Finansiell verksamhet i kris och krig slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

när;

Statens offentliga utredningar 1995: 125 Finansdepartementet

Finansiell Verksamhet

i kris och

krig

,:’r::,i WIN Statens offentliga utredningar az WW 1995: 125 w Finansdepartementet

Finansiell Verksamhet

i kris och

krig

Slutbetänkande av Utredningen om översyn av lagstiftningen för det finansiella området under krigsförhållanden Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och inforrnationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20109-7 Stockholm 1995 ISSN 0375-250x

SOU 1995: 125

Till statsrådet och chefen för Finansdeparte-

mentet

Genom beslut den 1 april 1993 bemyndigade dåvarande regeringen statsrådet Lundgren att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn lagstiftningen för det finansiella området under krigsförav hállanden.

Med stöd detta bemyndigande tillkallades samma dag f.d. ambassadören av Kurt Malmgren.

Att experter biträda utredaren förordnades den 1 april 1993 kanslirádsom Rein Hinno, den 18 augusti 1993 kammarrättsrâdet Magnus Ekman, den et 19 september 1993 byrâchefen Berit Lunning, revisionsdirektören Ulf och avdelningsdirektören Åsa Sydén, den 12 december 1994 Nersing samt rättschefen Mariarme Eliason.

Den 18 augusti 1993 förordnades hovrättsassessom Ulf Ljungdahl att vara sekreterare i utredningen.

Utredningen överlämnade i december 1993 delbetänkandet SOU 1993:116 Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar.

Härmed överlämnas slutbetänkandet Finansiell verksamhet i kris och krig. Utredningen har därmed slutfört sitt arbete.

Stockholm i december 1995.

Kurt Malmgren

Ulf Ljungdahl

Innehållsförteckning

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag 1996:000 om finansiell verksamhet i kris

och krig 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Förslag till Lag ändring i lagen 1988:205 om rättsprövning om vissa förvaltningsbeslut 31 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Förordning ändring i bokföringsförordningen om 1979:1212 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Förslag till Förordning ändring i förordningen 1994: 14 om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning 33 om . . . .

1 Inledning 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Några grundläggande begrepp 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

DET FINANSIELLA SYSTEMET

2 Bakgrund 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Det finansiella systemet och totalförsvaret 54 . . . . . . . . . . .

3 Kapitalmarknaden 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Aktiemarknaden 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Kreditmarknaden 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Obligationsmarknaden 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Penningmarknaden 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Marknaden för finansiell intermediering 64 . . . . . . . 3.4 Derivatmarknaden 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utvecklingen under tid 65 3.5 senare . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1995: 125

Den finansiella lagstiftningen 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Riksbanken 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Riksgäldskontoret 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Finansinspektionen 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Bankerna 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Kreditmarknadsbolagen 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Värdepappersföretagen 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 VPC 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Beredskapslagstiftningen 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Grundlagen och beredskapslagstiftningen 79 . . . . . . . . . . . . 5.2 Internationella åtaganden 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Allmänt 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Europakonventionen 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Europeiska unionen 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Fullmaktslagama 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Allmänt 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Växelprotestlagen 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.3 Moratorielagen 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.4 Lagen med vissa bestämmelser om dödande av

handlingar som förstörts under krig m.m. 92 . . . . . . 5.3.5 Valuta- och kreditregleringslagen 93 . . . . . . . . . . . .

5.4 Övrig lagstiftning betydelse 95

av . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Den administrativa fullmaktslagen 95 . . . . . . . . . . . 5.4.2 Lagen om skyldighet för näringsidkare, arbetsmark-

nadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvars-

planeringen 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Finansiell verksamhet och totalförsvaret 99 . . . . . . . . . . . . 6.1 Hotbildema 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Funktionen Finansiella tjänster 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Betalningssystemet 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Inledning 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Statens betalningssystem i fred 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Allmänt 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.2 CassaN0va 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.3 Riksbanken 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.4 Riksrevisionsverket 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.5 Riksgäldskontoret 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Betalningssystemet under krigsförhâllanden 114 . . . . . . . . . . . 7.3.1 Allmänt 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Betalningsväsendelagen 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.3 Riksrevisionsverkets utredningsarbetet 116 . . . . . . . . .

8 Beredskapsplaneringen 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Riksbanken 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Finansinspektionen 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Postgirot 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Bankföreningenbankema 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Fondhandlareföreningenvärdepappersföretagen 130 . . . . . . . . 8.7 VPC 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Fondbörsen 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.9 OM 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.10 Beredskapsplanering i andra länder 135 . . . . . . . . . . . . . . .

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

9 De finansiella institutens beredskap 139

. . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Institutens beredskapsplaner 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Beredskapen i framtiden 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Fullmaktslagstzftningen 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Fullmaktslagarna 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Valuta- och kreditregleringslagen 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Betalningsväsendelagen 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Växelprotestlagen, moratorielagen, m.m. 156 . . . . . . . . . . . . 10.5 Tillämpningsvillkoren 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.6 Ytterligare fullmakter 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.7 Underställning och överklagande 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.8 Kostnadskonsekvenser 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.9 Övriga frågor 168

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.9.1 Finansiell verksamhet i Sverige utländska av aktörer 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.9.2 Beredskapsreglering i förhållande till EU 168 . . . . . . . 10.9.3 Vissa gränsdragningsfrágor 171 . . . . . . . . . . . . . . .

ll Författningskommentar 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Förslaget till lag om finansiell verksamhet i kris och

krig 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen rättsprövning om av vissa förvaltningsbeslut 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Förslaget till förordning om ändring i bokföringsförord-

ningen 214 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Förslaget till förordning om ändring i förordningen om stat-

liga myndigheters betalningar och medelsförvaltning 215 . . . . .

Källförteckning 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

l Direktiv 1993:55

2 Fullmaktsförfattningama som setts över av utredningen

3 Sammanställning med hänvisningar mellan lagrummen i Krigsför-

säkringsutredningens förslag i SOU 1994:130 till lag om för-

säkringsverksarnhet under kris- och krigsförhállanden och förevaran-

de utrednings förslag till lag om finansiell verksamhet i kris och krig

4 Bankernas framtida datasystem Kjell Hagelberg - 5 Redovisning av förmåga inom funktionen Finansiella tjänster

Sammanfattning

Samhället måste kunna fungera även under krig och andra allvarliga störningar. Viktiga verksamheter även datorstödda måste kunna bedrivas - under alla förhållanden. Det finansiella systemet måste vara stabilt och funktionsdugligt oavsett vilka förhållanden som råder. Med det finansiella systemet avses den verksamhet som äger rum på kapitalmarknaden, dvs. transformering av sparande till investeringar, fördelning av risker, skapande av likviditet och tillhandahållande av väl fungerande betalningsmedel. Ett fallissemang i något av de större finansiella instituten t.ex. en stor bank eller ett sammanbrott i de för det finansiella området gemen- samma data- och telekommunikationssystemen, skulle utan tvivel kunna medföra skadeverkningar och problem som hotar hela ekonomins funktionsförmåga. Finansiell verksamhet är därför föremål för särskilt intresse från samhällets sida, bl.a. i form av en omfattande reglering.

I kris och krig ökar risken markant för störningar som hotar det finansiella systemets stabilitet och funktionsförmâga. Den viktigaste uppgiften vid beredskapsplaneringen det finansiella området är att planera för hur sådana störningar skall mötas och hanteras. Planeringen är särskilt problematisk eftersom det finansiella området i stort sett är helt beroende av - elförsörjning, datordrift och telekommunikationer. Störningar i dessa hänseenden bildar därför utgångspunkten för de finansiella institutens beredskapsplanering.

samhällsutvecklingen såväl den tekniska som den verksamhetsmässiga har lett till allt större beroende av datorer. Denna utveckling innebär att sårbarheten har ökat och att det finns ett större behov än tidigare av att skydda sig mot störningar i datasystemen. I princip all verksamhet på de finansiella marknaderna bedrivs med datorstöd. När det gäller Värdepapperscentralen VPC AB:s, Stockholms Fondbörs AB, OM Stockholm AB:s, Bankgirocentralen BGC AB:s och Postgirot Bank AB:s verksamheter är

10 Sammanfattning SOU 1995: 125

det uppenbart att de inte kan bedrivas utan datorstöd. Vissa kategorier av finansiella institut- t.ex. banker och värdepappersföretag kan emellertid behöva beredskapsplanera för manuella reservrutiner. Utgångspunkten för beredskapsplaneringen måste ändock vara att datordriften skall kunna upprätthållas så länge som möjligt. Det är inte realistiskt att tro att man i kris eller krig i mer än obetydlig utsträckning skall kunna övergå från datorstödda till manuella rutiner.

Det torde inte vara möjligt att förbättra säkerheten i datasystem när landet råkat i kris eller krig. Förmågan i sådana situationer bygger helt den effektivitet och stryktålighet som byggts upp under normala förhållanden.

En viktig del av beredskapsplaneringen det finansiella området utgörs av beredskapslagstiftningen, dvs. av särskilda s.k. fullmaktslagar. Förslagen i detta betänkande syftar till att förbättra beredskapen på det finansiella området bl.a. genom en modernisering av den nuvarande beredskapslagstiftningen. En fullmaktslag för det finansiella omrâdet kan sägas innebära att statsmakterna förbehåller sig rätten att under extraordinära förhållanden tillfälligt ändra spelreglerna marknaden. Situationens extraordinära karaktär gör att åtgärder kan behöva genomföras utan att föregås av den ingående prövning och diskussion som normalt ingår som ett led i lagstiftningsproceduren. Det år denna egenskap som gör fullmaktslagen till ett potentiellt mycket kraftfullt styrmedel. Det går emellertid inte att bortse från att de långtgående befogenheter som statsmakterna på detta sätt får, skapar osäkerhet om framtida ekonomiska spelregler. Denna osäkerhet kan ha negativa effekter ekonomins funktionssätt. Vidsträckta fullmaktslagar kan skapa problem även från rättssäkerhetssynpunkt. Dessa förhållanden motiverar att möjligheten att tillämpa fullmaktslagarna begränsas till att endast omfatta situationer när starka skäl talar för långtgående ingrepp. Ikraftsättandet av en fullmaktslag förutsätter givetvis en noggrann avvägning mellan kortsiktiga fördelar och mer bestående negativa effekter.

För att underlätta för de finansiella aktörerna att i en krissituation snabbt få en överblick över gällande regler föreslås att samtliga lagregler och bemyndiganden som rör den finansiella verksamheten och som är tänkta att användas i kris och krig samlas i en ny lag, lagen om finansiell verksamhet i kris och krig. Enligt utredningsdirektiven skall sådan lagstiftning som

SOU 1995: 125 Sammanfattning l l

nyligen varit föremål för översyn lämnas åsido. Härmed avses valuta- och kreditregleringslagen som trädde i kraft den l januari 1993. Utredningen har ändock sett sig oförhindrad att samordna bestämmelserna om valutaoch kreditreglering med andra bestämmelser om finansiell verksamhet i kris och krig. Med vissa redaktionella justeringar har därför bestämmelserna i valuta- och kreditregleringslagen arbetats in den föreslagna lagen. Lagen bör också omfatta de bestämmelser om försäkringsverksamhet under krigsförhâllanden med undantag för bestämmelserna om krigsskadeersätt- ning som nyligen föreslogs av Krigsförsäkringsutredningeni betänkandet - Försäkring under krigsförhâllanden SOU 1994:130.

En utgångspunkt för utredningens arbete har varit att fullmaktslagstiftningen skall vara av ramlagskaraktär och att bemyndigandena skall vara enhetligt utformade och även om de måste innefatta en klar begränsning av förutsättningarna för deras tillämpning inte alltför snäva. Därför före- slås en samordning av villkoren för tillämpningen av beredskapslagstiftningen på det finansiella omrâdet.

Ett fungerande och effektivt betalningssystem är en nödvändig förutsättning för att den finansiella verksamheten överhuvudtaget skall kunna fortgå. Med betalning brukar avses överföring av antingen sedlar och mynt kontanter eller tillgodohavanden på konto i exempelvis bank. Vid betalningar med kontanter överlämnas betalningsmedlet från hand till hand, varför något system för att administrera betalningen normalt inte behövs. Vid betalning via konton krävs vissa praktiska procedurer i samband med att tillgångarna rent faktiskt skall flyttas från betalaren till betalningsmottagaren. Dessa procedurer utgör betalningssystemet.

De statliga betalningarna administreras av Postgirot Bank AB i ett särskilt koncernkontosystem anpassat till statens behov CassaNova. Det statliga betalningssystemet består även av statsverkets checkräkning i Riksbanken. När det gäller stora statliga betalningar utnyttjas även den centrala clearingen och avvecklingen i Riksbanken, den s.k. riksbanksclearingen. Ansvaret för det statliga betalningssystemet under regeringen ligger hos Riksrevisionsverket.

12 Sammanfattning

Om krig eller andra extraordinära förhållanden föranledda av krig är för handen och om statliga betalningar därför inte kan utföras vanligt sätt, mäste andra betalningsrutiner finnas att tillgå. Bestämmelser om sådana rutiner finns i lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden och dess tillämpningskungörelse. Dessa bestämmelser liksom bestämmelserna i lagen i övrigt är föråldrade och otillämpbara. Därför föreslås att betalningsväsendelagen upphävs. Riksrevisionsverket har ansvaret enligt gällande ordning för utformningen av det statliga betalningssystemet såväl i fred som i kris och krig, varféir några nya bestämmelser om det statliga betalningssystemet under krigsförhållanden inte är nödvändiga.

Lagen om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotesz m.m. vid krig eller krigsfara möjliggör förlängning av vissa frister som anknyter till användningen av den numera ovanliga växeln och den mer vanliga checken. Växeln har numera mer eller mindre förlorat sin betydelse som betalningsmedel mellan privatpersoner och även checkens betydelse minskar. Bruket av dessa betalningsmedel är således inte så stort att det motiverar en särreglering. Dessutom torde behovet av att förlänga de frister som anges i lagen vara försumbart. l betänkandet föreslås därför att växelprotestlagen upphävs.

Under krigsförhållanden kan regeringen enligt moratorielagen meddela exempelvis en bank eller andra gäldenärer anstånd med att betala förfallna eller förfallande skuldförbindelser. Lagen kom till under helt andra samhällsekonomiska förhållanden än dagens, varför det kan sättas i fråga om det finns skäl att behålla lagstiftningen som ett instrument i den finansiella beredskapslagstiftningen. Det kan emellertid inte uteslutas att ett moratorium av mindre omfattning kan vara verksamt för att möta vissa typer av störningar det finansiella omrâdet, som t.ex. om en bank drabbas av en förtroendekris. I betänkandet föreslås därför att regeringen alltjämt skall ha en möjlighet att föreskriva moratorium i form av betalningsanstånd, men att moratorielagen upphävs och ersätts av ett generellt bemyndigande för regeringen att i extraordinära situationer meddela föreskrifter om betalningsanstånd.

Det är inte möjligt att förutsäga karaktären av eventuella störningar på det finansiella området. Det är inte heller möjligt att fullt ut bedöma vilka full-

SOU 1995: 125 Sammanfattning 13

regeringen, Riksbanken och Finansinspektionen bör förfoga makter som över i krissituationer eller vilka regler det kan bli nödvändigt att avvika från. För att verksamheten på området skall kunna fortgå i en krissituation kan instituten t.ex. behöva prioritera mellan olika verksarnhetsgrenar. Under extremt ändrade förhållanden kan instituten dessutom behöva göra från gällande regler och förpliktelser för att överhuvudtaget kunna avsteg fortsätta verksamheten. I betänkandet föreslås därför att regeringen får möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från åligganden som enligt lag gäller i fråga finansiell verksamhet. Vidare föreslås att Finansinom spektionen får möjlighet att i det enskilda fallet medge dispens från krav ställs i eller med stöd den finansiella lagstiftningen eller från vad som av följer bolagsordning eller motsvarande. som av

De institut står under tillsyn Finansinspektionen skall bedriva sin som av verksamhet i sunda former. Detta s.k. sundhetskrav har ansetts innebära bl.a. att de finansiella instituten bör ha en god beredskap. Det är osäkert allmän hänvisning till sundhetskravet utgör tillräcklig grund för ett om en ingripande mot ett finansiellt institut som inte rättar sig efter inspektionens krav på beredskapsåtgärder. I betänkandet föreslås därför i klarläggande syfte att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får möjlighet att meddela de föreskrifter som behövs för att upprätthålla en god beredskap i de finansiella instituten.

De finansiella instituten har ansetts skyldiga att ha en god kris- och vara krigsberedskap. Utredningsförslagen medför, som nämnts, att inspektionen får möjlighet att föreskriva vilka krav som ställs beredskapsplanering i instituten. I den mån förslagen medför kostnader för de finansiella instifår de själva stå för kostnaderna. Finansinspektionen bör med häntuten, till de arbetsuppgifter de framlagda förslagen innebär, tillsyn nya som nu föras de ytterligare behövs. Inspektionens kostnader för tillresurser som synsarbetet vari alltså arbetet med beredskapsfrågor ingår får i vanlig - ordning bestridas de s.k. tillsynsbidragen. genom

l5

Författningsförslag

Förslag till

1996:000 finansiell verksamhet i kris och krig Lag om

Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande

1 kap. Allmänna bestämmelser

1§

Regeringen får, efter samråd med Riksbanken, föreskriva att valutareglering skall införas om Sverige är i krig eller krigsfara. Regeringen får, efter framställning Riksbanken, föreskriva att valuav tareglering skall införas om det råder extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig av allvarlig olycka, våldshandling, epidemi eller liknande, eller 2. en extraordinärt stora kortfristiga kapitalrörelser. Valutareglering med stöd av andra stycket får föreskrivas endast om det är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga eller möjliga. Om regeringen har meddelat föreskrifter om valutareglering får den, efter framställning Riksbanken, även meddela föreskrifter om kreditregav lering. Riksbanken får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för en effektiv valutareglering och kreditreglering. Vad med valutareglering och kreditreglering framgår av 2 som avses respektive 3 kap.

2§

Regeringen får, efter samråd med Riksbanken, under sådana förhållanden i l § första eller andra stycket, meddela föreskrifter om som anges undantag från åligganden enligt lag gäller i fråga om finansiell verksom samhet.

16 Föifattningsförslag SOU 1995: 125

Sådana föreskrifter får meddelas endast det är uppenbart andra om att åtgärder inte är tillräckliga eller möjliga. Finansinspektionen får under sådana förhållanden i 1 § förssom anges ta eller andra stycket i enskilda fall medge att den under inspektionens som tillsyn bedriver finansiell verksamhet avviker från föreskrifter rör som sådan verksamhet eller från vad som följer av bolagsordning eller motsvarande.

3§

Regeringen får, efter samråd med Riksbanken, under sådana förhållanden som anges i 1 § första eller andra stycket och det behövs för om att undvika störningar finansiell verksamhet, meddela föreskrifter eller i enskilda fall beslut om anstånd med att fullgöra betalningsförpliktelse.

4§

Är Sverige i krig skall bestämmelserna i 4 kap. 3-5, 11-13 och 15 tillämpas. Är Sverige i krigsfara eller råder det extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara Sverige har befunnit sig får av som regeringen föreskriva att bestämmelserna i första stycket skall som anges tillämpas.

5§

Bestämmelserna i tredje stycket samt 4 kap. 6 § tredje stycket, 7 och 9 §§ tillämpas om Sverige kommer i krig såvida inte regeringen beslutar annat. När kriget har upphört meddelar regeringen beslut om den tidpunkt då kriget skall anses ha upphört. Sådant beslut kan meddelas även tidigare, om det kan antas att krigshandlingar inte längre kommer företas i någon att mera betydande omfattning. Vad som sagts i första stycket äger motsvarande tillämpning bestämmelser som tagits in i krigsgrunder enligt 4 kap. 8 Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om krigsbokslut enligt 4 kap. 7 § och om utformningen av krigsgrunder enligt 4 kap. 8

6§

Den som under Finansinspektionens tillsyn bedriver finansiell verksamhet skall vidta de beredskapsåtgärder som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna bedrivas även under förhållanden som anges i 1 Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka krav skall ställas beredskapssom planeringen.

Författningsfärslag 17

7§

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksbanken eller Finansinspektionen får förelägga under Finansinspektionens tillsyn den som bedriver finansiell verksamhet att lämna de uppgifter som är nödvändiga för att bedöma föreskrift enligt 2 eller 3 eller föreskrift eller beom slut med stöd dessa bestämmelser behövs, eller för att tillämpa av en av meddelad föreskrift. Föreläggandet får förenas med vite. en l fråga valutareglering och kreditreglering finns särskilda bestämom melser i 2 kap. 5 § och 3 kap. 14

3§

Föreskrift enligt 2 eller 3 4 § andra stycket, 2 kap. 2 eller 6 eller 3 kap. 2 § andra stycket, skall inom månad från det att föreen skriften meddelades underställas riksdagen för godkärmande. Om så inte sker, upphör föreskriften att gälla. Om de förhållanden föranledde föreskrift enligt 2 eller som att en 3 § meddelades inte längre är för handen, skall regeringen omedelbart upphäva föreskriften. En föreskrift kreditreglering upphör att gälla senast när en föreom skrift om valutareglering upphör att gälla.

9§

Beslut inom Riksbanken meddelas än fullmäktige enligt som av annan 2 och 3 kap. får överklagas till fullmäktige. Fullmäktiges beslut i frågor vite eller särskild avgift enligt 2 och om 3 kap. får överklagas till kammarrätten. Meddelar Riksbanken beslut får den även bestämma att beslutet skall gälla omedelbart. Valutanärrmdens beslut får överklagas till kammarrätten. Finansinspektionens beslut får överklagas till regeringen. Sådana beslut gäller omedelbart om inte myndigheten bestämmer annat. Krigsförsäkringsnänmdens beslut får inte överklagas.

10§

Den har tagit befattning med ärende avses i denna lag får som ett som inte obehörigen röja vad han har fått enskilds personliga eller veta om en ekonomiska förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980:100. Den bryter förbudet i första stycket skall inte dömas till som mot enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. ansvar

18 Författningsförslag SOU 1995: 125

11§

Den som bedriver finansiell verksamhet skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

2 kap. Valutareglering

1§

valutareglering innebär att transaktioner, är sådan art att de som av kan ha betydelse för valutapolitiken valutatransaktioner och som anges i föreskriften om valutareglering, inte får genomföras utan tillstånd av Riksbanken.

2§

Vid valutareglering får regeringen föreskriva att Riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får ta ut en avgift som skall tillfalla Riksbanken, eller 2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall insatt på vara konto i Riksbanken. Vid valutareglering får regeringen föreskriva att den som innehar utländska betalningsmedel, tillgodohavanden konton i utländskt myntslag eller utländska fondpapper skall erbjuda Riksbanken att mot betalning i svenska kronor lösa in tillgångarna. Riksbanken får, helt eller delvis, överlåta nämnda befogenhet till ett kreditinstitut. Med kreditinstitut avses institut som anges i lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank. Till grund för beslut enligt andra stycket skall läggas en bedömning av det pris och den kurs som skulle ha kunnat uppnås vid en frivillig avyttring.

3§

Riksbanken får bemyndiga ett kreditinstitut att meddela tillstånd enligt 1 Anser sig kreditinstitutet inte kunna bifalla ansökan, skall denna en överlämnas till Riksbanken.

4§

Om det vid beslut om inlösen enligt 2 § andra stycket råder oenighet om vilket värde i utländskt myntslag som skall ligga till grund för ersättningen eller efter vilken kurs omräkningen till svenska kronor skall ske, skall ersättningen bestämmas av Valutanärrmden.

Författningsförslag 19

Valutanänmden skall bestå av tre ledamöter. Regeringen utser ordförande. En de övriga ledamöterna utses av Riksbanken och den andra av av Svenska Handelskammarförbundet.

5§

Vid valutareglering får Riksbanken meddela föreskrifter om skyldighet för den för eller räkning har gjort en valutatransaktion, som egen annans att lämna de uppgifter och visa de handlingar angående transaktionen upp som behövs för kontroll av att valutaregleringen följs.

6§

Vid valutareglering enligt 1 kap. l § första stycket eller andra styckfår regeringen föreskriva att Riksbanken, eller den som Riksbanken et i samråd med tillsynsmyndigheten på postomrâdet bestämmer, har rätt att öppna och granska brev och andra försändelser till eller från utlandet som finns hos postbefordringsföretag.

7§

Om det med stöd denna lag har föreskrivits begränsningar eller förav bud mot att föra tillgångar in i eller ut landet, får tullmyndighetema ur kontrollera att föreskrifterna följs. För kontrollen gäller tullagen 1994:1550 i tillämpliga delar, varvid det som sägs om skall avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt varor 2. bestämmelserna förundersökning beslag, husrannsakan, om m.m., kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen 1960:418 om straff för varusmuggling.

8§

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt bryter mot föreskrift valutareglering eller mot ett förbud, en en om föreskrift eller ett villkor har meddelats med stöd av sådan föreskrift, som låter bli att lämna uppgift eller lämnar en oriktig uppgift och en därigenom föranleder att ett tillstånd till valutatransaktion beviljas, som en inte skulle ha meddelats, eller att valutatransaktion som kräver annars en tillstånd genomförs utan tillstånd, avgift eller deposition, använder sig bulvan för att kringgå ett förbud som har meddelats av med stöd föreskrift om valutareglering. av Har gärning i första stycket begåtts av grov oaktsamhet, en som avses döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar.

20 Författningsförslag

9§

Om ett brott som avses i 8 § första stycket är att anse som grovt, döms till fängelse i högst tvâ år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas gärom ningen har avsett mycket betydande belopp eller annat sätt har varit av synnerligen allvarlig art.

l0§

För försök till brott som avses i 8 § första stycket eller 9 § döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

ll§

Om flera har medverkat till en i detta kapitel straffbelagd gärning, tilllämpas bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

l2§

Allmänt åtal för brott som avses i 8-11 §§ får väckas endast efter medgivande av Riksbanken.

13§

Egendom som har varit föremål för brott som avses i 8 § första stycket eller 9-11 §§ eller vederlag för sådan egendom får förklaras förverkad helt eller delvis. I stället för den egendom som avses i första stycket kan egendomens värde förklaras förverkat helt eller delvis.

l4§

Den som inte fullgör skyldighet som anges i 5 får föreläggas vite av Riksbanken.

15§

För att uppnå rättelse när en åtgärd har vidtagits i strid med en föreskrift om valutareglering eller förbud, annan föreskrift eller villkor som har meddelats med stöd av sådan föreskrift, får Riksbanken förelägga vite. Föreläggandet får avse den som har rätt att förfoga över den egendom åtgärden avsåg eller det som har trätt i egendomens ställe. Ett föreläggande enligt första stycket får riktas mot den som sedan åtgärden vidtagits har förvärvat rätt till egendomen eller till det som har trätt i egendomens ställe endast om

Förfanningsförslag 21

förvärvet har skett bodelning, testamente eller gåva, eller genom arv, förvärvaren har haft vetskap eller skälig anledning till misstanke om åtgärden och âsidosättandet av förbudet, föreskriften eller villkoret. om Föreläggande att vidta rättelse får inte meddelas, om den egendom som åtgärden avsåg, vederlag för den eller dess värde har förklarats förverkat.

l6§

har förelagts vite med stöd 14 eller 15 får inte dömas Den som av till för gärning som omfattas av föreläggandet. ansvar

3 kap. Kreditreglering

1 §

Kreditreglering innebär att Riksbanken får meddela föreskrifter om utlåningsreglering, emissionskontroll, räntereglering och placeringskrav i enlighet med vad i regeringens föreskrifter om införande av som anges kreditreglering.

2§

Kreditreglering kan gälla ett eller flera slag av kreditinstitut. Regeringen får begäran Riksbanken föreskriva att även annan av yrkesmässigt och i betydande omfattning bedriver kreditgivning, samt, som det gäller emissionskontroll, offentligen utbjuder obligationär annan som och andra fordringsrätter är avsedda för allmän omsättning, skall ner som kunna omfattas av kreditregleringen. För den omfattas föreskrift enligt andra stycket gäller i tillsom av en lämpliga delar vad som sägs om kreditinstitut. Med kreditinstitut institut anges i lagen 1988:1385 om avses som Sveriges riksbank.

3§

Om det finns särskilda skäl får Riksbanken begränsa kreditregleringen till ett eller flera slag av institut, 2. undanta visst institut från kreditregleringen, och utfärda olika föreskrifter för skilda institut.

4 §

Med utläningsreglering att ett högsta belopp maximibelopp avses fastställs för disponerad utlåning,

22 Författningsfärslag SOU 1995: 125

2. beviljad men disponerad utlåning, garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning, eller 4. värdet av lös egendom som i finansieringssyfte upplåts till nyttjande leasingobjekt sedan en föreskrift om utlåningsreglering har trätt i kraft. Med utlåning likställs likvider för fordringar som förvärvas i finansieringssyfte factoring.

5§

Riksbanken fastställer för en viss beräkningstidpunkt eller för viss en beräkningsperiod ett inaximibelopp enligt 4 § för utlåningens eller garantiförbindelsemas storlek eller leasingobjektens värde. Därvid får Riksbanken ge skilda regler för utlåning, garantiförbindelser och leasingobjekt avseende olika slags krediter eller leasingobjekt.

6§

Med emissionskontroll avses att obligationer och andra fordringsrätter som är avsedda för allmän omsättning inte utan tillstånd av Riksbanken får ges ut av någon annan än Riksgäldskontoret.

7§

Med räntereglering avses att högsta eller högsta genomsnittliga ränta fastställs för utlåning av pengar. Sådan reglering omfattar inte ränta som har fastställts enligt lag eller författning. Med ränta likställs varje arman annan ersättning för lån av pengar.

8§

Med placeringskrav avses att vissa av ett kreditinstituts placeringar vid en viss beräkningstidpunkt skall utgöra en viss andel institutets totala av placeringar eller att förändringen under en beräkningsperiod sådana av placeringar skall utgöra en viss procent av förändringen de totala placeav ringarna.

9§

Riksbanken anger vilka placeringar som skall utgöra underlag för beräkningen enligt 8 i 2. den beräkningstidpunkt eller beräkningsperiod då placeringskravet skall vara uppfyllt, och det procenttal som skall gälla för placeringskravet.

SOU 1995: 125 Fiirfattningsfdrslag 23

10§

Ett kreditinstitut åsidosätter föreskrift eller ett beslut som har som en meddelats med stöd föreskrift om kreditreglering skall betala en särav en skild avgift till staten. Fråga särskild avgift prövas av Riksbanken. om

ll§

Den särskilda avgiften skall bestämmas som räntan ett belopp som Riksbanken fastställer underlagsbeloppet. Räntesatsen skall motsvara två gånger den räntesats gäller enligt 52 § första stycket lagen som 1988:1385 Sveriges riksbank. Avgiften skall motsvara ränta enligt om den angivna räntesatsen för tiden från den föregående beräkningstidpunkten eller, tidigare beräkning inte har skett, från det att föreskriften börom en jade tillämpas eller för beräkningsperioden. För utlâningsreglering och placeringskrav skall beräkningstidpunkten eller beräkningsperioden enligt första stycket vara den som avses i 5 § respektive 9 För emissionskontroll och räntereglering bestämmer Riksbanken beräkningstidpunkt eller beräkningsperiod särskilt.

12§

Underlagsbeloppet skall utgöra för utlåningsrcglering det belopp maximibeloppet har överskrisom dits med, 2. för emissionskontroll den utestående lánesumman, 3. för räntereglering fem gånger det belopp med vilket räntan har överstigit den ränta som skulle ha utgått enligt fastställd räntesats, och 4. för placeringskrav underskottet.

l3§

Om det finns särskilda skäl, får den särskilda avgiften sättas ned helt eller delvis.

14 §

Riksbanken får förelägga ett kreditinstitut att lämna de uppgifter som Riksbanken nödvändiga för att bedöma om kreditreglering behövs anser eller för att tillämpa meddelad föreskrift. en

24 Författningsförslag SOU 1995: 125

l5§

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt låter bli att lämna en uppgift eller lämnat en oriktig uppgift i samband med fullgörande av skyldighet enligt 14 Har en gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet, döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar.

16§

Om ett brott som avses i 15 § första stycket är att grovt, anse som döms till fängelse i högst tvâ är. Vid bedömningen om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har rört mycket betydande belopp eller kreditvolym eller på annat sätt varit av synnerligen allvarlig art.

17§

Om flera har medverkat till en i detta kapitel straffbelagd gärning, tilllämpas bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

18§

Allmänt åtal för brott som avses i 15-17 får väckas endast efter medgivande av Riksbanken.

19§

Den som inte följer ett föreläggande enligt 14 får föreläggas vite av Riksbanken.

20 §

För att uppnå rättelse när en åtgärd har vidtagits i strid med en föreskrift om kreditreglering eller ett beslut som meddelats med stöd av sådan föreskrift får Riksbanken förelägga vite.

21 §

Den som har förelagts vite med stöd av 19 får inte dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

SOU 1995: 125 Förfamzingsförslag 25

22§

Om ett vite har förelagts med stöd 20 får särskild avgift enligt av 10-12 §§ inte tas ut.

4 kap. Försäkringsverksamhet

1 §

Regeringen får beträffande svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga skadeförsäkring meddela föreskrifter om om upphörande för viss tid eller tills vidare av försäkringsgivares ansvar för vissa slag meddelade försäkringar, därvid det skall anges vad som av skall gälla i fråga om försäkringstagamas rätt, 2. storleken försäkringstagamas självrisk, oavsett vad som anges i av försäkringsvillkoren, avvikelse från bestämmelser i 14 § andra stycket lagen l927:77 om försäkringsavtal och reglerna i konsumentförsäkringslagen 1980238 om försäkringsgivares meddelande till försäkringstagare och från bestämmelser och avtalade försäkringsvillkor är beroende av sådana meddelanden, som 4. oförändrat för försäkringsgivare enligt försäkringsavtal till ansvar den del avtalet omfattar brandförsäkring byggnad som hör till fast egendom eller därmed jämställd egendom, oavsett att försäkringstagaren inte betalat fömyelsepremie enligt avtalet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får medge försäkringsgivare att avvika från bestämmelser och villkor en som avses i första stycket Med svensk försäkringsgivare avses försäkringsbolag som fått koncession enligt försäkringsrörelselagen 1982:713. Med utländsk försäkringsgivare dels försäkringsföretag som fått avses koncession enligt lagen 1950:272 rätt för utländska försäkringsföretag om driva försäkringsrörelse i Sverige, dels försäkringsgivare som med tillatt lämpning lagen 1993:1302 EES-försäkringsgivares verksamhet i av om Sverige driver verksamhet här i landet.

2§

För försäkringsgivares fordran sådan obetald premie som avses en i 1 § 4 gäller förmänsrätt enligt 6 § 1 och 7 § 2 förmånsrättslagen 1970:979. Förmånsrätten skall omfatta även ränta obetald premie, om det i beslut om tillämpning av l § 4. anges

26 Författningrförslag SOU 1995: 125

3§

Regeringen får beträffande svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga om livförsäkring meddela föreskrifter om rätt för försäkringsgivare att med avvikelse från försäkringsvillkor skjuta upp utbetalning grund återköp, av 2. befrielse för försäkringsgivare från skyldighet enligt försäkringsvillkor att lämna lån försäkringen, och avvikelse från bestämmelsen i 14 § andra stycket lagen l927:77 om försäkringsavtal om försäkringsgivares meddelande till försäkringstagaren och på grund därav gällande försäkringsvillkor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får medge en försäkringsgivare att göra en sådan avvikelse i som avses första stycket. Bestämmelserna i första stycket 3 och andra stycket gäller även i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkring.

4§

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om anstånd för försäkringstagare med att under viss tid betala premie som är förfallen till betalning.

5§

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om anstånd under viss tid för svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga om utbetalning av försäkringsersättning.

6§

Bestämmelserna i 7-10 §§ är tillämpliga på sådan direkt försäkring som avser livförsäkring, sjukförsäkring eller olycksfallsförsäkring försäkom ringen helt eller delvis gäller också för försäkringsfall som orsakats av krigshandling till följd av att riket kommit i krig krigsskyddad försäkring, och 2. meddelas av svensk försäkringsgivare eller utländsk försäkringsgivare som bedriver verksamhet här i landet enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. För försäkring som avses i första stycket skall upprättas krigsgrunder enligt vad som föreskrivs i 8 I det avseende som framgår andra av stycket i samma paragraf kan därvid även icke krigsskyddade försäkringar bli berörda.

Författningsförrlag 27

Vad som gäller för krigsskyddad försäkring gäller också för försäkringsfall som inträffar inom ett år efter kriget slut, om det orsakats av en krigshandling.

7§

För de försäkringar som är krigsskyddade skall en försäkringsgivare inom två år efter det att kriget har upphört upprätta ett särskilt krigsbokslut för den tid kriget har pågått. Krigsbokslutet skall visa intäkter och kostnader för de krigsskyddade försäkringarna med fördelning på verksamhetsgrenar. Kostnaderna skall omfatta även kostnader för sådana försäkringsfall som har inträffat inom ett år från krigets slut, om försäkringsfallet har orsakats av en krigshandling.

8§

I särskilda krigsgrunder skall tas upp bestämmelser om indelning av krigsskyddade försäkringar i verksamhetsgrenar därvid försäkringar av likartat slag förs till samma verksarnhetsgren. Krigsgrundema kan vidare innehålla bestämmelser om möjlighet att hålla inne försäkringsersättning till dess krigsbokslut upprättats, 2. att under krig ta upp en provisorisk krigspremie, 3. att fastställa krigspremie för försäkring som upphör innan krigsbokslut har upprättats eller som före nämnda tidpunkt föranleder att periodisk utbetalning påbörjas grund av att en försäkrad person har avlidit eller har uppnått viss ålder, . 4. att uttaxera krigspremie, om det behövs för att täcka i krigsbokslutet redovisade kostnader i den mån dessa överstigit det belopp, som enligt vad som antagits vid premieberälcningen varit att förvänta under den tid som kriget pågått överkostnader, 5. att sätta ned försäkringsersättning som har hållits inne enligt punkt om överkostnader som avses i punkt 4 skäligen inte kan täckas genom krigspremier eller överskottsmedel, 6. att göra sådan utjämning mellan försäkringsgivare som avses i 9 I krigsgrundema kan även meddelas de bestämmelser om beräkning och tilldelning av âterbäring som en försäkringsgivare avser att tillämpa i sin rörelse till dess krigsbokslutet har upprättats. Krigsgrundema skall av försäkringsgivare upprättas inom tid som bestäms av Finansinspektionen och skall inges till inspektionen. Därvid gäller att krigsgrunder avseende första stycket punkterna 4 och 5 inte behöver beslutas förrän krigsbokslutet har upprättats.

9§

Överkostnader, krigspremie eller nedsättning försäkringsersättning av får inom varje Verksamhetsgren utjämnas mellan två eller flera försäk-

28 Författningsförslag SOU 1995: 125

ringsgivare grundval av en mellan försäkringsgivama träffad överenskommelse. Vid upprättande av krigsbokslut skall hänsyn tas till sådan utjämning.

10§

En försäkringstagare eller annan som inte har åtagit sig att hälla försäkringen vid makt genom fömyelsepremie ansvarar inte med annan egendom än försäkringen för betalningen av krigspremie.

ll§

Staten får meddela transportförsäkring och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk och 2. risk att egendom läggs under embargo eller uppbringas eller utsätts för annan liknande åtgärd av främmande stat eller av den som där har tagit eller försöker ta makten frustrationsrisk. Försäkring mot risker som avses i första stycket får staten också meddela i fråga om egendom, som har lagrats i utlandet för införsel till Sverige eller i anslutning till utförsel från Sverige. Staten får ta âterförsäkring av sådana försäkringar som har meddelats enligt första eller andra stycket. Lagen 1927:77 om försäkringsavtal gäller inte i fråga om försäkring enligt första eller andra stycket.

12§

Staten får försäkringsgivare meddela âterförsäkring av försäkring som avses i ll § första och andra styckena och av skadeförsäkring mot andra risker än sådana som anges i de styckena.

13§

Riksförsäkringsverket får för olycksfall som till följd av krigsåtgärd drabbar personer som tjänstgör på fartyg eller annat transportmedel meddela försäkring som kan ge ersättning utöver vad som armars gäller.

14§

Ärenden försäkring enligt ll § första eller andra stycket och 12 § om handläggs av Krigsförsäkringsnämnden. Nämnden fâr meddela sådan försäkring endast när det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller för det svenska näringslivet. Närmare föreskrifter om Krigsförsäkringsnämndens organisation och verksamhet meddelas av regeringen.

Färfattningsförslag 29

Krigsförsäkringsnämnden får ingå avtal som innebär att staten vid krigsutbrott eller under andra förutsättningar som anges i avtalet utan föregående prövning övertar ansvaret från försäkringsgivare i fråga om löpande försäkringar som avses i l1§ första eller andra stycket eller annars átaga sig sådant ansvar för viss kortare tid krigsutbrottsavtal. Nämnden får också träffa avtal med försäkrings om tillämpningen av 12 § återförsäkringsavtal. Avtal enligt tredje och fjärde stycket skall godkännas av regeringen för att vara giltigt.

15§

Om det kan antagas att en svensk försäkringsgivare eller utländsk försäkringsgivare som driver verksamhet här i landet enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, grund av kris- eller krigsförhållanden som avses i 1 kap. 4 under en längre tid inte kommer att kunna infria sina försäkringsavtal avseende här belägna risker kan regeringen efter anmälan av Finansinspektionen besluta att återkalla meddelad koncession. Under motsvarande förutsättningarkan Finansinspektionen förbjuda utländsk försäkringsgivare, som här driver verksamhet enligt lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, att fortsätta verksamheten i landet. Vad som enligt försäkringsrörelselagen 1982:713 och de i första stycket angivna lagarna, gäller efter beslut om återkallelse av koncession eller förbud att fortsätta verksamhet äger motsvarande tillämpning efter beslut enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den

E Genom lagen upphävs lagen 1940:79 om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest m.m. vid krig eller krigsfara, lagen 1940:300 angående förordnande om anstând med betalning av gäld m.m. moratorielag, lagen 1957:684 om betalningsväsendet under krigsförhållanden, lagen 1959:73 med vissa bestämmelser om inländsk försäkrings- rörelse i krig m.m., lagen 1959:74 med vissa bestämmelser om utländsk försäkrings- rörelse här i riket vid krig m.m., lagen 1959:118 om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsför- säkring, lagen l960:22 om statlig krigsförsäkring. -

30 Författningsförslag SOU 1995: 125

förordningen 1964:18 med vissa föreskrifter angående tillämp- -

ningen av lagen den 20 december 1957 nr 684 om betalnings-

väsendet under krigsförhâllanden, och lagen 1992: 1602 om valuta- och kreditreglering. -

SOU 1995: 125 Författningsförslag 31

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen 1988:205 om rättsprövning av

vissa förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1988:205 om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§‘

Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller har varit ordinarie domare. Lagen gäller inte heller beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd, 2. beslut om svenskt medborgarskap, 3. beslut om utlänningars vistelse i riket, 4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgöring inom försvarsmakten, beslut enligt lagen 1966:413 om vapenfri tjänst, 6. beslut som rör skatter eller avgifter, 7. beslut enligt lagen 7. beslut enligt lagen

1992:1602 om valuta- och kre- 1996:000 om finansiell verk-

ditreglering eller beslut i frågor samhet i kris och krig eller beom allmän likviditetsindragning slut i frågor om allmän likvidieller allmän prisreglering, tetsindragning eller allmän prisreglering, andra beslut enligt lagen 1992:1300 om krigsmateriel än sådana som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-4 lagen 198423 om kämteknisk verksamhet, 10. beslut enligt lagen 1991:341 om strategiska produkter.

Denna lag träder i kraft den

‘ Senastelydelse 1994:719.

32 Författningsförslag

Förslag till

Förordning om ändring i bokföringsförordningen

1979:1212

Härigenom föreskrivs 23 § bokföringsförordningen 1979: 1212 skall att ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ytterligare föreskrifter Ytterligare föreskrifter om om bokföringsskyldigheten får med- bokföringsskyldigheten får meddelas riksrevisionsverket. delas av Riksrevisionsverket. av Föreskrifter som rör bokföringsskyldigheten under krig eller andra extraordinära förhållanden får avvika från föreskrifterna i denna förordning. Myndigheterna skall i sin beredskapsplartering beakta före-

skrifter som Riksrevisionsverket

har meddelat med stöd av andra stycket.

Denna förordning träder i kraft den

Förordningen omtryckt 1991:1026.

1 Senaste lydelse 1991:1026.

Författningsförslag

4. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1994: 14 om stat-

liga myndigheters betalningar och medelsförvaltning

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1994: 14 om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning dels att 12 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 12 § skall lyda Bemyndiganden.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Riksrevisionsverket får meddela föreskrifter om betalningar till och från en myndighet under krig eller andra extraordinära förhållanden, som avviker från föreskrifterna i denna förordning. Myndigheterna skall i sin beredskapsplanering beakta föreskrifter som Riksrevisionsverket har meddelat med stöd av första stycket. Riksrevisionsverket får med- Riksrevisionsverket får även dela föreskrifter för verkställig- meddela föreskrifter för verkheten denna förordning. ställigheten av denna förordning. av Verket skall därvid samråda med Verket skall därvid samråda med Riksgäldskontoret i frågor som Riksgäldskontoret i frågor som rör statens behov av information rör statens behov av information myndigheternas betalningar. om myndigheternas betalningar. om

Denna förordning träder i kraft den

2 15-1329

1 Inledning

1 1 Utredningsuppdraget

.

Att verksamheten det finansiella området kan fortgå utan längre avbrott och allvarliga störningar är ett samhällsintresse av första ordningen. Ett fallissemang i någon av de större bankerna eller ett sammanbrott i de för den finansiella sektorn gemensamma data- och telekommunikationssystemen skulle utan tvivel kunna medföra skadeverkningar och problem av en omfattning som hotade hela ekonomins funktionsförmâga. Den särskilda regleringen av banker och andra institut det finansiella området ställer därför större krav på finansiell verksamhet än annan näringsverksamhet. Ytterst syftar lagstiftningen området genom olika skyddsregler till - att motverka att betalningssystemet destabiliseras exempelvis genom att banksystemets solvens äventyras. I kris och krig ökar givetvis risken markant för störningar som hotar det finansiella systemets stabilitet och funktionsförmâga. Den viktigaste uppgiften vid beredskapsplaneringen på det finansiella området är att lösa frågan hur sådana störningar skall mötas och hanteras.

Förhållandena på det finansiella området har under senare år radikalt förändrats. Nya finansiella tjänster och instrument har introducerats. Modern teknologi har i grunden förändrat marknaderna. Lagstiftningen på området har setts över och reformerats. Beredskapslagstiftningen har emellertid bortsett från lagen 1992:1602 om valuta- och kreditreglering och den översyn som gjorts av Krigsförsäkringsutredningen inte om- fattats av denna genomgripande översyn. Som framgår av detta betänkande finns brister i såväl beredskapsplaneringen som beredskapslagstiftningen på det finansiella området. Detta gäller särskilt frågor med anknytning till lagen 1957:684 om betalningsväsendet under krigsförhållanden betalningsväsendelagen och förordningen 1964:18 med vissa bestämmelser

angående tillämpningen av lagen den 20 december 1957 nr 684 om be-

36 Inledning

talningsväsendetunderkrigsförhållandentillämpningskungörelsen Härom . anges i utredningsdirektiven följande.

När det gäller fullmaktslagstiftningen på det finansiella området har vid åtskilliga tillfällen satts i fråga om inte lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden och den därtill anknutna kungörelsen borde ses over. Lagen och kungörelsen behandlar i huvudsak Riksbankens sedel- och myntutgivning, dvs. penningmedelsförsörjningen, samt Riksbankens roll i det statliga betalningssystemet under krigsförhållanden. I kungörelsen ges detaljerade bestämmelser om hur penningmedclsföisöi ningen och statens betalningssystem som är baserat på Postgirot - skall fungera när regeringen meddelat förordnande enligt fullmaktslagen. Riksrevisionsverket RRV föreslog redan år 1985 efter samråd med bl.a. Riksbanken i en rapport till regeringen genomgripande ändringar både sakligt och lagtekniskt i de angivna författningama RRVP1985: dnr. 1985: 189. Sålunda föreslogs att ett antal detaljbestämmelser såsom onödiga skulle utmönstras ur lagstiftningen, att denna till skillnad från vad som nu gäller skulle utformas i nära anslutning till de regler som gäller i fredstid samt att det i lagstiftningen beskrivna direktutbetalningskortet och den till kortet knutna rutinen skulle slopas och ersättas av andra handlingar och rutiner när det gäller statliga och icke statliga kontoinnehavares medelsförsörjning i krislägen. I rapporten har vidare de nuvarande bestämmelserna om kommunernas och de enskilda företagens medelsförsörjning ansetts otillräckliga i fråga om klarhet och stringens när det gäller statsmaktemas möjligheter att under krigsförhållanden styra och kontrollera ett mycket stort område av landets ekonomi. Riksbankens företrädare har enligt rapporten särskilt understrukit vikten av att man vid en översyn av lagstiftningen tillgodoser kraven på klargörande och betryggande föreskrifter i detta hänseende. RRV har också i en rapport den 15 oktober 1992 till regeringen tagit upp frågan om behovet av förändringar av de gällande bestämmelserna om betalningar under krigsförhållanden RRV dnr 20-92-0364. I rapporten som utförligt redovisats i årets budgetproposition prop. 199293: 100 bil. 1 föreslår RRV att det statliga koncemkontosystemet CassaNova, som finns i Postgirot, i ett första steg byggs ut så att det också kan kommunicera med banksystemet. Förslaget innebär att CassaNova även fortsättningsvis utgör statens koncemkontosystem. Varje myndighet får ett samlingskonto i CassaNova som kan hantera betalningar via såväl Postgirot som Bankgirot. I ett längre perspektiv ser RRV möjligheten att ett eller flera koncernkontosystem hanteras inom statens betalningssystem. I budgetpropositionen föreslår regeringen att en stegvis utveckling av statens betalningssystem i enlighet med RRV:s förslag genomförs.

1995:125 Inledning 37 SOU

Regeringen har den 18 februari 1993 gett RRV i uppdrag att vidta de förberedelser erfordras med anledning av regeringens förslag i som budgetpropositionen om utveckling av statens betalningssystem. I uppdraget ingår bl.a. att lämna förslag till ett regelverk för statliga betalningar skall ersätta förordningen 1974:591 om skyldighet för som statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot. Målet bör vara

ett utbyggt CassaNova skall kunna kommunicera med banksystemet

att fr.o.m. den 1 juli 1993.

Översynen bör innefatta de frågor som fullmäktige i Riksbanken tagit

i sin skrivelse till regeringen liksom de frågor som RRV väckt i upp sin rapport från år 1985. Genomgripande förändringar torde bli nödvändiga i den lagstiftning reglerar betalningsväsendet under som krigsförhållanden med hänsyn till den förändring av statens betalningsaviserats i årets budgetproposition. Förslag till ändringar system som i beredskapslagstiftningen som föranleds av dessa nya rutiner bör tas fram. Jag föreslår särskild utredare tillkallas för att göra en översyn att en beredskapslagstiftningen pä det finansiella omrâdet. Utredaren bör av lämna åsido den lagstiftning nyligen setts över eller är föremål för som översyn i annat sammanhang. Uppdraget innefattar bl.a. att kartlägga eventuell ytterligare fullmaktslagstiftning för att förbättra behovet av beredskapen på området. Utredaren bör kunna även andra frågor inom omrâdet än de ta upp särskilt angetts här. som Eftersom viss del den finansiella sektorns beredskapslagstiftning av är föremål för översyn krigsförsäkringsutredningen, bör utredaren av samråda med den utredningen. Vidare bör samråd ske med utredningen Fi 1992: 14 normgivning och tillsyn över nya betalningstjänster om dir. 1992:60 och 95. Utredaren skall beakta vad sägs i direktiven till samtliga kommitsom téer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5 samt regeringens direktiv angående beaktande av EGaspekter i utredningsverksarnheten dir. 1988:43.

Utredaren skall enligt direktiven med förtur över frågan överföring se om för beredskapsplaneringen för bank- och betalningsväsendet av ansvaret från Riksbanken till Finansinspektionen. Denna del av utredningsuppdraget

redovisades i december 1993 i delbetänkandet Riksbankens och Finansin-

spektionens beredskapsansvar SOU 1993:116. Utredningens förslag till

överflyttning beredskapsansvaret för bank- och betalningsväsendet togs av i 199495:47. Propositionen har antagits av riksdagen 199495: upp prop. FiU3, rskr. 199495:73 och ändringarna i bl.a. lagen 1988:1385 om - Sveriges riksbank riksbankslagen trädde i kraft den 1 januari 1995 - SFS 1994:1527 och 1539.

38 Inledning SOU 1995: 125

Utredningen har antagit namnet Utredningen översyn lagstiftningen om av för det finansiella området under krigsförhållanden. För att undvika missförstånd bör redan här klargöras att den angivna benämningen utredningen namnet leder tanken till att den lagstiftning som är föremål för översyn tar sikte på endast krigsförhållanden är missvisande såtillvida att — utredningsarbetet omfattar även vissa kriser i fredstid. En adekvat bemer närnning skulle således vara Utredningen om översyn av lagstiftningen för det finansiella området i kris och krig.

Utredningsarbetet har bedrivits med målsättningen att skapa gemensamma och enhetliga regler för finansiell verksamhet under olika krisförhällanden. En utgångspunkt har varit att om möjligt samla regler och bemyndiganden som avser all finansiell verksamhet under sådana förhållanden i en lag. Denna lag bör således innefatta även regler och bemyndiganden för försäkringsverksarnhet under krigsförhållanden, vilken varit föremål för översyn av Krigsförsäkringsutredningen. Dess förslag till modemiserad lagstiftning om försäkringsverksarnhet under krigsförhållanden bör utan ändring i sak tas in i lagen.

En annan utgångspunkt har varit att lagstiftning av aktuellt slag skall vara av rarnlagskaraktär och att bemyndiganden skall vara enhetliga och även om de måste innefatta en klar avgränsning förutsättningarna för deras av tillämpning inte alltför snävt hållna, allt i syfte att regering och myndig- heter skall få flexibla möjligheter att möta olika typer av krissituationer. Beredskapslagstiftningen på det finansiella området har inte varit föremål för någon övergripande översyn. Flertalet av nu gällande fullmaktslagar infördes under eller strax efter det andra världskriget. Lagstiftningen bygger således i stora delar på förhållanden som i väsentliga delar helt har förändrats. Det har därför varit nödvändigt att göra en allsidig genomgång av hur det finansiella området fungerar under normala förhållanden och hur det kan komma att fungera under kris- och krigsförhållanden.

I betänkandet beskrivs och analyseras beredskapen det finansiella området. Problemen området är inte begränsade till det statliga betalningssystemet betalningssystemet var vad som huvudsakligen behandlades i direktiven utan är hänförliga till fullmaktslagstiftningen och beredskapen i Även det statliga betalningssystemet och fullmaktslagstiftningen stort. om

SOU 1995: 125 Inledning 39

tjänat som utgångspunkt för arbetet har anslaget breddats. Finansiell verksamhet utmärks att den i stora delar är helt datorberoende och däriav exceptionellt utsatt och känslig för olika former av störningar. Begenom redskapen omrâdet måste därför som redan frarnhållits ta sikte inte bara på säkerhetspolitiskt tillspetsade situationer, utan också på alla former av allvarliga störningar som kan rubba det finansiella systemets stabilitet och funktionsförmåga. Detta tänkande ligger också väl i linje med ett vidgat säkerhetsbegrepp, vilket föreslogs av regeringen i Totalförsvar i förnyelse prop. 199596: 12. Finansiella institut är skyldiga att ha en god beredskap i sin verksamhet. Detta har ansetts följa av det generella sundhetskrav som gäller för all finansiell verksamhet, vilket bl.a. innebär att verksamheten måste kunna bedrivas också i kris och krig. Finansiella kriser hänför som sig till förhållanden inom enskilda institut har inte närmare behandlats i betänkandet. Denna typ av kriser föranledda av t.ex. stora kreditförluster är föremål för statsmakternas uppmärksamhet i annat sammanhang. -

Samråd har ägt med de i direktiven angivna utredningarna. De generum rella kommittédirektiven har beaktats, liksom dir. 1992:50 om regionalpolitiska konsekvenser, dir. 1994:23 om prövande av offentliga åtaganden och dir. 1994: 124 redovisning av jämställdhetspolitiska konsekvenser. om Studiebesök har gjorts i Finland på centralbanken och finansdepartementet samt i Sverige hos Bankgirocentralen BGC AB Bankgirot och Postgirot Bank AB Postgirot. Kontakter har tagits med ett flertal personer och företag bedriver eller annat sätt har anknytning till finansiell som

verksamhet i Sverige med företrädare för Överstyrelsen för civil

samt beredskap ÖCB.

1.2 Några grundläggande begrepp

Sedan andra världskriget har det i Sverige pågått ett kontinuerligt arbete för att bygga ett totalförsvar. Förberedelsema har efter hand vidgats upp till att omfatta allt fler samhällsapparaten. Jämsides med den grenar av fortlöpande beredskapsplaneringen på totalförsvarets olika områden har en

kontinuerlig uppbyggnad skett av den administrativa beredskapen se

nedan pâ bl.a. lagstiftningens orriråde. Totalförsvar definieras i beredskapsförordningen den verksamhet är nödvändig för att som som

40 Inledning SOU 1995: 125

förbereda landet inför yttre hot och för att ställa samhället till krigsförom hállandenJ

Den verksamhet som bedrivs inom ramen för totalförsvaret brukar betecknas beredskap. Begreppet beredskap leder i allmänhet tanken till krigsförhállanden. Med krigsfärhállanden brukar traditionellt även om det saknas en legaldeñnition av begreppet krig avses krig, krigsfara eller andra extraordinära förhállandenz är föranledda att det är krig som av utanför Sveriges gränser eller att Sverige har varit i krig eller krigsfara Med krig avses faktiska väpnade stridshandlingar.‘

Begreppet kris har använts av statsmakterna under ett antal är för att beteckna en situation mellan fred och krig. Rent språkligt kan krig sägas utgöra den allvarligaste av alla kriser. Kris har emellertid kommit att användas för att beteckna även påfrestningar i samhället som inte har med säkerhetspolitiska förhållanden eller krig att göra. Det är fråga om rent

fredstida kriser. I detta betänkande används begreppen kris och krig för att

beteckna allvarliga störningar pâ samhällsverksamheten.

Vissa av de lagar som är avsedda att tillämpas i krissituationer s.k. full- maktslagar gäller automatiskt när Sverige är i krig. Denna automatik är nödvändig för att garantera att totalförsvaret kan träda i funktion vid ett krigsutbrott även om regeringen av någon anledning inte kan fatta beslut

Regeringenföreslog hösten 1995 prop. l99596:12 att begreppet totalförsvari framtiden lämpligen bör definierasi lag och inte i förordning. Regeringenaviserade därmed en översyn av regelsystemet,bl.a. beredskapsförordningen.

1 Se 13 kap. 6 § regeringsformen. I bestämmelsen liksom i andra beredskapsförfatmingar används genomgående begreppetutomordentligaförhållanden. Detta begrepp torde för flertalet numera ha sådanpositiv klang att det finns anledning att byta ut det mot det mer neutralauttrycketextraordinäraförhållanden. emellertidlagrâdets Se invändning i fråganvid tillkomsten av lagen1992: 1403 om höjd beredskap, prop. 199293:76 s. 91. Enligt lagrådet bör begreppetextraordinärainte införas i enskildalagar så länge uttrycket inte införts i regeringsfonnen.

3 Se t.ex. lagen 1992:1403 om höjd beredskap.

‘ Se prop. 1948:144 s. 180, prop. 198586:9 s. 127 och prop. 1973:90 s. 446 samtjfr Beckman m.fl., Kommentartill brottsbalkenll, 6 uppl., s. 530 För en utförlig beskrivning av begreppet krig hänvisastill dåvarande utrikesrådet HansBlix promemoriai frågan som finns intagen som bilaga nr 4 i Grundlagberedningens slutbetänkande SOU 1972:15.

SOU 1995: 125 Inledning 41

om att en lag träder i kraft eller inte kan nâ ut med beslutet till alla berörda. Fullmaktslagamas tillämplighet är således inte beroende av att krigstillståndet kungörs. Det måste emellertid kunna konstateras att krig råder för att lagarna skall tillämpas. Sannolikt kommer berörda myndigheter att avvakta besked från regeringen i frågan och således undvika att själva göra en bedömning

Totalförsvaret brukar traditionellt delas in i en militär del och en civil del. Civil beredskap kan definieras som möjligheten hos samhällets civila delar att snabbt uppnå förmåga att möta påfrestningar under krigsförhållanden.

Enligt 1992 års totalförsvarsbeslut° är det civila försvarets7 huvuduppgifter

att värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar samt att i kris och krig trygga en livsnödvändig försörjning, stödja försvarsmakten och upprätthålla de viktigaste samhéillsfunktionema.‘ För att kunna lösa dessa uppgifter är det nödvändigt att infrastrukturen även i en krigssituation fungerar på sådant sätt att kaos inte uppkommer. Beredskapen skall flexibel och göra det möjligt att agera kraftfullt och att på ett effektivt vara sätt utnyttja tillgängliga resurser i varje situation. När det i totalförsvarsbeslutet talas om kriser avses endast säkerhetspolitiska kriser, varav krig torde vara den allvarligaste formen.

