Finansiella tjänster i förändring : [insättning av kundmedel, andelsbank och kreditföretag, valutaväxling, banktjänster genom ombud] : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Finansiella

tjänster förändring

i

- Insättning av kundmedel - Andelsbank och kreditföretag - Valutaväxling - Banktjänster genom ombud

Delbetänkande Betaläänstutredningen av

Statens offentliga utredningar WW 1994:66

w Finansdepartementet

Finansiella

tjänster

i

förändring

Delbetänkande av Betaltjänstutredningen Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-38-13668-6 ISSN O375-25OX Graphic Systems AB. Malmö 1994

Till statsrådet Bo Lundgren

Genom beslut den 12 mars 1992 bemyndigade regeringen statsrådet Bo Lundgren att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda behovet av normgivning och tillsyn över nya betaltjänster. Regeringen utvidgade utredningens uppdrag dels genom beslut den 19 november 1992 till att omfatta en analys av formerna för bankers organisation och verksamhet i samband med att bankverksamhet bedrivs i butik, dels genom beslut den 6 maj 1993 till att dessutom omfatta den inlånings- och finansieringsverksamhet som bedrivs av sparkassor och andra föreningar.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 12 mars 1992 lagmarmen Anders Nordström.

Utredningen antog namnet Betaltjänstutredningen.

Som sakkunniga förordnades den 8 september 1992 kammarrättsrâdet Magnus Ekman, avdelningschefen Emil Ems, direktören Harry Karlsson och hovrättsassessom Göran Lambertz. Emil Ems efterträddes den 1 september 1993 av ekonomen Hans Bäckström. Som ytterligare sakkunnig förordnades den 15 september 1993 biträdande avdelningschefen Lars-Olof Thörn. Att som experter biträda utredaren förordnades den 15 januari 1993 byråchefen Maria Renmyr och den 16 september samma år kammarrättsassessom Elisabeth Nässlin, vilken efterträddes den 29 april 1994 av hovrättsassessom Eric Frieberg. Dessutom har biträdande avdelningschefen Per Arne Ström, Sveriges riksbank, deltagit i utredningsarbetet.

Som sekreterare förordnades den 1 september 1992 hovrättsassessom Agneta Frick och biträdande sekreterare den 1 september 1993 som hovrättsassessom Carl Olof Nilsson Öhrnell. Härmed överlämnas utredningens delbetänkande Finansiella tjänster i förändring . Till betänkandet fogas särskilda yttranden Lars-Olof Thörn, Harry av Karlsson och Göran Lambertz. Utredningen fortsätter sitt arbete med frågor som rör näringsrättslig normgivning och tillsyn av betaltjänster.

Jönköping i maj 1994

Anders Nordström

Agneta Frick Carl 0l0fNilss0n Öhrnell

Innehållsförteckning

Sida

Förkortningar 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i bankrörelselagen 1987:617 23 . . . Förslag till Förordning om ändring i bankrörelseförordningen

1987:647 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om andelsbanker 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i lagen 1992:1610 om kreditmark-

nadsbolag 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om Valutaväxling 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i lagen 1988:1385 Sveriges om riksbank 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i lagen 1993:768 åtgärder mot om penningtvätt 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Följdändringar till författningsförslagen 108 . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Utvecklingen i utkanterna av den finansiella

marknaden 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Kontoinsättning och kreditgivning hos utgivare av kontokort 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Inlâning och kreditgivning hos ekonomiska föreningar 130 . . . 2.3.1 Inledning 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Föreningar inom konsumentkooperationen 132 . . . . . . 2.3.3 Föreningar inom bostadskooperationen 135 . . . . . . . . 2.3.4 Föreningar inom lantbrukskooperationen 141 . . . . . . . 2.4 lnlâning och kreditgivning hos spar- och låneföreningar 145 . .

Den finansiella lagstiftningen 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Syfte och skyddsintressen 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Offentlig reglering 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Offentlig tillsyn 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

krav reglering 164 EU:s . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inlåning 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bankrörelsedefmitionen 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kontoinsättningi värdepappersbolag 176 . . . . . . . . . . . . . .

i EU 178 Inlåningsbegreppet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . några andra länder 180 Inlåning i . . . . . . . . . . . . . . . . . . Danmark, Norge och Finland 180 4.5.1 . . . . . . . . . . . . . . Tyskland, Schweiz, Holland och Storbritannien 188 4.5.2 . . .

överväganden och förslag 190

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bankrörelsedeñnitionen 191 4.6.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . inlåning 199 4.6.1.1 Begreppet . . . . . . . . . . . . . . . Begreppet allmänheten 202 4.6.1.2 . . . . . . . . . . . . Kontoinsättning hos utgivare kontokort 206 4.6.2 av . . . . . . Inlåning i sparkassor 224 4.6.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sparkasseverksamheti framtiden 227

4.6.3.1 . . . . . . 4.6.3.2 Alternativ modell för sparkasseverksam-

heten 232 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inlåning i och låneföreningar 235 4.6.4 spar- . . . . . . . . . .

Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverk- - 237 samhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tillståndspliktig ñnansieringsverksamhet 239 . . . . . . . . . . .

ñnansieringsverksamhet 239 5.2.1 Begreppet . . . . . . . . . . . kreditgivning 240 5.2.2 Begreppet . . . . . . . . . . . . . . . . . från tillståndspliktig ñnansieringsverksamhet 244 Undantag . .

5.3.1 Finansiering och närstående företags av egen

produktion 244 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . näringsidkares ñnansieringsbehov 248 5.3.2 Vissa . . . . . . .

5.3.3 Föreningars ñnansieringsverksamhet 248 . . . . . . . . .

överväganden och förslag 250

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Begreppet kreditgivning 252 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Finansieringsverksamhet hos vissa utgivare av

kontokort 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.3 Finansieringsverksamhet hos vissa föreningar 258 . . . . 5.4.4 Finns behov av särskild reglering i koncemför-

hällanden 262 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening 263 . . . . . . . . Inledning 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bundenhet till associationsform 264 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Svenska förhållanden 264 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 EU 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.3 Skälen mot föreningsaltemativet 268 . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Skälen för föreningsaltemativet 269 . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag 270

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Bör föreningsformen tillåtas för finansiell verk-

samhet 270 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Dispositionen av lagstiftningen 272 . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Namn och firma 273 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.4 Kapitalfrågor 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.5 Verksamheten i föreningen 280 . . . . . . . . . . . . . . .

6.3.6 Ägarprövning 281

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.7 Ombildningsregler 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Valutaväxling 285 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 285 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tidigare och nuvarande reglering 287 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Valutahandelstillstånd 289 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Tillståndskrav för köp och försäljning av reseva-

luta 297 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Valutaväxlingsverksamhet 300 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utländska förhållanden 305 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Åtgärder mot penningtvätt 307

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag 316

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.6.1 Allmänna överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6.2 Behovet av och syftet med reglering 318 . . . . . . . . . . 7.6.3 Vad innefattar valutaväxlingsrörelse . . . . . . . . . 7.6.4 Finns behov av konsumentskydd . . . . . . . . . . . 7.6.5 Lagens tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . 7.6.6 Auktorisation och tillsyn 331 . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Banktjänster genom ombud . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 8.2 Var får banks verksamhet bedrivas 8.2.1 Lagreglering 8.2.2 Finansinspektionens allmänna råd 8.3 Banktjänster genom ombud 8.3.1 Inledning 8.3.2 Banktjänster i butik 8.3.3 Banktjänster pâ postkontor och i butik 8.3.4 Projekt i glesbygd 355 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.4 överväganden och förslag

8.4.1 Principiella utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.2 Behovet av reglering 8.4.3 Banks verksamhet från bankkontor 8.4.4 Banktjänster genom ombud 8.4.5 Förutsättningar för tillstånd 8.4.6 Tillståndets räckvidd

9 Genomförande och kostnadskonsekvenser . . . . . . . . .

10 Specialmotivering 375 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen 1987:617 10.2 Förslaget till lag om andelsbanker 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1992:1610 om kreditmarknadsbolag 10.4 Förslaget till lag om Valutaväxling 10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank

10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt 397 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 399 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor Bilaga l Kommitténs direktiv Dir. 1992:60 Bilaga 2 Tilläggsdirektiv Dir. 1992:95 Bilaga 3 Tilläggsdirektiv Dir. 1993:56 Bilaga 4 Kontokorten i betalningssystemet Bilaga 5 Summary

Förkortningar

BABS Bankkortsadministrativ Butiksservice Aktiebolag BFFS Bankinspektionens och Försäkringsinspektionens författningssamling BrB Brottsbalken BRL Bankrörelselagen 1987:617 CEKAB Centralen för Elektroniska Korttransaktioner Aktiebolag EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EG Europeiska gemenskaperna EU Europeiska unionen FATF Financial Action Task Force on money laundering FFFS Finansinspektionens författningssamling FiL Lagen 1988:606 om ñnansbolag JAK Jord, Arbete, Kapital; rörelse med syfte att bedriva räntefri finansiell verksamhet KKrL Konsumentkreditlagen 1992:830 KMK Kreditmarknadskommittén KML Lagen 1992: 1610 om kreditmarknadsbolag MFL Marknadsföringslagen 1975: 1418 NKL Norges Kooperativa Landsforening RF Regeringsformen RIX Riksbankens system för clearing och avveckling mellan i huvudsak banker VPC Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

Sammanfattning

Sammanfattning

Utvecklingen på elektronikens och datateknikens områden har inneburit förändringar på den finansiella marknaden. Aktörer hittills som inte omfattats av den finansiella lagstiftningen erbjuder i allt större numera utsträckning finansiella tjänster. Så är det t.ex. inom dagligvaruhandeln och bensinbranschen vanligt förekommande att företag utvecklar egna kontokortssystem. Likaså erbjuder dessa aktörer i ökad omfattning sina kunder att göra insättningar på konto. Insatta medel är avsedda att användas till framtida inköp av varor och tjänster. Andra aktörer inte som heller omfattats av reglering är föreningar tar emot sparmedel från som sina medlemmar. Sådan inlåning har inte bankrörelse eftersom ansetts vara inlåning från medlemmar inte ansetts ske från allmänheten. Även den finansieringsverksamhet bedrivs företag inom dagligvaruhandeln som av och bensinbranschen samt av föreningar är i allt väsentligt undantagen från tillståndsplikt. Utvecklingen på marknaden de krav Sverige åtagit samt som sig att följa genom EES-avtalet har gett anledning ompröva under vilka att förutsättningar som inlåning och finansieringsverksarnhet skall underkastas tillståndsplikti framtiden. Dessa förhållanden utgör bakgrunden till utredningens uppdrag att lämna förslag vilken inlånings- och finansieringsverksamhet som i framtiden skall underkastad reglering och tillsyn. vara

En tjänst som i ökad utsträckning tillhandahålls andra än finansiella av företag är växling valuta. Etablering företag driver valutaväxav av som lingsrörelse fordrar i dag inte tillstånd. Verksamheten står inte heller under någon myndighets tillsyn. Internationella erfarenheter visar det finns att risk för att valutaväxlingsrörelse kan utnyttjas för illegala syften. Med hänsyn härtill och till ett EG-direktiv åtgärder mot penningtvätt, om som även lett till införandet av lagen 1993:768 åtgärder penningtvätt, om mot

14 Sammanfattning

har utredningen fått i uppdrag att överväga om valutaväxlingsrörelse som bedrivs dessa företag bör ställas under någon form av tillsyn. av

tekniska utvecklingen har ökat möjligheterna till att erbjuda banktjäns- Den former än vad sker i dag. Behovet av bankkontor och ter i andra som kundkontakt med bankpersonal ersätts, i vart fall vad gäller traditionell i allt större utsträckning tekniska lösningar. Det enklare banktjänster, av exempelvis tekniskt möjligt att göra såväl kontantuttag som inär numera betalningsöverföringar via automater. På orter med lägre sättningar och kommer de tekniska investeringarna sannolikt inte att vara kundunderlag de åren. För att tillgodose behovet av bankserlönsamma under närmaste glesbygd och på mindre får enklare banktjänster tillhandahållas vice i orter räkning. Enligt direktiven skall utredningen föreslå av ombud för bankens de närmare förutsättningarna som bör gälla för riktlinjer samt ange bedrivs i butiker och andra lokaler där varor eller tjänster verksamhet som tillhandahålls.

Ny bankrörelsedefinition

regleringen företag bedriver inlånings- och finan- Den framtida av som sieringsverksamhet i utsträckning de krav som följer av EGstyrs stor av Detta innebär bl.a. att företag som bedriver direktiven på området. upplåning från allmänheten i förening med kreditgivning är inlåning eller enligt EU. På kreditinstitut ställs vissa minimiett credit institution ett kapitaltäckning, startkapital Företag som bedriver krav såvitt avser m.m. klassas kreditinstitut får bedömas utifrån angiven verksamhet utan att som förhållanden. Dock gäller företag inte är kreditinstitut, svenska att som från allmänheten, enligt EU:s krav skall omfattas men tar emot inlåning regler insättarna ett visst skydd. av som ger

i vad kan kallas utkanterna av den Med hänsyn till utvecklingen som till EU:s ovannämnda krav finns skäl att i finansiella marknaden samt bankernas ensamrätt att ta emot inlåning från allmängrunden ompröva utredningens förslag skall bankerna i princip behålla ensamheten. Enligt från allmänheten. Inlåningsbegreppet i rätten till att ta emot inlåning tydliggöras enligt följ ande. Med inlåning skall bankrörelsedefinitionen skall

Sammanfattning 15

avses insättning av medel på konto, om insättning kan ske fortlöpande och om kontobehâllningen utgörs av värdet av pengar och är disponibel för insättaren. Kretsen av insättare skall alltjämt allmänheten. Med vara allmänhetsbegreppet skall avses även medlem i en förening, rätten att om bli medlem är öppen för envar och inlåningsverksamheten därmed riktas till en vid och obestämd personkrets. Innebörden allmänhetsbegreppet av motsvarar därmed EU:s tolkning av motsvarande begrepp.

Insättning av kundmedel hos utgivare av kontokort

Allt fler näringsföretag, dvs. företag som framställer eller bedriver handel med varor och tjänster, erbjuder sina kunder i kontokortsverksamheten att göra insättningar på konto. Syftet med insättningama är att kontobehállningen skall användas för kundernas framtida köp av varor och tjänster som tillhandahålls av näringsföretaget. För närvarande har flertalet företag som erbjuder denna tjänst begränsat det belopp som högst får finnas innestående på varje kundkonto till 8 000 kronor. På innestâende medel utgår ränta. Medlen är tillgängliga för kunden för betalning av varor och tjänster, för uttag i samband med att kontot avslutas och i vissa fall för s.k. kontantavrundning. Kontoinsättningar sker i vissa fall direkt i näringsföretaget. l andra fall sker insättningama i andra företag som administrerar kontokortsverksamheten näringsföretaget.

Kontoinsättningari näringsföretag är en företeelse vars motsvarighet lär saknas i andra länder. Företeelsen är enligt utredningen ett positivt inslag på marknaden, inte minst för kunderna. Det bör även i framtiden vara möjligt för näringsföretag att ta mot insättningar under förutsättning att insatta medel används för framtida köp. Avsikten skall inte vara att skapa ett alternativ till banksparande. Kontoinsättningar som sker i näringsföretag är emellertid att betrakta som inlåning från allmänheten, vilket innebär att denna inlåningsverksamhet utgör bankrörelse. Denna typ av kontoinsätt-

Kontantavrundninginnebär att kundenvid köp har möjlighet att ta ut kontantermed ett visst angivetbelopp som överstigerköpesumman.Somexempelkan nämnasatt en kontantavrundning om 300 kronor innebär att en kund som handlarför 150kronor kan låtadebiterakontot med sammanlagt450 kronor.

16 Sammanfattning

ningar bör enligt utredningens förslag under vissa förutsättningar kunna undantas från tillståndskravet för bankrörelse,

Förslaget innebär inlåning får ske i näringsföretag under förutsättning att insatta medel skall användas för inköp varor och tjänster som tillatt av handahålls näringsföretaget, behållningen inte förenas med rätt till av att ränta och kontantuttag från kontot endast får ske i samband med att att kontoförhållandet upphör. I stället för ränta får företaget attrahera inmed rabatter och andra liknande förmåner. Sådan inlåning skall sättama benämnas insättning kundmedel. Insättning kundmedel får ske även av av i företag än näringsföretag under förutsättning att detta företag ingår annat i koncern näringsföretaget. Om detta företag är ett kreditsamma som marknadsbolag får bolagets ñnansieringsvçrksanüiet endast avse finansiering och tjänster framställs eller säljs av näringsföretag av varor som inom koncernen. Genom dessa begränsningar tydliggörs syftet med insättningama den skillnad finns mellan inlåning som sker i bank och samt som i andra företag.

Inlåning i sparkassor

Sparkasseverksamhet i ekonomisk förening består i att medlemmarna en föreningen in sparmedel konto administreras av föreningen. i sätter som sparkasseverksamheten används konto i bank. Med- I samma typ av som får på insatt kapital och kan lyfta kapitalet på samma sätt lemmen ränta banksparande, Ett föreningarnas syften med sparkassom om det vore av erbjuda sina medlemmar ett alternativ till bankinlåseverksamheten är att ningen. Ett syfte med sparkasseverksamheten är i vissa föreningar annat förse med rörelsekapital, kan användas för att

att föreningen som

föreningens huvudsakliga verksamhet. Härige-

finansiera och bygga upp

fungerar sparkasseverksamheten kanal för anskaffning av nom som en rörelsemedel .

föreslår sparkasseverksamhet i dess nuvarande form skall Utredningen att bankrörelsedefinitionen, inlåningen sker från en medomfattas av om lemskrets träffas det föreslagna, utvidgade allmänhetsbegreppet. som av Sparkasseverksamhet i sådan öppen förening skall således kräva en

Sammanfattning 17

bankoktroj. Bankrörelse skall enligt förslaget kunna bedrivas i ekonomisk förening enligt en lag om andelsbanker lagförslaget behandlas utförligare nedan. Ett annat alternativ kan för vissa föreningar vara att anpassa verksamheten till bestämmelserna om insättning av kundmedel. Det rörelsekapital som föreningen anskaffar via sparkasseverksamheten får i huvudsak lånas upp sedvanligt sätt, genom t.ex. obligationsutgivning eller medlemsinsatser. Föreningar med sparkasseverksamhet skall dock ges möjlighet att successivt anpassa verksamheten till de nya kraven.

Inlåning och kreditgivning i spar- och lâneföreningar

Ett antal föreningar bedriver inlånings- eller utlåningsverksamhet gentemot sina medlemmar. Flertalet föreningar har såväl inlåning som utlåning i sin verksamhet, medan andra föreningar bedriver endera av dessa verksamheter. Inlåningen i dessa föreningar syftar till finansiellt sparande och utgör därmed ett alternativ till bankinlåning. I vissa föreningar är inlåning ett krav för att medlemmen skall låna medel från föreningen. Till skillnad från sparkassoma bedriver spar- och låneföreningama en renodlat finansiell verksamhet. Den verksamhet som bedrivs av spar- och lâneföreningar varierar väsentligt i omfattning. Några föreningar, som kallas slutna föreningar, vänder sig till en förhand bestämd personkrets. Dessa föreningar bedriver ofta sin verksamhet lokal nivå och i begränsad omfattning. Andra föreningar, som här kallas öppna föreningar, vänder sig till en på förhand obestämd personkrets och bedriver som regel en mer omfattande verksamhet.

Inlåning i spar- och låneföreningar skall omfattas av bankrörelsedefinitionen om inlåningen sker från en medlemskrets som träffas av allmänhetsbegreppet. Inlåning i en sådan öppen förening skall således fordra bankoktroj. Möjlighet för ekonomiska föreningar att bedriva bankrörelse ges genom lagen om andelsbanker.

Kreditgivning som bedrivs av en spar- och låneförening undantas inte enligt nuvarande reglering från tillståndsplikti kreditmarknadsbolagslagen. En ekonomisk förening som bedriver finansieringsverksanthet kan inte heller få tillstånd enligt kreditmarknadsbolagslagen. Utredningen föreslår

18 Sammanfattning

att det skall införas en bestämmelse, liknande den som tidigare fanns i finansbolagslagen enligt vilken föreningars ñnansieringsverksamhet kunde undantas från tillständsplikt under vissa förutsättningar. Förutsättningarna för undantag är att föreningens verksamhet är begränsad omfattning och av riktar sig enbart till medlemmar som utgör en på förhand bestämd personkrets. Föreningar kreditgivningsverksamhet inte omfattas av vars denna undantagsbestämmelse kan enligt utredningens förslag i framtiden få tillstånd genom de föreslagna ändringarna i kreditmarknadsbolagslagen

se nedan.

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening

I den finansiella lagstiftningen saknas för närvarande möjlighet att bedriva finansiell verksamhet i ekonomisk förening. Utredningen föreslår att det i framtiden skall möjligt att i associationsformen ekonomisk förening vara bedriva verksamhet som är tillståndspliktig enligt bankrörelselagen eller kreditmarknadsbolagslagen. Verksamheten skall även när den bedrivs av en förening underkastad de regler tillsyn och annat som gäller vara om enligt dessa lagar. Företagstypen skall benämnas andelsbank om det är fråga om bankrörelse. För ñnansieringsverksamhet införs den gemensamma benämningen kreditföretag. Bankrörelse i ekonomisk förening skall regleras förutom bankrörelselagen, lag om andelsbanker. Lagav, en förslaget bygger till stora delar pä innehållet i föreningsbankslagen men saknar kopplingen till jordbruksnäringen samt den uppdelning mellan regionala och lokala banker som föreningsbankslagen innehåller. Föreningsbankslagen upphävs. Finansieringsverksamhet i ekonomisk förening skall regleras i lagen kreditmarknadsbolag, vars rubrik ändras till lagen om om kreditföretag.

Valutaväxling

Begreppet Valutaväxling ersätter den tidigare benämningen köp och försäljning resevaluta. Med Valutaväxlingsrörelse skall enligt utredav ningens förslag förstås yrkesmässig handel med sedlar, mynt och resecheckar vederlag i annat myntslag. Valutaväxlingsrörelse bedrivs mot i ökande omfattning från banker och andra kreditinstitut fristående av

Sammanfattning 19

företag. Det finns cirka 15-20 sådana företag ägnar sig valutaväxsom ling. Vissa bedriver valutaväxlingsrörelse huvudsaklig näring, medan som andra bedriver den som ett komplement till näring. annan

Utredningen föreslår att valutaväxlingsrörelse skall regleras i lag en om Valutaväxling. Lagen syftar till att definiera vad med valutaväxsom avses lingsrörelse samt till att förhindra att företag driver sådan rörelse som etableras i syfte att tvätta pengar eller på annat sätt utnyttjas för detta ändamål. Lagen skall trygga att valutaväxlingsrörelse bedrivs på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och att behovet konsumentskydd av tillgodoses i denna verksamhet.

Lagen föreslås bli tillämplig på valutaväxlingsrörelse riktas mot som allmänheten och bedrivs från fast driftställe i Sverige. Lagen är således tillämplig på såväl svenska som utländska företags etableringar i Sverige. Den i lagen föreslagna bestämmelsen om konsumentskydd blir därmed tillämplig samtliga företag som bedriver valutaväxlingsrörelse. Bestämmelsen om konsumentskydd innebär att företag driver valutaväxsom lingsrörelse är skyldiga att tydligt informera gällande växelkurser och om avgifter samt att tillhandahålla avräkningsnota.

För att motverka att företag utnyttjas eller etableras i penningtvättsyfte finns enligt utredningen behov av reglering under vilka som anger förutsättningar som verksamheten skall bedrivas. Viss etableringskontroll fordras enligt utredningen för att förhindra att företag etableras och bedrivs under förhållanden som inte kan anses tillräckligt seriösa. Valutaväxlingsrörelse av väsentlig omfattning skall få bedrivas endast efter tillstånd av Finansinspektionen. Annan valutaväxlingsrörelse skall anmälas till inspektionen. Tillstånd får meddelas endast om verksamheten kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Företag som har fått valutaväxlingstillstånd skall ställas under Finansinspektionens tillsyn. Från kravet tillstånds- och anmälningsplikt undantas svenska företag som står under Finansinspektionens tillsyn enligt annan lagstiftning. Vidare undantas utländska filialer till vissa utländska företag, såväl inom som utanför EESområdet, som har rätt att bedriva valutaväxlingsrörelse enligt hemlands-

20 Sammanfattning

auktorisationen samt utländska filialer till utländska bankföretag eller andra utländska kreditinstitut.

I lagen valutaväxling definieras de företag som bedriver Valutaväxom lingsrörelse. Risken för att illegala transaktioner följer vägar där det saknas kontroll är enligt utredningen ett tungt vägande skäl för att företag bedriver valutaväxlingsrörelse, och enligt nuvarande regler inte som som omfattas tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot penningtvätt, av bör omfattas denna lag. Företag är tillstånds- eller anmälningsav som pliktiga enligt lagen Valutaväxling skall således omfattas av penom ningtvättslagen.

Banktjänster genom ombud

Genom bestämmelse i 2 kap. 3 § bankrörelselagen 1987:617 fick en ny a bankerna frän och med den 1 januari 1993 möjlighet att efter särskilt tillstånd låta vissa enklare banktjänster bedrivas av arman personal än bankens och i andra lokaler än bankens Bestämmelsen tillkom för egna. göra det möjligt upprätthålla viss bankservice i glesbygd och på att att mindre orter.

Möjligheten att låta ombud tillhandahålla vissa enklare banktjänster är enligt utredningen främst motiverad förhållandena i glesbygd och på av mindre Förslaget innebär att det till skillnad från nuvarande orter. reglering, inte bör finnas några formella begränsningar avseende möjligheten att tillhandahålla enklare banktjänster även på andra orter.

Huvudprincipen att banks verksamhet skall tillhandahållas i bankens egna lokaler och bankens personal lagfästs. Sådan verksamhet bedrivs av egen i bankkontor. Från denna huvudregel finns motsvarande sätt som i 3 i dess gällande lydelse, möjlighet för bank att efter särskilt a en tillstånd låta ombud tillhandahålla vissa enklare banktjänster. Till skillnad från den nuvarande regleringen i den föreslagna lagtexten vilka anges banktjänster Dessa tjänster är insättning konto, uttag från som avses. konto med bankbok, betalningsförmedling och kreditförmedling. Uttag frän bankkonto hittills kunna tillhandahållas utan särskilt tillstånd, som ansetts

Sammanfattning 2 1

t.ex. checkinlösen och kontantavrundning, skall således inte heller fortsättningsvis fordra tillstånd. Tillstånd får som hittills beviljas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen. Tillstånd får endast beviljas om verksamheten bedöms kunna bedrivas under kontrollerade former och med betryggande säkerhet. För den verksamhet som banken lägger ut entreprenad skall banken alltid gentemot kunden vara rättsligt ansvarig. Finansinspektionen skall i princip pröva att dessa krav är uppfyllda i varje enskilt fall. Tillståndsprövningen skall vara flexibel och anpassas till orten, verksamhetens omfattning, ombudet, lokalen samt övriga förutsättningar för verksamhetens bedrivande. Utredningen avser att i slutbetänkandet återkomma med förslag på olika tekniska, säkerhetsmässiga lösningar.

Författningsförslag 23

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen 1987:617

Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga bankrörelselagen om 1987:617, dels att i 3 kap. 1 5 kap. 1 och 3 §§, 7 kap. 24 § samt 8 kap. l § hänvisning till föreningsbankslagen 1987:620 skall bytas ut mot hänvisning till lagen 1994:000 andelsbanker, om dels att i 8 kap. 4 och 5 hänvisning till lagrum i föreningsbankslagen skall bytas ut mot hänvisning till lagrum med beteckning i samma lagen om andelsbanker, dels att i 2 kap. 6 a, 8 och 9 a §§, 3 kap. 2 och 15 §§, 4 kap. 7 och 11 §§, 5 kap. 3 och 8 §§, 6 kap. 3 § samt 8 kap. 5 § orden central föreningsbank och ordet föreningsbank i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet andelsbank i motsvarande form, dels att i 1 kap. 6-8 orden ett bankaktiebolag skall bytas ut mot en bank, dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 3 10, 12, 13, 16, 17 och a, 19 §§, 3 kap. 5 och 11 §§, 4 kap. 12 och 13 §§, 5 kap. 7 6 kap. 1 § samt 7 kap. 10, 11, 13, 14, och 22 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i 1 kap. skall införas bestämmelse, 2 följande en ny a av lydelse.

24 F örfattnin gsgförssla g

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Denna lag innehåller bestäm- Denna lag innehåller bestämmelser den rörelse melser om den rörelse som en om som en bank får driva samt vissa andra bank får driva samt vissa andra för banker bestäm- för banker gemensamma begemensamma melser. Bestämmelser hur stämmelser. Bestämmelser om om en bank bildas och dess organi- hur en bank bildas och om dess om sation finns i bankaktiebo- organisation m.m. finns i bankm.m. lagslagenl987:618, sparbanks- aktiebolagslagen 1987:618, lagen 1987:619 och förenings- sparbankslagen 1987:619 och bankslagen 1987:620. lagen 1994:000 om andelsbanker. Med bank förstås i denna lag Med bank förstås i denna lag bankaktiebolag, Sparbank och bankaktiebolag, Sparbank och föreningsbank Central förenin andelsbank. gsbank och lokal föreningsbank. banks stadgar förstås i Med banks stadgar förstås i Med en en lag bolagsordning för denna lag bolagsordning för denna bankaktiebolag, reglemente för bankaktiebolag, reglemente för Sparbank och stadgar för före- sparbank och stadgar för andelsningsbank. bank. För utländska bankföretags verksamhet filial i Sverige gäller genom bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen 1992: 160 om utländska filialer m.m. Denna lag gäller inte för verksamhet bedrivs i Sveriges riksbank. som

2§

Med bankrörelse i denna Med bankrörelse avses i denna avses lag verksamhet i vilken ingår lag verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på inlåning från allmänheten. Med sådan räkning bank allmänt inlåning avses insättning av som använder. medel på konto om insättning kan ske fortlöpande och om kontobehållningen utgörs av värdet och är disponibel av pengar

Senaste lydelse 1993:1700.

Författningsförslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för insättaren. Bankrörelse får, efter tillstånd Bankrörelse får, efter tillstånd oktroj av regeringen, drivas av oktroj regeringen, drivas av av bankaktiebolag, sparbanker och bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker. Vidare andelsbanker. Vidare får bankfâr bankrörelse drivas av utländ- rörelse drivas utländska av ska bankföretag under de förut- bankföretag under de förutsättsättningar som anges i 4 och ningar i 4 och 5 §§. som anges 5 §§.

2a§

Tillstånd att bedriva bankrörelse krävs inte om ett näringsföretag eller annat företag som ingår i samma koncern som sådant företag, tar emot inlåning från allmänheten under förutsättning att behållningen inte är förenad med rätt till ränta samt är disponibel för insättaren endast för betalning av varor och tjänster som framställs eller säljs av näringsföretaget eller i samband med att kontoförhållandet upphör. Sådan inlåning kallas i n s ä t tning av kundmedel. Kreditföretag får ta emot insättning av kundmedel endast om finansieringsverksamheten är begränsad till avsättning av varor och tjänster som framställs eller säljs av näringsföretag inom koncernen.

26 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Rörelsen

3a§

Om det finns särskilda skäl får Banks verksamhet skall drivas regeringen, eller efter regering- av bankens egen personal och i

bemyndigande, Finansin- bankens egna lokaler bankkonens spektionen tillåta att bank tor. Uttag från konto utan en låter verksamheten bedrivas bankbok får dock tillhandahållas av än bankens personal och även på annat sätt. annan

i andra lokaler än bankens egna. Regeringen eller, efter rege-

ringens bemyndigande, Finansinspektionen får ge en bank tillstånd att låta ett ombud tillhandahålla följande tjänster för bankens räkning insättning på bankkonto, uttag från konto med bankbok, betalningsförmedling och kreditförrnedling. Tillstånd enligt andra stycket fär ges endast om banken ansvarar för verksamheten mot kunden och det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas under sådana kontrollerade och säkerhetsrnässigt betryggande former, som betingas av verksamhetens art och omfattning samt övriga orriständigheter.

5§

En bank får förvärva ett bank- En bank får förvärva en annan aktiebolags eller sparbanks banks rörelse, om övertagandet en rörelse, övertagandet inte inte kan anses vara till skada för om till skada för det det allmänna. Om förvärvet kan anses vara allmärma. Om förvärvet avser hela eller en inte obetydlig avser hela eller inte obetydlig del del av rörelsen krävs det att en rörelsen krävs det regeringen eller, efter regeringav att rege-

Författningsförslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinens bemyndigande, Finansinspektio- spektionen lämnar tillstånd till nen lämnar tillstånd till förvär- förvärvet. vet. Ett bankakti ebolag får förvärva en central föreningsbanks rörelse i samband med ombildning enligt 11 kap. föreningsbankslagen 1987:620.

6§

Efter tillstånd av regeringen Efter tillstånd regeringen av eller, efter regeringens bemyndi- eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får en gande, Finansinspektionen får en bank förvärva aktie i bankaktie- bank förvärva aktie eller andel i bolag eller andel i utländskt svenskt eller utländskt bankförebankföretag och i svenskt eller tag och i svenskt eller utländskt utländskt företag, vars ändamål företag, ändamål kan vars anses kan anses vara till nytta för till nytta för bankväsendet vara bankväsendet eller det allmänna. eller det allmänna. Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga garantifondsbevis, om förlagsbevis eller förlagsandclsbevis har utfärdats företag som av som avses i första stycket. Med banks förvärv av garantifondsbevis jämställs utfardande av garantifondsförbindelse. Beträffande förvärv av aktier eller andelar i försäkringsföretag gäller 6a§.

9§

En bank skall vid varje tid- En bank skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad punkt ha kapitalbas, beräknad en enligt 9 a som motsvarar åtta enligt 9 a som motsvarar åtta procent av bankens placeringar, procent av bankens placeringar, beräknat enligt 10 § kapitalberäknat enligt 10 § kapitalkrav. För en central föreningskrav. bank med anslutna lokala föreningsbanker bestäms kapitalbasen och kapitalkravet gemensamt. Utöver bestämmelsen i första Utöver bestämmelsen i första stycket gäller att en banks kapi- stycket gäller banks kapiatt en talbas inte får understiga det talbas inte får understiga det belopp som enligt 1 kap. 2 § belopp enligt lkap. 2§ som tredje stycket bankaktiebolagsla- tredje stycket bankaktiebolagsla-

2 8 Pkärfartrzingsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1987:618, 2 kap. 2 § 1987:618, 2 kap. 2 § gen gen andra stycket sparbankslagen andra stycket sparbankslagen 1987:619 eller l kap. 4§ 1987:619 eller 1 kap. 4§ tredje stycket föreningsbanksla- andra och tredje styckena lagen 1987:620 krävdes när 1994:000 om andelsbanker gen rörelsen påbörjades. krävdes när rörelsen påbörjades.

10 §

Kapitalkravet enligt 9 § bestäms i förhållande till bankens tillgångar samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden kapitalmarknaden som kreditrisk för banken placeringar. Placeringarna delas in i innebär en följande grupper: A lnneliggande kassa, checkar och postremissväxlar. 2. Värdehandlingar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kommun eller en därmed jämförlig samfällighet svarar. 3. Värdehandlingar och fordringar för vilka utländska stater eller centralbanker värdehandlingen eller fordran gäller i den svarar, om nationella valutan och är refinansierad i samma valuta. Övriga värdehandlingar och fordringar för vilka svarar någon av de 4. utländska stater och centralbanker som regeringen föreskriver. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarkna- 5. den, för vilka säkerheten utgörs sådana tillgångar som avses i 1 eller av sådana statliga värdehandlingar som avses i 2-4. Värdehandlingar och fordringar för vilka allmänna pensionsfonden B svenskt företag bedriver något slag bankverksamhet eller ett som av svarar. 2. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar en kommun eller en därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver. Värdchandlingar och fordringar med en återstående löptid av högst ett år för vilka en utländsk bank svarar. 4. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar en bank i någon av de utländska regeringen föreskriver. stater som Värdehandlingar och fordringar för vilka någon av de in- 5. svarar ternationella utvecklingsbanker regeringen föreskriver. som 6. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden, för vilka säkerheten utgörs värdehandlingar eller fordringar som av anges i Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmark- C. för vilka säkerheten utgörs panträtt i bostadsfastighet eller naden, av tomträtt till sådan fastighet inom det uppskattade värde som banken bestämt efter särskild värdering.

Färfattningsförslag 29

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

D. Övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden

kapitalmarknaden. Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas sådana tillskott som enligt 9 a § sista stycket skall räknas från - av kapitalbasen, sådana tillskott som avses i 9 a § sista stycket sista meningen, de placeringar som anges i första stycket A, fordringar mot företag som ingår i samma koncern som banken och som omfattas av bestämmelser om konsoliderat kapitalkrav, fordringar som har garante- fordringar som har garante- - rats av ett företag som ingår i rats av ett företag ingår i som samma koncern som banken och samma koncern som banken och som omfattas av bestämmelser som omfattas bestämmelser av om konsoliderat kapitalkrav, konsoliderat kapitalkrav samt om fordringar mellan en spar- fordringar mellan - - en sparbank och Sparbankemas Bank bank och Sparbankemas Bank.

samt fordringar mellan en före- ningsbank och Föreningsbankernas Bank. I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringama tas upp till sammanlagt tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B, femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket C samt hela summan av de placeringar som anges i första stycket D. - Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall placeringama värderas enligt följande: Tillgångar, för vilka reserver som avses i 9 § andra stycket C har a satts av, värderas till sitt bruttobokföringsvärde. 2. Ovriga tillgångar värderas till sitt bokförda värde. 3. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till sitt

nominella belopp.

. 4. Ovriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp. 5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp. Regeringen får bemyndiga finansinspektionen att meddela sådana föreskrifter som enligt denna paragraf ankommer regeringen.

12§

Ett bankaktiebolag, en spar- En bank skall ha med hänen bank och en central förenings- syn till rörelsens art och omfattbank skall ha en med hänsyn till ning tillräcklig betalningsbered-

30 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rörelsens art och omfattning skap. tillräcklig betalningsberedskap. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om betalningsberedskapen.

13§

Kredit får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form borgen. Banken får dock avstå från sådan av säkerhet den kan obehövlig eller om det annars föreligger om anses särskilda skäl att avstå från säkerhet. Bestämmelsen i 6 kap. 9 § första stycket bankaktiebolagslagen 1987: 618 förbud för ett bankaktiebolag att som pant ta emot egen aktie om tillämpas också på förlagsbevis som bolaget utfärdat. En sparbank får inte pant ta emot förlagsbevis, som Sparbanken som utfärdat, och inte heller bevis tillskott till garantifond eller grundfond om i Sparbanken. En föreningsbank får inte En andelsbank får inte som som förlagsbevis eller pant ta emot förlagsbevis eller pant ta emot förlagsandelsbevis har ut- förlagsandelsbevis som banken som färdats banken eller bevis utfärdat eller bevis om andel i av om andel i eller tillskott till före- eller tillskott till banken. ningsbanken själv eller annan föreningsbank.

16§

En bank får inte ha fordringar samma låntagare eller låntagare som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk gemenskap i sådan omfattning det finns risk att banken inte kan fullgöra sina skyldigheter att sådan låntagare inte kan betala sin skuld. Detsamma gäller om en fordringar mot säkerhet i aktier eller förlagsbevis, som har getts ut av aktiebolag eller aktiebolag är förenade i sådan gemenskap. samma som Med fordran jämställs säkerhet i form borgen eller annan garantiförbinav delse till banken. Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga garantiförbindelom ser som banken utfärdar. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter vilka begränsningar som skall gälla för närmare om sådana fordringar och garantiförbindelser i första och andra som avses styckena.

Fätfattningsförslag 3 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En central föreningsbank skall dessutom bevaka att inte banken tillsammans med anslutna lokala föreningsbanker har fordringar som avses i första stycket i sådan omfattning att fordringarna sammantagna kan medföra

fara för föreningsbankernas

säkerhet.

l7§

En bank får inte på andra villkor än sådana som banken normalt ställer upp lämna kredit till styrelseledamot, 2. delegat i ledande ställning inom banken, anställd som innehar en ledande ställning inom banken, 4. annan aktieägare än staten med ett aktieinnehav minst som motsvarar tre procent av hela aktiekapitalet, 5. sådan revisor i banken som avses i 3 kap. 5 § femte stycket, 6. make eller sambo till under 1-5 eller person som avses 7. juridisk person i vilken sådan under 1-6 har person som avses ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap delägare eller medlem. av En lokal föreningsbank får inte utan tillstånd av den centrala föreningsbanken lämna kredit till person eller företag som avses i första stycket. Finansinspektionen prövar delegat eller anställd har sådan ledande om ställning som avses i första stycket 2 och Bankens styrelse skall i en förteckning föra in uppgifter de krediter om som har beviljats eller företag i första stycket. personer som avses Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, ñnansinspektionen får utfärda föreskrifter vilka uppgifter skall antecknas i förteckningen. om som Första-fjärde styckena tilläm- Första-tredjestyckenatillämpas pas på motsvarande sätt beträf- motsvarande sätt beträffande fande krediter mot säkerhet krediter säkerhet borgen av mot av borgen eller fordringsbevis eller fordringsbevis utfärsom som utfärdats av någon som avses i dats någon i första av som avses första stycket. Detsamma gäller stycket. Detsamma gäller för en för en fordran banken fordran banken förvärvar som som förvärvar och för vilken någon och för vilken någon som avses som avses i första stycket är be- i första stycket är betalnings-

32 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

talningsskyldig. skyldig.

19 §

Förfallotiden för lån skall bestämmas så att den är förenlig med villkoren för bankens förbindelser. lån inte betalas inom ett âr, skall banken förbehálla sig rätt Ställs ett att lånet till återbetalning senast inom den sagda tiden. att säga upp får dock lämna lån med längre löptid än ett år utan Banken ut en enligt andra stycket till ett sammanlagt belopp som vid varje förbehåll högst tjugofem procent summan av, såvitt avser tidpunkt svarar mot av bankaktiebolag, dess eget kapital och dess inlâning 2. Sparbank, dess fonder och dess inlåning, egna föreningsbank, den centrala 3. andelsbank, dess eget kapi- 3. föreningsbankens och anslutna tal och dess inláning. lokala föreningsbankers eget kapital och den centrala föreningsbankens inláning. En lokal föreningsbank fâr bevilja kredit som avses i tredje stycket endast efter medgivande den centrala föreningsbanken. av eller därmed jämförlig samfällighet helt eller delvis Om staten, kommun lån, gäller inte bestämmelserna i andra och svarar för betalningen av ett tredje styckena.

3 kap. Revision

4 §

revisorer Minst av de revisorer som Minst en av de som en bank- stämman utser i en bank skall stämman utser skall i ett sparbank och auktoriserad revisor. aktiebolag, en en vara central föreningsbank vara auktoriserad revisor och i en lokal föreningsbank auktoriserad eller godkänd revisor.

5§

Den kan inte revisor vara som i banken eller dess dotterföretag eller delegat i är styrelseledamot

Färfattningsförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller bankens kontroll däröver, 2. är anställd hos banken eller något annat sätt intar underordnad en eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under l eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder banken vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens kontroll däröver, 3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avse under 1 eller är besvâgrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller 4. står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka banken eller ett sådant företag har ställt säkerhet. Vad som angetts i första stycket 4 gäller också när skulden eller förpliktelsen avser revisorns make eller sambo eller juridisk person i vilken sådan person eller revisorn själv har ett väsentligt ekonomiskt intresse. En revisor är obehörig också om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans oberoende. Den som är huvudman i sparbank får inte vara sådan revisor som avses i 4 I fråga om annan revisor i en I fråga om arman revisor i en föreningsbank än sådan som andelsbank än sådan som avses avses i 4 § gäller vad som sägs i 4 § gäller vad som sägs i första i första stycket 4 och andra stycket 4 och andra stycket stycket endast om låneskulden endast om låneskulden eller eller säkerheten går utöver vad säkerheten går utöver vad som som normalt sammanhänger med normalt sammanhänger med medlemskap i föreningsbanken. medlemskap i banken. Den som inte är behörig att vara revisor i en föreningsbank kan inte heller vara revisor i en annan föreningsbank. Den som enligt denna paragraf inte är behörig att vara revisor i en bank kan inte heller vara revisor i ett dotterföretag till banken. Revisorerna får vid revisionen inte anlita någon som enligt denna paragraf inte är behörig att vara revisor. Har banken anställda eller delegater med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta bankens interna revision, får revisorerna dock anlita dessa i en utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

34 Färfaltningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11§

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har gjorts enligt denna lag. Innehåller inte årsredovisningen upp sådana upplysningar skall lämnas enligt 4 kap. skall revisorerna ange som detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske. Har revisorerna vid sin gransk- Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller ning funnit att någon åtgärd eller försummelse, kan föranleda försummelse, som kan föranleda som ersättningsskyldighet, ligger ersättningsskyldighet, ligger en en styrelseledamot till last eller att styrelseledamot till last eller att styrelseledamot på annat sätt en styrelseledamot på annat sätt en handlat i strid mot denna lag, handlat i strid mot denna lag, bankaktiebolagslagen 1987: bankaktiebolagslagen 1987: 618, sparbankslagen 1987:619 618, sparbankslagen 1987:619 eller föreningsbankslagen eller lagen 1994:000 om an- 1987:620 eller mot stadgarna, delsbanker eller mot stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen. skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande i frågan innehålla ett uttalande i frågan ett ansvarsfrihet för styrelsele- ansvarsfrihet för styrelseleom om damöterna. Revisorerna kan damötema. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen även i övrigt i berättelsen ananteckna de upplysningar de teckna de upplysningar som de som önskar meddela aktieägarna, önskar meddela aktieägarna, huvudmännen eller medlemmar- huvudmännen eller medlemmar-

na. na. I revisionsberättelsen skall också anmärkas revisorerna funnit att om banken inte har fullgjort sin skyldighet göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt att uppbördslagen 1953:272, 2. länma uppgift enligt 54 § 1 uppbördslagen eller 4 eller 11 § att mom. lagen 1984:668 uppbörd socialavgifter från arbetsgivare, eller om av att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2. Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning att banken inte har om fullgjort någon sådan skyldighet i fjärde stycket 1-3, skall som avses revisorerna genast sända in avskrift av den till skattemyndigheten. en Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställande

Fätfattningsförslag 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av balansräkningen och resultaträkningen det förslag till dissamt om positioner beträffande bankens vinst eller förlust har lagts fram i som förvaltningsberättelsen. I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena tillämpas. I en central föreningsbank, till

vilken det finns anslutna lokala

föreningsbanker, skall revisionsberättelsen innehålla särskilda uttalanden om gruppen i dess helhet pa grundval av den i 4 kap. 1 § femte stycket föreskrivna sammanställningen.

4 kap. Redovisning

1 §

Kalenderår är räkenskapsår, om inte annat följer av 12 § andra stycket bokföringslagen 1976:125. För varje räkenskapsår skall årsredovisning avges. Denna består av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse. I fråga om resultaträkning och balansräkning i årsredovisning och i årsbokslut enligt bokföringslagen gäller, förutom bestämmelserna i den lagen, föreskrifterna i detta kapitel. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får utfärda närmare föreskrifter om bankernas löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning, och avfattningen och innehållet i den redovisning som enligt bestämmelserna i 11-14 §§ lagen 1992: 160 om utländska filialer m.m. skall lämnas för verksamhet i filial till utländskt bankföretag. Föreskrifter som utfärdas med stöd av tredje stycket får avvika från bokföringslagen om det finns särskilda skäl. Föreskrifterna skall utformas så att de främjar en klar och rättvisande redovisning av bankens resultat och ställning.

Årsredovisningen för central

en föreningsbank skall innehålla en sammanställning av de egna och de anslutna lokala föreningsbankernas resultaträkningar och balansräkningar.

Firfattrzin gsfiirsag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Minst en månad före ordinarie stämma, i en Sparbank dock senast den 31 mars, skall årsredovisningshandlingarna för det förflutna räkenskapsåret lämnas till revisorerna. När resultaträkningen och ba- När resultaträkningen och balansräkningen blivit fastställda, lansräkningen blivit fastställda, skall avskrifter av årsredovis- skall avskrifter av årsredovisningen och revisionsberättelsen ningen och revisionsberättelsen sändas in till Finansinspektionen sändas intill Finansinspektionen så snart det kan ske. För en så snart det kan ske. lokal föreningsbank gäller dock en sådan skyldighet endast om inspektionen begär det. Hos en lokal föreningsbank skall, senast en månad efter det att resultaträkningen och balansräkningen blivit fastställda, avskrifter av årsredovisningen och revisionsberättelse hållas tillgängliga h0s banken för alla som är intresserade. På avskrift av årsredovisningen På avskrift av årsredovisningen som sänds in till Finansinspek- som sänds in till Finansinspektionen eller hålls tillgänglig tionen skall en styrelseledamot enligt tredje stycket skall en teckna bevis om att resultaträkstyrelseledamot ningen och balansräkningen har teckna bevis om att resultaträkningen och balans- fastställts. Uppgift skall också räkningen har fastställts. Uppgift lämnas om fastställelsedagen. skall också lämnas faststäl- Beviset skall även innehålla uppom lelsedagen. Beviset skall även gift om stämmans beslut beträfinnehålla uppgift stämmans fande bankens vinst eller förlust. om beslut beträffande bankens vinst eller förlust.

Förvaltningsberättelsen skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed. l förvaltningsberättelsen skall upplysningar lämnas i följande hänseenden: Sådana förhållanden som inte skall redovisas i resultaträkningen eller i balansräkningen men som är viktiga för bedömningen av bankens verksamhetsresultat och ställning.

Förfatrningsförslag 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. Händelser av väsentlig betydelse för banken, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut. 3. Medelantalet under räkenskapsåret anställda personer, såväl för banken i dess helhet som för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda, det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till styrelsen och andra personer i ledande ställning, varvid tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen skall anges särskilt, dels till övriga anställda och delegater i banken samt, om banken har anställda i flera länder, löner och ersättningar angivna särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land. Då medelantalet anställda skall uppgift även lämnas om fördelningen mellan kvinnor anges och Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust. Ett bankaktiebolag, en spar- En bank skall till förvaltningsbank och en central förenings- berättelsen foga en kapitaltäckbank skall till förvaltningsbe- ningsanalys. I denna skall lämrättelsen foga en kapitaltäck- nas uppgifter om kapitalbasen ningsanalys. I denna skall läm- och kapitaltäckningen enligt nas uppgifter om kapitalbasen 2 kap. 9-11 §§. och kapitaltäckningen enligt 2 kap. 9-11 §§. En föreningsbank skall där- En andelsbank skall därutöver utöver lämna upplysningar i lämna upplysningar i följande följ ande hänseenden: hänseenden: Väsentliga förändringar i Väsentliga förändringar i medlemsantalet och summoma medlemsantalet och summoma insatsbelopp skall återbe- insatsbelopp som skall återbeav som av talas under nästa räkenskapsår talas under nästa räkenskapsår enligt bestämmelserna i 4 kap. l enligt bestämmelserna i4 kap. l och 3 §§ föreningsbankslagen och 3 §§ lagen 1994:000 om 1987:620. andelsbanker. 2. Den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför. 3. Summan de förlagsinsatser som har sagts upp och skall inlösas av under de näst följande två räkenskapsåren.

12 §

Ett bankaktiebolag, spar- Minst en gång under varje räen

bank och en central förenings- kenskapsår som omfattar mer än

bank skall minst gång under tio månader skall banken avge en

varje räkenskapsår som omfattar en särskild redovisning delårs-

än tio månader avge en sär- rapport. Rapporterna skall avse mer

38 Färfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skild redovisning delårsrap- bankens verksamhet från räkenport. Rapporterna skall avse skapsârets början. Minst en rapbankens verksamhet från räken- port skall omfatta en period av skapsårets början. Minst en minst hälften och högst två rapport skall omfatta en period tredjedelar av räkenskapsåret. av minst hälften och högst två tredjedelar av räkenskapsåret. Delårsrapportema avges av styrelsen eller, om styrelsen bestämmer det, av verkställande direktören. Rapporterna skall hållas tillgängliga hos banken för envar och genast sändas till de aktieägare, huvudmän eller medlemmar som begär det. Delårsrapportema skall i avskrift sändas in till Finansinspektionen så snart det kan ske.

13§

I delårsrapporter skall översiktligt redogöras för verksamheten och resultatutvecklingen i denna samt för utvecklingen av inlåningen, utlåningen och likviditeten sedan det föregående räkenskapsårets utgång. Vidare skall i belopp anges resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Bestämmelserna i 9 § andra stycket 1 och 2 gäller i tillämpliga delar för delårsrapporter. En moderbank skall i en del- En moderbank skall i en delårsrapport, utöver uppgifter för årsrapport, utöver uppgifter för moderbanken, i tillämpliga delar moderbanken, i tillämpliga delar lämna uppgifter för koncernen lämna uppgifter för koncernen motsvarande vad som sägs i motsvarande vad som sägs i första stycket. Pâ motsvarande första stycket. sätt skall en central föreningsbank som har anslutna lokala föreningsbanker även lämna uppgifter för gruppen.

5 kap. Skadestånd m.m.

7 §

Talan om skadestånd till en Talan om skadestånd till en föreningsbank enligt 1-3 §§ kan andelsbank enligt 1-3 §§ kan väckas om vid en förenings- väckas om vid en föreningsstämbanksstämma majoriteten eller ma majoriteten eller en minoritet en minoritet bestående av minst bestående av minst en tiondel av en tiondel av samtliga röstbe- samtliga röstberättigade har

Färfattningsförslag 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättigade har biträtt ett förslag biträtt ett förslag om att väcka om att väcka skadeståndstalan skadeståndstalan eller har röstat eller har röstat mot ett förslag mot ett förslag om att bevilja om att bevilja någon styrelsele- någon styrelseledamot ansvarsdamot ansvarsfrihet. En upp- frihet. En uppgörelse om skadegörelse om skadeståndsskyldig- ståndsskyldigheten kan träffas heten kan träffas endast av endast av föreningsstämman och föreningsbanksstämman och bara bara under förutsättning att inte under förutsättning att inte en en tiondel av samtliga röstbetiondel av samtliga röstberättiga- rättigade röstar mot förslaget till de röstar mot förslaget till upp- uppgörelse. Om en medlem för görelse. Om en medlem för skadeståndstalan för bankens skadeståndstalan för förenings- räkning, kan någon uppgörelse bankens räkning, kan någon upp- inte träffas utan hans samtycke. görelse inte träffas utan hans Talan mot en delegat om skadesamtycke. Talan mot en delegat stånd till banken får utan hinder om skadestånd till förenings- av vad nu sagts väckas av styrelbanken får utan hinder av vad nu sen. sagts väckas av styrelsen. Talan om skadestånd till före- Talan om skadestånd till anningsbanken får föras av röstbe- delsbanken får föras av röstberättigade som utgör minst en rättigade som utgör minst en tiondel av samtliga röstberättiga- tiondel av samtliga röstberättigade. Om röstberättigad sedan de. Om en röstberättigad sedan en talan väckts avstår från talan, talan väckts avstår från talan, kan likväl de övriga fullfölja kan likväl de övriga fullfölja denna. Den har väckt talan denna. Den som har väckt talan som svarar för rättegångskostnaderna svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av men har rätt till ersättning av föreningsbanken för den kostnad banken för den kostnad som som täcks av vad som kommit täcks av vad som kommit bankföreningsbanken till godo genom en till godo genom rättegången. rättegången. Talan för föreningsbankens Talan för andelsbankens räkräkning mot en styrelseledamot ning mot en styrelseledamot om om skadestånd på grund av ett skadestånd på grund av ett beslut beslut eller en åtgärd under ett eller en åtgärd under ett räkenräkenskapsår skall väckas senast skapsår skall väckas senast ett år ett år från det att årsredovis- från det att årsredovisningen och ningen och revisionsberättelsen revisionsberättelsen för räkenför räkenskapsåret lades fram skapsåret lades fram föreföreningsbanksstämma. ningsstämma. Har ett beslut fattats om att be- Har ett beslut fattats om att be-

40 Författningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vilja ansvarsfrihet eller att inte vilja ansvarsfrihet eller att inte föra skadestândstalan utan att det föra skadeståndstalan utan att det minsta antalet röstberättigade minsta antalet röstberättigade som anges i första stycket röstat som anges i första stycket röstat mot beslutet eller har tiden för mot beslutet eller har tiden för talan försuttits enligt tredje talan försuttits enligt tredje stycket, kan trots detta talan stycket, kan trots detta talan enligt första eller andra stycket enligt första eller andra stycket väckas, det i årsredovisning- väckas, om det i årsredovisningom eller i revisionsberättelsen en eller i revisionsberättelsen en eller något annat sätt till eller något annat sätt till färeningsbanksstämman inte har föreningsstämman inte har lämlämnats i väsentliga hänseenden nats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter riktiga och fullständiga uppgifter om det beslut eller den åtgärd om det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan. som ligger till grund för talan. Skadeståndstalan som grundas på brott kan alltid föras av styrelsen

6 kap. Bankens firma

1 §

Ett bankaktiebolags firma skall Ett bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank, spar- innehålla ordet bank, en sparen banks firma ordet Sparbank, en banks firma ordet Sparbank samt central föreningsbanks firma en andelsbanks firma ordet orden central föreningsbank samt andelsbank. en lokal föreningsbanks firma ordet föreningsbank. Om firman skall registreras pâ tvâ eller flera språk, skall varje lydelse anges i bankens stadgar.

7 kap. Tillsyn

4 §

En banks styrelse är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns anledning att anta att ett bankaktiebolags eget kapital understiger nio tiondelar av det registrerade aktiekapitalet,

Fönfattningsförslag 4 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. en Sparbank eller en central en Sparbank eller en andelsföreningsbank med anslutna bank inte kan uppfylla kravet på lokala föreningsbanker inte kan kapitaltäckning enligt 2 kap. uppfylla kravet kapitaltäck- 9-10 §§. ning enligt 2 kap. 9-10 §§. Balansräkningen skall granskas av revisorerna. Om antagandet om bankens ställning bekräftas skall styrelsen genast underrätta Finansinspektionen.

5 §

Finansinspektionen skall för- Finansinspektionen skall förordna en eller flera revisorer att ordna en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i med övriga revisorer delta i revisionen av en bank. Inspektio- revisionen av en bank. nen får dock avstå från att förordna revisor i en lokal föreningsbank. Inspektionen får när som helst återkalla ett revisorförordnande och utse en ny revisor. Revisorn har rätt till skäligt arvode för sitt arbete av banken. Arvodets storlek bestäms av inspektionen. Finansinspektionen skall utfärda en instruktion för revisor som förordnats av inspektionen.

10 §

Ett direkt eller indirekt förvärv Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i en bankaktiebolag, av aktier eller andelari en bank, som medför att förvärvarens som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, får ske bara kvalificerat innehav, får ske bara efter tillstånd av Finansinspek- efter tillstånd Finansinspektiotionen. Detsamma gäller förvärv nen. Detsamma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat som innebär att ett kvalificerat innehav ökar så att det uppgår innehav ökar så att det uppgår till eller överstiger 20, 33, eller till eller överstiger 20, 33, eller 50 procent av aktiekapitalet eller 50 procent av kapitalet eller röstetalet för samtliga aktier röstetalet för samtliga aktier eller andelar eller så att banken eller andelar eller så att banken blir dotterföretag. blir dotterföretag.

42 Författningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ll §

Finansinspektionen skall ge tillstånd till förvärv enligt 10 om det inte kan antas att förvärvaren kommer att motverka en sund utveckling av bankens verksamhet. Ett förvärv, som innebär att ett icke-finansiellt företag blir moderföretag till en bank, skall dock tillåtas bara om det finns synnerliga skäl. Inspektionen får föreskriva en Inspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras. Ett tillstånd skall genomföras. Ett tillstånd enligt första stycket andra enligt första stycket andra memeningen fâr förenas med villkor ningen får förenas med villkor skyldighet att inom viss tid om skyldighet att inom viss tid om avyttra så stor del av aktieinne- avyttra så stor del av innehavet havet att banken upphör att vara att banken upphör att vara dotdotterföretag. terföretag. Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

13 §

När ett bankaktiebolag får kän- När ett bankaktiebolag eller en nedom om att aktier i banken andelsbank får kännedom om att blivit föremål för ett sådant för- aktier eller andelar i banken värv som avses i 10 § eller för blivit föremål för ett sådant fören sådan avyttring som avses i värv som avses i 10 § eller för 12 skall banken snarast sådan avyttring som avses i an- en mäla förvärvet eller avyttringen 12 skall banken snarast antill Finansinspektionen. mäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen. Ett bankaktiebolag skall årligen Ett bankaktiebolag eller en till Finansinspektionen anmäla andelsbank skall årligen till Finamnen de aktieägare som nansinspektionenanmälanarnnen har ett kvalificerat innehav av de ägare som har ett kvalifiaktier i banken samt storleken cerat innehav av aktier eller aninnehaven. delar i banken samt storleken på innehaven.

Fötfattningsförslag 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l4§

Om ägaren till ett kvalificerat Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier utövar eller innehav av aktier eller andelar kan antas komma att utöva sitt utövar eller kan antas komma att inflytande på ett sätt som mot- utöva sitt inflytande på ett sätt verkar en sund utveckling av motverkar sund utvecksom en verksamheten i banken, får ling av verksamheten i banken, Finansinspektionen besluta att får Finansinspektionen besluta aktierna inte får företrädas vid att innehavet inte får företrädas bolagsstämman. vid stämman. Om ägaren till ett kvalificerat Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier har underlåtit innehav av aktier eller andelar att ansöka om tillstånd till ett har underlåtit att ansöka om förvärv som avses i 10 § eller tillstånd till ett förvärv som har förvärvat aktier i strid med avses i lO § eller förvärvet om inspektionens beslut, får inspek- har skett i strid med inspektiotionen besluta att aktierna inte nens beslut, får inspektionen får företrädas vid bolagsstäm- besluta att innehavet inte får man eller att röster avgivna för företrädas vid stämman eller att sådana aktier skall vara ogiltiga. röster avgivna för sådant innehav skall vara ogiltiga. Finansinspektionen får också Finansinspektionen får också förelägga en aktieägare som förelägga en ägare som sägs i sägs i första och andra styckena första och andra styckena att att avyttra så stor del av aktierna avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är eller andelarna att innehavet kvalificerat. därefter inte är kvalificerat.

22§

Bankaktiebolag, sparbanker, Svenska banker samt utländska centrala föreningsbanker samt bankföretag med filial här i utländska bankföretag med filial landet skall med årliga avgifter här i landet skall med årliga av- bekosta Finansinspektionens gifter bekosta Finansinspektio- verksamhet enligt de närmare nens verksamhet enligt de när- föreskrifter som regeringen mare föreskrifter som regeringen meddelar. meddelar.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995. Verksamhet som inte fordrade tillstånd enligt äldre lag får fortsättas under ett år räknat från denna lags ikraftträdande.

44 Fötfattningsförslag

Förslag till

Förordning om ändring i bankrörelseförordningen

1987:647

Regeringen föreskriver i fråga om bankrörelseförordningen 1987:647, dels i 7-9, 22, 24-28, 30, 33, 36-36 c, 42, 46, 47, 49, 52 och att 56 §§ hänvisning till lagrum i föreningsbankslagen 1987:620 skall bytas ut mot hänvisning till lagrum med samma beteckning i lagen 1994:000 om andelsbanker, i 27, 30, 33, 36, 36 37, 39, 46 och 53 ordet föredels att c, ningsbank i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet andelsbank i motsvarande fonn, dels att i 46 § ordet föreningsbanksregistret skall bytas ut mot ordet andelsbanksregistret, dels att 45, 54 och 56 a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Ansökan om oktroj för en bank och stadfástelse av bolagsordning enligt bankaktiebolagslagen 1987:618, 2. reglemente eller stiftelseförordnande enligt sparbankslagen 1987:619, och stadgar för central före- stadgar för en andelsbank en ningsbankenligtföreningsbanks- enligt lagen 1994:000 om lagen 1987:620 andelsbanker skall ställas till regeringen och ges in till Finansinspektionen. Ansökan om stadfästelse av stadgar för en lokal föreningsbank enligt föreningsbanlcslagen skall ställas till och ges in till Finansinspektionen. Ansökningshandlingama skall Ansökningshandlingama skall fullständigt post- ange fullständigt nanm, postange namn, adress och eller, adress och personnummer eller, personnummer sådant saknas, födelsedatum om sådant saknas, födelsedatum om

Författningsförslag 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för samtliga stiftare i bankaktie- för samtliga stiftare i bankaktiebolag och Sparbank samt styrel- bolag och sparbank samt styrelseledamötema i föreningsbank. seledamötema i andelsbank. För För en stiftare eller styrelseleda- en stiftare eller styrelseledamot mot med hemvist som avviker med hemvist som avviker från från postadressen skall även postadressen skall även hemhemvistet anges. Ansökan i vistet anges. Ansökan i samband samband med fusion genom med fusion genom kombination kombination skall innehålla skall innehålla motsvarande motsvarande uppgifter om samt- uppgifter om samtliga styrelseleliga styrelseledamöter i de över- damöter i de överlåtande bankerlåtande bankerna. na. Ansökningshandlingen skall undertecknas av alla stiftare eller styrelseledamöter samt innehålla en försäkran att de inte är i konkurs eller underkastade näringsförbud och att de inte heller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Ansökan om tillstånd för ett utländskt bankföretag att driva bankrörelse från filial enligt 1 kap. 4 § första stycket 1 bankrörelselagen 1987:617 skall ställas till regeringen och ges in till Finansinspektionen. Till ansökan skall fogas bolagsordning eller motsvarande, 2. verksamhetsplan med innehåll enligt 3 § samt fullmakt enligt 10 § lagen 1992:160 om utländska filialer m.m.

45 §

När en bank registreras skall antecknas för samtliga banker bankens organisationsnummer, 2. dagen för oktroj, för lokal 2. dagen för oktroj, för sådant föreningsbank dagen för stad- utländskt bankföretag som avses fästelse av stadgarna, för sådant i l kap. 4 § första stycket bankutländskt bankföretag som avses rörelselagen 1987:617 dagen i 1 kap. 4 § första stycket bank- för tillstånd att driva bankrörelse rörelselagen 1987:617 dagen från filial här i landet, eller för för tillstånd att driva bankrörelse sådant utländskt bankföretag som från filial här i landet, eller för avses i 1 kap. 5 § 1 samma lag sådant utländskt bankföretag som dagen för anmälan, avses i 1 kap. 5 § l samma lag dagen för anmälan, dagen för konstituerande dagen för konstituerande stämma eller, såvitt gäller före- stämma eller, såvitt gäller anningsbank, dagen för bildandet, delsbank, dagen för bildandet,

465 Författningsfärslag

.VuWarnde lydelse Föreslagen lydelse

44- bäkens firma dess lydelse på främmande språk, sådan samt om en

lydiemär angiven i bolagsordning, reglemente eller stadgar,

53- bâkens biñrma, styrelsen har antagit sådan, om en

63- dfi i Sverige där bankens styrelse skall ha sitt säte,

ort

77- dfrörelsegrenar banken att driva,

som avser sant för sammankallande av stämma, bäkens postadress, -

fiörbankaktiebolag

110- ppgifter enligt 7 kap. 18 § första stycket bankaktiebolagslagen

05987118,

IU- ktiekapitalet samt i förekommande fall minimikapitalet och

mzlximkapitalet,

lll aztiemas nominella belopp,

13% 5ftet med bankaktiebolagets verksamhet, detta har annat syfte om

än att lereda vinst aktieägarna, fäörsparbanker

1-4- ippgifter enligt 3 kap. 17 § första stycket sparbankslagen

1s98719,

15 Vtrksamhetsområdet, 16- gundfondens belopp, 17- altalet huvudmän,

18 htr huvudmännen skall utses, förföreningsbank- för andelsbanker

e r 19- lppgifter enligt 6 kap. 19. uppgifter enligt 6 kap. § första stycket förenings- 17 § första stycket lagen 1994: 17

bankslágen 1987:620, 000 om andelsbanker,

§0- Wrksamhetsomrâde, 21- 20. villkoren för medlemskap

Villkoren för medlemskap

i fñrffungsbanken, i andelsbanken,

§2- satsemas storlek, 21. insatsemas storlek, 23. °m fullmäktige skall fin- 22. fullmäktige skall ñnom nas, df-,ras befogenhet, hur de deras befogenhet, hur de nas, skäll lses och tiden för deras skall utses och tiden för deras

upPdraê, uppdrag,

24- hür det skall förfaras med 23. hur det skall förfaras med

föfenmçsbankens behállna till- andelsbankens behållna tillgånggåslgir när föreningsbanken ar när andelsbanken upplöses,

upplÖses,

för utländska bankfilialer 25- let utländska bankföre- 24. det utländska bankföretaget firma, nationalitet och tagets firma, nationalitet och Sälev säte,

Författningsförslag 417

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26. bolagsordning eller mot- 25 bolagsordning eller W- . svarande för det utländska bank- svarandle för det utländska länk företaget, företaget, 27. filialens adress, 26. ñlialens adress, 28. namn, medborgarskap, 27. medborgarsmlp, namn,

hemvist och personnummer hemvistt och personnummer

eller, sådant saknas, födelse- eller, sådant saknas, födlseom orm datum för filialens verkställande datum lför filialens verkställmde direktör, vice verkställande direktöir, vice verkställmde direktör och revisor, direktöir och revisor, 29. fullmakt för ñlialens verk- 28. fullmakt för ñlialens verkställande direktör utfärdad det ställandle direktör utfärdad a det av utländska bankföretaget. utländslka bankföretaget.

54§

Finansinspektionen prövar, i ärenden som inte äir av principiell betyeelse

eller i övrigt av särskild vikt, frågor om tillstånd för utländskt bankföretag driva bankrörelse från lll-al ett att enligt l kap. 4 § första stycket l bankrörelselagten 1987:617, tillstånd att förvärva del av tillstånd att förvärva bankaktiebolags eller banks rörelse enl-gt ett en en anman sparbanks rörelse enligt 2 kap. 2 kap. 5 § samma lag, 5 § samma lag, tillstånd för en central föreningsbank att överta del av en annan föreningsbanks rörelse enligt 10 kap. 8 § första stycket föreningsbankslagen 1 98 7:620, 4. tillstånd för en lokal föreningsbank att överta del av en central föreningsbanks rörelse enligt 10 kap. 8 a § första stycket samma lag, 5. tillstånd till förvärv enligt tilllstánd m1 förvärv elllgt 2 kap. 6 och 6 bankrörelse- 5 och 6 bankrör315e a 2 kap. a lagen samt, i samband därmed, lagen samt, i samband därñed. beslut enligt 2 kap. 11 § tredje enligt 2 kap. 11 § nedåt beslut stycket samma lag. stycket samma lag.

48 Färfattningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avgift tas ut för prövning Avgift tas ut för prövning av av ansökan eller anmälan enligt ansökan eller anmälan enligt bankrörelselagen 1987:617, bankrörelselagen 1987:617, bankaktiebolagslagen 1987: bankaktiebolagslagen 1987: 618, sparbankslagen 1987 :619 618, sparbankslagen 1987:619 och föreningsbankslagen och lagen 1994:000 om an- 1987:620 ide fall framgår delsbanker i de fall som framgår som andra stycket. av andra stycket. av I fråga avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 9-14 §§ om m.m. avgiftsförordningen 1992: 191, varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass

Bankrörelselagen

Tillstånd för utländskt bankföretag att driva bankrörelse 1 kap. 4 § första stycket 10 Anmälan enligt 6 § utländskt bankföretag med säte inom det av europeiska ekonomiska samarbetsområdet att företaget påbörjar verksamhet i Sverige 1 kap. 5 § l 7 Tillstånd för bankaktiebolag att inrätta filial i utlandet 1 kap. 6 § 7 Tillstånd använda ordet bank i firma l kap. 9 § 4 att Undantag från vissa bestämmelser i bankrörelselagen 1 kap. 11 § tredje stycket 7 Medgivande koncembidrag 1 kap. 11 § fjärde stycket 7 att ge Tillstånd till förvärv bank- Tillstånd till förvärv av en av aktiebolags eller sparbanks annan banks rörelse rörelse 2 kap. 5 § 7 2 kap. 5 § 7 Tillstånd till förvärv aktie eller andel i annat företag 2 kap. 6 § 7 av Tillstånd till förvärv aktier eller andelar i försäkringsföretag av 2 kap. 6 § 7 a Medgivande att få räkna vissa kapitaltillskott och reserver som primärt eller supplementärt kapital 2 kap. 9 § 7 a Tillstånd avtala efterställd betalningsrätt 2 kap. 14 § 7 att om Medgivande till aktieinnehav viss storlek 2 kap. 15 a § 7 av Medgivande, när revisors uppdrag upphört i förtid, att utse ny revisor vid närmast följande ordinarie stämma 3 kap. 6 § 4 Medgivande till uppskrivning anläggningstillgång enligt av 15 § fjärde stycket bokföringslagen 1976:125 4 kap. 5 § 4 Undantag från bestämmelser koncemresultaträkning och om koncernbalansräkning 4 kap. 11 § 4

Föifattningsförslag 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillstånd för bankaktiebolag att använda ordet Sparbank respektive föreningsbarik i sin firma 6 kap. 2 § 4 Tillstånd till förvärv av aktier i bankaktiebolag 7 kap. 11 § 7

Bankaktiebolagslagen

Stadfästelse bolagsordning och beviljande av oktroj 2 kap. 3 § 10 av Stadfästelse av ändring i bolagsordning 2 kap. 4 § 7 Medgivande att aktie fâr tecknas mot betalning med apportegendom 4 kap. 2 § 7 Medgivande att konvertibelt skuldebrev får betalas med apportegendom 5 kap. l § 7 Undantag från krav att vissa befattningshavare skall vara bosatta inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet 7 kap. 15 §§ och 10 kap. 8 § 4 Tillstånd att verkställa beslut om likvidations upphörande 10 kap. 18 § x Tillstånd att verkställa avtal fusion 11 kap. 4 § 7 om

Sparbankslagen

Stadfästelse reglemente och beviljande oktroj 2 kap. 3 § 10 av av Stadfästelse av ändring av reglemente 2 kap. 4 § 7 Undantag från krav att vissa befattningshavare skall vara bosatta inom det europeiska ekonomiska samarbetsomrádet 3 kap. 3 4 kap. 2 § och 6 kap. 6 § 4 Medgivande att inte utse verkställande direktör 3 kap. 4 § 4 Tillstånd att verkställa beslut om likvidations upphörande 6 kap. 17 § 7 Tillstånd att verkställa fusionsavtal 7 kap. 5 § 7 Tillstånd att verkställa beslut om ombildning till bankaktiebolag med eller utan godkännande av stiftelseförordnande 8 kap. 6 § 7

Föreningsbankslagen Lagen om andelsbanker

Stadfästelse stadgar och beviljande av oktroj 2 kap. 2 § 10 av Stadfästelse ändringar av stadgar 2 kap. 3 § 7 av Medgivande till utsträckning av tiden innan uppsägning av medlemskap får ske 3 kap. 4 § 7 Undantag från krav att vissa befattningshavare skall vara bosatta inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet 6 kap. 14 §§ och 9 kap. 8 § 4

50 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillstånd att verkställa beslut om likvidations upphörande 9 kap. 18 § 7 Tillstånd att verkställa fusionsavtal 10 kap. 5 § 7 Tillstånd för föreningsbank att överta del av annan föreningsbanks rörelse 10 kap 8 § första stycket eller 8 a § första stycket 7 Medgivande att sätta ned

reservfond i samband med

Övertagande av del av annan föreningsbanks rörelse 10 kap. 8 § andra stycket eller 8 a § tredje stycket 7

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995.

Författningsförslag 5 1

Förslag till

Lag om andelsbanker

Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1§

Denna lag innehåller bestämmelser om hur en andelsbank bildas och om dess organisation m. m. Bestämmelser om den rörelse som en andelsbank får driva samt andra för bankaktiebolag, sparbanker och andelsbanker gemensamma bestämmelser finns i bankrörelselagen 1987:617.

2§

En andelsbank är en ekonomisk förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att bedriva bankverksamluet i vilken medlemmarna deltar genom att begagzna bankens tjänster som insättare eller annat sätt. Bestämmelser i annan författning om ekonomiska föreningar gäller även andelsbanker, om inte annat följer av denna lag eller i övrigt är särskilt föreskrivet.

3 §

För en andelsbanks förpliktelser svarar endast bankens tillgångar.

4 §

Det åligger varje medlem att betala insats i andlelsbanken i enlighet med vad som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar. En andelsbank skall när bankens rörelse påbuörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut oktroj motsvarar minst fem om miljoner ecu. I 4 kap. 7 § bankrörelselagen 1987:617 finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget kapital. Om andelsbanken enligt stadgarna skall bedriva rörelse endast inom Sverige och rörelsen i allt väsentligt skall avse inláning, kreditgivning och därmed nära sammanhängande verksamhet får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge att banken har ett lägre bundet eget kapital än som anges i andra stycket, dock lägst motsva-

52 Författningsförslag

rande en miljon ecu.

5§

Äger en andelsbank så många aktier eller andelar i en svensk juridisk

att den har än hälften rösterna för samtliga aktier eller person mer av andelar, är banken moderförening och den juridiska personen dotterföre-

tag. Äger ett dotterföretag eller äger en moderförening och ett eller flera

dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsammans så många aktier eller andelar i en juridisk person som nyss har sagts, år även sistnämnda juridiska person dotterföretag till moderföreningen. Har andelsbank i annat fall grund aktie- eller andelsinnehav en av eller avtal ett bestämmande inflytande över en juridisk person och ensam betydande andel i resultatet dess verksamhet, är banken moderföen av rening och den juridiska personen dotterföretag. Moderförening och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

2 kap. Bildande av andelsbank

1§

En andelsbank skall ha minst tjugo medlemmar. Medlemmarna skall anta stadgar samt välja styrelse och revisorer.

2§

Andelsbanks stadgar skall stadfästas. Till ansökan om Stadfästelse skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten. Stadfästelse av stadgar meddelas av regeringen. Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av stadgar prövas att stadgarna överensstämmer med denna lag, bankrörelselagen 1987:617 och andra författningar och i vad mån särskilda bestämmelser samt om behövs med hänsyn till omfattningen och arten av andelsbankens verksamhet. Regeringen skall stadfästa stadgarna och bevilja oktroj för en andelsbank, den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en om sund bankverksamhet. Oktroj får inte vägras den grunden att det inte behövs någon ytterligare bank.

3§

Om stadgarna ändras skall även ändringen stadfästas. Regeringen kan uppdra Finansinspektionen att pröva frågor om stadfästelse ändring stadgarna i sådana fall inte är av principiell av av som

Författningsförslag 5 3

betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

4 §

stadgarna skall ange andelsbankens firma, 2. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte, 3. de rörelsegrenar som banken avser att driva, 4. villkoren för medlemskap i banken, 5. den insats med vilken varje medlem skall delta i banken och i vad mån medlem får delta i banken med insats utöver vad han är skyldig att delta med, 6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, som skall utses av stämman, samt tiden för deras uppdrag, 7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag, 8. inom vilken tid och hur föreningsstämman skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom, 9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, lO. hur det skall förfaras med bankens behållna tillgångar när den upplöses, samt 11. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. skall förekomma, vad som skall gälla för dessa.

5§

En nybildad andelsbank skall anmälas för registrering senast fyra månader efter det att dess stadgar har erhållit stadfästelse. För registrering krävs att andelsbanken har minst så många medlemmar i l § och att dessa har betalt in insatsbelopp enligt stadgarna. som anges Frågan andelsbankens bildande har fallit, om anmälan för registrering om inte har skett inom den tid i första stycket eller om Finansinsom anges spektionen beslut har vunnit laga kraft har avskrivit en sådan genom som anmälan eller vägrat registrering. I sådant fall svarar styrelseledamötema solidariskt för återbetalningen av insatser jämte uppkommen avkastning, med avdrag för kostnader grund av åtgärder enligt 6 § första stycket tredje meningen.

6§

andelsbank har registrerats, kan den inte förvärva rättigheter Innan en eller ikläda sig skyldigheter. Den kan inte heller föra talan inför domstolar eller andra myndigheter. Styrelsen kan dock föra talan i mål rörande

54 Fürfattnirzgsfiirslag

bankens bildande och i övrigt vidta åtgärder för att erhålla utfästa insatser. Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på andelsbankens vägnar före registreringen, svarar de som har beslutat eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid registreringen övergår ansvaret banken, om förpliktelsen har tillkommit efter det att banken har bildats. Har före registreringen ett avtal för andelsbanken slutits med en medkontrahent som visste att banken var Oregistrerad kan denne, såvida inte annat följer av avtalet, frånträda detta endast om frågan om bankens bildande har fallit enligt 5 § tredje stycket. Om medkontrahenten inte visste att banken var Oregistrerad, kan han frånträda avtalet innan banken har registrerats.

7§

Den nybildade andelsbanken skall genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar tillkännage när den börjar sin rörelse. Banken skall till Finansinspektionen anmäla dagen då kungörande har skett.

3 kap. Bankens medlemmar

1 §

En andelsbank får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av bankens verksamhet eller bankens syfte eller annan omständighet. En juridisk person i vilken en andelsbank har ett dominerande inflytande får inte vara medlem i banken. Styrelsen skall pröva en ansökan om inträde, om inte annat följer av stadgarna. I stadgarna får föreskrivas att inträdesansökan skall göras skriftligen och att ansökningshandlingen skall vara försedd med sökandens bevittnade namnunderskrift

2§

Den som genom bodelning, arv eller testamente har förvärvat en medlems andel har rätt att efter anmälan inträda som medlem i andelsbanken, om inte annat följer av l § andra stycket eller föreskrivs i stadgarna. Anmälan om inträde skall, vid förvärv av en avliden medlems andel, göras senast sex månader efter dödsfallet eller vid den senare tidpunkt då dödsboets avgång ur andelsbanken inträffar enligt 5 I annat fall än som sägs i andra stycket skall anmälan göras senast sex månader efter det att andelen vid bodelning har lagts ut på andra makens lott. Ansöker förvärvaren inte om inträde inom denna tid, skall med-

Färjfattningsjfärsla g 55

lemmen därmed anses ha sagt upp sig till utträde. Förvärvaren har i sådant fall den rätt som tillkommer en avgången medlem enligt 4 kap. l med den skyldighet som följer av 4 kap. 2

3§

Den som genom överlåtelse har förvärvat en medlems andel skall ansöka om inträde i andelsbanken inom sex månader därefter. Om han antas, inträder han som medlem i överlåtarens ställe. Ansöker han inte om inträde inom föreskriven tid eller avslås hans ansökan, skall överlåtaren därmed anses ha sagt upp sig till utträde. Förvärvaren har i sådant fall den rått som tillkommer en avgången medlem enligt 4 kap. l med den skyldighet som följer av 4 kap. 2

4§

En medlem har rått att säga upp sig till utträde ur andelshzmken. l stadgarna får föreskrivas att en uppsägning skall göras skriftligen och att uppsägningshandlingen skall vara försedd med medlemmens bevittnade namnunderskrift. I stadgarna får även föreskrivas att uppsägning inte får göras förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet. Tiden får utsträckas till högst fem år, om Finansinspektionen medger det. Föreskrifter i stadgarna om att uppsägning får göras först efter viss tid gäller imte i fall som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket, 10 kap. 3 § andra stycket och 11 kap. 5 En medlem får uteslutas ur andelsbanken sådan grund som anges i stadgarna. Föreningsstämman skall besluta om uteslutningen, om inte något annat föreskrivs i stadgarna.

5§

Avgång ur en andelsbank sker, utom i fall som avses i 7 kap 15 § tredje stycket samt 10 kap. 3 § andra stycket och 8 a § andra stycket, vid utgången av det räkenskapsår som slutar näst efter en månad eller den längre tid, högst sex månader, som har bcstämits i stadgarna, sedan medlemmen har sagt upp sig till utträde eller uteslutits eller någon annan omständighet som föranlett avgången har inträffat. En medlem som har uteslutits ur andelsbankem förlorar genast sin rätt att delta i överläggningar och beslut om bankens amgelägenheter.

6 §

Styrelsen skall föra en medlemsförteckning. Förteckningen skall innehålla uppgift om varje medlems namn och postadress,

56 Färfattningxförslag

2. det sammanlagda beloppet inbetalda medlemsinsatser enligt den senast fastställda balansräkningen, samt summorna av medlemsinsatsbelopp som efter utgången av det räkenskapsår balansräkningen avser har återbetalts eller högst skall återbetalas enligt 4 kap. l och 3 och om tiden för återbetalningarna. Medlemsförteckningen kan bestå av ett betryggande lösblads- eller kortsystem. Den kan också föras med automatisk databehandling eller på annat liknande sätt. Medlemsförteckningen skall hållas tillgänglig hos andelsbanken för var och en som vill ta del av den. Varje medlem har rätt att begäran skriftlig uppgift av banken om sitt medlemskap och om de insatser som han har betalat in.

4 kap. Återbetalning av medlemsinsatser

1§

När medlem har avgått ur en andelsbank har han rätt att sex månader en efter avgången få ut sina inbetalda medlemsinsatser. Beloppet får dock inte överstiga vad som belöper honom i förhållande till övriga medlemmar bankens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden av före avgången. Vid beräkning av bankens egna kapital skall bortses från reservfonden, uppskrivningsfonden och förlagsinsatsema. Den avgångne har vidare rätt att i samma ordning som övriga medlemmar ut vad som belöper honom av beslutad vinstutdelning. Träder andelsbanken i likvidation inom sex månader från avgången eller meddelas inom tid beslut att försätta banken i konkurs, skall samma om den avgångnes rätt att ut medlemsinsatser bedömas enligt grunderna för reglerna om skifte av bankens tillgångar. En medlems rätt enligt första-tredje styckena kan begränsas i stadgarna. Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket eller 10 kap. 3 § andra stycket.

2§

Om andelsbanken försätts i konkurs ansökan som har gjorts inom en ett år från medlems avgång, är denne skyldig att betala tillbaka vad han en har fått ut av sina medlemsinsatser i den mån det behövs för att bankens skulder skall kunna betalas.

3§

En medlem, deltar i andelsbanken med högre insatsbelopp än han som är skyldig att delta med, har rätt att efter uppsägning få ut överskjutande

Författningsförslag 57

belopp utan att avgå ur banken. Beträffande uppsägningen samt medlemmens rätt att ut det uppsagda beloppet och hans skyldighet att betala tillbaka vad han har fått ut tillämpas 1 och 2 samt 3 kap. 4 § första stycket. Sexmånadersfristen enligt l § skall därvid räknas från utgången av det räkenskapsår som sedan uppsägningen har gjorts slutar näst efter en månad eller den längre tid, högst sex månader, som har bestämts i stadgarna. Härutöver gäller att sådant insatsbelopp får betalas ut endast om det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om kapitaltäckning i 2 kap. 9-10 §§ bankrörelselagen 1987:617. Beträffande uppsägning av överskjutande insatsbelopp vid andelsbanks ombildning till bankaktiebolag gäller i stället 11 kap. 5

5 kap. Förlagsinsatser

1 §

En andelsbank kan i stadgarna föreskriva att, utöver vad som följer av 2 kap. 4 § första stycket kapital får tillskjutas genom särskilda insatser förlagsinsatser och att sådana insatser får tillskjutas även av andra än medlemmar. Förlagsinsatser får tillskjutas med högst ett så stort belopp att summan av gjorda förlagsinsatser efter tillskottet uppgår till det belopp som svarar mot summan av andra då inbetalda insatser än förlagsinsatser i andelsbanken.

2§

I stadgarna kan tas in föreskrifter om begränsningar i fråga om vem som har rätt att tillskjuta förlagsinsatser och genom överlåtelse förvärva de rättigheter som är förenade med förlagsinsatserna förlagsandelar. För redan gjorda insatser får inte införas strängare begränsningar än vad som gällde när insatsen gjordes. Förvärv av förlagsandelar i strid mot föreskrifter som avses i första stycket är ogiltiga.

3§

Om andelsbanken upplöses och det vid upplösningen finns överskott, har innehavarna av förlagsandelar rätt att så långt överskottet räcker få förlagsinsatsema inlösta med belopp motsvarande insatsernas storlek, innan utbetalning sker för andra ändamål. Finns flera förlagsinsatser och förslår inte överskottet till full betalning av samtliga, skall överskottet fördelas på insatserna i förhållande till deras storlek.

58 Förfarzningsförslag

4§

För varje förlagsinsats skall andelsbanken utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset skall ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller order och innehålla uppgift om bankens firma, nummer eller annan beteckning för beviset, . insatsens storlek, . den rätt till utdelning som insatsen medför, . det sätt vilket utdelning skall utbetalas och inlösen ske, . föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt . erinran om vad 2 § andra stycket innehåller. . Förlagsandelsbeviset skall undertecknas av banken. Styrelseledamöters eller ñrmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller liknande sätt.

5§

I fråga om förlagsandelsbevis gäller, om annat följer av denna lag, i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen 1936:8l om skuldebrev. Härvid jämställs bevis som har ställts till viss man med enkelt skuldebrev och bevis till innehavaren eller till viss man eller order med löpande skuldebrev. Den som innehar ett förlagsandelsbevis ställt till viss man eller order och som enligt andelsbankens påskrift på beviset är ägare till förlagsandelen är likställd med den som enligt 13 § andra stycket samma lag förmodas äga rätt att göra skuldebrevet gällande. Påskrift på beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av den förlagsandel som beviset avser.

6§

Styrelsen skall föra en förteckning över samtliga förlagsinsatser. Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem eller föras med automatisk databehandling eller annat liknande sätt. Förteckningen skall innehålla uppgift om storleken varje förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rätt till utdelning som insatsen medför. Förteckningen skall hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den.

7§

Den som innehar en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen inlöst tidigast efter fem år från tillskottet under förutsättning att han skriftligen säger upp beloppet minst två år i förväg. Andelsbanken får inlösa en förlagsinsats tidigast efter fem år från tillskottet under förutsättning att banken skriftligen säger upp beloppet

Färfattningsförslag 59

minst sex månader i förväg. Inlösen enligt denna paragraf sker till det belopp som utgör insatsens storlek enligt förlagsandelsbeviset. Beloppet får dock inte överstiga vad som av andelsbankens egna kapital enligt den senast fastställda balansräkningen, utan anlitande av reservfond eller uppskrivningsfond, belöper på andelen i förhållande till övriga förlagsinsatser. Om banken försätts i konkurs en ansökan som görs inom ett år efter inlösen, skall vad som föreskrivs i 4 kap. 2 § beträffande återbetalning tillämpas i fråga om förlagsinsatsen.

6 kap. Andelsbankens ledning

1 §

En andelsbank skall ha en styrelse med minst fem ledamöter. Styrelsen skall förvalta bankens angelägenheter i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag och bankrörelselagen 1987:617. Styrelsen väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i stadgarna att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Särskilda bestämmelser om att styrelseledamot kan utses av annan än stämman finns i 4 En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Uppdragstiden får inte omfatta mer än fyra räkenskapsår och skall bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma vilken styrelseval förrättas. Vad som sägs i denna lag och bankrörelselagen om styrelseledamöter skall i tillämpliga delar gälla även suppleanter. Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen 1987 : 1245 om styrelserepresentation för de privatanställda.

2§

Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om ledamoten eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen och, om en ledamot som inte är vald föreningsstämma vill avgå, även hos den som har tillsatt honom. Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller hinder enligt 3 § uppkommer för honom att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan inträda i hans ställe, skall övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvarande ledamoten var arbetstagarrepresentant som avses i lagen 1987:1245 om styrelserepresentation för de privatanställda. Skall ledamoten väljas på föreningsstämma, kan valet anstå till nästa ordinarie stämma vilken

60 Förfanningsförslag

styrelseval förrättas, om styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter och suppleanter och deras antal inte understiger fem. Om en styrelseledamot som enligt stadgarna skall tillsättas i annan ordning än genom val av föreningsstämman inte har utsetts, skall Finansinspektionen förordna en ersättare på ansökan av en styrelseledamot, medlem, borgenär eller någon vars rätt kan vara beroende av att det annan finns någon som kan företräda banken.

3§

Minst hälften av styrelseledamöterna skall vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsornrâdet, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen i särskilda fall tillåter annat. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte styrelseledamot. Att detsamma gäller den som vara är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen 1986:436 om näringsförbud. Styrelseledamötema skall vara medlemmar i andelsbanken, om inte stadi särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är ställföregarna trädare för medlem eller, om en juridisk person är medlem, den som en är ledamot styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna av får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i banken, även om stadgarna saknar föreskrift om det. Bestämmelserna i andra stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen 1987:1245 om styrelserepresentation för de privatanställda. Av styrelseledamöterna får högst för varje påbörjat femtal vara en anställd i andelsbanken, Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till arbetstagarrepresentanter har utsetts enligt lagen om styrelserepsom resentation för de privatanställda.

4§

Styrelsen skall utse eller, det behövs, flera verkställande en om direktörer att under styrelsens inseende leda verksamheten i banken. Styrelsen får även utse ställföreträdare för verkställande direktör. Om någon än styrelseledamot utses till verkställande direktör, skall han annan ingå ledamot i styrelsen. Om någon annan än styrelseledamot eller som styrelsesuppleant utses till ställföreträdare för verkställande direktör, skall han ingå suppleant i styrelsen. Verkställande direktör skall vara bosatt som inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektioneni särskilda fall tillåter något annat. Vad sägs i denna lag verkställande direktör skall i tillämpliga som om delar gälla också för ställföreträdare för verkställande direktör.

Författningsförslag 61

5§

Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som andelsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad. Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt insiderlagen 1990: 1342.

6§

Styrelsen får, med den inskränkning som följer av 7 uppdra verkställande direktör eller någon arman att ensam eller tillsammans med annan vidta sådana åtgärder som annars ankommer på styrelsens egen prövning. En person som har fått ett sådant uppdrag kallas delegat. Delegation enligt första stycket får även ske till särskilda ledningsorgan för visst område regionstyrelse eller för ett eller flera bankkontor kontorsstyrelse. Styrelsen skall i en instruktion meddela föreskrifter om de befogenheter som skall tillkomma verkställande direktör och andra delegater. Instruktionen skall fastställas för ett år i sänder. Avser uppdraget att bevilja kredit, skall grunderna för kreditgivningen fastställas. Om det har utsetts flera verkställande direktörer, skall instruktionen ange hur ledningen av andelsbankens verksamhet skall fördelas mellan dem. Styrelsen skall så snart det kan ske sända en avskrift av instruktionen till Finansinspektionen samt, när ändringar vidtagits i instruktionen, underrätta inspektionen om detta. Uppdrag som avses i första stycket kan när som helst återkallas eller inskränkas. Även styrelsen har lämnat delegatuppdrag får styrelsen om själv avgöra ärenden av varje slag.

7§

Styrelsen får inte uppdra en enskild styrelseledamot eller annan att avgöra ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. Styrelsen får inte i något fall uppdra en enskild styrelseledamot eller att bevilja kredit till fysisk eller juridisk person som omfattas av annan bestämmelserna i 2 kap. 17 § bankrörelselagen 1987:617. Utan hinder av andra stycket får styrelsen uppdra annan att inom fastställda gränser bevilja kredit i och för en rörelse som drivs av låntagaren. Styrelsen får endast i enlighet med de föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen utfärdar uppdra enskild styrelseledamot eller någon arman att ensam eller i förening med

62 Författningsförslag

annan bevilja kredit till andra anställda och delegater än sådana som avses i andra stycket och till fysiska eller juridiska personer, vilka står i ett sådant förhållande till dem som anges i 2 kap. 17 § första stycket 6 och 7 bankrörelselagen. Bestämmelserna i denna paragraf om kredit gäller även garantiförbindelse som andelsbanken åtar sig.

8§

Verkställande direktör eller annan delegat som är anställd i en andelsbank får inte vara styrelseledamot i sådana företag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som driver emissionsrörelse. I andra företag får de vara styrelseledamöter, om bankens styrelse i varje särskilt fall ger sitt tillstånd. Den som tillståndet avser får inte delta i styrelsens beslut i frågan. Första stycket gäller inte för sådant företag som ingår i samma koncern som banken.

9§

Om en andelsbank har blivit moderförening, skall styrelsen meddela detta till dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning skall lämna styrelsen för banken de upplysningar som behövs för att bedöma koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet.

l0§

Inom styrelsen skall en av ledamöterna vara ordförande. Styrelsen skall välja ordförande om inte annat föreskrivs i stadgarna eller beslutas av föreningsstämman. Styrelsen får även utse vice ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning. Verkställande direktör eller annan anställd i andelsbanken får inte vara ordförande eller vice ordförande.

ll§

Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. På begäran av en styrelseledamot skall styrelsen sammankallas. Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll, som undertecknas eller justeras av ordföranden och den ledamot som styrelsen utser till det. Styrelseledamot har rätt att få avvikande mening antecknad till protokollet. Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.

Färfaltningsfärslag 63

l2§

Styrelsen är beslutför, om mer än hälften hela antalet styrelseledaav möter eller det högre antal som föreskrivs i stadgarna är närvarande. Beslut i ett ärende får dock inte fattas, inte såvitt möjligt samtliga om styrelseledamöter fått tillfälle att delta i ärendets behandling och erhållit tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet. Om en styrelseledamot inte kan komma och det finns en suppleant, som skall träda in i hans ställe, skall suppleanten ges tillfälle till det. Suppleant för arbetstagarledamot, som har utsetts enligt lagen 1987: 1245 styrelserepresentation för om de privatanställda, skall dock alltid underlag och tillfälle att delta i ges ärendets behandling på samma sätt som en styrelseledamot. Om inte stadgarna föreskriver särskild röstmajoritet, gäller som styrelsens beslut den mening för vilken mer än hälften av de närvarande röstar eller, vid lika röstetal, den mening ordföranden biträder. Är som styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra än mer en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs i stadgarna. Handlingar som enligt denna lag eller bankrörelselagen 1987:617 skall undertecknas av styrelsen skall skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.

13§

En styrelseledamot eller en delegat får inte handlägga frågor om avtal mellan honom och andelsbanken. Han får inte heller handlägga frågor om avtal mellan banken och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bankens. Han får inte heller delta i beslut om avtal mellan banken och tredje man, som han ensam eller tillsammans med annan får företräda. Med avtal jämställs rättegång eller talan. annan

14§

Styrelsen företräder andelsbanken och tecknar dess firma. Styrelsen kan bemyndiga en styrelseledamot eller arman att företräda andelsbanken och teckna dess firma, inte ett förbud mot sådant beom myndigande har tagits in i stadgarna. Minst av dem som bemyndigas en att företräda banken och teckna dess firma skall vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrädet, inte regeringen eller, efter om regeringens bemyndigande, Finansinspektionen i särskilda fall tillåter något annat. I övrigt gäller i fråga om den som inte är styrelseledamot vad som sägs i 3 § första och andra styckena och 13 § om styrelseledamot. Rätten att teckna andelsbankens firma får utövas endast av tvâ eller flera personer i förening. Ingen annan inskränkning får registreras. Styrelsen kan när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i andra

64 Författningsförslag

stycket. Om andelsbanken inte har någon här i landet bosatt behörig ställföreträdare, skall styrelsen bemyndiga en i Sverige bosatt person att på bankens vägnar ta emot delgivning. Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalsom ken.

15§

Styrelsen ställföreträdare för andelsbanken får inte företa eller annan rättshandling eller åtgärd är ägnad att bereda otillbörlig fördel annan som medlem eller någon annan till nackdel för banken eller annan en medlem. En ställföreträdare får inte följa sådana föreskrifter av föreningsstämman föreningsorgan inte är gällande därför att de står i strid eller annat som med denna lag, bankrörelselagen 1987:617 eller stadgarna.

16§

Har ställföreträdare överskridit sin befogenhet när han företog en en rättshandling för andelsbanken, gäller inte rättshandlingen mot banken, om vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att den mot befogenheten överskreds.

17§

För registrering skall andelsbanken anmäla vem som har utsetts till styrelseledamot, suppleant och firmatecknare och vem som enligt 14 § bemyndigats att bankens vägnar ta emot delgivning samt deras postadress och eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om personnummer ledamot eller suppleant har utsetts enligt lagen 1987:1245 om en styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges. För registrering skall banken även anmäla av vilka och hur bankens firma tecknas. Anmälan görs första gången när andelsbanken enligt 2 kap. 5 § anmäls för registrering och därefter genast efter det att en ändring har inträffat i förhållande har anmälts eller skall anmälas för registrering enligt ett som första stycket. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller. Om andelsbankens postadress ändras, skall banken genast anmäla det för registrering.

Författningsfärslag 65

7 kap. Föreningsstämma

1 §

Föreningsmedlemmamas rätt att beslutai andelsbankens angelägenheter utövas vid föreningsstämman. Varje medlem har en röst, om inte annat anges i stadgarna. Av 12 § framgår att föreningsstämmans befogenheter kan helt eller delvis överlämnas särskilt valda fullmäktige.

2§

En medlems rätt vid föreningsstämman utövas medlemmen personliav eller den är medlemmens ställföreträdare enligt lag eller genom gen som ombud med skriftlig, dagtecknad fullmakt. Fullmakten gäller högst ett år från utfärdandet. Ingen får ombud företräda mer än en medlem, om som inte annat anges i stadgarna. En medlem får vid föreningsstämman medföra högst ett biträde.

3§

En medlem får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om talan mot honom, 2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller arman förpliktelse gentemot andelsbanken, eller 3. talan eller befrielse i 1 eller 2 beträffande annan, om som avses medlemmen i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bankens. Bestämmelserna i första stycket medlem gäller även ombud för om medlem.

4§

Föreningsstämman skall hållas den ort där styrelsen har sitt säte. l stadgarna kan dock föreskrivas att föreningsstämman skall eller kan hållas på angiven Om utomordentliga omständigheter föranleder det, annan ort. får stämman hållas på annan plats inom Sverige.

5§

Ordinarie föreningsstämma skall hållas inom fem månader efter utgången varje räkenskapsår. Vid sådan stämma skall styrelsen lägga fram av årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i en andelsbank som är moderförening, koncemredovisningen och koncemrevisionsberättelsen. Vid stämman skall beslut fattas

66 Författningsförslag

om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i andelsbank som är moderförening, koncemresultaträkningen och koncernbalansräkningen, 2. om dispositioner beträffande vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen, om ansvarsfrihet för styrelseledamötema, samt 4. i andra ärenden som ankommer stämman enligt denna lag, bankrörelselagen 1987:617 eller stadgarna. Beslut i en fråga som avses i andra stycket 1-3 skall dock skjutas upp till en fortsatt stämma, om majoriteten eller en minoritet som består av minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det. Den fortsatta stämman skall hållas minst en och högst två månader därefter. Något ytterligare uppskov är inte tillåtet.

6§

Extra föreningsstämma skall hållas när styrelsen finner skäl till det. Sådan stämma skall även hållas när det för uppgivet ändamål skriftligen begärs av flertalet av revisorerna eller av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna. Kallelse skall utfärdas inom fjorton dagar från den dag då begäran kom in till andelsbanken.

7§

En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en föreningsstämma, om han begär det i den ordning och inom den tid som kan vara bestämd i stadgarna. Saknar stadgarna sådana bestämmelser, skall medlemmen skriftligen framställa sin begäran hos styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman. Den som har uteslutits ur andelsbanken har inte rätt att ärende behandlat vid stämman, även om han ännu inte har avgått ur banken.

8§

Styrelsen kallar till föreningsstämma. Kallelsen får utfärdas tidigast fyra veckor före stämman. Om inte stadgarna föreskriver längre tid skall kallelsen utfärdas senast två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma. Om stämman skjuts upp till en dag som infaller senare än fyra veckor efter det att stämman har inletts, skall kallelse utfärdas till den fortsatta stämman. Om det enligt denna lag eller stadgarna krävs för att ett ståmmobeslut skall bli giltigt att det fattas tvâ stämmor, får kallelse till den stämman inte utfärdas innan den första stämman har hållits. I senare sådan kallelse skall anges vilket beslut den första stämman har fattat. en Kallelse skall ske enligt stadgarna. Skriftlig kallelse skall dock alltid

Författningsförslag 67

sändas till varje medlem vars postadress är känd för andelsbanken, om ordinarie föreningsstämma skall hållas annan tid än som föreskrivs i stadgarna, eller föreningsstämma skall behandla fråga om

a sådan ändring av stadgarna som avses i 15 § första eller andra stycket,

b bankens försättande i likvidation,

c bankens uppgående i en annan bank genom fusion, eller

d ombildning enligt ll kap. I kallelsen skall tydligt anges de ärenden som skall förekomma på stämman. Om stämman skall behandla ett ärende om andelsbankens uppgående i en annan bank genom fusion, ett ärende om bankens försättande i likvidation eller ett ärende om ombildning enligt ll kap., skall förslaget och grunden för detta anges i kallelsen. Om ett ärende avser ändring av stadgarna, skall det huvudsakliga innehållet av förslaget till ändringen anges i kallelsen. Ett fullständigt förslag till stadg skall efter det att kallelse har utfärdats hållas tillgängligt för medlemmarna hos banken och genast sändas till medlemmar som begär det och uppger sin postadress. Under minst en vecka före den stämma som avses i 5 § skall redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen sannt, i andelsbank som är moderförening, koncemredovisningshandlingama och koncemrevisionsberättelsen eller avskrifter av dessa hållas tillgängliga för medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar hos banken och genast sändas till medlemmar och innehavare av förlagsandel som begär det och uppger sin postadress.

9§

Om bestämmelser i denna lag, bankrörelsclagen 1987:617 eller stadgarna rörande kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar har åsidosatts i ett ärende, får stämman inte besluta i ärendet utan samtycke av alla medlemmar som beröm âY felet. Stämman får dock även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt stadgarna skall förekomma på stämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får också besluta att extra föreningsstämma skall sammankallas för behandling av ärendet.

10§

Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Ordförande vid stämman utses av denna. I stadgarna kan dock bestämmas vem som skall öppna stämman och vara ordförande vid denna. Stämmans ordförande skall, om det behövs, upprätta en förteckning över

68 F irfattn ingsjfärsla g

närvarande medlemmar. ombud och biträden röstlängd. Uppgift om medlemmarnas rösträtt skall lämnas i röstlängden, om det förekommer olika rösträtt bland medlemmarna. Sedan röstlängden har godkänts av stämman, skall den tillämpas till dess att stämman beslutar om ändring. Uppskjuts stämman till en senare dag än nästföljande vardag, skall en ny röstlängd upprättas om det behövs. Ordföranden skall sörja för att det förs protokoll vid stämman. I fråga om protokollets innehåll gäller att röstlängden skall tas i eller fogas som bilaga till protokollet, 2. att stämmans beslut skall föras in i protokollet, samt 3. röstning har skett, att resultatet skall anges i protokollet. om Protokollet skall undertecknas av ordföranden och minst en justeringsmän som utses av stämman. Senast tre veckor efter stämman skall det justerade protokollet hållas tillgängligt hos andelsbanken för medlemmarna och innehavama av förlagsandelar. Protokollen skall förvaras på betryggande satt.

1l§

Styrelsen skall, om en medlem begär det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentlig nackdel för andelsbanken eller nämnvärd olägenhet för enskild, på föreningsstämman lämna upplysningar om förhållanden, som kan inverka på bedömandet av bankens årsredovisning och dess ställning i övrigt eller av ett ärende stämman. Ingår banken i en koncern avser upplysningsplikten även bankens förhållande till andra koncernföretag samt, om banken är moderförening, koncernredovisningen liksom sådana förhållanden som kan inverka bedömningen av dotterföretagens ställning. Kan begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter som inte en är tillgängliga på stämman, skall upplysningen inom tvâ veckor därefter hållas skriftligen tillgänglig för medlemmarna hos andelsbanken samt sändas till de medlemmar som har begärt upplysningen. Finner styrelsen begärd upplysning inte kan lämnas till medatt en lemmarna utan väsentlig nackdel för andelsbanken eller nämnvärd olägenhet för enskild, skall upplysningen i stället medlemmens begäran lämnas till bankens revisorer inom två veckor efter stämman. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till styrelsen skriftligen yttra sig huruvida den begärda upplysningen har lämnats till dem samt huruvida upplysningen enligt deras mening borde ha föranlett ändring i revisionsberättelsen eller, beträffande bank som är moderförening, i koncernrevisionsberättelsen, liksom huruvida upplysningen i övrigt ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinringen anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt hos banken för medlemmarna samt sända det i avskrift till de medlemmar som har begärt upplysningen.

