyn tas också till andra aspekter. Försäkring mot krigsrisker är självfallet inte någon stor försäkringsfråga i tider som vad gäller betydelsen för transportväsendet är att beteckna som fredliga. Premien för krigsförsäkring är generellt sett låg i förhållande till premien för civilförsäkringen. Temporära och

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 169 m.m.

lokala krigshärdar i vår omvärld kan dock medföra kraftigt höjda krigspremier vid resa inom sådant område eller till och med utesluta krigsriskskydd för området i fråga. Den svenska inställningen har sedan gammalt varit att de krigsrisker som trots allt också finns under mera normala fredsförhâllanden inte är av den storleksordningen att ett statligt ansvar är motiverat samt att staten allmänt sett inte har anledning att engagera sig i verksamhet som försäkringsbolagen under ordinära förhållanden har visat sig kunna hantera ett tillfredsställande sätt. Mot bakgrund av det sagda har utredningen inte funnit skäl att föreslå någon ändring i de grundläggande dragen i det nu tillämpade systemet för statlig krigsförsäkring när det gäller transportområdet. När utredningen har den ståndpunkten utgår den från den bestämda förutsättningen att det är möjligt att förbättra beredskapsplaneringen så att den kan mot svara även mycket högt ställda krav när det gäller att snabbt och effektivt få igång den statliga krigsförsäkringsverksamheten. Liksom hittills bör verksamheten i sina huvuddrag regleras i lag. Det sagda innebär också att utredningen anser att systemet med krigsutbrottsavtal även i fortsättningen bör vara en viktig del i det statliga krigsförsäkringssystemet. Nuvarande krigsutbrottsavtal regleras inte av krigsförsäkringslagen. Avtalen har träffats KFN på grundval av av särskilda bemyndiganden från regeringen, bemyndiganden i sin tur som grundats på beslut av riksdagen. Avtalen har dessutom krävt regeringens godkännande. Enligt utredningen bör en likartad ordning gälla även framdeles. Utredningen föreslår emellertid att i den lagen skrivs in nya ett bemyndigande för KFN att med försäkringsgivare eller sluta annan avtal om Övertagande av krigsförsäkring därvid för avtalets giltighet bör krävas regeringens godkännande. Även ändring avtalen bör godkännas av av regeringen. De särskilda problem är förknippade med ordningen som med krigsutbrottsavtal behandlas närmare i det följande. l krigsförsäkringslagen finns inte några allmänna riktlinjer i fråga om syftet eller i något annat avseende som beträffande angivna försäkringsslag transportförsäkring, motorfordonsförsäkring och viss lagringsför- säkring begränsar den verksamhet skall få bedrivas den för - som av ändamålet tillskapade myndigheten, KFN. I förordningen 1988:1565 med instruktion för statens krigsförsäkringsnämnd 2 § föreskrivs emellertid att nämnden får meddela krigsförsäkring endast när det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller för att vidmakthålla handel eller annan näring. Utredningen anser att det även i fortsättningen bör allmän ges en ram för det statliga försäkringsengagemanget. Denna ram bör komma till uttryck i lagen. Det kunde därvid ligga nära till hands att snäva verksamhetsområdet till att avse det är viktigt för totalförsvaret, dvs som det som är viktigt för folkförsörjningen och är viktigt för annat som försvarsansträngningarna. Detta skulle innebära att för näringslivet allmänt sett viktiga men för totalförsvaret eller mindre ointressanta mer transporter skulle falla utanför området. Det kan emellertid hävdas att det är ett väsentligt samhällsintresse att handel och näringsliv så långt som möjligt kan fungera också i krissituationer oavsett hur stark anknytningen

SOU 1994: 130 170 Statlig krigsförsäkring m. m.

Av förarbetena till lagen och genomförda ändringar till totalförsvaret är. denna inställning legat till grund för krigsföri denna framgår att Utredningen förordar att den rambestämmelse som bör säkringssystemet. sådan vidare innebörd. En annan sak är att det är tas in i lagen ges en möjlighet till statlig krigsförsäkring och således inte en fråga om en att praktiska tillämpningen blir det självfallet fråga om rättighet. I den från fall till fall där transporter är av betydelse från bedömningar som totalförsvarssynpunkt måste prioriteras. framgå följande avsnitt har utredningen inte funnit Som kommer att av fråga krigsförsäkringar föreslå begränsningar eller anledning att i om det försäkringsbara området enligt krigsförsäkringslagen. utvidgningar av utredningen kan det dock finnas anledning att bestämma detta Enligt något annorlunda sätt än sker i dag. l krigsförsäkringslagen anges ett som uppräkning de slag försäkringar staten får meddela. Så genom av som får meddela transportförsäkring, motorfordonsförsäkring anges att staten lagringsförsäkring krigsrisk och vissa därmed jämställda risker. och mot transportförsäkring används även i 1963 års krigsutbrottsavtal Begreppet transportförsäkring. Som framgått tidigare ges inte någon definition för i lagen eller dess förarbeten. Utredningen är dock av den av begreppen stöds lagens förarbeten, att begreppen skall tolkas uppfattningen, som av allmänna uppfattningen inom försäkringsbranschen. I fråga om enligt den naturligtvis praxis vid tillämpningen av bestämmelserna om denna utgör transportförsäkring i lagen l927:77 försäkringsavtal FAL en viktig om inte föreligga några nämnvärda oklarheter vad gäller del. Det synes motorfordonsförsäkring och lagringsförsäkring men däremot begreppen transportförsäkring, i vart fall när det gäller dess i fråga om begreppet gränsområden. Någon förbättrad gränsdragning är inte i sikte genom till försäkringsavtalslag Ds 1993:39 eller de nyligen förslagen ny genomförda omfattande ändringarna i FRL SFS 1993: 1304,

l99293:257, bet. 199394:NU5, rskr. 199394:39. prop. För det försäkringsbara området skall framgå klarare anser att utredningen det i lagen bör så klart möjligt anges vad begreppet att som transportförsäkring skall Den teknik som därvid bör användas är att avse. de objekt och andra intressen skall kunna försäkras. De räkna upp som skall kunna komma i fråga när det gäller transporter är i intressen som hand själva transportmedlet och det transporterade godset. första således bör räknas i lag är fartyg, luftfartyg, Transportmedel som upp jämvägståg. När det gäller bör det anges att det och spårfordon varor skall fråga under transport. Härigenom utesluts den rena vara om en vara lagringsförsäkringen. Utöver intresset att skydda själva värdet av transportmedel och finns framgått av redogörelsen för varor som försäkringsbolagens krigsförsäkringar mängd andra intressen hänfören liga till transportmedel och En särställning utgör det ansvar som varor. med användningen transportmedel för utförande av en kan följa av ett framgått nämnda redogörelse olika transport. Detta ansvar är som av på använt transportmedel och om det är fråga utformat beroende arten av tredje eller den ingått avtal om befordran av om ansvaret mot man som svårt bedöma och i vad mån ett sådant ansvar kan gods. Det är att om

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 171 m.m.

drabbas av krigsskada. När det gäller fartyg dock såväl försynes säkringsbolagen som KFN anse att det i vart fall inte är uteslutet, eftersom deras krigsförsäkringsvillkor omfattar sådan skadeståndsskyldighet. Utredningen anser att om det föreligger behov därav och det bedöms

vara angeläget bör staten kunna täcka även sådana intressen. Som framgått av redogörelsen för KFN:s krigsförsäkringsvillkor har egna nämnden inte planerat att krigsförsäkra annat än i fråga fartyg. ansvar om Om det anses angeläget bör KFN även ha möjlighet krigsförsäkra att andra förekommande intressen. Det är inte meningsfullt att räkna alla upp intressen som kan förekomma i samband med Mängden transporter. intressen kan dessutom förändras över tiden. Det bör dock understrykas

att avsikten med utredningens förslag till utformning av det försäkringsbara området inte är att inskränka KFN:s praxis vid användning en av befogenheten att meddela krigsförsäkring på transportområdet.

l det föregående har framhållits vikten av en god beredskapsplanering för att ett statligt krigsförsäkringssystem svensk snabbt och av typ effektivt skall kunna täcka behovet krigsförsäkringar efter av ett krigsutbrott. En sådan planering måste självfallet omfatta åtgärder för att säkerställa tillgång till lokaler, utrustning och kvalificerad personal. Ett för en snabb verksamhetsstart avgörande inslag i förberedelserna är att följa försäkringsmarknadens utveckling vad gäller behovet statlig av krigsförsäkring och att fastställa villkoren för sådan försäkring KFN som meddelar. Som anfördes inledningsvis kommer utredningen att behandla frågan

om KFN:s organisation och verksamhetsförutsättningar i ett särskilt avsnitt. Det kan dock redan lämpligt här allmänna nu vara att ta upp frågor om huruvida den statliga krigsförsäkringsverksamheten bör vara underkastad regleringen i FAL eller tillsynen enligt FRL. Enligt utredningen bör härvid beaktas bl.a. följande. En grundförutsättning för

att statens krigsförsäkringsverksamhet skall kunna skötas ett effektivt sätt under krigsförhållanden är att KFN erhåller stor frihet att verka inom den angivna verksamhetsramen. l detta bör hittills också ligga som att den speciella försäkringsverksarnhet som det här är fråga driven om, under särskilda och extraordinära förhållanden, kan ske utan bundenhet till FAL:s för normala förhållanden utformade regelsystem i fråga om villkor m.m. KFN:s beslut i försäkringsärenden bör i konsekvens härmed i enlighet med vad f.n. gäller enligt föreskrift i nämndens - som instruktion inte heller kunna överklagas. Detta är också naturligt med hänsyn till att det inte föreligger någon rätt till att få krigsförsäkring; en det är endast fråga möjlighet där det står fritt om en staten att genom nämnden erbjuda en försäkring vissa nämnden angivna villkor. av Finansinspektionen har som funktionsansvarig myndighet medverka att till att KFN:s verksamhet drivs enligt de förutsättningar som av statsmakterna lagts fast för verksamheten. I funktionsansvaret torde även ligga att bevaka att de villkor tillämpas nämnden och de som av verksamhetsrutiner som används är rimliga och ändamålsenliga. Av 1 kap. 2 § första stycket FRL följer, att FRL inte gäller i fråga KFN:s om verksamhet. Enligt utredningens mening saknas anledning föreslå att

172 Statlig krigsförsäkring m.m. SOU 1994130

någon ändring i detta förhållande. Härav följer att nämndens verksamhet inte skall stå under inspektionens tillsyn i annan mån än vad som föranleds av inspektionens ansvar på totalförsvarsområdet som funktionsansvarig myndighet

6.l6.2.2 Krigskaskoförsäkring av fartyg

Sammanfattning: Utredningen anser att KFN även i fortsättningen skall kunna direktförsäkra inte bara svenskregistrerade fartyg utan även utlandsregistrerade fartyg. -En översyn av nämndens krigsförsäkringsvillkor, är enligt utredningen påkallad. svenskregistrerade fartyg som är försäkrade i ett svenskt försäkringsbolag skall liksom f.n. kunna omfattas av krigsutbrottsavtal. -Frågan om hur Sverige skall kunna tillgång till utlandsflaggade men svenskkontrollerade fartyg måste enligt utredningen lösas först innan det går att ange hur möjligheten till statlig krigsförsäkring genom krigsutbrottsavtal eller liknande för sådana fartyg skall användas. Utredningen anger hur försäkringsfrågan kan komma in i några olika fall. -Som framgår närmare av senare avsnitt anser utredningen att om det finns starka beredskapsskäl bör krigsutbrottsavtal för svenska fartyg även kunna tecknas med här etablerade utländska försäkringsbolag. -Utredningen har övervägt att begränsa krigsutbrottsavtalens tillämpningsornråde till transporter som är av betydelse från försörjningssynpunkt men avvisat tanken grund av att en sådan ordning är förenad med alltför stora praktiska svårigheter. KFN bör dock skapa en möjlighet att säga upp en övertagen försäkring i fråga om ett fartyg vars last inte är viktig ur försörjningssynpunkt. -En översyn av gällande krigsutbrottsavtal är angelägen enligt utredningen.

Allmänna förutsättningar

l krigsförsäkringslagen finns inte angivet några särskilda riktlinjer för hur den statliga krigsförsäkringsverksamheten skall drivas transportområdet. Som berörts i det föregående har regeringen emellertid i instruktionen för KFN:s verksamhet allmänt föreskrivit, att försäkring får lämnas endast om det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller för att vidmakthålla handel eller annan näring. Utredningen har som framgått föreslagit, att en sådan förutsättning skall gälla även i fortsättningen och med en annan formulering tas i lagen. Inom den angivna bör, liksom nu är fallet, KFN ha frihet att avgöra om försäkring ramen skall lämnas utan att vara bunden av några särskilda begränsningar.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m.

Det ligger i sakens natur att det i första hand blir fråga om att försäkra fartyg som är registrerade i svenska fartygsregister. Den gällande lagen innefattar emellertid inte hinder mot att försäkra också fartyg som är registrerade i utländskt register. Under andra världskriget förekom att krigsförsäkring meddelades även beträffande sådana fartyg. Utredningen om svensk utrikeshandel i krislägen framhöll betydelsen av att statlig krigsförsäkring kan ske efter prövning i varje särskilt fall också av utlandsflaggade fartyg SOU 1989:87 s. 142. Detta uttalande skall självfallet ses mot bakgrund av det begränsade antal enheter som numera ingår i den svenska handelsflottan, en fråga som närmare berörs under rubriken Krigsutbrottsavtal. Det bör sålunda understrykas att när nämnden efter prövning dvs i sin verksamhet efter det att lagen satts i tillämpning meddelar försäkring så har nämnden möjlighet att lämna en krigsförsäkring för ett fartyg, oavsett ägar- och registreringsförhållanden. Det säger sig dock självt att när det är fråga om ett utlandsflaggat fartyg blir försäkringsfrågan främst beroende starka av om försörjningsintressen är förknippade med en viss transport. Det sagda innebär emellertid också att krigsförsäkring liksom tidigare kan avse även fartyg som gár i trafik mellan svenska hamnar eller som i övrigt avser annat än utrikestrafik, t.ex. fiskefartyg. En särskild fråga har gällt försäkring av nybyggnadsrisker svenska fartygsvarv. Som framgår av det föregående avsnitt 6.9 gjordes vid lagens tillkomst klart att sådana risker i detta sammanhang skulle anses omfattade av begreppet transportförsäkring och sålunda kunna bli föremål för krigsförsäkring. En beskrivning av det krigsförsäkringssystem som KFN med anledning därav har tillskapat återfinns i avsnitt 6.8.2. Även om varvsverksamheten här i landet numera är av begränsad omfattning finns enligt utredningen ingen anledning att nu ändra krigsförsäkringsmöjligheten. Det nämnda systemet tar sikte enbart på nybyggnader vid svenskt varv. Det bör tilläggas att så som utredningen uppfattar saken finns det möjlighet för KFN att utanför sagda system efter bedömning från fall till fall lämna krigsförsäkring också för svenskt rederiintresse i nybyggnad utländskt En sådan möjlighet bör varv. kvarstå. Ett fartyg som tas in och läggs i docka för reparation varv eller översyn bör också kunna bli föremål för statlig krigsförsäkring. Som framgår av behandlingen av krigsskadelagen kap. 8 kan krigsskada fanyg, som är under byggnad eller fartyg tagits in varv och som som inte är krigsförsäkrade, ersättas om förutsättningarna enligt den lagen är uppfyllda. Krigskaskoförsäkring i fråga om fartyg meddelas KFN enligt villkor av som fastställts av nämnden den 30 september 1971 och den 29 november 1972 fiskebátar. Villkor har också fastställts den 30 november 1964 för krigsförsäkring av dels varvsintresset dels rederiintresset i fråga om fartyg under byggnad vid svenskt varv. I det föregående har lämnats en översiktlig redogörelse över innehållet i villkoren avsnitt 6.9.3. Utredningen förutsätter att nämnden ser över dem vid lämpligt tillfälle och gör de redaktionella och sakliga ändringar kan visa sig som behövliga. En särskild anledning till detta är att försäkringsbolagen under

174 Statlig krigsförsäkring m.m.

början av 1990-talet har fastställt nya villkor för sin del, villkor som bl.a. innebär att bolagen inte längre står någon ansvar för skador orsakade av atomstridsmedel. Utredningen kommer i avsnitt 6.l6.2.6, som omfattar även andra transportmedel samt varor, att behandla frågan om sådant ansvar.

Krigsutbrottsavtal

Enligt krigsförsäkringslagen kan staten meddela direktförsäkring mot krigsrisk och därmed jämförliga risker. När det gäller krigsutbrottsavtal är det dock inte fråga om att staten beviljar försäkringen direkt utan staten träder in som direktförsäkringsgivare genom att överta försäkringsansvaret i en redan löpande försäkring i ett skede när krigsförsäkringsskyddet annars riskerar att upphöra. Som framgått har utredningen föreslagit att systemet med krigsutbrottsavtal skall bestå. Bemyndigande för KFN att träffa sådana avtal tas in i lagen. KFN har år 1963 med berörda svenska försäkringsbolag träffat ett krigsutbrottsavtal angående transportförsäkring som omfattar försäkring av svenska fartyg, dvs. fartyg registrerade i det svenska skeppsregistret. Tanken med krigsutbrottsavtalet har som framgått främst varit att säkerställa att berörda redare vid ett krigsutbrott fortsatt kan ha skydd mot krigsrisker i ett läge där dessa ökar kraftigt. Staten övertar försäkringsansvaret för sådana risker. Pågående resor kan avslutas varefter fartygen kan användas för transporter som bedöms som viktiga i det rådande krisläget. När begränsningen till svenskregistrerade fartyg tillkom, en begränsning som ansetts ligga i det i krigsutbrottsavtalet inskrivna kravet på att det skall vara fråga om svenskt intresse, täckte den svenskregistrerade handelsflottan en betydligt större del av transportbehovet än i dag. Den nuvarande flottan är otvivelaktigt inte tillräckligt stor för att tillgodose transportbehovet i en krissituation. Bl.a. detta var bakgrunden till att KFN och Transportförsäkringspoolen i början av 1980-talet fann anledning att undersöka möjligheten att utvidga betydelsen av begreppet svenskt intresse för att därmed bidra till en lösning av frågan om ökad transportkapacitet. Utredningsarbetet ledde fram till den i det föregående redovisade skrivelsen den mars 1989 från KFN till regeringen med förslag till en utvidgning av begreppet svenskt intresse såsom det användes i krigsutbrottsavtalen. Förslaget innebar att begreppet skulle omfatta även svenska handelsfartyg i öppna fartygsregister och vilka seglade under det s.k. internationaliseringsavtalet. Tanken var att dessa utlandsflaggade fartyg skulle vara skyddade mot krigsrisk under en period om 30 dagar från ett krigsutbrott, förutsatt att försäkring mot krigsrisk var tecknad i ett svenskt försäkringsbolag. Tidsfristen avsågs bli utnyttjad för en omflaggning till det svenska registret. Som framgår av utredningsdirektiven har framställningen lett till att utredningen fått i uppdrag att behandla den väckta frågan.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 175 m.m.

Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen att frågan om hur Sverige under krigstid skall kunna tillgång till utlandsflaggade fartyg måste lösas först, innan det går att närmare ange hur möjligheten till statlig krigsförsäkring för sådana fartyg skall användas. Förslag till åtgärder för att lösa problemet saknas inte. Bl.a föreslog

utredningen om svensk Utrikeshandel i krislägen se SOU 189: 107 s. 129

att dåvarande Transportrådet skulle få i uppdrag bl.a. att tillsammans med rederinäringen utreda formerna för avtal mellan svenska staten och svenska rederier med svenskägda fartyg som seglar i öppna register. Innebörden skulle vara att rederiet förbinder sig att i första hand låta svenska lastägare befrakta fartygen vid kriser och krig. Transportrådet borde också utreda möjligheterna att träffa avtal med lågkostnadsländer om att inte förhindra att svenskägda fartyg vid kriser och krig omregistreras till svenskt skeppsregister. ÖCB, har övertagit som numera ç Transportrådets uppgifter, har i december 1992 i skrivelse till regeringen ånyo hemställt om beslut om utredning av dessa frågor. Enligt vad utredningen har inhämtat från kommunikationsdepartementet har under 1993 också vidtagits åtgärder som syftar till att klarlägga möjligheterna att under kris- eller krigsförhållanden tillgång till utlandsflaggade fartyg. Det framstår för utredningen som synnerligen angeläget att klarhet nu skapas i frågan om hur under krigstid tillräckligt med tonnage skall kunna bli tillgängligt för svenska befraktare. Möjligheten att erbjuda statlig krigsförsäkring i form av någon typ av krigsutbrottsavtal bör kunna ha viss betydelse för redama när det gäller att finna förhandlingslösningar beträffande det svenska transportbehovet. Utredningen förutsätter därför att i en sådan förhandlingsprocess KFN får medverka genom att utforma de försäkringsavtal som beroende på omständigheterna bedöms som nödvändiga för att en lösning i den övergripande frågan skall kunna nås. Som framgår av avsnitt 6.5.4 skall en parlamentarisk utredning tillsättas i syfte att undersöka hur landets behov av sjöburen utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv. Utredningen vill med anledning därav och mot bakgrund av vad sagts framhålla som ovan vikten av att även beredskapsaspekten beaktas i det arbetet. Utredningen förutsätter att utredningsdirektiven utformas så att detta blir möjligt. Samtidigt bör understrykas vikten att det i kommunikationsdeparteav mentet påbörjade arbetet avseende resurserna under krigs- och krisförhållanden slutförs. Beträffande de allmänna förutsättningarna för att krigsutbrottsavtal skall kunna träffas vill utredningen framföra följande synpunkter. Vid ett krigsutbrott kan transporter pågå mellan svenska hamnar, mellan svensk och utländsk hamn samt mellan utländska hamnar. Fartygen kan som framgått vara registrerade i Sverige eller i utlandet, i Sverige dock endast om ägandet till mer än 50 procent är svenskt. Fartygen kan vidare vara försäkrade i ett svenskt försäkringsbolag eller i ett utländskt försäkringsbolag, kan etablerat även i Sverige. som vara

Övervägandena avser till en början inte de fartyg som är utlands-

flaggade; till dessa återkommer utredningen i slutet av avsnittet.

176 Statlig krigsförsäkring m.m.

Det nuvarande krigsutbrottsavtalet med Transportförsäkringspoolen är såtillvida generellt verkande att alla fartyg som är svenskregistrerade och försäkrade i något av de svenska bolagen omfattas av avtalet utan hänsyn till den transport som pågår just i krigsutbrottsögonblicket. Utredningen har diskuterat möjligheten att utforma avtalen så att endast fartyg som i krigsutbrottsögonblicket utför transporter som är av betydelse från försörjningssynpunkt skulle omfattas av det automatiskt inträdande krigsförsäkringsskyddet, Utredningen har emellertid funnit att tillskapandet av en sådan ordning är förenat med så stora praktiska svårigheter att denna tanke har avvisats av utredningen. Därtill kommer att krigsförsäkringsskyddet kan vara viktigt för att trygga att ett fartyg, sedan en för försörjningen mindre viktig transport fullföljts, kan sättas in i den svenska transportapparaten inom ramen för totalförsvaret. l detta sammanhang kan det vara lämpligt att ta upp en fråga som är av generell natur för alla krigsutbrottsavtal, nämligen frågan om möjlighet för KFN ändå skall finnas att efter ikraftträdandet befria sig från avtal som bedöms sakna intresse ur försörjningssynpunkt eller från någon annan synpunkt. Det som avses är med andra ord transporter som med säkerhet inte skulle ha försäkrats av KFN, om den haft att pröva försäkringsfrågan. Enligt utredningen bör nämnden ha en sådan möjlighet. Frågan blir då om nämnden redan har den eller om den måste tillskapas. Enligt de särskilda krigsförsäkringsvillkor för krigskasko som försäkringsbolagen tillämpar finns som tidigare framgått avsnitt 6.8.2 en allmän uppsägningsrätt med en uppsägningstid på f.n. sju dagar. KFN

har däremot inte någon uppsägningsmöjlighet enligt sina egna villkor se

avsnitt 6.9.3. Svaret frågan torde således vara beroende vilka villkor som KFN skall tillämpa en övertagen försäkring. Enligt 3 § i krigsutbrottsavtalet för transportförsäkring skall för en krigsförsäkring som övertas av staten gälla antingen svenska villkor som fastställts eller godkänts av Nämnden eller ock sedvanliga engelska krigsförsäkringsvillkor. Enligt 2 § i det särskilda avtalet skall för krigskaskoförsäkring efter övertagandet gälla försäkringsvillkor som fastställts av Nämnden. Som framgått tidigare avsnitt 6.9.3 brukade KFN tidigare fastställa försäkringsbolagens villkor. Numera sägs nämnden godkänna dessa. Enligt utredningen finns det en osäkerhet om vilka villkor som skall tillämpas en övertagen försäkring. KFN synes dock vara av den uppfattningen att det är de egna villkoren som skall tillämpas. Enligt utredningen måste av avtalen klart och otvetydigt framgå vad som gäller efter ett Övertagande. Förtydliganden är därför på sin plats. Om det slås fast att det skall vara KFN:s villkor som skall gälla bör enligt utredningen tillses att KFN får möjlighet att säga upp försäkringsavtal i fråga om fartyg som trots allt bedöms som ointressanta med hänsyn till transportbehovet. Av praktiska skäl kan denna möjlighet endast utnyttjas i begränsad omfattning. En uppsägning måste grundas på en bedömning att såväl fartyget som lasten är ointressant. Bedömningen måste ske snabbt efter övertagandet av försäkringarna. Nämnden övertar alla försäkringar som faller under krigsutbrottsavtalet. Det torde dock vara praktiskt svårt, för

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m.

att inte säga omöjligt, att omgående besked om vad alla fartyg transporterar. Nämnden bör därför rikta uppmärksamheten sådana fartyg som man redan i förväg kan bedöma ointressanta i sig för vara fortsatt statlig försäkring. Det torde inte förenat med några större vara svårigheter att skaffa sig tillgång till erforderliga uppgifter för denna bedömning. Som exempel på fartyg som skulle kunna anses ointressanta kan nämnas sådan som bara går mellan utländska hamnar långt bort från Sverige och som därför inte snabbt kan sättas in i den svenska transportapparaten. Bland den kategorin fartyg torde även sådana återfinnas som t.ex. av storleksskäl inte är användbara för svenska sjöförhållanden. Nämnden har dock alltid möjlighet att meddela försäkring för ett fartyg senare om det visar sig att fartyget är användbart för svensk räkning och redaren är intresserad av att betjäna svenska transportintressen. En särskild fråga angående villkoren är vilka skadefall som staten skall ta ansvar för, särskilt vad gäller skador orsakade av atomvapen. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.l6.2.6. Av vad som sagts i det föregående framgår att en utgångspunkt även framdeles bör vara att krigsutbrottsavtal skall kunna träffas i fråga om svenskregistrerade fartyg som är försäkrade i ett svenskt försäkringsbolag genom avtal som i allt väsentligt är utformade i enlighet med det gällande avtalet mellan staten och Transportförsäkringspoolen. Fråga uppkommer då hur man skall ställa sig till frågan om möjlighet för staten att sluta krigsutbrottsavtal också med utländska försäkringsbolag som har försäkrat svenskregistrerade fartyg. Som framgått det av föregående avsnitt 6.15 har de i Sverige etablerade försäkringsbolagen vid olika tillfällen framfört önskemål att med KFN träffa ett sådant avtal. Från de utländska bolagens sida har framhållits att nänmdens vägran att teckna krigsutbrottsavtal med dem innebär en konkurrensnackdel för dem. Som framgår av avsnitt 6.8.2 var ca 50 fartyg tillhopa 450 av svenskregistrerade fartyg inte försäkrade i något av de svenska poolbolagen vid årsskiftet 199293. Dessa fartyg måste antingen ha varit oförsäkrade mot krigsrisker eller haft sin krigsförsäkring i ett utländskt försäkringsbolag. De utländska bolagens begäran att sluta krigsutbrottsavtal med staten avser inte enbart kaskoförsäkring utan transportförsäkring även i övrigt, således också krigsförsäkring i fråga om varor. Utredningen har därför valt att i ett följande särskilt avsnitt behandla denna fråga. Som framgår av Övervägandena i nämnda avsnitt har utredningen kommit fram till att krigsutbrottsavtal skall kunna tecknas med utländska bolag som är etablerade i Sverige. Utredningen återkommer härefter till frågan om krigsutbrottsavtal avseende svenskkontrollerade men utlandstlaggade fartyg, närmast registrerade i öppet register. Som redan framhållits blir avtalsfrågan beroende av vilka överenskommelser som staten kan träffa med berörda länder och med de svenska redama. Utredningen kan emellertid tänka sig att försäkringsfrågan kan aktualiseras enligt följande.

178 Statlig krigsförsäkring SOU 1994: 130 m. m.

Ett alternativ att staten träffar en överenskommelse med ett synes vara annat registerland och samtidigt med en svensk redare innebärande, att i viss krigsutbrottssituation registerlandet medger en snabb omen flaggning till svensk flagg och redaren åtar sig att göra en sådan omregistrering. Om fartyget då är försäkrat i ett svenskt försäkringsbolag eller i ett i Sverige etablerat utländskt försäkringsbolag borde i ett särskilt krigsutbrottsavtal efter mönster vad som gäller enligt nuvarande avtal av KFN kunna överta krigsförsäkringsansvaret. Om försäkring tagits annat håll torde det inte möjligt att tillämpa tekniken med krigsutvara brottsavtal. Då borde med den svenska redaren kunna avtalas att svenska nämnden åtar sig att från viss dag svara för krigsförstaten genom säkringsskyddet enligt villkor som utformats av närrmden. Ett annat diskuterat alternativ innebär att staten med svenska rederier avtalar svenskägda fartyg seglar i öppna register i en krigssituaatt som tion i första hand skall låta svenska lastägare befrakta fartygen. Krigsförsäkringsfrågan skulle då kunna föras in i sammanhanget så sätt att det görs klart att från viss i avtalet bestämd tidpunkt kan fartyget krigsförsäkring hos nämnden om så begärs. Utredningen utgår från att KFN i de förhandlingar som får förutsättas komma igång i syfte att säkerställa en tillgång på tillräckligt tonnage i kris- och krigslägen blir involverad vid lämplig tidpunkt för att genom förslag i krigsförsäkringsavseende underlätta att tonnagefrågan kan lösas.

6.16.2.3 Krigskaskoförsäkring av flygplan

Sammanfattning: Utredningen föreslår att KFN även i fortsättningen skall kunna meddela direkt krigsförsäkring för såväl utländska flygplan. Nämndens krigsförsäkringsvillkor svenska som bör över. De större flygbolagen har inte längre sin krigsförses säkring i Sverige. De omfattas därmed inte av det gällande krigsutbrottsavtalet. Det föreslås därför att nämnden granskar frågan och undersöker hur en lösning kan åstadkommas. l vart fall bör nämnden förbereda en ordning som innebär att nämnden snabbt kan lämna krigsförsäkring för angelägna transporter i ett akut kris- eller krigsläge. Krigsutbrottsavtalet bör även i övrigt ses över.

Allmänna förutsättningar

Utredningen svensk utrikeshandel under krislägen har i sitt beom tänkande SOU 1989:107 lämnat uppgifter och synpunkter i fråga om flygtransportkapaciteten och dess betydelse i krislâgen. Det framhålls bl.a. att beredskapsplaneringen innebär att flygtransporter med svenska civilflygplan skall kunna utnyttjas i betydande omfattning såväl i ett

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 179

förkrigsskede som under krig, t.ex. för högvärdigt gods inom områdena

g för elektronik, data och läkemedel. Den statliga krigsförsäkringen är

l självfallet viktig faktor när det gäller att skapa förutsättningar för att en flygtransporterna skall bli genomförda. I lag bör som hittills inte göras någon speciell begränsning av möjligheten att lämna krigsförsäkring. Även det i praktiken är fråga tillhandahålla försäkringslösom om att en ning för de svenskregistrerade civilflygplanen bör möjlighet finnas att, då det finns motiv för det, krigsförsäkra även ett utländskt plan som utför transport från eller till Sverige. Även flygplan flyger mellan svenska som flygplatser kan krigsförsäkras. l vad mån ersättning enligt krigsskadelagen kan utgå för krigsskada ett plan som inte är krigsförsäkrat och som befinner sig svensk mark eller i svenskt luftrum framgår vid behandlingen av den lagen i kapitel

Som framgått av det föregående har KFN den 30 september 1971 fastställt försäkringsvillkor som skall gälla för flygkasko. Självfallet bör dessa ses över nu och därefter med jämna mellanrum. Samma prof blematik föreligger här som när det gäller villkoren för fartyg i fråga om l för atomskador. Utredningen synpunkter härpå redovisas i ansvaret avsnitt 6.16.2.6.

Krigsutbrottsavtal i g Det nu gällande krigsutbrottsavtalet från år 1967 mellan KFN och de i svenska flygförsäkringsbolagen jämte det till sagda avtal knutna särskilda avtalet från 1973 avser svenska flygplan som är krigsförsäkrade i ett svenskt försäkringsbolag. Avtalet är tecknat mellan nämnden och dåvarande Svenska Flygförsäkringspoolens medlemsföretag, med rätt för j även andra flygförsäkringsbolag att ansluta sig till avtalet. Skandia, som inte längre är medlem i poolen, är anslutet till krigsutbrottsavtalet och det ; särskilda avtalet. v Flertalet av de större svenska flygbolagen har fram till för några år sedan haft sina fredstida krigsförsäkringar tecknade hos svenska försäkringsbolag och därmed varit omfattade av krigsutbrottsavtalet. Enligt vad utredningen inhämtat lär emellertid för närvarande inget svenskt flygbolag ha tecknat krigsförsäkring hos något av Svenska Flygförsäkringspoolens medlemsbolag. Detta förhållande har en längre tid rått beträffande SAS flygplansflotta. SAS har försäkrat sina flygplan

i ett captiveliknande försäkringsbolag beläget i utlandet se under 6.8.2.

Såväl från statens sida som från SAS sida kan det vara betydelsefullt att vid krigsutbrott ha flygplanen omfattade av den statliga krigsförsäkringen. Nämnda captivebolag direktförsäkrar SAS flygplan och sprider sedan riskerna på âterförsäkringsmarknaden, tidigare också hos svenska i försäkringsbolag via Svenska Flygförsäkringspoolen, ett organ som i är under avveckling. Frågan möjlighet träffa krigsutnumera om att brottsavtal med utländska bolag behandlas i det följande, avsnitt 6.l6.6. I sammanhanget bör nämnas att tidigare, i början av 1970-talet, hade

180 Statlig krigsförsäkring m.m.

SAS sina försäkringar placerade i ett utländskt försäkringsbolag därvid krigsutbrottsavtalsfrågan löstes det sättet att en mindre del av kaskoförsäkringen tecknades i svenskt bolag därvid, som framgår av 2 § i det särskilda avtalet, nämnden åtog sig att ersätta skada upp till försäkringsvärdet för helt kasko. Det sagda tillsammans med de strukturförändringar som genomförts och som kan komma att genomföras på flygbolagsornrådet bör ge KFN anledning att närmare granska konsekvenserna när det gäller krigsförsäkringsskyddet för svenska flygplan. l vart fall bör det förberedas en ordning som innebär att nämnden i ett akut krigs- eller krisläge snabbt kan lämna krigsförsäkring för angelägna transporter för det fall att krigsförsäkringsskydd genom krigsutbrottsavtal saknas för sådana transporter. Även beträffande krigsutbrottsavtalet för flygkasko föreligger osäkerhet om vilka villkor som skall gälla efter ett statligt Övertagande av försäkring. Detta bör undanröjas vid en översyn av avtalet, som även i övrigt är angelägen. Vid översynen bör även frågan om ansvar för skada orsakad av atomvapen övervägas. Utredningen lämnar sin syn i denna fråga i avsnitt 6. l6.6.2. Med hänsyn främst till de korta transporttiderna torde en uppsägningsmöjlighet av försäkringar avseende ointressanta flygtransporter inte vara realiserbar.

6.16.2.4 Krigskaskoförsäkring av lastbilar

Sammanfattning: Utredningen föreslår att KFN även i framtiden skall kunna krigsförsäkra såväl svenska som utländska lastbilar. Villkor för detta bör fastställas. Det föreslås att Svenska Transportförsäkringspoolens medlemsbolag i samband med att de som nämndens agenter verkar i fråga om transportförsäkringar avseende varor även bemyndigas att teckna erforderlig motorfordonsförsäkring mot krigsrisk i de fall varan skall transporteras med motorfordon. l övrigt skall nämnden pröva ansökan om sådan försäkring. Utredningen föreslår inte att det träffas något krigsutbrottsavtal för motorfordon.

Allmänna förutsättningar

I stor omfattning utförs transporter gods med lastbil. Även den av gränsöverskridande lastbilstrañken är, som framgått tidigare, betydande i dag. Självfallet kan man anta att antalet lastbilstransporter minskar under allvarliga kris- och krigssituationer som berör vårt láid. Att behovet av sådana transporter skulle upphöra helt bör man dock inte räkna med. Under det andra världskriget förekom bl.a. kontinenttrañk med lastbilar och trafik på Finland.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 181

För att viktiga lastbilstransporter frivilligt utförda under kris- och krigsförhållanden kan ett gott krigsriskskydd genom försäkring vara av betydelse, särskilt vad gäller gränsöverskridande transporter. Den privata försäkringsmarknaden tillhandahåller i princip inte försäkringsskydd mot krigsrisker för lastbilar.

l Enligt krigsförsäkringslagen kan staten meddela motorfordonsförsäkring

mot krigsrisker och frustrationsrisker embargo och liknande risker. Staten kan alltså meddela en krigsförsäkring för lastbilar. Lagen uppställer inte någon geografisk begränsning i fråga om försäkringen. Lastbilar som trafikerar utlandet kan således en statlig krigsförsäkring med täckning även av krigsriskema i utlandet. Inte heller utgör fordonets nationalitet något formellt hinder enligt lagen. Som tidigare framgått är den enda inskränkningen att försäkringen är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller för att vidmakthålla handel eller arman näring. Utredningen har som framgått föreslagit, att en sådan förutsättning, med en annan formulering, skall gälla även i fortsättningen och tas in i lagen. I övrigt bör liksom nu är fallet KFN ha frihet att avgöra om försäkring skall lämnas utan att vara bunden av några andra särskilda begränsningar. Självfallet bör det i första hand bli svenska lastbilar som kan komma i fråga för statlig krigsförsäkring. Men som framgått finns det inget formellt hinder mot försäkring även av utländska fordon. Frågan måste naturligtvis bedömas utifrån det transporterade godsets betydelse. I de fall krigsförsäkring av godset kan påräknas och försäkring av lastbilen har betydelse för transportens utförande bör den omständigheten att lastbilen är utländsk inte utgöra hinder för försäkring av fordonet, om det är motiverat av svenska totalförsvarsintressen. KFN har, som framgått, av olika praktiska skäl tidigare förklarat sig komma ett meddela krigsförsäkring för en ren inrikes transport endast om synnerliga skäl föreligger. Såvitt utredningen kunnat konstatera har nämnden inte ändrat sin inställning i denna fråga. Några försäkringsvillkor för krigsförsäkring av lastbilar har nämnden inte fastställt. Utan att här närmare gå in frågan om krigsförsäkring av varor under landtransport, som behandlas i ett följande avsnitt, kan det konstateras att nämnden den 30 september 1971 har fastställt sådana villkor för varor under landtransport i utlandet om det är fråga om en import- eller exportsituation. Numera finns det inte några fastställda krigsförsäkringsvillkor för varor under landtransport inom Sveriges gränser som hänger samman med import- eller export. Villkor för varutransporter utan samband med export eller import torde aldrig ha fastställts av nämnden. Som framgår av det följande avsnittet om krigsförsäkring av varor föreslår utredningen att villkor fastställs för inrikes landtransporter som står i samband med export eller import och eventuellt även för transporter inom landet utan något direkt samband med export eller import. Eftersom det är förutsatt att krigsförsäkrade varor skall kunna transporteras med lastbil bör det enligt utredningen ur beredskaps- - synpunkt vara lämpligt att förbereda försäkringsvillkor för fordon som skall utföra transporterna. Utredningen föreslår därför att KFN utarbetar

182 Statlig krigsförsäkring m.m.

och fastställer sådana villkor i den omfattning som erfordras. Det innebär först och främst att villkor för lastbilar för inrikes transporter i samband med export och import av varor fastställs. Men dessutom kan det bli aktuellt med villkor för inrikes varutransporter utan något sådant samband med utlandet som anges i nästföregående fall. l fråga om försäkringens omfattningsvillkor behandlar utredningen i avsnitt 6.16.6.2 en särskild fråga, nämligen den om ansvar för skador orsakade av atomstridsmedel. Vad gäller frågan om i vilka fall en krigsförsäkring av lastbilar bör beviljas så bör utgångspunkten i princip vara att lasten är så betydelsefull att den i sig är kvalificerad för krigsförsäkring. Enligt dagens system, där de svenska medlemsbolagen i Svenska Transportförsäkringspoolen som agenter KFN får teckna krigsförsäkring för varor under export från eller import till Sverige, är förutsättningen att export- eller importlicens eller liknande tillstånd utfärdats. l dessa fall måste det anses klart att även krigsförsäkring av transportmedlet, lastbilen i detta fall, också bör kunna beviljas. I de fall däremot där det är fråga om en inrikes landtransport utan direkt samband med export eller import är läget naturligtvis besvärligare. Utan tillgång till en förteckning över viktiga varor eller ett godkännande av transporten av någon försörjningsmyndighet torde KFN inte ha underlag för att ta ställning till en begäran om försäkring. Nämndens ståndpunkt, att den kommer att meddela försäkring endast om den har tillgång till ett prioritetssystem för varor upprättat av försörjningsmyndigheterna eller om ett centralt försörjningsorgan anser att det är synnerligen viktigt att transporten äger rum, är således enligt utredningen alltjämt berättigad. I sammanhanget bör erinras om att de inrikes transporterna inte saknar krigsskadeskydd i det fallet krigsförsäkring inte tecknats. Krigsskadelagens ersättningsregler är nämligen tillämpliga vid krigsskada inom landet. För fordonsägaren är det emellertid att föredra att en krigsförsäkring gäller med de möjligheter till en snabbare och säkrare skadereglering som följer därav. De fall som genomgåtts ovan har som förutsättning för att krigsförsäkring för lastbil skall kunna meddelas krävt att den transporterade lasten varit viktig. Situationer kan emellertid tänkas där lasten är betydelselös men där det ändå kan finnas starka skäl att krigsförsäkra lastbilen. Som exempel kan tas det fallet att en ur lastsynpunkt i och för sig ointressant landsvägstransport pågår i utlandet men avsikten är att fordonet efter att godset lossats skall lastas med och till Sverige transportera synnerligen viktig utrustning av t.ex. militärt slag. Om den pågående transportens fullföljande blir beroende av att krigsförsäkring kan erhållas för lastbilen borde detta kunna vara en situation där avsteg görs från principen att krigsförsäkring beviljas endast om lasten är av betydelse. Vad gäller den praktiska hanteringen av krigsförsäkring för lastbilar innebär den nuvarande ordningen att KFN sköter denna verksamhet hand, liksom beträffande fartyg och flygplan. I den mån krigsföregen säkring av lastbilar inte är alltför omfattande bör detta arrangemang

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 183

fungera. Men frågan är det inte är rationellt att låta försäkringsom mer bolagen för KFN:s räkning även teckna krigsförsäkringar för lastbilar i mån behov i samband med att krigsförsäkring för varor vid import av eller export meddelas för nämndens räkning. I sådant fall skulle nämndens direkta försäkringshantering beträffande lastbilar kunna koncentreras till de fall av inrikes landtransporter som inte står i samband med export eller import. Självfallet skulle ett sådant här arrangemang p organisationsförändringar i Svenska

i förutsätta inte helt obetydliga

Transportförsäkringspoolen. Poolen omfattar inte motorfordonsför-

t

säkringar i dag. Det föreslagna systemet torde dock inte vara praktiskt ogenomförban. Enligt utredningen bör nämnden i samband med att frågan om fastställande krigsförsäkringsvillkor för lastbilar tas upp av även planera för rationell ordning för tecknande av krigsförsäkring av en lastbilar.

Krigsutbrottsavtal

Enligt krigsförsäkringslagen kan staten meddela motorfordonsförsäkring mot krigsrisk Detta system kan dock inte garantera att ett kontinum.m. erligt krigsförsäkringsskydd för pågående transporter erhålls. Som framgått har planläggningen för att lösa det problemet beträffande fartyg och flygplan inneburit att KFN träffat s.k. krigsutbrottsavtal med berörda försäkringsbolag. När avtalen träder i tillämpning övertar staten de då löpande krigsförsäkringama avseende nämnda objekt. Problemet med motsvarande lösning för krigsförsäkring för lastbilar är som framgått att den privata försäkringsmarknaden inte tillhandahåller sådana försäkringar. Det finns således inte några krigsförsäkringar för lastbilar att överta genom ett krigsutbrottsavtal. redogörelsen i avsnitt 6.9.5 ansåg departementschefen Som framgått av prop. 1961:172 s. 20 att det borde finnas möjlighet att träffa sådant avtal beträffande lastbilar i utlandstrafik. Han ansåg vidare att om det var ändamålsenligt borde avtalet även täcka skador lastbilen som inträffade här i riket under färd från utlandet till ort inom Sverige eller i motsatt riktning. Han inte då beredd att ta ställning till om detsamma borde var gälla för inrikestrafiken. Regeringen fick riksdagens samtycke till att bemyndiga KFN att sluta ett krigsutbrottsavtal för lastbilskaskot. Nämnden har dock som framgått av nämnda redogörelse undersökt olika alternativ till lösning men inte funnit något genomförbart system. Beträffande lastbilar i utlandstrafik var förhållandena gynnsamrnare men nämnden ansåg på anförda skäl att det ändå inte var realistiskt att skapa en lösning för dessa fordon. Dagens förhållanden på lastbilsornrådet är allmänt sett inte gynnsammare för en lösning än förut. Antalet lastbilar har ökat betydligt i förhållande till gällde vid tidpunkten för bemyndigandet. Detta vad som gäller även de utlandstrañkerande lastbilarna. Registerförhållandena är

184 Statlig krigsförsäkring m.m.

dock i sak inte förändrade. Tillstånd för utlandstrafik krävs alltjämt med åtföljande registrering. Detta förhållande kan dock inte förväntas bestå vid en EG-anpassning av reglerna för lastbilstrafik och EG:s förväntade utveckling på området. Konkurrensen med utländska åkerier kan förväntas öka ytterligare beträffande utlandstrafiken till följd av EESavtalets tillämpning eller ett EU-medlemsskap. Redan tidigare ansåg nämnden att det inte var realistiskt att tro att åkeriema skulle acceptera extra kostnader till följd av nödvändig registerhållning för försäkringsfrågans lösning. Detta kan med ännu större fog antas vid en ännu hårdare konkurrens med utländska åkerier. Avspänningen i Europa medför vidare att beredskapsfrågor inte har någon hög prioritet inom den privata företagsamheten. Mot bakgrund av det anförda anser utredningen det inte befogat att lämna något förslag till lösning av frågan om krigsutvara brottsavtal området för lastbilstrañk. En följd av denna brist i krigsförsäkringsskydd är att kraven nämndens förmåga att själv eller genom poolbolagen snabbt kunna meddela krigsförsäkring för lastbilar måste ställas högt.

6.16.2.5 Krigsförsäkring av varor

Sammanfattning: Utredningen föreslår att Krigsförsäkringsnämnden även framgent skall kunna meddela krigsförsäkring av varor transporterade till sjöss, i luften eller på land. Utredningen föreslår nämnden i uppdrag i samråd med ÖCB göra att ges att en förnyad genomgång av problemen kring försäkring av varutransporter som inte utgör ett direkt led i import eller export, alltså en helt inhemsk transport. Nämnden bör fastställa försäkringsvillkor för sådana transporter. Nämndens villkor bör i övrigt ses över. Detsamma gäller för krigsutbrottsavtalet för transportförsäkring. Nämnden bör skapa en möjlighet att säga upp övertagna försäkringar avseende ointressanta varor. Vid översynen av krigsutbrottsavtalet bör captivebolagens medverkan tas upp till behandling. Utredningen föreslår inte något krigsutbrottsavtal för helt inhemska varutransporter.

Allmänna förutsättningar

Varor kan enligt krigsförsäkringslagen bli föremål för statlig krigsförsäkring dels under transport inom ramen för transportförsäkring dels under vissa förutsättningar vid lagring i utlandet. Vad först gäller krigsrisk för skada under transport avses inte bara sjöoch lufttransporter utan även landtransporter. Beträffande landtransporter innehåller lagen inte någon begränsning till transporter i utlandet. Mot bakgrund av lagens syfte att medverka till att för landet viktig handel

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m.

med utlandet kan tryggas har, framgår det följande, KFN som av fastställt villkor den 30 september 1971 för den del av en landtransport som fortgår i utlandet i samband med import eller Vid import export. börjar nämndens ansvar då lämnar lagringslokalen i utlandet varan och upphör då varan ankommer till Sverige. Vid börjar export ansvaret då varan lämnar Sverige och upphör då varan ankommer till bestämmelseorten i utlandet. l sammanhanget kan nämnas att under andra världskriget krigsförsäkrades t.ex. järnvägstransporter kontinenten och långtradartransporter från och till ishavshamnen i Petsamo. Tidigare har det även funnits villkor för landtransporter inom Sverige i samband med export eller import villkor fastställda den 17 juni 1963. Vid den planläggning som KFN utförde under 1960-talet korn nämnden fram till att det var så många svårigheter förbundna med meddelandet av krigsförsäkring för landtransporter inom Sverige som inte stod i direkt samband med export eller import, att nämnden avstod från planera för att en sådan möjlighet. Det var fråga administrativa problem om och försäkringstekniska svårigheter också men om problem med att klarlagt om en viss transport kunde väsentlig betydelse anses vara av för folkförsörjningen eller näringslivet. Endast berörd när försörjningsmyndighet anser att det finns synnerliga skäl för viss en transport har nämnden ansett sig kunna bevilja krigsförsäkring prop. 1967:65 s. 10. Det är visserligen så att sådana varutransporter som avses i föregående stycke i fall av krigsskada omfattas det ersättningsskydd av som faller inom krigsskadelagens område. Men det är enligt utredningen uppenbart

att krigsförsäkringssystemet säkrare och snabbare ger ersättning än krigsskadelagen. Det kan därför det i antagas att ett krisläge finns intresse från såväl försörjningsmyndigheternas och varuintressentemas

som transportörernas sida att finna lösningar gör det möjligt som att ett någorlunda smidigt sätt få tillgång till statlig krigsförsäkring för viktigare landtransporter inom landet. Utredningen förslår därför att KFN ges i uppdrag att i samråd med ÖCB göra förnyad en genomgång av frågorna området i syfte finna att en ordning som tillgodser sagda intresse. Utredningen vill i detta sammanhang erinra också om vikten att ånyo öppna möjlighet att tillhandahålla krigsförsäkring en som vid import eller export täcker också den del landtransporten av som sker inom landet från eller till landsgränsen. Krigsförsäkringslagen från början, upptog grundval av den ordning som gällt tidigare, en möjlighet att meddela krigsförsäkring också för egendom som lagrats i utlandet för införsel till Sverige. Efter lagändring 1975 blev det möjligt att krigsförsäkra även egendom lagrats i som utlandet i anslutning till utförsel från riket. Utvidgningen hade samband med att nya former för köpevillkor hade börjat tillämpas och att försäkringsbolagen hade sig till dessa vad anpassat gäller utformningen av lagringsförsäkring mot civilrisker. I likhet med vad som gäller för kaskoförsäkringama omfattar krigsriskförsäkringen för såväl krigsrisk frustrationsrisk, varor som dvs försäkring mot risk för att egendom läggs under embargo eller beslagtas av

;m

krigsförsäkring 186 Statlig m.m.

främmande eller den där tillvällat eller söker tillvälla sig stat av som makten. har, tidigare nämnda villkor avseende landtransporter, år KFN utöver fastställt krigsförsäkringsvillkor för under sjötransport och år 1971 varor för under lufttransport. Villkor för lagringsförsäkring har 1972 varor fastställts år 1976. framgår vad i det följande omfattar nämndens Som av som noteras villkor antal skadefall inte omfattas av de av försäkringsbolagen ett som tillämpade krigsförsäkringsvillkoren. Detta gäller t.ex. frustrationsoch skada direkt orsakad atomstridsmedel. Villkoren har som riskerna av fastställts nämnden efter bemyndigande i förordningen framgått av SFS 1988:565 med instruktion för statens krigsförsäkrings-

numera

nämnd. Något formellt krav på prövning av villkoren av regeringen eller

riksdagen uppställs inte. Utredningens bedömning är att det bortsett från frågan om ansvar för orsakade atomstridsmedel kommer att behandlas i skador av som 6.l6.6.2 inte framkommit någon anledning att föreslå någon avsnitt väsentligare ändring i vad gäller omfattning och villkor i fråga om nämndens möjlighet lämna krigsförsäkring för varor i de transportatt och lagringsfall med villkoren. Som ovan framgått anser som avses utredningen villkor på nytt bör fastställas för inrikes landtransporter att står i samband med export eller import. Om en utvidning av som krigsförsäkringsmöjligheten sker till sådan inrikes landtransporter som inte står i direkt samband med utrikeshandeln bör detta självfallet leda till

att villkor fastställs också för sådana transporter. Som har framgått deltar försäkringsbolagen aktivt som agenter i KFN:s krigsförsäkringsverksamhet i fråga om transportförsäkring av varor. Något hinder för försäkringsbolagen att därvid samarbeta med försäkringsmäklare finns inte mäklarens huvuduppgifter ändras i en men sådan situation. Det nuvarande agentavtalet mellan nämnden och Svenska Transportförsäkringspoolen medger försäkringsbolagen rätt att i sin tur använda sig godkänts nämnden. Det torde främst vara av agenter som av s.k. haveriagenter. Bolagen har rätt till ersättning från nämnden fråga om för sitt arbete och även för bl.a. erlagd provision till sådana agenter.

Krigsutbrottsavtal

Krigsutbrottsavtalet för transportförsäkring från år 1963 omfattar varor

krigsförsäkrats av svenskt försäkringsbolag. som Huvudsyftet med med krigsutbrottsavtal är att staten vid ett systemet krigsutbrott automatiskt övertar ansvaret för krigsförsäkring som tecknats i försäkringsbolag och täckning av krigsrisker under mera som avser normala förhållanden. I likhet med vad gäller i fråga om krigskaskosom försäkring fartyg fungerar den planerade ordningen utan särskilda av svårigheter krigsförsäkring är under sjö- eller lufttransav varor som

port.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 187 m.m.

Systemet kan emellertid inte utan vidare tillämpas på lagrings- och landtransportfallen, eftersom det i öppna marknaden inte finns några i löpande krigsförsäkringar som avser sådana fall och som automatiskt kan övertas av staten genom KFN. Genom det särskilda avtal mellan nämnden och försäkringsbolagen som år 1973 med ändringar senast år 1976 slutits i anslutning till krigsutbrottsavtalet har frågan i viss utsträckning fått en lösning. Denna innebär att i den mån nämnden grund av krigsutbrottsavtalet övertar krigsförsäkringsansvaret för en sjöeller lufttransport så utvidgas ansvaret automatiskt mot tilläggspremie att gälla varor som i utlandet i samband med import eller export lagras under vissa förutsättningar samt även varor under i transporten ingående landtransport utom Sverige. Utredningen tolkar avtalstexten så det att om i krigsutbrottsögonblicket finns en försäkring för en varutransport, som inkluderar risk för krigsskada beroende att viss del av transporten går sjöledes eller i luften,så finns det en rätt att mot tilläggspremie erhålla krigsriskskydd också för landtransport utom landet och för lagringstid i utlandet och detta oavsett hur långt transporten hunnit. Det innebär att sagda rätt även finns för det fall den del av transporten är grund för som krigsriskdelen i försäkringen redan avverkats. Eftersom avtalstexten enligt utredningen inte är helt entydig på denna punkt föreslår utredningen att ett förtydligande sker enligt det sagda vid kommande översyn av villkoren. Som framgår av det särskilda avtalet kan statens ansvar automatiskt genom en tilläggspremie utvidgas även till vissa skadefall inte som omfattas av försäkringsbolagens krigsförsäkringsvillkor. Det är fråga om skador orsakade av atomstridsmedel och skador under vissa förutsättningar vid omlastning och skador genom frustration. Utredningen kommer i avsnitt 6.l6.6.2 att behandla frågan om ansvar för skador orsakade av atomstridsmedel. Utredningen vill härefter erinra om vad som sagts vid behandlingen av krigsutbrottsavtalet i avsnittet om fartyg i fråga om oklarhet vilka om villkor som skall gälla efter det att en försäkring har övertagits KFN. av Det är alltså samma krigsutbrottsavtal gäller för varuförsäkringama. som Det tidigare förda resonemanget gäller även här. Däremot ställer sig frågan om en allmän uppsägningsmöjlighet lite annorlunda än vad där sägs i fråga om fartyg. Någon sådan möjlighet finns inte i dag enligt försäkringsbolagens villkor. l detta sammanhang bör också erinras att om transportförsäkringar avseende exportvaror vanligen sker engelska villkor. Nämndens villkor innehåller inte någon uppsägningsmöjlighet. Att införa en uppsägningsmöjlighet för nämnden beträffande varuförsäkringar måste bygga på en realistisk möjlighet att tillämpa den. Detta förutsätter i sin tur att det snabbt gär att fastställa vilka transporter som pågår och det finns ett underlag möjliggör snabb och säker som en bedömning av av vilka inte förtjänar fortsatt krigsriskskydd. varor som Båda förutsättningarna saknas i dag. Såvitt utredningen kan bedöma är det förenat med betydande praktiska svårigheter att skapa möjligheterna.

188 Statlig krigsförsäkring m.m. SOU 1994: 130

Ett alternativ till uppsägning är att det redan från början görs klart vilka varuslag den statliga krigsförsäkringen omfattar. Även detta är som förenat med svårigheter av olika slag. Även skulle införa ett system med syfte att sålla bort om man ointressanta varor kan det vid tillämpningen uppkomma andra problem. Det kan finnas situationer där bortfall av försäkringsskyddet för varan medför att transporten stoppas upp med försenad tillgång till den använda transportkapaciteten för andra viktiga transporter som följd. Det är inte ovanligt att flera olika slag av laster tillhöriga olika varuägare transporteras samma transportmedel. Förlust av försäkringsskyddet på en del av lasten kan få effekt för transporten av den andra lasten o.s.v. Exemplen antyder svårigheter vid tillämpning av systemen om man vill undvika negativa konsekvenser. Mot bakgrund av antydda svårigheter att bygga upp och tillämpa ett system varom nu är i fråga och med beaktande av grundprincipen att krigsutbrottssystemet bör fungera enkelt, säkert och effektivt anser utredningen att det i vart fall för närvarande inte är realistiskt att konstruera ett effektivt system av angivet slag. Utredningen är således av den uppfattningen att en uppsägningsrätt för nämnden inte skulle kunna användas i någon större utsträckning. Det praktiska värdet av en sådan generell möjlighet kan därför ifrågasättas. Som dock har framgått vid behandlingen av fartyg i avsnitt 6.l6.2.2 anser utredningen att en övertagen försäkring av ett fartyg i vissa fall bör kunna sägas upp av nämnden. Avgörande för detta är att även lasten är ointressant. Eftersom det är fråga om begränsade fall bör som i det nämnda avsnittet sägs det vara praktiskt möjligt att få tillgång till uppgift om lastens beskaffenhet. Om staten även ansvarar för lastens försäkring i sådana fall måste även denna försäkring kunna sägas upp snabbt. Av detta skäl anser utredningen att nämnden bör se till att den även kan säga upp varuförsäkringar i förtid. Detta avsnitt om krigsutbrottsavtal för transportförsäkring av varor har hittills i allt väsentligt handlat om vilka transportsituationer nuvarande krigsförsäkringar omfattar och vilket utvidgat täckningsbehov som kan finnas. Ett annat spörsmål som utredningen nu vill fästa uppmärksamhet hänger samman med utvecklingen inom försäkringsbranschen i fråga om framväxten av nya försäkringsbolag. Som har framgått tidigare har

antalet captivebolag företagskoncemers egna försäkringsbolag ökat det

senaste decenniet. De captivebolag som meddelar direktförsäkring är inte anslutna till krigsutbrottsavtalet. Dessa företagskoncemer står således utanför det statliga skyddet vid ett krigsutbrott. Vid återförsäkringscaptive verkar ett vanligt försäkringsbolag som direktförsäkringsgivare därvid återförsäkring förutsätts ske i bolagets captivebolag. Alla svenska riksbolag är anslutna till krigsutbrottsavtalet. Vid den översyn av krigsutbrottsavtalet som bör göras och som redan föreslagits vid behandlingen av avtalet i avsnittet om fartyg bör frågan om direktförsäkringscaptivebolagens eventuella medverkan tas upp till behandling. l början av detta avsnitt om krigsutbrottsavtal redogjorde utredningen något för landtransporter av varor. Utredningen vill här tillägga följande.

l l SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 189 E Mot bakgrund av den betydelse som landtransporter hade under andra världskriget fann statsmakterna, som framgått av vad som redovisats i det

l föregående, i samband med att den statliga krigsförsäkringen utvidgades i till omfatta motorfordonsförsäkring automatiskt verkande

att även att ett skydd borde ges för lastbilar i utlandstrañk. KFN bemyndigades därför att träffa ett sådant krigsutbrottsavtal prop. l96l:172 s. 20 och 24. l samma proposition uttalades att KFN borde utreda frågan om att till stånd ett sådant avtal även för lastbilar i inlandstrañk. l det sammanhanget berördes inte motsvarande frågor vad gäller krigsförsäkring för varor som transporteras av lastbilar, trots att motsvarande problem fanns för det gods som transporterades. I samband med en viss lagstiftningsfråga som gällde förhållandet mellan krigsförsäkringslagen och krigsskadelagen redovisade KFN sina överväganden i nämnda frågor se prop. 1967:165 s. 9. Nämnden fann i fråga om såväl lastbilar som varutransporter till lands att eftersom det inte fanns några i fredstid löpande krigsförsäkringar som kunde övertas av nämnden så uppkom svårigheter av olika slag när det gällde att utforma ett automatiskt krigsförsäkringsskydd som skulle i kraft i fall av ett stormaktskrig eller en kris som berörde Sverige. Nämnden fann det sålunda inte realistiskt att ytterligare utreda frågan. I propositionen kommenterade departementschefen inte närmare den slutsats nämnden kommit fram till. Som angetts i det föregående har krigsutbrottsfrågan senare lösts såvitt angår landtransporter i utlandet som har samband med sjö-eller luft- transport. Utredningen har i det föregående funnit att det såvitt angår lastbilar synes svårt att finna en smidig och lämplig lösning frågan om ett automatiskt verkande krigsutbrottsskydd. l stället har föreslagits att KFN så långt det går förbereder en ordning som möjliggör att krigsförsäkring i fall av krigsutbrott snabbt kan meddelas i vart fall för viktigare transporter som pågår i utlandet med ort i Sverige som slutmål. Vad det transporterade godset beträffar gör utredningen motsvarande bedömning i fråga om svårigheterna att organisera ett automatiskt verkande krigsförsäkringsskydd när det är fråga om en transport som går uteslutande landvägen. Till denna typ av transport kommer att hänföras transporter i framtiden som går från eller till kontinenten via den planerade bron över Öresund. KFN har som framgått fastställt försäkringsvillkor för varor under landtransport. Genom det s.k. agentavtalet mellan nämnden och Svenska Transportförsäkringspoolen har poolen åtagit sig att för nämndens räkning och enligt givna instruktioner sluta avtal om krigsförsäkring för varor. I de fall ett poolbolag har svarat för den civila försäkringen i fråga om en varutransport till lands som går landvägen från utländsk avsändare till Sverige bör det vara möjligt att snabbt meddela en krigsförsäkring för det fall det är fråga om varor som är väsentliga för folkförsörjningen eller eljest för näringslivet. Om varorna är oförsäkrade eller civilförsäkrade annat håll synes inte finnas något annat alternativ än att nämnden så effektivt och heltäckande som möjligt sprider information till företagsorganisationer, speditörer och åkerier m.fl. om möjligheten att vända

190 Statlig krigsförsäkring m.m. SOU 1994: 130

sig till nämnden eller poolen för att krigsförsäkringsfrågan prövad. I nämndens och poolens beredskapsplanering måste ligga att skapa möjligheter till en snabb behandling av sådana ärenden. Slutligen skall spörsmålet om förhållandet mellan EKN :s och KFNzs verksamhetsområden beröras något. Som har framgått av avsnitt 6.13 erbjuder EKN under fredstida förhållanden garantier av olika slag i fråga om exportaffärer. EKN har numera status av beredskapsmyndighet. EKN :s verksamhetsuppgifter under kris- och krigsförhållanden har dock ännu inte fastställts. Det får förutsättas att den närmare utformningen av dess verksamhet sker i samråd med KFN så att eventuella gränsdragningsproblem och överlappningar kan undvikas. Såvitt utredningen kunnat bedöma är det mot bakgrund av EKN :s nuvarande garantiomráden närmast lagringsområdet som verksamhetsområdena sammanfaller. Detta är dock knappast något egentligt problem. Det är föga troligt att dubbelförsäkring sker. Det kostar i så fall dubbla krigspremier. EKN:s nuvarande fredstida villkor stipulerar att ersättning inte utgår från lagringsgarantin om krigsriskskydd genom försäkring hade kunnat erhållas. Motsvarande förfarande kan tillämpas i förhållande till den statliga krigsförsäkringen om dubblyrer förväntas och inte anses önskvärda.