Det råder viss oklarhet vad gäller innebörden av begreppet totalförsvar och detta begrepp innefattar förberedelser även för rena fredskriser, dvs. om

andra kriser än säkerhetspolitiska. I tidigare lagstiftningsärenden har det

5 Sebl.a. prop. 199293:76 s. 44 och SOU l972:15 s. 355. ° Prop. 199192: 102,FöUl2 och rskr. 337. Nästa försvarsbeslut var ursprungligentänkt att fattas år 1996.Den socialdemokratiska regeringenaviseradehösten 1994 att beslutet skulle tidigareläggas.Hösten 1995aviseradesdock att ett slutligt försvarsbeslut skulle komma att föreligga först hösten 1996. 7 Det skallendastkort nämnas begreppet civilförsvaret som enligt gängse terminologi är något helt annat än det civila försvaret. Det föregående tar närmast sikte det fysiskaskyddet av civilbefolkningenunder säkerhetspolitiska kriser. Regeringen föreslog hösten 1995 prop. 199596:12 att det civila försvaret skall ges vidgade uppgifter, bl.a. att öka säkerheten för elförsörjning, telekommunikationer och informationssystem. 9 Sebl.a. prop. 198485:l60 s.

42 Inledning

betecknats som en krissituation t.ex. när importen av en eller flera för vår försörjning viktiga varor minskat väsentligt en s.k. fredskris. Detta an- tyder att även andra kriser än säkerhetspolitiska ligger inom ramen för totalförsvarets beredskapsplanering. Av legaldefinitionen av begreppet totalförsvar framgår med stor tydlighet att de kriser som avses är av säkerhetspolitisk karaktär, varför uttalanden om fredskriser förefaller besynnerliga. Totalförsvarsbeslutet innebär att det civila försvaret skall inriktas att förbereda landet inför kriser och krig och på att för sådana situatic-ner trygga cn livsnödvändig försörjning. Totalförsvarets civila dei har således till uppgift att upprätthålla en beredskap för säkerhetspolitiska kriser och för krig. Det är samtidigt det fredstida samhället som utgör grunden för beredskapen. Den stryktålighet och anpassningsförmåga som finns i det fredstida samhället är avgörande för samhällets förmåga att klara säkerhetspolitisk kris. De åtgärder som vidtas för att ett av en bättre sätt kunna möta påfrestningar och risker i det fredstida samhället ut-

gör alltså ett viktigt komplement. Formellt tar emellertid den planering

sker inom för totalförsvaret sikte endast säkerhetspolitiska

som ramen kriser. I propositionen Totalförsvar i förnyelse föreslog regeringen ett vidgat säkerhetsbegrepp med en helhetssyn hot och risker av olika slag svåra nationella påfrestningar och samhällets hantering av dessa. Ett vidgat säkerhetsbegrepp innebär att totalförsvaret kan bidra till samhällets samlade förmåga och beredskap att möta olika hot mot samhällsfunktioner i fred.

För att stärka totalförsvaret kan regeringen besluta om beredskapshöjning enligt lagen 1992:1403 om höjd beredskap. Med höjd beredskap avses skärpt beredskap eller högsta beredskap. Är Sverige i krig inträder automatiskt högsta beredskap. Vid krigsfara m.m. får regeringen besluta om skärpt eller högsta beredskap. Om högsta beredskap råder kan regeringen besluta att detta skall tillkännages beredskapslarm. Vid beredskapsgenom larm skall ett antal i beredskapsförordningen uppräknade författningar automatiskt börja tillämpas i sin helhet.

En viktig del planeringen Sveriges totalförsvar är den administrativa av av beredskapen. Detta begrepp är ett samlingsbegrepp för alla lagar och för-

’ Se SOU 1993:89 s. 19 ff.

SOU 1995: 125 Inledning 43

ordningar som är nödvändiga för att samhället skall kunna lösa sina uppgifter i kris och krig. Den administrativa beredskapen omfattar författningsberedskap och organisationsberedskap.

Till fcbrfatmingsberedskapen hör sådana författningar som innehåller regler om hur samhällets omställning från fred till krig skall planeras och genomföras samt regler om vad som gäller sedan samhället väl har ställts om för krig. Dessa lagar och förordningar flertalet publiceras årligen i Total- försvarets författningshandbok brukar kallas beredskapsföifattningar. - Dessa tar regelmässigt sikte på krigsfara, krig och därav föranledda extraordinära förhållanden. Författningarna är däremot med något undan- inte tillämpliga på s.k. fredskriser. Beredskapslagstiftningen tag spänner över praktiskt taget all samhällelig verksamhet. Skrivbordsf0‘rfatmingar är utkast till förordningar som är avsedda att utfärdas i ett kritiskt läge. Inom begreppet skrivbordsförfattningar ryms också utkast till lagpropositioner, avsedda att lämnas till riksdagen i kritiska lägen. Beredskapslagstiftning kan också som tidigare nämnts ha formen av särskilda paragrafer i författningar som i övrigt tillämpas under normala förhållanden, s.k. fullmaktsparagrafer.

Med organisationsberedskap avses myndigheternas interna föreskrifter, dvs. föreskrifter om den egna verksamhets- och organisationsberedskapen.

Omställningen från freds- till krigssamhället måste snabbt för att få avsedd verkan. Detta innebär att riksdagens beslut inte kan avvaktas i varje enskild fråga. Regeringen och myndigheterna måste därför ha befogenhet att vidta de åtgärder som påkallas av omständigheterna. Riksdagen har där-

för möjlighet att i lag genom en s.k. fullmakt bemyndiga regeringen

- att genom förordning meddela sådana föreskrifter som annars skall meddelas genom lag. Dessa s.k. fullmaktslagar utgör grunden för vår administrativa beredskap. En fullmaktslag är således kort och gott en lag genom vilken riksdagen ger regeringen rätt att meddela föreskrifter som annars skall meddelas genom lag, t.ex. civilrättsliga föreskrifter och betungande offentligrättsliga föreskrifter. Bemyndiganden som ger riksdagen rätt att

Seprop. 198788:6.

44 Inledning SOU 1995: 125

besluta fullmaktslagar finns i 8 kap. 6-12 §§ och i 13 kap. 6 § regeringsformen RF.

I 13 kap. 6 § RF stadgas:

Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga förhållanden är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har som befunnit sig, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag skall meddelas lag. Erfordras det även i annat fall annars genom med hänsyn till försvarsberedskapen, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag förordning bestämma att i lag meddelad föregenom skrift om rekvisition eller annat sådant förfogande skall börja eller upphöra att tillämpas. I lag med bemyndigande som avses i första stycket skall noga angivas under vilka förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Bemyndigandet medför rätt att stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen.

Den mest typiska fullmaktslagstiftningen har sitt stöd i denna bestämmelse. I vissa sammanhang begränsas uttrycket fullmaktslagstiftning också till att omfatta endast lagar beslutade med stöd av 13 kap. 6 § RF. Deñnitionsmässigt torde emellertid även lagar utfärdade med stöd av 8 kap. 6-12 §§ RF omfattas av begreppet.

Fullmaktslagar beslutas med stöd 13 kap. 6 § RF är uppbyggda som av efter enhetlig modell. I sådana lagars inledande paragraf anges att de en bestämmelser inte är i tillämpning, automatiskt blir tillämpliga om som Sverige råkar i krig. Därefter följer en paragraf som bemyndigar regeringen att sätta lagen i tillämpning, Sverige är i krigsfara eller om det om råder sådana extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara Sverige har befunnit sig l krig tillämpas alltså en fullsom maktslag automatiskt, medan det i övriga situationer krävs ett särskilt regeringsbeslut.

Om Sverige kommer i krig eller krigsfara skall regeringen eller talmannen kalla riksdagen till sammanträde. Om förhållandena kräver det, skall enligt regeringsformen krigsdelegation träda i riksdagens ställe. Krigsdeleen gationen utses inom riksdagen och består av 50 ledamöter jämte talman- Krigsdelegationen har med några få undantag samma befogenheter nen.

125 Inledning 45 SOU 1995:

riksdagen. l krig ligger det samordnande ansvaret för totalförsvarssom frågorna statsministern, som till sin hjälp har en förstärkt statsrådsberedning. För det krigsorganiserade regeringskansliet och krigsdelegationfinns förberedda ledningsplatser utanför Stockholm. en

Verksamheten inom totalförsvaret är sedan år 1986 indelad i olika funktio-

ner. Med begreppet funktion avses en samhällssektor som i krig är av

särskild betydelse för totalförsvaret. Funktionen skall upprätthållas under krigsförhållanden. För att verksamhet skall anses utgöra en funktion, en krävs att verksamheten är viktig för totalförsvaret och att det är nödvändigt att verksamheten leds central myndighet. I 199495 års budgetproav en position prop. 199495: 100 bil 5 19-26 föreslog regeringen att med en s. funktion bör sarnhällsverksamhet som är av särskild betydelse unavses en der höjd beredskap för det civila försvaret, som kräver någon form av central statlig styrning och behöver samordnas mellan flera myndigsom heter eller Förslaget innebär en precisering av funktionsbegreppet. organ. Försvarsutskottet ställde sig i betänkandet Försvarspolitiken 199495: FÖU4 bakom regeringens förslag.

Ett funktionsansvar medför tidigare nämnts inte skyldighet att beredsom skapsplanera inför andra kriser än säkerhetspolitiska. Det saknas alltså ett uttryckligt beredskapsansvar för fredskriser. Av skäl som anges senare spelar denna omständighet ingen avgörande roll såvitt gäller det finansiella omrâdet. Aktörerna detta område skall under alla förhållanden se till att stabilitet, effektivitet och sundhet råder. De finansiella aktörerna måste således ha beredskap för alla kriser som kan påverka stabiliteten, effektiviteten och sundheten området.

Syftet med funktionsindelningen är att nivån under regeringen fördela för samordningen dels beredskapsförberedelserna i fred, dels ansvaret av verksamheten vid krigsfara och i krig. Det finns ett tjugotal funktioner på central nivå. Denna uppläggning av verksamheten inom det civila försvaret alltså består funktioner och ansvariga myndigheter som skall leda - som av och samordna verksamheten inom funktionerna brukar kallas lednings- systemet.

Ledningsförordningem1986:294 den 1 juli 1993 ersattesav beredskapsförordningen. som

46 Inledning

Det åligger varje funktionsansvarig myndighet i fredstid tillsammans att med andra myndigheter med uppgifter inom funktionen utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen i krig, att samordna beredskapsförberedelserna, att samordna planering och budgetering såav dana förberedelser samt genomförandet av krigsplanering, att för att svara personal utbildas och att övningar genomförs samt att till regeringen regelbundet redovisa beredskapsläget. I krig och vid krigsfara skall den ansvariga myndigheten samordna verksamheten inom funktionen.

l Sverige tillämpas sedan lång tid den s.k. ansvarsprincipen för ledning av det civila försvaret. Principen innebär att den har för som ansvar en samhällsverksamhet i fred, har motsvarande i krigssituationer ansvar - om verksamheten då skall fortgå liksom för att nödvändiga beredskapsåt- gärder vidtas. Tidigare låg ansvaret för Bank- och betalningsväsende i kris och krig på Riksbanken. Sedan de tidigare funktionerna Bank- och betalningsväsende respektive Enskild försäkring m.m. slagits till samman en funktion Finansiella tjänster och funktionsansvaret flyttats över till inspektionen gäller ansvarsprincipen också det finansiella området.

Beredskapsplaneringen inom varje funktion har som utgångspunkt ett av riksdagen fastställt bvergripandefimktionsmdl. Förslag till funktionsmâl utarbetas av den funktionsansvariga myndigheten i samråd med ÖCB. ÖCB lämnar förslaget till regeringen som i sin tur lämnar förslaget till riksdagen. Målen för samtliga funktioner samlas och ÖCB ges varje år ut av i en programplan. Den senast utkomna programplanen gäller för åren 199596-199900.

Vissa myndigheter är beredskapsmyndigheter, varmed avses myndigheter som bedriver verksamhet av stor betydelse för totalförsvaret och som skall fortsätta verksamheten under höjd beredskap. En myndighet som inte är beredskapsmyndighet skall fortsätta sin verksamhet så långt det är möjligt med hänsyn till tillgången på personal och förhållandena i övrigt. Alla myndigheter är dock skyldiga att i sin verksamhet beakta totalförsvarets krav. Myndigheternas beredskapsplanering skall ske i samverkan med de statliga och kommunala myndigheter, sammanslutningar och näringsidkare som är berörda.

Inledning 47

Ansvaret för samordningen av de fredstida beredskapsâtgärdema inom det civila försvaret funktionen Civil ledning och samordning ligger hos - - ÖCB. På regional nivå har civilbefálhavama respektive länsstyrelserna till uppgift att verka för att totalförsvaret inom respektive omrâde planeras så att försvaret i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning. Kommunerna har motsvarande ansvar lokal nivå. I krig är Civilbefälhavaren den högsta civila totalförsvarsmyndigheten inom ett civilområde.

I krig är ÖCB:s uppgift bortsett från att vara ansvarig för vissa funk- tioner att i samråd med funktionsansvariga myndigheter utarbeta och länma samordnade lägesbeskrivningar till regeringen vad gäller det civila försvaret. Vidare skall ÖCB företräda det civila försvaret vid samverkan med det militära försvaret i övergripande frågor. ÖCB skall regeringens uppdrag göra utredningar samt fullgöra fredsuppgifter som t.ex. utbildnings- och övningsverksamhet.

säkra viss krigsviktig produktion har antal s.k. K-företag krigs- För att ett viktiga företag utsetts. För att som krigsviktigt måste företagets proanses duktion eller tjänster vara av största vikt för totalförsvaret. Kav varor företagen prioriteras från produktionssynpunkt. Annan produktion får fortsätta endast förutsättningar härför föreligger. K-företagen finns regiom strerade hos länsstyrelserna och respektive funktionsansvarig myndighet.

Rent formellt regleras uttagningen K-företag genom förordningen av 1992:390 förberedelser för leverans av varor och tjänster. De mynom digheter under krigsförhållanden behöver vara tillförsäkrade leverans som och tjänster, är viktiga för totalförsvaret, skall anmäla beav varor som hovet till den myndighet har funktionsansvaret för det verksamhetssom område där eller tjänsterna produceras. Den funktionsansvariga varorna myndigheten skall träffa avtal med företag om att dessa under krigsförhållanden skall tillhandahålla varor och tjänster företagsplanläggning. Efter tillstånd den funktionsansvariga myndigheten får också annan av

3 Se förordningen 1988: 122 med 1 instruktionför Överstyrelsen för civil beredskap.

Se förordningen1988:1121 med instruktionför civilbefälhavarna.

48 Inledning SOU 1995: 125

myndighet träffa sådant avtal. Innan myndighet genomför företagsplanen läggningen skall övriga myndigheter, som berörs planläggningen, höras. av Verkställighetsföreskrifter meddelas ÖCB efter hörande Överbefálav av havaren. De funktionsansvariga myndigheterna skall göra försörjningsanalyser på respektive omrâde och kartlägga tillgången eller av en vara tjänst och eventuellt behov av komplettering produktionen. Om av varan redan produceras i Sverige eller om det finns kapacitet för produktion inom landet, skall kontakt tas med lämpligt företag. Sedan det avgjorts att företaget skall klassificeras som K företag utarbetas beredskapxplan en varav bl.a. skall framgå varför företaget K-klassificerats och behovet av kompletteringsåtgärder. Beredskapsplanen skall undertecknas den funkav tionsansvariga myndigheten och företaget. Det finns cirka ll 000 K-företag i landet.

K-företagen kan särbehandlas på så sätt att personalen skyddas från annan tjänstgöring i totalförsvaret, att nyckelpersoner krigsplaceras i företaget, att förtur erhålls vid underhåll och reparation av telekommunikationer, att lokalerna undantas från dispositioner enligt förfogandelagen och att undantag medges från ransonering av t.ex. transporter och bränsle. Med nyckelpersoner avses personer som upprätthåller vissa arbetsfunktioner eller som besitter viss kunskap eller erfarenhet och som därigenom är oumbärliga för K-företagets verksamhet.

De stora bankaktiebolagen utom Postgirot och de allra flesta de cirka av 90 fristående sparbankema är K-företag, liksom Bankgirot, Värdepapperscentralen VPC AB VPC, Stockholms Fondbörs AB fondbörsen, Stadshypotek AB och Sveriges allmänna hypoteksbank.

DET FINANSIELLA SYSTEMET

2 Bakgrund

2. 1 Inledning

Det finansiella systemet eller kreditväsendet som det tidigare kallades, bestod under första hälften av 1900-talet huvudsakligen av den verksamhet som bedrevs av affärsbanker, sparbanker och jordbrukskassor, några få hypoteksinstitut, ett antal försäkringsbolag och Riksbanken. Betalningssystemet en del av det finansiella systemet- var praktiskt taget helt och hållet manuellt och pappersbaserat. Handel med finansiella instrument förekom i endast begränsad omfattning och de icke-finansiella näringsgrenarna hade finansiella tillgångar huvudsakligen för transaktionsändamål. De finansiella kopplingama till utlandet var under fredstid förhållandevis livliga, men under de båda världskrigen obetydliga. De finansiella institutens funktion var att förse samhället med betalningsmedel och att kanalisera sparmedel från sparare till investerare.

Under 1960-talet inleddes den förändringsprocess som fortfarande pågår och som har medfört att det finansiella systemet expanderat och komplexiteten tilltagit. Ett antal nya typer av institut har tillkommit och fått stor betydelse finansbolag och kreditaktiebolag dessa institut benämns nu- mera gemensamt kreditmarknadsbolag, aktie- och räntefonder, ATPsystemet med AP-fondema. Försäkringsbolagen är inte längre passiva förvaltare av relativt blygsamma liv- och sakförsäkringstillgodohavanden. Hypoteksinstitutens utlåning är inte på samma sätt som tidigare kopplad till investeringar i fastigheter. De icke-finansiella företagen har kraftigt breddat sina register av finansiella tillgångar och kan därför numera sägas vara

5 Vid författandet av detta avsnitthar uppgifterfrån ett stort antal källor beaktats.Av dessa bör särskilt nämnas Werin och SOU 1995:4.

52 Bakgrund SOU 1995: 125

inte bara uppdragsgivare det finansiella systemet utan också aktiva komponenter i systemet. Detsamma gäller i någon mån hushållen.

Det finansiella systemet beskrivs ofta i termer av verksamheter som bankoch försäkringstjänster, handel med värdepapper etc. I dagens avancerade ekonomi är emellertid det finansiella systemet ett komplicerat nätverk. I ett brett perspektiv kan systemet ses som summan av alla utestående fordringar och betalningsförpliktelser i ekonomin samt de institutioner som hanterar forpliktclserna. i cn snävare mening kan det finansiella systemet betraktas som synonymt med kapitalmarknaden. Kapitalmarknaden är den samlade beteckningen för de marknader där finansiella instrument och räntebärande tillgångar av olika slag även aktier bjuds ut och efterfrågas. Till verksamheterna på den organiserade kapitalmarknaden räknas vanligen den kreditgivning som finansiella intermediärer banker och andra finansiella institut svarar för men också emissioner och handel med värdepapper. Det finansiella systemet har således utvecklats mot allt större komplexitet och sofistikering. Utvecklingen har medfört att systemet blivit allt mindre åtkomligt för påverkan och styrning från Riksbankens och andra myndigheters sida. I detta betänkande har begreppet det finansiella systemet den sistnämnda snävare betydelsen.

En helt spontan kapitalmarknad reglerad enbart genom civil- och straff- rättsliga bestämmelser skulle ensam inte förmå att skapa ett system som är ändamålsenligt och tillräckligt säkert. Det råder sedan länge politisk enighet om att det finns behov av att komplettera det spontana systemet med en centralbank i offentlig regi och ett särskilt legalt regelverk som anger ramama för det finansiella agerandet. Den spontana ordningen skulle inte alltid ensam förmå att förse ekonomin med en allmänt accepterad och någorlunda stabil valuta av den typ som exempelvis kronan utgör eller med stabil clearingfunktion inom betalningssystemet, motsvarande riksbanksen clearingen. Man kan med visst fog anta att banker och andra finansiella institut skulle med mindre ansvar i ett oreglerat system vilket skulle agera innebära att insättare och andra investerare inte skulle våga anförtro sina medel instituten, vilket i sin tur skulle medföra dålig kapitalförvaltning. Dessa och liknande skäl är orsaken till varför man sedan länge i alla länder, i olika omfattning, valt att underkasta det finansiella systemet en lagstiftning och myndighetsadministration som sträcker sig långt över den

Bakgrund 53

generella civil- och straffrätten. Det är dessa specialregler som utgör vad brukar benämnas det strukturella regelverket. Regleringen kan syfta som till att förbättra och justera det spontana systemet så att det blir säkrare effektivt. Sveriges internationella åtaganden det finansiella och mer strukturella regelverket, eftersom det i området räknas numera till det stor utsträckning är den internationella utvecklingen och strävan till konkurrensneutralitet mellan och inom länder styr även den svenska marksom naden.

Det strukturella regelverket består i princip av tre olika regelkomplex. Det första komplexet utgörs regler Riksbanken och sedel- och myntförav om sörjningen samt offentlig tillsyn av finansiella verksamheter. Ett andra om komplex består bestämmelser om de olika institutens verksamheter samt av aktiemarknaden och andra värdepappersmarknader. Detta regelkomplex om är jämförelse det mest omfattande. Det tredje komplexet utgörs av de utan bestämmelser reglerar de institutioneri offentlig regi t.ex. AP-fonsom — den inte skulle ha uppstått i sin existerande form genom en spontan - som process.

Det finansiella systemet påverkas även lagstiftning vid sidan av det av strukturella regelverket, nämligen den reglering som tillkommit av alloav kerings-, sysselsättnings- och fördelningspolitiska skäl. Denna typ av lagstiftning, vilken i delar avskaffades under 1980-talet, hade tidigare stora huvudsakligen formen kredit- och valutaregleringar. Kredit- och valutaav politik bedrivs marknadskonforma styrmedel via de finannumera genom siella marknadema. Även beredskapslagstiftningen det finansiella området kan ses som ett särskilt regelkomplex.

Det finns också andra krafter påverkar det finansiella systemet. Av som särskilt intresse är den tekniska utvecklingen och exceptionella politiska händelser. Den elektroniska revolutionen med dess konsekvenser för datorteknologi och telekommunikationer har varit avgörande för tillskapandet många finansiella instrument och för utvecklingen av marknadstekav nya niker. Till politiska omvandlingar, arrangemang och åtgärder som utövar stark påverkan det finansiella systemet hör först och främst de som har med krig, internationella konflikter och andra djupgående politiska omdaningar göra. Andra världskriget och avspärrningen av Sverige ledde att

54 Bakgrund

självklart till kraftiga effekter på det svenska finansiella Effeksystemet. terna förstärktes av att beredskapslagama kunde utnyttjas underlag för som helt nya planeringsambitioner.

Centralbanken är navet i det finansiella systemet. Systemet skulle inte ett tillfredsställande sätt kunna utföra sina grundläggande uppgifter utan stöd av en centralbank. Centralbanken och dess karaktäristiska funktioner är en fundamental del av det strukturella regelverket. Den avgörande funktionen är bankens monopol sedelutgivnixig och att dessa sedlar jämte mynten utgör de enda s.k. lagliga betalningsmedlen. Denna funktion medför i sin tur att centralbanken har skyldighet att ställa lender of upp som last resort, dvs. att ge krediter till finansiella institut råkat i likvidisom tetssvårigheter. Riksbankens uppgift att lender of last har tillagera resort kommit därför att likviditetsproblem i t.ex. en bank kan hota betalningssystemets funktionsförmága.

2.2 Det finansiella och totalförsvaret systemet

I en kris- eller krigssituation måste samhällets omfördelas. I hänresurser delse av krig måste stödet till de militära försvarsansträngningama ges högsta prioritet. De utgifter som uppstår i samband med dessa ansträngningar måste finansieras. Samtidigt måste befolkningen garanteras ett tillfredsställande ekonomiskt skydd. För att uppnå detta krävs fungerande en ekonomi. En förutsättning för allt detta är ett fungerande finansiellt system.

Iberedskapshänseende avses med det finansiella området formellt det s.k. funktionsmålet för åren 1995 96- l 99900 för funktionen Finansiella tjänster. De tidigare funktionerna Bank- och betalningsväsende respektive Enskild försäkring m.m. slogs samman den 1 januari 1995. Något funktionsmål för den sammanlagda funktionen Finansiella tjänster har ännu inte slutligt fastställts. Regeringen angav emellertid i 199495 års budgetproposition bil. s. 23 ff. att funktionsmålet för funktionen Finansiella tjänster skall revideras och preliminärt vara följande. Verksamheten inom funktionen Finansiella tjänster skall bedrivas så att under höjd beredskap behovet av kontanta penningmedel och övriga finansiella tjänster kan till-

SOU 1995: 125 Bakgrund 55

godoses. Funktionsmålet innebär således att i princip alla finansiella tjänster, behövs för att upprätthålla det finansiella systemets stabilitet som och funktionsförmåga, skall kunna tillhandahållas även i kris och krig. Funktionsmålet bildar utgångspunkten för totalförsvarets planering av den finansiella verksamheten.

De finansiella instituten är skyldiga att bedriva verksamheten i sunda for- Detta har ansetts innebära bl.a. att instituten måste uppfylla vissa mer. grundläggande säkerhets och beredskapskrav. Det är Finansinspektionens uppgift att inom för sitt för de finansiella marknaderna verka ramen ansvar för att instituten har behövlig beredskap för finansiella och andra fredskri- Inom för ansvaret för funktionen Finansiella tjänster skall inser. ramen spektionen beakta säkerhetspolitiska kriser. Finansinspektionens ansvar omfattar således alla former av krissituationer.

SOU 1995: 125

3 Kapitalmarknaden

l Inledning

Kapitalmarknaden har vid ett otal tillfällen beskrivits och analyserats. Emellertid saknas det en allmänt vedertagen bild av hur de finansiella marknaderna ser ut, vilka institut som agerar marknaderna, vilken funktion de fyller etc. I detta kapitel ges en beskrivning av kapitalmarknaden. Det bör noteras att kapitalmarknaden kan beskrivas även från andra utgångspunkter och i andra termer.

Den huvudsakliga verksamheten på kapitalmarknaden utgörs av kreditgivning, inlåning och upplåning, som till övervägande del sker genom emissioner av och handel direkt eller indirekt med värdepapper. Kapitalmarknaden består av två delar, dels marknaden för eget kapital eller aktiemarknaden, dels marknaden för lånat kapital eller kreditmarknaden. Med aktiemarknaden avses den marknad där aktier och med dem närbesläktade instrument emitteras och omsätts. Till kreditmarknaden räknas de tillgångsmarknader där räntebärande värdepapper emitteras och omsätts, men också de finansiella institutens utbud av ñnansieringstjänster. Kreditmarknaden brukar i sin tur delas upp i tvâ delar, obligationsmarknaden och penningmarknaden. Obligationsmarknaden marknad för det långfristiga kapiär en talutbudet medan det penningmarknaden handlas med kortfristiga instrument, dvs. i huvudsak instrument med löptider upp till två år. Skillnaden mellan obligations- och penningmarknadema har under åren blivit allt mindre tydlig och marknaderna har numera mer eller mindre sammansmält. Kreditmarknadens uppgifter kan inte i sin helhet lösas på obligations- och penningmarknadema, vilka av flera skäl inte är tillgängliga för små aktörer. Bilden av kreditmarknaden måste därför kompletteras med ytterligare en beståndsdel. Denna del har senare tid benämnts mark-

Se t.ex. Hömgren m.fl. och SOU 1995:4.

58 Kapitalmarknaden SOU 1995: 125

naden för finansiell intermediering eller med andra 0rd marknaden för

transformering av inlåning och upplâning till utlåning. För fullständighetens skull bör bilden av det finansiella området dessutom kompletteras med den omfattande handel som sker med s.k. derivatinstrument på derivatmarknaden. Denna marknad är samtidigt som den utgör delar av både aktie- och kreditmarknaden i viss mån självständig. -

Begreppet värdepappersmarknaden är vanligt förekommande i den finansiella lagstiftningen och utgör en sammanfattande beteckning för all handel med finansiella instrument, dvs. inte enbart egentliga värdepapper. Definitionen av värdepappersmarknaden utgår från kapitalmarknaden ur en annan synvinkel än den nyss redovisade. Värdepappersmarknaden utgör en viktig del av kapitalmarknaden. Kärmetecknande för värdepappersmarknaden är främst förekomsten av en andrahands- eller sekundärmarknad. Värdepapper som har getts ut av företag och institutioner på den s.k. primärmarknaden kan göras till föremål för handel. På sekundärmarknaden kan placerare förändra sitt innehav av värdepapper eller omvandla innehavet till likvida medel. Om denna möjlighet inte fanns skulle intresset för investeringar i värdepapper minska avsevärt. Därmed skulle tillgången till riskkapital bli väsentligt mindre och priset sådant kapital i motsvarande grad bli högre. I och med att intresset förskjutits från primär- till sekundärmarknaden har utvecklingen inneburit att gränserna suddats ut mellan delmarknaderna.

Riksbanken och Riksgäldskontoret bedriver viss verksamhet de finansiella marknadema. Genom transaktioner marknaderna styr Riksbanken den korta marknadsräntan och likviditeten i banksystemet. Av tradition handhar Riksbanken även den centrala clearingen av stora betalningar till, från och mellan bankerna samt av statens betalningar. Riksgäldskontoret tar upp och förvaltar de lån som behövs för att finansiera det löpande underskottet i statsbudgeten och andra utgifter som grundar sig riksdagens beslut. Upplåningen sker på de svenska och internationella penningoch obligationsmarknadema. Riksgäldskontorets övergripande mål är att

7 Jfr Hömgren m.fl. Se bl.a. l kap. l § lagen 1991:980 om handelmedfinansiellainstrument.

SOU 1995: 125 Kapitalmarknaden 59

inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer minimera kostnaderna för statsskulden.

Den enskilda försäkringsmarknaden är också del kapitalmarknaden. en av Kapitalmarknaden spelar exempelvis en avgörande roll vad gäller liv- och skadeförsäkringsbolagens möjligheter att genom en god spridning på bolagens placeringstillgångar reducera de risker som är hänförliga till försäkringsbolagens kapitalförvaltning. Om det inte farms fungerande marknader för räntebärande papper, aktier och fastigheter skulle försäkringsbolagen inte kunna sköta sin kapitalförvaltning på ett effektivt sätt. Sparande i livoch kapitalförsäkringar och unit-linked fonder är alternativa sparformer till bankernas inlåning. Beredskapslagstiftningen på försäkringsomrâdet har nyligen varit föremål för översyn av Krigsförsäkringsutredningen, som i augusti 1994 lämnade sitt slutbetänkande Försäkring under krigsförhállanden SOU 1994:130. Det enskilda försäkringsområdet har således behandlats av Krigsförsäkringsutredningen, varför området inte beskrivs mer ingående i detta betänkande.

3 Aktiemarknaden

Det har funnits en organiserad aktiemarknad i Sverige sedan början av detta sekel. Fondbörsen reorganiserades är 1901. Affarsbankema fick tillstånd att delta i fondbörshandeln år 1907. Inflations- och spekulationskonjunkturen under första världskriget innebar ett verkligt genombrott för aktien som ñnansieringsinstrument.°

Aktiemarknaden har tvâ viktiga funktioner. Den primära uppgiften är att genom emissioner eller marknadsintroduktioner förse företagen med riskkapital. Detta sker förstahandsmarknaden eller primärmarknaden. Aktiemarknadens sekundära uppgift är att löpande värdera företagen och

att på detta underlag medverka till optimal fördelning riskkapitalet.

en av För att marknaden för nyemitterade aktier och andra värdepapper skall kunna bestå och utvecklas är det nödvändigt att det finns en väl fungerande

9 SeHåkanLindgreni Bankkrisen, rapporter från Bankkriskommittén,Finansdepartementet, 1994.

60 Kapitalmarknaden SOU 1995: 125

marknad för utelöpande värdepapper. Denna marknad kallas andrahandsmarknaden eller sekundärmarknaden, som ger placerare i aktier möjlighet att snabbt och enkelt in i och ut ur investeringar. Sekundärmarknadens effektivitet kan sägas vara avgörande för företagens möjligheter att på primärmarknaden skaffa nödvändigt riskkapital. Viljan och förmågan att primärmarknaden ställa kapital till förfogande är avhängig en effektiv sekundärmarknad där primärmarknadsplacerama vid behov kan ur sina placeringar. Möjligheten att kontinuerligt kunna omsätta värdepapper reduinvcsterarens risk. En effektiv sekundärmarknad brukar karaktärise cerar hög likviditet, dvs. stor och regelbunden omsättning. Hög likras av av en viditet innebär vid behov kan sälja sina aktier till ett skäligt pris att man utan onödigt dröjsmål och dänned risk.

Handeln med aktier sker till övervägande del genom fondbörsverksarnhet. Denna verksamhet regleras i huvudsak lagen 1992:543 om börsgenom och clearingverksamhet börs- och clearinglagen och lagen 1991:980 om handel med finansiella instrument. I och med att börs- och clearinglagen trädde i kraft upphörde fondbörsens formella börsmonopol. I januari 1993 erhöll OM Stockholm AB OM och Penningmarknadsinformation PMI AB PMI tillstånd att driva verksamhet enligt börs- och clearingla- Den av PMI bedrivna verksamheten kallas PMX och består av gen. förmedling information om köp- och säljkurser pá penningmarknaden. av Svenska aktörer har vidare i större utsträckning börjat ansluta sig on-line till utlandet utländska aktörer anslutit sig on-line till samma sätt som Sverige. Den internationella handeln med värdepapper har utvecklats i snabb takt under år. Anledningen härtill är främst avvecklingen av senare valutaregleringen och borttagandet av andra hinder för kapitalrörelser över gränserna.

Sedan 1989 bedrivs handeln vid fondbörsen i det datoriserade SAXsystemet Stockholms Automated Exchange. Handeln bedrivs av börsmedlemmar via börsen godkända s.k. SAX-ombud som träffat avtal - av med börsen om att handla via SAX-systemet.

z° Se prop. 199192:1l3 s. 62 ff.

SOU 1995: 125 Kapitalmarknaden 61

Till aktiemarknaden hör handeln med aktieoptioner och aktieterminer. Optioner och terminer kan i och för sig innehålla vilka villkor som helst, men om var och en fritt skulle utforma sin egen option skulle det i många fall vara svårt att hitta en köpare till den. I syfte att skapa en marknad för handel med dessa instrument har villkoren därför standardiserats. Standardiseringen innebär att det bedrivs handel endast med optioner och terminer innehåller rättigheter och skyldigheter. Dessa rättigheter som samma och skyldigheter formuleras av de optionsbörser vid vilka handeln bedrivs. Generellt gäller att standardiseringen avser den underliggande varan och mängden därav, lösenpriset dvs. det pris man skall betala för den under-

liggande varan samt löptiden dvs. den tid avtalet skall gälla. En närmare

beskrivning av derivathandeln .ges i avsnitt 3.4.

3 Kreditmarknaden

Kreditmarknadens främsta uppgift är att fördela tillgången kapital och därmed skapa högsta möjliga samhällsekonomiska effektivitet. Kreditmarknaden skall också skapa likviditet och fördela riskerna i ekonomin. På kreditmarknaden möts marknadsaktöremas intressen av att låna eller låna ut kapital, varvid marknadsränta uppkommer som balanserar efterfrågan en och utbud på kredit.

Kreditmarknaden har, som tidigare nämnts, under senare tid i flera sammanhang delats upp i tre delmarknader, nämligen obligationsmarknaden, penningmarknaden och marknaden för finansiell interrnediering.

3.3. 1 Qbligationsmarknaden

Obligationsmarknaden domineras av ett litet antal låntagare och, om man bortser från premieobligationer och sparobligationer, ett litet antal place- Detta hänger samman med marknadens struktur. Antalet lån är förrare. hållandevis litet och den genomsnittliga lånesumman mycket stor. Det är framförallt staten och bostadsñnansieringsinstituten som lånar obligationsmarknaden. marknaden också fått betydelse för Under senare år har industrins och kommunernas uppláning. Långivare är i första hand de stora institutionella placerarna, t.ex. AP-fonden och försäkringsbolagen.

62 Kapitalmarknaden SOU 1995: 125

Sedan hösten 1991 sker obligationshandel vid fondbörsen via SOX-systemet Stockholms Obligation Exchange. Obligationshandeln i SOX—systemet sker med samma handelsteknik som aktiehandeln. Obligationshandeln fondbörsen riktar sig i första hand till mindre placerare. Samtliga obligationer är registrerade hos VPC och leveransen av instrumenten sker

i VP-systemet se avsnitt 4.8. En del stora placerare t.ex. allemansfon-

dema är skyldiga placera i börsnoterade obligationer. Av den anledatt ningen är många obligationslån registrerade vid fondbörsen. Clearing och avveckling av avtal ingångna obligationsmarknaden sker b:.a. vid fondbörsen via SOX-systemet.

Till obligationsmarknaden hör även handel med olika derivatinstrument som standardiserade ränteoptioner och ränteterminer. Handeln med ränteoptioner bedrivs vid OM. Handelsformema överensstämmer med de som gäller för standardiserade aktieoptioner. En standardiserad ränteoption ger innehavaren rätt men skyldighet att köpa eller sälja obligationer motsvarande ett värde en miljon kronor. Underliggande obligationer är fastförräntade svenska riksobligationer.

Pâ obligationsmarknaden, liksom på penningmarknaden, sker den huvudsakliga handeln per telefon mellan marknadsaktörema, s.k. OTC-handel.

3.3.2 Penningmarknaden

Penningmarknaden kan sägas ha existerat sâ länge det funnits sedlar och mynt. En egentlig penningmarknad tillkom emellertid först i modern tid. På penningmarknaden emitteras kortfristiga skuldebrev i eget namn. Aktörema kan antingen skaffa kortfristigt kapital eller placera ett tillfälligt kapitalöverskott i räntebärande värdepapper som lätt kan omsättas. Kapital kan anskaffas till en kostnad som normalt understiger kostnaden för t.ex. ett traditionellt banklån. De främsta aktörerna penningmarknaden är staten, kommuner, banker, kreditmarknadsbolag, industriföretag, försäkringsbolag och pensionsstiftelser. På penningmarknaden verkar ett antal specialiserade marknadsdeltagare. S.k. dealers köper och säljer värdepapi huvudsak för egen räkning. Banker och värdepappersföretag fungerar per som market makers genom att kontinuerligt erbjuda köp- och säljräntor. De svarar för att en marknad upprätthålls och skapar därmed hög likviditet

SOU 1995: 125 Kapitalmarknaden 63

i penningmarknadsinstrument. På penningmarknaden förekommer även företag som fungerar enbart som mäklare.

Pâ penningmarknaden handlas enbart med s.k. diskonteringsinstrument nollkupongare, dvs. värdepapper som inte löper med ränta. Avkastningen erhålls i stället genom att de säljs till ett lägre pris än det nominella värdet till vilket de inlöses pâ förfallodagen diskonteras. Statsskuldväxeln är det vanligaste instrumentet penningmarknaden. Andra diskonteringsinstrument än statsskuldväxlar kallas certifikat.

För att Riksbanken skall kunna agera på penningmarknaden och även obligationsmarknaden har banken tecknat avtal med ett antal banker och värdepappersföretag. Dessa används som motparter vid Riksbankens marknadsoperationer. Avtal kan endast tecknas med sådana aktörer som är återförsäljare till Riksgäldskontoret av statsskuldväxlar och statsobligationer. Dessa aktörer kallas primary dealers.

För att underlätta verksamheten på penningmarknaden behövs information om köp- och säljkurser. Information om prisläget ges sedan hösten 1989 bl.a. genom PMI:s informationssystem, vilket ägs av Riksgäldskontoret, Svenska Fondhandlareföreningen och de banker och värdepappersbolag som agerar penningmarknaden. I PMI-systemet anger varje marknadsgarant market maker till vilket pris han är beredd att köpa eller sälja ett penningmarknadsinstrument.

Den svenska penningmarknaden är uppbyggd som en telefonmarknad. Handlare och placerare i olika delar av landet står i telefonkontakt med varandra OTC-handel. Penningmarknaden skiljer sig i detta avseende från aktiemarknaden, som är uppbyggd kring den direkta kontakten mellan börsombuden på fondbörsen. Genom prisinformationssystemen Reuters och PMI får aktörerna överblick över de aktuella marknadsräntoma. - Sedan våren 1985 lämnar handlarna information om s.k. indikativa räntor, som i och för sig inte är bindande, men som likväl normalt ligger till grund för avslut. Att räntan endast är indikativ är en följd av att marknadshandeln är så snabb att de noterade räntorna inte alltid hinner uppdateras kontinuerligt.

64 Kapitalmarknaden SOU 1995: 125

Depositmarknaden, som är en del av penningmarknaden, är en marknad för likviditet. På depositmarknaden placerar större företag, kommuner, fonder och försäkringsbolag pengar till olika löptider i bank. Begreppet depositmarknad kommer av att aktörerna kan deponera pengar till viss ränta och viss löptid. Aktörema genomför in- och utlåning av pengar utan något underliggande värdepapper. Depositmarknaden är ett samlingsbegrepp för hela marknaden för likviditet. Med dagslânemarknaden avses enbart marknaden för likviditet från en dag till nästa. Dagslån är alltså den kortaste möjliga transaktioner; depositmarknaden.

3.3.3 Marknaden för finansiell interinediering

Banker, kreditmarknadsbolag och försäkringsbolag fungerar som mellanhänder interrnediärer de finansiella marknaderna. De skapar också - finansiella instrument. De finansiella interrnediäremas verksamhet kan nya beskrivas omvandling tillgångar. Verksamheten bedrivs på vad som av brukar kallas marknaden för finansiell intermediering. Typexemplet som är bankers omvandling av inlåning till utlåning. Det är mer eller mindre omöjligt för små aktörer hushåll och mindre företag att skaffa kapital - masspappersmarknad. Det finns därför ett behov av finansiella inen terinediärer förvaltar större portföljer marknadsnoterade värdepapsom av och sedan säljer papperen i små andelar till allmänheten. Exempel per som på detta är de ömsesidiga fonderna, t.ex. värdepappersfonder och allemansfonder, ett effektivt sätt ger små aktörer tillgång till masspapsom persmarknader. Den största rollen spelar de finansiella intermediärema dock långivare. intermediärema bidrar till att reducera transaktionssom kostnaderna. De hämtar in information, gör kreditbedömningar och bevakar låntagamas verksamhet.

3.4 Derivatmarknaden

Derivatmarknaden har tillkommit bl.a. för att öka kapitalplaceramas möjligheter till flexibilitet och valfrihet avseende rånte- och risknivâer. Varje placerare denna marknad förutsättningar att påverka sitt risktagande ges utan att behöva förändra sitt innehav av de värdepapper som omfattas av optionen eller terminen. Derivatmarknaden kan i vissa hänseenden sägas

Kapitalmarknaden 65

fungera som en försäkring mot de risker som en kapitalplacering innebär, medan den i andra hänseenden kan sägas generera betydande risker.

De viktigaste derivatinstrumenten är optioner och terminer, men under senare år har även mer sofistikerade derivatinstrument, t.ex. svappar swaps, skuldbytesavtal och FRA:s forward rate agreements, varit föremål för handel derivatmarknaden.

En option är ett avtal som ger den ena parten optionsinnehavaren rätt men inte skyldighet att köpa eller sälja något till ett visst pris. För motparten optionsutfärdaren medför avtalet en motsvarande skyldighet att vid anfordran sälja eller köpa det avtalet avser. En termin är ett avtal som innebär skyldighet för båda parter att vid en viss framtida tidpunkt köpa eller sälja det avtalet avser till ett vid avtalstillfállet överenskommet pris. Optioner och terminer kan användas för att omfördela, minska eller eliminera risker som följer med ett värdepappersinnehav, men kan också vara ett sätt för ägaren att öka avkastningen. Sett från motsatt häll kan någon, genom att ta på sig en risk, spekulera i hög avkastning i förhållande till det satsade kapitalet.

Handeln med standardiserade derivatinstrument sker i Sverige huvudsakligen vid OM men sedan januari 1995 även i viss utsträckning vid fondbörsen. Handeln vid OM är organiserad i en marknadsform med en clearingorganisation och en central marknadsplats. Sedan ett options- eller terminsavtal träffats OM:s marknadsplats, överlämnas det till clearingen. OM inträder därefter som part i avtalet varigenom partsförhállandet mellan den ursprungliga säljaren och köparen bryts. Ansvaret för att avtalet fullföljs övergår därmed OM.

3.5 Utvecklingen under senare tid

Tidigare bedrevs i Sverige vad man kan kalla lågräntepolitik. Avsikten var att minimera upplâningskostnadema bl.a. för investeringar i bostäder. Pâ detta sätt kunde bostadskostnadema pressas. Lâgräntepolitiken utgjorde

7 Sebl.a. prop. 199192:113.

3 15-1329

66 Kapitalmarknaden SOU 1995: 125

grunden för kreditregleringen. Regleringsinslaget avtog successivt och ersattes under 1980-talet av en marknadskonform penning- och kreditpolitik. Riksbanken styr den korta marknadsräntan och likviditeten i banksystemet via marknaderna och den s.k. räntekorridoren. Den l april 1994 slopade Riksbanken kassakravet banker, eftersom kassakravets roll som styrmedel gradvis hade minskat och det gick att klara likviditetsstymingen inom banksystemet via andra penningpolitiska instrument, främst repor áterköpsavtal och omvända repor âterförsäljningsavtal.

Under 1980-talet har kredit- och valutaregleringen slopats. Fungerande penning- och obligationsmarknader har tillkommit och nya finansiella instrument har fått stor spridning. De kraftigt ökade volymema har medfört lägre transaktionskostnader och högre marknadseffektivitet. En upplösning av den tidigare strikta uppdelningen mellan verksamheterna bank och försäkring har kunnat iakttas.

Anledningen till de genomgripande förändringarna det finansiella omrâdet under senare år hänger till viss del samman med den stora ökningen av statsskulden. Underskottet i det offentliga sparandet har behövt täckas av framför allt bank- och försäkringsinstituten, men i betydande omfattning även av utlandet. Under 1960-talet och under 1970-talets inledande âr uppvisade den offentliga sektorn ett betydande finansiellt sparande, vilket främst berodde socialförsäkringssektoms uppbyggnad efter ATP-systemets tillkomst. Under andra hälften av l970-talet och första halvan av 1980-talet försämrades läget drastiskt. Budgetunderskottet växte, socialförsäkringssystemet försvagades och industrins lönsamhetsutveckling var svag. Förändringarna på det finansiella området beror emellertid inte endast den statsñnansiella utvecklingen, utan även på att aktörerna haft en anmärkningsvärd förändringsvilja och innovationskraft. Den internationella utvecklingen och avregleringen av valutamarknaden parallellt med ny informationsteknologi, är andra faktorer som spelat en avgörande roll för förändringarna. De senaste årens politiska och ekonomiska utveckling har inneburit att beroendet mellan länderna på vår kontinent har blivit allt mer uttalat. Produktionssystem och kommunikationer blir alltmer sammanflätade. Varor, tjänster och kapital rör sig fritt över gränserna. Det har blivit allt svårare för en enskild stat att på egen hand bedriva en avvikande

Kapitalmarknaden 67

ekonomisk politik. Det finansiella omrâdet ser således helt annorlunda ut i dag än det gjorde för ett par decennier sedan.

Den tekniska utvecklingen

Gemensamt för all värdepappershandel och en förutsättning för fungerande värdepappersmarknader är att investerarna har tillgång till uppgifter om Lex. kurser och omsättning. Teknikens utveckling har öppnat möjligheter att genom elektroniska nätverk och liknande få tillgång till mer aktuell och ibland omedelbar information marknadsläget. De tekniska framom stegen, utvecklingen av nya finansiella instrument och internationaliseringen hänger samman. De möjligheter till ökad aktivitet över gränserna som datatekniken skapar, leder till nya krav tekniska lösningar. Pâ motsvarande sätt sker t.ex. utvecklingen av nya finansiella instrument i samspel mellan nya behov bland placerare och emittenter och nya tekniska

möjligheter. Genom införandet av SAX se avsnitt 3.2 har fondbörsen

blivit en datoriserad marknadsplats. Via datorer kan börsombuden registrera köp- och säljorder, inrapportera affärer som genomförts utanför SAXsystemet och ta del av information från marknaden. Handeln i SAX styrs av ett regelverk som syftar till genomlysning, koncentration och likabehandling.

VP-systemet är ett kontobaserat värdepapperssystem. Systemet tillämpas sedan den 1 januari 1991 fullt ut aktier, obligationer, m.m., som emitterats av bolag som är registrerade i VPC. Dessa värdepapper är registrerade pá s.k. VP-konton hos VPC. Banker och värdepappersföretag kan auktoriseras av Finansinspektionen som s.k. kontoförande institut och fungerar som ombud för ägaren av värdepapper.

Reuters, som är ett brittiskt informationsföretag, sprider främst finansiella nyheter och värdepappersnoteringar till professionella mottagare via ett nät av dataterminaler i världen. Härigenom får mottagaren tillgång till ögonblickli g information om handeln i praktiskt taget alla noterade värdepapper

n Prop. 1991922113 477 s. u Sebl.a. prop. 199091:142.

68 Kapitalmarknaden

och OTC-marknader i hela världen. Pâ hösten 1989 började PMI förmedla information om köp- och säljkurser penningmarknaden och har således blivit en konkurrent till Reuters.

OM skapade år 1985 ett system för integrerad elektronisk handel och clearing med derivatinstrument. Detta system finns numera i många andra länder.

Den interizaiionellut utvecklingen

Under de senaste decennierna har den tekniska utvecklingen och den alltmer omfattande ekonomiska integrationen mellan olika länder medfört en ökad internationalisering av de finansiella marknaderna. Marknaderna har knutits samman i former som tidigare delvis varit okända. Legala hinder, som t.ex. valutaregleringar, har i stor utsträckning avvecklats. De tekniska och organisatoriska framstegen har medfört väsentligt lägre kostnader för bearbetning av information och genomförande av värdepappersaffärer. Framväxten av elektronisk handel har också lett till påtagliga koncentrationstendenser i länder som av tradition haft börshandeln spridd på flera marknadsplatser.

Intemationaliseringen av de finansiella marknaderna sker olika plan, Den vanligaste formen av internationalisering är utländska inslag på nationella marknader. Förekomsten av utländska finansiella instrument samt utländska kunder och förmedlare på enskilda nationella marknader har ökat successivt i de västliga industriländema. Den gränsöverskridande verksamheten, dvs. verksamhet som bedrivs från ett land till ett annat, innebär en längre gående internationalisering. Gränsöverskridande verksamhet kan avse en eller flera funktioner såsom handel, informationsspridning, mark-

nadsplatser, rnäklarverksamhet Ännu längre gående intemationali-

m.m. sering kan ske i s.k. övemationella system. Vanligen är detta marknader utan någon direkt anknytning till nationella system. Den första intemationella marknaden av detta slag är den s.k. Eurobond-marknaden.

SOU 1995: 125 Kapitalmarknaden 69

Branschglidningen

tid har gränserna mellan bank- och försäkringsverksamhet Under senare blivit alltmer flytande, s.k. branschglidning. Försäkringsbolagen har i ökande omfattning dragit till sig andelar av hushållens sparande. Marknaden för finansiella tjänster har vuxit i och med att företag och hushåll efterfrågar ekonomiska helhetslösningar. Försäkringsbolagens verksamhet inriktas alltmer mot att erbjuda kunderna sådana lösningar. Försäkringsgivningen ingår här ett naturligt inslag och kan också jämföras med som finansiella tjänster i mer traditionell mening. Detta är särskilt tydligt livförsäkringssidan. Livförsäkringarna med sina tydliga inslag av sparande fyller viktig funktion som kapitalplacering. Livförsäkringen - en konkurrerar med andra kapitalplaceringsformer, t.ex. bank- eller aktiesparande, och kan därför också hänföras till gruppen finansiella tjänster. Rättsligt sett innebär branschglidningen endast ökade möjligheter för försäkringsföretag att äga aktierandelar i banker, och för banker att äga aktierandelar i försäkringsföretag.

4 Den finansiella

lagstiftningen

4. 1 Inledning

Förhâllandena pâ det finansiella området har under senare år förändrats radikalt. Den finansiella lagstiftningen har setts över och refonnerats under det senaste ârtiondet. En av orsakerna härtill har varit närmandet till Europeiska unionen EU.

Som tidigare frarnhâllits skapar en helt spontan kapitalmarknad, reglerad enbart genom civil- och straffrättsliga bestämmelser, inte av sig självt ett ändamålsenligt och tillräckligt säkert finansiellt system. Därför finns det behov av att komplettera det spontana systemet med en centralbank i offentlig regi och ett regelverk som håller det finansiella agerandet inom vissa ramar. Regleringen syftar till att effektivisera det spontana systemet och att göra det mer säkert.

Den lagstiftning som redovisas i det följande är grundläggande för verksamheten på det finansiella omrâdet. Utöver den lagstiftning som redovisas finns ett stort antal lagar som avser t.ex. hypoteksinstituten, AP-fonden, finansiella instrument, börs- och clearingverksamhet, värdepappersfonder, fondbolag och allemanssparande.

4.2 Riksbanken

Riksbanken är en myndighet underställd riksdagen. Verksamheten regleras i regeringsformen, riksbankslagen och valuta- och kreditregleringslagen.

Riksbanken ansvarar för landets valuta- och kreditpolitik och endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Riksbanken skall vidare främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Som ett yttersta led i uppgiften

72 Den finansiella lagstiftningen

att trygga ett väl fungerande betalningssystem uppträder Riksbanken som lender of last resort, dvs. ger krediter till bl.a. banker som råkar i likviditetssvårigheter. Riksbanken skall vidare bl.a. ta emot betalningar till och ombesörja utbetalningar från staten. Riksbanken får medverka i betalningsutjärrming, vilket också sker genom den s.k. riksbanksclearingen.

Uttrycket valuta- och kreditpolitik har under senare år använts allt mindre. I stället talar man om penning- och valutapolitik. Detta hör ihop med att kreditmarknaden har avreglerats och att Riksbanken övergått till att styra penningpolitiken via marknadsoperationer. Kreditpolitik i betydelsen kreditpolitiska regleringar är avsedd att förekomma endast i kris och krig.

Riksbankens verksamhet är av största betydelse för totalförsvaret och banken skall också planera beredskapen för verksamheten. Verksamheten utgör emellertid inte någon funktion i den mening som avses i beredskapsförordningen.

4.3 Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret lyder under regeringen och har primärt till uppgift att ta upp och förvalta de lån som behövs för att finansiera dels det löpande underskottet i statsbudgeten, dels andra utgifter som grundar sig riksdagens beslut. Det övergripande målet för Riksgäldskontorets verksamhet är att inom ramen för penningpolitiken minimera kostnaderna för statsskulden. Riksgälden har således inget ansvar för det statliga betalningssystemet, men skall se till att medel finns tillgängliga för statens betalningsverksamhet. Riksgälden spelar en stor roll i det finansiella systemet i sin egenskap av en av de största aktörerna pâ de finansiella marknaderna.

4.4 Finansinspektionen

Allmänt

Enligt förordningen 1992: 102 med instruktion för Finansinspektionen utövar inspektionen tillsyn över instituten på det finansiella området och

Den finansiella lagstiftningen 73

försäkringsområdet med undantag för socialförsäkring. Inspektionen har vidare, enligt beredskapsförordningen, ansvaret för funktionen Finansiella tjänster. Inspektionens verksamhet bestäms, förutom av dess instruktion, av förvaltningslagen 1986:223 och verksförordningen 1987:1100 samt av den lagstiftning som reglerar de tillsedda institutens verksamhet.

De övergripande målen för Finansinspektionens tillsynsverksamhet kan sammanfattas i begreppen stabilitet, effektivitet och sundhet. Finansinspektionen har till uppgift att fortlöpande kontrollera verksamheten hos de finansiella aktörerna och marknaderna. Finansinspektionen skall se till att en sund utveckling av verksamheten inom tillsynsomrâdet främjas och att förtroendet för de finansiella marknadernas stabilitet och funktionsförmåga upprätthålls.

Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot osund verksamhet

Finansiella institut skall bedriva sin verksamhet i sunda fonner. Detta innebär bl.a. att instituten skall vidta nödvändiga åtgärder för att hindra störningar pâ verksamheten. För att kunna ingripa mot osund verksamhet har Finansinspektionen sanktionsmedel till sitt förfogande.

Sanktionsmedlen är numera i princip identiska för samtliga finansiella institut, en följd av det omfattande arbete som under senare år har bedrivits bl.a. för att EG-anpassa den finansiella lagstiftningen. Vissa skillnader kvarstår framförallt mellan försäkringsföretag och andra finansiella institut.

För att bedriva finansiell verksamhet i Sverige krävs tillstånd av regeringeller Finansinspektionen. Sådant tillstånd krävs som regel även för en utländska företag som bedriver finansiell verksamhet i Sverige via filial. I enlighet med Sveriges åtagande i EES-avtalet finns emellertid undantag från tillstândskravet såvitt gäller företag med säte i land inom EES. Finansiella institut som har auktoriserats i ett land inom EES och som står under tillsyn där får efter anmälan till Finansinspektionen via sin hem- landsmyndighet bedriva finansiell verksamhet i Sverige. -

74 Den finansiella lagstiftningen

EES-baserade företag som bedriver finansiell verksamhet i Sverige står primärt inte under tillsyn av Finansinspektionen. I stället gäller enligt olika EG direktiv s.k. hemlandstillsyn, dvs. företagen står under tillsyn beav hörigt organ i det land där företaget har sitt säte. Värdlandets myndigheter har ansvaret för tillsynen över likviditeten hos filialema. Värdlandet har också rätt att vidta penningpolitiskt betingade åtgärder. Om missförhållanden konstateras skall inspektionen samråda med hemlandsmyndigheterna och vid behov självständigt ingripa.

Den finansiella lagstiftningen innehåller ett antal detaljbestämmelser enligt vilka Finansinspektionen kan agera mot missförhållanden hos såväl svenska som utländska aktörer. Om ett bankföretag, kreditmarknadsbolag eller värdepappersföretag har fattat ett beslut som strider mot författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av sådan författning eller mot bolagsordningen, fâr Finansinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet. Finansinspektionen har även möjlighet att meddela varning. Inspektionen kan vidare annat sätt uttala kritik eller ge rekommendationer till åtgärder eller föreskriva sådana. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga företaget att göra rättelse, om detta är möjligt. Vidare återkallar Finansinspektionen oktroj och andra verksamhetstillstånd.

Om ett utländskt kreditinstitut, som är hemmahörande i ett land utanför EES, driver verksamhet i filial i Sverige och därvid överträder gällande bestämmelser eller pâ annat sätt visar sig olämpligt att utöva den aktuella verksamheten, har Finansinspektionen möjlighet att återkalla filialtillstândet eller, om det är tillräckligt, meddela varning. Ett utländskt kreditinstitut, som är hemmahörande i ett annat land inom EES och som driver verksamhet här i landet från filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster, kan i motsvarande situation meddelas föreläggande om rättelse. Om företaget inte följer föreläggandet, skall inspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Om rättelse ändå inte sker får inspektionen förbjuda företaget att göra nya åtaganden här i landet. Om ett utländskt in-

Se ingressentill andrabanksamordningsdirektivet89646EEG. Direktivet finns intaget i prop. 199293:89 bilaga4.

Den finansiella lagstiftningen 75

stitut har fått sitt verksarnhetstillstånd återkallat i hemlandet, skall Finansinspektionen genast förbjuda institutet att göra nya åtaganden i Sverige.

Företag som driver verksamhet i syfte att åstadkomma regelbunden handel med finansiella instrument kan enligt börs- och clearinglagen av Finansinspektionen fá auktorisation som börs eller marknadsplats, s.k. reglerade marknadsplatser. Tillstånd krävs även för att bedriva clearingverksamhet. Auktorisationtillstånd kan meddelas svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska företag. Det finns detta område ingen motsvarighet till etableringsfriheten för kreditinstitut och finansiella institut som är auktoriserade i annat EES-land. För börsmarknadsplats och clearingverksamhet gäller det sedvanliga sundhetskriteriet.

Finansinspektionens möjligheter att tvinga fram beredskapsátgärder

Finansinspektionen saknar enligt nuvarande beredskapslagstiftning befogenhet att ålägga svenska eller utländska finansiella institut att vidta beredskapsätgärder eller att ge dispenser från gällande lagstiftning. Enligt lagen 1982: 1004 om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen, har inspektionen möjlighet att tvinga fram beredskapsplanering. Det kan diskuteras om denna befogenhet kan användas för att tvinga fram andra mer kostnadskrävande

beredskapsâtgärder se avsnitt 5.4.2. Inspektionens befogenheter enligt

den finansiella lagstiftningen att ingripa mot missförhållanden kan användas även i beredskapssyfte, så länge det kan konstateras en brist i förhållande till vad som gäller enligt författning eller föreskrift vidare om denna fråga, se avsnitt 10.6.

Som tidigare framhållits är finansiella institut skyldiga att bedriva verksamheten i sunda former. Detta har ansetts innebära bl.a. att verksamheten måste bedrivas i ett långsiktigt perspektiv och således kunna fungera även under svåra förhållanden. Finansiella institut har således ansetts skyldiga att ha beredskap mot incidenter som kan störa verksamheten.

76 Den finansiella lagstiftningen

4.5 Bankerna

Bankerna intar en särställning bland de finansiella instituten. Denna ställning markeras främst genom bankernas principiella ensamrätt till och skyldighet att ta emot inlåning. De flesta banker kan erbjuda sina kunder ett stort antal tjänster av såväl rent finansiell som annan karaktär. Det blir dock allt vanligare med s.k. nischbanker. In- och utlâningstjänstema är det dominerande inslaget i bankverksamheten. Bankerna får även förmedla kredit, medverka vid finansiering, förmedla betalningar och medverka vid värdepappersemissioner m.m.

