Finansieringsbolag

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens offentliga utredningar

E%@ 1977:97

E% Ekonomidepartementet

Finansieringsbolag

Betänkande av

gnansieringsbolagskommittén

Stockholm 1977

Omslag Jan Boman Jernström OfTsettryck AB ISBN 91-38-03823-4 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1977

Till Statsrådet och chefen för

ekonomidepartementet

Den 25 september 1975 bemyndigade regeringen chefen för dåvarande finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga att göra en utredning om finansieringsbolagen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 6 november 1975 som sakkunniga riksbanksdirektören Kurt Eklöf, riksdagsledamoten, elektrikem Paul Jansson samt riksdagsledamoten, lantbrukaren Yngve Nilsson. Departementschefen utsåg Eklöf att vara ordförande. Sedan Nilsson avlidit ijanuari 1977, tillkallades den 12 januari 1977 f. d. riksdagsledamoten, fil. dr. Carl Göran Regnéll som sakkunnig. De sakkunniga har antagit namnet Finansieringsbolagskommittén. Att som experter biträda kommittén förordnades den 15 mars 1976 numera departementsrådet Lars Hedberg, ekonomidepartementet, verkställande direktören Claes-Olof Livijn, Svenska Finans AB, samt verkställande direktören Lars-Olof Ödlund, FinansSkandic AB samt den l april 1976 direktören Gösta Telestam, bankinspektionen. Sedan Hedberg på egen begäran entledigats den 12 januari 1977, förordnades samma dag hovrättsrådet Lars Persson, ekonomidepartementet, som expert. Till sekreterare förordnades den 6 november 1975 avdelningsdirektören Lars-Erik Klangby, riksbanken, och till biträdande sekreterare den 15 november 1976 byråsekreteraren Magnus Uggla, riksbanken. 1 avsikt att närmare studera de norska erfarenheterna och den norska lagstiftningen rörande ñnansieringsbolag företog kommittén den 31 januari 1977 en resa till Oslo. Kommittén sammanträffade härvid med representanter för det norska finansdepartementet, den norska bankinspektionen, Norges Bank samt för norska linansieringsbolag. Efter remisser har kommittén avgett yttranden den 13 september 1976 över betänkandet Företagens uppgiftslämnande (SOU 1976:12), den 4 oktober 1976 över Promemoria med förslag till ändring i lagen (1971:1 12) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor (Ds Ju 1976:10) och Avtalsvillkorslagens tillämpningsomrâde (Ds Ju 1976:13), den 11 mars 1977 över betänkandet Om fondkommissionsrörelse m. m. (SOU 1976:54) samt den 31 augusti 1977 över fullmäktiges i riksbanken skrivelse av den 9 juni 1977 till regeringen angående förlängning av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel. Kommittén fär härmed överlämna sitt betänkande Finansieringsbolag. 1 avvaktan på riksdagens beslut angående lagstiftning om fondkommissionärer har kommittén inte behandlat dessa företag. Kommittén är dock

beredd att fortsätta sitt arbete när detta riksdagsbeslut Föreligger. Reservation har avgetts av ledamoten Regnéll. Särskilt yttrande har avgetts av experterna Livijn och Ödlund. Stockholm i december 1977 Kurt Eklöf Paul Jansson Carl Göran Regnéll /La/S-Erik K/angby Magnus Uggla

Innehåll

Lag/örs/ag 1 Förslag till Lag om linansieringsbolag . . . . . . . . - 2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

3.3 De större ñnansieringslöretagens ägarförhållanden och huvudsakliga Verksamhetsinriktning 29 3.3.1 Finansieringsföretag med direkt eller indirekt ägaranknytning till bank . . . . . 32 3.3.2 Leverantörsanknutna ñnansieringsföretag 34 3.3.3 Låntagaranknutna ñnansieringsföretag

3.3.4 Övriga ñnansieringsföretag 34

3.4 Upplåning . . . 35 3.5 Internationellt samarbete mellan linansieringsföretag 36 3.6 Finansieringsföretagens utveckling 36

Appendix 3:1 Balansoms/uming och ägarförhållanden i de större svenska _linansierings/öreragen per boks/utsdag räkenskapsåret 1976

Factoring . 43

4.2 Beskrivning av olika former av factoring

*Sååå

4.2.1 Fakturabelåning 4.2.2 Fakturaköp 4.2.3 Exportfactoring. Internationellt factoringsamarbete 48 4.2.4 Närbesläktade kreditformer 48 4.3 Den svenska factoringmarknaden 49

Appendix 4:1 F akrurabelâningsavral 53

5 Finansiell leasing 57 5.1 Inledning . . . . . . . . 57 5.2 Beskrivning av finansiell leasing 58 5.2.1 Principer för en leasingaffär 58 5.2.2 Avtal om finansiell leasing 59 5.2.3 Redovisning av leasing 61 5.3 Leasing som finansieringsalternativ 63 5.4 Den svenska Ieasingmarknaden 63

Appendix 5:1 Avtal om finansiell Ieasing 68

6 Kontokørtskrediter 73 6.lInledning 73 6.2 Beskrivning av kreditgivning vid köp med kreditkort 74 6.2.1 Gången vid kreditkortsköp 75 6.2.2 Ränta och avgifter 75 6.2.3 Betalningsvillkor . . . . . . . 76 6.2.4 Viktiga bestämmelser i ett kreditkortsavtal 76

7.1 Inledning . . . . . . . . 87 7.2 Beskrivning av avbetalningsköp 88 7.2.1 Gången vid avbetalningsköp 88 7.2.2 Köparens kreditkostnad . . . . . . 89 7.3 Legal reglering av kreditvillkoren vid avbetalningsköp 91 7.3.1 Särskilda bestämmelser om kreditköp i konsumentköplagen (1973:877) . . . . . . . . . . 91 7.3.2 Förordningen (1959:575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar 91 7.3.3 Förslaget till konsumentkreditlag 92 7.4 Avbetalningskrediternas refinansiering . . . . . . . . 93 7.4.1 Olika former av refinansiering hos finansieringsföretag 93 7.4.2 Säljföretagets kostnader vid refinansiering hos finansieringsföretag 94 7.5 Omfattningen av finansieringsföretagens kreditgivning i samband med avbetalningsköp 94 7.5.1 Allmänt . . . . . . 94 7.5.2 Avbetalningskrediter till företag 96 7.5.3 Avbetalningskrediter till konsumenter 98 7.5.4 Avbetalningskrediter vid fordonsförsäljning 99

Appendix 7:1 Avtal angående belâning av avbetalningskøntrakt 101

F inansieringsfdreragens övriga kreditgivning 103 8.1 Inledning 103 8.2 Kreditformer 104 8.2.1 Conñrming 104 8.2.2 Lagerñnansiering . 104 8.2.3 Belåning av hyreskontrakt 105 8.2.4 Reverslån till Företag . . . . . . . . 106 8.2.5 Säljarförmedlade reverslån till konsumenter 107 8.2.6 Andra krediter . . . . . . . . . . . 108 8.3 Omfattningen av linansieringsföretagens övriga kreditgivning 108

F inansieringsjörelagens Llpp/åning 113 9.1 Specialinlåningsmarknaden 113 9.2 Långivare och låneformer . . . . . . . . . . 114 9.3 Bankers Förmedling av ñnansieringsföretags upplåning 117 9.4 Upplåningsräntor 118

10 Allmänna överväganden . . . . . . . . 121 10.1 Finansieringsföretagens betydelse på kreditmarknaden 121 10.2 Faktorer bakom ñnansieringsföretagens expansion 122 10.3 Behovet av lagstiftning 123

11 Kreditpolitisk reglering . . . . 127 11.1 Finansieringsföretagens utveckling under olika kreditpolitiska lägen . . . . . . 127 11.2 Allmänna överväganden 129 11.3 Kreditpolitiska medel 131 ll.3.l Allmänt 131 1l.3.2 Likviditetskrav 132 l1.3.3 Selektiva likviditetskrav 1384 11.3.4 Kassakrav 139 1 l .3.5 Utlåningsreglering 139 11.3.6 Räntereglering 141 11.3.7 Emissionskontroll 142 l 1.3.8 Uppgiftsskyldighet 143

A12 Särskild lagstiftning för jinansieringsfiretag 145 12.1 Motiv För en särskild lagstiftning . 145 12.2 Finansieringsföretagen som kreditaktiebolag 147 12.3 Lagstiftningens tillämpningsområde 148 12.4 Upplysningsplikt . . . . 151 12.5 Den särskilda lagstiftningens innehåll 152 l2.5.1 Upplåningsrätt 152 l2.5.2 Aktiebolagsform . . . . . . . 153 12.5.3 Precisering av föremålet för verksamheten 153 12.5.4 Tillsyn och registrering 153

13 Specia/motivering . . . . . 157 13.1 Lag om ñnansieringsbolag . . . . . . . . . . . . 157 13.2 Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel 163

l Inledning . . . . . . .. 191 2 Den kreditpolitiska regleringen 191 3 Lagen om finansieringsverksamhet . 192

Lagförslag

l Förslag till Lag finansieringsbolag

om

Härigenom föreskrives följande.

l § Denna lag äger tillämpning på näringsverksamhet om verksamheten 1. helt eller huvudsakligen består i att lämna kredit eller att, i syfte att medverka till finansiering, förvärva fordringar eller upplåta egendom till nyttjande, 2. är av mera betydande omfattning eller bedrives av aktiebolag i vilket bank eller banks dotterbolag äger aktier. Lagen är dock inte tillämplig på sådan verksamhet som 1. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en mindre eller särskild grupp näringsidkare och för vilken medel ej anskaffas från allmänheten. 2. på grund av annan lag är föremål för bankinspektionens tillsyn eller med stöd av särskild föreskrift i sådan lag är befriad från inspektionens tillsyn, eller 3,avses i lagen (1949:722) om pantlånerörelse.

2 § Verksamheten på vilken denna lag är tillämplig skall, om ej bankinspektionen i särskilt fall medger annat, bedrivas i form av aktiebolag. För sådant aktiebolag (finansieringsbolag) gäller vad om aktiebolag i allmänhet är föreskrivet i den mån ej annat följer av vad i denna lag föreskrives. Annan än finansieringsbolag får icke i sin firma eller eljest vid beteckning av sin rörelse använda ordet finansieringsbolag eller finansieringsaktiebolag.

3 § Finansieringsbolag står under bankinspektionens tillsyn.

4 § Bankinspektionen avgör i varje särskilt fall om företag är att anse som finansieringsbolag och godkänner bolagsordningen for bolaget. Sådant bolag skall registreras som finansieringsbolag. Bolagsordningen skall innehålla bestämmelser om bolagets eget kapital i förhållande till dess upplåning. Detta förhållande skall motsvara vad som i fråga om krav på eget kapital föreskrives for bankaktiebolag. Föremålet for bolagets verksamhet skall vara tydligt angivet i bolagsordningen. I övrigt

10 Lagförs/ag SOU l977:97

prövar bankinspektionen om med hänsyn till bolagets verksamhet särskilda Föreskrifter behövs i bolagsordningen.

Ändring av ñnansieringsbolags bolagsordning skall godkännas av bankin-

spektionen.

5§ Om det behövs för att bedöma om denna lag skall äga tillämpning på viss verksamhet får bankinspektionen förelägga den som bedriver verksamheten att till inspektionen lämna uppgifter om verksamheten.

6§ Bankinspektionen skall övervaka att finansieringsbolags verksamhet bedrives i överensstämmelse med denna lag, bolagsordningen och andra författningar som gäller för verksamheten. Inspektionen skall även i övrigt med uppmärksamhet följa verksamheten i den mån det behövs för att få kännedom om de förhållanden som har betydelse för en sund utveckling av finansieringsbolagens verksamhet. Bankinspektionen får kalla till sammanträde med bolagets styrelse och, om styrelsen ej har efterkommit begäran av inspektionen att utfärda kallelse till extra bolagsstämma, till sådan stämma. Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde som inspektionen har utlyst och vid bolagsstämma samt deltaga i överläggningarna. Bankinspektionen får i finansieringsbolag förordna en revisor. Inspektionen får när som helst återkalla sådant förordnande och i stället utse ny revisor.

7§ Om bankinspektionen finner det erforderligt, får inspektionen meddela närmare föreskrifter om sättet för förande av finansieringsbolags räkenskaper, om förvaring av värdehandlingar och om inventering av dessa.

8 § Finansieringsbolag är skyldigt att

1. på begäran hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt böcker,

räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för bankinspektionens granskning, 2. på tider och enligt formulär som inspektionen bestämmer till inspektionen insända Översikter över bolagets tillgångar och skulder och uppgift om de ñnansieringsvillkor som bolaget tillämpar, 3. till inspektionen insända avskrift av årsredovisningen, revisionsberättelsen och protokoll vid ordinarie bolagsstämma samt i förekommande fall av delsårsrapporter, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen, 4. i övrigt lämna inspektionen de upplysningar om bolaget som inspektionen begär.

9 § Har finansieringsbolag fattat beslut som strider mot lag eller bolagsordningen, kan bankinspektionen förbjuda verkställigheten av beslutet. Har beslutet verkställts, kan inspektionen förelägga bolaget att göra rättelse om det kan ske. Även om avvikelse från lag eller bolagsordningen icke har skett, får inspektionen göra de erinringar i fråga om finansieringsbolags verksamhet som inspektionen finner påkallade. Driver ñnansieringsbolag verksamhet i strid mot lag eller bolagsordningen,

Lag/örs/ag 11

får bankinspektionen förelägga bolaget att inom viss tid vidtaga åtgärd för rättelse. Vidtages ej åtgärd inom den bestämda tiden, får inspektionen förbjuda bolaget att driva verksamhet på vilken lagen är tillämplig.

10§ Bestämmelserna i 10 kap. 4§ första stycket 4 och 12 kap. 7§ aktiebolagslagen (1975:1385) äger motsvarande tillämpning i fråga om linansieringsbolags Förvärv av fordringar och upplåtelse av egendom som avses i l § första stycket l.

ll § Träder fmansieringsbolag i likvidation, får bankinspektionen förordna ombud som skall närvara vid likvidatorernas sammanträden och i övrigt övervaka likvidationen. Ombudet har rätt att yttra sig vid sammanträdena. Likvidatorerna skall på begäran bereda ombudet tillfälle att inventera bolagets kassa och övriga tillgångar samt granska bolagets böcker, räkenskaper och andra handlingar. De skall lämna ombudet de upplysningar om bolaget som ombudet begär.

12 § Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna lag får vite utsättas.

13 § Till bestridande av kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall ñnansieringsbolag årligen erlägga bidrag. Närmare föreskrifter om bidragets storlek och om dess fastställande och erläggande meddelas av regeringen. Det åligger fmansieringsbolag dessutom att till revisor som har förordnats enligt 6§ andra stycket och ombud som har förordnats enligt 11 § första stycket utge ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

14 § Talan mot beslut som bankinspektionen meddelar enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär. Inspektionens beslut länder omedelbart till efterrättelse.

15 § Den som är eller har varit verksam i fmansieringsbolag får ej obehörigen uppge vad han till följd därav har fått veta om enskilds ekonomiska förhållanden eller yrkes- eller affárshemlighet.

l6§ Styrelseledamot eller befattningshavare hos fmansieringsbolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar bankinspektionen oriktiga upplysningar om fmansieringsbolagets verksamhet eller vilseleder inspektionen genom oriktig bokföring dömes till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall dömes ej till ansvar. Den som bryter mot 2 § andra stycket dömes till böter.

17 § I fråga om verksamhet, som på grund av medgivande enligt 2 § drives i annan form än aktiebolag, gäller vad som föreskrives om fmansieringsbolag i tillämpliga delar. Närmare föreskrifter om verksamheten meddelas av bankinspektionen.

Denna lag träder i kraft den

12 Lagförslag

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Härigenom föreskrives att 2, 7, 8, 14-17 §§ lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 5 I denna lag förstås med l. bankinstitut: bankaktiebolag, Sparbank och centralkassa forjordbrukskredit, 2. försäkringsinstitut: allmänna pensionsfonden och forsäkringsföretag med svensk koncession, 3. kreditinstitut: bankinstitut, 3. kreditinstitut: bankinstitut, jordbrukskassa, kreditaktiebolag, jordbrukskassa, kreditaktiebolag, försäkringsinstitut, landshypoteks- försäkringsinstitut, landshypoteksoch stadshypoteksinstitutionerna, och stadshypoteksinstitutionerna, Svenska skeppshypotekskassan och Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa. Skeppsfartens sekundärlånekassa och _/inansieringsb0lag. Med ilinansieringsbolag *jämstäl/es vid tillämpning av denna lag .företag som avses i 17 § lagen (1978:000) om finansieringsbolag.

7§ Förordnande om likviditetskrav Förordnande om likviditetskrav kan avse bankinstitut. kan avse bankinstitut eI/er/inansieringsbølag.

:ff- Med likviditetskrav avses att Med likviditetskrav avses att bankinstituts likvida medel vid viss bankinstituts eller/inansieringsbolags tidpunkt skall uppgå till ett belopp likvida medel vid viss tidpunkt skall som svarar mot viss andel, högst uppgå till ett belopp som svarar mot femtio procent, av institutets förbin- viss andel, högst femtio procent, av delser med de avdrag och undantag institutets eller bolagets förbindelser som riksbanken anger enligt 9§ 4 med de avdrag och undantag som och 5. riksbanken anger enligt 9§ 4 och 5.

14§ Förordnande om utlåningsregle- Förordnande om utlâningsreglering kan avse bankinstitut. ring kan avse bankinstitut eller _finansieringsb0lag.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 § Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp (maximibelopp) fastställes för l. utlämnade lån, 2. beviljade men ej utlämnade 2. beviljade men ej utlämnade lån, eI/erför lån, 3. garantiförbindelser som är 3. garantiforbindelser som är knutna till kreditgivning. knutna till kreditgivning, 4. värdet av egendom somjinansieringsbolag i syfte att medverka till _finansiering upp/ätit till nyttjande (leasingobjekt) eller_ för 5. värdet avfinansieringsbolags nyansktzffade leasingobjekt. Med län jämställes vederlag för _fordringar som _finansieringsbalagförvärvar i syfte att medverka til/finansiering.

l6§ Riksbanken fastställer for viss Riksbanken fastställer för viss tidpunkt (beräkningstidpunkt) eller tidpunkt (beräkningstidpunkt) eller for viss tidsperiod (beräkningspe- för viss tidsperiod (beräkningsperiod) maximibelopp enligt 15 § i riod) maximibelopp enligt 15§ i förhållande till lånens eller garanti- förhållande till lånens eller garantiforbindelsernas storlek vid viss tid- forbindelsernas storlek eller Ieasingpunkt eller på annat sätt. Därvid får objektens värde vid viss tidpunkt riksbanken ge skilda regler för utlå- eller på annat sätt. Därvid får riksning eller garantiforbindelser avse- banken ge skilda regler för utlåning, ende olika ändamål. garantiförbindelser eller /easingolzjekt avseende olika ändamål.

17§ Med emissionskontroll avses att Med emissionskontroll avses att obligationer, förlagsbevis eller andra obligationer, forlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utan tillstånd av skuldebrev ej får utan tillstånd av riksbanken utges av annan än riks- riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret och att andra skulde- gäldskontoret och att andra skuldebrev, som ej avser inlåning på brev, som ej avser inlåning på räkning från allmänheten, ej får utan räkning från allmänheten, ej får utan sådant tillstånd utges av kreditin- sådant tillstånd utges av annat stitut. kreditinstitut än ,finansie/*ingsbo/ag.

Denna lag träder i kraft den

SOLJl97%97

Sammanfattning

l enlighet med sina direktiv har kommittén framlagt förslag till laglig reglering av de s. k. finansieringsföretagens verksamhet och deras inordnande under den kreditpolitiska lagstiftningen. I avvaktan på riksdagens beslut vad gäller lagstiftningen om fondkommissionärer har kommittén i sitt betänkande inte behandlat den in- och utlåningsrörelse som bedrivs av dessa.

F inansierings/öretagens verksamhet

Sedan mitten av 1960-talet har en ny typ av kreditinstitut vuxit fram på den svenska kreditmarknaden - institut som med ett gemensamt namn kan kallas for finansieringsforetag. Bakom bildandet av många av dessa företag har stått de svenska affarsbankerna. l dag är de fiesta av de större iinansieringsföretagen dotterbolag till banker. Vid sidan av de bankanknutna finansieringsföretagen finns dock flera företag av betydande omfattning av vilka de som är knutna till bilproducenter är de största. Vid slutet av 1976 ingick i den officiella statistiken över finansieringsföretag 76 företag. Finansieringsforetagens kreditgivning riktar sig både till företag och till konsumenter. En stor del av deras kreditgivning sker i speciella former som i mycket liten utsträckning återfinns hos andra kreditinstitut. Factoring och finansiell leasing är två betydelsefulla kreditformer när det gäller kreditgivningen till företag. Med factoring avses framför allt belâning av fakturafordringar. Finansiell leasing är en kreditgivning i form av långtidsuthyrning av framförallt produktionsutrustning. Även finansiering av avbetalningshandel - genom belåning av avbetalningskontrakt utgör en icke oväsentlig del av finansieringsföretagens verksamhet. Avbetalningsfinansieringen kan avse krediter till såväl företag som konsumenter. En utpräglad konsumentkreditgivning är däremot de kontokortskrediter som återfinns hos vissa finansieringsforetag. Bilfinansiering avser såväl finansieringen av återförsäljares lagerhållning av bilar som belâning av återförsäljarnas avbetalnings- och uthyrningskontrakt. Vid sidan av de mer eller mindre speciella kreditformerna sker linansieringsforetagens kreditgivning också i former som återfinns hos bankerna. Under 1970-talet har kreditgivningen från de svenska iinansieringsföretagen ökat i en mycket snabb takt. Speciellt under de senaste tre åren - 1974-1976 - har ökningstakten i genomsnitt uppgått till ca 30 % per år. År 1976 ökade de utestående krediterna från finansieringsforetagen med drygt

16 Sammanfattning

1 800 mkr. Den stora betydelse som kreditmarknaden har för den samhällsekonomiska utvecklingen har lett till att samhället skaffat sig ett relativt stort mått av kontroll av och insyn i de olika institut som uppträder på denna marknad. Således omfattas flertalet kreditinstitut av speciell lagstiftning, såsom banklagstiftningen och lagen om kreditaktiebolag, som bl. a. innehåller regler om offentlig tillsyn över deras verksamhet. Härutöver omfattas de av den kreditpolitiska lagstiftningen, som ger möjlighet att tillämpa olika kreditpolitiska medel på dem. Finansieringsföretagen omfattas i dag varken av någon speciell lagstiftning eller av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser.

Den kreditpolitiska regleringen Den snabba expansion som fmansieringsföretagen hittills har uppvisat har inneburit att de kommit att spela en allt större roll på den svenska kreditmarknaden. Härigenom har en inte obetydlig del av kreditgivningen kommit att bli mindre påverkad av den förda kreditpolitiken. En sådan situation kan leda till att effektiviteten hos kreditpolitiken minskar vad gäller uppnåendet av de samhällsekonomiska målen. Detta gäller inte minst om det även föreligger selektiva mål, t. ex. vad gäller tillgången på konsumentkrediter där finansieringsföretagen kommit att spela en relativt betydande roll. l ett läge där vissa kreditinstitut, t. ex. banker, är underkastade olika kreditrestriktioner medan andra, t. ex. fmansieringsföretagen. inte är politiska underkastade några sådana kan detta leda till en snedvridning av kreditgivl viss mån synes en sådan utveckling redan ha skett - en ningsmönstret. av kreditgivningen från banker till finansieringsföretag. Denna överflyttning tendens har varit mest framträdande under perioder då bankernas kreditgivning mer påtagligt begränsats av den förda kreditpolitiken. Kommittén föreslår därför att vissa av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser skall kunna tillämpas även på finansieringsföretagen. Detta gäller bestämmelserna om likviditetskrav, utlåningsreglering och räntereglering.

Lag om jinansieringsbolag De bankägda ñnansieringsföretagen kan i viss mån redan i dag sägas omfattas av ett regelsystem liknande det som gäller för övriga kreditinstitut. Vid det tillstånd av regeringen som krävs för en banks förvärv av aktierna i ett linansieringsföretag har vissa villkor uppställts. Banken skall bl. a. vara skyldig att lämna bankinspektionen uppgifter om företaget och att överhuvudtaget bereda inspektionen insyn i ñnansieringsföretagets verksamhet. Vidare har i de bankägda finansieringsföretagens bolagsordningar införts ett kapitaltäckningskrav liknande det som gäller för bankerna. . De icke bankägda finansieringsföretagen omfattas inte av några liknande bestämmelser och någon allmän kontroll av finansieringsföretagen kan inte byggas härpå Det kan lätt leda till en situation där konkurrensen mellan bankägda och icke bankägda företag sker på olika villkor. - Kommittén föreslår att en speciell lagstiftning -lag om finansieringsbolag

Sammanfattning 17

införs som omfattar samtliga tinansieringsföretag oberoende av ägarkategorier. En sådan lagstiftning utgör även en grund för den av kommittén föreslagna kreditpolitiska regleringen av ñnansieringsforetagen. kommitténs förslag skall en sådan lag om finansieringsbolag inte Enligt omfatta där kreditgivning ingår. Kommittén föreslår i varje verksamhet stället att lagen enbart skall omfatta företag vars huvudsakliga verksamhet utgörs av kreditgivning och som i sin utlåning eller upplåning riktar sig till allmänheten. Företag, som omfattas av lagens bestämmelser. skall enligt kommitténs forslag benämnas finansieringsbolag och skall stå under bankinspektionens tillsyn. För att öppna möjligheter att avgöra vilka företag som skall omfattas av lagen föreslår kommittén att en allmän upplysningsplikt införs på så sätt att får rätt att infordra uppgifter om verksamheten från de tillsynsmyndigheten företag där fråga uppstår om de bedriver sådan verksamhet som skall omfattas av lagstiftningen. För finansieringsbolag uppställs vissa villkor. Verksamheten skall således bedrivas som aktiebolag möjlighet till dispens från detta krav skall dock

finnas. Vidare skall finansieringsbolagen iaktta kaptialtäckningskrav som

motsvarar de som gäller för bankaktiebolagen. Kaptialtäckningskraven för ñnansieringsbolagen utformas som en upplåningsrätt. Den tillsyn, som enligt kommitténs utformas i övrigt på förslag, skall utövas av bankinspektionen, ett sätt som motsvarar vad som gäller för kreditaktiebolagen.

2 Direktiv

Direktiven för kommittén finns i anförande till protokoll vid regeringssammanträde den 25 september 1975. Dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anförde.

Samhället har ett betydande inflytande över bankernas verksamhet bl. a. via banklagstiftningen med den tillsyn som utövas av bankinspektionen och via kreditpolitiska åtgärder som sker med stöd av en särskild kreditpolitisk lagstiftning. Även kreditaktiebolagen står under tillsyn av bankinspektionen och omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen. År 1974 genomfördes en översyn av den kreditpolitiska lagstiftningen som ledde till att tidigare gällande lagar ersattes med lagen (l974:922)om kreditpolitiska medel (prop. 1974:168, FiU 39, rskr 357). Den gällande tillsynslagstiftningen liksom den kreditpolitiska lagstiftningen omfattarenbart institut som uppträder på den s. k. organiserade kreditmarknaden. I det betänkande (Ds Fi 1974:2) som låg till grund för den nya lagen om kreditpolitiska medel, erinras om att kreditgivning också sker via andra slag av institut, bl. a. fondmäklare och s. k. ñnansieringsföretag. Med ñnansieringsföretag avsågs bl. a. factoring- och Ieasingbolag och olika typer av konsumtionskreditföretag. Om kreditgivningen från sådana företag skulle öka mera väsentligt, borde enligt utredningen prövas på vilket sätt dessas kreditgivning skulle kunna regleras. Utredningen pekade på möjligheten att låta lagen (l963:76) om kreditaktiebolag omfatta även ñnansieringsbolagen. Skedde det skulle vissa bestämmelser i den kreditpolitiska lagstiftningen automatiskt bli tillämpliga på dessa företag. Vidare skulle fmansieringsbolagen i likhet med de nuvarande kreditaktiebolagen komma under bankinspektionens tillsyn. Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande förordade bankinspektionen, konjunkturinstitutet samt majoriteten av riksbanksfullmäktige en utredning i syfte att göra den kreditpolitiska lagstiftningen tillämplig också på ñnansieringsföretag och andra utanför den organiserade kreditmarknaden. l prop. 1974:168 uttaladejag att även jag ansåg att det fanns goda skäl för en sådan vidgning av den kreditpolitiska lagstiftningens tillämpningsområde och attjag inom den närmaste framtiden avsåg att ta ställning till den fortsatta handläggningen av frågan. De kreditpolitiska åtgärder som kan vidtas med stöd av lagen om kreditpolitiska medel kan riktas endast mot institut på den organiserade lånemarknaden. Erfarenheterna har visat att kreditströmmarna på den okontrollerade marknaden ökar väsentligt i tider då en hårdare kreditpolitisk styrning sker. Detta bidrar till att de kreditpolitiska åtgärderna minskari effektivitet. En sådan okontrollerad marknad kan också medföra att de kreditpolitiska åtgärderna i vissa lägen måste bli hårdare än som annars hade varit nödvändigt. Med hänsyn till kreditpolitikens betydelse för strävandena att upprätthålla balans i samhällsekonomin är det självfallet viktigt att den eftersträvade styrningen av kreditgivningen i samhället blir så effektiv som möjligt. Den reform av den kreditpolitiska lagstiftningen som genomfördes förra året avsåg närmast en teknisk

20 Direktiv

översyn av lagstiftningen byggd på erfarenheterna av användningen av kreditpolitiska åtgärder och med hänsyn tagen till vissa ändringar som ägt rum på kreditmarknaden. Översynen var däremot inte inriktad på en vidgning av lagstiftningens tillämpningsområde till institut och andra som dittills inte omfattats av den kreditpolitiska lagstiftningen. Jag anser att frågan om en sådan vidgning nu bör utredas och att särskilda sakkunniga bör tillkallas för uppgiften. Utredningsarbetet bör i första hand avse ñnansieringsbolagen. Dessa bolags verksamhet är - som jag närmare skall belysa i det Följande - av sådan art och omfattning att det finns skäl att låta bolagen omfattas inte bara av den kreditpolitiska kontrollen utan även av den tillsyn från det allmänna som genom bankinspektionen skeri fråga om banker och andra kreditinstitut. Behovet av tillsyn gör sig särskilt märkbart beträffande fmansieringsföretag som i en eller annan form har nära anknytning till bankinstitut. Den av samhället eftersträvade insynen i och kontrollen över bankväsendet gör det naturligt att också de bankanknutna tinansieringsbolagen omfattas av bankinspektionens direkta tillsyn. En sådan tillsyn kan emellertid även vara påkallad i fråga om övriga tinansieringsföretag. Kreditköpkommittén har i sitt nyligen avlämnade betänkande Konsumentkreditlag m. m. (SOU 1975:63) lagt fram förslag till regler som syftar till att stärka konsumentskyddet vid olika former av konsumentkrediter och vid långtidsuthyrning av vara. Enligt förslaget skall myndighet som regeringen bestämmer övervaka att kreditgivare. bl. a. finansieringsföretagen, följer de föreslagna reglerna. De sakkunniga bör pröva frågan huruvida även allmänna kontroll- och tillsynsregler av det slag som gäller för kreditinstituten bör införas också i fråga om linansieringsbolagen. De åsyftade ñnansieringsföretagen är av olika slag. En grupp utgör de företag som är anknutna till bankinstitut och driver finansiell verksamhet genom factoring, dvs. belåning eller köp av kundfordringar, och/eller s. k. finansiell leasing. Med finansiell leasing avses att företaget finansierar inköp av maskiner och annan utrustning sedan avtal om uthyrning därav träffats. Flertalet av de bankanknutna factoring- och leasingföretagen ägs numera helt eller delvis av ett eller flera bankinstitut. En av de privata storbankerna samarbetar med factoring- och leasingföretag utan att banken äger företagen. Den totala balansomslutningen för de bankanknutna factoring- och leasingföretagen uppgick år 1974 till mer än l 500 milj. kr. De ändringar i banklagstiftningen som genomfördes efter beslut av 1975 års riksmöte innebar bl. a. en viss liberalisering av kapitaltäcknings- och blancokreditreglerna i fråga om bankinstituts kreditgivning till sidobolag som driver factoring- och leasingrörelsemrop. 1975:73, NU 24. rskr 152. SFS l975z227-229). Med anledning av att riksbanksfullmäktige i ett remissyttrande hade anfört att kapitaltäckningsreglerna för banks placeringar i sådana företag inte borde ändras förrän det hade utretts bl. a. i vad mån dessa företag borde kunna påverkas av kreditpolitiska åtgärder framhöll jag i prop. 1975:73 att en kommande utredning om linansieringsföretagen kunde antas resultera i förslag om en bättre kontroll över dessa. En annan grupp utgör de s. k. kontokortsföretagen och en tredje grupp består av tinansieringsföretag som är knutna till företag inom bilbranschen eller andra produktionsföretag och som i huvudsak är inriktade på diskontering av avbetalningskontrakt. Även andra typer av finansieringsföretag än de nu nämnda finns. Finansieringsföretagen har efter hand blivit allt flera och omfattningen av företagens verksamhet har under senare år ökat kraftigt. Statistiska centralbyrån gör fortlöpande för varje räkenskapsår en sammanställning av fmansieringsföretagens rörelseresultat. Redovisningen för år 1974 omfattar 76 finansieringsföretag. Vid utgången av nämnda år var den totala omslutningen för dessa företag 6 200 milj. kr., vilket innebar en ökning från föregående räkenskapsår med 1 700 milj. kr. Företagens utestående krediter uppgick till 4 900 milj. kr. Anskaffningen av kapital till verksamheten omfattas av den kreditpolitiska regleringen i den mån den skulle ske genom obligations- eller förlagsupplåning: Vidare berörs tinansieringsföretagens krediter från bankinstitut indirekt av kreditpolitiska åtgärder riktade mot banksektorn. Företagen finansierar

Direktiv 21

emellertid sin verksamhet i huvudsak på annat sätt. Av statistiska centralbyråns sammanställning framgår att vid utgången av år 1974 uppgick den totala upplåningen till 4 239 milj. kr. Av sistnämnda belopp kom 837 milj. kr. från bankinstitut, 709 milj. kr. från ftnansföretag och återstoden i huvudsak från andra företag. De sakkunniga bör närmare belysa ñnansieringsföretagens kreditgivningsverksamhet och hur den finansieras samt göra en bedömning av företagens betydelse på kreditmarknaden i framtiden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att undersöka hur verksamheten har utvecklats under perioder då skärpta kreditrestriktioner har gällt för banker och andra kreditinstitut. Mot bakgrund av vad som kommer fram beträffande finansieringsföretagens verksamhet bör de sakkunniga lägga fram de förslag som bedöms som nödvändiga for att kreditpolitiska åtgärder med önskvärd effekt skall kunna användas också i fråga om dessa företag. Som jag redan har framhållit har iinansieringbolagens verksamhet numera sådan betydelse och omfattning på kreditmarknaden att det bör prövas på vad sätt det allmänna bör ha möjlighet inte bara till kreditpolitisk styrning utan också till en mera allmän kontroll av och insyn i verksamheten. Det ligger nära till hands att göra en jämförelse med vad som gäller för kreditaktiebolagen. Lagen om kreditaktiebolag är tillämplig på aktiebolag som har till ändamål att driva lånerörelse och att genom utgivande av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verksamheten erforderliga medel men i vars rörelse bankrörelse inte ingår. Lagen har karaktär av tillsynslagstiftning innebärande bl. a. att bolagens bolagsordningar skall prövas av regeringen och att bolagen står under tillsyn av bankinspektionen. om dispens från sådan tillsyn inte lämnas av regeringen. l de factoring- och leasingbolag som bankinstitut efter regeringens medgivande har fått förvärva, har bankinspektionen f. n. indirekt insyn via den tillsyn som inspektionen har över ägarbankerna. De övriga ñnansieringsforetagen drivs utan någon motsvarighet till sådan tillsyn från det allmänna som gäller för andra institut som driver kreditgivnings- _ rörelse. De sakkunniga bör lägga fram de förslag till lagstiftningsåtgärder som behövs för att det allmänna skall få behövligt inflytande över ñnansieringsbolagens verksamhet. En möjlighet är att genom en ändrad definition av begreppet kreditaktiebolag fånga in ñnansieringsbolagen under kreditaktiebolagslagens tillämpningsområde. Härigenom skulle samtidigt nås den effekten att den kreditpolitiska lagstiftningens regler om kreditaktiebolag skulle komma att gälla för ftnansieringsbolagen. Väljs den vägen är utredningen oförhindrad att överse och anpassa kreditaktiebolagslagen till det vidgade tillämpningsområdet. Andra lösningar kan emellertid visa sig lämpligare. Sammanfattningsvis bör de sakkunniga mot bakgrund av finansieringsbolagens ökande betydelse på kreditmarknaden lägga fram forslag till lagstiftningsåtgärder som ger samhället behövliga möjligheter till såväl kreditpolitisk styrning av finansieringsbolagens verksamhet som allmän kontroll av och insyn i verksamheten. Bankverksamhet får enligt lag här i landet drivas endast av bankinstituten, dvs. bankaktiebolagen, sparbankerna och föreningsbankerna. Med bankverksamhet förstås därvid sådan verksamhet vari ingår inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas. Lagen om kreditpolitiska medel ger möjlighet att använda kreditpolitiska medel förutom i fråga om bankinstitut också beträffande försäkringsinstitut, kreditaktiebolag och hypoteksinstitutionerna. Förordnande om räntereglering, såvitt gäller möjligheten att fastställa högsta eller lägsta ränta för inlåning, kan dock användas även i fråga om annan som driver inlåning på räkning av det slag bank allmänneligen begagnar. Den sparkasseverksamhet som drivs inom t. ex. Kooperativa förbundet och Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningar kan sålunda omfattas av sådant förordnande. Lagen om kreditpolitiska medel är däremot inte tillämplig på den inlånings- och utlåningsverksamhet som sedan lång tid tillbaka drivs av de fondkommissionärer som inte är banker. Verksamheten bedrivs antingen av fondkommissionärerna själva eller genom sidoordnade bankirforetag och innebär att fondkommissionärerna från sina kunder lånar medel som - tillsammans med medel

22 Direktiv

som lånas upp i banker eller på annat sätt används för krediter åt andra kunder som behöver lån för att finansiera sina Förvärv av aktier och andra värdepapper. För de åtta fondkommissionärer som i nämnvärd omfattning sysslar med bankirverksamhet uppgick vid utgången av år 1974 inlåningen till 224 milj. kr. och utlåningen till 308 milj. kr. Det totala antalet kundkonton i bankirverksamheten var ca 4 000. De sakkunniga bör jämväl överväga i vad mån ifrågavarande in- och utlåningsverksamhet bör omfattas av åtgärder som kan vidtas med stöd av lagen om kreditpolitiska medel. Jag vill i sammanhanget erinra om att fondbörsutredningen (Fi 1967:32) i sitt slutbetänkande, som avses föreligga nästa år, kommer att se över den lagstiftning som gäller i fråga om drivande av fondkommissionsrörelse. De sakkunniga har självfallet att beakta de nya regler som kan bli resultatet av fondbörsutredningens arbete. Lagen om kreditpolitiska medel har inte heller tillämpning på bankirer och andra privatpersoner som yrkesmässigt bedriver fmansieringsverksamhet eller på företag i allmänhet som använder likviditetsöverskott för utlåning. l tider med kreditrestriktioner i bankväsendet kan sådan utlåning uppgå till betydande belopp. De sakkunniga är oförhindrade att överväga även härmed sammanhängande frågor.

i Sverige

3 Finansieringsföretagen

3.1 Inledning

Sedan början av 1960-talet bedrivs en snabbt växande kreditgivning i Sverige av en grupp institut som inte kan hänföras till någon av de traditionella grupperna av kreditinstitut såsom t. ex. banker och kreditaktiebolag. Den grupp som här avses är de s. k. finansieringsföretagen. Efter en relativt måttlig tillväxt under 1960-talet har fmanseringsföretagens verksamhet utvidgats mycket kraftigt under 1970-talet. Denna expansion har kommit till stånd dels genom kraftiga volymökningar hos redan existerande företag och dels genom nyetableringar. Enligt den officiella statistiken uppgick den sammanlagda balansomslutningen hos fmansieringsföretagen vid utgången av 1976 till 10,7 miljarder kr. Under 1974-1976 expanderade kreditgivningen från linansieringsforetagen med ca 30 96 per år. Finansieringsföretagens utestående krediter till allmänheten uppgick vid utgången av 1976 till 6 % av banksystemets utlåning exkl. bostadsbyggnadskrediter.

Ökningen av utestående krediter under 1976 uppgick till 15 96 av ökningen

hos banksystemet. Den officiella statistiken omfattar i dag 76 finansieringsföretag. Flertalet av dessa är förhållandevis små. De 15 största finansieringsföretagen svarar ensamma för 75 96 av samtliga 76 företags totala balansomslutning. Motsvarande siffra för de 30 största finansieringsföretagen är 94 %. Detta kapitel innehåller dels en sammanfattning av kapitlen 4-9 som beskriver finansieringsföretagens kreditgivning och upplåning och dels en institutionell beskrivning av finansieringsföretagens ägarförhållanden m. m. Kapitlet är disponerat på följande sätt. Först ges en översikt av de olika kreditformer som återfinns hos fmansieringsföretagen samt den relativa betydelsen av dessa kreditformer. Därefter följer en beskrivning av ägarstrukturen i de svenska finansieringsföretagen. Vidare ges några uppgifter om finansieringsföretagens upplåning. Efter en kort redogörelse för internationellt samarbete mellan finansieringsföretag avslutas kapitlet med en diskussion av fmansieringsföretagens expansion och bakgrunden till denna.

3.2 Kreditformer

En stor del av de kreditformer som fmansieringsföretagen arbetar med är en vidareutveckling av bankernas. På vissa områden har de emellertid utvecklat

24 Finansierings/öretagen i Sverige

nya finansieringsformer. Parallellt med kreditgivningen tillhandahåller ñnansieringsföretagen avancerade administrativa system för t. ex. fakturahantering. Finansieringsföretagens kreditgivning kan delas in i grupperna factoring, finansiell leasing, kontokortskrediter, avbetalningskrediter och övriga krediter. Det förekommer även andra indelningar men denna används bl. a. i den officiella statistiken. Den vanligaste formen avfacroring är fakturabelåning, vilken innebär att finansieringsföretaget producerar kundföretagets reskontra och lämnar kredit på normalt upp till 80 % av det samlade fakturavärdet. Factoringföretagets säkerhet utgörs av stocken av fakturor. Eftersom factoringbolaget har kontrollen över företagets fakturor kan dels belåningsvärdet fastställas dag for dag och dels erhålls en mycket god säkerhet. Därmed kan ett factoringbolag bättre utnyttja fakturorna som säkerhet för kreditjämfort med vad som är möjligt för en bank, som ger kredit mot säkerhet i foretagsinteckning. Förutom fakturabelåning ingår även exportfactoring och fakturaköp i det traditionella factoringbegreppet. I dessa båda former ingår kreditrisktäckning, dvs. factoringföretaget övertar gäldenärens betalningsansvar. Finansiell leasing innebär att ett finansieringsföretag köper in utrustning anvisad av leasingkunden. Utrustningen ägs av finansieringsföretaget medan nyttjanderätten genom ett leasingavtal upplåtes till leasingkunden under en första leasingperiod (basperiod) anpassad bl. a. till utrustningens ekonomiska livslängd, vanligen mellan 3 och 7 år. Leasingavtalet är i princip ouppsägbart från leasingkundens sida och kan inte heller uppsägas av leasingbolaget så länge leasingkunden fullgör sina skyldigheter enligt avtalet. Summan av de Ieasingavgifter leasingkunden erlägger under basperioden ger leasingbolaget ersättning för räntekostnader, administration, risk och vinst samt medger avskrivning av hela eller största delen av leasingobjektets anskaffningskostnad. A Vid basperiodens slut äger leasingkunden rätt att förlänga leasingavtalet, varvid leasingavgift utgår med ett belopp som fastställts redan vid leasingavtalets ingående. Denna avgift motsvarar ofta 1/12 av leasingavgiften under basperioden. Avstår leasingkunden från sin rätt att förlänga avtalet upphör nyttjanderätten och leasingobjektet skall återlämnas till leasingbolaget. Ur leasingkundens synvinkel fungerar leasing ungefär som om investeringen hade finansierats med ett lån. beasingobjektet kan omedelbart disponeras mot att kunden åtar sig att betala av sin ”skuld” till leasingbolaget enligt en på förhand uppgjord betalningsplan. Affären påverkar dock inte kundens balansräkning. Ur finansieringsföretagets synvinkel är leasing inte kreditgivning i den meningen att en fordran redovisas på balansräkningens tillgångssida. l stället redovisas leasingobjektet som en anläggningstillgång och skrivs successivt ned i takt med att Ieasingavgifterna flyter in. Leasing är dock till sin karaktär en renodlad finansiell tjänst och det bokförda värdet av leasingobjekten utgör ett ungefärligt mått på leasingbolagets utestående kredit”. Finansiell leasing bör skiljas från operationell leasing. Den senare termen innebär förhyrning på vanligen 6-24 månader kombinerad med service och underhåll. Operationell leasing bedrivs framför allt av leverantörer. Av speciell betydelse är operationell leasing av personbilar, s. k. billeasing.

F inansierings/öreragen i Sverige 25

Vidare Förekommer operationell leasing av städutrustningar, kaffeautomater m. m. En mycket stor del av de kontokortskredirer som ges i dag ges och administreras av finansieringsföretag. Ett antal finansieringsföretag har egna s. k. externa kontosystem till vilka ett stort antal köpställen är anknutna. Många affärer vill emellertid skaffa sig ett kontokortssystem som enbart galleri den egna affären. Vissa finansieringsföretag tillhandahåller därför s. k. legokontosystem, som bär affärskedjans namn men där finansieringsföretaget svarar för administration och vanligen även för finansiering av kontofordringarna. S. k. interna kontosystem tillhandahålls av detaljhandelsföretag eller dotterbolag till sådana. Administration och finansiering sköts i dessa system av företaget självt och kontokorten är endast giltiga inom den egna detaljhandelskedjan. Finansieringsföretagens avbetalnings/inansiering förekommer i samband med såväl privatpersoners som näringsidkares avbetalningsköp. Mot säkerhet i varan och rätt till inkommande likvider belånar ett finansieringsföretag säljföretagets avbetalningskontrakt. Ofta sker detta inom ramen för ett fast etablerat samarbete mellan säljföretag och finansieringsföretag. I sådana fall svarar finansieringsföretaget for ett flertal administrativa funktioner på liknande sätt som vid factoring och kontokortskrediter. Gruppen övriga krediter är mycket heterogen. En viktig kreditform som ingår i denna grupp är de stora bilfinansieringsföretagens lagerfinansiering av framför allt personbilar. Belåning av kontraktavseende operationell leasing är en annan betydelsefull kreditform. Den dominerande delen av denna belåning avser billeasingkontrakt. l gruppen övriga krediter ingår vidare confirming som är en form av inköpsfinansieringwilken vanligen innebär att ett finansieringsforetag betalar leverantören kontant och ger köparen kredit i upp till sex månader. Säljarförmedlade reverslån i form av medellånga konsumentkrediter (båtlån, renoveringslån m. fl.) och s. k. fritidshuslån är andra exempel på vad som inkluderas i gruppen övriga krediter. Vidare ingår i

denna grupp bl. a. refinansiering av postorderföretagens kreditförsäljning och

krediter som ges av företag som specialiserat sig på belåning av statens premieobligationer. l den officiella statistiken över finansieringsföretagen ingår även varubelåningsföretag. Den rörelse som bedrivs av dessa företag är föremål för särskild - Verksamheten lagstiftning lagen (1949:722) om pantlånerörelse. kräver enligt denna lag tillstånd av länsstyrelsen som även utövar tillsyn över varubelåningsföretagen. Eftersom den rörelse som varubelåningsföretagen driver är av så pass speciell karaktär, tas denna kreditgivning ej med i den fortsatta framställningen. Det kan dock nämnas att de totala utestående krediterna från varubelåningsföretagen enligt SCB vid utgången av 1976 uppgick till 36 mkr. Enligt den officiella statistik över finansieringsföretagen som SCB sedan 1969 varje år publicerar, fördelade sig finansieringsföretagens totala utestående krediter vid utgången av 1976 på sätt som framgår av tabell 3.1. Det bör observeras att det i statistiken görs en åtskillnad mellan utestående krediter till finansinstitut och utestående krediter till övriga, dvs. till allmänheten. Eftersom krediter till finansinstitut även inkluderar vissa krediter mellan finansieringsföretag inom samma koncern, bortses i fortsättningen från

26 Finansieringsfö/eragen i Sverige

Tabell 3.1 Finansieringsföretagens utestående krediter till allmänheten per den 31/ l2 1976 fördelade på kreditformer

Kreditformer Utestående Andel av tokrediter till tala krediallmänheten ter till allmänheten

I Bokforda värdet av utestående Ieasingobjekt vid bokslutstidpunktcn under räkenskapsåret 1976. . ”Med övriga krediter avses sådana krediter som i den officiella statistiken över finansieringsforetagen inte hänförs till någon av grupperna factoring, leasing, kontokortskrediter, avbetalningskrediter eller krediter från varubelåningsföretag. Källa: SCB.

sådan kreditgivning. Med finansieringsföretagens utestående krediter avses därför i detta och följande kapitel krediter till allmänheten. Medan factoring och leasing riktar sig enbart mot företag och kontokortskrediterna endast går till konsumenter, så är avbetalningsfinansieringen och den övriga kreditgivningen mellanformer, som riktar sig till både företag och konsumenter. Traditionellt har finansieringsforetagens företagskunder nästan helt utgjorts av mindre och medelstora företag. Förutom finansieringen har stordriftsfördelama med finansieringsföretagens administrativa system för fakturahantering m. m. varit en värdefull hjälp för mindre företag med förhållandevis outvecklade administrativa rutiner på detta område. Framför allt på leasingsidan har det emellertid på senare år blivit allt vanligare att även större företag uppträder som kunder till finansieringsföretagen. Enligt den officiella statistiken avser 15-20 % av de övriga krediterna sådana krediter som ges till andra än företag. Det rör sig här bl. a. om medellånga reverslån till konsumenter och fritidshuslån, alltså utpräglade konsumentkrediter. Avbetalningskrediterna består till stor del av fordonskrediter varav en betydande andel avser personbilsforsäljning till privatpersoner. Dessutom ingår finansiering av näringsidkares och konsumenters avbetalningsköp av andra varor än fordon. Enligt vad som framgår av kapitlet om avbetalningsfinansiering utgörs ungefär hälften av finansieringsforetagens avbetalningskrediter av konsumentkrediter. Kontokortskrediter änsom ovan nämnts, rena konsumentkrediter. Med dessa förutsättningar blir konsumentkrediternas andel av finansieringsföretagens totala kreditgivning ca 30 %. Statistik över finansieringsforetagen publiceras förutom av SCB även av

Finansieringsföreragen i 27 Sverige

Finansieringsföretagens Förening, som är en branschorganisation för de svenska ñnansieringsföretagen. Föreningen bildades 1960 och i dag svarar dess 35 medlemmar för ca 85 % av de svenska linansieringsföretagens marknad räknat i utestående krediter och värdet av utestående leasingobjekt. - Föreningen fungerar som en intresseorganisation något kommersiellt samarbete inom föreningen förekommer inte. Den statistik över medlemslöretagen som Föreningen producerar lades om 1975 varför någorlundajämförbar statistik endast Föreligger för åren 1975 och 1976. Den statistik som finns publicerad i föreningens årsberättelse lör 1976 återges i Bilaga 2. SCB:s statistik över ñnansieringsföretagen är uppdelad med hänsyn till i vilka former krediterna ges. I statistiken från Finansieringsföretagens Förening delas krediterna istället i första hand in efter ändamål på sätt som redovisas i tabell 3.2. Uppdelningen i tabell 3.2 är inte helt logisk enär fordonskrediterna består av både konsumentkrediter och Företagskrediter. Med hänsyn till fordonskrediternas stora betydelse hos ñnansieringsföretagen är det emellertid av intresse att särredovisa dem. För att uppskatta andelen konsumentkrediter i linansieringslöretagens

Tabell 3.2 Utestående krediter hos medlemmarna i Finansieringsföretagens Förening per den 31/12 1976

Kreditformer Utestående Andel av tokrediter tala utestående krediter mkr 96

Företagskrediter 3 310 44 därav:

därav: avbetalning l 236 17 belâning av kontrakt avseende operationell leasing - 401 5 övrigt (framför allt lagerkrediter) 839 1 l

Konsumentkrediter 1 687 23 därav: _

ü Bokförda värdet av utestående leasingobjekt. Källa: Finansieringsföretagens Förening.

28 Finansieringsföreragen i Sverige

totala kreditgivning ger föreningens statistik bättre underlag än den officiella statistiken. För att ur tabell 3.2 få fram andelen konsumentkrediter måste emellertid ett antagande göras om hur stor andel av fordonskrediterna som bör betraktas som konsumentkrediter. Belåning av leasingkontrakt och övriga fordonskrediter förutsätts inte innehålla konsumentkrediter. Enligt uppgift från Finansieringsföretagens Förening avser ungefär hälften av avbetalningsfinansieringen av fordon försäljning av personbilar. Eftersom en helt dominerande del av avbetalningsförsäljningen av personbilar sker till privatpersoner (jfr kap. 7) kan det antas att andelen konsumentkrediter, som ingår i fordonskrediterna i tabell 3.2. uppgår till ungefär en fjärdedel. Med detta antagande blir konsumentkrediternas andel av finansieringsföretagens totala kreditgivning ungefär en tredjedel Detta resultat stämmer väl överens med den skattning som i det föregående gjordes med hjälp av den officiella statistiken. Det bör emellertid framhävas att dessa uppskattningar är mycket grova. Trots att SCB:s statistik inte är upplagd på ett helt tillfredsställande sätt bl. a. är ju andelen ospecificerade krediter hela 30 % - används i fortsättningen i huvudsak denna statistikkälla. Motiv härför är bl. a. att det är den enda tillgängliga statistik där jämförelser bakåt i tiden är möjliga i någon större utsträckning. Eftersom en stor del av siffermaterialet i detta betänkande är hämtat från SCB:s statistik finns det anledning att göra några kommentarer till statistikens uppläggning. Dessutom hänvisas till Bilaga 2, där det statistiska meddelande från SCB som beskriver finansieringsföretagens utveckling under 1976 återges. bakåt i tiden bör SCB:s statistik användas med viss Vid jämförelser urskillning. Detta beror framför allt på att det under vissa år tillkommit företag i den officiella statistiken som skulle ingått i tidigare års statistikredovisning. I dessa fall har emellertid SCB inhämtat uppgifter från dessa företag för närmast föregående år, vilket gör att uppgifter om nettoförändringar hos identiska företag blir helt tillfredsställande ur denna synvinkel. Vidare förekommer, som påpekats i samband med tabell 3.1, viss dubbelräkning i den officiella statistiken. Koncerninterna transaktioner mellan finansieringsföretag räknas nämligen ibland som upplåning resp. Genom att enbart betrakta utlåning till allmänheten undvikes den utlåning. av utlåningen som annars blir fallet. Denna effekt slår även uppblåsning igenom på balansomslutningen för samtliga finansieringsföretag. Enligt från SCB uppgick den från koncerninterna transaktioner rensade uppgift balansomslutningen till ungefär 10 miljarder kr vid utgången av 1976. Detta är 0,7 miljarder mindre än vad som anges i det statistiska meddelandet i bilaga 2. bör en viss försiktighet iakttagas när det gäller användandet av Slutligen SCB:s siffror rörande fördelningen av finansieringsföretagens upplåning på och låneformer. Fördelningen på långivare är osäker därför att en långivare

betydande del av finansieringsföretagens upplåning förmedlas av bank. Ofta

*Egentligen gäller denna skattning enbart föreningens medlemmar. Enär dessa ganska väl täcker in de olika kreditformer som förekommer hos samtliga finansieringsföretag och svarar för en övervägande del av samtliga finansieringsföretags volym kan denna skattning dock anses vara representativ för branschen som helhet.

Finansieringsföreragen i Sverige 29

vet då inte ñnansieringsföretagen vem som är den egentlige Iångivaren, varför rapporteringen till SCB blir bristfällig. Fördelningen på olika former av upplåning är bristfällig på grund av oklarheter i terminologin.

3.3 De större fmansieringsföretagens ägarförhållanden och

huvudsakliga Verksamhetsinriktning

3.3.1 F inansieringsförerag med direkt eller indirekt äga/anknytning till bank I början av 1960-talet startades på initiativ av de större affársbankerna de första factoring- och leasingföretagen i Sverige. Dessa ägdes till en början inte direkt av bankerna utan drevs i stället som dotterbolag till förvaltnings- och utvecklingsföretag inom resp. banks intressesfár. Efter hand som bankernas engagemang i factoring- och leasingföretagen växte, framförde bankinspektionen önskemål om att dessa bolag skulle bli bankägda för att därigenom få ökad insyn i dem. År 1969 förvärvade för första gången en affärsbank (Sparbankemas Bank) aktierna i ett ñnansieringsföretag. Under de följande åren genomförde ett antal affärsbanker liknande förvärv och idag har en rad av de ñnansieringsföretag, som tidigare endast var närstående till bank, blivit helägda dotterbolag till resp. bank. Genom ägarbankens engagemang gäller bl. a. att den har skyldighet att till bankinspektionen lämna uppgifter om finansieringsföretaget och bereda inspektionen möjlighet till insyn i verksamheten. Förutom denna indirekta insyn gäller en begränsning av upplåningsrätten för de bankägda linansieringsföretagen vilken innebär att upplåningen inte får uppgå till mer än 12,5 gånger det egna kapitalet. Att det är just bankerna som ofta tagit initiativ till bildandet av finansieringsföretag har flera orsaker. De moderna iinansieringstjänsterna factoring, leasing osv. betraktas som ett viktigt komplement till övriga banktjänster. Finansieringsföretagets tjänster kan fungera som komplement till bankens vanliga tjänster både i riskhänseende och i kreditpolitiskt hänseende. Om banken inte kan gå in med ytterligare krediter i ett företag kanske man kan finna en lösning som innebär att finansieringsföretaget bistår företaget med ytterligare medel. Likaså kan banken, i tider av kreditåtstramning. hänvisa sina kunder till fmansieringsföretaget. För ett finansieringsföretag är det en fördel att vara bankägt bl. a. därför att det ger en möjlighet att utnyttja hela bankens kontorsnät för att skaffa nya kunder. Men det finns även andra viktiga fördelar. När det gäller upplåningen kan ett samarbete mellan bank och finansieringsföretag vara mycket fruktbart. l stor utsträckning arbetar banker och finansieringsforetag på samma upplåningsmarknad, den s. k. specialinlåningsmarknaden. Banken kan förmedla upplåning åt ñnansieringsföretaget och är ett låntagande finansieringsföretag dotterbolag till en bank upplevs

detta som en ökad trygghet av långivarna. Samtidigt kan ibland banken

genom finansieringsföretaget erbjuda sina kunder en hög inlåningsränta när banken själv inte har behov av ytterligare inlåning eller inte anser sig kunna betala angivna räntor. Kunderna får då en högre ränta men behålls fortfarande inom bankens intressesfär.

30 Finansieringsjöreragen i Sverige

Svenska Handelsbanken var den bank som först tog initiativ till bildandet av ett finansieringsföretag. Redan 1963 bildades Svensk Factoring AB och Svensk Leasing AB, vilka båda drev verksamhet i kommission för moderbolaget Säljfinans AB. Säljfinans ägdes vid denna tid av AB Trustee. År 1971 förvärvade Svenska Handelsbanken samtliga aktier i Säljlinans AB och året därpå bytte detta bolag namn till Svenska Finans AB Svefina. Sedan oktober 1975 äger Handelsbankens personalstiftelse Oktogonen 20 % av aktierna i Svenska Finans. Företaget bedriver uteslutande löretagsfinansiering och har sin största betydelse på factoringsidan med ca 50 % av den svenska marknaden. Marknadsandelen på leasingsidan är också stor, ca 20 %. Svenska Finans avser att vid årsskiftet 1977/78 förvärva Kundkredit, som är ett finansieringsföretag med huvudsaklig inriktning på konsumentkreditgivning. Kundkredit beskrivs längre fram i detta kapitel. Dåvarande Skandinaviska Banken tog initiativ till bildandet av Skandic-

gruppen 1963. Ägare var investmentbolagen AB Custos och Säfveåns AB.

Under 1976 förvärvade Skandinaviska Enskilda Banken samtliga aktier i Skandic-gruppen. Gruppen består i dag av moderbolaget FinansSkandic AB och dotterbolagen Skandic Factoring AB, Skandic Leasing AB och Skandic Refinans AB. De två förstnämnda dotterbolagen bedriver endast företagshnansiering medan det sistnämndas kreditgivning till 85 % består av konsumentkrediter eller finansiering av sådana. Marknadsandelen inom factoring och leasing är 15-20 %. 1 fortsättningen används namnet FinansSkandic, varmed avses hela koncernen. Den tredje storbanken, PKbanken, äger i dag två finansieringsföretag, PKfinans AB och PKfactoring AB. Dessa startades på initiativ av dåvarande Kreditbanken i mitten av 1960-talet och hette då Kredit Leasing AB resp. Factoring Service AB. Bolagen ägdes vid starten av AB Credentia. År 1972 förvärvade Kreditbanken samtliga aktier i Kredit Leasing och 80 % av aktierna i Factoring Service. Resterande 20 % av aktierna i factoringbolaget ägs av finansieringsföretaget Walter E. Heller Overseas Corporation, USA. PKñnans och PKfactoring har i dag en ungefärlig marknadsandel på 5-10 % och verksamheten expanderar snabbt. En annan bank som i detta sammanhang var tidigt ute var dåvarande Göteborgsbanken. På bankens initiativ bildades 1964 Merkantil Leasing AB och Merkantil Factoring AB. Dessa bägge bolag ägdes från starten av Sponsor AB men efter en period av återkommande förändringar i ägarförhållandena förvärvade Götabanken samtliga aktier 1974. 1 dag har de bägge Merkantilbolagen i grova tal 10 % av marknaden för factoring resp. leasing. Förutom den ägarbaserade kontakten med Götabanken samarbetar Merkantilbolagen även med föreningsbankerna. Sparbankernas Bank hade fram till hösten 1977 tre finansieringsföretag, Sparfactoring AB, Sparleasing AB och lndustriFinans AB IFAB (sistnämnda bolag var ej ett helägt dotterbolag). Sparfactoring och Sparleasing bildades 1969 resp. 1971 och till skillnad från övriga bankägda ñnansieringsforetag stod banken redan vid starten som ägare. Marknadsandelen är för både Sparfactoring och Sparleasing ungefär 5 %. lndustriFinans AB IFAB började sin verksamhet ijuni 1976. Bolaget ägdes fram till hösten 1977 till 51 % av Sparbankernas Bank och till 49 % av Industri-Leasing AB. Då slogs emellertid Sparfactoring, Sparleasing och lndustriFinans samman till ett

F inansieringsföretagen i 31

Sverige

helägt dotterbolag till Sparbankernas Bank under namnet lndustriFinans AB IFAB. I och med bildandet av Banco Finans Factoring AB 1974 har även provinsbankerna fått ett helägt finansieringsföretag. I samband med att bolaget hösten 1976 började bedriva leasingverksamhet ändrades namnet till Banco Finans AB. Den factoringrörelse som 1974 började bedrivas i Banco Finans Factoring ingick tidigare i AB Vendax. Marknadsandelen på factoringsidan är i dag ca 5 %. Föreningsbankerna startade under 1977 ett eget finansieringsföretag under namnet Agro Finans AB Agro Finans är ett helägt dotterbolag till Sveriges Föreningsbankers Förbund. Verksamheten påbörjades under hösten 1977 och skall i första hand inriktas på kontraktsfinansiering, finansiering av handel med jordbruksmaskiner, finansiering av fast egendom, belåning av pantbrev inom högst 75 “o av uppskattat värde i fastighet avsedd för bostadsändamål, affársändamål och jordbruk m. m. Finansieringsverksamheten synes därmed få en annan inriktning hos Agro Finansjämfort med hos övriga bankägda finansieringsföretag. Eftersom Föreningsbankernas Förbund inte är en bank har inte förbundets aktieförvärv krävt tillstånd av regeringen. De bankägda finansieringsföretagen ägnar sig, som framgått av det ovanstående, i huvudsak åt kreditgivning till företag. Förutom factoring och leasing kan de bankägda ñnansieringsföretagen oftast erbjuda även andra typer av företagskrediter. Exempel på sådana kreditfonner är belåning av avbetalnings- och hyreskontrakt, lagerfinansiering, conftrming samt vissa typer av reverslån. Bland de ovan nämnda kreditformerna intar de bankägda finansieringsföretagen den mest dominerande ställningen när det gäller factoring. Här är marknadsandelen för dessa företag undefár 95 %. Denna höga andel förklaras delvis av att factoring förutsätter ett välutvecklat samarbete mellan linansieringsföretaget och kundföretagets bank. Framför allt är det av intresse för banken att bevaka att värdet av företagsinteckningarna i kundföretaget inte urholkas. Det är uppenbart att detta samarbete väsentligt underlättas om banken äger ñnansieringsföretaget. Även inom leasing är de bankägda finansieringsforetagens marknadsandel stor. Dominansen är emellertid mycket inte lika påtaglig som på factoringsidan. Leasingbolag med en relativt omfattande verksamhet återfinns såväl bland finansieringsföretag med indirekt ägaranknytning till bank som bland finansieringsföretag utan sådan anknytning. Förutom direkt ägarskap har många banker även indirekt anknytning till något finansieringsföretag. Framför allt är det här fråga om finansieringsföretag som helt eller delvis ägs av bankerna närstående investmentbolag. Exempel på denna typ av finansieringsföretag är Finansierings AB Vendor, AB Vendax, Industri-Leasing AB och Köpkort AB. Dessa bolag ägs till 100 % av banker närstående investmentbolag eller förvaltningsbolag. De finansieringsföretag som endast till viss del ägs av investmentbolag ägs ibland till resterande del av ett industri- eller detaljhandelsföretag. Exempel på sådana finansieringsföretag är Finax Finans Service AB och Kundkredit AB. Denna typ av finansieringsföretag har hänforts till kategorin övriga leverantörsanknutna, som beskrivs längre fram.

32 F inansierings/öreragen i Sverige

Finansierings AB Vendor bildades i slutet av 1950-talet. Företaget ägs via AB Thisbe till lika delar av AB Investor och AB Providentia. Verksamheten är inriktad på olika specialformer av foretagsfinansiering samt säljarförmedlade reverslån till konsumenter, framför allt i form av s. k. fritidshuslån. Företagsfinansieringen riktar sig framför allt mot Skandinaviska Enskilda Bankens kunder, vilka genom Vendor kan erbjudas finansieringsformer som kompletterar bankens egen kreditgivning. Vendor äger Eurocard, som är ett kontokortsföretag (endast s. k. betalkort) men som även driver viss annan verksamhet. Bl. a. kan nämnas att Eurocard står bakom Rikskuponger som fått en omfattande spridning. AB Vendax startades av Vendor i mitten på 1960-talet men är sedan 1974 ett helägt dotterbolag till AB Investor. Verksamheten är helt inriktad på företagsfinansiering. Sedan factoringrörelsen 1974 avyttrades till Banco Finans Factoring, består verksamheten numera framför allt av finansiell leasing samt finansiering av avbetalnings- och hyreskontrakt. Marknadsandelen inom leasing är ca 10 %. Industri-leasing AB ägs till lika delar av Almedahl-Dalsjöfors AB och Nordinvest AB. Det sistnämnda bolaget är ett helägt dotterbolag till Investment AB Promotion. Verksamheten som påbörjades 1973 är bl. a. inriktad på leasing av datamaskiner. Industri-Leasing har dotterbolag i flera europeiska länder. Bolagets andel av den svenska leasingmarknaden uppgår till ca 5 %. AB är det största svenska kreditkortsföretaget. Det bildades i Köpkort början av 1960-talet på initiativ av ett konsortium av de största affärsbankerna. Företaget ägs av dessa banker närstående bolag. Verksamheten bedrivs dels i det egna kontosystemet Köpkort och dels i ett tiotal legokontosystem, som administreras av det helägda dotterbolaget Detaljhandelns Kontoservice AB. Moderbolagets andel av marknaden för kontokortskrediter är ca 40 %.

