Konsumtionskrediter i Sverige

_V)N©

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1966:42

Finansdepartementet

KONSUMTIONSKREDITER I SVERIGE BETÄNKANDE AVGIVET AV KONSUMTIONSKREDITUTREDNINGEN

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR Kronologisk 1. Svensk e k o n o m i 1966—1970. E s s e l t e . 294 s. F i . 2. E x p o r t och i m p o r t 1966—1970. Bilaga 1. E s s e l t e . 92 s. F i . 3. Y r k e s u t b i l d n i n g e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 586 s. E . 4. N y m y n t s e r i e . B e c k m a n . 87 s. F i . 5. I n t e r n a t i o n e l l t f r e d s f o r s k n i n g s i n s t i t u t i Sverige. N o r s t e d t & Söner. 61 s. U. 6. F ö r e n k l a d s t a t s b i d r a g s g i v n i n g till h ä l s o - och s j u k v å r d e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 157 s. S. 7. U t s ö k n i n g s r ä t t IV. E s s e l t e . 147 s. J u . 8. T i l l g å n g e n p å a r b e t s k r a f t 1960—1980. B i l a g a 2. Esselte. 67 s. F i . 9. O m s o r g e r o m p s y k i s k t u t v e c k l i n g s h ä m m a d e . Esselte. 187 s. S. 10. H a n d e l n s a r b e t s k r a f t s - och i n v e s t e r i n g s b e h o v fram till 1970. E s s e l t e . 82 s. F i . 11. T y g f ö r v a l t n i n g e n s c e n t r a l a o r g a n i s a t i o n . Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 164 s. F ö . 12. R e n b e t e s m a r k e r n a . Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 273 s. + i k a r t b i l a g a . J o . 13. U t v e c k l i n g s t e n d e n s e r inom u n d e r v i s n i n g , h ä l s o och s j u k v å r d s a m t socialvård 1966—1970. B i l a g a 6. Esselte. 51 s. F i . 14. N y h y r e s l a g s t i f t n i n g . N o r s t e d t & Söner. 473 s. J u . 15. U n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e h y r e s s p l i t t r i n g e n . AB Kopia. 205 s. J u . 16. N y f o l k b o k f ö r i n g s f ö r o r d n i n g m.m. E s s e l t e . 241 s. Fi. 17. A r b e t s p r o m e m o r i o r i f ö r f a t t n i n g s f r å g a n . E s s e l t e . 94 s. J u . 18. S t r a t e g i i v ä s t och öst. E s s e l t e . 173 s. F ö . 19. S t a t l i g a b e t ä n k a n d e n 1961—1965. K i h l s t r ö m . 170 s. F i .

förteckning

20. D e c e n t r a l i s e r i n g av n a t u r a l i s a t i o n s ä r e n d e n m. m . N o r s t e d t & Söner. 50 s. J u . 21. O l j e b r a n s c h e n . E s s e l t e . 71 s. F i . 22. L a g s t i f t n i n g mot r a d i o s t ö r n i n g a r . E s s e l t e . 91 s. H . 23. M a r k f r å g a n I. N o r s t e d t & Söner. 330 s. J u . 24. M a r k f r å g a n I I . Bilagor. N o r s t e d t & Söner. 231 s. Ju. 25. S ä l l s k a p s r e s o r . H s e g g s t r ö m . 229 s. H . 26. B o s t a d s a r r e n d e m. m. E s s e l t e . 247 s. J o . 27. S k e p p s h o l m e n s f r a m t i d a a n v ä n d n i n g . K i h l s t r ö m . 114 s. + 1 u t v i k s b l a d . F ö . 28. L ä k e m e d e l s f ö r m å n e n . B e c k m a n . 228 s. S. 29. A t o m a n s v a r i g h e t I I I . N o r s t e d t & Söner. 391 s. J u . 30. Den f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 361 s. J o . 31. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . B . E s s e l t e . 411 s. J o . 32. K o m m u n e r n a och u n g d o m e n . Esselte. 214 s. S. 33. Friluftslivet i Sverige. Del I I I . A n l ä g g n i n g a r för det r ö r l i g a friluftslivet m. m. Svenska R e p r o d u k tions A B . 248 s. K. L u f t f a r t s v e r k e t s ekonomi och o r g a n i s a t i o n . E s s e l t e . 134 s. K. M i l i t ä r s j u k v å r d e n . E s s e l t e . 196 s. F ö . V ä g f r a k t a v t a l e t I. N o r s t e d t & Söner. 197 s. J u . De s t a t l i g a u n d e r v i s n i n g s s j u k h u s e n s o r g a n i s a tion. Esselte. 132 s. S. U t s ö k n i n g s r ä t t V. E s s e l t e . 81 s. J u . L a g s t i f t n i n g om e l e k t r i s k a a n l ä g g n i n g a r . Esselte. 153 s. H . A r b e t s p s y k o l o g i s k v e r k s a m h e t . Hseggström. 116 s. E . F o r d o n s k o m b i n a t i o n e r . E s s e l t e . 259 s. K. K o n s u m t i o n s k r e d i t e r i Sverige. E s s e l t e . 276 s. F i .

Anm. Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:42 Finansdepartementet

KONSUMTIONSKREDITER I SVERIGE BETÄNKANDE AVGIVET AV KONSUMTIONSKREDITUTREDNINGEN

ESSELTE A B , STOCKHOLM 1966

Innehåll

Skrivelse till chefen för finansdepartementet

9 Kap. 1.

Utredningens direktiv, avgränsning av utredningsområdet

12 Kap. 2.

Konsumtionskrediter i svensk ekonomi Kapitlets uppläggning. . - . . . . ' . Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning Kreditköp förr och nu Dagens kreditköp — huvudsakligen »nya» varaktiga varor . . . Olika kreditformer Vet kunden vad det kostar? • Kreditformer och varugrupper Vad betyder inkomst och likviditet för kreditbeteendet? . . . . Vad betyder ålder och försörjningsbörda? Kreditbeteendet i olika yrkesgrupper Kreditbeteendet och hushållens attityder, erfarenheter och kunskaper Avbetalningshandelns relativa omfattning m. m. 1913—1964 . . Utvecklingen 1913—1927 . . . . . . . . Matz-utredningen 1946 Avbetalningshandeln i olika branscher åren 1944 och 1948 . . . Allmänna tendenser — utvecklingen efter mitten av 1950-talet . Bilhandeln Radio- och TV-handeln Hushållsmaskiner Möbelhandeln . Övriga varor Några sammanfattande kommentarer Nationalproduktens och konsumtionens utveckling 1930—1964 . . Allmänna tendenser Tredubbling av levnadsstandarden Karakteristiskt för utvecklingen: nya, bättre och flera varor . . En ny konsumtionsstruktur; förändringarna 1930—1964 . . . . Livsmedel, vin, sprit och tobak . Bostäder . . . . . . Kläder och skor Varaktiga konsumtionsvaror Bilar . . Resor Övrigt. . Importutvecklingen av varaktiga konsumtionsvaror 1946—1963. Slutsatser rörande den framtida konsumtionsinriktningen . . . Den framtida efterfrågan på konsumtionskrediter . . . . . . . .

16 16 16 16 17 18 19 19 20 21 22 23 24 24 25 26 26 27 29 31 32 32 34 36 36 36 37 37 37 37 40 40 40 40 40 41 41 44

Kap.

Kap.

3. Kreditformer och finansieringsvägar 50 Varu- och företagsbundna konsumtionskrediter 52 Avbetalningskredit 52 Finansiering av avbetalningsfordringar 53 Delbetalningskrediter 57 Kontokredit 58 Företagsbundna konsumtionslån 60 Låneköp 60 Köplån .. . ,;,. . . , ...... , . . . . . .... . , . 6 0 Privatköplån 61 Kapitalvarulån . . . • • • • . . . . .-,..,. • • r • ••. • • • • • 61 Allmänna konsumtionskrediter 62 Sparlån . - • - . • • i- . 62 Privatlån . . . . . . . . 63 Checklöneräkningskredit . . . . ..., ...,. »-,-.* • , ....... ,,,-,• . . 63 Statliga bosättningslån . . „ . . .: . . . . 64 Övriga låneformer. . . . . . . . . . ,, . ...-,,... . ..... . . . 64 Konsumtionskreditmarknaden — vissa institutionella företeelser . 65 Avbetalningsfinansieringsinstituten . , , , * , , . , ,v. , .,. • 65 »Factoring»-företagen . . . . . . . . . . . . . . . . . • • ,• . . . 68 Kreditupplysning . . . . . . . .. . . t*.A<,iM~t+U*hri'bti . . . . 68 Kredit och försäkring . . , . . . .. . ^ i . ^ . ^ > r .; „ •. . . . 69 Vem finansierar konsumtionskrediterna? . ••»••An * > . , . « . . . . . . 71 i.. ,<s>ii i;.wi ;'':.. 4. Konsumtionskrediternas kostnader . « . - . ' . . . -. . >; .• 75 Metoder att jämföra kreditkostnader . ,{\ . . . . . . . . . . 76 Kreditko«tnaderna i statistisk belysning . . . 1 : . . . . . . . 80 Avbetalningskostnaderna vid köp av tvättmaskiner och kylskåp 81 Avbetalningskostnader vid köp av fritidsbåtar oCh bäthiotorer. 83 Avbetalnihgskostnädér^Ki köp a v radio 1 och TV-apparater. . . 85 Avbetalningskostnader vid köp av möbler . . . . . . . . . . 88 Avbetalningskostnader vid bilköp . . . . . . . . . . . . . . 89 Företagens kostnader och intäkter vid kreditgivning. . . . . . . 91 Refinansieringskostnaden . 91 Administrationskostnaden . . . . . . . 92 Riskkostnaden . . .' . ; . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 ;,? Ävbetäiningsförsäljnihg v ; . . . . . . L. . . . ;• . : j . . . . 92 • - Faktiskt material . . '. : . . . . . . . . 93 • • Kostnader inom avbetalhingshäfndéln för biläi" . . . . . . . 93 a Refittansiefingskostnadeh : . . .• V . . . . . . . . . . . 94 Övriga kreditkostnåder . . . . . . .? . . . . . ; . . . . 94 Kostnader för avbetalningsförsäljning inom artdra branscher än bilbranschen 95 Kontokrediter 98 Övrig kreditförsäljning . . . . . . . . . . . 99

o; Kap.

5.

Konsumenterna och konsumtionskrediterna Den traditionella teorin . ' . . Vad bestämmer konsumentens prefefenssystem? . Inköp aV varaktiga konsumtionsvaror . Kreditens inverkan vid köp av varaktiga konsumtionsvaror

. .

10(0 10<0 101 102 1013

5 Räntekostnaderna. Begränsningar i kredittid Osäkerheten i konsumentens planering vid kreditköp Kreditköpen och livscykeln. Avslutande synpunkter .

6. Konsumtionskrediterna i företagspolitiken Företagens konkurrensmedel . . . Kreditgivningen vid försäljningen av en ny vara Konkurrensmedlens inverkan under introduktionsskedet . . . . Konkurrensmedlens inverkan under det aktiva konkurrensstadiet Kreditgivningen som konkurrensmedel vid försäljning av en redan existerande vara Kreditförsäljning och konsumentens prismedvetande Konkurrenssituationen och kreditförsäljning Direkt kreditgivning till hushållen från banker och andra kreditinstitut

.

7. Konsumtionskrediterna och konjunkturutvecklingen Konjunkturpolitikens mål Konsumtionskrediterna och konjunkturerna Amerikanska erfarenheter Speciella egenskaper hos konsumtionskrediterna Den följande analysen Tänkbara reaktioner från hushållen . Effekter på efterfrågeutvecklingen Statliga utredningar och åtgärder Effekter av alternativa åtgärder

125 125 126 127 128 129 130 132 136 144

.

8. Konsumtionskrediternas längsiktseffekter Effekten på konsumtions- och produktionsstrukturen Konsumtionskrediternas effekter på kapitalbildningen Produktiviteten Arbetskraftsutbudet Övriga synpunkter Slutsatser

149 149 150 153 153 153 154

.

.

9. Statistisk information om konsumtionskrediterna Löpande statistisk information Förslag till försöksverksamhet rörande konsumtionskreditstatistiken Tvärsnittsundersökningar

. 10. ,„

104 107 108 109 112

Utredningens bedömning av konsumtionskrediterna Historiskt perspektiv ,. Gällande författningsbestämmelser och tidigare reformförslag . . . Gällande bestämmelser Tidigare reformförslag . . . Vissa uppgifter om kreditköpares sociala förhållanden Utredningens allmänna bedömning 1. Olägenheter av agentförsäljning 2. Bestämmelser om redovisning av effektiv ränta.

113 113 114 115 115 116 118 119

156 156 160 161 162 162 163 164 165 169 171 173 175

6 3. Synpunkter på konkurrensen mellan olika former av konsumtionskredit. . . . . . . . . ."'.' • • • • V . 4. Reglering av avbetalningsvillkor ' . " , . ' . . . . . . ..'. • • • 5. Statistik om konsumtiönskrediterna. K a p . 11. Specialmotivering till de olika författningsförslagen 1. Förslaget till lag om r ä t t att frånträda avtal i vissa fall . . . . 2. Förslaget till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp . . . . . . . . . • • • • • • ' ' 3. Förslaget till förordning om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor m. m Övergångsbestämmelserna 4. Förslaget till kungörelse med föreskrifter enligt förordning den 00/0 (nr 000) om betalningsföreskrifter vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m. m., såvitt avser bilar . . . . . . . . Förslag Ull lag om rätt att frånträda avtal i vissa fall Förslag till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp Anvisning till 10 § Förslag till förordning om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m. m Förslag till kungörelse med föreskrifter enligt förordningen den 00J00 (nr 000) om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m. m., såvitt avser bilar Reservation av herr Lindstedt . . . . . . . . • • • • • • • • • (angående förslag till ändringar i avbetalningslagen) Särskilt yttrande av herrar Gillberg och Höglund . . . . . . . . . (angående utredningens förslag om införande av obligatoriska krav på angivande av effektiv ränta vid kreditförsäljning av varor) Särskilt yttrande av herrar Höglund och Rosenquist. (angående utredningens förslag om rätt att frånträda avtal i vissa fall)

178 180 182 184 184 ^^ 189 192

192 193 194 196 197

199 201 202

204 BILAGOR Bilaga 1. Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning L A. Intervjuundersökningens genomförande och tillförlitlighet. . . Provundersökningen Huvudundersökningen Uppläggning Undersökningsenheten Urvalsenhet och urvalsram Urvalsförfarande Undersökningens genomförande Uppräkning Undersökningens tillförlitlighet Bortfall. Slumpfel Fel uppkomna vid intervjuns genomförande Fel uppkomna vid bearbetningen av intervjuuppgifterna . .

205 205 205 206 206 206 206 206 207 207 207 207 207 209 210

7 Vissa definitionsproblem . . . . Antal köp. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kreditformer . . . Värde av köp K o n t a n t betalning och kontantinsats . . . . . . . . . . . Kredit- och kontantköpare Inkomst under 1961 Socio-ekonomiska grupper Inställningen till konsumtionskrediterna B. Inköp av varaktiga konsumtionsvaror och köpens finansiering . Inköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror Bilköpens finansiering Kontant- och kreditköp av varaktiga konsumtionsvaror. . . . Kreditköpens fördelning på varugrupper och kontantinsatsens andel av inköpspriset Kreditköpens fördelning på varor och kredittidens längd . . . C. Kreditformerna D. Kreditköpens förekomst bland olika hushållstyper E. Allmänhetens inställning till och kunskaper om konsumtionskrediter Inställning till konsumtionskrediterna Att mäta olika attityddimensioner Besultaten från skalanalysen Inställningen till olika användningssätt Kunskap om och inställning till vissa kreditformer Erfarenheter av kreditköp F. Analys av kreditköpsbeteendet med utgångspunkt från undersökningsmaterialet Bilaga 2. Kreditköp

210 210 210 211 211 211 211 211 211 212 214 216 219 220 221 222 227 234 235 235 236 238 239 241 242

i 1958 års hushållsbudgetundersökning

252 Bilaga 3. Kreditköp i konjunkturinstitutets sparundersökningar Inledning Bilköp och finansiering i grupper med olika inkomst, likviditet, ålder, familjetyp och yrke Multipel regressionsanalys av val av finansieringssätt vid bilköp. . Inledning Samtidig förklaring av valet mellan kontant- eller kreditköp samt kreditnivå (fas 3 och 4) Förklaring av valet mellan kontant- och kreditköp (fas 3). . . Förklaring av valet av kreditnivå vid kreditköp (fas 4) Studium av inköpen av andra varaktiga konsumtionsvaror än bilar Inledning Finansiering av varaktiga konsumtionsvaruköp i grupper med inkomst, ålder, yrke och banktillgodohavande En jämförelse mellan kreditköpande och kontantköpande hushåll Multipla regressionsanalyser av inköp och finansiering av andra varaktiga konsumtionsvaror än bilar Modellbeskrivning Förklaring av valet av nettoutläggets storlek (fas 2)

255 255 256 258 258 259 260 260 261 261 262 264 268 268 268

8 Samtidig förklaring av valet mellan kontant- eller kreditköp samt kreditnivå (fas 3 och 4) 269 Förklaring av val av kreditnivå (fas 4) . 270 Sammanfattande synpunkter 270 Innehållsförteckning till tabeller och diagram 271

Till Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet

Den 10 mars 1961 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tio utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning angående vissa spörsmål rörande konsumtionskrediter. Med stöd härav kallade departementschefen den 17 mars 1961 följande personer till ledamöter i utredningen: nuvarande borgarrådssekreterare E. Bertil Brodén, landshövdingen Gustav F . E. Cederwall, nuvarande sekreteraren i Landsorganisationen, fil. lic. Gösta E. Dahlström, ordföranden i Sveriges Husmodersföreningars riksförbund I. Stina Engström, direktören i Sveriges Köpmannaförbund Karl Erik Gillberg, nuvarande verkställande direktören i Svenska Handelsbanken, Rune Höglund, kommerserådet Anders Lindstedt, nuvarande statssekreteraren Bertil A. F . Löfberg, verkställande direktören i Motorbranschens riksförbund Benkt F. Rosenquist samt direktören i Kooperativa förbundet Nils Thedin. Åt Cederwall uppdrogs även att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Att såsom expert biträda utredningen utsågs nuvarande departementsrådet Karl-Ingmar Edstrand och till biträdande sekreterare utsågs civilekonom Lars Th. Hellström. Kommittén antog benämningen konsumtionskreditutredningen. På egen begäran entledigades den 25 januari 1962 Engström från utredningsuppdraget; i hennes ställe tillkallades från den 26 januari 1962 nuvarande sakkunnigen i handelsdepartementet Ursula Wallberg. Vidare entledigades Löfberg den 25 j a n u a r i 1963 på egen begäran från uppdraget. Cederwall entledigades — ävenledes på egen begäran -— från utredningsuppdraget den 15 mars 1963, och i hans ställe tillkallades såsom ledamot och tillika ordförande landshövdingen Erik A. Westerlind. Sedan Westerlind på egen begäran den 29 j u n i 1964 entledigats, kallades den 30 juni 1964 Cederwall såsom ledamot och ordförande. Den 18 oktober 1963 uppdrogs åt Hellström att vara sekreterare åt utredningen, och samtidigt utsågs civilekonom, Hans M. Eisler till biträdande sekreterare. Jiiv--t. J •

10 Den 28 februari 1964 uppdrogs åt nuvarande kanslirådet E. Göran Wahlgren, den 29 januari 1965 åt fiskalen i Svea hovrätt N. H. Göran Lindh och den 31 augusti 1965 åt redaktören Stig Gustavsson att såsom experter biträda utredningen. Från kommittén har av Kungl. Maj :t infordrats utlåtande avseende visst ärende rörande s. k. kreditförsäkring. Kommitténs ställningstagande återfinns i kapitel 10. Den 9 februari 1965 uppmanades utredningen att avgiva utlåtande över en motion i andra kammaren angående införande av preskription av rätten till återtagning av vara som köpts på avbetalning (1965, II: 279). Detta avgavs den 9 mars 1965, vari hänvisades till utredningens kommande betänkande. Kommitténs ställningstagande återfinns i kapitel 10. Genom remiss av den 5 januari 1965 bereddes utredningen tillfälle att avge yttrande rörande skrivelse av den 15 december 1964 från Motorbranschens riksförbund angående avbetalningsrestriktioner vid långtidsuthyrning av bilar. Kommittén avgav sitt yttrande den 23 februari 1965. Kommittén har vidare mottagit framställning från Motorbranschens riksförbund, dagtecknad den 31 oktober 1963, angående åtalspraxis vid olovligt förfogande i samband med avbetalningsköp av bilar samt ävenledes en skrivelse från Svenska Lasttrafikbilägareförbundet, dagtecknad den 15 april 1964, angående betalningsvillkor vid försäljning av tyngre lastbilar. Till kommittén har den 28 juni 1963 överlämnats byråchefen Folke Baarsens utredning »Avbetalningshandeln utomlands» (stencil, 1962), som avlämnades till chefen för finansdepartementet den 28 mars 1963. Inom kommittén utsågs på ett tidigt stadium en arbetsgrupp, vilken bl. a. sysslat med planläggningen av den intervjuundersökning avseende konsumtionskrediterna som utredningen låtit utföra (se nedan) och viss planläggning av arbetet i övrigt inom kommittén. Arbetsgruppen har bestått av ledamöterna Dahlström (tillika dess ordförande) och Wallberg samt sekreteraren och biträdande sekreteraren. Utredningen har under arbetets gång bl. a. genom hearings och underhandskontakter med statliga myndigheter samt privata organisationer och företag låtit insamla data och synpunkter rörande olika aspekter av konsumtionskrediterna. Sålunda har utredningen i samarbete med socialstyrelsen och konjunkturinstitutet låtit utföra speciella bearbetningar av 1958 års levnadskostnadsundersökning resp. 1957 och 1958 års sparundersökningar i vad avser i dessa undersökningar ingående kredithandelsdata. Resultaten av dessa bearbetningar redovisas i bilagorna 2 resp. 3. För utformningen av bilaga 2 svarar utredningens sekretariat och för bilaga 3 ledamoten Wallberg och fil. kand. Bo Erlander. Ekonometriker Lars Jacobsson har vidare som konsult biträtt utredningen. I vad avser frågan om löpande statistik över konsumtionskrediterna inom banksektorn har utredningen samarbetat med bankinspektionen och statistiska centralbyråns planerings- och sam-

11 ordningsavdelning. Detta arbete har bedrivits som en del av den pågående översynen av kreditmarknadsstatistiken. Statistiska centralbyrån har även såsom ett led i upprustningen av den allmänna ekonomiska statistiken, delvis i samarbete med utredningen, låtit utföra vissa undersökningar rörande möjligheten att i detalj handelsledet inhämta data över konsumtionskrediterna. Då utredningen rätt snart fann att den existerande informationen rörande konsumtionskrediterna var såväl knapphändig som osäker, hemställde kommittén i skrivelse den 12 oktober 1961 hos chefen för finansdepartementet att en intervjuundersökning bland hushållen måtte få göras i syfte att utröna kreditköpens förekomst inom olika varugrupper och hushållstyper, deras fördelning på olika kredittyper, hushållens kunskaper om, samt attityder till krediterna m. m. Genom skrivelse av den 20 oktober 1961 anmodades sju remissinstanser (konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, dåvarande bank- och fondinspektionen, statens pris- och kartellnämnd, socialstyrelsen, Jordbrukets Utredningsinstitut och Industriens Utredningsinstitut) att yttra sig över utredningens hemställan. Remissinstanserna var med ett undantag positiva till att en undersökning av antydd art genomfördes. I vissa fall rekommenderades en undersökning av något mindre omfattning samtidigt som även de knappa personella resurserna på det ekonomisktstatistiska området påtalades. Den 3 januari 1962 erhöll utredningen av Kungl. Maj :t tillstånd att utföra en provundersökning för att utröna förutsättningarna att på ett tillfredsställande sätt genomföra en undersökning av detta slag. Då provundersökningen utföll positivt, erhölls den 28 juni 1962 tillstånd att genomföra huvudundersökningen. Såväl provundersökningen som huvudundersökningen utfördes av statistiska centralbyråns utredningsinstitut. En närmare redogörelse för undersökningens uppläggning och resultat återfinns i bilaga 1. För utformningen av bilagan svarar utredningens arbetsgrupp. Kommitténs ställningstaganden har i många avseenden påverkats av de resultat som denna undersökning — den första i sitt slag i Sverige — givit. Kommittén har slutfört sitt uppdrag och får härmed överlämna sitt betänkande med bilagor. Till betänkandet är fogad reservation av ledamoten Lindstedt och särskilda yttranden av ledamöterna Gillberg, Höglund och Rosenquist. Stockholm den 2 juni 1966

Bertil Brodén Rune Höglund Nils Thedin

Gustav Cederwall Gösta Dahlström Anders Lindstedt

Karl Erik Gillberg Benkt Rosenquist Ursula Wallberg I Lars Th. Hellström Hans Eisler

KAPITEL 1

Utredningens direktiv, avgränsning av utredningsområdet

I anförande till statsrådsprotokollet den 10 m a r s 1961 lämnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, konsumtionskreditutredningen följande direktiv. Sedan länge har konsumtionskrediternas samhälleliga betydelse uppmärksammats, såväl på grund av deras för- och nackdelar för den enskilde som på grund av deras ställning i konjunkturförloppet. Sålunda har genom lagen den 11 juni 1915 om avbetalningsköp med därefter vidtagna ändringar införts bestämmelser för att stärka avbetalningsköparens skydd mot obilliga kontraktsvillkor och för att även i övrigt motverka de privatekonomiska och sociala olägenheter som visat sig vara förbundna med avbetalningssystemét. Vidare må erinras om att år 1949 tillsattes med hänsyn till ifrågavarande krediters samhällsekonomiska roll en utredning rörande avbetalnings- och förskottsköp m. m. Denna utredning redovisade i sitt betänkande (SOU 1949:38) skilda lagstiftningsåtgärder — bl. a. regler om skärpta avbetalningsvillkor, såvitt ånginge handpenning och avbetalningstid — som skulle kunna genomföras i en högkonjunktur för att åstadkomma en önskvärd begränsning av ifrågavarande kreditgivning. Utredningen ville emellertid ej förorda sådana åtgärder utan menade den lämpligaste vägen vara att genom förhandlingar mellan staten och vederbörande branschorganisationer få till stånd den önskvärda utformningen av nämnda villkor. I anslutning härtill träffades mellan staten och organisationerna inom bilbranschen en den 15 februari 1951 dagtecknad överenskommelse om regler för avbetalningshandeln med bilar. Reglerna innebar i huvudsak, att vid försäljning av bilar viss del av köpesumman skulle betalas kontant och återstoden inom.närmare angiven tid, allt i syfte att begränsa kreditköpen på detta område. I september 1955 överlämnade nämnden

för planering av ekonomiska stabiliseringsåtgärder till chefen för finansdepartementet en promemoria med förslag till viss lagstiftning om obligatoriska betalningsvillkor vid kreditköp. Stabiliseringsnämndens förslag innebar i korthet, ätt statsmakterna skulle genomföra en fullmaktslag, som berättigade Kungl. Maj:t att beträffande yrkesmässig avbetalningshandel utfärda föreskrifter om minsta kontantinsats och maximerad kredittid. I lagförslaget fanns en bestämmelse av innehåll att för den säljare, som överträdde sålunda utfärdade föreskrifter, hans i avbetalningslagen medgivna rätt att förbehålla sig äganderätt till godset eller om rätt rit återtaga detta skulle vara utan verkan. Kungl. Maj :t följde emellertid icke nämndens förslag utan beslöt i stället att uppdraga åt dåvarande statssekreteraren i handelsdepartementet att genom förhandling med näringslivets branschorganisationer utröna förutsättningarna för överenskommelser angående en begränsning av avbetalningshandeln. De förhandlingar som i anledning av detta beslut upptogs ledde efter hand till överenskommelser mellan staten och- en rad branschorganisationer angående regler för avbetalningshandeln, överenskommelserna biträddes emellertid ej av de inom de olika branscherna verksamma företagarna i den utsträckning som uppenbarligen förutsatts av organisationerna, överenskommelserna, vilka ursprungligen gällde för en tid av ett år, frånträddes efter hand av organisationerna. En ny överenskommelse om kreditregler för bilbranschen träffades den 16 april 1959 med Sveriges automobilhandlareförbund. Överenskommelsen byggde på den uttryckliga förutsättningen att bilhandlare, som stod utanför överenskommelsen, genom författningsföreskrifter skulle i fråga om kontantinsats och kredittid samt påföljd för överträdelse av föreskrift vara underkastade bestämmelser, som ej var lindrigare än som stadgades i överenskommelsen. I anslutning till den nya överens-

13 kömmelsen utfärdade Kungl. Maj:£ déh 11 deeember 1959 efter riksdageris hörande förordning med föreskrifter ;om vissa be*talningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar (SFS 1959: 575). Förordningen har i materiellt häriseende samma innehåll som överenskommelsen och berör endast bilhandlare som står utanför densamma. Vid riksdagsbeb.andlingen av förenämnda ärende förutsattes att Kungl. Maj :t efter förhandlingar med automobilhandlareförbundet nia besluta om sådana ändringar i förordningens 'föreskrifter om kontantinsats och kredittid som kan. erfordras med hänsyn. .Jill växlingarna i konjunkturen. Under senare tid har i den offentliga debatten ett betydande intresse ägnats åt frågan om konsumtion skred iternas ökade utbredning. Inom ramen för nämnda diskussion har särskilt uppmärksammats den alltmer framträdande roll de nya formerna av konsumtiöriskredit — främst de olika slag av kontökortsystem med anslutning från tusentals handelsföretag — kommit att spela, I det sammanhanget vill jag erinra o m a t t kooperativa förbundet i skrivelse den 28 september 1960 till statsrådet och chefen för finansdepartementet heriiställt öm utredning angående verkningarna av de nya konsumtion^skrediteEnas expansion och behovet av kompletterande lagstiftningsåtgärder på kreditgivriingens område, över Kooperativa förbundets skrivelse har yttranden irihälritats fråri ett antal myndigheter och organisationer. Samtliga ay Kungl, Maj :t hörda remissinstanser framhåller^önskvärdheten av att en utredning öm de'riva kreditformerna kominer till stånd. Därvid här män htivuds-akllgéh antingen, anslutit sig: till Kooperativa förbundets utredningsförslag, eller förordat en förutsättningslös utredning i ämnet. I flertalet yttranden har understrukits att utredningen ej bör begränsas till att avse vissa former av konsumtionskredit utan i prin1cip omfatta hela kreditgivningen till konsumtionsändamål. I årets finansplan meddelade jag min avsikt att utverka Kungl. Maj :ts bemyndigande att föranstalta om en utredning av hithörande problem. Denna utredning bör nu komma till stånd. Utredningen bör vara allsidig och alltså inte begränsas till en översyn av de nya formerna for konsumtionskredit utan i lika hög grad beröra övriga former av kredithandel såsom avbetalningsköp, köplån, låneköp och kontokrediter hos viss firma eller i viss butik. Utredningens första

uppgift bör vara att insamla och sammanställa material till belysning av korisumtioriskrediternäs för- och näckdelar ur den enskilde konsumentens och handelris Synpunkt. Ett studium åV "prissättningen och kreditvillkoren blir därvid av ceritral betydelse. På grundval av den sålunda' verkställda undersökningens resultat bör utredningen pröva behovet, av åtgärder mot eventuella missförhållanden eller för att få mera tillfredsställande förhållanden inom krfedithändeln till stånd. Därest sådana behov anses vara för handen bör utredningen framlägga konkreta förslag eller rekommendationer till åtgärder för att avhjälpa dylika missförhållanden eller för att på annat sätt åstadkomma förbättringar för konsumenterna och handeln inom detta område. ,, Av stor betydelse är vidare konsumtionskrediternas samhällsekonomiska verkningar. En viktig uppgift för utredningen blir här att söka kartlägga konsumtionskrediterriäs omfattning: och inriktning ävensom att uppskatta krediternas utvecklingstakt unde^ senare år. På basis härav bör utredningen söka bedöma i vilken utsträckning förändringar i konsumtionskreditvölymen tenderar att förstärka efterfrågan på ur konjunktur^politisk eller säsongmässig synpunkt olämpliga tidpunkter och varuområden samt., i vilken grad konsumtionskrediternas tillväxt på längre sikt kan minska den andel av våra ekonomiska resurser som användes för kapitalbildning* Om övervägandena leder till att medel — utöver generella penningpolitiska åtgärder — för att påverka kredithändeln ej lämpligen kan undvaras, bör utredningen dels klarla'gga under vilka' förutsättningar sådana åtgärder bör tillgripas, dels redovisa vilka medel som härvid kan komma i fråga samt söka bedöma dessas privatekonomiska och sämhällsekoriöriiisKa konsekvenser. Dét kan här hänvisas till att reglering av avbetalningshandeln i' vissa länder, t. ex. i Storbritannien, utgör, ett viktigt och av allt att döma effektivt leji i konjunkturpolitiken. Utredningen bör framlägga konkreta förslag till åtgärder' som i angivet syfte bör komma till användning i olika lägen. Med hänsyn till tidigare erfarenheter bör utredningen härvid undersöka vilka anordningar — av lagstiftningskaraktär eller annorledes — som erfordras för ätt de föreslagna åtgärdernas syfte skall fullföljas och respekteras. Utredningen bör vidare överväga i vilka former statistiska undersökningar om konsumtions-

14 krediternas omfattning och inriktning i framtiden bör ske. Utöver nu angivna frågekomplex kan andra förhållanden i sammanhanget vara att beakta och utredningen bör vara oförhindrad att efter eget bedömande upptaga sådana frågor till behandling. De lämnade direktiven är som synes ganska vidsträckta. Utredningen skulle vara förutsättningslös och omspänna samtliga former av konsumtionskredit, den skulle ta u p p sociala och samhällsekonomiska aspekter och undersöka behovet av statistisk information på området. Utredningen h a r i sitt arbete tvingats göra vissa gränsdragningar och därvid sökt koncentrera uppmärksamheten till sådana kreditfrågor, som inte tidigare och i andra sammanhang blivit föremål för utredningar och åtgärder. Hur kommittén uppfattat sitt uppdrag framgår av innehållet i det följande. Kommittén vill emellertid redan här, inledningsvis och kortfattat, beröra några frågor som rör definitioner och gränsdragningar. 1. Utredningen har funnit det naturligt att när det gäller begreppet »konsumtion» utgå från den definition som tillämpas i nationalbokföringen. Av betydelse i detta sammanhang är då att när det gäller bostäder konsumtionen anses vara de under året utnyttjade tjänsterna av bostäderna, medan man i alla övriga fall räknat med de under året gjorda inköpen. Detta gäller även för varaktiga kapitalvaror, oberoende av förbrukningstidens längd. Denna definition är från kommitténs synpunkt fördelaktig, eftersom kreditbelopp i samband med köp av varaktiga konsumtionsvaror direkt kunnat jämföras med inköpsvärdena. I enlighet med denna definition har krediter till bostadsbyggande inte tagits med i kommitténs utredningar. Detta kan anses motiverat också av den orsaken att

dessa kreditfrågor behandlats i samband med den allmänna bostadspolitiken. Ett gränsfall utgör krediter till sommarstugeköp. Vissa uppgifter om dessa ingår i den intervjuundersökning som utredningen låtit utföra och som redovisas i bilaga 1 och sammanfattas i kapitel 2. Det torde framgå av framställningen när dessa medtagits resp. uteslutits; i tabellerna har de i stor utsträckning uteslutits. Kommitténs gränsdragning innebär också att krediter för inköp av varaktiga hushållsapparater som inmonteras i fastigheter faller utanför utredningen i den mån de finansieras genom någon form av bostadslån. 2. Utredningen h a r koncentrerats till att gälla konsumtionskrediter. I vissa fall kan det vara tveksamt huruvida ett inköp är avsett för konsumtion eller för produktion. Det viktigaste gränsfallet är köpen av personbilar. Som huvudregel uppställdes att personbilar, som uppgavs vara avsedda huvudsakligen för transporter i arbetet inte skulle hänföras till konsumtionen och därmed inte heller inräknas bland konsumtionskrediterna i de fall bilen köpts med hjälp av kredit. Denna gränsdragning är onekligen vag, och vissa specialbearbetningar av uppgifterna om produktionsbilkrediterna h a r gjorts. Utredningens närmare överväganden framgår av följande kapitel. (Det kan i förbigående redan här nämnas att den vanligaste formen för konsumtionskredit, avbetalningsköp, i betydande utsträckning också används när företag; köper bilar, maskiner och andra förnödenheter för produktionen.) 3. Kredit i egentlig mening kan anses föreligga så snart en vara säljs eller levereras utan att det samtidigt sker • full betalning. Det händer emellertid l ofta att betalningen sker inom en r e l a tivt kort tid — t. ex. efter en månad — utan att detta uppfattas som en kredit--

15 givning. Inom detaljhandeln förekommer det också i viss utsträckning att man vid leveransen debiterar köparens konto varefter denne sedan betalar månadsvis i efterskott. Sådana arrangemang kan närmast sägas utgöra en del av betalningsvanorna snarare än en kredit i egentlig mening. Utredningen h a r därför i sina undersökningar bortsett från krediter med kortare löptid än en månad. 4. I flera fall råder ingen större tvekan om att de givna krediterna är rena konsumtionskrediter. När det gäller p r i : vatlån och lån mot säkerhet i en bank kan emellertid läget vara mera oklart, särskilt om banken inte vet vad låntagaren tänker använda krediten till. I den för kommitténs räkning utförda in-

tervjuundersökningen har både privatoch banklån i samband med köp av varaktiga varor betraktats som konsumtionskrediter. Däremot har man inte tagit med krediter i övrigt mot säkerhet. En utförligare behandling av olika kreditformer görs i kapitel 3. 5. Slutligen bör nämnas att kommittén helt undantagit studielån från sina diskussioner om konsumtionskrediter. I viss mening kan dessa givetvis ofta sägas vara krediter för konsumtionsändamål. Men på grund av studielånens speciella karaktär och eftersom de behandlats i samband med utbildningsproblemen i allmänhet, har kommittén inte ansett sig ha anledning att gå in på sådana frågor.

t,•:* .•>.-.

KAPITEL 2

Konsumtiönskrediter i svensk ekonomi 1

.

;

,

•

:

•

.

:

.

.!. \.:\» '•i. :•:,:

Kapitlets

l?-j.

•fii

\i:„ II«* ,'

• • •

•

'

.

•

-i'vi'

uppläggning

,

, ^,;

F ö r att kunna fullgöra sina uppgifter fann könsumtionskreditutredriirigeh det nödvändigt att göra én större statistisk undersökning för att belysa bl. a. hushållens kreditköpsvanor, de olika kreditformernas betydelse samt erfarenheter, attityder och kunskaper rörande konsumtionskrediterna. Avsikten var således att genom en insamling av fakta söka åstadkomma en allmän kartläggning av området. Denna undersökning, som på utredningens uppdrag utfördes av statistiska centralbyråns utredningsinstitut, redovisas utförligt i bilaga 1. En sammanfattning av intervjuundersökningens resultat, som avser år 1961, ges i första delen av detta kapitel. I det därpå följande avsnittet ges vidare en sammanställning av andra tillgängliga uppgifter om kreditköp av olika varugrupper, detta för att i görligaste mån ge en uppfattning av utvecklingen under det senaste halvseklet. F ö r de tidigare skedena är dock uppgifterna sporadiskt förekommande, ofullständiga och föga jämförliga med senare siffror. F r å n mitten av 1950-talet h a r vi emellertid undersökningar som ger något bättre underlag när det gäller att bedöma utvecklingstendenserna. I ett tredje avsnitt av kapitlet ges en allmän översikt över konsumtionsutvecklingen från början av 1930-talet, några uppgifter om importutvecklingen för varaktiga konsumtionsvaror samt en prognos för kon-

sumtionens sammansättning fVäm till åår !l 1970. •Mot denna bakgrund görs slutligen i det fjärde och sista ävsriittet étt försöök till en bedömning av konsumtionskredifiternas fratntida utveckling och betydéHsé för samhällsekonomin.

Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning Kreditköp förr och nu

Länge användes konsumtionskrediteer främst för hushållens inköp av väsenttliga och huvudsakligen icke-varaktig^a konsumtionsvaror med hjälp av krediit hos handlarna. Dessa krediter vaar ibland relativt kortfristiga, men de kurnde också sträcka sig över längre peritoder, särskilt i hushåll med starkt ssäsongvarierande inkomster. Sådana krrediter förekommer i begränsad omfatttning ännu, men de synes ha förlorat siin betydelse både kvantitativt och som scocialt problem. Det var först under mellankrigstiden som konsumtionskrediterna fick betyydelse för hushållens inköp av varaktig*a konsumtionsvaror. Det var i sambanid med den ökande agentförsäljningern, t. ex. av symaskiner, som man tvingtades att ta till kreditgivning för att kumna introducera varan på bredare bashs. Agentförsäljning med hjälp av k r e d i t e n förekommer i icke obetydlig utsträckt-

17 ning även nu, bl. a. när det gäller böcker och hushållsmaskiner av olika slag.