Inlåningen är en placeringsform som spelar stor roll i det finansiella systemet. Kunderna erbjuds en räntebärande, riskfri och likvid placering av mer eller mindre tillfälliga kapitalöverskott. Inlåningen är ofta knuten till ett giro- eller checkdragningssystem, varigenom bankerna kan erbjuda ett betalningsmedel som i många avseenden är bättre än kontanter. De inlånade medlen används av banken i stor utsträckning till direkt utlåning.

Bankernas verksamhet är enligt bankrörelselagen 1987:617 föremål för restriktioner, krav på kapitaltäckning och särskild tillsyn. Från lagstiftningssynpunkt finns tre former av banker, nämligen bankaktiebolag, sparbanker och föreningsbanker. Dessa regleras av bankaktiebolagslagen 1987:618, sparbankslagen 1987:619 och föreningsbankslagen 1987: 620. Flertalet stora banker är bankaktiebolag. Föreningsbankerna är numera sammanslagna till ett bankaktiebolag, Föreningsbanken AB, liksom ett flertal sparbanker numera ingår i bankaktiebolaget Sparbanken Sverige AB. Det finns vidare ett 90-tal fristående sparbanker.

4.6 Kreditmarknadsbolagen

Kreditmarknadsbolag tidigare ñnansbolag och kreditaktiebolag är en form av kreditinstitut som bedriver ñnansieringsverksamhet. Med finansierings-

Regeringenföresloghösten 1995 Ökad bankkonkurrens, prop. l99596:74 att föreningsbankslagen skall utgöra förebild för en ny lag om medlemsbanker och att den förra lagen skall upphävas.

Den finansiella lagstiftningen 77

verksamhet enligt lagen 1992: 1610 kreditmarknadsbolag sådan avses om näringsverksamhet har till ändamål att lämna kredit, ställa garanti för som kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka till finansiering att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande. För genom företag skall få bedriva finansieringsverksamhet krävs som regel tillatt ett stånd Finansinspektionen. Tillstånd krävs inte bl.a. om finansieringsav verksamheten finansiering endast i samband med avsättning av avser tjänster erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget. som

4.7 Värdepappersföretagen

Med värdepappersrörelse förstås enligt lagen 1991 :98lom värdepappersrörelse verksamhet består i att yrkesmässigt tillhandahålla vissa ansom givna tjänster. Tillstånd att driva värdepappersrörelse får meddelas svenska aktiebolag, bankinstitut och utländska företag. Ett värdepappersföretag — dvs. företag fått tillstånd att driva värdepappersrörelse får i prinett som cip bedriva endast sådan rörelse. För att underlätta värdepappersrörelsen och kundkontakten får instituten emellertid också ta emot medel på konto och lämna kredit mot säkerhet, lämna råd i finansiella frågor, ta emot värdepapper för förvaring samt ta emot medel med redovisningsskyldighet. Om det föreligger särskilda skäl kan Finansinspektionen medge att värdepappersföretag får verksamhet. Värdepappersföretagens utöva även annan främsta ñnansieringskälla har traditionellt varit lån i bank mot säkerhet i egna och kunders värdepapper.

4.8 VPC

Svenska aktiebolag kan i bolagsordningen ta in förbehåll om att den som fastställd avstämningsdag är införd i aktieboken skall anses behörig en utdelning och annat tillkommer aktieägare. För sådana boatt ta emot som lag, s.k. avstämningsbolag, ombesörjer VPC vissa i aktiekontolagen 1989:827 angivna uppgifter, att föra aktieböcker samt skicka utdelt.ex. ningar och årsredovisningar till aktieägarna. Sedan den l juli 1994 får VPC registrera alla finansiella instrument är juridiskt och tekniskt försom

enliga med registreringssystemet och lagen se prop. 1993942232. VPC

78 Den finansiella lagstiftningen

handhar clearing och avveckling av köp av vissa finansiella instrument. VPC går till skillnad från OM inte in som central motpart vid clearingen och avvecklingen. VPC är främst ansvarig för det kontobaserade systemets VP-systemet funktion och intar därigenom viktig position den - - en svenska värdepappersmarknaden. VPC är närmast att se som administratör av säljarnas och köparnas åtaganden. Sedan en tid administrerar VPC transaktioner penningmarknaden och har därför blivit ett särskilt viktigt institut, t.ex. för möjligheten att driva en effektiv penningpolitik.

Clearingen av betalningsåtaganden sker i Riksbanken. Av detta skäl kan endast sådana institut bli deltagare hos VPC kontoförande institut som

direkt eller indirekt har tillgång till riksbanksclearingen se vidare avsnitt

7.2.3. Sedan betalning skett i riksbanksclearingen avvecklar VPC leveransåtagandena inom ramen för VP-systemet. För att kontoförande agera som institut krävs Finansinspektionens tillstånd. För att placerare alltid skall ha tillgång till ett neutralt, från värdepappersföretagen fristående, kontoförande institut har VPC enligt lag bildat dotterbolaget Värdepapperscentralen VPC:s kontoförande institut VKI AB. Detta bolag står under tillsyn av inspektionen. Tillstånd att vara kontoförande institut kan återkallas av inspektionen vid överträdelse av aktiekontolagen eller institutet om annat sätt visar sig olämpligt att utöva verksamhet sådant institut. som

1‘ Regeringenföreslogi november1995 prop. l99596:50 att det överlåts VPC att samma sätt som clearingorganisationer avgöra vilka institut som skall få delta i den kontohällningVPC anordnar.

SOU 1995: 125 79

5 Beredskapslagstiftningen

5.1 Grundlagen och beredskapslagstiftningen

En stark motståndskraft mot hot utifrån förutsätter att det redan i fredstid har skapats ett starkt och allsidigt totalförsvar. I det svenska samhället, där den offentliga makten utövas under lagarna och lagstiftningen omfattar stora delar samhällslivet, är det viktigt att ha en god författningsbeav redskap, dvs. en reglering som syftar till att förbereda riket för kris- och krigssituationer och till att samhället skall fungera i laga former även under sådana förhållanden. Omställningen från det fredstida samhället till krigssituation måste ske snabbt för att få avsedd verkan. Riksdagens been slut kan därför inte alltid avvaktas i varje särskild fråga. Regeringen eller myndigheterna måste ha befogenhet att vidta de åtgärder som är påkallade av omständigheterna.

Hur samhällets omställning från fred till kris eller krig skall planeras och genomföras samt vad skall gälla efter omställningen framgår av de som lagar och förordningar brukar kallas beredskapslagstiftningen. Utsom gångspunkten för beredskapslagstiftningen är regeringsformen.

Med normgivningsmakten avses rätten att besluta rättsregler av olika slag. Normgivningsmakten är i regeringsformen fördelad mellan riksdagen och regeringen. Rättsregler som beslutas av riksdagen kallas lagar, medan av

regeringen beslutade rättsregler kallas förordningar;

Enligt regeringsformen kan riksdagen i lag ge regeringen rätt fullmakt att meddela föreskrifter pá områden som armars är förbehållen riks- dagens lagstiftningsmakt. Sådana bemyndiganden finns i s.k. fullmaktsla- Grunden för den administrativa beredskapen utgörs av fullmaktslagar. gar. Till denna beredskap räknas även myndigheternas föreskrifter om den egna verksamhets- och organisationsberedskapen.

80 Beredskapslagstiftningen SOU 1995 125 ;

Bestämmelser om fördelning av normgivningsmakten finns i regeringsformens åttonde och trettonde kapitel. Bestämmelserna i det åttonde kapitlet tar sikte normala förhållanden och s.k. fredskriser, medan bestämmelserna i det trettonde är avsedda att tillämpas krigsförhållanden.

Befogenheten att meddela privaträttsliga föreskrifter, dvs. bestämmelser om enskildas personliga ställning samt om deras inbördes personliga och ekonomiska förhållanden 8 kap. 2 § RF skall meddelas lag, dvs. genom av riksdagen. Enligt 8 kap. 8 § RF kan dock regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter anstånd med om att fullgöra förpliktelser moratorium. Innebörden 8 kap. 2 § RF är att av riksdagen i princip har ensamrätt till normgivning i fråga t.ex. förom hållanden mellan olika finansiella institut eller mellan finansiella institut

och deras kunder. Bestämmelser normer innehållet i avtal mellan

om banker eller om villkor i försäkringsavtal mellan försäkringsbolag och privatpersoner måste således normalt meddelas i lag. Denna huvudregel upprätthålls i alla situationer utom då regleringen tar sikte krigsför-

hållanden se nedan om 13 kap. RF. Under sådana förhållanden kan

riksdagen delegera norrngivningsmakten i princip hela lagområdet.

Det är också riksdagen som i första hand har att meddela betungande offentligrättsliga föreskrifter, dvs. föreskrifter förhållandet mellan om enskilda och det allmänna, som innebär åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden 8 kap. 3 §. Riksdagen har emellertid relativt stora möjligheter att till regeringen delegera föreskriftsrätten i fråga om vissa offentligrättsliga förhållanden. Enligt 8 kap. 7 § första stycket RF kan regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om bl.a. in- eller utförsel eller andra tillav varor, pengar av gångar samt om kreditgivning och näringsverksamhet. Den fullmaktslagstiftning som tar sikte på fredskriser bygger i princip denna delegationsmöjlighet, se t.ex. l kap. l § 3 och 4 valuta- och kreditregleringslagen.

Samtidigt som riksdagen med stöd av regeringsformens åttonde kapitel bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter, kan riksdagen även medge

77Inom ramen för begreppetbetungandefaller dispensgivningi särskildafall, dvs. lättnad från tvång, om det inte är fråga om att undantasamtliga berörs den betungande som av föreskriften.

Beredskapslagstifiningen 81

att regeringen delegerar föreskriftsrätten till en förvaltningsmyndighet kommun, s.k. subdelegation 8 kap. 11 § RF.

Regeringen kan vidare efter bemyndigande i lag, i ämnen som anges i 8 kap. 7 § första stycket RF, bestämma att föreskrift i lagen skall börja eller upphöra att tillämpas 8 kap. 10 § RF. Denna möjlighet till bemyndigande har utnyttjats av riksdagen i fiera av de nu gällande fullmaktslagama. Bemyndigandet är möjligt endast inom de uttryckligt angivna områdena. Det är således inte möjligt att begagna förfarandet i fråga om t.ex. en moratorielag som tar sikte på endast fredskriser. En sådan lag kan dock, inom ramen för 8 kap. 8 § RF, utformas så att den ger regeringen behövligt handlingsutrymme. Om riksdagen kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter i en lag om moratorium, måste riksdagen också kunna ge regeringen behörighet att förordna att en av riksdagen beslutad lag om moratorium skall börja tillämpas.

Regeringen får, utöver vad som följer av 8 kap. 7-10 RF, meddela dels verkställighetsföreskrifter 8 kap. 13 § första stycket första punkten RF, dels föreskrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen, dvs. vad som brukar kallas regeringens restkompetens 8 kap. 13 § första stycket andra punkten RF. Regeringen får dock inte besluta föreskrifter som avser riksdagen och dess myndigheter 13 § andra stycket. Regeringen får vidare inom det område där den får meddela föreskrifter - överlåta myndighet under regeringen att meddela bestämmelser i ämnet. Utan hinder av 13 § andra stycket får regeringen också överlåta riksdagens myndigheter att meddela bestämmelser som anges i 13 § första stycket och som inte avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter 8 kap. 13 § tredje stycket andra punkten RF. Av intresse i detta sammanhang är även att riksdagen efter en lagändring år 1991 kan delenormgivningsmakt direkt till Riksbanken såvitt gäller bankens angera svarsområde enligt regeringsformens nionde kapitel 8 kap. 14 § andra

2 Se HolmbergStjernquist, Grundlagama, 1980, s. 282. 2° Med verkställighetsföreskriftersom tidigare ofta benämndes tillämpningsföreskrifter förstås första i hand föreskrifter av rent administrativ karaktär. Hit hör emellertid ocksåi viss utsträckningföreskrifter som i materiellthänseende fyller ut en lag, dock utanatt tillföra den någotväsentligtnytt.

82 Beredskapslagstifmingen

stycket RF. Efter bemyndigande i lag kan riksdagens myndigheter, t.ex. Riksbanken, meddela föreskrifter som avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter 8 kap. 14 § tredje stycket RF.

I kap. 6 § RF finns utgångspunkten för den traditionella beredskapslagstiftningen, dvs. för sådan beredskapslagstiftning som tar sikte på krigsförhållanden. Om riket är i krig eller krigsfara eller om sådana utomordentliga förhållanden råder som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag armars skall meddelas genom lag. Den normgivningsmakt som riksdagen med stöd av detta stadgande kan delegera går således betydligt längre än vad som är möjligt att delegera med stöd av 8 kap. RF. Noringivningsmakt som regeringen erhållit med stöd av 13 kap. 6 § RF kan inte subdelegeras.

Det finns en möjlighet för riksdagen att i efterhand granska regeringens tillämpning av givna bemyndiganden, dvs. en form av politisk och demokratisk kontroll. Riksdagen kan bestämma att föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av bemyndiganden enligt regeringsformen skall underställas riksdagen för prövning 8 kap. 12 § RF.

Hittills har berörts befogenhetema att meddela föreskrifter under olika extraordinära förhållanden. Möjligheterna att ge dispens från föreskrifter dvs. en rätt att göra undantag från en författning i ett konkret fall - regleras inte i regeringsformen. Sådana bestämmelser kan meddelas i en författning samma nivå som den i vilken huvudbestämmelsen återfinns. Riksdagen kan således i lag ge en dispensrätt regeringen, och då också ge regeringen möjlighet att subdelegera rätten till en förvaltningsmyndighet. Regeringen kan också överlämna sin självständiga dispensrätt en

förvaltningsmyndighetml 11 kap. 12 § RF har regeringen dock givits en

generell rätt att dispensera från sina egna föreskrifter.

3°Se bl.a. Strömberg,Dispensmakten och Gmndlagberedningens förslagSvJT 1972 s. 778 ff. och HolmbergStjemquist,Grundlagama, 393 s.

Beredskapslagstiflningen 83

5.2 Internationella åtaganden

5 .2. l Allmänt

Regeringsformen ger ramen för de beredskapsâtgärder som kan vidtas enligt nationell lagstiftning. De befogenheter som riksdagen kan delegera till regeringen och som regeringen i sin tur i flera fall kan subdelegera till förvaltningsmyndighet är relativt omfattande. Regeringsformen tillkom emellertid i en tid då Sveriges internationella åtaganden var färre än de är idag. Det finns därför anledning att analysera om utrymmet för ensidiga åtgärder i Sverige begränsas av dels de internationella åtaganden Sverige gjort i form av införlivande av Europakonventionen, dels medlemskapet i EU.

5 .2.2 Europakonventionen

Europakonventionen behandlar de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Konventionen inkorporerades i svensk rätt den l januari l995 genom lagen 1994:1219 om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I konventionen finns tvâ artiklar av intresse för beredskapen på det finansiella området.

Enligt artikel 6 är alla medborgare berättigade att få sina civila rättigheter och skyldigheter eller misstanke om brott prövade i domstol. Detta innebär t.ex. att en näringsidkare som bedriver finansiell verksamhet har rätt till domstolsprövning av ett betungande beslut, i vart fall enligt lagen 1988:205 om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut rättsprövningslagen. Denna rätt innebär i sig inte någon begränsning av regeringsformens bemyndiganderegler men den måste beaktas i lagstiftningen.

3 Frågorna EU-medlemskapoch även EES-avtalet utreddes av ÖCB år 1991 om om respektiveår 1992, se Rapport 1991, Svenskt medlemskap i EG: Konsekvenser för försörjningsberedskapen en förstudie, och Rapport 1992, EES-anslutningoch EG- medlemskap: Konsekvenserför svenskförsörjningsberedskap huvudrapport samt bilaga - till den senare rapporten.

84 Beredskapslagxtiftningen SOU 1995: 125

Artikel 15 innehåller bestämmelser som tar sikte krig eller annat allmänt nödläge som hotar en nations existens. Vad som exakt avses med denna skrivning har aldrig varit föremål för prövning och bestämmelsen har veterligen aldrig behövt tillämpas. Så långt torde det dock vara klart, att fråga är om krig och krigsliknande förhållanden. S.k. fredskriser kan svårligen rymmas i den angivna formuleringen. Enligt artikeln får fördragsslutande stat i nämnda situationer vidta åtgärder som innebär avvikelser från statens skyldigheter enligt konventionen. Avvikelser får göras endast i den utsträckning som är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till situationen och under förutsättning att avvikelserna inte strider mot landets övriga förpliktelser enligt den internationella rätten. Konventionen inskränker inte de befogenheter Sverige enligt RF har under krigsförhållanden. I krigssituationer torde Europakonventionen inte medföra någon begränsning av de åtgärder som kan vidtas med stöd av regeringsformen. Konventionen saknar regler i fråga om andra extraordinära förhållanden än krig och liknande nödlägen.

5.2.3 Europeiska unionen

Civil beredskap i svensk bemärkelse är ett okänt begrepp inom EU. l Romfördraget finns emellertid ett antal bestämmelser som reglerar medlemsstaternas möjligheter att ensidigt vidta åtgärder mot annan medlemsstat eller mot tredje land. En intressant fråga är om dessa bestämmelser påverkar möjligheterna att vidta sådana beredskapsåtgärder som är möjliga att vidta enligt regeringsformen.

Den ekonomiska monetära unionen EMU kommer att få stort inflytande på det finansiella området inom EU. Det finns därför anledning att närmare undersöka vilka konsekvenser en gemensam penning- och valutapolitik kan få för den finansiella beredskapslagstiftningen.

Romfördraget

En de grundläggande tankarna bakom EU är liberaliseringen av av kapitalrörelsema. I Romfördragets artikel 67 angavs följande.

Beredskapslagstifiningen 85

I den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa den gemensammarknadens funktion skall medlemsstaterna under övergångstiden ma sinsemellan gradvis avskaffa alla restriktioner avseende rörligheten för kapital tillhör bosatta i medlemsstaterna och all diskrisom personer minering grundas parternas nationalitet eller bostadsort eller som den ort där sådant kapital har placerats. Löpande betalningar som har samband med kapitalrörelser mellan medlemsstaterna skall vara befriade från alla restriktioner senast vid den första etappens utgång.

Undantag från denna bestämmelse kunde medges vid störningar pá

kapitalmarknadema och allvarliga betalningsbalansproblem. Artikel 67

framgår lydelsen övergángsbestämmelse och har numera, var som av en Maastrichtfördraget, ersatts av bl.a. artikel 73b. Enligt ett år 1988 genom direktiv 88361EEC det s.k. slutliberaliseringsdirektivet antaget - skulle liberaliseringsskyldighetema praktiskt taget alla kapitaltransakavse tioner. Även slutliberaliseringsdirektivet har ersatts genom överenskommelsen i Maastricht. Det finns dock fortfarande artiklar i Romfördraget, bl.a. 73d och 73g, medlemsstaterna rätt att under vissa förutsättsom ger ningar införa kapitalrestriktioner.

Genom Maastrichtfördraget enades medlemsstaterna om nya bestämmelser kapitalrörelser preciserade möjligheterna till undantag och som om som fogades till Romfördraget. De bestämmelserna, som trädde i kraft den nya 1 januari 1994, innebär att restriktioner i de fria kapitalrörelsema, t.ex. valutareglering, inte får tillämpas mot övriga EU-länder eller tredje land. Regeln är dock inte ovillkorlig utan det förekommer flera undantag. Följande artiklar är intresse. Enligt artikel 73d har en medlemsstat rätt att av i vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar bl.a. tillsyn över finansiella institut, om ii vidta åtgärder är motiverade med hänsyn till allmän ordoch att som ning eller allmän säkerhet. Medlemsstat får vidare, enligt artikel 73g, utan

det påverkar tillämpningen artikel 224 se nedan och så länge rådet

att av inte har vidtagit åtgärder, allvarliga politiska grunder av brådskande karaktär vidta ensidiga åtgärder mot tredje land i frågor om kapitalrörelser och betalningar. Om det inträffar plötslig kris i betalningsbalansen och en skyddsåtgärder unionsnivá omedelbart inte vidtas, får den berörda med-

32 Prop. 198990:l35.

86 Beredskapslagstifiningen SOU 1995: 125

lemsstaten, enligt artikel 109i, vidta sådana åtgärder är nödvändiga som för att avhjälpa situationen.

I artikel 224 anges att medlemsstaterna skall samråda i frågor rör insom och utrikespolitiska störningar. Syftet är skall föratt staterna gemensamt hindra att den gemensamma marknadens funktion påverkas åtgärder av som en medlemsstat kan se sig tvungen att vidta vid allvarliga interna störningar som påverkar upprätthållandet av lag och ordning, i händelse av krig eller vid en allvarlig internationell spänning innebär krigsfara som eller för att fullgöra de skyldigheter den har tagit på sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet. Artikeln kan motsatsvis tolkas så sätt att ett medlemsland har möjlighet att under angivna förhållanden ensidigt vidta åtgärder.

EMU

Vid Maastricht-mötet år 1991 enades EG-ländema riktlinjer för hur om EMU skall förverkligas. Tillsammans med planerna politisk union, en innebar Maastrichtöverenskommelsen övergången från europeisk en gemenskap till en europeisk union EU. -

EMU omfattar bl.a. genomförandet av den inre marknadens fyra friheter. Samordningen av medlemsländemas nationella ekonomiska politik, framförallt budgetpolitiken, stärks successivt. Den monetära delen unionen av innebär en samordning av penningpolitiken och fullständig låsning en av valutakurserna. I den fullt utvecklade unionen skall valuta en gemensam införas. Penning- och valutapolitiken skall utformas och bedrivas gemensamt, vilket gör det nödvändigt att upprätta institution, Europeiska en ny Centralbanken ECB, inom ramen för ett Europeiskt centralbanksystem ECBS.3

Åtgärder enligt denna bestämmelseskall medföra minsta möjliga störningar i den gemensamma marknadensfunktion och får inte utöver vad som är helt nödvändigtför att avhjälpa de plötsligt uppkomnasvårighetema.Bestämmelsen tänkt är att upphöra när EMU:s tredje fas inleds.

3‘ Ds 1992:116.

SOU 1995: 125 Beredskapslagstifiningen 87

EMU skall etableras i tre faser. Den första fasen inleddes den 1 juli 1990 i och med att kapitalrörelserna inom EG släpptes fria, dock med tidsbegränsade undantag för vissa medlemsländer. Under denna fas förstärktes den ekonomisk-politiska samordningen inom ramen för existerande institutioner i syfte att främja närmandet mellan medlemsländernas ekonomier mot det gemensamma målet, s.k. konvergens. Konvergens mellan ekonomiema betraktas som en nödvändig politisk och ekonomisk förutsättning för att kunna upprätta valutaunionen. I enlighet med Maastrichtöverenskommelsen inleddes EMU-processens andra fas den 1 januari 1994, då Europeiska monetära institutet EMI inrättades. Under fas två skall samarbetet mellan de nationella centralbankema stärkas. Centralbankema skall vara oberoende i förhållande till de politiska organen samma sätt som den gemensamma centralbanken, vilken skall inrättas i fas tre. Användningen den valutaenheten skall utvecklas och underlättas. av gemensamma Monetär finansiering av budgetunderskott skall förbjudas, vilket innebär varken direkt eller indirekt får låna i centralbanken. I inledatt staten ningen av fas tre skall ECB inrättas och få ansvaret för och maktbefogenheterna att bedriva den gemensamma penningpolitikeni unionen. Samtidigt skall växelkursema mellan de deltagande ländernas valutor låsas och ett datum för införandet den gemensamma valutan fastställas. ECB och de av nationella centralbankerna skall ha gemensamt ansvar för att clearing- och betalningssystemen fungerar. Tidpunkten för när den tredje fasen skall inledas är ännu inte fastlagd. Under vintemvåren 1995 var tidpunkten föremål för diskussion inom EU och det tycks råda enighet om att fas tre kan träda i kraft tidigast är 1999. De länder som vid tidpunkten inte uppfyller kraven kan få en undantagsstatus derogation.

Enligt Riksbankens bedömning har medlemsstaterna i EU möjlighet att enligt artikel 224 i Romfördraget införa nationella restriktioner i exceptionella situationer. En gemensam centralbank och valuta får emellertid långt-

Riksbanken får enligt23 § riksbankslagemändrad genom SFS 1995:969 inte bevilja kredit till eller förvärva skuldförbindelse direkt från staten,annat offentligt organ eller institution inom EU. Riksbanken får dock inom ramen för bestämmelsernai riksbankslagen bevilja kredit till och förvärva skuldförbindelse från kreditinstitut som ägs av staten eller annat offentligt organ. 3° Se not i 31 nämnd Rapport5 s. 30.

88 Berea.rkaJslagswiziingen SOU l 995: 125

gående konsekvenser för betalningssystemet. Valutarestriktioner mellan medlemsländer som kvalificerat sig för EMU och har valuta en gemensam blir givetvis omöjliga. Restriktioner mot tredje land kan heller inte införas annat än genom ett gemensamt beslut för hela det gemensamma valutaområdet. Införandet av en gemensam centralbank får konsekvenser även för förvaltningen av valutareserven och för betalningsmedelsförsörjningen.

Som framgår av det sagda kan det bli fråga helt andra förutsättningar om och förhållanden för en beredskapslagstiftning av det slag föreslås i som detta betänkande, om Sverige kommer att fullt ut delta i EMU:s tredje fas, innebärande en gemensam centralbank och valuta. Vilka en gemensam grundlagsändringar och andra författningsändringar som är nödvändiga för att ECB skall kunna ta över Riksbankens uppgifter åligger inte denna utredning att bedöma.

5.3 Fullmaktslagarna

5.3.1 Allmänt

En fullmaktslag är, som tidigare nämnts, en lag genom vilken riksdagen med stöd i regeringsformen ger regeringen rätt fullmakt att meddela - föreskrifter på områden som annars skall regleras i lag. En fullmakt enligt 13 kap. 6 § RF tar sikte på krigsförhållanden medan bemyndiganden för andra förhållanden måste ha stöd i 8 kap. 7 § RF.

Frånsett den fullmaktslagstiftning som varit föremål för översyn av Krigsförsäkringsutredningen finns följande fullmaktslagar det finansiella området lagarna finns intagna i bilaga 2 till betänkandet.

Lagen 1940279 om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest m.m. vid krig eller krigsfara växelprotestlagen.

37Enligt ovan nämndRapport5 har Riksbanken beskrivit funktionenBetalningsvåsende som omfattande tre delar, nämligen penningmedelsförsörjning,betalningsfonnedling och förvaltning av valutareserven.

SOU 1995: 125 Beredskapslagstifmingen 89

Lagen 1940:300 angående förordnande om anstånd med betalning — av gäld m.m. moratorielagen.

Lagen 1941 :881 med vissa bestämmelser om dödande av handlingar som förstörts under krig m.m.

Betalningsväsendelagen jämte tillämpningskungörelsen. -

Valuta- och kreditregleringslagen. -

Regeringen kan i särskild bestämmelse i en lag som i övrigt är avsedd en att tillämpas i fredstid, ges möjlighet att föreskriva undantag från lagen under förutsättning att riket är i krig, krigsfara eller liknande förhållanden

s k. fullmaktsparagrafer.

.

Härutöver finns även bestämmelser är av indirekt intresse för det som finansiella området. I det följande redovisas med undantag för betal- ningsväsendelagen vilken redovisas i avsnitt 7.3.2 samtliga fullmaktsla- samt andra fullmakter och bestämmelser av intresse för beredskapen gar det finansiella området.

5.3.2 Växelprotestlagen

Regler växlar och checkar finns i växellagen 1932:130 respektive om checklagen 1932:131. Växlar och checkar är exempel anvisningar. Enligt den särskilda fullmaktslagen växelprotestlagen får regeringen - vid krig eller krigsfara som Sverige befinner sig efter hörande av riksbanksfullmäktige, meddela föreskrift förlängning av tiden för uppom visande växel och upptagande av protest till bevarande av växelfordran av samt för uppvisande check och företagande av annan åtgärd till bevaav rande återgångsfordran grund av check. Föreskriften kan begränsas av till viss del riket, såvitt angår åtgärd som skall vidtas där. att avse av Växelprotestlagen således regeringen möjlighet att i krig och krigsfara ger föreskriva form anstånd med olika frister, dvs. ett slags moratorium. en av

5.3.3 Moratorielagen

Då ett land råkat i särskilt brydsamrna förhållanden av övergående beskaffenhet har vid än ett tillfälle inträffat att statsmakterna funnit anmer

mot

90 Beredskapslagrtiftningen

ledning att för en kortare övergångstid vidta extraordinära åtgärder för underlättande av penning- och kreditförhållandena. Hit hör närmast åtgärder i syfte att bereda gäldenärer anstånd med att reglera förfallna eller förfallande skulder, s.k. moratorium. Ett moratorium, varigenom fordringar i utlandet inte kan drivas in vid förfallotidpunkten kan vålla problem, särskilt om gäldenärer i fråga om skulder till utlandet inte medgetts en liknande förmån. På grund härav och då man inte kan bortse från att en internationell kris kan komma att menligt inverka näringslivet och det finansiella systemet, anses det att föreskrifter om moratorium bör meddelas endast i undantagsfall.

Generalmorazorium omfattar alla eller vissa grupper av gäldenärer eller borgenärer eller förpliktelser i ett eller flera avseenden. Om ett generalmoratorium i princip avser alla gäldenärer eller borgenärer, betecknas det som allmänt. Om moratoriet är begränsat till t.ex. vissa grupper av gäldenärer, vissa slag av förpliktelser eller vissa geografiska områden talar man om särskilt generalmoratorium. Som exempel särskilda generalmoratorier kan närrmas moratorium för krigsdeltagare, fastighetsmoratorium, växelmoratorium, fristmoratorium, moratorium i fråga om obligationer och försäkringsavtal, utlandsmoratorium och moratorium avseende krigsdrabbade ornrâden. specialmoratorium innebär att anstånd beviljas en enskild gäldenär. Sådant moratorium kan vara individuellt eller allmänt. Ett specialmoratorium kallas individuellt, när gäldenären beviljas anstånd i förhållande till viss borgenär, och allmänt när anståndet gäller i förhållande till alla eller flertalet av gäldenärens fordringsägare.

Som framgått av det föregående skiljer man mellan gäldenärsmoratorium och borgenärsmoratorium beroende om anståndet avser gäldenärens eller borgenärens förpliktelser. En annan indelning utgår från olika faser i det anspråk moratoriet avser. Man skiljer härvid mellan civilrättsliga och processrättsliga moratorier. Den senare kategorin delas in i rättegángs-, exekutions- och konkursmoratorier. Av blandat slag civilt, processuellt — m.m. är fristmoratoriet. Moratorium kan vara frivilligt moratorium eller tvángsmoratorium beroende om gäldenären har möjlighet eller skyldighet att utnyttja moratoriet. Tvångsmoratorium avser vanligen betalning av skulder i fiendestat.

Beredskapslagstiftningen 91

Det grundlagsmässiga stödet för flertalet former av moratorium finns i 8 kap. 8 § RF. Där anges att regeringen kan ges befogenhet att meddela föreskrifter om anstånd med att fullgöra förpliktelse. Moratorium som avser anstånd med annat än att fullgöra förpliktelse, t.ex. anstånd med möjlighet att utnyttja en rättighet, måste finna sitt grundlagsmässiga stöd i 8 kap. 7 § eller 13 kap. 6 § RF.

Moratorium innebär enligt moratorielagen ett beslut av regeringen om anstånd, för viss tid eller tills vidare, med betalning av skuld eller om inskränkningar i en borgenärs rätt att begära utmätning för sin fordran, att ansöka om att gäldenär försätts i konkurs och att i övrigt göra gällande rättsverkningar avseende dröjsmål med betalning. Som moratoriebeslut räknas även beslut om uppskov med försäljning av utmätt eller konkursbos egendom eller om förbud för borgenär att genom försäljning eller annat sätt få betalt ur pant. Beslut om moratorium får om riksdagen inte är samlad och om krigsförhållanden i traditionell mening råder, fattas efter hörande av fullmäktige i Riksbanken. Regeringen får, om riksdagen inte är samlad, även fatta beslut om moratorium om det i ett annat land har vidtagits åtgärder varigenom betalning till borgenär i Sverige hindras eller synnerligen försvåras. Moratoriebeslut som nu sagts gäller längst till dess trettio dagar gått från det att nästa riksdag sammanträtt. När riksdagen är samlad kan regeringen, om sådana förhållanden som tidigare angetts föreligger, med riksdagens samtycke meddela beslut som nämnts ovan. Om omständigheterna påkallar det får regeringen i brådskande fall, efter hörande av fullmäktige i Riksbanken, fatta ett provisoriskt beslut som är giltigt i trettio dagar. Beslut om moratorium får begränsas till att avse viss skuld eller viss gäldenär som råkat i särskilda betalningssvårigheter. Regeringen kan överlåta till domstol eller annan myndighet att pröva om villkoren är uppfyllda. Med skulder likställs skatter och avgifter. Ett beslut om anstånd med betalning kan även innefatta förbud för gäldenär att betala skuld under den tid som anståndet gäller. Under samma tid får växel eller check inte uppvisas för betalning eller protesteras med anledning av utebliven betalning. Har gäldenär fått anstånd med betalning av skuld får regeringen meddela erforderliga bestämmelser angående ränta på skulden.

Senastelydelse av l § SFS 1989:243.

92 Beredskaprlagstiftningen SOU 1995 125 ;

Om en borgenär för att bevaka sin rätt är beroende av att väcka talan eller vidta annan åtgärd inom viss tid, och om beslut om moratorium enligt moratorielagen hindrar honom från att vidta sådan åtgärd, har borgenären möjlighet att vidta åtgärden inom en månad från det att hindret försvann. Gör han det, är han bibehållen sin rätt. Vad nu sagts gäller dock inte för det fall växellagen eller checklagen innehåller andra bestämmelser i fråga om bevarande av växel- eller checkrätt.

Oavsett om krigsförhållanden är för handen eller kan regeringen besluta om moratorium för viss gäldenär om det är av synnerlig vikt för tillgodoseende av allmänt väl. Om sådant beslut meddelats för juridisk person kan denna sättas under särskild förvaltning.

5.3.4 Lagen med vissa bestämmelser om dödande av handlingar som förstörts under krig m.m.

En handling som har förstörts eller kommit bort kan dödas, dvs. av domstol förklaras vara utan verkan, enligt lagen 1927:85 om dödande av förkommen handling. Handlingar som kan dödas är löpande skuldebrev, växlar, konossement och andra handlingar som måste visas för att innehavaren skall kunna kräva betalning, påkalla fullgörande av någon annan förpliktelse eller bli antecknad som innehavare av en rättighet på ett konto som avses i aktiekontolagen. Detsamma gäller även i fråga om aktiebrev, pantbrev och företagshypoteksbrev, liksom intecknade fordringshandlingar som är ställda till viss man. Dödande kan ske på begäran av den som för-

lorat handlingen.

Befinner sig Sverige i krig eller krigsfara eller råder andra extraordinära förhållanden föranledda av krig, får regeringen föreskriva undantag från 1927 års lag. Enligt lagen med vissa bestämmelser om dödande av handlingar som förstörts under krig m.m. kan även obligationer bli föremål för dödande.

3 Enligt 12a§ i 1927års lag är dödandeförfarandet tillämpligt även i fall av utmätningeller konkurs då handling inte kunnat anträffas och det kan antasatt handlingenundanhålls. Ansökangörs i dessafall av Kronofogdemyndigheteneller konkursboet.

SOU 1995 125 Beredskapslagstiftningen 93 :

5.3.5 Valuta- och kreditregleringslagen

Under tiden fram till slutet av 1960-talet präglades samhällsekonomin av inre och yttre balans. Penningpolitiken inriktades främst på inhemsk konjunkturstyming och valutaregleringen utgjorde ett led i denna politik. Under delen 1960-talet inleddes ett skede med tilltagande intersenare av nationell valutaoro och obalanser som så småningom ledde till bytesbalansproblem. Valutalagstiftningen användes då för att dämpa utflöden hotade kronans växelkurs och valutareserven. Under vintern 1973-74 som ställdes den ekonomiska politiken inför betydligt allvarligare problem än tidigare. Oljekrisen ledde till ett betydande underskott i bytesbalansen. För att möjliggöra privat finansiering av underskottet, slopades de hinder som fanns mot finansiell upplåning utomlands. Detta innebar en långtgående liberalisering valutaregleringen. Under åren 1978-82 växte budgetunderav skottet och bytesbalansen försämrades. Därefter förbättrades den ekonomiska situationen, vilket skapade förutsättningar för en successiv liberalisering valutaregleringen. Den fortgående intemationaliseringen av av näringslivet och den snabba utvecklingen av nya finansiella instrument innebar att valutaregleringen kom att bli allt mindre effektiv. Under 1980talet genomfördes rad lättnader i regleringen och den 1 juli 1989 uppen hävdes i huvudsak alla återstående restriktioner. Valutalagstiftningen, penningpolitisk reglering, ersattes den l juli 1990 av en ren som var en beredskapslag. Valutareglering kan sedan dess tillgripas endast under säkerhetspolitiska kriser och i krig samt vid vissa andra extraordinära förhållanden, allvarliga störningar det valutapolitiska omrâdet. De t.ex. kvarvarande bestämmelserna Valutareglering återfinns i valuta- och om kreditregleringslagen.

Sedan valutaregleringen i stort avskaffades 1989 har valuta- och kreditpolitik bedrivits via de finansiella marknaderna. Riksbanken påverkar de korta marknadsräntoma köp och försäljningar av värdepapper, vilket ändgenom bankernas tillgång till likvida medel. På motsvarande sätt använder rar Riksbanken köp och försäljningar valuta för att påverka utvecklingen av på valutamarknaden.

’ inblick valuta- i och kreditregleringenhänvisastill SOU 1985:52, samt För en historisk Valutapolitiken Clas Wihlborg och Riksbankens politik 1945-1990 av Lars Jonung. av

94 Beredskapslagxtifiningen SOU 1995: 125

Valutareglering innebär att sådana transaktioner som kan ha betydelse för valutapolitiken s.k. valutatransaktioner och som anges i föreskrift om - valutareglering, inte får genomföras utan Riksbankens tillstånd.

Valutareglering är i första hand ett medel att minska kapitalrörligheten, dvs. att avskärma ett land finansiellt, och därmed öka möjligheterna dels att bedriva en självständig penning- och räntepolitik vid en fast växelkurs, dels till kreditallokering mellan olika typer av krediter. Enligt ekonomisk teori är det omöjligt att med hög kapitalrörlighet samtidigt hålla en fast växelkurs och föra en oberoende penningpolitik, liksom det är omöjligt att samtidigt fastställa räntor olika typer av krediter och styra kreditvolymen till önskat ändamål

Kreditregleringar infördes i början av 1950-talet för att successivt avvecklas under l980-talet. Nuvarande bestämmelser om kreditreglering återfinns i valuta- och kreditregleringslagen. Det finns ett klart om än sällan uttalat samband mellan kreditpolitiska medel och valutareglering. Nationella kreditpolitiska regleringar är beroende av en samtidig reglering av finansiella utlandstransaktioner, eftersom kreditströmmarna armars riktas mot utlandet.

Om regeringen har meddelat föreskrift om valutareglering får regeringen, efter hörande av Riksbanken, även meddela föreskrift om kreditreglering. Sådan reglering kan ha formen av utlåningsreglering, emissionskontroll, räntereglering eller placeringskrav. Kreditregleringen skall i första hand avse endast kreditinstitut. På begäran av Riksbanken kan regeringen dock föreskriva att kreditregleringen skall kunna omfatta även annan som yrkesmässigt och i betydande omfattning bedriver kreditgivning, samt, när det gäller emissionskontroll, annan som offentligen utbjuder obligationer och andra fordringsrätter som är avsedda för allmän omsättning. Om det finns särskilda skäl får Riksbanken begränsa kreditregleringen till ett eller flera slag av institut, undanta visst institut från kreditregleringen och utfärda olika föreskrifter för skilda institut.

SeWihlborg, föregående not, s. 251.

SOU 1995: 125 Beredskapslagstifmingen 95

En kreditreglering kan i princip ske genom att kreditinstitutens möjligheter att ge lån begränsas eller indirekt genom att låntagarnas möjligheter att ta upp lån begränsas. En utlåningsreglering ger Riksbanken möjlighet att direkt fastställa maximibelopp för disponerad eller beviljad utlåning och begränsar på ett uppenbart sätt tillgången krediter. Krediter kan emellertid även erhållas genom att en potentiell låntagare bjuder ut obligationer eller andra skuldebrev marknaden. I syfte att begränsa sådana krediter kan emissionskontroll införas.

Kreditregleringar leder till högre räntor. Restriktionerna kan därför behöva kompletteras med en på administrativ väg fastställd högsta utlåningsränta s.k. räntereglering. Ränteregleringen skapar förutsättningen för att i olika krissituationer reglera prisbildningen kreditmarknaden. I krig eller under andra extraordinära förhållanden ger en reglering av prisbildningen kreditmarknaden möjligheter att tillföra prioriterade områden krediter till låg kostnad. I dessa situationer fyller ränteregleringen således ett allokeringspolitiskt syfte som ur samhällsekonomisk synvinkel kan vara nödvändigt i vissa krissituationer.

För att begränsa och styra efterfrågan på krediter kan regleringar införas

är riktade mot kreditinstitutens balansräkningar. Regleringarna innebär som att krav ställs på institutens placeringar placeringskrav. Syftet med dessa krav är att en viss typ av krediter eller vissa låntagare skall prioriteras. Metoden är enklare och mer verkningsfull än en direkt reglering av de enskilda låntagamas kreditvolymer. styrmedel av detta slag kan vara av avgörande betydelse i samband med krig och krigsfara, då resurser behöver flyttas till totalförsvaret, och även i samband med allvarliga kriser.

5.4 Övrig lagstiftning av betydelse

5.4.1 Den administrativa fullmaktslagen

Förfarandet i krig eller krigsfara hos förvaltningsmyndigheter och kommuregleras i lagen 1988:97 om förfarandet hos kommunerna, förner valtningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m., den s.k. administrativa fullmaktslagen. Lagen trädde i kraft den 1 januari

96 Beredskapslagstzflningen SOU 1995: 125

1989 och ersatte dels den tidigare administrativa fullmaktslagen jämte tilllämpningsförordning, dels den s.k. särskilda rättegångslagen.

Regeringen ges i lagen bemyndigande att föreskriva att en förvaltningsmyndighets uppgifter inte skall fullgöras eller att de skall tas över av en annan sådan myndighet eller av en domstol. Regeringen får därvid besluta de ytterligare bestämmelser som behövs till följd av att sådana föreskrifter meddelas.

Den administrativa fullmaktslagen tar sikte på förvaltningsmyndighetemas organisatoriska frågor och verksamheter. Till organisatoriska frågor hör bl.a. frågor om upprätthållande av myndighetens funktionsduglighet, decentralisering av förvaltningsuppgifter, överföring av förvaltningsuppgifter till jämbördiga myndigheter, ändring av verksamhetsort, ändring av regler om beslutförhet, vissa inskränkningar i möjlighet att frånträda offentliga uppdrag, omplacering av personal samt möjlighet att helt lägga ned en myndighets verksamhet. Möjligheten att helt lägga ned verksamheten vid en förvaltningsmyndighet infördes i den nu gällande administrativa fullmaktslagen. Skälet var att man ansåg att det kunde inträffa att en myndighets uppgifter kunde bortfalla i krig och att vissa uppgifter inte kunde eller borde fullgöras i ett skärpt lägef

Till förvaltningsverksamheten hör bl.a. uppkomsten av nya uppgifter med hänsyn till folkhushållningen, fråga om prioritering mellan förvaltningsuppgifter, möjligheten till lättnader vid handläggningen eller åsidosättande av formella föreskrifter i författningar t.ex. införskaffande av utredning av visst slag fråga om uppskov med vissa tidsfrister samt frågor om -, laga förfall.

Z Sebl.a. SOU 1940:23 s. 14 ff. lbid. Ds Ju 1982:9 s. 18. SOU 1940:23 s. 16 ff.

SOU 1995: 125 Beredskapslagstzftningen 97

5.4.2 Lagen om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen

Ägare eller innehavare av industriell anläggning, andra näringsidkare,

myndigheter samt vissa arbetsmarknadsorganisationer är enligt lagen om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen, skyldiga att begäran av totalförsvarsmyndighet delta i totalförsvarsplaneringen i vissa avseenden. Lagen innebär bl.a. att näringsidkare har en omfattande upplysningsplikt och även i övrigt är skyldiga att medverka vid planeringen de egna uppgifterna inom totalav försvaret. Finansinspektionen, är totalförsvarsmyndighet, och ÖCB som m.fl. har rätt att begära upplysningar eller att påkalla sådan medverkan.

Näringsidkarnas skyldigheter är begränsade till att avse biträde vid planläggningsarbetet och därmed även till åtgärder av organisatorisk art. Skyldigheten kan troligen inte utsträckas till att avse sådana åtgärder som

att lägga reservlager eller att sätta igång produktion.

upp

Prop. 1948 nr. 96 s. 7

4 I5-I329

6 Finansiell verksamhet och totalför-

svaret

6. 1 Hotbilderna

Beredskapen på det finansiella området innebär, som tidigare framhållits, att de finansiella instituten skall vara förberedda för kriser som kan påverka det finansiella systemets stabilitet och funktionsförrnåga. Vissa beredskapsåtgärder avser att möta påfrestningar i anledning av krig och andra säkerhetspolitiska kriser. Dessa åtgärder sker inom ramen för totalförsvaret.

Enligt riksdagens totalförsvarsbeslut för budgetåren 199596-199900 se

avsnitt 1.2 utgår man inom försvaret för närvarande från fyra s.k. hotbilder;‘7 nämligen ett strategiskt överfall, ett väpnat angrepp över kust alternativt landgräns, en neutralitetskris och en krissituation. -

Med strategiskt överfall avses ett angrepp som är överraskande till tid och metod och som kan sättas igång utan att angriparen röjer förberedelserna. Vid ett strategiskt överfall saknas möjligheter att i tid genomföra beredskapshöjningar. Med väpnat angrepp över kust eller landgräns avses ett angrepp som föregås av ökad politisk spärming i vår omvärld. Såväl-ett angrepp med politisk förvarning som en neutralitetskris bedöms föregås av ett skede på upp till tolv månader med växande politiska motsättningar mellan stormakter. Neutralitetskrisen skall ses som en alternativ utveckling till väpnat angrepp.

7 Jfr diskussionen om ett vidgat säkerhetsbegreppi prop. 199596:12.

100 Finansiell verksamhet och totalförsvaret

Beredskapsplaneringen skall innefatta förberedelser för de angivna hotbilderna. Ett militärt angrepp mot Sverige utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och är den viktigaste utgångspunkten för planeringen. Det skall finnas betryggande beredskap att omedelbart möta ett s.k. strategiskt överfall. Under förutsättning av politisk förvarning skall förmåga också finnas att möta ett väpnat angrepp vid kusten eller landgränsen. Sådan förmåga behöver emellertid finnas fullt ut först efter ett års komplettering av utrustning och utbildning. Kompletteringen förutsätts ske genom s.k. återtagning, ett begrepp som har sitt ursprung inom den militära planeringen. Begreppet resurskomplettering avser vissa utbildningsoch övningsinsatser m.m.

För att få en bild av hur en funktionsansvarig myndighet arbetar utifrån hotbilderna skall kort beskrivas ÖCB:s planeringsförutsättningar för funktionen Försörjning med industrivaror utom energiförsörjning och livsmedelsförsörjning. All beredskapsplanering skall utgå från den allvarligaste av alla krissituationer, nämligen krig. Krig kan enligt totalförsvarsbeslutet förekomma i två former, nämligen strategiskt överfall och anfall efter politisk förvarning. Det senare fallet beräknas föregås av en upp till 12 månader lång krissituation. Under denna tid försämras det politiska klimatet successivt och den militårpolitiska situationen blir allt allvarligare. Under periodens senare del höjs beredskapen och vissa militära incidenter inträffar. Försvaret höjer sin beredskap och personal inkallas. Mobiliseringsförråd måste kompletteras eftersom förråden inte är fullständiga vid krisens inledning. Handeln med strategiska varor minskar snabbt under den årslånga krissituationen för att helt upphöra mot slutet av perioden. Det åir inte möjligt att importera sådana varor under den krigshotandc delen av krisen. Under den sista månaden av krisfallet är möjligheterna små till import även av övriga varor. De kommersiella lagren av importerade strategiska varor är tömda vid ingången av den krigshotande delen av krisen. För att möta de problem som uppstår genom importhinder och lagerminskning planeras för viss produktion. Under det aktuella krisskedet skall produktion ske av varor som behövs för att bemöta ett väpnat angrepp. Kapacitet måste säkerställas för produktionen av varor som samhället behöver. För att klara detta måste en rad beredskapsåtgärder vidtas. Exempel sådana åtgärder år företagsplanläggning, substitututveckling och komplettering av de kommersiella lagren av strategiska varor. Det

Finansiell verksamhet och totalförsvaret 101

eftersträvas att skapa förutsättningar för flexibilitet i produktionen. Endast i undantagsfall sker planering för att lagra importerade färdigvaror. Det eftersträvas även att ersätta importerade varor med inhemska ersättnings- Den krigshotande delen av krisen följs enligt ÖCB:s planeringsvaror. förutsättningar av krig eller av en situation där Sverige lyckas stå utanför det omedelbara kriget, det s.k. neutralitetsfallet.

Under neutralitetsfallet kan svenskt näringsliv producera, men produktionen är helt beroende av att det finns varor i beredskapslager. Regleringar har införts för importerade strategiska varor, liksom ransonering av vissa konsumtionsvaror. Importen har upphört. De kommersiella lagren av importerade strategiska varor är slut sedan en tid tillbaka och näringslivet är helt beroende av beredskapslager för att kunna producera materiel avsedd för försvarsmakten och viktiga samhällsfunktioner. Bristen är stor även övriga Sådana produkter som är nödvändiga för att klara varor. ett väpnat skall ha producerats under krisfallet. Den produktion angrepp sker under neutralitetssituationen är således främst avsedd för komsom plettering och för att se till att samhället kan fungera.

Planeringsförutsättningarna för ett väpnat angrepp är enligt ÖCB följande. Om angreppet sker utan förvarning är importen initialt normal och de kommersiella lagren normala. Produktionen fortgår så länge det går. Produkter behövs för totalförsvaret och för att säkerställa de viktigaste som samhällsfunktionema prioriteras. Om det väpnade angreppet har föregåtts förvarning, saknas möjligheter till import av strategiska och andra vaav Krishandelsavtal går kommersiella lagren är

ror. inte att genomföra. De

tömda. De enda lager som finns är eventuella beredskapslager som inte har utnyttjats under den krigshotande delen krisen och lager av färdiga av produkter har byggts prioriterad produktion under krissom upp genom fallet. Under perioden skall säkerställas att produktion av service och underhåll kan genomföras. Särskilt skall tillgodoses behovet av varor från den grafiska industrin, av mekanisk och elektronisk service transportindustrin, service från sjukvârdsomrâdet och livsmedelsindustrin. samt av Det bör framhållas att merparten av övriga varor som behövs under denna period skall ha producerats redan under krisfallet.

102 Finansiell verksamhet och totalförsvaret

6.2 Funktionen Finansiella tjänster

Funktionen Finansiella tjänster omfattar de finansiella aktörernas beredskapsverksamhet. Funktionen var tidigare delad i två, nämligen Bank- och betalningsväsende med Riksbanken som funktionsansvarig myndighet respektive Enskild försäkring m.m. med Finansinspektionen som funktionsansvarig myndighet. Finansinspektionen har ansvaret för den sammanlagda funktionen Finansiella tjänster. Inspektionen skall inom funktionen samråda med Riksbanken, Post- och Telestyrelsen, Statens krigsförsäkringsnämnd och Statens krigsskadenämnd. Regeringen angav i 199495 års budgetproposition s. 23 ff. att funktionsmålet för funktionen Finansiella tjänster skall revideras och preliminärt vara följande. Verksamheten inom

funktionen Finansiella tjänster skall bedrivas så att under höjd beredskap

behovet av kontanta penningmedel och övriga finansiella tjänster kan till-

godoses. Hur de funktionsansvariga myndigheterna Riksbanken respek- tive Finansinspektionen bedömde beredskapsläget i september 1994 framgår av bilaga 5.

För att det finansiella områdets uppgifter att transformera sparande till investeringar, att fördela risker samt att tillhandahålla väl fungerande betalningsmedel och därigenom skapa likviditet skall kunna lösas i krissituationer krävs medverkan från ett stort antal aktörer. Det saknas visserligen uttryckliga riktlinjer om vilka finansiella institut som skall medverka, men man har att utgå från regeringens preliminära funktionsmål för funktionen Finansiella tjänster, som anger att behovet av finansiella tjänster skall tillgodoses även under höjd beredskap. Detta innebär att alla finansiella aktörer som bedriver sådan verksamhet kapitalmarknaden, som är viktig för det finansiella systemets stabilitet och funktionsförmâga, skall upprätthålla verksamheten även i kris och krig.

‘ Se SOU 1993:116och prop. 199495:47.

7 Betalningssystemet

7. 1 Inledning

Med betalning brukar avses överföring av en finansiell tillgång som är allmänt vedertagen som betalningsmedel, dvs. inte endast s.k. lagliga betalningsmedel. Det finns i princip två olika typer av betalningsmedel, dels sedlar och mynt kontanter, dels tillgångar eller andra tillgodohavanden t.ex. kredit konto i exempelvis bank. Vid betalningar med kontanter överlämnas betalningsmedlet från hand till hand, varför något system för administreringen av betalningen normalt inte är nödvändigt. Vid betalning via konton krävs vissa praktiska åtgärder i samband med att tillgångarna rent faktiskt flyttas från betalaren till betalningsmottagaren. Dessa åtgärder vidtas i olika former av betalningssystem. Dessa system brukar i mer makroekonorniska sammanhang, något oegentligt, betecknas som ett betalningssystem och kan i detta avseende liknas vid en infrastruktur i samhället. Betalningssystemet är i det avseendet det nätverk som ligger till grund för att betalningar kan genomföras. I fortsättningen används begreppet betalningssystem i båda betydelserna, dvs. för att beteckna antingen infrastrukturen eller ett enskilt system.

Traditionellt brukar man skilja mellan tre typer av egentliga betalningssystem, nämligen checksystem, girosystem och EFTPOS-system. Checksystemet karaktäriseras av att det är betalningsmottagaren som vänder sig till bankväsendet med en begäran att betalarens konto debiterar och sitt eget krediterat eller eventuellt få ut kontanter. Betalningsmedlet är en skriftlig anvisning vanligen check utfärdad betalaren debit trans- - - av fer system. Girosystem utmärks av att det är betalaren som vänder sig till bankväsendet med begäran att få betalningsmottagarens konto krediterat

4 Werin räknar som betalningsmedel checksystem i även betalningar med kontokort, eller mera exaktkontonota inom ramen för kortsystem, se kapitel7 i Werin.

104 Betalningssystemet sou 1995 ; 125

och sitt eget debiterat credit transfer system. I EFT POS-systemet electronic funds transfer at the point of sale genomförs betalningarna i princip ögonblickligen utlöst av elektroniska signaler. EFTPOS-systemet medför att sådana risker saknas som är förknippade med tidsutdräkten mellan krediteringar och debiteringar eller vice versa. Risker förknippade med t.ex. tekniska störningar, arbetskonflikter, sabotage, bedrägerier eller krigshandlingar finns i alla system. Utvecklingen under senare decennier har medfört att den traditionella skillnaden mellan check- och girosystem alltmer kommit att ersättas av en skillnad mellan huvudsakligen pappersbaserad respektive helt eller huvudsakligen elektroniska system.

Rent tekniskt är ett betalningssystem en form av transfereringssystem, dvs. ett system för transport av information via t.ex. datakommunikation eller s.k. elektroniska motorvägar fiberoptiska kablar som transporterar information ilsnabbt. I ett transfereringssystem överförs information av vilket slag helst. Om systemet Överför information om betalningar och om som betalningar härigenom utförs är det ett betalningssystem. Mer inskränkt kan betalningssystem som system varigenom betalningar förmedlas. man se Betalningsförmedling förutsätter minst en tredje part, dvs. någon annan än betalningsavsändaren och betalningsmottagaren.

Massbetalningar eller små betalningar mellan personer och företag retail payments avvecklas och resulterar i stora betalningar. Stora betalningar large value payments avvecklas sedan i Riksbanken. Riksbanken är således navet i betalningssystemet.

Kontantbetalningar svarar fortfarande för en mycket dominerande del av det totala antalet betalningstransaktioner i Sverige. En uppskattning som gjordes för cirka tio âr sedan indikerade att ungefär 95 procent av transaktionerna skedde med kontanter. Mycket tyder att siffran är lägre idag. Ser till det samlade värdet av de totala betalningarna är bilden närman mast den motsatta, dvs. att kontantbetalningar värdemässigt svarar för mindre än 10 procent av betalningstrañken. Ett rimligt antagande är att kontantbetalningarna svarar för cirka 90 procent av antalet betalnumera ningar medan de värdemässigt svarar för mindre än 5 procent. Som en intressant uppgift kan noteras att Postgirot och Bankgirot utför transaktioner som varje år uppgår till cirka 5 000 miljarder kronor respektive

Betalningssystemet 105 SOU 1995: 125

cirka 2 000 miljarder kronor. En normaldag uppgår omsättningen i riksbanksclearingen till cirka 150 miljarder kronor. Om man bortser från dagligvaruhandeln förekommer kontantbetalningar när det gäller företag och myndigheter endast i ytterst obetydlig omfattning. Förhållandet kan illustreras i nedstâende skiss.

Skiss 7.1 Källa: Bankgiro

Betalningsmarknaden

Betalnings-

marknaden Nomcash Giro

°a- 3-70° i-5 marknaden marknaden

ca. 760 trans 600 mil]. trans

mill’.

Kontant

106 Betalningssystemet SOU 1995: 125

Ett fungerande betalningssystem är en förutsättning för effektiv en marknadsekonomi. En utslagning helt eller delvis betalningssystemet av skulle snabbt leda till en ekonomisk och samhällelig kris. I en sådan situation kan möjligen ett mindre antal betalningar mellan privatpersoner och små företag ske utan hjälp av betalningssystemet. Det står dock klart att det stora flertalet betalningar från privatpersoner och små företag förutsätter medverkan av ett eller flera instituti systemet. Detsamma gäller naturligtvis de större företagens och framför allt statens betalningar. - - Ett sammanbrott av ekonomiska eller tekniska skäl i ett eller flera - - av de samverkande instituten kan orsaka en dominoeffekt som hotar det finansiella systemet. Det är därför uppenbart att stabiliteten och säkerheten hos främst de stora bankerna och girosystemen är avgörande för systemets funktionsförmåga.

Flertalet icke-kontanta betalningar kanaliseras i Sverige två fristående av girosystem, nämligen Postgirot och Bankgirot. De två girosystemen är oberoende av varandra, vilket fick betydelse under bankkonflikten år 1990. Under konflikten stoppades såväl checkhanteringen som verksamheten hos Bankgirot i cirka tre veckor. Betalningarna fick i stället i stor utsträckning ske via Postgirot. Under konflikten försvârades betalningstrafiken av att det var mycket svårt för kontoinnehavama att fylla på sina konton med medel utifrån. Händelsen är intressant bl.a. därför att samhällets sårbarhet visade sig vara begränsad. Kanske dämpades effekten av att företag och hushåll inte väntade sig att konflikten skulle bli långvarig. Det spekulerades bl.a. i att regeringen skulle komma att ingripa om konflikten visade tecken att bli svárlöst. Detta kan ha bidragit till att

allmänheten farm sig i betalningsdröjsmål som normalt inte accepteras.

7.2 Statens betalningssystem i fred

l det följande skall närmast redovisas statens betalningssystem och det system som är tänkt att tillämpas under krigsförhållanden. Det har inte ingått i utredningens arbete att kartlägga befintliga betalningssystem. I denna fråga hänvisas till Betaltjänstutredningens delbetänkande Finansiella

’ SeWerin s. 132.

Betalningssystemet 107

tjänster i förändring SOU 1994:66 och slutbetänkande Betaltjänster SOU 1995:69.

7.2.1 Allmänt

Riksbanken, Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket RRV har till-

sammans en central funktion i den statliga betalningsverksamheten. RRV

företräder och kontrollerar statsverkets checkräkning i Riksbanken SCR. Statens checkräkning förs av Riksbanken. Riksgäldskontoret skall se till att det alltid finns likvida medel för statens betalningsverksamhet.

Administrationen av statliga betalningar sker via ett koncernkontosystem av samma typ som icke-statliga koncerner använder. Ett koncernkonto utgörs av ett gemensamt bank- eller postgirokonto för en koncern. Till ett huvudkonto kan kopplas ett valfritt antal underkonton olika nivåer. Sedan 1988 finns det ett koncernkontosystem anpassat till statens behov - CassaNova i Postgirot. Det totala betalningsflödet i statens betalnings- system uppgår årligen till cirka 3 500 miljarder kronor. I denna betalningsvolym ingår även betalningar mellan myndigheter. Affársverken, de statliga bolagen och statens fonder ingår endast till den del de berör statskassan. Drygt hälften av det totala betalningsflödet går via CassaNova. CassaNova är en av tvâ beståndsdelar i det statliga betalningssystemet. Den andra delen är SCR. När det gäller stora statliga betalningar utnyttjas även den centrala clearingen och avvecklingen som sker i Riksbanken. Riksbanksclearingen redovisas särskilt i avsnitt 7.2.3.