Färfattningsförslag 69

12§

I stadgarna får bestämmas att föreningsstämmans befogenheter skall helt eller delvis utövas av särskilt valda fullmäktige. En fullmäktig får inte väljas för längre mandatperiod än tre år. Till fullmäktig får utses endast medlem i andelsbanken eller någon som utan medlem enligt 6 kap. 3 § andra stycket ändå kan väljas till att vara styrelseledamot. Ett fullmäktigsarnmanträde anses som en föreningsstämma. I fråga om fullmäktig gäller bestämmelserna i 1-11 §§ om medlem i andelsbanken. Dock får en fullmäktig inte rösta genom ombud. Angående beslut av fullmäktige i ärenden som avses i 15 10 kap. 3 § eller ll kap. 1 § skall medlemmarna underrättas det sätt som stadgarna föreskriver. Även fullmäktige har utsetts, har medlemmarna i andelsbanken sådan om rätt avses i 7 8 § fjärde stycket och 10 § fjärde stycket andra som meningen.

l3§

Föreningsstämmans beslut utgörs av den mening som har fått mer än hälften de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som av ordföranden biträder. Vid val anses den vald som fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning, om inte annat beslutas av stämman innan valet förrättas. Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag, bankrörelselagen 1987:617 eller stadgarna. Beträffande beslut som avses i 14 och 15 kan dock i stadgarna endast föreskrivas villkor som går längre än som anges i dessa paragrafer.

l4§

Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är giltigt samtliga röstberättigade har förenat sig om det. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på om den stämman biträtts minst två tredjedelar av de röstande eller senare av den större majoritet som krävs enligt 15

15§

Ett beslut sådan ändring stadgarna som innebär att en medlems om av förpliktelse att erlägga insatser till andelsbanken ökas eller att hans rätt till årsvinst inskränks är giltigt, beslutet den senare stämman enligt om 14 § biträtts minst tre fjärdedelar av de röstande. av Ett beslut sådan ändring stadgarna som innebär att en medlems om av

70 Författningsförslag

rätt till andelsbankens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks är giltigt, om beslutet på den senare stämman enligt 14 § biträtts av samtliga röstande. Detsamma gäller, om ändringen innebär en inskränkning i en medlems rätt att återfå insats enligt 4 kap. 1 eller 3 § eller innebär att en medlems utträde ur banken försvåras och ändringen skall gälla även dem som var medlemmar i banken när frågan avgjordes. Ett beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden som avses i första och andra styckena får inte tillämpas mot en medlem som inte har samtyckt till ändringen och som säger upp sig till utträde ur andelsbanken inom en månad från det att slutligt beslut fattades eller, om beslutet fattades av fullmäktige, från det medlemmen underrättades om beslutet. I ett sådant fall får medlemmen, oavsett vad stadgarna föreskriver, utträda ur banken vid den utgång av ett räkenskapsår som infaller näst efter en månad efter uppsägningen. Vid utträdet har medlemmen den rätt som enligt 4 kap. l § första och andra styckena tillkommer en avgående medlem.

16§

Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för registrering sedan ändringen har stadfasts. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett. Beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsemas belopp eller annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna får inte verkställas förrän ett år efter registreringen.

17§

Föreningsstämman får inte fatta beslut som är ägnade att ge otillbörlig fördel en medlem eller någon annan till nackdel för andelsbanken eller annan medlem.

l8§

Om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i behörig ordning eller i övrigt strider mot denna lag, bankrörelselagen 1987:617 eller stadgarna, kan talan mot andelsbanken om att beslutet skall upphävas eller ändras föras av medlem, innehavare av förlagsandelar, styrelsen eller styrelseledamot. Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad. Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla medlemmars samtycke, 2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar och sådant

Författningsförslag 7 1

samtycke inte har getts, eller 3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för andelsbanken har eftersatts i något väsentligt avseende. En dom varigenom föreningsstämmans beslut upphävs eller ändras gäller även för de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som inte har fört talan. Rätten kan ändra föreningsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är föreningsstämmans beslut sådant som enligt denna lag eller bankrörelselagen skall anmälas för registrering, skall rätten underrätta Finansinspektionen för registrering, om beslutet har upphävts eller ändrats genom en dom som har vunnit laga kraft eller rätten genom beslut under rättegången har förordnat att föreningsstämmans beslut inte får verkställas.

19§

Om styrelsen vill väcka talan mot andelsbanken, skall styrelsen sammankalla en föreningsstämma för val av ställföreträdare att föra bankens talan i tvisten. Stämning delges med den valde ställföreträdaren. Ett förbehåll i stadgarna att tvister mellan andelsbanken och styrelsen, styrelseledamot, likvidator, medlem, innehavare av förlagsandel eller röstberättigad som inte är medlem skall hänskjutas till skiljemän, har samma verkan som ett skilj eavtal. Om styrelsen begär skilj emannaförfaran- Är det fråga klandertalan de mot banken, tillämpas första stycket. om en av styrelsen mot föreningsstämmans beslut är rätten till talan inte förlorad enligt 18 § andra stycket, om styrelsen inom den klandertid som anges där har kallat till föreningsstämma enligt första stycket.

8 kap. Överskottsutdelning och användning andelsbankens

annan av egendom

1§

Andelsbankens medel får betalas ut till medlemmarna endast i form av överskottsutdelning, återbetalning av medlemsinsatser enligt 4 kap., utbetalning vid nedsättning av medlemsinsatsernas belopp och utskiftning vid bankens likvidation. Med överskottsutdelning avses i denna lag gottgörelse i form av återbäringar eller liknande som grundas rörelsens resultat utan att ha räknats in i redovisade årsresultat, och 2. utdelningar från redovisade årsresultat i form av medlemsåterbäring eller på annat sätt vinstutdelning. Att stadgarna skall innehålla bestämmelser om användningen av behållna tillgångar vid andelsbankens likvidation följer av 2 kap. 4

72 Föifattningsförslag

2§

Vinstutdelning får inte överstiga vad som i den fastställda balansräkningen och, i fråga om andelsbank som är moderförening, i den fastställda koncembalansräkningen för det senaste räkenskapsåret redovisas som bankens eller koncernens fria egna kapital med avdrag för det belopp som enligt lag eller stadgarna skall avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om bank som är moderförening, det belopp som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna skall föras över till det bundna egna kapitalet, och 2. belopp som annars enligt stadgarna skall användas för något annat ändamål än utdelning till medlemmarna. Vinstutdelning som beräknas annat sätt än i förhållande till den omfattning i vilken medlemmarna har deltagit i andelsbankens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas till högst en ränta för år på inbetalda medlemsinsatser som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid räkenskapsårets utgång med tillägg av tre procentenheter.

3§

Gottgörelser som avses i 1 § andra stycket 1 får inte lämnas i vidare mån än att föreskriven avsättning kan ske till reservfonden.

Överskottsutdelning får inte ske med så stort belopp att utdelningen med

hänsyn till andelsbankens eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed.

4§

Gottgörelser och sådan vinstutdelning beräknas i förhållande till den som omfattning i vilken någon har deltagit i andelsbankens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk får lämnas även till andra än medlemmar. Även vinstutdelning det slag i 2 § andra stycket får lämnas av som avses till innehavare förlagsandelar. Därvid gäller inte den begränsning i av fråga om utdelningens höjd som anges där.

5§

Föreningsstämman fattar beslut Överskottsutdelning. Den får uppdra om styrelsen att fatta beslut om gottgörelser. Stämman får inte besluta om utdelning av större belopp ån styrelsen har föreslagit eller godkänt.

Författningsförslag 73

6§

Till reservfonden skall avsättas minst tjugofem procent av den del av andelsbankens nettovinst för året som inte gâr.åt för att täcka en balanserad förlust. Vid avsättning till reservfonden skall till nettovinsten räknas även gottgörelser. Uppgår reservfonden till minst tio procent av bankens utlåning vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret, behöver sådan avsättning till reservfond som avses i detta stycke inte ske. Till reservfonden skall vidare avsättas det belopp som medlem vid avgång ur andelsbanken inte får tillbaka av sina insatser, 2. förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats, enligt stadgarna skall avsättas till reservfonden, 4. enligt beslut av föreningsstämman i övrigt skall föras över från det i balansräkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfonden. Reservfonden får enligt beslut av föreningsstämman sättas ned endast för att täcka sådan förlust enligt den fastställda balansräkningen som inte kan täckas av fritt eget kapital.

7§

Sker utbetalning till en medlem eller någon annan i strid mot denna lag, skall mottagaren betala tillbaka vad han erhållit med ränta beräknad enligt 5 § räntelagen 1975:635 från det att utbetalningen erhållits intill dess att högre ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag. Detta gäller dock inte om mottagaren hade skälig anledning att anta att utbetalningen utgjorde laglig överskottsutdelning. För den brist som uppkommer vid återbetalningen ansvarar enligt 5 kap. 1-4 bankrörelselagen 1987:617 de som medverkat till att besluta om eller verkställa utbetalningen eller till att upprätta eller fastställa en oriktig balansräkning som legat till grund för beslutet.

8§

Föreningsstämman får besluta om gåvor till allmännyttiga eller därmed jämförliga ändamål, om det med hänsyn till ändamålet, andelsbankens ställning och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Styrelsen får för sådana ändamål endast använda tillgångar som med hänsyn till bankens ställning år av ringa betydelse.

74 Förfatmingsfärslag

9 kap. Likvidation och upplösning

Frivillig likvidation

1 §

Föreningsstämman kan besluta att andelsbanken skall träda i likvidation. Ett beslut om likvidation är giltigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta har fattats på tvâ på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Längre gående villkor för att beslutet skall bli giltigt får föreskrivas i stadgarna. Likvidationen inträder omedelbart eller den senare dag som stämman beslutar. Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med enkel majoritet, om det gäller ett beslut enligt 19 § andra stycket eller om det föreligger grund för tvängslikvidation enligt 2 eller 4 Vid lika röstetal utgörs stämmans beslut den mening som ordföranden biträder. Ett beslut om likvidation av enligt detta stycke har omedelbar verkan.

Tvångslikvidation

2 §

Om antalet medlemmar går ned under det lägsta antal som föreskrivs i 2 kap. 1 skall styrelsen snarast möjligt till föreningsstämman hänskjuta frågan huruvida andelsbanken skall träda i likvidation. inträder inte ett tillräckligt antal medlemmar inom tre månader efter det att antalet gått ned under det föreskrivna lägsta antalet, skall styrelsen, om inte stämman beslutar att andelsbanken skall träda i likvidation, hos rätten ansöka att andelsbanken försätts i likvidation. En sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, revisor, en medlem eller en innehavare av fören en lagsandel. En anmälan till rätten om samma förhållanden kan även göras av Finansinspektionen. Görs ansökan eller anmälan enligt första stycket, förordnar rätten att andelsbanken skall träda i likvidation, om det inte under ärendets handläggning i första instans styrks att det föreskrivna lägsta medlemsantalet har uppnåtts.

3§

Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem enligt 2 § första stycket, svarar de och andra som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på andelsbankens vägnar solidariskt för de förpliktelser uppkommer för banken. En styrelseledamot undgår dock som han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av ansvar, om

Författningsförslag 75

honom. Solidariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för banken inträder även för sådana medlemmar som, när likvidationsplikt föreligger enligt 2 § första stycket, med vetskap om likvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta bankens verksamhet. Ansvarighet enligt denna paragraf gäller dock inte för förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan har hänskjutits till rättens prövning eller sedan ett tillräckligt antal medlemmar har inträtt efter den i 2 § första stycket angivna tiden.

4§

Rätten skall förordna att andelsbanken skall träda i likvidation, om andelsbankens rörelse inte öppnats inom ett år från dess bildande, 2. oktrojen för andelsbanken har âterkallats, eller andelsbanken efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 § andra stycket. Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans. Fråga om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, medlem eller innehavare av förlagsandel. I det fall som avses i första stycket 4 prövas frågan även pâ ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda andelsbanken.

Förfarandet hos rätten

5§

Görs ansökan eller anmälan som avses i 2 eller 4 skall rätten genast kalla andelsbanken, Finansinspektionen samt de medlemmar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för banken att träda i likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges banken, om det kan ske annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen 1970:428. Kallelsen skall kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst tvâ och högst fyra månader före inställelsedagen.

6§

Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för expeditioner i ett ärende enligt 2 eller 4 skall kostnaderna betalas av andelsbankens medel, om banken förpliktas träda i likvidation eller om rätten i annat fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av Finansinspektionen skall dessa kostnader betalas av banken.

76 Färfattningsförslag

Genomförandet av likvidationen

7 §

Föreningsstämman eller den domstol beslutar att andelsbanken skall som träda i likvidation skall genast anmäla beslutet till Finansinspektionen för registrering. Finansinspektionen skall därvid utan dröjsmål utse två eller flera likvidatorer. Likvidatorema träder i styrelsens ställe och har till uppgift att genomföra likvidationen.

8§

Bestämmelserna i denna lag och bankrörclselagen 1987:617 om styrelse och styrelseledamöter skall tillämpas likvidatorema, i den mån inte annat följer av detta kapitel. Ett uppdrag att revisor upphör inte genom att andelsbanken träder vara i likvidation. Bestämmelserna revision i 3 kap. bankrörclselagen skall om tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande huruvida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjs.

9§

I fråga föreningsstämma under likvidation skall bestämmelserna i om denna lag och bankrörclselagen 1987 :617 om föreningsstämma tillämpas, i den mån inte annat följer av detta kapitel.

10§

När andelsbanken har trätt i likvidation skall styrelsen genast avge en redovisning för sin förvaltning bankens angelägenheter under den tid av för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på föreningsstämma. Redovisningen skall läggas fram pâ stämman så snart det kan ske. Bestämmelserna årsredovisning och revisionsberättelse skall tillämpas. om Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild redovisning för detta år. I andelsbank är moderförening skall avges en som denna särskilda redovisning även omfatta koncemredovisning.

1l§

Likvidatorema skall ansöka kallelse andelsbankens okända om borgenärer.

Författningsförslag 77

12§

Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning offentlig auktion eller annat lämpligt sätt förvandla andelsbankens egendom till pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala bankens skulder. Bankens rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa sig nya anställningar.

l3§

Likvidatorema skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisning, som skall läggas fram på den ordinarie föreningsstämman för godkännande. I fråga om likvidatoremas redovisning och dess behandling på stämman tillämpas inte 7 kap. 5 § andra stycket l och 2 denna lag samt 4 kap. 9 § andra stycket 3 och tredje-femte styckena och 10 och ll §§ bankrörelselagen 1987:617. I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post, varvid insatskapitalet anges inom linjen och i förekommande fall delas upp på medlemsinsatskapital och förlagsinsatskapital. Ingen tillgång får tas upp till ett högre värde än den beräknas inbringa efter avdrag för försäljningskostnadema. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som har tagits upp i balansräkningen eller om för en skuld eller en likvidationskostnad kan beräknas åtgå ett belopp som väsentligt avviker från den redovisade skulden, skall vid tillgångs- eller skuldposten det beräknade beloppet anges inom linjen.

14§

När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda anmälningstiden har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorema skifta andelsbankens behållna tillgångar. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallet till betalning orsak inte kan betalas, skall så eller av annan mycket av bankens medel som kan behövas för denna betalning behållas och återstoden skiftas. De medlemmar eller innehavare av förlagsandelar som vill klandra skiftet skall väcka talan mot andelsbanken senast tre månader efter det att slutredovisningen lades fram på föreningsstämman. Om en medlem eller innehavare av en förlagsandel inte inom fem år efter det att slutredovisningen lades fram föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han har erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rätt till detta. Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan rätten på anmälan av likvidatorema förordna att medlen skall tillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall skall 17 § tillämpas.

78 Författningsförslag

15§

När likvidatorema har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan ske slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse avge en avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en som redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshandlingama skall lämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen. Efter det att revisionsberättelsen har lämnats till likvidatorema skall dessa genast kalla medlemmarna till en föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga och sändas till medlemmar förlagsandelar enligt bestämmelserna i 7 kap. 8 § fjärde och innehavare av stycket samt läggas fram på stämman. Föreskrifterna i 7 kap. 5 § andra stycket 3 och tredje stycket om beslut på föreningsstämma om ansvarsfrihet för styrelseledarnöterna skall tillämpas på likvidatorema.

l6§

När likvidatorema har lagt fram slutredovisningen är andelsbanken upplöst. Detta skall genast anmälas för registrering. En tiondel samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvidatorema av att föreningsstämma kallas in för att behandla en fråga om talan skall en väckas enligt 5 kap. 7 § bankrörelselagen 1987:617.

17§

Om det efter andelsbankens upplösning enligt 16 § visar sig att den har tillgångar eller om talan väcks mot den eller om det av någon annan orsak uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas. Detta skall genast anmälas av likvidatorema för registrering. Kallelse till första föreningsstämman efter âterupptagandet skall utfärdas enligt stadgarna. Därutöver skall skriftliga kallelser sändas till varje medlem vars postadress är känd för andelsbanken.

1s§

Om en andelsbank har trätt i likvidation grund av föreningsstämmans beslut, kan stämman sedan revisorerna avgivit yttrande besluta att likvidationen skall upphöra och bankens verksamhet återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, det finns anledning till likvidation på grund om denna lag eller stadgarna, eller om utskiftning har ägt rum. av När beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt väljas.

Fäifattningsförslag 79

Föreningsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av en styrelse skall likvidatorema genast anmäla för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän Finansinspektionen lämnat tillstånd till detta och registrering har skett. Om ett likvidationsbeslut som avses i 2 eller 4 § har blivit upphävt genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, skall likvidatorema genast anmäla detta för registrering samt kalla till föreningsstämma för val av styrelse. När likvidation har upphört enligt denna paragraf, skall 15 § tillämpas.

Konkurs

19 §

Om en andelsbank har försatts i konkurs och denna avslutas utan överskott, är banken upplöst när konkursen avslutas. Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad från det att konkursen avslutades besluta att banken skall träda i likvidation. Om inte ett sådant beslut fattas gäller 4 Var andelsbanken i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 17 om konkursen avslutas med överskott.

20§

Om en andelsbank försätts i konkurs, skall tingsrätten sända en underrättelse om beslutet till Finansinspektionen för registrering. Under konkursen företräds banken som konkursgäldenär av den styrelse eller de likvidatorer finns vid konkursens början. Även under som konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsättning. När en konkurs har avslutats skall tingsrätten genast för registrering underrätta Finansinspektionen samt ange om överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta Finansinspektionen när en överrätt genom beslut som vunnit laga kraft har upphävt ett beslut att försätta andelsbanken i konkurs.

10 kap. Fusion och inlösen av aktier i dotterbolag

Fusion genom absorption

1§

Enligt ett avtal om fusion kan en andelsbank den överlåtande banken gå upp i en annan andelsbank den Övertagande banken. En sådan fusion

80 Författningsförslag

innebär att medlemmarna i den överlåtande banken blir medlemmar i den Övertagande banken och att den överlåtande banken upplöses utan likvidation samt att dess tillgångar och skulder övertas av den Övertagande banken. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i den överlåtande banken. Fusion kan ske trots att den överlåtande banken har trätt i likvidation. l ett sådant fall skall likvidationen avslutas när

tillstånd till fusionen enligt 5 § har registrerats. Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade, medlemmama och innehavama förlagsandelar i den överlåtande andelsav banken under minst vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan en godkännande fusionsavtalet skall behandlas samt läggas fram på om av stämman: förslag till föreningsstämmans beslut,

2. fusionsavtalet, 3. redogörelse styrelsen för de omständigheter som kan vara av en av vikt vid bedömningen förslagets lämplighet för andelsbanken och av insättama, 4. ett yttrande revisorerna över styrelsens redogörelse enligt samt av 5. avskrift den Övertagande andelsbankens årsredovisning för det av räkenskapsåret, försedd med anteckning om föreningsstämmans senaste beslut rörande bankens vinst eller förlust, samt avskrift av revisionsbe-

rättelsen för samma räkenskapsår. Skall den överlåtande andelsbankens årsredovisning inte behandlas på den stämma i tredje stycket eller har den Övertagande bankens som anges årsredovisning för det senaste räkenskapsåret inte behandlats en stämma i den banken, skall i stället för de handlingar som anges i andra stycket 5 följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram den förstnämnda

stämman i enlighet med vad som anges i andra stycket: avskrift andelsbankens senaste årsredovisning, försedd med anav teckning föreningsstämmans beslut bankens vinst eller förlust, samt om om revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser, av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig 2. en av betydelse för bankens ställning har inträffat efter det att årsredovissom ningen har avgetts, samt revisorerna avgivet yttrande över styrelsens redogörelse enligt ett av 2. Handlingarna skall sändas till den är röstberättigad, medlem genast som eller innehavare förlagsandel, han begär det och uppger sin av om postadress.

Författningsförslag 8 1

Fusion genom kombination

2 §

Enligt ett avtal om fusion kan två eller flera andelsbanker de överlåtande bankerna förenas genom att bilda en ny andelsbank den Övertagande banken. En sådan fusion innebär att medlemmarna i de överlåtande bankerna blir medlemmar i den nya banken och att de överlåtande bankerna upplöses utan likvidation samt att den nya banken övertar deras tillgångar och skulder. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i varje överlâtande andelsbank. Bestämmelsen i 1 § första stycket fjärde meningen skall tillämpas. De handlingar som anges i l § andra stycket 1-4 och fjärde stycket skall upprättas för varje överlåtande andelsbank. De skall hållas tillgängliga för de röstberättigade, medlemmarna och innehavama av förlagsandelar i de överlåtande bankerna under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan godkännande av fusionsavtalet skall behandlas. Handom lingama skall genast sändas till röstberättigad, medlem och innehavare av förlagsandel som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämmorna. Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya andelsbanken och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de överlåtande bankerna godkänner fusionsavtalet, skall de samtidigt i enlighet med avtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya banken.

Fusiansförfarandet

3 §

Ett beslut godkännande fusionsavtal är giltigt endast om det på om av stämman har biträtts samtliga röstberättigade eller har fattats på två av varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar de röstande. I stadgarna får föreskrivas villkor som går av längre. En medlem i den överlåtande andelsbanken, som inte har samtyckt till fusionen, får säga upp sig till utträde inom den tid och de villkor som anges i 7 kap. 15 § tredje stycket.

4§

När fusionsavtalet har godkänts av föreningsstämman skall det anmälas den överlåtande andelsbanken för registrering. Om detta inte har skett av inom fyra månader från stämmans beslut eller om Finansinspektionen gelagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat nom registrering av avtalet, har frågan om fusion fallit.

82 Författningsförslag

Hinder mot registrering möter, om fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen 1993:20 eller lagen 1992: 1317 om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EES eller om prövning av fusionen pågår enligt någon av dessa lagar. Om fusionsavtalet har godkänts av fullmäktige, skall registreringsanmälan innehålla försäkran av styrelsen att underrättelse som avses i 7 kap. 12 § fjärde stycket skett.

5§

Senast två månader efter det att avtalet om fusion har registrerats skall såväl överlåtande som Övertagande andelsbanker ansöka om regeringens tillstånd att verkställa avtalet. Tillstånd att verkställa fusionsavtalet skall meddelas om fusionen kan anses förenlig med deras intressen, som är insättare i de berörda bankerna eller i övrigt har fordringar dessa banker, samt om fusionen framstår som ändamålsenlig från allmän synpunkt. När beslut om sådant tillstånd som avses i första stycket meddelas skall stadgeändringar eller, i fall som avses i 2 den nybildade andelsbankens stadgar stadfástas och oktroj beviljas. Har inte ansökan om tillstånd att verkställa fusionsavtalet gjorts inom den i första stycket föreskrivna tiden eller har ansökan avslagits, skall Finansinspektionen förklara att frågan om fusion har fallit.

6§

Om en pensionsstiftelse eller en personalstiftelse hör till den överlåtande andelsbanken, gäller om stiftelsens överförande till den Övertagande banken bestämmelserna i lagen 1967:531 om tryggande av pensionsutfástelse m.m.

7§

När ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd att verkställa fusionsavtalet har registrerats och nödvändiga stadgeändringar eller, vid fusion enligt 2 stadgar för den nybildade andelsbanken har stadfästs och oktroj har beviljats, anses fusionen genomförd och överlåtande andelsbank upplöst. Den överlåtande bankens medlemmar blir då medlemmar i den övertagande banken, om inte uppsägning har skett enligt 3 § andra stycket. Samtidigt övergår den överlåtande bankens tillgångar och skulder till den Övertagande banken.

Författningsförslag 83

Fusion mellan en andelsbank och ett helägt dotteraktiebolag

8 §

Om en andelsbank äger samtliga aktier i ett dotterbolag, kan andelsbankens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att dotterbolaget skall upp i andelsbanken. styrelserna skall anmäla avtalet för registrering hos Finansinspektionen. Därvid gäller 5-7 §§ i tillämpliga delar. Dotterbolaget är upplöst när regeringens eller Finansinspektionens beslut om tillstånd enligt 5 § har registrerats. Finansinspektionen skall lämna uppgifter om fusionen till Patent- och registreringsverket, som skall registrera tillståndet enligt 5 Fusion enligt första stycket får ske utan hinder av att det i dotterbolaget finns egendom som andelsbanken inte får förvärva. Sådan egendom måste avyttras senast ett år från registreringen. Om särskilda skäl föreligger, kan Finansinspektionen förlänga denna frist.

inlösen av aktier i ett dotterbolag

9 §

Om en andelsbank själv eller tillsammans med ett eller flera dotterföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i ett dotterbolag, har andelsbanken rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in de återstående aktierna. Den som har aktier som kan lösas in har också rätt att få dessa inlösta av andelsbanken. En tvist huruvida rätt eller skyldighet till inlösen föreligger eller om lösenbeloppet prövas av tre skiljemän. Om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, gäller i fråga om skiljemärmen och förfarandet inför dem i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i lagen 1929:145 om skiljemän. Bestämmelserna i 18 § andra stycket nämnda lag om den tid inom vilken skiljedomen skall meddelas gäller dock inte. Kostnaderna för skiljemarmaförfarandet skall bäras av andelsbanken, om inte skiljemännen av särskilda skäl ålägger en annan aktieägare att helt eller delvis svara för dessa kostnader. Part som är missnöjd med skiljedomen har rätt att väcka talan vid domstol inom sextio dagar från det att han fick del av skiljedomen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Rätt domstol är tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte. Har andelsbanken förvärvat större delen av sina aktier i bolaget grund av att en vidare krets inbjudits att till banken överlåta sådana aktier mot viss ersättning, skall lösenbeloppet motsvara ersättningen, om det inte finns särskilda skäl för annat.

84 Författningsförxlag

10§

Om andelsbank vill lösa in aktier i ett dotterbolag enligt 9 § men en en överenskommelse detta inte kan träffas, skall banken hos bolagets om styrelse skriftligen begära att tvisten hänskjuts till skiljemän. Banken skall samtidigt uppge sin skiljeman. Görs en begäran enligt första stycket, skall bolagets styrelse genast kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidgenom ningar som styrelsen bestämmer anmoda de aktieägare, mot vilka lösningsanspråket riktas, att skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget senast två veckor från kungörelsen. Anmodan skall även genom brev sändas till varje sådan aktieägare, hans postadress är känd för bolaget. om Om inte samtliga aktieägare, vilkas är införda i aktieboken och mot nanm vilka lösningsansprâket riktas, inom den föreskrivna tiden har uppgett en skiljeman, skall bolagets styrelse begära hos rätten i den ort där gemensam styrelsen har sitt säte att god man förordnas. Denne skall hos samma rätt ansöka förordnande sådan skiljeman och i tvisten bevaka de om av en frånvarande aktieägamas rätt.

11§

Aktieägama är skyldiga att till andelsbanken överlämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse, om en tvist om inlösen enligt 9 § prövas av skiljemän eller domstol och det är ostridigt mellan parterna att det föreligger lösningsrätt eller det i dom som har vunnit laga kraft har om en förklarats att sådan rätt föreligger utan att lösenbeloppet samtidigt har fastställts. Skyldighet att överlämna aktiebreven föreligger dock endast om andelsbanken ställer sådan säkerhet för kommande lösenbelopp jämte ränta godkänns skiljemärmen eller, om tvisten är anhängig vid domstol, som av av domstolen. Aktieägama har rätt till skälig ränta lösenbeloppet för tiden från det att säkerhet har ställts till dess att lösenbeloppet förfaller till betalning.

12§

Om ett fastställt lösenbelopp har erbjudits en aktieägare utan att denne har överlämnat sina aktiebrev, skall andelsbanken utan dröjsmål sätta ned lösenbeloppet enligt lagen 1927:56 om nedsättning av pengar hos myndighet. Andelsbanken får inte göra förbehåll om rätt att återta det nedsatta beloppet.

13§

Andelsbanken är ägare till aktierna, om säkerhet har ställts enligt ll § skett enligt 12 Innan aktiebreven har överlämeller om nedsättning har

Författningsförslag 85

nats till andelsbanken medför breven i sådana fall endast rätt för innehavaren att mot överlämnande av breven till banken eller länsstyrelsen få ut lösenbeloppet med ränta. Om ett aktiebrev inte har överlämnats inom en månad från det att andelsbanken blev ägare till aktien, får det utfärdas ett nytt aktiebrev som är ställt till banken. Det nya aktiebrevet skall innehålla uppgift om att det ersätter det äldre brevet. Om det äldre brevet därefter överlämnas till banken, skall det i sin tur lämnas vidare till bolaget för att makuleras.

11 kap. Ombildning till bankaktiebolag

1 §

En andelsbanks stämma kan besluta att banken skall upplösas utan likvidation för ombildning till bankaktiebolag. Ombildningen skall till på följande sätt. Andelsbanken överlåter hela rörelsen till ett bankaktiebolag mot ersättning huvudsakligen i form av aktier i samma bolag. Tillgångama i andelsbanken utskiftas därefter på medlemmarna.

2§

Följande handlingar skall dels hållas tillgängliga för de röstberättigade, medlemmarna och innehavare förlagsandelar under minst en vecka före av den föreningsstämma, där frågan om ombildning till bankaktiebolag skall behandlas, dels läggas fram på stämman: de i 10 kap. 1 § andra och tredje styckena angivna handlingarna med undantag för fusionsavtal och 2. bankaktiebolagets bolagsordning eller, om bankaktiebolaget inte är bildat, förslag till bolagsordning. j Handlingarna skall genast sändas till den som är röstberättigad medlem eller innehavare av förlagsandel, om han begär det och uppger sin postadress.

3§

Ett beslut om ombildning som avses i 1 § är giltigt endast om det på stämman har fått stöd av samtliga röstberättigade eller har fattats vid två på varandra följande stämmor och på den senare stämman fått stöd av minst två tredjedelar av de röstande. I stadgarna för andelsbanken får föreskrivas villkor som går längre än som sägs i första stycket.

86 Färfattningsfärslag

4§

Medlemmarna i andelsbanken skall underrättas om stämmans ombildningsbeslut.

5§

Medlem som inte vill delta i ombildningen eller som inte vill delta med sitt överskjutande insatsbelopp skall inom en månad från det att han underrättats om beslutet om ombildning säga upp sig till omedelbart utträde ur andelsbanken eller, utan krav utträde, säga upp sitt överskjutande insatsbelopp till omedelbar betalning. En uppsägning enligt första stycket skall godkännas om det inte med hänsyn till bestämmelserna om kapitalkrav enligt 2 kap. 9-11 §§ bankrörelselagen 1987:617 eller till bankaktiebolagets ställning i övrigt är nödvändigt att avslå framställningen. Frågan om godkännande prövas av Finansinspektionen efter yttrande av andelsbankens och bankaktiebolagets styrelser.

6§

Andelsbanken skall inom fyra månader från stämmans beslut enligt l § första stycket hos Finansinspektionen anmäla beslutet om ombildning för registrering. Frågan om ombildning har fallit om anmälan inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Finansinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av beslutet. Beslutet får inte registreras om ombildningen har förbjudits enligt konkurrenslagen 1982:729. Hinder mot registrering föreligger också om Konkurrensverket inte har beslutat att lämna ombildningen utan åtgärd enligt 20 § första stycket konkurrenslagen.

7§

Senast två månader efter det att beslutet om ombildning har registrerats skall andelsbanken ansöka om regeringens tillstånd att verkställa ombildningen. Regeringen prövar om ombildningen kan anses förenlig med medlemmarnas, insättarnas och övriga fordringsägares intressen samt om ombildningen framstår som ändamålsenlig från allmän synpunkt.

8§

Inom två månader från dagen för regeringens beslut om tillstånd till ombildningen skall styrelserna i andelsbanken och bankaktiebolaget till Finansinspektionen för registrering anmäla att ombildningen har verkställts.

Författningsförslag 87

9§

Har inte ansökan om tillstånd till ombildning gjorts inom den i 7 § föreskrivna tiden eller har regeringen avslagit ansökan, skall Finansinspektionen förklara att frågan om ombildning har fallit. Detsamma gäller om anmälan enligt 8 § inte har gjorts eller Finansinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering.

lO§

När registrering enligt 8 § har skett, skall styrelsen i andelsbanken skifta bankens tillgångar enligt de fördelningsgrunder som gäller vid likvidation av banken. Om det bland tillgångarna finns aktier av olika slag, får dessa fördelas olika slag av insatser. Rätt att delta i skiftet har de som är eller som inom sex månader före ombildningsbeslutet varit medlemmar i andelsbanken, med undantag dock för den som erhållit utträde enligt 5 En medlems överskjutande insatsbelopp skall inte medräknas vid skiftet om återbetalning av insatsen påbörjats sex månader före ombildningsbeslutet eller uppsägning av beloppet godkänts enligt 5 § andra stycket. Den som enligt andra stycket inte deltar i skiftet har rätt att få ut inbetald medlemsinsats när ombildningen har verkställts och anmälan om detta registrerats enligt 8 Vad nu sagts om inbetald medlemsinsats gäller även sådant överskjutande insatsbelopp som avses i tredje stycket. Styrelsen och verkställande direktören skall genast när skifte har skett avge redovisning för sin förvaltning av bankens angelägenheter enligt 9 kap. 10 Redovisningen, som skall läggas fram en föreningsstämma så snart det kan ske, skall innehålla en redogörelse för skiftet. Beträffande klander av skiftet tillämpas 9 kap. 14 Om en medlem eller innehavare av förlagsandel inte inom fem år efter det att slutredogörelse enligt femte stycket lades fram på föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han fått vid skiftet, har han förlorat sin rätt till detta. Tillgångarna tillfaller därvid den bank som då driver rörelsen.

11§

När slutredovisning har lagts fram enligt 10 är andelsbanken upplöst. Anmälan om detta skall genast göras för registrering. Trots bestämmelsen i första stycket skall, begäran av en tiondel av samtliga röstberättigade, styrelsen sammankalla föreningsstämman för att behandla en fråga om att väcka talan enligt 5 kap. 7 § bankrörelselagen 1987:617.

88 Färfattningsförslag

l2§

Om en pensionsstiftelse eller personalstiftelse hör till de andelsbanker som skall ombildas, gäller för Stiftelsens överförande till bankaktiebolaget bestämmelserna i lagen 1967:531 om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995. Genom lagen upphävs föreningsbankslagen 1987:620.

Färfattningsförslag 89

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1992:1610 om kreditmark-

nadsbolag

Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lagen 1992:1610 om kreditmarknadsbolag, dels atti 1 kap. 4 och 5 §§, 2 kap. 5 och 11-13 §§, 3 kap. 5-7 och 9 §§, 4 kap. 1 och 3 §§, 5 kap. 2-8, 12, 17, 18 och 23 §§, mellanrubrikema närmast före 2 kap. l och 11 §§ samt mellanrubrikema närmast före 5 kap. l och 16 §§ ordet kreditmarknadsbolag i olika böjningsformer skall bytas ut mot kreditföretag i motsvarande form, dels att i 2 kap. 12 och 13 §§, 3 kap. 7 och 9 §§, 4 kap. 1 och 3 §§ samt 5 kap. 17 och 18 ordet bolaget iolika böjningsformer skall bytas ut mot företaget i motsvarande form, dels att rubriken till lagen skall lyda lag om kreditföretag, dels att 1 kap. 1-3 §§, 2 kap. l-4, 6 och 7 §§, 3 kap. 4 och 10 §§, 4 kap. 2 och 4 §§ samt 5 kap. 11 och 14-16 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Inledande bestämmelser

1§

I denna lag avses med finansieringsverksamhet: näringsverksamhet som har till ändamål att lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka till finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande, 2. kreditmarknadsbolag: ett 2. kreditföretag: ett svenskt svenskt aktiebolag som har fått aktiebolag eller en svensk ekonotillstånd enligt denna lag att misk förening som har fått tilldriva finansieringsverksamhet, stånd enligt denna lag att driva ñnansieringsverksamhet, 3. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga

90 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

röster eller armars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 4. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning; om ett utländskt företag etablerar sig i Sverige enligt 2 kap. 8-10 §§, skall etableringen anses som en enda filial, även om flera driftställen inrättas, 5. kreditinstitut: ett institut i vars verksamhet ingår att från allmänheten låna medel och att bevilja krediter för egen räkning, finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att driva valutahandel eller värdepappersrörelse eller att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i 3 kap. l § andra stycket 2-11, 7. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

2§

Finansieringsverksamhet får, med de undantag som anges i 3 § samt 2 kap. 9 och 10 §§, drivas bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Tillstånd kan ges till svenska Tillstånd kan ges till svenska aktiebolag och utländska kredit- aktiebolag och ekonomiska föreinstitut. ningar samt utländska kreditinstitut. För utländska kreditinstituts verksamhet genom filial i Sverige gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen 1992:160 om utländska filialer m.m.

3§l

Tillstånd krävs inte om finansieringsverksamheten drivs av statlig eller kommunal myndighet, 2. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget, 3. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av annat företag i samma koncern eller med annat nära samband och medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten, 4. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten, 5. utgör normal likviditetsförvaltning och inte kan anses ha ett själven ständigt syfte vid sidan av företagets huvudsakliga verksamhet,

Senaste lydelse 1994:78.

Författningsförslag 91

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. utgör sådan verksamhet som avses i 1 § lagen 1949:722 om pantlånerörelse, ingår i verksamhet som står 7. ingår i verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektio- under tillsyn av Finansinspektionen i annan lag, eller nen enligt annan lag, drivs av ett aktiebolag, om drivs av ett aktiebolag, om bolaget med stöd av l § bolaget med stöd av 1 § - lagen 1994:77 om beslutande- lagen 1994:77 om beslutanderätt för regionala utvecklings- rätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva bolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare frågor om stöd till näringsidkare eller bolaget är moderbolag till eller bolaget är moderbolag till ett sådant bolag, ett sådant bolag, staten äger så många aktier staten äger så många aktier - i bolaget att staten har mer än i bolaget att staten har mer än hälften av rösterna för samtliga hälften av rösterna för samtliga aktier eller bolaget är dotterbo- aktier eller bolaget är dotterbolag till ett bolag vari staten äger lag till ett bolag vari staten äger aktier i den omfattningen, och aktier i den omfattningen, och medel för verksamheten inte medel för verksamheten inte - anskaffas från allmänheten. anskaffas från allmänheten, eller drivs av en ekonomisk förening om verksamheten är av begränsad omfattning, och riktar sig enbart till medlem- mar som utgör en på förhand bestämd personkrets. Nära samband, som avses i 3 skall anses föreligga om företagen leds av samma eller i huvudsak samma personer eller om vinsten av företagens verksamhet helt eller till betydande del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma personer.

2 kap. Förutsättningar för tillstånd m.m.

Tillstånd att driva finansie- Tillstånd att driva finansieringsverksamhet för ett svenskt ringsverksarnhet för ett svenskt aktiebolag får meddelas endast företag får meddelas endast om om bolagsordningen inte strider bolagsordningen eller stad-

92 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mot denna lag eller någon annan garna inte strider mot denna lag författning, eller någon annan författning, 2. den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund verksamhet, och 3. bolaget uppfyller de villkor 3. företaget uppfyller de villi övrigt som anges i denna lag. kor i övrigt som anges i denna lag. Tillstånd får inte vägras på den grunden att det inte behövs något ytterligare finansieringsföretag.

2 §

Ansökan om tillstånd får göras Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget har registrerats i innan företaget har registrerats i aktiebolagsregistret. Om aktiebolags- ellerföreningsregisen sådan ansökan har gjorts inom tret. Om ansökan har gjorts månader från stiftelseurkun- inom sex månader från stiftelsex dens undertecknande, räknas den seurkundens undertecknande i 2 kap. 9 § första stycket aktie- respektive beslutet om att bilda bolagslagen 1975:1385 före- föreningen, räknas den i 2 kap. skrivna tiden från tillståndsbe- 9 § första stycket aktiebolagslaslutet. gen 1975: 1385 och den i 2 kap. 3 § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningarföreskrivna tiden från tillståndsbeslutet. Till ansökan skall fogas plan för den tilltänkta verksamheten. en Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter vad en sådan plan skall innehålla. om

3 §

Ett kreditmarknadsbolags Ett kreditföretags bolagsordbolagsordning skall godkännas ning eller stadgar skall god- Finansinspektionenisamband kännas av Finansinspektionen i av med att bolaget får tillstånd att samband med att företaget får driva finansieringsverksamhet. tillstånd att driva finansieringsverksamhet. Ett beslut ändring bo- Ett beslut om ändring av boom av lagsordningen får inte registreras lagsordningen eller stadgarna får innan det har godkänts in- inte registreras innan det har av spektionen. godkänts av inspektionen.

Författningsförslag 93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Ett kreditmarknadsbolag skall Ett kreditföretag skall när när verksamheten påbörjas ha ett verksamheten påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tid- bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd punkten för beslut om tillstånd enligt 1 § motsvarar minst fem enligt 1 § motsvarar minst fem miljoner ecu. I ll kap. 7 § miljoner ecu. I ll kap. 7 § aktiebolagslagen 1975:1385 aktiebolagslagen 1975:1385 finns bestämmelser om vad som och i 9kap. 7§ lagen 1987: utgör bundet eget kapital. 667 om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget kapital. Om nettovärdet av tillgångarna Om nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten i den planerade verksamheten uppgår till högst etthundra miljo- uppgår till högst etthundra miljokronor, får Finansinspektio- ner kronor, får Finansinspektioner nen medge att bolaget har lägre nen medge att företaget har lägre bundet eget kapital än som anges bundet eget kapital än som anges i första stycket, dock lägst mot- i första stycket, dock lägst motsvarande en miljon ecu. I netto- svarande en miljon ecu. I nettovärdet skall inte räknas in värdet värdet skall inte räknas in värdet tillgångarna i sådan finan- av tillgångarna i sådan finanav sieringsverksarnhet som anges i sieringsverksamhet som anges i l kap. 3 § första stycket. 1 kap. 3 § första stycket.

6§

I ett kreditmarknadsbolag skall I ett kreditföretag skall minst minst bolagsstämman en av stämman utsedd revisor en av utsedd revisor vara auktoriserad vara auktoriserad revisor eller revisor eller auktoriserat revi- auktoriserat revisionsbolag. sionsbolag.

7§

Förkreditmarknadsbolag gäller För kreditföretag gäller vad vad är föreskrivet om aktie- som är föreskrivet om aktiebolag som bolag i allmänhet, om inte annat och om ekonomiska föreningar i följer av denna lag. allmänhet, om inte annat följer av denna lag. Den som är revisor i ett kredit- Den som är revisor i ett kreditmarknadsbolag får inte stå i företag får inte stå i skuld till

94 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skuld till eller ha arman ekono- eller ha annan ekonomisk förmisk förpliktelse mot bolaget. pliktelse mot företaget.

3 kap. Rörelseregler

Ett kreditmarknadsbolag får Ett kreditföretag får endast endast driva ñnansieringsverk- driva ñnansieringsverksamhet samhet och verksamhet som har och verksamhet som har ett ett naturligt samband därmed. naturligt samband därmed. Kreditmarknadsbølaget får, Kreditföretaget får, med iakttamed iakttagande av vad som gande av vad som föreskrivs i föreskrivs i detta kapitel, i sin detta kapitel, i sin verksamhet verksamhet bland annat bland annat låna medel, bland annat låna upp medel, bland annat upp att ge ut obligationer och genom att ge ut obligationer och genom andra jämförbara fordringsrätter, andra jämförbara fordringsrätter, dock ta emot inlåning på räk- samt ta emot inlåning från allning från allmänheten, mänheten endast under de förutsättningar som anges i 1 kap. § bankrörelselagen 1987: 2 a 617, 2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit, kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar, medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva fordringar och upplåta lös egendom till nyttjande leasing, 4. förmedla betalningar, tillhandahålla betalningsmedel, . ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden, . lämna ekonomisk rådgivning, . förvara värdepapper, . vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder, . 10. medverka vid försäljning av försäkringstjänster, ll. tillhandahålla inkassotjänster, 12. tillhandahålla värdefackstjänster, 13. driva valutahandel under de förutsättningar som föreskrivs i lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank, samt 14. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i kreditupplysningslagen 1973: 1173.

Författningsfärslag 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Ett kreditmarknadsbolags Ett kreditföretags bolagsordbolagsordning skall ange, för- ning eller stadgar skall ange, utom de uppgifter som före- förutom de uppgifter som föreskrivs i 2 kap. 4 § aktiebolagsla- skrivs i 2 kap. 4 §aktiebolagslagen 1975:1385, under vilka gen 1975:1385 och i 2kap. villkorlângivning,upplåningoch 2 § lagen 1987:667 om ekonoförvärv av egendom skall ske. miska föreningar, under vilka villkor längivning, upplâning och förvärv av egendom skall ske.

4 §

Regeringen eller, efter rege- Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansin- ringens bemyndigande, F inansinspektionen får meddela närmare spektionen får meddela närmare föreskrifter om vilken verksam- föreskrifter om vilken verksamhet ett kreditmarknadsbolag får het ett kreditföretag får bedriva bedriva och vad dess bolagsord- och vad dess bolagsordning eller ning skall innehålla. stadgar skall innehålla.

10 §

I stället för bestämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen 1975:1385 gäller följande för kreditmarknadsbolag. Ett kreditmarknadsbolag får Ett kreditföretag får inte på inte på andra villkor än sådana andra villkor än sådana som som bolaget normalt ställer upp företaget normalt ställer upp lämna kredit till lämna kredit till styrelseledamot, person som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsen ankommande kreditärenden, anställd som innehar en le- anställd som innehar en ledande ställning inom bolaget, dande ställning inom företaget, 4. annan aktieägare än staten med ett aktieinnehav som motsvarar minst tre procent av hela aktiekapitalet, make eller sambo till person som avses under 1-4 eller juridisk person i vilken sådan person som avses under 1-5 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.

96 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finansinspektionen prövar om en anställd har sådan ledande ställning som avses i andra stycket 3. Kreditmarknadsbolagets sty- Kreditföretagets styrelse skall relse skall avgöra ärenden om avgöra ärenden om kredit till kredit till sådana personer som sådana personer som avses i i andra stycket. Bolaget andra stycket. Företaget skall i avses skall i förteckning föra in en förteckning föra in uppgifter en uppgifter de krediter om de krediter som har beviljats om som har beviljats eller personer eller företag som avses personer företag i andra styck- i andra stycket. Regeringen som avses Regeringen eller, efter eller, efter regeringens bemyndiet. regeringens bemyndigande, Finansin- gande, Finansinspektionen får spektionen fâr utfärda föreskrif- utfärda föreskrifter om vilka vilka uppgifter skall uppgifter som skall antecknas i ter om som antecknas i förteckningen. förteckningen. Andra-fjärdestyckenatillämpas Första-tredje styckena tillämpå motsvarande sätt beträffande på motsvarande sätt beträfpas krediter mot säkerhet borgen fande krediter mot säkerhet av av eller fordringsbevis utfär- borgen eller fordringsbevis som som dats någon i andra utfärdats av någon som avses i av som avses stycket. Detsamma gäller för andra stycket. Detsamma gäller en fordran bolaget förvärvar för en fordran som företaget försom och för vilken någon värvar och för vilken någon som som avses i andra stycket är betalnings- avses i andra stycket är betalskyldig. ningsskyldig. Bestämmelsen i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen 1975:1385 gäller inte för aktiebolag som är

kred

4 kap. Kapitaltäckning

Kapitalbasen utgörs primärt och supplementärt kapital av summan av efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall utgöra

minst hälften av kapitalbasen. Med primärt kapital avses: A. Eget kapital. A. I aktiebolag eget kapital och i ekonomiska föreningar eget kapital med undantag för förlagsinsatser.

Födattningsförslag 97

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

B. Sjuttio procent av skatteutjänmingsreserven. C. Sjuttio procent av det be- C. Sjuttio procent av det belopp som svarar mot bolagets lopp som svarar mot företagets reserver till följd av avskrivning reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till egendom som upplåtits till nyttjande. nyttjande. Med supplementärt kapital Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av avses det nominella värdet av förlagsbevis och andra skuldför- förlagsbevis, förlagsandelsbevis bindelser med en ursprunglig och andra skuldförbindelser med löptid av minst fem år och med en ursprunglig löptid av minst rätt till betalning först efter fem år och med rätt till betalning bolagets övriga borgenärer, dock först efter företagets övriga borsammanlagt högst till ett belopp genärer, dock sammanlagt högst som motsvarar hälften av det till ett belopp som motsvarar primära kapitalet. Bevis och hälften av det primära kapitalet. andra skuldförbindelser vilkas Bevis och andra skuldförbindelåterstående löptid understiger ser vilkas återstående löptid fem år skall tas upp till ett be- understiger fem år skall tas upp lopp som motsvarar tjugo pro- till ett belopp som motsvarar cent av det nominella värdet för tjugo procent av det nominella varje helt år som återstår till värdet för varje helt år som återförfallodagen. står till förfallodagen. Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivande av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och tredje styckena. Från summan av det primära Från summan av det primära och supplementära kapitalet skall och supplementära kapitalet skall räknas av det bokförda värdet av räknas av det bokförda värdet av vad som har skjutits till som vad som har skjutits till som aktiekapital eller i annan form i aktiekapital eller i arman form i ett företag som driver försäk- ett företag som driver försäkringsverksamhet eller något slag ringsverksamhet eller något slag av finansiell verksamhet som av finansiell verksamhet som kräver tillstånd. Någon avräk- kräver tillstånd. Någon avräkning skall dock inte göras om ning skall dock inte göras om tillskottet uppgår till högst fem tillskottet uppgår till högst fem procent av företagets egna kapi- procent av det andra företagets tal eller motsvarande och det egna kapital eller motsvarande sammanlagda bokförda värdet av och det sammanlagda bokförda sådana tillskott inte överstiger tio värdet av sådana tillskott inte procent av bolagets egna kapital. överstiger tio procent av kredit-

98 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avräkning skall inte heller göras företagets egna kapital. Avräkför tillskott som belöper ning skall inte heller göras för företag som omfattas av bestäm- tillskott som belöper på företag melserna om konsoliderat kapi- som omfattas av bestämmelserna talkrav i 4 om konsoliderat kapitalkrav i 4

4§

Om ett kreditmarknadsbolag Om ett kreditföretag har ett har ett dotterföretag, skall vad dotterföretag, skall vad som som föreskrivs i l § om kapital- föreskrivs i 1 § om kapitalkrav krav tillämpas även koncer- tillämpas även på koncernen nen konsoliderat kapitalkrav, konsoliderat kapitalkrav, om om inte annat följer av tredje inte annat följer av tredje styckstycket. et. Koncernens kapitalbas och pla- Koncernens kapitalbas och placeringar skall bestämmas med ceringar skall bestämmas med tillämpning av de regler som tillämpning av de regler som enligt 11 kap. 11 § aktiebolags- enligt ll kap. 11 § aktiebolagslagen 1975:1385 gäller för lagen 1975:1385 och 9 kap. upprättandet av koncernbalans- I I § lagen 1987:667 om ekoräkningar. Även den del nomiska föreningar gäller för av kapitalbasen som belöper på upprättandet av koncembalansminoritetsandelar skall ingå. räkningar. Även den del kapiav Redovisad goodwill som belöper talbasen som belöper minoripå företag som omfattas av det tetsandelar skall ingå. Redovisad konsoliderade kapitalkravet skall goodwill som belöper företag räknas av från primärt kapital. som omfattas av det konsolidera- Placeringarna skall tas upp till de kapitalkravet skall räknas av de värden som föreskrivs i 3 § från primärt kapital. Placeringareller, om dotterföretaget inte är na skall tas upp till de värden ett kreditmarknadsbolag, i annan som föreskrivs i 3 § eller, om lag. dotterföretaget inte är ett kreditföretag, i annan lag. Det konsoliderade kapitalkravet omfattar inte försäkringsföretag och sådana dotterföretag till försäkringsföretag som inte driver någon form av finansiell verksamhet.

Förfatmingsförslag 99

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. Tillsyn

11§

Ett direkt eller indirekt förvärv Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett kreditmarknadsbo- av aktier eller andelar i ett krelag, som medför att förvärvarens ditföretag, som medför att försammanlagda innehav utgör ett värvarens sammanlagda innehav kvalificerat innehav, får ske bara utgör ett kvalificerat innehav, får efter tillstånd av Finansinspektio- ske bara efter tillstånd av Finen. Detsamma gäller förvärv nansinspektionen. Detsamma som innebär att ett kvalificerat gäller förvärv som innebär att ett innehav ökas så att det uppgår kvalificerat innehav ökas så att till eller överstiger 20, 33 eller det uppgår till eller överstiger 50 % av aktiekapitalet eller 20, 33 eller 50 % av kapitalet röstetalet för samtliga aktier eller röstetalet för samtliga eller så att bolaget blir dotter- aktier eller andelar eller så att företag. företaget blir dotterföretag.

14§

När ett kreditmarknadsbolag När ett kreditföretag får känfår kärmedom om att aktier i nedom om att aktier eller anbolaget blivit föremål för ett delar i företaget blivit föremål sådant förvärv som avses i 11 § för ett sådant förvärv som avses eller för en sådan avyttring som i ll § eller för en sådan avyttavses i 13 skall bolaget sna- ring som avses i 13 skall rast anmäla förvärvet eller avytt- företaget snarast anmäla förringen till Finansinspektionen. värvet eller avyttringen till Finansinspektionen. Ett kreditmarknadsbolag skall Ett kreditföretag skall årligen årligen till Finansinspektionen till Finansinspektionen anmäla anmäla namnen på de aktieägare namnen dem som har ett har ett kvalificerat innehav kvalificerat innehav av aktier som av aktier i bolaget samt storle- eller andelar i företaget samt ken på innehaven. storleken innehaven.

15§

Om ägaren till ett kvalificerat Om ägaren till ett kvalificerat innehav aktier utövar eller innehav av aktier eller andelar av kan antas komma att utöva sitt utövar eller kan antas komma att

100 Författnin gsfzirsla g

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inflytande ett sätt som mot- utöva sitt inflytande ett sätt verkar sund utveckling av som motverkar en sund utvecken verksamheten i kreditmark- ling av verksamheten i kreditnadsbolaget, får Finansinspektio- företaget, får Finansinspektionen nen besluta att aktierna inte får besluta att aktierna eller andelarföreträdas vid bolagsstämman. na inte får företrädas vid stämman. Om ägaren till ett kvalificerat Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier har underlåtit innehav har underlåtit att ansöka att ansöka om tillstånd till ett om tillstånd till ett förvärv som förvärv som avses i ll § eller avses i ll § eller har förvärvat har förvärvat aktier i strid med innehavet i strid med inspektioinspektionens beslut, får inspek- nens beslut, får inspektionen tionen besluta att aktierna inte besluta att aktierna eller andelarfår företrädas vid bolagsstäm- na inte får företrädas vid stämman eller att röster avgivna för man eller att röster avgivna för sådana aktier skall vara ogiltiga. dem skall vara ogiltiga. Finansinspektionen får också Finansinspektionen får också förelägga aktieägare som förelägga en ägare som sägs i en sägs i första och andra styckena första och andra styckena att att avyttra så stor del av aktier- genom avyttring åstadkomma att att innehavet därefter inte är innehavet inte längre ar kvalifna kvalificerat. cerat. Aktier som omfattas av ett Aktier eller andelar som ombeslut inspektionen enligt fattas av ett beslut av inspekav första, andra eller tredje stycket tionen enligt första, andra eller skall inte medräknas när det for- tredje stycket skall inte medräkdras samtycke ägare till nas när det fordras samtycke av av en viss del aktierna i bolaget för ägare för att ett beslut skall bli av att ett beslut skall bli giltigt eller giltigt eller en befogenhet skall en befogenhet skall få utövas. få utövas.

l6§

Om ett kreditmarknadsbolag Om ett kreditfäretag har fattat har fattat ett beslut som strider ett beslut som strider mot denna mot denna lag eller någon annan lag eller någon annan författning författning som reglerar dess som reglerar dess verksamhet, verksamhet, mot föreskrift mot föreskrift som meddelats som meddelats med stöd sådan med stöd av sådan författning av författning eller mot bolagsord- eller mot bolagsordningen eller ningen, får Finansinspektionen stadgarna, får Finansinspektioförbjuda verkställighet av be- nen förbjuda verkställighet av

Färfattningsförslag 101

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse slutet. Har beslutet redan verk- beslutet. Har beslutet redan ställts fâr inspektionen förelägga verkställts får inspektionen förebolaget att göra rättelse, om det lägga företaget att göra rättelse, är möjligt. om det är möjligt.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995.

102 Författningsförslag

Förslag till

Lag om Valutaväxling

Tillämpningsområde

1§

Denna lag är tillämplig på valutaväxlingsrörelse som riktas till allmänheten och drivs från ett fast driftställe i Sverige.

Definitioner

2 §

I denna lag förstås med: Valutaväxlingsrörelse: yrkesmässig handel med sedlar, mynt och resecheckar mot vederlag i annat myntslag Valutaväxlingstillstând: tillstånd enligt denna lag att driva valutaväxlingsrörelse.

Tillstånds- och anmälningsplikt

3§

Valutaväxlingsrörelse av väsentlig omfattning får drivas endast efter tillstånd av Finansinspektionen. Annan valutaväxlingsrörelse skall anmälas till inspektionen. Tillstånd eller anmälan krävs dock inte för ett svenskt företag står under Finansinspektionens tillsyn enligt som annan lagstiftning, 2. utländsk filial som driver verksamhet med stöd av tillstånd enligt en 1 kap. 4 § bankrörelselagen 1987:617, 1 kap. 2 § och 2 kap. 8 § lagen 1992: 1610 kreditmarknadsbolag och 2 kap. 7 § lagen 1991:981 om om värdepappersrörelse, ett utländskt bankföretag som driver verksamhet med stöd av 1 kap. 5 § bankrörelselagen 1987:617, om det i hemlandet meddelade tillståndet att driva bankrörelse omfattar rätt att driva valutavåxlingsrörelse, 4. ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet med stöd av 2 kap. 9 § lagen 1992:1610 om kreditmarknadsbolag, om det i hemlandet meddelade tillståndet att driva ñnansieringsverksarrthet omfattar rätt att driva valutaväxlingsrörelse samt 5. ett utländskt företag driver verksamhet med stöd av 2 kap. 10 § som

Författningsförslag 103

lagen om kreditmarknadsbolag, om valutaväxlingsrörelse är tillåten enligt företagets stadgar eller bolagsordning och det eller de utländska kreditföretag som äger företaget eller dess moderföretag skulle ha rätt enligt 1 eller 2 att driva sådan verksamhet. Finansinspektionen skall föra en förteckning över de företag som har fått valutaväxlingstillständ eller anmält sin verksamhet.

4§

Tillstånd får meddelas endast om verksamheten kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt om omdömesgillt sätt. Tillstånd får förenas med föreskrifter om hur verksamheten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla ändring av förhållanden som har haft betydelse för beslutet att ge tillstånd.

Åtgärder mot penningtvätt

5 §

Om skyldigheten för företag som bedriver valutaväxlingsrörelse att medverka till att förhindra penningtvätt finns bestämmelser i lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt.

Konsumentskydd

6 §

Företag som driver valutaväxlingsrörelse skall tydligt informera om gällande växelkurser och avgifter samt tillhandahålla avräkningsnota av vilken växlingstransaktionens köp- respektive säljkurs samt avgifter skall framgå.

Tillsyn m.m.

7 §

valutaväxlingstillstånd står under Finansinspektio- Företag som har fått nens tillsyn.

8§

valutaväxlingstillstånd skall lämna Finansinspektio- Företag som har fått de upplysningar sin valutaväxlingsrörelse och därmed sammannen om hängande omständigheter som inspektionen begär. Finansinspektionen får genomföra undersökning hos företagen när in-

104 Förfanningsförslag

spektionen anser det nödvändigt.

9 §

Ett valutaväxlingstillstånd kan återkallas av Finansinspektionen om valutaväxlingsrörelsen inte drivs i enlighet med denna lag eller om annars förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger. Om det bedöms tillräckligt får Finansinspektionen i stället för att återkalla tillståndet meddela vaming.

10§

Företag som bryter mot 3 § första stycket skall av Finansinspektionen föreläggas att upphöra med verksamheten. För att klarlägga om tillstånd krävs för viss verksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar som behövs. Förelägganden enligt första och andra styckena får förenas med vite. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller återkallelse skall gälla omedelbart.

Överklagande

ll §

Finansinspektionens beslut enligt 10 § andra stycket får inte överklagas. Inspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.

Avgifter

12 §

Företag som har fått valutaväxlingstillstånd skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Författningsförslag 105

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1988:1385 om Sveriges

riksbank

Härigenom föreskrivs att 22 b § lagen 1988: 1385 om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Valutahandel får, med de Valutahandel får, med de undantag som anges i femte undantag som anges i femte stycket, bedrivas endast med stycket, bedrivas endast med stöd av tillstånd av Riksbanken. stöd av tillstånd av Riksbanken. Något tillstånd behövs dock inte Sådant tillstånd behövs dock inte för köp och försäljning av rese- för att driva valutavâxlingsrörelvaluta. se enligt lagen 1994:000 om valutaväxling. Tillstånd till valutahandel med allmänheten valutahandelstillstånd kan medges kreditinstitut och Posten Aktiebolag. Vid prövningen skall sökandens kompetens och soliditet samt allmänna lämplighet beaktas. Ett valutahandelstillstånd kan begränsas till viss valutahandel. Tillståndet kan förenas med villkor om begränsningar av sökandens innehav av tillgångar och skulder i utländsk valuta samt, när det gäller fordringar och skulder mot utländska rättsubjekt, i svenska kronor, och 2. den rapportering som Riksbanken finner nödvändig. Tillstånd enligt denna paragraf krävs inte för ett utländskt bankföretag som driver verksamhet med stöd av l kap. 5 § bankrörelselagen 1987:617, om det i hemlandet meddelade tillståndet att driva bankrörelse omfattar rätt att bedriva Valutahandel, 2. ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet med stöd av 2 kap. 9 § lagen 1992: 1610 om kreditmarknadsbolag, om det i hemlandet meddelade tillståndet att driva finansieringsverksamhet omfattar rätt att driva Valutahandel,

Senastelydelse 1993:1701.

106 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ett utländskt företag som driver verksamhet med stöd av 2 kap. 10 § lagen om kreditmarknadsbolag, om valutahandel är tillåten enligt företagets stadgar eller bolagsordning och det eller de utländska kreditinstitut som äger företaget eller dess moderföretag skulle ha rätt enligt 1 eller 2 att driva sådan verksamhet. Riksbanken får för sådana företag som avses i femte stycket föreskriva villkor och rapporteringsskyldighet som avses i fjärde stycket. Den som har rätt att bedriva valutahandel med allmänheten kallas auktoriserad valutahandlare.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995.

Författningsfärslag 107

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1993:768 om åtgärder mot

penningtvätt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om åtgärder mot penningtvätt att andra paragrafen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i denna lag gäller företag som driver bankrörelse och annan verksamhet som består i att från allmänheten låna upp medel och lämna krediter, 2. livförsäkringsrörelse, 3. verksamhet av det slag som beskrivs i l kap. 3 § lagen 1991:981 om värdepappersrörelse, 4. verksamhet som står under 4. verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn och Finansinspektionens tillsyn och som huvudsakligen består i att som huvudsakligen består i att utföra en eller flera av de verk- utföra en eller flera av de verksamheter som anges i 3 kap. 1 § samheter som anges i 3 kap. 1 § 2-12 lagen 1992:1610 om 2-12 lagen 1992:1610 om kreditmarknadsbolag. kreditföretag, 5. valutaväxlingsrörelse som kräver särskilt tillstånd eller anmälan enligt lagen 1994:000 om Valutaväxling. Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i första stycket och som bedrivs från fast driftställe i Sverige.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995.

108 Författningsförslag

Följdändringar till författningsförslagen

Utöver nu nämnda författningsförslag föranleder utredningens olika förslag några följdändringar i följande författningar med hänsyn till förslaget till lag om andelsbanker och till att föreningsbankslagen föreslås upphävd: Lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, Skogskontolagen 1954: 142, Reglementet 1961 :265 angáende förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder, Ackordslagen 1970:847, Lagen 1972:262 om understödsföreningar, Lagen 1979:61 1 om upphovsmarmakonto, Försäkringsrörelselagen 1982:713, Konkurslagen 1 987 672, : Konkursförordningen1987:916, Förordningen 1987:894 om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond, Lagen 1987: 1245 om styrelserepresentation för de privatanställda, Förordningen 1990:643 om glesbygdsstöd, Lagen 1990:1115 om ikraftträdande av lagen 1990:1114 om värdepappersfonder, Lagen 1991:981 om värdepappersrörelse, Förordningen 1992: 102 med instruktion för Finansinspektionen, Förordningen 1992:1042 om finansiering av Finansinspektionens verksamhet, Avgiftsförordningen 1992:191, Konsumentkreditlagen 1992:830, Förordningen 1993:31 om finansiering genom stiftelsen Industri- och nyföretagarfonden.

Inledning 109

1 Inledning

Genom beslut den 12 mars 1992 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra frågor om betalningsväsendet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda behovet av näringsrättslig normgivning och tillsyn inom vissa delar av betalningsväsendet. Detta uppdrag innefattar även att utreda om verksamhet som bedrivs av valutaväxlingskontor i Sverige har sådan omfattning att den bör ställas under någon form tillsyn i syfte att förhindra att den kan utnyttjas för illegala av syften dir. 1992:60. Regeringen utvidgade utredningens uppdrag dels genom beslut den 19 november 1992 till att omfatta en analys av formerna för bankers organisation och verksamhet i samband med att bankverksamhet bedrivs i butik dir. 1992:95, dels genom beslut den 6 maj 1993 till att även den inlânings- och ñnansieringsverksarnhet som drivs av avse sparkassor och andra föreningar dir. 1993:56. Direktiven finns i dess helhet intagna som bilagoma 1-3 i detta betänkande.

Enligt det ursprungliga uppdraget skall utredningen utöver de rena tillsynsaspektema ägna särskild uppmärksamhet vissa gränsdrag- ningsproblem mot bankverksamhet som fordrar bankoktroj. Skälen till detta är att allt fler utgivare av kontokort ger sina kunder möjlighet att v sätta in medel konto knutet till kortet. Vilka som bör ha rätt att ta emot sådana insättningar och under vilka förutsättningar det bör få ske behandlas

i detta betänkande. Övriga frågor som rör normgivning och tillsyn av be-

taltjänster kommer att redovisas i utredningens återstående arbete. Anledningen till att huvuddelen av det ursprungliga uppdraget kommer att behandlas är bl.a. att uppdraget som rör sparkassors och övriga senare föreningars inlånings- och ñnansieringsverksamhet enligt direktiven skall behandlas med förtur.

l 10 Inledning

Avgränsningen mot sådan verksamhet som fordrar bankoktroj har nära samband med den inlåningsverksarnhet som bedrivs av vissa ekonomiska föreningar. lnláningsverksamheten i dessa föreningar bedrivs ibland som en integrerad del av föreningens övriga verksamhet. Verksamheten benämns då vanligtvis sparkassa. Inlåningsverksamhet förekommer även i föreningar bedriver en renodlat finansiell verksamhet genom sin som inlånings- och kreditgivningsverksamhet. Även denna del utredningsav uppdraget redovisas i detta betänkande.

I detta betänkande berörs även valutaväxlingskontorens verksamhet samt frågeställningar kring rätten att tillhandahålla banktjänster genom ombud, vanligtvis benämnt bank i butik.

Även huvuddelen det ursprungliga uppdraget normgivning och om av tillsyn betaltjänster inte behandlas i detta betänkande finns det över nya anledning att inledningsvis beröra denna del av uppdraget. Betaltjänster kan vara alltifrån betalningssystem, dvs. transportsystem för pengar, till vad kan kallas elektronisk pengabörs. Detta är ett på förhand som en uppladdat kontokort. Trots de risker som är förenade med betalningsförmedling samt dess betydelsefulla funktion för hela samhällssystemet är frågor rör betalningsförmedling oreglerade i Sverige. Detta försom hållande kan något märkligt eftersom syftet med vår banklagstiftning synas bl.a. är att värna vårt betalningssystem. Situationen är emellertid likartad i ett flertal andra länder. I Norge pågår dock ett lagstiftningsarbete som berör såväl behovet näringsrättslig som av civilrättslig reglering av av olika former betalningssystem. Som framgår av direktiven dir. av 1992:60 är utredningsuppdraget begränsat till de rent näringsrättsliga frågorna, dvs. frågor som bl.a. rör auktorisation och tillsyn. Ett problem med reglering betaltjänster är att dessa, med hänsyn till den snabba av elektroniska utvecklingen, ständigt förändras. Även behovet näringsav rättslig reglering har förändrats under utredningsarbetets gång, bl.a. med anledning att Postgirot bolagiserats och fått bankoktroj och därmed av ställts under tillsyn. Teknikens utveckling har medfört att ett flertal olika för förmedling betalningstransaktioner har skapats. Kostnaderna system av att utveckla eller köpa dessa system har minskat varför förutsättningar ges för ökat antal aktörer på marknaden. Bankernas roll i betalningstrañken ett

Inledning 11 1

har därmed i viss mån minskat i betydelse. Den nya konkurrenslagstiftningen har även påverkat berörda aktörer.

Under utredningsarbetet har erfarits att intresset och behovet av löpande information som särskilt rör förhållandena kontokortsmarknaden är stort. Inom ramen för utredningens arbete har inhämtats information rörande dessa förhållanden. Inhämtat material har sammanställts och presenteras i avsnittet Kontokorten i betalningssystemet, se bilaga 4. Avsnittet inleds med en beskrivning och analys av betalningssystemet och dess funktion i samhällsekonomin. Avsikten därmed är att ge en bakgrund till lämnade sifferuppgifter så att dessa bättre skall kunna förstås. Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete att följa den fortsatta utvecklingen på kontokortsmarknaden och övriga delar av betalningsväsendet.

På motsvarande sätt som kontokortsmarknaden har inom ramen för utredningens arbete inhämtats information som rör andra aktörers verksamhet. Detta gäller företag som erbjuder sina kontokortskunder att sätta in medel på konto, sparkassor och andra föreningar som bedriver inlåningsoch kreditgivningsverksamhet samt företag som bedriver valutaväxlingsverksamhet. De först nämnda aktörernas verksamhet beskrivs i kapitel 2. Valutaväxlingsföretagens verksamhet beskrivs i avsnitt 7.3.

Utöver detta informationsinhämtande har utredningen haft återkommande kontakter med företrädare för berörda företag och organisationer vilka lämnat värdefulla synpunkter på olika frågeställningar. Kooperativa institutet har även överlämnat en rapport, Finansiering av kooperativ verksamhet genom medlemsinlåning sparkassor samt finansiell verksamhet i kooperativ form spar- och låneföreningan, 1993. Rapporten innehåller en kartläggning och analys med slutsatser och förslag i anledning av utredningen.

I den följande framställningen i detta avsnitt berörs huvudsakligen gränsdragningsproblematiken mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig inlânings- och kreditgivningsverksamhet. De delar av uppdraget som avser verksamhet som bedrivs av valutaväxlingskontor och banktjänster genom ombud i butik behandlas vidare i kapitel 7 respektive

1 12 Inledning

Svaret på frågan om var gränsen bör gå mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig inlánings- och kreditgivningsverksamhet styrs i väsentliga avseenden av EU:s krav. Vägledande härvidlag är definitionen av kreditinstitut och de därmed sammanhängande rörelsereglema enligt EG:s första och andra banksarnordningsdirektiv samt de särskilda krav som ställs på företag som inte är kreditinstitut men som tar emot inlåning från allmänheten. EU:s krav ger upphov till ett flertal tolkningsproblem. För att få närmare information EU:s krav har utredningen besökt EG-kommissioom Även tjänstemän vid Svenska delegationen i Bryssel har bistått nen. utredningen vid tolkningen de EG-direktiv och rekommendationer som av berör utredningens arbete. EU:s krav på reglering behandlas i avsnitten 3.5 och 4.4.

Regleringen tillståndspliktig inlånings- och finansieringsverksamhet av utgår, som övrig finansiell lagstiftning, alltjämt i flera avseenden från de institut bedriver ifrågavarande verksamhet och från den faktiska som verksamhet kreditinstituten bedriver. De förändringar som den finansiella lagstiftningen genomgått under åren 1989-93 innebär dock en förskjutning mot reglering av verksamheten. Inlånings- och kreditgivningsverksamen het samt övriga finansiella verksamheter är förbehållna vissa institut. Flertalet de företag som omfattas av utredningsuppdraget har inte av ansetts bedriva sådan verksamhet som träffas av den finansiella en lagstiftningen. Från tillämpningsområdet av denna lagstiftning har även vissa företags verksamheter uttryckligen undantagits. Ifrågavarande aktörer kan sägas bedriva sin verksamhet i utkanterna av de finansiella marknaderna. Dessa företags verksamheter har emellertid stora likheter med kreditinstitutens verksamheter. Omfattningen av dessa aktörers inlånings- och finansieringsverksamhet är, i vart fall vid en jämförelse med övriga aktörer på den finansiella marknaden, relativt begränsad. Ur samhällsekonomisk synpunkt torde inte samma skyddsintressen göra sig gällande i bankemas och andra finansieringsini deras verksamhet som stituts verksamheter.

Utredningens uppdrag är att pröva och jämföra dessa specifika aktörers verksamhet med den reglerade finansiella verksamheten. Samtidigt skall den framtida utvecklingen de finansiella marknaderna förutses och av

Inledning 113

vägas in i denna prövning. Flera grundläggande frågor ställs pâ sin spets i denna del av utredningsuppdraget. Finns det anledning att ompröva

bankernas ensamrätt att ta emot inlåning från allmänheten Äventyras

skyddsintressena i den finansiella lagstiftningen och stabiliteten i betalningssystemet om andra företag än banker får ta emot inlåning Inom EU förbehålls inte bankerna denna ensamrätt. Dock krävs viss kontroll och reglering av de företag som tar emot inlåning från allmänheten. Därtill kommer EU:s krav de företag som kombinerar kreditgivningsverksamhet med antingen inlåning eller upplâning från allmänheten. Enligt EG:s s.k. banksarnordningsdirektiv bedöms företag med sådan sammansatt verksamhet vara kreditinstitut för vilka skall gälla vissa minimikrav såvitt avser kapitaltäckning, minsta startkapital m.m.

Den möjlighet till insättning på konto som ett flertal utgivare av kontokort inom dagligvaru- och bensinbranschen erbjuder sina kunder har visst stöd i ett uttalande i förarbetena till vissa ändringar i bankrörelselagen prop. 1990912154. Uttalandet innebär att kontoinsättningar som sker i affärsverksamhet utan anknytning till bankrörelse eller annan finansiell rörelse inte att betrakta som bankrörelse. Antalet kortutgivare som erbjuder sina kunder denna möjlighet har ökat väsentligt i omfattning under senare tid. En bidragande orsak till detta är att företagen hittills förmått locka kunderna med en förmånligare ränta än den som erbjuds av bankema. En annan orsak kan vara ett ökat misstroende mot bankerna i spåren av den finansiella krisen. I flertalet fall använder kunderna innestâende medel för betalning av inköp av varor och tjänster. l vissa fall används dock kontot huvudsakligen som ett sparkonto. En fortsatt utveckling som ger allt fler utgivare av kontokort och andra näringsföretag som inte bedriver finansiell rörelse rätt att ta emot insättning av medel konto kan innebära en väsentlig förändring av bankernas principiella inlåningsmonopol. Det kan i förlängningen även innebära att andra företag än banker fâr ökad betydelse som betalningsförmedlare. Problemställningama rörande kontoinsättning hos utgivare av kontokort behandlas i avsnitt 4.6.2.

Avgörande för frågan huruvida inlåningsverksanlhet från allmänheten skall fordra bankoktroj är även hur begreppet allmänheten skall tolkas. Hittills har allmänhetsbegreppet inte ansetts träffa medlem i en förening, oavsett

1 4 Inledning

on rätten att bli medlem vänder sig till en på förhand odefinierad pcrsonkrets eller inte. En sådan fortsatt bestämning av kretsen av iriäningsberättigade kan inte anses vara förenlig med EU:s krav. Inte heller ur insättarskyddssynpunkt är en sådan tolkning motiverad i fnmtiden. Allmänhetsbegreppet, som behandlas i avsnitt 4.2 och 4.6.1.1,

bör därför även träffa medlem i förening rätten att bli medlem i

en om fireningen står öppen för en på förhand obestämd personkrets.

Nitt förslag till tolkning av allmänhetsbegreppet innebär att inlåning i vissa sparkassor och i andra s.k. spar- och låneföreningar kommer att fordra bankoktroj i vissa fall. För vissa föreningar kan kravet på bankoktroj nedföra problem av olika slag, detta gäller främst KFzs och HSB:s smrkasseverksamhet. Det är därför angeläget att genom övergångsregler nöjliggöra för dessa föreningar att successivt anpassa sin verksamhet till kraven. Inlåning i sparkassor behandlas i avsnitt 4.6.3. Ett antal nya fireningar som inte kan anses rikta sig till allmänheten kommer även i framtiden att falla utanför kravet på att bli bank. Att bankoktroj kommer at erfordras i framtiden för vissa ekonomiska föreningars verksamhet nedför behov att kunna bedriva bankrörelse i ekonomisk förening. av Möjligheten att i framtiden bedriva bankrörelse i ekonomisk förening enligt logen om andelsbanker behandlas i kapitel

Föreningar bedriver inlånings- och kreditgivningsverksamhet som inte som ftrdrar bankoktroj, kommer efter utgången av 1994 om ingen annan äidring görs att tvingas upphöra med sin kreditgivningsverksamhet. För at förhindra en sådan utveckling bör pâ motsvarande sätt som i finansbdagslagen, vissa föreningar även i framtiden kunna undantas från tilståndsplikt. Denna fråga behandlas i avsnitt 5.4.3. Vissa föreningar kmmer dock att träffas EU:s krav kreditinstitut. För att sådana av fireningar även i framtiden skall kunna bedriva sin verksamhet fordras att möjlighet att bedriva fmansieringsverksamhet i ekonomisk förening. ges Kreditmarknadsbolagslagen bör, som behandlas närmare i avsnitt 6.3, göras associationsneutral och kallas lagen om kreditföretag.

D2 i betänkandet lämnade förslagen bygger i stort det existerande regelverket med dess struktur. Av flera anledningar kan ifrågasättas om

Inledning 115

inte detta regelverk bör bli föremål för en grundlig översyn, trots att det till inte oväsentlig del modemiserats helt nyligen. Samtidigt som regleringbanker och kreditmarknadsbolag blivit mer likartad består skillnaden en av mellan dessa institut i huvudsak i att endast bank äger rätt att ta emot inlâning från allmänheten. Denna rätt utgör samtidigt en skyldighet för bank. Som nämnts i betänkandet har gränsdragningen mellan in- och upplåning från allmänheten suddats ut alltmer och skyddsintressena i upplåningsverksamheten har inte beaktats på samma sätt som i inlåningsverksamheten. Därtill kommer bl.a. att de risker som ligger i olika betalningssystem inte har beaktats i den finansiella lagstiftningen. Regelverket alltför mycket uppbyggt kring de olika kan synas vara kreditinstituten och hur dessa av tradition har bedrivit sin verksamhet. En gemensam lagstiftning med tyngdpunkten än mera lagd de risker och skyddsintressen som är förenade med olika verksamheter bör övervägas för såväl banker flertalet övriga kreditinstitut. En sådan lagstiftning som rationell och skulle på de finansiella marknaderna inte förhindra synes mer uppkomsten kreditinstitut med olika verksamhetsinriktningar. Utav redningen återkommer delvis i sitt slutbetänkande till dessa tankar.

Utvecklingen i utkanterna av den 117 . . .

2 i utkanterna den

Utvecklingen av

finansiella marknaden

2.1 Inledning

Merparten av verksamheterna och tjänsteproduktionen inom den finansiella sektorn träffas av särskilda tillstândskrav krav på auktorisation. Det gäller inte minst inom de finansiella huvudoirirådena bank, värdepapper och försäkring. I lagstiftningen återfinns en ganska tydlig rollfördelning och gränsdragning mellan olika verksamheter och aktörerinstitut.

Uppdelningen på huvudområdena bank, värdepapper och försäkring har också betydelse för samhällets regleringsinsatser marknaden, dvs. för den finansiella lagstiftningens inriktning och utforrrming och för den offentliga tillsynen och kontrollen. Generellt gäller att all tillståndspliktig finansiell verksamhet drivs auktoriserade banker, kreditmarknadsbolag, av värdepappersinstitut och försäkringsbolag.

När det gäller här nämnda huvudorrirâden är bankområdet centralt från flera utgångspunkter. Det omfattar såväl de traditionella bankinstituten som en rad andra institut som ofta driver specialiserade finansieringsverksamheter. Kännetecknande för bankerna är att de driver förhållandevis omfattande rörelser med sikte den breda allmänheten. Bankerna tar emot inlåning pengar och genomför olika betalningsuppdrag. Allmänav

Kreditmarknadsbolaganvänds genomgående som benämning även finansbolag som, med stöd övergångsbestämmelsema till lagen 1992:1610 om kreditmarknadsbolag, alltjämt av driver verksamhet enligt lagen 1988:606 om finansbolagoch således ännu inte erhållit auktorisation enligt kreditmarknadsbolagslagen.

1 18 Utvecklingen i utkanterna den av . . .

hetens inlåning är i det sammanhanget en nominellt säker och fullt likvid tillgång, vilket ger bankerna en särställning när det gäller hanteringen av sparande och likviditet och när det gäller förmedlingen av betalningar i ekonomin.

Utmärkande för bankernas verksamhet är därutöver deras kreditgivning till allmänheten. De förmår i den delen av verksamheten att omvandla en förhållandevis säker inlåning på skuldsidan i balansräkningen till ett brett utbud av krediter på tillgångssidan, med varierande villkor och riskinnehåll.

Andra kreditinstitut, som t.ex. mellanhandsinstitut och kreditmarknadsbolag, uppträder också i rollen som kreditgivare marknaden. Dessa institut fyller dock en annorlunda funktion än bankerna. De är vanligen mer specialiserade i sin rörelse. Villkoren i institutens upplåning från allmänheten, via exempelvis certifikat eller obligationer, brukar vara väl matchade med motsvarande villkor i respektive utlåningsengagemang. Dessa institut är Vidare inte kopplade till betalningssystemet, åtminstone inte till systemets kärna där de större betalningsuppdragen i ekonomin kanaliseras.

Gränsdragningen mellan den tillståndspliktiga produktionen och distributionen av finansiella tjänster och annan verksamhet på det finansiella området är inte alltid så lätt att överblicka. Det gäller särskilt i utkanterna av det finansiella systemet där många aktörer och företag kan uppträda vid sidan av de renodlade kreditinstituten. l viss utsträckning blandas där olika icke-finansiella verksamheter med spar- och finansieringstjänster, värdepapperstjänster, rådgivningstjänster osv.

Behovet av regleringar och lagstiftning det finansiella området styrs i hög grad av aktörernas och företagens Verksamhetsinriktning och vilka finansiella tjänster var och en ägnar sig åt. Knutet till dessa verksamheter finns ett antal grundläggande skyddsintressen, bl.a. intresset av att skydda det finansiella systemets stabilitet. I centrum för detta stabilitetsintresse återfinns insättarna i bankerna. Det är viktigt att allmänheten känner förtroende för den rörelse bankerna driver och för att inlåningsmedlen

Utvecklingen i utkanterna av den 119 . . .

förvaltas på ett tryggt och säkert sätt. Medlen skall t.ex. alltid finnas tillgängliga för omplaceringar och för betalningsuppdrag. Vid sidan av stabilitetsintresset och det s.k. insättarskyddet brukar även konsumentskyddet beaktas. Därvid avses skyddet mot att enskilda konsumenter vilseleds eller utnyttjas ett otillbörligt sätt.

Vad som ovan redovisats har i allt väsentligt kretsat kring kämomrâden på

den finansiella marknaden, de områden där det finns centrala stabilitetsin-

tressen att bevaka. Iden finansiella marknadens utkanter drivs dock en rad verksamheter där skyddsintressena ur samhällsekonomisk synpunkt har en väsentligt lägre dignitet. För berörda kunder hushåll och företag kan - dock de ekonomiska värden som hanteras i utkantema av det finansiella systemet ha stor betydelse. Som exempel på verksamheter som bedrivs i den finansiella marknadens utkanter kan nämnas vissa utgivare av kontokort, som i ökande omfattning tar emot kunders medel på konto samt beviljar sina kunder krediter. Ett annat exempel företeelser, som inte är nya men som ökat i omfattning, är olika föreningars inlåning och kreditgivning till sina medlemmar. I finanskrisens fotspår har det även skapats ett ökat antal andra sparformer. Så har exempelvis bolag och ekonomiska föreningar exempelvis HSB i ökande omfattning börjat utge obligationer och andra värdepapper till privatpersoner. En annan sparforrn som ökat i omfattning är försäkringsbolagens pensionssparande.

Utvecklingen på marknaden ger anledning att närmare överväga på vilket skall dra gränsen mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig sätt man inlånings- och finansieringsverksamhet. Frågan får bedömas dels utifrån den svenska finansiella lagstiftningen, dels utifrån EU:s krav reglering definitionen credit institution. Gränsavseende företag som träffas av dragningsproblematiken behandlas främst i kapitel 4 och 5. I detta kapitel beskrivs huvudsakligen sådan inlåning och kreditgivning som bedrivs av företag som inte regleras av den finansiella lagstiftningen.

120 Utvecklingen i utkanterna den av . . .

2.2 Kontoinsättning och kreditgivning hos ut-

givare av kontokort

En företeelse som inte är ny men som under senare tid har ökat i omfattning är näringsföretags erbjudande till kontokortskunder att sätta in medel på räntebärande konto. Med näringsföretag avses företag, såväl bolag som ekonomiska föreningar, som bedriver produktion eller handel med varor och tjänster. Ett sådant näringsföretag bedriver inte bankrörelse eller annan finansiell rörelse. Erbjudanden av detta slag förekommer främst inom detaljhandeln och bensinbranschen. Insatta medel är i samtliga fall avsedda att användas vid köp av näringsföretagets varor t.ex. livsmedel, kläder eller bensin och tjänster Lex. resor eller bilreparationer. I flertalet fall är rätten att sätta in pengar på konto begränsad genom att tillgodohavandet kontot får uppgå till ett visst högsta belopp. l några fall finns dock inte någon begränsning. Att beloppsbegränsning finns kan bero att företagen själva vill ha en beloppsbegränsning men även pä att Finansinspektionen i en skrivelse år 1991 förfrågan förklarade att ICA Kort AB genom att ta emot insättning av medel konto inte bedriver enligt bankrörelselagen tillståndspliktig verksamhet om bl.a. behållningen på kontot vid varje tillfälle begränsades till högst 8 000 kronor.

Näringsföretagen har valt att administrera kontokonsverksamheten på olika sätt. l vissa fall sker kontoinsättningama direkt hos näringsföretaget eller i ett företag som ingår i samma koncern som näringsföretaget. De senare företagen kan benämnas k0ncemföretag. l andra fall sker kontoinsättningarna i företag som inte ingår i samma koncern som näringsföretaget. Dessa företag kan benämnas fristående företag. Koncemföretagen och de fristående företagen är i vissa fall kreditmarknadsbolag. Vem som är kortutgivare och vem som administrerar kortutgivningen har betydelse för vem som är mottagare av de insatta medlen och därmed har möjlighet att använda medlen i sin rörelse.

Fenomenet att kortutgivare erbjuder sina kunderkortinnehavare att sätta in medel på konto upphov till följande frågor. Är den angivna ger verksamheten förenlig med bankrörelselagens krav på att endast banker har rätt att ta emot inlåning på konto från allmänheten Om så inte är fallet;

Utvecklingen i utkanterna av den 121 . . .

bör verksamheten undantas från bankrörelselagens tillämpningsområde eller bör bankrörelselagens regler ändras armat sätt i syfte att inrymma verksamheten i regelsystemet så att den kan bedrivas även i fortsättningen De olika ställningstagandena måste föregås av analyser bl.a. utifrån vilka intressen bankrörelselagens hithörande bestämmelser är avsedda att skydda, om den ifrågavarande inlåningen utgör ett hot mot dessa intressen samt om det finns andra intressen som bör beaktas i sammanhanget. I detta avsnitt lämnas en beskrivning av olika företeelser finns marknaden. som Beskrivningen avser i allt väsentligt förhållandena år 1992 och 1993. En närmare analys mot bakgrund av angivna frågeställningar behandlas i kapitel 4.

Kortutgivarnas inlåning och kreditgivning också upphov till frågan ger om de företag som bedriver sådan verksamhet är att hänföra till kreditmarknadsbolag i den mening som avses i lagen om kreditmarknadsbolag samt kreditinstitut i den mening som avses i EG:s direktiv på området. Frågan om kortutgivama är att hänföra till kreditmarknadsbolag etc. behandlas i kapitel 5.

Man bör skilja på sex olika kategorier där kontokortskunder erbjuds att sätta in medel på konto. Syftet torde i flertalet fall inte ett sparande vara utan främst ett sätt att underlätta handeln med vissa varor och tjänster för såväl kunderna som för näringsföretagen.

I den första kategorin sker kortutgivning och administration näringsav företaget. I denna kategori sätts medel in på konto hos näringsföretaget.

I den andra kategorin sker kortutgivning och övrig administration ett av koncernföretag som inte är kreditmarknadsbolag. I dessa fall sätts medel på konto in hos koncernföretaget.

I den tredje kategorin sker kortutgivning och övrig administration av ett koncernföretag är kreditmarknadsbolag. Även i detta fall sätts medel som på konto in hos koncernföretaget.

122 Utvecklingen i utkantema av den . . .

Till den fjärde kategorin kan hänföras de fall där kortutgivning och administration sker ett en bank helägt kreditmarknadsbolag. I dessa av av fall sätts medel konto in hos kreditmarknadsbolaget och används i bolagets rörelse.

I den femte kategorin hanteras såväl kortutgivning och administration av bank. Insättning av medel sker i dessa fall direkt bankkonto. en

I sjätte kategori sker administration och kortutgivningen av ett icke en bankägt kreditmarknadsbolag, som inte ingår i samma koncern som näringsföretaget. I likhet med den första kategorin sätts medlen in konto hos näringsföretaget.

I de flesta dessa kategorier kan insatta medel endast användas vid köp av och tjänster erbjuds det enskilda näringsföretaget. Vissa av varor som av företagen har dock vidgat användningsområdet för kontokortet så att av insatta medel kan användas även vid köp av ett flertal olika näringsföretags skid- och stuguthyrare, skidliftföretag och livsmedelsförsäljare varor och tjänster.

De fall där insättning medel sker bankkonto saknas det anledning att av

behandla närmare. Övriga kategorier bör bedömas utifrån olika utgångs-

punkter. l den första kategorin sker insättning av medel direkt hos näringsföretaget. Till den andra kategorin hänförs de fall när insättning sker i ett företag ingår i koncern som näringsföretaget. Till som samma den tredje kategorin hänförs de fall när insättning sker i ett företag som inte ingår i koncern näringsföretaget. Det finnas anledning att samma som bedöma dessa kategorier olika sätt med hänsyn till den övriga verksamhet bedrivs det företag hos vilket insättning av medel sker. som av

l den följande framställningen behandlas dessa olika kategorier med utgångspunkt såväl från företagens kreditgivningsverksamhet som från företagens inlåningsverksamhet. Om inte annat anges avses förhållandena åren 1992 och 1993.

Utvecklingen i utkanterna av den 123 . . .

Kontoinsättning och kreditgivning hos näringsföretag

Som exempel på denna kategori kan nämnas OK Petroleum AB:s OKP kontokortsutgivning av OK Servicekonto och Travel Card Sweden AB:s utgivning av Visa Travel Card. Här lämnas en beskrivning OKP:s av kortutgivning.

OKP ägdes 1993 till 52 procent av Kooperativa Förbundet. Övriga ägare

var svenska staten och det finska företaget Neste Oy. OKP erbjuder tre olika kontokort, varav här OK Servicekonto är av störst intresse. OK Servicekonto är ett s.k. debetkort och ett medlemskonto. Att kontot är ett medlemskonto innebär att endast den som är medlem i en OK-förening kan bli kortinnehavare. Kortutgivning och administration sker av OK Petroleum AB för OK-föreningamas räkning. OK-föreningama är självständiga ekonomiska föreningar som äger och driver bensinstationema.

Kontoinsättning

Rätten att sätta in medel på konto är inte begränsad till beloppet. Pâ innestâende medel utgick under 1993 ränta med en procent över gällande diskonto. Servicekontot som är kopplat till OK:s medlemskort kan användas i kortautomater för tankning av bensin och diesel. Till godohavandet kan också användas för köp av samtliga varor och tjänster som säljs bensinstationer, dvs. allt från bensin och biltillbehör till tobak och matvaror. Insättning av medel kontot kan antingen ske direkt bensinstationen eller via post- eller bankgiro. Kontantuttag kan endast ske på en bensinstation i samband med köp av varor eller tjänster genom s.k. kontantavrundning. Om kortinnehavaren vänder sig direkt till OKP finns även möjlighet att göra uttag av del av eller hela tillgodohavandet som innestår kontot. Ett försöksprojekt pågår dock som innebär att kontantutbetalning skall kunna ske bensinstation med minst 100 kronor och maximalt 1 000 kronor från medel innestâende konto.

Försäljningsvolymen under 1992 uppgick till drygt 480 miljoner kronor. Insättning av medel konto sker hos OKP och används som rörelsekapital i OKP:s rörelse. lnsättningsvolymen uppgick till 76 miljoner kronor

124 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

den 31 december 1992. Därefter har skett en kraftig ökning till 143 miljoner kronor den 30 juni 1993 och till 150 miljoner kronor den 30 september 1993.

Kreditgivning

OK Servicekonto erbjuder inte kortinnehavama någon kredit. Däremot ger OKP ut andra kontokort med rätt för kunden att avtala om en kredit om för närvarande högst 8 000 kronor. Beviljad kredit kan användas vid inköp av OKPzs bensinstationers produkter. Krediten kan vidare användas vid köp och tjänster hos andra bensinstationer inom Norden, av varor nämligen Esso-stationer i Norge, Neste Oy-stationer i Finland och OKstationer i Danmark.

Kontoinsättning och kreditgivning hos koncernföretag

Som exempel på denna kategori kan nämnas ICA Kort ABzs, Kooperativa Detaljhandelgruppen AB:s KDAB och Volvofinans Konto AB:s kortutgivning. Skillnaden mellan dessa är att Volvo AB:s kortutgivning sker ett kreditmarknadsbolag medan ICA:s och KF:s kortutgivning sker genom via kortföretag inte är kreditmarknadsbolag. Ytterligare en skillnad som är att KDAB:s kortutgivning endast vänder sig till dem som är medlemmar i KF. Här nedan beskrivs verksamheten som bedrivs av ICA Kort AB och KDAB.

ICA Kort AB

ICA Kort AB ICA Kort ICA Handlarnas AB helägt dotterbolag är ett av som svarar för ICA-koncemens kontokortsverksamhet. ICA-handlarna äger ICA Handlarnas AB, dels som medlemmar i ICA Förbundet, dels som individuella aktieägare. ICA Förbundet är en ideell förening, en sammanhållande intresseorganisation för landets ICA-handlare. ICA Kort är inget kreditmarknadsbolag. Bolaget har ett aktiekapital om 10 miljoner kronor. I ICA-koncemen ingår Ellos Finans som är ett kreditmarknadsbolag. ICA Kort ingår i koncernens koncemkontosystem, vilket innebär att den

Utvecklingen i utkanterna av den 125 . . .

aktuella kontoställningen på ICA Korts konto ligger med i koncernens samlade finansförvaltning.

ICA Kort erbjuder två olika kontokort. Det är främst kortet som är förenat med rätt till insättning på konto samt rätt till viss kredit, som är av intresse. Det s.k. fönnånskortet, som berättigar kunden till vissa förmånliga inköp, behandlas inte i detta sammanhang.

Kontoinsättning

Rätten att sätta in medel på konto är begränsad till beloppet såtillvida att kunden får ha högst 8 000 kronor innestående på kontot. På innestående medel utgår sedan den l januari 1994 ränta med 7 procent dessförinnan var räntan högre. Medel som sätts in på kontot är avsedda att användas vid köp av varor som saluförs av ICA-handlama. Det är inte möjligt att använda insatta medel för betalning av varor och tjänster som inte tillhandahålls av ICA-koncemen. Det är endast möjligt att betala med kortet inom Sverige. Utöver förmånlig ränta erbjuds kortinnehavaren särskilt förmånliga erbjudanden och rabatter vid köp av varor inom ICA-handeln. De medel som innestâr på kontot kan tas ut i samband med betalning av varor genom avräkning mot kontot och kontantuttag av hela det innestående beloppet. Sådant kontantuttag kan ske i ICA-butik under förutsättning att medel finns i butikens växelkassa. Finansinspektionen förklarade den 2 juli 1993 i skrivelse till ICA Kort att inte heller uttag från kontot genom s.k. kontantavrundning enligt inspektionens bedömning innebar att ICA Kort skulle anses bedriva verksamhet som var tillståndspliktig enligt bankrörelselagen. ICA Kort hade redovisat att den praktiserade avrundningen erfarenhetsmässigt uppgick till närmaste l00-tal kronor. Inspektionen förutsatte att avrundningen i allt väsentligt inskränkte sig till närmaste 100tal kronor och att den maximalt uppgick till 300 kronor. Formellt finns det dock inget krav på att vaminköpet skall vara av en viss storlek. Man kan således ta ut 300 kronor även om man bara handlar för 50 öre. Kontantavrundning kan endast ske i butiker som on-line-anslutna till ICA Kortzs centraldator. Insättning på konto sker via post- eller bankgiro.

126 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

Medel som kunder satt in på konto sätts av ICA Kort in på särskilt bankkonto i Svenska Handelsbanken i ICA Kortzs nanm. Medlen avskiljs således inte i banksystemet för kundernas räkning utan utgör i princip rörelsekapital i ICA Kort. Den 31 december 1992 uppgick insättningsvolymen till drygt 200 miljoner kronor. Sedan dess har det skett en ökning och vid halvårsskiftet 1993 uppgick insättningsvolymen till 390 miljoner kronor. Försälj ningsvolymen uppgick till 2,5 miljarder kronor under 1992. Under första halvåret 1993 uppgick försäljningsvolymen till 2 miljarder kronor. Tillgodohavandena på kontona varierar. Omkring 10 procent av kontoinnehavama sätter in pengar på kontot utan att använda dem för betalning vid inköp. Det finns inget krav att insatta medel skall användas för köp och heller något krav att de skall användas inom viss tid. Kortinnehavarna har i genomsnitt 2 500 kronor innestående på kontot.

Kreditgivning

ICA Kort erbjuder sina kortinnehavare möjlighet att avtala om en kredit för närvarande högst 12 000 kronor. Avtalsparter är den enskilde om kunden och ICA Kort. Krediten kan endast användas vid köp i butiker anslutna till ICA. Krediten avser således endast finansiering av närstående företags produkter. Utestående krediter kundfordringar uppgick till drygt 207 miljoner kronor vid utgången av 1992. Vid halvårsskiftet 1993 uppgick utestående krediter till 265 miljoner kronor.

Utöver möjligheten att sätta in pengar på konto och erhålla kredit erbjuds kunderna möjlighet att betala tidigare gjorda inköp först i samband med en fakturering därav. ICA-kortet fungerar då som ett s.k. betalkort. Detta innebär att kunden betalar tidigare gjorda inköp först en viss kortare tid, som längst 50 dagar, efter det första inköpet. Möjligheten att betala viss tid efter köptillfället med ett betalkort har enligt ett avgörande från regeringen år 1981 regeringsbeslut 1981-11-26, 72181 rörande American Express Company Aktiebolag inte ansetts vara kreditgivning i ñnansbolagslagens mening och därmed inte heller tillståndspliktig

Utvecklingen i utkanterna av den 127 . . .

ñnansieringsverksamhet Kunden kan också använda ICA-kortet ett som betalkort vid inköp av varor från andra än företag som är närstående till ICA Kort. Genom det samarbetsavtal som ICA Kort träffat med Norsk Hydro finns möjlighet för kunder med ICA-kort att använda kortet som ett betalkort vid inköp av bensin och andra varor från Norsk Hydro. Insatta medel konto hos ICA Kort kan däremot inte användas vid betalning av Norsk Hydros varor och tjänster.

KF:s kontøkortsverksamhet

KF bedriver numera sin kontokortsverksamhet genom Kooperativa Detaljhandelsgruppen AB KDAB. KDAB, som ägs av KF till 90,1 procent och av Konsumentföreningen Stockholm till 9,9 procent, är inte ett kreditmarknadsbolag. Inom KF-koncemen finns inte heller något kreditmarknadsbolag. KF Finans avdelning inom moderföreningen. KDAB är en erbjuder i dag medlemmarna i konsumentföreningama kontokortet medmera .

Kontoinsättning

Rätten att sätta in pengar konto hos KDAB är, i likhet med vad som gäller hos ICA Kort AB, begränsad till att högst 8 000 kronor får finnas innestående kontot. Ränta utgår med 8 procent. Medel som sätts in på kontot är avsedda att användas vid köp av varor och tjänster som erbjuds medlemsaftärema, såsom Konsum-butikerna, Obs Stormarknad, av B W Stormarknad, Fakta, Domus, Obs Interiör, Kappahl, Akademibokhandeln, Stor Liten, City Stormarknad, New Sports m.fl. Kontantuttag kan endast ske vid kontots avslutande och inte genom kontantavrundning.

3 Avgörandetbehandlasutförligare i kapitel5 avsnitt 5.2.2 och5.4.1. Där behandlas frågan betalkortsverksamhetbör betraktas som kreditgivning och därmed tillståndspliktig om finansieringsverksamhet enligt kreditmarknadsbolagslagen.

128 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

Kreditgivning

Kredit kan medges till ett belopp som får uppgå till högst 10 procent av kortinnehavarens ârsinkomst, dock högst 15 000 kronor. Avtalsparter är den enskilde kortinnehavaren och KDAB. Krediten kan användas vid köp i medlemsaffärema. Krediten avser således finansiering endast av närstående företags varor och tjänster.

Kontoinsättning och kreditgivning hos fristående företag

Exempel på denna kategori är den kortutgivning och administration av näringsföretags kortverksamhet ombesörjs av Nordbanken Finans AB som och Sparbanken Finans AB. Även i dessa fall är syftet att främja avsättningen näringsföretagets och tjänster. Insatta medel konto av varor kan dock inte användas näringsföretagen eller av till dem närstående av medlen in på konto hos kreditföretag som rörelsekapital eftersom sätts marknadsbolagen. Kreditmarknadsbolagen kan således använda medlen i rörelsen. Sparbanken Finans kortutgivning av Vivo-butikemas kontokort och Nordbanken Finans kortutgivning Vingresor AB:s kontokort Vingav konto får belysa denna verksamhet, Förhållandena som beskrivs avser år 1993. Såväl Nordbanken Finans Sparbanken Finans ämnar, enligt den som information utredningen erhållit, ändra sin kortverksamhet pâ sâ sätt som att insättningarna från kunderna kommer att ske antingen direkt i respektive bank eller i det aktuella näringsföretaget.

Sparbanken Finans AB:s konutgivning av Vivo:s kontokort

Vivo-kundema erbjuds att sätta in konto genom två olika pengar kontokort, dels Vivo Hushållskort, dels genom Vivo Visa-kort. Det genom utmärkande för Hushållskortet är att det endast går att betala med om det insatta pâ kontot. Det är således inte förenat med någon finns pengar betalkorts- eller kreditkortsfunktion.

Utvecklingen i utkanterna av den 129 . . .

Kontoinsâttning

I likhet med ICA:s och KF:s kontokort är rätten till insättning begränsad på så sätt att högst 8 000 kronor får finnas innestående kontot. Ränta

på innestâende medel utgår med 7,44 procent mars 1994. Innestående

medel får endast användas för köp och tjänster hos Vivoav varor butikerna. Visa-funktionen berättigar till betalning med kontokortet, antingen betalkort med köpmånadsränta eller som ett kreditkort. som ett Insatta medel kan dock endast användas vid betalning i Vivo-butiker inom Sverige. Insättning medel på konto sker via post- eller bankgiro. av Kontantuttag kan endast ske att kontots hela behållning tas ut. genom Därutöver finns på motsvarande sätt i ICA-konceptet möjlighet till som kontantavrundning upp till 300 kronor i samband med inköp.

Kreditgivning

Vivo Visa-kortet är förenat med rätt till avtalad kredit om minst 2 000 kronor och högst 30 000 kronor. Krediten fâr dock inte överstiga 10 kortinnehavarens årsinkomst. Avtalsparter är den enskilde procent av kortinnehavaren och Sparbanken Finans.

Nordbanken Finans AB:s kørtutgivning av Vingresors kontokort

Vingresors kunder erbjuds att sätta in på konto hos Nordbanken pengar Finans. Vingresors konto är till skillnad från tidigare beskrivna konton närmast att betrakta ett sparkonto. Avsikten är att insatta medel skall som användas till framtida inköp Vingkontot är även förenat med av en resa. en kreditmöjlighet upp till 30 000 kronor.

Kontoinsättning

I likhet med vad gäller för flera andra beskrivna kontokort är rätten som till insättning begränsad så att högst 8 000 kronor får finnas innestående

på kontot vid varje tillfälle. Räntan uppgår till 8,52 procent mars 1994.

Räntan betalas Nordbar1ken Finans. Insättning på kontot sker via postav eller bankgiro. Uttag kan ske i samband med köp av resa och vid kontots

130 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

avslutande. Därutöver kan uttag av innestående medel ske på semesterorten och då i det aktuella landets valuta. Härigenom erbjuds kortinnehavama en valutaväxlingstjänst.

Insatta medel sätts in på konto hos Nordbanken Finans. De avskiljs inte för kundens räkning utan utgör kreditmarknadsbolagets rörelsekapital. Vid utgången av år 1992 uppgick insättningsvolymen till drygt l0 miljoner kronor på Vingkonto. Beloppet var något lägre vid halvårsskiftet 1993. Försäljningsvolymen för sålda resor på Vingkonto uppgick till 79,4 miljoner kronor under 1992 och till 30,5 miljoner kronor vid halvårsskiftet 1993.