Dagens kreditköp — huvudsakligen »nya» varaktiga varor Kreditförsäljningen för de två nämnda huvudändamålen h a r sålunda utvecklats på helt olika sätt. Medan inköp av icke-varaktiga konsumtionsvaror numera endast i relativt begränsad omfattning sker med hjälp av krediter, h a r kreditköpen av varaktiga varor kommit att spela en allt viktigare roll för konsumenterna. Vad konsumtionens starka inriktning på nya och relativt dyrbara varaktiga konsumtionsvaror betytt för kreditutvecklingen får man en uppfattning om när man studerar vilka varor som inköps med hjälp av krediter. Detta framgår av tabell 2 : 1 . Observera att rubriken totalförsäljning avser hela den privata konsumtionen av va-

rorna i fråga, dvs. vare sig dessa köptes på kredit eller ej. Kreditförsäljning avser den totala försäljning vid vilken krediter förekom, och rubriken beviljade krediter avser summan av de krediter som används för att finansiera kreditköpen. Skillnaden mellan beloppen på varje rad under rubriken kreditförsäljning resp. beviljade krediter är alltså lika med summan av alla erlagda kontantinsatser. Utestående krediter 31112 1961 avser de krediter för försäljning under 1961 som vid 1961 års utgång ännu var olikviderade. Den totala summan av utestående krediter den 31/12 1961 kan beräknas till ca 1 miljard. Denna summa h a r dock inte kunnat varugruppfördelas. Av intervjuundersökningen framgåratt av kreditbeloppet år 1961 endast 20— 25 % avser varor som mera allmänt var introducerade på den svenska marknaden före andra världskriget. Närmare hälften avser kreditköp av möbler och

Tabell 2: 1. Kreditköp av olika varor år 1961. Värde i milj. kr. av totalförsäljning, kreditförsäljning, beviljade samt utestående krediter för vissa varaktiga konsumtionsvaror (exkl. sommarstugor) Varor1

Totalförsäljning

Kreditförsäljning

Beviljade krediter

Utestående krediter 31/12 1961

Nya bilar Begagnade bilar Motorcyklar, skotrar, cyklar, mopeder Båtar, båtmotorer TV-apparater Radioapparater, grammofoner, bandspelare etc Elektriska hushållsmaskiner Möbler,2 mattor övrigt

1 807 1 535

787 1 062

292 559

153 319

216 77 566

79 32 251

47 20 197

15 12 118

194 421 779 289

40 128 166 103

27 110 128 81

9 72 88 29

5 884 2 648 Summa 815 1 461 Observera att skuldsättning för köp på kontokredit och kreditkort inte har kunnat fördelas på varugrupper, och de ingår därför inte i beloppen för utestående krediter. Av den totala skuldsättningen för dessa kreditformer, 53 milj. kr., torde dock större delen avse varugruppen »övrigt». För en kreditförsäljning motsvarande 60 milj. kr. saknas av intervjutekniska skäl uppgift för den totala försäljningen. Motsvarande siffror ingår däremot i tabellkolumnerna för kreditförsäljning, beviljade krediter och utestående krediter. Gruppen omfattar hushållsassistenter, kameror, armbandsur, fickur, pälsvaror och musikinstrument.

2—514780

18 mattor, dvs. den mest betydande posten bland de traditionella varaktiga konsumtionsvarorna. Närmare 60 % av de totalt beviljade krediterna har använts vid inköp av bilar, ca 15 % vid inköp av TV-apparater samt 6—7 % vid inköp av tvättmaskiner och kyl- och frysmöbler. Sammanfattningsvis kan konstateras att det är de nya och relativt dyrbara konsumtionsvarorna som ligger bakom konsumtionskrediternas nuvarande omfattning och att det därför finns anledning att belysa problemen rörande just dessa krediter. Till bilden hör, vilket närmare behandlas i det följande, att utvecklingen ingalunda är avslutad utan att vi i framtiden måste räkna med att en ännu större del av konsumenternas inkomster utnyttjas för inköp av sådana varor — med de kreditbehov som detta kan medföra.

Olika kreditformer

Den övervägande delen av hushållens skulder h a r direkt samband med investeringar i egna hem, jordbruk, andra fastigheter eller enskilda företag. Enligt konjunkturinstitutets sparundersökningar, som avser senare delen av 1950talet, utgörs inte mindre än ca 85 % av hushållens totala skulder av fastighets-, jordbruks- eller företagsskulder. När konsumtionskreditutredningen genom sin intervjuundersökning skulle kartlägga hushållens kreditsituation, lämnades sådana skulder utanför undersökningen och intresset koncentrerades till hushållens benägenhet att lånefinansiera inköp av varor och tjänster för konsumtionsändamål. Man bör därför vid den fortsatta genomgången av hushållens kreditsituation observera att diskussionen endast gäller en mindre del av hushållens totala skulder.

I intervjuundersökningen utgör krediter för anskaffande av sommarstugor ett gränsfall. Från vissa synpunkter kan investeringarna i fritidshus inte sägas skilja sig från investeringar i andra fastigheter. Men samtidigt finns det stora likheter mellan konsumentens situation vid anskaffande av sommarstuga och inköp av dyrbara varaktiga konsumtionsvaror. Anskaffning av fritidshus kan vidare i en relativt nära framtid väntas ske i stor omfattning, vilket givetvis ökar intresset av att utreda dessa köp och byggen. Utredningen beslöt därför att inom ramen för intervjuundersökningen såvitt möjligt kartlägga inköp av fritidshus. I redovisningen av intervjuundersökningens resultat är dessa köp och de krediter som förekommer i samband med köpen i vissa fall medtagna, i andra avsnitt h a r det visat sig vara lämpligare att utelämna dem. Av krediter tagna för konsumtionsändamål (exkl. sommarstugor) visar sig den övervägande delen bestå av s. k. varubundna krediter. Av de krediter som togs u n d e r 1961 är enligt intervjuundersökningen endast 15 % banklån eller lån tagna hos enskilda personer eller företag. Ytterligare ett par procentenheter utgörs av kreditkortskrediter eller av traditionella kontokrediter. Dessa krediter ingår bland de s. k. företagsbundna krediterna, för vilka sambandet mellan krediten och varan för konsumenten inte framstår lika tydligt som vid t. ex. avbetalningsköp. Närmare två tredjedelar av kreditbeloppet redovisas som avbetalningskredit; därtill kommer vissa andra krediter, som enligt de intervjuade inte är förenade med äganderättsförbehåll, med 19 %. Till den senare kredittypen hör uppenbarligen olika slag av längre leveranskrediter — på detta tyder de relativt korta kredittider som h ä r redovisas för

19 Tabell 2: 2. Kreditbelopp avseende köp år 1961 fördelade på kreditformer Kreditform

Kreditbelopp

Avbetalning 1 Delbetalning Kreditkortskredit Kontokredit Låneköp/köplån Lån av affärsbank, sparbank Lån av annat slag Summa

63 19 1 1 1 4 11 100

1 Utgöres sannolikt till en del av avbetalningskrediter.

andra varor än bilar. Det verkar dock som om en del av de intervjuade inte känt till eller sagt sig inte känna till ett äganderättsförbehåll som i verkligheten finns. Detta tycks i synnerhet gälla bilköp; vid dessa redovisas också ganska betydande sådana »delbetalningskrediter». Ingen märkbar skillnad föreligger h ä r dock mellan kredittider och kontantinsatser vid delbetalningsköp och avbetalningsköp. Vidare ställer man sig inom bilbranschen helt frågande inför uppgifterna om att det skulle ske en betydande försäljning med hjälp av krediter som inte är förenade med äganderättsförbehåll. De intervjuades uppgifter tyder sålunda på att en viss del av avbetalningskrediterna vid köpen inte angivits vara förenade med äganderättsförbehåll; de har trots detta här klassificerats som delbetalningskrediter. I andra sammanhang har det visat sig lämpligare att inkludera dem bland avbetalningskrediterna. Intressant är att de »nyare» kreditformerna, dvs. krediter i form av kreditkortssystem, av undersökningen att döma år 1961 saknade nämnvärd betydelse. Ett annat särdrag är att de billigaste kreditformerna, dvs. närmast lån i bank, är så sparsamt förekommande.

Vet kunden vad det kostar? Är då konsumenterna medvetna om de inte sällan höga kostnaderna vid avbetalningsköp? — Utredningen kan inte sägas entydigt ha besvarat den frågan. Den kunskapsfråga som ställdes i undersökningen rörande kostnaden (i kronor) vid avbetalningsköp av en TVapparat visade att endast ca 10 % av de tillfrågade trodde att kostnaden var lägre än den i verkligheten var. Eftersom ju endast en vara avsågs och dessutom frågan gällde kostnaden uttryckt i kron o r och inte i effektiv ränta, kan dessa svar dock inte utan vidare tas till intäkt för att konsumenterna verkligen h a r en god förmåga att bedöma avbetalningskostnaderna.

Kreditformer och varugrupper De olika kreditformernas betydelse var i e r a r med varugruppen. Avbetalningskrediterna var praktiskt taget genomgående de viktigaste. Näst därefter kom i de flesta fall delbetalningskrediter, sedan bank- och andra lån, och slutligen de övriga, relativt ovanliga kreditformerna. Dominerande var avbetalnings- och delbetalningskrediterna vid försäljningen av TV- och radioapparater, instrument och fritidsartiklar samt motorcyklar, mopeder och cyklar. Inom dessa varuområden svarade de nämnda kreditformerna för ca 95 % av den totala kreditförsäljningen. Även vid bilförsäljningen var dessa kreditformer dominerande, och därvid betydligt vanligare vid köp av begagnad bil (90 % ) än vid köp av ny bil (72 % ) . Eftersom man kan anta att det främst är konsumenter i högre inkomstklasser som köp e r ny bil, kan man möjligen hävda att just dessa grupper också i större utsträckning h a r kunnat använda de billigare bankkrediterna. Inom andra varuområden är avbetal-

20 ningsoch delbetalningskrediterna mindre dominerande. F ö r båtar och båtmotorer, möbler samt hushållsapparater varierar andelen mellan 60 och 70 %, medan bank- och andra lån svarar för den större delen av återstoden. Möjligen kan man således — i analogi med det föregående — hävda att dessa varugrupper i större utsträckning än t. ex. begagnade bilar samt radio- och TV-apparater köps av hushåll i de högre inkomstklasserna. Det är först när man kommer till gruppen »Övrigt» (kläder, smycken, väskor etc.) som kreditkortsformerna dominerar. Av det totala antalet avbetalningsoch delbetalningskrediter som beviljades under 1961 gick närmare 75 % till bilar och TV (bilar 57 %, TV 16 % ) . Även n ä r det gällde lånen dominerade bilkrediterna. Av kontokrediterna slutligen gick drygt 60 % till gruppen »övrigt» och ca 30 % till möbler, mattor etc.

Vad betyder inkomst och likviditet för kreditbeteendet ?

Kreditköpens förekomst och omfattning sammanhänger i första hand med ekonomiska faktorer, såsom köparens inkomst, andra tillgängliga resurser samt varornas pris. Det material som utredningen förfogar över ger en relativt klar bild av vissa ekonomiska faktorers roll vid kreditköp. F ö r bilköp såväl som för inköp av andra varaktiga konsumtionsvaror gäller att köpens totala omfattning stiger med inkomsten. Hushåll med högre inkomster köper således varaktiga varor både oftare och för större belopp än hushåll med lägre inkomster. Medan således andelen hushåll i varje inkomstklass som överhuvudtaget köpt någon varaktig konsumtionsvara stiger med inkomsten, så synes kreditköpsandelen

stabilisera sig — eller t. o. m. sjunka i de högre inkomstklasserna — detta även om man rensar bort olikheter i likviditeten (se följande). Det bör emellertid observeras att det genomsnittliga kreditköpsvärdet hos dem som köpt på kredit stiger så starkt med inkomsten att det genomsnittliga kreditköpsvärdet per inkomstenhet i den högsta inkomstklassen är fem gånger så stort som i den lägsta samt knappt dubbelt så stort som i den mellersta inkomstklassen. Sannolikt finns det sålunda väsentliga skillnader mellan de olika inkomstklasserna vad avser kreditköpens inriktning. Hushållens likviditet (i intervjuundersökningen fick de tillfrågade uppge om de hade banktillgodohavanden under resp. över 500 kr.) tycks vara av mycket stor betydelse för benägenheten att köpa på kredit. Andelen kreditköpare är enligt undersökningen i den lägre likviditetsklassen dubbelt så stor som i den högre. Relationen gäller även inom varje inkomstklass för sig, även om den är mest markerad i den lägsta inkomstklassen, där andelen kreditköpare är mer än tre gånger så stor bland hushåll med mindre än 500 kr. på bank som bland hushåll med större banktillgodohavanden. En mera ingående analys av materialet (den redovisas i bilaga 1, avsnitt F) visar att de ekonomiska faktorerna inkomst och likviditet när det gäller att förklara kreditköpens andel av de totala inköpen av varaktiga konsumtionsvaror får relativt höga värden, dock lägre än en sådan faktor som tidigare erfarenhet av kreditköp. Av de ekonomiska faktorerna tycks enligt undersökningen likviditeten ha större betydelse för kreditköpsbenägenheten än inkomsten. Hushållens likvida medel kan — förutom att täcka de löpande utgifterna — antas ha i huvudsak två ändamål. Dels skall pengarna kunna användas vid

21 oväntade behov av olika slag, dels utgör de ett målsparande för bestämda ändamål, bl. a. inköp av varaktiga konsumtionsvaror. Olika hushåll lägger naturligtvis olika vikt vid vardera av dessa båda syften. Det förstnämnda trygghetsmotivet b r u k a r vara det skäl för sparande som hushållen först redovisar n ä r de tillfrågas om varför de sparar eller skulle vilja spara. Målsparande av olika slag brukar nämnas i andra hand. Intervjuundersökningens material visar dock att de likvida medlen ofta tas i anspråk för kontantbetalning eller för kontantinsats vid inköp av varaktiga konsumtionsvaror. Det faktum att hushåll med bättre likviditet köper mindre på kredit än de m i n d r e likvida kan därför antas vara ett uttryck för att kreditköpare inte h a r lika stort behov av likvida medel som de övriga. Vill man köpa kontant, måste man spara tills man har det planerade köpets totala värde tillgängligt. Vill man köpa på kredit, är sparmålet begränsat till kontantan delen. Vidare är det möjligt att kontantköpare även har större ambitioner som sparare av trygghetsskäl än kreditköpare. Intervjuundersökningens material ger dock inte något svar på denna punkt.

Vad betyder ålder och försörjningsbörda?

Konsumentens kreditbehov varierar i hög grad u n d e r olika skeden i livet. En stor del av konsumenterna h a r vid unga år visserligen relativt låga inkomster men även försörjningsbördan är då oftast begränsad. Ungdomarna borde således ha ett inkomstöverskott. I verkligheten är dock sparandet bland de yngsta konsumenterna mycket lågt, och majoriteten h a r n ä r de skall bilda familj begränsade ekonomiska resurser. Bosättning och familjebildning orsakar en markerad topp i utgiftsbehovet som inte uppvägs av ökade inkomster.

I de fall då hustrun efter eventuell barnsbörd stannar hemma kan i stället familjemedlemmarnas sammanlagda inkomster minska. De direkta bosättningskostnaderna är visserligen en tillfällig utgiftspost, men hushållets övriga utgifter kan beräknas öka under de följande åren. Inkomsterna stiger i flertalet fall markant just i de åldrar som det h ä r är fråga om, men de kan ofta inte helt kompensera den ökade försörjningsbördan och de större utgiftsbehoven. Så småningom, mellan 40- och 50-årsåldern, börjar försörjningsbördan minska genom att barnen blir självförsörjande. I vissa fall återvänder en tidigare hemarbetande hustru till förvärvsarbetet, vilket också bidrar till att förbättra den ekonomiska situationen. F r å n denna ålder fram till pensioneringen ligger inkomsterna genomsnittligt på relativt stabil nivå, samtidigt som utgiftsbehoven minskar. Undersökninga r om hushållens sparande tyder på att sparmöjligheterna i detta skede är bäst. Innan ATP-systemet infördes, utgjorde pensioneringen för större delen av hushållen en mycket betydande inkomstminskning. Men läget förändras ganska radikalt allteftersom systemet börjar fungera. Även framdeles torde dock pensioneringen för flertalet hushåll medföra ett visst inkomstbortfall jämfört med perioden dessförinnan. Av den föregående beskrivningen framgår att kreditbehoven borde vara störst i samband med bosättningen och u n d e r de år familjerna står för barnens försörjning. Huruvida det är just i dessa åldrar som hushållen utnyttjar krediterna i största utsträckning framgår inte med någon absolut säkerhet av intervjuundersökningens material. Undersökningen visar dock att hushåll med barn u n d e r 17 å r köper på kredit betydligt oftare än hushåll utan barn. Andelen

22 hushåll som under 1961 köpte några varaktiga varor var vidare betydligt större bland gifta än bland ensamstående; särskilt liten var andelen icke-köpare bland dem som hade barn. Fördelar man de intervjuade efter ålder i två grupper — under resp. över 45 år — finner man att antalet icke-köpare är betydligt större i den äldre gruppen än i den yngre. Därvid är andelen kreditköpare särskilt stor bland de yngre, medan kontantköpare utgör ungefär samma andel av de båda grupperna. Intervjuundersökningen visar således att en uppdelning av hushållen efter förekomst av barn i mycket högre grad än åldersklyvningen ger grupper med olika benägenhet att köpa på kredit. Vid en tolkning av dessa uppgifter måste man beakta sambanden mellan å ena sidan ålder och familjeförhållanden samt inkomst- och förmögenhetsställningen å den andra. Om man tar hänsyn till såväl de ekonomiska faktorerna som ålder och familjeförhållanden, torde man kunna säga att en skärpning av kreditvillkoren i form av exempelvis högre kontantinsatser och kortare amorteringstider i första hand skulle drabba hushåll med relativt låga inkomster, dålig likviditet, med barn och i yngre åldrar. En närmare analys av materialet (se bilaga 1 avdelning F) visar dock att åldern visserligen tycks bidra till att förklara variationerna i inköpen av varaktiga konsumtionsvaror mellan olika hushåll, men inte variationerna i andelen kreditköp av det totala inköpsvärdet av varaktiga konsumtionsvaror. Försörjningsbördan u p p n å r i denna analys inte något statistiskt säkerställt förklaringsvärde.

Kreditbeteendet i olika yrkesgrupper

I utredningens intervjuundersökning sökte man kartlägga kreditbeteendet vid

köp av varaktiga konsumtionsvaror även för olika yrkesgrupper. Undersökningen visar därvidlag att det finns vissa skillnader mellan de yrkesgrupper som särredovisas. Arbetarhushållen h a r enligt undersökningen 1961 köpt varaktiga konsumtionsvaror ungefär lika ofta på kredit som kontant, och denna grupp hade för fyraårsperioden 1957—1961 den högsta andelen kreditköpare. (Uppgiften för den längre perioden är givetvis mycket osäkrare än för 1961.) För tjänstemän, enskilda företagare och icke förvärvsarbetande förekom kontantköp ungefär dubbelt så ofta som kreditköp. För den längre perioden var kreditköparandelen dock betydligt mindre bland företagare än bland tjänstemän och icke förvärvsarbetande. Andelen hushåll som överhuvudtaget inte köpt några varaktiga konsumtionsvaror år 1961 är störst bland dem som inte förvärvsarbetar samt jordbrukare. Den senare gruppen redovisar också den lägsta andelen kreditköp — på varje kreditköp redovisas ca tre kontantköp. Över en längre tid tycks kreditköparandelen hos jordbrukare dock inte vara så låg, vilket delvis kan bero på speciella likviditetsförhållanden. Det kan här också nämnas att jordbrukarnas attityder till kreditköp är betydligt mera negativa än övriga yrkesgruppers och att denna inställning är särskilt markerad vad beträffar undersökningens »prestigefrågor». Undersökningens resultat beträffande kreditköp i olika yrkesgrupper måste ses i förhållande till vad som tidigare sagts beträffande olika ekonomiska faktorers betydelse för beteendet. Eftersom det finns betydande inkomstskillnader mellan yrkesgrupper, är det naturligt att benägenheten att köpa varaktiga konsumtionsvaror, liksom köpens fördel-

23 ning på olika varor och förekomst av kreditköp, kommer att variera mellan dem.

Kreditbeteendet och hushållens attityder, erfarenheter och kunskaper

Hushållens ekonomiska situation räcker inte som enda förklaring av deras olika benägenhet att köpa konsumtionsvaror på kredit. Det ligger nära till hands att i en ekonomisk analys försöka införa psykologiska faktorer och erfarenhetsfaktorer för att få ett bättre grepp om hushållens kreditbeteende. Tankarna bakom utformningen av utredningens undersökning, i vilken frågor rörande attityder, erfarenheter och kunskaper gavs en relativt stor plats, kan sammanfattas på följande sätt. Historiskt sett h a r kreditköpen inte sällan utgjort ett betydande problem för hushållen. Dessutom h a r det tidigare rått en puritansk och extremt sparandevänlig inställning, enligt vilken konsumtionen av umbärliga varor betraktades som mer eller mindre olämplig. Den uppfostran som en stor del av dagens svenska konsumenter fick i sina hem präglades ofta också av uppfattningen att skulder överhuvudtaget och konsumtionsskulder i synnerhet var något man borde söka undvika. En stor del av de äldre konsumenterna h a r därför från början en negativ eller åtminstone försiktig inställning till konsumtionskrediter. Denna inställning hos en del av konsumenterna är en av orsakerna till de skillnader mellan olika hushåll som inte kan förklaras med hjälp av ekonomiska faktorer. En allt större andel varaktiga konsumtionsvaror i hushållsbudgeten h a r emellertid medfört att konsumenten vid något tillfälle av en eller annan anledning ser sig tvingad utnyttja krediter. En konsument som genom sådana

tillfälliga köp får en viss erfarenhet av kreditköp finner inte sällan att de negativa föreställningarna var överdrivna eller att de positiva förväntningarna h a r infriats. En från början negativ attityd kan således, efter att först ha utgjort ett kreditköpshindrande element, genom den egna erfarenheten göra konsumenten mera positiv och få honom att lägga mindre vikt vid de kostnadsmässiga aspekterna på krediterna — vilket i sin tur kan medföra att konsumenten även i framtiden utnyttjar krediter för vissa köp. Intervjuundersökningens resultat tyder på att denna bild kan vara ganska realistisk. De intervjuades attityder h a r samband med om deras föräldrar och syskon h a r köpt på kredit. Benägenheten att köpa på kredit är vidare mycket större bland dem som har principiellt positiv inställning till kreditköpen än bland de negativa. Det visar sig också att de som har större kunskaper om olika kreditformer, kreditkostnader m. m. allmänt h a r en mera positiv inställning till kreditköpen än övriga. Samtidigt föredrar man de kreditformer som är bäst kända. Det som tycks ha den allra största betydelsen för huruvida en konsument köper eller inte köper på kredit är dock frågan om konsumenten själv tidigare h a r utnyttjat konsumtionskrediter. Vid analys av intervjuundersökningens material framstod av alla tillgängliga faktorer denna »erfarenhet» som den ojämförligt främsta n ä r det gällde att förklara skillnaderna i kreditköpsandelen. En slutsats som man således torde kunna dra av materialet är att konsumenter som en gång börjat köpa på kredit ofta fortsätter med detta och att det dessutom uppenbarligen successivt tillkommer allt fler kreditköpare, bl. a. i sambänd med generationsväxlingarna.

24 Avbetalningshandelns relativa omfattning m. m. 1913—1964 Utvecklingen 1913—1927

Vill man följa konsumtionskrediternas utveckling över en längre tidsperiod, är man hänvisad till att sammanställa olika, var för sig bristfälliga och sinsemellan knappast jämförbara undersökningar. Det veterligen äldsta existerande material som kan användas för att belysa konsumtionskredithandelns utveckling i Sverige avser vissa år mellan 1913 och 1927. Materialet utgörs av en undersökning från 1927 rörande kreditförsäljningen hos vissa detaljhandelsföretag med omfattande avbetalningsförsäljning. Bakgrunden till undersökningen var en skrivelse från riksdagen till Kungl. Maj:t år 1927. Med anledning av en motion i a n d r a kammaren hemställde man om en utredning rörande avbetalningshandelns omfattning och verkningar. I skrivelsen betonades att avbetalningshandeln medförde skadliga effekter av olika slag. Handelsdepartementet fick i u p p d r a g att utföra den begärda undersökningen, och i februari 1930 redovisades resultaten i en promemoria. Undersökningen innehåller uppgifter om totalförsäljning och avbetalningsförsäljning inom ett dussintal branscher, av vilka fyra inte berör konsumtionsvaror. De branscher som studerades v a r : bilar, motorcyklar och cyklar; symaskiner; dammsugare; grammofoner; flyglar, pianon och orglar; möbler och övriga bosättningsartiklar; böcker samt konfektion. Data insamlades emellertid uteslutande från företag som huvudsakligen eller i betydande omfattning sålde på avbetalning, vilket medför att de redovisade kreditköpsandelarna blir högre än vad som torde ha gällt för branscherna totalt. Därtill

kommer att de undersökta företagen inte togs ut enligt någon statistisk urvalsmetod samt att den relativa branschtäckningen torde variera mellan de olika branscherna. Den geografiska täckningen växlar också kraftigt mellan branscherna. De tendenser som materialet tycks visa måste följaktligen betraktas med stor försiktighet. De branscher från vilka data redovisas för åren 1913 resp. 1920 uppvisar olika utvecklingstendenser. Inom handeln med bilar och musikinstrument tycks sålunda avbetalningsförsäljningens andel ha sjunkit relativt kraftigt mellan de angivna åren, för symaskiner är siffrorna ungefär oförändrade, medan man kan notera uppgångar i andelen avbetalningsförsäljningar inom möbel- och konfektionsbranscherna; speciellt kraftig var uppgången i konfektionsbranschen. Mellan åren 1920 och 1924 noterades en kraftigt ökad andel avbetalningsförsäljning av bilar, dammsugare och musikinstrument; siffrorna för symaskiner är ungefär oförändrade och andelen för möbler, böcker och konfektion sjunker. Under perioden 1924—1927, då konjunkturen var i stigande, växer avbetalningshandelns andel för bilar, dammsugare, grammofoner och i någon utsträckning konfektion, medan man kan notera en nedgång för möbler. Övriga grupper ligger ungefär oförändrade eller visar varierande utveckling. F ö r perioden 1913—1920, dvs. i stort sett åren kring och under första världskriget, kunde man vänta sig finna en nedgång i avbetalningsköpens relativa omfattning till följd av likviditetsuppladdning och knapphet på varor. Materialet bestyrker en sådan hypotes — för de större och mera umbärliga var o r n a — men samtidigt kan man spåra en motsatt tendens n ä r det gäller för-

25 säljningen av möbler och konfektion. Man måste emellertid förutom till materialets brister också ta hänsyn till de speciella förhållanden i form av inflation och spekulation som karakteriserade ekonomin åren 1919 och 1920. Vidare är det möjligt att även 1920 ligger för långt ifrån krigsslutet för att man med hjälp av jämförelsen med 1913 skall kunna beskriva vad som hänt under krigsåren. Materialet från tiden 1920—1927 antyder att det då skedde en viss stabilisering av kreditköpens andel. Men utvecklingen är ganska olikartad för olika branscher; för en ny produkt som bilar redovisas en ökande kreditköpsandel, medan en fortlöpande nedgång noteras för kreditköpta möbler. De företag som deltog i enkäten uppvisade totalt under 1920-talet en kraftigare omsättningsökning än den ökning som gällde för såväl den totala privata konsumtionen som den del av denna som utgjordes av varaktiga konsumtionsvaror. Detta tyder på att undersökningen omfattade speciellt expansiva företag. Huruvida detta sammanhänger med det faktum att dessa företag i särskilt hög grad använde kredit som försäljningsmedel kan inte bedömas.

Matz-utredningen 1946

I kommerserådet Matz' utredning angående avbetalningshandeln, som avgavs i september 1946, ingick en liknande undersökning. Frågeformulär avseende bl. a. totalomsättning och avbetalningsförsäljning åren 1932, 1938 och 1944 sändes ut till ca 2 500 detaljhandelsföretag inom olika branscher. Vid bearbetningen kunde man bara ta med ca 10 % av de ursprungligen tillfrågade företagen, vilket gör att även denna undersökning, statistiskt sett, h a r ett mycket

begränsat värde. I denna undersökning ville man få med ett typiskt lågkonjunkturår (1932), ett högkonjunkturår (1938) samt ett krigsår (1944) — detta för att kunna belysa avbetalningshandelns sammanhang med olika ekonomiska lägen. Undersökningen gällde följande varuk grupper, nämligen: bilar, motorcyklar och cyklar; musikinstrument och radio; möbler; hushållsapparater; symaskiner; kläder; pälsverk; böcker samt ur, smycken och armatur m. m. Av dessa varugrupper är det, enligt undersökningen, endast bilar, motorcyklar, cyklar samt pälsverk som uppvisar en ökad andel kreditköp mellan 1932 och 1938. övriga grupper uppvisar en större eller mindre nedgång. De motsatta tendenserna för bilar resp. möbler som antyddes för 1920-talets del skulle således ha gjort sig gällande även nu. Från 1938 till 1944 sjunker kreditköpsandelen för nära nog samtliga branscher. Avbetalningshandelns relativa nedgång från 1932 till 1938 tycks vara m i n d r e än minskningen från 1938 till 1944. I utredningen drog man slutsatsen att siffrorna för åren 1932—1938 »pekar hän på att avbetalningshandeln snarare h a r en tendens att krympa under högkonjunkturer och att expandera under lågkonjunkturer». (I kapitel 7 anläggs dock en annan syn på dessa frågor.) Denna iakttagelse skulle också, menade utredningen, stämma med »den personliga erfarenhet från olika konjunkturlägen, som avbetalningsfirmorna äga och som muntligen delgivits betalningsutredningen». Som redan framhållits är emellertid materialet i Matz' undersökning så svagt att denna slutsats inte kan anses säkerställd. Om nedgången från lågkonjunkturåret 1932 till det relativt goda året 1938 i viss mån strider mot vad man kunde ha väntat sig, så kan sannolikt

26 minskningen från 1938 till 1944 förklaras på ett enkelt sätt. Krigstidens ransoneringar och varuknapphet samt den följande allmänna likviditetsökningen gjorde att hushållens behov av varukrediter minskade. Vad gäller utbudet kan man tänka sig två olika effekter. Dels torde företagens benägenhet att sälja på kredit ha minskat när varorna i stort sett ändå gick att sälja mot kontant betalning; dels torde det ha förekommit ett ökat utbud av varukredit från likvida företag som ville öka sin marknadsandel med hjälp av ett konkurrensmedel (kredit) som nu blivit relativt sett billigare. Sannolikt var det konsumenternas ökade likviditet i det rådande varuknapphetsläget som fällde utslaget; resultatet blev ett relativt sett minskat antal avbetalningstransaktioner.

Avbetalningshandeln i olika branscher åren 1944 och 1948

På uppdrag av 1949 års avbetalningssakkunniga utförde Detaljhandelns Utredningsinstitut en undersökning av bl. a. avbetalningshandelns omfattning i olika branscher åren 1944 och 1948. (Undersökningen publicerades som Bilaga 1 i SOU 1949:38.) De undersökta konsumtionsvarubranscherna utgjordes av bilar, cyklar, musikinstrument, radioapparater, möbler, kläder, hushållsapparater, böcker och ur. Uppgifterna för 1944 har till största delen baserats på data från den tidigare nämnda 1946 års utredning. För de företag där så var möjligt kompletterades dessa data med motsvarande uppgifter för 1948. Undersökningen från 1948 är därför behäftad med ännu större statistiska brister än de tidigare refererade undersökningarna, och resultaten bör följaktligen utnyttjas med yttersta försiktighet. Inom samtliga nämnda bran-

scher sjönk avbetalningsandelen mellan åren 1944 och 1948, och samtidigt skärptes kreditvillkoren (handpenning, kredittid) inom praktiskt taget samtliga branscher, i regel dock inte särskilt markant. Undersökningens resultat tyder på att den nedåtgående trenden i avbetalningsförsäljningens andel som noterades under andra världskriget skulle ha fortsatt även under åren omedelbart efter kriget. De faktorer som u n d e r krigstiden medverkat till att minska avbetalningshandelns relativa omfattning — hög likviditet och varuknapphet — förelåg även under åren omedelbart efter kriget om också i allt m i n d r e omfattning. Efter hand förbättrades varuförsörjningen, och likviditetsläget torde också så småningom ha blivit mera normalt. Båda dessa tendenser kunde förväntas öka förekomsten av avbetalningsköp. De uppgifter som finns för åren 1944 och 1948 tyder dock på att en sådan återgång vid den senare tidpunkten ännu inte skulle ha inträtt.

Allmänna tendenser — utvecklingen efter mitten av 1950-talet

För slutet av 1950-talet och början av 1960-talet föreligger för ett antal branscher undersökningar som kan belysa kreditköpens förekomst samt förändringar i kontantinsatser och kredittider. Undersökningar av intresse härvidlag har, bortsett från denna utrednings intervjuundersökning avseende 1961, utförts av pris- och kartellnämnden, konjunkturinstitutet (sparundersökningarna) samt, när det gäller bilbranschen, Industriens Utredningsinstitut (IUI) och Motorbranschens riksförbund (MRF). Relevanta avsnitt ur dessa undersökningar redovisas och kommenteras i det följande. Även om det kan vara värdefullt att

27 sammanställa resultaten från dessa olika undersökningar, så bör man dock vara ytterst försiktig vid en jämförande tolkning av uppgifterna. Undersökningarna skiljer sig nämligen starkt från varandra vad beträffar metodik, tillförlitlighet och förmodligen också när det gäller förekomsten av selektiva mätfel i de skattade variablerna. Undersökningarna skiljer sig också genom periodval och definitioner. Så omfattar exempelvis sparundersökningarna och denna utrednings egen intervjuundersökning kalenderår, medan pris- och kartellnämndens undersökningar berör kortare perioder, som i vissa fall sträcker sig över årsskiften. Med »kreditköp» avses vidare i sparundersökningarna köp med alla typer av krediter, medan man i övriga undersökningar endast avser köp med kredit som lämnats av säljaren.

Bilhandeln

både av nya och av begagnade bilar. Vad gäller antalet säljs det betydligt fler begagnade än nya bilar, men värdemässigt tycks nybilsförsäljningen — till följd av de högre genomsnittspriserna — svara för något mer än hälften av det totala saluvärdet. De tillgängliga undersökningarna tyder på att det inte har skett någon mera påtaglig förskjutning i dessa relationer sedan mitten av 1950talet (se tabell 2 : 3 ) . Ca 60 % av hela konsumtionskreditgivningen är koncentrerad till bilförsäljningen. Av den totala summan beviljade krediter för varaktiga konsumtionsvaror under år 1961, dvs. ca 1 450 milj. kr., hänför sig ca 550 milj. kr. till köp av begagnade bilar och närmare 300 milj. kr. till köp av nya bilar, allt enligt den av konsumtionskreditutredningen genomförda intervjuundersökningen. Enligt samma undersökning uppgick den totala försäljningen av nya bilar till ca 1 800 milj. kr. och av begagnade bilar till ca 1 500 milj. kr.

Bilismens utveckling h a r under efterkrigstiden utgjort ett av de mest expansiva elementen i den privata konsumtionen, ökningen h a r gällt försäljningen

När man söker bedöma utvecklingen inom bilhandeln under efterkrigstiden, bör man beakta att villkoren beträffande kontantinsatsens storlek och kredit-

Tabell 2: 3. Bilförsäljningens

fördelning på nya och begagnade bilar vissa år mellan 1954 och 1961 Procentuellt antal bilar

År

1954 1 19552 1957 3 19572 1958 2 1981 4 1961 6 1 Wallander, 2

Värdeandelar i %

Nya

Begagnade

Summa

Nya

Begagnade

Summa

39 57 44 40 40 32 40

61 43 56 60 60 68 60

100 100 100 100 100 100 100

54 74 62 59 54 54 61

46 26 38 41 46 46 39

100 100 100 100 100 100 100

J.: Bilägaren och bilen. Industriens Utredningsinstitut. Stockholm 1956. Konjunkturinstitutets sparundersökningar, se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B: 25 och 31. 3 Pris- och kartellnämndens undersökningar, se Pris- och kartellfrågor 1959: 2. *5 Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning, se bilaga 1. MRF-undersökningen (Motorbranschen 1962: 6).

28 tidens längd i stort sett varit reglerade i lag eller genom frivilliga överenskommelser från 1951 och framåt. Under perioden 1951—1955 gällde för all kreditförsäljning av personbilar att kontantinsatsen skulle uppgå till lägst 40 % av totalvärdet och att kredittiden skulle vara högst 15 månader. Från 1956 till mitten av 1958 fortsatte samma regler att gälla för begagnade bilar, för nya däremot höjdes kontantinsatsen till 50 % och kredittiden avkortades till tolv månader. Under perioden juli 1958—april 1960 gällde inga regleringar, men de tidigare reglerna upprätthölls i stor utsträckning frivilligt. Från april 1960 gäller åter för samtliga personbilar 40 % kontantinsats och högst 15 månaders kredittid. I tabell 2: 4 har sammanförts uppgifter från olika undersökningar gjorda under åren 1954—1962 över kreditandel, kontantinsats och amorteringstid för nya och begagnade bilar. Beträffande kreditköpsandelen bör observeras att relationerna avser antalet försålda bilar. För ett år (1961) föreligger siffror för såväl antal som värde. För nya bilar överensstämmer värdeandelen med antalsandelen. För begagnade bilar är en-

ligt intervjuundersökningen värdeandelen så mycket högre att det, även om hänsyn tages till kreditkostnaden, kan synas som om kreditköparna skulle köpa betydligt dyrare bilar än kontantköparna. I MRF-undersökningen återfinns emellertid inte motsvarande tendens. Som framgår av tabell 2 : 4 är det mycket vanskligt att säga något bestämt om kreditköpsandelens utveckling. För nya bilar tycks den under samtliga år som belyses av undersökningarna ha legat vid 40—50 %. För begagnade bilar är uppgifterna också svåra att tyda. Under senare år tycks dock andelen kreditköp ha varit högre för begagnade än för nya bilar. Denna skillnad kan sammanhänga dels med utbudet (hårdare konkurrens på marknaden för begagnade b i l a r ) , dels med efterfrågan (köparna av begagnade bilar h a r lägre inkomster och sämre likviditet). Uppgifterna i tabell 2: 4 tyder vidare på att, även om bestämmelserna rörande kontantinsatsens storlek och kredittidens längd inte alltid h a r åtlytts, så ligger dock de genomsnittliga kontantinsatserna över de påbjudna procenttalen. Detta gäller särskilt vid köp av nya bilar. Noteras kan också att kontantinsatsen un-

Tabell 2: 4. Procentuell andel kreditköpta bilar; kontantinsatser och kredittider. gifterna gäller vissa år mellan 1954 och 1962 Andel kreditköpta bilar i %

Upp-

Kontantinsatsen Kredittid i månader i % av inköpspriset

År Nya 1954 1 1955 2 1957 8 1957* 1958 2 1961* 1962 6

38 49 44 40 52 '45 (45)

Begagnade 36 40 50 60 '63 (58)

Nya 54 46 6 56, 66 48 41 6 60, 68 60

Begagnade 50 38 6 47, 55 46 6

44, 52 49

1-4 Se motsvarande under tabell 2: 3. 8 Enligt en undersökning utförd av Bohlins Revisionsbyrå. 6 Den första uppgiften avser köp utan byte, den andra med inbyte. 7

Nya

Begagnade

11—12

13—14

13—15 13

13—15 14

Siffrorna inom parentes avser MRF-undersökningen (Motorbranschen 1962: 6).

29 Tabell 2: 5. Förekomst

av krediter och inbytesvaror vid bilköp åren 1954, 1957 och 1961. Procent av totala antalet köp Kontantköp

År

Kreditköp Summa köp

Utan byte

Med byte

Totalt

Utan byte

Med byte

Totalt

Nya bilar 19541 1957 3 1961*

22 17 22

40 43 33

62 60 55

13 8 5

25 32 40

38 40 45

100 100 100

Begagnade bilar 19541 1957 3 1961 4

34 27 26

30 13 11

64 40 37

16 24 25

20 36 38

36 60 63

100 100 100

1-4

Se motsvarande under tabell 2: 3.

der hela perioden varit betydligt högre för nya än för begagnade bilar. (Den genomsnittliga kontantinsatsen vid köp av begagnad bil uppgick år 1955 enligt sparundersökningen till 38 % mot lagstadgade 40.) Enligt intervjuundersökningen underskreds den lagstadgade kontantinsatsen vid nybilsköp i 4 % av fallen och vid köp av begagnad bil i 30 % av fallen. Ett närmare studium av dessa siffror ger dock vid handen att, i varje fall beträffande nya bilar, underskridandena i allmänhet synes vara av måttlig storleksordning. Det kan heller ej uteslutas att de kan bero på minnesfel hos de intervjuade. I tabell 2: 5 redovisas försäljningen av nya och begagnade bilar, uppdelad på kredit- och kontantköp samt efter förekomst av utbytesvara. Vid kontantköp av ny bil är köp med inbyte vanligare än köp utan inbyte; vid kontantköp av begagnad bil är förhållandet det motsatta. — Vid kreditköp däremot är köp med inbyte vanligare både när det gäller nya och begagnade bilar. I särskilt hög grad gäller detta nybilsköpen under de två senaste i tabellen redovisade åren. Som tidigare nämnts är det vanskligt att på grundval av de föreliggande upp-

gifterna utläsa någon trend vad gäller utvecklingen av bl. a. kontantinsatser och kredittider. Eftersom det inte finns någon löpande statistik över konsumtionskrediter är det inte möjligt att belysa om och hur förändringar i kreditvillkoren h a r påverkat bilköpen. Vad man trots allt möjligen kan säga är att kontantinsatsen för nya bilar u n d e r perioden h a r haft en viss tendens att öka. När det gäller kontantinsatsen på begagnade bilar och kredittidens längd för nya och begagnade bilar tillåter materialet ingen annan tolkning än att dessa storheter varit tämligen konstanta under de år som jämförelsen avser.