3.3.2 Leverantörsanknutna_linansierings/örerag Vissa industri- och detaljhandelsföretag har brutit ut delar av koncernens finansieringsverksamhet och lagt dessa i ett särskilt företag. Denna typ av finansieringsföretag sysslar endast med finansiering av försäljning av koncernens egna produkter. Det är framför allt inom bilbranschen man återfinner denna typ av finansieringsföretag. Det finns flera anledningar till att ett industriföretag väljer att lägga finansieringsverksamheten i ett separat bolag. För det första kan man undvika den uppblåsning av balansräkningen och försvagning av Soliditeten, som finansieringsverksamheten annars skulle leda till. För det andra erhålles en effektiv avgränsning av ansvar och resultat. Vidare kan det ofta vara en policyfråga - det anses inte lämpligt att ett produktionsföretag bedriver finansieringsverksamhet i större omfattning. Störst bland de leverantörsanknutna bilfmansieringsföretagen är AB Volvofinans. Med en balansomslutning som vid utgången av 1976 uppgick till drygt 1,4 miljarder kr var Volvofinans vid denna tidpunkt det största svenska finansieringsföretaget. Volvofinans ägs till lika delar av AB Volvo och AB Volverkinvest. Sistnämnda bolag ägs av Volvos återförsäljare. De tre

Finansieringsföreragen i Sverige 33

dominerande kreditformerna är lagerfinansiering, avbetalningsfinansiering samt belåning av billeasingkontrakt. Krediter lämnas enbart till Volvos svenska återförsäljare. Saab-Scania Finans AB ägs till 40 % av AB Saab-Scania medan resterande 60 % av aktierna är lika fördelade mellan Investor och Providentia. Verksamheten är inriktad på finansiering av försäljning av nya Scanialastbilar och -bussar. Södertälje Bilkredit AB är ett helägt dotterbolag till Saab-Scania. Bolagets verksamhet administreras av personal anställd hos Saab-Scania Finans. Bolaget finansierar försäljning och uthyrning av personbilar samt försäljning av begagnade lastbilar. Saab-Scania äger även Bil & Buss Finansierings AB, som köptes upp under 1976. Tidigare ägare var Incentive AB. Bolaget bedriver finansiering av fordonsförsäljning av såväl Saab-Scanias egna bilar som av andra bilmärken. Förutom Volvo och Saab-Scania har ett flertal bilföretag etablerat egna finansieringsföretag. Bland dessa märks Ford, General Motors och Peugeot- Citroen. l likhet med t. ex. Volvofinans består dessa företags verksamhet huvudsakligen av avbetalningsfinansiering, belåning av billeasingkontrakt samt lagerfinansiering. Förutom inom bilbranschen finns det såväl inom industrin som inom detaljhandeln finansieringsföretag som helt eller delvis ägs av leverantörsföretag. Bland de leverantörsägda finansieringsföretagen inom detaljhandeln återfinns bl. a. kontokortsföretagen NK-konto AB. IKEA Konto AB (numera lKANO Finans AB) samt Gylling Plus-konto AB. Dessa är helägda dotterbolag till resp. detaljhandelsföretags ägare eller till detaljhandelsföretaget självt. NK-konto, som är äldst av kontokortsföretagen, sköter själv administration och finansiering av sitt kontosystem. Såväl IKEA Konto som Gyllings Plus-konto överlåter emellertid administrationen av sina kontosystem till ett annat finansieringsföretag, Conto Företagen AB, vilket beskrivs längre fram i detta kapitel. De svarar emellertid själva för finansieringen. IKEA Konto och Gylling Plus-konto är s. k. legokonton. Denna kontoform har utbrett sig snabbt de senaste åren. De flesta övriga legokontosystem är emellertid förhållandevis små och behandlas därför inte i * detta kapitel. Inom detaljhandeln finns också två finansieringsföretag som endast delvis är leverantörsägda-Finax Finans Service AB och Kundkredit AB. De är båda relativt stora när det gäller konsumentkrediter. Finax ägs till 51 % av Finans AB Tornet och till resterande 49 % av Rationell Finansiering AB (Rafi). Rafi ägs i sin tur av Svenska AB Philips. Finax kreditgivning består till drygt 80 % av konsumentkrediter. De vanligaste kreditformerna är reverskrediter och avbetalningskrediter. Vidare har bolaget ett eget kontosystem och administrerar dessutom ett antal legokontosystem. En betydande del av, men långt ifrån hela, Finax finansiering avser försäljning av Philips produkter. Kundkredit ägs till lika delar av Industrivärden AB och NK-Åhléns AB. Bolaget är liksom Finax till en helt dominerande del inriktat på konsumentkreditgivning. Verksamheten består till största delen av avbetalningsfinansiering och säljarformedlad reverslångivning. Svenska Finans avser att vid

34 Finansieringsföretagen i Sverige

årsskiftet 1977/78 förvärva samtliga aktier i Kundkredit. Utanför bilbranschen är det ett fåtal linansieringsföretag av större betydelse i vilka industriföretag innehar aktier. Som exempel kan nämnas Rationell Finansiering AB (Rafi) och Atlas Copco Finans AB. Rafi är, som tidigare nämnts. ett helägt dotterbolag till Svenska AB Philips. Bolaget ger krediter till forsäljningsbolag inom Philipskoncernen mot säkerhet i kundfordringar. Kreditgivningen är till ungefär lika stora delar inriktad på finansiering av Philipstillverkade varaktiga konsumtionsvaror resp. industriella varor. Atlas Copco Finans ägs till 40 % av Atlas Copco AB samt till 30 °/o vardera av Investor och Providentia. Kreditgivningen gäller enbart försäljning från företag inom Atlas Copco-gruppen. En stor del av kreditgivningen avser transaktioner med utlandet.

3.3.3 Lântagarknzrtnafinansierings/ö/erag

Inom detaljhandeln - framför allt inom livsmedelsbranschen - har ett antal finansieringsföretag bildats där kreditgivningen inte riktar sig till konsumenter utan till ägarföretagen själva. Dessa finansieringsforetag har tillkommit för att underlätta ägarforetagens finansiering av inköp av nya butiksinredningar, lagerlokaler m. m. Dagab och ICA representeras i detta sammanhang bl. a. av AB Svenska Kolonialgrossister resp. AB Eols Kreditinstitut. Ett antal fristående detaljhandlare har organiserat sig i AB Handelskredit med dess systerbolag Bagerikredit. Järnhandelskredit, Kiosk- och Servicehandelns kreditinstitut, Svensk Hotell- och Restaurangkredit samt Textilkredit.

3.3.4 Övriga _finansierings/örerag

Bland de större finansieringsforetag som ännu inte nämnts återfinns bl. a. Independent Leasing AB, Conto Företagen AB och Leasing AB Garnis.

Ägarstrukturen hos Independent Leasing är något komplicerad. Karl-

Adam Bonnier äger två tredjedelar och Simon Bonnier äger en tredjedel av aktierna i Bonnier & Bonnier Independent Banking AB. Detta bolag äger i sin tur till 100 % Independent Holding AB. Sistnämnda bolag äger 100 o av aktierna i Independent Factoring och 23,3 % av aktierna i Independent Leasing. Den dominerande delen av resterande aktier i Independent Leasing innehas av två utländska leasingbolag (United States Leasing International och Mercantile Credit Company) samt investmentbolagen Asken, Cardo och Företagsfinans. Independent Leasing är ett av de mest expansiva svenska leasingbolagen. Marknadsandelen uppgår till ca 20 %. Bolaget introducerades på Stockholms Fondbörs under hösten 1976 och blev därmed det första finansieringsföretaget på börsen. Bl.a. genom etablering av dotterbolag i Danmark och Finland har Independent Leasing en högre andel utlandsverksamhet än flertalet övriga leasingbolag. Conto Företagen är ett av de större kontokortsforetagen. Erik Elinder, som intill helt nyligen ägde 90 °/o av aktierna, har byggt upp koncernen kring Stockholms Konto-Ring som inköptes 1971. Hösten 1977 trädde tre nya ägare in - Rederi AB Salénia, Rang Invest AB samt Finans AB Tornet. Dessa har

Finansieringsförelagen i Sverige 35

numera 33, 33 resp. 6 % av aktierna medan de gamla ägarna samt vissa medarbetare tillsammans äger resterande andel. Verksamheten bedrivs i tre egna kontosystem samt ett antal legokontosystem. Conto Företagens kreditbedömning sköts av Abak Justitia AB som är dotterbolag till kreditupplysningsföretaget Soliditet AB. Volymen av utestående krediter inom samtliga de av Conto Företagen administrerade kontosystemen var vid utgången av 1976 mer än tre gånger så stor som Conto Företagens egen balansomslutning. Ett litet speciellt finansieringsföretag är Leasing AB Garnis. Företaget ägs av Stockholms Läns Landsting. Verksamheten omfattar leasing av främst sjukvårds- och tandvårdsutrustning till landstingets egna förvaltningar. Upplåningen sker på den öppna marknaden mot borgen av landstinget. Verksamheten administreras av landstingets finanskontor. l Appendix 3:1 återfinns en sammanställning som omfattar de flesta större finansieringsföretag. För varje företag anges ägare och balansomslutning per bokslutsdag under räkenskapsåret 1976. Sammanställningen inkluderar emellertid inte ett antal mindre finansieringsforetag inom bilbranschen, vissa finansieringsföretag som bedriver obligationsbelåning m. fl. Vidare ingår inte finansieringsföretag som bedriver verksamhet i kommission för moderbolaget. Exempel på sådana finansieringsföretag är AB Motorñnans (dotterbolag till Philipssons) och AB Radio-Invest (dotterbolag till Luxor). Orsaken till att denna typ av finansieringsföretag ej behandlas närmare i detta betänkande är att verksamheten i hög grad är integrerad i moderbolagets verksamhet.

3.4 Upplåning

Ungefär hälften av finansieringsföretagens upplåning sker enligt den officiella statistiken hos svenska icke-finansiella företag. Upplåningen i bank uppgår enligt den officiella statistiken till ungefär 20 %. På grund av viss oklarhet i samband med rapporteringen till SCB är emellertid denna procentsats något högre än den verkliga andelen. Andra finansiella företag, dvs. andra finansieringsföretag, försäkringsbolag, investmentbolag m. fl., svarar enligt den officiella statistiken för ca 15 %. Med hänsyn till den dubbelräkning som ibland förekommer i samband med koncerninterna transaktioner är denna andel dock i realiteten knappt 10 %. Resterande del av upplåningen kommer från stiftelser, pensionskassor, organisationer m. fl. Endast en obetydlig del kommer från utlandet. Tendensen under senare år har framför allt varit att bankerna minskat sin andel av finansieringsföretagens upplåning medan övriga långivares andel har ökat. Finansieringsföretagens upplåning från andra än banker är för det mesta kortfristig - ibland är uppsägningstiden så kort som sju dagar. De vanligaste låneformerna är här reverslån och finansväxlar. Räntan för denna upplåning ligger för det mesta något över den ränta som bankerna betalar för s. k. specialinlåning. En betydande del av fmansieringsföretagens upplåning förmedlas av banker. Den långfristiga upplåningen svarar för en mindre del av finansieringsföretagens totala upplåning. Långivare är bl. a. försäkringsbolag, pensionskas-

36 i Sverige Finansieringsjöretagen

sor, stiftelser och organisationer. De olika typerna av finansieringsföretag uppvisar vissa skillnader i sin upplåningsstruktur. Således lånar de stora factoring- och leasingföretagen (som mestadels är bankägda) relativt sett mindre i bank än övriga finansieringsföretag, medan det omvända gäller för bl. a. de branschinriktade finansieringsföretagen i detaljhandelssektorn, t. ex. AB Handelskredit.

3.5 Internationellt samarbete mellan finansieringsföretag

Det internationella samarbetet mellan finansieringsföretag består både av informationsutbyte och rent kommersiellt samarbete. Inom de båda intresseorganisationerna Eurofinas och Leaseurope sker ett vidsträckt internationellt erfarenhetsutbyte. Dessa båda organisationer är sammanslutningar av nationella branschorganisationer i ett 15-tal länder. Sverige representeras i dessa organisationer av Finansieringsföretagens Förening. Kommersiellt samarbete sker inom ramen för ett flertal organisationer. Inom bl. a. lnterlease, International Credit Union, Leaseclub och Multilease förmedlar finansieringsföretag i ett 30-tal länder leasingaffärer sinsemellan. Factoringsamarbete sker bl.a. inom Factors Chain International. Hellergruppen och International Factors, som alla har medlemmar i ett 20-tal länder. Hur det kommersiella samarbetet går till tas upp i samband med beskrivningen av de olika ñnansieringsformerna i följande kapitel.

3.6 Finansieringsföretagens utveckling

Finansieringslöretagens verksamhet har framför allt under senare år expanderat mycket kraftigt. I diagram 3.1 visas utvecklingen av finansieringsföretagens kreditgivning dels nominellt och dels justerat för ökningen i producentprisindex för industrin. även efter korrigering för Som framgår av diagram 3.1 har expansionen, prisstegringanvarit mycket kraftig. En tendens till extra kraftig ökning under år med stram kreditpolitik kan skönjas. Således har expansionstakten varit relativt sett högre, bl. a. under de kreditpolitiskt restriktiva åren 1969-1970 och fr. o. m. 1974. Under år med en mindre stram kreditpolitik, t. ex. 1971-1973, har däremot utvecklingen av finansieringsforetagens kreditgivning varit betydligt mer dämpad. I diagram 3.2 visas hur finansieringsföretagens kreditgivning fördelad på olika kreditformer har utvecklats under åren 1969-1976. Av diagram 3.2 framgår att de olika kreditformerna uppvisar mycket skilda expansionsmönster. Vissa likheter finns dock. Således uppvisar factoringkrekrediter lika utvecklingsmönster. Detsamma diter och övriga påfallande gäller avbetalningskrediter och leasingkrediter. Det är emellertid inte troligt att det förekommer några sådana direkta samband som diagrammet antyder. Det är nämligen en mängd faktorer som på olika sätt påverkat de olika kreditformernas utveckling. av finansieringsforetagens till När det gäller utvecklingen kreditgivning är det framför allt två trender i näringslivets finansiella näringsidkare

Finansieringsföretagen i Sverige 37

Procentuell ökning under året

40...

30-

..__--

25-

20-

10-

L__._..J l l l I I I I -5- l l___-- l 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 Nettoförändring uttryckt som procentuell ökning av utestående krediter vid årets början

_ _ _ dzo minskat med det antal procentenheter med vilket Diagmm JJ pinansie_

producentprisindexrför industrin ökade under året ringS/öreragens omid/a 3 Inkl bokförda värdet av utestående Ieasingobjekt. I de och rea/a kredilgivninø fall leasingbolagen har brutet räkenskapsår avses 1969-1976 förändringen mellan respektive års bokslutstidpunkter Neno/örändrjng hos iden. Källa: SCB tiska _förerag

38 Finansieringsjöretagen i Sverige

Mkr

200 - Factoringkrediter

200 - a Leasing-

[e

krediter

Konto korts-

2001 krediter

400-w 200- Avbeta [ningskrediter

400- 200- Övriga krediter

1600-* 1400- 1200- 1 000 800- 600-

200- Summa krediter Diagram 3:2 Finansieringsfireragens kreditgiv- mg 1969 19 6 _ 7 a Avser förändringen mellçm bokslutstidpunkter av bokförda värdet av utestående Ieasingobjekt. Nenqförändring hos iden- Iiskajörelag Källa: SCB

Finansierings/öreragen i Sverige 39

utveckling under 1970-talet som är av betydelse. Dels har näringslivets kapitalbehov ökat genom en kraftig ökning av investeringarna och dels har företagen på grund av sjunkande självftnansieringsgrad ökat andelen externt anskaffat kapital. Detta har inneburit ökad efterfrågan på krediter som inte ställer så stora krav på bankmässiga säkerheter. Finansieringsföretagen har specialiserat sig på just denna form av krediter. Finansieringsforetagen har dels vidareutvecklat vissa av bankernas kreditformer och dels utvecklat helt nya former av krediter. Factoring och belåning av avbetalningskontrakt är exempel på vidareutveckling av kreditformer som bankerna sedan länge arbetat med. Finansiell leasing representerar däremot en helt ny kreditform som linansieringsföretagen successivt utvecklat. Karakteristiskt för finansieringsforetagens kreditformer jämfört med bankernas är att de i högre grad utnyttjar befintliga säkerheter. Banklagens formella krav på betryggande säkerheter och bankinspektionens övervakning begränsar bankernas möjligheter att utnyttja tillgängliga säkerheter. Några motsvarande krav på säkerheter gäller inte för fmansieringsforetagen. Detta förhållande har med all säkerhet bidragit till ñnansieringsforetagens kraftiga tillväxt. Jämfört med andra kreditinstitut åtnjuter fmansieringsföretagen ytterligare en fördel - frånvaron av kreditpolitisk reglering. I situationer där bankerna på grund av t. ex. utlåningsreglering inte har kunnat möta allmänhetens kreditefterfrågan har ftnansieringsföretagen kunnat tillgodose vissa av de kreditbehov som bankerna inte har klarat. Vid sidan av linansieringstjänsterna kan ñnansieringsforetagen erbjuda sina kunder avancerade administrativa system for t. ex. fakturahantering. och har Dessa system kan ofta ge kunderna värdefulla rationaliseringsvinster säkert skapat ett ökat intresse för ñnansieringsforetagens tjänster, framförallt bland mindre och medelstora företag. En nödvändig förutsättning för finansieringsföretagens expansion har varit att det har funnits en upplâningsmarknad att tillgå. Tillkomsten och tillväxten av den s. k. specialinlåningsmarknaden har därvid varit av största vikt. Långivare på denna marknad är framför allt större företag med hög likviditet. Termen specialinlåningsmarknad kommer av att bankerna i allt större utsträckning erbjuder dessa företag - och även andra förmånligare räntevillkor än vad som avspeglas i deras normala, annonserade inlåningsräntor. Det rör sig här om belopp i storleksordningen en halv miljon kronor och uppåt. lnlåningen i affarsbankerna består i dag till ca 20 % av sådan specialinlåning. Termen specialinlåningsmarknad har emellertid utvidgats till att omfatta upplåning på denna marknad över huvud taget, alltså inte enbart bankernas specialinlåning. Specialinlåningsmarknaden har först på senare år nått den omfattning den har i dag. Bl. a. har det ökade resultatsmedvetandet hos företagens frnansavdelningar bidragit till denna marknads ökade betydelse. Genom speciaIinlåningsmarknadens tillväxt har finansieringsforetagen haft god tillgång till upplåningsmedel för sin kreditgivning.

A ppendix 3:!

Balansomslutning och ägarförhållanden i de större svenska finansieringsföretagen per bokslutsdag räkenskapsåret 1976

Företag Ägare Balansomslutning per bokslutsdag räkenskapsåret 1976 (mkr)

Factoring och leasing/örerag Banco Finans AB Provinsbankerna 59 Förvaltnings AB P-ñnans Prospective Investment 28 Independent Factoring AB Karl-Adam och Simon Bonnier via bl. a. Independent Holding 30 Independent Leasing AB Karl-Adam och Simon Bonnier (via bl. a. Independent Holding) 23 96. två utländska leasingbolag 20 96. tre svenska investmentbolag 24 %, m. fl. 207 IndustriFinans AB IFABÖ Sparbankernas Bank 5l 96 Industri-Leasing 49 96 18 Industri-Leasing AB Almedahl 50 %, Nordinvesta 50 96 95 Leasingaktiebolaget Garnis Stockholms Läns Landsting 99 Merkantil Factoring AB Götabanken I32 Merkantil Leasing AB Götabanken 207 PKfactoring AB PKbanken 80 96. Walter E. Heller Overseas Corp. USA 144 20 96 PKñnans AB PKbanken 416 FinansSkandicf Skandinaviska Enskilda Banken l 172 Soarfactoring ABb Sparbankernas Bank 158 Sparleasing AB” Sparbankernas Bank 131 Svenska Finans AB Svenska Handelsbanken 80 96. Oktogonen 20 % I 306 AB Vendax Investor 361

Summa balansomslutning 4 563

K redirkørtsförelag Conto Företagen AB Rederi AB Salénia 33 96. Rang Invest 33 96, Finans AB Tornet 6 96, övriga (bl. a. Erik Elinder) 28 % 49 AB Girokredit Gunnar Axelsson 30 Gylling Plus-konto AB Bertil Gylling Jzr 57 IKEA Konto ABd Ingvar Kamprad 63 Köpkort AB De större aflärsbankerna och Sparbanksforeningen via diverse förvaltningsbolag 303 AB NK-Konto NK-Åhléns 128

Summa balansomslutning 630

B/(finansieringsjöretag AB Autokredit Motorvärden 88 Bil & Buss Finansierings AB Saab-Scania 91 Ford Credit AB Ford Motor Company I 12 General Motors Acceptance Corp.,General Motors Acceptance Corp. Continental, Continental, USA. ñlialen i USA 237 Sverige Motorvärden AB Investment AB Östermalm 37 %. UDT International Ltd., 33 England 35 96, AB Custodia II %, m. fl. Saab-Scania Finans AB Saab-Scania 40 96, Investor 30 96, Providentia 30 96 441 AB Svensk Bildiskontering Peugeot-Citroen S/A, Paris 25 Södertälje Bilkredit AB Saab-Scania 90 AB Volvoñnans Volvo 50 96, Volverkinvest 50 % 1 4II

Summa balansomslutning 2 528

Appendix 3:1 41

Företag Ägare Balansomslutning per bokslutsdag räkenskapsåret 1976 (mkr)

Övriga/inansierings/öretag Atlas Copco Finans AB Atlas Copco 40 96. Investor 30 96. Providentia 30 96 270 Bonniers Obligationsavdelning Karl-Adam och Simon Bonnier via Bonnier & AB Bonnier Independent Banking 76 AB Eols kreditinstitut ICA E01 AB 146 Finansierings AB Vendor Investor och Providentia via Thisbe 651 Finax Finans Service AB Finans AB Tornet 51 %, Rañ (se nedan) 49 96 383 AB Handelskredit m. fl. Diverse detaljhandlare 178* Kundkredit AB/I Industrivärden 50 96. NK-Åhléns 50 % 349 Lånekassan lör premieobliga-

Summa balansomslutning 2 359 I Nordinvest är helägt dotterbolag till Investment AB Promotion. h Hösten 1977 slogs IndustriFinans, Sparfactoring och Sparleasing ihop till ett helägt dotterbolag till Sparbankernas Bank under namnet IndustriFinans AB IFAB. CBestår av moderbolaget FinansSkandic AB, samt dotterbolagen Skandic Factoring AB, Skandic Leasing AB och Skandic Relinans AB. Koncernen bedriver inte enbart factoring och leasing, men dessa verksamhetsgrenar dominerar. 4 Numera namnändrat till IKANO Finans AB. “ Avser summan av balansomslutningen för Handelskredit, Bagerikredit, Järnhandelskredit, Kiosk- och Servicehandelns Kreditinstitut, Svensk Hotell- och Restaurangkredit samt Textilkredit. /Samtliga aktier i Kundkredit lörvärvas vid årsskiftet 1977/78 av Svenska Finans.

Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda Företagen.

4 Factoring

4.1 Inledning

Factoring består av tre huvudfunktioner, finansiering, reskontraservice och kreditrisktäckning. Dessa kan kombineras ihop till olika servicepaket på sätt som framgår av figur 4.1. Finansieringsfunkrionen innebär att säljaren av factoringsbolaget får kredit mot säkerhet i sina fakturor. Vid fakturabelåning kan en säljare på detta sätt disponera upp till 70-80 % av de överlåtna fakturornas värde omedelbart efter faktureringen. Motsvarande procentsats vid fakturaköp är 80-90 96. Kredirrisktäckning innebär att factoringbolaget övertar kreditrisken för säljarens fakturor. Factoringbolaget åtar sig att betala säljaren senast en viss tid efter förfallodagen även om köparen ej har betalt. Kreditrisktäckning kombineras ofta med finansiering. Reskonrraservice innebär att factoringbolaget upprättar en kundreskontra för säljarens räkning. Denna administrativa service, som är starkt mekaniserad. innefattar även likvidhantering samt påminnelse» och bokföringsrutiner. Förutom ovanstående funktioner kan man säga att factoring även innehåller en rådgivande _funkriøn Genom att factoringbolaget löpande behandlar information om kundernas betalningsvanor kan säljföretaget varnas för att ge kredit till en kund som börjat missköta sina betalningar. Den ökade systematisering av fakturarutinerna som Factoring innebär leder ofta till att kunderna betalar snabbare - en minskning av den genomsnittliga faktiska kredittiden är mycket vanlig. Dessutom minskar ofta kundförlusterna.

Deltjänst

Service- Finan- Kreditrisk- Resekontrapaket siering täckning service Fakturabelåning X Fakturaköp (X) X Exportfactoring (X) X X - Figur 4.1 Factoring Anm. (X) markerar att deltjänsten inte nödvändigtvis ingår. de/[jänsler och servicepakel

F actor/ng

För att factoring skall vara lämpligt for ett företag bör detta ha en viss storlek på omsättningen och visst minimiantal fakturor per år. Som riktmärken anges ibland 2 mkr i omsättning och 1000 fakturor per år. Dessutom bör företaget ha en relativt låg frekvens av reklamationer och tvister. Huvudsakligen belånas varufordringar. Factoring anses speciellt förmånligt för företag med knapphet på traditionella “bankmässiga” säkerheter. företag som befinner sig i snabb tillväxt, företag med säsongmässiga variationer i försäljningen och företag som har en stor del av rörelsekapitalet bundet i kundfordringar. infördes i Sverige 1963 och har sedan dess ökat kraftigt i Factoring omfattning. l dag bedrivs factoring av ett tiotal ñnansieringsföretag. De bankägda factoringbolagen dominerar stort med en sammanlagd marknadsandel på ca 95 %. År 1976 belånade/köpte factoringbolag i Sverige fakturor för nära 16 miljarder kr. Enligt statistiska centralbyråns statistik över linansieringsföretagen uppgick de utestående factoringkrediterna till ca 1 300 mkr i slutet av 1976. Därmed uppgick factoringkrediternas andel av finansieringsföretagens totala utestående krediter. inkl. leasing, till 15 96. Innehållet i detta kapitel är disponerat på följande sätt. Först ges en av fakturabelåning som inkluderar finansieringsfunktionen och beskrivning den administrativa service som alltid ingår i factoring. Den tredje deltjänsten i kreditrisktäckning. beskrivs närmare i det avsnitt som factoringbegreppet, behandlar fakturaköp. Exportfactoring beskrivs i ett särskilt avsnitt som även innehåller en kortfattad redogörelse av det kommersiella samarbetet inom internationella factoringorganisationer. Vid sidan av de former av factoring som beskrivs i figur 4.1 finns ett antal varianter och specialfall som ofta något felaktigt benämns factoring. Ett par av dessa specialformer beskrivs under rubriken närbesläktade kreditformer. Slutligen ges dels en kvantitativ beskrivning av den svenska factoringmarknadens utveckling och dels en diskussion av några tänkbara orsaker till denna utveckling.

4.2 Beskrivning av olika former av factoring

4.2.1 F akrurabelâning Fakturabelåning är den form av factoring som är vanligast i Sverige. I det följande ges en kort beskrivning av hur fakturabelåning går till rent tekniskt. Först skall emellertid några begrepp som är relevanta i sammanhanget definieras.

Några _fácroringrerm er

men Följande termer används i första hand i samband med fakturabelåning, några är även aktuella vid beskrivningen av fakturaköp. Factoringföretaget som ger krediten kallas vanligenfactorn. Säljaren är den som belânar sina fakturor, medan köparen är den som faktureras. Fakturans slursumma utgörs av bruttobeloppet på fakturan, inkl. moms o. d., med avdrag för eventuella rabatter. De fakturor som ligger till grund för den kredit som factorn ger säljaren utgör be/ânmgsunderlager. Den maximala andel av belåningsunderlaget som factorn åtar sig att belåna kallas be/âningsprocenren

SOU l977z97 F actoring 45

och uttrycks vanligen i procent av belåningsunderlaget. Den övre kreditgränsen i kronor räknat varierar således vid konstant belâningsprocent med belåningsunderlaget. För att hålla kontroll på kreditåtagandena mot enskilda säljare. men också totalt, fastställer factorn även en kredirlimir som inte får överskridas även om belåningsunderlaget skulle medge detta.

Förlopper vid .fakrurabe/âning Förloppet vid fakturabelåning i Sverige varierar något mellan olika factoringbolag men är i stort sett följande: 1. Originalfaktura med kopior skickas som vanligt till köparen. I fakturatexten meddelas att fordringen överlåtits till factorn och att betalning skall ske till denne (denuntiation). 2. Överlåtna fakturor skickas tillsammans med en s. k. överlåtelsehandling av säljaren till factorn, vanligen en gång per vecka. 3. Köparen betalar senast på förfallodagen till factorn (givetvis förekommer även förseningar). 4. Regelbundet, t. ex. varje vecka, erhåller säljaren en saldolista från factorn där denne bl. a. anger vilka fakturor som f. n. ingår i belåningsunderlaget. Förutsättningar för att en viss faktura skall kunna ingå i beläningsunderlaget är bl. a. att varan är levererad och att motfordran inte föreligger. 5. Enligt överenskommelse med säljaren åtar sig factorn att efter en viss tid skicka betalningspåminnelse till köparen såvitt denne inte har betalat på förfallodagen. Factorn åtar sig även att på anmaning från säljaren överlämna obetalda fakturor till inkassoföretag för indrivning. 6. Factorn ombesörjer kundreskontrabokföring över de i avtalet inkluderade fakturorna och lämnar regelbundet säljaren en förteckning över utestående fordringar och influtna betalningar, s. k. likvidavräkning. 7. När säljaren fått besked om storleken av den outnyttjade delen av fakturakrediten, t. ex. då Iikvidavräkningen erhålles, kan han disponera detta belopp efter eget gottftnnande. 8. Om säljarens skuld till factoringbolaget skulle överstiga det högsta kreditbelopp som säljaren enligt avtalet får utnyttja är säljaren skyldig att, på uppmaning från factorn, inbetala överskjutande belopp till factorn.

Avtal om fakturabelâning

För att närmare belysa innebörden av ett fakturabelåningsavtal återges här några punkter vilka normalt ingår i ett sådant avtal. En kopia av ett fakturabelåningsavtal bifogas i Appendix 4:1. Det bör framhållas att de avtal som olika factoringbolag använder till vissa delar skiljer sig åt. Det enskilda factoringbolaget använder dock nästan alltid sitt Standardavtal vid inhemsk fakturabelåning. I varje enskilt avtal specificeras kreditlimit, belåningsprocent, ränta. hanteringsavgift (kallas ibland hanteringsprovision) och limitavgift.

46 F acroring

A vral, uppsägning

Avtalet gäller t. v. och skall upphöra att gälla 90 dagar efter från någondera sidan verkställd uppsägning. Om emellertid säljaren inte fullgör sina förpliktelser eller om factorn bedömer att säljaren inte kommer att kunna fullgöra sina förpliktelser. kan factorn till omedelbart upphörande säga upp avtalet eller sänka kreditlimiten och/eller den procent av belåningsunderlaget till vilken fakturakrediten får utnyttjas.

Pan [förskrivning Till säkerhet för sina förpliktelser gentemot factorn pantförskriver säljaren samtliga sina fordringar enligt fakturor som utfärdats efter avtalets ikraftträdande. Även om det så gott som alltid är så att alla fakturor går till factorn förekommer det även att säljaren inte låter hela sin fakturering gå genom factorn. Detta regleras i så fall i ett särskilt avtal.

A vgifter Vid fakturabelåning betalar säljaren i huvudsak tre olika avgifter till factoringbolaget. Limitavgifren uppgår till ett i avtalet angivet procenttal av kreditlimiten, vanligen l 96. För utnyttjad fakturakredit betalar säljaren en årlig ränta, som vanligen ligger ungefär 4 procentenheter över gällande diskonto Räntesatsen kan dock successivt justeras av factorn med hänsyn till förändringar i det allmänna ränteläget. För factorns arbete med hanteringen av fordringarna erlägger säljaren en hanreringsavgi/r enligt ett i avtalet angivet procenttal av slutsumman på varje faktura (brukar variera mellan 0,2 och 1,5 %). Normalt förbinder sig säljaren att erlägga en minimisumma, vanligen ca 10 000 kr, per år för limitavgift och hanteringsavgift även om summan av dessa avgifter inte uppgår till nämnda minimibelopp. Hanteringsavgiften bestäms bl.a. av säljarens årsfakturering, antalet köpare, antalet fakturor och köparnas betalningsvanor och revideras med jämna mellanrum.

Bestämning av be/âningsunderlag

Normalt belånas inte fakturor med en löptid som överstiger 90 dagar. Även längre löptider förekommer dock. Om inte full betalning för en faktura som ingåri belåningsunderlaget sker inom 45-60 dagar från den i fakturan angivna sista betalningsdagen, skall fakturan såsom osäker utgå ur belåningsunderlaget. Även före denna tidpunkt skall en faktura frånräknas belåningsunder- 1 Vid nuvarande kreditlaget om: marknadsläge har skillnaden mellan finansie- a. Köparen bestrider betalningsskyldighet. ringsföretagens upplå- b. Faktorn finner inte kommer att att det föreligger risk för att fakturan ningsränta och diskontot betalas. ökat. varför siffran 4 procentenheter torde c. Säljaren inte har fullgjort sina skyldigheter avseende den aktuella vara för låg. fakturafordringen.

F actoring 47

Administrativ service Den administrativa service som ingår i fakturabelåning (och även i övriga former av factoring) varierar något mellan olika factoringbolag, men nedanstående serviceåtaganden torde vara bland de vanligast förekommande. Reskontrq/öring av överlåtna fakturor och inkommande Iikvider ger grundvalen för factorns administrativa service till säljaren. Likvidbehandling innefattar bl.a. kontroll av dragna kassarabatter samt avprickning och bokning av likvider. Kravverksamhet sker i enlighet med överenskommelse med säljaren. Statistik över säljarens fakturering och utestående kundfordringar produceras regelbundet. Kredit/imitering innebär att säljarens kunder kan åsättas individuella kreditlimiter i enlighet med säljarens önskemål. överskriden kreditlimit rapporteras sedan av factoringbolaget till säljaren. Det förekommer även att factoringbolaget ombesörjer solvensrapportering och kreditkontroll med angivande av solvenskod for varje kund och rapportering av händelser som kan påverka kundens kreditvärdighet.

4.2.2 Fakturaköp Fakturaköp innebär att factoringbolaget förvärvar fakturafordringar från en säljare och innefattar kreditrisktäckning, reskontraservice samt ofta även finansiering. Det bör således observeras att fakturaköp inte nödvändigtvis innebär en finansiering. I de fall finansiering ingår, dvs. då säljaren får en kredit av ñnansieringsföretaget, brukar man tala om fakturaköp med förskott. l och med att factoringbolaget köper en fakturafordran övertar det även kreditrisken, kostnader för indrivning m. m. Säljforetaget betalar då upp till en halv procentenhet mera i hanteringsavgift än vid fakturabelâning, men eliminerade kreditrisker och minskat administrationsbehov möjliggör ju även ökade besparingar. Kreditkostnaden för finansieringen är dock densamma som vid fakturabelåning. Vid fakturaköp med förskott kan säljaren i normala fall direkt disponera upp till 90 % av fakturavärdet. Resterande del innehåller bl. a. ersättning till factoringbolaget och utgör säkerhet för reklamationsrisker. När köparen har betalat sker en avräkning mellan factorn och säljaren. Det bör tilläggas att om varan är behäftad med fel vid leveransen så att kunden vägrar betala har säljaren normalt skyldighet att köpa tillbaka de till factoringbolaget försålda fakturorna. Vid fakturaköp utan förskott övertar factoringbolaget kreditrisken, ansvaret för indrivning m. m. Däremot erhåller inte säljaren betalning av factoringbolaget förrän köparen betalt eller senast tre månader efter den för fakturan gällande sista betalningsdagen. Fakturaköp vid inlandsfactoring är förhållandevis ovanligt i Sverige. På grund av den svenska marknadens relativa litenhet känner företagen sina kunder ganska bra. Risken for kundforluster betraktas som relativt liten. Därmed anses det för det mesta onödigt att betala for den risktäckning som fakturaköp innebär. Bankinspektionen har inte heller varit särskilt positivt inställd till att de bankägda finansieringsföretagen. som dominerar factoringmarknaden i Sverige, köper fakturafordringar. Bakgrunden till denna inställ-

48 F actoring

ning är att det har ansetts principiellt olämpligt att ett linansieringsföretag som år dotterbolag till en bank driver sådan verksamhet som banken är förhindrad att bedriva. Enligt banklagen är det inte tillåtet för banker att förvärva fakturafordringar utan regressrätt. Därmed anses det även olämpligt att bankägda finansieringsföretag köper fakturafordringar. Bankinspektionen har dock gått med på att bankägda linansieringsföretag bedriver fakturaköp i begränsad omfattning. Fakturaköp har sina största betydelse vid exportaffärer då det kan vara svårt för ett företag att bedöma risken för kundförluster. Detta gäller framför allt mindre och medelstora företag utan egna exponavdelningar och utlandsspecialister. Exportfactoring och då speciellt exportfakturaköp behandlas närmare i nästa avsnitt.

4.2.3 Exportfactoring. Imernariønellt_facroringsamarbere Precis som alla andra renodlade former av factoring innefattar även exportfactoring administrativ service. Denna kompletteras med att factorn övertar kreditrisken för exportfordringar och vid behov dessutom lämnar exportören kredit. Tekniskt skett sker en samverkan mellan ett factoringföretag i exportlandet (exportfactorn) och ett i importlandet (importfactorn). Exportfactorn tillfrågar normalt importfactorn om denne är beredd att överta aktuell kreditrisk. Efterjakande besked accepterar exportfactorn den aktuella fordran och samtidigt övergår kreditrisken till importfactorn. Respektive importfactor tar sedan emot betalning från köparna i importländerna och skickar pengarna till exportfactorn. Genom den marknadskännedom som importfactorn besitter, reduceras säljarens risk för kundförluster. Detta gäller främst mindre exportföretag som inte har egna resurser att följa utvecklingen på de utländska marknaderna. En säljare kan vid exportfactoring med finansiering disponera upp till 80 % av fakturavärdet direkt. Resterande del, med avdrag for factoringbolagets ersättning, erhålles då köparen betalt eller senast tre månader efter den i fakturan angivna sista betalningsdagen. Det är säljföretaget som står valutakursrisken vid exportfactoring. De bankanknutna factoringbolagen erbjuder dock terminssäkring via sina moderbanker. Räntesatsen vid exportfactoring är densamma som vid inhemsk fakturabelåning. Hanteringsavgiften ligger däremot något högre, ca 0.70-l.75 % av fakturavärdet. internationellt factoringsamarbete förekommer bl.a. inom organisationerna Factors Chain International, International Factors och den s. k. Hellergruppen. Inom dessa organisationer sker samarbete mellan factoring- Factors Chain International har för närvarande 42 bolag över hela världen. i 17 länder. International Factors har medlemsföretag i 24 medlemsföretag länder, medan Hellergruppen har ägarintressen i ñnansieringsföretag i ca 20 länder. Alla tre kedjorna är representerade i Sverige.

4.2.4 Närbesläktade kredirformer

Förutom ovanstående former av factoring förekommer en del andra varianter som egentligen inte ingår i det traditionella factoringbegeppet. En rad olika

F actoring 49

kreditfonner och beteckningar förekommer. Här diskuteras endast två, vilka hos ett linansieringsföretag benämns blockfactoring och styckebelåning. Blockfactoring innebär att säljlöretaget självt producerar sin reskontra. Reskontran pantförskrivs till factoringbolaget och de enskilda fordringarna är denuntierade. Kunderna är här ofta stora företag med egna dataanläggningar. Factoringbolagets uppgift blir att ta hand om likvidhanteringen och belåna kundfordringarna. Blockfactoring är således huvudsakligen en finansieringstjänst kombinerad med likvidhantering. S ryckebeläning innebär belåning av enstaka fakturor. Dessa är ofta ganska stora -ett factoringbolag anger 50 000 kr som minimibelopp. Upp till 80 % av det fakturerade beloppet kan säljföretaget erhålla i kredit av factoringbolaget. Factoringbolaget ställer dock högre krav på köparen vid styckebelåning än vid vanlig factoring. Dessutom är krediten normalt något dyrare än en vanlig factoringkredit. Styckebelåning anses vara ett bra sätt for factoringbolaget att knyta kontakter med kunder som sedan övergår till att utnyttja factoringbolagets övriga tjänster. En annan kreditform som uppvisar vissa likheter med factoring är conñrming. Confirming tas emellertid inte upp här utan behandlas i kapitel 8.

4.3 Den svenska factoringmarknaden

Factoring infördes i Sverige 1963. Sedan dess har marknaden expanderat kraftigt och under 1976 belånade/ köpte svenska factoringföretag fakturor for ca 16 miljarder kr. En viktig del av factoringmarknaden är den del som har anknytning till utrikeshandeln. F. n. svarar exportfactoring for uppskatt-

Tabell 4.1 De större factoringbolagens hanterade fakturavolym 1971-1976 (mkr)

Företag 1971 1972 1973 1974 1975 1976 Andel av totalsumman 1976 %

Svenska Finans 2 100 2 900 3 600 5 000 6 500 7 800 49 FinansSkandic 720 960 l 200 1 600 2 300 2 800 18 Merkantil Factoring 280 400 740 980 1 200 l 500 9 PKfactoring 190 290 390 580 860 l 300 8 Sparfactoring 60 130 250 500 670 970 6 Banco Finans - - - - 620 850 5 Vendax” 300 400 400 500 - - - Independent Factoring 30 50 80 160 290 380 2 Finax Finans Service - - - 40 130 210 1

Summa 3 680 5 130 6 660 9 360 12 570 15 810 100 a Vendax factoringrörelse såldes 1974 till Banco Finans. Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.

50 F actoring

ningsvis 10 % av den totala factoringvolymen. Med factoringmarknaden menas i detta avsnitt den factoringverksamhet som bedrivs av linansieringsföretag och inte är begränsad till någon viss företagsgrupp. Enligt den na avgränsning ingår inte finansieringsforetag som i och för sig bedriver factoring men endast gör det inom den egna koncernen (t. ex. Atlas Copco Finans AB) i den svenska factoringmarknaden. Factoringverksamhetens omfattning kan mätas på olika sätt. Ett sätt är att använda flödesmåttet hanterad fakturavolym per år. Ett annat sätt är att använda stockmåttet utestående factoringkrediter vid en viss tidpunkt. 1 tabell 4.1 visas hur den hanterade fakturavolymen i de större factoringföretagen utvecklats under åren 1971-1976. Mätt på detta sätt har den svenska factoringmarknaden under de senaste åren ökat med i genomsnitt ca 40 % per år. Svenska Finans har under hela perioden haft en marknadsandel på ca 50 % och är i dag Europas största factoringföretag. Bland de i tabellen redovisade factoringfciretagen är det endast Independent Factoring och Finax Finans Service som inte är affarsbankägda. De bankägda ñnansieringsföretagen svarar för drygt 95 96 av den svenska factoringmarknaden. Ett annat mått på omfattningen av factoringverksamheten är utvecklingen av utestående krediter. l tabell 4.2 visas utvecklingen av factoringföretagens utestående krediter avseende fakturabelåning och fakturaköp under perioden 1968-1976 Som framgår av tabell 4.2 uppvisar de utestående krediterna en stigande trend under hela perioden. Under 1974 inträffade en mycket kraftig ökning av både belånade och köpta fakturafordringar. Denna utveckling dämpades dock betydligt under 1975 for att sedan åter ta fart under 1976. 1 tabell 4.3 återges de större factoringbolagens utestående factoringkrediter vid utgången av 1976.

Tabell 4.2 Svenska finansieringsföretags utestående krediter för fakturabelåning och fakturaköp per den 31/12 1968-1976 (mkr)

“Siffrorna i denna kolumn visar summan av antalet factoring- och leasingföretag eftersom ingen skillnad mellan dessa typer av linansieringsforetag görs i statistiska centralbyråns uppgifter. Källa: SCB.

Facroring 51

Tabell 4.3 De större factoringföretagens utestående factoringkrediter per den 31/12 1976

Företag Uteståen- Andel av de facto- totalsumman ringkrediter 96 mkr

Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.

Ett flertal faktorer har bidragit till de senaste årens snabba expansion av factoringverksamheten i Sverige. Factoringfinansiering har varit ett lämpligt sätt att tillfredsställa företagens behov av rörelsekapital, som på grund av de senaste årens höga inflationstakt har ökat kraftigt. Finansieringsmöjligheterna vid factoring står i direkt proportion till volymen av utestående fakturafordringar. som i sin tur spelar en avgörande roll för storleken av rörelsekapitalbehovet. Därmed framstår factoring som ett flexibelt finansieringsalternativ där tillgången på kredit automatiskt anpassas till behovet. Kreditbehovet hos factoringföretagens kunder avspeglas bl. a. i hur stor del av den tillgängliga factoringkrediten som utnyttjas, den s. k. utnyttjandegraden. 1 genomsnitt uppgår normalt utnyttjandegraden hos de större finansieringsföretagen till 50-70 %. Spridningen är dock stor mellan de olika kunderna och även mellan de branscher i vilka kunderna arbetar. Genomgående är utnyttjandegraden högst i konjunkturuppgångar. En annan fördel med factoring är att reskontran kan belånas till en mycket hög procentsats. Detta sammanhänger med att factoringbolaget genom sin reskontraservice har mycket god kontroll över fakturorna och därigenom dels kan fastställa belåningsvärdet dag för dag och dels erhåller en mycket bra säkerhet (panträtt). Jämfört med en bank som ger kredit mot företagsinteckning innebär detta att ett factoringbolag i betydligt högre grad kan utnyttja befintliga säkerheter. En tredje orsak till att factoringmarknaden vuxit kraftigt torde vara den kostnadsbesparing som många företag uppnår då ett factoringföretag tar över arbetet med kundreskontra, betalningspåminnelser osv. Denna rationaliseringsvinst är speciellt uppenbar för mindre och medelstora företag, vilket bl. a. bekräftas av att det är denna typ av företag som utgör den största delen av factoringsföretagens kunder. Vidare uppnås ofta en minskning av den genomsnittliga faktiska kredittiden per faktura när ett factoringbolag tar över fakturahanteringen. Detta innebär att behovet av rörelsekapital minskar. En ytterligare förklaring till factoringmarknadens expansion är den relativa

52 F actoring

frihet under vilken factoringföretagen arbetar. De är ju till skillnad från bankinstituten inte underkastade någon form av kreditpolitisk reglering. Som tidigare har konstaterats är affärsbanker den helt dominerande ägargruppen till de svenska factoringföretagen. Denna bankdominans är mycket större inom factoring än inom finansieringsföretagens övriga verksamhetsgrenar. En orsak till detta är att samarbetet bank - finansieringsföretag är av speciell vikt vid factoring genom kravet på samordning av de säkerheter som ligger till grund för krediter från bank resp. factoringbolag. Banker gerju ofta krediter mot företagsinteckning vari även ingår fakturafordringar. Om sedan låntagaren börjar belåna sina fakturor hos ett factoringbolag måste det ske en samordning så att inte löretagsinteckningens värde urholkas. Denna samordning underlättas avsevärt om banken äger det factoringbolag som det aktuella företaget är kund i. Denna koppling gör att det är relativt ovanligt att ett företag är kund i ett factoringbolag som ägs av en annan bank än den i vilken företaget normalt är kund. Lika ovanligt är det att ett företag, som är kund i en bank och dess factoringbolag, byter factoringbolag utan att samtidigt byta bank. Detta förhållande bidrar till att det råder stor stabilitet i relationerna mellan de bankägda factoringbolagen och deras kunder.

U

Appendix 4:1 53

Factoring: Fakturabelåning Avtal nr

AVTAL

angåendeFakturabelåning och Administrativ Service i samband därmed

Mellan Factorn=Svenska Finans AB och Säljaren=

har följande avtal träffats angåendebelåning av fakturafordringar och administrativ service i samband därmed i enlighet med omstående Allmänna villkor för fakturabelåning. Särskilda villkor: 1 Högsta kreditbelopp enligt § 1 2 Belåningsgräns enligt § 1 3 Ränta enligt S 10 4 Hanteringsavgift enligt § 11 3-_ _lpataavgift enligt S 11 6 Kreditavgift enligt § 11 7 Tillägg bilaga nummer Parterna bekräftar härmed att de tagit del av och godkänt samtliga omstående Allmänna villkor för fakturabelåning. Detta avtal har upprättats i två exemplar, av vilka parterna tagit var sitt.

SVENSKA FINANS AB

BORGEN: För fullgörandet av Sälja- Vi bekräftar härmed vår skyldighet

rens förpli telser enligt detta avtal behöriga att fullgöra de åtaganden beträffande

tecknas härigenom borgen såsom för datatjänster som åvilar Factom enligt detta avtal. egen skuld, tills betalning sker. Borgensman har särskilt att uppmärksamma §§ 19 och 20 i Allmän- Stockholm som ovan na villkor för fakturabelåning. SVENSKA FINANS DATA AB

54 Appendix 4:1

Allmänna vlllkor för laklurabelánlng

FACTORNS ÅTAGANDEN

§ 1 Krodll Factornåtagersigatt på dei dettaavtalangivnavill- 5) Solvensrøpportering - kredit/control! koren lämnaSäljarenkredit intill det högstabelopp Augivandeav solvenskodför varje kund enligt somangivcsi mom.1) på id. 1. Kreditbcloppctfär schablon, rundad på företagsstorlckoch betal-

dock aldrig överstigadenbelåningsgräns somangives ningsanmêirlltnin . Rapporteringav händelser,som

i mom.2) på sid. 1 vilkenberäknaspå det utestående enligtFactornsEedömande kan inverkapåkundens beloppetav de pantförskrivnafakturafordringarsom kreditvärdighetenligtde rutiner,somFactorntlll medräknas vid beräkningav kreditbeloppets stor- lämpar.Privat ersoner ochutländskakundervarken

;nå C . solvenskodas eler rapporteras.

Vid beräkningavkreditbeloppcts storlekskallickemed- 6 Kredillimitering räknas Kreditlimiteringför varje kund i enlighetmed a) fakturafordringar,somavseröppetköp, kommis- Säljarensönskemål.Uverskridcnkreditlimit rapsions-,avbctalnings-eller cftcrkravsförsäljning; porteras. Ansvaret;omfattning l›) fakturafordringar,för vilka utfärdatsväxel,skul- Factornansvararinte - utövervad somframgår debrevellerannatfordringsbevis; av följandestycke- för denskada,somSäljaren c fakturafordringar,vilka icke motsvarasav presta- må tillskyndaspå grundav felaktigheteri av Faction fullgjordav Säljaren; torn ellerannanlämnadeuppgifterellerunderlåtend) fakturafordringarbeträffandevilka het från Factqrnssidaatt utföra någoteller några åtaganden enligtdennaparagraf. 1) förfallodagickeuttryckligenangivitsi fakturan; Factornserslittningsskyldighet för den skadasom 2V förfallodageninfaller senareän 90 dagarefter Säljarenmå tillskyndas å grundav felakti heteri av Factornellerannanämnadcuppgiftereler undendagdå Factornmottogresp.fakturakopia; derlåtenhetfrån Factornssidaatt utföranågoteller 3) hindermotöverlåtelse ellerpantförskrivningav någraåtagandenenligt dennaparagrafinskränker fakturafordranföreligger; sig alltid till att omfatta högstdet belopp»som 4) kundenägerkvittningsrättpå grund av mot- debiteratsför felakti t eller ej levereratmaterial fordrangentemotSäljareneller rätt till rabatt ökat medkostnadenör förbrukat,Säljarentillhöeller annat avdragpå vederbörandefakturas rigt material.Factornägeralltid rätt att fullgöra slutsumma sin ersättningsskyldighet genomleveransav fullgott än somframgårav fakturan; material.

5) i övrigt avtal stridandemot fakturavillkoren Factornsersättningsskyldighet skall aldrig omfatta föreligger; skada,sommåuppståfür Säljareni förhållandetill 6 tvist rådermellanSäljarenochkundenangående V tredjeman. denfaktureradefordran; _ S 3 C fakturafordringar påvisskundellerkundkoncern till den Kredit enligt detta avtal ställestill Säljarensförfo« Tillhanda- °/o hlunndo

rensVl deld dbessakfordrirägfgtillöversfigerxgü era ningsn a et enigt actorns e om- avb Sdälja- gandei form av insättningarfrån Factorn på det avkredit

bankkonto,varom överenskommelse träffas. ningbelåningsbara reskontran; f) fakturafordringarpå dotter-eller moderföretag el- § 4 väsentlig Sedanbetalningför pantförskrivenfakturafordranin- Dlipoultlon

le: annatkföretag, COn0mlSintressegemenrap, varmt-il Säljañen e cr p oretagvars sååçmi avInhotall

rörelse av sådantföretagellerpå person flutit till FactorngottgöresSäljarendennabetalningi belopp

anställd ossådantföretagellerhosSäljaren; agrenderas den utsträckningsåär möjligt medbeaktandeav re-

) fakturafordringarsomavsber kunderutomriket; gelni mom.Z) på sid 1 om kreditbeloppets storleki h) i övrigt, somFactornfinner sig relationtill de fakturafordringar,sommåutgörabelå-

ICe unna eana. fallttulåafordgnlgar ningsunderlag, efter avdrag för kostnader,av ifter

sarntövrigafordringartillkommandeFactornoc eller SvenskaFinansDataAB=SFD. §2 S 5 Admin!- Factornåtagersig att ombesörjaföljandeadministra- Factornskall på anmodanav Säljarenuppdraa ät indrivning atrnllv urvlcn tiva servicebeträffandesamtligapantförskrivnafak- inkassoföretag att ombesörjaindrivningav förfallna turafordringar. fakturafordringar.Säljarenskall därvid själv svara 1) Rcskonlmförfng för samtligakostnader. Periodvisdatamaskincllreskontraföringav fak- DärestFactorninte erhållersvar från Säljareninom turor ochkrcditnotor,vilka specificeras i en saldo- stipuleradtid vid förfrågan i inkassoärende äger lista,somperiodiskttillställesSäljaren. Factornrätt att avslutaärendethosinkassoförctaget 2 Likvidbelzandling och debiteraSäljarenkostnadernaisambandmedin- Identifieringochdatamasltinell bearbetning av in- kassoärendet samtåtertransportera fordranpå Säljaren. flutna likvider. Kontroll av att dragnakassarabatter överensstämmer medfakturansbetalningsvill- SÃLJÅRENS ÅTÅGÅNDEN kor och Säljarensdirektiv beträffandetoleranscr. Godkändakassarabatter redovisas separat. S 6 3 Kravverksambet Till säkerhetför samtligasina förbindelsergentemot Pamlor- Utsändande av krav i formav kontokutanteröver Factornoch SFD pantförskriverSäljarenhärigenom nkrlvnlng förfallna fordringari enlighetmedvadsomöver- samtligai sin rörelseuppkommande fakturafordringar. enskommes mellanSäljarenochFactorn. Därestväxel,skuldebrevellerannatfordrinvsbevis ut- 4 Statistik färdatsför fakturafordranskall Säljarenpå Factorns Kontinuerligstatistik över Säljarensfakturering begäranpantförskrivaävendylikt fordringsbevis såsom och utestående fakturafordringari enlighetmed säkerhetför sinaförbindelsergentemotFactorn. vad somöverenskommes mellanSäljarenochFac- MedSäljarensförbindelser gentemotFactornavsesäven torn. sådanasomFactornhar övertagitfrån tredjeman.

II

Appendix 4:1 55

S 7 §12 GIrantl Skulle likvid för pantförskrivenfakturafordraner- Bchlnln Säljarengaranterar.att ickenågotförhållandesomav- direktlll sesunderS 1 a)-h) ovanföreliggerbeträffandefak- läg as direkt till Säljarenskall detta omedelbartan- Sllluron turafordran som pantförskrivesenligt detta avtal mäasför FactornochbeloppettillställasFactorn.Aldärestickemotsatsen uttryckligenangivespådeni § 9 ternativtkan- efterFactornsmedgivande - motsvaavseddaöverlåtelsehandlingen. randebeloppavdragasfrån det sammanlagda beloppet av defakturafordringarsomenligtS1 liggertill rund för beräkningav kredit. l bådafallen skall Säjaren § 8 uppgede nummersomåterfinnspå dentill ifrågava- Ovcrll- Säljarenskall försesamtligafakturoroch kreditnotor, randefordranhänförligafakturan. Ioluloxt somomfattasav dettaavtalmeddenöverlåtclseklausul somföreskriva-s av Factorn. §13 Utformnin av fakturorochkredirnotorskallskeefter samrådmelan SäljarenochFactorn. Beträffandede fakturafordringarsomomfattasav det- Sll anno ta avtal gällerdelsatt Säljarenskall hålladessavid ekydighelormedavmakt och delsatt Säljarenskall fullgörade skyldig- nondepl § 9 hetersomSäljarenhargentemotkunden. panllörultrlvrta Inklure- Drull- Samtidigtmedutsändande till kund av originalfaktu- lordrlngar loluhandv Ilnq ror och kreditnotorskall Säljarentill Factornöversändaöverlåtelsehandling enligtformulärtillhandahål- §14 let av Factornjämteen kopiaav varje i överlåtelse- Därestkund icke inom60 dagar- räknatantingen Menosan ochMorhandlingen angivenfakturaochkreditnota.DärestFac- från dendag Factornmottogrespektivefakturakopia transport torn medgerSäljarenrätt att jämtefakturakopioröver- ellerfrån deni fakturanan ivna sistabetalningsdagen sändahålremsor, hålkort,magnctband ellerandradata- - erlagtfull betalningför akturafordran,motvilken blirare_skallFactornoch/ellerSFDägarätt att debitera kredit lämnats,skall Säljaren-- oberoende av anled- Säljarensinakostnaderför testkörningar, korrigeringar ningentill denuteblivnabetalningen - på anfordran av felaktigheterochandraerforderligaåtgärderbeträf- av Factornomedelbart återlösafordrangenominbetalfandedetöversända materialet. ningav detmotsäkerhet häraverhållnakreditbeloppet Säljarenskall på överlåtelsehandlingen angehur stor efter avdragav vadsommåha inbetalatstill Factorn kredit hanönskardisponera. av fordran. Jämvälföre utgångenav nämndatid och ävenutan §10 att dröjsmålmed betalningenföreliggerär Säljaren skyldigatt på Factornsbegäranpå angivetsätt ome- Säljarendebiterasränta på sin vid varje tidpunkt delbartåterlösapantsattfakturafordran.därestkunden utestående kreditefterdeni mom.3) på sid 1 angivna skulle helt eller delvis bestridabetalningsskyldighet räntesatsen. vilken av Factornkan justerasmedhän- elleromeljestenligtFactornsbedömande omständighet syntill förändringari detallmännaränteläger. föreligger,somäventyrarbehörigabetalningen av den Räntaberäknas på utnyttjadkredit från ochmedden pantförskrivnafakturafordran. bankdagFactornutbetalatkredit till och medbank- Pantförskrivenfakturafordranskall även återlösas dagenefterdendå amorteringskett. därestdennabefinnes varaavbeskaffenhet somangivits RäntapåföresSäljareni efterskottdensistabankdagen i § 1 a)-h) och den medräknatsvid beräkningav i varjekalendermånad samtdå avtaletupphör. kreditbcloppets storlek. Med kredit avsesäven förfallna avgifter och andra Facrornäger- i ställetför att påfordrainbetalning Factornsfordringar gentemotSäljaren,även sådana - avdragadet bclo p, varmedåterlösenenligtdenna

fordringarsomövertagitsfrån tredjeman. paragrafskall ske, fian sammanlagda beloppetav de

fakturafordringarsomenligt§ l liggertill grundför §11 beräkningav kredit,ochåtettransportera ifrågavaran- Avgifter defordran. För Factornskreditåtagande enligt § l samtför han- Fakturafordran,mot vilken kredit icke lämnats.må teringenav de meddetta avtal avseddafakturaford- Factornåterrransportera på Säljarendå förhållande. ringarnaskall Säljarenerläggadels lianteringsavgift somangivitsovani dennaparagrafföreligger. för Factornshanteringav fakturafordrinarna enligt vadsomangivesimom.4) påsid.l ochdesdataavgift för datatjänsterenligtvad somangivesi mom.5) på S15 sid. 1. Dessaavgifterberäknaspå bruttobcloppetav Därestdet totalabeloppetav pantförskrivnafaktura- Eniro och andraskatter kredit- amortering varje faktura (inkl. mervärdeskatt fordringarskullenedgåså att det utestående eller av ifter). sedanav Säljareni fakturanavdragen beloppetkommeratt överstigadethögstakreditbelopp ovillkor ig mängdrabatt ellerannanrabattfrånräknats. ellerdenramsomangivitsi moml) eller2) på sid.1, Avgifternaförfallertill betalningvid anfordran. skallSäljarenomgående till Factorninbetalasåmycket Datatjänsterna utföresav SFD,somuppbärdenavgift som erfordrasför att det utestående kreditbeloppet somavserdessatjänster.Factornverkställerdebitering skall nedgåtill dethögstakreditbeloppet och rymmas för SFD:sräkning. inomramenenligtnyssnämnda moment. Factorn och SFD äger rätt att ändra avgifterna därestomständighet inträffat,somenligtFactornseller §16 SFDzsbedömande inverkarpå kostnadenför arbetet med fakturafordringarna.Factornelle: SFD skall i Säljarenär skyldigatt till Factornårligenöversända Blllprnns u Y adylikt fall skriftligenmeddelaSäljarenminst90 da- årsredovisning. att i övrigt tillhandahållaFactornde r? gar innanenavgiftsändring skallträdai kraft. Därest upplysningaroch handlingarangående sinaffärsverk- $i22.l Säljareninte accepterarändringen,ägerhan rätt att samhet,som Factornmå anseerforderligasamt att inom 30 dagarfrån dagtccknandet av Factornseller låta representant för FactornbesökaSäljarenochdär- SFDzsmeddelande uppsägaavtalet till upphörande vid tillhandagådennemednyssnämnda upplysningar dendagändringenskallträdai kraft. ochhandlingar. För Factornsåtagandeatt tillhandahållakredit enligt 1 skallSäljarenerläggakreditavgiltberäknadpådet

g eloppsomangivesi mom.1) på sid.1 efterdenpro- ÖVRIGT

centsatssomangesi mom.6) på sid. l. Kreditavgift crlägges halvårsvisi förskott. §17 Skullede till Factornerlagdaavgifternaenligt mo- Aeontoment4)och5)påsid.1sammanlagt ejuppgåtill 12.000 Därestkund är betalningsskyldig för flera fakturor acuintng kronorför helt år räknatfrån Factornsundertecknan- ochkundenvid betalningtill Factornickeangervilken de av avtaletär Säljarenvid anfordranskyldigatt till faktura betalningenavserskall dennai första hand Factorninbetalaskillnadenmellansistnämnda belopp avräknasmot denäldstafakturafordran. ochsummanav deerlagdaavgifterna.

56 Appendix 4:1

§18 §23 Under- DärestkundhosSäljarenellerFactornbestriderbetal- :Inclu- Så längedetta avtal gäller ägerSäljarenicke utan Parallellskyldighet nin sskldigheteller ör annaninvändningmot verk- Factornsmedgivande träffa (hem: k-mmelsemedan- avtal stäld aktureringskal denav parterna,sommottagit nanomköpoch/ellerbelåningav fakturafordringar. sådantmeddelande, varaskyldigatt omedelbartunderrätta denandrapartendärom.

s 19. 524 Generell Pant somSäljarenställt såsomsäkerhetför sinaför- De fakturafcrdringar,sompantförslrrivitsenligt tidi- Tldlfaro avta patrull! gareavtal, skall utgörasäkerhetjämvälför den fakbindelserenligtdettaavtal skall utgörasäkerhetsåväl för dessaförbindelsersomför alla övrigaförbindelser somlämnatsSäljarenenligtdetnuingångna

avtaet. turakredit,

bl.a. enligtleasingavtal, i vilka Säljarennu häftareller framdelcsmäkommaatt häftagentemotFactorn.Den panträttenenligtdennaparagrafomfattaräven

generella ordringarsomFactornförvärva:ellerkan kommaatt

förvärvai sin rörelsefrån annanän Säljaren.Factorn S25 äger bestämmai vilken ordningsföljdförbindelscrna Factornär ej ansvarigför skadasomberorav lagbud, Force skallgäldasur panten. myndighets åtgärd,krigshändelse. strejk,lockout,boj- man. tnaloun Factornspantvårdomfattarendastskyldighetatt av- kott, blockad,eldsvåda, olyckshändelse, ellerannanlikbryta preskription. nandeomständighet ävensom varjeannanhändelse utom Factornskontroll,somförhindrar,försvårareller för- §20 dröjer för Factornatt full öra sinaåtagandenenligt dettaavtal.Förbehålletifragaomstrejk,lockout,boj- Borgen Beträffandeborgensomtecknatspå dettaavtal skall kott och blockadgällerävenom Factornsjälv vidtar iakttagas,att pant,somSäljarenställt såsomsäkerhet ellerär föremålför sådanåtgärd.Skada,sommi uppför sinaförbindelserenligt§ 19skall- i denmånden kommai andrafall, skall ersättasav Factornendasti ej av Factorntagitsi anspråkför skuldpå grundav denmånvållandeliggerFactorntill last. avtalet eller andra förbindelserenligt § 19 - anses lämnadsåsomsäkerhetjämvälför borgensmans regressfordran mot Säljaren,varemotborgensman icke skall på grundav nämndaborgenäganågonrätt i annantiil §26 Factornupplåtenpant. Detta avtal gäller tills vidareoch skall upphöraatt Åvlllllld Factorn skall äga rätt att - utan minskningav gälla 90 dagarefter från någonderasidanverkställd borgensmans ansvar- utanborgensmans hörandemed- uppsägning. giva ändringarbeträffandepantenoch såledesäven SkulleemellertidSäljareni någotavseende icke fulldessfriställande,varav följer att borgensman för ut- göra sina förbindelserenligt detta avtal eller skulle lägg på grund av sin borgenicke skall äga rätt till eljestomständighet befinnasföreligga,somenligtFacannanpantänsådan,somåterstårsedanSäljarensför- torns bedömande äventyrarbehörigafullgörandetav bindelserenligt avtaleteller andraförbindelserenligt Säljarensförbindelse , skall Factornägatill omedel- § 19blivit till fullo infriade. bart upphörandeuppsägaavtaleteller inställabegagnandetav beviljadkredit helt eller delvis. Oberoendeav uppsägningkvarstårparternasrättigheterochskyldigheterbeträffandeföreavtalstidens ut- S 21 gång av Säljarenpantförskrivnafakturafordringar; Fnnlotllld avannan Bestämmelserna i SS19och20 skallägamotsvarande dockägerFactornrätt att från ochmeduppsägnings- In Sllloron tillämpningmedavseende på pant somställtsav an- dagenavslutasinaåtaganden enligt§ l. nanän Säljaren.

§22 § 27 vimmel- Exit! ulatbud Säljarenägericke till annanöverlåtaeller pantfor- Factornägerrätt att debiteraSäljarende extra_kost- kostnader skrivafordransompantförsknvitstill Factornenligt nader,sommä uppståI sambandmedavvecklingav dettaavtal. dettaavtal.

SVENSKA FINANS AB

Box 16395- 10327 STOCKHOLM 16 - Telefon 08/2287 00

k/

5 Finansiell leasing

5.1 Inledning

Idén att hyra utrustning i stället för att köpa den är mycket gammal. Finansiell leasing (långtidsuthyrning) i dess moderna form uppstod dock inte förrän i början av 1950-talet i USA. Det nya var att särskilda företag, leasingbolag, specialiserade sig på långtidsuthyrning av produktionsmedel, s. k. equipment leasing. Idag förekommer leasing av en mängd olika produkter. Verktygsmaskiner, processutrustning och datorer är några exempel på leasingbolagens uthyrningsobjekt. Den form av leasing som detta kapitel behandlar benämns finansiell leasing. Finansiell leasing skiljer sig från s. k. operationell leasing (vanlig uthyrning plus service) genom att avtalet normalt löper över huvuddelen av Ieasingobjektets ekonomiska livslängd. Dessutom får leasetagaren själv ansvara för reparation och underhåll av leasingobjekt. Operationell leasing erbjuds ej av finansieringsföretag. Däremot förekommer det att kontrakt som gäller operationell leasing belânas hos finansieringsföretag. Följande definition av finansiell leasing har utarbetats inom Finansieringsföretagens Förening: “Finansiell leasing är en tjänst som tillhandahålles näringsidkare genom särskilda leasingbolag. Tjänsten innebär att leasingbolaget inköper utrustning anvisad av leasingkunden. Utrustningen ägs av leasingbolaget medan nyttjanderätten genom ett leasingavtal upplåtes till leasingkunden under en första leasingperiod (basperiod) anpassad bl. a. till utrustningens ekonomiska livslängd, vanligen mellan 3-7 år. Leasingavtalet äri princip ouppsägbart från leasingkundens sida och kan inte heller uppsägas av leasingbolaget så länge leasingkunden fullgör sina skyldigheter enligt avtalet. Summan av de leasingavgifter leasingkunden erlägger under basperioden ger leasingbolaget ersättning för räntekostnader, administration, risk och vinst samt medger avskrivning av hela eller största delen av leasingobjektets anskaffningskostnad. På leasingavgiften utgår mervärdeskatt. Vid basperiodens slut äger leasingkunden rätt att förlänga leasingavtalet, varvid leasingavgift utgår med ett belopp som fastställts redan vid leasingavtalets ingående. Denna avgift motsvarar ofta 1/12 av Ieasingavgiften under basperioden. Avstår leasingkunden från sin rätt att förlänga avtalet upphör nyttjanderätten och leasingobjektet skall återlämnas till leasingbolaget. Leasingobjektet tas upp som anläggningstillgång i leasingbolagets balansräkning. Leasingavgifterna kostnadsbokförs hos leasingkunden. Föreningen Auktoriserade

58 Finansiell Ieasing

Revisorer (FAR) rekommenderar att därest en väsentlig del av anläggningarna disponeras p. g. a. leasingavtal, detta förhållande bör omnämnas i forvaltningsberättelsen elleri not till balansräkningen. Finansiell leasing introducerades i Sverige i början av 1960-talet. Den verkligt kraftiga expansionen kom emellertid inte förrän ett par år in på 1970-talet då leasingbolagens årsinvesteringar femdubblades inom loppet av tre år. l dag motsvarar leasinginvesteringarna drygt 4 % av de totala industriinvesteringarna. Finansiell leasing bedrivs av ett relativt begränsat antal svenska finansieringsföretag, varav de flesta är bankägda. Vid utgången av 1976 hade enligt den officiella statistiken tio leasingbolag leasingobjekt till ett sammanlagt anskaffningsvärde av 1 730 mkr varav 540 mkr utgjorde nyanskaffningar under året. Det bokförda värdet av de svenska leasingbolagens leasingobjekt uppgick till 1 280 mkr. Därmed motsvarade det bokförda värdet av leasingobjekten ca 15 96 av fmansieringsföretagens totala utestående krediter inkl. leasing. Internationellt leasingsamarbete förekommer i dag bl. a. inom organisationerna Interlease, International Credit Union (ICU), Leaseclub och Multilease. Samarbetet består dels av informationsutbyte, dels av renodlat kommersiellt samarbete. I det sistnämnda fallet kan ett leasingbolag som leasar till utlandet få hjälp av medlemsföretag i det andra landet, t. ex. när det gäller kreditbedömning av leasetagaren. Vanligare är dock förmedling av affärer medlemmarna emellan. Detta kapitel innehåller en beskrivning av finansiell leasing, följd av en diskussion kring de företagsekonomiska aspekterna på leasing som finansieringsalternativ. Avslutningsvis ges en översikt av den svenska leasingmarknaden och den hittillsvarande utvecklingen.

5.2 Beskrivning av finansiell leasing

.5.2.1 Principer/ör en leasingqffär

Normalt förekommer tre parter vid en leasingaffár. Leverantören som säljer leasingobjektet, leasingbølaget och Ieaseragaren, dvs. kunden. I figur 5.1 visas transaktionerna vid finansiell leasing. Samtidigt som leasingbolaget sluter ett leasingavtal med kunden sluter det även ett inköpsavtal med leverantören. Därefter sker leverans från leverantören direkt till leasetagaren. I vissa fall kan det dock dröja upp till ett år eller mer från det att avtalen undertecknas till det att leveransen sker. Denna “inkubationstid sammanhänger bl. a. med att objektet ofta inte finns i lager utan måste tillverkas efter det att beställningen gjorts. Det är leasingbolaget som äger objektet men nyttjanderätten upplåts till kunden. Denne får själv svara för underhåll, service m. m., vilket vanligen sker genom att ett separat serviceavtal med annan part tecknas. Leasingbolagets funktion är således av rent finansiell karaktär. Avtalet löper i vanliga fall under tre till sju år och leasingkunden väljer själv leverantör och typ av utrustning. Leasetagaren erlägger periodiska avgifter som bestäms i förväg men som kan ändras efter hand i händelse av förändringar i det allmänna

SOU l977z97 Finansiell leasing 59

Leasingobjekt

Lease-

tagare = ifveran

(kund) m

l

Kontantlikvid Leasingbolag Periodiska leasingavgifter

Figur 5.1 Transaktioner vid finansiell leasing

ränteläget. Leasingbolagets säkerhet utgörs normalt endast av äganderätten till leasingobjektet. Karakteristiskt för finansiell leasing är att avtalet är ouppsägbarr under så lång tid att de samlade leasingavgifterna överstiger summan av beräknade avskrivningar och leasingbolagets räntekostnader. Normalt anpassas avtalstiden efter leasingobjektets ekonomiska livslängd. Efter avtalstidens utgång har leasingobjektet ofta ett begränsat andrahandsvärde. Kunden har då normalt option på förlängning av avtalet, varvid avgiften vanligen reduceras till en tolftedel av den ursprungliga avgiften.