2.3 Inlåning och kreditgivning hos ekonomiska

föreningar

2.3.1 Inledning

Som nämns inledningsvis har inlåning och kreditgivning bland föreningars medlemmar ökat i omfattning under senare tid. Bland föreningar som bedriver sådan verksamhet finns det anledning att göra åtskillnad mellan dels sådana som bedriver inlåningsverksamhet som en integrerad del av en sin övriga verksamhet i syfte att finansiera den huvudsakliga verksamheten och dels den inlåningsverksarnhet som bedrivs som huvudsaklig verksamhet av vad som i denna framställning benämns spar- och låneföreningar. Den först angivna inlåningsformen benämns i några föreningar sparkassa. Sparkasseverksamhet är således inlåning från medlemmar. Som exempel på sådan verksamhet kan nämnas KF:s och HSB:s sparkassor. Även viss inlåningsverksamhet som bedrivs av ekonomiska föreningar inom lantbrukskooperationen kan jämföras med sparkasseverksamheten inom konsument- och bostadskooperationen. I detta avsnitt behandlas inlåningsverksamhet, och i förekommande fall kreditgivningsverksamhet, som bedrivs ekonomiska föreningar som dock har annan verksamhet som sin av huvudsakliga verksamhet. lnlåningsverksarnhet i spar- och låneföreningar dvs. huvudsaklig verksamhet, som vanligtvis bedrivs i kombination som med viss kreditgivningsverksamhet, behandlas utförligare i avsnitt 2.4.

Utvecklingen i utkanterna av den 131 . . .

Insatta medel i en sparkassa är avsedda att användas som rörelsekapital i föreningen. Insatta medel är, med undantag för HSB:s bosparande, inte avsedda att användas för inköp av varor och tjänster. Insättningen kan i och för sig anses ha en individuell nytta så sätt att KF:s medlemmar insättning gynnar kooperationen för att tillgodogöra sig den genom verksamhet KF bedriver samt erhålla en rimlig avkastning på insatt som kapital.

Sparande i sparkassor och andra spar- och låneföreningar har alltsedan tillkomsten bankrörelselagen inte omfattats av bankrörelsedeñnitionen, av att rekvisitet allmänheten inte ansetts träffa den som är medlem i genom förening. Detta har gällt alldeles oavsett om medlemskapet varit öppet en för eller inte. Frågan inlåning från medlemmar alltjämt skall envar är om falla utanför bankrörelsedefinitionen. I tidigare förarbeten till bankrörelselagen prop. 1955:3 147 har påpekats att det inte skall vara möjligt s. att använda medlemskapet i förening en formalitet i syfte att föra en som inlåningsverksamheten utanför begreppet bankrörelse i dess rent bokstavliga tolkning. Frågan om begreppet allmänheten skall omfatta medlemmar fâr även besvaras utifrån EU:s synsätt, enligt vilket medlemskap inte anses ett avgörande kriterium vid gränsdragningen av vad som är hänförligt vara till allmänheten. Enligt EU:s synsätt omfattas medlemskap som är öppet för och inte begränsat till en snäv och sluten krets av begreppet envar allmänheten the public . På vilket sätt allmänhetskriteriet skall tolkas är avgörande för föreningarna skall anses bedriva tillståndspliktig om bankrörelse eller inte. Allmänhetsbegreppet behandlas i avsnitt 4.6.1.1.

Föreningarnas inlånings- och utlâningsverksamhet ger även upphov till bedriver tillståndspliktig finansieringsverksamhet frågan om föreningarna enligt lagen kreditmarknadsbolag samt om föreningarna är att betrakta om kreditinstitut enligt EG:s direktiv området. Denna fråga behandlas som i kapitel 5.

I de tre följande avsnitten beskrivs den inlånings- och kreditgivningsverksamhet bedrivs av föreningar inom konsument-, bostads- och som lantbrukskooperationen. Rätten för KF:s, HSB:s och Riksbyggens sparkasatt delta i allemanssparandet behandlas dock i avsnitt 4.6.3. sor

132 Utvecklingen i utkanterna den av . . .

2.3.2 Föreningar inom konsumentkooperationen

Inom konsumentkooperationen bedrivs sedan år 1908 inlåningsverksamhet av KF:s sparkassa. I viss omfattning förekommer även kreditgivningsverksamhet inom KF-koncemen.

Kooperativa Förbundet ekonomisk förening KF

KF är Centralorganisation för Sveriges Konsumentföreningar och OKföreningar. KF har till uppgift att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att i nära och fortlöpande samverkan med dessa samordna konsumentkooperationens resurser och härvid bedriva sådan verksamhet som anges i stadgarna. KF skall därvid bl.a. verka för en samordning av konsumentkooperationens kapitalanskaffning och investeringar samt uppsamla sparmedel. KF ekonomisk förening innefattar numera endast koncemledning och koncemstaber samt KF Finans och KF:s sparkassa.

KF-koncemen har alltmer fokuserat verksamheten till detaljhandeln. Detaljhandeln bedrivs genom det nybildade bolaget Kooperativa Detaljhandelsgruppen, KDAB, som ägs av KF till 90,1 procent och av Konsumentföreningen Stockholm till 9,9 procent. KDAB, som är ett dotterbolag till KF ekonomisk förening, ansvarar sedan september 1993 för KF:s kontokortsverksamhet. Denna verksamhet behandlas i avsnitt 2.2.

KF Finans verksamhet omfattar hantering av koncernens likvida medel, kort- och lángfristig upplâning samt valuta- och räntehandel. Sparkassan, som behandlas utförligare nedan, har till uppgift att administrera inláning från konsumentföreningarnas medlemmar. Enligt KF:s stadgar skall det vid kapitalanskaffning eftersträvas att verksamheten i största möjliga utsträckning finansieras med medel som tillskjutits enskilt eller kollektivt av anslutna föreningar och organisationer samt deras medlemmar.

Konsumentkooperationen består av 115 konsumentföreningar, 14 OKföreningar samt Kooperativa förbundet. Tillsammans driver konsumentkooperationen ca l 400 butiker och varuhus över hela landet och via OKföreningarna ca 600 försäljningsställen för bensin och biltillbehör. Varje

Utvecklingen i utkanterna av den 133 . . .

enskild konsumentförening och OK-förening är självständig ekonomisk en förening.

Ca 2,2 miljoner privatpersoner är medlemmar i konsumentföreningar och ca 1,5 miljoner medlemmar i OK-föreningar. Medlemskapet är öppet för envar. Medlemmar och därmed ägare av, KF ekonomisk förening är konsument- och OK-föreningarna.

KF :s sparkassa

För att uppsamla sparmedel har KF en sparkassa. KF ekonomisk förening står som mottagare till alla insättningar inom sparkasseavdelning, varför en sparkasseavdelningen endast förmedlar insättning och uttag i KF:s sparkassa. Det finns ca 250 sparkasseavdelningar på varuhus och stormarknader i landet. Sparkassan har till ändamål att av förbundet anslutna föreningar och deras medlemmar till förräntning ta emot pengar och efter uppsägning åter utbetala dem.

Förutsättningen för att få spara i sparkassan är att man är medlem i en konsumentförening. Frågan om medlemmar i OK-föreningar skall få spara i sparkassan utreds för närvarande inom KF, bl.a. med anledning av att OK-förbundet fusionerat med KF. Som en konsekvens av denna fusion, övertog sparkassan de s.k. utvecklingslânen från OK-förbundet. Härigenom blev sparkassan i praktiken öppen för OK-medlemmar. KF:s egen interna utredning syftar emellertid till att formalisera denna förändring. Avsikten är dock att sparkassan även i framtiden endast skall vara öppen för medlemmar inom föreningar som är medlemmar i KF. Den HSBförening eller den fackförening som vill spara i sparkassan måste vara medlem i en konsumentförening. Det är alltså möjligt för en HSB-förening att vara medlem i en konsumentförening.

Sparkassan erbjuder olika former av kontoinlåning; kapitalkonto, vinstkonto, allemanssparkonto, sparkasseräkning m.fl. Sparkassan skiljer därvid mellan kontoinlåning och det s.k. femårslånet. På insatta medel utgår rörlig ränta som varierar beroende ränteläget i landet. Uttag från konto i sparkassan kan ske utan några begränsningar.

134 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

Inlåningen i sparkassan uppgick till knappt 2 miljarder kronor vid halvårsskiftet 1993. Vid utgången av 1992 och 1991 var inlånings storlek endast obetydligt lägre. Inlânade medel placeras inte på visst sätt utan ingår som rörelsekapital i KF:s verksamhet.

Kreditgivning

Det bedrivs inte någon kreditgivning till medlemmar inom ramen för sparkassans verksamhet. KF bedriver kortfristig utlåning lån under ett år till sina medlemsföreningar på två sätt, antingen genom den s.k. kontoku- KF:s interna bokföringssystem eller med sedvanlig revers. I ramen praktiken utnyttjas denna möjlighet endast av konsumentföreningama men är iprincip öppen även för OK-föreningar.

Kreditgivning till företag och konsumenter i samband med kontokortsverksamhet sker inom för KDAB:s verksamhet. Detta innebär numera ramen KDAB erbjuder medlemmar i konsumentföreningar möjlighet till viss att kredit och sätta in konto i KDAB. Beviljande av kredit vid att pengar s.k. låneköp, dvs. att kund beviljas kredit vid köp av en kapitalvara, en sker inte något bolag inom KF-koncemen utan av en bank, för av

närvarande JP Bank. Övrig kreditgivningsverksamhet sker i JP Bank. KF

äger 4 procent aktierna i JP Bank; mars 1994. av

Tidigare svarade Koopfinans AB för KF:s företagskrediter och Koopkredit för KF:s konsumentkrediter och kontokortsverksamhet. Sedan år 1990, då KF blev ägare 65 procent JP Bank och JP Bank blev ägare till Koopav finans AB, har Koopkredits verksamhet bedrivits som en rörelsedrivande enhet inom JP Bank. Kontokortsverksamheten har således bedrivits av JP Bank. Kortinnehavaren har haft möjlighet att sätta in maximalt 8 000 kronor konto till räntesats 8 procent. Kontokortet har varit en av förenat med rätt till kredit. Tillgodohavandet kontot har varit avsett att användas till framtida köp av produkter i Konsumbutikema. Pengarna som in på konto har ingått i JP Banks rörelse. Förutsättningen för att få satts bli kontokortskund har varit att kontokortshavaren var medlem i en

konsumentförening. Övrig kreditgivning till konsumenter, i form av bl.a.

medlemslån, har skett Koopkredits verksamhet inom JP Bank. även genom

Utvecklingen i utkanterna av den 135 . . .

Under hösten 1993 har kontokortsverksamheten, som ovan nämnts, flyttats från JP Bank till KDAB.

2.3.3 Föreningar inom bostadskooperationen

Inom bostadskooperationen bedrivs inlåningsverksarnhet av HSB:s sparkassa och Riksbyggen sparkassa ekonomisk förening. Även Stockav holms Kooperativa Bostadsförening ek. för. kan hänföras till denna kategori. HSB:s sparkassa bedrivs som en integrerad del av HSB Riksförbund. Riksbyggen sparkassa ekonomisk förening är däremot en självständig ekonomisk förening. Kreditgivningsverksamhet förekommer inom de lokala HSB-föreningama. I detta avsnitt beskrivs HSB:s, Riksbyggens och Stockholms Kooperativa Bostadsförenings inlâningsverksamhet och i förekommande fall kreditgivningsverksamhet.

HSB:s Riksförbund HSB

HSB:s Riksförbund är en ekonomisk förening som enligt stadgarna har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, genom att bl.a. lämna och förmedla lån till finansiering av den byggverksamhet som medlemmarna bedriver, att organisera och stödja en för hela HSB-rörelsen gemensam sparverksamhet samt att bedriva utlåning av de hopsarnlade medlen till organisationer som är anslutna till riksförbundet.

Medlemskapet i HSB:s Riksförbund är öppet för envar som uppfyller villkoren i stadgarna. Enligt dessa kan medlemskap i HSB:s Riksförbund beviljas varje inom Sverige verkande HSB-förening eller därmed jämförlig kooperativ bostads- eller byggnadssammanslutning. Den 1 juli 1993 var 57 regionala HSB-föreningar medlemmar i riksförbundet. De enskilda individerna och bostadsrättsföreningama är medlemmar i HSB-föreningama. De fysiska är medlemmar i en HSB-förening personerna som innehar en bostadsrätt eller sparar till en bostadsrätt. Härigenom kan sägas uppstå ett dubbelt medlemskap, eftersom medlemmarna i HSB-föreningama indirekt även blir medlemmar i riksförbundet.

136 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

Antalet indirekta medlemmar i riksförbundet uppgick den l juli 1993 till 648 000. Medlemsantalet har minskat något under senare tid; vid ca utgången av 1992 var medlemsantalet ca 660 000 och vid utgången av 1991 ca 676 000.

HSB:s Riksförbund bedriver genom förbundet och dess dotterbolag - HSB Bygg AB, HSB Material AB, m.fl. konsultrörelse, finansiell verksamhet, tomtexploatering och byggnadsentreprenadverksamhet samt förvaltning av anläggnings- och lagerfastigheter.

En HSB-jförening har enligt stadgarna till ändamål bl.a. att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att bereda medlemmarna bostäder, verka för produktion av goda bostäder och uppsamla medlemmarnas sparmedel. Varje enskild HSB-förening är en självständig ekonomisk förening.

En bostadsrättsförening har enligt stadgarna till ändamål att bl.a. främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att i föreningens fastigheter upplåta bostäder för permanent boende. En bostadsrättsförening bedriver således inte någon in- eller utlåningsverksamhet.

HSB:s sparkassa

Inlåningsverksamheten bedrivs av HSB:s sparkassa. Riksförbundet är huvudman för Sparkassan. Sparkassan är således ingen självständig juridisk person. En HSB-förening kan vara sparkasseställe och är då ombud för riksförbundet och samlar upp sparmedel från föreningens medlemmar för insättning i sparkassan.

Syftet med sparkassan är att organisera ett bosparande i ett långsiktigt perspektiv med god avkastning, i syfte att medlemmarna skall ha tillräckligt med kapital till en HSB-bostadsrätt, att möjliggöra en organiserai turordning till nya HSB-bostäder efter enhetliga principer och att kznalisera internt genererad utlåning inom HSB-rörelsen, bl.a. i syfte att ninska beroendet av kreditmarknaden.

Utvecklingen i utkanterna av den 13.7 . . .

Förutsättningen för att få spara är att man är medlem i en HSB-förening Det finns fyra olika sparformer, varav en är bospar. Bospar är öppen för alla sparare. De övriga tre sparformema riktar sig till viss ålderskategori och anställda inom HSB. Det finns ingen övre insättningsgräns i bospar och inte någon uttagsavgift. På insatta medel utgår rörlig ränta, för närvarande 6,25 procent. Den som bosparar och köper en HSB-bostadsrätt får en bonus som räknas som ränta under hela spartiden. Några begränsningar beträffande möjligheten att göra uttag från sparkonto finns inte.

Inlåningen till sparkassan uppgick till 2,2 miljarder kronor den 31 december 1993. Vid utgången av 1992 var inlåningen drygt 2 miljarder kronor. Inlånade medel placeras i bostadsobligationer, statsobligationer, statsskuldväxlar, kommuncertiñkat och byggnadskreditiv med kommunal borgen eller pantbrev som säkerhet.

Utöver inlånade medel i sparkassan hade riksförbundet vid utgången av 1993 en inlåning från HSB-föreningama om drygt 4,5 miljarder kronor samt en inlåning om drygt 3,2 miljarder kronor frän banker, mellanhandsinstitut och Stiftelsen Bostadskooperationens Garantifond. Sammanlagt uppgick riksförbundets inlåning inklusive upplåning till 10 miljarder kronor.

HSB.-s sparobligationer

I syfte att öka medlemmarnas sparande började HSB under hösten 1993 att ge ut medlemsobligationer under benämningen HSB : s sparobligation. Utgivningen av dessa obligationer innebär att medlemmarna erbjuds ett långsiktigt sparande, fem år, med bunden ränta. Obligationerna är s.k. nollkupongare, vilket innebär att det är ett obligationslån utan räntebetalning under löptiden, Avkastningen erhålls i stället i form av en värdetillväxt. Obligationen kan återköpas av HSB under löptiden till gällande köpkurs. Vid förvärvet erhåller inte förvärvaren något värdepapper utan skuldförhållandet dokumenteras i ett databaserat kontosystem hos HSB. Som bevis på förvärvet erhåller förvärvaren ett kontoutdrag. Obligationen är inte omsättningsbar till tredje man.

138 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

Kreditgivning

HSB:s Riksförbund bedriver inte någon kreditgivning till fysiska personer. Bosparande i HSB ger ingen rätt till lån för medlemmen. Som tidigare angivits är de likvida medel som sparats av medlemmarna placerade i obligationer, certifikat och statsskuldväxlar. Den 31 december 1993 uppgick dessa placeringar till ca 3,9 miljarder kronor.

Riksförbundet tillhandahåller tillfällig finansiering av pågående byggnadsproduktion. l huvudsak fungerar den som en löpande avräkning i avvaktan på kreditivlyft samt slutlig lånefinansiering genom bottenlån i mellanhandsinstituten innan en bostadsrättsförening upplåtit bostadsrätter. Detta innebär att bostadsrättsföreningen inte har några andra medlemmar än de bildat föreningen. Det är fråga om s.k. kontorsbildade bostadssom rättsföreningar. Den 31 december 1993 uppgick denna utlåning till 3,1 miljarder kronor.

Vidare sker finansiering av egen entreprenadverksamhet samt till viss del direkt långivning till bostadsrättsföreningar, HSB-föreningar och delågda, förvaltande bolag. Ett antal HSB-föreningar länmar insatslån till bostadsrättshavare i samband med upplåtelse av HSB bostadsrätt.

Riksbyggen sparkassa ekonomisk förening

Riksbyggen ekonomisk förenings Riksbyggens nya bosparande är uppbyggt i tre delar nämligen; Riksbyggen, Riksbyggen sparkassa ekonomisk förening sparkassan och den ideella föreningen Bosparande i Riksbyggen. Sparkassan, som bedriver inlåningsverksamhet, bildades och registrerades år 1993. Sparkassan vänder sig till alla fysiska personer i Sverige. Sparkassan ersätter Riksbospar, vilket byggde ett samarbete mellan Sparbanken och Riksbyggen och innebar att inlåningen skedde på konton i Sparbanken. Sparkassans ändamål och syfte är enligt stadgarna att inom Riksbyggensfären främja medlemmarnas ekonomiska och andra intressen, särskilt sparande i syfte att förvärva bostad, samt insarnla och förränta sparmedel från medlemmarna i sparkassan och från medlemmar

Utvecklingen i utkanterna av den 139 . . .

i bosparföreningen. Sparkassan skall vidare främja en sund utveckling av förhållandena byggnads- och bostadsmarknaden.

Sparkassan är en självständig ekonomisk förening. Medlemskap i sparkassan kan förvärvas av bosparföreningen, Riksbyggen, Landsorganisationen och till Landsorganisationen anslutna förbund samt övriga centralorganisationer som tillhör folkrörelsema. Vid inträde i sparkassan skall varje medlem erlägga en insats om 100 000 kronor. En sådan insats motsvaras av en andel. Andelsägare i sparkassan är Riksbyggen 30 procent, ett antal fackföreningar Byggnadsförbundet 30 procent, Elektrikerförbun- det 10 procent Målarförbundet 10 procent och Kommunalarbetarförbundet 10 procent samt bosparföreningen. -

För att få spara i Sparkassan måste man vara medlem i bosparföreningen. De enskilda är medlemmar i bosparföreningen men däremot inte spararna i Riksbyggen eller i sparkassan. Varje fysisk person kan bli medlem i bosparföreningen. Det finns endast en bosparförening i Sverige. Föreningens ändamål är att erbjuda medlemmarna förtur till bostäder som Riksbyggen producerar, att erbjuda medlemmarna möjlighet till sparande i sparkassan samt att informera medlemmarna om bl.a. aktuella projekt. Bosparföreningen bedriver således ingen egentlig egen verksamhet.

Sparkassan har ett eget kapital om 10 miljoner kronor. inträdesavgiften om 100 kronor i bosparföreningen skall användas för köp av andelar i sparkassan. Bosparföreningen skall äga 10 procent av andelarna i sparkassan. Utöver inträdesavgiften betalar medlemmarna i bosparföreningen en årsavgift 100 kronor per hushåll. Denna årsavgift är avsedd att om användas för att betala de kostnader som föreningen har för sin administration.

Insättning medel sker konto hos sparkassan. Pâ insatta medel utgår av

7 procent ränta mars 1994. Insatta medel är inte bundna under viss tid.

Det finns inte heller i övrigt några begränsningar beträffande rätten till uttag av insatta medel. Begränsningar avseende det belopp som kan sättas in på konto i sparkassan finns endast vid insättning det s.k. ungdoms-

140 Utvecklingen i utkanterna den av . . .

bosparkontot. På sådant konto får högst 800 kronor sättas in varje kalendermånad.

Insatta medel i sparkassan används inte för att finansiera Riksbyggens eller någon armans verksamhet. Insatta medel skall enligt stadgarna placeras i räntebärande värdepapper utgivna eller garanterade staten, eller på av annat betryggande sätt. Eventuella vinstmedel skall avsättas till reservfond, fonderas, föras i ny räkning eller utgå utdelning på inbetalda medsom lemsinsatser.

Sparkassan lånar inte ut några medel, inte ens i samband med förvärv av bostad. Vid köp av en nyproducerad lägenhet av Riksbyggen erhåller dock köpare som bosparar i sparkassan bonus Riksbyggen. Bonusen varierar av mellan 3 och 5 procent av sparade medel. Riksbyggen svarar även för kreditgivning i samband med lånerätt vid ungdomsbosparande.

Stockholms Køoperativa Bostadsförening ek. för.

Stockholms Kooperativa Bostadsförening tillhandahåller bostäder med hyresrätt sina medlemmar, vilka för sin del är skyldiga att låna pengar till föreningen mot ränta. Räntan är 4 procent den 31 december 1993.

Vid inträdet i föreningen sker inbetalning av dels insats 500 kronor, en dels ett kreditbelopp med 1 000 kronor första året och därefter 500 kronor om året tills man uppnått ett sammanlagt kreditbelopp om 6 000 kronor. Genom att fullgöra dessa inbetalningar behåller man det turordningsdatum man fick vid inträdet i föreningen.

Fördelningen av lediga lägenheter grundar sig turordningsdatumet. När medlemmen tecknar hyreskontrakt skall denne också låna in ett belopp till föreningen. Bosparmedel används för detta ändamål. Lånebeloppets storlek beror lägenhetens storlek och uppgår till mellan 7 OOO kronor och

15 000 kronor mars 1994. De inlånade medlen är spärrade under den tid

som man hyr bostad hos föreningen. Under hyrestiden erhåller medlemmen inte heller någon ränta på inlånade medel.

Utvecklingen i utkanterna av den 141 . . .

Antalet medlemmar uppgick vid årsskiftet 199394 till 51 422. Inlåningen uppgick vid samma tid till 300 miljoner kronor inklusive innestående räntemedel. Av detta belopp svarar boende för ca 50 miljoner kronor och köande för ca 250 miljoner kronor. Medlemskapet i föreningen står Öppet för envar.

2.3.4 Föreningar inom lantbrukskooperationen

På motsvarande sätt som inom konsument- och bostadskooperationen har det sedan lång tid varit tradition inom lantbrukskooperationen att finansiera verksamheten med medel som härrör från medlemmarna. Till lantbrukskooperationen hör ekonomiska föreningar är anslutna till som Svenska Mejeriernas Riksförening upa, Slakteriförbundet, Svenska Lantmännens Riksförbund förening upa, Skogsägamas Riksförbund samt Kronägg ekonomisk förening. Antalet ekonomiska föreningar är 34. Därav är 14 föreningar anslutna till Svenska Lantmärmens Riksförbund och 8 föreningar anslutna till Skogsägamas Riksförbund. Samtliga dessa föreningar bedriver annan näringsverksamhet än finansiell verksamhet. Inom samtliga branschorganisationer, med undantag för Kronägg ekonomisk förening, förekommer inlåningsverksamhet, främst från föreningens egna medlemmar.

En skillnad i förhållande till föreningarna inom konsument- och bostadskooperationen är att möjligheten att bli medlem i en förening inom lantbrukskooperationen är mer begränsad, t.ex. till en viss kategori av näringsidkare inom ett visst geografiskt omrâde. I flertalet fall är den inláningsverksamhet som förekommer bland dessa föreningar begränsad till respektive förenings medlemskrets. Det förekommer dock att kretsen utvidgats till föreningens kunder och anställda. Därmed har kretsen av insättare utvidgats på ett sätt som gör att det kan finnas anledning att ifrågasätta om inlâningsverksamheten vänder sig till en så vid krets att den skall anses ske till allmänheten. Det finns därför anledning att beröra den inlåningsverksamhet som bedrivs inom lantbrukskooperationen. Det finns även, främst utifrån EU:s krav reglering av företag som träffas av definitionen credit institution, anledning att beröra den kreditgivningsverksamhet som bedrivs av dessa föreningar.

142 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

Inláning

Inlåningsformema och villkoren är förbundna därmed varierar mellan som föreningarna. Tre olika inlåningsformer kan dock urskiljas och benämnas sparkonto, kundkonto eller affärskonto och inlâningskonto. De vanligaste kontoforrnerna är sparkonto och kundkonto. Insättning av medel på inlâningskonto förekommer främst inom föreningar som är anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund.

Sparkonto

Den âterbäring och efterlikvid som årligen gottskrivs medlemmarna kan överföras till ett konto, medlemmens sparkonto. Andra medel kan inte sättas in på detta konto. Endast föreningens medlemmar kan ha denna typ konto. Innestående medel är räntebärande och kan tas ut vid anfordran av utan uppsägning. Insatta medel sparkonto genereras från medlemsinsatoch föreningens verksamhet medlen kan sägas komma inifrån ser föreningen.

Kundkonto eller affärskonto

På kundkonto regleras medlemmens, t.ex. lantbrukarens, behov av finanvaruinköp, såsom utsäde, handelsgödsel och växtskyddsmedel, siering av till dess att skörden säljs och levereras till lantmarmaföreningen. Avräkningslikvider för leveranser till föreningen gottskrivs kundkontot. På konto debiteras kundens kreditinköp. Kunden kan normalt välja om samma avräkningslikvidema skall utbetalas eller kvittas mot förfallna krediter för varuinköp. Innestående medel kan när helst lyftas utan föregående som uppsägning. På kundkonto har kunden ibland ett tillgodohavande, ibland kredit. Rätt att öppna ett kundkonto tillkommer normalt föreningens en kunder. Kundkretsen sammanfaller i flertalet fall med medlemskretsen.

Inlåningskontø

Insättning medel på inlâningskonto kan ske av vilka medel som helst av Medlen sätts in kan sägas komma utifrån. Ränta utgår normalt med som

Utvecklingen i utkanterna av den 143 . . .

6,5-7 procent. Insättning av medel på inlåningskonto är inte begränsad till medlemskretsen. I flera föreningar kan även anställda hos föreningen öppna inlâningskonto. Insatta medel är tillgängliga för uttag vid anfordran utan uppsägning. I några lantmarmaföreningar kan insatta medel användas för betalning av varuinköp, på motsvarande sätt som medel på kundkonto. Vissa föreningar har begränsat det lägsta belopp som får sättas in respektive tas ut frän inlåningskontot.

Omfattningen av inlåningsverksamheten, ävensom antalet medlemmar, varierar väsentligt mellan föreningarna. Bland de föreningar som är anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund uppgick inlåningen till sammanlagt ca 1,4 miljarder kronor den 31 december 1993. I samtliga föreningar används insatta medel för att finansiera föreningens övriga verksamhet. Här nedan lämnas en utförligare beskrivning av några

föreningar en förening inom varje branschorganisation som erbjuder ovan

beskriven inläningsverksarnhet.

Lantmännen ODAL ek.för.

Lantmännen ODAL är ansluten till Svenska Lantmännens Riksförbund. Till medlem i Lantmännen ODAL kan antas fysisk eller juridisk person

bedriver lantbruk eller livsmedelsproduktioni området Östergötlands

som län, Södermanlands län, norra delen av Kalmar län samt delar av angränsande län. Antalet medlemmar uppgick till ca 6 400 år 1993.

Föreningen bedriver inlåningsverksarnhet genom att föreningens medlemmar och anställda ges möjlighet att sätta in medel på ovan beskrivna sparkonto, kundkonto och inläningskonto. Den 31 december 1993 uppgick den sammanlagda inläningen till drygt 255 miljoner kronor.

Södra Skogsägarna, ekonomisk förening

Södra Skogsägarna är ansluten till Skogsägarnas Riksförbund. Till medlem i föreningen kan antas fysisk eller juridisk person som äger skog eller eljest bedriver skogsbruk eller utövar handel med skog eller skogsprodukter inom föreningens tillförselområde. Tillförselomrâdet omfattar

144 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus,

Kristianstads, Hallands län, den i Västergötland belägna delen av

Älvsborgs län samt angränsande län eller delar därav. Antalet medlemmar

uppgick år 1993 till drygt 29 500.

Föreningen bedriver inlâningsverksamhet genom att erbjuda ovan beskrivna kontoformer. Dessa kontoformer överensstämmer inte exakt med dem som Södra Skogsägarna erbjuder. Innebörden är dock densamma. Inlåning sker endast från föreningens medlemmar. Den sammanlagda inláningen uppgick till 430 miljoner kronor den 31 december 1993.

Scan Norrland ek. för.

Scan Norrland är ansluten till Slakteriförbundet. Till medlem i Scan Norrland kan antas fysisk eller juridisk person som bedriver slaktdjursproduktion inom föreningens tillförselområde. Tillförselomrâdet är inte geografiskt begränsat. Tillförsel sker huvudsakligen från vissa kommuner i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län. Antalet medlemmar uppgick till ca 8 300 år 1993.

Föreningen bedriver, i likhet med övriga slakteriföreningar, inlåningsverksamhet som erbjuds genom kontoformen sparkonto. I viss utsträckning förekommer även möjlighet att sätta in medel inlåningskonto. Den sammanlagda inlâningen uppgick till 4,7 miljoner kronor den 31 december 1993.

Norrmejerier ek. förening

Norrmejerier är ansluten till Mejeriemas Riksförening. Till medlem i Norrmejerier kan antas fysisk eller juridisk person som bedriver lantbruk eller eljest framställer jordbruksprodukter inom föreningens tillförselområde. Föreningens tillförselområde är Norrbottens och Västerbottens län samt delar Västernorrlands och Jämtlands län. Antalet medlemmar av uppgick till ca 2 600 år 1993.

Utvecklingen i utkanterna av den 145 . . .

Föreningen erbjuder sina medlemmar att sätta in medel sparkonto. Inlâningen uppgick till 7,5 miljoner kronor den 12 december 1993. Från och med den l januari 1994 erbjuds medlemmarna spar- och kreditmöjligheter på ett produktlikvidkonto. På detta konto, som är räntebärande, kan medlem i föreningen sätta in mjölklikviden, dock lägst l 000 kronor per insättningstillfálle. Kreditmöjligheten är knuten till 10 procent av föregående års leveransvärde. Kreditgränsen går vid 187 500 kronor.

Kreditgivning

Kreditgivning förekommer i samband med varuinköp på sätt som beskrivs under kontoformen kundkonto. Därutöver förekommer, främst inom föreningar är anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund, som kreditgivning i samband med försäljning av jordbruksmaskiner, anläggningsmaskiner och skogsmaskiner. Kreditgivning sker i dessa fall till föreningarnas kunder vilka i flertalet fall är medlemmar i föreningen. Kreditgivningen sker genom avbetalningsköp.

2.4 Inlåning och kreditgivning hos spar- och

låneföreningar

I detta avsnitt beskrivs föreningar med huvudsakligen finansiell verksamhet, inlåning ocheller kreditgivning.

Inom för utredningens arbete har inhämtats uppgifter om den ramen inlåning och kreditgivning som bedrivs utanför det reglerade området. Av 100 föreningar, stiftelser, fonder och bolag som tillfrågats ingår 32 i

beskrivningen nedan. Övriga 68 har utgått av olika anledningar. I 26 av

fallen har anledningen varit att företaget upphört eller är under avveckling eller att företaget bedriver annan verksamhet än inlåning eller kreditgivning. l 39 fall har företaget okänd anledning inte kunnat nås eller av inte avhörts. I materialet återfinns även KF:s och HSB:s sparkassor samt JAK Jord, Arbete, Kapital ekonomisk förening. Sparkassorna - beskrivs och behandlas därför inte ytterligare i den följande framställovan ningen. JAK beskrivs separat under del av detta avsnitt och en senare

146 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

ingår därför inte heller i den följ ande beskrivningen. Samtliga kvarvarande 32 företag som omfattas av beskrivningen är ideella eller ekonomiska föreningar.

De 32 föreningarna kan indelas i tre grupper efter vilken typ av verksamhet de bedriver gentemot sina medlemmar, nämligen dels sparlåneföreningar 24 föreningar med både inlåning och kreditgivning, dels sparföreningar tre föreningar med enbart inlåning samt dels fem övriga föreningar. Den verksamhet som bedrivs inom den tredje gruppen är ur olika aspekter särpräglad och behandlas därför separat. Denna grupp lämi övrigt därhän i det följande. Inom grupperna kan vidare åtskillnad nas göras mellan å ena sidan i reell mening slutna föreningar, som har ett formellt krav för beviljande av medlemskap och å andra sidan öppna föreningar, dvs. sådana i vilka envar kan bli medlem. Uppgifterna om antalet medlemmar samt om omfattningen av inlåning och kreditgivning avser där inget annat anges förhållandena den 1 juli 1993. Uppgifterna jämförs i vissa fall med förhållandena 18 månader tidigare, dvs. den 31 december 1991.

Grupp 1 och 2 Sparlåneföreningar och spatföreningar

Inledningsvis bör följande anmärkningar göras beträffande föreningarna i de två första 27 st. Den sammanlagda inlåningen från medgrupperna lemmama i dessa föreningar uppgick vid halvårsskiftet 1993 till l 032 miljoner kronor. Därav svarade en förening ensam för 732 miljoner kronor. Motsvarande siffror för KF:s sparkassa 1 975 miljoner var kronor, HSB:s sparkassa 2 088 miljoner kronor, och JAK 576 miljoner kronor. Det totala antalet privatmedlemmar, dvs. andra än näringsidkare och juridiska i dessa båda grupper uppgick vid samma tidpunkt personer, till 27 000. Av föreningarna bildades fem under tiden fram till och med år 1900, 14 under tiden 1901-1940, fyra under tiden 1941-1980 och fyra 1981 eller därav två under 1993. De tvâ senast bildade föresenare ningarna har ännu bara verksamhet av ytterst begränsad omfattning. Tre de fyra bildades 1981 eller utgörs av föreningar med både av som senare in- och utlåning och som är öppna för envar.

Utvecklingen i utkanterna av den 147 . . .

Bland de 25 föreningar som bedrev verksamhet av någon omfattning hade följande utveckling skett under de föregående 18 månaderna. Av de tolv föreningar som vid halvårsskiftet 1993 hade en inlåning 5 miljoner kronor eller däröver hade åtta föreningar haft en ökad inlåning under perioden med 8 procent eller mer. Av de 13 som hade en lägre inlåning hade ingen haft någon ökad inlåning alls. Å andra sidan hade de med den lägre inlåningen i tre fall haft en minskning av inlåningen under perioden med samma procenttal eller mer, medan ingen förening av de med den högre inlåningen hade haft någon minskning alls.

Av de tio föreningar som vid halvårsskiftet 1993 hade 500 medlemmar eller däröver hade fem ökat sitt medlemsantal under de föregående 18 månaderna med 8 procent eller mer. Av de 15 föreningar som hade färre än 500 medlemmar hade ingen haft motsvarande ökning. Den enda en föreningen av de senare som haft någon ökning alls hade ökat med 7 procent. Å andra sidan hade föreningarna med de lägre medlemstalen i fem fall minskat i antal medlemmar med 8 procent eller mer under perioden, medan det bland de större föreningarna endast fanns ett sådant fall 10 procents minskning.

Grupp 1 Sparláneföreningar

I denna kategori finns de föreningar, 24 till antalet, som gentemot sina medlemmar bedriver både inlåning och kreditgivning. Sju av dessa föreningar bildades 1941 eller senare, varav tvâ under 1993. De två föreningarna bildades 1993 bedriver ännu bara verksamhet av ytterst som begränsad omfattning. För de övriga 22 föreningarna gäller följande.

Räntan för inlåningen i 16 fall ligga i intervallet 5-8 procent och uppgavs i fall så högt A12 Beträffande uttag insatta medel, ett som procent. av det i fyra fall finnas formella begränsningar visst belopp per uppgavs kvartal eller viss uppsägningstid. Utlåningsgraden gentemot medlemmarna kreditgivningen i förhållande till inlåningen uppgick i 14 fall till 80 procent eller och i fem fall till 60-79 procent. För den delen av mer

148 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

kapitalet som inte lånades ut till medlemmarna uppgav sju föreningar att andra placeringsaltemativ än konto i bank kunde användas.

Av sparlâneföreningarna är 17 slutna, dvs. de har i sina stadgar ett formellt krav på viss egenskap för att en person skall beviljas medlemskap. En av dessa föreningar 9,4 miljoner kronor i inlåning ansluter endast vissa juridiska personer, föreningar som är klienter hos ett närstående ekonomikonsultföretag. Dessa klientföreningar utgörs av olika kulturföreningar med progressiv inriktning. En arman av de 17 föreningarna 660 000 kronor i inlåning vänder sig till boende inom en viss, medelstor

kommun eller dess grannkommuner. Övriga 15 slutna föreningar vänder

sig till anställda pâ viss arbetsplats och har således endast privatpersoner som medlemmar.

De tre arbetsplatsföreningama med störst inlåning har en inlåningsvolym om 49 miljoner kronor 2 769 medlemmar, 20 miljoner kronor l 004 medlemmar respektive 19 miljoner kronor 700 medlemmar. De övriga arbetsplatsföreningama har en inlåning från 10,3 miljoner kronor ner till 97 000 kronor. Av de 15 arbetsplatsföreningama riktar sig elva till anställda inom polisen eller tullen.

Av sparläneföreningarna är sju öppna, dvs. medlemskapet står öppet för envar. Av dessa bildades fyra före 1930, medan två bildades under 1993. De båda senare har, som tidigare nämnts, endast en begränsad verksamhet. Även medlemskapet formellt sett står öppet för har fem de om envar, av sju föreningarna genom sitt namn eller sitt ursprung sådan anknytning till viss ort eller trakt, att man kan utgå ifrån att de inte är avsedda att någon större geografisk spridning. I de fem föreningar som har en pågående verksamhet varierar andelen näringsidkare eller juridiska personer bland medlemmarna från 2 till 30 procent, medan resten är privatpersoner. Den största föreningen inom denna grupp hade den 1 juli 1993 en inlåning 95 miljoner kronor och l 215 medlemmar. Föreningen, som bildades 1872, hade ökat inláningen sedan den 31 december 1991 från 65 miljoner kronor. Nästa förening i storlek hade en inlåning 40 miljoner kronor och 800 medlemmar. Denna förening, som bildades 1985, hade fördubblat sin inlåning sedan den 31 december 1991. Antalet

Utvecklingen i utkanterna av den 149 . . .

medlemmar hade under samma period ökat från 250 till 800. Den tredje största föreningen i gruppen, bildad 1926 och med ortsanknytning, hade en inlåning på 21 miljoner kronor och ett medlemsantal på 323. De båda återstående föreningarna hade en inlåning på 2 miljoner kronor respektive 100 000 kronor båda ortsanknutna, bildade 1929 respektive 1907.

Grupp 2 Sparföreningar

I denna grupp ingår tre föreningar, varav den största vänder sig i huvudsak till medlemmar inom en av frikyrkorörelsema men erbjuder även medlemskap för andra. Föreningen bildades 1951 och hade 15 600 medlemmar den 1 juli 1993, varav 90 procent privatpersoner. Inlåningen i föreningen uppgick till 732 miljoner kronor, men bedöms av föreningens företrädare snart komma att uppgå till 1 000 miljoner kronor. Under senare tid har även andra samfund visat intresse för att utnyttja verksamheten inom föreningen. Inlåningen kommer till 60 procent från privatpersoner, till 30 procent från församlingar och till 10 procent från näringsidkare. Föreningen ger ränta varierande mellan 1,5 och 6 procent. Medlen är uteslutande placerade genom lån till ett närstående, auktoriserat kreditmarknadsbolag. Det råder inget koncemförhållande mellan föreningen och bolaget, utan förhållandet regleras genom ett civilrättsligt avtal. Bolaget är dock ett helägt dotterbolag till ett tidningsföretag, som i sin tur ägs av församlingar och församlingsmedlemmar inom rörelsen. Genom avtalet tillförsäkras bolaget upplåning av föreningens inlåning mot ställande av säkerhet. Bolaget övertog i samband med bildandet den finansieringsverksamhet, inriktad på församlingamas behov, som tidigare har ombesörjts direkt av föreningen. Anledningen till de ändrade arbetsformema var att dåvarande Bankinspektionen anmärkte på att en ñnansieringsrörelse av så stor omfattning enbart fick bedrivas av de dåvarande finansbolagen. Efter samråd med inspektionen bildades då ett ñnansbolag för finansieringsverksamheten, medan inlåningen kvarstod i föreningen. Numera sker utlåningen även för andra behov än enbart församlingsändamål, och verksamheten bedrivs under bankliknande förhållanden. Ett avtal med sparbankema från 1984 ger föreningen och bolaget tillgång till vissa datatjänster vid hanteringen av transaktionerna. Sålunda är verksamheten

150 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

ansluten till sparbankemas datanät. Föreningen och bolaget har egna cleningnummer.

Nästa förening erbjuder medlemskap ett försäkringsbolags anställda inom Göteborgsområdet. Föreningen bildades 1915 och hade 62 medlemmar den l juli 1993, samtliga privatpersoner. De inlånade medlen 1,7 miljoner kronor är placerade i en fond hos arbetsgivarföretaget. Inlåningsräntan uppgår till 10 procent.

Den tredje föreningen erbjuder medlemskap och inlåning medlemmar i ett s.k. landskapsgille i Göteborg. Inlåningen uppgår till 52 000 kronor ocl. placeras i obligationer, aktier eller bank. Avkastningen lottas ut bland medlemmarna i samband med en årlig middag.

Grupp 3

Övriga föreningar

Denna grupp består av fem föreningar med varierande verksamheter och syften. Två av föreningarna, Stockholms Kooperativa Bostadsförening ek. för. och en lokal bostadsförening inom HSB-rörelsen, ingår i beskrivningen i avsnitt 2.3.3.

l denna grupp ingår vidare dels förening som förvaltar semestermedel en anställda i grävmaskinföretag, under tid upp till omkring ett halvår 65 miljoner kronor i inlåning, dels en förening som till medlemmar i verkstadsklubben vid ett större verkstadsföretag erbjuder lån ur en grmdfond 380 000 kronor i utlåning, ingen inlåning. Slutligen ingår också en förening för näringsidkare inom en närmare angiven bransch. Föreningen ställer borgen och andra säkerheter för medlemmarna i samband med inköp av råvaror. Vid utgången av 1992 uppgick värdet av de säkerheter föreningen hade ställt medlemmarna till 70 miljoner som krcnor. Under 1992 uppgick föreningens kreditförluster till 140 000 krcnor.

Utvecklingen i utkanterna av den 151 . . .

Räntefri inlåning och kreditgivning

I Danmark har sedan 1930-talet bedrivits räntefri finansiell verksamhet under beteckningen J AK. Där finns idag ett antal s.k. andelskassor, varav flera använder JAK i sin firma. l ett tiotal andra länder förekommer motsvarigheter till denna verksamhet. I Sverige finns dels JAK Jord, - Arbete, Kapital ekonomisk förening och dels Nordiska sparlân ek. för. -

JAK Jord, Arbete, Kapital ekonomisk förening - -

Syftet med föreningens verksamhet är enligt stadgarna dels att bedriva informationsverksamhet om den räntefria ekonomin och dess långsiktigt positiva effekter för människan och miljön, dels att tillgodose medlemmarñnansieringsbehov att, till så låg kostnad som möjligt för mednas genom lemmarna, bedriva räntefri inlåning och kreditgivning, s.k. sparlâneverksamhet, och därmed sammanhängande verksamhet.

Föreningen bildades 1965 och bedriver sparlâneverksamhet sedan 1970. Föreningen drevs tidigare som en ideell förening under ñrmananmet JAK Riksförening för ekonomisk frigörelse. Under december 1993 registrerades föreningen som en ekonomisk förening. l samband därmed antogs som ny firma JAK Jord, Arbete, Kapital ekonomisk förening. Föreningen - erhöll 1992 beslut från dåvarande Bankinspektionen om undantag från tillståndsplikten enligt ñnansbolagslagen, under hänvisning till att finansieringsverksamheten riktade sig till medlemmarna och inte bedrevs i vinstsyfte.

Föreningen är rikstäckande och har lokalombud 29 platser, lokalavdelningar på 20 platser samt kontor i Skövde och i Stockholm. Föreningens säte och huvudkontor är i Skövde. Antalet medlemmar ökade under tiden från den 31 december 1991 till 1994 från 6 100 till 38 500. Inmars lâningen ökade under period från 100 miljoner kronor till 465 samma miljoner kronor och utlåningen från 72 miljoner kronor till 413 miljoner kronor. Medlemmarna utgörs till 97 procent av privatpersoner och till näringsidkare eller andra. Medlemskapet i föreningen står 3 procent av öppet för Endast medlemmar i föreningen får delta i sparlâneverkenvar.

152 Utvecklingen i utkanterna den av . . .

samheten. Den delen av inlåningen som inte genast kan lånas ut till medlemmarna placeras huvudsakligen i statsskuldväxlar. Någon annan form av medelsanskaffning än medlemmarnas sparande förekommer inte. Föreningens resultat för 1993 uppgick till 12 miljoner kronor.

Grundtanken i sparlåneverksamheten är att medlemmarna lånar in medel utan att erhålla någon ränta. Genom att samla sparpoäng kan medlemmen kvalificera sig för att få låna ett visst belopp, även detta utan ränta. Vid ansökan om lån sker en sedvanlig kreditvärdighetsprövning. Låntagaren måste också ställa säkerhet för lånet.

Inlåning kan ske två olika slags konton, beroende om insättaren vill styra för vilka syften pengarna får lånas ut. Det sparande som sker på ett A-konto får användas för valfritt syfte av låntagaren. Medel som står inne på ett B-konto får lånas ut för miljövänliga projekt, finansiering av studier, projekt som främjar psykisk eller fysisk hälsa eller dylika ändamål. Sparpoäng kan även överlåtas mellan medlemmarna enligt vissa regler. Ingen medlem får ha en inlåning som överstiger 5 procent av det totala sparkapitalet.

Även skulle ta ut hela sitt sparkapital behåller de sparpoäng om man man man uppnått, så länge man är medlem i föreningen. Det är således inget krav att man just vid tiden för låneansökan har ett sparkapital insatt hos föreningen. Dock gäller den begränsningen för uttag att inlåningen är

bunden enligt reglerna om tilläggslån se nedan.

Lån kan erhållas dels som grundlån, dels som tilläggslån. Det maximala lånebeloppet beräknas efter antalet sparpoäng och den amorteringstid som låntagaren själv väljer. Ju kortare amorteringstid, desto högre lånebelopp. Amorteringstiden kan vara 2-40 år och lägsta lånebelopp är 5 000 kronor.

Exempel: Den som sätter in dels ett engångsbelopp om 10 000 kronor, dels 1 000 kronor i månaden uppnår efter tolv månader 120 000 sparpoäng för engångsbeloppet och 78 000 sparpoäng för månadssparandet, eller totalt 198 000 poäng. Om man väljer fem års amorteringstid kan man få låna 6 285 kronor som

Utvecklingen i utkanterna av den 153 . . .

grundlân dubbla antalet sparpoäng dividerat med amorteringstiden i antal månader med tillägg av tre månader.

Om man behöver låna mer än grundbeloppet kan man förbinda sig att spara ihop till lánerätten i efterhand. Sådant lån kallas tilläggslån. Sparpoängen erhålls då genom att man parallellt med amorteringama även betalar in ett motsvarande inlåningsbelopp. Det maximala beloppet för tilläggslânet beräknas genom att grundlånet multipliceras med det s.k. fördelningstalet. Detta tal varierar mellan 0 och 19 och fastställs av föreningen för varje månad. Talets storlek beror på tillgången på medel i föreningen. Det eftersparade beloppet kan tas ut från kontot en viss tid, som regel tre månader, efter slutamorteringen.

Som tidigare nämnts sker utlåningen utan ränta. Däremot får låntagaren betala en låneavgift, vilken utgörs av dels en grundavgift 3,5 procent av lånebeloppet, dels en avgift 0,6 procent av lånebeloppet för varje återbetalningsår.

Övriga aktiviteter i föreningen består bl.a. kurser och seminarier inom

av områdena ekonomi och miljö samt om föreningens arbete. Under 1993 del-

tog sammanlagt drygt 300 personer i föreningens kursverksamhet. Före-

ningen ger också ut medlemstidningen Räntefri med sex nummer per år.

Nordiska sparlån ekonomisk förening

Syftet med Nordiska sparlån ekonomisk förening är enligt stadgarna att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet på följande sätt: Föreningen skall bland medlemmarna och utan vinstsyfte bedriva -inlåning och kreditgivning samt därmed förenlig verksamhet. Föreningen skall utföra medlemmarnas betalningsuppdrag. - Föreningen skall allmänt stödja utvecklingen av räntefri finansierings- verksamhet i såväl nordiska som övriga länder.

Föreningen, med säte i Skövde, bildades 1992 och registrerades som ekonomisk förening i december samma år. Föreningen har av Finansin-

154 Utvecklingen i utkanterna av den . . .

spektionen medgetts undantag från tillståndsplikten enligt dåvarande 3 § andra stycket 2 ñnansbolagslagen.

Grundprincipen för sparlåneverksamheten är även här att varje medlem skall få lån i förhållande till sin sparprestation. En stor del av sparprestationen, undantagsvis hela, kan uppfyllas efter att lånet utbetalats. Sparprestationen mäts i ett system med s.k. sparpoäng. Antalet poäng är beroende innestáende behållning, den uppsägningstid spararen valt för sitt konto, av spartid och korrektionsfaktor. Den senare är beroende av förhållandet en mellan inlånings- och utlåningsvolym i verksamheten. Låneansökningar behandlas gruppvis för ansökningar som inkommit under en viss tid. Inom turordning till láneutbetalningar relaterade till spartid gruppen bestäms en och antal poäng i förhållande till storleken de sökta lånen samt återbeav talningstiden. Låntagaren tillskjuter ett insatskapital som skall motsvara 8

aktuell låneskuld. Återbetalning av denna insats sker efterhand

procent av lånet amorteras. Låntagaren betalar också en avgift på omkring 1 som år den ursprungliga skulden. Medel som lånats in konto procent per av i de nordiska länderna lånas företrädesvis ut i samma land. För ett av närvarande utförs endast betalningsuppdrag mellan medlemskonton.

Exempel: För lån 200 000 kronor med lånetid 20 år betalas, ett en inget försparande har skett, amortering, eftersparande och om avgift med sammanlagt 1 808 kronor i månaden. När lånet slutamorterats kan inlåningen i form inbetalt eftersparande, av 200 000 kronor, tas ut.

Den finansiella lagstiftningen 155

3 Den finansiella

lagstiftningen

3.1 Inledning

Den analys som skall föregå gränsdragningen mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig inlånings- och finansieringsverksamhet bör ske med beaktande av syftet med den finansiella lagstiftningen och de intressen som denna lagstiftning är avsedd att skydda. Därvid bör iakttas att regler om offentlig tillsyn förbehålls verksamhet av samhällsekonomisk betydelse. Vid bedömningen måste även beaktas det skydd som den civilrättsliga och näringsrättsliga lagstiftningen kan utgöra.

I detta avsnitt kommer behovet av reglering vad som i kapitel 2 kallas utkantema av den finansiella marknaden, att belysas även med utgångspunkt från EU:s krav. Det kan redan här konstateras att syftet med EU:s krav på auktorisation, tillsyn m.m. är att skydda insättama. EU:s krav på reglering behandlas i avsnitten 3.5 och 4.4.

3.2 Syfte och skyddsintressen

En viktig utgångspunkt vid analysen av om den finansiella lagstiftningen skall utvidgas i olika avseenden är vilka huvuduppgifter det finansiella systemet har och vilka grundläggande skyddsintressen som motiverar speciallagstiftningen för institut som bedriver finansiell verksamhet. Regleringen av det finansiella systemet måste utformas med utgångspunkt från de uppgifter som det finansiella systemet skall fullgöra och de tjänster och marknader som behövs för att utföra uppgifterna.

156 Den finansiella lagstiftningen

Traditionellt brukar man tala om tre viktiga uppgifter för det finansiella systemet. Den första består i att omfördela kapital från de hushåll och företag som har ett överskott till dem som under en viss period har ett underskott. Genom att koppla ihop dessa båda grupper kan stora effektivitetsvinster uppnås. Detta ger individerna möjlighet att omfördela sin konsumtion över tiden, framför allt till att disponera över lånade resurser för återbetalning med framtida inkomster.

Det finansiella systemets andra stora uppgift är riskhantering. Med hjälp av det finansiella systemet kan risker i ekonomin begränsas och omfördelas på ett effektivt sätt.

Den tredje uppgiften är att se till att det finns effektiva betalningskanaler och rutiner. Ett väl fungerande betalningssystem är en förutsättning för en decentraliserad marknadsekonomi. Ett betalningssystem kan ses som ett transportsystem för pengar. Dess komponenter utgörs av pengarna, de institutioner som ombesörjer transporterna, nätverken inom och mellan dessa institutioner samt de regelverk som styr och stöder systemet.

Den finansiella lagstiftningen motiveras av ett antal grundläggande skyddsintressen. Dessa skyddsintressen är även utgångspunkten för tillsyn över institut och marknader. De skyddsvärda intressena utgörs av det finansiella systemets stabilitet, sundhet och ejjfektivitet.

3.3 Offentlig reglering

När det gäller det ekonomiska livet i stort är det uppenbart att de skiftande aktiviteter som där utvecklas inte kan fungera utan olika reglerande ingrepp från samhällets sida. Lagregler är nödvändiga för att t.ex. styra och påverka bolagsbildningar, avtalssituationer och marknadsföringsâtgärder. Det finns knappast några oreglerade marknader eller företeelser på det ekonomiska området. Graden regleringar och kontroll kan dock av skifta från område till område. Den speciallagstiftning som rör det finansiella området kan mot denna bakgrund ses som en påbyggnad till den

Den finansiella lagstiftningen 157

civilrättsliga och näringsrättsliga lagstiftningen. Denna påbyggnad är motiverad av de skyddsintressen som beskrivs i avsnitt 3.2.

När det gäller intresset av stabilitet är det naturligen bankerna och betalningssystemet som kommer i förgrunden. Systemstömingar eller fallissemang inom dessa områden skulle kunna få mycket stora återverkningar på hela sarnhällsekonomin. Om systemstömingar inträffar är de alltid knutna till bankerna och det risktagande som bankerna påtar sig i kreditgivningen eller i anslutning till verksamheter betalningsornrådet. Informationen om detta risktagande är ofta ofullständig på grund av bristande genomlysning och kontroll. Om verksamheterna kunde bedrivas under perfekt genomlysning och full informationsspridning till marknadens aktörer och kunder, skulle det knappast finnas anledning för samhället att sätta in åtgärder i form av offentlig tillsyn och annan reglering i den utsträckning som nu sker.

När det gäller sundheten i verksamheten ingår konsumentskyddsaspekter som en väsentlig del. Den enskilde spararen eller investeraren befinner sig ofta i ett underläge på kreditmarknaden i förhållande till de banker och andra institut som uppträder där. Till bilden hör också att de avtal om sparande eller krediter som sluts ofta är komplexa och dessutom har en betydande ekonomisk innebörd för den enskilde konsumenten eller för det enskilda företaget. Mot denna bakgrund försöker samhället se till att informationsspridningen fungerar och att aktörer får rimliga och likvärdiga förutsättningar när det gäller agerandet kreditmarknaden. Dessa ingrepp i marknadens funktion får dock inte tolkas som att samhället i alla lägen försöker minimera eller helt undanröja de risker som kan förekomma i det finansiella systemet. Såväl hushåll som professionella placerare mäste ha möjlighet att göra riskfyllda placeringar i värdepapper eller direkt i kreditinstitut och därigenom kunna öka avkastningen de medel man förvaltar. Eventuella brister i marknadens funktion kan behöva åtgärdas, men riskerna i det finansiella systemet får inte helt regleras bort eller på annat sätt undanröjas. Sundhetskravet är också av avgörande betydelse vid lämplighetsprövningen av en ansökan om oktroj.

158 Den finansiella lagstiftningen

Det är mot denna bakgrund som man bör se samhällets olika ingrepp på det finansiella området. För de institut och företag som klassas som banker eller andra kreditinstitut uppställs bl.a. krav på auktorisation. Institutens verksamhet styrs av rörelseregler och krav på kapitaltäckning. Regelsystemet följs därtill upp med tillsyn från Finansinspektionen. Genom att lagstiftningens bestämmelser och standardkrav i viss utsträckning är differentierade mellan olika aktörer varierar också tillsynens intensitet.

Samhällets åtaganden och stöd sträcker sig emellertid längre än till här nämnda skyddsregler och tillsynsinsatser. Riksbanken kan i sin löpande verksamhet påverka likviditeten marknaden genom att köpa och sälja värdepapper och genom att lämna lån till banker. Vidare kan Riksbanken under extraordinära förhållanden in med likviditetsstöd i form av krediter på särskilda villkor, och därmed agera som s.k. lender-0f-lastresort. Sådana stödinsatser kan riktas såväl mot banker som mot andra institut under Finansinspektionens tillsyn. En förutsättning för att Riksbanken skall agera är dock att det föreligger risk för allvarliga systemstömingar, t.ex. ett likviditetsbortfall som hotar betalningssystemets stabilitet och funktionssätt.

Det offentliga skyddsnätet har i finanskrisens fotspår kompletterats med ytterligare ett inslag, nämligen det statliga finansiella stödet till framför allt banksektorn. Riksdagen fattade i december 1992 beslut om att öppna möjligheter till statligt stöd i form av garantier till eller direkta kapitalinsatser i bankerna och deras dotterbolag samt till vissa andra kreditinstitut med statlig anknytning. Beslutet fattades sedan omfattande kreditförluster urholkat bankernas kapitalbaser och hotat fortlevnaden för flera större koncerner.

statligt finansiellt stöd illustrerade inte bara finanskrisens Beslutet om allvar och stora utbredning i det finansiella systemet utan också att tillsynsinsatsema inte i alla lägen förmår att garantera de grundläggande skyddsintressena på kreditmarknaden. Inte heller Riksbanken som lenderof-last-resort kan utfärda några garantier för att t.ex. insättarskyddet i enskilda banker inte äventyras i ett akut krisläge. I Riksbankens åligganden enligt riksbankslagen ingår inte att i en nödsituation garantera hushållens

Den finansiella lagstiftningen 159

och företagens fordringar på enskilda banker och andra kreditinstitut, utan bara att tillhandahålla likviditet i en omfattning som bidrar till stabiliteten och förtroendet för betalningssystemet i stort.

Det som här sagts om behovet av offentliga skyddsnät i olika former har i allt väsentligt kretsat kring kämområdena den finansiella marknaden, dvs. de områden där det finns centrala stabilitetsintressen att bevaka. I finansmarknadens utkanter bedrivs, som utförligt beskrivs i kapitel en rad verksamheter där skyddsintressena har väsentligt lägre dignitet från samhällsekonomisk utgångspunkt. Graden av reglering varierar för dessa verksamheter, i den meningen att de över huvud taget inte träffas av den finansiella lagstiftningens tillstånds- eller tillsynskrav. De ekonomiska värdena som hanteras i utkantema av den finansiella marknaden kan dock ha stor betydelse för berörda kunder bland hushåll och företag. Behovet av skyddsregler på den oreglerade delen av marknaden kan även tänkas bli tillgodosett inom ramen för den civilrättsliga eller associationsrättsliga lagstiftningen.

Den pågående internationaliseringen på kreditmarknaden och de senaste årens anpassning till EU:s regler och standardkrav för olika finansiella verksamheter kan dock leda till att vissa definitioner och gränsdragningar i svensk lagstiftning får omprövas och ändras. Denna anpassning till förhållanden i andra länder är en förutsättning för att marknaderna skall kunna öppnas för konkurrens från utlandet. I nästföljande avsnitt behandlas kraven på reglering med utgångspunkt från EU:s krav.

Som bankrörelse anses enligt 1 kap. 2 § bankrörelselagen 1987:617 verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Bankrörelse får bedrivas endast efter regeringens tillstånd oktroj. Bankrörelselagen kompletteras av särskild lagstiftning för de olika associationsforrner som är tillgängliga för företag med bankrörelse; bankaktiebolagslagen, sparbankslagen och föreningsbankslagen. Dessa motsvarar i stort de allmänna associationsrättsliga lagarna för annan näringsverksamhet men innehåller i vissa delar strängare regler än dessa.

160 Den finansiella lagstiftningen

Sedan den l januari 1994 regleras fmansieringsverksamhet av kreditmarknadsbolagslagen 1992:1610. Som fmansieringsverksamhet anses enligt lagens 1 kap. 1 § näringsverksamhet som har till ändamål att lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka till finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande. Sådan verksamhet förutsätter, med vissa undantag, tillstånd av Finansinspektionen. Undantagen omfattar bl.a. vissa fall av finansiering vid avsättning av varor eller tjänster som produceras eller säljs av det egna eller närstående företag. Vidare undantas offentlig verksamhet, normal likviditetsförvaltningi företag, verksamhet inom en grupp av näringsidkare, pantlånerörelse, verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn enligt annan lag samt verksamhet som bedrivs av aktiebolag med uppgift att regional nivå främja näringslivets utveckling regionala utvecklingsbolag.

Bankrörelselagen och kreditmarknadsbolagslagen har i allt väsentligt regler om kapitaltäckningsgrad i princip förhållandet mellan å ena samma sidan eget kapital och viss andel av utgivna förlagsinsatser och å andra sidan kapitalplaceringar. Även i övrigt företer de båda lagarna stora likheter. Sålunda innehåller de regler vilken verksamhet företaget får om bedriva, begränsningar av möjligheten att ingå i koncern med ickefinansiella företag och prövning av större ägarposter i företaget. Vidare innehåller lagarna bestämmelser om att företaget endast fâr bevilja kredit låntagaren kan förväntas fullgöra låneförbindelsen, om begränsningar om stora placeringar hos enskilda låntagare och om kreditgivning till av med närmare anknytning till företaget. Samtliga dessa bepersoner stämmelser kan sägas ingå i ett skyddsverk till förebyggande av ekonomiska skador på verksamheten. Syftet därmed är primärt att skydda verksamheten samhällssektor betraktad, än det enskilda företaget. I som snarare förlängningen kan bestämmelserna också betraktas som ett visst skydd för kunderna.

Vid övervägandena den näringsrättsliga reglering som skall gälla för en av viss verksamhet måste man även beakta den reglering som gäller enligt lagstiftning. För de finansiella tjänsterna blir det främst fråga om annan konsumentkreditlagen 1992:830, lagen 1978:599 om avbetalningsköp

Den finansiella lagstiftningen 161

mellan näringsidkare m.fl., marknadsföringslagen 1975:1418, lagen 1971 : l 12 om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen 1984:292 om avtalsvillkor mellan näringsidkare samt de associationsrättsliga lagarna. De nämnda lagarna kan i första hand förväntas ge skydd den enskilde insättaren eller låntagaren. Även lagen 1936:81 skuldebrev och bokom föringslagen 1976:125 kan bidra till säkerheten finansmarknaden. Skyddet kan bestå i regler om öppen och objektiv information om det finansiella institutets verksamhet, om minimirättigheteri enskilda avtalsförhâllanden eller om möjligheter att stävja osunda affärsmetoder.

Konsumentkreditlagen gäller alla slags kreditsituationer mellan näringsidkare och konsument. De huvudsakliga delarna av lagens skyddsregler gäller information om kreditkostnader, minsta kontantinsats vid kreditköp, villkor för ränte- och avgiftsuttag, gäldenärens rätt vid borgenärsbyte, förutsättningar för uppsägning från ömse sidor, avräkning och andra följdfrågor vid uppsägning samt ansvar för obehörigt användande av kontokort. Konsumentverket har tillagts funktionen att vaka över lagens efterlevnad som komplettering till Finansinspektionens tillsyn.

Lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. utgör motsvarigheten till konsumentkreditlagen vid andra rättsförhållanden än mellan näringsidkare och konsument. Den gäller dock endast vid kredit i samband med köp av en vara. Lagen bygger på samma grundpelare som konsumentkreditlagen men är inte lika omfattande. Den behandlar möjligheten att från ömse sidor säga upp ingångna avtal samt följdfrågor i anledning av uppsägning, såsom avräkning för kreditkostnader och rätten att återta vara.

Marknadsföringslagen, lagen om avtalsvillkori konsumentförhållanden och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare är marknadsrättslig lagstiftning, syftande till att påverka innehåll och utformning av näringsidkares marknadsföring samt de standardvillkor som tillämpas på marknaden. Sanktionen utgörs av förbud vid vite och, såvitt avser marknadsföringslagen, även âlägganden vid vite. Lagarna reglerar inte förhållandet mellan enskilda parter, utan tar sikte på det kollektiva intresset. Tilllämpningen

162 Den finansiella lagstiftningen

av dessa lagar kan dock få stor betydelse även vid en civilrättslig prövning av ett enskilt avtalsförhâllande.

De associationsrättsliga lagarna kan i viss mån sägas erbjuda ett skydd. Inom bankomrádet gäller bankaktiebolagslagen och dess motsvarigheter för övriga bankassociationsformer. För kreditmarknadsbolagens del och för de företag som i dag inte står under reglering gäller dock aktiebolagslagen 1975:1385 och lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar. Aktiebolagslagen tillhandahåller regler om årsredovisning, revision, minoritetsskydd och, för det fall aktiekapitalet är förbrukat, tvángslikvidation. Motsvarande regler återfinns i föreningslagen. Den skillnaden föreligger dock att det för föreningarnas vidkommande finns ett mera naturligt samband mellan ägande och nyttjande. Rent faktiskt torde därför de associationsrättsliga bestämmelserna ha större betydelse som insättar- eller lântagarskydd när det gäller ekonomiska föreningar.

3.4 Offentlig tillsyn

Staten har i tvâ avseenden påtagit sig ett ansvar för den löpande verksamheten inom det finansiella systemet. Dels utövas en offentlig tillsyn genom Finansinspektionen, dels tillhandahålls en likviditetsbuffert genom Riksbanken. Den offentliga tillsynsfunktioneni den finansiella lagstiftningen inrymmer tillståndsgivning, normgivning samt kontroll av efterlevnaden av regler på alla nivåer. De övergripande målen för denna tillsyn kan sammanfattas i begreppen stabilitet, sundhet och effektivitet. stabiliteten betryggande soliditet i de enskilda finansinstituten utgörs närmast av en och minimering av kedjeeffekter vid ett fallissemang. Sundhetsmålet avser kravet sunda affärsmetoder och ett gott konsumentskydd. Ejfektivitetsmålet syftar konkurrens, överskådlighet och god genomlysning, bl.a. vad gäller ränte- och prissättning. Ett väsentligt mått på resultatet av denna verksamhet utgörs allmänhetens och omvärldens förtroende för av aktörerna den finansiella marknaden.

Finansinspektionens verksamhet har ställts inför delvis nya uppgifter allt sedan krisen finansmarknaden uppstod under hösten 1990. Under denna

Den finansiella lagstiftningen 163

period har också de konsekvenserna offentlig tillsyn kommit att yttersta av ställas i förgrunden genom den process som bl.a. ledde fram till inrättandet av Bankstödsnänmden under försommaren 1993.

Under denna process har också en granskning pågått av Finansinspektionens och dess föregångares sätt att fullgöra sina uppgifter till förebyggande

finansiell kris. Översynen inspektionens arbetsmetoder och

av en av prioriteringar har pågått både inom och utom myndigheten. Sålunda uttalades i betänkandet Finansiell tillsyn SOU 1991:2, s. 118 att utvecklingen på det finansiella området motiverade ökade tillsynsinsatser totalt sett talade också för en förenkling av ärendehanteringen vissa men delområden. Att stå under en inspektionsmyndighets tillsyn kunde, enligt utredningen, inte innebära en likvärdig kvalitetsprövning för alla de berörda instituten och verksamheterna.

Oavsett detta uttalande, har man anledning att utgå ifrån att offentlig tillsyn över en viss verksamhet också uppfattas som en kvalitetsmärkning. Samtidigt förtroendet för branschen påverkas av det sätt på vilket som inspektionen utför sitt uppdrag, är redan tillsynsfunktioneni sig ägnad att bidra till detta förtroende. Förtroendet för branschen och förtroendet för inspektionen hänger därför i viss mån samman. Om det blir fråga om att utkräva på grund av hur verksamheten skötts av branschen kommer ansvar sådana anspråk att till viss del riktas också mot den som haft huvudmannaskapet för tillsynen.

l början 1993 framfördes i riksdagens allmänpolitiska debatt att den av finansiella krisen hade utvecklats till en allvarlig medborgerlig förtroendefråga, riskerade att undergräva tilltron inte bara till finansmarknaden som utan även till rättssamhället.

Redan att från statens sida ange en verksamhet såsom regleringsgenom värd man också indirekt att verksamheten utgör en väsentlig samanger hällsfunktion, även om man inom tillsynsområdet gör olika prioriteringar. Man får då också från statens sida vara beredd att ta konsekvenserna om denna funktion börjar svikta. När man anger det område som skall omfattas offentlig tillsyn finns det därför anledning att samtidigt beakta av

164 Den finansiella lagstiftningen

om man är beredd att ta del i ansvaret vid en eventuell kris. Detta bör utgöra en återhållande faktor vid gränsdragningen mellan tillsynspliktigoch icke tillsynspliktig verksamhet.

3.5 EU:s krav på reglering

Utvecklingeni utkantema av den finansiella marknaden ger anledning att ifrågasätta om det finns behov av särskild reglering och tillsyn utifrån EU:s krav. Frågor som aktualiseras är om bolagen och föreningarna som bedriver inlåning eller kreditgivning är att betrakta som kreditinstitut enligt EG-direktiven och om EU:s krav reglering av inláningsverksamhet ställer särskilda krav.

EG-direktiven som reglerar inlánings- och kreditgivningsverksamhet är dels direktivet av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut 77780EEG, det s.k. första banksamordningsdirektivet, dels direktivet av den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut 89646 EEG, det s.k. andra banksamordningsdirektivet. I direktiven ställs krav bl.a. på att banker och andra typer av institut som faller under definitionen kreditinstitut skall underkastas gemensamma krav beträffande bl.a. kapitaltäckning, obligatorisk auktorisation och minsta startkapital. Bestämmelserna i EG-direktiven har bl.a. lett till införandet av lagen 1992: 1610 om kreditmarknadsbolag. Genom denna lag upphävdes lagen 1963:76 om kreditaktiebolag och lagen 1988:606 om finansbolag. Lagen har trätt i kraft den l januari 1994.

Begreppet kreditinstitut

Banksamordningsdirektiven är s.k. mimmi-direktiv, vilket innebär att medlemsländerna för de inhemska företagen får ställa upp strängare krav än vad som följer av direktiven. Direktiven har tillkommit i syfte att ge skydd sparmedel och att skapa lika konkurrensvillkor för instituten.

Den finansiella lagstiftningen 165

Kravet på reglering utgår från institut som träffas av definitionen kreditinstitut. Definitionen har följande lydelse.

Kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning

Med andra återbetalbara medel avses, enligt ingressen till andra banksamordningsdirektivet, insättningari annan form, såsom fortlöpande utgivning

av obligationer och andra jämförbara värdepapper.

Direktivens grundläggande definition träffar för svenskt vidkommande alla banker, kreditmarknadsbolag, mellanhandsinstitut och värdepappersbolag i sin fmansieringsverksamhet antingen tar emot insättningar eller i som annan form lånar upp medel den öppna marknaden. Från direktivets tillämpningsområde har undantagits centralbanker, postgiroinstitut och vissa namngivna institut, däribland Svenska skeppshypotekskassan.

Enligt EU:s synsätt är ett kreditinstitut ett företag vars verksamhet omfattar både inlåning eller upplåning och kreditgivning i eget nanm och för egen räkning. Ett kreditinstitut tar alltså på sig den traditionella rollen att samla upp medelsparande från allmänheten och kanalisera detta vidare i form av kreditgivning. Genom att instituten agerar som upplånare och utlânare i eget nanm för egen räkning tar de i varierande grad på sig risker i rörelsen.

In- eller upplåningen i ett kreditinstitut sker således från allmänheten, dvs. från en vidare krets på den öppna marknaden. Vid bestämmandet av vilken krets är hänförlig till kretsen allmänheten är, enligt vad som utredningen inhämtat från EG-kommissionen, medlemskap i en förening eller organisation inget avgörande kriterium så länge som möjligheten till medlemskap står Öppet för var och en.

Den engelskalydelsen av definitionen: Credit institution meansan undenaking whose business to receivedeposits or other repayablefunds from the public and to grant credits for its own account.

166 Den finansiella lagstiftningen

EG-direktiven tar hänsyn till de aktuella verksamheternas inriktning och omfattning. I princip är direktiven avsedda att reglera verksamhet som bedrivs löpande och yrkesmässigt med stöd av en permanent organisation, där den finansiella verksamheten utgör den huvudsakliga verksamhetsgrenen. Direktiven är inte avsedda att träffa marginella företeelser, bisysslor m.m.

Enligt EG-direktiven är det således kombinationen av inlåning eller upplåning med kreditgivning som är föremål för särskilda krav på reglering. Därutöver intar inlåning från allmänheten, i likhet med vad som gäller i andra länder, en särställning. Enligt artikel 3 i andra banksamordningsdirektivet är det förbjudet för personer eller företag som inte år kreditinstitut att driva rörelse som omfattar inlåning från allmänheten. Från förbudet undantas bl.a. verksamhet som omfattas av nationell lagstiftning, under förutsättning att verksamheten är underkastad regler och övervakning till skydd för insättare och investerare Vilka regler och vilken form av övervakning som avses behandlas närmare i avsnitt 4.4.

Behovet av reglering av de företeelser som bedrivs av kortutgivare och föreningar som i dag inte omfattas av någon finansiell lagstiftning måste således bedömas även utifrån EU:s krav. Ett företag som tar emot kunders medel konto och även bedriver viss kreditgivningsverksamhet till sina kunder kan således träffas av definitionen kreditinstitut, med därav följande krav på bl.a. obligatorisk auktorisation, kapitaltäckning och visst minsta startkapital. Beträffande spar- och låneverksamhet som bedrivs av föreningar är utgångspunkterna desamma. Vad gäller företag som inte träffas av definitionen kreditinstitut, men som bedriver inlåning, måste behovet av reglering bedömas utifrån EU:s krav på skyddsregler för insättare och investerare. Behovet av reglering utifrån EU:s krav behandlas i kapitel 4 och 5.

7 Den engelskaversionen av artikel 3 i andra banksamordningsdirektivet lyder: The Member States shall prøhibit personsor undertakings that are nøt credit institutionsfrom carrying on the businessof taking deposits or other repayablefundsfrom the public. This prohibition shall not apply to the taking of deposits or other fundsrepayableby a Member State or by a MemberStates regional or local authorities by public international or bodies of which one or more Member States are members or to cases expressly covered by national or Communitylegislation,provided that those activities are subject to regulationsand controls intended to protect depositørs and investors and applicable to those cases.Kursiverat här.

Inlåning 167

4 Inlåning

4.1 Inledning

Utvecklingen i utkanterna av den finansiella marknaden har inneburit att alltfler aktörer bedriver relativt omfattande verksamhet som i flera en avseenden liknar den inlåningsverksamhet som beskrivs i bankrörelselagen.

Enligt bankrörelselagen har bankerna ensamrätt att ta emot inlåning från allmänheten. Inlåning sker i ekonomiska föreningar genom s.k. som sparkasseverksarnhet har alltsedan tillkomsten av 1911 års bankrörelselag ansetts falla utanför bankrörelsedeñnitionen eftersom inlåning från medlem i förening inte har ansetts utgöra inlåning från allmänheten. Denna en praxis innebär att all inlåningsverksamhet som sker från medlemmar i en förening kan bedrivas utan bankoktroj. Ett undantag härifrån var naturligtvis föreningsbankema, vars verksamhet tidigare bedrevs i ekonomisk förenings form enligt lagen föreningsbanker. Sparkasseverksatnheten om inom främst KF och HSB har vuxit under senare år. Medel inlånade via KF:s och HSB:s sparkasseverksamhet används för att finansiera övrig verksamhet som bedrivs av föreningarna. Samtidigt får medlemmarna en form insatta medel. Även marknadsmässig avkastning i av ränta inlåningsverksamhet i andra s.k. spar- och låneföreningar, t.ex. JAK - Jord Arbete Kapital ekonomisk förening, har ökat i omfattning. Spar- och låneföreningarna bedriver in- och utlåningsverksamhet, dvs. en rent finansiell verksamhet. Såväl svenska förhållanden som EU:s synsätt ger anledning att ifrågasätta om dessa föreningars inlåningsverksamhet även i framtiden skall falla utanför bankrörelsedeñnitionen. Det finns anledning överväga kretsen inlåningsberättigade bör bestämmas från andra att om av

168 Inlåning

utgångspunkter än begreppet allmänheten eller om allmänhetsbegreppet bör tolkas på annat sätt än vad som sker i dag.

Det är inte någon ny företeelse att näringsföretag eller företag ingår som i samma koncern som sådant företag tar emot kunders medel konto. Företeelsen har under senare år dock fått en väsentligt större spridning, framför allt inom livsmedels- och bensinbranschen. I tidigare förarbeten till bankrörelselagen prop. 199091 : 154 har uttalats att en förutsättning för att kontoinsättningar med anknytning till viss affärsverksamhet skall falla utanför bankinlåningsbegreppet är att kontoinsättningarna har nära anknytning till någon annan affärsverksamhet än bankrörelse eller annan finansiell rörelse. Motiven till att hålla dessa insättningar på konto utanför bankinläningsbegreppet har inte angetts. Utvecklingen har lett till att kontoinsättningar inte enbart sker hos företag som uppfyller kraven på nära anknytning till annan affärsverksamhet än bankrörelse eller annan finansiell rörelse, utan sådana insättningar sker även hos kreditmarknadsbolagl som inte har sådan anknytning.

Man kan fråga sig om den angivna utvecklingen är positiv med hänsyn till konsumenternas intressen. Villkoren som insättarna erbjuds ränta, rabatter, förmånliga lånevillkor m.m. är i flera fall förmånligare än motsvarande villkor i bank. Insättningarna är i vissa fall förknippade med andra förmåner, såsom rätt till köplats vid bosparande i HSB. Vidare kan möjligheten att göra insättningar på konto hos näringsföretagen, i likhet med insättning av medel på bankkonto, sägas underlätta det löpande betalningsförhållandet mellan säljföretaget och dess kunder. Kontokortssystemet erbjuder även en rationell kassabetalningsrutin. I dessa avseenden är utvecklingen positiv för konsumenterna. Inlåning i föreningar och bolag som inte omfattas av någon reglering som ger skydd insättama för det fall att företaget skulle i konkurs innebär naturligtvis risker för insättarna. Avsaknaden av regler som ger insättarna skydd kan därför vara till nackdel för konsumenterna. lnlåningsverksamheten ger det kontoföran-

Kreditmarknadsbolag användsgenomgående som benämning även påfinansbolag som, med stöd av ivergångsbeståmmelsema till lagen 1992:1610 om kreditmarknadsbolag, alltjämt driver verksamhetenligt lagen 1988:606 om finansbolag och således ännu inte erhållit auktorisationenligt kreditmarknadsbolagslagen.

Inláning 169

de företaget tillgång till rörelsekapital på förhållandevis fördelaktiga villkor.

Den beskrivna utvecklingen ger således upphov till ett flertal frågor, däribland frågan om det i grunden finns skäl att behålla bankernas ensamrätt till inlåning. Ett ställningstagande till dessa frågor måste föregås av analyser bl.a. av de intressen bankernas ensamrätt till inlåning är avsedda att skydda och av om föreningars, näringsföretags och kreditmarknadsbolags kontoinsättningar utgör ett hot mot dessa intressen. Även intresset av att skydda insättama samt möjligheten att genom inlåningen skaffa rörelsekapital måste beaktas.

Man bör inledningsvis även nämna att rätten att bedriva inlåning från allmänheten inte är förbehållen banker enligt EG:s direktiv. I stället är ensarnrätten till sådan inlåning förbehållen credit institutions, dvs. institut som bedriver inlåning eller upplåning i förening med utlåning. För kreditinstitut gäller särskilda krav på auktorisation och kapitaltäckning. Om ett EU-baserat företag som inte är kreditinstitut bedriver inlåning, ställer EU krav på att verksamheten skall vara underkastad regler och övervakning som skyddar insättama och investerarna. EU:s krav på reglering beskrivs närmare i avsnitten 3.5 och 4.4. Bankernas ensamrätt till inlåning från allmänheten får således i första hand bedömas med utgångspunkt från svenska förhållanden. lnläningsverksamhet som bedrivs av andra än kreditinstitut skall dock vara underställd viss reglering enligt EG-direktiven.

I detta kapitel behandlas de krav och den eventuella reglering som kan anses erforderlig med anledning av att en förening, ett bolag eller ett annat institut bedriver inlåningsverksarnhet. Om verksamheten innefattar även ñnansieringsverksamhet kan föreningen, bolaget eller institutet komma att underkastas även andra krav auktorisation och reglering. Denna fråga behandlas i kapitel 5.

170 Inláning

4.2 Bankrörelsedeñnitionen

Bankernas ensamrätt till inlåning regleras i l kap. 2 § bankrörelselagen. l paragrafen sägs att med bankrörelse avses verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Bankrörelse får, enligt samma paragraf, efter tillstånd oktroj av regeringen drivas av bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker. Vidare får utländska bankföretag driva bankrörelse under vissa närmare angivna förutsättningar.

Bankrörelsedefinitionen, som fick sitt huvudsakliga innehåll genom 1911 års banklagstiftning, utpekar således inlâningsverksamheten som det kännetecknande för bankverksamhet. Definitionen har ändrats endast i språkligt hänseende, så att uttrycket allmänneligen begagnas bytts ut mot allmänt använder. Anledningen till att endast inlåning angetts som kännetecken bankrörelse är att det i första hand är insättamas rätt som banklagstiftningen avser att skydda. För att insättarnas rätt skall kunna skyddas har banklagstiftningen försetts med vissa säkerhetsregler, såsom kapitaltäckningsregler. Dessa säkerhetsregler har ansetts nödvändiga för insättarna skall erhålla ett tillfredsställande skydd. Detta har i sin tur att motiverat att inlåning från allmänheten skall få bedrivas endast av institut uppfyller säkerhetskraven. Syftet med bankernas ensamrätt till som inlåning kommer att utvecklas närmare i avsnitt 4.6.1. Det finns dock anledning att först se närmare rekvisiten i definitionen.

Begreppet inlåning på räkning

Den nuvarande definitionen av bankrörelse är en cirkeldefinition; inlåning från allmänheten sådan räkning som bank allmänt använder. Vad begreppet inlåning på räkning avser, har beskrivits av bl.a. Kreditmarknadskommittén KMK i betänkandet Förnyelse av kreditmarknaden SOU 1988:29, del 201. KMK berör bl.a. gränsdragningen mellan inlåning s. räkning och avtalsenlig förskottsbetalning. Enligt KMK förstås med uttrycket inlåning räkning konton för deposition av pengar enligt på förhand standardiserade allmänna villkor. Villkoren skall vara utformade så de kan tillämpas bred allmänhet. Exempel sådana räkningar att en

Inlåning 171

är för närvarande bland bankerna allmänt förekommande sparkonto, kapitalkonto, lönekonto, vinnarkonto, allemansparkonto, checkräkning m.m. Utanför begreppet inlåning på räkning faller den s.k. specialinlåningen, varmed i allmänhet förstås kortfristig upplåning av stora penningbelopp på villkor som helt eller delvis varit föremål för förhandling mellan parterna i varje enskilt fall. Villkoren är här inte standardiserade på sådant sätt att de kan anses ägnade för tillämpning bland en bred allmänhet. Inlåning räkning innefattar inte heller konton på vilka behållningen utgörs av värdet av annat än pengar, t.ex. andelar i en aktie- eller allemansfond. I dylika fall är det inte fråga om deposition av pengar.

Enligt KMK bör vidare inlåning konto, som till sin art och till sitt ändamål kan anses jämförbar med banks allmänna inlåningsverksamhet regelmässigt falla inom ramen för vad som är räkningsinlåning. Om t.ex. ett kreditkortsföretag, som inte är bank, av sina kontokortskunder tar emot betalning med belopp som överstiger vad som i det enskilda fallet lämnats i kredit är detta i princip att betrakta som inlåning på räkning. Enbart den omständigheten att kunder betalar in för mycket pengar, vilka kreditföretaget låter stå inne på kontot till dess ny kredit utnyttjas, bör dock inte föranleda att verksamheten bedöms som otillåten inlåning. Av betydelse för bedömningen är om det endast beror tillfälliga omständigheter att kunder betalar in för mycket eller om det kan antas bero förmånliga erbjudanden från företagets sida, exempelvis marknadsanpassad ränta, billigare kredit eller liknande. I sistnämnda fall torde kunna presumeras att behållningen kontot är att betrakta som inlåning på räkning. Om vidare exempelvis ett handelsföretag driver inlâningsverksamhet genom att låta kunder öppna konto i företaget är detta inte att betrakta som inlåning på räkning om inbetalningarna avser avtalsenlig förskottsbetalning för en vara eller en tjänst. Om däremot insättaren äger rätt att fritt förfoga över kontobehållningen genom att ta ut insatta medel jämte gottgjord ränta eller annan motsvarande förmån, torde verksamheten i allmänhet kunna jämställas med sådan av bank bedriven inlåningsverksamhet.

172 inlåning

Begreppet allmänheten

I det år 1911 framlagda förslaget till banklag saknades i definitionen på bankrörelse de båda orden från allmänheten. Uttrycket infördes vid utskottsbehandlingen och syftet var att därigenom från den reglerade inlåningen hålla utanför den inlåning sparkasseräkning, som i ganska stor utsträckning bedrevs av bruk och inrättningar för mottagande av personalens besparingar. Likaså ansåg man att det fanns anledning att från bankinlåning särskilja den sparkasserörelse som öppnats av kooperativa föreningar, för såvitt denna rörelse avsåg inlåning från egna medlemmar.

Redan vid tillämpningen av 1911 års bankrörelselag uppkom svårigheter att avgöra på vilket sätt kretsen skulle vara begränsad för att den inte skulle anses riktad mot allmänheten. Det slogs dock fast att den sparkasserörelse som då bedrevs av Kooperativa förbundet KF inte var att anse som en verksamhet riktad mot allmänheten.

Frågan om vad som skall falla under begreppet allmänheten har varit föremål för diskussion även med anledning av en vid 1950 års riksdag väckt motion. I motionen anfördes att den inläningsverksamhet som bedrevs vissa bostadsrättsföreningar i verkligheten var av bankkaraktär. av I yttrande över motionen anförde dåvarande Bank och fondinspektionen att inlåningen inte kunde betraktas som en intern föreningsangelägenhet utan som inlåning från allmänheten när medlemsantalet, dvs. antalet inlåningsberättigade, uppgick till ett stort numerär. Kooperativa förbundet hade år 1948 cirka 900 000 medlemmar och HSB:s Riksförbund samma år 62 000 medlemmar. Med anledning av det höga medlemsantalet borde enligt motionen de ekonomiska föreningarna underkasta sig särbestämmelser rörande solvens, likviditet och kontroll eller eljest upphöra med sin inlåningsverksamhet. Departementschefen gjorde med anledning av den väckta motionen följande uttalande angående definitionens innebörd med avseende på föreningsinlåningen prop. 1955:3 s. 146

Genom att karakterisera bankrörelse såsom inlåning från allmänheten ville man just undvika att lägga hämsko bl.a. på den sparkasseverksamhet, som bedrevs av de kooperativa föreningarna, såvitt rörelsen avsåg inlåning från de egna

Inlâning 173

medlemmarna. Föreningsinlåningen här avsedda slag har av numera en betydande omfattning. Bland organisationer, som befattar sig med inlåning i dessa former märkes Kooperativa förbundet och HSB. På de skäl, åberopades tredje som av lagutskottet vid behandlingen av den tidigare Omnämnda motionen, anser jag anledning saknas att vidta åtgärder, som skulle hämma ifrågavarande inlåningsrörelse. Jag kan därför inte tillstyrka en ändring av nuvarande definition på bankrörelse i sådan riktning, att jämväl föreningarnas inlåning bland de egna medlemmarna skulle komma att hänföras till bankrörelse och sålunda kräva särskilt tillstånd. Emellertid har gjorts gällande att vissa föreningars inlåningsverksamhet bland de egna medlemmarna reellt sett kunde betecknas som bankrörelse redan enligt den nuvarande innebörden av detta begrepp. Det har därvid närmast hävdats, att medlemsantalet i vissa föreningar med inlåningsrörelse vore så betydande, att man praktiskt taget kunde tala om inlåning från allmänhetem. Enligt detta betraktelsesätt skulle föreningsinlåningen delvis ha kommit att utövas i strid med regeln i l § BL angående rätten att idka bankrörelse. Också enligt min egen uppfattning ligger fara i att föreen ningsformen utnyttjas för försök att kringgå nyssnämnda regel. Kravet på medlemskap i föreningen kan med andra 0rd vara en tom formalitet, använd blott och bart för syftemâlet att föra inlåningsverksarnheten utanför begreppet bankrörelse i dess rent bokstavliga tolkning. Dylika missbruk av föreningsformen bör uppenbarligen beivras. Det åvilar närmast tillsynsmyndigheten att ge akt pä nu berörda företeelser och ingripa med erforderliga åtgärder. Att beteckna inlåningsrörelse inom en förening såsom bedriven bland allmänheten endast därför att föreningens medlemsantal nått en mera betydande omfattning synes mig däremot knappast vara rimligt. Inlånande organisationer såsom kooperativa förbundet och HSB har visserligen högst avsevärda medlemskadrar, men i dessa fall står det klart, både att medlemmarnas föreningstillhörighet är ett faktiskt villkor för deras deltagande i inlåningsverksamheten och att deras inträde i organisationen mindre betingats av intresset att vinna anslutning till inlåningsverksamheten än av andra syften. Att dessa föreningars ändamål icke är att i förtäckt form driva bankrörelse för övrigt synes vara alldeles uppenbart. Om jag alltså finner, att banklagstiftningen, i enlighet med vad som ursprungligen varit avsett, icke hindrar föreningsinläning i verklig mening, vill jag därmed icke förneka behovet av viss insyn i denna legitima föreningsinlåning. Härvidlag fär jag i

174 inlåning

likhet med tredje lagutskottet framhålla, att den nya lagstiftningen om ekonomiska föreningar i tämligen tillfredsställande utsträckning torde tillgodose de intressen, om vilka här är fråga. Dock vill jag icke utesluta möjligheten av att särskilda kontrollbestämmelser rörande föreningarnas inlåning bland de egna medlemmarna framdeles kan komma att visa sig påkallade. Den vidare utvecklingen av här ifrågavarande inlåningsverksamhet synes därför böra följas med uppmärksamhet av statsmakterna. Ett i viss mån fristående spörsmål är huruvida särskild benämning bör brukas på föreningarnas inläningsräkningar för att inför insättama klargöra den speciella karaktären av dessa räkningar i jämförelse med de vedertagna bankräkningama. Spörsmålet kompliceras av att föreningarnas inlåning mestadels skett en räkning, vilken erhållit samma beteckning som en av affärsbankerna använd räkningsform sparkasseräkningen. Jag anser det icke motiverat att för närvarande tvinga de inlånande föreningarna att frångá benämningen sparkasseräkning, men jag vill understryka tredje lagutskottets rekommendation till dessa föreningar att för sina insättare framhålla den särskilda arten av föreningarnas sparkasseräkningar.

KMK uttalar följande angående allmänhetsbegreppet SOU 1988:29, del s. 200.

Av det förhållandet att inlåningsverksamheten skall vara riktad mot allmänheten följer att en inlåningsverksamhet som bedrivs uteslutande bland en begränsad krets av personer med viss intressegemenskap, t.ex. medlemmar i en ekonomisk förening, arbetstagarna i ett företag eller liknande, normalt inte är att betrakta som sådan inlåning som skall vara förbehållen bankerna. Organisationstillhörigheten får emellertid inte vara enbart en formalitet med syfte att kringgå banklagstiftningens bestämmelser. Förutom krav faktisk organisationstillhörighet eller liknande som villkor för deltagande i inlåningsverksamheten måste för att det inte skall bli fråga om inlåning från allmän- heten inträdet eller tillhörigheten i organisationen grunda sig andra intressen än att vinna anslutning till inlåningsverksamheten. Vidare bör personkretsen inte vara alltför stor. Undantag från sistnämnda kriterium utgör den inlåningsverksamhet som bedrivs av bl.a. Kooperativa förbundet KF och HSB:s riksförbund. KF har exempelvis för närvarande omkring 2 miljoner medlemmar.

inlåning 175

KMK ifrågasatte om det inte med visst fog kunde göras gällande att KF:s medlemstal för länge sedan passerat gränsen för vad som kan inrymmas under begreppet allmänheten. Med anledning av att KMK:s direktiv uttryckligen angav att specialinstitut som bostads- och konsumentkooperationens sparkassor inte borde behandlas av KMK, ansåg sig kommittén förhindrad att föreslå någon ändring i detta avseende.

l prop. 199091: 154 s. 52 om rörelseregler för bank m.m. anger departementschefen att sådan inlåning till en sparkassa som utan vinstsyfte drivs av en förening, vars uppgift är att tillgodose ñnansieringsbehov hos föreningens medlemmar inte borde utgöra auktorisationspliktig inlåningsverksamhet. Den sparkasserörelse som KF och HSB bedriver har således sedan länge ansetts falla utanför bankrörelsebegreppet, eftersom insättarna måste vara medlemmar i respektive organisation. I propositionen preciseras också vilka faktorer som kännetecknar inlåningsverksarnhet i bankrörelse och framhålls att det är viktigt att inlåningsverksamhet med dessa kännetecken förbehålls bankerna. Inlåning i bank kännetecknas enligt uttalandena i propositionen av att den avser kontoinlâning från allmänheten, att villkoren i princip är likalydande för alla insättare, att behållningen är nominellt säker, att behållningen är helt likvid, att den inte är förknippad med några skyldigheter för insättarna samt att den inte är kopplad till någon annan typ av näringsverksamhet eller rörelse. Att behållningen är nominellt säker innebär att den som har satt in 100 kronor alltid kan ta ut 100 kronor, jämte eventuell ränta. Att behållningen är helt likvid innebär att den snabbt kan omvandlas och när som helst tas ut i form av pengar behållningen på kontot liknar kontanter.

I propositionen uttalas i anslutning till inlåningsdeñnitionen att andra former av kontoinsättningar med anknytning till viss affärsverksamhet har blivit allt vanligare. Skiljelinjen mellan sådana kontoinsättningar och inlåning i bank är inte helt tydlig. En förutsättning för att sådana kontoinsättningar skall falla utanför bankinlåningsbegreppet är, enligt departementschefen, att de har nära anknytning till någon annan affärsverksamhet ån bankrörelse eller arman finansiell rörelse. Det kan vidare, enligt departementschefen, inte uteslutas att sparkassor och andra institut,

176 Inláning

vilka tar emot kontoinsättningar som inte utgör bankinlåning, kan komma att betraktas som kreditinstitut i det framtida EES.

Inlåning från medlemmar i föreningar omfattas således inte av allmänhetsbegreppet i bankrörelsedeñnitionen. Från tillståndspliktig inlåning undantogs tidigare postgirots inlåningsverksanthet. Utan uttryckligt stöd i bankrörelselagen har värdepappersbolag enligt lagen 1991:981 om värdepappersrörelse rätt att som ett led i rörelsen bl.a. ta emot kunders medel på konto.

4.3 Kontoinsättning i värdepappersbolag

Ett värdepappersbolag får som ett led i rörelsen bl.a. ta emot kunders medel konto. Denna rätt till insättning av medel på konto har inte uttryckligen undantagits från tillämpningen av bankrörelselagen. Man bör redan inledningsvis konstatera att möjligheten för värdepappersbolag att i framtiden ta emot kunders medel kan komma att begränsas med anledning att EU tillåter ett värdepappersbolag att ta emot insättning av kunders av förbud kommer till uttryck i det i avsnitt medel för egen räkning. Detta 4.4 nämnda EG-direktivet för värdepappersbolag. Trots detta finns det anledning att närmare redogöra för vad insättning av kunders medel på konto i värdepappersbolag innebär.

Värdepappersbolag är ett svenskt bolag som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen 1991:981 om värdepappersrörelse. i kraft den 1 augusti 1991, upphävdes fond- Genom lagen, som trädde kommissionslagen 1979:748 och lagen 1985 :57 1 om värdepappersmarknaden. Den närmaste motsvarigheten till värdepappersbolag i den tidigare lagstiftningen var fondkommissionsbolag. Enligt fondkommissionslagen avságs med fondkommissionsrörelse yrkesmässigt utövad verksamhet som avsåg handel med värdepapper för annans räkning i eget namn. Denna verksamhet får nu bedrivas av värdepappersbolag.

För att underlätta huvuduppgiften köp och försäljning av värdepapper hade fondkommissionsbolag rätt att ta emot medel särskilt konto, -

Inláning 177

s.k. kundkonto. Inlåningen kom huvudsakligen från bolagens fasta kunder och utgjordes företrädesvis av förskottsbetalningar för beordrade värdepappersinköp, av likvider för redan försålda värdepapper och av utdelningsbelopp, som kunderna ville hålla i beredskap för eventuellt framtida förvärv eller låta stå inne i rent förräntningssyfte. Det huvudsakliga syftet med rätten att ta emot medel på konto var således att underlätta kommissionshandeln.

Medel som togs emot på konto skulle enligt fondkommissionslagen 20 § som huvudregel avskiljas och insättas räkning i bank, om annat inte hade överenskommits enligt skriftligt avtal. Om ett fondkommissionsbolag hade träffat en sådan överenskommelse med en kund, skulle de medel som inte avskildes komma att ingå bland bolagets egna rörelsemedel. Motivet för bestämmelsen var att slå vakt om bankernas ensamrätt till inlåning och att så långt som möjligt skydda kunderna i det fall fondkommissionsbolaget skulle gå i konkurs prop. 197879:9 s. 144 I samma proposition uttalades att bolagen dock inte fick bedriva inlåningsverksamhet på bankmässiga räkningar i strid med bankrörelselagen.

Av hänsyn särskilt till skyddet för kunderna föreslogs i prop. 199091 : 142 s. 120 att det i lagen om värdepappersrörelse för samtliga värdepappersbolag skulle krävas tillstånd av Bankinspektionen för att få ta emot inlåning. Därvid borde gälla att bolagen för att erhålla tillstånd skulle visa att de hade kompetens, kapitalstyrka och tekniska resurser för att ta emot inlåning. Vidare borde en kund tydligt informeras om vad kraven på kompetens m.m. kan innebära för honom. I lagen om värdepappersrörelse görs en uttrycklig distinktion mellan medel som tas emot med redovisningsskyldighet och sådana som utgör inlåning. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet skall genast avskiljas och sättas in räkning i bankinstitut. Vid mottagande av kunders medel på konto i värdepappersrörelsen krävs ett skriftligt avtal. Bankinspektionen har utfärdat rekommendationer för hur mottagande av kunders medel på konto bör gå till. Eftersom det är av stor vikt att kunders medel inte äventyras finns en bestämmelse som innebär att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får utfärda föreskrifter avseende villkoren för

mottagandet av kunders medel på konto. Föreskrifterna bör se prop.

178 Inlåning

199091:142, s. 165 ges sådant innehåll att medel som tas emot inte får användas för långsiktig placering eller över huvud taget för annat ändamål än att underlätta kundens fortlöpande värdepappershandel. Värdepappersföretagen får inte heller ta emot kundmedel konto i sådan utsträckning att medlen utgör en väsentlig finansiering av rörelsen. Finansinspektionens föreskrifter angående handel och tjänster på värdepappersmarknaden finns nu intagna i Finansinspektionens författningssamling, FFFS 1992:1.

Regleringen av skyddet för kunderna har tillkommit i anledning av den risk som insättaren löper om ett värdepappersbolag går i konkurs. Insättarens fordran har då endast karaktären av en oprioriterad fordran. KMK har i sitt betänkande SOU 1988:29, del s. 63 f diskuterat olika möjligheter att förstärka kundskyddet. Som ett alternativ nämns att frånta bolagen möjligheten att avtala bort regeln om att kundmedlen skall hållas avskilda. Ett annat alternativ vore att bolaget skall teckna en försäkring eller en bankgaranti till förmån för insättarna. Kommitténs förslag har dock genomförts.

I syfte att avgränsa insättning av kundmedel på konto hos värdepappersbolag från inlåningsbegreppet enligt bankrörelselagen uttalar föredragande statsrådet i prop. 1990912142 att medel som ett värdepappersbolag tar emot från sina kunder och inte avskiljs och sätts in räkning i som bankinstitut skall benämnas medel på konto.

4.4 Inlåningsbegreppet i EU

Redogörelsen för EU:s krav utgår från de EG-direktiv som berör nu aktuella frågeställningar men även från de slutsatser som dragits med anledning av den information som utredningen fått av berörda tjänstemän i EG-kommissionen.

Rätten att bedriva inlåning enligt EU:s krav är inte förbehållen banker. Begreppet deposit and repayable funds har vid översättning av EG:s banksamordningsdirektiv översatts med inlåning. Inlåning definieras dock inte närmare i dessa direktiv. En definition av deposit finns dock i EG-

Inlåning 179

kommissionens förslag till EG-direktiv om inlåningsskydd COM 92 188 final SYN 415 Brussels, 4 June 1992 Proposal for a council directive - om deposit-guarantee schemes. Någon officiell svensk översättning finns för närvarande inte. Uttrycket deposit kan dock sägas motsvara tillgodohavanden innestående konton i bank eller tillgodohavanden som härrör från normala banktransaktioner och som skall återbetalas under lagliga och avtalsrättsliga förhållanden

Som redovisas även i avsnitt 3.5 är det enligt huvudregeln artikel 3 i andra banksamordningsdirektivet förbjudet för personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar inlåning från allmänheten. Från denna huvudregel undantas bl.a. inlåningsverksamhet som är särskilt reglerad i nationell lagstiftning under förutsättning att verksamheten är underkastad regler och övervakning till skydd för insättare och investerare Av direktivet framgår inte vilka regler eller vilken form av övervakning som avses. Av den information som utredningen inhämtat från tjänstemän vid EG-kommissionen har utredningen dragit slutsatsen att det inte är fråga om samma krav på offentlig tillsyn och insättarskydd som

gäller för kreditinstituten samt att det är upp till varje medlemsland att

utforma den reglering som bedöms erforderlig för att skydda insättare och investerare.

In- eller upplåningen i ett kreditinstitut sker således från allmänheten, dvs. från en vidare krets på den öppna marknaden. Med begreppet allmänheten avses även medlemmarna i en förening eller organisation om möjligheten till medlemskap står öppet för var och en.

Man bör i detta sammanhang även påtala att EG:s direktiv inte tar sikte marginella företeelser på de olika nationella marknaderna inom gemenska-

2 Definitionen av deposit i förslagettill EG-direktivet om inlåningsskydd är följande: Credit balances which result from fundsleft accountsor from temporary situations deriving from normal bankingtransactionsand which the credit institution mustrepay underthe legal and contractual conditions applicable, and claims for which negotiable certificateshave been issuedby a credit institution. 3 Den engelska versionen av artikel 3 andra i banksamordningsdirektivetfinnsdess i helhet intageni avsnitt 3.5. Därav framgår bl.a. att begreppen regler och Övervakning översatts från begreppen regulatiønsand controls.

180 Inlåning

pen. Vid bedömningen saknar det enligt EU:s synsätt betydelse om ränta utgår på de aktuella medlen eller inte. Räntegottgörelse är således inte något kriterium som EU faster avseende vid.

Utöver dessa bestämmelser om inlåning från allmänheten finns ett förbud för värdepappersbolag att ta emot inlåning för egen räkning. Detta förbud är intaget i EG-direktivet 9322EG den 10 maj 1993 on investment services in the Securities field. Förbudet är uttryckt så att värdepappersbolag inte får ta emot investerares medel för egen räkning artikel 10 i direktivet.

4.5 Inlåning i några andra länder

4.5.1 Danmark, Norge och Finland

I de nordiska länderna Danmark, Norge och Finland har bankerna, i likhet med i Sverige, i princip ensamrätt till att ta emot inlåning från allmänheten. Kretsen av inlåningsberättigade bestäms, med undantag från Norge, med ledning av allmänhetsbegreppet. I Norge används i stället begreppet obestämd krets. Medlemskap i en förening är inte avgörande för bestämmandet av inlåningskretsen. Inlåning anses ske från allmänheten respektive obestämd krets om ett medlemskap i en förening är öppet för en envar och inte vänder sig till en förhand bestämd personkrets.

Inlåning av sparmedel från medlemmar i en ekonomisk förening, s.k. sparkasseverksamhet, förekommer i Norge och i Finland. I Norge görs åtskillnad mellan den verksamhet som bedrivs av s.k. samvirkelag, vilka är kooperativa sammanslutningar. Dessa sammanslutningar eller föreningar inrymmer bl.a. konsumentkooperationen. l Norge är dessa föreningar uttryckligen undantagna från bankernas ensamrätt att bedriva inlåning. Deras verksamhet har dock begränsats så att de inte är berättigade att bedriva utlåning. Även den norska motsvarigheten till HSB har rätt att ta emot sparmedel från sina medlemmar. Deras verksamhet regleras genom en särskild lag, laven boligbyggelag, och genom särskilt utfärdade föreom skrifter. Det är idag osäkert om dessa föreningar har rätt att bedriva även

Inláning 1 1 8

utlåning till sina medlemmar. Verksamheten får dock endast bedrivas inom Norge. I Finland finns en särskild reglering för ekonomiska föreningar som idkar handelsrörelse och som tar emot inlåning från sina medlemmar och medlemmarnas barn, lagen om andelslag. Vidare finns en särskild lag om tryggande av deponenternas fordringar i andelslag som bedriver sparkasseverksamhet. Enligt de uppgifter som utredningen erhållit från Finanstilsynet Danmarks motsvarighet till Finansinspektionen bedrivs ingen motsvarande sparkasseverksamhet i Danmark.

I Danmark bedrivs inlânings- och utlåningsverksamhet i ekonomisk förenings form av s.k. andelskassor, dvs. ekonomiska föreningar som bedriver in- och utlåningsverksamhet. Sedan Danmark blev medlem i EU omfattas andelskassoma av den danska laven om banker og sparekasser m.v.

I Norge och Finland finns inte någon motsvarighet till insättning av medel på konto som vissa näringsidkare i Sverige erbjuder sina kunder. I Danmark har dock förekommit liknande företeelser som närmast betraktats som förskottsbetalning. Företeelsema beskrivs utförligare nedan.

Danmark

l Danmark är rätten att ta emot inlåning från allmänheten inte förbehållen enbart banker. Enligt laven om banker og sparekasser m.v. har banker, sparkasser sparbanker och andelskasser ekonomiska föreningar som bedriver bankverksamhet, vissa kreditinstitut enligt laven om visse kreditinstitutter samt vissa utländska kreditinstitut rätt att ta emot indlán från ojjfentligheden. Samtliga företag och institut som har rätt att ta emot inlåning från allmänheten är underkastade reglering såvitt avser bl.a. eget kapital. Instituten står under Finanstilsynets tillsyn och är skyldiga att vara medlem i den danska indskydergarantijfonden som regleras i en lag från år 1987.

1 82 Inlåning

Indlån från ojfentligheden

Med indlân förstås medel som ett institut har tagit emot för deposition, förvaltning och liknande ändamål. På sådana medel har insättaren krav på återbetalning oavsett institutets ekonomiska ställning. Av förarbetena till bank og sparekasseloven framgår att det även är kännetecknande för inlåning att den är förenad med ränta. Att inlåningskretsen utgörs av ojfentligheden innebär att kretsen består av en förhand icke avgränsad personkrets.