Till statens betalningssystem har från den 1 juli 1994 genom avtal med - S-E Banken om betalningsförmedling även knutits banksystemet. Den brist som generellt finns i Sveriges betalningssystem genom att postgirooch banksystemet inte kan kommunicera har därmed fått en fungerande lösning i fråga om girotransaktioner inom statens betalningssystem.

5 Hur statligabetalningari vara nordiska grannländerhanteras beskrivsi en bilaga nr 6 till Riksrevisionsverkets rapport till regeringen1992-10-15, dnr 20-92-0364 Utveckling av statens betalningssystem.

108 Betalningssystemet SOU 1995; 125

7.2.2 CassaNova

CassaNova bygger Postgirots koncernkontosystem, men har anpassats efter statens särskilda behov av redovisning och information samt för att tillgodose kraven räntebeläggning av statliga medelsflöden och likviditetsstyming inom ramen för penningpolitiken. RRV företräder och kontrollerar SCR med anslutna postgirokonton samt betalningssystemet i övrigt. Postgirots koncernkontosystem är en integrerad del av Postgirots bokföringssystem. CassaNova har utvecklats av Postgirot i samarbete med RRV i syfte att effektivisera de statliga betalningsströmmarna. Det finns för närvarande inga andra koncernkontosystem som fullt ut kan tillgodose statens krav betalningsavräkning, redovisning och information för att möjliggöra samlad rapportering och analys. CassaNova ägs sedan den en l februari 1994 av Postgirot. RRV har full insyn och bestämmanderätt över CassaNova.

CassaNova består av cirka 4 700 postgirokonton. Ett syfte med CassaNova är att myndigheterna säkra och ändamålsenliga betalningsrutiner samge tidigt som rutinerna skall ge ett säkert underlag för prognoser och beslut central nivå. Ett annat syfte är att sammanföra alla betalningar så att kapitalbehovet och därmed statens räntekostnader kan minimeras. Kontostrukturen i CassaNova är uppbyggd så att det mellan de olika nivåerna i systemet sker automatiska täckningar och tömningar mellan anslutna konton. Alla in- och utbetalningar som sker inom ramen för CassaNova samlas på RRV:s tre överordnade postgirokonton; ett för inbetalningar, ett för utbetalningar och ett för övriga transaktioner. Det senare kontot ankredit. Saldona dessa konton regleras, vänds som räntekonto med RRV:s uppdrag, mellan Postgirot och Riksbanken i form av insättningar eller uttag på RRV:s konton inom SCR. SCR består av ett sarnlingskonto och cirka 120 underkonton. Ansvaret för SCR är som tidigare sagts RRV:s. I samband med de automatiska tömningama och täckningama ges avstämningsrutiner en samlad information till myndigheterna om genom deras betalningar från ett och samma håll. Detta bidrar till överblick och bättre kontrollmöjligheter. Myndigheterna och staten kan därigenom bättre hantera och kontrollera sina penningströmmar, dvs. ha god kassahállning. CassaNova ger myndigheterna möjlighet att lägga upp kontostrukturer t.ex. så att regionala och lokala enheter kan få egna postgirokonton eller så att

Betalningssystemet 109

den statsfinansiella informationen som utgör underlag för prognoser och uppföljning förbättras. Rutinen innebär även att myndigheten automatiskt ansluts till vissa rutiner i Postgirots fakturabetalningsservice. För myndigheter med decentraliserad organisation finns möjligheter att, efter RRV:s godkännande, med beaktande av myndighetens behov och önskemål bygga egen koncernstruktur av postgirokonton. upp en

I samband med Postverkets bolagisering den l mars 1994 upphörde skyldigheten för statliga myndigheter att anlita Riksbanken eller Postgirot. Myndigheterna har allt sedan dess i ökande omfattning utnyttjat andra betalningsfönnedlare. Denna omständighet påverkar i sig inte förhållandet att statens koncemkonto är CassaNova.

7.2.3 Riksbanken

SCR

En Riksbankens uppgifter är att vara statens bank. Enligt 23 § riksav bankslagen skall Riksbanken ta emot betalningar till och göra utbetalningar för Närmare föreskrifter återfinns i förordningen 1994: 14 om statstaten. liga myndigheters betalningar och medelsförvaltning beta1ningsförordningen. SCR består ett huvudkonto och cirka 120 underkonton. Hämtav har Riksgäldskontoret checkräkning i Riksbanken. RRV föreöver egen och för kontrollen SCR. Inbetalningar till och utträder staten ansvarar av betalningar frân myndigheter är anslutna till SCR samlas i huvudsak som på postgirokonton, vilkas saldon dagligen överförs till respektive dras på SCR.

Ett eventuellt underskott i statens betalningar via CassaNova eller de direkta transaktionerna måste varje dag täckas. Vanligen sker detta genom statlig upplåning. Riksgäldskontoret har ansvaret för statens upplâning och för täcka eventuellt underskott i SCR. Tidigare täcktes därmed även att underskottet primärt att Riksgäldskontorets egen checkräkning i genom Riksbanken belastades, dvs. staten lånade i Riksbanken. Denna typ av

5’ Se l § lagen 1988:1387 om statens upplåning.

110 Betalningssystemet

sedelpressfmansiering är förbjuden sedan den l juli 1995. Riksgäldskontoret har numera en kontokredit i affärsbank. en

Bilden av det statliga systemet för underskottstäckning har i viss mån påverkats genom införandet s.k. räntekonton. Sedan den l juli 1993 är av myndigheternas medel räntebelagda, vilket incitament till god kassager hållning och likviditetsplanering hos myndigheterna. En senareläggning av en utbetalning eller en tidigareläggning inbetalning får positiva finanav en siella konsekvenser och kan medföra ett minskat uppláningsbehov för staten. Genom räntebeläggning kan räntan i ökad utsträckning redovisas pâ respektive myndighet. För anslagsñnansierade myndigheter är normalt sådana medel räntebelagda som myndigheten disponerar i den verkegna samheten.

Riksgäldskontoret tillhandahåller ett räntekonto för varje myndighet som enligt regeringens beslut ingår i räntemodellen. Regeringen beslutar vilka anslag som skall räntebeläggas. Myndigheternas betalningsflöden delas upp i räntepâverkande och icke räntepåverkande betalningar. För myndigheter med enbart räntebelagda flöden kopplas samtliga postgirokonton till ett samlingskonto. För övriga myndigheter delas och gamla postgirokonnya ton upp i två flöden och de postgirokonton som behövs för räntebeläggning kopplas till ett samlingskonto. Postgirot redovisar bokförda in- och utbetalningar pâ myndighetens samlingskonto i CassaNova. Postgirot överför varje dag information om nettosaldot på myndighetens s.k. räntekonto till Riksgälden. Den 20:e varje månad betalas tolftedel myndighetens en av räntebelagda anslagsmedel till myndigheten.

Vissa myndigheter med underkonto under SCR har rätt att disponera kontot med check. Betalning via SCR kan även ske genom att myndighet med eget underkonto i SCR hos Riksbanken begär att från myndighetens konto föra över medel till ett annat konto i Riksbanken. Betalningssättet används i begränsad omfattning och av ett fåtal myndigheter.

Riksbanksclearingen

Centralbankema ansvarar för att det nationella betalningssystemet är säkert och effektivt. Den svenska centralbanken, Riksbanken, skall enligt rege-

Betalningssystemet 111

ringsformen främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Detta sker produktion av lagliga betalningsmedel sedlar och mynt och genom genom tillhandahållande ett system för avveckling stora betalningar, det s.k. av av RIX-systemet. Riksbanken har sedan länge varit knutpunkteni det svenska

betalningssystemet. Genom att den centrala clearingen sker i Riksbanken,

kan banken pä ett bättre sätt verka för ett säkert och effektivt betalningssystem. Även Riksbanken inte har monopol på system för stora om betalningar är det i praktiken pâ konton i centralbanken som avveckling sker större betalningar. I RIX-systemet regleras slutligt alla transakav tioner i svenska kronor mellan banker. RIX-systemet tillhandahåller två olika transaktionstyper; clearingtransaktioner och interbanktransaktioner. Clearingtransaktionema fordran eller skuld som uppkommit pá grund avser underliggande betalningar deltagare utfört för kunds räkning. av som en Den andra transaktionsformen är interbanktransaktioner som avser fordran eller skuld uppkommit mellan två deltagare i RIX-systemet utan som kundbakgrund. Även Riksbankens egna transaktioner med bankerna avvecklas över bankernas konton i Riksbar1ken.

Bankernas riksbankskonton är på gång avvecklingskonton och samma penningpolitiska konton. Räntan på kontona styrs av penningpolitikens krav. För inlâning respektive utlåning upp till vissa belopp fastställer Riksbanken på penningpolitiska grunder inlânings- och en utlåningsränta. en inlâning överstiger detta belopp blir räntan på överskjutande Om en banks del procentenhet lägre och banks län överstiger beloppet blir en om en láneräntan för överskjutande del procentenhet högre. All kreditgivning en i Riksbanken sker sedan den l januari 1995 mot säkerhet.

Med clearing vanligen sammanställning och redovisning av två eller flera parters avses en betalnings- eller leveransförpliktelser. I RIX-systemet används termen clearingför samtliga skerföre avvecklingen. Hos bankerna används termen clearing för att beteckna momentsom hela förfarandetmed kundbetalningarfrån registreringen i de olika bankintema systemen fram till riksbanksclearingen. Begreppet täcker deflesta betalningar, t.ex. dataclearingen, SWIFTbetalningar, likvider för valutaaffäreroch dokumentclearingen. Avvecklingär det svenska ordet för engelskanssettlement. I RIX-systemet är avveckling lika med det moment när överflyttningen sker från ett konto till ett annat. Detta görs i samma ögonblick som av pengar registrerad transaktionbekräftas motparten. Termen avräkning användshos de flesta en av betydelser, ibland betyder den avveckling, ibland clearing och banker men då med olika ibland bådadera. Se bl.a. Penning- Valutapolitik 1994:3 s. 37 ff. och prop. 199596:50 s. 67

l 12 Betalningssystemet SOU 1995: 125

Svenskägda bankaktiebolag, utlandsägda dotterbanker, filialer till utländska bankföretag samt institut med betydelse för betalningssystemet ges företräde till deltagande i RIX-systemet. Nya banker som får oktroj samt filialer till utlandsägda banker kommer att kunna delta i riksbanksclearingen på samma sätt som redan etablerade banker. Vid slutet av år 1994 var de direkta deltagarna i RIX-systemet följande. Föreningsbanken, Handelsbanken, JP Bank, Nordbanken, Postgirot Bank AB, S-E Banken, Sparban-

ken Sverige, Östgöta Enskilda Bank, ABN Amro Bank, Banque Indosuez,

Crédit Lyonnais, Citibank International, Midland Bank, Okobank, Bankgirot, OM Gruppen, VPC och Riksgäldskontoret. Härutöver finns det också ett antal indirekta deltagare, dvs. institut som deltar via någon av de nyss uppräknade instituten. Hit hörde vid angiven tidpunkt Wasabanken och cirka 90 fristående sparbanker.

RIX—systemet hanterar endast cirka 500 transaktioner per dag. Den dagliga omsättningen i RIX-systemet är däremot stor och varierar kraftigt från dag till annan. En normaldag uppgår omsättningen till cirka 150 miljarder kronor. En betalning avveckling i RIX-systemet, dvs. en faktiskt överföring av medel från ett konto till ett annat, förutsätter att såväl betalaren som betalningsmottagaren agerar i RIX. Varje transaktion behandlas var för sig, brutto. I systemet förekommer alltså i motsats till vad som gäller i Bankgirot, VP-systemet och interna system hos bankerna ingen nett- ning betalningar. av

RIX-systemet år ett on-line system till vilket deltagarna är anslutna via telenätet. All information till och från RIX är krypterad. Kommunikationen med Riksbanken sker flera olika sätt, t.ex. via fristående PC direkt mot Riksbankens dator, nåtkopplade PC eller dator till dator-koppling.

Betalningarna avvecklas normalt i och med motpartens bekräftelse. Vissa transaktioner som Riksbanken initierar, t.ex. ränta på kontot eller likvid för sedelleveranser avvecklas utan bekräftelse från motparten.

Se Penning- Valutapolitik 1994:3, s. 39. 5’ Nettninginnebär att varje parts förpliktelser reduceras till ett mindreantal, i vissafall till en nettoposition.

Betalningssystemet 113

7.2 Riksrevisionsverket

RRV skall enligt sin instruktion företräda och kontrollera SCR med anslutna postgirokonton och det statliga betalningssystemet i övrigt, planera för redovisningen under krigsförhållanden samt tillhandahålla redovisningssystem för statsförvaltningen. Enligt betalningsförordningen administrerar RRV den statliga betalningsförmedlingen. Förordningen omfattar myndigheter under regeringen. Myndigheterna får själva ingå avtal om hur förmedlingen betalningar till och från myndigheten skall utföras men av avtalen skall godkännas RRV. Verket kan härigenom kontrollera om av innehållet i avtalen är ändamålsenligt för statsförvaltningen i sin helhet. RRV kan de redovisade bestämmelserna sägas ha ett ansvar för att genom det finns statligt betalningssystem. Med stöd betalningsförordningen ett av och särskilda regeringsuppdrag har RRV efter offentlig upphandling tecknat s.k. avropsavtal med tvâ svenska banker, S-E Banken och Postgirot. Avtalen är ramavtal. Med stöd ramavtalen kan myndigheterna av teckna individuella avtal med respektive bank. Under våren 1994 genom- RRV offentlig upphandling betaltjänster. Efter genomförd förde även en av anbudsprövning tecknades avropsavtal med American Express AB och Eurocard AB.

RRV har under år haft regeringens uppdrag att utveckla det statliga senare betalningsväsendet. Uppdraget har avrapporterats vid ett par tillfällen. RRV har även bedrivit arbete med anknytning till det statliga betalnings-

i kris och krig se avsnitt 7.3.3.5°

systemet

7.2.5 Riksgäldskontoret

Riksgäldskontorets primära uppgift är för statens upplâning och att ansvara täcka underskottet på checkräkning i Riksbanken. därmed även att statens Kontoret skall även finansiera andra utgifter som grundar sig riksdagens beslut. Uppläningen i svenska kronor sker, förutom i utlandet, privatmarknaden premieobligationer, riksgäldskonto och allemanssparande och penning- och obligationsmarknadema statsobligationer, statsskuldväxlar realränteobligationer. Även upplåningen i utländsk valuta sker såväl och

5‘ Sebl.a. Vidareutveckling av statens betalningssystem, RRV 1995:24.

114 Betalningssystemet

i Sverige som utomlands. Nettosumman på Riksgäldskontorets checkräkning i Riksbanken och Riksgäldskontorets egna in- och utbetalningar till följd av bl.a. emissioner och ränteutbetalningar finansieras respektive placeras med hjälp av kortfristiga lâneinstrument. Denna hantering omfattar bl.a. kontokredit och vissa derivatinstrument, exempelvis skuldbytesavtal svappar, optionsavtal och terminsavtal.

7.3 Betalningssystemet under krigsförhållanden

7.3. l Allmänt

Krig medför stora påfrestningar på kommunikationsmedlen. Avbrott i förbindelsema, särskilt om de blir långvariga, minskar möjligheterna att verkställa betalningsuppdrag, att betala ut löner osv. Belastningen på öppna förbindelser blir mycket stor. Det är viktigt att brist inte uppstår pengar och att löner och pensioner m.m. kan betalas ut.

Ett fungerande betalningssystem är förutsättning för att det normala uten bytet av varor och tjänster skall kunna fortgå. Det är därför ett vitalt samhällsekonomiskt intresse att störningar pä betalningssystemet inte uppstår. Insikten att finansiella störningar kan få allvarliga samhällsekonomiska följder är inte ny och är orsaken till att banker och andra kreditinstitut är underkastade särskilda verksamhetsregler och är föremål för offentlig tillsyn. Syftet med dessa åtgärder är alltså att förhindra uppkomsten av allvarliga störningar som kan skada det finansiella systemets funktionsduglighet. Staten har en roll som övervakare av det finansiella systemet. Staten har även ett ansvar för att upprätthålla likviditeteni systemet. Den författningsberedskap som finns i fråga om betalningssystemet hänför sig endast till betalningar från och till myndigheter och K-företag under krigsförhållanden.

7.3.2 Betalningsväsendelagen

Under andra världskriget tillkom ett flertal fullmaktslagar som gav regeringen befogenhet att under krigsförhållanden vidta åtgärder i syfte att förenkla det administrativa förfarandet. Även inom Riksbankens verksam-

Betalningssystemet 115

hetsområde tillkom vissa beredskapslagar, av vilka en del var tidsbegränsade. På motsvarande sätt tillkom tidsbegränsade fullmaktslagar, som syftade till att genom olika ingripanden säkerställa tillgången fömödenheter för befolkningen och krigsmakten.

Som ett led i det allt sedan andra världskrigets slut bedrivna arbetet att se över vad kan kallas den administrativa försvarsberedskapen, verkställsom des under 1950-talet en översyn av planläggningen av utbetalningsväsendet

och penningförsörjningen under krigsförhâllanden. Översynen resulterade

i betalningsväsendelagen trädde i kraft den l januari 1958. År 1964 som meddelades verkställighetsföreskrifter till lagen tillämpningskungörelsen.

Betalningsväsendelagen innehåller i 2 § en bestämmelse om att regeringen under krigsförhâllanden får meddela föreskrifter om Riksbankens sedeloch myntutgivning och bankrörelse samt om offentliggörande av Riksbankräkenskaper. Tanken bakom bestämmelsen är bl.a. att regeringen skall ens kunna underlätta för Riksbanken att ta fram provisoriska betalningsmedel.

Betalningsväsendelagens centrala bestämmelse återfinns i 4 § och reglerar betalningssystemet under krigsförhâllanden, vilket omfattar de s.k. direktutbetalningskorten. Med direktutbetalningskort avses en postal utbetalningshandling används i postgirorörelsen. Direktutbetalningskorten som skiljer sig från andra utbetalningskort som används i Postgirot, såtillvida att de kan tillställas betalningsmottagaren utan att kortet angivet belopp dessförinnan har bokförts hos postgirokontoret eller postgiroavdelning eller redovisats hos postanstalt.

Regeringen kan under krigsförhâllanden föreskriva att Riksbanken skall skyldig att lösa in utbetalningskort avsedda för postgirorörelsen och vara direktutbetalningskort, som utfärdats av statlig eller kommunal myndighet eller postgirokontoinnehavare, fått medgivande ÖCB att göra annan som av utbetalning med direktutbetalningskort, samt att sådana kort skall tas emot betalning till statlig myndighet. Sådan postgirokontoinnehavare i som första hand K-företag kan ÖCB även medges rätt att övertrassera - av postgirokonto, när så oundgängligen behövs för att kontoinnehavaren skall kunna upprätthålla sin verksamhet. Myndigheter och K-företag kan således i princip skapa egna betalningsmedel.

116 Betalningssystemet

Föreskrift varigenom regeringen tar i anspråk någon av de fullmakter som ges i betalningsväsendelagen skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det att föreskriften meddelades. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen skedde, upphör föreskriften att gälla.

Betalningsväsendelagen och tillämpningskungörelsen innehåller ett antal detaljbestämmelser om bl.a. betalningsväsendet och penningmedelsförsörjningen under krigsförhâllanden. Bestämmelserna utgår från det tidigare systemet, som innebar att Postgirot i princip hade ensamrätt till de statliga betalningarna. Sedan de statliga betalningarna släpptes fria har bestämmelserna i viss mån blivit obsoleta och strider i vissa delar mot gällande regler om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning. De äldre bestämmelserna bygger i stort en indelning mellan huvud- och underförvaltningar. Denna indelning upphörde för flera år sedan, varför bestämmelserna är obsoleta även i detta avseende och inte redovisas närmare. Lagen och kungörelsen finns i sin helhet intagna i bilaga 2 till betänkandet. Vissa delar av lagen behandlas närmare i den allmänna motiveringen. Här skall slutligen endast kort redovisas några bestämmelser i tillämpningskungörelsen som rör penningmedelsförsörjningen. l 14 § erinras om Riksbankens ansvar för försörjningen och att det ankommer på Riksbanken att, om det behövs för att motverka brist pâ lagliga betalningsmedel, vidta åtgärder för att framställa och ge ut provisoriska betalningsmedel. I 15 § läggs ansvaret för den regionala penningmedelsförsörjningen pâ direktören för vederbörande riksbankskontor. I 16 § anges att myndigheter och penninginrättningar i händelse av invasion av fientlig makt skall vidta nödvändiga åtgärder för att bl.a. kontanter och direktutbetalningskort inte skall falla i händerna fienden.

7.3.3 Riksrevisionsverkets utredningsarbete

RRV tog år 1977 kontakt med dåvarande Postverket rörande betalningsväsendet under krigsförhâllanden. RRV är enligt sin instruktion central förvaltningsmyndighet för revision och redovisning samt därmed sammanhängande frågor inom statsverksamheten. I anslutning till arbetet med den statliga redovisningen i fredstid har RRV tagit upp frågan om hur statlig redovisning och revision skall kunna utföras ett tillfredsställande sätt

Betalningssystemet 117

eller krigssituation. RRV har, parallellt med det ordinarie även i en kris-

fredstida redovisningen, bedrivit utredningsverksamhet arbetet rörande den

funktionsdugliga former för redovisning, revision och i syfte att utarbeta

betalningsförhållanden i krig. I samband därmed har frågorna röranm.m.

och revision under krigsförhâllanden i stort sett klarlagts. de redovisning

Betalningsväsendet i krig har emellertid inte slutgiltigt behandlats. I en

februari 1985 dnr 1985:189 pekar RRV brister i berapport den 28

under krigsförhållanden. RRV att verket redan 1978 talningsväsendet anger

Postverket angående betalningsväsendet och redovisi en skrivelse till

krigsförhâllanden konstaterade att betalningsväsendelagen och ningen under

förâldrade, eftersom den statliga redovistillämpningskungörelsen var

inte längre är baserad indelning i huvudförvaltningsorganisationen en

underförvaltningar. Enligt rapporten är samtliga av uppdraget ningar och

utformningen detaljföreskrifter berörda myndigheter ense om att av

och rutiner det ekonomiadministrativa omrâdet, avseende förfaringssätt

angelägenhet hör hemma på statsmaktsnivä. Vidare numera inte är en som

rutinerna ständigt förändras, är det principiellt att med hänsyn till att anges

dem i författningar, något kan innebära en mindre lämpligt att fixera som

för utveckling och revidering. Enligt gängse ordning bör låsning till hinder

regering i lag och förordning lägga fast grundprinciperna, riksdag och

överlåtas till fackorganen RRV, Postverket och Riksmedan det bör -

samverkan utforma nödvändiga rutiner i detalj. RRV uppges banken att i utfärda de föreskrifter och allmänna råd som för sin del vara berett att

verkets och kompetensomráde. l lag och förordning faller inom ansvars-

betalningsverksamheteni fredstid skall bör enligt rapporten anges t.ex. att

krig, dock med de modifieringar som kan föranledas av upprätthållas i

krigsutvecklingen I fråga direktutbetalningskorten anför RRV att m.m. om

rutinen inte lämpar sig undantagsrutin i den till handlingen knutna som

medför komplikationer administrativt hänseende. krig, eftersom den

juli 1994 ramavtal med S-E Banken respektive Post- RRV tecknade den l

medverkan vid statliga betalningar. Statliga myndigheter girot om deras

redovisningsorganisationen har enligt avtalen möjlighet inom den statliga

utnyttjade RRV upphandlade tjänsterna. Avtalen inte skyldighet att av men

avseende betalningsförmedling med tillhörande informaomfattar tjänster

avsändare eller mottagare. När det gäller kristionstjänster där staten är

krigsförhållanden finns i avtalen intagna följande klausuler. och

118 Betalningssystemet

Avtalet med S-E Banken under rubriken risk management:

S-E Banken skall ha en beredskapsplan för kris och krig. Banken skall fullgöra de uppgifter framgår vid varje tidpunkt gällande regler som av för betalningsförmedling under krigsförhållanden. S-E Banken deltar aktivt i det bankgemensamma arbetet för att kunna upprätthålla bankverksamheten utan centralt datorstöd även i krisen eller krigssituation.

Avtalet med Postgirot under rubriken kris och krig:

Postgirot skall ha en beredskapsplan för kris och krigsförhållanden. Postgirot skall fullgöra de uppgifter som framgår av vid varje tidpunkt gällande lag, förordning och myndighetsföreskrifter för betalningsförmedling under krigsförhållanden.

Såvitt gäller frågor om finansiell verksamhet i kris och krig och anknytningen till RRV:s verksamhet hänvisar verket i sin till senaste rapport regeringen RRV 1995:24 till förevarande utrednings arbete.

8 Beredskapsplaneringen

1 Inledning

Det är största vikt för den finansiella sektorns funktion i kris och krig av att beredskapen i de finansiella instituten är god. Det finns därför anledning att närmare vissa de stora finansiella institutens bese av redskapsplaner. I detta sammanhang bortses från stora placerare som t.ex. AP-fonden och andra finansiella institut, vilkas beredskapsplanering inte spelar någon avgörande roll i detta sammanhang. Förutom de finansiella instituten spelar även Finansinspektionen och dess interna beredskapsplanering viktig roll, eftersom det är inspektionen som i kris- och krigssituaen tioner har tillsynen över det finansiella området och har att se till att stabiliteten, effektiviteten och sundheten upprätthålls. Av liknande skäl är Riksbankens beredskapsplanering för den centrala clearingen och RIX-systemet av intresse.

Utredningen har tagit del beredskapsplaner hos några av de stora finanav siella instituten. Planerna är i flera fall mycket detaljerade. En fullständig redovisning planerna är emellertid inte nödvändig för en analys av av beredskapen. Planerna kommer därför att redovisas endast i stora drag och tekniska detaljer kommer att utelämnas. Dessutom är delar av innehållet i planerna konfidentiell natur. Uppgifter som kan antas vara känsliga av för de enskilda instituten har därför utelämnats.

8.2 Riksbanken

Riksbankens beredskapsplanering spelar en viktig roll för beredskapen på det finansiella området, dels i fråga om ansvaret för penning- och valutapolitiken, dels när det gäller riksbanksclearingen. Riksbanken är sedan länge centrum för den dagliga avvecklingen av större betalningar mellan

120 Beredskapsplaneringen

finansiella institutioner. Utjämningen över konton sker i det elektroniska RIX-systemet. För detta system finns clearingregler i Riksbankens författningssamling bl.a. RBFS 1994:3. Riksbanken beviljar inträde i clearingsystemet och träffar avtal med deltagarna om villkoren för deltagandet. Den slutliga avvecklingen av betalningsförpliktelseri anledning av affärer aktie- och penningmarknaden liksom av betalningsförpliktelser härrörande från olika betalningssystem, t.ex. post- och bankgirot, sker genom riksbanksclearingen. Härtill kommer att clearingbankema dvs. de banker som har konton i Riksbanken kan utföra egna transaktioner, s.k. inter- banktransaktioner, i RIX-systemet.

RIX-systemet opereras i Riksbankens stordator med tillgång för deltagarna via linjer som tillhandahålls av Riksbanken. Systemet är beroende av att linjerna kan hållas öppna. Om RIX-systemet inte fungerar är ett reservsystem, Mini-RIX, tänkt att tas i bruk. Mini-RIX är baserat PC-hantering i Riksbanken och pâ provisoriska kommunikationsvägar mellan deltagarna och Riksbanken, via fax eller andra förbindelser som står till buds.

Vid Riksbankens huvudkontor i Stockholm finns reservelkraft att tillgå. Om verksamheten inte kan bedrivas vid huvudkontoret finns en evakueringslokal förberedd, vilken för närvarande inte har tillgång till reservelkraft.

Om tillfälligt drift- eller kommunikationsavbrott hindrar deltagare i RIX från att över datakommunikationsnätet inrapportera betalningstransaktion eller bekräftelse därav, får inrapportering till Riksbanken ske på annat sätt som Riksbanken anvisar. Om avbrottet hindrar deltagare från att mottaga information om betalningstransaktion, vidarebefordrar Riksbanken lämpligt sätt sådan information till deltagaren. Vid drift- eller kommunikationsavbrott, som inte är tillfälliga, anvisar Riksbanken lämpliga rutiner för att genomföra betalningar. Meddelande härom lämnas över systemet eller på annat sätt. Om avbrottet är av mycket allvarlig art kan driften flyttas över till en separat datoranläggning utanför Riksbanken.

För det fall att bankernas stordatorer inte fungerar eller förbindelserna till dessa från resten av landet eller med Riksbankens huvudkontor inte kan upprätthâllas, behövs ett system för regional clearing. För att tillgodose

SOU 1995: 125 Beredskapsplaneringen 121

detta behov är CLIKK, under utarbetande. Bankernas arbete med detta skall slutfört i sådan tid att systemet är funktionellt under system vara

1996 en beskrivning CLIKK-systemet finns i avsnitt 8.5.

av

8.3 Finansinspektionen

Finansinspektionen bildades âr 1991 då Bankinspektionen slogs samman med Försäkringsinspektionen. Förutsättningarna för Finansinspektionens beredskap förändrades avsevärt när inspektionen den l januari 1995 egen över ansvaret för funktionen Bank- och betalningsväsendet från Rikstog banken, och när denna funktion slogs samman med funktionen Enskild försäkring m.m. till Finansiella tjänster.

Bankinspektionen skulle i kris- eller krigssituation fungera på följande en sätt. Eftersom Riksbanken i kris och krig hade ansvaret för bank- och betalningsväsendet, beslutade regeringen år 1982 att Bankinspektionen i kris och krig skulle upprätthålla sin verksamhet endast i frågor för vilka Riksbanken inte hade planeringsansvar. Bankinspektionen hade att utgå viktiga uppgifter inte skulle fullgöras. Riksbanken och från att mindre Bankinspektionen planerade därför att endast viss av inspektionens personal i kris eller krig skulle knytas till Riksbanken. Sedan Riksbanken och Bankinspektionen sarnrâtt inspektionens verksamhet i krig beom slutade inspektionen år 1988 att fyra tjänstemän skulle överföras till Riksbankens krigsorganisation organisationsberedskap. Dessa tjänstemän skulle ha till huvudsaklig uppgift att meddela tillstånd och dispenser enligt

speciallagstiftningen för tillsynsområdet. Därefter fastställde Bankinspek-

tionen år 1990 dels planer för ovannämnda begränsade organisations- och verksamhetsberedskap, dels avvecklingsplan för inspektionens verken samhet i övrigt. Beredskapsplaneringen innebar sammanfattningsvis att personal för meddelande tillstånd och dispenser enligt lagarna för resav pektive tillsynsobjekt, förande av bank- och institutionsregister samt personaladministrativa uppgifter vid en kris- eller krigssituation organisato-

57 Skrivelse från Bankinspektionen till ÖCB den 10december 1990.

Ibid.

122 Beredskapsplaneringen

riskt och lokalmässigt skulle kunna flyta in i Riksbanken och övrig att verksamhet lades ned. Detta innebar dock inte att Riksbanken skulle överta ansvaret för de uppgifter som inspektionen hade kvar. Regeringsbeslutet från år 1982 rörande Bankinspektionen i kris och krig får anses ha upphört att gälla i och med att Finansinspektionen förordnades till funktionsansvarig myndighet för även bank- och betalningsväsendet.

Den tidigare funktionen Enskild försäkring m.m. motsvarar det enskilda försäkringsområdet, jämte den statliga krigsförsäkringen och den statliga krigsskadeersättningen, inom funktionen Finansiella tjänster. Regeringen beslutade år 1978 att Försäkringsinspektionen vid sin beredskapsplanering skulle utgå från att verksamheten skulle upprätthållas i krig och krigsfara. Försäkringsinspektionens åligganden övergick på Finansinspektionen när den senare bildades. Dessa uppgifter innebär i korthet följande. Statens krigsförsäkringsnämnd skall kunna krigsorganiseras och inleda sin verksamhet med kort varsel. För att Statens krigsskadenämnd skall kunna reglera krigsskadefall statlig krigsskadeersättning skall sådana skador - kunna registreras och värderas redan när de inträffar. En organisation för denna verksamhet skall vara förberedd. Försäkringsväsendet skall i kris och krig så långt det är möjligt svara för gjorda åtaganden i försäkringsavtal m.m.

Finansinspektionen har en alternativ krigsuppehållsplats. Det finns planer för lokaler även för Krigsförsäkringsnämnden. På krigsuppehållsplatsen har förberedelser gjorts för telekommunikationer. Utrustning, material och datakapacitet för Krigsförsäkringsnämndens kontorsverksamhet har inte införskaffats i förväg. Det saknas särskilda beredskapsrutiner för Krigsskadenämndens verksamhet. Viss personalplanering finns, liksom planering av reservrutiner för ADB-verksamheten.

Sammanslagningen av Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen medförde att Finansinspektionen, åtminstone såvitt gäller bank- och betalningsväsendet, fick helt andra förutsättningar för sin beredskapsplanering. Finansinspektionens verksamhet måste numera i sin helhet upprätthållas även i kris och krig.

5’ Av Bankinspektionen upprättadkrigsuppgiftsförteckningupprättadden 12 februari 1990.

Beredskapsplaneringen 123

8.4 Postgirot

Det finns krigsuppehållsplatser iordningställda för regering, departementsfunktioner, myndighetsfunktioner m.m., vilka går under benämningen HK HK 2 respektive HK Postgirots beredskapsplaner omfattar personal och tjänster för dessa platser. Planeringen utgår från två olika situationer, Fas I och Fas II. Fas I skall bedrivas i HK Postgirots centrala lokaler i Stockholm. Postgirot skall under fas I i krig fortsätta - verksamheten med full produktion. I viss mån kan verksamheten utvidgas, eftersom Postgirot i en krigssituation skall aktivera s.k. beredskapskonton. Fas I innebär att Postgirots verksamhet bedrivs i full utsträckning hela kontostocken så länge det är möjligt.

För Postgirots beredskap finns två organisationer som kallas Driftväm respektive Verksskydd. Dnftvärn är en militär organisation. Staten tillhandahåller Postgirot och postterminalen Stockholm Klara ett driftvämsförband bestående av ett kompani med fyra plutoner. Fastigheterna har av länsstyrelsen klassats som skyddsobjekt och skall skyddas av ett driftvärnsförband. Verksskydd är en krigsorganisation som är verksam arbetsplatserna. Verksskyddet består av två områden; Räddningstjänst och Samarittjänst. Räddningsgruppema släcker bränder och hjälper skadade personer. Samaritgruppema lägger förband och organiserar transporter av skadade till sjukhus. Dessa tvâ organisationer är en kvarleva från tiden då Postgirot var en del av Postverket. Det kan efter Postverkets bolagisering ifrågasättas om Postgirot, i motsats till andra banker, skall ha rätt till det skydd som organisationerna innebär. Enligt uppgift övervägs också frågan om organisationerna i framtiden skall stå till Postgirots förfogande.

Om något inträffar som gör att Postgirots verksamhet inte längre kan bedrivas i lokalerna i centrala Stockholm finns planer för utlokalisering. Denna ingår i Fas Il. Fasen innebär ett utflyttat reservsystem som inkluderar endast prioriterade konton i april 1994 cirka 21 000 st. Det statliga koncemkontosystemet CassaNova är inte i motsats till de prioriterade kontona inprogrammerat i denna fas. -

Postgirot hade i april 1994 cirka 2 miljoner postgirokonton. Därutöver administrerar Postgirot på entreprenad cirka 1,8 miljoner Nordbankskonton

124 Beredskapsplaneringen

Nordbankens personkonto och cirka 1,5 miljoner sparbankskonton - - - Sparbanksgirot.

Postgirots beredskapsplanering är under utveckling. Man avser att skapa ett effektivare beredskapssystem för giroverksamheten, vari bl.a. skall ingå ett s.k. fullträffskydd. Post- och Telestyrelsen som är funktionsansvarig myndighet bl.a. för Postbefordran ansvarar för beredskapsplaneringen hos Posten. Enligt uppgift planerar Post- och Telestyrelsen att anlägga skyddade lokaler i bergrum för främst Postens och Telias verksamheter men även för t.ex. Backup-centralens verksamhet. Enligt uppgift har Postgirot erbjudits möjlighet att bedriva viss verksamhet i de skyddade lokalerna.

8.5 Bankföreningenbankerna

Allmänt

Bankerna i detta sammanhang avses samtliga banker utom Postgirot planerar för sin verksamhet i kris och krig från utgångspunkten att den så långt som möjligt skall likna den fredstida verksamheten. Flertalet banker är K-företag, eftersom de anses viktiga för betalningsmedelsförsörjningen och betalningsfönnedlingen. Bankerna utgår vid sin beredskapsplanering från att verksamheten skall fortsätta i ordinarie lokaler. Om ett bankkontor behöver stängas, flyttas verksamheten om möjligt till ett annat bankkontor på orten. Bankgemensarrnna beredskapsfrâgor behandlades fram till början av 1990-talet av BBC Bankernas BeredskapsCentral. BBC var ett självständigt knutet till Svenska Bankföreningen. BBC är numera organ nedlagd, men verksamheten fortsätter i Bankföreningens regi.

Det allvarligaste hotet mot bankverksarnheten är ett bortfall av datorkapacitet.°° Ett sådant bortfall är därför den primära utgångspunkten för bankernas beredskapsplanering. I kris och krig består hotet mot en banks

°° Se t.ex. Banktjänsterunderkris och krig utgiven av BBC i mars 1988 ochADB inför hot krig åtgärder för att förlänga uthâllighetenvid bankdatacentraler inför kris och krig om - BBC:s skriftserie Beredskapsplanering 1988:2.

Beredskapsplaneringen 125

datorsystem dels sådana händelser som man måste vara skyddad mot av även under normala förhållanden, dels företeelser som beror kris- eller krigssituationen. Till de förra hör bortfall av elektrisk kraft, avbrott i telekommunikationerna, eldsvåda, sabotage och terroristattacker. Samma hot finns under beredskapstider. Till hot som direkt sammanhänger med beredskapsläget hör brist på reservdelar till datorer, luftkonditioneringsanläggningar och elverk, liksom förbrukningsartiklar. Vidare kommer brist personal såväl för datordriften som för teknisk service att uppstå. Användarna av datorsystemen är oftast också de som svarar för inmatning data eller rapportering till datacentralen. Den personalkategorin komav i stor omfattning att bestå av beredskapsengagerade personer evenmer tuellt med bristfällig kunskap datarutinema, vilket kan medföra en ökom antalet oavsiktliga fel.° Bankernas beredskapsplanering omfattar ning av även följder elektromagnetisk puls EMP.2 av en

CLIKK-systemet

Riksbanken anordnar varje bankdag clearing av fordringar mellan banker och vissa andra institut, att avräkna i clearingen uppkommande genom över- och underskott över checkräkningar vid Riksbankens huvudkontor. Clearingdeltagare får via Riksbanken även verkställa interbanktransaktioner, dvs. transaktioner mellan deltagare i clearingen. Detta system för clearing benämns riksbanksclearingen och sker i RIX-systemet. Om driftstopp eller avbrott i datakommunikationerna skulle inträffa finns det dels PC-baserat reservsystem Mini-RIX, dels särskilda manuella rutiner, ett att tillgå för att upprätthålla clearingverksamheten. Riksbanken har särskilda anvisningar för dessa manuella rutiner. Clearingen grundas på dels författning i Riksbankens författningssamling, RBFS, dels avtal mellan Riksbanken och och clearingdeltagarna. Fordringarskulder rapvar en av porteras till Riksbanken via terminal och datakommunikationslinje. Data-

Ibid. ‘Z Datorer och tillhörande telekommunikationerär känsligaför elektromagnetiska störningar kanförorsakas åska, gnisturladdningarhos industrier,tåg m.m. radiovågor från fasta som av eller mobilasändare samt radar. Skydd mot sådana störningartillhör fredstida uppgifter. Når det gäller bankernas beredskapsplanering intresset är främst knutet till kärnladdningsexplosioner hög höjd och speciellapulsgeneratorer.

126 Beredskapsplaneringen

clearingen sker i sin helhet via Bankgirot. Saldot från dataclearingen clearas sedan i Riksbanken enligt bankens clearingregler.

I mitten av 1980-talet påtalade Riksbanken i egenskap av ansvarig för den centrala clearingen för bankerna, att det vid en tänkbar kris- eller krigssituation kunde bli svårt att upprätthålla riksbanksclearingen Av denna anledning ålades bankerna att utarbeta förslag till ett alternativ till riksbanksclearingen; en clearing på regional nivå i samarbete mellan regionala bankkontor och riksbankskontoren. Bankföreningen startade arbetet med att utarbeta förslag till lösning problemet och avlämnade en första rapport till Riksbanken i frågan under år 1988. Projektet kom att benämnas CLIKK clearing i kris och krig. Clearingen i Riksbanken sker mellan bankerna och alltså inte inom en och samma bank. Clearingen inom en och samma bank den s.k. intemclearingen är volymmässigt lika stor - som riksbanksclearingen. CLIKK-projektet omfattar även den senare formen av clearing, liksom den s.k. sparbanksclearingen. De för närvarande omkring 3 000 bankkontoren i Sverige skall enligt planerna successivt anpassas till CLIKK. CLIKK är tänkt att omfatta såväl dataclearing som dokumentclearing, även om den fysiska hanteringen av dokumentclearingen är tänkt att ligga utanför CLIKK och alltså inte kräver någon särbehandling i systemet.

Utgångspunkten är att så länge de centrala datorerna hos Bankgirot och bankerna fungerar, kan riksbanksclearingen fungera normalt, under den

givna förutsättningen att Riksbankens datorer inte är utslagna. Övergången

till regional clearing skall således ske i den takt som banksystemets stordatorer eller förbindelser från olika delar av landet med dessa slutar att fungera. Om Bankgirot inte klarar av sin del av riksbanksclearingen kan

J Med dataclearingen avses, i motsats till dokumentclearingen,den clearing som avser transaktionervari ursprungshandlingenallegatet stannar kvar hosden bank som först mottog den, varefter endast informationen om transaktionenförs vidare, s.k. tmnkering. ’ Se 13 § Riksbankens kungörelse om riksbanksclearing och interbanktransaktioner RBFS 1986:4. 65Riksbankenhar för närvarande 16 kontor. Besluthar dock redanfattats om att lägganed 5 av dessa. När omstruktureringen är klar kommerRiksbanken att ha kontor i Stockholm, Goteborg, Malmö, Luleå, Härnösand,Växjö, Linköping, Jönköping, Örebro, Falun och Karlstad.

SOU 19952125 Beredskapsplaneringen 127

denna ändå upprätthållas under förutsättning att bankernas system är intakta genom överföringar mellan Riksbanken och bankerna, samt - Riksgäldskontoret, VPC och andra clearingdeltagare. Riksbanken har ett konto för varje bank och om förbindelserna till banken skulle brytas, kan lokala konton för bankerna öppnas vid riksbankskontoren.

Om den centrala clearingen i Riksbanken inte kan fungera skall bankernas clearing läggas ut regioner, företrädesvis lika många som antalet riksbankskontor. Bankföreningen, i samverkan med Riksbanken och clearingdeltagarna, svarar för landets indelning i regioner. Transaktionema skall på bankernas avdelningskontor°° registreras i persondatorer PC, från vilka kan hämtas sammanställningar utskrivna på listor eller disketter. Disketterna kan sedan skickas till den aktuella bankens regionkontor utvalt och upprättat central ort, varefter materialet överförs till regionkontorets PC för sortering utifrån kontoförande bank. Därefter lämnas resultatet på listor clearingnotor till det regionala riksbankskontoret, där avvecklingen bankerna emellan sker. Samtidigt lämnar bankerna disketter avseende transaktioner med andra banker till dessas företrädare att hemföras till berörd banks regionkontor, där ny sortering sker. Därvid produceras en diskett per avdelningskontor inom regionen och en diskett för varje annan region inom banken. De nya diskettema sänds till respektive avdelningskontor och annat regionkontor, vilka bokför materialet. Daglig avräkning skall om möjligt ske till respektive banks huvudkontor. Samtliga disketter är sekvensnurnrerade för att man skall kunna hålla reda ordningen och för kontroll av att varje diskett bara skickas vid ett tillfälle. Om en diskett kommer bort, finns i systemet en möjlighet

Datakapaciteten är för varje avdelningskontorAK beräknad till 1 st PC, med den utgångspunkten varje diskett att rymmer närmare 25 000 transaktioner. ‘7 Enligt Bankgirot kommer ett regionkontorRK att klara sitt kritiska fömriddagspass med l st. PC. Med disketter från hundra kontor skulle en banks RK behöva 2,5 timme för inläsning. 63 Till detta har lagtsden synpunkten att storstadsområden är av kritisk storlek, varav följer att RK-arbetet om så behövskan startaextra tidigt eftersomtransport av diskettema mellan AK:n och RK inte är beroende av postgången utan i vissa fall kanske rent av kan ske föregående kväll. Om någonbank trots allt skulleha såmångadisketter att tidsnödbefaras, kan banken ansluta en del av den regionens kontor till någon annan, mindre belastad region alternativt ha två RK:n i samma geografiskaregion, om Riksbanken accepterar en extra uppsättning transaktioner bankens checkräkning.

128 BeredskapspIanerirzgen SOU l 995: 125

att en dubblett från avsändaren. Varje diskett är försedd med ett elektroniskt förändringsskydd. Systemet är uppbyggt för att ett elavbrott inte skall medföra att verksamheten stoppas.

Det är endast banker som drabbas av driftavbrott som skall upprätta regionkontor och införa CLIKK. Bankgirot erhåller disketter från drabbade banker samt från Riksbanken avseende icke-drabbade banker. På detta sätt besväras inte banker med fungerande system av att andra banker tvingats över CLIKK. Nackdelen är att även Bankgirot måste ha en CLIKK-rutin. l Om Bankgirot inte kan upprätthålla sin verksamhet ersätts den alltså helt de särskilda regionkontoren. Systemet kräver att bankerna och Bankav girot i sina beredskapsförberedelser ser till att stordatorsystemen kan producera selekterade clearingdata diskett och även kan läsa in ankommande clearingdata från diskett. Clearingdeltagarna skall minst tre veckor i förväg förvarna Bankföreningen om en förutsedd störning av den egna stordatorn och i samband därmed tillställa avdelningskontoren all CLIKK-utrustning samt se till att personalen får instruktioner och övning. Detsamma gäller för regionkontoren. Bankföreningen skall minst fem dagar i förväg informeras om definitiv starttidpunkt för bankens övergång till CLIKK.

Riksbanken har fastställt ett antal regler för systemet och det är tänkt att Bankgirot skall en förvaltande roll och kontinuerligt kontrollera systemets funktionsduglighet. När en bank märker att dess stordator måste tas drift och CLIKK startas upp, skall detta så tidigt som möjligt med ur delas Bankgirot förvarnar övriga deltagare i dataclearingen inklusive som Riksbanken. l fredstid skall Bankgirot framställa och underhålla dataproför den driften som gör det möjligt att ta emot och distribuera gram egna magnetband och disketter fråntill vissa clearingbanker. Bankgirot skall också för underhåll av system för PCprogram för CLIKK och svara svara för gemensamt utbildningsmaterial.

Riksbankens förberedelser omfattar organiseringen för regional clearing på riksbankskontori regioner fastställdai samråd med Bankföreningen; inledningsvis med kontohållning Riksbankens huvudkontor och i ett senare skede eventuellt regionalt.

Beredskapsplaneringen 129

CLIKK-systemet är mer eller mindre färdigutvecklat men ännu kvarstår att lösa problemet med reskontran, dvs. hur bokföringen av alla transaktioner skall ske. Det finns för närvarande inte utvecklat något reskontrasystem för krissituationer. Det krävs system för båda funktionerna för att betalningsförmedlingen skall fungera. Reskontran sköts centralt för varje bank. En reservplan för bokföring på annan plats kräver en metod för att föra ut kontosaldoställningar till bankernas lokalkontor. Ansvaret för detta ligger hos varje bank och alla har inte vidtagit åtgärder för att lösa problemet.

Under slutet av år 1992 testades den första versionen av CLIKK och enligt Bankföreningen fungerade systemet klanderfritt. En kravspecifikation för en andra version har tagits fram. Den har godkänts av bankernas tekniska experter men frågan om finansieringen är ännu inte löst. Denna andra version har utvecklats av Arbetsgruppen för kravspecifikation för CLIKKetapp 2.70 Även den första versionen CLIKK tekniskt korrekt, om av var fann arbetsgruppen att systemet inte skulle fungera under de förhållanden som kan råda i en kris. Systemet måste då hanteras av den personal som finns tillgänglig och som kan komma att bytas ut med kort varsel utan nämnvärd tid för uppläming. Eftersom clearingarbete som regel sker under tidspress, fann arbetsgruppen att en andra version av CLIKK måste tas fram som skulle karaktäriseras av användarvänlighet, säkerhet mot avsiktlig eller oavsiktlig felhantering samt ett minimum av manuella val och ingrepp.

Bankgirot och Privatgirot

Alternativ lokalisering för Bankgirot saknas. Slås Bankgirot ut kan verksamheten inte längre bedrivas. Bankgirot har för närvarande 50 personer krigsplacerade. Bankgirot har olika reservsystem, bl.a. två reservkylsystem för datorerna, för att i viss utsträckning kunna upprätthålla verksamheten i en kris- eller krigssituation. Enligt beräkningar från Bankgirot kan verk-

9 Problemetär det motsatta i Norge som har ett färdigutvecklat reskontra-system BASIK men inget utvecklat clearing-system. - 7 Se vidare två skrifter programberoende frågor i CLIKK etapp 2 och Kravspecifikation för pc-program i etapp 2, båda upprättade av arbetsgruppen den 14december 1993.

5 15-1329

130 Beredskapsplaneringen SOU 1995: 125

samheten drivas i maximalt sex månader om tillgången till reservdelar till datorerna upphör.

Privatgirot ägs av affärsbankema utom Sparbanken Sverige och Postgirot. Privatgirot har cirka 1,2 miljoner kunder och egen datautrustning men hyr in sig i Bankgirots lokaler. Privatgirot administrerar även överföringar mellan privatgirokonton och postgirokonton. Efter registrering av postgiroblanketterna skickas uppgifterna, normalt via datamedia, vidare till Postgirot. Privatgirot saknar särskild beredskapsplanering. Om verksamheten inom Privatgirot inte kan fungera, får den flyttas ut till respektive banks lokalkontor.

8 6 Fondhandlareföreningenvärdepappersföretagen

.

Under ledning av Svenska Fondhandlareföreningenhar utarbetats rapporten Beredskapsplanering inom fondhandeln, Aktiehandel. Rapporten utgör ett underlag för de beslut man inom fondhandeln kan behöva fatta i beredskapsfrågor. Fondhandlareföreningen har tecknat ett avtal med Bankföreningen som innebär att Bankföreningen åtagit sig att stödja värdepappersföretagen i deras beredskapsplanering genom att tillhandahålla information, utbildning och övningar samt att bevaka företagens intressen vid kontakter med myndigheter, samverkande organisationer och andra företag. Avtalet avser sådana beredskapstjänster som Bankföreningen tillhandahåller sina medlemsbanker i fråga om bankernas verksamhet med värdepappershandel. Avtalet trädde i kraft den 1 maj 1990 och har reviderats i maj 1994.

Rapporten är av praktiska och ekonomiska skäl begränsad till aktiemarknaden och i hög grad inriktad värdepappersföretagens förhållanden. Rapportens grundläggande utgångspunkter och slutsatser torde emellertid vara av värde för en eventuell utredning av beredskapsfrågor inom penning- och derivatmarknadema. För bankerna torde rapporten i allt väsentligt vara tillämpbar på aktiemarknadsomrâdet. I rapporten redovisas i detalj hur verksamheten påverkas i olika krissituationer och vilken beredskap som behövs för att möta de påfrestningar som en kris kan medföra.

Beredskapsplaneringen 131

l rapporten anges att värdepappersföretagens beredskapsplanering syftar till att kunderna, om än med begränsad service, skall kunna handla med värdepapper även om landets eller företagets försörjning utsätts för påfrestningar. Fondhandlareföreningens beredskapsplanering går i stort ut på att värdepappersföretagen skall fortsätta med sin normala verksamhet så länge det är möjligt och anpassa verksamheten till rådande förhållanden. I planeringen ingår en nedtrappning av verksamheten. Som exempel följder av en kris nämns brist på vitala reservdelar till datorer och faran av EMP. Fondhandlareföreningen påtalar vidare vikten av samordning av beredskapsåtgärdema mellan marknadens parter och av att värdepappersföretagen blir registrerade som krigsviktiga företag K-företag vilket - skulle medföra en tvingande plikt att upprätta beredskapsplaner. Planeringen innefattar vidare bl.a. en systemskiss för ett persondatoraltemativ. Ett sådant system förutsätts kunna kommunicera med VPC via diskett eller manuella rutiner.

Värdepappershandelns volym varierar även under normala förhållanden. Under utvecklingen av en kris kan variationerna komma att bli än större grund av att värdepappersinnehavama vill ur sina positioner och skaffa sig likvida medel. Arbetsbelastningen blir beroende av om krisutvecklingen är långsam eller forcerad. Värdepappershandeln är i hög grad beroende av fondbörsens och VPC:s funktion, varför beredskapsplanema måste samordnas med dessa organisationer.

I rapporten redovisas avslutningsvis några praktiska synpunkter: Flera värdepappersbolag använder samma datasystem. Omställning till beredskapssystem tycks därför inbjuda till gruppvis lösning för de värdepappersbolag som utnyttjar samma system. Andra bl.a. de flesta banker håller - sig med egna, unika system. Under alla förhållanden gäller att framställning eller modifiering av dataprogram är kostsamt och tidskrävande. Därför rekommenderar arbetsgruppen att man går samman och delar på kostnaderna för ett system som kan användas av alla. Ett sådant utvecklingsprojekt bör påbörjas i så god tid att det med full säkerhet kan tas i drift när det behövs. Beredskapsåtgärdema bör regelbundet ses över och modifieras med hänsyn till ändrade förhållanden.

132 Beredskapsplaneringen

8.7 VPC

I samband med utformningen av det kontobaserade värdepapperssystemet utredde VPC, som är ett K-företag, vissa beredskapsfrågor. Förstudien resulterade i en rapport dagtecknad den 15 april 1987. Rapporten tillställdes ÖCB lämnade den utan erinran. I stort utgår VPC:s planering som från samma grundförutsättningar som t.ex. Fondhandlareföreningens. Det kan anmärkas att VPC:s planering gjordes då VPC ännu inte administrerade handeln penningmarknaden.

Grundtanken i VPC:s planering för kris och krig är att den normala verksamheten skall fortgå så länge som möjligt. Därför måste man finna utvägar att förlänga det ordinarie systemets funktionstid för det fall att verksamheten skulle drabbas av påfrestningar till följd av inkallelser av personal, brist reservdelar till datorerna, kommunikationsavbrott eller liknande. När datorsystemet inte längre fungerar måste en annan metod för systemets fortsatta funktion vara förberedd och kunna tas i bruk. Som ett alternativ till VP-systemet diskuteras möjligheten av att införa ett helt datorlöst värdepapperssystem.

Den normala datordriften hotas vid elavbrott, teleavbrott, brist på reservdelar och förbrukningsmaterial, avbrott luftkonditioneringsanläggning eller personalbrist. I det sammanhanget kan nämnas att VPC har ett ständigt startklart reservelverk typ avbrottsfritt och att datorrutinerna av är uppbyggda med omstartrutiner och liknande som klarar av kortare avbrott. Det är viktigt att behovet drivmedel till reservkraftanläggningen av ses över liksom funktionssäkerheten, t.ex. i fråga om reservdelar eller brist utbildad personal. Det finns anledning att undersöka vad som händer med fasta uppkopplade teleförbindelser i en kris och vad som gäller i sådan situation. VPC bör ha reservrutiner byggda på dataleverans via en magnetband. Lika viktigt som att nödvändig och kompetent personal finns hos VPC, är tillgången till kunnig personal för tekniskt underhåll. VPC har lagt fast hur driften skall vidmakthållas vid en s.k. katastrof. Planen omfattar backup-avtal, reservlokal, reservmaskin, fördelad belastning, nedgradering service etc. I viss utsträckning torde samma plan kunna av komma till användning för att VPC under beredskapstid skall kunna för-

Beredskapsplaneringen 133

långa datordriften. Det är dock sannolikt att tillgången backup-kapacitet kommer att vara mycket begränsad.

VPC avser i första hand att hålla igång stordatorerna så länge som möjligt. När stordatorema inte längre kan användas måste övergång ske till alternativ teknik. l rapporten anges tre alternativ, vilka i varierande grad fjärmar sig från det normala systemet.

Central kontoföring VPC

a manuell

b persondatorstödd 2. Decentraliserad kontoföring hos kontoförande institut

a huvudkontor

b på avdelningskontor; med kontobevis

c på avdelningskontor; utan kontobevis

Återgång till fysiska värdepapper.

Som allmän förutsättning gäller att beredskapsrutinen skall ha en uthållighet av minst ett år och kunna startas två veckor efter beslut.

I rapporten anges avslutningsvis att utkasten till alternativa systemlösningar bör prövas mot intressentemas krav och önskemål och analyseras tillsammans med representanter för övri ga aktörer inom värdepappershanteringen. Eftersom det kontobaserade systemet bygger på ett samspel mellan VPC och de kontoförande instituten mäste alla beredskapsrutiner utformas i samförstånd.

8.8 Fondbörsen

Fondbörsen, som är ett K-företag, har viss personalplanering för en nedbantad verksamhet cirka 70 % av den normala. Börsen saknar dock planering för en eventuell utlokalisering av verksamheten och saknar även planer för hur verksamheten skall bedrivas i kris och krig. Visst samarbete i beredskapsfrâgor har skett med VPC och Fondhandlareföreningen, eftersom problemen för respektive verksamhet är liknande. Börsens största problem rör kommunikationen mellan börsen och marknaden, t.ex.

134 Beredskapsplaneringen

vilket sätt marknaden skall få information om aktiekurser m.m. En nedbantning av verksamheten innebär att börsens tjänster får tas i anspråk av i första hand de större institutionella placerarna och i andra hand av allmänheten.

8.9 OM

OM Gruppen AB är moderbolaget i en koncern som omfattar bl.a dotterbolagen OM Stockholm AB och OMLX. Dotterbolagen kallas nedan OM. Genom OM organiseras börs- och clearingverksamhet i Sverige och Storbritannien. De två dotterbolagen börserna är länkade med varandra - och erbjuder en gemensam internationell handel i bl.a. svenska derivatprodukter.

OM:s beredskapsplaner tar sikte pâ i första hand driftstörningar i datahanteringen. För att snabbt kunna fortsätta clearingverksamheten efter en större driftstöming har OM en backup-anläggning alternativ plats. OM:s clearingdatabaser förs varje natt över till backup-anläggningen. Även reskontra och marginalsäkerhetsdatabaser överförs. De avslut som genereras OM:s elektroniska handelsplats lagras momentant i clearingdatabaserna såväl hos OM som backup-anläggningen. Om förbindelsen mellan OM och backup-anläggningen skulle brytas under handelstid, säkerställer systemprogramvaran att backup-anläggningens databaser kommer ikapp då förbindelsen åter är intakt. Backup-anläggningen har således två funktioner, dels att dubbellagra alla avslut så att dagens avslut inte går förlorade vid en utslagning av de ordinarie databaserna under pågående handel, dels att ett enkelt sätt och inom rimlig tid kunna möjliggöra en begränsad clearing av interbankhandlade kontrakt.

OM:s målsättning är att inom tre timmar efter driftstöming kunna ta emot interbank-avslut avseende samtliga OM:s produkter, registrera dessa för clearing och kommunicera via fax och telefon med medlemmar, säkerhetsbanker och VPC.

I planen finns en redogörelse för de åtgärder som skall vidtas om utflyttning verksamheten måste ske till annan plats. Uppstartningstiden av

Beredskapsplaneringen 135

den alternativa platsen är beräknad till tvâ timmar. Därefter finns möjlighet att producera avräkningsnotor, säkerhetsnotor, betalnotor och annan nödvändig information för vidare distribution till medlemmarna. Sedan backup-anläggningen ställts om från skuggdrift till katastrofdrift kommer handeln att gå till följande sätt. Avslut görs direkt mellan medlemmarna, som meddelar avslut till OM via fax. OM stansar in avsluten i sitt datasystem för matchning. matchade avslut meddelas inblandade medlemmar successivt och skall åtgärdas av dessa. OTC-handel påbörjas sedan medlemmarna fått information om vad som tills vidare gäller.

8.10 Beredskapsplanering i andra länder

Sveriges totalförsvarsplanering är i viss mån unik. Den skiljer sig från andra länders genom sin helhetssyn, dvs. genom att utifrån centralt fastställda hotbilder med väl samordnade förberedelser täcka alla viktiga samhällsfunktioner. Liknande verksamhet förekommer bara i våra nordiska grannländer, även om verksamheten där inte är lika omfattande som i Sverige. Helhetssynen har markerats främst i Finland, där en ny beredskapslag och en ny försvarstillståndslag trädde i kraft år 1991. Dessa lagar ger regeringen extraordinärt stora befogenheter under olika kriser och kan ses som överordnade all annan lagstiftning. Lagarna kan tillämpas inte bara under säkerhetspolitiska kriser utan även vid stora olyckor. Lagarna har senare kompletterats till att omfatta även finansiell verksamhet.