6.l6.2.6 Ansvar för skador av atomstridsmedel

Sammanfattning: Utredningen föreslår att KFN alltjämt skall kunna åta sig ansvar för atomvapenrisken. När nämnden meddelar försäkring bör det ske efter prövning från fall till fall. Vid övertagande av en försäkring via ett krigsutbrottsavtal skall nämnden ansvara enligt ett tilläggsåtagande som kan begränsas med hänsyn till kumulrisken.

Det säger sig självt att användning av atomstridsmedel kan orsaka katastrofala skador människor och egendom. Som har framgått av redogörelsen för försäkringsbolagens krigsförsäkringsvillkor täcker inte dessa sådana risker. Detta har dock inte alltid varit förhållandet. Fram till slutet av 1960-talet eller början av 1970-talet omfattade krigsförsäkringsvillkoren för varor atomvapenrisken. Först i början av 1990-talet togs den risken bort från krigsförsäkringsvillkoren för fartyg. I fråga om flygplan utmönstrades risken omkring år 1970. Enligt KFN:s försäkringsvillkor, som är från början av 1970-talet, tar nämnden på sig ansvar för atomvapenrisken beträffande fartyg, flygplan och varor. Villkoren tillämpas när nämnden meddelar direkt krigsförsäkring efter ett krigsutbrott. Vid ett krigsutbrott tar nämnden genom krigsutbrottsavtalen äver ansvaret för hela den krigsrisk som täcks av försäkringsbolagens försäkringar. Som nyss framgått finns det inte några atomvapenrisker att överta.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 191

Beträffande varor har dock KFN, efter det att bolagen tog bort atomvapenrisken från sina försäkringsvillkor, genom ett tilläggsåtagande i det särskilda avtalet som hör till 1963-års krigsutbrottsavtal, mot tilläggspremie, tagit sig ansvaret för den risken. Krigsutbrottsavtalen har godkänts av regeringen. När det ägde rum omfattade försäkringsbolagens krigsförsäkringsvillkor atomvapenrisken. De till krigsutbrottsavtalen hörande särskilda avtalen och KFN:s försäkringsvillkor är inte underställda regeringens prövning. Utredningen har ställt sig frågan om staten i sin krigsförsäkringsverksamhet även i fortsättningen skall åta sig ansvar för atomvapenrisken. Atomstridsmedlen har utvecklats sedan 1960-talet och förekomsten av detta slags vapen har ökat. Användningen av atomvapen kan medföra skador av katastrofal omfattning. En detonation av atomvapen kan lätt medföra skador på flera försäkringsobjekt, särskilt om de befinner sig inom ett mer begränsat område som t.ex. fartyg och varor i en hamn eller under transport i konvoj. En kumulation av riskerna kan alltså medföra gigantiska skador. Den nuvarande säkerhetspolitiska situationen innebär dock att krigsrisken i vår geografiska närhet har minskat kraftigt och därmed också risken för fientlig användning av atomvapen. Hur framtiden i ett längre perspektiv kommer att gestalta sig kan emellertid ingen uttala sig om med någon säkerhet. Planeringen för KFN:s försäkringsverksamhet tar sikte på krigsförhällanden. Det kan inte uteslutas att atomvapen kan komma att användas under ett eventuellt framtida krig. Syftet med KFN:s krigsförsäkringsverksarnhet är att bidra till att för landet viktiga transporter blir utförda. Förekomsten av ekonomiskt skydd omfattande även atomvapenrisken måste kunna antas ha betydelse för att uppnå detta mål. Staten har tidigare gjort bedömningen att risken för atomvapenskador kan accepteras. Det skedde när regeringen godkände krigsutbrottsavtalen. KFN har fortsatt efter denna linje genom tilläggsåtagandet i det till krigsutbrottsavtalet för transportförsäkring hörande särskilda avtalet beträffande varuförsäkringen. Utredningens överväganden har lett fram till uppfattningen att staten även framgent skall kunna åta sig ansvaret för atomvapenrisken i sin krigsförsäkringsverksamhet. Dock bör det ske efter en något annorlunda uppläggning än vad som nu är fallet. När KFN meddelar försäkring bör frågan avgöras från fall till fall.

Åtagandet bör alltså inte som för närvarande regelmässigt omfattas av

försäkringen. Om risken bedöms som uppenbart överhängande bör nämnden kunna avstå från att täcka risken, om inte starka skäl talar för något annat. Behovet av täckning för atomvapenrisken är inte mindre i situationen när KFN enligt krigsutbrottsavtalen automatiskt övertar krigsrisker. På samma sätt som i fråga om varuförsäkringama bör därför risken i fråga om fartyg och flygplan täckas genom tilläggsátagande av nämnden. Eftersom nämnden övertar samtliga försäkringar som är i kraft vid ett krigsutbrott är den samlade ekonomiska risken hög i det skedet av

192 Statlig krigsförsäkring m.m.

nämndens krigsförsäkringsverksamhet. Någon individuell prövning av försäkringarna kan av naturliga skäl inte göras. Skyddet måste därför av praktiska skäl lämnas alla berörda försäkringstagare. Men för att försöka begränsa statens ekonomiska risk bör undantag göras i fråga om åtagandets geografiska tillämpningsområde. För att undvika kumulativa katastrofeffekter kan undantag göras för t.ex. hamnar och angränsande lagerområden.

6.16.3 Statlig återförsäkring svenska försäkringsbolag

Sammanfattning: Utredningen föreslår att KFN även i fortsättningen skall kunna meddela återförsäkring svenska försäkringsbolag avseende såväl krigsrisker som civila risker. Utredningen anser därvid att det till skillnad mot vad som f.n. gäller inte - skall göras någon inskränkning i fråga om vilka civila risker som får komma ifråga.

Detta avsnitt behandlar endast statlig áterförsäkring av svenska försäkringsbolag medan motsvarande fråga för de utländska försäkringsföretagen tas upp i ett följande avsnitt. Enligt 2§ andra stycket krigsförsäkringslagen kan staten meddela återförsäkring åt svenska försäkringsbolag eller sammanslutningar av sådana bolag av dels transport-, motorfordons- och lagringsförsäkring mot krigsrisk och därmed jämförliga risker dels civila transportförsäkringar, allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring i övrigt samt trafikförsäkring. Staten kan också återförsäkra viss olycksfallsförsäkring. Den frågan behandlas i ett följande avsnitt. Tanken bakom den statliga återförsäkringsverksamheten inom den civila försäkringssektorn är att staten skall täcka de svenska försäkringsbolagens reassuransbehov inom centrala områden om deras ordinarie utländska återförsäkringsförbindelser blir avbrutna under krigsförhållanden. En första fråga blir om det finns anledning att ändra på systemet när det gäller civilförsäkringar. Det bör då först konstateras, som framgått tidigare, att det är tänkt att den privata försäkringsverksamheten i görligaste mån skall fortgå även under extraordinära förhållanden. Försäkringsväsendet ingår därför som en särskild funktion inom totalförsvaret. För att vid behov underlätta denna verksamhet föreslås i det föregående möjligheter för försäkringsföretagen till avsteg från bestämmelser i lagarna om försäkringsrörelse och försäkringsavtal. En tillämpning av sagda beredskapslagstiftning kan t.ex. innebära möjlighet för ett svenskt försäkringsbolag att teckna försäkring utan att behöva återförsäkra i samma utsträckning som eljest, anstånd med betalning av försäkringsersättning, höjning av självrisk under löpande försäkringstid och nedläggning av försäkringar före avtalstidens utgång. Flera av möjligheterna enligt den inländska lagen och den utländska lagen tar sikte

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 193 m.m.

på att hjälpa försäkringsbolagen vid likviditetssvårigheter. Krigsförsäkringslagen innebär emellertid att staten aktivt kan gå in och stötta försäkringsbolagen genom att verka áterförsäkringsgivare. som Som har framgått tidigare avsnitt 6.10 innebär beredskapsplaneringen det civila återförsäkringsområdet att KFN har träffat återförsäkringsavtal med sammanslutningar av försäkringsbolag angående försäkringar som faller inom respektive organs verksamhetsområde. Ett återförsäkringsavtal avser civil sjö- och transportförsäkring och är träffat mellan KFN och Svenska Transportförsäkringspoolen den lO december 1979. De svenska captivebolagen deltar inte i poolen. Ett annat återförsäkringsavtal avser l företags- och fastighetsförsäkring samt hem- och villaförsäkring slutet den

l 12 december 1985 mellan KFN och Återförsäkringskonsortium av år

l 1965. I detta konsortium deltar flera svenska captivebolag. Slutligen finns ett återförsäkringsavtal som avser civil luftfartsförsäkring och är träffat den 20 december 1976 mellan KFN, å ena sidan, och Skandia och Svenska Flygförsäkringspoolens medlemsbolag, å andra sidan. När det gäller civilrisker torde de svenska försäkringsbolagen inte ens i samverkan genom transportförsäkrings- och flygförsäkringspoolen och , återförsäkringskonsortiema ha tillräcklig kapacitet att klara ett större l bortfall utländska återförsäkrare. Det är därför alltjämt nödvändigt av s med ett statligt engagemang för att under ett krisläge underlätta för i försäkringsbolagen att kunna uppfylla sina åtaganden mot försäkringstagarna. Det bör i detta sammanhang noteras att försäkringsverksamhet avseende civilrisker under krigsförhållanden i princip inte innebär fler eller större F

l risker än i fredstid. I praktiken torde ändock räkna med

man att civilförsäkringama kommer att få stå för försäkringsfall i viss mån som står i förbindelse med krigshändelser. Så torde det kunna bli eftersom det i en del fall kan antas bli svårt för försäkringsbolaget att i erforderlig grad påvisa den uppkomna skadans samband med en krigshändelse, dvs. sådana skador för vilka försäkringsbolagen inte bär något ansvar, enligt sina villkor. Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till det allmänna intresset av att även civilförsäkringsverksamhet bedrivs under ofärdstider anser utredningen att staten alltfort bör medverka återförsäkringsgivare som av försäkringar mot civila risker under kris- och krigsförhållanden. Vad gäller försäkring mot krigsrisker är systemet idag i praktiken inte

uppbyggt med staten som återförsäkringsgivare. Återförsäkringsmöjlig-

heten bör dock behållas eftersom det inte kan uteslutas att behov kan uppkomma i framtiden. Enligt utredningen bör således statens principiella rätt att återförsäkra såväl krigsförsäkringar civilförsäkringar kvarstå. som Nästa fråga blir om det finns skäl att ändra de försäkringsområden som statens befogenhet enligt krigsförsäkringslagen avser. När det gäller krigsförsäkringar har frågan redan de ställningstaganden prövats genom som gjordes när statens direkta krigsförsäkringsverksanthet behandlades tidigare. Det finns inte skäl att göra någon bedömning när det annan gäller statens eventuella roll som återförsäkrare krigsförsäkringar. Den av

krigsförsäkring 194 Statlig m. m.

genomgången således endast civilförsäkringsområdet. fortsatta avser Utgångspunkten måste här rimligen att området skall täcka vara försäkringar är väsentliga för samhället och där återförsäkring är som nödvändig för försäkringsbolagens likviditet och soliditet. Såvitt kan bedömas uppfyller nuvarande uppräkning av återförsäkringsbara civilförsäkringar det nämnda kravet. Självfallet finns det inom varje försäkringsform mindre viktiga försäkringsmoment. Dessa torde dock ur ekonomisk synvinkel inte ha någon större betydelse. Dessa kan också vid begränsning försäkringsverksarnheten komma att läggas ned snabbt en av med stöd regeringens extraordinära befogenheter i den beredskapslag av behandlats i 5 kap. Utredningen inte att det finns anledning att som anser inskränka det försäkringsområde för närvarande anges i krigsförsom säkringslagen. Frågan blir då det finns anledning att utvidga statens möjligheter att om återförsäkra försäkringar mot civila risker. Det återförsäkringsbara området omfattar inte motorfordonsförsäkring. Som framgår av avsnitt dock frågan skall kunna återförsäkra även detta slags 6.3 har om staten försäkring varit föremål för bedömning i samband med att möjligheten att meddela motorfordonsförsäkring mot krigsrisk infördes. Det syntes vid det tillfället inte föreligga något behov möjlighet till statlig återförav säkring på ifrågavarande omrâde. Även återförsäkringsbehovet inte om lika inom transport-, företags- och fastighetsförsäkring är stort som det dock inte. Utredningen därför att det av beredskapsskäl saknas anser motiverat göra det möjligt för staten att vid behov meddela är att återförsäkring motorfordonsförsäkring. även av Såvitt utredningen kunnat bedöma föreligger det f.n. inte något ytterligare behov möjlighet till återförsäkring. Enligt utredningen bör av dock beredskapsbestämmelse detta slag utformas så att den medger en av så smidig tillämpning möjligt vid ändrade förhållanden utan att en som bestämmelsen skall behöva ändras. Utredningen föreslår därför att bestämmelsen sådant innehåll att återförsäkring kan ske i den mån ges ett behov därav föreligger. Någon begränsning till bestämda försäkringsslag bör därför inte uppställas i lagen. Av praktiska skäl måste återförsäkringsverksamhet ske i organiserad form. Genom krav godkännande nödvändiga återförsäkringsavtal regeringen kan statens ekonomiska av av åtaganden kontrolleras. Det kan slutligen tilläggas att det åligger och även i framtiden bör åligga KFN att följa försäkringsmarknadens utveckling och hos regeringen göra de framställningar som påkallas av föratt hållandena och har samband med verksamheten. Det kan därför som förutsättas uppkommande täckningsbehov på andra försäkringsomatt råden i förekommande fall uppmärksammas av nämnden.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsâkring m.m. 195

6.16.4 Återförsäkring av statens försäkringsansvar

Sammanfattning: Utredningen föreslår att KFN även i fortsättningen skall få âterförsäkra sådana försäkringar som den meddelar. Bestämmelse om detta bör tas in i lag.

Enligt 3 § instruktionen för KFN får nämnden âterförsäkra sådana försäkringar som den meddelar. Reellt är det fråga om en möjlighet att ta återförsäkring i utlandet. Som framgått tidigare driver svenska försäkringsbolag nämligen inte krigsförsäkringsverksamhet när KFN är aktivt verksam som försäkringsgivare. Det kan med fog ifrågasättas om det är riktigt att under krig återförsäkra risker i utlandet. Krigsförhållandena kan lätt leda till att kontakterna mellan återförsäkringspartema avbryts och att det beror krigets utgång i vad mån ersättning för skador kommer att ges. Däremot måste premierna för âterförsäkringen alltid betalas. Som har framgått av avsnitt 6.11 lyckades staten under det andra världskriget ta återförsäkring i utlandet i viss begränsad omfattning. Även det i förväg inte går att uttala sig utsikterna till återförom om säkring under ett framtida eventuellt krig bör enligt utredningen den nuvarande möjligheten därtill ändå behållas. I den mån det är praktiskt möjligt att âterförsäkra och dessutom realistiskt att räkna med att âterförsäkringen kan fullföljas bör åter-försäkring således kunna ske. Denna befogenhet bör dock framgå av lagen och inte som för närvarande är fallet i instruktionen för KFN. Det skulle i och för sig kunna diskuteras om befogenheten skall vara fakultativ för nämnden eller om den skall innebära att nämnden mäste ta återförsäkring om möjlighet finns. Utredningen har dock stannat för att inte föreslå någon ändring. Det måste kunna förutsättas att nämnden utan uttryckligt krav ändå tillvaratar statens ekonomiska intressen genom att företa riskutjämning där det är möjligt och realistiskt att göra det. Av politiska skäl torde det vara svårt att redan i fredstid träffa återförsäkringsavtal med en utländsk motpart.

6.16.5 Krigsolycksfallsförsäkringar

3 Sammanfattning: Utredningen föreslår att Riksförsäkringsverket alltjämt skall ha rätt att meddela krigsolycksfallsförsäkring för personal på transportmedel som kan ge ersättning med högre belopp och med ersättning av annat slag än som armars gäller. Däremot föreslår utredningen att möjligheten att âterförsäkra sådana försäkringar hos staten avskaffas.

196 Statlig krigsförsäkring m.m.

Enligt krigsförsäkringslagen kan Riksförsäkringsverket meddela krigsolycksfallsförsäkring för personal på transportmedel med högre ersättningar och med ersättningar av annan art än vad som annars gäller 3 §. Lagen nämner även de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen möjliga som försäkringsgivare men som framgått av avsnitt 6.11 har dessa bolag numera upplösts. Enligt lagen kan staten genom Krigsförsäkringsnämnden meddela återförsäkring av sådana försäkringar som Riksförsäkringsverket beviljat 4 §. Vid tillkomsten år 1960 av nuvarande krigsförsäkringslag gällde, som tidigare framgått, 1954 års yrkesskadeförsäkringslag, numera ersatt av 1976 års arbetsskadeförsäkringslag. Därutöver farms 1954 års lag om krigsförsäkring för sjömän mfl., numera ersatt av 1977 års lag om krigsskadeersättning till sjömän. Följande väsentliga skillnader kan iakttagas mellan dagens lagar olycksfallsområdet och lagskyddet av år 1954. Lagama från år 1954 gällde inte för skada till följd av krig där Sverige var indraget. l fråga om nuvarande lagar på området gäller arbetsskadeförsäkringslagen även skador som är en följd av att Sverige är i krig medan lagen om krigsskadeersättning till sjömän inte omfattar sådana skador. Genom yrkesskadeförsäkringslagen kunde vid totalförlust eller bestående nedsättning av arbetsförmågan kompensation utgå i form av livränta som motsvarade viss del av inkomstförlusten. Förhöjda belopp kunde utgå med stöd av lagen om krigsförsäkring för sjömän m.fl. Enligt den lagen kunde även ett särskilt kapitalbelopp utgå till den skadade eller efterlevande, motsvarande högst sex basbelopp. Denna ersättningsform får anses ha haft karaktären av ideell ersättning. Arbetsskadeförsäkringslagen ersätter hel inkomstförlust vid bortfall av eller nedsättning av arbetsförmågan. Lagen krigsskadeersättning till om sjömän ger ersättning när arbetskadeföisäkringslagen inte gäller, bl.a. vid skada utomlands under fritid i land. Ersättningen bestäms enligt arbetsskadeförsäkringslagens regler. Det särskilda kapitalbeloppet som kan utgå enligt lagen och som i förarbetena uttryckligen anges avse ersättning för lyte och men kan endast utgå till den skadade. Det högsta beloppet är alltjämt sex basbelopp. Arbetsskadeförsäkring är tillsammans med sjukförsäkringen under översyn av Beredningen S 1993:07 för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringama. Enligt direktiven dir. 1993:44 skall möjligheterna till en ny ordning i fråga om dessa försäkringar undersökas. Ett alternativ som skall undersökas är att överlämna försäkringarna till arbetsmarknadens parter, ett annat att låta förmånema försäkras hos konkurrerande försäkringsgivare, privata som statliga, och ett tredje att vidareutveckla dagens system. När det gäller ersättningsnivåema sägs i direktiven att utgångspunkten skall att rimlig ersättning skall vara en utgå. Såvitt känt omfattar inte uppdraget lagen om krigsskadeersättning till sjömän. Till ovannämnda ekonomiska skydd enligt lag tillkommer ersättningar av kompletterande slag till följd av överenskommelser mellan arbets-

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 197

marknadens parter. Som framgått tidigare kompletterar TFA trygghetsförsäkringen för arbetsskada arbetsskadeförsäkringslagen så att i princip inte någon inkomstförlust uppkommer. Vidare ger TFA ersättning för ideell skada. TFA gäller dock inte inom området för lagen om krigsskadeersättning. Sammanfattningsvis innebär dagens ersättningsskydd vid krigsolycksfall för personal på transportmedel i huvudsak följande. Arbetsskadeförsäkringslagen och TFA ger tillsammans ersättning för inkomstförlust och för ideell skada vid krigsolycksfall oavsett om skadan är en följd av att Sverige är i krig. Skyddet gäller i arbetet även utomlands och vid resor till och från arbetet. Sjömän har därutöver skydd motsvarande arbetsskadeförsäkringslagens bestämmelser bl.a. under fritid vid vistelse ort utomlands där fartyget ligger. Detta följer av lagen om krigsskadeersättning för sjömän som också ger kompensation för ideell skada eftersom TFA inte gäller i denna situation. Detta utvidgade skydd gäller dock inte för krigsskada som uppkommer i krig i vilket Sverige befinner sig. Det kan erinras om att den svenska krigsmakten enligt det statliga personskadeskyddet har ett ekonomiskt skydd vid olycksfall som motsvarar det enligt arbetsskadeförsäkringslagen jämte ersättning för viss ideell skada. Frågan är nu om det är sakligt motiverat att i krigsförsäkringslagen behålla bestämmelsen som ger möjlighet för Riksförsäkringsverket att för personal på transportmedel meddela försäkring för krigsolycksfall med högre belopp och med ersättning av annan art än som annars gäller. Det kan därvid först konstateras att huvudskälet för att behålla bemyndigandet för verket i gällande lag, nämligen att 1954 års lagskydd inte gällde vid olycka som inträffade till följd av krig vari Sverige befann sig, inte längre kan åberopas. Genom arbetsskadeförsäkringslagen erhåller all personal skydd även om Sverige är i krig. Detta skydd kompletteras sedan av TFA. Något lucka i systemet i förhållande till fredstida förhållanden uppkommer inte beträffande dessa ersätlningsformer. För sjömän inträffar dock en försämring i deras utvidgade skydd enligt lagen om krigsskadeersättning för sjömän Sverige kommer i krig. om Skador som uppkommer bl.a. fritiden utomlands ort där fartyget ligger omfattas inte av skyddet om de uppkommer i krig i vilket Sverige befinner sig. Det skulle kunna hävdas att i de fall risken för krigsolycksfall är större utomlands bör den som frivilligt åtar sig arbete fartyg i utrikes fart även ha ett bättre skydd under fritiden utanför fartyget. Härefter kan konstateras att dagens ersättningsnivåer och ersättningsformer innebär ett gott skydd vid personskada genom krigsolycksfall. Ersättningsskyddet är i princip lika för personal inom krigsmakten och personal transportmedel. Detta talar mot att behålla bestämmelsen. Som framgått ovan pågår en utredning om bl.a. arbetsskadeförsäkringen. Det kan dock f.n. inte bedömas vilka förslag den utredningen kommer att lägga fram. i i Enligt utredningen talar det anförda inte med någon större styrka för ett bevarande av gällande försäkringsmöjlighet. Det kan emellertid inte uteslutas att ett bättre ersättningsskydd än som annars gäller skulle kunna

198 Statlig krigsförsäkring m.m.

bidra till att tillgång till tjänstgöringsvillig personal under krigsförhållanden. Självfallet utgör ett gott ersättningsskydd för skada inte någon bestämmande faktor i detta sammanhang men det kan kanske medverka till ökad tjänstvillighet under sådana förhållanden. Även håller med det sist sagda innebär ett bevarande om man om av försäkringsbefogenheten inte att den borde kunna utnyttjas i alla lägen. Enligt utredningen skulle det utifrån dagens förhållanden i fråga om ersättningsskydd vid krigsolycksfall knappast kunna komma i fråga att genom statliga åtgärder förbättra det ytterligare. En naturlig gräns bör i fråga om t.ex. inkomstförlust rimligen ligga vid full ersättning vilket är fallet för närvarande. Även det således i dag knappast finns något om behov av den ifrågavarande bestämmelsen kan förhållandena naturligtvis ändras. Med hänsyn till det nämnda och med beaktande av att det är å fråga om en beredskapsbestämmelse föreslår utredningen, främst av det . ovan nämnda skälet att försäkringen kan utgöra en faktor som förstärker

i

tjänstgöringsvilligheten, att möjligheten för Riksförsäkringsverket att l l meddela krigsolycksfallsförsäkring behålls. Bestämmelsens fakultativa 5 karaktär bör därvid vara oförändrad. Riksförsäkringsverket skall alltså endast ha en rätt att meddela en sådan försäkring men inte en sådan skyldighet. Försäkringen bör främst ge ersättning för inkomstförlust men även ideell skada bör kunna omfattas. Med hänsyn till lydelsen av bestämmelsen, ersättning av annan art, torde det sistnämnda redan vara möjligt. Även krigsolycksfallförsäkring kan utfalla den omständigheten att med större belopp än vad som armars gäller talar för detta. Vid tillkomsten av 1960 års krigsförsäkringslag kunde en krigsolycksfallsförsäkring enligt lagen ge högre ersättning än vad som följde av t.ex. 1954 års lag om krigsförsäkring för sjömän vilken omfattade ett särskilt engångsbelopp av ideell natur. Utredningen föreslår således att bestämmelsen om befogenhet för Riksförsäkringsverket att meddela krigsolycksfallsförsäkring får kvarstå. För att onödig låsning till en viss tids förhållanden inte skall uppkomma bör bestämmelsen behålla sin nuvarande utformning. Den ytterligare ersättning som genom verkets försäkring kan skall som ovan ges antytts tillsammans med vad i övrigt utgår från statligt och privat - som håll innebära ett rimligt ersättningsskydd i fråga inkomstförlust och om ideell skada. Enligt utredningen bör det utvidgade krigsolycksfallsskyddet i första hand komma i fråga vid internationella transporter. Regeringen eller Riksförsäkringsverket får meddela närmare föreskrifter för tillämpning av bestämmelsen. Riksförsäkringsverket har i dag ingen planering för krigsolycksfallsförsäkringsverksamhet under krigsförhâllanden. Viss beredskapsplanering är dock nödvändig om verksamheten vid behov skall kunna komma i gång inom rimlig tid. Riksförsäkringsverket torde inte ha något behov av att kunna återförsäkra krigsolycksfallsförsäkringar. Bestämmelsen om sådan återförsäkring hos staten kan därför utmönstras.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 199

6.16.6 Utländska försäkringsföretag och

krigsförsäkringslagen

Sammanfattning: Utredningen konstaterar att det inte finns något formellt hinder mot att träffa krigsutbrottsavtal med utländska försäkringsgivare. Utredningen föreslår ingen ändring av detta förhållande. -När det gäller krigsutbrottsavtal angående försäkring varutransporter anser utredningen att sådana kan träffas endast av med utländska försäkringsbolag som är etablerade här och som ingår i en gemensam organisation. fråga om krigsutbrottsavtal för fartyg och flygplan anser utredningen att det finns anledning att överväga möjligheten att träffa särskilda krigsutbrottsavtal med enskilda utländska försäkringsbolag eller att i samråd med redarna och flygbolagen finna någon annan lösning frågan om krigsförsäkringsskydd vid krigsutbrott. -När det gäller återförsäkring föreslår utredningen att möjlighet öppnas för KFN att teckna återförsäkringsavtal med de här i landet etablerade utländska försäkringsbolagen. Enligt utredningens bedömning är systemet med krigsutbrottsavtal förenligt med EES-avtalet och med EGrätten.

Allmänna synpunkter

Möjligheten att få krigsförsäkring och återförsäkring hos staten har i princip varit avsedd att tillgodose ett behov av försäkringsskydd för svenska intressen i samarbete med svenska försäkringsbolag. När det gäller återförsäkring framgår detta direkt av krigsförsäkringslagen 2 § andra stycket. Staten kan sålunda meddela återförsäkring för krigsrisker och angiven civilförsäkring endast svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av svenska försäkringsgivare. l fråga om meddelande av försäkring av krigsrisk finns i lagen ingen begränsning till att det skall vara fråga om svenska försäkringstagare eller svenska intressen. Inte heller i de försäkringsvillkor som fastställts av KFN har någon sådan begränsning gjorts. I krigsutbrottsavtalen har emellertid som framgått av det föregående avtal endast träffats med svenska försäkringsbolag om ett automatiskt Övertagande av krigsförsäkring som gäller svenska intressen. Utländska Försäkringsbolags Förening, en sammanslutning av de här i landet genom generalagent etablerade utländska försäkringsbolagen, har närmare redovisats i det föregående begärt att få bli inlemmade i som krigsförsäkringssystemet. Föreningens syfte med sin begäran har som utredningen uppfattat det främst varit att få teckna krigsutbrottsavtal med KFN. Huvudskälet har varit att de svenska försäkringsbolagen har en konkurrensfördel genom att de kan erbjuda försäkringar på transportförsäkringsområdet med villkor innebärande att staten automatiskt övertar ansvaret för krigsrisker vid extraordinära förhållanden. I sammanhanget

200 Statlig krigsförsäkring m.m.

har föreningen också föreslagit att lagen ändras så att det blir möjligt för staten att meddela återförsäkring även utländska bolag. Detta torde dock ha skett närmast för att det uppfattats så att en sådan lagändring skulle bidra till att uppnå huvudsyftet att få teckna krigsutbrottsavtal med staten. Frågan i vad mån utländska bolag skall kunna omfattas av de åtgärder som staten i krislägen som försäkringsgivare kan vidta måste enligt utredningens mening till en början bedömas mot bakgrund av syftet med krigsförsäkringslagstiftningen. Möjligheten för staten att meddela försäkring mot krigsrisker och därmed jämförliga risker direkt försäkringstagare efter ett krigsutbrott och automatiskt vid ett sådant tillfälle via krigsutbrottsavtal är betingad av nödvändigheten att trygga för samhället viktiga transporter i ett läge då det enskilda försäkringsväsendet inte kan klara de stora risker det är fråga om. Mot bakgrund av detta övergripande intresse kan det knappast finnas något principiellt hinder mot att meddela krigsförsäkring utländskt företag eller att samverka med utländska försäkringsgivare om det är ägnat att tillgodose sagda intresse. Statens uppträdande som återförsäkrare av civilrisker kan sägas vara styrt av det dubbla intresset att försäkringsbolagen skall kunna fortsätta sin verksamhet även då återförsäkringsmarknaden brutit samman och att de svenska försäkringstagamas försäkringsskydd skall hållas intakt även då så skett. Det kan rimligen inte i ett krisläge i och för sig och rent allmänt anses vara ett beredskapsintresse för svenska staten att se till att utländska bolag får ett återförsäkringsskydd som bidrar till att de kan fortsätta sin verksamhet. Hänsynen till de svenska försäkringstagare som tecknat sina försäkringar i ett utländskt bolag skulle å andra sidan kunna anses tala för ett engagemang från statens sida. Bedömningen av frågan i vad mån utländska försäkringsbolag bör kunna knytas till KFNzs verksamhet bör göras mot bakgrund av vad som nu sagts men också med hänsyn till de praktiska problem som kan vara förknippade med frågan. I det följande redovisar utredningen sina närmare överväganden beträffande krigsriskförsäkring och återförsäkring i olika avsnitt. Enligt utredningens mening medför de skilda syften som kan ligga bakom statens engagemang i de båda försäkringsdelama att varje del bör bedömas särskilt för sig.

Försäkring mot krigsrisker Krigsutbrottsavtal -

I sin löpande försäkringsverksamhet vad gäller direkt försäkring av krigsrisker är som framgått avsikten att KFN i viss utsträckning skall använda sig av svenska försäkringsbolag. Genom det s.k. agentavtalet har sålunda Svenska transportförsäkringpoolen åtagit sig att fungera som agent när det gäller varuförsäkringsområdet. Utredningen finner en sådan ordning vara lämplig för att inte säga en från praktiska synpunkter nödvändig lösning för en smidig och effektiv hantering av verksamheten.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 201 m.m.

Utredningen ser inget skäl f.n. att föreslå att nämnden också utnyttjar de här etablerade utländska försäkringsföretagen likartat sätt. Frågan gäller emellertid som berörts i det föregående utländska om försäkringsföretag, närmast de i Sverige etablerade företagen, bör inordnas i systemet med krigsutbrottsavtal. Utredningen har i och för sig förståelse för att de här verksamma utländska försäkringsföretagen kan känna det som en konkurrensnackdel att inte de svenska bolagen som kunna erbjuda försäkringar med det försäkringsskydd följer som av anknytningen till med KFN träffade krigsutbrottsavtal. Dessa avtal ingår

emellertid som inslag i en beredskapslagstiftning.Detta innebär enligt

utredningen, att statens intresse att träffa krigsutbrottsavtal överom tagande av ett försäkringsansvar i en krigs- eller krissituation måste utgå från bedömningar som rör behovet av att trygga viktiga transporter som är aktuella i en sådan situation. Vad gäller varuförsäkring torde i dag omkring hälften av försäkringarna vara placerade i utländska bolag varav endast en liten del genom utländska bolags generalagenter i Sverige. Inför en armalkande krigsfara torde man kunna räkna med att detta mönster förändras i viss utsträckning genom att andelen svenska försäkringar ökar. Det skulle ändock i och för sig kunna ses som ett beredskapsintresse att, i den mån civilförsäkringarna i utländska bolag är kompletterade med krigsriskfören säkring, kunna fånga in även dessa försäkringar i krigsutbrottsavtalssystemet. I praktiken är detta dock knappast möjligt eftersom nämnden med sina begränsade resurser med nödvändighet måste hantera verksamheten via en sammanslutning bolag finns i Sverige. Det sagda leder till av som den slutsatsen att det endast är med de här etablerade utländska bolagen och en organisation för dessa som möjligheten till ett krigsutbrottsavtal skulle kunna aktuell. Å andra sidan är den andel försäkringsvolyvara av men som dessa f.n. svarar för förhållandevis liten, varför det med fog kan ifrågasättas om det från beredskapssynpunkt framstår ren nu som tillräckligt angeläget att i särskild ordning träffa ett krigsutbrottsavtal och vidta de åtgärder som är förknippade därmed och med tillämpning en av avtalet. I den mån utländska bolag kan anslutas till den svenska transportförsäkringspoolen och kan uppfylla de krav följer krigsutsom av brottsavtalet kan detta enligt utredningen framkomlig väg på vara en att ett smidigt sätt låta även dessa bolag bli anslutna till avtalet. Vad gäller fartyg och flygplan kan det finnas skäl att göra en annan bedömning. Det är här fråga om ett förhållandevis begränsat antal enheter samtidigt som det är ett starkt svenskt beredskapsintresse att så långt som möjligt söka trygga att ett krigsutbrott inte medför pågående för att Sverige viktiga transporter avbryts. Skulle den framtida utvecklingen kaskoförsäkringsmarknaden för fartyg innebära att sådana transportmedel i stor omfattning försäkras i utländska bolag kan det finnas anledning att överväga möjligheten att träffa särskilda krigsutbrottsavtal med enskilda utländska försäkringsbolag, och detta även om bolaget inte är etablerat i Sverige, eller att i samråd med redama finna någon lösning på annan krigsförsäkringsfrågan. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om den lösning som i krigsutbrottsavtalet mellan KFN och flygförsäkringspo-

202 Statlig krigsförsäkring m. m.

olens medlemsbolag jämte Skandia använts när flygplan försäkras i

utlandet se bl.a. avsnitt 6.8.2 Flygplan. Vad gäller flygplanen är

förhållandet framgår det nämnda avsnittet att flygplansflottan som av beträffande de större flygplanen redan är försäkrad i ett utländskt bolag. Enligt utredningen kan resonemang föras beträffande flygplanen samma gjordes i fråga om fartygen. KFN bör särskilt undersöka som nyss möjligheten att typ av arrangemang som tidigare tillämpats genom samma söka tillse försörjningssynpunkt viktiga flygplan omfattas av det att ur statliga krigsförsäkringsskyddet. Som framgått vad anförts i 3 kap. kan en särskild bedömning av som berörda frågor behöva göras med hänsyn till Sveriges anslutning av nu till EES-avtalet och ett eventuellt medlemsskap i EU. De allmänna överväganden förekommit i fråga konsekvenserna för totalförsvasom om civila del nämnda anslutning kan, som utredningen uppfattat det, rets av sägas innebära bl.a. att hinder inte finns för olika beredskapshöjande åtgärder i fredstid under förutsättning att inte konkurrensen snedvrids. När det gäller möjligheten att sälja försäkringar kan det möjligen sägas utgöra konkurrensfördel, det kan påvisas att en försäkring omfattas en om det skydd krigsrisker vid ett krigsutbrott som kopplingen till ett av mot krigsutbrottsavtal Denna aspekt får emellertid inte överdrivas. I ger. själva verket torde det enbart då marknadsföringen av försäkringar vara sker i situation kännetecknas ett överhängande hot om krig för en som av landet eller i dess omedelbara omgivningar som förekomsten av ett krigsutbrottsavtal får någon betydelse från konkurrenssynpunkt. Det är alltså då fråga ett läge ligger nära det då det inte finns någon om som tvekan att behövliga krisåtgärder får vidtas helt utan hänsyn till om konkurrensaspekter. Mot denna bakgrund och med de öppningar som enligt det förut sagda lämnats för utländska försäkringsbolag att inlemmas krigsutbrottsavtal utredningen det knappast går i systemet med anser att att påstå att konkurrensen under normala förhållanden snedvrids genom systemet med krigsutbrottsavtal.

Återförsäkring

Svenska försäkringskunder kan teckna försäkringar i utländska försäkringsföretag dels att själv ta kontakt med ett i utlandet genom befintligt företag, t.ex. med anlitande av en försäkringsmäklare, dels träffa avtal med ett här i landet etablerat utländskt företag. När genom att det gäller frågan att staten skulle kunna uppträda som återförsäkrare om kan det till början konstateras att den rimligen inte kan avse annat än en den sistnämnda kategorin. Utländska Försäkringsbolags Förening har som framgått väckt frågan att kunna få ta del av statens återförsäkringsom skydd under krigsförhållanden. Som också framgått av det föregående framställningen dock närmast ha gjorts som ett led i strävan att synes kunna få teckna krigsutbrottsavtal med KFN. Mot bakgrund den europeiska integrationen och den allmänt sett av alltmer ökade intemationaliseringen försäkringsmarknaden finns det

SOU l994: 130 Statlig krigsförsäkring m.m. 203

emellertzid skäl att noga granska om det finns anledning att ändra den nuvarande ordningen som innebär att staten enligt krigsförsäkringslagen kan teclcna återförsäkringsavtal endast med svenska försäkringsbolag eller sammanslutning av svenska bolag. Huvudskälet för att staten åtagit sig rollen som återförsäkrare av krigsförsäkringar och viktigare civilriskförsäkringar har som nämnts varit att de svenska bolagen i annat fall tämligen snabbt skulle kunna tvingas att upphöra med sin verksamhet i ett läge då förbindelsema med den internationella äterförsäkringsmarknaden avbryts med de negativa konsekvenser detta får för de svenska försäkringskundema. Genom att staten på angivet sätt går in som återförsäkrare får bolagen möjlighet att täcka av den del av utbetalda ersättningar som de inte själva kan klara av. Hur kan situationen då tänkas bli för de här etablerade utländska försäkringsbolagen under ett kris- eller krigsläge I princip är det två alternativa situationer som kan tänkas komma att föreligga. I det första alternativet fortsätter förbindelsema mellan rörelsen i Sverige och huvudkontoret i bolagets hemland att fungera, så att huvudkontoret i den utsträckning som behövs slussar över de medel som behövs för att filialen här i enlighet med sina åtaganden som direktförsäkringsgivare kan betala försäkringstagarna full ersättning på grund av inträffade försäkringsfall. För det fall överföring av nödvändiga rörelsemedel inte längre kan ske grund av att bolagets reñnansiering via återförsäkringsavtal upphör inträffar efter en tid det att den svenska rörelsedelen inte kan väntas uppfylla sin förbindelser. Verksamheten måste i så fall upphöra och avvecklas i enlighet med vad som angetts i

ett föregående avsnitt se avsnitt 5.4. Det är enligt utredningens mening

en självklarhet att det inte kan komma i fråga att staten skulle uppträda som återförsäkrare gentemot det utländska bolaget för att underlätta för detta att generellt sett hålla i gång sin verksamhet inklusive den svenska rörelsedelen. I det andra alternativet blir förbindelsema mellan bolagets företrädare i Sverige och huvudkontoret i bolagets hemland grund av krisläget tämligen omgående avbrutna med följd att verksamheten i Sverige från början får inriktas på att drivas vidare med de begränsade resurser, rörelsekassa samt eventuella här lokaliserade tillgångar, som är tillgängliga för verksamheten. Uthålligheten hos de svenska rörelsedelama blir således beroende därav och kommer att skifta mellan de olika bolagen. Efter en tid, uppskattningsvis inom ett år, kommer det att stå klart, att verksamheten måste avvecklas, eftersom det kan förutses att direktförsäkringsåtagandena mot de svenska försäkringstagama inte kommer att kunna infrias. Mot bakgrund av det sagda skulle det sålunda inte finnas tillräcklig anledning att öppna möjlighet till statlig återförsäkring för de här etablerade utländska försäkringsföretagen. Nu förhåller det sig emellertid så enligt vad utredningen har inhämtat att det är vanligt förekommande att det i Sverige belägna driftstället i viss utsträckning själv har möjlighet att teckna äterförsäkring för de svenska riskerna via ett försäkringsbolag eller en mäklare den svenska marknaden. Om ett utländskt bolags

204 Statlig krigsförsäkring m.m.

generalagent eller filial, som fått såväl kommunikationerna med huvudkontoret som återförsäkringskanalema stoppade, gavs möjlighet att en statlig återförsäkring för viss del av försäkringsansvaret skulle möjligheten att fortsätta verksamheten kunna förbättras betydligt. Finns då skäl att öppna antydd återförsäkringsmöjlighet för de här verksamma utländska bolagen l och för sig kan det finnas ett totalförsvarsintresse att från samhällets sida bidra till att försäkringsverksamheten kan fortgå som vanligt så länge som möjligt. Med hänsyn till att den utländska filialverksamheten här f.n. är av tämligen begränsad omfattning kan det dock ifrågasättas om beredskapsskälen väger så tungt beträffande de utländska bolagen att det finns tillräckligt starka motiv för att vidta extraordinära åtgärder för att slå vakt om deras verksamhet här under orostider. Det kan emellertid inte uteslutas att omfattningen ökar väsentligt i framtiden. Med hänsyn härtill och till att försäkringstagare kan bli lidande vid en avveckling av verksamheten föreslår utredningen att möjlighet öppnas för KFN att teckna återförsäkringsavtal även med här i landet etablerade utländska bolag. Frågan i vad mån sagda möjlighet skall utnyttjas får alltså bli beroende av omständigheterna. Utredningen ser inte att det f.n. framstår som en angelägen beredskapsåtgärd att genom avtal liknande de som träffats med de svenska bolagen åta sig ett återförsäkringsansvar. l framtiden kan det emellertid finnas skål att göra en annan bedömning. Med tanke på detta och då det kan förutses att det finns åtskilliga praktiska och tekniska svårigheter att lösa bör det enligt utredningen ankomma på KFN att närmare utreda och förbereda villkor och förutsättningar för ett återförsäkringskontrakt med de utländska bolagens företrädare i Sverige. Vad gäller ett sådant kontrakt bör det enligt utredningens uppfattning efter förebild i kontrakten med de svenska bolagen bygga på att KFN:s motpart är en pool eller ett konsortium av bolag. Dessa kontrakt i förening med mellan bolagen träffade beredskapsavtal eller konsortieavtal är konstruerade så att medlemsbolagen mellan sig utjämnar direktförsäkringsansvaret enligt vissa regler och återförsäkrar återstoden hos KFN. Vidare gäller att i den mån ett bolag inte kan uppfylla sina åtaganden så kan KFN:s ansvar komma att öka. Eftersom risken för att de här verksamma utländska bolagen måste avveckla verksamheten i ett krisläge under alla förhållanden måste bedömas som väsentligt större än vad som gäller för de svenska bolagen är det enligt utredningen nödvändigt att utforma någon typ av särskild spärregel som begränsar statens åtaganden. Vidare är det nödvändigt att ställa upp som villkor för att vara med i återförsäkringssystemet att respektive bolag här i landet har tillgångar som kan bedömas som tillräckliga för att dels uppfylla åtagandena mot det gemensamma beredskapsorganet, dels kunna allmänt sett under en längre tid driva verksamheten vidare, trots att förbindelserna med huvudkontoret har brutits.

Statlig krigsförsäkring m.m. 205

6.16.7 Förutsättningar för tillämpning av lag och avtal om krigsförsäkring m.m.

Sammanfattning: Utredningen föreslår inte någon ändring vad gäller de i lagen angivna allmänna tillämpningsförutsättningama för statens befogenhet att bedriva försäkringsverksamhet. Utredningen föreslår däremot att krigsutbrottsavtalens förutsättningar för automatisk tillämpning bringas i harmoni med lagens förutsättning så att inte heller avtalen tillämpas automatiskt i andra fall än om Sverige kommer i krig. -När tiden för krigsutbrottsavtalens automatiska tillämpning är inne kan den situationen föreligga att krigsförsäkringama upphört, grund klausuler omedelbart av om upphörande i vissa fall. Enligt utredningen kan denna situation knappast lösas annat sätt än att KFN snabbt kommer igång med sin egen direktförsäkringsverksamhet. -Utredningen föreslår att det mellan KFN och Svenska Transportförsäkringspoolen träffade agentavtalet avseende transportförsäkring över i av varor ses samband med översynen av krigsutbrottsavtalen. Agentavtalets koppling till krigsutbrottsavtal för dess tillämpning bör därvid ändras. Förutsättningen bör vara att KFN äger meddela krigsförsäkring enligt lagen. -Slutligen har utredningen övervägt huruvida KFN skulle kunna komma i åtnjutande i förekommande fall av befintlig återförsäkring i fråga övertagen försäkring. Frågan om har besvarats nekande.

I samband med att lagen 1992: 1403 om höjd beredskap trädde i kraft den l juli 1993 skedde också ändringar i ett antal fullmaktslagar i avsikt att enhetlighet vad avser förutsättningarna för de skall träda i att tillämpning prop. 199293:76. Harmoniseringen bestämmelserna av gällde som förut angetts bl.a. de båda lagarna försäkringsföretagens om

verksamhet vid krig se avsnitt 5.5 också krigsförsäkringslagen.

men Efter ändringarna i 1 § i denna lag SFS 1992:1403 gäller sålunda att lagens bestämmelser skall tillämpas

- automatiskt om Sverige är i krig,

efter beslut av regeringen, därvid förutsättning för sådant - som beslut gäller att Sverige är i krigsfara eller att det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda det är krig av att utanför Sveriges gränser eller att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Utredningen har inte funnit skäl att föreslå någon ändring i de bestämmelser som i den nya utformningen gäller för tillämpningen det av statliga krigsförsäkringssystemet.

206 Statlig krigsförsäkring SOU 1994: 130 m.m.

Vad gäller tillämpningen krigsutbrottsavtalen kan konstateras att av avtalsbestämmelsema härom avviker från vad som gäller beträffande tillämpningen lagen. Det bör därvid anmärkas att den från den l juli av 1993 gällande lydelsen i krigsförsäkringslagen i allt väsentligt i sak stämmer överens med vad som tidigare gällde. Krigsutbrottsavtalen träder sålunda i tillämpning

automatiskt Sverige kommer i krig eller om Danmark, Finland, - om Norge, Polen eller Tyskland kommer i krig,

efter förordnande regeringen dels vid krig mellan två eller flera - av följande länder, nämligen USA, Frankrike, Folkrepubliken av Kina, [S0vjetunionen], Storbritannien eller Nordirland, dels vid annat krig,allt under förutsättning att förhållandena prövats vara i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv. ägnade att

Förutsättningarna för automatisk tillämpning av krigsförsäkringslagen krigsutbrottsavtalen är såtillvida olika att avtalen går i resp. som synes tillämpning inte bara när Sverige är i krig utan också när något av angivna länder i vår närmaste omvärld kommer i krig. Någon närmare förklaring till skillnaden har inte gått att få. Vad avser förutsättningarna för tillämpning efter regeringsbeslut torde dessa trots den olika utformningen villkoren ha samma sakliga innebörd i lagen och avtalen. av Enligt utredningen är det närmast självklart att utgångspunkten bör vara att krigsutbrottsavtalen såsom en del av det statliga krigsförsäkringssysteinte sätts i tillämpning utan att lagen är i tillämmpning med met åtföljande aktivering KFN:s verksamhet. När staten tar över krigsav riskskyddet enligt avtalen är läget troligen det att bolagen inte meddelar krigsförsäkringar för transporter i de krigsdarabbade områdena. För nya få önskvärd kontinuitet i täckningen av försäkringsbehovet är en att en förutsättnig att statlig krigsförsäkring i stället kan erhållas. Utredningen således att bestämmelserna om tillämpningen av anser lagen och krigsutbrottsavtalen bör utformas samma sätt och att detta bör ske att avtalen anpassas till lagens regler. Detta innebär bl.a. genom att utredningen inte funnit skäl att låta krigsutbrottsavtalen tillämpas automatiskt i vidare mån än vad som gäller enligt lagen. Krigsutbrottsavtalen bör med andra ord i fortsättningen vid krig med de närmaste grannländema inblandade sättas i tillämpning endast efter särskild prövning och beslut av regeringen. Ett särskilt problem bör uppmärksammas har samband med de som villkor upphörande krigsförsäkring i vissa fall finns i om av som försäkringsbolagens försäkringsvillkor och som kan få till följd att det inte finns någon löpande försäkring att överta för staten i det ögonblick krigsutbrottsavtalet träder i tillämpning. Sagda problem uppkommer närmast i fråga om krigskaskoförsäkring fartyg och flygplan. Enligt försäkringsbolagens krigsförsäkringsvillkor av upphör försäkringen omedelbart utan uppsägning dels vid fientlig detonation atomvapen, oavsett var denna sker och avsett om fartyget av

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 207 m.m.

eller flygplanet skadas eller ej, dels vid krig mellan några länderna av USA, Frankrike, [Sovjetunionen], och Folkrepubliken Kina, dels om transportmedlet rekvireras av myndighet i Sverige för bruk i samband med krig eller krigsliknande händelser. Därutöver har bolaget och även den försäkrade enligt villkoren rätt att när som helst säga upp försäkringen med sju dagars varsel, dock att försäkringen kan fortsätta att gälla därefter med ändrade premie- och andra villkor. Det sagda innebär att en krigskaskoförsäkring upphör t.ex. vid användning av atomvapen, oavsett var detta sker i världen, En sådan händelse behöver inte innebära att krigsriskema allmänt sett ökar i vår närmaste omgivning. Det kan alltså förhålla sig så att försäkringsbolagens krigskaskoförsäkringar upphör att gälla men att krigsutbrottsavtalen inte samtidigt sätts i tillämpning. Risken härför ökar ytterligare, krigsutom brottsavtalen i enlighet med vad som föreslagits utredningen ändras så av att avtalet träder i tillämpning automatiskt enbart om Sverige kommer i krig. Det är möjligt att ett nytt krigsförsäkringsavtal beroende förutsättningarna för den särskilda transporten snabbt kan tecknas mellan försäkringsbolaget och fartygs- eller flygplansägaren och då sannolikt till ändrade villkor. l så fall finns ett försäkringsansvar att överta för staten enligt det nu gällande krigsutbrottsavtalet. Men har ingen ny försäkring hunnit eller kunnat tecknas sker inget sådant automatiskt Övertagande. Det förhållandet att ett tidsglapp kan uppkomma mellan det att försäkringsbolagens krigsförsäkring har upphört och den tidpunkt då krigsutbrottsavtalet sätts i tillämpning för således med sig att, med nuvarande lydelse av avtalet, krigsriskansvaret inte går över staten. I 2 § i avtalet sägs nämligen som framgått att staten tar över ansvaret för den risk för krigsskada som är täckt av försäkringsbolaget vid den tidpunkt då avtalet träder i tillämpning. Frågan uppkommer då hur man skall se en sådan situation. Görs ingen ändring i det nu gällande krigsutbrottsavtalet i angivet hänseende måste en framställning göras till KFN, om ett statligt försäkringsskydd skall kunna erhållas för den pågående transporten. Läget kan då vara det att ett stort antal fartyg och flygplan är i behov av krigsförsäkringsskydd och att den enda till buds stående möjligheten att ett sådant skydd är att vända sig till KFN. Det säger sig självt att det då uppstår stora problem för nämnden när det gäller att mycket snabbt pröva försäkringsfrågoma. Risken för att försäkringsfrågan för beredskapssynpunkt ur angelägna transporter inte kan få den snabba och smidiga lösning som läget kräver är alltså stor. Ett alternativ kan därför i stället att ändra vara krigsutbrottsavtalet så för krigsrisker automatiskt träder att statens ansvar in från dagen då avtalet sätts i tillämpning också i fall där försäkringsbolagets ansvar tidigare i praktiken någon eller några dagar tidigare - upphört grund av klausulema om detonation atomvapen eller av om utbrott av stormaktskrig. Utredningen förordar det alternativet och senare föreslår vidare att detta förenas med ett ansvar retroaktivt för redan inträffad skada i den omfattning idag gäller för visst fall enligt 3 § som i krigsutbrottsavtalet.

208 Statlig krigsfärsäkring SOU 1994: 130 m.m.

Beträffande krigsförsäkring för varor är förhållandena annorlunda. l försäkringsbolagens krigsförsäkringsvillkor finns sålunda inga regler om rätt till uppsägning eller upphörande av försäkringen. Skada som orsakats atomvapen eller som är att hänföra till en visst sätt beskriven av atomskada ersätts inte. Det kan tilläggas att i kontrakt mellan ett försäkringsbolag och varuintressent som slutits viss tid som ett en slags ramavtal i regel torde kunna sägas upp att upphöra efter 48 timmar. Denna uppsägningsmöjlighet gäller dock inte i fråga om vid uppsägningstidpunkten redan pågående transporter. Det sagda innebär att problem av det slag behandlats beträffande kaskoförsäkring inte här som nyss uppkommer. Tidigare i detta avsnitt har behandlats förhållandet mellan krigsförsäkringslagen och krigsutbrottsavtalen när det gäller igángsättningsbestämmelsema därvid utredningen föreslagit att avtalens bestämmelser om automatik harmonieras med lagens. l detta sammanhang bör lämpligen också ett annat förhållande granskas något. Som har framgått tidigare är tanken den att försäkringsbolagen skall uppträda som agenter KFN i fråga varuförsäkringama. Enligt det s.k. agentavtalet träder detta i om tillämpning när krigsutbrottsavtalet för transportförsäkring gör det. Då något sakligt skäl knappast föreligger för denna koppling föreslår utredningen att ändring av förhållandet sker så att agentavtalet träder i tillämpning först när KFNzs bemyndigande att meddela direkt krigsförsäkring träder i tillämpning. Utredningen vill också ta en speciell fråga rörande återförsäkring upp av de av staten enligt krigsutbrottsavtal övertagna försäkringarna. Som framgått tidigare kan man räkna med att försäkringsbolagen har ett återförsäkringsskydd för i vart fall en del av de försäkringar som staten kan överta enligt krigsutbrottsavtalen. Frågan kan då ställas om det är möjligt för staten att få del av återförsäkringen beträffande övertagna försäkringar. Härvid gäller följande. Ett avtal om återförsäkring gäller mellan direktförsäkringsgivaren cedenten och återförsäkraren. Avtalet

cedentens försäkringar. Återförsäkringsansvaret gäller endast mot

avser cedenten. Staten kan således inte utan att återförsäkraren åtagit sig detta åberopa detta ansvar vid en krigsskada en övertagen försäkring. Att skapa ett system där staten skulle kunna komma i åtnjutande av eventuell återförsäkring är dock förenat med så stora svårigheter att utredningen inte föreslår att försöker införa en sådan ordning. Härvid har man bortsetts från frågan vilket reellt värde en återförsäkring i ett utländsk försäkringsbolag kan ha beträffande krigsskador. Slutligen vill utredningen något ytterligare beröra förhållandet till EESavtalet och EG-rätten utöver vad som sagts om krigsutbrottsavtalen i avsnitt 6,l6,6. Den försäkringsverksamhet som staten kan bedriva på krigsförsäkringslagen, krigsutbrotts- och återförsäkringsavtalen grund av strider enligt utredningen inte mot vad som gäller enligt EES-avtalet eller EG-rätten. Verksamheten som bedrivs under krigs- eller allvarliga krisförhållanden är avsedd att kompensera den försäkringsbrist eller brist återförsäkringsmöjligheter som då råder. Någon konkurrerande verksamhet är det alltså inte fråga om från statens sida. Utländska

Statlig kñgsfärsäkring 209 m.m.

försäkringsgivare jämställs dessutom i princip med inhemska i fråga om möjlighet att delta i krigsutbrotts- och återförsäkringsavtal. Några formella hinder uppställs sålunda inte för deras deltagande i sådan arrangemang. Någon diskriminering utländska försäkringsgivare av grund av nationalitet sker inte. En sak är att det kan förekomma annan svårigheter av praktisk art för dem delta i för verksamheten att nödvändiga arrangemang. Som framgår 3 kap. förutsätts medlemsland av ett kunna vidta åtgärder som t.o.m. strider mot EES- eller EG-rättsliga regler under sådana förhållanden. Lagbestämmelsema statlig krigsförsäkring finns i dag om m.m. samlade i en lag, krigsförsäkringslagen. Utredningen det anser vara lämpligt att i fortsättningen till den lag med bestämmelser förom säkringsbolagens verksamhet under krigsförhållanden föreslagits i som det föregående även förs reglerna statens verksamhet förom som säkringsgivare under sådana förhållanden.

16. 8 Krigsförsäkringsnämnden

Sammanfattning: Utredningen har avvisat tanken med att KFN:s verksamhet förena uppgifter har samband med den som statliga krigsskadeersättningen. Utredningen föreslår åtgärder för att höja beredskapen hos KFN. Vidare anser utredningen att nämnden skall tillföras flygförsäkringskompetens redan i fredstid och föreslår därför att ytterligare en ledamot får ta plats i nämnden. Slutligen föreslår utredningen att nuvarande ordning innebärande att generaldirektören i Finansinspektionen är ordförande i KFN skall upphöra.

Förslagen i det föregående innebär det även i fortsättningen att ankommer på ett särskilt organ att för statens räkning meddela krigsförsäkring under krigs- och krisförhållanden. I utredningsdirektiven pekas pá möjligheten att slå KFN och samman KSN. Utredningen har emellertid som framgått föreslagit i första hand att den nuvarande regleringen i fråga om krigsskadeersättning ersätts med en lag om registrering av krigsskador inte tar några bestämmelser som upp om ersättningsprocessen och därmed inte heller om någon närrmd. Om resultatet av översynsarbetet ändå blir att funktioner för nämnd behålls en anser utredningen att de båda nämndernas uppgifter är så artskilda, att någon sammanslagning inte bör komma i fråga. När det gäller krigsskador är det fråga att tillämpa centrala skadeståndrättsliga principer. om Särskild expertkunskap krävs för detta. Som framgår av vad utredningen föreslår i fråga om krigsskadenämndens sammansättning bör domarkompetens krävas vid dessa avgöranden. Av det föregående framgår att så krigsförsäkringssystemet är som upplagt är det ett bestämt krav att nämndens försäkringsverksamhet kan

210 Statlig krigsförsäkring m.m.

omedelbart efter ett krigsutbrott. För att detta krav påbörjas så gott som uppfyllas måste omfattande och noggranna förberedelser skall kunna fredstid. Det handlar för nämndens del om förberedelser av göras redan i olika slag. Dels är det självfallet nödvändigt att i i huvudsak två med vad krävs enligt beredskapsförordningen överensstämmelse som sådan organisation är förberedd att en försäkringsverk- 1993:242 en omgående utan att hindras av organisationsproblem. samhet kan startas försäkringsvillkor, krigsutbrottsavtal och andra beredskapsav- Dels måste och till förändrade förhållanden. tal fortlöpande ses över anpassas flertalet villkor och avtal är i behov av en översyn är det Eftersom nu enligt utredningen nödvändigt att nämnden ges sådana resurser att onödigt dröjsmål. Utredningen föreslår översynsarbetet kan ske utan nämnden tillförs anslagsmedel medger för nämnden att därför att som fall under de närmaste åren deltid anställa en person som i vart direktiv får i uppdrag att leda arbetet med de nödvändiga enligt nämndens planeringsåtgärdema. En sådan också kan vara sekreterare person , som ocheller ledamot i denna skulle vid en aktivering av i nämnden verksamhet vid krigsfall kunna fungera som en motsvarighet nämndens

verkställande direktör. till en gäller KFN:s storlek och sammansättning. Enligt En annan fråga bestämmelser får nämnden bestå ordförande och därutöver nuvarande av ledamöter. I dag består nämnden maximalt antal ledamöter. högst sju av sjöförsäkringsbranschen, SAS, Sveriges Ledamöterna representerar och rederinäringen. Det finns däremot inte någon Exportråd, handeln för flygförsäkringsbranschen. Som nämnden påpekat i sin representant avsnitt 6.9.2 är detta brist med

skrivelse till Finansdepartementet se en

till trañkflygets utveckling och ökande betydelse. Utredningen hänsyn nämndens uppfattning nämnden bör tillföras flygförsäkringskomdelar att föreslår därför att antalet ledamöter i nämnden redan petens. Utredningen i fredstid utökas med ledamot som besitter sådan kompetens. en fråga ordförandeposten i KFN. KFN är en statlig En sista rör myndighet med uppgift att bedriva försäkringsverksamhet under

krigsförhållanden. Den står inte under tillsyn av Finansinspektionen som

försäkringsbolagen gör. Nämnden kommer i förekommande de privata bedriva sin verksamhet i nära samarbete med försäkringsbransfall att gäller varuförsäkringar uppträder de svenska chen. När det t.ex. nämnden. Nämnden kan vidare försäkringsbolagen som agenter återförsäkringsgivare försäkringsbolagen. Generaldirekuppträda som Finansinspektionen är f.n. automatiskt ordförande i KFN. Enligt tören i detta inte lämpligt med tanke inspektionens tillsynsupputredningen är bolag nämnden samarbetar med. Redan av detta skäl gift över de som ordförandeskapet i KFN inte bör ledas av inanser utredningen att det klan att Finansinspektionens chef spektionens chef. Dessutom synes krigsförhållanden har så omfattande uppgifter knutna till tjänsten under han svårligen kan ha möjlighet att även leda den som generaldirektör att försäkringsverksamhet ankommer på KFN. som

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkring 211 m.m.

616.9 Storskador

Sammanfattning: Utredningen föreslår att staten lämpligt sätt som ett led i beredskapsplaneringen avger en förklaring att staten är beredd att lämna lån till ÅK 65 för det fall medlemsbolagen har oreglerade storskador vid den tidpunkt konsortiet träder i som aktiv verksamhet. Förklaringen skall dock inte innebära någon bindande utfästelse om lån. Utredningen föreslår vidare att det uppdras KFN att som ett led i beredskapsplaneringen precisera de förutsättningar och de villkor som bör gälla för statens medverkan vid eventuellt lån till konsortiet.

Bakgrund

Äterförsäkringskonsortiet år 1965 är, framgått det föregående,

av som av ett av de svenska försäkringsbolagen bildat beredskapsorgan. Konsortiet omfattar företags- och fastighetsförsäkring samt hem- och villaförsäkring. Enligt konsortieavtalet skall konsortiet vid krigsförhâllanden dels kunna överta försäkringsaffärer från de utländska bolag som enligt beviljad koncession driver verksamhet i Sverige, dels i återförsäkring kunna överta svensk återförsäkringsaffär som svenska bolag önskar överflytta från sådana utländska reassuradörer som befaras icke kunna infria i tid sina förbindelser till de svenska bolagen ävensom svenska bolags svenska affärer. Enligt ett mellan KFN och konsortiet träffat beredskapsavtal återförsäkras viss del av riskerna hos nämnden. Konsortiet har bl.a. i en promemoria av den 26 augusti 1988 tagit upp ett problem enligt i huvudsak följande. När en krissituation inträffar skall konsortiet kunna ta hand om återförsäkringsaffärer det sätt som förutsätts enligt de träffade beredskapsavtalen. Om det före den tidpunkten har inträffat storskador, som ännu inte är slutreglerade kan stora problem uppkomma för försäkringsbolagen när det gäller att uppfylla de åtaganden följer som av konsortieavtalet. Allmänt gäller att storskador, t.ex. reaktorskador och stora industriskador, tar lång tid att reglera bl.a. beroende på svårigheter att fastställa skadornas omfattning. Vid ett krigsutbrott kan flera sådana ligga oreglerade. Storskador kan också ha uppkommit i nära anslutning till en efterföljande krigssituation. Sålunda kan för totalförsvaret viktiga industrier eller anläggningar utsättas för sabotage under den tid som föregår ett angrepp mot landet. I det ögonblick som beredskapslagstiftningen och därmed sammanhängande åtgärder aktiveras kan alltså finnas åtskilliga stora skador som är oreglerade. Om konsortiebolagen i en sådan situation har stora utestående fordringar utländska återförsäkrare kan de svenska försäkringsbolagen vara mer eller mindre utslagna innan konsortiet har börjat sin verksamhet.