Indlån i andelskasser

Inlåning i andelskasser regleras i bank og sparekasseloven m.v. Andelskasse definieras i denna lag som en kooperativ förening som bedriver samma verksamhet som ett pengeinstitut dvs. bank och Sparbank. Andelskasser motsvarar vissa i Sverige benämnda spar- och låneföreningar, såsom JAK Jord, Arbete, Kapital ekonomisk förening. Regleringen - avseende andelskasser infördes med anledning av anpassningen till EU:s reglering och krav på företag som träffas av definitionen credit institution .

Bestämmelserna om minsta startkapital, vilka har anpassats till kraven i EG-direktiven, innebär som huvudregel krav andelskapital som motsvarar fem miljoner ecu. Finanstilsynet kan efter särskild prövning medge att startkapitalet är lägre, dock lägst en miljon ecu. Förutsättningen härför är att andelskassen i sina stadgar har föreskrivit att verksamheten endast får bedrivas i en bestämd kommun 2 kap. 4 a § laven om banker og sparekasser. För andelskasser som bedrev verksamhet vid lagens ikraftträdande år 1984 finns särskilda Övergångsbestämmelser.

Inlåning i näringsföretag

Företag som bedriver handel med varor och tjänster har inte rätt att ta emot inlåning från allmänheten i Danmark. Frågan om insättningar hos näringsföretag skall utgöra inlåning har dock varit föremål för Inanses dustriministeriets och Finanstilsynets prövning.

Inláning 183

I ett beslut från år 1981 rörande affärsföretaget AS Difas

presentkort farm Finanstilsynet att det inte var fråga om inlåning. Värdet av presentkortet var förenat med ränta. Kortet kunde användas vid betalning i Difas samtliga butiker. Kontantuttag kunde dock endast ske med ett belopp som motsvarade presentkortets ursprungliga värde i den butik som ställt ut presentkortet. Att kontantuttag var begränsat på sådant sätt fäste tillsynsmyndigheten avgörande vikt vid.

I ett avgörande från år 1982 prövades om kunders inbetalning i förskott på konto hos bensinbolaget A l Olie AS s Sparevarmekonto var att betrakta som inläning. Vid förskottsinsättningar erhöll kunderna viss rabatt vid gjorda inköp. Rabatten kunde inte utbetalas kontant när kundförhâllandet upphörde. Finanstilsynet fann att förskottsbetalningama var ett sätt att skapa köptrogna kunder som inte, främst med hänsyn till att erhållna rabatter inte kunde utbetalas kontant, kunde jämställas med inläning.

Med anledning av Difas och Al Olie AS s ärenden uttalade Industriministeriet att det inte vara fråga om inläning om betalning sker i förskott för individualiserbara varor och tjänster, eller när förskottsbetalningen utgör ett led i ett löpande kundförhållande.

Norge

l Norge är rätten att ta emot inlåning från en obestämd krets i princip förbehållen bankerna vilket följ er av laven om forretningsbanker och loven om sparbanker. Motivet till bankernas inlâningsmonopol är att garantera insättama en trygg placering.

Från bankernas inlåningsmonopol har i loven om forremingsbanker uttryckligen undantagits inlâning som sker i samvirkelag samvirkelag beskrivs i Aksjeloven som ett sällskap som har till uppgift att främja medlemmarnas konsument- eller yrkesmässiga intressen eller som har till uppgift att skaffa arbete sina medlemmar. Norges motsvarighet till den svenska konsumentkooperationen, NKL Norges Kooperative Landsforening samvirkelag. Även s.k. boligbyggelag motsvarigheten till är ett bl.a. HSB i Sverige äger enligt laven om boligbyggelag rätt att ta emot andelsägarnas sparmedel.

1 84 Inláning

Bankernas ensamrätt att ta emot inlåning är för närvarande föremål för utredning av Banklovkommisjonen. I detta avsnitt behandlas det norska bankinlåningsmonopolet och undantaget därifrån.

Irmskudd från en ubestemt krets

Rätten att ta emot innskudd fra en ubestemt krets av innskytere är i princip förbehållen bankema. Begreppet innskudd insättning i bank, inbetalning används i stället för innlån inlåning och ubestemt krets i stället för allmänheten.

Anledningen till att innskudd valts i stället för innlân är att begreppet innlân ansetts vara alltför vittomfattande och skulle även träffa anskaffande av medel vid försäljning av obligationer. Utmärkande för innskudd är att det inte är fråga om belopp som är bestämda förhand. Härigenom skiljer sig innskudd från obligationer och certifikat. I förarbetena till forretningsbankloven avses med begreppet innskudd att möjligheten till insättningar är öppen för i princip alla. Inlåningen erbjuds en vid krets. Villkoren är standardiserade och beloppen varierar efter insättarens önskemål.

Anledningen till att begreppet ubestemt krets valts i stället för allmänheten är att inlåningsmonopolet även skall träffa insättningar från medlemmar i en förening där medlemskapet, kanske enbart mot en mindre medlemsavgift, är öppen för alla och envar. Detsamma gäller om insättningarna blir lokalt avgränsade så att en förening tar emot insättningar endast från dem bor i viss stad eller bygd. Även företag tar emot insättningar som en som endast från banker eller från föreningar träffas av lagen. Spare- og innskuddsforeninger som tar emot sparmedel från en begränsad krets har hittills varit undantagna under förutsättning att verksamheten bedrivs inom landet och att verksamheten har en fast organisation. Insättningar på förmånliga villkor som företag erbjuder sina anställda att göra har ansetts vara innskudd från en bestämd krets.

Inláning 1 85

Inskudd i samvirkelag

Samvirkelag är en kooperativ sammanslutning har till uppgift att som främja medlemmarnas konsument- eller yrkesmässiga intressen eller att skaffa arbete sina medlemmar. I likhet med motsvarande föreningar i Sverige bedriver dessa föreningar sparkasseverksamhet. Konsumentkooperationen, NKL, står för den största delen inlåningen. År 1993 av uppgick den totala sparkasseinlâningen i NKL till 3,8 miljarder kronor. Inlåningen sker, till skillnad från vad som är fallet i Sverige, i lokala konsumentföreningar som sedan placerar likviditetsöverskottet i NKL. Sparkasseverksarnhet förekommer dock även inom bl.a. lantbruks- och ñskerikooperationen.

Samvirkelag kan bedriva inlåning med stöd av ett undantag i loven om forretningsbanker. Undantagsbestämmelsen har följande lydelse; sam-

virkelag kan ta emot innskudd fra medlemmer uten a komme inn under

loven. Före den 1 januari 1994 öppnade lagen en möjlighet för föreningarna att även bedriva utlåningsverksamhet med de inlånade medlen. Anledningen till att möjligheten att bedriva utlåningsverksarnhet fråntogs föreningarna var att de genom att bedriva såväl inlånings- utlåningssom verksamhet, träffades av definitionen credit institution i EG-direktiven och därmed följande krav på reglering. Det finns ingen särskild lag som reglerar samvirkelag. Däremot finns det en särskild fond garanterar som säkerheten av insättamas medel i NKL. För övriga kooperativa sammanslutningar finns däremot ingen fond eller annan reglering. Garantifondens,

Samvirkelagenes Garantifond AL s, uppgift är att hälla

spararna skadeslösa vid eventuell konkurs. NKL svarar för 20 procent av fonden. Återstoden står konsumentföreningama i Norge för. Garantifonden har en kapitaltäckning på cirka 2,5 procent.

Sparande i boligbyggelag

Boligbyggelag är ekonomiska föreningar har syfte att för som som andelsägarnas medlemmarnas räkning anskaffa bostäder. Föreningarnas verksamhet motsvarar bl.a. den verksamhet bedrivs HSB och som av Riksbyggen samt deras organisation. I Norge sker inte inlåningen från

186 Inláning

medlemmar centralt till Riksförbundet, utan i några av de lokala föreningarna. lnlåningens syfte är detsamma som i Sverige, dvs. att spara ihop medel till bostad. Idag föreligger, som tidigare nämnts, en viss en osäkerhet huruvida föreningarna även har rätt att bedriva utlåning. Utlåningen sker främst i samband med att medlemmar köper bostäder.

Rätten för ett boligbyggelag att ta emot sparmedel konto regleras i lov boligbyggelag samt i särskilda föreskrifter. I dessa föreskrifter regleras om bl.a. på vilket sätt insättarnas medel skall placeras. Regleringen av rätten att bedriva in- och utlåningsverksamhet har övervägts med anledning av EES-avtalets ikraftträdande. Verksamheten har till följd därav begränsats på så sätt att den endast får bedrivas inom Norge. Därmed anser man att verksamheten inte träffas EU:s krav reglering av kreditinstitut. av Avsikten är dock att frågan skall utredas vidare.

Finland

I Finland har depositionsbankerna, dvs. affärsbankema, sparbankerna och andelsbankerna föreningsbankerna, ensamrätt till att ta emot depositioner från allmänheten. Ekonomiska föreningar som idkar handelsrörelse har enligt lagen andelslag rätt att ta emot sparkassedepositioner från sina om medlemmar eller medlemmarnas minderåriga bam. Föreningar som bedriver sådan sparkasseverksarnhet regleras särskilt i den finska lagen om andelslag.

Depositioner från allmänheten

Rätten emot depositioner från allmänheten har reglerats i den finska att ta depositionsbanklagen. I den finska regeringens proposition 1992 rd. RP - 295 lämnas till följd EES-avtalet förslag till lag om kreditinnr. av en ny stitut. lagen skall ersätta depositionsbanklagen och den finska Den nya finansieringsverksamhetslagen. I propositionen definieras kreditinrättningar sammanslutningar affärsverksamhet består i att från som vars allmänheten depositioner eller andra medel som skall återbetalas ta emot och för räkning erbjuda krediter och annan därmed jämförbar att egen

Inláning 1 87

finansiering Depositionsbankerna skall tillsammans med Postbanken AB ha ensamrätt att ta emot depositi0ner från allmänheten.

Att inlåning sker från allmänheten innebär att depositionskretsen är obegränsad. Depositioner som sker från medlemmar i en förening torde, i likhet med vad som för närvarande gäller i Sverige, inte omfattas av allmänhetsbegreppet.

Sparkassedepositioner

Ett andelslag ekonomisk förening som bedriver handelsrörelse har enligt lagen om andelslag 16 § l mom. rätt att ta emot sparkassedepositioner. Lagen reglerar således bl.a. den sparkasseverksarnhet som bedrivs av konsumentkooperationen i Finland, dvs. av Andelslaget Eka-koncernen, Andelsajfären Elanto och medlemsandelslagen i Centrallagetfär handelslagen i Finland SOK. I september år 1993 uppgick sparkassedepositionema i dessa föreningar till sammanlagt ca 3 456 miljoner finska mark prop. 1993 rd RP 267 s. 3. -

En förening som omfattas av lagen om andelslag är skyldig att hälla en kassareserv som med beaktande av sparkasseverksamhetens art och omfattning är tillräcklig 17 b § l mom. lagen om andelslag. Kassareserven skall dock uppgå till minst 10 procent av sparkassedepositionema. Vidare är andelslag som bedriver sparkasseverksamhet skyldigt att till tryggande av kontohavarens fordran ordna en av F inansministeriet godkänd borgen eller motsvarande säkerhet. Staten är skyldig att svara för sparkassedeponentemas insättningar intill det belopp som erhålls när den egendom som ställts som säkerhet för sparkassedepositionema realiseras. För belopp därutöver svarar inte staten. Tillsyn över sparkasseverksamheten utövas av vederbörande centralaffär för andelslag. Ytterst styrs och övervakas tillsynen dock av Finansministeriet.

Det ursprungliga målet för sparkasseverksamheten har varit och är alltjämt att främja sparande också i sådana trakter där det inte erbjuds några banktjänster. Det har även ansetts vara näringspolitiskt motiverat att ett andelslag bedriver sparkasseverksamhet.

188 Inláning

I slutet av år 1993 räckte kassareserven i andelslaget Eka-koncemen inte till för att trygga koncernens likviditet, då medlemmarnas bindning till andelslaget och tro dess framtid allvarligt började vackla. Denna osäkerhet orsakade en allvarlig lojalitetskris som några dagar ledde till ett allvarligt depositionsutflöde från koncernens sparkassor. De säkerheter som hade ställts för sparkassedeponentemas insättningar aktier och fastigheter räckte, med hänsyn till den betydande sänkningen av säkerhetsvärdena till följd av den ekonomiska recessionen, inte längre till för att fullt ut täcka sparkassedeponentemas fordringar. Med anledning härav föreslog den finska regeringen i en proposition 1193 rd RD 267 en lag om tryggande av deponentemas fordringar i andelslag som bedriver sparkasseverksamhet. Lagen innebär att depositioner i ett andelslag som bedriver sparkasseverksarnhet inlöses av staten om andelslaget är insolvent. I propositionen s. 6 anförs bl.a. följande.

Eftersom sparkassedepositionema bland den placerande allmänheten har uppfattats som med bankdepositioner järnställbara riskfria placeringar, är det inte skäligt att försätta sparkassedeponentema och bankdeponentema i ojämbördig ställning. Av dessa orsaker är det nödvändigt att staten tryggar sparkassedeponentemas fordringar på samma sätt som bankdeponenternas .

I propositionen omnämns även att den finska regeringen inom den närmaste tiden ämnar föreslå ändringar i lagen om andelslag. Avsikten är att precisera stadgandena om sparkasseverksamhet.

4.5.2 Tyskland, Schweiz, Holland och Storbritannien

Någon specificerad definition inlåningsbegreppet finns inte i mer av Tyskland, Schweiz, Holland och Storbritarmien. Ett par av dessa länder anger dock att det är fråga om insatta medel som är återbetalbara vid anfordran eller efter särskild överenskommelse. I Tyskland, Schweiz, Holland och Storbritannien har inte bankerna ensamrätt att ta emot inlåning från allmänheten. Rätt att ta emot inlåning från allmänheten har i stället samtliga credit institutions. I samtliga dessa länder motiveras denna ensamrätt med utgångspunkt från att insättarna skall skyddas. 1 Schweiz

Inlåning 189

och Storbritannien är inlåningsmonopolet även motiverat med utgångspunkt från att skydda stabiliteten i det finansiella systemet. Ytterligare ett motiv som anges är att länderna skall uppfylla aktuella EG-direktiv.

l Tyskland, Schweiz, Holland och Storbritannien förekommer inte på motsvarande sätt som i Sverige att företag inom detaljhandeln och bensinbranschen tar emot kunders medel konto. I Storbritannien och Holland finns emellertid möjlighet för näringsföretag att under vissa förutsättningar ta emot inlåning från allmänheten. En förutsättning för att så skall ske är att EU:s krav på viss reglering till skydd för insättare är uppfyllda artikel 3 i EG:s andra banksamordningsdirektiv. Förhållandena i Holland och Storbritannien behandlas utförligare nedan.

Holland

Huvudregeln i den holländska lagstiftningen år att endast auktoriserade kreditinstitut har rätt att ta emot inlåning från allmänheten. Det finns emellertid vissa uttryckliga undantag från denna huvudregel som möjliggör för icke-finansiella företag att ta emot sådan inlåning. Undantagen är specificerade i lag. Som exempel kan nämnas att detaljhandelsföretag har möjlighet att ta emot inlåning i utbyte mot vad som närmast kan jämföras med presentkort eller andra värdecheckar. Samtliga undantag förutsätter att insättarna erhåller skydd för att begränsa risken för insättarna. Det inlåningsförsältringssystem som finns i Holland gäller dock enbart för insättare i auktoriserade kreditinstitut.

Storbritannien

Bankerna i Storbritannien har i likhet med övriga länder som beskrivs i detta avsnitt inte ensamrätt till inlåning från allmänheten. Denna ensamrätt är i stället förbehâllen kreditinstitut. På motsvarande sätt som i Holland finns ett förbud i den engelska lagstiftningen för andra än auktoriserade kreditinstitut att ta emot inlåning från allmänheten. Inlåning definieras i allmärma termer som insatta medel vilka kommer att återbetalas med eller utan ränta vid anfordran eller vid överenskommelse. För att en person skall anses bedriva inlåningsverksamhet skall inlånade medel användas för

190 Inlärning

utlåning till andra än insättaren eller användas för finansiering av annan verksamhet av viss omfattning. Om inlåningsverksamheten begränsas på sådant sätt att inlåning endast tas emot vid speciella tillfällen är det dock enligt engelsk rått inte fråga om inlåning från allmänheten.

Från förbudet att bedriva inlåningsverksamhet finns två uttryckliga undantag. Den första undantagsbestämmelsen gäller centralbanker, byggnadsföreningar building societies, vissa försäkringsbolag, spar- och läneföreningar credit unions, vissa lokala myndigheter och olika internationella organisationer. Den andra undantagsbestämmelsen gäller företag tar emot inlåning för vissa speciella transaktioner och syften. som Undantagsbestämmelsen gäller bl.a. för advokater, välgörenhetsorganisationer och vissa företag som utger värdepapper och obligationer.

Sammanfattningsvis kan således icke-finansiella företag i Storbritannien ta emot inlåning från allmänheten under förutsättning att företaget inte

bedriver inlåningsverksamhet se ovan, att företaget omfattas av något av

angivna undantag eller att företaget är auktoriserat och därmed ett kreditinstitut. l Storbritannien finns ett flertal auktoriserade institut som ingår i koncern ett detaljhandelsföretag. Byggnadsföreningar, samma som försäkringsbolag och vissa andra företag som är uttryckligen undantagna från inlåningsförbudet står under offentlig tillsyn. I övriga fall skyddas insättare pâ annat sätt, exempelvis genom en särskild skadeförsäkring.

4.6 Överväganden och förslag

Utvecklingen på marknaden i förening med viss otydlighet i förarbetena har medfört stor osäkerhet vad skall förstås med inlåning och om som därmed vilken inlåning som skall vara förbehållen bankerna. Det finns om således behov att finna definition inlåningsbegreppet och av en ny av därmed på ett bättre sätt än för närvarande tydliggöra skillnaderna mellan bankinlåning och andra former insättning medel på konto. Härvid av av bör bl.a. motiven till bankernas inlåningsmonopol skärskâdas samt riskerna för insättama vid olika typer av inlåning bedömas.

inlåning 1 91

4.6.1 Bankrörelsedefinitionen

Mitt förslag: Bankerna skall i princip behålla ensamrätten till att ta emot inlåning från allmänheten. Inlåningsbegreppet i bankrörelsedefinitionen skall tydliggöras enligt följande. Med inlåning skall avses insättning av medel konto om insättning kan ske fortlöpande och om kontobehållningen utgörs av värdet av pengar och är disponibel för insättaren. Kretsen av insättare skall alltjämt vara allmänheten. Med allmänhetsbegreppet skall avses även medlem i en förening om rätten att bli medlem är öppen för envar och inlâningsverksarnheten därmed riktas till en vid och obestämd personkrets. Från bankernas ensamrätt till inlåning från allmänheten skall undantag göras för inlåning som är avsedd att användas som betalning för köp av ett näringsföretags varor och tjänster. Förutsättningarna för sådan inlåning behandlas i avsnitt 4.6.2.

Vid ställningstagandet till på vilket sätt bankinlåning skall definieras måste man beakta de skäl som motiverar att bankernas verksamhet regleras på särskilt sätt och varför bankema i princip har tillerkänts ensamrätt till inlåning från allmänheten. Motiven kan ses dels från insättamas perspektiv tillgången till en helt säker placeringsform dels från samhälls- - ekonomisk synpunkt bevarandet av ett stabilt betalningssystem. In- sättarskyddet kan tryggas främst på grund av att bankernas placeringsregler och den offentliga tillsynen däröver skapar en betryggande kapitalbas och betalningsberedskap.

Varför har bankerna ensamrätt till inlåning från allmänheten

Huvudmotivet bakom insättarskyddet är att hushållen bör ha tillgång till en likvid och i praktiken riskfri placeringsform. För att insättarna skall fâ tillgång till en riskfri placeringsform fordras regler som skyddar insättarna, så att det institut i vilket insättning av medel sker, inte hamnar i en obeståndssituation och om en sådan trots allt skulle uppstå att insättarna - hålls helt eller i huvudsak skadeslösa. Det har därför ansetts särskilt viktigt att vissa institut, i Sverige bankema, omfattas av särskild reglering såsom ägarregler, rörelseregler, regler om kapitaltäckning och tillsyn. Dessa regler är avsedda att säkra betalningsförmågan och begränsa risktagandet.

192 Inlåning

Genom denna reglering skapas förutsättningar för att insatta medel skall uppfattas som en helt säker placering och förhindra insättarna från panikuttag, vad som engelska kallas run. Systemet med kapitaltäckningsregler har numera givits samma utformning i banker och kreditmarknadsbolag. Skälet härtill är bl.a. att EU kräver att samtliga institut som har in- eller upplåning av medel i sin verksamhet i förening med utlåning skall underställas enahanda krav vad gäller bl.a. kapitaltäckning. EU:s motiv för reglering av institut som bedriver sådan verksamhet är att ge skydd spararna och att skapa lika konkurrensförutsättningar för företag som bedriver angiven verksamhet. EU förbehåller således inte bankerna rätten till inlåning. lnsättamas skydd anses kunna tillvaratas även om inlåning sker i andra kreditinstitut än banker.

Att bankerna i Sverige, i likhet med vad som gäller i vissa andra länder, förbehållits rätten till inlåning från allmänheten sammanhänger främst med skyddet för insättama men även med bankernas funktion i och inlåningens koppling till betalningssystemet; bankernas inlåningskonton kan ses som basen för det nätverk inom och mellan bankerna som betalningssystemet utgör. Bankernas förmåga att infria sina åtaganden och därmed skapa förtroende för bankverksatnheten har samband även med möjligheten till snabb likviditetsförsörjning, dels via interbankmarknaden, dels genom upplåning i Riksbanken. Om en bank eller ett annat kreditinstitut drabbas tillfälliga likviditetsproblem har Riksbanken dessutom möjlighet att av lämna lån på särskilda villkor och därmed agera som s.k. lender of last resort. Rollen lender of last resort innebär att Riksbanken, efter en som bedömning i varje enskilt fall, kan ge lån i samband med extraordinära, tillfälliga ett institut. Sådana lån ges i syfte att undvika destabiliserande kedjeeffekter i det finansiella systemet och innebär således inte något åtagande att i varje läge rädda en bank med finansiella problem.

Det anförda förklarar varför Riksbankens reguljära eller extraordinära utlåningsmöjligheter till banksystemet inte utgjorde något relevant medel för att tackla de stabilitetsproblem uppkom med anledning av de som betydande kreditförlustema i början av l990-talet. Till följd härav bedömde staten det oundvikligt att ett generellt åtagande som genom

Inlåning 193

gentemot bl.a. kontohavare i bank trygga stabiliteten i det finansiella systemet. Detta åtagande, vilket utgör ett insättarskydd i egentlig mening, bör dock ses som en ren krisåtgärd.

Bankernas unika roll i betalningssystemet är att såväl sköta betalningsförmedlingen som producera en betydande del av det som förmedlas, nämligen pengar. Produktionen sker genom att bankerna omvandlar inlånade medel till utlåning av medel. Genom att kombinera och integrera funktionerna inlåning, utlåning och betalningsförmedling får bankerna således en unik och samtidigt känslig roll i det finansiella systemet. Detta motiverar vid sidan av ambitionen att skydda insättama den särskilda - regleringen av bankernas verksamhet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att regleringen av inlåning från allmänheten har skapat ett skydd för insättama. Att bankerna tillerkänts ensamrätten till denna inlåning har samband dels med att de genom bestämmelser kapitaltäckning insättama det skydd, bl.a. om m.m. ger som EU kräver, dels med deras funktion i betalningssystemet bl.a. som skapare av betalningsmedel. För att insättarnas medel skall kunna ges ett reellt skydd och för att bankerna skall kunna fullgöra sin roll i betalningssystemet har det ansetts nödvändigt att bankerna förbehålls rätten att ta emot inlåning från allmänheten. Frågan är om det alltjämt finns skäl att upprätthålla denna ensamrätt. Innan ställning tas till den frågan bör riskerna med att inlåning sker i andra företag än banker analyseras.

Medför inlåning i andra företag än banker några risker ur betalnings-

systemsynpunkt

Med inlåning i andra företag än banker avses främst inlåning i näringsföretag och i kreditmarknadsbolag även i föreningar. Även dessa men om företag bedriver inlåningsverksamhet har de inte, samma sätt som en bank, någon betalningsförmedlande roll och är därför inte, såsom banken,

en integrerad del av betalningssystemet. Risken för att ett sådant företag

i samband med ett fallissemang skall orsaka betalningssystemet skada får därför anses vara synnerligen begränsad och av en principiellt armorlunda karaktär än vad som gäller för en bank i motsvarande situation.

194 inlåning

Man kan föreställa sig två olika sätt på vilket ett fallissemang i ett företag som utan att vara bank bedriver inlåningsverksamhet kan skada betalningssystemet. För det första kan ett fallissemang t.ex. skapa oro hos allmänheten, en oro som kan utvecklas till en brist förtroende inte bara för det aktuella företaget utan också för andra företag som bedriver likartad verksamhet. Ett exempel på företag som drabbats av sådant misstroende är Eka-koncernen i Finland motsvarigheten till KF i Sverige. Misstroendet kan, om skillnaderna mellan olika inlåningsformer inte görs tydlig, utveckla en brist förtroende även för andra företag, inklusive banker, som bedriver inlåningsverksamhet. För det andra skulle man kunna tänka sig att ett fallissemang hos ett företag som är kortutgivare kan leda till en mera generell misstro mot kontokort och att allmänheten därför i stor utsträckning skulle upphöra med att använda detta i och för sig kostnadseffektiva betalningsmedel. Risken för ett allmänt misstroende av här berört slag får dock anses vara begränsad.

Man kan också fråga sig om andra företags inlåningsverksarnhet undergräver bankernas förmåga att fylla sin funktion i betalningssystemet och i samhället i stort. Genom att erbjuda högre avkastning insatt kapital än vad bankerna gör, tar företagen marknadsandelar från bankerna. Detta kan på sikt innebära att bankernas förhållandevis billiga inlåning från allmän heten minskar med kanske mycket stora belopp. Bankerna kan förvisso -och det med rätta hävda att deras inlåning är säkrare och att hushållen v därför bör välja bankinlåning framför annan inlåning, trots den sämre avkastningen. Det kan sannolikt vara förenat med stora pedagogiska svårigheter att hos en bredare allmänhet förståelse för ett sådant argument. Visserligen hamnar en stor del av de medel som sätts in konto hos företagen ändå i bankerna till slut. För bankerna torde det emellertid då vara fråga om en annan och dyrare typ av inlåning. Bankerna kanske måste kompensera sig härför, vilket kan ta sig uttryck i högre avgifter för bl.a. tjänster med anknytning till betalningsystemet och minskad service. Följden av andra företags inbrytning inlåningsmarknaden kan således bli att effektiviteten i betalningssystemet och bankverksamheten i stort minskar. Följden kan även tänkas bli den motsatta, dvs. att ökad konkurrens kan leda till ökad effektivitet. Vidare kan man konstatera att bankerna också erbjuder en rad finansiella tjänster inte minst -

Inláning 195

betalningstjänster i mer eller mindre direkt anknytning till inlåningen. - Detta torde vara en viktig förklaring till att inlåningen i näringsföretag trots den expansion som skett de senaste åren fortfarande får anses vara av marginell omfattning i jämförelse med bankinlåningen.

Bör bankernas ensamrätt till inlåning bevaras

Där är främst konsumenternas behov av tillgång till riskfri placering av insatta medel och samhällets intresse av att erbjuda insättarna sådana placeringsformer som gör att viss inlåning måste kringgärdas med särskilda skyddsregler av den art som gäller för bankerna och deras verksamhet. Samhället kan inte ta ansvar för all inlåningsverksamhet, utan endast sådan som är särskilt skyddsvärd och bedrivs av institut som regleras i särskild ordning och som står under samhällelig tillsyn.

Ett skäl till att inlåningen i bankerna bör åtnjuta ett samhälleligt skydd utöver motivet att skydda insättarna är att inlåningen på bankkonton dels är en fundamental komponent av betalningssystemet och skapandet av

betalningsmedel inom detta, dels utgör basen för förmedling

nya av krediter till allmänheten. Bankernas roll i betalningssystemet kan dock komma att förändras främst med hänsyn till utvecklingen av nya elektroniska betalningssystem. Det kan därför i framtiden, när inlâningsmonopolets vara eller inte vara nytt kommer att prövas, finnas skäl att fästa mindre vikt vid bankernas roll i betalningssystemet. Möjligheten för bankerna att skapa nya betalningsmedel och erhålla utlåningskapacitet måste dock upprätthållas. För att fullgöra denna uppgift krävs att den inlåning som erbjuds av bankerna är attraktiv för allmänheten. Under vilka förutsättningar bankinlåning skall få ske och vilket sätt betalningssystemet skulle påverkas för det fall att hushållen har tillgång till andra inlåningsformer än dem som erbjuds av bankerna är svårt att besvara. Klart är dock att bankerna måste ha tillgång till viss inlåning, att insättarna måste ha tillgång till en säker form av insättning samt att systemet måste vara förtroendeingivande för inlåningskundema.

Ett alternativ till bankernas ensamrätt till inlåning från allmänheten är att överlåta till konsumenten att fritt välja var medlen skall placeras. Konsu-

196 Inlärning

menten måste då själv bedöma de risker som är förenade med en viss placering och våga eventuella risker mot de fördelar, t.ex. högre ränta, som ligger i den valda kontoinsättningen. För ett långsiktigt sparande väljer kanske konsumenten ett sparande i bank med åtföljande säkerhetsregler. Ett transaktionskonto, lönekonto, där insatta medel oftast inte uppgår till så stort belopp, väljer kanske konsumenten att förlägga till ett icke bankföretag, där de praktiska fördelarna överväger.

Om andra företag än banker skall få ta emot inlåning från allmänheten kan denna inlåningsverksamhet inte lämnas helt oreglerad. Som framgår av avsnitten 3.5 och 4.4 krävs att även denna inlåning är reglerad och övervakad till skydd för insättama EG:s andra banksamordningsdirektiv, artikel 3. Inlåning från allmänheten som inte bedrivs av bank eller annat kreditinstitut fordrar således någon form av reglering, om än inte lika omfattande som bankinlåningen. Säkerhetema och därmed skyddet för insättama kan därmed komma att variera mellan olika inlåningsfonner. En omfattande och tydlig information kommer att bli nödvändig för att allmänheten skall kunna göra det rätta valet.

Sammanfattningsvis anser jag att man i Sverige i princip bör förbehålla bankerna rätten till inlåning från allmänheten. Vissa ingrepp i denna ensamrätt bör dock kunna göras.

Vilka kriterier bör vara kännetecknande för bankrörelse

Innan man besvarar den rubricerade frågan finns skäl att belysa varför bankrörelse definieras enbart utifrån inlåningsverksamheten och inte utifrån den verksamhet som är utmärkande för bankernas verksamhet, dvs. en kombination av inlåning, utlåning och betalningsfönnedling. Med hänsyn till att bankerna bedriver flera viktiga verksamhetsgrenar kan det vara missvisande att bankrörelse endast definieras som verksamhet i vilken ingår inlåning. Detta för närmast tanken till sparkasserörelse och inte till bankrörelse. KMK, som hade i uppdrag att se över bankinlåningsdefinitionen, ansåg bl.a. att definitionen bildade en cirkel som inte gav någon klargörande avgränsning mellan den skyddade bankmässiga inlåningen och annan in- eller upplåning som regelmässigt förekommer framförallt i de

inlåning 197

dåvarande finansbolagen, men även bland näringsföretag och kommuner. KMK, som fann att bankernas inlåningsmonopol skulle bestå, föreslog att bankverksamhet enligt definitionen bl.a. skulle bestå av inlåning på räkning från allmänheten och att annan än bank efter särskilt medgivande i lag skulle kunna ta emot sådan inlåning SOU 1988:29, del s. 32 och 197 fr.

Det kan finnas skäl att ytterligare överväga om inte begreppet bankrörelse borde beskrivas med även andra verksamheter än inlåningsverksarnliet. Det är dock förenat med svårigheter att finna en definition som mer fullständigt anger vad som är utmärkande för bankrörelse utan att tangera andra finansiella verksamheter som inte skall vara förbehållna eller utmärkande för enbart banker. Inom ramen för mitt utredningsuppdrag anser jag att det inte finns skäl att föreslå en mer omfattande förändring av bankrörelsedefinitionen än att söka finna en adekvat definition av inlåning frän allmänheten.

Bankrörelsedefinitionen bör precis som nu bestämmas dels utifrån begreppet inlåning, dels utifrân kretsen av insättare. Gränsdragningen mellan inlåning och upplåning bör alltjämt upprätthållas. Det finns anledning att beröra denna gränsdragning innan de nya kriterierna för bankinlåning dras upp.

Gränsdragningen mellan in- och upplåning

Obligationsmarknaden har utvecklats att gränsdragningen mellan in- och upplåning har blivit allt otydligare. Vid obligationsutgivning har det blivit allt vanligare att förvärvaren av obligationen endast registreras och att förvärvaren således inte erhåller något värdepapper av utgivaren. Som bevis på registreringen erhåller förvärvaren i stället ett kontoutdrag. För att uppfylla kravet på fondpapper enligt lagen 1991:980 om finansiella instrument fordras dock att det vid obligationsutgivning sker en utgivning av ett fysiskt värdepapper eller en offentlig registrering enligt aktiekontolagen 1989:827. Vid sådan registrering sker ägarbyte genom en ändring av registreringen i stället för en överlåtelse av ett fysiskt värdepapper. Registreringen fullgör de civilrättsliga funktioner som annars är knutna till

198 Inláning

själva innehavet av värdepappret. Genom registreringsmöjligheten är dessa obligationer omsättningsbara värdepappersmarknaden. Som exempel en sådan kontobaserad obligation kan nämnas Stadshypoteks utgivning av sparobligationer på privatmarknaden. Hittills har kontoföringen och registreringen av denna obligationsutgivning skett hos Stadshypotek. Ett annat exempel en kontobaserad obligation är HSB:s sparobligation. Denna registreras, i likhet med Stadshypoteks sparobligation, endast hos utgivaren. Till skillnad från Stadshypoteks obligation är HSB:s obligation inte omsättningsbar till tredje man. I samtliga fall kan obligationema lösas inåterköpas av utgivaren.

I detta sammanhang kan det finnas skäl att beröra ytterligare en sparform, nämligen riksgäldskonto. Detta är en kontobaserad sparform som introducerades i januari 1991. Sparformen ingår i den statliga upplåningen och bedrivs av Riksgäldskontoret. Insättning kan ske fortlöpande med valfritt belopp, dock lägst 5 000 kronor. En fordran ett riksgäldskonto

kan inte överlåtas. Äganderätten kan däremot övergå till

annan genom arv, testamente, bodelning eller exekutivt förvärv. Uttag kan ske när som helst och med valfritt belopp. Inlåningen kan för närvarande ske fyra olika kontotyper. För varje kontotyp gäller en bestämd förfallodag och särskilda räntevillkor. Avkastningen på insatt belopp beräknas med ränta på ränta under löptiden men betalas ut, och beskattas, först vid löptidens utgång. Sparformen kan därför närmast karakteriseras som en s.k. nollkupongare. Om uttag sker i förtid fastställer Riksgäldskontoret en inlösenränta som utgår från rådande marknadsräntor för statsskuldväxlar och statsobligationer. Denna inlösenränta bestämmer avkastningen på uttagsbeloppet.

Man bör även tillägga att begreppet obligation, som i allmänt språkbruk står för ett visst värdepapper, inte är entydigt definierat och tydligt avgränsat i juridisk mening. Med begreppet traditionell obligationsutgivning torde dock avses på värdepappersmarknaden omsättningsbara fondpapper som uppfyller kraven antingen utgivning av ett fysiskt värdepapper eller en offentlig registrering enligt aktiekontolagen. Stadshypoteks och HSB:s ovan beskrivna obligationer får anses tillhöra en gråzon av skuldförbindelser som i hög grad gränsar till inlåning, i vart fall när förbindelsen inte är omsättningsbar till tredje man. Såvitt

Inláning 199

utredningen erfarit pågår vissa diskussioner om att innehavaren av en obligation skulle kunna ges rätt att lösa delar av skuldbeloppet vid skilda tidpunkter. Om detta blir möjligt kommer gränsdragningen mellan inlåning och upplåning att bli ännu otydligare. En sådan konstruktion skulle närmast sätt kringgå bankrörelsedeñnitionen. Även det ses som ett att om inte kan anses ligga inom ramen för mitt utredningsuppdrag att fastställa på vilket sätt denna gränsdragning bör ske, finns skäl att fasta uppmärksamhet på denna utveckling samt påtala behovet av att i annat sammanhang tydliggöra gränsen mellan inlåning och upplåning. Detta är inte minst viktigt med hänsyn till att allmänheten felaktigt uppfattar ett förvärv av en obligation som en alltid mycket säker placering. Ordet obligation borgar för denna uppfattning.

4.6. 1 l Begreppet inlåning .

Begreppet inlåning bör bestämmas utifrân de kriterier som är utmärkande för själva företeelsen, dvs. att man har rätt att sätta in sina pengar på ett konto och att vid anfordran få medlen återbetalda. Att medlen är mer skyddade för insättaren grund av att de sätts in i bank än i annat företag, beroende de skyddsregler och särskilda krav som gäller för bankema, bör inte påverka kriterierna.

För att undvika en cirkeldeñnition och använda en mer tidsenlig benänming än räkning bör begreppet inlåning räkning som bank allmänt använder ersättas med insättning av medel på konto. Genom denna ändring blir definitionen vidare än tidigare 90h måste bestämmas även utifrån andra kriterier. Med begreppet insättning av medel skall förstås att insättaren i princip ensam förfogar över insatta medel. Det är således fråga om en deposition av pengar vilka insättaren har krav på återbetalning. Vidare är det inte fråga om insättningar belopp som är bestämda på av förhand. Härigenom skiljer sig inlåning från bl.a. obligationsutgivning. Att medlem i ekonomisk förening låter återbäring eller s.k. efterlikvid en en stå kvar på konto i föreningen bör inte betraktas som insättning av medel på konto. I dessa fall insatta medel endast medel som genererats från avser föreningens verksamhet.

200 inlåning

Ytterligare ett kärmetecken för inlåning bör vara att insättaren har möjlighet att fortlöpande sätta in medel på kontot. Även härigenom skiljer sig inlåning från förvärv av obligationer och certifikat. Ett erbjudande att placera medel på konto hos ett företag vid ett visst angivet tillfälle är således inte inlåning.

Genom att det är fråga om deposition av pengar utgörs behållningen av värdet av pengar. Härigenom skiljer sig inlåning från insättningar som sker på ett konto där dess värde motsvaras av fondandelar. Om insättarens möjlighet att disponera över insatta medel är begränsad på sådant sätt att behållningen endast kan tas ut för förvärv av exempelvis värdepapper jfr möjligheten till insättning av medel konto i värdepappersbolag samt andra varor och tjänster, utgörs behållningen likväl av värdet av pengar.

Begreppet värdet av pengar ger även uttryck för vad som är kärmetecknande för inlåning, dvs. att behållningen är nominellt bestämd och beräknas med utgångspunkt från insättningarnas nominella belopp. Detta innebär att en insättning av 100 kronor motsvarar ett värde om 100 kronor, jämte eventuell ränta. Man kan överväga om begreppet nominellt bestämd bör användas som ett självständigt kriterium. Detta bör undvikas eftersom det är snarlikt begreppet nominellt säker. Vissa tolkningsproblem kan därför uppstå. Begreppet nominellt säker tolkas i vissa fall på det sätt som begreppet nominellt bestämd ovan beskrivs. I andra fall har begreppet nominellt säker tolkats som att insättaren med hänsyn till de skyddsregler som bankerna är förknippade med är garanterad att få ut de medel han satt in.

Ytterligare ett kännetecken för inlåning är att insättaren har rätt att vid anfordran ta ut insatta medel. Insatta medel, jämte eventuell ränta, har insättaren förfoganderätten till. Detta kan även uttryckas så att behållningen är disponibel för insättaren eller, med ett annat ord, likvid. Begreppet likvid har tidigare använts vid angivandet av vad som är kännetecknade för bankinlåning. Bankinlåning helt likvid. Även anses vara vid användning av begreppet likvid kan vissa tolkningsproblem uppstå. Begreppet helt likvid har nämligen, på motsvarande sätt som begreppet nominellt säker, ibland kopplats ihop med de skyddsregler som är förknippade med bankerna och har därför tolkats som att insättaren är

inlåning 20 1

garanterad att omedelbart vid anfordran ut insatta medel. För att undvika eventuella tolkningsproblem bör begreppet disponibel användas i stället för likvid. Begreppet disponibel bör något innebörd än ges en annan begreppet likvid.

Insatta medel är disponibla genom att de i normalfallet är omedelbart tillgängliga för uttag vid anfordran. Medlen disponibla för anses vara insättaren även om medlen är tillgängliga endast under vissa förutsättningar. Exempel sådana förutsättningar kan att uttag endast får vara ske mot viss avgift eller efter viss kortare uppsägningstid. Även beom hållningen är disponibel för kontantuttag i begränsad omfattning, exempelvis så att kontantuttag endast får ske i samband med att kontoförhållandet upphör, bör behållningen disponibel för insättaren. anses vara Detsamma bör gälla om insättaren får använda behållningen endast för förvärv av exempelvis värdepapper eller andra varor och tjänster. Det bör inte vara någon skillnad om insättaren själv gör uttag från kontot eller om kontohållaren verkställer betalningen först efter anvisning från insättaren. Behållningen på konto i värdepappersbolag och i näringsföretag, som huvudsakligen används som betalning vid köp av värdepapper respektive varor och tjänster, bör sålunda anses vara disponibel för insättaren. Detsamma bör gälla om insatta medel endast får disponeras insättaren av genom överföring till andra konton.

Kännetecknande för inlåning är att insatta medel är disponibla för i uttag valfria delposter. Insättarens fordran kan därigenom betraktas som en kassatillgång även om banken för sin del kan försöka styra uttagen genom uttagsavgifter eller reducerad ränta. Antalet uttagstillfällen och storleken av uttagsbeloppen begränsar normalt endast kontobehållningen och eventuella uttagsavgifter. Härigenom skiljer sig inlåningen normalt från obligationsutgivning. Ett återköp hela skuldbeloppet som avser av en obligation bör normalt inte innebära att skuldbeloppet är disponibelt i bankrörelselagens mening.

Andra kärmetecken för inlåning är att insättaren får viss avkastning på insatta medel, vanligtvis i form av ränta, att inlåningen erbjuder insättama likalydande villkor och att inlåningen inte innebär några skyldigheter för

202 inlåning

insättarna. Även dessa kriterier är kärmetecknande för bankinlåning och skulle kunna användas i definitionen. Samtliga i definitionen uppställda kriterier bör som nämnts vara uppfyllda för att inlåningen skall kunna förbehållas bank. Enbart det förhållandet att någon väljer att inte ge ränta skall dock inte kunna till följd att inlåningen faller utanför definitionen. Att inlåning normalt är förenad med ränta, bör därför inte anges som ett kriterium i definitionen. Det förhållandet att man väljer att erbjuda insättama villkor som inte i alla avseenden är likalydande skall heller medföra inlåningen inte träffas definitionen. Även rekvisitet att att av inlåning inte får innebära några skyldigheter för insättarna, är mindre lämpligt eftersom även detta kan skapa utrymme för ett kringgående av definitionen. Inget av dessa tre kriterier bör därför tas med vid bestämningen av inlåningsbegreppet.

Tidigare angivna kriterier insättning av medel på konto, fortlöpande insättningar, behållning som utgörs av värdet av pengar och är disponibel för insättaren är samtliga av sådan karaktär att de utmärker all form av inlåning. Om något av dessa rekvisit inte är uppfyllt, är det således inte inlåning. Samtliga dessa kriterier bör därför ingå i definitionen fråga om inlåning. Jag föreslår således att inlåningsbegreppet bestäms på följande av sätt. Med inlåning insättning av medel pá konto, om insättning kan avses ske fortlöpande och kontobehållningen utgörs av värdet av pengar och om är disponibel för insättaren.

4.6.1.2 Begreppet allmänheten

Kretsen insättare av medel på konto i bank bestäms i Sverige med av utgångspunkt från begreppet allmänheten. Detta har sitt ursprung i att inlåning på sparkasseräkning som bedrevs av bl.a. bruk för mottagande av personalens besparingar samt inlåning från egna medlemmar i kooperativa föreningar inte skulle träffas av bankinlåningsdefmitionen. Till följd därav har all inlåning från medlemmar i ekonomiska föreningar med stark intressegemenskap ansetts falla utanför bankinlåningsdeñnitionen. I tidigare förarbeten prop. 1955:3 och SOU 1988:29 har ifrågasätts om inte föreningsfonnen ibland utnyttjas för att kringgå kravet på bankoktroj samt inte medlemstalet i vissa föreningar är så betydande att det i praktiken om

Inlåning 203

är fråga om inlåning från allmänheten. Frågan är om inlåningsverksarnhet i en förening skall hållas utanför kravet bankoktroj eller om insättarkretsen bör bestämmas på annat sätt.

Om man jämför med andra länder kan man konstatera att inom EU och i Danmark, som också använder allmänhetsbegreppet, tolkas begreppet på ett annat sätt än i Sverige och Finland. Inom EU och i Danmark anses även en medlem i en förening tillhöra kretsen allmänheten om medlemskapet i den aktuella föreningen är öppet för envar. Kretsen av insättare utgörs då av en vid och på förhand obestämd personkrets. l Norge bestäms inlåningskretsen från samma utgångspunkt även om man använder begreppet obestämd krets i stället för allmänheten.

Inlåningsverksamhet som bedrivs uteslutande bland en begränsad krets av personer med viss intressegemenskap, t.ex. medlemmarna i en ekonomisk förening med särskilda medlemskriterier sluten förening, arbetstagarna i ett företag eller liknande, bör samma sätt som tidigare normalt inte betraktas som sådan inlåning som skall vara förbehållen bankema. Organisationstillhörigheten får dock inte vara en formalitet med syfte att kringgå banklagstiftningens bestämmelser. Kretsen som inlåningsverksarnheten riktas till får inte heller vara så vid att det i realiteten är fråga om inlåning från allmänheten.

Föreningar som bedriver en renodlat finansiell verksamhet bör i vart fall om inlåningsverksamheten vänder sig till medlemmar och medlemskapet i föreningen står öppet för envar i normalfallet anses bedriva bankrörelse. I dessa fall framstår föreningsformen ofta just som en formalitet. För att förhindra att föreningsformen utnyttjas för ett kringgående av bankrörelsedeñnitionen bör inlåningsverksamhet i en sådan förening fordra bankoktroj. Möjligheten att bedriva bankrörelse i ekonomisk förenings form kommer att stå till buds, om den av utredningen föreslagna lagen om andelsbanker genomförs.

Frågan är på vilket sätt kretsen av insättare bör anges i bankrörelsedefinitionen. Såväl begreppet allmänheten som det i Norge använda begreppet obestämd krets skulle kunna användas vid avgränsningen av inlånings-

204 Inlåning

kretsen till en på förhand obestämd krets av personer. Båda begreppen har

naturlig avgränsning. övervägande skäl talar för att välja allmänhetsbe-

en greppet, främst för att det är inarbetat och för att det används intemationellt. Dessutom passar begreppet bäst för att avgränsa kretsen avsett sätt. Det är angeläget att ett tydligt sätt klargöra att allmänhetsbegreppet nu ges en annan tolkning än den som hittills ansetts gälla. Ett sätt att klargöra dess nya innebörd kan vara att i bankrörclselagen definiera vad som avses med begreppet. Begreppet är emellertid vanligt förekommande i normalt språkbruk. Det kan därför synas mindre lämpligt att för ett visst rättsområde ge begreppet en specifik betydelse enligt lag. Man bör i stället välja att i förarbetena så klart som möjligt ange på vilket sätt allmänhetsbegreppet skall tolkas.

l begreppet allmänheten ligger att det är fråga om en vid och obestämd personkrets. Det är därför naturligt att inlâning från en medlem i en förening, där medlemskapet är öppet för envar, träffas av allmänhetsbegreppet. Även bestämd krets kan träffas allmänhetsbegreppet en av om kretsen är mycket vid. Som exempel kan nämnas alla statsanställda, alla barnfamiljer eller alla fastighetsägare i Sverige. För att en sådan krets inte skall träffas av allmänhetsbegreppet fordras utöver viss intressegemen- skap ytterligare någon begränsning, geografisk. Å andra sidan kan - t.ex. kretsen, även om den är rikstäckande, hållas utanför begreppet allmänheten om den i övrigt är begränsad till ett fåtal personer. Normalt sett bör en viss yrkeskategori med lokal anknytning till en bestämd mindre ort eller arbetsplats anses tillräckligt begränsad för att hållas utanför banklagstiftningen. Att beteckna inläningsrörelse inom en förening som bedriven bland allmänheten enbart för att föreningens medlemsantal nått en mer betydande omfattning är inte rimligt. Däremot kan ett betydande medlemsantal få viss betydelse vid en samlad bedömning av om verksamheten bör träffas av banklagstiftningen.

Till följd härav bör inlåningsverksarnhet som bedrivs av vissa ekonomiska föreningar inom lantbrukskooperationen inte anses riktad till allmänheten, allt under förutsättning att verksamheten begränsas till föreningens medlemmar. Inlåningsverksamheten riktas i dessa föreningar i huvudsak till vissa näringsidkare, såsom jordbrukare och skogsägare, inom ett visst

Inlâning 205

geografiskt omrâde. Om verksamheten saknar anknytning till en viss bransch och i stället vänder sig till alla småföretagare, alla aktiebolag eller

motsvarande med en vagt angiven krets bör verksamheten snarare anses

som riktad mot allmänheten. Konsument- och bostadskooperationen får anses vara bedriven gentemot allmänheten, oavsett om verksamheten på sätt som nu sker, bedrivs av moderföreningen, eller om den bedrivs av en lokalt verksam konsument- eller HSB-förening. Anledningen härtill är att kretsen som inlåningsverksamheten riktas till konsumenter bosparare är vid och obestämd. Även antalet medlemmar begränsas och - om knyts hårdare till föreningen genom exempelvis höjda medlemsinsatser bör inlåningen alltjämt anses riktad till allmänheten. I vissa fall kan det vara svårt att avgöra om en förenings inlåningsverksamhet skall omfattas av allmänhetsbegreppet eller inte. Som exempel kan nämnas en förening som bedriver rikstäckande inlåningsverksamhet för en medlemskrets som består av en viss yrkeskategori i Sverige. I detta fall kan antalet medlemmar få betydelse vid bedömningen av om inlåningen riktas till allmänheten eller inte.

Vilka som skall anses bedriva inlåningsverksamhet mot allmänheten får bedömas i varje enskilt fall vid en sammanvägning av samtliga omständigheter. Prövningen av vad som inryms i begreppet allmänheten ankommer närmast på Finansinspektionen.

206 inlåning

4.6.2 Kontoinsättning hos utgivare av kontokort

Mitt förslag: Kontoinsättningar som sker hos utgivare av kontokort skall omfattas av inlåningsbegreppet i bankrörelsedefinitionen. Vissa utgivare av kontokort liksom vissa andra näringsföretag skall dock ha rätt att ta emot inlåning från allmänheten enligt ett uttryckligt undantag från bankernas ensamrätt till inlåning. Enligt undantagsbestämmelsen skall näringsföretag, dvs. företag som framställer eller bedriver handel med varor och tjänster eller annat företag som ingår i samma koncern som sådant företag ha rätt att ta emot inlåning från allmänheten. Förutsättningen härför är att behållningen inte är förenad med rätt till ränta samt är disponibel för insättama endast för betalning av varor och tjänster som framställs eller säljs av näringsföretag inom koncernen eller i samband med att kontoförhållandet upphör. Sådan inlåning skall benämnas insättning av kundmedel. Kreditmarknadsbolag skall ta emot insättning av kundmedel endast om företagets ñnansieringsverksamhet är begränsad till avsättning av och tjänster framställs eller säljs av näringsföretag inom varor som koncernen.

Detta avsnitt behandlar insättning av medel på konto hos andra företag än banker vilka i flertalet fall är utgivare av kontokort. Syftet med insättningama är i dessa fall att de skall användas för framtida köp av ett näringsföretags och tjänster. Med näringsföretag avses ett företag varor som framställer eller bedriver handel med varor och tjänster. Företaget är ett icke-finansiellt företag. Tjänsterna som erbjuds är andra än finansiella tjänster. Ett värdepappersbolag anses således inte i detta avseende vara ett näringsföretag. Insättningarna i näringsföretag kan även i vissa fall användas för kontantuttag. Förutsättningarna för kontantuttag är vanligtvis begränsade så att uttag endast kan ske i samband med att kontoförhållandet upphör. I vissa fall kan dock kontanter vanligtvis högst 300 kronor - tas ut i samband med gjorda inköp, s.k. kontantavrundning. Flertalet utgivare kontokort har begränsat det belopp som högst får finnas av innestående kontot. På insatta medel utgår ränta som regelmässigt är högre än den ränta som bankerna ger. Det finns, som tidigare nämnts, ingen reglering avseende denna verksamhet. Kontoinsättningar i dessa företag beskrivs utförligt i avsnitt 2.2.

Inlåning 207

Ovan angivna kontoinsättningar för närvarande falla utanför anses bankinlåningsdeñnitionen under förutsättning att kontoinsättningarna har

företag inte bedriver bankrörelse eller

nära anknytning till ett som annan finansiell rörelse. lnsättningama jämställs i förevarande sammanhang med

förskottsbetalning. Innan tar ställning till hur dessa kontoinen man bör bedömas i framtiden finns anledning att närmare belysa vad sättningar

är utmärkande för en förskottsbetalning. som

Inlåning eller förskottsbetalning

Avtalsenlig förskottsbetalning regleras inte i lag. heller finns i övrigt

klar definition vad med att betala i förskott. Det torde någon av som avses dock vedertaget med förskottsbetalning avser följande. vara att man Betalning sker i förtid av hela eller del av köpesumman. som - Betalning köp viss bestämd vara eller tjänst. som avser av en - Pâ i förskott betalda medel utgår normalt sett inte ränta. - Betalningen och köptillfállet ligger i normalfallet nära varandra i tiden. -

Kontoinsättning hos utgivare kontokort företer likheter med förskottsbeav endast när det finns anknytning mellan företaget i vilket talning en medel sker och företaget säljer aktuella varor eller insättning av som tjänster. Anknytningen finns vanligtvis genom att företagen ingår i samma

koncern. Betalningeninsättningen kan sägas ske i förtid genom att insatta

medel finns tillgängliga för näringsföretaget. Själva betalningen sker dock

samband med kortinnehavarenkunden använder insatta medel för först i att och tjänsterna. Insättningarna avser inte betalning för betalning av varorna bestämd eller tjänst, väl framtida betalning för de någon viss vara men och tjänster det aktuella företaget erbjuder. Betalningenlinvaror som köptillfållet kan, behöver inte, ligga nära varandra i sättningen och men Motprestationen för betalningeninsättningen utgörs, i likhet med en tiden. förskottsbetalning, eller tjänst och inte Skillnaden av en vara en av pengar. förskottsbetalning är att kontoinsättningen är förenad med ränta, mot en förskottsbetalning normalt inte är. Vid insättning på konto vilket en sett inte någon skyldighet betala med insatta medel. Insatta medel kan finns att och kontoförhållandet upphöra utan att något köpbetalning således tas ut

208 Inlåning

kommit till stånd. I detta avseende fungerar kontot som ett sparkonto i bank.

Man kan således konstatera att aktuella kontoinsättningar som sker i företag med nära anknytning till ett näringsföretag företer ett flertal likheter med en avtalsenlig förskottsbetalning. Likheterna kan dock inte anses vara sådana att kontoinsättningarna kan jämställas med att betala i förskott. Framför allt kan inte insättningar som sker i företag utan sådan anknytning, t.ex. i vissa kreditmarknadsbolag, jämställas med en sådan betalning.

Kontoinsättningama företer även likheter med bankinlåning. Det är i likhet med inlåning fråga om insättning av medel på konto. Insättningar på kontot kan ske fortlöpande insättaren. Även insättningama endast är av om avsedda att användas vid betalning av varor och tjänster utgörs likväl behållningen på kontot av värdet av pengar. Insatta medel är disponibla för insättaren även om insättarens möjligheter till kontantuttag är begränsade. Medlen är nämligen disponibla för betalning samt för kontantuttag i samband med att kontoförhállandet upphör. När och med vilket belopp betalning skall ske är det insättaren som avgör. Härigenom träffas dessa kontoinsättningar av den föreslagna definitionen av inlåning i bankrörelselagen.

Den personkrets som har rätt att göra kontoinsättningar är kunder i det aktuella företaget eller personer som är intresserade av att bli kunder i företaget. Personkretsen är således obestämd på förhand. Möjligheten att bli kund står öppen för envar. Det är således fråga om inlåning från allmänheten. I den fortsatta framställningen benämns insättning av medel konto hos utgivare av kontokort inlåning.

Skall utgivare av kontokort få bedriva inlåning

Bedömningen inläningsverksamhet skall fâ bedrivas av utgivare av av om kontokort, inte är banker, bör ske med utgångspunkt från att bankerna som i princip alltjämt bör ha ensamrätt till inlåning från allmänheten. I föregående avsnitt har ifrågasätts om inlåning i andra företag än banker

Inláning 209

medför några risker från betalningssystemsynpunkt. Det finns anledning att närmare belysa om inlåning i sådana företag även kan medföra andra risker och om det finns behov av att inlåning tillhandahålls utanför banksfären. Först efter en sådan analys kan man ta ställning till om inlåning fortsättningsvis skall bedrivas dessa företag och under vilka av förutsättningar det i så fall bör få ske.

Vilka risker medför inlåning i andra företag än banker

Den inlåningsverksamhet som bedrivs av andra företag än banker är, om man inte tar hänsyn till regleringen av kreditmarknadsbolagen, inte omgiven av samma skyddsregler som bankernas motsvarande verksamhet. Det insättarskydd som omger bankernas verksamhet innebär inte att insättarna åtnjuter något särskilt skydd vid en eventuell bankkonkurs. Härvid bortses från de garantier som under år 1993 har utfärdats av staten och som inte har någon egentlig anknytning till insättarskydd i den mening som avses här. Däremot är insättarskyddet avsett att förhindra att en konkurs inträffar. Avsaknaden av insättarskydd i företagens inlåningsverksamhet innebär att insättarna löper större risk att förlora behållningen på sitt konto.

Verksamheten innehåller således risker från konsumentskyddssynpunkt, vilket kan motivera att andra företags inlåning bör omges med regler som syftar till att hålla insättaren skadeslös vid en eventuell konkurs, eller att inlåningen begränsas för att mildra skadeverkningarna vid konkurs, exempelvis genom att kontobehållningen inte får överstiga ett visst belopp. Ytterst kan åtgärden vara att helt förbjuda inlåningen. Man kan i detta sammanhang nämna att insättaren i flertalet fall får viss kompensation i form av högre avkastning insatt kapital för den risk han tar genom att sätta in sina pengar på konto hos ett företag med inlåningsverksamhet i stället för i bank. Den högre avkastningen kan ses som en riskpremie. Om man inför regler som innebär att insättaren skall hållas skadeslös, exempelvis krav på att de företag som bedriver inlâningsverksamhet skall bekosta insättarförsäkringar, skulle det innebära att företagens kostnader ökade och att insättaren inte längre kunde räkna med att erbjudas någon riskpremie .

210 Inláning

Beträffande näringsföretags inlåningsverksarnhet finns ytterligare risker direkt hänförliga till konsumenten. Det finns risk för att konsumenten blir så starkt knuten till det kontoförande företaget att hans möjligheter att utnyttja prisskillnader m.m. på marknaden försvåras. Vidare finns risk för att det endast är de största företagen som kan tillhandahålla inlåningstjänster och på detta sätt få tillgång till en billig finansieringskälla. Detta kan få till följd att mindre företag som inte har ekonomiska förutsättningar att administrera kontokortsverksamhet hamnar i underläge från konkurrenssynpunkt. Sådana eventuella konsekvenser finns emellertid inte skäl att ta särskild hänsyn till inom ramen för mitt utredningsuppdrag.

Näringsföretag och andra företag med inlåning i sin verksamhet låter ofta insatta medel flyta in i det egna företagets huvudsakliga verksamhet eller i ett närstående företags verksamhet. Inlåningen utgör därvid en större eller mindre del av finansieringen. Detta förhållande medför en likviditet.:risk i det att inlåningen är mycket kortfristig. Motsvarande risk föreligger beträffande den inlåning som sker i KF:s och HSB:s sparkassor. Företagen skulle utsättas för stora problem att klara en situation där man av någon anledning ställs inför kravet från ett stort antal insättare att få ut insatta medel. Risken för en onödig konkurs med åtföljande förmögenhetsskador för insättare och andra fordringsägare ökar således större del av företagens verksamhet som finansieras med inlåning av ifrågavarande slag.

Som tidigare framhållits kan den som sätter in medel på konto hos ett annat företag än bank anses en premie för den risk han tar genom att välja sparande i stället för det säkrare banksparandet. den typen av Näringsföretagen upplyser emellertid inte om den ökade risken i sin marknadsföring eller i avtalsvillkoren. Det är därför i hög grad osäkert om insättama är medvetna sambandet mellan den högre avkastningen och om det ökade risktagandet. Denna brist på insikt kan konsekvenser om och när ett näringsföretag som bedriver inlåningsverksamhet går i konkurs. Detsamma kan i och för sig gälla även ett kreditmarknadsbolag som tar emot kundmedel även detta bolag har säkerhetsregler förenade med sin om verksamhet. Den diskuterade formen av inlåning förekommer vanligen nu i dagligvarubranschen och når därför ut till ett brett folklager med begränsad erfarenhet finansiellt risktagande. Behållningen kontona av

Inlåning 21 1

i dagligvaruhandeln uppgår visserligen vanligtvis till mindre belopp men som likväl kan vara betungande att mista för flertalet hushåll. Det är därför inte uteslutet att flera av konsumenterna kan komma att kräva att staten skall ersätta eventuella förmögenhetsförluster.

Finns det behov av att andra företag än banker tillhandahåller inlåning

Under de senaste decennierna har ett flertal reformer genomförts i syfte att öka konkurrensen i den sektor som traditionellt har dominerats av bankerna. Under senare tid har diskussionen kommit att handla om behovet av ökad konkurrens även på inlâningsmarknaden. Anledningen härtill är främst att den svenska bankmarknaden tenderar att oligopoliseras och att detta förhållande antas bidra till att allmänhetens villkor i samband med inlåning blir mindre gynnsamma. Problemet har belysts av bl.a. Bankkostnadsutredningen SOU 1989:16. Utredningen var positiv till reformer som syftade till ökad konkurrens även inlåningsmarknaden, t.ex. genom att specialiserade inlåningsföretag tillåts etablera sig på denna marknad. Utredningen utgick dock från att sådana företag skulle vara kopplade till betalningssystemet och påpekade att företagen av detta skäl och därför att de tillhandahåller likviditetstjänster naturligtvis måste inordnas i det system för insättarskydd som finns för bankema. Kreditmarknadskommittén, som också har belyst problemet med minskad konkurrens i banksektorn SOU 1988:29, hade en restriktivare inställning och ansåg att inlåning från allmänheten var en så skyddsvärd verksamhet att den även i framtiden skulle vara förbehållen bankerna.

Med anledning av att ett antal nisch-banker eller smal-banker har ansökt om och i något fall fått bankoktroj finns förhoppningar om förändringar av konkurrensen på bankmarknaden. Dessa banker är inte, som de traditionella stor-bankema, avsedda att vara breddinstitut utan ämnar tillhandahålla ett begränsat utbud banktjänster. Konkurrensen i av den svenska banksektom kan trots denna utveckling anses vara alltför svag. Detta beror delvis ett fåtal storbankers uppköp av mindre banker och det bristande internationella intresset av etableringar i Sverige. Den finansiella krisen har också bidragit till ökad koncentration och därmed till en försvagning av konkurrensen. Den svaga konkurrensen i banksektom

2 12 Inlåning

kan precis som svag konkurrens i alla andra samhällssektorer antas - medföra effektivitetsförluster som kommer till uttryck i bl.a. sämre villkor för kunderna. Frågan är om konkurrensen bör ökas genom att man släpper in en ny typ av aktörer marknaden, aktörer som spelar efter andra regler än dem som gäller för konkurrenterna, eller om man i stället bör hålla fast vid spelreglerna samtidigt som man på annat sätt underlättar nyetableringar på marknaden.

Konkurrens bör bedrivas på lika villkor. En grundläggande princip bör således vara att en aktör inte skall ha systeminbyggda kostnadsfördelar framför en annan aktör på samma marknad. lnlåningsmarknaden är särpräglad såtillvida att där redan nu kan sägas finnas två typer av aktörer. En typ av aktörer bankerna anses grund av sin ställning bedriva - en skyddsvärd inlåningsverksamhet och har därför av samhället ålagts att upprätthålla och bekosta ett visst minsta skydd. Den andra typen av aktörer näringsföretagen och föreningarna har inte ansetts bedriva någon - skyddsvärd inlåning. Kreditmarknadsbolagen däremot har uttryckligen förbjudits att ta emot inlåning från allmänheten. Näringsföretagen och föreningarna har inte ålagts att bekosta något skydd och därmed har de en i systemet inbyggd kostnadsfördel framför sina konkurrenter, bankerna.

Vilka fördelar finns med inlåning hos utgivare av kontokort

Hittills har främst riskerna med inlåning i andra företag än banker belysts. Det finns dock anledning att beakta att sådan inlåning är positiv såväl för konsumenterna som för företagen. Inlåningen underlättar, i likhet med inlåning bankkonto, det löpande betalningsförhållandet mellan säljföretaget och kunden. Kontokortssystemet erbjuder även en rationell kassabetalningsrutin. Kunden erbjuds ett flertal förmånliga villkor såsom rabatter och avkastning insatta medel i form av ränta. Med inlåningstjänsten följer att insättaren får kontoutdrag av vilket bl.a. gjorda inköp framgår. Därmed ges insättaren ökade möjligheter att planera sin ekonomi. Denna inlåningstjänst ger konsumentemainsättama en ökad valfrihet. l dessa avseenden är inlåningsverksamheten positiv för konsumenten.

Inlånin g 2 13

För företag som tar emot insättningarna är inlåningsverksamheten positiv även därigenom att den möjliggör för företaget att skaffa billigt rörelsekapital. Även tillgodohavandet kontot i vissa fall får uppgå till högst om 8 000 kronor och storleken av det belopp som finns på kontot varierar väsentligt ger det ändock företaget, med hänsyn till inlåningstjänstemas utveckling, tillgång till billigt kapital som kan användas för finansiering av företagets verksamhet. För näringsföretagen har verksamheten även den fördelen att den skapar en köptrogen kundkrets. Vidare ges företagen information om kundernas köpbeteenden vilket underlättar företagens planering av inköp och lagerhållning.

Möjligheten till inlåning hos andra företag än banker i syfte att använda insatta medel för framtida inköp är således i flera avseenden positiv med hänsyn såväl till konsumenternas som till företagens intressen. De risker som finns ur konsumentskyddssynpunkt, kan motivera regler som ger skydd insättarnas medel. Riskerna för instabilitet i betalningssystemet måste anses marginella. Inte heller risker av annat slag kan anses vara av sådan art att det är motiverat att helt förbjuda möjligheten för utgivare av kontokort att bedriva inlâningsverksarnhet. Det finns även anledning, främst från konsumentskyddssynpunkt, att se positivt på att bankerna

utsätts för konkurrens. övervägande skäl talar enligt .min mening för att

näringsföretag skall fâ bedriva viss inlåningsverksamhert även i framtiden.

Som anförts tidigare är den inlâning som erbjuds av andra företag än banker förenade med större risker än bankinlåningen. Med hänsyn härtill, samt till EUzs krav i tillhörande hänseende-n, finns behov av att i vissa avseenden begränsa företagens inlåningsverksamhet. Det finns också behov av att tydliggöra skillnaderna mellan bankinlåning och annan inlâning. l särskiljande syfte bör den inläning som bedrivs av företagen benämnas insättning av kundmedel.

Under vilka förutsättningar skall kortutgivare ta emot insättning av kundmedel

Utgångspunkten för att insättning av kundmedel skall får ske i andra företag än banker är att insättningarna är avsedda att användas för betalning av

2 14 In láning

insättamas framtida köp av varor och tjänster i ett näringsföretag. Insättningarna underlättar därmed näringsföretagens avsättning av sina produkter. Samma motiv anfördes för att tillåta värdepappersbolag att ta emot kunders medel på konto. Insättningarna kan, på motsvarande sätt som vid betalning med bankkort, sägas underlätta det löpande betalningsförhållandet mellan säljföretaget och kunderna.

De närmare förutsättningarna för att företag skall få ta emot dessa insättningar kan bestämmas med ledning av svaren på följande frågeställningar. Den första frågan som bör besvaras är vilka företag som bör få ta emot insättning kundmedel. Den andra frågan är om insättning av kundmedel av bör insättarna samma skydd som i bank och om det finns skäl att ställa ge verksamheten under tillsyn. Den tredje frågan är under vilka närmare förutsättningar som verksamheten skall bedrivas. Finns det skäl att införa vissa begränsningar, t.ex. såvitt avser rätten att ge ränta Den fjärde verksamheten bör regleras utifrån konsumentskyddssynpunkt. frågan är om Finns det exempelvis skäl att ålägga företag som bedriver dylik inlåningsverksamhet att informera insättama om vilka risker och villkor som verksamheten är förenad med

Vilka företag skall få ta emot insättning av kundmedel

Aktuella kontoinsättningar sker i dag i olika företag beroende på vilket sätt näringsföretaget valt att administrera kortverksarnheten. l ett fåtal fall sker kontoinsättningarna direkt i näringsföretaget. Vanligare är att kontoinsättningarna sker i ett företag som ingår i samma koncern som näringsföretaget. Dessa företag är ibland kreditmarknadsbolag. Det har vid kartläggningsarbetet framkommit att näringsföretag i vissa fall låter ett kreditmarknadsbolag, som inte ingår i samma koncern som näringsföretaget, administrera näringsföretagets kontokortverksamhet. I sådana fall sker kontoinsättningarna direkt i kreditmarknadsbolaget.

Frågan om vilka företag som bör ha rätt att ta emot insättning av kundmedel är principiellt mycket viktig att besvara. I tidigare förarbeten prop. l99091:154 har, som tidigare nämnts, uttalats att kontoinsättningar i företag får ske, endast under förutsättning att insättningarna har

Inláning 2 15

nära anknytning till någon annan affärsverksamhet än bankrörelse eller annan finansiell rörelse. Frågan har inte behandlats ytterligare i propositionen. Ett skäl till att man ställt krav nära anknytning kan vara, att företag bedriver rent finansiell verksamhet inte skall kunna som en använda dylika kontoinsättningar för att finansiera, Lex. sin kreditgivningsverksamhet. Verksamheten i ett sådant företag blir då mycket lik bankernas och man kan ifrågasätta om det då finns möjlighet att upprätthålla bankernas inlåningsmonopol. Frågan är om kravet nära anknytning till verksamhet än bankrörelse och annan finansiell annan rörelse bör gälla även i framtiden. Denna fråga har betydelse för vilka företag bör tillåtas att ta emot insättning av kundmedel. Oavsett i som vilket företag som insättningar sker är de inte öronmärkta utan ingår i respektive företag som rörelsekapital.

Insättning i näringsföretag

Med näringsföretag avses, som tidigare nämnts, ett icke-finansiellt företag framställer eller bedriver handel med varor och tjänster. Utgångssom punkten för svaret på frågan vilka företag som skall fâ ta emot insättning kundmedel är att insatta medel skall användas för betalning av ett av näringsföretags varor och tjänster. För att insatta medel skall kunna avse sådan betalning krävs i princip att insättning av medel sker i det företag säljer aktuella varor och tjänster. Därigenom blir det tydligt för som konsumenten är mottagare medlen. Även konsumentens vem som av möjlighet att bedöma riskerna med en insättning i ett visst företag underlättas insatta medel sker i det företag i vilket insatta medel används för om betalning. I sådant fall föreligger naturligtvis nära anknytning mellan kontoinsättningarna och näringsföretaget. Näringsföretag bör således ha rätt att ta emot insättning av kundmedel.

Insättning i koncemföretag

Aktuella kontoinsättningar sker normalt inte direkt i näringsföretaget. Insättningarna regel kopplade till företagets kontokortsverksamhet. är som Denna verksamhet bedrivs vanligtvis av ett separat bolag i samma koncern näringsföretaget, här kallat koncernföretag Dessa företag bedriver som

216 inlåning

ofta ñnansieringsverksamhet genom den kreditgivning är förenad med som kontokortsverksamheten. Flertalet koncemföretag kommer därför fordra att auktorisation som kreditmarknadsbolag eftersom de bedriver finansieringsverksamhet samtidigt som de tar emot insättning kundmedel. av Därmed får de anses anskaffa medel från allmänheten, vilket innebär att finansieringsverksamheten fordrar tillstånd enligt 1 kap. 3 § första stycket 3 kreditmarknadsbolagslagen. I dessa fall blir anknytningen mellan kontoinsättningarna och näringsföretaget inte lika stark när insättning som sker direkt i näringsföretaget. Förskottstanken blir inte lika tydlig. Även dessa företag bör dock ha rätt att ta emot insättning av kundmedel. Insatta medel kommer till följd därav att kunna användas i den finansieringsverksamhet som vissa av dessa företag bedriver. Det är angeläget att denna in- och utlåningsverksamhet begränsas till verksamhet som bedrivs inom koncernen. Finansieringsverksamheten koncemföretaget bedriver bör som därför begränsas så att den endast avser finansiering i samband med avsättning av varor och tjänster som framställs eller säljs av näringsföretag inom samma koncern.

Insättning i fristående företag

Med fristående företag avses idetta sammanhang företag som inte ingår i samma koncern som näringsföretaget. För närvarande sker kontoinsättningar i vissa bankägda kreditmarknadsbolag. Aktuella kreditmarknadsbolag har dock för avsikt att i framtiden organisera om verksamheten pá sådant sätt att kontoinsättningarna kommer att ske antingen pâ ett bankkonto eller på ett konto hos näringsföretaget. Man kan även förutse att näringsföretag kan komma att låta andra företag än sådana kreditmarknadsbolag handha administrationen av kontokortsverksamheten, t.ex. betalkortsföretag som inte ansetts bedriva tillståndspliktig ñnansierings-

verksamhet som exempel kan nämnas American Express Company AB.

Det har genom kartläggningsarbetet framkommit att det finns ett uttalat intresse bland olika näringsföretag att utvidga sin kontokonsverksamhet med en rätt till insättning av medel på konto. Om de fristående kreditmarknadsbolagen tillåts att ta emot insättning av kundmedel, kan dessa bolag komma att tillföras en inte oväsentlig mängd medel genom inlåning från allmänheten som går direkt in i kreditmarknadsbolagets rörelse.

inlåning 217

Därmed skulle insättamas medel användas för kreditmarknadsbolagets ñnansieringsverksamhet.

Ur konkurrenssynpunkt kan göras gällande dessa fristående kreditatt marknadsbolag bedriver samma verksamhet kreditmarknadsbolag som som ingår i samma koncern näringsföretaget och att de fristående som företagen därför bör behandlas lika. Utgångspunkten för bedömningen av om fristående kreditmarknadsbolag bör ha rätt att ta emot insättning av kundmedel utgår från det grundläggande syftet med den föreslagna undantagsbestämmelsen, dvs. att underlätta näringsföretagens avsättning av varor och tjänster. För att underlätta näringsföretagens avsättning av varor och tjänster marknaden bör, som ovan nämnts, kreditmarknadsbolag med direkt specialisering på varor och tjänster inom den egna koncernen, få uppträda på marknaden. Att dessa företag klassas som kreditmarknadsbolag beror på att det finns direkt koppling mellan en insättningar och kreditgivningi rörelsen. Fristående kreditmarknadsbolag har, i likhet med andra fristående företag, inte nära anknytning till viss produktion av varor och tjänster. En sådan fristående aktör måste således ha bankoktroj för att få ta emot insättningar av medel på konto från allmänheten. Om man mjukar upp även detta krav kommer i man praktiken att helt avskaffa bankernas inlåningsmonopol. Dessutom kommer man i realiteten att kunna bedriva bankrörelse utan bankoktroj; inte bara inlåningsmonopolet utan hela bankbegreppet skulle då tömmas på sitt reella innehåll. Skälen för att behålla denna ensamrätt till inlåning behandlas i avsnitt 4.6.1. Det finns således starka skäl för att föreslå denna åtskillnad mellan företag som ingår i samma koncern som ett näringsföretag och fristående företag.

Företag som inte ingår i samma koncern ett näringsföretag skall som således inte ges möjlighet insättning kundmedel. Detta att ta emot av behöver dock inte innebära något hinder för ett näringsföretag att låta ett fristående företag handha administrationen kontokortsverksamheten av och att vara kreditgivare. Insättning kundmedel skall emellertid alltid av ske i näringsföretaget eller i koncemföretaget. Ansvaret för insatta medel gentemot insättaren skall alltid åvila det företag i vilket insättning av medel sker.

2 1 8 Inlåning

Jag föreslår således att näringsföretag, dvs. företag som framställer eller bedriver handel med varor och tjänster eller företag i samma koncern som sådant företag bör ha rätt att ta emot insättning av kundmedel. Koncemföretagen kommer i flertalet fall att vara kreditmarknadsbolag till följd av att de anskaffar medel från allmänheten samtidigt som de bedriver finansieringsverksamhet. Företag som inte ingår i samma koncern som näringsföretaget bör däremot inte ha rätt att ta emot sådana insättningar.

Fordras skyddsregler och tillsyn vid insättning av kundmedel

Sett från insättarnas sida finns det naturligtvis samma intresse av att medlen är tryggade, oavsett om de är insatta i bank eller i ett annat företag. Ur samhällsekonomisk synpunkt kan det dock inte anses motiverat skapa lika och säker placeringsform i andra företag som i att en trygg banker och omgärda denna verksamhet med skyddsregler och regler om tillsyn till för insättare och investerare. Samhällets tillsynsansvar bör gagn koncentreras till de mest skyddsvärda verksamhetema. Inte heller utifrån EU:s krav fordras, för såvitt inlåningsverksamheten inte kombineras med kreditgivningsverksamhet, att verksamheten ställs under tillsyn. Däremot verksamheten regleras visst sätt med hänsyn till EU:s krav fordras att på regler och övervakning till skydd för insättare och investerare.

Ett sätt att uppfylla EU:s ovannämnda krav är att införa särskilda placeringsregler för dem tar emot kundmedel. Ett annat sätt kan vara att som begränsa verksamheten i vissa avseenden. Ur samhällsekonomisk synpunkt finns inte skäl att skydda insättama i samma omfattning vid insättning av kundmedel konto vid inlåning i bank. Därför är det angeläget att som i olika avseenden klargöra för insättama att det finns väsentliga skillnader. Konsekvensen kan bli densamma i Finland. Där finns, som annars som beskrivs i avsnitt 4.5.1, särskild reglering för sparkasseverksamhet i en ekonomiska föreningar idkar handelsrörelse. När allmänhetens som förtroende för de större föreningarna, Eka-koncernen, sviktade i en av 1993 ansåg den finska regeringen sig tvingad att garantera inslutet av år sättarnas medel i dessa föreningar. Anledningen härtill angavs vara att insättama uppfattade inlåning från allmänheten i dessa föreningar som lika säker bankinlåning. Enligt min mening bör inte den svenska som

Inlåning 2 19

regeringen tvingas till samma ansvarstagande vare sig beträffande sparkasseverksamheten eller insättning av kundmedel. Ett sätt att förhindra detta kan vara att i olika avseenden klargöra vilket sätt insättning av kundmedel skiljer sig från bankinlåning och införa begränsningar i vissa avseenden. Först därefter kan behovet av eventuella skyddsregler övervägas.

Bör vissa begränsningar gälla för insättning av kundmedel

Förutsättningarna för insättning av kundmedel bör utgå från det primära syftet att insatta medel skall användas för köp av ett näringsföretags varor och tjänster. Innestående medel kundkonto bör användas kontinuerligt för sådana inköp. Därigenom kan kontot liknas vid ett s.k. transaktionskonto. Kontot bör inte användas för att tillgodose kundens behov av kapitalplacering. Det primära syftet kan uppnås även om rätten till insättning av kundmedel begränsas i vissa avseenden. Det finns anledning att ifrågasätta om begränsningar bör införas såvitt avser rätten att disponera insatta medel, rätten att ge ränta samt storleken av de medel som får sättas in på kontot. Eventuella begränsningar syftar främst till att för insättama klargöra skillnaden mellan inlåning i bank och insättning av kundmedel. Ett annat syfte med sådana begränsningar är att uppfylla EU:s krav på viss reglering.

insatta medel på kundkonto bör vara tillgängliga för insättaren men med vissa begränsningar. Rätten till s.k. kontantavrundning, som förekommer i viss omfattning, kan nämligen alltför enkelt utnyttjas för kontantuttag på liknande sätt som i bank. För att undvika sådan utveckling bör en kontantuttag endast göras i samband med att kontoförhållandet upphör. Härutöver skall naturligtvis insatta tillgängliga för betalning medel vara genom avräkning på kontot för köp av företagets varor eller tjänster. Härigenom tydliggörs syftet med insättning av kund medel.

Ett annat kännetecken bankinlåning är, även om det inte utgör ett särskilt rekvisit i den föreslagna bankrörelsedeñnitionen, att den berättigar kunden till viss avkastning i form av ränta. Om insättaren ges rätt till ränta vid insättning kundmedel finns risk för att kunden uppfattar sådan av

220 Inlåning

insättning som likvärdig med inlåning i bank. Genom att insättarna får ränta på innestående medel kan kunder stimuleras till att ha stora belopp innestående på kundkonton. Insättning kundkonto framstår då som ett alternativ till banksparande. Rätten till ränta kan bli det för kunden huvudsakliga och få till följd att kunden inte gör någon kritisk prövning av företaget som tar emot insättningama. Vidare finns risk för att kunden inte heller prövar sitt behov av kundkonto. Syftet med rätten till insättning av kundmedel, dvs. att insatta medel skall användas för inköp, kan därmed bli förfelat. Dessa förhållanden talar för att man bör begränsa rätten att ge ränta.

Om man inför begränsningar beträffande rätten till ränta, kommer kunden sannolikt att ha ett lägre belopp innestående på kontot än eljest. En sådan begränsning kommer i praktiken att fylla samma funktion som en beloppsbegränsning. Kunden riskerar därmed inte att förlora så mycket vid ett eventuellt fallissemang. Härigenom kan sägas att en begränsning såvitt rätten ränta utgör visst indirekt skydd för kunden. Även avser att ge ett denna omständighet talar för att man bör begränsa rätten att ge ränta.

Rätten till ränta är emellertid tydlig och fördelaktig för kunden samt ger kunden omedelbar kompensation för att ha medel innestående på ett kundkonto. Kunden måste naturligtvis ges viss kompensation för att ha medel innestående på sådant konto. I stället för ränta skulle kunden emellertid kunna erbjudas rabatter eller premieras med någon form av bonus. Bonus kan i olika former kopplas till köpmängden eller till kontobehållningen. Kompensation i form av rabatter eller bonus styr kunden till förvärv av företagets varor och tjänster. Det har framförts att ett system med rabatter skulle medföra administrativt merarbete. Ett rabatt- eller bonussystem har även sagts vara otydligt i jämförelse med ränta och svårt att värdera för kunder. Vidare kan ett system med rabatter eller bonus som endast ger kompensation vid gjorda inköp innebära att kompensationen för en kund uteblir för det fall att kunden är förhindrad av olika skäl att använda insatta medel för inköp. Dessa senare angivna förhållanden talar mot att begränsa rätten att ge ränta.

Inláning 22 1

Det avgörande för ställningstagandet rätten till ränta bör begränsas bör om vara det primära syftet med att tillåta insättning av kundmedel; att insatta medel skall användas för förvärv av ett näringsföretags varor och tjänster. Syftet skall inte vara att skapa förutsättningar för ett långsiktigt sparande. Sammantaget anser jag att skälen för att begränsa rätten att ge ränta är starkare än skälen emot. Ett system med rabatter eller bonus kommer även att främja att innestående medel används aktivt, eftersom kunden får mer kompensation vid användning av medlen. Eftersom ett systern med rabatter eller bonus motverkar att kundkontot används i rent sparsyfte blir behovet av särskilda skyddsregler för insättarnas medel mindre än eljest. En annan effekt av att rätten till ränta begränsas är att företag som erbjuder dyrare varor och tjänster, t.ex. möbelföretag, bilföretag och resebyråer inte kommer att ha lika lätt som företag inom bensinbranschen och dagligvaruhandeln att attrahera sina kunder att sätta in medel kundkonto. Detta är dock ingen olägenhet. För det första påverkar det inte konkurrensförutsättningarna mellan företag som verkar inom samma bransch. För det andra måste man ha i åtanke att det alltjämt är fråga om ett undantag från bankernas ensamrätt att ta emot inlåning från allmänheten. Skälen för att undanta viss inläningsverksamhet härifrån gör sig mindre gällande när det är fråga om insättningar i den storleksordning som krävs exempelvis för bilköp. Sammanfattningsvis anser jag att företag som ges rätt att ta emot insättning av kundmedel bör vara förhindrade att erbjuda insättama ränta på insatta medel.

Vad beträffar beloppsbegränsning kan man konstatera att flertalet företag har begränsat det belopp som högst fär finnas innestående på kontot till 8 000 kronor. Vissa företag har inga beloppsbegränsningar. En anledning till att företagen har beloppsbegränsning, och just 8 000 kronor, är en följd av Finansinspektionens ställningstagande rörande ICA Kort AB. Beloppsbegränsningarna kan naturligtvis även bero att företagen inte har något intresse av att ha högre belopp innestående kundkonton. I detta sammanhang mäste man dock ha i åtanke att i företagen insatta medel, även om det innestående beloppet kontot fluktuerar, kan användas av företagen som rörelsekapital så länge det ställs krav att medlen skall avskiljas särskild bankräkning. Det finns därför fog för antagandet, i

222 Inláning

vart fall i de större koncemema med ett brett utbud av varor och tjänster, att det finns intresse av att höja beloppsgränsen eller att slopa den helt.

En beloppsgräns kan vara motiverad från konsumentskyddssynpunkt för att kunden inte skall riskera att förlora en alltför stor summa för det fall att näringsföretaget skulle gá i konkurs, i vilken kundens fordran skulle vara oprioriterad. Alla näringsföretag kommer, beroende på deras varueller tjänsteutbud, inte att ha samma förutsättningar att attrahera kunder att sätta in medel på kundkonto om rätten att ge ränta begränsas. De är dock inte förhindrade därtill. En beloppsbegränsning skulle dock kunna utgöra en alltför långtgående begränsning för vissa företag som inte kan anses motiverad. Det kan även vara vissa svårigheter att bestämma en lämplig beloppsgräns samt att bestämma om beloppsgränsen skall knytas till varje hushåll, kund eller bestämmas annat sätt. Genom begränsningen såvitt avser rätten att ge ränta finns inte heller samma behov som eljest att införa en beloppsbegränsning. Om man anser att rätten att ge ränta inte bör begränsas föreslaget sätt finns emellertid anledning att i stället överväga behovet av en beloppsbegränsning. I annat fall kommer kundkonton att kunna användas för ett mer långsiktigt sparande. En sådan utveckling bör enligt min mening motverkas.

Att insatta medel bör användas kontinuerligt för inköp och att kundkontot därmed bör likna ett transaktionskonto kan motivera att man ställer krav att innestående medel skall användas med viss regelbundenhet. Sådant krav kan avse antalet inköp eller genomströmningen av medlen. Därigeskulle man kunna förhindra att kundkontot används som ett sparkonnom to. Om man begränsar rätten att ge ränta föreslaget sätt och näringsföretagen ersätter ränta med rabatt- eller bonussystem kommer aktuella konton sannolikt att användas relativt frekvent för inköp. Därmed finns inget direkt behov av att reglera användningsfrekvensen. Efterlevnaden av ett krav på regelbunden användning aktuella konton skulle vara svår att av kontrollera. Krav pâ att medel på kundkonto skall användas med viss regelbundenhet bör därför inte införas.

Sammanfattningsvis bör således de ovannämnda företagen ha rätt att ta emot inlåning från allmänheten under förutsättning att behållningen inte är

Inlåning 223

förenad med rätt till ränta samt att behållningen är disponibel för insättama

endast för betalning av näringsföretagets och tjänster och i samband

varor med att kontoförhållandet upphör. Möjligheten att bedriva denna inlåningsverksamhet bör införas som ett undantag från skyldigheten att bedriva bankrörelse med stöd av bankoktroj. I denna bestämmelse bör de föreslagna begränsningarna för att bedriva verksamheten anges.

Finns behov av kønsumentskyddande regler

Om ett företag som tagit emot insättning av kundmedel skulle i konkurs har insättarens fordran endast karaktären av en oprioriterad fordran i konkursen. Det finns därför naturligtvis i och för sig behov av vissa skyddsregler. Om insättningen av kundmedel sker i ett kreditmarknadsbolag är dock insättamas behov av skyddsregler tillgodosett. Behovet av skyddsregler tar därför närmast sikte på fall då insättning av medel sker i företag som inte är kreditmarknadsbolag.

Enligt huvudregeln i lagen om värdepappersrörelse skall kunders medel kan sättas in pâ konto i värdepappersbolagen avskiljas och sättas in som på räkning i bank. Denna bestämmelse har tillkommit för att skydda insättamas medel. Som alternativ till att hålla medlen avskilda diskuterade Kreditmarknadskommittén SOU 1988:29 möjligheten att teckna en försäkring eller att ställa en bankgaranti till förmån för insättama.

Även insättning kundmedel i näringsföretag skulle kunna tryggas genom av att medlen avskiljs och sätts in särskild bankräkning eller genom att företagen åläggs att ställa bankgaranti eller att teckna en särskild försäkring. Ett annat alternativ kan vara att ålägga företagen som tar emot insättningar att, i likhet med bestämmelserna i resegarantilagen 1972: 204, ställa säkerhet med ett visst minsta belopp. Behovet av konsumentskyddande reglering kan även tänkas bli tillgodosett genom att man ställer krav på det sätt insatta medel skall placeras, exempelvis i värdepapper utgivna av staten.

224 Inlåning

begränsar verksamheten på föreslaget sätt beträffande rätten Om man att ge ränta och möjligheten att disponera insatta medel och därmed klargör skillnaden mellan denna form av insättning och inlåning i bank, bör emellertid inte skäl finnas att införa ytterligare reglering. Föreslagna begränsningar, i förening med att Finansinspektionen har till uppgift att inom för sin tillsynsverksamhet bevaka att de angivna gränserna inte ramen överskrids, får tillräckliga för att uppfylla EU:s krav på regulations anses and controls enligt andra banksamordningsdirektivet artikel 3. Det är dock angeläget att kunderna insättarna görs medvetna om skillnaden mellan sätta in medel i bank och i andra företag. Insättama bör därför i att framtiden information i vilket företag insättning av medel sker, hur ges om insatta medel används, vilka skillnader som föreligger mellan sådan insättning och inlåning i bank samt i vilken omfattning insättaren får disponera insatta medel. Det bör ankomma Konsumentverket att se till näringsföretagen tillhandahåller insättarna sådan information. att

4.6.3 Inlåning i sparkassor

Mitt förslag: Inlåning i ekonomiska föreningar, s.k. sparkasseverksamhet i dess nuvarande fonn, skall omfattas av bankrörelsedeñnitionen, om inlåningen sker från medlemskrets som träffas av allmänhetsbeen greppet. Innebörden allmänhetsbegreppet behandlas närmare i avsnitt av 4.6.1.2. Sparkasseverksamhet i sådan öppen förening skall således kräva en bankoktroj eller anpassning till bestämmelserna om insättning av en kundmedel. Det rörelsekapital som föreningen anskaffar via sparkasseverksamheten får därmed i huvudsak lånas upp på sedvanligt sätt genom obligationsutgivning eller medlemsinsatser. Föreningar med t.ex. sparkasseverksamhet skall dock genom Övergångsbestämmelser ges möjlighet att successivt verksamheten till de nya kraven. anpassa

Som beskrivs i avsnitt 2.3 består sparkasseverksamheten i att medlemmarna i ekonomisk förening sätter in sparmedel konto som en administreras föreningen. Denna verksamhet har stora likheter med av bankernas inlåningsverksamhet. I sparkasseverksamheten används samma

° EU:s angivnakrav beskrivs utförligare i avsnitten3.5 och 4.4.

Inlåning 225

typ av konto som i bank. Medlemmen får ränta insatt kapital och kan lyfta detta kapital på samma sätt bankkunden kan disponera över sina som kontomedel. Sparkassoma i KF, HSB och Riksbyggen är dessutom anslutna till allemanssparandet. Ett av föreningarnas syften med sparkasseverksamheten är att erbjuda sina medlemmar ett alternativ till bankinlâningen.

Sparkasseverksamheten har emellertid även ett annat syfte. De av medlemmama insatta medlen i sparkassan kan disponeras av föreningen i dess näringsverksamhet. Genom insättningarna förser således medlemmarna föreningen med rörelsekapital som kan användas till att finansiera och bygga upp föreningens huvudsakliga verksamhet. Detta gagnar även

indirekt medlemmarna vid köp av de tjänster och varor som föreningen

producerar. Sparkasseverksamheten fungerar således som en kanal för anskaffning av rörelsemedelF

I Sverige bedrivs sparkasseverksamheten av konsumentkooperationen KF:s Sparkassa, lantbrukskooperationen och vissa bostadsñnansierande företag HSB:s Sparkassa och Riksbyggen Sparkassa ekonomisk förening. I flertalet fall bedrivs sparkasseverksamheten som en integrerad del av den ekonomiska föreningen. Så är fallet med KF:s och HSB:s Sparkassor. Undantaget är Riksbyggen Sparkassa ekonomisk förening som drivs i en självständig juridisk person. Sparade medel i de bostadsñnansierande föreningarna är avsedda att användas vid ett framtida köp av bostad som produceras av föreningen, s.k. bosparande. Sparande ger även medlemmen förtur till förvärv av en bostad. l KF:S Sparkassa förutsätts inte medlemmarna använda sina sparade medel till något särskilt ändamål.

I december 1993 uppgick sparandet i KF:s Sparkassa till 2 146 miljoner kronor exklusive allemanssparandet som vid samma tid uppgick till drygt 85 miljoner kronor. Vid årsskiftet 199394 uppgick sparandet i HSB:s Sparkassa till 2 230 miljoner kronor. Av detta belopp avsåg 67 miljoner

5 Här bör noterasatt RiksbyggenSparkassa ekonomiskföreninginte använder inlånademedel detta sätt. Föreningenshuvudsakligaverksamhet enligt är stadgarna att placera insamlade spannedel betryggande sätt i räntebärande värdepapper utgivna av eller garanterade av i huvudsak staten. Verksamhetenbeskrivsutförligarei avsnitt 2.3.3.

226 Inláning

kronor allemanssparandet s.k. ungdomsbosparande. l mars 1944 uppgick motsvarande belopp för Riksbyggens Sparkassa till 73 miljoner kronor. Av detta belopp avsåg 18 miljoner kronor allemanssparandet ungdomsbosparandet.

Inlåning på allemanssparkonto allemansspar

Lagen om allemanssparande har varit föremål för översyn av utredningen om översyn av allemanssparandet. I betänkandet Allemanssparandet en översyn SOU 1994:50 presenteras med anledning av regeringens förslag att den skattemässiga särbehandlingen av allemanssparandet helt skall upphöra förslag på vilket sätt en avvecklingen av dessa be- stämmelser bör genomföras. Förslaget innebär inte att sparformema som sådana skall avvecklas. Dessa bör enligt utredningen finnas kvar, om än i reviderad form. Såväl HSB:s som KF:s sparkassor bör enligt utredningens förslag även i framtiden, samma villkor som bankerna, ges möjlighet att förmedla allemanssparande. Särbestämmelsema om bosparande för HSB och Riksbyggen som för närvarande finns i lagen om allemanssparande föreslås dock bli upphävda. Anledningen till detta är att skattesubventionema som utgjorde grunden för bosparandet har upphört. I betänkandet s. 80 hänvisas till att slutsatserna i mitt utredningsuppdrag kan komma att påverka sparkassomas roll som förmedlare av allemansspar. Det är således av intresse att kort redogöra för motiven och möjligheterna för KFzs, HSB:s och Riksbyggens deltagande i denna form av sparande.

Enligt lagen 1983:890 om allemanssparande har banker och sparkassor rätt att efter särskild överenskommelse med Riksgäldskontoret ta emot och förmedla sparmedel till Riksgäldskontoret. Samtliga svenska banker samt KF:s, HSB:s och Riksbyggens sparkassor har träffat avtal om medverkan i allemanssparandet. För sin medverkan i allemanssparandet får instituten ersättning från staten. Syftet med lagen är att stimulera hushållens sparande och medge vissa skattelättnader för sådant sparande. Sparande sker på allemanssparkonto som förs av de banker och andra institut som är anslutna till sparformen. Sparmedlen överförs sedan från instituten till Riksgäldskontoret. Enligt avtal med Riksgäldskontoret svarar instituten för

Inlåning 227

de ekonomiska förpliktelsema gentemot spararna. Riksgäldskontoret garanterar dock institutens förpliktelser. Garantin gäller så länge spararna har medel innestående på ett allemanssparkonto.

I samband med att s.k. bosparlån knöts till allemanssparandet prop. 198485:51 fick även HSB och Riksbyggen möjlighet att delta i denna form av allemanssparande. Vid sådant bosparande sker ingen överföring av insatta medel till Riksgäldskontoret. I dessa fall svarar HSB och Riksbyggen gentemot insättama för sparade medel. Vid bosparandet är HSB och Riksbyggen skyldiga att lämna ungdomar lån till bosättning eller köp av bostad. Motiven till särregleringen av allemanssparande inom bostadskooperationen angavs i förarbetena vara den särställning som HSB intar jämfört med banker och sparkassor. HSB:s särställning ansågs bero på dels att man rimligen inte kunde ställa samma kredit- och statsskuldspolitiska krav på HSB som på bankerna, dels att medel som sätts in i bosparandet är avsedda att användas som en del av rörelsekapitalet för produktion av bostäder bl.a. de ungdomar som bosparar i HSB och som bosparandet är avsett att stödja.

I förarbetena prop. 198384:30 till lagen om allemanssparande angavs som skäl för att KF skulle få erbjuda sina kunder att delta i allemanssparandet, att det var rimligt både av konkurrensskäl och för att KF:s Sparkassa tidigare fått delta i skattesparandet.

4.6.3. 1 Sparkasseverksamhet i framtiden

Av tidigare redovisat förslag framgår att allmänhetsbegreppet även skall omfatta medlemmar i föreningar där medlemskapet är öppet för envar. Den inlåning bedrivs i dessa föreningars sparkassor kommer därmed som att omfattas av bankrörelsedeñnitionen. Detta innebär i sin tur att inlåningen Riksbyggens sparkassor endast får i såväl KFzs, HSB:s som bedrivas under de förutsättningar som gäller för bank. Sparkasseinlåningen kommer därför om ingen annan ändring görs att kräva bankoktroj. - - Frågan är om detta är en acceptabel och riktig följd av tidigare lämnat förslag. För att kunna besvara denna fråga bör hållbarheten i de motiv som bär upp särbehandlingen av föreningarnas sparkasseverksarnhet på nytt

228 Inláning

prövas. Härvid bör även vissa konkurrensaspekter vägas in. Vidare bör riskerna för medlemmarna och föreningarna i denna verksamhet behandlas. Risker ur konsument- och likviditetssynpunkt behandlas utförligare i avsnitt 4.6.2. I detta sammanhang skall beaktas EU:s krav på denna typ av verksamhet.

Redan nu kan konstateras att en förening som enligt ovan tar emot medel från medlemmar på konto samtidigt som föreningen beviljar kredit för egen räkning enligt EU:s definition är ett kreditinstitut. Konsekvenserna av detta i förening med att bankernas ensamrätt till inlåning skall bestå blir att föreningens in- och utlåningsverksamhet skall drivas i bank och enligt banklagstiftningens regler.

En av anledningarna till att sparkasseverksamheten särbehandlats i svensk lagstiftning är att dessa föreningars möjlighet att anskaffa rörelsekapital underlättas. Inlåningen från medlemmar kan således form sägas utgöra en av ägartillskott. För sparande i HSB:s och Riksbyggens sparkassor tillkommer statens intresse av att stödja bostadsproduktionen och ett ökat bosparande.

Sparkasseverksarnheten som har en lång tradition i Sverige har sitt ursprung i bruksmiljön i mindre och slutna föreningar där det sociala nätverket mellan medlemmarna ersatte nödvändiga säkerhetsregler för verksamheten. Dessa föreningar omsatte inte så stora belopp. I dag lånas betydande belopp upp i öppna, rikstäckande föreningar. De av föreningarna disponerade inlåningsmedlen har stor betydelse för stabiliteten av föreningens näringsverksamhet. Medlen används till att finansiera huvudverksamheten men är samtidigt på grund av upplåningsformen lättflyktiga medel och kan därmed skapa allvarliga likviditetsproblem för föreningen. Den omfattning och de former som inlåningen nu tagit sig jämte därvid uppkomna risker kan knappast ha förutsetts när särbehandlingen av sparkasseverksamheten ursprungligen accepterades.

Numera finns även andra, mer lämpliga upplåningsforrner. Förutom obligatoriska och frivilliga medlemsinsatser har föreningarna möjlighet att emittera förlagsandelsbevis. Den svenska obligationsmarknaden har

Inlärning 229

utvecklats och vitaliserats. Som beskrivs i avsnitt 4.6.1 emitterar HSB i dag kontobaserade obligationer. Obligationer kan utgöra en alternativ upplåningsforrn även för andra föreningar och obligationer i mindre valörer kan även till viss del ersätta medlemmarnas nuvarande rätt att sätta in medel på sparkonto.

Flertalet medlemmar torde i dag uppfatta sparkasseinlâningen som till alla delar jämförbar med inlåning i bank. Så skedde i Finland i samband med ett allvarligt depositionsutflöde från Andelslaget Eka-koncemens sparkassor. Den finska allmänheten uppfattade sparkassedepositionema som med bankdepositioner jämställda riskfria placeringar. Den finska staten farm det därför nödvändigt att trygga sparkassedepositionemas fordringar.

Eftersom inlånade medel i sparkassoma är avsedda att användas till att finansiera föreningens verksamhet och några säkerhetsregler till skydd för insättarna inte finns, kan konsumentskyddsaspekterna vid denna typ av inlåning inte sägas vara beaktade ett tillfredsställande sätt.

När det gäller skyddet för insatta medel måste insättaren förlita sig på att föreningens verksamhet har en stabil ekonomisk bas och drivs på ett kunnigt och seriöst sätt. Eftersom sparkasseverksamheten i KF och HSB är en integrerad del av föreningarnas huvudsakliga näringsverksamhet kan motiven för ett statligt ingripande på sätt som skedde i Finland synas oklara. Ett sådant ingripande innebär att staten också kommer att ta ansvar för ett ekonomiskt misslyckande i föreningens näringsverksamhet, vilket

acceptabelt. statliga ingripandet i Sverige i samband

inte kan anses Det med den s.k. bankkrisen ansågs motiverat med hänsyn till kreditinstitutens betydelse för samhällsekonomin. Det kan därför anses följdriktigt att inte inlemma även sparkassoma i dessa åtgärder.

Viss form reglering syftar till att skydda insättarnas medel i av som sparkassoma är således nödvändig. Någon form reglering och kontroll av av den inlåning från allmänheten som sker i kreditinstitut utgör också ett krav som EU ställer upp. Eftersom inlåningen i en sparkassa är likvärdig med inlåningen i bank och medlemmen insättare torde vara som lika skyddsvärd som bankkunden, bör också säkerhetsreglema för de båda

230 Inlâning

inlåningsfonnema vara utformade så att de ett likvärdigt skydd. Detta ger talar för att en särskild reglering av sparkasseverksamheten är onödig. Denna bör i stället omfattas av de regler som gäller för bankinlåningen.

Förutsättningarna för en ekonomisk förening att bedriva bankrörelse är för närvarande begränsade. Genom det av utredningen framlagda förslaget om en lag om andelsbanker öppnas dock möjligheten för en ekonomisk förening att bedriva bankrörelse. Enligt reglerna finansiella koncerner, om fordras för närvarande synnerliga skäl för att en bank skall tillåtas att ingå som dotterbolag i en icke-finansiell koncern. Som exempel vad som kan utgöra synnerliga skäl anges i förarbetena prop. l99293:89 att det kan uppstå ett akut läge då en bank snabbt behöver tillföras kapital för att dess fortlevnad skall kunna säkras eller för att den skall bli i stånd att uppfylla gällande krav kapitaltäckning. Med hänsyn härtill är möjligheterna för exempelvis KF-koncemen att bedriva en bank inom koncernen begränsade. Sparkasseverksamheten har en lång tradition. En anpassning av sparkasseverksamheten till reglerna för bankinlåning är emellertid en angelägen åtgärd. Med hänsyn härtill bör synnerliga skäl anses föreligga för att tillåta en ekonomisk förening med sparkasseverksamhet att förlägga denna verksamhet till en bank som skall ägas till mer än hälften av föreningen. Inom regeringskansliet övervägs om det bör ske en översyn av dessa bestämmelser.

Huvudsyftet med Sparkasseverksamheten, att anskaffa rörelsekapital, kommer emellertid inte att tillgodoses om sparkassan enbart ersätts med bankverksarnhet. Enligt 2 kap. 16 § bankrörelselagen, den s.k. enhandskreditbestämmelsen, begränsas en banks möjligheter att ha fordringar mot samma låntagare. Finansinspektionen har i allmänna råd FFFS 1992:20 föreskrivit i vilka fall det åligger kreditinstitut att rapportera stora exponeringar till Finansinspektionen. Med stor exponering avses enligt dessa råd alla exponeringar som uppgår till ett belopp som motsvarar 10 procent eller mer av institutetskoncemens kapitalbas. I de allmänna råden anges, i avvaktan ett EG-direktiv avseende stora exponeringar, inte någon begränsning av hur stora exponeringar ett institut får ha. Däremot anges, med hänvisning till bestämmelserna i förslaget till EG-direktiv avseende stora exponeringar, att en stor exponering inte får överstiga 25 procent av

Inláning 23 1

institutets kapitalbas. Enligt det år 1992 antagna EGdirektivet om övervakning och kontroll av kreditinstituts större engagemang 92121EEG

utgör maximigränsen för stora engagemang 25 procent av kapitalbasen.

Summan ett kreditinstituts samtliga större engagemang får inte av överskrida 800 procent av kapitalbasen. Enligt övergångsbestämmelsema till direktivet ges kreditinstitut med större engagemang rätt att successivt sig till maximigränsen. Skäl saknas att tillåta avsteg från denna anpassa viktiga bankregel för de banker som kan komma att ägas av en förening som tidigare bedrivit sparkasseverksamhet.

En allmän strävan är att söka konkurrensneutrala regler mellan olika associationsformer. För närvarande ges endast vissa ekonomiska föreningar rätt att bedriva sparkasseverksamhet. Näringsföretag som inte bedriver verksamhet i den ekonomiska föreningens form är enligt tidigare förslag hänvisade till rätten att ta emot insättning av kundmedel. En jämförelse mellan KF och andra aktörer i dagligvarubranschen ger KF i detta avseende konkurrensfördelar i det att inget hindrar KF att knyta ihop sin sparkasse- och kortverksamhet och förlägga denna verksamhet till exempelvis butikskassorna.