För att undersöka hur beredskapsplaneringen är upplagd i olika länder vände sig Finansdepartementets arbetsgrupp för ekonomisk politik under kriser och i krig SOU 1992:75 under hösten 1990 med en förfrågan till de svenska ambassadema i ett antal länder. Den av ambassadema lämnade informationen gav en ganska splittrad bild av beredskapsplaneringens uppläggning och omfattning, i den mån sådan över huvud taget förekom. I de flesta länder avsåg beredskapen endast vissa strategiska områden som försörjning med energi, livsmedel, strategiska industrivaror osv. Hit hör även utrikeshandel och valutapolitik. Inom dessa områden farms det i flertalet länder också lagstiftning att tillämpas under främst säkerhetspolitiska kriser. Ansvaret för beredskapsåtgärdema låg i regel berörda ministerier och i vissa fall hade ett ministerium ansvaret för samordningen.

136 Beredskapsplaneringen

Några speciella uppgifter beredskapen det finansiella området farms om inte i detta material. Detta innebär emellertid inte alltid att beredskap saknas omrâdet. Tyskland har vidtagit förberedelser för centralbankens agerande i spännings- eller krigssituationer. Man har också diskuterat kreditpolitiken och hur betalningsförmedlingen skall fungera vid allvarliga störningar, i värsta fall även utan datorstöd.

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

9 De finansiella institutens

beredskap

9.1 Institutens beredskapsplaner

Enligt direktiven skall utredningen också kartlägga beredskapen på det finansiella omrâdet. Kartläggningen har inriktats pâ de stora finansiella instituten och sammanslutningarna. De större aktörernas beredskap speglar beredskapen hos de mindre. Under 1980-talet och i början av 1990-talet togs pä initiativ av framförallt Bankföreningen, Fondhandlareföreningen och VPC krafttag för att höja beredskapen hos de finansiella instituten. Instituten har vid sin beredskapsplanering utgått från i huvudsak den sårbarhet som följer av

dator- och telekommunikationsberoendet. Åtgärder har vidtagits för t.ex.

reservsystem för datorer, kylanläggningar och elförsörjningsanläggningar.

Det finansiella systemet måste självklart fungera även i kris och krig. Som tidigare nämnts angav regeringen också i 199495 års budgetproposition att funktionsmålet för Finansiella tjänster preliminärt skulle innebära att verksamheten inom funktionen skall bedrivas så att under höjd beredskap behovet av kontanta penningmedel och övriga finansiella tjänster kan tillgodoses.

En av det finansiella systemets viktigaste uppgifter är att i varje situation tillhandahålla fungerande och effektiva betalningsvägar. l det avseendet finns brister i den nuvarande beredskapsplaneringen. Postgirot skall enligt sin beredskapsplanering, för den händelse verksamheten behöver flyttas till andra lokaler, aktivera ett vad Postgirot kallar lokalt system. Systemet är inte lokalt i egentlig mening utan innebär endast att verksamheten utlokaliseras till en annan plats. Systemet inkluderar endast de s.k. prioriterade postgirokontona i april 1994 cirka 21 000. En övergång till hantering av endast dessa konton innebär enligt utredningens mening i praktiken att Postgirots övriga betalningsförmedling upphör. Det är inte tillräckligt att endast myndigheters och K-företags betalningar kan utföras. En brist hos Bankgirot är att möjlighet saknas att utlokalisera verksamheten.

140 De finansiella institutens beredskap SOU 1995: 125

Bankföreningen har utvecklat CLIKK-systemet. I systemet skall, sedan riksbanksclearingen vid huvudkontoret i Stockholm upphört att fungera eller delar av landet avskurits från clearingen, betalningar kunna utföras och avvecklas regional nivå. Systemet är även avsett att användas som reservrutin för den händelse Bankgirot inte längre kan upprätthålla sin betalnings- och clearingverksamhet. En brist i CLIKK-systemet är enligt utredningens uppfattning att det fortfarande saknas en plan för decentralisering av bankernas inlåningsreskontra. Det är vidare oklart hur systemet med prioriterade konton skall kunna fungera, vem som skall bestämma vilka konton som skall prioriteras och vad som händer med oprioriterade konton etc. Tanken är att CLIKK-systemet skall användas när Sverige befinner sig i beredskapstillstând eller krig och normal dataclearing via Riksbankens huvudkontor och Bankgirot inte längre är möjlig.

De brister som påtalats i detta avsnitt bör beaktas av Finansinspektionen i det framtida arbetet med beredskapsfrågor.

9.2 Beredskapen i framtiden

Den finansiella verksamheten är i allt väsentligt datoriserad. Finansiella tjänster tillhandahålls endast i ett fåtal fall helt utan datorstöd. Orsaken till detta är inte bara den tekniska utvecklingen utan också internationaliseringen av de finansiella marknaderna. Det är i vissa fall t.ex. i fråga om giro- och kontobokfdringssystemen inte ens möjligt att återgå till manuella rutiner. För — annan finansiell verksamhet, t.ex. börsverksarnhet, skulle ett datorhaveri eller kommunikationsavbrott medföra stora svårigheter. Utredningens uppfattning är därför att all beredskapsplanering i första hand skall syfta till att, så länge det är praktiskt möjligt, upprätthålla driften av datorerna och telekommunikationerna. Beredskapsplanering av manuella rutiner bör förekomma endast om den finansiella tjänsten i fred kan utföras helt eller delvis utan datorstöd. Manuella rutiner bör arbetas fram och förberedas för att under allvarliga krissituationer finnas till hands som en sista åtgärd. I ett datorlöst tillstånd får det accepteras att vissa finansiella tjänster inte kan utföras. Sådana tjänster kan eventuellt utföras i ett senare skede eller ersättas av andra.

Finansinspektionen har att se till att beredskapen i de finansiella instituten är god. Det är inspektionens uppgift att fastställa normer för det finansiella

SOU 1995: 125 De finansiella institutens beredskap 141

områdets beredskapsplanering och för den verksamhet som de finansiella instituten bör kunna förväntas bedriva i en kris- eller krigssituation. En första förutsättning för att inspektionens verksamhet skall kunna bedrivas även under lcrigsförhâllanden är att personalen på inspektionen krigsplaceras myndig heten.

De finansiella instituten är, som tidigare framhållits, skyldiga att ha en god beredskap i verksamheten. Detta har ansetts följa av sundhetskravet. Med god beredskap avses för institutens del att de skall vidta nödvändiga åtgärder för att verksamheten skall kunna bedrivas även i kris och krig. Instituten svarar själva för de kostnader beredskapsarbetet medför. De kostnader som tillsom synsmyndigheten âsamkas till följd beredskapsplaneringen bestrids genom av de s.k. tillsynsbidragen.

Det åligger Finansinspektionen att tillsammans med det enskilda institutet i varje särskilt fall bedöma vilka reservrutiner det finns behov av och att planera beredskapen med ledning denna bedömning. Finansinspektionen skall se till av att varje finansiellt institut upprättar en beredskapsplan som omfattar tänkbara störningar och de åtgärder som vidtagits respektive behöver vidtas för att möta störningarna. Riskanalysen bör innehålla ställningstaganden till beredskapsfrågor rör t.ex. personal, lokaler, nedtrappning av verksamheten, teknisk som utrustning och reservrutiner. Enligt utredningens mening talar den centrala ställning bl.a. Bankgirot, Postgirot, fondbörsen och VPC innehar, för att som respektive institut bör ha tillgång till ett reservsystem annat ställe än det vanliga verksamhetsstället och att reservsystemet bör kunna sättas i gång inom mycket kort tid. Hur högt kraven bör ställas i dessa avseenden är givetvis en beroende på vilken vikt den aktuella verksamheten har för det finansiella stabilitet och funktionsförmâga. systemets

Det ankommer på Finansinspektionen till att sådana finansiella institut, att se spelar viktig roll i det finansiella systemet, klassificeras som K-föresom en K-foretagsklassificeringen syftar till att krigsviktiga företag skall kunna tag. prioriteras och i ransoneringssiuiation förtur i fråga om t.ex. reservdelar, en personal och teleförbindelser. Enligt utredningens mening är det inte givet att alla finansiella aktörer skall få K-företagsstatus. Inspektionen får göra urvalet utifrån lcriteriema för det finansiella systemets funktion. De stora bankaktiebo-

Jfr prop. 199596:50 s. 85.

142 De finansiella institutens beredskap

lagen, Bankgirot, VPC, fondbörsen, OM, de stora bolâneinstituten och de stora försäkringsbolagen är enligt utredningen självklara K-företag. Mindre institut som t.ex. små banker och enskilda värdepappersföretag eller kreditmarknadsbolag, är inte nödvändigtvis oumbärliga för det finansiella systemets funktion. Det finns dock inget som hindrar att dessa institut träffar avtal med andra finansiella institut, som är K-företag, bistånd i kris och krig, om t.ex. ifråga om finansiella tjänster eller utrustning.

Det är viktigt att all beredskapsplanering efter hand till förändringar anpassas i samhället när det gäller ny teknologi på data- och kommunikationsornrådena. Det finns annars risk för att beredskapssystemen är föråldrade när de skall tas i bruk.

Stordatorsystem är känsliga eftersom de innebär centraliserad hantering. en Ett decentraliserat system däremot har fördelen att det krävs störningar på flera platser för att systemet skall slås ut helt. Det finns därför starka skäl att diskutera följderna av de centraliserade datorsystemen det finansiella området. I sammanhanget bör kapaciteten hos moderna persondatorer beaktas. Med en mer decentraliserad hantering kan man, även sådan hantering om en eventuellt skulle medföra ökade kostnader, enligt utredningens mening uppnå större säkerhet. Ett decentraliserat system baserat på persondatorer medför att det vid avbrott i telekommunikationema ändå kan möjligt att behålla vara kontakten med andra institut, t.ex. att skicka över data på disketter. genom Det är möjligt att ett helt inte är beroende centralt nytt system, som av en placerad datoranläggning, ett avgörande sätt kan förenkla och förbättra beredskapen på det finansiella området.

Av redovisningen i 8 kap. framgår att svårigheterna såvitt gäller betalningssystemet inte i först hand är förknippade med den mängd information som skall överföras. Persondatorer har numera en sådan kapacitet att mängden data inte utgör något problem. Problemet är i stället i stor utsträckning hur infomiationen tekniskt skall överföras mellan deltagarna de finansiella marknaderna. Datasystem måste ha kapacitet att klara av påfrestningar av olika slag. Exempelvis får en oväntad, kraftig ökning av antalet transaktioner inte medföra att systemet slås ut. Om datasystemet skulle bli utslaget, skall ett reservsystem snabbt kunna tas i bruk. På datasystemen måste även ställas krav

SOU 1995: 125 De finansiella institutens beredskap 143

på hög fysisk säkerhet och backup-funktioner. Vid kortare avbrott i

verksamheten måste betalningsförmedlande institut övergå till att enbart registrera betalningar. När datorerna och kommunikationerna åter fungerar kan betalningarna verkställas och bokföras.

Beredskapsplaneringen i fråga om betalningssystemet måste enligt utredningmening utgå från att beroendet av fungerande betalningsvägar är stort även ens hos enskilda Det är viktigt att också privatpersoner har tillgång till personer. olika betalningsmöjligheter och att betalningar kan ske utan någon geografisk bundenhet.

Betalningssystemet bygger på att medel flyttas mellan bankerna. Genom den s.k. clearingen avvecklas fordringar och skulder mellan banker och andra finansiella institut. Om de ordinarie data- och telekommunikationerna inte kan upprätthållas är för bankernas del CLIKK-systemet tänkt att successivt - träda i stället. Systemet innebär i princip att clearingen flyttas ned ett led, vilket får till följd att clearingen i huvudsak sker på lokal nivå och att transaktionsinformationen överförs till bankens regionkontor via disketter. Regional clearing transaktioner som berör endast den egna kontorsorganisaav tionen sker vid bankens regionkontor. Transaktioner med andra banker sorteras diskett och utväxling sådana disketter sker vid Riksbankens kontor, av där samtidigt clearingnota avlämnas till riksbankskontoret. Detta kontor en meddelar i sin tur, om möjligt, clearingsummorna till sitt huvudkontor. I den mån Riksbankens ordinarie RIX-system eller Mini-RIX fungerar, kan den slutliga avvecklingen fortfarande ske datoriserat i centralbanken. I ett datorlöst tillstånd torde Riksbanken kunna hantera clearingen manuellt, eftersom antalet konton och antalet transaktioner är jämförelsevis litet cirka 500 transaktionerdag. Skulle förbindelserna med Riksbankens huvudkontor vara brutna även lång sikt kan riksbankskontoren vid behov öppna konton för clearingdeltagarna. CLIKK är idag visserligen inte operativt men skulle kunna slututvecklas på relativt kort sikt. CLIKK-systemet har kritiserats och dess funktionsduglighet ifrågasatts. Kritiken har bl.a. handlat om det stora antal disketter skall cirkulera mellan avdelningskontorregionkontorrikssom bankskontor. Dessa farhågor är emellertid enligt utredningens uppfattning överdrivna med tanke att antalet disketter per avdelningskontor är litet cirka 10 st. Kritikerna framhäver också att systemet inte är operativt,

72 Jfr SOU 1993:114 s. 246

144 De finansiella institutens beredskap

eftersom det fortfarande saknas ett system för bokföring av transaktionerna, dvs. ett reskontra-system. Finansinspektionen uppmanade i skrivelse i april en 1995 Bankföreningen slutföra CLIKK-projektet så blir att att systemet operativt under första hälften av år 1996. Inspektionen angav i skrivelsen att projekt av denna art alltid kommer att vara i behov modifiering och av förbättring i takt med ändrade förutsättningar och teknikens utveckling, men att det är viktigt att det finns ett system i beredskap, att ta i bruk om situationen skulle kräva det. Utredningen delar detta synsätt.

CLIKK bygger en decentraliserad datahantering. Ett sådant system var inte möjligt för trettio år sedan, när stordatorsystemen började byggas upp. Bankernas stordatormiljöer är alltså i viss mån resultatet den tidens av tekniska begränsningar. Skulle bankerna bygga ett system i dag, är det utredningens uppfattning att man sannolikt skulle välja en decentraliserad lösning baserad PC-hantering. Vissa bedömare har hävdat att ett PC-baserat system sannolikt skulle vara billigare än ett stordatorsystem.

Decentraliserad datahantering medför enligt utredningens mening ökad säkerhet. Framtidens datorsystem på det finansiella området bör därför vara decentraliserade och baserade på PC-hantering. Decentraliseringen medför att störningar i delar av systemet inte nödvändigtvis slår ut hela systemet. På uppdrag av utredningen har f.d. bankdirektören Kjell Hagelberg angivit hur data-

hanteringen i bankerna kan komma att se ut i framtiden se bilaga 4. Hans

slutsatser kan tillämpas även andra finansiella institut än banker. Kjell Hagelbergs slutsats som delas av utredningen är att en decentraliserad — datahantering är tekniskt möjlig och ekonomiskt försvarbar.

Inom Försvarsmakten har under lång tid pågått en decentralisering av datahanteringen. Redan under 1970-talet påbörjades arbetet med vad som då gick Överbefälhavarens under benämningen Struktur 90. Numera talar man om informationssystemstrategi ÖB ISS och Försvarsmaktens informationsteknologiska strategi FM ITS, av vilka den förra avser den mer övergripande, långsiktiga inriktningen av informationssystemutvecklingen. Denna utveckling innebär bl.a. att myndigheter på varje ledningsnivå i försvaret skall ha tillgång till informationssystem för ledning anpassade för respektive myndighets specifika behov och att datakommunikationerna skall fungera effektivt i såväl

T 1995-04-12, Dnr 2019-95.

SOU 1995: 125 De finansiella institutens beredskap 145

lokala som landsomfattande nät. Det kan även nämnas att RRV arbetar med ett nytt system för statens riksredovisning. I systemet skall all information finnas parallellt olika platser i Sverige. Slås verksamheten ut en plats kan redovisningen direkt fortgå på annan plats.

Betalningsförmedling i olika former utgör en central del av bankernas utlandsrörelse. Den tekniska utvecklingen är mycket snabb inom detta område. För att tillmötesgå företagens krav effektiva betalningsvägar över gränserna har bl.a. det s.k. SWIFT-systemet skapats. SWIFT Society for Worldwide lnterbank Financial Telecommunications är ett bankägt internationellt datasystem som via telenätet förmedlar information om betalningar mellan banker i USA, Västeuropa, Fjärran Östern De alltmer sofistikerade internationelosv. betalningssystemen är i hög grad sårbara. Även här kan återgång till en tidigare rutiner visa sig vara svår och under alla förhållanden mycket tidskrävande pâ grund bristande kompetens olika nivåer. Det är således av ett stort problem hur internationell betalningstrañk skall kunna upprätthållas vid oroligheter utomlands eller då telekommunikationerna störs. Tillräcklig säkerhet uppnås endast genom internationellt samarbete.

Den tekniska utvecklingen gör att det finns anledning att se över de i vissa avseenden sårbara kommunikationerna mellan finansiella institut. Kanske kan framtidens kommunikationer skötas via t.ex. mobiltelefoner. Kanske kan information betalningar och andra finansiella transaktioner i en krissituaom tion sändas via svårstörda systern som t.ex. det militära försvarets radiobaserade luftlägesinformationssystem LuLlS. I detta system kan information sändas och tas emot av vanliga persondatorer.

Det år viktigt att beredskapsrutinema testas med jämna mellanrum. Rutinerna bör testas inte endast för att kontrollera att de fungerar, utan även för att den personal som är tänkt att handha rutinen skall få möjlighet till övning. Det är även viktigt att institut som samarbetar utformar gemensamma system och beredskapsrutiner.

Utgångspunkten för den beredskapsplanering som sker inom ramen för totalförsvaret är de s.k. hotbilderna. Det har förflutit några år sedan hotbilderna fastställdes och den säkerhetspolitiska bilden i Europa har förändrats

7 Se SOU 1989:107 s. 113.

146 De finansiella institutens beredskap

i flera avseenden sedan dess. Det är enligt utredningens mening väsentligt att alla är medvetna om och planerar för att förloppet kan bli ett helt annat. Det är dessutom, som tidigare framhâllits, viktigt att beredskapen omfattar också andra krissituationer än de säkerhetspolitiska.

10 Fullmaktslagstiftningen

10. 1 Fullmaktslagarna

FÖRSLAG: De bemyndiganden och andra bestämmelser som reglerar finansiell verksamhet i kris och krig samordnas och samlas i en lag. Bestämmelserna i den av Krigsförsäkringsutredningen föreslagna lagen om försäkringsverksarnhet under kris- och krigsförhållanden överförs oförändrade i sak till den nya lagen.

Utredningsarbetet har bedrivits med målsättningen att de regler som skall tillämpas vid störningar det finansiella området skall vara enkla och enhetliga. Störningar kan uppkomma såväl i krig som i fredstid. De fullmakter som är tänkta att sättas i kraft vid störningar på finansiell verksamhet bör därför samordnas för att möjliggöra enhetliga och kraftfulla åtgärder.

En fullmaktslag på det finansiella området kan sägas innebära att statsmakterna förbehåller sig rätten att under extraordinära förhållanden temporärt ändra spelreglerna på marknaden. Situationens extraordinära karaktär gör att åtgärder behöver tillgripas snabbt och således utan att föregås av den ingående prövning som är nödvändig i samband med lagstiftning under normala förhållanden. Fullmaktslagen är ett mycket kraftfullt styrmedel och det går inte att bortse från att de långtgående befogenheter som statsmakterna på detta sätt får, skapar osäkerhet om framtida ekonomiska Spelregler. Denna osäkerhet kan ha negativa effekter på ekonomins funktionssätt. Vidsträckta fullmakter kan skapa problem även från rättssäkerhetssynpunkt. Möjligheten att tillämpa fullmaktslagarna måste därför begränsas till att avse situationer när starka skäl talar för så långtgående ingrepp. Ett beslut att sätta fullmaktslagstiftningen i tillämpning förutsätter givetvis noggrarm avvägning mellan kortsiktiga en fördelar och bestående negativa effekter. mer

7’ Sebl.a. prop. l99293:l26.

148 Fullmaktslagstifmingen SOU 1995: 125

Verksamheten på det finansiella området spelar en avgörande roll för stabiliteten i samhällsekonomin, inte minst i kris- och orostider. Under sådana förhållanden kommer det finansiella systemet att utsättas för störningar. Orsakerna härtill kan vara flera, exempelvis makroekonorniska faktorer, materiella skador orsakade av krigshandlingar, störningar som emanerar från de internationella finansmarknaderna etc. Inte ens sådana finansiella institut som är klassade som krigsviktiga kan räkna med att i en krigssituation få tillgång till lika stora resurser som under normala förhållanden. När det gäller de allvarligaste stömingarna måste det därför finnas möjligheter för statsmakterna att ingripa. Frågan är hur sådana ingripanden skall förberedas. En möjlighet att förbereda samhällets agerande i framtida krissituationer är att planera lagstiftning som inte får sättas i kraft förrän det bedöms påkallat, s.k. skriv-

bordsförfattningar. Åtgärderna i det fallet till vad under rådande

anpassas som förhållanden anses behövligt. Den svenska lösningen, att redan i fredstid stifta en lag som anger de undantag och åtgärder som får förekomma i olika krissituationer, är inte vanlig i andra länder. En sådan lösning har klara fördelar såväl från praktisk synpunkt som med hänsyn till behovet av att i förväg klargöra under vilka förutsättningar beredskapsplaneringen skall ske. Utredningsdirektiven utgår från att det också i fortsättningen skall finnas beredskapslagstiftning av aktuellt slag.

Reglerna och bemyndigandena som rör finansiell verksamhet och som är tänkta att användas i kris och krig, finns spridda i ett flertal lagar. Samlas bestämmelserna stället i i en lag, skulle aktörerna ha lättare att i en krissituation snabbt få en överblick över vad som gäller. Tillämpningsvillkoren i lagarna är vidare inte enhetliga, vilket kan skapa problem. Krigsförsälcringsutredningen föreslog att fullmaktslagstiftningen i fråga om försäkringsverksamhet under krigsförhållanden skall samlas i en lag. Denna tanke bör fullföljas för hela det finansiella området. Alla nödvändiga bestämmelser om finansiell verksamhet i kris och krig bör samlas i en lag, lagen om finansiell verksamhet i kris och krig. Härigenom uppnås den konsekvens och kontinuitet som nu saknas. Integreringen bör därför innefatta också försäkringsområdet. Det är ur samhällets synvinkel ingen större skillnad mellan försäkringsföretag och andra finansiella institut när det gäller institutens funktion i det finansiella systemet. Samordningen bör dock inte omfatta sådana bestämmelser på försäkringsområ-

det som avser registrering av krigsskada och ersättning för sådan skada se

Krigsförsäkringsutredningens förslag till lag om registrering av krigsskada på egendom och, alternativt, lag om ersättning för krigsskada egendom.

SOU 19952125 Fullmaktslagstiftningen 149

Krigsforséikringsutredningens förslag till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden har i princip utan ändringar i sak inarbetats i

förslaget till lag finansiell verksamhet i kris och krig se bilaga 3. Bered-

om skapslagstiftriingen på forsäkringsområdet beskrivs i betänkandet Försäkring under krigsförhâllanden SOU 1994: 130.

Det föreslås således att samtliga bestämmelser avsedda att tillämpas på finansiell verksamhet i kris och krig samlas i lagen om finansiell verksamhet i kris och krig.

10.2 Valuta- och kreditregleringslagen

FÖRSLAG: valutareglering och kreditreglering förs Bestämmelserna om med endast redaktionella ändringar över till lagen finansiell verksamhet om i kris och krig.

En valutareglering får omedelbar effekt på Riksbanken och de övriga aktörerna, och i synnerhet valutabankema som skall handlägga betalningar till och från utlandet. Såväl tjänste- och kapitalbetalningar som kan varu- som komma att beröras. Ett övervakningssystem för dessa betalningar måste utformas så det snabbt kan sättas i kraft och få omedelbar effekt. En att reglering utrikeshandeln och därmed sannolikt även av betalningstrañken av till och från utlandet kan behöva införas ett tidigt stadium av en säkerhetspolitisk kris. Härigenom kan tillförseln och en riktig allokering av varor till inhemsk produktion säkerställas. Det förhållandet att valutareglering kan behöva införas i ett tidigt stadium reser speciella krav på smidighet i hanteringen. Krisen kan lösning och förhållandena återgå till det en snar normala. Vidtagna åtgärder bör därför snabbt kunna avvecklas, med ett minimum kvarstående negativa effekter i form av t.ex. snedvridningar av av konkurrensförhållandena.

Valutaregleringen innebar, när den i haft, i grova drag att alla betalningar var mellan Sverige och utlandet gick genom det svenska bankväsendet. S.k.

7‘ Se SOU 1989:107 s. llO ff.

150 Fullmaktslagstifiningen

löpande betalningar betalningar för export och import samt tjänstebetalningar och betalningar av räntor och annan avkastning fria, medan kapitalbevar talningar fick ske endast när detta medgetts i allmänna dispenser eller efter särskilt tillstånd från Riksbanken. Det närmast till hands liggande medlet för att styra betalningarna till och från utlandet i önskad riktning och för att få en acceptabel volym, är att åter införa en heltäckande valutareglering. Valutareglering är även nödvändig om kreditpolitiska medel skulle nödvändiga. anses Återinförande valutareglering av är dock förenat med praktiska problem. Det kommer att bli svårt för Riksbanken att på kort tid rekrytera och utbilda ett tillräckligt antal valutareglerare.

Det materiella innehållet i bestämmelserna rörande valutareglering och kreditreglering har inte närmare setts över av utredningen. Enligt direktiven skall den lagstiftning som nyligen setts över lämnas åsido. Hit hör valuta- och kreditregleringslagen som trädde i kraft den l januari 1993. Det föreslås därför endast vissa redaktionella ändringar. Följande anmärkningar bör dock göras.

I den nya valutalagstifmingen saknas underställningsskyldighet beslut enligt av 2 kap. 2 § forsta stycket valuta- och kreditregleringslagen. Enligt bestämmelsen kan regeringen vid valutareglering föreskriva att Riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får ta ut viss avgift eller att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt konto i Riksbanken. Enligt den äldre valutaregleringslagen skulle angivna föreskrift underställas riksdagens prövning. l motiven till valuta- och kreditregleringslagen anges att någon inskränkning i förhållande till tidigare gällande rätt inte avsâgs, vilket innebär att även föreskrift enligt nuvarande 2 kap. 2 § första stycket borde ha blivit föremål för underställning, se 2 § jfr med 3 § andra stycket i den upphävda lagen numera

1990:749 om valutareglering se även Ds 1992:69 62 och

s. prop. 1992932126 s. 33.

Valuta- och kreditregleringslagen behöver ändras om Sverige blir deltagare i EMU:s tredje fas. Vilka ändringar som behövs och hur dessa skall genornföras kan inte förutses förrän man vet på vilket sätt inträdet i den tredje fasen sker.

T Enligt en bedömning Utredningen av om svenskutrikeshandeli krislägenskulle det krävas cirka 100valutareglerarese SOU 1989:107 ll2. s.

SOU 1995: 125 Fullmaktslagstifmingen 151

10.3 Betalningsväsendelagen

FÖRSLAG: Betalningsväsendelagen upphävs. Riksrevisionsverket får rätt att meddela särskilda föreskrifter om beredskapsrutiner för statliga myndigheters betalningar, medelsförvaltning och bokföring.

Betalningsväsendelagen reglerar regeringens möjligheter att under krigsförhållanden Riksbanken dispens från vissa föreskrifter om bankens verksamge het och det statliga betalningssystemet under sådana förhållanden.

Regeringen får enligt 2 § betalningsväsendelagen, efter hörande eller i visst fall framställning riksbanksfullmälctige, under krigsförhållanden meddela av myntutgivning respektive bankrörelse föreskrifter om Riksbankens sedel- och samt offentliggörande Riksbankens räkenskaper. Sådana föreskrifter om av gäller i stället för vad föreskrivs i riksbankslagen eller i annan lag. som annars

Motivet till dessa regler är att flertalet bestämmelser i äldre riksbankslagar

bedömdes för snäva och kunna hindra Riksbanken från att i vissa vara situationer bedriva rörelsen på ett ändamålsenligt sätt och från att vidtaga lämpliga åtgärder. Den verksamhet Riksbanken är skyldig att bedriva som i regeringsformen och riksbankslagen. Denna verksamhet skall bedrivas anges även i kris och krig. Andra verksamhetsgrenar kan bedrivas allt efter Riksbankens prioriteringar. Således saknas behov av en bestämmelsen egna i 2 § betalningsväsendelagen.

Om Sverige befinner sig i krig får regeringen enligt 4 § betalningsväsendelagen, efter möjligt ha samrått med riksbanksfullmäktige, föreskriva att om dels att Riksbanken skall skyldig att inlösa postgiroutbetalningskort och vara utfärdats statlig eller kommunal myndighet eller direktutbetalningskort, som av postgirokontoinnehavare fått tillstånd ÖCB att göra utbetalning annan som av med direktutbetalningskort, dels att angivna kort skall tas emot som betalning till statlig myndighet. Innehavare postgirokonto, som medgetts rätt att av använda direktutbetalningskort, kan medges en i princip obegränsad rätt att övertrassera kontot.

7‘ Prop. 1957 nr 176.

152 Fullmaktslagstifiningen SOU 1995: 125

Syftet bakom det krigstida betalningssystemet är att myndigheter och K-företag inte skall komma att sakna betalningsmedel. Systemet innebär dock i praktiken att myndigheter och K-foretag har obegränsad dragningsrätt på SCR, eftersom systemet förutsätter att Riksbanken är skyldig att lösa in de alternativa betalningsmedlen. Det är framförallt denna del av betalningssystemet under krigsförhållanden som har kritiserats. RRV påtalade redan år 1978 att systemet var föråldrat. RRV har senare påtalat att utformningen av detaljföreskrifter avseende förfaringssätt och rutiner det ekonomiadministrativa området inte är en angelägenhet som hör hemma statsmaktsnivå. Med hänsyn till att ekonomiadministrativa rutiner ständigt förändras är det mindre lämpligt att ange rutinerna i författning. En sådan reglering kan hindra utvecklingen och revideringen.

Det har aldrig skapats någon beredskapsrutin avseende direktutbetalningskort enligt lagens bestämmelser. I denna dei har lagen varit obsolet sedan sin tillkomst. Det tänkta reservsystemet bygger på en indelning av den statliga redovisningsorganisationen i huvudförvaltningar och underförvaltningar. Denna indelning upphörde för många år sedan. Reglerna betalningssystemet om under krigsförhållanden avser främst myndigheternas betalningar även men K-töretagens. Flertalet K-företag är icke-statliga och skulle enligt lagen få en obegränsad dragningsrätt på SCR. Denna ordning är olämplig både från finansiell synpunkt och redovisningssynpunkt, bl.a. eftersom kontroll inte kan ske av om täckning finns. Frågan om finansieringen av krigsviktig verksamhet hör överhuvudtaget inte samman med betalningssystemet, utan är fråga en om

ekonomisk politik. Övriga bestämmelser i betalningsväsendelagen 5-6 §§

saknar självständig betydelse.

Utredningen föreslår på grundval av vad som redovisats i detta avsnitt att betalningsväsendelageni sin helhet upphävs. Därigenom bör givetvis också tillämpningskungörelsen slopas.

När det så gäller frågan om betalningsväsendelagen bör ersättas med nya bestämmelser görs följande överväganden.

Statliga myndigheter finansieras i allmänhet över statsbudgeten. Under normala förhållanden är det endast vid avbrott i data- och telekommunikationerna som en myndighet tillfälligt kan komma att sakna medel. Myndigheterna, liksom även kommunerna och landstingen, kan vid behov använda sig av

SOU 1995: 125 Fullmaktslagstiftningen 153

check eller s.k. postgiroanvisning som betalningsmedel. För statliga myndigheter ersatte checken en vanlig bankcheck den l oktober 1995 den - tidigare s.k. L-anvisningen. Samtidigt introducerades ett nytt betalningsmedel, postgiroanvisningen. De statliga myndigheternas möjligheter att under krisförhållanden sköta sina betalningar är således goda.

Det statliga koncernkontosystemet administreras av Postgirot. Detta medför statliga betalningar kan utföras så länge Postgirot kan upprätthålla sin att giroverksarnhet. Det statliga betalningssystemet skiljer sig således från andra betalningssystem endast det sättet att fråga är om just statliga betalningar. Fungerar inte betalningssystemet drabbas såväl statliga som icke-statliga betalningar. Det statliga betalningssystemet är alltså en del av det totala betalningssystemet. Det saknas därför anledning att skapa ett särskilt system för statliga betalningar i kris och krig. Beredskapen i frågor som rör betalningssystemet mäste omfatta systemet i dess helhet. Reservrutiner mäste finnas i det fredstida systemet för att trygga betalningssystemets funktion även under mindre allvarliga störningar.

Riksbanken skall enligt regeringsformen främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Riksbanken för penningmedelsförsörjningen sedlar svarar och mynt och den centrala clearingen. Clearingen inkluderar den kredit som Riksbanken har möjlighet till i första hand bankerna och underlättar att ge som avvecklingen betalningarna. Riksbanken därutöver för att likviditeten av svarar i det finansiella systemet upprätthålls. Riksbankens grundläggande uppgift i dessa hänseenden kan sägas vara att komplettera marknaden på sådant sätt att från samhällsekonomisk synpunkt rationellt sätt. systemet kan fungera ett Finansinspektionen utövar tillsynen över de finansiella instituten. inspektionen har således för hur betalningsförmedlande och annan verksamhet ett ansvar bedrivs i de enskilda finansiella instituten. Indirekt omfattar inspektionens tillsynsonrrâde även Bankgirot. Riksgäldskontorets uppgift är att uppta och förvalta de lån behövs för att finansiera dels det löpande underskottet i som statsbudgeten, dels andra utgifter grundar sig riksdagens beslut. som Riksgäldskontorets övergripande mål är att inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer, minimera kostnaderna för statsskulden. RRV är central förvaltningsmyndighet för statlig revision och redovisning och har särskilt i uppgift att företräda och kontrollera SCR med anslutna postgiro-

7’ Sebl.a. Penning- Valutapolitik 1993:1, s. 21 ff.

154 Fullmaktslagstifi‘ningen SOU 1995: 125

konton samt det statliga betalningssystemet i övrigt. RRV skall särskilt beakta beredskapsbehovet och utarbeta beredskapsrutiner för olika krissituationer. Beredskapsansvaret är en naturlig del av det totala ansvaret för statens betalningssystem. Av förordningen om statliga myndigheters betalningar och medelsforvaltxiing framgår att betalningsförmedling skall ske på ett för staten som helhet säkert sätt. Detta innebär bl.a. att RRV skall till att myndighese ternas rutiner innehåller utvecklade kontroll- och avstämningsfunktioner.

De angivna myndigheterna skall i sin verksamhet beakta totalförsvarets krav. Att Riksbanken skall bedriva sin verksamhet även i kris och krig följer av regeringsformen och riksbankslagen. Finansinspektionen skall i egenskap av funktionsansvarig for Finansiella tjänster fortsätta verksamheten under alla förhållanden. Vidare är Riksgäldskontoret och RRV beredskapsmyndigheter

se 16 § beredskapsforordningen. Myndigheternas ansvar gäller således även

i kris och krig. Detaljreglering, avseende t.ex. förfaringssätt och betalningsrutiner, är dessutom inte en angelägenhet som hör hemma på lagstiftningsnivâ. Den befintliga regleringen av myndigheternas ansvar är fullt tillräcklig för att skapa förutsättningar för ett under alla förhållanden fungerande betalningssystem. Betalningsväsendelagen bör därför inte ersättas.

De ramavtal för statliga betalningar som RRV tecknat med S-E Banken och Postgirot är tillämpliga även i kris och krig. Flertalet statliga myndigheter sköter sina betalningsströntmar genom endera av dessa banker. De myndigheter som så önskar kan med RRV:s godkännande träffa avtal med annan betalningsfonnedlare. RRV saknar dock möjlighet att i en krissituation ingripa om det t.ex. visar sig att ett betalningsförmedlande institut missköter verk-

Bankstödsnämndenhar, sedanden l februari 1993,vissauppgifter som har sambandmed detfinansiella systemet. Bankstödsnämnden lyder under regeringen. Nämndenhar att lämna stöd till vissa finansiellainstitut. Nämnden spelar därför en viktig roll för stabiliteten det i finansiella systemet, se prop. 1992932135.Regeringenföreslog under hösten 1995 att nämndenskall permanentas och tillföras ytterligareuppgifter sambandmed inrättandet i av ett system med insättargarantier i det finansiella systemet. Nämnden föreslås byta namn till Nämndenför bankstödsfrågor och insättningsgaranti, seprop. 199596:60. ‘ l2 § beredskapsförordningen. L För statligamyndighetersverksamhetfinns ett regeringsbeslut somger myndigheter som skall bedriva verksamhet krig vissaskyldigheter i vad avser planering för datorbortfall, se regeringsbeslut1974-09-27med föreskrifter för statliga myndighetersplanläggning av infonnationsbehandlingkrig i i sådanafall då automatiskdatabehandlinganvändsi fred och kankommaifråga i krig. Beslutetfinns intageti Totalförsvaretsförfattningshandbok.Samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingenhar medfört att beslutet blivit obsolet.

SOU 1995: 125 Fullmaktxlagstiftningen 155

samheten eller om verksamheten blivit mindre ändamålsenlig. RRV kan heller inte ingripa om verksamheten avstannar till följd av t.ex. en arbetsmarknadskonflikt. Detta är inte tillfredsställande. Utredningen har därför övervägt att föreslå reglering som möjliggör för RRV att fatta beslut om andra betalningsvägar for det fall det skulle visa sig uppenbart att en viss betalningsförmedlare inte kan upprätthålla betalningstrañken. Emellertid skulle en bestämmelse med angivet innehåll innebära att RRV fick rätt att riva upp redan slutna avtal. En sådan ordning är inte acceptabel. Problemet bör i stället lösas genom att RRV i samband med att ramavtalen skall förnyas förhandlar om dessa och inför en klausul som under extraordinära förhållanden medför rätt för RRV att avvika från avtalet. Motsvarande klausuler bör krävas i avtal som skall godkännas av RRV.

17 § tillärnpningskungörelsen ger statliga myndigheter rätt att under krigsförhâllanden vid behov förenkla bokföringen. Bokföring skall dock alltid ske i huvudsaklig överensstämmelse med gällande föreskrifter. Med stöd av ett bemyndigande i 19 § tillärnpningskungörelsen utfärdade RRV år 1979 redovisningsföreskrifter med anvisningar för den civila statsförvaltningen under beredskapstillstånd och krig RRV dnr. 1976:295, P 1979:22. RRV har bedrivit arbete på omrâdet under de senaste 20 åren, bl.a. i det s.k. MEAkrig-projektet. Även sedan betalningsväsendelagen har upphävts kan uppkomma behov av att i kris eller krig förenkla bokföringen hos de statliga myndigheterna. RRV bör därför bemyndigas att meddela särskilda beredskapsföreskrifter som avviker från vad som föreskrivs i bokföringsförordningen 1979:1212. Förordningen reglerar de statliga myndigheternas bokföring. För att förbättra beredskapen bör det i bokföringsförordningen tas in även en erinran om att myndigheterna skall beakta de särskilda föreskrifterna i sin beredskapsplanering.

Enligt betalningsförordningen se avsnitt 7.2.3 skall betalningar till och från

myndigheter göras via konton inom de koncernkontosystem som staten använder, dvs. i praktiken CassaNova. Statens betalningssystem förutsätter således att betalningsförmedlingen via CassaNova fungerar. Det finns ingen möjlighet för RRV som ansvarar för statens betalningssystem att meddela - beredskapsföreskrifter som tar sikte situationer dâ betalningsförrnedlingen via CassaNova inte fungerar. I likhet med vad som nyss sades i fråga om de statliga myndigheternas bokföring, bör undantagsrutiner även kunna förberedas fråga i om de statliga myndigheternas betalningar och medelsförvaltning.

156 Fullmaktslagstiftningen

RRV bör därför bemyndigas att meddela särskilda beredskapsföreskrifter som avviker från vad som i betalningsförordningen föreskrivs i fråga om betalningar till och från myndigheter. Bemyndigandet bör tas i 12 § betalningsförordningen, som innehåller bemyndigande för RRV att meddela verkställighetsföreskrifter. För att förbättra beredskapen bör det i betalningsförordningen tas in även en erinran om att myndigheterna skall beakta de särskilda föreskrifterna i sin beredskapsplanering.

10.4 Växelprotestlagen, moratorielagen, m.m.

FÖRSLAG: Växelprotestlagen och moratorielagen upphävs. Moratorielagen ersätts med ett generellt bemyndigande för regeringen att, efter samråd med Riksbanken, meddela föreskrifter eller i enskilda fall beslut om anstånd med att fullgöra betalningsförpliktelse.

Regler moratorium finns i moratorielagen och växelprotestlagen. I juni om 1970 tillkallade chefen för Justitiedepartementet en utredning med uppdrag att se över moratorielagarna. Utredningen föreslog i betänkandet Ny moratorielag SOU 1971:56 att moratorielagen och växelprotestlagen med vissa smärre justeringar skulle slås ihop till en lag. Förslaget lämnades efter remissbehandling utan åtgärd av regeringen.

Växelprotestlagen möjliggör förlängning av vissa frister som anknyter till användningen av den numera ovanliga växeln och den mer vanliga checken. Växeln har mer eller mindre förlorat sin betydelse som betalningsmedel mellan privatpersoner. En särskild typ av växel postväxeln användes - tidigare ofta som likvid för värdepapper. De finansiella instituten avvecklar numera dessa värdepappersaffarer direkt i riksbanksclearingen inom ramen för VP-systemet. Checkens betydelse betalningsmedel minskar. Även som om bruket av check fortfarande är vanligt, representerar det totala värdet av samtliga transaktioner som sker med hjälp av check en försumbar del av det totala värdet av kontantlösa betalningar. Bruket av betalningsmedlen växel och check är således inte så stort att det motiverar särreglering. Dessutom torde behovet vara litet av att förlänga de frister som anges i växelprotestlagen.

Här bortsesfrån de moratorieregler som avser försäkringsverksamhet under krigsförhâllanden.

SOU 1995: 125 Fullmaktslagstifmingen 157

Växelprotestlagen bör därför upphävas utan att ersättas av några regler i förslaget till lag om finansiell verksamhet i kris och krig.

Under krigsförhâllanden har vid mer än ett tillfälle inträffat att statsmakterna funnit anledning att för en kortare övergångstid vidta extraordinära åtgärder

Åtgärderna

for underlättande av förhållandena kreditmarknaden. har främst haft syftet att bereda gäldenärer anstånd med att uppfylla förfallna eller förfallande slculdförbindelser, dvs. en form av moratorium. Ett moratorium som innebär att svenska fordringar i utlandet inte ha kunnat drivas sin vid förfallotidpunkten, har ansetts vålla vissa problem, särskilt om gäldenärer i Sverige inte har medgivits motsvarande förmån.

Moratorielagen kom till under helt andra samhällsekonomiska förhållanden och med helt andra finansiella marknader än dagens. Redan i betänkandet Ny moratorielag ifrågasattes om det fanns tillräckliga skäl att behålla moratorielagstiftningen som ett instrument i den ekonomiska försvarsberedskapen. Den utveckling som skett det samhällsekonomiska området sedan dess, dvs. under de senaste 20 åren, ger ny kraft tveksamheten. Ett allmänt generalmoratorium innebär, det inte är mycket kortvarigt eller begränsat till sitt om innehåll, mycket allvarliga rubbningar i samhällsekonomin. Ett sådant moratorium är därför knappast förenligt med de riktlinjer som numera ligger till grund for beredskapsplaneringen inom andra områden. Beredskapen på det finansiella området strävar sålunda efter att även i kris och krig upprätthålla den ordning gäller i fred. Även långtgående förenklingar inom besom om talningsväsendet kan bli nödvändiga, är målsättningen att betalningsströmmarna skall kunna fortgå.

Ikraftsättandet av ett allmänt generalmoratorium kan medföra att samhällets tillgångs- och slculdsammansättning fryses under en viss period, vilket i realiteten innebär frysning kreditmarknaderna. Ett allmänt generalen av moratorium kan under vissa förutsättningar dessutom få en inflationsdrivande effekt eftersom det sannolikt medför ett ökat behov av betalningsmedel, dvs.

en ökad penningmängd Om bankerna inte kan upprätthålla sin verksamhet,

leder det till att företag är beroende av bankerna för sin ñnansiering, som hamnar i likviditetskris. Inte den kreditmarknadskris som ett krig kan en ens orsaka i ett neutralt Sverige motiverar ett så drastiskt ingrepp som ett allmänt

Sebl.a. bilaga4 till RSV rapport 1993:3 utgåva2.

158 Fullmaktxlagstifiningen

generalmoratorium. Myndigheterna bör i stället utnyttja valutareglering och kreditpolitiska medel.

Moratorielagen uppfyller inte kraven på en modern moratorielagstiftning. Moratoriekornmitténs förslag är, med hänsyn till samhällsutvecklingen under de senaste decennierna, knappast längre aktuellt. Det kan ifrågasättas om det finns tillräckliga skäl att behålla moratorielagstiftning som ett instrument i den finansiella beredskapslagstiftningen. Det kan emellertid inte uteslutas att ett moratorium av mindre omfattning kan behövas för att möta störningar på det finansiella omrâdet, exempelvis vid en allmän förtroendekris mot ett kreditinstitut. Möjligheten för regeringen att föreskriva eller i särskilda fall besluta om moratorium i form av betalriingsaristånd bör därför finnas kvar. För att öka flexibiliteten i regeringens bemyndigande bör lagens bestämmelser om betalningsanstánd ersättas av ett generellt bemyndigande för regeringen att i extraordinära situationer meddela föreskrifter eller i enskilda fall beslut om betalningsanstånd. Regeringen bör således ges möjlighet att ge betalningsanstånd både generellt t.ex. till viss kategori av finansiella institut och i enskilda fall t.ex. till viss bank.

Det kan uppstå behov av att meddela särskilt generalmoratorium, t.ex. till förmån för värnpliktiga eller andra i krig eller vid mobilisering särskilt drabbade grupper i fråga om hyra, avbetalningskontrakt, utmätning eller dylikt eller vid arbetskonflikt. Moratorium för dessa kategorier syftar en emellertid primärt till att stödja andra delar av samhället än det finansiella systemet. Det föreslagna generella bemyndigandet tar sikte endast på att stödja det finansiella systemets stabilitet och funktionsförmäga.

Ett moratorium får ha endast den omfattning som är absolut nödvändigt eftersom verkningarna är svåra att överblicka. Erfarenheter från tiden för första världskriget gjorde bl.a. att man ifrågasatte om den stora ökning av Riksbankens sedelreserv som följde kort efter moratoriets början ökningen följde en närmast våldsam minskning av samma reserv hade samband -— med moratoriet. Erfarenheterna visar klart att ett omfattande moratorium har en avsevärt dämpande effekt pá handel och näringsliv. Svårigheten att överblicka verkningama av ett moratorium är inte mindre med dagens integrerade internationella finansmarknaden

s Jfr SOU 1971:56.

SOU 1995: 125 Fullmaktslagstiflningen 159

Ett långvarigt betalningsmoratorium medför att fordringar och skulder ackumuleras för att regleras när moratoriet upphört. En samtidig avveckling av ett stort antal fordringar och skulder kan medföra att betalningssystemet utsätts för stora påfrestningar. Det kan därför finnas skäl för regeringen att besluta om en successiv avveckling av föreskrifter om betalningsanstând.

Enligt moratorielagen kan moratorium meddelas också i fråga om inskränkning i rätt att begära utmätning, att ansöka om att gäldenär försätts i konkurs och att i övrigt göra gällande rättsliga verkningar av en försenad betalning, om uppskov med försäljning av utmätt eHer konkursbo tillhörig egendom, eller om förbud för borgenär att tillgodogöra sig betalning genom realisation av lös pant. Moratorier av dessa slag är inte ägnade att stödja det finansiella systemets stabilitet och funktionsfömiåga. De har därför ingen plats i den finansiella beredskapslagstiftningen och torde dessutom inte rymmas inom ramen för den i övrigt moderna exekutionsrättsliga lagstiftningen. Möjligheten att meddela föreskrift om moratorium i nämnda avseenden bör därför slopas.

Enligt ett förslag till lag om insättningsgaranti skall en sådan garanti kunna utlösas bl.a. om insättning hos ett utländskt instituts filial här i landet förklaras vara indisponibel. Enligt EG:s direktiv 94 19EG om system för garanti av insättningar, anses en insättning vara indisponibel bl.a. om en rättsinstans dvs. främst domstol, av orsaker som är direkt knyter an till kreditinstitutets finansiella ställning, har meddelat ett avgörande som innebär att insättarnas möjlighet att framställa krav mot institutet tillfälligt upphävs. Eftersom föreskrift eller beslut om betalningsanstând inte kan meddelas eller prövas av domstol, kommer EU:s regler inte att påverka möjligheterna att meddela sådana föreskrifter eller beslut.

Lagen med vissa bestämmelser om dödande av handlingar som förstörts under krig m.m. bygger den fredstida lagen om dödande av förkommen handling och bestämmelserna i dessa tvâ lagar bör samordnas. Samordningen bör ske i samband med en översyn av de fredstida bestämmelsema.

SeDs 1995:3och prop. l99596:60.

160 Fullnaktslagstifirtingen

10.5 Tillämpningsvillkoren

FÖRSLAG: Villkoren görs enhetliga för när föreskrifter valutareglering om och när föreskrifter eller beslut om betalningsanstånd får meddelas.

Regeringen kan i ett flertal krissituationer föreskriva olika former av beredskapsreglering. De situationer i vilka beredskapsregleringar kan sättas i kraft redovisas i tabell 104.87 v Syftet bakom samtliga fullmaktslagar på det finan-

siella området ar som tidigare framhållits att upprätthålla områdets stabilitet

och funktionsförmåga.

Tabell 10.1 Förhållanden under vilka de olika beredskapslagarna för

närvarande får zillanzpas.

krigochand- om derjar allvarlig våldrlzanrllizig epidemieller exirøiarrliitara ligard l all. ra .rakerhelx- Iillgodareenzle ulyrkaeller ellerliknande liknande kaptalrzirel- Izimlrur betalpalinlrkakri- av allmänval liknande ser ning{ill ser airavnnner- norgerar i lig vik Sverigt vrirelprotesllagen Ja Nej Nej Nej Nej Nej Nej mommrielngen Ja Ja Nej Nej Nej Nej Ju lagenmed vissa besl. om dödande av handlingar Ja Nej Nej Nej Nej Nej Nej beialningrviirerzdelagen Ja Nej Nej Nej Nej Nej Nej WI1l1~ork kreditregleringslrtgen Ju Nej Ja Ja Ja Ju Nej inlandska försakringxnrclxelageri I959. 71 Ja Nej Nej Nej Nej Nej Nej tzlanølrka försakringrrörelxelttgrelt I 959.74 J11 Nej Nej Nej Nej Nej Nej lagenum statlig krigifzirsrikring l96:22 Ja Nej Nej Nej Nej Nej Nej

l Som framgår av tabellen är gällande beredskapslagstiftning försäkringsotiirådet möjlig att tillämpa endastunder krigsförhállanden.Lagen 1959:118 om krigsansvarigliet för livoch invaliditetsförsäknng räknas visserligen till beredskapslagstiftningen försakringsområdet, men ar inte en fullmaktslag i egentligmening. Ett försäkringsbolag kan normalt minska sin ansvarighetunder särskildafareökandeomständigheter, t.ex. vistelsei ett landdär krig råder.Genom kngsansvanghetslagen gällerför vissaförsäkringar ett obligatoriskt ansvar med särskilda förutsättningarför det fall att Sverigebefinnersig i krigstillstånd, se vidare SOU 1994:130 215 s. ff,

SOU 1995: 125 Fullmaktslagstiftningen 161

Flertalet fullmaktslagar tar sikte på endast krigsförhållanden. Emellertid möjliggör bemyndigandena i moratorielagen och valuta- och kreditregleringslagcn beredskapsreglering även i vissa fredstida krissituationer. Syftet med samtliga bemyndiganden, undantaget vissa former av moratorium, är att upprätthålla det finansiella systemets stabilitet och funktionsförmåga. Den omständigheten att rekvisiten inte är identiska när det gäller att sätta valutareglering eller betalningsanständ i tillämpning, kan skapa oklarheter och fördröja eller försvåra ett snabbt och samordnat agerande. Bemyndigandena bör därför samordnas och ges en enhetlig form. Utredningen föreslår därför att tillämpningsvillkoren för valutareglering får utgöra utgångspunkt även för möjligheten att föreskriva eller besluta betalningsansténd. om

10.6 Ytterligare fullmakter

FÖRSLAG: Regeringen bemyndigas att, efter samråd med Riksbanken, i kris och krig föreskriva undantag från åligganden som enligt lag gäller i fråga om finansiell verksamhet. Finansinspektionen får rätt att i kris och krig i det enskilda fallet medge den som bedriver finansiell verksamhet att avvika från föreskrifter som rör sådan verksamhet eller från vad som följer av bolagsordning eller motsvarande. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka krav som skall ställas i fråga om beredskapsplaneringen. Regeringen får överlåta denna rätt till Finansinspektionen.

Villkoren för att införa valutareglering respektive betalningsanstånd skall, som föreslagits, vara enhetliga. Regeringen skall således vid t.ex. en generell bankpanik eller vid en allvarlig förtroendekris mot ett finansiellt institut- ha möjlighet att föreskriva eller besluta om betalningsanstånd, eller att föreskriva valutareglering. Regeringen saknar emellertid mandat att andra sätt avvika från den finansiella lagstiftningen. Det bör därför övervägas om regeringen eller Finansinspektionen behöver ytterligare fullmakter avsedda för extraordinära situationer.

5 Jfr prop. 199495:19 s. 436

6 15-I329

162 Fullmaktslagstiftningen SOU 1995: 125

Karaktären och omfattningen av eventuella störningar på det finansiella området kan inte forutsägas. Det är inte heller möjligt att ange vilka fullmakter som regeringen bör förfoga över i krissituationer eller vilka regler det kan bli nödvändigt att avvika från. Fullmakter bör emellertid generellt sett inte vara för snäva. Det måste i kris och krig finnas ett visst handlingsutrymme för statsmakterna. Fullmakter bör dock inte heller vara för vida. Komplexa överväganden måste således göras av förutsättningarna för att tillämpa olika styrmedel i samband med kriser som berör det finansiella omrâdet. Delvis motstridiga intressen fâr vägas varandra. Å sidan kan handlingsmot ena stor frihet vara en fördel genom att det därigenom blir möjligt att hantera oförutsedda problem och stömingar. Å andra sidan kan diffusa villkor skapa misstro mot stabiliteten i de ekonomiska spelreglerna och även möjliggöra missgrepp från statsmakternas sida i det avseendet att bemyndigandena tillämpas i situationer då andra, icke reglerande, åtgärder hade varit mer ändamålsenliga. Slutsatsen är att möjligheten att tillgripa icke marknadskonforrna styrmedel, som t.ex. valuta- och kreditreglering, måste vara begränsad. Frågan är hur snäva dessa gränser bör vara.

Enligt vedertagna lagstiftningsprinciper bör lagar utfomias så att deras lydelse ger en klar uppfattning om bestämrnelsemas avsedda tillämpning och ändamål. Lagregler bör alltså så långt som möjligt ange regleringens faktiska innehåll och de syften som lagen skall tillgodose. l beredskapssammanhang innebär emellertid detta något av ett problem. Samtidigt som lagregler måste uppfylla kravet tydlighet kan allmänt formulerade regler, om t.ex. när en fullmaktslag skall tillämpas, ha ett positivt värde, eftersom det är omöjligt att förutse alla krissituationer i vilka en fullmakt kan behöva tas i anspråk. En fullmaktslag som i realiteten överlåter regeringen att avgöra vilka beredskapsâtgärder som får vidtas och när dessa åtgärder fâr tillämpas ger maximal flexibilitet. Ett bemyndigande som är så otydligt kan emellertid medföra att de finansiella aktörerna reagerar negativt på rationella myndighetsbeslut.

Fullmaktslagarna innebär ur enskilda aktörers synvinkel en potentiell inskränkning av den framtida handlingsfnheten. Denna inskränkning kan antas påverka beteendet hos finansiella aktörer även i normala situationer. Det är möjligt att aktörerna i syfte att skydda sig mot kommande regleringar vidtar åtgärder som t.o.m. förvärrar de problem som tillämpningen av de extraordinära styrmedlen avser att lösa. Dessa negativa effekter blir inte mindre om man beaktar risken för att fullmaktslagen kommer att användas ett icke ändamålsenligt sätt. Om

SOU 1995: 125 Fullmaktxlagstiflningen 163

allmänheten uppfattar att statsmakterna är benägna att utnyttja den makt som en fullmaktslag ger, ökar misstron mot kontinuiteten i spelreglerna. Om å andra sidan beslutsfattarna i ord och handling visat att de inte är beredda att snabbt tillgripa extraordinära styrmedel, kommer risken för destabilisering och snedvridningar att bli mycket liten. Allmänhetens uppfattning om statsmakternas intentioner är således viktig.

En kris- eller krigssituation kan få återverkningar i de finansiella instituten. Instituten kan t.ex. behöva prioritera mellan verksamhetsgrenar. Under extremt ändrade förhållanden föranledda av kris eller krig kan instituten dessutom behöva göra avsteg från regler och förpliktelser. Det kan vara ett samhälleligt intresse att i sådana situationer underlätta for instituten att bedriva verksamheten.

Det framstår generellt sett som mindre lämpligt att en marknad som redan fungerar dåligt, sätta in regleringar som ytterligare försämrar funktionsförmågan. Statsmaktcrnas åtgärder bör därför i första hand inriktas att stödja och snarast möjligt återställa marknadens normala funktionsförmåga. Detta innebär bl.a. att statsmakterna måste inrikta åtgärderna på att underlätta för de finansiella instituten att fortsätta verksamheten. Det bör normalt inte komma i fråga att i krissituationer annat sätt än genom betalningsanstånd eller valuta- och kreditreglering belasta de finansiella instituten. Ytterligare belastningar kan äventyra det finansiella systemet. Det bör däremot införas ett generellt bemyndigande for regeringen att, i sådana krissituationer där valutareglering och betalningsanstånd kan införas, meddela föreskrifter om undantag från åligganden som enligt lag gäller i fråga om finansiell verksamhet. Det kan röra sig om att medge finansiella institut att under viss tid göra avsteg från administrativa regler, t.ex. i fråga om statistik och rapporteringsskyldighet. Det kan också komma i fråga att medge finansiella institut att under begränsad tid ha lägre kapitaltäckning än vad som normalt krävs. Regeringen skall samråda med Riksbanken innan föreskrift meddelas. Sådana föreskrifter bör i likhet med vad som gäller för annan beredskapsreglering få meddelas endast om det är uppenbart att andra åtgärder inte är möjliga eller tillräckliga.

Det föreslagna bemyndigandet för regeringen vilket har stöd i 8 kap. 7 § 3 - RF bör kombineras med en möjlighet för Finansinspektionen att i det enskilda fallet medge dispens från krav som ställs i eller med stöd av den finansiella lagstiftningen.

164 Fullmaktslagstzfiningen

Utredningen har övervägt om Finansinspektionen också i det enskilda fallet skall kunna medge avsteg från bestämmelser i bolagsordning eller motsvarande. Särskilt under krigsförhållanden kan det uppstå situationer då ett institut har svårt att iaktta bolagsordningens bestämmelser. För att instituten under extraordinära förhållanden skall kunna avvika från bestämmelser i bolagsordningen eller motsvarande, föreslås att Finansinspektionen får möjlighet att i det enskilda fallet medge ett finansiellt institut att avvika från vad som följer av bolagsordning eller motsvarande.

Regeringsrätten har i ett beslut om rättsprövning av ett regeringsbeslut enligt försäkringsrörelselagen 09822713 hänvisning till uttalat att en allmän sundhetskravet inte bör få utgöra den enda grunden när det gäller åtgärder av så ingripande natur som erinringar eller förelägganden enligt lagen. Konkreta brister, av rättslig eller annan natur, måste enligt regeringsrätten vara en förutsättning för sådana åtgärder. Regeringsrättens inställning leder till slutsatsen att inte heller ingripanden enligt andra delar av den finansiella lagstiftningen kan ske med hänvisning till endast sundhetskravet. Det måste därutöver kunna konstateras att brister föreligger i förhållande till vad som krävs enligt de författningar och föreskrifter som gäller på det finansiella området. Regeringsrättens ställningstagande medför att det behövs ett uttryckligt krav på att de finansiella instituten är skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder for att beredskapen i verksamheten skall vara god. För att säkerställa god beredskap området har Finansinspektionen för närvarande i princip en inget annat att stödja sig än det allmänna sundhetskravet. Detta är med hänsyn till Regeringsrättens avgörande inte tillräckligt för att förmå instituten att vidta beredskapsåtgärder. Det är tveksamt om det är möjligt att framtvinga konkreta beredskapsâtgärder med stöd av lagen om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen

se avsnitt 5.4.2, eftersom näringsidkarnas skyldigheter enligt denna lag kan

vara begränsade till att avse biträde vid planeringsarbete och till åtgärder av organisatorisk art. Enligt utredningens mening bör det därför införas ett generellt stadgande om att den som bedriver finansiell verksamhet skall vara skyldig att vidta nödvändiga beredskapsåtgärder för att verksamheten skall kunna bedrivas även i olika krissituationer. Utredningen föreslår vidare att det

° RÅ 1990ref. 106. °° Se prop. 199293:89 s. 145.

SOU 1995: 125 Fullmaktslagsnfiningen 165

införs en generell rätt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att meddela föreskrifter om vilka krav som skall ställas på beredskapsplaneringen. Se vidare författningskommentaren till l kap. 6 § i förslaget till lag om finansiell verksamhet i kris och krig.