212 Statlig krigsförsäkring m.m.

Konsortiet har föreslagit att ett avtal träffas mellan staten och konsortiet varigenom konsortiet tillförsäkras möjlighet att av staten låna det kapital behövs för att tillfälligt lösa de lividitetsproblem som uppkommit för som medlemsbolag inte kunnat få in ersättningar som utländska återförsom säkrare haft att betala.

Några olika fall

Vid ett krigsutbrott kan skaderegleringen beträffande dessförinnan inträffande storskador ha hunnit olika längt. Som konsortiet angett kan situationen den att svenska direktfötsäkringsgivare mäste slutföra vara skaderegleringen utan möjlighet att krav på utländska återförsäkrare infriade. I det följande görs ett försök att beskriva olika situationer där problem med oreglerade storskador kan uppkomma.

Ett svenskt försäkringsbolag är försäkringsgivare med återföra. säkring hos utländska försäkringsbolag. Storskadan är en ren civilskada som har inträffat före krigsutbrottet. Det svenska försäkringsbolaget har att slutreglera skadan, kanske delvis med hjälp av tillfälliga lån, men kan inte få sina krav på de utländska återförsäkrama uppfyllda. Bolaget kan som en följd därav komma att sakna möjligheter att uppfylla sina åtaganden inom återförsäkringskonsortiet.

Ett svenskt försäkringsbolag är försäkringsgivare med återförsäkring hos utländska försäkringsbolag. Storskadan har inträffat kort tid före krigsutbrottet och har uppkommit genom sabotage har samband med det senare inträffade krigstillståndet. som Om skadan omfattas av krigsriskklausul i försäkringsvillkoren och bolaget alltså friskrivit sig från ansvar för den och om skadan kan klassas som krigsskada enligt krigsskadelagen trots att den inträffat före krigsutbrottet kan staten via ett anslag i beredskapsbudgeten utanordna behövliga medel under förutsättning att egendomen bedöms som krigsviktig. Om skadan omfattas av försäkringsansvaret blir försäkringsbolaget skyldigt att reglera skadan med risk att konsekvensen blir densamma i fall a när det gäller möjligheten att uppfylla sina - som åtaganden inom konsortiet.

Ett svensk försäkringsbolag är försäkringsgivare. Storskadan har c. inträffat efter krigsutbrottet men är att anse som en civilskada och omfattas sålunda av försäkringsansvaret. Här kan återförsäkringskonsortiet ta över viss del av återförsäkringsansvaret. Återstående del återförsäkringsskyddet av svarar staten för genom KFN.

Ett utländskt försäkringsbolag är försäkringsgivare.

SOU 1994: 130 Statlig krigsförsäkñng 213 m.m.

Om det är fråga om en storskada som bedöms som en krigsskada enligt krigsskadelagen kan staten ställa medel till förfogande från anslag i beredskapsbudgeten under förutsättning att egendomen bedöms som krigsviktig egendom. Om det är en civilskada, inträffad före eller efter krigsutbrottet, och egendomen bedöms som viktig från totalförsvarssynpunkt kan en reparation eller ett återuppförande bli beroende av om staten i särskild ordning tillskjuter behövliga medel. Utredningen gör följande överväganden. Det problem som konsortiet har tagit upp gäller när svenska försäkringsbolag har att reglera storskador som uppkommit före ett krigsutbrott och där förbindelsema med utländska återförsäkrare bryts på grund av krigsförhållandena. De skador det här är fråga om kan i de flesta fall förutsättas avse anläggningar som är betydelsefulla från totalförsvarssynpunkt. Det kan till en början således konstateras att det ofta blir ett hårt tryck försäkringsgivaren att reglera skadan snabbt oavsett att medel inte kan inflyta från återförsäkrama. Det är från totalförsvarssynpunkt angeläget att försäkringsgivama uppfyller sina åtaganden såväl att reglera inträffade skador, även då betalningar från utländska återförsäkrare inte kan påräknas, att delta som i konsortiets verksamhet. För skaderegleringen av en storskada har försäkringsbolaget att i första hand använda egna medel, också men om så behövs och om det är möjligt i rådande situation, marknaden upplånade medel. Om bolaget inte förmår att finansiera skaderegleringen och om den skadade anläggningen bedöms som krigsviktig kan det bli nödvändigt för staten att på ena eller andra sättet bistå vid finansieringen av uppbyggnaden. Ett eller flera konsortiebolag kan alltså tvingas att tömma sina resurser vid regleringen av storskador som inträffat före ett krigsutbrott. De kan sålunda hamna i en situation där de inte kan uppfylla sin del att de försäkringsåtaganden som görs inom ramen för konsonieavtalet. Konsortiet kan till följd härav i praktiken komma att sakna möjlighet att starta sin verksamhet och fullgöra de försäkringsâtanganden som enligt beredskapsplaneringen skall ligga på konsortiet. I första hand bör det då ankomma på konsortiebolagen att enskilt eller gemensamt med övriga konsortiebolag på marknaden söka låna upp erforderliga medel. Under då rådande förhållanden kan detta emellertid självfallet ställa sig svårt. Om konsortiet skall kunna fungera tänkt sätt torde då inte återstå någon annan möjlighet än att lån för verksamheten erhålls från staten. Det bör här tilläggas att risken för att ett försäkringsbolag kan hamna i likviditetsproblem grund av inträffad storskada har minskat numera såvitt gäller reaktorskador. Svenska atomförsäkringspoolen och ett stort antal utländska motsvarande pooler, där riskerna återförsäkras, har sålunda träffat avtal som syftar till att trygga en snabb betalning från återförsäkrarnas sida. Avtalet innebär att om en reaktorolycka inträffar här så har de utländska återförsäkrama 30 dagar sig att i svensk bank sätta in det belopp, alternativt lämna bankgaranti, täcker det en som ansvar som faller på respektive äterförsäkrare.

214 Statlig krigsförsäkring m.m.

Även sannolikheten för att problem av den art som konsortiet tagit om får bedömas ganska liten och än mindre nu än tidigare, så går upp som det enligt utredningens mening inte att bortse från att problem av berörd art kan uppkomma. Det går inte att förutsäga vilken omfattning ett låneanspråk staten skulle kunna komma att avse. Om flera bolag tömts på medel i samband med regleringen av tidigare inträffade storskador kan det röra sig betydande belopp. Enligt utredningens mening kan det om inte komma i fråga att staten såsom konsortiet synes ha avsett i förväg ett avtal binder sig för de lån som konsortiet kan anse sig behöva genom för att lösa medlemsbolagens och därmed konsortiets likviditetsproblem. Utredningen föreslår i stället att staten lämpligt sätt som ett led i beredskapsplaneringen förklaring att staten är beredd att lämna avger en lån till konsortiet för dess verksamhet. I vad mån lån skall lämnas får bli beroende omständigheterna i den föreliggande situationen. En av utgångspunkt bör att konsortiet likviditetsmässigt blir i stånd att vara påbörja sin verksamhet enligt de intentioner som ligger i beredskapsplaneringen. Omfattningen av lånet kan balanseras genom de möjligheter som staten har att förordna om betalningsanstând för försäkringsbolagens skadeutbetalningar. Lånetekniskt sett bör konsortiet, dvs. samtliga medlemsbolag tillavtalspart. Det får sedan ankomma konsortiebolagen sammans, vara att själva via interna avtal slussa lånemedlen till de bolag som genom sina åtaganden i samband med regleringen av inträffade storskador fått likviditetsproblem. Utredningen föreslår slutligen att det uppdras KFN att som ett led i beredskapsplaneringen precisera de förutsättningar och de villkor som bör gälla för statens medverkan genom lån till återförsäkringskonsortiet.

för liv-, och

7 Krigsansvarighet sjuk-

olycksfallsförsäkring

7.1 Den gällande krigsansvarighetslagen och dess bakgrund.

l de allmänna försäkringsvillkor för individuell livförsäkring tillämpas försäkringsbolagen finns bestämmelser som för fall av som av krigstillstånd i Sverige hänvisar till särskild lagstiftning i fråga om rätt för försäkringsgivaren att ta ut tilläggsprernie, en s.k. krigspremie. en Enligt villkoren gäller försäkringen inte vid dödsfall eller arbetsoförmåga inträffar då den försäkrade deltar i främmande krig eller i politiska som oroligheter utom Sverige. Vid tiden för det andra världskrigets utbrott innehöll motsvarande försäkringsvillkor bestämmelser som delade upp försäkringstagama i krigsdeltagare och icke krigsdeltagare, dvs civila. Med krigsdeltagare i krig tjänstgjort eller åtföljt krigsmakten. Föravsâgs personer som säkringsbolagen var i allmänhet fria från ansvarighet för krigsdeltagare i anledning dödsfall och detta oberoende av om dödsfallet orsakats av av krigshandling eller inte. Beträffande civila utgick däremot alltid försäkringsersättning, även om dödsfallet orsakats av krigshandling. År 1940 tillkom lag lagen 1940:851 med vissa bestämmelser en - om livförsäkring m.m.vid krig som syftade främst till att skapa ett försäkringsskydd även krigsdeltagare. I lagen farms emellertid också bestämmelser syftade till att motverka den särskilda förlust som som civilbefolkningens under ett modernt krig starkt ökade risker kunde väntas medföra för försäkringsgivarna. Försäkringsersättningar kunde sålunda hållas inne tills ett krigsbokslut efter krigets slut hade upprättats. Vidare kunde bestämmas att ersättningen inte fick överstiga ett visst belopp. Dessutom gjordes i lagen i flera avseende viktiga skillnader mellan äldre och nytillkommande försäkringar. Det befanns ganska snart att regleringen i 1940 års lag hade blivit alltför komplicerad. Därför utarbetades en ny lag lagen 1943:338 om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring vari bl.a. gjordes den förändringen att kategoriuppdelningen i krigsdeltagare och andra försäkrade avskaffades. Med hänsyn till att nya försäkringsrörelselagar hade tillkommit 1948-50 gjordes 1950-talet en översyn av 1943 års krigsansvarighetslag.

översynen ledde till att denna lag blev ersatt av den nu gällande lagen

1959:118 om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsältring

216 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring SOU 1994: 130

krigsansvarighetslagen. Lagen skiljde sig från den tidigare främst genom att de belopp efter vilka krigsansvarigheten skall bestämmas räknades upp med hänsyn till penningsvärdets fall. Av försäkringstekniska skäl gjordes vidare en omarbetning av ansvarighets-och utbetalningsreglerna. Med tillämpning av 99 § FAL kan ett försäkringsbolag minska sin ansvarighet under särskilda fareökande omständigheter, t.ex. vistelse i ett land där krig råder. Även enligt föreliggande utredningsförslag till ny lagstiftning om försäkringsavtal skall det vara möjligt för ett försäkringsbolag att friskriva sig från ansvar under sådana förhållanden SOU 1986:56 s. 344 och 578 samt Ds 1993:39 s. 314. Genom krigsansvarighetslagen gäller dock för vissa försäkringar ett obligatoriskt ansvar med särskilda förutsättningar för det fall att Sverige befinner sig i krigstillstând. Krigsansvarighetslagen är i första hand tillämplig livförsäkring för dödsfall. Den är vidare tillämplig på premiebefrielseförsäkring som ingår i livförsäkring samt på sjukförsäkring i SPP. I vissa delar är lagen även tillämplig på livförsäkring för livsfall, om försäkringen innehåller ett sjukförsäkringsmoment som omfattas av lagen. Lagen träder automatiskt i tillämpning om Sverige kommer i krig. Den kan också sättas i tillämpning vid förhållande som av regeringen jämställs med krig. Bakom dessa regler ligger föreställningen att krig förutsätter att krigsförklaring har avgetts. Lagen, som tillämpas på svenska försäkringsbolag och utländska försäkringsanstalter som fått tillstånd att verka här enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, innebär i huvudsak följande. Ett sådant försäkringsbolags ansvarighet skall gälla också under ett krigstillstând. För att täcka en del av den förlust på riskrörelsen, överkostnaden, som kriget kan väntas medföra skall bolaget dock kunna ta ut en s.k. provisorisk krigspremie. Ansvarigheten bortfaller för risksummor över en viss gräns, som vad gäller dödsfall är 400 000 kr. När kriget har upphört fastställs en slutlig krigspremie. Från denna avräknas de provisoriska krigspremier som kan ha erlagts. Försäkringsersättning som i och för sig omfattas av krigsansvarigheten får inte i sin helhet betalas ut förrän kriget har upphört och försäkringsbolagets ekonomiska förhållanden kan överblickas. Ett särskilt krigsbokslut skall upprättas. Visar det sig då att krigspremiema tillsammans med eventuella överskottsmedel inte är tillräckliga för att täcka överkostnaden skall de belopp som hållits inne reduceras. Lagens bestämmelser är till största delen tvingande. Ett bolag kan dock genom förbehåll i försäkringsvillkoren friskriva sig från krigsansvarighet för sådan försäkring som meddelats under kriget eller inom tre månader före krigsutbrottet. Ett sådant förbehåll förutsätter emellertid att det godkänts av regeringen. Av krigsansvarighetslagen framgår att det förutsätts att lagen på ett antal punkter av varje livförsäkringsbolag skall kompletteras med detaljbestämmelser, s.k. krigsgrunder, som skall stadfästas av regeringen

SOU 1994: 130 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring

eller tillsynsmyndigheten. Några krigsgrunder har emellertid inte utarbetats. Den i lagen på flera ställen angivna möjligheten för regeringen att föreskriva avvikelser från bestämmelserna har inte heller använts.

7.2 1984 års

förslag till ny krigsansvarighetslag

l skrivelse den 18 januari 1984 till regeringen föreslog dåvarande Försäkringsinspektionen att 1959 års krigsansvarighetslag skulle ersättas av en ny lag om personförsäkring vid krig i enlighet med ett av inspektionen i samarbete med försäkringsbranschen utarbetat förslag. I skrivelsen framhöll inspektionen bl.a. följande. Efter tillkomsten av 1959 års krigsansvarighetslag påbörjade de större livförsäkringsbolagen ett samarbete utformningen de krigsgrunder om av som lagen föreskriver. Under arbetets gång framstod emellertid lagbestämmelserna mer och mer som otidsenliga i takt med den utveckling av verksamhetsgrenar och ersättningsnivåer ägde i tiden. I ställlet som rum för att utarbeta grunder enligt lagens föreskrifter inriktades bolagens samarbete på att få fram lagbestämmelser. Kontakter under nya 1979 mellan inspektionen och försäkringsbranschens samarbetsorgan FSAB visade att det rådde en gemensam uppfattning 1959 års lag borde om att omarbetas och att en ny lagstiftning inte borde innehålla detaljregleringar utan i stället ha regler av ramkaraktär. En sådan lagstiftning bättre syntes tillgodose allmänna behov bestämmelser vid olika av typer av krigstillstånd än en mera detaljerad lagstiftning. De krigsgrunder skall som komplettera lagen kunde enligt inspektionen innehålla erforderliga detaljbestämmelser, vilka kunde göras beroende aktuellt krigstillstånd. av Vid skrivelsen fogades ett lagförslag jämte motivering. Förslaget grundades på en promemoria hade upprättas arbetsgrupp som av en med representanter från inspektionen och försäkringsbranschen. Det närmare innehållet i inspektionens förslag framgår av vad som i det följande anges till de olika huvudpunkter ingår i lagstiftningen. som Finansdepartementet sände ut förslaget sedvanlig remiss därvid Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam tillstyrkte förslaget

i dess helhet. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar förklarade sig inte ha

något att anföra mot förslaget. Riksförsäkringsverket ansåg sig inte ha anledning att framlägga synpunkter på förslaget. 1984 års förslag benämns i det följande inspektionsförslaget.

Uppdraget

l utredningsdirektiven redogörs för inspektionens skrivelse med förslag till en ny krigsansvarighetslag. Vid utformningen uppdraget av utredningen att göra samlad översyn över beredskapslagstiftningen en försäkringsområdet inte några särskilda riktlinjer anges vad gäller granskningen av krigsansvarighetslagen.

sjuk- och olycksfallsförsäkring 218 Krigsansvarighet för liv-,

7.4 Behovet av en ny lagstiftning

Sammanfattning: Utredningen föreslår att den gällande krigsansvarighetslagen med dess många detaljbestämmelser ersätts med ramlagskaraktär. Lagen bedöms inte snedvrida konkuren lag av inom EES-avtalets område. rensen

Krigsansvarighetslagen KAL innehåller 26 paragrafer som ett detaljerat reglerar vad gäller i fråga försäkringstämligen sätt som krigsansvarighet och deras möjligheter att genom särskilda bolagens de förluster kan uppkomma genom ett ökat antal krigspremier täcka som försäkringsfall grund skador till följd av krigshandlingar. av inspektionsförslaget konstaterades att de i KAL angivna belopps- I föråldrade, återbäringen fått vida större betydelse gränserna blivit att en kom till livförsäkringsbeståndets struktur än den hade då lagen samt att tjänstegrupplivförsäkringens ökade starkt förändrats bl.a. genom lag inte snabbt skall bli föråldrad borde en ny utbredning. För att en ny ramlag. Detaljbestämmelsema borde sålunda finnas lag en karaktär av så detaljerade att regelsystemet skulle kunna träda i grunderna och vara omedelbart krig skulle utbryta. I inspektionsförslaget i tillämpning om ett också försäkringsgivama kunde ha olika önskemål om framhölls att innehållet i grunderna varför dessa borde stadfästas efter ansökan av bolag. Beloppsgränser borde väljas så att anstaltens respektive m.m. i fara även kriget skulle medföra en starkt ökad solvens inte sätts om dödsfall eller sjukfall. frekvens av delar uppfattningen att det de skäl som framfördes i Utredningen av inspektionsförslaget finns anledning att göra översyn av bestämmelseren krigsansvarighet. En allmän översyn KAL är också motiverad na om av regelverket pâ försäkringsområdet under senare tid varit av hänsyn till att fortfarande föremål för ändringsarbeten, nu senast i samband med och är anslutning till EES-avtalet. Nämnas bör också att Försäkringsut- Sveriges sitt betänkande SOU 1993:108 berört frågor som redningen i senaste med försäkringstekniska grunder och har aviserat avser systemet ytterligare förslag därvidlag till sitt slutbetänkande. följande avsnitt föreslogs i inspektionsför- Som framgår närmare av lagstiftningen inte längre skulle tvingande karaktär. Mot slaget att vara av kan naturligtvis ställas frågan det överhuvud behövs den bakgrunden om Om skyldigheten att lämna krigsskyddade förnågon lagreglering. måste den försäkringsgivare inte friskriver sig säkringar överges som för krigsfall i sina avtalsvillkor ange vad som skall gälla. från ansvar i villkoren måste regleras frågor rörande extra Detta innebär att noga begränsning ersättningsbelopp sannolikt i förening premier, av m.m., beräkning bl.a. premier och återbäring. Utredningen med grunder för av det kan lämpligt inte minst för att tillanser emellertid att vara ordning kan medverka till att bolagen inte friskriver handahålla en som

Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring 219

sig från krigsansvar att det i lagform dels vissa regler för - anges hanteringen av försäkringar med krigsansvar, dels föreskrifter i vilka om avseenden bolagen måste precisera villkor och förutsättningar. En fråga gäller om en lag av avsedd karaktär är förenlig med EESavtalet och EG-reglema. I följande avsnitt gör utredningen den bedörrmingen att regelverket inte bör göras tillämpligt på bolag från ett annat EES-land. Enligt utredningens uppfattning innebär detta inte att konkurrensförutsättningarna kan sägas bli snedvridna. Utredningen anser mot bakgrund det sagda att bestämmelserna av om krigsansvarighet bör ses över och till de förhållanden och anpassas förutsättningar som numera gäller för livförsäkringsområdet. I linje med vad som föreslogs i inspektionsförslaget bör utgångspunkt en vara att utforma regelverket ramlagstiftning för att därmed göra det som en möjligt att på ett flexibelt sätt anpassa systemet till kommande ändringar området. Det finns därvid skäl att pröva det mot bakgrund den om av allmänna utvecklingen går att gå ännu längre i avregleringshänseende än vad som framgick av inspektionsförslaget. I det föregående har föreslagits att bestämmelserna försäkringsom bolagens rörelseregler under krigstid skall samlas i lag. Som redan en antytts anser utredningen det lämpligt att reglerna krigsansvarighet på om livförsåkringsområdet tas in i ett särskilt avsnitt i den lagen.

Tillämpningsområdet och frågan om

bestämmelserna skall ha

tvingande karaktär

Sammanfattning: Utredningen föreslår att bestämmelserna om krigsansvarighet på livförsäkringsområdet inte längre skall vara tvingande. En utgångspunkt är dock att bolagen ändå kommer att fortsätta att meddela krigsskyddade försäkringar. Lagstiftningen görs inte tillämplig på utländska EES-bolag. Det förutsätts att dessas hemlandsmyndigheter i sin tillsyn bevakar att bolagen vid försäljning av försäkringar med krigsansvar tillämpar de regler och villkor som behövs för att utfåstelsema skall kunna infrias.

7.5. 1 Krigsansvarighetslagen

Lagens tillämpningsområde i l Den gäller för vissa anges typer av försäkringar, varom avtal har träffats mellan å sidan försäkringsanena stalt som driver försäkringsrörelse här i landet och å andra sidan svensk medborgare eller sådan utlänning som har hemvist här. De försäkringsanstalter som avsetts är dels svenska livförsäkringsbolag, dels utländsk försäkringsanstalt som fått tillstånd att verksam här enligt lagen vara

220 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring SOU 1994: 130

1950:272 rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsom rörelse i Sverige. Lagen gäller för livförsäkring kapitalförsäkring och livränteförsäkring för dödsfall. Den är också tillämplig på vissa typer av invaliditetsförsäkring. Det är här fråga om dels försäkring som avser premiebefrielse för livförsäkring, dels försäkring som har meddelats i samband med livränteförsäkring för livsfall sådant sätt att invaliditetsförsäkringen upphör livränteförsäkringen upphör, och dels försäkring som har om meddelats anstalt rörelse i huvudsak omfattar tjänstepensionsförav vars säkring. Särskilda bestämmelser finns för livförsäkring för livsfall i förening med invaliditetsförsäkring. Lagen omfattar däremot uttryckligen inte återförsäkring eller försäkring hos ränte- och kapitalanstalt. Regleringen enligt lagen är tvingande så sätt att krigsansvarighet har ålagts försäkringsgivaren intill visst belopp oavsett försäkringsvillkorens utformning.

7.5.2 Inspektionsförslaget

l inspektionsförslaget påpekas att den i KAL använda lagstiftningstekniken har lett till att lagens tillämpningsområde har begränsats till att sådana verksamhetsgrenar där krigsansvarighet rimligen kunde avse åläggas försäkringsbolagen. Sjuk- och olycksfallförsäkringar har därför lämnats utanför lagen. Detta medför enligt förslaget att den teknik för täckande merkostnader under krig, som lagen anvisar, inte är av automatiskt tillgänglig för sjuk- och olycksfallsförsäkring. Om ett bolag skulle vilja ta på sig för krigsrisk beträffande sjukförsäkring skulle ansvar bolaget därför hänsyn till soliditets- och skälighetskraven tvingas att av utöka villkoren med bestämmelser om krigspremier, innehållande av försäkringsersättning, krigsbokslut m.m. Enligt inspektionsförslaget skulle det vara naturligt att ansvarighet för krigsrisk infördes åtminstone vid vissa slag av sjukförsäkring. Ett exempel som ges är förtidskapitalmomentet i frivillig grupplivförsäkring. Samtidigt borde det inte komma i fråga att ålägga bolagen en obligatorisk krigsansvarighet. Det föreslås därför att en ny lag om personförsäkring vid krig görs tillämplig även på sjukförsäkring men bolagen samtidigt inte försäkring åläggs någon ansvarighet för krigsrisk. Vad för någon typ av gäller olycksfallsförsäkring framhålls det i förslaget, att det är osannolikt att något bolag skulle vilja ta på sig ansvarighet för krigsrisk med hänvisning till att den nödvändiga krigspremien troligen skulle bli mycket hög. Enligt inspektionsförslaget skulle sålunda lagen vara tillämplig på direkt personförsäkring utom vad avser försäkring enbart för olycksfall. Den i inspektionsförslaget valda lösningen innebär att de tvingande bestämmelserna utmönstras lagen. I fråga om den i sammanhanget ur viktigaste försäkringstypen, livförsäkring, innebär förslaget att ett bolag teoretiskt kan friskriva sig från ansvarighet för krigsrisk. Det förutsätts emellertid i förslaget att denna möjlighet inte kommer att utnyttjas.

SOU l994:l30 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring 221

Enligt lagförslaget skall lagen vara tillämplig försäkringsanstalt som i försäkringsverksamhet här i riket meddelar försäkring berörts i det som föregående. Enligt lagmotiven avses med begreppet försäkringsanstalt svenskt eller utländskt försäkringsbolag eller understödsförening. en Förslaget innebär att alla försäkringsföretag som meddelar personförsäkring av angivet slag skall upprätta krigsgrunder. Vad gäller icke krigskyddade försäkringar begränsas grunderna till att avse beräkning och tilldelning av återbäring samt avsteg av vad som annars gäller bl.a. i fråga om utbetalning av återköpsvärden, belåning livförsäkring och om av anstånd med premiebetalning. Beträffande täckande av överkostnader genom krigspremier, användning av överskottsmedel eller reducering innehållna försäkringserav sättningar behöver enligt förslaget grunder inte upprättas förrän kriget upphört. Detsamma gäller utjämning mellan olika försäkringsföretag.

7.5.3 Utredningen

De tvingande bestämmelserna i KAL har uppenbarligen samband med att livförsäkringsvillkoren sin tid innehöll förbehåll i fråga ansvarigom heten under krig. Med tvingande bestämmelser blev det nödvändigt att i lagen ange vissa begränsningar i försäkringsbeloppen och att också i övrigt ge mer eller mindre detaljerade lagregler krigsansvarigheten. om Till de försäkringar som omfattas av de tvingande bestämmelserna har även kopplats möjligheter till särskild finansiering via krigspremier. En huvudtanke i inspektionsförslaget är att slopa den tvingande karaktären i den nuvarande lagen för att därigenom öppna möjlighet för försäkringsbolagen att på ett smidigt sätt vidga krigsansvarigheten till andra försäkringar än de som nu omfattas KAL. Som exempel av anges därvid förtidskapitalmomentet i frivillig grupplivförsäkring. Som påpekas i förslaget följer av en omläggning till en frivilliglinje att det skulle bli möjligt för bolagen att friskriva sig från krigsansvarighet beträffande de i sammanhanget betydelsefulla livförsäkringama. Bedömningen i inspektionsförslaget är emellertid att denna möjlighet inte kommer att utnyttjas av bolagen. Utredningen delar uppfattningen att det är fördel att inte låsa en krigsansvarighetsbestämmelsema till vissa typer försäkringar. Det av lagreglerade systemet bör med andra ord stå öppet för alla slag av livförsäkringar samt olycksfalls- och sjukförsäkringar, lät det i vara att praktiken beträffande vissa typer av försäkringar knappast kan bli aktuellt att införa en krigsansvarighet, eftersom den nödvändiga krigspremien skulle bli alltför hög. I den mån ett bolag meddelar krigsskyddade försäkringar bör bolaget vara skyldigt att iakttaga de bestämmelser som följer därav och som även inrymmer möjligheten att täcka överkostnader på grund av krigsskador genom särskilda krigspremier. Å andra sidan måste det enligt utredningens mening vara en given förutsättning att försäkringsbolagen inte utnyttjar frivilliglinje på det en sättet att bolagen friskriver sig från krigsansvarighet i fråga livförom

222 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring

säkringar där det hittills ansetts viktigt att sådan ansvarighet upprätthålls. Det får med lösning enligt det sagda bli en viktig uppgift för en Finansinspektionen att bevaka att friskrivningar inte sker ett sätt som inte kan kan accepteras utifrån ett allmänt samhällsintresse. Om problem skulle uppstå därvidlag får det ankomma på inspektionen att aktualisera förslag innebärande begränsningar i möjligheten för bolagen att friskriva sig från ansvarighet för krigsrisker. Utredningen vill emellertid understryka att såvitt utredningen kan bedöma saknas anledning antaga att försäkringsbolagen kommer att använda friskrivningsmöjligheten ett icke godtagbart sätt. Utredningen sålunda till en början att bestämmelserna bör vara anser tillämpliga på sådan direkt försäkring som avser livförsäkring, sjukförsäkring eller olycksfallsförsäkring som helt eller delvis gäller också för försäkringsfall orsakats av krigshandling till följd av att riket kommit som i krig, lämpligen benämnd krigsskyddad försäkring. Enligt KAL är en ytterligare förutsättning att det skall vara fråga om ett försäkringsavtal varigenom försäkringsanstalt som driver försäkringsrörelse här i riket meddelat försäkring av angivet slag svensk medborgare eller på utlänning med hemvist här. Motsvarande bestämmelser i inspektionsförslaget innebär att den föreslagna lagen är tillämplig direkt personförsäkring som meddelas i här i riket bedriven försäkringsrörelse med skyldighet för varje försäkringsanstalt som meddelar angiven försäkring att upprätta särskilda krigsgrunder. De försäkringsgivare omfattas av KAL är uppenbarligen dels svenska som försäkringsbolag, dvs försäkringsbolag som erhållit koncession enligt försäkringsrörelselagen, dels utländska försäkringsanstalter som fått koncession enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Inspektionsförslaget omfattar enligt motiven även svensk understödsförening, dock utan att det utvecklas varför så är fallet. Utredningen finner att förutsättningarna ändrats i och med EES-avtalet. Det får sålunda anses uteslutet att, sedan principen om herrrlandskontroll genomförts fullt ut grundval tredje generationens direktiv försäkringsområdet, låta regler om krigsgrunder och andra rörelseregler gälla för utländska EES-bolag. En del av rörelsereglema skall dessutom tillämpas redan i fredstid vamnder möjligheterna till avsteg från EGrätten är mycket begränsade som framgår av vad som sagts i 3 kap. Utredningen anser att man kan se på EES-bolagens förhållande till den tänkta regleringen följande sätt. För dessa bolags försäljning av försäkringar i Sverige gäller att svenska lagregler för försäkringsavtalen i princip blir tillämpliga 5 § lagen om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal. Ett EES-bolag har sålunda möjlighet att friskriva sig från ansvar vid krigstillstånd. Om friskrivning inte görs gäller de vanliga fredstida villkoren, i den mån inte särskilda villkor sätts i stället. De svenska krigsansvarighetsbestämmelserna kan sägas ha till syfte att trygga att utfästelserna, helt eller delvis, kan infrias med hjälp av extraordinära villkor och rörelseregler. För de utländska EES-bolagen kommer det i fortsättningen att hemlandets myndigheter som har ansvaret för vara

Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring 223

tillsynen när det gäller kravet bolagen att kunna infria sina utfästelser, också för sådana som säljs med krigsansvar. Det sagda innebär att den svenska lagstiftningen bör gälla för här verksamma bolag för vilka de svenska myndigheterna har tillsynsansvar, dvs. dels svenska försäkringsbolag, dels utländska icke EES-bolag. Vad gäller understödsföreningar kan noteras att frågan om krigsansvarighet för dessas försäkringar tidigare lösts genom att inspektionen utfärdat cirkulär med råd eller föreskrifter om hur stadgarna skall utformas med hänsyn till sådan ansvarighet i fråga om vissa försäkringar. Frågan om en ny lagstiftning för understödsföreningar övervägs f.n. i finansdepartementet grundval av förslag i betänkandet Försäkringsföre- -ningar SOU 1990:101. Utredningen anser att frågan om i vilken omfattning regler om krigsansvarighet bör gälla för understödsföreningarnas försäkringar bör tas upp när en ny lagstiftning om sådana föreningar föreligger. Bestämmelserna bör vidare i likhet med vad som gäller enligt KAL och inspektionsförslaget avse verksamhet som drivs i Sverige, dvs från kontor här i landet.

Reglerna om krigsansvarighet syftar primärt till att tillgodose för-

säkringsskydd för landets innevånare i fall där riket kommer i krig. I KAL framgår detta bl.a. av att det uttryckligen anges, att lagen är begränsad till försäkringsavtal avseende svenska medborgare eller utlänningar som här har sitt hemvist. Det framstår för utredningen som självklart att begränsningar av detta slag anges i bolagens försäkringsvillkor. I den mån medborgare i andra länder vänder sig till ett här i landet verksamt försäkringsbolag för att teckna livförsäkringar ligger det sålunda nära till hand att bolaget friskriver sig från ansvarighet för krigsrisker. Såsom skett i 1981 års allmänna villkor för livförsäkring kan det vidare finnas skäl att begränsa krigsansvarigheten under vissa förutsättningar då en försäkrad tillfälligt vistas utom riket. Till frågor rörande krigsgrunderna återkommer utredningen i det följande.

Lagstiftningens tillämplighet i tiden

Sammanfattning: Bestämmelserna i lagen avses automatiskt träda i tillämpning om Sverige kommer i krig.

7.6. 1 Krigsansvarighetslagen

I KAL förstås med krigstillstånd sådant krig, vari Sverige befinner sig, eller annat förhållande som av regeringen med avseende lagens tillämplighet jämställs med sådant krig. Tillägget om annat förhållande

224 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring

har motiverats med de svårigheter som kan finnas när det gäller att avgöra när ett krig skall anses ha utbrutit. Lagen är så utformad att bestämmelserna automatiskt träder i tillämpning om krigstillstånd föreligger.

7.6.2 Inspektionsförslaget

l inspektionsförslaget föreslås att den nya lagen skall träda i tillämpning automatiskt om riket kommer i krig, därvid ordet krig skall ges samma innebörd som enligt regeringsformen. En följd härav blir enligt förslaget att lagen blir tillämplig även i vissa situationer där skadorna kan väntas

bli mer begränsade. Som exempel anges att vid ett krig mellan främman-

de stater den ena sidan ockuperar endast en mindre del av svenskt territorium. En annan kanske mindre sannolik situation är att en - krigsförklaring har avgetts av en avlägsen stat med begränsade resurser. Den föreslagna regleringen för krigsfall kan då vara onödigt vittgående och också kostsam för försäkringstagama. Enligt inspektionsförslaget skall därför regeringen ha rätt att besluta att regelsystemet helt eller delvis tills vidare inte skall tillämpas, om det kan antagas att krigshandlingar inte kommer att företas i någon mera betydande omfattning. I inspektionsförslaget diskuteras också huruvida det borde finnas möjlighet att sätta lagen i tillämpning också i lägen då krig inte råder, såsom i samband med ett krig mellan främmande stater, en naturkatastrof eller en epidemi. Det framhålls emellertid att de lagstiftande organen så länge Sverige inte självt är i krig torde kunna fungera någorlunda normalt och ha möjlighet att göra den föreslagna lagens regelsystem tillämpligt i önskvärd omfattning. Det påpekas också att moratorielagen 1940:30 erbjuder möjligheter för att möta en sådan situation. Någon regel som ger regeringen befogenhet att sätta lagen i tillämpning när krig inte råder har därför inte ansetts behövlig. När kriget upphör skall regeringen meddela beslut om när kriget skall anses ha upphört och om upphävande av tillämpningen av regelssystemet. Enligt motiven skall regeringen vara skyldig att meddela ett sådant beslut så snart som kriget faktiskt kan anses avslutat. Om krigshandlingar kan väntas förekomma endast sporadiskt bör regeringen ha inte rätt men skyldighet att besluta att lagen skall tillämpas som om kriget hade helt upphört.

7.6.3 Utredningen

Utredningen kan i allt väsentligt ansluta sig till de synpunkter som framförs i inspektionsförslaget vad gäller frågan om när lagstiftningen skall träda i tillämpning. Detta innebär till en början att bestämmelserna skall tillämpas automatiskt om Sverige kommer i krig. Med krig avses då samma tolkning som ligger bakom begreppet enligt bestämmelserna i 13

Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring 225

kap. regeringsformen som handlar om vad som skall gälla under krig och krigsfara. Det innebär att det i princip ankommer regeringen att avgöra om krigstillstånd råder, dock att krig alltid skall anses ha börjat, om främmande makt ockuperar svenska landområden. Som föreslagits i inspektionsförslaget bör regeringen dock beroende omständigheterna ha möjlighet att besluta att bestämmelserna helt eller delvis inte skall tillämpas trots att förklaring krigstillstånd har avgetts. om När ett krig upphör börjar, som framgår av det följande, vissa frister att löpa. Det är därför viktigt att en bestämd tidpunkt fastställs för upphörandet. I överensstämmelse med inspektionsförslaget föreslår utredningen att det bör ankomma på regeringen att för tillämpningen av lagen bestämma när kriget skall anses ha upphört. Av skäl redovisats som i sagda förslag bör det finnas möjlighet för regeringen att meddela ett sådant beslut även om krigshandlingar i begränsad omfattning fortfarande pågår i någon del av landet.

7.7 Överkostnader och utjämning

Sammanfattning: Regler föreslås upprättandet ett särskilt om av krigsbokslut. I särskilda krigsgrunder skall ett bolag behandla frågor rörande särskilda krigspremier, nedsättning av försäkringsersättning m.m. Det föreslås att bolagen skall kunna sinsemellan utjämna kostnaderna för krigsansvarigheten.

7.7. 1 Krigsansvarighetslagen

Om Sverige kommer i krig har man att räkna med att kriget kan medföra ett stort antal dödade och skadade personer. Man kan då inte utgå från att försäkringsbolagen under alla omständigheter har medel förslår som till att uppfylla alla de utfástelser enligt försäkringsavtalen åvilar som bolagen under fredstid. KAL innehåller en detaljerad reglering för täckandet av den förlust på riskrörelsen, överkostnaden, som kriget kan visa sig ha medfört. Utgångspunkten är att halva överkostnaden skall täckas genom särskilda krigspremier och den andra hälften att genom överskottsmedel, även sådana som beräknas uppkomma i framtiden, tas i anspråk. Hälftendelningen kan dock enligt särskilda spärregler modifieras i båda riktningama. I sista hand kan försäkringsbelopp som innehållits t.v. reduceras. För tillämpningen av lagens bestämmelser skall grunder upprättas av varje försäkringsbolag, därvid föreskrifterna i de allmänna försäkringsrörelselagama i tillämpliga delar skall tillämpas. Som angetts i det föregående har några grunder inte upprättats; svårigheterna att omsätta lagens detaljregler till grunder ledde i stället till att ett

Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring

förslag till helt lag lämnades till regeringen, här benämnt som en ny inspektionsförslaget. Har regeringen föreskrivit att olika försäkringsbestånd skall särskiljas i täckningshänseende får utjämning kostnaden för krigsansvarigheten av likväl ske mellan bestånden eller några av dem. Vidare gäller att utjämning kan ske mellan försäkringsbestånd hos olika försäkringsgivare efter överenskommelse dem emellan.

7.7.2 Inspektionsförslaget

Förslaget har till utgångspunkt att lagen inte skall tyngas med en detalj föreskrifter. De närmare bestämmelserna om hur ett bolag avser att täcka överkostnaden uttaxering av krigspremier, användning av - genom överskottsmedel eller genom reduktion av försäkringsbelopp som innehållits skall i krigsgrunderna. Enligt förslaget skall dock - tas upp i lagen slås fast att innehållna försäkringsbelopp får reduceras endast om överkostnaden skäligen inte kan täckas genom krigspremier och överskottsmedel. Enligt KAL kan regeringen föreskriva att olika försäkringsbestånd skall behandlingen överkostnader. Även i övrigt kan särskiljas vid av regeringen föreskriva särbehandling bl.a. grupplivförsäkring och en av kollektiv tjänstepensionsförsäkring. Enligt inspektionsförslaget slopas ordningen med särskilda föreskrifter utfärdade av regeringen. l stället föreslås i lagen att i krigsgrundema skall i skälig utsträckning att anges åtskillnad göras mellan individuellt och kollektivt meddelade försäkringar och i övrigt efter försäkringarnas art, i verksamhetsgrenar. Det betonas med Verksamhetsgren inte samma begrepp som används i att avses årsredovisningen. Enligt förslaget finns inte någon anledning att skilja mellan försäkring med och utan grunder för premieberäkningen, om i övrigt likartade. Å andra sidan det lämpligt försäkringarna är anges vara att skilja mellan kollektiv livförsäkring och kollektiv sjukförsäkring. Tjänstegrupplivförsäkringen bör behandlas en Verksamhetsgren för som sig. Det framhålls att det får bli uppgift för inspektionen att i samband en med stadfästande av krigsgrunder besluta om verksamhetsgrenamas omfattning och benämning. Huvuddragen i inspektionsförslaget när det gäller täckningssystemet kan sammanfattas enligt följande. Ett försäkringsbolags ansvarighet enligt ett försäkringsavtal skall under ett krig upprätthållas i den omfattning som följer försäkringsvillkoren och krigsgrunderna. Om dessa medför en av inskränkning i försäkringens giltighet, skall inskränkningen gälla även för händelser inträffar inom ett år efter krigets slut, om försäkringsfallet som har orsakats krigshandling. En försäkring sägs vara krigsskyddad av en den enligt villkoren och grunderna gäller i sådant fall. l grunderna om kan föreskrivas att försäkringsersättning helt eller delvis kan hållas inne till dess försäkringsbolaget, inom två âr från krigets slut, har upprättat ett krigsbokslut. l detta skall intäkter och kostnader för de krigsskyddade försäkringarna redovisas med fördelning verksamhetsgrenar. Om det

Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring 227

då visar sig att det för en Verksamhetsgren redovisas kostnader som överstiger de som antagits vid premieberäkningen m.a.o. överkostnader, så får en krigsprernie tas ut från de krigsskyddade försäkringarna. l grunderna kan också anges att krigspremie får tas ut redan under krigstillstândet, om försäkringen upphör då. Vidare gäller enligt förslaget att en provisorisk krigspremie kan tas ut, men den skall i så fall dras av från den slutliga krigspremien. Ett bolag kan underlåta att uttaxera krigspremier, om för Verksamhetsgrenen överkostnaden skäligen kan täckas genom användning av överskottsmedel. Det föreslagna täckningssystemet innebär att en eventuell överkostnad skall beräknas och täckas inom varje Verksamhetsgren för sig sedan en utjämning skett mellan olika försäkringsgivare i enlighet med ett sådant avtal som berörs i det följande. När det gäller möjligheten till utjämning mellan olika försäkringsbolag framhålls i lnspektionsförslaget, att en utjämning av överkostnaden och krigspremien inom varje Verksamhetsgren tagen för sig är önskvärd av skälighetshänsyn. Det anges inte vara rimligt att de som exempelvis har grupplivförsäkring i ett Visst bolag drabbades av högre krigspremier än som blev fallet i ett annat bolag enbart därför att de försäkrade i det förstnämnda bolaget Visade sig tillhöra kategorier som var mer utsatta för krigsrisk än i det andra. Även eventuell reduktion innehållna en av försäkringsbelopp borde kunna jämnas ut. Enligt förslaget i lagen anges att överenskommelse om utjämning får träffas mellan två eller flera försäkringsgivare. Om sådan överenskommelse inte har träffats och om riket befinner sig i krig eller krigsfara skall regeringen ha möjlighet att besluta om utjämning.

7.7.3 Utredningen

lnspektionsförslaget kännetecknas av en i jämförelse med KAL långt driven avreglering. Utredningen delar uppfattningen att lagen bör kunna rensas från detaljbestämmelser. Det som gäller i fråga ett försäkringsom bolags krigsskyddade försäkringar bör i stället framgå försäkringsvillav koren och krigsgrundema. Med utgångspunkt i vad som föreslogs i inspektionsförslaget efter men en ytterligare förenkling av bestämmelserna föreslår utredningen i nu berörda hänseenden följande. I en lagbestämmelse ges regler om upprättande av krigsbokslut med fördelning av intäkter och kostnader olika Verksamhetsgrenar. I en annan bestämmelse preciseras vilka ämnen som skall behandlas i krigsgrundema. Ämnena bör följande: vara

Möjligheten att hålla inne försäkringsersättning till dess krigs- bokslut har upprättats.

Möjligheten att under krig ta ut en provisorisk krigspremie. -

228 Krigsansvarighet för liv-, sjuk och olycksfallsförsäkring

Fastställande av krigspremie för försäkring som upphör innan krigsbokslut har upprättats eller som föranleder att periodisk utbetalning påbörjas grund av att en försäkrad person har avlidit eller uppnått viss ålder.

Uttaxering krigspremie, om det behövs för att täcka i krigs- - av bokslutet redovisade kostnader i den mån dessa har överstigit det belopp enligt vad antagits vid premieberäkningen varit att som som förvänta under den tid som kriget har pågått.

Nedsättning försäkringsersättning som hållits inne, om överkost- - av nader skäligen inte kan täckas genom krigspremier eller överskottsmedel.

Beräkning och tilldelning av återbäring under krig till dess krigsbokslut har upprättats se härom påföljande avsnitt.

En särskild fråga gäller möjligheten till utjämning av kostnaderna för krigsansvarigheten mellan olika bolag. Den gällande krigsanvarighetslagen utgår från att i detta syfte ett krigskonsortieavtal träffas mellan försäkringsbolagen i likhet med vad som angetts ha skett i anslutning till äldre lagstiftning området. Något sådant avtal föreligger emellertid inte för närvarande. inspektionsförslaget innehåller som framgått en bestämmelse om att utjämningavtal kan träffas mellan olika bolag. I likhet med vad gäller enligt KAL föreslås därutöver att regeringen skall som kunna besluta utjämning mellan försäkringsgivama i den mån om utjämningsavtal inte i tillräcklig omfattning har träffats. Av de skäl som framförts i inspektionsförslaget anser utredningen att det är angeläget att det mellan försäkringsbolagen finns avtal som på berört sätt utjämnar överkostnadema mellan bolagen. l ett system som i motsats till det gällande bygger på att försäkringsbolagen frivilligt skall förse nu aktuella försäkringar med krigsskydd synes det vara mest följdriktigt att även beträffande utjämningsavtal bygga enbart frivilliga åtgärder, särskilt som det får förutsättas att bolagen i eget intresse bör var angelägna om att komplettera sin krigsansvarighet med sådana avtal. Utredningen föreslår därför att det även i fortsättningen skall genom en lagbestämmelse öppnas möjlighet för försäkringsbolagen att träffa avtal om utjämning av kostnaderna för krigsansvarigheten men att någon bestämmelse om rätt för regeringen att besluta om utjämning inte tas med i lagen. Utredningen förutsätter emellertid att Finansinspektionen i egenskap av funktionsansvarig myndighet verkar för att utjämningsavtal kommer till stånd. I vissa avseenden kan det vara svårt att precisera grunderna innan kriget upphört. I överensstämmelse med inspektionsförslaget bör det därför vara möjligt för ett försäkringsbolag att vänta med att fullständiga grunderna till dess att kriget upphört. Detta gäller det slutliga beslutet om uttaxering av krigspremier och nedsättning av innehållna försäkringsbelopp. När det gäller grundemas utformning i fråga om utjämning mellan

SOU 1994: 130 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring 229

skilda bolag bör det vara tillräckligt om grunderna innehåller en erinran om att utjämning kan komma att ske mellan olika bolag. Slutligen finns anledning att något beröra de formella aspekter som rör ordningen med grunder. Enligt KAL 23 § skall för krigsgrunder i tillämpliga delar gälla vad i de allmänna försäkringsrörelselagama stadgas om grunder för livförsäkringsrörelse. Det innebär att grunder skall beslutas av respektive bolag varefter grunderna skall stadfästas av regeringen eller Finansinspektionen. Inspektionsförslaget innehåller en regel som direkt säger att regeringen eller efter dess bemyndigande tillsynsmyndigheten stadfäster krigsgrunder efter ansökan av bolaget. Denna fråga har numera kommit i ett annat läge. I samband med den lagöversyn som pågår med anledning av EES-avtalet har aktualiserats ändringar i olika avseenden såvitt angår systemet med grunder. Enligt EG: tredje livförsäkringsdirektiv får inte föreskrivas något krav på förhandsgodkärmande av grunder eller försäkringsvillkor. I ett delbetänkande av Försäkringsutredningen SOU 1993: 108 föreslås därför - att bestämmelserna i försäkringsrörelselagama om stadsfástelse av grunder avskaffas. Det föreslås i stället att kontrollen över livförsäkringsgrundema t.v. får ske genom att de skall inges till Finansinspektionen senast när de börjar användas. Samtidigt föreslås att bestämmelser om enskilda försäkringsavtal, som ofta finns i grunderna, skall tas in direkt i försäkringsvillkoren. Grunderna skall således enligt förslaget behandla enbart bolagens försäkringstekniska riktlinjer. Utredningen aviserar i delbetänkandet att den avser att i slutbetänkandet återkomma till frågor som rör grundemas betydelse för tillsynen. Krigsförsäkringsutredningen anser mot denna bakgrund att ordningen med stadfästelse kan avskaffas också beträffande krigsgrunder. Oavsett vad som slutligen blir genomfört vad gäller innehållet i de fredstida grunderna anser utredningen emellertid att det inte minst av praktiska skäl är lämpligt och viktigt att de för ett speciellt ändamål avsedda krigsgrundema har det innehåll som angetts i det föregående. Utredningen vill vidare understryka att även om ordningen med förhandsgodkännande avskaffas så bör inspektionen i egenskap av funktionsansvarig myndighet aktivt delta i arbetet med sikte att krigsgrundema får en sådan utfomming att de tillgodoser rimliga rättvisehänsyn mellan olika försäkringstagargrupper och även blir lämpade att ligga till grund för överenskommelser mellan bolagen i fråga om utjämning av överkostnader. En bestämmelse bör f.ö. också finnas om rätt för regeringen eller efter dess bemyndigande inpektionen att meddela erforderliga föreskrifter om utformningen av grunderna i syfte att underlätta avtal om utjänming.

230 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring SOU 1994: 130

7.8 Beräkning och tilldelning av äterbäring

Sammanfattning: Begränsningar skall kunna beslutas vad gäller återbäringsmedel avseende såväl krigsskyddade försäkringar som andra försäkringar.

7. l Krigsansvarighetslagen

Enligt KAL 22 § gäller att under krigstillstånd, och fram till dess krigspremie har fastställts eller alternativt beslut fattats att någon krigspremie inte skall tas ut, tilldelning av återbäring inte får ske. Inte heller får under sagda tid beslut fattas om utdelning av vinst till aktieägare eller av ränta till garant.Regeringen kan emellertid för särskilt fall förordna om undantag från dess förbud. Enligt uttalanden i förarbetena är avsikten att dispensbestämmelsen skall kunna utnyttjas för att áterbäringsvägen skapa rättvisa mellan olika försäkringstagargrupper med skilda andelar i sparandet när överskottsmedel används för täckning av överkostnader.

7.8.2 Inspektionsförslaget

I förslaget framhålls att avfattningen av 22 § KAL tyder att förbudet mot tilldelning av återbäring omfattar all försäkring i berörda försäkringsföretag, således även livförsäkring med pågående periodisk utbetalning. Mot en sådan tolkning anses dock tala, att enligt 9 § KAL överskottsmedel får tas i anspråk för att täcka överkostnad endast i den mån överskottsmedlen belöper på en försäkring eller försäkringsdel, som är krigsskyddad. Enligt inspektionsförslaget kan det bli nödvändigt att ta i anspråk alla typer av överskottsmedel, således även sådana som inte är knutna till krigsskyddad försäkring, för att undvika eller begränsa en reduktion av försäkringsbelopp hållits inne. Det framhålls att det som därför kan vara lämpligt att under krig frångå de vanliga reglerna för beräkning av âterbäring. Man kan exempelvis föra en del av kapitalavkastningen till det kollektiva konsolideringskapitalet för att, om det behövs, senare kunna använda det för att täcka överkostnader. Vidare måste man enligt förslaget räkna med att försäkringsbolaget kan komma att lida förluster genom förstörelse av fastigheter som bolaget äger eller har inteckning Motiv kan således finnas för längre gående ingrepp i återbäringsreglema, ytterst ett förbud mot all tilldelning av âterbäring. I det presenterade lagförslaget anges beträffande återbäring endast att i krigsgrunderna får ges föreskrifter om beräkning och tilldelning av áterbäring under krig och till dess att krigsbokslut har upprättats. Med hänsyn till att inskränkningar i rätten till återbäring till en del motiveras

SOU 1994: 130 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring

av risken för förstörelse av bolagets egendom är det enligt förslaget skäligt, att begränsningarna får omfatta även försäkringar som inte är krigsskyddade, exempelvis livförsäkringar för livsfall. Det framhålls att frågan hur långt man bör gå i detta avseende för de olika försäkringstypema får regleras i krigsgrundema.

7.8.3 Utredningen

KAL innehåller i enlighet med vad som påpekades i inspektionsförslaget bestämmelser som inte synes vara förenliga med varandra. Det är sålunda svårt att se att det allmänna förbudet mot âterbäring kan ihop med begränsningen att för täckande av överkostnad ta i anspråk enbart sådana överskottsmedel som härrörde från krigsskyddade försäkringar. Utredningen anser emellertid av de skäl som anförts i inspektionsförslaget att det är rimligt att även sådana försäkringar som inte är krigsskyddade skall kunna drabbas av begränsningar i återbäringsavseende med följd att dessa försäkringar därigenom kan komma att bidra till täckningen av överkostnader på de krigsskyddade försäkringama. Även utredningen bestämmelser beräkning och tilldelning anser att om av âterbäring under krig får tas in i krigsgrundema. Bestämmelserna bör sålunda reglera bl.a. i vad mån tilldelning av âterbäring för utbetalning skall kunna ske samt vad som skall gälla i fråga om fördelningen av medel mellan försäkringstagarnas konton allokerade medel och det kollektiva konsolideringskapitalet. Det är en självklarhet att regleringen måste gå ut på att genom det kollektiva konsolideringskapitalet skapa en så god buffert som möjligt för att kunna möta de överkostnader som kan väntas uppkomma under krigstillståndet. Samtidigt måste i möjlig mån bevakas att någorlunda rättvisa uppnås när det gäller fördelningen av bördoma mellan försäkringstagama. För det fall ett bolag överhuvud inte meddelar krigsskyddade försäkringar torde regler om âterbäring och tilldelning för krigstillstånd få skrivas in i de allmänna villkor och grunder som tillämpas av bolaget.

7.9 Övriga frågor

Enligt 98§ FAL är en försäkringstagare inte skyldig att hålla försäkringen vid makt genom betalning av premie för en senare period, om betalningen skall ske periodvis. Bestämmelsen är emellertid dispositiv. Att försäkringstagare har åtagit sig civilrättslig skyldighet att betala förnyelsepremier torde ibland förekomma, t.ex. vid tjänstegrupplivförsäkring. I inspektionsförslaget till ny lag 13 § anges att om en försäkringstagare har gjort ett åtagande enligt det sagda skall åtagandet avse även betalning av krigspremie. I samband därmed föreslås i inspektionsförslaget vidare, och i överensstämmelse i sak med vad som gäller enligt

232 Krigsansvarighet för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring SOU 1994: 130

17 § KAL, att en försäkringstagare som inte har gjort ett åtagande i nämnda avseende inte med arman egendom än försäkringen svarar för betalning av krigspremie. Som framgått tidigare pågår en översyn av FAL. Enligt förslaget till ny försäkringsavtalslag Ds 1993:39 kommer försäkringstagaren att få

en tvingande rätt att när som helst säga upp en personförsäkring se 12

kap. 3 § och 18 kap. 8 § andra stycket lagförslaget med undantag för kollektivavtalsgrundad personförsäkring. Någon bindande utfästelse att hålla försäkringen vid makt genom fömyelsepremie kommer därför i framtiden inte att kunna göras bortsett från det nämnda undantaget, om lagförslaget genomförs. Utredningen utgår från att detta blir fallet. I fråga om kollektivavtalsgrundad personförsäkring är det rimligt att låta ett åtagande även omfatta skyldighet att betala krigspremie. Utredningsförslaget innehåller därför en bestämmelse om detta. Enligt inspektionsförslaget får i krigsgrundema tas in föreskrifter dels om uppskov av utbetalning av livförsäkringars återköpsvärden, dels om inskränkning av rätten till belåning av livförsäkring, dels om anstånd med betalning av fömyelseprernier och dels om viss aviseringsplikt för försäkringsgivaren innan dess ansvarighet upphör till följd av utebliven premie. Utredningen anser att dessa frågor, som nu regleras i den inländska lagen och i den utländska lagen, även vad gäller livförsäkringsornrådet skall behandlas i den nya lagens kapitel om de allmänna rörelseförutsättningama under krigsförhållanden. Utredningen vill slutligen behandla frågan om vad som skall gälla för försäkringar som meddelats före den föreslagna nya lagens ikraftträdande. Enligt de allmänna försäkringsvillkor som vanligen tillämpas för livförsäkring finns bestämmelser som för fall av krigstillstånd i Sverige hänvisar till att särskild lagstiftning i fråga om ansvar och rätt att ta ut tilläggspremie, s.k. krigspremie, gäller. Den nuvarande lagstiftningen är som framgått tvingande medan förslaget till ny lag bygger på frivillighetens grund. Den nuvarande lagen förutsätter att närmare bestämmelser för tillämpningen upptas i särskilda krigsgrunder. Som framgått har sådana grunder inte upprättats av försäkringsbolagen. Svårigheter skulle således uppkomma om krigsansvarigheten skulle tas i anspråk enligt nuvarande lagstiftning. Utredningen utgår dock från att försäkringsvillkorens utformning innebär att försäkringsbolagens åtagande att stå krigsansvarighet, utan någon särskild övergångsbestämmelse kommer att gälla den föreslagna nya lagen. Utredningen utgår vidare från att friskrivning från krigsansvarighet enligt den nya lagen inte kan ske i redan meddelade försäkringar. Mot bakgrund av det anförda har utredningen inte funnit det vara erforderligt med någon särskild övergångsbestämmelse till den nya lagen.

SOU 1994: 130 233

8 för

Ersättning krigsskada på

egendom

Inledning

Genom försäkring kan ekonomiskt skydd fås mot skador på egendom. Försäkringen kan omfatta de flesta skador kan drabba egendomen. som Viktiga undantag finns dock, t.ex. i fråga krigsskador. Att sådana om skador undantas beror på att de innebär en sådan ökning av skaderisken och risken för s.k. kumul, att de inte går att beräkna. Sammantaget kan de dock förutses komma att överstiga den svenska försäkringsbranchens kapacitet. Med kumulrisk avses risk för sådan skada beror att som flera försäkringsobjekt ligger så nära varandra att försäkringsgivaren vid en och samma skadehändelse har anledning räkna med skada på flertalet eller samtliga objekt. Undantag för krigsskador upprätthålls förav säkringsgivare över hela världen. l standardavtalen för svenska för säkringar anges att de inte täcker krigsskada drabbar egendom i som Sverige. Som har framgått av kap. 6 täcks dock vissa krigsrisker av krigsförsäkring, främst vid internationella varutransporter. Att utesluta krigsskador från försäkringsskyddet är inte något nytt. För att motverka denna brist i fråga om ekonomiskt skydd mot förluster grund av krigsskada på egendom tillskapade staten redan under det andra världskriget en lag krigsskadeersättning kan innebära om som anses ett av staten administrerat försäkringsliknande system. Efter revision av denna lag gäller numera på ifrågavarande område lagen 1958:566 om ersättning för krigsskada å egendom krigsskadelagen som bygger på att ersättning lämnas av statsmedel. Ersättningsfrågoma hanteras för av en hela landet gemensam nämnd, Statens krigsskadenämnd, i fredstid som också svarar för erforderliga beredskapsåtgärder.

Uppdraget

Enligt utredningens direktiv går uppdraget ut på att göra allmän en översyn av krigsskadelagen. Uppdraget innefattar vidare att överväga om det är lämpligt att samordna denna och övrig beredskapslagstiftning för det enskilda försäkringsväsendet och för den statliga krigsförsäkringen i en enda lag eller färre lagar än för närvarande och att, om någon sådan lösning är ändamålsenlig, lämna förslag till lagstiftning. Om nuvarande uppdelning av lagarna är ändamålsenlig, skall utredaren lämna mer

krigsskada på egendom 234 Ersättning för

förslag till anpassning lagen till nuvarande förhållanden. Utredaren är av oförhindrad även andra frågor inom omrâdet än de angivna. att ta upp

8.3 Bakgrund till gällande lagstiftning

syfte skapa ekonomiskt skydd mot förluster grund av krigsskada 1 att egendom tillkom efter andra världskrigets utbrott lagen 1940:540 om krigsskadeersättning. Enligt denna lag ändrad genom SFS 1940:940,

1943:209 och 808, 1944:248 och 1945:122 i dess slutliga lydelse - skulle statlig krigsförsäkring beredas ersättning för skada genom egendom i följd krig vari riket kommit, i den mån skadan inte av i ordning. Ersättning skulle även kunna ges för skada gottgjordes annan under neutralitetstid. I princip skulle ersättning endast ges för skada som inträffat inom landet för vissa ñskefartyg kunde ersättning utgå även men nyttjades för fiske utanför territorialgränsen. Av lagen omfattad när de indelades i fyra fastighets-, varu-, maskin- och egendom grupper lösörekollektiven och för varje kollektiv fanns en viss ñnansieringsplan alltefter de olika förutsättningarna för respektive egendomsgrupper. försäkringsliknande på så sätt att skadeersättningar inom ett Systemet var kollektiv skulle betalas medel, uttagits av egendomsägare inom av som kollektivet. I fråga och maskiner förelåg rätt till full just det om varor ersättning och däremot svarande obegränsad avgiftsplikt. Skaderegleen och medelsuppbörd skulle i huvudsak ske fortlöpande under kriget. ring vid behov möjliggöra detta hade försäkringsbolagen att upprätta För att och föra s.k. beredskapsregister över försäkringar inom de bägge kollektiven, uppgift visade sig ytterst tidsödande och en som vara Beträffande fastigheter och lösöre bidragsskyldigheten och besvärlig. var därmed även ersättningsrätten visst sätt begränsad. Uppbörd och reglering skulle för dessa kollektiv i princip äga rum först efter kriget. Inom de lösegendomskollektiven skulle krigsskadebidragen bestämmas tre grundval brandförsäkringsbeloppen. Sedvanliga försäkringsregler av i allmänhet tillämpliga vid värdering, skadereglering etc. och var genomförandet krigsskadeuppgörelse byggde medverkan från av en försäkringsbolagens sida. Såsom centralt för krigsskadeskyddet inrättades i slutet av år organ krigsskadenämnd. Krigsskadenämnden fick i samband med 1943 Statens kriget behandla över 1500 framställningar om ersättning för neutralitetsbombfällningar misstag Det sammanlagda skador genom av m.m. ersättningsbeloppet för omkring 1300 bifallna krav belöpte sig till något 800 000 kr. Den i lagen förutsätta finansieringsordningen tillöver ämpades inte skadorna täcktes över statsbudgeten samt med utan ersättningar från skadevállande stater. Skadeutredningarna sköttes av

försäkringsbolagen.

Ersättning för krigsskada pâ egendom 235

8.4 Gällande

författningar

Allmänt

l Efter det andra världskriget framkom önskemål revision krigsskaom av delagen. Erfarenheterna från kriget och den moderna krigföringens ändrade struktur ansågs medföra att lagbestämmelsema i olika avseenden hade blivit föråldrade och det ifrågasattes krigsskadeskyddets om uppläggning överhuvudtaget ändamålsenlig för framtiden. År 1953 var i uppdrogs å dåvarande Försäkringsinspektionen att i samråd med dåvarande Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Statens krigsskadenämnd verkställa allmän översyn lagen. Utredningen en av redovisade år 1957 sitt arbete i betänkandet SOU 1957:5 Krigsskada á egendom. Efter vederbörlig departements-och riksdagsbehandling resulterade betänkandet i nuvarande lagstiftning, lagen 1958:566 om ersättning för krigsskada å egendom prop. 1958:82 B 32, LZU B 12, rskr. B 114. Lagen har ändrats vid två tillfällen därefter, SFS 1961:616 prop. 1961:171, LZU 70, rskr. 391 och SFS 1967:853 prop. 1967:165, LZU 71, rskr. 375. I förordningen 1959:484 med instruktion för

Statens krigsskadenämnd meddelades närmare bestämmelser för nämnden. Numera gäller förordningen 1989: 1566 med instruktion för Statens krigsskadenämnd för nämnden. Lagen utgör ett lcd i beredskapsplaneringen och syftar till den att ange ram inom vilken det statliga krigsskadeskyddet kommer att vara verksamt och att fastslå huvudpunkterna i den ordning enligt vilken ersättning skall bestämmas och utbetalas. Lagen skall uppfattas som en förklaring av staten att krigsskador på egendom skall i princip ersättas i den utsträckning som tillgängliga resurser medger. Det faktiska innehållet i en framtida skadeuppgörelse måste bli beroende skadegörelsens av omfattning och den ekonomiska situationen, d.v.s. förhand okända av faktorer. Med hänsyn härtill har icke heller ñnansieringsfrâgan ansetts kunna lösas i förväg. Lagen lämnar således öppet vilken fmansieringsmetod, försäkringsmässig eller skattemässig, skall användas. Även som om en skatteñnansiering vid ett svårare krigsfall måste framstå såsom den rimliga och praktiska lösningen, är möjligheten inte utesluten att att vid

en mindre omfattande skadegörelse utnyttja försäkringsliknande en finansieringsform. Med angivna utgångspunkter innehåller den nu nya

lagen inga bestämmelser om finansiering, ersättnings omfattning eller

värderingsgrunder. Tyngdpunkten i lagen är i stället lagd vid den administrativa och organisatoriska reglering, bedömts nödvändig från som beredskapssynpunkt. Det väsentliga har ansetts att det finns god vara en beredskap för att landet i händelse av krig skall äga effektiv organisaen tion, som i möjligaste mån insamlar och säkrar material betydelse för av en kommande krigsskadeuppgörelse. Härvid är försäkringsbolagens medverkan av stor betydelse.