Radio- och TV-handeln Näst bilbranschen har konsumtionskrediterna sin största betydelse i radiooch TV-handeln. Enligt utredningens intervjuundersökning uppgick krediterna vid köp av TV-apparater under år 1961 till närmare 200 milj. kr. och vid köp av radioapparater, radiogrammofoner, skivspelare och bandspelare till sammanlagt ca 30 milj. kr. TV-krediterna är således de dominerande inom branschen. Den totala privata konsumtionen uppgick enligt intervjuundersökningen

30 Tabell 2: 6. Procentuell andel kreditköpta T V-apparater; kontantinsatser tider. Uppgifterna gäller vissa dr mellan 1956 och 1964 År 1956 1 1958 1 1958* I960 1 1961 s 1963 1 19641

och kredit-

Andel kreditköpta TV-apparater i %

Kontantinsatsen i % av inköpspriset

Kredittid i månader

38 74 37 41 39 41 40

33 27

11 14

20 22 19 18

15 13 17 18

1 Pris- och kartellnämndens undersökningar, se Pris- och kartellfrågor 1957: 6, 1958: 5, 1961: 1, 1964: 10, 1965: 6/7. Konjunkturinstitutets sparundersökningar, se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B: 25 och 31. 3 Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning, se bilaga 1. 2

till ca 570 milj. kr. för TV-mottagare och för de övriga apparaterna till 195 milj. kr. I tabell 2: 6 och 2: 7 visas kreditköpsandel, kontantinsats och kredittid under vissa år dels för TV-apparater, dels för branschens viktigare produkter i övrigt. Tabellerna visar att det under den tid siffrorna gäller inte skett några större förändringar av andelen kreditköp, varken för TV eller de övriga apparaterna. Andelen kreditköp har således även för TV-apparater varit relativt konstant under hela perioden för televisionens genombrott i Sverige — med en total försäljning av omkring 2 milj. mottagare på tio år. En av de redovisade uppgifterna — andelen kreditköpta TV-mottagare år 1958 enligt pris- och kartellnämndens undersökning—avviker dock starkt från de övriga uppgifterna. Den undersökning varifrån uppgiften hämtats bygger emellertid på ett i olika avseenden begränsat material, varför man torde kunna bortse från den ovanligt höga siffran. Sparundersökningens uppgift för samma år är ju också mera »normal». Om andelen kreditköp varit relativt konstant, tycks detta inte vara fallet beträffande kreditvillkoren. Kontantinsat-

sens andel av inköpspriset h a r för TVapparater sjunkit betydligt u n d e r perioden, från en tredjedel till en femtedel. Tendensen tycks vara densamma även för de övriga varorna, även om det statistiska materialet för dessa är mera svårtolkat. Varugruppen är mera heterogen och de uppgifter som inhämtats från intervjuundersökningarna är också mera osäkra. Kredittiden har för TVmottagare stigit med ca 50 % ; tendensen är densamma för de övriga varorna, med de nämnda reservationerna beträffande materialets tillförlitlighet. Det kan i sammanhanget nämnas att Tabell 2: 7. Procentuell andel kreditköpta radioapparater, radiogrammofoner, bandspelare och skivspelare; kontantinsatser. Uppgifterna gäller vissa år mellan 1955 och 1963 År

1955 2 19561 1958 2 I960 1 1961 3 1963 1 1964 1 1-3

Andel Kontantinkreditköpta satsen i % av varor i % inköpspriset 32 25—50 22 16—48 20—25 17—48 15—50

32 30—35 31 20—25 20—35 18—20 16—24

Se motsvarande under tabell 2: 6.

31 kreditvillkoren för de h ä r aktuella var o r n a under år 1956 var reglerade genom en överenskommelse mellan kommerskollegium och Sveriges Radiohandlares Riksförbund. Enligt överenskommelsen skulle kontantinsatsen för radiomöbler och TV-mottagare utgöra minst 35 % av kontantpriset och avbetalningstiden högst tolv månader; för övriga radiomottagare skulle handpenningen vara minst 40 % av kontantpriset och avbetalningstiden högst tio månader. Även om överenskommelsen i viss utsträckning åsidosattes, verkade den sannolikt för högre kontantinsatser och kortare amorteringstider i början av den redovisade perioden. Den följande utvecklingen, som såvitt undersökningarna visar var tämligen likartad för branschens olika varor, måste i viss mån ses mot bakgrunden av de regleringar som gällde vid utgångsläget.

Hushållsmaskiner Hushållsmaskiner hör också till de varugrupper som expanderat kraftigt sedan början av 1950-talet. Enligt intervjuundersökningen uppgick den totala konsumtionen av dessa varor under år 1961 till 421 milj. kr. och de vid köp

Tabell 2: 8. Köp av vissa hushållsmaskiner och därvid beviljade krediter år 1961. Uppgifterna i milj. kr. Vara

Totala inköp

Beviljade krediter

Dammsugare . . Symaskiner.... Tvättmaskiner. Kylskåp Frysskåp och

62 87 72 57

13 16 31 16

34 Summa

110 Konsumtionskreditutredningens dersökning, se bilaga 1.

beviljade krediterna till 110 milj. kr. I tabell 2:8 redovisas dessa belopp uppdelade på de olika varor som ingick i gruppen. Av det totala inköpsvärdet står frysmöblerna för en tredjedel; fördelningen mellan övriga maskiner är mera jämn. De sammanlagt beviljade krediterna uppgår till drygt en fjärdedel av det totala inköpsvärdet. Särskilt hög är kreditandelen för tvättmaskiner, över 40 %. I tabell 2:9 redovisas andelen kreditköp av totala antalet köp samt kontantinsatsen i procent av inköpspriset för symaskiner, dammsugare, tvättmaskiner

Tabell 2: 9. Andelen kreditköp samt kontantinsatsens andel av inköpspriset av hushållsmaskiner under vissa år mellan 1955 och 1961

1955 1 19562 1958 1 1961 2 1961 3 1

vid köp

Kontantinsatsen i % av inköpspriset

Andel kreditköp i % År

intervjuun-

Damm- TvättDamm- TvättSySyKylskåp Kylskåp maskiner sugare maskiner maskiner sugare maskiner 55 57 35

33 14 27

31 34 38

23 25

19 15 17

25 16 15

21 24 10 15

43 22 4

9 15

Konjunkturinstitutets sparundersökningar, se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B: 25 och 31. 2 Prisoch kartellnämndens undersökningar, se Pris- och kartellfrågor 1958: 8 och 1962: 2. 3 Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning, se bilaga 1. 4 Kreditköpsandelen för frysboxar var 20 % och kontantinsatsen 10 %.

32 och kylskåp. Det bör nämnas att det beträffande kreditvillkoren för varorna i fråga inte funnits några regleringar och överenskommelser — bortsett från en kortare period under 1957. De redovisade uppgifterna tyder på att man numera köper relativt få symaskiner och dammsugare på kredit; båda dessa varor h a r ju traditionellt sålts på kredit i stor utsträckning. För de övriga varorna är observationerna för få för att man skall kunna avläsa någon tydlig trend. För såväl tvättmaskiner som kylskåp ligger emellertid kreditköpsandelen betydligt högre år 1961 än 1955. Beträffande kontantinsatserna vid kreditköp tycks de för samtliga maskiner vara låga. Vad gäller kredittidens längd är uppgifterna ytterst sporadiska. Möjligen tyder de på att kredittiden för tvättmaskiner och kylskåp h a r blivit något längre under perioden.

Tabell 2: 10. Procentuell andel kreditköpta möbler; kontantinsatser. Uppgifterna gäller vissa år mellan 1954 och 1961 År

19541 1955 2 1958 2 1961 1 1961 3

Kreditköpens Kontantinvärdeandel i satsen i % av inköpspriset /o 26 20 20 17

33 33 26 30 32

1 Pris- och kartellnämndens undersökningar, se PM från 1956 samt Pris- och kartellfrågor 1963: 7. 2 Konjunkturinstitutets sparundersökningar, se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B: 25 och 31. 3 Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning, se bilaga 1.

fortlöpande minskning av kreditförsäljningens andel u n d e r de ifrågavarande åren. Kontantinsatsens storlek tycks däremot ha varit i stort sett oförändrad under perioden. Uppgifter om kredittidens längd inom möbelhandeln saknas.

Möbelhandeln

Värdet av de totala konsumtionsköpen av möbler och mattor uppgick enligt konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning år 1961 till närmare 800 milj.kr., dvs. ungefär lika mycket som inköpen av TV-mottagare, radioapparater, radiogrammofoner, bandspelare och skivspelare tillsammans. De beviljade krediterna, 130 milj.kr., låg dock endast något över hälften av konsumtionskrediterna i radio- och TV-handeln. Möbel- och mattköpen varierar emellertid i hög grad vad beträffar värde och innehåll, vilket försvårar egentliga jämförelser med andra branscher. I tabell 2:10 redovisas kreditförsäljningens värdemässiga andel av den totala försäljningen och kontantinsatsen i procent av inköpspriset under de år för vilka det förelegat uppgifter. Tabellens siffror kan eventuellt tyda på en

övriga raror Av övriga varor som h a r intresse från kreditsynpunkt kan slutligen n ä m n a s cyklar, mopeder, motorcyklar och skotr a r samt båtar och båtmotorer. Enligt intervjuundersökningen u p p gick år 1961 konsumtionsinköpen av cyklar, mopeder, motorcyklar och skotr a r till ett värde av drygt 200 milj.kr. Vid dessa köp beviljades krediter för ca 50 milj.kr. Mopedförsäljningen svarade för ca hälften såväl av konsumtionen som av de beviljade krediterna medan motorcyklar och skotrar stod för ca 30 % och cyklar för ca 20 %. I tabell 2:11 redovisas kreditköpsandelen för de olika varorna i denna grupp för åren 1955 och 1958 (enligt konjunkturinstitutets sparundersökningar) samt för år 1961 (enligt utredningens intervjuundersökning). Olikheterna i andelen k r e -

33 Tabell 2: 11. Kreditköpens andel av totala (intalet köp av cyklar, mopeder, motorcyklar och skotrar Andelen kreditköp, % År

; Cyklar

1955 1 1958 2 1961 3 1 2 3

17 14

Mopeder Motorcyklar och skotrar 44 19 34

20 34 16

1955 års sparundersökning. 1958 års sparundersökning. Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning, se bilaga 1.

ditköpta varor mellan olika år torde i stor utsträckning kunna hänföras till mät- och slumpfel. Särskilt gäller detta siffrorna för gruppen »motorcyklar och skotrar». I undersökningen ingår denna grupp med ett ytterst ringa antal; dessutom är prisskillnaderna mycket stora, dels mellan olika typer, dels mellan nya och begagnade motorcyklar. Denna statistiska osäkerhet gör att inga slutsatser beträffande utvecklingen kan dras. Konsumtionen av båtar och båtmotorer uppgick enligt intervjuundersökningen under år 1961 till ca 80 milj.kr.,

medan krediterna uppgick till ca 20 milj.kr. Denna post i konsumtionen har särskilt intresse eftersom man i samband med stigande inkomster och ökad fritid väntar en kraftigt ökad efterfrågan på båtar. Vid sidan av utredningens intervjuundersökning kan båtköpen och finansieringen av dem belysas med hjälp av en undersökning som gjordes 1962 av pris- och kartellnämnden (redovisad i Pris- och kartellfrågor 1963:2). Den totala konsumtionen under året av båtar och båtmotorer skattas enligt denna undersökning till ca 80 milj.kr., dvs. ungefär samma belopp som utredningens intervjuundersökning gav för år 1961 1 . I tabell 2:12 redovisas det genomsnittliga inköpspriset, andelen kreditköp samt kontantinsatsens storlek och avbetalningstidens längd vid köp av olika båttyper och båtmotorer. Enligt tabellen tycks andelen kreditköp av båtar och båtmotorer vara relativt liten, i synnerhet med tanke på att en stor del av de varor som ingår 1

överensstämmelsen mellan de två undersökningarna är dock sannolikt enbart skenbar, då blott intervjuundersökningen omfattar köp också av begagnade varor.

Tabell 2: 12. Genomsnittligt inköpspris, andelen kreditköp, kontantinsats ningstid för olika typer av båtar och båtmotorer år 1962 Inköpspris i kr.

Segelbåtar

Andelen kreditköp,

%

2 000 3 800 960 270

Roddbåtar Summa båtar Utombordsmotorer Inombordsmotorer

Kontantinsatsen i % av inköpspriset

Kredittid i månader

42 26 29 30

14 13 12 13

30 30

9 11

15 1 500 4 400

Summa båtmotorer Totalt

och avbetal-

1 670

10 Källa: Pris- och kartellnämndens undersökningar, se Pris- och kartellfrågor 1963: 2. 3—514780

34 i gruppen i förhållande till de flesta varaktiga konsumtionsvaror är ganska dyrbara. Kontantinsatsen uppgår i genomsnitt till ca 30 % av inköpspriset — med vissa variationer mellan olika bått y p e r ; kredittidens längd varierar mellan 9 och 14 månader för de olika produkterna. Enligt utredningens intervjuundersökning var kontantinsatsen år 1961 högre — 39 % — och kredittiderna ca en månad längre än genomsnittet i pris- och kartellnämndens undersökning året därpå. Förutom den statistiska osäkerheten i de redovisade uppgifterna bör man också beakta att förändringar kan ha ägt rum mellan de år som undersökningarna avser.

Några sammanfattande kommentarer

Om den statistik som presenterats i det föregående antas ge en någorlunda riktig bild av utvecklingen från mitten av 1950-talet vad gäller andelen kreditköp, kontantinsats och amorteringstid, så skulle en försiktig slutsats bli att dessa storheter har varit relativt oförä n d r a d e under den studerade perioden. Det gäller särskilt kreditköpsandelen. Endast för vissa varugrupper kan man urskilja någon förändring; sålunda kan kreditköpsandelen beräknas ha ökat för begagnade bilar, tvättmaskiner och kylskåp, medan den däremot tycks ha minskat vid köpen av symaskiner, dammsugare och möbler. Vad gäller kontantinsats och kredittid finner man en viss tendens till höjning av kontantinsatsen för nya bilar och minskade kontantinsatser och förlängda kredittider inom radio- och TV-handeln samt för tvättmaskiner och kylskåp; för övriga varugrupper tycks det inte ha skett någon större förändring i dessa kreditvillkor. I det föregående h a r redovisats några tidigare undersökningar utförda vid oli-

ka tillfällen och på olika sätt. Resultaten, dvs. vad dessa undersökningar säger om utvecklingen av andelen varor köpta på avbetalning samt i viss utsträckning utvecklingen av avbetalningsvillkoren, är beroende av en mängd faktorer; på utbudssidan av tillförsel- och konkurrensläget för varan i fråga samt likviditeten i produktions- och distributionsledet; på efterfrågesidan av konsumenternas realinkomster, likviditet och attityder. Redogörelsen ovan h a r inte tagit sikte på en djupare analys av de faktorer som kan sägas bestämma utvecklingen av kreditköpens andel. Här skall endast göras vissa allmänna observationer. Under bilismens introduktionsskede i Sverige under 1920- och 1930-talen tycks andelen avbetalningsköp successivt ha ökat. En orsak till detta kan vara att den nya produkten först köptes av hushåll med höga inkomster och vanligen också god likviditet. Andelen kreditköp blir då relativt liten. Så småningom n å r allt fler hushåll det läge, den »kritiska punkt», där bilen ryms inom budgeten. Men dessa hushåll h a r lägre inkomster och sämre likviditet än de tidigare köparna och efterfrågar därför kredit för att kunna finansiera köpen. Därmed stiger kreditköpsandelen. Så småningom når man ett visst mättnadsläge vad gäller förhållandet mellan kredit- och kontantköp av nya bilar, vilket i Sverige tycks ha inträffat under 1950talet. Då börjar i stället tillförseln av begagnade bilar att öka (i början dominerades bilmarknaden av nya bilar) varvid allt fler hushåll i ytterligare lägre inkomst- och likviditetsklasser når den ovannämnda tröskeln. Då ökar efterfrågan på kredit för köp av begagnade bilar, och kreditköpsandelen kan därefter tänkas öka tills man så småningom n å r ett mättnadsläge även för denna delmarknad.

35 Utvecklingen av kreditköpsandelen mars 1960, kontantinsats och kredittid för den nya produkten bil står i kon- vid bilförsäljning på avbetalning varit trast mot utvecklingen vad gäller möb- föremål för reglering. För personbilar ler. Under 1920- och 1930-talen tycks har reglerna varit i stort sett oförändrakreditköpsandelen inom möbelhandeln de med undantag av perioden decemha gått ned; u n d e r 1950-talet kan den ber 1955—juni 1958. Statsmakternas bemöjligen sägas ha stabiliserat sig. stämmelser, som h a r tillkommit av ekoKarakteristiska skillnader beträffan- nomiskt-politiska skäl, borde således i de kreditförsäljningens andel och kre- och för sig inte ha inverkat höjande på ditvillkorens utveckling finner man kontantinsatsen. Dessutom borde de remellan å ena sidan andra världskriget lativa avmattningar i efterfrågan på bioch åren omedelbart därefter samt å lar som då och då gjort sig gällande, a n d r a sidan senare hälften av 1950-ta- liksom också konkurrensen mellan olika let. Under krigsåren var det som bekant bilmärken, ha bidragit till att hålla ont om varor, dvs. en säljarens mark- kontantinsatserna nere (med undantag nad r å d d e ; samtidigt torde hushållens av den period då man hade skärpta belikviditet till följd av ransoneringarna stämmelser). Utvecklingen kan emellerha stigit. Som antytts ovan minskade då tid möjligen förklaras av en eller flera sannolikt hushållens efterfrågan på kre- av följande faktorer. dit, medan man kan tänka sig såväl en ökning som en minskning av utbu• Till skillnad från de flesta övriga kondet på kredit. Emellertid kom kredit- sumtionsvarumarknader (även marknaförsäljningens andel att sjunka, vilket den för begagnade bilar) utgör handeln kan h a berott både på minskad kredit- med nya bilar en marknad där inbyte efterfrågan och minskad benägenhet att av begagnade varor ofta svarar för en ge kredit. Kreditvillkoren skärptes, vil- avsevärd del av likviden för den nya ket i sin tur kan bero på den minskade vara man köper. (Enligt konsumtionskreditefterfrågan, eventuellt också på kreditutredningens intervjuundersökminskat kreditutbud i en situation som ning utgjorde andelen köp med inbyte för flera branscher karakteriserades av ca 70 % av samtliga nybilsköp exkl. perefterfrågeöverskott från kontantköpare. sonbilar för produktionsändamål, mot Under senare delen av 1950-talet där- ca 45 % för köp av begagnad bil. Vid emot kunde man på flera varuområden köp av nya konsumtionsbilar svarade notera tendenser i riktning mot en kö- värdet av inbytena för 35 % och vid parens marknad, samtidigt torde också köp av begagnade konsumtionsbilar för krigstidens överlikviditet inom hus- 25 % av totala värdet av köpen.) En ökhållssektorn ha försvunnit. I detta läge ning av inbytesandelen samt en minskblev inom vissa branscher kreditvillko- ning av inbytesbilarnas genomsnittsren av större betydelse för försäljning- ålder är naturligtvis att förvänta på en en, och på flera håll liberaliserades vill- marknad där allt fler nybilsköp utgörs koren. Denna utveckling medverkade av ersättningsköp och där realinkomstill att öka andelen avbetalningsköp. terna stiger. Dessa faktorer skulle i så Som tidigare antytts, tycks kontant- fall medverka till att kontantinsatsens andel stiger. insatsens andel av priset vid köp av nya bilar ha stigit något under 1950-talets senare del. Sedan början av 1951 har, • Övervakningen av hur man inom med undantag för perioden juli 1958— bilhandeln efterlever avbetalningsföre-

36 skrifterna torde ha blivit effektivare. I 1955 års överenskommelse mellan kommerskollegium och bilbranschen infördes särskilda vitesföreskrifter, och senare h a r kommerskollegium blivit gemensam tillsynsmyndighet över såväl överenskommelsen som lagstiftningen avseende avbetalningsvillkoren inom bilbranschen. Den effektivare övervakningen torde ha haft viss betydelse för efterlevnaden av föreskrifterna och därmed verkat höjande på den genomsnittliga kontantinsatsen. # De skärpta krav beträffande bl. a. kontantinsatsen som gällde fr. o. m. 1956 t. o. m. första halvåret 1958 kan också i viss mån ha dröjt sig kvar på marknaden. Vad övriga konsumtionsvaror beträffar, kan man inte ens genomföra en så approximativ analys som den som avsåg bilar. Materialet tillåter emellertid knappast slutsatsen att efterfrågan på kredit skulle ha ökat i annan takt än efterfrågan på varan i sig själv.

Nationalproduktens och utveckling 1930—1964

konsumtionens

Allmänna tendenser

Den hittills presenterade beskrivningen av konsumtionskreditutvecklingen skall h ä r kompletteras med en mera översiktlig bild av den ekonomiska utvecklingen i stort — med speciell tonvikt på de aspekter som direkt eller indirekt kan förklara köpen av de varor som framför allt dominerar konsumtionskreditgivningen.

ändringen i ett samhälle, uppgick i Sverige år 1930 till drygt 9 miljarder jämfört med drygt 97 miljarder 1964, dock i löpande priser räknat. En ganska stor del av denna tiodubbling är emellertid en direkt följd av de ökade priserna. Den reala ökningen kan ungefärligen uppskattas till n ä r m a r e 260 %, eller drygt 3,5 % p e r år. Landets folkmängd har under denna tid vuxit från drygt 6 miljoner till drygt 7,5 miljoner, dvs. en total ökning på n ä r m a r e 30 % eller mellan Vi och 1 % per år. Levnadsstandarden per capita h a r således från 1930 till 1964 i det närmaste tredubblats. Från 1946 till 1964 h a r bruttonationalprodukten volymmässigt stigit med närmare 100 %, vilket innebär en ökning med ca 3,2 % p e r capita och år. Konsumtionsutgifterna h a r ökat något långsammare än nationalprodukten, vilket återspeglas i en minskning av den andel av nationalprodukten som gått till konsumtion. I början av 1930-talet var denna andel ca 80 %, vid mitten av 1960-talet utgör den endast något mer än 65 %. Den privata konsumtionen utgjorde år 1930 knappt 7 miljarder kr.; 1964 var den drygt 50 miljarder kr., allt räknat i löpande priser. Dess andel av bruttonationalprodukten var år 1930 närmare 75 % ; nu utgör den endast drygt 50 %. Den privata konsumtionen h a r således ökat betydligt långsammare än den totala konsumtionen. Eftersom p r i s nivån mellan åren 1930 och 1964 kan beräknas ha stigit med närmare 190 %, motsvarar sjudubblingen av den privata konsumtionen (från ca 7 till ca 50 miljarder kr.) i löpande priser en ökning i volym, dvs. i fasta priser med närmare 160 %, dvs. ca 2 % p e r capita och

Tredubbling av levnadsstandarden

Nationalprodukten, 1 vars utveckling i fasta priser b r u k a r användas som ett ungefärligt mått på levnadsstandardför-

1 Framställningen i detta avsnitt bygger primärt på boken: Bentzel m. fl. Den privata konsumtionen i Sverige 1931—1965, Uppsala 1957.

37 år. Bortser man från krigsåren, har ökningen varit ca 2,5 % per capita och år. ökningen efter kriget, dvs. under perioden 1946—1964, h a r dock varit något snabbare än förkrigstidens, dvs. mellan 1930 och 1939 (ungefär 2,5 resp. ca 2,2 % per capita och å r ) .

Karakteristiskt för utvecklingen: nya, bättre och flera varor

Utvecklingen sedan 1930 har således kännetecknats av en, jämfört med tidigare perioder, kraftig välståndsökning. De förändringar som skett på såväl det ekonomiska som det tekniska och sociala området h a r påtagligt förändrat vårt levnadssätt och vår konsumtion. Den senare h a r således inte bara ökat kvantitativt, dess sammansättning h a r också förändrats. Det varusortiment som i dag står till en konsuments förfogande är helt annorlunda än för 35 år sedan. Varor som introducerades under 1930-talet och då förekom endast i begränsad utsträckning används i dag av flertalet konsumenter, t. ex. bilar, kylskåp, dammsugare, radioapparater och konfektionskläder. Vissa av de produkter som finns i dag men som också användes av 1930-talets konsument har nu, tekniskt sett, helt andra »prestanda» än motsvarande varor på 1930-talet. Sedan dess har också en mängd helt nya varor introducerats, t. ex. mopeder, TVapparater, frysboxar, tvätt- och diskmaskiner, djupfrysta matvaror och juicer. »Bortsett från de vanligaste livsmedlen förekommer det i handeln f. n. ytterst få varor, som i sin nuvarande utformning kunde köpas i början av 1930-talet.» (Bentzel m. fl., a. a.)

riktning har också radikalt förändrats. I det följande ges en kort sammanfattning av de karakteristiska dragen i denna utveckling. Diagram 2: 1 visar utvecklingen av utgiftsandelarna för huvudgrupperna inom den privata konsumtionen. (Med »utgiftsandel» avses konsumtionen av en grupp varor och tjänster satt i relation till den totala konsumtionen, allt uträknat på grundval av uppgifter i löpande priser.) Dessa uppgifter kompletteras av diagram 2: 2, som visar gruppernas volymmässiga utveckling.

Livsmedel, vin, sprit och tobak

Som synes h a r utgiftsandelen för livsmedel, vin, sprit och tobak varit ganska oförändrad över hela perioden, medan volymutvecklingen för dessa varor varit långsammare än för konsumtionen i övrigt. Det är alltså tydligt att priserna för dessa varor stigit avsevärt snabbare än genomsnittligt. Vad gäller livsmedelskonsumtionen h a r den kalorimässigt per capita varit tämligen oförändrad — från mitten av 1950-talet sjunkande — men det h a r skett en markant övergång från mindre till mera förädlade livsmedel. Denna utveckling — som såvitt man nu kan bedöma kommer att fortsätta — beror naturligtvis på en mängd faktorer, bl. a. en strävan att förenkla och »mekanisera» hushållsarbetet, en tendens som betingats inte minst av den kraftiga relativa prisstegringen på hemhjälp samt av den höjda andelen förvärvsarbetande gifta kvinnor. Denna utveckling i sin tur kan även ses som orsak till och följd av den markerade höjningen i hushållens innehav av hushållsmaskiner.

En ny konsumtionsstruktur; förändringarna 1930—1964

Bostäder

Den privata konsumtionen h a r således inte endast ökat i omfattning; dess in-

Bostadskonsumtionen (inkl. bränsle och ljus) h a r utvecklats på ett sätt som mar-

38 Diagram 2:1. Den privata konsumtionen 1931—1964 i 1955 års priser «o in f tn of

Index 190-

^ ^ ^ — — Livsmedel, vin, sprit, tobak — — — Beklädnad — — • — — B o s t a d , bränsle och lyse - _ . . _ . . _ Varaktiga konsumtionsvaror - - - - - - Bilar . . . . . . . . . . . Sjukvård och övrigt Index 1955» 100

180-

170^

160-=

I50-E

140-=

130-

120-

110^

IOQ-E

90-

80-

70-

!//

60-

\^CJ

50^

A

40-j

30-E

20^

^

10^

3\

S I

1931 I I I 1935

I I I 1940

I I I I I I

1950 I

I I I 1I 1955

I960

39 Diagram 2:2. Den privata konsumtionen,

utgiftsandelar

1931—1964

% 50-

40-

30-

20-

S*

*vS i

V y£su£

VMS»

*vC», *

*

.?w«i"-" "-••#—-rf?;I W i i W i M t t M »

.—*

10^^"f ^ ^ ^ ^ * ^ M

^ "

^e-"•'".'*'

I

1935 I

I

I

I 1940

I 1945

• Livsmedel, vin, sprit, tobak — — " — Beklädnad • — • — • — Bostad, bränsle och lyse

kant skiljer sig från livsmedelskonsumtionen. Medan andelen sjönk från början av 1930-talet till mitten av 1940-talet, har den sedan dess varit tämligen oförändrad. Ser man till utgiftsvolymen, ökade den till en början långsammare än den genomsnittliga konsumtionen, men under efterkrigstiden h a r den ökat betydligt snabbare. Att bostadsandelen

I

I

I

I 1950

l I960

M

,m

• Varaktiga konsumtionsvaror - - R e s o r (inkl. bilar; nyköp, drift och underhåll) •»•• Sjukvård och övrigt

trots detta inte ökat, sammanhänger med att priserna på bostäder under en stor del av efterkrigstiden sjunkit i jämförelse med andra priser. Den volymmässigt ökade bostadskonsumtionen torde h a såväl en kvantitativ (fler lägenheter) som en kvalitativ förklaring (större och bättre utrustade lägenheter). Av särskilt intresse i sammanhanget är

40 den kvalitetsförbättring som skett genom att bostäderna i allt större utsträckning utrustas med varaktiga konsumtionsvaror, såsom spisar, kylskåp, frysboxar, tvätt- och diskmaskiner — en tendens som kan antas bli ännu mera markant i framtiden. En sådan utveckI ling innebär att konsumenten hyr en mängd dyra varor i stället för att köpa ' dem. Märk väl att även egnahemsköp vad gäller hushållsmaskinerna innebär ett »hyressystem» såtillvida att konsu: mentens avbetalningar för dessa ofta utgör en del i de totala amorteringarna för huset. Kläder och skor

Utgiftsandelen för kläder och skor var i tämligen konstant från början av 1930talet till mitten av 1940-talet. Under åren närmast efter andra världskriget ; steg andelen kraftigt, men under senare j delen av 1950-talet har den sakta sjunkit. Konsumtionen av kläder och skor i ökade snabbare i volym än den privata | konsumtionen från 1930-talet fram till i 1948. Sedan följde en stagnationsperiod, ! som varade fram till år 1955; därefter ! h a r konsumtionen åter ökat snabbare än j konsumtionen i genomsnitt. Fram till 1 1950 steg priserna på detta område snabbare än den totala prisnivån, men under perioden därefter h a r förhållandet varit det omvända. Visserligen h a r antalet köpta plagg ökat, men det karakteristiska för utvecklingen -— vid sidan av nyheter som konstfibervaror — kan sägas vara övergången till dyrare och mera förädlade — färdiga — beklädnadsvaror. Tendenserna är i viss mån parallella med dem vi finner; på livsmedelsområdet.

klass mest expansiva elementet i den privata konsumtionen. Det rör sig h ä r till stor del o m nya produkter som successivt förts in på marknaden och som under en viss, ofta kortare period mött en stark efterfrågan, varefter förbrukningen utvecklats i en mera »normal» takt. Som ett exempel på denna dynamik kan nämnas introduktionen-av TV i Sverige. Att de kraftiga volymökningar som kan registreras för varaktiga konsumtionsvaror (se diagram 2) inte återspeglas lika tydligt i utgiftsandelarna (se diagram 1) sammanhänger med att priserna på dessa varor stigit ganska måttligt; vissa varor torde inte vara mycket dyrare i dag än för 30 år sedan.

Bilar Särskilt explosionsartad h a r ökningen .: av bilkonsumtionen varit. Från det att importrestriktionerna i mitten av 1950talet togs bort fram till 1964 ökade bilköpen, i fasta priser räknat, med ca 150 %, medan den totala privata konsumtionen ökade med ca 30 %. Paral-, lellt med en stark ökning i antal köpta bilar har det också skett en successiv förskjutning av efterfrågan mot dyrare bilmärken.

Resor Spegelbilden av bilismens expansion uppvisar konsumtionen av resor med kollektiva färdmedel; medan utgiftsandelen från början av 1930-talet fram till mitten av 1950-talet var konstant, h a r den sedan dess successivt sjunkit. Det bör dock anmärkas att i dessa resor innefattas inte sällskaps- och charterresor till utlandet.

Varaktiga konsumtionsvaror

Konsumtionen av varaktiga kqnsumtionsvaror och tjänster i samhand med denna konsumtion har varit det i sär-

övrigt Den återstående delen av den privata konsumtionen redovisas här samman-

41 slagen u n d e r r u b r i k e n »övrigt». Denna konsumtionsgrupp är naturligtvis m y c ket heterogen, varför dess förändringar inte så lätt kan analyseras. Den inne; håller bl. a. utgifter för färg och sjuk: vårdsartiklar, nöjen, böcker, tidningar i och p a p p e r samt diverse personliga i tjänster såsom frisörarbete, tvätt och , bad, arbetshjälp i hemmet osv. Intres} sänt är utvecklingen för vissa av de j tjänster som ingår i denna grupp. Ut• märkande för dessa är att volymökning• en delvis varit mycket begränsad. Hus\ hållstjänster har, i fasta priser räknat, t. o. m. minskat betydligt. En bidragande orsak till denna utveckling kan antas vara att prisstegringvarit mycket ; arna för dessa tjänster kraftiga. Priserna torde ha stigit ungefär dubbelt så snabbt som den genomsnittliga prisnivån. Även här finner man | ett utvecklingsmönster som kan bidra | till att förklara det tidigare konstatera| de intresset för att förenkla och förbilliga hushållsarbetet — inte minst med hjälp av hushållsmaskiner, halvfabrikat I och färdiga varor. .! ImportutTecklingen av varaktiga konsumtionsvaror 1946—1963 1

Kännetecknande för utvecklingen efter kriget är — som framgår av diagram 2: 3 och 2 : 4 — att importen av dessa varor h a r ökat betydligt snabbare än den totala importen. Den starka ökningen av köpen av varaktiga konsumtionsvaror återspeglas också i importen. Medan importen av dessa varaktiga konsumtionsvaror år 1946 utgjorde ca 4 % av den totala importen, var motsvarande andel år 1963 ca 10 %. Som framgår av diagram 2: 4 h a r dock andelarna mellan enstaka år uppvisat tämligen kraftiga svängningar. Det kan ytterligare noteras att från slutet av 1950-talet har importen av varaktiga konsumtionsva-

r o r (exkl. bilar) ökat betydligt snabbare än såväl bilimporten som den totala importen. Den starkt ökade importen av varaktiga konsumtionsvaror (exkl. bilar) beror i första hand på introduktionen av TV i Sverige. Importandelen för bilar (i antal räknat) har tenderat ätt minska; i stället har den ökat något för' övriga varaktiga konsumtionsvaror. För vissa år har utvecklingen av bilimpört resp. inköp fortlöpt olika. Så sjönk t. ex. bilimporten mellan 1950 och 1951, niedan bilkonsumtionen under samma tid ökade. Att de under 1951 överenskomna avbetalningsvillkoren för bilar skulle ha drabbat just försäljningen av importerade bilar förefaller dock mindre sannolikt. En liknande utveckling kan dock även noteras mellan åren 1955 och 1956, då man införde skärpta kreditvillkor för bilköp. Medan bilimporten mellan dessa år låg stilla, ökade bilköpen med. ca 10 %. Någon slutsats beträffande kreditregleringarnas inverkan på importen torde man emellertid inte kunna dra. Slutsatser rörande den framtida konsumtionsinriktningen

De undersökningar som gjorts — bl. a. i Sverige — tyder på att förändringen 1

Begreppet »varaktiga konsumtionsvaror» som det används i detta avsnitt ansluter sig till de definitioner som används av konjunkturinstitutet. Det får därigenom en mera vidsträckt betydelse än den som vanligen avses i denna utredning. Dels kan här förbrukarna i vissa fall vara andra än hushåll (bilsiffrorna avser exempelvis både privatoch företagsbilar), dels har själva begreppet »varaktig» en vidare definition. Det kan här anmärkas att den direkta konsumtionsvaruimporten självfallet i vissa fall grovt kan underskatta den totala import som ingår i den privata konsumtionen. Även inhemska produkter innehåller ju importerade element. Enligt en utredning som avser 1957 (The Production System of the Swedish Economy, An Input-Output Study, Höglund, Werin, IUI 1964) svarade importen för tillverkning av svenska bilar för ca en fjärdedel av saluvärdet.

42 Diagram

2: 3. Importen av varaktiga konsumtionsvaror löpande priser

1946- -1963 i

Index 250 • Total import av varaktiga konsumtionsvaror — — —Import- av varaktiga konsumtionsvaror exkl. bilar - —— — - Bilimport Index 1955 = 100 200-

/

150-

100-

50-

.

/

i efterfrågans inriktning främst beror på de inkomst- och prisförskjutningar som skett. När det gäller livsmedelskonsumtionen h a r utvecklingen påverkats av två motstridande faktorer; de höjda inkomsterna h a r tenderat att öka konsumtionen, medan det faktum att livsmedelspriserna stigit snabbare än den genomsnittliga prisnivån tenderat att minska den. Särskilt markant är kanske detta fenomen vad gäller konsumtionen av personliga tjänster; prisstegringarna h a r på detta område varit så kraftiga att de minskat konsumtionsvolymen. På motsatt sätt förhåller det sig med förbrukningen av varaktiga konsumtionsvaror. Dels är konsumtionen av dessa

1955 I960

varor starkt beroende av inkomstutvecklingen, dels h a r priserna på dessa varor stigit betydligt mindre än den genomsnittliga prisnivån. Pris- resp. inkomstförändringarna h a r således påverkat konsumtionsutvecklingen i samma riktning. Dessutom bör observeras att en ökad efterfrågan på en viss vara eller tjänst b i d r a r till att i vissa fall öka, i andra fall minska efterfrågan på andra varor och tjänster. Det förefaller sålunda rimligt att tänka sig att konsumtionen av hushållsmaskiner påverkats av det ökade priset på hemhjälp — dels så att dessa maskiner fått utgöra ett substitut, dels så att ett lönsamt utnyttjande av hemhjälp h a r förutsatt tillgång

43 till rationella hjälpmedel. Att efterfrågan inriktats mot förädlade, lättillagade livsmedel är mot denna bakgrund naturligt. En bidragande orsak är att prisskillnaden mellan »råvara» och »färdigvara» tenderat att minska, önskan om ökad fritid och ett (enligt konsumenternas egna värderingar) rationellt användande av denna h a r sannolikt också spelat in. Uppenbarligen har härvid köp av varaktiga konsumtionsvaror — särskilt bilar — framstått som ett utomordentligt attraktivt användande av inkomsten. De prognoser 1 som gjorts för konsumtionsutvecklingen i Sverige sträcker sig fram till år 1970. Dessa prognoser h a r

Diagram 2: 4. Importandelar

närmast karaktären av en framskrivning av den nuvarande utvecklingen men med ett — i den förstnämnda utredningen — viktigt undantag — det förutsätts där att hyresregleringen år 1970 skall vara helt avvecklad. Hur realistiskt detta antagande är kan f. n. inte bedömas. Slutsatserna av den gjorda prognosen är i korthet dessa. De allmänna tendenserna från efterkrigstiden antas fortsätta. Sålunda kommer det att ske en ökad övergång från nödvändighetsvaror till mera lyxbetonade artiklar. 1

Bentzel: Future Consumption in Sweden, ASPELT 1964 samt 1965 års långtidsutredning (SOU 1966:1).

för varaktiga konsumtionsvaror

1946—1963

o/o

• — — Total i m p o r t av v a r a k t i g a konsumtionsvaror ——••— Import av varaktiga konsumtionsvaror exkl. bilor • •»«••»• Bilimport

7^

3-^

-

i i

4-

A\T

---\

# 2-^

"V

t r

/

' — •/

*

I --, V ^ - ;

1955 I960

~T~ 1963

44 På t. ex. livsmedelsområdet innebär detta en ytterligare ökad inriktning mot mera förädlade och dyrare livsmedelstyper. En fortsatt stagnation förutses vad gäller konsumtionen av personliga tjänster. Köpen av varaktiga konsumtionsvaror antas vidare öka kraftigt; efterfrågan på bilar ungefär dubbelt så snabbt, övriga varaktiga konsumtionsvaror omkring 50 % snabb a r e än den genomsnittliga konsumtionsutvecklingen. Häri ligger också ett antagande om att en mängd nya varor kommer att introduceras på marknaden. En central fråga är de modifikation e r som en förändring av prisprognosen för bostäder kan föranleda. (Enligt prognosen antas, vid en given inkomstutveckling och ett bostadsbyggande på 80 000—100 000 lägenheter/ j år, att jämvikt på marknaden uppnås ! vid en relativ prisstegring på ca i 2 0 % . ) Varaktiga konsumtionsvaror — framför allt bilen — kan antas vara ! både substitut (folk köper bil då de in| te kan hyra den lägenhet de önskar) och komplement (det faktum att folk inte kan eller vill bo där det från transportsynpunkt vore mest fördelaktigt »framtvingar» bilköp). Därför kan man — om det nuvarande hyressystemet behålles, helt eller delvis — rimligen anta att konsumtionen av varaktiga konsumtionsvaror i fortsättningen kommer att stiga ännu kraftigare än vad som antagits i den refererade prognosen. Det bör slutligen tilläggas att tendenser till ökad konsumtion av hyrda varor eventuellt också skulle kunna förutses, och då inte bara för varaktiga konsumtionsvaror av typen tvätt- och i diskmaskiner, frysboxar e t c , vilket följer av bostadsbyggandets inriktning, utan också för sådana varor som • bilar, båtar, servisporslin etc. Beträf-

fande uthyrningen av bilar kan t. ex. noteras att reglerna för denna verkr samhet liberaliserats under år 1964. Den framtida tionskrediter

efterfrågan

på

konsum-

Den för kommitténs räkning gjorda undersökningen av konsumtionskrediterna år 1961 är avsedd att ge en bild av läget just detta år. För att ge en antydan om utvecklingen under en följd av år har i det föregående också kortfattat refererats de övriga undersökningar som föreligger. Men det är endast för vissa branscher och i stort sett endast för det senaste årtiondet som vi h a r undersökningar av sådan jämförbarhet att de tillåter några säkrare slutsatser. Dessa undersökningar avser emellertid de viktigaste branscherna för varaktiga konsumtionsvaror, och dessa spelar, enligt intervjuundersökningens resultat, en dominerande roll vad gäller konsumtionskrediternas omfattning. Utredningen h a r ställt sig frågan i vad mån de tillgängliga uppgifterna medger en bedömning av utvecklingen framöver och sökt formulera sin egen slutsats i en kvantitativ uppskattning av utvecklingen fram till år 1970. Det behöver knappast nämnas att det h ä r närmast rör sig om en gissning eller, om man så vill, ett räkneexempel. En jämförelse med andra länder kan härvid knappast läggas till grund för en bedömning av utvecklingen. Konsumtionskrediterna för varaktiga konsumtionsvaror är i Sverige betydligt lägre än t. ex. i USA. I tabell 2: 13 h a r vissa data sammanställts för att belysa detta. Enligt tabellen tycks de varaktiga konsumtionsvarornas andel av den totala privata konsumtionen inte vara större i USA än i Sverige. Detta förhållande kan dock till någon del sammanhänga med olikheter i definitionerna.