5.2.2 Avtal om finansiell leasing

Nedan ges en kort redogörelse för några av de viktigaste villkoren i ett konventionellt avtal om finansiell leasing. Vissa av uppgifterna är hämtade ur ett avtal om finansiell leasing som används av ett av de större leasingbolagen i Sverige. Detta avtal i bifogas i Appendix 5:1. Avtalet överensstämmer i stort sett med de avtal som används av övriga leasingbolag, men skillnader förekommer på några punkter.

A via/ers löpria Leasingtiden varierar normalt mellan tre och sju år, bl.a. beroende på leasingobjektets ekonomiska livslängd. Avtalet är ouppsägbart för kunden men också för leasingbolaget så länge kunden fullföljer sina åtaganden.

Äganderäir, vârdnadsplikr

Leasetagaren, dvs. kunden, har nyttjanderätten till leasingobjektet men såväl under själva avtalstiden som efter avtalstidens utgång är leasingbolaget ägare till leasingobjektet. Leasetagaren har under avtalsperioden underhålls- och reparationsskyldighet och tecknar därför ofta fortlöpande underhållsavtal med leverantören.

60 Finansiell leasing

A vglfler Leasingavgiften erläggs vanligen kvartalsvis i förskott och uttrycks i regel som en procentuell andel av objektets anskaffningsvärde. Vid ett leasingobjekt med anskaffningsvärde i storleksordningen 100 000 kr och ett diskonto på 8 % är följande kvartalshyror tillämpliga (alla avgifter är räknade exkl. mervärdeskatü):

Exempel på normala leasingavgifter vid nuvarande diskonto (8 %)

Källa: Uppgifter från olika leasingbolag

Somjämförelse kan nämnas att en kvartalsavgift på 7 % vid en femårsaffár motsvaras av en effektiv ränta på 15-16 %. Uppgifterna i ovanstående tablå bör betraktas som ett slags genomsnitt. Stora avvikelser i avgiftssatserna förekommer nämligen i de enskilda fallen. Avvikelserna motiveras bl. a. av att kreditrisken och förlustrisken vid omplacering eller försäljning varierar. I avtalet förbinder sig även kunden att betala leasingbolagets i avtalet ej specificerade kostnader för leasingobjektet. Härmed avses kostnader för transport, installation, tull m. m. Om leasingbolaget tecknar försäkring för leasingobjektet, skall kunden vid anfordran betala försäkringspremien utöver i avtalet angiven leasingavgift. Om räntan på checkkontokredit höjs eller sänks med minst en halv procentenhet i förhållande till den ränta som rådde vid avtalstidpunkten, äger leasingbolaget rätt att höja resp. sänka leasingavgiften med “ett belopp som enligt leasingbolagets bedömande föranleds av ränteändringen. Leasingavgiften skall dock icke i något fall utgå med lägre belopp än den från början utgående leasingavgiften. Att denna formulering används i avtalet sammanhänger med att leasingbolaget eftersträvar en utjämning i syfte att undvika alltför många avgiftsändringar. Genom att inte sänka leasingavgiften då 1 Att inte inkludera mer- räntenivån Det har dock sjunker kan man även i vissa fall undvika höjningar. värdeskatten i den i konhänt att leasingavgiften har sänkts under avtalsperioden. traktet angivna leasingavgiften är det nomtala förfaringssättet. Kunden Betalningsvillkor betalar dock mervärdeskatt till leasingbolaget kvartalsvis i förskott. Vid dröjsmål med leasingavgiften erlägges vanligen som i sin tur betalar inbetalningen är leasetagaren skyldig att erlägga ränta för förfallet, icke mervärdeskatt på den av leverantören inköpta inbetalt belopp efter en räntesats av 1,5-2,0 % per månad (normal dröjsmålsutrustningen. ränta) tills betalning sker.

Finansiell 61 Ieasing

Leasingbolagets rätt till zzppsägning. Skadestånd Leasingbolaget har rätt att säga upp avtalet om: a. leasetagaren inte i rätt tid erlägger leasingavgift eller annan avgift förknippad med leasingavtalet b. leasetagaren hamnar på obestånd så att det kan antas att leasingavgiften inte blir erlagd c. leasetagaren vanvårdar leasingobjektet d. leasetagaren i övrigt åsidosätter bestämmelserna i leasingavtalet Om avtalet sägs upp av någon av anledningarna ovan äger leasingbolaget rätt till skadestånd utöver redan förfallna belopp. skadeståndet uppgår om inte annat visas till tre fjärdedelar av sammanlagda beloppet av återstående icke förfallna leasingavgifter för den resterande delen av avtalsperioden.

Förlängning av avta/er. Köp Om inte leasetagaren säger upp avtalet senast tre månader före avtalstidens utgång, anses detta förlängt på ett år och avgiften skall betalas i förskott för hela året. I regel utgör leasingavgiften vid förlängning av avtalet en tolftedel av den ursprungliga avgiften. Den avgift som skall gälla vid förlängning av avtalet finns angiven i leasingkontraktet. Vad beträffar köp, återfinns i det studerade leasingavtalet följande mening: Leasingbolaget är dock berett att välvilligt pröva framställning från leasetagaren om förvärv av äganderätten till leasingobjektet.” Av denna mening framgår att leasetagaren inte har någon kontraktsenlig rätt till köp av objektet. Om en överenskommelse om köp vid avtalstidens utgång skulle skrivas in i avtalet skulle detta, juridiskt sett, betraktas som ett avtal om avbetalningsköp.

Fel eller brist. Reklamation Leasingbolaget äger hyresobjektet men ansvarar inte gentemot kunden för fel eller brist hos leasingobjektet i annan utsträckning än leverantören svarar gentemot leasingbolaget. Om leasingobjektet skulle ha någon defekt skall leasetagaren själv verkställa reklamation hos leverantören. Normalt börjar inte avtalet löpa förrän leasetagaren lämnat s. k. leveransgodkännande till leasingbolaget.

5.2.3 Redovisning av Ieasing

Redovisning hos leasingbolaget

När ett leasingbolag köper in ett leasingobjekt bokförs detta på samma sätt som när ett produktionsföretag gör en maskininvestering. Leasingbolagets medverkan är emellertid enbart av finansiell karaktär varför transaktionen ur kalkylsynpunkt kan jämställas med ett lån till leasetagaren. På samma sätt som vid ett annuitetslån kan leasingavgiften delas upp på ränta och amortering, varvid amorteringama kan sägas motsvara avskrivningarna. När leasingavtalet mellan leasingbolag och leasetagare är undertecknat

62 Finansiell Ieasing

Värde efter avskrivning

100%

Planmässlgt restvärde 7. i Utrymme för avskrivning utöver plan

50%_ m lt/.linsta _rnöjliga bok-

forda varde .

Igwii n

r r | I l 3 År 1 2 3 4 Figur 5.2 Leasingbolagers utrymme för avskrivning utöver plan

sänder leasingbolaget en inköpsorder till leverantören. När leveransgodkännande avlämnats av leasetagaren betalar leasingbolaget och leasingobjektet bokförs tillgångssida som en anläggningstillgång med på balansräkningens ett värdeminskningskonto för avskrivningarna. Många leasingbolag tillämpar kvartalsvis förskottsbetalning av leasingavgiften. Detta medför att finansieringen, från kundens sida sett, inte uppgår till 100 % utan snarare till drygt 90 % med normala avgiftssatser. Vid förskottsbetalning utgörs sålunda leasingkrediten” av objektets anskaffningsvärde minus den första inbetalningen. Precis som vid ett annuitetslân innehåller leasingavgiften en över avtalsperioden successivt växande avskrivningsdel, medan räntedelen minskar i motsvarande grad. Den planmässiga avskrivningen blir därmed progressiv. Skattetekniskt tillämpas vanligen degressiv avskrivning enligt huvudregeln, dvs. avskrivningen kan uppgå till maximalt 30 % av ingående värde ökat med årets nettoanskaffning. Härigenom föreligger ett utrymme för avskrivning utöver plan, vilket ger leasingbolaget möjlighet till konsolidering. Detta förhållande åskådliggörs i figur 5.2. Figur 5.2 visar emellertid endast det teoretiska utrymmet för avskrivningar utöver plan. För att detta utrymme skall kunna utnyttjas krävs givetvis att har tillräckligt stora vinster. Normalt kan leasingbolaget inte leasingbolaget utnyttja hela utrymmet för avskrivning utöver plan.

Redovisning hos leaseragaren Vid en leasingaffär påverkas inte leasetagarens balansräkning. I resultaträkfinns leasingavgiften med som en kostnad men samtidigt ger ningen ett bidrag till företagets intäkter. Skattetekniskt är leasingavleasingobjektet giften helt avdragsgill för leasetagaren. Föreningen Auktoriserade Revisorer rekommenderar företag som leasing-

Finansiell leasing 63

finansierar en stor del av sin utrustning att omnämna detta i Förvaltningsberättelsen eller i not till balansräkningen.

5.3 Leasing som finansieringsalternativ

I detta avsnitt skall behandlas några av de Företagsekonomiska aspekterna på leasing, sett ur det leasetagande företagets synvinkel. Om inte annat anges är det alternativ till leasingfmansiering som antas en kombination av banklån och internt genererade medel. Leasingbolagen framför bl. a. Följande Fördelar med leasing som finansieringsalternativ:

a. Hundraprocentig finansiering. Avtalet löper på en förutbestämd tid och med fastlagda avgifter vilket underlättar Finansplaneringen För kundföretaget b. Säkerheten ligger i själva leasingobjektet vilket gör att andra säkerheter inte erfordras c. Till skillnad från t. ex. avbetalningsköp behandlas Företaget vid leasing som kontantkund och kan därmed dra Fördel av eventuella rabatter d. Leasingavgiften är i sin helhet avdragsgill vid beskattning

Som framhållits i tidigare avsnitt är leasingfinansieringen ofta inte hundraprocentig eftersom många leasingbolag tillämpar Den Förskottsbetalning. höga finansieringsgraden framstår dock som en väsentlig Fördel med leasingfmansiering. Även säkerhetsaspekten har en mycket stor betydelse. Den effektiva räntan vid en normalstor femårig leasingaffär ligger f. n. 7-8 procentenheter över diskontot. Spridningen mellan de enskilda fallen kan dock vara stor. Leasingfinansiering ger därmed en betydligt högre ränta än finansiering med banklån. Med hänsyn bl. a. till skillnaden i risktagande framstår dock en viss ränteskillnad som motiverad. Det är inte fråga om två helt jämförbara tjänster. Eftersom bankñnansiering ofta kombineras med internt genererade medel som många Företag kräver mycket hög avkastning på, bör alternativkostnaden till leasing sättas högre än bankräntan. Vidare leder ökad leasingfmansiering till mindre flexibla avskrivningsmöjligheter För kundföretaget. Hela leasingavgiften är avdragsgill, men leasetagaren kan inte betala en lägre leasingavgift under dåliga år För att sedan under år med stora vinster betala en högre avgift.

5.4 Den svenska leasingmarknaden

Finansiell leasing i Sverige bedrivs huvudsakligen av svenska finansierings- Företag. Vid sidan av dessa bedriver även utländska leasingbolag samt vissa leverantörer finansiell leasing. Innan de svenska_ leasingbolagen diskuteras skall i korthet något sägas om de andra båda gruppernas leasingverksamhet. De utländska leasingbolag som gör affärer med svenska Företag lånar oftast inte upp pengar på den svenska kreditmarknaden. En svensk leasetagare som ingår ett leasingavtal med ett utländskt leasingbolag i Sverige tvingas därför

64 Finansiell Ieasing

att ta en valutakursrisk. Valutaregleringen utgör inte något hinder för - som svenska företag som anlitar utländska leasingbolag Ieasingavgifter och som avser utrustning inköpt i utlandenjämställs i erläggs till utlandet detta avseende med löpande betalningar och tillstånd från riksbanken erfordras således inte. Även vissa leverantörer bedriver finansiell leasing i Sverige. Verksamheten är dock inte av någon större omfattning. Vanligare är att leverantörer bedriver leasing. Det är f. ö. ganska naturligt att en leverantör operationell kombinerar med service- och reparationsåtaganden. Även här uthyrningen kan dock ñnansieringsföretagen komma med i bilden genom att belåna leverantörens avtal med kunden. Med begreppet leasingmarknaden avses i det Följande endast den leasingverksamhet som bedrivs av svenska finansieringsiöretag. Om ett leasingbolag skall anses verka på marknaden skall dess tjänster bjudas ut öppet och inte vara riktade mot en speciell kund. Enligt detta synsätt bör leasingbolag som t.ex. Garnis, vilket ägs av Stockholms Läns Leasingaktiebolaget Landsting och vars uthyrningsverksamhet är begränsad till landstingets egna förvaltningar, inte räknas till den svenska leasingmarknaden. Omfattningen av leasingbolagens verksamhet kan mätas på flera sätt. Avtalsvärder av resterande leasingavgifter som kunderna skall anger summan betala till leasingbolaget. Summan av anskaffningsvärdet förde leasingobjekt för vilka leasingavtal slutits men där leverans ännu ej skett benämns ørdersrock. Balansomsluming, Ieasingobjekrens anskaffningsvärde, nyanskajfningar under året och Ieasingobjektens bokförda värde, är andra mått på storleken av leasingbolagens verksamhet som kan användas. 1 det följande används endast begreppen anskaffningsvärde resp. boklört värde. En sammanfattning av det material som statistiska centralbyrån publicerar återges i tabell 5.1.

Tabell 5.1 De svenska leasingbolagens leasingobjekt 1968-19761? (mkr)

a Uppgifterna om anskaffningsvärde avser de större leasingbolagen medan uppgifterna om bokfört värde avser samtliga ñnansieringsföretag i SCB:s statistik. b Uppgifter om bokfön värde av utestående leasingobjekt avser ställningen vid bokslutstidpunkter. Uppgifter om anskafTningsvärdet av utestående leasingobjekt avser ställningen den 31/12. Källa: SCB.

Finansiell /easing 65

Som framgår av tabell 5.1 har värdet av leasingobjekten vuxit under hela perioden med en markant stegring av tillväxttakten under åren 1974-1976. Detta gäller oberoende av om anskaffningsvärdet eller bokförda värdet används. För att få grepp om storleken av leasingmarknaden kan man ställa leasinginvesteringarna i relation till industriinvesteringarna. Leasinginvesteringarna motsvarade 1969 1 % av industriinvesteringarna, en siffra som 1976 hade stigit till över 4 %. Finansiell leasing bedrivs av ett relativt begränsat antal svenska finansieringsföretag. Majoriteten av dessa är bankägda. 1 somliga fall bedrivs leasingverksamheten i ett särskilt bolag. 1 andra fall är den inordnad tillsammans med t. ex. factoring i ett gemensamt bolag. Beträffande ägarförhållanden och historik hänvisas till kapitel 3. De tio leasingbolag som återfinns i tabell 5.2 dominerar den svenska leasingmarknaden i så hög grad att marknadens storlek med god approximation kan sättas lika med summan av de tio företagens verksamhetsvolym. Sex av leasingbolagen i tabellen är numera helägda dotterbolag till affärsbank. Tillsammans har de bankägda leasingbolagen ungefär två tredjedelar av marknaden. Tabell 5.2 mäter leasingverksamheten med måttet ackumulerat anskaffningsvärde av leasingobjekt. Genom att statistiken inte säger något om åldersstrukturen på de olika leasingbolagens objekt bör inte alltför långtgående slutsatser om de olika bolagens relativa storlek dras ur tabellen. Uppgifterna i tabellen ger snarare en bild av volymen av de olika bolagens verksamhet under en flerårsperiod. Av tabell 5.2 framgår att det skett betydande svängningari marknadsandelarna under perioden 1971-1976. En orsak till detta kan vara att bankin-

Tabell 5.2 Anskaffningsvärdet för leasingobjektena hos de större leasingbolagen per den 31/12 1971-1976 (mkr)b

a Vissa bolag inkluderar även avbetalningsobjektens anskaffningsvärde i nedanstående siffror. Volymen av avbetalningsobjekten är emellertid jämförelsevis små. b Siffrorna i tabellen avser ställningen vid bokslutstidpunkten. C 1971-1973 endast moderbolaget, fr. o. m. 1974 koncernen. d Dessutom utländska dotterbolag 30, resp. 69 mkr. 9 Har numera gått ihop med Sparleasing. Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.

66 Finansiell leasing

spektionen tidigare föreskrev de bankägda leasingbolagen att ordna återköpsavtal med leverantören. Eftersom återköpsavtal inte är särskilt förmånligt för leverantören kom bankinspektionens krav att utgöra en hämsko på de leasingbolag som på ett tidigt stadium blev bankägda. I och med att kravet så småningom luckrats upp har de därav berörda leasingbolagen kunnat stärka sin ställning på marknaden. Andra faktorer som kan förklara förskjutningen i marknadsandelar är intensiteten i marknadsföringen, graden av riskvillighet och betydelsen av enstaka leasingaffarer. En leasingaffár kan uppgå till flera tiotals miljoner kr. Det får som följd att marknadsandelarna kan svänga ganska kraftigt mellan olika år på grund av enstaka affärer. Om marknaden i stället mäts som summan av det bokförda värdet av de större leasingbolagens leasingobjekt fås de marknadsandelar som visas i tabell 5.3.

Det är få marknader som kan uppvisa en så snabb expansionstakt som leasingmarknaden - vissa av leasingbolagen har de senaste åren haft en årlig tillväxttakt på över 50 %. Leasingverksamhetens kraftiga expansion sammanhänger delvis med några av de allmänna utvecklingstendenserna i näringslivet. En sjunkande självfmansieringsgrad ökar företagens behov av externt kapital. Höga inllationsförväntningar gör det attraktivt att tidigarelägga planerade investeringar, vilket också leder till ett ökat behov av externa medel. I samma riktning verkar en snabb teknisk utveckling som tvingar företagen att tidigt byta ut gamla maskiner mot nya. Vidare har statsmakterna bedrivit en investeringsstimulerande politik. Härvid har systemet med investeringsbidrag/-avdrag varit av speciell betydelse. För att möta den ökade efterfrågan på externt kapital har leasing visat sig vara ett bra alternativ. Detta beror bl. a. på att bankmässiga säkerheter utöver själva leasingobjektet normalt inte erfordras. Vidare omfattas inte leasingbolagens verksamhet av den kreditpolitiska lagstiftningen och kan därmed fritt. När bankernas utlåning stramas åt synes det dessutom som expandera

Tabell 5.3 Bokfört värde av leasingobjekten hos de större leasingbolagen per den 31/12 1976

a Exkl. utländska dotterbolag. Uppgiften avser ställningen den 31 mars 1977. Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.

Finansiell leasing 67

om en del av den icke tillfredsställda kreditefterfrågan vänds mot leasingbolagen som därmed får en extra kraftig expansion. Utlåningstaket for affársbanker 1974/75 är ett exempel på en sådan situation. Leverantörernas ökade intresse för leasing har också bidragit till marknadens expansion. I många fall är det leverantören som tar initiativ till ett samarbete med leasingbolaget. Till en början användes leasing i Sverige mest av mindre och medelstora företag. Det har emellertid blivit allt vanligare bland storföretag att leasingfinansiera investeringar. Eftersom storföretagen är en så tung bit i det svenska näringslivet betyder denna uteckling ökade expansionsmöjligheter för leasingbolagen. l dag motsvarar leasinginvesteringarna drygt 4 % av de totala industriinvesteringarna. Motsvarande siffra för USA ligger kring 20 %. Även om den svenska leasingmarknaden fortsätter att expandera är det dock inte alls säkert att vi i Sverige når upp till denna andel inom överskådlig framtid.

68 Appendix 5:1

Nr

Lcasingavtal

Leasingbolag Leuetagare

FinansSkandic

Skandic AB Anvindningutille

Leasing

Leverantör(namn,adress,tfn) L,,,._____,m,m: :Allmänna villkor r Ieuinp.Leuingahjektet unhudnhm..lör nyttjande pl urnnnvillkori ller lever › ochgarantiingir i löpenvulei mellan lu- ;bolaget ochim. renu. ev.bi .r .ms nliialelne avleverantören och n »Allmänna .mun p.al;dockmedundanta; .nu uan-.u förvadha.nedan u. .änkan.ngam4.:iven.Aumiumvillkor»p.m: Undersökning ochreklamation: Leuetagaren rhll vidleverane u lealingobjektet lönnruln omus.. andarsökning avleuingohyeklel :omeller;nu handelulnck u... iivlgahomma vid nr lelellrrbrist.uarnIeuuagaren vidunderrökningen mirklellerhonmirku. mas.reklamation nuleuingbolaget .j skenskriftligen m...drbjlmll.

Leuingnhjekt(typ.modell.beteckning. lilla-nr. antal) Leasingholagets inköpspris Kronorexklmoms

Leasingholaget bcgrinur sitt ansvarför lealingohjektetlbeskaffenhet,försenadleverahaochdyl. enligt»Allmännavillkor för lealinp P-8.9. 11 och12. Totalt inköpspris exkl moms

Leasingavgift per månad/kvartal Kr. Leasingavgifteu skall utan anmaning erläggasunder . år första gångenden och därefter den första söckendageni varje månad/kvartal samt sista gångenden Antal månads/kvartalsinbetalningar . .. .. St.

Lcasingavgift vid förlängning av ovan angiven leasingtid per år Kr. Särskildavillkor vartill kommer varje betalningstillfälle föreskriven försäljningsskatt (moms o. dyl.)

Utöver här angivna villkor gäller på följande sidor angivna »Allmänna villkor för leasing» av vilka vi tagit del. Detta leasingavtal, som upprättats i tvâ likalydande exemplar, är icke bindande för leasingbolaget förrän leasetagaren erhållit sitt avtalsexemplar försett med leasingbolagctaunderskrift. Parterna är dock fria från sina förpliktelser, om leasetagâren icke erhållit sitt av leasingbolagetundertecknade exemplar av avtalet senasten månad från den dag, då avtalet, undertecknat av leasetagaren, kom leasingbolaget tillhanda. Ort,datum Ort.datum

Leuetagarenlunderskriftgenombehörigfirmatecknare

Skandic LeasingAB

BORGEN För leuetagarensförpliktelnerenligtdettaavtaltecknas “ genomborgensåsomför egenskuldtill den full betalningaker.

den den g

Bevittnu Bevittnas

Box 40143,10343 Stockholm- Telelon 08-249160- Mister Samuelsgahn34 - Bankgiro501-4808

Appendix 5:1 69

ALLMÄNNA VILLKOR FÖR LEASING

l. Lensingtid. 8.Feli leasingobjeklet ochannanbristandeuppfyllelse. Leasingtitlc-n börjargenastvid leveransochlöperunderovan Ansvarsbegrönsning rn.m. angivetantalår räknatfr. o.m.denkslendermlnad. di leasing- Leasinglnolaget svararickemotleasetagaren i annanutsträckavgiftenrätteligenskall erläggasförsta gången.DIirestlea- ningänleverantörenenligti leasingavtalet under:Leveranssetagarcxi icke senasttre månaderföre denavtaladelea ng- villkor» nämndaåtaganden är ansvariggentemotleaaingbolatidensutgångskriftligen.tppsiigerleasingatalet bosleastng- getför försenadleverans,fel ellerbrist i leasingobjektet, icke bolaget.skallavtaletansesvara förliingt pl ett År för varje hellerför desskvalitet.prestandaeller lämplighetför leasegång,Förlängningavleasingtidmadockickeskemedmer tagaren,liksomirke heller för annanbristandeuppfyllelse högsttio år, sâxidaannatickeöverenskommits. Skerför a g somkanhänförastill leverantören. ningavleasingtiden. skallleasingavgifteu perlr dörefterutgå meddet belopp.somangesi leasingavtalet. Efter förlängning Lc-asetagaren ägersåledesttppaägadetta leasingavtalend . årligeni förskott. omochi denmånleasingbolaget bevisligeniger ratt att hiva erläggt-s leasingavgiftett det mellanbolagetochleverantörentriffade köpeavtaletom leasingolnjektet. Leasetagaren år vidareberittigadtill skade- M . Försöljningsskatt, avgiftero.dyl. ståndresp.nedsättningav densammanlagda leaaingavgiften l ovanangivnaleasingavgiftingårickeförsöljningsskatt eller medhögstbelopp.somsvararmotvadleasingholaget av leveandramednyttjandetav leasixigohjektet eller medleasingför- rantörenpå grundav hävningavköpeavtaleteller eljesterhållande-tsammanhängande eventuellaskatter och avgifter. hållerellerl-irberättigadatt erhållasomskadeersittning resp. vilka dockskall slutligenbestridasav leasetagaren. Försälj- nedsättning avköpeskillingenför leasingohjektet. Motsvaranningsskatterlägga-s av leasetagaren samtidigtmedleasingav- de giiller andrapåföljderav bristandeuppfyllelse,somkan giften; övrigaskatteroch avgifter di leasingbolaget så pâ- hänförastill leverantören. fordrar. Leasetagarens här angivnattppsigningsriuresp.rött till nedsiittningav lcasingavgiften och/ellerskadeersättning i förhil- S Övrigakostnader. landetill leasingholaget skall såledesicke i ochför sigvara gluolagets kostnader- exempelvisför transport.inkl. beroendeav domstols-eller skiljedomsavgöraude i ev. tvist ng. installation,tull 0.dyl, -› för leaaingobjektet. med leverantöreneller av om leasingholaget pi grund av vilka icke inklndrratsi leasingbolagets i dettaavtal angivna leverantörens insolvenseller eljest utflr leasingbolaget tillinköpspris,skall betalasav leasetagaren, såvitt anna icke kommande köpeskillingsnedsättning och/ellerskadeersöttning. övert-nskommits i avtalet.Sådanakostnaderskallleasetagareu För leveransförsening skallutövervadovanfiireskrivitsgilla betalavid anfordran, att. om leveransutan leasetagarens vållandeoch utan att denneeljesttagit befattningmedleasingobjektet skersenare iiu vadangivitsi leasingavtalet under»Leveransvillkorm för- P Ändringavleasingavgiften. månskallskeav deovananskjutningi tideni motsvarande Leasingavgiften skalländras.omleverantörenfakturerarlea- givnamånads/kvartalsinbetalningarna avleaaiugavgiften. singholaget annatpris för leasingohjektet in leasingbolagets i ochatt avtaletattgivttainköpspris,somir ett offereratpris.I avsett Leasetagaren är skyldigatt undersökaleasingobjektet fall skallleaaiitgavgiften ändrasi motsvarande min. reklameraenligt föreskrifteni leasinganaletunder sUuderv. sökningorh reklamationn.Leasetagaren skall.om leasingbo- Skulle räntan för cherkkontokredithos Skandinaviska Eu- lagetsåpåfordrar.för leasingbolagets räkninghosleverantöskildaBankenhöjaseller sänkasmedminsten halv procent renverkställareklamationer ochi ellerutomrättegångframi förhållandetill dennuvaranderäntanför sidankredit eller ställakrav i anledningav fel hosleasingohjektet eller annan skulleefter flera ränteändringardensammanlagda ändringen bristandeuppfyllelse,för vilkenleverantörensvararmot leauppgåtill minstenhalvprocent.ögerleasingbolaget höjaresp. singbolaget. sänkaovanangivenleasingavgiftmedett beløPP.somenligt Ieasingbolagets hcdömande föranledesav rinteindringen.För Leasetagaren skall ersättaalla kostnader.somförorsakasav varje ytterligarehalv procent.medvilken räntanför sidan reklamationerochkrav. somhör avses.sisornkostnaderför och kredit därefter genomen eller flera ändringarhöjeseller juridiskt ochteknisktbiträdesamtm egingskostuader. sl-inkes. höja resp.sänkaleasingavgiflen skallpåbegäranavleasingbolaget förskotteraaldanaberikiiger leasingbolaget efter enahandagrunder.Leasingavgiftenskall dock icke i nadekostnader. någotfall utgamedligre beloppin denfrån börjanutgående lrasiitgavgiften.Ändringav räntanför checkkontokreditml påverkaleasittgavgiften först fr. o.m. den inbetalning.som 29Bristandeuppfyllelseavsirskilt avtalatleveransvillkor. inträffar närmastefter ränteindringen. Ansvarshegrönsning m.m.

Ombristandeuppfyllelseföreliggeravi leasing .slet under Å 4 Lt för ,l . Nyn; 2 ;n (3.- »Leveransvillkonsärskiltavtalatvillkor, ir leasingbolsgets ansvarbegränsattill vadleasingbolaget antingenkan utkriva Dettaleasingavtal innebärendastatt till leasetagaren npplitel eller ir berättigadatt utkrövaav den. m pl uppdragav nyttjanderättentill leasingobjektetunderi detta avtal sugi- leasingholaget åtagitsigatt utföra sidantsö kilt åtagande ven tid ochpå däri angivnavillkor. L gbolaget,somav såsomtransportöreller underleverantör -- eller utfl slsom leverantörenförvärvatleasingobjektet, ir slledesslvöl under försäkringsersättning för bristandeuppfyllelseavsidan!Italeasingavtalets giltighetstidsomefter detsammas upphörande gande. fortfarandeägarelill leasingoltjektet.Dettaskall av leasetagarenförsesmeden av leasingbolaget tillhandahillenskylt, För i dennapunkt avseddbristandeuppfyllelseskallvidarei angivandeatt objektet tillhör leasingbolaget. Leasetagaren tillämpligadelargilla vadovanföreskrivitsi p. 8. iger ej vidtagasådanåtgird att leasingbolagetsanderitttill leasingohjcktet äventyras. 10. *_ rötttill _,_SL o Besiktningsritt.Tillträde till leasetagarens lokaler. Leasingbolaget skalligs rätt att omedelbartnppsigsdettaavtal ochatertagaleasingobjektet därest Leasingbolaget ägerratt att när somhelstunderleaaingtiden lita besiktigaleasingohjektet ochleasetagarcn medgerhirmed tillträde till lokaler. dir leasingobjektetför- a) leasetagaren icke i rätt tid erläggerleasingavgift.försikleasingbolaget tecknadforvaras. uingsskatteller premieför avleasingbolaget säkringavseende leasingobjektet;

s! . Overlltelseav leasingbolagets rättigheter. b) leasetagaren inställer betalningarna,inleder ackordsför- Leasingbolaget er rätt att till annanöverlåtasin ritt till handling.blir försatt i konkurseller trider i likvidation betalningochövrigarättigheterenligtdettaavtalinkl. eller eljest finnesvara pi sådantobestånd.att det kan deritten till leasingobjektet. antagasatt leasingavgiften ej blir ritterligen erlagd;

70 Appendix 5:1

e) leasetagaren vanvlrdar leasingobjekteteller utan giltigt 16.Skadaorsakadav Ieasingobjekt skälvägrarleasingbolaget att besiktigadetsamma; Lrasetagaren är ansvarigför de skadorsomleasingobjektet kanvilla påpersonelleregendomidenmin skadanej täcks d) leasetagaren i övrigtåtsidosätterbestämmelse i dettaavtal. avutfallandeförsäkring, Leasetagaren skallhållaleasingbolaget skadeslöst för vadlea- Leasingbolaget skallvarabibehälleträttenatt nppsäga avtalet singbolaget såsomägaretill ochtillluandahållare av lcasingoch återtagaleasingobjektetsi längedet förhlllande.var] objektetnödgasutgei skadestånd till tredjemaneller annan uppsägning grundas.bestlr. i denmin skadeståndet ej täcksavutfallandeförsäkring.

Vid dröjsmålmederläggande av leasingavgifteller annatheloppskallleasetagaren erläggaräntaI förfalletoguldetbelopp efter en räntesataav 1,5procentper mlnad tills betalning l.7.Förlustaveller skadapåleasingobjektet. Rek ation. sker. Samtligakostnaderför indrivningav förfallet belopp ävenaomför Återtagande av leasiugobjektetskall betalasav Leasetsgaren ansvararunderlrssingtidenoberoendeav villleasetagaren. landeför förlust av eller skadapå leasingobjekletidenmån förlusteneller skadanej täcksav utfallandeförsäkringser- Därestavtaletuppsägesav leasingbolaget av anledningsom sättning.Vid delskadaär dockleasctagarens ansvarför skada angesovan.skallleaaingbolaget ägarätt till -- förutomlea- på leasingobjektet begränsattill hansskyldighetatt erlägga singavgiftenochandrabeloppsomar förfallna-- skadeständ leasingavgift ochatt fullgöraövrigaförpliktelserenligtdetta som.omickeannanskadakanvisas,skalluppgl till tre fjär- avtal,mensådanskadakan å andrasidanej av Iessetagaren dedelarav sammanlagda beloppetav Iterstaeudeicke för- åberopassomskäl till minskningav dessaåtaganden.Vid fallna leasingavgifterför den avtaladeleasingtideu.Lesso- totalskadaeller förlust av lcasingobjekletär leaselagarens tagarenskalldärvidgottskrivasenfjärdedelaverlagdleasing- ansvarbegränsattill summanavdclssamtligaognldnaleasingavgift till dendel den belöperpl tiden efter uppsägnings- avgifter- beräknadepa sätt angesi p. 18 C) 1.- för hela dagen. denavtaladeleasingtiden,ochdelsdet reatvärdelessingobjektet skäligenskulleha haft vid lcasingtidensutgång.om skadanej inträffat.

ansvarför binder i nyttjandetpl grund av Direst leasingobjektet skadaseller förloras.åliggerdet leasell. Leasetagarens föreskrifteri författninga ellermyndighets beslut. tagarenatt omedelbar.skriftligenunderrättaleasingbolaget härom. Leasingbolaget ansvararicke för att hinderi nyttjandetav leasingobjektet kanföreliggapl grundavföreskrifti författning eller myndighetsbeslututan detta ansvarävilar helt leasetagaren. DetÅliggersåledesdenneatt förvissasigou:att IB.Försäkringar. vid lcaaingobjektets nyttjandealla i författningar eller av myndighettlppstädakrav uppfyllessåvitt gälleruuustning. Leasingbolsget ägertecknaden eller de försäkring/armed avseende pi lessingobjektet, sombolagetfinnererforderlig/a. skyddsanordningar. försäkringarm.m.Leasetagareu iger lake Kostnadernaför försäkringtecknadsv leasingbolsget skall nyttja objekteti strid mot gällandeförfattningareller myn- leasetagaren betalavid anfordranutöver i avtalet angiven dighetsbeslut. leasingavgift. För att underlättaför leasetagaren att bedöma.huruvidahan självönskartecknanågonytterligareförsäkring,åliggerdet 12.Felellerbinderför nyttjandetsomuppkommerunder leasingholaget att pi leasetagarens begäranutan dröjsmål Ieasingtideu. Ansvarsbegränsuing. underrättaleasetagaren omdefö äkringar.somleasingbola- Lessingbolaget ansvararej. utövervadsomkanfölja avpunk- get tecknatmed avseende på leasingobjektet. Finnsannan terna8 och9 ovan.för att leasingobjektet underle skadeförsäkring avseende leasingobjektet. somgällertill leasefortlöpandekan nyttjas för avsettändamål.Leas g tagarensförmån.överlåterleasetagaren härmedtill leasingansvararslledesexempelvis ickeför hinderi nyttjandet.som bolagetall rätt till försäkringsersättning eller annanersättberorpå brist pl drivmedeleller reservdelar.fackligastrida- ningavseende leasingohjektet. Itgörder eller andra omständigheter utom leasiugbolagets Ev. avhrottsförsäkringhar lcasetsgaren att själv tecknaför kontroll. Leasetagaren ägerej framställakrav pi ersittning egenräkningochpi egenbekostnad. eller andraanspråkmot leasiugbolaget i anleduin_av hir avsedda fel ellerhinderför nyttjandet.ochsidansomständig- Därestleasingobjektet skadaseller förlorasochskadaneller heterkan icke heller Åberopasav leasetagareu somskil till förlustenomfattasav utfallandcförsäkringsersättning. skall befrielsefrån eller minskningav banaförpliktelserenligt gällavadnedanstadgas: dettaavtal.

A) Ersättnlugr.sjilvrisk- ochkompensatiousbelopp. 13.Mottagande av leaslngobjektet. Utfsllandeersättningshelopp pi grundav försäkringar.som Det Åliggerleasetagaren att pl egenbekostnadvidtagaer- tagitsav leasingbolaget och/ellerav leasetagsren pl leasingforderligaItgirder för att mottagaleasingobjektet. dl det objektet- dockcj cv. ersättningenligtav leasetagaren teckhllles till hansförfogande. nadavbrottsförsäkring - skall oavkortattillfalla leasinalmlaget.somhärutöverär berättigatatt av leasetagsren erhålla det självriskbelopp.somskall avräknasvid regleringav inträffat försäkringsfall.Ersättnings-ochsjälvriskbelopp kallas 14.Leasetagarens vlrdnadaplikt. här nedankompensationsbelopp. Det åliggerleasetagaren att vil vlrda leasingobjek samt att sjilv svaraför erforderligtunderhlll ochbehövligareparationerpl detta.Leasetagaren skalltill sökerstöllando av sin underhills-ochreparationsskyldighet tecknafortlöpandeun- B) Delskada. derhillssvtalmedleverantören. Leasingbolaget skall användakompensationsbeloppet efter leasetagarens val antingentill det skadadeleasingobjektets istindsättandeeller till dessnthytemot annatlikvärdigtobjekt. Leasingbolaget skall likväl icke vara skyldigtatt låta 15.Ändringpl leasingobjekte . objektetundergi reparationresp.anskaffaannatlikvärdigt

Leasetagareu iger endastmedleasiugbolagets skriftliga med- objekt för en kostnadöverstigande kompensstionsbeloppet. givandeföre eller efter leveransav leasingobjekteu utföra Leasetagaren är dockberättigadatt pil egenbekostnadlåta eller lita utföra ändringarpl eller andraingreppi detta. ombesörjadenytterligarereparation,somhankan finns er- Kostnader.somförorsakatsleasingbolaget för iudringaveller forderlig.Såsomangesovani p. 17medförskadefallickebeextra utrustningtill leasingobjektet.debiterasleasetsgareu frielsefrån leaaetsgarens skyldighetatt erläggaleasingavgift särskiltochskallavhonombetalasvid anfordran. ellerfullgöraövrigaförpliktelserenligtdettaavtal.

Appendix 5:1 71

Därestleasingnbjcklctutbyttaenligtföregående stycke,skall Köpeskillingen skull.omköpalutes,beta kontantochnppleasingavtalet oförändratgällaochsåsomleasingobjektavae gåtill det belopp,varomparternaenas.Harjamteskallleasedet objekt.somsattsi ställetför det ursprungligaobjektet. lagarenerläggaföreskrivnaskatter. Skulleleasingbolagets kostnaderför leasingobjektets iståndsättanderesp.för dessuthyte mot annatlikvärdigt objekt icke uppgåtill k ...H (iunsltcloppel,skall gbolaget till leasetagaren redutisavadsom:iv skillnadenmotsvararav 2n. . Återställunde av leasingobjeklet m.m. leasetagaren fiir i anspråktagen försäkringerlagdapremier. Såvittannatickeskriftligenöverenskommes, skallleasingobjcktet vid leasingtitlens utgångåterlämnastill leasingbolagel C) Totolförlust. i ursprungligtutförandeeller i sådantutförande,somuppl, Är skadansåomfattande. kommitgenomändringmedgivenav leasingbolaget. Leasetaatt leasingolijektet skäligenmåste garensvararför att leasingohjektet återlämnasi skick icke anseslolalförstört, skall leasiugbolagct ägatillgodoräkna sämreEinvadsomfiirauledesavnormalföralitning. sigett lreloppmotsvarande summanav Leasingohjeklut skall av leasetagaren på dennesbekostnad a) delssamtligaoguldnaleasingavgifter,somär förfallna och risk levererastill leasinghulaget på plats inomSverige, vid tidpunktenför avräkningoch slutregleringmellan somlirslämsav leasingbolaget. Leasetagarens a svarför lealeasetagaren ochleasingluolagct, singsolijektetsvärd upphöricke förrän l ngbolageteller b) delssamtligaövrigaoguldnaleasingavgifter för heladen representant för dettaskäligenkunnatomhandenaga leasingavtaladeleaaingtidexi,uirddiskonteradetill nuvärdet ohjektet.Lcasetagaren hefnllmäktigarhärmedleasingbolaget efter denriinteaats,somvid ovanundera) angiventid- att vid lcasingtidens utgångpå leasetagarena bekostnadåterpunktliggertill grundfiir beräkningen av leasingavgif- tagaleasiugobjektet. ten. c delsdetrestvärdeleasingolnjektet skäligenskullehahaft vid leasingtidens utgångomskadanickeinträffat 22. Meddelanden. d) ochdelsvadlcasingholaget därutövermåha att fordra llar meddelande, somrör detta avtal,av leasingbolaget avnvleasetagaren. säntstill leasetagaren i rekommenderat brevunderhansi avtalet angivnaadressellerdenändradeadress,somvid medde- Av kornpensationsbrlnppet skall,i denmåndet överstiger landetsavsändande är för leasingbolaget känd såsomrätt vadsomenligtnästföregåendestycketillkommerleasing- adress,skall meddelandet ansesha kommit ...Lessaten tillholaget,till leaselagarelt redovisasvad sommotsvararav handasenastpåtredjedagenefter avsändandet. Har meddeloasetagarett för försäkringerlagdapremier.Därefteråter- landetsvsäntsgenomtelegram,skall det ansesha kommit ståendekompensationsbelopp skall tillfalla leasingholaget. sdressaten tillhandasenast24timmarefter inlämnandet. I händelse avräkningenligtdettamomentvisarett belopp leasingholaget tillgodo,är leasetagaren skyldigerläggadetta till leasingholaget menmå,efter medgivande av leasingbolaget,dettaerläggasgenomamorteringarå sammatider 23. Eventuellatilläggellerändringar. och medsammabelopp,somgiillt för loasingavgifterna därestleasingohjektet ej blivit obrukbsrt. Leasingavtalet återgerfullständigtvad somavtalatamellan parterna.Muntligaöverenskommelser om tillägg eller ind- Sedanavräkningochslntregleringskett enligt detta mn- ringarär ickegiltigaochej hellervadsomkanhadiskuterats ment,skalldettalessingavtal upphöraatt gälla. cllur avtalatsföreunderteeknandet av avtaletmensomoj intagitsi detsamma. Tilläggeller ändringaravavtaletmåsteför to. Skerskadereglering genomatt försäkringsbolaget till lea. alt vara gällandeske skriftligenoch undertecknasav båda aingbolaget överlåterersättningsegendom i tället för lea- parter. aingobjektet,skalldetta lcasingavtaloförändratgällaoch avserersättningsegendomen såsomleasingobjekt.

24. Tillämpliglag.Forcemajeure. 19. Överlåtelse av leasctagare... rät Jeter m.m. Rättsligåtgärd Formenför och rättsverkningarnaav detta avtal skall heavseende leasingobjektet. dömasenligtsvenskrätt. Leasingbolaget ar ickeansvarigtför får icke: skadaellerdröjsmålsomlieroravlaghud,myndighetsåtgärd. Leasetagaren strejk, lockout.bojkott, blockadeller annan krigshändelse, a) psntsätla.försäljaeller på annatsätt överlåtaleasingob- liknandeomständighet. Förbehålletifrågaomstrejk,lockout. jektet; bojkott och blockadgäller sålundavare sig leasingbolaget b) utan skriftligt medgivandefrån leasingholaget överlåta själviir part ieller föremålför sådanåtgärdellerej. leasingavtalet på annaneller genomavtalmedannanfiir- Skada,sommåuppkommaiandrafall än somangesi första fogaöverrätt till leasingobjektet; stycket,skallersättasavleasingbolaget endasti denmånvållandeliggerleasingbolsget till last. C)utan leasingbolagets skriftliga medgivande förflytta leasingolijektetfrån det i leasingavtaletförutsattaanvändningsstillct. . Skall leasingbolaget enligt leveransvillkoren och/ellerenligt Skulle underlensingtidt-nrättslig åtgärd,såsomutmätning, kvarstodellerskingringsförbud, vidtagasbeträffandeleasing- a. airskildavillkor»i dettaavtalerläggaförskottsbetalning till ohjektet,iir leasetagaren skyldigatt för utmätningsmannen leverantörengällerföljande.Lessetsgsren är skyldigatt till uppvisasitt exemplarav leasingsvtalet samtupplysantmäte leasingbolaget crliiggaett beloppmotsvarande av leasingboningsmannen om leasingbolagets eller dessrättsinnehavares laget erlagt fürskottsbeloppom godkändleveransej skett riitt till lcasingohjektct.Leasetagaren är även skyldig att senasttre månaderefter ovanangivenförsta betalningadag omedelbartskriftligen underrättaleasingbolsgeteller dess för leasingavgifteller senastinom sådanlängretid efter rättsinnehavare om den av Iitmätningamannen vidtagnaåt- första betalningsdagen somundertremånaderatiden kan ha Rim. mellan anför gärden. att möjliggöraleverans.

Pi förskottsbeloppskall leasetagaren till leasingbolaget er- 20.Leasetagarens eventuellaförvärvavleasingobjektet. laggaräntaefter Wop.a. övervid varje tid gällandedis- Leasetagaren får på grundav leasingavtalet, såsomframgått konto. Räntanberäknasfrån leasingbolagets betalningtill ovani p. 5. endastnyttjanderätttill lcasingohjektet. Leasing- leverantören till ochmeddagenför mottagandet avdenförsta bolagetär dockberettatt välvilligt prövaframställningfrån leasingavgiften respektivedagenför leasetagarens betalning leasetagaren omförvärvav äganderätten till leaaingohjektet. avförskottsbeloppet till leasingbolaget enligtovan.

6 Kontokortskrediter

6.1 Inledning

I detta kapitel beskrivs finansieringsforetagens roll som administratörer och framför allt finansiärer av kontokortskrediter. Karakteristiskt för kontokortskrediter är att de inte lämnas i samband med köp av en viss vara utan vid köp i viss eller vissa affärer. Begreppet kontokort kan delas upp i betalkort och kreditkort. Beta/korten skiljer sig från kreditkorten genom att hela skulden normalt måste återbetalas inom 30 dagar. Därmed är det inte fråga om någon kredit i egentlig mening. Kontoinnehavarens kostnader består främst av faktureringsavgifter på 3-6 kr per faktura men för vissa betalkort får man även erlägga en årsavgift på 75-100 kr. Däremot debiteras i vanliga fall ingen ränta. Det finns i dag mellan en halv och en miljon betalkort i Sverige. De utestående krediterna uppgår till ett par hundra mkr. Bensinbolagen svarar för den största andelen av betalkorten. Andra viktiga betalkortsystem är Eurocard. Diners Club och American Express. Dessa tre kortsystem är internationella och används framför allt av anställda i företag i samband med resor och representation. l fortsättningen koncentreras framställningen helt till kreditkorten. Karakteristiskt för kreditkort är att amorteringen av krediten kan fördelas över en längre period, vanligen upp till ett år. När det gäller krediternas administration och finansiering kan man dela in de olika kontosystemen i grupperna externa kontosystem, interna kontosystem och legokontosystem. Externa kontosystem karakteriseras av att finansiering och administration av krediten ombesörjes av ett finansieringsföretag som inte har någon direkt anknytning till den detaljist som säljer varan. Kontosystemet är inte knutet till någon viss affárskedja eller viss bransch. Exempel på externa kontosystem är Köpkort och Stockholms Konto-Ring. De olika systemen beskrivs mera ingående i avsnitt 6.4. Interna kontosystem administreras av företaget självt, medan finansieringen sker med medel från den egna koncernen och ibland även med extern upplåning. De är endast giltiga inom den egna affärskedjan. NK-konto och MEA-konto är exempel på interna kontosystem. De interna kontosystemen drivs ibland som egna juridiska personer och ibland som en del av detaljhandelsföretaget. Legokontosystem administreras av ett fmansieringsföretag som inte har någon direkt anknytning till detaljistföretaget. För det mesta svarar finan-

74 Kontokortskrediter*

sieringsföretaget även för finansieringen. Därmed uppvisar legosystem vissa likheter med externa kontosystem. Det speciella med legokontosystem är att de inte är avsedda att användas mer än i viss eller vissa affárskedjor. Ett legokontosystem bär ofta samma namn som den detaljhandelskedja det är giltigt i. Det finns i dag ett 30-tal olika legokontosystem och antalet expanderar snabbt. Majoriteten av legokontosystemen är emellertid relativt små. Gylling Plus-Konto och VingKonto är exempel på legokonton.

Kreditvillkoren varierar mellan olika kreditkortssystem. Följande är dock gemensamt for de flesta system. Varje kontoinnehavare har en kreditlimit som inte får överskridas. Denna är normalt maximerad till 10000 kr. Ett riktmärke är att den individuella limiten inte bör överstiga 10 % av kontoinnehavarens årsinkomst. Krediten är vidare revolverande, dvs. amortering ger automatiskt utrymme för ny skuldsättning. Avgifter erläggs vanligen i form av månadsränta på den aktuella skulden, faktureringsavgift och ibland även uppläggningsavgift. För kontokortskrediter krävs ingen egentlig säkerhet. Det avgörande anses vara kredittagarens framtida betalningsförmåga. Ett mått på denna är den nuvarande årsinkomsten, vilken ju även ligger till grund för beräkning av kreditlimiten. Kreditkortsforetaget gör alltid en kreditbedömning av inkomna ansökningar om kreditkort. Som en följd av detta tar även kreditkortsföretaget på sig kreditrisken förutsatt att säljföretaget följt utdelade anvisningar. På grund av den relativt ingående kreditprövningen av kontoinnehavaren är kundforlusterna relativt små, ca 0,5 96. Vid utgången av 1976 uppgick finansieringsföretagens utestående konto-

kortskrediter till 687 mkr enligt den officiella statistiken. Ökningen under

1976 uppgick till knappt 50 %. Antalet kreditkortskonton i de av finansieringsföretagen administrerade kontosystemen uppgick vid utgången av 1976 till ca en halv miljon. Det är relativt få finansieringsföretag som ger kontokortskrediter. Ett begränsat antal företag dominerar marknaden. Kontokortskrediternas andel av fmansieringsföretagens totala utestående krediter, inkl. leasing, uppgår till knappt 8 %. Kapitlet är disponerat enligt följande. Först ges en beskrivning av det allmänna förfarandet vid kreditkortsköp samt de kreditvillkor som vanligen tillämpas. Därpå följer ett avsnitt som diskuterar konsumentens kreditkostnad. Avslutningsvis följer så ett avsnitt som bl. a. innehåller en kartläggning av de olika kontokortssystem som finns på marknaden samt vilka finansieringsföretag som står bakom dessa.

6.2 Beskrivning av kreditgivning vid köp med kreditkort

I detta avsnitt ges en beskrivning av hur köp med kreditkort samt tillhörande kreditgivning går till. Beskrivningen avser i första hand förfarandet vid kreditkortsköp då ett fristående finansieringsföretag ansvarar för finansieringen (externt kontosystem eller legokontosystem). En kort redogörelse lämnas även för de avgifter och betalningsvillkor som tillämpas. Avsnittet

sou 1977:97 Konrokortskrediter 75

avslutas med några exempel på viktiga bestämmelser som normalt förekommer i ett kreditkortsavtal.

6.2.1 Gângen vid kreditkørtsköp

Vid kreditkortsköp med fristående ñnansieringsföretag förekommer tre parter, detaljist, köpare och fmansieringsföretag (kreditkortsforetag). I det system som används av det största kreditkortsföretaget, Köpkort, kommer banken in som en fjärde part mellan detaljist och kreditkortsforetag. Figur 6.1 ger exempel på vilka transaktioner som förekommer. Köparen erhåller varan av detaljisten mot uppvisande av kreditkortet. Ibland måste köparen även underteckna en forsäljningsnota. Regelbundet, vanligen varje eftermiddag, skickar detaljisten sina försäljningsnotor till kreditkortsforetaget, varvid summan av beloppen för försäljningsnotorna med avdrag for linansieringsföretagets ersättning tillförs detaljistens konto. Varje månad skickar ñnansieringsföretaget kontoutdrag till köparen som sedan betalar in en viss del av skulden till finansieringsföretaget. Finansieringsföretaget står for hela kreditrisken, även i de fall kontoinnehavaren överskridit sin kreditlimit, förutsatt att säljföretaget följt säkerhetslö-

vissa

reskrifter.

6.2.2 Ränta och avgifter Räntan for kontokortskrediter uttrycks normalt som en procentsats per månad på utnyttjat belopp. Månadsräntan ändras i takt med det allmänna ränteläget och ligger vid nuvarande diskonto (8 %) vanligen i intervallet l.5-2,0 96, vilket kan jämställas med en årsränta på 18-24 96. Inom ett par kreditkortssystem tillämpas dessutom en differentierad räntesats som beror av återbetalningstiden. Limitavgift förekommer inte. Däremot tillämpar vissa kreditkortsföretag en uppläggningsavgift då ett nytt konto öppnas. Denna brukar uppgå till 30-50 kr. Nästan alla kreditkortsföretag tar ut en

__ Varor, tjänster __ Detaljist Kopare

l ll

Försälj- Likvid Konto- inbetalningsnotor utdrag ningar

Finansieringsföretag (Kreditkortsföretag) Figur 6.1 Transaktioner vid köp med kreditkort (externt køntosystem och legokontosystem)

76 Kontokortskrediter

faktureringsavgift när kontot är skuldbelastat. Denna avgift varierar normalt mellan 3 och 6 kr per månad. Normalt erlägger de detaljister som är anslutna till kontosystemet två typer av avgifter till kreditkortsföretaget. Den ena är en anslutningsavgift som brukar uppgå till 50-500 kr. Den andra uttrycks som en procentsats av kreditförsäljningen. Vid en liten kreditforsäljning uppgår den rörliga avgiften ofta till 2-2,5 % men sjunker sedan något då kreditförsäljningen ökar. Detaljisternas avgifter till kreditkortsföretaget utgör en viktig del av det sistnämndas intäkter. För t. ex. Köpkort svarar detaljisternas avgifter för ca 15 % av de totala intäkterna. För att åskådliggöra relationerna mellan kontokortsföretag och detaljist redovisas i Appendix 6:1 ett s. k, anslutningsavtal. Det avser detaljisters anslutning till Köpkorts externa kontosystem.

6.2. 3 Betalningsvillkor Flera kreditkortsföretag ger räntefria krediter om kontoinnehavaren betalar in hela kontoskulden före utgången av månaden efter det att köpet har gjorts. Normalt betalar kontoinnehavaren varje månad in ett belopp som är minst l/ l0 (i vissa system minst 1/20) av skulden föregående månad. Beloppet avrundas normalt till närmast högre 50-tal eller 100-tal kr. Det förekommer även att kontoinnehavaren bestämmer sig för en viss amorteringstid och sedan amorterar ett månadsbelopp som är lika med den högsta skulden sedan kontot senast var skuldfritt dividerat med begärt antal amorteringsmånader. Enligt detta system, som tillämpas inom Conto Företagens tre externa kontosystem. ökar månadsräntan med kredittidens längd. Oavsett vilket betalningssystem som tillämpas kan dock kontoinnehavaren när som helst betala tillbaka den återstående skulden. Vanligt är även att kontoinnehavaren ges två betalningsfria månader per år under förutsättning att denne dittills skött sina inbetalningar utan anmärkning. De betalningsfria månaderna får emellertid inte tas ut i följd. Om kontoinnehavaren dröjer med inbetalningarna utöver angiven tid

utgår normalt extra avgifter. Som exempel kan nämnas att Köpkort AB tar ut

en kravkostnad på 10 kr om betalning inte skett 10 dagar efter förfallodagen, medan Villa Conto förbehåller sig rätten att ta ut en särskild bevakningsavgift på 10 kr/mån om kontot missköts. Kreditkortsföretaget förbehåller sig rätten att genast säga upp krediten och låta hela skulden förfalla till omedelbar betalning om kontoinnehavaren kommit efter med betalningen eller överskridit det tillerkända kreditutrymmet. Vissa kreditkortsföretag lämnar anstånd med amorteringen om kontoinnehavaren kan styrka sjukdom. Det förekommer även att kreditkortsföretaget tecknar försäkring mot intäktsbortfall vid sjukdom. l sådana fall träder försäkringsbolaget in och fullgör kontoinnehavarens förpliktelser gentemot kreditkortsföretaget.

6.2.4 Viktiga bestämmelser i ett kreditkortsavtal I detta avsnitt kompletteras den tidigare framställningen med nâgra exempel pâ bestämmelser som normalt ingår i ett kreditkortsavtal mellan konsument och kreditkortsföretag.

K ontokorrskrediter 77

A vtalers /öptid Om kontoinnehavaren missköter sig kan kreditkortsföretaget säga upp avtalet med omedelbar verkan. I normala fall löper avtalet tills vidare med 30 dagars uppsägningstid för båda parter.

Köp av defekta varor

Kreditkortsforetaget fritar sig allt ansvar för kvalitet, beskaffenhet och utförande hos de varor som köpts för kontokortskrediten. Enligt nuvarande bestämmelser måste kontoinnehavaren amortera sin skuld till kontoföretaget även om den köpta varan är behäftad med fel som detaljisten vägrar att rätta till. Förslaget till konsumentkreditlag, vilket f. n. föreligger som proposition , innehåller förslag till förstärkning av konsumentens ställning i detta avseende. Enligt lagförslaget skall köparen ha befogenhet att framställa samma invändningar p. g. a. köpet mot kreditgivare som mot säljaren.

Kredirens användningsområde Kontokortskrediter används ofta vid inköp av varaktiga konsumtionsvaror. men förekommer även vid inköp av andra varor. Kläder, möbler, smycken, radio- och TV-apparater samt charterresor är exempel på användningsområden. Vissa varor får man dock normalt inte köpa med kreditkort. Exempel på sådana varor är bilar, livsmedel och tobak. En del kreditkortsföretag medger _ dock undantag från dessa bestämmelser. Sålunda ger t. ex. NK-konto kreditkortsinnehavaren möjlighet att för krediten förvärva alla varor och tjänster som ingår i NK-affárernas sortiment. således även livsmedel. Villa Conto går ett steg längre. Om kontoinnehavaren sköter sitt konto har denne möjlighet att med sitt kreditkort göra kontantuttag på maximalt l 500 kr per år som sedan betalas tillbaka som en vanlig kontokortskredit. I tider av kreditåtstramning förbehåller sig dock Villa Conto rätten att dra in denna möjlighet?

E xrrakorr Normalt kan kreditkortsinnehavaren utan extra kostnad erhålla ett andra kort, t. ex. för sin make/maka. Då är emellertid bägge personerna ansvariga för hela kontoskulden, oavsett vem av de båda som verkställt inköp.

Ändring UV 757mm och aVgl/fe

Konsumentkreditlagen den Så gott som alla kreditkortsforetag förbehåller

âgtååiâégêâsijâåsh

sig i avtalet rätten att justera månadsränta och avgiftssatser vid ändringar i det allmänna ränte- och kostnadsläget. När diskontot i oktober 1976 höjdes med två procentenheter, 2 Det bör dock tilläggas räntan a” medför

höjdes på checkräkningskredit med tre procentenheter. Eftersom k°m3f““a8

kontokortsföretagens utlåningsräntor ofta följer checkräkningsräntorna

Efågaátagággtvehåñ ågägrna

höjde samtidigt flera företag årsräntan på kontokortskrediterna med tre Summan utöverde nor_ procentenheter. mala kreditkostnaderna.

78 Køntokorrskrediter

Ansvar vid köp gjort av obehörig Om kreditkortsinnehavaren förlorar sitt kreditkort och inköp görs av obehörig är kreditkortsinnehavaren formellt ansvarig för alla inköp som skett innan förlusten av kreditkortet meddelats till kreditkortsföretaget. l praktiken har dock innehavaren i vissa fall kunnat hållas skadeslös även då inköp av obehörig gjorts redan innan förlustanmälan skett.

6.3 Konsumentens kreditkostnad

Konsumentens kostnad for kontokortskrediten kan bestå av bl. a. ränta, faktureringsavgift och uppläggningsavgift. Ränte- och faktureringsavgift förekommer inom de flesta kreditkortssystem men uppläggningsavgift är inte fullt så vanlig. Inom vissa system Förekommer dessutom avgifter för extrakort och kortbyte. När man skall jämföra konsumentens kostnad för att erhålla kredit inom olika kreditkortssystem, bör man inte nöja sig med att endast jämföra räntekostnaden inom de olika systemen. Vissa kreditkortsföretag har nämligen valt att i räntan även inkludera hela eller delar av påslagen för administration, risk och vinst. Inom andra system sätts faktureringsavgiften så att den täcker t. ex. administrationskostnaderna. Därmed kan räntedelen variera kraftigt mellan olika system trots att konsumentens totalkostnad kanske är lika hög. Detta har viss betydelse för konsumenten eftersom räntan, men icke övriga avgifter, är avdragsgill i självdeklarationen. Enligt förslaget till konsumentkreditlag skall deti reklam och kontrakt ingå uppgifter om kontokortskreditens effektiva årsränta. Med detta begrepp avses kreditkostnad (lika med summan av ränta och avgifter) under ett år dividerat med genomsnittligt skuldbelopp under året. F. n. förekommer kreditkostnaden uttryckt som effektiv ränta mycket sparsamt i reklam och kontrakt. Månadsräntan hos det mest utbredda kreditkortssystemet, Köpkort, uppgår f. n. (vid ett diskonto på 8 %) till 1,75 %. Till detta kommer en faktureringsavgift på 3 kr per månad då kontot är skuldbelastat. Uppläggningsavgift tas inte ut i detta system. Den effektiva årsräntan för en genomsnittlig kredit på 3 000 kr är 22,2 %.1 Vid en genomsnittlig kredit på 500 kr är den effektiva räntan 28,2 %. Att den effektiva räntan stiger då den genomsnittliga krediten sjunker beror på att den fasta faktureringsavgiften då slås ut på färre lånekronor vilket ökar kreditkostnaden per lånekrona och därmed även den effektiva räntan. De ovan återgivna effektiva räntorna är ganska typiska, men stora variationer förekommer. Även de konsumenter som inte handlar med kreditkort påverkas av kreditkortssystemens utbredning. Som tidigare nämnts betalar ju detaljisterna en avgift till kreditkortsföretaget för att få vara anslutna till systemet. Denna kostnad för detaljisten fördelas på samtliga kunder eftersom kredit-

1 Den effektiva räntan fås som (3 000 x 0,0175 + 3) xl2x100=22,2% 3000

kontokortskrediter 79

kortsinnehavarna betalar samma pris som övriga kunder. Eftersom försäljningen via kontokort fortfarande är en liten del av den totala omsättningen i de flesta branscher är dock denna effekt knappast märkbar.

6.4 Den svenska kreditkortsmarknaden

Uppgifter om kontokortskrediternas utveckling i Sverige finns dels i SCB:s officiella statistik över finansieringsföretagen och dels i den statistik som tas fram inom Finansieringsforetagens Förening. 1 SCB:s uppgifter om finansieringsföretagen återfinns kontokortskrediter som en separat kreditform. En fördel med denna statistik är att den föreligger för hela perioden 1968-1976. Denna statistik har dock vissa nackdelar. BI. a. ingår inte ett antal Iegokontosystem administreras av de större .som kontokortsföretagen. Statistiken från Finansieringsforetagens Förening inkluderar endast föreningens medlemmar. Därmed faller ett par av de medelstora kreditkortssystemen utanför denna statistisk. Statistiken inkluderar emellertid även kortlösa kontokrediter som ges av ñnansieringsföretag och avser relinansiering av postorderföretags kreditforsäljning. Föreningens statistik föreligger endast för åren 1975 och 1976. Både SCB:s och föreningens statistik inkluderar utestående krediter i vissa betalkortssystem. 1 tabell 6.1 återges linansieringsforetagens utestående kontokortskrediter vid utgången av åren 1968-1976. Utestående kontokrediter enligt Finansieringsföretagens Förenings statistik återfinns för åren 1975 och 1976.

Av tabell 6.1 framgår att volymen utestående kontokortskrediter har ökat

varje år under perioden 1969-1976 med undantag av år 1970. Speciellt kraftig

Tabe1I6.1 Finansieringsföretagens utestående kontokortskrediter per den 31/12

1968-1976 (mkr)

Källa: Siffrorna i kolumnerna (1), (2) och (3) kommer från statistiska centralbyrån, siffrorna i kolumn (4) från Finansieringsföretagens Förening.

80 Kontokortskrediter

har ökningen varit under perioden 1974-1976 då de utestående kontokortskrediterna tredubblades. De utestående kontokrediterna enligt föreningens statistik uppgick vid utgången av 1976 till drygt 800 mkr. Kontokrediterna, inkl. kortlösa kontokrediter, uppgick därmed till drygt 10 % av medlemmarnas totala utestående krediter, inkl. leasing, vid utgången av detta år. I dag finns ett 40-tal kreditkonssystem i Sverige, varav de flesta är legokontosystem. Vissa kontosystem är mycket små och omfattar bara ett par butiker medan andra täcker flera hundra försäljningsställen. Det största kreditkortssystemet, Köpkort, täcker ca 10 000 specialaffarer, varuhus, researrangörer, bilverkstäder och 2 000 bensinstationer. Antalet kreditkortssystem har ökat kraftigt de senaste åren. Samtidigt som nya system växer upp Försvinner emellertid gamla varför en kartläggning av marknaden mycket snabbt blir inaktuell. Den redovisning av existerande system som återfinns i Appendix 6:1 är därför inte fullständig. I inledningen till detta kapitel nämndes att det finns tre olika typer av kreditkortssystem, externa, interna och legokontosystem. Majoriteten av de system som redovisas i Appendix 6:1 är legokontosystem. Bakom dessa står i huvudsak tre ñnansieringsföretag. Dessa är Conto Företagen AB, Finax Finans Service AB och Köpkort AB. Köpkort administrerar sina legokontosystem genom dotterbolaget Detaljhandelns Kontoservice AB (Deko). Legokontosystemen administreras alltid av ett finansieringsföretag. Det vanligaste är att ñnansieringsforetaget även svarar för finansieringen. Bland de av Conto Företagen administrerade legokontosystemen finns dock vissa som själva svarar helt och hållet för finansieringen. Som exempel kan nämnas IKEA Konto. l tabell 6.2 redovisas utestående kontokortskrediter och antal konton hos ett antal finansieringsföretag. Uppgifterna avser samtliga kontosystem som resp. företag administrerar, dvs. eventuella legokontosystem inkluderas. De s. k. kortlösa kontokrediterna ingår dock inte i tabellen.

Tabell 6.2 De större kredltkortsföretagens volym av utestående kontokortskrediter samt antalet konton per den 31/12 1976

Kreditkortsföretag Antal Utestående konto- Andel av konton kortskrediter på totala de av ñnansie- utestående ringslöretaget ad- krediter ministrerade kon- 96 \ tosystemen mkr

a Finax är inget renodlat kreditkortsföretag. Källa: Uppgifter från resp. företag.

Konrokorrskrediter 81

Köpkort AB har länge varit det största svenska kreditkortsforetageLFöretaget bildades i början av 1960-talet på initiativ av ett konsortium av de största affarsbankerna. Verksamheten bedrivs i dag i det externa kontosystemet Köpkort samt i ett tiotal legokontosystem som administreras av dotterbolaget Detaljhandelns Kontoservice AB. Av dessa kontosystem svarar emellertid det externa kontosystemet Köpkort for en helt dominerande del av antalet konton och utestående kreditvolym. För att något illustrera ett kreditkorts användning visas i nedanstående uppställning Köpkorts genomsnittskund 1965 och 1975:

1965 1975

Köpsumma/år 780 kr 1 780 kr Antal köp/år lO st 12 st Genomsnittsköp 78 kr 148 kr Beviljad kredit 1 000 kr 2 175 kr Disponerad kredit 590 kr 1 020 kr

Källa: Köpkort AB

Som framgår av ovanstående tablå är genomsnittsinköpet med Köpkorts kreditkort endast ca 150 kr. Inom vissa andra kreditkortssystem är genomsnittsköpet avsevärt större. I allmänhet är dock genomsnittsköpet med kreditkort betydligt mindre än vad som gäller for t. ex. avbetalning. Den genomsnittliga utnyttjandegraden på de av Köpkort beviljade kontokortskrediterna har under många år legat mellan 45 och 50 96. Spridningen i utnyttjandegrad mellan olika konton är dock relativt stor. Vid utgången av 1976 var vart femte konto helt skuldfritt. Conto Företagen AB är näst störst i branschen. Verksamheten bedrivs i de tre externa kontosystemen Göteborgs Conto/Blåvitt Conto, Stockholms Konto-Ring och Villa Conto samt i ett antal legokontosystem. Några av de större av dessa legokontosystem tar själva hand om finansieringen av kontokrediterna. Kreditbedömningen av inkomna kontoansökningar sköts av Abak Justitia AB, som är ett dotterbolag till kreditupplysningsforetaget Soliditet AB. NK-konto var ett av de forsta kontosystemen i Sverige. Det lanserades redan under mellankrigsperioden. NK-konto AB är ett dotterbolag till AB Nordiska Kompaniet (numera NK-Åhléns AB). Efter fusionen mellan NK och Åhléns har ett visst samarbete på kreditkortssidan inletts mellan NKkonto och Kundkredit, som är ett ñnansieringsforetag som delvis ägs av Åhléns. Kundkredit har sedan något år tillbaka börjat bygga upp ett antal egna legokontosystem. Dessa system drivs av Kundkredit men en viss del av administrationen sker i samarbete med NK-konto. Finax Finans Service AB har först under de allra senaste åren gett sig in på kreditkortsmarknaden. Företaget erbjuder ett brett register av konsumentkrediter och kreditkortsverksamheten är, till skillnad från hos t. ex. Köpkort, inte någon huvudverksamhet. Finax ägs bl. a. av Svenska Philips AB. Finax kontosystem har därmed en ”naturlig” bas i radio/TV-branschen. Verksamheten bedrivs i det egna externa kontosystemet Finax, samt i ett tiotal

82 K onrokorrskrediter

legokontosystem. Ett av de mest framgångsrika av Finax legokontosystem är Nyckelkonto, som f. n. täcker ca 700 butiker inom bl. a. konfektions-, radio/ TV- och möbelbranschen. Finax övriga legokontosystem är egentligen ett mellanting av externa system och legosystem. Kontoinnehavaren har nämligen möjlighet att använda sitt kreditkort för inköp i samtliga affärer som är anslutna till det externa kontosystemet Finax-konto. Girokredit är det minsta linansieringsföretaget som redovisas i tabell 6.2.

Företaget har endast hand om ett kontosystem, Åhlbergskonto, som dock är

ett av de större Iegokontosystemen. De interna kontosystemen drivs ibland som egen juridisk person och ibland som en del av moderbolaget. Förutom NK-konto återfmnes samtliga interna kontokortssystem, vilka redovisas i Appendix 6: 1, inom konfektionsbranschen. De utestående krediterna inom dessa system är förhållandevis små. Vidare bör även nämnas att FinansSkandic har en betydande volym kortlösa kontokrediter inom postorderbranschen. Finansieringsföretagens engagemang i denna bransch hänförs emellertid i detta betänkande till kategorin övrig kreditgivning.