Sammanfattningsvis bör den del av sparkasseverksamheten som består i att erbjuda medlemmarna ett fullgott placeringsaltemativ för sparmedel ersättas med inlåning bedrivs enligt banklagstiftningens intentioner. en som Ett visst alternativ till sparkasseverksamheten vid sidan av bankformen utgör även insättning kundmedel. I övrigt bör föreningarna för sin av kapitalanskaffning vara hänvisade till sedvanlig upplåning på sätt ovan beskrivs. Även här kan insättning kundmedel ett fullgott, av utgöra, om så dock ett värdefullt substitut.

sparkasseverksamheten har nämnts lång tradition. Verksamheten som en har relativt stor omfattning och är därmed inte helt utan betydelse för en föreningarna. En anpassning sparkasseverksamheten till de nya reglerna av bör därför ske successivt. Det finns inte anledning att kräva omedelbara åtgärder föreningarna. De bör således med stöd av Övergångsbeav stämmelser ges möjlighet att under viss tid anpassa sparkasseverksamheten till något eller flera de alternativ står till buds. Med hänsyn till de av som

232 Inláning

skäl som talar mot sparkasseverksamheten i dess nuvarande form bör dock tiden inte utsträckas alltför långt. En rimlig avvägning mellan dessa intressen är att sparkasseverksamheten till de kraven anpassas nya senast ett âr efter lagens ikraftträdande.

4.6.3.2 Alternativ modell för sparkasseverksamheten

Inom utredningen har övervägts flera olika alternativ skulle kunna som möjliggöra en fortsatt drift av sparkasseverksamhet under i allt väsentligt oförändrade förhållanden. Utgångspunkten för sådana alternativa lösningar är emellertid att det vidtas åtgärder för att ge insättarna visst skydd. Här lämnas ett förslag på en modell.

Återigen bör poängteras att sparkasseverksamheten i KF och HSB fyller

två funktioner, nämligen funktionen av en kanal för rörelsekapital till föreningen och funktionen av en säker och fördelaktig inlåningsforrn för medlemmarna. Dessa båda funktioner kan till viss del synas oförenliga.

Utgångspunkten för den alternativa modellen är att staten, som tidigare nämnts, inte bör stå ytterst ansvarig för insättarnas medel i sparkassa. en Vidare kan EUzs krav på viss reglering och kontroll till skydd för insättaren vid sådan inlåning inte föras så långt att regleringen och kontrollen når upp till den nivå som gäller för bankinlåningen. Om så skulle ske, finns risk för att det nuvarande syftet med sparkasseverksamheten kommer att förtas, dvs. föreningens möjlighet att kunna utnyttja en stor del av insatta medel som rörelsemedel. Det får således viss vara en balans i regleringen och kontrollen så att såväl medlemmensinsättarens skyddsintressen som föreningens intressen blir beaktade. En samhällelig tillsyn över en inlåningsverksamhet som denna kan ge allmänheten intryck av att verksamheten är lika säker som bankernas och att staten tar ett visst ansvar för denna. Mot denna bakgrund bör Finansinspektionen inte ha tillsyn över en framtida, reglerad sparkasseverksamhet.

Regler till skydd för insättarna kan utformas på olika sätt. Ett sätt är att begränsa sparkasseverksamheten i olika avseenden som tidigare övervägts

Inlåning 233

beträffande insättning av kundmedel. En försäkringslösning kan vara ett annat alternativ.

Som ovan nämnts bör skyddsreglema i alternativ lösning utformas med en utgångspunkt från att verksamheten skall kunna bedrivas på väsentligen oförändrade villkor. Ett sätt att åstadkomma detta är att ställa krav på att viss del av sparkassedepositionema skall avsättas till särskild kassareen serv. Ett sådant krav är den finska sparkasseverksamheten underställd. De finska reglerna är emellertid föremål för översyn. Ett annat liknande alternativ är att viss del av sparkassedepositionema skall avsättas till en fond som skall administreras av en särskild juridisk Genom att de person. på detta sätt fonderade medlen avskiljs från föreningens verksamhet uppnås för insättarna ett bättre skydd gentemot föreningens övriga borgenärer i händelse av ett fallissemang.

l en alternativ lösning är det senare alternativet mest tilltalande. Hur stort belopp som skall avsättas till en fond förvaltad av t.ex. en särskild stiftelse bör bestämmas med utgångspunkt från sparkasseverksamhetens art och omfattning. Avsättningen bör uppgå till en viss minsta del av sparkassedepositionernas totalbelopp, förslagsvis 15 procent. Syftet med avsättningen skall således vara att tillförsäkra insättarna att ut i vart fall viss del av sina insatta medel för den händelse föreningens tillgångar vid exempelvis en konkurs inte skulle förslå till att täcka insättamas fordringar. Dessa bör täckas i proportion till insatsernas storlek, dock upp till ett visst högsta belopp, förslagsvis 50 000 kronor. För att garantera värdet avsatta av sparkassedepositioner bör krävas att medlen placeras visst sätt. Medlen bör lämpligen placeras i bank eller i skuldebrev utgivna eller garanterade av staten, kommun, bank, kreditmarknadsbolag eller försäkringsbolag.

Lagtekniskt skulle denna skisserade lösning kunna få sin utfomining genom att förutsättningarna för sparkasseverksarnheten anges i en undantagsbestämmelse till bankrörelsedefinitionen. Förutsättningen för undantag bör dock utöver angivna skyddsregler vara att inlåning - endast sker från föreningens medlemmar. Vidare bör undantag från tillståndspliktig bankrörelse inte kunna medges föreningen beviljar om krediter för egen räkning. I sådant fall anses föreningen vara ett kreditin-

234 inlåning

stitut enligt EG:s direktiv. Undantagsbestämmelsen skulle kunna utformas enligt följande.

Om ekonomisk förening tar emot inlåning från allmänheten en krävs för denna verksamhet inte tillstånd enligt bankrörelselagen under förutsättning att inlåningen endast sker från föreningens medlemmar, 2. föreningen inte beviljar krediter för egen räkning, föreningen till säkerhet för insättarnas fordringar avsätter ett belopp uppgår till minst 15 procent av totalt inlånade som medel på sådant sätt att medlen är skyddade från föreningens övriga borgenärer, och 4. avsatta medel enligt 3 placeras i bank eller i skuldebrev p. är utgivna eller garanterade av staten, kommun, bank, som kreditmarknadsbolag eller försäkringsbolag.

bör sådan förening möjlighet I en särskild övergångsbestämmelse en ges att inom viss tid från lagens ikraftträdande, förslagsvis två år, bygga upp erforderligt kapital i den av stiftelsen förvaltade fonden.

Sparkasseverksarnheten bör nämnts inte ställas under Finansinsom spektionens tillsyn. Inom ramen för inspektionens tillsynsverksamhet åligger det emellertid inspektionen att bevaka att verksamheten bedrivs under angivna förutsättningar så att särskilt tillstånd för verksamheten krävs enligt bankrörelselagen.

Denna modell bygger i likhet med andra alternativa modeller som övervägts inom utredningen på att man skapar ett visst skydd för insättarna. Sådant skydd kan, som tidigare nämnts, inte utformas så att det ger insättarna skydd när inlåning sker i bank. Trots att villkoren samma som för inlâningen är i allt väsentligt desamma skapas olika skyddsnivåer; en inlåning i bank, och för inlåning i sparkassa. Även för en annan om man på olika sätt söker tydliggöra skillnaderna för insättarna mellan inlåning i bank och inlåning i sparkassa, är bristen på ett fullgott skydd för medlemmarna i sparkasseverksamheten inte acceptabel. Modellen begränsar även föreningens möjligheter att erhålla rörelsekapital. Efter denna analys konsekvenserna och förutsättningarna för en alternativ av

Inlärning 23 5

lösning för en framtida sparkasseverksamhet framstår mitt tidigare redovisade förslag som det enda lämpliga alternativet.

4.6.4 Inlåning i spar- och lâneföreningar

Mitt förslag: inlåning som bedrivs av s.k. spar- och låneföreningar skall omfattas av bankrörelsedeñnitionen om inlåningen sker från en medlemskrets som träffas av allmärthetsbegreppet. Innebörden av allmänhetsbegreppet behandlas närmare i avsnitt 4.6.1.2. Inlåning i en sådan öppen förening skall således fordra bankoktroj.

I detta avsnitt behandlas frågan om inlåningsverksamhet i föreningar, som har till huvudsakligt syfte att bedriva finansiell verksamhet, skall fordra bankoktroj. Dessa föreningar kallas spar- och låneföreningar. Dessa föreningars verksamhet beskrivs utförligare i avsnitt 2.4. Flertalet av dessa föreningar bedriver även kreditgivningsverksamhet. Om kreditgivningsverksamheten är tillståndspliktig enligt kreditmarknadsbolagslagen behandlas särskilt i kapitel 5.

Till skillnad från sparkasseverksamheten inom KF och HSB bedriver dessa spar- och låneföreningar en rent finansiell verksamhet. Flertalet föreningar bedriver såväl in- som utlâningsverksarnhet medan andra föreningar bedriver endera av dessa verksamheter. Inlåningen i dessa föreningar syftar till finansiellt sparande och utgör därmed ett alternativ till bankinlåning. I vissa fall är inlåningen ett krav för att medlemmen skall få låna medel från föreningen.

Konsekvensen av förslaget om ny tolkning av allmänhetsbegreppet är att inlåning som sker från en medlem i en förening som är öppen för envar skall anses ske från allmänheten. Detta innebär att inlåning som sker från medlemmar i en förening som är öppen för envar kommer att träffas av bankrörelsedeñnitionen. Detta får således till följd om ingen annan ändring görs att inlåning i sådana föreningar får anses utgöra bankrörel- se. Följden härav är att föreningar som bedriver inlåningsverksamhet och träffas av allmänhetsbegreppet kommer att fordra bankoktroj. Som exempel en sådan förening kan nämnas JAK Jord Arbete Kapital - ekonomisk förening. Verksamheten i flertalet av de s.k. spar- och

236 Inlåning

lâneföreningarna som för närvarande finns marknaden kommer dock inte att träffas av bankrörelsedefinitionen och därmed inte heller fordra bankoktroj.

Principiellt löper insättaren samma risker vid denna typ av inlåning som vid bankinlåning. Sett från insättamas sida finns det naturligtvis samma intresse av att medlen är tryggade, oavsett om de är insatta i en bank eller i en spar- och låneförening. En skillnad föreligger dock i det att riskerna normalt sett är mindre i en liten och lokalt förankrad förening som i regel bygger personkärmedom och ett socialt nätverk mellan medlemmarna. Detta bidrar i hög grad till säkerhet och stabilitet i verksamheten. Detta inslag av inre kontroll minskar i takt med att verksamhetens omfattning ökar eller får en vidare spridning. Föreningar med öppet medlemskap kan av naturliga skäl få en omfattande och spridd verksamhet varför den inre kontrollen av naturliga skäl minskar. Riskerna med verksamheten är i sådan inlåningsverksamhet av samma slag som annan inlåningsverksamhet från allmänheten. Det saknas därför anledning att göra någon åtskillnad mellan den inlåning som sker i spar- och låneföreningar och den inlåning som äger rum i bank. Föreningar som tar emot inlåning från medlemmar och som har ett medlemskap öppet för var och en bör därför driva inlâningsverksamhet i form av andelsbank.

Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet 237 -

5 Kreditgivning tillståndspliktig

-

fmansieringsverksamhet

5.1 Inledning

Företag med inlåning från allmänheten i sin verksamhet kommer, under de närmare förutsättningar som behandlas i kapitel att fordra bankoktroj. Vanligtvis bedriver företag med inlåning i sin verksamhet även finansieringsverksamhet. Den finansiella lagstiftningens struktur innebär att företag, som inte fordrar banlcoktroj men bedriver ñnansieringsverksamhet, i flertalet fall underkastas tillståndsplikt enligt kreditmarknadsbolagslagen. Ett sådant företag kommer bl.a. med anledning av att reglerna om kapitaltäckning och visst minsta startkapital i allt väsentligt är likartade i bankrörelselagen och kreditmarknadsbolagslagen i princip att underkastas motsvarande krav som en bank. Det kan, som berörts i inledningen till detta betänkande, därför finns anledning att ifrågasätta om inte tiden nu är mogen att införa ett eller eventuellt flera gemensamma regelverk för banker och andra kreditinstitut. Så har skett exempelvis i Finland. I stället för att reglera instituten kan det finnas skäl att utforma regleringen med utgångspunkt från den verksamhet som instituten bedriver. Det skulle dock inom för mitt utredningsuppdrag föra för ramen långt att föreslå sådana mer genomgripande förändringar. Om finansieringsverksarnhet som bedrivs av företag som i dag inte omfattas av någon reglering fordrar tillståndsplikt, får bedömas med utgångspunkt från existerande regelverk.

Kraven på tillstånd för ñnansieringsverksamhet regleras i kreditmarknadsbolagslagen. Enligt huvudregeln är all finansieringsverksamhet

238 Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet -

tillståndspliktig. Tillståndsplikten är avsedd att träffa samtliga företag som är kreditinstitut enligt EG:s första banksamordningsdirektiv. Detta innebär att företag som bedriver kreditgivning samtidigt som företaget bedriver inlåningsverksamhet eller anskaffar medel från allmänheten genom upplåning, t.ex. genom att ge ut obligationer, fordrar tillstånd. Från kravet på tillståndsplikt finns vissa uttryckliga undantag. Kreditmarknadsbolagslagen utgår således i väsentliga avseenden från EU:s krav. Såvitt gäller kreditgivning till konsumenter krävs emellertid tillstånd i större omfattning än vad som följer av EU:s ovannämnda krav. I princip är all kreditgivning till konsument underkastad tillståndspliktenligt kreditmarknadsbolagslagen.

I detta kapitel kommer kreditgivningsverksamhet som bedrivs av företag som i dag inte omfattas av reglering att behandlas med utgångspunkt från nuvarande krav på tillstånd enligt kreditmarknadsbolagslagen samt utifrån EU:s krav. Företag som anses vara kreditinstitut enligt EU måste till följd av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet omfattas av lagregler av den typ finns i kreditmarknadsbolagslagen. För dessa företag finns således som inte skäl att införa någon särskild lagstiftning. För företag som inte är kreditinstitut kan det dock finnas skäl att överväga om behov av särskild reglering föreligger.

Det är främst undantagsbestämmelserna i kreditmarknadsbolagslagen som det finns anledning av behandla. Undantagsbestämmelsema som berörs är undantagen för finansiering i samband med avsättning av det egna eller ett närstående företags produktion och tjänster 1 kap. 3 § första av varor stycket 2 och 3 KML och för finansiering av en grupp näringsidkare med viss intressegemenskap 1 kap. 3 § första stycket 4 KML. Vidare berörs det i finansbolagslagen tidigare undantaget från tillståndsplikt för vissa föreningars finansieringsverksamhet. En fråga är om det finns skäl att öppna möjligheten att bedriva tillståndspliktig finansieringsverksamhet i ekonomisk förening samt om det åter finns skäl att undanta vissa föreningar som bedriver finansieringsverksamhet från tillståndsplikt. I detta frågeställningen. Den första frågeställningen kapitel behandlas den senare möjligheten att bedriva finansieringsverksamhet i ekonomisk förenings form behandlas i kapitel -

Kreditgivning tillståndspliktig jinansieringsverksamhet 239 -

En fråga kräver närmare överväganden är ovm betalningsanstånd arman som i kontokortsverksamhet är sådan kreditgivning som gör att verksamheten utgör tillståndspliktig finansieringsverksamhet.

Slutligen aktualiseras frågan det finns behov av särskilda regler för att om förhindra att företag väljer att dela upp olika verksamheter på olika företag inom koncern för att därigenom undvika att viss verksamhet blir en tillståndspliktig. Behovet av sådan reglering får bedömas utifrån svenska förhållanden. EU ställer för närvarande inte några krav i dessa avseenden.

5.2 Tillståndspliktig finansieringsverksamhet

Tillstândspliktig finansieringsverksamhet regleras i bankrörelselagen och i kreditmarknadsbolagslagen. Skillnaden mellan dessa regelverk är att det i bankrörelselagen är inlåningsverksamheten som utgör en väsentlig del av begreppet bankrörelse och därmed utgör grunden för tillståndsplikten. som l kreditmarknadsbolagslagen är det däremot de verksamheter som ryms inom begreppet finansieringsverksamhet. Kreditmarknadsbolag fär således inte bedriva inlâningsverksarnhet. l bankrörelselagen definieras inte finansieringsverksamhet. Vad som är att hänföra till ñnansieringsverksamhet räknas i stället i verksamhetslista 2 kap. 2 § BRL. l listan anges upp en vilka verksamheter bank får ägna sig åt. Listan är inte uttömmande. som Även i kreditmarknadsbolagslagen finns en verksamhetslista. Den verksamhet bedrivs i utkantema av de finansiella marknaderna som kommer, för det fall den inte innefattar tillståndspliktig inlåningsverksamhet enligt bankrörelselagen, att prövas utifrån reglerna i kreditmarknadsbolagslagen. Det är därför främst regleringen denna lag som det finns anledning att behandla närmare.

5.2.1 Begreppet finansieringsverksamhet

I kreditmarknadsbolagslagen definieras finansieringsverksarrmet. Definitiohar införts oförändrad från finansbolagzslagen, har följande nen, som lydelse.

240 Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet -

Finansieringsverksamhet: näringsverksamhet har till som ändamål att lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka till finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom för nyttjande.

Med näringsverksamhet avses yrkesmässigt bedriven ekonomisk verksamhet, som utmärks av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet samt i regel vinstsyfte. Näringsverksamheten skall ha som ändamål att lämna kredit, ställa garanti för kredit Ändamålet osv. framgår normalt sett ett företags bolagsordning eller stadgar. Även detta inte framgår av om kan ett företag anses bedriva ñnansieringsverksamhet om denna ingår som ett ordinärt och naturligt inslag i rörelsen. Däremot kan som finansieringsverksamhet i lagens mening inte anses att t.ex. ett industriföretag lånar ut medel för att mer eller mindre tillfälligt placera sitt likviditetsöverskott prop. 197879:170 s. 41.

Genom 1988 års finansbolagslag utvidgades den tillståndspliktiga finansieringsverksamheten till att avse all kreditgivning till konsument, med undantag för företag vars ñnansieringsverksamhet avser företagets, eller ett närstående företags, avsättning av varor och tjänster dessa krediter behandlas utförligare i avsnitt 5.3.1. Begreppet finansieringsverksamhet mot konsumenter utgår från konsumentkreditlagens definition av konsumentkredit, varmed avses betalningsanstånd eller län som är avsedda huvudsakligen för enskilt bruk. Det spelar ingen roll om krediten är avsedd att användas för investering av mer värdebeständig natur eller för utpräglat förbrukningsändamál. Om varje form av betalningsanstând utgör kreditgivning framgår dock inte. Det finns därför anledning främst med hänsyn till hur begreppet kreditgivning tolkats i praxis att se närmare på detta begrepp.

5.2.2 Begreppet kreditgivning

Att jämföra vilket sätt kredit tolkas i kreditmarknadsbolagslagen, konsumentkreditlagen och i EG:s första och andra banksamordningsdirektiv är en första uppgift.

Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet 241 -

Kreditgivning enligt kreditmarknadsbolagslagen

Frågan om varje kortare betalningsanstånd är att betrakta som kredit har varit föremål för dåvarande Bankinspektionens och regeringens prövning med anledning av den kontokortsverksarnhet som bedrevs av American Express Company AB Amexco. Detta företag erbjöd, i likhet med ett flertal andra företag, sina kunder ett s.k. betalkort. Det utmärkande för ett betalkort är att kortinnehavaren genom avtal åtar sig att betala hela sin skuld en viss tid efter skuldsättningen, t.ex. vid nästföljande månadsskifte. I dessa fall kan kredittiden vara så kort som en vecka eller ibland ännu mindre. Det förekommer även att kredittiden blir så lång som 90 dagar. I genomsnitt uppgår kredittiden för närvarande till 45 dagar. Kortinnehavarens kostnader består främst av faktureringsavgifter och årsavgifter. Någon ränta debiteras inte. Kontona i fråga kallas ofta betalkonton och tillhörande kort kallas betalkort. Det har varit vanligt bland kortutgivare att hävda att dessa avtal inte innefattar någon kreditgivning. Denna inställning grundar sig sannolikt till stor del den praxis som utvecklats mot bakgrund av regeringsbeslutet 4 1981 rörande Amexco. l beslutet uttalade regeringen bl.a. följande.

Amexcos betalkortsystem innebär att bolagets kontokortsfordringar regleras utan onödig tidsutdräkt. Den tid under vilken bolaget har fordringar mot kontohavarna utestående kan beräknas i genomsnitt uppgå till ca 14 dagar, om bolaget självt betalar medlemsföretagen senast en vecka efter det att försäljningsnotoma mottagits. I de fall som medlemsföretagen har avtalat med bolaget om betalning endast en gång i månaden, inträffar det t.o.m. att betalning från kontohavaren inflyter innan bolaget har gjort någon utbetalning till medlemsföretagen. Den längsta tid Amexcos kontofordringar bortsett från fall av betalningsförsummelse utestår torde röra sig om en månad. - En av de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten är att den tid som kontofordringama utestår kan hållas kort som möjligt. Storleken av de avgifter en kontohavare betalar till Amexco är inte relaterad till hur lång tid som förflyter innan fordringarna betalas. Inte heller påverkas avgifterna i och för sig av hur stora belopp som kontohavarna belastar kontot med. Det finns således en avgörande skillnad mellan en verksamhet som finansieras med sådana avgifter och en verksamhet vars

242 Kreditgivning tillståndspliktig jfinansieringsverksamhet -

intäkter erhålls i form av ränta. Det utmärkande för ränta är att den ökar längre kredittiden och större kreditbeloppet är.

Amexcos betalningssystem är visserligen normalt förbundet med en kortare betalningsfrist för kontohavare. En sådan effekt torde emellertid uppstå i varje, idag förekommande rationellt system för betalningsförmedling. Det ligger uppenbarligen i Amexcos intresse att ytterligare minska fristema. Ny teknik kan utvecklas som underlättar sådana strävanden. Med hänsyn till vad sålunda och i övrigt har upptagits rörande Amexcos verksamhet kan regeringen inte dela bankinspektionens uppfattning att kreditgivning ingår som ett nödvändigt element i bolagets huvudändamål.

De syften som lagen om finansbolag skall tillgodose synes inte i mån när det gäller företag som otvetydigt sysslar samma som med kreditgivning påkalla att rena betalkortsföretag faller under lagen. Dessa företags upplåningsbehov är inte så stort och det kapitaltäckningskrav som gäller för fmansbolagen har därmed inte samma betydelse. En sådan tillsynslagstiftning som lagen om ñnansbolag utgör är av värde för att möjliggöra att den kreditpolitiska lagstiftningen tillämpas finansbolagen. Något nämnvärt behov av kreditpolitisk reglering av betalkortsföretagen finns emellertid inte. Enligt beslut den 10 september 1981 har fullmäktige i Sveriges riksbank med framhållande av att beslutet inte innebär något ställningstagande till i vad mån betalkortsföretag är att betrakta som finansbolag eller undantagit betalkortsföretagen från riksbankens föreskrifter om utlåningsregler för ñnansbolag enligt lagen om kreditpolitiska medel.

Mot bakgrund det anförda finner regeringen att Amexco inte av skall anses driva verksamhet som har till ändamål att lämna kredit och alltså inte skall utgöra ñnansbolag enligt lagen om ñnansbolag. Regeringen förordnar därför med bifall till - Amexcos besvär att bolaget skall avföras ur bankinspek- tionens förteckning över ñnansbolag.

Detta regeringsbeslut har legat till grund för Finansinspektionens ställningstagande att betalningsanstånd i samband med betalkortsverksamhet inte har ansetts vara kreditgivning och därmed inte ansetts utgöra tillståndspliktig fmansieringsverksamhet.

Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet 243 -

Kreditgivning enligt konsumentkreditlagen

Konsumentkreditlagen omfattar en rad olika typer av krediter. Den tillämpas på t.ex. banklån, kontokortskrediter, avbetalningsköp och enkla betalningsanstånd, allt under förutsättning att det är fråga om konsumentkrediter i lagens mening. Kredit definieras inte i lagen, men man talar i princip om tre olika typer av krediter, nämligen lån, betalningsanstånd och löpande krediter. En kredit anses föreligga även om beloppet är mycket litet eller kredittiden mycket kort, t.ex. en eller två dagar. Att kredittiden inte behöver ha en viss längd får betydelse bl.a. vid betalkortsverksamhet. Enligt konsumentkreditlagen år det således fråga om kreditgivning för det fall att det inte sker en omedelbar betalning.

Vid tillämpningen av vissa specialregler som finns i konsumentkreditlagen har dock en del undantag gjorts för krediter med kort kredittid. Av bestämmelserna i Konsumentverkets riktlinjer för tillämpning av konsumentkreditlagen 1992:830 m.m. framgår t.ex. att kreditprövning kan underlátas kredittiden är högst tre månader och beloppet skall betalas om på en gång. I riktlinjerna anges också att kreditköp med kortare kredittid än 45 dagar är undantagna från kravet att kontantinsats skall tas ut.

Konsumentkreditlagen är däremot inte tillämplig i de likartade fall då kunden har pengar ett konto tillgångskonto och använder ett kontokort ett rent betalningsmedel. Dessa kort brukar benämnas som debetkort eller ibland rena betalkort. Vid betalning med ett sådant kort kan det dröja någon dag innan kontot debiteras. Denna hanteringstid anses inte innebära att kunden får någon kredit enligt konsumentkreditlagen.

Kreditgivning enligt EG-direktiv

Företag som bedriver antingen in- eller upplåning i förening med beviljande krediter för räkning träffas EU:s definition av av egen av credit institution. Vad som avses med att bevilja kredit för egen räkning beskrivs dock inte i EG:s banksamordningsdirektiv. Enligt den information inhämtats från EG-kommissionen om innebörden av begreppet som kreditgivning framgår att varje form av utestående fordran, som t.ex. när

244 Kreditgivning tillståndspliktig jinansieringsverksamhet -

köp via betalkort inte är förenad med samtidig debitering, utgör kreditgivning. EU:s krav på reglering enligt banksamordningsdirektiven beskrivs utförligare i avsnitten 3.5 och 4.4.

5.3 Undantag från tillståndspliktig finansie-

ringsverksamhet

Från tillståndspliktig finansieringsverksamhet i kreditmarknadsbolagslagen har, som nämnts inledningsvis, uttryckligen undantagits viss finansieringsverksamhet. De undantag som är av intresse att behandla, mot bakgrund av den ñnansieringsverksamhet som bedrivs av vissa bolag och föreningar, är undantagen från tillståndsplikt för finansiering av avsättning av egen produktion av varor och tjänster 1 kap. 3 § första stycket 2 och 3 KML och för föreningar som bedriver ñnansieringsverksamhet utan vinstsyfte för att tillgodose medlemmarnas finansieringsbehov 3 § andra stycket 2 FiL. Även undantagsbestämmelsen ñnansieringsverksamhet för som avser finansiering endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap l kap. 3 § första stycket 4 KML finns anledning att behandla. Undantagsbestämmelsen som avser föreningars tinansieringsbehov har, som ovan nämnts, inte förts in i kreditmarknadsbolagslagen.

5.3.1 Finansiering av egen och närstående företags produktion

Kredit eller betalningsanstånd i direkt samband med försäljning av en vara eller en tjänst har i förarbetena till finansbolagslagen benämnts leverantörsoch köpkredit. Även benämningen handelskredit förekommer. Dessa krediter används av produktionsföretag för att underlätta avsättningen av produkter. Det är regelmässigt fråga om kreditgivning till konsumenter. Krediten kan ges i olika former, t.ex. anstånd med betalningen eller genom att kunden använder ett särskilt kontokort. I undantagsbestämmelserna skiljer man om krediten beviljas av produktionsbolaget eller om det beviljas av annat koncembolag eller av ett bolag som annars är nära knutet till produktionsbolaget. Skillnaden består däri att ett produktionsbolag kan bedriva finansieringsverksarnhet utan att det drabbas av tillstândsplikt. Om ñnansieringsverksamheten däremot sker av annat

Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet 245 -

koncembolag eller i ett annat sätt närstående företag till produktions-

bolaget och detta bolag anskaffar medel från allmänheten så blir finan-

sieringsverksamheten tillståndspliktig. Undantagsbestämmelserna i l kap.

3 § första stycket 2 och 3 kreditmarknadsbolagslagen har följande lydelse.

Tillstånd krävs inte om finansieringsverksamheten

. . . . finansiering endast i samband med avsättning av avser tjänster erbjuds eller varor som framställs eller säljs av som företaget, finansiering endast i samband med avsättning av avser tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av annat företag i koncern eller med annat nära samband samma och medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten,

. . . .

Undantagen från tillståndsplikt för krediter som ges i direkt samband med

försäljning och tjänster har främst motiverats med hänsyn till den av varor stora betydelse dessa krediter har för samhällsekonomin. Bestämmelsom infördes redan i 1980 års ñnansbolagslag. Departementschefen ansåg serna det uteslutet ställa industriföretag under en tillsyn som var avpassad för att kreditinstitut bara för att företaget bedrev finansieringsverksamhet i syfte

att främja avsättningen egen produktion prop. 197879: 170 s. 24. Det av fanns, enligt departementschefen, anledning att göra någon åtskillnad om

kredit beviljades produktionsbolaget eller av annat närstående bolag. I av propositionen uttalades följande.

Finansieringsverksamhet förekommer i produktionsföretag i syfte att underlätta avsättningen de produkterna. Sådan av egna verksamhet drivs i särskilda bolag är anknutna till bilsom branschen och andra industrikoncemer. I några fall drivs finansieringsverksamhet direkt i produktiionsbolag. Om ett sådant bolag lånar medel från utomstående, kan det upp knappast fastställas medlen används i finansieringsverksamom het eller inom andra delar bolagets verksamhet. Redan på av den grunden är det betänkligt att låta lagen omfatta industriförejämsides med produktionen finansierar avsättningen av tag som sina produkter. Jag det uteslutet att ställa industriföretag anser under tillsyn är avpassad för kreditinstitut och liknande en som institut bara därför att industriföretagen vid sidan av sin egentliga verksamhet, exempelvis produktion av varor, också

246 Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet -

driver finansieringsverksamhet i syfte att främja avsättningen av den egna produktionen. Någon skillnad föreligger enligt min mening därvid inte om finansieringsverksamheten äger rum i det producerande bolaget, i annat koncembolag eller i bolag som annars är nära knutet till produktionsbolaget. Jag förordar således att från lagens tillämpningsområde undantas verksamhet som uteslutande består i finansiering med avseende varor som har framställts av det ñnansierande företaget, företag i samma koncern eller företag med nära anknytning till produktionsbolaget. På motsvarande sätt som i varuproducerande företag förekommer fmansieringsverksamhet i företag som erbjuder tjänster, t.ex. inom vissa servicenäringar. Mellan sådana företag och varuproducerande företag finns enligt min mening inte någon sådan skillnad som kan motivera att de behandlas olika i fråga om lagens tillämpning. Finansieringsverksamhet som uteslutande inriktas på finansiering av tjänster i samma utsträckning som jag nyss angav för de varuproducerande företagen bör alltså undantas från tillämpningsomrâdet. En säljare kan på olika sätt lämna köparen kredit i samband med köpet. Detta kan enklast ske genom att köparen får anstånd med betalningen. Denna form av kredit brukar kallas handelskredit. I likhet med kommittén anser jag att sådan kreditgivning inte skall falla under lagen. Om krediten i stället utformas exempelvis som en kontokortskredit medför detta enligt min mening inte någon sådan ändring, som motiverar att lagen bör bli tillämplig. När krediten avser varor, som säljs av den som lämnar krediten bör lagen inte vara tillämplig på verksamheten oavsett i vilken form kreditgivningen sker. Det bör inte heller vara någon skillnad, om krediten lämnas av säljaren, företag i samma koncern eller företag med arman nära anknytning. Jag förordar därför att undantag från lagens tillämplighet görs för de angivna fallen. Undantagen blir förhållandevis vittgående. Ett företag som ägnar sig försäljning kan exempelvis ha ett dotterföretag, som med kontokortssystem möjliggör kredit för dem som köper varor av moderföretaget. Den förordade undantagsregeln innebär att denna verksamhet inte kommer att falla under lagen.

Undantagsbestämmelsema diskuterades även vid riksdagsbehandlingen av näringsutskottet bet. 197980:NU23 s. 13. Utskottet anser att det av regeringen föreslagna undantaget borde göras mindre vittgáende och att gränsen mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig finansieringsverk-

Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet 247 -

samhet borde dras så att den medverkade till konkurrenslikställdhet, oberoende av ägarförhållanden, mellan finansieringsföretag som bedriver likartad verksamhet och vänder klientel. Det finns därför sig till samma enligt utskottet anledning att göra skillnad mellan företag som finansierar avsättning av egna varor och tjänster och de företag som finansierar andra, närstående företags avsättning och tjänster. Beträffande den av varor senare kategorin finns det, enligt utskottet, anledning att skilja på företag lånar medel för verksamheten från allmänheten och företag som som upp endast använder egna överskottsmedel eller lånar upp medel i bank. Endast ett företag, finansierar andra närstående företags avsättning av om som och tjänster, använder egna överskottsmedel eller lånar upp medel varor i bank borde verksamheten, enligt utskottet, vara undantagen från tillståndsplikt. Detta innebar att även de företag som finansierar närstående företags avsättning borde omfattas av lagen om de lånade upp medel från allmänheten. I betänkandet angavs att man med allmänheten avsåg upplåning från än kreditinstitut eller företag som ingår i samma annan ñnansbolaget eller eljest har nära samband med detta. Om ett koncern som företag har blandad verksamhet och normalt inte anskaffar medel från som allmänheten vid något tillfälle gör detta borde lagen, enligt utskottet, vara tillämplig på företaget endast företaget kan visa att lånet har direkt om samband med någon arman verksamhet än finansieringsverksamheten. Det skall, enligt utskottet, ankomma på Finansinspektionen att avgöra om medel anskaffas från allmänheten eller inte.

Frågan företag finansierar egen eller närstående företags om som avsättning och tjänster skall undantas frán tillståndsplikt eller inte av varor har övervägts även i förarbeten till 1988 års ñnansbolagslag senare Departementspromemorian Auktorisation ñnansbolag m.m., DsFi av 1987:13 och 198788:149. I propositionen s. 24 uttalar departeprop. mentschefen att dessa krediter är stor betydelse för sarnhällsekonomin av samt att det, även om det skulle vara motiverat att förbjuda dessa av rent konsumentpolitiska hänsyn, alltför ingripande åtgärd att ta till. vore en Departementschefen föreslog således inte någon ändring beträffande dessa krediter.

248 Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet -

5.3.2 Vissa näringsidkares finansieringsbehov

Enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 kreditmarknadsbolagslagen krävs inte tillstånd om finansieringsverksamheten

tillgodoser finansieringsbehov endast inom näringsiden grupp kare med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inte anskajfas från allmänheten.

Av förarbetena till 1980 års ñnansbolagslag SOU 1977:97 och prop. 197879: 170 s. 44 framgår att bestämmelsen är avsedd för finansieringsföretag vars rörelse endast leverantörskrediter knutna till ett bolags avser eller en koncems försäljning. Under förutsättning att företagets upplâning sker hos bolaget eller i koncernen eller i ett kreditinstitut skall verksamheten undantas. Om medelanskaffningen däremot, helt eller delvis, regelmässigt sker från allmänheten skall verksamheten tillståndsplikvara tig. Med allmänheten avses annan än kreditinstitut eller koncembolag. Med kreditinstitut avságs vad som avses därmed enligt lagen 1974:922 om kreditpolitiska medel. Det kan enligt förarbetena även fråga vara om en grupp av näringsidkare som tillsammans bildar ett företag för att underlätta den egna finansieringen. Ett sådant företags uppgift är att låna upp medel i eget namn för vidareutlåning till den grupp av näringsidkare som står bakom företaget. Kreditgivningen riktar sig inte till konsumenter utan till ägarföretagen själva. Att näringsidkama har en ekonomisk intressegemenskap kan dokumenteras genom att näringsidkama är medlemmar i t.ex. en ekonomisk förening eller annat sätt har slutit sig samman för att tillgodose gemensamma ekonomiska intressen för näringsverksamheten.

5.3.3 Föreningars finansieringsverksamhet

Utlåningsverksamhet som bedrivs av vissa föreningar utgör finansieringsverksamhet enligt kreditmarknadsbolagslagen. Enligt finansbolagslagen kunde föreningars utlåningsverksamhet undantas från tillståndspliktigfinansieringsverksamhet efter särskild prövning Finansinspektionen. Undanav

Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet 249 -

tagsbestämmelsen, som inte har förts in i kreditmarknadsbolagslagen, hade följande lydelse i 3 § andra stycket 2 ñnansbolagslagen.

Tillstånd krävs inte heller om bankinspektionen efter särskild prövning finner att finansieringsverksamheten

. . . drivs utan vinstsyfte av en förening uppgift endast är att vars tillgodose finansieringsbehov hos föreningens medlemmar.

Förutsättningen för att undantag skulle beviljas således dels att förevar ningen bedrev verksamheten utan vinstsyfte, dels att föreningens uppgift endast var att tillgodose medlemmarnas finansieringsbuehov. Det alltså var fråga om föreningar bedrev renodlat finansiell verksamhet. som en

Undantagsbestämmelsen infördes i 1988 års finansbolagslag. Syftet med bestämmelsen var främst att föreningar inlåningsverksamhet vars undantagits enligt bankrörelselagen även borde undantas från tillstândsplikt avseende ñnansieringsverksamheten. l regeringens 1987882149 prop. s. 26 Auktorisation av ñnansbolag uttalar föredragande statsrådet följande.

På marknaden förekommer idag ett stort antal föreningar som driver finansieringsverksamhet i syfte att tillgodose medlemmarnas ñnansieringsbehov. I flertalet fall har dessa föreningar också en inlâning från medlemmarna, vilket är möjligt eftersom den inlåning som enligt bankrörelselagen förbehålls bank är begränsad till sådan som sker från allmänheten. Föreningarna får anses driva sin verksamhet i företagets form. Utan ett undantag för dessa föreningar i samband med tillägget att endast auktoriserat institut på marknaden får driva ñnansieringsverksamhet riktad mot konsument skulle föreningarna få lägga ned sin verksamhet. Denna är nämligen oftast inte av sådan omfattning att föreningen kan ombildas till ett aktiebolag med ett aktiekapital om minst 5 milj. kr. och därefter erhålla auktorisation som finansbolag. På samma sätt dessa föreningar enligt bankrösom relselagen ges rätt att ta emot inlåning från medlem jag att anser de även till medlem bör kunna t.ex. lämna kredit utan att en träffas av lagens regler. En förutsättning bör dock att vara föreningen driver finansieringsverksamhet u.tan vinstsyfte.

250 tillståndspliktig finansieringsverksamhet Kreditgivning -

Vad med vinstsyfte inte. Även KMK behandlar frågan som avses anges om undantag från tillståndskrav för föreningar som bedrivs utan vinstsyfte och syfte endast är att tillgodose medlemmarnas ñnansieringsbehov. Enligt vars KMK träffas dessa föreningar, till skillnad från KF:s och HSB:s sparkasfinansieringsverksamhetsdeñnitionen. Som exempel på sådana sor, av föreningar nämner KMK kreditkassoma inom studentkårema och föreningar med sparlåneverksamhet där insättama inte erhåller någon ränta insatta medel i gengäld kan låna till låga kostnader, såsom JAK men Riksförening för ekonomisk frigörelsef Fria Kulturfonden och liknande organisationer SOU 1988:29, del s. 457.

Vid riksdagsbehandlingen propositionen ändrad lagstiftning för av om banker och andra kreditinstitut med anledning av EES-avtalet, m.m. prop. 199293:89 ledamot i motion mot. l99293:N15 upp frågan tog en en inte den inlåningsverksamhet som bedrivs av bl.a. JAK och Fria om Kulturfonden borde undantas från tillämpningen EG:s direktiv angående av kreditinstitut. Näringsutskottet avstyrkte dock motionen bet. 199293:NU9. Utskottet anförde därvid bl.a. följande.

Frågan att särskilt undanta t.ex. HSB:s och KF :s sparkasom eller JAK och Fria Kulturfonden från gällande lagstiftning sor bör enligt utskottets mening anstå till dess att det redovisats någon närmare bedömning verksamheten är att hänföra av om till bankrörelse eller annan auktorisationspliktig finansieringsverksamhet, eller det finns skäl att införa särskild lagstiftom ning för just sådana institut. Utskottet vill härvidlag påpeka att uttryckligt undantag från tillämpligheten av annan finansiell ett lagstiftning torde krävas bara instituten anses falla under om EG:s definition kreditinstitut. För sådant undantag krävs å av andra sidan en ändring av EES-avtalet.

5.4 överväganden och förslag

Gränsdragningen mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig finansieringsverksamhet är i väsentliga avseenden beroende av vilka företag

I december 1993 föreningenfirman JAK JordArbete Kapital ekonomisk förening. antog - -

Kreditgivning tillståndspliktig jinansieringsverksamhet 251 -

som träffas av definitionen kreditinstitut i EG:s banksamordningsdirektiv. Företag som klassas som kreditinstitut måste, till följd av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet underkastas den reglering som följer av EG:s första och andra banksamordningsdirektiv, vilket bl.a. innefattar krav på obligatorisk auktorisation och visst minsta eget kapital när företaget startar sin verksamhet. Undantagsbestämmelsema måste till följd härav utformas på sådant sätt att de inte kolliderar med EU:s krav.

EU:s krav på reglering behandlas närmare i avsnitten 3.5 och 4.4. Det finns dock anledning att här bl.a. beröra vad som avses med kreditinstitut. Kreditinstitut är enligt definitionen i EG:s banksarnordningsdirektiv ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning. Med andra áterbetalbara medel avses fortlöpande utgivning av obligationer och andra jämförbara värdepapper. Ett företag som bedriver antingen inlåning eller upplåning i förening med kreditgivning lär sålunda vara ett kreditinstitut. Motiven till regleringen i direktiven är att ställa vissa minimikrav på företag som bedriver likartad finansiell verksamhet samt att se till att företag som tar emot inlåning från allmänheten omfattas av reglering som ger insättarna skydd.

En följd av EU:s krav är att ett företag som bedriver ñnansieringsverksamhet och anskaffar medel från allmänheten kommer att träffas av EGdirektivens definition av kreditinstitut. Detta innebär i sin tur att företag tar emot insättning av kundmedel och samtidigt bedriver finansom sieringsverksamhet blir kreditinstitut. Detsamma gäller företag som tar emot inlåning från allmänheten och bedriver fmansieringsverksamhet. Även ekonomiska föreningar inom konsument- och bostadskooperationen samt s.k. spar- och låneföreningar som är öppna för envar och därmed träffas av allmänhetsbegreppet kommer således att träffas av dessa krav, om de tar emot inlåning från allmänheten samtidigt som de beviljar krediter för egen räkning. Den finansieringsverksamhet som bedrivs av företag som klassas som kreditinstitut kommer således inte i framtiden att kunna undantas både från krav bankoktroj och från tillståndsplikt enligt kreditmarknadsbolagslagen. Enligt den information som utredningen inhämtat från EG-kommissionen bör emellertid företag, som i och för sig

252 Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet -

träffas av definitionen kreditinstitut, men som bedriver verksamheten på lokal nivå, i begränsad omfattning och utan någon permanent organisation kunna undantas från kraven i EG:s banksamordningsdirektiv. Sådana företag bör därmed också kunna undantas från kravet på tillståndsplikt enligt kreditmarknadsbolagslagen.

5.4.1 Begreppet kreditgivning

På vilket sätt begreppet kreditgivning skall tolkas har betydelse för om betalningsanstånd som ingår i betalkortsverksamhet som bedrivs av olika kontokortsföretag skall betraktas som tillståndspliktig finansieringsverksamhet eller inte. Det utmärkande för den betalkortsverksamhet som avses här är att kortinnehavaren genom avtal åtar sig att betala hela sin skuld en viss tid efter skuldsättningen, vid nästföljande månadsskifte. Är detta t.ex. sådan kreditgivning som gör att verksamheten utgör tillståndspliktig finansieringsverksamhet

Frågan har aktualiserats främst med anledning av att ett företag i sin kontokortsverksamhet har anpassat sina villkor sådant sätt att det inte längre fråga om kreditgivning enligt kreditmarknadsbolagslaanses vara Kortinnehavaren härigenom möjlighet att använda kontokortet gen. gavs vid betalning även av andra företags varor än dem som framställdes eller såldes företaget eller annat företag inom samma koncern eller med av annat nära samband till kontokortsföretaget. Ett sådant tillvägagångssätt är närmast att betrakta som ett kringgående av de nuvarande undantagsbestämmelserna från tillståndspliktig finansieringsverksamhet för egen och närstående företags produktion l kap. 3 § första stycket 2 och 3 KML.

I förarbetena till finansbolagslagen uttalas att begreppet finansieringsverksamhet mot konsumenter utgår från konsumentkreditlagens definition av konsumentkredit. Begreppet kredit definieras emellertid inte i konsumentkreditlagen. Som utvecklas närmare i avsnitt 5.2.2 anses en kredit enligt konsumentkreditlagen föreligga även om kredittiden är mycket kort, t.ex. eller tvâ dagar. Vid tillämpningen av konsumentkreditlagen är det en således fråga om kreditgivning så snart det inte sker en omedelbar betalning. Betalningsanstånd i betalkortsverksamhet utgör således kredit-

Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet 253 -

givning enligt konsumentkreditlagen. Gränsen för kreditgivning behandlas inte i kreditmarknadsbolagslagen eller i dess förarbeten. Utvecklingen i praxis har dock till följd av regeringens beslut avseende Amexcos betalkortsverksamhet lett till att betalningsanstånd i samband med betalkortsverksamhet, oavsett anståndstidens längd, inte ansetts fordra tillstånd enligt kreditmarknadsbolagslagen. Regeringens beslut 41981 redovisas utförligare i avsnitt 5.2.2. I vissa fall uppgår betalningsanståndet vid betalkortsverksamhet endast till en eller ett par veckor. Det förekommer emellertid även att anståndstiden uppgår till 90 dagar.

I regeringens ovan nämnda beslut fäste regeringen vikt vid att det i varje förekommande rationellt system för betalningsförmedling förekommer en viss kortare betalningsfrist för kontohavaren. Av beslutet framgår att regeringen även fäste avseende vid att det låg i Amexcos intresse att minska fristerna och ny teknik kunde utvecklas som kunde underlätta sådana strävanden. l genomsnitt utestod Amexcos kontofordringar ca 14 dagar. Som längst kunde betalningsfristen uppgå till 30 dagar. Regeringen fäste även avseende vid att verksamheten finansierades med avgifter och inte med ränta, att ett betalkortsföretags upplåningsbehov inte var så stort och att det kapitaltäckningskrav som gällde för dåvarande finansbolag inte hade samma betydelse.

Att regeringen har accepterat en utsträckt betalningsfrist synes närmast ha samband med att man vid betalningsförmedling bör acceptera en viss tidsutdräkt med hänsyn till den tid som åtgår att administrera betalningsöverföringen. Med hänsyn till teknikens utveckling, där flera betalningssystem är on-line, borde den tid som åtgår för administration av betalningsöverföring i dag vara kortare än den som gällde vid tiden för regeringens beslut år 1981. Beslutet synes dock inte ge stöd för att betalkortsverksarnhet generellt, oavsett betalningsfristen, skall falla utanför kravet på tillståndspliktig ñnansieringsverksamhet.

Med anledning av den beskrivna utvecklingen finns ett klart behov av att klargöra hur långt ett betalningsanstånd bör vara innan det är fråga om tillståndskrävande kreditgivning i samband med kontokortsverksamhet. Om det även i annan kreditgivningsverksamhet finns skäl att tydliggöra

254 Kreditgivning tillståndspliktig jinansieringsverksamhet -

begreppet kredit och eventuellt införa en definition i kreditmarknadsbolagslagen kan behöva utredas i ett vidare sarmnanhang. Inom ramen för mitt utredningsuppdrag starmar jag för att uttala hur långt ett betalningsanstând i kontokortsföretags verksamhet bör få vara innan det underkastas tillståndsplikt såsom kreditgivning.

I regeringsbeslutet från 1981 fästes särskilt avseende vid att betalningsanståndet var betingat av vad som kunde betraktas som en naturlig del i ett rationellt system för kontokortshantering. I den praktiska tillämpningen har ett företags betalningsrutiner emellertid inte tillmätts någon betydelse vid bedömningen. All betalkortsverksamhet har, som ovan nämnts, oavsett anståndstidens längd undantagits från tillståndsplikt. Även den moderna om teknikens utveckling i och för sig möjliggör allt kortare betalningsfrister bör kortinnehavare vid all rationell betalningsförmedling kunna ges ett visst betalningsanstând utan att verksamheten därmed blir tillståndspliktig enligt kreditmarknadsbolagslagen. Detta bör gälla oavsett företagets organisatoriska förutsättningar och administrativa rutiner. Vid bedömningen ett företags kontokortsverksamhet bör underkastas tillav om ståndsplikt bör man sålunda inte behöva göra en prövning av det enskilda företagets betalningsrutiner.

Vid bedömningen hur långt betalningsanstând som bör kunna ges i av samband med kontokortsverksamhet utan att verksamheten underkastas tillståndsplikt finns anledning att jämföra med den betalningsfrist som gäller på marknaden för s.k. handelskrediter. Vid dessa krediter, som ges olika näringsföretag, är betalningsanstând om 30 dagar vanligt av förekommande. Dessa krediter är i flertalet fall undantagna från tillståndsplikt undantagsbestämmelsema i 1 kap. 3 § första med stöd av stycket 2 och 3 kreditmarknadsbolagslagen. Kortinnehavare bör i samband med betalkortsverksamhet kunna ges samma betalningsanstând, dvs. upp till högst 30 dagar, utan att ett sådant betalningsanstând betraktas som kreditgivning enligt kreditmarknadsbolagslagen och därmed tillståndspliktig finansieringsverksamhet. Vad jag anfört får anses liggai linje med vad nu med hänsyn till utvecklingen i praxis får anses utgöra gällande rätt. som Någon lagändring är således inte erforderlig.

Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet 255 -

5.4.2 Finansieringsverksamhet hos vissa utgivare kontokort av

Kreditgivning förekommer hos näringsföretag i samband med deras kontokortsverksamhet. Kreditgivningen är i flera fall avsedd att finansiera det egna eller ett närstående företags avsättning av varor och tjänster. Sådan kreditgivning utgör oftast finansieringsverksamh et enligt kreditmarknadsbolagslagen.

Kreditgivning som utgör ñnansieringsverksamhet och som endast sker för att finansiera företagets avsättning av varor och tjänster är i dag undantafrån tillståndsplikt. Även kreditgivning ñnansieringsverksanmet gen som lämnas av ett företag som ingår i samma koncern som näringsföretaget eller har annat nära samband med detta företag :är undantagen från tillståndsplikt såvida inte företaget anskaffar medel från allmänheten 1 kap. 3 § första stycket 2 och 3 KML. Dessa bestämmelser som undantar kreditgivning för finansiering av egen och närstående företags produktion är tillämpliga även kontokonsföretagens kreditgivningsverksamhet. Bestämmelserna har införts oförändrade i kreditmarknadsbolagslagen från ñnansbolagslagen. l förarbetena till kreditmarknadsbolagslagen prop. 199293:89 uttalar föredragande statsrådet att det i avvaktan på mitt uppdrag inte fanns anledning att föreslå någon ändring beträffande dessa krediter. Frågan är om det alltjämt finns skäl att undanta finansiering av egen och närstående företags produktion från tillståndsplikt och om detta är förenligt med EU:s krav.

Ur konsumentskyddssynpunkt är kreditgivning av näringsföretag lika skyddsvärd som annan kreditgivning till konsument.. Detta talar för att samhället borde utöva tillsyn samt ställa samma krav reglering på denna verksamhet, som på annan finansieringsverksamhet mot konsumenter. Detta intresse måste, som uttalas i förarbetena till fmansbolagslagen prop. 198788: 149, vägas mot att dessa krediter fyller en stor funktion för sam-

hällsekonomin. Återigen finns anledning att framhålla att EU:s krav har

betydelse för behandlingen av dessa i dag oreglerade krediter för det fall att företaget som beviljar kreditema även har inlåning eller upplåning från allmänheten i sin verksamhet. Dessa i dag oreglerade krediter bör bedömas med utgångspunkt från om kreditgivningen sker av företaget som till-

256 Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet -

handahåller aktuella varor och tjänster eller kreditgivningen sker ett om av företag som är närstående dvs. ingår i samma koncern eller är på annat sätt närstående till ett sådant företag.

Finansieringsverksamhet i näringsföretag

Det förekommer att näringsföretag bedriver kontokortsverksamhet som innefattar finansieringsverksamhet. l vissa fall tar dessa företag även emot insättning kundmedel I dessa fall bedrivs finansieringsverksamheten av direkt av näringsföretaget men utgör regelmässigt endast en begränsad del av företagets samlade verksamhet. Ett sådant företag lär inte, även om företaget har upplåning eller tar emot insättning av kundmedel från allmänheten, betraktas som ett kreditinstitut.

Motiven till att finansieringsverksamhet i dessa företag undantagits från tillstándsplikt gör sig enligt min mening alltjämt gällande. Finansieringsverksamhet som sker endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget bör sålunda alltjämt vara undantagen från tillståndsplikt.

Finansieringsverksamhet i närstående företag

Det förekommer även att företag som ingår i samma koncern som ett näringsföretag bedriver kontokortsverksamhet vilken innefattar viss finansieringsverksamhet och i vissa fall såsom i ICA Kort AB även - insättning av kundmedel. I ett sådant företag utgör normalt finansieringsverksamheten den huvudsakliga delen av företagets verksamhet.

Ett sådant företags finansieringsverksamhet avser bl.a. att finansiera ett eller flera företags avsättning av varor och tjänster. Enligt den nuvarande regleringen är sådan finansieringsverksamhet undantagen från tillståndsplikt under förutsättning att medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten. Med anskaffning av medel från allmänheten avses upplåning

2Insättning av kundmedelbehandlasutförligare i avsnitt4.6.2.

Kreditgivning tillståndspliktig jinansieringsverkszimhet 257 -

från annan än kreditinstitut eller företag ingår i samma koncern som som kreditmarknadsbolaget eller eljest har nära samband med detta.

Kraven reglering av företag som bedriver finansieringsverksamhet på sådant sätt är till stor del beroende av EU:s krav. Dessa innebär att om ett sådant företag har upplåning eller tar emot inlåning alternativt insättning av kundmedel från allmänheten är företaget ett kreditinstitut enligt EU:s definition och kan till följd därav inte undantas från tillståndsplikt.

Det är inte enbart EU:s krav som gör att dessa företag bör underkastas tillstândsplikt. Även andra skäl motiverar detta. Dessa företag bedriver en verksamhet som är likartad den som bedrivs av företag som kan sägas vara helt fristående från näringsföretag, t.ex. bankägda kreditmarknadsbolag. Även företag ingår i koncern näringsföretag om som samma som ett normalt har en mer begränsad verksamhet än de fristående kreditmarknadsbolagen kan det av konkurrensskäl anses angeläget att behandla dessa företag lika.

Begreppet anskaffande av medel från allmänheten bör förutom upplâning även innefatta insättning av kundmedel. Detta får till följd att ett flertal företag som bedriver finansieringsverksanthet i ett koncernföretag och tar emot insättning av kundmedel kommer att fordra tillstånd enligt kreditmarknadsbolagslagen. Förutsättningen för att kreditmarknadsbolag skall ha rätt att ta emot insättning av kundmedel är dock att företagets finansieringsverksamhet endast sker i samband med avsättning av varor och tjänster som framställs eller säljs av företag inom Samma koncern som kreditmarknadsbolaget. l avsnitt 4.6.2 behandlas denna fråga närmare.

Sammanfattningsvis finns således enligt min mening inte skäl att göra någon ändring i undantagsbestämmelsema som avser finansiering av ett företags egen eller ett närstående företags produktion. Förutsättningen för att undantag från tillståndsplikt skall kunna ske vid finansiering av ett närstående företags avsättning av varor och tjänster är dock att företaget inte anskaffar medel för verksamheten från allmänheten.

Kreditgivning tillståndspliktig jirtansieringsverksamhet

5.4.3 Finansierlngsverksamhet hos vissa föreningar

Mitt förslag: I kreditmarknadsbolagslagen införs en undantagsbestämmelse som innebär att en ekonomisk förening inte skall behöva tillstånd att driva ñnansieringsverksamhet, under förutsättning att verksamheten är av begränsad omfattning och riktar sig enbart till medlemmar som utgör en på förhand bestämd personkrets.

Finansieringsverksamhet bedrivs av ett flertal olika föreningar. Föreningamas ñnansieringsverksamhet är motsvarande sätt som andra företag underkastade tillståndsplikt enligt kreditmarknadsbolagslagen. Den nuvarande begränsningen, att auktorisation endast kan medges svenska aktiebolag och utländska kreditinstitut, innebär dock att en ekonomisk förening inte kan erhålla sådan auktorisation. Om utredningens förslag, behandlas i kapitel genomförs blir det dock i framtiden möjligt att som bedriva såväl bankrörelse som finansieringsverksamhet i en ekonomisk förening.

Finansieringsverksamhet bedrivs en ekonomisk förening kunde som av enligt undantagsbestämmelse i ñnansbolagslagen undantas från tillen ståndsplikt efter särskild prövning Finansinspektionen. Förutsättningen av för sådan dispens var att föreningens ñnansieringsverksamhet endast syftade till att tillgodose medlemmarnas ñnansieringsbehov och drevs utan vinstsyfte. Enligt övergångsbestämmelsema till kreditmarknadsbolagslagen kan en sådan förening fortsätta att bedriva sin verksamhet till utgången av år 1994. Bestämmelsen syftade, som framgår av avsnitt 5.3.3, på ett stort antal föreningar bedrev finansieringsverksamhet i syfte att tillgodose som medlemmarnas fmansieringsbehov. Sådana föreningar hade vanligtvis även inlåning i sin verksamhet. Med anledning av att dessa föreningar undantogs från tillståndsplikt enligt bankrörelselagen ansågs dessa föreningar även kunna undantas från tillståndsplikt enligt den dåvarande ñnansbolagslagen prop. 1987882149 s. 26.

Föreningar bedriver inlånings- och fmansieringsverksamhet kommer som enligt mitt tidigare ställningstagande kapitel 4 att fordra bankoktroj om inlåningsverksamheten bedrivs gentemot allmänheten. Som utvecklas

Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet 259 -

närmare i avsnitt 4.6.1.1 kommer även inläning frän medlemmar att bedömas som inlåning från allmänheten om medlemskapet är öppet för envar och inláningsverksamheten därmed vänder sig till en på förhand obestämd personkrets. Sådana föreningar kommer således i framtiden att fordra bankoktroj, såvida inte föreningens inlâningsverksarnhet betraktas som insättning av kundmedel.

Föreningar som bedriver finansieringsverksamhet och vars inläningsverksamhet inte riktar sig till allmänheten kommer såvida verksamheten inte undantas från tillständsplikt att fordra tillstånd enligt kreditmark- nadsbolagslagen. Till denna kategori kan hänföras samtliga slutna föreningar som bedriver inlånings- och finansieringsverksamhet gentemot sina medlemmar. En sluten förening är en förening som i sina stadgar riktar sig till förhand bestämd personkrets. Till denna kategori hör en även föreningar inte bedriver inläningsverksamhet, men väl finansom sieringsverksamhet. Som exempel en sådan förening kan nämnas flera de lokala HSB-föreningarna som beviljar sina medlemmar lån i av samband med förvärv bostadsrätter. Vidare hör till denna kategori de av föreningar inlåningsverksarnhet inte riktas till allmänheten men väl vars deras ñnansieringsverksamhet. Dessa föreningar är vanligtvis slutna. Finansieringsverksamheten riktas dock i dessa fall även till andra utanför medlemskretsen, t.ex. anställda inom föreningen, föreningens kunder eller anhöriga till medlemmarna. Exempel sådana föreningar finns inom lantbrukskooperationen.

Föreningars ñnansieringsverksamhet kommer under förutsättning att finansieringen avsättning föreningens och tjänster, i likhet med avser av varor andra företag, att träffas undantagsbestämmelsema i l kap. 3 § första av stycket 2 och 3 kreditmarknadsbolagslagen. Om finansiieringsverksamheten i ekonomisk förening bedrivs av en grupp näringsidkare med viss inen tressegemenskap kan verksamheten undantas från tillsstândsplikt med stöd

l kap. 3 § första stycket 4 kreditmarknadsbolagslagen. Övriga

av föreningars finansieringsverksamhet kommer om ingen annan ändring sker att fordra tillstånd. -

.60 Krecitgivnirzg tillståndspliktig finuzxieringsverksamhet -

Vid bedömningen av övriga föreningars finansieringsverksamhet bör man gör åtskillnad mellan föreningar som är slutna och som riktar sin finansieringsverksamhet gentemot en på förhand bestämd personkrets samt öppna föreningar som riktar motsvarande verksamhet gentemot en på förhand obestämd personkrets.

Inlånings- och kreditgivningsverksamhet som bedrivs av s.k. spar- och låneföreningar behandlas i avsnitt 2.4. Flera av dessa föreningar är slutna medan vissa är öppna. Dessa föreningar bedriver en rent finansiell verksamhet. Föreningar som endast har inlåning sin verksamhet benämns sparföreningar medan föreningar som har såväl inlåning som kreditgivning i sin verksamhet benämns låneföreningar. Av avsnitt 2.4 framgår att dessa föreningar bedriver en förhållandevis begränsad verksamhet. Den största föreningen, som är en öppen förening, hade den l juli 1993 en inlåning 95 miljoner kronor. Bland de slutna föreningarna uppgick inlåningen till högst 49 miljoner kronor. 60 procent eller mer av inlånade medel lånade föreningarna ut till medlemmarna. Flertalet av dessa föreningar bedriver sin verksamhet på lokal nivå, t.ex. på en viss ort eller arbetsplats.

Öppna föreningar

Till de öppna föreningarna hör föreningar vars medlemskrets utgörs av en på förhand obestämd personkrets. På kreditgivningsverksamhet och övrig finansieringsverksamhet som bedrivs av dessa föreningar bör ställas samma krav tillstånd som på annan finansieringsverksamhet. Skäl att undanta dessa föreningars verksamhet från tillståndsplikt finns således inte.

Slutna föreningar

Det kännetecknande för slutna föreningar är att deras verksamhet är relativt begränsad. Principiellt löper kredittagarna samma risker vid denna typ av kreditgivning som vid annan kreditgivning. En skillnad ligger dock i att en liten och lokalt förankrad förening bygger på personkännedom och ett socialt nätverk mellan medlemmarna. Detta bidrar i hög grad till säkerhet och stabilitet i verksamheten. Detta inslag av inre kontroll minskar i takt med att verksamhetens omfattning ökar och får en vidare

Kreditgivning tillståndspliktig jinansieringsverksrzmhet 261 -

spridning. Likaså minskar den enskilde kredittagarens möjlighet till reell påverkan och kontroll över verksamheten i takt med att verksamheten får en vidare spridning och omfattning. Slutna föreningar som bedriver finansieringsverksarnhet gentemot medlemskretsen bör även i framtiden undantas från tillståndsplikt. De föreningar som bör undantas kommer i väsentliga avseenden att vara desamma som inte fordrar bankoktroj för sin inlåningsverksamhet.

Förutsättningen för att en förenings finansieringsverksamhet skall undantas från tillståndsplikt bör således vara att verksamheten är av begränsad omfattning och riktar sig enbart till medlemmar. Dessa skall utgöra en på förhand bestämd krets av personer. Om omsättningen av föreningens verksamhet understiger ett belopp om ca 100 miljoner kronor, får verksamheten som regel anses vara av begränsad omfattning. De föreningar som kommer att träffas av undantagsbestämmelsen är främst sådana föreningar som benämns låneföreningar i avsnitt 2.4. Dessa föreningar har anknytning till en viss arbetsplats, yrkeskategori eller annat medlemskriterium.

Som tidigare nämnts är en förutsättning för undantag, med hänsyn till EU:s krav företag som klassas som kreditinstitut, att föreningen inte jämte sin kreditgivningsverksamhet anskaffar medel från allmänheten genom inlåning eller upplåning, t.ex. genom obligationsutgivning. Detta har senast i 1 kap. 3 § första stycket 8 uttryckts genom ett krav på att företaget inte anskaffar medel från allmänheten. Nu aktuella föreningar föreslås bli undantagna från tillståndspliktig flnansieringsverksanthet som torde inte anskaffa medel för sin verksamhet genom upplåning från allmänheten. Verksamheten torde oftast vara av förhållandevis ringa omfattning. Även sådan förening skulle ha viss upplâning från om en allmänheten bör en sådan förening undantas från tillståndsplikt. Detta torde även vara förenligt med att EU inte fordrar att verksamhet, som är av begränsad omfattning och som bedrivs lokal nivå utan en permanent organisation, underkastas de krav kapitaltäckning m.m. som uppställs i banksamordningsdirektiven.

262 Kreditgivning tillståndspliktig finansieringsverksamhet -

Föreningar som kommer att vara undantagna från tillståndsplikt, såväl i bankrörelselagen som i kreditmarknadsbolagslagen, finns inte skäl att reglera i särskild ordning.

5.4.4 Finns behov av särskild reglering i koncemförhållanden

Den rubricerade frågan är föranledd främst mot bakgrund av att nuvarande och föreslagen reglering utgår från att det i ett och samma företag förekommer såväl kreditgivning som inlåning eller upplåning från allmänheten. Om man inom en koncern av olika anledningar väljer att bedriva ñnansieringsverksamhet i ett företag och i ett annat företag ta emot insättning av kundmedel eller har upplåning från allmänheten kommer företaget som bedriver ñnansieringsverksamhet sannolikt inte att fordra tillstånd enligt kreditmarknadsbolagslagen. Härigenom skulle man i viss mån kunna kringgå reglerna om tillståndsplikt genom att företaget som tar emot inlåningenupplåningen kanaliserar medlen vidare till företaget med kreditgivningi sin verksamhet. Av denna anledning finns skäl att överväga om särskilda regler är erforderliga för att förhindra ett sådant tillvägagångssätt.

Som tidigare nämnts ställer inte EU några krav i detta avseende. Om medlen på ovan angivet sätt kanaliseras vidare kan övervägas om inte företaget med ñnansieringsverksamhet i realiteten är det företag som har inlåningupplåning. Möjligheterna och riskerna för att företagen kommer att försöka tillämpa nuvarande reglering på sådant sätt torde emellertid vara begränsade. Finansinspektionen bör vara uppmärksam på att dylika försök till kringgående av lagstiftningen kan förekomma. I uppenbara fall bör inspektionen inom ramen för sin tillsynsverksamhet se till att dylika försök till kringgående förhindras. Enligt min mening finns dock inte tillräckliga skäl att nu föreslå särskilda regler i dessa avseenden. Inom EU pågår emellertid utredning om särskild reglering i koncemförhållanden som kan föranleda att denna fråga bör tas upp på nytt.

Finansiell verksamhet i ekonomiskförening 263

6 Finansiell verksamhet i ekonomisk

förening

6.1 Inledning

l Sverige bedriver ett antal föreningar finansiell verksamhet, som främst riktar sig till de medlemmarna. Medlemskap som krav för att få egna utnyttja de finansiella tjänsterna har i den svenska lagstiftningen sedan länge ansetts innebära att verksamheten inte vänder sig till allmänheten, såvida inte kravet på medlemskap framstår som ett sätt att kringgå reglerna för den finansiella tillsynen. Föreningarna har därigenom haft möjlighet att bedriva verksamheten utan tillstånd. Bland föreningarna återfinns allt från små föreningar med specifika kriterier för medlemskap, till föreningar med omfattande verksamhet utan andra kriterier för medlemskapet än att en obligatoriska insatser och avgifter har betalats. Vidare förekommer såväl föreningar med rent finansiell verksamhet, som föreningar som en därjämte bedriver annan näringsverksamhet. Gemensamt för föreningarna är dock att de yttersta syfte har att inom föreningens verksamhetsomsom råde verka för medlemmarnas gemensamma bästa.

Ett karaktäristiskt drag för ekonomiska föreningar jämfört med aktiebolag är den speciella kopplingen mellan kundintresse och ägarintresse. De effektivitetsvinster verksamheten i den ekonomiska föreningen generesom förutsätts regel kunna tas i anspråk förmånliga villkor för rar som genom kunderna, i stället för återbetalning till ägarna.. En förutsättning för genom detta skall förverkligas lång sikt är att kunderna och ägarna i så hög att grad möjligt är desamma. Aktiebolaget, å andra sidan, har förutsom sättningar att bygga det kapitalet genom tillskott från andra än upp egna

264 Finansiell verksamrett ekonomisk förening

kunderna. Det bredare underlaget för kapitalanskaffningen som därigenom står till buds är en fördel för bolagsformen.

En av de centrala frågorna i mitt arbete har varit hur skall på man se gränsdragningen för tillståndspliktenpå den finansiella marknaden. Särskilt har detta avsett föreningars möjligheter att bedriva finansiell verksamhet. Om denna verksamhet framgent kommer att förutsätta särskilt tillstånd oftare än hittills, bör man som nästa steg ta ställning till detta medför om ett behov av andra ändringar i gällande lagstiftning. I det följande kommer därför att behandlas dels vilka förutsättningar i fråga associationsom former som gäller i dag för bedrivande av tillståndspliktig verksamhet, dels vilka skäl som kan anföras för och emot en annan ordning.

6.2 Bundenhet till associationsform

6.2. 1 Svenska förhållanden

Banker

Av l kap. 2 § andra stycket bankrörelselagen 1987:617 framgår att tillstånd till bankverksamhet får meddelas svenska bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker samt utländska bankföretag enligt för dessa närmare angivna förutsättningar. Uppräkningen associationsav former är uttömmande. Lagstiftningen bankomrâdet från 1987 utgick i fråga om associationsformerna från vad som gällde sedan tidigare. Departementschefen påpekade dessutom när det gällde föreningsbankslagen 1987:620 att den däri föreslagna ändamålsbestämmelsen, vilken innebar en fortsatt koppling till jordbruksnäringen, och föreskriften geografisk om uppdelning av verksamhetsområden innebar att bankrörelse i den ekonomiska föreningens fonn även framöver endast kunde bedrivas den av befintliga föreningsbanksrörelsen prop. 198687:12 band 4 s. l.

Frågan om att ge utrymme för andra föreningar att bedriva bankverksamhet behandlades inte inför 1987 års lagstiftning. Diskussionen om föreningsforrnens lämplighet för bankrörelse uppstod inte heller förrän

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening 265

under det sena 1980-talets utveckling finansmarknaden. När kreditförlustema började bli ett allt större hot mot verksamhetens fortbeständ, växte också intresset för frågan om den långsiktiga kapitalanskaffningen. De fördelar som därvid ligger i bolagsformen i förhållande till andra associationsformer ledde till slutsatsen att man borde underlätta övergången till aktiebolagets form. Detta kom att ske genom särskilda ombildningsregler i sparbankslagen och i föreningsbankslagen.

Övriga kreditinstitut

Av l kap. 2 §kreditmarknadsbolagslagen 1992:1610 framgår att tillstånd att bedriva ñnansieringsverksamhet endast kan medges svenska aktiebolag och utländska kreditinstitut. Lagens krav tillstånd gäller dock inte undantagslöst. Av intresse är, såvitt avser företag under andra associationsformer än aktiebolag och som bedriver i övrigt tillståndspliktig verksamhet, främst undantaget i l kap. 3 § första stycket 7. Undantaget avser verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen enligt arman lag. Därmed bl.a. hypoteksinstituten. Även för dessa företag har avses kapitalanskaffningsfrâgan föranlett beslut om ombildning, eller diskussion om ombildning, till annan företagsform.

Därutöver kan man notera att det i kreditmarknadsbolagslagen inte intagits det särskilda undantag för föreningar som gällde enligt 3 § andra stycket 2 ñnansbolagslagen 1988:606. Enligt denna bestämmelse kunde Finansinspektionen på särskild ansökan medge undantag från tillständsplikten för förening gentemot medlemmarna bedrev finansieringsverksamhet en som utan vinstsyfte. Departementschefen anförde i förarbetena till förslaget till kreditmarknadsbolagslag i huvudsak att den framtida regleringen av dessa föreningar skulle komma att tas upp i annat sammanhang, närmast i samband med översynen av bankrörelselagen. Bortsett från p. 5 i övergângsbestämmelserna till kreditmarknadsbolagslaigen, saknas således numera lagstöd för att i förenings form bedriva ñnansieringsverksamhet.

266 Finansiell verksamheti ekonomisk förening

Gemensam utveckling

Som en del av finanskrisen under 1990-talets inledande år fick flera av de större bankerna och finansbolagen kärma av växande kreditförluster. Samtidigt med att de stora kreditförlustema kom i dagen levde också branschen som helhet med pressen att öka kapitaltäckningen för sina placeringar. Genom lagändringar 1989 hade nya och skärpta kapitaltäckningsregler införts för bl.a. bankerna, kreditaktiebolagen och finansbolagen. De nya kraven skulle vara uppfyllda vid utgången av 1992. Detta innebar ett ökat behov av antingen nytt riskkapital utifrån, närmast från ägarna, eller avsättningar av vinstmedel till eget bundet kapital.

Pâ de finansiella marknaderna har från senare delen av 1980-talet ett antal större företag, vilka bedrivit sin verksamhet i annan form än aktiebolagets, strävat i riktning mot att övergå till aktiebolagsformen. Som huvudsakligt skäl för detta har anförts möjligheten att pâ längre sikt anskaffa nytt riskkapital till företaget. Själva aktiebolagsformen skulle således vara överlägsen andra associationsformer när det gäller möjligheten att förstärka det egna kapitalet.

bestämmelser i sparbankslagen, vilka trädde i kraft den l juli Genom nya 1991, gavs sparbankema en möjlighet att utan likvidation ombilda sig till bankaktiebolag. Motsvarande möjlighet till ombildning gavs för föreningsregler i föreningsbankslagen, vilka trädde i kraft bankernas del genom nya den l december 1992. Ombildningen av Stadshypotek till kreditaktiebolag beslutades genom lagen 1992:700 om ombildning av stadshypoteksinstitutionen, trädde i kraft den 1 juli 1992. För Stadshypoteks del som beslutades ombildningen i lag, medan beslutanderätten för sparbankemas och föreningsbankemas del låg kvar hos respektive företag.

För Landshypoteks vidkommande har något beslut om ombildning ännu inte fattats. l betänkandet Hypoteksinstituteni framtiden SOU 1989: 103, även innefattade Stadshypotek och Skeppshypotek, föreslås att som verksamheten inom Landshypotek skulle överföras till ett nytt kreditaktiebolag. Bolaget skulle enligt förslaget ägas av landshypoteksföreningarna. Efter splittrad remissopinion ambassadören Kurt Malmgren i juni en avgav

Finansiell verksamheti ekonomisk förening 267

1991 pä regeringens uppdrag ett nytt förslag till ombildning av Landshypotek. Den väsentliga skillnaden mot förslaget i betänkandet var att kreditaktiebolaget skulle ägas direkt låntagama. Under 1992 utformades av inom regeringskansliet ett förslag, baserat Malmgrens förslag. Detta hade då föregåtts ett förslag från styrelsen i Sveriges Allmänna av Hypoteksbank. Majoriteten i bankens styrelse hade föreslagit att Landshypotek skulle ombildas till rikstäckande ekonomisk förening. Minoriteen ten hade i stället förordat ombildning i huvudsak enligt förslaget i 1989 en års betänkande, med landshypoteksföreningama som ägare av ett nybildat kreditaktiebolag. Det förslag utarbetats inom regeringskansliet kom som aldrig att överlämnas till lagrådet.

Den 21 april 1994 överlämnade regeringen till riksdagen prop. 199394: 216 Ombildning Landshypotek. Däri föreslås en lag om ombildning av av landshypoteksföreningarna till sammanhållen ekonomisk förening. en Föreningen skall tillskjuta sin rörelse som apportegenvdom till ett nybildat kreditmarknadsbolag. Föreningen skall i gengäld erhålla samtliga aktier i bolaget. Hypoteksbanken skall överlåta sin rörelse, utom obligationsstocken och övrig upplåning, till kreditmarknadsbolaget. Som betalning skall Hypoteksbanken erhålla reverser vari anges att kreditmarknadsbolaget och den ekonomiska föreningen för Hypoteksbankens förpliktelser. svarar Sedan upplåningen i Hypoteksbanken avvecklats skall banken likvideras och eventuellt överskott tillföras kreditmarknadsbolaget. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995. Förslaget innehåller också att den ekonomiska föreningen efter den l januari 1998 får ingå avtal med kreditmarknadsbolaget att bolaget skall upp i föreningen. Vid denna om tidpunkt skall det enligt motivuttalandena finnas möjlighet att bedriva ñnansieringsverksamhet i ekonomisk förenings form.

6.2.2 EU

De minimiregler skall gälla för de stater som tillämpar gemensamma som EG:s direktiv framgår de s.k. banksamordningsdirektiven. Dessa av direktiv innehåller inga inskränkningar i fråga om associationsfonn. Tvärtom innehåller undantagen från direktivens tillämpning exempel på

268 Finansiell verksamhet i ekonomisk förening

alternativa företagsformer. Några formella inskränkningar följer således inte av direktiven.

Inom EU har påbörjats ett arbete med att se över förutsättningarna för de kooperativa företagens riskkapitalförsörjning. Hittills har detta arbete innehållit bl.a. förslag om gemensam europeisk upplåning särskilda genom fonder, möjlighet för de kooperativa företagen att ta emot -förlagsinsatser samt organiserandet av en omsättningsmarknad för insatser och andelar i fonderna och i de kooperativa företagen. Arbetet har ännu inte lett till något slutligt resultat.

6.2.3 Skälen mot föreningsalternativet

Vid ombildningen av Stadshypotek anfördes mot valet av förening som associationsform i huvudsak följande. Det skulle inte vara möjligt att uppnå likhet i verksamhetsförutsättningarna i förhållande till de kreditinstitut som bedrev sin verksamhet i aktiebolag och som konkurrerade med Stadshypotek. Vid en kommande expansion skulle Stadshypotek i aktiebolagets form kunna öka kapitalbasen samma sätt som konkurrenterna, dvs. genom nyemission av aktier. Dessutom ansågs att institut som verkade en internationell marknad behövde ha en etablerad och för alla aktörer välkänd företagsform. Valet av aktiebolag som associationsform skulle också möjliggöra ett väldeñnierat ägande och klara Verksamhetsmål, vilket långsiktigt skulle främja effektivitet och utvecklingsförmåga prop. 199192:119 s. 31.

Samma skäl som för Stadshypoteks ombildning till aktiebolag anförs även för Landshypoteks ombildning.

Lagstiftningsärendet angående ombildningen av föreningsbankema till bankaktiebolag hade föregåtts av en promemoria från Sveriges Föreningsbank. I promemorian prop. 199293:69 bilaga 1 anfördes väsentligen följande som skäl för en ombildning. Kombinationen av hög kreditexpansion, skärpta kapitaltäckningsregler och kraftigt ökade kreditförluster under 1991 hade föranlett överväganden om en ombildning. Under hänvisning till en intern utredning inom banken anfördes vidare att riskkapital-

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening 269

försörjningen skulle komma att bli den viktigaste enskilda faktorn för bankernas framtida konkurrenskraft och att associationsformen ekonomisk förening var klart underlägsen aktiebolagsformen riskkapitalsynpunkt. ur Därvid anmärktes b1.a. på att de frivilliga insatserna, med vissa restriktioner, kan återbetalas och att det bland medlemmarna saknades stora ägare. De långsiktiga skälen för en ombildning gjorde sig emellertid gällande även i ett kortare perspektiv, sedan kreditförlusterna kommit att uppgå till en väsentligt högre nivå än som tidigare hade bedömts som sarmolik. Således uppgick resultatet för 1991 till 924 miljoner kronor i förlust, efter kreditförluster på 2 791 miljoner kronor. Frågan om bankens framtida kapitalförsörjning hade därmed kommit i ett nytt och akut läge. Vidare anfördes: Alldeles oavsett om den nuvarande företagsformen av olika skäl vore att föredra även i framtiden har styrelsen tvingats konstatera att den akuta kapitalsituationen gör det nödvändigt att ombilda banken till bankaktiebolag, för att kunna attrahera erforderliga kapitaltillskottbáde på kort och lång sikt.

6.2.4 Skälen för föreningsalternativet

Som tidigare nämnts utgörs en väsentlig skillnad mellan föreningsformen och bolagsformen av förhållandet mellan ägar- och kundintressen.

ställningstagandet inom Landshypotek till förmån för föreningsaltemativet hade föregåtts av ett förslag från Lantbrukarnas Riksförbund LRF om Landshypoteks framtida organisation. LRF anför att en omvandling av Landshypotek till aktiebolag med nödvändighet skulle innebära att målet för verksamheten gick förlorad, nämligen målet att minimera ägarnas kostnader för krediter till den egna näringsverksamheten. Vinsten skulle fördelas efter ägarinsatser i stället för kooperativa grunder. Vidare anförs att om en sådan förening framöver inte skulle klara av kapitaltäckningskraven, vore problemet att hitta externa finansiärer stort, oberoende av företagsformen. I utredningen hade det också påpekats att föreningen skulle komma att ha en homogen ägargrupp med ett gemensamt intresse av en stabil utveckling av verksamheten. Avslutningsvis anförs att det finns ett antal länder där finansiell verksamhet bedrivs i kooperativa former med höga marknadsandelar.

270 Finansiell verksamhet i ekonomisk

6.3 överväganden och förslag

Mitt förslag: Verksamhet som är tillståndspliktig enligt bankrörelselagen eller kreditmarknadsbolagslagen skall få bedrivas i associationsformen ekonomisk förening. Verksamheten skall även när den bedrivs av en förening vara underkastad de regler om tillsyn och annat som gäller enligt dessa båda lagar. Företagstypen skall benämnas andelsbank om det är fråga om bankrörelse. För institut som skall bedriva finansieringsverksamhet införs den gemensamma benämningen kreditföretag. Bankrörelse i ekonomisk förening skall regleras av, förutom bankrörelselagen, en lag om andelsbanker. Föreningsbankslagen upphävs. Finansieringsverksamhet i ekonomisk förening regleras i lagen 1992:1610 kreditmarknadsbolag, vars rubrik ändras till lagen om kreditföretag. om

6.3.1 Bör föreningsformen tillåtas för finansiell verksamhet

Som utgångspunkt bör man sträva efter största möjliga näringsfrihet inom för vad hänsynen till ett stabilt ñnansväsende tillåter. Näringsramen friheten bör ta sig uttryck i att varje företag som uppfyller de krav som ställs verksamheten skall ha rätt att starta företag i den omfattning och under de former som ägarna väljer. Tanken bakom denna utgångspunkt är att verksamhetens framgång och stabilitet skall styras av ambitionsnivån, inriktningen och effektiviteten hos det enskilda företaget.

De krav som ansetts rimliga att ställa finansiell verksamhet har tagit sig uttryck i bl.a. regler startkapital, rörelsens bedrivande och särskilda om regler avsättningar till reservfond eller motsvarande. Inget hindrar att om dessa bestämmelser tillämpas även för andra ekonomiska föreningar än de förutvarande föreningsbankema. Den ombildningsprocess som ovan beskrivs i samtliga fall större företag av nationell omfattning. Det avser rör sig om företag som konkurrerat med kreditinstitut i aktiebolagsform. Det torde inte råda något tvivel om att aktiebolagsformen har klara fördelar gentemot föreningsformen när det gäller möjligheten att från en bredare allmänhet attrahera nytt riskkapital. Man bör emellertid hålla i minnet att ombildningsprocessen ägt efter en skärpning av kapitaltäckrum ningskraven och under period som i fråga om kreditförluster varit en mycket speciell. Ombildningsprocessen har berört enskilda kreditinstitut

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening 271

och resultatet har onekligen påverkats av de företagsekonomiska överväganden som varit relevanta för vart och ett av dessa institut.

Som tidigare framgått inrymmer detta betänkande förändringar som skulle komma att påverka en del av de föreningar som redan i dag bedriver finansiella tjänster gentemot medlemmarna. Den ombildningsprocess som beskrivs kan inte tas till intäkt för att dessa föreningars verksamhet ovan är så äventyrlig att den inte kan tillåtas. Därvid bör beaktas att även ett aktiebolags förmåga att attrahera nytt riskkapital är beroende av dess resultat, ställning och framtidsutsikter. Vidare torde förutsättningarna för att bedriva en stabil verksamhet i olika associationsformer i viss mån vara beroende av de långsiktiga målsättningarna för företaget samt verksamhetens inriktning och omfattning. Principiellt bör det därför inte finnas något legalt hinder mot att även inom finansiell företagsamhet utnyttja de associationsformer som står till buds för annat företagande. Avgörande bör enskilda företaget uppfyller de grundläggande i stället vara huruvida det kraven på företag verkar på den finansiella marknaden. Jag föreslår som därför att det skall göras möjligt att bedriva tillståndspliktig bankrörelse och finansieringsverksamhet i associationsformen ekonomisk förening.

Det får antas att de företag associationsformen ekonomisk förening är som aktuell för sällan kommer att vara beroende av finansiering genom traditionella institutionellaplacerare, allra minst den internationella marknaden. Även kapitalanskaffningen diskuterats internationellt, tyder det mesta om dessutom på inom EU är inställd på att samordnat försöka lösa att man dessa problem. Resultatet av arbetet inom EU kan snarast förväntas tillföra ytterligare argument för att tillåta att verksamheten får bedrivas i ekonomisk förenings form.

Någon fullständig likhet i fråga verksamhetsförutsättningar går inte att om uppnå mellan förening och ett bolag. För att det skall vara välmotiverat en att erbjuda flera associationsformer bör emellertid olikheterna i reglerna inte bestå i annat än vad motiveras skillnaden i strukturen mellan som av associationsformema. Företagen bör därför ställas under gemensamma krav i den finansiella lagstiftningen och därvid vara hänvisade till att uppfylla kraven med de medel står till buds genom de grundläggande som

272 Finansiell verksamhet i ekonomisk förening

associationsrättsliga bestämmelserna. Varje associationsform får således godtas med sina för- och nackdelar.

6.3.2 Dispositionen av lagstiftningen

För bankernas del omfattar den finansiella lagstiftningen även de associationsrättsliga bestämmelserna, med de gemensamma reglerna för verksamhetens bedrivande, kapitaltäckning m.m. samlade i bankrörelselagen. Innehållet i de allmänna associationsrättsliga lagarna, aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar, har därvid i stort sett överförts till bankaktiebolagslagen respektive föreningsbankslagen. De allmänna associationsrättsliga lagarna, aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar, är sekundärt tillämpliga. Lagstiftningen för kreditmarknadsbolagen är å andra sidan utformad så att aktiebolagslagen är primärt tillämplig för de associationsrättsliga frågorna medan kreditmarknadsbolagslagen i princip endast innehåller rörelse- och kapitaltäckningsregler. Det kan diskuteras vilken av modellerna som är att föredra. Det saknas emellertid förutsättningar att i detta sammanhang föreslå en mer genomgripande förändring för hela omrâdet. Detta skulle även fordra en mer heltäckande översyn av de berörda lagarna. Man bör därför nu stanna för en enhetlig lösning inom bank- respektive kreditmarknadsområdet.

Föreningsbankslagen bygger således på lagen om ekonomiska föreningar, vilken i sin tur är tillämplig på såväl större som mindre föreningar. Föreningsbankslagen bör därför kunna tjäna som utgångspunkt även för den nya lagen på banksidan. För mindre föreningar som vill bedriva bankrörelse kan en del bestämmelser komma att synas väl stränga. Detta får emellertid vägas mot intresset av stabilitet och integritet i bankverksamhet. Den nya lagen bör, enligt vad som behandlas nedan, betecknas lagen om andelsbanker.

Det finns knappast något behov av att särskilt reglera en motsvarighet till uppdelningen i lokala och centrala föreningsbanker. De bestämmelser som är särskilt hänförliga till denna uppdelning kommer därför inte att åter-

finnas i den nya lagen. Vad som gäller för centrala föreningsbanker enligt

föreningsbankslagen bör därvid som regel komma att gälla för andels-

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening 273

bankema i den nya lagen. Föreningsbankslagen kan upphävas, eftersom den numera har spelat ut sin roll.

Med den disposition som råder på kreditmarknadsområdet bör särreglema även för föreningarnas del kunna inrymmas i anpassning av den en existerande kreditmarknadsbolagslagen. Som en följd av det nya tilllämpningsområdet för lagen bör rubriken ändras till lagen om kreditföretag.

6.3.3 Namn och firma

För de bankernas vidkommande bör man finna en beteckning som nya både är lätt att använda och uttrycker något centralt i företagsfonnen. Beteckningen bör också vara neutral utan vilseledande hänsyftningar till andra marknadsaktörer. Som tänkbara alternativ framstår närmast begreppen föreningsbank, kooperativ bank, medlemsbank och andelsbank.

Föreningsbank förefaller ur funktionell synvinkel lämplig. Dock gäller att de till bankaktiebolag ombildade föreningsbankema alltjämt har rätt att använda denna beteckning i sin finna. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att begreppet föreningsbank genom lagstiftningen fått en etablerad ställning särskild associationsform bankornrådet. I den ovan som en nämnda promemorian från Sveriges Föreningsbank anfördes därvid att föreningsbanken äldre som firma än som beteckning för en associavar tionsform. Departementschefen ansåg att bankaktiebolaget efter tillstånd från Finansinspektionen borde ha rätt att använda föreningsbank i sin firma med möjlighet för inspektionen att återkalla medgivandet t.ex. vid ändrade ägarförhållanden prop. 199293:69 24. Det skulle i och för sig vara s. möjligt att hänvisa Föreningsbanken till firmaregler som gäller nu samma för övriga bankaktiebolag och att använda begreppet föreningsbank för de bankema i föreningsform. En sådan ändring skulle emellertid innebära nya betydande arbete och kostnader för Föreningsbanken. Dessutom tillkommer att föreningsbank firma vid det här laget är väl inarbetad för som den särskilda Verksamhetsinriktning som Föreningsbanken står för. Detta alternativ bör därför inte väljas, om det finns ett annat godtagbart alternativ.

274 Finansiell verksamhet i ekonomisk förening

Beteckningen kooperativ bank har sina fördelar. Associationsformen ekonomisk förening innehåller som ett avgörande moment att verksamheten skall bedrivas kooperativt, vilket innebär att verksamheten förutsätter medlemmarnas deltagande i verksamheten som brukare av föreningens tjänster eller på annat liknande sätt. Det kooperativa inslaget i en bankverksarnhet skulle väsentligen bestå i att medlemmarna deltar som insättare eller låntagare. Kooperationsutredningen föreslog att föreningarna skulle benämnas kooperativa föreningar. Som skäl för att i den nya lagen ändå behålla den gamla beteckningen ekonomisk förening anförde departementschefen bl.a. att den benämning som utredningen föreslagit skulle kunna leda till osäkerhet om innebörden. Benämningen kooperativ förening kunde nämligen ge intryck av att endast avse konsumentkooperationen prop. 198687:7 s. 63. Samma invändning kan nu resas mot att använda beteckningen kooperativ bank. Detta alternativ bör därför tills vidare få stå tillbaka.

Beteckningen medlemsbank har den fördelen att den är fristående från tidigare använda begrepp samtidigt som det anger något av det centrala i företagsformen, nämligen att affärsverksamheten bygger på medlemskapet som grund. Medlemsbank bör således i och för sig kunna vara gångbart som beteckning för de nya bankerna.

Även beteckningen andelsbank anknyter till ett centralt moment i företagsformen. Beteckningen anger vad som är bärare av ägarensmedlemmens rättighet i företaget. Denna beteckning kan därför närmast jämföras med beteckningen aktiebolag. Beteckningen anknyter också till motsvarande begrepp i andra nordiska länder, andelsbank i Finland och andelskassa i Danmark. Detta alternativ har enligt min mening bäst skäl för sig och förordas därför. Motsvarande vad som gäller för övriga banker bör det vara tillräckligt om beteckningen andelsbank används vid firmateckningen. Det behöver alltså inte särskilt anges att det är fråga om en ekonomisk förening.

För kreditmarknadsbolagen gäller i stort sett de allmänna associationsrättsliga reglerna i aktiebolagslagen. Det är därför inte aktuellt med någon särskild firmarättslig beteckning för de nya föreningarna detta område.

Finansiell verksamhet i ekonomiskförening 275

Dock bör man kunna finna en associationsneutral beteckning för företag sysslar med denna form tillståndspliktig verksamhet. Den besom av teckning som väljs bör vara kortare och lättare att använda än dagens kreditmarknadsbolag. Det kan ifrågasättas om inte beteckningen borde knyta an till den tillståndspliktiga verksamhet som avses med lagen, nämligen ñnansieringsverksamhet. Den nuvarande beteckningen kreditmarknadsbolag tillkom emellertid som en gemensam beteckning för de tidigare kreditaktiebolagen och finansbolagen. Även den tillståndspliktiom ga verksamheten alltjämt betecknas som ñnansieringsverksamhet ingår kreditbegreppet som ett grundläggande moment i definitionen av denna verksamhet. Företagstypen som helhet bör kunna benämnas kreditföretag, utan att någon betydelse därför går förlorad. Denna grupp av företag kommer att bestå av kreditbolag och kreditföreningar. De båda senare benämningama torde inte behöva användas i lagtexten.

6.3.4 Kapitalfrågor

Startkapital

I överensstämmelse med vad gäller enligt EG:s andra banksamordsom ningsdirektiv, innehåller såväl banklagstiftningen som kreditmarknadsbolagslagen bestämmelser om krav minsta startkapital. För bankaktiebolagen gäller ett krav eget bundet kapital om minst 5 miljoner Samma krav ställdes de förutvarande centrala föreningsecu. bankerna. Minimikravet för sparbankema är l miljon ecu, vilket grundar sig på särskild möjlighet i direktivet till undantag för särskilda en kategorier kreditinstitut. Detta minimikrav är således tillämpligt av generellt för sparbankema, oavsett bankens storlek.

När de reglerna minsta startkapital infördes för sparbankema nya om anfördes skäl för särbehandlingen sparbankema huvudsak som av följande. Vid mitten år 1992 hade 60 sparbanker en kapitalbas under av 37,5 miljoner kronor, vilket då motsvarade 5 miljoner ecu. Av dessa hade miljoner kronor, vilket motsvarade 23 stycken en kapitalbas under 7,5 1 miljon Omstruktureringen inom sparbanksrörelsen har lett till att de ecu. tidigare största sparbankema i stället bedriver sin verksamhet inom den

276 Finansiell verksamheti ekonomisk förening

nya bankaktiebolagskoncemen Sparbanken Sverige. De kvarvarande sparbankema har var och en sitt avgränsade geografiska område inom Sverige. Med hänsyn härtill och då det inte fanns tungt vägande skäl för att hindra tillkomsten av nya regionala banker inom en väl fungerande sparbanksstruktur, ansåg departementschefen att minsta startkapital för en sparbank generellt borde kunna bestämmas till motsvarande 1 miljon ecu. Samtidigt påpekades att detta skall utgöra ett minimikrav och att det vid oktrojprövningen alltjämt skall beaktas att grundfonden är väl avvägd i förhållande till omfattningen och beskaffenheten den planerade rörelsen. av

De nya andelsbankema föreslås kunna verka utan någon inbördes geografisk uppdelning. Med hänsyn till de senaste årens erfarenheter kan förväntas att bankrörelse av större omfattning kommer att bedrivas i bankaktiebolag. Det kan dock inte uteslutas att bankrörelse av större omfattning i en del fall kan komma att bedrivas i andelsbank. Det största värdet av den nya lagen kommer emellertid ändå att bestå i en ny möjlighet att i mindre omfattning bedriva bankrörelse inom ett visst område eller med ett bestämt syfte. Flertalet andelsbanker torde i vart fall komma att begränsa sitt verksamhetsområde till Sverige och antalet banktjänster till ett fåtal grundläggande tjänster. För denna typ av banker bör minimikravet för startkapitalet i vissa fall kunna bestämmas till motsvarande 1 miljon ecu. Om verksamheten kan komma att riktas även till utlandet bör däremot gälla samma krav som för bankaktiebolagen. Detta bör också gälla för andelsbanker som i övrigt avses komma att konkurrera med ett fullsortiment av banktjänster. För att inskärpa att det lägsta kapitalkravet skall tillämpas endast i undantagsfall bör regeln utformas så att det krävs särskild prövning av regeringen eller, efter bemyndigande, av Finansinspektionen. Denna disposition överensstämmer också väl med motsvarande bestämmelse i kreditmarknadsbolagslagen.

Minimikravet bör alltså vara avsett att tillämpas för sådana banker vars rörelse i allt väsentligt skall avse basala banktjänster. Dit hör inlåning och kreditgivning, vare sig det rör privatpersoner eller företag. Dit bör även höra enklare former av ekonomisk rådgivning, som har samband med bankens övriga affärer med kunden. Startkapitalet får således särskilt prövas mot vilka verksamheter i 2 kap. 2 § bankrörelselagen som banken

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening 277

kan erbjuda. Det bör än en gång påpekas att det vid oktrojprövningen skall beaktas att startkapitalet är väl avvägt i förhållande till verksamhetens omfattning och beskaffenhet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen har genom 2 kap. 2 § tredje stycket bankrörelselagen fått behörighet att meddela särskilda föreskrifter för vilka rörelsegrenar en bank får bedriva. Om behov därav skulle föreligga bör denna behörighet kunna utnyttjas för att precisera tillämpningen av det lägre kapitalkravet. Rörelsegrenama behandlas utförligare i det följande avsnittet om verksamheten 6.3.5.

För kreditmarknadsbolagen gäller enligt nuvarande reglering 2 kap. 4 § KML ett differentierat kapitalkrav. Om nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten uppgår till högst lOO miljoner kronor får Finansin spektionen sålunda medge att det bundna egna kapitalet uppgår till endast 1 miljon ecu. I annat fall gäller 5 miljoner ecu som kapitalkrav. I och för sig kan det även för kreditföretagens del finnas skäl till antagande att de nya föreningarna som regel kommer att bedriva verksamhet av något mindre omfattning än dagens kreditmarknadsbolag. Den möjlighet till differentiering som för närvarande finns bör emellertid kunna täcka behovet av en differentiering även för de nya kreditföreningama.

Kapitaltäcknirzg

Bestämmelser om kapitaltäckning återfinns i 2 kap. 9 och 10 §§ bankrörelselagen samt i 4 kap. 1-3 §§ kreditmarknadsbolagslagen. Reglerna innebär att företagets kapitalbas vid varje tidpunkt måste motsvara 8 procent av företagets placeringar. Reglerna anger beräkningssättet för kapitalbasen och placeringama och har utformats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser inom EU.

För de berörda företagen gäller i stort sett enhetliga krav kapitaltäckning. Det går för närvarande inte att förutse något behov av vare sig strängare eller lindrigare regler för andelsbankerna eller kreditföreningama. I dessa avseenden föreslås därför tillämpning av de befintliga en reglerna.

278 Finansiell verksamheti ekonomisk förening

Avsättning till reservfond

Enligt 9 kap. 4 § bankaktiebolagslagen skall avsättning till reservfonden ske med minst 10 procent av den del av årets nettovinst som inte går till att täcka balanserad förlust. Denna skyldighet upphör när reservfonden uppgår till 20 procent av aktiekapitalet. Kravet överensstämmer med vad som gäller för aktiebolag i allmänhet. Därmed gäller samma krav även för kreditmarknadsbolagen. Bolagsordningen kan innehålla strängare föreskrifter.

I 8 kap. 6 § föreningsbankslagen stadgas att avsättning till reservfonden skall ske med minst 25 procent av den del av årets nettovinst som inte går för att täcka balanserad förlust. Skyldigheten gäller inte när reservfonden uppgår till minst 10 procent av utlåningen. Vid beräkningen av avsättningsskyldigheten skall gottgörelser till medlemmarna läggas till nettovinsten. Detta avsättningskrav avviker från vad lagen om ekonomiska föreningar föreskriver. Enligt 10 kap. 6 § i denna lag skall avsättning ske med minst 5 procent av nettovinsten efter förlusttäckning och med tillägg av gottgörelser. Avsättning behöver inte ske om reservfonden uppgår till minst 20 procent av insatskapitalet och dessutom insatskapitalet jämte reservfonden motsvarar antingen 40 procent av nettotillgångarna eller summan av skulderna.

Man kan ifrågasätta om de nya andelsbankema kommer att vara underkastade ett tillräckligt krav på avsättning till reservfonden eller om regeln bör vara strängare än den i föreningsbankslagen. Man kan vidare ifrågasätta om det är tillfredsställande att för kreditföreningama återfalla på det relativt lindriga krav som följer av lagen om ekonomiska föreningar eller om en särskild regel bör tas in i kreditföretagslagen. Allmänt sett bör stabilitetsaspekten beaktas särskilt noggrant bankområdet.

För andelsbankernas del skulle det närmast vara aktuellt att höja antingen avsättningsprocenten eller gränsen för när avsättning inte längre behöver ske. Sett på längre sikt får det senare alternativet betraktas som det mest effektiva medlet för att bygga upp den inre stabiliteten. Bufferten utgörs trots allt av reservfondens storlek, inte av avsättningen under ett enstaka

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening 279

vinstâr. De föreslagna reglerna har emellertid en gång bedömts som tillräckliga för föreningsbankerna. Jag är därför inte beredd att nu föreslå några andra regler än de som gällt för föreningsbankema.

För kreditföreningarna kunde man i och för sig tänka sig en bestämmelse i kreditföretagslagen som ålade dem att göra avsättning till reservfonden Även här föreslår i samma utsträckning som stadgas för andelsbankerna. avstår från detta och således tillämpar de jag dock att man tills vidare regler som följer av lagen om ekonomiska föreningar. Detta kan medföra att tillsynen över kreditföreningama bör bli något mer noggrann än vad som armars skulle ha varit fallet. Det kan dock finnas skäl att återkomma till denna fråga om avsättningsskyldigheten bedöms vara för senare, lindrig. Föreningen bör själv medverka till en stabil utveckling av verksamheten, t.ex. genom fonderingsregler i stadgarna som är strängare än vad följer av lag. Det finns också anledning för inspektionen att som uppmuntra tillkomsten av sådana regler.

Återbetalning medlemsinsatser

av

En medlem har enligt bestämmelserna i 4 kap. föreningsbankslagen möjlighet att få sin insats återbetald, såvitt avser obligatoriska insatser efter uppsägning för utträde ur föreningen och såvitt avser frivilliga insatser efter särskild uppsägning för återbetalning. Utbetalning kan påfordras tidigast månader från utgången av det räkenskapsår som slutar näst sex

månad från uppsägningen. Återbetalningsbeloppet får dock inte

efter en överstiga vad belöper medlemmen av föreningens eget kapital, som varvid bortses från reservfond, uppskrivningsfond och förlagsinsatser. Vidare stadgas återbetalningsskyldighet för medlemmen under vissa omständigheter, föreningen träder i likvidation eller försätts i om senare konkurs. För frivilliga insatser gäller också som villkor att utbetalning till medlemmen får ske endast efter beaktande reglerna om kapitaltäckning. av Slutligen kan föreningens stadgar föreskriva strängare regler, t.ex. genom ytterligare uppsägningstid. Medlemmens rätt till återbetalning kan inte inskränkas när medlemmen väljer att utträda en följd av stämmobeslut som vissa genomgripande förändringar av föreningens verksamhet. om

280 Finansiell verksamheti ekonomisk förening

Reglerna i 4 kap. lagen om ekonomiska föreningar om återbetalning av medlemsinsatser överensstämmer med reglerna i föreningsbankslagen, bortsett från att hänvisningen till bestämmelserna kapitaltäckning om saknas.

Samma grundregler för återbetalning av medlemsinsatser kommer således i stort sett att gälla för både andelsbanker och kreditföreningar. Med hänsyn till det samhällsintresse som ligger i bankverksamhet och annan finansiell verksamhet kan det ifrågasättas om det inte behövs skärpning en av bestämmelserna om återbetalning. En möjlighet vore att i lag stadga en koppling mellan å ena sidan inlåning eller insats och å andra sidan kreditgivning. En sådan lösning skulle innebära att det ställdes krav på en låntagare att ha en viss summa, t.ex. 5 procent av lånebeloppet, placerad hos föreningen under hela lånetiden. Därigenom skulle låntagaren själv svara för en del av kapitaltäckningen för sitt lån. Dessa frågor ligger emellertid enligt min mening inom ramen för det fria företagandet och bör förbehållas respektive förening att avgöra. Hur kapitaltäckningen upprätthålls bör kunna anpassas för varje enskild förening. Någon lagfäst regel i detta avseende föreslås därför inte.

6.3.5 Verksamheten i föreningen

De verksamheter som en bank respektive ett kreditmarknadsbolag får ägna sig anges i 2 kap. 2 § bankrörelselagen och i 3 kap. 1 § kreditmarknadsbolagslagen. Det finns anledning att ta upp frågan om dessa verksamheter generellt skall få bedrivas även av föreningarna. Som nämnts kan man anta att flertalet av andelsbankema och kreditföreningama kommer att ha en mindre omfattande verksamhet och därmed också en mindre väl utbyggd organisation, än de företag som i dag bedriver den tillståndspliktiga verksamheten. Deras förutsättningar att ett betryggande sätt kunna utföra alla de tjänster som ryms i de angivna lagrummen kan därför ifrågasättas.

Det kan komma att finnas andelsbanker som i fråga om startkapital ligger i nivå med sina motsvarigheter bland bankaktiebolagen. Under förutsättning att banken ur andra aspekter är lämplig för oinskränkt bankverk-

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening 281

samhet bör det inte enbart på grund av associationsformen föreligga några hinder mot att bevilja oktroj. Om emellertid andelsbank avser att en påbörja sin rörelse med ett brett sortiment av tjänster och med ett lägre startkapital än motsvarande 5 miljoner bör viss försiktighet iakttas. ecu en Även flertalet tjänster inte i sig kan inrymma särskilda ekonoom anses miska risker, kan en på detta sätt breddad verksamhet ändå medföra en viss risk för att resurserna splittras, till förfång för säkerheten i inlåningen och kreditgivningen. Bedömningen av vilken verksamhet som kan få bedrivas av en viss andelsbank får därför väsentligen ingå i prövningen av vilket startkapital som kan medges. Därutöver ingår, liksom hittills, i oktrojprövningen att verksamheten överhuvudtaget planerats på ett ändamålsenligt sätt.

Vad i övrigt gäller verksamheten, kan noteras att möjligheten att knyta föreningens åtaganden till vissa närstående rättssubjekt begränsas av den s.k. enhandsengagemangsregeln. Dessa begränsningar beskrivs närmare i avsnitt 4.6.3.

6.3.6 Ägarprövning

EG:s andra banksamordningsdirektiv stadgar i artikel 11 skyldighet för länderna att föreskriva krav på förvärvare av kvalificerat innehav i kreditinstitut att underrätta landets behöriga myndigheter om förvärvet. Sådan underrättelse skall också lämnas om avsikten är att öka ett kvalificerat innehav så att andelen av rösterna eller kapitalet kommer att uppgå till 20, 33 eller 50 procent eller att krcditinstitutet blir dotterföretag. Myndigheten skall vidare enligt direktivet ha rätt att motsätta sig förvärvet under hänvisning till att förvärvaren inte motsvarar kravet en sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitutet.

Till följd av detta har införts ägarprövningsregler i 7 kap. 10-14 §§ bankrörelselagen och i 5 kap. 11-15 kreditmarknadsbolagslagen. Dessa regler är endast tillämpliga på aktiebolag. Frågan är om ägarprövningen kan och bör avse även innehav i de nya föreningarna.

282 Finansiell verksamheti ekonomisk förening

EG:s direktiv är associationsneutralt i detta avseende. Den svenska lagen om ekonomiska föreningar stadgar inte heller något förbud mot att en person, eller flera personer med internt samband, äger flera andelar i föreningen. Inget hindrar heller att röstreglema utformas på annat sätt än enligt principen en medlem en röst, även om detta är huvudregeln enligt lagen. Det finns inte heller något som hindrar att en förenings medlemmar helt eller delvis består av juridiska personer, vare sig dessa i sin tur bedrivs i form av ekonomisk förening, aktiebolag eller annan associationsform. Hur förhållandena kommer att vara i andelsbankema går inte att förutsäga med någon bestämdhet. Några absoluta restriktioner föreslås inte beträffande andels- eller röstinnehav i den nya lagen. Man får därför utgå från att det kan komma att finnas andelsbanker och kreditföreningari vilka det förekommer sådant kvalificerat innehav som avses i EG-direktivet. Det saknas skäl att inte ha samma möjlighet till prövning av innehav i dessa föreningar som i bankaktiebolagen och kreditmarknadsbolagen. De regler som berör ägarprövningen bör därför ändras så att de blir tillämpliga även på innehav i andelsbanker och kreditföreningar.