45 Tabell 2: 13. Utvecklingen i USA och Sverige av hushållens disponibla inkomster, den privata konsumtionen, totalt och av varaktiga konsumtionsvaror samt av utestående konsumtionskrediter under olika nioårsperioder, löpande priser USA 1964 miljarder dollars Disponibla inkomster Privat konsumtion totalt varaktiga varor Utestående konsumtionskrediter

.....

Sverige

ökning i %

1961 ökning i miljarder % 1961— kr. 1970

1946— 1955

1955— 1964

43,5

399 57 59

67 122 590

57 60 149

39,5 5,7 1,0

97 109 109

Anm.l: För utvecklingen i Sverige 1965—1970 har gjorts följande antaganden om ökningstakten per år: Disponibla inkomster: 3,5 % realt, 4 % prisstegring Privat konsumtion, totalt: 3,3% realt, 4 % prisstegring Varaktiga konsumtionsvaror: 6,0 % realt, 2,9 % prisstegring Utestående krediter: antas öka i takt med köpen av varaktiga konsumtionsvaror. Anm. 2: »Utestående krediter» omfattar för USA:s del endast s. k. amorteringskrediter. Inkluderas i siffrorna för USA alla former av konsumtionskrediter (exkl. bostadskrediter), utgjorde de utestående krediterna 1964 76,8 milj. dollars. Ökningstakten 1946—1955 och 1955—1964 blir, om alla krediter inkluderas, något lägre än den som anges i tabellen. Källor: (USA) A. Enthoven, Instalment Credit and Prosperity, American Economic Review. December 1957. Federal Reserve Bulletin (löp. årgångar). (Sverige) Konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning (1961). Nationalräkenskaperna (1961—1964). Bentzel, a. a., 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1) samt vissa antaganden som gjorts inom konsumtionskreditutredningen.

En annan viktig omständighet är att enligt den amerikanska statistiken — och förhållandet är detsamma i England — endast mellan 30 och 40 % av krediterna avser bilar. Slutligen används en stor del av konsumtionskrediterna för att finansiera köp av annat än varaktiga konsumtionsvaror. Skillnaderna mellan USA och Sverige kan vidare till en del också tänkas bero på olikheter i institutionella förhållanden, t. ex skilda typer av hyressystem. Beaktas bör också att köpen av vissa varaktiga konsumtionsvaror i Sverige i betydande utsträckning ingår i krediterna för egna hem o. d. Utformningen av avbetalningslagen i USA resp. Sverige skiljer sig också väsentligt åt; så är t. ex. säl-

jarens ställning starkare i USA än i Sverige. Det är svårt att säga huruvida de höga avbetalningskostnaderna skulle vara mera avskräckande i Sverige än i USA. Som ett kuriosum kan i detta sammanhang nämnas att den amerikanske forskaren Katona 1 i en undersökning beträffande konsumentens kunskaper om avbetalningstillägget vid bilköp fann att ca 25 % av de tillfrågade trodde att tillägget var lägre än vad som faktiskt var fallet, medan ca 40 % överhuvudtaget inte hade någon uppfattning om kostnaderna. I konsumtionskreditutredningens undersökning (där intervjuper1

G. Katona, The Mass Consumption Society, New York 1965.

46 sonen dock ställdes inför fasta svarsalternativ och frågan gällde avbetalningstillägget vid köp av TV) var motsvarande siffror 8 resp. 9 %. Mot denna bakgrund kan den snabba utvecklingen av konsumtionskrediterna i efterkrigstidens USA knappast tillmätas någon större betydelse för en bedömning av den framtida utvecklingen i vårt land. Amerikansk statistik föreligger eljest för två nioårsperioder. Den visar att medan köpen av varaktiga konsumtionsvaror ungefär fyrdubblats mellan åren 1946 och 1964, har de utestående krediterna under samma period i det närmaste femtondubblats. Också i fråga om England föreligger betydande institutionella olikheter mot förhållandena i vårt land vilket försvår a r en prognos för Sveriges del baserad på engelska erfarenheter. Utredningen h a r därför valt att grunda bedömningen av den framtida utvecklingen i Sverige främst på de förhållanden h ä r hemma som beskrivits i det föregående. Viktigast är det nära sambandet mellan konsumtionskrediterna och försäljningen av varaktiga konsumtionsvaror. Inom de branscher, för vilka uppgifter under en följd av år är tillgängliga, tycks det råda en ganska betydande stabilitet i fråga om kreditköpsandelar, kontantinsatser och kredittider. Utredningens slutsats är därför att den totala omfattningen av konsumtionskrediterna under det senaste årtiondet i stort sett utvecklat sig parallellt med avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror och att en fortsatt parallellitet är det bästa antagande som kan göras för den närmaste framtiden. På grundval av resultaten från undersökningen 1961 och den prognos för den fortsatta konsumtionsutvecklingen som refererats i det närmast föregående avsnittet av detta kapitel kan man då söka

göra en uppskattning av konsumtionskrediternas storlek omkring år 1970. Den refererade prognosen över konsumtionsstrukturens framtida utveckling utgår från ett antagande om den totala konsumtionens ökningstakt. Den tar inte direkt hänsyn till kreditefterfrågans framtida utveckling och dess inverkan på konsumtionen. Det tycks dock inte finnas någon anledning att göra några modifikationer med hänsyn till denna faktor så länge det endast gäller att få en allmän och ungefärlig uppfattning om storleksordningen av konsumtionskrediterna. Det bör understrykas att dessa totalt sett är av ganska blygsam omfattning. Utredningen h a r prövat i vad mån andra faktorer, som enligt de tidigare redovisade undersökningarna visat sig ha inflytande på konsumtionskrediterna, bör föranleda modifikationer av prognosen. Befolkningens åldersstruktur är en sådan faktor. Enligt intervjuundersökningen spelade åldern en relativt stor roll för kreditbenägenheten. Sålunda visade det sig att den utestående konsumtionskreditskulden (1961) hos personer under 45 år i genomsnitt var drygt tre gånger så stor som hos personer över 45 år. Utländska undersökningar visar också ett liknande samband mellan ålder och kreditköpsbenägenhet. I Sverige förhåller det sig nu så att befolkningen över 50 år ökar snabbare än befolkningen i genomsnitt, och denna tendens kan väntas bli ännu mer markant mellan 1965 och 1970. Effekten av detta på konsumtionskrediternas omfång skulle dock vara ganska ringa, i synnerhet som den uppvägs av att åldersgruppen 19—29 år, som torde uppvisa en stark kreditköpsbenägenhet, också ökar sin andel inom befolkningen. Det finns en annan faktor som förmodligen bör tillmätas större betydelse

47 än befolkningens åldersstruktur. Som framgick av redogörelsen för konsumtionskreditutredningens intervjuundersökning utgör ett tidigare användande av konsumtionskrediter en viktig faktor n ä r det gäller att förklara varför ett hushåll köper på kredit eller ej. Det finns h ä r en tendens som innebär att kreditköpsvanorna efterhand sprider sig alltmera. Till en del tycks det också vara en generationsfråga. — Liknande tendenser framträder f. ö. i amerikanska undersökningar. Katona konstaterar sålunda att år 1950 var det tämligen sällsynt att personer i åldern 45—55 år och däröver använde konsumtionskrediter; i denna grupp var man också ganska negativt inställd till skulder överhuvudtaget. År 1960 hade gränslinjen mellan dem som var för resp. mot avbetalningskrediter stigit till åldrarna 55—60 år. Av intervjuundersökningen framgick att det fanns vissa samband mellan konsumtionskreditskuldernas storlek och inkomsterna. Som ett alternativ till kalkylerna beträffande de framtida konsumtionskrediternas utveckling i anslutning till prognosen för köpen av varaktiga konsumtionsvaror h a r utredningen gjort en del beräkningar, grundade på vissa antaganden om den framtida utvecklingen av inkomster och inkomstfördelning. Med tillämpning av relationstal från intervjuundersökningen blir därvid med rimliga förutsättningar resultatet i stort sett detsamma som då man utgår från köpen av varaktiga konsumtionsvaror. En särskild fråga är om man kan förvänta sådana förändringar i avbetalningsvillkoren, främst då beträffande kontantinsatsen och kredittiden, att efterfrågan på kredit kommer att öka snabbare än köpen av varaktiga konsumtionsvaror. Det bör därvid påpekas att konsumtionskreditgivningen, om

man undantar bilhandeln, varit i stort sett oreglerad; på dessa områden h a r således kreditvillkorens utveckling, åtminstone i princip, bestämts av konkurrenssituationen. Trots förekomsten av en köparens marknad tycks det dock inte ha skett någon påtaglig förändring av kreditköpsandelar eller kreditbelopp. Därtill förefaller det — såvitt man nu kan bedöma — mindre sannolikt att det uppstår ett läge där det kan ske en påtagligt mera expansiv kreditförsäljning via lägre kontantinsatser och längre kredittider. Bakgrunden till detta antagande är — som utförligt behandlas i kapitel 7 — kommitténs uppfattning att det är av vikt för regeringen att snabbt via en fullmaktslag kunna påbjuda förändringar i dessa två storheter — detta för att kunna hålla den totala efterfrågan inom den ram som vid bl. a. stabil prisnivå och balans i utrikeshandeln svarar mot de totalt disponibla resurserna. Om denna tankegång accepteras, skulle således exempelvis en lättnad av kreditvillkoren för bilar kunna komma i fråga endast vid depressiva tendenser inom ekonomin. De prognoser som gjorts beträffande den ekonomiska utvecklingen i olika västeuropeiska länder tyder knappast på att sådana tendenser skulle känneteckna utvecklingen under slutet av 1960-talet; tvärtom tycks farhågorna för ekonomisk överhettning vara de dominerande. Slutligen kan man fråga sig om den framtida konsumtionsutvecklingen möjligen kan komma att uppvisa nya, förut inte beaktade drag, som kan leda till en ökad efterfrågan på kredit. Fältet är naturligtvis fritt för gissningar. Det är t. ex. inte uteslutet att det ökade rekreationsinslaget i den privata konsumtionen och den sannolika introduktionen av nya varor i stigande grad kan komma att finansieras med konsumtionskrediter. Man kan h ä r kanske peka på färg-

48 televisionen — dock knappast introducerad före 1 9 7 0 — och sällskapsresor, de senare hos oss i motsats till i USA hittills helt sålda på kontantbasis. Även om krediterna för sådana ändamål skulle stiga snabbare än efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror, måste dock avvikelserna totalt sett spela mindre roll för giltigheten av vår prognos. Sammanfattningsvis kan sägas att kommittén ansett det rimligast att räkna med att konsumtionskrediterna kommer att utvecklas i takt med köpen av varaktiga konsumtionsvaror. Detta kan emellertid i viss mån betraktas som ett minimialternativ. För att uppfånga effekten av alla de expansiva faktorer som inte kunnat beaktas, h a r kommittén som ett a n d r a alternativ antagit att könsumtionskrediterna kommer att öka i takt med försäljningen av nya bilar. Detta skulle för krediterna ge samma ökningstakt som i USA mellan åren 1955 och 1964. Resultaten av dessa kalkyler för perioden 1961—1970 sammanfattas i följande tabell. I de gjorda kalkylerna förutsätts genomgående att kreditvolymen helt bestäms från efterfrågesidan. Man antar således att tillgången på kredit under Tabell 2: 14. Inkomster,

perioden är tillräckligt riklig för att vid givna kreditvillkor tillfredsställa efterfrågan. Enligt alternativ I skulle de utestående krediterna mellan åren 1961 och 1970 öka med ca 110 %, Vilket motsvar a r knappt 9 % eller 100—150 milj. kr. per år. De beviljade krediterna skulle enligt detta alternativ också stiga med ca 110 %, dvs. mellan 150 och 200 milj. kr. per år. Enligt alternativ II skulle beviljade och utestående krediter mellan 1961 och 1970 öka med ca 150 %. Denna Ökning, ca 11 % per år, skulle medföra en ökning av utestående krediter med 150—200 milj. kr. och av beviljade krediter med 220—270 milj. kr. p e r år. I exemplen h a r genomgående räknats med i stort sett oförändrade kredittider — dvs. ca 15 m å n a d e r ; detta ligger i linje med ett antagande om att en del av den ökade kreditgivningen torde komma att avse mindre dyra konsumtionsvaror. Antar man däremot att kredittiderna successivt förlängs till exempelvis 24 månader, skulle de utestående krediterna år 1970 utgöra drygt 95 % av de beviljade krediterna. Av siffrorna i tabell 2 : 1 4 framgår h u r utredningen bedömt konsumtionskrediternas omfattning 1961 och deras

konsumtion och konsumtionskrediter milj. kr., löpande priser

i Sverige 1961 och 1970,

1970 1

1961—1970 ökning/år, %

1961—1970 i milj. kr.

Disponibla inkomster. .. . Privat konsumtion därav varaktiga varor.

43 460 39 500 5 738

87 200 77 700 12 000

8,1 7,9 8,6

+ 43 700 + 38 200 + 6 300

Utestående krediter. Beviljade krediter..

1 000 1 461

Anm.:

I 2100 3 000

II 2 500 3 700

I 8,6 8,6

II 11 11

I II + 1 100 + 1 500 + 1 500 + 2 200

I = enligt antagandet att utestående krediter och beviljade krediter ökar i takt med konsumtionen av varaktiga konsumtionsvaror. II = enligt antagandet att utestående krediter och beviljade krediter ökar i takt med försäljningen av nya bilar. 1 Beträffande gjorda antaganden se tabell 2: 13.

49 sannolika omfattning 1970. Det kan finnas anledning att avslutningsvis något beröra konsumtionskrediternas storlek i förhållande till andra storheter inom samhällsekonomin. Vid början av 1960-talet, som här representeras av siffrorna för år 1961, var bruttonationalprodukten 75 miljarder och den privata konsumtionen 40 miljarder kr., varav omkring 7 miljarder gick till inköp av varaktiga konsumtionsvaror (inkl. begagnade v a r o r ) . Kreditköpen uppgick till 2,5 miljarder, innefattande en beviljad kredit av 1,5 miljarder kr. för i genomsnitt 15 månader. De totalt utestående krediterna uppgick till ca 1 miljard kr. och ökade under året uppskattningsvis med omkring 100 milj. kr. Av antalet köp av varaktiga konsumtionsvaror var sålunda 35 % kreditköp; kreditbeloppet uppgick totalt sett till 20 % av värdet av försålda varaktiga

4—514780

konsumtionsvaror. Av den totala privata konsumtionen utgjorde kreditköpen knappt 7 % och de beviljade krediterna inte fullt 4 %. I förhållande till bruttonationalprodukten uppgick konsumtionskreditköpen till 3Vs % och de beviljade krediterna till 2 %. Fram till år 1970 räknas med en dryg fördubbling av nationalprodukten i kronor räknat; därvid har hänsyn tagits till såväl volymökning som prisstegring. Konsumtionen av varaktiga varor har antagits öka mer i volym men något mindre i pris än nationalprodukten totalt. Huvudantagandet om att konsumtionskrediterna ökar i takt med köpen av varaktiga konsumtionsvaror innebär därför ingen större förskjutning i proportionerna mellan konsumtionskrediterna och övriga storheter inom samhällsekonomin. Mycket tyder på att alternativ II skulle vara det mest realistiska.

KAPITEL 3

Kreditformer och

I detta kapitel skall inledningsvis de olika formerna av konsumtionskredit beskrivas. Därefter skall vi söka ge en bild av vissa institutionella företeelser på konsumtionskreditmarknaden, avbetalningsfinansierings- och »factoring»företagen, samt kreditupplysnings- och kreditförsäkringsverksamheten, varefter kapitlet avslutas med en diskussion av utvecklingstendenser beträffande kreditformerna och deras finansiering. Av den i kapitel 1 gjorda avgränsningen av utredningsområdet framgick bl. a. att gränsen mellan konsumtion och investeringar inte är helt klar. Det gör att också gränsen mellan konsumtionskredit och produktionskredit i viss mån blir godtycklig. Därtill kan det i många fall vara svårt att avgöra huruvida en kredit i samband med ett varuköp — t. ex. när en person köper tvättmaskin — i själva verket finansierar köpet av varan i fråga och inte är ett medel att behålla hans likvida tillgångar intakta; nämligen i det fall då konsumenten i avsaknad av kreditmöjligheter skulle ha köpt varan kontant. De olika kreditformer som nämns i det följande h a r det gemensamt att de alla A-an användas av hushållen för köp av konsumtionsvaror (speciellt varaktiga s å d a n a ) ; man vet också, bl. a. genom utredningens intervjuundersökning, att de i betydande utsträckning används på detta sätt. Somliga kreditformer används sannolikt nästan uteslutande av hushållen för konsumtionsändamål, medan andra kreditformer kan

finansieringsvägar

användas även för andra ändamål och av a n d r a ekonomiska enheter än hushåll. Det förhållandet att en kreditform kan förekomma inom såväl hushållssom företagssektorn bör inte utgöra något h i n d e r för att den skall kunna betraktas som en form av konsumtionskredit. Den ovan antydda frågan om vad ett hushåll genom en avbetalningskredit egentligen finansierar bortser vi från i detta sammanhang. F ö r att få en bättre överblick över de olika formerna av konsumtionskredit kan det vara lämpligt att dela in krediterna med utgångspunkt från någon eller några relevanta karakteristika. Många olika indelningsgrunder är — alltefter syftet — tänkbara. Uppställningen i tabell 3 : 1 visar fyra sådana olika indelningsgrunder, nämligen efter säkerhet, användning, förmedlare och finansiär. Mer informella lånetransaktioner mellan företagssektorn och hushållen (t. ex. lån till anställda för köp av bil) och mellan enheter inom hushållssektorn har inte medtagits. Dessa kan ju uppvisa en mängd variationer med avseende på säkerhet, användningsområde m. m. Endast i viss mening institutionella kreditformer ingår alltså. Tabellen antyder att kreditformerna kan fördelas på två till fyra grupper, beroende på vilken av de fyra indelningsgrunderna man är intresserad av. I Sverige h a r man på senare tid använt bl. a. beteckningarna varubunden kredit resp. personbunden kredit (eller

51 Tabell 3:1. Klassificering

av de institutionella konsumtionskredit

formerna

Kredittyp övrig Indelningsgrund

1 1 Säkerhet a i varan b formell säkerhet av annat slag c ingen formell säkerhet

Avbetal- varukrenings- dit (»del- Kontobetalkredit kredit ningskredit») 2

5 X

X

X

X

X

7 Privatlån, sparlån

8 X X

2 Användningsområde a en särskild vara b inom affär(er) c valfritt

X

3 Kreditförmedlare a detaljhandel b bank/sparbank

X

4 Finansiär a detaljhandel b partihandel/fabrikant. c specialinstitut d bank/sparbank

Bank-/ Lånesparköp, Bosättbankslån köplån, med privat- ningslån formell köplån säkerhet

X X X X

X

X

X

X

X

X

X

X

icke varubunden k r e d i t ) . Indelningsgrunden är då kreditens användningsområde; grupp 2 a motsvarar varubunden kredit, 2 b och 2 c personbunden kredit. Denna indelning överensstämmer i stort även med en indelning efter typen av säkerhet: varubunden kredit är oftast förenad med säkerhet i varan (äganderättsförbehållet vid avbetalningsköp) och motsvarar alltså grupp 1 a, dock med tillägg av »övrig varukredit», medan personbunden kredit mer grundas på säkerheter av annat slag än den köpta varan, låntagarens inkomst, förmögenhet och allmänna kreditvärdighet (grupperna 1 b och c med undantag för »övrig v a r u k r e d i t » ) . Kredittyperna enligt kolumnerna 2 och 3 skulle således komma att falla inom den förstnämnda kategorin varubunden

X

X

X

X X

X

X

X

X

X

X

X

kredit, medan de övriga kreditformerna skulle utgöra s. k. personbundna krediter. Denna klassificeringsmetod är i många fall ganska användbar. När i det följande en något annorlunda gränsdragning tillämpas, är det därför att intresset i denna utredning i flera sammanhang kommit att knytas till sådana frågor att en alternativ gruppering synts mer ändamålsenlig. Konsumtionskrediterna skall således indelas i varu- och företagsbundna konsumtionskrediter, resp. allmänna konsumtionskrediter. Skillnaden gentemot indelningen varubundna—personbundna krediter utgörs av att kredittyperna enligt kolumnerna 4 och 5 (dessa krediter är ju till användningen bundna till visst eller vissa företag och därmed till ett visst

52 varusortiment) förts över från gruppen personbundna krediter till de varu- och företagsbundna krediterna. Indelningsgrunden är användningsområdet, varvid till den först nämnda gruppen förts krediter enligt 2 a och 2 b, medan de allmänna konsumtionskrediterna utgörs av krediter enligt användningsområde 2 c. En orsak till att denn a indelning föredragits är bl. a. att d e n n a indelning bättre markerar bakgrunden till marknadsförandet av krediterna. De varu- och företagsbundna krediterna utgör sålunda konkurrensmedel för varutillverkare eller -distributörer som vill främja försäljningen av en vara eller ett varusortiment; de allmänna konsumtionskrediterna däremot utgör kreditinstitutens svar på hushållens behov av konsumtionskrediter för alla möjliga ändamål. I kapitel 4 diskuteras sålunda konsumtionskrediternas plats i företagspolitiken mot bakgrund av denna indelning. Dessutom blir det med denna indelning lätt att ur den första gruppen, dvs. de varuoch företagsbundna krediterna, avskilja de två ingående kredittyperna från varandra. Med den h ä r föreslagna indelningen är det också lättare att åskådliggöra utvecklingstendenser för olika kategorier av konsumtionskrediter. Till en början var ju konsumtionskrediterna framför allt företagsbundna (kontokrediter för dagligvaror). Så småningom kom de varubundna krediterna in i bilden (främst avbetalningskrediten) och senare har också banker och sparbanker börjat intressera sig för att ge direkta lån till hushållen för valfria ändamål (allmänna konsumtionskrediter). Under den senaste tiden kan man möjligen tala om en viss renässans för kontokrediten; nu dock icke avseende dagligvaror utan för »halv-varaktiga» varor — s. k. shoppingvaror.

Varu- och företagsbundna

konsumtions-

krediter Avbetalningskredit

Avbetalningskrediten är den kreditform som h a r den största omfattningen — antingen man räknar värdet av de krediter som beviljas under ett år eller volymen utestående krediter. F ö r de flesta varugrupper som säljs med hjälp av konsumtionskrediter utgör avbetalningskrediterna den dominerande kreditformen; avbetalningskrediten är också den kreditform som allmänheten känner bäst till. (Om detta talas närmare i kapitel 2.) Avbetalningskrediten uppvisar även det mest varierande finansieringsmönstret; den tycks genomgående vara den dyraste formen av konsumtionskredit och den har i hög grad varit föremål för lagstiftarens intresse. I motsats till vad man kanske i allmänhet föreställer sig utgör avbetalningskrediten också en ganska viktig form av kredit för näringslivets, speciellt de mindre företagens, finansiering. Nedan redogörs översiktligt för vissa av avbetalningskreditens karakteristika, i kapitel 10 och 11 ges en mer detaljerad bild av avbetalningslagens bestämmelser. Det utmärkande för en avbetalningskredit är att den beviljas i samband med överlåtelse av en viss vara (vissa v a r o r ) , att köparen (vanligen) erlägger en viss del av köpeskillingen kontant och resten i form av en eller flera avbetalningar samt att äganderätten till varan kvarstår hos säljaren till dess hela köpeskillingen erlagts. För köparen innebär detta att han kan erhålla kredit trots att han saknar bankmässigt belåningsbara tillgångar. Genom att använda avbetalningskredit får han något som liknar ett lån mot inteckning i den köpta varan. Dessutom får köparen på olika sätt i vissa fall lagligt

53 skydd. Säljaren å sin sida får säkerhet för den oguldna delen av köpeskillingen genom att han h a r äganderätten till eller rätten att återta den sålda varan. Dessutom kan avbetalningskontraktet — eller de växlar som ev. knutits till transaktionen — överlåtas eller belånas. Möjligheten att sälja eller belåna de finansieringsinstrument som används vid en avbetalningsförsäljning är från handelns synpunkt mycket betydelsefull, eftersom det inom varuhandeln ofta är svårt att mobilisera andra belåningsbara tillgångar. Det förhållandet att större delen av avbetalningsfordringarna v a n d r a r vidare till banker och andra kreditinstitut i stället för att ligga kvar i varuhandelns fordringsportföljer får således ses i ljuset av handelns allmänna finansieringsproblem. Om en köpare inte erlägger en fastställd amortering på föreskriven dag, kan fordringsägaren inte omedelbart själv återta godset i fråga. Vissa kvalificerande bestämmelser i avbetalningslagen måste först iakttas, och säljaren — resp. den person på vilken säljaren överlåtit sina rättigheter — måste även inför den exekutiva myndigheten kunna styrka att det verkligen föreligger ett betalningsdröjsmål innan utmätningsmannen kan verkställa återtagandet. Dessutom kan det dröja innan fordringsägarens ärende kommer i tur hos den exekutiva myndigheten liksom för denna att få tag i vederbörande. Därtill kan det vara osäkert om varans värde uppgår till det återstående fordringsbeloppet. I sådana fall kan säljaren få göra ytterligare ansträngningar för att av köparen få kompensation för underskottet. Det är mot denna bakgrund man får se säljarens krav i många fall att avbetalningskontrakten skall kompletteras med ett ytterligare finansieringsinstrument, nämligen växlar. Möjligheten att två dagar efter förfallo-

dagen låta en växel gå i protest förser nämligen säljaren eller hans rättsinnehavare på ett enkelt sätt med bevis för att det föreligger betalningsdröjsmål; köparens vetskap om att han riskerar att få sitt namn publicerat torde också utöva en press på honom. Mot bakgrund av vad som ovan nämnts, skulle man kunna vänta att växeln förekom inom branscher där a) fordringsbeloppen är stora; b) liberala kreditvillkor avseende handpenning och kredittid tillämpas; c) andrahandsmarknaden för varan i fråga är dåligt utvecklad. Inom pianobranschen, där man i stor utsträckning använder växlar vid avbetalningsförsäljning, gäller i stort sett villkor a och b. Inom möbelbranschen förekommer också växlar; här gäller ofta villkor a men framför allt c. Även villkor b kan på sina håll vara aktuellt, men genomsnittligt torde man inom möbelförsäljningen kräva relativt stor handpenning. Inom bilbranschen, slutligen, är växlar regel, trots att endast villkor a är för handen. Såväl inom bilbranschen som i andra branscher finns dock en tendens till minskad användning av växlar. Detta torde huvudsakligen bero på de förhållandevis höga kostnader som är förbundna med växelhanteringen. För bilbranschens del torde också den låga frekvensen betalningsanmärkningar bidra.

Finansiering av avbetalningsfordringar

En detaljhandlare som säljer varor på avbetalning har ofta svårighet att med eget kapital eller genom medel som upplånas på kreditmarknaden mot säkerhet i rörelsens tillgångar i övrigt, ev. mot lån utan säkerhet, finansiera en portfölj av kundfordringar. Han kan därför behöva avvyttra avbetalningsfordringar eller använda dem som ss-

54 kerhet när han själv vill låna. Speciellt kan sådana åtgärder bli påkallade om försäljningen uppvisar markerade säsongvariationer. Dessutom kan det vara svårt för detaljhandlaren i fråga att behålla och hantera avbetalningsfordringarna i den egna rörelsen — även om han h a r finansiella resurser för detta. Man brukar säga att det endast för detaljhandelsföretag med antingen mycket liten kreditrörelse eller mycket omfattande sådan kan vara rationellt att sköta avbetalningsrörelsen i egen regi. I det lilla företaget kan det merarbete som ett fåtal avbetalningskontrakt medför möjligen skötas av den redan tillgängliga personalen under perioder med lågbelastning. För det stora detaljhandelsföretaget kan det vara lönsamt avdela särskild personal för registrering och bevakning av amorteringar och fordringsbelopp; de tillkommande, delvis fasta kostnaderna kan ju då slås ut över ett stort antal kontrakt. F ö r dessa två kategorier av detaljhandelsföretag skulle sålunda nettot mellan erhållna avbetalningstillägg och ev. växelräntor å ena sidan och ev. tillkommande personalkostnader och utgiftsräntor (inkl. avkastning på eget kapital) å den andra sidan i allmänhet bli (tillräckligt) positivt, medan för mellankategorin situationen skulle vara mer tveksam. Om å andra sidan ett detaljhandelsföretag ingår i en större företagsbildning, finns det ofta förutsättningar att ordna finansieringen av kundfordringarna på ett rationellt sätt i stor skala, och den enskilde detaljhandlaren ställs då inte inför någon egentlig valsituation n ä r det gäller att ordna finansieringen av kundkrediterna. Detaljhandelsrörelsen i fråga kan i sådana fall vara av måttlig storleksordning, t. ex. en mindre enhet i en butikskedja (antingen en

frivillig sammanslutning eller en där ägargemenskap föreligger), eller ett dotterföretag till ett större sådant företag. Eftersom det i hög grad är ett fabrikant- eller grossistintresse att konsumenten kan köpa varorna i fråga på kredit, är det inte förvånande att inom många branscher leverantörer av varaktiga varor åtar sig att diskontera eller belåna detaljhandelns avbetalningsfordringar i den mån dessa hänför sig till leverantörens varor. I många fall tycks denna »finansieringsservice» utgöra ett betydelsefullt försäljningshjälpmedel för leverantörerna gentemot detaljhandeln. Det h a r sagts att detaljisterna på detta sätt kan komma i ett utpräglat beroendeförhållande till den dominerande leverantören/finansiären, något som den senare kan utnyttja till att främja sina intressen i detaljhandelsledet, bl. a. beträffande detaljistens tillhandahållande av konkurrerande märken av varan i fråga. Vissa detaljhandelsföretag har inte tillgång till någon »central» finansieringsservice, inte heller leverantörer som tillhandahåller finansieringsmöjligheter för de avbetalningsfordringar som kan uppstå i rörelsen. Dessa företag kan då i den mån finansiering i egen regi inte är möjlig, arrangera diskontering eller belåning av avbetalningsfordringarna med en affärsbank eller fristående avbetalningsfinansieringsinstitut (dvs. institut som inte är exklusivt knutet till särskild företagsgrupp eller leverantör). Även andra former av finansiering (exempelvis hos privatpersoner) kan givetvis förekomma, men sådana fall torde vara ovanliga. Det h a r på marknaden utbildats många olika alternativ för finansieringen av avbetalningsfordringar. Som tidigare nämnts finns det avbetalningskontrakt med och utan växlar; finansieringen kan ske i den egna rörelsen

55 eller med hjälp av avbetalningsfinansieringsinstitut (leverantörsägt eller fristående) resp. b a n k ; finansieringsavtalet mellan säljaren och finansiären kan utformas på en mångfald olika sätt, och avbetalningsfinansieringsinstitutens sätt att i sin tur finansiera rörelsen kan ävenledes variera. Den följande framställningen skall begränsas till några typfall och därvid skall vi endast ta upp de principiellt sett viktigare aspekterna av förhållandet mellan köpare, säljare och finansiär. De arbetsinsatser som detaljhandlaren (säljaren) måste göra för att sköta sin avbetalningsförsäljning minskar i den mån han diskonterar avbetalningskontrakten och ev. växlar hos ett avbetalningsfinansieringsinstitut. Dessutom beror hans åtaganden på hur finansieringsavtalet med finansiären utformas. Den p r i m ä r a kreditbedömningen måste alltid göras av detaljisten, och oftast är hans kreditbedömning den enda som sker. Vid större krediter kan dock finansieringsinstitutet ibland inhämta ytterligare upplysningar om kredittagaren innan krediten övertas från säljaren. Numera kan en viss kreditbedömning i detaljhandelsledet i många fall göras snabbt genom telefon- eller brevförfrågan till kreditupplysningsinstitut eller genom att konsultera något av de register över personer med betalningsanmärkningar som det numera finns möjligheter att prenumerera på. Tidigare stod valet mellan att antingen ge krediten utan att snabbt kunna inhämta upplysningar om kunden (vilket givetvis kunde vara riskfyllt) och att be kunden återkomma om en vecka dvs. när man hade h u n n i t undersöka kundens förhållanden med hjälp av en reguljär kreditupplysningsbyrå (ett dröjsmål som självklart innebar risk att förlora k u n d e n ) . I

detaljhandelsledet

undertecknas

också avbetalningskontrakten liksom oftast ev. växlar. Ofta är det också detaljhandlaren som förser köparen med blanketter för inbetalning av de vanligen månatliga amorteringarna. I förekommande fall står avbetalningsfinansieringsinstitutet för denna service. Om säljaren väljer att diskontera 1 kontrakten (plus ev. växlar, vilket fortfarande är regel beträffande bilar) hos avbetalningsfinansieringsinstitutet, får han från detta ut restskulden minus avdrag för ränta och kostnader; denna är vanligen lägre än den avgift som säljaren tagit ut av köparen. Ofta tillhandahåller institutet tabeller där såväl avbetalningstillägg som diskonteringsavgift ingår. Säljaren är dock fri att av köparen ta ut vilken avbetalningsavgift han vill. Om köparen sköter sina kontraktsenliga förpliktelser, behöver säljaren inte göra något mer åt affären. Köparen amorterar i regel direkt till institutet, sedan man därifrån underrättat köparen om att kontraktet övertagits från säljaren. Institutet bokför och följer upp amorteringarna. — Om säljaren överlåtit sin fordran till finansiären utan att denne har regressrätt 2 gentemot säljaren (ett system som börjat tillämpas inom radio- och TV-handeln och även försöksvis inom bilhandeln) h a r detaljisten inte heller några vidare bekymmer beträffande köparens sätt att sköta sina betalningar. Institutet tar h ä r således hela risken. Om emellertid säljarens fordran överlåtits på finansiären så att den senare h a r hel eller delvis regressrätt gent-

1 I vissa fall sker inte någon regelrätt diskontering, utan säljaren får hos avbetalningsfinansieringsinstitutet en kredit i räkning mot säkerhet i avbetalningskontrakten eller -växlarna. 2 överlåtelse av en fordran mot vederlag utan regressrätt borde kanske rätteligen kallas försäljning och inte diskontering.

56 emot säljaren (det vanliga förfarandet i flertalet branscher) blir kontraktet, om köparen inte betalar, återdebiterat på säljaren. Denne kan då få fortsätta kravverksamheten, ev. driva ärendet vidare till återtagning och lagsökning. Förlusten och kostnaderna kan helt få bäras av säljaren eller delas mellan denne och finansiären beroende på avtalets utformning. I den mån avbetalningskontraktet kompletterats med växlar h a r finansiären ofta avtal med säljaren som innebär att den förre vid utebliven betalning ej låter en växel gå i protest vid förfallodatum utan får den inlöst av säljaren vilken sedan i sin tur söker göra sig betald hos köparen. Om säljaren däremot valt att själv behålla fordringarna och alltså inte anlitat utomstående finansiär, får han givetvis själv bevaka och bokföra amorteringar, sköta kravverksamheten, föranstalta om inkassering, återtagning och lagsökning; ev. förluster bärs givetvis också av honom själv. Det finns dock vissa möjligheter att genom kreditförsäkring skydda sig mot förluster på kundfordringar. Avbetalningsfinansieringsinstituten kräver som regel när det gäller andra konsumtionsvaror än bilar inte att kontraktet skall kompletteras med växlar. För bilinstituten har hittills växlar krävts, men dessa har på senare tid i viss utsträckning ersatts med reverser. F ö r detaljhandlare som väljer att bankfinansiera Sina avbetalningsfordringar är det dock som regel växlar som används som finansieringsinstrument; bankerna är ju föga intresserade av att som säkerhet få äganderätten till eller rätten att återta en varaktig konsumtionsvara. Banken h a r dock alltid möjligheten att gå direkt på säljaren och detta förfaringssätt är också det vanligaste. I icke ringa utsträckning

förekommer dock att detaljhandlare lämnar avbetalningskontrakt som säkerhet för bankkredit. Avbetalningsväxlar kan antingen diskonteras eller belånas i bank. Vid diskontering överlämnas växlarna till banken, som efter granskning lämnar växelbeloppet minus diskonteringsavgift och ränta till säljaren/utställaren. Vanligen h a r säljaren ett avtal med banken om en stående högsta gräns (diskonteringslimit) för växelkrediter. Genom en ändring i banklagen, vidtagen år 1965, utsträcktes kraftigt bankernas möjligheter att ge krediter med längre löptid än sex månader. Detta innebar betydande hanteringsmässiga förenklingar vid diskontering av växlar med lång löptid. — Om växlar av säljaren diskonterats i bank löser köparen växlarna antingen i banken eller hos säljaren. Numera finns det emellertid också ett annat system för bankfinansiering som framför allt tillämpas då säljaren h a r ett stående behov av finansiering av en större stock av växlar. Detta tillvägagångssätt — »avtal angående diskonteringskredit» (tidigare kallat lombardering) — kännetecknas av att ett stort antal växlar lämnas som säkerhet för en kredit av viss avtalad storlek i stället för att som vid diskontering individuellt behandla varje växel för sig. På detta sätt nedbringas hanteringskostnaderna. Används detta system, bibehåller också säljaren kontakten med köparen; denne löser sina växlar hos säljaren, som i sin tur löpande löser dem i banken. I valet mellan finansiering i bank resp. i avbetalningskreditinstitut aktualiseras också frågan om service i form av bokföring och fordringsbevakning m. m. I allmänhet tycks avbetalningsfinansieringsinstituten ha större möjligheter än bankerna att tillgodose krav

57 p å sådan service, låt vara att kostnader då givetvis tillkommer. Både bland banker och avbetalningsinstitut tillämpas ibland vid diskontering av växlar och kontrakt system med spärrkonto. Det innebär att säljaren inte får ut hela lånebeloppet utan måste låta en mindre andel (vanligen 5— 10 %) stå inne — oftast mot ränta — hos finansiären. Inom bankerna tycks man dock alltmer frångå detta system för att i stället tillämpa motsvarande "nderbelåning av säkerheterna.

Delbetalningskrediter

Avbetalningskrediten är den helt dominerande kreditformen bland de krediter som är b u n d n a till köp av en viss vara. Därjämte finns det emellertid krediter som är varubundna utan att därför falla under avbetalningslagen; de är således inte förenade med bl. a. äganderättsförbehåll. Men dessa kredittyper är inte institutionaliserade på samma sätt som de flesta konsumtionskreditformer och följaktligen svårare att identifiera och sammanfatta u n d e r en gemensam rubrik. Som »delbetalningskrediter» räknas h ä r leveranskrediter av olika slag, t. ex. sådana som lämnas då en vara beställs för senare hemsändning varvid räkning medsänds. Betalningsvillkoren kan ofta vara 30 dagar minus en viss rabatt, tre månader netto och längre kredit mot accept. I detaljhandeln förekommer det vidare att en vara köps med exempelvis tre månaders kredit mot erläggande av en tredjedel kontant, en tredjedel i slutet av andra månaden och resten i slutet av tredje månaden. I viss utsträckning torde det även förekomma att en säljare för en känd köpares räkning t. v. endast noterar en utlämnad varas värde utan att specificera kreditvillkoren. När det gäl-

ler ett »öppet köp» kan det vara svårt att i förstone avgöra om varan i fråga är såld på kredit eller skall anses ingå i säljarens lager. Normalt är det i dessa sammanhang fråga om relativt korta kredittider. Att det verkligen förekommer krediter av detta slag bestyrks i viss mån av utredningens intervjuundersökning, där de s. k. delbetalningskrediterna visade sig vara långt ifrån obetydliga. De u p p visade genomgående även kortare kredittider och högre handpenning, vilket man också kunde vänta — även om i stor utsträckning reguljära avbetalningskrediter kom att hamna inom denna kategori. Ofta utgår heller ingen ränta på dessa krediter. (Jämför dock den nämnda kassarabattmöjligheten samt växelalternativet!) Utomlands h a r vid tider när avbetalningskreditvillkoren stramats åt dessa mer informella varukrediter uppvisat en elasticitet i utbudet som motverkat syftet med de restriktiva åtgärder som riktats mot avbetalningshandeln. Det finns alltså skäl att intressera sig för dessa mer informella konsumtionskrediter. I motsats till vad som gäller avbetalningskontrakt och -växlar (undantag då växel ingått i transaktionen) h a r emellertid dessa krediter av kreditgivaren inte kunnat avyttras eller användas som säkerhet för upplåning. Utomlands — speciellt i USA — har det länge funnits företag som ägnat sig åt att köpa eller lämna krediter grundade på allmänna kundfordringar. Från slutet av 1963 h a r emellertid även i Sverige bildats företag med bl. a. detta syfte, vilket i princip resulterar i en ökad »likvidisering» av dessa typer av fordringar. Den snabbare kreditupplysningsverksamheten samt de nya »factoring»-företagens tillkomst (mer om dessa längre fram i detta kapitel) kan på

58 längre sikt tänkas bidra till en tillväxt av dessa mer informella krediter.