Ersättning för krigsskada pa egendom SOU 1994: 130

Närmare krigsskadelagens innehåll

om

Den nuvarande krigsskadelagen tar enbart sikte på materiella skador, alltså inte personskador. Det är endast direkt skada egendom som är ersättningsgill 1 § första stycket. Följdskador ersätts inte. Enligt krigsskadelagen med krigsskada i första hand skada som avses uppkommit i följd krig 1 § andra stycket. Det behöver inte vara ett av krig i vilket Sverige är indraget utan lagen täcker även skador i följd av krig mellan främmande stater. En krigsskada kan således ersättas även ett uppkommer under neutralitetstid. Även skada uppkommit om den som före krigsutbrott omfattas lagen om skadan är en följd av en ett av har samband med sedermera utbrutet krig. Härigenom handling som täcker lagen sabotageskador. Däremot omfattar krigsskadebegreppet t.ex. inte skador uppkommit då krig hotat men inte utbrutit. som För skada skall bedömas krigsskada fordras ett orsaksatt en som en samband mellan kriget och skadan. Det har ansetts lönlöst att försöka fastställa hur detta krav bör uppfyllt. Direkta krigsskador till följd vara beskjutning, bombning, sprängning, plundring o.s.v. innebär inga av problem. Det gör däremot s.k. indirekta skador varmed avses t.ex. fall då civil brand inte kan släckas grund av att eldsläckningsmateriel en bruk kriget, då person vid flyglarm ger sig ned i satts ur genom en skyddsrummet och i brådskan glömmer att stänga en vattenkran med egendomsskador följd, då mörkläggningspapper om en lampa stora som fattar eld och vållar brandskada Det är meningen att Krigsskadeo.s.v. nämnden skall ha sådan frihet vid skadebedömningen att skälighets- och lämplighetssynpunkter skall kunna beaktas, så att skador som orsakats av krigspräglade faktorer också blir bedömda såsom krigsskador. Särskild uppmärksamhet ägnades under förarbetena frågan om krigsskadeskyddets förhållande till civilförsäkringen. Det kunde nämligen uppkomma komplikationer vid skadebedömningen till följd av den bristande överensstämmelsen mellan krigsskadebegreppet och civilförsäkringens s.k. krigsklausul. Försäkringstagaren kunde alltså inte med säkerhet räkna med skada antingen skulle ersättas civilföratt en genom säkringen eller enligt det statliga krigsskadeskyddet. För att förebygga att grånsskadefall skulle bli lämnade helt utan ersättning förutsattes viss samordning ersättningsförfarandet enligt krigsskadelagen och den av civila skaderegleringen. Det förutsattes att den nödvändiga samordningen skulle kunna uppnås ett fritt samarbete mellan Krigsskadenämnden genom och försäkringsbolagen. För prövning ansvarighetsfrâgan i ärenden, i vilka någon uppgörelse av förmodan inte kunde nås, eller där ett auktoritativt utlåtande mot annars med hänsyn till ärendets principiella karaktär var påkallat, kunde behov med särskild sakkunskap komma att föreligga. Enligt lagen av ett organ kan därför regeringen tillsätta ett rådgivande organ med uppgift att avge utlåtanden i frågor huruvida viss skada är att anse såsom krigsskada om och i sådana frågor försäkringsgivares ansvarighet som har samband om därmed 10 §. Om sådan nämnd får en högt kvalificerad sammanen sättning utgår från att dess uttalanden kommer att praktiskt taget man

SOU 1994: 130 Ersättning för krigsskada på egendom 237

undantagslöst följas av den beslutande myndigheten och försäkringsav givarna. Effekten blir alltså densamma som om organet avkunnar en dom samtidigt som man inte inkräktar de rättssäkerhetsgarantier det som innebär för den enskilde att domstolsvägen kunna krigsklausulfråga en prövad. Det rådgivande organet är avsett att inrättas först då frågor om krigsskadeersättning i betydande omfattning blir aktuella. mera En försäkringsgivare som åberopar en krigsklausul till befrielse från försäkringsansvar har bevisbördan för att de omständigheter han gör som gällande föreligger. En följd detta är att försäkringsgivaren i del av en fall kan antas bli tvungen att reglera skador i själva verket är att som anse som krigsskador. Särskilt torde detta kunna bli fallet i fråga om sabotageskador, som ofta torde vara svåra att bevisa. För att rätta till detta har försäkringsbolagen fått regressrätt mot staten för den ersättning som den skadelidande skulle ha varit berättigad till 6 §. Eftersom den statliga skaderegleringen i princip förväntas ske först efter krigsförhållandenas upphörande förutsätts att vid behov specialmoratorium införs för försäkringsbolagen i fråga om utbetalningen ersättning för vissa av skador i gränsområdet mellan krigs- och civilskada. Försäkringsgivaren är normalt skyldig att betala försäkringsersättningen inom kort efter försäkringsfallet. Lagen omfattar med vissa undantag krigsskada all egendom, - såväl fast som lös, som finns i riket. Undantagen 3 § utgörs till en början av statlig och kommunal egendom. Det ansågs att utjämningen av krigsskador för sådan egendom borde ske efter särskilda grunder utanför ramen för det vanliga krigsskadeskyddet. Undantaget för sådan egendom gäller dock inte om egendomen är belastad med vissa nyttjanderätter såsom jordbruksarrende, tomträtt och liknande. Härefter undantas pengar och värdehandlingar. Värdepapper kan rekonstrueras olika sätt de om går förlorade varför något ersättningsbehov inte anses föreligga. Skydd för pengar förekom inte i något annat lands krigsskadeskydd. Smycken, ädelstenar och äkta pärlor omfattas av lagens skydd endast om de ingår i näringsverksamhet. Undantaget motiverades med det föreligger att stora svårigheter att utreda och värdera påstådd skada. Tidigare gällde också undantag för egendom som kunde erhålla statlig krigsförsäkring, dvs. i princip egendom ingående i varutransporter. Bestämmelsen borttogs år l 1967 eftersom den förutsatte att berörda egendomsinnehavare kände till försäkringsmöjligheten och då det framkom l att KFN inte hade resurser E att lämna erforderlig information om detta prop. 1967:165, LZU 71, rskr. 375. Följden kunde därför bli skadelidande grund att en av bristande information blev utan skydd vid krigsskada. Från lagens tillämpningsområde undantas slutligen viss utländsk egendom. Som nyss angavs skall den skadade egendomen finnas i riket. Några undantag från denna princip görs dock i lagen. Ersättning för krigsskada utgår således även om skadan tillfogats utom riket det är fråga om om ett svenskt fartyg eller flygplan som utför en resa mellan orter här i riket utan anlöpande av utrikes ort och egendom som medförs samt resan svenskt fartyg under yrkesmässigt fiske och egendom som därvid medförs 2 §. Genom denna utvidgning skydd för den svenska kusttrañken, ges

238 Ersättning för krigsskada på egendom SOU 1994: 130

särskilt då Gotlandstrafiken, och för yrkesmässigt fiske utanför den

svenska territorialgränsen. När skadeersättning skall betalas ut uppkommer frågan vem som har en rätt till den. Det är alltsa inte givet att det alltid är egendomens ägare skall ha ersättningen. Motsvarande problem uppkommer i försom säkringssammanhang. Krigsskadelagen stadgar att FAL:s regler om skadeförsäkring i princip också skall gälla beträffande rätten till krigsskadeersättning 4 §. För att få ersättningen gäller inte något allmänt krav återuppbyggnad. Lagen innehåller dock en möjlighet att föreskriva ett sådant villkor för utbetalningen. l fråga finansieringen krigsskadeersättningen tar lagen som om av tidigare sagts inte någon uttrycklig ställning. Det lämnas således öppet huruvida anskaffningen medel skall ske genom skatter eller genom av någon försäkringsmässig anordning. Sá mycket är dock klan att om krigsskadorna inte är begränsad omfattning skatteñnansiering anses av den enda realistiska metoden. Såväl departementschefen som vara lagrådet och lagutskottet ansåg det dock inte vara uteslutet att en försäkringsmässig finansiering kunde vara att föredra i ett läge där krigsskadorna begränsad omfattning. Lagutskottet förutsatte var av dessutom att den fortsatta beredskapsplaneringen tog sikte även fmansieringsmetoder kunde lämpade för mindre svåra krigsfall som vara prop. 1958:82 96 och 107 samt LZU B 12 26 s. s. s. Till belysning finansieringsfrâgan torde dåvarande Försäkringsinav spektions kritik mot ett försäkringsmässigt krigsskadesystem vara av

intresse se 1958 års prop. s. 28 f.

Det ligger i försäkringssystemets väsen, att det kan väl anpassas till skadeuppgörelse inom rimliga gränser men är lika användbart en i svårare krigsfall. Erfarenheterna torde visa, att i händelse av en större krigsskadegörelse i framtiden det är svårt att föreställa sig någon lösning fmansieringsfrâgan än att staten skattevägen annan av sörjer för skadetäckningen. -Ett gemensamt drag för de fristående, försäkringsliknande krigsskadeanordningama har varit, att den av skyddet omfattade egendomen hänförts till skilda grupper, differentierade med avseende bidragsplikt, avgiftsuppbörd, ersättningsregler Avgörande för denna kollektivindelning har merendels varit o.s.v. vissa från försäkringsrätten hämtade tankegångar. Man har sålunda velat sammanföra egendom, som varit av ensartat slag och bedömts bli tämligen lika utsatt för skaderisk, i en intressegemenskap. Det har därvid icke ansetts obilligt, att egendomsägare inom grupper med mindre och skador också sluppit lindrigare undan i bidragshän-

risker

gjorda erfarenheter i viss utsträckning bekräftat, att seende. Aven om lika slag egendom med hänsyn till beskaffenhet och belägenhet av i grad utsättes för skador, torde det näppeligen kunna anses samma oskäligt, att de under kriget varit mindre utsatta för risker får som

lika med de utsatta ekonomiskt bidraga till skadetäckningen.

mera Over huvud det omöjligt att precisera, hur riskerna taget synes fördelat sig eller kan komma att fördela sig, och för övrigt förefaller det föga rimligt att dessa frågor anlägga ett försäkringsmässigt betraktelsesätt. Snarare bör grunden vara den allmänna samhällssolidariteten. Ett krig är en hela folkets angelägenhet och det bör även

Ersättning för krigsskada på egendom 239

omsorgen om återställandet av förkrigsförhållandena vara. Det bör med andra ord bli fråga om en allmän utjänming, där den ekonomiska bördan fördelas efter medborgarnas förmögenhetsställning, efter deras allmänna ekonomiska förmåga eller efter någon liknande princip. Försäkringssystemet med dess kollektivindelning medför även praktiska svårigheter och höga förvaltningskostnader.

Ärenden ersättning för krigsskada Statens krigsskadeom avgörs av nämnd 7 §. Dess beslut kan inte överklagas. Därför har nämnden en möjlighet att ompröva ett beslut. I fråga om vem rätten till ersättning skall tillkomma får dock den som är missnöjd väcka talan vid domstol. För det administrativa handhavandet av krigsskadeuppgörclsen är det viktigt att krigsskador anmäls så snabbt som möjligt. Den vill begära som ersättning för krigsskada skall därför inom tre månader efter erhållen kännedom om skadan anmäla skadan hos nämnden eller den som nämnden anvisar ll § första stycket. Om anmälan inte sker inom sagda tid bortfaller rätten till ersättning om underlåtenheten inte är ursäktlig. Värdet av snabba anmälningar ligger främst däri att då saken är aktuell ett mera tillfredsställande underlag för skadans senare bedömande kan presteras. Även för försäkringsbolagens regressansprák gäller motsvarande en anmälningsskyldighet 11 § tredje stycket. Det åligger nämnden att se till att skadan utreds i erforderlig grad och värderas 12 §. Vid skadeutredningen kan förhör med vittnen och sakkunniga äga rum vid allmän domstol 15 §. Nänmden har rätt att mot ersättning begära biträde av svenska och här etablerade utländska försäkringsbolag 19 §. En redogörelse för sådan planering lämnas i ett följande avsnitt. Värderingen skall verkställas av en eller flera värderingsmän som nämnden utser 13 §. Utlåtande över värderingen skall tillställas nämnden och på lämpligt sätt delges envar som framställt anspråk hos nämnden. Dessa har möjlighet att komplettera utredningen 14 § första stycket. Nämnden är oförhindrad att föranstalta värdering 14 § om ny andra stycket. Krigsskadenämnden skall inte bara för utredningen skadeärensvara av dena och avgöra dessa utan även handha utbetalningen ersättningar av 16 §. Vid tveksamhet angående vem ersättningen rätteligen skall tillkomma har även nämnden den allmänna möjligheten i sådan fall som står en gäldenär till buds nämligen att fullgöra betalningen att genom nedsätta ersättningsbeloppet i allmänt förvar hos länsstyrelsen. Om nämnden har betalat ersättning som rätteligen skulle ha betalats av arman har nämnden regressrätt mot denne 18 §. Främst har det betydelse om skadestånd kan erhållas främmande stat vållat av som skadan men även då ersättning utgivits för skada bedöms som senare som civilskada. Den rätt till krigsskadeersättning av statsmedel som lagen ger uttryck för innebär inte någon rätt till full ersättning. Rätten till ersättning och omfattningen därav kan slutligt fastställas först efter kriget. Avsikten är

240 Ersättning för krigsskada på egendom SOU 1994: 130

att de medel då finns tillgängliga skall fördelas efter rättsliga som Detta uttrycks så att ersättning skall beredas av statsmedel enligt normer. grunder regering och riksdag bestämmer l § första stycket. som Ersättning skall i princip utgå inte i förhållande till den skadelidandes behov utan i förhållande till den skada hans egendom drabbats av. Detta utesluter inte vissa modifikationer så att ersättning för visst slags egendom, t.ex. behag, beräknas efter schablonmässiga regler, ersättning för lyxbetonad egendom reduceras betydligt, bagatellskador får bäras av den skadelidande, självriskregler tillämpas, hänsyn tas till ränta och penningvärdeförändring 0.s.v. Ersättning enligt krigsskadelagen skall inte utgå i den mån ersättning för krigsskada lämnas i annan ordning l § första stycket. Därmed skadeersättning enligt förfogandelagstiftavses ningen och skadestånd för krigsskada som annan än staten är skyldig att utge. En slutlig skadereglering kan ske först efter kriget. Den förutsätter kännedom den totala skadeomfattningen och den ekonomiska om situationen. Skadeuppgörelsen vid mera omfattande krigsskadegörelse kan förväntas ta tid. Det torde därför bli ofrånkomligt att regleringen sker i prioritetsordning efter angivna riktlinjer. Även grunder för viss närmare skadeuppgörelsen måste vara fastställda. Under krigsförhâllanden kan det naturligtvis bli nödvändigt att snabbt kunna eller återuppbygga skadad egendom som är viktig för reparera försvaret eller folkförsörjningen. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 8.5. Slutligen kan det intresse att här redovisa ett förslag angående vara av den praktiska hanteringen av ett krigsskadeärende som dåvarande Försäkringsinspektionen lämnade i sitt utredningsbetänkande. Det kan tilläggas att förslaget lämnades utan erinran vid departements- och riksdagsbehandlingen.

En inträffad krigsskada anmäls till Krigsskadenämnden eller särskilda lokalorgan enligt av nämnden meddelade föreskrifter. I samband härmed erhåller anmälaren ett kvitto att anmälningshandlingama kommit vederbörande organ tillhanda.

2. Efter utredning och värdering av skadan får skadeanmälaren del av värderingsutlåtande samt ges tillfälle att yttra sig över detsamma.

skadegörelse och på grund härav lång tidsut- Vid en omfattande dräkt med avseende på uppgörelsens genomförande fastställer Krigsskadenämnden skadans värde per viss dag. Skadeanmälaren erhåller besked om detta grundbelopp och görs samtidigt uppnärksam på att han inte garanteras full ersättning i enlighet med beslutet. 4. Sedan procentsatser och övriga ersättningsgrunder fastställts, bestämmer Krigsskadenämnden det slutliga ersättningsbeloppet. Den skadelidande tillställs ett krigsskadebevis med uppgift om nämnda belopp samt grunderna för räntegottgörelse och inverkan av

SOU 1994: 130 Ersättning för krigsskada på egendom

penningvärdesförändringar intill den tidpunkt, då utbetalning av ersättningen kan ske. Genom krigsskadebeviset erhåller skadeanmälaren rätt till beloppet i fråga. Efter hand uppgörelsen som fortgår inlöser krigsskadenämnden bevisen med erforderliga justeringar för ränta och penningvärdesförändringar. Möjligen kan krigsskadebevisen belånas i kreditinrättningar.

Krigsskadenämnden

Som framgått är det Statens krigsskadenärnnden prövar och som avgör ärenden om ersättning för krigsskada 7 § krigsskadelagen och 1 § instruktionen för nämnden. Krigsskadenänmden består fem ledamöter. En ledamöterna av av är ordförande och en är vice ordförande. För ledamöterna skall det finnas ersättare 2 § instruktionen. Regeringen utser ledamöter och ersättare och däribland ordförande och vice ordförande. Förordnandena för bestämd tid 9 § instruktionen. ges I nämndens beslut rörande ersättning för krigsskada skall minst tre ledamöter delta, varav minst en skall ha utövat domarärnbete. Vid smärre krav högst 1000 kr kan nämndens ordförande eller vice ordförande eller ordförande på avdelning inom nämnden fatta beslut ärendet ensam om inte är av principiell betydelse. Rättegångsbalkens regler jäv och om omröstning gäller i tillämpliga delar för ledamöterna 8 och 9 krigsskadelagen l andra ärenden än ovan sagts beslutar ordföranden ensam 5 § andra stycket instruktionen. Varje avdelning inom nämnden skall ha minst en ledamot eller ersättare som är jurist med domarerfarenhet och har sakkunskap i fråga en som om skadeförsäkringsverksamhet 6 § instruktionen. Nämndens beslut rörande ersättning för krigsskada får inte överklagas Dock får den som är missnöjd i fråga rätten till ersättning skall om vem tillkomma väcka talan vid domstol 7 § krigsskadelagen.

8.5 Skador

på krigsviktig egendom

Under pågående krig kan för försvaret och folkförsörjningen viktiga anläggningar drabbas av krigsskada. En förutsättning för återuppen byggnad kan vara att ersättning för krigsskadan utbetalas. Behov av snabb skadereglering kan därför uppkomma. l sitt utredningsbetänkande tog dåvarande Försäkringsinspektionen upp frågan SOU 1957 162 och s. 168 f.. Inspektionen ansåg att det lämpligt att samråd skedde mellan var Krigsskadenämnden och krigshushållningsmyndigheter olika slag för av bedömning den skadade anläggningens betydelse. För täckande av av dylika skador kunde en fredstida fondering betydelse. lnvara av spektionen ansåg att det borde övervägas där Krigsskadenämnden att -

Ersättning för krigsskada på egendom SOU 1994: 130

inte direkt kunde utbetala ersättningar medel för ändamålet ställdes till länsstyrelsernas förfogande. Inspektionen underströk dock vikten av en restriktiv tillämpning vid sådana förhandsbetalningar. I den till nämnda betänkande hänförliga propositionen anförde departementschefen prop. 1958:82 s. 64 f. att av inspektionen föreslagen central och lokal organisation för handläggningen av krigsskadefrågor kunde otillräcklig i ett läge där det var av vikt att inträffade skador vara hänsyn till försvaret eller folkförsörjningen ersattes skyndsamt. Han av ansåg det därför tänkbart att i dylika situationer ersättning för krigsskada utbetalades i ordning, t.ex. genom länsstyrelsernas förmedling. annan Enligt honom torde i särskild ordning närmare regleras hur dessa ersättningar skulle inverka den rätt till krigsskadersättning som sedermera kunde komma att fastställas av Krigsskadenämnden. Han erinrade i detta sammanhang om den möjlighet som fanns till överflyttning Krigsskadenämndens uppgifter till länsstyrelsen enligt den av dåvarande s.k. administrativa fullmaktslagen nuvarande lagen l988:97 förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndighetema och om domstolarna under krig eller krigsfara m.m.. Krigsskadenämnden har i sin beredskapsplanering ägnat särskild uppmärksamhet frågan reglering av krigsskador krigsviktig om egendom. Nämndens arbete med frågan mynnade i början av 1970-talet i följande överväganden enligt promemoria från december 1971. De ut en områden inom krigssamhället enligt nämnden kunde tänkas bli som för skador väsentlig betydelse för försvaret eller utsatta som var av folkförsörjningen i första hand krigsindustri, större varulager och var landtransportväsendet. En förutsättning för att ersättning skulle kunna ges i tid att medel fanns tillgängliga. Enligt nämnden borde därför ett var anslag för detta ändamål på den beredskapsstat för försvarsväsentas upp det varje år riksdagen. Handläggningen i fråga om som antogs av reglering krigsskador sådan egendom måste enligt nämnden bli en av än för övriga krigsskador. Det gällde inte endast att utreda och annan värdera skadan utan också att bedöma i vilken omfattning och med vilken prioritet skadan skulle regleras. Nämnden hade inte den sakliga kompegöra sådan bedömning utan den måste göras av vederbörantensen att en de centrala försörjningsmyndighet. Endast denna myndighet kunde ha överblick över försörjningsläget i dess helhet inom det aktuella området. Nämnden ansåg vidare att det i fråga om dessa skador mera torde vara fråga finansiellt ingripande från statens sida försöka lösa om att genom för försvaret och folkförsörjningen angelägna problem än att tillgodose ägamas anspråk på gottgörelse enligt krigsskadelagen. Enligt nämnden kunde skadorna därför med fog som krigsförsörjningsfall snarare anses krigsskadefall. Under sådana förhållanden fick det anses ligga än som närmast till hands de inte handlades nämnden utan av de myndigatt av heter svarade för försörjningen i krig och att medel ställdes till dessa som myndigheters förfogande anslag på beredskapsstaten för förgenom svarsväsendet.

SOU 1994: 130 Ersättning krigsskada på egendom 243

Enligt en promemoria av den 27 maj 1974 hade arbetsgrupp inom en Krigsskadenämnden diskuterat spörsmålet utifrån angivna överovan väganden med företrädare för det ekonomiska försvarets myndigheter. Därvid hade enligt promemorian enighet rått att regleringen om av krigsviktiga skador borde ske enligt de angivna riktlinjerna. En ovan skada skulle då enligt promemorian kunna handläggas följande sätt. Den skadelidande skulle anmäla skadan till länsstyrelsen med angivande av skadans omfattning, hur den påverkade den pågående eller planlagda verksamheten och vilka åtgärder som krävdes för att verksamheten skulle kunna upprätthållas. Beräknad tid och kostnad för skadans avhjälpande borde även anges. Länsstyrelsen skulle bedöma möjligheterna att avhjälpa skadan inom länet och därefter överlämna ärendet till vederbörande centrala försörjningsmyndighet som hade att besluta och med vilken om prioritet skadan skulle avhjälpas samt anvisa erforderliga medel härför. Jämsides med anmälan till länsstyrelsen skulle göras föreskriven skadeanmälan till krigsskadenärnnden krigsskada konstaterades som, otn föreligga, registrerade, utredde och värderade skadan i likhet med vad som avsågs ske med andra krigsskador. Den centrala försörjningsmyndighetens beslut om reglering av skada skulle delges Krigsskadenärrtnden.

I en skrivelse den l juli 1974 till dåvarande Överstyrelsen för

ekonomiskt försvar, nuvarande ÖCB, anförde Krigsskadenämnden att nämnden hade tagit upp den från beredskapssynpunkt viktiga frågan om en lösning på problemet att ett säkrare och snabbare sätt än vad krigsskadelagen erbjuder, reglera krigsskador drabbade egendom som av särskild betydelse för försvaret eller folkförsörjningen i krig. För redovisning av frågans behandling hänvisade nämnden till promemorian av den 27 maj 1974, som bifogades skrivelsen, och förklarade att promemorian utmynnade i förslag om att regleringen av sådana skador inte skulle ligga på nämnden utan i stället de myndigheter som hade att svara för försörjningen i krig. Krigsskadenämnden, som ansåg det angeläget att frågan om medelsanvisning för reglering av sådana speciella skador som avsågs i promemorian kunde lösas redan i fredstid, förklarade sig ha kommit fram till att anslag för ändamålet borde kunna tas upp under tionde huvudtiteln i den till statsverkspropositionen fogade beredskapsstaten för försvarsväsendet. Enligt nämndens mening torde det

ankomma Överstyrelsen i dess egenskap central förvaltnings-

av myndighet för det ekonomiska försvaret att hos Kungl Maj:t föreslå anvisande av medel. Mot den sålunda angivna bakgrunden och med hänvisning till innehållet i promemorian och till de underhandskontakter som hade ägt rum i saken, anhöll nämnden att Överstyrelsen i samband med sina anslagsäskanden för nästa budgetår även hemställde att beredskapsstaten för försvarsvåsendet upptogs ett anslag till reglering av krigsviktiga egendomsskador.

Av prop 197576: 100 Bilaga 24 framgår att Överstyrelsen hemställt att

i beredskapsbudgeten för totalförsvaret skulle tas ett anslag för upp reglering av krigsviktiga egendomsskador. I propositionen att angavs Försvarsdepartementet hade påbörjat översyn de ändamål för vilka en av medel skulle beräknas i beredskapbudgeten för totalförsvaret. Vid

244 Ersättning för krigsskada på egendom

översynen, som skedde i samråd med övriga departement, skulle

Överstyrelsens begäran prövas. Resultatet av översynen skulle läggas till

grund för förslag till beredskapsbudget för totalförsvaret avseende budgetåret 197778. Från och med statsbudgeten för nämnda budgetår har i beredskapsbudgeten för totalförsvaret anslagits medel för reglering av krigsviktiga egendomsskador. Medlen, som för budgetåret 199495 uppgår till 300 miljoner kr, har angivits avse förskott för reglering av sådana skador. Beloppet upptas under Krigsskadenämnden som hör till Finansdepartementets ansvarsområde. Anslagen beredskapsbudgeten är beräknade för en tid av trettio dagar av högsta försvarsberedskap. Det finns i dag inga närmare föreskrifter om användningen av dessa medel. Enligt uppgift skall dispositionsföreskrifter lämnas av regeringen när den bestämmer att beredskapsbudgeten skall tillämpas.

8.6 Lokal organisation för krigsskadenämnden

Statens krigsskadenämnd är central myndighet för ärenden angående ersättning enligt krigsskadelagen. En grundläggande förutsättning för nämndens verksamhet är att ha tillgång till en decentraliserad organisation. Nuvarande planering, som bygger frivillig samverkan mellan nämnden och försäkringsbolagen, går ut att använda försäkringsbolagens lokala organisation för krigsförhållanden, de s.k. distriktscentralerna. Det kan dock erinras om att som tidigare framgått -det enligt krigsskadelagen åligger svenska och utländska försäkringsgivare att mot ersättning biträda nämnden i dess verksamhet. För att i möjligaste mån kunna upprätthålla sin lokala verksamhet har de svenska försäkringsbolagen gemensamt planerat för en rikstäckande organisation av s.k. distriktscentraler. Försäkringsbolagen har kommit överens om att utse f.n. ett sjuttiotal lokalkontor till distriktscentraler. Dessa kontor skall fortsätta sin verksamhet så länge som möjligt och därvid betjäna försäkringsbolagens kunder. Distriktscentralema skall lämna upplysningar om försäkringar, ta emot meddelanden om ändringar och uppsägningar av försäkringar, ta emot skadeanmälningar samt verkställa enklare skadeutredningar. Det åligger distriktscentralema också att diarieföra ärendena och att arkivera handlingar som behålls. Distriktscentralema skall som framgått biträda Krigsskadenämnden i dess verksamhet. De skall lämna allmänheten upplysningar om vad som gäller i fråga om krigsskador, ta emot anmälningar om sådana skador och i fråga om skador som inte är av större omfattning besiktiga och värdera skadan. Vid större skador anlitas särskilda krigsskadeinspektörer för besiktning och värdering av skadan. Försäkringsbolagen har åtagit sig att i krig ställa ett nittiotal skadeinspektörer till Krigsskadenämndens förfogande. När skadan är värderad översänds handlingarna i ärendet till Krigsskadenämnden.

SOU 1994: 130 Ersättning för krigsskada på egendom 245

överväganden

8.7 och

förslag

Sammanfattning: Utredningen att det inte finns anledning anser att ändra på utgångspunktema för det nuvarande ersättningssystemet för krigsskador men föreslår i första hand alternativ lösen ning till nuvarande lag. Lagens bestämmelser begränsas till vad som krävs för att uppgifter om krigsskador fortlöpande skall samlas in för att bästa möjliga underlag för prövning ersättav ningsanspråken skall finnas riksdagen fattar beslut om senare om att ersättning skall utgå med de förutsättningar skall gälla för som prövningen. Krigsskadenämnden avskaffas och Finansinspektionen får ansvar för att skadeuppgiftema med hjälp försäkringsbolaav gen registreras. -Som ett alternativ lämnar utredningen förslag till en modemiserad krigsskadelag med en bibehållen Krigsskadenämnd och med bestämmelser även om prövningsförfarandet. - Utredningen föreslår slutligen att ÖCB får i uppdrag närmare att planera för en ordning för reglering krigsskador krigsviktig av egendom.

8.7. 1 Inledning

Det finns ett behov av ekonomiskt skydd mot egendomsskador under såväl fred som krig. Avsaknad sådant skydd kan drabba inte bara den av enskilde utan även samhället hårt. Behovet kan i allmänhet täckas genom försäkringar. Detta gäller dock inte för krigsskador. De privata försäkringsföretagen friskriver sig nämligen i sina krigsklausuler från ansvar för skador som har samband med krig, krigsliknande händelser, inbördeskrig, revolution eller FAL hindrar inte detta. Föreuppror. liggande förslag till ny försäkringsavtalslag innebär inte någon ändring av detta förhållande. Det finns inte någon anledning att förutsätta annat än att sådan friskrivning i vart fall i allt väsentligt kommer ske även att i fortsättningen. Som framgår kap. 6 meddelar krigsförsäkring av staten endast inom en begränsad sektor näringslivet och då närmast i syfte av att bidra till att trygga transporter är angelägna försörjningsskäl. som av Behovet av ekonomiskt skydd mot krigsskador kan således inte täckas genom försäkring. Självfallet kan skadevállande bli ersättningsskyldig för en annan stat krigsskador. Värdet härav kan dock vara diskutabelt och är beroende av utgången av kriget. Under alla förhållanden måste räkna med det man att kan dröja avsevärd tid innan någon ersättning faktiskt utbetalas av en annan stat. Någon generell ersättningsskyldighet för den egna staten mot medborgarna för krigsskador föreligger inte. Behovet ekonomiskt av skydd mot krigsskador kan därför inte heller täckas på skadeståndsrättslig

vag. Enligt utredningen får det självklar utgångspunkt anses vara en att krigsskador i den utsträckning är möjlig skall ersättas. Sådan som

246 Ersättning för krigsskada på egendom

ersättning är naturligtvis av värde för den enskilde men kan också vara avgörande betydelse för att viktiga sarnhällsfunktioner skall kunna av upprätthållas. Att krigsskador ansetts böra ersättas gäller inte bara ifråga skador för det fall Sverige direkt dras in i ett krig utan också om beträffande skador uppkommer under neutralitet genom bombsom fällningar misstag och liknande händelser. Genom 1940 års lagstiftav ning krigsskadeersättning tillskapades, så som den slutligen blev om utformad, ett försäkringsliknande systern i statlig regi. Systemet innebar i korthet att skadeersättningar inom olika kollektiv skulle betalas av avgifter togs ut inom respektive kollektiv. Systemet byggde en som medverkan försäkringsbolagen som beträffande vissa kollektiv hade att av meddelade försäkringar. År 1943 föra särskilda beredskapsregister över inrättades ett särskilt organ, Statens krigsskadenärnnd, som skulle pröva ersättningsanspråken. I omkring 1300 skadeärenden utgick ersättning för krigsskador egendom. Den tänkta ordningen med särskilda avgiftsuttag utnyttjades dock inte utan ersättningarna finansierades över statsbudgeten och med betalningar från skadevållande stater. Den gällande lagstiftningen om ersättning för krigsskador från år nu 1958 tillkom mot bakgrund av erfarenheterna från världskriget och hade till syfte att skapa ändamålsenlig ordning för krigsskadeskyddet. en mera Lagen utgör ett led i beredskapsplaneringen. Utgångspunkten är att ersättning i princip skall utgå för krigsskador på egendom så långt det finns resurser till det och att samhällssolidariteten kräver att det under medverkan från staten sker en utjämning av skadorna efter rätt och billighet. Lagen innebär emellertid inte något löfte om att ersättning verkligen kommer att betalas. Detta blir beroende av skadegörelsens omfattning och den ekonomiska situationen och andra okända faktorer. Även med den angivna utgångspunkten kunde det i ett svårt läge vara nödvändigt att av hänsyn till det allmännas bästa mera se till folkförsörjningens krav än till den enskildes krav på ersättning för förlorad egendom se prop. 1958 s. 108. Lagen är sålunda begränsad till att ange den ram inom vilket det statliga krigsskadeskyddet avses gälla samt att ange vissa huvudpunkter i den ordning som skall tillämpas i fråga om avgörandet av ersättningsanspråk och utbetalning av ersättning. Däremot lämnas helt öppet om finansieringen skall ske via skattesystemet eller om någon försäkringsmässig metod skall användas. Detsamma gäller ersättningens omfattning och de grunder som skall tillämpas. Beslut i dessa frågor skall enligt den tänkta ordningen bestämmas av riksdagen efter det att krigstillståndet har upphört. Tyngdpunkten i lagen ligger därmed på bestämmelser om den administration och organisation som är nödvändig från beredskapssynpunkt. Lösningen har därvid blivit att den myndighet som skall avgöra ersättningsfrågorna, Statens krigsförsäkringsnämnd, skall finnas även i fredstid och svara för att landet i händelse krig har ordning som innebär att uppgifter om skador för av en vilka begärs ersättning fortlöpande samlas in och registreras för att tjäna som underlag för en kommande krigsskadeuppgörelse när väl riksdagen har fattat de nödvändiga besluten. Som en beredskap för hanteringen av

Ersättning för krigsskada på egendom 247

själva beslutsprocessen i ersättningsärendena lämnas i lagen även vissa bestämmelser om beslutsförhet, jäv m.m. Utredningsdirektiven innehåller såvitt gäller krigsskadeskyddet endast ett allmänt avfattat uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen mot bakgrund av utvecklingen efter den gällande lagens tillkomst. Det framhålls dock att utredningen är oförhindrad att ta upp även andra frågor än de som uttryckligen angetts i direktiven.

8.7.2 Finns det anledning att ändra utgångspunkterna för det nuvarande ersättningssystemet

Frågan om ersättning för krigsskador egendom är av sådan art att det enligt utredningens mening framstår som uppenbart att den inte kan lösas utan medverkan från statens sida. Detta gäller oavsett hur problemet med en finansiering av ersättningarna löses, över statsbudgeten med skattemedel eller genom något försäkringsliknande arrangemang. Enligt utredningen följer av vad som anges i 3 kap. om statsstöd att varken EESavtalet eller ett medlemsskap i EU lägger några hinder i vägen för en statlig medverkan. Utredningens bedömning är att den principiella uppläggningen i det nuvarande ersättningssystemet därför bör behållas. Det viktiga i sammanhanget bör således vara att under den period krigsskadorna inträffar en tillfredsställande dokumentation sker av skadorna så att det finns ett gott underlag för en kommande prövning av ersättningsfrågoma. Förutsättningarna för i vad mån ersättning kan utgå liksom ñnansieringsfrågan får däremot bli beroende av förhållandena efter det att krigstillståndet upphört. Det sagda innebär att utredningen inte funnit skäl att återgå till det från praktisk synpunkt delvis komplicerade system efter olika egendomskollektiv som den tidigare lagstiftningen utgick från.

8.7.3 Alternativa lösningar på grundval oförändrade

av

utgångspunkter

Den nuvarande krigsskadelagen är tänkt att i princip täcka de flesta skadesituationer. Den skiljer sig således från dess föregångare som i praktiken endast var tillämplig på lindriga krigsfall med förhållandevis liten skadeomfattning. Detta leder till frågan om man skall ha olika lösningar för olika krigsfall. Man skulle t.ex. kunna ha ett systern för det fallet att Sverige inte är i krig och då omfattningen av krigsskador kan förväntas vara liten och ett annat för fall då Sverige är indraget i kriget med större skadegörelse som följd. I det första fallet skulle man t.o.m.

kunna garantera skadeersättning redan i förväg och sköta skadereglering-

en allteftersom skadorna inträffar medan ersättningsfrågan av naturliga skäl fick lämnas öppen till efter kriget i det andra fallet.

248 Ersättning för krigsskada på egendom

Enligt utredningen bör det avgörande för hur man lägger upp och genomför en krigsskadereglering vara den totala skadeomfattningen och landets ekonomiska situation när krigssituationen har upphört. Om detta kan man dock inget veta på förhand. Det innebär att beredskapen för en reglering av eventuella krigsskador någon gång i framtiden måste vara flexibel. Den gällande lagen är avsedd att tillämpas såväl för neutralitetsfall och andra lindriga krigsfall som för svårare krigslägen. Den tyngsta invändningen mot att planera en särskild ordning för ett neutralitetsläge eller lindrigt krigsfall med fortlöpande utbetalningar av ersättning är att det inte är möjligt att med säkerhet förutsäga i vad mån landet kan dras in i mera vittgående krigshandlingar. Om man påbörjar skadereglering och utbetalning av ersättning redan i början av eller under ett s.k lindrigt krigsfall kan föjdema bli orättvisa för dem som drabbas av skada senare om krigsskadoma visar sig bli så omfattande att regleringen måste avbrytas i brist på resurser eller av annat skäl. En planering som nu avses förutsätter också att ställning tas i detalj redan i förväg bl.a. i frågan om vilken egendom som skall kunna omfattas av den regleringen. Sådana ställningstaganden måste i så fall med nödvändighet omprövas kontinuerligt med hänsyn till utvecklingen av krissituationen. Enligt utredningen är det mot bakgrund av det anförda knappast möjligt att utforma skilda regler för en krigsskadereglering efter olika i förväg uttänkta krigsfall. Som framgått ligger tyngdpunkten i den nuvarande krigsskaderegleringen på administration som avser dokumentering av krigsskador efter hand som de inträffar. Bestämmelser om detta framstår från beredskapssynpunkt som nödvändiga om man vill se till att det det finns ett så bra underlag som möjligt för senare ersättningsuppgörelser. Krigsskadelagen innehåller emellertid också delvis detaljerade bestämmelser om vilken egendom som kan omfattas av krigsskadeskyddet och om handläggningen av ersättningsärendena när tiden väl är inne att besluta i dessa. Vad först gäller bestämmelserna om vilken egendom som skall kunna omfattas av en ersättning är utgångspunkten i gällande lag att det skall vara fråga om egendom finns här i landet. Från huvudregeln finns som såväl begränsande utvidgande undantag. Det skulle kunna hävdas att som det lämpligaste vore att ställning till vilken egendom som skall ersättas togs av riksdagen först i samband med att den beslutar om ersättningsnivå, finansieringsmetod och andra faktorer. Någon garanti för att ersättning lämnas för den egendom omfattas lagen har inte som av getts. Å andra sidan kan det vara en fördel att inte tynga utredningsapparaten och uppgiftsinsamlandet med uppgifter om krigsskador, om det redan på förhand kan sägas att någon ersättning för viss egendom inte kan komma i fråga. Enligt utredningens uppfattning bör i princip göras en sådan avgränsning att den stora massan av skadefall fångas in. En närmare precisering i fråga om vilken egendom som skall omfattas får då göras när övriga krigsskadefrågor avgörs sedan krigstillståndet upphört. Även i fråga beslutsprocessen är det emellertid enligt utredningen om tveksamt om det är nödvändigt eller ens lämpligt att redan i fredstid

SOU 1994: 130 Ersättning för krigsskada på egendom 249

definitivt fastställa bestimmelserna. Beroende hur många skadefall det är fråga om och karaktären på skadorna kan olika lösningar framstå som lämpliga. Om endast et fåtal skador skall ersättas kan det lämpligt vara att förlägga hanteringen till en redan existerande myndighet. Om det finns

många skadefall kan den lämpligaste lösningen vara att inrätta särskild en myndighet att besluta iersättningsärendena. Andra lösningar kan också tänkas.

Mot bakgrund av d:t sagda ligger det nära till hands renodla att karaktären i en ny lag till att enbart bestämmelser är nödavse som vändiga för att trygga at det finns tillfredsställande beredskap för en att inträffade krigsskador imöjlig mån fortlöpande anmäls och dokumente-

ras. För att detta skal. kunna ske krävs, är fallet, under som nu att ledning av ett centralt organ byggs ett system med lokala kontor, upp försäkringsbolagens distriktscentraler, anmälningar som tar emot av krigsskador och som v.d behov kan komplettera utredningen innan det centrala organet tar hand om materialet för vidare befordran så småningom till den myndighet efter riksdagens bestämmande skall som handlägga ersättningsfrågoma. Med en lösning efter dessa linjer kan det

ifrågasättas om det är nödvändigt att ha särskild myndighet, en en krigsskadenämnd, som skall i fredstid för förberedelsearbetet och svara i krigstid se till att krigsskadoma blir dokumenterade. Dessa uppgifter skulle kunna läggas på Finansinspektionen i dess egenskap funktionav sansvarig myndighet fö: försäkringsområdet. Det innebär det skulle att ankomma inspektionen att till att försäkringsbolagen i sin bese redskapsorganisation ett lämpligt sätt bygger in uppgiften att ta emot anmälningar om krigsskador. Som alternativ till en lösning enligt det sagda står att i överensstämmel-

se med den nuvarande lagstiftningen ta upp bestämmelser som rör såväl dokumenteringen och värderingen inträffade krigsskador själva av som ersättningsprocessen med krigsskadenämnden beslutande myndighet. som En fördel med detta alternativ är att det finns en hög beredskap när det t gäller att snabbt komma i gång med prövningen ersättningsärendena av sedan väl riksdagen har fattat de behövliga besluten finansiering och om ersättningsgrunder. En sådan lösning förstärker onekligen det bakomliggande syftet med lagen, nämligen att ersättning för uppkomna skador skall lämnas. Samtidigt kan det inte uteslutas att riksdagen mot bakgrund

av de föreliggande omständigheterna kan finna det lämpligare att ärendena skall avgöras i annan ordning än förutsätts vid lagens som tillkomst.

Vid övervägandena av de båda nämnda alternativa lösningarna har utredningen slutligen stannat för att i första hand föreslå lagen i att fortsättningen begränsas till vad innefattats det att avse som i först nämnda alternativet alternativ 1. Det innebär således lagens att bestämmelser begränsas till att gälla vad krävs för uppgifter som att om å krigsskador fortlöpande samlas in för att bästa möjliga underlag för i ersättningsprövningarna skall finnas när riksdagen fattar sina beslut om de förutsättningar som skall gälla för prövningama.

Ersättning för krigsskada på egendom

För det fall statsmakterna skulle finna det lämpligast att beredskapslautformas i allt väsentligt i enlighet med den gällande lagen lägger gen utredningen också fram moderniserad version av den lagen alteren nativ 2.

8.7.4 Alternativ 1 registreringsalternativet

-

En utgångspunkt för lagstiftningslösning enligt registreringsaltemativet en är densamma gäller för den nuvarande lagen, nämligen att staten som kommer medverka till ersättning i den omfattning som de att att ekonomiska förhållandena medger det kommer att lämnas för inträffade krigsskador medborgarnas egendom. Krigsskadelagen innefattar som framgått ingen garanti för att ersättning kommer att lämnas men innehåller delvis detaljerade bestämmelser om förutsättningarna för ersättning och själva prövningsförfarandet med Krigsskadenämnden om beslutande instans. Prövningsförfarandet kan emellertid inte påbörjas som förrän statsmakterna beslutat ersättning verkligen skall utgå och också att tagit ställning i finansieringsfrågan samt även bestämt om ersättning skall utgå helt eller endast delvis. Även värderingsgrunder och andra grunder för ersättningens bestämmande måste fastställas. Till skillnad från den nuvarande lagen får i renodlad registreringslag lämnas öppet vilket en eller vilka skall för prövningen och vilka förutsättningar organ som svara skall gälla för denna. Det innebär att riksdagen i samband med att som ställning i finansieringsfrågan och grunderna för ersättningsupptas görelserna bestäms även beslutar i fråga om själva

prövningsförfarandet. När det gäller bestämma vilken egendom som skall omfattas av en att registreringslag bör enligt utredningen utgångspunkten vara att bestämningen sker i syfte att fånga in de skador som man tidigare har ersatt eller ligger närmast till hands att ersätta. Omfattningen av registesom ringsförfarandet bör sålunda bestämmas så att den stora massan av krigsskador rimligen kan komma att ersättas blir registrerade. Det som bör alltså i första hand, för närvarande redan gäller enligt krigsskasom delagen, fråga egendom finns här i landet vid skadetillfället. vara om som Enligt gällande lag finns såväl begränsande som utvidgande undantag. Enligt utredningen är dock det lämpligaste att ställning till vilken egendom skall riksdagen först i samband med att den som ersättas tas av ersättningsnivå, finansieringsmetod och andra faktorer, t.ex. beslutar om värderingsgrunder. Förvisso skulle det kunna vara en fördel att inte tynga utredningsapparaten och uppgiftsinsamlandet med uppgifter om krigsskadet redan på förhand bestämt kan sägas att någon ersättning inte dor, om kan komma i fråga. Enligt utredningen bör dock en lagstiftning av detta slag inte detaljerad än absolut nödvändigt. Prioriteringar, som vara mer knappast kan göras förrän efter ett krig, är oundvikliga och en detaljerad uppräkning egendom skall eller inte skall omfattas av skyddet blir av som otidsenlig och måste därför korrigeras med jämna mellanrum. Enligt snart utredningen bör det därför räcka med endast en sådan territoriell

SOU 1994: 130 Ersättning för krigsskada på egendom 251

begränsning jämte utvidgande territoriellt undantag - dvs, i fråga om fartyg och flygplan i inrikesfart och ñskefartyg som finns i nuvarande krigsskadelag när det gäller frågan vilken egendom skall omfattas som av en registreringslag. Det får beträffande belägenheten av den skadade egendomen ankomma riksdagen att i samband med beslut som nyss nämndes även besluta om krigsskadeersättning skall utgå enbart till egendom som omfattas av den nu föreslagna registreringslagen eller om avvikelser utöver de som redan finns i lagen skall göras och i så fall även förutsättningarna för att dessa skall kunna komma in i prövningsprocessen. I detta skede bör riksdagen även besluta om vilka inskränkningar, t.ex. vad avser mera lyxbetonad egendom, som skall kunna komma i fråga för statlig ersättning. Utöver vad som nu sagts bör dock vissa generella undantag från lagens tillämpningsområde göras. I linje med vad som f.n. redan gäller bör således även i en registreringslag undantas egenom som ägs staten, av kommmun och främmande stater. Detsamma bör gälla i fråga om utländska fartyg och luftfartyg. I avsnitt 8.7.5 under rubriken Krigsskadeskyddad egendom behandlas dessa undantag närmare. En reglering av skador som anmäls förutsätter att den skadade egendomen värderas. Till en skadeanmälan bör därför fogas sådana uppgifter att detta kan ske. Den nuvarande krigsskadelagen lämnar inte några anvisningar om vilken eller vilka värderingsprinciper skall som tillämpas utan överlämnar regeringen eller Krigsskadenämnden att bestämma detta. Inte heller i en registreringslag bör denna fråga regleras. Ett ställningstagande som görs vid tidpunkt kan medföra låsning vid en en en princip som är mindre lämplig längre fram i tiden och därför som kräver lagändring. Riktlinjer för värdering skador bör alltså fastställas av på ett senare stadium, lämpligen i samband med att riksdagen fattar sina övriga beslut för krigsskadeuppgörelsen. Det kan nämnas att Krigsskadenämnden i sin interna diskussion i början av 1970-talet har ansett som mest ändamålsenligt att i krigsskadesammanhang tillämpa dagsvärdeprincipen, dvs. att egendomens värde bestäms utifrån värdet i oskadat skick före skadan med hänsyn tagen till nedgång i värde genom ålder och bruk, nedsatt användbarhet och annan omständighet. Nämnden har i samarbete med försäkringsbranschen utarbetat formulär för anmälan krigsskada. De är uppbyggda efter den av principen. När det gäller ersättning för lös egendom av mer ordinärt slag är det inte orimligt att tänka sig att ersättningsmyndigheten bör begagna sig av schabloner. Bl.a. uppgifter om en bostads storlek, antal och liknande rum kan dâ vara av nytta för en uppskattning av värdet. Det ligger i sakens natur att i fråga om lös egendom av större värde krävs preciserade mera uppgifter än för sedvanlig egendom. Det torde vidare inte osannolikt vara att det bestäms ett tak för vad en privatperson kan i ersättning för skador sådan egendom. Beträffande byggnader är självfallet taxeringsvärdet vid skadetillfället en given utgångspunkt. Som en jämförelse kan i detta sammanhang nämnas att enligt förfogandelagen 1978:262 skall för lös egendom som tages i anspråk med

252 Ersättning för krigsskada på egendom

äganderätt skälig ersättning utges för nödvändiga kostnader vid framställning eller återanskaffning. Ersättningen skall bestämmas utifrån förhållandena vid tiden för överlämnandet av egendomen till staten. Anmälan krigsskada bör sålunda innehålla uppgifter som kan om en läggas till grund för skadereglering och de värderingsprinciper som då en skall gälla. I princip torde det vara tillräckligt att uppgifter lämnas i enlighet med de formulär som redan fastställts av Krigsskadenämnden. Registreringslagen avses i likhet med krigsskadelagen ta sikte på skada i följd av krig mellan Sverige och främmande stat, krig mellan främmande stater eller handling som har samband med senare utbrutet krig. För att denna förutsättning skall kunna bedömas i det enskilda fallet måste en anmälan även innehålla en beskrivning av skadeorsaken. Huvudsyftet med den föreslagna lagen är att trygga att anmälningar om anspråk ersättning fortlöpande samlas in och registreras i avvaktan vad riksdagen kan komma att besluta i ersättnings- och finansieringsfrågoma. Det väsentligaste skälet för detta är att man i allmänhet kan få det bästa underlaget för en slutlig prövning av anspråket om utredningsmaterialet samlas in så snart som möjligt efter att en skada har inträffat. Brister det i utredningen får man räkna med att detta drabbar den skadelidande genom reduktion av eller utebliven ersättning. Frågan kan då ställas om man för uppnående av syftet kan avvara en regel som den i nuvarande krigsskadelagen som anger att en skadelidande måste inge sin anmälan inom en viss tidsfrist. Utredningen har kommit fram till att det inte är nödvändigt att ange någon frist i lagen. Härvid bortses från det naturliga i att riksdagen i samband med andra beslut i krigsskadefrågor efter ett krig fastställer ett sista datum för ersättningsanspråk. Genom lämpliga informationsinsatser kan allmänheten upplysas om betydelsen av att lämna in skadeanmälningar snarast efter en skada. Om riskerna med dröjsmål ur utredningssynpunkt därvid klargörs för de skadelidande torde kunna räkna med att skadeanmälningar lämnas in inom en kortare man tid efter skadan. Någon särskild tidsfrist behöver därför inte anges i lagen. Däremot kan det ur informationssynpunkt vara av värde med en allmän bestämmelse i lagen om att skadeanmälningar skall göras så snart som möjligt efter en skada. Det säger sig självt att den nämnda ordningen med fortlöpande anmälningar av inträffade skador knappast kan fungera annat än i skadefall till följd av krig mellan främmande stater eller vid s.k. lindriga krigsfall. Vid mera omfattande krigsskador kommer skaderegistreringen i praktiken att få skjutas upp till efter krigsslutet. Finansinspektionen föreslås vara ansvarig för registreringsförfarandet. Det säger sig självt att hanteringen i likhet med det nuvarande systemet måste bygga på medverkan från lokala organ. I lagen bör inte ges några närmare regler härom för att i vissa lägen möjliggöra den för tillfället eller för visst område lämpligaste lösningen. Utgångspunkten bör emellertid vara i likhet med den nuvarande ordningen att försäkringsbolagen genom sin beredskapsorganisation i landets olika delar medverkar genom att ta emot ersättningsanmälningar och granska att dessa innehåller de uppgifter som inspektionen förutsätts ge föreskrifter om och se till att

SOU 1994: 130 Ersättning för krigsskada pá egendom 253

erforderliga kompletteringar sker i största möjliga utsträckning. Den centrala registreringen får sedan ske hos Finansinspektionen. Som framgår av det tidigare anförda är syftet med den föreslagna registreringslagen att utgöra ett första led i eventuell krigsskadeuppen görelse efter krig. Något ställningstagande i själva saken skall inte göras i detta skede. En anmälan om krigsskada skall i princip endast tas emot och registreras utan någon särskild prövning. Endast det är uppenbart om att en anmälan om krigsskada med vidhängande anspråk inte gäller en krigsskada eller att skadan inte har inträffat här i riket eller omfattar något av undantagsfallen skall den kunna avvisas. Ett beslut avvisning om skall kunna överklagas. Detta ligger i linje med vad utredningen föreslår i fråga om möjlighet att överklaga ett ersättningsbeslut enligt en modemiserad version av nuvarande krigsskadelag.

8.7.5 Alternativ 2 Moderniseringsalternativet

-

Den nuvarande krigsskadelagen KSL innehåller i princip alla väsentliga regler som är nödvändiga för att möjliggöra förberedelser för effektiv en skadereglering efter upphörande krigstillstånd. Lagen omfattar utöver av bestämmelser orn insamling och dokumentation krigsskador också av regler om handläggningen av det efterföljande förfarandet. Finansieringsfrågan regleras dock inte i lagen. Lagen kan tillämpas under olika krigsförhållanden med undantag av allvarligare krigsfall med omfattande ödeläggelse. I sist nämnda fall krävs särskilda hjälpåtgärder och ersättning får förutsättas ske rent sociala och folkhushållningsmässiga skäl. Utredningen lar med något undantag inte funnit anledning - - att föreslå några väsentliga sakliga ändringar i den gällande lagen. Utredningen anser således att den nuvarande regleringen i allt väsentligt kan behållas. Utredningen kan därför i stort hänvisa till de motiv och överväganden som finns bakom den nuvarande lagen se avsnitt 8.4 med hänvisningar. l följande avsnitt kommer utredningen emellertid att behandla vissa principfrågor som är intresse i förevarande av sammanhang.

Krigsskadeskydiets omfattning; begreppet krigsskada.

Med krigsskada enligt KSL förstås skada i följd av krig mellan Sverige och främmande nakt eller mellan främmande makter och skada i följd av r handling som ha samband med ett krig l § andra stycket KSL. senare Begreppet skall tlkas enligt det allmänna språkbruket. En krigsskada egendom enligt KSL förutsätter alltså att skadan kan kopplas till ett krig mellan stater SDU 1957:5 173. Det räcker således inte med s. att skadan har uppbmmit under krigsfara som inte lett till ett krig. Av förarbetena till den nuvarande lagen prop. 1958:82 s. 58 framgår att avsikten inte iar varit att ändra på tillämpningsområdet i förhållande

254 Ersättning för krigsskada på egendom

till den tidigare lagen området, med undantag för skada sabotageskada inträffar före ett krig men som har samband med ett senare som utbrutet krig. Detta innebär alltså att lagen skall tillämpas krigsskada Sverige är indraget i krig eller om krig råder utanför landets gränser om och Sverige håller sig utanför konflikten. Frågan kan nu ställas om den angivna gränsdragningen för begreppet krigsskada att krigsskada förutsätter en koppling till ett krig mellan är lämplig och ändamålsenlig. Varför skall skador som inträffar stater då krig hotar inte utbryter inte omfattas av lagen. Någon skillnad i men fråga faktisk skadetyp behöver det inte vara. Vidare kan antalet om begränsad omfattning. Det kan emellertid sådana skador antas vara av svårt att avgränsa de skador som skulle vara ersättningsbara med vara hänvisning till förekommande krigshot. I viss utsträckning kan säkerligen också ersättning från försäkring bli aktuell. Om så inte är fallet och det bedöms rimligt att statlig ersättning utgår får det förutsättas att som

frågan blir löst i särskild ordning genom statliga åtgärder se prop.

1958:82 59. Därvid kan naturligtvis krigsskadeordningens tekniskts. administrativa apparat användas. Utredningen anser mot bakgrund av det anförda att det inte finns anledning att i en ny krigsskadelag ändra begreppet krigsskada i nämnda hänseende. l fråga orssakssamband mellan kriget och skadan krävs enligt KSL om att skadan skall ha uppkommit i följd av kriget. Ett verkligt orsakssamband skall således föreligga. Enligt förarbetena skall inte bara direkta krigsskador genom t.ex. bombfällning täckas av KSL utan även indirekta skador en civil brand kan inte släckas därför att vattenledningar har bombats de beror på krigspräglade omständigheter. Det har inte om ansetts möjligt att närmare hur orsakssambandet skall vara beskaffat ange för att vara tillfyllest. Genom nuvarande definition har nämnden givits stor frihet att tillämpa lagen ett rimligt sätt så att det i möjlig mån undviks att den skadedrabbade blir utan ersättning. Det samband som här finns med civilförsäkringens villkor diskuteras i det följande. Det är även enligt utredningen uppenbart att det inte går att ge en så fullständig definition av krigsskadebegreppet att tillämpningsproblem inte uppkommer när det gäller att avgöra en sambandsfråga. Enligt utredningen finns det sålunda inte skäl att i fråga om orsakssambandet ändra på nuvarande allmänna formulering av krigsskadebegreppet. Det får således överlämnas tillämpande myndighet att på ett förnuftigt sätt avgöra en viss skada kan anses ha uppkommit i följd av en krigshandom ling

Krigsskadeskyddet civilförsäkringen -

I de flesta svenska skadeförsäkringar, t.ex. företagsförsäkringar, fastighetsförsäkringar, villa- och hemförsäkringar, finns en krigsklausul undantar egendomsskada som har samband med krig, krigsliknande som händelser, inbördeskrig, revolution eller uppror. KSL omfattar endast skada till följd av krig. Lagen omfattar således inte skada till följd av

SOU 1994: 130 Ersättning för krigsskada på egendom 255

krigsliknande händelser, inbördeskrig, revolution eller om skadan uppror inte hänger samman med ett krig. Den bristande överensstämmelsen mellan KSL och försäkringsavtalens krigsklausul innebär således att det finns ett skadeområde som vare sig täcks försäkring eller statligt av krigsskadeskydd. Redan när KSL:s upphovsman utarbetade lagen fanns ett liknande glapp i ersättningssystemen. Lösningen att lagens krigsskadebegrepp skulle anpassas till gällande krigsklausul avfärdades eftersom den skulle innebära att försäkringsbolagen skulle bestämma statens åtagande i krigsskadehänseende. Lika orealistiskt ansågs det att kräva att bolagen anpassade sina krigsklausuler till lagens krigsskadebegrepp SOU 1957:5 s. 98. Utredningen har inte funnit anledning att frångå det nämnda principiella ställningstagandet. Någon annan effektiv åtgärd för att helt täppa till luckan och som dessutom är realistisk att genomföra torde knappast finnas. Även i framtiden måste således räkna med inte man att systemet kommer att vara heltäckande. Definitionen av krigsskadebegreppet innebär att det helt oskyddade området kommer att bestå av skador som har samband med inbördeskrig, krigsliknande händelser, revolution och uppror. l förarbetena till KSL anförde departementschefen att frågan om ersättning för sådana fall, som alltså inte hade någon koppling till krig, fick bero av särskilda överväganden i framtiden prop. 1958:82 s. 59. Om sådana skador skall ersättas får det förutsättas, som redan antytts i det föregående, att regleringen sker i särskild ordning. Enligt utredningen är det knappast möjligt att i förväg ta ställning till i vad mån staten skall bereda egendomsägarna skydd även i sådana fall. När det gäller skador under krigsförhållanden bör den skadelidande i princip kunna räkna med att ha ett ekonomiskt skydd han har om en civilförsäkring. Bedöms skadan vara en följd en krigshändelse täcks av den av KSL och ersättning utgår i den omfattning som beslutas av statsmakterna. Om sådant orsakssamband saknas omfattar förmodligen civilförsäkringen i de flesta fall skadan. Självfallet kan det uppkomma gränsfall. En skada kan därför riskera att hamna mellan bägge ersättningssystemen trots den egentligen är att ersättningsberättigande. I förarbetena anges att nämnden till följd av orsaksbegreppets definition skada i följd krig bör ha goda av möjligheter att i sådan situationer komma fram till ett tillfredsställande resultat prop. 1958:82 s. 59. Det förutsätts vidare att samråd äger rum mellan Krigsskadenämnden och försäkringsbolagen för förebygga att att fall oriktigt lämnas utan ersättning. I den mån överenskommelse inte kan träffas om en rimlig lösning kan ett utlåtande från ett rådgivande organ inhämtas. Det bör observeras att den nämnda ordningen naturligtvis inte hindrar den skadelidande från att i vanligt ordning låta en allmän domstol pröva försäkringsbolagets ansvar enligt den meddelade försäkringen. Enligt utredningen synes den angivna ordningen innebära smidig och en effektiv lösning av frågan hur gränsfall kan hanteras.

256 Ersättning för krigsskada pâ egendom

Bevissvárigheter kan naturligtvis leda till att försäkringsbolagen får utge ersättning för skador som egentligen är krigsskador. En regressmöjlighet för bolagen mot Krigsskadenämnden bör därför finnas om en felaktig bedömning senare visar sig ha gjorts. Även Krigsskadenämnden bör ha regressrätt mot bolagen om krigsskadeersättning felaktigt utbetalats för en en civil skada. Utredningen föreslår därför att sådana regressmöjligheter bör behållas i en ny lag.