Förslaget till konsumentkreditlag har berörts tidigare. Redan innan denna lag trätt i kraft har den troligen gynnat kontokortskrediterna. Detta beror på att det i lagförslaget bl. a. föreslås att den s. k. återtaganderätten vid avbetalningsköp skall inskränkas. Troligen avstår p. g. a. detta många detaljister från att sälja på avbetalning och det uppges från flera håll att en viss överströmning till kontokortskrediter redan har skett. Kontokortskrediter ges ju inte av säljaren och påverkas därmed inte av en inskränkning av återtaganderätten som ju är begränsad till kredit som ges av säljaren. Det ovanstående anses av vissa förklara en stor del av kontokortskrediternas kraftiga expansion resp. avbetalningskrediternas något mer dämpade utveckling under 1976. Det bör dock framhållas att avbetalnings- resp. kreditkortsköp inte är helt utbytbara. Det finns två tendenser på kreditkortsmarknaden som pekar i motsatt riktning. Å ena sidan vill detaljisterna binda kunderna till sig genom att ha ett eget kreditkortssystem. Detta är en av förklaringarna till den senaste tidens kraftiga ökning av antalet legosystem. Å andra sidan är konsumenterna betjänta av att ett och samma kreditkortssystem omfattar så många försäljningsställen som möjligt, vilket borde gynna utvecklingen av externa, riksomfattande system. För närvarande ökar antalet legokontosystem mycket kraftigt. Detta synes emellertid inte ha bromsat de externa systemens tillväxttakt. Kreditkorten har en rad egenskaper som talar för en fortsatt tillväxt. För det forsta är det ett bekvämt betalningsmedel och man får varje månad en redovisning av gjorda inköp. Vidare är det en fördel med ett stående kreditlöfte som ger möjlighet att fördela inköpen över tiden med hänsyn till bl. a. tillfälliga prissänkningar. I USA har det skett en nästan explosionsartad utveckling av kontokortsmarknaden. Ett kreditkort i USA har emellertid delvis andra funktioner än i Sverige. Kreditkorten fungerari USA bl. a. som ID-kort och som ett tecken på kreditvärdighet. Ett dåligt fungerande checksystem har också lett till att

sou 1977:97 Kontokorrskrediter 83

betalningar som i Sverige görs med check i USA i stället utförs via kreditkortssystemen. Mot bakgrund av ovanstående bör man inte förvänta sig att vi i Sverige får uppleva samma utveckling av kontokortssystemen som i USA. Oavsett detta är det emellertid många som anser att tillväxten de närmaste åren kommer att fortsätta i hög takt.

Appendix 6:1

Exempel pâ kredirkortssystem

Externa konrosystem

Finaxkonto Köpkort Göteborgs Conto/ Blåvitt Conto Ãgs av Conto Stockholms Konto-ring Företagen AB Villa Conto

Interna kontosyslem

Guli ns/ Pepita-konto Hagenfelts konto Hennes/ Mauritz-kont 0 MEA-konto NK- konto

Administration av legokonrøsysrem? Conrojöreragen: Axel Johanssons konto Bilisten Konto3 IKEA Konto3 Gylling Plus-K0nto3 Kapp Ahl/Herrman Konto Trivsel Conto3 Värde Konto Girokredil: Åhlbergskonto Finax: Mittkonto Resekonto Dessa konton är även giltiga inom Rinokonto samtliga till Finaxkonto anslutna Servlinekonto butiker Watskikonto Jacobssonkonto Efter önskemål från kunden kan Lelleskonto även dessa konton göras giltiga Lindströmskonto inom samtliga till Finaxkonto Nässjökonto anslutna butiker

Nyckelkonto K undkredit A-konto Körkortskonto Ljud & Bild konto 1 Kallas ibland Stock- Solna Möbler konto holms Conto. Köpkort: Austin Reed-konto ?Om inte annat anges Bredenbergskonto sköts både finansiering Byggtrygg-konto och administration av Järnia-Konto kontokortsföretaget. L-konto Mitt och Ditt-konto 3Finansieringen sköts VingK0nto av företagen själva. Önskehem Konto

Appendix 6:2

AN S LUTN IN GSAVTAL

Mellan undertecknade. Köpkort AB. här nedan kallat Bolaget, å ena sidan samt

i m” i* Mim vi i “i *im i :seeing ”Öatuadrcssl TÃT

vÃdresspostanst-zilt

här nedan kallat Köpmannen, å andra sidan, har denna dag följande avtal träffats:

Köpmannen ansluter sig till det av Bolaget organiserade kontosystemct för ovanstående affär samt i förekommande fall för i bil. 2 angivna filialer och är sålunda villig att medgiva sina kunder kontoköp enligt de regler och på de villkor, som framgår av §§ 4, 5 och 6 nedan.

. Bolaget beviljar privatpersoner, efter för kreditgivning gängse prövning, kredit Kreditgivning på beloppvarierande från minimum 500 kronor till maximum 5.000 kronor.

Samarbetande . Bolaget skall tillhandahålla de medel, som erfordras för verksamheten. Det samarbetar med följande banker: banker Götabanken, Skandinaviska Enskilda Banken, Skaraborgsbanken, Skånska Banken. Sundsvallsbanken. Svenska Handelsbanken, Sveriges Kredltbank. Uplands» banken, Wermlandsbanken. Östgötabanken, Bohusbanken, Jämtlands Folkbank samt Sparbankemas Bank och de lokala sparbankerna.

Ansluten affärs . Köpmannen atager sig följande uppgifter: a) att utlämna formulär lill kontoansökningar samt mottaga och till Bolaget åtagande vidarebefordra ifyllda kontoansökningar; b) att medverka till reklam för Bolaget bl. a. genom att i affärens annonsering införa upplysningar nm att Köpmannen är anslute till Köpkort AB, sam! att i butik och skyltfönster använda av Bolaget tillhandahålla reklammateriai såsom skyltar. emblem o. d.; c) att låta kund med gällande Köpkort verkställa kontoköp utan tillägg till för varan gällande kontantpris; d) samt att iakttaga: dels att kunden skall bekräfta inköpet genom underskrift på försäljningsnotan. dels att begära legitimation därest överensstämmelse ej råder mellan nan-lnteckningen på Köpkortet och namnunderskriften på försäljningsnotan och kunden inte med säkerhet igenkâinnes såsom rätt innehavare av det företcdda Köpkortet, dels att förviigra kund, vars kontonummer finnes upptaget på gällande spärrlista, inköp. nlcls att, om Köpkortct iir uppfört på gällande spärrlista eller om innehavet av Köpkorlct uppenbarligen iir obehörig, avkräva innehavaren detsamma och insända Köpkortet till Bolaget, varvid särskild ersättning utgår. dcls ock att vid försäljning mot köpcskilling_ överstigande för ett eller flera föremål sammanlagt 500 kronor, hos Bolaget kontrollera att inom beviljad kreditgräns utrymme finnes för beloppet ifråga, innan det försålda utlämnas till kunden. Ersättning för ifrågavarande telefonsamtal utbetalas av Bolaget efter faktura från Köpmannen.

Köpmannen är i övrigt inte ansvarig för förlust som kan uppkomma därigenom att Kontohavaren genom det verkställda inköpet överskrider av Bolaget beviljad kredit därest inte Köpmannen insett eller bort inse att Bolaget tillfogades skada genom köpet, cx.vis om kontohavare är försatt i konkurs eller omyndigförklarad. Köpmannen iir ej heller, om skälig aktsamhet iakttagits, ansvarig för förlust som kan uppkomma genom att Köpkortet eller legitimationshandling förfalskats eller brukals olovligt.

5. Köpmannen förbinder sig att vägra försäljning mot Köpkort av livsmedel, to- Förbud mot försäljning av baksvaror ellcr liknande förbrukningsartiklar. Dellikvid vid avhetalningsköp eller betalning vid köp av bil - ny eller * gagna* vissa varor m.m. - eller fast egendom får ej erläggas genom anlitande av Köpkortskredit.

OBS ändring

Kontrollgränsen (se S 4 punkt d) är höjd från 500:- till 1000:-.

Bl. 20. 11.73. SM

86 Appendix 6:2 SOU 1977197

s täm t § 6. Köpmannenförbinder sig att vid kontoköp dels uteslutandeanvändaav Bolaget para , godkända försäljningsnotor, dels medelsten särskild stämpelapparatpå försälj-

OCh fOISSIHIIHgSIIOtQ ningsnotan avtrycka i Köpkortet präglade uppgifter om kontonummer, namn

och adressoch i övrigt tydligt ifylla försäljningsnotanenligt dessrubriker och uppställningeller på annat godtagbartsätt anbringa nyssnämndauppgifter. Specifikation av köpta varor med angivandeav varuslagskall alltid ske. Fmdast varunummerär ej tillfyllest. Försäljningsnotanskall av Köpmannenkompletterasmed uppgifter om affärens nan-inoch gällandeaffärsnummerinom Bolaget. Stämpelapparatbör anskaffashos Bolaget för det fall att Köpmanncnej disponerar lämplig maskin.

§ 7. Köpmannen förbinder sig att samtidigt med detta avtals undertecknandetill Anshnnügs_ _ Bolaget inbetala gällande anslutningsavgift.Tillkommer under avtalstiden nytt avgift (nya) försäljningaställem)skall särskild anslutningsavgifthärför erläggas. Ny anslutningsavgiftskall inte tillkomma vid avtaletsförlängning. Erlagd anslutningsavgiftåterbetalasej vid avtaletsupphörande.

§ 8. Ansluten affär erlägger till Bolaget, såsomersättning för BolagetsÖvertagande serviceavgift av kreditgivningen och därmed förenad risk samt såsom administrationsbidrag för BolagetsÖvertagandeav anslutenaffärs arbete med kontoköp. serviceavgift enligt i bil. l angiventabell.

och § 9. Ansluten affär överlämnar till samarbetandebank snarast, dock senast andra

Beilovsnug vardagenefter försäljningen, försäljningsnotori l ex. (Köpkons exemplar) för-

IIlIOSCIl RV med sådan § 4d och § 6.

.. .. .. . . :sålda överlämnandets päsksglsofm örsälj sägreâni gsno a vara inlag a d i tillslutet inlösen-

K0pk0rtsf°rsallnmg kuvert, som tillhandahålla av Bolaget, försäljningsnotomasantal och lopp angivits. inlösen sker obligatoriskt genominsättningå anslutenaffärs checkräkning och därvid skall användaslinsättningsformulärav utseende,som av resp. bank fastställts. Under förutsättning av att bestämmelsernaför kontoförsäljning enligt avtalet iakttages har anslutenaffär intet ansvar för att kontohavarefullgör sina bet yldigheter gentemot Bolaget. Har försäljning skett i strid med avtalets bestämmelseråterdebiterasdet inlösta beloppet genom räkningsa förande bank.

dminis § 10. Bolaget förbehåller sig rätt att under avtalstiden lämna kompletterandeföre

A , traçva skrifter beträffande komosystemetsadministration, med skyldighet för Köpman-

foresknfteri nen att iakttaga sålundalämnadeföreskrifter så snart skriftligt eddelandehärom erhållits. framtiden m. m. Meddelandefrån Bolagettill Köpmannenunder den adress,som vid avsändandet var för Bolagetkänd såsomrätt adress,skall ansesha kommit Köpmannentillhanda senastandra vardagenefter den dag det inlämnadesför postbefordran.

Force § ll. Bolaget eller K-pmannen ansvararinte för följderna av sådant hinder i panermaieure nas rörelse som orsakats av myndighetsåtgärd, strejk, lockout, upplopp, krig eller eljest av omständigheterutanför deraskontroll. Är dröjsmål med betalning enligt § 9 beroendeav sådanomständighetär Bolaget ej skyldigt att för dröjamålstldenerläggaränta.

§ l2. Detta avtal gäller med en F id av tre * Efter det Avtalstid Q, uy upphört att gälla äger K-pmannen icke verkställa försäljningar mot Köp-

tkavtalet ort.

.åsidosätterKöpmanneneller Bolaget sina skyldigheterenligt detta avtal äger den förfördelade parten att bringa avtalet till omedelbart upphörande,varvid försäljningarmot Köpkort genastskall upphöra. Sammarätt att uppsägaavtalet med omedelbarverkan skall tillkomma Bolaget därestpaförd serviceavgiftej betalasinom tio dagar efter mottagenfaktura eller Bolaget finner. att Köpmannensrörelse under avtalstiden förändrats till sin branschtlllhörigheteller karaktär. Uppsägningskall ske skriftligt l rekommenderadförsändelse. När avtalet upphör att gälla är Köpmannenskyldig att omedelbarttill Bolaget återsändaallt material som detta ställt till Köpmannensförfogande.

Forfarande vid tvist § l3. brist i anlednin av d tta avtal må int e provas av Om o u m s d t l t kall ha kj t m u u

till avgörande avg skiljefnän enligt lag.

Av detta avtal är två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

mmm AB

rack

10432 Stockholm 19

Iêl.08-245360

Stockholm den

Behörig firmatecknare hos Köpkgn AB Behörig firmatecknare hos Köpmannen

SOU l977:97

7 Avbetalningsfinansiering

7.1 Inledning

Avbetalning är en kreditform med mycket gamla anor. Förr i tiden svarade ofta säljaren själv för finansieringen av sin avbetalningsförsäljning. Itakt med avbetalningskrediternas expansion har emellertid även kravet på extern finansiering ökat. I dag svarar bankerna och finansiseringsföretagen för en helt överväldigande del av avbetalningskrediternas refinansiering. Den exakta andelen är svår att uppskatta men tendensen synes vara att finansieringsforetagens andel ökar på bekostnad av bankernas. Förutom att finansieringsföretagen belånar säljföretagens avbetalningskontrakt kan de även sköta hanteringen av avbetalningsfordringarna. Genom välutvecklade datasystem uppnås betydande stordriftsfördelar. Med hänsyn till avbetalningskrediternas användningsområde kan dessa delas in i företagskrediter, konsumentkrediter och fordonskrediter. Dessa tre grupper svarar i nämnd ordning för uppskattningsvis en sjättedel, en tredjedel resp. hälften av finansieringsföretagens totala avbetalningskrediter”. Det bör tilläggas att denna uppdelning inte är helt logisk - en fordonskredit är ju antingen en företagskredit eller en konsumentkredit. Det är egentligen inte helt korrekt att säga att finansieringsföretagen ger avbetalningskrediter. I normala fall belånar finansieringsföretaget säljarens avbetalningsfordran. Det är alltså säljaren som ger avbetalningskrediten och finansieringsforetaget som finansierar, eller snarare refinansierar, säljarens kreditgivning. I fortsättningen talas dock ibland något oegentligt om finansiseringsföretagens avbetalningskrediter. Likaså används omväxlande termerna finansiering och refinansiering av avbetalningskrediter, trots att den sistnämnda termen är mest adekvat vad gäller finansieringsföretagen. Ett 20-tal finansieringsföretag bedriver avbetalningsfinansiering i nämnvärd omfattning. Några av de finansieringsföretag som har den största volymen av avbetalningskrediter är leverantörsägda och ger enbart fordonskrediter. Några bankägda finansieringsforetag med huvudsaklig inriktning på framför allt leasing finansierar även avbetalningsförsäljning till företag. Avbetalningskrediter där köparen är en enskild konsument ges till största delen av finansieringsföretag med ett mycket brett engagemang inom konsumentkreditgivningen, vilket förutom avbetalningskrediter ofta inkluderar bl. a. kontokortskrediter och säljarförmedlade reverslån. Finansieringsföretagens totala avbetalningskrediter uppgick enligt den

officiella statistiken vid utgången av 1976 till ca 2,7 miljarder kr. Öknings-

88 Avbetalningsjinansiering

takten de tre senaste åren har legat kring 30 °/o per år. Avbetalningskrediterna svarar för ca 40 % av finansieringsföretagens totala krediter, inkl. leasing. Kapitlet är disponerat på följande sätt. Först ges en beskrivning av principen för avbetalningsköp. Därefter följer en beskrivning av hur det går till när ett finansieringsföretag refinansierar avbetalningskrediten Dessa två avsnitt beskriver det allmänna förfarandet oberoende av om det gäller fordons-, konsument- eller företagskrediter. Avbetalningshandeln regleras i flera lagar. Huvudinnehållet i de lagar som berör kreditvillkoren vid avbetalningsköp återges i ett särskilt avsnitt. Kapitlet avslutas med en litet mera ingående beskrivning av de olika typer av avbetalningskrediter som linansieringsföretagen arbetar med. Avsnittet innehåller även en genomgång av den hittillsvarande utvecklingen av avbetalningskrediterna och finansieringsföretagens refinansiering av dessa.

7.2 Beskrivning av avbetalningsköp

I detta avsnitt ges en beskrivning av hur avbetalningsköp går till i praktiken. Refinansieringen av avbetalningskrediten antas ske hos ett finansieringsföretag. Till att börja med definieras begreppet avbetalningsköp.

7.2.1 Gângen vid avbetalningsköp

Avbetalningsköp definieras i lagen (1915:219) om avbetalningsköp 1 § som avtal om försäljning av lösöre mot betalning i särskilda poster av vilka åtminstone någon skall erläggas efter det att godset utgetts till köparen. För att lagen skall vara tillämplig krävs dessutom att återtagandeförbehåll eller äganderättsförbehåll föreligger. Avbetalningsköp föreligger även om avtalet getts formen av hyreskontrakt, om det framgår av omständigheterna att den part till vilken godset utgetts skall bli ägare därav. Vid avbetalningsköp av den typ som nedan studeras. förekommer tre parter: säljföretag, köpare och finansieringsföretag. Transaktionerna mellan de tre parterna framgår av figur 7.1. Gången i det allmänna fallet är i stort sett följande. Köparen erhåller varan av Säljföretaget mot undertecknande av avbetalningskontraktet. I kontraktet står att det skall överlåtas av Säljföretaget till finansieringsföreta-

get. Äganderätten till varan övergår inte till köparen förrän den sista

amorteringen är fullgjord. Säljföretaget lämnar över kontraktet till finansieringsföretaget och erhåller då likvid för varan. Samtidigt övergår rätten till varan och inkommande likvider från säljföretag till finansieringsföretag. Finansieringsföretaget administrerar sedan avbetalningsfordringen, ser till att inbetalningskort skickas till köparen, hanterar inkommande likvider, producerar reskontror och statistik och bevakar att köparen betalar inom utsatt tid. Köparen amorterar till finansieringsföretaget som på så sätt successivt får tillbaka den till säljföretaget utbetalade krediten. Om köparen dröjer för länge med en inbetalning skickar finansieringsföretaget ut påminnelse och överlämnar, enligt överenskommelse med säljföretaget, kontraktet till en inkassobyrå om påminnel-

Avberalningsfinansiering

Varor “ Sälj- .. Kopare företag _ Avbetalningskontra kt I

K Avbetalnings- lnbetal- Amortekontrakt ningskort ringar

g

d i t

Finansieringsföretag Figur 7./ Transak/ionez vid avbeIa/ningskäp med re/inansiering hos en _finansierings/örørag. serna inte ger resultat. Vanligt är även att kontraktet återförs på säljaren som då själv svarar för vidare åtgärder.

7.2.2 Köparens kreditkostnad Förutom ränta består köparens kreditkostnad för det mesta även av diverse hanteringskostnader som ofta är fasta, dvs. oberoende av kreditens storlek. När totalkostnaden for avbetalningskrediten skall beräknas slås ofta räntor och förekommande avgifter ihop till en “totalränta”, den s. k. effektiva räntan. Enligt förslaget till konsumentkreditlag som f. n. föreligger som proposition skall denna effektiva ränta anges av säljaren i reklam och avbetalningskontrakt. Om köparen är en privatperson spelar det.en viss roll hur stor del av totalräntan som är verklig ränta och hur stor del som är övriga kostnader. Den verkliga räntan är nämligen, till skillnad från övriga kreditkostnader, avdragsgill i självdeklarationen. F. n. används ofta även räntebegreppen rak och fallande ränta. Liksom den effektiva räntan beräknas den fallande räntan med hänsyn till att krediten successivt amorteras. Den raka räntan beräknas däremot som om krediten i sin helhet amorterades vid kredittidens utgång, vilket nästan aldrig är fallet i praktiken. Därmed kommer den raka räntan i normala fall att motsvaras av en dubbelt så stor fallande ränta. Med hänsyn till innehållet i förslaget till konsumentkreditlag används i det följande begreppet effektiv ränta. Material beträffande konsumentens kreditkostnad i samband med avbetalningsköp av varaktiga konsumtionsvaror har bl. a. redovisats i konsumtionskreditutredningens betänkande Konsumtionskrediter i Sverige (SOU 1966:42) och i kreditköpkommitténs betänkande Konsumentkreditlag m. m. (SOU 1975:63). Kreditköpkommitténs uppgifter bygger bl. a. på material från statens pris- och kartellnämnd (SPK) och Motorbranschens Riksförbund (MRF). I tabell 7.1 redovisas nâgra exempel på effektiva räntan vid avbetalningsköp av varaktiga konsumtionsvaror hämtade från kreditköpkommitténs betänkande.

90 Avbetalnings/inansiering Tabell 7.1 Genomsnittlig effektiv årsränta på avbetalningskrediter vid inköp av olika varaktiga konsumtionsvaror

Källa: Kreditköpkommitténs betänkande Konsumentkreditlag m. m. (SOU 1975:63).

Den effektiva årsräntan varierar i tabell 7.1 mellan 13 och 30 %. Ur tabellen kan utläsas en viss tendens till att räntan minskar när kredittiden ökar. Detta samband är helt naturligt med tanke på att en längre kredittid innebär att de fasta kostnaderna slås ut på en längre period varvid den årliga effektiva räntan sjunker. F. n. ligger den effektiva räntan for avbetalningskrediter till konsumenter ofta i intervallet 20-30 %. Köparens kreditkostnad pâverkas normalt inte av ändringari det allmänna ränteläget som inträffar efter kontraktets undertecknande. Det börjar dock bli något vanligare att köparen betalar en rörlig ränta. Vad som ovan sagts om kreditkostnader gäller i forsta hand varaktiga konsumtionsvaror som ju for det mesta köps av enskilda konsumenter. Vid näringsidkares avbetalningsköp är kreditkostnaden i det allmänna fallet lägre än de riktmärken som ovan angetts. Detta beror dels på att kreditvolymen är större (vilket gör att de fasta kostnaderna väger mindre tungt) och dels på att en större kund lägger större vikt vid kreditkostnaden och i kraft av en starkare forhandlingsposition kan lägga större tyngd bakom sina krav. Ytterligare ett par faktorer påverkar köparens kreditkostnad vid avbetalningsköp. Enligt svensk skattelagstiftning skiljer sig mervärdeskalteberäkningen vid avbetalning från den som gäller vid t. ex. banklån och kontokortskrediter. Generellt gäller att räntor är skattepliktiga när det är säljaren som finansierar en kreditforsäljning (vilket ju är fallet vid avbetalning). En köpare som finansierar sitt köp genom att ta ett lån i bank undgår emellertid mervärdeskatt på räntan. Detta gäller även om säljaren går i borgen for köparens banklån. Mervärdeskatt utgår ej heller på räntor som kontokortsföretag debiterar kontoinnehavare. Generellt kan man säga att mervärdeskatten på räntan gör att den effektiva räntan vid avbetalning ökar med tre till fyra procentenheter jämfört med t. ex. banklån och kontokortskrediter. De uppgifter om effektiv årsränta for avbetalningskrediter som hittills diskuterats inkluderar inte den extra kreditkostnad som tillkommer om kontantköparen kan erhålla ett ännu lägre pris än det som åsatts varan och som ligger till grund för beräkningen av kreditköpspriset. Kontantrabatter som inte ges till avbetalningsköpare förekommer emellertid. Enligt en SPK-

Avbera/nings/inansiering 91

undersökning av möbelhandeln hösten 1976 lämnade i genomsnitt 82 % av butikerna någon form av rabatt på de åsatta priserna. Rabatter beviljades dock i allmänhet endast då varorna betalades kontant. Den ränta som avbetalningsköparen erlägger innehåller påslag för linansiering, hantering och risk. Iden mån säljaren tillgodogör sig en vinst på själva kreditgivningen ökar detta givetvis köparens kreditkostnader. Detta torde förekomma inom bl. a. bilbranschen

7.3 Legal reglering av kreditvillkoren vid avbetalningsköp

7.3.1 Särskilda bestämmelser om kredirköp i konsumentköplagen (1973:877) Konsumentköplagen innehåller bestämmelser som skyddar kreditköpare mot att behöva betala till särskild kreditgivare när säljaren inte har fullgjort sin prestation enligt köpeavtalet. Vidare innehåller lagen bestämmelser om att klausuler. genom vilka köparen avsäger sig rätten att framställa invändningar på grund av köpet mot den som förvärvat säljarens fordran på köpeskillingen är ogiltiga. Före konsumentköplagens tillkomst innehöll avbetalningskontrakten ofta klausuler om att köparen var tvungen att erlägga betalning till den som diskonterat säljarens kontrakt även om det förelåg fel i varan vid leveransen från säljaren.

Dessutom innehåller konsumentköplagen ett straffsanktionerat förbud för

säljaren att dra en växel på köparen för den del av betalningen som inte erlagts vid köpet.

7.3.2 Förordningen (1959:575) med _löreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig _försäljning av bilar Alltsedan 1951 har kontantinsatsens storlek och kredittidens längd vant reglerade vid yrkesmässig försäljning av bilar på avbetalning. Till en början skedde regleringen genom frivilliga överenskommelser. men 1959 antogs en förordning (bilkreditförordningen) om kreditvillkoren som omfattar de bilhandlare, vilka inte berörs av de frivilliga överenskommelserna. Bilkreditförordningen och den därmed sidoordnade avbetalningsöverenskommelsen innehåller samma föreskrifter om betalningsvillkoren. F. n. föreskrivs en kontantinsats på minst 40 % och en längsta kredittid på 18 månader. I kontantinsatsen får inräknas värdet av inbytesbil. Tillsynen över efterlevnaden av bilkreditförordningen sköts av kommerskollegium. medan Motorbranschens Riksförbund (MRF) kontrollerar att de enskilda bilhandlare som biträtt avbetalningsöverenskommelsen följer denna. Vid överträdelse av överenskommelsen beslutar en särskild nämnd bilkreditnämnden - om utdömande av vite. Bestämmelserna om betalningsvillkor vid avbetalningsförsäljning av bilar kan emellertid kringgâs på flera sätt. Omfattningen av detta är svår att bedöma. Bilkreditnämnden har i sitt remissyttrande över kreditköpkommitténs betänkande Konsumentkreditlag m. m. (SOU 1975:63) berört “hisslm. kreditköpkommit_ ning”, mellanprisaffarer och diverse andra företeelser. “Hissning” innebär att (ens betänkande (sou värdet av eventuell inbytesbil och försäljningspriset förskjuts uppåt med 1975I63)S- 54.

Avbetalningsfinansiering

samma belopp för att därmed höja kontantinsatsen till föreskriven procentsats. Vid s. k. mellanprisaffárer upplyser inte köpehandlingen om försäljningspris och inbytespris, utan det enda som anges är vilken bil som säljs, vilken bil som köps och vad köparen skall betala emellan, kontant och genom avbetalningar. Vidare kan ibland förekomma sidoöverenskommelser om längre kredittid än den maximalt tillåtna. Vid amortering med “tung bakända” görs den sista inbetalningen oproportionerligt hög, varför köparen ofta har svårt att fullgöra amorteringen på utsatt tid, vilket kan leda till att den sista betalningen måste slås ut över en längre period. Regleringen av kreditvillkoren vid avbetalningsförsäljning av bilar är unik såtillvida att den inte har någon motsvarighet vid avbetalningsförsäljning av andra varor. Under 1970-talet har kreditvillkoren ändrats tre gånger. Hösten 1971 förlängdes den tillåtna kredittiden från 15 och 18 månader och våren 1974 förlängdes den återigen, denna gång till 24 månader. Fr. 0. m. den 1 januari 1977 sänktes den maximalt tillåtna kredittiden till 18 månader.

7.3.3 Förslaget till konsumentkreditlag

Nedan redogörs i punktform för de delar av förslaget till konsumentkreditlag som är av speciellt intresse för avbetalningshandeln. Förslaget till konsui form av en proposition och skall behandlas av mentkreditlag föreligger hösten 1977. Jämfört med kreditköpkommitténs lagförslag inneriksdagen håller propositionen ändringar på väsentliga punkter. Några av de för avbetalningshandeln viktigaste bestämmelserna i förslaget till konsumentkreditlag är:

El Både säljföretag och finansieringsföretag åläggs en omfattande upplyssåväl vid marknadsföring, då kredit erbjuds, som vid själva

ninygsplikr

Informationen skall vara enhetligt utformad för alla kreditköptillfállet. och bl. a. omfatta kreditkostnaden uttryckt som effektiv givare årsränta. El Køntanrinsatsen vid avbetalningsköp minimeras till 20 % av varans kontantpris om inte särskilda förhållanden föranleder annat. Särskilda förhållanden anses t. ex. föreligga vid avbetalningsförsäljning av mycket dyrbara och värdebeständiga varor där behovet av att genom en hög kontantinsats motverka impulsköp inte är speciellt starkt. Likaså kan det, åtminstone under en övergångsperiod, bli tal om att särbehandla avbetalningsforsäljning av tryckta skrifter. Den särskilda reglering i fråga om kontantinsats m. m., som gäller för bilhandeln (jfr avsnitt 7.3.2) skall inte beröras av konsumentkreditlagen. El Förbehåll om âtertaganderärt får inte användas beträffande varor som till sin beskaffenhet eller sitt värde eller på grund av med hänsyn förhållandena inte är lämpade som kreditsäkerhet. l på marknaden föreslås ingen gräns över vilken åtaganderätten automapropositionen tiskt bör gälla, däremot föreslås en nedre gräns (l 000 kr) under vilken återtaganderätten under inga villkor bör få användas. E] Utvidgade rättigheter införs för konsumenten att framställa anspråk mot kreditgivare och inte bara mot säljaren när det gäller att rätta till fel i det som köpts.

Avbeta/ningsjinansiering 93

7.4 Avbetalningskrediternas refinansiering

Rent allmänt kan en säljare finansiera sin kreditgivning vid avbetalningsförsäljriing på i huvudsak tre olika sätt - med i rörelse genererade medel (bl. a. leverantörskrediter) , med banklån eller hos ett finansieringsföretag. Givetvis förekommer även kombinationer av dessa finansieringsalternativ. Att självfinansiera sina avbetalningskrediter är för de flesta säljare endast möjligt vid mindre volymer. Ganska snart inträder behovet av kompletterande extern finansiering. Traditionellt har då säljaren gått till en bank, som har lämnat kredit mot säkerhet i bl. a. avbetalningsfordringar. Det har emellertid blivit allt vanligare att säljaren i stället etablerar en kontakt med ett finansieringsföretag. I vissa fall är finansieringsföretagen knutna till stora fabrikanter/detaljister men i andra fall föreligger ingen sådan anknytning. Finansieringsföretagen kan i allmänhet gå högre i belåningsgrad än bankerna och kan dessutom erbjuda administrativa tjänster som avlastar säljarens egen administration. Det finns ingen tillförlitlig statistik över hur stor del av avbetalningskrediterna som självfinansieras av säljaren resp. finansieras i bank eller finansieringsföretag. Motorbranschens Riksförbund (MRF) gör regelbundet uppskattningar av denna typ gällande bilbranschen. Enligt den senaste uppskattningen refinansierades 40 % av krediterna i bank, 40 % i finansieringsföretag och 20 % självfinansieras av bilförsäljarna. Osäkerheten i dessa siffror är emellertid mycket stor.

7.4.1 Olika former av refinansiering hos finansierings/örerag

Refinansieringen kan bl. a. med hänsyn till riskfördelningen mellan säljföretag och finansieringsföretag gå till på tre olika sätt (det rör sig i alla tre fallen om ett löpande samarbete mellan de båda parterna): l. Diskonrering av avbetalningskontrakt. Härmed avses inom branschen att säljföretaget inom ramen för ett kreditavtal varje gång får en nettokredit som grundar sig på det enskilda kontraktet (försäljningspris minus handpenning) med avdrag för s. k. diskonteringsavgift. Denna består av avgift för administration och ränta för kontraktets hela löptid. Räntan är för det mesta fast, men vissa finansieringsföretag tillämpar en ränteändringsklausul vid stora belopp. Ofta utbetalas inte hela krediten till säljföretaget utan en mindre andel (ca 10-20 %) avsätts till ett särskilt spärrat, oftast räntebärande, konto som säkerhet för den lämnade krediten. Säljaren är dock tvungen att för varje till finansieringsföretaget inlämnat avbetalningskontrakt utnyttja hela det avtalade kreditutrymmet. Vid diskontering svarar säljföretaget självt för hela risken gentemot finansieringsföretaget. Endast undantagsvis förekommer en uppdelning av risken mellan säljföretag och finansieringsföretag. 2. Belåning av avbetalningskontrakt. l stället för att som vid diskontering basera finansieringsföretagets löpande kreditgivning på de enskilda fordringarna. baseras krediten vid belåning på det sammanlagda ,Enligt uppgift i MRFS kontraktsvärdet. l avtalet mellan säljföretag och finansieringsföretag tidning Mowrbmr, fastställs en limit för den sammanlagda krediten på samma sätt som vid schen” nr 10. sep. 1977.

94 Avberalnings/inansiering

fakturabelåning. Räntan är för det mesta rörlig. Hela kreditutrymmet behöver inte utnyttjas. Säljforetaget står kreditrisken gentemot finansieringsföretaget. 3. Köp av avbetalningskontrakt. Denna form är inte så vanlig. Den innebär att ñnansieringsföretaget övertar kreditrisken utan regressrätt mot säljföretaget. I samtliga ovanstående fall har ñnansieringsforetaget säkerheter i rätten till varan och inkommande likvider. Ibland erfordras dock även kompletterande säkerheter. Om det skulle vara fel på varan, så att säljforetaget inte uppfyller de kontraktsenliga förpliktelserna, återförs avtalet på säljföretaget. l Appendix 7:1 bifogas ett avtal angående inkassering och belåning av avbetalningskontrakt.

7.4.2 Sää/öretagers kostnader vid refinansiering hos _finansieringsförerag Räntan på utnyttjad kredit vid belåning av avbetalningskontrakt hos linansieringsföretag ligger normalt ca 5,5-7,5 procentenheter över diskontot. Till detta kommer en limitavgift på i vanliga fall l % av beviljat belopp. Dessa två kostnadsslag är relativt enhetliga, vilket däremot inte avgifterna for hantering m. m. är. Som exempel kan nämnas en konstruktion med en Uppläggningsavgift på 35 kr per kontrakt samt en månatlig faktureringsavgift på 9 kr per kontrakt. Exemplet avser belåning av hyreskontrakt på upp till 50 000 kr.

7.5 av ñnansieringsforetagens kreditgivning i Omfattningen samband med avbetalningsköp

7.5.1 Allmänt Utvecklingen av ñnansieringsforetagens avbetalningskrediter visas i tabell 7.2. Finansieringsföretagens utestående avbetalningskrediter uppgick vid utgången av 1976 till 2,7 miljarder kr. Därmed svarade avbetalningskrediterna for 38 % av finansieringsforetagens totala utestående krediter vid denna tidpunkt. Den årliga ökningstakten i de utestående avbetalningskrediterna har de senaste tre åren legat kring 30 %. Den procentuella ökningen var dock lägre under 1976 än under 1974 och 1975. För ñnansieringsforetag med huvudsaklig inriktning på avbetalningsfinansiering gör SCB en uppdelning av krediterna i tre klasser med hänsyn till riskfordelningen mellan säljare och ñnansieringsföretag. Denna uppdelning återges i tabell 7.3. Av tabell 7.3 framgår att linansieringsföretagen i de allra flesta fall har full regressrätt for kundforluster då de svarar för refinansieringen. Det bör dock framhållas att uppgifterna enbart avser de 18 ñnansieringsforetag som enligt SCB har en huvudsaklig inriktning på avbetalningsfinansiering. Dessa ñnansieringsforetag svarar for drygt hälften av samtliga fmansieringsföretags avbetalningskrediter.

A

vbera/Izingsjinansiering 95

Tabell 7.2 Finansieringsföretagens avbetalningskrediter per den 31/12 1968-1976 (mkr)

År Antal företag med Utestående avbetal- Ökning i (2) hos huvudsaklig inrikt- ningskrediter, identiska företag ning på avbetalnings- samtliga företag finansiering

a Förändringstalet avser de 10 företag som 1968 hade avbetalningsñnansieri ng som huvudsaklig Verksamhetsinriktning. Källa: SCB

Tabell 7.3 Avbetalningskrediter per den 31/12 1976 hos finansieringsföretag med huvudsaklig inriktning på avbetalningsfinansiering samt utvecklingen under 1976 (mkr)

Avbetalnings- Brutto- Förändring Utestående Förändring kontrakt krediter 1975-1976 fordringar 1975-1976

utan regressrätt för kundförluster 33 - 35 66 - 37 med delad regressrätt för kundförluster 129 - 4 132 8 med full regressrätt för kundförluster 1 183 156 l 360 175

Summa 1 344 116 1 559 146

Källa: SCB

Utvecklingen av finansieringsföretagens engagemang inom avbetalnings-

handeln beror av ett flertal faktorer. till Förslaget konsumentkreditlag innebär att avbetalningskreditens som konsumentkredit ställning försvagas något. Det finns dock i dag ingen direkt orsak att förvänta sig någon drastisk förändring av avbetalningskreditens betydelse. Möjligen kan en viss överströmning till kontokortskrediter och säljarfönnedlade lån ske. Dessa kreditformer har emellertid delvis ett annat användningsområde än avbetalningskrediter - kontokortskrediterna avser normalt mindre medan de belopp säljarförmedlade lånen delvis täcker ett annat varusortiment. Ytterligare ett par faktorer påverkar utvecklingen av finansieringsföreta-

96 A vberalnings/inansiering

För det första har det i viss utstäckning blivit gens avbetalningskrediter. vanligare att produktionsföretag lägger över den finansieringsverksamhet bedrevs inom koncernen i ett särskilt dotterbolag. Detta som tidigare kreditvolym även om registreras då som en ökning av finansieringsföretagens är lika stor som tidigare. Det är emellertid mycket troligt att kreditgivningen av en intensiñerad markbildandet av ett nytt finansieringsföretag åtföljs nadsföring av kredittjänsterna. vilket leder till att koncernens finansierings-

verksamhet trots allt ökar. En annan viktig fråga är hur bankerna beter sig. Här gäller delvis samma som for Ett par banker har valt att resonemang produktionsföretagen. till samarbetande finanförlägga en stor del av avbetalningskreditgivningen medan andra har valt att behålla en relativt omfattande sieringsföretag, avbetalningsfinansiering inom banken. Precis som när det gäller produkmedför en utflyttning av avbetalningskreditgivningen från en tionsföretagen bank till dess finansieringsföretag, att fmansieringsföretagens samlade avbe-

ökar. Men man kan förvänta sig en ännu kraftigare ökning än talningskrediter så genom att denna finansieringsverksamhet när den flyttas ut ur banken ej

längre omfattas av den kreditpolitiska regleringen. Givetvis har, framför allt på konsumentkreditsidan, kreditpolitikens en mycket stor betydelse. Vid en lätt kreditpolitik, då konsumeninriktning kan finansiera sina inköp av varaktiga varor med terna i stor utsträckning banklån, minskar givetvis efterfrågan på finansieringsföretagens tjänster.Under de senaste åren har kreditpolitiken i detta avseende varit mycket stram, vilket säkert har bidragit till de avbetalningsfinansierande företagens

kraftiga expansion.

Finansieringsföretagens avbetalningskrediter kan delas upp i företagskreoch fordonskrediter. Denna indelning är inte fullt diter, konsumentkrediter fordonskrediter egentligen är en undergrupp som består av logisk eftersom både företagskrediter och konsumentkrediter. Eftersom avbetalningskrediter

i samband med försäljning av fordon utgör en så stor del av ñnansieringsföre- (ca 50 %) är det emellertid värdefullt att tagens totala avbetalningskrediter särskilja denna kategori. 7.5.2-7.5.4 beskrivs var för sig de tre kategorierna av avbetal- I avsnitten Dessa avsnitt innehåller bl. a. uppskattningar av kreditvolyningskrediter. merna och presentation av vissa marknadsförhållanden.

7.5.2 Avbetalningskrediter til/företag

Framförallt mindre och medelstora företag köper en icke oväsentlig del av sin Om man bortser från fordon, som produktionsutrustning på avbetalning. 1 l kreditköputredningens behandlas i avsnitt 7.5.4 förekommer avbetalningsköp av bl. a. entreprenadbetänkande Näringsidverkstadsmaskiner, och lantbruksutrustningar samt karens avbetalningsköp maskiner, skogsm. m. (SOU 1977:24) kontorsmaskiner. finns en utförlig redogö- finansierar sin avbetalningsförsäljning med banklån Många leverantörer relse för bl. a. de kreditoch egna medel. Det är emellertid inte ovanligt att avbetalningskontrakten villkor som tillämpas då belånas hos ett finansieringsföretag. Finansieringsföretagens ställning som företag köper utrustning refinansiärer är emellertid inte lika stark vid avbetalningskrediter till företag på avbetalning.

Avbetalningginansiering

som vid avbetalningskrediter till konsumenter. Detta kan bero på att de stordriftsfördelar finansieringsföretagen uppnår vid hanteringen av avbetalningskontrakt är betydligt större vid avbetalningskreditertill konsumenter än till näringsidkare till följd av att det i det förstnämnda fallet är fråga om ett större antal kontrakt. När ett finansieringsföretag refmansierar en leverantörs avbetalningsförsäljning sker detta för det mesta inom ramen för ett fast etablerat samarbete. Avbetalningsförsäljning är en konkurrensfördel för leverantören och finansieringsföretaget får genom det fasta samarbetet enjämn tillströmning av nya kontrakt. I normala fall säljer leverantören själv på avbetalning och belånar sedan kontraktet hos finansieringsföretaget. Det förekommer även i enstaka fall att finansieringsföretaget först köper utrustningen av leverantören och sedan själv säljer den på avbetalning till kundföretaget. Som villkor för att belåna en säljares avbetalningskontrakt ställer ofta finansieringsföretaget krav på minsta kontantinsats och längsta kredittid. Kontantinsats på minst 25 % och maximalt 36 månaders kredittid är inte ovanliga krav. Ofta utgör finansiell leasing ett alternativ till avbetalningsköp då ett företag skall anskaffa t. ex. en produktionsutrustning. Eftersom köparen vid avbetalning erlägger en kontantinsats på ofta upp till 25-30 % är kreditbedömningen vid denna finansieringsform något lindringare än vid finansiell leasing där kontantinsatsen utgörs av den första hyresinbetalningen (erläggs vanligen i förskott varje kvartal)som ofta uppgår till mellan 5 och 10 % av anskaffningsvärdet. För leverantören är det en klar skillnad om köparen leasingfinansierar sig i stället föratt köpa på avbetalning. Leasingfinansiering innebärju normalt att leverantören inte tar någon kreditrisk. Vid avbetalningsförsäljning däremot är det så gott som alltid leverantören och inte finansieringsföretaget som orsakas kreditförluster om kundföretaget inte kan fullfölja sin amorteringsplan. Bland linansieringsföretagen är det framför allt de som bedriver leasingverksamhet som ger avbetalningskrediter till företag. Att så är fallet är naturligt med tanke på vad som ovan sagts om avbetalningsköp och leasing. Den enda statistik över ñnansieringsföretagens till avbetalningskrediter näringsidkare som finns tillgänglig är den som framtagits inom Finansieringsföretagens Förening. Majoriteten av de svenska leasingbolagen är medlemmar i föreningen och av dem som står utanför, bl. a. Independent Leasing och Industri-Leasing. är det inget som i någon större utsträckning ger avbetalningskrediter till företag. Sex av medlemmarna i Finansieringsföretagens Förening bedriver i större omfattning finansiering av näringsidkares avbetalningköp. Dessa är FinansSkandic, Merkantil Leasing, PKfinans, Sparfactoring, Svenska Finans och Vendax. Enligt föreningens statistik hade medlemmarna vid utgången av 1976 utestående avbetalningskrediter till företag på 485 mkr. Motsvarande siffra för 1975 var 307 mkr. Siffror för tidigare år finns inte.

98 AvberaInings/mansiering

7.5.3 A vberalningskredirer till konsumenter Konsumtionskreditutredningen uppskattade i sitt betänkande kreditförsäljningens andel av totala försäljningen av varaktiga varor till konsumenter 1961 till 39 %. Motsvarande andel hade 1973 sjunkit till ca 30 %. Kreditforsäljningen detta år uppgick till ca 5 miljarder kr, varav bilförsäljningen utgjorde en helt dominerande del, 3 miljarder kr. Radio-/TV-branschen svarade för drygt 800 mkr, möbelbranschen för 300-350 mkr, handeln med hushållsmaskiner for 250-300 mkr och båtbranschen för ca 70 mkr av den totala kreditförsäljningen av varaktiga konsumtionsvaror 1973. Avbetalningskrediterna svarade enligt konsumtionskreditutredningen 1961 för 73 % av kreditbeloppet vid försäljningen av varaktiga varor till konsumenter. Även om kreditformer som låneköp och kontokrediter vunnit terräng under senare år, intar avbetalningskrediterna fortfarande en dominerande ställning. Sålunda svarade avbetalningsköpen för ca 70-80 % av kreditköpens värde vid försäljning av möbler 1972,ca 90 % vid båtförsäljning och 70-80 96 vid försäljning inom radio- och TV-branschen 1973. Finansieringsföretagen svarar för en stor del av reñnansieringen av de avbetalningskrediter som ges till konsumenter. Som villkor för att ett fmansieringsföretag skall finansiera en säljares avbetalningskontrakt ställer det ofta krav på viss minsta kontantinsats och längsta kredittid. För finansieringsföretagen ligger den genomsnittliga kredittiden för denna typ av krediter kring 20 månader. Vidare skall säljaren genomföra en kreditprövning av köparen. Denna går ofta till så att medan kunden väntar i affären ringer säljaren till ett kreditupplysningsföretag. Bl. a. kontrolleras taxerad inkomst och eventuella betalningsanmärkningar. Säljaren får ett muntligt, preliminärt besked per telefon, som sedan konfirmeras skriftligt av kreditupplysningsföretaget inom två veckor. Om allt verkar vara i sin ordning genomförs affären, men säljaren förbehåller sig rätten att säga upp avtalet inom 14 dagar. Uppsägning av avtalet kan bli aktuell om det definitiva beskedet från kreditupplysningsforetaget skiljer sig från det preliminära. Trots att finansieringsföretaget nästan alltid har regressrätt gentemot säljaren är det linansieringsföretaget som kräver ovanstående förfarande. Finansieringsföretaget har dock en mycket påtaglig risk vad gäller reklamationer, underleveranser, rena falsarier o. d. För att gardera sig ytterligare kräver finansieringsföretaget därför ibland kompletterande säkerheter i form av foretagsinteckning eller borgen. Ett antal fmansieringsföretag svarar för en helt dominerande del av ñnansieringsföretagens avbetalningskrediter till konsumenter. Bland dessa märks tre ñnansieringsföretag med anknytning till producent-/deta1jhan-

delsföretag - Finax (Svenska Philips), Kundkredit (NK- Åhléns) och Radio-

Invest (verksamheten bedrivs i kommission för moderbolaget Luxor). Dessutom är ett bankägt fmansieringsföretag - FinansSkandic (Skandil Om inte annat anges naviska Enskilda Banken) stort på denna marknad. kommer uppgifter i detta Iden statistik över medlemsföretagen som tas fram inom Finansieringsföavsnitt rörande kreditför- exkl. retagens Förening särredovisas avbetalningskrediter, fordonskrediter, säljning inom olika bran- revers- eller till konsumenter tillsammans med s. k. personlån. Enligt scher från kreditköpkomföreningen uppgick medlemmarnas utestående avbetalnings- och reverskremitténs betänkande (SOU 1975:63). diter vid utgången av 1976 till 877 mkr. Den största delen av detta belopp

AvbetaInings/inansiering 99

torde utgöras av avbetalningskrediter. På grund av en statistikomläggning finns inte motsvarande uppgift för tidigare år.

7.5.4 A vbetalningskredirer vid fordonsförsäüning*

l detta avsnitt behandlas de krediter som finansieringsföretagen ger i samband med avbetalningsförsäljning av fordon. Begreppet fordon inklu› derar i detta sammanhang personbilar, lastbilar och bussar. Som tidigare påpekats består fordonskrediterna av både Företags- och konsumentkrediter. Vid personbilsförsäljning är det i första hand enskilda konsumenter som är kredittagare. När det gäller bussar och lastbilar är det å andra sidan nästan enbart företagskrediter. I det följande ges en överblick över Förekomsten av avbetalningskrediter i samband med privatpersoners och näringsidkares fordonsköp. Därefter redovisas finansieringsföretagens engagemang i relinansieringen av dessa krediter. Även om det på senare år synes ha minskat något i omfattning är det dock fortfarande ganska vanligt att privatpersoner köper bil på avbetalning. SCB publicerar varje kvartal en undersökning benämnd Hushållens inköpsplaner”. Denna undersökning innehåller bl. a. en uppskattning av hushållens bilinköp under föregående kvartal. Fördelningen av kontant- resp. avbetalningsköp vid köp av ny kontra begagnad bil uppskattas för sista kvartalet 1976 till:

Källa: SCB

Osäkerhetsmarginalerna i denna undersökning är relativt stora och inom branschen anser vissa att försäljningen av begagnade bilar snarare till 40 % än 30 % sker på avbetalning. Ovanstående uppskattningar gäller hushållens inköp av personbilar. I viss utsträckning köper givetvis även företag personbilar. Enligt kreditköputredningens betänkande sker i grova drag en fjärdedel av nybilsförsäljningen och en tiondel av försäljningen av begagnade bilar till andra än privatpersoner, dvs. i huvudsak företag. Det är emellertid mindre vanligt att en näringsidkare köper personbil på kredit än att en privatperson gör det. Framför allt torde mindre företag utnyttja möjligheten till avbetalningsköp. Av viss betydelse i 10m inte annat anges detta sammanhang är taxiföretagen. kommer uppgifter i detta En stor del av framför allt de mindre företagens lastbilsköp sker på avsnitt rörande kredilköp Andra kreditformer av °lika av

avbetalning. är inte speciellt utbredda. Bilkreditförord- KVP? md?”

frå

ningen och den därmed sidoordnade avbetalningsöverenskommelsen som “?F*k°p“e9?'"g'

_ _ _ _ , _ __ _ _ ens betankande Naringsbeskrivits i tidigare avsnitt galler endast personbilar samt lastbilar och bussar ;dkares avbetainingsköp med en totalvikt på högst l 800 kg. Därmed faller merparten av de försålda m. m. (SOU 1977:24).

100 Avberalningsfinansiering

lastbilarna utanför dessa bestämmelser. Vid avbetalningsförsäljning av lastbilar uppgår kontantinsatsen vanligen till ca 25 % och kredittiden till 36-48 månader. Ofta utgör inbytesbil en stor del av kontantinsatsen. Bussar köps i viss utsträckning på avbetalning av enskilda bussföretag. På grund av den långa livslängden är kredittiden ganska lång -dock sällan över 60 månader om kontraktet skall belånas av ñnansieringsföretag. Kontantinsatsen uppgår till ca 20-25 %. Den enda statistik som särskiljer uppgifter om finansieringsföretagens fordonskrediter är den statistik som framtagits inom Finansieringsföretagens Förening. Enligt föreningens statistik uppgick medlemmarnas utestående avbetalningskrediter avseende fordon till 1 236 mkr vid utgången av 1976. Ungefär hälften av detta belopp avsåg enligt uppgift personbilar. Många av föreningens medlemmar är engagerade i avbetalningshandeln med fordon. Mest betydelsefulla i detta sammanhang är de stora leverantörsanknutna finansieringsföretagen. Dessa företag finansierar enbart de auktoriserade återförsäljarnas avbetalningsförsäljning av det egna märket. Störst av de leverantörsägda bilfinansieringsföretagen är Volvofinans, vars avbetalningskrediter vid utgången av 1976 uppgick till 445 mkr. Näst störst är Saab-Scania Finans, vars avbetalningskrediter vid utgången av 1976 uppgick till 353 mkr. Södertälje Bilkredit, som är ett helägt dotterbolag till Saab-Scania och finansierar försäljning av begagnade Scania-lastbilar, hade vid denna tidpunkt utestående avbetalningskrediter på 47 mkr. Därmed uppgick de tre bolagens avbetalningskrediter sammantagna till 845 mkr. Andra stora leverantörsägda bilfinansieringsföretag är Ford Credit AB och General Motors svenska iinansieringsföretag. Dessa är ej medlemmar i Finansieringsföretagens Förening och ingår därför inte i föreningens statistik. Förutom leverantörsägda finansieringsföretag bedriver även bl. a. ett antal bankägda finansieringsföretag finansiering av avbetalningsförsäljning av fordon.

SOU [977197 101

Appendix 7:1

AVTAL

BELÃNING AV

(4

KUNDKREDIT AVBETALNINGSKONTRAKT

Säljare Nummer

Adress Telefon

Varor

Bclaningslimxt kr med S; kreditavgiftperår(se§ l).

Bflinlngülldkl Rantetats Rantebelastiiiiigsjieritid llanteringsavgifter f. n.

Q f. n. Upplägningsavgift kr Månadsavgift kr

Avtalstid Särskilda Villkor

Dettaavtalersätteravtal avden

Paiit (i defall sidanlämnatutiivervadsomangives i avtalet)

NlellaziKuntlkrvditoth saljarenhar traffatx .ivtal ang.ridebclåning n.it i enlighetmeddet ujaphürda .ivtalet.Av dettaavtalhar två lika- .iv .1\bLIJl||ll|g'\lUnll'Jl\( - fortxätrii _l;\\l\kallat kontrakt-- enliül lydaiitleexemplar upprättats och växlat:mellanparterna, i dettaavtal.iiieivnavillkor. Da .avtaletiipphiirtskalldet :lock furt- !)|\$U'l'0.\l GÄÄLLER NEDANSTÃl-ZNDE ÖVRlGAVILLKOR farantletillämpaslx-.raffavitle\.|el\n.lkontrakt.somKuiiilkretlitbela-

Ort, datum Ort, d.itum

Säljarens firinatcckning KUNDKRED|T AB

ÖVRIGA VILLKOR

l. ÅrrilrtuIiigiuzi/i Räntanbelastas efterskott.i kredit- och avräkningskontor medinter- .Itagei- sigatt enligt.avtalets bestämmelser llâniiiasäljarenkn vallerwin .1n_t:t\l ineres-.en xasom räntebelastniiigsperiod. dit mot säkerheti form av \)\Cfl.|(;i\|:.iv saljarrättiizheterria t-ii kuritr.ikten inklusiverätten till det forsalila_utldwlunderfuriittlittnin_ § 4. Ilmrlrirngvrtigif/er Kuiidkretlitfinnersi):efter provningkunnagodtagaknntrakten,ktagan- lâundkreditägeromgående efter mottagandet av kontraktuttag: hantedet innebäratt Kuiitlkretlit belanargütlldgllhlkontraktintill ett belopp ringsavgiftmedbeloppmmangesiingressen ovan. sommotsvararovan angivenprocent(belaningsgrad) av sammanlagda sliitsuninian av vid varjetillfälle iitiwtaenilcavbetalniiigsforiliingar a kun- ä S, Kri-ili/[vrdtniitg trakt vilkain_i:.ir i belaniiigxiiiiilerlaget enligtKuntlkretlitivid varjetillfälle gällande bestämmelser. Till Kiinilkretlitinsäntkontraktbör varaförsettmedav säljarenanskaf- Säljarens fadoch bekostad upplysning medtaxerinesuppgift och i dc fall kontraktets kredit far dockhögstuppeatill ovan:angivenbelanin imit, rcsttkuldöverstiger10.000kronorskallsidankreditupplysning alltid med- Kreditavgiftxkallerläggas i fiirsknttfor krvilittitlenmedett beloppnint- foljakontraktet. svarande ovanangiven procent.ivbelangxlimiten.

§ 2. Kmhr- »cbairäkuzngikmini § 6. Knnlra/tIs/urnnilär Säljarens kredit belattaxctt för säljarensärskiltupplagtkredit- UChav- Kontraktskallvaratecknatpa formulär,somgotlkäntsav Kundkredit. räkningskonto. Kundkredit er debiterakontot fiir Kuntlltreilittillkom- Trgøckning avformulärombesörjes ochbekostas avsäljaren. mandeavgifteroch ränta, Fran.iVbcldlnlnpzddlparna inflytandelikvider § 7, vmauiln-ralmntriiiIlL-ur skall krcditcraskontot. Skullexäljarens skuld enligt krcdit- ueh av ningskontot överstiga i § I beviljadbelaningslimit ellerangivenbelanings- Kontraktskall.för att kunnadiskontcras hosKundkredit,uppfyllaföljangradär säljaren skyldigatt omgående reglera inenkjulandcxktild, llCvillkor:

5 s. Ram A. Handpenningens storleki förhållande_ till kontantpriset_ och avbetal- Säarenerläggerräntaför utnyttjadkredit (skuld;i kredit-ochavräk- ningstidens längdskallfastställas renlighetmedav statlig:_tHYHÖQEhP ningskontot)somvid nuvarande räntelägeuppgårtill i ingressen angiven ter utfärdadeföreskrifter.l iivrigt enligt villkor somgallerinom brangçhcn ellersomüverenskommits medKundkrcdit. procentsats. SkulleKundkreditbexlutaomändringavräntesatten för detta slagavkreditändrasomedelbart I ingresten angiven(äñtesats i motsvarande B, Avbetalningskall erläggasper manad eller kvartal. Betalningsmin, Reglerasicke överskjutande skuldi kreditvoch avräkningskontot dig skallvaraden l i månaden, undantagsvis kan betr. minadsbetalenligt § 2 ägerKundkreditdebiterasäljarenränta.i det övcnkjutande ningardenlf godkännas, beloppet efterenräntesats sommedJ procentöverstiger densomeljestutgår C. Sistaavbetalningen skalli kontraktetfastställas så,att denej överstiger för skuldpå kredit-ochavräkningskontot. summanav tvi avbetalningar ochej understiger en halvavbetalning.

102 Appendix 7:1

S I. Örrrlâlrlsøu kontra/t! l-ör denhändelse säljarens kredit överstigeri S l beviljadbelåningslimit Dåkontraktöversändes till Kundkredit,skalldet varaöverlåtetpåKund- eller angivenbelåningsgrad äger Kundkreditinnehållasådanakontrakt kredit eller orderav vederbörligfirmatecknareför säljareneller dettas somhär avsesintill desskreditennedgitt till medgivetbelopp.lntill så befullmäktigade ombudenligt av Kundkreditgodkändtext. Överlåtelse skettär Kundkreditinnehavare avallarättigheterpågrundavkontraktet. skallvaradaterad. Är det fleraöverlätelser skalldettagällaenvarav dem Vid äterlösen enligtdennaparagrafskallKundkreditägarätt att debitera ochskallkedjanvaraobruten. säljarens kredit- ochavräkningskonto medenavgift sommotsvarari inl de fall överlåtelse ickeskettellerär bristfälligbefullmäktigarsäljaren gressen angiven uppläggningsavgift. härmedoåterkalleligen densomKundkreditdärtill utseratt överlåtasamt- De avbetalningskontrakt somavsesi dennaparagrafskallav Kundkredit ligarättigheterävensom äganderätten till densåldavarantill Kundkredit. itertransporteras påochätersändas till säljarensnarast efterdetatt säljaren erlagt föreskrivnabetalningar.Det åliggersäljarenatt omgående efter § 9. Rinlrkløusuliiilkontra/t!äwntiganilr10.000kmnnr emottagandet av återtransporterat kontraktunderrättaavbetalningskoparen Om säljarensåönskarkan dennefürsekontraktmedavbetalningsskuld omatertransporten. (kontantprisminushandpenning plus ktetlittillägginklusivemervärdes- l-iordenhändelse säljarensåönskarär Kundkreditberettatt genomsitt skatt)överstigande HJ.000kronormedav Kundkreditgodkändränteklau- dotterföretag Kredit-Inkasso vidtagainkassoåtgärder motbetalningsförsumsulinnebärande anpassning av kredittilläggcttill vid varjetillfälle avRiks- liga avbetalningsköpare. Eventuellakostnader för inkassoarbetet skallbebankentillämpatdiskonto. siridasavsäljaren.

S 10.Färsikring § IS. Förlängning resp.uppsägning at artalrt Därestegendom somavscti diskonterat knntraktickeomfattasav hem- Nledgiver Kundkreditförlängningavavtalstiden, skall,därej annatmellan försäkringåliggerdet säljarenatt utan kostnadför Kundkreditförsäkra Kundkredit0th säljf :tagetöverenskommits_ avtalstiden varjegängsådant ellertillseatt köparenförsäkraregendomen till betryggande belopp.Skulle ntcdgivantlc lämnas förlängas medIZ månader. Kundkreditfinnaatt egendomen är oförsäkrad ochunderlåtcrsäljarenatt DärestenligtKundkredits bcprovandc säkerheten föi dettaavtalickelängefterKundkredits anmodan tecknaftirsäkringägerKundkreditpåsäljarens re finnesvarabetryggande ellereljestomständighet finnesföreligga.som bekostnad försäkra egendomen. ävent- r forbindclsernas behörigafullgürande skallKundkreditägainstäl- Skulleförlustuppståpå grundav att sidanegendom iir oförsikratleller la beganandetavdengenomavtaletupplåtnakrediten.OmdärvidKundickeförsäkradtill fulla värdetägerKundkrediträtt att .i säljarentillfullo kreditsåpäyrkarskalldenunderdettaavtalutnyttjadekreditenvaratill åtcrdebitera restskulden jämteräntaoch indrivningskostnader. b-:iainiiz förfallen :i tid som Kundkreditbestämmer.Därest genom myndighetsingripandeförutsättningarna för detta avtal enligt Kund- S ll. Säljarens anna:för IznnfrøIz/rl kreditsbcdömande ändrasforbchlillersig Kundkrediträtt att omgående förhandla omdclhl.wtalsfortsattaomfattning. Säljaren ansvararfor att av säljareneller.iv dessatcrfiirualiarc resp.försäljarelämnadeuppgifterå kontraktenär riktiga. Förlusterinklusive utläggoch kostnader somåsamlsats Kundkreditgenomoriktigauppgifter S 16.Forcemuirur av säljarenellerdennes aterfö Ãiljarcresp.försäljareskalltill fullo ersättas Kundkreditär ickeamvarigför skada.somberorpi lagbud.myndighets av säljföretaget. Detta skall jämvälgilla ävenefter det att kontrakten åtgärd,krigshändelse. strejk. lockout.bojkott, blockadeller annanlikdiskonterats hosKundkredit. nandeomständighet. Torbehalleti frågaom strejk.lockout.bojkott och VidareskallsäljarenersättaKundkreditför kostnaderellerförlustersom bllikkls llcr siluinlavaresigKundkreditsjälvär parti ellerföremålför drabbarKundkrediti anledningav de invändningar somavbetalningskö- sidanattardellerej. exempelvis kunsuicntlsöp- Skada.somnia uppkomma i andrafall. skallersättas.iv Kundkrediten-. paremedstödav i lag angivnabestämmelser, dist idenmanvållande lagen,kankommaatt resamotKundkredit. liggerKundkredittill last.

§ 12.GaranIi/ärpliklelser m.ni. *SI7. Rix/niiuungilun.llinjgiii Belåningfrån Kundkredits sidaav kontraktenligtdettaavtal.it-serendast Säljarenskall årligenutan .inmodantill Kurdkreditöversända årsredosäljarens rättigheterpågrundav kontraktetinklusiverättentill varan.Det visningsamtom Kundkreditsapafordrarävenperiudbokslut. aliggersäljarenävenefter diskonteringcn .itt gentemotköparenfullgöra de skyldigheter. somenligt kontraktetell eljestri grund av avbetal- s 18.SilfjWfllf/lurl»mmm/e ningzköpet åvilars _a_ uv: n. Qalunilasvartr |.It|'| ensamtfor eventuella Utan extra kostnadfor säljarenöversändatill denneen gång per service-och garantiförpliktelser och fullgorandetav kontraktsenliga åt- manadilrl. saldiilistor.d. v. s. cn spi aiiun på varjeutelöpande kongärdermedanledning avbefogad:reklamationer. vi-ikt upptagande restskuld.undersistf flurna månadverkställdainbetalningar.utsändakravbrcv.ni. m. l.› statistikövernäljarens mellan- § I). Ägumina::i/ai1›.-I›aIl«ngilzigbn havande medlstijsarna ochKundkredit.Påsärskildframställningfrånsälj- Däreutmedäganderättsfâj-beliail försaldgentlomblir f.tstegendom. :ligger fu rt kanKundkreditutanextrali0alnddujspdela ovannämnda saldolista det säljarenatt gentemotKundkreditsvaraför förlustbeträffanderest- i oli.alisTnr,enfor tarje atcrfornljareel.d_\l. skuld,räntaochinkarsokostnad. t 19.Ri-Uam § 14.Säljarens iIgL/ijç/.mt a!! ulrrliisa/tIi/Ilrafil Reklaminnchallantli- Kundkredits namnfår ej förekomma utanKundkre- Om förfallenbetalningtrots Kundkrcditsordinariekravrutinuteblir är uantuctlgivandc. säljaren skyldigatt återtaga kontraktet. Bestriderköparenbetalningsskyldighet ellerföreliggeri övrigt omständig- § 20.Biläggunilr zulut/rr het somenligt Kundkreditsbedömande äventyra:avbetalningsköparens Alli I\l\!Cr btvi-äffandi: tolkningochtillämpningav dettaavtalellerför fullgörandeav sinaskyldigheterägerKundkreditkravaatt kontraktet de ,I ställdsäkerhetskallanhäiigiggoras vid Stockholms Tingsrätteller omgående äterlöses avsäljaren. .tv irasgenomskiljcmän.

BORGENSFURBINDELSE För fullgörandet av säljarens förpliktelser enligt detta avtal tecknas härmed borgen såsom för egen skuld, tills full betalning sker och gäller

åtagandet även om avtalet förlänges jämlikt § 15

den .. 19

Namnteckning Namnteckning

Namntcckningen förtydligaditryckbcstaver. Titel Namnteckningen tortydligad I tryckbokstáver. Titel

Adressochtelefon Adressochtelefon

Namnteckning Namnteckning

Namntcckningon fartydligaditryckbokstäver Titel Nemnteckningen förtydligaditryckbokstäver Titel

Adressochltélefon Adressochtelefon

El 22.500 75 07 29 LUBson

sou 1977:97 103

8 Finansieringsföretagens övriga

kreditgivning

8.1 Inledning

l detta kapitel behandlas några av finansieringsföretagens kreditformer som inte hänFörts till någon av grupperna factoring, leasing, kontokortskrediter och avbetalningskrediter. Dessa övriga kreditformer är av mycket skilda slag Confirming och kreditgivning mot säkerhet i varulager (lagerfinansiering) erbjuds bl. a. av många factoringföretag. l Förhållande till factoring är dessa kreditformer emellertid beloppsmässigt mycket små. Lagerfinansiering Förekommer dock därutöver i betydande utsträckning inom bilhandeln. Här dominerar de stora bilföretagens egna finansieringsFöretag. Dessa Företag dominerar även den belåning av kontrakt avseende operationell leasing (uthyrning plus service) av bilar som expanderat mycket kraftigt i takt med ökningen av antalet leasingbilar. Belåning av hyreskontrakt förekommer även utanFör bilhandeln. Kontrakt gällande uthyrning av städutrustningar, kontorsmaskiner m. m. belânas av bl. a. ett antal bankägda finansieringsföretag. Finansieringsföretagen ger reverslån till både Företag och enskilda konsumenter. Reverslån till företag utgörs bl. a. av krediter För inköp av komplicerade objekt, t. ex. båtar och flygplan, och krediter till detaljhandeln som avser investeringar i butiksinredningar m. m. De sistnämnda krediterna ges framför allt av finansieringsföretag som ägs av Företag inom detaljhandeln. Reverslån till konsumenter ges vanligen genom ett fast samarbete mellan säljföretag och fmansieringsföretag. Båt-, bil-, renoverings- och fritidshuslån är exempel på dessa konsumentkrediter som under senare år ökat kraftigt. Ett mindre antal Finansieringsföretag är specialiserade på kreditgivning mot säkerhet i statens premieobligationer. Denna typ av kreditgivning är dock relativt liten. l den officiella statistiken räknas även varubelåningsföretagen in bland fmansieringsFöretagen. Som tidigare framhållits är emellertid den verk-

samhet som varubelåningsföretagen bedriver av så speciell karaktär att den

inte närmare behandlas i detta betänkande. Ett 20-tal finansieringsFöretag erbjuder de finansieringsformer som beskrivs i detta kapitel. Bland dessa finansieringsföretag finns både bankägda, leverantörsägda och andra finansieringsforetag.

104 Finansieringsföreragens övriga kredirgivning

Finansieringsföretagens övriga krediter utgjorde enligt den officiella statistiken ca 30 % av de totala utestående krediterna, inkl. leasing, vid utgången av 1976. Denna andel har varit relativt stabil under 1970-talet. Detta kapitel är disponerat på Följande sätt. Först ges en beskrivning av de olika former av övrig kreditgivning som finansieringsföretagen bedriver. Därefter diskuteras den övriga kreditgivningens volymutveckling för branschen som helhet, varefter följer en beskrivning av storleken av finansieringsföretagens engagemang inom de olika formerna av övrig kreditgivning.

8.2 Kreditformer

8.2.1 Corifirming

En finansieringsform som i likhet med exportfactoring förekommer vid internationell handel är conlirming. Coniirming innebär vanligen att ett finansieringsföretag för en köpares räkning betalar leverantören kontant och sedan drar en växel på köparen på det utbetalda beloppet. Om köparen så önskar kan finansieringsföretaget i förväg bekräfta betalningsansvaret till leverantören. Betalningsbekräftelse förekommer även som en från finansieringen separerad tjänst. Conñrming kan användas som en “rullande” finansiering av inköp där köparen har en conlirminglimit hos finansieringsföretaget som han kan utnyttja vid behov. I normala fall lämnas upp till 180 dagars kredit. Säkerheten för den kredit som linansieringsföretaget lämnar köparen utgörs om möjligt av de inköpta varorna. Andra säkerheter som kan förekomma är kundfordringar, realsäkerheter. borgen samt kombinationer av ovanstående. Conñrmingkrediter ges dock ibland även utan säkerhet. Räntan för den utnyttjade krediten ligger normalt ca 4-5 procentenheter över gällande diskonto. Därutöver tillkommer limit- och hanteringsavgift. Jämfört med den traditionella banktjänsten remburs är confirming betydligt enklare. Dels är de administrativa rutinerna inte lika omfattande,dels kan confirming göras rullande över en lång period medan remburs i regel öppnas under en kortare tid, t. ex. ett kvartal.