Kontokredit

Med kontokredit avses en kredit som inte lämnas i samband med köp av viss vara utan vid köp av ett visst varusortiment — det sortiment som förekomm e r i säljarens affär (er), om nu kontosystemet är knutet till ett visst företag — eller till ett antal detaljhandlares sortiment, i den mån kontosystemet omfattar flera företag. Kontokrediten har länge varit vanlig inom handeln med livsmedel samt en del andra mindre dyra konsumtionsvaror. Bl. a. inom den gamla brukshandeln förekom regelmässigt löpande kreditgivning till brukets anställda. Numera förekommer kontokredit i flera olika former. Utmärkande för kontosystemet är, som ovan nämnts, att k r e d i t lämnas vid köp i viss affär eller vissa affärer. Vidare får skuldbeloppet vid varje tidpunkt uppgå till högst ett visst avtalat belopp (undantag förekomm e r beträffande formaliteten i den kredit»limit» som kontot innefattar). Någon formell säkerhet krävs inte för krediten i fråga och kontot är »revolverande», dvs. en amortering ger automatiskt utrymme för ny skuldsättning upp till den avtalade maximikrediten. — När det gäller återbetalningarna varierar p r i n c i p e r n a : i en del fall skall hela v ä r d e t av en kontoköpt vara erläggas inom viss stipulerad tid; i andra fall s k e r regelbundna amorteringar av avtalad storlek (normalt en viss andel av den avtalade maximikrediten eller av det utnyttjade kreditbeloppet). Det kan givetvis diskuteras huruvida ett enmånadskonto, där skulden vid varje månads slut bringas ned till noll, skall betraktas som ett revolverande konto. Även beträffande prissättningen

på kontokrediter finns det skillnader mellan de olika kontosystemen. I somliga fall utgår således ingen avgift, medan i andra fall kreditavgift fastställs enligt varierande grunder, ibland i form av mistad kassarabatt. Många varuhus och större detaljhandelsföretag h a r sedan länge haft egna kontosystem, framför allt vid försäljen av s. k. shoppingvaror men även varaktiga konsumtionsvaror som radio, TV och hushållsmaskiner. Kredittiderna håller sig i allmänhet under ett år. Vissa kontosystem är mer »kontanthandelsbetonade» med korta kredittider (1—2 månader) och där hela värdet av de varor som köpts u n d e r en månad likvideras vid månadens eller påföljande månads slut. Andra system har längre kredittider (6—12 månader) varvid inköpen likvideras successivt genom vissa fastställda amorteringar. De förstnämnda, kortfristiga, kontosystemen är ofta avgiftsfria, medan man vid amorteringskontosystem som regel tar ut en avgift. På vissa platser i landet h a r man bildat »kontoringar», dvs. flera detaljhandlare h a r slutit sig samman (som delägare eller medlemmar) i ett kontosystem. Hushåll som godtagits som kontoinnehavare får enligt detta system handla på givna kreditvillkor i de anslutna affärerna. Den största av dessa lokala kontoringar är Stockholms Konto-Ring AB som bildades i början av 1959. Delägare i företaget är detaljister i Stockholmsområdet. Den kredit som tillhandahålls hushållen är ett amorteringskonto på högst ca tio månaders kredittid. Det månatliga amorteringsbeloppet utgör en tiondel av kreditlimiten. Kostnaden utgörs av en årsavgift (f. n. 5 kr.) samt en månatlig kreditavgift av 1 % räknad på den utestående skulden. Likvideras en skuld inom en månad uttag ingen kreditavgift. I avgifterna in-

59 går en viss försäkringspremie. Stockholms Konto-Ring AB tjänstgör närmast som en avräkningscentral gentemot delägarna och systemets bankförbindelse. Härför erlägger delägarna visst kostnadstäckningsbidrag. Finansieringen ordnas så att banken mot säkerhet i kundfordringarna ger kredit direkt till de anslutna detaljhandlarna. Köparna betalar till kontoföretaget som sedan verkställer avräkning av influtna belopp gentemot delägare resp. bank. Under senare delen av 1959 och början av 1960 bildades på affärsbanksinitiativ ytterligare fem kreditkortsföretag 1 , övervägande med Stockholm som arbetsområde. Under loppet av 1960 sammanslogs dessa företag till två, och i början av 1962 sammanslogs slutligen dessa i sin tur till ett företag, Köpkort AB. Detta företag bedriver sin verksamhet över hela landet och har ca 5 000 anslutna detaljhandlare. Företaget ägs av tre företag som står affärsbanker nära. I finansieringen deltar tolv affärsbanker. Kontoinnehavaren skall betala sin skuld på tio månader (juli och december är amorteringsfria). Avgiften uppgår f. n. (januari 1966) till 1,2 % p e r månad på det månatliga utestående beloppet. Kreditavgift utgår inte, om skulden amorteras månaden efter den då köpen gjordes. Försäkring för täckandet av nedsatt betalningsförmåga vid olycksfall och sjukdom ingår i avgiften liksom också en livförsäkring som befriar dödsboet från betalningsplikt. Bakgrunden till bildandet av dessa kreditkortsföretag var dels den »mindre» detaljhandelns önskan att kunna konkurrera med de större detaljhandelsföretagen och varuhusen i fråga om kreditservice; dels inverkade sannolikt det förhållandet att vanlig avbetalningskredit ofta inte kunde komma i fråga; äganderättsförbehåll var kanske mindre lämpligt på grund av

varans art (kläder, skor, handväskor etc.) eller avbetalningsavgiften kom att framstå som speciellt hög, t. ex. vid avbetalningsköp av billigare varaktiga konsumtionsvaror. Det senare förhållandet beror ju i sin tur på att kostnaderna för kreditgivning till en del består av en fast styckkostnad per kredit, oavsett dennas storlek (se kapitel 4). Den kontokredit som beviljas står vanligen i viss proportion till vederbörandes årsinkomst — 10 % är en ofta tillämpad regel. Stockholms KontoRing AB och Köpkort AB beviljar dock vanligen inte högre kredit än 3 000 kr. I Stockholms Konto-Ring AB och Köpkort AB, liksom även inom andra kontosystem, får den kreditsökande om krediten beviljas ett kontokort av plast som måste uppvisas vid köp. Kortet används också när säljnotorna präglas med vederbörandes namn, kontonummer, m. m. I Köpkort AB:s system kan detaljhandlaren redan samma dag som försäljningen gjorts få likvid för kreditförsäljningen i bank som samarbetar med Köpkort AB. Av detaljhandlaren tar Köpkort AB ut en fast serviceavgift som halvårsvis och i förskott debiteras detaljhandelsföretaget. Detta får också betala en viss inträdesavgift. Även inom Stockholms Konto-Ring AB betalar, som tidigare nämnts, de anslutna detaljhandelsföretagen en avgift för kontoföretagets service. Riksomfattande kreditkortssystem förekommer också för köp av restaurangvaror och -tjänster. Dessa är emellertid inte öppna för andra än företag och 1

Termen kreditkort eller kontokort hänför sig till att inköpsbeviset för de olika kontosystemen i allt högre grad kommit att utgöras av ett plastkort. Någon reell skillnad mellan kreditkorts- eller kontokortskredit å ena sidan och kontokredit utan kort å den andra sidan kan inte sägas föreligga.

60 juridiska personer och saknar därför i detta sammanhang intresse. Kredittiderna är också korta — 30 dagar synes vara regel. Oljebolagen tillämpar kreditkortssystem för köp av varor och tjänster vid servicestationer knutna till resp. företag. Denna kreditmöjlighet är dock till skillnad från restaurangkorten även öppen för privatpersoner. Den större delen av dessa konton torde dock ha anknytning till företagssektorn. Det finns vissa olikheter i villkoren mellan systemen, men de principer som tillämpas är i stort sett desamma. Någon kreditavgift synes sålunda i allmänhet inte tas ut — förutom en faktureringsavgift på f. n. i allmänhet 2 kr. per faktura. Utom drivmedel, olja och service gäller kontokrediten även för köp av tillbehör av olika slag. De effektiva kredittiderna synes i allmänhet ligga mellan en och två månader.

Företagsbundna konsumtionslån

Förutom avbetalnings- och delbetalningskrediterna, som ju är varubundna, dvs. endast utbjuds tillsammans med en viss vara, och de företagsbundna kontokrediterna finns det på marknaden även vissa låneformer med begränsat användningsområde.

Låneköp Till dessa krediter hör främst Kooperativa förbundets (KF:s) låneköp och de liknande konstruktioner som efter låneköpens introduktion uppstått inom den enskilda handeln. Dessa företagsbundna lån liknar kontokrediterna såtillvida att de finns att tillgå i en viss krets butiker; liksom avbetalnings- och delbetalningskrediter beviljas de endast i samband med köp av en viss vara, och samtidigt h a r själva krediten en teknisk

utformning som i allt väsentligt överensstämmer med ett vanligt banklån. Bakgrunden till att KF efter beslut 1945 lanserade låneköpet var att man önskade tillgodose hushållens kreditbehov utan att därför tillämpa avbetalningssystemet, vilket förbundet länge varit kritiskt inställt emot. Låneköp medges för varaktiga konsumtionsvaror, och kreditbeloppet får inte uppgå till mer än 20 % av kredittagarens årslön eller i allmänhet högst 6 000 kr. Den längsta kredittid som beviljas är 20 månader. Räntan är en s. k. rak ränta (för förklaring av uttrycket se kapitel 4 ) : 3 % för 5 månaders kredit, 572 % för 10 månaders kredit och 10 % för 20 månaders kredit. Låneköp kan erhållas i konsumtionsförenings butik resp. anslutna varuhus. För att få sådan kredit måste vederbörande bl. a. vara medlem i den lokala konsumtionsföreningen. Man gör också en allmän kreditbedömning. En handpenning på minst 10 % erfordras; resten får köparen, genom undertecknandet av en lånerevers, som lån från Sparbankernas Bank AB. När banken fått reversen utbetalas lånebeloppet till konsumtionsföreningen resp. varuhuset. Lånet garanteras till sin huvudsakliga del genom borgen från ett dotterföretag till KF, Föreningen Garanti, och en mindre del av lånebeloppet ( = bruttomarginalen på den försålda varan) av den konsumtionsförening inom vars område försäljningen skett. Vid låneköp är köparen berättigad till vanlig återbäring, eftersom säljaren får kontant likvid för varan. Varken långivaren eller KF h a r något äganderättsförbehåll i den försålda varan. Köplån

1959 infördes, på initiativ av Sveriges Köpmannaförbund, i den privata handeln kreditformen köplån, som i vä-

61 sentliga drag liknar KF:s låneköp. Detta inträffade u n d e r en period då man på flera håll lanserade nya kreditformer och tidpunkten sammanföll f. ö. med en period av expansion för låneköpens del. Enligt detta system avtalar den lokala köpmannaföreningen med en sparbank på orten att denna skall finansiera lånen. Ansökan om lån riktas till resp. sparbank, som också verkställer kreditprövningen. Lånebeloppet utgör lägst 400 kr. och högst 3 000 kr. (i undantagsfall 5 000 kr.) och beviljas för köp av varaktiga konsumtionsvaror. Låntagaren får lånet i form av en betalningsanvisning som gäller som likvid i butiker anslutna till Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Trävaruhandlareföreningars Centralförbund och Sveriges Hantverks- och Industriorganisation. (De senare förbunden anslöt sig efter h a n d till köplånesystemet.) Betalningsanvisningen inlöser säljaren i sin tur i sparbanken, och han erhåller då anvisningens nominella belopp minus en avgift uppgående till 2 %. Köparen betalar till sparbanken en ränta på f. n. i regel 8 % på det vid varje tidpunkt utestående kreditbeloppet, vilken erläggs i förskott. Kredittiden får uppgå till lägst 6 och högst 20 månader. Handpenning behöver inte lämnas och under juli och december behöver inga amorteringar göras. Eftersom krediten enligt köplånesystemet — i likhet med låneköp — är ett banklån, förekommer inget äganderättsförbehåll i varan, utan lånet utgör en borgensfri kredit. Till skillnad från låneköp ligger kreditrisken hos kreditgivaren/banken. Privatköplån

Kort tid efter det Sveriges Köpmannaförbund introducerat köplånen tog Sveriges Hantverks- och Industriorganisa-

tion, Sveriges Trävaruhandlareföreningars Centralförbund och Sveriges Köpmannaförbund initiativet till en liknande låneform i samarbete med affärsbankerna, benämnd privatköplån. Lånet, vilket söks hos en affärsbank, får användas för köp av varaktiga konsumtionsvaror och för finansiering av arbeten i samband med reparationer och installationer. Minsta lånebelopp är 500 kr., högsta lånebelopp är 3 000 kr. (i undantagsfall 5 000 k r . ) . Amorteringstiden är 9 till 18 månader, varvid juli och december kan göras amorteringsfria. Lånet utbetalas, i likhet med köplånen, i form av betalningsanvisningar vilka gäller som likvid i affärer anslutna till någon av de n ä m n d a organisationerna. Anvisningarna inlöses av banken till nominella värdet minus ett avdrag på 2 %. Låntagaren betalar dels en avgift motsvarande 4 Va % per år beräknad på det ursprungliga lånebeloppet, dels en avgift uppgående till 1 kr. per amortering. Livförsäkring för kapitalbeloppet ingår i avgiften. Ingen handpenning erfordras, och krediten är inte förbunden med lämnande av vare sig real- eller namnsäkerhet. Köplånen är liksom framför allt privatköplånen av mycket liten omfattning. Kapitalvarulån

Våren 1964 började man inom några sparbanker på försök tillämpa en ny låneform, kallad kapitalvarulån. Sådana lån erhålls i detaljhandelsbutiker som har sparbankens tillstånd att förmedla sådana lån. Lånebeloppet är lägst 500 och högst 6 000 kr.; amorteringsperioden är lägst 6 och högst 20 (i undantagsfall 30) månader. Juli och december kan göras amorteringsfria. Minst 10 % av varans värde skall betalas kontant, liksom förskottsräntan (f. n. 9Va % ) , beräknad på vid varje tillfälle utestående skuld. Livförsäkring ingår.

62 Kreditgivaren, dvs. den lokala sparbanken, utbetalar lånebeloppet till den butik där inköpet gjorts och behåller äganderätten till den försålda varan till dess att kredittagaren fullgjort sina förpliktelser.

Allmänna

konsumtionskrediter

Jnder denna rubrik skall ett antal krelitformer presenteras som inte är knutna vare sig till en viss vara (ex.: avbetalningskredit) eller till en viss inköpskälla (ex.: kontokredit, låneköp). De kreditformer som behandlas nedan kan också sägas ha det gemensamt att de kan disponeras för vilka ändamål som helst, alltså även för inköp av annat än varaktiga konsumtionsvaror. Även om krediternas användningsområde i några fall anses vara begränsat till inköp av vissa typer av varor, finns det ingen möjlighet att kontrollera h u r de i själva verket används; krediterna kan följaktligen sägas stå öppna för valfritt ändamål. Privatpersoner som kunnat prestera bankmässiga säkerheter, antingen realsäkerhet (inteckningar, värdepapper) eller namnsäkerhet (borgen), har sedan länge haft möjligheter att låna i bank och sparbank för finansiering av exempelvis konsumtionsutgifter, låt vara att tillgången på sådana krediter kan fluktuera med kreditmarknadsläget. Däremot saknas i Sverige en marknad för belåning av lösöre i ett hushåll; den enda möjligheten är pantsättning i pantlånekontor. Lösörebelåning, s. k. chattel mortgage, förekommer däremot i USA bl. a. för bilar. Ett lån av denna typ h a r i p r i n c i p samma karakteristika som ett lån mot inteckning i fast egendom. Tidigare har svenska hushåll som saknat enligt svensk lagstiftning belåningsbara säkerheter varit hänvisade till andra

kreditformer, främst då avbetalningskredit. Men denna kreditform karakteriseras även vid stora kreditbelopp och små kreditrisker av höga effektiva räntesatser jämfört med exempelvis borgenslån. Orsakerna till detta torde vara dels det ganska komplicerade finansieringsmönstret som ofta medför betydande hanteringskostnader inom flera led i en finansieringskedja, dels det faktum att kreditavgifterna inte avpassas individuellt, vilket medför att även synnerligen kreditvärdiga avbetalningsköpare får betala samma avbetalningstillägg som mer tveksamma fall. Sparlån

Under 1950-talets senare hälft började svenska affärsbanker och sparbanker intressera sig för den potentiella marknad på konsumtionskreditområdet som utgjordes av hushåll med medelhöga och högre (samt säkra) inkomster men utan möjlighet att prestera den realeller namnsäkerhet som fordras för ett ordinarie banklån. Början gjordes 1956 då flera sparbanker introducerade de s. k. sparlånen. Denna låneform tillämpas nu av de flesta sparbanker, och sedan 1957 har också affärsbankerna successivt infört sparlån. Sparlånen är en borgensfri kredit, som utlämnas till en person som under en viss tid presterat ett regelbundet sparande i sparbanken eller affärsbanken. Låntagaren förbinder sig sålunda att på sparkonto i banken regelbundet sätta in minst 50 och högst 500 kr. i månaden (högsta lånerättsgrundande månatliga sparbelopp). Räntan är densamma som för pengar insatta på kapitalsamlingsräkning. (Sparlånekontot kan även kombineras med exempelvis lönsparkonto och egnahemssparkonto.) Efter 10 månader h a r vederbörande rätt att i banken låna lika mycket som det då innestående beloppet; efter 15 må-

63 nåder en och en halv gång sparbeloppet och efter 20 m å n a d e r två gånger sparbeloppet. Det högsta lånerättsgrundande sparbeloppet ( = högsta lånebeloppet) är 20 000 kr., varav 15 000 kr. utan särskild säkerhet (maximalt tillåtet enligt banklagen); för överskjutande belopp måste säkerhet ställas. Amorteringstiden är i allmänhet lika med spartiden, dock högst 5 år. Lånekostnaden synes f. n. i sparbankerna allmänt vara 8 å 9 % räknat på det vid varje tillfälle Utestående lånebeloppet, medan affärsbankerna tillämpar en s. k. rak ränta av 4Va % på det ursprungliga lånebeloppet. Härtill kommer en uppläggningsavgift på 10 kr. och en amorteringsavgift på 1 kr. Innan de nya formerna för kreditvärdighetsbedömning utbildats var det svårt att snabbt få tillförlitliga kreditupplysningar om en lånesökande. I detta läge framstod ett regelbundet sparande som något som visade att den presumtive låntagaren hade seriösa avsikter med sin planerade upplåning; samtidigt borde han då också rimligen kunna klara av en månatlig amortering av ungefär samma storlek som det tidigare sparbeloppet. Om vederbörande likväl fick svårigheter att klara av amorteringarna, borde det förhållandet att hans insats av »eget kapital» (— sparbeloppet) i den köpta varan i många fall kunde beräknas till bortåt 50 % innebära att banken fick en viss säkerhet även om det skulle gå så långt som till lagsökning. Innan man genom ändringar i 1955 års banklag resp. sparbankslag gjorde det möjligt för dessa kreditinstitut att lämna krediter utan formell säkerhet ordnades säkerhetsfrågan på så sätt att vissa banker och sparbanker närstående företag gick i borgen för fordringsbeloppet. Detta system liknar det som KF via sitt dotterföretag Föreningen Ga-

ranti tillämpar för sina låneköp gentemot kreditgivaren, Sparbankernas Bank AB. Samma system tillämpades till en början även för de nedan omtalade s. k. privatlånen. Privatlån

Mot slutet av år 1958 introducerade någr a svenska affärsbanker de s. k. privatlånen, en form av direkt långivning till privatpersoner utan formella säkerhetskrav som numera utbjuds av praktiskt taget alla affärsbanker. Denna form av standardiserad bankutlåning direkt till konsumenterna hade tidigare u n d e r år 1958 gjort en ganska uppmärksammad debut i Storbritannien på initiativ av Midland Bank, och den spred sig sedan till flera europeiska länder. F ö r att få ett privatlån behöver man prestera varken förskottssparande eller formell säkerhet; det räcker med att banken bedömer den lånesökandes inkomster och allmänna vandel såsom tillfredsställande. Det högsta lånebelopp som kan komma i fråga är i allmänhet 5 000 kr., i undantagsfall 15 000 kr. Den längsta amorteringstiden är 24 månader, i undantagsfall 36 m å n a d e r . Kreditavgiften uppgår f. n. till 5 ZU % räknat på hela lånebeloppet, vartill kommer en uppläggningsavgift (f. n. 10 kr.) och en amorteringsavgift (1 kr. per amortering). Även sparbankerna tillämpar en liknande låneform, blancokredit. Bäntan är f. n. i allmänhet ca 9 % räknat på det utestående beloppet. Checklöneräkningskredit

Sommaren 1963 introducerade ett par affärsbanker en kreditform som ansluter sig till innehav av checklöneräkning. En person som haft och skött sin checklöneräkning under minst ett halvt år kan sålunda erhålla en kredit i räkning att disponeras för valfritt ändamål upp-

64 gående till 1 000, 2 000 eller 3 000 kr. Ingen formell säkerhet erfordras. Kreditkostnaderna består dels av en årlig avgift på 2 % av den beviljade krediten, dels en årlig ränta på f. n. 7 % beräknad på det vid varje tidpunkt utestående fordringsbeloppet. Någon araorteringsplan fastställs inte, utan krediten kan disponeras under en följd av år. Checklöneräkningskrediten är således, i likhet med en kontokredit, en stående, revolverande kredit. De flesta affärsbanker har ännu inte formellt infört checklöneräkningskredit, men det finns möjlighet att hos affärsbanker efter ansökan få borgensfri kredit i checkräkning med eller utan anslutning till checklönekonto på villkor liknande dem som ovan nämnts. Statliga bosättningslån

Införandet av statliga bosättningslån (1937) hade, liksom ett flertal andra åtgärder vid denna tid, en befolkningspolitisk motivering. Så småningom h a r det emellertid skett en förskjutning i motiveringen, och numera torde syftet med bosättningslånen närmast vara att underlätta finansieringen vid bosättning för sådana hushåll där den reguljära konsumtionskreditmarknadens ränte- och amorteringsvillkor är alltför betungande. Ett mer begränsat socialt syfte har således efterträtt det befolkningspolitiska. "Vid bedömningen av låneansökningarna tillämpas parallellt två p r i n c i p e r : dels skall lånen inte ges till andra hushåll än sådana som bedöms kunna återbetala krediten, dels skall lån inte beviljas sådana hushåll som h a r möjlighet att klara de ränte- och amorteringsvillkor som gäller på marknaden. Den svåra balansgången mellan kraven på bankmässig långivning å ena sidan och ett socialt syfte å den andra belyses bl. a. av den jämfört med vanlig bank-

utlåning högre förlustprocenten. Antalet avslag på låneansökningar till följd av att den lånesökande haft för hög inkomst h a r också varit ganska stort. Det senare förhållandet belystes bl. a. i en utredning rörande bosättningslåneklientelet som socialstyrelsen 1961 lät utföra i samarbete med riksbanken. Ansvaret för bosättningslånepolitiken ligger närmast hos socialstyrelsen, medan riksbanken förvaltar bosättningslånefonden och h a n d h a r låneansökningar m. m.; det senare sker bl. a. med hjälp av ortsombud som utses inom varje kommun. — Som ett resultat av 1961 års utredning h a r man sedermera gjort vissa ändringar i förordningen rörande statliga bosättningslån. Bl. a. h a r lånegränsen numera höjts till 5 000 kr. Bosättningslån kan erhållas av trolovade, äkta makar och ogift moder med minderårigt barn för inköp av möbler och andra bosättningsföremål liksom också för köp av redskap och verktyg för familjens försörjning. Lånebeloppets storlek fastställs efter individuell prövning. Lån beviljas i allmänhet inte makar med en sammanlagd inkomst av mer än 25 000 kr. Lånen utbetalas i regel kontant till låntagaren; i vissa fall utbetalar riksbanken likviden till vederbörande bosättningsaffär. Amorte* ringstiden är i regel 5 år, ibland ändsr upp till 8 år. Räntan är den för varje budgetår fastställda normalräntan (f. n. 5V4%) räknad på det utestående beloppet. Amorteringsfrihet kan vanligen beviljas för högst 3 år. I allmänhet krävs ingen annan säkerhet än låntagarens egen revers. övriga låneformer

Det finns givetvis också andra låneformer och lånekällor än dem som ovan nämnts. Lån mellan privatpersoner är vanliga, vilket framgår av utredningens intervjuundersökning, liksom även lån

65 från företag till anställda. Hos pantlånekontoren finns möjligheter att mot säkerhet i mindre lösören erhålla lån som kan användas till konsumtionsändamål, och hos lånekassor och bankirfirmor finns möjligheter för privatpersoner att mot säkerhet i värdepapper, speciellt premieobligationer, och även andra säkerheter erhålla lån. Utomlands förekommer att privatpersoner, oftast personalen på en arbetsplats, går samman för att genom tillskott av inlåningsmedel finansiera utlåning bl. a. för konsumtionsändamål inom den egna kretsen. Oftast bidrar arbetsgivaren med lokaler, kontorsmaskiner etc. I USA där dessa organisationer benämns Credit Unions, har denna utlåningsform alltmer vuxit i betydelse. Sådan verksamhet förekommer dock ej i Sverige, bl. a. eftersom de legala förutsättningarna för sådan verksamhet synes vara oklara.

Konsumtionskreditmarknaden institutionella företeelser

—

vissa

Avbetalningsfinansieringsinstituten

Såsom framgått av det föregående finns det på den svenska kreditmarknaden ett antal företag som bedriver finansieringsverksamhet genom att belåna eller köpa avbetalningskontrakt och -växlar. De stora dragen i deras verksamhet berördes tidigare i samband med den allmänna beskrivningen av finansieringsvägarna och -möjligheterna på avbetalningskreditmarknaden. Vi skall här återge och kommentera vissa data rörande dessa institut. Uppgifterna härrör från en enkät bland avbetalningsfinansieringsinstituten som utredningen låtit utföra. — Det bör nämnas att uppgifterna i vissa fall baseras på uppskattningar från de berörda företagen, samt att det i något fall på grund av 5—514780

sa operationer torde dock inte påverka den allmänna bilden av verksamhetens struktur och utveckling. I undersökningen ingick 15 avbetalningsfinansieringsinstitut. Ett av dessa upphörde 1961, varför företaget uteslutits ur den nedanstående redovisningen. Fyra av de undersökta företagen startade sin verksamhet under åren omkring 1930 (1928—1936) och sju stycken omkring 1960 (1957—1961). De tre övriga påbörjade sin verksamhet åren 1942, 1947 resp. 1950. Av de fyra företag som bildades omkring 1930 avsåg två finansiering av radioapparater, och av de sju som bildades omkring 1960 avsåg fem uteslutande bilfinansiering, medan ett avser bilfinansiering tillsammans med annan finansiering. Tio av de fjorton bolag som ingår i undersökningen är nära lierade med tillverkare resp. distributörer och ägnar sig uteslutande eller företrädesvis åt finansiering av resp. företags produkter. Av de fyra fristående finansieringsföretagen ägnar sig två åt enbart finansiering av bilar och transportmedel och de två övriga åt avbetalningsfinansiering i allmänhet. Ett av de sistnämnda har i sin verksamhet ett icke obetydligt inslag av bilfinansiering (personbilar). Det är uppenbart att det i många fall är likgiltigt huruvida en tillverkare eller distributör av varor som säljs på avbetalning låter finansieringen ske i den egna rörelsen eller om man låter bilda ett särskilt företag för denna verksamhet. Därför blir den h ä r gjorda redovisningen av företag som ägnar sig åt avbetalningsfinansiering i viss mån godtycklig. Det h a r ändock bedömts vara av visst intresse att redovisa det insamlade materialet. I tabell 3 : 2 ingår tolv av de undersökta fjorton finansieringsbolagen. Ett

66 Tabell

3:2. Finansieringsbolagens1

Tillgångar 1 Accepter, kundfordringar 3 övriga tillgångar

tillgångar

och skulder

1960—1963

(milj.

302 70 27

415 67 38

437 56 51

467 82 50

•599

194 84 13 63 9 36

221 141 13 86 13 46

222 170 15 76 17 44

217 174 16 120 17

$44

kr.)

Skulder

8 Skuld till koncernbolag 9 Eget kapital

399 1

55 Tabellen omfattar följande företag: General Motors Acc. Corp. (Sverige-filialen), AB Motorfinans, AB Volvofinans, AB Autofinans, Scania Vabis Bilfinans AB, Södertälje Bilkredit AB, AB Autokredit, AB Svensk Bilkontroll, Bationell Finansiering AB, AB Nova, Finansierings AB Vendor samt Kundkredit AB.

brutet räkenskapsår gjorts intrapolering för att få fram kalenderårssiffror. Desh a r uteslutits eftersom det inte bedrivit verksamhet under hela perioden, och ett annat h a r utelämnats eftersom det inte h a r andra tillgångar och skulder än fordran och skuld till moderföretaget (finansieringsrörelsen bedrivs i kommission). De studerade företagens tillgångar växte 1960—1963 med 200 milj. kr. eller 50 %, främst till följd av en ökning av accepter och kundfordringar. Dessa ökade med 165 milj. kr. Posten lagerkrediter, som h ä r r ö r från två bilfinansieringsbolags finansiering av lager i detaljhandelsledet, expanderade måttligt. Posten övriga tillgångar, som nära fördubblades, omfattar bl. a. banktillgodohavanden utgörande säkerhet för utestående egna accepter. Den ökande rörelsen finansierades främst genom en ökning av volymen egna accepter. Mellan 1960 och 1963 ökade dessa med 90 milj. kr., vilket motsvarar 45 % av totala finansieringstillskottet. Användandet av sådana skuldbevis h a r under senare år spritt

sig till allt flera institut. Denna form av finansiering liknar i någon mån sådan inlåningsfinansiering som tillämpas av finansinstitut utomlands, bl. a. i Storbritannien. (I det senare landet finns f. ö. särskild lagstiftning härför — Depositors' Act.) Därnäst i betydelse kom skuld till koncernbolag, som ökade med 57 milj. kr. eller 30 % av tillskottet av finansieringsmedel. Affärsbankskredit ökade 23 milj. kr., och posten övriga skulder med 19 milj. kr., vardera motsvarande ca 10 % av totala tillskottet av finansieringsmedel 1960 —1963. Eget kapital och reverslån ökade sammanlagt med ca 11 milj. kr., motsvarande ca 5 % av finansieringstillskottet. Den dominerande tillgångsposten utgörs genomgående av accepter och kundfordringar. Vid utgången av 1963 svarade dessa för 78 % av tillgångarna. Lagerkrediter svarade för 14 % och övriga tillgångar för 8 %. Bland skulderna dominerar affärsbankskredit (36 % ) , följd av egna accepter (29 %), skuld till koncernbolag (20 % ) , övriga skulder (9 %) samt re-

67 verslån och eget kapital (vardera ca 3 % ) . F ö r de fyra bolag som inte är knutna till varufabrikant eller -distributör är bankkrediter den helt dominerande skuldposten. 1963 svarade bankkrediterna sålunda för 72 % av skulderna, posten övriga skulder för 18 %, reverslån för 7 % och eget kapital för 3 % av skulderna. För de finansieringsbolag som bedrev verksamhet hela tioårsperioden 1954—1963 (sammanlagt 6 st.) noteras en ganska betydande expansion av finansieringsverksamheten: accepter och kundfordringar ökade från nära 90 milj. kr. till drygt 330 milj. kr., dvs. med nära 250 milj. kr. eller 280 %. Till denna i relativa tal kraftiga ökningstakt bidrog i hög grad fordringar avseende lastbilar och andra produktionsfordon: dessa ökade med 140 milj. kr. till 200 milj. kr. eller med 240 %. Fordringar avseende konsumtionsvaror ökade från 30 milj. kr. till 130 milj. kr. eller med 330 %. I stor utsträckning beror finansieringsinstitutens expansion på att fordringsförvaltning överflyttats från marknaden utanför instituten till dessa; de nämnda expansionstalen kan inte tas till intäkt för en bedömning av den totala avbetalningskreditskuldens expansion. Av det sammanlagda beloppet kundfordringar och accepter hos 14 avbetalningsfinansieringsinstitut vid utgången av 1963, 510 milj. kr., avsåg hälften (255 milj. kr.) lastbilar och andra produktionsfordon. Av de övriga 255 milj. kr., som (huvudsakligen) representerade konsumtionsvaror, bestod drygt 100 milj. kr. av fordringar avseende personbilar, medan resten (150 milj. kr.) sålunda avsåg andra konsumtionsvaror än bilar. Av den totala konsumtionskreditskulden i december 1963 kan uppskattningsvis ea 20 % bedömas vara fi-

nansierad av avbetalningsfinansieringsinstituten. f Enligt en undersökning som dåvarande bank- och fondinspektionen lät utföra avseende bankernas engagemang med företag som idkar försäljning och finansiering av motorfordon, uppgick den 31 mars 1962 värdet av diskonterade och lombarderade avbetalningskontrakt och -växlar avseende personbilar till 424 milj. kr.; och motsvarande siffra för lastbilar, bussar och traktorer etc. var 345 milj. kr. Enligt utredningens enkät till finansbolagen uppgick den 31 december 1961 dessas engagemang för personbilar till 97 milj. kr. samt för lastbilar och liknande till 247 milj. kr. Finansbolagens kontrakt och växlar kan som regel antas vara diskonterade eller lombarderade i bank resp. ställda som säkerhet för utestående egna accepter (»finansväxlar»). De anförda siffrorna antyder då att avbetalningsfinansieringsbolagens andel av fordringsstocken avseende personbilar är betydligt lägre (23 %) än beträffande lastbilar och övriga »produktionsfordon» ( 7 2 % ) . Personbilskontrakten och -växlarna skulle med andra ord i betydligt högre grad gå direkt till bankerna utan mellanled i form av avbetalningsfinansieringsinstitut. — Härvid förutsätts då bl. a. att andelen kontrakt och växlar som finns kvar ute på marknaden utan att komma in i finansbolagens och bankernas portföljer är jämnt fördelad på fordonstyperna; likaså förutsätts att tidsskillnaden på tre månader mellan utredningens enkät och bank- och fondinspektionens undersökning inte haft något betydande inflytande. Den antydda skillnaden mellan finansieringen av produktionsfordon och personbilar styrks även av omdömen från representanter för kreditinstituten.

68 »Factoring»- företagen

Med början 1963 har i Sverige, närmast efter amerikanskt mönster, bildats ett antal s. k. »factoring»-företag. Verksamheten går ut på att belåna eller köpa producent- och distributionsföretags kundfordringar, varigenom de senare företagen kan avlastas såväl finansieringsproblem som reskontraarbete och vidtagandet av inkassoåtgärder etc. Det torde väl närmast vara medelstora och mindre företag som anlitar dessa »factoring»-företags tjänster, eftersom de större företagen kan förmodas ha bättre möjligheter att förbilliga arbetet med kundfordringarna genom mekaniserade rutiner etc. »Factoring»-företagen synes i första hand inte avse att ägna sig åt finansiering etc. av konsumtionskrediter, men det är inte osannolikt att så småningom även konsumtionskrediter kommer att omfattas av verksamheten. Detta kan i så fall medföra att de finansieringsmässiga fördelar som avbetalningskrediterna tidigare haft gentemot kundkrediter lämnade utan säkerhet i varan tenderar att reduceras.

Kreditupplysning Den kreditupplysningsservice som funnits sedan länge h a r tillhandahållits av de reguljära kreditupplysningsbyråerna. Tidigare sysslade dessa övervägande med upplysningar om företag och juridiska personer, men numera spelar även uppdrag avseende fysiska personer stor roll. Det tar emellertid viss tid att skaffa in sådana kreditupplysningar och de blir förhållandevis kostsamma även när det gäller mindre kreditbelopp. I detaljhandeln har man därför dragit sig för att i större utsträckning anlita dessa byråers tjänster, och krediter h a r i

icke obetydlig utsträckning beviljats utan att ens en rudimentär kreditprövning gjorts. Legitimation h a r emellertid regelmässigt krävts vid kreditförsäljning, och i många fall h a r säljaren även begärt att få sända hem varan till köparen för att kunna bedöma om vederbörande h a r stadigvarande bostad. Det är emellertid tydligt att sådana åtgärder inte tillnärmelsevis kan ersätta en snabb och billig kreditupplysning. Mot slutet av 1950-talet blev de ogynnsamma konsekvenserna av den eftersatta kreditprövningen alltmer uppenbara, speciellt inom vissa branscher. Siffror från radio- och TV-branschen antyder att upp till vart femte kontrakt som diskonterats i avbetalningsfinansieringsinstitut blev återdebiterat på säljaren till följd av att köparen varit försumlig med betalningen. Enligt uppgift skulle risktäckningspålägget vid avbetalningsförsäljning i vissa fall ha uppgått till hela 5—6 % av försäljningspriset. Det är vidare inte otroligt att vissa av de konkurser och andra företagsnedläggelser som ägde rum vid denna tid kan ha orsakats av förluster på kreditförsäljning. I denna situation tog man från avbetalningsfinansieringsinstitutens sida initiativ till överläggningar med a n d r a berörda parter i syfte att klarlägga förutsättningarna för att få en bättring till stånd. Som ett resultat av dessa överläggningar upprättades 1959 Kreditregister AB av de fyra största kreditupplysningsbyråerna. Avbetalningssäljare och andra konsumtionskreditgivare kan mot en viss avgift ansluta sig som abonnent hos Kreditregister AB. Abonnenten förbinder sig då bl. a. att till Kreditregister AB överlämna uppgifter om inkassoåtgärder, återdebiteringar och andra betalningsanmärkningar som kredittagarna kan råka ut för. Abonnenterna ut-

69 görs av detaljhandlare, avbetalningsfinansieringsinstitut, kontoföretag, affärsbanker och sparbanker. Kreditregister AB registrerar löpande uppgifter om offentliga betalningsanmärkningar (växelprotester, lagsökningar m. m . ) , och får genom abonnenternas förfrågningar även uppgifter om hushållens kreditengagemang. En kreditupplysning från Kreditregister AB till en abonnent r ö r a n d e en privatperson innehåller således uppgifter om ev. betalningsanmärkningar; den ger också en bild av vederbörandes avvecklade och löpande kreditengagemang. Inkomst- och förmögenhetsuppgifter ingår däremot inte. Förfrågan kan göras telefon- eller brevledes, och kostnaden rör sig i båda fallen om några kronor. Kreditregister AB avger inte något omdöme huruvida kredit skall till- eller avstyrkas utan vidarebefordrar endast noterade data. Svar på förfrågan från abonnent ges delvis i kodform, och dessutom h a r abonnenterna fått förbinda sig att iaktta sekretess vad gäller erhållna uppgifter — allt i syfte att förhindra obehörig insyn. Kreditregister AB omfattar numera upplysningar om ca 2,6 milj. privatpersoner, och antalet abonnenter är omkring 5 000. Avbetalningsfinansieringsinstituten kräver numera i allmänhet att kontrakt som inlämnas för diskontering skall vara kreditprövade genom Kreditregister AB, och detta torde verksamt ha bidragit till registrets tillväxt. Ett tecken på att förhållandena inom radio-TV-handeln nu är mera tillfredsställande utgör det faktum att vissa finansieringsinstitut numera erbjuder sig att köpa kontrakten av återförsäljarna och alltså avstår från återdebiteringsrätten. Under senare tid har ytterligare en variant av kreditupplysningsverksamhet uppstått i form av abonnemangs-

möjlighet för kreditgivare på månatligen resp. en gång per tvåmånadersperiod utkommande register upptagande personer med betalningsanmärkning. Ej enbart offentliga betalningsanmärkningar finns här registrerade. Ett av dessa register utges i samarbete med en av de större inkassobyråerna. — Dessa senare instituts verksamhet går ju ut på att på uppdrag av kreditgivare söka erhålla likvid för förfallna fordringar hos kredittagare innan rättsliga åtgärder vidtas.

Kredit och försäkring

För flera konsumtionskreditformer gäller att den kreditavgift som köparen erlägger till en del består av en försäkringspremie. Försäkringen är avsedd att täcka långivarens risk, om låntagaren skulle avlida; i vissa fall gäller försäkringen även risker till följd av nedsatt amorteringsförmåga hos kredittagaren i fall av olyckshändelse eller sjukdom. Försäkringen kan också sägas täcka dödsboets återbetalningsrisk resp. låntagarens risk att vid sjukdom e. d. få en till följd av tidigare kreditköp ytterligare ansträngd ekonomi. Förutom de h ä r nämnda försäkringsformerna finns på den svenska försäkringsmarknaden också viss möjlighet för långivaren att försäkra sig mot risken att låntagaren av andra skäl än dödsfall eller sjukdom inte återbetalar krediten. Genom att anlita bankgaranti genom en affärsbank kan en långivare mot viss avgift »försäkra» ett fordringsbelopp för låntagarens ev. betalningssvårigheter. Men bankerna måste då enligt banklagen ställa större krav p å säkerhet för utfärdande av bankgärantier än vad som gäller när försäkringsbolag meddelar kreditförsäkringar. Koncession för direkt

kreditförsäk-

70 ring innehas f. n. av sex svenska försäkringsbolag. Av dessa är det emellertid endast ett (ett specialbolag för kreditförsäkring) som i nämnvärd omfattning ägnar sig åt sådan verksamhet. Att kreditförsäkring i Sverige endast bedrivs i begränsad omfattning har sin orsak i vissa missförhållanden på området på 1920-talet. Då förekom det bl. a. att kreditförsäkring erbjöds i syfte att gynna ackvisitionen inom andra försäkringsområden och då gjordes alltför stora eftergifter i fråga om gäldenärens förmåga att fullgöra sina betalningsförpliktelser. I det läget ingrep försäkringsinspektionen och fick till stånd förhandlingar med kreditförsäkringsbolagen. I en överenskommelse som träffades 1928 stadgades bl. a. att försäkringsbolag som ej var specialbolag för kreditförsäkring endast skulle få meddela kreditförsäkring av vissa slag och endast på vissa villkor som föreskrivits av inspektionen. 1928 års överenskommelse synes ej längre vara bindande för försäkringsbolagen, men bolagen torde alltjämt anse sig moraliskt förpliktade att följa överenskommelsens huvudlinjer. Flera försäkringsbolag h a r sålunda under h a n d sökt inspektionens medgivande för att få utvidga sin kreditförsäkringsverksamhet utöver vad som stadgades i 1928 års överenskommelse; inspektionen har även låtit förstå att bolagen i begränsad utsträckning får tillhandahålla allmänheten vissa ytterligare kreditförsäkringstj änster. önskan att kunna konkurrera med kreditförsäkringar i utlandet — där kreditförsäkring förekommer i stor skala — liksom med affärsbankernas garantigivning h a r i flera fall givit upphov till viss diskussion om de svenska försäkringsbolagens möjligheter att i ökad omfattning få ägna sig åt sådan verksamhet.