6.3.7 Ombildningsregler

Ett företags rörelse kan överföras till annan associationsform genom överlåtelse av rörelsen i dess helhet, dvs. av tillgångar och skulder, antingen separat eller som en del i ett likvidationsförfarande. Båda alternativen ställer krav på viss medverkan från framför allt borgenärer samt innebär risk för dålig kapitalhushållning i den mån det blir aktuellt att realisera tillgångar på grund av överförandet. Även skatteeffektema kan komma att göra överföringen kostsam. En överföring kan också ske genom att en sparbank eller en föreningsbank övertar rörelsen i ett helägt aktiebolag. Någon särskild möjlighet att överföra rörelsen i en föreningsbank till ett aktiebolag fanns inte före införandet av ombildningsreglema i ll kap. föreningsbankslagen.

När det gäller en verksamhet av väsentligt samhällsintresse kan det finnas anledning för lagstiftaren särskilda åtgärder främja kontinuitet att genom och bibehållet förtroende för verksamheten även under övergångsskedet. Inför ombildningen på sparbanksornrådet uttalade departementschefen

Finansiell verksamheti ekonomisk förening 283

således att ett syfte med lagändringama var att möjliggöra en sammanhållen ombildningsprocess prop. 1990912136 s. 1.

När det gällde ombildningen banksidan tillkom att det saknades möjlighet för en bank att ensam bilda ett bankaktiebolag och att teckna aktier i detta med rörelsens tillgångar apportegendom. För föresom ningsbankema saknades dessutom möjligheten att överlåta rörelsen till ett bankaktiebolag.

Som tidigare berörts kan förutsättningarna för att bedriva en stabil finansiell verksamhet skifta beroende bl.a. verksamhetens omfattning och inriktning. En företagsform varit ändamålsenlig i början av som rörelsen, kanske t.0.m. den mest lämpliga, kan vidl en expansion eller förändring verksamheten komma att framstå som mindre lämplig. annan av Med tanke samhällets intresse av ett stabilt finansiellt system talar därför starka skäl för bör ha särskild möjlighet till ombildning att man en föreningarna. Detta intresse gör sig starkast gällande inom för de nya bankområdet. På kreditmarknadsområdet bör möjligheterna vara större att i samverkan med borgenärskollektivet genomföra en ombildning i ordnade former även utan särskild reglering. Man bör därför kunna nöja sig med särskilda ombildningsregler för andelsbankema. Detta bör inte ses som ett tecken på misstro mot företagsformen. Reglerna kan i huvudsak lämpligen utformas i enlighet med vad som gäller enligt föreningsbankslagen. Om det skulle erforderligt med någon skattemässig särbehandling av sådana anses ombildningar, bör detta utredas särskilt.

Valutaväxling 285

7 Valutaväxling

7.1 Inledning

I svensk rätt används inte begreppet Valutaväxling. I stället görs åtskillnad mellan handel med resevaluta och annan valutahandel. Annan valutahandel avser valutahandel med stora belopp innefattande även arbitrageverksamhetl. En valutaväxlingstransaktion ingår dock i all form av handel med valuta oavsett distinktionen mellan handel med resevaluta och egentlig valutahandel. För att bedriva valutahandel fordras tillstånd enligt lagen 1988:1385 Sveriges riksbank. Endast kreditinstitut: och Posten om Aktiebolag3 kan beviljas tillstånd till valutahandel med allmänheten, s.k. valutahandelstillstånd. För att bedriva köp och försäljning av resevaluta fordras inte tillstånd, oavsett om verksamheten bedrivs av bank eller annat kreditinstitut, av Posten AB eller av vad som kallas valutaväxlingskontor eller valutaväxlingsföretag. I internationella sammanhang kallas dessa kontor eller företag för foreign exchange ojjices eller Bureaux de senare Change.

För att klargöra skillnaden mellan den i dag tillståndspliktigavalutahandeln den egentliga valutahandeln och den i dag icke tillståndspliktiga - -

Med arbitrageverksamhet avses i dettasammanhang handel med valutor, där man utnyttjar prisskillnader olika marknader. Z Begreppet kreditinstitut har olika innebörd i riksbankslagen och i t.ex. kreditrnarknadsbolagslagen. Riksbankslagens definitionomfattarfler institut än vad som följer av EGdirektivens definition. I detta kapitel åsyftas med begreppet kreditinstitut, om annat inte anges, definitioneni riksbankslagen. 3 Enligt lagändringSFS 1993:1701, som trätt i kraft den 1 mars 1994.

286 Valutaväxling

valutahandeln köp och försäljning av resevaluta finns det anledning - att ha olika benämningar på verksamheterna. Valutahandel, som inte kan hänföras till den egentliga valutahandeln, bör i framtiden benämnas Valutaväxling i stället för köp och försäljning av resevaluta. I denna framställning kommer den egentliga valutahandeln att kallas valutahandel. Den verksamhet som faktiskt bedrivs av valutaväxlingsföretagen knyter inte an till att verksamheten skall vara begränsad till köp och försäljning av s.k. resevaluta. Deras verksamhet, ävensom bankernas motsvarande verksamhet, kommer därför i denna framställning att kallas Valutaväxling. Begreppet köp och försäljning av resevaluta kommer dock att användas vid beskrivning av nuvarande reglering.

Valutaväxling har under senare tid i ökande utsträckning kommit att bedrivas av från banker och andra kreditinstitut fristående företag. Vissa företag bedriver Valutaväxling som huvudsaklig näring, medan andra har Valutaväxling som en form av bisyssla. I denna framställning kommer, oavsett omfattningen av valutaväxlingsverksamheten, företag som bedriver Valutaväxling något oegentligt benärrmas valutaväxlingsföretag. att - - För närvarande kräver Valutaväxlingsföretagens verksamhet inte någon form auktorisation. Verksamheten står inte heller under Finansinav spektionens tillsyn.

I utredningsdirektiven anges att Valutaväxlingsföretaget Forex AB i en skrivelse till Finansdepartementet har hemställt att departementet skall överväga om någon form av auktorisation bör krävas av de företag som bedriver valutaväxlingsverksarnhet och om verksamheten bör ställas under Finansinspektionens tillsyn. Forex skrivelse är föranledd av att företaget befarar att det finns risk för att Valutaväxlingsbranschen kan komma att utnyttjas för bl.a. penningtvätt. Med penningtvätt förstås åtgärder som företas i syfte att dölja eller omsätta vinning från brottslig verksamhet.

Enligt utredningsdirektiven ger valutaväxlingsverksamhet i och för sig inte upphov till några farhågor vad gäller stabiliteten i betalningssystemet. Däremot finns risk för att ett valutaväxlingssystem som inte står under någon kontroll, kan komma att utnyttjas i illegalt syfte. De farhågor som Forex gett uttryck för får stöd dels i ett EG-direktiv rörande åtgärder för

Valutaväxling 287

att förhindra penningtvätt, dels i de rekommendationer som uppställts av den internationella aktionsgrupp rörande penningtvätt, Financial Action Task Force on money laundering FATF, där Sverige deltar. Sedan valutaregleringen i allt väsentligt avskaffades i mitten av år 1989 är det i princip inget hindrar att olika valutor överförs till och från utlandet. som Visserligen krävs att överföringar överstigande ett visst belopp som sker via auktoriserad valutahandlare skall rapporteras till Riksbanken. Syftet med denna rapportering är dock endast att Riksbanken skall erhålla underlag för betalningsbalansstatistiken.

Mitt uppdrag avser sammanfattningsvis, enligt utredningsdirektiven, att kartlägga omfattningen av den verksamhet som bedrivs i Sverige av valutaväxlingsföretagen och att överväga om verksamheten har sådan omfattning att den bör ställas under någon form av tillsyn i syfte att förhindra att den utnyttjas för illegala syften.

7.2 Tidigare och nuvarande reglering

Den svenska valutaregleringen har avskaffats successivt under senare år. Valutalagen 1939:350 och valutaförordningen 1959:264 upphörde att gälla vid halvårsskiftet 1990 och ersattes av lagen 1990:749 om valutareglering. Därmed upphörde det i valutaförordningen gällande kravet på tillstånd att bedriva rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden för reseändamål. Regleringen avseende den egentliga valutahandeln infördes i 22 b § riksbankslagen SFS 1990: 751, vilket lagrum trädde i kraft den l juli 1990, med krav på bl.a. Riksbankens tillstånd för att bedriva valutahandel med allmänheten. Sådant tillstånd kan beviljas kreditinstitut och Posten Aktiebolag. För den som endast bedriver köp och försäljning resevaluta infördes inte tillav ståndskrav. Senare har undantag från tillståndsplikten för valutahandel införts för bl.a. utländska bankföretag.

För att tillgodose intresset betalningsbalansstatistik och för att få en tillav fredsställande skattekontroll behölls vid avvecklingen av valutaregleringen bestämmelser med krav på medverkan auktoriserade valutahandlare och av

288 Valutaväxling

fondkommissionärer vid betalningar till och från utlandet samt vid köp och försäljning av utländska fondpapper. Bestämmelserna infördes i särskild en lag, lagen 1990:750 om betalningar till och från utlandet m.m., även kallad betalningslagen prop. 198990:l35. Med anledning av att det kunde ifrågasättas om betalningslagens bestämmelser stred mot EU:s regler om fri rörlighet för kapital och tjänster beslutades att betalningslagen skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1992 SFS 1992:1309, prop. 199293:65. Vid samma tidpunkt upphörde också valutaregleringslagen och lagen 1974:922 om kreditpolitiska medel att gälla och ersattes med lagen 1992: 1602 om valuta- och kreditreglering. Enligt den sistnämnda lagen får regeringen, efter samråd med Riksbanken, förordna om valutareglering om Sverige är i krig eller krigsfara. Frågor om valutahandel regleras dock alltjämt i riksbankslagen.

Bankernas rätt att bedriva valutaväxlingsverksarnhet handel med resevaluta, eller köp och försäljning av sedlar och resecheckar reglerades tidigare av bestämmelser i bankrörelselagen 2 kap. 1 § andra stycket 1 genom att verksamheten var hänförlig till annan finansiell verksamhet än ñnansieringsverksamhet som var förenlig med inlåning. Rätten att bedriva valutaväxlingsverksamhet omfattades sålunda av rätten att bedriva bankrörelse. För att bedriva valutahandel fordrades dock, som tidigare nämnts, tillstånd enligt riksbankslagen.

l regeringens prop. 199293:89 om ändrad lagstiftning för banker och andra kreditinstitut med anledning av EES-avtalet m.m. har ifrågasätts om den grundläggande auktorisationen för svenska banker och andra kreditinstitut borde innefatta rätt att även driva valutahandel s. 122. Något förslag i detta avseende lades dock inte fram i propositionen. Med utgångspunkt från den verksamhetslista som fogats som bilaga till EUrådets direktiv av den 15 december 1989 direktiv om samordning av lagar

och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i

kreditinstitut, det s.k. andra banksamordningsdirektivet har basverksamhetema för bankrörelse intagits i olika bankrörelseregler. Bland dessa regler märks 2 kap. 2 § i den av riksdagen antagna ändringen i bankrörelselagen SFS 1992:1613, som trätt i kraft den 1 januari 1993. I bestämmelsen föreskrivs att bank utöver flera andra verksamheter även får

Valutaväxling 289

tillhandahålla betalningsmedel punkten 5 och driva valutahandel under de förutsättningar som föreskrivs i riksbankslagen punkten 15. I verksamhetslistans motsvarighet i nämnda bilaga till andra banksamordningsdirektivet upptas bl.a. utställande och administration av betalningsmedel i form av bl.a. kreditkort och resecheckar punkten 5 samt handel för och kunders räkning med utländsk valuta punkten 7. Med stöd av egen bankoktrojen synes banker sålunda även enligt den ändrade bankrörelselafâ bedriva valutaväxlingsverksarnhet medan valutahandeln fordrar gen tillstånd enligt riksbankslagen.

Även i lagen 1992:1610 kreditmarknadsbolag, som trätt i kraft den om l januari 1994, har tagits in motsvarande bestämmelser som i bankrörelselagen såvitt avser rätten att tillhandahålla betalningsmedel 3 kap. 1 § andra stycket 5 och rätten att driva valutahandel enligt riksbankslagen punkten 13. Med stöd av Finansinspektionens tillstånd att bedriva finansieringsverksamhet enligt kreditmarknadsbolagslagen torde sålunda ett kreditmarknadsbolag få bedriva valutaväxlingsverksarnhet medan valutahandeln fordrar tillstånd enligt riksbankslagen.

7.2.1 Valutahandelstillstånd

I 22 b § riksbankslagen görs åtskillnad mellan köp och försäljning av resevaluta respektive övrig handel med valuta. Enligt huvudregeln i paragrafen skall den ena parten i varje köp- och försäljningstransaktion avseende valuta ha Riksbankens tillstånd att bedriva valutahandel. Tillstånd krävs dock för köp och försäljning av resevaluta.

Som tidigare nämnts upphörde tillståndsplikten för köp och försäljning av resevaluta i samband med valutaregleringens avskaffande. Avregleringen innebar bl.a. att valutor fritt fick förvärvas och avyttras samt föras in och ut ur Sverige.

I förarbetena till 22 b § riksbankslagen Ds 1989:74 Ny valutalag, m.m. och prop. 1989902135 föreslogs att det för handel med resevaluta inte skulle fordras valutahandelstillstånd. I Riksbankens remissyttrande över departementspromemorian framhölls bl.a. att distinktionen mellan

290 Valutaväxling

egentlig valutahandel och valutaväxlingsverksamhet resevalutahandel är naturlig.

Riksbankens valutapolitiska ansvar måste rimligen omfatta att den egentliga valutahandeln sker under ordnade former och bedrives av seriösa företag med erforderlig kompetens. Genom tillståndsprövningen åstadkommes en granskning härav. Men resevalutahandeln, som innefattar arbitrageverksamhet och saknar valutapolitisk betydelse, bör kunna lämnas därhän. som

Vad närmare avses med resevaluta anges inte i riksbankslagen och som heller i Riksbankens gällande föreskrifter. Motivet till den åtskillnad nu gäller beträffande egentlig valutahandel och handel med resevaluta som är främst den betydelse respektive verksamhet har från valutapolitisk synpunkt.

Egentlig valutahandel

Tillstånd att bedriva valutahandel med allmänheten kan för närvarande medges kreditinstitut och Posten Aktiebolag. Den som har fått ett sådant tillstånd kallas auktoriserad valutahandlare. Vid ansökan om tillstånd att bedriva valutahandel med allmänheten, s.k. valutahandelstillstånd, beaktar Riksbanken sökandens kompetens och soliditet samt allmänna lämplighet. Utöver dessa generella tillstånd kan Riksbanken, utan att detta särskilt behandlas i 22 b begränsade tillstånd att handla med valuta. ge Sådana tillstånd är avsedda att kunna ges t.ex. ett ñnansieringsföretag inom större koncern, till vilket koncernen har koncentrerat sina köp och en försäljningar valuta. Ett valutahandelstillstánd kan vidare begränsas till av viss valutahandel och förenas med vissa villkor, s.k. begränsat valutahandelsstillstånd prop. 198990: 135.

De auktoriserade valutahandlamas funktioner är att bedriva yrkesmässig handel i utländska betalningsmedel samt att förse Riksbanken med uppgifter underlag till statistik avseende betalningsbalansen och för som analys av betalningsflöden.

Valutaväxling 291

Motiv för tillståndsplikt

Anledningen till att den egentliga valutahandeln är till ståndspliktig skall ses med utgångspunkt från Riksbankens ansvar enligt riksbankslagen att följa utvecklingen valuta- och kreditmarknadema samt vidta erforderliga penningpolitiska åtgärder. Den auktoriserade valutahandlaren är Riksbankens interventionsinstrument. En väl fungerande valutamarknad som präglas av hög likviditet är en förutsättning för att Riksbanken effektivt skall kunna genomföra växelkurspolitiken. Detta innebär att de institut som agerar på marknaden inte enbart måste vara seriösa och solida, utan även ha god kunskap valutamarknaden och följa de etiska reglerna. Därigeom nom uppnås ett förtroende för såväl valutamarknaden som för dess aktörer.

Institut som kan beviljas valutahandelstillstánd

Före den 1 juli 1990 var det endast affärsbanker, sparbanker och Postverket som kunde beviljas valutahandelstillstánd. I förarbetena till den lagstiftning vilken kretsen utvidgades till samtliga kreditinstitut uttagenom lade föredragande statsrådet att det i huvudsak fanns två synsätt att utgå från prop. 198990:l35 s. 38.

Det innebär att samtliga kreditinstitut som står under ena myndighetstillsyn också skall ha en principiell rättighet att bedriva handel med valutor och göra utlandsbetalningar. Myndigheterna kan sedan inskränka denna rättighet utifrån vissa kriterier om lämplighet, institutets normala verksamhetsområde etc. Alternativet år att riksbanken efter ansökan i varje enskilt fall utfärdar en auktorisation för valutahandel, varvid även i detta fall begränsade tillstånd bör kunna ges. Den praktiska tillämpningen av dessa två metoder behöver inte skilja sig nämnvärt åt. En valutahandlare skall alltid rätt att vara grundas att institutet uppfyller krav lämplighet m.m. Den avgörande och önskvärda förändringen från nuvarande förhållanden bör vara att vidga kretsen av presumtiva valutahandlare till att omfatta flera slag av kreditinstitut. Ett rimligt urvalskriterium kan då vara att samtliga institut som lyder under tillsyn av myndighet bör kunna komma ifråga som valutahandlare, således ñnansbolag och försäkringsbolag. Som nämnts bör också utländska banker har fått rätt att driva verksamhet som

292 Valutaväxling

genom filial i Sverige kunna få valutahandelstillstånd. Med tanke på att redan det nu sagda innebär en betydande utvidgning av antalet möjliga valutahandlare samt mot bakgrund av vikten av en fungerande skattekontroll, anser jag att det bör krävas tillstånd för att bedriva någon form av valutahandel. Riksbanken får således göra en lämplighetsprövning i varje enskilt fall.

Vid Riksbankens lämplighetsprövning av instituten skall prövningen inte ske efter så hårda kriterier att den åsyftade breddningen som avsetts i propositionen och den ökade konkurrensen inom valutahandeln motverkas. Någon behovsprövning skall inte ske.

I Finansutskottets betänkande 198990:FiU37 uttalades följande med anledning förslaget i prop. 198990:l35 rörande de auktoriserade av valutahandlarna.

Eftersom de auktoriserade valutahandlarna kommer att engageras i myndighetsutövning vid sin insamling och rapportering av uppgifter är det enligt ñnansutskottets mening rimligt att riksbanken ges möjlighet att göra en lämplighetsprövning av varje enskilt institut. Som framhålls i propositionen är det angeläget att denna prövning inte görs efter så hårda kriterier att den åsyftade breddningen och ökande konkurrensen inom valutahandeln motverkas. Behovet av god skattekontroll motiverar emellertid att betalningarna går genom institut som står under tillsyn. Som utskottet ser det måste riksbanken också kunna pröva den sökande har erforderliga personella om resurser och teknisk utrustning för att kunna driva alla typer av valutahandel samt fullgöra sin rapportering och kontroll på ett tillfredsställande sätt. Det är dock inte rimligt att av varje enskild valutahandlare kräva resurser och kompetens som erfordras för alla typer av valutahandel. För att ett sådant krav inte skall utgöra hinder för auktorisation ter det sig ändamålsenligt att riksbanken ges möjlighet att bevilja begränsade valutahandelstillstånd som är anpassade efter resp. instituts resurser och behov.

Med hänsyn till den föreslagna mer liberala och flexiblare tillståndsgivningen, bl.a. innebar att även andra institut än banker kunde ges som tillstånd, ansågs den tidigare benämningen den som beviljats valutahan-

Valutaväxling 293

delstillstånd, valutabank, mindre lämplig. En bättre gemensam benämning ansågs vara auktoriserad valutahandlare.

Begreppet kreditinstitut

Med kreditinstitut avses enligt 3 § riksbankslagen bankinstitut, lokala föreningsbanker, kreditmarknadsbolag, värdepappersinstitut, allmänna pensionsfonden, försäkringsföretag med svensk koncession, landshypoteksoch stadshypoteksinstitutionema, Svenska skeppshypotekskassan samt utländska företag som med stöd av 2 kap. 9 eller lO §§ lagen 1992: 1610 om kreditmarknadsbolag driver verksamhet från filial i Sverige. Det bör här anmärkas att begreppet kreditinstitut i detta sammanhang inte har samma innebörd som i t.ex. lagen om kreditmarknadsbolag. Riksbankslagens definition av kreditinstitut omfattar sålunda fler institut än vad som följer av EG:s banksamordningsdirektiv. l dessa definieras nämligen kreditinstitut som ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalningspliktiga medel och att bevilja kredit för egen räkning. I prop. 199293:89 diskuterades om begreppet kreditinstituti riksbankslagen kunde ersättas med en ny term ñnansföretag Vidare diskuterades om begreppet kreditinstituti lagstiftningen skulle förbehållet sådana företag som faller under EG-direktivens definition, vara dvs. i princip banker och kreditmarknadsbolag. Föredragande statsrådet ansåg dock att ordet kreditinstitut i riksbankslagen kunde behållas i avvaktan på vidare översyn av alla de författningsföreskrifter som en innehåller begreppet kreditinstitut.

Ti llståndskrav

Enligt riksbankslagen 22 b § skall Riksbanken vid prövningen av en ansökan från ett institut att bli valutahandlare beakta institutets om kompetens, soliditet och allmänna lämplighet. Denna prövning innefattar bl.a. att institutet ska ha tillfredsställande internt system för bedömning, uppföljning och kontroll de risker är förenade med valutahandel. av som

Institutet ska därutöver ha skriftlig dokumentation om långsiktig policy vad

gäller strategi och verksamhet riskpolicy och delegationsordtyp av samt

294 Valutaväxling

ning. Institutet ska också ha fastställda maximiramar för exponering och volym inom olika verksamhetsområden.

Riksbanken ställer vidare krav på hur valutahandelsverksamheten är organiserad. Front- och backofñce skall vara klart åtskilda med ansvaret fördelat på olika personer. Valutahandelstillståndet föreskriver också att det åligger institutets ledning att se till att de tjänstemän som är verksamma inom valutahandeln har kunskap om och erfarenhet från valutamarknaden, kärmedom om gällande regler samt insikt om de krav som verksamheten ställer.

Riksbanken begränsar i dag de auktoriserade valutahandlamas valutakursrisk genom att använda limiter för maximal exponering dels i enskilda

valutor, dels för den totala valutakursrisken. Limitbeloppen beräknas

i normalfallet genom att procentsatser appliceras institutets kapital- bas. Varje auktoriserad valutahandlare erhåller ett s.k. limitbrev som anger de för institutet aktuella procentsatsema. Limitema ses över en gång om året, sedan Finansinspektionen erhållit institutens kapitaltäckningsrapport och uppgifter om kapitalbasens storlek.

Begränsat valutahandelstillstånd

Enligt 22 b § riksbankslagen kan ett valutahandelstillstånd begränsas till viss valutahandel eller förenas med vissa villkor. Villkoren kan avse begränsningar av sökandens innehav av tillgångar och skulder i utländsk valuta samt, när det gäller fordringar på och skulder till utländska rättssubjekt, i svenska kronor. Tillståndet kan även förenas med villkor om den rapportering som Riksbanken finner lämplig.

Ett institut som har erhållit ett valutahandelstillstånd som är begränsat till viss valutahandel blir auktoriserad valutahandlare. Institutet kan emellertid inte erbjuda samtliga valutamarknadstjänster, vilket ett institut med generellt tillstånd kan göra. På ett institut som söker ett begränsat valutahandelstillstând ställer Riksbanken till skillnad mot vad som gäller för institut med generellt tillstånd lägre krav erfarenhet och kompe- -

Valutaväxling 295

tens. De institut erhåller ett begränsat valutahandelstillstånd benämns som auktoriserad valutahandlare med begränsat valutahandelstillstånd.

Hittills har endast värdepappersinstitut beviljats begränsat valutahandelstillstånd. Ett värdepappersinstitut, som för kunds räkning köpersäljer ett utländskt fondpapper, genomför Valutaväxling när köpeskillingen en fastställs i den utländska valutan men betalningen sker i svenska kronor. Denna Valutaväxling är att betrakta valutahandel med allmänheten och som fordrar tillstånd av Riksbanken.

Riksbanken har i samråd med bl.a. Svenska Fondhandlareföreningen utarbetat villkor för ett begränsat valutahandelstillstånd för de institut som endast att i begränsad omfattning genomföra enkla valutatranavser saktioner i anslutning till fondpappershandeln. Villkoren är att ett värdepappersinstitut förvärvar och säljer utländska valutor från och till kunder endast i anslutning till handeln med finansiella instrument i utländsk valuta. Institutet skall i nonnalfallet vid dagens slut inte ha nâgra positioner uppkommit i samband med institutets valutatransaktioner som med allmänheten, utom i de fall positioner uppstår i anledning av att avslut görs sent på dagen i annan tidszon eller då mindre differenser uppstår en på konton i utlandet. Institutet skall även rapportera bl.a. omsättningen på valutamarknaden. Institutets valutapositioner skall ligga inom de lirnitbelopp för nettoposition respektive aggregerad nettoposition som framgår av det begränsade valutahandelstillståndet.

Tillsyn

Av kreditinstituten, enligt 22 b § riksbankslagen kan beviljas som valutahandelstillstånd, står alla utom Posten AB och allmänna pensionsfonden under Finansinspektionens tillsyn. Inspektionens tillsyn över de finansiella marknaderna syftar huvudsakligen till att uppnå tre centrala rnâl, nämligen att det finansiella systemet är stabilt, att det finansiella systemet är effektivt genom god genomlysning och konkurrens, samt att institutens verksamhet är sund bl.a. upprätthållande av ett gott genom konsumentskydd. Ansvaret för penning- och valutarnarknadema, inkluderande övervakning valutahandlare och valutarisker, âvilar av

296 Valutaväxling

Riksbanken. Även Riksbanken inte har något formellt tillsynsansvar om har banken i praktiken huvudansvaret för valutahandeln. Finansinspektionen utövar tillsyn över de individuella institutens valutahandel och riskexponering i samband därmed.

Riksbanken utövar sin kontroll över valutahandeln daglig genom uppföljning av valutahandlarnas valutaexponering. Riksbanken kontrollerar att limitbeloppen inte överskrids. Därutöver har Riksbanken eller mindre mer daglig kontakt med flertalet auktoriserade valutahandlare. Minst en gång per år äger ett möte rum mellan företrädare för Riksbanken och respektive valutahandlare. Syftet med dessa möten är att igenom institutets verksamhet valutamarknaden. I de fall Riksbanken har tecknat ett s.k. primary dealer-avtal med institutet diskuteras även institutets aktivitet på penningmarknaden.

Svenska filialkontori utlandet står också under svenska myndigheters tillsynsansvar. En filial får därför inte bedriva valutahandel utan särskilt tillstånd av Riksbanken. Valutahandelstillståndet utfärdas efter ansökan från kreditinstituteti Sverige och först efter det att Finansinspektionen har beviljat tillstånd för etablering i utlandet. I vissa fall kan även kontakt tas med hemlandets berörda tillsynsmyndigheter.

Utländska filialer undantagna från tillståndsplikt

Enligt 22 b § femte stycket riksbankslagen får vissa utländska företag driva valutahandel utan att de behöver söka tillstånd hos Riksbanken. Det är fråga om bankföretag och kreditinstitut som har erhållit auktorisation i ett annat land inom EES samt sådana finansiella institut och dotterföretag som avses i 2 kap. 10 § lagen om kreditmarknadsbolag. Den auktorisation som meddelats bankföretaget eller kreditinstitutet måste innefatta rätt en att i hemlandet driva valutahandel. Vad gäller finansiella institut och deras dotterföretag gäller att företaget enligt sina stadgar eller sin bolagsordning

4 Finansiellt institut definierasi lagen om kreditmarknadsbolag som ett företag som inte är ett kreditinstitut men vars huvudsakliga verksamhetbeståri att förvärva aktier eller andelar eller att driva valutahandeleller värdepappersrörelse eller att utföra en eller flera av de verksamheter somanges i 3 kap. 1 § andrastycket2-11 kreditmarknadsbolagslagen.

Valutaväxling 297

skall ha rätt att driva valutahandel samt att auktorisationen för de kreditinstitut som äger företaget eller moderföretaget skall omfatta rätten att driva valutahandel. Verksamheten kan bedrivas antingen genom etablering av en filial här i Sverige eller genom direkt tillhandahållande av tjänster från hemlandet prop. 199293:89 s. 241.

7.2.2 Tillståndskrav för köp och försäljning av resevaluta

Valutaväxlingsverksamhet, vilken för närvarande inte är tillståndspliktig, avser köp och försäljning av resevaluta. Detta gäller oavsett om verksamheten bedrivs av ett kreditinstitut, av Posten Aktiebolag eller av ett valutaväxlingsföretag. Riksbankslagen och Riksbankens föreskrifter innehåller inte någon definition av begreppet resevaluta. Ledning får

närmast sökas i Riksbankens numera upphävda föreskrifter om till-

lämpningen av valutaförordningen och den praxis som utvecklats om valutaväxlingsverksamhet. I Riksbankens föreskrifter avságs med resevaluta betalningsmedel avsedda för direkt betalning av reseutgifter.

Tidigare tillståndskrav

Före den l juli 1990 krävdes tillstånd av Riksbanken för att bedriva köp och försäljning av resevaluta eller, som det uttrycktes i valutaförordningen, medel för reseändamál Tillståndskravet reglerades i 2 § andra stycket b valutaförordningen enligt följande.

Riksbanken äger meddela b bank eller annan tillstånd att driva rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som riksbanken prövar erforderlig för allmänhetens tillhandagående med medel för reseändamál.

I Riksbankens föreskrifter om tillämpningen av valutaförordningen angavs att Riksbanken bl.a. kunde lämna tillstånd valutahandelstillstånd för bank eller annan att driva rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden för reseändamål försäljningsställen för resevaluta. Vilka försäljningsställen för resevaluta som beviljats tillstånd framgick av en särskild bilaga till föreskrifterna. Dessa försäljningsställen utgjordes

298 Valutaväxling

huvudsakligen av reseföretag, t.ex. Fritidsresor AB och Resespecialisterna AB.

del, avsedda för direkt betalning av reseutgifter. Med reseutgifter avsågs dels valutainlännings utgifter för uppehållskostnader och inköp för personligt bruk under vistelse utomlands, dels valutautlännings motsvarande utgifter i Sverige. Till reseutgifter hänfördes även resterande köpeskilling för en vara, som under utrikes resa inköpts för personligt bruk och införts eller skulle införas till Sverige inom sex månader efter köpet varan, utgifter för köp av möbler och andra inventarier till bostad av i utlandet samt avgifter för deltagande i undervisning eller konferens i utlandet. Till reseutgifter hänfördes dock inte utgifter för inköp i kommersiellt syfte samt finansiella placeringar, såsom insättning bankkonto i vissa fall eller förvärv av värdepapper eller fastighet.

Resevaluta fick enligt föreskrifterna utgöras av .a utländska betalnings- . .

medel, b svenska sedlar och mynt, c checkar och andra penninganvis-

ningar, löd på svenska kronor och som utställts eller överlåtits av som riksbanken eller försäljningsställe för resevaluta.

Bestämmelserna således vilken volym och i vilken form resevaluta angav fick förvärvas, avyttras samt utföras ur och införas i Sverige samt hos vem resevalutan fick förvärvas och avyttras.

För att Riksbanken skulle meddela tillstånd att bedriva handel med resevaluta krävdes att syftet med verksamheten var att växla pengar som avsedda för reseändamål. Någon prövning i egentlig mening skedde i var övrigt inte vid tillständsprövningen. Den som beviljades tillstånd ålades skyldighet att iaktta bestämmelserna i valutaförordningen och Riksbankens föreskrifter. I villkoren för valutahandelstillståndet föreskrevs vidare följande.

Försäljning resevaluta till allmänheten fick ske endast om av omständigheterna inte motsade att valutan var avsedd för utlandsresa inom en näraliggande framtid.

Valutaväxling 299

Försäljningsstället fick inneha resevalutor till belopp som vid varje tillfälle kunde anses rimligt med hänsyn till normal nettotillgång. Försäljningsstället fick inte inneha kontotillgodohavande i utländsk valuta.

Även dessa villkor föreskrevs fall tid, om var det, i vart senare underförstått att försäljningsstället för resevaluta inte förutsattes fråga kunden om ändamålet med t.ex. ett köp av utländska sedlar, så länge volymen höll sig under vissa gränser.

Tillståndet som försäljningsstället för resevaluta erhöll var inte tidsbegränsat, men kunde återkallas för det fall att försäljningsstället inte efterlevde föreskrivna villkor. Riksbanken utövade inte någon egentlig tillsyn över den verksamhet som försäljningsställena bedrev. Det ålåg dock försäljningsställena att redovisa sin handel.

Riksbankens betalningsbalansstatistik

Sedan valutaförordningen upphörde att gälla vid halvårsskiftet 1990 är den enda författning som för närvarande finns rörande köp och försäljning av resevaluta de föreskrifter som Riksbanken har utfärdat med stöd av 22 § riksbankslagen. För att tillgodose Riksbankens behov av betalningsbalansstatistik åvilar det enligt lagrummet kreditinstitut eller andra företag som står under Finansinspektionens tillsyn, att till Riksbanken lämna de uppgifter Riksbanken anser nödvändiga för att följa utvecklingen som valuta- och kreditmarknadema. Vidare är den som utfört en valutatransaktion, enligt andra stycket i samma paragraf, skyldig att till Riksbanken lämna uppgifter som behövs som underlag för Riksbankens betalningsbalansstatistik. Valutatransaktion definieras inte i riksbankslagen. I lagen 1992:1602 om valuta- och kreditreglering anges att valutatransaktioner är transaktioner är sådan art att de kan ha betydelse för valutapolisom av tiken 2 kap. 1 §. I 5 § i Riksbankens föreskrifter Riksbankens författningssamling RBFS 1992:16 A273 anges att den som med allmän- heten driver handel med resevaluta skall redovisa sådan handel per kalendermånad till Riksbanken senast den 15 i efterföljande kalendermå-

300 Valutaväxling

nad. Syftet med rapporteringen är enbart att Riksbanken skall få underlag för sin betalningsbalansstatistik.

7.3 Valutaväxlingsverksamhet

Som nämnts inledningsvis sker en valutaväxlingstransaktion vid all form av handel med valuta oavsett om det är fråga om valutahandel i egentlig mening eller om det är fråga om köp och försäljning av vad som benämns resevaluta. Den verksamhet som hittills huvudsakligen omfattat köp och försäljning av resevaluta benämns här Valutaväxling. Sådan verksamhet bedrivs för närvarande huvudsakligen av banker och valutaväxlingsföretag. Vissa av Valutaväxlingsföretagen driver valutaväxlingsverksamheten som huvudsaklig näring, exempelvis Forex AB och Valutaspecialisten AB, medan andra företag driver Valutaväxling som en del av sin huvudnäring. Exempel på sådana företag är American Express resebyrå och Nyman Schultz.

De företag som bedriver Valutaväxling som huvudsaklig näringsverksamhet köper och säljer utländsk Valuta utan iakttagande av den begränsning som ligger i att verksamheten i dag, utan tillståndsplikt, endast får avse s.k. resevaluta. Någon beloppsbegränsning eller kontroll av i vilket syfte Växlingstransaktionen sker, förekommer således inte.

Vid Valutaväxling utgår företagen i Vart fall de företag som bedriver - Valutaväxling som huvudsaklig näringsverksamhet från de varor som företaget köper och säljer. Företagen skiljer således varorna från de olika betalningsmedel som kunden respektive företagen använder sig av vid handeln. Med denna utgångspunkt förekommer köp och försäljning av följande Varor; sedlar, mynt och resecheckar. Vid företagets försäljning angivna varor kan kunden betala med olika betalningsmedel. Kunden av kan betala med sedlar och mynt, eurocheckar och resecheckar, checkar dragits svensk bank eller postväxlar i svenska kronor utställda av som svensk bank. I vissa fall kan även betalning ske med hjälp av ett kontokort VISA, Mastercard m.fl.. Vid köp av utländska sedlar och mynt kan

Valutaväxling 301

valutaväxlingsföretagen betala kunden med svenska sedlar och mynt eller, om det är en svensk kund, checkar som dragits på svensk bank.

Vid bankernas valutaväxlingsverksamhet förekommer i allt väsentligt köp och försäljning av samma varor som hos valutaväxlingsföretagen. Utländska eurocheckar löses in även av bankerna men de egna kontokunderna har numera inte möjlighet att använda sig av eurocheckar. Att en kund betalar med check i utländsk valuta dragen på utländsk bank förekommer sällan hos bankema. Anledningen härtill är att bankerna, såvitt inte kunden och den utländska banken är känd, skickar checken s.k. inkasso, dvs. för godkännande av inlösen av den utländska banken. Eftersom detta förfarande är tidsödande är det mindre vanligt att kunden väljer att betala med en check utställd i utländsk valuta.

Utvecklingen och omfattningen av valutaväxling

Av den tidigare framställningen framgår att kontrollen över Valutaväxling resevaluta upphörde i samband med valutaregleringens avskaffande den av 1 juli 1990. Numera kan således vem som helst starta verksamhet avseende köp och försäljning av resevaluta. Av följande sida redovisad statistik från Riksbanken framgår att under åren 1992 och 1993 utfördes en allt större procentuell andel av allmänhetens Valutaväxling av växlingsföretagen jämfört med hur förhållandena var år 1988. Den största andelen hade dock alltjämt bankerna.

302 Valutaväxling

Valutaväxling av utländska sedlar och resecheckar i banker och valutaväxlingsföretag till allmänheten under åren 1988-1993.

Brutto, milj kr Procentuell andel, % Växlings- Växlings- Banker företag TOTALT Banker företag

Kalla: SverigesKiksbañk, Eetalningsbalansavd. 1994- 3-03.

Beskrivning av några valutaväxlingsföretag

Vid utgången år 1992 farms det 18 företag som hade anmält till Riksav banken att de bedrev handel med resevaluta. Av dessa företag är flertalet reseföretag, vilka tidigare hade tillstånd enligt valutaförordningen att bedriva handel med resevaluta.

Valutaväxling 303

Av utredningen under slutet år 1992 genomförd förfrågan till en av av vissa valutaväxlingsföretag framgår att företagen köper och säljer sedlar och resecheckar samt i viss utsträckning även mynt. Flertalet växlingsföretag tar emot svenska checkar och eurocheckar som betalning vid köp av sedlar, mynt och resecheckar. Såväl checkama eurocheckarna är besom gränsade till beloppet högst 1 000-2 000 kronor respektive 1 400 kronor. I viss omfattning förekommer att växlingsföretagen tar emot en av svensk bank utställd postväxel som betalning vid försäljning av utländsk valuta. Vissa valutaväxlingsföretag har till utredningen framfört att möjligheter borde finnas för valutaväxlingsföretag att såväl köpa som sälja checkar i utländsk valuta.

Av undersökningen har framgått att valutaväxlingsföretagen i normalfallet inte undersöker i vilken avsikt kunderna växlar valuta. Det är därför vanskligt att dra några slutsatser för vilka ändamål som valutaväxlingsav företagens verksamhet används. Det finns dock anledning anta att flertalet kunder är privatpersoner eller företag som vill utföra växlingstransaktioner i anledning förestående utlandsresa. Vissa växlingsföretag har dock av en större företag kunder, och växlingsföretaget utför då i allmänhet som kundföretagets samtliga växlingstransaktioner. Det har även framkommit att vissa kunder enbart växlar valuta i syfte att göra kursvinster. För att öka kundernas möjligheter att göra kursvinster, har det framförts att växlingsföretagen borde ha möjlighet att ta emot kunders medel på konto, dvs. möjlighet liknande den som enligt lagen 1991 :98l om värdepapen persrörelse finns för värdepappersbolag. Det har även framförts att valutaväxlingsföretagens verksamhet borde utvidgas till att avse förmedling betalningar till och från utlandet, möjlighet att lösa in checkar samt att av ta emot, växla in och sätta in ett kundföretags dagskassa på kundföretagets bankkonto.

Omsättningen avseende köp och försäljning utländsk valuta under är av 1992 varierade väsentligt bland företagen. Forex, mesd en omsättning om drygt tre miljarder kronor, hade under år 1992 den överlägset största omsättningen bland valutaväxlingsföretagen. Antalet valutor som företagen har i lager varierar betydligt, alltifrån två till ett fyrtiotal. Storleken på företagens valutalager varierar också. Vissa företag har valutalager på

304 Valutaväxling

omkring tre miljoner kronor, medan andra har lager omfattande endast ett par hundratusen kronor.

Vid förfrågan om företagen endast tillåter kunden att växla ett visst högsta belopp har ett företag svarat, utan att något belopp, att kunden endast ange får växla en summa som kan anses skälig resevaluta. Två företag som har uppgett att kunderna tillåts växla högst 6 000 respektive 20 000 svenska kronor. Vissa företag har uppgett att den begränsning finns som är beroende av storleken av vamlagret vid tidpunkten för växlingstransaktionen, medan andra har uppgett att det inte finns någon begränsning. De företag som har tillfrågats är följande.

Forex AB ägs av företaget Traveller AB sedan 1965. Redan 1927 bedrev företaget Valutaväxling. Ar 1992 hade företaget 17 växlingskontor i Sverige.

Valutaspecialisten AB ägs gemensamt av tvâ privatpersoner och av ett schweiziskt växlingsföretag, Change Mont Blanc i Geneve. Företaget etablerades i Sverige 1990 och har tre kontor, ett i Stockholm, ett på Arlanda och ett i Malmö.

Valutaväxlingen HB, som har funnits sedan 1975, har ett kontor i Helsingborg.

Wexex AB är ett privatägt företag med ett enda kontor i Stockholm, vilket etablerades 1990.

Sweden Tax-Free Shopping STS AB i Trelleborg driver valutaväxlingsverksamhet under firman Eurochange som administrerar taxfree-handel turister i Sverige. Bolaget har sex Valutaväxlingskontor vilka finns i Stockholm, Malmö och Trelleborg samt Arlanda och Landvetter.

Bore Lines AB har endast ett kontor i Stockholm. Verksamheten består i att växla svenska kronor till finska mark eller vice versa resenärer med Bore Lines AB mellan Sverige och Finland.

Eurotax Payback AB startade sin verksamhet den 1 januari 1992 vid Gränsen E18, Töcksfors. Valutaväxlingsverksamheten riktar sig främst till den yrkestrafik som skall betala vägskatt, införseltull och mervärdeskatt vid gränsstationen mellan Sverige och Norge.

Valutaväxling 305

Vid förfrågan om valutaväxlingsföretagen kontrollerar kundens identitet vid valutaväxlingstransaktionen har framkommit att så sker i vissa fall vid misstanke om någon oegentlighet såsom förfalskning och annan brottslighet. Vid sådan misstanke sker i flertalet fall rapportering till polismyndighet.

7.4 Utländska förhållanden

Av de stater, förutom Sverige, som är medlemmar i den inledningsvis Omnämnda aktionsgruppen FATF har följande stater redovisat att det inom landet bedrivs valutaväxlingsverksamhet av icke-finansiella företag: Danmark, Belgien, Luxemburg, Holland, Frankrike, Tyskland, Schweiz, Österrike, Irland, Storbritannien, Spanien, Italien, Portugal, Turkiet, USA, Kanada, Nya Zeeland, Japan och Hong Kong. Bland de länder som har anmält att det inte bedrivs sådan valutaväxlingsverksamhet återfinns Finland och Island. I Norge finns möjlighet för ett icke-finansiellt företag att bedriva valutaväxlingsverksamhet under förutsättning att företaget träffat ett särskilt kommissionsavtal med en valutabank. Sådant företag kallas valutakommisjonaerer. Nedan beskrivs valutaväxlingsverksarnheten och regleringen av denna verksamhet i några av de angivna länderna.

Storbritannien

I Storbritarmien finns en stor och växande flora av fristående Valutaväxlingsföretag. Dessa företag kallas Bureaux de Change. För att bedriva verksamhet Bureaux de Change fordras inte någon myndighets som tillstånd. Verksamheten står heller under någon myndighets tillsyn.

Verksamheten i Bureaux de Change karaktäriseras av långa öppethållandetider, ofta även under helger. Kontoren ligger ofta centralt, nära butikscentra, flygplatser, busscentraler och jämvägsstationer. För denna service betalar kunden ett högt pris jämfört med priset för växling i banker. De fristående företagen tillämpar sämre växlingskurser och tar högre provisioner än bankerna.

306 Valutaväxling

För att skydda konsumenterna har Storbritanniens parlament antagit regler konsumentskydd, främst rörande prissättningen vid Valutaväxling om 1992 No. 316, Consumer protection, The Price Indications Bureaux de Change Regulations. Regelsamlingen trädde, med något undantag, i kraft den l8 maj 1992. Regelsamlingen riktar sig till den som driver en Bureaux de Change med köp och försäljning av utländsk valuta till konsumenter. Regleringen innefattar bl.a. följande.

Skyldighet att informera kunden om aktuell köp- och säljkurs och eventuella avgifter som uttas i provision. 2. Den information som lämnas skall vara klar och tydlig. 3. Kvitto, kunden erhåller vid växlingstransaktionen, skall som innehålla bl.a. aktuell växelkurs, uttagen avgift för växlingen, datum för växlingen och namnet på växlingskontoret. 4. Om angiven växelkurs ändras under dagen är företaget skyldigt att omedelbart se till att ändringen kommer till kundernas kännedom.

Den driver Bureaux de Change och som inte iakttar reglerna om som en konsumentskydd kan ådömas böter.

Myndigheterna i Storbritannien är medvetna om risken för att Bureaux de Change utnyttjas för kriminella syften, som exempelvis tvättning av Det pågår diskussion mellan Bank of England och polisen om pengar. en skall utöva kontrollen i detta avseende. Bank of England utövar vem som tillsyn över banker och andra finansinstitut som tar emot penningdepositio- Centralbanken har nyligen inlett ett samarbete med bankerna i syfte ner. bl.a. att utbilda bankpersonalen i att spåra tillgångar som härrör från brottsliga förvärv. Bank of England sig dock inte ha någon formell anser grund att kontrollera Bureaux de Change. Polisen har den formella kontrollbefogenheten vid misstanke om brott men anser sig sakna bankens kompetens vad gäller finansiella transaktioner. Storbritannien har nyligen, med ikraftträdande den 1 april 1994, antagit lag som är anpassad till en EG-direktivet åtgärder mot penningtvätt. Lagens tillämpningsområde om omfattar även Bureaux de Change.

Valutaväxling 307

Tyskland

l Tyskland finns ett fåtal fristående växlingskontor. Dessa finns i anslutning till resebyråer, färjor och vid jämvägsstationer. De fristående valutaväxlingskontoren har inte orsakat några större problem. Om växling sker för än 30 000 DM är dock den normala kontrollen mer observant. Verksamheten har ännu inte föranlett myndigheterna att ta mer frågor rörande exempelvis penningtvätt. Frågor om penningtvätt och upp kapitalflykt övervägs i stället i ett vidare perspektiv.

Frankrike

Frankrike finns särskild lag reglerar valutaväxlingsföretagens I en som changeurs manuels verksamhet. Enligt denna lagstiftning skall samtliga valutaväxlingsföretag deklaration till centralbanken, varefter ett avge en register upprättas över vilka företag bedriver valutaväxling. Det som åligger de registrerade företagen att månadsvis rapportera alla transaktioner till centralbanken. Vidare innehåller lagstiftningen bestämmelser hur växlingstransaktionema skall tillgå, vilka blanketter som skall om rapportering skall ske omedelbart vid transaktioner som användas samt om överstiger 50 000 francs, varvid kundens nanm skall anges. Tillsynen över växlingsföretagen utövas inte centralbanken utan av La Commission av Bancaire vilken är landets viktigaste institution för övervakning och kontroll banker och finansinstitut. Tillsynen utövas genom att Bankkomav missionen gör platsbesök i samarbete med tullmyndigheten. Kommissionen sanktionsmöjligheter till sitt förfogande, inklusive möjligheten har ett antal att meddela yrkesförbud.

7.5 Åtgärder mot penningtvätt

I utredningsdirektiven pekas på risken för att valutaväxlingsbranschen kan utnyttjas för penningtvätt. Med penningtvätt förstås åtgärder komma att företas i syfte dölja eller omsätta vinningen från brottslig verksamsom att het.

308 Valutaväxling

Tvättning av pengar har visat sig ha en tydlig inverkan uppkomsten av organiserad brottslighet, framförallt narkotikahandel. Om institut som verkar på den finansiella marknaden utnyttjas för tvättning av sådana tillgångar som erhållits genom brottslig verksamhet kan detta, enligt EGdirektivet om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar 9l308EEG, allvarligt äventyra sundheten och stabiliteten i det ifrågavarande institutet och minska allmänhetens förtroende för hela det finansiella systemet. På grund av detta direktiv har Sverige antagit lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt som i sin helhet bygger bestämmelserna i direktivet.

Under senare tid har ett flertal internationella initiativ tagits i syfte att förstärka insatserna mot penningtvätt. På det straffrättsliga området finns ett internationellt samarbete mellan rättsvårdande organ. Samarbetet regleras i Förenta Nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen dvs. ämnen som påverkar psykiska funktioner, såsom psykofarmaka, alkohol och narkotika. I konventionen ställs krav på kriminalisering av penningtvätt i fråga om inkomster från narkotikabrottslighet. En konvention om förverkande m.m. har utarbetats inom Europarådet. Den konventionen gäller inte endast narkotikabrottslighet, utan omfattar i princip alla former av brott. På det finansiella området har det träffats ett flertal internationella överenskommelser. Som exempel kan nämnas Europarådets rekommendation den 27 juni 1980 no. R8010, den principdeklaration som antagits i december 1988 i Basel av tiogruppens banktillsynsmyndigheter samt de rekommendationer som antagits av den i inledningsavsnittet nämnda aktionsgruppen FATF.

I det följande behandlas EG-direktivet mot penningtvätt och den svenska penningtvättslagen.

EG-direktivet mot penningtvätt

EG-direktivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att varje enskilt land kan fastställa strängare regler. Direktivet omfattar endast brottsliga förvärv som har anknytning till narkotika. l direktivet rekommenderas dock med-

Valutaväxling 309

lemsstatema att i sin egen lagstiftning utsträcka direktivet att gälla även utbyte av annan brottslig verksamhet. Definitionen av tvättning av pengar har hämtats från Wienkonventionen. Med tvättning av pengar avses följande uppsâtliga förfaranden artikel l enligt direktivet.

Omvandling eller överföring av egendom i vetskap om att egendomen härrör frän brott eller från medverkan till brott och i syfte att hemlighålla eller dölja egendomens olagliga ursprung, eller för att hjälpa någon som är delaktig i sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga följderna av sitt handlande.

Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffenhet eller ursprung, av dess belägenhet, av förfogandet över den, av dess förflyttning, av de rättigheter som är knutna till den, eller av äganderätten till den, i vetskap om att egendomen härrör från brott eller från medverkan till brott.

Förvärv, innehav eller brukande av egendom i vetskap om, vid tiden för mottagandet, att egendomen härrörde från brott eller från medverkan till brott.

Medverkan till, överenskommelse att utföra, försök och medhjälp till, främjande och underlättande av, samt rådgivning för utförande av någon av de gärningar som sägs i föregående strecksatser.

Direktivet omfattar artikel 1 kreditinstitut, såsom det definierats i de s.k.

första och andra banksarnordningsdirektiven se ovan i avsnitt 7.2, och

finansiella institut, varmed avses företag som inte är kreditinstitut men huvudsakliga verksamhet består i att utföra viss angiven verksamhet vars i punkterna 2-12 och 14 i bilagan till andra banksamordningsdirektivet. Genom denna hänvisning betraktas den som bedriver handel för egen eller kunders räkning med utländsk valuta som huvudsaklig verksamhet som ett finansiellt institut punkten 7 b i nämnda bilaga. Valutaväxlingsföretag som bedriver Valutaväxling som huvudsaklig verksamhet är således att betrakta som finansiella institut enligt EG-direktivet om åtgärder mot penningtvätt. Eftersom tvättning av pengar kan utföras inte bara genom kreditinstitut och finansiella institut, utan även av andra yrkesgrupper och företagskategorier skall medlemsstaterna, enligt direktivet, se till att bestämmelserna utvidgas till att omfatta även sådana yrkesgrupper och

3 10 Valutaväxling

företag, vilkas verksamhet är särskilt ägnad att utnyttjas för tvättning av pengar. De yrkesgrupper och företagskategorier som här åsyftas är kasinon, juvelerare, advokatbyråer och pizzerior och således inte valutaväxlingsföretag. De flesta länderna inom EES-området har numera implementerat EG-direktivet i sin nationella lagstiftning; i många fall med regler som uttryckligen omfattar valutaväxlingsföretag, bl.a. Belgien, Frankrike, Portugal, Spanien och Storbritannien.

För kreditinstitut och finansiella institut föreskrivs i direktivet en skyldighet att i vissa situationer kontrollera kundernas identitet och att till polis- eller åklagarmyndighet anmäla vissa förhållanden som misstänks ha samband med tvättning av pengar. ldentifieringskravet, som tillkommit i brottsförebyggande syfte, innebär att ett kreditinstitut eller annat finansiellt institut alltid skall identifiera sina kunder när ett affársförhållande inleds. Kravet på identifiering är vidare obligatoriskt beträffande tillfälliga kunder när en transaktion avser ett belopp som motsvarar 15 000 ecu eller mer. Detta gäller oavsett om transaktionen genomförs på en gång eller i flera led som verkar ha samband. Dessutom gäller detta krav alla kunder, oavsett belopp, om det finns misstanke om tvättning av pengar. Om en kund i dessa fall inte handlar för egen del skall institutet vidta lämpliga åtgärder för att skaffa upplysningar om uppdragsgivarens identitet. IDkontrollen är ett led i skyldigheten att vara uppmärksam transaktioner med hänsyn till sin natur med särskilt stor sannolikhet kan antas ha som samband med tvättning av pengar.

Om en anställd eller en styrelseledamot i ett institut i god tro anmält vissa förhållanden, vilka sedermera visar sig vara felaktiga, skall detta inte innebära överträdelse av någon sekretessregel. Ett sådant handlande skall heller kunna föranleda i någon form för institutet, dess styrelseleansvar damöter eller anställda. Instituten skall vidare införa vissa rutiner vilka syftar till att förhindra att de utnyttjas för transaktioner som har samband med brott.

Valutaväxling 31 1

Lagen om åtgärder mot penningtvätt

Lagen 1993:768 åtgärder mot penningtvätt, vilken bygger beom stämmelserna i EG-direktivet, har trätt i kraft den l januari 1994. I lagen åtgärder mot penningtvätt definieras penningtvätt enligt följande l § om andra stycket.

Lagen har till syfte att förhindra sådana åtgärder med avseende på egendom har förvärvats brott, som kan medföra som genom att denna egenskap hos egendomen fördöljs, att den brottslige får möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet egendomen försvåras, samt sådana åtgärder av innefattar förfogande över och förvärv, innehav eller som brukande av egendomen penningtvätt.

Lagens tillämpningsområde

Lagen bör enligt propositionen generell tillämpning, dvs. lagen skall en tillämpas vid alla transaktioner avseende medel som kan förmodas härröra från ett brottsligt förvärv allvarligare slag och inte begränsas i motsvaav rande mån EG-direktivet till att i första hand avse medel som härrör som från narkotikabrott. Lagen bör dock bara gälla transaktioner avseende härrör från brottsliga förvärv. Som exempel på brottsliga medel som förvärv brukar nämnas muta, spelvinst som åtkommits genom dobbleri, inkomster vid försäljning stöldgods, smuggelgods eller olovligen av tillverkad sprit, inkomster genom verksamhet som kopplare eller langare inkomster försäljning vad som åtkommits genom olovlig samt genom av jakt. Härutöver kan mycket antal brott enligt specialstraffrättsliga ett stort författningar upphov till brottsliga förvärv, t.ex. inkomster vid ge försäljning narkotika. Utanför detta område faller sådana brott där av egendomen undandragits beskattning, tull eller någon annan avgiftsskyldighet. Dessa brott medför visserligen ekonomiska fördelar för gämingsinte upphov till något omedelbart förvärv. EG-direktivet mannen, men ger omfattar inte heller skattebrottslighet o.d. prop. 199293:207. Den svenska lagstiftningen skall heller vara tillämplig på sådan brottslighet.

Lagen omfattar i huvudsak företag driver bankrörelse, livförsäkringssom rörelse, värdepappersrörelse och verksamhet enligt lagen om kredit-

3 2 l Valutaväxling

marknadsbolag. Lagen omfattar inte valutaväxlingsföretagen. Riksbanken, Finansinspektionen och Rikspolisstyrelsen föreslog dock i sina remissvar över den promemoria om åtgärder mot penningtvätt utarbetats inom som Finansdepartementet, att lagen även skall omfatta sådan verksamhet som bedrivs av valutaväxlingsföretag. Riksbanken ansåg att farhågoma för att illegala transaktioner följer den våg där det saknas tillsyn skulle förstärkas om man etablerar en väsentligt hårdare kontroll över det finansiella systemet utan att det även omfattar valutaväxlingsföretagen, särskilt om det inte sker någon registrering av verksamheten. I avvaktan på mitt förslag rörande växlingsföretagens verksamhet föreslogs inte att dessa företag skulle omfattas av lagens tillämpningsområde.

I motioner till riksdagen Ju22 och Ju24 har betonats att det finns starka skäl som talar för att lagen om åtgärder mot penningtvätt också skall gälla verksamhet som bedrivs av valutaväxlingsföretag. l motionen Ju22 anförs bl.a. följande.

I Sverige förekommer inte någon ordentlig övervakning av valutaväxlingskontor. Det finns en uppenbar risk att dessa kanaler nu kommer att utnyttjas för penningtvätt när kontrollen skärps vid andra finansinstitut. En auktorisation av Valutaväxlingsställen kan vara befogad både med hänsyn till behovet av konsumentskydd och till intresset att hindra oseriösa företag att etablera sig i branschen för att utföra penningtvätt. Eftersom illegala likvider tenderar att följa de vägar där kontrollen är svag eller obefintlig är det högst rimligt att lagförslagets regler om penningtvätt görs tillämpliga även på växlingsställen för rcscvaluta.

I Justitieutskottets betänkande l99293zJuU37 hemställde utskottet under hänvisning till mitt utredningsuppdrag att riksdagen skulle avslå motionerna angående utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot penningtvätt till valutaväxlingskontoren. I en reservation till utskottets betänkande anfördes följande.

Utskottet vill först erinra om att direktivet om penningtvätt är ett minimidirektiv. Utskottet anser för sin del, i likhet med flera tunga remissinstanser, att det är angeläget att lagen omfattar transaktioner också hos t.ex. valutaväxlingskontor och guld-

Valuta växling 313

handel, det vill säga verksamheter där det typisk sett omsätts stora mängder pengar. Regeringen bör i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag med inriktningen att transaktioner i bl.a. nyss nämnda verksamheter bör omfattas av lagen. Ett förslag bör enligt utskottet kunna föreligga i god tid innan lagen träder i kraft.

Genom beslut den 2 juni 1993 biföll riksdagen Justitieutskottets betänkande riksdagens snabbprotokoll 199293: 120. Beträffande reservationen rörande valutaväxlingskontoren m. m. bifölls utskottets hemställan med 155 röster mot och 126 röster för reservationen.

Förbud att medverka vid vissa transaktioner

I 3 § första stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt erinras om att vissa förfaranden som är att beteckna som penningtvätt kan vara straffbara som häleri eller häleriförseelse enligt 9 kap. 6 och 7 brottsbalken.

Enligt 3 § andra stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt får företag som omfattas av lagens tillämpningsområde inte medvetet medverka vid transaktioner avseende medel som kan antas härröra från brottsliga förvärv av allvarligare slag. Med sådant förvärv avses förvärv genom brott där fängelse i mer än sex månader ingår i straffskalan.

Identitetskontroll

Enligt 4 § lagen om åtgärder mot penningtvätt skall företag som omfattas av lagens tillämpningsområde kräva att kunden legitimerar sig när en affärsförbindelse inleds. Med uttrycket förbindelse avses ett förhållande av mer stadigvarande slag och exempelvis inte att en person vid ett enstaka tillfälle växlar sedlar eller mynt prop. 1992932207 s. 16.

I fråga om kunder som banken saknar affärsförbindelse med, skall identitetskontroll utföras vid samtliga transaktioner som var för sig eller i delposter med inbördes samband överstiger totalt 110 000 kronor. Identitetskontrollen förutsätts ske enligt vanlig bankpraxis, dvs. i fråga om fysisk person med körkort eller någon annan allmänt godtagen legitima-

3 14 Valutaväxling

tionshandling samt i fråga om en juridisk person med registreringsbevis eller andra behörighetshandlingar.

Enligt 7 § lagen åtgärder mot penningtvätt skall identitetskontroll om emellertid alltid ske ...0m det kan antas att en transaktion avser medel härrör från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag. Vid besom dömningen transaktionen är av sådant slag skall dess art och omav om fattning beaktas även andra omständigheter, kundens uppträdande kan men exempelvis få betydelse. Med transaktionens art avses sättet på vilket transaktionen genomförs. Med omfattningen avses beloppets storlek. Generella indikationer på att medlen kan härröra från brottsliga förvärv eller utgöra penningtvätt kan enligt vad som anges i motiven t.ex. vara;

eller flera transaktioner förefaller ovanliga med hänsyn att en till institutets kännedom och erfarenhet av den eller dem som är inblandade, att uppläggningen av en transaktion tyder att dess egentliga syfte är olagligt eller att det ekonomiska motivet för transaktionen i vart fall inte genast kan förstås, stora belopp sätts in på ett konto för att kort tid därefter att åter ut utan att kunden disponerar kontot, såvitt känt, tas som driver någon verksamhet som motiverar denna typ av transaktioner, transaktion på ett anmärkningsvärt sätt avviker från vad att en är normalt för institutet eller det aktuella kontoret och att som det inte finns någon godtagbar förklaring till varför just det institutet eller kontoret valts för transaktionen, och ett konto i stort sett varit inaktivt plötsligt börjar att som användas i stor utsträckning utan att det finns någon rimlig förklaring till detta.

Gransknings- och uppgiftsskyldighet m.m.

Enligt 9 § lagen åtgärder mot penningtvätt skall företagen granska alla om transaktioner med medel kan antas härröra från brottsliga förvärv som allvarligare slag och anmäla tveksamma transaktioner till Rikspolisstyav relsen eller den polismyndighet regeringen bestämmer. Om anmälan som sker skall företaget enligt förbudsregeln i 3 § avstå från att utföra transaktionen. Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 9 § bryter tystnads-

Valutaväxling 3 15

plikten i bl.a. l kap. 6 § bankrörelselagen, dvs. bestämmelsen om banksekretess. När upplysningar lämnas med stöd av lagen skall detta enligt 10 § inte betraktas som brott mot någon sekretessregel, om den som lämnade uppgiften hade anledning att räkna med att uppgifterna borde lämnas.

Sanktioner

Något straffansvar föreslås inte för den som bryter mot lagens bestämmel- Det förutsätts att bestämmelserna skall kunna upprätthållas med stöd ser. arbetsrättslig lagstiftning och de avtal som träffats arbetsrättens av område samt av det sanktionssystem som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverksanrhet.

I en motion till riksdagen Ju24 begärdes att skyldighetema enligt lagen, t.ex. att inte förmedla vissa transaktioner och att fullgöra uppgiftsskyldigheten, skulle fullgöras under straffansvar. Vidare begärdes att det skulle möjligt att besluta om företagsbot om ett företag bröt mot bestämmelvara Motionen avstyrktes av Justitieutskottet 199293:JuU37 med serna. följande motivering.

I 3 § lagförslaget erinras om att förfaranden som syftar till att dölja brottsliga förvärv och som åsyftas med lagen kan vara straffbara enligt bestämmelserna om häleri i 9 kap. 6 och 7 §§ BrB. l sådana fall torde även företagsbot enligt 36 kap. 7-10 §§ BrB kunna komma ifråga. l sistnämnda hänseende gäller bl.a. att företagsbot kan åläggas näringsidkare för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet om brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande de särskilda skyldigheter av som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag och näringsidkaren inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Företagsbot skall fastställas till lägst tio tusen kronor och högst tre miljoner kronor. Straffet för häleri är fängelse i högst två år eller om brottet är grovt fängelse lägst månader och högst fyra år. Maximisex straffet för grovt häleri höjs den l juli 1993 till fängelse sex år prop. 1992931141, JuUl6, rskr. 220. Vid häleriförseelse är straffet böter eller fängelse högst sex månader.

3 16 Valutaväxling

I övriga fall torde, som anförs i propositionen, det mest lämpliga tillvägagängssättet vara att bestämmelserna upprätthålls med stöd dels av de regler som finns i lag och avtal på det arbetsrättsliga området, dels genom de sanktioner som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverksamhet. Härigenom kommer samma regler att gälla för upprätthållandet av reglerna om penningtvätt som redan i övrigt gäller inom det finansiella lagstiftningsornrådet. Vid denna bedömning har utskottet även tagit hänsyn till de rekommendationer om restriktivitet med nykriminalisering som förts fram i betänkandet Ett reformerat âklagarväsende SOU 1992:61.

7.6 Överväganden och förslag

7.6.1 Allmänna överväganden

Krav på tillstånd för köp och försäljning av valuta för reseändamâl har tidigare motiverats med nödvändigheten av kontroll av att valuta inte fördes ut ur Sverige under sken av att det var resevaluta trots att valutan var avsedd för annat ändamål. Efter avregleringen av valutalagstiftningen och införandet av fria kapitalrörelser finns inte anledning att av valutapolitiska skäl införa krav tillstånd att bedriva köp och försäljning av resevaluta. Det finns inte anledning att befara att valutaväxlingsverksamhet skall kunna påverka det finansiella systemets stabilitet. Något finansiellt skyddsintresse som motiverar reglering av valutaväxlingsföretagens verksamhet finns således inte.

Tillstånd till valutahandel enligt 22 § riksbankslagen har införts av penning- och valutapolitiska skäl. Denna egentliga valutahandel, som omfattar betydande belopp och innefattar arbitrageverksamhet, skiljer sig i väsentliga avseenden från valutaväxlingsverksamhet. Vid ett ställningstagande till att återinföra en reglering av köp och försäljning av resevaluta, bör därför en klar åtskillnad göras mellan denna verksamhet och den egentliga valutahandeln.

Enligt utredningsdirektiven bör omfattningen av valutaväxlingsföretagens verksamhet utgöra utgångspunkten vid bedömningen av behovet av en

Valutaväxling 3 17

eventuell reglering. Valutaväxlingsföretagen köper och säljer huvudsakligen sedlar och resecheckar samt i vissa fall även mynt. Verksamheten såväl den som bedrivs av bankerna som av de från bankerna fristående valutaväxlingsföretagen är av förhållandevis begränsad omfattning. Det finns omkring 15-20 företag i Sverige som ägnar sig Valutaväxling. Vissa av företagen har valutaväxlingsverksamhet som huvudsaklig näring. Andra företag, t.ex. reseföretagen, driver växlingsverksarnheten som ett komplement till den huvudsakliga näringen. Sedan tillstândskravet för köp och försäljning av resevaluta avskaffades den l juli 1990, sker en allt större procentuell andel av valutaväxlingen hos andra företag än hos dem som har valutahandelstillstånd. Orsaken till denna förskjutning är bl.a. att valutaväxlingsföretagen, vilka har specialiserat sig valutaväxlingsrörelse, aktivt har marknadsfört denna verksamhet. Jämfört med bankerna har valutaväxlingsföretagen längre öppethållandetider och de finns etablerade i anslutning till flygplatser och firjelägen, där behovet av att växla valuta är stort. Utvecklingen kan också förklaras av att ett ökande antal bankkontor har lagts ned. Vidare har de företag som specialiserat sig på Valutaväxling breddat sin verksamhet och begränsar sig inte längre till att växla resevaluta.

Enligt Riksbankens betalningsbalansstatistik se avsnitt 7.3 uppgick för-

säljningen âr 1992 av utländska sedlar till totalt 13 453 miljoner kronor. 76 procent av sedlarna såldes av banker, resten av valutaväxlingsföretag. Under samma år köptes utländska sedlar för sammanlagt 7 113 miljoner kronor. Därav köptes 86 procent av banker och 14 procent av växlingsföretag. Under 1993 har det dels skett en ökning av försäljnings- och köpvolymen, dels skett en förändring så att växlingsföretagen har en större procentuell andel av försäljningsvolymen än tidigare år. Försäljningen år 1993 av utländska sedlar uppgick till totalt 17 181 miljoner kronor. Därav svarade bankerna för 70 procent och växlingsförctagen för 30 procent. Köpvolymen av utländska sedlar uppgick till 10 064 miljoner kronor. Därav svarade bankerna för 90 procent och växlingsföretagen för återstoden.

Enbart det förhållandet att en ökande andel av valutaväxlingsverksamheten bedrivs av valutaväxlingsföretag utgör i sig inte skäl att reglera växlings-

3 18 Valutaväxling

företagens verksamhet. heller kan omfattningen av denna verksamhet även om verksamheten omsätter stora belopp anses vara så stor att - storleken i sig motiverar en reglering. En eventuell reglering av valutaväxlingsföretags verksamhet bör övervägas främst med hänsyn till risken för att verksamheten utnyttjas för penningtvätt. En eventuell reglering bör således utgöra hinder för att företag etableras och utnyttjas för penningtvätt. Ett företag bedriver valutaväxlingsverksamhet bör ha ett som långsiktigt syfte och bedrivas seriöst. Det finns även behov av att klargöra gränsen mellan tillståndspliktigoch icke tillståndspliktigvalutahandel enligt riksbankslagen. Därutöver kan vissa konsumentskyddsaspekter läggas på valutaväxlingsföretagens verksamhet.

7.6.2 Behovet av och syftet med reglering

Mitt förslag: En lag om Valutaväxling skall införas. Lagen syftar till att definiera vad som avses med valutaväxlingsrörelse samt till att förhindra att företag driver sådan rörelse etableras i som

syfte att tvätta pengar eller på annat sätt utnyttjas för detta ändamål.

Lagen skall trygga att valutaväxlingsrörelse bedrivs på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och att behovet konsumentskydd tillgodoses i denna av verksamhet. Den konsumentskyddande regleringen behandlas närmare i avsnitt 7.6.4. Tillämpningsområdet för lagen åtgärder mot penningtvätt skall om utsträckas att omfatta även företag kräver särskilt tillstånd eller som anmälan enligt lagen om Valutaväxling.

Internationella erfarenheter visar att risken är stor för att valutaväxlingsverksarnhet utnyttjas för att tvätta Det finns anledning att pengar. befara att illegala transaktioner söker sig till verksamhet som inte står under någon myndighets tillsyn. Om valutaväxlingsföretag även i framtiden undantas från samhällelig insyn finns risk för att deras verksamhet utnyttjas för att tvätta Det är angeläget att förhindra att företag pengar. utnyttjas och etableras i sådant syfte.

eventuell reglering bör i första hand bedömas med utgångs- Behovet av punkt från möjligheterna till olika åtgärder för att förhindra penningtvätt. En sådan åtgärd kan att införa viss etableringskontroll för företag som vara

Valutaväxling 3 19

har för avsikt att bedriva valutaväxlingsverksamhet. En annan åtgärd kan vara att låta dessa företag omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt.

På den svenska marknaden bedrivs valutaväxlingsverksamhet i ökande utsträckning utan iakttagande av den begränsning som för närvarande föreskrivs i riksbankslagen, nämligen att verksamheten endast får omfatta handel med resevaluta. De etablerade valutaväxlingsföretagen har ambitioner att utöka sina tjänster valutahandelsområdet. Med hänsyn härtill finns det skäl att klargöra, och eventuellt även ompröva vilken verksamhet inte bör fordra valutahandelstillstånd, ävensom vilken som verksamhet valutaväxlingsföretagen skall få bedriva. Det finns även som skäl att ifrågasätta det finns behov reglering för den verksamhet om av bedrivs valutaväxlingsföretag. Det finns vidare anledning att som av överväga konsumentskyddande reglering av valutaväxlingsverksamhet, om liknande den som införts i Storbritannien, erfordras i Sverige.

och syftet med reglering avseende valutaväxlingsverksamhet Behovet av behandlas i det följande med utgångspunkt från åtgärder mot penningtvätt, etableringskontroll respektive konsumentskydd. Frågor om konsumentskyddande reglering behandlas i avsnitt 7.6.4.

Åtgärder mot penningtvätt

Med penningtvätt förstås åtgärder i syfte att dölja eller omsätta vinningen från brottslig verksamhet. Vid kartläggningen av valutaväxlingsföretagens verksamhet har framkommit att det vid vissa större växlingstransaktioner uppkommit misstanke att transaktionerna avsett pengar som âtkommits om brott. Det kan emellertid inte grundval dessa misstankar dras genom av någon säker slutsats huruvida växlingsföretagens verksamhet utnyttjas för illegala syften.

I samband med det arbete pågår inom den internationella aktionssom Financial Action laundering FATF har gruppen Task Force on money 26 medverkande länder uppgett att valutaväxlingsföretag utnyttjas sex av för penningtvätt. Vissa länder, däribland Belgien, Frankrike, Holland, Italien, Japan, Luxemburg, Portugal, Spanien och Österrike har infört

320 Valutaväxling

åtgärdsprogram, instruktioner samt regler om identitetskontroll kunder av och rapportering av misstänkta transaktioner m.m.

Även det inte direkt kan påvisas valutaväxlingsföretagen i Sverige om att utnyttjas för illegala syften finns det på goda grunder anledning att befara att verksamheten redan i dag utnyttjas eller i framtiden kan komma att utnyttjas för sådana syften. Det finns också anledning att instämma i de farhågor som Riksbanken gett uttryck för i sitt remissvar över departementspromemorian om åtgärder mot penningtvätt, nämligen att med hårdare reglering av banker och kreditinstitut som bedriver Valutaväxling följer en ökad risk för att verksamhet som inte är föremål för reglering utnyttjas för illegala syften. Uttryck för dessa farhågor har getts även i motioner till riksdagen mot. 199293:Ju22 och Ju24 och i Justitieutskottets betänkande l99293zJuU37.

Den påtalade risken för att illegala transaktioner följer vägar där det saknas kontroll är ett tungt vägande skäl för att låta valutaväxlingsföretagen omfattas av tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot penningtvätt. Härigenom ges bättre förutsättningar att uppnå lagens syften.

Vissa medlemsstater i EU har kommit överens om att deras respektive nationella lagstiftning endast skall omfatta kreditinstitut och finansiella institut fram till dess att tillräcklig erfarenhet vunnits om hur direktivets bestämmelser fungerar i praktiken. Detta förhållande kan tala för att också Sverige bör avvakta med att utvidga den nationella lagstiftningen till att även omfatta andra yrkesgrupper och företagskategorier än de nyssnämnda instituten. Ett skäl för medlemsstaterna att avvakta kan vara att det måste ställas krav på seriositet och kompetens de företag som skall omfattas av direktivets regler för att den kontroll-, gransknings- och uppgiftsskyldighet som åläggs företagen enligt direktivet, skall fungera tillfredsställan de. Enligt EG-direktivet om åtgärder mot penningtvätt definieras ett valutaväxlingskontor eller företag emellertid som ett finansiellt institut om det bedriver Valutaväxling som huvudsaklig verksamhet. Hänsynen till de medlemsländer som avvaktar med att utvidga tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot penningtvätt utgör därför inte tillräckliga skäl för att undanta valutaväxlingsföretagen från detta område jfr prop. 199293:

Valutaväxling 321

207 12-13. Enligt min mening bör den verksamhet som bedrivs av s. valutaväxlingsföretag redan nu införas i den nationella regleringen på ifrågavarande område.

För att de föreskrivna åtgärderna mot penningtvätt skall bli verkningsfulla bör lagen bli tillämplig på flertalet av de företag som bedriver Valutaväxlingsverksamhet. Således bör även företag som bedriver en relativt begränsad valutaväxlingsverksamhet omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt. Lagen bör omfatta samtliga företag som bedriver Valutaväxlingsrörelse, dvs. yrkesmässig handel med sedlar, mynt och resecheckar mot vederlag i annat myntslag i avsnitt 7.6.3 behandlas valutaväxlingsrörelse utförligare. Dessa företag skall enligt min mening också omfattas

tillstånds- och anmälningsplikt enligt lagen om Valutaväxling se avsnitt

av 7.6.6. Det är endast transaktioner i företagens valutaväxlingsrörelse och verksamhet som har ett naturligt samband därmed som skall annan omfattas av lagen om åtgärder om penningtvätt. Motsvarande begränsningar gäller för de verksamheter som drivs av de företag som redan omfattas lagen. Enligt förarbetena prop. l99293:207 s. 12, 27-28 av således endast företagstypemas kärnverksamhet. Detta kommer till avses uttryck i 2 § andra stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt genom att lagen endast gäller sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i första stycket.

Genom utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot en penningtvätt kommer även företag som inte står under Finansinspektionens tillsyn att omfattas lagen. Därmed kommer inte Finansinspektionens av sanktionssystem att kunna tillämpas samtliga företag som omfattas av lagen åtgärder mot penningtvätt. Om ett anmälningspliktigt företag om bryter mot bestämmelserna i lagen finns ingen annan sanktion än det kan följa den arbetsrättsliga lagstiftningen, företagsbot samt ansvar som av eventuellt skadeståndsskyldighet. Detta förhållande kan utgöra skäl att ytterligare överväga införandet av särskilda straffsanktioner i lagen om Sådan reglering förekommer i viss omfattning åtgärder om penningtvätt. i andra länders lagstiftning. Denna fråga bör dock utredas i annat sammanhang.

322 Valutaväxling

Etableringskontrøll

För att motverka att företag utnyttjas eller etableras i penningtvättsyfte finns behov av regler som dels definierar vad som avses med Valutaväxlingsverksamhet, dels anger vilka företag som får bedriva sådan verksamhet och under vilka förutsättningar verksamheten får bedrivas. Det krävs en form av etableringskontroll. Genom krav särskilt tillstånd och därmed förenad tillsyn får samhället viss kontroll över att den som bedriver Valutaväxlingsrörelse är seriös och har ett långsiktigt syfte med Verksamheten.

Regleringen av Valutaväxlingsföretag bör införas i en särskild lag, lagen om Valutaväxling. I lagen om Valutaväxling kan även tydliggöras var gränsen bör mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig valutahandel enligt riksbankslagen samt införas viss konsumentskyddande reglering. Dessa frågor behandlas utförligare i avsnitt 7.6.4 och 7.6.6.

7.6.3 Vad innefattar Valutaväxlingsrörelse

Mitt förslag: Med valutaväxlingsrörelse skall förstås yrkesmässig handel med sedlar, mynt och resecheckar mot vederlag i annat myntslag.

Syftet med och behovet av reglering ävensom frågor om auktorisation och tillsyn är naturligtvis avhängiga av vilken verksamhet som Valutaväxling skall anses innefatta och vilken verksamhet som valutaväxlingsföretagen skall tillåtas bedriva. Frågan om vad som skall förstås med Valutaväxling bör bedömas med utgångspunkt från dels vad som tidigare föreskrevs om köp och försäljning av resevaluta, dels hur valutaväxlingsverksamheten i dag faktiskt bedrivs.

Den egentliga valutahandeln, för vilken krävs valutahandelstillstånd, kan bedrivas banker, andra kreditinstitut och Posten AB. Definitionen av av begreppet Valutaväxling avser att i första hand fånga upp den verksamhet bedrivs och skall få bedrivas icke-finansiella företag, de fristående som av Valutaväxlingsföretagen. Bland dessa företag bedriver vissa Valutaväxling

Valutaväxling 323

huvudsaklig näring, medan andra, exempelvis reseföretagen, endast som bedriver valutaväxling som en bisyssla.

Benämningen resevaluta har behållits i riksbankslagen trots att det efter avregleringen inte finns några begränsningar vad gäller in- och utförsel av valuta eller användningen av utförd valuta. På vilket sätt resevaluta skall definieras har inte angivits i riksbankslagen och heller i Riksbankens nu gällande författningssamling. I Riksbankens under valutaregleringen gällande föreskrifter utgick definitionen av begreppet resevaluta från vad då gällde, nämligen inte obegränsat fick föras ut och in i som att pengar Sverige eller användas i utlandet. Med resevaluta avsågs betalningsmedel avsedda för direkt betalning reseutgifter. Med reseutgifter avsâgs dels av valutainlännings utgifter för uppehållskostnader och inköp för personligt bruk under vistelse utomlands, dels valutautlärmings motsvarande utgifter i Sverige. Resevaluta fick utgöras utländska betalningsmedel, svenska av sedlar och mynt samt checkar och andra penninganvisningar, som löd på svenska kronor och utställts eller överlåtits av Riksbanken eller, som som det då benämndes, försäljningsställe för resevaluta.

Definition valutaväxlingsrörelse av

Den Valutaväxling för närvarande sker av från bankerna fristående som företag har sannolikt ett flertal olika syften, varav ett är att tillhandahålla resevaluta. Eftersom det inte längre finns någon begränsning vad gäller det belopp får föras in respektive ut ur Sverige och inte heller någon som begränsning vad gäller beloppets användning är det dock inte, som tidigare, lämpligt att definiera begreppet Valutaväxling med ledning av om handeln köp och försäljning resevaluta eller arman valuta. Syftet avser av med valutaväxlingstransaktioner har bortsett från illegala syften - ingen egentlig betydelse. Ett sätt att försöka reducera möjlignumera heterna till penningtvätt är att införa begränsningar av de belopp som kunden tillåts växla. Detta kan ske att antingen bestämma ett visst genom högsta belopp kunden tillåts växla vid varje enskilt växlingstillfälle som eller tillåta handel endast med vissa betalningsmedel, varor. Om exempelvis köp och försäljning endast får ske med sedlar, mynt och endast tillåts ske med motsvarande betalningsresecheckar samt betalning

324 Valutaväxling

medel, skulle valutaväxlingen begränsas på ett naturligt sätt, eftersom en kund inte kan bära med sig mer än en viss mängd sedlar, mynt eller resecheckar till skillnad från bankcheckar är resecheckarna begränsade till beloppet. En sådan begränsning skulle sannolikt medföra en betydande inskränkning av den Valutaväxling som bedrivs i dag. Det kan ifrågasättas om det är önskvärt eller befogat att reglera den nuvarande valutaväxlingsverksamheten så hårt.

Valutaväxlingsrörelse bör innefatta möjlighet för växlingsföretagen att köpa och sälja utländsk valuta oavsett i vilken form valutan finns tillgänglig. För att hindra företagen från att uppträda som aktörer den egentliga valutamarknaden, erfordras dock någon form av begränsning. I stället för beloppsbegränsning bör verksamheten begränsas genom att växlingstransaktionen anges avse sedlar, mynt och resecheckar mot vederlag i annat myntslag, dvs. mot annan valuta. Vilket betalningsmedel som används vid förvärv av varan blir därmed fritt. Begränsningen innebär att det inte är möjligt att växla en svensk check mot en utländsk check, men väl att växla en svensk eller en utländsk check mot sedlar, mynt eller resecheckar i annat myntslag. Vid köp och försäljning av resecheckar förekommer att betalningen för resechecken sker i samma valuta som resechecken är utställd. En sådan transaktion omfattas således inte av definitionen valutaväxlingsrörelse.

Annan verksamhet än valutaväxling

I vissa fall utgör valutaväxlingsrörelsen ett företags huvudsakliga verksamhet; valutaväxlingen kan sägas utgöra kämverksamheten. I andra fall utgör valutaväxlingsrörelsen endast en del av företagets övriga verksamhet. Det är därför naturligt att de sistnämnda företagen även bedriver annan verksamhet av varierande slag, t.ex. hotellrörelse, restaurangrörelse eller dagligvaruhandel. Detta är verksamheter som inte har ett direkt samband med valutaväxlingsrörelsen. Det finns dock andra verksamheter som har ett mer naturligt och direkt samband med valutaväxlingsrörelsen, t.ex. betalningsförmedling. Vissa växlingsföretag som bedriver valutaväxlingsrörelse som sin huvudsakliga verksamhet har framfört önskemål om att utvidga valutaväxlingsrörelsen med sådan verksamhet samt att ta emot

Valutaväxling 325

kunders medel på konto. Det finns därför anledning att överväga om det finns skäl att införa några begränsningar i dessa avseenden.

Den första frågan är om företag som växlar valuta skall kunna förmedla betalningar till och från utlandet. I och med att lagen om betalningar till och från utlandet m.m. upphörde att gälla vid utgången av år 1992, finns inte längre någon reglering av sådan betalningsförmedling. Det finns för närvarande inte heller skäl att föreslå någon särskild reglering av betalningsförmedling för valutaväxlingsföretag. Det kan dock finnas anledning att återkomma till denna frågeställning i samband med redovisningen av mitt uppdrag rörande betalningstjänster. Som anförts ovan består valutaväxlingsrörelse av handel med sedlar, mynt och resecheckar mot vederlag i annat myntslag. Härigenom sker en viss begränsning av betalningsförmedling i samband med valutaväxling.

Den andra frågan är således om företag i sin valutaväxlingsrörelse skall, i likhet med vad som gäller enligt lagen 1991:981 om värdepappersrörelse, få kunders medel på konto. Även företagen inte har ta emot om för avsikt att i spekulativt syfte använda kundernas konto som valutakonto för köp och försäljning av olika valutor, är möjligheterna att kontrollera att så inte sker mycket små. Det bör därför inte införas någon möjlighet för företag bedriver valutaväxlingsrörelse att ta emot medel på konto som

7.6.4 Finns behov av konsumentskydd

Mitt förslag: I lagen om valutaväxl ing skall införas en bestämmelse som innebär att företag som driver valutaväxlingsrörelse är skyldiga att tydligt informera om gällande växelkurser och avgifter samt tillhandahålavräkningsnota. Av avräkningsnotan skall växlingstransaktionens köprespektive säljkurs samt avgifter framgå.

5 Jfr mitt ovan redovisadeförslagangående rätten för näringsföretag och vissaandraföretag att ta emot inlåning från allmänhetenunder närmare angivna förutsättningar,s.k. insättning av kundmedel avsnitt 4.6.2.

326 Valutaväxling

Finns det behov av konsumentskyddande reglering

Konsumenten bör skyddas från att bli vilseledd av oförmånliga växlingskurser eller andra villkor. Enligt den reglering som förekommer i Storbritannien garanteras konsumenten information om vilken prissättning och vilka växelkurser som är aktuella. Genom denna konsumentskyddande reglering torde Storbritarmien ha uppfyllt de rekommendationer som uttalats i en rapport från EG-kommissionens arbetsgrupp rörande gränsöverskridande betalningar I rapporten uttalas att det är viktigt att konsumenten erhåller fullständig och klar information avseende prissättningen, såväl avseende växelkursema som eventuella avgifter. I rapporten hänvisas till att sådan information är särskilt viktig med hänsyn till den betydande konkurrens som råder mellan banker och växlingsföretag, s.k. Bureaux de Change. I rapporten uttalas vidare att det åligger samtliga medlemsstater att se till att sådan information tillhandahålls konsumenterna. Om så sker kommer EG-kommissionen att föreskriva angiven inforrnationsskyldigheti ett för medlemsstaterna bindande dokument.

Behovet av konsumentskyddande reglering detta område har hittills inte varit så påtagligt i Sverige eftersom valutaväxlingsrörelse i huvudsak har bedrivits av bankerna. Med hänsyn till att verksamheten under senare år i allt större omfattning har kommit att drivas av företag utanför banksektorn, finns särskilt mot bakgrund av uttalandena från EG-kommissio- nens arbetsgrupp anledning att överväga vissa regler till skydd för konsumenterna. Behovet av reglering är främst föranlett av konsumentens rätt att erhålla tydlig information om aktuella avgifter och växelkurser. Konsumenten bör också vara berättigad att vid varje växlingstransaktion erhålla kvitterad avräkningsnota med uppgift om bl.a. aktuell köp- och säljkurs. Det bör således finnas klara och tydliga regler om vilka villkor som gäller i samband med Valutaväxling.

6 Uttalandena finns i rapporten Easiercross-børderpayments: breakingdownthe barriers av EG-kommissionens arbetsgrupp EU Payment Systems rörande gränsöverskridande betalningar92621, 1992-03-27.

Valutaväxling 327

Ett skäl som kan anföras mot att införa särskilt konsumentskydd för valutaväxlingsverksamhet är att det för närvarande inte finns några konsumentskyddande regler som är explicit tillämpliga på finansiella tjänster. I den finansiella lagstiftningen tas konsumentintressena tillvara bl.a. genom att det i tillsynsreglema föreskrivs att kreditinstituten skall driva en sund verksamhet. Med stöd av detta sundhetskriterium skall Finansinspektionen tillse att skyddet för konsumenterna, i första hand insättama, efterlevs. Iprop. 199293:89 s. 192-193 uttalas följande.

Krav måste också ställas den information som banken tillhandahåller sina kunder. Genom adekvat information kan kunderna få en god överblick över marknaden och de valmöjligheter som där finns. Genom en utförlig information om priser och andra villkor för banktjänster främjas konkurrensen mellan bankerna, vilket kan leda till ett bättre utbud av och en högre kvalitet tjänsterna och lägre priser.

För att tillgodose behovet av konsumentskydd har Finansinspektionen utfärdat allmänna råd om information för inlåningskonton m.m. FFFS 1993:20, att tillämpas från och med den l januari 1994 samt allmänna råd om bl.a. information till konsumenter för tillämpning av konsumentkreditlagen FFFS 1992:23.

Behovet konsumentskyddande regler för finansiella tjänster är naturav ligtvis större på andra områden än valutaväxlingsrörelse. Konsumentskyddsaspekterna bör emellertid bättre beaktas i den finansiella lagstiftningen och i detalj regleras om förutsättningar så ges. Ambitionen bör således vara att mer konkret än vad begreppet sund anger i särskilda lagregler ta tillvara konsumentintressena. Även särskilda konsu- - om mentregler vid valutaväxlingsrörelse torde bryta det nuvarande mönstret konsumenträttslig reglering finansiella verksamheter föreslår jag i av av detta sammanhang ett införande av sådana regler.

Särskilda konsumentskyddande bestämmelser bör dock inte införas i lagen Valutaväxling sådant skydd kan erhållas genom arman lagstiftning. om om Det finns för närvarande varken genom lag, föreskrifter eller allmärma räd, någon reglering som âlägger eller rekommenderar företag som

328 Valutavárlirtg

bedriver valutaväxlingsverksamhet att tillhandahålla konsumenten angiven information.

Däremot finns det marknadsrättslig lagstiftning, eller lagar med starkt marknadsrättsligt inslag, som rör frågor om prisinformation till konsumenter. Bestämmelser som rör sådana frågor finns i marknadsföringslagen 1975:1418, konsumentkreditlagen 1992:830, lagen 1971:112 om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, prisregleringslagen 1989:978 och prisinformationslagen 1991:601. Dessa lagar behandlar bl.a. frågan om hur och när information som avser konsumentens kostnad för viss en vara eller tjänst bör anges. Såväl bestämmelserna om otillbörlig marknadsföring och informationsskyldighet i marknadsföringslagen regleringen i som prisinformationslagen synes vara tillämpliga på den verksamhet som bedrivs av valutaväxlingsföretag.

Marknadsföringslagen, som nyligen varit föremål för översyn av Marknadsföringsutredningen SOU 1993:59, innehåller generalklausuler 2 och 3 §§. Dessa klausuler kan tillämpas om en näringsidkare använder sig av otillbörlig marknadsföring eller underlåter att lämna information vid marknadsföring av en vara, tjänst eller annan nyttighet som har särskild betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Marknadsdomstolen kan vid vite ålägga en näringsidkare att lämna prisinformation när han marknadsför en tjänst till konsument.

Prisinformationslagen omfattar i princip alla typer av tjänster som en näringsidkare marknadsför till konsument. Lagens syfte är att främja cn god prisinformation till konsumenter. I lagen regleras bl.a. när och hur prisinformation skall lämnas samt var skriftlig prisinformation skall anges. I 5 § stadgas följande.

Priset för varor och tjänster skall anges korrekt och tydligt. Priset skall anges skriftligen, om konsumenten inte kan få upplysning om det på något annat likvärdigt sätt. Priset skall inbegripa mervärdeskatt. Om det kan tillkomma avgifter och andra kostnader skall detta särskilt. anges

Valutaväxling 329

Enligt 13 § prisinformationslagen gäller att information om priset för en bestämd tjänst skall lämnas lätt tillgänglig eller i omedelbar anslutning till den plats där näringsidkaren bedriver sin rörelse eller annars marknadsför sina tjänster.

Regleringen i marknadsföringslagen och prisinformationslagen torde i och för sig kunna tillämpas vid prisinformation avseende valutaväxlingstjänster. Regleringen är emellertid allmänt hâllen och direkt avpassad för behovet av information vid Valutaväxling. Konsumentskyddande regler rörande Valutaväxling bör därför införas i den föreslagna lagen om Valutaväxling och omfatta samtliga företag som bedriver valutaväxlingsrörelse.

På vilket sätt bör konsumentskyddet tillgodoses

Behovet av konsumentskydd kan tillgodoses olika sätt. Ett alternativ är att ge föreskrifter direkt i lag. Ett annat alternativ är att Finansinspektionen ges befogenhet att meddela föreskrifter, dvs. generellt tillämpbara rättsregler, antingen med stöd av bemyndigande från regeringen 8 kap. 7 och 11 RF eller utan stöd av uttryckligt bemyndigande 8 kap. 13 § RF. I 8 kap. 13 § RF, som reglerar regeringens egen normgivningskompetens, föreskrivs att regeringen kan överlåta underordnad myndighet att meddela bestämmelser. Ytterligare ett alternativ är att Finansinspektionen inom ramen för sitt ansvarsområde, med stöd av att verksamheten skall bedrivas i sunda former, har befogenhet att utfärda allmänna råd. Föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigande blir bindande. Allmänna råd blir emellertid endast rådgivande.

Vid valet av det sätt på vilket konsumentskyddande regler skall införas bör beaktas att det är angeläget att klara och tydliga regler skapas för att såväl näringsidkare som konsumenter skall veta förutsättningarna för växlingstransaktionema. De konsumentskyddande reglerna bör därför som ovan nämnts anges i en särskild lagbestämmelse. Bestämmelsen bör ange att den som bedriver valutaväxlingsrörelse skall informera konsumenten om gällande växelkurser och avgifter och tillhandahålla avräkningsnota vid varje växlingstransaktion. Det kan också finnas behov av att reglera på vilket sätt och i vilken form informationen skall lämnas. Behovet sådan av

330 Valutaväxling

reglering bör dock kunna tillgodoses genom att Finansinspektionen har rätt att meddela s.k. verkställighetsföreskrifter 8 kap. 13 § RF.

7.6.5 Lagens tillämpningsområde

Mitt förslag: Valutaväxling skall tillämpas på valutaväxlings- Lagen om rörelse riktas mot allmänheten och bedrivs från fast driftställe i som Sverige. Lagen skall således tillämpas på såväl svenska som utländska företags etableringar i Sverige. Vissa företag skall, som behandlas utförligare i avsnitt 7.6.6, undantas från tillstånds- och anmälningsplikt. Lagen skall såvitt avser bestämmelsen om konsumentskydd dock tillämpas även företag som inte kräver tillstånd eller anmälan.

Lagens tillämpningsområde bör bestämmas så att den blir tillämplig på allmänheten bedriver yrkesmässig handel med sedlar, företag som med mynt och resecheckar mot vederlag i annat myntslag. Det är således fråga yrkesmässigt bedriven verksamhet utmärks av självständighet, om en som viss regelbundenhet och varaktighet samt vinstsyfte. Genom kravet på yrkesmässighet träffas såväl företag som bedriver Valutaväxling som huvudsaklig verksamhet företag som endast bedriver Valutaväxling som som bisyssla.

Ett skäl talar för att föreslagen lag om Valutaväxling bör gälla även som valutaväxlingsrörelse bedrivs av banker och andra finansiella institut, som

föreslås bli undantagna från tillstånds- och anmälningsplikt se avsnitt

som 7.6.6, är att den konsumentskyddande regleringen bör tillämpas vid all valutaväxlingsrörelse, oavsett som bedriver verksamheten. Detta vem förhållande lagen bör tillämplig samtliga banker, andra gör att vara kreditinstitut och andra företag driver en mot allmänheten riktad som valutaväxlingsrörelse från fast driftställe i Sverige.

Lagens tillämpningsområde bör utformas så att det överensstämmer med tillämpningsområdet för lagen åtgärder mot penningtvätt. I proom positionen 199293:207 s. 13 att penningtvättslagen är tillämplig anges på alla svenska företag driver de angivna slagen av verksamheter som som bankrörelse, livförsäkringsrörelse m.m. Vidare är lagen tillämplig på driver sådan verksamhet från filial i landet. Även utländska företag som

Valutaväxling 33 1

gränsöverskridande verksamhet som sker från svenska företag eller utländska företags etableringar i Sverige omfattas av de svenska reglerna. Däremot omfattas inte sådan gränsöverskridande verksamhet till Sverige som t.ex. bankföretag hemmahörande i ett annat land inom EES kan bedriva. Anledningen till detta är att dessa företag är underkastade motsvarande lagstiftning i sina hemländer grundad EG-direktivet om åtgärder mot penningtvätt. Svenska företags verksamhet från filialer eller andra etableringar utomlands omfattas inte heller av de svenska bestämmelserna. Anledningen till detta är att man förutsätter att dessa länder har motsvarande reglering i ämnet. Lagen om Valutaväxling bör sålunda vara tillämplig såväl på svenska företag som på utländska företags etableringar i Sverige, dvs. utländska filialer till banker, kreditinstitut mfl., ävensom utländska dotterbolag jfr vad som sägs härom i avsnitt 7.6.6.

7.6.6 Auktorisation och tillsyn

Mitt förslag: Valutaväxlingsrörelse som är av väsentlig omfattning skall endast få bedrivas efter tillstånd av Finansinspektionen. Annan valutaväxlingsrörelse skall anmälas till inspektionen. Tillstånd skall få meddelas endast om verksamheten kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Tillstånd får förenas med föreskrift om hur verksamheten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla ändring av förhållanden som har haft betydelse för tillståndet. Företag som har fått tillstånd att bedriva valutaväxlingsrörelse valutaväxlingstillstånd skall ställas under Finansinspektionens tillsyn. Från kravet på tillstånds- och anmälningsplikt skall undantas svenska företag som står under Finansinspektionens tillsyn enligt annan lagstiftning samt utländska företags filialer i Sverige, såväl inom som utanför EES-området, som har rätt att bedriva valutaväxlingsrörelse enligt hernlandsauktorisationen.

Auktorisationslagstiftning används i sammanhang där viktiga samhällsintressen ansetts motivera en begränsning i den princip om näringsfrihet som vår lagstiftning bygger på. Sett från företagarsynpunkt innebär sådan lagstiftning en begränsning i den fria konkurrensen företagarna emellan genom att endast de som erhållit särskilt tillstånd auktorisation får utöva den verksamhet som avses med lagstiftningen.

332 Valutaväxling

I dag finns inget krav auktorisation valutaväxlingsrörelse. Endast av sådan valutaväxlingsrörelse som bedrivs av banker och andra företag som med anledning av sin övriga verksamhet har auktorisation står under

offentlig tillsyn. Övriga företags valutaväxlingsverksamhet har samhället

i dag ingen insyn I syfte att begränsa möjligheterna till penningtvätt och att tillgodose behovet av konsumentskydd, finns anledning att till att se valutaväxlingsverksamhet bedrivs i seriösa former och med erforderlig kompetens. De som bedriver valutaväxlingsrörelse bör så kompetenta vara att de kan genomskåda om de i en enskild växlingstransaktion blir utsatta för svartväxling. Företaget i sig kan också vara uppbyggt enbart i penningtvättsyfte. För att förhindra det senare bör ett företag inte tillåtas att vara lättflyktigt. Utöver motivet att förhindra penningtvätt finns även ett samhälleligt intresse av att all valutaväxlingsrörelse bedrivs under seriösa former och på ett omdömesgillt sätt. Ett sätt att förhindra etablering av lättflyktiga företag är att kräva att verksamheten har en fast ekonomisk grund. Förutsättningen för att samhället skall kunna ställa krav företag som bedriver valutaväxlingsrörelse är att det införs prövning av de förutsättningar under vilka valutaváxlingsrörelse skall få bedrivas och att det finns goda möjligheter till insyn i företagen. Den möjlighet som finns för Finansinspektionen att föreskriva vilka rutiner ett företag bör ha för att förhindra att ett företag utnyttjas för transaktioner som har samband med brottsliga förvärv 13 § lagen om åtgärder mot penningtvätt kan inte tillgodose behovet av samhällelig kontroll.

Samhällelig insyn kan uppnås främst genom krav på auktorisation i förening med att verksamheten ställs under offentlig tillsyn. litt alternativ till tillståndsplikt iir att viss angiven valutaväxlingsverksamhet endast anmäls för registrering. Ett sådant förfarande tillämpas bl.a. i Frankrike. Med anmälningsskyldighet följer ingen tillsyn. En viss kontroll kan dock ske genom den information som företagen skall lämna.

Genom krav tillstånd ges förutsättningar att pröva verksamhetsförutsättningarna i betydligt större utsträckning än vad som är möjligt om verksamheten endast anmäls för registrering. Möjligheten att förhindra etableringar som kan utnyttjas för penningtvätt och att i övrigt se till att valutaväxlingsrörelse bedrivs i seriösa former är väsentligt större om

Valutaväxling 333

tillstånd för att bedriva valutaväxlingsrörelse krävs i stället för enbart an-

mälan. övervägande skäl talar således för all valutaväxlingsrörelse i

att princip borde fordra tillstånd.

Tillståndsplikt

Det förhållandet att penningtvätt kan förekomma i valutaväxlingsrörelse som bedrivs såväl i stor som i liten skala talar för att all valutaväxlingsrörelse borde fordra tillstånd. Det kan emellertid inte anses motiverat att valutaväxlingsrörelse som bedrivs i mindre skala skall fordra tillstånd och ställas under offentlig tillsyn. Ett företag som endast växlar några enstaka valutor och har en förhållandevis ringa omsättning bör inte träffas av tillstånds- och tillsynskrav. Frågan är på vilket sätt gränsdragningen bör ske.

Ett alternativ är att endast kräva auktorisation för företag som bedriver Valutaväxling som huvudnäring. Ett annat alternativ kan vara att kräva auktorisation för företag som bedriver valutaväxlingsrörelse som en väsentlig del av sin verksamhet. Oavsett om kretsen av tillståndspliktiga bestäms utifrån om den utgör en huvudsaklig eller en väsentlig del av företagets verksamhet kan tillståndsplikten komma att träffa företag som bedriver en mycket begränsad valutaväxlingsrörelse.

Utan att i lagen relatera rörelsens omfattning till några ekonomiska storheter kan både små och stora företag komma under tillsyn. Att alltför små företag med en ringa omsättning träffas av tillstándsplikt kan undvikas om tillstånd krävs endast om valutaväxlingsrörelsen bedrivs av viss omfattning som bestäms utifrån viss ekonomisk storlek. I sådant fall saknar det betydelse för bedömningen hur omfattande valutaväxlingsverksamheten är i förhållande till företagets övriga verksamhet. Valutaväxlingsverksamhet av väsentlig omfattning bör fordra tillstånd. Som mått på vad som är väsentlig kan lämpligen tas företagets omsättning avseende köp och försäljning av valuta. Om omsättningen uppgår till ca 100 miljoner kronor per år bör detta utgöra väsentlig omfattning. Om valutaväxlingsrörelsen bedrivs i väsentlig omfattning bör prövas i varje enskilt fall.

334 Valuta växling

Anmälningsplikt

Företag som inte bedriver valutaväxlingsrörelse i väsentlig omfattning bör åläggas att anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen. Om det är oklart om tillstånd krävs för verksamheten, bör Finansinspektionen ha rätt att begära erforderliga upplysningar av företaget. Härigenom får samhället viss kontroll över samtliga företag som bedriver valutaväxlingsrörelse.

Undantag från tillstánds- och anmälningsplikt

Lagen om Valutaväxling föreslås bli tillämplig på samtliga svenska företag och utländska företags etableringar i Sverige. Frågan är om samtliga företag som föreslås bli omfattade av lagen skall fordra tillstånd eller anmälan. Utgångspunkten för svaret på denna fråga är att det naturligtvis inte skall fordras dubbla tillstånd för att bedriva valutaväxlingsrörelse.

Vad gäller svenska företag kan jämföras med tillståndskravet för valutahandel. Frågan är om valutaväxlingsrörelse som bedrivs av institut som har valutahandelstillstånd, bör fordra tillstånd enligt lagen om valutaväxling. Samma fråga bör ställas beträffande de institut som inte har valutahandelstillstånd men som skulle få ett sådant efter ansökan. Kreditinstitut och Posten AB, kan beviljas valutahandelstillstånd, torde i som samtliga fall uppfylla erforderliga kriterier för att erhålla tillstånd att bedriva valutaväxlingsrörelse. Dessa institut, med undantag av Posten AB och allmänna pensionsfonden, står i dag under Finansinspektionens tillsyn och omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt. En annan omständighet är att bankerna med stöd av bankoktrojen har tillstånd enligt bankrörelselagen 2 kap. 2 § första stycket 5 att tillhandahålla betalningsmedel. Motsvarande bestämmelse finns intagen för kreditmarknadsbolagens del i kreditmarknadsbolagslagen 3 kap. l § andra stycket 5. Tillhandahållande betalningsmedel torde, mot bakgrund dess förebild i det s.k. andra av av banksamordningsdirektivet, inkludera vad som enligt lagen om valutaväxling skall förstås med valutaväxlingsrörelse, dvs. yrkesmässig handel med sedlar, mynt och resecheckar mot vederlag i annat myntslag. Med stöd av angiven reglering torde såväl banker som kreditmarknadsbolag ha tillstånd att bedriva valutaväxlingsrörelse.

Valutaväxling 33 5

Nu angiven reglering talar för att en lag om Valutaväxling skall omfatta tillstånds- och heller anmälningsplikt för banker och kreditmarknadsbolag. heller finns skäl att andra kreditinstitut som kan beviljas valutahandelstillstánd och som står under Finansinspektionens tillsyn enligt annan lagstiftning skall fordra tillstånd eller anmälan enligt lagen om Valutaväxling. Posten AB bör dock i likhet med andra företag vara underkastad tillstânds- alternativt anmälningsplikt. l detta sammanhang kan anmärkas att Posten AB med föreslagen ändring i lagen om åtgärder mot penningtvätt kommer att omfattas av denna lag för det fall att bolaget bedriver tillstånds- eller anmälningspliktig valutaväxlingsrörelse.