Regeringen föreslås sålunda rätt att, efter samråd med Riksbanken, under extraordinära förhållanden meddela föreskrifter om undantag från åligganden som enligt lag gäller i fråga om finansiell verksamhet. Vidare föreslås att Finansinspektionen under samma förhållanden får möjlighet att i det enskilda fallet medge den som bedriver finansiell verksamhet att avvika från föreskrifter som rör sådan verksamhet eller från vad som följer av bolagsordning eller motsvarande. Slutligen föreslås att den som bedriver finansiell verksamhet skall vara skyldig att vidta de beredskapsåtgärder som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna bedrivas även i kris och krig och att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka krav som skall ställas på beredskapsplaneringen.

10.7 Underställning och överklagande

FÖRSLAG: När regeringen meddelat föreskrift med stöd bemyndigande av skall föreskriften underställas riksdagens prövning inom en månad. Beslut enligt den föreslagna lagen om finansiell verksamhet i kris och krig undantas från rättsprövningslagens tillämpningsområde. Beslut av Finansinspektionen enligt den föreslagna lagen får överklagas till regeringen.

Om riksdagen delegerar föreskriftsrätt till regeringen, kan riksdagen bestämma att föreskrift av regeringen som meddelas med stöd av ett normgivningsbemyndigande skall underställas riksdagen för prövning. l de nuvarande fullmaktslagarna det finansiella området har denna möjlighet inte genomgående utnyttjats av riksdagen.

Det är viktigt att riksdagen har möjlighet att utöva politisk och demokratisk kontroll. I syfte att trygga riksdagens möjligheter i detta avseende bör föreskrift som meddelats av regeringen med stöd av bemyndigande underställas riksdagens prövning. Föreskriften skall underställas riksdagen inom en månad från det att föreskriften meddelades. Underställningen skall avse föreskriftens

166 Fullmaktslagstifiningen SOU 1995:l25

sakliga innehåll, t.ex. skall det vid valutareglering anges vilka valutatransaktioner som kräver Riksbankens medgivande. Om regeringen underlåter att underställa föreskrift skall den upphöra att gälla.° en

l de nuvarande fullrnaktslagarna på det finansiella området finns olika lösningar på frågan om vad som skall hända med en föreskrift som visserligen underställs riksdagen i tid, men som av riksdagen inte prövas inom viss tid. Krigsforsälcringsutredningens förslag till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden innehåller en regel 5 kap. 3 § enligt vilken den som meddelar en föreskrift skall avgöra om föreskriften också skall gälla viss tid efter det att bemyndigandet att meddela föreskriften inte längre skall tillämpas. Enligt moratorielagens huvudregel upphör föreskriften att gälla trettio dagar efter det att nästa riksmöte sammanträtt. Enligt valuta- och kreditregleringslagen gäller föreskrift om valutareglering så länge regering eller riksdag inte föreskrivit annat. Den sistnämnda lösningen är att föredra. En föreskrift enligt den föreslagna lagen bör inte upphöra att gälla förrän riksdagen eller regeringen uttryckligen fattar beslut härom. Därigenom ökar möjligheterna att kontrollera avvecklingen av beredskapsregleringar.

På ansökan av enskild part, i frågor som rör sådana privaträttsliga och offentligrättsliga förhållanden som avses i 8 kap. 2 § respektive 3 § regeringsformen, skall domstol enligt rättsprövningslagen, pröva om avgörandet i det aktuella ärendet strider mot någon rättsregel på sätt sökanden angett eller på något annat sätt som klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningsinstitutet är begränsat till beslut som innebär myndighetsutövning mot enskild. Beslutet skall normalt prövas av domstol först efter ansökan om resning och det skall inte kunna överprövas i annan ordning. Avgöranden av regeringen prövas av Regeringsrätten medan avgöranden av förvaltningsmyndigheter prövas av kammarrätt. Möjligheten till rättsprövning saknas i fråga om beslut enligt bl.a. valuta- och kreditregleringslagen. Orsaken härtill är att beslut enligt valuta- och kreditregleringslagen innehåller ett visst mått av ekonomisk-politiska bedömningar, vilka en domstol inte bör överpröva.

9‘ Tidigare gällde generelltatt föreskrift som meddelatsunder tid då riksmöte inte pågick skulleunderställasriksdagensprövning inom en månadfrån början av det närmast följande riksmötet.Sedandenl januari 1995gäller emellertid att ett riksmötepågårtill dess att ett nytt påbörjasl kap. 2 § riksdagsordningen.De bestämmelser som särreglerade förhållanden undertid som riksmöte pågick respektiveinte pågick, slopades samband i därmed, seprop. 199495:87.

SOU 1995: 125 Fullmaktslagstifiningen 167

Även beslut enligt den föreslagna lagen innehåller ekonomisk-politiska bedömningar. Beslut enligt lagen bör därför inte kunna överprövas domstol. av Rättsprövningslagen bör således inte vara tillämplig.

10.8 Kostnadskonsekvenser

Kostnaderna för olika typer av beredskapsátgärder är svåra att beräkna. Det går inte alltid att fastslå vilka åtgärder som behövs för att säkerställa god en beredskap. Genom den föreslagna lagen om finansiell verksamhet i kris och krig samlas samtliga hithörande bestämmelser i en lag. Härigenom skapas större klarhet om spelreglerna for den finansiella verksamheten i kris och krig,

vilket i sin tur underlättar den långsiktiga beredskapsplaneringen på området.

Lagen medför ingen väsentlig förändring för vare sig de finansiella instituten eller Finansinspektionen. Emellertid får inspektionen möjlighet att närmare föreskriva vilka krav som skall ställas på beredskapsplaneringen i instituten. Detta bemyndigande behövs för att inspektionen ett effektivt sätt skall kunna genomdriva nödvändiga beredskapsátgärder i den finansiella sektorn. I den mån detta förslag medför kostnader för de finansiella instituten, får instituten själva stå får för kostnaderna. Utredningsförslagen i övriga delar föranleder inte några ytterligare kostnader för vare sig instituten eller inspektionen. I den mån Finansinspektionens framtida insatser i beredskapsarbetet medför ökade kostnader, åligger det de finansiella instituten som står under inspektionens tillsyn att, genom de s.k. tillsynsbidragen, finansiera merkostnaden.

I utredningens delbetänkande Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar SOU 1993:116 s. 35, anfördes att planeringsarbetet hos inspektionen även sedan beredskapsansvaret utvidgats till att omfatta hela det finansiella området, bör kunna utföras av en befattningshavare. Regeringen uttalade i prop. l99495:47 s. 10 att det vid fastställandet av inspektionens ramanslag får övervägas om inspektionen skall, under en övergångstid på ett år, tilldelas medel för ytterligare en halv ársarbetskraft. Regeringen uttalade vidare att det är svårt att uppskatta hur mycket resurser som behövs när överflyttningen är helt genomförd och att det under övergångstiden bör utvärderas vilka resurser som kommer att finnas på sikt. Utvärderingsperioden slutar i och med utgången av år 1995. Enligt utredningens uppfattning är en årsarbetskraft med hänsyn till de förslag som läggs fram inte tillräcklig för att inspektionen ett tillfredsställande sätt skall kunna utföra sina beredskaps-

168 Fullmaktxlagstifmingen

uppgifter. Finansinspektionen bör därför tillföras de ytterligare resurser som behövs.

10.9 Övriga frågor

10.9.1 Finansiell verksamhet i Sverige av utländska aktörer

Med hänsyn till den ökande internationaliseringen på de finansiella marknadergälla för i Sverige verksamma utländska finanna bör samma förutsättningar aktörer. Den föreslagna regleringen bör siella aktörer som gäller för svenska således i princip omfatta samtliga institut som bedriver finansiell verksamhet i Sverige.

åligger Finansinspektionen efter samråd med ÖCB, avgöra det är Det att, om lämpligt att utländska aktörer oavsett i vilken form verksamheten bedrivs eller det rör sig aktörer från länder inom eller utanför EU deltar i om om beredskapsarbetet på det finansiella området. När det gäller försvarsberedskadvs. den del tar sikte att bemöta säkerhetspolitiska kriser, måste pen, som det naturligtvis noggrant övervägas om t.ex. sekretesskäl hindrar utländska institut från att delta. Något generellt hinder häremot torde dock inte finnas.

lO.9.2 Beredskapsreglering i förhållande till EU

Det står klart att medlemskapet i EU i hög grad påverkar svenska statens möjligheter att ensidigt införa regleringar har betydelse för t.ex. kapisom talflödena mellan länderna inom EU. Eventuella regleringar av den finansiella verksamheten får således inte stå i strid med EU:s regelverk. Inrättandet inom EU centralbank och gemensam valuta, får långtgående av en gemensam en konsekvenser for betalningssystemet. Det blir givetvis omöjligt att införa valutarestriktioner mellan medlemsländer kvalificerat sig för EMU och som som har valuta. Restriktioner mot tredje land kan inte införas en gemensam sätt än beslut unionsnivá. Införandet av en gemensam centralannat genom bank får konsekvenser även för förvaltningen av valutareserven och för betalningsmedelsförsörjningen.

SOU 1995: 125 Fullmaktslagstzfiningen 169

Utredningen har föreslagit att valutareglering och betalningsanstånd skall

kunna tillgripas i vissa situationer, att regeringen får befogenhet att i kris och

krig meddela föreskrifter som avviker från den finansiella lagstiftningen samt

Finansinspektionen under förhållanden får möjlighet att medge att samma finansiella institut dispens från bl.a. krav som ställs på instituten i den finan-

siella lagstiftningen. Av genomgången i avsnitt 5.2.3 torde man kunna sluta

sig till att förslagen är EU-konforma. Denna slutsats torde ha viss stöd i

följande uttalande regeringen i propositionen inför Sverige medlemskap i av EU 199495:19 Del l s. 436 f..

Maastrichtfordraget innehåller en skyddsklausul för den händelse kapitalrörelser till eller från tredje land på grund exceptionella omständigheter av orsakar eller hotar att orsaka allvarliga svårigheter för EMU:s funktion. Rådet kan då med kvalificerad majoritet besluta om skyddsåtgärder gentemot tredje land under tid inte överstiger sex månader. en som Fram till den tredje fasen gäller en övergångsbestämmelse som innebär att ett medlemsland kan finansiellt bistånd vid betalningsbalansproblem. Om bistånd inte beviljas eller beviljat bistånd inte är tillräckligt kan medlemslandet få tillstånd kommissionen att vidta skyddsåtgärder. En av medlemsstat får, rådet inte omedelbart fattar beslut om bistånd, i om förebyggande syfte vidta nödvändiga skyddsåtgärder. I Romfördraget finns vidare allmänna bestämmelser som bl.a. gäller för det fall en medlemsstat utsätts för allvarliga inre oroligheter berör upprätthållandet av lag och som beñnner sig i krig eller krigsfara. Medordning eller att en medlemsstat lemsstaterna skall i sådana situationer samråda i syfte att genom gemenåtgärder förhindra att den gemensamma marknadens funktion samma påverkas åtgärder medlemsstat kan se sig nödsakad att vidta. av som en Sådana åtgärder kan bl.a. innebära att reglerna om fria kapitalrörelser åsidosätts. Dessa allmänna bestämmelser berörs inte av Maastrichtfördra-

get. Gällande svenska bestämmelser valutareglering återfinns i lagen om 1992: 1602 valuta- och kreditreglering. Enligt dessa bestämmelser får om regeringen förordna valutareglering Sverige är i krig eller krigsom om fara. Detsamma gäller det råder utomordentliga förhållanden föranledom i lagen exemplifierade omständigheter, bl.a. allvarlig olycka, av våldshandling, epidemi eller liknande samt utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser. Då valuta- och kreditregleringslagen är i kraft får inte valutatransaktioner genomföras utan tillstånd av Riksbanken. Även det naturliga skäl finns oklarhet exakt vilka skyddsåtom av om gärder kan komma att vidtas, råder det en övergripande samsyn som mellan EG:s regler och gällande svenska regler i fråga om vilka principer

bör gälla för att valutareglering skall få tillämpas. som

170 Fullmaktslagstiftningen SOU 1995; 125

Ytterligare stöd for att förslagen är EU-konforma torde stå att finna i följande regeringsuttalande prop. 199293:126 s. 19 f..

Ministermötet i Maastricht i december 1991 resulterade i överenskommelser om ändringar i Romfördraget med bl.a. den innebörden att ett europeiskt centralbankssystem och en europeisk centralbank skall inrättas, med ansvar för enhetlig valuta- och penningpolitik i gemenskapen.

EG:s regelverk innebär alltså tills vidare inga förpliktelser för medlemsstaterna att fullständigt samordna sin penningpolitik. Den danska lagstiftningen visar att en stat har viss möjlighet att ensidigt införa kreditrestriktioner penningpolitiska gnmder. I det andra banksarnordningsdirektivet 89646EEG anges för övrigt, i anslutning till att tillsynsbefogenheterna för hemlands- respektive värdlandsmyndighetema för bankñlialer preciseras, att värdländema skall ha rätt att vidta pemringpolitiskt betingade åtgärder, som dock inte får verka diskriminerande.

Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté med uppdrag att utreda konsekvenserna av en eventuell svensk anslutning till den tredje etappen i EMU. l direktiven dir. 1995:128 uttalades följande.

En monetär union bedöms medföra lägre transaktionskostnader, effektivare prisjämforelser och lägre riskpremier. En monetär union innebär samtidigt att man inte kan använda pemiing- och valutapolitiken i den ekonomiska politiken i enskilda länder. Däremot kommer penning- och valutapolitiken att även fortsättningsvis bedrivas för den monetära unionen som helhet. Det är omdiskuterat hur effektiva dessa instrument egentligen är när de tillämpas i enskilda länder och därmed vilka konsekvenserna är av att ge upp dem Kommittén bör belysa de allmänna konsekvenserna av en monetär union och speciellt vilken betydelse det har hur stor den monetära unionen blir, dvs. om den skulle omfatta ett mindre eller större antal länder. Utredarna bör också belysa vilken roll EMU kan tänkas spela för det europeiska samarbetet i stort.

Förutsättningarna för en beredskapslagstiftning av det slag som föreslås i detta betänkande kan bli helt förändrade om Sverige kommer att fullt ut delta i EMU:s tredje fas. Vilka grundlagsändringar och andra författningsändringar som är nödvändiga för ett svenskt deltagande i tredje fasen åligger det inte utredningen att bedöma.

z Se bl.a. Penning- Valutapolitik 1995:4 s. 7 ff. och s. 36 ff.

SOU 1995: 125 Fullmaktslagstifiningen 171

10.9.3 Vissa gränsdragningsfrågor

Ansvarsfördelningen mellan Riksbanken och Finansinspektionen i beredskapshänseende är klar. Riksbanken ansvarar för beredskapen i fråga om sin i grundlag och lag reglerade verksamhet medan inspektionen ansvarar för beredskapen i de tillsedda instituten.

Riksbanken skall främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. I detta ligger att Riksbanken skall tillgodose behovet av sedlar och mynt. Detta innebär bl.a. att Riksbanken skall besluta hur den vidare distributionen av betalningsmedlen skall ske från riksbankskontoren, t.ex. genom avtal om sedeldepositioner med Posten eller med enskilda banker. Det ankommer således Riksbanken och inte Finansinspektionen att göra överväganden av detta slag.

Om ansvaret för beredskapsplaneringen för betalningar till och från utlandet anförde utredningen i SOU 1993:116 s. 31 följande:

I funktionen Bank- och betahtingsväsende kan betalningstrañken med utlandet räknas in. Denna betalningstrafik är väsentlig för funktionen Utrikeshandel. Härmed sammanhänger frågor om valutareglering. Ansvaret för denna verksamhet bör inte överflyttas till Finansinspektionen.

Uttalandet behöver kort utvecklas, eftersom det saknas uttryckligt beredskapsansvar fråga i om betahtingstrañken med utlandet. Detta förhållande kan förklaras av att ett flertal myndigheter i fred, i olika avseenden, har ansvar för utlandsbetalningar.

Finansinspektionen har inte i fred något uttryckligt ansvar för betalningssystemfrågor, men har tillsyns- och beredskapsansvaret för verksamheten i bankerna. Det är genom bankerna som betalningsutbytet med utlandet normalt sker. Riksbanken har ett i regeringsformen stadgar ansvar för ett säkert och effektivt betalningsväsende, vilket ansvar omfattar såväl betalningar inom landet som betalningar till och från utlandet. Regeringsformen gör inte undantag för kris- och krigsförhållanden. Betalningstrafrken med utlandet hänger samman med frågor om valutareglering. sistnämnda frågor faller inom Riksbankens ansvarsområde. Betalningstrañken med utlandet är väsentlig

172 Fullmaktslagstifmingen

ocksåfor funktionen Utrikeshandel, for vilken Kommerskollegium är funktionsansvarig.

Det finns behov av att precisera hos vilken av de tre myndigheterna huvudansvaret ligger for beredskapsplaneringen området utlandsbetalningar och hur långt detta ansvar sträcker sig. I diskussionen om vilken myndighet som är mest lämpad att bära ansvaret, finns anledning att analysera vilken beredskap och vilka typer av åtgärder det finns skäl att planera för, när det gäller att främja betalningsmöjligheterna i kris och krig.

Det behövs en beredskap för att ta upp krediter i utlandet, förberedd med ramavtal med utländska stater och banker och internationella organ. Det behövs betalningsavtal med vissa länder. Valutareserven måste vara placerad

sådant sätt att den är likvid en målsättning som Riksbanken har även under

normala förhållanden. Det kan uppkomma behov av att exportörerna säljer av sina valutainkomster till bankerna och av att bankerna levererar in valutor till Riksbanken vilket innebär en form av valutareglering. I sista hand skall Riksbanken själv kunna utföra för totalförsvaret och landets försörjning nödvändiga betalningar till och från utlandet. I samtliga dessa fall är Riksbanken den myndighet som är mest lämpad att agera och därmed också att bära ansvaret för beredskapsplaneringen pä området utlandsbetalningar.

När det gäller tekniska arrangemang för att möjliggöra att betalningstransaktioner kan utföras mellan svenska och utländska banker m.m. är det inte lika självklart att Riksbanken skall vara ansvarig myndighet, även om Riksbanken möjligen har bättre teknisk kunskap området än Finansinspektionen, som dock har ansvaret för såväl tillsynen av bankerna som deras beredskapsplanering.

Det är mest angeläget för funktionen Utrikeshandel att utlandsbetalningarna kan utföras även under krissituationer. Kommerskollegium har ansvaret för den funktionen med Riksbanken som samverkande myndighet.

Enligt utredningens mening hör frågor om beredskap för betalningstrafiken med utlandet hemma inom funktionen Utrikeshandel under Kommerskollegiurns ledning men i samverkan med Riksbanken. När det gäller de tekniska arrangemangen bör samverkan också ske med Finansinspektionen.

SOU 1995: 125 173

l 1 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag finansiell verksamhet i

om

kris och krig

Krigsförsälcringsutredningens förslag till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhállanden har i princip utan ändring i sak arbetats in i förslaget till lag finansiell verksamhet i kris och krig. I ett par avseenden om har Krigsförsälcringsutredningens lagförslag justerats för att kunna integreras med förevarande lagförslag. Följande bestämmelser i Krigsförsälqingsutredningens lagförslag har utelämnats eller ersatts av andra bestämmelser. 1 kap. l § bestämmelsen endast vad lagförslaget innehåller som anger regler om har utelämnats l kap. 3 § tredje stycket bestämmelsen har ersatts av den generella underställningsbestämmelseni 1 kap. 8 § försvarande lagförslag. l kap. 4 § bestämmelsen har gjorts överflödig genom inarbetningen av 3 kap. 2 § förslaget till lag försäkringsverksarnhet under kris- och om krigsförhâllanden, i första kapitlet förevarande lagförslag. 2 kap. 8 § bestämmelsen som innehåller endast en princip som får anses gälla generellt i fråga beredskapsåtgärder har utelämnats. om 4 kap. 1 § definitionerna framgår av författningskommentaren till 4 kap. 11 § förevarande lagförslag och har därför utelämnats. 5 kap. l § paragrafen innehåller en regel vilken i princip innebär att som beredskapsfrågor försäkringsområdet ingår som en del av Finansinspektionens tillsynsansvar, har utelänmats. 5 kap. 3 § bestämmelsen har ersatts med den generella regeln i l kap. 8 § första stycket.

174 Författningskommentar

l kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Regeringen får, efter samråd med Riksbanken, föreskriva att Valutareglering skall införas om Sverige är i krig eller krigsfara. Regeringen får, efter framställning av Riksbanken, föreskriva att valutareglering skall införas om det råder extraordinära förhållanden är försom anledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig 2. en allvarlig olycka, våldshandling, epidemi eller liknande, eller extraordinärt stora kortfristiga kapitalrörelser. Valutareglering med stöd av andra stycket får föreskrivas endast det om är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga eller möjliga. Om regeringen har meddelat föreskrifter om Valutareglering får den, efter framställning av Riksbanken, även meddela föreskrifter kreditreglering. om Riksbanken får meddela de ytterligare föreskrifter behövs för som en effektiv valutareglering och kreditreglering. Vad som avses med Valutareglering och kreditreglering framgår 2 av respektive 3 kap.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.2. Den innehåller bemyndiganden för regeringen och har sitt grundlagstöd i 8 kap. 7 § och 13 kap. 6 § RF.

Första och andra stycket innehåller bemyndigande för regeringen att, efter samråd med respektive framställning av Riksbanken, införa Valutareglering under olika extraordinära förhållanden. De angivna extraordinära förhållandena har hämtas från l kap. 1 § valuta- och kreditregleringslagen. Lydelsen har justerats redaktionellt på så sätt att det i valuta- och kreditregleringslagen angivna extraordinära förhållandet krig utanför Sveriges gränser har tagits bort, eftersom krig i andra stycket l gäller krig även utanför Sveriges gränser. Även denna punkt har justerats så den att överensstämmer med

regeringsformens lydelse av krig eller av krigsfara, 13 kap. 6 § RF.

se

Uttrycket förordna har bytts ut mot föreskriva. Detta stämmer bättre överens med RF:s temiinologi, eftersom fråga är om ett normgivningsbemyndigande.

Med lokutionen i tredje stycket om det är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga eller möjliga avses den situationen att varken Riksbanken, med de medel som tillhandahålls i riksbankslagen, eller Finansinspektionen, genom de befogenheter som följer med tillsyns- och funktionsansvaret, har kunnat vidta tillräckliga åtgärder för att komma till rätta med situationen.

SOU 1995: 125 Författningskommentar 175

Regeringen kan i händelse av krig eller krigsfara i Sverige själv ta initiativet till valutareglering. Det krävs dock att regeringen samråder med Riksbanken. Under andra extraordinära förhållanden åligger det Riksbanken att ta initiativet till valutareglering. Om regeringen överväger att införa valutareglering komsjälvfallet vid behov och i mån av tid att samråda med sakkunniga mer man myndigheter. Dessa myndigheter lyder bortsett från Riksbanken under - regeringen, varför det inte behövs någon i författning angiven skyldighet för myndigheterna att medverka. Riksbankens samrådsskyldighet måste dock i lag, eftersom banken lyder under riksdagen. anges

Bestämmelsen i fidrde stycket är Överförd från l kap. l § tredje stycket valutaoch kreditregleringslagen. Genom bestämmelsen får regeringen möjlighet att, på framställning Riksbanken, föreskriva kreditreglering, under förutsättning av att valutareglering råder. Det finns inget hinder mot att föreskrifter om kreditreglering meddelas samma dag som föreskrifterna om valutareglering.

Det framgår i tidigare förarbeten inte tydligt varför initiativet i det ena fallet skall regeringen valutareglering och i det andra fallet av Riksbanken tas av kreditreglering. Valutareglering innebär att regeringen i föreskrift förbjuder något. Kreditreglering innebär däremot att regeringen säger att Riksbanken får reglera något, men det blir alltid Riksbanken som beslutar om något skall regleras. Det är därmed naturligt att regeringen inte meddelar någon föreskrift detta förrän Riksbanken med sin framställning visat att man vill reglera. om

Enligt femte stycket får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksbanken rätt att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för en effektiv valutareglering och kreditreglering. Bestämmelsen motsvarar i sak nuvarande 4 kap. 1 § valuta- och kreditregleringslagen. Genom en valutaförordning skall regeringen dra upp gränsema för den valutareglering som den rådande situationen kräver. En sådan valutaförordning är emellertid inte avsedd att detaljreglera olika transaktioner, utan det får ankomma typer av Riksbanken att utfärda föreskrifter genom vilka den aktuella regleringen får detaljerat innehåll. Avsikten är alltså att Riksbanken skall kunna få ett mera rätt att meddela föreskrifter med materiellt innehåll. Bestämmelsens nuvarande utformning är därför olycklig, eftersom bestämmelsen kan ge uppfattningen att bemyndigandet omfattar endast rätt att meddela verkställighetsföreskrifter

se närmare de olika formerna avsnitt 5.1. Eftersom detta inte

om av normer,

torde ha varit lagstiftarens avsikt se bl.a. Ny valutalag, m.m. Ds 1989:74

176 Författningskommentar sou 1995; 125

s. 112 har bestämmelsen arbetats om redaktionellt, så att det klart skall framgå att Riksbankens potentiella föreskriftsrätt rätt att meddela materiavser ella rättsregler. Det är inte nödvändigt att regeringen bemyndigande att ge delegera rätten att meddela verkställighetsföreskrifter. Sådan delegationsrätt har regeringen redan genom bestämmelsen i 8 kap. 13 § första stycket 1 RF.

Bemyndigandet i femte stycket ges direkt till Riksbanken. Denna delegering strider i viss mån mot systematiken i övriga delar lagförslaget där förav valtningsmyndigheterna delegeras via regeringen. Orsaken till att Riksbanken idenna bestämmelse direkt erhåller bemyndigande är att utredningen haft att lämna bestämmelserna i valuta- och kreditregleringslagen i sak oförändrade.

2§

Regeringen får, efter samråd med Riksbanken, under sådana förhållanden som anges i 1 § första eller andra stycket, meddela föreskrifter om undantag från åligganden som enligt lag gäller i fråga om finansiell verksamhet. Sådana föreskrifter får meddelas endast om det är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga eller möjliga. Finansinspektionen får under sådana förhållanden som anges i 1 § första eller andra stycket i enskilda fall medge att den som under inspektionens tillsyn bedriver finansiell verksamhet avviker från föreskrifter som rör sådan verksamhet eller från vad som följer av bolagsordning eller motsvarande.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.6. Den innehåller bemyndigande för regeringen och har grundlagstöd i 8 kap. 7 § och 13 kap. 6 § RF.

Regeringen bör i kris och krig ha stora möjligheter att avvika från den finansiella lagstiftningen i syfte att stödja verksamheten i de finansiella instituten och därigenom upprätthålla stabiliteten och funktionsförtnågan hos det finansiella systemet. Bestämmelsen i första stycket innebär att regeringen, efter samråd med Riksbanken, får meddela föreskrifter om undantag från âligganden som enligt lag gäller i fråga om finansiell verksamhet. Bemyndigandet innefattar endast rätt att medge undantag från den finansiella lagstiftningen. Det är således inte möjligt att med stöd av denna bestämmelse meddela nya föreskrifter.

Med åligganden som enligt lag gäller ifråga om finansiell verksamhet avses åligganden enligt samtliga författningar som reglerar verksamheten i de finansiella instituten, dvs. verksamhet som bedrivs av institut under tillsyn av

SOU 1995: 125 Författningskommentar 177

Finansinspektionen. Vilka institut som avses framgår av myndighetens instruktion SFS 1992: 102. Regeringen har således genom bestämmelsen möjlighet att meddela föreskrifter som avviker från dels den finansiella lagstiftningen, dels viss associationsrättslig lagstiftning i de delar lagarna reglerar förhållanden mellan instituten och det allmänna. Bemyndigandet innebär en rätt att avvika även från den lagstiftning som rör försäkringsverksamhet. Bestämmelsen rymmer således 2 kap. 1 § första stycket förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden. Denna bestämmelse motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 267

[tredje stycket medges Finansinspektionen rätt att i särskilda fall ge dispenser av det slag som nyss nämnts. Inspektionen har enligt bestämmelsen även möjlighet att i särskilda fall medge att den som bedriver finansiell verksamhet får avvika från vad som följer av bolagsordning, reglemente eller stadgar. Som anförts i den allmänna motiveringen torde inspektionen redan ha denna rätt i fråga om kreditmarknadsbolag och värdepappersföretag. Inspektionen saknar dock motsvarande rätt i fråga om banker och försäkringsbolag. Bemyndigandet i tredje 2 kap. l § andra stycket och 2 § stycket rymmer förslaget till forsäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden. lag om Dessa bestämmelser motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 267 och 269

3§

Regeringen får, efter samråd med Riksbanken, under sådana förhållanden i 1 § första eller andra stycket och om det behövs för att undvika som anges störningar pâ finansiell verksamhet, meddela föreskrifter eller i enskilda fall beslut om anstånd med att fullgöra betalningsförpliktelse.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 10.4. Bestämmelsen har grundlagstöd i 8 kap. 8 § RF.

Moratorium är en latinsk term för anstånd med betalning av skuld. l ett svenskt rättshistoriskt perspektiv har begreppet fått en mer vidsträckt innebörd. Begreppet såväl beslut anstånd med, eller förbud, att fullgöra avser om förpliktelser, beslut anstánd med att vidta olika rättsliga eller ickesom om rättsliga åtgärder med anledning av ett fordringsförhâllande, dvs. olika former av fristmoratorium.

178 Författningskommentar

Paragrafen ger regeringen, efter samråd med Riksbanken, generell möjlighet att föreskriva eller i enskilda fall besluta om anstånd med betalning av skuld. Paragrafen ersätter moratorielagen och kan användas för att angripa störningar finansiell verksamhet, t.ex. vid en allmän förtroendekris mot ett kreditinstitut.

4§ Är Sverige i krig skall bestämmelserna i 4 kap. 3-5, ll-l3 och 15 §§ tillämpas. Är Sverige i krigsfara eller råder det extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig får regeringen föreskriva att bestämmelserna som anges i första stycket skall tillämpas.

Bestämmelsen motsvarar l kap. 3 § första och andra stycket i Krigsforsälcringsutredningens forslag till lag om forsäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden. Hänvisningarna har arbetats om redaktionellt, liksom bestämmelsen i andra stycket så att de extraordinära situationerna överensstämmer med de som anges i 1 § andra stycket

Krigsförsälcringsutredningens förslag till bestämmelse innehåller ett tredje stycke som handlar om underställning av föreskrift enligt andra stycket. Denna regel har ersatts av bestämmelsen 8

För närmare motivering till paragrafen hänvisas till SOU 1994:130 s. 266.

5§

Bestämmelserna i tredje stycket samt 4 kap. 6 § tredje stycket, 7 och 9 §§ tillämpas om Sverige kommer i krig såvida inte regeringen beslutar annat. När kriget har upphört meddelar regeringen beslut om den tidpunkt då kriget skall anses ha upphört. Sådant beslut kan meddelas även tidigare, om det kan antas att krigshandlingar inte längre kommer att företas i någon mera betydande omfattning. Vad som sagts i första stycket äger motsvarande tillämpning pâ bestämmelser som tagits in i krigsgrunder enligt 4 kap. 8 Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om krigsbokslut enligt 4 kap. 7 § och om utformningen av krigsgrunder enligt 4 kap. 8

SOU 1995: 125 Författnihgskommentar 179

Bestämmelsens första och andra stycken motsvarar 3 kap. 2 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhállanden. Tredje stycket motsvarar 3 kap. 8 § samma lagförslag. Hänvisningarna har arbetats om redaktionellt. Krigsförsäkringsutredningens tvâ paragrafer har flyttats till förevarande lagförslags allmänna bestämmelser, eftersom paragraferna är av formell karaktär.

För närmare motivering till bestämmelsen hänvisas till SOU 1994:130 s. 274 och 276

6§

Den som under Finansinspektionens tillsyn bedriver finansiell verksamhet skall vidta de beredskapsâtgärder som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna bedrivas även under förhållanden som anges i l Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen fâr meddela föreskrifter om vilka krav som skall ställas på beredskapsplaneringen.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.6 och innehåller i andra stycket - bemyndigande for regeringen och har grundlagstöd i 8 kap. 7 § första stycket 3 RF.

Som framgår av avsnitt 10.6 är det inte möjligt att framtvinga konkreta beredskapsâtgärder enbart med stöd av sundhetskravet. För att detta skall vara möjligt krävs ett uttryckligt stöd i författning eller föreskrift.

I första stycket stadgas en generell skyldighet för den som bedriver finansiell verksamhet att vidta de beredskapsåtgärder som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna bedrivas även i kris och krig. Av bestämmelsen följer att samtliga finansiella aktörer är skyldiga att planera för en god kris- och krigsberedskap.

I andra stycket får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen rätt att meddela föreskrifter om vilka krav som skall ställas på beredskapsplanering. Med stöd av sådana föreskrifter kan regeringen inspektionen exempelvis utesluta sådana institut som saknar betydelse för det

finansiella systemets funktion. Övriga institut är skyldiga att efterleva de krav

beredskapsplanering som regeringen eller Finansinspektionen föreskriver.

180 Författningskommentar

Bestämmelsen omfattar samtliga finansiella institut, dvs. även institut som bedriver försäkringsverksamhet.

7§

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksbanken eller Finansinspektionen får förelägga den som under Finansinspektionens tillsyn bedriver finansiell verksamhet att lämna de uppgifter som är nödvändiga för att bedöma om en föreskrift enligt 2 eller 3 eller föreskrift eller beslut med stöd av en av dessa bestämmelser behövs, eller för att tillämpa en meddelad föreskrift. Föreläggande får förenas med vite. I fråga om valutareglering och kreditreglering finns särskilda bestämmelser i 2 kap. 5 § och 3 kap. 14

Paragrafen innebär att instituten kan åläggas att lämna uppgifter oavsett om regeringen har meddelat föreskrift om beredskapsreglering eller inte. Bestämmelsen kan behövas för att man skall kunna avgöra om beredskapsreglering är nödvändig. Paragrafen är ett exempel bestämmelser som är i kraft och får tillämpas trots att förutsättningarna saknas för beredskapsreglering. I 10 § finns bestämmelser om sekretess för den som tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag.

Särskilda bestämmelser i fråga om valutareglering och kreditreglering finns i2 kap. 5 § respektive 3 kap. 14

Förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden saknar motsvarighet till denna bestämmelse varför den inte kan tillämpas på det eventuella uppgiftsbehov som kan komma att föreligga i fråga om försäkringsverksamhet.

8§

Föreskrift enligt 2 eller 3 4 § andra stycket, 2 kap. 2 eller 6 eller 3 kap. 2 § andra stycket, skall inom en månad från det att föreskriften meddelades underställas riksdagen för godkämiande. Om så inte sker, upphör föreskriften att gälla. Om de förhållanden som föranledde att en föreskrift enligt 2 eller 3 § meddelades inte längre är för handen, skall regeringen omedelbart upphäva föreskriften. En föreskrift om kreditreglering upphör att gälla senast när en föreskrift om valutareglering upphör att gälla.

Författningskømmentar 181

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.7. Paragrafen har ersatt l kap. 3 § tredje stycket och 5 kap. 3 § i Krigsförsäkringsutredningens lagförslag.

Genom bestämmelsen behåller riksdagen den slutliga kontrollen över föreskrifter som har meddelats med stöd av bemyndiganden i lagen. Underställningen skall avse föreskriftens sakliga innehåll. Om regeringen underlåter att underställa en föreskrift upphör föreskriften att gälla. För att på ett tillfredsställande sätt kunna kontrollera avvecklingen av olika beredskapsregleringar krävs i andra fall ett uttryckligt beslut av riksdag eller regering för att föreskriften skall upphöra att gälla. Från underställningsskyldigheten har undantagits föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av 6 eftersom denna bestämmelse första i hand tar sikte ordinära förhållanden. Under sådana förhållanden är skälen för underställning inte lika starka som under extraordinära förhållanden.

I 1 kap. 3 § valuta- och kreditregleringslagen anges bl.a. att underställning skall ske regeringen meddelar föreskrift enligt 3 kap. 2 § tredje stycket om lag. I sistnämnda lagrum sägs att för den som omfattas av föreskrift samma enligt andra stycket gäller i tillämpliga delar vad som sägs om kreditinstitut. Att l kap. 3 § hänvisar till tredje stycket torde vara ett misstag. Förbiseendet beror sannolikt på att bestämmelsen i andra stycket återfanns i tredje stycket i motsvarande paragrafi det ursprungliga förslaget till valuta- och kreditregle-

ringslag se Ds 1992:69 11. Vad avses underställas riksdagens pröv-

s. som ning är således föreskrift enligt andra stycket om att även annan än kreditinstiskall kunna omfattas kreditregleringen, jfr prop. l99293:126 s. 34. tut av

9§ Beslut inom Riksbanken som meddelas av annan än fullmäktige enligt 2 och 3 kap. får överklagas till fullmäktige. Fullmäktiges beslut i frågor vite eller särskild avgift enligt 2 och 3 kap. om fâr överklagas till kammarrätten. Meddelar Riksbanken beslut får den även bestämma att beslutet skall gälla i omedelbart. Valutanämndens beslut får överklagas till kammarrätten. Finansinspektionens beslut får överklagas till regeringen. Sådana beslut gäller omedelbart om inte myndigheten bestämmer annat. Krigsförsälcringsnämndens beslut får inte överklagas.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.7.

182 Färfattningskommentar

Första-fjärde styckena har utan ändring i sak flyttats över från valuta- och kreditregleringslagen. Beslut inom Riksbanken än fullmäktige överav annan klagas till fullmäktige. Beslut av riksbanksfullmäktige i frågor att förelägga om vite eller bestämma särskild avgift överklagas till kammarrätten. Om det är nödvändigt får Riksbanken bestämma att ett beslut skall gälla omedelbart utan hinder av att beslutet inte vunnit laga kraft. Valutanämndens beslut får överklagas till kammarrätten.

Tyngdpunkten i de allmänna förvaltningsdomstolarna flyttas alltmer till den första instansen, dvs. till länsrätterna. Nu aktuella beslut kan vara av central betydelse för Sveriges finansiella system. Detta system utmärks bl.a. av en mycket stor rörlighet och snabbhet. En tids osäkerhet om t.ex. ett finansiellt instituts rätt att bedriva viss verksamhet kan påverka hela det finansiella systemet. Det är därför av samhällsekonomiska skäl nödvändigt att slutliga beslut i dessa frågor meddelas så fort som möjligt. Den normala instansordningen med länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt uppfyller inte de särskilda krav på snabbhet som måste ställas i dessa mäl. Dessa måltyper bör därför även i fortsättningen prövas av kammarrätt första instans. som

Beslut av Finansinspektionen, t.ex. att tillåta lägre kapitaltäckningskrav än normalt, innefattar ett icke obetydligt mätt av ekonomisk-politiska överväganden. Sådana överväganden bör inte prövas av domstol. Beslut av inspektionen skall därför enligt femte stycket överklagas till regeringen.

Bestämmelsen i .värre stycket har utan ändring i sak flyttats över från Krigsförsäkringsutredningens förslag, 5 kap. 4 § andra stycket. För en närmare motivering hänvisas till SOU 1994:130 s. 281

10§

Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja vad han har fått veta om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980: 100. Den som bryter mot förbudet i första stycket skall inte dömas till ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

Sebl.a. prop. 199495227 s. 156.

Författningskommentar 183

Bestämmelsen överensstämmer med 4 kap. 2 § valuta- och kreditregleringslagen. Den som tagit befattning med ärende har tystnadsplikt i fråga om vad han erfarit om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. Den som i privat verksamhet bryter mot förbudet riskerar dock inte annat än skadeståndsskyldighet, eftersom bestämmelsen inte är straffsanktionerad. Denna ordning är enligt utredningens uppfattning olämplig. Riksdagen har emellertid tidigare trots invändningar från Lagrådet godtagit bestämmelsen i valuta- och kreditregleringslagen. Motsvarande bestämmelse återfinns i delar av den finansiella

lagstiftningen se t.ex. l kap. l0 § bankrörelselagen. Det föreslås därför att

bestämmelsen skall omfatta alla ärenden enligt den föreslagna lagen.

Den som i Riksbanken och hos Finansinspektionen tar befattning med ärenden som nämnts skall följa sekretesslagens bestämmelser. För befattningshavare vid Riksbanken gäller enligt 9 kap. 5 § första stycket sekretesslagen, sekretess i ärenden enligt lagstiftningen om valutareglering och betalningar till och från utlandet for uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För befattningshavare vid Finansinspektionen gäller den allmänna sekretessregeln för tillsynsverksamheten i 8 kap. 5 § sekretesslagen.

l1§

Den som bedriver finansiell verksamhet skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.8 och har utformats efter förebild av bl.a. 23 § kreditmarknadsbolagslagen.

De finansiella instituten skall genom tillsynsbidrag bestrida Finansinspektionens kostnader for tillsynsarbetet. Inspektionens arbete med beredskapsfrågor ingår i tillsynsarbetet. De finansiella instituten är således enligt gällande ordning skyldiga an bestrida inspektionens kostnader för beredskapsarbetet. Den föreslagna bestämmelsen är ändå motiverad dels därför att det inte skall råda någon tvekan om vad som gäller i frågan, dels därför att inspektionens beredskapsarbete i vissa fall vilar på bestämmelserna i förslaget till lag om finansiell verksamhet i kris och krig t.ex. l kap. 6 §.

184 Färfattningskommentar

2 kap. Valutareglering

Specialmotiveringen till 2 kap., liksom till 3 kap., är i huvudsak hämtad från förarbetena till valuta- och kreditregleringslagen samt dess föregångare valutaregleringslagen 1990:749 och lagen 1974:922 om kreditpolitiska medel.

De bestämmelser i valuta- och kreditregleringslagen som är gemensamma för valutareglering och kreditreglering 4 kap. har arbetats in i den föreslagna lagens första kapitel.

Terminologin i valuta- och kreditregleringslagen i fråga om normgivning och forvaltningsbeslut är inkonsekvent. l flera fall används termen förordna för att beteckna normgivning. Detta begrepp förekommer inte i regeringsformen,

som innehåller begreppen föreskriva för normer och besluta för förvalt-

ningsbeslut. Vissa redaktionella ändringar har därför gjorts i de bestämmelser som forts över från valuta- och kreditregleringslagen. Härigenom framgår det i varje särskilt fall om det är fråga om normgivningsrätt eller rätt att fatta beslut i enskilda fall.

1§

Valutarcglcring innebär att transaktioner, som är av sådan art att de kan ha betydelse för valutapolitiken valutatransaktioner och som anges i föreskriften om valutareglering, inte får genomföras utan tillstånd av Riksbanken.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. l § valuta- och kreditregleringslagen.

Bestämmelsen ger regeringen möjlighet att föreskriva att valutatransaktioner får företas först efter Riksbankens tillstånd. Med den vida betydelse begreppet valutatransaktion har, innebär bestämmelsen att betalningsutbytet mellan Sverige och utlandet och handel inom Sverige i utländska tillgångar och skulder kan regleras. Det får emellertid förutsättas att omfattningen av en eventuell reglering begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt. Valutareglering kan kompletteras med föreskrifter enligt 2

Författningskommentar 185

2§

Vid valutareglering får regeringen föreskriva att Riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får ta ut en avgift som skall tillfalla Riksbanken, eller bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på konto i Riksbanken. Vid valutareglering får regeringen föreskriva att den som innehar utländska betalningsmedel, tillgodohavanden konton i utländskt myntslag eller utländska fondpapper skall erbjuda Riksbanken att mot betalning i svenska kronor lösa in tillgångarna. Riksbanken får, helt eller delvis, överlåta nämnda befogenhet till ett kreditinstitut. Med kreditinstitut institut som anges i lagen 1988:1385 om avses Sveriges riksbank. Till grund för beslut enligt andra stycket skall läggas en bedömning av det pris och den kurs skulle ha kunnat uppnås vid en frivillig avyttring. som

Paragrafens tvâ första stycken motsvarar 2 kap. 2 § valuta- och kreditregleringslagen.

Bestämmelsen i forsta stycket Riksbanken möjlighet att ta ut en avgift för ger valutatillständ. Denna möjlighet kan användas t.ex. för att introducera en ett marknadsmekanism eller för att införa allmänna importavgifter eller avgiftsbelägga rätten att använda vissa konton. Enligt första stycket 2 har Riksbanken möjlighet att, i stället för att ta ut en avgift, kräva deposition av ett visst belopp. Beloppet skall insatt på konto i Riksbanken. Det bör ankomma vara på riksbanksfullmäktige att i sådant fall bestämma villkoren för depositionen l övrigt.

När valutareglering tillämpades fanns under lång tid en bestämmelse som gav regeringen möjlighet att föreskriva att utländska tillgångar skulle hembjudas för inlösen i svenskt mynt. Bestämmelsen togs i anspråk år 1947 genom Kungl. Majzts brev till fullmäktige i Riksbanken angående bemyndigande för valutakontoret rekvirera utländska betalningsmedel samt utländska tillatt gångar. En motsvarande bestämmelse finns i det föreslagna andra stycket.

Definitionen i tredje stycket är hämtad från 1 kap. 4 § valuta- och kreditregleringslagen. I fjärde stycket âterñmis bestämmelsen i 2 kap. 4 § tredje stycket valuta- och kreditregleringslagen. Enligt denna bestämmelse skall Valutanämnden grunda sina beslut en bedömning av det pris och den kurs som skulle ha gällt vid frivillig avyttring. Det kan inte ha varit lagstiftarens en

186 Fz5rfr1III111g.sk nnzentar S OU l 995: l 25

avsikt att denna princip skall omfatta beslut endast Valutanáirnnden. av Bestämmelsen har därför flyttats, så att den gäller beslut om inlösen överhuvudtaget.

3§

Riksbanken får bemyndiga ett kreditinstitut att meddela tillstånd enligt l Anser sig kreditinstitutet inte kunna bifalla ansökan, skall denna överlämen nas till Riksbanken.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 3 § valuta- och kreditregleringslagen.

I paragrafen anges att Riksbanken kan delegera sin tillståndsprövnittg enligt l I samband med att Postverket bolagiserades och Postgirot fick tillstånd att driva bankrörelse, byttes den tidigare lokutionen kreditinstitut eller Postverket ut mot kreditinstitut.

Valutareglering förutsätter aktivt deltagande från kreditinstitutens sida. Under den tidigare valutaregleringert fanns särskilt utsedda banker, s.k. valutabanker. som övervakade och kontrollerade att betalningar till och från utlandet och andra transaktioner utfördes i enlighet med gällande föreskrifter.

Riksbanken kan delegera såväl tillståndsprövningen som uppgiften att vaka över att valutaregleringen respekteras. I enlighet härmed anges i 3 § att tillståndsprövning enligt 1 § kan delegeras till sådana företag enligt rikssom bankslagen är att hänföra till kreditinstitut..

4§

Om det vid beslut om inlösen enligt 2 § andra stycket råder oenighet om vilket värde i utländskt myntslag som skall ligga till grund för ersättningen eller efter vilken kurs omräkningen till svenska kronor skall ske, skall ersättningen bestämmas av Valutanämnden. Valutanärrtnden skall bestå av tre ledamöter. Regeringen utser ordförande. En av de övriga ledamöterna utses av Riksbanken och den andra Svenska av Handelskammarförbundet.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 4 § valuta- och kreditregleringslagen bortsett från att det lagrummets fjärde stycke numera återfinns i l kap. 9 § fjärde stycket i detta lagförslag. Andra stycket har ändrats redaktionellt så att det

Författningskommentar 187

framgår vem som utser ledamöterna i Valutanänmden. Sedan år 19399‘ har det i valutalagstiftningen angetts att en av ledamöterna utses av rikssammanslutningen för handelskamrar. Före denna tidpunkt fanns det ingen rikssammanslutning for handelskamrar, men detta år bildades Handelskamrarnas nänmd. Nämnden bytte år 1974 namn till Svenska Handelskammarförbundet. Förbundet är den enda samarbetsorganisationen för de svenska handelskamrarna i Sverige. Eftersom det inte är aktuellt att ändra namnet på förbundet bör det uttryckligen anges att Svenska Handelskammarförbundet utser en av ledamöterna.

I 2 § fjärde stycket anges de grunder på vilka Valutanämnden skall göra sin bedömning. Ersättningen skall bestämmas med utgångspunkt från det beräknade priset vid en frivillig avyttring på den allmänna marknaden. Om det inte förekommer någon handel i den tillgång som inlösen avser, får nämnden göra en mera fri bedömning av vad som utgör skälig ersättning.

5§

Vid valutareglering får Riksbanken meddela föreskrifter om skyldighet för den som for egen eller armans räkning har gjort en valutatransaktion, att lämna de uppgifter och visa upp de handlingar angående transaktionen som behövs för kontroll av att valutaregleringen följs.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 5 § valuta- och kreditregleringslagen.

En förutsättning för en effektiv valutareglering är ett väl fungerande kontrollsystem. Ett sådant kontrollsystem förutsätter till att börja med att Riksbanken har möjligheter att fordra in uppgifter och handlingar från enskilda och företag. I 5 § har därför föreskrivits att för envar som för egen eller annans räkning har företagit en valutatransalction skall, i den omfattning Riksbanken föreskriver, lämna de uppgifter samt förete de handlingar om transaktionen som behövs for kontroll av efterlevnaden av valutaregleringen och med stöd därav meddelade föreskrifter, tillstånd och villkor. Denna uppgiftsskyldighet är sanktionerad l4 §.

Riksbankens rätt att kräva in uppgifter är begränsad till att avse personer som har företagit en valutatransaktion. Kravet kan emellertid riktas inte endast mot

9‘ Valutalagen 1939:350.

188 Författningskommentar

den som har företagit en valutatransaktion för egen räkning utan även mot den som har företagit sådana transaktioner för annans räkning, exempelvis banker och värdepappersföretag. Att den faktiska valutatransaktionen företagits av t.ex. en bank för någon annans räkning hindrar således inte att också uppdragsgivaren anses ha företagit transaktionen.

Paragrafen innebär en skyldighet att lämna t.ex. uppgifter och handlingar till styrkande av att en påstådd transaktion verkligen genomförts eller att visa vad som ligger bakom transaktionen.

6§

Vid valutareglering enligt 1 kap. 1 § första stycket eller andra stycket får regeringen föreskriva att Riksbanken, eller den som Riksbanken i samråd med tillsynsmyndigheten på postområdet bestämmer, har rätt att öppna och granska brev och andra försändelser till eller från utlandet som finns hos postbefordringsföretag.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 6 § valuta- och kreditregleringslagen. I bestämmelsen ges regeringen en möjlighet att, vid valutareglering, medge Riksbanken eller den som Riksbanken i samråd med tillsynsmyndigheten på postområdet Post- och Telestyrelsen bestämmer, rätt att öppna och granska brev och andra försändelser till och från utlandet som finns hos postbefordringsföretag prop. 199394:38 s. 165. Det mandat regeringen sålunda erhåller innefattar normgivningsmakt. Eftersom granskning av brev och andra försändelser innebär ingrepp i enskildas grundläggande fri- och rättigheter 2 kap. 6 § RF måste ett bemyndigande för regeringen i denna fråga ha stöd i 13 kap. 6 § RF. Bestämmelsen är därför begränsad till i sistnärrmda lagrum angivna situationer.

7§ Om det med stöd denna lag har föreskrivits begränsningar eller förbud av mot att föra tillgångar in i eller ut ur landet, får tullmyndighetema kontrollera att föreskrifterna följs. För kontrollen gäller tullagen 1994:1550 i tillämpliga delar, varvid det som sägs om varor skall avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt 2. bestämmelserna om förundersökning m.m., beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen 1960:418 om straff för varusmuggling.

Författningskommentar 189

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 7 § valuta- och kreditregleringslagen.

Paragrafen reglerar tullrnyndighetemas befogenheter i fråga om valutakontroll. En föreskrift om valutareglering kan komma att omfatta bl.a. in- och utförsel av tillgångar, varför tullmyndigheternas befogenheter enligt valuta- och kreditregleringslagen bör bestå. Paragrafen saknar föreskrifter om anmälningseller uppgiftsskyldighet. Den är i stället utformad så att den direkt tar sikte på valutaregleringens efterlevnad.

En ny tullag trädde i kraft den l januari 1995. Enligt Övergångsbestämmelserna till den nya lagen p. 5 skall hänvisningar till gamla tullagen 1987: 1065 i stället avse den nya lagen.

8§

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt bryter mot föreskrift om valutareglering eller mot ett förbud, en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av sådan reglering, 2. låter bli att lämna en uppgift eller lämnar en oriktig uppgift och därigenom föranleder att ett tillstånd till en valutatransaktion beviljas, som annars inte skulle ha meddelats, eller att en valutatransaktion som kräver tillstånd genomförs utan tillstånd, avgift eller deposition, använder sig av bulvan för att kringgå ett förbud som har meddelats med stöd av föreskrift om valutareglering. Har gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet, en döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 8 § valuta- och kreditregleringslagen.

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om påföljderna vid brott mot valutaregleringen. De överträdelser som omfattas av paragrafen anges punktvis i första stycket. Första punkten avser direkta överträdelse av valutaregleringens materiella regler, antingen dessa återfinns i den av regeringen utfärdade valutaförordningen, eller i av Riksbanken meddelade föreskrifter eller i Riksbanken ställda villkor vid meddelande av ett tillstånd. I andra av

punkten tas den situationen upp att någon låter bli att lämna en uppgift se

prop. 1992931126 s. 34 eller när någon lämnar oriktiga uppgifter, t.ex. till en bank som medgivits befogenhet att utföra vissa valutatransaktioner och därigenom föranleder att banken misstar sig i fråga om transaktionens karaktär och släpper igenom en förbjuden transaktion. Punkten omfattar även den

190 Författningskommentar

situationen att någon genom oriktig uppgift undandrar sig att erlägga avgift eller att deponera belopp. l tredje punkten finns en bestämmelse som innebär att den som använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå förbud kan straffas.

Påföljdsbestämrnelsen i första stycket avser endast uppsåtliga överträdelser. Enligt andra stycket är påföljden dagsböter för gärnings som begåtts av grov oaktsamhet. Sådan gärning är fri från påföljd som begåtts av oaktsamhet som inte är grov.

l tredje stycket finns bestämmelse om påföljdsfrihet i ringa fall. Med ringa en fall avses främst sådana fall som gäller ett relativt obetydligt belopp och där ansökan om tillstånd uppenbarligen skulle ha beviljats.

9§

Om ett brott som avses i 8 § forsta stycket är att anse som grovt, döms till fängelse i högst tvâ âr. Vid bedömningen om brottet är grovt skall särskilt beaktas om av gärningen har avsett mycket betydande belopp eller på annat sätt har varit av synnerligen allvarlig art.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 9 § valuta- och kreditregleringslagen.

Första stycket innehåller en bestämmelse om straff för grova överträdelser av valutaregleringen. Den som gjort sig skyldig till grovt brott skall dömas till fängelse. Det maximala straffet är fängelse i högst två år.

Till ledning for bedömningen av om en viss överträdelse skall anses som grov finns exempel i andra stycket. Om brottet har rört mycket betydande belopp eller på annat sätt varit av synnerligen allvarlig art, skall det betraktas som grovt. Bestämmelsen, infördes genom valutaregleringslagen, är utformad som efter förebild skattebrottslagen. Uttrycket mycket betydande belopp antyder av att beloppet skall avsevärt överstiga vad som brukar kvalificera ett förmögenhetsbrott grovt. Även uttrycket synnerligen allvarlig art valdes för att som understryka att bestämmelsen skall förbehållas de allvarligaste fallen prop. l98990zl35 s. 66.

Férfattningskommentar 191

10§

För försök till brott som avses i 8 § forsta stycket eller 9 § döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 10 § valuta- och kreditregleringslagen.

Bestämmelsen innehåller en hänvisning till reglerna om försök i brottsbalken. Samtliga uppsåtliga brott är därigenom i princip straffbara på försöksstadiet. Det ligger emellertid i sakens natur att vissa typer av brott inte kan förekomma som försöksbrott. Det gäller t.ex. brott som består i underlåtelse att fullgöra föreskriven upplysningsskyldighet.

11§

Om flera har medverkat till en i detta kapitel straffbelagd gärning, tillämpas bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 11 § valuta- och kreditregleringslagen.

Regeln infördes genom nuvarande valuta- och kreditregleringslag prop. 199293:126 s. 34.

Straffansvar âvilar ofta inte endast den som i strikt mening är gärningsman. Även den som på annat sätt har medverkat i en straffbar gärning kan fällas till ansvar. Man skiljer, vid sidan om gärningsmannaskap, mellan anstiftan till brott och medhjälp till brott. Bestämmelsen om medveikansansvar ñmis i 23 kap. 4 § brottsbalken. Straffet för övriga medverkande är i princip detsamma som för gärningsmannen. I praktiken torde dock den som gjort sig skyldig till endast medhjälp regelmässigt bli föremål för en mildare bedömmng.

Rättsläget var tidigare sådant att brottsbalkens medverkansregler i praxis ansågs vara analogt tillämpliga i de fall ett specialstraffrättsligt stadgande innehöll fängelse i straffskalan. Av det skälet infördes stadgandet i valuta- och kreditregleringslagen i förtydligande syfte. Genom en lagändring år 1994 ändrades brottsbalken. Sedan den 1 juli 1994 är 23 kap. 4 § brottsbalken uttryckligen tillämplig på specialstraffrättsliga stadganden med fängelse i straffskalan prop. 199394:l30. Den föreslagna 11 § är således i och för sig

192 Författningskomnzentar SOU 1995: 125

överflödig. Eftersom de två följande paragraferna 12 och 13 §§ behöver innehålla en hänvisning även till medverkansbrott bör dock en erinran om medverkansansvaret behållas.

l2§

Allmänt åtal för brott som avses i 8-11 får väckas endast efter medgivande av Riksbanken.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 12 § valuta- och kreditregleringslagen.

Valutaförfattningarna har sedan år 1941 innehållit en bestämmelse om att åtal inte får väckas utan att Riksbanken angett det till åtal, dvs. medgett att åtal får väckas. Bestämmelsen fyller i första hand uppgiften att från domstolsprövningsortera ut fall i och för sig formellt omfattas av valutaregleringens en som sanktionsbestämmelser, grund ringa belopp och omständighemen som av sig straffvärda. En effektiv valutareglering lär nämligen tema i övrigt inte ter med nödvändighet kräva att det reglerade området omfattar även bagatellartade, oförstånd eller slarv genomförda, transaktioner. Den som på ett sådant av sätt har brutit mot valutareglerande föreskrifter bör emellertid inte dras inför domstol.

13§

Egendom har varit föremål för brott som avses i 8 § första stycket som eller 9-11 §§ eller vederlag för sådan egendom får förklaras förverkad helt eller delvis. I stället för den egendom i första stycket kan egendomens värde som avses förklaras förverkat helt eller delvis.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 13 § valuta- och kreditregleringslagen.

Med stöd bestämmelserna valutareglering skall förbud och föreskrifter av om kunna utfärdas tar sikte på inte bara förfogande över betalningsmedel, som fordringar och värdepapper, utan också förvärv av annan egendom, upptagande lán, Övertagande kontrakt m.m. 13 § träffar därmed egendom som av av förvärvats i strid mot förbud. Vid olovlig kontoinsättning riktar sig t.ex. bestämmelsen mot den fordran uppstår hos den kontoförande banken. Vid som förbjuden avyttring egendom riktar sig förverkandet mot vederlaget. av

Författningskømmentar 193

Det kan också förekomma brottstyper, där man inte kan säga att någon egendom har varit föremål för brottet. Detta gäller t.ex. underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter om en valutatransaktion. Om transaktionen som sådan varit tillåten, kan man inte hävda att den egendom som transaktionen avsåg har varit föremål för brott.

l många fall skulle ett förverkande av egendomen i sin helhet medföra en alltför ingripande åtgärd. I förverkanderegeln har därför uttryckligen angetts att förverkande får ske helt eller delvis.

Den egendom som enligt första stycket är föremål för förverkande är i allmänhet inte tillgänglig på sådant sätt att förverkandeförklaringen kan riktas mot just den egendomen. Enligt andra stycket kan i stället egendomens värde helt eller delvis förklaras förverkat. Det belopp förverkandet i sådana fall skall avse får bestämmas efter en skälighetsprövning. I många fall skulle ett fullständigt utnyttjande av förverkandemöjlighetema inte stå i rimlig proportion till de straffsatser som gäller vid brott mot valutalagstiftning. Enligt en allmän princip på detta område får förverkande inte ske om det är uppenbart obilligt jfr 36 § avtalslagen. En avvägning måste därför göras mellan den enskildes intresse och det allmänna intresset av att valutalagstiftningens effektivitet upprätthålls.

14§

Den som inte fullgör skyldighet som anges i 5 får föreläggas vite av Riksbanken.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 14 § valuta- och kreditregleringslagen.

Bestämmelsen medger Riksbanken rätt att förelägga vite för att erhålla uppgifter eller handlingar som avses i 5

15§

För att uppnå rättelse när en åtgärd har vidtagits i strid med en föreskrift om valutareglering eller ett förbud, en annan föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av sådan föreskrift, får Riksbanken förelägga vite. Föreläggandet får avse den som har rätt att förfoga över den egendom åtgärden avsåg eller det som har trätt i egendomens ställe.

7 15-1329

194 Författningskommentar sou 1995; 125

Ett föreläggande enligt första stycket får riktas mot den som sedan åtgärden vidtagits har förvärvat rätt till egendomen eller till det har trätt som i egendomens ställe endast om förvärvet har skett genom bodelning, arv, testamente eller gåva, eller förvärvaren har haft vetskap om eller skälig anledning till misstanke om åtgärden och åsidosättandet av förbudet, föreskriften eller villkoret. Föreläggande att vidta rättelse får inte meddelas, om den egendom som åtgärden avsåg, vederlag för den eller dess värde har förklarat förverkat.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 15 § valuta- och kreditregleringslagen.