8. 2.2 Lager/finansiering Finansieringsföretagens lagerñnansieringskrediter förekommer framför allt inom bilhandeln men ges även till företag inom andra branscher. Principen för lagerfinansiering är mycket enkel: varor som ligger i lager belânas och när varorna tas ut ur lagret betalas lånet tillbaka. Huvuddelen av lagerfmansieringen inom bilhandeln sköts av de leverantörsägda biliinansieringsföretagen medan övrig lagerfmansering huvudsakligen bedrivs av bankägda finansieringsföretag. Den helt dominerande delen av finansieringsföretagens lagerfinansiering av fordon, framför allt av personbilar, ges av de stora bilfmansieringsföretagen. Dessa krediter ges endast till de egna, auktoriserade återförsäljarna. Nya fordon belånas ofta upp till 100 % av återforsäljarens anskaffningspris. Vid belåning av begagnade fordon ligger belåningsprocenten lägre, ca 50 96 av

Finansieringsföreragens övriga kredirgivning

försäljningspriset enligt särskilda inom branschen utarbetade prislistor. Till bilfinansieringsföretaget betalar återforsäljarna en ränta for utnyttjad kredit som normalt ligger ca 4-5 procentenheter över diskontot. Förutom lagerfinansiering svarar bilñnansieringsforetagen även for belåning av återförsäljarnas uthyrningskontrakt (billeasingkontrakt). Den belåning av avbetalningskontrakt avseende fordon som dessa företag bedriver har beskrivits i kapitel 7. Förutom lagerfinansiering av fordon förekommer även lagerñnansiering av bl. a. varor med starkt säsongmönster. Ett exempel är djupfrysta kräftor. Produktionen av dessa, bl. a. i Turkiet, sker under en stor del av året, medan konsumtionen i Sverige är starkt koncentrerad till slutet av sommaren. Lagerfinansiering av denna typ går till så att lagret läggs upp hos en auktoriserad Speditör eller hos annan tredje man. Speditören får därefter ett besked om pantförskrivning och spärrar varorna for linansieringsföretagets räkning. Därefter skickas ett underlag for beräkning av belåningsvärde, t. ex. leverantörsfaktura, till ñnansieringsforetaget och lånebeloppet betalas ut. Den genomsnittliga lagringstiden bör överstiga tre månader. När företaget sedan vill ta ut sina varor ur lagret betalar man in en summa som motsvarar Iånebeloppet för dessa varor. Varorna belånas upp till 60-70 % av värdet. Räntan for utnyttjad kredit ligger normalt 4-5 procentenheter över diskontot. Till detta kommer vanligen \ en limitavgift på l % av beviljat kreditbelopp. För att täcka kostnader for hantering m. m. tar linansieringslöretaget en hanteringsavgift på ca 0,25 % per månad på utnyttjad kredit.

8.2.3 Belåning av hyreskonrrakt

På ungefär samma sätt som ñnansieringsföretag belånar avbetalningskontrakt belånar de även hyreskontrakt. Operationell är en vanlig leasing beteckning på denna typ av hyresuppgörelser. Termen innebär korttidsförhyrning av utrustning där kontraktet även inkluderar serviceåtaganden från uthyrarens sida. Avtalstiden är for det mesta 6-24 månader och understiger därmed vanligen hyresobjektens ekonomiska livslängd. När det gäller bilar används ofta begreppet billeasing. Det är vanligen leverantörer som bedriver denna fomt av uthyrningsverksamhet. Det finns ingen allmän information om hur stor andel av kontrakten som belånas hos linansieringsforetag men framför allt när det gäller bilar torde denna andel vara relativt stor. Vid belåning av hyreskontrakt hos ett linansieringsforetag kan uthyraren även dra fördel av linansieringsföretagets välutvecklade administrativa system för bl. a. avisering och likvidhantering. Liksom vid lagerfinansiering är det lämpligt att dela upp beskrivningen av belåning av hyreskontrakt i en fordonsdel och en övrig del. Enligt uppgift från trafiksäkerhetsverket fanns det i slutet av 1976 över 60 000 bilar, exkl. utryckningsfordon. med besiktningsskyldighet var sjätte månad. Den dominerande delen av dessa bilar är leasingbilar. dvs. bilar som forhyrs på i regel minst ett år. Vanligen hyrs dessa bilar av företag. 1 siffran 60 000 ingår emellertid även bilar som används i korttidsforhyrning. I leasingutredningens betänkande Billeasing (DsK 1975:11) uppskattas

106 Finansieringyöretagens övriga kredirgivning

andelen leasingbilar av totala antalet bilar i uthyrningsrörelse vid utgången av 1974 till drygt 80 %. Denna andel uppvisade en stadig ökning fram t. 0. m. 1974 som är det sista år för vilket denna statistik återges i leasingutredningens betänkande. Om andelen 80 % antas gälla även for 1976 skulle antalet leasingbilar vid slutet av detta år därmed uppgå till ca 50 000. Det bör framhållas att det i siffran 50 000 även ingår sådana bilar som finansieringsföretag köper in och själva leasar ut. Dessa bilar är då leasingbilar, men det år fråga om finansiell i stället för operationell leasing. I förhållande till billeverantörernas operationella leasing är dock denna finansiella leasing relativt begränsad. Billeasingkontrakt belånas ofta hos ett finansieringsföretag. Liksom vid lagerfinansiering av fordon dominerar här de stora bilföretagens egna finansieringsforetag. Själva tekniken påminner mycket om den som används vid belåning av avbetalningskontrakt. Säkerheten utgörs av rätten till inkommande likvider och själva varan, dvs. bilen. Kompletterande säkerheter i form av fastighetsinteckning, pant eller borgen kan dock förekomma. Ett icke leverantörsägt fmansieringsföretag tillämpar följande avgiftssatser: ränta på utnyttjad kredit 6-8 procentenheter över diskontot, limitavgift l % samt uppläggningsavgift 35 kr per kontrakt och månadsavgift 9 kr per kontrakt. De auktoriserade återförsäljare som belånar kontrakten hos leverantörsforetagets eget finansieringsföretag erbjuds normalt bättre belåningsvillkor på grund av att samarbetet är fastare etablerat. Utanför bilhandeln är det bl. a. kontrakt avseende uthyrning av städutrustningar, kaffeautomater och kontorsmaskiner som ofta belånas hos finansieringsforetag. Genomgående gäller att hyresobjekten inte är alltför dyra. Kommer man upp i ett inköpspris i storleksordningen 50 000-100 000 kr kan det nämligen vara mera attraktivt att använda finansiell leasing som fmansieringsform. Precis som vid belåning av hyreskontrakt avseende bilar, påminner förfarandet mycket om belåning av avbetalningskontrakt. Finansieringsföretaget lämnar en limit inom vilken det åtar sig att belåna hyreskontrakt. Vissa krav, bl.a. på längsta tillåtna hyrestid och högsta sammanlagda hyresbelopp, ställs på hyreskontraktens utformning. När uthyraren överlåtit hyreskontraktet till finansieringsföretaget underrättas förhyraren om detta och att han skall erlägga hyresavgifterna direkt till finansieringsföretaget. Uthyraren kan därefter hos finansieringsforetaget lyfta en kredit som svarar mot summan av återstående hyresavgifter (med vissa avdrag) gånger den belåningsgrad som fastställts i kontraktet mellan uthyrare och fmansieringsföretag. Säkerheterna utgörs av hyresföremålet och rätten till inkommande hyresbetalningar. Ibland erfordras även kompletterande säkerheter. De ränte- och avgiftssatser som angavs för belåning av hyreskontrakt gällande bilar är i stort sett giltiga även när det gäller belåning av hyreskontrakt avseende andra objekt.

8.2.4 Reverslån till företag Reverslån till företag ges av fmansieringsföretagen på i huvudsak två sätt. För det första ger framför allt factoring- och leasingbolag krediter som har

Finansieringsföreragens övriga kredirgivning 107

samband med de ordinarie verksamheterna. Det rör sig både om rena rörelsekrediter och finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. l vissa fall rör det sig om finansiering av objekt som kräver specialoffert baserad på ingående analys, t. ex. fartyg och flygplan. För det andra finns det inom detaljhandeln ett antal finansieringsföretag som ger krediter till enskilda butiker. Det rör sig ofta om investeringar i lagerlokaler, frysanläggningar osv. Ett par av de stora distributionskedjorna har egna finansieringsföretag men det finns även fristående butiker som gemensamt äger finansieringsföretag som är specialiserade på denna typ av kreditgivning.

8.2.5 SäIjar/örmedlade reverslân till konsumenter l samarbete med säljföretag ger några finansieringsföretag krediter knutna till inköp av vissa varor. Dessa lån ges av linansieringsforetagen direkt till konsumenterna. En rad olika varianter förekommer. Vanligast är fritidshuslån och medellånga reverslån som ges i samband med inköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror. Dessa har under den nuvarande åtstramningen av bankernas konsumentkrediter blivit mycket populära i och med att de för många konsumenter fungerar som ett substitut för ett vanligt banklån. Den ökade populariteten hos dessa kreditformer torde även vara en följd av innehållet i förslaget till konsumentkreditlag vilket hos många säljare synes ha skapat en mera reserverad attityd gentemot avbetalningskrediter. Fritidshus/ån ges i samband med försäljning av fritidsfastigheter av elementtyp. Ibland finansieras även markinköpet av finansieringsforetaget. Löptiden uppgår för det mesta till lO-15 år men även längre löptider förekommer. Räntan ligger vanligen 6-9 procentenheter över gällande diskonto. Dessutom tillkommer uppläggningsavgift och aviseringsavgift. Förutom säkerhet i pantbrev krävs i vissa fall komplettering genom borgen från säljföretaget. Kravet på handpenning uppgår ofta till minst l0 96 av husets leveransvärde. Fritidshuslån förekommer både som annuitetslån och som lån med rak amortering. Medel/ånga reverslân ges i huvudsak i samband med inköp av bilar, båtar och s. k. vitvaror (kylskåp, tvättmaskiner m. m.). l normala fall krävs inga säkerheter. Löptid och krav på kontantinsats varierar. Billånen är utformade så att de svarar mot de legala krav som gäller för kreditvillkoren vid avbetalningsförsäljning av bilar. Enligt dessa krav måste kontantinsatsen uppgå till minst 40 % av bilens försäljningspris och den längsta tillåtna amorteringstiden är för närvarande 18 månader. Lånebeloppet ligger för det mesta i intervallet 3 000 till 25 000 kr. Båtlånen har, beroende på varans längre livstid, normalt längre löptid än billånen. Allmänt gäller att ju större lånebeloppet är, desto längre kredittid medges. Den maximala kredittiden uppgår till 4-5 år. Lånebeloppet ligger för det mesta i intervallet 3 000 till 30 000 kr. Kontantinsatsen brukar ligga kring 20 -30 96. Renoveringslån (även kallade förbättringslån) ges ofta i samband med ombyggnad av kök m. m. och avser bl. a. inköp av hushållsmaskiner. Kravet 1 Dessa ha, beskrivits på kontantinsats brukar ligga i storleksordningen 10 % och löptiden är .närmare i avsnitt 7.3.2.

108 Finansieringsföretagens övriga kreditgivning

normalt 5 år, löptider på upp till 10 år förekommer dock. Krediten brukar uppgå till mellan 3 000 och 30000 kr. Precis som för fritidshuslån gäller även för bil-. båt- och renoveringslån att lånen ges genom ett fast samarbete mellan säljföretag och finansieringsföretag. Till skillnad från fritidshuslån ställs emellertid normalt inga krav på säkerheter. Dessutom behöver säljföretaget inte ta någon del av kreditrisken. Till följd av detta är kreditbedömningen relativt ingående. Bil-, båt- och renoveringslån är för det mesta annuitetslån. Räntan ligger f. n. ungefär l0-ll procentenheter över gällande diskonto. Förutom ränta tillkommer vanligen även uppläggnings- och aviseringsavgift.

8.2.6 Andra krediter Långt ifrån alla typer av krediter som ingår i gruppen övrig kreditgivning har kommit med i ovanstående genomgång. Bland de som ej tagits med kan nämnas topp/än till nybyggda bostadsfastigheter, lån mot säkerhet i statens premieobligationer samt re/inansiering av postorderföretagens kreditørsä_I/ning. De totala utestående postorderkrediterna uppgår till ett par hundra miljoner kronor fördelade på ca 300 000 konton. Finansieringsföretagen refinansierar uppskattningsvis knappt hälften av dessa krediter.

8.3 Omfattningen av finansieringsföretagens övriga kreditgiv-

ning

I detta avsnitt studeras utvecklingen av finansieringsföretagens övriga kreditgivning. hur denna kreditgivning volymmässigt är fördelad på de olika kreditformerna som beskrevs i föregående avsnitt. samt vilka finansieringsföretag som erbjuder dessa kreditformer. Statistiska centralbyråns uppgifter om finansieringsföretagens övriga krediter ger den totala utvecklingen under åren 1968-1976. När det gäller att bedöma volymen av de olika kreditformerna är det lämpligt att använda den statistik som framtagits av Finansieringsföretagens Förening. Slutligen kan viss information om de enskilda finansieringsföretagens engagemang i olika former av kreditgivning erhållas ur företagens årsredovisningar. Graden av öppenhet i redovisningen varierar emellertid mellan olika företag, vilket begränsar värdet av denna informationskälla. Som framgår av tabell 8.1 har fmansieringsföretagens övriga kreditgivning expanderat mycket kraftigt under åren 1974-1976. Den årliga ökningen i utestående krediter under dessa år var ca 400-500 mkr. Vid utgången av 1976 uppgick de övriga krediterna till 2,6 miljarder kr, vilket var ca 30 % av finansieringsföretagens totala utestående krediter vid denna tidpunkt. Denna andel har under hela perioden 1968-1976 legat i intervallet 30-40 “/o. Även om SCB:s statistik inte säger så mycket om vilka finansieringsföretag som bedriver olika former av övrig kreditgivning är det dock, som framgår av tabell 8.2, ändå möjligt att ur statistiken dra vissa slutsatser om detta. Den dominerande delen av den övriga kreditgivningen består av vad som i den officiella statistiken benämns “andra lån. Dessa ges framförallt till

Finansieringsföretagens övriga kreditgivning 109 Tabell 8.1 Finansieringsföretagens övriga krediter per den 31/12 1968-1976

I Med övrig utlåning avses utlåning till allmänheten som i SCB:s statistik inte hänförs till någon av grupperna factoring, leasing, kontokortskrediter, avbetalningskrediter eller krediter från varubelåningsforetag. Källa: SCB

Tabell 8.2 Finansieringsföretagens övriga krediter” per den 31/12 1976 uppdelade på delkomponenter (mkr)

Låneform Samtliga Därav med huvudsaklig inriktning på Företag Avbetalnings- Factoring/ Annan krefinansiering Leasing ditgivning

Andra växlar 89 11 _ 78 Lån mot säkerhet

ü För definition av övriga krediter, se not a till tabell 8.1. Källa: SCB

företag och inkluderar bl. a. bilfinansieringsföretagens lagerkrediter och belåning av billeasingkontrakt. Kategorin andra lån till övriga innehåller bl. a. de säljarförmedlade konsumentlån som beskrivits i tidigare avsnitt. Conñrming och lagerñnansiering av annat än fordon bedrivs nästan enbart av factoring- och leasingföretag. Som framgår av tabell 8.2 svarar dessa kreditformer för en mycket begränsad del av ñnansieringsföretagens övriga kreditgivning. Den information om volymen av övriga krediter som kan hämtas ur statistiken från Finansieringsforetagens Förening finns sammanställd i tabell 8.3. Enligt tabell 8.3 uppgick medlemmarnas totala utestående övriga krediter vid utgången av 1976 till 2 040 mkr plus de reverslån som ingår i de 877 mkr

110 Finansieringsföretagens övriga kredirgivning

Tabell 8.3 Uppgifter om finansieringsföretagens övriga krediter per den 31/12 1976. sammanställda av Finansieringsföretagens Förening!”

Kreditform Utestående krediter mkr

Övriga företagskrediter 792 fordon 401 Belåning av leasingkontrakt, Ovriga fordonskrediter (lagerkrediter) 839 lçonsumentkrediter: avbetalning och reverser (877)t Ovriga konsumentkrediter 8

Summa 2 040 (2 917)

0 l denna tabell ingår inte de kortlösa kontokrediterna i den övriga kreditgilvningen. För övrigt gäller samma definition av övriga krediter som i tabell 8.1 och 8.2. b Uppgifterna innefattar enbart medlemsföretagen. CI denna siffra ingår säljarformedlade reverslån till konsumenter och vissa fastighetskrediter, bl. a. fritidshuslån. Huvuddelen utgörs dock av avbetalningskrediter. Källa: Finansieringsforetagens Förening.

som består av konsumentkrediter. Volymen av reverslånen svarar för en mindre del av de 877 mkr som redovisas i tabell 8.3. Totalt skulle därmed medlemmarnas övriga krediter uppgå till mellan 2 och 2,5 miljarder kr vid utgången av 1976. Vilka är då företagen bakom dessa siffror? I tabell 8.4 visas en uppställning med ett 10-tal finansieringsforetag som erbjuder någon/ några av de kreditformer som ingår i gruppen övrig kreditgivning. För varje företag markeras vilka av de aktuella kreditformerna som företaget arbetar med. Uppgifterna bygger på årsredovisningar och information från de enskilda företagen. i tabell 8.4 innehåller inga uppgifter om storleken av Uppställningen inom de olika verksamhetsgrenarna. Orsaken till företagens engagemang detta är att de enskilda linansieringsföretagens årsredovisningar ofta inte ger information Dessutom betraktas vissa sådana så mycket på denna punkt. uppgifter som affárshemligheter. Som framgår av uppställningen dominerar de bankägda fmansieringsförehelt när det gäller confirming och lagerfmansiering, exkl. fordon. tagen Endast arbetar med säljarförmedlade reverslån till fyra finansieringsföretag konsumenter. Bilfmansieringsforetagen är givetvis viktiga när det gäller lagerfinansiering avseende fordon och belåning av billeasingkontrakt. Avslutningsvis bör framhållas att uppgifterna i tabell 8.4 är i högsta grad Såväl sådana fmansieringsforetag som återfinns i tabell 8.4 approximativa. som andra finansieringsföretag har engagemang som inte har markerats i tabellen. Dessa engagemang har dock inte bedömts vara av en sådan storlek att de borde redovisas i detta sammanhang.

Finansierings/öreragens övriga kredilgivning

Tabell 8.4 Några av de större finansieringsföretagens engagemang i olika former av övrig kreditgivning Företag Kommersiella krediter revers- Säljarförmedlade lån till privatpersoner Conñrming Lager- Belåning av Reverslán Fritids- Medellånga finansiering hyreskontrakt till företag huslån reverslån fordon övrigt fordon övrigt Bankägda FinansSkandic x x x x x x x x lndustriFinans x Merkantil Factoiing/ Leasing x x x PKñ nans/ PKfactoring x x x x Svenska Finans x x x x x

Leveranlörsägda bi//inansieringsjörelag x x Övriga Finax x x x x K undkredit x x x x Vendax x x x x Vendor x x x x x x x 0 Uppgifterna i tabellen avser läget i början av 1977 Källa: Årsredovisningar och uppgifter från de enskilda företagen.

sou 1977:97

9 Finansieringsföretagens upplåning

9.1 Specialinlåningsmarknaden

Finansieringsforetagens upplåning kan delas in i långfristig upplåning, upplåning i bank samt upplåning på den s. k. specialinlåningsmarknaden. Finansieringsföretagens möjligheter att erhålla långa lån synes ha varit begränsade. Bankkrediter, huvudsakligen i form av checkräkningskredit, har däremot spelat en väsentlig roll. Särskilt i tider av kreditåtstramning har det emellertid inte varit att öka upplåningen möjligt i bank. En viktig förutsättning for finansieringsforetagens expansion har därför varit existensen och tillväxten av en öppen marknad för kortfristiga lån, som i brist på en bättre benämning kan kallas specialinlåningsmarknaden. Med specialinlåning avses i första hand inlåning i banker av stora belopp, i dag vanligen minst 500 000 kr. Räntesättningen vid denna inlåning löljer inte de utannonserade räntevillkoren utan är ett resultat av förhandlingar mellan banken och långivaren. I vidare mening har emellertid begreppet specialinlåningsmarknad numera vidgats till att omfatta upplåning som motsvarar bankernas specialinlåning även när den företas av andra än banker. Exempel på sådana låntagare är finansieringslöretag, stora industriföretag och kommuner. Långivare är framför allt större industri- och andra fonder, företag, stiftelser och organisationer. För företag är utlåning på specialinlåningsmarknaden ett sätt att placera sin ofta omfattande likviditet. Specialinlåningsmarknaden kan sägas ha tillkommit vid mitten av 1960talet. Den första tidpunkt för vilken uppgifter om affarsbankernas specialin- Iåning finns tillgängliga är slutet av december 1968. Den uppgick då till ca 4 miljarder kr, vilket motsvarade knappt 10 % av affársbankernas totala inlåning vid denna tid. Vid utgången av september 1977 hade affársbankernas specialinlåning stigit till 20 miljarder kr eller ca 20 % av deras totala inlåning. Motsvarande belopp for hela banksektorn var då ca 27 miljarder kr. Specialinlåningsmarknadens tillväxt sammanhänger med ett flertal faktorer. Ett ökat kostnadsmedvetande hos större har lett till att dessa företag utvecklat allt mer ambitiösa ñnansfunktioner. En under senare år relativ ökning av företagens finansiella placeringar kan vara både en förklaring till och ett resultat av specialinlåningsmarknadens tillväxt. Dessutom kan det inte uteslutas att den nuvarande nedåtgående trenden har på aktiemarknaden inneburit att kapital slussats över till specialinlåningsmarknaden som ger en hög och säker förräntning. Slutligen torde systemet med likviditetskrav för bankinstituten ha haft betydelse för tillväxten av specialinlåningsmarknaden.

114 sou 1977:97

Finansieringsföretagens upplåning

En konsekvens av detta system är tillfälliga tryck uppåt på räntenivån när de olika bankerna söker dra till sig inlåning för att kunna uppfylla gällande likviditetskrav. Förutom effekten på räntorna torde likviditetskraven även ha ökat bankernas benägenhet i allmänhet att dra till sig specialinlåning. möjlighet att För finansieringsföretagen ger specialinlåningsmarknaden skaffa de medel som behövs under förutsättning att de är beredda att betala den ränta som krävs. Jämfört med bankerna är ñnansieringsföretagen i detta avseende gynnade eftersom de har en betydligt större frihet i räntesättningen För linansieringsföretagen är det enbart konkurrensen på på utlåningssidan. marknaden som begränsar möjligheterna att höja utlåningsräntorna. Bankerna har däremot. efter diskussion med riksbanken, åtagit sig att uppfylla vissa rekommendationer som innebär begränsningar av möjlighei förhållande till diskonterna att höja den genomsnittliga utlåningsräntan tOt.

9.2 Långivare och låneformer

l tabell 9.1 visas fördelningen av finansieringsföretagens upplåning på och låneformer under perioden 1969-1976. långivare Som framgår av denna tabell kommer ungefär 80 96 av finansieringsforefrån andra än banker. Den helt dominerande delen av dessa tagens upplåning medan resterande del 80 % kommer från specialinlåningsmarknaden, som kan definieras som framför allt utgörs av långfristig upplåning, upplåning med mer än ett års uppsägningstid. upplåning sker främst i form av Finansieringsföretagens långfristiga reverslån och kommer från bl. a. försäkringsbolag, stiftelser, pensionskassor och företag. Även om denna upplåning ofta kommer från samma långivare är karaktären på lånen sådan som uppträder på specialinlåningsmarknaden att likställa denna upplåning med bankernas att det är något oegentligt specialinlåning. Den genomsnittliga löptiden torde för ñnansieringsföreta- 10 år gens långfristiga upplåning ligga vid ca 5 år men lån på upp till förekommer. Om det inte gäller större, bankägda företag kräver långivarna normalt kreditgaranti. Den officiella statistiken säger inget om hur stor är. Med utgångspunkt från finansieringsföretagens långfristiga upplåning uppgifter i årsredovisningar och samtal med ett antal större finansieringsföupplåningens andel av linansieringsföretagens retag kan den långfristiga skattas till 10-15 96. Mycket stora variationer i denna andel totala upplåning mellan olika företag förekommer dock. Många finansieringsföretag säger sig sträva efter att öka andelen långfristig upplåning med hänsyn till att normalt löper på längre tid än upplåningens formella uppsägutlåningen ningstid. Finansieringsföretagens förlagslån är givetvis också en form av långfristig De kommer normalt från aktieägarna men även andra långivare upplåning. av förlagsbevis och förekommer. Förlagslånen upptas inte mot utfardande bjuds inte ut på den öppna marknaden. För bankägda finansieringsföretag som innebär att upplåningen inte får överstiga gäller ett kapitaltäckningskrav ca 12,5 gånger den s. k. kapitalbasen. l denna kapitalbas ingår förutom aktie-

Finansierings/öreragens upplåning 115 Tabell 9.1 Tidsserie över ñnansieringsföretagens upplåning per den 31/ 12 1969-1976

159 1976 76 8 898 7 7 16 70 193 i SCB:s statistik täcker även in 1968 men uppgifter for detta år återges ej i denna tabell p. g. a. att de är mycket osäkra. b P. g. a. felaktigheter i rapporteringen till SCB redovisas ett for högt värde på andelen egna accepter av ñnansieringsforetagens totala upplåning. Vid utgången av 1976 bör den ha varit ca 10 96 istället för 14 96 som angesi tabellen. Samma fel har förekommit under tidigare år. t De linansieringsforetag som får sin upplåning i form av egna accepter formedlad av bank känner ofta inte till vem som är den egentlige långivaren. l vissa fall har banken felaktigt redovisats som långivare. Därmed har bankernas lån till finansieringsföretagen i form av egna accepter kraftigt överskattats. Det riktiga värdet torde uppgå till 1-2 %. 4 Enligt SCB:s officiella statistik bestod 15 96 av ñnansieringsföretagens upplåning vid utgången av 1976 av lån från kategorin andra fmansforetag. Denna kategori innefattar andra finansiella företag än banker, således även finansieringsföretag. Vid rapportering till SCB har koncerninterna transaktioner mellan linansieringsforetag ibland redovisats som upplåning från andra ñnansforetag. Den riktiga procentsatsen var därför lägre, ca 7-8 96. Som en konsekvens av detta skall siffran for total upplåning nedjusteras. Enligt uppgift från SCB var finansieringsföretagens totala upplåning for 1976 ca 700 mkr mindre än vad som anges i tabellen. Av samma orsak bör även motsvarande siffror för tidigare år nedjusteras, dock med lägre belopp. Källa: SCB

och garantikapital även forlagslån. Upplåningen från bank har spelat och spelar fortfarande en viktig roll for ñnansieringsföretagen. Bankernas relativa betydelse har dock minskat något under senare år. Som framgår av tabell 9.1, redovisas bankernas andel av ñnansieringsföretagens totala upplåning i dag till ca 20 %. Den dominerande delen härav torde bestå av checkräkningskrediter. De flesta finansieringsforetag har en checkräkningskredit i bank, varvid banken fungerar som ”lender of last resort” då svårigheter uppstår att fâ övrig upplåning till acceptabel ränta. Även om bankernas betydelse som långivare till linansieringsforetagen har minskat något så spelar bankupplåning fortfarande en mycket viktig roll for vissa typer av finansieringsforetag, vilket framgår av tabell 9.2. Således får linansieringsföretag med huvudsaklig inriktning på kontokortskrediter i genomsnitt nära hälften av sin totala upplåning från banker. Som kontrast häremot framstår factoring- och leasingbolagen - for det mesta bankägda som den grupp av ñnansieringsforetag som har den lägsta andelen bankupplåning, ca 10 % om statistiken justeras med hänsyn till de felaktigheter som påpekats i noter till tabell 9.1.

o 116 Fi nansierings/ö retagens upp/aning

:V A8

s: 8G GD §8 82

C

mezczmzväx

w v om m: a. S S..

9.50 m

A: A9 5

G: Q8 2D C:

aia=2u$o=Eumx.u›

5:5 »gegen

_ o o m_ Nm E. m:

:oo

AE 5

80 88 §8 88

§00

.3=_..o._m=a_

xwctoöøm

o N w

Maison_

om 3 S_ s

m

.o..a›_w:«_

aa 5

i_ Am: Gm. :i GG 2.8

:m:

mcEsic_

E2228

-mm:_=_a.on mctoücncc

m_ o n E ä mm

ut.

_

Sö_

wzxmmnså:

:u:

s.. SV S. SV

80 :S

nå_ :m:

uoE

Sim

-mtoxoäox .nanci

Zuma

e o o o m. a

:av os.

ö..

SV

88 G: Gm. 8C GE :Q

mmöxa

u=_=2.=_=

c

amEEmm

5 N. s S. E ,ä ä_

w .ä

Små

m:ouu.o..Emu:__o_m:a:_m

:De:

.m2

m.. :VE: s_

moäoâa

MEEomXOL

asså;

?m

“så

ä:

mscwzag:

:få

mscsaa:

s..

ECC_

åämäa mcexm_

Nä :...: .mom

.EE

så

zoåcounvr_

.også “§30 _oxsâ §50

åmmsêu_

.S9

._O._.C_m

_

:Bah uzxm asså “sax

om

m .F3 å a e

F inansierings/öreragens upplåning 117

Den största delen av finansieringsföretagens upplåning hämtas, som framgått, från vad som kan kallas specialinlåningsmarknaden. Här skall något sägas om låneformer, belopp, lånetider och säkerheter vid upplåning på denna marknad. Bankernas medverkan som förmedlare tas upp i nästa avsnitt och i ett sista avsnitt ges några uppgifter om räntesättningen. De båda Iåneformer som förekommer vid finansieringsforetagens upplåning på specialinlåningsmarknaden är finansväxlar och reverser. De förstnämnda utgör huvuddelen av det som i statistiken kallas egna accepter. Växelformen innebär att räntesatsen bindes för hela löptiden medan reversen ofta anger räntesatsen med utgångspunkt från diskontot. Fördelningen mellan finansväxlar och reverser torde bero på sedan länge etablerade vanor och är inte av något större intresse. Finansväxlar används i huvudsak av några finansieringsföretag som skapades med anknytning till dåvarande Stockholms Enskilda Bank. Den officiella statistiken, där det dock vid rapporteringen rått oklarheter om terminologin, tyder på att växlarna relativt sett förlorat i betydelse under de senaste åren. Bankerna har, åtminstone tidigare, sökt begränsa specialinlåningen till poster på en halv miljon kr och uppåt. Finansieringsföretagens upplåning sker emellertid ibland i mindre poster. Enligt uppgift är dock belopp under 100 000 kr ovanliga. Hos bankerna har under senare år en förkortning skett av uppsägningseller bindningstiderna och en stor del av specialinlåningen har i dag en bindningstid på sju dagar. Finansieringsföretagen har strävat efter att hålla fast vid längre bindningstider på från någon månad upp mot ett år, men även i deras fall har bindningstiderna blivit kortare. Vilka säkerheter som ligger till grund för finansieringsföretagens upplåning hänger bl. a. samman med det låntagande företagets renommé. De bankägda företagen intar i detta avseende något av en särställning. Dels genom det faktum att banken äger dem och dels genom att de är underkastade krav på kapitaltäckning som begränsar upplåningsrätten. kan de bankägda finansieringsföretagen normalt genomföra sin upplåning utan att behöva ställa några formella säkerheter. Icke bankägda ñnansieringsföretag ställer normalt säkerhet för sin upplåning i form av pantsättning av fordringar och kontrakt. Ett par större ñnansieringsföretag utgör dock undantag i detta avseende. Bankerna lämnar i viss utsträckning garanti för finansieringsföretagens upplåning. Detta synes emellertid ha blivit mindre vanligt på senare tid. Enligt den officiella statistiken uppgick finansieringsföretagens upplåning mot bankgaranti vid utgången ax 1976 endast till ca 4 %. Motsvarande uppgift för tidigare år finns inte. Huvuddelen av garantierna torde avse ñnansieringsföretagens långfristiga upplåning. Enligt uppgift utfärdar ibland även kreditförsäkringsbolag garanti för linansieringsföretagens upplåning.

9.3 Bankers förmedling av

finansieringsföretags upplåning

Förutom att bankerna själva ger krediter till fmansieringsföretagen spelar de också en viktig roll genom att de ofta förmedlar linansieringsforetagens upplåning.

118 Finansierings/öreragens

upplåning

Bland de bankägda finansieringsföretagen finns både sådana som sköter upplåningen på egen hand och sådana som får hela sin upplåning förmedlad av ägarbanken. Den Förmedling som bankerna på så sätt bedriver kan ofta bidra till att bankernas inlåningskunder behålls inom bankens intressesfár. lnte sällan händer det nämligen vid förhandlingar mellan banker och deras inlåningskunder att banken erbjuder sig att fördela en viss upplåning mellan sig själv och finansieringsföretaget. Bankerna förmedlar även en stor del av de icke bankägda finansieringsföretagens upplåning. Då betraktas banken ofta som en slags moralisk garant för Iåntagarens kreditvärdighet. Därför håller bankerna en ganska hård kontroll över de ñnansieringsföretag åt vilka de förmedlar upplåning. Det förkommer många variationer i förhållandet mellan bank och finansieringsföretag när en bank eller ett bankkonsortium åtar sig att förmedla upplåning åt ett ñnansieringsföretag. Ett typiskt exempel är följande. Banken garanterar att finansieringsföretaget tillförs en avtalad upplåningsvolym. Om det uppstår svårigheter att erhålla denna på marknaden skjuter banken till skillnaden. Företaget behöver inte ställa någon pantsäkerhet. Däremot regleras i avtalet att företagets upplåning bara får uppgå till en viss multipel av det egna kapitalet. Vidare skall företaget avsätta ett belopp lika med det egna kapitalet på spärrkonto i banken. Dessutom förbinder sig företaget i avtalet med banken att inte genomföra upplåning på annat sätt än genom banken. Därmed påminner förfarandet mycket om upplåning med s. k. negativ klausul. När banken inom ramen för ett avtal med ett fmansieringsföretag åtar sig att förmedla en viss upplåningsvolym vet ofta inte linansieringsföretaget varifrån denna upplåning kommer. Givetvis är det möjligt för företaget att ta reda på detta men så har ofta ej skett vid rapportering till SCB, vilket har bidragit till de felaktigheter i den officiella statistiken som tidigare framhållits.

9.4 Upplåningsräntor

Räntan för bankernas specialinlåning ligger som tidigare nämnts betydligt över de utannonserade räntorna. I förhållande till diskontot har räntorna på specialinlåningsmarknaden under de senaste åren stigit kraftigt, vilket framgår av tabell 9.3 nedan.

Tabell 9.3 Ränta för inláning på särskilda villkor Antal procentenheter över gällande diskonto

Medelränta beräknad på 1975 1976 1977 upplåning upptagen under

Källa: Sveriges riksbank

Finansieringsföretagens 119 upplâning

Under augusti 1977 betalade bankerna i genomsnitt en ränta på ca 3 procentenheter över diskontot för sin specialinlåning. En viss spridning kring genomsnittet förekommer men räntesatser på mer än 4 procentenheter över diskontot är f. n. mycket ovanliga. Nuvarande ränteläge är dock osedvanligt högt och är en följd av det strama likviditetsläget hos bankerna - ett likviditetsläge som framför allt är betingat av valutautströmningen under juli-oktober 1976 och juni-augusti 1977. [allmänhet ligger räntan lör finansieringsföretagens upplåning på specialinlåningsmarknaden l/2-2 procentenheter över bankernas. Denna räntedifferens speglar en traditionell differentiering på marknaden. Mellan olika ñnansieringsforetag förekommer vissa variationer i upplåningsräntan. Således ligger räntan för de större finansieringsföretagen (t. ex. de bankägda) på ungefär samma nivå som specialinlåningsräntan för de större sparbankerna brukat ligga. ca l/2 procentenhet över storbankernas. Det finns dock även exempel på att finansieringslöretag lånar till samma ränta som storbankerna. Numera föreligger normalt inte något samband mellan uppsägningstiden och räntans höjd vid bankernas specialinlåning. Däremot förekommer det att räntan ökar med poststorleken. l stort sett gäller dessa förhållanden även för Finansieringsföretagens upplåning på specialinlåningsmarknaden. I vissa fall tillämpas dock en viss räntedifferentiering vid varierande uppsägningstid, varvid finansieringsföretaget erbjuder en högre ränta fören längre bindningstid. Under de senaste åren synes Finansieringsföretagens nyupptagning av långfristiga lån ha minskat kraftigt. Det kan därför vara vilseledande att f. n. tala om en marknad för långfristig upplåning. Något litet kan emellertid sägas om räntan för denna upplåning. Finansieringsföretagens långfristiga upplåning har tidigare normalt varit dyrare än den kortfristiga. Den långa räntan har emellertid under den senaste tiden stigit mindre än den korta, vilket har lett till att den under hösten 1977 ofta har legat under den korta räntan. Detta gäller i vissa fall även sedan hänsyn tagits till att låntagarens kostnad ofta dras upp genom krav på kreditgaranti. Både fast och rörlig ränta förekommer.

sou 1977:97 121

10 Allmänna

överväganden

10.1 Finansieringsföretagens betydelse på kreditmarknaden

l tidigare kapitel har ñnansieringsföretagens verksamhet närmare beskrivits. Som en utgångspunkt för den fortsatta framställningen vill kommittén något ytterligare belysa och sammanfatta finansieringsföretagens betydelse som kreditgivare. Speciella linansieringsföretag, av den typ som närmare har beskrivits i tidigare kapitel, kan sägas ha börjat uppträda i Sverige i början av 1960-talet. Sedan dess har de utvecklats i snabb takt såväl antalsmässigt som volymmässigt. l den av statistiska centralbyrån årligen publicerade statistiken över finansieringsföretag ingick 76 företag vid utgången av 1976. Den sammanlagda balansomslutningen hos dessa företag uppgick till 10,7 miljarder kronor. Under den tid för vilken en någorlunda tillförlitlig statistik föreligger - åren 1968-1976 - har kreditgivningen från fmansieringsföretagen ökat med i genomsnitt ca 20 96 per år. Under de senaste tre åren - 1974-1976 - har ökningstakten varit än snabbare - ca 30 96 varje år. Genom denna snabba och accellererande ökningstakt har ñnansieringsföretagen kommit att utgöra en inte obetydlig del av den svenska kreditmarknaden. För att illustrera den kvantitativa roll, som finansieringsföretagen numera spelar på den svenska kreditmarknaden, framstår det som lämpligt att relatera deras kreditgivning till bankernas. Ett möjligt tillvägagångssätt härvidlag vore attjämföra ñnansieringsföretagens samlade balansomslutning med bankinstitutens totala omslutning. Vid utgången av 1976 redovisade de svenska bankerna sammanlagda tillgångar på 240 miljarder kronor. Finansieringsföretagens totala tillgångar uppgick vid samma tidpunkt - som tidigare nämnts -till 10,7 miljarder kronor eller drygt 4 % av omslutningen i banksystemet. En sådan jämförelse mellan den totala omslutningen hos olika grupper kreditinstitut framstår emellertid av olika skäl som mindre intressant och tenderar att underskatta fmansieringsföretagens betydelse som kreditgivare. För det första framstår balansmåttet överhuvudtaget som mindre lämpligt för att bedöma ett företags aktuella betydelse eftersom omslutningens storlek framför allt återspeglar ett företags ackumulerade ställning. Enbart den relativt korta period under vilken ñnansieringsföretagen har existeratjämfört med de svenska bankerna medför att omslutningens storlek underskattar fmansieringsföretagens vikt som kreditgivare. För det andra har de olika bankinstituten över åren - av olika skäl- kommit

122 Allmänna överväganden

att uppträda som betydande placerare på kapitalmarknaden. framför allt som köpare av stats- och bostadsobligationer. Bankerna är dessutom betydande kreditgivare vad gäller den mer kortfristiga bostadsñnansieringen. Någon motsvarande verksamhet återfinns inte hos finansieringsföretagen. Deras kreditgivning är snarare av en karaktär som motsvarar vad som brukar kallas för bankernas “övriga” utlåning,dvs. direkta krediter till företag och hushåll av andra slag än bostadsbyggnadskrediter. En mer adekvat bild av den kvantitativa betydelse ñnansieringsföretagen idag har på den svenska kreditmarknaden ges av den årliga ökningen av deras kreditgivning relaterad till ökningen av bankernas övriga utlåning. [följande tablå redovisades den årliga ökningen av linansieringsföretagens kreditgivning tillsammans med den årliga ökningen av de olika bankinstitutgruppernas övriga utlåning under åren 1974-1976. Finansieringsforetagens kreditgivning i form av finansiell leasing ingår med Förändringen i det bokförda värdet av utestående leasingobjekt. Uppgifterna redovisas i mkr.

Under åren 1974-1976 har ñnansieringsföretagens kreditutbud (netto) motsvarat 13-17 % av det totala banksystemets utbud av direkta lån till l Förhållande till affarsföretag och hushåll (exkl. bostadsbyggnadskrediter). bankerna. vars verksamhet linansieringsföretagen närmast påminner om, har andelen dessa tre år uppgått till mellan 20 och 25 %. Finansieringsföretagens kreditgivning har under denna period varje år varit avsevärt större än föreningsbankernas.

10.2 Faktorer bakom finansieringsforetagens expansion

Finansieringsföretagen har i många fall bidragit med värdefulla tillskott till den svenska kreditmarknaden. En stor del av förklaringen bakom den snabba expansionen hos linansieringsforetagen torde i själva verket kunna sökas däri att de vidareutvecklat och förbättrat vissa fmansieringsformer, som redan tidigare funnits hos bankerna eller att de utvecklat helt nya kreditformer. Karakteristiskt för många av de finansieringsformer, som ñnansieringsföretagen erbjuder är det låga eller ibland obefintliga kravet på formella säkerheter kräver. kan de säkerheter, som av den typ som bankinstituten Samtidigt krävs, belånas mycket högt. Fakturabelåning - factoring - utgör ett exempel masshantering av säkerheten - fakturorna - kan härpå. Genom en rationell linansieringsföretagen ofta arbeta med en belåningsgrad som motsvarar 70-80 % av fakturavärdet. Vid belåning av fakturor i en bank uppgår knappast högre än till 40-50 %. Leasing, som är en mer belåningsgraden

Allmänna överväganden 123

långfristig investeringsñnansiering, är ett annat exempel. Investeringsobjektet utgör här i sig säkerheten för krediten och belåningsgraden uppgår ofta här till om inte 100 96 så - säg - drygt 90 %. Trots att kostnaden normalt ligger högre har linansieringsföretagens tjänster - såsom factoring och leasing - kommit att framstå som attraktiva komplement eller alternativ till bankfmansiering. Detta är framför allt påtagligt för företag med en låg självfinansiering och med svårigheter att prestera formella säkerheter av det slag som bankerna kräver. Finansieringsföretagens näringslivskunder återfinns också i huvudsak hos de mindre och medelstora företagen. Även på konsumtionskreditsidan har linansieringsföretagen utvecklat befintliga eller introducerat nya former, såsom kontokortskrediter och masshantering av avbetalningskontrakt. Finansieringsföretagens kreditgivning sker emellertid även till betydande del i former som mer liknar vanliga bankkrediter. Bakom den snabba tillväxten hos finansieringsföretagen torde även ligga att de arbetar under andra villkor än övriga kreditinstitut. De bankägda linansieringsföretagen arbetar visserligen med kapitaltäckningskrav liknande de som gäller för bankerna. Några ytterligare regler av det slag, som återñnnsi t. ex. banklagsstiftningen och som bl. a. ställer upp formella krav på “betryggande säkerheter för givna krediter finns ej. De ej bankägda linansieringsföretagen, som på vissa områden t. ex. bilfinansieringen är helt dominerande, arbetar inte ens med fastställda kapitaltäckningskrav. Mer väsentligt torde dock vara att ñnansieringsföretagen inte omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser. Den begränsning av bl. a. bankernas expansion, som den förda kreditpolitiken under långa perioder har medfört har inte drabbat finansieringsföretagen. Såsom redovisas i avsnitt 11.1 har begränsningen av bankernas kreditgivning snarast medfört en överflyttning av kreditefterfrâgan till finansieringsföretagen.

10.3 Behovet av

lagstiftning

Den stora betydelse, som kreditmarknaden har för samhällsekonomin, har lett till att samhället skaffat sig ett realtivt stort mått av insyn i och kontroll över de institut, som verkar på denna marknad. De olika typerna av bankinstitut omfattas av en speciell banklagsstiftning -lag om bankrörelse, lag om sparbanker och lag om jordbrukskasserörelsen. Försäkringsbolagen omfattas av lag om försäkringsrörelse. För allmänna pensionsfonden finns ett speciellt reglemente. De olika kreditaktiebolagens och hypoteksinstitutens verksamhet regleras närmare i lagen om kreditaktiebolag och i den speciella lagstiftningen för hypoteksinstitutionerna. Gemensamt för dessa speciallagar kan sägas vara att de alla förutsätter någon form av offentligt godkännande för institutens etablering liksom att verksamheten skall stå under offentlig tillsyn. Vid sidan av de regler för kreditinstitutens verksamhet, som denna speciallagstiftning ger, finns ett mer specifikt behov av att närmare kunna reglera institutens verksamhet på ett sätt, som bidrar till att de ekonomiskpolitiska målen uppnås. Samtliga ovan nämnda kreditinstitut omfattas därför av bestämmelserna i den kreditpolitiska lagstiftningen.

124 All/närma överväganden

Den typ av kreditinstitut, som med ett gemensamt namn kan kallas för finansieringsföretag, omfattas i dag inte av någon speciallagstiftning. De står därmed inte heller under någon direkt offentlig tillsyn. För de finansieringsföretag, som är ägda av bank har dock myndigheterna krävt ett visst mått av insyn. Denna är emellertid av en indirekt karaktär och är en följd av tillsynen över ägarbanken. För de finansieringsföretag, där en bank inte står som ägare, har samhället ingen insyn. Varken de bankägda eller de övriga finansieringsföretagen omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen. De för kommittén gällande direktiven har tidigare återgetts. Kommitténs uppdrag har varit att mot bakgrund av finansieringsföretagens ökande betydelse på kreditmarknaden lägga fram förslag till lagstiftningsåtgärder som ger samhället behövliga möjligheter till såväl kreditpolitisk styrning av finansieringsföretagens verksamhet som allmän kontroll av och insyn i verksamheten. Med den roll som ñnansieringsföretagen i dag spelar på den svenska kreditmarknaden har kommittén funnit, att för att de mål som uppställs i direktiven skall kunna nås, bör linansieringsföretagen inordnas under ett regelsystem liknande det som gäller for övriga kreditinstitut. Kommittén vill därför föreslå att en speciell lag om ñnansieringsföretag införes samt att lagen om kreditpolitiska medel på vissa punkter ändras sä att finansieringsföretagen omfattas av dess bestämmelser. De närmare motiven och formerna härför utvecklas i följande kapitel. Det utmärkande for finansieringsföretagen är deras karaktär av utpräglade kreditinstitut. Deras helt dominerande verksamhet - och själva syftet med deras verksamhet - är kreditgivning. Som framhålls i direktiven bedrivs fmansieringsverksamhet även vid sidan av vad som kan betraktas som kreditinstitut. I direktiven pekas bl. a. på den in- och utlåningsrörelse som bedrivs av fondkommissionärer. En yrkesmässig utlåningsrörelse bedrivs också av bankirer och andra privatpersoner. Även vanliga produktions- och försäljningsföretag har ofta en utlåningsrörelse, normalt genom att deras likviditet ibland placeras som mer eller mindre kortfristig utlåning till andra företag. Denna kreditgivning vid sidan av specialiserade kreditinstitut sker ofta genom medverkan av banker. Ett sätt att nå samhällelig kontroll av och insyn i den kreditgivningsverksamhet som sker skulle vara att all kreditgivning omfattas av en samhällelig kontroll. Detta är också det sätt på vilket man i Norge gått tillväga. l den ”lov om finansieringsvirksomhet som trädde i kraft den l januari 1977 stadgas att ñnansieringsverksamhet - varmed här avses att ge krediter, förmedla eller ställa garanti för krediter -enbart får ske av i lagen uppräknade kreditinstitut. Vissa undantag härifrån finns av vilka det viktigaste är leverantörskrediter. Den norska lagstiftningen innebär således att t. ex. ett produktionsföretag inte kan placera sin likviditet i form av en kredit till ett annat produktionsföretag - om krediten inte kan karakteriseras som en leverantörskredit. Företagets finansiella placeringar skall i stället ske hos ett kreditinstitut eller

genom köp av obligationer, aktier och dylikt.

Kommittén har diskuterat ett sådant tillvägagångssätt och är helt medveten om det konsekventa i denna lösning. Kommittén vill likväl ej föreslå en sådan konstruktion. Den skulle innebära ett ingrepp i vanliga företags verksamhet på ett sätt som hittills varit främmande för svensk

Allmänna öve/väganden 125

lagstiftning. Inte heller framstår det for kommittén som motiverat med en så långtgående lagstiftning. Den kreditgivningsverksamhet som sker t. ex. hos större produktionsforetag är normalt avhängig deras likviditetssituation. Denna påverkas emellertid av den allmänna kreditpolitiken - såväl via dess effekter på kreditinstituten som via de mer generella kreditpolitiska åtgärderna. Kommittén har därför funnit det vara tillfyllest att låta sina forslag enbart omfatta företag som kan betraktas som kreditinstitut. Även med denna begränsning uppkommer delinitions- och avgränsningsproblem. Kommittén får tillfälle att återkomma till dessa i den fortsatta diskussionen. Kommittén har valt att inte behandla den in- och utlåningsrörelse som bedrivs av fondkommissionärer. Fondbörsutredningen presenterade hösten 1977 förslag till en ny lagstiftning om fondkommissionsrörelse. En proposition i frågan väntas föreläggas riksdagen under våren 1978. Innan riksdagen fattat beslut om utformningen av en sådan lagstiftning anser kommittén det inte vara meningsfullt att i sitt arbete behandla fondkommissionärer. När en ny lagstiftning föreligger är kommittén emellertid beredd att fortsätta sitt arbete och därvid överväga i vad mån och på vilket sätt fondkommissionärer bör omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen. l den mån verksamheten hos bankirer och andra privatpersoner, som yrkesmässigt bedriver finansieringsverksamhet, är av större omfattning och medlen for verksamheten anskaffas genom upplåning från allmänheten, kommer den att omfattas av kommitténs forslag. Ofta torde det emellertid vara fråga om en förmedlingsverksamhet. En motsvarande kreditförmedling - och antagligen av betydligt större omfattning - bedrivs emellertid av bankerna. Det framstår därför som mindre ändamålsenligt att behandla o kreditförmedlingsverksamhet utan att samtidigt inkludera motsvarande verksamhet hos bankerna. En sådan utredning fordrar emellertid, enligt kommitténs mening,en väsentlig utvidgning av kommittén,där bl. a. kanske representanter för bankerna deltar. l viss mån torde även en komplettering av de for kommittén gällande direktiven erfordras. Enligt kommitténs mening kan det finnas skäl att närmare studera denna kreditförmedlingsverksamhet. Det kan ligga nära till hands att bankinspektionen, som har den erforderliga sakkunskapen och möjligheten till insyn, initierar en kartläggning av bankernas kreditförmedlingsverksamhet.

sou 1977:97 127

11 Kreditpolitisk reglering

11.1 Finansieringsföretagens utveckling under olika

kreditpolitiska lägen

Vid en bedömning av behovet av och formerna för en kreditpolitisk reglering av ñnansieringsforetagen är det av intresse att något studera deras utveckling under en längre period och relatera utvecklingen till den förda kreditpolitiken. Under den period, for vilken en officiell statistik föreligger, uppvisar fmansieringsföretagens kreditgivning relativt betydande variationer. Fyra olika delperioder kan urskiljas - en påtaglig ökning av kreditgivningen under åren 1969 och 1970, en nära nog obefintlig ökning av kreditgivningen under 1971, en lugn och relativt svag ökning under 1972 och 1973 och slutligen en

mycket kraftig ökning åren 1974-1976. (Ökningen hos fmansieringsföreta-

gens kreditgivning tillsammans med ökningen av affarsbankernas övriga utlåning under åren 1969-1976 redovisas i diagram 11.1). Under 1969 och 1970 hade kreditpolitiken varit starkt restriktiv med en åtföljande uppbromsning av bankernas utlåningsverksamhet. Mot slutet av 1970 började kreditpolitiken att lätta och blev under loppet av 1971 alltmer lätt. Bankernas - och framför allt affirsbankernas utlåning reagerade mycket snabbt på den ändrade inriktningen av kreditpolitiken. Affársbankernas övriga utlåning, som under 1970 som helhet endast hade ökat med ca 200 mkr, tillväxte under 1971 med 3600 mkr. Under samma tid ökade fmansieringsföretagens kreditgivning nästan inte alls. Kreditpolitiken förblev lätt under både 1972 och 1973. Bankerna fortsatte att öka sin utlåning och kunde väl tillfredsställa uppkomna kreditanspråk. Under dessa båda år ökade även fmansieringsföretagens kreditgivning men i en lugn och relativt låg takt - ingetdera året uppgick ökningen ens till vad som uppnåtts under 1969 och 1970. l början av 1974 stramades kreditpolitiken ånyo åt och har sedan dess - i

varierande grad - förblivit stram. Ökningstakten hos affarsbankernas övriga

utlåning, som stigit alltsedan 1971, sjönk nu. Den härigenom otillfredsställda kreditefterfrågan synes till stor del ha riktats mot finansieringsföretagen. Deras kreditgivning som 1973 hade ökat med ca 410 mkr, kom under 1974 att öka med inte mindre än 1 650 mkr. Under 1975 och 1976, då bankernas utlåning fortfarande i stor utsträckning begränsades av den förda kreditpolitiken - om än i växlande omfattning - fortsatte fmansieringsföretagens kreditgivning att expandera i minst lika stor omfattning som under 1974. Trots att den statistiska informationen om finansieringsföretagen är något

128 K reditpo/irisk reglering Mkr 8500- Affärsbanker 8000-

L""""""I

7500- 7000- 6500- 6000 - 5500- 5000 - 4500-- 4000- 3500- 3000-* 2500- 2000- Finansieringföretag

..._7-

1500- 1000- ___J 500- Diagram II .I Finansie- .a ringsförelagens mlânirzg L_- - inkl _finansiell leds/ng sam! afiärsbankernas 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 övriga utlåning 1969-1976 NeIrQ/örändring. Mkr. Källa: SCB och riksbanken

sou 1977:97 129 Kreditpo/irisk reglering

knapphändig, bl. a. finns enbart helårsuppgifter att tillgå, visar den ändå på hur kreditpolitikens effekter på framför allt affársbankernas i viss utlåning mån motverkas av variationer i motsatt riktning i ñnansieringsforetagens kreditgivning. Det framstår också som helt naturligt att en sådan effekt uppträder. Finansieringsföretagens kreditgivning är visserligen av olika slag och sker till stor del i former som inte återfinns hos bankinstituten. Detta hindrar inte att finansieringsföretagens kreditgivning tillgodoser samma ändamål som normala bankkrediter. Detta är fallet såväl vad gäller

företagsfmansiering

som konsumtionsñnansiering. Den otillfredsställda kreditefterfrågan, som uppkommer då bankernas utlåning begränsas av en restriktiv kreditpolitik, söker naturligtvis att finna andra ñnansieringskällor. Finansieringsföretagen, som inte är underkastade någon kreditpolitisk framstår härvid som reglering, ett finansieringsaltemativ. Den ökade kreditefterfrågan, som finansieringsföretagen möter under sådana perioder, är till stor del en spontan reaktion från de lånesökandes sida. Det bör emellertid observeras att en mycket stor del av finansieringsföretagen är helägda dotterbolag till affársbankerna. I ett läge där moderbankens egna utlåningsmöjligheter begränsas av den förda kreditpolitiken, framstår det som naturligt att banken i görligaste mån söker tillfredsställa kundernas kreditefterfrågan på annat sätt än genom en egen kredit. Ett alternativ härvidlag för banken är att hänvisa kunden till sitt ñnansieringsforetag. Sett ur bankkoncernens synvinkel blir det ju i detta fall fråga om att krediten ges i en del av koncernen i stället för i en annan del. Det synes emellertid inte vara fråga om en konsekvent genomförd politik inom bankkoncernerna. Det samarbete som förekommer mellan moderbank och ñnansieringsfciretag synes växla mellan olika koncerner- från en tämligen fullständig integrering till en mera fristående ställning för ñnansieringsföretaget.

11.2 Allmänna överväganden

Kreditpolitiken utgör en del av den allmänna ekonomiska politiken - framför

allt vad gäller stabiliseringspolitiken. De kreditpolitiska åtgärderna verkar via

sina effekter på kreditinstituten och värdepappersmarknadema. Genom att möjligheterna att erhålla krediter eller genom att villkoren för upplåning eller placering av finansiella tillgångar ändras påverkas ytterst företagens, hushållens och kommunernas dispositioner. Ofta är det ekonomisk-politiska syftet med de kreditpolitiska åtgärderna att i sista hand påverka den reala ekonomin, dvs. utvecklingen av investeringar, produktion, konsumtion etc. Detta utesluter inte att kreditpolitiska ibland kan vidtas med det åtgärder huvudsakliga syftet att åstadkomma förändringar i den finansiella situationen. Alltsedan slutet av 1960-talet har den senare aspekten fått en alltmer framskjuten plats i den svenska kreditpolitiken. Med den ökade betydelse som balansen mot utlandet fått har det ofta gällt att genom en åtstramning av den inhemska kreditmarknaden motverka ett valutautflöde och att öka företagens intresse för utlandsupplåning. För att kunna fullgöra sina stabiliseringspolitiska uppgifter har de kreditpolitiska myndigheterna - i första hand riksbanken - utrustats med en

130 Kreditpolirisk reglering

kreditpolitiska medel. Utöver de s. k. traditionella medlen,

uppsättning såsom och marknadsoperationer, vilka påverkar ränteläget diskontopolitik och den allmänna likviditetssituationen, finns de flesta samlade i lagen om kreditpolitiska medel. Lagen omfattar i dag bank- och försäkringsinstituten, kreditaktiebolagen och hypoteksinstituten samt obligationsmarknaden. Genom tillkomsten av och den snabba expansionen hos finansieringsfödel av kreditmarknaden kommit att ligga utanför de retagen har en växande kreditpolitiska åtgärdernas räckvidd. Effekterna av de kreditpolitiska åtgärderna har dessutom till en del kommit att motverkas av ett ökat kreditutbud från finansieringsföretagen just under perioder då expansionsmöjligheterna hos bankerna varit begränsade av kreditpolitiken. Då en växande andel av kreditmarknaden ligger utanför de kreditpolitiska medlens räckvidd minskar effektiviteten hos kreditpolitiken. För att givetvis den önskade allmänna stramheten på kreditmarknaden kan detta uppnå innebära att kreditpolitiken för de institut den i första hand kan påverka får utformas mer restriktivt än vad som annars är nödvändigt. Detta inte enbart för den totala kreditvolymen utan än mer om gäller hänsyn tas till den alltmer selektiva inriktning som kommit att prägla den svenska kreditpolitiken - även om denna selektivitet hittills enbart fått formen av kvalitativa riktlinjer* Bakgrunden till denna selektiva inriktning av kreditpolitiken är de stora och växande underskotten i de löpande betalningarna gentemot utlandet. som kreditpolitiken fått hållas allmänt stram för att skapa Samtidigt incitament för företag att tillgodose en stor del av sin kreditefterfrågan utomlands och på detta sätt säkerställa finansieringen av bytesbalansunderskotten har det framstått som angeläget att i forsta hand söka tillgodose industrins finansiering för att underlätta en nödvändig utbyggnad av Kreditinstituten - och då i första hand bankerna - har produktionsapparaten. därför uppmanats att inom ramen for det tillgängliga kreditutrymmet favorisera till industrin medan vikten av en allmän återhållkreditgivningen samhet i fråga om konsumtionskrediter framhållits. strävan har motverkats av att Denna att begränsa konsumtionskrediterna ñnansieringsforetagens kreditgivning i stor utsträckning är inriktad på konsumtionsfmansiering. Uppskattningsvis en tredjedel av den utestående lånestocken hos finansieringsföretagen består av konsumtionskrediter. Av under de senaste åren torde andelen vara minst lika utlåningsökningen hög. Av den privata konsumtionens snabba ökning de föregående åren - 3,1 resp. 4,4 % under 1975 och 1976 - är det framför allt inköpen av varaktiga varor, såsom bilar, radio- och TV-apparater som expanderat. Detta är också områden där fmansieringsföretagen har en stor andel av finansieringen. Samtidig som bankerna uppmanats visa restriktivitet i sin konsumtionskreditgivning har denna i stor utsträckning tillgodosetts genom finansieringsfö- Medan relativt kreditbehov från näringslivet i vissa fall retagen. angelägna varit relativt 1En selektiv kreditpolitik mött svårigheter har tillgången på konsumtionskrediter god. har visserligen förts un- När en sektor av kreditmarknaden inte direkt påverkas av kreditpolitiken der en lång följd av år. risker för att effektiviteten hos den förda politiken minskarfinns uppenbara Denna politik har emel- kommittén framstår det inte minst vad gäller de selektiva målen. Enligt lertid varit inriktad på därför som önskvärt att d: kreditpolitiska medlens verksamhetsområde bostadsñnansieringen. ›

K reditpolirisk 131 reglering

utsträckes till att omfatta även finansieringsföretagen. En kreöitpolitik, som framför allt är inriktad på att söka reglera tillgången på kredit, löper naturligtvis alltid risken att kreditgivningen finner nya - ej reglerade - kanaler. Kommittén har tidigare pekat på en sådan effektjust vad gäller finansieringsföretagen. Det kan t. ex. hävdas att en kreditpolitisk styrning av olika kreditinstitut inkl. finansieringsföretagen leder till en alltmer ökande kreditgivning direkt mellan långivare och låntagare - kanske med banker och linansieringsforetag som förmedlare. Kommittén har tidigare deklarerat att dess förslag enbart omfattar utpräglade kreditinstitut. Vid en utvidgning av de kreditpolitiska medlens räckvidd till att omfatta även finansieringsföretag måste det därför bli fråga om en avvägning mellan vad som vinnes och vad som förloras i fråga om kreditpolitikens effektivitet. Många större produktionsföretags finansfunktioner är i dag väl utvecklade. Det skulle kunna hävdas att vid en utsträckning av den kreditpolitiska lagstiftningen till att omfatta även finansieringsföretag, incitament skulle kunna skapas för en ytterligare utbyggnad av dessa finansfunktioner. Även om det framstår som mindre sannolikt att ett produktionsföretag skulle kunna eller vilja bygga upp en större kreditrörelse inom företaget baserad på upplåning från - säg - specialinlåningsmarknaden kan man likväl inte bortse härifrån. En sådan utveckling torde emellertid till stor del vara avhängig av den praktiska utformningen av kreditpolitiken. Det är härvid även av vikt att skilja mellan effekter på kort och lång sikt. Riskerna för en sådan utveckling kan bli överhängande t. ex. om ett mycket restriktivt utformat utlåningstak får vara i kraft under avsevärd tid. De medel, som ingår i den kreditpolitiska lagstiftningen, har emellertid delats upp i två kategorier - normala och extraordinära medel. Utlåningstak och räntereglering ingår bland de extraordinära. I detta ligger att de enbart är avsedda att användas i mer ”akuta” situationer och under en begränsad tid. Motiven härför är just önskan att undvika ovan antydda desorganisationseffekter.

11.3 Kreditpolitiska medel

11.3.1 Allmänt

Finansieringsföretagens kreditgivning sker i många olika former som i flera fall kan sägas vara helt specifika för denna typ av kreditinstitut. Samtidigt uppvisar dock linansieringsföretagens verksamhet grundläggande drag som i stor utsträckning återfinns hos bankerna. Detta gäller såväl på utlåningssidan - där de kan sägas täcka samma typ av kreditbehov, som är normalt för bankinstitut - som på upplåningssidan, där de delvis opererar på samma marknad, den s. k. specialinlåningsmarknaden. Det kan därför ligga nära till hands att låta finansieringsföretagen omfattas av åtminstone vissa av de medel i den kreditpolitiska lagstiftningen, som i dag är tillämpliga på bankinstituten. I följande avsnitt diskuteras tillämpningen av likviditetskrav, kassakrav, direkt utlåningsreglering, räntereglering och emissionskontroll. Den kreditpolitiska lagstiftningen innehåller även speciella medel, avsedda att säkerställa bostadsbyggandets kreditbehov - allmän och särskild place-

132 Kredirpo/itisk reglering

ringsplikt. Finansieringsföretagen arbetar inte på denna marknad. Kommittén har ej heller funnit några skäl som talar för att de på detta sätt skulle bidra till bostadslinansieringen. De medel, som ingår i den kreditpolitiska lagstiftningen, är uppdelade i två huvudkategorier - nomiala och extraordinära. De normala medlen är avsedda att användas mer eller mindre permanent medan de extraordinära är avsedda att utnyttjas under mer speciella omständigheter. Häri ligger också att de enbart skall tillämpas under relativt begränsade perioder. För bankinstituten anges såväl likviditets- som kassakrav som normala, permanenta inslag i kreditpolitiken. Direkt utlåningsreglering och räntereglering är däremot extraordinära kreditpolitiska medel. Kommittén har diskuterat huruvida den kreditpolitiska regleringen av frnansieringsföretagen enbart skall vara av extraordinär natur eller även omfatta en mer permanent reglering. Det ligger nära till hands att vid en hård begränsning av bankernas kreditgivning i ett “akut” läge utnyttja möjligheter till att tillämpa ett direkt utlåningstak på fmansieringsföretagen. Med hänsyn till att karaktären hos ñnansieringsföretagens verksamhet i mycket överensstämmer med bankernas framstår det emellertid for kommittén som önskvärt att möjligheter även ernås att, liksom vad gäller bankinstituten, mer eller mindre permanent påverka deras expansionsmöjligheter. Härigenom motverkas bl. a. den snedvridning av kreditmarknaden som kan uppstå genom att delar av bankernas verksamhet flyttas över till fmansieringsföretagen enbart som en följd av olikheter i den kreditpolitiska behandlingen. lett tidigare avsnitt pekade kommittén på den alltmer selektiva inriktning som kreditpolitiken fått. För att underlätta en sådan selektivitet framstår det för kommittén som önskvärt att åtminstone vissa möjligheter öppnas härför, när ñnansieringsforetagen inordnas under den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser. En mycket stor del av ñnansieringsföretagens kreditgivning sker i form av belåning av avbetalningskontrakt. För avbetalningsköp av bilar finns en konjunkturpolitiskt motiverad reglering av kontantinsatsens storlek och kredittidens längd. I den proposition om konsumentkreditlag som nu föreligger och som skall behandlas av riksdagen under hösten 1977 föreslås bl. a. en minsta kontantinsats vid avbetalningsköp. Departementschefen uttalar också i propositionen att han skall återkomma till frågan om att i konjunkturpolitiskt syfte skapa möjligheter att variera denna minsta kontantinsats även för andra varor än bilar. Enligt kommitténs mening kan en sådan variabel minsta kontantinsats vara ett värdefullt inslag i stabiliseringspolitiken. En sådan åtgärd skulle emellertid inte direkt påverka finansieringsföretagens verksamhet utan säljföretagens. Kommittén kommer därför inte att behandla frågan om variabla minsta kontantinsatser vid avbetalningsköp.

1l.3.2 Likvidirerskrav Allmänt Variabla likviditetskrav har hittills varit det viktigaste kreditpolitiska medlet gentemot bankinstituten. Med likviditetskrav avses att en viss del av ett

Kreditpolirisk reglering 133

bankinstituts inlåning och vissa andra förbindelser skall placeras i olika former av likvida medel såsom fordringar på centralbanken, fordringar på andra banker eller på staten. Genom att variera likviditetskravets höjd varieras således den del av ett instituts inlåning (eller andra former av upplåning), som kan användas för utlåning. Ett kreditpolitiskt medel, avsett att användas mer eller mindre permanent bör vara konstruerat så att någon oönskad snedvridning inte uppstår i relationen mellan olika institut. Variabla likviditetskrav kan sägas ha en sådan karaktär. Den bank, som har en bättre inlåningsutveckling, kan ju expandera sin utlåning snabbare än en bank med en sämre inlåningsutveckling. Med hänsyn till de stora likheter som finns mellan linansieringsföretagens verksamhet och bankernas har det varit naturligt för kommittén att pröva i vad mån ett variabelt likviditetskrav kan utgöra ett ändamålsenligt medel att påverka finansieringsföretagens utlåning med. Det skulle kunna hävdas att strukturen på ñnansieringsföretagens upplåning skiljer sig från bankernas på det sättet att finansieringsföretagens upplåningsvolym är behovsrelaterad till dess kreditåtaganden medan en banks inlåningsrörelse är mer passiv. Detta skulle innebära att t. ex. effekterna av ett höjt likviditetskrav skulle kunna motverkas av finansieringsföretaget genom att det ökar sin upplåning. En bank - med sin passiva inlåningsrörelse - skulle inte ha denna möjlighet. Ett sådant synsätt har enligt kommitténs mening ringa relevans. Att betrakta bankernas inlåningsrörelse som enbart passiv har kommit att bli alltmer obsolet. Av bankernas totala inlåning utgörs i dag mer än 20 % av medel villkor på s. k. särskilda inlåningsmedel som bankerna aktivt konkurrerar om. För att möta t. ex. ett höjt likviditetskrav söker den enskilda banken ofta i forsta hand att dra till sig ytterligare inlåning på särskilda villkor, specialinlåning. Visserligen är upplåningens storlek for ett enskilt tinansieringsföretag inte given, utan kan påverkas av företaget självt, t. ex. för att neutralisera effekten av ett höjt likviditetskrav. lnte heller för ñnansieringsforetagen totalt kan upplåningens storlek anses given. Men inte heller för ett enskilt bankinstitut är upplåningen (inlåningen) given till sin storlek. Utsträckes emellertid betraktelsesättet till hela systemet - banker och finansieringsföretag - kan upplåningens storlek betraktas som i stort sett given. En ökad upplåning av ett institut motsvaras av en minskad upplåning för ett annat institut. Ett likviditetskrav, som gäller för såväl bankinstituten som för finansieringsföretagen, framstår därför för kommittén som ett naturligt instrument för att påverka den samlade utlåningen från banker och fmansieringsföretag. Härigenom motverkas även att delar av bankernas verksamhet flyttas över till finansieringsföretagen när enbart banker arbetar under ett likviditetskravssystem.

Likviditetskravets konstruktion De tillgångar, som bankerna i dag får inräkna som likvida medel i sina likviditetskvoter, utgöres i huvudsak av nettofordringar på riksbanken, nettofordringar på andra banker samt olika former av fordringar på staten.