Enligt artikel 18.1 i andra bariksamordningsdirektivet har kreditinstitut enligt EU:s definition rätt att i ett annat land inom EES-onirádet utan tillstånd med stöd av hemlandsauktorisationen driva verksamhet inom sådana verksamhetsområden som finns upptagna i en lista som bifogats direktivet. Denna lista omfattar ett brett utbud av finansiella tjänster, däribland vad får Valutaväxling. Även s.k. som anses motsvara ett finansiellt institut, som har säte inom EES, och dess dotterföretag, om institutet är dotterföretag eller annat sätt knutna till ett eller flera auktoriserade kreditinstitut, skall under vissa villkor ha samma rätt att driva verksamhet utomlands villkoren framgår av 2 kap. 10 § KML. Ett företag som bedriver valutaväxlingsrörelse som sin huvudsakliga verksamhet är, som tidigare angivits, ett sådant finansiellt institut. På motsvarande sätt som i riksbankslagen och lagen om värdepappersrörelse 1 kap. 3 a § bör sålunda inom EES-ornrådet auktoriserade utländska bankföretag, andra kreditinstitut och nyssnämnda finansiella institut etc., som har rätt att driva valutaväxlingsrörelse i Sverige, undantas från tillståndsplikt i lagen om Valutaväxling. Dessa företag bör heller omfattas av anmälningsplikten enligt denna lag. Om företagen etablerar valutaväxlingsrörelse i Sverige skall det ske vid filial, som får driva sin verksamhet med början två månader efter det att Finansinspektionen fått underrättelse från hemlandets tillsynsmyndighet med bl.a. en förklaring att erforderliga tillstånd för filialens verksamhet föreligger. heller bör tillstånds- eller anmälningsplikt åvila utländska filialer som efter tillstånd enligt 1 kap. 4 § bankrörelselagen, l kap. 2 § och 2 kap. 8 § kreditmarknadsbolagslagen eller 2 kap. 7 § lagen om värdepappersrörelse etablerats av utländskt bankföretag,

336 Valutaväxling

annat kreditinstitut, utländskt företag som driver ñnansieringsverksamhet eller värdepappersföretag med säte utanför EES-området. Även dessa filialer hör i och med tillståndsgivningen till Finansinspektionens tillsynsområde.

Förutsättningar för tillstånd

Utgångspunkten för att tillstånd skall beviljas för valutaväxlingsrörelse bör vara att verksamheten skall komma att bedrivas på ett seriöst och kompetent sätt samt vila på en stabil ekonomisk grund. För att uppnå kravet på seriositet och kompetens bör tillståndsprövningen utgå från en prövning av yrkesutövarnaägama. På motsvarande sätt som gäller t.ex. vid registrering av fastighetsmäklare enligt lagen 1984:81 om fastighetsmäklare, bör krävas att den som skall bedriva valutaväxlingsrörelse inte är underårig eller försatt i konkurs samt i övrigt lämplig för att bedriva valutaväxlingsrörelse. Genom en sådan prövning kan verksamheten förväntas bli bedriven ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

För att uppnå målet att företag som bedriver valutaväxlingsrörelse skall vila på en stabil ekonomisk grund och förhindra att företag bedrivs alltför lättflyktigt och exempelvis byggs upp i penningtvåttsyfte kunde det i vart fall när ett företag bedriver valutaväxlingsrörelse av väsentlig omfattning som huvudnäring finnas anledning att ställa krav på att verksamheten skall bedrivas i aktiebolags form. Därmed skulle man få viss garanti för att valutaväxlingsrörelsen kommer att vara ekonomiskt stabil. Om tillstândsgivningen begränsas till aktiebolag kommer tillsynen att underlättas och effektiviseras. Som skäl mot att införa krav på aktiebolagsform kan emellertid anföras att det har vissa konkurrensbegränsande effekter och att det inte finns anledning att utestänga andra associationsformer från valutaväxlingsrörelse som bedrivs på ett tillfredsställande sätt. Dessa skäl talar mot att införa ett generellt krav på att vissa valutaväxlingsföretag skall bedrivas i aktiebolags form. Att verksamheten vilar på en stabil ekonomisk grund kan beaktas genom krav på att verksamheten skall bedrivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt samt genom den tillsyn över företag som bedriver valutaväxlingsrörelse som föreslås nedan. I prövningen ligger även prövning av företagets organisation. en

Valutaväxling 337

Vissa föreskrifter

Utvecklingen av verksamheten kan föranleda behov av utfyllande och mer preciserade krav än vad som följer av tillstândsprövningen. Tillståndet bör därför kunna förenas med föreskrift om hur verksamheten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla ändring av förhållanden som har haft betydelse för tillståndet.

Tillstânds- och tillsynsmyndighet

För att syftet med tillståndsplikten skall bli verkningsfull är det angeläget att den förenas med viss tillsyn över den verksamhet som beviljats tillstånd. Tillsyn är erforderlig för att kontrollera att företagen lever upp till de krav och förutsättningar som ställts vid tillstândsgivningen.

Flertalet banker och kreditinstitut som kan beviljas valutahandelstillstând står under Finansinspektionens tillsyn. Som framgår av avsnitt 7.2.1 utövar Riksbanken även viss tillsyn över de institut som har beviljats valutahandelstillstând. Valutaväxlingsföretagen står dock inte under någon myndighets tillsyn. Samtliga företag som omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt står under Finansinspektionens tillsyn.

För att få en effektiv och ändamålsenlig insyn i företag som bedriver Valutaväxling bör den myndighet som beviljar tillstånd att bedriva Valutaväxling även utöva tillsyn över företagens verksamhet. Valutaväxling har samband med såväl Finansinspektionens som Riksbankens ansvarsområden. Frågor om Valutaväxling har visst samband med Riksbankens ansvar för att valutahandel bedrivs av seriösa företag med erforderlig kompetens. Detta samband är dock mer uttunnat eftersom Riksbankens uppgift att bevaka och följa utvecklingen valuta- och kreditmarknadema endast har samband med den egentliga valutahandeln. Behovet av reglering är, som tidigare nämnts, främst pâkallat för att förhindra att företag som bedriver Valutaväxling utnyttjas för penningtvätt, att företag som bedriver valutaväxlingsrörelse bedriver en stabil och seriös rörelse samt för att klargöra vilken Verksamhet Valutaväxlingsföretag får driva. Jag anser därför att syftet med en reglering närmast har samband med de intressen

338 Valutaväxling

som Finansinspektionen har att bevaka de finansiella marknaderna, nämligen att instituten tillämpar sunda arbetsformer och därmed håller sin verksamhet fri frân illegal verksamhet samt att kunderna tillförsäkras ett

gott konsumentskydd. övervägande skäl talar för att Finansinspektionen

bör vara såväl tillstânds- som tillsynsmyndighet.

Riksbankens betalningsbalansstatistik

Enligt 22 § riksbankslagen är den som utfört en valutatransaktion skyldig att till Riksbanken lämna uppgifter som behövs för Riksbankens betalningsbalansstatistik. Bestämmelsen infördes i samband med att betalningslagen upphörde att gälla. Den gör det möjligt för Riksbanken, på motsvarande sätt bestämmelsen i 12 § betalningslagen tidigare gjorde, att hämta som uppgifter direkt från den som för egen eller annans räkning utfört en valutatransaktion. Uppgiftsskyldigheten avser de uppgifter som Riksbanken behöver som underlag för sin betalningsbalansstatistik. Vid införandet av bestämmelsen i riksbankslagen diskuterades om begreppet valutatransaktion skulle behållas. Begreppet definieras i lagen om valuta- och kreditreglering transaktion kan ha betydelse för valutapolitiken. l Riksbankens som en som remissvar till promemorian Uppgiftsskyldighet om betalningar till och från utlandet Ds 1992:37 uttalas följande.

Bestämmelsema uppgiftsskyldighet till riksbanken baseras om på begreppet valutatransaktion, ett begrepp som hämtats från 3 § lagen 1990:749 valutareglering. Begreppets innebörd om i denna lag är emellertid enligt fullmäktiges mening alltför svårtolkat och oprecist för att utgöra en lämplig bas för uppgiftsskyldigheten för betalningsbalansändamål. När nu en överflyttning föreslås ske till riksbankslagen vore det enligt fullmäktiges mening lägligt att omarbeta bestämmelsen och direkt ange att uppgiftsskyldigheten skall omfatta de uppgifter som behövs som underlag för betalningsbalansstatistiken.

Trots Riksbankens farhågor, om att begreppet valutatransaktion var alltför svårtolkat och oprecist, infördes begreppet i lagtexten prop. l99293:65 24. bedriver valutaväxlingsrörelse bör även i framtiden s. Företag som rapporteringsskyldiga. Det finns emellertid anledning att instämma i vara den kritik Riksbanken framförde mot begreppet valutatransaktion. som

Valutaväxling

skyldiga lämna angivna uppgifter borde anges tydligare Vilka som är att bör därför arbetas så att den, på sätt Riksbanken i lagtexten. Lagtexten om vilka skall lämna de uppgifter som behövs som föreslog, anger som betalningsbalansstatistiken. En sådan omarbetning fordrar underlag för analys vilka bör uppgiftslämnare. Utformdock en närmare av som vara bör därför övervägas närmare i annat sammanhang. ningen av lagtexten

Bankyänster genom ombud 341

8 ombud

Banktjänster genom

8.1 Inledning

l kölvattnet av bankkrisen håller bankmarknaden på att förändras. Samtidigt som de konventionella bankerna blir färre kommer det sannolikt att inom en snar framtid finnas smalbanker som framför allt privatmarknaden utmanar de sedan länge etablerade bankerna. Intresset av att starta nya banker har sedan början av seklet inte varit så stort som nu. Motiven för att bilda nya banker varierar. Gemensamt för de ansökningar om oktroj som getts in till Finansinspektionen under senare tid är att de avser aktörer som har för avsikt att till låga kostnader verka inom nischer av bankmarknaden. Med hjälp av ny teknik kommer dessa aktörer sannolikt att inom valda delar av bankmarknaden försöka konkurrera med låga priser och förmånliga villkor inom utvalda delar av bankmarknaden. Det torde således inte vara fråga om att bygga upp några nya omfattande kontorsnät.

Med de nya tekniska lösningar som nu erbjuds i form av bank-på-telefon och electronic banking kan mycket av det arbete som i dag utförs på bankkontoren utföras till lägre kostnader. Kunden är inte längre hänvisad till bankkontorens öppettider, utan kan göra sina affärer vid vilken tid på dygnet som helst. Samtidigt innebär detta att banken inte behöver bära tunga kostnader för kontorsnät och personal. Kontorsnätet, som alltjämt utgör en viktig konkurrensfaktor, spelar emellertid inte längre samma självklara roll. Undersökningar har gjorts som visar att allt färre bankkunder besöker bankkontoren. Konsultföretaget McKinsey Company har i en undersökning kommit fram till att över 60 procent av kunderna i Sverige besöker ett bankkontor högst en gång per månad.

342 Banktjänster ombud genom

Också detalj och bensinbolagen har tagit upp konkurrensen inom valda delar av bankmarknaden, främst inom områdena kontokortsverksamhet och inlåning. Utvecklingen avseende kunders insättningar av medel på konto inom detaljhandeln har, som framgår av kapitel 2 och bilaga gått allt fortare under de åren. Även denna utveckling nr senaste kan förklaras med ny teknik och en förändrad syn service för kunderna. Genom det spridda butiksnät som finns inom detaljhandeln kan kunderna erbjudas inlånings- och kontokortstjänster ett praktiskt och ändamålsenligt sätt.

En hårdnad konkurrens kan förväntas leda till att bankerna i framtiden tvingas att bli än mer kostnadseffektiva. Detta kan i sin tur på sikt leda till att flera bankers kontorsnät minskar i omfång. Även undersökningar om visar att dagens bankkund besöker bankkontoren allt mer sällan, kommer kunderna sannolikt även i framtiden att efterfråga möjligheten till personlig kontakt med bankpersonal eller arman företrädare för banken. Detta gäller först och främst bankärenden komplicerad Även för av mer natur. banktjänster av enklare slag, som i stor utsträckning kan ersättas med dagens och morgondagens teknik, kommer sannolikt viss personlig service att efterfrågas.

Förändringarna bankmarknaden gör att det är än mer aktuellt än tidigare att ta ställning till under vilka förutsättningar som banktjänster skall kunna tillhandahållas kunderna. Bl.a. måste förutsättningarna analyseras för banker att tillhandahålla banktjänster i andra lokaler än bankens egna och av annan personal än den av banken anställda.

För att tillgodose invånarnas behov av service i glesbygd har sedan ett antal år enklare banktjänster, främst olika former för kontantuttag, tillhandahållits i andra lokaler än i bankens egna. Genom samverkan mellan bank, post och butik har stordriftsfördelar och samhällsekonomiska vinster kunnat uppnås. En kombination av tjänster har kunnat erbjudas till en lägre kostnad än om tjänsterna skulle erbjudas separat. Denna samverkan lär ha bidragit till att stimulera utvecklingen av glesbygden och begränsat utarmningen av små orter. Formerna för denna samverkan har huvud-

Banktjänster genom ombud

sakligen följt de allmänna råd utfärdats dåvarande Bankinspektiosom av nen.

Bakgrunden till mitt utredningsuppdrag är den möjlighet som infördes den l januari 1993 låta banker tillhandahålla vissa enklare banktjänster av att bankens personal och i andra lokaler än bankens egna enligt annan än egen 2 kap. 3 § bankrörelselagen i det följande benämns bestämmelsen endast a 3 §. Bestämmelsen, utgör ett undantag från en oskriven huvudregel a som banks verksamhet skall bedrivas i bankens lokaler och av bankens om att anställda, gör det möjligt för bank att lägga ut vissa banktjänster på en entreprenad. Förutsättningen är att banken erhållit tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen. Enligt motiven prop. 199293289 173 kan sådant tillstånd ges endast för verksamhet s. bedrivs i glesbygd eller på mindre orter, allt under förutsättning att som banken rättsligt ansvarig gentemot kunden och att verksamheten är organiseras sådant sätt att den uppfyller tillfredsställande krav på säkerhet. I förarbetena aktuella banktjänster får tillhandahållas i anges att butik. Vad närmare med butik dock inte. l motiven sägs som avses anges frågan samverkan mellan bank, post och butik är av prindock att om cipiell betydelse och därför förtjänar djupare och bredare behandling. en

Enligt direktiven skall utredningen mot bakgrund av de nu redovisade förutsättningarna samverkan mellan bank, post och butik kartlägga om vilken bankverksamltet för närvarande bedrivs i butiker och andra som lokaler där eller tjänster tillhandahålls. Utredningen skall också varor föreslå riktlinjer för hur denna verksamhet bör organiseras och vilka för verksamheten. Även de krav bör förutsättningar som bör gälla som beträffande säkerhet och hantering insättamas medel skall ställas av belysas.

Finansinspektionen har ännu inte meddelat någon bank tillstånd att tillhandahålla banktjänster ombud med stöd av 3 a Dock är ett genom ansökningar, vilka inkommit till inspektionen under november 1993 par i anslutning till ansökan oktroj och i mars 1994 från från Posten om Föreningsbanken, för närvarande föremål för inspektionens prövning. I tillämpningen har uppkommit fråga på vilket sätt bestämmelden praktiska

344 Banktjänster genom ombud

sen skall tillämpas och tolkas. I motiven anförde föredragande statsrådet att det redan fanns ett visst utrymme enligt den gällande lagstiftningen att bedriva bankverksamhet utanför bankens lokaler eller andra än egna av bankens anställda. Därvid hänvisades till att statsmakterna verkat för avtalen om samarbete mellan Posten och Nordbanken. I propositionen prop. 199394:38 Postlag och förändrad verksamhetsforrn för en Postverket, m.m. diskuterades förhållandet mellan den bestämmelsen nya och bolagiseringen av Postverket. Föredragande statsrådet anförde i denna proposition att det av förarbetena till 3 a § framgår att avsikten inte varit att inskränka eller reglera den verksamhet bankerna enligt redan som träffade avtal tillhandahåller på postkontoren. En bolagisering av Postverket ansågs därför inte medföra någon ändring i detta avseende. Det ansågs inte heller finnas skäl att ändra bestämmelsen.

Den osäkerhet som till viss del rått angående tolkningen bestämmelsen av i 3 a § har tydliggjorts uttalandena i 199394:38. Trots det genom prop. finns behov av att tydliggöra under vilka förutsättningar bankverksamsom het skall bedrivas på bl.a. postkontor. Det finns skäl att närmare överväga under vilka villkor som bankverksamhet skall bedrivas utanför bankens egna lokaler och andra än bankens anställda. Sådant behov av finns även med en oförändrad räckvidd bestämmelsen i 3 Som av a uttalas i prop. l99293:89, är frågan principiell betydelse och av mer förtjänar att bli föremål för en djupare och bredare behandling. Förändringarna bankmarknaden visar också att behovet sådan analys är av en påkallad.

Innan riktlinjerna för hur bankverksamhet bedrivs andra än som av bankanställda i andra lokaler än bankens dras bör frågan att egna upp, om tillhandahålla banktjänster genom ombud övervägas utifrån principiella utgångspunkter. Först därefter bör analysera vilka krav såväl beman träffande säkerhet som hantering av insättamas medel bör ställas. - som Det bör dock redan nu anmärkas att detaljerade riktlinjer inte är möjliga eller ens lämpliga att ange. Detaljerade regler skulle med stor sannolikhet bli föråldrade relativt kort sikt. Den tekniska utvecklingen kommer ständigt att påverka bankernas sätt att nå ut till kunderna med olika tjänster. Lösningar som är säkrare och billigare kommer således i

Banktjänster genom ombud 345

framtiden att förändra formerna för försäljning finansiella tjänster. Det av bör därför ankomma på Finansinspektionen att närmare pröva tillom fredsställande säkerhet uppfylls i varje enskilt fall. I detta betänkande utgår analysen således från angivna principiella frågeställningar. Först därefter görs en bedömning av de närmare krav som bör ställas på verksamheten. Teknikens utveckling bör i framtiden kunna erbjuda även andra lösningar vilka för närvarande inte kan förutses. Vissa sådana lösningar kommer sannolikt att kunna presenteras i utredningens fortsatta arbete. Det kan därför finnas skäl att återkomma till frågor avseende möjligheten att tillhandahålla banktjänster genom ombud.

Vilka riktlinjer som bör gälla i framtiden och vilka krav bör ställas som får bedömas mot bakgrund av den reglering finns för närvarande, den som verksamhet som i dag bedrivs på angivet sätt och behovet att i av framtiden kunna bedriva bankverksamhet i sådan form. Beskrivningen i avsnitt 8.3 visar i allt väsentligt den verksamhet som har bedrivits och i viss omfattning alltjämt bedrivs utanför bankens egna lokaler och av andra än bankpersonal.

8.2 Var får banks verksamhet bedrivas

8 .2 1 Lagreglering .

Med undantag för bestämmelserna i 3 a § finns inte någon uttrycklig regel om var bankverksamhet får bedrivas. Av denna bestämmelse kan dock motsatsvis utläsas att bankverksamhet skall bedrivas av bankens egen personal och i bankens egen lokal. I förarbetena till denna bestämmelse påpekades att det före tillkomsten av 3 a § fanns ett visst utrymme för att bedriva bankverksamhet utanför bankens egna lokaler eller av andra än bankens anställda genom att statsmakterna verkat för avtalen om samarbete mellan Posten och Nordbanken. Det har ansetts att den verksamhet som bankerna enligt träffade avtal tillhandahåller på postkontoren inte omfattas av bestämmelsen i 3 a Redan innan 3 a § tillkom bedrevs emellertid bankverksamhet i andra lokaler än bankens och med lösare anställnings-

346 Banktjänster genom ombud

former. I vissa mindre sparbanker och små bankkontor landsbygden med begränsat öppethållande utfördes verksamhet t.ex. som en bisyssla.

Vad är ett bankkontor

Någon uttrycklig bestämmelse vad som skall förstås med som anger bankkontor finns inte i banklagstiftningen. Enligt 2 kap. 22 § bankrörelselagen är emellertid bank som beslutat att inrätta ett bankkontor en till Finansinspektionen. Enligt Finansinspektionens skyldig att anmäla detta allmänna råd till banker angående bankkontors verksamhet och bankservice i butik BFFS 1987:22 är ett bankkontor ett bemarmat expeditionsm.m. ställe där banken bedriver verksamhet omfattar inlåning eller utlåning. som Den beskrivna verksamheten skall bedrivas från ett fast expeditionsställe med särskilda tider för öppethållande, vilket syftar till att ge stadga verksamheten och underlätta kontrollen. Bankkontor kan enligt de allmänna råden även finnas i andra lokaler än bankens egna under förutsättning bankverksamheten inte sammanblandas med annan att verksamhet och verksamheten bedrivs endast bankens egen personal. att av

Enklare banktjänster i glesbygd och på mindre oner

Genom bestämmelsen i 3 § öppnades således möjligheten för en bank att a bedriva bankverksamhet andra än bankanställda och i andra lokaler än av Paragrafen har följande lydelse. bankens egna.

Om det finns särskilda skäl fâr regeringen eller, efter regeringbemyndigande, Finansinspektionen tillåta att en bank låter ens verksamheten bedrivas än bankens egen personal och av annan i andra lokaler än bankens egna.

tillstånd enligt 3 § skall beviljas krävs att det föreligger särskilda För att a skäl. Vad utgör särskilda skäl inte uttryckligen i förarbetena. som anges Bestämmelsen dock göra det möjligt för en bank att träffa avtal avser att med butik på mindre det i butikslokalen skall tillhandahållas en en ort om vissa enklare banktjänster. Som exempel enklare banktjänster nämns insättning bankkonto, uttag från bankkonto och betalningsförmedling. Kreditupplysningsverksamhet däremot som en sådan verksamhet som anges

ombud 347 Banktjänster genom

inte bör få utföras i en butik. Beslut om kreditgivning skall fattas av banken själv. I propositionen prop. 199293:89 s. 172 uttalas följande beträffande bl.a. säkerhetskraven.

Bankens och inte bankens ombud, butiksföretaget, måste i alla transaktioner vara den som är rättsligt ansvarig gentemot kunden. Höga krav måste också ställas de butiker som erbjuder banktjänster. Butikens personal bör genomgå den utbildning som krävs för en professionell handläggning av bankärenden innefattande bl.a. att erforderlig sekretess iakttas. Kontroll av redovisning måste ske. Butiken skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för skydd mot brott som t.ex. rån och inbrott. Den bank som anlitar en butik måste följa upp butikens arbetsmetoder och verksamhet. Föreskrifter i dessa avseenden kan villkor när tillstånd till bankverksamhet ges som i butik eller inom ramen för Finansinspektionens en ges allmänna föreskriftsrätt.

Behovet att bedriva verksamhet sätt som anges i 3 a § skall enligt av förarbetena avgöras av banken prop. 199293:89 s. 188. Inspektionens prövning inriktad på de säkerhetsmässiga förutsättningarna. Av skall vara Finansinspektionens beslut skall klart framgå vilka tjänster som omfattas av ett tillstånd enligt 3 a

Begreppet glesbygd

Bestämmelserna i 3 a § skall, som ovan nämnts, tillämpas vid prövning av bankverksamhet skall få bedrivas genom ombud i glesbygd och på om mindre orter. Vad som skall anses vara glesbygd respektive mindre ort dock inte i förarbetena. Begreppet glesbygd kan dock tolkas på olika anges sätt. Enligt förordningen 1990:643 glesbygdsstöd och enligt Glesom bygdsdelegationen, har till uppgift att främja utvecklingen av servicen som på glesbygd, följande med glesbygd: Stora sammanhängande avses områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar och andra liknande områden. Begreppet glesbygd har behandlats Glesbygdsdelegationen i dess betänkanden Ds I 1984:20 av och Ds 1990:10. Statistiska centralbyrån SCB definierar tätort som en

ort där det bor 200 invånare eller fler. Övriga orter är enligt SCB glesbe-

byggelse.

348 Banktjänster ombud genom

Före tillkomsten av 3 a § fanns ingen lagregel som gjorde det möjligt att bedriva bankverksamhet i andra lokaler än vad som kunde betraktas som bankkontor enligt Finansinspektionens allmänna råd. Viss bankverksamhet såsom uttag från bankkonto och checkinlösen har dock inte ansetts vara sådan verksamhet som behöver bedrivas från bankkontor. Förutsättningarna för att bedriva bankverksamhet utanför bankens egna lokaler reglerades före tillkomsten av 3 a § endast genom Finansinspektionens allmänna råd.

8.2.2 Finansinspektionens allmänna råd

Dåvarande Bankinspektionen utfärdade allmänna råd till banker angående bankkontors verksamhet och bankservice i butik m.m. BFFS 1987:22 De tillkom efter en utvärdering av sparbankemas försöksverksamhet med bankservice i butik.

I de allmänna råden görs åtskillnad mellan bankverksamhet som innefattar verksamhet vid bankkontor, bankservice i annan form, check- och kontokortsbetalning hos näringsidkare samt 4. kontantutbetalning hos näringsidkare mot check eller kontokortsanvisning.

Med bankservice i annan form avses dels tillhandahållande av löneutbetalningsställe och checkinlösenställe, inklusive uttagsautomater, dels rådgivning eller liknande kundservice vid service- eller representationskontor. De olika kategorierna beskrivs utförligare nedan.

Verksamhet vid bankkontor

Bankservice som innefattar möjlighet till insättning kvalificerar expeditionsstället som bankkontor. Med bankkontor avses enligt grundema för banklagstiftningen ett bemannat expeditionsställe där banken bedriver inlåning ocheller utlåning. Till in- och utlåning hör även upprättande av avtal om konto och krediter eller handlingar av liknande innebörd. För ett sådant kontor följer vissa standardkrav vilka syftar till att uppfylla krav på

Banktjänster genom ombud 349

säkerhet och sundhet som krävs enligt bankrörelselagen. Dessa krav förutsätter att ett bankkontor inte kan bedriva bankverksarnhet i förening med annan icke-finansiell verksamhet och heller av annan personal än bankpersonal.

Insättnings- och andra kontobetalningstj änsterbör endast tillhandahållas vid ett expeditionsställe som uppfyller kraven ett bankkontor. Anledningen till att insättning bankkonto intar en särställning är att det finns en avgörande funktionell skillnad mellan en insättning och ett uttag som sker i en butik. Insättning på ett bankkonto tas emot och kvitteras av butiken i eget nanm för bankens räkning med legalt krav avskild redovisning av medlen hos ombudetbutiksföretaget. Kontouttaget däremot materialiseras i en betalningsanvisning som butiken egen risk avgör om man vill ta emot som köplikvid eller för växling till kontanter.

Det finns enligt de allmänna råden inget som hindrar att ett bankkontor inrättas i en butik. Förutsättningarna för detta är att bankens och butikens kassaexpeditioner hålls åtskilda i lokalen och att det inte sker någon personalsamverkan. Vidare ställs krav särskilda anordningar för att skydda sig mot rån och inbrott. Kassaexpeditionen bör organiseras på sådant sätt att in- och utbetalningar omedelbart registreras maskinellt post för post. Den maskinella registreringsutrustningen bör ha automatiserade funktioner som ombesörjer att löpnummer genereras i sekvens för varje registrerad transaktion, att registrerade belopp ackumuleras med uppdelning av in- och utbetalningar var för sig, att löpnummer och registrerad information trycks på pappersjournal eller mellanlagras datamedia, och på verifikationertill affárshändelsema, att kvittens vid inbetalning trycks allegat för kundens räkning och att vid transaktion med bankbok, insättning eller uttag och behållning trycks i bankboken.

Om dessa förutsättningar inte kan uppfyllas, bör kassaverksamheten organiseras på sådant sätt att inträffade affárshändelser kan fastställas och

350 Banküänster genom ombud

redovisas i en manuell rutin av tvâ personer i förening. Kvitto på mottagna inbetalningar och noteringar i bankbok bör undertecknas av två personer.

Bankservice i annan form

Med banktjänster i annan form avses banktjänster som inte behöver bedrivas på bankkontor. Ett av bank inrättat löneutbetalningsställe eller checkinlösenställe, uteslutande ombesörjer utbetalning från som inlåningskonto mot kvitto eller check, är således inte att betrakta som bankkontor. Formema för och kontrollen av denna typ av bankservice bör, enligt det allmänna rådet, regleras i instruktioner från styrelse eller bankledning.

Check- och kontokortsbetalning hos näringsidkare

Check- och kontokortsbetalning bygger på avtal bankerna träffat med som näringsidkare att acceptera check respektive kontokort vid betalning av om näringsidkarens varor och tjänster. Innebörden av avtalen vid kontokortsbetalning är att näringsidkaren förbinder sig att som betalning godta en av köparen undertecknad betalningsanvisning i form av köpnota, mot att köparen uppvisar ett giltigt kontokort och att butiken identifierar köparen rätt innehavare kortet. Betalningsanvisningen kan också vara i som av elektronisk form i helt datoriserad rutin i vilken kortinnehavaren en registrerar sitt godkännande i förening med en personlig kod.

4. Kontantutbezalning hos näringsidkare mot check eller kontokortsanvisning

Att kontantutbetalning kan ske hos näringsidkare innebär att banker ingått avtal med näringsidkare att denne under eget ansvar tillhandahåller om kontanter check eller kontokortsanvisning. Även kontohavare mot annan anvisning kan ingå i avtalet, t.ex. sedvanligt kvitto från kundens typ av sida på uttag från ett motbokslöst inlåningskonto under förutsättning att tillfredsställande kortidentifiering kan ske.

Banktjänster genom ombud 351

I de allmärma råden finns även riktlinjer för de avtal som banken träffar med näringsidkare. Av dessa följer att avtal mellan banken och näringsidkaren bör reglera frågor om ansvarsfördelning, högsta uttagsbelopp samt skyldigheten för näringsidkaren att kontrollera kundens identitet och rätt att göra uttag. Vid avtal om kontantutbetalningsservice bör näringsidkaren själv inom de gränser som gäller i övrigt enligt avtalet få avgöra om - och i vilken omfattning kontanter kan tillhandahållas.

8.3 Banktjänster genom ombud

8.3.1 Inledning

För närvarande tillhandahålls vissa banktjänster av annan personal och i andra lokaler än bankens i vissa livsmedelsbutiker, kiosker och bensinstationer samt på postkontor. I kiosker och bensinstationer är det huvuds.k. kontantutbetalningsservice och checkinlösen. Dessa sakligen fråga om banktjänster har mot bakgrund Finansinspektionens allmänna råd kallats av kontantutbetalning hos näringsidkare. Benämningen bank-i-butik har Finansinspektionen använts när en bank etablerat ett bankkontor i en av butikslokal med utbyggd bankservice i vilken bl.a. insättning kan ske konto. Benämningen bank-i-butik har ibland använts för att beskriva bankverksamhet som bedrivs i butikslokal, oavsett om inspektionens annan krav på vad som är att betrakta som bankkontor är uppfyllda. Dessutom har bank-i-butik ibland använts som benämning på den bankverksamhet Posten bedriver vid deras etablering av pmst-i-butik. I samtliga som dessa fall bär banken ansvaret för verksamheten. Denna utveckling har skapat viss begreppsförvirring av vad bank-i-lbutik egentligen är. I en den följande framställningen undviks därför begreppet bank-i-butik.

Det finns skäl att skilja mellan banktjänster som tillhandahålls av andra än bankanställda och banktjänster som tillhandahålls av bankens egen personal. I båda fallen förutsätts banken alltjämt vara ansvarig för verksamheten gentemot kunderna. Det förstnämnda fallet kan benämnas bank-genom-ombud. Ombudet kan vara t.ex. butiksinnehavare, kioskägare eller postföretag. Ombudet handlar för bankens räkning och i

352 Banktjänster ombud genom

bankens namn. Om det är bankanställda utför tjänsten och som expeditionen är belägen i sådant utrymme kan betraktas bankens som som lokal, finns inget direkt behov av särskild benämning eftersom verksamheten under dessa förutsättningar får anses bli bedriven på bankkontor. I dessa fall är det således inte aktuellt med prövning enligt 3 Banken en a behöver endast anmäla till Finansinspektionen att ett bankkontor har inrättats.

I de följande avsnitten lämnas en redogörelse för sådan bankverksamhet som bedrivs och har bedrivits i andra lokaler än bankens egna med eller utan bankens egen personal. Beskrivningen utgår huvudsakligen från förhållanden som gällde före den l januari 1994. Med anledning av Postens omorganisation, bildandet av Posten AB och Postgiro Bank AB, av kommer bankverksamhet som hittills skett genom ombud bl.a. genom samarbetsavtalet med Nordbanken, att i framtiden annorlunda ut. Det se är ändock av intresse att beskriva den bankverksamhet som tidigare och i viss utsträckning alltjämt bedrivs i postkontoren och i postkontorens etableringar i butikslokaler.

Utredningen har, som nänmts inledningsvis, följt det arbete som bedrivs av Projektet lokal service med tele- och datakommunikation, här kallat Glesbygdsprojektet. Delar av detta arbete beskrivs nedan.

8.3.2 Banktjänster i butik

Under 1960-talet hade bankservice i dagligvarubutiker viss utbredning en i glesbygden. Det var i första hand sparbanker och föreningsbanker som på detta sätt tillhandahöll banktjänster vid bankfilial i direkt anknytning till t.ex. en lanthandelsbutik med butikens personal som handläggare. Olika faktorer, däribland dåvarande Bankinspektionens skärpta krav på ett bankkontors kassaorganisation och inbrotts- och rånskydd, medförde en successiv indragning av denna verksamhet.

I mitten av 1980-talet gjorde sparbankerna nysatsning. På rekommendaen tion Bankinspektionen genomfördes verksamheten på försök. År 1987 av var omkring 20 butiker engagerade i projektet. Verksamheten bestod i att

Banküänster genom ombud 353

en dagligvarubutiki sin ordinarie kassaexpedition och med egen personal handlade enklare bankkassaärenden, såsom insättning och uttag på motbokslösa bankkonton. Uppdragen utfördes för bankens räkning och i butikens nanm. Till grund för verksamheten låg ett samarbetsavtal mellan Sparbanken och butiken. Vid utformningen av systemet biträdde Bankinspektionen med synpunkter avtal, teknisk lösning i fråga om kassaterminal m.m. Samarbetet och ansvarsfördelningen reglerades närmare i avtal mellan banken och butiken. Där föreskrevs b1.a. vilken typ av kassaterminal butiken skulle installera. En sådan terminal skulle registrera banktransaktioner och butikens försäljning var för sig. Butiken åtog sig att hålla två skilda kassor, en för vartdera ändamål. Vidare reglerades sekretess och ansvarsfrågor, ävensom frågor om försäkring, utbildning av personal samt frågor om säkerhetsutrustning. I vissa avtal ingick att även kunder hos andra banker än den avtalsslutande skulle kunna utnyttja bankservice i den berörda butiken. Detta var en följd av att butiken, såvitt avser utförandet av banktjänster, var att anse som bankkontor. Mot bakgrund av b1.a. de rekommendationer som uppställs av Finansinspektionen i nyssnämnda allmänna råd har sparbankema avvecklat denna form av bankverksamhet.

Under 1980-talet ansökte föreningsbankema hos Bankinspektionen om att få bedriva bankservice i enklare former i butiksmiljö. Eftersom denna verksamhet skulle bedrivas på äldre expeditionsställen med enmansbetjänad kassa utan maskinell registreringsutrustning och moderna säkerhetsarrangemang, ansåg Bankinspektionen inte att föreningsbankemas ansökan kunde bifallas.

Kontantutbetalning hos näringsidkare

Såväl sparbankema som föreningsbankema har för närvarande endast s.k. kontantutbetalningsservice i butik. Sparbankerna erbjuder möjlighet till kontantuttag för innehavare av sparbankskort enligt följande.

Kontantutlämningsservice upp till 500 kr 750 avtal med glesbygdsbutiker Kontantutlämningsservice upp till 2 000 kr 2 600 avtal med glesbygdsbutiker Avrundningsservice upp till 300 kr

354 Banktjänster genom ombud

8 850 avtal med butiker i såväl glesbygd som tätort

Föreningsbanken hade år 1993 ett 60-tal avtal om uttagsservice, huvudsakligen med butiksinnehavare men även med innehavare av bensinstationer och kiosker på mindre orter. De flesta av uttagsställena var belägna i södra Sverige. Föreningsbankens registrerade varumärke för verksamheten är Närkontanten.

8.3.3 Banktjänster på postkontor och i butik

Genom ett samarbetsavtal från 1991 mellan Posten och Nordbanken har vissa av Nordbankens tjänster kunnat nås på de ordinarie postkontoren. Som tidigare nämnts har denna verksamhet ansetts tillåten utan särskild lagstiftningsåtgärd. Posten bedrev för sin egen del verksamhet hos ombud bestående av butiker eller bensinstationer. Vid årsskiftet 1993 94 uppgick antalet ombud till omkring 250. I april 1994 är antalet ombud 300. Enligt Postens planering kommer antalet ombud att ha ökat till 450 vid utgången av 1994. Inom ramen för avtalet med Nordbanken har Posten på Nordbankens vägnar även avtalat med butiksföretag om uttagsservice vid dessa entreprenörställen. Verksamheten har också innefattat in- och utbetalningar över postgirot.

Verksamheten bedrivs i en avskild del av butiken över en separat postdisk av samma typ som finns på Postens kontor. Posten står för investeringskostnaderna. Banken är rättsligt ansvarig gentemot kunden. Post- och bankärendena utförs av butikens personal, som utbildats av Posten. Kvittens- och redovisningsrutiner är i flertalet fall baserade på manuell hantering. Posten har dock planerat att med början under 1994 införa maskinell hantering med direktuppkoppling mot kontoförande banks datacentral. Följande bankärenden har hittills utförts i Postens etableringar i butikslokal.

Inbetalningar till postgiro räkningar m.m. Uttag mot utbetalningskort Penningtransaktioner med postanvisning inrikes Uttag mot postanvisning både inrikes och utrikes Penningtransaktioner med telefonpostanvisning

Banktjänster genom ombud 355

Uttag från personkonto i Nordbanken, maximibelopp 3 000 kr Uttag från motbokslöst konto i Nordbanken, maxixmibelopp 1 000 kr Inlösen av checkar från Nordbanken, maximibelopp 3 000 kr checkar från övriga banker, maximibelopp 2 000 kr Inlösen av

Nordbankens bankservice har inte innefatta en möjliighet att ta ut pengar på bankbok eller att göra insättningar konto på grrund av vad som sägs i Finansinspektionens allmänna råd.

8.3.4 Projekt i glesbygd

Kontantservice i glesbygd

En arbetsgrupp benämnd Kontantservice i glesbygd med representanter från Glesbygdsdelegationen, Arbetarskyddsstyrelseni, Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket, Brottsförebyggande Rådet BRÅ, Svenska Kommunförbundet, Svenska Bankmarmaförbundet, Föreningen Landsbygdshandelns Främjande, Kooperativa Förbundet KF, Sveriges Livsmedelshandlareförbund, Sveriges Köpmaxmaförbund, Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund arbetade uinder 1990-1991 fram ett förslag till begränsad insättningsservice i butik. Arbetsgruppens förslag innebar att butiker på orter i glesbygd skulle få erbjuida kunder bankserviinnefattade såväl uttag som insättningar. Enligt förslaget skulle ce, som redovisning ske dagligen med användande av särskilt rredovisningsunderlag. Berörd personal skulle genomgå erforderlig utbildnimg och säkerhetsåtgärder skulle vidtas och underhållas av butiken. Arbetsgruppens förslag avstyrktes av dåvarande Bankinspektionen.

Glesbygdsprojektet

I Projektet lokal service med tele- och datakommunikation, Glesbygdsprojektet, ingår företrädare för bl.a. Föreningsbamken, sparbankerna, Svenska köpmarmaförbundet, Apoteksbolaget [och Systembolaget. Ursprungligen deltog även Posten i detta projekt. Utgångspunkten för projektet är bevara levande glesbygd och landsbygd genom att nå en att en samverkan mellan dem ingår i projektgruppen., Hittills har projektet som resulterat i vissa utsetts försöksorter och i att Föreningsatt orter som

356 Banktjänster genom ombud

banken i mars 1994 ansökt hos Finansinspektionen om att få tillstånd enligt

3 a Ansökan har ännu inte behandlats av inspektionen.

Av Föreningsbankens ansökan framgår att banken avser att använda ordinarie kortterminaler i butiker för insättningar på insättarens eget bankkonto. Detta kan ske genom att transaktionen noteras på samma sätt som om det var fråga om ett återköp, dvs. att kunden lämnar tillbaka en inköpt vara. l praktiken kommer beloppet att noteras på motsvarande sätt som vid ett inköp men med ett minustecken före. Kundens konto, kopplat till kortet, kommer att krediteras beloppet och remsan från terrninalen fungera som kvitto. Avsikten är att Föreningsbankens verksamhet skall genomföras på försök på två orter inom bankens region Norra Norrland. Varje insättning skall vara begränsad till högst 10 000 kronor. Endast privatpersoner och lantbrukare med bankkort utfärdade av den lokalbank som har avtal med ombudet skall få göra insättningar. För att få tillgång till insättningsmöjligheten skall kunden teckna särskilt tilläggsavtal till sitt kortavtal med banken. Föreningsbanken åtar sig att mot insättaren ansvara för medlen omedelbart när dessa lämnats till ombudet.

8.4 överväganden och förslag

8.4.1 Principiella utgångspunkter

Mitt förslag: Möjligheten att låta ombud tillhandahålla vissa enklare banktjänster i andra lokaler än bankens egna är främst motiverad av förhållandena i glesbygd och mindre orter. Det bör dock inte finnas några formella begränsningar avseende möjligheten att tillhandahålla dessa tjänster även andra orter.

Utvecklingen i praxis har, med stöd av Finansinspektionens ovan redovisade allmärma råd, lett till att kontantutbetalningsservice kan tillhandahållas av andra än bankanställda och i andra lokaler än bankens utan krav på särskilt tillstånd. Kontantuttag från bankkonto har inte betraktats som bankverksamhet även om uttag sker från ett bankkonto med tillhörande bankbok. Vissa formella krav har dock uppställts av Finansin-

Banktjänster genom ombud 357

spektionen vid uttag från sådant konto. Det finns skål att närmare överväga under vilka förutsättningar som uttag av kontanter från bankkonto bör få tillhandahållas genom ombud. Nya tekniska landvinningar kan innebära att det skapas ökade möjligheter att tillhandahålla även andra banktjänster genom ombud utan att detta för den skull bör fordra särskilt tillstånd. Som exempel kan nämnas att det inom ramen för vad som kan kallas normal kontokortshantering skapas möjligheter att registrera insättningar på bankkonto. Även i övrigt finns således behov närmare överväga av att under vilka förutsättningar som banktjänster bör få tillhandahållas genom ombud.

Nya tekniska lösningar kan förväntas leda till att allt fler banktjänster kommer att kunna erbjudas bankkunderna på elektronisk väg. Det är emellertid inte sannolikt att utvecklingen skulle gå så långt, att det över huvud taget inte skulle finnas behov av kundkontakt och ett relativt utbrett kontorsnät. Bankkundema kommer även i framtiden att efterfråga den traditionella direktkontakten med banken. Det finns för närvarande möjlighet att göra insättningar och betalningsöverföringar ett sätt som liknar kontantuttag via bankomat-tekniken. På platser där det finns tillräckligt kundunderlag för att bära kostnaderna för dylika investeringar, kommer dessa tjänster troligtvis att ersätta och i vissa avseenden att konkurrera ut behovet av personlig kontakt, i vart fall vad gäller enklare banktjänster. På orter där det inte är tillräckligt lönsamt varken att driva bankkontor eller att installera automater, kommer det sannolikt att bli svårt att upprätthålla service till kunderna. Om banktjänster inte kan erbjudas i någon form, finns risk för att även andra verksamheter, t.ex. dagligvaruhandeln och annan service, försvinner från orten. Detta kan sikt medföra att vissa orter utarmas. I syfte att förhindra en sådan utveckling infördes bestämmelsen i 3 a

Bestämmelsen i 3 a § tar således för närvarande sikte enbart på banktjänster i glesbygd eller mindre orter. Det är också utgångspunkten för utredningen att det är mest angeläget att tillgodose behovet av alternativa former för bankservice sådana orter. Under utredningsarbetet har framförts synpunkter på att behovet kan vara stort även andra orter. De företagsmässiga överväganden som styr etablering och bibehållande av

358 Banktjänster ombud genom

kontor har medfört att kundunderlaget ansetts vara för lågt även på vissa större orter, till och med i storstädemas ytterområden. På grund av ett glesare kontorsnät kan det även på dessa orter vara svårt att nå ett bankkontor under kontorets öppethållandetider. Dessa förhållanden talar för att man borde utvidga möjligheterna att bedriva bankverksarnhet även till andra orter än glesbygd och mindre orter. Häremot kan invändas att intresset av att kunna tillhandahålla banktjänster genom ombud hittills inte varit så stort. Det har emellertid rått en viss osäkerhet om på vilket sätt bestämmelsen i 3 a § skall tillämpas och vad som i Övrigt gäller för bankverksamhet som bedrivs utanför bankens lokaler. Postgirot Bank AB och Föreningsbanken har nu ansökt om sådant tillstånd. Ansökningama har ännu inte prövats av inspektionen. En strävan att finna praktiska lösningar bör inte förhindras. Härtill kommer att aktörerna marknaden bör ha valfrihet när det gäller att finna olika former av bankservice, allt under förutsättning att verksamheten håller en hög säkerhetsnivå. En ökad valfrihet i förening med en ökad konkurrens bankmarknaden kan bereda vägen för en utvidgad service. Till gagn för såväl kunderna som bankerna bör därför bankerna i större utsträckning än hittills få möjlighet att välja det sätt på vilket man vill nå ut till sina kunder.

Det bör tilläggas att den nuvarande ordningen även skapar en rad gränsdragningsproblem. Som framgår av avsnitt 8.2.1 är det förenat med vissa svårigheter att avgöra vilka orter som skall hänföras till glesbygd och mindre Även detta talar för det inte bör finnas någon formell beorter. att gränsning såvitt avser den ort på vilken banktjänster skall kunna tillhandahållas genom ombud. Detta skapar förutsättningar för en ökad flexibilitet. Förutsättningarna för tillstånd att tillhandahålla vissa enklare banktjänster utanför bankens lokaler och med annan än bankpersonal bör bestämmas från ett även i andra avseenden mer flexibelt synsätt. Det kan finnas anledning att ställa olika höga krav på säkerhetsnivån beroende orten, kundunderlaget, verksamhetens omfattning, organisatoriska förutsättningar och övriga säkerhetsarrangemang.

Bestämmelsen i 3 a § utgår från att det ombud som en bank anlitar är en butik. Det anges inte närmare i motiven vad som avses med butik. Det förefaller dock naturligt att bankerna som ombud i första hand väljer

Banktjänster genom ombud 359

dagligvarubutiker. I sådana butiker är sannolikt förutsättningarna störst för bred och daglig kundkontakt. Även andra lokaler kan intressanta en vara för ombudsverksarnhet, t.ex. servicecentra, bensinstationer och kiosker. Beträffande valet ombud bör, motsvarande sätt som gäller för val av av ort, inte uppställas några formella begränsningar.

Entreprenörens rättsliga status

Entreprenören kommer således att inta ställning som ombud för banken. Detta förutsattes även i förarbetena till 3 a Benämningen ombud har tidigare använts i äldre lagstiftning avseende jordbrukskassoma och sparbankerna. I förevarande sammanhang används emellertid benämningen i dess strikt avtalsrättsliga betydelse utan hänsyftningar på utformningen den verksamhet då bedrevs. Säkerhetsaspektema pâ hur verksamav som heten utformas är i och för sig oavhängiga ombudskonstruktionen; sedan accepterat ombudsaltemativet som en möjlighet kan man oberoende man detta de säkerhetskrav betingas av verksamheten. Något av ange som hinder därvidlag utgör inte ombudskonstruktionen.

Ett ombud företar rättshandlingar i huvudmannens namn och för dennes räkning. Konsekvensen av detta är att huvudmannen omedelbart kommer stå i direkt partsförhållande till den gentemot vilken ombudet företar att rättshandlingen. Som jämförelse kan nämnas att en kommissionär handlar för huvudmannens räkning, dvs. uppträder gentemot i eget namn men tredje i alla avseenden själv som avtalspart. Egenskapen av ombud man kan framgå separat handling i vilken huvudmannen deklarerar av en ombudets behörighet fullmakt. Den kan också framgå av innehållet i skriftliga handlingar från avtalstillfället anbud, kontrakt, kvitton e.d., utfommingen skyltning eller uniform eller annat sätt. Det avgenom av görande är att tredje har anledning att uppfatta den andre som ombud man och inte motpart. När bank tillhandahåller sina tjänster genom som en ombud bör det således framgå för kunden att bankärendet handläggs med direkt rättsverkan mellan banken och kunden och att den som hanterar ärendet endast är ombud för banken. Det torde i och för sig räcka att detta framgår ett tilläggsavtal till kontoavtalet mellan kunden och banken. av

360 Banktjänster ombud genom

Ombudet år som regel skyldigt att med tillgängliga medel skydda huvudmannens redovisningsfordran mot ombudets övriga borgenärer. Enligt lagen 1944: l8l om redovisningsmedel åtnjuter huvudmannens fordran sådant skydd om medel som tillkommer huvudmannen har satts in på särskilt bankkonto eller på annat sätt avskilts och detta har skett utan dröjsmål. Så länge dröjsmål inte föreligger är huvudmannens fordran också skyddad, om medlen varit omedelbart tillgängliga för avskiljande, vilket kan ha betydelse om ombudet innan avskiljandet försätts i konkurs eller drabbas av utmätning. Av rättspraxis framgår att det inte krävs att medlen har avskilts redan från den tidpunkt då de mottogs av ombudet. Vad som nu sagts om skyldigheten att hålla medlen avskilda eller om redovisningsskyldigheten utgör inte hinder mot att ombudet kvittar sina fordringar mot huvudmannens, oavsett om ombudets fordringar härrör från fullmaktsförhållandet eller från annat rättsligt mellanhavande. Ombudets skyldigheter i detta avseende torde inte utgöra något absolut hinder mot att i vissa fall hantera bankärenden sammanblandat med en butiks egen kassa. Avskiljande bör då ske när dagens arbete avslutas.

Normalt sett uppkommer således alla förpliktelser och rättigheter mellan kunden och banken. Om några oegentligheter skulle förekomma vid hanteringen av ett bartkärende, om en terminal utsätts för manipulation eller om någon obehörig tar befattning med utrustningen och därvid skada uppkommer, kan banken utifrån vad som gäller enligt normala fullmaktsregler i vissa fall undgå ansvar gentemot kunden. För sådana fall bör avtalsförhållandet mellan banken och kunden innehålla ett mer vidsträckt ansvar för banken. En begränsning av detta ansvar bör endast komma i fråga när kunden medverkat till skadan eller underlåtit att förebygga eller minimera densamma.

8.4.2 Behovet av reglering

Den tekniska utvecklingen kan minska behovet och bankernas intresse av att erbjuda bankservice genom ombud. Det förhållandet att i vart fall en del av kunderna sannolikt även i framtiden kommer att efterfråga andra än icke automatiserade banktjänster är tillräckligt skäl för bör att man vara öppen för alternativ. Den tekniska utvecklingen kan emellertid också skapa

Banktjänster genom ombud 361

Ökade möjligheter för att bedriva bankverksamhet ombud. Den genom ena verksamhetsformen behöver således inte utesluta eller begränsa den andra. Eventuella farhågor för att det inte skulle finnas tillräckligt stort behov av banktjänster annat än i bankkontor bör sålunda inte vara avgörande för reglernas utfomming. Det bör tilläggas att det för närvarande inte skall ske någon behovsprövning vid tillståndsgivningen. Detta bör gälla även i framtiden.

Utgångspunkten för en framtida reglering bör således vara att skapa utrymme för flexibla lösningar och ge bankerna möjligheter att finna former som gagnar såväl kunderna som bankema. Som tidigare betonats gäller dock att säkerhetskraven skall upprätthâllas och att banken skall vara rättsligt ansvarig för verksamheten gentemot kunderna.

Hittills har förutsättningarna för att bedriva bankverksamhet utanför bankkontoren i huvudsak bestått i undantag från en oskriven huvudregel innebärande att banks verksamhet skall bedrivas i bankkontor och av bankpersonal. Det finns anledning att överväga om denna huvudprincip bör lagfástas.

En framtida reglering bör omfatta även sådan verksamhet som hittills kunnat bedrivas utan särskilt lagstöd. Här åsyftas de banktjänster som har tillhandahållits postkontor med stöd av det av statsmakterna godkända samarbetsavtalet mellan Posten och Nordbanken. Enligt den nuvarande bestämmelsen i 3 a § fordras särskilda skäl för att tillstånd skall beviljas. Som tidigare nämnts framgår inte av förarbetena, i vart fall inte med tillräcklig tydlighet, vad som skall anses utgöra särskilda skäl. I en framtida reglering bör tydligare framgå under vilka förutsättningar som tillstånd kan beviljas.

362 Banktjänster genom ombud

8.4.3 Banks verksamhet från bankkontor

Mitt förslag: Huvudprincipen att banks verksamhet skall tillhandahållas i bankens egna lokaler och av bankens egen personal lagfästs. Sådan verksamhet bedrivs från bankkontor. Bankservice som avser uttag från konto utan bankbok får dock tillhandahållas även på annat sätt.

Det saknas uttryckliga bestämmelser om i vilka lokaler banks verksamhet skall bedrivas. Det är dock allmänt vedertaget att en banks verksamhet skall bedrivas i bankens egna lokaler och av bankens egen personal. Finansinspektionen har i sina ovan redovisade allmänna råd avsnitt 8.2.2 dragit riktlinjer för vad ett bankkontor är. Enligt riktlinjerna är ett upp bankkontor ett bemannat expeditionsställe där banken bedriver verksamhet omfattar inlåning eller utlåning. Bankkontor kan inrättas i andras som lokaler under förutsättning att banktjänsterna inte sammanblandas med verksamhet, att verksamheten bedrivs endast av bankpersonal och annan att särskilda öppethållandetider gäller.

Som tidigare nämnts har förutsättningarna för att bedriva bankverksamhet ombud i andra lokaler än bankens utgått från en i dag oskriven genom huvudregel. Begreppet bankkontor intar i detta sammanhang en central roll. Det finns anledning, särskilt som det råder en viss osäkerhet om under vilka former banktjänster får tillhandahållas, att utgå från en huvudregel. Från denna huvudregel kan vissa undantag övervägas. Huvudregeln bör inte i dag enbart komma till uttryck i Finansinsom spektionens föreskrifter. Den i föregående avsnitt nämnda huvudprincipen att banks verksamhet skall bedrivas i bankens egna lokaler av bankpersonal bör i stället uttryckas direkt i lag. Verksamhet som bedrivs i sådan lokal skall anses bedriven i bankkontor.

De krav bör ställas ett bankkontor skall bestämmas med utgångssom punkt från 7 kap. 3 § bankrörelselagen och 2 kap. 3 § tredje stycket bankaktiebolagslagen 1987:618. Av dessa bestämmelser och av motsvarande bestämmelser i sparbankslagen 1987:619 och föreningsbankslagen 1987:620 följer att bankverksamhet skall vara sund. Med stöd

Banktjänster genom ombud 363

av sundhetskriteriet skall bankens organisation, bolagsordning samt inre kontroll och säkerhetsuppbyggnad prövas. Sundhetskravet innefattar även vissa standardkrav vad gäller organisationsformema för ett bankkontor och det sätt på vilket verksamheten bedrivs. Någon ändring bör inte ske i dessa grundläggande avseenden. Därutöver bör vissa av de krav som Finansinspektionen ställt upp i det tidigare nämnda allmänna rådet tjäna som vägledning för vad som utmärker ett bankkontor. Således måste det vara fråga om en särskild lokal eller del av lokal med ett fast expeditionsställe. Om bankens lokal utgör en del av en större lokal skall bankens lokal vara avskild och tydligt avgränsad från annan verksamhet som bedrivs i samma lokal. Vidare skall bankens verksamhet tillhandahållas av bankens egen personal. I ett bankkontor kan all bankverksamhet bedrivas. På motsvarande sätt som gäller för närvarande bör en bank vara skyldig att enligt 2 kap. 22 § bankrörelselagen hos Finansinspektionen anmäla när ett bankkontor inrättas.

Hittills har kontantuttag kunnat ske i olika former genom ombud utan krav

på särskilt tillstånd. Som framgår av Finansinspektionens allmänna råd se

avsnitt 8.2.2 finns genom avtal som träffats mellan banker och enskilda näringsidkare möjlighet att erbjuda kontantuttag med check eller kontokort. Denna möjlighet finns oavsett om kontantuttag sker i samband med betalning för eller tjänst eller sådant samband. Även andra en vara en utan kontantuttag kan ske från bankkonto utan krav särskilt tillstånd i enlighet med Finansinspektionens allmänna råd. Endast för det fall att uttag sker från ett bankkonto med bankbok ställs krav på särskild hantering. Kontantservice som hittills inte fordrar tillstånd bör även i framtiden kunna erbjudas utanför bankkontor utan krav på särskilt tillstånd. All kontantservice, med undantag för uttag som sker från konto med bankbok, bör således kunna tillhandahållas av andra än bankens egen personal i andra lokaler än bankens egna.

364 Banktjänster ombud genom

8.4.4 Banktjänster genom ombud

Mitt förslag: Enklare banktjänster insättning konto, uttag från w konto med bankbok, betalningsförmedling och kreditförmedling skall # banken efter särskilt tillstånd kunna tillhandahålla i andra lokaler än bankens egna och med annan personal än bankens. Tillstånd skall kunna ges av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen.

Bankrörelse får bedrivas endast efter särskilt tillstånd oktroj. Beviljande av sådant tillstånd föregås av en ingående prövning av verksamhet, säkerhet, organisation, kompetens m.m. Denna omfattande prövning syftar till en sund och seriös bankverksamhet. Flera av de tjänster som bankerna får tillhandahålla är av komplicerad natur och ställer stora krav utbildning och kompetens hos dem som skall utföra uppgifterna. Felaktigt hanterade kan vissa av tjänsterna orsaka banken långtgående ekonomiska förpliktelser och ett dåligt renommé hos allmänheten. Vissa av tjänsterna kräver också speciella säkerhetsarrangemang rent lokalmässigt. Mot denna bakgrund år det naturligtvis väsentligt att de verksamhetsgrenar som får komma ifråga för entreprenad består av enbart enklare banktjänster. Av banktjänsterna kan därför endast de vara aktuella som med hjälp av tekniska landvinningar kan bedrivas med en tillräcklig grad av säkerhet. För att kvalité och säkerhet inte skall försämras är det också inte minst för bankernas egen kontroll lämpligt att begränsa det antal tjänster som får bedrivas entreprenad till ett fåtal. Vilka banktjänster som bör komma ifråga bör i övrigt bestämmas med utgångspunkt från kundernas behov. Endast tjänster som kunderna önskar ha tillgång till med viss regelbundenhet bör ifrågakomma.

Med hänsyn till vad som ovan anförts bör tjänsterna insättning på konto, uttag från konto och betalningsförmedling få bedrivas entreprenad. Här har den tekniska utvecklingen nått så långt att säkerhetsfrågorna kan lösas tillfredsställande. Detta ställningstagande ligger också i linje med vad som uttalades i motiven till 3 a § i dess nu gällande lydelse. Något avsteg från principen att banken själv skall besluta om krediter bör således inte ske. Däremot bör man kunna tänka sig att det hos ombud får förekomma sådan

Banktjänster genom ombud 365

marknadsföring av kreditavtal som banken själv får bedriva samt att ombudet därvid får agera som mottagare kreditansökan. Härvid av en måste dock beaktas att en kreditansökan i vissa fall bör föregås sådana av kontakter mellan kreditsökanden och banken att sökanden rätt kan bedöma innebörden och de ekonomiska konsekvenserna en sådan ansökan. av

Insättning på konto, uttag från konto, betalningsförmedling och kreditförmedling bör således kunna tillhandahållas genom ombud. Förutsättningarna för att dessa banktjänster skall kunna tillhandahållas genom ombud bör dock i enlighet med motiven till 3 a § vara att tillstånd beviljas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen. Om uttag sker från konto utan bankbok bör, som framgår av föregående avsnitt, inte fordras särskilt tillstånd om verksamheten tillhandahålls på annat sätt än i bankkontor. Om uttag sker från konto med bankbok fordras dock tillstånd.

8.4.5 Förutsättningar för tillstånd

Mitt förslag: Tillstånd att bedriva enklare banktjänster i andra lokaler än bankens egna och med arman än bankens egen personal får endast beviljas om verksamheten bedöms kunna bedrivas under kontrollerade former och med betryggande säkerhet.

Allmänna utgångspunkter

Utgångspunkten för undantagsbestämmelsen i 3 a § är att vissa enklare banktjänster skall kunna tillhandahållas i andra lokaler än bankens egna och av annan personal än bankpersonal. Den framtida undantagsbestämmelsen bör bestämmas från samma utgångspunkt. Detta innebär att annan än bankens personal tillhandahåller tjänsterna. Ombudets personal måste, som behandlas utförligare nedan, genomgå erforderlig utbildning för att kraven på tillräcklig säkerhet skall tillgodosedda. anses

En annan utgångspunkt för undantagsbestämmelsen är att den bör kunna tillämpas flexibelt. Kraven bör kunna anpassas med hänsyn till den tekniska utvecklingen, ortens beskaffenhet, verksamhetens omfattning och

366 Banktjänster genom ombud

övriga förutsättningar. Det är därför inte möjligt eller ens lämpligt att i detalj slå fast vilka krav som skall gälla. I motiven till 3 a § i dess nuvarande lydelse uttalas att Finansinspektionen inom ramen för sin allmänna föreskriftsrätt i samband med att tillstånd beviljas skall kunna ange de villkor som skall gälla för den verksamhet tillståndet avser. Genom denna föreskriftsrätt kan inspektionen anpassa kraven till bl.a. verksamhetens omfattning. Så bör ske även fortsättningsvis. Utredningen kan under sitt fortsatta utredningsarbete rörande betaltjänstfrågor få anledning att beröra olika tekniska lösningar vilka kan förändra fonnerna för tillhandahållande av finansiella tjänster. Dessa lösningar kan komma att tjäna som vägledning för under vilka förutsättningar tillstånd bör ges. Det kan därför finnas skäl att i slutbetänkandet återkomma med förslag på olika tekniska, säkerhetsmässiga lösningar.

Förutsättningen för att få tillhandahålla banktjänster i andra lokaler än bankkontor är att verksamheten kan förväntas bli bedriven på ett lika säkert sätt som om den bedrevs i bank. Banken, och inte bankens ombud, måste i alla transaktioner den som är rättsligt ansvarig gentemot vara kunden. Höga krav måste ställas på ombuden. Kunderna skall inte behöva

för risker banktjänster tillhandahålls ombud än

utsättas större när genom när de tillhandahålls bankens personal. Av betydelse vid beav egen dömningen om verksamheten kan förväntas bli bedriven med tillräcklig av säkerhet är följande. den tekniska säkerheten för redovisning och kontroll, 2. den fysiska säkerheten, 3. utbildning av personal och 4. frågor sekretess. Finansinspektionen bör som ett led i sin handläggning i om tveksamma fall närmare kunna granska ombudets och lokalens lämplighet.

1 Den tekniska säkerheten för redovisning och kontroll .

De allmänna krav på säkerhet och en sund utveckling av bankverksamhet föreskrivs i bankrörelselagen innebär att vissa standardkrav måste som upprätthållas vad gäller bl.a. det sätt på vilket bankverksamheten skall hållas avskild från verksamhet. Ett rimligt krav är att expeditionen annan hålls avskild från övrig ekonomisk verksamhet i butiken. En modell kan den Posten tillämpat för sin post-i-butik-verksamhet, med en vara som särskild disk ,typ som på ett ordinarie postkontor. I vissa fall bör av samma

Banktjänster genom ombud 367

denna avskildhet kunna ordnas vid en informationsdisk i butiken, där det inte sker andra ekonomiska transaktioner av någon omfattning. Sådan expedition bör vara markerad med bankens beteckning och bemarmad endast med sådan butikspersonal som erhållit särskild utbildning för att hantera bankärenden. Hos ombud där ett litet antal ärenden och en liten omsättning i fråga om bankärenden förekommer, är en separering av bankärenden från övriga verksamheter ofta ett alltför strängt krav. I sådana fall kan man i stället tänka sig att transaktionerna sker i de vanliga butikskassorna med samma utrustning som används för normal kontokortshantering Frågan om att låta banktjänster utföras i butikskassan är också avhängig av vilka tjänster det är fråga om. Det bör i sådana fall endast röra sig om insättningar och uttag som kan ske via kontokortsterminalen. Detta innebär att man om det rör sig om förmedling av bankkrediter eller betalningsförmedling även hos ombud med en mycket begränsad verksamhet såvitt avser banktjänster måste ha en separat disk. Vid betalningsförmedling fordras även tillgång till sådan terminal som behövs för koppling till bankkonto- och postgirokontoreskontran för täckningskontroll vid uttag av medel för att betala gireringama.

Kravet på redovisning har främst aktualitet när insättningar sker på konto, men även vid olika former av betalningsförmedling. För att banken skall kunna kontrollera redovisningen av transaktionerna måste vissa krav ställas på redovisningen. In- och utbetalningar bör omedelbart registreras maskinellt post för post. De krav som Finansinspektionen uppställer i de allmänna råd som tidigare beskrivits BFFS 1987:22 bör därvid tjäna som vägledning såvitt avser registrering av aktuella transaktioner.

Som tekniken utvecklats till dags dato bör all maskinell registrering kunna ske med direktuppkoppling till aktuell central enhet. Undantagsvis, och då under en kortare övergångstid, bör övervägas om man som alternativ skall kunna acceptera att inträffade affärshändelser fastställs i en manuell rutin, varvid kvitto mottagna inbetalningar och noteringar i bankbok undertecknas två från butiken. Även i dessa fall bör dock av personer en

I avsnitt 8.3.4 beskrivs hur Föreningsbankenhar för avsikt att utnyttja denna teknik vid insättning av medelpå bankkonto.

368 Banktjänster ombud genom

övergång till maskinell hantering vara en prioriterad fråga. I samband med ansökan om tillstånd bör banken kunna ange när en övergång till direktuppkopplad maskinell registrering kommer att ske.

För den händelse bankkunder i något avseende skulle drabbas på ett negativt sätt krävs inte någon särskild sanktionsmöjlighet gentemot butiken, eftersom det alltjämt är fråga om bankens ansvar även om verksamheten bedrivs genom ombud. Om rutinerna skulle ifrågasättas av inspektionen, åvilar det därför banken att prestera sådan utredning som visar att nödvändiga åtgärder vidtagits för att komma till rätta med bristerna. Det är också banken som är innehavare av tillståndet. Om verksamheten inte skulle skötas korrekt är det således bankens tillstånd att lägga ut verksam heten på entreprenören som dras tillbaka.

Den jâuiska säkerheten

I bankens skyldigheter ingår att vidta åtgärder för att förebygga och förhindra brott. Härmed avses främst rånrisken. Säkerhetsrutinema bör kunna utformas olika beroende lokala variationer. Försäkringsbolagens krav bör dock alltid vara tillgodosedda. Säkerhetsåtgärdema bör ta sikte på larmanordningar, placering och utformning av kassaskrin och Värdeskåp samt övriga arrangemang, såsom säkerhetsglas och kamerabevakning. Behovet av säkerhetsåtgärder får anpassas efter lokalens förutsättningar och verksamhetens omfattning. Härvid bör Finansinspektionens föreskrifter för säkerhetsarbete i bank avseende rån- och inbrottsskydd m.m. BFFS 1990:24 kunna tjäna som vägledning.

Utbildning av personal

Utgångspunkten för möjligheten att tillhandahålla vissa bartktjänster genom ombud är att verksamheten skall kunna bedrivas av ombudets personal. Förutsättningen för att detta skall kunna accepteras är att ombudets personal genomgår den utbildning som krävs för att banktjänstema skall kunna handläggas professionellt. Kraven på utbildning får naturligtvis anpassas till de bartktjänster som ombudet skall tillhandahålla.

Banktjänster genom ombud 369

4. Frågor om sekretess

Enligt 1 kap. 10 § första stycket bankrörelselagen får enskildas förhållanden till bank inte obehörigen röjas. Enligt andra stycket i samma paragraf tillämpas i det allmännas verksamhet i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980:100. I 8 kap. 5 § sekretesslagen skyddas i första hand affärs- eller driftsförhållanden i statlig myndighets verksamhet såsom Finansinspektionens som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bl.a. bankväsendet. För att inskärpa vikten av att sekretess iakttas i ombudets hantering av bankärenden bör personalens utbildning alltid innehålla frågor om sekretess. För att hantera bankärenden bör personalen som genomgått erforderlig utbildning också underteckna en särskild sekretessförbindelse.

Den tekniska utrustningen bör vara så anordnad att personalen hos ombudet inte kan ta del av andra uppgifter om kundens förhållanden med banken än vad krävs för genomförandet av transaktionen. När det som gäller tjänster utförda över kortterminaler behöver kontobehållningen således inte göras åtkomlig för ombudet annat sätt än vad som framgår av att transaktionen accepteras eller inte accepteras.

8.4.6 Tillståndets räckvidd

Mitt förslag: Ansökan om tillstånd att tillhandahålla banktjänster genom ombud får beviljas för den bank ansökan avser. Sådant tillstånd kan avse tillhandahållande av banktjänster hos ett eller flera ombud.

Det skall frarndeles, på motsvarande sätt som nu gäller, vara banken som ansöker om och beviljas tillstånd att tillhandahålla banktjänster genom ombud. I tillståndsprövningen ingår att pröva om förutsättningarna kontrollerade former och betryggande säkerhet kommer att uppfyllas av det eller de ombud som en ansökan avser. Det skall i princip ske en individuell prövning av varje enskilt ombud och hans förutsättningarna att ombud. Om förhållandena är likartade hos flera ombud bör ett vara tillstånd kunna gälla för flera ombud. Förutsättningarna för verksamhet bedrivs flera ombud omfattas samma tillstånd bör dock som av som av

370 Banktjänster genom ombud

likartade. Eventuella villkor föreskrivs av Finansinspektionen kan vara som då utformas på ett enhetligt sätt.

Frågan är ansökan tillstånd skall kunna innefatta även framtida om en om etableringar, vilka är likartade dem för vilka tillstånd beviljas eller tidigare har beviljats för. Under förutsättning att Finansinspektionen i sin tillståndsprövning timer att det är möjligt att göra en bedömning även av framtida etableringar bör det inte föreligga något hinder mot att bevilja tillstånd omfattar framtida etableringar. När sådana etableringar som även sker bör det ankomma pâ banken att anmäla detta till Finansinspektionen.

Genomförande och kostnadskonsekvenser 371

9 Genomförande och kostnadskonsekvenser

Utredningens förslag innebär en del förändringar såväl för Finansinspektioför enskilda företag. Till de väsentliga förändringarna hör att nya nen som kategorier företag kommer att stå under tillsyn. Den förändrade av bankrörelsedeñnitionen tillsammans med lagen om andelsbanker kommer sannolikt att medföra etableringar av banker. Dessa kommer troligen nya att bedriva verksamhet av en mindre omfattning än de nu verksamma bankerna. Att döma de föreningar som för närvarande bedriver av finansiell verksamhet kan om utredningens förslag genomförs - förväntas att ett tre nya banker av mindre storlek tillförs marknaden par inom något år. Troligen kommer också någon större bank att ha bildats. Även möjligheten för ekonomiska föreningar att bedriva tillståndspliktig fmansieringsverksamhet kan antas innebära att något eller några nya företag kommer att stå under inspektionens tillsyn. På det området förutspås emellertid ett mindre tillskott än bankområdet. De nya bestämmelserna förväntas medföra ett betydande merarbete för inspektio- Inte minst kan rådgivningsverksamheten gentemot sådana som inte nen. står under inspektionens tillsyn komma att öka grund av de nya gränsdragningarna. Detta kan också komma att avse förfrågningar om möjligheterna att bilda andelsbank eller kreditföretag.

Det går inte att exakt förutse de samhällsekonomiska konsekvenser som utredningens förslag i dessa delar kommer att medföra. Fler aktörer på den reglerade finansiella marknaden kan dock sikt leda till en ökad konkurrens. Detta bör få positiva konsekvenser för samhället i stort.

Det föreslagna undantaget från tillståndsplikten enligt lagen om kreditförekommer att få konsekvenser för Finansinspektionen. Ett motsvarande tag

372 Genomförande och køsmadskonsekvenser

undantag farms tidigare i ñnansbolagslagen. Den bestämmelse som utredningen nu föreslår har utformats något annorlunda jämfört med motsvarande i ñnansbolagslagen. Inspektionen kan främst i samband med bestämmelsens ikraftträdande komma att få ett betydande mer- arbete när det gäller tillämpningen av den nya bestämmelsen, inte minst i form av rädfrågning från föreningarna.

Den föreslagna lagen om Valutaväxling kommer att leda till ett antal nya företag under Finansinspektionens tillsyn. Även i denna del skulle därför utredningens förslag komma att medföra en ökad arbetsbelastning för inspektionen.

Som framgått kan Finansinspektionens arbetsbörda komma att öka betydligt om förslagen genomförs. Det kan noteras att den utökning av arbetsuppgifter som följer av lagen om Valutaväxling samt den ökade arbetsbördan totalt sett kan fä konsekvenser för möjligheterna att organisera myndigheten på ett ändamålsenligt sätt och att utföra de olika uppgifterna. Det ligger inte inom utredningens uppdrag att föreslå prioriteringar av inspektionens olika uppgifter eller att i övrigt lämna förslag till hur inspektionens verksamhet bör bedrivas. Vilka förändringar av verksamheten som förslagen föranleder mer i detalj bör i stället avgöras av de prioriteringar som sker inom verksamheten i stort. Utredningen nöjer sig därför med att konstatera att en resursförstärkning är ofrånkomlig om förslagen skall genomföras. inspektionens verksamhet finansieras i allt väsentligt med bidrag från de institut står under tillsyn. Även som inspektionens behov av resursförstärkningar på grund av de föreslagna ändringarna bör kunna täckas av avgifter. Detta gäller även sådan verksamhet som inte är direkt hänförlig till institut som står under tillsyn, t.ex. anmälningar enligt lagen om Valutaväxling. Förslagen skulle därmed inte medföra några större statsfinansiella kostnader. Utredningen avstår från att föreslå hur kostnaderna skall fördelas mellan instituten.

En särskild fråga i det sammanhanget utgörs emellertid av kostnaderna för behandlingen av ansökningar om att tillhandahålla banktjänster genom ombud. Dessa kostnader, som kan komma att bli betydande, bör i princip täckas av ansökningsavgifter. Härvid bör emellertid också beaktas det

Genomförande och kostnadskonsekvenxer 373

allmänna intresset av att sådan verksamhet kan bedrivas på orter med särskilda svårigheter att annat sätt tillgodose behovet av banktjänster. Avgifterna bör då inte bestämmas så att de i praktiken utgör ett hinder mot etableringen av sådan verksamhet.

Utredningen har genomgående föreslagit den l januari 1995 som dag för ikraftträdande, med vissa Övergångsbestämmelser. När det gäller det föreslagna undantaget från tillståndsplikten för vissa föreningars finansieringsverksamhet kan noteras att det tidigare undantaget i ñnansbolagslainte överfördes till kreditmarknadsbolagslagen när den lagen infördes. gen Med den lagen kommer dessa föreningar att bedriva tillståndspliktig nya verksamhet. Genom 5 ikraftträdandebestämmelsema till kreditmarkp. nadsbolagslagen får föreningar tidigare varit befriade från tillsom ståndsplikt för sin ñnansieringsverksamhet emellertid fortsätta sin verksamhet under år från den lagens ikraftträdande, dvs. till den l januari ett nya 1995. Om utredningsförslaget inte kan genomföras till dess, bör tiden enligt nämnda ikraftträdandebestämmelse utsträckas.

Specialmotivering 375

10 Specialmotivering

till ändring i bankrörelse-

10.1 Förslaget lag om

lagen 1987:617

Förslaget innebär för vissa bestämmelser att orden föreningsbank och central föreningsbank byts ut mot andelsbank och att en del bestämmelser görs associationsneutrala. Detta gäller bl.a. möjligheten att etablera filial utomlands l kap. 6-8 §§ och möjligheten för olika bankföretag att förvärva aktier eller andelar i vissa andra företag l kap. 6 och 6 a §§. Som ytterligare exempel kan nämnas reglerna om revision och redovisning i 3 respektive 4 kap. I de avseenden sådana ändringar föreslås, saknas som skäl göra åtskillnad pâ företag som bedrivs i förening och företag som att bedrivs i bolag.

1 kap. 2 § Första stycket Bankrörelsedeñnitionen skall alltjämt vittomfattande och precisera vara inlåning bankerna skall ha ensamrätt till. Definitionen vilken typ av som bestäms alltjämt utifrån begreppen inlåning och allmänheten.

Inläningsbegreppet definieras med utgångspunkt från att insättning av medel kan ske på konto, att insättning medel kan ske fortlöpande samt av behållningen värdet och är disponibel för att utgörs av av pengar På vilket sätt dessa rekvisit skall tolkas utvecklas närmare i insättaren. avsnitt 4.6.1.1.

376 Specialmotivering

Allmänhetsbegreppet skall tolkas på vidare sätt än tidigare. Även

ett inlåning som riktas till medlemmar i förening skall ske från en anses allmänheten, om medlemskapet i föreningen är öppet för och så var en att inlåningen riktas till en vid och på förhand obestämd personkrets. Den närmare tolkningen av allmänhetsbegreppet behandlas i avsnitt 4.6.1.2.

Andra stycket

Ändringama föranleds de beteckningarna innebär i övrigt

av nya men ingen skillnad i sak. Andelsbank ersätter föreningsbank och central föreningsbank.

2 a § Från kravet tillståndspliktig bankrörelse görs undantag för näringsföretag och andra företag som ingår i koncern sådant företag att samma som ta emot inlåning från allmänheten. Sådan inlåning benämns insättning av kundmedel. Syftet med denna inlåning är att insatta medel skall användas vid köp av varor och tjänster som tillhandahålls ett näringsföretag. av

Med näringsföretag avses ett företag som framställer eller bedriver handel med varor och tjänster. Företaget kan bedrivas såväl i bolagsfonn i som ekonomisk förenings fonn. Med näringsföretag avses ett icke-finansiellt företag. Värdepappersbolag och valutaväxlingsföretag omfattas inte av undantagsbestämmelsen.

Inlåningen skall användas för betalning av varor och tjänster framsom ställs eller säljs av ett näringsföretag. Tjänsterna som erbjuds är ickefinansiella tjänster. I första hand tar begreppet sikte på dagligvaror, varor men även andra typer av varor, t.ex. kapitalvaror, Begreppet avses. tjänster åsyftar exempelvis bilreparationer, resor m.fl.

Förutom näringsföretag är det endast företag ingår i koncern som samma som näringsföretaget, som får ta emot insättning av kundmedel. Insatta medel skall stanna inom koncernen. Företagen kan ta emot insättning som av kundmedel kan således vara ett näringsföretag, ett kreditmarknadsbolag eller armat företag Med annat företag avses exempelvis ett kontokortsföretag som inte anses bedriva tillståndspliktig finansieringsverksamhet.

Specialmotivering 377

Förutsättningen för att ett kreditmarknadsbolag skall ha rätt att ta emot insättning av kundmedel är dock att företagets ñnansieringsverksamhet är begränsad till avsättning av varor och tjänster som framställs eller säljs av näringsföretag inom koncernen. Med begreppet koncern förstås detsamma som i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen 1975:1385 och 1 kap. 4 § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar.

Rätten att ta emot insättning av kundmedel är begränsad såtillvida att behållningen inte får förenas med rätt till ränta. Vidare får insatta medel endast disponeras av insättaren i samband med betalning av ett näringsföretags varor och tjänster samt i samband med att kontoförhållandet upphör. S.k. kontantavrundning i samband med gjorda inköp är således inte möjlig.

2 kap. 3 a § Paragrafens första stycke anger uttryckligen den huvudregel för banks verksamhet som redan idag anses gälla. Vilka närmare krav som bör ställas för att det skall anses vara ett bankkontor behandlas utförligare i allmänmotiveringen avsnitt 8.4.3. Uttag från bankkonto kan dock tillhandahållas annat sätt under förutsättning att det inte är fråga om uttag från konto med bankbok. S.k. kontantutbetalningsservice som sker bl.a. med check och kontokort kan således tillhandahållas annat sätt än i bankkontor.

Ett ombud får för bankens räkning tillhandahålla endast enklare banktjänster. Ombudet handlar för bankens räkning och i bankens namn. Paragrafens nya lydelse innebär därvidlag inte någon skillnad i förhållande till vad som gäller för närvarande. Uttag från bankkonto med bankbok fordrar till skillnad från uttag från konto utan bankbok särskilt tillstånd. Motiven till denna åtskillnad behandlas utförligare i avsnitt 8.4.3.

Förutsättningen för att tillstånd skall beviljas är, som framgår av tredje stycket, att verksamheten kan antas bli bedriven ett tillräckligt säkert sätt. Tillståndprövningen skall vara flexibel och kunna anpassas beroende på ombudets och lokalens förutsättningar. Andra omständigheter som har

3 78 Specialmotivering

betydelse vid bedömningen är b1.a. verksamhetens omfattning, orten och den tekniska hanteringen av aktuella tjänster.

Om det redan av en ansökan om oktroj framgår att vissa banktjänster avses att tillhandahållas med utnyttjande av andra lokaler än bankens egna och arman personal än bankpersonal och oktroj beviljas under dessa förutav sättningar, behövs inget ytterligare tillstånd för att banktjänsterna skall få tillhandahållas detta sätt. De förutsättningar som gäller enligt 3 a § har då redan prövats.

Bestämmelsen gäller på motsvarande sätt som enligt nuvarande reglering för svenska banker såväl som för filialer till utländska banker.

5 § Bestämmelsen förvärv av en banks rörelse görs associationsneutral på om kan ske mellan olika slags banker. När banklagså sätt att överlåtelse även stiftningen förnyades 1987 och den nuvarande bankrörelselagen infördes hade departementschefen i lagrådsremissen föreslagit en bestämmelse av den innebörd föreslås här. Överlåtelse skulle således kunna ske som nu mellan de olika företagsformema. Lagrådet påpekade emellertid att det av kommentarerna till 10 kap. 8 § föreningsbankslagen syntes framgå att den möjlighet till överlåtelse där stadgades uttömmande reglerade förutsom sättningarna att förvärva föreningsbanks rörelse. Med instämrnande i en denna tolkning föreningsbankslagens bestämmelse, samt under hänav visning till att det föreföll osarmolikt att det skulle bli aktuellt med som överlåtelse av en föreningsbanks rörelse, föreslogs i propositionen att bestämmelsen i bankrörelselagen endast skulle omfatta bankaktiebolag och sparbanker. På grund denna inkongruens blev det nödvändigt att ändra av förevarande paragraf i samband med att ombildningsreglema för föreningsbankema infördes. Förevarande bestämmelse har ändrats så att den blir associationsneutral.

13 § Som tidigare påpekats kommer det inte att av lag följa något organisatoriskt samband mellan olika andelsbanker på det sätt som fallet varit

Specialmotivering 379

beträffande föreningsbankema. I denna paragraf skall därför endast andelar i och tillskott till den egna banken beaktas.

10.2 Förslaget till lag om andelsbanker

1 kap. 1 § l paragrafen anges lagens huvudsakliga innehåll samt görs en hänvisning till bankrörelselagen såvitt avser de för bankerna gemensamma bestämmelserna om hur rörelsen får bedrivas. Paragrafen överensstämmer i sak med vad som stadgas i föreningsbankslagen.

2 § Av paragrafen framgår att en andelsbank är att betrakta som en ekonomisk förening med speciell Verksamhetsinriktning mot bankrörelse. I förhållande till föreningsbankslagen innehåller paragrafen ett förtydligande av det kooperativa inslaget i verksamheten. Detta har skett i nära anslutning till relevanta delar av motsvarande bestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar. Den särskilda kopplingen till lantbruksnäringen som stadgades i föreningsbankslagen har inte överförts till den nya lagen.

3 § Denna paragraf motsvarar l kap. 4 § första stycket föreningsbankslagen. Av paragrafen framgår således att ansvaret för bankens förpliktelser är begränsat till bankens tillgångar.

4 § Paragrafen motsvarar i stort sett l kap. 4 § andra och tredje styckena föreningsbankslagen. Här framgår det minsta startkapital som krävs för en andelsbank. Frågan om startkapital behandlas närmare i den allmänna motiveringen 6.3.4.

5 § Paragrafen motsvarar l kap. 8 § i föreningsbankslagen och innebär ingen ändring i sak. Det anges således vad som konstituerar en koncern.

380 Specialmotivering

2 kap. 1 § Paragrafen motsvarar 2 kap. l § i föreningsbankslagen. Stadgandet innebär ingen ändring i sak. Bestämmelsen innebär att kravet på tjugo medlemmar ställs för andelsbanken liksom för de tidigare centrala föreningsbankerna. Detta föranleds av att det var de centrala föreningsbankema som var innehavare oktroj. Även för bankrörelse mindre omfattning bör det av av kunna ställas krav på att verksamheten redan från början har en bred förankring och inte är beroende av ett fåtal personers medverkan.

2-7 §§ Paragraferna innehåller i sak samma som motsvarande bestämmelser i föreningsbankslagen. Till skillnad från andra ekonomiska föreningar behöver alltså en andelsbanks stadgar inte innehålla något om hur vinsten skall fördelas. Detta motiverades för föreningsbankemas del av att banken inte borde bindas upp vid bestämmelser om vinstutdelning. Samma gäller för andelsbankema.

Vidare ställs ett strängare tidskrav för påbörjande av verksamheten än för andra ekonomiska föreningar, fyra månader i stället för sex månader.

Slutligen stadgas också krav på kungörande av att verksamheten påbörjats, vilket avses underlätta kontrollen härav. Detta gäller inte för andra ekonomiska föreningar.

3 kap. l § Paragrafen överensstämmer i stort sett med vad som stadgas i föreningsbankslagen. Möjligheten för andelsbanken att vägra någon inträde kan tänkas få särskilt intresse för föreningar som bedriver sin verksamhet utifrån olika ideologiska utgångspunkter, t.ex. miljömässiga eller religiösa. Det bör finnas utrymme för sådana föreningar att vägra inträde för en kan antas motverka den ideologi som föreningen står för. person som

För föreningsbankema ansågs det inte tillräckligt med ett förbud mot medlemskap för juridiska personer i vilka den enskilda banken hade

Specialmøti verin g 381

inflytande. På grund av det speciella sambandet mellan bankerna inom föreningsbanksrörelsen beaktades även om banken tillsammans med annan bank hade sådant inflytande. Genom att den nya lagen inte kommer att avse en sammahållen rörelse utan som regel sinsemellan fristående banker, saknas anledning att tillämpa ett motsvarande synsätt. Den föreslagna lagtexten innebär dock alltjämt att även andra samband än direkta koncemförhållanden kan beaktas.

2 och 3 §§ Paragraferna anger närmare vad som skall gälla i vissa situationer av Övertagande av annans andelar i banken. Innehållet överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i föreningsbankslagen.

4 och 5 §§ Reglerna om utträde, uteslutning och avgång ur banken övertas från föreningsbankslagen.

6 § Paragrafen anger vad som skall framgå av bankens medlemsförteckning. Liksom för föreningsbankema, och till skillnad från andra ekonomiska föreningar, behöver enligt förslaget inte framgå varje medlems insats. I stället skall summan av de samlade insatserna framgå. Detta utgör en del av integritetsskyddet för den enskilde. Bestämmelsen överensstämmer således i sak med motsvarande bestämmelse i föreningsbankslagen.

4 kap. 1-3 §§ Paragraferna stadgar dels vad som skall gälla i fråga om medlemmens rätt att återfå insatserna från föreningen, dels återbetalningsskyldighet till en banken av insatser som utbetalats till medlem viss tid före en konkurs. Till skillnad från lagen om ekonomiska föreningar stadgas här möjlighet för banken att i vissa fall, under hänvisning till reglerna om kapitaltäckning, vägra utbetalning insatser. I sak överensstämmer stadgandena med av motsvarande i föreningsbankslagen. Bestämmelserna behandlas ovan i avsnitt 6.3.4 om kapitalfrågor.

382 Specialmotivering

5 kap. 1-7 §§ Förutom en språklig ändring i 1 § och i 4 § första stycket överensstämmer de nya paragrafema med motsvarande i föreningsbankslagen och i lagen om ekonomiska föreningar. Paragrafema stadgar således vad som gäller för utgivning av förlagsandelsbevis.

6 kap. 1 och 2 §§ Paragraferna innehåller vissa språkliga anpassningar till begreppet andelsbank. Till skillnad från andra ekonomiska föreningar, men i likhet med föreningsbankerna, gäller att styrelsen skall bestå av fem ledamöter. Detta föranleds av de särskilda krav som ställs på insyn och kontroll över hur bankverksamheten bedrivs.

3 § I paragrafen har den s.k. femtals-regeln behâllits, som innebär en begränsning för anställda att vara styrelseledamöter. Syftet med denna är att styrelseledamöternas kontroll över den löpande verksamheten skall kunna ske fristående från påverkan av eget deltagande i denna. Någon anledning att särbehandla bankrörelse av mindre omfattning finns inte.

4 § I den nya lagen har möjligheten att utse mer än en verkställande direktör behållits. Lagen kan ge utrymme för banker inom olika delar av landet att samordna sin verksamhet genom fusion eller på annat sätt. Det kan då finnas ett behov av att inom de olika enheterna ha en fristående ledning för den löpande verksamheten. Bibehållandet av denna möjlighet innebär samtidigt att banken måste ha en särskild instruktion med fördelning av ansvaret mellan direktörema. Se närmare därom under 6

5 § Stadgandet överensstämmer med vad som gäller enligt föreningsbankslagen och lagen om ekonomiska föreningar.

Specialmotivering 383

6 § Utformningen av paragrafen har samband med 4 Med hänsyn till möjligheten att utse mer än en verkställande direktör i banken, bör det krävas att en särskild instruktion anger vilken ansvarsfördelning som gäller mellan direktörerna. Ansvarsfördelningen skall även avse förhållandena mellan verkställande direktör och andra delegater i banken. En sådan ansvarsfördelning måste således upprättas även om endast en verkställande direktör utses i banken.

7-12 §§ Paragraferna överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i föreningsbankslagen.

13 § Lagen andelsbanker föreslås, till skillnad mot vad som gäller enligt om lagen ekonomiska föreningar och aktiebolagslagen, innehålla en beom stämmelse ställföreträdarjäv. En sådan bestämmelse har ansetts kunna om ställa till problem i koncemförhållanden vid allmän företagsamhet. För bankområdet har emellertid denna synpunkt ansetts väga lättare än intresset att motverka ovidkommande hänsyn i affärsverksamheten. Bestämmelav har funnits i föreningsbankslagen och finns även i bankaktiebolagslasen och i sparbankslagen. Den bör gälla även för de nya andelsbankerna. gen

14-17 §§ Paragrafema överensstämmer i sak med motsvarighetema i föreningsbankslagen.

7 kap. l-3 §§ Paragrafema överensstämmer i sak med motsvarighetema i föreningsbankslagen. Behov av regler om fullmäktige som utövar stämmans beslutandefunktion kan föreligga i andelsbanker vars medlemmar finns över ett större område. Fullmäktigereglema kan tillämpas för att förhindra geografisk koncentration av makten till den ort där banken har sitt säte. en

3 84 Specialmotivering

4 § Föreningsbankslagen stadgar att stämma skall hållas inom bankens verksamhetsområde. Detta var motiverat för att ge möjlighet att hålla stämman olika platser inom ett större geografiskt område. Här föreslås i stället att stämman normalt skall hållas där styrelsen har sitt säte eller på annan ort som framgår av stadgarna. Därigenom blir lösningen densamma som för andra banker. Samma möjlighet till avvikelse från huvudregeln skall gälla för andelsbanker som för andra banker.

5 § Paragrafen innehåller i sak samma beträffande tidpunkt för ordinarie stämma som motsvarigheten i föreningsbankslagen, vilket innebär en månad tidigare än vad som gäller för andra ekonomiska föreningar.

6-10 §§ Paragrafema överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i föreningsbankslagen.

11 § I paragrafen stadgas bl.a. att olägenheten för en enskild skall beaktas vid ställningstagande om en fråga vid stämman kan besvaras öppet. Bestämmelsen innebär ingen förändring i förhållande till vad som gäller enligt föreningsbankslagen.

12 § Bestämmelsen ger utrymme för att som högsta beslutande organ inrätta en representationsförsanrling, fullmäktigsarnrnanträde. Denna möjlighet kan fylla en demokratisk funktion främst för föreningar i vilka medlemmarna kommer från olika delar av landet. Bestämmelsen har funnits i föreningsbankslagen och finns även i lagen om ekonomiska föreningar. Möjligheten bör stå till buds även för andelsbankema.

13 § Ornröstningsreglema föreslås bli desamma som enligt föreningsbankslagen.

Specialmotivering 385

14 § Till skillnad från vad som gäller för andra ekonomiska föreningar får här inga andra krav för stadgeändringar införas i stadgarna än de som anges i lagen. Bestämmelsen innebär dock ingen ändring mot föreningsbankslagen.

15-17 §§ Bestämmelserna överensstämmer med motsvarighetema i föreningsbankslagen.

18 § Till skillnad frän vad som föreskrivs i lagen om ekonomiska föreningar har verkställande direktören ingen särskild talerätt mot stämmobeslut. Detta innebär dock ingen ändring i förhållande till föreningsbankslagen.

19 § Paragrafen innebär ingen ändring mot föreningsbankslagen.

8 kap. 1-4 §§ Paragrafema överensstämmer i sak med motsvarighetema i föreningsbankslagen.

5 § Paragrafen innehåller, till skillnad från vad som gäller för andra ekonomiska föreningar, men i likhet med föreningsbankslagen, bankaktiebolagslagen och aktiebolagslagen, att stämman inte får besluta större utdelning än vad styrelsen föreslagit. Styrelsens insikt i verksamheten och långsiktiga kontrollfunktion avses förhindra att medlemmarna äventyrar stabiliteten i företaget för att kortsiktigt tillgodogöra sig en hög avkastning.

6 § Skyldigheten att göra avsättning till reservfonden föreslås bli densamma för föreningsbankema. Frågan behandlas i avsnitt 6.3.4 om kapitalfrásom gor.

3 86 Specialmotivering

7 och 8 §§ Paragrafema överensstämmer i sak med motsvarighetema i föreningsbankslagen.

9 kap. Kapitlet överensstämmer i sak med motsvarande regler i föreningsbankslagen.

10 kap. Bestämmelserna om förfarandet vid fusion m.m. överensstämmer i sak med motsvarighetema i föreningsbankslagen. Beträffande 10 kap. 8 och 8 a §§ föreningsbankslagen, vilka behandlar överlåtelser inom föreningsbanksrörelsen av del av en banks rörelse, kan noteras att något behov av motsvarande reglering inte lär finnas för andelsbankema. Syftet med bestämmelserna i föreningsbankslagen var väsentligen att möjliggöra ändringar av den geografiska indelningen mellan de olika bankerna inom rörelsen. De nya andelsbankema förutsätts vara sinsemellan oberoende och kommer att kunna verka fritt inom varandras geografiska områden. För behovet av att kunna överta en andelsbanks rörelse hänvisas därför dels till fusionsbestämmelsema i denna lag, dels till den generella överlâtelsebestämmelsen i 2 kap. 5 § bankrörelselagen, vilken föreslås bli helt associationsneutral.

ll kap. Som tidigare anförts i avsnittet om ombildningsregler ovan 6.3 .6, kan det av hänsyn till stabilitets- och kontinuitetsintressena i bankverksamheten finnas skäl för att permanenta de ombildningsregler som tillkom för föreningsbanksrörelsen. Bestämmelserna från föreningsbankslagen har överförts i sak oförändrade. Ett par redaktionella ändringar har skett i 5 Några bestämmelser om hur upplösningen av eventuella underordnade enheter skall ske har inte införts. Sådana förhållanden får i stället lösas inom varje företag eller företagsgrupp efter de regler som följer av enheternas rättsliga status.

Specialmotivering 3 87

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen

1992:1610 om kreditmarknadsbolag

Förslaget innebär att lagen görs associationsneutral. Därigenom kommer regler att gälla för företag bedrivs i förening som för företag samma som

bedrivs i bolag. Ändringar i lagtexten som föranleds därav har gjorts

som i ett flertal paragrafer, bl.a. möjligheten att äga andra företag 3 kap.

om

5-7§§ och s.k. enhandskrediter 3 kap. 9 §. Som ytterligare exempel om kan nämnas reglerna i 2 kap. 5 § styrelse och verkställande direktör om samt i 4 kap. kapitaltäckning. I de avseenden som sådana ändringar om föreslås, saknas skäl för annan reglering för föreningarna än för bolagen.

1 kap. l och 2 §§ Det begreppet kreditföretag omfattar såväl aktiebolag som ekonomiska nya föreningar, med tillstånd bedriver sådan finansieringsverksamhet som som i lagen. Begreppet kreditföretag behandlas i avsnitt 6.3.3 om nanm avses och firma.

3 § Första stycket 9 Ekonomiska föreningar som bedriver fmansieringsverksamhet gentemot sina medlemmar skall, motsvarande sätt som gällde enligt finansbolagslagen, kunna undantas från tillstândsplikt.

Undantagsbestämmelsen gäller endast slutna föreningar, dvs. föreningar riktar sin verksamhet till förhand bestämd personkrets. Finansom en sieringsverksamheten skall endast riktas till medlem i sådan förening. Bestämmelsen tar närmast sikte föreningar som bedriver en rent finansiell verksamhet. Verksamheten i föreningen skall vara av begränsad omfattning. Därmed såväl att verksamheten bedrivs på lokal nivå, avses mindre ort eller viss arbetsplats, som att verksamhetens t.ex. en en omsättning mindre omfattning. Om omsättningen understiger ett är av belopp uppgående till 100 miljoner kronor skall verksamheten i normalca fallet begränsad omfattning. Föreningar som vänder sig till anses vara av förhand bestämd personkrets bedriver en rikstäckande verksamen men

388 Specialmotivering

het omfattas normalt inte av undantaget. Om sådan förening emellertid en har en liten balansomslutning kan även en sådan förening träffas undanav tagsbestämmelsen.

2 kap. 4 § De bestämmelser om minsta startkapital som gäller för kreditmarknadsbolag föreslås gälla på samma sätt för föreningar. För dessa kommer startkapitalet att utgöras av det bundna egna kapitalet som detta bestäms i 9 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar. Kravet enligt huvudregeln kommer att gälla lika för ekonomiska föreningar som är kreditföretag och för andelsbanker, se därom 4 kap. 7 § bankrörelselagen och 1 kap. 4 § andra stycket andelsbankslagen. Frågan behandlas i avsnitt 6.3.4 om kapitalfrågor.

3 kap. l § Första stycket

Ändringen har samband med ändringen inlåningsbegreppet i bankrörel-

av sedefinitionen. Kreditföretag skall alltjämt vara förhindrade att bedriva tillståndspliktigbankrörelse. Däremot möjlighet för kreditföretag öppnas en att ta emot insättning av kundmedel. Förutsättningen för att ta emot sådan insättning är att företaget ingår i samma koncern som näringsföretaget som framställer eller säljer aktuella varor och tjänster vilka insatta medel skall användas som betalning för. Ytterligare en förutsättning är att kreditföretaget endast bedriver ñnansieringsverksamhet som avser avsättning av varor och tjänster som framställs eller säljs av företag som ingår i samma koncern som kreditföretaget.

Förutsättningarna för ett kreditföretag att ta emot insättning av kundmedel regleras i 1 kap. 2 a § bankrörelselagen. I lagen om kreditföretag sker endast en hänvisning till den bestämmelsen.

4 § Även de verksamheter framgår verksamhetslistan i l § inte om som av alltid kommer att bedrivas av en ekonomisk förening, saknas skäl att

Specialmotivering 389

generellt begränsa föreningarnas rätt att bedriva någon av verksamheterna. Förevarande paragraf bör därför kompletteras så att den gäller såväl aktiebolag som ekonomisk förening. Med stöd av paragrafen kan Finansinspektionen meddela föreskrifter om vilken verksamhet ett kreditmarknadsföretag får bedriva.

10 § Paragrafen innehåller bestämmelser om att personer som står i visst förhållande till kreditföretaget inte får gynnas vid kreditgivning. Det kan antas att närheten mellan ägarna och ledningen för företaget kommer att vara något större för föreningar än för bolag. Det saknas dock anledning att lämna utrymme för kreditgivning till de personer som avses i bestämmelsen andra villkor än sådana som står till buds även för andra kredittagare. Bestämmelsen bör därför ändras så att den även blir tillämplig på ekonomisk förening. Undantaget från låneförbudet i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen bör placeras sist i paragrafen. Ett sådant låneförbud finns inte i lagen om ekonomiska föreningar.

4 kap. 2 § Bestämmelsen ändras såvitt avser vad som skall anses utgöra primärt kapital. Enligt 2 kap. 9 a § bankrörelselagen utgörs primärt kapital i föreningsbanker, liksom enligt förslaget till regler för andelsbanker, av eget kapital med undantag för förlagsinsatser, dvs. särskilda insatser som får tillskjutas en ekonomisk förening även av andra än medlemmar jfr 5 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar. Anledningen till att förlagsinsatser inte tas med är att förlagsinsatser består av lånat kapital som normalt förutsätts kunna återkrävas av placerama. Det primära kapitalet i ekonomiska föreningar bedriver ñnansieringsverksamhet bör besom stämmas på motsvarande för de tidigare föreningsbankema och sätt som för andelsbankema. Likheten med bankområdet bör gälla även beträffande det supplementära kapitalet.

390 Specialmotivering

5 kap. 11, 14 och 15 §§ Syftet med bestämmelserna om ägarprövning, dvs. lämplighetsprövning av större ägare, är att söka förhindra att en ägare får möjlighet att missbruka sin ställning och sitt inflytande över föreningens verksamhet på sådant sätt att skyddet för kredittagarna sätts i fara eller att allmänhetens förtroende för stabiliteten i företaget äventyras. Bestämmelserna motsvarar 7 kap. 10-14 §§ bankrörelselagen. Frågan om ägarprövning för föreningar behandlas i särskilt avsnitt ovan 6.3.6.

17 § I överensstämmelse med vad som gäller på barikonirådet bör den särskilda grunden för återkallande av tillståndet omfatta kravet på viss minsta kapitalbas för såväl bolag som föreningar. På bankområdet gäller att ett bankaktiebolags oktroj kan återkallas på grund av att det egna kapitalet understiger nio tiondelar av det registrerade aktiekapitalet. Någon motsvarande grund för återkallelse har inte funnits för föreningsbankema och föreslås inte heller för andelsbankema. I överensstämmelse med vad som sålunda kommer att gälla på bankornrådet föreslås här att punkt 5 även i fortsättningen skall gälla endast för bolag.

10.4 Förslaget till lag om Valutaväxling

1 § Syftet med denna lag är att definiera den verksamhet som inte är tillståndspliktig enligt riksbankslagen, definiera de företag som bedriver valutaväxlingsrörelse samt kontroll över att företag som bedriver sådan rörelse är seriösa och har ett långsiktigt syfte med verksamheten. Vidare är syftet med lagen att definiera de företag som bedriver valutaväxlingsrörelse som bör omfattas av lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt.

Lagen om Valutaväxling skall tillämpas på samtliga svenska företag och utländska företags etableringar i Sverige som bedriver valutaväxlingsrörelse enligt definitionen av sådan rörelse i 2 Vilka utländska företags

Specialmotivering 391

etableringar som avses, behandlas särskilt i avsnitt 7.6.5. Rörelsen skall riktas mot allmänheten.

Med företag avses bank, annat kreditinstitut samt annat företag. Lagen är tillämplig oavsett om företaget bedriver Valutaväxlingsrörelse som huvudsaklig verksamhet, som en Verksamhetsgren eller eljest som bisyssla. Motivet till att lagen bör omfatta samtliga företag är att bestämmelsen om konsumentskydd 6 § därmed blir tillämplig samtliga som bedriver Valutaväxlingsrörelse. Lagens tillämpningsområde är således inte inskränkt till de företag som kräver tillstånd respektive anmälan 3 §.

2 § En valutaväxlingstransaktion ingår i all handel med valuta. Utgångspunkten för definitionen av Valutaväxling är vad själva rörelsen, handeln, avser. Det utmärkande för Valutaväxlingsrörelse är att varoma som erbjuds är desamma, eller i huvudsak desamma, som betalningsmedlen.

Valutaväxlingsrörelse bestäms inte utifrån syftet med växlingstransaktionen såsom förhållandet blir om man utgår från begreppet resevaluta. Med Valutaväxlingsrörelse avses transaktioner som inte har någon direkt betydelse för valutamarknaden. Genom att definiera Valutaväxlingsrörelse yrkesmässig handel med sedlar, mynt och resecheckar mot vederlag som i annat myntslag regleras vad varan består av samt att en valuta byts mot Betalningsmedlet som används i valutaväxlingstransaktionen en annan. regleras inte. Definitionen innebär att såväl en utländsk som en svensk check kan användas som betalning, under förutsättning att motprestationen består sedlar, mynt eller resecheckar i annat myntslag. Härigenom sker av viss volymbegränsning. Genom denna begränsning kommer inte en valutaväxlingsrörelse att inkräkta den egentliga valutahandeln.

En växlingstransaktion innebär att en valuta byts mot en annan. Det förekommer att kund vid köp sedlar betalar med en resecheck i en av valuta. Omvänt kan det vid köp en resecheck hos ett valutaväxsamma av lingsföretag förekomma att kunden betalar med sedlar i samma valuta som resechecken. Sådana transaktioner inte utgöra Valutaväxlingsrörelse anses

392 Specialmotivering

men skall dock anses ha sådant samband med denna att penningtvättslagen blir tillämplig på transaktionerna. Jfr vad sägs i avsnitt 10.6. som

Förutsättningen för att det skall fråga valutaväxlingsrörelse är vara om att företaget bedriver yrkesmässig handel med sedlar, och resecheckar mynt mot vederlag i annat myntslag. Med handel företagets köp sedlar avses av och mynt, då resecheck kan utgöra betalning, och försäljning dessa av varor. I begreppet yrkesmässig handel ligger att det är fråga om en verksamhet som bedrivs med självständighet, regelbundenhet och varaktighet samt i regel även vinstsyfte. Även ett butiksföretag, hotell eller en restaurang som tar emot utländsk valuta i form av sedlar och mynt och inte enbart resecheckar som betalning för sålda varor och tjänster, skall anses bedriva valutaväxlingsrörelse, såvida inte köp utländsk valuta av endast sker vid enstaka tillfällen eller eljest inte kan anses vara yrkesmässig.

3 § Första stycket Valutaväxlingsrörelse fordrar tillstånd Finansinspektionen rörelsen av om är av väsentlig omfattning. Rörelsen bör i normalfallet sådan anses vara av omfattning om företagets omsättning avseende köp och försäljning av valuta uppgår till ca 100 miljoner kronor år. Tillståndsplikten kan per således träffa företag som bedriver Valutaväxling huvudsaklig som verksamhet eller som en Verksamhetsgren, även företag bedriver men som Valutaväxling som en bisyssla. Avgörande för tillståndsplikten är rörelsens omfattning.

Annan valutaväxlingsrörelse, dvs. sådan rörelse inte bedrivs i som väsentlig omfattning, skall endast anmälas till Finansinspektionen. Även om tillstånd inte krävs är det angeläget att företag bedriver valutaväxsom lingsrörelse av begränsad omfattning omfattas lagen åtgärder mot av om penningtvätt. För att kontroll över vilka företag som skall träffas av nämnda lag skall företag som inte omfattas av tillståndsplikt och heller står under Finansinspektionens tillsyn enligt arman lagstiftning vara skyldiga att till inspektionen anmäla sin valutaväxlingsrörelse.

Specialmotivering 393

Andra stycket Valutaväxlingsrörelse som bedrivs svenska företag har eller kan av som beviljas valutahandelstillstånd skall inte fordra tillstånd eller anmälan enligt lagen om Valutaväxling. Förutsättningen härför är dock att företaget står under Finansinspektionens tillsyn enligt lagstiftning. Även ett annan om sådant företag inte har beviljats valutahandelstillstånd är valutaväxlingstillstånd inte erforderligt. Bland företag som kan beviljas valutahandelstillstånd har bankerna och kreditmarknadsbolagen rätt att bedriva valutaväxlingsrörelse med stöd av bestämmelserna i bankrörelselagen och kreditmarknadsbolagslagen. Tillstånd eller anmälan enligt lagen om valutaväxling för att bedriva valutaväxlingsrörelse är därför inte erforderlig.

Tillstånds- och anmälningsplikt skall inte heller åvila utländska filialer som efter tillstånd enligt l kap. 4 § bankrörelselagen, l kap. 2 § och 2 kap. 8 § kreditmarknadsbolagslagen och 2 kap. 7 § lagen om värdepappersrörelse etableras av utländskt barikföretag, kreditinstitut eller annat utländskt företag som driver finansieringsverksamhet eller värdepappersrörelse med säte utanför EES-området. Även dessa filialer hör i och med tillståndsgivningen till Finansinspektionens tillsynsomrâde.