Paragrafen ger Riksbanken möjlighet att förelägga vite för att få till stånd rättelse av åtgärd som vidtagits i strid med föreskrifter som meddelats med stöd av valutareglering eller för att framtvinga iakttagande av villkor som Riksbanken uppställt i tillstånd.

Föreläggande får enligt första stycket riktas mot den som kan förfoga över den egendom som åtgärden avsåg eller det som trätt i egendomens ställe. Enligt andra stycket kan föreläggande även riktas mot den som förvärvat rätt till egendom under förutsättning att förvärvet skett på grund av bodelning, arv eller testamente eller genom gåva eller om förvärvaren vid sitt förvärv haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om sambandet mellan det förvärvade och åtgärden eller åsidosättandet av villkoret. De upptagna familjeoch successionsrättsliga förvärven samt gåva skyddar således inte mot vitesföreläggande, inte ens om mottagaren var i god tro. Vid onerösa fång krävs däremot för vitesföreläggande vetskap eller skälig anledning till antagande om sambandet mellan den förvärvade egendomen och åtgärden eller åsidosättandet av villkoret. I tredje stycket är intaget ett förbud mot att förelägga vite enligt första stycket om egendomen, vederlag för den eller dess värde har förklarats förverkat.

Tanken bakom bestämmelsen prop. 1975:82 s. 28 f. är att Riksbanken i vissa fall, när valutabrott har begåtts, skall kunna avstå från att ange brottet till åtal och i stället genom ett vitesföreläggande söka åstadkomma att inträffad valutaskada blir avhjälpt.

l6§

Den som har förelagts vite med stöd av 14 eller 15 får inte dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

Författningskommentar 195

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 16 § valuta- och kreditregleringslagen.

Paragrafen avser att förhindra att den som förelagts vite även skall drabbas av annan påföljd för gärning som omfattas av föreläggandet. Straffansvar kan drabba den som överträder förbud som har föreskrivits i valutaförordningen eller av Riksbanken med stöd av förordningen. Straffansvar kan också följa i de fall där någon har åsidosatt föreskrift som Riksbanken har uppställt i fråga om tillstånd enligt valutaförordningen. Vitesföreläggandet skulle däremot ha till syfte att framtvinga åtgärder, varigenom det otillåtna dispositionen omintetgörs. Döms sådant vite ut, kommer beslutet därom i flertalet fall att grundas på att den förelagda i ett senare skede än det straffansvaret som hänför sig till har underlåtit att vidta åtgärder. Det är dock tänkbart att straffansvar, i samband med att någon har åsidosatt eller underlåtit att uppfylla ett med tillståndet förbundet villkor, hänför sig även till sådant senare skede. Av denna anledning bör det finnas en bestämmelse som föreskriver att den som inte har efterkommit ett vitesföreläggande inte får dömas till för ansvar gärning som omfattas av föreläggandet.

3 kap. Kreditreglering

Se kommentar vid rubriken till kapitlet om valutareglering.

1§

Kreditreglering innebär att Riksbanken får meddela föreskrifter om utlåningsreglering, emissionskontroll, räntereglering och placeringskrav i enlighet med vad som anges i regeringens föreskrifter införande om av kreditreglering.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. l § valuta- och kreditregleringslagen, och anger vilka kreditregleringar som finns att tillgå.

2§

Kreditreglering kan gälla ett eller flera slag av kreditinstitut. Regeringen får på begäran av Riksbanken föreskriva att även annan som yrkesmässigt och i betydande omfattning bedriver kreditgivning, samt, när det gäller emissionskontroll, annan som offentligen utbjuder obligationer och

196 Färfatmingskømmentar

andra fordringsrätter som är avsedda för allmän omsättning, skall kunna omfattas av kreditregleringen. För den som omfattas av en föreskrift enligt andra stycket gäller i tillämpliga delar vad som sägs om kreditinstitut. Med kreditinstitut avses institut som anges i lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank.

Bestämmelsens tre första stycken motsvarar 3 kap. 2 § valuta- och kreditregleringslagen. Det fjärde stycket motsvarar l kap. 4 § valuta- och kreditregleringslagen.

Paragrafen anger vilka som kan beröras av en föreskrift om kreditreglering. Enligt huvudregeln kan en föreskrift om kreditreglering avse ett eller flera slag av kreditinstitut. Regeringen får dessutom begäran av Riksbanken föreskriva att även andra näringsidkare skall omfattas av kreditregleringen. Sådana näringsidkare skall enligt tredje stycket i tillämpliga delar behandlas som kreditinstitut. Avsikten är inte att Riksbanken i sin begäran skall peka ut en viss fysisk eller juridisk I stället skall framställningen, och föreskrifperson. ten, avse varje annan som uppfyller de i andra stycket uppställda kriterierna, dvs. generell. En sådan föreskrift kan komma att omfatta exempelvis vara större företag inom någon annan bransch än den finansiella som för att förvalta överskottslikviditet agerar kreditmarknaden och som, även om verksamheten utgör bara en liten del av det företagets verksamhet, kan vara viktig aktör. Dessutom kan regeringen föreskriva att obligationsemittenter en skall omfattas av kreditregleringen såvitt den gäller emissionskontroll. Det innebär att for t.ex. stora industriföretag som vänder sig till marknaden för att skaffa sig kredit genom att bjuda ut obligationer eller andra, liknande slag av fordringsrätter, gäller vad som sägs om kreditinstitut. Ett sådant företag omfattas således inte enbart bestämmelsen om att obligationer 0.d. inte får av ges ut utan också av bestämmelserna om upplysningsskyldighet, särskilt avgift och vite.

3§

Om det finns särskilda skäl får Riksbanken begränsa kreditregleringen till ett eller flera slag av institut, undanta visst institut från kreditregleringen, och utfärda olika föreskrifter för skilda institut.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 3 § valuta- och kreditregleringslagen.

SOU 1995: 125 Förfartningskommentar 197

Av konkurrensskäl bör en kreditreglering i görligaste mån träffa alla marknadsaktörer samma sätt. I de situationer där Riksbanken av någon särskild anledning skulle finna det nödvändigt eller önskvärt att göra åtskillnad mellan kreditinstituten bör banken emellertid ha möjlighet att differentiera användningen av kreditregleringen. Medan regeringen enligt 2 § kan låta kreditregleringen avse ett eller flera slag av institut t.ex. bankinstitut har Riksbanken således, dock endast om det finns särskilda skäl till det, möjlighet att inom ramen för regeringens föreskrifter inskränka användningen till ett visst slag av institut t.ex. bankaktiebolag, medan sparbanker skulle kunna lämnas oreglerade, eller att utfärda olika föreskrifter för olika institut t.ex. fastställa en viss högsta ränta enligt 7 § for vissa institut och en annan högsta ränta för andra institut. Bestämmelserna rymmer också en dispensrätt för Riksbanken, t.ex. for ett visst specificerat institut. Detta kan vara befogat om instituten har olika struktur eller bedriver olika slags verksamhet. Att ett visst kreditinstitut, eller ett visst slag av kreditinstitut, drabbas av lönsamhetsproblem kan däremot inte utgöra skäl för särbehandling.

4§

Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp maximibelopp fastställs för disponerad utlåning, 2. beviljad men disponerad utlåning, garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning, eller 4. värdet av lös egendom som i ñnansieringssyfte upplåts till nyttjande leasingobjekt sedan en föreskrift om utlåningsreglering har trätt i kraft. Med utlåning likställs likvider för fordringar som förvärvas i finansieringssyfte factoring.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 4 § valuta- och kreditregleringslagen.

I paragrafen anges att med Utlåningsreglering avses att ett högsta belopp maxirnibelopp fastställs för vissa former av utlåning och garantiförbindelser. Utlåningsregleringen kan avse inte endast utlämnade lån utan också beviljade ännu inte utlämnade disponerade krediter. Även garantiförbindelser men av kreditinstitut kan inräknas i maximibeloppet till den del förbindelserna representerar eller är knutna till kreditgivning. Utlåningsreglering kan även avse värdet av lös egendom som kreditinstitut för att medverka till finansiering upplåtit till nyttjande leasingobjekt sedan en föreskrift om utlåningsreglering trätt i kraft. Med lån jämställs likvider för fordringar som kreditinstitut

198 Föifattningskammentar

förvärvar för att medverka till finansiering, dvs. factoringverksamhet. En föreskrift om utlâningsreglering behöver dock givetvis inte alltid omfatta kreditinstitutens samtliga krediter och garantiförbindelser. Den närmare avgränsningen får bestämmas av Riksbanken genom dess föreskrifter. Regleringen kan exempelvis begränsas till att omfatta utlåning till vissa ändamål, dvs. det är möjligt att prioritera vissa typer av krediter och därigenom söka påverka allokeringen av kreditvolymen.

5§

Riksbanken fastställer för en viss beräkningstidpunkt eller för en viss beräkningsperiod ett maximibelopp enligt 4 § för utlåningens eller garantiförbindelsernas storlek eller leasingobjektens värde. Därvid får Riksbanken ge skilda regler för utlåning, garantiforbindelser och leasingobjekt avseende olika slags krediter eller leasingobjekt.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 5 § valuta- och kreditregleringslagen.

Enligt denna paragraf första punkten, kan maximibeloppet vid en utlåningsreglering bestämmas på olika sätt. Den hittills vanligaste metoden är att det s.k. utlåningstaket bestäms som en kvotdel av kreditvolymens storlek vid en viss tidigare tidpunkt. Ett utlåningstak som bestäms detta sätt kan emellertid i realiteten drabba vissa kreditinstitut hårdare än andra på grund av vissa rörelser i institutens utlåning. Riksbanken ges därför möjlighet att använda också andra metoder att bestämma maximibeloppet. Utgångsvärdet för beräkningen bör t.ex. kunna bestämmas som ett genomsnitt av utlåningsvolymen under viss tid eller vid vissa tidpunkter. En annan tänkbar metod är att kreditvolymens förändring blir basen for beräkningen av maximibeloppet. Den konkreta utformningen får ske genom de föreskrifter som Riksbanken utfärdar.

Enligt andra punktenkan Riksbanken låta kreditändamålet vara avgörande för utformningen av de kreditrestriktioner som följer av utläningsreglering. Lån eller garantiförbindelser för vissa ändamål kan t.ex. helt undantas från maximeringen. Det kan också tänkas att utlâningstakets höjd bestäms olika för utlåning till olika sektorer eller ändamål. Riksbanken får avgöra sådana frågor med hänsyn till den prioritering som anses böra ske av de aktuella kreditbehoven.

Författningskømmentar 199

6§

Med emissionskontroll avses att obligationer och andra fordringsrätter som är avsedda för allmän omsättning inte utan tillstånd av Riksbanken får ut ges av någon annan än Riksgäldskontoret.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 6 § valuta- och kreditregleringslagen.

Bestämmelsen innebär att Riksbanken kan hindra ett kreditinstitut och andra som jämställs med kreditinstitut enligt 2 § tredje stycket skaffar sig kredit genom att bjuda ut obligationer och andra liknande fordringsrätter. Skulle t.ex. en viss obligationsemission inte strida mot syftet med kreditregleringen och valutaregleringen, har Riksbanken emellertid möjlighet att lämna tillstånd till såväl emissionen som att, om särskilda skäl föreligger, undanta ett visst institut från kreditregleringen enligt 3

Syftet med emissionskontroll kan variera beroende på förhållandena på kapitalmarknaden och anges inte i lagtexten. Ett syfte kan vara att kontrollera räntesättningen för obligationer, som kan utbjudas marknaden. En sådan kontroll kan ha central betydelse för den allmänna räntepolitiken, särskilt i tider då det råder brist på långfristigt kapital. Ett annan syfte kan vara att i en mobiliseringssimation styra kapitalmarknadens resurser till prioriterade områden.

7§

Med räntereglering avses att högsta eller högsta genomsnittliga ränta fastställs för utlåning av pengar. Sådan reglering omfattar inte ränta som har fastställts enligt lag eller annan författning. Med ränta likställs varje annan ersättning för lån av pengar.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 7 § valuta- och kreditregleringslagen.

Den genomsnittliga räntan bör beräknas som ett vägt genomsnitt av ett krediünstituts utlåningsräntor, där vikterna utgör omfattningen av den utlåning som beviljas till varje tillämpad räntesats. I paragrafen undantas ränta som bestämts enligt lag eller regeringen, vissa lån med statlig garanti. Med av t.ex. ränta likställs enligt det andra stycket varje annan gottgörelse som utgör ersättning vid lån av pengar. Härmed avses t.ex. aviseringsavgifter, porto och kreditavgifter som regelbundet brukar debiteras låntagaren.

200 Författningskommentar SOU 1995; 125

8§

Med placeringskrav avses att vissa av ett kreditinstituts placeringar vid en viss beräkningstidpunkt skall utgöra en viss andel av institutets totala placeringar eller att förändringen under en beräkningsperiod av sådana placeringar skall utgöra en viss procent av förändringen av de totala placeringarna.

9§

Riksbanken anger vilka placeringar som skall utgöra underlag för beräkningen enligt 8 2. den beräkningstidpunld eller beräkningsperiod då placeringskravet skall vara uppfyllt, och 3. det procenttal som skall gälla för placeringskravet.

Bestämmelserna motsvarar 3 kap. 8 och 9 §§ valuta- och kreditregleringslagen.

Paragraferna vad som avses med placeringskrav, nämligen att av ett anger instituts totala placeringar vissa skall utgöra en viss andel eller att av en förändring de totala placeringama vissa skall utgöra en viss procent av av förändringen. Enligt det andra alternativet skall alltså en viss andel av ökningen institutets totala placeringar under en viss period redovisas som en av prioriterade placeringar. Denna konstruktion, baserad tillväxtökökning av ningen kallas marginell placeringskvot. Särskilt för affarsbankerna gäller emellertid att deras inlåningsökning under en period kan vara mycket obetydlig eller negativ och svår att uppskatta i förväg. Samtidigt kan deras bruttouppláning for bostadsñnansiering visa en helt annan stabilitet. Med tanke härpå finns det första alternativet, nämligen att den allmänna placeringsplikten bestäms med utgångspunkt i tillgångarnas totala storlek, s.k. totalkvot. I 9 § att Riksbanken bestämmer hur underlaget for beräkningen av placeringsanges kravet skall preciseras, vilket innebär att det är Riksbanken som avgör vilka placeringar skall med uttrycket vissa enligt 8 dvs. prioriterade som avses placeringar. Det är också Riksbanken bestämmer vid vilken tidpunkt eller som under vilken period placeringskravet skall vara uppfyllt.

l0§

Ett kreditinstitut åsidosätter föreskrift eller ett beslut som har som en meddelats med stöd föreskrift kreditreglering skall betala en särskild av en om avgift till staten.

Färfattningskommentar 201

Fråga om särskild avgift prövas av Riksbanken.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 10 § valuta- och kreditregleringslagen.

Paragrafen innehåller de allmänna bestämmelserna om den sanktion som i form av särskild avgift kan följa vid underlåtenhet att fullgöra av Riksbanken föreskriven skyldighet i fråga om kreditpolitiskt medel. Enligt första stycket skall särskild avgift erläggas av kreditinstitut eller annan, som inte fullgör skyldighet som föreskrivits eller beslutats med stöd av föreskrift om kreditreglering. Det kan t.ex. vara fråga om underlåtenhet att iaktta föreskrivet placeringskrav eller överskridande av maximibelopp vid utlåningsreglering. I fråga om emissionskontroll bör gälla att det är utgivaren av skuldebrevet, dvs. låntagaren och inte entissionsinstitutet, som är skyldig att erlägga särskilt avgift, om tillstånd av Riksbanken inte inhämtats. En annan sak är att emissionsinstitutet i sådant fall kan bli ersättningsskyldig gentemot låntagaren. Av bestämmelsen framgår indirekt att särskild avgift inte skall utgå vid underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 14 eftersom uppgiftsskyldigheten gäller direkt enligt lagen och alltså inte har föreskrivits med stöd av föreskrift om kreditreglering. Enligt andra stycket prövar Riksbanken fråga om särskild avgift. Riksbanken har alltså att avgöra, om det föreligger sådan underlåtenhet som bör medföra att särskild avgift skall utgå, och att bestämma hur stor avgift som skall erläggas. Särskild avgift tillfaller staten och skall vid taxering inte utgöra avdragsgill kostnad.

11§

Den särskilda avgiften skall bestämmas som räntan ett belopp som Riksbanken fastställer underlagsbeloppet. Räntesatsen skall motsvara två gånger den räntesats som gäller enligt 52 § första stycket lagen 1988:1385 Sveriges riksbank. Avgiften skall motsvara ränta enligt den angivna om räntesatsen för tiden från den föregående beräkningstidpunkten eller, om en tidigare beräkning inte har skett, från det att föreskriften började tillämpas eller för beräkningsperioden. För utlåningsreglering och placeringskrav skall beräkningstidpunkten eller beräkningsperioden enligt första stycket vara den som avses i 5 § respektive 9 För emissionskontroll och räntereglering bestämmer Riksbanken beräkningstidpunkt eller beräkningsperiod särskilt.

202 Författningskommentar

12§

Underlagsbeloppet skall utgöra för utlåningsreglering det belopp som maximibeloppet har överskridits med, 2. för ernissionskontroll den utestående lånesurnrnan, för räntereglering fem gånger det belopp med vilket räntan har överstigit den ränta som skulle ha utgått enligt fastställd räntesats, och 4. för placeringskrav underskottet.

Bestämmelserna motsvarar 3 kap. 11 och 12 §§ valuta- och kreditregleringslagen.

Det är väsentligt att den särskilda avgiften innebär en så kännbar sanktion att en överträdelse medför ett kraftigt ekonomiskt avbräck. Beräkningen av den räntesats som ingår i den särskilda avgiften är därför knuten till den särskilda avgift som kan åläggas den som inte uppfyller bestämmelser om kassakrav

enligt riksbankslagen. För att sanktionen skall bli tillräckligt kännbar utgår

den särskilda avgiften från två gånger den räntesats som gäller vid överträdelse av kassakraven. Denna koppling görs i 11 Bestämmelsen har justerats redaktionellt med anledning av en ändring av 52 § riksbankslagen SFS 1995:969.

I 12 § bestäms hur Riksbanken skall fastställa det underlagsbelopp på vilken deni ll § angivna räntan skall beräknas. Tanken är att den särskilda avgiften skall utgöra en sanktion som svarar mot omfattningen av överträdelsen av föreskrifterna. Detta åstadkoms genom att underlagsbeloppet grundas på avvikelsen från vad som varit godtaget enligt gällande föreskrifter. På detta sätt, och med användande av den ovan beskrivna räntan, elimineras gott och väl den ekonomiska nyttan för någon som överträder föreskrifterna genom att låna ut mer pengar än som medges utlåningsreglering eller till ett högre pris

’ Den 1 april 1994slopade Riksbanken helt kassakravet banker genom att sätta neddet från 2 % till 0 %. Enligt Riksbankenhadekassakravetsroll som styrmedelgradvis minskat och det gick att klara likviditetsstymingeninom banksystemetvia andra penningpolitiska instrument,främst repor och omvända repor. Riksbankenhar emellertidgjort bedömningen att det inte är uteslutet att det kanuppkomma situationerdär kassakravet kan användas som penningpoliüskt stynnedel.Dessutom måste Sverigei egenskap av EU-medlemvid fas tre av EMU ha samma styrmedel som ECB. Enligt Maastrichtöverenskommelsen skall minimireserver ingå i ECB:s instrumentarsenal. Det finns enligt Riksbankendärför anledning att i riksbankslagen bevara möjligheten att uppställa kassakrav, se Penning- Valutapolitik 1994:2 45 ff. s.

SOU 1995: 125 Författningskømmentar 203

än som medges räntereglering eller som skaffar sig lån fast det inte medges emissionskontroll eller inte placerar medel på föreskrivet sätt placeringskrav. När det gäller räntereglering är det inte tillräckligt att utgå från skillnaden mellan den ränta som betingats och den som varit tillåten, eftersom det skulle medföra att ett medvetet brott mot föreskrifterna skulle löna sig. Beloppet måste för att en sådan effekt skall undvikas multipliceras med fem 12 § 3.

13§

Om det finns särskilda skäl, får den särskilda avgiften sättas ned helt eller delvis.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 13 § valuta- och kreditregleringslagen.

Enligt förevarande paragraf får särskild avgift nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger. Det tillkommer Riksbanken att bestämma om nedsättning eller eftergift av sådan avgift. Paragrafens ordalydelse medger även att domstol nedsätter eller efterger skyldighet att utge särskild avgift, nämligen i det fall domstolen har att pröva frågan om sanktion vid vägran att

betala fastställd avgift

14§

Riksbanken får förelägga ett kreditinstitut att lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditreglering behövs eller för att tillämpa en meddelad föreskrift.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 14 § valuta- och kreditregleringslagen.

Paragrafen innebär att kreditinstituten kan åläggas att lämna uppgifter oavsett om föreskrift om kreditreglering meddelats av regeringen eller inte. Sådana uppgifter förutsätts nämligen kunna utgöra underlag för Riksbankens framställning till regeringen om en sådan föreskrift. Denna paragraf är således ett exempel en bestämmelse som är i kraft och får tillämpas trots att kraven för beredskapsreglering i 1 kap. 1 § inte uppfyllts.

°° Sehärom prop. 1962:143 33 s. och 35.

204 Författningskommentar SOU 1995: 125

l5§

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt låter bli att lämna en uppgift eller lämnat en oriktig uppgift i samband med fullgörande av skyldighet enligt 14 Har en gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet, döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar.

16§

Om ett brott som avses i 15 § första stycket är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år. Vid bedömningen brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen om har rört mycket betydande belopp eller kreditvolym eller på annat sätt varit av synnerligen allvarlig art.

l7§

Om flera har medverkat till en i detta kapitel straffbelagd gärning, tillämpas bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

18§

Allmänt åtal för brott i 15-17 får väckas endast efter som avses medgivande av Riksbanken.

Bestämmelserna motsvarar 3 kap. 15-18 §§ valuta- och kreditregleringslagen.

För att upprätthålla en effektiv kreditreglering har lagstiftaren ansett det nödvändigt att straffbelägga dels avsiktlig underlátelse att lämna en uppgift, en dels ett handlande som innebär att man lämnar en oriktig uppgift, i samband med fullgörande skyldigheten enligt 14 För uppsátliga brott mot beav stämmelsemai 14 § i angivet avseende är straffskalan fängelse i högst ett år, medan oaktsamhet skall bestraffas med böter. Ringa brott skall inte föranleda Även underlåtenhet att lämna uppgift är straffbar jfr kommentaren ansvar. en till 2 kap.. Vidare finns, liksom vad gäller valutareglering, ett straffstadgande for grovt brott. Ett brott kan anses vara grovt t.ex. om lämnandet av oriktiga uppgifter syftat till att uppnå att ett visst kreditinstitut skall undantas från kreditregleringen eller på annat sätt varit systematiskt, liksom när det varit fråga betydande belopp eller kreditvolymer eller motsvarande. Den som om medverkar till ett brott skall kunna straffas. En uttrycklig bestämmelse härom,

SOU 1995: 125 Författningskommentar 205

som i 16 torde dock vara överflödig på skäl som angetts i motiveringen till 2 kap. 11 Eftersom den bestämmelsen föreslås behållas av redaktionella skäl bör i konsekvensens namn även bestämmelsen i 16 § behållas. I enlighet med vad som gäller för valutareglering måste för att åtal skall kunna väckas Riksbanken lämna medgivande till det.

19§

Den som inte följer ett föreläggande enligt 14 får föreläggas vite av Riksbanken.

20§

För att uppnå rättelse när åtgärd har vidtagits i strid med en föreskrift en kreditreglering eller ett beslut som meddelats med stöd av sådan föreskrift om får Riksbanken förelägga vite.

21§

Den har förelagts vite med stöd av 19 får inte dömas till ansvar för som gärning som omfattas av föreläggandet.

22§

Om ett vite har förelagts med stöd av 20 får särskild avgift enligt 10-12 §§ inte tas ut.

Bestämmelserna motsvarar 3 kap. 19-22 valuta- och kreditregleringslagen.

I likhet med vad som gäller för valutaregleringen ges Riksbanken möjlighet att förena anmodan till någon att lämna uppgifter 14 § med vite. Dessutom en Riksbanken möjlighet att vid vite förelägga någon att rätta en åtgärd som ges strider mot något moment av kreditregleringen. Det kan t.ex. röra sig om att vid vite förelägga någon att placera medel i ett visst slag av tillgångar eller att sänka räntor överskrider den fastställda gränsen. Den som vid vite som förelagts att lärrma uppgifter men underlåter det skall inte, utöver att behöva betala vitet, kunna straffas. Den som ålagts vid vite att rätta till något kan inte sedan dessutom drabbas särskild avgift, vilket måste beaktas när vitesbelopav pet bestäms.

206 Författningrkommentar SOU 1995: 125

4 kap. Försäkringsverksarnhet

1§

Regeringen får beträffande svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga om skadeförsäkring meddela föreskrifter om upphörande för viss tid eller tills vidare av försäkringsgivares ansvar för vissa slag av meddelade försäkringar, därvid det skall anges vad som skall gälla i fråga om försäkringstagarnas rätt, 2. storleken av försäkringstagarnas självrisk, oavsett vad som anges i försäkringsvillkoren, avvikelse från bestämmelser i 14 § andra stycket lagen l927:77 om försäkringsavtal och reglerna i konsumentförsäkringslagen 1980:38 om försäkringsgivares meddelande till försäkringstagare och från bestämmelser och avtalade försäkringsvillkor som är beroende av sådana meddelanden, 4. oförändrat ansvar för försäkringsgivare enligt försäkringsavtal till den del avtalet omfattar brandförsäkring byggnad som hör till fast egendom eller därmed jämställd egendom, oavsett att försäkringstagaren inte betalat fömyelsepremie enligt avtalet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får medge en försäkringsgivare att avvika från bestämmelser och villkor som avses i första stycket Med svensk försälqingsgivare avses försäkringsbolag som fått koncession enligt försäkringsrörelselagen 1982:713. Med utländsk försäkringsgivare avses dels försäkringsföretag som fått koncession enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, dels försäkringsgivare som med tillämpning av lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige driver verksamhet här i landet.

Bestämmelsens tvâ första stycken motsvarar 2 kap. 3 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhállanden. Bestämmelsen motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 269

Tredje och fjärde stycket motsvarar l kap. 2 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden. Deñnitionerna motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 265

2§

För en försäkringsgivares fordran sådan obetald premie som avses i l § 4 gäller förmånsrätt enligt 6 § 1 och 7 § 2 förmânsrättslagen 1970:979. Förmánsrätten skall omfatta även ränta obetald premie, om det anges i beslut om tillämpning av 1 §

Författningskommentar 207

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 4 § förslaget till lagen om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden och motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 270

3§

Regeringen får beträffande svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga om livförsäkring meddela föreskrifter om rätt för försäkringsgivare att med avvikelse från försäkringsvillkor skjuta upp utbetalning på grund av återköp, befrielse för försäkringsgivare från skyldighet enligt försäkringsvillkor att lämna lån på försäkringen, och avvikelse frän bestämmelsen i 14 § andra stycket lagen 1927:77 om försäkringsavtal om forsäkringsgivares meddelande till försäkringstagaren och pâ grund därav gällande försäkringsvillkor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får medge en försäkringsgivare att göra en sådan avvikelse som avses i första stycket. Bestämmelserna i första stycket 3 och andra stycket gäller även i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 5 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och lcrigsförhållanden och motiveras närmare i SOU 1994: 130 s. 271

4§

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om anstánd för försäkringstagare med att under viss tid betala premie som är förfallen till betalning.

5§

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om anstánd under viss tid för svensk och utländsk försäkringsgivare i fråga om utbetalning av försäkringsersättning.

Bestämmelserna motsvarar 2 kap. 6 och 7 förslaget till lag om försäkringsverksarnhet under kris- och krigsförhållanden och motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 272.

Paragraferna ger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen rätt att i två olika avseenden meddela föreskrifter om moratorium.

208 Författningskommentar

Paragraferna går inte att inordna under den generella regel om anstånd med betalningsförpliktelser i 1 kap. eftersom denna bestämmelse förutsätter att föreskriften behövs för att undvika störningar på finansiell verksamhet. Krigsförsälcringsutredningens två bestämmelser behöver inte nödvändigtvis ha sin grund i omsorgen om den finansiella verksamheten.

6§

Bestämmelserna i 7-10 är tillämpliga på sådan direkt försäkring som avser livförsälqing, sjukförsäkring eller olycksfallsförsäkring om försäkringen helt eller delvis gäller också för försäkringsfall som orsakats av krigshandling till följd av att riket kommit i krig krigsskyddad försäkring, och meddelas av svensk försäkringsgivare eller utländsk försäkringsgivare som bedriver verksamhet här i landet enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. För försäkring som avses i första stycket skall upprättas krigsgrunder enligt vad som föreskrivs i 8 I det avseende som framgår av andra stycket i samma paragraf kan därvid även icke krigsskyddade försäkringar bli berörda. Vad som gäller for krigsskyddad försäkring gäller också för försäkringsfall som inträffar inom ett år efter kriget slut, om det orsakats av en krigshandling.

Första och andra stycket motsvarar 3 kap. 1 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhâllanden. Hänvisningen i första stycket har justerat redaktionellt. Tredje stycket motsvarar 3 kap. 3 § samma lagförslag. Bestämmelserna motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 273

7§

För de försäkringar som är krigsskyddade skall en försäkringsgivare inom tvâ år efter det att kriget har upphört upprätta ett särskilt krigsbokslut för den tid kriget har pågått. Krigsbokslutet skall visa intäkter och kostnader för de krigsskyddade försäkringarna med fördelning på verksamhetsgrenar. Kostnaderna skall omfatta även kostnader för sådana försäkringsfall som har inträffat inom ett år från krigets slut, om försäkringsfallet har orsakats av en krigshandling.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 4 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och lcrigsforhâllanden och motiveras närmare i SOU 1994: 130 s. 274

SOU 1995: 125 Författningskommenzar 209

8§

I särskilda krigsgrunder skall tas upp bestämmelser om indelning av loigsskyddade försäkringar i verksamhetsgrenar därvid försäkringar av likartat slag förs till samma Verksamhetsgren. Krigsgrunderna kan vidare innehålla bestämmelser om möjlighet att hålla inne försäkringsersättning till dess krigsbokslut upprättats, 2. att under krig ta upp en provisorisk krigspremie, att fastställa krigsprernie för försäkring som upphör innan krigsbokslut har upprättats eller som före nämnda tidpunkt föranleder att periodisk utbetalning påbörjas grund av att en försäkrad person har avlidit eller har uppnått viss ålder, 4. att uttaxera krigspremie, om det behövs för att täcka i krigsbokslutet redovisade kostnader i den mån dessa överstigit det belopp, som enligt vad som antagits vid premieberälmingen varit att förvänta under den tid som kriget pågått överkostnader, 5. att sätta ned försäkringsersättning som har hållits inne enligt punkt om överkostnader som avses i punkt 4 skäligen inte kan täckas genom krigsprernier eller överskottsmedel, att göra sådan utjämning mellan försäkringsgivare som avses i 9 I krigsgrunderna kan även meddelas de bestämmelser om beräkning och tilldelning av återbäring som en försäkringsgivare avser att tillämpa i sin rörelse till dess krigsbokslutet har upprättats. Krigsgmnderna skall av försäkringsgivare upprättas inom tid som bestäms av Finansinspektionen och skall inges till inspektionen. Därvid gäller att krigsgnmder avseende första stycket punkterna 4 och 5 inte behöver beslutas förrän krigsbokslutet har upprättats.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 5 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden och motiveras närmare i SOU 1994: 130 s. 275

9§

överkostnader, krigspremie eller nedsättning av försäkringsersättning får inom varje Verksamhetsgren utjämnas mellan två eller flera försäkringsgivare på grundval av en mellan försäkringsgivarna träffad överenskommelse. Vid upprättande av krigsbokslut skall hänsyn tas till sådan utjämning.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 6 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhállanden och motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 276.

210 Författningskommentar

l0§

En försäkringstagare eller annan som inte har åtagit sig att hålla försäkringen vid makt genom fomyelsepremie ansvarar inte med annan egendom än försäkringen för betalningen av krigspremie.

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 7 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden och motiveras närmare i SOU 1994: 130 s. 231

11§

Staten får meddela transportförsälcing och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk och risk att egendom läggs under embargo eller uppbringas eller utsätts för annan liknande åtgärd av främmande stat eller av den som där har tagit eller försöker ta makten frustrationsrisk. Försäkring mot risker som avses i första stycket får staten också meddela i fråga om egendom, som har lagrats i utlandet för införsel till Sverige eller i anslutning till utförsel från Sverige. Staten får ta återförsäkring av sådana försäkringar som har meddelats enligt första eller andra stycket. Lagen 1927:77 om försäkringsavtal gäller inte i fråga om försäkring enligt första eller andra stycket.

Första och andra styckena motsvarar 4 kap. 2 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden. Tredje och fjärde styckena motsvarar 4 kap. 3 § respektive 4 § samma lagförslag. Bestämmelserna motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 277

Med transportförsäkring avses försäkring som meddelas i fråga om fartyg, luftfartyg och spårfordon samt varor som är under transport med sådant transportmedel eller med landfordon. Med motorfordonsförsäkring avses försäkring som meddelas i fråga om skada på landfordon. Deñnitionerna är hämtade från 4 kap. § 1 förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhållanden och motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 277.

12§

Staten får försåkringsgivare meddela återförsäkring av försäkring som avses i ll § första och andra styckena och av skadeförsäkring mot andra risker än sådana som anges i de styckena.

Författningskommentar 211

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 5 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och lcrigsforhällanden och motiveras närmare i SOU 1994: 130 s. 279

l3§

Riksförsäkringsverket får för olycksfall som till följd av krigsåtgärd drabbar personer som tjänstgör pâ fartyg eller annat transportmedel meddela försäkring som kan ge ersättning utöver vad som annars gäller.

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 6 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och lcrigsforhällanden och motiveras närmare i SOU 1994: 130 s. 279.

14§

Ärenden försäkring enligt ll § första eller andra stycket och 12 § om handläggs av Krigsförsäkringsnämnden. Nämnden får meddela sådan försäkring endast när det är av väsentlig betydelse för folkförsörjningen eller för det svenska näringslivet. Närmare föreskrifter om Krigsförsälqingsnämndens organisation och verksamhet meddelas av regeringen. Krigsforsälcringsnämnden får ingå avtal som innebär att staten vid krigsutbrott eller under andra förutsättningar som anges i avtalet utan föregående prövning övertar ansvaret från försäkringsgivare i fråga om löpande försäkringar som avses i 11§ första eller andra stycket eller annars åtaga sig sådant ansvar for viss kortare tid krigsutbrottsavtal. Nämnden får också träffa avtal med försäkringsgivare om tillämpningen av 12 § âterförsäkringsavtal. Avtal enligt tredje och fjärde stycket skall godkännas av regeringen för att vara giltigt.

Första stycket motsvarar 4 kap. 7 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhállanden. Andra stycket motsvarar 4 kap. 8 § samma lagförslag. Tredje-femte styckena motsvarar 4 kap. 9 § nämnt lagförslag. Bestämmelserna motiveras närmare i SOU 1994:130 s. 279

15§

Om det kan antagas att en svensk försäkringsgivare eller utländsk försäkringsgivare som driver verksamhet här i landet enligt lagen 1950:272 om rätt for utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, på grund av kris- eller krigsförhållanden som avses i 1 kap. 4 under en längre

212 Färfattningskommentar

tid inte kommer att kunna infria sina försäkringsavtal avseende här belägna risker kan regeringen efter anmälan av Finansinspektionen besluta att återkalla meddelad koncession. Under motsvarande förutsättningar kan Finansinspektionen förbjuda utländsk försäkringsgivare, som här driver verksamhet enligt lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, att fortsätta verksamheten i landet. Vad som enligt försäkringsrörelselagen 1982:713 och de i första stycket angivna lagarna, gäller efter beslut om återkallelse av koncession eller förbud att fortsätta verksamhet äger motsvarande tillämpning efter beslut enligt första stycket.

Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 2 § förslaget till lag om försäkringsverksamhet under kris- och krigsförhâllanden och motiveras närmare i SOU 1994: 130 s. 280 Andra stycket har ändrats redaktionellt.

Förslaget till lag om finansiell verksamhet i kris och krig föranleder följdändringar av teknisk natur i 8 § beredskapsförordningen 1993:242 och - 1 § förordningen 1994:1321 om finansiering av Finansinspektionens verksamhet.

SOU 1995: 125 Författningskammentar 213

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om rätts-

prövning av vissa förvaltningsbeslut

2§

Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd lag i och vars ordförande skall vara eller har varit ordinarie domare. Lagen gäller inte heller beslut av arrendenärrmd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd, 2. beslut om svenskt medborgarskap, beslut om utlänningars vistelse i riket, 4. beslut värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgöring om inom försvarsmakten, beslut enligt lagen 1966:413 om vapenfri tjänst, beslut som rör skatter eller avgifter, beslut enligt lagen 1996:000 om finansiell verksamhet i kris och krig eller beslut i frågor allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering, om andra beslut enligt lagen 1992:1300 om krigsmateriel än sådana som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i l § 34 lagen 198423 om kärnteknisk verksamhet, 10. beslut enligt lagen 1991:341 om strategiska produkter.

Förslaget behandlas i avsnitt 10.7. Flertalet beslut enligt den föreslagna lagen om finansiell verksamhet i kris och krig innehåller överväganden som baseras på omsorgen om det finansiella systemets ftmktionsförmåga och stabilitet. Sådana överväganden innefattar ekonomisk-politiska överväganden varför det är olämpligt att avsedda beslut prövas domstol. Som framgår av författav ningskommentaren till förslaget till lagen om finansiell verksamhet i kris och krig, får vissa beslut överklagas till kammarrätt. Denna ordning överensstämmer med vad som gäller idag enligt valuta- och kreditregleringslagen. Beslut Finansinspektionen i frågor ekonomisk-politisk karaktär överav av

klagas till regeringen se även avsnitt 11.1, författningskommentaren till

1 kap. 9 §.

214 Författningskømmentar SOU 1995: 125

11.3 Förslaget till förordning ändring i bok-

om

föringsförordningen

23§

Ytterligare föreskrifter om bokföringsskyldigheten fâr meddelas av Riksrevisionsverket. Föreskrifter som rör bokföringsskyldigheten under krig eller andra extraordinära förhållanden får avvika från föreskrifterna i denna förordning. Myndigheterna skall i sin beredskapsplanering beakta föreskrifter som Riksrevisionsverket har meddelat med stöd av andra stycket.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.3. En regel med liknande innehåll finns i 17 § tillämpningskungörelsen.

Bokföringsförordningen anger vad som gäller för statlig myndigheter i fråga om bokföring. RRV har rätt att meddela de ytterligare föreskrifter på området som behövs. Emellertid fâr sådana föreskrifter inte strida mot bestämmelserna i förordningen. RRV har därför fått rätt att i fråga om bokföringsskyldigheten under krig eller andra extraordinära förhållanden avvika från bestämmelserna i förordningen. RRV arbetar med att ta fram nya beredskapsrutiner. För att säkerställa att myndigheterna i sin beredskapsplanering beaktar eventuella reservrutiner, finns en erinran om att myndigheterna i sin beredskapsplanering skall beakta beredskapsföreskrifter.

SOU 1995: 125 Författningskommentar 2 l 5

11.4 Förslaget till förordning ändring i förord-

om

ningen om statliga myndigheters betalningar

och medelsförvaltning

l2§

Riksrevisionsverket får meddela föreskrifter om betalningar till och från en myndighet under krig eller andra extraordinära förhållanden, som avviker från föreskrifterna i denna förordning. Myndigheterna skall i sin beredskapsplanering beakta föreskrifter som Riksrevisionsverket har meddelat med stöd av första stycket. Riksrevisionsverket får även meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning. Verket skall därvid samråda med Riksgäldskontoret i frågor som rör statens behovs av information om myndigheternas betalningar.

Betalningsförordningen anger vad som gäller för statliga myndigheter i fråga om betalningar och medelsförvaltning. RRV får genom bestämmelsen i första stycket rätt att meddela särskilda beredskapsföreskrifter i fråga om betalningar till och från myndigheter, som avviker från vad som i förordningen stadgas om sådana betalningar. RRV arbetar med att ta fram nya beredskapsrutiner. För att säkerställa att myndigheterna i sin beredskapsplanering beaktar eventuella reservrutiner, finns i andra stycket en erinran om att myndigheterna i sin beredskapsplanering skall beakta beredskapsföreskrifter.

Källförteckning

Departementsserien

Ju 1982:9 De offentliga organens verksamhet vid krig eller krigsfara Förvaltningsmyndigheter och kommuner Ju 1986:3 Europarédskonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige 1988:70 Reformering och internationell anpassning av kapitalkravet i svenska kreditinstitut 1989: 13 Utländska bankfilialer i Sverige 1989:35 Livförsäkringar med fondanknytning 1989:71 En ny aktiefondslag 1989:74 Ny valutalag, m.m. 1990:57 Branschglidning i den finansiella sektorn 1991:47 Finansbolagskrisen En förstudie - 1992:45 Individuellt pensionssparande 1992:69 Fullmaktslagstiftning om valutareglering och kreditreglering 1992:116 Ekonomisk och monetär union 1993:56 Moderna betalningsmetoder En beskrivning och civilrätts- lig problerninventering 1994:38 Budgetunderskott och statsskuld Hur farliga är de -

1994:78 Ändringar i lagstiftningen för kreditinstitut och värdepap-

persbolag med anledning av nya EG-direktiv, m.m. 1994: 138 En effektiv försvarspolitik Fredsvinst, beredskap och återtagning 1995:3 Insättningsgaranti 1995:28 Sverige i Europa och världen

SOU-serien

1940:23 Förslag till lag med särskilda bestämmelser angående statsoch kommunahnyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m 1952:49 Kristidspolitik och kristidshushállning i Sverige under och efter andra världskriget 1952:50 Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget 1971:56 Ny moratorielag

218 Källförteckning

1972:15 Ny regeringsform Ny riksdagsordning - 1978:11 Kapitalmarknaden i svensk ekonomi huvudbetänkande 1978:13 Kapitalmarknaden i svensk ekonomi bilaga 2-4 1980:51 Valutareglering och ekonomisk politik 1982:12 Statlig fondförvaltning m.m. 1984:26-29 Ny banklagstiftning

1985:52 Översyn valutaregleringen

av 1985:60 Statens förvaltningsfond 1986:22 Riksbanken och riksgäldskontoret 1986:28 Folkstyrelsen under krig och krigsfara 1987:58 Försäkringsväsendet i framtiden 1988:13 Handel med optioner och terminer 1988:29 Förnyelse av kreditmarlmaden del 1-5

1988:38 Ägande och inflytande i svenskt näringsliv

1988:59 Riksgäldskontoret från riksdagens verk till regeringens myndighet 1989: 16 Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn 1989:42 Det civila försvaret 1989:72 Värdepappersmarknaden i framtiden del l-2 1989:95 Riksgäldskontoret en finansförvaltning i staten - 1989:103 Hypoteksinstituten i framtiden 1989:107 Svensk utrikeshandel i krislägen 1990:46 Särskild skatt i den finansiella sektorn 1990:76 Allmän pension 1990:78 Allmän pension expertrapporter - 1991:2 Finansiell tillsyn 1991:89 Försäkringsrörelse i förändring 1 1992:30 Kreditförsäkring Några aktuella problem - 1992:75 Ekonomisk politik under kriser och i krig 1992:83 Aktiebolagslagen och EG 1992:97 Sparar för lite hushállssparandet i samhällsekonomin - 1992:139 Totalförsvarsplikt 1993:16 Nya villkor för ekonomi och politik 1993:20 Riksbanken och prisstabiliteten 1993:40 Fri- och rättighetsfrågor, Del A Regeringsformen, Del B Inkorporering av Europakonventionen 1993:89 Massflykt till Sverige 1993:95 Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret 1993:108 Försäkringsrörelse i förändring 2 1993:114 Konto, clearing och avveckling 1993:116 Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar 1994:6 Sverige och Europa en samhällsekonomisk konsekvens- analys 1994:8 Historiskt vägval Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska Unionen

SOU 1995: 125 Källförteckning 219

1994:11 Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969 1994:20 Reformerat pensionssystem 1994:50 Allemanssparandet en översyn - 1994:61 Pantbankernas kreditgivning 1994:66 Finansiella tjänster i förändring 1994:81 Ny lag om skiljeförfarande 1994:89 Tullagstiftningen och EG 1994: l 17 Domstolsprövning av förvaltningsärenden 1994:130 Försäkring under krigsförhállanden 1994: 149 Säkerhetsskydd 1995:4 Lângtidsutredningen 1995 1995:19 Ett säkrare samhälle 1995:28 Lagen om vissa internationella sanktioner en översyn - 1995:69 Betaltj änster 1995:87 Försäkringsrörelse i förändring 3

Propositioner

1914:263 förslag till lag om anstánd med betalning av gäld m.m. moratorielag 1939:95 förslag till lag om rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m.m. 1940:20 förslag till lag om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest m.m. 1940:30 förslag till lag med särskilda bestämmelser angående statsoch kommunalrnyndighetema och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m. 1940:213 förslag till lag angående förordnande om anständ med betalning av gäld m.m. moratorielag 1941:307 förslag till lag med vissa bestämmelser om dödande av handlingar som förstörts under krig m.m. 1942:6 förslag till lag med särskilda bestämmelser angående statsoch kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m. 1948:96 förslag till lag om skyldighet för näringsidkare m.fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap 1948:144 förslag till ny straftlagstiftning för krigsmakten 1957: 176 förslag till viss for lciigsförhâllanden avsedd beredskapslagstiftning inom ñnansdepartementets verksamhetsområde 1962:143 förslag till lag om räntereglering och emissionskontroll ränteregleringslag

Källförteckning

1963:169 förslag till lag angående ändring i lagen den 20 december

1957 nr 684 om betalningsväsendet under krigsförhällan-

den m.m 1973:90 förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. 1974:168 förslag till lag om kreditpolitiska medel, m.m. 198182:l79 om administrativ beredskap på arbetsrättens område, m.m. 198182:l8O om försäkringsrörelselag, m.m. 198485:16O om ledningen av de civila delarna av totalförsvaret m.m. 198586:9 förslag till lag om disciplinförseelser av krigsmän 198687:12 Bankrörelselag Bankaktiebolagslag Sparbankslag - - - Föreningsbankslag 198687:27 om fortsatt kreditpolitisk lagstiftning 1986871143 Riksbanken och Riksgäldskontoret 198788:6 De offentliga organens verksamhet vid krig eller krigsfara 198788:69 Europakonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige 198990:21 om en ny prisregleringslag 198990: 135 om betalningar till och från utlandet 199091 : 142 Handel och tjänster på värdepappersmarknaden 199091 : 177 om sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen, m.m. 199192:36 om avveckling av löntagarfonderna 199192:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 199697 samt anslag för budgetåret 199293 199192:113 Ny börslagstiftning m.m. 1991922119 om ombildning av Stadshypotek, m.m. 199293:56 Ny konkurrenslagstiftning 199293:76 om höjd beredskap 199293:89 Ändrad lagstiftning för banker och andra kreditinstitut med anledning av EES-avtalet, m.m. 199293 :90 Ändrad lagstiftning för värdepappershandel med anledning av EES-avtalet, m.m. 1992932126 om valuta- och kreditreglering 1992931135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet 1992931187 om individuellt pensionssparande 1992932207 om åtgärder mot penningtvätt 199394:38 Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. 1993941117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrâgor

199394:130 Ändringar i brottsbalken m.m. ansvarsfrihetsgrunder

m.m. 1993941150 Reviderad finansplan m.m. 199394:216 Ombildning av Landshypotek

199394:232 Ändringar i aktiekontolagen

199495:6 Totalförsvarsplikt 199495:7 Lag om civilt försvar

Källförteckning

199495: 19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen 199495:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. 199495:27 Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdornstolarna 199495:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap 199495:47 Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar 199495:50 Nya kapitaltäckningsregler m.m. 199495:87 Följdlagstiftning till förlängningen av valperioder och riksmötet 199495: 100 Försvarsdepartementet budgetproposition bilaga 5 1994952130 Avtal om avräkning nettning vid handel med finansiella instrument och valuta 199495: 171 Beskattningen under kriser och krig 199596:3 Postens finansiella tjänster 199596: 12 Totalförsvar i förnyelse l99596:6O Insättningsgaranti

199596:62 Ändringar i kapitaltäclçningsreglerna m.m.

199596:74 Ökad bankkonkurrens

Annat riksdagstryck

199091 :KU20 Vissa normgivningsfrâgor rörande riksbanken m.m. 199192:FöU12 Totalförsvarets fortsatta utveckling 199293-199697 199293:JuU37 Penningtvätt 199394:TU9 Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. 199495:FiU3 Riksbankens och Finansinspektionens beredskapsansvar l99495zFöU4 Försvarspolitiken 199596

Litteratur

Englund, Peter, Bostadsfinansieringen och pemringpolitiken, ur Från räntereglering till inflationsnorm Det finansiella systemet och Riksban- kens politik 1945-1990, 1 uppl., 1993 Wcrin red. Gregow, Torkel, PM angående de rättsliga förutsättningarna för att genomföra värdepapperisering i Sverige HolmbergStjernquist, Grundlagarna, 1980 Hässel, LeifNorman, Marie, De finansiella marknaderna i ett internationellt perspektiv, 1 uppl., 1994 HörngrenViottiMyhnnan/Eliasson, Kreditmarlmadens spelregler cit. Hömgren m.fl., 1987 Jermsten, Henrik, Konstitutionell nödrätt, 1992 Jonung, Lars, Riksbankens politik 1945-1990, ur Från räntereglering till inflationsnortn Det finansiella systemet och Riksbankens politik - 1945-1990, 1 uppl., 1993 Werin red.

222 Källförteckning SOU 1995; 125

Macey, Jonathan R, Svenskt bankväsendes framtida reglering och utveckling, 1994 Rodhe, Knut, Obligationsrätt, 1956 Strömberg, Håkan, Sveriges författning, 14 uppl., 1993 Strömberg, Håkan, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsfonn, 2 uppl., 1989 Strömberg, Håkan, SvJT 1972 s. 778 Dispensmakten och grundlagbered- ningens förslag Thunhohn, Lars-Erik, Svenskt kreditväsen, 10 uppl., 1969 och 11 uppl., 1989 Tiberg, Hugo, Skuldebrev, växel och check, 3 uppl, 1981 Urwitz, GabrielViotti, Staffan, Det finansiella dagens problem och systemet synpunkter framtiden, SOU 1993: 16 bilaga 25 Werin, Lars, Ekonomi och rättssystem, 2 uppl., 1982 Werin, Lars, Det finansiella systemet i omvandling cit. Werin, ur Från räntereglering till inflationsnorm Det finansiella systemet och — Riksbankens politik 1945-1990, 1 uppl., 1993 Werin red. Wihlborg, Clas, Valutapolitiken, ur Från räntereglering till inflationsnorm - Det finansiella systemet och Riksbankens politik 1945-1990, 1 uppl., 1993 Werin red. Wittrock, Martin, Föreskriftsmakten, 1986

Övrigt

Bankkrisen, rapporter av Bankkriskommittén, Finansdepartementet, 1994 Bankerna under krisen, rapporter till Bankkriskommittén, Finansdepartementet, 1995 Bankstödsnämnden, Erfarenheter av bankkrisen, en rapport till regeringen, oktober 1994 Basle Committee on Banking Supervision and the Technical Committee of the international Organsiation of Securities Commissions IOSCO, Framework for supervisory information about the derivatives activities of banks and securities firms, maj 1995 BIS Bank for International Settlements, Payment systems in The Group of Ten Countries, Basle December 1993, Red Book BIS Bank for International Settlements, Payment and settlement systems: trends and risk management, June 1994, abstract from the 64th BIS Annual Report Chapter VIII BSK Arbetsgruppen med uppgift att se över bankernas beredskapsplanering, Nya grepp i beredskapsplaneringen, maj 1993 Committee of governors of the central banks of the member states of the European Economic Community, Payment systems i the EC member states, September 1992, Blue Book EES-avtalet, Avtalet om Europeiska Ekonomiska Sarnarbetsavtalet, februari 1992, UD:s Handelsavdelning Finansinspektionen, Fördjupad anslagsframställning 199394--199596

SOU 1995: 125 Källförteckning 223

FOA, Företag i kris och krig, exemplet Kroatien, av Maria Hedvall, OA-D--95-O0121-1 .2--SE Försvarsmakten, ÖB ISS, Överbefálhavarens informationsstrategi, 1991 Försvarsmakten, FM ITS, Försvarsmaktens inforrnationsteknologiska strategi, 1994 Försäkringsbranschens beredskapskommitté, Handbok för beredskapsplanläggning Penning- valutapolitik, tidskrift utgiven Riksbanken, diverse artiklar av ur årgångar 1993--1995 Riksbanken, Föreskrifter för bankernas beredskapsplanering, 5 maj 1988 Riksbanken, Betalningsväsendet En ftmktionsbeskrivning, 1989 - mars Riksbanken, Skrivelse 7 maj 1992 till Finansdepartementet Riksbanken, EEA and the Financial Services Sectors in Sweden, Occasional Paper september 1993 Riksförsäkringsverket, Programplan för beredskapsverksamheten inom totalförsvarsfunlctionen Socialförsäkring m.m. 199495-199899, 1993-08-26 Riksförsäkringsverket, Skrivelse 1993-09-07 ang beskrivning av den tänkta lokala reservdriftrutinen Riksförsäkringsverket, Utveckling av RFV:s reservförfaranden, 1993-10-14 Riksrevisionsverket, Redovisningsföreskrifter med anvisningar för den civila statsförvaltningen under beredskapstillstánd och krig, 1979-11-19, RRV dnr 1976:295, P 1979:22 Riksrevisionsverket, Betalningsväsendet under krigsförhâllanden, Utredningsrapport, Dnr 1985: 189 Riksrevisionsverket, Utveckling av statens betalningssystem, rapport 1992-10-15, Dnr 20-92-0364 Riksrevisionsverket, CassaBoken, december 1992 Riksrevisionsverket, Utveckling av statens betalningssystem, rapport 1993-10-13, Dnr 20-93-0353 Riksrevisionsverket, Vidareutveckling statens betalningssystem, rapport av 1995-03-16, RRV 1995:24 Riksskatteverket, Beskattningssystemets utformning och skatteförvaltningens och kronofogdemyndighetemas organisation under kriser och i krig, RSV Rapport 1993:3. Utgåva 2 Riksskatteverket, Beskattningssystemets utformning under kriser och i krig, förslag till författningsändringar, RSV Rapport 1993:4 Svenska Bankföreningen, Ekonomiskt ABC, 1990 Svenska Bankföreningen, Den svenska kreditmarknaden, 1993 Sveriges Ambassad i Helsingfors, skrivelse från i 25 juli 1991, jämte finsk beredskapslag och förarbeten därtill Working Group on EU Payment Systems, Development in EU payment systems in 1994, Report to The Council of The European Monetary Institute, februari 1995

224 Källförteckning SOU 1995: 125

Överstyrelsen för civil utredning avseende möjlig

beredskap, Slutrapport av reservrutin för RFV för utbetalning av ersättningar inom socialförsäkringssystemet utarbetad av Moncura Företagsutveckling AB, augusti 1993

Överstyrelsen for civil beredskap, Lägesbeskrivning av pågående och planerat

förändringsarbete inom bank-, och postvärlden som kan komma att påverka betalningsförmedling slutrapport utarbetad av Moncura - Företagsutveckling AB, mars 1994

Överstyrelsen för civil beredskap, Rapport 1991, Svenskt medlemskap i

EG: Konsekvenser för försörjningsberedskapen En förstudie -

Överstyrelsen för civil beredskap, Rapport 1992, EES-anslutning och EG-

medlemskap: Konsekvenser för svensk försörjningsberedskap - Huvudrapport jämte bilagor. -

Överstyrelsen för civil beredskap, Administrativ beredskap, 1994: 10 Överstyrelsen för civil beredskap, Civilt försvar, 1994 Överstyrelsen för civil beredskap, Programplan för det civila försvaret

199495-199899

Överstyrelsen för civil beredskap, Programplan för det civila försvaret

199596-199900

Överstyrelsen for civil beredskap, Säkerhetshöjande åtgärder för sarnhällsvik-

tiga datasystem inom civila delen av totalförsvaret redovisning av uppdrag

BILAGOR

Direktiv 1993:55 2 Fullmaktsförfattrxingarna som setts över av utredningen 3 Sammanställning med hänvisningar mellan lagrummen i Krigsförsäkringsutredningens förslag i SOU 1994:130 till lag om försäkringsverksarnhet under kris- och krigsförhállanden och förevarande utrednings förslag till lag om finansiell verksamhet i kris och krig Bankernas framtida datasystem Kjell Hagelberg - 5 Redovisning av förmåga inom funktionen Finansiella tjänster

8 15-1329

SOU 1995: 125 BILAGA 1

Kommittédirektiv

Översyn av lagstiftningen för det finansiella området

under krigsförhållanden

Dir. 1993:55

Beslut vid regeringssammanträde 1993-04-01

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av den beredskapslagstiftning som gäller för det finansiella området under krigsförhållanden. Lagstiftningen i fråga är föråldrad och behöver anpassas till förändrade förhållanden och ny lagstiftning området.

Bakgrund

En viktig del av planeringen av Sveriges totalförsvar är den som avser den administrativa beredskapen. Den syftar till att samhället skall kunna fungera i laga former även under krig. Hur sarnhällsomställningen från fred till krig skall planeras och genomföras samt vad som skall gälla efter det att samhället ställts om till krig framgår av de lagar och förordningar som brukar kallas beredskapsförfattningar. Dessa tar regelmässigt sikte på krigsfara, krig och på därav föranledda utomordentliga förhållanden. De är däremot, med något undantag, inte tillämpliga s.k. fredslcriser. Beredskapslagstiftningen spänner

2 Bilaga 1 SOU 1995: 125

över praktiskt taget all samhällelig verksamhet. Till administrativ beredskap räknas också myndigheternas interna föreskrifter om den egna verksamhetsoch organisationsberedskapen. Enligt förordningen 1986:294 om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del ledningsförordningen hänförs myndigheternas verksamhet i totalförsvaret till olika funktioner. Vidare anges i förordningen vilken myndighet som skall ansvara för funktionen och vilka övriga myndigheter som har uppgifter i funktionen. En utgångspunkt för myndigheternas planering skall enligt förordningen vara att en myndighet med ansvar för viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar också under krig, om verksamheten skall upprätthállas då. Såvitt avser den finansiella sektorn finns två funktioner angivna i förordningen, nämligen bank- och betalningsväsendet samt enskild försäkring m.m. Enligt 30 § lagen 1988: 1385 om Sveriges riksbank åligger det Riksbanken att förutom att vid planeringen av den egna verksamheten beakta de krav totalförsvaret ställer för beredskapsplanläggsom - ansvara ningen i den förstnämnda funktionen medan, Finansinspektionen enligt ledningsförordningen är ansvarig myndighet i den sistnämnda. Enligt ett förslag som för närvarande förbereds i Försvarsdepartementet kommer ledningsförordningen att läggas samman med beredskapskungörelsen 1960:515 och förordningen 1977:55 om vissa statliga myndigheters beredskap m.m. Den nya författningens namn avses bli beredskapsförordningen. Förordningen, som skall träda i kraft den l juli 1993, innebär emellertid inte någon ändring i sak av de bestämmelser i ledningsförordningen som tas upp i detta direktiv. I en skrivelse till regeringen den 7 maj 1992 har fullmäktige i Riksbanken föreslagit att beredskapsplanläggningen för bankväsendet skall föras över från Riksbanken till Finansinspektionen och att riksbankslagen ändras i anledning härav. Till stöd för förslagen har fullmäktige anfört i huvudsak följande.