I början av 1960 ansökte försäkringsbolagen Ansvar och Ränte- och Kapitalförsäkringsanstalten hos försäkringsinspektionen om stadfästelse av bolagsordning för Försäkringsaktiebolaget Kredit-Garanti. Sedermera inträdde även Landsbygdens Försäkrings AB i konsortiet. — Det föreslagna kreditförsäkringsbolaget skulle ägna sig åt kreditförsäkring, bl. a. avseende avbetalningskrediter och andra former av konsumtionskrediter. Försäkringsinspektionen tillstyrkte i sitt utlåtande att bolagsordningen skulle stadfästas och att företaget skulle erhålla koncession. Bl. a. eftersom alternativet till etablerandet av det föreslagna bolaget närmast skulle vara kreditförsäkring utomlands, ansåg inspektionen att »en sund vidareutveckling av den enskilda kreditförsäkringen i Sverige kan främjas genom tillkomsten av ett nytt specialbolag, som äger nära anknytning till kundintressena på området». Inte heller på a n d r a bedömningsgrunder syntes det finnas något att erinra mot det föreslagna bolaget. När ansökningshandlingarna och inspektionens utlåtande utsändes på remiss, anförde bank- och fondinspektionen »den största tveksamhet inför en utveckling som skulle innebära, att försäkringsväsendet i ökande omfattning övertoge bankinstitutens förlustrisker». Man påpekade vidare: »Systemet med kreditförsäkring kan sålunda befaras medföra en väsentligt uttunnad kreditprövning, något som erfarenhetsmässigt följes av ökade förluster. Resultatet blir större kostnader totalt sett för krediterna och dessa kostnader måste låntagarna bära i en eller annan form.» Som alternativ till försäkring av banklån anförde inspektionen möjligheten att utvidga kreditinrättningarnas rätt att ge bianco- och liknande krediter.

71 Sparbanksinspektionen ansåg sig under vissa förutsättningar (dessa gällde bl. a. relationen mellan tecknade försäkringar och bolagets eget kapital) inte böra avstyrka stadfästelse av företagets bolagsordning. Kommerskollegium ansåg att konkurrenssynpunkter talade för tillkomsten av ett ytterligare kreditförsäkringsbolag. Det förhållandet att sparbankerna (med vilka det föreslagna bolaget skulle samarbeta) försäkringsvägen skulle kunna avlasta sig kreditrisker ingav dock enligt kollegium betänkligheter; man var också tveksam huruvida det tillämnade bolagets aktiekapital var tillräckligt stort. Kommerskollegium ifrågasatte därför huruvida icke ansökan borde vila för att prövas i större sammanhang. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund hade i p r i n c i p inget att erinra mot bifall till ansökningen men hemställde att prövningen måtte anstå till dess ytterligare ansökningar av liknande art inkom. Syftet med detta var att tillförsäkra de olika försäkringsbolagen likställighet, eftersom försäkringsinspektionen hade förklarat att endast ett begränsat antal ansökningar om kreditförsäkring skulle tillstyrkas. Fullmäktige i riksbanken anförde den av andra remissinstanser påpekade risken att kreditprövningen skulle kunna eftersättas; man ansåg det därför angeläget att långivaren fick stå en icke obetydlig självrisk. Man måste emellertid också beakta att ett svenskt bolag redan bedriver en relativt omfattande kreditförsäkringsrörelse och att det inte finns några h i n d e r för att i utlandet teckna försäkring för krediter som tecknats i Sverige. Fullmäktige motsatte sig därför inte bifall till ansökan. De berörda tillsynsmyndigheterna borde emellertid, menade man, uppmärksamt följa utvecklingen.

I november 1963 uppmanades konsumtionskreditutredningen att inkomma med utlåtande i ärendet, vilket skulle avlämnas i samband med att utredningen avgav sitt betänkande. Utredningen återkommer till denna fråga i kapitel 10. Närbesläktad med kreditförsäkring och kreditgarantigivning är den borgen som KF:s dotterföretag Föreningen Garanti lämnar för Kooperativa förbundets låneköp och som i privatlånens introduktionsskede, då bankerna inte hade möjlighet att lämna blancokrediter till hushåll, lämnades av vissa affärsbankerna närstående företag (oftast förvaltningsbolag).

Vem

finansierar

konsumtionskrediterna?

Enligt utredningens intervjuundersökning skulle den totala utestående konsumtionskreditskulden, inkl. sommarstugor, vid slutet av år 1961 ha uppgått till närmare 1 800 milj. kr. Hushållens skulder för sommarstugor kan uppskattas till ca 700 milj. kr. Om man bortser från de senare skulderna, som ju inte brukar räknas som konsumtionskrediter, skulle konsumtionskreditskulden i egentlig mening ha uppgått till ca 1 000 milj. kr. Denna siffra kan synas vara låg jämfört med andra uppskattningar som gjorts 1 . Slumpfelsmarginalerna för skuldstocksdata i intervjuundersökningen är förhållandevis vida, och det är därför möjligt att en underskattning på några hundratal milj. kr. kan föreligga. Det har konstaterats att bilköpen underskattats, vilket bidrar till att sänka skuldsiffrorna framför allt för avbetalningskrediternas del. I tabell 3 : 3 redovisas den utestående konsumtionskreditskulden vid 1961 års slut, fördelad på kreditform och finan1

Se bl. a. »Konsumtionskrediter i Sverige», SNS, Stockholm 1963, s. 95.

Tabell 3:3. Konsumtionskrediternas

finansiering

1961 (milj. kr.) Finansiär

Totalt utestående skuld

Kreditform

Lån i affärsbank och sparbank Lån från företag och hushåll Totalt 1

Banker/ sparbanker

Finansinstitut 1

700 30 40 15 40 75 100

200 30

1 000

530 Varuproducerande och -distribuerande företag 100 40

15 40 2 75

1003 230

240 Avbetalningsfinansieringsinstitut och kontokortsföretag.

2 Riksbanken. 3

Krediter mellan hushåll ingår även.

sieringskälla. F ö r vissa mindre kreditformer (kontokort, låneköp/köplån och bosättningslån) h a r intervjuundersökningens skattning ersatts med de verkliga (avrundade) siffror som föreligger. När det gäller övriga kreditformer består tabellens uppgifter av intervjuundersökningens data minus uppskattade kreditvolymer för sommarstugor. Förutom av mät- och slumpfel påverkas siffrorna av denna uppskattning, och siffrorna återges därför med stora reservationer. Syftet med tabellen är emellertid inte närmast att visa kreditformernas storlek utan att belysa finansieringsmönstret i stort. I tabellen h a r avbetalningskrediter och s. k. delbetalningskrediter sammanslagits och redovisas som avbetalningskrediter. Såsom finansiär har i tabellen räknats det institut etc. där själva fordringsbeviset finns. Tabellen uttrycker därmed vare sig ett renodlat äganderätts- eller panträttsförhållande beträffande konsumtionskrediterna; i stället ansluter den sig till det vanliga språkbruket beträffande finansieringsförhållandena på konsumtionskreditmarknaden. Bankerna sägs då — förutom sina

direkta lån till hushållen — finansiera de avbetalningskontrakt eller -växlar som belånats hos dem av varuproducenter eller -distributörer (framför allt avseende b i l a r ) ; finansinstituten sägs på motsvarande sätt finansiera avbetalningsbevis som belånats hos dem, även om finansinstituten själva i stor utsträckning är hänvisade till upplåning hos banker med dessa fordringsbevis som säkerhet; de varuproducerande och -distribuerande företagen sägs finansiera de kundfordringar som de inte använt som säkerhet för upplåning i bank eller finansinstitut. Tabellen visar därmed inte heller vilken sektor som i vidare samhällsekonomisk mening finansierar konsumtionskrediterna. Sannolikt skulle en sådan analys ge vid handen att det är hushållssektorn själv som finansierar sina skulder. Hushållen presterar ju regelmässigt, totalt sett, ett positivt finansiellt sparande, medan företagssektorns oftast är negativt. Intervjuundersökningen, liksom framför allt sparundersökningarna, antyder att de äldre hushållen presterar ett positivt finansiellt sparande som är större än det negativa fi-

73 nansiella sparande som ofta förekommer bland yngre hushåll, bl. a. till följd av kreditköp. Tabellens siffror antyder att bankerna h a r något av en nyckelställning på konsumtionskreditmarknaden. I andra sammanhang h a r framhållits att de svenska bankernas direkta långivning till hushållen för konsumtionsändamål är av ganska liten omfattning. Bankernas totala direkta och indirekta långivning till hushållen är emellertid betydande, speciellt om man i bankernas inflytelsesfär i n r ä k n a r finansinstituten. I kapitel 4 diskuteras huruvida det förhållandet atf bankerna mer indirekt erhåller en betj'dande del av konsumtionskreditgivningen kan påverka deras direkta långivning till hushållen för konsumtionsändamål. Att med någon precision uttala sig om den sannolika framtida utvecklingen av finansieringsmönstret på konsumtionskreditmarknaden är naturligtvis ogörligt. Vi skall emellertid här nämna vissa faktorer som kan vara av betydelse. Om man vågar döma av den amerikanska utvecklingen, torde inom överskådlig tid ingen kreditform kunna hota avbetalningskrediternas dominans i Sverige. Vissa faktorer talar dock för att deras relativa betydelse kan komma att minska. Mycket beror därvid på bankernas och sparbankernas utlåningspolitik gentemot hushållen. För affärsbankernas del h a r det offentligas kreditpolitik i stor utsträckning försvårat mer långtgående försök att engagera hushåll som direkta konsumtionslånekunder, och det förhållandet att bankerna kan räkna med att i alla fall få hushållen som indirekta kunder via belånade avbetalningskontrakt eller växlar kan ev. även ha spelat in. Bristen på konkurrens från institutioner utanför affärsbankssektorn kan även ha påverkat utvecklingen;

bl. a. synes sparbankerna ha varit mer intresserade av att ha hushållen som kunder på inlåningssidan än på utlåningssidan. Det verkar dock som om både affärsbanker och sparbanker på senare år fått ett ökat intresse av direkt konsumtionskreditgivning till hushållssektorn, och det kan vara rimligt att räkna med en viss relativ tillväxt av denna kreditform. Även i framtiden kommer dock kreditpolitikens utformning avseende konsumtionskrediterna att spela en viktig roll. I annat sammanhang i detta betänkande ställs frågan huruvida inte de kreditpolitiska åtgärderna, i den mån dessa avser konsumtionskrediterna, borde riktas mera mot de varubundna krediterna än bankernas konsumtionslånegivning. Som tidigare antytts i detta kapitel, h a r en ökande andel av avbetalningskrediterna kommit att finansieras av de särskilda avbetalningsfinansieringsinstituten. Denna trend i finansieringsmönstret tycks ännu inte vara avslutad, och det faktum att flera av dessa institut numera anlitar finansiering utanför banksektorn (genom att emittera s. k. finansväxlar) kan ytterligare bidra till en sådan utveckling genom att göra instituten mer oberoende av likviditetsläget i bankerna. Utomlands ger institut av detta slag ofta även direkta lån till hushållen, vilket ger dem ett ytterligare konkurrensmedel på marknaden. I Sverige h a r åtminstone ett finansinstitut börjat med en sådan verksamhet. De mer informella varubundna konsumtionskrediter som i utredningens intervjuundersökning betecknades som »delbetalningskrediter» synes ha en viss omfattning, även om intervjuundersökningen inte gav någon säker uppskattning (i tabell 3: 3 har de sammanslagits med avbetalningskrediterna). Ett förhållande som kan vara värt att beakta

74 när det gäller dessa krediters tillväxtpotential är tillkomsten av de s. k. »factoring»-företagen, varigenom refinansieringsmöjligheter öppnas även för andra varubundna krediter än avbetalningskrediter. Valet mellan att sälja på avbetalning och »delbetalning» skulle då i stort komma att påverkas av hur man värderar äganderättsförbehållet vid avbetalningsförsäljning, och värdet av det-

ta förbehåll är åtminstone för vissa varugruppers del ganska tveksamt. Beträffande kontokrediterna slutligen är det svårare att uttala sig. Jämfört med förhållandena i USA tycks denna kreditform i Sverige vara förhållandevis obetydlig. Kanske kan man här räkna med en viss relativ tillväxt, även om de kreditbelopp som det t. v. synes vara frågan om är ganska obetydliga.

KAPITEL 4

Konsumtionskrediternas kostnader

En konsument som i brist på likvida medel eller av andra skäl överväger att göra ett kreditköp är i p r i n c i p invecklad i en komplicerad beslutsprocess. Som visas i kapitel 5 torde kreditkostnaderna tillsammans med vissa risker som sammanhänger med behovet av mera långsiktig planering vid kreditköp vara de argument som väger tyngst mot en kreditfinansiering av konsumtionsvaruköp. När konsumenten överväger ett kreditköp vill han jämföra villkoren för olika tillgängliga kreditformer. Därvid är kostnaden inte det enda som är av intresse. Det tillgängliga kreditbeloppet och amorteringstidens längd är också av betydelse, liksom amorteringsvillkoren i övrigt. Är en kreditmöjlighet förenad med större kreditbelopp eller längre amorteringstid, kan en del konsumenter föredra denna framför andra slags krediter trots högre kreditkostnader. Kreditkostnaderna utgör således inte den enda bestämningsfaktorn vid val av kreditform: likviditetsaspekten kan t. ex. i vissa fall dominera över kostnadsaspekten. Det är emellertid uppenbart att information om kreditkostnadens storlek är av p r i m ä r betydelse om man skall kunna fatta ett rationellt beslut såväl n ä r det gäller att välja mellan kredit- och kontantköp som vid val mellan olika kreditformer. I verkligheten är konsumentens möjligheter att överblicka och jämföra kreditkostnader för de tillgängliga låneformerna begränsade, eftersom kostnadsre-

dovisningen av institutionella och traditionella skäl varierar mellan olika slag av krediter. Kreditformerna kan till att börja med delas upp i två grupper. 1. Konsumenten får förfoganderätt över varan utan att omedelbart behöva betala säljaren för den. Det är fråga om s. k. varubundna eller företagsbundna krediter med eller utan äganderättsförbehåll. Köpet är ett villkor för krediten. 2. Konsumenten lånar pengar av bank, annan institution eller privatperson utan anknytning till det köp som pengarna skall användas till. Varan köps sedan kontant för de lånade pengarna. Det torde föreligga en markant skillnad mellan de kunskaper som en konsument h a r om den ränta han får när han sätter in pengar på en bank och den han själv får betala när han lånar. Den ränta han erhåller beräknas enligt standardiserade normer på ett relativt enkelt sätt. Hans låneränta är däremot svårkalkylerbar bl. a. på grund av varierande fasta avgifter. Vid varubundna krediter består kostnaderna av flera element; det förekommer fasta och varierande avgifter av olika slag som också kan sammanfattas u n d e r begreppet ränta. Till kostnaderna måste man också räkna de rabatter som kontantköparna inte så sällan kan erhålla och som kreditköparen går miste om. Även vid icke varubundna krediter beräknas räntan med utgångspunkt från

76 olika förutsättningar. Den som tar ett borgenslån i en bank får betala en ränta som beräknas med hänsyn till amorteringstiden så att den sjunker när det återstående skuldbeloppet sjunker. För den som däremot tar ett s. k. privatlån beräknas räntan på hela krediten utan hänsyn till att kreditbeloppet vid successiva amorteringar sjunker. Redan jämförelsen i sådana fall kan vara svår för konsumenten att göra. Måste han sedan även räkna med fasta avgifter av varierande omfattning liksom ev. förlorad rabatt, kompliceras det hela ytterligare. Frågan är då huruvida det är möjligt att finna en standardiserad definition och beräkningsmall för redovisning av de kostnader som en köpare får betala för olika slags konsumtionskrediter. I följande avsnitt diskuteras olika beräkningssätt som kan förekomma i detta sammanhang. Metoder att jämföra

kreditkostnader

Om t. ex. en person vid årets början sätter in 100 kr. i banken mot en bankränta av 5 %, är hans innestående behållning vid årets slut 105 kr. (under förutsättning att han inte gör några ytterligare insättningar eller uttag). Skulle han i stället ta ett lån vid årets början på 100 kr., som i slutet av året skall återbetalas med 105 kr., är hans gäldränta också 5 %, och såtillvida har konsumenten ingen svårighet att bedöma kreditkostnaden. Några komplikationer uppstår inte heller, om vi säger att personen i fråga lånar 100 kr. vid årets början men måste återbetala 105 kr. redan den sista juni. Räntesatsen, 10 %, kan konsumenten utan svårighet räkna ut och kalkylera med. Denna ränta benämnes effektiv (års) ränta. Vid andra typer av krediter i bank, exempelvis vid olika slag av växeldis-

konteringar, kan ytterligare räntevarianter tillkomma. Den ränta som uppkommer, om man i stället räknar på hela krediten under hela kredittiden oavsett amorteringar, kallas rak (års)ränta. Den kan beräknas med hjälp av nedanstående formel. 1

I ett stort antal fall måste man emellertid räkna med att den kredit man h a r tagit inte betalas tillbaka på en gång utan successivt, dvs. genom amorteringar. Det är klart att relationen mellan c och k i formel 1 ger ett för lågt värde på den ränta man verkligen betalar, eftersom ju k är den verkliga skulden endast före första återbetalningen men sedan hela tiden successivt minskar för att slutligen vara lika med noll. Som en första approximation kan man då tänka sig att den genomsnittliga skulk den (kreditbeloppet) är - varför den effektiva räntan (i) i detta fall skulle bli två gånger den raka räntan ( 2 - i ? B i ) . En bättre approximationsmetod ger emellertid följande formel:

Formel 2 förutsätter att skulden avbetalas månadsvis med lika stora be1

I denna och följande formler användes ett symbolsystem där:

RRÅ = r a k årsränta i* = den sökta effektiva årsräntan k = kreditbeloppet (kontantpriset minus handpenning) c = kreditkostnaden (avbetalningspriset minus kontantpriset) / = kredittiden i månader u = antalet avbetalningsperioder för krediten p = antalet avbetalningsperioder som belöper på ett år alt a2 . . .au = inbetalningsbelopp vid olika betalningsperioder

77 lopp. Eftersom detta amorteringssätt tycks vara det helt d o m i n e r a n d e vid avbetalningsköp och formeln därtill är förhållandevis enkel att tillämpa, kommer den att a n v ä n d a s i den följande framställningen. Det är f. ö. en kalkylmetod av samma slag som formel 2 som kommer till a n v ä n d n i n g i de undersökningar som utförts inom statens prisoch kartellnämnd. Formeln ger en mycket god approximation, så snart avbetalningarna fördelar sig någorlunda jämnt över kredittiden och sålunda den genomsnittliga kredittiden blir ungefär halva den totala. Kommitténs förslag att den effektiva ränta som skall införas i avbetalningskontrakt b ö r u t r ä k n a s i enlighet med formel 2 baseras på dessa förhållanden. Det kan emellertid v a r a intressant att undersöka h u r stora fel formel 2 ger vid rimliga avvikelser i förutsättningarna. För att k u n n a göra detta måste man konstruera en formel som vid olika förutsättningar ger ett resultat av tillfredsställande exakthet. Detta anspråk uppfylls i stort sett av formel 3, som kan sägas utgöra en generalisering av formel 2. Skillnaden mellan formel 3 och en ännu n o g g r a n n a r e formel som konstrueras med hjälp av s. k. ränta-påränta-beräkning är mycket ringa; endast vid mycket höga räntesatser skiljer sig resultaten med mer än en procentenhet. Orsaken till att ränta-på-räntaformeln inte använts som jämförelse är att det krävs ett tämligen omfattande räknearbete för att k u n n a tillämpa den. Formel 3 h a r följande utseende 1 :

där S står för s u m m a n

RÄKNEEXEMPEL 1

Den effektiva räntan vid regelbunden amortering Tablån nedan visar hur den effektiva räntan förändras, om en kredit på 1 000 kr. och en kreditkostnad på 100 kr. avbetalas med lika stora belopp månadsvis, kvartalsvis, tertialvis och halvårsvis inom en total kredittid av 12 hela månader (dvs. slutbetalning i varje fall sker vid slutet av den tolfte månaden). Effektiv årsränta i % Avbetalningen sker med lika stora Enligt formel Differens belopp 2—3 2 3 månadsvis kvartalsvis tertialvis halvårsvis

+

(u—2) a2 +

2 a „ . 2 + ÖU-I

(n—3) a 3

18 16 15 13

+2 +3 +5

Som synes sjunker den effektiva räntan successivt (formel 3) vilket alltså innebär a t t den approximativa formeln (formel 2) ger allt större avvikelse. Emellertid kan sägas a t t först vid halvårsvisa amorteringar — något som sannolikt förekommer ytterst sällan vid avbetalningsköp — blir resultatet enligt formel 2 i högre utsträckning missvisande. Exemplet visar beräkningssättets karaktär. Vid månatliga avbetalningar ger formel 2 ett exakt korrekt resultat. Betalningarna erläggs här månadsvis med lika belopp fr.o.m. slutet av den första månaden t.o.m. slutet a v den tolfte månaden. Den genomsnittliga kredittiden är sålunda 6 % månader. Vid längre intervall mellan avbetalningarna, kommer dessa a t t förskjutas framåt i tiden. Vid halvårsvis betalning erlägges denna till sin första hälft först vid sjätte månadens slut, till sin andra hälft vid tolfte månadens slut och den genomsnittliga kredittiden blir därvid nio månader. Detta förklarar skillnaden mellan resultatet efter de båda formlerna. RÄKNEEXEMPEL 2

Amorteringarna sker med visst uppehåll E t t specialfall som ibland förekommer vid utnyttjande av konsumtionskrediter innebär a t t juli och december är amorteringsfria månader. Någon enkel formel för a t t beräkna den effektiva räntan för detta fall kan inte uppställas. Den effektiva räntan är nämligen beroende av skuldens storlek vid tidpunkten för en avbetalningsfri månads inträde. För högst tio månatliga inbetalningar under kredittiden erhålls dessutom olika resultat beroende på om kredittiden omfattar två eller en avbetalningsfri må1

(u—1) ax +

18 18 18 18

Formel 3 förutsätter en proportionell uppdelning av varje inbetalningsbelopp på amortering och ränta.

78 nad. För a t t belysa den betydelse som avbetalningsfria månader k a n ha för den effektiva räntans höjd presenteras nedan dels ett maximifall, dels e t t minimifall. Krediten antas vara 1 OOO kr. och kreditkostnaden 100 kr. I båda fallen förutsätts tio månatliga inbetalningar, med t v å resp. en avbetalningsfri månad inom kredittiden. I maximifallet (fall 1) har krediten tagits så a t t december månad är första kreditmånad. I minimifallet (fall 2) har köpet gjorts så a t t första kreditmånad blir under januari månad. Dessa t v å fall, som uträknats med hjälp av formel 3, jämförs med den effektiva räntan enligt formel 2 (fall 3) som alltså uttrycker räntan vid avbetalningsköp med amortering tio månader i följd. Effektiv årsränta, i % 1

22 Som synes är skillnaden mellan fall 2 och fall 3 obetydlig, medan skillnaden mellan fall 1 och 3 är mera betydande. Beaktas bör emellertid att jämförelse bör ske icke med fall 3, där formel 2 tillämpats för en kredittid av tio månader, utan med resultatet av formel 2 med en kredittid av elva månader vid fallet med en avbetalningsfri månad och med en kredittid avtolv månader, när denna innefattar två avbetalningsfria månader. Tillämpad på det sättet ger formel 2 en effektiv ränta av 20 resp. 18 % i det förevarande räkneexemplet, dvs. en avvikelse från det resultat som framkommer enligt formel 3 som man praktiskt taget kan bortse från. Det erinras om a t t exemplet konstruerats för extremfall och a t t det genomsnittliga felet vid i praktiken förekommande fall av betalningsfria månader normalt bör vara än mindre. RÄKNEEXEMPEL 3

Amorteringsbeloppen är olika stora Formel 2 ger ett exakt resultat vid lika månatliga betalningar. Den ger en mycket god approximation, när den genomsnittliga kredittiden överensstämmer med vad som därvid gäller. Hur stora avvikelser, som uppkommer vid en ojämn fördelning av amorteringarna skall belysas med några exempel. I samtliga fall är kreditbeloppet 1 000 kr., kreditkostnaden 100 kr. och amorteringstiden tolv månader. I fall 1 antas krediten amorteras så a t t under de t v å första månaderna det månatliga avbetalningsbeloppet är 150 kr. och under de återstående tio månaderna 80 kr. Ifall 2 amorteras under de tio första månaderna 80 kr. och under de sista t v å månaderna 150 kr. per månad. I fall 3 amorteras under de fyra första månaderna 150 kr. och under de återstående åtta

månaderna 63 kr. per månad. I fall 4, slutligen,, amorteras under de första åtta månaderna 63 kr» och under de sista fyra månaderna 150 kr. per månad. Resultatet framgår av följande tablå: Effektiv årsränta, i % Fall

1 2 3 4

Enligt formel 2

18 18 18 18

20 17 23 15

Differens 2—3 —2

+1 — 5 + 3

Trots att amorteringsbeloppens storlek som synes skiljer sig ganska mycket åt, ger den approximativa formeln 2 endast i ett fall (fall 3) ett mindre tillförlitligt resultat. Detta sammanhänger med a t t avbetalningarna i detta fall är så stora under de första månaderna, a t t den genomsnittliga kredittiden blir väsentligt kortare än halva totala. Även om dessa räkneexempel naturligtvis inte får uppfattas som u t tömmande, visar de dock, enligt kommitténs uppfattning, a t t den approximativa formeln med fördel kan tillämpas även om förutsättningarna inte i detalj överensstämmer med de som krävs för a t t formel 2 skall vara korrekt. I de följande exemplen skall vi försöka konkret visa h u r formel 2 används. Kontantpriset för en vara är 1 000 kr. Om en konsument vill köpa varan på avbetalning, erläggs 200 kr. som h a n d p e n n i n g och återstoden avbetalas på tolv m å n a d e r med 75 kr. i m å n a d e n . c = 200 + 12 • 75 — 1 000 = 100. Dessa 100 kr. får således en k r e d i t k ö p a r e betala mer än en kontantköpare. k = 1 000 — 200 = 800. Detta är det faktiska belopp kredittagaren h a r lånat, dvs. kontantpriset minus det belopp som han måste betala kontant i form av handpenning. Enligt formel 2 är i =

2 • 100 • 100 • 12 800 • 13

=

23 /% 0

Den effektiva räntan uppgår i detta exempel till ca 23 %. Det är denna räntesats konsumenten bör jämföra med på motsvarande sätt beräknade r ä n t o r för andra kreditformer. I detta fall skulle en konsument ha kunnat låna

79 pengar med 23 % ränta och med amortering u n d e r en tolvmånadersperiod utan att komma i ett sämre läge än han gjorde vid sitt avbetalningsköp. När köparen från kostnadssynpunkt skall bedöma olika finansieringsformer för köp av varaktiga konsumtionskapitalvaror, får han som tidigare nämnts ta hänsyn till ytterligare en faktor som ofta kan vara av mycket stor betydelse, nämligen k o n t a n t r a b a t t e n , dvs. det avdrag på riktpris etc. som kontantköparen får tillgodogöra sig. Det bör observeras att rabatten sällan är fixerad i förväg. Det krävs ofta ett aktivt förhandlande för att till fullo komma i åtnjutande av denna rabatt. Man kan därför inte utan vidare säga att det endast är kreditköparen som går miste om denna rabatt, och f. ö. kan ju också en prismedveten kreditköpare erhålla rabatt. En ytterligare komplikation uppstår när köp av en vara sker i samband med utbyte av en begagnad. Kontantrabatten bakas då ofta in i det pris som erhålles för inbytesvaran. Vilken inverkan h a r då dessa rabatter på konsumentens val? — Det är uppenbart att de som betalar kontant eller utnyttjar icke varubundna krediter beträffande rabatter och inbytespriser är i ett bättre läge än de konsumenter som utnyttjar varubundna krediter. Därför bör en kontantrabatt som en kontantköpare erhåller uppfattas som en höjd kreditkostnad för avbetalningsköparen. Samtidigt måste man emellertid ta hänsyn till att det belopp som avbetalningsköparen faktiskt lånar likaledes minskar. Vi kan illustrera tankegången med det exempel som tidigare användes. Om en kontantköpare vid köp av en vara för nominellt 1 000 kr. på grund av sitt betalningssätt skulle ha fått en kassarabatt på 5 %, behöver han alltså endast betala 950 kr. Avbetalarens kredit-

kostnad (c) blir således 200 + 1 2 - 7 5 — 950 = 150 kr. Det belopp som kredittagaren faktiskt lånar är nu emellertid inte längre 800 (1000 — 200) utan endast 750 (950 — 200). Det är ju endast detta belopp som konsumenten alternativt skulle behöva låna upp i exempelvis en bank. Man kan även uttrycka saken så: avbetalningsköparen erlägger 150 kr. för att köpa en vara som på marknaden betingar ett pris på 950 kr. Han avbetalar emellertid omedelbart sin skuld med 200 kr. och följaktligen kommer han att betala 150 kr. för att låna 750 kr. Den effektiva räntan blir således

Konsumentens situation vid kreditköp påverkas även av att den svenska skattelagstiftningen i princip tillåter att gäldränta oavsett karaktär och storlek (inom ramen för den totala inkomsten) får dras av i inkomstdeklarationen. När det gäller olika typer av banklån etc. gäller denna princip oinskränkt. Beträffande olika slag av varubundna krediter har emellertid de olika lokala taxeringsintendenterna intagit olika attityder; vissa synes ha medgivit avdrag för hela avbetalningstillägget medan andra endast tillstyrkt att en del av avbetalningstillägget må dras av. Riksskattenämnden har prövat frågan, och en ev. rekommendation kan tänkas utmynna i att endast en del av avbetalningstillägget får dras av. Problemet är relativt intrikat. Utifrån allmänna utgångspunkter skiljer sig visserligen ett avbetalningstillägg inte från en debiterad bankränta. Avdragsrätt hos köpare för av säljare försträckt kredit öppnar emellertid i princip möjligheter till skatteflykt, eftersom en del av varans »egentliga» pris av säljaren kan kamofleras som kreditkostnad i syfte att göra

80 köpet mera attraktivt. I praktiken synes avdragsrätten ofta bli outnyttjad på grund av allmänhetens okunnighet i dessa frågor samt obenägenhet hos säljare att redovisa räntebeloppen. Vid val av finansieringsform bör konsumenten i sina kalkyler ta h ä n s y n till nämnda skattebestämmelser. Det sker i formel 4, som visar att en konsument för att komma fram till sina reella ränteutgifter bör reducera sin nominella ränteutgift med sin marginalskatt. Det bör ske endast under förutsättning att ränteutgifterna överstiger ränteintäkterna vid belopp under 400 kr. för ogifta resp. 800 kr. för gifta personer. Anledningen till detta är att kapitalinkomster uppgående till dessa belopp enligt nuvarande skattelagstiftning är skattefria.

Ry = nominell ränteutgift i kronor Ms = marginalskatteprocenten Ty — den reella ränteutgiften i kronor Det svenska skattesystemet medför en minskning av kreditkostnaderna, särskilt för högre inkomstgrupper med relativt hög marginalskatt.

Kreditkostnaderna

i statistisk

belysning

Några undersökningar som enbart eller i huvudsak inriktats på att belysa kostnaderna vid kreditköp av konsumtionsvaror föreligger inte. Däremot h a r statens pris- och kartellnämnd u n d e r senare år genomfört en rad strukturundersökningar inom branscher som är av intresse i konsumtionskreditsammanhang. Dessa undersökningar omfattar vid sidan av andra data även uppgifter om avbetalningsköpens förekomst, storlek och kostnader. Materialet h a r vad beträffar de två första punkterna utnytt-

jats i kapitel 2. Även beskrivningen a v kreditkostnaderna i detta avsnitt bygger till väsentlig del på pris- och kartellnämndens undersökningar r ö r a n d e tvättmaskiner och kylskåp (första halvåret 1961), fritidsbåtar och småbåtsmotorer (1961—1962), möbler (september 1961) samt en rad undersökningar beträffande TV- och radiohandeln. Vad gäller bilbranschen h a r uppgifter h ä m tats dels från pris- och kartellnämndens undersökningar avseende oktober 1957 och mars 1958, dels från Motorbranschens riksförbunds undersökning avseende 1961. Vidare har uppgifterna kompletterats med data rörande kostnader för vissa icke varubundna krediter. Undersökningarna är med ett undantag några år gamla, och det redovisade materialet kan således inte göra anspråk på att spegla dagens situation. Härtill kommer att, om man bortser från radioTV-branschen som under de senaste tio åren undersökts fem gånger, de ifrågavarande branscherna endast sporadiskt varit föremål för undersökningar som tillåter en beräkning av avbetalningskostnaderna. Tillfälliga inflytelser kan således ha påverkat den bild av kostnadsläget som kan erhållas från undersökningarna. Beträffande radio-TV« branschen, vilken som sagts undersökts flera gånger, kan man emellertid konstatera att kreditkostnaderna varit ytterst stabila under den ifrågavarande perioden. Vid tolkningen av undersökningarnas resultat måste man hålla i minnet att det kan föreligga olika slags skillnader mellan kontant- och kreditköpare, de varor de köper och de säljare de anlitar. De kan ha köpt till olika villkor och — beträffande bilar — haft olika fördelning mellan nya och begagnade bilar med eller utan utbytesvagn. Att sådana effekter förekommer i materia-

81 let och att dessa i viss utsträckning kan påverka resultaten beträffande kostnaderna framgår punktvis av undersökningsresultaten. Osäkerheten gäller emellertid främst rabatternas storlek, och därför torde man inte behöva tillmäta den någon mera avgörande vikt. I följande tabell redovisas de föreliggande kostnadsuppgifterna i samlad form. Som synes skilde sig de effektiva räntorna vid avbetalningsköp och andra kreditköp mycket markant åt. Kostnaderna för avbetalningskrediter var dock vid köp av bil betydligt lägre än vid köp av andra varor. Eftersom räntekostnaden vid avbetalningsköp sannolikt i betydligt mindre utsträckning än vid övriga kreditköp har dragits av vid konsumentens inkomsttaxering, torde den reella skillnaden i kreditkostnad troliTabell 4:1. Konsumenternas kostnader för olika typer av krediter uttryckta i effektiv årsränta Effektiv årsränta

°/

Kreditbelopp kr.

gen ha varit ännu större än den som framgår av uppgifterna i tabellen. Lägst var kreditkostnaden givetvis för de statliga bosättningslånen, men även bankkrediter av olika slag var från kostnadssynpunkt fördelaktiga. Kostnaderna för kreditkortskrediter låg enligt beräkningarna på något högre nivå. Varför valde då konsumenterna att i så stor utsträckning finansiera sina köp med hjälp av avbetalningslån — trots att de ofta torde ha känt till avbetalningskreditens höga kostnader? Till en betydande del torde det sammanhänga med att billigare alternativ var m i n d r e kända och att de förekom alltför sparsamt på marknaden. Att vissa kreditformer var mindre kända hos allmänheten framgick bl. a. av utredningens intervjuundersökning. Vidare synes den regelbundet återkommande kreditåtstramningen i mycket stor utsträckning ha drabbat privatlån och andra förhållandevis billiga affärsbankskrediter. Utbudet på avbetalningskrediter tycks inte i samma utsträckning ha påverkats av marknadsläget.

/o

Avbetalningskrediter för elektriska hushållsartiklar (1961) motorb. (1961—1962) utombordsmotorer (1961—1962) TV-apparater (1964). möbler (1961) bilar (1961) Kreditkortskrediter Bankkrediter Låneköp Köplån Sparlån (affärsbank). Sparlån (sparbank). . Privatlån Blancokredit Checklöneräkn.- kredit Statliga bosättningslån. .

32 16

700 2 700

35 28 29 17 14

800 900 200 5 000 1 200

10 9 9 9 11 10

3 000 3 000 5 000 5 000 5 000 5 000

11 5

3 000 5 000

Anm.: Procentsiffrorna är avrundade. Observera att endast kreditbeloppen vid avbetalningsköp utgör faktiska genomsnittsbelopp. 6—514780

Avbetalningskostnaderna vid köp av tvättmaskiner och kylskåp

Uppgifterna rörande avbetalningskostnaderna vid köp av tvättmaskiner och kylskåp h a r hämtats från en undersökning gjord av statens pris- och kartellnämnd och avseende förhållandena första halvåret 1961. En närmare beskrivning av undersökningens uppläggning och resultat redovisas i Pris- och kartellfrågor 1962: 2. Som framgår av tabell 4 : 2 uppgick under ifrågavarande period detaljhandelns inköpspris för tvättmaskiner försålda på avbetalning till 837 kr. och för kylskåp till 506 kr. Medan de kontantsålda kylskåpen låg i samma prisklass som de som sålts på kredit, var de kon-

82 Tabell 4:2. Detaljhandelns

inköpspris samt pålägg vid kontant- och avbetalningsköp tvättmaskiner och kylskåp

av

Pålägg Varuslag

Detaljhandelns inköpspris, kr.

i kr.

1 040 497

187 99

837 506

398 249

därav avbetalningstilllägg, kr.

Kontantköp Kylskåp

;

i % av inköpspriset

18 20

A vbetaln ingsköp 121 77

48 49

tantköpta tvättmaskinerna drygt 200 kr. ningsköp. Endast omkring hälften av denna skillnad förklaras av vad som d y r a r e än de kreditförsålda. Handpenuppgivits vara avbetalningstillägg. Det ningen uppgick vid avbetalningsköp innebär att genomsnittspriset exkl. avför tvättmaskiner till 9,4 % och för kylbetalningstillägget för avbetalningsköskåp till 8,5 % av den totala inköpspare ligger 12—13 % högre än för konkostnaden inkl. avbetalningstillägget. tantköpare räknat på samma inköpsAvbetalningstidens längd var 20 månader för tvättmaskiner och 18 månader pris för detaljhandeln. För att förklara denna skillnad måste varierande föreför kylskåp. komst och storlek på rabatter tillgripas. Av tabellen framgår också att detaljhandelns pålägg totalt, dvs. för avbetal- F ö r närmare belysning av denna fråga ningsköpare inkl. avbetalningstillägget, h a r i tabell 4: 3 kontant- och avbetaluppgick till ca 20 % vid kontantköp, ningsköp fördelats efter storleken på den procentuella avvikelsen från riktmen till n ä r m a r e 50 % vid avbetalTabell 4:3. Avvikelserna

från riktpriset vid kontant- och kreditköp av tvättmaskiner kylskåp Kontantköp

Riktpriset har underskridits med

Tvättmaskiner Mer än 10 % 2—10 % . . . . • Totalt Mf>r ä n 1 O °/_

Totalt 1

Exkl. avbetalningstillägg.