134 Kredirpolirisk reglering

Härutöver får även bostadsobligationer inräknas. De förbindelser mot vilka likviditetskravet ställs utgörs framför allt av inlåning från allmänheten samt skulder till andra kreditinstitut än banker. Denna specifrcering av likvida tillgångar och förbindelser återfinns dock inte i lagtexten. Lagen överlåter åt riksbanken att i sina tillämpningsföreskrifter göra den närmare avgränsningen av vilka tillgångar som skalll få räknas som likvida samt omfattningen av de förbindelser mot vilka kravet skall ställas. Enda undantaget härifrån är att i lagen fastslås att fordringar på staten samt bostadsobligationer alltid skall räknas som likvida tillgångar. Kommittén ser inte några skäl att härvidlag ändra lagtextens utformning vid en tillämpning på frnansieringsföretag. Kortfristiga fordringar på staten framstår för varje kreditinstitut som ett naturligt alternativ för placering av likvida medel. Vad gäller bostadsobligationer synes det väl vara mindre sannolikt att frnansieringsföretagen - som inte medverkar i bostadsfrnansieringen - skulle välja en sådan placeringsform. Å andra sidan finns det heller ingen anledning att ta bort denna möjlighet. I övrigt kommer alltså att överlåtas till riksbanken att göra den närmare avgränsningen. Kommittén vill likväl peka på och något diskutera två aspekter vid konstruktionen av likviditetskrav för frnansieringsföretag som reser vissa problem nämligen behandlingen av fordringar och skulder dels gentemot andra frnansieringsföretag inom samma koncern, dels gentemot bankinstitut. Problemet med fordringar och skulder gentemot andra linansieringsföretag uppstår när två eller flera ñnansieringsföretag bildar en koncern eller på annat sätt måste betraktas som samhörande bolag. Kommittén har härvid förutsatt att som allmän regel fordringar på andra finansieringsföretag inte betraktas som likvid tillgång medan en skuld till annat finansieringsföretag skall ingå bland förbindelserna. Hänsyn måste dock tas till det fall att det råder koncernförhållande. Det kan där förekomma att ett av företagen sköter den externa upplåningen för hela koncernen. Det kan t. o. m. vara detta företags huvudsakliga uppgift. Det framstår i ett sådant fall inte som rimligt att varje företag inom denna koncern skall uppfylla ett likviditetskrav. Även mindre extrema fall kan tänkas där en likviditetsutjämning inom koncernen förekommer. Möjligheter måste därför finnas att låta likviditetskravet omfatta koncernen som helhet. Mer komplicerad är frågan hur fordringar och skulder gentemot bankinstitut skall behandlas i likviditetskraven. Vid de likviditetskravsregler, som gäller för bankinstituten, har problemet lösts på så sätt att som huvudregel en fordran på annan bank betraktas som likvid tillgång. Samtidigt avräknas dock härifrån skuld till annat bankinstitut. Med denna konstruktion uppnås att likviditetskravet får en riktig effekt på banksystemet som helhet. Bankerna kan inte genom egna transaktioner sinsemellan blåsa upp sina likvida tillgångar. Förutsättningen för en sådan fonn av konstruktion, som gör den rimlig även ur den individuella bankens synvinkel, är att bankerna inte baserar sin rörelse på upplåning från andra bankinstitut. De transaktioner, som sker mellan olika banker, har i stället en kassautjämnande funktion. För frnansieringsföretagen utgör emellertid bankkrediter - i större eller mindre grad - en del av deras medelanskaffning även på sikt. Det framstår därför som olämpligt att för finansieringsföretagen tillämpa samma konstruk-

SOU 1977;97 Kredirpo/itisk reglering 135

n tion som för bankerna. Vad gäller ett ñnansieringsföretags skuld till ett bankinstitut innebär detta således att skulden inte rimligtvis kan ingå som en avdragspost från de likvida tillgångarna. Sett frånett enskilt frnansieringsföretags synvinkel framstår det istället som rimligt att- vid beräkning av likviditetskravet upplåning i bank jämställs med annan upplåning, dvs. bland de Förbindelser mot vilka ett likviditetskrav ställs ingår linansieringsföretagets totala upplåning oberoende av upplåningsformen och oberoende av vem som är långivare. emellertid betraktelsesättet till att omfatta en bankkoncern - Utvidgas bank och anknutet finansieringsföretag - eller hela systemet - banker och linansieringsföretag totalt- förefaller en annan konstruktion mer lämplig. l den mån ett fmansieringsföretag baserar en del av sin verksamhet på upplåning i bank kan finansieringsföretaget i detta sammanhang ses som en kanal för bankens utlåning. Detta synsätt leder till att ett fmansieringsföretags upplåning i bank överhuvud taget inte bör ingå i likviditetskraven. Skulle nämligen upplåning i bank inräknas bland förbindelserna kan bankens utlåning sägas drabbas” av ett likviditetskrav två gånger, dels i banken och dels i ñnansieringsföretaget. Argumentet för att inte låta bankskulder ingå i likviditetskraven förstärks om det beaktas att en stor del av fmansieringsföretagen ingår i bankkoncemer. I det fall både moderbanken och dess dotterbolag omfattas av likviditetskrav framstår det som rimligt att låta koncernen avgöra om en kredit skall lämnas direkt av banken eller via dess finansieringsföretag och om motsvarande upplåning skall ske hos banken eller hos fmansieringsföretaget. Även om kommittén är medveten om att den senare konstruktionen kan leda till en viss snedvridning av konkurrensforutsättningarna mellan olika finansieringsföretag, vill kommittén likväl förorda denna lösning. Behandlingen av linansieringsföretags fordringar på bankinstitut reser problem av ett annat slag. Iden mån banktillgodohavanden får inräknas som likvida medel vid beräkningen av likviditetskraven öppnas nämligen möjligheten att linansieringsföretag och banker genom transaktioner sinsemellan kan öka den redovisade behållningen av likvida medel. Resonemanget kan illustreras genom ett enkelt räkneexempel. Antag att ett finansieringsföretag lånar upp 100 mkr. Av dessa skall företaget hålla - säg - 20 mkr i likvida medel. Resten, eller 80 mkr, kan företaget låna ut. De likvida medlen placerar tinansieringsföretaget som inlåning i bank. Banken skall i sin tur hålla - säg - 20 % eller 4 mkr i likvida medel. Resten, eller 16 mkr, kan banken låna ut. Trots att såväl fmansieringsföretaget som banken i detta exempel har ett likviditetskrav på 20 % blir det samlade likviditetskravetenbart 20 % x 20 % = 4 %. Den logiska slutsatsen av detta torde bli att linansieringsföretagens banktillgodohavande inte skulle få räknas som likvida medel. Kommittén vill likväl inte förorda en sådan konstruktion av likviditetskraven. Den naturliga formen av likvida medel för ett linansieringsföretag äri dag banktillgodohavanden - oftast även den enda formen. För ett enskilt finansieringsforetag skulle det därför framstå som orimligt om inte deras ”naturliga” form av likviditet fick inräknas i likviditetskvoterna. Kommittén vill för övrigt erinra om att detta problem inte är något speciellt för finansieringsföretag. Tidigare omnämndes den konstruktion av likviditetskraven som tillämpas för bankinstitut. Det finns emellertid två undantag

136 K reditpolitisk reglering

-

från denna konstruktion nämligen Sparbankernas Bank och Föreningsban-

kernas Bank. l motsats till vad som gäller for övriga bankinstitut behandlas en skuld till sparbanker resp. föreningsbanker - med avdrag för en motsvarande fordran -inte som någon avdragspost från de likvida medlen utan ingår bland forbindelserna. Den möjlighet till uppblåsning av redovisade likvida medel, som tidigare illustrerades, gäller således även vid transaktioner mellan sparbanker och Sparbankernas Bank liksom mellan foreningsbanker och Föreningsbankernas Bank. Möjligheterna till en konstlad ökning av de redovisade likvida tillgångarna bör dock kunna motverkas genom att en begränsningsregel införes for den omfattning i vilken banktillgodohavanden får inräknas i likviditetskvoterna, t. ex. att endast en viss andel av de redovisade likvida medlen får utgöras av banktillgodohavanden. Denna andel kan bestämmas med utgångspunkt i vad finansieringsföretag genomsnittligt brukat redovisa som banktillgodohavanden. Sammanfattningsvis vill kommittén således fororda att vid konstruktionen av likviditetskrav för finansieringsforetag bankskulder över huvud taget inte skall ingå i beräkningen samt att banktillgodohavanden bör räknas som likvid tillgång upp till en viss gräns. Kommittén anser dock att lagstiftningen liksom hittills inte skall innehålla några sådana detaljregler. l den mån den faktiska utvecklingen visar på uppenbara nackdelar med en konstruktion av det slag kommittén vill fororda bör riksbanken i samråd med finansieringsforetagen ha möjlighet att i sina tillämpningsföreskrifter ta hänsyn härtill.

Ytterligare aspekter pâ likviditetskravets konstruktion

Syftet med ett likviditetskrav för ñnansieringsforetag kan, som redan tidigare framhållits, sägas vara dels att tillgodose de kreditpolitiska kraven på styrningsmöjligheter av institutens rörelse, dels att motverka en snedvridning av kreditgivningen från institut med likviditetskrav till institut utan likviditetskrav. Det kan från dessa utgångspunkter synas motiverat att åtminstone sträva efter en enhetlig höjd på likviditetskravet for de olika instituten. Samtidigt måste likviditetskravets höjd avvägas med hänsyn t. ex. till den faktiska likviditeten och likviditetsutvecklingen hos olika grupper av kreditinstitut. Inte ens for bankinstituten gäller någon enhetlig höjd på likviditetskraven. De varierar i dag mellan 19 och 30 96. För Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank gäller än högre krav. När det gäller finansieringsforetagen kan man utgå från att deras upplåningskostnader ligger på en högre nivå än hos bankerna. Skillnaden reduceras dock genom att hanteringskostnaden hos finansieringsföretagen är lägre än hos bankerna eftersom de ju inte arbetar med den mängd små inlåningskonton som utgör en stor del av bankernas upplåning. När man siktar mot neutralitet är det mot denna bakgrund inte obefogat att likviditetskraven sätts lägre än for bankerna. Oberoende härav framstår det som lämpligt att, vid en introduktion av likviditetskrav på finansieringsforetag, kraven sätts med utgångspunkt från dess hittillsvarande likviditetsvanor. Med tanke på att den faktiska likviditeten hos ñnansieringsföretagen i dag är relativt låg skulle likviditetskrav av den höjd som i dag gäller för bankerna få alltför kraftiga följder för företagen.

Kredirpolirisk reglering 137

Kommittén vill här nämna ytterligare en aspekt på likviditetskrav för finansieringsföretag. Enligt gällande tillämpningsföreskrifter för bankernas likviditetskrav skall dessa vara uppfyllda vid varje månadsskifte. Härvid finns dock en s. k. utjämningsregel, som innebär att det är tillfyllest om den genomsnittliga likviditetskvoten under successiva 12-månadersperioder ej understiger de uppställda kraven. Enda undantaget härifrån är de mindre sparbankerna, vars likviditetskrav skall vara uppfyllt vid varje halvårsskifte. För att likviditetskrav av den typ som i dag gäller för de mindre sparbankerna skall bli någorlunda effektiva fordras att institutens rörelse uppvisar ett stort mått av stabilitet. Finansieringsföretagens rörelse har emellertid en relativt kortfristig karaktär, såväl på ut- som upplåningssidan. Deras rörelse torde dessutom vara utsatt för påtagliga säsongvariationer av samma slag som t. ex. utmärker affärsbankernas verksamhet. Så t. ex. torde factoringkrediterna variera i takt med företagens likviditetsutveckling under året, vilken erfarenhetsmässigt uppvisar mycket påtagliga säsongvariationer. Den stora del av finansieringsföretagens verksamhet, som är inriktad på konsumtionsñnansiering, torde i stor utsträckning variera i takt med konsumtionsutvecklingen, som normalt uppvisar stora toppar kring halvårsskiftena. Mot denna bakgrund kan det visa sig lämpligt att låta linansieringsföretagen arbeta med något slag av utjämningsregel som dock bör kunna utformas enklare än vad som i dag gäller för bankinstituten.

Finansieringsjöreragens kostnader vid ett likviditetskrav Finansieringsföretagens lönsamhet ligger i dag på en betydligt högre nivå än bankernas. Om räntabiliteten på den totala omslutningen användes som ett mått på lönsamheten översteg 1976 fmansieringsföretagens lönsamhet affársbankernas med 50 % - en räntabilitet på 2,1 % mot 1,4 %. Skillnaden gentemot sparbanker och föreningsbanker var än större. En följdeffekt av ett likviditetskrav på ett kreditinstitut är att det i viss mån negativt påverkar institutets lönsamhet- förutsatt att ränteavkastningen på de likvida medlen är lägre än avkastningen på dess normala utlåning. Det skulle också kunna hävdas att effekten på finansieringsföretagens lönsamhet blir större än på bankernas eftersom räntenivån - såväl på upp- som utlåningssidan ligger högre än hos bankerna. För att något belysa vilken effekt ett likviditetskrav på fmansieringsföretag skulle få på dess lönsamhet har komittén gjort vissa kalkyler utifrån den officiella statistiken för 1976. I kalkylerna har antagits att ñnansieringsföretagen reagerar på ett likviditetskrav genom en ökad upplåning. Utlåningen från finansieringsföretagen är således lika stor i dessa kalkyler som den i verkligheten var 1976 medan upplåningen och totala balansomslutningen är större. Den kostnad som linansieringsföretagen får genom likviditetskravet kan då sägas uttryckas genom skillnaden mellan räntekostnaden för den ökade upplåningen och ränteintäkten på de likvida medlen. Denna ränteskillnad har i kalkylerna antagits vara dels 5 % och dels 10 %. Som en jämförelse kan nämnas att den effektiva räntan på skattkammarväxlar under större delen av

138 Kreditpolitisk reglering

1977 legat på ca 10 % medan finansieringsföretagens upplåningsräntor kan antas ha legat allra högst kring 14-15 %. Likviditetskravets kostnad beror också på hur höga Iikviditetskraven sätts. 1 kalkylerna har räknats med två fall dels ett likviditetskrav på 10 % inklusive den likviditet finansieringsföretagen faktiskt hade 1976, dels ett likviditetskrav på 10 % tztöver deras faktiska likviditet 1976. För att renodla effekterna kan man först anta att fmansieringsföretagen håller sina utlåningsräntor oförändrade och låter den ökade kostnaden helt slå på deras räntabilitet. Vid det ena extremfallet i kalkylen - ett likviditetskrav på 10 % inklusive den likviditet de faktiskt hade 1976 samt en räntedifferens mellan den ökade upplåningen och de ökade likvida medlen på 5 % - minskar räntabiliteten på den totala omslutningen från 2,4 % till 2,0 °/o. Vid det andra extremfallet-ett likviditetskrav på 10 % Luöver deras faktiska likviditet 1976 samt en råntedifferens mellan den ökade upplåningen och de ökade likvida medlen på 10 % sjunker räntabiliten till 1,1 %. Ett annat sätt att räkna vore att låta räntabiliteten på den totala omslutningen hållas oförändrad och anta att den extra kostnaden motverkas genom en höjning av utlåningsräntorna. Vid det lindrigare av de två ovan nämnda extremfallen skulle därvid utlåningsräntorna i genomsnitt behöva höjas med 0,2 procentenheter och i det andra extremfallet med 1,4 procentenheter. Denna typ av kalkyler kan naturligtvis endast ge en antydan om de effekter som kan uppkomma. Utgångsmaterialet är inte så detaljerat som är nödvändigt för en finare analys. Bl. a. är balansuppgifterna medeltal av ställningen vid början och slutet av ett år och variationer under årets lopp kommer således inte med. Dessutom avser kalkylerna samtliga de företag som 1976 ingick i den officiella statistiken, vilket innebär att resultaten blir ett genomsnitt och ingen hänsyn tas till att det kan föreligga en relativt stor spridning mellan de olika företagen. En systematisk överskattning av effekterna uppkommer därigenom att i kalkylerna likviditetskravet ställts mot företagens totala upplåning. Kommittén har tidigare rekommenderat att ett likviditetskrav på finansieringsföretag inte bör ställas mot deras bankskulder. Om kommitténs förslag följs i den praktiska tillämpningen kommer effekterna på lönsamheten och/ eller räntenivån att bli lägre än vad här redovisade kalkyler angett.

11.3.3 Se/ekriva likviditetskrav I den norska offentliga utredning, som behandlade fmansieringsföretagen i Norge, föreslogs en variant av likviditetskrav som där kallades för ”utlå-

ningsrelation”. Tanken är här att införa variabla kvotkrav mellan utlåningen

och de totala tillgångarna, med vissa korrektioner. Genom att höja eller sänka detta kvotkrav skulle således utlåningens andel av de totala tillgångarna kunna ökas eller minskas. Den resterande delen av de totala tillgångarna skulle placeras i olika former av likvida medel. l Finansieringsselskaper skulle Kommittén har dock svårt att se på vilket sätt en sådan konstruktion og låneformidling, NOU 1974:1, sid. 77 ff; Ot. ge några fördelar utöver vad som ges av likviditetskrav. En annan konstruktion är ett system där likviditetskravet riktas inte mot prp. 36. (1975-76). sid. ll. förbindelserna utan mot tillgångarna. Det öppnar möjligheter att ge likvidi-

K redirpolitisk 139 reglering

tetskravsystemet en selektiv utformning. Det blir ju härigenom möjligt att sätta olika likviditetskrav mot olika typer av utlåning. För att en sådan selektiv styrning av kreditgivningen skall ha någon större effekt fordras emellertid att även de nu gällande likviditetskraven för bankinstituten ändras. Detta skulle innebära en omläggning av de nu gällande medlen för kreditpolitiken. Någon mer permanent bedriven selektiv kreditpolitik har dock inte varit aktuell i Sverige. Endast vid mer ”akuta” lägen har de selektiva inslagen framträtt. Kommittén vill därför inte föreslå en sådan ändring av likviditetskravssystemet.

l 1.3.4 Kassakrav Variabla kassakrav är det andra av de två medel som i kreditpolitiken mer eller mindre permanent användes mot bankinstituten. Med kassakrav avses att en viss del av ett instituts inlåning och vissa andra förbindelser skall motsvaras av behållning på konto hos riksbanken. Genom att variera kassakravets höjd varieras därför också den del av en given inlåning,som kan användas för utlåning och andra placeringar. Det instrument, som kreditpolitiken i dag utnyttjar i utlåningsreglerande syfte, är framför allt likviditetskrav. Kassakraven har mer kommit att användas utifrån andra överväganden. Framför allt används kassakraven i Sverige som ett medel att påverka räntenivån på dagslånemarknaden och därmed räntenivån på andra korta penningmarknaden Ett kassakrav på ñnansieringsföretagen framstår mot denna bakgrund som mindre ändamålsenligt. Det skulle i detta fall få en verkan av samma slag som ett likviditetskrav, enbart med den skillnaden att de likvida medlen uteslutande skulle utgöras av kontofordringar på riksbanken. Kommittén finner därför inga skäl att föreslå att den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser om kassakrav utsträckes till att gälla även fmansieringsföretagen.

1 1 .3.5 Urlâningsreg/ering

Även om bankernas utlåningsutveckling permanent regleras via framför allt likviditetskrav visar erfarenheten på att det i vissa situationer finns behov av ett mer direkt verkande instrument, for att t. ex. i lägen med akuta svårigheter med snabbhet och precision kunna påverka utlåningen. Lagen om kreditpolitiska medel innehåller därför bestämmelser om utlåningsreglering - som ofta kallas utlåningstak - för bankinstituten. Utlåningstak är ett av lagstiftningens extraordinära medel, vari ligger att synnerliga skäl skall föreligga för användandet samt att det är avsett att användas endast under begränsade perioder. Med hänsyn till finansieringsföretagens förmåga att snabbt kunna expandera sin utlåning på samma sätt som t. ex. affärsbankerna finner kommittén det vara av vikt att lagens bestämmelser om utlåningsreglering utsträcks till att omfatta även linansieringsföretagen. Som tidigare framhållits har det blivit allt mer aktuellt att tillfälligt ge en mer selektiv inriktning hos den svenska kreditpolitiken. Utlåningsregleringen öppnar också möjligheter till en sådan selektivitet på det sätt att riksbanken vid utnyttjandet av utlåningsregleringen kan ge skilda regler för

140 K reditpo/itisk reglering sou |977;97

utlåning avseende olika ändamål. Utlåningstaket har vid tillämpning i Sverige konstruerats på så sätt att ett högsta värde åsatts den utestående kreditvolymens procentuella ökning från en viss bastidpunkt. l andra länder finns exempel på andra alternativ. som t. ex. att ett högsta procentuellt värde åsätts kreditvolymens ökning under en viss tidsperiod jämfört med ökningen under en basperiod. Bestämmelserna om utlåningsreglering, som i dag enbart omfattar bankinstituten. ger möjlighet till direkt styrning av utlämnade lån, beviljade men ej utlämnade lån eller av garantiförbindelser, som är knutna till kreditgivning. När utlåningsregleringens bestämmelser utsträcks till att gälla även finansieringsföretagen uppkommer ett behov av att något utvidga de begrepp som regleringen skulle kunna omfatta. Skälen härför är att ñnansieringsformerna factoring och leasing innehåller element som inte täcks av de nuvarande tre begrepp. som utlåningsregleringen kan avse. - -faller Den övervägande delen av factoringrörelsen belåning av fakturor naturligen inom lagens nuvarande begrepp “utlämnade lån” och beviljade, men ej utlämnade lån”. Behovet av en viss utvidgning av lagtextens formulering uppkommer genom att i factoringrörelsen även kan ingå köp av fakturafordringar, s. k. fakturaköp. Såsom beskrivits i kapitlet om factoring kan dessa fordringsförvärv i princip ske på två sätt. I ena fallet förvärvar factoringsbolaget fakturafordringarna men säljaren erhåller inte betalning av factoringbolaget förrän fakturan har betalats av den som fakturan är utställd på eller först inom viss tid efter den för fakturan gällande sista betalningsdagen. I detta fall fungerar inte finansieringsföretagets fordringsförvärv som utan blir en form av kreditrisktäckning. I det andra fallet någon kreditgivning däremot erhåller säljaren betalning av fmansieringsföretaget innan fakturan förfaller till betalning - fakturaköpet sker med s. k. förskott. I detta fall är det fråga om en kreditgivning från finansieringsföretaget till säljaren och det betalda beloppet bör jämställas med utlämnade lån. Liksom vid fakturabelåning upprättas normalt ett löpande avtal mellan finansieringsföretaget och där bl. a. en kreditlimit - förskottslimit - specificeras. säljaren om fakturaköp Denna förskottslimit bör kunna jämställas med “beviljade lån. Inget av de begrepp som utlåningstaket i dag kan omfatta är tillämpliga på finansiell -även om leasing. Leasing är dock till sin karaktär en kreditgivning denna kreditgivning sker i en speciell form. Lagtexten bör därför kompletteras på denna punkt. Det finns härvid två olika möjligheter till konstruktion. Som närmare beskrivits i ett tidigare kapitel kan leasing liknas vid ett annuitetslån, där leasingföretaget i sin redovisning bokför leasinobjektet som en anläggningstillgång med ett värdeminskningskonto, där avskrivningarna i princip kan jämställas med amorteringar vid ett normalt lån. Det synes därför vara möjligt att låta utlâningsregleringen omfatta det bokförda värdet av utestående leasingobjektet. En viss nackdel härmed är att storleken av det bokförda värdet till viss del är beroende av det enskilda finansieringsföreta- Detta torde dock i praktiken inte förorsaka gets avskrivningsmöjligheter. några större problem. En allvarligare invändning är däremot att leasingbolaget kan ha tecknat leasingavtal - och köpeavtal långt innan leasingobjektet förs upp i leasingbolagets balansräkning. Detta gör det enligt kommitténs mening

Kreditpolirisk reglering 141

att låta ett utlåningstak kunna omfatta de avtal som sluts om befogat finansiell leasing. Utlåningstaket bör i detta fall inte omfatta de leasingavtal som finns vid en viss tidpunkt, eftersom då ingen hänsyn skulle tas till de avskrivningar - amorteringar - som har skett. Utlåningstaket bör i stället omfatta de nya avtal som sluts under en viss tidsperiod och därvid relateras - Det begrepp som till de avtal som slöts under en tidigare period basperioden. utlåningstaket i detta fall kommer att omfatta skulle således bli värdet av de leasingobjekt som ett finansieringsföretag förvärvat under en viss tidsperiod. Finansieringsföretagets förvärv får här sägas ske redan när avtal om köp träffas mellan leasingbolaget och leverantören. Visserligen är detta inte identiskt lika med avtalet mellan leasingbolaget och leasingkunden. Leasingavtalet och köpeavtalet torde dock i princip undertecknas samtidigt. - inte bli ett Dessutom torde ett objekt- säg en maskin ägt av ett leasingbolag leasingobjekt förrän avtal om leasing av detta objekt träffats.

l l .3.6 R änrereglerirzg De tidigare diskuterade kreditpolitiska medlen är alla avsedda att mer direkt påverka institutens utlåningsmöjligheter. Den kreditpolitiska lagstiftningen innehåller även bestämmelser om räntereglering. Lagen ger här riksbanken möjlighet att utfärda föreskrifter om maximi- och minimiräntor samt om en allmän anmälningsskyldighet avseende ränteändringar. Bestämmelserna omfattar samtliga kreditinstitut. Även om själva lagparagrafen inte har tillämpats har den legat som grund for olika överenskommelser med kreditinstituten. I propositionen om kreditpolitiska medel utvecklade departementschefen de allmänna motiven för en räntereglering. Departementschefen framhöll därvid bl. a. att det kan vara stabiliseringspolitiskt önskvärt att vid en kraftig kreditåtstramning undvika en okontrollerbar och av spekulativa inslag förstärkt räntestegringsprocess. l en svag konjunktur kan det vara behövligt att utan en överdriven likviditetsökning och utan en eftersläpning åstadkomma en låg, investeringsstimulerande räntenivå. Departementschefen underströk emellertid den extraordinära karaktären hos ränteregleringen. Departementschefen framhöll vidare att den allmänna principen bör gälla att den kreditpolitiska lagstiftningen i detta avseende bör omfatta alla institut vars verksamhet regleras i lagen. Mot denna bakgrund anser kommittén det vara naturligt att även finansieringsföretagen omfattas av bestämmelserna om räntereglering. Någon ändring av lagtexten är inte erforderlig. l den mån finansieringsföretagen kommer att omfattas av någon av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser faller de automatiskt även under ränteregleringens bestämmelser. l propositionen antyds vissa situationer där en tillämpning av ränteregleringen kan bli aktuell. När det speciellt gäller finansieringsföretagen vill kommittén framhålla en situation där erfarenheten hittills har visat på att frågan kan aktualiseras. Kommittén tänker här på specialinlâningsmarknaden. Räntenivån på denna marknad har stor betydelse - inte minst med till och från utlandet. l vissa l pmp_

hänsyn till dess effekter på korta kapitalrörelser 19.7.1163_ sid_

lägen - med en omfattande kortfristig kapitalexport - kan en höjning av 178 ff.

sou 1977:97 142 K reditpo/irisk reglering

räntenivån på denna marknad vara motiverad från allmänna synpunkter. Bibehålls emellertid en mycket hög räntenivå under en längre period, leder detta lätt till en mer allmän ränteglidning hos såväl banker som finansiepå specialinlåningsmarknaden har visat sig ringsföretag. Ränterörligheten vara synnerligen assymetrisk. Även i lägen där likviditeten hos bankerna har varit god har det visat sig svårt att få till stånd en sänkning av räntenivån. Det läge kan således uppkomma när ett tillgripande av ränteregleringsinstrumentet kan erfordras för att åstadkomma en önskvärd sänkning av räntenivån på specialinlåningsmarknaden. Med tanke på finansieringsföretagens rätt betydande roll på denna marknad måste även dessa komma med i bilden för att en sådan åtgärd skall bli effektiv.

1 1.3.7 E missionskonrroll Emissionskontrollens bestämmelser kan sägas bestå av två delar. För det första om att obligationer, förlagsbevis eller andra för den ingår här regler allmänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utges utan tillstånd av riksbanken. Denna bestämmelse gäller generellt och ej enbart institut som omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen. Den gäller sålunda redan i dag för För det andra ger emissionskontrollen möjlighet för fmansieringsföretagen. riksbanken att, vad gäller kreditinstitut, reglera deras utgivande även av andra skuldebrev. Undantaget härifrån är enbart inlåning på bankräkningar. Denna regel om kontroll över kreditinstitutens upplåning kan sägas utgöra grunden for de förhandlingar som riksbanken löpande for med de olika kreditaktiebolagen och hypoteksinstituten. De kvantifierade överenskommelser som härvid träffats kan ha karaktären av upplåningstak, dvs. samlade under - ett år institutens upplåning en viss tidsperiod vanligtvis fastställes. När det gäller de bostadsfmansierande instituten tillämpas dock ingen Volymkontroll så snart ränte- och andra lånevillkor uppfyller gällande riktlinjer. kan ställas om några skäl finns att låta den senare delen av Frågan emissionskontrollens bestämmelser omfatta ñnansieringsforetagen. I tidihar kommittén föreslagit att linansieringsforetagen omfattas av gare avsnitt bestämmelser om utlåningsreglering och räntereglering. Dessa båda medel tillsammans kan sägas ge samma kontrollmöjligheter som emissionskontrollen, bortsett från att de karakteriseras som tillfälliga, extraordinära medel. Samma skulle kunna göras mot att bankerna omfattas av invändning denna bestämmelse. Motivet for att emissionskontrollen kan avse alla skuldförbindelser av kreditinstitut är emellertid att bl. a. kunna täcka utgivna in bankernas långfristiga upplåning i allmänna pensionsfonden. Någon motsvarande upplåningsverksamhet förekommer inte hos finansieringsföretagen. Enligt kommitténs mening finns det inte tillräckliga skäl att låta den senare delen av emissionskontrollens bestämmelser omfatta linansieringsforetagen. i banker - Kommittén vill därför föreslå att - liksom vad gäller inlåning finansieringsföretagens upplåning undantas från dessa bestämmelser.

sou 1977:97 K redirpo/irisk reglering 143

l l .3.8 Uppgiftsslgddigher

Varje kreditinstitut, som omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningens bestämmelser, har en uppgiftsskyldighet gentemot riksbanken. Detta motiveras givetvis bl. a. av att riksbanken har ett behov av att kunna följa att givna föreskrifter - t. ex. om likviditetskrav eller utlåningsreglering - följs. Uppglftsskyldigheten har dock en vidare innebörd. En förutsättning för en effektiv kreditpolitik är också att riksbanken ingående kan följa utvecklingen inom olika områden på kreditmarknaden bl. a. lör att bedöma om ingripanden är motiverade. Kreditinstituten är således skyldiga att lämna de uppgifter som riksbanken kräver härför.

SOU l977z97 145

12 Särskild för

lagstiftning finansieringsföretag

12.1 Motiv för en särskild lagstiftning

Kommittén har tidigare framhållit att för att samhället skall kunna erhålla behövliga möjligheter till kontroll av och insyn i fmansieringsforetagens verksamhet bör dessa inordnas under ett regelsystem - vid sidan av den kreditpolitiska regleringen - liknande det som redan gäller for övriga kreditinstitut. För de bankägda fmansieringsföretagen kan ett sådant system sägas gälla i viss mån redan i dag. Vid det tillstånd av regeringen som krävs för en banks förvärv av aktier i ett linansieringsforetag har vissa villkor uppställts. Banken skall bl. a. vara skyldig att lämna bankinspektionen de uppgifter om företagets verksamhet som inspektionen finner erforderliga “för kännedom om förhållanden av betydelse för bankens säkerhet och av en su nd utveckling av dess rörelse. Banken skall härutöver bereda inspektionen möjlighet till insyn i finansieringsforetagets verksamhet. I samband med att olika finansieringsföretag fåttjämställas med kreditaktiebolag enligt 57 § banklagen vid beräkning av bankens eget kapitaltäckningskrav har också krävts att banken skall vara skyldig att till inspektionen anmäla ändring i finansieringsforetagets bolagsordning och ändring i sitt aktieinnehav i företaget. Under medverkan av bankinspektionen har det också i finansieringsföretagens bolagsordning införts ett kapitaltäckningskrav, nämligen att den sammanlagda upplåningen inte får överstiga 12,5 gånger det egna kapitalet. Den insyn i de bankägda finansieringsföretagen, som bankinspektionen på detta sätt erhållit, är en följd av bankens tillstånd till aktieforvärv och har bedömts nödvändigt för att upprätthålla banklagstiftningens effektivitet. Kapitaltäckningskravet är en följd av de för bankerna gällande kapitaltäckningskraven. Den verksamhet som finansieringsföretaget bedriver, skulle ofta nog ha kunnat bedrivas inom banken. Hade så skett skulle verksamheten varit underkastad det för banken gällande kapitaltäckningskravet. Ett motsvarande krav måste därför gälla när verksamheten bedrivs i ett dotterbolag. lnsynen i finansieringsforetaget från bankinspektionen motiveras av behovet av att kunna kontrollera att kapitaltäckningskravet upprätthålls samt av att banken inte skall kunna undandra delar av verksamheten från eljest gällande tillsyn genom att lägga den i ett särskilt

bolag. Ägarbankens ansvar for finansieringsföretaget är visserligen från

formell synpunkt begränsat. Det går dock inte att komma ifrån att banken kan uppfattas ha ett reellt ansvar, som sträcker sig längre än det rent

146 Särskild lagstiftning_för_finansieringsørerag

formella. Den gällande ordningen för de bankägda finansieringsföretagen är inte invändningsfri. Den har visserligen rent praktiskt fungerat bra men det kan från formella synpunkter sägas vara något otillfredsställande att föreskrifterna om skyldighet att lämna uppgifter om och bereda insyn i finansieringsföretagens verksamhet måste riktas mot banken i stället för mot den naturliga adressaten - Inte heller framstår det som helt fmansieringsföretaget. tillfredsställande att kapitaltäckningskravet måste komma till stånd som ett resultat av bankinspektionens förberedande handläggning av och kontakter med banken i ärendet om bankens tillstånd till aktieförvärvet. Mer väsentligt är dock att denna form av insyn och allmän kontroll enbart omfattar en del av finansieringsföretagen - de bankägda - medan övriga helt undantas en sådan reglering. Då båda grupperna av tinansieringsföretag bedriver en likartad verksamhet framstår det för kommittén som mindre lämpligt att olika finansieringsföretag arbetar under olika regler. Det kan lätt leda till en situation där konkurrensen mellan bankägda och icke bankägda företag snedvrides. Det är önskvärt att söka uppnå en mer konkurrensneutral behandling av likartade kreditinstitut. Enligt kommitténs mening bör därför en laglig reglering av finansieringsföretagen omfatta alla företag oavsett ägarförhållandena. Det kapitaltäckningskrav som i dag gäller för de bankägda finansieringsföretagen är visserligen en följd av banklagstiftningen och motiveras främst utifrån omsorgen om insättarnas medel i ägarbankerna. Både hos de bankägda och de icke bankägda finansieringsföretagen sker upplåningen i huvudsak från en kategori långivare som yrkesmässigt gör finansiella placeringar och därmed ingående kreditprövningar. De är alltså inte i samma behov av skydd som den breda allmänheten. För de icke bankägda finansieringsföretagen finns här inte heller en ägarbank med ett betydande reellt ansvar. Det kan dock framhållas att ett krav på kapitaltäckning är ägnat att förenkla långivarnas kreditprövning av instituten och ge finansieringsföretagen en bättre ställning på marknaden. Den allmänna kontroll av och insyn i de olika kreditinstitutens verksamhet som i dag sker avser dock inte enbart institutens solvens och långivarnas säkerhet. Stor vikt fästs således även vid kreditmarknadens utveckling i sunda och rationella former. Även från denna synpunkt kan det vara motiverat att t. ex. uppställa kapitaltäck» ningskrav. g En laglig reglering av finansieringsföretagen är också ägnad att skapa ett underlag för kreditpolitiska åtgärder - varvid intresset naturligen riktas mot samtliga företag. Lagen om kreditpolitiska medel är tillämplig på olika slag av kreditinstitut - banker. kreditaktiebolag, försäkringsbolag m. fl. Dessa olika slag av institut är definierade i särskilda lagar - banklagen, kreditaktiebolagslagen, försäkringsrörelselagen. Det vore naturligtvis möjligt att samtidigt som lagen om kreditpolitiska medel gjordes tillämplig på finansieringsföretag definiera dessa institut i den lagen. Den nuvarande systematiken som bygger på att de olika slagen av kreditinstitut är bestämda på annat håll skulle emellertid brytas. Detta skäl är dock inte tvingande. Mer väsentligt är att en speciell lagstiftning får antas erbjuda ett instrument att på förhand kartlägga de företag, som utgör finansieringsföretag. Har en sådan kartläggning skett får

Särskild

lagstiftning_lör_finansierings/öretag 147

riksbanken ett betydligt bättre utgångsläge när den står inför att använda kreditpolitiskt medel mot finansieringsföretagen eller att med dessa träffa överenskommelse av kreditpolitiskt innehåll. Det kan till och med ifrågasättas om det ens skulle vara praktiskt möjligt att med rimliga krav på rättssäkerhet använda kreditpolitiska medel på den ganska svårgripbara grupp som finansieringsföretagen bildar utan att man först vid tillämpning av annan särskild lagstiftning har bestämt den närmare. Härtill kommer att riksbankens kontroll av att givna föreskrifter följs underlättas om det på förhand är klan vilka företag dessa riktar sig mot. Det kan också erinras om att den kreditpolitiska lagstiftningen inte innehåller några bestämmelser om tillsyn av efterlevnaden av meddelade föreskrifter. Anledningen härtill är att de kreditinstitut som omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen redan står under offentlig tillsyn i enlighet med den speciallagstiftning som finns. t. ex. banklagstiftningen. Riksbanken måste här kunna påkalla tillsynsmyndighetens bistånd vid kontroll av att föreskrifterna efterlevs. Mot bakgrund av det tidigare anförda finner kommittén det vara av vikt att linansieringsföretagen inordnas under ett legalt regelsystem - vid sidan av den kreditpolitiska regleringen -liknande det som gäller för övriga kreditinstitut. Det framstår härvid också som angeläget att reglerna för olika finansieringsföretag utformas lika oavsett ägarförhållanden.

12.2 Finansieringsföretagen som kreditaktiebolag

l de för kommittén gällande direktiven pekas på möjligheten av att genom en ändrad definition av begreppet kreditaktiebolag inordna fmansieringsföretagen under kreditaktiebolagslagens bestämmelser. En sådan lösning framstår emellertid för kommittén som mindre lämplig. Kreditaktiebolagens och fmansieringsföretagens upplåning har helt olika karaktär. Kreditaktiebolagens upplåning sker genom emission av obliga- tioner - att detta ingår i ändamålsangivelsen tillhör vad som definierar ett kreditaktiebolag - eller genom reverslån främst från allmänna pensionfonden. Finansieringsföretagens medelanskaffning är av en helt annan karaktär. Vid bedömandet av vilka kreditpolitiska medel som bör kunna utnyttjas ligger analogin med banker närmare till hands. I ett tidigare kapitel, där en kreditpolitisk reglering av finansieringsföretagen diskuterades framhölls att det vore lämpligt att låta finansieringsföretagen omfattas av bl. a. likviditetskrav och utlåningstak. Något motsvarande behov vad gäller kreditaktiebolagen finns ej. En annan invändning mot att låta en och samma lagstiftning omfatta både kreditaktiebolag och fmansieringsföretag sammanhänger med den särställning kreditaktiebolagen har fått på den svenska kreditmarknaden - en särställning som dock inte avspeglas i lagstiftningen om kreditaktiebolag. De i dag existerande kreditaktiebolagen har grundats för att tillgodose vissa speciella,av samhället som särskilt angelägna betraktade ändamål. Två av de största kreditaktiebolagen är nästan helt inriktade på att ge långfristiga krediter till bostadsbyggandet. Två andra av kreditaktiebolagen ger uteslutande krediter till kommunerna. Av de övriga har de flesta tillkommit för att

148 Särski/d

lagstiftning/ör_finansieringsföretag

ge långfristiga krediter till små- och medelstora företag eller för särskilda ändamål -som lnvesteringsbanken, Exportkredit och Lantbrukskredit. Den speciella ställning som kreditaktiebolagen har framgår också därav att i kreditaktiebolagen kan flertalet fall staten ingår som delägare. De existerande - “offentlig” således - med några få undantag sägas ha en mer eller mindre prägel. Detta gäller dock inte längre kreditaktiebolag som Sigab, Gigab och Svensk vars på obligationsutgivning baserade rörelse Fastighetskredit, övertages av Bofab. Deras ställning som kreditaktiebolag kan förmodligen numera betraktas som en anordning av övergångskaraktär. En ändring av kreditaktiebolagslagen för att infoga finansieringsföretagen framstår därför för kommittén inte som ett lämpligt tillvägagångssätt. Kommittén vill i stället föreslå en speciell lag för finansieringsföretagen.

12.3 Lagstiftningens tillämpningsområde

Kommittén har tidigare deklarerat att den inte avser att föreslå förbud mot av kreditgivning från företag som inte kan betecknas som eller reglering kreditinstitut. Den föreslagna lagstiftningens tillämpningsområde begränsas verksamheten och till företag för vilka kreditgivning utgör den huvudsakliga dessutom är av en viss storlek. Med detta mera begränsade mål uppstår givetvis vissa avgränsningsproblem. verksamhet uteslu- Ett forsta fall av intresse är då fmansieringsföretagets tande avser finansiering av inköp från ett visst företag eller koncern antingen i form av vanliga leverantörskrediter eller finansiering av återförsäljares som inom sin ram bedriver en verklagerhållning. Ett produktionsföretag samhet av detta slag kommer, enligt vad som ovan sagts, inte att inordnas under den föreslagna lagstiftningen. Har fmansieringsverksamheten lagts i en särskild enhet, säg ett dotterbolag. uppstår däremot frågan om denna bör falla under lagstiftningens tillämpningsområde. till denna fråga har kommittén först bedömt det fall l sitt ställningstagande rörelse. Ett av då konsumtionskredit inte ingår i finansieringsföretagets motiven bakom kommitténs förslag om lagstiftning för finansieringsföretag är att denna skall kunna utgöra ett underlag för kreditpolitiska åtgärder. Andra motiv kan sammanfattas som en önskan att bidraga till en sund utveckling av branschen, något som har betydelse främst då företagen uppträder som låntagare hos allmänheten. Inget av dessa motiv synes ha som har rörelsen någon nämnvärd styrka i det fall då fmansieringsföretag, knuten inte finansierar upplåning hos till ett enda säljföretag, sig genom allmänheten utan hos företag inom koncernen eller kreditinstitut. Kommittén har emellertid bedömt gränsdragningen annorlunda, då fmansieringsverksamheten avser konsumtionskredit. Rörelsen hos ett fmansom sysslar med kontokortskredit eller refinansiering av sieringsföretag, avbetalningskontrakt med konsumenter men vars rörelse avser endast ett inte mycket från samma rörelse företags försäljning, skiljer sig kanske bedriven inom ram. Ofta torde emellertid bildandet av ett säljföretagets underlätta en ökad användning av kredit till särskilt finansieringsföretag kunderna. Det har tidigare framhållits att regleringen av finansieringsföreutformade åtgärder riktade mot konsumtionskretagen bör tillåta selektivt

Särskild lagstiftning för 149

_finansieringnsjörerag

ditgivning. Kommittén vill därför föreslå att varje fmansieringsföretag i vars rörelse konsumtionskredit ingår, direkt eller genom finansiering av kontrakt, skall falla inom tillämpningsområdet. Detta gäller givetvis icke om företaget ligger under den storleksgräns som föreslås i det följande. Ett annat fall av intresse är fmansieringsföretag som har karaktären av en sammanslutning av ett antal näringsidkare för att utgöra en mellanhand för finansiering av deras investeringar. Exempel härpå finns t. ex. inom detaljhandeln (se kap. 3, sid 34). Här bör samma gränsdragning kunna göras som ovan, dvs. beroende på om upplåningen helt eller delvis sker från allmänheten. Skulle ett fmansieringsföretag av sistnämnda typ inte begränsa sin kreditgivning till intressentföretagen utan till en större grupp andra företag, bör det inte undantas från tillämpningen. Vad som ovan sagts kan sammanfattas så att undantag från lagens tillämpning skulle göras för fmansieringsföretag om två villkor är uppfyllda. För det första skall kreditgivningen avse en liten eller särskild grupp näringsidkare t.ex. ett säljföretags kunder eller en grupp intressenter i finansieringsforetaget. För det andra skall företaget icke i nämvärd omfattning skaffa medel till sin rörelse från andra källor än företag i samma koncern eller från kreditinstitut. Detta skulle kunna uttryckas så att lagen omfattar företag som antingen i sin utlåning eller i sin upplåning riktar sig till allmänheten. l det kriterium som valts ingår även att kreditgivning skall utgöra företagets “huvudsakliga” verksamhet. Detta speglar utredningens avsikt att icke skapa ett system för att reglera ett produktions- eller handelsföretags placering av egna medel som likvida placeringar eller som längre krediter. Frågan om inordnande under lagstiftningen uppstår först då kreditgivningen utgör en större del av företagets tillgångar. Mera omedelbart besvärliga problem kan sannolikt uppkomma med blandade företag, där kreditgivning är kombinerad med kreditförmedling, förvaltning av värdepapper eller fastigheter. Detta understryker kommitténs uppfattning att riksbanken och bankinspektionen noga bör följa utvecklingen. Om kreditgivning mellan företag fortsätter att växa eller en serie finansinstitut utanför lagens tillämpningsområde blir av betydelse får ny ställning tas till den av kommittén valda avgränsningen. Kommitténs bedömning är emellertid att den typ av verksamhet som de av lagstiftningen omfattade finansieringsföretagen representerar är så värdefull och har en sådan livskraft att en vidare reglering inte skall visa sig nödvändig vare sig av kreditpolitiska skäl eller ur mera allmänna kreditmarknadssynpunkter. Kommittén har också diskuterat frågan om varje fmansieringsföretag, oberoende av dess storlek, skall omfattas av en särskild lagstiftnings bestämmelser. Kommittén har härvid funnit det väsentligt att göra en åtskillnad mellan bankägda och icke bankägda företag. Med hänsyn till det speciella koncernförhållande, som uppstår när en bank är ägare till ett fmansieringsföretag finner kommittén det vara lämpligt att varje fmansieringsföretag, där bank - helt eller delvis - ingår som ägare, omfattas av lagstiftningen. Är däremot den rörelse, som ett icke bankägt linansieringsforetag bedriver,

150 Särskild lagstiftningför_finansierings/örerag

obetydlig, tjänar det inte nämnvärt vare sig någon konkurrensneutralitet eller något kreditpolitiskt intresse att ett sådant företag tvingas in under lagstiftningen. Det skulle även bli betungande för tillsynsmyndigheten och inkräkta på mer väsentliga uppgifter att öva tillsyn över en mängd mycket små företag. Eftersom nyttan av tillsynen måste bli begränsad, bör det undvikas att belasta tillsynsmyndigheten med denna uppgift. Kommittén kommer i ett senare avsnitt in på frågan om tillsynen över iinansieringsföretagen och förordar där bankinspektionen som tillsynsmyn-

dighet. Detta har bl. a. betydelse for konsumentskyddets administration. Det

skulle kunna hävdas att det vore en nackdel från konsumentskyddssynpunkt att olika myndigheter - både bankinspektionen och konsumentskyddsmyndigheterna - kommer att övervaka finansieringsföretags verksamhet i det fall en lag om finansieringsföretag inte omfattar samtliga företag. Den alldeles övervägande delen av finansieringsföretagens rörelse torde dock komma att falla under lagens bestämmelser och därmed höra till bankinspektionens ansvarsområde. Bankinspektionens praxis på konsumentskyddets område torde därför kunna bli vägledande inom hela branschen. l följande tablå redovisas balansomslutningens storlek för de 76 företag som ingick i statistiska centralbyråns undersökning avseende 1976.

Balansomslutning i miljoner kronor

Som en kompromiss mellan önskemålet att lagen bör omfatta alla finansieringsforetag och önskemålet att undvika en alltför omfattande regleringsapparat vill kommittén föreslå att lagen skall omfatta finansieringsföretag vars balansomslutning överstiger 10 mkr. Företag med en mindre balansomslutning skulle således få fortsätta att bedriva finansieringsverksamhet oberoende av lagstiftningens bestämmelser. Kommittén vill dock samtidigt betona att denna storleksgräns inte får användas på något stelt sätt. Möjligheter måste finnas både att låta lagen omfatta företag med en mindre balansomslutning och undanta företag med större omslutning. Det kan nämligen inte uteslutas att vissa företag, just med hänsyn till en fixerad storleksgräns, väljer att splittra upp verksamheten i flera mindre delar. Tillsynsmyndigheten bör därför ha möjlighet att vid sin prövning av om ett företag faller inom lagens bestämmelser eller ej även beakta koncernförhållanden eller liknande. Mot denna bakgrund vill kommittén inte föreslå att någon absolut storleksgräns införes i lagtexten. Med den avgränsning av vilka företag som bör falla inom lagstiftningen, som gjorts ovan. kommer även varubelåningsföretag, s. k. pantlånerörelse. att ingå. Pantlånerörelsen omfattas emellertid av en särskild lagstiftning och står under offentlig tillsyn av länsstyrelserna. Något skäl att låta dessa företag omfattas av den av kommittén föreslagna lagstiftningen torde därför inte finnas. Inte heller föreligger det något kreditpolitiskt behov att närmare reglera deras verksamhet. Enligt kommitténs mening bör därför denna typ av

Särskild lagstiftning för 151

finansieringsföretag

verksamhet helt undantas från den av kommittén föreslagna lagstiftningen. De finansieringsföretag, som faller under den speciella lagstiftningens bestämmelser, kommer, som närmare utvecklas i följande avsnitt, att omfattas av ett legalt regleringssystem av samma slag som gäller för övriga kreditinstitut. Detta innebär bl. a. att de kommer att omfattas av offentlig tillsyn, vissa kapitaltäckningskrav, m. m., samt att de kommer att inordnas under den kreditpolitiska lagstiftningen. Företagen kommer härigenom att få en status som de i dag saknar - såväl gentemot myndigheter som gentemot kunder och långivare. För att undanröja den begreppsförvirring som kan bli följden om termen “fmansieringsföretag” användes både om de företag som faller under lagstiftningens bestämmelser och om de företag som faller utanför, vill kommittén föreslå att en enhetlig beteckning införs för de företag som omfattas av lagen. Denna beteckning skall inte kunna användas av andra företag. Som en sådan enhetlig beteckning vill kommittén föreslå “finansieringsbolag. l konsekvens härmed skulle den särskilda lagstiftningen benämnas “lag om linansieringsbolag”. Detta innebör dock inte att företag på vilka lagen är tillämplig måste använda ordet i sin firma.

12.4 Upplysningsplikt

Den tidigare diskussionen om lagens tillämpningsområde visar att åtskilliga gränsfall kan uppstå när det gäller att bestämma lagens giltighetsområde. Även om man i lagtexten lyckas definiera ñnansieringsföretagen på ett godtagbart sätt, kommer svårigheter att uppstå, om de berörda företagen i första hand själva har att tolka lagen och avgöra om den är tillämplig på dem. Dessa svårigheter kan undvikas, om det i stället får ankomma på tillsynsmyndigheten att i första hand avgöra när lagen skall tillämpas på ett visst företag. Detta betyder inte att det bör läggas i tillsynsmyndighetens hand att fritt pröva vilka företag som lagen gäller för och vilka som faller utanför. I lagen måste givetvis till ledning för tillsynsmyndighetens bedömning anges de tidigare nämnda kriterierna på företag, för vilka lagen bör gälla. Är lagen tillämplig skall bolaget, sedan tillsynsmyndigheten godkänt bolagsordningen, registreras som ”finansieringsbolag”. Tillsynsmyndighetens beslut, som självfallet bör kunna överklagas, om att ett visst bolag skall inregistreras som ”finansieringsbolag” bör vara avgörande för frågan om lagens bestämmelser är tillämpliga på företaget. Innebörden härav blir att “finansieringsbolag” kommer att vara endast de företag som registreras eller skall registreras som sådant enligt tillsynsmyndighetens belsut. En förutsättning för ett sådant system är att en uppgiftsskyldighet införs för de företag för vilka det finns rimlig anledning att pröva om de skall registreras som “linansieringsb0lag. En bestämmelse om uppgiftsplikt bör därför innehålla att företag som bedriver sådan verksamhet att fråga uppstår om företaget skall registreras som fmanseringsbolag, är skyldigt att till tillsynsmyndigheten lämna de uppgifter om verksamheten som denna kräver. Den som är uppgiftsskyldig bör kunna åläggas att lämna uppgifter fortlöpande, utan att tillsynsmyndigheten behöver framställa en särskild begäran om det för varje gång. Tillsynsmyndigheten bör kunna förelägga vite för att få företag

152 Särskild

lagsri/tning jörfinansieringsföretag

att komma in med begärda upplysningar. När det gäller företag, som tillsynsmyndigheten finner falla under lagens tillämpningsområdmbör dessa få bedriva finansieringsverksamhet enbart om de registreras som finansieringsbolag. Härvid erfordras naturligen en övergångsregel för den period under vilken ärendet prövas. Liksom vad gäller för upplysningsplikten bör tillsynsmyndigheten kunna förelägga vite för att lå att komma in med en ansökan beträffande bolagsordning och företag registrering. Kommittén vill i detta sammanhang ta upp frågan om tillsynsmyndighe-

tens prövning även skall innefatta en behovsprövning och lämplighetspröv-

ning. Enligt kommitténs mening bör en behovsprövning av detta slag inte införas annat än om det är oundgängligen nödvändigt. Detta är inte fallet när En sådan bedömning skulle behöva ske det gäller linansieringsföretagen. efter ganska vaga kriterier. lnte heller finner kommittén det vara påkallat med någon lämplighetsprövning. I svensk lagstiftning förekommer inte någon lämplighetsprövning av företaget som sådant vid bildandet av kreditinstitut. Undantag härifrån gäller fondkommissionärer och fondbolag.

12.5 Den särskilda lagstiftningens innehåll

12.5. 1 Upplâningsrärr

Som tidigare framhållits gäller i dag ett kapitaltäckningskrav för de bankägda linansieringsföretagen, konstruerat på så sätt att den samlade upplåningen hos ett företag inte får överstiga 12,5 gånger det egna kapitalet. Denna bestämmelse finns intagen i företagens bolagsordningar. Ett införande av en motsvarande bestämmelse i den föreslagna lagen skulle för de bankägda företagen inte göra någon reell skillnad mot vad som gäller i dag. För de ickebankägda finansieringsföretagen finns inga motsvarande krav. Kommittén har tidigare framhållit att så långt möjligt bör likartade regler gälla för olika ñnansieringsföretag. Enligt kommitténs mening motiverar detta att i lagtexten stipuleras ett minsta kapitaltäckningskrav för alla linansieringsföretag. Med hänsyn till den varierande - och ibland mycket låga - soliditen hos många icke-bankägda linansieringsbolag erfordras en relativt lång övergångsperiod. - Det nuvarande kapitaltäckningskravet - eller snarare upplåningsrätten för de bankägda linansieringsföretagen är en översättning av det kapitaltäckningskrav som tidigare gällde för ägarbanken. Bankernas kapitaltäckningskrav har sedermera (l juli 1977) sänkts med 10 %. Kommittén finner det vara naturligt att den koppling till bankernas kapitaltäckningskrav som tidigare gällde för de bankägda finansieringsföretagen överföres till lagstiftningen om Detta skulle således innebära att i dagsläget multipeln för fmansieringsbolag. finansieringsbolagens upplåningsrätt skulle högst uppgå till lO0/7,2, dvs 13,9, förutsatt att deras utlåning är av ett slag som för banker kräver 8 % Härtill kommer att placeringar i - säg - statspapper inte kapitaltäckning. belastar upplåningsrätten. Vidare bör beräkningsunderlaget, dvs. beräk-

Särskild /agsti/tningför.finansieringsförerag 153

ningen av det egna kapitalet,ske på samma sätt för finansieringsbolag som för banker. Kommittén vill här påminna om att banklagsutredningen (Fi 1976:04) bl. a. har i uppdrag att se över reglerna för bankernas kapitaltäckningskrav. I den mån reglerna för bankerna ändras bör motsvarande ändring vidtas vad avser finansieringsbolagens upplåningsrätt.

12.5.2 Aktiebolagjorm Den verksamhet, som finansieringsföretagen i dag bedriver kan ske i olika former - ekonomiska enskild associationsrättsliga aktiebolag, föreningar, firma etc. Enligt kommitténs mening är det här av vikt att de företag, som inordnas under lagstiftning, drivs i form av aktiebolag. Endast aktiebolagsformen torde ge rörelsen en sådan stadga som är önskvärd hos ett kreditinstitut. Kommittén vill här bl. a. peka på att motsvarande krav gäller för fondbolag och är föreslaget att gälla för fondkommissionärer. Härav följer att i dag existerande finansieringsföretag som faller inom lagens tillämpningsområde och som inte är aktiebolag skulle åläggas att ombilda sin bolagsform. Möjlighet bör dock finnas att dispensvägen ge t. ex. ekonomisk förening tillstånd att driva sådan verksamhet. Den upplysningspliknsom närmare har behandlats tidigare, skall dock gälla generellt, oberoende av bolagsformen.

l2.5.3 Precisering avföremâleijör verksamheten

De företag, vars bolagsordning godkänts av tillsynsmyndigheten och som registrerats som finansieringsbolag är att betrakta som kreditinstitut. Detta bör också väl framgå av företagens bolagsordningar, som bör innehålla en precisering av föremålet för verksamheten. Visserligen kan inte krävas att företagen uteslutande ägnar sig åt finansieringsverksamhet. En stor del av de - finansieringstjänster som finansieringsföretagen finansieringsbolagen

erbjuder är intimt förknippade med administrativa-tjänster. Av bolagsord-

ningen bör emellertid klart framgå att verksamhet som ej är förenlig med ställningen som kreditinstitut ej kan förekomma. t. ex. driva rörelse med fastigheter och aktier. Å andra sidan får det undvikas att kräva en så långt gående specificering av verksamheten att den “produktutvecklingsverksamhet”, som i mångt har präglat finansieringsföretagens verksamhet, försvåras.

12.5.4 Tillsyn och registrering

För de olika kreditinstitut, som i dag omfattas av speciell lagstiftning och tillsyn.är bankinspektionen tillsynsmyndighet I fråga om bankinstituten är bankinspektionen dessutom registreringsmyndighet. För kreditaktiebolagen och övriga aktiebolag som till följd av särskild lagstiftning står under tillsyn av inspektionen är dock patent- och registreringsverket (PRV) registreringsmyn- 1 Kommittén Undantag härifrån utdighet. finner inga skäl att här bryta den kompetensfördelning gör försäkringsbolagen och l dag Kommittén vill därför

mellan bankinspektionen PRY som existerar. för Vilka rörsäkringsin_

föreslå att bankinspektionen blir tillsynsmyndighet medan patent- och Spektionen utövar imsy. registreringsverket blir registreringsmyndighet för finansieringsbolagen. nen.

154 Särskild lagstUining/ör_finansierings/örerag

Enligt lagen om kreditaktiebolag skall regeringen godkänna kreditaktiebolags bolagsordning och kan härvid uppställa vissa villkor eller meddela särskilda föreskrifter. Emellertid har en i viss mån reviderad syn på arbetsfördelningen mellan regering och centrala myndigheter gjort sig gällande. Kommittén vill här erinra om de befogenheter i fråga om tillståndsgivning och fastställelse av grundläggande urkund som tillförts bankinspektionen enligt aktiefondslagen (1974:931) samt datainspektionens åliggande enligt datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1977: 1 1 73)0ch inkassolagen (1974:182). Kommittén vill mot bakgrund härav föreslå att de befogenheter, som när det gäller kreditaktiebolagen åvilar regeringen, när det gäller ñnansieringsbolagen utövas av bankinspektionen. En sådan delegering torde innebära en ökad snabbhet och smidigare administration. Rättssäkerhetsaspekterna tillgodoses genom den besvärsrätt som föreligger. Den tillsyn över ñnansieringsbolagen, som föreslås utövas av bankinspektionen, bör enligt kommitténs mening vara grundad på samma principer som banktillsynen och tillsynen över kreditaktiebolagen. Tillsynen skall således avse efterlevnaden av den särskilda lagen om finansieringsbolag samt bolagsordning och föreskrifter utfärdade på grund av lagen. Tillsynen bör emellertid även innefatta annan lagstiftning som gäller företag som omfattas av bankinspektionens tillsyn. Kommittén har tidigare nämnt bankinspektionens tillsyn i samråd med riksbanken när det gäller den kreditpolitiska lagstiftningen. En annan aktuell lagstiftning är den som gäller konsumentskyddsområdet. En lag om ñnansieringsbolag får nämligen en indirekt betydelse för administrationen av konsumentskyddet. Lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor gäller inte för verksamhet som står under tillsyn av bankinspektionen. Där lagen är tillämplig tillvaratar konsumentverket och marknadsdomstolen konsumenternas intressen. Konsumentintressena inom bankinspektionens tillsynsområde beaktar inspektionen, varvid den särskilda sakkunskap som där finns kan tas till vara. Det kan för övrigt erinras om att inspektionens verksamhet för bl. a. granskning av avtalsvillkor f. n. övervägs av banklagsutredningen. I den proposition om konsumentkreditlag som skall behandlas av riksdagen under hösten 1977 föreslås bankinspektionen bli tillsynsmyndighet för de företag som omfattas av inspektionens allmänna tillsyn. Som kommittén tidigare framhållit har finansieringsföretagen i många fall bidragit med väsentliga tillskott till den svenska kreditmarknaden. Det skulle t. o. m. kunna hävdas att det utmärkande för många av finansieringsföretagen är en fortlöpande förbättring och nyskapning av olika kreditformer. Enligt kommitténs mening är det av vikt att denna utveckling inte hämmas av den föreslagna lagliga regleringen. Samtidigt bör den tillsyn som följer av lagen bedrivas på ett sådant sätt att inte härigenom någon snedvridning av konkurrensförutsättningarna mellan olika ñnansieringsföretag uppstår. Den indirekta insyn i de bankägda fmansieringsfcâretagen som bankinspektionen i dag har, är primärt betingad av tillsynen över ägarbanken. Detta motiv försvinner inte även om de bankägda ñnansieringsföretagen omfattas av en lag om finansieringsbolag. De närmare bestämmelserna om bankinspektionens tillsyn bör utformas efter mönster av vad som gäller för tillsynen av kreditaktiebolag. Detta innebär bl. a. att inspektionen bör förfoga över korrektiv som kan användas

Särskild

lagstiftning förfinansierings/örerag 155

när verksamheten inte följer gällande föreskrifter. l enlighet härmed bör inspektionen kunna förelägga vite vid meddelande av förbud eller föreskrift enligt lagen. Som en yttersta sanktion bör bankinspektionen kunna förbjuda ñnansieringsbolag att fortsätta verksamheten om bolaget visat sig olämpligt att utöva verksamheten. l enlighet med vad som gäller för övriga kreditinstitut bör bankinspektionen kunna förordna en revisor. Kommitténs forslag till närmare bestämmelser rörande tillsynen - som i princip motsvarar vad som gäller för kreditaktiebolagen - redovisas i specialmotiveringen till förslaget till Lag om fmansieringsbolag. Det kan förutsättas att bankinspektionen behöver visst personaltillskott for den här ifrågavarande tillsynen. Kommittén anser sig emellertid inte behöva gå närmare in härpå.

13 Specialmotivering

a

13.1 Lag om finansieringsbolag

1§ I lagens inledande paragraf anges den art av verksamhet på vilken lagen är tillämplig. Den näringsverksamhet det gäller skall enligt första stycket 1 bestå i att lämna kredit eller att i syfte att medverka till finansiering förvärva fordringar eller upplåta egendom till nyttjande. Denna bestämmelse är avsedd att för det första omfatta kreditgivning av traditionellt slag - och detta oberoende av om denna kreditgivning har någon speciell beteckning såsom factoring, lagerfinansiering, kontokortkredit eller annat. Bestämningen är för det andra avsedd att omfatta den finansiering som sker t. ex. i sådan factoringverksamhet där factoringbolaget förvärvar fordringar (köper fakturor) och där finansieringsbolaget erlägger betalning för fakturan till säljaren innan kunden betalat fakturan. Slutligen är bestämningen avsedd att omfatta den finansiering som sker i form av finansiell leasing oberoende av om det är fråga om fast eller lös egendom. Finansiell leasing har nämnare beskrivits i “ kapitel 5. Av första stycket 1 framgår också att företagen helt eller huvudsakligen skall syssla med finansiering av nu angivet slag for att lagen skall vara tillämplig. Finns det fiera verksamhetsgrenar inom ett företag, varav en är finansieringsverksamhet, skall lagen inte tillämpas, om de andra verksamhetsgrenarna överväger. Huruvida finansieringsverksamheten är den huvudsakliga verksamheten får anses framgå av dess vikt i ett företags balansomslutning. I det fall utestående krediter eller i finansieringssyfte förvärvade fordringar eller till nyttjande upplåten egendom (leasingobjekt) utgör mer än 50 % av företagets totala tillgångar bör finansieringsverksamheten betraktas som huvudsaklig. Första stycket 2 anger att verksamheten skall vara av mera betydande omfattning eller bedrivas av aktiebolag vari bank eller banks dotterbolag äger aktier. Huruvida denna verksamhet är av sådan omfattning torde böra

avgöras i första hand med hänsyn till balansomslutningen. Överstiger den

eller - i fråga om nystartat eller reorganiserat företag kan den väntas överstiga 10 mkr torde verksamheten få anses vara av mera betydande omfattning. Är verksamheten blandad så att den till viss del avser annat än finansiering bör i princip omslutningssiffran för hela verksamheten minskas med den del som inte avser finansiering. Någon fast gräns bör 10 mkr dock

158 Specialmotivering

inte vara. Det kan bero på tillfálligheter att omslutningen for ett visst företag någon gång överstiger 10 mkr. Om företagets omslutning normalt ligger klart under denna siffra, behöver inte lagen tillämpas på detta företag. Är situationen däremot den att två eller flera finansieringsföretag, vilkas omslutningar endast tillsammans uppgår till 10 mkr, ingår i en och samma koncern eller eljest kan anses vara närstående bör lagen bli tillämplig på båda företagen. Frågan om verksamheten är av mera betydande omfattning bör i det fallet bedömas mot bakgrund av den sammanlagda verksamhet. Olika banker har erhållit regeringens tillstånd att förvärva aktier i företag med sådan verksamhet som avses i forsta stycket l. 1 regel torde dessa företags verksamhet vara av mera betydande omfattning och lagen på den grunden bli tillämplig. Oavsett omfattningen faller emellertid dessa företag under lagen enligt särskild föreskrift i första stycket 2. Detsamma gäller om det är ett dotterbolag till en bank som äger aktierna. Även om koncernreglerna i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) inte anses direkt tillämpliga på bank och dess dotterbolag (jfr. prop. 1975:103, s. 493), synes det naturligt att dotterbolag enligt denna punkt vid tillämpningen bestäms med begreppet av nämnda Om bank eller dess dotterbolag tillfälligt innehar ledning regler. aktier i ett bolag - aktierna har t. ex. forvärvats endast i syfte att skydda en fordran - avses lagen inte bli tillämplig. Med bank avses här bankaktiebolag, Sparbank och centralkassa för jordbrukskredit. I andra stycket anges vissa undantag från lagens tillämpningsområde. De avser verksamhet som varken vid kreditgivning eller medelsanskaffning vänder sig till allmänheten eller som regleras i annan form. Andra stycket 1 stadgar att lagen inte är tillämplig på verksamhet som vänder sig till en mindre eller särskild grupp näringsidkare och som inte anskaffar medel för verksamheten från allmänheten. Det är t. ex. inte ovanligt att ett finansieringsforetags rörelse endast avser leverantörskrediter knutna till ett bolags eller en koncerns försäljning. l den mån dess uppläning

sker hos bolaget eller i koncernen elleri ett kreditinstitut faller verksamheten

inte under lagen. Med kreditinstitut avses här vad som därmed förstås i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel. Sker däremot, helt eller delvis, medelregelmässigt från allmänheten kommer verksamheten in anskaffningen under lagen. Med allmänhet avses således i detta sammanhang annan än kreditinstitut eller koncernbolag. Det kan också vara fråga om att en grupp av näringsidkare tillsammans bildar ett företag for att underlätta den egna finansieringen. Detta företags uppgift är att låna upp medel i eget namn for vidareutlåning till den grupp som står bakom företaget. Exempel på denna typ av företag är näringsidkare Handelskredinjfr sid. 34, där företaget beskrivs. l den mån ett sådant företag normalt lånar upp medel enbart från kreditinstitut faller det inte under lagen. Om företagets kreditgivning inte avser finansiering av näringsidkare utan av konsumenter faller verksamheten under lagen oberoende av hur medlen for verksamheten anskaffas. Detta innebär t. ex. att om verksamheten avser kreditkortsrörelse eller finansiering av avbetalningskontrakt avseende konsumenter faller verksamheten inom lagen.

Specia/motivering 159

Den verksamhet som bedrivs av bankerna, lands- och stadshypoteksinstitutionerna samt kreditaktiebolagen regleras av särskild lagstiftning och står med visst undantag under bankinspektionens tillsyn, se 147§ banklagen (1955:183), 80§ sparbankslagen (1955:416), 68 § lagen (1956:216) om jord- 62 § lagen ( 1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank brukskasserörelsen, och om

landshypoteksföreningar, 40§ lagen (1968:576) om Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar och 5 § lagen ( 1963:76) om kreditaktiebolag. Enligt den sistnämnda paragrafen kan regeringen för viss tid eller t. v. befria kreditaktiebolag från tillsynen. Lagen om

finansieringsbolag är inte tillämplig på verksamhet som de nämnda kredit-

instituten bedriver (andra stycket 2). Skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa står inte under tillsyn och är inte heller genom särskilt beslut befriade från tillsyn. Utredningen har dock utgått från att bestämmelser om tillsyn kommer att införas även för dessa båda institut i enlighet med vad bankinspektionen anfört i sitt remissyttrande över varvskreditutredningens betänkande

Fartygsñnansiering (SOU 1975:101).

Skulle inte detta bli fallet, får bestämmelserna i detta stycke ändras så att ett explicit undantag görs för dessa båda institut. I andra stycket 3 görs undantag från lagens bestämmelser för verksamhet som omfattas av lagen (1949:722) om pantlånerörelse.

2§

Sådan finansieringsverksamhet som avses i 1 § bedrivs nästan uteslutande i aktiebolagsform. I princip skall också de företag, som ägnar sig åt denna verksamhet, enligt vad som föreskrivs i denna paragraf vara aktiebolag och de måste alltså ombildas för den händelse de inte är det. I särskilda fall kan bankinspektionen medge undantag från kravet på aktiebolagsform. kan sålunda böra medges dels temporärt så att ett företag får under Undantag en övergångstid drivas vidare t. ex. som enskild firma, tills det har omvandlats till aktiebolag, dels definitivt då 1 särskilt fall aktiebolagsformen är mindre lämplig. Möjligheten att medge undantag utan tidsbegränsning är närmast avsedd för ekonomiska föreningar. Att inspektionen kan meddela särskilda föreskrifter for undantagsfallen berörs i 17 §.

De aktiebolag på vilka lagen blir tillämplig kallas finansieringsbolag. För

dessa gäller aktiebolagslagen (1975:1385) och övriga bestämmelser om

aktiebolag, i den mån inte annat följer av lagen om linansieringsbolag.

Andra stycket innehåller förbud för annan än

linansieringsbolag att använda ordet linansieringsbolag eller finansieringsaktiebolag för att

beteckna sin rörelse.