Vissa utländska företag får bedriva Valutaväxling utan att de behöver söka tillstånd hos Finansinspektionen. Det rör sig om bankföretag och kreditinstitut som har erhållit auktorisation i ett annat land inom EES samt sådana finansiella institut och dotterföretag som avses i 2 kap. 10 § lagen om kreditmarknadsbolag. Den auktorisation som meddelats bankföretaget eller kreditinstitutet måste innefatta en rätt att i hemlandet driva Valutaväxlingsrörelse. Beträffande finansiella institut och deras dotterföretag gäller att företaget enligt sina stadgar eller sin bolagsordning skall ha rätt att driva Valutaväxling samt att auktorisationen för de kreditinstitut äger som företaget eller moderföretaget skall omfatta rätten att driva Valutaväxling. Verksamheten kan bedrivas genom etablering filial här i landet. av en

4 § Första stycket Tillstándsprövningen skall vara flexibel med hänsyn till att omfattningen av valutaväxlingsföretagens verksamhet varierar väsentligt. Det finns

394 Specialmotivering

därför anledning att ställa olika höga krav vid tillstândsgivningen. I samtliga fall skall inspektionen beakta att verksamheten kan antas bli bedriven ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Prövningen syftar till att företag som får tillstånd skall vila en stabil ekonomisk grund och bedrivas på ett kompetent och seriöst sätt. Vid prövningen skall företagets ägare och organisation samt den verksamhet som företaget skall bedriva bedömas. Förutsättningarna för tillstånd behandlas utförligare i avsnitt 7.6.6.

Andra stycket l paragrafens andra stycket ges en möjlighet för Finansinspektionen att föreskriva under vilka närmare förutsättningar som verksamheten skall få bedrivas samt att den som har fått tillstånd är skyldig att anmäla ändringar av förhållanden som varit av betydelse för inspektionens beslut att ge tillstånd.

5 § Lagen om åtgärder mot penningtvätt skall vara tillämplig även på alla företag som driver valutaväxlingsrörelse och detta oavsett om verksamheten omfattas av lagens krav tillstånd eller anmälan. I lagen om Valutaväxling regleras inte frågor om penningtvätt närmare. Att lagen om åtgärder mot penningtvätt är tillämplig företag som bedriver valutaväxlingsrörelse följer endast av hänvisningen i denna paragraf.

6 § Företag som bedriver valutaväxlingsrörelse är enligt denna bestämmelse skyldiga att informera om gällande växelkurser och avgifter. Bestämmelsen är tillämplig på samtliga företag som bedriver valutaväxlingsrörelse och således inte enbart på dem som omfattas av tillstånds- och anmälningsplikt enligt denna lag.

Syftet med bestämmelsen är att kunden klart och tydligt skall information, helst i skriftlig form, om vad en viss växlingstransaktion kostar och därmed ha möjlighet att innan växlingstransaktionen företas jämföra kostnaden hos olika växlingsföretag.

Specialmotivering 395

På vilket sätt informationen om växelkurser och avgifter skall, förutom på avräkningsnota, tillhandahållas i skyltfönster, i skyltskåp, på särskilt anslag inne i växlingslokalen eller i särskild infonnationsbroschyr kan - Finansinspektionen, efter bemyndigande från regeringen, föreskriva genom s.k. verkställighetsföreskrifter med stöd av 8 kap. 13 § RF.

7 och 8 §§ Bestämmelserna om tillsyn har utformats med vissa av reglerna i lagen om kreditmarknadsbolag som förebild. Syftet är, som angetts i propositionen till nämnda lag prop. 199293:89 225, att så långt möjligt ha s. likalydande tillsynsregler inom de områden som står under tillsyn av Finansinspektionen. Bestämmelserna gäller endast företag som har fått valutaväxlingstillstånd.

8 § innehåller några grundläggande bestämmelser om tillsyn. Inspektionens allmänna tillsyn sker genom granskning av de uppgifter som inspektionen har rätt att begära in. Inspektionen har även möjlighet att vid behov genomföra undersökning hos den som bedriver Valutaväxling. En sådan undersökning kan omfatta både en särskild genomgång av infordrade handlingar och en undersökning stället.

9 § Enligt 7 kap. 16 § bankrörelselagen och 5 kap. 17 § lagen om kreditmarknadsbolag har Finansinspektionen befogenhet att under vissa förhållanden återkalla oktroj eller tillstånd att bedriva bankrörelse- respektive ñnansieringsverksamhet. Även återkallelse av tillstånd att bedriva Finansinspektionen. Återkallelse valutaväxlingsrörelse skall kunna fattas av skall dock endast kunna komma ifråga vid uppenbara överträdelser. För att komma tillrätta med vissa förhållanden i andra fall skall inspektionen i stället kunna meddela varning.

10 § Bestämmelserna i denna paragraf år utformade efter motsvarande reglering i 7 kap. 21 § bankrörelselagen och 5 kap. 22 § lagen om kreditmarknadsbolag. Företag bedriver tillstånds- eller anmälningspliktig som

396 Specialmotivering

valutaväxlingsrörelse skall, om de inte ansöker om tillstånd eller anmäler sin verksamhet, föreläggas att upphöra med verksamheten.

11 § Bestämmelsen i 10 § andra stycket om upplysningsplikten skall inte kunna överklagas i likhet med vad som föreskrivs i bankrörelselagen 7 kap. 24 § första stycket och i kreditmarknadsbolagslagen 6 kap. 1 § första stycket.

Övriga beslut fattas Finansinspektioneni denna lag, såsom avslag

som av på ansökan om tillstånd och beslut om återkallelse av tillstånd eller meddelande av varning, skall kunna överklagas.

I den finansiella lagstiftningen förekommer regeringen eller kammarrätten som klagoinstans. Enligt Domstolsutredningens förslag SOU 1991:106 skall den första prövningen av i princip alla förvaltningsbeslut ske i länsrätt. Eftersom utredningens förslag ännu inte lett till lag föreslås att Finansinspektionens beslut i lagen om Valutaväxling skall överklagas till kammarrätten.

12 § Kostnaderna för tillsynsverksamheten skall betalas av de företag som får valutaväxlingstillstånd. Kostnadens storlek bör bestämmas i förhållande till verksamhetens omfattning.

10.5 Förslaget till lag ändring i lagen

om

1988:1385 om Sveriges riksbank

22 b § Av paragrafen följer att den icke tillståndspliktiga valutahandeln benänms valutaväxlingsrörelse och motsvarar den verksamhet som regleras särskilt i lagen om Valutaväxling. På vilket sätt valutaväxlingsrörelse definieras följer endast av lagen om Valutaväxling.

Specialmotivering 397

10.6 Förslaget till lag ändring i lagen

om

1993:768 om åtgärder mot penningtvätt

2 § Genom en utvidgning av lagens tillämpningsområde till företag som bedriver valutaväxlingsrörelse med krav på särskilt tillstånd eller anmälan enligt lagen om Valutaväxling, blir lagen om åtgärder mot penningtvätt tillämplig på samtliga företag som bedriver valutaväxlingsrörelse, dvs. företag som bedriver yrkesmässig handel med sedlar, mynt och resecheckar och vars rörelse riktas mot allmänheten och drivs från fast driftställe i Sverige. Vilka företag som är underkastade tillstånds- respektive anmälningsplikt följer dock endast av lagen om Valutaväxling. Valutaväxlingsrörelse som bedrivs av svenska banker och andra kreditinstitut som kan beviljas valutahandelstillstând och står under Finansinspektionens tillsyn enligt annan lagstiftning fordrar t.ex. Varken tillstånd eller anmälan

enligt lagen om Valutaväxling se 3 § tredje stycket lagen om Valutaväx-

ling.

Lagen om åtgärder mot penningtvätt skall endast vara tillämplig på transaktioner som företas av företaget i dess valutaväxlingsrörelse och i Verksamhet som har naturligt samband därmed. Som exempel på verksamhet som har sådant naturligt samband kan nämnas inlösen av resecheckar till samma Valuta som resecheckarna är utställda Transaktioner som sker i ett företags restaurang- eller hotellrörelse omfattas således inte. En liknande begränsning gäller för företag i dag omfattas som av lagen om åtgärder mot penningtvätt. Detta har i förarbetena uttryckts så att lagen avser endast företagens kämverksamhet som anges i paragrafens första stycke. Detta har i lagtexten, andra stycket, kommit till uttryck genom att lagen är tillämplig på mot kunder inriktad verksamhet som avses i första stycket. Även valutaväxlingsrörelsen i vissa fall inte utgör de om berörda företagens kämverksamhet omfattas den ovan angivna begränsningen av lagtexten. Se även allmänmotiveringen i avsnitt 7.6.2.

Särskilda yttranden 399

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Harry Karlsson och Lars-Olof Thörn

Vi har en avvikande mening två punkter.

Valutaväxling

Utredningsmannen slår i betänkandet fast att, eftersom man inte har anledning befara att valutaväxlingsverksamhet påverkar det finansiella att systemets stabilitet, finns det inte något finansiellt skyddsintresse som motiverar reglering valutaväxlingsföretagens verksamhet. Inte heller en av det förhållandet att ökande andel av valutaväxlingsverksamheten bedrivs en valutaväxlingsföretag eller omfattningen av verksamheten även om av verksamheten omsätter stora belopp leder utredningsmarmen till annan slutsats. Han har därmed sagt att det inte är det förhållandet att valutaväxlingsföretagens verksamhet skulle utgöra en väsentlig samhällsfunktion det finansiella området gör verksamheten regleringsvärd. Det är som främst, för övrigt utredningsdirektiven pekar på, risken för att som valutaväxlingsföretagen kan komma att utnyttjas för s.k. penningtvätt som är skälet till att införa reglering. Vi delar dessa bedömningar men har en uppfattning regleringens utformning än utredningsmarmen. en annan om

För vår del vi att tillståndsplikt endast bör komma i fråga vid anser verksamhet innebär väsentlig samhällsfunktion fullgörs. Som som att en vi konstaterat kan inte valutaväxlingsföretagens verksamhet anses nyss fullgöra sådan funktion det finansiella området. Redan av detta skäl en bör det enligt vår mening inte ställas något krav tillstånd för Valutaväxlingsföretag.

400 Särskilda yttranden

Utredningsmannen berör under avsnittet 3.4 om offentlig tillsyn vikten av gränsdragningen mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig verksamhet. Vi anser för vår del av flera skäl att gränsdragningen är utomordentligt viktig. Ett skäl är rättssäkerheteneffektiviteten. Med klar och så en långt det är möjligt entydig gränsdragning ökar möjligheten för företagen att göra en egen bedömning av tillståndsplikten med bl.a. färre diskussioner som följd. Ett annat skäl är att en kund till ett valutaväxlingsföretag enligt vår mening bör på ett någorlunda enkelt sätt kunna avgöra om företaget står under tillsyn eller ej. Här kommer också den problematik in som består i att företag vars verksamhet endast delvis står under tillsyn erfarenhetsmässigt ofta får en ökad trovärdighet när det gäller företagets övriga verksamhet.

Slutsatsen för vår del blir att en reglering som innebär tillståndsplikt för en del företag och anmälningsskyldighet för andra inte medför en tillräckligt klar gränsdragning mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig verksarnhet. Härtill kommer att innebörden av kriteriet i väsentlig omfattning måste betecknas som oklar och därmed inte lätt att tillämpa i praktiken. Som exempel på väsentlig omfattning anges i texten att omsättningeni valutaväxlingsrörelsen uppgår till cirka 100 miljoner kronor per år, men att prövningen av om tillståndsplikt skall anses föreligga bör prövas med utgångspunkt i varje enskilt fall.

Mot bakgrunden av vad vi anfört ovan anser vi att lagen endast bör föreskriva en anmälningsskyldighet och inte någon tillståndsplikt. Redan därmed uppnås syftet att göra penningtvättslagen tillämplig på valutaväxlingsföretagen, samtidigt som de gränsdragningsproblem av olika slag som diskuterats ovan undviks. Lagtekniskt innebär vårt förslag endast att de delar av förslaget som berör tillstånd och tillsyn med tillhörande bestämmelser utgår. Definitionen av valutaväxlingsrörelse m.m. kvarstår.

Som utredningsmannen konstaterar finns det ingen annan sanktion mot ett anmälningspliktigt företag som bryter mot bestämmelserna i penningtvättslagen än det ansvar som kan följa av den arbetsrättsliga lagstiftningen samt eventuellt skadestånd. Vi anser det därför angeläget att i samband med att

Särskilda yttranden 401

lagen om Valutaväxling beslutas det också införs särskilda straffsanktioner i penningtvättslagen.

2. Bank i butik

Utredningsmannens förslag att även utanför glesbygd och mindre orter tillåta att vissa enklare banktjänster tillhandahålls i andra lokaler än bankens egna och av andra än bankpersonal innebär främst när det gäller insättningar och mottagande av betalningsuppdrag att möjlighet öppnas för en relativt genomgripande omstrukturering från bankkontor till ombud för banktjänster över disk. Därmed träder i förgrunden frågan om den föreslagna generella möjligheten att använda sig av bankombud, visserligen under lagfäst etableringskontroll tillräckligt beaktar grundläggande skyddsintressen och kravet sundhet i verksamheten.

Utredningsmannens förslag kommer i ett skede då bankerna enligt erfarenheterna under de senaste åren har anledning att se över sin interna kontroll av bl.a. kassaverksamheten. Därtill bör påpekas att av utredningsmannen som enkla betecknade banktjänster inte alltid kan betecknas som okomplicerade. Den administrativa kulturen har i bank utvecklats på ett sätt som kan vara främmande i annan verksamhet och kan innebära andra krav på intern kontroll och sekretess med därav följande risker för felaktigheter, t.ex. om ansvar för redovisning av bankens resp. butikens kassaärenden läggs på samma person hos ombudet. Det ligger också i sakens natur att banken inte fâr en möjlighet till insyn i ombudsverksamheten motsvarande den som är förenad med verksamhet vid ett av bankens kontor.

Ställda höga säkerhetskrav med omsorg om att kunderna inte skall behöva utsättas för större risker än vid ett bankens kontor skall, anges det i betänkandet, kunna förenas med praktiska och flexibla lösningar med hänsynstagande till orten, ombudet, kundunderlaget, verksamhetens omfattning och organisatoriska förutsättningar. En sådan individuell avvägning av säkerhetskrav som anpassats till förhållandena i varje särskilt fall kan medföra alltför stora svårigheter att upprätthålla likabehandlingsprincipen i tillståndsprövningen. Insättningar och med inlåning

402 Särskilda yttranden

förenad betalningsförmedling utgör, tillsammans med kreditgivning, den mest skyddsvärda verksamheten i en bank. När dessa banktjänster erbjuds över disk bör de enligt vår mening organiseras i former som av insättare och uppdragsgivare vid betalningsöverföring uppfattas som föttroendeingivande och som ger stadga verksamheten och underlättar kontrollen.

Skälen för en så genomgripande förändring av kassaverksamheten måste sålunda vara mycket starka. Frågan har en arman dignitet än den redan genomförda lagändringen i 2 kap. 3 a § i bankrörelselagen som enligt förarbetena gäller butik som ombud i glesbygd och mindre orter. Vi vill för vår del konstatera att någon utredning om hur den nu diskuterade frågan lösts i andra länder inte har genomförts. heller har någon närmare genomgång av omfattningen av och erfarenheter från verksamhet vid s.k. entreprenadkontor gjorts under utredningsarbetet. Vidare har utredningsmannen aviserat, att de olika tekniska lösningar som kan komma att behandlas i den fortsatta utredningen kan påverka formerna och villkoren för ombudsverksamheten. Enligt vår uppfattning är frånvaron av analys inom här nämnda områden en sådan grundläggande brist i en utredningen att förslaget inte bör genomföras utan tillgång till ett sådant underlag.

Någon behovsprövning av verksamheten genom ombud är avsedd och bör heller ingå i tillståndsprövningen. Vad gäller behovet av den föreslagna förändringen kan det ändå vara av intresse att notera att sedan nämnda undantagsregel i 3 a § trädde i kraft den 1 januari 1993 har den första tillståndsansökan kommit in till Finansinspektionen först i november 1993. Det sammanhängde med Postens bankoktrojansökan och avsåg redan etablerade entreprenadkontor i butik. Först i mars 1994 inkom en ansökan från en bank, Föreningsbanken. Banken ansökte om tillstånd att som en försöksverksamhet i glesbygd införa en insättningsmöjlighet i butikskassan för vissa kunder med utnyttjande av modern kontokortsteknik för online-trafik via terminal med den kontoförande banken. Det bör i detta sammanhang noteras att bankerna, såvitt bekant, inte har funnit det kostnadsmässigt motiverat att etablera någon kassaexpedition i butikslokal, i den form för organisation bankkontor som hittills anvisats enligt av riktlinjemai Finansinspektionens allmänna råd BFFS 1987:22. Det kan

Särskilda yttranden 403

därför ifrågasättas om det finns något starkare behov för att ens i glesbygd eller på mindre orter göra insättningar utanför de ordinarie bankkonto- Det helt övervägande behovet hos insättama är att hos butiker och ren. andra försäljningsställen kunna göra uttag från sina lönekonton och andra konton. Denna möjlighet till bankservice tillgodosetts i sagda som allmänna råd har i stor utsträckning utnyttjats av bankerna.

I fråga tillgängligheten till banktjänster för bankkundema har om kostnadsutvecklingen förvisso under år varit en avgörande faktor senare för beslut kontorsnedläggningarna. Detta måste ses mot bakgrunden av om bankernas möjligheter att utnyttja de tekniska landvinningarna inom telekommunikations- och elektronikområdena. Denna utveckling har på ett radikalt sätt ändrat förutsättningarna att annan väg än den traditionella över bankdisken distribuera banktjänster. Betalningsförmedlingen via bankautomater och både pappersbaserade och elektroniska systern för girering, direktöverföringar till inlåningskonto av löner, pensioner, bidrag och betalning med kontokort har varit under successiv utbyggnad. m.m. Andra utvecklingsprojekt senare år har gällt införande av banktjänster telefon och andra former av home banking. Föreningsbankens per på försök utnyttja datorbaserad kortteknik för insättningsansökan att uttryck för automatiseringen. Även mot denna ändamål är ett annat bakgrund vi perspektivet bank genom ombud som ett mindre väl ser dokumenterat behov, särskilt sett i relation till skyddsintressen och sundhetskrav.

Sammanfattningsvis blir slutsatsen för vår del att tillräckligt starka skäl för den föreslagna förändringen inte föreligger. Den bör därför enligt vår mening inte genomföras utan att man först har analyserat erfarenheterna hittills förekommande bankservice ombud och framförallt den av genom tekniska utvecklingen inlånings- och betalningsförmedlingssenaste av tjänster.

404 Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Göran Lambertz

Utredningen föreslår en lag om valutaväxling. Enligt förslaget skall valutaväxlingsrörelse som är av väsentlig omfattning få bedrivas endast efter tillstånd av Finansinspektionen. Sådan verksamhet skall stå under inspektionens tillsyn. Valutaväxlingsrörelse är mindre omfattning som av skall inte fordra tillstånd och inte ställas under tillsyn. Den skall endast anmälas till Finansinspektionen.

Det främsta syftet med den föreslagna lagen om Valutaväxling är att försvåra s.k. penningtvätt avsnitten 7.6.1 och 7.6.2. Detta syfte motiverar enligt min mening inte att den samhälliga kontrollen är annorlunda anordnad och särskilt intensiv när det gäller de stora valutaväxlingsföretagen. Genomsnittligt sett torde riskerna för penningtvätt väl vara så stora i mindre företag. I den mån företag etableras enbart i penningtvättsyfte vilket lagförslaget särskilt vill motverka kommer de - med säkerhet att bli inrättade på ett sådant sätt att de undgår tillståndskrav och tillsyn.

Inte heller i övrigt kan jag finna några bärande skäl att organisera en mer energisk kontroll över de stora företagen.

Jag tar inte ställning till om all verksamhet med Valutaväxling bör ställas under tillsyn eller om en anmälningsskyldighet är tillräcklig. Men reglerna bör vara lika för alla företag i branschen.

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Dir. 1992:60

Normgivning och tillsyn över nya betalningstjänster

Dir. 1992:60

Beslut vid regeringssammanträde l99203-l2

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag föreslår särskild utredare tillkallas För att utreda behovet att en av niiringsrättslig normgivning och tillsyn över nya betalningstjänster. Utredningen är närmast föranledd den snabba datatekniska utveckav lingen inom betalningsväsendet, såväl nationellt som internationellt, och det förhållandet att växande del av betalningsförmedlingen sköts av en företag inte omfattas av Finansinspektionens tillsyn. av som Vid utformningen uppdraget har jag samrått med statsrådet av av Laurén.

Nya former för betalning

Utvecklingen elektronikens och datateknikens områden har medfört att det under det senaste decenniet har skapats nya former För betalningar. Dessa betalningsformer utnyttjas i ökande omfattning av såväl nya privatpersoner som företag. För privatpersoner har utvecklingen framför allt inneburit att kontokorkommit till ökad användning. Möjligheterna till kontantuttag och ten betalningsöverföringar via telefon eller terminal har Ökat. Antalet kontokort på den svenska marknaden överstiger numera 10 miljoner. Alánga svenska kort kan användas för betalning och kontantuttag utomlands. Samtidigt kan kontokort utgivna utländska företag användas i av Sverige. Flertalet svenska kontokort ut banker eller finansbolag, ges av dvs. töretzig står under tillsyn Finansinspektionen. En av som av

betydande mängd kontokort ges emellertid ut av företag utanför den finansiella sektorn. Här kan i första hand nämnas oljebolagen samt andra företag som ger ut kort som kan användas för betalning även utomlands av varor och tjänster. Under senare tid har detaljhandeln i ökande utsträckning utvecklat egna kortsystem. Betalningssystem som förutsätter användning av telefon har ännu inte nått samma omfattning som kontokortsystemen, men även här går utvecklingen snabbt och bankerna har redan nu ett stort antal telefonanslutna kunder. För företag och institutioner har bankerna och Posten via bank- eller postgiro sedan länge kunnat erbjuda datorbaserade betalningssystem för fitkturahetalningar och inkassering fordringar. Under tid har av senare företagskundema också kunnat erbjudas uppkoppling via terminaler i en hetalningstiafik integrerad med utländska företag och institut. Vidare har terminalsystem med teleförbindelse mellan bank och kundföretag kommit till ökad användning. Den verksamhet som bedrivs av företag som står under Finansinspektionens tillsyn regleras i bl.a. bankrörelselagen 1987:617 och lagen 1988:606 om finansbolag. Lagstiftningen innehåller emellertid inte nâgra specifika bestämmelser om betalningssystem och betalningstörmedling och ger endast ett begränsat bemyndigande för Finansinspektionen att utfärda föreskrifter inom detta område. Postgirot skiljer sig från konkurrerande aktörer inom betalningsvåisendet såtillvida att dess verksamhet inte regleras i kreditmarknadslagstiftningen. Detta innebär bl.a. att Postgirots verksamhet för närvarande inte omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Valutaväxling är en verksamhet med viss anknytning till betalningswäsendet. Denna verksamhet bedrivs i ökande utsträckning av fristående företag som inte är kopplade till banker och andra kreditinstilut. Dessa töretzigs verksamhet kräver inte någon form av auktorisation eller tillstånd och verksamheten står heller inte under tillsyn. Datainspektionen ser till att automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Tillsynsområdet omfattar

också privatkontomarknaden såvitt avser integritetsfrågor i samband med

hanteringen av datorbaserade personregister. Datainspektionens arbete försvaras emellertid av att datalagen 1973:289 inte torde ge inspektionen ett allmänt bemyndigande att utfärda generella regler på dataområdet. För närvarande pågår i Datalagsutredningen Ju 1989:02 överväganden i denna fråga, liksom i andra frågor med anknytning härtill. .

ñr betalning

Utvecklingen i riktning mot nya elektroniska former

kan ställas inför andra problem än dem som medför att konsumenterna konsumentskyddslagstiftningen på området, dvs. föranlett den gällande konsumentkreditlagen 1977:981, marknadsföringslagen i första hand lagen 1971:112 avtalsvillkor i konl975:l4l8 och om

sumentförhållanden. i samråd med dåvarande Bankinspektionen, i en Konsumentverket har,

1988-09-30 till Finansdepartementet och Justitiedepartemenpromemoria med elektroniska betalningsformer, tagit tet. Konsumentskydd i samband

vid kontokortshantering. Verket har upp frågan om behovet av normer i konsumentskyddslagstiftningen saknas klara därvid pekat att det ansvarsförhållandena vid förluster i anledning bestämmelser som reglerar

bokföring till följd systemfel, obehörigt användande t.ex. felaktig av av otillräcklig information till konsumenter beträffande kontokort eller av Konsumentverket har framhållit att de elektroniska villkor m.m. nya aktualiserar integritetsfrågor har samband med betalningsformema som

De frågeställningar Konsumentverket fäst att betalningar registreras. som

uppmärksamhet övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.

medför också behov ett aktivare De nya betalningssystemen av betalningsfönnedlingen. Kontokort betalmedel ställer mellanled i som

pä kortmottagande företag, butik eller annan mottagare, att krav funktioner skulle falla på bankerna. Det ombesörja en rad som annars spärrkontroll, transaktionsregistrering och gäller bl.a. saldo- och

transaktioner med kontohållande banker och andra kommunikation av

kortutgivare. I utsträckning sker detta i elektroniska system. stor betydelse har ökat i takt med att uttagen bl.a. över disk Mellanledens

minskat till förmån för transaktioner pä säljstället.

Skrivelse från Sveriges Riksbank och Bankinspektionen

Riksbank och dåvarande Bankinspektionen har i en gemensam Sveriges Finansdepartementet hemställt att departementet tar initiativ skrivelse till

utredning med uppdrag att dels kartlägga de betalningssystem som till en utgångspunkt från denna kartläggning överväga växer fram, dels med regelverk innefattande dessa delar betalbehovet av ett samlat av

dels undersöka det är möjligt och lämpligt att ningsförmedlingen, om reglerna rörande ñnansbolagsverksamhet exempelvis inom ramen för -

företag etablerat wstem för betalningstjänster. samla tillsynen över som

Skrivelse från Sveriges Köpmannaforbund

Sveriges Köpmannaförbund har i skrivelse till en Finansdepartementet

hemställt att i den Riksbanken och Bankinspektionen man av föreslagna

utredningen också skall studera kostnads- och intåktseffekter för olika

aktörer i betalningssystemen liksom säkerhet och effektivitet i hela

betalkedjzin.

Skrivelse från valutaväxlingsföretaget

Forex

Valutaväxlingsföretaget Forex AB har i skrivelse

en till Finansdepar-

tementet hemställt att departementet överväger någon om form av

auktorisation bör krävas den av som sysslar med Valutaväxling och om

verksamheten eventuellt bör ställas under Finansinspektionens tillsyn.

Förslagen är framlagda mot bakgrund att det enligt Forex finns risk för

att valutaväxlingsbranschen bl.a. kan komma att utnyttjas för penningtvätt.

Behovet utredning av en

Lagstiftningen på det finansiella området syftar till att skapa stabilitet och

säkerhet i det finansiella systemet. till att se att förtroendet för och

effektiviteten hos de finansiella instituten och marknaderna upprätthålls

samt att skydda konsumenternas intressen. Konsumenter i detta samman-

hang utgörs bl.a. insättare och låntagare. av

Såväl regelverken i allmänhet de regler som som styr ansvars- och

tillsynstörhållandena är ofullständiga och oklara vad avser användning av kontobaserade betalningssystem utanför bankstären. Detta kan medföra

vissa risker för stabiliteten i betalningsväsendet.

Över huvud taget saknas i dag elementära data och samlade kunskaper

om exempelvis det totala antalet kortutgivare och utelöpande kontokort,

liksom uppgifter omsättning, om antal transaktioner etc. Det är otill-

fredståillande att det saknas tillförlitlig information om en växande del av

hetalningsväsendet.

Tillsynsmyndighetemas möjligheter att skapa sig en samlad bild av betalningsväsendet och därigenom ett effektivt sätt kunna bevaka

marknadens funktionssätt år begränsade. En effektiv tillsyn âr emellertid

nödvändig med hänsyn till den snabba att tekniska utvecklingen av hetzilningsväsendet såväl inom som utom landet innebär förutom Ökade möjligheter till effektivare betalningsförmexlling ökade risker för -

konsumenterna, betalningsmottagande mellanled och berörda institut. Utvecklingen har också inneburit att allt fler utgivare av kontokort ger sina kunder möjlighet att göra törskottsbetalningar. vilket aktualiserar bl.a. frågor rörande rätten att ta emot inlåning konto och avgränsningen mot bankverksamhet. Om konsumenter, mellanled och institut förlorar pengar kan en yttersta konsekvens bli att stabiliteten i betalningsväsendet äventyras. Utvecklingen området och de synpunkter som från olika håll har framförts med anledning av utvecklingens inriktning gör det enligt min mening nödvändigt att utreda behovet av näringsråttslig normgivning och tillsyn över verksamhet avseende betalningstjänster. En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål.

Uppdraget

Det bör inledningsvis slås fast att uppdraget inte omfattar den civilrättsliga regleringen av betalningssystemen; de frågorna övervägs inom justitiedepartementet. Utredningen skall således omfatta de näringsrättsliga aspekterna av betalningssystemen. Utredaren bör kartlägga existerande kontobaserade betalningssystem. Därvid bör utredaren analysera vad den ändrade konkurrensen mellan dem som sysslar med betalningsförmedling medfört bl.a. för konsumenterna. Utredaren bör därefter överväga om det finns ett behov av en reglering för dessa delar betalningsväsendet i syfte att skapa ett av stabilt och effektivt systern ñr betalningstjånster. Frågor kan som aktualiseras är bl.a. säkerheten mot obehöriga transaktioner och obehörigt intrång, teknisk pålitlighet och driftsäkerhet, felkontroll och dokumentation. De internationella förhållandena bör därvid beaktas. Utredaren bör vidare överväga hur tillsynen över verksamheten bör vara anordnad. Det bör särskilt uppmärksammas om det är möjligt och lämpligt att under en och samma myndighet samla tillsynen över de företag som tillhandahåller kontobaserade betalningssystem marknaden. Det kan inte uteslutas att vissa delar de kontobasemde betalav ningssystemen är utformade så att det med nuvarande regelsystem är svårt att särskilja dem från sådan bankverksamhet regleras i som bankrörelselagen. Utöver de rena tillsynsaspektema är det därför :ingelåget att utredaren ägnar särskild uppmärksamhet dessa gränsdragningsproblem och att han i förekommande tall söker ñnna lämplig en avgränsning mot sådan bankverksamhet som kräver oktroj enligt

bankrörelselagen samt lämnar förslag till en lagteknisk lösning. Det är vidare angeläget att diskutera former för och innehåll i en löpande information statistisk och annan till Finansinspektionen och - - Riksbanken för berörda delar av betalningsväsendet. Analysen bör också omfatta de mellanled i betalningsförmedlingen, ex. kortmottagande butiker, som genom kontokortssystemens expansion fått en ökad betydelse för säkerhet och effektivitet i betalningarna. Däremot bör utredaren inte gå på dessa aktörers ekonomiska mellanhavanden. Utredaren skall lägga fram förslag till den reglering som han kan finna nödvändig för att verksamheten skall så säker och effektiv att den vara inte kan bli ett hot mot stabiliteten i betalningsväsendet. l förslagen skall ingå de tillsynsregler som behövs. De frågor som har anknytning till Valutaväxling kräver särskilda överväganden. Valutaväxling i sig ger inte upphov till några farhågor såvitt gäller stabiliteten i betalningssystemet. Däremot finns det risk att ett valutaväxlingssystem som inte står under någon kontroll kan komma att utnyttjas i illegalt syfte. De farhågor valutaväxlingskontoret Forex gett uttryck för i sin som skrivelse får stöd dels i ett EG-direktiv rörande åtgärder för att förhindra penningtvätt, dels de rekommendationer uppställts av den genom som internationella arbetsgrupp rörande penningtvätt där Sverige deltar. Sedan

valutakontrollen avskaffades i mitten av 1990 är det i princip inget som

hindrar att olika valutor förs in och Sverige. Visserligen krävs idag ut ur att sådana transfereringar över ett visst belopp som sker via bank eller någon auktoriserad valutahandlare skall rapporteras till riksbanken. annan Den kontroll som riksbanken därigenom kan utföra är dock begränsad och syftar inte till att söka förhindra penningtvätt. Utredaren bör således kartlägga omfattningen av den verksamhet som bedrivs valutaväxlingskontor i Sverige. Utredaren bör därefter av överväga om verksamheten har sådan omfattning att den bör ställas under någon form tillsyn i syfte att förhindra att den kan utnyttjas för av illegala syften. Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp också andra, angränsande frågor som kan komma fram under utredningens gång. Utredaren bör ta hänsyn till de rekommendationer som utfärdats av EG

inom området i de delar det berör uppdraget se rek 87598, rekommen-

dation beträffande europeisk uppförandekod för elektroniska betalen ningssystem och rek. 88590, rekommendation beträffande betalningssys-

särskilt förhållandet mellan kortinnehavare och kortutstållare. Även tem. pågående arbete med rekommendationer avseende bl.a. förhållandet mellan kortutgivare och kortmottagare bör följas. Utredaren skall som sagt avgränsa sitt arbete så att det inte kommer att inkräkta det arbete inom det aktuella området som pågår i Justitiedepartementet och i Datalagsutredningen. Utredaren bör också vid behov avgränsa sitt arbete i förhållande till Clearingutredningen Fi l99l: 10, som har till uppgift att bl.a. göra en översyn av betalningssystem för hantering av värdepapper. För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:05 samt regeringens direktiv angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43. Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete före utgången av år l993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anñrt hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra frågor om hetalningsväsendet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976: l 19 med uppdrag att utreda behovet av noirrngivning och tillsyn inom vissa delar av betalningsväsendet, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde den särskilde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Finansdepartementet

Bilaga 2

Kommittédirektiv

Dir. 1992:95

Tilläggsdirektiv till utredningen Fi 1992:14 om

och tillsyn över betalningstjänster

normgivning

nya

Beta tjänstutredningen

Dir. 1992:95

Beslut vid regeringssammanträde 1992-11-19 Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag Betaltjänstutredningens Fi 1992: 14 uppdrag utvidgas till att omfatta en formerna för bankers organisation och verksamhet i samband analys av med att bankverksamhet bedrivs i butik.

Bakgrund Genom beslut den 12 1992 bemyndigade regeringen det statsråd mars har till uppgift att föredra ärenden betalningsväsendet att tillkalla som om särskild utredare Fi 1992:14 med uppdrag att utreda behovet av en normgivning och tillsyn inom vissa delar av betalningsvåsendet Dir: 1992:60. l direktiven anfördes att utredaren bl.a. borde kartlägga existerande kontobaserade betalningssystem utanför banksfáren samt överväga hur tillsynen över denna verksamhet borde vara anordnad. Utredaren skulle också ägna särskild uppmärksamhet åt vissa gränsdragningsproblem i förhållande till sådan bankverksamhet som regleras i bankrörelselagen 1987:617. Därvid borde analys omfatta de mellanled i betalningsen förmedlingen, t.ex. kortmottagande butiker, som genom kontokortssysteexpansion fått ökad betydelse för säkerhet och effektivitet i mens en betalningarna. Efter det att direktiven utfärdats har regeringen till riksdagen överlämnat proposition prop. l992l93z89 om ändrad lagstiftning för banker en

och andra kreditinstitut med anledning av EES-avtalet m.m. I propositionen föreslås bl.a. en ny utformning av det för bankerna tillåtna verksamhetsområdet. l samband härmed föreslås dels att bankerna får möjlighet att låta vissa banktjänster utföras i en butik, dels att bankerna efter avtal med Postverket får tillhandahålla vissa posttjänster. l båda fallen krävs regeringens eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionens tillstånd. l propositionen anförs bl.a. följande. Genom att göra det möjligt för banker och Postverket att öka den lokala samverkan med varandra och med butiker på orter där efterfrågan på bank- och posttjänster är låg, kan stordriftsfördelar och samhällsekonomiska vinster uppstå. En kombination tjänster erbjuds till lägre kostnad varje tjänst erbjuds av en än om separat. Samtidigt kan en sådan lösning bidra till att stimulera utvecklingen av glesbygden och mindre orter vilket sikt kan motivera etablering av fristående bank- och postkontor. Vidare pekas i propositionen på en rad åtgärder som kan vidtas för att tillgodose kraven säkerhet i bankverksamheten. Slutligen framhålls att frågan samverkan mellan bank, post och butik nu bara avser glesbygd om och mindre orter men att frågan är av principiell betydelse och därför förtjänar en djupare och bredare behandling.

Utredningsuppdraget Mot bakgrund förslaget samverkan mellan bank, post och butik av om i regeringens proposition l99293:89 bör utredningen dels kartlägga vilken bankverksamhet som för närvarande bedrivs i butiker och andra lokaler där varor eller tjänster tillhandahålls, dels föreslå riktlinjer för hur denna verksamhet bör organiseras och vilka förutsättningar som bör gälla för sådan verksamhet. Utredningen skall därvid särskilt belysa en vilka krav bör ställas beträffande säkerhet och hantering av som insättamas medel. Med det utvidgade uppdrag som utredningen nu föreslås kan utredningstiden behöva utsträckas. Arbetet bör dock vara slutfört före utgången av mars 1994.

Hemställan Jag hemställer att regeringen utvidgar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Finansdepartementet

Kommittédirektiv 14%

Dir. 1993:56

Tilläggsdirektiv till utredningen Fi 1992:14 om norm ivning och tillsyn över nya betalningstjänster Beta tjänstutredningen

Dir. 1993:56

Beslut vid regeringssammanträde 1993-05-06

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag Jag föreslår att Betaltjänstutredningen Fi 1992: 14 genom tilläggsdirektiv får ett utvidgat uppdrag som avser den inlånings- och finansieringsverksamhet drivs av sparkassor och andra föreningar. som

Bakgrund Genom beslut den 12 mars 1992 bemyndigade regeringen det statsråd har till uppgift att föredra ärenden om betalningsväsendet att tillkalla som särskild utredare med uppdrag att utreda behovet av normgivning och en tillsyn inom vissa delar av betalningsväsendet. Enligt direktiven dir. 1992:60 skall utredningen bl.a. kartlägga existerande kontobaserade betalningssystem utanför banksfären samt överväga hur tillsynen över denna verksamhet bör vara anordnad. Utredningen skall också ägna särskild uppmärksamhet åt vissa gränsdragningsproblem i förhållande till sådan bankverksarnhet som regleras i bankrörelselagen 1987:617. Därvid analys omfatta de mellanled i betalningsförmedlingen, skall en t.ex. kortmottagande butiker, som genom kontokortssystemens expansion fått en ökad betydelse för säkerhet och effektivitet i betalningarna. Regeringen beslutade den 19 november 1992 att komplettera direktiven på så sätt att uppdraget utvidgades till att omfatta en analys av formerna för bankers organisation och verksamhet i samband med att bankverk-

samhet bedrivs i butik. I tilläggsdirektiven dir. 1992:95 att anges utredningsuppdraget bör vara slutfört före utgången av mars 1994. På marknaden förekommer idag ett antal föreningar driver som finansieringsverksamhet endast i syfte att tillgodose medlemmarnas finanseringsbehov. Den inlåning som bedrivs i flertalet dessa av föreningar har sedan länge ansetts falla utanför bankrörelsebegreppet eftersom inlåningen inte sker från allmänheten utan endast från medlemmarna i respektive organisation. Genom ett undantag i 3 § andra stycket 2 lagen 1988:606 om finansbolag är finansieringsverksamheten inte heller tillståndspliktig under förutsättning att Finansinspektionen efter särskild prövning finner att verksamheten drivs utan vinstsyfte. Detta undantag har inte förts över till den av riksdagen antagna lagen 1992: 1610 om kreditmarknadsbolag. I förarbetena anfördes som skäl att den verksamhet som dessa föreningar driver närmast är att jämställa med bankrörelse och därför bör prövas enligt bankrörelselagen prop. 199293289. Vidare aviserades i propositionen en översyn av frågan om hur dessa föreningar skall regleras i framtiden. Lagen kreditom marknadsbolag skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer, vilket avses bli samtidigt som EES-avtalet träder i kraft. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen tog ledamot i motion en en mot. 199293:N15 upp frågan om inte den inlåningsverksamhet som bedrivs av bl.a. JAK och Fria kulturfonden borde undantas från tillämpningen av EG:s direktiv angående kreditinstitut. Näringsutskottet avstyrkte dock motionen bet. l99293:NU9. Utskottet anförde därvid bl.a. följande. Frågan om att särskilt undanta t.ex. HSB:s och KF:s sparkassor eller JAK och Fria kulturfonden från gällande lagstiftning bör enligt utskottets mening anstå till dess att det redovisats någon närmare bedömning av om verksamheten är att hänföra till bankrörelse eller annan auktorisationspliktig finansieringsverksamhet, eller det finns skäl att om införa särskild lagstiftning för just sådana institut. Utskottet vill härvidlag påpeka att ett uttryckligt undantag från tillämpligheten av annan finansiell lagstiftning torde krävas bara om instituten falla under EG:s anses definition av kreditinstitut. För ett sådant undantag krävs å andra sidan en ändring av EES-avtalet. Utvecklingen inom det finansiella området och de frågor som nu uppkommit med anledning av EES-avtalet gör att det är nödvändigt att snarast utreda hur sparkassorna och övriga föreningar driver som inlånings- eller finansieringsverksamhet skall regleras i framtiden.

Uppdraget Det är lämpligt att Betaltjänstutredningen även får i uppgift att göra en översyn den verksamhet bedrivs av sparkassor och andra av som föreningar. Utredningen bör kartlägga vilka institut som för närvarande bedriver inlånings- eller fmansieringsverksamhet men som inte omfattas någon reglering. Utredningen bör vidare bedöma respektive verksamav het utifrån existerande regelverk för banker och andra finansieringsinstitut. Frågan föreningarna kan komma att betraktas som om kreditinstitut enligt EG:s första direktiv om samordning av lagar och andra författningar rätten att starta och driva verksamhet i kreditinsom titut 7 7780 EEG bör därvid särskilt belysas. Utredningen bör överväga särskild lagstiftning behöver införas för dessa institut. om

Övrigt

Med det utvidgade uppdrag utredningen nu föreslås få kommer som utredningstiden att behöva utsträckas. Arbetet bör dock vara slutfört före utgången år 1994. Den del av utredningsuppgiften som berör av sparkassor och andra föreningar bör behandlas med förtur. Utredningen bör därför redovisa denna del uppdraget senast under våren 1994. av

Hemställan Jag hemställer att regeringen utvidgar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Finansdepartementet

Bilaga 4

Kontokorten i betalningssystemet

Som nämnts i inledningen till detta betänkande har det inom ramen for utredningens arbete inhämtats material från ett antal kortutgivare i Sverige som visar förhållandena kontokortsmarknaden åren 1992 och 1993. Som exempel kan nämnas att materialet innehåller uppgifter om det totala antalet kontokortstransaktioner under 1992 och 1993, försäljningsvolymen med kontokort samma år, antalet aktiva kontokort, antalet kontokort som är internationellt gångbara, samt fördelningen olika slag av kortutgivare;

banker finansbolagl, bensinbolag etc. Materialet redovisas huvudsakligen

,

i tabellforrn se avsnitt 3.10. Med hänsyn till den terminologi som an-

vänds på kontokortsmarknaden förklaras ett flertal begrepp i denna fram-

ställning se avsnitt 2.9.

Kontokortsystem utgör en del av betalningssystemet. För att sätta in kontokortsfrågoma i sitt större sammanhang beskrivs inledningsvis bl.a. vilken roll kontokort liksom andra betalningsmetoder och -instrument spelar i betalningssystemet i stort.

Pengar, betalningar och betalningssystem

1.1 Betalningssystemet en del av infrastrukturen -

Att hantera pengar och göra betalningar är en för alla daglig, välbekant och handgriplig aktivitet. Utan att behöva tillgripa någon mer soñstikerad analys är det uppenbart att ett samhälle utan fungerande betalningsmedel

1 I dettaavsnitt används genomgående benämningen ñnansbolag deföretagsom enligtgällandelagstiñningbenämnskreditmarknadsbolag.

och betalningsrutiner skulle få stora problem. Att det finns risker och problem förknippade med hanteringen av pengar är också allom välbekant, främst risken för stöld och rån.

Vad pengar och betalningar är har med andra 0rd de flesta en ganska god, intuitiv uppfattning om, låt vara att även dessa vardagliga begrepp vid närmare betraktande inrymmer betydande teoretiska tolkningsproblem, både ur ekonomisk och juridisk synpunkt.

När man vidgar begreppen till att tala om betalningssystem, blir definitioner och avgränsningar mindre självklara. Kort skulle man emellertid kunna karaktärisera betalningssystemet som en del av infrastrukturen i samhällsekonomin, jämförbar med transportväsendet. Dessa liksom andra delar av infrastrukturen har avgörande betydelse för sarnhällsekonomin om exem- pelvis varutransporterna kommer fram långsamt, slumpmässigt eller inte alls innebär det enorma förluster för ett lands ekonomi och välstånd. Detsamma gäller för de finansiella transportema genom betalningssystemet.

Ett annat signum är att sådana system ofta är sårbara störningar i en del systemet kan snabbt få svårhanterliga och kostsamma spridningseffekav ter. Kort sagt kan betalningssystemet, liksom andra delar av infrastrukturen, erbjuda en ganska rik provkarta på olika så kallade externa effekter, för att tala i ekonomisk-teoretiska termer. Detta utgör en naturlig utgångspunkt för offentliga insatser och engagemang på betalningssystemomrâdet, och har så gjort långt innan sådana begrepp var påtänkta historiskt har be- talningsmedelsförsörjning och de grundläggande rättsförhållandena kring detta varit en kämaktivitet för statsmakten och, senare, för centralbankerna.

Som oftast när det gäller infrastrukturen i samhället, är betalningssystemet för de flesta något som bara finns och som förutsätts fungera. Vad som skulle hända om det inte skulle fungera har troligen ganska få reflekterat närmare över. Under senare år har dock intresset för betalningssystemets funktioner och risker ökat betydligt. Det är i första hand två faktorer som drivit fram detta. Den ena är avregleringen och internationaliseringen av de finansiella marknaderna. Den andra huvudfaktom är elektronikens och kommunikationsteknologins utveckling.

Dessa faktorer har bildat grunden för den mycket snabba ökning av transaktionsvolymema som skett det senaste decenniet icke minst vad gäller betalningstlödena jämsides med ökade fluktuationer i flööver gränserna dena. Till detta kan läggas vissa incidenter börsfallet hösten 1987, BCCI- kraschen 1991 för att nämna två exempel som kom att fungera som kata- lysatorer för intresset; plötsligt blev många ett konkret sätt varse sårbarheten i de finansiella systemen. Här i Sverige har de senaste årens problem inom banksektorn också bidragit till att sätta frågan om stabiliteten i betalningssystemet i fokus de statliga insatserna och inrättandet av bank- stödsnämnden motiverades uttryckligen och i hög grad utifrån nödvändigheten att säkra betalningssystemet.

1.2 Vad består betalningssystemet av

Inledningsvis nämndes att begreppet betalningssystem är något till som skillnad från exempelvis begreppet pengar producerar tämligen vaga associationer hos de flesta. Utöver det allmänt gällande faktum att infrastrukturens roll och betydelse inte brukar föranleda någon mer omfattande publik uppmärksamhet så länge den fungerar som den ska, finns också några mer specifika orsaker till detta. En är att dessa frågor först de senaste åren ägnats en mer omfattande uppmärksamhet. En annan är att frågorna på olika sätt griper in i alla aspekter av det finansiella och monetära systemet. Avgränsningsproblemen blir med andra 0rd komplicerade. En tredje orsak som nära hänger samman med de två förstnämnda är bristen en - stringent och allmänt omfattad begreppsapparat; flera centrala begrepp ges ofta olika innebörd i olika länder, i olika delar av det finansiella systemet och olika individer. Möjligheterna till skiftande tolkningar och till rena av missförstånd blir med andra ord besvärande rikhaltiga.

Betalningssystemet involverar tre komponenter:

Den första är betalningsmedlen, dvs. pengarna, i form av kontanter och olika slag av behållningar inlåningskonton.

Den andra huvudbeståndsdelen är nätverken, där betalningsuppdragen kanaliseras och pengarna transporteras.

2 Bankof Creditand CommerceInternational.Banken, som hade ett vittlörgrenat nät av filialer ochdotterbolag i olika länder, gicki konkursi augusti 1991.

Nätverken bärs Riksbanken och bankema3. Basen banupp av utgörs av kernas inlåningskonton, som med ett biologiskt bildspråk skulle kunna be-

skrivas som systemets minsta celler. Riksbanken kan knutpunkten ses som i detta samlade nätverk; över bankernas konton i Riksbanken sker dels de

direkta betalningarna mellan bankerna interbankbetalningama, dels av-

vecklingen av de betalningsuppdrag från bankkimder förmedlats4 från som en bank till en annan. Detta sker inom for Riksbankens s.k. RIXramen system. Riksbanken och bankerna också för utbudet och hantesvarar

ringen av betalningsmedlen i form sedlar och mynt Riksbanken och

av medel på inlåningskonton.

Betalningssystemets tredje byggsten utgörs regelverken, omfattar av som de lagar, avtal och den mer eller mindre formaliserade praxis stödjer som och reglerar verksamheterna.

1.4 Störningar och risker i betalningssystemet

Om ett offentligt engagemang i betalningssystemet kan härledas betalur ningssystemets roll som infrastruktur och de stömingsrisker med vidhängande samhällsekonomiska kostnader är förknippade med - som denna infrastruktur, blir den naturliga frågan vad dessa stömingsrisker

består hur de kommer till uttryck, hur de kan förebyggas respektive

hanteras samt vilken statsmakternas roll bör i detta perspektiv. vara

I en penningekonomi alla företags och alla individers ekonogenererar miska göranden och låtanden flöden i betalningssystemet. Olika störningar

i de ekonomiska relationerna avspeglas också snabbt i dessa flöden i egenskap av blodomlopp för ekonomin är betalningssystemet snabbt ett och effektivt medium för spridningen ekonomiska stömingsimpulser. En av betalning inte kommer fram, eller företag går i konkurs innesom ett som

3 Här ingår, vadgaller det svenskabetalningssystemet, även bankgirot, eñersom det är direkt länkattill och ägtav bankerna för betalningstransaktioner mellenbankkonton.Om man såvill kan manse det som en utväxt på banksystemet. Samma kan tillämpaspå resonemang Värdepapperscentralens VPC likvidhantering för värdepappershandeln. Såvälbankgirotsom VPCdeltarocksåi Riksbankenss.k.RIX-systemför clearingochaweckling. 4 Inom Sverigeochi svenskakronor.

bär oftast att likviditetsproblem och förluster av mer eller mindre vittgående slag via betalningssystemet kanaliseras till andra företag och individer, vilket i sin tur kan hota deras betalningsförmâga. I sådan mening en skulle man kunna säga att varje finansiell störning också innebär stören ning av betahiingssystemet.

Vill man på ett avgränsat sätt analysera betalningssystemet och dess egenskaper, blir dock ett så vittomfattande synsätt ganska ohanterligt. Viktigare är dock att man med ett sådant betraktelsesätt tappar viktig en distinktion, nämligen och för att återknyta till jämförelsen med transport- väsendet vikten av att skilja på infrastrukturen i sig och utnyttjande - av infrastrukturen. Den som färdas vägen kan förvisso ställa till stor skada för ett antal medtrañkanter, men det skall ganska mycket till for att vederbörande allvarligt ska störa det allmänna trañkflödet eller skada vägen som sådan På samma sätt kan ett icke-fmansiellt företag inte uppfyller som sina betalningsförplildelser sällan hota betalningssystemet hur mycket problem det än kan innebära i övrigt.

En störning av betalningssystemet skulle mot den bakgrunden innebära en störning som sätter ner eller slår ut funktionsförmågan hos systemet, så att betalningsströmmarna inom eller mellan de betalningsförmedlande instituten klipps av eller allvarligt försvåras. Detta kan ske följd som en av att en bank ställer in betalningarna, att allvarliga tekniska eller andra genom force-majeurartade störningar uppstår eller att det uppdagas sådana brister i regelverken att systemet inte kan frmgera.

Man kan också tänka sig mer diffusa störningar, exempelvis att allmänheten, på grund av ett eller mindre välgrundat misstroende något mer mot institut eller någon arman del av systemet slutar använda eller acceptera vissa betalningsvägar och betalningsrutiner. Ett betalningssystem efvars fektivitet successivt sjunker på grund ett minskat allmänt förtroende inav nebär självfallet mycket betydande samhällsekonomiska kostnader.

Den normala, vardagliga betalningen med sedlar och mynt for eller en vara tjänst är ur flera synpunkter mycket effektiv, för att inte säga idealisk det finns inga tidsglapp mellan avslut, betalning och leverans, och det finns inga mellanhänder. Processen är transparent och inga kredit- elgenererar

5 Dock skall noteras att jämförelsenhaltarnågot, eñersom bankernahar en dubbelroll; de är bådeaktörer trafikanter och en del av infrastrukturenvägen.

ler likviditetsrisker. Problemet är att denna idealiska metod flera skäl av inte går att tillämpa eller i vart fall är opraktisk när det gäller överför- - ingar av stora värden, eller när kontrahentema inte befinner sig på samma plats när det gäller handel i främmande valutor utanför den tidszo- - egna nen befinner man sig inte ens på samma tid. När det gäller hushålls- och företagsbetalningar kan givetvis alltid eller nästan alltid använda konman tanter, givet att köpare och säljare utan alltför stort besvär kan sammanträffa fysiskt, Likväl finns ofta, grund stöldrisk eller andra praktiska av orsaker, även i sådana sammanhang anledning att välja ett annat betalningssätt än kontanter exempelvis check, postväxel, kontokort eller giro- betalning.

Detta innebär framför allt två saker:

fler parter involveras, genom att eller flera betalningsfÖrmeda- - en re kommer in i processen,

det tar en viss tid mellan avslut och till dess säljaren erhållit slutlig likvid och köparen leverans.

Till detta kan läggas att likvidöverföringen i huvudsak sker övergenom föringar mellan bankkonton, där behållningen till skillnad från kontan- ter involverar en viss kreditrisk visavi den kontohållande banken. -

l dessa tidsintervall och hanteringskedjor uppstår risker för deltagarna och för systemet som helhet, risker såväl teknisk natur beträffande de av som inblandade parternas vilja och förmåga att uppfylla sina åtaganden. Den alltmer livliga diskussionen under år kring betalningssystem och senare dess egenskaper har i hög grad varit fokuserad just dessa aspekter.

1.5 Några utvecklingstendenser och policyfrågor

Som nämndes inledningsvis har det under år skett stora förändringar senare inom betalningssystemen världen över. Detta de volymer hanteavser som ras, den teknik som utnyttjas och de marknadsmässiga och institutionella ramama för verksamheten. l vissa sammanhang har det beskrivits den som största förändringen av betalningssystemen sedan slog papperspengama igenom.

Förändringar i teknik, regelverk och produktionsekonorni samt i kimdemas krav och preferenser innebär här som andra områden strukturförändringar på marknaden. Sådana förändringar innebär alltid såväl möjligheter som problem för producenter, konsumenter och för offentliga organ. Som oftast när den tekniska och marknadsmässiga utvecklingen går snabbt, tenderar lagstiftning och annan normgivning att hamna steget efter i utvecklingen, detta i synnerhet när det som i detta fall handlar om en utveckling som är så utpräglat internationell till sin karaktär. Detsamma gäller överblicken och den djupare förståelsen för vad som händer och vilka problem och möjligheter utvecklingen innebär. Detta avspeglas på olika sätt in- - om alla delar av betalningssystemet.

När det gäller system för interbankbetalningama och för hantering värav depapperslikvider, som intimt berör det finansiella systemets kärnfunktioner, har analyserna av tänkbara systemrisker och hur dessa bör hanteras varit i centrum för intresset. Diskussionerna har främst förts i olika internationella fora. Diskussionen har också, åtminstone så här långt, i mycket hög grad förts mellan centralbanksföreträdare, där G-l0:s betalningssysternkommitté6 varit den viktigaste plattfonnen.

De tre senaste åren har också ett omfattande arbete genomförts inom ramen för den arbetsgrupp som tillsatts av EUs centralbanker, med syfte att analysera vilka krav på harmonisering av de nationella betalningssystemen som den inre marknaden respektive den monetära unionen kommer att ställa. Inom EG-komrrrissionens ram pågår ett normgivningsarbete främst vad avser massbetalningar, och med tonvikt gränsöverskridande sådana.

Elektroniseringen och fmansmarknademas avreglering har fått påtagliga konsekvenser även på konsumentområdet, av delvis annorlunda om slag; som de flesta kunnat notera har det de senaste åren växt allt upp en yrnnigare flora av olika, eller mindre elektroniserade betalningstjänsmer ter. Vi har fått mer och avancerade bankomater, det finns alltmer mer sofistikerade former av home banking via telefon eller terminal och olika s.k. forbetalda kort har lanserats, exempelvis för telefonautomater. Olika system för betalningar med s.k. smart-cards är under utveckling. En arman

6 G-l0 Committe Settlement CPSS. Kommitten on Paymentsand Systems bildades 1989. Sverige är genom Riksbanken representerat i kommitten.

intressant indikator på utvecklingstakten är det mycket snabbt växande beståndet av betahiingsterminaler i butik.

Plastkortens frammarsch har ibland föranlett funderingar vi är väg om mot vad som i vissa sammanhang kallats det kontantlösa samhället. Här skall inte någon prognos göras i det avseendet, blott den reflektionen inatt troduktionen av nya betalningsmedel och betalningsforrner hittills sällan inneburit att tidigare utnyttjade betalningsmedel försvunnit; mynten elirninerade inte byteshandeln, sedlama eliminerade inte mynten, introduktionen av check- och gireringssystem slog inte ut sedelanvändningen. Det typiska tycks alltså vara att nyheter kommer till samtidigt det gamla består, som även om dess relativa betydelse minskar. Gissningsvis torde alltså det kontantlösa samhället låta vänta på sig ganska länge.

En axman reflektion man kan göra när anlägger ett lite längre histoman riskt perspektiv, är att de risker som alltid funnits med betalningsverksamhet förändras, förskjuts och fonner; ofta innebär eliminerandet tar nya av en typ av risk att någon annan istället uppenbarar sig mindre kontanthan- tering i butiker torde minska riskerna för rån, samtidigt som sårbarheten för manipulering av kort och korthanteringssystem ökar, för att ta ett exempel.

Kortanvändning och kortmarknad i Sverige

2.1 Betalningar och betalningsförmedling i Sverige några huvud- drag

Till att börja med kan man konstatera att betalningar med kontokort på intet sätt dominerar det svenska betalningssystemet. Trots att exakta empiriska belägg saknas är det uppenbart att kontantbetalningar alltjämt svarar för en mycket dominerande del av det totala antalet betalningstransaktioner i den svenska ekonomin. En uppskattning som gjordes för knappt tio år sedan indikerade att cirka 95 transaktionerna skedde med kontanprocent av ter. Även siffran med all säkerhet är något lägre idag, råder det knapom past något tvivel om att kontantbetalningarna fortfarande dominerar. Ser man till det samlade värdet av de totala betalningarna är dock bilden radikalt armorlunda. Enligt den tidigare nämnda uppskattningen svarade kontantbetalningarna värdemässigt bara för cirka 10 procent av betalningstrafiken. Förklaringen härtill är inte särskilt svår att finna kontanter används företrädesvis vid mindre inköp.

Ser man till omfattningen av de icke-kontanta betalningarna i volym och värdetermer och hur de fördelar sig mellan olika betalningsinstrument, står man på något säkrare empirisk mark, även om det statistiska underlaget även här förvisso är bristfälligt på flera punkter. Det totala antalet transaktioner 1992 uppgick till storleksordningen 800 miljoner, och det totala värdet som förmedlades beräknades till nästan 5 500 miljarder kronor. Med detta som utgångspunkt kan man också göra en synnerligen grov men dock

skattning av det totala antalet betalningar7 kontanta och kontantlösa

- och deras sammanlagda värde 1992. Antar man att kontantandelen den av samlade transaktionsvolymen då hade sjunkit till nivån 85-90 procent och värdeandelen till cirka 5 procent, innebär detta att det i Sverige år 1992 genomfördes i storleksordningen 6 á 7 miljarder betalningar till ett sammanlagt värde av uppemot 7 000 miljarder kronor.

I nedanstående figur framgår hur de icke-kontanta betalningarna fördelade sig på olika instrument, i volym och värde år 1992.

7 Exklusiveinterbankbetalningar.

Betalningsförmedling antal transaktioner - Autogiro5 % checkg 0b .-, i Kort9 % Bankgiro 26%

Postgiro51%

Betalningsförmedling värdefördelning - Autogiro2 °ÅCheck 10% Kort1% Bankgiro27 %

Postgiro60%

Vad som kanske är mest slående är girobetalningamas post- och bankgiro mycket dominerande roll i betalningsförmedlingen, vare sig man talar i volym- eller värdetenner. Betalningar med kontokort och check spelar däremot en relativt begränsad roll. Ser man till utvecklingen över tiden framgår dock att kontokortens betydelse som betalningsinstnnnent ökar, medan checkens roll stadigt minskar. Detta förefaller dessutom vara en internationell tendens, låt vara att utgångsnivåema skiftar betydligt mellan olika länder framför allt i de anglo-saxiska länderna har checkbetalningama - en

stor andel8, medan girosystemen där aldrig fått den starka ställning som de fått i Sverige och i vissa andra länder, exempelvis Tyskland.

2.2 Användningen av kontokort läge och tendenser -

När det gäller den svenska kontokortsmarknaden kan man, trots en många punkter bristfällig statistik, ett allmänt plan konstatera framför allt två saker. För det första kan man konstatera att användningen av kontokort i Sverige visserligen har ökat över tiden, såväl i absoluta som i relativa tal, men att tillväxten likväl inte varit uppseendeväckande snabb. För det andra kan notera att de traditionella kreditkorteng spelar relaman en tivt begränsad roll på kontokortsmarknaden; deras betydelse förefaller dessutom vara i stadigt avtagande. l stället är det olika former av betalkort som i allt högre grad dominerar. Inte minst de s.k. bankkorten har spelat en viktig roll i denna utveckling, liksom utvecklingen av detalj- och bensinhandelns egna kortsystem. En mer ingående redovisning av dagsläget härvidlag görs i kapitel 3 nedan.

En utvecklingstendens som präglar alla delar av betalningsväsendet är, som påpekats tidigare, ersättandet av olika slag av manuella, pappersbaserade rutiner med elektroniska. När det gäller kontokortssidan visar sig detta på flera sätt. En av de mest betydelsefulla uttrycken är det på senare år starkt växande antalet betalningstenninaler i butiker och andra försäljningsställen

grovt räknat har antalet fördubblats varje år de senaste fem tio åren se

- diagram. Noteras bör dock att de uppgifter som återges i diagrammet endast avser de tenninalsystem som administreras av BABS och SERVO AB; läggs till detta de terminaler som installerats inom bensin- och detaljhandelns egna nät, är det sannolikt att tillväxten skulle framstå som ännu krafl gare.

8 l USA checkbetalningrna for drygt % detotala icke-kontanta svarar 80 av betalningarna1992 mätt som andel av antalettransaktioner, medan girobetalningama endast , svarar för 1,8% källa: BIS, Red Book 1993. För deñntioner av olika kontokortstyper, avsnitt se 2.3 nedan, 10 Uppgift avseende bcnsin-ochdetaljhandelnfor 1993 redovisasikap.3 nedan.

Arlä luziiemirdei

Sverim

1%7-1993

21m XIII 15121 1GB

ll

m

1% 1% 1% 181 1% 1% 1%

I en internationell jämförelse kan man vidare, om man relaterar antalet terminaler till befolkningens storlek i respektive land, konstatera att tätheten vad gäller betalningstenninaler har ökat snabbare i Sverige än i många andra länder. Dock kan man samtidigt konstatera att exempelvis Frankrike nivåmässigt fortfarande ligger väsentligt högre.

wáhemiráer 1987-1992

6 Wide %

l

I19s7 -v-

5 mm A

w Slang N i ä

l l l

Här skall tilläggas att bensin- och detaljhandelns terminaler inte är egna inkluderade i detta statistiska underlag. Samtidigt torde de senaste årens ökade lansering och användning olika detaljhandelskort ha ett nära av

13 samband med den snabbt ökade terminaltätheten i butikerna; kortbetalningarna kan därmed ske på ett snabbt och kostnadseffektivt sätt for såväl kund som butik. Till detta kommer butikernas strävan att av säkerhetsskäl minska kontanthanteringen och att öppna nya marknadsforingskanaler visavi konsumenterna. Här ska dock samtidigt noteras att dessa, i huvudsak internal kortsystem inte involverar någon egentlig betalningsförrnedling, eftersom det handlar om ett bilateralt förhållande mellan säljföretag och kund.

Ett annat område for teknisk och marknadsmässig utveckling ligger i utvecklandet av s.k. smart-cards, dvs. ett plastkort med en mer eller mindre sofistikerad elektronisk krets inbakad, som bl.a. möjliggör att kortet laddas med köpkraft. Kortet kan sedan användas som ett mer eller mindre generellt användbart substitut för kontanter.

Något sådant kort finns ännu inte på den svenska marknaden, men vissa projekt och studier kring en sådan introduktion pågår. Nänmas kan att ett system det s.k. Danmynt-systemet introducerats i Danmark. En enklare - -

variant av smart-cards i form av förbetalda kort pre-paid cards finns

dock etablerade på den svenska marknaden. Mest känt torde vara Telias telefonkort. Förbetalda kort innebär ett kort av engångstyp som laddats med ett givet belopp. Kortet kan sedan används för att köpa vissa standardiserade automattjänster från ett visst företag. Principiellt är det alltså likvärdigt med sådana traditionella kvasipengar som kuponger och polletter; det ligger i den elektroniska formen. Någon knivskarp gräns och allnya mänt omfattad distinktion mellan vad som är smart-cards respektive förbetalda kort finns inte. Utgående från tekniken skulle man dock kunna definiera ett smart-card som ett kort innehållande en mikroprocessor, medan ett förbetalt kort bara innehåller minneskretslz. Det innebär att ett en smart-card kan förses med en lång rad funktioner utöver att lagra en viss mängd köpkraft. Smart-cards kan således användas till mycket annat än betalningar.

1 1 Definition avsnitt2.3. se 12 För någotfylligarediskussionkring bl.a.detta, Björkholm-Johnsson Betalning en se medkontokort tekniken,ekonomin,juridiken 1994 -

14 2.3 Kontokort och kontokortshantering några definitioner -

Olika typer av kort

A. Kontokort där köputtag bokförs löpande mot konto. 1

Automatkort -

Används endast för automattjänster kontantuttag, kontoinformation etc.

Bankkort -

Används for inköp i butiker och andra säljföretag. Köp bokförs löpande på kortinnehavarens bankkonto. Kan vanligen också användas som automatkort. Kan också ha internationell gångbarhet, samt innefatta tillgång till kredit.

Debetkort -

Kort där köp bokförs löpande annat konto än bankkonto. Användning förutsätter således behållning på kontot. Vissa kontokort utgivna detaljav handelsföretag arbetar enligt denna princip.

B. K ontokort där fakturering vanligen sker månadsvis. Kan delas i upp generella respektive seleklivaexklusivaprofilerade kort, där de sistnämnda endast kan användas vid vissa Inköpsställen.

Betalkort -

Hela inköpsbeloppet under en viss tidsperiod exempelvis månad faken tureras vid en bestämd tidpunkt. Ränta tas inte ut.

Kreditkort -

Köp sker avtalad, liniiterad kredit. Kreditutrymme som frigörs genom mot återbetalning får användas för skuldsättning upp till beviljat belopp. ny från inköpsdagen. Ett och kort kan, efter kundens Ränta tas ut samma önskemål, ibland användas antingen betal- eller kreditkort s.k. komsom binationskort.

E Andra kort ej kontokort

Förmånskort -

Förbetalda kort -

Smart-cards -

för dessa kort och för automatkort är att de inte

Det gemensamma producerar betalningsuppdrag träffar ett konto. Avtalsförhållandet som mellan olika involverade parter blir därmed också av en annan karaktär. Förmånskort har överhuvudtaget ingen direkt roll som betalningsmedel eller betalningsinstrument, enbart kortinnehavaren rätt att köpa vautan ger eller tjänster till förmånliga priser. Förbetalda kort och smart-cards kan, ror framgått tidigare, i betalningssammanhang betraktas som mer eller som mindre generellt användbara substitut för kontanter, i elektronisk form. Man kan också uttrycka det att köpkraften finns i själva kortet och inte som i något anknutet konto.

Adminstration m.m.

Ko rtutgivare -

Kortutgivare företag tillhandahåller kontokort, vilket utgör bevis är som innehavarens utnyttja betalningsmedlet ocheller kreditfaciliteten, rätt att och bestämmer villkoren för dess utnyttjande. De viktigaste kortutgivama

16 är bankema, ñnansbolagen och handeln. Därtill kommer utländska kortutgivare.

Insamlare -

Insamlare är företag som samlar in och och sorterar köpinformation från säljföretag butiker etc., för vidare befordran till kortutgivareinlösare.

Inlösare -

Inlösare är företag betalar säljföretagen för de köpesummor som som uppkommit genom kundernas kortbetalningar. Detta kan kortutgivagöras av ren själv eller av annat företag för dennes räkning. Den engelska beteckningen för inlösare är acquirer. För denna tjänst kan inlösaren servita ut ceavgift från säljföretagen.

Interna kontokortssystem -

Interna kontokortssystem bygger ett avtalsbaserat tvåpartsförhållande mellan det kontohållande företaget och kontohavaren. Systemet administreras av företaget självt, medan finansieringen sker med medel från den egna koncernen ocheller med extern upplåning. Kort ingående i interna kortsystem kan endast användas för köp i det aktuella företaget jfr selektivaprofilerade kort. De interna systemen drivs antingen som egna, men av företaget ägda, juridiska personer eller av företaget självt.

Externa kontokortssystem -

Externa kontokortssystem bygger ett avtalat trepartsförhållande mellan

kortutgivare, innehavare och säljföretag butiker etc., innebärande fi-

att nansiering och administration systemet ombesörjs exempelvis av av en bank, som saknar direkt anknytning till de företag i vilket kontohavaren gör sina inköp. Kontokortet är inte begränsat till användning inom ett visst företag eller en viss bransch jfr generella kort. En utgivare extemt av ett kort uppträder alltså till skillnad från vad är fallet med ett internt - som system som betalningsförmedlare. -

17 Legokontosystem -

Legokontosystem administreras och, i vissa fall, finansieras företag av ett

ofta ett fmansbolag som inte har någon direkt anknytning till det eller de

företag i vilka kortet kan användas för inköp. Till skillnad från externa system är de endast avsedda att användas för köp i ett visst företag eller i en grupp av företag.

2.4 Infrastruktur och clearingfunktioner

I nedanstående figur 19 visas kortmarknadens betalningsflöde genom olika led, från butiken och framåt det finansiella genom systemet. Beroende på olika tekniska lösningar, kimdens och butikens banktillhörighet etc., kan vägen bli olika lång och eller mindre mer komplicerad.

En fungerande kontokortsmarknad kräver att system byggs för insamupp

ling, clearing13 och inlösen korttransaktioner. För detta ändamål har

av det byggts upp ett nätverk av aktörer med olika roller. Den tekniska utvecklingen och lagregler är exempel faktorer leder till förändnya som ringar i infrastrultturen. Generellt sett ansvarar kortutgivama för att det på marknaden etableras transaktionssystem för insamling respektive inlösen av korttransalctioner. Dessa två funktioner kan kortutgivaren antingen utföra själv eller genom avtal överlåta axman marknadsaktör.

Sparbankema har ett eget självständigt insamlar- och inlösenbolag, BABS

Bankkortsadministrativ Butiksservice AB, figuren på sid. 20. Bolaget

se svarar för att säljställena får betalt, för service mot butikerna inklusive terminalutrustning samt för clearing gentemot kortutgivama.

Motsvarande bolag på affársbankssidan heter Kortbetalning SERVO AB. Tidigare svarade bolaget för både insamling och inlösen korttransaktioav ner. Till följd av den konkurrenslagen, gäller sedan den 1 juli nya som 1993, har inlösaravtalen gradvis överflyttats till de enskilda affärsbanker-

13 Med clearing avses här sammanställning ochredovisning tvåeller Hera av parters ömsesidigabctalningsforpliktelser.Clearing innefattar enligt - nu etableradinternationell definition såledesiLteLlösandet dessaförpliktelser - av genom överföring av likvid. Detta moment benämnsaweckling motsvarardenengelska termen settlement. Sedefinition i avsnitt 2.3,

18 na. Detta betyder att SERVO inte längre betalar ut pengar till försäljningsställena som bolaget gjorde tidigare. SERVO är idag ett renodlat transaktionsinsamlingsbolag ägt av samtliga affársbanker. Genom samarbetet tillvaratar kortutgivama de stordriftsfördelar som finns på systemsidan. Detta har blivit allt viktigare for bankerna sedan dessa blivit tvungna att släppa delar av sitt insamlingsmonopol i och med den nya konkurrenslagen.

De större kedjorna inom dagligvaruhandeln, som ICA, KF och VIVO, samt bensinbolagen är i dag överlag både insamlare och inlösare i egna kortsystem.

I figuren har utelämnats två bolag som också samlar in korttransaktioner.

Dessa är det affärsbanksägda CEKAB Centralen för Elektroniska Kort-

transaktioner AB och det Bonnierägda bolaget Amiga. SERVO samlar också in elektroniska korttransaktioner via CEKAB i de fall tenninalutrustningen sålts av CEKAB. Handelns kortutgivare anlitar i många fall Aurigas insamlingssystem för såväl pappersbaserade som elektroniska korttransaktioner.

19 m D D U c o D D DD U

D U k

3. Kontokortsmarknaden 1993

Materialinsarnlingen avseende kontokortssystemens struktur har genomförts i två etapper. Den första undersökningen avsåg förhållandena per den 31 december 1992 och den andra förhållandena den 31 december per 1993. l materialet belyses bland annat:

olika typer kontokortssystem interna, legokontosystem - av externa, antal transaktioner försäljningsvolym antal utelöpande kontokort fördelning på olika korttyper antal aktiva kontokort fördelning på nationella kontokort och kort med koppling till internationella kortföretag möjlighet till insättning medel konto, kontantuttag och - av kontokredit.

Undersökningsresultatet redovisas i tabellform i avsnitt 3.10. I den följande framställningen görs vissa kommentarer i anslutning till respektive tabell. Kortutgivarna är i samtliga fall indelade i banker, bankernas fmansbolag, övriga frnansbolag, bensinbolag, detaljhandelsföretag, postorderföretag och övriga företag. Med övriga fmansbolag bolag är fristående från avses som bankema. Postorderföretagen har, till skillnad från övriga kortutgivare, endast kortlösa system. l övriga företag gruppen ingår bl.a. vissa intemationella kortutgivare.

3.1 Kontokortssystem interna, externa och Iegokontosystem -

Totalt har uppgifter lärrmats för lOO respektive 90 olika kontokort åren 1992 och 1993. Hur dessa fördelar sig kortutgivare och kontokortssystem framgår av tabell

Valet av kontokortsystem bestäms flertal tekniska och av ett marknadsmässiga faktorer. Om kortet skall generellt gångbart, dvs. vara kunna användas i många olika butiker och försäljningsställen, knyts kortet till ett externt kontokortssystem. Valet bestäms också av system av om kortadministrationen och finansieringen kan handhas kortutgivaren själv av

21 eller om uppdraget läggs ut på entreprenad till ett företag specialiserat som sig kontokortsadministration.

De kontokortssystem som bankerna och fmansbolagen administrerar i eget namn är av naturliga skäl externa, vilket innebär att kortet är avsett for betalningar i andra företag än kortutgivarnas företag. egna

Bankerna och fmansbolagen anlitas också kortutgivare ut konav som ger tokort i eget narrm, s.k. selektiva, exklusiva eller profilerade kontokort. Om administration och finansiering sådana kortsystenn lämnas av entreprenad till bankerna eller deras fmansbolag sker förvaltningen via ett s.k. legokontosystem. 1993 administrerade bankerna farre legokontosystem än 1992.

Ett av de större auktoriserade fmansbolagen använder sig ett internt av kontokortssystem, dvs. insarnlings- och reskontrasystemet administreras av företaget självt. De tre detaljhandelsföretagen och samtliga postorderföretag använder sig av interna kontokortssystem. Bensinbolagen, länge som haft enbart interna kontokortssystem, har under de senaste åren även anslutit externa kontokortssystem till sina interna system. I praktiken innebär detta att kunden kan handla bensin även med bankkort och internationella kort.

3.2 Antal korttransaktioner 1993

Tabell 2 visar att bankernas och frnansbolagens kort under 1993 svarade för en betydande andel av det totala antalet korttransaktioner Tillsammans hade dessa en andel på drygt 29 procent, eller 65,5 miljoner transaktioner Bensinbolagen, som har en mycket stor andel av âiñi totala försäljning via kort, hade dock den största transaktionsmängden med 128,7 miljoner transaktioner, motsvarande andel 58 procent. Inom detaljhandeln har en kortanvändningen ökat kraftigt de senaste åren i och med att detaljhandelsföretagen introducerat kort marknaden. Totalt gjordes 20,5 miljoegna ner korttransaktioner med detaljhandelns kort 1993, motsvarande andel en på drygt 9 procent. Under 1993 var det totala antalet betalningstransaktioner med kort 223 miljoner, mot 191 miljoner 1992.

Artä aH1992od11993, fötthlapålautgvae

Mljaner 140 E1992 ao I 1993 eo 40 20

O. m1 a ti.

Barker Hrmswag Berusirwag Detäjrarä onga

3.3 Försäljningsvolymen under 1993

Tabell 3 visar den försäljningsvolym i kronor som betalats med kort under 1992 och 1993. Totalt uppgick denna till cirka 80 respektive drygt 93 n1iljarder kronor för respektive år.

Störst försäljning uppvisar bankernas och fmansbolagens kort med en andel 1993 på tillsammans nära 54 procent eller 50,3 miljarder kronor. Sparbankema har hela sin kortadministration förlagd i ett helägt ñnansbolag, Sparbanken Finans. Denna verksamhet redovisas här under bankerna eftersom sparbankema är kortutgivare. S-E-banken förde för några år sedan helt över sin kortverksamhet från sitt fmansbolag Finans Scandic till banken. Där bildades en särskild enhet för denna verksamhet, SEB kort. Även Svenska Handelsbanken har på senare tid gått över till liknande en modell.

Under 1993 var bensinbolagens försäljning med kort 31 miljarder kronor motsvarande en andel på 34 procent av den totala försäljningen med kort.

Under 1993 uppgick detaljhandelns varuförsäljning med kort till 5,4 egna miljarder kronor, motsvarande en andel 6 procent.

Forsai jrirgvdym1992 och 1993, fördela a

kortuzçjvae, rrkr

50W E1992 40000 I 1900 30000 20000 10000 :i: å V: o, Baker Firmsbdm Besirbdag Detäjtarml Öøriga

Antal utelöpande kort vid utgången av 1993

Tabell 4 visar hur kontokortsstockama fördelar sig olika kortutgivare. Totalt hade drygt 11 miljoner kontokort utgivits fram till sista december 1993. Bankema och fmansbolagen hade tillsammans givit ut 4,1 miljoner kort. Vid samma tidpunkt hade bensinbolagen givit ut 5,8 miljoner kort, och de tre detaljhandelsföretagen med egen kortutgivning sammantaget nära 1,2 miljoner kort.

Utelöpande kontokort 1993, procentuell andel

Detaljhandel vnga företag

3% 10%

Finansbolag 12% Bensinbolag 51%

Totalt antal utelöpande kontokort 11,4 miljoner

3.5 Olika typer kontokort vid utgången 1993 av av

Tabell 5 visar olika typer kontokort fördelade av olika kortutgivare. Vid utgången av 1993 andelen kreditkort 13 var procent av alla utgivna kort, vilket motsvarar 1,5 miljoner kreditkort. Antalet utelöpande bankkort var drygt 2 miljoner och betalkorten nära 2,6 miljoner. Den största kategorin utgjorde betal- och kreditkorten, de s.k. kombinationskorten, med nära 5 miljoner kort. Antalet debetkort uppgick till endast 288 000.

Av tabellen framgår att bankerna, förutom de att ge ut egna bankkorten, också emitterar specifika internationella kort såsom Eurocard, MasterCard och VISA. När det gäller kreditkorten finansieras dessa ofta frnansbolaav gen. Hos bensinbolagen dominerar de kombinationskorten egna dvs. betalkort med viss begränsad möjlighet till kredit. Bland detaljhandelns egna kort dominerar betalkorten.

3.6 Antal aktiva kort och kort med internationell gångbarhet 1993

Materialinsamlingen har också givit uppgifter om antalet aktiva kort fördelat på olika kortutgivare samt i vilken utsträckning korten

är internationellt

gångbara. Resultatet redovisas i tabellerna 6 och Tabell 6 visar att ban-

25 kema har störst andel aktiva kort, 87 procent. Bensinbolagens andel aktiva kort ligger på 60 procent och detaljhandelsforetagens på nära 50 procent. Bankernas höga andel sammanhänger sannolikt bl.a. med att kunderna betalar en årsavgift för de flesta av bankkorten.

Kortens internationella gångbarhet framgår av tabellerna 7 och Materialet är fördelat på kortutgivare. Av bankernas och fmansbolagens kort är mer än hälften internationellt gångbara. Tilläggas kan att av de s.k. bankkorten, dvs. kort där köp och uttag bokförs löpande innehavarens

bankkonto, är 10 12 internationellt giltiga. Övriga två bankkort är

av avsedda att gälla endast inom Sverige och marknadsförs därför som nationella bankkort.

3.7 Möjlighet till insättning av medel på konto, kontantuttag och kontokredit

Tabell 9 visar vilka möjligheter kortkundema har att göra insättningar på annat konto än bankkonto samt göra kontantuttag med sina kort. Tabellen visar också om en kredit kan kopplas till kontot.

Andra företag än banker, fmansbolag samt företag inom detaljhandeln och bensinbranschen erbjuder sina kontokortskunder att göra insättningar på konto. Av tabell 9 framgår att det främst är finansbolagen som erbjuder dessa tjänster. I dessa fall har finansbolaget tecknat ett avtal med ett detaljhandelsföretag som innebär att insatta medel är avsedda att användas för betalning av detaljhandelsföretagets varor och tjänster.

Möjlighet till kontantuttag med kort förekommer i flertalet fall där kunden erbjuds möjlighet till insättning av medel. Mer än hälften av alla kort innefattar rätt till kontokredit.

3.8 Antalet betalterminaler 1993

Tabell 10 visar antalet utplacerade betalterminaler vid utgången av 1993. Bankernas och fmansbolagens höga siffror sammanhänger med de två senaste årens intensifierade försäljning av tenninalutrustning till detaljhandel, hotell och restauranger. Detta har resulterat i att antalet betalterminaler

26 nästan fördubblats under 1993 från 14 280 till 26 630 terminaler. Siffrorna för bensinbolagen och detaljhandeln avser deras egna terminalsystem. Tillsammans hade dessa två branscher drygt 12 000 terminaler i drift vid utgången av 1993.

3.9 Resultaten i sammandrag

Det totala antalet kontokortstransaktioner 1993 uppgick till drygt 220 miljoner

Den totala försäljningen med kontokort 1993 uppgick till drygt 90 miljarder kronor

Antalet utelöpande kontokort 1993 uppgick till cirka 11,5 miljoner. Ungefär hälften av dessa var utgivna av bensinbolag

Av de utelöpande korten var nära 70 procent aktivt utnyttjade.

Av de utelöpande korten hade nära 60 procent internationell gångbarhet

Det totala antalet betalterminaler var vid 1993 års utgång nära 40 000

3 .10 Redovisning i tabellform

U Kortet kan användas endast för köp i det kortutgivande företaget eller affärskedjan. 2 Kontokortssystem för generellt gångbara kort. 3 Kortutgivare är i regel detaljhandelsföretag men kortadministrationen har lämnats ut på entreprenad till ett annat företag, t.ex. ett finansbolag. 4 Från bankerna fristående finansbolag. 5 Endast kortlösa kontosystem. 6 Här ingår bl.a. vissa internationella kortutgivare.

Tabell 2 Antal kontokortstransaktioner

1 Inom Sverige och från utlandet 2 Inklusive sparbankskort

1 Endast kortlösa konton. Dessa var 994 000 per 31.12.1993.

Tabell 5 Antal betalkort resp. kreditkort 1993

Kortutgivare Antal kort i 1000-tal Bank- Kredit- Betal- Betal- Debet kort kort kort o kredit- kort kort 1 Banker 2 089 123 281 215 O 2 Bankernas finansbolag - 704 78 67 10 3 Övriga finansbolag - 450 7 104 0 4 Bensinbolag - 0 1 004 4 537 278 5 Detaljhandelsföretag 125 1 000 53 0 - 6 Postorderföretag 0 0 0 - 7 Övriga företag 73 214 0 0 -

TOTALT 2 089 1 475 2 584 4 976 288

Tabell 6 Antal utelöpande och aktiva kontokort 1993

Kortutgivare Totalt Aktiva kort Proc. andel utelöpande i 1000-tal aktiva kort i 1000-tal

.

Tabell 7 Internationellt gångbara kontokort 1993 Kortutgivare Anknutet till Antal Totalt Mastercard VISA Annat internat. antal

kort i 1000-tal kort i 1000-tal löpande kort i 1000-tal

1 Banker 897 1 811 2 708 2 Bankernas finansbolag 426 433 859 3 Övriga finansbolag 551 10 561

287 TOTALT 4 870 6 542 11 412

1 Många bensinkort är giltiga i ett eller flera nordiska länder.

Bilaga 5

Summary

Technical advances in the fields of electronics and data processing technology have brought changes in financial markets. Participants who have previously not been covered by financial legislation are now providing financial services growing extent. The convenience goods to a trade and the petrol trade, for instance, are cases where now quite for companies to develop their own charge card systems. common Similarly, these companies are increasingly able to offer their customers facility to place deposit. The funds on deposit are intended to a money on be used for future purchases of goods andor services. Other participants who covered by regulations either include co-operative associations are not which accept savings from their members. Such deposits have not in the been deemed to be banking business deposits from members are past a as regarded having been made by the public. The ñnancing businesses not as in which companies in the convenience goods trade and the petrol trade as well by co-operative associations are engaged are also in all essentials as from the need to have licence. Developments on the market and exempt a the requirements which Sweden has undertaken to satisfy under the terms of the EEA agreement provide for reconsidering the conditions reasons which deposit-taking and fmancing activities should be made upon conditional possession of licence in the future. These are among upon a the for the directive given to the Committee to submit proposals reasons what deposit-taking and financing activities should in the future be on subject to regulation and public supervision.

One service which increasingly supplied by businesses other than financial companies the exchange of foreign currency. The establishment of in foreign exchange activities does not at present a company to engage

require a licence. Nor such business subject to supervision by a any public agency. International experience suggests that there risk that a foreign exchange activities can be exploited for illegal Taking purposes. this into consideration and with reference EC directive to an on measures to prevent money laundering, which has also resulted in the passing of the Act 1993:768 concerning Measures to Prevent Money Laundering, the Committee has been directed to consider whether the foreign exchange activities in which these companies are engaged should be made subject to some sort of supervision.

Technical advances are making far easier to provide banking services in other forms than general practice today. The need for branch offices and conventional contacts between clients and banking staff and more more being replaced, at least in the case of simple banking services, by technical solutions. For example, now technically possible to make withdrawals and deposits and to transfer payments via automatic equipment. In places with few customers, the technical investments needed will probably not be profitable for the next few years. In order to satisfy the need for banking services in sparsely populated areas and villages, simpler banking services may therefore have to be provided by representatives on behalf of the bank. According to its directive, the Committee shall propose guidelines which state the detailed conditions which should apply to activities which are provided in stores and on other premises where goods and services are made available.

New definition of banking business

The regulation in the future of enterprises which engaged in depositare taking and financing activities will largely be steered by the requirements which follow from the EC directive in this field. This means, for example, that an enterprise which accepts deposits or raises loans from the public as well as provide credit will be defined by the EU as a credit institution. Certain minimum requirements are made on credit institutions in respect of capital adequacy, initial capital, etc. Enterprises which engage in the above mentioned activities without being classified as credit institutions should be judged on the basis of Swedish conditions. However, the fact

that credit institutions but which take deposits from that enterprises are not according the EC directive, be covered by rules which the public, shall, to provide protection for depositors. some

developments in what be known as the fringes Taking into account may

well the above demands of the EU, there

of the financial market, as as thoroughly review the exclusive right of banks to take deposits reason to According the proposal of the Committee, banks shall from the public. to from the public.

in principle retain their exclusive right to take deposits

deposit in the definition of banking business shall be given The concept of follows. By deposit shall be meant the placement of more precision, as be done regularly and the balance on the funds on account, this can value of the and at the disposal of the charge consists of the money depositors shall in all be the general depositor. Those defined as cases general public also includes members of an association, public. The term membership and the deposit-taking the right to open to anyone towards broad and indeterrninate group of activities are thus directed a of the general public thus corresponds to individuals. The meaning term the EUs interpretation of the corresponding term.

Deposit of customer funds with issuers of cards

of business enterprises, i.e. businesses that are engaged Growing numbers andor sale of goods and services, offer their customers in the production activities the facility make deposits on account. The via their card to for the balance the account to be used to pay purpose of the deposit on purchases of the goods and services which are for the customefs future question. At present, most companies which supplied by the company in which be held on deposit against offer this service limit the amount may 8 000 kronor. Interest paid on the balance. each customers account at disposal of the for payment for goods and The funds are at the customers withdrawals in connection with the closure of their account services, for

and in some cases for cash-with-purchase facility a Payments into these accounts are made in some direct the business enterprise itself. cases to In other cases, the deposits made via are other companies which administer the card activit ies on behalf of the business enterprise.

Payments into accounts with business enterprises phenomenon for are a which no equivalent believed exist in other countries. to This phenomenon, in the view of the Committee, a positive feature of the market, not least for the customers. should also in the future be possible for business enterprises to accept deposits provided that the funds deposited are used for purchases in the future. The intention shall not be to create an alternative to having deposit bank. However, deposits money on at a on account within these companies shall be regarded deposits from the as public, which means that this type of deposit-taking activity banking a operation. According to the Committees proposal, should be possible under certain conditions for this type of deposit be exempted from the to requirement to have a licence to in banking business. engage

The proposal means that deposits may be placed with the on account business enterprise provided that the deposited funds to be used for are purchases of goods and services which are supplied by the enterprise, that the balance does not earn interest and that cash withdrawals from the account may only be made in connection with the termination of the account relationship. instead of interest, the enterprise can attract depositors by offering discounts and other similar benefits. Such deposits shall be known as deposits of customer funds. Deposits of funds customer may also be made with other companies than business enterprises provided that such a company member of the the business a same group as enterprise. this company credit market the companys a company, fmancing activities may only take the form of financing of goods and services which are produced or sold by companies within the This group.

Cash-with-purchase means that the purchaseoccasion, the entitled on customer to withdraw cash up to a given amount over and abovethe cost of the purchase.By of way example: cash-with-purchase a of 300 kronor might involve customer making purchase a a for 150kronor beingallowed to charge total of 450 kronor against a the card.

restriction makes clear the purpose of the deposit as well as the difference between deposits at banks and deposits with other companies.

Deposits with savings associations

The savings association activities of co-operative associations take the form of members of the association depositing savings in an account that administered by the association. These savings association activities use the same type of accounts as banks. The members receive interest on their deposited capital and can withdraw the capital in the same way as with deposits in savings accounts at banks. One of the objects of the savings association activities of these associations to offer their members an alternative to bank deposits. Another purpose of savings association activities, in the case of some associations, to provide the association with working capital which can be used to finance and build up the principal activities of the association. The savings association activities thus serve as a channel for raising working capital.

The Committee proposes that savings association activities in their present form shall be covered by the definition banking business the deposits are provided by members who are covered by a broader concept of the proposed term general public. The savings association activities of such association would thus require banking licence. According to the an open a proposal, a co-operative association shall be entitled to engage in banking activities under the terms of Act concerning Co-operative Banks the an legislative proposal dealt with in detail below. Another altematimore in the case of some associations, could be to adjust the activities so as ve, satisfy the regulations concerning deposits of customers funds. The to working capital that the association raises via its savings association activities would then largely be borrowed in the traditional manner, for example by issuing bonds or certificates of members deposits. However, associations which engage in savings association activities shall be given the possibility of successively adapting their activities to meet the new requirements.

Deposit-taking and lending by savings and loan associations

A number of associations engage in deposit-taking and lending activities in relation to their members. Most such associations include deposit-taking and lending among their activities, whilst other associations only engage in one of these activities. The reason for depositing with these money associations to save and such deposits thus represent an alternative to bank deposits. In some associations the right of members to borrow from the association conditional on their having funds on deposit. ln contrast to the above savings associations, savings and loan associations engage in straightforward financial activities. The activities pursued by savings and loan associations vary widely nature and extent. Some associations known as close associations direct their activities towards a pre- determined range of prospective customers. These associations often conduct their activities at local level and to a limited extent. Other associations here called open associations in general direct their - activities towards an indeterminate range of customers and their activities are more extensive.

Deposits in savings and loan associations shall be covered by the definition of banking business the deposits are accepted from of members a range which covered by the term general public. Consequently, such open associations shall require a banking licence in order to take deposits. Cooperative associations are entitled to engage in banking activities under the terms of the Act on Co-operative Banks.

The lending activities conducted by savings and loan associations are not exempted under the current rules from the need to have a licence under the terms of the Credit Market Companies Act. A co-operative association which engages in financing activities cannot obtain a licence under the terms of the Credit Market Companies Act. The Committee proposes that a provision should be introduced similar to that which already included in the Finance Companies Act, whereby the financing activities of cooperative associations may be exempted from the licensing requirements on certain conditions. The conditions for an exemption are that the activities of the association are limited in extent and directed solely to

members who form pre-determined category. Associations whose lending a activities not covered by this exemption provision may, according to are the Committees proposal, in future obtain license as a result of the a

proposed amendments to the Credit Market Companies Act see below.

Financial activities of co-operative associations

The financial legislation do not at present provide for the possibility of engaging in financial activities through a co-operative association. The Committee that in future should be possible to engage in proposes activities which require licence under the terms of the Banking Business a the Credit Market Companies Act in the form of association Act or an having the character of co-operative association. When carried on by a a co-operative association these activities shall be subject to the supervisory rules which applies under the of these acts. The type of and other terms enterprise shall be known co-operative bank the activities concemed as a be deemed be banking business. The generic term credit enterprise may to be introduced for ñnancing activities. Banking business conducted via shall co-operative association shall be regulated, in addition to the Banking a Business Act by Act concerning Co-operative Banks Lag om Andelsan This legislative proposal largely based the contents of the banker. on existing Co-operative Banks Act Lag Föreningsbanker, except that om the connection with the farming industry and the breakdown into regional and local banks contained in the Co-operative Banks Act have been removed. The Co-operative Banks Act will be rescinded. Financing conducted through co-operative associations shall be regulated by activities concerning Credit Market Companies, the of which shall be the Act name the Act concerning Credit Enterprises. altered to

Currency exchange activities

exchange activities replaces the former term purchase The term currency and sale of for travel. By exchange activities currency currency intended, according the proposal of the Committee, the professional to of coins and travellers cheques in return for payment in exchange notes, Such exchange dealing activities are conducted another currency. currency

increasingly by companies which are independent of banks and other credit institutions. There approximately 15-20 such are companies whose business consists of exchanging foreign currencies. For of them, some exchanging foreign currencies their main line of business while others engage in this business complement other of activity. as a to some type

The Committee proposes that exchange activities currency shall be regulated by an Act concerning Currency Exchange Activities. The purposes of this act are to define what meant by exchange currency activities and to prevent companies being established in such to engage activities with the object of laundering money or being used in any other way for this purpose. The Act shall that the ensure currency exchange activities are conducted in a professional and judicious and that the manner activities satisfy the need for protection. consumer

proposed that the Act should apply to currency exchange activities which are directed towards the general public and conducted from a permanent place of business in Sweden. The law would thus be applicable to the activities of both Swedish companies and foreign companies established in Sweden. The provisions for consumer protection proposed in the law would thus be applicable to all companies engaged in the business of exchanging foreign currencies. The provisions in of respect consumer protection mean that companies which engaged in are currency exchange activities will be obliged to provide clear information about relevant exchange rates and tariffs of charges well provide as as to settlement notes.

In order to prevent such companies from being used established for or money laundering, necessary, the view of the Committee, to include regulations which prescribe the conditions under which the

activities be conducted.

may Some control over establishment in the business required, according the Committee, in order to to prevent companies from being established and operated under conditions that carmot be deemed to be adequately responsible. To in engage currency exchange activities to significant will be conditional any extent upon obtaining a licence from the Swedish Financial Supervisory Authority.

Any other currency exchange activities shall be reported to this Authority. Licences will only be granted the business can be expected to be conducted in a professional and judicious marmer. Companies which have obtained a currency exchange licence shall be subject to the supervision of the Swedish Financial Supervisory Authority. Swedish companies which are already subject to supervision by the Swedish Financial Supervisory Authority under the terms of other laws shall be exempt from the licence and reporting requirements. Moreover, exemptions shall also be made in the case of foreign branch offices of certain foreign companies, domiciled within or outside the EEA, which are entitled to engage in currency exchange activities under the terms of authorisations granted in their home country as well as foreign branch offices of foreign banking companies or other foreign credit institutions.

The Act concerning Currency Exchange Activities defines those companies which engaged in the business of exchanging foreign currencies. The are risk of illegal transactions finding paths which lack effective supervision and control is, in the view of the Committee, a very important reason why companies which are engaged in currency exchange activities, and which, according to the current rules, are not subject to the provisions of the Act concerning Measures to Prevent Money Laundering, should be brought within the compass of this act. Companies which are required to obtain a licence or report under the terms of the Act concerning Currency Exchange Activities shall thus become subject to the money laundering act.

Banking services made available through representatives

According to a new provision in Chapter § 3 a in the Swedish Banking Business Act 1987:617 banks became entitled, with effect from January 1993, to allow certain simple banking services to be made available by other personnel than those of the bank and on other premises than those of the bank once a special licence for this had been obtained. This regulation was passed to make possible to maintain a certain level of banking services in sparsely populated areas and villages.

lO

The right to allow a representative to provide certain simple banking services justified, according to the Committee, primarily by the conditions in sparsely populated areas and villages. The proposal means that, in contrast to the current rules, there should be no formal limitations on the right also to provide simple banking services in this way elsewhere.

The main principle that the banks services should be provided on the banks own premises and by the banks own personnel established by law. Such activities are conducted at a branch office. possible, in a way corresponding to that in § 3 a in its current formulation, for a bank to provide certain simple banking services through representatives after obtaining a special licence. In contrast to the current legislation, the text of the proposed act states which banking services are intended. These services are making deposits on and withdrawals from accounts with a bank book, provision of payment services and arranging of loans. Withdrawals from bank accounts which in the past were deemed permissible without a special licence being required, such as cashing of cheques and cash-with-purchase facilities should thus not require a licence in the future either. Licences shall continue to be granted by the Government or after delegation by the Government by the Swedish Financial Supervisory Authority. A licence may only be granted considered that the activities can be carried on under control forms and with adequate security. The bank shall always remain legally responsible in relation to the client for all those activities which the bank makes available via a representative. In principle, the Swedish Financial Supervisory Authority shall carry out procedures to ensure that these requirements are satisñed in each individual case. These licensing procedures shall be flexible and adapted to the needs of the location, the scope of the business, the representative, the premises and any other factors affecting the way in which the activities are conducted. The Comittee intends to present in its final report further proposals concerning the appropriate technical and safety measures needed for these operations.

1994 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelningför denstatliga 35. Vår andes ochandras. . stämmastatistiken. Fi. Kulturpolitik och internationalisering. Ku.

Kommunerna, Landstingen och Europa 36. Miljö ochfysisk planering. M. . 4- Bilagedel.C. 37. Sexualupplysningoch reproduktivhälsaunder

Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. S. 1900-taleti Sverige.UD. . Vapenlagenoch EG. Ju. 38. Kvinnor, barnocharbete i Sverige1850-1993.UD. . Kriminalvård och psykiatri. Ju. 39. Gamla är ungasom blivit äldre. Om solidaritet . Sverige och Europa. En samhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiska äldreåret1993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktigstrålskyddsforskning. M.

.EU, EES och miljön. M. 41. Ledighetslagstiñningen en översyn. A. - Historiskt vägval Följdema for Sverigei utrikes- 42. Staten och trossamfunden. C. o-ch säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43. Uppskattad sysselsättning om skattemas betydelse respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. UD. för denprivata tjänstesektom.Fi.

O Förnyelseoch kontinuitet- om konst ochkultur 44. Folkbokföringsuppgiftemaisamhället.Fi. . i framtiden. Ku. 45. Grunden för livslångtlärande.U.

Förslagtill övergripande 46. Sambandetmellan Samhällsekonomi, transfereringar . Anslutning till EU lagstiftning. UD. ochsocialbidrag.

Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande 47. Avveckling av den obligatoriskaanslutningen . av militärt bistånd 19494969+ Bilagedel.SB. till Studentkåreroch nationer.U.

Suveränitetoch demokrati 48. Kunskap för utveckling + bilagedel. A. . + bilagedelmed expertuppsatser. UD. 49. Utrikessekretessen. Ju.

l3. JlK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn. Fi. - 14. Konsumentpolitik i enny tid. C. 51.Minne ochbildning. Museemas uppdragoch

l5. På väg. K. organisation + bilagedel. Ku.

16.Skoterköming påjordbruks- och skogsmark. 52.Teaterns roller. Ku.

Kartläggning och åtgärdsförslag.M. 53. Mästarbrevför hantverkare.Ku.

Års- och koncemredovisningenligt EG-direktiv. 54. Utvärdering av praxisi asylärenden. Ku. . Del och l ll. Ju. 55. Rättentill reformerat bilstöd. S. ratten- Kvalitet i kommunal verksamhet nationell 56. Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch . u ppföljning och utvärdering.C. misshandlats.S. Renaroller i biståndet- styrningocharbetsfördelning 57. Beskattning av fastigheter,del Principiella . i en effektiv bistândsforvaltning. UD. utgångspunkterför beskattning av fastigheter m.m.

20 Reformeratpensionssystem. Fi. . 2l Reformeratpensionssystem. Bilaga A. 58.6 Juni Nationaldagen. Ju. . Kostnaderoch individeffekter. 59.Vilka vattendragskall skyddas Principer och

22. Reformerat pensionssystem. Bilaga B. förslag. M.

Kvinnors ATP och avtalspensioner. 59.Vilka vattendrag skall skyddas Beskrivningar av

23. Förvalta bostäder.Ju. vattenområden.M. 24. Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden. 60. Särskilda skäl utformning och tillämpning av - - 25. Siv ensk alkoholpolitik bakgrundoch nuläge. 2 kap. 5 § och andra bestämmelseri - 26. Att förebygga alkoholproblem. utlänningslagen.Ku.

27. Vård av alkoholmissbrukare. S. 61. Pantbankemas kreditgivning. N.

28. Kvinnor och alkohol. S. 62. Rationaliserad fastighetstaxering,del Fi.

29. Barn Föräldrar Alkohol. 63. Personnummer integritetoch effektivitet. Ju. - - - 30. Vallagen. Ju. 64. Med raps i tankarna M.

31. Vissa mervärdeskattefrågor lll- Kultur m.m. Fi. 65. Statistik och integritet, del 2 Lag om - 32. Mycket Under Samma Tak. C. personregisterför officiell statistik m.m. Fi.

33. Vandelns betydelsei medborgarskapsärenden, m.m. 66. Finansiellatjänster i förändring. Fi.

Ku. 34. Tekniskt utrymme for ytterligare TV-sändningar. Ku.

Statens offentliga 1994 utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartementet

Om kriget kommit... Förberedelserför mottagande av På väg. [15] militärt bistånd1949-1969 Bilagedel. + Finansdepartementet Justitiedepartementet Ändradansvarsfördelningför denstatligastatistiken.[1] vapenlagenoch EG [4] Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk Kriminalvård och psykiatri. [5] konsekvensanalys. [6] Års- och koncemredovisningenligt EG-direktiv. JIK-metoden, m.m. [13]

Del l och II. Ju. [17] Vissamervärdeskattefrågor III- Kultur [31] m.m. Förvaltabostäder.[23] Uppskattadsysselsättning skattemasbetydelse - om Vallagen.[30] för denprivatatjänstesektom.[43] Utrikessekretessen. [49] Folkbokföringsuppgiftemaisamhället.[44] 6 Juni Nationaldagen.[58] Allemanssparandet översyn. [50] - en Personnummer integritetocheffektivitet. [63] - Beskattning fastigheter,del av Principiella utgångspunkterför beskattning av fastigheter m.m. [57] Utrikesdepartementet Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi. [62] Historisktvägval Följdemaför Sverige i utrikes- och Statistik och integritet, del 2 säkerhetspolitiskthänseende av att bli, respektive intebli Lag om personregisterför officiell statistik m.m. [65] medlemi Europeiskaunionen.[8] Finansiellatjänsteri förändring. [66] Anslutningtill EU Förslagtill övergripande lagstiftning.[10] Utbildningsdepartementet

Suveränitetochdemokrati Grundenför livslångtlärande.[45] + bilagedelmed expertuppsatser. [12] Avveckling av denobligatoriskaanslutningentill Renaroller i biståndet- styrningocharbetsfördelning Studentkårer och nationer. [47] i en effektiv biståndsförvaltning.[19] Sexualupplysningochreproduktiv hälsaunder1900-talet Kulturdepartementet i Sverige.[37] Förnyelseochkontinuitet- om konstochkultur Kvinnor, barnoch arbetei Sverige1850-1993.[38] i framtiden.[9] Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. [33] Socialdepartementet Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.[34] Mäns föreställningar om kvinnor och Chefskap. [3] Vår andes stämma och andras. - Refonneratpensionssystem. [20] Kulturpolitik och internationalisering. [35] Reformeratpensionssystem. BilagaA. Minne ochbildning. Museemasuppdragoch Kostnaderoch individeffekter. [21] organisation bilagedel.[51] + Reformeratpensionssystem. Bilaga B. Teaternsroller. [52] KvinnorsATP och avtalspensioner.[22] Mästarbrevför hantverkare.[53] Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden.[24] Utvärdering praxis i asylärenden. [54] - av Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge.[25] Särskildaskäl utformningoch tillämpning 2 kap. - - av Att förebygga alkoholproblem.[26] 5 § och andrabestämmelseri utlänningslagen.[60] Vård av alkoholmissbrukare.[27] Kvinnor ochalkohol. [28] Näringsdepartementet

Barn Föräldrar Alkohol. [29] - - Pantbankernas kreditgivning. [61] Gamla är ungasom blivit äldre. Om solidaritetmellan

generationerna.Europeiskaäldreåret1993.[39] Arbetsmarknadsdepartementet

SambandetmellanSamhällsekonomi, transfereringar Ledighetslagstiftningen en översyn [41] ochsocialbidrag.[46] - Kunskapför utveckling + bilagedel. [48] Rättentill reformeratbilstöd. [55] ratten- Ett centrum för kvinnor som váldtagitsoch misshandlats.[56]

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet Kommiunema, Landstingen och Europa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitik enny i tid. [14] Kvalitet i kommunal verksamhet nationell uppföljning och utvärdering. [18] Mycket Under Samma Tak. [32] Staten och trossamfunden. [42]

Miljö- och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. [7] Skoterköming på jordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. [16] Miljö och fysisk planering. [36] Långsiktig strålskyddsforskning. [40] Vilka vattendrag skall skyddas Principer och förslag. [59] Vilka vattendrag skall skyddas Beskrivningar av vattenområden. [59] Med raps i tankarna [64]