Krigsskadeskyddad egendom

I KSL görs ett antal undantag från utgångspunkten att ersättning kan lämnas för skador på egendom som finns här i landet. Det är dels en utvidgning från territoriell synpunkt såtillvida att även fartyg och flygplan i inrikes fart och fiskefartyg, jämte medförd egendom, omfattas, oavsett att skadan inträffar när fartyget eller flygplanet befinner sig utanför territorialgränsen. Denna utvidgning, som även förutsatts i registreringsalternativet, bör enligt utredningen behållas också fortsättningsvis. I KSL undantas från lagens tillämpning viss egendom beroende vem som är ägare till egendomen. Det är till en början fråga om staten tillhörig egendom, dock att krigsskadeskyddet omfattar staten tillhöriga fastigheter som upplåtits enskild med arrenderätt eller mera stadigvarande besittningsrätt. Motivet för att statens egendom undantagits är att frågor om återuppbyggnad och âteranskaffning ansetts med nödvändighet böra bedömas från alldeles speciella synpunkter. Utredningen anser att statlig egendom även i fortsättningen undantas från krigsskadeskyddets område. Beträffande fastigheter som upplåtits enskild gör utredningen bedömningen, att även de bör undantas från lagens tillämpning. Beroende på omständigheterna vid tidpunkten då riksdagen skall besluta om grunder och finansiering avseende ersättningsprocessen bör ställning tas till om skador skall åtgärdas i särskild ordning i likhet med annan statlig egendom eller om regleringen skall inordnas i krigsskadesystemet. Vidare undantas från KSL kommunal egendom. Huvudskälet härför var att statens ekonomiska bistånd till kommunerna i anledning av krigsskadegörelse måste bedömas från synpunkter som på ett avgörande sätt skiljer sig från dem som kommer att läggas till grund för ersättningsuppgörelsema i fråga om enskild egendom. Utredningen delar uppfattningen att utjämningen av kommunernas krigsskador bör ske efter särskilda grunder utom ramen för det vanliga krigsskadeskyddet. Vad gäller av kommun ägda fastigheter som upplåtits enskild med besittningsrätt, vilka fastigheter omfattas av KSL, gör utredningen en bedömning motsvarande vad som nyss sagts om av staten upplåtna fastigheter. Vad nu sagts avser egendom som direkt ägs av staten eller kommun. Beträffande statliga och kommunala bolag eller stiftelser innebär detta att dessa skall omfattas av reglerna om krigsskadeskydd med plikt att göra anmälan om inträffade skador. Om riksdagen så beslutar sedan krigssituationen upphört får skador på bolagens och stiftelsemas egendom, alltefter

SOU 1994: 130 Ersättning för krigsskada pá egendom 257

vad som beñnns lämpligt med hänsyn till egendomens regleras i art, särskild ordning utanför lagstiftningen krigsskadeskydd. om Liksom i den gällande lagen bör främmande tillhörig egendom stat undantas från krigsskadeskyddet. Detsamma bör gälla i fråga om utländska fartyg och luftfartyg. l fråga om utländsk egendom i övrigt kan enligt KSL regeringen besluta att också sådan egendom skall undantas från lagens tillämpning. Skälet till att utländsk egendom inte generellt undantagits har samband med att inte bara egendomens ägare utan även svenska panthavare skulle kunna ställas utanför det skydd som åsyftas med lagen. Utredningen har också uppfattningen att det inte är rimligt att i förväg preliminärt utgå ens från att utländsk egendom skall stå utanför uppgörelse krigsskadeen om ersättning. Enligt utredningen bör det ankomma riksdagen vid sitt att ställningstagande till krigsskadeuppgörelse även bestämma i vad mån egendom tillhörig utländsk medborgare eller utländsk juridisk skall person del av den ersättning som kan bli aktuell. I KSL undantas slutligen från tillämpningsområdet vissa egendomsslag, nämligen dels penningar, aktier, obligationer och andra fordringsbevis, dels smycken, ädla stenar och äkta pärlor, såvitt det inte är fråga om egendom som är föremål för yrkesmässig verksamhet. Utredningen finner det närmast ogörligt att på ett rimligt och lämpligt sätt avgränsa den s.k. lyxegendom inte skall böra omfattas krigsskadeskyddet. som anses av Utredningen utgår visserligen från att sådan egendom, varmed inbegripes även annan egendom av lyxkaraktär än sådan i KSL, inte alls som anges eller i endast begränsad omfattning kommer omfattas statlig att av krigsskadeersättning. Det bör emellertid ankomma riksdagen att beroende omständigheterna, i sina riktlinjer för skaderegleringen besluta i vad mån ersättning skall utgå. Beträffande i KSL upptagna värdehandlingar kan konstateras att ersättningsproblemen numera väsentligt reducerats eftersom aktier och obligationer i stor utsträckning finns registrerade hos utgivaren eller hos Värdepapperscentralen. Utredningen att det i övrigt vad gäller anser värdehandlingar också får fråga för riksdagen besluta vara en att om, när riktlinjerna för ersättningsuppgörelsen läggs fast.

Anmälningsfrist för krigsskada

Enligt ll § KSL gäller att skadeanmälan i princip måste inges inom tre månader efter erhållen kännedom om skadan för att rätt till ersättning skall föreligga. I avsnitt 8.7.4 har utredningen redovisat sina överväganden i fråga om en i lagen angiven bestämd tidsfrist inom vilken en skadeanmälan måste göras enligt registreringsaltemativet. Enligt utredningen bör en uppmjukning i linje med vad där sagts göras också när det gäller modemien serad krigsskadelag. Nuvarande bestämmelse i KSL bör sålunda ersättas med en bestämmelse om att skadeanmälan skall ske snarast möjligt och

för krigsskada pâ egendom 258 Ersättning

vid den tidpunkt riksdagen bestämmer då riksdagen enligt l § senast som förutsättningarna för ersättning. beslutar om de allmänna

Finansieringen krigsskadeskyddet av

Frågan finansieringen ersättning har lämnats öppen i krigsskadelaom av Utredningsmännen förordade skattefinansierad ersättning. I gen. en utredningsbetänkandet SOU 1957:5 118 136 analyserades detta s. spörsmål närmare och utredningen stannade för en form av ett särbudomfattade specialavgifter. Det ansågs att krigsskadelidande getsystem som skulle få bättre garanti för att medel verkligen tillkom dem. därigenom en I den följande propositionen ansåg departementschefen att det kunde vara värdefullt framdeles någon författningsmåssig bundenhet fritt att utan kunna välja det bäst mot existerande resurser och den system som svarar då rådande uppfattningen vad som från samhällssynpunkt är mest om gagneligt prop. 1958:82 s. 62. förarbetena till lagen framgår att skattefinansiering ansågs vara det Av enda realistiska alternativet vid omfattande krigsskadegörelse. Om mera skadegörelsen däremot begränsad omfattning skulle en förvar av säkringsmässig finansiering kunna att föredra enligt lagrådet, vara departementschefen och lagutskottet. Man förutsatte att den fortsatta beredskapsplaneringen tog sikte även på finansieringsmetoder som var lämpade för mindre svåra krigsfall a. prop. s. 62, 97 och 106 samt

LZU B 12 26. s. Krigsskadenämnden behandlade också tinansieringsfrågan i sin planeringsverksamhet åren närmast efter tillkomsten av KSL. Nämnden kom dock fram till uppbyggnad i förväg av alternativa finansatt en ieringsformer orealistisk. Man farm således inte anledning att frångå var principen om en skattefinansiering. Enligt utredningen är den grundläggande frågan vid överväganden om finansieringen krigsskadeskyddet vilka situationer som skaderegleringav skall omfatta. Det torde odiskutabelt att ett försäkringsliknande en vara endast skulle kunna tillämpas vid en mera begränsad skadeomsystem fattning där avgifter från ingående i visst kollektiv. I alla tas ut personer andra fall torde det nödvändigt med en skattefinansiering av vara ersättningar för krigsskadoma. Vad talar planera för försäkringsmässig finansiering som emot att en bl.a. följande. Ett sådant system måste ändå kompletteras med är skattefinansiering i svårare lägen. Ett försäkringsmässigt system torde särskild registrering redan i fredstid, vilket kräver en vidare förutsätta en viss förvaltningsapparat. Det fordras också att systemet hålls aktuellt för försäkringsmässig reglering av uppkommande skador och en att en framtida avgiftsbetalning skall kunna ske. Detta förutsätter att regelbunden kontakt hålls mellan registreringsmyndigheten och den som anslutit sig till försäkringssystemet. Under krigsförhållanden kan detta bli Eftersom avgifterna rimligen skall betalas i efterhand liknar det, i svårt. fall de avgiftsskyldigas synpunkt, en skattefinansiering. Vidare tar vart ur

SOU 1994: 130 Ersättning för krigsskada pá egendom 259

försäkringsavgiftema inte hänsyn till de avgiftsskyldigas faktiska betalningsförmåga. Mot bakgrund av det anförda utredningen att det inte finns anser tillräckliga skäl att utgå från annat än att krigsskadeskyddet får finansieras via skattemedel. Även det sålunda inte sig meningsfullt om ter att

E planera för en annan typ av finansiering i vissa lägen har statsmakterna

självfallet alltid möjlighet att efter ett krig anpassa finansieringen efter då E rådande förhållanden. Frågan hur en skattefinansiering eller finansiering E av allmärma medel annat sätt skall till kan sålunda inte bestämmas i förväg. Däremot kan det ur beredskapssynpunkt värde att vara av frågan redan i fredstid blir föremål för vissa överväganden. I betänkandet Ekonomisk politik under kriser och i krig SOU 1992:75 s. 144 ff föreslås att en till Finansdepartementet knuten beredskapsdelegation för den ekonomiska politiken inrättas. Delegationen föreslås bestå av representanter för Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Riksgäldskontoret och Riksskatteverket. Delegationen bör bl.a. diskutera förberedelsarbetet på det ekonomisk-politiska området inför kriser och krig så att olika åtgärdspaket är konsistenta och rimligt balanserade. Enligt uppgift kommer en beredskapsdelegation att upprättas enligt förslaget. Om sä också sker kan det enligt utredningens uppfattning vara lämpligt att delegationen i samband med den allmärma finansiella beredskapsplaneringen även överväger frågan hur en skattemässig finansiering av krigsskadeskyddet lämpligen bör utformas.

Rätt till domstolsprövning

Sverige är sedan år 1952 bundet av Europarådets konvention till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema Europakonventionen. I artikel 6:1 i Europakonventionen stadgas att den enskilde har rätt till domstolsprövning av sina civila rättigheter och skyldigheter. Europadomstolen som kontrollerar efterlevnaden konventionen har uttalat att av det avgörande för vad som skall anses vara en civil rättighet inte är hur j rättighet en karakteriseras i den nationella rätten. Begreppet civila i rättigheter bör i stället ges en självständig innebörd. I begreppet ryms, enligt domstolen, varje förfarande vars utgång är avgörande för rättigheter och skyldigheter av privat natur. Det kan därför även gälla frågor som här i landet avser förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. Om den närmare innebörden av artikeln hänvisas till översikten av rättspraxis i Svensk Juristtidning 1991 av justitierådet Hans Danelius och hans arbete Mänskliga rättigheter 5:e uppl., Norstedts, 1993. I syfte att säkerställa att svensk rätt motsvarar Europakonventionens krav tillgång till domstolsprövning infördes lagen 1988:205 genom j om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut en ny möjlighet att få beslut som regeringen och andra myndigheter meddelar i förvaltningsärenden Å prövade i regeringsrätten. s

l

å

260 Ersättning för krigsskada på egendom

Ett avgörande i ett förvaltningsärende som inte kan komma under domstols prövning skall enligt l § i den lagen kunna någon annan överprövas i regeringsrätten, ärendet rör något förhållande som avses om i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsformen, dvs. rör tillämpningen av civilrättsliga eller betungande offentligrättsliga normer. Regeringsrätten skall enligt samma bestämmelse pröva om förvaltningsbeslutet står i överensstämmelse med gällande rättsregler. Någon fullständig överprövning av ett beslut skall alltså inte ske. Lagen är tidsbegränsad. Den gäller f.n. till utgången av år 1994. Riksdagen har inte tagit ställning till om tillämpningstiden skall förlängas. Genom 199394:l17 har regeringen föreslagit att Europakonprop. ventionen skall gälla som lag här i landet. Riksdagen har bifallit förslaget bet. 199394:KU 24, rskr. l99394:246. Lagen har ännu inte utfärdats. En inkorporering av konventionen med svensk rätt innebär att dess bestämmelser blir omedelbart tillämpliga i Sverige. Det gär inte att med säkerhet avgöra huruvida en rätt till krigsskadeersättning enligt krigsskadelagen är en sådan civil rättighet som avses i Europakonventionen. Utredningen har dock kommit fram till, att den rätt uppkommer för den enskilde när statsmakterna har bestämt att som krigsskadeersättning skall utgå efter vissa rättsliga normer, bör betraktas som en sådan civil rättighet som omfattas av konventionen. Enligt artikel 15 i Europakonventionen får en fördragsslutande part, under krig eller i annat allmänt nödläge som hotar nationens existens, avviker från skyldighetema enligt konventionen i den vidta åtgärder som utsträckning är oundgängligen erforderlig med hänsyn till situatiosom nens krav. Enligt utredningen är det tveksamt om undantagsregeln kan åberopas under den kortare eller längre tid efter ett krig som krigsskadenämndens beslutande verksamhet huvudsakligen kommer att bedrivas om lagen tillämpas. Med hänsyn härtill bör man enligt utredningen bortse från regeln för att inte riskera att komma i konflikt med Europakonventionen. Av Europakonventionen följer att den klagande skall ha rätt till en domstolsprövning av sina civila rättigheter. Vad som avses med en domstolsprövning är inte helt klart. Europadomstolen har uttalat att termen domstol i detta sammanhang inte skall tolkas så, att därmed avses enbart en domstol av traditionellt slag, som ingår i ett lands domstolsorganisation Danelius, a.a. s. 153. Som domstolar har godtagits nämnder av olika slag. På organen i fråga ställs mycket höga krav oberoende och opartiskhet. Härutöver krävs bl.a. att förfarandet är rättvist och offentligt och att rätt till muntlig förhandling finns. Utredningen anser att det nuvarande systemet för prövning av krigsskadeärenden inte uppfyller Europakonventionens krav på domstolsprövning. Krigsskadenämnden och förfarandet inför nämnden motsvarar således inte kraven enligt konventionen. Enligt utredningen är det inte tillfredställande att som en lösning hänvisa till den befintliga rättsprövningslagen. Den erbjuder inte någon allsidig överprövning av ett beslut.

Ersättning för krigsskada pá egendom

Det återstår då i princip tre sätt att lösa problemet på. Det första är att bestämma att ärenden enligt krigsskadelagen skall handläggas domstol. av Det andra sättet är att bygga upp prövningsorganet i ersättningsärendena så att det uppfyller konventionens krav på en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför oavhängig och opartisk domstol. Det tredje sättet är att tilllåta att det nuvarande prövningsorganets beslut får överklagas till domstol. Vid en jämförelse mellan alternativen har utredningen funnit att för den mängd ärenden som det kan bli fråga om den tredje varianten är att föredra i de flesta fall. Krigsskadenämnden kan ett smidigt, ändamålsenligt och effektivt sätt sköta skaderegleringen. Nämnden kan avgöra ärenden efter lämplighet och skälighet och med beaktande av ett krav enhetlig behandling av ärendena. Enligt utredningen talar övervägande skäl för att välja det nämnda alternativet. För att systemet skall överenstämma med Europakonventiomens krav bör således införas en möjlighet att kunna överklaga Krigsskadeznänmdens beslut till domstol. Eftersom besluten i fråga fattas av en förvaltningsmyndighet blir det naturliga att överklagandet sker hos en förvaltningsdomstol; i detta fall hos kammarrätten. En överprövning i kammarrätten bör innebära att beslutet kan prövas i sin helhet. Enligt det nuvarande systemet kan endast frågan om vem rätten till ersättning tillkommer prövas av domstol. Inget torde hindra kammarrätten från att i enlighet med 24 § Förvaltningsprocesslagen 1971:291 inhämta yttrandle från det rådgivande organ som vid behov kan upprättas, om sådant yttirande inte redan inhämtats.

Förhållandet mellan krigsförsäkringslagen och krigsskadelagen.

Krigsförsäkringslagens tillämpningsområde är inte territoriellt begränsat. Krigsförsäkring kan därför meddelas även av egendom inom: Sveriges gränser. Härigenom överlappar de rubricerade lagarnas tillämpningsområden varandra i fråga om krigsförsäkringsbar egendom. Krigsskadelagen gällde till en början inte för fartyg, flygplan och annan egendom som kunde försäkras mot krigsrisk enligt krigsförsäkriingslagen. Undantaget tillkom för att krigsförsäkringen skulle utnyttjas: i största möjliga utsträckning prop. 1958:82 s.76. Undantagsbestämmrelsen togs senare bort då krigsförsäkringsnämnden inte ansåg sig hia sådana informationsmöjligheter som förutsattes för att skadelidande iinte skulle lida några rättsförluster på grund bristande kunskap föirsäkringsav om möjligheterna SFS 1967:853, prop. 1967:165 s. 15. Man befarade inte att egendomsägare i spekulationssyfte eller av av andra skäll i större utsträckning skulle underlåta att utnyttja krigsförsäkringen. Det försäkringsmässiga skyddet erbjuder påtagliga fördelar i förhálllande till det osäkra krigsskadeskyddet enligt lagen. Grunderna för krigsskadeskyddet kan dessutom utformas så att fall där uppenbart spekulattionssyfte ligger bakom underlåtenhet att teckna krigsförsäkring utesluts helt eller delvis från ersättning. Någon möjlighet för en skadelidande attt uppbära

262 Ersättning för krigsskada på egendom

dubbelersättning finns inte med hänsyn till utformningen av l § i den mån skadan gottgöres i annan ordning a. prop. s. 15 Enligt utredningen är de anförda skälen alltjämt bärkraftiga. Det finns därför inte anledning att föreslå någon ändring i det nuvarande förhållandet i denna fråga.

8.7.6 Frågor om ersättning för skada på krigsviktig

egendom

En speciell fråga måste övervägas oavsett vilket system som väljs av som de nyss behandlade gäller ordningen för reglering av krigsskador egendom är särskilt viktig för försvaret, folkförsörjningen eller som samhället i övrigt. I dessa fall är en snabb skadereglering nödvändig. Som framgår avsnitt 8.5 har ett visst planeringsarbete skett i avsikt att av lösa detta problem. Någon fastlagd ordning för en särskild skadereglering i fråga om krigsviktig egendom finns emellertid inte. Problemet med reglering av ersättning för skador krigsviktig egendom är av praktisk natur. Frågan gäller hur man snabbt skall kunna utge ersättning för sådana egendomsskador redan under pågående krig. Ett beslut om ersättning förutsätter att man har överblick över behov och kapacitet. Detta är särskilt nödvändigt om prioriteringar måste göras mellan olika skador. Krigsskadenämnden kan knappast göra de nödvändiga avvägningama. Befintliga rutiner för krigsskadeersättning är inte heller tillräckliga för allvarliga krigsförhållanden och omfattande krigsskador. I sådana fall år det knappast möjligt förrän efter kriget att sätta i gång med skaderegleringen efter riktlinjer som bestäms av riksdagen. Men det ärjust i sådana situationer en snabb reglering behövs. Det är därför uppenbart att det måste finnas en särskild ordning för förfarandet i fråga om krigsskador på krigsviktig egendom. Det är dessutom fråga om skadefall som skall ersättas utifrån ett annat motiv än det som ligger till grund för krigsskadelagen. Den krigsviktiga egendomen har stor betydelse för försvarsansträngningarna och samhällets överlevnad under krigsförhållanden. Det är mera en fråga om att se till att försörjningen av viktiga varor kan upprätthållas. Krigsskadelagens ersättningssystem tar däremot sikte att ersätta egendomsinnehavare för av kriget förstörd egendom. Någon återuppbyggnadsskyldighet kommer inte alltid att krävas. Det är självfallet angeläget att en ordning för behandling av ersättning för skador på krigsviktig egendom finns, oavsett vilken lösning som väljs för krigsskadeskyddet. I fråga om den närmare utformningen av en särskild ordning för behandling av skador krigsviktig egendom bör huvudprincipema i den plan föreslogs av Krigsskadenämnden i mitten av 1970-talet kunna som tillämpas. Det innebär i korthet att frågan om ersättning handläggs på två nivåer. Regionalt utreds ärendet av den som drabbats av skadan och länsstyrelsen. Därefter överlämnas ärendet till den centrala försörjnings-

SOU 1994: 130 Ersättning för krigsskada på egendom 263

myndighet inom vars ansvarsområde den skadade egendomen hör. Denna myndighet fattar beslut om förskott ersättning och ombesörjer utbetalning medel för återuppbyggnad. För beslut om nödvändiga av prioriteringar mellan olika försörjningsmyndigheter i en konkurrenssituation skulle hänvändelse till regeringen eller till den myndighet som regeringen bemyndigar kunna ske. Nämndens förslag ledde som framgått tidigare till att beredskapsbudgeten omfattar ett förslagsanslag avseende medel som skall kunna användas som förskott vid reglering av skador på krigsviktig egendom. Det finns inte några närmare föreskrifter om dispositionen av anslaget. Det är dock upplagt som tillhörigt Krigsskadenärnndens område. Utredningen har funnit att det f.n. inte finns några fastlagda rutiner för hur frågorna rörande ersättning för skador krigsviktig egendom skall hanteras. Det är emellertid angeläget att i beredskapsplaneringen ingår att utforma en ordning för hanteringen av nämnda frågor. Utredningen föreslår därför regeringen uppdrar ÖCB, har samordningsanatt som svaret för totalförsvarets civila del, att i samråd med de centrala försörjningsmyndighetema och länsstyrelserna närmare planera för en sådan ordning. Enligt utredningen bör den av Krigsförsäkringsnämnden föreslagna ordningen därvid kunna användas som en god grund vid planeringen. De berörda försörjningsmyndighetema bör beslutanderätt ersättning och dess utbetalning. Ett anslag för dylika ersättningar bör, om som för närvarande, finnas i beredskapsbudgeten och lämpliga dispositionsföreskrifter bör förberedas. Om det nuvarande systemet för krigsskadeersättning behålls bör Krigsskadenämnden få del av handlingarna i ersättningsärendet för att vid sin slutreglering enligt KSL kunna beakta den ersättning som redan utgått med anledning att det varit fråga om krigsviktig egendom. Om av registreringssystemet införs kan det bli aktuellt att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller till det organ som får i uppgift att eventuellt sköta krigsskaderegleringen. Utredningen vill slutligen understryka att det ovan anförda har tagit sikte reglering av krigsskador. Självfallet kan det under krigsförhållanden vara viktigt med en snabb lösning av ersättningsfrågor i särskild ordning även vid andra skador än sådana som orsakas av en krigshandling, egendomen är krigsviktig. Detta kan vara fallet om om egendomen är otillräckligt försäkrad eller försäkringsersättningen av någon anledning inte betalas Även försäkring finns kan situationen ut. om vara den att skadan är svårbedömbar och försäkringsbolaget därför hänvisar försäkringstagaren till rättegång för prövning av ansvaret. Det kan även inträffa att försäkringsbolaget i och för sig är betalningsskyldigt men inte kan betala ut försäkringsersättningen. Enligt utredningens mening finns det från beredskapssynpunkt goda skäl att hanteringen också av sådana skadefall, som nu nämnts, tas upp ÖCB i samband med det uppdrag utredningen föreslagit i det av som föregående.

SOU 1994: 130

9 Specialmotivering

Förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden

l denna lag har sammanförts bestämmelser från fyra olika beredskapslagar, den inländska och den utländska lagen, krigsansvarighetslagen och krigsförsäkringslagen. Lagen består fem kapitel. 1 kap. innehåller av allmänna bestämmelser lagens innehåll, vissa definitioner och om tillämpningsförutsättningar. I 2 kap. regleras enskild försäkringsverksamhet i allmänhet. Frågor om krigsansvarighet för personförsäkringar regleras i 3 kap. I 4 kap. har upptagits regler statlig försäkring och om 5 kap. innehåller tillsynsregler I den mån gamla bestämmelser har m.m. överförts till denna lag har dessa generellt till den anpassats nya regeringsformen. Vidare har Finansinspektionen övertagit de uppgifter som dåvarande Försäkringsinspektionen hade. Detta följer lagen av 1991:936 med anledning Finansinspektionens inrättande. av

l kap. Allmänna bestämmelser

Lagens innehåll

l § Denna lag innehåller bestämmelser dels svensk och utländsk om försäkringsgivares verksamhet här i landet under krig, krigsfara eller därav föranledda förhållanden, dels krigsansvarighet för liv-, sjukoch olycksfallsförsäkring dels ock statlig försäkring krigsrisk och mot statlig âterförsäkring under krigsförhållanden.

Paragrafen anger lagens innehåll

Definitioner

2 § Med svensk försäkringsgivare försäkringsbolag fått avses som koncession enligt försäkringsrörelselagen 1982:713. Med utländsk försäkringsgivare avses dels försäkringsföretag som fått koncession enligt lagen 1950:272 rätt för utländska om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, dels försäkringsgivare med tillämpning lagen 1993:1302 som av om

Specialmotivering SOU 1994: 130

EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige driver verksamhet här i landet.

Paragrafen innehåller definitioner vad i denna lag avses med av som svensk och utländsk försäkringsgivare. Utländska försäkringsgivare kan hemmahöriga i ett EES-land eller ett annat främmande land. När det vara gäller EES-försäkringsgivare bör det observeras att det är fråga om såväl här etablerade företag sådana som endast verkar här genom som gränsöverskridande verksamhet.

När lagen skall tillämpas

3 § Ar Sverige i krig skall bestämmelserna i 2 kap. l-3 och 5-7 §§, 4 kap. 5 och 6 §§ samt 5 kap. 2 § tillämpas. Ar Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden är föranledda att det är krig utanför Sveriges som av eller Sverige har varit i krig eller krigsfara, får gränser av att regeringen föreskriva bestämmelserna som anges i första stycket att skall tillämpas. Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens prövning inom månad från det den utfärdades eller, om riksmöte en inte pågår, från början närmast följande riksmöte. Sker inte av underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två från det underställningen gjordes, upphör föreskriften att

måpader

gäl a.

Paragrafen innehåller allmänna förutsättningar för tillämpning av vissa lagens bestämmelser i 4 och 5 kap. De angivna förutsättningarna av följd 13 kap 6 § regeringsformen. Att inte alla bestämmelser är en av omfattas beror vissa måste kunna tillämpas även under andra att förhållanden. Som exempel kan nämnas bemyndigandena i 4 kap 9 § om Krigsförsäkringsnämndens rätt att ingå avtal som där sägs. Sådana bestämmelser får alltså tillämpas redan när lagen trätt i kraft. Om tillämpningen bestämmelserna i 3 kap. stadgas i 4 De nämnda av förutsättningarna har sakligt oförändrade överförts från 1 § inländska och l § utländska lagen samt från 1 § krigsförsäkringslagen. Förutsättningarna har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitten 5.5.2

och 6.l4.7. Att Sverige är i krig tillkännages regeringen genom bl.a. kungörelse av i Svensk Författningssamling § beredskapsförordningen 1993:242]. När förhållanden i 3 § första och andra stycket inte längre som avses råder skall regeringen besluta att beredskapen skall återgå till fredstida

nivå § lagen 1992:1403 om höjd beredskapj.

4 § Bestämmelserna i 3 kap. krigsansvarighet för livförsäkring om och viss försäkring tillämpas i samband med krigsförhållanden annan i enlighet med vad föreskrivs i samma kapitel. som

SOU 1994: 130 Specialmotivering

Paragrafen innehåller en erinran om att det i 3 kap. finns särskilda bestämmelser för tillämpningen av de regler som finns där.

2 kap. Svensk och utländsk försäkringsgivares försäkringsverksamhet

I detta kapitel upptas bestämmelser om möjligheter till avsteg från regler som gäller för försäkringsrörelsen och från försäkringsvillkoren såväl i fråga om skadeförsäkring som liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring. Vidare har gemensamma bestämmelser anstånd med premiebetalning om och försäkringsersättning intagits i kapitlet.

Rörelsen

1 § Regeringen får meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmelserna i försäkringsrörelselagen 1982:713 och lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. Finansinspektionen får medge en försäkringsgivare att avvika från bestämmelse i lag som anges i första stycket eller från föreskrift som meddelats med stöd av sådan lag.

Denna paragraf som i princip inte har någon motsvarighet i tidigare lagar området innehåller bemyndiganden som möjliggör avsteg från vad som annars gäller för svenska och icke EES-försäkringsgivare enligt de för dem gällande rörelselagama. Skälet till varför EES-försäkringsgivare inte omfattas av någon motsvarande möjlighet framgår av den allmänna motiveringen i avsnitt 5.3.3. Regeringen får tillåta avvikelser genom föreskrifter som gäller för alla försäkringsgivare som berörs av paragrafen medan Finansinspektionen ansökan av en sådan försäkringsgivare kan medge dispens genom enskilt beslut. Bemyndigandena är inte formellt begränsade till vissa frågor i de angivna lagarna utan befogenhetema avser alla bestämmelser i dessa lagar. Det bör observeras att bemyndigandet för regeringen innebär rätt att inte bara föreskriva en att vissa bestämmelser i Lex. FRL inte behöver följas av försäkringsgivarna utan även att ge lagens föreskrifter ett annat innehåll. Regeringen kan exempelvis i fråga om bestämmelsen om tid för kallelse till bolagsstämma i 9 kap. 9 § FRL föreskriva annan frist än vad som där stadgas. Inspektionens bemyndigande däremot endast rätt att avser en bevilja dispens från en bestämmelse i de angivna lagarna eller från föreskrifter som regeringen meddelat med stöd sitt bemyndigande. av Villkor skall dock kunna kopplas till beslut dispens. Detta torde om vara möjligt utan att någon särskild bestämmelse härom i lagen. tas upp Härigenom kan samma resultat uppnås även vid beslut i enskilt fall. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.2.3 och 5.3.3.

268 Specialmotivering SOU 1994: 130

2 § Finansinspektionen får medge en svensk försäkringsgivare att för räkning ta sig ett större försäkringsansvar än som följer egen bolagsordningen. Av beslutet skall framgå i vilken utsträckning av den gällande skyldigheten att teckna återförsäkring får annars frångås. Finansinspektionen får även medge en svensk försäkringsgivare är ett ömsesidigt försäkringsbolag att överskrida en i bolagsordsom ningen angiven begränsning av återförsäkring i förhållande till den direkta försäkringen. Av beslutet skall framgå i vilken utsträckning bolaget får avvika från begränsningen. Finansinspektionen får också medge en svensk försäkringsgivare att göra avvikelse från bestämmelse i bolagsordningen. annan

Paragrafen omfattar bemyndigande för Finansinspektionen att disfrån bestämmelser i bolagsordningen. Innehållet i en bolagsordpensera 2 kap. 5 § FRL. Som där framgår skall bl.a. vissa ning regleras av återförsäkring regleras i bolagsordningen. Av naturliga skäl frågor om gäller denna paragraf endast för svenska försäkringsgivare. Som framgår den allmänna motiveringen gäller dock i fråga om av livförsäkring att återförsäkringsfrågor och vissa andra väsentliga frågor skall regleras i s.k. grunder enligt 2 kap. 6 § FRL. Utformningen den föreslagna bestämmelsen bygger emellertid de av förslag Försäkringsutredningen Fi 1990:11 lagt fram i sitt som delbetänkande Försäkringsrörelse i förändring 2 SOU 1993:108. Förslagen, förutsätts komma att genomföras, innebär att grunderna som i fortsättningen endast skall innehålla försäkringstekniska riktlinjer medan återförsäkring skall föras till bolagsordningen även i fråga frågor om över livförsäkringsbolag och bestämmelser som rör enskilda försäkringsavom tal skall tas in direkt i avtalsvillkoren. Utredningen har, framgår tredje stycket, av beredskapsskäl som av funnit det lämpligast att tillåta dispenser från alla bestämmelser i bolagsordningen. Men på mycket betydelsefull punkt har utredningen en funnit det motiverat att särskilt framhålla dispensmöjligheten, vara nämligen i fråga om återförsäkring. Första och andra styckena paragrafen rör därför frågor om avsteg av från gällande återförsäkringskrav. l första stycket regleras ett annars försäkringsbolags möjlighet att ifrån bolagsordningens krav återförsäkring. Härigenom kan fortsatt verksamhet underlättas när svårigheter återförsäkringsmarknaden råder. I andra stycket regleras möjligheten för ett ömsesidigt försäkringsbolag att motta återförsäkring i större utsträckning än som följer av bolagsordningen. Tanken är att detta i någon mån skall bidra till att landets återförsäkringsbehov kan

klaras. Bestämmelserna i första och andra stycket har sin motsvarighet i 2 § inländska lagen. Någon saklig ändring är inte avsedd med förslaget. Det skall ankomma Finansinspektionen att meddela behövliga dispenser. l förslaget dock vidare till skillnad mot nuvarande bestämmelse anges - att beslutet även skall reglera frågan om hur stor avvikelsen får vara. Detta torde redan möjligt med nuvarande ordning men det har vara ansetts motiverat att uttryckligen kräva att ställning tas också i den frågan

SOU 1994: 130 Specialmotivering 269

vid dispensgivningen. I övrigt har bestämmelserna endast språkligt modemiserats och redaktionellt justerats. Tredje stycket innehåller ett generellt bemyndigande för inspektionen att meddela dispenser från bestämmelser i bolagsordningen. Detta är nytt i förhållande till nuvarande ordning. Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.2.3.

3 § Regeringen får beträffande svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga om skadeförsäkring meddela föreskrifter om upphörande för viss tid eller tills vidare av försäkringsgivares ansvar för vissa slag av meddelade försäkringar, därvid det skall anges vad som skall gälla i fråga om försäkringstagamas rätt, 2. storleken av försäkringstagamas självrisk, oavsett vad som anges i försäkringsvillkoren, avvikelse från bestämmelser i 14 § andra stycket lagen 1927:77 om försäkringsavtal och reglerna i konsumentförsäkringslagen 1980:38 om försäkringsgivares meddelande till försäkringstagare och från bestämmelser och avtalade försäkringsvillkor är som beroende av sådana meddelanden, 4. oförändrat ansvar för försäkringsgivare enligt försäkringsavtal till den del avtalet omfattar brandförsäkring på byggnad som hör till fast egendom eller därmed jämställd egendom, oavsett att försäkringstagaren inte betalat fömyelsepremien enligt avtalet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får medge en försäkringsgivare att avvika från bestämmelser och villkor som avses i första stycket

Paragrafen reglerar möjligheten att i olika avseenden tillåta avsteg från regler eller att förändra villkor som styr eller utgör avtalsinnehâll i en skadeförsäkring. Den gäller för försäkringar meddelade såväl av en svensk som en utländsk försäkringsgivare så som begreppen definieras i 1 kap. 2 I fråga om livförsäkring regleras motsvarande frågor i 5 Eftersom svensk rätt enligt lagen 1993:645 om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal i princip är tillämplig flertalet försäkringar som nu avses kan bestämmelserna göras tillämpliga inte bara pâ här etablerade utländska försäkringsföretag utan även EES-försäkringsgivare som verkar här genom gränsöverskridande verksamhet. Det sakliga området för olika ingrepp enligt paragrafen har i princip motsvarighet i nuvarande bestämmelser i den inländska och utländska lagen. Paragrafen behandlas i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.2.3 beträffande svenska försäkringsgivare och i avsnitt 5.3.3. beträffande utländska försäkringsgivare. Allmänt gäller att regeringen bemyndigas att genom föreskrifter besluta i de frågor som paragrafen omfattar. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen kan dock i ett visst avseende även fatta beslut i enskilda fall. Självfallet kan problem förutses när det gäller att tillämpa dispensmöjligheten i fråga EES-försäkringsgivare om som verkar här endast genom gränsöverskridande verksamhet. Men möjligheten bör dock finnas även för dessa.

270 Specialmotivering SOU 1994: 130

Bestämmelsen i första stycket första punkten tar sikte på att genom föreskrifter få allmänt sett mindre viktiga försäkringar att snabbt upphöra. Den har sin motsvarighet i 7 § inländska och 9 § utländska lagen varifrån den sakligt oförändrad har överförts. Utformningen av bestämmelsen har dock modifierats något. Den har härutöver undergått viss språklig och redaktionell bearbetning. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas i särskilt extrema lägen, där det framstår som nödvändigt att försäkringsföretagens under krisförhållanden begränsade resurser koncentreras till de viktigaste försäkringsområdena. Om en försäkring upphör i förtid kan försäkringstaha rätt till ersättning för den premie som därigenom betalats för garen mycket. Det är främst denna fråga som åsyftas med kravet på att i föreskrifterna skall vad som skall gälla i fråga om försäkringstagaranges nas rätt jfr lagrådsuttalandet i prop. 1959:52 s. 60. Bestämmelsen i första stycket andra punkten innehåller bemyndigande för regeringen att föreskrifter bestämma om självrisken i genom försäkring. Den har sakligt oförändrad men språkligt modemiserad överförts från 8 § inländska och 10 § utländska lagen. Bestämmelsen i första stycket tredje punkten tar sikte befrielse från krav i de angivna lagarna skriftliga prernieaviseringar och i fråga om konsumentförsäkringslagen även från andra meddelanden till försäkringoch från bestämmelser och villkor som hänger samman med stagarna sådana meddelanden. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 9 § inländska och ll § utländska lagen, såvitt avser bestämmelsen i 14 § andra stycket FAL. En skillnad i förhållande till nuvarande bestämmelser är att avvikelsema skall kunna beslutas genom föreskrifter av regeringen. Bestämmelsen i första stycket fjärde punkten om att regeringen genom föreskrifter kan förordna fortsatt försäkringsansvar för brandförom säkring trots obetald premie har i princip sakligt oförändrad men språkligt modemiserad överförts från ll § första stycket inländska och 13 § första stycket utländska lagen. Som framgår av den allmänna motiveringen har ändring därvid skett så att bestämmelsen inte gäller nyteckningsfall. Med till fast egendom jämställd egendom avses som f.n. tomträtt och vattenfallsrätt. Bestämmelsen motiveras av brandförsäkringens betydelse för kreditväsendet. Av andra stycket framgår att avvikelse också skall kunna medges beslut i enskilda fall. Motivet till bestämmelsen är att man genom härigenom kan med endast punktinsatser täcka de fall då svårigheten att avisera är att hänföra till det enskilda bolaget än allmänt föremer kommande svårigheter för försäkringsgivama.

4 § För försäkringsgivares fordran sådan obetald premie som en avses i 3 § 4 gäller förmånsrätt enligt 6 § l och 7 § 2 förmånsrättslagen 1970:979. Förmånsrätten skall omfatta även ränta på obetald premie, det i beslut om tillämpning av 3 § 4. om anges

Paragrafen upptar bestämmelser om förmånsrätt för sådan obetald en brandförsäkringspremie som avses i 3 § 4. Det får anses vara rimligt att

SOU 1994: 130 Wecialmotivering 271

försäkringsgivaren fär förmänsrätt som kompensation för att han får stá ansvar utan att fömyelsepremien erläggs. Bestämmelsen har sin motsvarighet i ll § andra och tredje stycket inländska lagen och 13 § andra och tredje stycket utländska lagen. Den har sakligt ändrats endast efter vad som följer av 1970 års förmänsrättslag. Bestämmelsen har berörts kortfattat i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.2.3. Förmánsrätten gäller obetald premie försäkring av byggnad som hör till fast egendom, tomträtt och vattenfallsrätt. Enligt punkt 6 i övergångsbestämmelsema till förmánsrättslagen äger vad som i förmânsrättslagen stadgas om tomträtt motsvarande tillämpning vattenfallsrätt. Det har inte ansetts nödvändigt att erinra om detta i den nya bestämmelsen. Den i bestämmelsen angivna förmänsrätten gäller automatiskt om 3 § 4 tillämpas. För att förmänsrätten även skall omfatta ränta måste detta dock beslutas särskilt.

5 § Re eringen får beträffande svensk och utländsk försäkrings-

givare i fgrâga om livförsäkring meddela föreskrifter

om rätt för försäkringsgivare att med avvikelse från försäkringsvillkor skjuta upp utbetalning på grund av återköp, 2. befrielse för försäkringsgivare från skyldighet enligt försäkringsvillkor att lämna lån på försäkringen, och 3. avvikelse från bestämmelsen i l4 § andra stycket lagen l927:77 om försäkringsavtal om försäkringsgivares meddelande till försäkringstagaren och grund därav gällande försäkringsvillkor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får medge en försäkringsgivare att göra sådan avvikelse som avses i första stycket. Bestämmelserna i första stycket 3 och andra stycket gäller även i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkring.

I paragrafen har upptagits bestämmelser om möjligheter till avsteg från vad som i vissa fall gäller mellan försäkringspartema i fråga om livförsäkring och i ett visst fall även sjuk- och olycksfallsförsäkring. Bestämmelsen omfattar försäkringar som meddelats såväl av svenska som utländska försäkringsgivare så som begreppen definierats i l kap. 2 Även beträffande livförsäkring gäller som anges under 3 i princip , den svenska försäkringsavtalsrätten för de utländska försäkringsföretagen som verkar här. Också de bör därför omfattas av paragrafen. Det bör observeras att paragrafen omfattar även s.k. krigsskyddade försäkringar enligt 3 kap. Bestämmelsen har utformats mot bakgrund av Försäkringsutredningens andra delbetänkande SOU 1993:108, se specialmotiveringen under 2 kap. 2 och förutsätter att där angivna förslag genomförs. Förslagen innebär bl.a. att i grunderna för livförsäkring inte längre skall finnas bestämmelser som direkt rör avtalsfrâgor. Avvikelserna kan åstadkommas genom föreskrifter av regeringen eller genom dispensbeslut av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen.

272 Specialmotivering

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.2.3 beträffande svenska försäkringsgivare och i avsnitt 5.3.3 beträffande utländska försäkringsgivare. Bestämmelsen i första stycket första punkten, som gäller anstånd för försäkringsgivare med utbetalning av återköpsvärdet hos livförsäkringar, har sin motsvarighet i 5 § inländska och 7 § utländska lagen. Enligt nuvarande bestämmelse kan sådant anstånd endast ges av Finansinspektionen genom ett dispensbeslut. Förslaget innebär ändring den punkten i enlighet med vad som ovan sagts. Bestämmelsen i första stycket andra punkten, som gäller befrielse för försäkringsgivare att lämna livlån, har sin motsvarighet i 5 § inländska och 7 § utländska lagen. Vad som i nästföregående stycke sagts om sättet att åstadkomma avvikelsen och skillnaden till nuvarande bestämmelser gäller även i fråga om detta förslag. Bestämmelsen i första stycket tredje punkten, som gäller befrielse från skyldighet att premieavisera i visst fall enligt FAL och därtill knutna försäkringsvillkor, har sin motsvarighet i 9 § inländska och ll § utländska lagen. Som framgår av sista stycket i denna paragraf gäller denna bestämmelse även i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkring. Enligt nuvarande bestämmelse kan avsedd befrielse endast ges av Finansinspektionen genom ett dispensbeslut. Förslaget innebär ändring på den punkten i enlighet med vad som ovan sagts.

Gemensamma bestämmelser

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om anstånd för försäkringstagare med att under viss tid betala premie som är förfallen till betalning.

7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om anstånd under viss tid för svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga om utbetalning av försäkringsersättning.

Paragraferna innehåller ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, att förordna om moratorium för försäkringstagare med att betala försäkringspremie och för försäkringsgivare i fråga om utbetalning av försäkringsersättning. Bestämmelserna har sin motsvarighet i lO § inländska och 12 § utländska lagen. De skiljer sig från de gällande bestämmelserna genom att inte innehålla någon bestämd frist för anståndet och att undantag för s.k. krigsskyddade försäkringar inte görs när det gäller försäkringsgivarens anstånd. I övrigt är bestämmelserna endast språkligt och redaktionellt ändrade. Det mä dock erinras om att i fråga om s.k. krigsskyddade försäkringar skall krigsgrunderna innehålla bestämmelser om rätt att hålla inne försäkringsersättning, 3 kap. 5 § Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.2.3 under rubriken Betalningsfrågor samt i avsnitt 5.3.3.

Specialmotivering 273

8 § Föreskrifter eller medgivanden som avses i detta kapitel får meddelas endast om det behövs för att tillgodose krav följer som av försäkringsverksamhetens funktion inom totalförsvaret.

Bestämmelsen är ny. Den anger det grundläggande syftet för tillämpning av andra kapitlets bemyndiganden. Den har utformats efter mönster av 8 § i den arbetsrättsliga beredskapslagen 1987: 1262.

3 kap. Krigsansvarighet för liv-, sjuk och olycksfallsförsäkring

I detta kapitel finns bestämmelser som svarar mot lagen 1959:118 om krigsansvarighet för liv- och inavliditetsförsäkring. Som närmare framgår av avsnitt 7 bygger de föreslagna bestämmelserna i allt väsentligt på ett förslag som år 1984 överlämnades av Försäkringsinspektionen till regeringen och som utarbetats av en arbetsgrupp med representanter för inspektionen och försäkringsbranschen.

1 § Bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga sådan direkt försäkring som avser livförsäkring, sjukförsäkring eller olycksfallsförsäkring om försäkringen helt eller delvis gäller också för försäkringsfall som orsakats av krigshandling till följd av att riket kommit i krig krigsskyddad försäkring, och 2. meddelas av svensk försäkringsgivare eller utländsk försäkringsgivare som bedriver verksamhet här i landet enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. För försäkring som avses i första stycket skall upprättas krigsgrunder enligt vad som föreskrivs i 5 I det avseende som framgår av andra stycket i samma paragraf kan därvid även icke lkrigsskyddade försäkringar bli berörda.

I paragrafen anges tillämpningsområdet för de särskilda bestämmelser som avses gälla för krigsförhållanden i fråga försäkringar om personförsäkringsområdet. I l § KAL specificeras de olika försäkringsslag som omfattas av lagen, eftersom KAL bygger att lagen obligatoriskt är tillämplig vissa bestämda försäkringar. Utredniingsförslaget utgår emellertid från att en försäkringsgivare själv har att avgöra i Vilka försäkringar ett ansvar för dödsfall eller skada i följd krigshandling av skall läggas in. Av första stycket framgår till en början att bestämmelserna i kapitlet är tillämpliga på liv- sjuk- och olycksfallförsäkring. I praktiken kan man vänta sig att försäkringsgivama också i fortsättningen åtar sig: krigsansvarighet i de fall som omfattas av den gällande lagen, dvs. vid livförsäkring för dödsfall, vid försäkring för invaliditet om denna pretmiebefrielse avser för livförsäkring för dödsfall eller livsfall eller försäkringen förenats om med livränteförsäkring för livsfall sådant sätt att inwaliditetsförsäkringen upphör om livränteförsäkringen upphör samt vid inwaliiditetsförsäkring som meddelats av försäkringsgivare rörelse i huvudsak vars

SOU 1994: 130 274 Specialmotivering

omfattar tjänstepensionsförsäkring t.ex. SPP. Det kan emellertid tänkas det kan finnas försäkringsgivare som vill meddela även andra att försäkringar med krigsansvar, vissa typer av sjukförsäkring. l likhet t.ex. KAL och inspektionsförslaget omfattas endast direktförsäkring och med således inte återförsäkring. punkt l framgår ansvarigheten försäkringsfall som Av att avser orsakats krigshandling till följd att Sverige kommit i krig med den av av närmare bestämning som anges i 2 punkt 2 framgår bestämmelserna gäller endast för svenska och Av att utländska försäkringsbolag är etablerade i Sverige i vad avser den som bedrivs här i landet. EES-försäkringsgivare omfattas inte. rörelse som Detta behandlas närmare i den allmänna motiveringen i avsnitt 7.5.3.

Vilka svenska bolag avses framgår av l kap. 2 som andra stycket slås fast att försäkringsgivare som omfattas av I en bestämmelserna i första stycket är skyldig att upprätta särskilda krigsgr-

under rörande de försäkringar är krigsskyddade. För en försäkringssom givare meddelar såväl krigsskyddade försäkringar som andra som försäkringar framgår 5 § andra stycket att de icke krigsskyddade av försäkringarna kan komma beröras såvitt beräkning och tilldelning avser av återbäring.

2 § Bestämmelserna i 6 och 8 §§ tillämpas om riket kommer i krig såvida inte regeringen beslutar annat. När kriget har upphört meddelar regeringen beslut den tidpunkt då kriget skall anses ha om upphört. Sådant beslut kan meddelas även tidigare, om det kan antas krigshandligar inte längre kommer att företas i någon mera att betydande omfattning. Vad i första stycket äger motsvarande tillämpning på som sagts bestämmelser tagits in i krigsgrunder enligt 5 som

I denna paragraf bestämmelsernas tillämplighet i tiden. Utanges redningens överväganden i frågan har redovisats i avsnitt 7.6.

3 § Vad gäller för krigsskyddad försäkring gäller också för som försäkringsfall inträffar inom ett år efter krigets slut, om det som orsakats av en krigshandling.

I överensstämmelse med vad i 2 § KAL och tagits upp i som anges inspektionsförslaget föreskrivs i denna paragraf att vad som gäller för en krigskyddad försäkring också gäller för försäkringsfall som inträffar inom år efter krigets slut, försäkringsfallet orsakats av en krigshandling. ett om

§ För de försäkringar är krigsskyddade skall en försäkrings- 4 som givare inom två år efter det att kriget har upphört upprätta ett särskilt krigsbokslut för den tid kriget har pågått. Krigsbokslutet skall visa intäkter och kostnader för de krigsskyddade försäkringarna med fördelning verksamhetsgrenar. Kostnaderna skall omfatta även

SOU 1994: 130 Specialmotivering 275

kostnader för sådana försäkringsfall som har inträffat inom ett år från krigets slut, om försäkringsfallet har orsakats av en krigshandling.

Paragrafen behandlar skyldigheten att upprätta ett särskilt krigsbokslut för de krigsskyddade försäkringarna att läggas till grund för beslut om hur uppkomna överkostnader skall täckas. Termen krigsbokslut finns inte i KAL men det är uppenbarligen förutsatt att en sådan redovisning görs.

5 § I särskilda krigsgrunder skall tas upp bestämmelser om indelning av krigsskyddade försäkringar i verksamhetsgrenar därvid försäkringar av likartat slag förs till samma verksarnhetsgren. Krigsgrundema kan vidare innehålla bestämmelser om möjlighet att hålla inne försäkringsersättning till dess krigsbokslut upprättats, 2. att under krig ta ut en provisorisk krigspremie, 3. att fastställa krigspremie för försäkring som upphör innan krigsbokslut har upprättats eller som före nämnda tidpunkt föranleder att periodisk utbetalning påbörjas på grund av att en försäkrad person har avlidit eller har uppnått viss ålder, 4. att uttaxera krigspremie, om det behövs för att täcka i krigsbokslutet redovisade kostnader i den mån dessa överstigit det belopp, som enligt vad som antagits vid premieberäkningen varit att förvänta under den tid som kriget pågått överkostnader, 5. att sätta ned försäkringsersättning som har hållits inne enligt punkt om överkostnader som avses i punkt 4 skäligen inte kan täckas genom krigspremier eller överskottsmedel, 6. att göra sådan utjämning mellan försäkringsgivare som avses i 6 I krigsgrunderna kan även meddelas de bestämmelser om beräkning och tilldelning av återbäring som en försäkringsgivare avser att tillämpa i sin rörelse till dess krigsbokslutet har upprättats Krigsgrundema skall av försäkringsivare upprättas inom tid som bestäms av Finansinspektionen och skall inges till inspektionen. Därvid gäller att krigsgrunder avseende första stycket punkterna 4 och 5 inte behöver beslutas förrän krigsbokslutet har upprättats.

l denna paragraf finns föreskrifter i fråga om de krigsgrunder som skall upprättas av bolag som meddelar krigsskyddade försäkringar. I första stycket anges att en indelning skall ske efter verksamhetsgrenar. Med tillämpning av 12 och §§ KAL kan regeringen föreskriva att olika försäkringsbestånd skall särskil j as vid bestämmande och täckning av överkostnad och även i övrigt ge särskilda föreskifter för vissa typer av försäkringar. l överensstämmelse med vad som förordats i inspektionsförslaget föreslår utredningen att det i krigsgrunderna görs en indelning av försäkringar av olika art. Som beteckning för försäkringar av likartad art används beteckningen Verksamhetsgren, som alltså inte bygger vad som därmed avses i andra sammanhang, t.ex. i samband med årsredovisningen. Det synes lämpligt att skilja mellan kollektiv livförsäkring och individuell livförsäkring samt att behandla sjukförsäkring som en särskild Verksamhetsgren. Tjänstegrupplivförsäkringen torde böra betraktas som en Verksamhetsgren för sig. Enligt utredningen får det

276 Specialmotivering SOU 1994: 130

ankomma regeringen eller efter dess bemyndigande Finansinspektionen

att ge föreskrifter om indelningen i verksamhetsgrenar se 9 §.

I stycket upptas i övrigt i sex punkter de frågor som avses bli behandlade i krigsgrundema. Bestämmelserna gäller åtgärder i fråga om de olika verksamhetsgrenarna med krigsskyddade försäkringar. Punkten som svarar mot 14 § andra stycket KAL, öppnar möjlighet att

fastställa och ta ut en definitiv krigspremie innan krigsbokslut upprättas

när detta är befogat av praktiska skäl. Det är här fråga om en intäkt som självfallet bör beaktas vid krigsbokslutet. I andra stycket har tagits upp en allmänt formulerad regel om beslut i fråga om beräkning och tilldelning av återbäring under krig till dess att krigsbokslut har upprättats. Regeln, som avser ett bolags såväl krigsskyddade som andra försäkringar, har behandlats i avsnitt 7.8. I tredje stycket anges att krigsgrunder skall upprättas inom den tid som bestäms av Finansinspektionen och att grunderna skall inges till inspektionen. Detta innebär att inspektionen, sedan lagen trätt i kraft och efter det att föreskrifter om utformningen av krigsgrunder utfärdats, skall bestämma den tidpunkt då krigsgrunder senast skall ha antagits av bolagen. För nytillkommande bolag får en motsvarande tidpunkt fastställas. När det gäller uttaxering av krigspremie och nedsättning av försäkringsersättning som innehållits skall dock krigsgrunder inte behöva upprättas förrän krigsbokslutet har upprättats.

6 § Overkostnader, krigspremie eller nedsättning av försäkringsersättning får inom varje Verksamhetsgren utjämnas mellan tvâ eller flera försäkringsgivare grundval av en mellan försäkringsgivama träffad överenskommelse. Vid upprättande av krigsbokslut skall hänsyn tas till sådan utjämning.

I denna paragraf återfinns den i avsnitt 7.7 behandlade möjligheten om utjämning av överkostnad, krigspremie eller nedsättning av försäkringsersättning mellan olika försäkringsgivare på grundval av en mellan försäkringsgivama träffad överenskommelse.

7 § En försäkringstagare eller annan som inte har åtagit sig att hålla försäkringen vid makt genom fömyelsepremie ansvarar inte med annan egendom än försäkringen för betalningen av krigspremie.

Bestämmelsen har berörts i avsnitt 7.9.

8 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om krigsbokslut och om utformningen av krigsgrunder.

SOU 1994: 130 Specialmotivering 277

Avsikten med de angivna föreskrifterna är inte att regeringen eller Finansinspektionen skall föreskriva vad skall iakktagas i sakligt som hänseende. Det som åsyftas är riktlinjer för den formella uppställningen av krigsbokslut och för utformningen av krigsgrundema. Detta kan vara av betydelse bl.a. för att underlätta för bolagen att träffa de utjämningsavtal som förutsätts komma till stånd. Som redan framhållits är det lämpligt att vissa utgångspunkter anges för indelningen verksamhetsav grenar i krigsgrundema. Det förutsätts att föreskrifterna utformas efter samråd med företrädare för försäkringsgivarna.

4 kap. Statlig försäkring

Försäkring mot krigsrisk, m.m.

l § I detta kapitel betyder

transportförsäkring: försäkring som meddelas i fråga om fartyg, luftfartyg och spårfordon samt varor som är under transport med sådant transportmedel eller med landfordon, motorfordonsförsäkring: försäkring som meddelas i fråga om skada på landfordon.

I denna paragraf definieras några försäkringsbegrepp som används i lagen; begreppen transportförsäkring och motorfordonsförsäkring. Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den gällande lagen. Den har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 6.l6.2.l. Begreppen som används i definitionen skall tolkas i enlighet med vad som gäller i 2 kap 3 a § FRL. När det gäller definitionen av transportförsäkring används lokutionen i fråga om fartyg o.s.v. Därmed avses att uttrycka att inte bara transportmedlet och godset utan älven övriga intressen knutna till dem kan omfattas av försäkringen. Med att varan skall vara under transport även situationer har samlband med avses som transporten. Försäkring av spårfordon har inte behandlats i den allmänna motiveringen. Den har medtagits även om behovet möjlighet till av krigsförsäkring av sådana fordon, varmed främst jämvägståg, under avses nuvarande förhållanden med statligt ägande inte är stort. I deñniitionen av begreppet motorfordonsförsäkring används lokutionen i skada fråga om på landfordon. Denna lokution har valts för att uttrycka det skall att vara fråga om en kaskoförsäkring, alltså försäkring själva fordonet. en av

2 § Staten får meddela transportförsäkring och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk och 2. risk att egendom läggs under embargo eller uppbrimgas eller utsätts för annan liknande åtgärd av främmande stat eller av den som där har tagit eller försöker ta makten frustrationsrisk.

278 Specialmotivering

Försäkring mot risker som avses i första stycket får staten också meddela i fråga egendom, som har lagrats i utlandet för införsel om till Sverige eller i anslutning till utförsel från Sverige.

Denna bestämmelse anger tillämpningsområdet för statens försäkringsverksamhet i fråga krigsrisker och därmed jämställda risker. Den har om sakligt oförändrad överförts från 2 § första stycket i nuvarande lag. Den har därvid ändrats redaktionellt och språkligt modemiserats. Bestämmelhar behandlats flera ställen i den allmänna motiveringen, se avsnitt sen 6.l6.2.1 6.16.25. - Begreppet embargo betyder ungefär att ta något i beslag eller att lägga kvarstad på det. Om ett fartyg t.ex. tas i beslag i en hamn innebär det reellt att fartyget inte får lärrma hamnen. Begreppet uppbringning innebär att ett fartyg eller dess last tas i besittning av t.ex främmande stat. Det är synonymt med begreppet kapning.

3 § Staten får ta återförsäkring sådana försäkringar som har av meddelats enligt 2

Bestämmelsen har sakligt oförändrad överförts från 3 § förordningen 1988: 1565 med instruktion för statens krigsförsäkringsnämnd. Den har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 6.l6.4.

4 § Lagen l927:77 försäkringsavtal gäller inte i fråga om om försäkring enligt 2

Bestämmelsen har sakligt oförändrad men språkligt modemiserad överförts från 2 § tredje stycket nuvarande lag. Den har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 16.2.

Återförsäkring

5 § Staten får försäkringsgivare meddela återförsäkring av försäkring som avses i 2 § och av skadeförsäkring mot andra risker än sådana som anges i den paragrafen.

Bestämmelsen reglerar statens möjligheter att verka som återförsäkringsgivare andra försäkringsgivare. Bemyndigandet avser självfallet även återförsäkring sammanslutningar av försäkringsgivare. Bestämmelsen har överförts från 2 § andra stycket i nuvarande lag. Till skillnad mot nuvarande bestämmelse omfattar âterförsäkringsmöjligheten även utländska försäkringsgivare, i praktiken sådana som är etablerade i Sverige. Någon formell begränsning av det âterförsäkringsbara området görs inte i bestämmelsen. Bestämmelsen har i övrigt språkligt modemiserats. Den har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 6.16.3 beträffande svenska försäkringsgivare och i avsnitt 6.l6.6 beträffande

SOU 1994: 130 Specialmotivering 279

utländska försäkringsgivare. Begreppet skadeförsäkring avser försäkring som anges i 2 kap 3 a § FRL

Försäkring för krigsolycksfall

6 § Riksförsäkringsverket får för olycksfall som till följd av krigsátgärd drabbar personer som tjänstgör fartyg eller annat transportmedel meddela försäkring som kan ge ersättning utöver vad som annars gäller.

Bestämmelsen som innehåller befogenhet för Riksförsäkringsverket att meddela krigsolycksfallsförsäkring i vissa fall har sakligt oförändrad men språkligt moderniserad överförts från 3 § i nuvarande lag. Den har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 6.16.5. Det bör understrykas att vad som avses med försäkringsbefogenheten endast är att ett bättre skydd än vad som följer av lag, f.n. arbetsskadeförsäkringsge lagen och lagen om krigsskadeersättning sjömän.

Krigsförsäkringsnämnden

7 § Arenden om försäkring enligt 2 och 5 §§ handläggs av Krigsförsäkringsnämnden. Nämnden får meddela sådan försäkring endast när det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller för det svenska näringslivet.

Till denna bestämmelse om Krigsförsäkringsnämnden har innehållet sakligt oförändrat överförts från 1 och 2 §§ förordningen med instruktion för statens krigsförsäkringsnärnnd. Förutom smärre språkliga ändringar har därvid namnet nämnden genomgått avkortning genom att nuvarande genitiv tagits bort. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 6. l6.2.l och 6.l6.8.

8 § Närmare föreskrifter om Krigsförsäkringsnämndens organisation och verksamhet meddelas av regeringen. Enligt denna bestämmelse som närmast motsvarar 5 § i den nuvarande lagen skall regeringen meddela de ytterligare förerskrifter som behövs för Krigsförsäkringsnämndens organisation och verksamhet.

Krigsutbrottsavtal m.m.

9 § Krigsförsäkringsnämnden fâr ingå avtal som innebär att staten vid krigsutbrott eller under andra förutsättningar som anges i avtalet utan föregående prövning övertar ansvaret från försäkringsgivare i fråga om löpande försäkringar som avses i 2 § eller annars åtaga sig sådant ansvar för viss kortare tid krigsutbrottsavtal.

280 Specialmotivering

Nämnden får också träffa avtal med försäkringsgivare om tilllämpningen av 5 § återförsäkringsavtal. Avtal enligt första och andra stycket skall godkännas av regeringen för att vara giltigt.

I denna bestämmelse som är ny bemyndigas Krigsförsäkringsnämnden att ingå s.k. krigsutbrottsavtal och återförsäkringsavtal enligt vad som närmare anges i bestämmelsen. Bestämmelsen innebär en ändring i förhållande till nuvarande ordning som innebär att riksdagen i särskilda beslut godkänner att regeringen får bemyndiga nämnden att sluta sådana avtal. Bestämmelsen täcker inte bara sedvanliga krigsutbrottsavtal innebärande att krigsriskansvaret i ett avtal tas över från försäkringsbolag. Tanken är att krigsutbrottsavtal rörande ansvaret för krigsrisk också skall kunna tecknas t.ex. med en redare. Kravet regeringens godkännande gäller även vid ändring av ett krigsutbrottsavtal. Be- stämmelsen har behandlats på flera ställen i den allmänna motiveringen, särskilt i avsnitten 6.l6.2.1, 6.16.2.2 och 6.l6.7.

5 kap. Tillsyn m.m.

l § Bestämmelserna om tillsyn i de lagar som anges i 1 kap. 2 § äger motsvarande tillämpning i fråga om försäkringsgivare som har avvikit från denna lag eller från föreskrift eller beslut som har meddelats enligt denna lag.

Bestämmelsen i denna paragraf är ny. Den slår fast att tillsynsreglema i de rörelselagar som gäller för försäkringsgivare också skall tillämpas vid överträdelser av vad som gäller till följd av denna beredskapslagstiftning. Direkta överträdelser av denna lag kan ske i fråga om bestämmelserna i 3 kap. Bland de tillsynsregler som avses kan nämnas 19 kap. ll § i FRL för de svenska försäkringsgivama, regler i 6 kap. EES-lagen beträffande EES-bolag och i fraga om övriga utländska försäkringsföretag 25 § i 1950 års lag om rätt för utländska försäkringsgivare att driva försäkringsverksamhet i Sverige. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.4.2. För tillämpningen av denna bestämmelse gäller inte kraven i 1 kap 3 Detta beror på att tillsynsreglema även skall kunna tillämpas på medgivanden och förordnanden som skall gälla efter det att bemyndigandet för medgivandet eller förordnandet inte längre skall gälla. Den sistnämnda frågan behandlas i 3

2 § Om det kan antagas att en svensk eller utländsk försäkringsgivare som driver verksamhet här i landet enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, på grund av kris- eller krigsförhållanden som avses i 1 kap. 3 under en längre tid inte kommer att kunna infria sina försäkringsavtal avseende här belägna risker kan regeringen efter anmälan av Finansinspektionen besluta att återkalla meddelad

SOU 1994: 130 Specialmotivering 281

koncession. Under motsvarande förutsättningar kan Finansinspektionen förbjuda utländsk försäkringsgivare, som här driver verksamhet enligt lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, att fortsätta verksamheten i landet

Vad som enligt de i l kap. 2 § angivna lagarna gäller efter beslut

om återkallelse av koncession eller förbud att fortsätta verksamhet äger motsvarande tillämpning efter beslut enligt första stycket.

Denna paragraf är ny. Med stöd av den kan regeringen och Finansinspektionen stoppa försäkringsföretag från vidare verksamhet snabbare och ett tidigare stadium än vad som annars är möjligt. Enligt bestämmelsen räcker det med att det är antagligt att företaget pä grund angivna av förhållanden inte kan uppfylla sina försäkringsätaganden under längre en tid. Paragrafen omfattar även EES-försäkringsgivare som endast bedriver verksamhet här genom gränsöverskridande verksamhet. En viss motsvarighet till paragrafen finns i 2 § utländska lagen. Enligt andra stycket skall vanliga bestämmelser i rörelselagama tillämpas efter att ett företag stoppats. Den nya bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.4.2.

3 § Den myndighet som lämnar ett medgivande eller beslutar om föreskrifter enligt bemyndigande i denna lag skall avgöra medom givandet eller föreskrifterna också skall gälla viss tid efter det att bemyndigandet inte längre skall tillämpas.

Bestämmelsen gör det möjligt att efter det att lagens bemyndiganden inte längre är tillämpliga reglera vad skall gälla i fråga medsom om givanden och föreskrifter enligt lagen. Motsvarande reglering finns i 16 § första stycket inländska och utländska lagen. Utgångspunkten för bestämmelsen är att om inte annat beslutas gäller ett medgivande eller en föreskrift tills vidare, alltså även efter det att lagens bemyndigande inte längre får tillämpas. Genom den föreslagna bestämmelsen fâr myndigheten rätt att senare besluta i fråga om tidpunkten och ordningen för avvecklingen av meddelade dispensbeslut och föreskrifter. Följaktligen gäller bestämmelsen utan hinder förutsättningarna i l kap. 3 av Bestämmelsen har inte närmare behandlats i den allmänna motiveringen.

4 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär. inspektionens beslut gäller omedelbart om inte inspektionen bestämmer något annat. Krigsförsäkringsnämndens beslut i försäkringsärenden enligt denna lag fär inte överklagas.