3 §

Enligt denna paragraf står under

frnansieringsbolag bankinspektionens

tillsyn. Vad tillsynen innebär framgår av andra paragrafer i lagen.

160 Specialmorivering

4§

inordnas under lagen. l Denna paragraf handlar om hur fmansieringsbolagen första stycket föreskrivs att bankinspektionen i varje särskilt fall, dvs. för

varje enskilt företag, avgör om företaget är att anse som fmansieringsbolag. för sådana får inspektionen genom att infordra Underlag avgöranden uppgifter enligt 5 §. Bankinspektionen skall godkänna bolagsordningen för ñnansieringsbolag. som inspektionen beslutar att verksam- Detta kan ske antingen samtidigt heten är av sådant slag att lagen är tillämplig eller senare genom särskilt har att tillse att bolagsordningen innehåller bestämbeslut. Inspektionen för melser om bolagets upplåningsrätt, tillräckligt tydlig uppgift om föremålet och i övrigt de särskilda föreskrifter som kan behövas bolagets verksamhet När det gäller upplåningsrätten skall med hänsyn till bolagets verksamhet. kapitaltäckningskrav. Detta den motsvara vad som gäller för bankaktiebolags av vad som får räknas som eget kapital som gäller såväl avgränsningen placeringar. Detta innebär kapitaltäckningskravets höjd i fråga omjämförliga som enligt banklagen inte kräver bl. a. att medel som placeras i tillgångar inte skall belasta finansieringsbolagens upplåningsrätt. kapitaltäckning Föremålet för fmansieringsbolagets verksamhet bör i den mån det är i bolagsordningen. Sålunda bör det av bolagsordmöjligt anges fullständigt ningen framgå vilka slag av finansiering, som bolaget i huvudsak sysslar med. finns för Preciseringen behöver dock ej drivas så långt att inte utrymme till en fortsatt utveckling av ftnansieringsbolagens tjänster. anpassning Bankinspektionen prövar även om särskilda föreskrifter i bolagsordningen kan t.ex. röra hur arbetsfördelningen mellan behövs. Dessa föreskrifter styrelse och verkställande ledning skall regleras. som l-lar bankinspektionen avgjort att ett visst företag bedriver verksamhet faller under lagen, får det utan särskild föreskrift anses gälla att företaget bör

ges skäligt rådrum för att vidta de åtgärder som påkallas, t. ex. övergå till ändra gällande bolagsordning, uppfylla krav på eget kapital aktiebolagsform, etc. Under samma tid får det fortsätta sin hittillsvarande verksamhet, föreskrifter sominspektionen kan eventuellt med ledning av provisoriska utan att fasta sig finna påkallat att meddela. Bedriver ett företag verksamhet föreskrifter får verksamheten anses bedriven i strid med vid inspektionens lagen och kan inspektionen förbjuda verksamheten (jfr 9 §). Samma gäller om fysisk person bedriver verksamhet av nu ifrågavarande slag. Inspektionen

kan utsätta vite för överträdelse av förbudet Gfr 12 §).

av tidigare godkänd bolagsordning skall enligt tredje stycket

Ändringar

också godkännas av inspektionen. Vad som gäller för att ny bolagsordning motsvarande på godkännande av skall godkännas äger naturligen tillämpning

ändringar.

5§

I paragrafen föreskrivs viss skyldighet att på bankinspektionens begäran verklämna uppgifter. Sådan skyldighet åligger var och en som bedriver För att bestämmelsen skall samhet på vilken lagen synes kunna tillämpas. kunna fylla sitt syfte kan naturligtvis inte krävas att inspektionen gör någon

Specialmotivering 161

närmare utredning, innan uppgifter infordras från den som bedriver verksamheten. Skyldighet att lämna uppgifter föreligger som nämnts endast när inspektionen har begärt att få uppgifter.

6§ Efter förebild bl. a. i lagen om kreditaktiebolag har utformats regler om bankinspektionens tillsyn över finansieringsbolagen. Reglerna finns i denna och några följande paragrafer. Inspektionen skall sålunda bl. a. övervaka att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med denna lag, bolagsordningen och andra författningar som gäller för verksamheten. Dit räknas bl. a. inkassolagen (1974: 182) och viss lagstiftning på konsumentskyddets*område. Vidare kan nämnas de kreditpolitiska föreskrifter som kan komma att gälla för finansieringsbolagen. Enligt kommitténs förslag skall sålunda vissa delar av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel kunna tillämpas i fråga om fmansieringsbolagen. Ansvaret för tillämpningen av nämnda lag åvilar riksbanken. 1 bankinspektionens övervakande uppgift torde få anses ingå att i samråd med riksbanken övervaka att de föreskrifter, som är utfärdade med stöd av den kreditpolitiska lagstiftningen, iakttas. Enligt paragrafens andra stycke får inspektionen förordna en revisor att med övriga revisorer delta i granskningen av årsredovisningen jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning.

7-9 §§ I dessa paragrafer som har motsvarigheter bl. a. i lagen om kreditaktiebolag anges bankinspektionens befogenheter i samband med tillsynsverksamheten. Det kan nämnas att bankinspektionen enligt 9 § kan, som en sista utväg när finansieringsbolag handlar i strid mot gällande bestämmelser, förbjuda bolaget att driva fmansieringsverksamhet som omfattas av lagen. Visar det sig senare att betryggande garantier skapats mot ett upprepande bör förbudet kunna uphävas. Bestämmelserna i dessa paragrafer torde i övrigt inte kräva någon kommentar.

10§ Aktiebolagslagens bestämmelser om kreditjäv omfattar även fmansieringsbolagen. I paragrafen har jävsbestämmelserna utvidgats till att omfatta all den fmansieringsverksamhet som avses i 1 § första stycket 1.

11§ Paragrafen handlar om ombud som bankinspektionen får förordna för den händelse fmansieringsbolag går i likvidation. Utan särskild föreskrift får anses gälla att likvidatorerna har samma skyldigheter att tillhandagå inspektionen som styrelsen och verkställande direktören tidigare har haft.

162 Specialmotivering sou 1977:97

l2§ Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt lagen, får inspektionen i samband därmed förelägga vite. Föreskrift om denna möjlighet har upptagits i denna paragraf. Försuttet vite utdöms av allmän domstol.

13§ Paragrafen upptar bestämmelser om skyldighet för finansieringsbolag att utge årliga bidrag för inspektionens tillsynsverksamhet och ersättning till sådan revisor och sådant ombud som inspektionen har förordnat enligt lagen.

l4§ Enligt denna paragraf skall besvär över bankinspektionens beslut enligt lagen anföras hos regeringen. Inspektionens beslut länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat bestäms.

15§ I paragrafen finns en bestämmelse om tystnadsplikt för den som är eller har varit anställd i finansieringsbolag. Om tystnadsplikt för bl. a. befattningshavare hos bankinspektionen finns förslag i ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till ny sekretesslag (Ds Ju 1977:11).

16§ Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för vissa överträdelser av lagen.

l7§ Enligt 2 § första stycket kan bankinspektionen medge att finansieringsverksamhet som avses i lagen får bedrivas i annan form än i aktiebolag. l tillämpliga delar gäller föreskrifterna om finansieringsbolag för sådana verksamheter. Inspektionen får meddela de särskilda föreskrifter som behövs till ledning för verksamheten. I fråga om stadgar för ekonomisk förening bör i förekommande fall motsvarande gälla som för bolagsordning. Stadgarna bör godkännas av bankinspektionen.

Ikrqfrrädande m. m. Lagen om finansieringsbolag bör träda i kraft samtidigt som föreslagna _ändringar i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel. Särskilda Övergångsbestämmelser torde inte behövas med hänsyn till att bankinspektionen kan lämna berörda företag skäligt rådrum för att uppfylla lagens krav.

sou 1977:97 Specia/motivering 163

13.2 Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska

medel

2§ I paragrafen räknas de kreditinstitut upp för vilka kreditpolitiska medel enligt

lagen kan tillämpas. Ändringen innebär att till denna grupp av kreditinstitut

har fogats finansieringsbolag. Vilka bolag som är finansieringsbolag följer av den föreslagna lagen om finansieringsbolag. Eftersom annat företag än finansieringsbolag kan medges bedriva samma slags verksamhet som

finansieringsbolag bedriver (jämför 2 och 17 §i§ lagen om finansieringsbolag)

har vidare i ett nytt andra stycke foreskrivits att sådant annat företag jämställs med finansieringsbolag vid tillämpning av lagen om kreditpolitiska medel.

7-8 §§ l 7§ har tillagts att förordnande om likviditetskrav kan omfatta finansieringsbolag. Härav betingade följdändringar har införts i 8 §.

l4§ I denna paragraf har tillagts att förordnande om utlåningsreglering kan omfatta finansieringsbolag.

l5§ Enligt denna paragraf kan utlåningsreglering avse lån och garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning. För att täcka in de speciella kreditformer, som återfinns hos finansieringsbolagen - finansiell leasing och fakturaköp har tillägg gjorts om dessa. Enligt en ny punkt 4 kan utlåningsregleringen avse även värdet av finansieringsbolags leasingobjekt. Såsom framhållits i kapitlet Kreditpolitisk reglering betyder värdet här det bokförda värdet. Punkterna 1-4 i paragrafen avser samtliga det utestående värdet vid en viss tidpunkt.Enligt en ny punkt 5 kan utlåningsregleringen även avse finansieringsbolags under en viss tidsperiod nyanskaffade leasingobjekt. Ett finansieringsföretag kan anses ha nyanskaffat ett leasingobjekt när köpekontraktet undertecknas. I andra stycket, som är nytt, jämställs det vederlag finansieringsbolag lämnar för Övertagande av fordringar med lån när det sker i syfte att medverka till finansiering. Bestämmelsen är tillkommen for att det slag av factoring som brukar kallas för fakturaköp skall kunna bli föremål för utlåningsreglering. Det fordras att finansieringsbolaget har erlagt betalning för fakturan till säljaren på sätt som motsvarar kreditgivning. I annat fall avser fordringsförvärvet enbart kreditrisktäckning. Liksom när det gäller fakturabelåning upprättas normalt vid fakturaköp ett löpande samarbete mellan finansieringsbolag och säljaren. I ett sådant avtal specificeras en kreditlimit, dvs. ett högsta beviljat belopp for den kredit säljaren kan få av finansieringsbolaget vid försäljningen av sina fakturaford-

164 Specialmotivering

ringar. Utlåningsregleringen kan vid fakturaköp omfatta antingen det av utbetalda finansieringsbolaget beloppet eller det beviljade beloppet jämför forsta stycket punkt 1 och 2.

l6§ I denna paragraf beskrivs det sätt på vilket utlåningsregleringen kan konstrueras. Det normala fallet torde vara att ett högsta värde föreskrives for lånens eller garantiforbindelsernas storlek vid en viss tidpunkt och att detta värde relateras till lånens eller garantiforbindelsernas värde vid en annan, tidigare, tidpunkt. l paragrafen har tillagts att denna konstruktion kan användas även när det gäller värdet av utestående leasingobjekt. I paragrafen fastslås att utlåningsregleringen även kan konstrueras på annat sätt. Härmed har hittills avsetts att man som basvärde inte använder lånens eller garantiforbindelsernas storlek vid en viss, tidigare, tidpunkt utan att man bestämmer basvärdet som ett genomsnitt under viss tid eller förändringen mellan två tidpunkter. Genom tillägget av punkt 5 i 15 § får i bestämningen ”annat sätt” anses ingå att utlåningsregleringen kan konstrueras som ett högsta värde for nyanskaffade leasingobjekt under viss tidsperiod i relation till nyanskaffningen under en tidigare tidsperiod.

17§ Skuldebrev som utges av finansieringsbolag och som ej utgörs av obligationer, forlagsbevis eller andra for den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev omfattas ej av paragrafens bestämmelser. Ett uttryckligt undantag härför har intagits i paragrafen.

Ikraftträdande m. m. Lagändringarna bör som nämnts i specialmotiveringen till lagen om finansieringsbolag träda i kraft samtidigt som den lagen. Särskilda Övergångsbestämmelser torde inte behövas.

sou 1977:97 165

Reservation av ledamoten Regnéll

Utredningsarbetet har bedrivits som om direktiven inneburit endast beställning av förslag till teknisk utformning av bestämmelser, ledande till ökad reglering av finansieringsverksamhet. Mycket litet uppmärksamhet har ägnats frågan -lämnad öppen i direktiven - vilken grad av reglering som är förenlig med önskemålet om att finansieringsbolagen skall göra största möjliga nytta för landets ekonomi. Svaret på den frågan bör enligt min uppfattning vara vägledande för bedömningen av lämplig omfattning och utformning av lagregler för linansieringsbolagen. Vårt lands ekonomiska bekymmer borde ha gjort det klart för alla att stor flexibilitet kommer att krävas för att genom nyföretagande och utvidgning av livskraftiga mindre företag kompensera det bortfall i sysselsättning och produktion, som vi måste notera för stora delar av vår basindustri. För en sådan omställning bör finansieringsbolagen kunna lämna värdefull medverkan, om de också framdeles får den handlingsfrihet som krävs. Den tillväxt i finansieringsbolagens verksamhet som redovisas av kommittén, är ett besked om att kundkretsen -till helt övervägande del mindre och medelstora företag - ansett sig ha nytta av finansieringsbolagens tjänster. Att dessa tjänster innebär långt mer än själva kapitalförmedlingen borde starkare ha understrukits av kommittén. Det hade då tydligare framgått att strävandena efter rigorösare reglering av kreditmarknaden i stället för att gagna samhällsekonomin kan innebära risk för att dynamiken inom näringslivet minskar. Bedömningen att landets näringsliv för sin vitalitet har nytta av finansieringsbolagens tjänster har fört mig till att i huvudsak avvisa förslaget till ändring i den kreditpolitiska lagstiftningen, medan jag accepterar en lagstiftning för att säkerställa samhällets insyn och företagens soliditet. Beträffande den kreditpolitiska delen reserverar jag mig dels mot förslaget att införa likviditetskvoter, dels mot förslaget om möjlighet att tillämpa räntereglering. Jag är övertygad om att intresset för samhällets insyn i finansieringsbolagen kan tillgodoses genom en mindre långt gående granskning än den kommittén föreslår. Därför reserverar jag mig också mot omfattningen av tillsynen som synes kunna leda till att finansieringsbolagens utveckling onödigtvis hämmas och att en onödig byråkrati utvecklas. Också i övrig har jag i kommittén i huvudsak framfört samma invändningar som experterna Livijn och Ödlund redovisar i sitt gemensamma särskilda yttrande.

Särskilt yttrande av experterna

Livijn och Odlund

Innehåll Sammanfattning 169 A Metodfrågor l7l A.1 Problemformulering 171 A.2 Statistik . . 172

_ Sakframställning . . . . 173 B.l Finansbolagens verksamhet 173 B.2 Jämförelse med bankverksamhet 173 B.3 Finansbolagens tillväxt . . . . . . . . 174 B.4 Betydelse för mindre och medelstora företag 174 B.5 Konsumentkrediter l75 Branschbeskrivning 175 C.1 Aspekter på finansbolagen l75 C.2 Administrativ service 177 C.3 Finansieringsformer 177

D.2 Exporthänsyn . . . . 179

168 Särskilr yttrande sou 1977:97

D.8 Prövningsrätt . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 E Förslaget till ”Lag om ñnansieringsbolag” . . . . . . . 185 E. 1 Lagförslaget . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 85

sou 1977:97 Särskilt yttrande 169

Sammanfattning

Kommittén föreslår att de svenska Finansbolagens verksamhet skall övervakas, styras, kontrolleras och regleras på ungefär samma sätt som de svenska bankerna. Denna effekt skulle vinnas dels genom en ny “lag om finansieringsbolag, dels genom ändringar i lag 13 dec 1974 om kreditpolitiska medel. Kommittén har haft att behandla frågor som är vitala, inte bara för berörda fmansbolag och deras anställda, utan även - och främst - för de många mindre och medelstora företag som i stor omfattning nu klarar delar av sin administration, sin kapitalforsörjning och kreditgivning till kunder med hjälp av ftnansbolagen. Finansiering av svensk export berörs ej av kommittén i nämnvärd grad. Vi noterar med tillfredsställelse att kommittén bestämt tar avstånd från tanken att (som i Norge) begränsa företagens rätt att placera sina likvida överskott. Kommittén framhåller att detta “skulle innebära ett ingrepp i vanliga företags verksamhet på ett sätt som hittills varit främmande för svensk lagstiftning. (Kapitel 10.3, sid 124). Sedan det egentliga kommittéarbetet avslutats har emellertid riksbanken utfärdat nya direktiv som tvingar företagen att placera minst 80 % av sina likvida medel i bank om de vill komma i fråga för emission av obligationslån.

Åtgärden strider mot det citerade uttalandet. försämrar berörda företags

lönsamhet samt försvårar frnansbolagens upplåning och därmed deras medverkan i finansieringen av mindre och medelstora företag. Mot denna bakgrund är det naturligt att företagens placeringar hos ftnansbolag blir jämställda med placering i bank i detta hänseende. Kommitténs förslag är avsett att tjäna som underlag för statsmakternas beslut, och det har därför ett allmänt, samhällsekonomiskt intresse inte bara att granska vad som har utretts och hur det har utretts utan även att fastställa vad som icke har beaktats eller lämnats outrett. Vi börjar med en lista över det som kommittén har lämnat outrett eller obeaktat. Det är i huvudsak: l. Frågan om en jämnare fördelning i stabi/iseringspo/itiken mellan finansoch kreditpolitiken har lämnats obeaktad. Enligt vår uppfattning har linanspolitiska åtgärder hittills utnyttjats i allt for liten omfattning och huvudvikten lagts på regleringar av kreditmarknaden. 2. Möjligheten att ersätta selektiva kreditpolitiska medel med generella åtgärder som slår igenom både på den reglerade och på den fria kreditmarknaden - och som således skulle göra särskild lagstiftning om selektiva kreditpolitiska medel överllödig. 3. Vad skulle en räntereglering rent konkret betyda för linansbolagens upplåningsmöjligheter? 4. Vad händer om ftnansbolagen inte skulle kunna fullfölja den kreditförmedlande och administrativa roll som de nu har gentemot mindre företag? 5. Den föreslagna ränteregleringens återverkningar på kreditförmedlingen till mindre företag. Finansbolagens benägenhet att ta kreditrisker minskar om utlåningsräntan är låst. Detta försvårar kapitalförsörjningen

170 Särskilt yttrande

framför allt för nystartade innovationsföretag. Vad skulle de föreslagna selektiva kreditpolitiska medlen kosta finansbolagen? Schablonberäkningar i betänkandet omfattar endast en tänkt effekt på 1976 års bokslut av införandet av en likviditetskvot vid i övrigt oförändrade förutsättningar. Härtill kommer att schablonberäkningen är gjord för hela branschen varför några slutsatser om återverkningar för enskilda linansbolag ej kan dragas. Vilka effekter kan en utläningsreglering dra med sig för de mindre företagens långsiktiga planering? Man har inte tillräckligt beaktat den fundamentala roll som administrativ service spelar dels för ñnansbolagens inre verksamhet dels för rationalisering av de mindre företagens fakturerings- och betalningsrutiner. Det statistiska faktaunderlaget har inte varit tillfredsställande. Man har inte utrett ñnansbolagens kostnader för den föreslagna byråkratiseringen nämligen dels den interna merkostnaden för att gå myndigheterna tillhanda med omfattande rapporter och uppgifter av olika slag, dels direkta avgifter till myndigheterna och dels arvode för den föreslagna extra revisorn. ll. Hur samrådet mellan riksbanken och ñnansbolagen skall ske har icke behandlats av kommittén. Formerna for detta måste klarläggas innan något beslut fattas om kreditpolitisk reglering av finansbolagen. 12. Man har ej undersökt âterverkningarna på vår kreditbetingade import av den föreslagna kreditpolitiska regleringen. Den kreditbetingade importen är en följd av att de utländska leverantörerna kan erbjuda svenska köpare bättre villkor med avseende på finansiering än vad många svenska leverantörer under nuvarande förhållanden kan erbjuda motsvarande köpare. Den föreslagna regleringen av finansbolagen kan ytterligare försämra den svenska leverantörens försäljningsmöjligheter i Sverige. 13. De utländska finansbolagens verksamhet i Sverige har inte kartlagts av kommittén. Och inte heller har man berört den aktivering av de utländska ñnansbolagens verksamhet som blir en naturlig följd av den föreslagna regleringen. Enligt vår uppfattning står det klart att kommittén har lämnat kärnfrågor outredda. Detta gäller framför allt nyttan av lagen om kreditpolitiska medel och alldeles särskilt dess tillämpning på ñnansbolagen. Kommitténs förslag måste därför till helt övervägande del tillbakavisas i vad som gäller kreditpolitiska medel. Däremot anser vi att tillräckliga skäl har anförts för den föreslagna lagen om linansieringsbolag. Vi anser därför att vi kan tillstyrka dess antagande medan de reservationer som vi anför härnedan framför allt gäller den omfattande tillsynen. Vi övergår nu till att utveckla våra synpunkter på utredningsarbetet och kommitténs förslag.

Särskilt yttrande 171

A. Metodfrågor

A l Problemformulering Då denna utredning kan få återverkningar på de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjning är det väsentligt att gå närmare in på innebörden av några politisk-ekonomiska frågeställningar. De för den ekonomiska politiken ansvariga myndigheterna måste grunda sina val av styrmedel på bedömningar av internationella och nationella konjunkturutsikter. Dessa framtidsbedömningar är naturligen osäkra i likhet med andra prognoser. _ Vi beklagar att utredningens direktiv inte givit utrymme för en undersökning eller ens diskussion i vad mån de prognoser som styrt kreditpolitiken 1968-1976 varit riktiga. l den mån prognoserna slagit fel kan den fria kreditmarknaden snarare ha varit till nytta än till skada för samhällsekonomin. Det hade även varit av betydelse att få belyst huruvida de instrument som hittills använts för kreditpolitiken varit de mest tjänliga för att uppnå eftersträvade stabiliseringspolitiska effekter. Utredningen har begränsats till att undersöka möjligheterna att utvidga tillämpningsområdet för lagen om kreditpolitiska medel och därvid starkt koncentrerat sig på de regleringstekniska aspekterna. Ett vidare perspektiv på frågan hur den önskvärda kreditpolitiska kontrollen skall uppnås hade varit befogat. därför att varken den utredning eller den proposition som föregick införandet av lagen om kreditpolitiska medel tog upp dessa spörsmål. Vi har for vår del inte haft anledning att här närmare behandla dessa frågor. Vi vill dock påminna om att kvalificerad debatt och litteratur i nämnare 20 år visat, att en kreditpolitik där begränsning av utbudet hos en del av kreditapparaten är ett dominerande inslag, dels är ineffektiv, dels får allvarliga snedvridande verkningar t. ex. genom överströmning till andra kreditgivare. Dessa slutsatser har på senare tid ytterligare bestyrkts av ekonometriska undersökningar. Enligt vår uppfattning är föga vunnet med att utsträcka den regleringsapparat som nu tillämpas för bankerna till att gälla också finansbolagen. De senare representerar endast en mycket liten del av den stora sektor som f. n. befinner sig utanför riksbankens direkta kontroll. Följden av en utvidgning av området för direkt utlåningsreglering blir med all sannolikhet att företag och allmänhet liksom varit fallet hittills finner utvägar att anpassa sig till ett nytt regleringsläge. Erfarenheten visar emellertid, att selektiva kreditpolitiska medel lätt får biverkningar som drar med sig behov av ännu flera regleringar. Enligt vår uppfattning bör det vara möjligt att finna för allmänheten och företagen mera tillfredsställande lösningar på de stabiliseringspolitiska problemen genom att i första hand använda generella medel som påverkar likviditet samt tillgång och efterfrågan på pengar i hela det ekonomiska systemet. Medan direkt utlåningsreglerande ingrepp är ägnade att stöta bort för

kreditgivnivng tillgängliga medel ur det totala kreditsystemet, är en penning-

politik baserad på generella åtgärder ägnad att bevara dessa medel for utlåning på den svenska marknaden via kreditinstitut. Valet av system får därför stor inverkan på den svenska kreditmarknadens funktion.

172 Särskilt yttrande

A 2 Statistik A 2.1 Underlaget Utredningen bygger i stor utsträckning på statistik som erhållits från Statistiska Centralbyrån För större delen av den aktuella perioden, 1963-1976, är det statistiska underlaget både begränsat och ofullständigt. Därtill Förekommer dubbelräkningar i viss utsträckning, vilka man i utredningens slutskede delvis sökt justera. SCB skriveri sina kommentarer (serie K 1977:8, som utkom den 26 juli 1977): “Observera att direkt jämförbarhet bakåt i tiden ej föreligger beroende på att antalet företag ändras mellan åren o dels genom nystartade och upphörda företag o dels också genom att företag tillkommer, som skulle ingått i undersökningen tidigare”. Även fmansbolagens kreditgivning till utlandet förekommer i denna statistik. Från källkritisk synpunkt borde det väl därför stå klart att tidsserierna måste läsas med stor försiktighet och utan försök att ”pressa” fram slutsatser och synteser.

A 2.2 Bearbetningen Beträffande den statistiska bearbetningen bör följande beaktas: Ett av de större ñnansbolagen, som under en följd av år hade bokslut per den 31 mars har genomgående - utan justering - fått sina bokslutssiffror framflyttade till slutet av resp. kalenderår. En källa till feltolkning är den valda metoden (jfr. avsnitt 10.1 s. 122) att i tidsserier i stort sett endast redovisa nettoförändringar i kreditgivningen i stället för att jämföra förändringar i totalt utestående krediter. Metoden får en dramatiserande effekt när man som här skett använder den på ett relativt litet antal företag med förhållandevis små kreditvolymer. Vår analys av orsakerna till de redovisade förändringarna visar också att tillfálligheter satt sina spår i statistiken: o Enstaka större avtal har tecknats i slutet av ett år eller i början av nästa år. o Statliga investeringsbidrag/avdrag har under vissa tider stimulerat efterfrågan på leasingobjekt. o Särskilda marknadsaktiviteter har pågått under konare eller längre tid. Härtill får läggas det redan nämnda. återkommande periodiseringsfelet 1 Vi har tyvärr inte haft (mars-bokslut räknas som december-bokslut). tillgång till den statistik som har framtagits av Kapitalmarknadsutred- A 2.3 Tolkningen ningen. Enligt uppgift inflytandet av inflation och konjunkturväxlingar på ftnansbolagens utveckinnehåller den även beaktats av kommittén vid tolkningen av det material som belyser ling har inte tillräckligt finansbolagens utveck- statistiska materialet. l takt med konjunkturen ändras exempelvis våra ling. betalningsvanor. I ett högkonjunkturläge betalas leverantörsfakturor snab-

Särskilt yttrande 173

bare, varigenom factoringkrediterna kommer att utnyttjas på en lägre nivå än under lågkonjunkturen, där kreditbehovet ökar beroende på längre betalningstider. Kommitténs behandling av det statistiska materialet har således icke varit tillfredsställande vilket medför svårigheter att dra pålitliga slutsatser därav. Härtill kommer att ca 1/3 av fmansbolagens krediter avseende övrig kreditgivning ej närmare analyserats. Kombinationen av ett ej fullt pålitligt historiskt material och den valda bearbetningsmetoden manar till försiktig tolkning.

B Sakframställning

B l Finansbolagens verksamhet l avsnitt 10.3 (s. 124) ger kommittén en generaliserande karaktäristik av linansbolagen. Man skriver som om alla vore lika: “Det utmärkande för linansieringsföretagen är deras karaktär av utpräglade kreditinstitut. Deras helt dominerande verksamhet- och själva syftet med deras verksamhet- är kreditgivning.” ”Syftet” med linansbolagens verksamhet är emellenid inte enbart “kreditgivning” - i så fall skulle finansbolagen inte ha fått en sådan framgång. Syftet med de nya fmansbolagen var att utveckla nya finansieringsformer och administrativa system, som komplement till dem som var tillåtna för bankerna vid 60-talets början. Pionjärerna insåg redan då att den sjunkande självfmansieringen inom näringslivet i allmänhet och i de mindre och medelstora företagen i synnerhet skulle medföra ökat behov av kapital, vilket inte skulle kunna tillgodoses inom ramen för traditionella säkerheter. Man förutsåg vidare att de mindre och medelstora företagen skulle efterfråga externa tjänster såsom databehandling och likvidmottagning. Att tillgodose dessa önskemål var syftet med finansbolagen - och inte bara kreditgivning .

B 2 Jämförelse med bankverksamhet Kommittén anger vissa skillnader mellan bankernas och fmansbolagens verksamhet. Oftare framhålles emellertid likheterna mellan dessa verksamheter. Flera klara olikheter mellan bankerna och fmansbolagen bör dock understrykas. (a) lnlåning från allmänheten är ett normalt inslag i bankverksamheten. Detta medför att bankerna arbetar med lägre inlåningsräntor och också har bättre tillgång till pengar. Ca 80 % av bankernas inlåning kommer från traditionella inlåningskonton, vilka ej har någon motsvarighet hos fmansbolagen. (b) Bankerna har i allmänhet en total affär med sina kunder, dvs. bankerna betjänar kunderna på både inlånings- och utlåningssidan. Därtill kommer en rad andra tjänster. Finansbolagen har däremot endast finansiering i förening med administrativ service.

174 Särskilt

yttrande

(c) På grund av en större totalvolym och större spridning på typ av affärer och kunder kan bankerna räkna med att variationer i utnyttjande av krediteri större utsträckning kommer att ta ut varandra än vad fallet är hos linansbolagen. (d) Finansbolagens krediter är i allmänhet bundna och ger därigenom mindre amorteringar än bankkrediterna. Vad särskilt gäller leasing representerar denna en typisk medellång finansiering. (e) Bankerna har ett löpande samarbete med riksbanken innebärande att bankerna kan få lån i riksbanken. (f) En annan väsentlig skillnad mellan finansbolag och banker är, att finansbolagen är mera inriktade på administrativa tjänster till framför allt mindre och medelstora företag. Dessa skillnader mellan banker och linansbolag har icke tillräckligt beaktats av kommittén.

B 3 Finansbolagens tillväxt

Enligt kommittén har linansbolagens kreditgivning expanderat just under åtstramningsperioder och bedarrat när åtstramningen lättat. Efter att närmare ha studerat utredningens redovisade siffermaterial har vi svårt att dela den uppfattningen. För exempelvis åtstramningsåren 1969-1970 redovisar kommitténs kap 3 s. 38 följande Förändringar i nämligen eget diagram finansbolagens kreditgivning (i mkr):

lçontokort Ovriga krediter 272 191 -81

439 446 7

Finansbolagens ökningstakt stagnerade således under det andra åtstramningsåret 1970. Den enda ñnansieringsform som ökade under detta år var avbetalningskred-iter, som ökade med 227 mkr. Detta var dock en naturlig följd av bilhandelns expansion under 1970.

B 4 Betydelse/ör mindre och medelstora _företag

Mer än 90 % av finansbolagens kunder är mindre och medelstora företag. De beräknas svara for mer än 2/ 3 av finansbolagens utestående foretagskrediter. Finansbolagens omfattande och effektiva administrativa system möjliggör for mindre och medelstora företag att i betydande utsträckning rationalisera den egna verksamheten och stärka konkurrenskraften. I ett läge där ntindre och medelstoraföretag redan brottas med många problem är det av betydelse att inte också kredit/örsöIj/ningenförsvåras/ör dem. Med tanke på finansbolagens betydelse för mindre och medelstora företag

Särskilt 175 yttrande

hade det varit särskilt om kommittén diskuterat angeläget och föreslagit vägar för att underlätta finansbolagens egen upplåning.

B 5 Konsumentkrediter

Kommittén diskuterar mellan krediter avvägningen å ena sidan till Företag och å andra sidan till konsumenter. Det uppges att finansbolagen skulle motverka den kända strävan att begränsa konsumentkrediterna. Vi vill påpeka, att avbetalnings- och kontokrediternas andel av finansbolagens utestående krediter (inkl. leasing) enligt SCB är lägre 1974-1976 än under perioden 1968-1973. Gruppen avbetalningskrediter innehåller inte bara konsumentkrediter utan också investeringskrediter till näringsidkare. l ett läge där näringslivet redan har överkapacitet och därför känner föga incitament att investera, vore det egendomligt att ge kapacitetshöjande investeringar obetingad prioritet medan krediter som skulle kunna underlätta utnyttjandet av befintlig kapacitet skulle ha låg prioritet. Om det inte finns mycket starka skäl till motsatsen, t. ex. restriktioner med hänsyn till betalningsbalansen. borde hela kedjan från råvaror, produktion, lager och försäljning behandlas lika vid en åtstramning. Vi vill betona risken för att generellt ge konsumentkrediterna en samhällsekonomiskt låg prioritet.

C Branschbeskrivning

C l Aspekter pâ/inansbolagen

Inledningsvis återger vi några aspekter, som kommittén anlagt på finansbolagen:

Utveckling av _linansieringstekniken ”Finansieringsföretagen har i många fall bidragit med värdefulla tillskott till den svenska kreditmarknaden. En stor del av förklaringen bakom den snabba

expansionen hos finansieringsforetagen torde i själva verket kunna sökas däri

att de vidareutveckla! och _fö/bältrat vissa finansieringsformer, som redan tidigare funnits hos bankerna eller att de utvecklat helt nya kredit/ormer. (Avsnitt 10.2, s. 122. Vår kursivering). Även på konsumtionskreditsidan har finansieringsföretagen utvecklat befintliga eller introducerat nya former. såsom kontokortskrediter och masshantering av avbetalningskontrakt. (Avsnitt Vår 10.2, s. 123. kursivering). “Som kommittén framhållit tidigare har finansieringsföretagen i många fall bidragit med väsentliga tillskott till den svenska kreditmarknaden. Det skulle t. o. m. kunna hävdas att det utmärkande för många av finansieringslöretagen är enfortlöpande/örbättring och nyskapnlng av olika kreditformer. Enligt kommitténs mening ärdet av vikt att denna utveckling/nte hämmas av den föreslagna lagliga regleringen. (Avsnitt l2.5.4, s. 154. Vår kursivering).

176 Särskilt

yttrande

Önskan att säkerstä/la/brtsatt utveckling av finansieringstekniken markeras även i fråga om bolagsordningens innehåll och utformning. Enligt kommittén “får det undvikas att kräva en så långt gående specilicering av verksamheten att den “Produktutvecklingsverksamhet”, som i mångt har präglat ftnansieringsföretagens verksamhet, försvåras”. (Avsnitt 12.53, s. 153. Vår kursivering).

F inansbolagens särdrag “Parallellt med kreditgivningen tillhandahåller ñnansieringsföretagen avancerade administrativa system för t. ex. fakturahantering”. (Avsnitt 3.2, s. 24. Vår kursivering). - “En stor del av de finansieringstjänster som linansieringsföretagen - är intimt med administrativa ñnansieringsbolagen erbjuder förknippade tjänster”. (Avsnitt 12.53, s. 153).

Mindre och medelstorafiretag “Trots att kostnaden normalt ligger högre har linansieringsföretagens tjänster - såsom factoring och leasing - kommit att framstå som attraktiva komplement eller alternativ till bankñnansiering. Detta är framför allt påtagligt för företag med en låg självfmansiering och med svårigheter att prestera formella säkerheter av det slag som bankerna kräver. Finansieringsföretagens näringslivskunder återfinns också i huvudsak hos de mindre och medelstora/öretagen. (Avsnitt 10.2, s. 123. Vår kursivering).

Konkurrens på lika villkor ”Det är önskvärt att söka uppnå en mer konkurrensneutral behandling av likartade kreditinstitut. Enligt kommitténs mening bör därför en laglig reglering av ñnansieringsföretagen omfatta alla företag oavsett ägarförhållanden. (Avsnitt 12.1 s. 146. Vår kursivering). Betydelsen av att trygga konkurrens på lika villkor betonas av kommittén även beträffande den tillsyn av finansbolagen som innefattas i lagförslaget. Denna tillsyn bör enligt kommittén “bedrivas på ett sådant sätt att inte härigenom någon snedvridning av konkurrens/ömtsättningarna mellan olika ñnansieringsföretag uppstår.” (Avsnitt 12.5.4 s. 154. Vår kursivering). “Kommitténs bedömning är . . . att den typ av verksamhet som de av lagstiftningen omfattade ñnansieringsföretagen representerar är så värde/ull och har en sådan livskraft att en vidare reglering inte skall visa sig nödvändig vare sig av kreditpolitiska skäl eller ur mera allmänna kreditmarknadssynpunkter.” (Avsnitt 12.3, s. 149. Vår kursivering). Vi vill gärna hoppas att kommitténs positiva bedömning av linansbolagens funktioner i samhället som ovan citerats skall leda till en modifiering av de framlagda lagförslagen. För att de mindre företagens kapitalförsörjning icke skall äventyras är det av stor vikt att fmansbolagens livskraft bevaras och att de får möjlighet till fortsatt utveckling av tidsenliga fmansieringsformer.

Särskilt yttrande 177

C 2 Administrativ service Kommittén har inte tillräckligt beaktat att en betydande del av finansbolagens verksamhet består av administrativ service till kunder. Som exempel kan nämnas massbehandling av fakturor, kontrakt, köpnotor etc. Exempelvis hanterade finansbolagen i factoring under 1977 över 3 miljoner fakturor för sina kunder. Mer än två tredjedelar av finansbolagens personal är således sysselsatt med administrativt arbete för kunders räkning, exempelvis likvidmottagning, betalningspåminnelser, reskontraföring, forsäljningsstatistik, solvensbevakning, inkassering. Detta innebär stora kostnadsbesparingar för kunderna. Givetvis utför även banker en betydande mängd av administrativt arbete t. ex. i samband med inlåning från allmänheten. Den stora skillnaden mellan det administrativa arbete som banker utför och det som finansbolagen utför är att finansbolagen övertar administrativt arbete som eljest skulle ha utförts av kunden. Kommitténs benägenhet att underskatta det administrativa arbetet kommer till uttryck bl. a. i ”Förslag till lag om finansieringsbolag” och motsvarande specialmotivering. När man skall mäta vad som är den huvudsakliga verksamheten för ett finansbolag jämför man utestående krediter med balansomslutningen eller som det heter i ”Specialmotiveringen”: “Huruvida finansieringsverksamheten är den huvudsakliga verksamheten får anses framgå av dess vikt i ett företags balansräkning. Vi vill dock gärna framhålla att hos företag som huvudsakligen är sysselsatta med att producera tjänster balansomslutningen aldrig kan vara ett mått på verksamhetens omfattning och fördelning på olika verksamhetsslag.

C 3 Finansieringsformer C.3.1 Systematiska problem Det är ingen lätt uppgift att ge en kortfattad beskrivning av den mångfald av finansieringsformer som utvecklats av olika ñnansbolag under den senaste 10-årsperioden. Kommittén uttalar också att de s. k. övriga kreditformerna är av mycket skilda slag. Enligt vår mening finns dock en enkel systematik, som vi föreslagit kommittén, nämligen uppdelning av kreditformerna efter typ av säkerhet. Man får då två huvudgrupper, llödesñnansiering och objektñnansiering. Vid fIödes/inansiering är säkerheten ett flöde av dokument, t. ex. fakturor, kontrakt, butiks- och restaurangnotor etc. Vid objeklfinansiering tjänar ett visst objekt som säkerhet eller motsvarande för säkerhet. Som exempel kan nämnas leasing och avbetalning. Huvudgrupperna indelas i sin tur efter kredittagare, dvs. företag, konsumenter etc. Kreditens ändamål (rörelsekredit, investeringskredit etc.) påverkar inte de två första stegen idenna klassifikation. Finansfonnens namn påverkar heller inte de två första stegen.

178 Särskilt yttrande

C.3.2 - Generalisering Förenkling Några enhetliga kontraktsvillkor för de olika linansieringsformerna existerar ej. utan varje finansbolag hari princip sina egna kontraktsvillkor för factoring, leasing etc. Kommittén har emellertid avstått från jämförande studier av de olika bolagens kontraktsvillkor. l stället har man valt ut en bolags kontraktsvillkor för factoring, leasing etc. och antyder eller underförstår i betänkandet att övriga ñnansbolag i stort sett tillämpar samma villkor. I princip har man således valt metoden att studera och generalisera ett typfall av varje linansieringsform. Särskilt ifråga om leasing har detta lett till snedvndningar, vilket läsaren måste hålla i minnet. På flera punkter lämnas ofullständig information och man har inte beaktat invändningar, t. ex. att en viss klausul inte förekommer hos vissa andra fmansbolag. I arbetsmetoden har ingått inte bara att generalisera specialfall utan även att starkt förenkla och schematisera framställningen av dessa.

C.3.3 Leasing Särskilt presentationen av leasing har blivit lidande. Det verkar som om man har missförstått denna finansieringsform på några punkter. Vi syftar närmast på linansieringsgraden, avskrivningsmöjligheterna och förskotten till leverantörer.

C.3.4 Finansieringsgraden l avsnitt 5.2.3 ägnas påfallande intresse åt en marginell fråga, nämligen om finansieringsgraden vid linansleasing är 90 eller 100 %. Vi anser det därför befogat att här reda ut begreppen en smula. Enligt kommittén uppgår linansieringsgraden inte “till 100 % utan snarare till drygt 90 % med normala avgiftssatser”. Detta uttalande grundas på att man vill reducera leasingobjektets anskaffningsvärde med den första leasingavgiften, som vanligen betalas i förskott. Detta resonemang måste dock förutsätta att betalningen av leasingobjektet och den första Ieasingavgiften sker samtidigt, vilket är mycket ovanligt. Det kan tilläggas att siffran 90 % bygger på en generalisering av ett undantagsfall (3-årsavtal med betalning kvartalsvis i förskott).

C.3.5 Avskrivningsmystik I avsnitt 5.2.3 förs ett ganska egendomligt resonemang om leasingbolagens avskrivningsmöjligheter, suggestivt illustrerat med en ”figur”. som visar något annat, nämligen restvärdena efter avskrivning. Med hjälp av detta diagram söker man göra gällande att leasingbolagen skulle ha särskilda möjligheter att göra “avskrivning utöver plan. Detta är givetvis nonsens. Enligt kommunalskattelagen har ju alla företag samma rätt att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning enligt 30-20-principen“. Till bilden hör att den övre kurvan är en fantasikurva och att man förbiser längre avskrivningstider än fem år. Dessutom anges i texten “skattetekniskt tillämpas vanligen degressiv avskrivning”. Detta är fel. Kurvan är degressiv endast under tre år därefter progressiv och slutligen konstant.

Särskilt yttrande 179

C.3.6 Förskott till leverantörer Man har även förbisett de många leasingavtal där leasingbolaget betalar ut stora förskott till leverantören åtskilliga månader innan kunden börjar betala leasingavgifter. Som exempel kan nämnas att leasingbolagens förskott till leverantörer i slutet av 1976 översteg 90 mkr.

C.3.7 Sammanfattning Ännu i övrigt har vi ett flertal synpunkter på beskrivningen av finansieringsformerna men av utrymmesskäl måste vi avstå från att gå in på dessa.

D Förslag till ändringar i lagen om kreditpolitiska medel

D 1 Inledande synpunkter Vi_ har inledningsvis kommenterat frågan om kreditpolitikens innehåll. Sammanfattningsvis vill vi här säga, att en lagstiftning som den föreslagna måste grundas på en mer ingående undersökning av de sannolika verkningarna av de föreslagna reglerna. En sådan undersökning borde kunna ge en fastare grund för både utformningen av reglerna och för deras tillämpning. En väsentlig riktpunkt för reglernas innehåll och tillämpning bör vara att en utvidgning av regleringssystemet inte skall resultera i att nya kanaler för kreditgivning öppnas, vilka i sig skapar behov av ytterligare regleringar. Behovet av att tillämpa lagen om kreditpolitiska medel även mot finansbolagen och efter hand mot ytterligare delar av kreditmarknaden minskar ju mer kreditpolitiken litar till generella medel såsom diskontopolitik och marknadsoperationer. Metoden att med hjälp av generella kreditpolitiska medel påverka fmansbolagen är redan idag tillgänglig.

D 2 Exporthänsyn

Det är viktigt att beakta, att en eventuell reglering av de svenska finansbolagens verksamhet bör inte få leda till att utländska köpare av svensk export erbjuds sämre inköpsvillkor, dvs. ñnansieringsmöjligheter, än deras inhemska konkurrenter, som importerar varor från länder med friare kreditmarknad. Vi måste slå vakt om exportörernas frihet att lämna handelskrediter i enlighet med internationella handelsbruk. En ytterligare reglering av den svenska kreditmarknaden måste sannolikt leda till en _försämring av de svenska exportörernas konkurrenskraft. Den nämnda konsekvensen har ej berörts av kommittén.

D 3 Inhemsk konkurrenskraft

Liksom ovan påpekats beträffande exporthänsyn måste man värna om de svenska industri- och handelsforetagens konkurrenskraft på den inhemska marknaden. så att de ej blir utslagna av de i finansiellt hänseende bättre

180 Särskilt yttrande

utrustade utländska företagen. Genom att utnyttja de specialiserade finansbolagen har mindre och medelstora företag möjlighet att idag koncentrera sig på produktion och marknadsföring.

D 4 Finansbolagens tillväxt Till stöd för de Föreslagna tilläggen i lagen om kreditpolitiska medel anför kommittén att finansbolagens betydelse för den totala kreditmarknaden har ökat under senare år. Vi anser att kommittén vid utformningen av sina förslag har utgått från en delvis oriktig uppfattning om finansbolagens relativa betydelse och tillväxt. Vidare har kommittén inte tillräckligt beaktat särdragen i finansbolagens verksamhet och inte heller de stora inbördes olikheterna mellan bolagen. För att ge en rättvisande bild av fmansbolagens tillväxt bör denna relateras till den totala kreditmarknadens utbud. Som kommittén själv konstaterar har “den årliga ökningen av de olika bankinstitutgruppernas “övriga” utlåning” expanderat än snabbare under 1974-76 och finansbolagens andel av denna marknad har minskat från ca 17 % 1974 till ca 16 % 1976.

D 5 Reglerings/ri kredirgivning Kommittén pekar på att en växande del av kreditmarknaden kommit att ligga utanför de kreditpolitiska åtgärdernas räckvidd. Skälet till detta torde dock ej huvudsakligen vara den angivna expansionen hos finansbolagen. Genom bl. a. tillkomsten av en rad speeia/insri/ur har en större del av krediter till företagssektorn kommit att gå vid sidan av den marknad som är föremål för kreditpolitisk reglering i form av likviditetskrav, utlåningstak och räntereglering från riksbanken. Exempel härpå är lnvesteringsbanken. Statens Hantverks- och Industrilânefond samt olika krediter inom ramen för lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken. I takt med att specialinstitutens betydelse ökar har qflärsbankernas andel av kreditgivningen sjunkit kraftigt. Förutom de nämnda krediterna spelar SÅZIIICkWFdiIFI samt lzweranrörskrediteren ökande roll för företagens finansiering. Undersökningar har visat att i tider av kreditåtstramning har framför allt de större företagen i stor utsträckning kunnat kompensera sig genom att “importera pengar”. Detta har inte skett i första hand genom organiserad upplåning i utlandet, utan genom att företagen har utnyttjat det betydande svängrum som finns inom ramen för de löpande kommersiella betalningarna. Denna möjlighet står inte öppen i samma utsträckning för de mindre och medelstora företagen till vilka finansbolagens tjänster i huvudsak vänder sig.

D 6 Jämförelse med bankverksamhet Som vi närmare utvecklat under punkt B 2 härovan råder betydande strukturskillnader mellan bankverksamhet och olika slag av finansbolagsverksamhet. Dessa olikheter har enligt vår uppfattning ej beaktats vid utformningen av kommitténs förslag.

Särskilt yttrande 181

D 7 Reg/eringsinstrz:ment

D 7.1 Likviditetskrav För att nå en mer eller mindre permanent kontroll på finansbolagens expansionstakt föreslår kommittén regler om likviditetskrav. Kommittén framhåller att finansbolagens verksamhet i mycket överensstämmer med bankernas och att det därmed föreligger risk för snedvridning i kreditgivningen om finansbolagen ej omfattas av regler om likviditetskrav. Detta likviditetskrav avvisas av oss.

Li/widitc/sbegrepp?! Frågan om vad som ur likviditetssynpunkt är att betrakta som likvida tillgångar har alltså skjutits över till riksbankens avgörande när den skall precisera lagens tillämpning. Kanske kan en direkt angivelse i lagtexten vara att föredra, exempelvis att som likvida medel skall alltid anses fordringar på inhemskt finansinstitut samt av riksgäldskontoret utgivna skattkammarväxlar. Vid en sådan skrivning bildar åtminstone dessa typer av fordringar grunden för likviditetsbegreppet.

Twin smässig Iacerin 3

Det kan ej framstå som ett naturligt alternativ för linansbolagen att placera likvida medel som en kortfristig fordran på staten vilket kommittén hävdar. En tvångsmässig placering till låg ränta - där differensen mellan upplåningsoch placeringsränta blir större for finansbolaget än för banken - kan aldrig uppfattas som naturlig för ett företag där alternativa placeringsmöjligheter till

bättre lörräntning finns.

Tvängsmässig placering Det kan ej framstå som ett naturligt alternativ för finansbolagen att placera likvida medel som en kortfristig fordran på staten vilket kommittén hävdar. En tvångsmässig placering till låg ränta - där differensen mellan upplåningsoch placeringsränta blir större för finansbolaget än för banken - kan aldrig uppfattas som naturlig för ett företag där alternativa placeringsmöjligheter till bättre förräntning finns.

O/ämpligt prioriteringsirzstrumen! Likviditetskravens funktion i banksystemet är i hög grad att tjäna som prioriteringsinstrument för statsupplåningen och bostadsfinansieringen. En motsvarande roll kan regler om likviditetskrav näppeligen tilldelas i finansbolagens verksamhet. Likviditetskraven tjänar i bankernas verksamhet som ett placeringsinstrtlment för att transferera spararnas inlåning till kapitalmarknaden - en funktion som för finansbolagen är helt främmande eftersom “insättare” ej förekommer hos dem.

182 Särskilt yttrande

Administrativa problem Trots att bankerna utgör en relativt homogen grupp har likviditetskrav visat sig vara svårhanterliga för såväl riksbanken som bankerna. En tillämpning av likviditetskrav för den mycket heterogena grupp, som fmansbolagen utgör, måste innebära helt andra och större svårigheter än beträffande bankerna.

K Lmderna _får betala Det framgår av kommitténs framställning att likviditetskraven kommer att medföra ökade kostnader för finansbolagen. Dessa kostnader måste naturligtvis till slut bäras av finansbolagens kunder.

Leasing Leasings roll av medelsfristig finansiering har tidigare påpekats. Leasingavgiften bestäms i samband med att leasingavtalet tecknas. Det är då otillfredsställande att ett senare införande av ett likviditetskrav eller höjning av kravet skall förändra kalkylsituationen. Av likviditetskravet betingade kostnader måste då bäras av andra kunder.

Lika /ör alla Om likviditetskrav appliceras på finansbolag kommer de tydligen att ha samma höjd oberoende av verksamhetsslag hos finansbolaget. Detta kan innebära att om man introducerar likviditetskrav för att begränsa konsumentñnansleringen så kommer även näringslivskrediterna, vilka i första hand går till mindre och medelstora företag, att belastas med kostnaderna härför.

Behov av precisering Kommittén anser att nivån på likviditetskraven skall vara lägre för finansbolagen än för bankerna, vilket vi anser naturligt och riktigt. Det hade varit önskvärt att kommittén diskuterat ungefär på vilken nivå likviditetskraven skulle ha legat om de införes. I lagen bör under alla förhållanden preciseras ett lägre maximitak än vad som anges för bankerna. Kommittén indikerar att vissa förenklingar skall eftersträvas vid utnyttjandet av likviditetskrav, men går inte in på vari dessa förenklingar kan bestå. Då praktiska problem i samband med likviditetskraven noteras hänvisar kommittén till riksbankens tillämpningsföreskrifter, vilket är otillfredsställande.

Överst/öm ningsetiekt Viktigt för de vidare resonemangen är bl. a. kommitténs antagande att den totala upplåningen inom ”hela systemet- banker och fmansieringsföretag” i stort sett kan anses given. (Avsnitt 11.32). Man forbiser här den överströmning till andra kreditgivare som blir följden av regleringar mot finansbolagen.

Särskilt yttrande 183

Därmed förlorar premissen sin giltighet och den fortsatta argumenteringen hänger i luften”.

Tidspress I s/zrtsketlet Flera tekniska erinringar mot kommitténs resonemang kring likviditetskraven kan göras. Den tidspress under vilken utredningsarbetet slutförts har ej gjort det möjligt för kommittén att behandla de tekniska frågorna med den utförlighet som skulle ha varit önskvärt.

Slutsatser Vi avvisar även förslaget att begränsa linansbolagens rätt att räkna banktillgodohavanden som en likvid tillgång. Detta måste leda till oönskad snedvridning från konkurrenssynpunkt. Förslaget är även betänkligt från rättssäkerhetssynpunkt - eftersom den likvida gränsen inte skulle inskrivas i lagen utan bestämmas av myndighet från fall till fall. Av redovisade skäl avvisas Förslaget att ställa likviditetskrav på ñnansbolagen. Vi anser att harmonisering med kreditpolitikens målsättningar bör ske genom frivilliga överenskommelser efter överläggningar och förhandlingar mellan linansbolagen (t. ex. representerade geom deras bransch förening) och riksbanken. Sådana överläggningar och förhandlingar synes för övrigt vara nödvändiga mellan de parter som har en roll att spela vid kreditpolitikens effektuerande något som kommittén ej berört.

D 7.2 Utlåningsreglering

Leasing I Norge har leasing undantagits från utlåningsreglering och inget talar för att man skulle göra annorlunda i Sverige. Skälen emot utlåningsreglering är följande: Vid ett stort antal leasingprojekt undertecknas samtidigt beställning med maskinleverantör och linansieringsavtal med leasingkunden. Därefter dröjer det i många fall både ett och två år innan leasingobjektet är tillverkat och godkänd leverans har ägt rum så att basperioden kan börja och kunden kan börja betala leasingavgifter. Ett eventuellt utlåningstak får därför inte drabba redan ingångna leasingavtal eller hindra avtal son1 skall träda i kraft först sedan en restriktion upphört att gälla. Detta ger exempel på vådorna för näringslivet av den s. k. ryckiga kreditpolitiken: praktiskt taget all planering försvåras eller äventyras av att ingen kan i dag säga vilka perioder under de närmaste åren som det blir åtstramningar“. Hur blir det i september 1978, februari 1979 . . . Konsekvensen måste kräva att ingen utlåningsreglering sätts för leasingkrediter under de tider då statligt investeringsavdrag/bidrag utgår. Skulle en tillämpning av utlåningsreglering eventuellt ifrågakomma för linansbolag är det angeläget att riksbanken tar hänsyn till de olika linansbolagens struktur och verksamhet. Sådan hänsyn är oundgänglig för en adekvat utformning av regleringsåtgärderna.

184 Särskilt yttrande

För att undvika en omfattande överströmning av kreditgivning till nya kreditgivare bör utlåningstak inte användas under längre perioder - något som följer av dess karaktär av extraordinärt kreditpolitiskt medel. vilket även understrukits av kommittén.

Övriga _finansierings/brmer

Vi vill ej underlåta att påpeka, att praktiska problem skulle uppstå också i samband med utlåningsreglering av övriga finansieringsformer. Detta torde särskilt gälla factoring, som representerar en viktig näringslivskredit särskilt för mindre och medelstora företag. n Vi utgår ifrån att det är den avtalade factoringlimiten som skall gälla vid en eventuell utlåningsreglering.

D 7.3 Räntereglering Problemet Det förhåller sig i praktiken så, att vad riksbanken reglerar i fråga om bankerna är inte enskilda räntesatser utan genomsnittsräntor, och i praktiken har man knappat möjlighet att göra någonting annat. En sådan reglering blir emellertid ganska orimlig, om det är fråga om små rörelsegrenar där medelräntan kan variera ganska mycket, beroende på att man får en från tid till annan ändrad kund- eller räntestruktur. För bankernas del tarju sådana förändringar i viss utsträckning ur varandra på grund av de stora talens lag. En räntereglering måste där/ör när det gä/Ier/inansbo/agen av rent tekniska skäl bli ett mycket olämpligt instrument. Finansbolagens verksamhet omfattar i stor utsträckning olika administrativa tjänster som är basen för deras kreditgivning. Dessa tjänster debiteras ofta integrerat med räntan för eventuell finansiering. Någon med bankernajämförbar ränte-/prissättningsstruktur finns därför i stort sett ej hos finansieringsbolag. Av detta och nedan redovisade skäl vill vi avvisa införande av en räntereglering.

Biverkningar Effekten av räntereglering begränsas efterhand genom att en ny snabbt växande fri marknad träder i den gamlas ställe. På denna nya kreditmarknad får man starka räntestegringar helt utanför riksbankens räntereglering.

Nyttan av prisclifierentiering Finansbolagens upplåningssituation, deras relativt större risktagande samt pågående produktutvecklingsarbete motiverar en stark flexibilitet i prissättningen. Den fria och varierande räntan är därför en viktig regulator av kreditefterfrågan och kreditgivning och är ett medel att skapa balans.

sou 1977:97 Särskilt _yttrande 185

Behovet av ett/H kretliltnarknad Finansbolagen är för sin kreditförmedling till mindre och medelstora företag beroende av en kreditmarknad där fri prissättning sker och utbud och

en

efterfrågan kan mötas utan restriktioner. En reglering av denna marknad skulle kunna leda till att upplåningen i avsevärd grad försvåras eller helt omöjliggörs för linansbolagen. Effekten för linansbolagens kunder skulle vara starkt negativ. Särskilt de mindre och medelstora företagen skulle drabbas. Vid en räntereglering måste riksbanken dessutom utfzista sig att i sista hand uppträda som lender oflast resort. Vi avvisar därför förslaget. I detta sammanhang vill vi särskilt notera att kommittén tar avstånd från en sådan reglering som syftar till att styra företags och organisationers placeringar av likvida medel eller direkta utlåning. (Se bl. a. kapitel 10.3 sid. 124 samt kapitel 12.3 sid. 149.

D 8 Prövningsrätt Bankinspektionens beslut och åtgärder enligt föreslagen Lag om finansieringsbolag” kan av berört finansbolag överklagas hos regeringen. Någon motsvarande bestämmelse finns ej föreslagen vad gäller riksbankens åtgärder i anledning av utnyttjandet av ”Lag om kreditpolitiska medel. Detta känns särskilt besvärande då en helt ny bransch som saknar tradition i umgänget med de penningvårdande myndigheterna nu föreslås bli underställd riksbankens granskning och reglering. Det är därför angeläget att under ärendets fortsatta handläggande möjligheten övervägs att finna en efter de särskilda förhållandena lämpad form för prövning och eventuell ändring av riksbankens beslut enligt den utvidgade lagen om kreditpolitiska medel.

E Förslaget till ”Lag om tinansieringsbolag”

E 1 Lag/örslaget

Vi sammanfattar härnedan våra synpunkter på lagförslaget. Av bl. a. tidsskäl har det inte varit möjligt att här redovisa våra ståndpunkter i en rad delfrågor som kan beröras av den föreslagna lagen.

§ 1 Lagens tillämpningsområde Vi delar kommitténs uppfattning att en särskild lag om fmansbolagen bör införas hellre än att lagen om kreditaktiebolag skall ändras och göras tillämplig på dessa bolag.

Administrativ service l § l första stycket punkt l borde tilläggas orden och annan därmed förenlig verksamhet”. Skäl för ett sådant tillägg är att linansbolagen ägnar sig icke blott åt finansiering utan även åt annan därtill hörande verksamhet, framför

186 Särskilt yttrande sou 1977:97

allt administrativ service, dataproduktion och rådgivning. Det föreslagna tillägget innebär även en anpassning till vad som uttalas i motiven om att den nya lagen inte får hämma en fortsatt produktutveckling hos tinansbolagen.

Produktutveckling Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att en produktutveckling får stå öppen i samma mån för alla fmansbolag, oavsett om de ägs av banker eller av andra. Utan en sådan jämställdhet blir den avsedda konkurrensneutraliteten hos lagstiftningen åsidosatt i ett mycket väsentligt hänseende. Dessa likartade Förutsättningar bör komma till klart uttryck i specialmotiveringen. Med den tillsyn över verksamhetens omfattning, som kommer att åligga bankinspektionen, borde en utveckling av fmansbolagens verksamhet till nya produkter inte möta några betänkligheter så länge nytillkomna aktiviteter till sin art och risk inte kan anses främmande för bolagets ändamål och verksamhet.

Huvudsaklig verksamhet Definitionen av linansieringsbolag anknyter till vad som är bolagens huvudsakliga verksamhet. Vikten av en Verksamhetsgren skall enligt motiven bedömas efter dess andel av balansomslutningen. En 50 %-regel indiceras. En sådan regel kan dock i det särskilda fallet slå fel. Exempelvis skulle en mycket omfattande finansieringsverksamhet kunna kombineras med fastighetsförvaltning, där tillgångarnas värde överstiger tillgångarna i fmansrörelsen. Dänned skulle vissa fmansbolag få möjlighet att driva verksamhet utan föreslagen reglering och tillsyn. För lagens tillämpning bör räcka att fmansieringsverksamheten utgör en väsentlig del av den totala verksamheten utan att avse finansiering av egen försäljning. Lagtexten bör avpassas i enlighet därmed.

Verksamhetens omfattning En tillämpning av lagen skall enligt förslaget förutsätta att finansieringsverksamheten har en ”mera betydande omfattning”. Såsom en riktpunkt anges en omslutning av åtminstone 10 mkr. Vid denna bedömning tänkes i koncerner de olika koncernbolagens omslutningar adderas. Motsvarande bör även gälla för andra samhörande bolag, t. ex. bolag gemensamt ägda aven eller ett fåtal fysiska personer eller med en stiftelse såsom gemensam ägare.

Undantag Lagtexten i § 1 andra stycket punkt 1 bör kompletteras så att i denna punkt avsett undantag från lagen får omfatta även verksamhet, som tillgodoser endast ett bestämt företags fmansieringsbehov.

_

Särskilt yttrande 187

§ 4 Bolagsordning I denna paragraf upptas ett krav på viss kapitaltäckning i förhållande till bolagets upplåning. 1 kapitalbasen förutsätts ingå åtminstone vad som anges i de bankägda fmansbolagens nu gällande bolagsordningar med de tillägg som kan motiveras av tillkommande lagstiftning. l sådana bolag, vilkas bolagsordning ej fastställts i särskild ordning, ingår ibland värderegleringskonton i den internt bestämda kapitalbasen. l sådana fall kan kapitalbasen - om den skulle definieras på samma sätt som i de bankägda fmansbolagens bolagsordningar - framstå såsom osedvanligt låg. 1 realiteten kan dock även dessa bolag ha en helt tillfredsställande soliditet. Andra företag åter ställer bankmässiga säkerheter för sin upplåning för att kompensera en lägre soliditet. Kombinationer av dessa två uppläggningar förekommer också. Med tanke härpå är det angeläget att de föreslagna övergångsreglerna om en minsta kapitalbas görs så generösa att vissa företag ej kommer att få sin verksamhet äventyrad. Då redan aktiebolagslagen föreskriver att föremålet för bolagets verksamhet skall anges till sin art i bolagsordningen förefaller det för oss onödigt att ta in en särskild bestämmelse om detta i lagen om finansbolag. I motiven till 4§ forutsättes att bankinspektionen skall kunna påyrka föreskrifter i bolagsordningen om arbetsfördelningen mellan styrelse och verkställande ledning. Sådana föreskrifter hör enligt vår mening inte hemma i en bolagsordning utan bör ges i interna instruktioner.

§ 6 Til/syn Sund utveckling Sedan i denna paragraf har angivits att bankinspektionen skall övervaka att fmansbolagen åtlyder alla i lag, författning och bolagsordning givna bestämmelser följer: “Inspektionen skall även i övrigt med uppmärksamhet följa verksamheten i den mån det behövs för att få kännedom om de förhållanden som har betydelse för en sund utveckling av finansieringsbolagens verksamhet”. En motsvarande regel återfinnes i § 147 i lagen om bankrörelse.

Omsorg om insättarna Av förarbetena till banklagen framgår att stadgandet i § 147 inte avser att utsträcka bankinspektionens tillsyn utöver vad som kan anses erforderligt för att skydda bankernas och därmed insättarnas säkerhet. (Proposition 1954:3 sid 227 och bankoutskottets utlåtande 1955:5 sid 107).

Regleringsmotiv Reglerna i den föreslagna lagen om finansbolag har inte till syfte att utgöra ett skydd för de icke existerande “insättarnas” säkerhet. Huvudsyftet med lagstiftningen för dessa bolag, som det kommer till uttryck hos kommittén. är att inordna dem under den kreditpolitiska lagstiftningen och att möjliggöra en kontroll av att riksbankens föreskrifter för bolagen följs. Ur denna synvinkel förefaller området för bankinspektionens tillsyn ha blivit tillräckligt o

188 Särskilt yttrande

vidsträckt angivet genom bestämmelserna i den föreslagna §6 och övriga bestämmelser i den tänkta lagen om finansbolag, utan att det ovan i stycket ”sund utveckling citerade stadgandet i § 6 medtages. Skulle detta stadgande emellertid upptas i lagen bör innebörden konkretiseras genom uttalanden i propositionen.

Revisorer Enligt andra stycken i § 6 får bankinspektionen förordna revisor i finansbolag. De flesta finansbolagen är små enheter. De flesta av dem har redan idag två av bolagsstämman utsedda auktoriserade revisorer. Att ytterligare en revisor utses av bankinspektionen måste i många fall framstå som omotiverat och onödigt kostsamt. I stället borde en ordning gälla av innebörd, att finansbolaget med bankinspektionen kontrollerar om denna kan godkänna åtminstone en av de revisorer som bolagsstämman väljer. Skulle bankinspektionen inte godkänna i vart fall en av de föreslagna revisorerna, kan man förutsätta att bolaget vill ompröva sitt forslag. Om bankinspektionen finner önskvärt, bör bolaget kunna medge att revisorerna skall ha rätt att ge bankinspektionen de upplysningar om bolaget som inspektionen kan önska. Den sålunda föreslagna ordningen kräver i och för sig ingen ändring i den föreslagna lagtexten. Däremot bör den komma till uttryck i motiven.

§ 8 Rapportering l punkt 2 av denna paragraf stadgas att finansbolagen skall successivt enligt formulär som inspektionen fastställer ge inspektionen uppgift “om de finansieringsvillkor som bolaget tillämpar”. Motsvarande bestämmelse i banklagen föreskriver endast att bank skall till bankinspektionen lämna uppgift om sina in- och utlåningsräntor. Det måste bli betungande för finansbolagen att successivt på särskilda formulär redovisa alla sina finansieringsvillkor till bankinspektionen. De upplysningar som bankinspektionen kan önska om finansbolagens avtalsvillkor etc. bör inspektionen kunna från tid till annan inhämta enligt punkt 4 i §8. Vi förordar en allmän överarbetning av paragrafen så att den bättre tillgodoser finansbolagens särskilda förhållanden. Förövrigt förutsättes att de uppgifter som fmansbolagen kan behöva lämna alltid kommer att behandlas konfidentiellt.

§ l 0 Lâneförbud (A ktiebo/ags/agen) I denna paragraf anges att det särskilda /âneförbtzdet i 12 kap. § 7 aktiebolagslagen skall gälla även vid finansbolagens kreditgivning. Eftersom finansbolagens verksamhet syftar till att lämna krediter bör förbudet dock inte gälla sådana krediter som lämnas såsom ett naturligt led i finansbolagens verksamhet. Det sagda bör gälla även om krediten inte lämnas till en rörelseidkare. Godtages inte vårt förslag, blir konsekvensen bl. a. att ett bankägt finansbolag måste vid varje kredit till en privatperson undersöka att denna t. ex. icke är större aktieägare i ägarbanken. På motsvarande sätt skulle ett kontoföretags kunder behöva prövas.

SOU l977z97 Särskilt 189 yttrande

Övrigt

Finansbolag bör ha rätt att förvärva aktier i annat företag som bedriver sådan verksamhet som finansbolaget självt får bedriva. Detta bör inskrivas i lagtexten. Likaså förutsätter vi att finansbolag äger rätt att till skyddande av fordran förvärva annat företag eller del därav. Det bör stipuleras rätt och också skyldighet för finansbolag att säga upp lån eller linansavtal därest säkerheten för dessa avtal inte längre är tillfredsställande eller trygghet för återbetalningar eller motsvarande ej föreligger. Kommittén har inte diskuterat huruvida finansbolag ägda av utländsk bank skall omfattas av lagen oberoende av bolagets storlek. Kommittén har ej heller diskuterat huruvida utländsk bank över huvud taget skall få äga aktieri finansbolag i Sverige.

E 2 NantIt/iâgan I lagförslaget används genomgående tennen finansieringsbolag i stället for kortformen finansbolag, som dock redan är inarbetad i praktiken. De allra flesta flnansbolagen har således redan registrerat kortformen på finans och har lagt ned betydande kostnader på att inarbeta denna i sina namn, logotyper och trycksaker. Av praktiska skäl är det olämpligt att före, efter eller under firmanamnet tillägga ordet Finansieringsaktiebolag eller Finansieringsbolag. Frågan om termen finansbolag eller finansieringsbolag skall användas är ej av kreditpolitisk natur. I första hand är det en praktisk fråga, i andra hand en fråga om språkriktighet. El Sprâkrilctiglzeten. Svenska Språknämnden meddelar på förfrågan: bolagsnamn brukar innehålla sammansatta verb eller sammansatta substantiv. Det är absolut inget fel att använda ordet ”finans” som redan är inarbetat i ord som AB Volvofinans och Sparbankernas Finanstjänst etc. Att ordet “finans” är allmänt känt som en konform för finansierings- är fullt klan. Ordet ”finans” innehåller endast två stavelser medan ”finansierings” innehåller fem stavelserTFinans år sålunda avsevärt kortare och lättare att använda i sammansatta ord. El Minsta med/ers lag - även för kontmunikation. Att de flesta fmansbolagen redan har valt att registrera den korta namnformen ”finans” är exempel på en allmän språkregel som säger: I det praktiska livet slår en kortare ordform alltid ut en längre. Detta underlättar alldeles särskilt bildandet av sam mansättningar genom att sätta ord, (leder) stavelser före eller efter det aktuella ordet. I arbetslivet säger man således ej finansieringsavdelning, finansieringsman, finansieringsdirektör, finansieringsplan utan finansavdelning, finansman etc. För att berättiga avsteg från denna princip i en lag som avses få betydande praktisk tillämpning borde mycket starka skäl kunna åberopas. El Staten valde kort/brlncn. Det är obestridligt att flera användningar av “finans-“ är inarbetade hos statsmakterna. Man observerar att även den

190 Särskilt yttrande sou 1977:97

statliga byråkratin här föredrar en kort namnform före en lång. I intet fall används formen fmansierings.