Avbetalningsköp 1

Procentuell andel köp

Genomsnittlig avvikelse från riktpriset, %

Procentuell andel köp

Genomsnittlig avvikelse från riktpriset, %

27 48 25

— 15 — 7 0

4 12 84

— 16 — 6 0

— 8

— 1

31 38 31

— 15 — 7 0

5 4 91

— 14 — 6 0

— 8

— 1

Kylskåp 2—10 %

och

83 priset i tre grupper. I tabellen redovisas också den genomsnittliga avvikelsen från riktpriset totalt och i de tre ovannämnda grupperna. Tabell 4 : 3 visar att kreditköparnas möjligheter att erhålla rabatt har varit begränsade. Flertalet avbetalningsköpare, 84 % vid tvättmaskinsköp och 91 % vid kylskåpsköp, har inte erhållit någon rabatt alls eller också h a r rabatten varit mindre än 2 % av riktpriset. Endast 4—5 av 100 avbetalningsköpare har förhandlat sig till minst 10 % underskridande av riktpriset. Många kontantköpare har inte heller fått någon kontantrabatt överstigande 2 % av riktpriset. Vid tvättmaskinsköp uppgick denna andel till 25 %, vid kylskåpsköp till 31 %. Andelen köpare som fick mer än 10 % rabatt var ungefär lika stor — 27 resp. 31 %. Det genomsnittliga underskridandet av riktpriset uppgick till 8 % vid kontantköp mot endast 1 % vid kreditköp för både tvättmaskiner och kylskåp. Den uppenbarligen stora skillnaden i förekomst och storlek av rabatter vid kontant- och avbetalningsköp kan givetvis sammanhänga med en rad andra faktorer än köpets finansieringsform. Om olika fabrikanter hade tillämpat olika kontantrabatter och samtidigt i varierande utsträckning sålt på kredit, skulle spridningen i rabatten helt enkelt kunnat vara en återspegling av märkesspridningen. Beträffande tvättmaskiner låg fabrikspriserna för de kontantköpta varorna som nämndes i genomsnitt ca 200 kr. över motsvarande pris för de varor som köpts på avbetalning. Kontantköparnas rabatt kan h ä r möjligen ha samband med att de köpte dyrare och ev. mera svårsålda varor än kreditköpare och därför var i ett bättre förhandlingsläge. Man kan också tänka sig att riktpriset vid den försäljning som riktar sig till prismedvetna kontantköpare h a r satts högt från början för

att möjliggöra stora kontantrabatter och ge intrycket av särskilt förmånliga erbjudanden. Eftersom vare sig det genomsnittliga fabrikspriset eller de nominella marginalerna för de kylskåp som sålts kontant och på avbetalning skilde sig på motsvarande sätt, kan sådana spekulationer inte förklara skillnaderna för dessa varor. Inte heller för tvättmaskinsköp ger materialet i stort något stöd för sådana antaganden. Vid köp av kylskåp tycks riktprisunderskridandena ha varit m i n d r e än vid tvättmaskinsköp. Detta torde till en betydande del sammanhänga med att den största leverantören på den svenska marknaden, Electrolux, vid kontantförsäljning givit en rabatt på endast 1 % och vid avbetalningsförsäljning tagit ut fullt riktpris. Överhuvudtaget tycks riktprisunderskridanden ha varit relativt små i leverantörsägda butiker. I övrigt tyder undersökningen inte på att det fanns några väsentliga skillnader i fråga om riktprisunderskridandets storlek mellan olika butikstyper. Detsamma gäller skillnader mellan olika geografisk? områden. Undersökningens uppgifter om påläg gens storlek h a r också använts i ett exempel för uträkning av den totala effektiva årsräntan vid avbetalningsköp. — Räkneexemplet bygger på förutsättningen att — bortsett från betalningssättet —• inga betydande skillnader förelåg mellan de kontant- och kreditköpta varorna. Vid tvättmaskinsköp h a r den effektiva årsräntan enligt b e r ä k n i n g a r n a uppgått till 32 %, för kylskåp till 34 %.

Avbetalningskostnader vid köp av fritidsbåtar och båtmotorer

De uppgifter som föreligger h a r insamlats inom ramen för en undersökning gjord av pris- och kartellnämnden avseende 1961—1962. Undersök-

84 Tabell 4:4. Detaljhandelns

Varuslag

inköpspris samt pålägg vid kontant- och avbetalningsköp båtar och båtmotorer Detaljhandelns inköpspris, kr.

Pålägg i kr.

därav avbei % av talningstill- inköpspriset lägg, kr.

Konlantköp Segelbåtar Motorbåtar Roddbåtar Kanoter Utombordsmotorer Inombordsmotorer.

2 809 3 096 663 328 999 3 192

478 650 146 95 220 798

— — — —

Avbetalningsköp Segelbåtar Motorbåtar Roddbåtar Kanoter Utombordsmotorer Inombordsmotorer.

1 552 2 826 707 185 1 096 3 053

450 933 233 87 373 1 313

91 187 38 20 56 185

ningen, som omfattade handeln med segelbåtar, motorbåtar, roddbåtar, kanoter, utombordsmotorer och inombordsmotorer, redovisas i Pris- och kartellfrågor 1963: 2. Av tabell 4: 4 framgår att vissa av de varor som köptes kontant var betydligt dyrare än de som köptes på avbetalning. De segelbåtar och kanoter som köptes kontant var således ca 70—80 % dyrare än de som köptes på kredit. Handpenningen varierade vid avbetalningsköp i genomsnitt från 26 % för motorbåtar till 42 % för segelbåtar och avbetalningstiden från 9 månader för utombordsmotorer till 14 månader för segelbåtar. Avbetalningstillägget förklarar — vad gäller båtar — omkring hälften av skillnaden i det procentuella pålägget mellan kontant- och kreditköp, för båtmotorer ännu mindre. Liksom för elektriska hushållsartiklar måste variationerna i rabattgivningen ha haft relativt stor betydelse i sammanhanget. Av tabell 4 : 5 framgår att närmare 60 % av kontantförsäljningen av båtar skedde till priser som var lägre än rikt-

av

—

•

17 21 22 29 22 25 29 33 33 47 34 43

priset, medan motsvarande del vid avbetalningstransaktioner endast var ca 30 %. I fråga om båtmotorer, för vilka den nominella marginalen var högre, var underskridandet av riktpriserna större. Vid kontantförsäljning av motor e r uttogs riktpriset vid drygt en fjärdedel av försäljningen, medan 36 % såldes med rabatt som i genomsnitt uppgick till 17 % av riktpriset. Vid avbetalningsköp fick kunden betala fullt riktpris för två tredjedelar av samtliga transaktioner, vartill kommer avbetalningstillägg. För att belysa avbetalningssystemets kostnader h a r vi beräknat den effektiva årsräntan för avbetalningsköp av motorbåtar och utombordsmotorer. Dessa artiklar svarade för en betydande del av den ifrågavarande försäljningen — motorbåtar stod för 60 % av båtförsäljningens totala värde, utombordsmotorer för ca 90 % av båtmotorförsäljningen. Vidare låg fabriksmedelpriserna för dessa artiklar nära varandra vid kontantoch kreditförsäljning. Den beräknade effektiva årsräntan uppgick vid avbetal-

85 Tabell 4:5. Avvikelserna

från riktpriset vid kontant- och kreditköp av båtar och båtmotorer Avbetalningsköp1

Kontantköp Köp vid vilka riktpriset har underskridits med

Båtar Mer än 10 % 10—5 % 5—1 % övriga Totalt Båtmotorer Mer än 10 % 10—5 % 5—1 % övriga Totalt 1

GenomsnittGenomsnittProcentuell lig avvikelse Procentuell lig avvikelse andel av andel av från från totalvärdet riktpriset, % totalvärdet riktpriset, % 23 25 11 41 100

— 17 — 7 — 4

36 29 9 26

+ 1

11 12 7 70 100

— 14 — 7 — 4

12 8 6 74

— 19 — 9 — 3 0

+ 1

100 Exkl. avbetalningstillägg.

ningsköp av motorbåt till ca 16 % och för motorbåtsmotorer till ca 35 %.

Avbetalmngskostnader vid köp av radio- och TV-apparater Radio- och TV-branschen h a r under senare år undersökts av statens pris- och kartellnämnd inte mindre än fem gånger. Undersökningarna avser perioderna 1—27 oktober 1956, 20 januari—1 febr u a r i 1958, hösten 1959 och våren 1960, 7—26 oktober 1963 samt 5—24 oktober 1964. Den a n d r a undersökningen i januari 1958 avsåg endast TV-mottagare, medan de övriga h a r omfattat hem- och reseradiomottagare, radiogrammofoner, bandspelare (i första undersökningen även trådspelare), skivspelare (i första undersökningen även växlare) samt TVmottagare. Undersökningarnas resultat är publicerade i Pris- och kartellfrågor 1957:6, 1958:5, 1961:1, 1964:10, 1965:6/7. Vid det senaste undersökningstillfället förekom i stort sett inte längre riktpriser, och därför har man övergått till

att i stället för riktpris utgå ifrån det åsatta priset som hämtats från annonser, interna prislistor eller prisskyltar i butiken; det uttagna priset har hämtats från försäljnings verifikationer. Av tabell 4 : 6 framgår att de varor som köptes kontant i stort sett låg i samma prisklass som de som köptes på avbetalning. Handpenningen varierade mellan 24 % för hemradio och 16 % för radiogrammofoner och avbetalningstiden från 18 månader för TV och 10 månader för reseradio och grammofoner. Avbetalningstillägget förklarade i vissa fall en förhållandevis stor del av skillnaden i det procentuella pålägget mellan kontant- och kreditköp (ca 70 % vid TV-köp och 40—50 % vid de övriga v a r o r n a ) . Trots detta tycks — som framgår av tabell 4 : 7 — variationer i rabattgivningen ha haft en viss — om ock i förhållande till 1963 minskad — betydelse. Tabell 4: 7 visar att kontantförsäljningen av TV-mottagare till drygt 50 % skedde till priser som var lägre än det åsatta priset, medan motsvarande del vid avbetalningstransaktioner

S6 Tabell 4:6. Detaljhandelns inköpspris samt pålägg vid kontant- och avbetalningsförsäljning vid sex månaders garanti inom radio- och T V-handeln Pålägg Varuslag

Kontantköp TV-mottagare Radiogrammofoner Hemradio Reseradio Bandspelare Avbelalningsköp TV-mottagare Radiogrammofoner Hemradio Reseradio Grammofoner Bandspelare

Detaljhandelns inköpspris, kr.

i kr.

896 483 271 226 166 443

260 164 84 72 53 124

876 562 326 269 181 460

464 236 163 136 85 207

uppgick till k n a p p t 30 %. I fråga om övriga a p p a r a t e r var skillnaden ännu större; h ä r underskreds de åsatta priserna i ca 50 % av fallen vid kontantköp men i knappt 20 % av avbetalningsfallen. Vid TV-köp uppgick härigenom pålägget till 36 % vid avbetalningsköp (exkl. avbetalningstillägg) och 29 % vid kontantköp. Motsvarande andelar vid köp av övriga apparater som ingick i undersökningen var 36 resp. 31 %. Det bör observeras att det kalkylerade pålägget var högre för kreditförsålda än för kontantförsålda apparater (42,5 % exkl. avbetalningstillägg resp. 38 %). De nominella marginalerna varierade dock inte i någon nämnvärd utsträckning mellan olika artikelgrupper, och inte heller tycks de ha varit beroende av artiklarnas prisläge. Det högre pålägget på avbetalningsförsålda apparater kan ha berott på att vissa butiker med hög avbetalningsfrekvens kalkylerat sitt pris på annat sätt än övriga, eller att butiken anpassat och fixerat sitt begärda pris först när man fått klart

därav avbetalningstilllägg, kr.

i % av inköpspriset

29 34 31 32 32 28 137 39 39 18 18 37

53 42 50 52 47 45

för sig på vilket sätt kunden tänkt betala. Av materialet framgår vidare att vid de transaktioner där avvikelser från åsatta priser förekom, var den nominella marginalen större än vid de där det åsatta priset uttagits vid försäljningen. Detta tyder på att prissättningen i en del fall utformats med tanke på rabattering åt kunderna. Undersökningen gör det vidare möjligt att jämföra de uttagna påläggens storlek vid kontantköp och kreditköp i olika dyrortsgrupper, vid köp av olika årsmodeller, med olika garantitider samt med och utan inbytesvara. Av tabell 4: 8 framgår att skillnaden mellan påläggets storlek vid kredit- och kontantköp relativt sett var betydligt mindre för TVmottagare än för övriga apparater. Några skillnader mellan olika dyrortsgrupper förelåg inte i materialet för övriga apparater, för TV-apparater synes avbetalningsköp ha varit oförmånligast i dyrortsgrupp 5. Vad gäller köp av TVmottagare med sex månaders- resp. långtidsgaranti synes avbetalningskostnaderna ha varit mindre vid köp med

87 Tabell 4:7. Avvikelserna från det åsatta priset vid kontant^ och kreditköp av och övriga apparater

Avbetalningsköp 1

Kontantköp Köp vid vilka det åsatta priset har underskridits med

TV-mottagare Mer än 10 % 10—5 % 5—1 % Ingen avvikelse Positiv avvikelse

övriga apparater Mer än 10 % 10—5 % 5—1 % Ingen avvikelse Positiv avvikelse Totalt 1

Procentuell andel av totalvärdet

Genomsnittlig avvikelse från åsätt P«s, %

30 12 10 48

— 16 — 7 — 3 0

. Totalt

TV-mottagare

Procentuell andel av totalvärdet

Genomsnittlig avvikelse från åsätt pris, %

9 8 5 72 6

— 18 — 8 — 3 0

+ 2 •

— 6

— 3

26 13 7 53 1

— 16 — 8 — 3 0 + 4

6 5 4 83 2

— 20 — 8 — 3 0

- 6

— 2

+ 3

Exkl. avbetalningstillägg.

Tabell 4:8. Pålägget vid kontant- och kreditköp av TV-mottagare och övriga apparater med fördelning efter dyrortsgrupp, årsmodell, garantitid och förekomst av inbytesvara, oktober 1964 Pålägg i kr. per apparat TV-mottagare kontantköp

avbetalningsköp 1

kontantköp

avbetalningsköp 1

263 255 254

332 286 344

86 79 80

132 125 127

270 243 141

338 313 182

87 78 40

129 127 59

.

406 358 249

445 411 210

' ' . — - —-

. — —

................ ........

328 262

398 331

121 79

154 124

Totalt

127 Dyrortsgrupp 3 4 5 Årsmodell och garantitid sex m å n a d e r s g a r a n t i Årsmodell 1964/65 »> 1963/64... Äldre Långtidsgaranti Årsmodell 1964/65 » 1963/64 Äldre Inbytesvara Ja .... Nej.

övriga apparater

* Exkl. avbetalningstillägg.

88 Tabell 4:9. Beräknad effektiv årsränta vid

avbetalningsköp

Beräknad effektiv årsränta, % Vara

TV-mottagare Radiogrammofon Hemradio (bordsradio) Reseradio Grammofon Skivspelare Bandspelare

Hösten 1959, våren 1960 29 39 43 56 59 45

långtidsgaranti. Särskilt gäller detta vid köp av äldre årsmodeller, för vilka detaljhandelns pålägg tycks ha varit mindre vid avbetalningsköp än vid kontantköp. Några skillnader i kreditkostnaderna mellan olika årsmodeller framgick inte av undersökningsmaterialet för övriga apparater och TV-mottagare sålda med sex månaders garantitid. Förekomst av utbytesvara synes inte ha påverkat kreditkostnaderna vid köp av TV-mottagare. Däremot tycks kreditköparen vid köp av övriga apparater ha haft ett något bättre läge vid inbyte än vid köp utan inbyte. Den beräknade effektiva årsräntan uppgick enligt den första undersökningen, avseende oktober 1956, till ca 35 % genomsnittligt för hela den i undersökningen ingående varugruppen. Den andra undersökningen, som avsåg januari 1958 och endast TV-mottagare, resulterade i en beräknad ränta på genomsnittligt 40 %. De beräknade effektiva räntorna från de tre övriga undersökningarna redovisas i tabell 4 : 9 . Enligt de redovisade beräkningarna tycks kreditkostnadsläget vid avbetalningsköp av TV-mottagare ha varit mycket stabilt mellan de senaste undersökningarna. F ö r de övriga varorna kan möjligen spåras en viss tendens till minskade kostnader. Eftersom undersökningarna knappast kan anses vara

7—26 oktober 1963 5—24 oktober 1964 28 24 41 45 24 41

29 39 42 32 33

direkt jämförbara och eftersom varorna inte heller är entydigt definierade utan varje vara snarare utgör en relativt heterogen varugrupp, bör man dock vad beträffar utvecklingstendenser vara mycket försiktig vid tolkningen av undersökningarnas resultat. Det är emellertid uppenbart att räntekostnaderna för hela varuområdet har hållit sig vid 30—40 % effektiv årsränta under hela den period som undersökningarna täcker.

Avbetalningskostnader vid köp av möbler

Det föreligger endast en relativt aktuell undersökning, utförd av statens prisoch kartellnämnd och avseende september 1961, som kan användas för belysning av avbetalningskostnaderna i möbelhandeln. Närmare uppgifter om undersökningen kan hämtas från Prisoch kartellfrågor 1963:7. Undersökningen omfattade varugrupperna armatur, mattor, sängkläder, hemtextilier (metervara) samt möbler. Av de undersökta möbelaffärerna uppgav ca 80 % att de lämnade speciella kundrabatter av varierande storlek. Rabattens genomsnittliga storlek låg vid 6—8 % av försäljningspriset med undantag för kontorsmöbler för vilka rabatterna uppgick till närmare 13 %. Rabatterna förekom vad gällde möbler i mindre utsträckning i stor-

89 Tabell 4:10. Avvikelse från åsalt pris vid olika betalnings former Procentuell avvikelse från åsätt pris vid Varuslag

övriga varor

kontant betalning

köp med öppen kredit

köp mot accept

avbetalningsköp

— 5,2 — 3,5

— 4,9 — 5,7

— 2,9 — 0,8

+ 5,0 + 7,9

städer än i övriga landet, vilket kan sammanhänga med att de största affärerna var mest återhållsamma vid rabattgivningen. Att rabattgivningens omfattning var olika vid kontant- resp. kreditköp framgår av tabell 4: 10. Som synes låg priset vid kontantköp av möbler drygt 5 % under det åsatta priset, medan avbetalningsköp låg drygt 5 % över detta pris. Det innebär att avbetalningsköparen i genomsnitt fick betala knappt 11 % mer än kontantköparen. För övriga varor var kontantrabatterna mindre men avbetalningstilläggen i gengäld större, varigenom avbetalningsköparens merkostnad för dessa varor uppgick till drygt 11 %. I vissa fall var kontantrabatterna givetvis betydligt större än de genomsnittliga samtidigt som det förekom avbetalningsköp utan särskilt avbetalningstillägg. Den med utgångspunkt från undersökningens uppgifter beräknade effektiva årsräntan uppgick för möbler till 29 % och för övriga av möbelhandeln sålda varor till 31 %. Ungefär 15 procentenheter större blir den effektiva räntan om man jämför avbetalningsköp utan och kontantköp med rabatter.

Avbetalningskostnader vid bilköp

Under senare år har i Sverige gjorts två undersökningar som i viss utsträckning kan användas för belysning av avbetalningskostnaderna vid bilköp. Här avses pris- och kartellnämndens under-

sökning avseende oktober 1957 och mars 1958 samt Motorbranschens riksförbunds (MRF:s) undersökning avseende förhållandena år 1961. Den första undersökningen var koncentrerad till de 18 mest sålda bilmärkena, den andra omfattade försäljningen vid företag som är anslutna till MRF. Den första undersökningen finns redovisad i Prisoch kartellfrågor 1959: 2, den andra i Motorbranschen 1962: 16. Beträffande båda undersökningarna gäller att den stora frekvensen av andrahandsvaror och köp i samband med inbyte i hög grad försvårar bedömningen av konsumentens inköpskostnader för bil. Vid försäljning som är förenad med inbyte lämnas vanligen inga rabatter utan säljaren erbjuder i stället kunden ett förmånligt inbytespris. Av pris- och kartellnämndens undersökning framgår inte heller vilka rabatter som kontantbetalande kunder vid bilköp kunde erhålla jämfört med avbetalningsköpare. Undersökningen visar dock att vid köp av ny bil pålägget var ca 1 % högre för avbetalningsköpare än för kontantköpare och att motsvarande procenttal vid köp av begagnad bil var 4—5 %. Även om den kontantrabatt som avbetalningskunden tycks ha gått miste om procentuellt sett var ringa, särskilt för nya bilar, så rör det sig i kronor räknat om inte betydelselösa belopp. I konsumentens totala kostnader ingår förutom den förlorade kontantrabatten ett avbetalningstillägg på ca 2 %,

90 Tabell 4:11. Procentuell fördelning av företagen efter räntans, avbetalningstilläggets expeditionsavgiftens storlek vid avbetalningsköp av bilar år 1961

och

Skåp- och herrgårdsvagnar

Personbilar

Nya

Begagnade

Nya

Begagnade

Effektiv ränta, % —8,7 8,8—9,7 9,8—10,5

16 80 4

14 81 5

16 79 5

14 82 4

Rak ränta, % 4,3—5,7 5,8—6,7 6,8—7,7

10 78 2

15 82 3

18 80 2

13 84 3

Avbetalningstillägg i % av den ur sprungliga skulden 0,1—2,4 2,5—3,4 3,5—5,4

11 82 7

10 82 8

11 81 8

10 82 8

Expeditionsavgift 0,1—2,4 2,5—4,4 4,5—7,5

27 42 31

26 44 30

25 41 34

25 41 34

per växel, kr.

vanlig växelränta samt expeditionsavgift. På grundval av pris- och kartelln ä m n d e n s undersökning kan den effektiva årsräntan totalt beräknas ha uppgått till 12—16 %. Det bör understrykas att denna skattning torde vara synnerligen osäker. MRF:s undersökning avseende 1961 omfattade såväl nya som begagnade personbilar, skåp- och herrgårdsvagnar och lätta lastbilar. Lastbilarna har i fortsättningen uteslutits från redovisningen, eftersom de knappast berör konsumtionskreditsektorn. Kreditkostnaderna analyseras i undersökningen uppdelade i tre kostnadselement, nämligen ränta, avbetalningstillägg och expeditionsavgift för växlarna. Rabattproblemet är, som framgår av uppgifterna längre fram, berört i undersökningen, men inte på ett sätt som möjliggör en analys av rabatterna i kvantitativt preciserade termer. Tabell 4: 11 visar företagens fördelning efter de olika kostnadsdelarnas

storlek. Det framgår av uppgifterna att räntan hos den övervägande delen av företagen som debiterade en effektivränta låg mellan 8,8 och 9,7 %, medan de som debiterade rak ränta oftast låg mellan 5,8 och 6,7 %. Då den genomsnittliga avbetalningstiden var drygt 13 m å n a d e r uttog de företag som tillämpade en rak ränta en räntesats som låg drygt 3 % över den som tillämpades av övriga företag. Avbetalningstilllägget uppgick för flertalet företag till 2,5—3,4 % av den ursprungliga skulden, vilket svarar mot en effektiv ränta på ungefär 5—7 %. Företagens fördelning efter expeditionsavgiftens storlek var mindre koncentrerad än efter räntans och avbetalningstilläggets storlek. Eftersom expeditionsavgiften är en jämfört med övriga kostnadselément obetydlig post, kan man bortse från dess variationer. Någon entydig uppfattning av avbetalningskostnadernas totala omfattning ger inte heller denna undersökning. Ma-

91 terialet redovisas endast uppdelat i de olika kostnadsposterna och inte i ett sammanhang. Till tolkningssvårigheterna bidrar också att drygt hälften av företagen debiterade ränta enligt bägge systemen. Man kan dock finna ätt den totala effektiva årsräntan måste ligga vid 15—20 %, även om man utgår från antaganden som ger det lägsta räntealternativet. Till de direkta kostnaderna borde också räknas de kontantrabatter som avbetalningsköpare kanske förlorade. En viss belysning av rabatternas betydelse fick man i undersökningen genom att fråga företagen om de i affärer utan inbyte vid kontantköp gav större rabatter än vid kreditköp. 78 % av företagen ansåg att de vid försäljning av nya bilar gav samma rabatt till avbetalningsköpare som till kontantköpare; beträffande försäljning av begagnade bilar var motsvarande andel 81 %. Större delen av övriga företag uppgav att skillnaden i rabattens storlek låg mellan 2Vi och 7*/i % i kontantköparnas favör. Man måste dock räkna med en osäkerhet beträffande de erhållna uppgift e r n a ; de återspeglar ett påstått, men icke nödvändigtvis realiserat handlingssätt. Vidare bör observeras att uppgifterna redovisas ovägda, dvs. att stora och små företag h a r samma betydelse för fördelningen.

Företagens kostnader kreditgivning

och intäkter

vid

I ett följande kapitel (6) skall vi peka på ett antal faktorer som kan förklara varför kreditfunktionen är ett viktigt konkurrensmedel framför allt för varusäljande företag. Här skall vi närmast söka belysa de kostnader som är förknippade med kreditgivning.

Konsumtionskreditgivning skiljer sig till sin karaktär från övrig utlåningsverksamhet. Utmärkande för konsumtionskreditgivningen är att den består av ett stort antal mindre krediter som lämnas mot förhållandevis svaga säkerheter, vidare det förhållandet att återbetalningen sker i delposter; till bilden hör också att dessa krediter ofta lämnas till konsumenter med små eller medelstora inkomster. Företagens kostnader för kreditgivning kan uppdelas i tre poster, nämligen refinansieringskostnaden administrationskostnaden riskkostnaden

Refinansieringskostnaden

Det erbjuder vissa teoretiska svårigheter att definiera denna kostnadspost. Enkelt uttryckt består den emellertid av de kostnader som ett företag tar på sig för att skaffa fram kapital till sin kreditgivning, och den blir således en direkt funktion av den utestående kreditens storlek, kredittidens längd samt räntenivån. Refinansieringskostnaden är också beroende av det allmänna ränteläget, vilket innebär att dess andel av de totala kreditkostnaderna varierar. Intäktsräntan på utlåningen för konsumtionsändamål är i regel bunden och förändras endast i och med att gamla kontrakt löper ut och nya ingås, medan refinansieringen huvudsakligen sker till rörliga räntor. En allmän räntehöjning betyder därför en ökad andel räntekostnader och en förlust på utestående kontrakt för kreditgivaren, en allmän räntesänkning, en minskad andel räntekostnader och en vinst på dessa. Man bör emellertid även ta hänsyn till att denna kostnadspost till en del är en ren kalkylpost. Antag att ett företag driver sin kreditgivning

92 i syfte att få vinst på denna; då kommer refinansieringskostnaden att ge uttryck inte för den verkliga finansieringskostnaden (dvs. exempelvis företagets upplåningsränta) utan för bästa alternativa avkastning av insatt kapital. Under andra förutsättningar kan den uttrycka kostnaden för alternativa försäljningsansträngningar.

kostnaderna för små krediter kan uppgå till relativt betydande belopp. — Om arbetet med kreditgivningen görs mera mekaniserat, t. ex. med hjälp av datamaskiner, måste de fasta kostnaderna för anläggningen — om det skall löna sig — slås ut på ett stort antal kontrakt. Riskkostnaden

Administrationskostnaden

Vanligen delar man upp företagets kostnader på kort sikt i fasta och rörliga kostnader, dvs. sådana som är opåverkade av verksamhetens volym och sådana som varierar med densamma. Vid kreditgivning uppstår för det första en fast kostnad i vidare mening i och med att man beslutar att sälja på kredit; kostnadens storlek beror naturligtvis på den kreditförsäljning man syftar till. För det andra uppstår vissa direkta igångsättningskostnader, t. ex. för uppläggning av kontrakt och bokföringskonton, kreditprövning, utfärdandet av övriga nödvändiga dokument, brev- och telefonbekräftelser av kreditens beviljande etc. Utmärkande för dessa fasta kostnader är att de är oberoende såväl av kreditens storlek som återbetalningstidens längd. För det tredje uppstår vissa kostnader som man kan anta vara beroende av antalet återbetalningar av krediten. Det är kostnader för bevakning av kundkonton, löpande bokföring av återbetalningar, inbetalningskort och andra dokument, mottagande av inbetalningar m. m. Om allmänna omkostnader för hyra, löner, telefon, transporter o. d. fördelas på de olika krediterna efter antalet återbetalningar (vilka möjligen kan sägas utgöra ett mått på ianspråktagandet av kreditorganisationens gemensamma kapacitet), finner man att

En företagare måste vid sin kreditgivning också räkna med att det uppstår kostnader, om kredittagaren inte uppfyller sina förpliktelser. Producenten måste tydligen räkna med en viss riskkostnad. Den riskersättning som ingår bland kreditkostnaderna är av två slag: dels kostnader som uppstår när konsumenten inte betalar i tid, dels när denne över huvud inte kan förmås att betala. I det förra fallet gäller utgifterna kravoch inkasseringsverksamhet, handräcknings- och lagsökningsärenden samt ökade refinansieringskostnader; i det senare fallet blir det fråga om direkta förluster eller kostnader för att återta och sälja varor. Stordrift och specialisering kan därvid bidra till att hålla riskkostnaderna nere. Om företaget har en stor kreditförsäljning, kommer —• liksom vid vanlig försäkringsverksamhet — genom den s. k. stora talens lag riskerna att utjämnas och riskkostnaden kan slås ut på ett stort antal kontrakt.

Avbetalningsförsälj ning

Finansieringen av kreditgivningen till konsumenterna h a r utförligt beskrivits i kapitel 3. Sammanfattningsvis framgår av framställningen följande: 1. Detaljhandelsföretaget kan självt finansiera sin kreditgivning med hjälp av rörelsekrediter eller egna tillgångar.

93 2. Detaljhandelsföretaget kan finansiera sin kreditgivning genom lån hos producenter eller grossister, ev. så att man diskonterar eller belånar sina avbetalningsfordringar (inkl. ev. växlar). 3. Detaljhandelsföretaget kan finansiera sin kreditgivning genom att diskontera avbetalningskontrakt och ev. växlar hos s. k. avbetalningsfinansieringsinstitut. 4. Detaljhandelsföretaget kan finansiera sin kreditgivning genom att diskontera eller belåna (lombardera) växlar i bank. Det är emellertid svårt att följa finansieringen längre »bakåt i kedjan». I den mån detaljhandelsföretaget eller dess långivare lånar i bank blir dess refinansieringskostnad lika med bankens utlåningsränta exempelvis vid checkräkning med kredit. Vid växeldiskonteringar skulle denna motsvaras av diskonteringsavgiften. Emellertid kan en relativt stor del av finansieringen (det gäller i alldeles särskilt hög grad fall 1 och 2) endast indirekt utgöras av en »ren» räntekostnad. Som tidigare påpekades kan nämligen kalkyl- och därmed finansieringskostnaden i stället uppfattas som ett i företaget allmänt uppställt räntabilitetsvillkor. Skillnaden mellan finansieringsavgift och ren ränta består emellertid i att de tjänster som är förknippade med refinansieringen varierar mycket starkt. När ett företag exempelvis anlitar ett avbetalningsinstitut blir de administrativa kostnaderna av en helt annan (lägre) storleksordning än om exempelvis företaget självt finansierar kreditgivningen med hjälp av bankkrediter. En viktig — kanske avgörande — kostnadspost är riskkostnaden; finansieringskostnadens storlek måste sålunda bedömas med hänsyn till vem som står risken.

Faktiskt material De uppgifter som finns tillgängliga för en bedömning av kostnads- och vinstläget vid konsumtionskreditgivning är mycket knapphändiga och osäkra. Uppgifterna om konsumenternas kreditkostnader bygger främst på utredningar från statens pris- och kartellnämnd samt en utredning utförd inom MRF. I den sistnämnda utredningen lämnas vidare också siffror om detaljhandelns kostnader för kreditgivning. Beträffande avbetalningsinstitutens kostnader finns vissa uppgifter i boken »Konsumtionskrediter i Sverige» (SNS 1963).

Kostnader inom avbetalningshandeln för bilar Undersökningen inom MRF avsåg förhållandena inom bilhandeln (förbundets bilsäljande medlemmar) under 1961. Som framgick av kapitel 3 sker den övervägande delen av bilhandelns kreditgivning med hjälp av avbetalningskontrakt plus växel (enligt denna undersökning ca 95 % av bilförsäljningen och ca 85 % av totalomsättningen). Dessa andelar var oberoende av företagets storlek, mätt i dess omsättning. Vidare framgick att detaljhandelsföretagens vanligaste metod att finansiera sin kreditgivning var att diskontera växlarna i bank. Enligt MRFundersökningen diskonterades i bank drygt 50 % av kreditbeloppen. Andelen var dock betydligt större i de små och stora företagen, dvs. företag med en bruttoomsättning på mindre än 5 milj. kr. resp. mer än 50 milj. kr. Diskontering av växlar i bilfinansieringsinstitut skedde i ca 30 % av fallen. Men det är i huvudsak hos de mellanstora företagen som detta finansieringssätt förekommer. Huvuddelen av återstoden, ca 15 %, finansierades av företagets egna medel.

94 Refinansieringskostnaden I undersökningen redovisas uppgifterna om refinansieringskostnaderna på ett sätt som gör det utomordentligt vanskligt att med större precision ange deras storlek. En mycket ungefärlig sammanräkning av de totala refinansieringskostnaderna ger till resultat att de vid bankfinansiering uppgår till ca 8,5 % effektiv årsränta och vid finansieringsinstituten till 16,0 %. I dessa räntebelopp inkluderas då i förekommande fall expeditionsavgifter, avbetalningstillägg etc. Under mycket starkt förenklade antaganden skulle skillnaden mellan dessa procenttal —• efter viss korrigering — bli ca nio procentenheter, vilket kan uppfattas som ett uttryck för bruttovinsterna inom avbetalningsinstituten i bilbranschen. Övriga kreditkostnader Följande uppställning visar de bilförsäljande företagens kostnader för avbetalningsförsäljningen exkl. refinansieringskostnader. Det bör observeras att kostnadernas absoluta höjd, men även deras relativa fördelning är starkt beroende av h u r detaljhandelsföretaget h a n d h a r sin kreditgivning. Av den nämnda undersökningen framgår inte olikheterna i kostnadernas storlek och fördelning mellan företag med olika finansieringssätt. Eftersom diskontering i bank, trots att detta var det vanligaste finansieringssättet, endast utgjorde drygt 50 % av

totaléh, blir tolkningen av dessa genomsnittsrelationer mycket osäker. Som exempel kan nämnas att kreditförlustkostnaderna för krediterna givetvis försvinner i den mån avbetalningsinstitutet står kreditrisken. Det kan i detta sammanhang nämnas att kreditförlusterna enligt undersökningen belöpte sig till knappt 1 % av de totala fordringarna. För att få fram företagens bruttointäkter av kreditgivningen har vi gjort på följande sätt. Enligt undersökningen betalade konsumenterna i genomsnitt ca 17 % effektiv ränta vid kreditköp av bil. Hänsyn h a r då inte tagits till ev. rabatt till kontantköpare, vilket i motsvarande mån fördyrar kredittagning resp. höjer företagens intäkter av kreditgivning. Huruvida denna siffra är olika för företag som finansierar genom diskonteringar i bank resp. använder andra finansieringsmöjligheter framgår inte av undersökningen. Om detta emellertid inte vore fallet, skulle ett företag som finansierade sin kreditgivning genom diskontering i bank få en bruttovinst på 8,7 % (17,2 ./. 8,5) och ett företag som diskonterade sina kontrakt i avbetalningsinstitut 1,2 % (17,2 ./. 16,0). För att få ett mått på nettovinsten skall därefter företagets kostnader för kreditgivning subtraheras. Enligt undersökningen belöpte sig kreditkostnaderna för det bilförsäljande företaget i genomsnitt till 114 kr. p e r avbetalningsförsålt fordon exkl. fi-

Tabell 4:12. Procentuell fördelning av kostnader för avbetalningskreditgivningen refinansieringskostnader) inom b il försälj ande företag år 1961

(exkl.

»Rutinmässigt uppkommande administrationskostnader» (därav löner 70 %, lokalhyra 6,2 %, telefon, porto, blanketter m. m. 13,3 %, avskrivningar på maskiner och inventarier för avbetalningshandeln 3,5 %, övrigt 7 %) Övriga administrationskostnader Kostnader för externa kreditupplysningar Under året realiserade kreditförluster Övriga kostnader. .

54,9 11,0 3,7 28,3 2,1 100,0

95 nansieringskostnad. Denna siffra är tydligen ett genomsnitt av de kostnader som företagen bär n ä r de i p r i n c i p står för alla kostnader och de som uppstår när huvuddelen avlyftes till ett avbetalningsinstitut. Men även i det senare fallet har företaget kostnader t. ex. för att förklara kreditvillkoren för kunden, skriva ut avbetalningskontrakt liksom också för kontakten med finansieringsinstitutet. Vi h a r h ä r antagit att kostnaderna för dessa olika företag står i proportion till bruttovinsten. Om vi vidare antar att de företag som sköter kreditgivningen med hjälp av egenfinansiering h a r samma administrationskostnader som företag som diskonterar växlar i bank, skulle kostnaden för ett företag som finansierade sin kreditgivning via avbetalningsinstitut vara drygt 30 kr./ bil och för övriga finansieringssätt ca 200 kr./bil. Detaljhandelns nettovinst skulle med dessa antaganden vara ca 70 kr. per avbetalningsförsåld bil när finansieringen skedde via diskontering i bank eller självfinansiering, resp. ca 20 kr. när kontraktet diskonteras i avbetalningsinstitut. Dessa skillnader skulle kunna förklara varför refinansiering via avbetalningsinstitut är relativt mindre vanlig (för ett medelstort företag skulle denna skillnad innebära ca 50 000 kr.). Vidare skulle man våga dra slutsatsen att lönsamheten inom avbetalningsinstituten borde vara hög. Denna hypotes skulle bygga på det faktum att avbetalningsinstituten — trots att de i enlighet med vad som tidigare sagts borde kunna tillgodogöra sig stordriftens fördelar i större utsträckning än de detaljhandelsföretag som själva sköter hela administrationen kring kreditgivningen — ändå inte synes ha lägre bruttomarginaler än detaljhandelsföretagen. Som synes indikerar siffrorna slutli-

gen att kreditgivningen i sin helhet inte bara befrämjar själva försäljningen av varan utan också ger företagen en viss vinst. Det måste dock än en gång starkt betonas att dessa räkneexempel har konstruerats under starkt förenklade antaganden. På sin höjd kan uppgifterna antas någorlunda korrekt återspegla en faktisk trend. Kostnader för avbetalningsförsäljning inom andra branscher än bilbranschen Fakta om kreditgivningens intäkter och kostnader i andra branscher än bilbranschen är ytterst knapphändiga. Det som finns tillgängligt är vissa uppgifter om avbetalningsinstitutens intäkter och kostnader för kreditgivning samt av pris- och kartellnämndens undersökningar av konsumentens kostnader för tagande av kredit. Det finns således inga tillgängliga uppgifter om de kostnader som ett detaljhandelsföretag åsamkas, om det självt bär kostnaderna för kreditgivningen. Likaså saknas u p p gifter om de intäkter och kostnader som uppstår inom grossist- och fabrikantledet när — vilket tycks vara mycket vanligt — detaljhandeln anlitar dessa företag för diskontering av avbetalningskontrakt. Tabell 4 : 1 3 visar kostnader och intäkter i ett »genomsnittligt» avbetalningsinstitut. Uppgifterna 1 h a r beräknats på grundval av siffror som redovisas i boken »Konsumtionskrediter i Sverige», utgiven av SNS 1963. Vi noterar att detaljhandelns kostnader (uttryckt i effektiv årsränta) blir m i n d r e vid längre kredittider och högre kreditbelopp. Detta är närmast en följd av de fasta kalkylelementen, dvs. uppläggningskostnaden och kreditförlusterna. Storleken av de senare blir dock själv1

De synpunkter som här framförs bygger på hela det i SNS-boken redovisade materialet.

96 Tabell 4:13. Exempel på kalkylerade kostnader för kreditgivning inom Varuskuld 500 kr.

avbetalningsinstitut

Varuskuld 1 000 kr.

Kredittid , månadei

Uppläggningskostnad. . Avbetalningskostnad... Ref inansieringskostnad. Kreditförlust Vinstpålägg Totalt Kreditkostnad (kr.)... Effektiv årsränta (%).

25,3 23,2 23,5 21,1 6,4

17,2 30,9 29,2 14,1 8,6

10,3 37,2 33,7 8,5 10,3

19,1 15,0 30,5 27,1 8,3 100

12,9 20,1 37,6 18,2 11,2 100

7,7 24,2 43,8 10,9 13,4 100

38,8 26,5

58,2 21,4

96,8 18,1

60,1 17,3

89,4 16,5

148,9 14,3

Källa: »Konsumtionskrediter i Sverige», SNS 1963. fallet beroende av vem som tar kreditrisken; i det föreliggande exemplet har antagits att dessa delas mellan avbetalningsinstitutet och detaljhandelsföretaget. Två intressanta slutsatser kan dras av tabellens siffror. Den ena är att refinansieringskostnaden är den kostnadspost vars relativa andel växer snabbast med stigande kreditbelopp. Vi erinrar oss att refinansieringskostnadens andel av bruttovinsten enligt MRF:s undersökning var ca 50 %. En extrapolering på grundval av tabellens uppgifter skulle ge ett motsvarande relationstal även h ä r . Den andra slutsatsen rör storleken av den effektiva räntan. Denna som är förhållandevis hög vid små kreditbelopp och korta amorteringstider faller snabbt med växande kredittid och kreditbelopp. Om »trenden» extrapoleras, skulle den effektiva räntan för ett kreditbelopp på 5 000 kr. som amorterades u n d e r 15 månader utgöra drygt 12 %, vilket skulle kunna jämföras med de 16 % som av avbetalningsinstituten debiterades bilföretagen. På grund av siffrornas osäkerhet bör detta närmast tolkas så att bruttomarginalerna inom olika avbetalningsföretag inte märkbart tycks skilja sig åt.