I första stycket regleras möjligheten att överklaga beslut som meddelas av Finansinspektionen enligt denna lag. Bestämmelsen motsvarar 18 § inländska lagen, där det anges att inspektionens beslut kan överklagas hos regeringen. Utredningen har övervägt att föreslå att inspektionens beslut, med hänsyn till att det är fråga om åtgärder i allvarliga krissituationer, inte skulle kunna överklagas. Utredningen har emellertid stannat för att

282 Specialmotivering

överklagningsmöjligheten behålls, dock med det tillägget att föreslå att får verkställas omedelbart, inspektionen inte beslutar annat, ett beslut om verkställigheten skall anstå till dess beslutet vunnit laga kraft. dvs. att kan också uppskjutas inhibitionsbeslut av Verkställigheten genom regeringen. Den föreslagna bestämmelsen avviker från den ordning som

motsvarande förhållanden gäller enligt 19 kap. 13 § FRL och för numera innebär inspektionens beslut i vissa frågor gäller omedelbart som bl.a. att

särskilt beslutar detta se 199394:257 s. 202.

om inspektionen prop. gällde enligt FRL inspektionens beslut fick verkställas utan Tidigare att hinder anförda besvär, regeringen inte beslutade annat. av om stycket Krigsförsäkringsnämndens beslut i för- I andra anges att inte får överklagas. En sådan bestämmelse finns f.n. i säkringsärenden med instruktion för nämnden. Besvärsfrågan vad avser förordningen andra beslut nämnden bör behandlas i nämnda förordning. av sammanhang bör erinras att regeringen genom 14 § första l detta om 3 lagen l988:97 förfarandet hos kommunerna, förvaltningsstycket om och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. har fått myndigheterna möjlighet föreskriva att myndighets beslut inte får en generell att en

överklagas.

9.2 Förslaget till lag om registrering av krigsskada

på egendom

registrering krigsskada egendom med l § Denna lag avser av ersättning statsmedel kan komma att utgå för anledning av att av skadan. Frågan i vad mån sådan ersättning skall utgå beslutas av riksdagen också beslutar grunder för ersättning och om som om ordningen för prövning av ersättningsärenden.

Denna bestämmelse lagens tillämpningsområde. Lagen avser, anger också framgår rubriken, endast registrering av krigsskada som av egendom. Lagen omfattar alltså inte registrering av personskada. Vad

med begreppet krigsskada anges i 2 som avses framgår den allmänna motiveringen i avsnitt 8.7.3 avser lagen Som av det nödvändiga förberedelsearbetet inför en eventuell endast att reglera skadeuppgörelse efter krig. Frågan huruvida ersättning för krigsskador ett utgå statsmedel regleras därför inte av lagen. Den frågan också skall av skall föremål för överväganden av riksdagen. Detsamma vara senare gäller frågor hör med ett sådant beslut som t.ex. hur en som samman förekommande fall skall till och efter vilka principer medel prövning i så fall skall fördelas bland de skadelidande. En erinran om detta lämnas i

i paragrafen.

SOU 1994: 130 Specialmotivering 283

2 § Med krigsskada avses i denna lag skada egendom i följd av krig mellan Sverige och främmande stat, 2. krig mellan främmande stater, handling som har samband med sedermera utbrutet krig.

I denna paragraf ges en definition av begreppet krigsskada. Definitionen motsvarar i sak den som finns i 1 § andra stycket nuvarande krigsskadelag. Den har behandlats i SOU 1957:5 s. 57 61 och i prop. - 1958:82 s. 57 61 samt i förslaget till en moderniserad krigsskadelag i avsnitt 8.7.5 under rubriken Krigsskadeskyddets omfattning; begreppet krigsskada. Bestämmelsen är endast språkligt och redaktionellt ändrad. Med krigsskada avses en sakskada som uppkommer till följd av krig mellan stater. Lagen tar endast sikte på direkta materiella skador och alltså inte på följdskador. Som framgår av den andra punkten i bestämmelsen behöver Sverige inte vara indraget i kriget för att en skada skall kunna klassas som en krigsskada. Från huvudregeln görs ett undantag för att kunna fånga in sabotageskador som sker före ett krig. Om en skada är en följd av en handling som har samband med ett senare utbrutet krig omfattas den av lagen. Däremot täcker lagen inte skada som uppkommit då krig hotat men inte utbrutit. Det är inte möjligt att närmare i lag ange innebörden av kravet orsakssamband mellan kriget och skadan. Vissa synpunkter frågan finns i nämnda förarbeten till 1958 års lag.

3 § Registrering sker, med de undantag som anges i 4 i fråga om egendom som tillfogats skada här i riket. Registrering sker även av krigsskada, som utanför rikets gränser tillfogats svenskt fartyg eller luftfartyg resa mellan orter här i riket utan att utrikes ort anlöps samt egendom som medförs på sådan resa, 2. svenskt fartyg under yrkesmässigt bedrivet fiske samt egendom som därvid medförs.

I denna paragraf regleras frågan om vilken egendom som kan registreras enligt lagen. Bestämmelsen motsvarar 1 § första stycket och 2 § i nuvarande krigsskadelag och 3 § i förslaget till en moderniserad krigsskadelag. Av första stycket framgår att det skall vara fråga om egendom som finns inom landets gränser. I andra stycket utvidgas dock tillämpningsomrâdet, efter mönster av gällande lag, till viss egendom som vid skadetillfället befinner sig utanför territorialgränsen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 8.7.3 och 8.7.4.

4 § Lagen är inte tillämplig på egendom som ägs av svenska staten, 2. kommun, eller 3. främmande stat. Lagen är inte heller tillämplig på utländskt fartyg eller luftfartyg.

284 Specialmotivering

Här undantas från lagens tillämpningsområde egendom p.g.a. ägarförhållandet. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 3 § l mom och 2 mom första stycket i den nuvarande krigsskadelagen och i 4 § i förslaget till en modemiserad krigsskadelag. Den har ändrats i språkligt och redaktionellt hänseende. Även i sakligt avseende har vissa ändringar gjorts som framgår av den allmänna motiveringen under avsnitt 8.7.3 samt under avsnitt 8.7.5 om krigsskadeskyddad egendom i fråga om förslaget till en modemiserad krigsskadelag.

5 § Den som vill begära ersättning för en krigsskada skall anmäla skadan för registrering. Detta skall ske snarast efter erhållen kännedom om skadan och senast vid den tidpunkt som riksdagen bestämmer i samband med beslut enligt l Om flera vill bevaka rätt till ersättning är det tillräckligt att någon av dem anmäler skadan.

Som framgått av den allmänna motiveringen under avsnitt 8.7.4 är det av värde att en anmälan om krigsskada görs så snart som möjligt efter skadan för att bästa möjliga utredningsmaterial skall erhållas. Denna paragraf innehåller en uppmaning att anmäla skadan så snart som detta är möjligt efter kännedom om den. En motsvarande bestämmelse finns intagen i ll § i den gällande krigsskadelagen. Skillnaden mellan bestämmelserna är att förslaget har en tänjbar frist för anmälan. Slutdatumet beror riksdagen när den fattar beslut att krigsskadeersättning skall utgå. Efter mönster av den gällande bestämmelsen har förslaget utformats så att det räcker med en anmälan för varje skada.

6 § En anmälan om krigsskada registreras hos Finansinspektionen. En anmälan för registrering får avvisas endast om det är uppenbart att den inte uppfyller kraven i 2 och 3 §§ eller om anmälan avser egendom som inte omfattas av lagen enligt 4 Ett beslut att avvisa en anmälan får överklagas till kanunarrätten.

Bestämmelsen som är ny har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 8.7.4.

7 § Ett svenskt försäkringsbolag och en utländsk försäkringsgivare med rätt att driva försäkringsverksamhet från kontor här i riket har skyldighet att motta anmälningar om krigsskada och biträda Finansinspektionen på annat sätt i enlighet med vad inspektionen bestämmer. För sådan biträdesverksamhet utgår ersättning som bestäms av regeringen.

Bestämmelsen reglerar svenska och utländska försäkringsgivares skyldighet att mot ersättning biträda Finansinspektionen i dess verksamhet enligt lagen. Den har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 8.7.4. Motsvarande bestämmelse finns i 19 § i den gällande krigsskadelagen. I förhållande till den bestämmelsen skiljer sig denna

Specialmotivering 285

något i språkligt hänseende och i sakligt precisering beträffande genom en de utländska försäkringsgivama så att endast de här etablerade försäkringsgivarna omfattas av lagen.

8 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter verkställigheten om av denna lag.

Bestämmelsen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter angående lagen. Regeringen får även överlämna denna rätt till Finansinspektionen.

9.3 Förslaget till lag om ersättning för krigsskada

på egendom

l § Ersättning för krigsskada egendom lämnas statsmedel av enligt denna lag i den mån riksdagen beslutar att sådan ersättning skall utgå. Ersättning utgår enligt grunder som beslutas riksdagen och av endast i den mån ersättning för skadan inte lämnas i annan ordning.

I första stycket av paragrafen finns bestämmelse lagens en som anger tillämpningsområde. Den motsvarar en del av l § första stycket i den gällande lagen. I sakligt hänseende har den ändrats med hänsyn till den nya regeringsformen. Det är således riksdagen fattar de ensam som nödvändiga besluten enligt första stycket. Den bestämmelsen har nya vidare utformats så att det klarare framgår att staten inte garanterar att ersättning kommer att utgå. Som framhålls flera ställen i den allmänna motiveringen beror en eventuell statlig skadereglering på faktorer som skadornas omfattning och statens ekonomiska förhållanden. Bestämmelsen i andra stycket har också överförts från 1 § första stycket i nuvarande lag. Den har i sakligt hänseende endast ändrats med hänsyn till den nya regeringsformen. Vad som ovan sagts om riksdagen gäller även beslut enligt andra stycket. Vidare har bestämmelsen undergått viss språklig modernisering. Av lokutionen i annan ordning i andra stycket framgår krigsskadeatt lagens ersättningssystem är subsidiärt till andra ersättningsformer. Detta gäller även för det fall att ersättning enligt särskild ordning har utgått för krigsskada krigsviktig egendom. l avsnitt 8.7.6 har spörsmålet om ett särskilt förfarande för sådan ersättning behandlats.

2 § Med krigsskada förstås i denna lag skada i följd av krig mellan Sverige och främmande stat, krig mellan främmande stater, 3. handling som har samband med ett senare utbrutet krig.

286 Specialmotivering

Se kommentaren till 2 § i förslaget till en registreringslag.

3 § Ersättning utgår för krigsskada egendom som skadats här i riket samt för krigsskada, som utanför rikets gränser tillfogats svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg resa mellan orter här i riket att utrikes ort anlöps samt egendom som medföres pâ utan sådan resa, samt 2. svenskt fartyg under yrkesmässigt bedriver fiske samt egendom som därvid medföres.

Denna bestämmelse jämförd med 4 § reglerar frågan om vilken enligt lagen. Bestämmelsen l § egendom som kan registreras motsvarar första stycket och 2 § i nuvarande krigsskadelag. Den har endast ändrats språkligt och redaktionellt. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 8.7.5.

4 § Lagen är inte tillämplig på egendom som ägs av svenska staten, 2. kommun, eller 3. främmande stat. Lagen är inte heller tillämplig på utländskt fartyg eller luftfartyg.

Se kommentaren till 4 § i förslaget till registreringslag.

5 § Egendom tillhör utländsk medborgare eller utländsk juridisk som i viss stat kan genom riksdagens beslut undantas från rätten person till ersättning.

Bestämmelsen, reglerar möjligheterna att undanta utländsk som egendom från lagens tillämpning, har överförts från 3 § andra momentet andra stycket i nuvarande lag. l sakligt hänseende har den därvid ändrats så att det är riksdagen kan fatta besluten. Språkligt sett har som bestämmelsen moderniserats. Den har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 8.7.5 om krigsskadeskyddad egendom.

6 § l fråga rätt till ersättning som utbetalas enligt denna lag om gäller i tillämpliga delar vad som i lagen l927:77 om försäkringsavtal sägs skadeförsäkring, såvida inte annat följer av vad som om anges i denna paragraf. Avser ersättning krigsskada på fast egendom eller byggnad som utgör tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt och besväras egenbeviljad inteckning för fordran, får egendomens domen av sökt eller ägare utan hinder av inteckningen uppbära ersättningen, om skadan inte överstiger tiondel av egendomens värde. Ar skadan större en gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen l927:79 om rätt för borgenär till betalning ur ersättning grund av brandförsäkringsavtal. I fråga fast egendom gäller vad i andra stycket sägs om inteckom ningshavare också den som för ogulden köpeskilling äger fordran med förmånsrätt som avses i förmånsrättslagen 1970:979.

SOU 1994: 130 Specialmotivering 287

Oavsett vad som anges i föregående stycken får alltid som villkor för utbetalning av ersättning föreskrivas att denna skall användas för att återuppföra byggnad eller därmed jämförlig åtgärd, om inte därigenom panthavares eller annan sakägares säkerhet i väsentlig män blir lidande.

Bestämmelserna, som reglerar frågor om rätten till ersättning som betalas ut enligt lagen, överensstämmer i sak med 4 § i den gällande lagen. Titeln på 1927 års lag om rätt till betalning ur ersättning grund av brandförsäkringsavtal har justerats i enlighet med nuvarande lydelse och 1970 års förmánsrättslag har fått ersätta nuvarande hänvisning till den gamla jordabalken. Enligt 5 § lagen om införande av nya jordabalken år 1972 bibehålls den förmånsrätt som kunde följa med en fordran ogulden köpeskilling enligt den gamla jordabalken.

7 § Om en skadelidande inte har följt en föreskrift, som är meddelad i syfte att förebygga eller begränsa krigsskada, är han berättigad till ersättning endast i den mån det kan antagas, att skadan skulle ha inträffat även om föreskriften följts. Oavsett vad nu sagts kan ersättning utgå, om det finns särskilda skäl till det. Ersättning får vidare jämkas efter vad som bedöms som skäligt, om den skadelidande i övrigt genom att brista i omsorg om egendomen har medverkat till skadan.

Bestämmelsen reglerar frågor om jämkning av krigsskadeersättning. Den har sakligt oförändrad men språkligt modemiserad överförts från 5 § i nuvarande lag. Bestämmelsen har inte behandlats särskilt i den allmänna motiveringen.

8 § Om en försäkringsgivare på grund av skadeförsäkring för annat än krigsrisk har ersatt krigsskada, inträder försäkringsgivaren i den rätt till ersättning, som den skadelidande kan ha enligt denna lag.

Bestämmelsen reglerar försäkringsgivares regressrätt mot Krigsskadenämnden. Den har sakligt oförändrad överförts från 6 § i nuvarande lag. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 8.7.5 under rubriken Krigsskadeskyddet civilförsäkringen. -

K rigsskadenämnden

9 § Arenden om ersättning för krigsskada avgörs av Krigsskadenämnden. Regeringen utser ledamöter jämte ersättare i nämnden samt förordnar en ledamot att vara ordförande och en ledamot att vara vice ordförande. Ordföranden och vice orföranden skall vara jurist med domarerfarenhet.

Bestämmelsen reglerar vem som skall pröva ärenden ersättning om enligt denna lag. Bestämmelsen har sakligt oförändrad överförts från 7 §

288 Specialmotivering SOU 1994: 130

första stycket första meningen i gällande lag med den ändringen att nämndens namn skall avkortas till att vara Krigsförsäkringsnämnden. Bestämmelsen har inte särskilt behandlats i den allmänna motiveringen. I paragrafen har också upptagits bestämmelser om Krigsskadenämndens sammansättning och hur ledamöterna utses. För närvarande regleras dessa frågor i förordningen 1988: 1566 med instruktion för statens krigsskadenämnd. I förhållande till gällande regler innebär föreslagna bestämmelser den ändringen att ordföranden och vice ordföranden skall vara jurist med domarerfarenhet. Enligt nuvarande regler krävs endast att bland de som deltar i ett avgörande skall minst en ledamot ha utövat domarämbetet 8 § KSL.

10 § l beslut om ersättning för krigsskada skall deltaga minst tre ledamöter. Ett ärende i vilket den begärda ersättningen inte överstiger ett basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring när ersättningen bestäms, får dock avgöras av ordföranden eller vice ordföranden eller annan ledamot som är jurist med domarerfarenhet, såvida ärendet inte är av principiell betydelse.

Bestämmelsen som reglerar nämndens beslutsförhet vid avgöranden av krigsskadeärenden har sin motsvarighet i 8 § i den gällande lagen. Den skiljer sig sakligt från denna i tvâ hänseenden. För det första krävs att den som ensam avgör ärenden som rör mindre värden alltid är en jurist med domarerfarenhet. För det andra kopplas beloppsgränsen för enmansavgöranden till basbeloppet som motsvarar ungefär 1000 kr âr 1958. Bestämmelsen har inte behandlats i den allmänna motiveringen.

11 § Krigsskadenämndens beslut i ersättningsärende får överklagas hos kammarrätten.

Bestämmelsen som innebär ändring av motsvarande regel i 7 § i den nuvarande lagen har kommenterats i den allmänna motiveringen i avsnitt 8.7.5 under rubriken Rätt till domstolsprövning.

12 § Regeringen kan besluta om att tillsätta en särskild nämnd med uppgift att pá framställning av Krigsskadenärrmden eller annan avge rådgivande yttranden i frågor som avser huruvida viss skada är att anse som krigsskada liksom i frågor om försäkringsgivares ansvar som har samband därmed.

Bestämmelsen som innehåller en möjlighet att upprätta ett krigsskaderâd har en motsvarighet i 10 § nuvarande lag. Den har ändrats till följd av den nya regeringsformen. Befogenheten att bestämma om att upprätta rådet tillkommer således regeringen. Bestämmelsen har inte särskilt behandlats i den allmänna motiveringen.

SOU 1994: 130 Specialmotivering 289

13 § Regeringen meddelar föreskrifter om Krigsskadenämndens organisation och verksamhet utöver vad som framgår av denna lag.

Bestämmelsen motsvarar 7 § andra stycket i nuvarande lag.

Ärendenas handläggning

14 § Den som vill begära ersättning för krigsskada skall anmäla skadan till Krigsskadenänmden eller den som nämnden anvisar. Detta skall ske snarast efter erhållen kännedom om skadan och senast vid den tidpunkt som riksdagen bestämmer i samband med beslut enligt l Om flera vill bevaka rätt till ersättning är det tillräckligt att någon av dem anmäler skadan. Vid anmälan skall fogas uppgifter om den skadade egendomen i enlighet med vad som bestäms av regeringen eller efter regeringens bemyndigande, Krigsskadenämnden.

Bestämmelsen som reglerar vissa frågor rörande anmälan av krigsskada motsvaras av ll § första och andra stycket i nuvarande lag. Den skiljer sig från nuvarande bestämmelser genom att tidsfristen för en sådan anmälan har mjukats upp avsevärt. Vidare uppställs inte något krav att en anmälan skall åtföljas av ett skriftligt vittnesintyg. Bestämmelsen har såvitt gäller frågan om när anmälan skall ske behandlats i den en allmänna motiveringen i avsnitt 8.7.5 under rubriken Anmälningsfrist för krigsskada och i där gjord hänvisning.

15 § Försäkringsgivare som vill använda sig av sin rätt enligt 8 § skall anmäla det till Krigsskadenämnden inom tre månader från det han betalade ersättningen eller från den senare tidpunkt då han fick kännedom om de omständigheter vilka han grundar sin rätt.

Bestämmelsen som reglerar försäkringsgivares regressrätt har endast språkligt modemiserad överförts från ll § tredje stycket i nuvarande lag. Den har inte särskilt behandlats i den allmänna motiveringen.

16 § Krigsskadenämnden skall se till att en anmäld skada blir utredd i behövlig omfattning och att den blir föremål för särskild värdering. Ar skadan ringa får särskild värdering underlåtas, om utredningen ändå kan anses tillräcklig.

Bestämmelsen reglerar Krigskskadenämndens skyldighet att utreda och låta värdera en anmäld skada. Den motsvaras av 12 § i nuvarande lag och har sakligt oförändrad språkligt modemiserad överförts till men förslaget.

17 § Särskild värdering av krigsskada skall utföras av en eller flera värderingsmän som utses av Krigsskadenämnden. Värderingen skall

Specialmotivering

ske enligt föreskrifter meddelas av regeringen eller, efter som bemyndigande regeringen, av nämnden. av Värderingsutlåtande skall delges och en som framställt ersättvar ningsanspråk med anledning skadan. Den som är missnöjd med av

värdering skall inom den tid nämnden bestämmer yttra sig

en som över värderingen och inkomma med den ytterligare utredning som han vill åberopa.

Bestämmelsen reglerar frågor värderingen av krigsskador har som om princip sakligt oförändrad språkligt modemiserad överförts från i men § i nuvarande lag. I avsnitt 8.7.4 i den allmänna motiveringen för 13 registreringsaltemativet behandlas allmänna frågor om värdering.

§ Krigsskadenärnnden kan vid utredningen av en krigsskada 18 päkalla förhör vid allmän underrätt med vittnen och sakkunniga. hos nämnden framställt anspråk med anledning av sakägare som skadan skall rättens försorg kallas till sådant förhör. genom

Bestämmelsen regler förhör i ersättningsärenden har som upptar om modemiserad i princip sakligt oförändrad överförts från språkligt men 15 § i nuvarande lag. Den har inte behandlats särskilt i den allmänna

motiveringen.

19 § Ersättning för krigsskada utbetalas av Krigsskadenämnden. För belopp nämnden utbetalat inträder nämnden i den rätt till som ersättning den skadelidande kan ha mot annan. som

Bestämmelsen rör frågor om utbetalning av ersättning och som Krigsskadenämndens regressrätt har sakligt oförändrad överförts från 16 och 18 §§ i nuvarande lag. Den har därvid genomgått en språklig modernisering. Bestämmelsen har inte behandlats särskilt i den allmänna

motiveringen.

Särskilda bestämmelser

20 § Svenskt försäkringsbolag och utländsk försäkringsgivare med driva försäkringsverksarnhet från kontor här i landet har rätt att skyldighet på sätt och i den omfattning som Krigsskadenärnnden att bestämmer biträda nämnden i dess verksamhet. För sådan biträdesverksamhet utgår ersättning som bestäms av regeringen.

Bestämmelsen, 19 § i den gällande krigsskadelagen, som motsvaras av reglerar svenska och här etablerade utländska försäkringsgivares

skyldighet mot ersättning biträda Finansinspektionen i dess verksamhet att enligt lagen. Den beredskapsplanläggning som under årens lopp har ägt har utgått från biträde enbart svenska försäkringsbolag. Det är rum av också mest realistiskt att tro att detta förhållande kommer att gälla även i framtiden. Trots de utländska bolagens medverkan under krisföratt

Specialmotivering 291

hållanden med nödvändighet är förbunden med osäkerhet har utredningen ändå funnit det lämpligast att behålla möjligheten att kunna anlita de här etablerade utländska försäkringsgivamas tjänster. Det kan vara fråga om utländska försäkringsföretag som verkar här med stöd antingen av lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Bilaga I 293

Direktiv

Dir. 1991:12

Beslut vid regeringsammanträde 1991-02-21

Statsrådet Åsbrink anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av den lagstiftning som gäller

det enskilda försäkringsväsendet vid krig, den statliga krigsförsäkringen och den statliga krigsskadeersättningen. -

Lagstiftningen i fråga är föråldrad och behöver till bl.a. anpassas övrig försäkringslagstiftning och utvecklingen inom försäkringsväsendet.

Bakgrund

Det enskilda försäkringsväsendet utgör tillsammans med statlig krigsförsäkring och statlig krigsskadeersättning en funktion inom tot alförsvarets civila del. Enligt förordningen 1986:294 om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del är försäkringsinsp ektionen ansvarig myndighet för funktionen Försäkringar utom Socialförsäkring

m.m. Övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen är statens

krigsförsäkringsnämnd och statens krigsskadenämnd. De lagar som rör försäkringsverksamhet vid krig eller krisförhâllanden är följande.

Lagen l959:73 med vissa bestämmelser inländsk försäkringsom rörelse vid krig m.m. inländska lagen i Lagen 1959:74 med vissa bestämmelser utländsk försäkringsom rörelse här i riket vid krig m.m. utländska lagen

294 Bilaga 1

Lagen 1959:118 krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförom säkring krigsansvarighetslagen Lagen 1960:22 om statlig krigsförs äkring krigsförsäkringslagen Lagen 1958:566 ersättning för krigsskada å egendom krigsskadeom lagen

Utvecklingen inom försäkringsområdet under tiden efter dessa lagars tillkomst har fört med sig omfattande förändringar t.ex. avseende försäkringsföretagens struktur, produktutveckling och internationella förbindelser. Lagstiftningen rörande försäkringsväsendet i fredstid har ändrats. Vidare har regeringen bemyndigat det statsråd som föredrar lagstiftningsärenden gäller det affärsmässiga försäkringsväsendet som att tillkalla kommitté för att göra en översyn av försäkringsbolagens en verksamhet dir. 1990:56. Utredningen syftar till att skapa mera m.m. rationella rörelseregler för försäkringsbolagen och att åstadkomma ett regelsystem som är förenligt med det inom EG.

Framställningar från försäkringsinspektionen

den 18 januari 1984 har försäkringsinspek- I en skrivelse till regeringen tionen lämnat förslag till en lag om personförsäkring vid krig, avsedd att ersätta krigsansvarighetslagen, samt förslag till vissa följdändringar i inländska lagen och utländska lagen. Till stöd för förslagen har försäkringsinspektionen anfört bl. a. följande. Gällande krigsansvarighetslag innehåller speciella bestämmelser för personförsäkringar av typen liv- och invaliditetsförsäkring. I 2 3 § föreskrivs att grunder skall upprättas för tillämpningen av lagen samt att beträffande sådana grunder skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas om grunder för livförsäkring i försäkringsrörelselagen och lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. sistnämnda lagar föreskriver att grunder skall stadfástas av regeringen eller i regeringens ställe av försäkringsinspektionen. Efter tillkomsten av krigsansvarighetslagen påbörjade de större livförsäkringsbolagen i början av 1960-talet ett samarbete för utformning av de grunder som lagen föreskriver. Under arbetets gång framstod lagen som alltmer otidsenlig i takt med den utveckling av verksamhetsgrenar och ersättningsnivåer som ägde rum. I stället för att utarbeta grunder inriktades samarbetet därför på att få fram nya lagbestämmelser. Kontakter i slutet av 1970-talet mellan försäkringsinspektionen och Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag visade att det rådde en gemensam uppfattning om att krig sansvarighetslagen borde omarbetas och att en ny lag på området inte borde innehålla detaljregleringar utan i stället lagregler av ramkaraktär. En sådan lagstiftning skulle bättre tillgodose allmänna behov av bestämmelser i krig. De grunder som skulle komplettera lagen kunde innehålla erforderliga detaljbestämmelser, vilka kunde göras beroende av aktuellt krigstillstånd. Skrivelsen har remissbehandlats.

Bilaga 1 295

skrivelse till regeringen den 8 december 1988 har försäkringsm- I en spektionen, med hänvisning till sin tidigare skrivelse i saken och till en skrivelse till regeringen frän Utländska Försäkringsbolags Förening, hemställt regeringen låter göra samlad översyn av den lagstiftning att en reglerar verksamheten inom funktionen Försäkringar utom Socialförsom under beredskap och krig. säkring m.m.

Framställning från Utländska Försäkringsbolags Förening

skrivelse till regeringen den 13 oktober 1986 har Utländska I en Försäkringsbolags Förening hemställt viss ändring i krigsförsäkr om ingslagen i syfte att alla försäkringsbolag som har svensk koncession skall tillåtas att ansluta sig till 1963 års krigsutbrottsavta l mellan statens krigsförsäkringsnämnd och svenska försäkringsbolag.

Återförsäkringskonsortiet av år 1965

Återförsäkringskonsoniet av år 1965 är ett av försäkringsbolagen

organiserat konsortium enligt konsortialavtalet under vissa förutsom sättningar skall ta över all den affär avseende återförsäkring som medlemsbolagen måste eller önskar flytta från utländska återförsäkrare då återförsäkringsförbindelsema med utlandet störs eller i en krissituation avbryts. Konsortiet har i en promemoria berört följande problem. Storskador har inträffat men som fortfarande är oreglerade då en som krissituation inträffar kan skapa stora problem för försäkringsbolagen. Sådana skador, t.ex. reaktorskador eller stora industriskador, tar lång tid reglera bl.a. beroende svårigheter att fastställa skadornas omatt fattning. För totalförsvaret viktiga industrier och anläggningar kan utsättas för sabotage före mot landet. Flera sådana skador ett angrepp ligga oreglerade i en plötsligt uppkommande krissituation. Om svenska försäkringsbolag i sådan situation har utestående fordringar sina en återförsäkrare till belopp överstiger 5 miljarder kronor, kan de som svenska försäkringsbolagen vara mer eller mindre utslagna innan konsortiet har aktiverats och kunnat börja sin verksamhet. Det täcker nämligen inte skador som har inträffat före dess aktivering. Den åtgärd som enligt konsortiet i första hand bör vidtagas är att upprätta ett avtal mellan svenska staten och konsortiet som ger detta möjlighet att från staten låna upp det kapital som behövs för att tillfälligt lösa en eventuell likviditetskris.

Framställning från statens krigsförsäkringsnämnd

I skrivelse till regeringen den 15 mars 1989 har statens krigsfören säkringsnärnnd hemställt om utvidgning av begreppet svenskt intresse i

296 Bilaga 1

krigsutbrottsavtalet för transportförsäkring. I skrivelsen har statens krigsförsäkringsnämnd anfört bl.a. följande. Statens krigsförsäkringsnämnd har med de till försäkringsbranschens beredskapsorgan Svenska Transportförsäkringspoolen anslutna försäkringsbolagen den 1 januari 1963 träffat ett krigsutbrottsavtal för transportförsäkring. Vid krigsutbrott, som medför avtalets tillämpning, övertar staten genom nämndens försorg ansvaret för hela den krigsrisk svenska intressen som har täckts av de anslutna försäkringsbolagen genom träffade försäkringsavtal. Avsikten är att berörda redare vid krigsutbrott även fortsättningsvis skall va ra skyddade mot krigsrisk. Härigenom kan pågående resor avslutas och fartygen göras fria för att sättas in i den svenska transportapparaten. Någon prövning av frågan om fartygen behövs för den svenska folkförsörjningen sker inte vid detta tillfälle Sådan prövning görs i nästa skede då nämnden skall utfärda nya . transportförsäkringar mot krigsrisk och krigsutbrottsavtalet således har spelat ut sin roll. Gällande avtal bygger krigsutbrottsavtalen från åren 1939 resp. 1946. I 2 § i avtalet stadgas att staten skall ta över ansvaret för krigsrisk svenska intressen. Vad som skall förstås med svenska intressen synes inte finnas dokumenterat. Med hänsyn till omfattningen av den dåtida svenska handelsflottan har ansetts att med svenskt intresse bör förstås svenskflaggade fartyg. Den svenska handelsflottan har under åren kraftigt reducerats. Den kvarvarande handelsflottan har av statens krigsförsäkringsnämnd och Transponförsäkringspoolen bedömts inte längre vara tillräckligt stor för att kunna tillgodose Sveriges utrikeshandelsbehov i en krissituation. Parterna bestämde sig därför för att undersöka möjligheterna att utvidga begreppet svenskt intresse. Utredningsarbetet ledde fram till ståndpunkten att en utvidgning av begreppet svenskt intresse till att omfatta även svenska handelsfartyg i öppna fartygsregister, och vilka fartyg även seglar under intemationaliseringsavtalet, skull e ge ett värdefullt tillskott till den svenska transportkapaciteten. Ifrågavarande fartyg har svenskt driftsinflytande och står unde r svenskt befäl. De kan ett enkelt och snabbt sätt flaggas om till svensk flagg. Tanken är att dessa utlandsflaggade fartyg skall vara skyddade mot krigsrisk under i första hand en period om 30 dagar från ett krigsutbrott, förutsatt att transportförsäkring mot krigsrisk är tecknad i ett svenskt försäkringsbolag. Tidsfristen 30 dagar har i stort sett bedömts vara tillräcklig för att redarna skall hinna med att flagga om. Enligt statens krigsförsäkringsnämnds uppfattning är det motiverat att nu ge begreppet svenskt intresse den vidgade innebörd som ang etts ovan. Nämnden föreslår därför att regeringen på lämpligt sätt fastslår att begreppet skall ha sagda innebörd. För det fall det anses att nämnden själv skall fastställa vad som skall förstås med begreppet svenskt intresse anhålles om ett klarläggande därom. Det senare alternativet har den fördelen att det medger en smidigare anpassning till ändrade förhållanden.

SOU 1994: 130 Bilaga 1 297

Uppdraget

Det svenska försäkringsväsendet har, som jag inledningsvis framhållit, under senare år genomgått omfattande förändringar. Huvuddelen den av lagstiftning som reglerar det enskilda försäkringsväsendet vid krig tillkom i slutet av 1950-talet då förhållandena inom försäkringsväsendet var annorlunda än idag. Jag delar därför försäkringsinspektionens uppfattning att det nu är dags att göra allmän översyn lagstiftningen i fråga. en av

Översynen bör även innefatta de frågor

som Utländska Försäkringsbolags

Förening och Återförsäkringskonsortiet år 1965 tagit Utredaren

av upp. skall också ta ställning till på vilket sätt de frågor i som tas upp framställningen från statens krigsförsäkringsnämnd bör lösas. Finner utredaren att begreppet svenskt intresse, såvitt är ifråga, kan och bör nu utvidgas genom en för avtalsparterna godtagbar ändring krigsutav brottsavtalets lydelse, skall utredaren lämna förslag till ändringar i avtalet. Jag föreslår alltså att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av lagstiftningen för det enskilda försäkringsväsendet vid krig, för den statliga krigsförsäkringen och för den statliga krigsskadeersättningen m.m. Uppdraget innefattar bl.a. att över väga det är lämpligt om att samordna lagstiftningen området i en enda lag eller i färre lagar än för närvarande och att, om någon sådan lösning beñnns ändavara målsenlig, lämna förslag till lagstiftning. Om nuvarande uppdelning av lagarna beñnns vara mer ändamålsenlig, skall utredaren lämna förslag till anpassning av lagarna till nuvarande förhållanden. Utredaren har vid fullgörandet sitt uppdrag att beakta innehållet i av förordningen 1986:294 om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. Om förslaget innebär att förordningen behöver ändras skall förslag till sådana ändringar lämnas. Utredaren bör vara oförhindrad att ta även andra frågor inom upp området än de som särskilt angetts här. Förutsättningarna för lagstiftningen beredskapsområdet kan komma att påverkas av de förslag som blir resultatet översynen försäkringsav av bolagens verksamhet m.m. dir. 1990:56. Utredaren bör därför samråda med den utredningen. Vidare bör samråd äga med försäkringsinspekrum tionen, statens krigsskadenämnd, statens krigsförsäkringsnämnd, riksförsäkringsverket och försäkringsbranschen. Utredaren skall beakta vad som sägs i direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5 samt beaktande EG-aspekter dir. 1988:43. av Utredaren bör slutföra sitt arbete under första halvåret 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag regeringen att bemyndigar det statsråd som föredrar lagstiftningsärenden gäller det som

SOU 1994: 130 298 Bilaga I

försäkringsväsendet, krigsförsälcring och krigsskadeersättaffärsmässiga ning

särskild utredare omfattad kommittéförordningen att tillkalla en -- av med uppdrag göra översyn av lagstiftningen 1976:119 att en -enskilda försäkringsväsendet vid krig, för den statliga för det och för den statliga krigsskadeersättningen, krigsförsäkringen sakkunniga, sekreterare och annat biträde att besluta om experter, utredaren.

regeringen beslutar att kostnaderna skall Vidare hemställer jag att belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

sig till föredragandens överväganden och bifaller Regeringen ansluter hans hemställan.

Finansdepartementet

SOU 1994: 130 Bilaga 2 299

Lag 1959173 med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m.;

1 § Är Sverige i krig, skall bestämmelsema i 2--13 och 17 §§ tillämpas. Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att 2-13 och 17 §§ skall tillämpas. Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades eller, om riksmöte inte pågår, frän början av närmast följande riksmöte. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen skedde, upphör föreskriften att gälla. Lag 1992: 1412.

2 § Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, á vilket lagen om försäkringsrörelse äger tillämpning, att utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet på en och samma risk för högre belopp än som jämlikt bolagsordningen kunnat ske. Inspektionen må även medgiva ömsesidigt försäkringsbolag att överskrida i bolagsordningen angiven begränsning av återförsäkringen i förhållande till den direkta försäkringen.

3 § lnländskt försäkringsbolag, vara lagen om försäkringsrörelse äger tillämpning, må inom försäkringsgren, som omfattas av koncession för âterförsäkringsrörelse, meddela återförsäkring utan hinder av föreskrift i bolagsordningen om begränsning av bolagets verksamhet till riket eller

viss del av riket eller till visst slag av egendom. Återförsäkring som nu

sagts må dock avse livförsäkring eller annan personförsäkring.

4 § Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel till bestridande av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet erfordras.

5 § Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva inländskt försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, tillstånd att uppskjuta utbetalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.

300 Bilaga 2

6 § Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag att avvikelse göres från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stadgas angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant medgivande må dock avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande som ankommer på domstol.

7 § Finnes på grund av förhållanden, som i l § avses, oundgängligt att starkt begränsa försäkringsverksamheten i riket, äger Konungen beträffande viss försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring meddelats inländskt försäkringsbolag, skall för bestämd av tid eller tills vidare upphöra att gälla. Om vad därvid är att iakttaga beträffande försäkringstagares rätt meddelas bestämmelser av Konungen.

8 § Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag meddela förordnande premies storlek samt, beträffande försäkringsavtal som om livförsäkring, självrisk att gälla utan hinder av att försäkringsavser om avtal innehåller därifrån avvikande villkor.

9 § Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag medgiva avvikelse från bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om försäkringsavtal, däremot svarande försäkringsvillkor eller 16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

10 § Konungen äger medgiva försäkringstagare hos inländskt försäkringsbolag anstånd med erläggande av premie under högst tre månader från förfallodagen. Konungen må ock medgiva inländskt försäkringsbolag anstånd under högst tre månader med fullgörande av betalningsskyldighet i anledning av annan försäkring än sådan, varå lagen om krigsansvarighet äger tillämpning.

ll § Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna, att försäkringstagares underlåtenhet att erlägga premie för brandförsäkring å byggnad, hörande till fast egendom eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke skall inverka å försäkringsgivarens ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet. För fordran å ogulden premie, som avser tid under vilken förordnande enligt första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egendomen njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17. kap. 6 § handelsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre tid än ett år efter förfallodagen.

Bilaga 2 301

Konungen äger förordna, att förmånsrätt sagts skall gälla även som nu ränta å oguldet premiebelopp.

12 § Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt på grund av förhållanden, som i l § avses, icke kommer att fullfölja avtal, varigenom den meddelat återförsäkring svenskt försäkringsbolag, äger Konungen förbjuda svenskt försäkringsbolag att under tid, då bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, fullfölja avtal, varigenom det meddelat återförsäkring försäkringsanstalter, tillhöra den utländska som anstaltens hemland, ävensom att sluta sådana avtal med dem. nya

13 § Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna om avvikelse från 18 och 21 §§ lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

14 § Vid krig, vari riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört äger Konungen i fråga om inländskt försäkringsbolag med avseende å bestämmelserna i 93 i 205 § såvitt däri hänvisas till 93 § i 262 samt § lagen om försäkringsrörelse föreskriva sådana avvikelser, kunna som erfordras i anledning av kriget.

15 § Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med stöd av 2 § eller någon 4-14 må fästas de villkor finnas av som skäliga. Har försäkringsinspektionen lämnat medgivande enligt 2 § och därvid föreskrivit villkor, skall, villkoret om åsidosättes, vad i 288, 289, 320, 321, 323 och 324 §§ lagen försäkringsrörele är stadgat om för överträdelse av bolagsordningen äga motsvarande tillämpning.

16 § Försäkring, som under tid då bestämmelserna i 2 eller 3 § ägt tillämpning meddelats med med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla utan hinder därav att nämnda tid gått till ända. Det ankommer på den beslutande myndigheten avgöra, i vad mån att medgivande eller förordnande, meddelats jämlikt någon besom av stämmelserna i 4-15 §§, skall gälla jämväl efter det bestämmelsen att upphört att äga tillämpning.

17 § Konungen må uppdraga försäkringsinspektionen fullgöra vad att som enligt denna lag ankommer Konungen.

18 § Talan mot försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär. Lag 1971:597.

a

.ágg-,gggâvsarázvsâä ;säg

x§u§.n§; §3Ö§I§§Q, ,ükåiä3§:{vä$ 3

n.: ;Ä

,gaåâajrxáz

ER izâvesmkfx

gsm

L f aware å 1. 4 ägg . . 2 agé: êszxggsagct i 325

A

âiâåâüfüiø534âL$$ü$$1§i$Iåf13fŧ§ñ°å§§ ;av

å.äâgåiâå w; giiåsiâøâåzza å en

A

§i21å' maa 3- .agila

êâiâaâ asåmsm

å, a,

SOU 1994: 130 Bilaga 3 303

Lag 1959:74 med vissa bestämmelser om utländsk för-

säkringsrörelse här i riket vid krig m.m.;

1 § Är Sverige i krig, skall bestämmelserna i 2-14 och 19 tillämpas. Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att bestämmelserna i 2-14 och 19 §§ skall tillämpas. Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades eller, om riksmöte inte pågår, från början av närmast följande riksmöte. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen skedde, upphör föreskriften att gälla. Lag 1992:1411.

2 § Konungen äger förordna att under tid, då bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, nedsättning enligt 15 a § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skall ske med högre belopp än som föreskrives där. Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt, som jämlikt lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket driver sådan rörelse, på grund av förhållanden som i l § sägs krigsförhállanden icke kommer att infria härstädes ingångna förbindelser till försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under tid, då bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, fortsätta verksamheten här i riket. Lag 1965:169.

3 § Har på sätt i 2 § sägs förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt att fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livförsäkring, för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt särskild en administration inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla vad i 296 297 § 1 mom. och 298 § lagen om försäkringsrörelse times stadgat; dock att vad i 297 § l mom. fjärde stycket sägs om registrering i stället skall avse tillkärmagivande i allmänna tidningarna. l-Iar särskild administration inträtt skall vad i 165 § lagen om försäkringsrörelse är stadgat om förbud mot att meddela nya försäkringar äga motsvarande tillämpning. I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit koncession för livförsäkringsrörelse här i riket. Där vid försäkringarnas Överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag, varom förmäles i 26 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, varefter återstoden skall, där

304 Bilaga 3

Konungen annorlunda föreskriver, efter det krigsförhállandena upphört överlämnas till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

4 § Har utländsk försäkringsanstalt i annat fall än i 3 § avses upphört att driva livförsäkringsrörelse här i riket, äger Konungen, under förutsättning som i 2 § sägs, besluta, att administration på sätt i 3 § förmäles skall inträda. Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i denna lag föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas jämväl vid administration, som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörlse här i riket.

5 § Kommer icke i den ordning, som avses i 3 överlåtelse av livförsäkringama till stånd, skall, där Konungen annorlunda bestämmer, administrationen fortsättas så länge krigsförhållandena äro för handen eller tills dessförinnan samtliga livförsäkringar upphört. Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt Konungen annorlunda bestämmer, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsanstalten avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar finnas löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet hörande livförsäkringar. Sådant Övertagande må ske, med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 6 eller 15 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Har anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, vare frågan förfallen och åligger det försäkringsinspektionen att hos Konungen göra anmälan om förhållandet. Har anmälan enligt andra stycket gjorts, ankommer det på Konungen att förordna om administrationens fortsättande eller om administrationsboets avveckling genom fördelning av tillgångarna. l senare fallet meddelar Konungen tillika erforderliga föreskrifter angående avvecklingen och fördelningen.

6 § Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse här i riket, att för anskaffande av medel till bestridande av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket till försäkringstagamas säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet erfordras.

SOU 1994: 130 Bilaga 3 305

7 § Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva utländsk försäkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse här i riket, tillstånd att uppskjuta utbetalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.

8 § Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, att avvikelse göres från vad i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket stadgas angående tid och plats för vidtagande åtgärd. Sådant av medgivande må dock avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande som ankommer på domstol.

9 § Finnes på grund av förhållanden, somi l § avses, oundgängligt att starkt begränsa försäkringsverksamheten i riket, äger Konungen beträffande viss försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom försäkring än annan livförsäkring meddelats av utländsk försäkringsanstalt, driver som försäkringsrörelse här i riket, skall för bestämd tid eller tills vidare upphöra att gälla. Om vad därvid är att iakttaga beträffande försäkringstagares rätt meddelas bestämmelser av Konungen.

10 § Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, driver som försäkringsrörelse här i riket, meddela förordnande premies storlek om samt. beträffande försäkringsvtal som avser livförsäkring, självrisk om att gälla utan hinder av att försäkringsavtal innehåller därifrån avvikande villkor.

ll § Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsantalt, driver som försäkringsrörelse här i riket, medgiva avvikelse från bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om försäkringsavtal, däremot svarande försäkringsvillkor eller 16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

12 § Konungen äger medgiva försäkringstagare hos utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, anstånd med erläggande av premie under högst tre månader från förfallodagen. Konungen må ock medgiva anstalt som i första stycket sägs anstånd under högst tre månader med fullgörande av betalningsskyldighet i anledning av annan försäkring än sådan, varå lagen krigsansvarighet om äger tillämpning.

Bilaga 3

13 § Konungen äger i fråga utländsk försäkringsanstalt, som driver om försäkringsrörelse här i riket, förordna, att försäkringstagares underlåtenerlägga premie för brandförsäkring å byggnad, hörande till fast het att egendom eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke skall inverka å försäkringsgivarens ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet. För fordran å ogulden premie, avser tid under vilken förordnande som enligt första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egendomen njuta betalning med förmånsrätt som enligt 17 kap. samma 6§ handelsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre tid än ett år efter förfallodagen. Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även ränta å oguldet premiebelopp.

14 § Konungen äger i fråga utländsk försäkringsanstalt, som driver om försäkringsrörelse här i riket, förordna avvikelse från 18 och 21 §§ om trafikförsäkring å motorfordon. lagen om

15 § Vid beslut Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med som stöd någon 6-14 må fästas de villkor som finnas skäliga. av av

16 § Har jämlikt 2 § förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse här i riket, att fortsätta verksamheten eller har beslut meddelats jämlikt 4 skola, såvitt Konungen annorlunda förordnar, bestämmelserna i denna lag rörande administrationen äga giltighet jämväl efter det ifrågavarande lagbestämmelser upphört att äga tillämpning. att Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån medgivande eller förordnande, meddelats jämlikt någon av besom stämmelserna i 6-l5 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelsen upphört att äga tillämpning.

17 § Vad i 3v5 §§ och 16 § stadgas angående livförsäkring skall äga tillämpning i fråga sådan personförsäkring, beträffande vilken rörelsen om enligt lagen rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsom rörelse här i riket drives med tillämpning av de särskilda bestämmelserna angående livförsäkring. Lag 1965:169.

18 § Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag krigsförhållandena skola anses hava upphört.

SOU 1994: 130 Bilaga 3 307

19 § Konungen må uppdraga försäkringsinspektionen att fullgöra vad som enligt denna lag ankommer Konungen.

SOU 1994: 130 Bilaga 4 309

Lag 1959:118 om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring;

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag äger tillämpning å försäkringsavtal varigenom försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, å svensk medborgare eller å utlänning med hemvist härstädes meddelat livförsäkring kapitalförsäkring, livränteförsäkring för dödsfall; 2. invaliditetsförsälcring, som

a avser premiebefrielse för livförsäkring för dödsfall eller för livsfall

eller b meddelats i samband med livränteförsälcring för livsfall sådant sätt att invalidförsäkringen upphör, om livränteförsäkringen upphör, eller

c meddelas av anstalt, vars rörelse i huvudsak omfattar tjänstepensions-

försäkring. Å livförsäkring för livsfall i förening med invaliditetsförsäkring är lagen tillämplig efter vad därom stadgas i 19 Lagen avser återförsäkring eller försäkring hos ränte- och kapitalförsäkringsanstalt. Konungen äger i fråga om försäkring hos utländsk anstalt meddela undantag från lagens tillämpning.

2 § I denna lag förstås med krigstillstånd krig, vari Sverige befinner sig, eller annat förhållande, som av Konungen med avseende å lagens tillämplighet jämställes med sådant krig, krigsansvarighet försäkringsgivares ansvarighet för sådant dödsfall eller fall av invaliditet, som inträffar under krigstillstánd eller, där det föranletts av krigshandling under tid då krigstillstånd varit rådande, inom ett år efter krigstillståndets upphörande, krigspremie sådan tilläggspremie, som betingas krigsansvarighet, av risksumma, vid sådan Kapitalförsäkring å liv, medför en persons som utbetalning av försäkringssumman gång vid den försäkrades död, en skillnaden mellan försäkringssumman och det tekniska återköpsvärdet samt vid annan försäkring ett med hänsyn till försäkringsforrnen bestämt motsvarande belopp, samt tekniskt áterkäpsvärde försäkrings beräknade värde vid full återköpsrätt oavsett om sådan rätt föreligger eller ej. Med invaliditetsförsäkrings årsbelopp avses i fråga invaliditetsom ränteförsäkring det belopp för år, varmed försäkringsgivaren enligt försäkringsavtalet har att fullgöra sin betalningsskyldighet vid inträffat försäkringsfall, och i fråga orn kapitalförsäkring för fall invaliditet av ett motsvarande omräknat belopp. Krigsansvarighet och bestndande av kostnaden för sådan ansvarighet

310 Bilaga 4

3 § Krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill, förutom det tekniska återköpsvärdet, ett belopp av risksumman som vid dödsfall utgör fyrahundratusen kronor och vid invaliditet motsvarar ett årsbelopp av tolvtusen kronor krigsskyddad risksumma. Hava å samma person flera livförsälcringar eller flera invaliditetsförsältringar meddelats av en eller flera försåkringsgivare, skall, där Konungen annorlunda förordnar, vad sagts gälla den sammanlagda risksumman för dödsfall eller för nu invaliditet samt tidigare meddelad försäkring åtnjuta krigsskydd framför senare meddelad. Förbehåll, strider mot första stycket eller som eljest innebär, att som någon med krigstillstånd sammanhängande omständighet skulle för försäkringsgivaren medföra frihet, helt eller delvis, från ansvarighet som i första stycket sägs, må försäkringsgivaren åberopas; dock att av Konungen äger medgiva, att sådant förbehåll må åberopas beträffande försäkring, meddelats efter krigstillståndets inträdande eller inom tre som månader dessförinnan.

4 § Vid dödsfall eller fall invaliditet för vilket krigsansvarighet åvilar av försäkringsgivaren har denne, där Konungen annorlunda förordnar, att beträffande vilken försäkringsgivarens betalningsi fråga om försäkring, skyldighet skall fullgöras med belopp för en gång, i vanlig ordning utgiva ett belopp motsvarande det tekniska återköpsvärdet, ökat med hälften av risksumman dock högst med femtiotusen kronor. Skall betalningsskyldigheten enligt försäkringsavtalet fullgöras med belopp, förfalla till betalning efter hand i särskilda poster, skall, där som Konungen annorlunda förordnar, utbetalning ske enligt avtalet, vid invaliditetsränteförsäkring dock med högre belopp än tolvtusen kronor för år. I fall sagts må utbetalning ske längre än till dess som nu sammanlagda beloppet de verkställda utbetalningarna uppgår, vid av livförsäkring till vad som enligt första stycket skolat utbetalas, därest försäkringsbeloppet utgått en gång, och vid invaliditetsförsäkring till belopp som Konungen bestämmer.

5 § Hava å flera livförsäkringar meddelats av en eller flera samma person försäkringsgivare, skall vid utbetalning enligt 4 § vad där stadgas tillämpas å försäkringarnas sammanlagda risksumma. I fråga om flera invaliditetsförsäkringar skall vad i nämnda paragraf sägs äga tillämpning å det mot försäkringsförmånema svarande sammanlagda årsbeloppet. Belopp enligt första stycket vid dödsfall utgives av sammanlagda som risksumman fördelas på försäkringarna i förhållande till deras krigsskyddade risksummor. Belopp vid invaliditet utgives av det sammanlagda som årsbeloppet fördelas på försäkringarna i förhållande till försäkringarnas årsbelopp, såvitt krigsansvarighet för dessa åvilar försäkringsgivaren.

SOU 1994: 130 Bilaga 4 311

6 § Vad återstår försäkrings krigsskyddade risksumma sedan som av utbetalning skett enligt 4 och 5 §§ mâ utgivas förrän krigspremie fastställts enligt 14 § första stycket eller befunnits icke behöva uttagas. uppskjutas ytterligare högst år. Å Om så erfordras, må betalningen ett ogulden del skall från det avgörande om krigspremien träffats gäldas ränta efter räntefot, som Konungen bestämmer.

7 § Om de sammanlagda krigsskyddade risksummoma för inträffade försäkringsfall, för vilka krigsansvarighet med avseende å visst krigstillstånd åvilar försäkringsgivaren, överstiga summan av de å tiden för krigstillståndet belöpande riskpremiema för samtliga av försäkringsgivaren meddelade försäkringars krigsskyddade risksummor, må skillnaden överkostnaden till hälften eller den mindre del, som Konungen bestämmer, täckas genom uttagande av krigspremie för envar försäkrad, medan återstoden skall täckas genom tillskott frän försäkringsgivaren, allt i den mån annat föranledes av vad i 8-11 §§ stadgas.

8 § Krigspremie må icke överstiga en tjugonde] av den högsta krigsskyddade risksumma, som under krigstillståndet gällt för den försäkrade.

9 § Inländsk försäkringsgivare vare pliktig att till överkostnadens täckande tillskjuta större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt fömärmas, kan tagas i anspråk dels genom anlitande av såväl tillgängligt som för tio år enligt Konungen meddelade bestämmelser förutberäknat överskott av á försäkringsgivarens rörelse dels ock genom anlitande av till framtida förfogande avsatta medel, regleringsfond, säkerhetsfond, utjämningsfond och âterbäringsfond. I överskotts- och fondmedlen inräknas endast vad som belöper å försäkring eller försäkringsdel, vars risksumma är krigsskyddad. Vad här stadgats om inländsk försäkringsgivares tillskottsplikt skall äga motsvarande tillämpning å utländsk försäkringsgivare enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Konungen.

10 § Om sammanlagda beloppet av de krigspremier, som enligt 8 § må uttagas, förslår till täckande av den del av överkostnaden, som enligt 7 § må täckas genom uttagande av dylika premier, skall återstoden täckas genom att, med iakttagande av begränsningarna i 9 försäkringsgivarens tillskott höjes. På motsvarande sätt må, om det belopp, varmed försäkringsgivaren är pliktig att bidraga, icke förslår till täckande av denne belöpande del av överkostnaden, återstoden täckas genom att, med iakttagande av begränsningen i 8 krigspremiema höjas.

312 Bilaga 4 SOU 1994: 130

ll § Kan hela överkostnaden icke täckas i den ordning, som i 10 § sägs, må bristen utjämnas genom att de belopp, som innehållits enligt 4-6 §§, nedsättas i förhållande till försäkringarnas krigsskyddade risksummor.

12 § Konungen äger förordna, att vid bestämmande och täckning av överkostnad olika försäkringsbestånd skola särskiljas. Sådant förordnande må ock meddelas med avseende allenast å tillämpning av ll

13 § Skall enligt 12 § överkostnad bestämmas särskilt för olika försäkringsbestånd, må likväl utjämning av kostnaden för krigsansvarigheten ske mellan bestånden eller några av dem. Utjämning må ock ske mellan försäkringsbestånd hos olika försäkringsgivare, vilka därom träffat avtal.

Krigspremies fastställande och uttagande

14 § Krigspremie fastställes så snart lämpligen kan ske efter det krigstillståndet upphört och senast inomt två år därefter. Krigspremie bestämmes, med tillämpning av det förenklade beräkningssätt Konungen må medgiva, så att det belopp, som för visst försäkringsbestånd skall täckas genom krigspremier, fördelas å försäkringarna inom beståndet i förhållande till den högsta krigsskyddade risksumma, som för varje försäkrad gällt under krigstillståndet. Om försäkring helt eller delvis upphör av annan orsak än sådant försäkringsfall, för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren, må utan hinder av vad i första stycket sägs krigspremien fastställas vid försäkringens upphörande och beräknas enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Konungen. Beträffande försäkring, som upphör till viss del, skall fastställandet avse allenast denna del, där annorlunda förordnas.

15 § Krigspremie skall erläggas å tid som Konungen bestämmer; dock att under ett år icke må fordras betalning vilken överstiger, vid kapitalförsäkring för dödsfall å en persons liv en hundradel av försäkringssumma, som omfattas av krigsansvarigheten, och vid annan försäkring ett med hänsyn till försäkringsformen bestämt motsvarande belopp. I avräkning å blivande krigspremie må, från det krigstillståndet inträtt, provisorisk krigspremie uttagas. Vad i första stycket stadgas om bestämmande av tid för krigspremies erläggande och om den högsta årliga betalning, som må fordras, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om provisorisk krigspremie. Utan hinder av vad i första stycket stadgas äger försäkringsgivaren vid utbetalning på grund av försäkringen eller vid försäkringens nedsättning

SOU 1994: 130 Bilaga 4 313

av annan anledning än i 16 § första stycket sägs tillgodogöra sig fastställd krigspremie.

16 § Erlägges icke krigspremiebelopp inom månad från förfallodagen, må en enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar försäkringsgivarens förpliktelser nedsättas under fömtsättning, att minst en månad förflutit från det försäkringsgivaren till försäkringstagaren avsänt meddelande om premiens belopp och förfallodag samt om påföljden av underláten betalning, dock att meddelande, som avsänts tidigare än en månad före förfallodagen, må åberopas, samt 2. att försäkringsgivaren till försäkringstagaren avlåtit meddelande, att han grund av dröjsmålet gör rätten till nedsättning gällande, med underrättelse tillika om villkoren för försäkringstagarens återinträde i sina rättigheter enligt avtalet. Försäkringsgivarens förpliktelser må anses nedsatta från dagen för det sistnämnda meddelandets avlåtande.

17 § Oguldet krigspremiebelopp, försäkringsgivaren icke kan tillgodogöra som sig vid utbetalning på grund av försäkringen eller genom försäkringens nedsättning, må uttagas.

Särskilda bestämmelser

18 § Konungen äger utöver vad ovan sägs medgiva avvikelse från vad i 3-17 §§ stadgas beträffande livförsäkring, som meddelats av anstalt, vars rörelse i huvudsak omfattar ijänstepensionsförsäkring; 2. korttidsförsäkring, försäkring med naturlig premie eller försäkring med längre premie under viss tid, vilken vid krigstillstándets inträdande ännu gått till ända; 3. grupplrvförsäkring, som meddelats enligt särskilda grunder; 4. livförsikring, beträffande vilken ansvarigheten begränsats på grund av att premiebetalningen avbrutits i förtid fribrev; annan livförsäkring, vilken vid krigstillstándets inträdande icke varit i kraft fen år; samt 6. invaliditetsförsäkring.

19 § Har livförsäkring för dödsfall eller för livsfall meddelats i förening med invaliditetsförsäkring, äger Konungen föreskriva, att försäkringarna vid bestämmande av försäkringsgivarens tillskott till täckande överkostnad av samt vid nedsättning enligt ll eller 16 § skola betraktas såsom en enda försäkring. Har imaliditetsförsäkringen meddelats försäkringsgivare än av annan den, hos vilken livförsäkringen tagits, må avtal mellan förgenom

SOU 1994: 130 314 Bilaga 4

säkringsgivarna, vilket godkännes av försäkringsinspektionen, bestämmas vad i första stycket är stadgat skall gälla i fråga om försäkringarna. att

20 § Då försäkringsgivare har att lämna tillskott till täckande av överkostnad, skola, där Konungen annorlunda förordnar, överskottsmedel tagas i anspråk före fondmedel samt fondmedlen frigöras i den ordning, som gäller för täckande av förlust.

21 § medgiva, försäkringsfonden må, utöver vad som följer Konungen äger att stadgandet i 274 § andra stycket lagen om försäkringsrörelse, till av belopp motsvarande försäkringsgivarens tillskottt eller, innan tillskottet fastställts, vad försäkringsgivaren beräknas skola tillskjuta grund av krigsansvarigheten, redovisas i andra värdehandlingar än i nämnda paragraf första stycket 1-7 avses. Sådant förutberäknat överskott, avses i 9 må i försäkringssom givarens balansräkning uppföras såsom tillgång.

22 § Under krigstillstånd och till dess krigspremier fastställts enligt 14 § första stycket eller befunnits icke behöva uttagas må, om Konungen för särskilt fall annorlunda förordnar, tilldelning återbäring icke ske och av heller beslut fattas utdelning vinst till aktieägare eller av ränta om av till garant. Varder utdelning vinst eller ränta beslutad och verkställd i strid mot av vad i första stycket stadgas, de, som uppburit sådan utdelning, vare återbetala denna jämte fem procent ränta därå. För brist, som skyldiga att kan uppkomma vid âterbetalningen, vare de, som medverkat till beslutet eller verkställandet därav, ansvariga efter de grunder, som stadgas beträffande skadeståndsskyldighet i 320, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse.

23 § För tillämpning vad i denna lag stadgas skola grunder upprättas. av Beträffande sådana grunder skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen om försäkringsrörelse och lagen rätt för utländsk försäkringsanstalt att om driva försäkringsrörelse här i riket stadgas om grunder för livförsäkringsrörelse.

24 § Sker avvikelse från denna lag eller från grunder eller särskilda föreskrifter för lagens tillämpning, skall i fråga inländskt bolag vad i 288, om 289, 320, 321, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse samt beträffande utländsk försäkringsanstalt vad i 25 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket stadgas äga motsvarande tillämpning.

SOU 1994: 130 Bilaga 4 315

25 § Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåtligen eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelsen i 22 § första stycket låter verkställa tilldelning av återbäring eller utbetalning av vinst eller ränta, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Lag 1991:277.

26 § Konungen må uppdraga försäkringsinspektionen att i Konungens ställe fullgöra vad som enligt denna lag ankommer Konungen, dock såvitt avser rätt jämlikt 2 § att med avseende å lagens tillämplighet med krig, vari Sverige befinner sig, jämställa annat förhållande.

27 § Talan om försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär. Lag 1971:598.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därá meddelad uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling. I fråga om försäkring, som meddelats före den l juli 1941, är försäkringsgivaren, såvitt angår risksumma som åtnjuter krigsskydd enligt 3 ansvarig i överensstämmelse med avtalet; dock att Konungen äger förordna om uppskov med utbetalningen.

Genom denna lag upphäves lagen den 11 juni 1943 nr 338 om

krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

SOU 1994: 130 Bilaga 5 317

Lag 1960:22 om statlig krigsförsäkring;

1 § Är Sverige i krig, skall bestämmelserna i 2-4 §§ tillämpas. Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda att det är krig utanför Sveriges av gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att 2-4 §§ skall tillämpas. Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades eller, riksmöte inte pågår, om från början av närmast följande riksmöte. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen skedde, upphör föreskriften att gälla. Lag 1992:1413.

2 § Staten äger meddela transport- och motorfordonsförsäkring krigsrisk mot samt mot risk att egendom lägges under embargo eller uppbringas eller genom annan dylik åtgärd anhålles främmande stat eller den, av av som där tillvällat eller söker tillvälla sig makten. Mot risker må samma försäkring meddelas även egendom, lagrats i utlandet för införsel av som till riket eller i anslutning till utförsel från riket. Staten må ock svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring av försäkring, varom i första stycket förmäles, av transportförsäkring i övrigt, allmän egendoms-, av inkomstoch ansvarighetsförsäkring trafikförsäkring. samt av Med avseende á statlig försäkring, som avses i första stycket, skall lagen om försäkringsavtal icke äga tillämpning. Lag 1975:1017.

3 § Riksförsäkringsverket och bolag, i 1 § lagen yrkesskasom avses om deförsäkring, äga att för olycksfall, till följd som av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande meddela person, försäkring till högre ersättningsbelopp med ersättningar samt av arman art än eljest. Bolag, som nyss sagts, må med delägare i bolaget sluta avtal om försäkring för olycksfall, varom här är fråga, att gälla för tid annan eller träda i kraft vid annan tidpunkt än i 43 § lag stadgas. Lag samma 1966:41.

4 § Staten má riksförsäkringsverket eller bolag, i 3 meddela som avses återförsäkring av försäkring, verket eller bolaget meddelat. Lag som 1966:41.

5 § Närmare föreskrifter rörande tillämpningen denna lag meddelas av av regeringen. Lag 1975:1017.

Bilaga 6 319

Lag 1958:566 om ersättning för krigsskada å egendom;

Om ersättningen

1 § För krigsskada å egendom som finnes här i riket skall, i den mån skadan gottgöres i annan ordning, beredas ersättning av statsmedel enligt grunder som bestämmas av Konung och riksdag. Med krigsskada förstås i denna lag skada i följd av krig mellan riket och främmande makt eller mellan främmande makter, så ock skada i följd av handling som finnes hava ägt samband med sedermera utbrutet krig.