Tidigare gällde enligt 5 § ledningsförordningen att försäkringsinspektionen var ansvarig planeringsmyndighet för funktionen Enskild försäkring m.m. då betecknad Försäkringar utom Socialförsäkringen m.m. Efter sammanslagningen av bankinspektionen och försäkringsinspektionen prop. 19909l:l77NU44, vilken fastlagts genom lagen 1991:936 med anledning av finansinspektionens inrättande och förordningen 1991:937 med instruktion för ñnansinspektionen har planeringsansvaret för Enskild försäkring m.m. följt med i den nya myndighetens Övertagande av försäkringsinspektionens uppgifter. Den egendomliga

g

Bilaga I 3

situationen har därmed inträtt att ñnansinspektionen har beredskapsplaneringsansvar för ena delen av sin verksamhet, försäkringsväsendet, men för den andra, bank- och kreditväsendet. Fullmäktige i riksbanken uppmärksammade den berörda frågan i sitt yttrande över det betänkande som legat till grund för sammanslagningen av de båda inspektionsmyndigheterna. Finansiell tillsyn SOU 1991:2 och framhöll att en fördelning av ansvaret för beredskapsplanläggningen inom betalningsväsendet borde göras. Frågan behandlades därefter av den utredning beträffande finansinspektionens organisation som gjordes av inspektionens generaldirektör och chef såsom ensamutredare. I denna utredning uttalades att flera skäl talar för att beredskapsfrâgor inom bankområdet, utom betalningsmedelsförsörjningen, överförs från riksbanken till finansinspektionen Fi 1991:04 sid 24. I yttrande över denna promemoria har fullmäktige i riksbanken hänvisat till sitt tidigare yttrande och uttalat att det bör å1igga finansinspektionen att följa upp och styra beredskapsplanläggningen i samtliga institut som står under inspektionens tillsyn. En förändring i denna riktning bör övervägas i samråd med såväl riksbanken som Överstyrelsen för civil beredskap. Enighet synes alltså råda mellan finansinspektionens ledning och riksbanken att finansinspektionen bör övertaga beredskapsplaneringen för inspektionen underställda institut. Att så sker ligger för övrigt också i linje med den 4 § forsta stycket i ledningsförordningen uttryckta allmänna principen att en myndighet med ansvar för en viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar också under krig om verksamheten då upprätthålles och i sådant fall svara för de beredskapsförberedelser som behövs. Tanken på en överföring av planeringsansvaret har därefter diskuterats mellan ansvariga för beredskapsplaneringen inom riksbanken och finansinspektionens kreditinstitutsavdelning och sedan närmare utvecklats i en i riksbanken utarbetad tjänstemannapromemoria. I denna föreslogs att en ny funktion betecknad Bank- och betalningsväsende infördes i schemat över funktioner i 5 § ledningsförordningen med ñnansinspektionen såsom funktionsansvarig myndighet. Detta förutsatte att ansvaret för denna beredskapsplanläggning samtidigt avlyftes riksbanken genom ändring i 30 § andra stycket riksbankslagen, vilket tillika måste medföra ändring av 5 § andra stycket ledningsförordningen. l riksbankspromemorian erinrades emellertid om att riksbanken även efter en sådan överföring av planeringsansvaret skulle ha kvar vissa

4 Bilaga 2 SOU 1995: 125

Lag 1957:684 om betalningsväsendet under krigsförhållanden

1 § Är Sverige i krig, skall bestämmelserna i 4 och 5 tillämpas. Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att 4 och 5 §§ skall tillämpas. Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen skedde, upphör föreskriften att gälla. När bestämmelserna i 4 och 5 tillämpas, gäller inte bestämmelser i lag eller annan författning, om de strider mot dessa bestämmelser eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av dem. Lag 1994: 1628.

2 § Är Sverige i krig, får regeringen, efter hörande där så är möjligt av fullmäktige i Riksbanken, meddela föreskrifter om Riksbankens sedel- och myntutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av Riksbankens räkenskaper att gälla i stället för vad som är föreskrivet i lagen 1988: 1385 om Sveriges riksbank och i annan lag. Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen, efter framställning av fullmäktige i Riksbanken, meddela sådana föreskrifter som avses i första stycket. Lag 1992:1415.

3 § har upphävts genom lag 1989:244.

3a § har upphävts genom lag 1989:244.

4 § Är Sverige i krig, får regeringen, efter hörande där så är möjligt av fullmäktige i Riksbanken, föreskriva att Riksbanken skall vara skyldig att inlösa utbetalningskort avsedda för postgirorörelsen och direktutbetalningskort, som utfärdats av statlig eller kommunal myndighet, allmän försäkringskassa eller annan postgirokontoinnehavare, som fått medgivande att göra utbetalning med direktutbetalningskort, samt att sådana kort skall tas emot som betalning till statlig myndighet. Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen, efter hörande av fullmäktige i Riksbanken, meddela sådana föreskrifter som avses i första stycket. Lag 1992:1415.

5 § Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande behov av omedelbara åtgärder, äger länsstyrelse i tillämpliga delar utöva befogenhet som enligt denna lag tillkommer Konungen.

Bilaga 2 5

6 § Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpningen av denna lag. Konungen äger ock uppdraga riksbanken samt Konungen underordnad myndighet att meddela de föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag eller med stöd av lagen meddelat förordnande.

Kungl. Majzts Kungörelse 1964:18 med vissa föreskrifter angående tillämpningen av lagen den 20 december 1957 nr 684 om betalningsväsendet under krigsförhállanden

Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelserna i 4-13 denna kungörelse skola gälla, när Kungl. Maj:t meddelat förordnande enligt 4 § lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden. Vad i ll och 12 sägs om överdragning av postgirokonto och vad i 8 § andra stycket stadgas skall dock gälla endast under förutsättning, att Kungl. Maj:t därjämte utfärdat sådana från förordningen angående postgirorörelse avvikande bestämmelser, som möjliggöra överdragning av postgirokonto. Bestämmelsernai 14-18 denna kungörelse skola gälla, när förordnande meddelats enligt bestämmelse i 2-5 §§ nämnda lag. Vad i 14 § andra stycket sägs skall dock gälla endast under förutsättning, att Kungl. Maj:t utfärdat sådana från lagen för Sveriges riksbank och lagen om rikets mynt avvikande bestämmelser, möjliggöra användande av provisoriska betalningsmedel. som Myndighet som beröres av denna kungörelse skall tillse, att de åtgärder äro vidtagna som erfordras för att kungörelsen omedelbart skall kunna tillämpas.

2 § I denna kungörelse förstås med statsmyndighet: alla till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar, närrmder, komrnissioner och kommittéer med undantag för riksdagen och allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän och verk; samt kommunalmyndighet: alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar. Vad i denna kungörelse stadgas om kommunalrnyndighet skall i tillämpliga delar gälla för allmän försäkringskassa.

3 § I denna kungörelse förstås med huvudfärvalming: sådan statsmyndighet, som har dragningsrätt på statsverkets checkrälcning i riksbanken; utbetalningskonz sådan postal utbetalningshandling, som användes i postgirorörelsen tillställes betalningsmottagaren sedan på kortet angivet och som belopp blivit antingen bokfört hos postgirokontoret eller postgiroavdelning eller i särskild ordning redovisat hos postanstalt;

Bilaga 2 SOU 1995: 125

direktutbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling, användes i som postgirorörelsen och som av utfärdaren tillställes betalningsmottagaren utan att på kortet angivet belopp dessförinnan blivit bokfört hos postgirokontoret eller postgiroavdelning eller redovisat hos postanstalt; samt gireringskort: sådan postal betalningshandling, som användes i postgirorörelsen och medelst vilken kontoinnehavaren beordrar överföring av belopp från ett postgirokonto till ett amiat.

Betalningsväsendet

4 § Insättning på samt uttag från statsverkets checkräkning i riksbanken skall företrädesvis ske genom anlitande av postgirorörelsen.

5 § inbetalning till huvudförvaltning skall företrädesvis ske genom överföring till eller inbetalning på myndighetens postgirokonto för inbetalningar. Medel, vilka överföras till eller inbetalas å postgirokonto för inbetalningar, upplagt för sådan huvudförvaltning som icke har checkräkning i egen riksbanken, överföras genom postgirokontorets försorg till postgirokonto för statsverkets checkräkning i riksbanken.

6 § Utbetalning från huvudförvaltning skall företrädesvis verkställas med anlitande av myndighetens postgirokonto för utbetalningar. Därvid må direktutbetalningskort användas. Postgirokonto, som avses i första stycket, må överdragas. Huvudforvalming, som icke har egen checkräkning i riksbanken, må från postgirokonto for statsverkets checkräkning i riksbanken till myndighetens eget postgirokonto for utbetalningar överföra för verksamhetens upprätthållande erforderliga medel.

7 § Utan hinder av vad i 5 och 6 §§ stadgas äger huvudförvaltning, har som egen checkräkning i riksbanken, använda för inbetalningar och utbetalningar gemensamt postgirokonto ävensom olika konton för olika delar av förvaltningen. Efter medgivande av generalpoststyrelsen och riksrevisionsverket må även annan huvudförvaltning använda olika postgirokonton för olika delar av förvaltningen.

8 § inbetalning till statsmyndighet som icke är huvudförvaltning skall, om myndigheten har eget postgirokonto, företrädesvis ske överföring till genom eller inbetalning på nämnda konto. Även utbetalning från myndigheten skall företrädesvis verkställas med anlitande av detta konto. Därvid må direktutbetalningskort användas av sådan myndighet, vederbörande huvudförsom valtning efter samråd med generalpoststyrelsen bemyndigat därtill. Har statsmyndighet, som avses i första stycket, blivit avstängd från förbindelse med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga sin om medelsförsörjning lyder, må myndigheten ändock att den saknar tillgodo- havande sitt postgirokonto verkställa utbetalningar över nämnda konto. -

Bilaga 2 7

Verkställda utbetalningar skola täckas genom att motsvarande belopp

av myndigheten överföres från huvudförvaltningens till myndighetens postgirokonto.

9 § Föranleda loigshändelser, att statsmyndighet, som har eget postgirokonto, icke kan på ett tillfredsställande sätt använda detta för inbetalningar eller utbetalningar, må myndigheten, utan hinder av vad i 4-8 §§ stadgas, för sin kassarörelse öppna checkräkning i penninginrättning.

10 § Därest statsmyndighet, som icke har eget postgirokonto, blir avstängd från förbindelse med huvudförvalming, under vilken myndigheten i fråga om sin medelsförsörjning lyder, skall länsstyrelsen i det län, inom vilket myndigheten har sin verksamhet, eller, om så kan ske, annan lämplig länsstyrelse till myndigheten rekvisition utbetala för verksamhetens upprätthållande erforderliga medel. Kan av riksdagen beviljat anslag, som avser understöd eller bidrag till kommun, förening, sammanslutning, anstalt eller enskild, på grund av krigshändelser icke utbetalas av myndighet, till vars förfogande medlen ställts, skola medlen på rekvisition utbetalas av länsstyrelse som avses i första stycket.

ll § Kommunalmyndighet erhåller för verksamhetens upprätthållande erforderliga medel efter rekvisition hos länsstyrelsen i det län, där myndigheten har sin verksamhet eller, om så kan ske, annan lämplig länsstyrelse. Allmän försäkringskassas behov av rörelsemedel tillgodoses dock i första hand genom riksförsäkringsverkets försorg. Vid utbetalning från kommunalmyndighets postgirokonto mä direktutbetalningskort användas av sådan myndighet, som vederbörande länsstyrelse efter samråd med generalpoststyrelsen bemyndigat därtill. Bemyndigande, som avses i andra stycket, må även innefatta rätt för den kommunala myndigheten att överdraga postgirokontot, när sä oundgängligen erfordras för upprätthållande av myndighetens verksamhet.

12 § Efter medgivande av Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap må annan innehavare av postgirokonto än stats- eller kommunalmyndighet vid utbetalning från kontot använda direktutbetalningskort. Innan medgivande lämnas skall Överstyrelsen samråda med generalpoststyrelsen. Medgivande, som avses i första stycket, må även innefatta rätt för kontoinnehavaren att överdraga postgirokontot, när så oundgängligen erfordras för upprätthållande av kontoinnehavarens verksamhet.

13 § Det åligger generalpoststyrelsen att vid behov anordna regional postgirobolcforing vid postgiroavdelning. Innehavare av konto hos postgirokontoret må hos postgiroavdelning utnyttja sitt tillgodohavande på detta konto. Annan kontoinnehavare än stats- och kommunalmyndighet må dock icke utan generalpoststyrelsens generella tillstånd eller vederbörlig postmyndighets för det särskilda fallet lämnade medgivande disponera sådant tillgodohavande,

8 Bilaga 2

som är bokfört hos postgirokontoret, med mindre saldouppgift därifrån tillställts postgiroavdelningen.

Penningmedelsförsörjningen

14 § Riksbanken, mynt- och justeringsverket och postverket samverka för att trygga tillgången på sedlar och mynt i landets olika delar. Det ankommer pä riksbanken att, om så erfordras för motverkande av knapphet sedlar och mynt, i förekommande fall efter samråd med myntoch justeringsverket vidtaga åtgärder för förfärdigande och utgivande av provisoriska betalningsmedel.

15 § Närmast under länsstyrelsen svarar direktören för vederbörande riksbankskontor i den mån så är möjligt efter samråd med representanter för postverket och berörda penninginrättningar för att erforderlig samordning sker av den riksbankens, postverkets och andra penninginrättningars verksamhet, att trygga pemiingmedelsförsörjningen inom länet. som avser

16 § Föreligger risk for att riket eller del därav skall besättas av fientlig makt, skola de statsmyndigheter, kommunalmyndigheter samt pemiinginrättningar, ha sin verksamhet inom område vilket kan komma att beröras därav, som vidtaga sådana åtgärder att förråd av mynt, sedlar, penninganvisningar och blanketter till sådana samt gireringskort, utbetalningskort och direktutbetalningskort icke falla i fiendens händer.

Medelsförvaltningen

17 § Därest på grund rådande förhållanden för statsmyndigheterna gällande av föreskrifter angående bokföring m.m. icke kunna eller icke lämpligen böra tillämpas, skola erforderliga förenklingar genomföras. Därvid iakttages att sådana anteckningar inkomster och utgifter skola föras, som möjliggöra om bokföring i huvudsaklig överensstämmelse med gällande föreskrifter. senare

18 § Statsmyndighet, vilken verkställer utbetalning, som rätteligen bort ankomrna statsmyndighet, skall därom snarast underrätta sistnämnda annan myndighet. Vad i forsta stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning när kommunalmyndighet verkställer utbetalning för statsmyndighets räkning.

Särskilda föreskrifter

19 § De ytterligare föreskrifter, erfordras för tillämpningen av här som meddelade bestämmelser, utfärdas riksbanken, försvarets civilförvaltning, av riksförsäkringsverket, generalpoststyrelsen och riksrevisionsverket, envar myndighet såvitt avser dess verksamhetsområde.

Bilaga 2 9

Lag 1992:1602 om valuta- och kreditreglering

1 kap. Förordnande om valutareglering och kreditreglering

l § Regeringen får, efter samråd med Riksbanken, förordna om valutareglering om Sverige är i krig eller krigsfara. Regeringen får också, på framställning av Riksbanken, förordna om valutareglering om det råder utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig krig utanför Sveriges gränser, en allvarlig olycka, våldshandling, epidemi eller liknande, eller utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser. Regeringen får förordna om valutareglering enligt första stycket andra meningen bara om det är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga och möjliga. Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen på framställning av Riksbanken också förordna om kreditreglering.

2 § Om förutsättningarna enligt l § för valutareglering eller kreditreglering

inte längre är uppfyllda, skall regeringen omedelbart förordna att regleringen skall upphöra. Ett förordnande om kreditreglering upphör att gälla senast ,när förordnandet om valutareglering upphör att gälla.

3 § Varje förordnande enligt 1 2 kap. 2 § andra stycket eller 6 § eller 3 kap. 2 § tredje stycket skall inom en månad från beslutet underställas riksdagen för godkännande. Om så inte sker inom rätt tid, upphör förordnandet att gälla. Lag 1994:1645.

4 § Med kreditinstitut enligt denna lag avses de institut som anges i 3 § lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank.

2 kap. Valutareglering

1 § Valutareglering innebär att transaktioner, som är av sådan art att de kan ha betydelse för valutapolitiken valutatransaktioner och som anges i förordnandet om valutareglering, inte får genomföras utan tillstånd av Riksbanken.

2 § Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen förordna att Riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får ta ut en avgift som skall tillfalla Riksbanken, eller bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på konto i Riksbanken. Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen förordna att den som innehar utländska betalningsmedel, tillgodohavanden på konton i utländskt myntslag eller utländska fondpapper skall erbjuda Riksbanken att

10 Bilaga 2 SOU 1995: 125

mot betalning i svenska kronor lösa in tillgångarna. Riksbanken får, helt eller delvis, överlåta nämnda befogenhet till ett kreditinstitut. Lag 1993:1702.

Handläggningen av vissa ärenden

3 § Riksbanken får bemyndiga ett kreditinstitut att meddela tillstånd enligt detta kapitel. Anser sig kreditinstitutet inte kunna bifalla en ansökan, skall denna överlämnas till Riksbanken. Lag 1993: 1702.

4 § Om regeringen har meddelat ett förordnande om inlösen enligt 2 § andra stycket och det råder oenighet om vilket värde i utländskt myntslag som skall ligga till grund för ersättningen eller efter vilken kurs omräkningen till svenska kronor skall göras, skall ersättningen bestämmas av en nämnd valutanämnden . Valutanämnden skall bestå av tre personer. Regeringen utser ordförande. En av de övriga ledamöterna utses av Riksbanken och den andra av rikssammanslutningen för handelskamrar. Till grund för sina beslut skall nämnden lägga en bedömning av det pris och den kurs som skulle ha kunnat uppnås vid en frivillig avyttring. Nämndens beslut får överklagas till kammarrätten.

Uppgiftsskyldighet och kontroll

5 § Om regeringen har förordnat om valutareglering, får Riksbanken meddela föreskrifter om skyldighet för den som för egen eller någon annans räkning har gjort en valutatransaktion, att lämna de uppgifter och visa upp de handlingar angående transaktionen som behövs för kontroll av att valutaregleringen följs.

6 § Om regeringen har förordnat om valutareglering enligt l kap. l § första meningen eller andra meningen 1 eller får regeringen förordna att Riksbanken, eller den som Riksbanken i samråd med tillsynsmyndigheten på postomrádet bestämmer, har rätt att öppna och granska de brev och andra försändelser till eller från utlandet som finns hos postbefordringsföretag. Lag 1993:1702.

7 § Om det med stöd av denna lag har föreskrivits begränsningar eller förbud mot att föra tillgångar in i eller ut ur landet, får tullmyndigheterna kontrollera att föreskrifterna följs. För kontrollen gäller tullagen 1987:l065 i tillämpliga delar, varvid det sägs om varor som skall avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt

Jämlikt 5 p. övergángsbestämmelsema till nya tullagen 1994:1550, vilken träddei kraft den l januari 1995, skall hänvisningen avse den nya lagenprop. 199495:34.

Bilaga 2 ll

bestämmelserna om förundersökning m.m., beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen 1960:418 om straff för varusmuggling.

Straff m.m.

8 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt bryter mot ett förordnande om valutareglering eller mot ett förbud, en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av ett sådant förordnande, 2. låter bli att lämna en uppgift eller lämnar oriktig uppgift och en därigenom föranleder att ett tillstånd till en valutatransaktion beviljas, som annars inte skulle ha meddelats, eller att en valutatransaktion som kräver tillstånd genomförs utan tillstånd, avgift eller deposition, använder sig av bulvan för att kringgå ett förbud som har meddelats med stöd av ett förordnande om valutareglering. Har en gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet, döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar.

9 § Om ett brott som avses i 8 § första stycket är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen har avsett mycket betydande belopp eller på något annat sätt har varit av synnerligen allvarlig art.

10 § För försök till brott som avses i 8 § första stycket eller 9 § döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

11 § Om flera har medverkat till en i detta kapitel straffbelagd gärning, tillämpas bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

12 § Allmänt åtal för brott som avses i 8-11 får väckas endast efter medgivande av Riksbanken.

13 § Egendom som har varit föremål för brott som avses i 8 § första stycket eller 9-11 §§ eller vederlag för sådan egendom får förklaras förverkad helt eller delvis. I stället för den egendom som avses i första stycket kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

14 § Om någon inte fullgör sådan skyldighet som anges i 5 får Riksbanken förelägga honom vite.

15 § För att uppnå rättelse när en åtgärd har vidtagits i strid med ett förordnande om valutareglering eller ett förbud, en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av ett sådant förordnande, får Riksbanken förelägga

12 Bilaga 2 SOU 1995: 125

vite. Föreläggandet får avse den som har rätt att förfoga över den egendom åtgärden avsåg eller det som har trätt i den egendomens ställe. Ett föreläggande enligt första stycket fâr riktas mot den som sedan åtgärden vidtagits har förvärvat rätt till egendomen eller till det som har trätt i egendomens ställe bara om förvärvet har skett genom bodelning, arv, testamente eller gåva, eller förvärvaren har haft vetskap om eller skälig anledning till misstanke om åtgärden och åsidosättandet av förbudet, föreskriften eller villkoret. Något föreläggande att vidta rättelse får inte meddelas, om den egendom åtgärden avsåg, vederlag for den eller dess värde har förklarats förverkat. som

16 § Om ett vite har förelagts med stöd av 14 eller 15 får inte dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

3 kap. Kreditreglering

1 § Kreditreglering innebär att Riksbanken får förordna om utlåningsreglering, emissionskontroll, räntereglering och placeringskrav i enlighet med vad som anges i regeringens förordnande.

2 § Ett förordnande om kreditreglering kan gälla ett eller flera slag av kreditinstitut. Regeringen kan begäran av Riksbanken förordna att även annan som yrkesmässigt och i betydande omfattning bedriver kreditgivning, samt, när det gäller emissionskontroll, annan som offentligen utbjuder obligationer och andra fordringsrätter som är avsedda för allmän omsättning, skall kunna omfattas av kreditregleringen. För den omfattas ett förordnande enligt andra stycket gäller i som av tillämpliga delar vad som sägs om kreditinstitut.

3 § Om det finns särskilda skäl får Riksbanken begränsa kreditregleringen till ett eller flera slag av institut, undanta visst institut från kreditregleringen, och utfärda olika föreskrifter för skilda institut.

Utläningsreglering

4 § Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp maximibelopp fastställs för disponerad utlåning, 2. beviljad men disponerad utlåning, garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning, eller 4. värdet lös egendom i ñnansieringssyfte upplåts till nyttjande av som leasingobjekt sedan ett förordnande om utlåningsreglering har trätt i kraft. Med utlåning jämställs likvider för fordringar som förvärvas i ñnansieringssyfte factoring.

SOU 1995: 125 Bilaga 2 13

5 § Riksbanken fastställer för en viss beräkningstidpunkt eller för viss en beräkningsperiod ett maximibelopp enligt 4 § för utlåningens eller garantiförbindelsernas storlek eller leasingobjektens värde. Därvid får Riksbanken ge skilda regler för utlåning, garantiforbindelser och leasingobjekt avseende olika slags krediter eller leasingobjekt.

Ernissionskontroll

6 § Med emissionskontroll avses att obligationer och andra fordringsrätter som är avsedda för allmän omsättning inte utan tillstånd av Riksbanken får ut ges av någon annan än Riksgäldskontoret.

Räntereglering

7 § Med räntereglering avses att högsta eller högsta genomsnittliga ränta fastställs för utlåning av pengar. Sådan reglering omfattar inte ränta har som fastställts enligt lag eller annan författning. Med ränta likställs varje annan ersättning för lån av pengar.

Placeringskrav

8 § Med placeringskrav avses att vissa ett kreditinstituts placeringar vid av en viss beräkningstidpunla skall utgöra viss andel institutets totala en av placeringar eller att förändringen under beräkningsperiod sådana en av placeringar skall utgöra en viss procent av förändringen de totala av placeringama.

9 § Riksbanken anger vilka placeringar som skall utgöra underlag för beräkningen enligt 8 den beräkningstidpunlct eller beräkningsperiod dä placeringskravet skall vara uppfyllt, och det procenttal som skall gälla för placeringskravet.

Särskild avgift

10 § Ett kreditinstitut som åsidosätter en föreskrift som har meddelats med stöd av ett förordnande om kreditreglering skall betala särskild avgift till en staten. Fråga om särskild avgift prövas av Riksbanken.

11 § Den särskilda avgiften skall bestämmas som räntan på ett belopp som Riksbanken fastställer underlagsbeloppet. Räntesatsen skall motsvara två gånger den räntesats som gäller enligt 52 § första och andra styckena lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank. Avgiften skall motsvara ränta enligt den angivna räntesatsen för tiden från den föregående beräkningstidpunkten eller, om en tidigare beräkning inte har skett, från det att föreskriften började tillämpas eller för beräkningsperioden.

14 Bilaga 2

För utlåningsreglering och placeringskrav skall beräkningstidpunkten eller beräkningsperioden enligt första stycket vara den som avses i 5 § respektive 9 För emissionskontroll och räntereglering bestämmer Riksbanken beräkningstidpunkt eller beräkningsperiod särskilt.

12 § Underlagsbeloppet skall utgöra för utlåningsreglering det belopp som maximibeloppet har överskridits med, 2. för emissionskontroll den utestående lánesununan, för räntereglering fem gånger det belopp med vilket räntan har överstigit den ränta som skulle ha utgått enligt fastställd räntesats, och 4. för placeringskrav underskottet.

13 § Om det finns särskilda skäl, får den särskilda avgiften sättas ned helt eller delvis.

Uppgiftsskyldighet

14 § Riksbanken får förelägga ett kreditinstitut att lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditreglering behövs eller för att tillämpa ett meddelat förordnande.

Straff m.m.

15 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt låter bli att lämna en uppgift eller lämnar en oriktig uppgift i samband med fullgörande av skyldighet enligt 14 Har en gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet, döms till böter. l ringa fall döms inte till ansvar.

16 § Om ett brott som avses i 15 § första stycket är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har rört mycket betydande belopp eller kreditvolym eller på annat sätt varit av synnerligen allvarlig art.

17 § Om flera har medverkat till en i detta kapitel straffbelagd gärning, tillämpas bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

18 § Allmänt åtal for brott som avses i 15-17 får väckas endast efter medgivande av Riksbanken.

19 § Om någon inte följer ett föreläggande enligt 14 får Riksbanken förelägga honom vite.

SOU 1995: 125 Bilaga 2 15

20 § För att uppnå rättelse när en åtgärd har vidtagits i strid med en föreskrift eller ett beslut om kreditreglering får Riksbanken förelägga vite.

21 § Om ett vite har förelagts med stöd av 19 får inte dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

22 § Om ett vite har förelagts med stöd av 20 får särskild avgift enligt 10-12 §§ inte tas ut.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

1 § Riksbanken skall meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av förordnanden enligt denna lag.

Tystnadsplikt

2 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja vad han har fått veta om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980:100. Den som bryter mot förbudet i första stycket skall inte dömas till ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

Överklagande

3 § Beslut inom Riksbanken av annan än fullmäktige får överklagas till fullmäktige. Beslut av fullmäktige i frågor om att förelägga vite eller bestämma särskild avgift får överklagas till kammarrätten. Riksbanken får bestämma att ett beslut skall gälla omedelbart.

10 15-1329

BILAGA 3

Sammanställning med hänvisningar mellan lagrummen i Krigsför-

säkringsutredningens förslag i SOU 1994: 130 till lag om försäkrings-

verksamhet under kris- och krigsförhållanden och förevarande utrednings förslag till lag om finansiell verksamhet i kris och krig.

Förslaget till lag om försäkringsverk- Förslaget till lag om finansiell verksamhet under kris- och krigsförhál- samhet i kris och krig [anden

lkap. l§ inarbetad 2§ 4 kap. 1 § tredje och fjärde st 3 § första och andra st 1 kap. 4 § 3§ tredje st ersätts av l kap. 8 § första 4§ inarbetad 2kap. 1§ första st ersätts av 1 kap. 2 § första st 1§ andra st ersätts av 1 kap. 2 § tredje st ersätts av 1 kap. 2 § tredje st 4 kap. 1 § första och andra st 4 kap. 2 § 4 kap. 3 § 4 kap. 4 § 4 kap. 5 § inarbetad

4 kap. 6 § första och andra st l kap. 5 § första och andra st 4 kap. 6 § tredje st 4 kap. 7 § 4 kap. 8 § 4 kap. 9 § 4 kap. 10 § 1 kap. 5 § tredje st

inarbetad 4 kap. 11 § första och andra st 4 kap. 11 § tredje st 4 kap. 11 § fjärde st 4 kap. 12 § 4 kap. 13 § 4 kap. 14 § första st 4 kap. 14 § andra st 4 kap. 14 § tredje-femte st

inarbetad 4 kap. 15 § ersätts av 1 kap. 8 § första st 1 kap. 9 § femte 1 kap. 9 § sjätte st

SOU 1995: 125 BILAGA 4

BANKERNAS FRAMTIDA DATASYSTEM Ett diskussionsunderlag Kjell Hagelberg 1995-03-31

Nuläget

Storbankernas nuvarande datasystem karakteriseras av stark centralisering till stordatorer till vilka kopplats lokala terminaler på avdelningskontor och centrala avdelningar via stjärnformiga eller slingkopplade teleförbindelser. Denna uppbyggnad är historiskt betingad och går tillbaka den tiden då tekniken krävde sådan centralisering, d.v.s. då varken minidatorer eller persondatorer med i dessa sammanhang nödvändig lagrings- och behandlingskapacitet fanns. Man kan ställa sig frågan om denna struktur fortfarande är den bästa möjliga och om man som hittills skall möta växande efterfrågan på datorkraft genom att byta upp sig till allt kraftfullare centralutrustning. Eller skall man söka nya vägar som bättre tar tillvara vad den tekniska utvecklingen bjuder.

Varför ifrågasätta nuvarande modell Allt fungerar på ett tillfredsställande sätt. Men ekonomiska och säkerhetsmässiga faktorer borde åtminstone ge anledning till att undersöka vad som kunde göras billigare och bättre med en radikal omläggning.

Verkligheten i siffror

Om man går tillbaka i historien till BC Before Computer finner man att bankens redovisning var decentraliserad, särskilt vad avser avdelningskontoren. Det var som sagt teknikens begränsning som tvingade fram nuvarande centralisering.

Datorernas lagringskapacitet var en gång en stor fråga liksom metoderna för åtkomst av alla konton. Idag representeras bankernas register av skivminnen fördelade på en räcka diskbänkar. Vilket är då behovet Lite sifferexercis

2 Bilaga 4 SOU 1995: 125

kan hjälpa. Om vi antar att varje konto i fasta data kräver 500 bytes och om antalet transaktioner i medeltal per månad är 10 st som vardera tar 50 bytes så skulle ett sådant konto uppta 6,5 KB för ett helt år. Ett kontor med 5 000 konton skulle inte arkivrensar transaktionsfilen då och då för - om man helår använda mindre än 35 MB. Vilken persondator av idag skulle inte klara det

Den centrala databehandlingen för ett större nät av avdelningskontor medför kravet att kunna avveckla säg 100 transaktioner simultant per bråd sekund. Sådant klarar det ställer krav stor datorkraft som kostar pengar. man - men Om samma transaktionsmängd istället datorbehandlas ute på avdelningskontoren behöver aldrig mer än en enda transaktion tagas omhand i taget.

Det enklaste bankärendet vid disken 30 sekunder. Även ett kontor har tar om fem kassor eller motsvarande och alla sysslar med dessa enkla ärenden blir inmatningen till datorn i medeltal gång var sjätte sekund vilket slumpen mässigt fördelat i varje fall inte överstiger en per sekund. Inmatning av lönelista e.dyl. från diskett kan utföras med lägre prioritet än kundväntande ärenden.

Av alla transaktioner avseende den banken idag belastar kommuniegna som kationsnätet 80% av dem som kommer från landsortskontor konton avser det kontoret. Motsvarande siffra för storstadskontor är cirka 50%. egna

Majoriteten datatrafiken skulle alltså försvinna om kontona fördes lokalt.

av

Ovanstående gäller den transaktionsintensiva delen av databehandlingen. De centrala systemen för utlandsrörelsen, penning- och kapitalmarkrtaden, värdepapper etc. avhandlas längre fram i denna PM.

Beredskapskrav

Förutom ekonomiska och praktiska synpunkter på bankernas datahantering tillkommer beredskapsmässiga hänsyn. Beredskapsansvariga myndigheter räknar med vårt land hanmar i krig eller krigsliknande situation man att om löper risk att stordatorerna efter tid upphör att fungera till följd av brist på en reservdelar. Man måste därför räkna med att ha reservrutiner som klarar sig med enklare redskap. Dit räknas persondatorer eftersom dessa kommer att finnas i så stor mängd att bortfall alltid kan ersättas genom omprioritering.

Bilaga 4 3

Såvitt bekant har ingen storbank hittills visat hur man planerar att gå över i stordatorlöst tillstånd. Även den aspekten till eftertanke den manar om framtida utvecklingen. Skall den bli forcerad och dyrbar eller planmässig och balanserad

En framtidsvy

Med ovanstående som bakgrund kan man tänka sig att en bank i framtiden inom fem år till tio år har arrangerat sin databehandling för avdelnings- kontoren ungefär det sätt som beskrivs nedan. Beskrivningen upptar främst systemets huvuddrag men också en del systemlösningar detaljnivâ. De senare är till för att huvudlinjen inte skall viftas bort med det ospecifika argumentet: Det gâr inte

Avdelningskontorets maskinella utrustning ser för personalen ut som idag men består huvudsakligen av mrsgndatorer. Den stora skillnaden ligger i programvaran och datalagringen. Alla in- och utlåningskontor som avser det egna kontorets kunder ñnns lagrade lokalt. Likaså alla andra konton som avser kontoret, exempelvis intäkts- och kostnadskonton. Kort sagt, kontoret har hela sin bokföring i egen lokal. Under dagens lopp databehandlas alla transaktioner lokalt om de inte avser annat kontor inom banken eller annan bank. I så fall går de via kommunikationsnätet upp till bankens centraldator för vidare transport till kontoförande kontor eller bank. Via nätet ankommer också kontinuerligt transaktioner som avser detta kontor men som håller på att expedieras utanför detta.

Vid dagens slut då kontoret stängs tar den lokala datorn fram huvudboksdata och sänder dagens uppdaterade balansräkning till centraldatom.

Huvudkontorets centraldator har for kontorens del decimerats till en message switching center, en dataväxel som förmedlar transaktioner mellan kontoren och tar hand om in- och utgående clearing. Dessutom skall centralt göras en daglig sammanställning av hela bankens räkenskaper, i detta fall grundat på de balansräkningar som kontoren sänt in vid dagens slut.

Kan detta fungera Ja. Praktisk erfarenhet finns. Redan för 30 âr sedan hade en storbank ett liknande totalintegrerat system med datafångst i hálrems-

4 Bilaga 4 SOU 1995: 125

producerande kassaregister, fem stordatorer fördelade på tre platser. Och daglig totalredovisning utan problem.

Beredskap i det tänkta systemet

Beredskap för nationellt krisläge kunde bestå i att den lokala programvaran förberedd for centraldatorlös drift. I så fall år den väsentliga skillnaden att var den utgång främmande transaktion skall ta inte blir kommunikationsnätet en utan ett temporärt register som vid dagens slut töms till det i annat sammanhang beskrivna clearingsystemet CLIKK.

Detta temporära register måste också finnas i den normala, fredstida rutinen användas vid tillfälligt avbrott i kommunikationen med centraldatorn, fast att dess tömning blir annorlunda än i CLIKK

När banken gör central sammanställning av räkenskaperna kan avdelningskontoret leverera sina uppgifter på diskett eller om tillfälle bjuds via - uppringd telelinje. Den slocknade centraldatorn har ersatts av persondatorutrustning på HK, var det nu kan vara lokaliserat.

Omkoppling till avdelningskontorets beredskapsrutin skulle ske efter order från HK inrnatning enkel datainstruktion av säkerhetsskäl genom av en under dubbelkommando. Det blir alltså inte någon omständlig omställning från centralt till decentralt datasystem, överföring kontoregister, upplärning av av personal etc. som följer med hittills tänkta beredskapssystem.

Hårdvaran

Även datorerna sagts för ögat ter sig ganska lika dagens har den om som ovan framtida banken tagit hänsyn till de speciella krav som den nya strukturen ställer. I valet persondatorer arbetsstationer, server, lokalt nätverk etc. av måste hänsyn till beredskapsaspekten som säger att enheter skall vara tagas ersättningsbara även under kristid omflyttning inte bara inom banken genom också med stöd myndigheternas rekvisition från andra källor. Det utan - av betyder enkelt uttryckt att utrustningen skall vara av en allmänt spridd typ. Man får alltså inte falla för frestelsen att bygga på aldrig så fantastiska udda modeller.

SOU 1995: 125 Bilaga 4 5

Mjukvaran

Trots decentralisering av datorkraften bör det inte betyda att det lokala bankkontoret skall utveckla egna specialister data. Datasystemet skall liksom idag vara ett instrument som personalen kan hantera men inte dirigera. Programutvecklingen skall ligga centralt. Laddning av program bör ske från centralen kanske via kommunikationsnätet.

I varje program tar man hand om tillfälligt avbrott när strömförsörjningen sviktar checkpointrestart. Detta är exakt viktigt under beredskapstid då man kan vänta fler strömavbrott än normalt.

Revisionsavdelningen synpunkter måste som alltid tillgodoses vid programutvecklingen. Måhända skall de obemärkt kunna gå in i den lokala datorn från central pc.

Lokala arbetsuppgifter

Även avdelningskontorets arbetsuppgifter enligt vad som ovan sagts inte om skall skilja sig nämnvärt från dagens måste några problem tas upp till diskussion, exempelvis utskrift och distribution av kontokuranter samt backuptagning.

Massprinting kontokuranter tillhör inte persondatorernas starkaste sida. av Visserligen blir skrivutrustningen allt bättre. Men till den här uppgiften hör också kuvertering och distribution. Därför förefaller det mest praktiskt att använda specialmaskiner för detta arbete. Vi tänker oss alltså att bankkontoret vid kontokuranttillfallet sänder printfilen till sitt huvudkontor antingen med diskett eller via kommunikationsnätet kanske mot lägre taxa natten. -

innehåller saldo- och räntebesked torde kunna Den printñl som vid årsskiftet användas centralt också underlag för den rapport som HK lämnar till som skattemyndigheten.

I beredskapsläge måste dock kontoret vara självförsörjande. I sådant läge kan troligen skära på utskriftsbehovet genom att leverera kontokurant man ner endast på kundens begäran. Om programmet är utrustat för att även under

6 Bilaga 4

fredstid kunna leverera enstaka kontokurant på begäran genom direktutskrift så har man också beredskapsrutinen klar.

Backuptagningen bör så långt som möjligt automatiseras. Flera lösningar kan tänkas, t.ex. följande. När dagsavslutning har initierats och genomförts och sedan HK fått sin rapport kunde registerhâllande dator ringa upp et närbeläget avdelningskontors backupdator och till denna transferera sin fll. Generationsväxlingen skulle mottagande dator kunna sköta automatiskt. Program för återinmatning vid behov måste naturligtvis finnas.

Ekonomi

För närvarande har banken kostnaden för en i detta sammanhang onödigt kraftfull centraldatorutrustning. Dessutom väntar en icke obetydlig kostnad för utveckling av system, program och arbetsrutiner för att fullgöra myndig-

hetemas krav på beredskapsrutiner. Överstyrelsen för civil beredskap liksom

Finansinpektionen och Riksbanken kan inte hur länge som helst förväntas acceptera bristande följsamhet till sina direktiv.

Det skisserade framtida systemets kostnader för lokal utrustning torde inte överstiga den nuvarande. Lämplig tidpunkt för övergång till det decentraliserade systemet kunde vara när nuvarande terminalutrustning är mogen för utbyte. Då blir det ingen extra hårdvarukostnad. Programkostnaden blir betydande men den skall jämföras med vad man sparar på att inte utveckla speciella beredskapsprogram. genom sgtapförandgt i ett enda program slipper man också fogsättningsvis kostnaderna för underhåll av särskilda beredskapsprogram.

Centrala avdelninggrs gg1;gr§tgg

Som tidigare nämnts betjänar bankens centraldatorutrustning idag en del centrala avdelningar för utlandsrörelsen, penning- och kapitalmarknaden, värdepapper etc. Det förefaller praktiskt att ha denna struktur. I vissa fall har Vspecialavdelningen egen minidator som kommunicerar med stordatom, i andra fall ligger hela datorprogrammet i den senare och tillgången får man via terminal.

SOU 1995: 125 Bilaga 4 7

Tar man in beredskapsaspekten blir nuvarande centraliseriing inte så självklar. I framtiden bör man se till att avdelningarna blir självförrsörjande i fråga om datorkraft även i kristid I princip kan samma ñlosoñ för uppbyggnaden gälla som ovan beskrivits för avdelningskontoren.

En speciell mellanställning intar program för notariaatverksamheten. De används dels av några centralt placerade specialavdelninigar, dels av särskilt utsedda avdelningskontor.

Hur komma från nu till då

Som rubriken på denna PM säger, så är skriften avsedd som ett underlag för diskussion som kanske leder fram till att tiden kan vara mogen för en annan datapolicy än den nuvarande. Då måste man lägga fram an ny modell, inte nödvändigtvis den här beskrivna, gärna en bättre.

Om man bestämmer sig för att ta frågan om den framtida datorstrukturen allvar kan man hoppas på att få genomföra sina utvecklingsplaner i takt man själv bestämmer och som minimerar kostnaderna. Om man struntar i problemet finns en uppenbar risk att man ena eller andra sättet tvingas till forcerade och därmed mindre goda beredskapslösningair som dessutom blir onödigt dyrbara.

8 Bilaga 5 SOU 1995: 125

Bedömd effekt av föreslagna beredskapsåtgärder

Effekten av uppföljning och korrigering av eventuella brister som framkommer vid funktionsövningen FI 94 blir att hela den organisation som ska fungera i en kris- eller krigssituation kan lösa sina uppgifter pá ett godtagbart sätt. Effekten av de konkreta åtgärder som vidtas avseende Krigsförsälcringsnämnden KFN blir att nämnden med kort varsel kan inleda den verksamhet som styrs av lagen 1960:22 om statlig krigsförsäkring samt förordning 1988:1565 med instruktion for statens krigsförsäkringsnärnnd. KFNs uppgift är att för statens räkning meddela transport- och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk. Lagen träder i kraft automatiskt om Sverige kommer i krig och i annat fall efter regeringens beslut. Avsikten med den statliga krigsförsäkringen är att tillförsäkra landet en tillräcklig transportkapacitet för utrikeshandeln. För detta syfte har nämnden träffat ett antal krigsutbrottsavtal för transportförsäkring med olika försäkringsbolag eller sammanslutningar av bolag. Nämnden övertar i händelse av krig dessa bolags krigsriskförsälcringar. Nämnden kan också fungera som återförsäkringsgivare om de utländska áterförsäkringsförbindelsema blir avbrutna. För detta ändamål ha nämnden träffat återförsäkringsavtal med vissa beredskapsorgan inom försäkringsbranschen. Effekten av planläggningsarbetet för inspektionens egen del blir bl.a. att behovet av ADB-stöd planeras for den situation som uppstår i händelse av kris eller krig. D.v.s. vissa rutiner planeras utföras i separata PC, d.v.s. i nätverksrniljö, om sådana finns tillgängliga och kan förses med erforderlig energi. Vissa rutiner förbereds för manuell bearbetning. Personalplanerna har aktualiserats efter den omorganisation som genomförts vid inspektionen och trädde i kraft den 1 april 1994. Effekten av fortlöpande övervakning av att de enskilda försäkringsföretagen fullgör sin beredskapsplanläggning är betydelsefull, eftersom en god beredskapsplanering är en absolut förutsättning för att snabbt kunna ställa om verksamheten för kris- och krigssituationer. Effekten av utbildningen i folkrätt blir att berörd personal får en grundläggande kunskap om folkrätt som uppfyller folkrättsförordningens krav.

Bilaga 5 9

Åtgärder under återtagning

En fullständig förteckning över åtgärder som är möjliga att genomföra under ett återtagningsskede är svår att göra. Några tämligen enkla och naturliga åtgärder ar att: förbättra det fysiska skyddet personalen så långt som möjligt förebygga problem vid personalavgång bl.a. på grund av inkallelser, genom att utbilda ersättare säkra viktig information som lagrats på datamedia genom säkerhetskopiering som förvaras betryggande sätt förbereda alternativa rutiner för ett datorlöst tillstånd prioritera verksamheten på viktiga branscher och avveckla andra mindre viktiga branscher inrikta myndigheternas verksamhet på uppgifter som är viktiga i ett kriseller krigsläge och avsluta mindre viktig tillsynsverksamhet

Erforderliga kostnader för denna omställning är mycket osäker och därmed svår att redovisa.

Förslag till resultatmått för funktionen

Att precisera adekvata mått för att mäta resultat av planeringsâtgärder inom funktionen är mycket vanskligt. En möjlig ansats skulle kunna vara att sätta ett värde enligt given skala på bedömd förmåga samt på önskvärd förmåga en och låta det tal som framkommer som kvot i relationen utgöra ett relevant nyckeltal. Ovanstående fråga behöver belysas och bearbetas betydligt mera noggrant än vad nuvarande situation tillåter.

när det gäller myndigheter och företag gäller endast företagen

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlat näringsförbud. N. 40. Älvsäkerhet. K. . Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.A. 41. Allmän behörighetför högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker.Fi. 42. Framtidsanpassad Gotlandstrafik. K. . - .Lángtidsutredningen1995. Fi. 43. Sambandet Redovisning Beskattning.Ju. - Várdenssvåraval. 44. Aktiebolagets organisation.Ju. . slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.S. 45. Gnmdvattenskydd.M.

Muskövarvets framtid. Fö. 46. Effektivare styrning och rättssäkerhet . Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa.A. i asylprocessen.A. . Pensionsrättigheter och bodelning. Ju. 47. Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar.Fi. samt polislagen.Ju. ..Översyn av skattebrottslagen.Fi. 48. EG-anpassade körkortsregler.K.

Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoser över statens inkomsteroch utgifter. Fi. . .Mervärdesskatt Nya tidpunkterför 50. Kunskapslägetpå kämavfallsomrádet1995. M. redovisningoch betalning. Fi. 51. Elförsörjning i ofred. N.

.Analys av Försvarsmaktensekonomi.Fö. 52.Godtrosförvärv av stöldgods Ju.

.Ny Elmarknad + Bilagedel.N. .Samverkan för fred. Den rättsligaregleringen.Fö.

.Könshandeln.S. 54. Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - .Socialt arbetemot prostitutioneni Sverige.S. och kommun. M.

.Homosexuellprostitution. S. 55.Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden. A.

.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner

Ett säkrare samhälle. Fö. utgifter för administration.Fi. . - Utan stannar Sverige. Fö. 57. Förslag om ett internationelltflygsäkerhets- . .Stadenpá vattenutan vatten. Fö. universitet i Norrköping-Linköping.U.

.Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.Fö. 58. Kompetens och kunskapsutveckling om yrkes- - .Brist elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfält inom socialtjänsten.S.

.Gasmoln lamslårUppsala. Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi

.Samordnadoch integreradtågtrafik olika aspekter modeller, finansiering - Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.

26. Underhállsbidragoch bidragsförskott, .Kvirmofrid Del A+B. S.

Del A och Del B. S. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C.

27. Regionalframtid + bilagor. C. 62. Ett renat Skåne.M. 28. Lagen vissainternationella sanktioner 63 .Översyn skattereglema for stiftelseroch ideella om av en översyn. UD. föreningar. Fi. - 29. Civilt bruk av försvarets .Klimatförändringar i trafikpolitiken. K. resurserregelverken, erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivetstvistlösning.Ju.

30. Alkylat och Miljöklassning av bensin.M. 66. Polisensanvändning av övervakningskamerorvid

31. Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju.

32 .IT och verksamhetsfömyelse inom rättsväsendet. 67 .Naturgrusskatt, m.m. Fi.

Förslagtill nya samverkansformer.Ju. .IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.SB.

33. Ersättningför ideell skada vid personskada.Ju. 69. Betaltjänster. Fi.

34.Kompetensför strukturomvandling.A. 70.Allmänna kommunikationer för alla K. - 35. Avgifter inom handikappområdet.S. 71 .Behörighetoch Urval. Förslag till nya regler för

36. Förmåner och sanktioner en samladredovisning. antagningtill Universitetoch högskolor. U. - Fi. 72. Svenska insatserför internationell katastrof- och

37. Várt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning, analysoch förslag. - 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Fö. yrkesutbildning.U. 73. Ett aktiebolag för servicetill universitetoch

39. Somereflections on SwedishLabourMarket högskolor m.m. U.

Policy. A. 74. Lägenhetsdata.Fi.

Någrautländskaforskares syn svensk 75.Svensk flyktingpolitik i globaltperspektiv. A.

arbetsmarknadspolitik. A. 76. Arbete till invandrare.A.

Statens offentliga 1995 utredningar

Kronologisk förteckning

77. Röster om EU:s regeringskonferens 108.Ny ellag. N. hearingmedorganisationsföreträdare, 109.Likvärdig utbildningpâ lika villkor. U. debattöreroch forskare.UD. 110.Viljan att veta och viljan att förstå - 78. Den svenska rymdverksamheten.N. Kön, maktoch denkvinnovetenskapliga 79. Vårdnad,boendeoch umgänge. JU. utmaningeni högreutbildning. U. 80. EU om regeringskonferensen 1996 ll Omvärld, säkerhet,försvar. institutionemas rapporter Frågor om EU:s andrapelare inför regerings- - - synpunkteri övriga medlemsländer.UD. konferensen1996. UD. 8 .Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelser om 112.Svensksjöfart näringför framtiden. rättsligt bistånd.Ju. + Bilagor. K. 82. Finansieringslösningar för Göteborgs-och 113.Friståendegyrrmasieskolor.U. Demiisöverenskommelserna. K. 114.Indirekt tobaksreklam.S. 83. EU-kandidater 12 länder som kan bli EU:s 115.Ny lag om europeiskaföretagsrâd.A. nya medlemmar.UD. ll6. Jämställdhet mâl i utvecklingssamarbetet. ett UD. 84.Kulturpolitikens inriktning. Ku. 117.Jordbrukoch konkurrens jordbruketsställning i — 84. Kulturpolitikensinriktning i korthet. Ku. svenskoch europeiskkonkurrensrätt.Jo. - 85.Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.Ku. 118.Totalförsvarspliktiga m 95. En utvärdering av de 86. Dokumentationoch socialtjänstregister.S. totalförsvarspliktigasmedintlytandeoch av deras 87. Försäkringsrörelsei förändring Fi. socialaoch ekonomiskasituationunder 88. Den brukademångfalden.Del l+2. Jo. grundutbildningen.Fö. 89. Svenskari EU-tjänst.Fi. 119. Ändringar i hyresförhandlingslagen. 90.Kärnavfall och Miljö. M. Hyresgästinflytandevid ombyggnad m.m. Ju. 91. Ett reformeratstraffsystem.Del I-III. Ju. 120.TV och utbildning. U. 92. EG:s arbetstidsdirektivoch desskonsekvenserför l2l. Riksdagen,regeringenoch forskningen.U. det svenskaregelsystemet.A. 122.Reform recept. S. 93.Omprövning av statligaåtaganden.Fi. 123.Subsidiaritetsprincipen i EU. UD. 94. Personalaweckling,utbildningoch beskattning. 124.Ett reformerathovrättsförfarande.Ju. Fi. 125.Finansiellverksamheti kris och krig. Fi. 95.Hälsodataregister Várdregister.S. 126.Kostnaderför denstatligaassistansersättningen. S. - 96.Jordensklimat förändras.En analys av hotbild 127.Framtidacentral Europainformation.UD. och globalaâtgärdsstrategier.M. 128.Kulturegendomaroch kulturföremäl. KU. 97. Miljöklassning av snöskotrar.M. 129.En styrandekrigsorganisation.Om avsiktemamed 98. 1990-taletsbostadsmarknad LEMO-reformen. FÖ. - en första utvärdering.N. 130.Sverigei EU makt, öppenhet,kontroll. - 99. SMHl:s verksamhetsformK. Sammanfattning av ett seminariumi september 100.Hållbar utvecklingi landetsfjällomráden.M. 1995.UD. 101.Ett utvidgat EU - möjligheterochproblem. l3l. Enklareoch effektivare.Om EU:s komplexitet Sammanfattning av en hearingi augusti1995. och maktbalanser.UD. UD. 132.Utvidgningoch samspel.EU:s östintegrationur 102.MedborgarnasEU frihet och säkerhet historiskt och ekonomisktperspektiv. Förhållandet - Frågor om unionenstredje pelareinför regerings- smâstat stormakt : svenskt identitetsbyte. UD. konferensen1996.UD. 133.Bostadsbidragen 103.Föräldrar i självförvaltandeskolor. U. effektivare inkomstprövning - 104.Skattereformen1990-1991.En utvärdering.Fi. besparingar.S. - 105.Konkurrensi balans. Åtgärder för ökad 134.Verklig ledning obegränsadskattskyldighetför konkurrensneutralitetvid offentlig prissättning juridiska personer Fi. m.m. N. 135.Ubâtsfrágan1981-1994.Fö. 106.Rapporteringsskyldighet för revisoreri finansiella 136.Rättsväsendets resultat säkan det redovisas. företag. Fi. Ett förslagtill modell för en samlad 107.Avbytarverksamhetens organisationoch resultatredovisning.Ju. finansiering.Jo.

1995 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

137. Kapitalförluster och organisationskostnader vid beskattningen. Fi. 138.Departementskontoret statsrâdsarbete utanför regeringskansliet.SB. 139. omställning av energisystemet. N. 140.Omställningav energisystemet. Underlagsbilagor,del 1-4. N. 14 .Folkbildning och vuxenstudier. Rekrytering, Omfattning, Erfarenheter.U. 142.Att röja hinder för Samverkan o Egenmakt o Arbetslinjen. S. 143.Vissa valfrágor. Den fria nomineringsrätten - Partisymboler valsedlar Valkretsindelning vid riksdagsval.Ju. 144. Utjämning av intäkter och kostnader inom Svenska kyrkan + Tabeller. C. 145.Fria val Om kön, makt och fritid. C.

Statens offentliga 1995 utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Omvärld, säkerhet,försvar.

Frågor om EU:s andra pelare inför regerings- IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.[68] Departementskontoret statsrâdsarbete utanför konferensen1996. [111] regeringskartsliet.[138] Jämställdhet ett mál i utvecklingssamarbetet. [116]

Subsidiaritetsprincipen i EU. [123]

Justitiedepartementet Framtidacentral Europainformation. [127]

Sverigei EU makt, öppenhet,kontroll. Pensionsrättigheter och bodelning.[8] - Sammanfattning av ett seminariumi september1995. Nya konsumentregler.[11] [130] IT och verksamhetsfömyelse inom rättsväsendet. Enklareoch effektivare. Om EUzskomplexitet Förslagtill nya samverkansformer.[32] och maktbalanser.[131] Ersättningför ideell skadavid personskada.[33] SambandetRedovisning Beskattning.[43] Utvidgningoch samspel.EU:s östintegrationur - historiskt och ekonomisktperspektiv.Förhållandet Aktiebolagetsorganisation.[44] småstat stormakt : svenskt identitetsbyte. [132] Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB -

samt polislagen.[47]

Försvarsdepartementet

Godtrosförvärv av stöldgods [52] Muskövarvetsframtid. [6] Näringslivetstvistlösning. [65] Polisensanvändning Analys av Försvarsmaktens ekonomi. [13] av övervakningskamerorvid fönmdersökning.[66] Ett säkraresamhälle.[19]

Utan stannar Sverige.[20] Vårdnad,boendeoch umgänge.[79] Stadenpå vattenutanvatten. [21] Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom rättsligt bistånd.[81] Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skane.[22]

Brist elektronikkomponenter.[23] Ett reformeratstraffsystem.Del I-IlI. [91] Ändringar i hyresüirhandlingslagen. GasmolnlamslårUppsala.[24]

Civilt bruk av försvarets resurser Hyresgästinflytandevid ombyggnad m.m. [119] - Ett reformerathovrättsförfarande.[124] regelverken,erfarenheter,helikoptrar. [29]

Samverkanför fred. Den rättsligaregleringen.[53] Rättsväsendets resultat sâkandet redovisas. - Ett förslag till modell för Svenskainsatserför internationellkatastrof-och en samlad resultatredovisning.[136] flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. [72]

Totalförsvarspliktiga m 95. En utvärdering av de Vissavalfrágor. Den fria nomineringsrätten- Partisymboler valsedlar Valkretsindelning totalförsvarspliktigasmedinflytandeoch av deras - socialaoch ekonomiskasituationunder vid riksdagsval.[143] gnmdutbildningen.[118]

Utrikesdepartementet En styrandekrigsorganisation.Om avsiktema med

LEMO-reformen. [129] Lagen om vissainternationellasanktioner Ubâtsfrâgan1981-1994.[135] en översyn. [28] - Röster om EU:s regeringskonferens

Socialdepartementet

hearingmedorganisationsföreträdare, debattörer forskare. Värdenssvåraval. och [77] EU regeringskonferensen slutbetänkande Prioriteringsutredningen.[5] av om 1996 Könshandeln.[15] - institutionemasrapporter Socialtarbete mot prostitutioneni Sverige.[16] synpunkteri övriga medlemsländer.[80] - Homosexuellprostitution. [17] EU-kandidater 12 länder som kan bli EU:s — Underhållsbidragoch bidragsförskott, nya medlemmar.[83] Del A och Del B. [26] Ett utvidgatEU möjligheteroch problem. - Avgifter inom handikappomrâdet.[35] Sammanfattning av en hearingi augusti1995.[101] Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- MedborgarnasEU frihet och säkerhet - - roller och arbetsfältinom socialtjänsten.[58] Frågor om unionenstredje pelareinför regerings konferensen1996. [102] Ohälsoförsälcringoch Samhällsekonomi

olika aspekter modeller, finansiering och incitament.[59]

Statens offentliga utredningar 1995

Systematisk förteckning

Kvinnofrid. Del A+B. [60] Verklig ledning obegränsadskattskyldighetför — Dokumentationoch socialtjänstregister.[86] juridiska personer [134] Hälsodataregister Várdregister.[95] - Kapitalförlusteroch organisationskostnader vid Indirekt tobaksreklam. 14] beskattningen.[137] Reform recept. [122]

Kostnaderför den statligaassistansersättningen. [126] Utbildningsdepartementet

Bostadsbidragen Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial effektivare inkomstprövning yrkesutbildning.[38] besparingar.[133] Allmän behörighetför högskolestudier.[41] 4 Att röja hinder för Samverkan Egenmakt o - Förslag ett internationelltflygsäkerhetsom Arbetslinjen. [142] universiteti Norrköping-Linköping. [57]

Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för

Kommunikationsdepartementet

antagningtill Universitetoch högskolor. [71] Samordnadoch integreradtågtrafik Ett aktiebolagför servicetill universitetoch Arlandabanan och Mälardalsregionen.[25] i högskolor m.m. [73] Älvsäkerhet.[40] Föräldrar självförvaltande i skolor. [103]

Framtidsanpassad Gotlandstrañk.[42] Likvärdig utbildning lika villkor. [109] EG-anpassade körkortsregler. [48] Viljan att veta och viljan att förstå - Klimatförändringari trafikpolitiken. [64] Kön, makt och den kvinnovetenskapliga Allmännakommunikationer för alla [70] - utmaningeni högreutbildning. [110] Finansieringslösningar för Göteborgs-och Friståendegymnasieskolor.[113] Dennisöverenskommelsema. [82] TV och utbildning. [120] SMHI:s verksamhetsform[99] Riksdagen,regeringenoch forskningen.[121] Svensksjöfart näring för framtiden. Folkbildning och vuxenstudier. - + Bilagor. [112] Rekrytering,Omfattning, Erfarenheter.[141]

Finansdepartementet Jordbruksdepartementet

Grön diesel miljö- ochhälsorisker.[3] Den brukademångfalden.Del 1+2. [88] - Lângtidsutredningen1995. [4] Avbytarverksamhetens organisationoch Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.[9] finansiering.[107] Översyn skattebrottslagen. [10] Jordbrukoch konkurrens jordbruketsställningi av - Mervärdesskatt Nya tidpunkterför svenskoch europeiskkonkurrensrätt.[117] redovisningoch betalning.[12]

Förmåneroch sanktioner samladredovisning.[36] Arbetsmarknadsdepartementet

- en Prognoser över statens inkomsteroch utgifter. [49] Arbetsföretag En möjlighet för arbetslösa.[2] - ny Förmåner och sanktioner Obligatoriskaarbetsplatskontakter för arbetslösa.[7] utgifter för administration.[56] Kompetensför strukturomvandling.[34] - Översyn skattereglerna för stiftelseroch ideella av Somereflections on SwedishLabourMarket föreningar. [63] Policy. [39] Naturgrusskatt, m.m. [67] Någrautländskaforskares på svensk syn Betaltjânster.[69] arbetsmarknadspolitik.[39] Lägenhetsdata.[74] Effektivare styrningoch rättssäkerhet Försäkringsrörelsei förändring [87] i asylprocessen.[46] Svenskari EU-tjänst. [89] Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.[55] Omprövning av statligaåtaganden.[93] Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. [75] Personalavveckling,utbildningoch beskattning.[94] Arbete till invandrare.[76] Skattereformen1990-1991.En utvärdering. [104] EGzsarbetstidsdirektivoch desskonsekvenser för Rapporteringsskyldighet för revisoreri finansiella det svenskaregelsystemet.[92] företag. [106] Ny lag europeiskaföretagsrád.[115] om Finansiell verksamhet kris och krig. [125] i

Statens offentliga utredningar

1995 Systematisk förteckning

Kulturdepartementet

Konst i offentlig miljö. [18] Vårt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37] - Kulturpolitikensinriktning. [84] Kulturpolitikensinriktning i korthet. [84] - Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.[85] Kulturegendomaroch kulturföremål. [128]

Näringsdepartementet Ett renodlatnäringsförbud.[1] Ny Elmarknad + Bilagedel.[14] Elförsörjning i ofred. [51] Den svenskaRymdverksamheten.[78] 1990-taletsbostadsmarknad - en förstautvärdering.[98] Konkurrensi balans. Åtgärder för ökad konkurrensneutralitetvid offentlig prissättningm. m. [105] Ny ellag. [108] Omställning av energisystemet.[139] Omställning av energisystemet. Underlagsbilagor,del 1-4. [140]

Civildepartementet

Regionalframtid + bilagor. [27] Myndighetsutövningvid medborgarkontor.[61] Utjämning av intäkteroch kostnaderinom Svenskakyrkan + Tabeller. [144] Fria val Om kön, makt och fritid. [145]

Miljödepartementet

Alkylat och Miljöklassning av bensin.[30] Ett vidareutvecklarmiljöklassystemi EU. [31] Grundvattenskydd.[45] Kunskapsläget kämavfallsområdet1995.[50] Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat och kommun. [54] Ett renat Skåne.[62] Kärnavfall och Miljö. [90] Jordensklimat förändras.En analys av hotbild och globalaätgärdsstrategier.[96] Miljöklassning av snöskotrar.[97] Hållbar utvecklingi landetsfjällområden.[100]