Mot bakgrund áv ovanstående vill vi föreslå att termen ñnansbolag och

motsvarande kortformer används i eventuell lagstiftning.

sou 1977:97

Bilaga l Den norska lagstiftningen om

finansieringsbolag

l Inledning

Vid utgången av 1976 fanns det i Norge mer än 200 finansieringsföretag. Många av dessa är emellertid mycket små och har ofta en lokal förankring. De större finansieringsföretagen är i betydligt högre grad än de svenska ägda av banker. Även försäkringsbolag utgör ofta ägare. Ofta går flera intressenter samman och bildar ett gemensamt finansieringsforetag. Bankernas engagemang i de svenska finansieringsföretagen sker däremot nästan enbart i form av helägda dotterbolag. Jämfört med Sverige har man i Norge en förhållandevis ambitiös planering av kreditpolitiken. Riktlinjerna för den norska kreditpolitiken dras upp i den kreditbudget som stortinget varje år fastställer samtidigt med nationalbudgeten. I kreditbudgeten anges storleken av de penningflöden från kreditmarknaden till den reala ekonomin som anses förenliga med den ekonomiska aktivitet som förutsätts i nationalbudgeten. Kreditbudgetens ramar kan och skall ändras om den ekonomiska utvecklingen avviker alltför mycket från vad som antagits i nationalbudgeten. Precis som för andra kreditinstitut finns det varje år i kreditbudgeten en ram som anger den nettokreditgivning från finansieringsföretagen som anses lämplig. Kreditpolitisk reglering av norska kreditinstitut baseras på ”lov av 25. juni 1965 nr 2 om adgang till regulering av penge- og kreditforholdene”, den s. k. kreditlagen. Enligt denna lag är det även möjligt att tillgripa vissa kreditpolitiska medel gentemot finansieringsföretagen. En lag som speciellt gäller finansieringsföretag är ”lov 11. juni 1976 om finansieringsvirksomhet”. Genom krav på koncession och offentlig tillsyn ger denna lag myndigheterna stora möjligheter att påverka de norska finansieringsföretagen.

2 Den kreditpolitiska regleringen

Kreditpolitisk reglering av de privata ñnansieringsföretagen har varit möjlig alltsedan kreditlagens tillkomst 1965. De kreditpolitiska medel som enligt denna lag kan tillämpas gentemot finansieringsföretagen är Upplysningsplikt, direkt utlåningsreglering och räntereglering. Upplysningsplikt har gällt för finansieringsföretagen sedan 1966 medan föreskrifter om direkt utlåningsreglering utfärdats regelbundet sedan sommaren 1970. Räntereglering har ännu

192 Bilaga I

inte tillämpats gentemot de norska finansieringsföretagen. Finansiell leasing har hittills inte varit underkastad någon form av kreditpolitisk reglering. Den direkta orsaken till att utlåningsreglering av finansieringsföretagen började tillämpas 1970 var den kraftiga tillväxten i dessa företags kreditgivning under första hälften av detta år. Denna var i sin tur en följd av att affärsoch sparbankernas utlåning hade stramats åt medan finansieringsföretagens kreditgivning varit helt oreglerad. Redan under första halvåret 1970 var kreditgivningen från finansieringsföretagen så stor att den översteg kreditbudgetens ram för utlåningstillväxten under hela detta år. För att hålla kreditgivningen från ñnansieringsföretagen inom de ramar som angivits i kreditbudgeten har det fr. 0. m. 1970 varit regel att myndigheterna i slutet av varje år bestämt ett utlåningstak för finansieringsföretagens kreditgivning år. Om förutsättningarna därefter ändrats har myndigheterna, om påföljande så ansetts nödvändigt. vid en senare tidpunkt reviderat utlåningstakets höjd. Genom ändringari kreditlagen ijuni 1971 blev det möjligt att differentiera utlåningstakets höjd med hänsyn till finansieringsföretagens Verksamhetsinriktning. Sedan dess har företag med huvudsaklig inriktning på factoring genomgående haft ett högre utlåningstak än övriga ñnansieringsföretag. Under vissa perioder har factoringföretagen haft en mer än dubbelt så stor tillåten procentuell ökningstakt som övriga ñnansieringsföretag.

3 Lagen om finansieringsverksamhet

Den l/1 1977 trädde lov 11.juni 1976 om ñnansieringsvirksomhet” i kraft. Den bygger på två utredningar varav den ena handlar om finansieringsföretag och låneförmedling. Lagen innehåller i huvudsak två nyheter vad gäller ñnansieringsföretagen: l Koncessionsplikt för samtliga finansieringsföretag 2 Offentlig tillsyn genom bankinspektionen.

Utredningen hade bl. a. föreslagit att ett nytt kreditpolitiskt medel, en s. k. utlåningsrelation, borde införas. Från finansdepartementets sida ansåg man emellertid att den existerande kreditpolitiska lagstiftningen medgav användandet av en utlåningsrelation varför det inte var nödvändigt att ändra i detta avseende. Utredningen hade dessutom föreslagit att lagstiftningen hela lagen skulle tillämpas på finansiell leasing. Bortsett från bestämmelser om företagens beslutande organ m. m. kom lagen dock inte att omfatta finansiell leasing. Regeringen har dock möjlighet att besluta att hela lagen skall omfatta finansiell leasing. Norges Bank har också i ett brev till finansdepartementet den 30/12 1976 gjort en framställan om att det skall införas för leasingföretagen. Anledningen till att finansiell uppgiftsplikt har varit undantagen från all typ av kreditpolitisk reglering är leasing hittills att man har velat undvika att de norska leasingföretagen skall missgynnas i konkurrensen med utländska leasingbolag. Lagen om finansieringsverksamhet omfattar i princip all privat finansie- NOU 1974:1. Finansieringsverksamhet. Med finansieringsverksamhet avses att ge kredit, förmedla ringsselskaper og låneformidling. kredit eller ställa garanti för kredit. Viktiga undantag från lagens verksam-

Bilaga 1 193

hetsområde finns dock. Lagen omfattar således inte inlåning i godkänt kreditinstitut, leverantörskrediter eller krediter som endast förekommer vid enstaka tillfällen. Bestämmelserna om den som ger kredit stadgar att sådan verksamhet inte får ske utan koncession. Undantagna från lagens bestämmelser är affärsbanker, sparbanker. Försäkringsbolag m. m. det vill säga företag som redan omfattas av speciallagstiftning. Det generella förbudet att idka kreditgivningsverksamhet utan koncession gäller allmänt även om t. ex. finansieringsverksamheten inte är företagets huvudsakliga verksamhet. Detta innebär bl. a. att ett produktionsföretags kreditgivning till andra produktionsföretag kan omfattas av lagen. Kravet på koncession omfattar även redan existerande företag. Lagen innebär således i princip ett förbud för andra än koncessionerade kreditinstitut att bedriva kreditgivning. De företag, som omfattas av lagen, och som således fått koncession kallas i lagen med ett gemensamt namn för finansieringsforetak. Dessa företag står under tillsyn av bankinspektionen. Lagens bestämmelser om “finansieringsforetak” är mycket generellt hållna. De mer detaljerade bestämmelserna förutsätts bli intagna i företagens bolagsordningar, som skall godkännas av regeringen. “Finansieringsforetak” skall vara organiserade som aktiebolag eller stiftelser. De existerande hypoteksföreningarna får dock behålla sin foretagsform. ”Finansieringsforetak” skall vidare enbart bedriva finansieringsverksamhet och sådan verksamhet som hänger intimt samman med detta, t. ex. reskontrabokföring. För ”finansieringsforetak” skall det riskbärande kapitalet, dvs. summan av eget kapital, lörlagskapital och garantikapital, uppgå till minst 1 mNkr. Det riskbärande kapitalet kan inte ökas utan regeringens medgivande på annat sätt än genom fondavsättningar. Lagen innehåller dessutom vissa kapitaltäckningskrav. Det egna kapitalet skall utgöra minst 10 % av företagets utlåning och garantier. Detta kapitaltäckningskrav skall dock framför allt ses som ett allmänt riktmärke. Regeringen avgör från fall till fall hur högt kapitaltäckningskravet skall ställas. [lagen återfinns allmänna bestämmelser om hur ett ”finansieringsforetak” skall vara organiserat, dvs. regler om bolagsstämma. representantskap, styrelse, kontrollkommitté, revisorer etc. Här kan bl. a. nämnas att i företag med en balansomslutning på 100 mNkr eller mer utser regeringen en fjärdedel av representantskapets medlemmar. För att bedriva affärsmässig Iåneförmedling fordras inte koncession. Den som bedriver sådan verksamhet omfattas dock av anmälnings- och uppgiftsskyldighet gentemot bankinspektionen och står under tillsyn av denna. Lagen om finansieringsverksamhet kommer förmodligen att leda till att antalet finansieringsforetag minskar kraftigt. En sanering av marknaden är också ett av huvudmotiven bakom denna lag.

194 Bilaga 1 sou 1977:97

4 Lagtext

LOV

AV ILJUNI 1976 NR. 71 OM

FINANSIERINGSVIRKSOMHET

Ot. pvp. nr. 36 (1975-76). Innst. O. nr. 60. Besl. O. nr. G7. Odels- og lagtingsxvedtak hhv. 18. og 25. mai 1976. Fremmct av Finansdep. Kupittel I. Alminnelige bestemmelser. § 1 Loven gjelder all finansieringsvirksomhet som ikke går inn under unntaksbestemmelsene i denne paragraf. Som finansieringsvirksomhet regnes å. yte, formidle eller stille garanti for kreditt eller på annen måte medvirlce ved finansiering av annet enn egen virksomhet. Loven gjelder ikke: 1. innskott i godkjent finansieringsinstitusjon 2. erverv av aksjer eller andre eierinteresser 3. kreditt fra den som selger en vare eller tjeneste

Bilaga 1 195

_g_

utlcie av fast eiendom eller løsøre, dog gjelder lovens §§ 9-16 for utøver finansiell leasing. kan bestemme

selskaperlsom Kongen

nt lovens ovrige paragrafer også skal gjelde for finansiell leasing lån eller garanti for lån til egne ansatte

9* finansiering som bare forekommer som enkeltstående tilfeller. Kongen avgjør i tvilstilfelle om en virksomhet omfattes av loven.

§2 Ved formidling av lån og garanti for lån gjelder bestemmelsene i §§ 20 og 21. Annan finansieringsvirksomhet kan bare drives av finansieringsforetak som har fått tillatelse til det etter § 4; Uten tillatelse kan likevel slik virksomhet drives av: l. offentlige kredittinstitusjoner og fond

2. overformynderier og stiftelser som ikke har til formål å drive naringsvirksomhet pensjonskasser, pensjonsfond og andre pensjonsinnretninger som Sstâr under offentlig tilsyn

sparebaxiker og forretningsbanker

livsforsikringsselskaper og skadeforsikringsselskaper investeringsselskaper, jfr. midlertidig lov 19. juni 1970 nr. 62 foretak som begrenser sin finansieringsvirksomhet til bare å gjelde foretak hvor det har en betydelig eierinteresse, og under forutsetning av at det ikke selv tar opp eller garanterer for andre lån enn ihendehaverobligasjonslån eller lån fra kredittinstitusjon, långiver i utlandet eller firma hvor foretaket har en betydelig eierinteresse

samvirkelag for så. vidt gjelder utlånsvirksomhet med midler som er skaffet ved innskott fra medlemmar, jfr. lov 24. mai 1961 nr. 2 om forretningsbanker § 1 tredje ledd.

Kongen kan i saarlige tilfelle unnta et foretak eller grupper av fore-

tak fra bestemmelsene i første ledd og annet ledd første punktum og kan sette vilkår for slike unntak.

196 Bilaga 1

_3_

Kapittel 2. Organiseringen av finansieringsforetak.

§ 3 Finansieringsforetak kan ikke uten samtykke av Kongen organiseres på annen måte enn som aksjeselskap, selveiende institusjon (stiftelse) eller forening av låntakerne (kredittforening, hypotekforening). Som vilkår for tillatelsen kan Kongen stille krav til foretakets organisasjon. Vedtektene skal ha nmrmere bestemmelser om organiseringen av foretaket. Lovgivningen om aksjeselskaper får anvendelse på foretak som er organisert som aksjeselskap hvis ikke annet følger av denne lov eller av forskrifter gitt i medhold av loven.

§ 4 Finansieringsforetak kan med det unntak som følger av § 24 annet ledd, ikke drive virksomhet uten tillatelse av Kongen. Tillatelse skal nektes dersom vilkårene etter denne lov ikke er oppfylt eller virksomheten eller etableringen av foretaket ikke anses stemmende med allmenne interesser. For tillatelsen kan settes som vilkår at virksomheten drives på en bestemt måte eller innenfor visse rammer eller fra visse faste forretningssteder. Det kan også sattes andre vilkår som er egnet til å ivareta de interesser som skal beskyttes ved denne lov. herunder om adgang til å endre tidligere fastsatte vilkår. Vedtektene skal godkjennes av Kongen og kan ikke endres uten godkjenning av Kongen.

§ 5 Finansieringsforetak kan bare stiftes av norske statsborgere som bor her i riket. Kongen kan gjøre unntak fra denne bestemmelse og sette vilkår for unntaket. I foretak som er organisert som aksjeselskap, kan andre enn norske statsborgere eie aksjer for inntil 10 pst. av aksjekapitalen. I selskaper med aksjer uten stemmerett eller med begrenset stemmevekt kan andre enn norske statsborgere ikke i noe høve eie så mange aksjer at de på generalforsamlingen kan få så meget som 1,0 pst. av stemmene. Kongen kan samtykke i at eier- eller stemmeandelen okes til 25 pst. Like med norske statsborgere etter dette og fors-gående ledd regnes staten, institusjoner og fond som styres av staten, norske kommuner, norske banker, korporasjoner og stiftelser som har helt norsk styre med sete i Norge og har allmennyttige formål, samt aksjeselskaper

Bilaga l 197

_4_

og andre selskaper med begrenset ansvar, som har helt norsk styre med sete i Norge när minst to tredeler av deres grunnkapital tilhører staten, norske kommuner eller norske statsborgere. Kongen kan gi utenlandsk foretak tillatelse til å. drive virksomhet i Norge som finansieringsforetak. Virksomheten mä drives gjennom ct foretak opprettet her i riket. Kontrollkomiteen skal oppnevnes av Bankinspeksjonen. Kongen kan sette vilkår for tillatelsen og avgrense

den virksomhet foretaket får tillatelse til å drive.

§ 6 Et finansieringsforetak kan ikke ha mindre ansvarlig kapital i sum av egenkapital, ansvarlig lånekapital og garantikapital enn 1 000 000 kroner. Kongen kan samtykke i at den ansvarlige kapital settes til et lavere beløp. Uten samtykke av Kongen kan den ansvarlige kapital ikke økes på annen måte enn ved fondsopplegg. Det kan knyttes slike vilkår til samtykket som er egnet til å ivareta de interesser som skal beskyttes ved denne lov.

§7 Vedtak om at et finansieringsforetak skal avvikle virksomheten. sluttes sammen med eller overdras til et annet foretak eller endre organisasjonsform, må godkjennes av Kongen. Vedtaket krever tilslutning fra minst to tredeler av de avgitte stemmcr. Foretakets kreditorer kan ikke motsette seg vedtaket såfremt gjennomføringen ikke vil forringe den forutsatte sikkerhet, eller forringelsen må anse-s uvesentlig. Er foretaket organisert på annen måte enn som aksjeselskap, treffes vedtaket av representantskapet. Kongen kan gi regler om gjennomføringen av vedtaket.

§ 8 Kongen kan ta tilbake tillatelsen til foretakets virksomhet dersom styret eller andre organer har gjort seg skyldig i grov eller vedvarende overtredelse av sine plikter etter lov, forskrifter gitt i medhold av lov, de vilkår som er satt for tillatelsen til å drive virksomheten eller vedtektene. Det samme gjelder dersom det ellers finnes misligheter i foretakets ledelse, eller andre mulige forhold som gir grunn til å frykte for at en fortsettelse av virksomheten ikke vil vzere stemmende med allmennc interesser. Når tillatelsen til virksomheten er tatt tilbake, skal foretaket avvilde virksomheten etter regler fastsatt av Kongen.

198 Bilaga 1

_5_

Kapittel 3. Foretakets organer.

§ 9 Uten samtykke av Kongen kan ingen andre enn norske statsborgere som bor her i riket ha tillitsverv i finansieringsforetak. Tillitsmenn blir stående inntil nye er valgt eller oppnevnt, selv om tjenestetiden er utløpt.

§ 10 Foretaket skal ha et styre med minst fire valgte medlemmer dersom ikke Kongen samtykker i et lavere antall. Styremedlemmene velges av representantskapet. Har foretaket ikke representantskap, velges styremedlemmene av generalforsamlingen. Den valgrett som tilkommer representantskapet eller generalforsamlingen, kan i vedtektene overføres til andre, dog ikke til styret selv eller medlem av styret. Foretalzet skal ha en administrerende direktør som skal vaare medlem av styret. Administrerende direktør tilsettes av representantskapet. Hvis foretaket ikke har representantskap, tilsettes administrerende direktør av styret. Aksjelovens bestemmelser om medlemmenes tjenestetid og styrets og administrerende direktørs myndighet gjelder tilsvarende for foretak som ikke er organisert som aksjeselskap.

§ 11 Foretaket skal ha et representantskap med minst tolv medlemmar. Kongen kan samtykke i at representantskapet skal ha. et lavere antall medlemmer. Er foretaket organisert som aksjeselskap, kan Kongen samtykke i at selskapet ikke skal ha representantskap. I så fall kan det settes som vilkår at Kongen skal oppnevne ett eller flere medlemmer av styret. Er foretaket organisert som aksjeselskap, har representantskapet den myndighet som følger av aksjeloven. Er foretaket organisert på annen måte, utøver representantskapet den øverste myndighet i foretaket. Representantskapet bør vaere allsidig sammensatt og ha representanter fra de ulike distrikter, interessegrupper og nanringer som er berørt av foretakets virksomhet. Medlem av styret kan ikke vaere medlem av representantskapet. I foretak som har forvaltningskapital 100 millioner kroner eller mere, oppnevner Kongen en firedel av representantskapets medlemmer. Kongen kan bestemme at om et finansieringsforetaks forvalt-

Bilaga 1 199

_5_

ningskapital kommer over eller under 100 millioner kroner, skal dette i opptil to år ikke føre til endring i reglene om valg av representantskapets medlemmen Representantskapets øvri ge medlemmer velges etter naermere regler i vedtektene. Aksjelovens bestemmelser om medlemmenes tjenestetid gjelder tilsvarende for foretak som ikke er organisert som aksjeselskap.

§ 12 Foretaket skal ha en kontrollkomite med minst tre medlemmer som velges av representantskapet. Hvis foretaket ikke har representantskap, velges komiteens medlemmar av generalforsamlingen. Et medlem av komiteen skal tilfredsstille de krav som stilles til dommere etter lov 13. august 1915 nr. 5 om domstolene § 54 annet ledd. Valget av dette medlem skal godkjennes av Bankinspeksjonen. Bankinspeksjonen kan dispensere fra bestemmelsene i de to foregående punktum. Kontrollkomiteen skal føre tilsyn med foretakets virksomhet og blant annet påse at virksomheten drives i samsvar med lov og vedtekter. Den skal spesielt føre tilsyn med styrets disposisjoner. Kongen fastsetter naermere regler for komiteens arbeid. Komiteen skal minst en gang i året gi melding om sitt arbeid til representantslçapet og Bankinspeksjonen. Bestemmelsen i § 11 sjette ledd gjelder tilsvarende for medlem- “ mene av kontrollkomiteen.

§ 13 Medlem av styre, representantskap eller kontrollkomite må ikke delta i behandlingen eller avgjørelsen av noe spørsmål som har slik saarlig betydning for ham selv eller naerstáende at han må anses for å ha en framtredende personlig eller økonomisk saerinteresse i saken. Styremedlem må heller ikke delta i beslutning om lån mot eller diskontering av noe papir som er påført hans navn.

§ 14 Revisor velges av representantskapet. Hvis foretaket ikke har representantskap, velges revisor av kontrollkomiteen. Revisor skal vaere statsautorisert med mindre annet fastsettes av Kongen ved forskrift eller i det enkelte tilfelle.

§ 15 Tillits- og tjenestemenn har taushetsplikt om det de i stillingens medfør får kjennskap til om andres forretningsmessige eller private

200 Bilaga 1

_7_

forhold hvis de ikke etter lov har plikt til å gi opplysninger. Tilsvarende gjelder for takstmenn, kommisjonaarer og andre som utfører oppdrag for foretaket. Taushetsplikten gjelder ikke meddelelser som styret eller noen som har fullmakt fra styret, gir til andre kredittinstitusjoner på vegne av foretaket.

§ 16 Vedtektene skal ha bestemmelser om aldersgrense for tillitsmenn, tjenestemenn, takstmenn, kommisjonaerer og andre som utfører faste oppdrag for foretaket. Vedtektene fastsetter om det ska] vazre varamenn for foretakets tillitsmenn. Lovens bestemmelser om tillitsmenn får så langt det passer anvendelse på varamenn.

Kapittel 4. Foretakets virksomhet.

§ 17 Finansieringsforetak kan bare drive finansieringsvirksomhet og virksomhet som naturlig henger sammen med dette. Vedtektene skal ha bestemmelser om hva slags finansieringsvirksamhet det enkelte foretak skal kunne drive. Bestemmelsen i første ledd er ikke til hinder for at et foretak midlertidig driver eller deltar i driften av annen virksomhet i den utstrekning det er nødvendig for å, få dekning av krav. Bankinspeksjonen kan kreve at foretaket opphører med slik virksomhet innen en fastsatt frist. Kongen kan gi narmeze forskrifter om foretakenes virksomhet.

§ 18 Foretaket skal ha en ansvarlig kapital som til enhver tid står i forsvarlig forhold til virksomheten. Den ansvarlige kapital skal til enhver tid utgjøre minst 10 pst. av summen av foretakets utlån og garantier med mindre Kongen samtykker i en lavere andel. Kongen kan gi nazrmere forskrifter om størrelsen av den ansvarlige kapital og i tilfelle om fordelingen på egenkapital, ansvarlig lånekapital og garantikapital. Kongen kan sette som Vilkår for å godkjenne Vedtektene at egenkapitalen er fullt innbetalt før foretaket begynner virksomheten.

SOU l977z97 Bilaga I 201

_g_

§ 19 Summen av den bokførte verdi av aksjer og andeler, fast eiendom og skipsparter må. ikke uten samtykke av Kongen overstige halvparten av foretakets egenkapital.

Kapittel 5. Formidling av lån. § 20 Enhver som driver virksomhet som består i organisert eller ervervsmessig formidling av lån eller garanti for lån, skal melde fra om virksomheten til Bankinspeksjonen på. skjema som inspeksjonen fastsatter. Forretningsbanker, sparebanker og finansieringsforetak er unntatt fra meldeplikten. Drives virksomheten på. en, mâte som strider mot bestemmelsor i lov eller forskrifter gitt i medhold av lov, kan Kongen kreve at virksomheten skal opphøre. Bankinspeksjonen kan kreve de opplysninger som er nødvendige for å kontrollere at virksomheten opphører.

§ 21 Den som formidler lån skal på betryggende måte ivareta både låm takers og långivers interesser. Han skal gi partene i låneforholdet opplysning om den effektiva rente og andre forhold av betydning, herunder tilbakebetalixigsvilkårene og eventuell adgang til å. regulere renten. Ved beregningen av den effektive rente skal det tas hensyn til exihsrer ytelse fra låntakers side, herunder forznidlingsprovisjon, garantiprovisjon, annen provisjon og utgifter til administrasjon av lånet samt eventuell under-kurs ved utbetaling av lånet. Opplysningen om den effektive rente skal gis tydelig og i skriftlig form med en nøyaktighet av minst 1/4 pst. årlig rente. Kongen kan utferdige nzermere forskrifter om formidlingsvirksomheten og gi pålegg om sikkerhetsstillelse for det ansvar formidleren l-:an pâdra seg ved utøvelse av virksomheten.

Kapittel 6. Straffebestemmelse. § 22 Den som forsettlig eller uaktsomt overtrer eller medvirker til overtredelse av denne lov eller forskrifter, regler eller vilkár fastsatt i medhold av loven, straffes med bøter eller med fengsel inntil tre måneder eller begge deler hvis forholdet ikke rammes av noen strengere straffebestemmelse.

202 Bilaga I

_9_

Kapittel 7. Ikrafttredelse og overgangsbestemmelser. § 23 Kongen bestemmer når loven trer i kraft. Fra lovens ikrafttredelse oppheves følgende lover: 1. 17. juni 1907 nr. 3 om adgang for kreditforeninger til at ut-

)Lov

stede obligationer, lydende paa ihaendehaveren. 2. Lov 3. september 1909 om adgang for visse skibskreditforeninger til at utstede obligationer, lydende paa ihaendehaveren. 3. Lov 19. juli 1912 nr. 6 om adgang for visse skibskreditforeninger til at utstede obligationer, lydende paa ihøendehaveren. 4. Lov 26. mars 1915 nr. 3 om adgang for hypotekforeninger for 2den prioritets pantelaan til at utstede obligationer lydende paa ihzendehaveren. 9! Lov 9. august 1918 nr. 9 om adgang for vissa kreditforeninger til at utstede obligationer lydende paa ihaandehaveren.

§ 24 Loven gjelder også foretak som er etablert, og virksomhet som har vaert drevet før lovens ikrafttredelse. Foretak. som omfattes av loven skal innen 8 måneder fra. lovens ikrafttredelse søke Kongen om tillatelse hvis det vil fortsette virksomheten. Vedtektene skal samtidig sendes inn til godkjenning. Kongen kan forlenge fristen for innsending av vedtektene. Hvis et foretak ikke søker om tillatelse til å fortsette virksomheten eller saknaden blir avslátt, skal virksomheten avvikles. Kongen kan gi forskrifter om avviklingen. Får foretaket tillatelse til å. fortsatte virksomheten, kan Kongen sette frister for oppfylling av lovens krav.

Kapittol 8. Endringer i andre lover. § 25 Fra denne lovs ikrafttreden gjøres følgende endringer i andre lover: 1. Lov 6. august 1897 nr. 10 om Adgang for visse Aktieselskaber og Bankindretninger til at utstede Obligationer, lydende paa Ihaandehaveren.

§ 2 oppheves.

Bilaga I

_10_

2. Lov 22. april 1927 nr. 3 om vergemål for umyndige. § 65 første ledd nr. 4 skal lyde: 4. Obligasjoner utstedt av finansieringsforetak som etter sine vedtekter bare yter lån mot første prioritets eiendom. pant i fast Lov 10. desember 1948 nr. 2 om Norges Postsparebank § 8 nr. 1 skal lyde: 1. I norske statsobiigasjoner, obligasjoner som er garantert av den norske stat eller andre norske ihendehaverobligasjoner. Lov 7. desember 1956 nr. 1 om offentlig med banker tilsyn og andre kredittinstitusjoner (Bankinspeksjonen).

§ 1 nr. 4 skal lyde: 4. Finansieringsforetak, jfr. lov om finansieringsvirksomhet.

§ 1 nytt nr. 5, 6 og 7 skal lyde: 5. Enhver som etter § 20 i lov om finansieringsvirksomhet har plikt til å melde fra til Bankinspeksjonen om organisert eller ervervsmessig formidling av lån.

6. Foretak som Kongen unntar fra lov om finansieringsvirksomhet når det settes som vilkår for unntaket at Bankinspeksjonen ska] fore tilsyn med virksomheten.

7. Samvirkelag som Iåner ut midler det mottar som innskott fra medlemmer, når det i utlånsreglene fastsettes at Bankinspeksjonen skal fore tilsyn med utlånsvirksomheten.

I § 2 tilføyes som nytt tredje ledd: Bankinspeksjonen kan oppnevne statsautoriserte og registrerte revisorer til å utføre oppdrag innenfor inspeksjonens arbeidsområde.

Lov 6. juli 1957 nr. 4 om aksjeselskaper. § 31 siste ledd skal lyde: Bestemmelsene i tredje ledd gjelder ikke for banker og finansieringsforetak.

§ 58 siste ledd siste punktum skal lyde: For banker, finansieringsforetak og forsikringsselskaper trer henholdsvis Bankinspeksjonen og Forsikringsrådeti skifterettens sted.

204 Bilaga I

_11_

§ 68 annet ledd siste punktum skal lyde: For banker, finansieringsforetak og forsikringsselskaper trer henholdsvis Bankinspeksjonen og Forsikringsrådet i skifterettens sted.

§ 77 siste ledd siste punktum skal lyde: Pâ årsoppgjøret i banker og finansieringsforetak får lovens bestemmelser anvendelse i den utstrekning ikke annet følger av forskrifter gitt av Bankinspeksjonen.

§ 85 siste ledd første punktum skal lyde: Forsikringsrådet og Bankinspeksjonen kan gi forskrifter om årsberetningen i henholdsvis forsikringsselskaper og banker og finansieringsforetak.

§ 100 annet ledd første punktum skal lyde: Bankinspeksjonen og Forsikringsrådet kan gi forskrifter om revisjon i henholdsvis banker, finansieringsforetak og forsikringsselskaper.

. Lov 14. mars 1964 nr. 2 om revisjon og revisorer. § 1 nytt nr. 9 skal lyde: 9. Finansieringsforetak som ikke er organisert som aksjeselskaper.

. Lov 25. juni 1965 nr. 2 om adgang til regulering av penge- og kredittforholdene. § 1 siste punktum skal lyde: kan utferdige bestemmelser om oppgaveplik_t for Departementet den som driver virksomhet som går inn under lov om finansieringsvirksomhet og om plikt til å. gi oppgaver over rentesatser.

§ 11 skal lyde: kan bestemme at den som driver virksomhet som Departementet lov om finansieringsivirksomhet, skal gi oppgaver går inn under Bank om denne virksomhet og om hvordan den er fitil Norges nansiert.

Bilaga 1 205

__12_

I tvilstilfelle avgjør departementet om en virksomhet går inn under første ledd.

§ 13 skal lyde: Departementet kan bestemme at den som driver virksomhet som går inn under lov om skal finansieringsvirksomhet, gi oppgave til Norges Bank om hvilke rentesatser som nyttes ved inn- og utlån. I tvilstilfelle avgjør departementet om en virksomhet inn går under første ledd.

14 første ledd første punktum skal lyde: Kongen kan uansett om lånet ytes eller formidles av en som driver virksomhet som går inn under lov om finansieringsvirksomhet, utferdige forskrifter om høyeste rente og provisjon for de forskjellige typer av utlån.

§ 17 første ledd første punktum skal lyde: Er ljkviditetsreserven, valutareserven eller lavere tilleggsreserven enn påbudt med hjemmel i §§ 4-8, eller er beholdningen av obligasjoner lavere enn påbudt med hjemmel i § 9, eller er utlánene - eller garantiene større enn fastsatt med hjemmel i§ 12, skal vedkommende betale renter til statskassen etter forskrifter som fastsettes av Kongen.

lkrafttredelse av lov nr. 71 om finansieringsvirksomhet. Del. av myndighet. Fastsatt ved kgl. res. av 11. juni 1976. Fremmet av Finansdep.

Loven trer i kraft 1. januar 1977. Den myndighet som er tillagt Kongen i følgende paragrafer, delegeres til Finans- og tolldepartementet:

§ 1 siste ledd, § 2 siste ledd, § 3 første ledd, § 4 første og siste ledd, § 6 første og annet ledd, § 7 første og annet ledd, § 8 første og annet ledd, § 9 første ledd, § 10 første ledd, § 11 første ledd, annet og tredje punktum og fjerde ledd annet punktum, § 12 annet ledd, § 14 annet ledd, § 18 første og annet ledd, § 19, § 20 annet ledd, § 24 annet og tredje ledd.

206 Bilaga I

Lov av 25. 1965 nr. 21) om adgang til regulering

juni

av penge- og kredittforholdene

) Endre! ved lover av 17. juni 1966, 30. juni 1967, 18. juni 1971 og 21. juni 1974

1. Alminnelige bestemmelser Kapittel 2. Om forretnings- og spare- Kapittel

bankers likviditetsreserver, valuta- §1

dekningsreserver og tilleggsreserver

kan i medhold av denne lov utfer- Kongen §4 bestemmelser om likviditetsreserver, vadige Kongen kan bestemme at forretnings- og lutadekningsreserver, tilleggsreserver, plas-

direkte utlånsregulering for sparebanker skal holde en naermere angitt seringsplikt, visse kredittinstitusjoner, høyeste rentesats reserve av primaere og sekundaere likvider.

for utlån og emisjonskontroll. Departemen- Likviditetsreservene skal utgjore en bestemt

bestemmelser av vedkommende banks samlade tet kan utferdige om oppgave- prosent

for visse om passiva med unntak av rembursforpliktelser plikt kredittinstitusjoner og

over rentesatser. men ikke betalte skatter. plikt til å gi oppgaver og iliknede

§2

Kongen skal hvert år sende Stortinget meld- § 5 ) _ ing om retningslinjene for penge- og kreditt- Som likviditetsreserve vedprimaer regnes det kommende år. Kongen skal politikken kommende banks av sedler beholdning og likeledes i melding til Stortingct gi en narinnskott ordinaer foliokonto i skillemynt, på mere for den politikk som har redegiøring innskott Norges Bank, på postgiro og bevzert fulgt det siste år. holdning av norske statskasseveksler. som har vaert forelagt Stor- Retningslinjer Som sekundaer likviditetsreserve regnes tinget, må ikke endres på noe vesentlig bankens beholdning av norske stats- og statsfør det er gitt särskilt melding om punkt Ved setgaranterte obligasjoner. beregningen det, med mindre den økonomiske situasjon tes obligasjonsbeholdningen til bokført det uforsvarlig å vente. I så fall skal gjør verdi.

Stortinget snarest mulig ha underretning om Satsen for primaerreserven kan ikke setde foretatte endringer. tes høyere enn 15 prosent for forretnings-

bankene og 10 prosent for sparebankene.

§3 for av Satsen summen den primaere og sc-

treffer bestemmelse i medhold kundaere likviditetsreserve kan ikke settes Før Kongen

av denne lov, skal Bank høyere enn 25 prosent for forretningsban- Norges gis anledfor Disse ning til å uttale seg. kene og 40 prosent sparebankene.

Bilaga I 207

satser kan settes for

forskjellig forretnings- §8

og sparebanker og etter bankens forvalt- Kongen kan bestemrne at

forretnings- og

ningskapital og geografiske beliggenhet. sparebanker skal ha en tilleggsreserve av lik- *) Endret ved lovet av 17. juni 1966 og 30. juni 1967. vide midler ;nå separat foliokonto i Norges

Bank. Tilleggsreserven skal utgjøre en naer-

mere angitt present av vedkommende banks

§ 61) utlånsolçing. Kongen fastsetter reglene for

beregningen av utlånsokingen, herunder tids- Den pliktige likviditetsreserve skal beregnes punktet utlånsokingen skal regnes fra. på grunnlag av vedkommende banks stilling Prosentsatsen for reservekravet kan settes ved utgangen av hver måned holdes og for forskjellig forretnings- og sparebanker, gjennom den påfolgende måned. for de ulike utlånsformål bankenes og etter Kongen kan bestemme at forpliktelsen til forvaltningskapital og geografiske beliggenå holde likviditetsreserver kan anses oppfylt når reservene het. Satsen må ikke overstige 100. i gjennomsnitt for måneden

eller for deler av måneden minst har svart

til det beregnede krav.

i Endret ved lnver av 17. juni 1966 og 30. juni 1967. 3. Om

Kapittel plasseringsplikt

§ 9)

Kongen kan bestemme at

§ 7) forretnings- og sparebanker, 1ivsforsikringsselskaper, kom-

Kongen kan bestemme at

forretnings- og munale pensjonskasser og pensjonsfond samt sparebanker skal ha en egen valutadeknings- private pensjonskasser, pensjonsfond

og tareserve bcregnet på av i grunnlag økingen riffestede pensjonsordninger godkjent som

innskott og lån fra utenlandske innskytere tjenestepensjonsordninger etter skattelovens

og långivere. Kongen fastsetter skal utgangspunk- regler, opprettholde den beholdning intet for beregning av av nevnte økingen pas- stitusjonen har av norske statsobligasjoner

sivaposter. Utgangspunktet kan Iigge inntil og andre norske

ihendehaverobligasjoner på

fire måneder forut for av for- ct nazrmere Litferdigelsen angitt tidspunkt. Dette gjelder

skriftene. Innenfor denne kan det bare for så vidt

periode dog institusionens behold-

eventuclt fastsettes et gjennomsnitt av flere ning av slike obligasjoner, regnet i forhold

månedstall som utgangspunkt. Valutadek- til er mindre

forvaltningskapitalen, enn 30

ningskravet skal oppfylles ved innskott når det

på prosent gjelder forretningsbanker, 40

separat foliokonto i Bank. Norges prosent når det gjelder sparebanker og 60

Prosentsatsen for reservekravet kan settes når det andre prosent gjelder institusjoner.

forskjellig for lån og innskott med

løpetid Kongen kan fastsette lavere satser enn nevnt

over 12 måneder innskott i annet og for og lån punktum og kan besternme at in-

med kortere løpetid. Prosentsatsen må ikke som har hatt stitusioner nedgang i obliga-

overstige 100. i et visst tidsrom sjonsbeholdningen forut ) Endret ved lov av 18. juni 1971. for av utferdigelsen forskriftene, skal gjen-

1 208 Bilaga

skaffe for det beholdnin- har plassert for lite eller for meget etter de obligasjoner beløp

med. eldre forskrifter. gen er redusert kan bestemme at Plikten etter § 9 til å opprettholde, gjen- Kongen institusjoner

nevnt i første ledd, skal i skaffe eller å øke obligasjonsbeholdningene

som plassere norske eller andre norske beregnes på grunnlag av oppgaver som vedstatsobligasjoner inntil 60 prosent av kommende institusjon plikter å gi. Kongen ihendehaverobligasjoner det er økt med kan gi forskrifter om oppgaveplikten og en beløp forvaltningskapitalen inntil institu- frist for å i orden. Frisi et visst tidsrom, dog bare bringe plasseringen

når ten kan ikke settes kortere enn en måned sjonens beholdning av slike obligasjoner

for forretnings- og sparebanker og tre rnåden grense som er fastsatt i første ledds an-

eller den lavere som neder for andre institusjoner. net punktum grense Innenfor denne ramme Forskrifter etter §§ 9 og 10 kan utfer- Kongen fastsetter. for ulike grupper av instiat en viss minstedel diges forskjellig kan Kongen bestemme i norske stats- forskjellig etter institusjonenes av økingen skal plasseres tusjoner og

forvaltningskapital og geografiske beliggenobligasjoner. hatt i for- het. Har en institusjon nedgang

kan beholdningen av ob- l) Endret ved lov av 18. juni 1971. valtningskapitalen,

reduseres etter forskrifter som ligasjoner

gis av Kongen.

Som forvaltningskapital regnes institusjo- Kapittel 4. Om oppgaveplikt og direkte

nenes samlede aktiva. Kongen kan ved for- av utlån og garantier

regulering

skrift besternme at visse aktivaposter ikke § 11) skal Ved anvendelse av bestemmedregnes. kan bestemme at selskaper melsene i denne paragraf settes obligasjons- Departementet

verdi. som har til formål å yte eller beholdningen til bokført og stiftelser formidle kreditt for kre- ) Endret ved lov av 18. juni 1971. og å stille garanti

ditt, skal gi oppgaver til Norges Bank om

denne virksomhet hvordan den er og om

§ 10) finansiert.

I tvilstilfelle om et for beregning av gienskaf- avgiør departementet Utgangspunktet siste eller stiftelse går inn under første felsesplikten etter § 9 første ledd selskap

av i for- ledd. punktum og for beregning øking

etter § 9 annet ledd kan ) Endret ved lov av 18. juni 1971. valtningskapitalen

inntil fire måneder forut for utferligge

av forskriftene. Innenfor denne pedigelsen § 12) riode kan det eventuelt fastsettes et gjen-

kan forskrifter til direkte nomsnitt av flere månedstall som utgangs- Kongen utferdige

av omfanget av utlånsvirksompunkt. Blir det fastsatt nytt utgangspunkt regulering

at heten i som omfattes for beregningene, kan bestemmes plasser- selskaper og stiftelser av § 11. For slike kan etter de nye forskrifter skal økes selskaper og stiftelser ingene også utferdige forskrifter om direkte eller reduseres med det beløp institusjonen Kongen

Bilaga 1 209

regulering av omfanget av garantier i låne- høyeste rente og provision for de forskjellige forhold. ForsLriftene kan utformes forskjel- typer av utlån. I det enkelte tilfelle kan lig for ulike grupper av institusjoner og for gjøres unntak fra forskriftene. Likeledes kan ulike finansieringsformål og forskjellig etter Kongen fastsette at slike rente- og proviinstitusjonens forvaltningskapital. sjonssatser ikke kan endres uten etter sam- Unntatt fra første ledd første punktum tykke fra Norges Bank. er institusjoner som er nevnt i S 9 samt Denne paragraf får ikke anvendelse på statsbankene og kredittforeninger og andre rente- og provision fastsatt etter regler gitt kredittinstitusjoner som utsteder ihendeha- i eller med hjemmel i annen lov. verobligasjoner. Første ledd annet punk- ) Endret ved lov av 21. juni 1974. tum gjelder ikke hvor selskaper eller stiftelser som omfattes av § 11 er långiver eller låntaker eller lånet er § 15) godkjent etter § 15. ) Endret ved lover av 18. juni 1971 og 21. juni 1974. Kongen kan ved forskrift bestemme at lån mot utstedelse av ihendehaverobligasioner eller lån som ellers gis av flere Iångivere sammen, ikke skal kunne tas opp uten etter 5. Om samtykke fra Kongen.

Kapittel renteregulering og

) Endret ved lov av 18. juni 1971. emisjonskontroll §13 Departementet kan bestemme at forretningsog sparebanker, livs- og skadeforsikringssel- 6. Om strafferenter

Kapittel tilsyn, og

skaper, kommunale pensjonskasser og penstraffebestemmelser sjonsfond samt private pensjonskasser, pen- §16 sjonsfond og tariffestede pensjonsordninger godkjent som tjenestepensionsordninger etter Kongen gir bestemmelser om tilsyn med at skattelovens regler, kreditt- og hypotekfor- de forskrifter som er gitt i medhold av loeninger og andre selskaper og stiftelser som ven overholdes.

har til formål å yte eller formidle kreditt, Institusionene som omfattes av loven

skal gi oppgaver til Norges Bank om hvilke plikter etter anmodning i det enkelte tilfelle rentcsatser som nyttes ved inn- og utlån. eller etter generelle bestemmelser som gis I tvilstilfelle avgjør departementet om et om utøvingen av tilsynet å gi tilsynsmynselskap eller stiftelse går inn under første digheten de opplysninger som er nødvendige ledd. for kontrollen. Tilsynsmyndigheten skal ha adgang til institusjonenes regnskaper.

5 140

Tilsynsmyndighetens tjenestemenn har Kongen kan, uansett om lånet ytes eller for- taushetsplikt overfor uvedkommende om midles av selskaper eller stiftelser som nevnt opplysninger som de blir kjent med i sin

i § 13 første ledd, utferdige forskrifter om virksomhet.

210 Bilaga I

§ 17 ) handlet på vegne av et selskap eller stiftelse, kan bøtestraff også idømmes selskapet eller Er likviditetsreserven, valutareserven eller

stiftelsen.

tilleggsreserven lavere enn påbudt med hjemmel i §§ 4-8, eller er beholdningen av

7. Lovens ikrafttreden

obligasjoner lavere enn påbudt med hjem- Kapittel

mel i § 9, eller er utlånene større en fast- §19

satt med hjemmel i § 12, skal vedkommende

Denne lov trer i kraft fra den tid Kongen betale renter til statskassen etter forskrifter bestemmerf) Fra den tid loven trer i kraft

som fastsettes av Kongen. Rentebeløpet kan oppheves mellombels lov av 17. juli 1953

inndrives ved utpanting.

om høve til regulering av rente og provi- Renter etter første ledd kan i saerlige tilfelle reduseres eller av sjon. ettergis Kongen. Lov av 28. juni 1952 om aksje- og spate-

) Endret ved lover av 30. juni 1967 og 18. juni 1971.

bankers innskottsreserve i Norges Bank opp-

heves senest 3 måneder etter at Kongen har

truffet bestemmelser i medhold av denne §18 lovs S 4.

Den som forsettlig eller aktløst overtrer

*) Trådt i kraft 1. juli 1965 i henhold ti] Kgl. res. av eller medvirker til å overtre bestemmelser 25. juni 1965. Endringer etter lov av 18. juni 1971

som er gitt i medhold av §§ 11 og 13-15,

trådte i kraft straks i henhold til Kgl. res. samme dag. straffes med bøter. Endringer gitt i lov av 21. juni 1974 trådte i kraft Er overtredelsen foretatt av noen som har straks i henhold til Kgl. res. samme dag.

Bilaga 2 Statistiska källor

1 Statistik från statistiska centralbyrån

Statistiska

meddelanden

Kl977z8

Från trycket 26 juli 1977 Serie K - IGEDITMARKNAD Producent STATISTISKA CENTRALBYRÅN, Enheten för finansatatistik ISSN 0346-6078 Förfrågningar Förste aktuarie Jörgen Walllnder, tel 08 - 14 05 60 - 4553 Uppgifter om bankerna, hypotekslnatituten, kreditalctiebolagen, Sveriges lnvestøringsbank, finansieringsföretagen. inveatmentföretagen, försäkringsbolagen. APiondena placeringar och statliga FINANSIERWGSFÖRETAGEN 1976 låneionder SWEDISH FINANCE COMPANIZES 1976

Någon ytterligare publicering av innehäliet i detta nummer av Statistiska meddelanden (SM) planeras ej av statistiska centralbyrån (SCB). - Uppgifter för 1975 återfinns i SM K 1976:12.

SAMMANFATTNING

Finansieringsföretagens rörelseintäkter ökade under räkenskapsåret 1975- 1976 med 332 mkr till l 388 mkr och rörelsekostnaderna med 161 mkr till 916 mkr. Härigenom ökade rörelseöverskottet med 170 mkr till 473 mkr. Nettovinsten redovisas till 98 mkr, en ökning med 40 mkr.

Per ultimo 1976 uppgick deras totala utestående krediter till 8 122 mkr (+1 744 mkr jämfört med föregående år) fördelade på följande lcreditiormer: kontorskrediter 687 mkr (+223 mkr), factoring 1 277 (+285mkr), avbetalningslcrediter 2 773 mkr (549mkr) andra växlar 89 mkr (+1 mkr), varubelåning och lager-finansering 129 mkr (441 mkr) och övriga lån 2 419 mkr (+494 mkr) varav till företag 1 858 mkr (+266 mkr). Utestående krediter till finansinstitut ökade med 152 mkr till 750 mkr.

Finansieringsföretagens egna accepter uppgick till 1 229 mkr (+182 mkr) varav till banker 588 mkr (+143 mkr) övriga svenska 640 mkr (+65mkr) och utlandet 0 mkr (-26 mkr). Lånen (inkl utnyttjade krediter i räkning) uppgick till 7 670 mkr (+1 830 mkr) fördelade på följande kreditgivare: banker 1 385 mkr (+424 mkr) andra finansföretag 1 301 mkr (+152 mkr), företag 4 023 mkr (+843mkr) övriga svenska 835 mkr (+336mkr) och utlandet 125 mkr (+74 mkr). Obligations- och förlagslåxien ökade med 34 mkr till 193 mkr.

Sveriges officiella statistik

212 Bilaga 2

2(8) 8MK1977: 8

UNDERSÖKNINGENS OMFATTNING

Uppgifterna avser aktiebolag och ekonomiska föreningar som i första hand driver finanaieringsrörelse, t ex i form av kontokortkrediter, avbetalningsluediter, factoring och leasing m m. Bland sådanas k finansierlngsföretag ingår således inte banker, hypoteksinstitut, inteclmingsbolag, tomträttskassar och andra kreditaktiebolag. Finansieringsrörelse som drivs av företag. vilkas verksamhet huvudsakligen består av annanrörelse, ingår inte heller.

TABELLKOMMENTARER

Uppdelningenpå olika typer av företag har gjorts på basis av uppgifter som lämnats om procentuell fördelning av omsättningen på verksamhetsgrenar. Vid klassificeringen har ett mestkriterium tillämpats. Detta innebär att grupperna även innehåller företag med blandad verksamhet. Factoring- och leasing har därför sammanslagits till en grupp i redovisningen. På grund av avrundningar awiker ibland summan av delposter något från angivet summabelopp.

Idetta SM redovisas i gbell 1 företagens resultaträkning och i tabell 2 balansräkningen. Tabell 3 visar företagens uteståendekrediter per 31 dec 1976 fördelade på kroditform samt företagens egna accepter och lån fördelade pl krodltgivare. Tabell 4 redovisar avbetalningskrediterna por 31 december fördelade efter säkerhet och tabell 5 ger uppgifter om leasingföretagen. La_bellerna 6A och 6B redovisar i tidsserie finansieringsföretagens utlåning fördelat på kreditform samt företagens upplåning fördelat på kreditgivare. Observera att direkt jämförbarhet bakåt i tiden ej föreligger beroende på att antalet företag ändras mellan åren dels genom nystartade och upphörda företag dels också genom att företag tillkommer. som skulle ingått i undersökningentidigare.

I tabellerna redovisas även förändringen från föregåendeår. Om något företag nybilgts eller upphört har detta betraktats som en reell förändring som ingår i de redovisade förändringstalen. Förändringen mellan 1975 och 1976 bör ses mot bakgrund av följande:

Ett företag har nyblldats Fyra mindre företag har upphört

TECKENFÖRKLARING

- intet finns att redovisa Magnitudenil 0, 0 Mindre än hälften av den använda Magnitudeless than half of unit enheten employed . . Uppgift ej tillgänglig eller alltför Data not available or too uncertain osäker för att angivas to be stated Uppgift kan icke förekomma Category not applicable

Utgivare:Statistiska centralbyrån, Fack, 102 50 Stockholm Ansvarigutglwra:LennartFanbom.Statittiukamoddalandnn (SM)kanköpa:i bokhandclnollarfrin Liberdimibution,16289 Vällingby, tal 08 - 890120.meddelandena utgOIi bolmavsbctncknod- uriar :fur ämnuornrldln: Am Arbetsmarknad I industri.Bramchuppgiftar P Priur ochkonsumtion Bo Befolkningochval lv Industri.Varu-ochanorgiuppgiftar R Hättnvisan Bo Boatidarochfastigheter J Jordbruk,skogsbruk ochfiska S Socialvlrd F Föratag K Kraditmarknad ^ T Transportochkommunikation H Handal N Nationalrikanckapcr ochoffentliga U Utbildning,fortkningochkultur HS Hilao›ochtjukvlrd finanur

Publiahadby tha National Central Bureauof Statistics, Fack,5-102 50 Stockholm, Swadan statistiskamoddalortdan (StatisticalRupert:)maybaobtainadfromLiberdistribution,S46289 Vällingby,Swadon.

Bilaga 2 213

SMK 1977: 8

SUMMARY

The tables contain information about income, expenditure assets and liabilities of finance companies except banks. mortgage institutions and credit companies.

LIST OF TERMS aktiekapital share capital rörelseräntor operating interests aktier och andelar shares etc samtliga total allmänna förvaltningskost- general costs of administra- taxes skatter nader tion skulder liabilities andra other anskaffningspris initial cost tillgångar assets antal number of tillkommer added avbetalning hire-purchase received uppburna avgifter charges upplösning dissolving avgå deduct utestående outstanding avskrivningar depreciation allowances utlandet foreign counturies and written off on claims utnyttjad utilized avsättningar provisions varor goods balansräkning balance sheet Verksamhetsinriktning line of business beslutat (föreslagen) ut- declared (recommended) värderegleringskonto valuation account delning dividend växel bill

H19 delad shared

återvunna recoveries of dold reserv hidden reserves därav there of övriga other egenutdelning dividends paid eget kapital capital and reserves egna accepter acceptances faktura invoice fastigheter real estate fordring claim fria fonder o balanserad free funds and balance of vinst profits företag enterprise förlust loss i förskott paid in adwance inlåningsrälmingar deposit accounts intäkter income inventarier equipment

cm 11a

kassa. bank o postgiro cash in hand. bank and postal g-iro accounts kontokortskrediter credits card credits kontrakt agreement kostnader costs

.GL -loF

krediter i räkning advanceson current account kreditgivning credit granting kundförluster losses on loans köpta bought lån loan långivare lender låntagare borrower mot säkerhet secured by nyanskaffade new purchase obligationer o fdrlagsbe- bonds and debentures vis (-lân) regressrätt IECOUPSC reserv 0 skuldreglerings- reserves fond resultaträkning income statement

214 Bilaga 2

SM K 1977:8

N m H. N N o o N o N m.. N

...ååh

NaN- io- m? ...Hz 9?

v67

NH:

-E2 Na! N67 Ham?

.N- 6+ 6+ .H1 .en .H1 .N- .m+ 6+

»qi 2.2 .H.H+ .ax .m7

uåvoä_ H H. e

N u n m H. o N N o N H. N

H55. :N ...NH .N .N .o .N .o .N m5 mg Nä mi.: NH: q5ä N65

oN .HH .ä .s .NN .å

ä .NmN ...HN .SN

8.2 H o N o N H N N - H - - H

:oo

N.

-näsa -mSH m6:

»En ?NH 3: H.o+ .ou å? .o+ 5+ 5+ N.o+ d- .ou .H+ d- 5+ 5+ Hd: 5+ H.o+ NH:

m8_

mQHÃHøaEaH»

H N H o m H N N - H - - N

os

254m:

NN .o a... .N .o :v N.H .H .o .N H.H .o .o m... .o ...o e... NH NH:

H H m n m m N N

Ht? Ht? Ni

-vägen

ma., Ht? Na.. mä+ md: ...T

...NE min?

.Nu :Y .f .N- .H-

HN?

Nam?

a? .må

ma? -22 E.: N.NNH+ .nHT

zmuzixumz:

E.

.H8 o N

uwiuoøug

N m N H. N H.. N N m m N

man

Hua .c .N Him Him .w

Hags

.m .H N... .N .N

?NN

H58

88 Nån

.NN .om .S

§3

oN .NNN .Nä ...NN »SH

.såå H H o H N e H. - H..

-..ååh

EN

ma. H1? nä- N...? ø.m+ 3: S.. Hu?

-32 fo? ma.:

.nu 5+ .N+ N.H+ .Ht ä? .N- .T .Hu

8.2 ma.. 8.2 NJ? .NT

E.:

umMEESmAÃN mausmqüå

o H o o N H N H. w H o H. N

ääH Hae ma .o .N .o m6 o... 3

.N .N .H.

.NH e.: NH:

NNNN ?SN

NH .NH .S ...HN .äH .om

.SH

auâmmâzå

Hzauvsøa

o N H - - u - o

-..ännu

äoaaewåou

nä.. H29. m.H+ ma- ma.. Ht? m4..

HxNH..

N.N+

-E2 o...? nä?

5+ N.H+ .uu .N-

m5.. 2.2 N.NH+ .m1 H.H.N+

voi

mo...

uwuucgoaøcu_

N N N H N o - u - - N

usHuoa_

e w... .o Ham .N .N m... ...o ...m .N H6 NN

HxoNH

H23.

ma.:

...NH

...EE

.å .ä .HN

vä

E.: m N o w

ozixmzåâqammz

-..nian

m.H- of. nä-

o...? mi: 12+ 0.31

NN.,

mä?

Nä-

NaN..

NK:

...NT

».37

Ho .T 6+

mi?

an.,

-22 NNN? H..H:.H+

J?

un: 2.2 ä!?

.§5 H N N N N o

nJH man ...Nu Nam man 98

.a N... Hg:

Human

u.: ...HN NN.. A51:

amâaä

0.5» ...se ?m3

.Nm .oN .oH

:KN

»Saku

2 .NS .NS

_soâå

H H o

o.: -HE LH: .NNE

ä. -HääH

.EE

mzmoânmøommøäzüøzåi

NHHEmåHHHH

.H8 v

NHBESNE

mmaåaøox

E0885..

.En

ämssämum

.rama

HoHHSHHEHE -NNHHHäuäHH

HSâHSHBmH

Havana.:

.Houusmoåmâsåuhu

.HSHRHE

Hmåsmoáäomuøa

.mEEEmEHH

uQcHmåNomnu_

uHoH.

.mâåbmuøn

mazHs

.HoEEmoH

.Håsänmu

.

.asien

Ha

Nää

ä HH:

.noimañ Hmuusme_

:s

uses.

5855533.. xmssozqde mäâanuooaøm mnâzaauøoaøz

H .H8

NHHNBEaNNHä Numsuuâbxm Huzröheuz

scoâws:

mmoåemoz mHHH§H§m ansåg N5§Nm

ZNHmD

?annans

.H8 .H8

MHHMKE

NEEHø asså Hawa» .Hnwâu

.Haans .Hoüuå §25 EEE .Hsaä §54 §25 .§56 §0:

H55. Nää. -› 12 :sm S

sou 1977:97 Bilaga 2 217

SM K 1977: 8

Tabell 4 AVBETALNINGSIQREDPTER HOSFÖRETAG MED HUVUDSAKLIGVERKSAMHETSIN- RIKTNING PÅ AVBETALNINGSFINANSIERINGPER 31 DECEMBER 1976SAMT U1- VECKLXNGENUNDER ÅR 1976 (MKR) Pure-purchase tlnancing (000,0003)

Nydlskon- Förändring Utestående iürändrlng terlnggr 1975-1976 fordrggg 1975-1976 Avbetalnlngskontrakt utan regressrätt för kundförluater 32,7 -35, 3 66, 0 -31, 1 med delad regressrätt för kundförluater 129,1 -4, 3 132,4 +8,2 med full regressrätt för kundförluster 1 182,6 +155,6 1 360,4 +175,l

Summa 1 344.4 +116,0 1 558,8 +146.2

Tabell 5 UPPGIFTER OM LEASING HOSLEASINGFÖRETAG PER 31 DECEMBER 1976 SAMT UTVECKLINGEN UNDERÅR 1976 (MKR)

Förändring 1975-1976 Antal företag 10

Isasingsobjekt till anskaffnlngsvärde 1 731,0 +537,9 därav under året nyanskaffade 573,9 +65.5

2 W B W a 2 S % N. W 9 7

oo

s m K 1. w e

.

-åska

|mNNOUnmNNQO

ä_

m

NNS ;om Name ?NS ua: Na.: NNE Nää NdNN. E3 n.: NNN 3; Nä NxNNN N52 NN.: .E92

.å

. N N N N N N N .Nä Em_

a o m o .o

Wong,

SE m

.ognoåm 30:25

.N .N

méNN

NL.

øámN

»en

.å .S

N15 ...NN ?NN NáN

Nää ...N .NN

:NN ›m

w N. u N o o

mxwzmå

N18 mä.

...N25 .N68

.Nm

Na??

ä. .NN .om

.E22

.m3

maN Nam

.EN

få 98 Nå N28 NaN 95 Nå

åmNnmäN N mo.. e n m N

-mmqâsonå

nä» nä» ...ømN N53 mama ad: .nNo

»sauna

nå: N52. mi: man; nä: ?Nä

...om

...EN .m8

Hasses_

.nNN

mmmsmoma

.NS

NmzNsaN

N N N N N N N N N N.. v

iaNaåmN

N N

N

Nm m

:Nää

mmmsmomn

N23

ñuNN NxNoN Ninaw

N60 N52 NzNoN..

wñuâuå

man N65 mdmN NxNmm ma: NNNN

.m2

?SN

masa:

?SN Nää N.N$

-wanna

NJNN.

.såå

NämNáomN

N N

wSNuwwmN

N

Näää:

mmbmumv_

Nm Nm

Nm o

-mtoxsaøx

mmm

N :å

Ngan .ÅS ads. .två ?NS Ndâ ?så ...man

.Nozuoä Nåâm

.NS

Nønêooøn

NtNE 3:: .Rån oxå. ...än

.NonEoooD

NNNN N52 NáNN

.NN :WN N

mnzmmemmsa

UZNZKAAAD

ä

ä

-måna

mmSNNNASN

32:25

mwoømun

annan

vä ...w

...535

máN

...n n

q.:

NE.

Nån

- - N; ñN

06m

:F os.: mi; N55 ma: Nk:

WOEdQEOO møNäaEou

mzwofummommozNzmNmzsNNm mzmosmz0nNmozNzmNmz<zNN

.NEPNSNNoEEoxNNonS

NN: m

Nääs: 53:85

ma..

nde Nån m...? .tim

oámN N68

Näe

méNN

nä.: ma.: QâN :NS ...NS .svan ...EN

NN: åäö .NNN

Nuvåob_

nnuzââu uaazâ:

Nâäaaa

N mm

uøäñms;

v5 05

0.9: NaN.: N52. Näs ...m2 ».08 N.NNN

Noxåm

Nää .än få

2.33 NxNøN N22: mdwN ...m3 Nån

No .Nu

NáS ...NNN NJNN

258.

ämm

.No

N N N N N n v o m

NNm© E50

aNNGEQO-ONNUU ämEaoNoäN.

.M:mh®_m:d:muh0um_

mmNNNNNNBmmD

axon

mNxmmmnNN.

_xoå ?m3 nä.: än: nä... N48

mNNNmwmBN.

I.: ?SN

_så msåâ :See

E E. 2 N: N N N N N N m N. m

2C. 3 3 5 2 E EE.

nu

oämsäâ

å

NNoâe NNwnNü.

82 mo.: »SN nä:

»NaN

os: 22 E.: NSN NSN E.: NE: mo.: NSN NSN

NSN å.: E.: NN

sou 1977:97 2 219

Bilaga

2 Statistik från Finansieringsföretagens Förening

Utdrag ur Årsberättelse 1976

1975 1976 Ökning :--- --; i procent Miljoner kr.

Medlemmarnas utestående fordringar 31.12 5048 6598 30,7 Medlemmarnas balansomslutning 31.12 6 480 8 269 27,6 Färeragskrediter D Factoring - Volym 11 982 15 528 29,6 - Utestáende fordringar 31.12 880 l 158 31 .6 D Leasing - exkl. mervär- J beasinginvesteringar 467 deskatt - Sammanlagt belopp lör leasinginvesteringar per 31.12 gällande avtal 970 1 272 31.3 - Leasingobjekt. boklört värde 31.12 626 875 39.8 D Avbetalning v Utestående fordringar 31.12 307 485 58 D Övrigt - 792 -

Fordonskredirer D Avbetalning - Volym 1046 1218 16,4 - Utestående fordringar 31.12 l 051 1 236 17,6 D Leasingkontrakt - Volym - 422 - - Utestående fordringar 31.12 - 401 - D Övrigt - Utestående fordringar 31.12 - 839 -

Kønsumemkrediter D Avbetalning och reverser - Volym - 808 - - Utestående krediter 31 .12 - 877 - D Kontokrediter - Utestående krediter 31.12 543 802 47,7 - Antal kontohavare 610 000 749 000 st 22,8 E] Övrigt - Utestående krediter 31.12 - 8 -

“Jämförande sifTermaterial är ej tillgängligt.

Statens offentliga utredningar 1977

Kronologisk förteckning

. Totalförsvaret 1977-82. Fö. 61. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. . Bilarbetstid. K Bilaga E. l. . Utbyggd regional näringspolitik. A. 62. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Sjukvárdsavfall. Jo. Bilaga F. I.

(D@\lO1_U\_bQN-

Kvinnlig tronföljd. Ju. 63. Fortsatt högskoleutbildning. U. . Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. 64. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. l. . Rätten till vapenfri tjänst. F6. 65. Kommunernas gatuhållning. 80. . Folkhögskolan 2. U. 66. Patienten i sjukvården - kontakt och information. S. . Betygen i skolan. U. 67. Energi, hälsa, miljö. Jo. 10: Utrikashandelsstatistiken. E. 68. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning 11. Forskning om massmedier. U. av fossila bränslen. Jo 12. Kommunal och enskild väghållning. K. 69. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning 13. Sveriges samarbete med u-länderna. Ud. av kärnkraft. Jo. 14. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. Ud. 70. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. 15. Handelsstálsindustrin inför 1980-talet. l. 71 Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. U. 16. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. l. 72. Affârstiderna. H. 17. Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. 73. U-landsinformation och internationell solidaritet. Ud. 18. lnflationsskyddad skatteskala. B. 74. Fiskerinâringen i framtiden. Jo. 19. Radio och tv 1978-1985. U. 75. lndustrimineral. l. 20. Kommunernas ekonomi 1975-1985. B. 76. Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Ju. 21. Svensk undervisning i utlandet. U. 77. Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. Ud. 22. Arbete med näringshjälp. A. 78. Kommunerna. Utbyggnad - Utjâmning - Finansiering. B. 23. Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. 79. Skatteutjämning. B. 24. Näringsidkares avbetalningsköp m. m. Ju. 80. Länsdomstolarna. Ställning och organisation. Kn. 25. Båtliv 2. Registerfrågan. Jo. 81. vårdpersonal. Utbildning och attityder. S. 26. Kvinnan och försvarets yrken. Fö. 82. Att dö på sjukhus. S. 27. Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. 83. Tillsynsdom. Ju. 28. Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. 84. Konsumentförsäkringslag. Ju. 29. Konkursförvaltning. Ju. 85. Patienter. S. . 30. Elektronmusiki Sverige. U. 86. Beskattning av företag. B. 31. Studiestöd. U. 87. Beskattning av företag. Bilagor. B. 32. Konsul. entskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. 88. Förtidspensionering. Två forskningsrapporter. A. 33. Allmänflygplats-Stockholm. K 89. Betingat arbetsföra. A. 34. lnrikesfIvgplats-Stockholm. K. 90. Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun. A. 35. lnrikesflygplats-Stockholm. Bilagor. K 91. Översyn av skattesystemet. 8. 36. Ersättning för brottsskador. Ju. 92. Utbildning i företag, kommuner och landsting. A. 37. Underhåll till barn och frånskilda. Ju. 93. Ny jordförvärvslag. Jo. 38. Folkbildningen i framtiden. U. 94. Personval och valkretsindelning. Ju. 39. Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. 95. Måste insamlare kontrolleras? H. Kn. 96. Artistavgift. B. 40. Socialtjänst och socialförsakringstillägg. S. 97. Finansieringsbolag. E. 41. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. S. 42 Kronofogdemyndigheterna. Kn. 43. Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. l. 44. Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. A. 45. Information vid kriser. H. 46. Pensionsfrågor m. m. S. 47. Billingen. I. 48. Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. 49. Översyn av râttshjälpssystemet. Ju. 50. Häktning och anhållande. Ju. 51, Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73. H. 52. Forskningspolitik. U. 53. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga t. U. 54. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. 55. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. U. 56. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. I. 57. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A I. 58. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. l. 59. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. l. 60. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. l.

Statens offentliga utredningar 1977

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Radio och tv 1978-1985.[19] Kvinnlig tronfijljd. [5] Svensk undervisning i utlandet, [21] Psykiskt störda Iagöverträdare. [23] Elektronmusik i Sverige. [30] Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [24] Studiestöd. [31] Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Folkbildningen i framtiden. [38] Konkursförvaltning, [29] Forskningsrådsutredningen. 1.Forskningspolitik. [52]2. Sektorsan- Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] knuten forskning ochutveckling. Expertbilaga H53] 3. Information Ersättning för brottsskador. [36] om pågående forskning. Expertbilaga 2. [54] 4. Forskning i kontakt Underhåll till barn och frånskilda. [37] med samhället. Expertbilaga 3.[55] Översyn av rättshjälpssystemet. [49] Fortsatt högskoleutbildning. [63] Häktning och anhállande. [50] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] Personalen vid kriminalvårdens anstalter. [76] Tillsynsdom, [83] Jordbruksdepartementet Konsumentförsäkringslag. [84] Personval Sjukvårdsavfall. [4] och valkretsindelning. [94] Översyn av jordbrukspolitiken. [ 17] Båtliv 2. Register-frågan. [25] Utrikesdepartementet Energi- och miljökornmittén. 1,Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, Bistándspolitiska utredningen. 1, Sveriges samarbete med u- hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna, Bilagor. bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hälso» ochmiljöverkningar vid [14] användning av kärnkraft. [69] 4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid U-Iandsinformation och internationell solidaritet. [73] energiproduktion. [70] Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. [77] Fiskerinäringen i framtiden. [74] Ny jordförvärvslag. [93] Försvarsdepartementet Totalförsvaret 1977-82.[1] Handelsdepartementet Rätten till vapenfri tjänst. [7] Information vid kriser. [45] Kvinnan och försvarets yrken. [26] Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73.[51] Affärstiderna. [72] Socialdepartementet Måste insamlare kontrolleras? [95] Socialutredningen. 1.Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] 2. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] Arbetsmarknadsdepartementet Pensionsfrågor m. m. [46] Utbyggd regional näringspolitik. [3] Patienten i sjukvården - kontakt och information. [66] Arbete med näringshjälp. [22] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28] slutskede. 1.vårdpersonal. Utbildning och attityder. [8 1 ] 2.Att dö på 1. Skyddad verkstad-halvskyddad Sysselsättningsutredningen. sjukhus. [82] 3. Patienter. [85] verksamhet. [44] 2. Förtidspensionering. Två forskningsrapporter. [88] 3. Betingat arbetsföra. [89] 4. Anställning av arbetshandikap» Kommunikationsdepartementet pade i stat och kommun. [90] Bilarbetstid. [2] Utbildning i företag, kommuner och landsting. [92] Kommunal och enskild väghållning. [12] AlImänflygplats-Stockholm. [33] Bostadsdepartementet Brommautredningen. 1. Inrikesflygplats-Stockholm. [34] 2. Inrikes- Kommunernas gatuhållning, [65] flygplats-Stockholm. Bilagor. [35]

lndustridepartementet Ekonomidepertementet Handelsstålsutredningen. 1.Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Unikeshaudelsstatistiken. [10] [[5] 2. Handelsstálsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. [16] Finansieringsbolag. [97] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Billingen. [47] Budgetdepartementet Delegationen för energiforskning. 1,Energi- program för forskning, Översyn av det skatteadministrativa 1.[6] utveckling, demonstration. [56] 2. Energi - program för forskning, sanktionssystemet lnflationsskyddad skatteskala. [18] utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi - program för Kommunernas ekonomi 1975-1985.[20] forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. [58] 4. Energi - Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. [48] program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. [59] 5. 1976 års kommunalekonomiska Energi- program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. utredning. 1. Kommunerna. Utbyggnad - utjämning - Finansiering. [78] 2. Skatteutjämning. [60] 6. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. [79] Bilaga E. [61] 7. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. [62] Företagsskatteberedningen. 1. Beskattning av företag. [86] 2. Beskattning av företag. Bilagor, [87] STUs stöd till teknisk forskning ochinnovation. [64] Översyn av skattesystemet. [9 l] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] Artistavgift. [96] lndustrimineral. [75]

Utbildningsdepartementet Kommundepartementet Folkhögskolan 2.[8] Företagsdemokrati i kommuner ochIandstingskommuner. [39] Betygen i skolan. [9] Kronofogdemyndigheterna. [42] Forskning om massmedier. [11] Länsdomstolarna. Ställning ochorganisation. [80]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

z

KUNEL; BIBL

1 U JAN 1978 STOCKHOLM ?

KUNGL.

5131..

1 U JAN 2.0.7? 9! uráugunn u

i

LibGFFÖHÖQ

- nseu 91-38-03823-4

ussu 0375-25ox Allmänna Förlaget