2 § Ersättning utgår även för krigsskada, som utom riket tillfogats

a svenskt fartyg eller luftfartyg på resa mellan orter här i riket utan

anlöpande av utrikes ort och egendom som medföres resan; samt b svenskt fartyg under yrkesmässigt bedrivet fiske och egendom som därvid medföres.

3 § 1 mom. denna lag äger icke tillämpning på

a staten tillhörig egendom, dock att under lagen inbegripas staten

tillhörig utarrenderad jordbruksfastighet och fastighet som innehaves med tomträtt eller vattenfallsrätt eller med åborätt eller eljest ständig eller ärftlig besittningsrätt; b kommun eller annan menighet tillhörig egendom, dock att under lagen inbegripas i sådan allmän ägo befintlig utarrenderad jordbruksfastighet och fastighet som innehaves med tomträtt eller med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

c penningar, aktier, obligationer och andra fordringsbevis; samt

d smycken, ädla stenar och äkta pärlor, där sådan egendom är föremål för yrkesmässig verksamhet.

2 mom. Från lagens tillämpning undantagas jämväl utländska fartyg och luftfartyg samt egendom som medföres ombord, så ock främmande stat tillhörig egendom. Konungen äger förordna, att från lagens tillämpning skall undantagas annan utländsk egendom som direkt eller genom förmedling av juridisk person helt eller till större delen äges av medborgare eller juridisk person i viss främmande stat. Lag 1967:853.

3 mom. har upphävts genom lag 1967:853.

320 Bilaga 6 SOU 1994: 130

4 § l fråga om rätt till utfallande ersättningsbelopp skall, där nedan annorlunda stadgas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad enligt lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal gäller beträffande skadeförsäkring. Avser ersättningen krigsskada å fast egendom eller byggnad som utgör tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt och besväras egendomen av sökt eller beviljad inteckning för fordran, vare egendomens ägare utan hinder inteckningen berättigad att själv uppbära ersättningen, där skadan av översteg en tiondel av egendomens värde. Var skadan större, skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal. Vad i andra stycket inteckningshavare gälle ock, såvitt angår sägs om fast egendom, den som för ogulden köpeskilling äger fordran med förmånsrätt som avses i ll kap. 2 § jordabalken. Utan hinder bestämmelserna i denna paragraf må såsom villkor för av utbetalning ersättning föreskrivas att den användes för återuppförande av av byggnad eller därmed jämförlig åtgärd, såframt därigenom sakägares säkerhet i väsentlig mån åsidosättes. panthavares eller annan

5 § Har i vederbörlig ordning meddelad föreskrift, vars iakttagande är ägnat att förebygga eller begränsa krigsskada, åsidosatts, må, där särskilda skäl föranleda till annat, ersättning för sådan skada åtnjutas endast om och i den mån skadan, efter vad antagas må, skulle hava inträffat även om föreskriften blivit iakttagen. Ersättningen må ock jämkas efter vad som prövas skäligt, när någon eljest genom bristande omsorg om egendomen medverkat till skadan.

6 § Har försäkringsgivare på grund av skadeförsäkring för annat än krigsrisk ersatt krigsskada, inträder försäkringsgivaren i den rätt till ersättning, som jämlikt denna lag skolat tillkomma den skadelidande.

Statens krigsskadenämnd

7 § Ärenden rörande ersättning för krigsskada prövas och avgöras av en för nämnd statens krigsskadenämnd. Krigsskadenämndens riket gemensam beslut må överklagas; dock må den, som åtnöjes med nämndens beslut i fråga rätten till ersättning skall tillkomma, väcka talan om vem därom vid domstol inom en månad från det han fick del av beslutet. De bestämmelser som utöver denna lag erfordras om nämndens organisation och verksamhet meddelas av Konungen.

Bilaga 6 321

8 § 1 krigsskadenämndens beslut rörande ersättning skola deltaga minst tre ledamöter, av vilka åtminstone en skall hava utövat domarämbete. Ärende, i vilket fordrad ersättning icke överstiger ettusen kronor och vilket år av principiell betydelse, må dock avgöras nämndens av ordförande eller vice ordförande eller av ordförande å avdelning inom nämnden.

9 § Vad i rättegångsbalken stadgas angående jäv mot domare och omröstning i tvistemål i överrätt skall i tillämpliga delar gälla med avseende krigsskadenämnden.

10 § Konungen äger förordna om inrättande ett rådgivande med av organ uppgift att avgiva utlåtanden i frågor huruvida viss skada är att anse såsom krigsskada så ock i sådana frågor om försäkringsgivares ansvarighet, som hava samband därmed.

Förfarandet i krigsskadeärenden

11 § Den som vill begära ersättning för krigsskada skall inom månader tre efter erhållen kännedom om skadan anmäla skadan hos krigsskadenämnden eller den som närrmden anvisar. Äro flera vilja bevaka rätt till som ersättning, är tillfyllest att någon av dem anmäler skadan. Sker anmälan inom sagda tid, bortfaller rätten till ersättning, om underlåtenheten kan anses ursäktlig. Vid anmälan skall, såvitt möjligt, fogas av trovärdiga personer bestyrkt redogörelse för den skadade egendomens beskaffenhet före skadan samt skadans uppkomst, art och omfattning. Försäkringsgivare som vill begagna sig sin rätt enligt 6 § skall göra av anmälan därom hos krigsskadenärnnden inom tre månader från det han utgav ersättningen eller från den senare tidpunkt, då han erhöll kännedom om de omständigheter på vilka hans rätt grundas.

12 § Krigsskadenämnden skall sörja för erforderlig utredning och värdering av skadan. Är skadan ringa, må särskild värdering underlåtas, utredningen om ändock kan anses tillfyllest.

13 § Värdering skall verkställas av en eller flera värderingsmän krigsskasom denämnden utser och ske i enlighet med anvisningar Konungen eller, som efter Konungens bemyndigande, nämnden meddelar.

6 322 Bilaga

Utlåtande över värderingen skall utan dröjsmål tillställas nämnden. Det skall på lämpligt sätt delgivas anmält skadan eller eljest i envar som anledning därav framställt anspråk hos närrmden.

14 § missnöjd med verkställd värdering äger inom tid som Den som är krigsskadenärrmden bestämmer inkomma med påminnelser och den ytterligare utredning som han vill åberopa.

Nämnden är oförhindrad att föranstalta om ny värdering.

15 § Till utredning i ärende angående ersättning för krigsskada må vid allmän underrätt höras vittnen och sakkunniga. Genom rättens försorg skall hos krigsskadenämnden framställt anspråk i anledning av sakägare som skadan kallas till förhöret samt underrättelse härom tillställas nämnden.

l6 § Ersättning för krigsskada utbetalas krigsskadenämnden. av

17 § Finner krigsskadenänmden att beslut, varigenom ersättning helt eller delvis blivit oriktigt till följd nämndens förbiseende eller vägrats, av ofullständig utredning eller anledning, äger nämnden upptaga av annan ärendet till förnyad prövning.

18 § För belopp krigsskadenämnden utbetalat i ersättning för krigsskada som inträder nämnden i den rätt till ersättning, som den skadelidande mä hava

mot annan.

Särskilda bestämmelser

19 § åligger svenskt försäkringsbolag och utländsk försäkringsanstalt med Det driva försäkringsrörelse här i riket att sätt och i den uträtt att sträckning krigsskadenärnnden beslutar och mot ersättning, som Konungen bestämmer, biträda nämnden i dess verksamhet.

20 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konugen eller, efter Konungens bemyndigande, av krigsskadenämnden.

SOU 1994: 130 Bilaga 6 323

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamnling. Genom denna lag upphäves lagen den 21 juni 1940 540 om krigsskadeersättning.

SOU 1994: 130 Bilaga 7

KRIGSUTBROTTSAVTAL FÖR TRANSPORTFÖRSÄKRING

av denl januari1963

MellanStatens här nedankalladnämnden. för svenska statens räkning. å ena sidan. samt under tecknade fördknnpforeugl, harnedanbenämnda Företagen åandrasidan. har följande avtal träffats

§1. §3. Detta avtalträderi tillämpning automatiskt ellerefterför- Krigsskada som drabbati § 2 omförmältintresse innan ordnande regeringen. av detta avtal trätt i tillämpning ochinom nämnden av angiven Avtaletträderi tillämpningautomatisk tid fallerin under statens ansvar, under förutsättning den att orsakats av förberedelseåtgärder för eller krigshändelser l om Sverige kommeri krigeller sammanhänger meddetkrigvilket föranlett att avtalet som 2 om Danmark.Finland. Norge,Polen.Förbundsrepubli- trätt i tillämpning. Vad nu sagts om statens ansvar gäller kenTyskland eller Tyska Demokratiska Republiken kom- även för den händelse vid skadetillfâllet den löpandekrigsmer i krig. försäkringen upphört att gällapågrund av skadan.

Avtaletträder tillämpning i efter förordnande av regeringen § l vidkrigsfara, vari riketbefinnersig.eller För krigsförsäkring som övertages staten av skolagälla antingensvenska villkor som fastställtsellergodkäntsav 2 vid krig mellan två eller flera av ländernaAmerikas Nämnden ellerock sedvanliga engelska krigsförsäkringsvill- FörentaStater.Frankrike.Folkrepubliken Kina. De So- kor. cialistiska Rådsrepublikernas Unionsamt Storbritannien Närmaretekniska föreskrifter i frågaom försäkringsvilloch Nordirlandeller korenävensom premiebetalningar och anmälningar om av 3 vid annat krig. olikaslag m.m. hasammanställts i särskilda avtal.

om förhållandena prövats vara ägnade i väsentlig att grad §5. berörasvenskt näringsliv. Nämnden äger rätt att å Företagens kontor taga del av §2. allahandlingar ochböcker som rör statens övertagna risker eller som eljestfinnas erforderligaför att kontrolleradet Frånochmeddentidpunktdå avtaletträder i tillämpning riktiga fullgörandet detta av avtal. övertager statenansvaret för heladen krigsriskÅ svenska intressen. somav Företagen täckt är genom vid ovannämnda tidpunkt löpandedirekttecknade transportförsäkringar. §6. Med krigsrisklikställesi den omfattning som angives i Samtliga svenska företagvilka äga rätt att i Sverigedriförsäkringsvillkoren att risk egendom lägges under embargo transportförsäkring kunna anslutasigtill dettaavtal och dylikåtgärd anhålles va eller uppbringas eller genomannan av försorgberedas tillfälle has-till. söker skolagenom Nämndens främmande stat eller av den som där tillvällateller tillvällasig makten. § Såsom transportförsäkring räknas i dettaavtaläven försäkring nybyggnad på svenskt försäkring Detta avtalträder omedelbart i kraftochgällertills vidaav varv samt av egendom. lagratsi utlandet för införseltill riketelleri re per kalenderår. Uppsägning skallske senast sex månader som anslutning till utförselfrånriket. före kalenderårets utgång. Avtalet gäller icke för flygkaskoförsäkring eller yachtför- Uppsägning från Företagets sidaskallske till Nämnden eller till annan myndighet regeringen därtill förordnar. säkring.

1 undertecknande försäkringsföretag. se nedan. Avtaletgodkändes Kungl.Majzt av genom beslutden 23 november 1962. Medstöd av beslut 1966och 1976har ändringvidtagitsav respektive §

Efterde överldtelser av fårsäkringsbestánd som ägt rum :edan krigsutbrøttsavtalet träffats gäller nedan dlergiven förteckningöver riks-bolag, .rom med Nämnden träffat Krigsutbroltsavtal jämte Särskiltavtal: ANSVAR. OMSESIDIGT FORSÅKRINGS- FORSÅKRINGS-AKTIEBOLAGET BOLAG FORHELNYKTRA SECURITAS FÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET ATLANTICA FÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET SlRlUS EUROPEISKA VARU- OCHRESOODS- FÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET FORSÅKRINGAKTIEBOLAGET SKANDIA FOLKSAM ÖMSESIDIG SAKFÖRSÄKRING FORSÄKRINGSAKTIEBOLAGET - SJ OFÖRSÅKRINGSAKTIEBOLAGET SVENSKAVERITAS HANSA LÅNSFORSÃKRINGSBOLAGENS SVERIGES ÅNGFARTYGS AKTIEBOLAG ASSURANS FÖRENING FORSÅKRINGSKTIEBOLAGET FÖRÃKRINGSAKTIEBOLAGET TRAFlK-BORE NEPTUNUS ÖMSESIDIGT

November 1976

326 Bilaga 7 SOU 1994: 130

SÄRSKILT AVTAL

av den februari1973 1

MellanStatens Krlgsförsäkringsnäntnd Nämnden och undertecknade försäkringsföretag Företagen har den l januari

1963träffats Krlgsurbratrsavlal [är rraruportlörsdkrlng. MellanNämnden och Företagen har i anslutning till sagdaavtal

träffatsföljande särskilda avtal

§ skada under en IS-dagarsperiod amlastningmellan- vid i

hamn samt under land- eller lufttransport till an- Detta avtal träder automatiskt i tillämpning vid samma nan hamn ochför befordran i därifrån med annat tidpunktsom gäller för krigsutbrottsavtalet för transportfartygjfr § st 2 och i ovannämnda 3 villkor. försakr ing. underlandstransport Sverige jfr Nämndens utom § särskilda villkorför landtransport.

kruka och varm-risker skallde Före- genom fnistration m rn jfr Nämndens villkor för Beträffande m m av meddelade försäkringarna innehålla följande klausul: sådana risker. tagen 5a. på gods som lagrats i utlandeti anslutning till Därestunderden tid. för vilkendetta försäkringsbrev är ,, export från Sverige,under förutsättning gällande. utbryter sådant krig. att enligt ett mellan Statens leveransenknutentill köpeavtal är medför au som Krigsförsäkringsnämnd och Försäkringsgivaren träffat, av att godset utgörsvensktintresse intill dess godset

regeringen godkänt s k krigsbrottsavtal Nämnden över- levererats till köpareni irnportlandet.

tager ansvaret för av Försäkringsgivaren beviljade vid krigs- godset transporterats till förvaringslokalen på an utbrottet löpande krigsförsäkringar, övergår Försäkringsgi- i punkt här och försäkringshrev på sättanges ovan varens krigsförsäkringsansvar enligt detta au försäkringsavtal för visstid transponförsäk-

Nämnden. För krigsförsäkringarna gäller därefter försäk- ringskontraktgäller för exportörens leveranser

ringsvillkor som fastställts av Nämnden. enligtköpeavtalet. Krigsskada som drabbati försäkringsbrevet angivetintres- 5b. pågods lagratsi utlandet för import till Sve- .. som se. innan krigsutbrottsavtalet trätti tillämpning ochinom av rige.under förutsättning

Nämnden angiven tid, faller under statens ansvar. under au betalning redanerlagtsellermåsteerläggas en-

förutsättning att den orsakats av förberedelseåtgärder för ligt det för godsetträffadeköpeavtalet och

ellerkrigshändelser som sammanhänger meddet krigvilket att försäkringsavtal för visstid transponförsäk-

föranlett att krigsutbrottsavtalet trätt i tillämpning. Vad nu ringskontrakt gäller för transporten till Sverige.

sagts om statens ansvar gälleräven för den händelse den vid Nämnden för tilläggsriskema i enlighet medde gällapå ansvarar skadetillfället löpande krigsförsäkringen upphört att villkor angivitshär som ovan. grund av skadan. Rätt till ersättning enligtvillkorenför tilläggsrisktrna får Vid ett krigsutbrott av ovan nämnt slag åligger det för- ickeöverlåtas påutländsk man. säkringstagarenutan att dröjsmåltill Försäkringsgivaren an- Det åliggerFöretagen att lämnade försäkringstagare som mäla var eller på vilken resa fartyget befinnersig och att innehartransportförsäkringskontrakt generalpoliser erfor-

ställa sig till efterrättelse de instruktioner Nämndenkan derligaupplysningar innehållet i såvälkrigsutbrattsavtaom komma lämna. att let som denna paragraf. Vidareåliggerdet försäkringstagaren att ifråga om såväl försäkringar meddelade för visstid som försäkringar med- §

deladeför viss resa eftersådant krigsutbrott somovan av- DärestFöretagen pågrund andraavtalän krigiförsäkav ses erlägga den premie som fastställes av Nämnden. ringsavtal åtagit sig för sådandirektskada förorsakad för- ansvar övergårkrigsförsäkringsansvaret på Nämnden. äger kapning,sabotage även ingår i Nämndens genom m m.som säkringstagaren rättattav Försäkringsgivaren erhålla ristor- åtaganden enligtdess krigsförsäkringsvillkor. blir Nämndens

no å till denne erlagd särskild krigsförsäkringspremie för villkortillämpliga dylikskadaförstsedanden på Föreenligt ovanstående av den tid. för vilken Försäkringsgivaren upprättade Svenska Tnnsportförsäkringspoolm i trätt Rätttill ris- tagen bestämmelser ickekommer att löpa någonrisk verksamhet. tomo föreligger emellertid icke.därestden av Försäkrings-

givaren tecknade krigsförsäkringen endast avsett vissresa. 9

I detfall att den till nämnden överförda krigsförsäkringen Anmälan av riskernaenligt § 2 i krigsuthrottsavtaet skall

för aliment i denna av paragrafangivet slag avser viss resa. sketill Nämndenså snart skekan efterdet avtala trätt i

skall nettopremien för hela resan överföras till Nämnden. tillämpning.

§3. 5

Beträffande andraäni §2 nämnda alimentskallvid krigs- I fråga om tillämpningen av bestämmelserna i §92 All-

försäkring meddelats för viss nettopremien för he- män Svensk Sjöföraäkringsplan angående inteckningi fartyg som resa panthavlre fullmånsärskild premieerhållitsför denlöpande utfästersig Nämnden i att förhållande till la resan. i den betalnings- och underrättelseskyldighet. må försäkringen, överföraspå Nämnden. Vid krigsförsäkring göra samma som rid gälleri tillämpligadelarbestäm- åvilaFöretagen enligtdärom utställd särskild förlindelse. som meddelats för viss melserna i § Det åliggerFöretagen att. sedanavtaletträtt i kraft. utan

Då krigsförsäkringsansvaret övergårpå Nämnden utvid- dröjsmållämna panthavaren meddelande denna om Nämn-

denövertagna krigsförsäkringen tilläggspremie dens utfästelse samt att. i samband medanmälan enigt§ gas att mot automatiskt underrätta Nämnden utställda förbindelser. gällajämvälmot följandetilläggsrisker. som om

är täckta genom Företagens villkor:

skadadirektförorsakad av atomatiidnnedel jfr § a:l i l §7.

Nämndens krigsförsäkringsvillkor för varor under sjötransport m. Detta avtal träder ombedelbart i kraft ochgällertils vidam sålänge krigsuttbrottsavtalet äger giltighet. Samtidgt uppre 1 undertecknande förläkringsföretag, omstående sida hör Särskiltavtal av denll febniari 1963och den3april ae Avtalet; §3ändrad genom beslut 1976 1964 att gälla.

SOU 1994: 130 Bilaga 8 327

Statens Krigsförsäkringsnämnd Svenska Flygförsäkringspoolen

KRIGSUTBROTTSAVTAL FÖR FLYGKASKOFÖRSÄXRING

Mellan Statens Krigsförsäkringsnämnd, här nedan kallad Nämnden, för svenska statens räkning, á ena sidan, samt undertecknade till Svenska Flygförsäkringspoolen anslutna svenska försäkringsföretag, här nedan enämnda Företagen, å andra sidan, har följande avtal träffats.

§1. Detta avtal träder i tillämpning automatiskt eller efter förordnande av Kungl. Maj:t-

Avtalet träder i tillämpning automatiskt 1 Sverige komer i krig, eller om 2 Danmark, Finland, Norge, Polen, Förbundsrepubliken Tyskom land eller Tyska Demokratiska Republiken kommer i krig-

Avtalet träder i tillämpning efter förordnande av Kungl. Majzt 1 vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller 2 vid krig mellan två eller flera av länderna Amerikas Förenta stater, Frankrike, Folkrepubliken Kina, De Socialistiska Rådsrepublihab nas Union samt Storbritannien och Nordirland, eller 3 vid annat krig,

förhållanden prövats vara ägnade att i väsentlig grad beröra om svenskt näringsliv.

§2. Från och med den tidpunkt då avtalet träder i tillämpning övertager staten ansvaret för hele den krigsrisk å svenska intressen, som av företagen är täckt genom vid ovannämnda tidpunkt löpande direkt tecknade flygkaskoförsäkringar.

Med krigsrisk likställes i den omfattning som angives i försäkringsvillkoren risk att luftfartyg lägges under embargo eller uppbringas

328 Bilaga 8 SOU 1994: 130

2.

eller genom annan dylik åtgärd anhålles av främmande stat eller av den som där tillvällat eller söker tillvälla sig makten.

§3. Krigsskada, som drabbat i § 2 omförmält intresse innan detta avtal trätt i tillämpning och inom av Nämnden angiven tid, faller in under statens ansvar under förutsättning att den orsakats av förberedelseåtgärder för eller krigshändeiser som sammanhänger med det krig vilket föranlett att avtalet trätt i tillämpning. Vad nu sagts om statens ansvar gäller även för den händelse den vid skadetillfället löpande krigsförsäkringen upphört att gälla på grund av skadan.

§4. För krigsförsäkring som övertages av staten skall gälla antingen svenska villkor som fastställts eller godkänts av Nämnden eller ock sedvanliga engelska krigsförskringsvillkor.

Närmare tekniska föreskrifter i fråga om försäkringsvillkoren ävensom om premiebetalningar och anmälningar av olika slag m.m. har sammanställts i särskilt avtal.

§5. Nämnden äger rätt att på Företagens kontor eller på Poolens kontor taga del av alla handlingar och böcker som rör av staten övertagna risker eller som eljest finns erforderliga för att kontrollera det riktiga fullgörandet av detta avtal.

§6. Samtliga svenska företag vilka äger rätt att i Sverige driva luftfartsförsäkring kan ansluta sig till detta avtal och skall genom Nämndens försorg beredas tillfälle härtill.

§7. Detta avtal träder omedelbart i kraft och gäller tills vidare per kalenderår. Uppsägning skall ske senast sex månader före kalenderårets utgång.

Bilaga 9 329

Mellan Statens Krigsförsäkringsnämnd, här nedan kallad Nämnden, för svenska statens räkning, och en sammanslutning av svenskaförsäkrin sboiag, benämnd Återförsäkringskonsortium ar 1965, här nedan kallad K, har av denna dag i anslutning till 2 S lagen 0960:22 om statlig krlgsförsäkring och under förutsättning av regeringens godkännandeträffats följande

Beredskagsavtal

i 1

l den man AK begär det, meddelar Nämnden a: ÅK aterförsäkring affär, av som AK har övertagit I enlighet med Artikel 1 punkterna 1 och 2 i Krigskonsortieavtai av den 23 augusti 198Aoch som avser de verksamhetsgrenar som i Sveriges officiella statistik Enskilda försäkrlngsanstaiter redovisas under rubrikerna Företags- och fastighetsförsäkring samt Hem- och viliaförsihing, allt tili den del en övertagen affär avser sådana risker som angesl S 2.

iz

Avtalet omfattar endast risker som vid skadetiiifiliet är belägna i Sverige och sådana risker som är belägna utomlands och som gillar svenska intressen och därmed kan aterförsäkras under det avglvande bolagets obligatoriska aterförsälcingskontrakt för svensk affär.

§3

Den återförsäkring som meddelas av Nämnden utgörs av en Stop Lossavtâckning med den omfattning som anges i i d. Varje försäkringsperiod omfattar ett helt kalenderår utom såvitt avser den första försäkringsperioden. Om avtalet träder i tillämpning senast den 31 augusti, skall den första försåkrlngsperioden omfatta tiden fram till närmaste kalenderår:skifte. Träder avtalet i tillämpning efter den 31 augusti, skall försäkringsperioden omfatta förutom tiden fram till närmaste kaiendararsskifte också hela det påföljande kalenderåret.

Om krlgsförhaiianden pakailar en ändring av försikringsperiodens längd, far en särskild överenskommelse träffas om en sådanändring.

S4

Stop Loss-avtåcknlngen innefattar ett åtagande fran statens sida att gentemot ÅK beträffande den affär som har aterförsäkrau hos Nämnden ansvara för

a 50 96 av det belopp, med vilket skadekostnadernaför försäkringsen period överstiger 80 men inte 90 9b av premieintäkten för samme period samt

b 95 96 av den dei av skadekostnaderna för perioden överstiger som 90 96av premieintåkten.

SOU 1994: 130 330 Bilaga 9

skadekostnaderna för försikringsperlod avses de försäkringsersätt- Med en perioden definierade enligt försäkringsinspektlonens ningar som belöper på försäkringsbolagena årsredovisning BF FS 1983:3. föreskrifter för

premlelntåkten för viss försâkrlngsperiod avses den premleinkomst Med en perioden. Premleintikten för den dei av en föraäkrlngsperlod som belöper på kortare tid än ett helt kalenderår skall motsvara en som omfattar en prorataandei den premlelnkomat som belöper på detta kalenderår. av

Skulle skadeförioppet under löpande försåkrlngsperiod ge anledning en kommer att utgå enligt denna paragraf, har AK att anta att ersättning framställning hos Nämnden förskottsvis uppbära ett preliminärt rätt att efter

beräknat ersittningsbeiopp.

is

ersättning enligt S A kan komma att utgå har Oberoendeav huruvida framställning hos Nämnden, genast l förskott uppbära AK rätt att, efter belopp med vilket AK:s kostnader såvitt gäller en affär som är återdet hos Nämnden för enskild skada överstiger 70 mil kronor. försäkrad - en

§6

återförsäkring Nämnden meddelar erläggs för varje försäkrings- För den som geis premie baserad på viss skadeprocent grundpremien, period en en beräknad med hänsyn till storriskerna i det återförsäkrade gels en premie

storrlskpremien. beståndet -

700 milj kronor nedan l denna paragraf skall Det belopp på som anges vid ingången varje kalenderår med hänsyn till detta års räknas om av basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.

Grundpremien

grundpremien baseras skall utgöra medelvärdet Den skadeprocent på vilken tal skadeprocenterna enligt de resultatredovisavrundat till närmaste hela av de fem räkenskapsåren som försäkringsbolagen har ningar för senaste till försäkringsinspektlonen. Skadeprocenterna skall beräknas gett ln fem och motsvara varje ara försäkringsersättför vart och ett av de aren försäkringsinspektionens föreskrifter för försäkningar, definierade enligt årsredovisning BFFS 1963:3 uttryckta i procent med tva rlngsboiagens l försäkringsersättnlngar skall decimaler av årets premieintäkt. årets medräknas ersättning för inträffad skada till den dei denna dock inte en 700mil i 1984 pemlngvärde. Om det finns synnerliga skada överstiger kr års skäl, kan dock den sålunda beräknade skadeprocenten modifieras genom

och ÅK efter det att försäkringsinspek en överenskommelse mellan Nämnden

tionen har fått yttra sig.

stycket skall svenska bolags direkta försäkring Skadeprocenten i första avse Företags- och fastighetsförsäkring l Sverige inom verksamhetsgrenarna och villaförsäkring med undantag av affär som tecknas samt Hernmed årspremieinkomst understiger 100 basbelopp enligt av bolag en som

lagen 1962:381 om allmän försäkring.

dels ett fast belopp, dels ett belopp som utgör Grundpremlen består av den sammanlagda premieintäkten för den affär och en viss procent av omfattas återförsäkrlngen. Grundpremien den försäkringsperlod som av

beräknas enligt följande tabell.

Bilaga 9 331

Om den faststâlldaskadeprocenten skulle understiga talet 60, skall parterna komma överens om en erforderlig utbyggnad av tabellen.

överstiger den fastställda akadeprocenten talet 70, skall premien erläggas som om skadeprocenten var lika med 70, medan de 00- och 90 is-gränser som anges i S A skall höjas l den proportion somsvarar mot förhållandet mellan den fastställda ekadeprocenten och talet 70. De nya gränsvärden som har erhållits pa detta sätt avrundas till närmaste hela tal.

ÅK skall l början av varje försåkringsperiod betala en provlsloneli grundpremie. Detta skall ske sa snart försäkrlngslnspektlonen har beräknat skadeprocenten för den senast tillgängliga femarsperioden. Med tillämpning av denna skadeprocent beräknas den provisionella grundpremien pa en för försäkringsperloden uppskattas Nämnden

premÅlålntikt

som gemensamt av och . Den slutliga grundpremien beräknas med tillämpning av samma skadeprocent men på den verkliga premieintlkten för förslkrlngsperioden.

Storrlskpremien

Storriskpremien beräknas för sidans risker inom det försäkrade beståndet vars EML för AK5 andel överstiger 700 miljoner kronor i 190Aårs penningvirde. Med EML avses det maximala ersåttningsbelopp som efter en försäkrlngsmässig bedömning kan komma att betalas ut pa grund av en enstaka skada inom en och samma försäkrade utläggning.

Riskerna gruppens inom jämna 100 miljonersintervall. För varje intervall beräknas storriskpremien såsom y 9b av arspremielnkomsten för storriskerna inom intervallet. Procentsatsen y beräknas enligt formeln 100 1y s 700x5,3 där x år lntervallets övre grins i miljoner kronor

0 l protokollsanteckning anges följande exempel: intervallet 2 000 2 100 miljoner 100 1-70021003,3 20,2 - y a intervallet 3 900 6 - 000 miljoner y s 100 1-1004000J, 3 25,0

332 Bilaga 9 sou 1994: 130

Storrlskpremien är lika med summan av storrlskpremlerna för de olika lntervallen och avser ett Ir. Ar försäkrlngsperloden kortare eller längre än ett ar, beräknas storrlskpramien som en pro rate-andel av arspremlen.

i den ovanstående formeln skall y vara 0 när x n 700 och 25 när x a aooo. Y skall öka lineärt med aterförslkrarens andel av den maximala rlsksumman. När värdena 700 och b000 miljoner räknas upp, skall formeln justeras med hänsyn till detta.

ÅK skall l början av varje försäkringsperiod betala in en provislonell storriskpremie som sedan justeras vid försäkringsperlodens slut med hänsyn tlll eventuella förändringar under perioden av ÅKzs storrlskbestand.

S7

Om grundpremien enligt S 6 överstiger den sammanlagda skadekostnad som har uppkommit för staten enligt S 4 under motsvarande perlod, .återbetalar staten till ÅK hälften av det överskjutande beloppet. Det överskjutande belopp som räknas fram för varje försäkrlngsperlod skall senare arsvis justeras till dess samtliga skador som avser denna period har reglerats slutligt.

l a

Sedan ÅK har upprättat bokslut för en försäkringsperiod, skall avräkning tillställas Nämnden för granskning. Ett saldobelopp som tillkommer Nämnden eller ÅK skall betalas ut sl snart avrikningen har godkänts.

När avräkningen upprättas och när saldot jlmnas ut skall 5 98ränta beräknas på följande poster:

a Förskott enligt 4 och S förrlntas fr o m dagen efter verkställd utbetalning till försäkrlngsperiodem utgang.

b Premieregieringsbelopp som tillkommer Nämnden, alternativt ÅK enligt S förräntas under hela förslkrlngsperloden.

c Ett saidobelopp som tas upp en i perlodavriknlng och som tillkommer Nämnden eller ÅK förräntas under tiden fr o m dagen efter försäkringsperiodene utgång t o m den dag dl saldoutjämning sker.

S 9

l den man det är av betydelse för tillämpningen av detta avtal har Nämnden rätt att hos ÅK ta del av alla handlingar som rör försäkringar och skador samt i övrigt fa upplysningar om dessa.

i 10

Detta avtal träder i tillämpning när

a Nämnden har trätt i verksamhet såsom föraäkrlngsgivande organ enligt lagen 0960:22 om statlig krlgsförsäkrlng,

b ÅK har trätt l verksamhet, och

c ÅK hos Nämnden har framställt begäran om statlig âterförsäkrlng.

sou 1994:130 Bilaga 9 333

Nämnden fastställer den exakta tidpunkt då avtalet l enlighet härmed skall anses ha trätt l tillämpning.

Sedan avtalet har tritt l tlllimpnlng, tillämpas det för en försäkringsperlod. Tillämpnlngen förlängs därefter med en för-säkrlngsperlod l sänder, om inte AK har återtaglt sin begäran statlig återförsäkrlng om senast tre månader före utgången av en löpande föraäkrlngsperlod. Efter att sådant återtagande tillämpas avtalet intill utgången av den närmast därpå följande försäkrlngsperloden, om inte parterna kommer överens om något annat.

Slutavräknlng får upprättas efter en särskild överenskommelse, även om inte alla skador har slutligt reglerats.

5 11

Detta avtal träder omedelbart l kraft och giller tills vidare med sex månaders uppsägning. Efter uppsägningfrån någonderaaldan upphör avtalet att gälla vid det kalenderårssklfta som inträffar närmast efter uppsägningstidens utgång, om inte avtalet dessförinnanhar trätt l tillämpning.

Uppsägning av detta avtal skall från ÅK:a sida ske till Nämnden eller till annan myndighet som regeringen förordnar.

§12

Tvlster med anledning av detta avtal skall avgöras enligt gällande lag om skiljemän.

§13

Detta avtal ersätter med omedelbar verkan beredskapsavtalet den S december 1966 mellan Nämnden och ÅK.

Stockholm den 12 december 1985

STATENSKRIGSFURSKKRINGSNTMNDÅTER FURSIKRINGSKONSORTIUH ÅV 1965

#3

V 3

min

Malte Oredsson Leif Victorin I

[I] Mattsson

n y Bj6r

;aim

Vw weivsiftiuh

Bilaga 10 335

Å T E R F Ö R S Ä K R I N G S I 0 N T R A K T

Hellan Svenska Transportförsäkringspoolen hlr nedan kallad Poolen såsom företrädare för de bolag som undertecknat bifogade Beredskapsavtal av den l januari 1979 och Statens Krigaförsäkringsnämnd här nedan kallad Nämnden har följande Iterföraäkringskontrakt avseende civil sjö- och transportförsäkring slutits.

I 1 Enligt föreskrifterna i Beredskapsavtalet skall Poolen till Nämnden överföra försäkringsbelopp överstigande den till Nämndenanmälda tlckningskapaciteten för olika slag av risker, vilken utgöres av summanav för respektive sektion gällande självbehåll och poolens svenska iterförsäkringsgivares åtaganden.

Skulle något eller några av de bolag som undertecknat Beredskapsavtalet eller någon av de svenska återförsäkringsgivarna bli ur stånd att fullgöra sina förpliktelser nedsltta den i första stycket nämnda tlckningskapaeiteten med belopp motsvarande ifrågavarande bolags andel.

5 2 ansvarighet börjar och slutar samiidigt Nämndens med Poolens, även om skada inträffat innan återförsäkring anmälts till Nämnden. Poolen skall till Nämndenöverföra på Nämndenfallande återförsäkringsandel på originalvillkor, även om risken skulle avlupen före anmålningen. vara

5 3 Poolen ombesörjer alla överföringar, meddelanden och avräkningar till Nämnden.

Finner Nämndengällande premier otillräckliga, skall Poolen efter framställning av Nämnden höja premienivån i erforderlig utsträckning. Nänden äger bestämma den längsta tid för vilken försäkring får tecknas. All rapportering skall göras snarast möjligt till Nämnden.

336 Bilaga 10 SOU 1994: 130

5 4 Reglering av skador verkställa av Poolen. Nämnden deltager pro rata parte i ajälva skadan och i skaderegleringskostnader.

På hämndenfallande skadeandelar debiteras i avräkning. överstiger Nämndensandel i en skada kr 100.000 skall Nämnden på begäran av Poolen verkställa kontant betalning kassaskada. Provenyer gottskrivs Nämnden i förhållande till Nämndensandel i ifrågavarande försäkring.

9 5 Poolen gottgör Nämnden pro rata andel av nettopremierna med avdrag av den provision som överenskommes mellan Poolen och Nämnden. Avräkning sker halvårsvia 30 juni och 31 december senast 3 månaper der efter varje halvår: utgång. Saldoutjäming skall ske snarast.

5 6 Oavsiktliga fel och försummelser skall inte ha inflytande på parternas ansvarighet enligt detta kontrakt men skall omedelbart efter upptäckt rättas. Nämndenäger att när som helst genom befullmäktigat ombud på Poolen: kontor ta del av alla handlingar som berör detta kontrakt.

I 7 Tvister grund av detta kontrakt skall hänskjutaa till avgörande genom skiljemän enligt gällande lag.

5 8 Detta kontrakt träder i tillämpning vid utbrott av ett krig. som ir ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv och nedföra avbrott av återförsäkringsförbindelaer med utlandet. Kontraktet träder dock i tillämpning först från den tidpunkt då Beredskapsavtalet kommer i tillämpning och tillämpas längst intill den tidpunkt då Beredskapaavtalet upphör att tillämpas. Nämnden fastställer den exakta tidpunkt då kontraktet akall anses ha trätt i tillämpning.

SOU 1994: 130 Bilaga 10 337

Kontraktet träder i kraft den 1 januari 1980 och gäller därefter tills vidare med tre månaders ömsesidig uppsägning. Efter verkstllld uppsägning upphör kontraktet att gälla vid det kalenderårsskifte, som inträffar närmast efter uppsägningstidena utgång.

Under tid då kontraktet är i tillämpning må dock detsamma uppsägas att upphöra sedan tre månader förflutit efter uppsägning skett.

Uppsägning skall från Poolens sida ske till Nämndeneller till annan myndighet regeringen därtill förordnar.

I 9 Vid detta kontrakts ikraftträdande upphör följande tidigare mellan Nämnden och poolen träffade återförsäkringskontrakt att gälla.

Återförsäkringskontrakt av den 1 januari 1966 rörande civil försäkring av protection- och indemnityriaker.

Återförsäkringskontrakt av den 19 december 1962 rörande civil sjöoch annan transportförsäkring av gods och därmed sammanhängande intressen med undantag för försäkring av inlandstransporter inom Sverige, som icke äga direkt sambandmed ajö- eller lufttransporter.

Återförsäkringskontrakt av den 1 januari 1966 rörande civil försäkring av landtransporter inom Sverige, som icke lga direkt samband med sjö- eller lufttransporter.

Återförsäkringskontrakt av den 19 december 1962 rörande civil försäkring av ajökasko exklusive yachter och därmed sammanhängande intressen samt varvsrisker.

Stockholm den 10 december 1979 STATENS uxcsröxsmxxcsxxwxn

svtáâêwsroxrröxsxxmscsroøun

ç {- 1§§I/-r/ i

C4525: h .fEÃø

ILL,F4J,L{L(

:x

SOU 1994: 130 Bilaga 11 339

Återförsäkringskontrakt rörande civil svensk luftfsrtsförsäkring

Sedan Svenska Flygförsäkringspoolens svenska medlemsbolag och Försäkringsaktiebolaget Skandia, nedan kallade Företagen, träffat här i avskrift bifogat Krigskonaortiesvtsl rörande civil svensk luftfartsförsäkring har mellan dessa företag, företrädda av Återförsäkringskonsortiet av år 1976 för civil svensk luftfartsförsäkring, nedan kallat Konsortist. och statens krigsförsäkringsnämnd, nedan kallad KFN, följande återförsikringskontrakt slutits.

S l Konsortiet skall på nedanstående villkor till KFN i återförsäkring överföra försäkringsbelopp till den del dessa överstiger i bifogade maximaltabell angivna försäkringsbelopp för luftfartsförsäkringar.

Skulle Konsortiets styrelse konstatera jfr 5 S i Krigskonsortieavtalet att företag blivit ur stånd att fullgöra sina förpliktelser enligt Krigskonsortieavtalet, nedsättes från den tidpunkt sådant konstaterande sker den i första stycket nämnda täckningskapaciteten med ifrågavarande företags andel.

Detta påverkar KFN:s ansvarighet så att denna börjar vid ett motsvarande lägre belopp dels såvitt gäller försäkringar. vilka meddelas dag samma konstaterandet skar eller senare, dels såvitt angår den avtalatid. som från och med samma dag återstår å tidigare tecknade försäkringar, vilka är meddelade för viss tid, dels ock såvitt gäller sådana tidigare tecknade, för resa meddelade försäkringar, vilka icke löpt till ända före nämnda dag.

9 2 Konsortiet skall tillhandahålla KFN alla erforderliga uppgifter och avräkningar. Återförsäkringarna enligt 5 l rapporteras till Nämndensnarast möjligt.

5 3 Mellan KFN och Konsortiet skall gälla sannm försäkringsvillkor som gäller mellan Företagen och deras försäkringstagare.

...2

340 Bilaga II

KFN:s ansvarighet börjar och slutar samtidigt med Konaortiets. Finner KFN de tillämpade premierna otillräckliga, skall Konaortiet efter framställning av KFN höja premienivån i erforderlig mån.

KFN äger bestämma den längsta tid för vilken försäkring må tecknas.

S 4 Konsortiat gottgör KFN pro reta beräknad andel av nettopremien. Från en nettoprsmien äger Konsortiet avdraga en provision av Å Z.

S 5 Konsortiet skall snarast möjligt anmäla skador, som faller under KFN:e återförsäkringaansvar. Skadorna regleras av Konsortiet, och KFN deltager pro rata parts i skadan och i kostnaderna i samband med skaderegleringen.

5 6 På KFN fallande skadeandelar debiteras i avräkning. överstiger KFN:s andel i en skada, som drabbat en av Koosortiet till KFN Överförd risk, 100.000 kronor, skall KFN på begäran betala sin andel kontant kassaskada.

5 7 Avräkning sker halvårsvis 30 juni och 31 december senast tre månader per efter varje halvårs utgång. Saldoutjämning skall ske snarast.

Har till Konsortiet överförts försäkringa- eller avräkningsbelopp i utländsk valuta, skall omräkning till svenska kronor ske enligt den kurs KFN fastställer efter hörande av Konsortiets styrelse.

§ 8 oavsiktliga fel och försuumelser skall icke ha inElytande.på parternas ansvarighet enligt detta kontrakt, men de skall omedelbart efter upptäckten rättas. KFN äger hos Konsortiet och Företagen taga del av alla handlingar som berör detta kontrakt.

5 9 Tviater på grund av detta kontrakt skall avgöras enligt lagen om akiljemän.

5 10 Detta återförsäkringskontrakt träder i tillämpning vid den tidpunkt då Krigskonsortiesvtalet kommer i tillämpning. ...3

SOU 1994: 130 Bilaga 11 341

Sedan detta kontrakt trätt i tillämpning. skall detsamma, därest det icke dessförinnan upphör att gälla, tillämpas intill den tidpunkt då Krigskousortieavtalet enligt dess 5 8 upphör att tillämpas.

Detta kontrakt träder i kraft den l januari 1977 och gäller därefter tills vidare med sex månaders ömsesidig uppsägning. Efter verkställd uppsägning upphör kontraktet att gälla vid det kalenderåraskifte. som inträffar närmast efter uppslgningstidsns utgång. Under tid då kontraktet är i tillämpning må dock dstsanna uppsägas att upphöra vid det halvårsskifte. som närmast intrlffar sedan tre månader förflutit efter det uppsägning skett.

Uppsägning av detta kontrakt skall från Konsortiets sida ske till KFN eller till annan myndighet regeringen därtill förordnat.

Stockholm den 20 december 1976

STATENS KRIGSPÖRSÄKRINGSNÃHND ÅTERPÖRSÄKRINGSKONSORTIET AV ÅR 1976 FÖR CIVIL SVENSK

FÖRS [c LUFyéakTSçf,

under förutsättning av regeringens godkännande Arne Angscröm Åke Helin.

:ämm çfzrøjsaâmaqsgt sm.-55 .

zxñszéÄseâsqzagns un: mage

;sig %{%ê%%+ M

saa

1 .arabia äáäiøâüwåátw

L e%tafi .img äkrzxáéaáak nráäiå

w

SOU 1994: 130 Bilaga 12 343

SVENSKA TRANSPORTFÖRSÄKR|NGSPOOLENS

BEREDSKAPSAVTAL

av den 1 januari 1979

Mellanundertecknade svenska försäkringsföretag. medlemmar Svenska av Transportförsäkringspooleni det följandekallademedlemmarnahar följandeberedskapsavtal träffats avseende civil sjö- och transportförsåkring.

§1. Tidpunktda avtaletträder tillämpning I Detta avtal träder tillämpning i vid utbrott av ett krig, som är ägnat att i väsentlig gradberöra svensktnäringslivoch medföraavbrottav återförsäkringsförbindelser med utlandetoch dä därjämteantingenregeringen enlighetmed beredskapskungörelsen i den 3 juni 1960 SFS 5151960 förordnat om intagande av högstaberedskapsgrad eller StatensKrigsförsäkringsnämndoch poolen träffatöverenskommelse om en centralisering av sjö- och transportförsäkringsverksamheten i riket. Den exakta tidpunkt.dä avtalet enlighethärmedskall i anses ha trätt i tillämpning,fastställes StatensKrigsförsäkringsnämnd. av Omsärskildtidpunktför upprättande av depå gäller föreskrifterna§ i 17.

§2. Verksamhetens handhavande och omfattning Poolen skall enligtsina stadgar fungera såsom centralorganför medlemmarnaoch i medatt avtaletträderi tillämpning. I dennaegenskapär poolenbefogadatt medbindandeverkanför medlemmarna a meddelasådana slag av försäkringar som fallerunder avtalet; b fastställapremieroch villkor för alla försäkringar som tecknas av poolenoch medlemmarna enligtavtalet; c fördelapoolenssjälvbehällmellan medlemmarna: d aterförslkra de belopp som överstigerpoolens sjålvbehall; e reglera allahaveriersom berörunderavtalet fallandeförsäkringar. Därtillär poolen befogad att f fungera som medlemmarnas ombudvid meddelande krigsförsäkring av för StatensKrigsförsäkringsnämnds räkning.

§3. Fullrnaktför poolensstyrelse Poolens styrelseeller person,som styrelsen därtill utser, befullmäktigas att med bindande verkanför medlemmarna ingåalla de avtal och iklädasig alla de förbindelser. som föranledes av dettaavtal,käraoch svara i mal och utövaalla de rättshandlingar. vilka kan vara erforderligaför tillvaratagande medlemmarnas av intressengentemot tredje man i vad rör försäkringarmeddeladeenligt detta avtal.

§4. Försäkringar som akallhänföras till avtalet 4.1 Med § i 5 nämnda undantagomfattar avtalet enlighetmedden i sektionslndelnlng som föreskrivesi stadgarnas § 3: Sektion försäkring 1: av varor med undantag av varor under sådanlandtransportinom Sverige som inte ägerdirekt sambandmed sjö- och lufttransporter; Sektion 2: försäkring av varor under sådan landtransport inom Sverige som inte ägerdirekt sambandmedsjö- eller lufttransporter samt försäkring av visst transport- och terminalansvar; Sektion kaskoförsäkring fartygoch försäkring 3: av av därmedsammanhängande intressen samt försäkring varvsrisker; av Sektion4: försäkring protection-ochindemnityrisker. av

STP1980:2

344 Bilaga 12

4.2 Avtaletomfattarförsäkringarför vilkatörsäkringsansvarot börjar efter det att avtaletträtt i tillämpning och som meddelas antingen a av sektionsmedlemmarna eller b av poolen. Härvidgäller att kaekoförsäkrlng skall gällaendasthelt kasko. Då särskildaskäl,föreligger kan styrelsen dock beviljadispens härifrån. 4.3 Harförsäkringarna börjat tidigaregällerföljande: Sektion1: Avtalet omfattarförsäkringar, för vilka försäkrlngsansvaret inte upphört dä avtalet träder i tillämpning och som medlemmarna antingen a meddelat. innanavtalet trätt tillämpningeller i b är förpliktade att enligt gällandetransponförsäkringskontrakt övertaga.även om försäkringarna inteär anmälda till medlemmarna. avtaletträderi tillämpning. då sektion2: Avtaletomfattarförsäkringar som meddelats för viss tid eller för resa men vilkas avtalstid ickeutlöpt.daavtaletträderi tillämpning. Dessaförsäkringar skallöverförastill poolen fran dendag.då avtalet träder tillämpning. i sektion3 och4: Avtaletomfattarförsäkringar som meddelats för viss tid eller för resa men vilkas avtalstid ickeutlöptdä avtalet träder tillämpning. i Kaako-och kaskolntreese och liknandeförsäkringarför redaresräkning,meddeladeför viss tid, skallupphöra att gälla 24.00 30:edagen å efter den dag, då avtaletträtt tillämpning. l såvidaicke avtal träffatsmedrespektiveförsäkringstagare försäkringensupphörande om vid tidigaretidpunkt. Försäkringar av varvsrlskerskall överförastill poolen från den dag avtaletträder tillämp- i ning. 4.4 Endast Sverigetecknadeförsäkringar svensktIntresseomfattas i av av avtalet. §5. Försäkringar som är undantagne från avtalet Från avtaletundantasförsäkringarmot krlgafara Vidareundantas: Sektion och 1 2: Försäkringar resgodsför vilketkonossement av ellerfraktsedel utfärdats. Sektion3: Försäkringar av fritidsbåtar yachtförsäkring. §6. Meddelande försäkringarför av gemensam räkning Alla underdettaavtalhörandeförsäkringarmeddelaseller skall anses meddeladeför medlemmarnas gemensamma räkning. Enskild medlemär berättigad att för samtliga medlemmars räkningmeddelasådanaförsäkringar. Premierochvillkor Försäkringarenligt§ 4:2 meddelaspå de villkor och till de premiesatser som fastställts av poolen.Premiernaför dessaförsäkringarskall betalas av försäkringstagarna i förskottför varje av poolenfastställd betalningstermin och erläggas bruttoutan något som helstavdrag. Förförsäkringarenligt§ 4:3skall av medlemmarna medrespektiveförsäkringstagare avtalade villkor och oremiesatser gälla. §5. Försäkringar meddelade enskildmedlem ev 8.1 Försäkringar meddeladeefter det att avtaletträtt tillämpning i 5 4:2 Försäkringar som meddelas enskildmedlemefter det av att avtalet trätt i tillämpning skall överföras till poolen för fördelning och återförsäkrlng. Försäkringarna skall utan dröjsmål inrapporteras till poolen genom insandande kopior av av försâkringshandlingarna eller eljest pä sätt som föreskrives styrelsen. av Omstyrelsenintebeslutarannorlundaskall premielikvidinsändestill poolenden femtonde respektivesistadagen varje månad. i

SOU 1994: 130 Bilaga 12 345

8.2 Försäkringar meddeladeinnanavtalatträttl tillämpning5 4:3 sektion och 1 2: Såvidapoolens styrelseinte i särskilt fall beslutar annorlunda skall premieunderlag rapportlistor etc Icke insändas till poolen. snarastefter det att avtaletträtt i tillämpning skallmedlemdocktill poolenremitterapremielikvidför sådanaförsäkringar.Denna premielikvidskallutgöra 124-del av premieintäkten enligt avtalets§ 9.

sektion och 3 4 Försäkringama skallinrapporteras till poolen utan dröjsmål genom insändande av erforderliga försäkringshandlingar inklusiveeventuelltförekommande ansvarsförbindelser. Detpremiebelopp som skall redovisastill poolenskallomfatta pro rata premier netto från tidpunktendå poolavtaletträderi tillämpningtill tidpunktenför försäkringensupphörande. dock högst 30dagar.

5.3 Ãr det medlembekant att anmäldförsäkring drabbats skada,skalluppgifthäromlämnas av till poolenså snart skekan.

8.4 Enskildmedlemstår delkredere gentemot övrigamedlemmar för premiernapá de av honom meddeladeförsäkringarna. Styrelsenägerrätt att i särskildafall medgiva undantagfrån denna bestämmelse.

§ sektlonsmedlem ansvar för försäkringar som faller under avtalat 9.2 Förmedlemmar som deltari Sektionema 2 och gäller 3 att varjemedlem ansvarar såsom coassuradörenligt särskildaandelsskalorför var och enav dessa sektioner.Vadgällersektion upprättas 3 en andelsskala för störrekaskooch en andelsskala för mindrekasko.Dessa andelsskaloruppgörespå grundval medeltalet medlemmarnas av av premieintâkterfrån till avtalethänförligaförsäkringar under de två kalenderår som föregår det år då avtalet träder i tillämpning.Andelarnauträknas i procent medtvådecimaler. Av styrelsen utfärdade ytterligare anvisningarbeträffandede grunderefter vilka respektiveandelsskalaskall beräknas lämnasi bilagatill dettaavtal. Skulleavtaletträda tillämpninginnanuppgifter i om det sistförflutna åretspremieintäkter kunnat erhållas.skallandelsskalorna baseras på premieintâktema under de två aren närmast dessförinnan. Underden tid avtalet år i tillämpning får ingen annan ändring andelsskalorna av företagasän som föranledes av att sektlonsmedlem till följd av krigshandlingar eller insolvens måste av styrelsenskiljas från avtalet.

9.3 För medlem som deltar i Sektion 4 gäller att varjemedlem ansvararsom coassuradörmed lika delar för alla till avtalethänförligaförsäkringar.

§ 10. Slllvblhåil och derasfördelning

10.1 Poolenssjälvbehållför var och en av sektionerna 2 och utgör 3 aummomaav de belopp som de respektive i sektion deltagande medlemmarna förbundit sig att behållaför egen räknlngoch för bolag. som tillhör samma koncern men vilka icke äro aaktionsmedlemmar, Dessasjåivbehållfördelaspå respektivemedlemmar enligtde i § 9 Omnämnda andelsskalorna. Omvid dennafördelningmedlemtillföras ett störreförsäkringsbelopp det än av honom anmäldasjälvbehållet,skall överskjutanda belopp genom poolensförsorg åter-försäkras hosövriga medlemmar pro rata i förhållande till de varjesärskilt i fall outnyttjadedelarna deras av självbehållför ifrågavarandeförsäkringskatagori. Fördenna återförsåkring gottgörescedent ochbelastasreassuradör returprovlsion, en som fastställes styrelsen. av

10.2 För Sektion fastställes 4 ett självbehållavseende de sammanlagda skadekostnaderna från en och samma händelse.Dettasjålvbehåll utgör vid detta avtals upprättande 450000 kr men skall anpassas efterförändringar i penningvärdef. I enlighet härmed skall inom tre månader efter det att avtalet trätt i tillämpning det självbehålluträknas, som skallgälla för den första ettårsperiod avtalet är i tillämpning. Uträkningen självbehållet av skall fastställasi samförståndmedStatensKrigsförsäkringsnämnd. På enahandasätt skall sektionens självbehåll fastställasför varje efterföljande ettarsperiodinom tre månader efter periodensbörjan. Sektionenssjälvbehållskall vid envar tidpunkt vara fördelad med lika delar på var och en av sektionsmedlemmarna.

346 Bilaga 12

Redaktionav sjâlvbehall Om styrelsen konstateraratt medlem till följd av krigshandlingar eller av annan anledning blivit stånd att fullgörasina förpliktelser enligtavtalet, reduceras från den tidpunkt sådant ur konstaterande skett poolens självbehållför respektive törsäkringskategori med det eller de beloppsom medlemmen förbundit sig att behållaför egen räkning, Reduktionen avser icke blottsenare meddelade försäkringarutan ävenförsäkringar vilka är löpande vid ifrågavarande tidpunkt. Såvitt angårlöpande försäkringar meddelade för viss tid berör reduktionendock endastden avtalstid, som återstårvid nyssnämnda tidpunkt. Motsvarande reduktion skallvidtagas, om konstaterandet gäller bolag,vilket tillhör samma sektionsmedlem ochvilket viamedlem påtagitsig andel sektionens i självbehåll. koncernsom

§ 12. Återföraäkrlng belopp av överskjutande självbehåll 121 Omdet totala försäkringsbeloppet på en risk överstiger poolens självbehållför risken ifråga skall såvitt gäller Sektion 2 och 3 överskjutande belopp genom poolens försorg återförsäkras. Sådan återtörsakring skall i förstahand sökashos svenska försäkringsbolag, vilka inte är sektionsmedlemmar och heller tillhör koncern som sektionsmedlem Aterförsaksamma ring därutöversker hos Statens Krigstörsakringsnämnd. Såvittgaller Sektion skall 4 ansvarsbelopp överstigande vid envar tidpunkt gällande självbe håll överstigande en summa motsvarande två gångerdetta belopp, återförsäkring ske men hos svenska försäkringsbolag, som deltari Sektion4. För ansvarsbelopp överstigande en summa motsvarande två gånger självbehålletskall återförsäkring ske hos Statens Krigsförsäkringsnämnd.

Allmänna avdrag sina kostnader tillgodoräknarsig poolen provision. På premierna avseende Fortäckandeav försäkringarsom faller under avtalets § 4:2 avdragerpoolen dessutom provision som gott skrives medlemmarna för kostnader. Denna provisionfördelas enligtde i § 9 omnämnda an delsskalorna. Provisionssatserna fastställes av styrelsen

§ 14. Fleturprovlslon vid åter-försäkring Returprovision poolen erhållervid återlörsäkringenligt § 12 fördelas enligtden i § 9 som omnämnda andelsskalan och gottskrives medlemmarna i avräkning.

Regleringav skador Skador rörande försäkringar, som faller under detta avtal,regleras av poolen. Poolen kan ävenuppdraga åt medlemeller enskild person att företaga skadereglering, dåså anses lämpligt. Ex gratiaersättning får i intet fall utbetalasutan poolens särskilda medgivande.

Avrâknlngar Avräkning från poolentill medlem upprättas per 30 juni och 31 december. Avräkningarna skall upprättas separat för varje årgång.Saldo poolen tillgodoär förfallettill betalninginom åttadagar efter avräkningens mottagande. Saldo medlemtillgodo skall kvarhållasi depå enligt bestämmelserna i § 17.

Depåer Såsomsäkerhet för sektionsmedlemmarnas förpliktelserenligt dettaavtal skallför varjemedlem upprättas depåerenligt följandeordning:

17.1 DepåI Av desaldon,som poolenenligt bestämmelserna i § 16 innehåller,skall för varje enskildmedlemuppbyggasen depå,benämnd Depå Omedelbart sedandettaavtal trätt i tillämpning skalldock de medlemmar som deltari sektionerna 2 och 3 till sin Depå I hos poolen inbetala ett kontant belopp motsvarande 50 °c sitt till poolen enligt§ 10:1 anmäldahögsta självbehållinom respektive försäkringsgren. av De medlemmar deltari Sektion4 skall på samma sätt kontant inbetalaett belopp utgösom randeen tredjedel av poolens enligt§ 10:2 fastställda skademaximal. Sedan andrahalvårets avräkning upprättats, frigöres och utbetalastill medlemdet belopp, varmedhans depådå överstigerhans andeldels i den av poolen för respektive sektion upprättade skadereserven, dels i andra erforderliga reserver. DepåI skall därefterjusteras årligenenligtsamma grundertill dess den underavtalet fallande affärenär helt awecklad.

Bilaga 12 347

Om Depå I vid något tillfälleskulle vara otillräckligför likvidering av redanförfallnaellerväntade skadeersättningar. ägerpooleninfordra lämpligt conto-belopp. a Sådant beloppskall av medlem inbetalas utan dröjsmål. Demedel som innehålles av poolen såsom depåerför medlemmarnas räkning, skall av styrelsenförvaltas betryggande på sätt.Denränteavkastning, som därvid kan erhållas,krediteras depåerna. Depå Så snart beredskapstillstånd oberoende beredskapsgrad förordnats - av - av regeringen enligt beredskapskungörelsen av den 3 juni 1960eller regeringen på grund av krigsfarai annan ordninganbefaller en centralisering sjö- och av transportförsäkringsverksamheten i riket, skall varje medlem som deltar sektionerna i 2 och 3 i en Depå deponera ett belopp motsvarande 50 °o av sitt till poolenenligt 10:1 § anmäldasjälvbehållinom respektive försäkringsgren. På samma sätt skall medlem som deltar Sektion4 i i Depå deponera ett belopputgörande tredjedel en av poolens enligt§ 10:2fastställdaskademaximal. Dessa depositionerskall görashos Riksbankeni form av svenskastatsobligationer eller av kontanta medel. Defår endast disponeras i den ordning som nedansägs. Skulle beredskapstillstånd avlysas utanatt dettaavtal trätt i tillämpning,skall Depå åter frigöras. Haravtalet trätt tillämpning,kvarstårdepån i tills avtaletupphört att tillämpaseller den disponeratsenligt avtalet. Om styrelsenkonstaterar, att medlemtill följd av krigshandlingar eller av annan anledning blivit ur stånd att fullgöra sinaekonomiska förpliktelseravseendeförsäkringar meddelade före den dag sådantkonstaterande sker och om medlemmens Depå I icke förslår att täcka uppkommen brist,äger poolen rätt att taga i anspråk jämvälmedlemmensDepå II. Skulle briständocktörefinnas,skalldennatäckas av övrigamedlemmar enligtdei §9omnämnda andelsskalorna eller,såvittgällerSektion av övriga medlemmar som deltar dennasektiontill i lika delar.l fråga om försäkringar, vilka är löpande den dag konstaterande somovan sagts ägt rum, ägerbestämmelserna i dettastycketillämpningendastmedavseendeå avtalstiden före nyssnämnda dag å försäkringarmeddelade för visstid. Behöversektionsmedlemmens Depå inte helt tagas i anspråkför ändamål, som i föregåendestyckesägs,skallresterandedel kvarståunderpoolensförvaltning dess till den under avtaletfallandeaffärenawecklatsenligtvadi § 21 sägs. då kvarvarande beloppskall överlämnastill dokumenteradrättsinnehavare. Poolen:förveltnlngskoetnader . Skulle den ersättning, som poolenenligt §13 äger tillgodoräkna sig för förvaltningen av den underdetta avtal fallande affären, visasig över-eller understiga poolensverkligakostnader härför. skall över-respektiveunderskott fördelasmellanmedlemmarna enligt de § i 9 omnämndaandelsskalorna och upptagas i avräkning. SåvittgällerSektion 4 skallfördelningen skelika mellande medlemmar som deltari sektionen. Vadhär sagts gällerjämvälför debitering av kostnader under tid, då avtalet är tillämp- i ning. § 19. Revision Revision sektionens av räkenskaper och förvaltning verkställes av poolensutseddarevisorer. Om styrelsenså anser erforderligt, ägerden utse särskild granskningsman för kontroll på medlemmarnas kontor av alla handlingar och böcker, som berör försäkringar som faller under avtalet. Sådan granskningsman bör vara auktoriserad revisoreller godkänd granskningsman. § 20. Ändring av avtalet Ommedlem, innanavtaletträtt i tillämpning,önskarfrånträda detsamma eller påfordraändring därav. skallskriftligtmeddelande häromlämnas till styrelsen. Det åliggerstyrelsen att underrättaövrigaberörda medlemmar snarast möjligt och vidtaga de åtgärder, som i övrigt kan anses erforderliga.Medlemäger dock icke frånträda avtalet eller sänkade belopp som hanenligt§ 10:1förbundit sig att behållaför egen räkningeller för bolag, som tillhöra samma koncern men vilkaickeäro medlemmar poolen, av förränvid det kalenderårsskifte som inträffarnärmast sedan sju månader förflutitefterdet meddelande enligtvad ovan sagt lämnats till styrelsen. Detsamma gällerför medlem som deltari sektion 4 I fråga om den skademaxlmel som enligt § 10:2faller på honom. Sedanavtaletträtt i tillämpning, ägersektionsmedlem icke frånträdadetsamma.Styrelsen kandockskiljasektionsmedlem frånavtaleti enlighetmed föreskrifternai § och§ 11. 9

348 Bilaga 12

§ 21. Tidpunkt. då avtaletupphör att tillämpas När,efteravlysande av sådant beredskapstillstend som i § 1 sågs. sektionsmedlemmarna har möjlighet eterupptaga normalaverksamhet.skall frågan sin om tidpunktendå detta avtal kan upphöra att tillämpas upptagas till prövning. Beslut om tidpunkt da avtaletskall upphöra att tillämpas skall fattas vid möte med sektionsmedlemmarna. För giltighet av sådant beslut erfordras. att det bitrâdes av minst tva tredjedelar av antalet sektionsmedlemmar. Dagen de avtaletskall upphöra att tillämpasfâr dockicke fastställastill tidigaredatum än tre månaderfrån den dag beslutetfattas. med mindre samtligasektionsmediemmer är ense därom. För de försäkringar. som meddelats av poolen före den dag da avtalet upphör att tillämpas. kvarstår sektionsmedlemmarnes rättigheteroch skyldighetertill dessden under avtalet lal- Iande affärenawecklats. § 22. Sklliodom Tvistangáendetolkning eller tillämpning av bestämmelsernaavtalet i skall hänskjutas till avgörande genom skiljemänenligt gällandelag om skiljemän. Dettaberedskapsevtal ersätter: Beredskapsavtal av 1961-07-01 rörande SvenskaTransportförsäkringspoolens sektionför civil sjö- och annan transportlörsåkring gods med av undantagför försäkring av landtransporter inomSverigemed tillägg av 1962-06-19. Beredskapsevtal 1961-11-17 av rörande Svenske Transportförsäkringspoolens sektion för civil försäkring av sjökasko exklusiveyechter och därmedsammanhängande intressen samt varvsriskermed tillägg av 1961-11-17 beträffandegrundernaför beräkning av andelsskalan för störrekaskosamt tillägg av 1962-06-19. Beredskapsavtal 1962-06-19 av rörande SvenskaTransportförsâkringspoolens sektionför civil försäkring av landtransporter inom Sverige. som icke äga direkt samband med sjö- eller lufttransporter. Beredskapsavtal av 1963-11-01 rörande SvenskaTransportförsâkringspoolens sektion för civil försäkring av protection-och indemnltyrisker.

Stockholm,Göteborg, Jönköping ochLund den januari1979 1

Deltarenligtstadgarna§ 3

ANSVAR ÖMSESIDIGT FÖRSÄKRINGSBOLAG Sektion 2 FÖRHELNYKTRA H.lversen

FÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET ATLANTICA Sektion 2 och3 NilsY. Danielsson

EUROPEISKA VARU-OCH Sektion 2 RESGODSFÖRSÃKRINGSAKTIEBOLAGET StaffanCrona

FOLKSAM ÖMSESIDIG SAKFÖRSÃKRING Sektion 2 och3 HansDahlberg

SJÖFÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET HANSA Sektion 2 och 3 AkeThorstensson

Bilaga 12 349

HANSATRAFIK ÖMSESIDIG Sektion 2 SAKFÖRSÄKRING Curt-Staffan Giesecke

LÃNSFÖRSÄKRINGSBOLAGENS Sektion2 AKTIEBOLAG Hans E.Aronsson. KerstinEdgren

FÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET Sektion 2 och3 NEPTUNUS Hans Wikman

FORSÄKRINGS-AKTIEBOLAGET Sektion 2 och3 SECURITAS PerJohansson

FORSÄKRINGSAKTIEBOLAGET SIRIUS Sektion 2 och3 Henrik Sjöberg

FÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET SKANDIA Sektion 2 och3 Bo Wahllöt

FORSÄKRINGSBOLAGET SKULD SVERIGE, Sektion I 4 ÖMSESIDIGT UlfEIseII

FORSÃKRINGSAKTIEBOLAGET Sektion 2 och3 SVENSKA VERITAS StaffanCrona

SVERIGES ANGFARTYGS Sektion3 och4 ASSURANS FÖRENING Lars Lindfelt

åiêønsa sáxasarmmráamza

sou 1994: 130 Bilaga 13 351

7f7-0fÃ3

KRI GSKONSORT]EAVTAL

Mellan undertecknade svenska försäkringsbolag har följande avtal träffats rörande de försäkringsbranschen i Sveriges officiella som statistik Enskilda försäkringsanstalter redovisas inom verksamhetsgrenarna Företags- och fastighetsförsäkring samt Hem- och villaförsäkring.

Artikel 1

För att vid krig eller krigsfara, vari Sverige befinner sig eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

l från dügüdâkâlzglâøg som har koncession i Sverige driva

att direkt skadeförsäkringsrörelse avseende någon de försäkringsav branscher, som redovisas inom verksamhetsgrenama Företags-

och fastighetsförsäkráingsamt Hem- och villaförsäkrihET-ktum

öfveLtaioch forâäja att drivaxdenjvudessa ibolagmi Sverige

tecknade direktajörsäkringsaffären inkl coassuransro-ch

.den avd-e; i

Sverigegaçcepteradedfakgltativa återföriåxláingsaffären,

Z i kunna överta

a svensk obligatorisk ocheller fakultativ äterförsäkringsaffär som svenska bolag önskar överflytta från sådana utländska reassuradörer som befaras icke komna inom föreatt skriven tid infria sina förbindelser till de svenska bolagen eller

b 100 I av svenska bolags svenska affär, inkl de belopp som nonralt skulle ha hållits för avgivande bolags räkning, egen

har undertecknade försäkringsbolag bildat ett konsortium benämnt Aterförsäkringskonsortiun av år 1965 nedan kallat AK. -

Med svensk affär eller svensk återförsäkringsaffär affär det menas av

352 Bilaga 13 SOU 1994: 130

slag som skulle ha kunnat återförsäkras under det avgivande bolagets obligatoriska återförsäkringskontrakt för svensk affär.

Artikel 2

Beträffande fakultativ affär, katastrof-covers och övrig Excess- Loss-affär, där premien redan betalats till respektive utländska återförsäkrare eller betalningsskyldighet föreligger, skall AX erbjuda ett subsidiärt skydd fram till de enskilda återförsäkringarnas nästa förfallodag. Förutsättning härför är att återförsäkringen vid nästa förfallodag överföres till AK samt att en särskild premie betalas till AK för det subsidiära åtagandet. Sådan premie fastställs av A105 styrelse.

Artikel 3

Innan ett med stöd av Artikel 14 med Statens Krigsförsäkringsnännd

träffat avtal om Stop Loss-avtackning trätt i tillänpning mä ingen affär accepteras för Åxzs räkning.

Artikel 4

Konsortiemedlexmama förbinder sig att icke ackvirera på portfölj tillhörig sådant utländskt bolag som arbetar i Sverige vid den tid punkt då AK träder i verksanhet och vars portfölj övertagits av AX Har medlem på grund av förbiseende eller bristande vetskap om riskens egenskap att höra under detta avtal eller av annan anledning ändock övertagit risk, som AK jämlikt avtalet kan överta och icke avböjt, är denne, om AKzs styrelse det yrkar, skyldig att överlåta försäkringen i reassurans till konsortiet, varvid medlemner: efter prövning av AKzs styrelse kan få gottgöra sig högst 10 t provision för direkta försäkringar.

Avsikten är att förebygga att utländskt bolags portfölj direkt- affär och fakultativ reassuransaffär skingras och att å andra -

SOU 1994: 130 Bilaga 13 353

sidan AK skall kunna påråkna det utländska bolagets generalagents tjänster för skötseln av det löpande portföljen.

Artikel 5

N05 styrelse skall fastställa de provisionsvillkor - intill 30 l av premierna på vilka AK skall överta den i Artikel 1 vid 1 nämnd affären.

Beträffande den vid 2 i samma artikel nämnda affären äger svenska bolag debitera AX följande provisioner.

l. För obligatorisk kvotaffär samt 1:a och 2:a excedentaffär

a en. fast provision 27,5 l av till konsortiet av övervisade premier

b en vinstandel av 40 l vinsten å bolagets av under räkenskapsperioden till AK överförda affär, beräknad som följer.

Inkomster:

a premier b premiereserv från föregående vinstberäloiing första räkenskapsperioden den konsortiet gottskrivna portföljpremien c skadereserv från föregående vinstberäkning första råkenskapsperioden eventuell skadeponföl j utgörande 100% av motsvarande skadereserv.

Utgifter:

d provision enligt 1 ovan e reglerade skador f skadereserv g premiereserv, beräknad på basis av en procentsats av 35 l av bolagets premier för helt år h förlustsaldo enligt föregående vinstberålaxing.

Dårest inträffade bruttoskador betalda skador oda skadekostnader plus minus reserver på av svenskt bolag tecknade försäk-

354 Bilaga 13 sou 1994:130

ringar, redovisas inom verksamhetsgrenama Företags- och som fastighetsförsäkring samt Hem- och villaförsäkring, under de bokföringsåren före ikraftträdandet av âterförsäktre senaste ringsavtalet mellan AK och bolaget sanmanlagt överstigit 721 1 de under nämnda tid intjänade bruttopremierna tecknade av premier, respektive för allframtidsförsäkringar motsvarande ränteinkonst beräknad enligt Artikel 7, plus minus premieresei efter bolagets vanliga grunder, nedsättes den fasta provisior till skillnaden mellan 100% och bolagets på ovannämnda sätt beräknade bruttoskadeprocent.

2. För obligatorisk excedentaffär över 2:a excedenten, fakultatix obligatorisk affär open covers samt fakultativ affär.

revisionen skall fastställas av AK:s styrelse bl a med hänsyr till aktuell mrlmadsnivå.

3. För katastrof-covers och läcess-Loss affär i övrigt utgår inge provision.

styrelse må dock, där särskilda skäl därtill föranleder, fast- AKzs ställa andra bestämmelser i stället för dem som angives i denna artikel.

Artikel 6

För sådan obligatorisk återförsäkringsaffär som överförts till AK i enlighet med Artikel 1:2 a samt för affär som överförts till AK i enlighet med Artikel 1:2 b skall portföljpretnie beräknas på basis 35% premien för helt år. Bolag, vars försäkringsbestánd till av av huvudsaklig del förfaller på viss bestämd dag under året, skall vid portföljpremie, premiereserv och premiereservdepá beräkningen av vederbörlig hänsyn härtill. ta

För fakultativ återförsäkringsaffar som överförts till AK i enlighet med Artikel 1:2 a skall portföljpremie räknas pro rata tempori

Portföljpremie innehålles av bolagen såsom premiereservdepå, vilken

SOU 1994: 130 Bilaga 13 355

justeras vid utgången av varje räkenskapsperiod efter 35%. Ränta utgår icke på premiereservdepå om icke Akzs styrelse bestämmt annor lunda.

Artikel 7

Allfmmtidsförsäkringar skall till AK återförsäkras för högst fem år åt gången. Reassuranspremien för sådana försäkringar skall beräknas på sätt varje bolag förut brukat. Dock skall premien, såvida Axzs styrelse icke prövar annat skäligt, minst vara lika med den i grunde na antagna räntan å allframtidsreserven, den senare beräknad på sätt i gnmderna föreskrives och på basis av de premiesatser, är till som lämpliga vid tidpunkten för reassuransen.

Artikel 8

Det är uttryckligen överenskomnet, att förefintligheten av icke skall föranleda något bolag att vidta andra, utvec. av betingade ändringar i fråga om naxinaler, principer för teckn. coassurans, premiepolitik m m än sådana som kan bli oundgänglige.. vändiga på grund av krisförhållandena.

Artikel 9

Till centralkontoret se Artikel 12 larmar de svenska bolagen och - de utländska bolagens generalagenter avräkning för den till Åk ingående affären inom tre månader efter utgången varje kalenderav halvår, varefter centralkontoret snarast möjligt uppgör avräkning fö den utgående affärer. I fråga om utländska bolags portföljer skall även borderåer och andra löpande uppgifter lämas till cmtralkmtor Samtliga avgivande bolag är därutöver pliktiga att på centralkontore begäran läma alla upplysningar kontoret anser erforderliga såväl rörande premieberäkraing och skadereglering som i övrigt.

AK skall till medlermarna länna avräkning över den av AK accepterade affären med avdrag för avgiven retrocessian och för en hos Statens Krigsförsäkringsnämd erhållen Stop Loss-avtäckning. l denna avräkning debiteras medlermama för bestridande kontorets kostnader av

356 Bilaga 13

--

l i av premierna eller den högre eller lägre procentsats Akzs styr finner nödig.

Nettosaldo för de utväxlade affärerna skall omedelbart utjämnas ef det centralkontorets avräkning komit medlem tillhanda. Saldo en] de avräkzningar som uppgöres av de utländska bolagens generalagente utjämnas vid tidpunkt som bestänrnes av centralkontoret.

Remissa för större skada må av avgivande bolag begäras i det fall, då AK:s andel av bolagets skadebelopp, minskat med eventuella av bolaget till konsortiet oredovisade premier, överstiger 1 miljon kronor. Axzs styrelse bestämmer när AX skall infordra remissor fi: kassaskador. Såvitt möjligt skall sådant infordrande undvikas båc av bolag och av AX.

Artikel 10

Konsort iemedlanmarnas andelar framgår av bilaga liksom även de grunder efter vilka andelsfördelningen skett. Andelarna skall, un period då konsortierna icke trätt i verksamhet, justeras vart tred år - med början år 1987 så snart ny upplaga av Sveriges officiel statistik Enskilda Försäkringsanstalter utkonmit. Dessemellan justeras andelarna när konsortiemedlem träder i likvidation, går i konkurs, blir oförmögen att fullgöra sina förpliktelser eller upph att driva verksamhet av det slag som förutsättes för medlemskap i konsortiet, eller bolag som icke tillhör konsortiet, ansöker om oc vid beslut på konsortiestänma erhåller medlemskap.

Den andelsfördelning som gäller när AK träder i verksamhet skall r reservation för vad i Artikel 11 första stycket sägs, gälla oförän rad under hela den tid verksamheten pågår.

Beträffande medlems uppsägmingsrätt gives bestämmelser i Artikel 1

Artikel ll

Skulle medlen träda i likvidation eller gå i konkurs eller eljest bli oförmögen att fullgöra sina förpliktelser, upphör därmed hans

sou 1994:130 Bilaga 13 357.

medlemskap i konsortiet autonatiskt, och sådan medlem andel förde på övriga medlenmar i förhållande till och förutvarande vars ens ar dock med den begränsning som i Artikel l7 fjärde stycket sägs.

I den man förlust uppkommer för konsortiet medlem bortfal genom att fördelas förlusten på kvarvarande medlemnar efter fördelning: sanna grund som i föregående stycke sägs.

l vidare mån än nu sagts kan medlem icke bli ansvarig för annan mec lems förpliktelser.

Art ikel 12

Akzs styrelse skall bestå av sex ledamöter och tre suppleanter. Che för det i sista stycket angivna centralkontoret är självskriven su; leant av styrelsen. Styrelseledamöterna och övriga suppleanter väl av konsortiestänrra för tiden till dess nytt val ägt rum. Vid förfa för styrelseledamot skall i första hand den suppleantema av inkall som tillika är chef för centralkontoret.

Styrelsen är beslutför om minst tre ledamöter är närvarande. San s relsens beslut gäller den mening för vilken vid sanmanträde mer än hälften av de närvarande röstar eller vid lika röstetal den mening som biträdes av ordföranden.

För granskning av Axzs räkenskaper utses på konsortiestämna två rev sorer od1 två revisorssuppleanter. Av dessa skall minst revisor a: och en revisorssuppleant vara auktoriserade revisorer. Uppdraget gäller till dess nytt val ägt run.

Under ledning av styrelsen arhänderhas konsortiet angelägenheter av ett centraJkontor. Styrelser tillsätter cmtralkmtorets personal oda beslutar om anställningsvillkorm.

Artikel 13

Axzs styrelse beslutar, när konsortiet skall träda i verksamhet och när det skall upphöra med sin verksanhet. M25 styrelse fattar ock:

358 Blaga 13 sou 1994: 130

beslut om att för Axzs räkning acceptera affär enligt Artikel 1. Dock tillkommer beslutanderätten i fråga om överlåtelse till AX av i Artikel 1:2 b angiven affär konsortiestäxrrnan, därest förhållanden medger att sådan kan samlas, eljest styrelsen.

Art ikel 14

Axzs styrelse är befullmäktigad att träffa avtal med statens krigsförsäkringsnänmd och andra återförsäkrare om retrocession på kvot-, excedent-, excess eller stop loss basis av hela eller en del av Axzs affär.

Artikel 15

Sedan AK trätt i verksamhet skall räkenskaperna avslutas per den 31

december. Har under visst år ett med Statens Krigsförsäkriragsnännd

träffat beredskapsavtal avseende återförsäkring trätt i tillämpning efter den augusti, skall dock räkenskapsperioden 31 omfatta, föruto: tiden fram till närmaste kalenderårsskifte, jämväl hela påföljande kalenderår.

Styrelse- och revisionsberättelse framlägges på konsortiestämra för den 31 maj året efter räkenskapsperiodens utgång. På denna stänma skall frågan om ansvarsfrihet för styrelsen behandlas. Konsortiestanna skall därjämte hållas då styrelsen så önskar eller minst om två medlemsbolag gör framställning därom till styrelsen.

Artikel 16

På konsortiestäxmra avgöres frågorna efter huvudtalet utom i fall sc nedan i denna artikel samt i Artikel l7 sista stycket sägs.

För ändring av detta avtal fordras att icke blott flertalet medlem utan även nnedlenmar representerande minst 75% andelarna i konav sortiet biträder förslaget.

Ändring i avtalet, varigenom medlem ansvarignet ökas, vare uta: hans samtycke gällande mot honom.

Bilaga 13 359

Artikel l 7

Medlem som vill frånträda detta avtal har att skriftligen uppsäga detsanma hos Axzs styrelse. uppsägningen skall genom styrelsen o: dröjligen delgivas samtliga medlenmar.

Medlem, som sålunda uppsagt avtalet, år dock pliktig att stå fast därvid, om sådana omständigheter inträffar inom sex månader efter sägningen att konsortiet enligt detta avtal börjar sin verksam-het.

Därest medlem eller medlermar som innehar minst 10% av andelama i uppsagt avtalet, äger envar av de övriga rått att inom två månader därefter verkställa uppsägning med den verkan att han blir fri frå avtalet vid sanna tid san den medlem vilken först uppsade detsamma

On medlem eller medlemmar som innehar minst 201 av andelar-na i AK trätt i likvidation eller gått i konkurs eller eljest blivit oföm. att fullgöra sin förpliktelser, äger var och am av de kvarvarande unedlemrama rätt att, såvida en omplacering av de bortfallande andelarna kan komna till stånd, kräva att konsortiet omedelbart u hör att ikläda sig ytterligare ansvar.

Då medlemskap i kansortiet upphör, år utträdande medlem berättigad återta sin på utträdesdagen löpande portfölj, i vilket fall han i z räkning gottskriver sig portföljpremie beräknad efter de grunder sa i Artikel 6 sågs.

Medlem san återtar den löpande portföljen är skyldig att inom et år från det konsortiets avveckling påbörjats, annullera alla till konsortiet överförda återförsäkringar, vilkas premieförfallodag infaller senare ån ett år efter avvecklingens början.

Konsortiet upplöses genom beslut i den ordning som i Artikel 16 and stycket sägs, dock först sedan beslut på enahanda sätt fattats angående utjärrningen av eventuellt uppkommenförlust.

Art ikel l 8

Wist mellan konsortiets medlenmar på grund detta avtal avgöres av

360 Bilaga 13

-1o-

enligt svensk lag om skiljemän Artikel 19 Genomdetta avtal upphävs ett den S november 1969 dagteclm; Krigskonsortieavtal . Stockholm, Göteborg, Jönköping och Lund den 23 augusti 198:

Bilaga 14 361

JUN P7

Återförsäkringskonsortiet av år 1976 för civil svensk luftfartsförsäkring

Egllan Svenska Flygförsäkringspoolens svenska medlemsbolag och Försäkrin ssaktiebolaget Skandia, nedan kallade Företagen, har denna dag träffats följande

Krigskonsortieavtal

5 1 Konsortiets bildande och ändamål

Företagen bildar genom detta avtal Återförsäkringskonsortiet av år 1976 för civil svensk luftfartsförsäkring.

Konsortiet har till ändamål att verka som centralorgan för den svenska luftfartsförsäkringen.

Konsortiet har vidare till ändamål vid krig att eller krigsfara. vari Sverige befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. från de utländska

försäkringsbglag§omi§gerige_harkonces-

sion att driva direkt luftfartsförsäkringi övertaga

och fortsätta att driva

aéE33áe§;EE8T2§1 Sverige tecknade direkta svenska försäkringsaffär

f°--W-----wr" n inkl coasaurans och den dem . av 1 Sverige . accepterade svenska atgrjnxsák- . u . ringsatfären. Utländskt bolag, som i Sverige har koncession att driva direkt luftfartsförsäkring och som undertecknar detta avtal. anses härigenom ha träffat överenskommelse med Konsortiet enligt detta stycke.

kpnaortiet skall dessutom utreda och bereda frågor som rör krigsberedskapen för luftfartsförsäkring mot civilrisker, i fortsättningen förkortat LFC, och i sådana frågor företräda Företagen vid förhandlingar med myndigheter -och andra intresseparter.

5 2 Tidpunkt då avtalet träder i tillämpning

Hed undantag av 5 sista st, träder i tillämpning vid som avtalets undertecknande. träder detta avtal i tillämpning vid krig, utbrott av ett som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv och medföra avbrott av återförsåkringaförbindelser med utlandet och då därjämte regeringen med atöd av lagen om beredskapatillstånd förordnat intagande om av högsta

...2

sou 1994:130 362 Bilaga 14

13rnV.:7' 2

beredskapsgrad eller statens krigsförsäkringsnämnd KFN och Konsortiet träffat överenskommelse om en centralisering av luftfartsförsäkringsverksamheten i riket. Den exakta tidpunkt, då avtalet i enlighet härmed skall anses ha trätt i tillämpning, fastställes av KFN. Om särskild tidpunkt för upprättande av viss depå gäller föreskrifterna i 5 6 Depå ll.

5 3 Verksamheten Då avtalet i sin helhet trätt i tillämpning skall Företagen till Konsortiet överföra all sin vid denna tidpunkt gällande LFC. Företagen deltager i Konsortiets rättigheter och skyldigheter med de andelar som framgår av bilaga A. Varje andel motsvarar ett maximalt åtagande per skadehändelse om 30.000 kr.

Konsortiet har befogenhet att med för Företagen bindande verkan

1 teckna luftfartsförsäkringar. 2 fastställa premier och villkor, 3 fördela Konsortiets självbehåll mellan Företagen, A återförsäkra de belopp som överstiger Konsortiets självbehåll, 5 reglera skador.

5 4 Återförsäkring Den del av det sammanlagda försäkringsbeloppet som överstiger Konsortiets självbehåll per skadehändelse återförsäkras hos KFN genom avtal som träder i tillämpning samtidigt med detta avtal.

5 5 Reduktion av Konsortiets självbehåll Om Konsortiets styrelse konstaterar, att företag till följd av krigshandlingar eller anledning blivit ur stånd att fullgöra sina förplikav annan telser enligt avtalet, reduceras Konsortiets självbehåll med ifrågavarande företags andel från den tidpunkt sådant konstaterande skett.

5 6 Depåer Såsom säkerhet för Företagens förpliktelser enligt detta avtal skall för varje företagupprtta| depåer enligt följande ordning.

sou 1994: 130 Bilaga 14 363

I 3

s A

-

44a. .

x Depå I

Avräkning upprättas av Konsortiet halvårsvis. l avräkning redovisat saldo. företag tillgodo, skall kvarhållas i för varje enskilt en företag inrättad depå, benämnd Depå I.

Omedelbart sedan detta avtal trätt i tillämpning skall dock varje företag till sin Depå I hos Konsortiet inbetala kontant ett belopp av 15.000 kr per andel.

Sedan andra halvårets avräkning upprättats, frigöres och utbetalas till varje företag det belopp, varmed dettas depå då överstiger dess andel dels i den av Konsortiet upprättade ersättningsreserven, dels i andra erforderliga reserver. Depå I skall därefter justeras årligen enligt samma grunder till dess den under avtalet fallande affären är helt avvecklad.

Om Depå I vid något tillfälle skulle otillräcklig för likvidering vara av redan förfallna eller väntade skadeersättningar, äger Konsortiet infordra lämpligt 3 :onto-belopp. Sådant belopp skall företag inbetalas av utan dröjsmål.

De medel, som innehålles av Konsortiet såsom depåer för Företagens räkning, skall av styrelsen förvaltas på betryggande sätt.

Depå II

Så snart beredskapstillstånd oberoende beredskapsgrad - av - förordnats av regeringen eller avtalet i enlighet med föreskrifterna i 5 2 trätt i tilläzpning, skall varje företag i Depå II göra deposition till en en ett värde av 15.000 kr per andel. Depositionen skall göras hos Riksbanken i form av svenska statsobligationer eller av kontanta medel. Den får endast disponeras i den ordning, som nedan sägs.

Skulle beredskapstillstånd avlysas utan att detta avtal trätt i tillämpning, skall Depå II frigöras. Har avtalet trätt i tillämpning, kvarstår depån tills avtalet upphört att tillämpas eller den disponerats enligt avtalet.

Om Konsortiets styrelse viss dag revisionsdagen konstaterar, företag att till följd krigshandlingar eller anledning blivit stånd av av annan ur att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser i fråga försäkringar meddelats om som före revisionsdagen och företagets Depå I icke förslår om att täcka uppkommenbrist, äger Konsortiet rätt att för ändamålet i anspråk jäuväl taga företagets Depå II. Skulle brist ändock förefinnaa, skall denna täckas av

364 Bilaga 14 sou 1994:130

73Lf.N1n77

övriga företag enligt en skala, uppgjord på grundval av den andelsfördelning som kvarstår efter företagets bortfall. fråga I om försäkringar. medsom delats för vias tid och som ännu inte löpt på revisionsdagen, ut tillämpas bestämmelserna i detta stycke endast för tid före nämnda dag.

Behöver företagets Depå II icke helt i anspråk för ändamål. tagas som i föregående stycke sägs. skall resterande del kvarstå under Konsortiets förvaltning till dess den under avtalet fallande affären avvecklats i och med att kvarvarande belopp överlämnats till dokumenterad rättsinnehavare.

Depåernas ränteavkastning

Depåerna tillgodoförs var för sig den ränteavkastning kan erhållas. som

5 7 Särskilt avtal

Bestämmelser angående konsortiestämna, val styrelse, revision, av fördelning av kostnader, förslag till ändring avtalet av o dyl har intagits i ett Särskilt avtal.

5 8 Tidpunkt då avtalet upphör att tillämpas

När beredskapstillstånd avlysts och då Företagen därjämte fått möjlighet att återupptaga sin normala verksamhet skall frågan om tidpunkten. då detta avtal skall upphöra att tillämpas, upptagas till prövning.

5 9 Skiljedom

Tvist angående tolkning eller tillämpning av bestämmelserna i detta avtal skall avgöras enligt lagen skiljemän. om

Stockholm den

...IS

sou 1994; 130 Bilaga 14 365

i 5

441,0, ms

1 november 1976

32574.;-nssaktiebolageäüandia

Försäkringsaktiebolaget Sirius

x - q E Å .øgj-

460444 W

l

.. L

V. I försäkringsbolaget I 7 7 Allmänna Brand, Återförsä ringsaktiebolaget . Atlas ömsesidigt av år 1842

f r l.L z

N .

I Försäkringsaktiebolaget Neptunus försäkringsbolaget Skånska Brand- Hermes, ömsesidigt

tø-ux/pø-uuprøøu-.g u ,_.. f

z.

. L .rsH 4-

Ansvar, ömsesidigt försäkringsbolag Sveriges Ångfartygs Assuranu för helnyktrl Fö in g

iår

Ä i g, i 44 t -1lLtl-.-..

Försäkri gsaktiebolaget Atlantic: Försäkringsbolaget Trafik ore,

ömsesidigt

fl.-';'n ,54l7:

Brandgörsäkringsverket Hansajámsesidig sakförsäkring z Z. 7 .II..-a|›-›.-

{Ö7{:l.ø{ 4

zifféføl

2.. .

esidig. sakförsäkring Sjöförsäkringsaktiebolaget

Folk

Hansa I I

, .

f-i-f:'x

WMV

Fcmzsamlnternatiøonal

Insurance Co. Ltd. Europeiska Vara.- çch Resgods- .

-vSl

v-. . .r .z försäkfngsaktiebolaget . ,.- ..,.

,-I;I f, .v , Zzcsk-

q

Fötsäkringsaktpboéla Försäkriñ-sbolagetGiâta, ömsesidigt

7 - - x 5

Kk/á å c 7...

-u-g

-

Länsförsäkringsbolagens AB Försäkrássktieb

- laget Svenska

försäkringsaktizbolag Veritas o

za

Nedanstående Företag biträder detta avtal såvitt 5 1 tredje avser stycket.

Hinterthur Schveizerische Versiche rungs-Gesellschaft

°- an

ich Veraicherungn-Ge sellscbaft Zürich .

Muáuâ,

SOU 1994: 130 Bilaga 15 367

Krlgsförsåkrlngsvlllkor för fartyg

Intagna av svenska Transportförsäkrlngspoolen

den 15 oktober 1991

Ansvarets omfattning längretid än tio månader såvida inte

försäkringsgivaren visar att fartygetrimligen kan § 1 återfåsinomkolt; Försäkringsgivaren ansvarar för skadapå eller

förlust av fartyget direktförorsakad av b fartygetsbidragtill gemensamt haveriförorsakat

av händelse som omfattasav försäkringen; a militärtbruk av projektiler, bomber. raketer.

robotar, torpeder. minor.sprängmedeleller annat c fartygetsbidragtill kostnadför uppehållenligt 136 för sitt ändamål använt sfridsmedel. vare sig krig § sjölagen,dockendast i fall fartyget anlöpthamnfor eller krigsliknande förhållanden rått vid tidenför visilation av fartygeller last och dä endast skadan eller ei; för uppehållstiden utöver de första sjudagarna.

Kostnadför in-ochutlöp ur visitationshamn ersattes b embargo. beslag. uppbringning.konfiskalioneller ej, annan åtgärd av främmandemakt, som befinnersig i

krig, eller utförkrigsliknande operationer eller § 3 vidtager fölberedelseåtgårder för krig krigförande a Ãr haveriersättningsgilltenligtdessavillkor makt ; försäkringsgivaren för det skadestånd för ansvarar

person- elleregendornsskada som den försäkrade år c deltagare i inbördeskrig krigsliknandeoperation, skyldig att. enligt gällande rätt. utge i anledning av revolutioneller uppror, strejk, lockout,kravaller, haveriet. borgerliga orolighetereller myteri:

För personskador som drabbar befälhavaren eller d sabotage; medlemi besättningen utgår dock ersättningendast

medbeloppöverstigandevadden skadade erhåller e terrordåd medpolitiskaeller religiösamotiv: enligtlag ellerkollektivavtal.

f att fartygettill följd av krig ellerkrigsliknande b Om enligt dessa villkorersättningsgillthaveri förhållandenframförts på ett från fredsförhållanden förorsakat att fartyget blivit vrak. ansvarar awikande sätt. såsomdä försäkringsgivaren för kostnaden att avlägsnavraket. -fartyget framförtsi konvojeller

-vid fartygetsnavigeringde hjälpmedel som normalt c Ersättningen enligtdennaparagrafär begränsad skulle havarit tillgängligaintekunnatanvändas eller till krigskaskoförsäkringsbeloppet för fartyget. -fartygetnödgats gå i led eller farvatten. som inte

skulle ha använtsundervanliga förhållanden;

Begränsningar § 2

Försäkringsgivaren ansvarar vidareför sådantotalförlust § 4 a som förorsakats av krigeller krigsliknande förhållanden Försäkringsgivaren ersätterinte och somanses föreligga skada,förlust ellerkostnad som. direkteller indirekt.

har orsakats av eller kan hänföraslill 1 då fartygetharförsvunnit och tre månader har

förflutit från den dag det senast väntats till hamn; -bruk av atomvapen;

2 då fartygethar övergivits besättningeni öppen -atomskada.varmedmenas av sjö och ime inom månader därefter kommittill dels skada som orsakas av radioaktivaegenskaper tre blivit hos atombränsleeller radioaktivprodukteller av rätta: harfartyget iakttagetefterövergivandet räknastiden från dendagdet iakttogs: radioaktivaegenskaperiföreningmedgiftiga. senast explosiva ellerandrafarligaegenskaper hosbränslet

3 då fartyget undanhållits den försäkradeoch utsikt eller produkten och delsskada som orsakas av

joniserande strålning från annan strålningskälla i en att återfå detsammauppenbarligen inte föreligger då undanhållits atomanläggningelleratomreaktor atorrlbränsle än eller fartyget den försäkrade under

368 Bilaga 15 SOU 1994: 130

eller radioaktivprodukt. sju dagarsvarsel. Försäkringen förlängs dockatt gallaefter utgången av nämndasjudagarsperiod till § 5 de premier och villkor, varom överenskommelse kan Ertordras tillstånd av svenskmyndighetför utförande ha träffats under uppsägningsperioden. av viss resa. är försäkringsgivaren fri från ansvar om dylikt tillstånd inte erhålles och resan ändock Försäkringsgivaren ägerrätt att vid envar tidpunkt utföres.eller om fartyget medden försäkrades medsju dagarsvarselföretainskränkningareller samtyckeföretaget resan i strid mot de vidta ändringar det i försakringsbrevef av angivna bestämmelser tillståndetmä innehålla.Detsamma fartomrádet. gäller.därest av utländsk myndighet utfärdat tillstånd erfordrasoch sådanttillståndskäligenkan inhärmas. § 10 Dennaförsäkringupphöromedelbart.utan föregåendeuppsägning, Kaskolntresse vid fientligdetonation av atomvapen oavsett var delonationen sker och oavsettom fartygetskadas § 6 ellerej: Försäkring av kaskointressegäller endast mot -om krigbryter ut mellan några av följandeländer: fotalförlust. Ersättningsskyldighet inträder då verklig Storbritannien.USA Frankrike.Sovjetunionenoch eller konstruktivtotalförlust av fartygetföreligger FolkrepublikenKina: under krigskaskoförsäkringen. - om fartygetrekvireras det av egna landets Försäkring av kaskointresseomfattarintekostnad myndigheter för bmki sambandmedkrigeller för fartygetsbärgningeller för skadansawärjande krigsliknandehändelser. ellerbegränsning. Försäkringsgivaren ansvarar för skada.förlust eller kostnad förorsakad sådan av händelse som anges i dennaparagraf. Övriga villkor § 11 § 7 Fördennaförsäkringgälleri övrigti tillämpligadelar Är det försäkradeintressetförsäkrat villkorenför fartygetskaskoförsäkring.Dock ävenhosannan lörsäkringsgivare och har denneträffatförbehåll tillämpas vad densamma i stadgasom sjâlvrisker enligt samt is-och maskinavdrag. vilkenhani händelseav sådan dubbelförsäkringskall vara helt ellerdelvisfri från ansvar. gäller motsvarande förbehåll vid försäkring enligtdessavillkor. Krlgsutbrortsklausul för fartyg registreradeI Sverige § 8 Därest underden tid, för vilkendetta Tvist angåendeförsäkringsgivarens försâkringsörev gällande, är utbryter sådant krig,att ersáttningsskyldighet enligtdessavillkorskall ett mellan statens krigsförsäkringsnämnd och hänskjutastill prövning svenskdispaschör. försäkringsgivaren träffat, av regeringengodkänt av Dispaschkostnad s k krigsutbrottsavta nämndenövertageransvaret ersattesav försäkringsgivaren. såvidaersättningsanspraket inte är uppenbart för av försäkringsgivaren beviljadevidkrigsutbrortet ogrundat. löpandekrigsförsäkringar. övergår l fall där skadanendast delvis kan stå i fársäkringsgivarens krigsförsåkringsansvar enligt anses sambandmed krig ellerkrigsliknandeförhållanden, dettaförsäkringsbrev nämnden. på För äger parterna hänskjuta frågan krigsförsäkringama gällerdärefter envarav om huruvida skadan hett ellerdelvisskallersättasunder krigsförsäkringsvilkor som fastställts nämnden. av Krigsskada. som drabbati försäkringsbrevet angivet krigstörsäkringentill slutligtavgörandeav enav statens krigstörsäkringsnämnd utsedd skiljenämnd. intresse,innankrigsutbrottsa vtaletträtt i tillämpning Denna skall bestå tre ledamöter. skall och inom av nämndenangiventid, fallerin under av varaven vara ordförande. statens ansvar, underförutsättning att den orsakats av förberedelseáfgärder för ellerkrigshändelser § 9 som sammanhängermed det krig vilketföranlett att Försäkringengällermedömsesidig rätt för såväl den krigsutbrottsavfaet trätt tillämpning.vad i nu sagts försäkrade som försäkringsgivaren när att helst om statens ansvar galler även för denhändelseden som underförsäkringstiden uppsäga försäkringen med vid skadetilllälletlöpandekrigsförsákringen upphört

SOU 1994: 130 Bilaga 15 369

att gälla på grund av skadan. Vidett krigsutbrott av ovan nämntslagåliggerdet den försäkrade att utan dröjsmål till försäkringsgivarenanmäla var ellerpå vilken resa fartygetbefinnersig och att ställasig till efterrättelse de instruktionernämndenkankomma att lämna. Vidareåliggerdet denförsäkrade ifråga att om såvälförsäkringarmeddeladeför visstidsom försäkringarmeddeladeför viss resa eftersådant krigsutbrott som ovanavses erläggadenpremie som fastställes av nämnden. Övergårkrigsförsåkringsansvaret på nämnden. äger den försäkrade rått att av försäkringsgivaren erhållaristornoå till denneerlagdsärskild krigsförsåkringspremie förden tid, för vilken försäkringsgivarenenligtovanstående bestämmelserickekommer att löpanågon risk. Rätttill ristornoföreliggeremellertidicke,därest den av försäkringsgivarentecknade krigsförsäkringenendast avsett viss resa.

I den mån nämndentill följd av bestämmelseri lagen om statligkrigsförsåkringickeägerövertaga ansvaret för vissdel av försäkringsgivarens i försäkringsbrevetangivnakrigsförsåkringsansvar fortlöperförsäkringsgivarens ansvar för dennadel underförsäkringensåterståendelöptid.

iêwåäwa ät:ê°i§ f

sou 1994: 130 Bilaga 16 371

grååsförsäkringgvillkor för kaske m m. :::::s:= :::=c:=:=:=====

fastställda av Statens krigsförsäkringsnämnd den 19711

35 Septeabür Ansvarets omfattning §1. Statens krigsförsäkringsnämnd ansvarar under försäkringstiden, med de begränsningar iom anges i,de:sa villkor, för a skada direkt förorsakad genom 1 militärt bruk minor och torpeder, då av även de är krinçdrivande, projektiler, bomber och andra strids- eller försvarsmedel inklusive atcñstridsmedcl, 2 embargo, beslag, uppbringning eller åtgärd annan av främmande makt, som befinner sig i krig, utför krigsliknande operationer eller vidtager förberedelseåtgärder för krig krigförande makt, 3 åtgärd deltagare i inbördeskrig, revolution eller av uppror, 4 kapning eller sjöröveri, 5 strandning, kollision eller haveri, då annat det kan anses sannolikt att händelsen förorsakats därav att till följd av krig eller krigsliknande förhållanden fartyget framförts i konvoj eller att vid dess navigering de hjälpmedel, som annars skulle ha varit tillgängliga, inte kunnat användas såsom då.fyrsr eller andra sjömärken släckts eller förändrats, då förbud utfärdats met användning av radio eller liknande utrustning eller då fartyg beordrats släcka eller avskärma sina lanternor;

1 Sammadag upphävdes Nämndensvillkor den 26 1966am januari

372 Bilaga 16 SOU 1994: 130

2 b skada direkt förorsakad genom brand, stöld eller annat haveri som inträffat 1 medan fartyget förts eller stått under ledning antingen av befäl, som tillsatts av krigförande makt, eller av kapare, 2 under sådant uppehåll, som direkt föranletts krigförande av makts eller kapares åtgärd, inom 30 dagar efter uppehâllets börjanr c på fartyget fallande bidrag till gemensamt haveri förorsakat av händelse som omfattas av försäkringen; d på fartyget fallande bidrag nu kostnad för uppehåll enligt 136 § i351ngn, dock endast i fall fartyget anlöpt hamn för visitation av fartyg eller last och då endast om uppehållet, räknat från det fartyget ankrat eller förtöjt på vanligt sätt i visitationshamn, omfattat mora än168 timmar. Även i fall då bidrag sålunda måste erläggas Nämnden ersättas av bidraget endast i vad det avser tid utöver de första 168 timmarna av uppehåll enligt nyss angiven beräkning och inte alls i vad det omfattar kostnad för att löpa in i och ut ur visitationshamnen. Ersättningsskyldighet för förskottsprovision eller ränta föreligger endast då gottgörelse därför beräknats i fall gemensamt haveri av eller gemensamma kostnader enligt 136 § sjölagen. §2. Försäkringstagaron äger rätt till ersättning såsom för totalförlust, då på samma plats fördröjning av resan sker med minst tio månader på grund av att hamnar och sjövägar blivit förstörda eller spärrade genom åtgärd av krigförande makt. §3. Nämnden ansvarar för den ersättning försäkringstagsren är skyldig utgiva till tredje man för egendoms- eller personskada, under förutsättning att skadan uppkommit genom haveri som i övrigt är ersättningsgillt enligt dessa villkor.

SOU 1994: 130 Bilaga 16 373

3 villkor ersättningsgillt haveri för- Därest ett enligt dessa orsakat att fartyget blivit vrak övertager Nämnden försäkringstagarens förpliktelse att avlägsna vraket ävensom förpliktelser som därmed sammanhänger. Grundas Nämndens ersättningsskyldighet på en tillämpning av bestämmelserna i § 7 beräknas ersättningen efter enahanda grunder som därvidlag följts. §4. Fartygets bidrag till gemensamt haveri eller till sådana uppehållskostnader enligt 136 § sjölagen, som är ersättningsgilla enligt dessa villkor, på fartyget fallande bärgarlön som icke är gemensamt haveri och på fartyget fallande ersättning till tredje man ersättes fullt. §5- I händelse av fartygets totalförlust utbetalar Nämnden ersättning för befälets och besättningens förlorade effekter enligt vid tiden för förlusten gällande lag och avtal. Sådan ersättning utgår också då partiell skada på fartyget medfört totalförlust av effekter. Grundas Nämndens ersättningsskyldighet på en tillämpning av bestämmelserna i § 7 beräknas ersättningen efter enahanda grunder som därvidlag följts. § 6. Råkar Sverige i krig eller inträffar eljest medan fartyget befinner sig i hamn eller på resa väsentlig ökning av den krigsfara för vilken fartyget utsättas eller kan komma att utsättas ansvarar Nämnden endast under förutsättning att rimliga åtgärder snarast vidtagas för att såvitt möjligt undgå den ökade krigsfaran. I avsaknad av särskilda instruktioner härvidlag från försäkringstagaren eller behörig svensk myndighet ankommer det på befälhavaren att vidtaga erforderliga åtgärder.

374 Bilaga 16 SOU 1994: 130

§7. I den utsträckning Nämndenfinner skäligt med hänsyn till det inflytande krigsförhållandon haft vid skadans tillkomst utgår ersättning a i nedan angivna fall utcblivandes av 1 då fartyget anträtt och all underrättelse om detsamma resa, uteblivit under tre gånger så lång tid, som kan antagas åtgå för fartygets resa från den ort där det sist avhördes till närmaste bestämmelsecrt, dock under minst tre månader, 2 då fartyget gått till sjöss för obestämd tid och all underrättelse om detsamma uteblivit under minst tre månader från det fartyget senast kunde väntas till hamn, 3 då fartyget övergivits besättningen och inte inom tre av månader därefter kommit till rätta; b för skada uppkommen genom 1 att fartyget till följd krigsförhâllandena nödgats gå av inom ttrritcrialgränn eller i led eller som inte skulle använts under vanliga förhållanden, eller framförts på ett från fredsförhållanden avvikande sätt, 2 sabotage eller myteri har samband med krigsförhállandena. sem Undantag §8. Utöver vad som ovan nämnts orsättes ej indirekt skada. Försäkringen omfattar inte sådan skada för vilken annan försäkringsgivare är ansvarig. Försäkringstid m m. §9. Premien skall erläggas före resans eller försäkringsperiodens början. Försäkringsavtalet träder inte i kraft förrän premien blivit betald. Har fareökning inträffat före det försäkrade fartygets avgång är Nämnden berättigad att fordra en mot farans ökning svarande

SOU 1994: 130 Bilaga 16 375

förhöjning premien. Erläggcs inte detta premietillägg av före fartygets avgång äger Nämnden rätt att häva försäkringen. Begagnar Nämnden sig inte av denna rätt svarar Nämnden för inträffat haveri, endast i den mån det visas att farans ökning varit utan betydelse för försäkringsfallets inträffande eller skadans omfattning. Nämnden äger även tillgodoräkna sig tilläggspremie för sådan ökning risken som omförmäles i § 6. av §10. Är fartyget försäkrat för resa gäller, såvida inte annat avtalets, att Nämndens ansvar inträder, när fartyget börjar lätta ankar och kasta loss för att avgå, och fortfar intill dess fartyget ankrat eller förtöjt på vanligt sätt i den i försäkringsavtalet angivna bestämmelseorten eller på annan plats där resan slutar. Är fartyget försäkrat för viss tid, inträder försäkringsgivarens ansvar, såvida inte annat avtalets, klockan O den dag försäkringen träder i krait, och det upphör klockan 24 den dag försäkringen enligt avtalet skall utlöpa. Om en sådan föisäkrins är avtalad att träda i kraft vid en tidpunkt, da reseförsäkrinå

annu inteutlöpt, träder försäkringen i kraft först då rsscförsäk-

ringen Upphört att gälla.[g§ fartyget är under vid den resa tidpunkt, då försäkring för viss tid upphör att gälla, fortlöper försäkringen mot tilläggspremic till klockan 24 den dag, då fartyget ankrat eller förtöjt pá vanligt sätt i första hamn och under uppehåll därstädes ankomstdagen. I denna paragraf nämnd tidpunkter hänför sig till ti;un på den ort, där fartyget befinner sig. §11. avgår fartyget inte på tid, sou-vid försäkringens tecknande blivit uppgiven, är försäkringstagaren skyldig att utan dröjsmål underrätta Nämnden härom. Försummar försäkringstagaren att ge dylik underrättelse är försäkringen ogiltig och premien förverkad, därest Nämnden in$0 annorlunda beslutar.

376 Bilaga 16

§12. Därest av svensk myndighet utfärdat tillstånd erfordras för utförande av den resa försäkringen avser, är försäkringen ogiltig och premien förverkad, om dylikt tillstånd inte erhålles och resan ändock utföres eller om fartyget med försäkringstagarens samtycke företager resan i strid mot de bestämmelser tillståndet må innehålla. Vad nu sagts gäller ock, därest av utländsk myndighet utfärdat tillstånd erfordras, i den mån Nämnden ej annorlunda bestämmer. §13. Har vid försäkringens meddelande föreskrivits att fartyget vid utförande av den i försäkringspolisen avsedda resan skall följa viss väg, och fartyget utan tvingande skäl avviker från sådan väg, är försäkringen ogiltig och premien förvcrkad därest Nämnden ej annorlunda bestämmer. Har vid försäkringens meddelande sidan föreskrift ej lämnats, och fartyget likväl avviker från den vid försäkringsanmälningen uppgivna resan eller från vedertagen route till följd av utövande av rättighet enligt fraktavtalet, gäller denna försäkring fortfarande met erläggande av tilläggspremie. Försäkringstagaren är skyldig att underrätta Nämnden om sådan ändring så snart den blivit honom bekant. §14. Övergâr fartyget eller del därav till ny ägare, har Nämnden rätt ett uppsäga försäkringen med verken från tidpunkten för överlåtelsen. Åtgärder vid skada §15. Försäkringstagaren skall genast underrätta Nämnden om inträffat haveri samt utan dröjsmål till Nämnden inkomma med erforderliga handlingar till bevis em haveriet och den skada för vilken ersättning begäres. Inkommer försäkringstagaren inte inom en tid av fe: år efter haverict ned sådan: htndlingzr har varje rätt till ersättning förfallit.

SOU 1994: 130 Bilaga 16 377

Anspråk på ersättning såsom för totalförlust vid fördröjning enligt § 2 skall framställas inom tio månader från det försäkringstagaren fått kännedom om föriröjningen, dock senast tolv månader efter dess uppkomst. Nämnden äger dock, då så befinnes skäligt, medge förlängning av nu angivna tidsfristcr. Ersättninçens utbetalning §16. Vid ersättning för sådana partiella skador å fartyget, för vilka Nämnden är ansvarig jämlikt bestämmelserna i § 1, göres inga åldersavdrag. Ersättning för partiell skada i annat fall än nu sagts fastställes enligt samma grunder som gäller för eivilkaskoförsäkringen. §17. Nämnden har rätt utom i fall angives i § 3 första stycket - som att vid haveri befria sig från vidare ansvar genom att utbetala försäkringsbeloppet och ersätta de kostnader som uppstått eller för vilka betalningsansvar inträtt, innan försäkringstagaren mottagit meddelande om Nämndens beslut, och för vilka Nämnden är ersättningsskyldig. I fall som här avses äger Nämnden ej tillgodoräkna sig vad som må finnas i behåll av fartyget. §18. Ersättning utbetalas på tid som av Nämndenför varje särskilt fall bestämmas. Övriga villkor §19. Av Nämnden utfärdad eller övertagen försäkring får inte utan Nämndens medgivande på annan överlåtas. § 20. Om endera parten påkallar utredning huruvida ersättningsskyldighet föreligger enligt dessa villkor skall sådan utredning, som dock inte får omfatta ersättning enligt § 7, företagas av svensk dispaschör.

378 Bilaga 16 sou 1994:130

Dispasehkostnaden ersättes av Nämnden, savida ersättningsanspråket inte är uppenbart ogrundat. §21. denna försäkring gäller i övrigt i tillämpliga delar För Allmänna svenska kaskoförsäkringsvillker och Sveriges Ångfartygs Assurans Förenings protection- och indemnity- Allmän svensk sjöförsäkringsplan av år 1957 villkor sant SPL. Skrivna, påstämplade eller vidfästade bestämmelser gäller framför förevarande version av Nämndens villkor. nu ê 22. Lagen försäkringsavtal av den Ö april 1927 gäller inte för om denna försäkring.

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelningför den statliga 35. Vår andesstämmaoch andras. . statistiken.Fi. Kulturpolitik och internationalisering. Ku.

Kommunerna,Landstingenoch Europa 36. Miljö och fysisk planering. M. . + Bilagedel.C. 37. Sexualupplysningochreproduktivhälsaunder

Mänsföreställningar om kvinnor och chefskap. 1900-talet i Sverige. UD. . Vapenlagenoch EG. Ju. Kvinnor, barnoch arbetei Sverige1850-1993.UD. . , Kriminalvård och psykiatri. Ju. Gamla är ungasom blivit äldre. Om solidaritet . . Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk mellan generationerna. Europeiska äldreäret l993. . konsekvensanalys.Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M.

EU, EESoch miljön. M. 4l. Ledighetslagstiftningen en översyn. A. . - Historiskt vägval Följdema for Sverigei utrikes- 42. Staten ochtrossamfunden.C. . och säkerhetspolitiskthänseende av att bli, 43. Uppskattadsysselsättning om skattemasbetydelse respektiveinte bli medlemi Europeiskaunionen.UD. för denprivatatjänstesektom.Fi.

Förnyelse och kontinuitet om konstochkultur 44. Folkbokföringsuppgiftemai samhället.Fi. . i framtiden. Ku. 45 .Grundenför livslångt lärande.U.

Anslutning till Sambandet Samhällsekonomi, transfereringar EU - Förslagtill övergripande 46. mellan . lagstiftning. UD. och socialbidrag.

Om kriget kommit... Förberedelserfor mottagande Avveckling av denobligatoriska anslutningen . . av militärt bistånd I949-l969 + Bilagedel.SB. till Studentkåreroch nationer. U.

Suveränitetoch demokrati 48. Kunskapför utveckling + bilagedel. A. . + bilagedelmed expertuppsatser. UD. 49 Utrikessekretessen. Ju. . .JlK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn. Fi. - Konsumentpolitik i en ny tid. C. Minne och bildning. Museemas uppdrag och . . På väg. K. organisation + bilagedel.Ku. . Skoterkömingpåjordbruks- och skogsmark. 52. Teaternsroller. Ku. . Kartläggning och åtgärdsförslag. M. 53 Mästarbrevför hantverkare.Ku. . Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. 54. Utvärdering av praxis i asylärenden.Ku. . Del l och ll. Ju. 55. Rätten till reformeratbilstöd. S. ratten-

Kvalitet i kommunalverksamhet- nationell 56. Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch . uppföljning och utvärdering.C. misshandlats. S.

Renaroller i biståndet- styrningoch arbetsfördelning 57. Beskattning av fastigheter,del Principiella . i en effektiv biståndsförvaltning.UD. utgångspunkter för beskattning av fastigheterm.m.

20. Reformeratpensionssystem. S. Fi.

Refonneratpensionssystem.Bilaga A. 58. 6 Juni Nationaldagen.Ju. . Kosmaderoch individcffekter. S. 59. Vilka vattendragskall skyddas Principer och

22. Reforrneratpensionssystem.Bilaga B. förslag. M.

Kvinnors ATP och avtalspensioner. Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningar av . Förvaltabostäder.Ju. vattenområden.M. . Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden. Särskilda skäl utformning och tillämpning av . - . - Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge. S. 2 kap. 5 § och andra bestämmelseri . - 26. Att förebyggaalkoholproblem. utlänningslagen.Ku.

27. Vård av alkoholmissbrukare. Pantbankemas kreditgivning. N.

28. Kvinnor och alkohol. Rationaliserad fastighetstaxering.del Fi.

29. Bam Föräldrar Alkohol. integritetoch effektivitet. Ju. - - Personnummer-

30. Vallagen.Ju. Med raps i tankarna M.

31. Vissa mervärdeskattefrågor lll Kultur m.m. Fi. Statistikoch integritet, del 2 Lag om - - 32 Mycket Under SammaTak. C. personregisterför officiell statistik m.m. Fi. . Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. Finansiella tjänster förändring. Fi. i . Ku. Räddningstjänsti samverkan och på entreprenad.

34. Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.Ku. Fö.

68. Otillbörlig kurspåverkanoch vissainsiderfrågor. Fi.

Statens 1994

offentliga utredningar

i

Kronologisk förteckning

69.On the General Principles of Environment 99 Domareni Sverige inför framtiden . Protection.M. utgångspunkterfor fortsattutredningsarbete. - 70 .lnomkommunal utjämning. Fi. Del A+B. Ju.

71 .Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- 100. Beskattningenvid gränsöverskridande

och sjukvårdspersonali yrkesutövningen.S. omstruktureringarinom EG, m.m. Fi.

72. sjukpenning, arbetsskadaoch förtidspension lOl. Höj ribban

förutsättningaroch erfarenheter. S. Lärarkompetens för yrkesutbildning.U. - 73. Ungdomars välfärd och värderingar en under 102.Analysoch utvärdering av bistånd.UD. levnadsvillkor, livsstil och attityder. C. 103. Srudiemedelsfinansierad polisutbildning. Ju. sökningom 74. Punktskatterna och EG. Fi. 104.PVC en plan för att undvika miljöpåverkan.M. - Patientskadelag.C. 105.Ny lagstiftning om radio och TV. Ku. . 76. Trade and the Environment towards a 106.Sjöarbetstid.K. sustainable playing field. M. l07.Sältrarefinansiering av framtida kämavfalls - .Tillvarons trösklar. C. kostnader.M.

.Citytunneln i Malmö. K. 108.Säkrare finansiering av framtida kämavfalls-

Allmänhetens bankombudsman. Fi. kostnader Underlagsrapporter. M. . iakttagelserunderen reform Lägesrapport från 109.Tågetkommer. K. . - Resursberedningens uppföljning vid sex universitet 110.Omsorg och konkurrens.S.

och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet lll. Bilars miljöklassningoch EG. M.

för grundläggande högskoleutbildning.U. 112.Konsumenterna och livsmedelskvaliteten.

.Ny lag om skiljeförfarande.Ju. En studie av konsumentupplevelser. Jo.

Förstärkta miljöinsatser i jordbruket 113. Växanderåvaror. M. . svensk tillämpning av EGzsmiljöprogram. Jo. 114. Avfallsfri framtid. M. - .Övergång av verksamheteroch kollektiva upp- 115. Sjukvárdsreformeri andra länder. S.

sägningar. EU och den svenskaarbetsrätten. A. 116.Skyldighet att lagra olja och kol. N.

.Samvetsklausulinom högskoleutbildningen.U. 117. Domstolsprövning av förvaltningsärenden. Ju.

Ny lag om skatt energi. 118. lnformationsteknologin-Vingar människans . En teknisk översyn och ISO-anpassning. fömtâga. SB.

Motiv. Del 119. Livsmedelspolitikför konsumenterna. Reforrnen - - Författningstext och bilagor. Del Il. Fi. som kom av sig. Jo. - MO.Teknologi och värdkonsumtioninom sluten 120. Finansiellleasing av lös egendom.Ju.

somatisk kontidsvard 1981-2001.S. 121.Bosparande.Fi. Nya tidpunkter för redovisningoch betalning av 122. Trygghet mot brott i lokalsarrthället. Kartläggning. . skatteroch avgifter. Fi. principiella synpunkteroch förslag. Ju.

.Mervärdesskattenoch EG. Fi. 123. Miljöombudsman.M.

.Tullagstiftningen och EG. Fi. 124.Varu- och personkontrollvid EUzs yttre gräns. Ju.

.Kart- och fastighetsverksamhet 125. Samordnadinsamling av miljödata. K.

finansiering, samordningoch 126. Husläkarreformens förstahalvår. författningsreglering.M. 127. Kronan Spiran Äpplet. En universitetsstruktur ny .Trafiken och koldioxiden Principer för att minska i södra Stockholmsområdet.U. trafikens koldioxidutsläpp.K. 128.Lokal Agenda21 en vägledning.M. - Miljözoner för trafik i tätoner. K. 129.Företagares arbetslöshetsersättning. A. . .Levande skärgårdar.Jo. 130. Försäkringunder krigsförhállanden.Fi.

.Dagspresseni 1990-talets medielandskap.Ku.

En allmän sjukvárdsförsäkring offentlig regi. S. i . 96 Följdlagstiftning till miljöbalken. M. . 97.Reglering av Vattenuttagur enskildabrunnar. M.

98 Beskattningav förmåner. Fi. .

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Refoimeratpensionssystem. Bilaga B.

Stats

Kvinnors ATP och avtalspensioner.[22] Om kriget kommit... Förberedelser för mottagandeav Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden.[24] militärt bistånd 1949-1969+ Bilagedel. - Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge.[25] lnfonnationsteknologin - Att förebyggaalkoholproblem.[26] -Vingar människansförmåga.[118] Vård av alkoholmissbrukare.[27]

Justitiedepartementet Kvinnor ochalkohol. [28]

Barn Föräldrar Alkohol. [29] Vapenlagenoch EG [4] - - Gamla år ungasom blivit äldre.Om solidaritetmellan Kriminalvård och psykiatri. [5] generationerna.Europeiskaäldreåret1993.[39] Års- och koncemredovisningenligt EG-direktiv. SambandetmellanSamhällsekonomitransfereringar Del l och ll. Ju. [17] och socialbidrag.[46] Förvalta bostäder.[23] Rättentill reformeratbilstöd. [55] Vallagen. [30] ratten-

Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch Utrikessekretessen.[49] misshandlats.[56] 6 Juni Nationaldagen.[58] Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- Personnummer integritet och effektivitet. [63] - och sjukvårdspersonaliyrkesutövningen.[71] Ny lag om skiljeförfarande. [81] sjukpenning.arbetsskadaoch förtidspension Domaren i Sverigeinför framtiden förutsättningaroch erfarenheter.[72] utgångspunkterför fortsatt utredningsarbete. - - Teknologi och vårdkonsumtioninom sluten Del A+B. [99] somatiskkorttidsvård 1981-2001.[86] Studiemedelsfinansierad polisutbildning. [103] En allmän sjukvårdsförsäkring offentlig i regi. [95] Domstolsprövning av förvaltningsärenden.[117] Omsorgoch konkurrens.[110] Finansiell leasing av lös egendom.[120] Sjukvårdsreformeri andraländer. [115] Trygghet mot brott i lokalsamhället.Kartläggning, Husläkarreformensförsta halvår. [126] principiella synpunkteroch förslag. [122]

Varu- och personkontrollvid EU:s yttre gräns. [124] Kommunikationsdepartementet

Utrikesdepartementet På väg. [15]

Citytunnelni Malmö. [78] Historiskt vägval Följdemaför Sverigei utrikes-och - Trafiken och koldioxiden Principer för att minska säkerhetspolitiskthänseende av att bli, respektiveinte bli trafikenskoldioxidutsläpp.[91] medlem i Europeiska unionen.[8] Miljözoner för trafik i atomer [92] Anslutning till EU Förslagtill övergripande - Sjöarbetsiid.[106] lagstiftning. [10] Tågetkommer. [109] Suveränitet och demokrati Samordnadinsamling av miljödata. [125] + bilagedel med expertuppsatser. [12]

Renaroller i biståndet styrningoch arbetsfördelning

- Finansdepartementet

i en effektiv biståndsförvalming.[19] Sexualupplysningoch reproduktiv hälsaunder 1900-talet Ändradansvarsfördelningför denstatligastatistiken.[1]

Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk i Sverige.[37] konsekvensanalys.[6] Kvinnor. barnocharbetei Sverige 1850-1993. [38] JIK-metoden, m.m. [13] Analys och utvärdering av bistånd.[102] Vissamervärdeskattefrågor lll Kultur m.m. -

Försvarsdepartementet Uppskattadsysselsättning om skattemasbetydelse

för denprivatatjänstesektom.[43] Räddningstjänsti samverkanoch på entreprenad.[67] Folkbokföringsuppgiftemai samhället.[44]

Allemanssparandet en översyn. [50] Socialdepartementet - Beskattning av fastigheter del Principiella Mäns föreställningar kvinnor och Chefskap[3] om utgångspunkterför beskattning fastigheter [57] av m.m. Reformeratpensionssystem.[20] Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi. [62] Reformerat pensionssystem. Bilaga A. Statistikoch Integritet del 2 Kostnader och individeffekter. [21] Lag om personregisterför officiell statistik m.m. [65] -

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Finansiellatjänsteri förändring. [66] Minne och bildning. Museemas uppdragoch Otillbörlig kurspåverkanoch vissa insiderfrågor. [68] organisation + bilagedel. [51] Inomkommunalutjämning. [70] Teaterns roller. [52] Punktskattemaoch EG. [74] Mästarbrevfor hantverkare.[53] Allmänhetensbankombudsman. [79] Utvärdering av praxis i asylärenden.[54] Ny lag om skatt energi. Särskildaskäl utformning och tillämpning av 2 kap. - En teknisk översyn och EG-anpassning. 5 § och andra bestämmelser i utlänningslagen. [60] Motiv. Del Dagspressen i 1990talets medielandskap.[94] - Författningstextoch bilagor. Del ll. [85] Ny lagstiftning om radio och TV. [105] - Nya tidpunkter för redovisning och betalning av

skatteroch avgifter. [87] Näringsdepartementet

Mervärdesskatten och EG. [88] Pantbankemas kreditgivning. [61] Tullagstiftningen och EG. [89] Skyldighet att lagra olja och kol. [116] Beskattning av förmåner. [98] Beskattningenvid gränsöverskridande Arbetsmarknadsdepartementet omstniktureringar inom EG, m.m. [100] Ledighetslagstiñningen översyn - en Bosparande.[121] Kunskap för utveckling + bilagedel.[48] Försäkring under krigsförhållanden.[130] Övergång verksamheter och kollektiva av uppsägningar. EU och den svenskaarbetsrätten. [83] Utbildningsdepartementet Företagares arbetslöshetsersättning. [129] Grundenför livslångt lärande. [45] Avveckling av den obligatoriska anslutningentill Civildepartementet Studentkåreroch nationer. [47] Landstingenoch Europa. Kommunerna, iakttagelserunder en reform Lägesrapport från - + Bilagedel.[2] Resursberedningens uppföljning vid sex universitet Konsumentpolitiki tid. [14] en ny och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet Kvalitet i kommunal verksamhet nationell för grundläggande högskoleutbildning.[80] uppföljning och utvärdering.[18] Samvetsklausul inom högskoleutbildningen.[84] Mycket UnderSamma Tak. [32] Höj ribban Staten och trossamfunden. [42] Lärarkompetens för yrkesutbildning. [101] Ungdomars välfärd och värderingar en under- - Kronan Spiran Äpplet. En ny universitetsstruktur livsstil och attityder. ]73] sökningom levnadsvillkor, i södra Stockholmsområdet.[127] Patientskadelag.[75] Tillvarons trösklar. [77] Jordbruksdepartementet Förstärktamiljöinsatser ijordbruket Miljö- och naturresursdepartementet svensktillämpning av EG:smiljöprogram. [82] miljön. [7] - EU, EESoch Levande skärgårdar. [93] Skoterköming jordbruks- och skogsmark. Konsumenternaoch livsmedelskvaliteten. Kartläggningoch åtgärdsförslag. [16] En studie av konsumentupplevelser.[112] Miljö och fysisk planering. [36] Livsmedelspolitik för konsumenterna. Långsiktig strålskyddsforskning.[40] Reformen som kom av sig. [119] Vilka vattendrag skall skyddas Principer och förslag. [59] Kulturdepartementet Vilka vattendrag skall skyddas Beskrivningar av Förnyelseoch kontinuitet- om konst ochkultur vattenområden. [59] i framtiden. [9] Med raps i tankarna [64] Vandelns betydelse i medborgarskapsarenden. m.m. [33] On the General Principlesof Environment Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sandningar.[34] Protection.[69] Vår andes stämma och andras. Trade andthe Environment towards a - - Kulturpolitik och internationalisering. [35] sustainableplaying field. [76]

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kan- och fastighetsverksamhet finansiering, samordningoch författningsreglering. [90] Följdlagstifining till miljöbalken. 96 Reglering av Vattenuttagur enskildabrunnar. [97] PVC en plan för att undvika miljöpåverkan. [104] - Säkrare finansiering av framtida kämavfallskostnader. [107] Säkrare finansiering av framtida kämavfallskostnader Underlagsrapporter. [108] - Bilars miljöklassningoch EG. 1 Växanderåvaror. [113] Avfallsfri framtid. [114] Miljöombudsman. [123] Lokal Agenda21 en vägledning. [128] -