Vid bedömningen av tabellens siffror bör man också komma ihåg att kostnadsberäkningarna avser en kalkylerad omsättning av viss storlek. Om — vilket tycks vara fallet i branschen — omsättningen expanderar kan resultatet av rörelsen i efterhand ge större vinst än planerat på grund av att de fasta kostnaderna kommer att slås ut på en större försäljning. I följande tabell redovisas de effektiva räntor som konsumenterna betalade vid avbetalningsköp (se föregående avsnitt). I tabellen har också insatts kreditbelopp och avbetalningstid i överens* stämmelse med de redovisade under* sökningarna samt uppgifter om den effektiva räntan som avbetalningsinstitut hade debiterat i det hypotetiska fall då en detaljhandlare hade diskonterat kontrakt i ett »genomsnittligt» avbetalningsinstitut. Det bör observeras att konsumentens effektiva ränta inkluderar effekten av den kontantrabatt som han gick miste om genom att köpa på kredit. Det bör vidare observeras att kostnadssiffrorna inte är helt jämförbara, eftersom de avser olika år. Denna brist kan dock anses vara av m i n d r e betydelse. Frågan u p p s t å r vad skillna-

97 Tabell 4:14. Effektiv ränta, kredittid och kreditbelopp vid Varugrupper Kylskåp Tvättmaskiner TV-apparater Radiogrammofoner Möbler

Konsumen- Detaljhanten, effektiv deln, effektiv ränta, % ränta, % 32 31 28 24 29

den mellan dessa två effektiva räntor, dvs. mellan avbetalningsinstitutets och detaljhandelsledets uttagna kreditavgift, egentligen innebär. Den primära frågan är naturligtvis h u r företagen sköter sin kreditgivning. Som inledningsvis antyddes rör man sig h ä r med ytterst osäkra skattningar. Vissa beräkningar ger emellertid vid handen att inom TV- och radiobranschen i ca 60 % av fallen avbetalningskontrakten diskonteras hos fabrikanter, grossister eller till dessa närstående avbetalningsinstitut, i drygt 10 % hos s. k. allmänna avbetalningsinstitut och i ca 30 % sker genom diskontering i bank, självfinansiering etc. Inom hushållsmaskinbranschen kan motsvarande siffror uppskattas till ca 70, 10 resp. 20 %, dvs. i stort sett samma tal som för TV- och radiobranschen. Inom möbelbranschen tycks förhållandena vara helt annorlunda; ca 80 % av avbetalningsförsäljningen sker genom självfinansiering, drygt 10 % i form av växeldiskonteringar i bank och knappt 10 % i form av diskontering av kontrakt hos fabrikanter, avbetalningsinstitut etc. Den slutsats man kan våga dra av materialet är sålunda att detaljhandelsföretagen (ledet) inom TV- och radiosamt hushållsmaskinbranscherna överlåter en väsentlig del av de kostnader som är förknippade med försäljning mot avbetalning på andra företagstyper (led); storleksordningen av dessa kostnadsbesparingar kan vi dock inte nu7—514780

20 14 16 20 35

avbetalningsköp

Kredittid, månader

Kreditbelopp (faktiska), kr.

18 20 16 12 12

550 900 900 620 200

meriskt uppskatta. Vid en bedömning av företagens bruttovinst, dvs. skillnaden mellan den effektiva ränta som konsumenten och detaljhandelsföretaget måste erlägga, bör följande observeras. För det första avser ju detaljhandelns kostnadsränta den som erläggs i ett »genomsnittligt» avbetalningsinstitut. Men, som framgått av det föregående, är det endast en relativt ringa del av detaljhandelns finansiering som sker via dessa kanaler. Den ränta som debiteras av fabrikanter, grossister etc. kan visserligen vara högre än den som de allmänna avbetalningsinstituten tar ut, men detta är mindre sannolikt; vi bortser från effekten av de allmänna avbetalningsinstitutens konkurrens om detaljhandelns avbetalningskontrakt. Producent- och grossistledets benägenhet att överta och finansiera avbetalningskontrakt syftar nämligen inte sällan till att knyta detaljhandeln närmare till sig. För att detta konkurrensmedel skall vara effektivt kan man rimligtvis anta att deras kreditvillkor understiger avbetalningsinstitutens. Vår slutsats blir således närmast att detaljhandelns bruttovinst, framräknad från den föregående tabellen, måste uppfattas som en minimikalkyl. Även om materialet inte tillåter en uppskattning av nettovinsten, måste det dock antas — mot bakgrunden av att en stor del av kostnaderna dock försvinner vid överlåtandet av kontrakt — att en sådan existerar. Det bör slutligen nämnas att den

98 övervägande delen av detaljhandelns bruttovinst på kreditförsäljningen framkommer på en mera indirekt väg, nämligen genom att kreditköparna går miste om den rabatt som kontantköparna får. För möbelhandelns del sker den övervägande delen av kreditgivningen som tidigare nämndes genom egenfinansiering. En förklaring härtill kan utgöras av den speciellt dåliga säkerhet som äganderätten här utgör, något som i sin tur speglas i den höga effektiva ränta som möbeldetaljhandlaren vanligen synes debiteras av avbetalningsfinansieringsinstituten (se den föregående tabellen). Det lönar sig då inte för detaljhandlaren att diskontera sina avbetalningskontrakt utan han väljer att finansiera kreditgivningen själv. Kontokrediter Vad gäller kontokrediterna finns det vissa uppgifter om den del som sker via s. k. kontokort (omkring en femtedel av den totala kontokreditgivningen). Kontokreditgivningens närmare utformning beskrevs i kapitel 3. I detta sammanhang bör dock observeras att kreditgivningen kan avse praktiskt taget samtliga varor — hittills dock inte bilar. För kreditkorten gäller att konsumenten »nominellt» betalar en effektiv årsränta på mellan 12 och 13 %, medan detaljhandelns kostnader belöper sig till ett par procent, som erläggs på så sätt att endast en reducerad del av försäljningssumman erhålls när detaljhandlaren löser försäljningsnotan i den bank som samarbetar med kreditkortsföretaget. För att göra klart för oss vem som i själva verket står för kreditgivningens kostnader måste man tydligen ta ställning till vem som i sista hand får betala dessa kostnader. (Vi bortser dock h ä r från hela det problemkomplex som rör den tänkbara positiva effekten på distributions- och produktionskostna-

der av en genom kreditförsäljning höjd totalomsättning.) Kostnaden kan i p r i n c i p bäras av säljaren (genom lägre vinst), av samtliga köpare (i form av en genomsnittligt höjd prisnivå), vilket innebär att kontantköparen delvis »subventionerar» kreditköparen, samt av enbart kreditköparna. De senare två fallen kan konkretiseras med hjälp av följande enkla exempel. Antag att kredit- och kontantköpare vardera svarar för hälften av ett företags omsättning. Om man inför ett kontokreditsystem, där detaljhandlaren inbetalar t. ex. 3 % till kreditkortsföretaget, bör resultatet vid fullständig overvaluing på samtliga konsumenter bli att priserna höjs med i genomsnitt ca 1,5 %. Detta procenttal kan tydligen uppfattas som ett uttryck för kontantköparens »subventionering» av kreditköparen. En övervältring av kreditkostnaden på enbart kreditkonsumenten kan således gå till så att priset genomsnittligt höjs med ca 3 %, medan kontantköparen får någon form av rabatt på 3 %. I det senare fallet blir tydligen den »reala» effektiva ränta som en kreditköpare erlägger större än den »nominella». Ändrar vi exemplets förutsättningar så att priset höjs med mer än 3 % (med motsvarande effekt på kontantrabatten) kommer en vinst att uppstå även vid denna typ av kreditgivning. Några publicerade uppgifter som skulle kunna belysa dessa resonemang finns emellertid, som tidigare nämnts, inte. Likaså saknas uppgifter om vinstsituationen inom de typer av företag som h a n d h a r de s. k. kontokortssystemen. Så mycket kan dock sägas att kontokreditgivning i kreditkortsinstitut är förenad med höga fasta kostnader, inte minst för kontakterna med de anslutna detaljisterna. För att dessa

99 krediter skall kunna drivas på ett lönsamt sätt krävs således att antalet kredittagare är relativt stort. Strävandena att få en stor kundkrets ökar i sin tur kostnaderna för försäljnings* och reklamverksamheten. Till detta kommer att varje enskild kontokredit — jämförd med avbetalningskrediter — är ganska liten, vilket ökar de fasta kostnadernas andel av kreditbeloppet och tenderar att höja kreditpriset. Dessa förhållanden har sannolikt starkt bidragit till den företagssanering som genom fusioner ägt rum i Sverige och vilken resulterat i att det på marknaden nu finns endast ett landsomfattande och ett lokalt arbetande kreditkortsinstitut. (Liknande tendenser kan f. ö. spåras i USA.) Övrig

kreditförsäljning

Egentliga uppgifter om kostnaderna vid andra kreditformer än avbetalningsförsäljning saknas helt. Som framgick av kapitel 2 svarar dock avbetalningskre-

diterna för drygt 70 % av den totala konsumtionskreditgivningen. Av den återstående delen svarar kontokrediter för ca en tredjedel medan de återstående två tredjedelarna hänför sig till olika former av bankkrediter (inkl. låneköp och köplån) samt statliga bosättningslån. Dessa två tredjedelar h ä r r ö r praktiskt taget i sin helhet från sådana låneformer där banker ger kredit direkt till konsumenterna och detaljhandelsföretagen överhuvudtaget inte har någon befattning med kreditgivningen. Huruvida bankernas vinster på denna kreditgivning skiljer sig från den som erhålls vid annan utlåning är inte känt. Som tidigare framgått är dock bankkrediter för konsumenten den billigaste formen av konsumtionskredit. Detta kan ev. bero på att just bankväsendet har de produktionstekniskt största förutsättningarna att bedriva kreditgivningen så att den blir lönsam men samtidigt också billig för konsumenten (se även kapitel 6).

KAPITEL 5

Konsumenterna och konsumtionskrediterna

I de föregående tre kapitlen har vi presenterat huvuddelen av de fakta som utredningen kunnat samla rörande konsumtionskrediterna i vårt land. Mot bakgrund av dessa uppgifter skall vi nu övergå till att något närmare analysera konsumtionskrediterna från konsumenternas, företagens och samhällets synpunkt. Framställningen får därvid en mera resonerande karaktär och sker med utgångspunkt från den gängse ekonomiska teoribildningen. Detta kapitel behandlar konsumtionskrediternas roll i konsumenternas ekonomi. Det är givetvis många faktorer som påverkar kreditbehovet hos en konsument. Inkomsterna som i stort anger ramen för individens konsumtionsmöjligheter, är inte sällan ojämnt fördelade i tiden. Dessa ojämnheter kan emellertid jämnas ut med hjälp av sparande och kredittagande i olika former. Detta sker under beaktande av risker, kostnader o. d. Det torde vara nästan omöjligt att beskriva alla tänkbara samspel, och man blir därför i praktiken hänvisad till att förenkla situationen. Det är därvid naturligt att utgå från den bild av konsumenternas ekonomiska planering som gängse ekonomisk teori erbjuder. I denna ingår i allmänhet dock inte konsumentens kreditbeteende. I det följande h a r vi försökt att så långt möjligt inarbeta kreditvariabeln i de konsumtionsteoretiska modellerna.

Den traditionella

teorin

I konsumtionsteorin utgår man från en enskild person, ett hushåll eller annan

lämplig konsumtionsenhet och studerar planeringen av utgifterna. Totalefterfrågan kan man sedan få fram genom att summera efterfrågan hos de studerade enheterna. Vid uppläggningen av sin budget h a r konsumenten ett stort antal alternativ att välja mellan. Vad man vill veta är varför han beslutar sig för just ett av alla de budgetalternativ som föreligger. Man försöker således komma underfund med vad olika faktorer betyder för de köpbeslut som fattas. I ett första steg av analysen kan man begränsa sig till en period. Man förutsätter då att konsumenten till sitt förfogande h a r en viss given penningsumma, som han har beslutat att använda för konsumtionsvaruköp. Han h a r vidare vissa föreställningar om den nytta som vart och ett av de olika budgetalternativen kan ge honom, dvs. han h a r ett preferenssystem. Han väljer så det budgetalternativ som han bedömer skall ge honom mest nytta. Konsumtionens sammansättning kommer härvid att bestämmas av priser och inkomster. I ett andra steg av analysen kan man behandla frågan h u r en person plan e r a r sina utgifter inte bara för en utan för en serie av perioder. Det blir för konsumenten då fråga om ett val inte endast mellan olika varor utan också mellan olika perioder. Man förutsätter vidare att konsumenten i planeringsögonblicket dels har vissa resurser till sitt förfogande dels också vissa förväntningar vad gäller inkomsterna under var och en av dessa perioder samt en viss målsättning beträffande sin fram-

101 tida förmögenhet. Han kan då under en eller flera perioder konsumera mer eller mindre än sin inkomst; sparande och krediter kommer in i analysen. Problemet blir hur stora kvantiteter han skall köpa av var och en av de olika varorna under var och en av de följande perioderna. Det kan förefalla som om det vore nödvändigt att låta all diskussion rörande konsumtionskrediterna ske enligt den flerperiodiska modellen. Men i viss utsträckning kan även den enklare modellen användas när man skall analysera köpen av såväl icke varaktiga konsumtionsvaror som sådana varaktiga konsumtionsvaror, för vilka det finns en fungerande andrahandsmarknad, t. ex. bilar. Som framgår av det följande h a r det befunnits lämpligt att behandla bilköpen i huvudsak inom ramen för en period och sedan göra kompletterande anmärkningar rörande andra varaktiga varor. Viss hänsyn till utvecklingen i tiden måste alltid tas, men framställningen syftar inte till någon absolut fullständighet eller teoretisk djuplodning.

Vad bestämmer konsumentens preferenssystem?

Konsumentens preferenssystem påverkas av en mängd yttre omständigheter: civilstånd, ålder, bostadsort, arbets- och familjeförhållanden o. d. Barnfamiljer har naturligtvis en annan efterfrågestruktur än barnlösa, yngre personer en annan än äldre osv. Allteftersom konsumenten genomlever olika perioder av livscykeln blir sålunda hans preferenser föremål för förändringar utöver dem som betingas av ändrade inkomster och priser. Dessutom påverkas konsumentens preferenser av förskjutningar mellan arbetstid och fritid samt av att nya varor introduceras på m a r k n a den. Tillkommer nya alternativ för kon-

sumtionen, måste efterfrågan på samtliga övriga produkter omprövas. Konsumentens preferenssystem påverkas naturligtvis också av mera personliga egenskaper, antingen dessa är resultat av arv eller miljö, kort sagt det som tillsammans konstituerar hans personlighet. Psykologer och sociologer har i hög grad intresserat sig för frågan h u r konsumentens preferenssystem påverkas av reklam, propaganda och liknande faktorer samt av de bindningar som förekommer mellan människor av samma socialklass, yrkesgrupp osv. Man kan i detta sammanhang inte bortse från att människor lever i en social omgivning, i vilken en konsuments önskemål påverkas av andra. Det finns många exempel på att den enskilde konsumenten på grund av sociala påtryckningar inte vill eller vågar avvika från konsumtionsmönstret hos den grupp som han tillhör eller vill tillhöra. Själva gruppbegreppet bör därvid tolkas i synnerligen vid mening. Den kan sålunda omfatta personer med samma kön, ålder, yrke, bostadsort. Normalt tillhör en person flera grupper på samma gång. Om konsumtionsvanorna inom en grupp blir relativt ensartade, samtidigt som större eller mindre skillnader består mellan grupperna, ändras preferenssystemet, när personer flyttar mellan grupperna. Individens önskan att anpassa sin konsumtion till värderingar hos den grupp han önskar tillhöra tar sig vidare uttryck i prestigekonsumtion. Och eftersom de varor som blir föremål för prestigekonsumtion växlar från en tidpunkt till en annan hos opinionsledarna i olika grupper, får detta successiva effekter hos övriga individer i gruppen och så småningom även hos andra grupper än dem, varifrån initiativet utgått. I motsatt riktning verkar trögheten

102 i konsumentens beteende. Konsumenterna reagerar ofta långsamt vid förändringar i inkomster, priser och andra faktorer. Erfarenheter från tidigare perioder påverkar de aktuella preferenserna, och ju längre konsumenten har vant sig vid ett visst konsumtionsmönster desto svårare får han att anpassa sig till nya förhållanden. Dessa fakta om konsumenternas preferenssystem h a r direkt betydelse för hans efterfrågan på kredit. Under vissa perioder av konsumentens liv aktualiseras en mängd behov som kan motivera en hög efterfrågan på kredit. Under andra perioder kan kreditbehovet vara mindre. Dessa kreditbehov har självfallet endast ringa samband med utbuds- och kostnadsförhållandena på kreditmarknaden. Benägenheten att köpa på kredit sammanhänger vidare med attityden till kreditfinansieringen. Egna och närståendes erfarenheter; propaganda för och emot kreditköp samt kunskaperna om finansieringssystemen h a r likaså viss betydelse. Utredningens intervjuundersökning har tagit sikte på att ge en viss belysning av dessa problem. (Se f. ö. den sammanfattning som lämnats i kapitel 2.)

Inköp av varaktiga konsumtionsvaror

Av utredningens intervjuundersökning h a r framgått att konsumtionskrediterna praktiskt taget helt sammanhänger med inköpen av varaktiga konsumtionsvaror. Det är således dessa som analysen i detta kapitel gäller. Som ovan antytts, spelar förekomsten av en fungerande a n d r a h a n d s m a r k n a d härvidlag en avgörande roll. Orsaken till detta är följande. Det väsentliga för konsumenten är oftast att nyttja — inte att äga — en konsumtionsvara. Kostnaderna för en

vara under en period får således sättas i relation till nyttjandevärdet under samma period. När det gäller tjänster och icke varaktiga varor utgör detta inget problem: kostnaden kan utan vidare sättas lika med priset. F ö r varaktiga varor är förhållandena mera komplicerade. Visserligen b r u k a r i nationalräkenskaperna och liknande sammanhang varaktiga konsumtionsvaror avskrivas direkt och konsumtionen alltså mätas i antalet inköp gjorda under perioden. För den enskilde konsumenten är emellertid detta inte ett naturligt betraktelsesätt. För konsumenten kan kostnaderna för en varaktig konsumtionsvara delas upp i rörliga och fasta kostnader. Med rörliga kostnader avses, t. ex. för bilen drivmedel, service, osv., kort sagt alla kostnader som bestäms av h u r mycket bilen används. Till de rörliga kostnaderna hör också den del av värdeminskningen som är beroende av nyttjandegraden. Större delen av värdeminskningen är dock mera beroende av tiden och får därför räknas som en fast kostnad. De fasta kostnaderna gör att ju mer konsumenten använder bilen, desto lägre blir hans milkostnad; dvs. det lönar sig inte för konsumenten att skaffa bil, om han inte h a r möjlighet att använda den förhållandevis flitigt. Om det finns en fungerande andrahandsmarknad — som det finns för bilar — återspeglar denna vilken avskrivning man bör räkna med. Givetvis kan konsumentens egen värdering av den återstående nyttan avvika från det marknadsmässiga andrahandsvärdet. Är den t. ex. högre, bör han rimligen vara ointresserad av att sälja bilen. Men avvikelserna brukar inte antas vara stora. För flertalet varaktiga konsumtionsvaror saknas det emellertid en funge-. rande andrahandsmarknad. Den konsu-

103 ment som köper möbler, hemtextilier och hushållsmaskiner r ä k n a r givetvis, liksom bilköparen, med att varorna skall avkasta nytta under en rad av perioder. Han avskriver således varorna successivt under nyttjandeperioden. Men på marknaden saknar dessa varor efter köpet i stort sett värde; nationalräkenskapernas avskrivningssystem är h ä r således marknadsmässigt motiverat. För konsumenten innebär detta att, när han väl köpt varorna, så har han ingen möjlighet att ompröva sitt köpbeslut. Tvingas han att göra sig av med varorna, blir kapitalförlusterna i förhållande till inköpspriset betydande. För att kunna köpa en viss varaktig konsumtionsvara måste han passera två olika trösklar av ekonomisk karaktär. För det första måste hans disponibla inkomster bli så stora att han — med de övriga behov som dikteras av preferenssystemet — kan klara av de löpande kostnader som innehavet av varan medför. För det andra måste han uppnå den likviditet som behövs för att finansiera själva köpet. Om kreditmöjligheter saknas och konsumenten saknar några finansiella tillgångar, måste han för att kunna förverkliga ett planerat köp av en varaktig vara först prestera ett sparande. Hans planeringsperiod blir rimligtvis utsträckt — dels måste han ju överblicka sparperioden, dels nyttjandeperioden för den vara han planerar att köpa. Han måste för att erhålla det bästa beslutsunderlaget, förutse sin inkomstutveckling samt prisutvecklingen, totalt och för de enskilda varor och tjänster som är aktuella för honom som konsumtionsalternativ. Nyttan av den vara han planerar att köpa måste vägas mot nyttan av de varor och tjänster som han måste avstå från under sparperioden och sedan så länge han inneh a r den vara han planerar att köpa.

I verkligheten torde konsumenten knappast medvetet fatta sitt köpbeslut med ledning av en rad faktorer vilkas utveckling är utomordentligt svårt att exakt förutse. Man kan i stället förmoda att han åtminstone avkortar planperioden och endast väger den beräknade framtida nyttan av den vara han planerar att köpa mot nyttan av de varor och tjänster som han måste avstå från under sparperioden. Skillnaden mellan konsumentens situation om han planerar att köpa en vara med resp. utan a n d r a h a n d s m a r k n a d ligger i riskbedömningen. En planering som sträcker sig över flera p e r i o d e r innefattar ju en rad osäkerhetsmoment; planeraren kan felbedöma den ekonomiska utvecklingen eller också kan hans önskemål med tiden förändras så att hans nuvarande värderingar av olika varor och tjänster inte längre håller streck. Riskens storlek är då beroende på bl. a. förekomsten och effektiviteten av en a n d r a h a n d s m a r k n a d ; den senare ger ju konsumenten en möjlighet att ompröva sitt köpbeslut med relativt sett mindre risk för kapitalförluster.

Kreditens inverkan vid köp av varaktiga konsumtionsvaror

Om man inför konsumtionskrediter i vårt resonemang, kan konsumenten få större frihet när det gäller att avväga budgeten. Samtidigt ökar konsumentens svårigheter vid planeringen, och flera nya faktorer får tas med i övervägandena. För att förenkla diskussionen antar vi h ä r till en början att kreditmöjligheterna är obegränsade i den meningen att det inte krävs några kontantinsatser och att kredittiden kan utsträckas över hela den kreditköpta varans livslängd. Eftersom resonemanget avser även var o r utan andrahandsmarknad, måste

104 uppskattningen av livslängden knytas till ägarens värdering av varans fysiska livslängd och inte till några marknadsmässiga bedömningar. För varor med en fungerande andrahandsmarknad sammanfaller i bästa fall den marknadsmässiga och den fysiska livslängden. I en marknad med på detta sätt »obegränsade» kredittider skulle nyttjande och kostnad för en varaktig konsumtionsvara som köpts på kredit sammanfalla i tiden. Situationen skulle således ha påtagliga likheter med en hyresmarknad av den typ som vi f. n. har exempelvis för den maskinella utrustning som följer med en hyreslägenhet (spis, kyl- och frysmöbler, bad- och toalettutrustning och ibland även tvättoch diskmaskiner). Det bör kanske påpekas att amorteringen i en modell av detta slag sannolikt blir förhållandevis hög under första delen av nyttjandeperioden för att sedan successivt sjunka. Håller varan längre än planerat, innebär utnyttjandet ett slags kapitalvinst. För konsumentens del skulle kreditköp —• bortsett från kostnaderna — medföra att han kan genomföra köpet och börja utnyttja varan tidigare än i ett system utan kreditmöjligheter. Konsumenten tillgodogör sig nyttjande- men ej ägandevärdet av varan, eftersom dess återstående värde och skuldbeloppet värdemässigt följs åt. Tidigare har vi dock utgått från att konsumenten vad beträffar konsumtionsvaror, även varaktiga sådana, primärt är intresserad av nyttjande och inte ägande. Det är emellertid inte uteslutet att konsumenterna i viss, varierande utsträckning även sätter värde på själva ägandet av varan, vilket skulle minska attraktiviteten i ett hyressystem eller i ett kreditsystem jämställbart med hyressystemet. Värdering av ägandet torde vara vanligare för varor med än för

varor utan andrahandsmarknad, eftersom de förra representerar ett realiserbart värde, medan de andra utgör en tillgång endast för ägaren själv. Det skisserade kreditköpssystemet skulle innebära att likviditetströskeln undanröjdes och att konsumentens beslut att köpa eller inte köpa en varaktig vara blir beroende endast av inkomsttröskeln. Det förefaller därför högst sannolikt att ett kostnadsfritt kreditsystem skulle öka inköpen av varaktiga varor för konsumenter som föredrar att tidigare utnyttja varaktiga varor. Inkomsttröskeln skulle dock finnas kvar och begränsa övergången till varaktiga konsumtionsvaror. Vad som ytterligare skulle kunna minska benägenheten att köpa på kredit är konsumentens riskvärdering. Den enskilde konsumenten måste alltid räkna med att han kan komma i ett läge där han inte vill behålla den köpta varan och att varan kan ha minskat i värde mer än vad man i förväg kunnat beräkna. Det är troligt att många konsumenter finner risken för sådana kapitalförluster mera avskräckande, när det gäller lånade pengar än n ä r det är fråga om egna tillgångar. — Givetvis finns det dessutom negativa attityder till skuldsättning som sådan, vilka allmänt minskar kreditköpsbenägenheten. Liksom vid kontantköp torde risken vid kreditköp av varor utan andrahandsvärde uppfattas som allvarligare än motsvarande risk vid köp av varor i samma prisläge men med en fungerande andrahandsmarknad.

Räntekostnaderna

I det tidigare resonemanget om kreditköp bortsåg vi, som nämnts, helt från kostnadsaspekten. Det måste givetvis betraktas som bristande realism att inte ta hänsyn till kreditmarknadens in-

105 och utlåningsräntor. När diskussionen nu övergår till att behandla kostnaderna är det även nödvändigt att ta hänsyn till de bestämmelser som vid beskattningen råder beträffande ränteinkomster och -utgifter. Ränteinkomsterna är, bortsett från det skattefria bottenbeloppet, skattepliktiga inkomster, medan gäldräntor i p r i n c i p är avdragsgilla vid beskattningen. Även om man tar hänsyn till att majoriteten av konsumenterna inte har ränteinkomster av sådan omfattning att de blir beskattningsbara, är det uppenbart att skattereglerna gynnar kreditfinansiering genom att räntekostnaderna reduceras — under förutsättning att avdragsrätten utnyttjas. Införandet av räntorna i diskussionen förändrar i princip inte kontantköparens situation. Endast om det är möjligt för honom att låna ut pengar till en ränta som är högre än den ränta som han får betala vid kreditköp av varan (och med hänsyn till de skattemässiga konsekvenserna av de båda Tabell 5:1. Avskrivningskostnaderna

transaktionerna) lönar det sig för honom att övergå till att bli kreditköpare. Från samhällets synpunkt är det dock väsentligt att hans nettoupplåning med anledning av köpet även i detta osannolika fall blir lika med noll, eftersom skulden på konsumtionsvaran skulle motsvaras av fordran på någon annan. För den som verkligen tänker köpa på kredit h a r däremot räntekostnaderna större betydelse. Om köpet utan särskilda kostnader för krediten låg nära de ekonomiska möjligheternas gräns, kan den nu ligga över inkomsttröskeln och överhuvudtaget inte komma till stånd. Konsumenten måste under alla förhållanden pröva om sin budget, vilket bl. a. kan innebära att han går in för målsparande eller övergår till andra varor, ev. en billigare eller begagnad variant av samma vara. Även om det i och för sig vore möjligt att i n r y m m a kreditkostnaderna i budgeten, måste konsumenten överväga om det tidigare köpet är värt de kostnader som det medför. Vad kostnaderna resp. det tidigare

för en personbil (10 000 kr.) vid kontant- och kreditköp Avskrivningskostnad per år, i kr.

Bilens ålder i år

Bilens värde i index

År

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

100 74 56 44 34 27 20 15 10 8 7

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 och därefter

3 350 2 355 1 620 1 330 955 903 650 613 275 160 753

2 850 1 985 1 340 1 110 785 768 550 538 225 120 718

500 370 280 220 170 135 100 75 50 40 35

12 964

10 989

1 975

Vid kreditköp Vid kontantköp

Anm.: Index över bilens Värdeminskning (nybilspriset Studier i bilismens ekonomi, Uppsala 1958.

Kostnadsskillnad

100) återges enligt J. Wallander:

106 köpet i praktiken kan innebära illustreras av tabell 5 : 1 , ett räkneexempel rör a n d e avskrivningskostnaderna vid inköp av en personbil (10 000 kr.) kontant eller på kredit. I kolumn 2 redovisas en värdeminskningskurva grundad på empiriskt material. I kolumnerna 4 och 5 redovisas avskrivningskostnaderna per år. — För kreditköp h a r man antagit att bilen amorteras i takt med värdeminskningen, att den effektiva räntan uppgår till 15 %, att bilägaren h a r en marginalskatt på 50 % och att han vid beskattningen gör avdrag för gäldräntan. Det antas även att amorteringarna och räntan erläggs vid slutet av varje period. •— Kontantköpets kalkylerade räntekostnad har antagits vara 2,5 %, vilket i n n e b ä r att ränteinkomsten h a r antagits bli beskattad med en 50-procentig skatt. Vidare måste vissa antaganden göras om takten i sparandet under den per i o d han målsparat till bilen. Av många möjliga alternativ har här valts det att sparandet har varit så stort att hans övriga konsumtion har kunnat hållas lika hög som om han hade köpt bilen p å kredit och använt den i »normal» utsträckning. Sparperioden skulle då uppgått till ca två år. Då har ingen hänsyn tagits till antagandet att konsumenterna har lättare att följa en sparplan som är helt bunden genom amorteringar och att den övriga konsumtionen därför breder ut sig vid det mera flexibla målsparandet. Kolumn 6 slutligen visar skillnaden från år till år i avskrivningskostnaderna mellan kredit- och kontantköparen. Summan utgör priset för tidigareläggning av inköpet 1 . Det är dessa kostnader som vid ett rationellt handlande vägs mot tidsvinsten. Den sammanlagda kostnadsskillnaden uppgår som synes till ett i förhållande till bilpriset betydande belopp. Den konsument som

värderar ett framtida innehav lågt jämfört med omedelbar konsumtion kan dock vara villig att betala höga kostnadsräntor för att disponera varan omedelbart. Tabellen visar också att skillnaden i räntekostnaderna i k r o n o r räknat inte är så hög för en något äldre bil. Det som således kan ske vid en omprövning av budgeten är att konsumenten för att minska de absoluta kreditkostnaderna övergår till en begagnad eller ev. en billigare obegagnad variant av varan. Motsvarande räkneexempel genomfört för andra, jämfört med bilen billigare, varaktiga konsumtionsvaror skulle visa att kreditkostnaderna — även om de i förhållande till varans pris vore höga — räknat i kronor var relativt blygsamma. I praktiken torde detta medföra att konsumenterna inte sällan bortser från kreditkostnaderna just därför att dessa i kronor räknat är relativt små. Trots detta innebär de procentuellt en icke obetydlig prishöjning på varan i fråga. Är kostnadsskillnaden mellan kontantoch kreditköp i kronor räknat begränsad, sammanhänger det i första hand med att den vara som köpet avser är relativt billig, vilket också innebär att den sparprestation som den målsparande kontantköparen måste göra inte är särskilt stor. Eftersom sparperioden i ett sådant fall kan bli ganska begränsad, är det en liten tidsvinst som ökningen i kostnaderna kompenserar. I det enskilda fallet beror det naturligtvis på den individuelle konsumentens

1 Det bör påpekas att detta betraktelsesätt ej är fullt korrekt då det ej tager hänsyn till att de olika beloppen har olika tidsdimensioner. Nuvärdet av kostnaden blir självfallet lägre ju högre ränta man räknar med. Det lönar sig knappast att på denna punkt utvidga resonemanget.

107 värderingar om han anser tidsvinsten vara värd kostnadsstegringen eller inte.

Begränsningar i kredittid

Åtminstone på den svenska marknaden är kredittiden för de vanliga formerna av konsumtionskredit begränsad. För personbilsköp h a r kreditgivningen relativt länge varit reglerad genom frivilliga överenskommelser och lagstiftning. F. n. måste kontantinsatsen vid bilköp uppgå till minst 40 % av bilens värde, och den resterande delen måste avbetalas under 15 månader. Det innebär enligt tabell 5: 1 att, när bilen är helt betald, återstår ca 70 % av dess värde. Även för de flesta andra varaktiga konsumtionsvaror — med eller utan andrahandsmarknad — uppgår den kontantinsats som normalt erfordras till mer än månadsamorteringen och amorteringsperioden understiger varans fysiska livslängd. Följaktligen existerar det i praktiken ingen synkronisering mellan amortering och värdeminskning. Konsumenterna står således i verkligheten inför ett mellanting mellan en kreditlös marknad och en marknad med krediter som kan amorteras under varans hela livslängd. För den som i en kreditlös marknad skulle ha målsparat och köpt kontant blir övervägandena i den existerande marknaden av samma art som vid obegränsade krediter. De konsumenter som vid obegränsade krediter skulle köpt på kredit har att välja mellan att avstå från varan och överflytta konsumtionen till andra objekt eller att prestera ett målsparande, som ju i alla fall är betydligt mera begränsat än vid kontantköp. I princip innebär ju förekomsten av såväl en kontantinsats som en amorteringstid, som är kortare än varans livslängd, ett slags hyra i förskott. Gäller inköpet emellertid en varaktig vara med fungerande

andrahandsmarknad, kan sparobjektet realiseras och då får sparandet en mera reell innebörd än när det endast gäller ett sparande i en varas framtida nytta för den individuelle konsumenten. Sker kreditköpet med hjälp av avbetalningskrediter — med det äganderättsförbehåll som är bundet till kreditformen — skapas därigenom ett slags andrahandsmarknad; säljaren kan ju så länge varan inte är slutbetald återta varan i stället för att kräva in de återstående betalningarna och måste i så fall betala konsumenten för den mellanskillnad som finns mellan de redan erlagda betalningarna och varans marknadsvärde. Det synes dock knappast vara fråga om en a n d r a h a n d s m a r k n a d som vad beträffar priser är särskilt förmånlig från konsumentsynpunkt, särskilt vad gäller varor utan fungerande andrahandsmarknad och därför dåligt marknadsvärde. Det är också m i n d r e troligt att konsumenterna i verkligheten vid en avvägning mellan kredit- och kontantköp räknar återtagningsrätten som någonting positivt. Däremot finns det anledning anta att kreditköparen så länge varan inte är helt betald h a r — eller åtminstone tror sig ha — en bättre ställning än kontantköparen i förhållande till säljaren när det gäller reklamationer, servicefrågor etc. (Detta antagande bekräftas av vissa amerikanska undersökningar.) Förhållandet gäller givetvis vid alla krediter som lämnats av säljaren och oberoende av själva kreditvillkoren. Avslutningsvis kan sägas att det sparmoment som ingår i kreditköp med kännbara kontantinsatser och begränsade kredittider minskar konsumentens ekonomiska fördelar vid k r e d i t k ö p ; samtidigt reduceras dock i motsvarande mån de risker som av psykologiska och andra skäl är förknippade med kreditr köp.

108 Osäkerheten i konsumentens planering vid kreditköp

I det föregående har vi endast sporadiskt berört de osäkerhetsmoment som konsumenten måste räkna med i sin ekonomiska planering särskilt när det gäller köp av större och dyrare varor. Med hänsyn till att konsumentens värdering av olika slags risker är av stor betydelse just vid sådana beslut som det h ä r är fråga om skall vi mera systematiskt ta upp olika typer av osäkerhetsmoment. Konsumentens osäkerhet är beroende dels av den allmänna ekonomiska utvecklingen och de konsekvenser den kan få för den enskildes ekonomi, dels av konsumentens egen ekonomiska situation och slutligen den vara som konsumenten planerar att köpa. Osäkerheten beträffande den allmänna ekonomiska utvecklingen gäller realinkomsten, eller nominalinkomsten och den allmänna prisnivån. Räntans utveckling hör till samma grupp av faktorer. Generellt kan man anta att konsumenterna borde vara mera benägna att binda sig för framtida utgifter när inkomsterna förväntas stiga än i den motsatta situationen. Särskilt torde förväntningar om ökade realinkomster i kombination med prisstegringar stimulera köp, inte minst kreditköp. Att förväntade prisstegringar stimulerar inköp av varaktiga konsumtionsvaror har bekräftats av erfarenheterna bl. a. från tillfällen n ä r olika typer av indirekta skatter h a r höjts. Sådana skattehöjningar, som ju för konsumenten ter sig som prisstegringar, har under senare år i flera fall föregåtts av markanta köprusher. Vad gäller realinkomstens utveckling så h a r den i Sverige under efterkrigstiden varit så stabil att få konsumenter numera torde hysa allvarliga farhågor för generellt minskade inkomster. Skillnaden är på denna punkt bety-

dande om man jämför med förhållandena i USA. Amerikanska undersökningar om konsumenternas attityder har visat att 1930-talets depression bildar bakgrund till många amerikanska konsumenters konjunkturbedömning; dessutom har det i USA rått en större instabilitet även under efterkrigstiden. De svenska undersökningarna av konsumenternas attityder befinner sig ännu på försöksstadiet, och det är därför för tidigt att säga huruvida konsumenternas allmänna optimism resp. pessimism beträffande konjunkturutvecklingen även här kan ha betydelse för benägenheten att köpa och kreditköpa varaktiga varor. Vad slutligen beträffar räntans utveckling så är dess effekter på kreditköp mycket svåra att bedöma. Det förefaller dock som om konsumenterna i sina överväganden om köp med eller utan kredit vore tämligen opåverkade av mindre ränteförändringar. Jämfört med skillnaderna mellan olika kreditformer torde de tänkbara förskjutningarna i den allmänna räntenivån framstå som måttliga. Större betydelse för konsumentens beteende än den allmänna inkomstutvecklingen har förmodligen förväntningarna om förändringar i den egna inkomsten. Man kan rimligtvis anta att en konsument som vet med sig att hans inkomster kommer att stiga i betydande utsträckning redan i dag vill handla så som om inkomsthöjningen redan var ett faktum. Riskerna med skuldsättning och bundna utgifter torde te sig mindre för en sådan konsument än för andra eftersom han kan räkna med att konsumtionsutrymmét under de kommande perioderna kommer att vara betydligt större än i nuläget. Samtidigt kan hans värdering av omedelbar konsumtion vara hög. Motsatsen gäller uppenbarligen om en konsument i stället väntar ett inkomstbortfall. Den som står inför en inkomst-

109 minskning, t. ex. på grund av pensionering, torde vara försiktigare än eljest n ä r det gäller att binda framtida inkomster genom t. ex. kreditköp. Slutligen medför även innehavet av varaktiga varor vissa riskmoment som är bundna till själva varan och som för konsumenten kan te sig mera avskräckande om de kombineras med skuldsättning. F ö r det första måste konsumenten räkna med risken för kapitalförluster på grund av prisfall på den köpta varan — exempelvis till följd av modelländring eller nya, överlägsna varor osv. Särskilt stor är väl risken för sådana kapitalförluster om varan i fråga köpts under innovationsskedet — ju vanligare varan sedan blir, desto lägre blir i allmänhet priset. Å andra sidan kompenseras konsumenten h ä r genom det exklusiva i att äga en ny vara relativt tidigt, och kapitalförlusterna torde t. o. m. vara förutsebara. En annan typ av risker som konsumenten tar är att varan kan skadas, bli stulen osv. Sådana risker torde vara särskilt stora för fordon och de kompenseras knappast helt genom försäkringar. Sammanfattningsvis torde man kunna säga att osäkerheten om utvecklingen av inkomster, priser och räntor, allmänt och för den enskilde konsumenten, liksom riskerna i samband med varans värdebeständighet torde bidra till att göra konsumenterna mera försiktiga och återhållsamma när det gäller att binda sin konsumtion genom köp av varaktiga varor och särskilt då med hjälp av kredit. Vid ekonomiska påfrestningar ställs det krav på konsumentens likviditet. Det är därför naturligt att den konsument som räknar med oförutsedda händelser sätter värde på en högre likviditet och är mera r ä d d för att sätta sig i skuld än han annars skulle vara. Det finns anledning att än en gång

framhålla betydelsen av en fungerande andrahandsmarknad för varan i fråga; finns en sådan marknad, kan varan i nödfall realiseras. Speciellt gäller detta givetvis om innehavet är kombinerat med skuldsättning och den övriga likviditeten är dålig. — Men det är också uppenbart att riskbedömningen huvudsakligen är en subjektiv process och att konsumentens personlighet därvid h a r stor betydelse.

Kreditköpen och livscykeln

Kreditbehovet måste antas vara ytterst varierande under olika delar av konsumentens liv. Nuförtiden anmäler sig kreditbehovet väl oftast när det blir aktuellt att skaffa den första bilen eller vid bosättning, dvs. i båda fallen vid relativt unga år. Ungdomarnas inkomster är visserligen relativt låga, men de skulle, om sparbenägenheten inte vore låg, ändå möjliggöra ett relativt betydande sparande, eftersom även försörjningsbördan oftast är begränsad. Empiriskt material tyder dock på att ungdomens sparande genomsnittligt sett är obetydligt, varför man måste utgå ifrån att de likvida medel man disponerar över när de mera omfattande köpbehoven uppstår vanligen är mycket begränsade. Inkomstkurvan stiger både i 20och 30-årsåldern — även om man bortser från de generella inkomststegringarna. Men det är först i 45—50-årsåldern, när försörjningsbördan minskar, som sparandet brukar öka så att tillgångarna kan ökas i någon betydande utsträckning. Svenska hushåll »i 50-årsåldern» disponerar i genomsnitt ca 14 000 kr. i finansiella tillgångar, därav drygt 4 000 kr. i banktillgodohavanden. Man kan mot bakgrunden av de ovan lämnade förutsättningarna föreställa sig

110 vad som h ä n d e r med konsumtionen i hushåll som utnyttjar resp. avstår från att utnyttja krediter. I utgångsläget är hushållen relativt unga och disponerar inte över några likvida medel, bortsett kanske från en transaktionskassa som de inte vill utnyttja för konsumtionsändamål. Den som i ett sådant läge inte vill sätta sig i skuld, men inte heller vill avstå från omedelbar konsumtion kan endast köpa icke-varaktiga varor och tjänster. Med detta kan man fortsätta genom hela livet. Konsumtionen blir således lika stor som den disponibla inkomsten. I verkligheten är det orealistiskt att anta att det förekommer sådana kontantköpare. Den miljö vi lever i förutsätter ägande av vissa varaktiga konsumtionsvaror. Det är givetvis möjligt att begränsa konsumtionen av dessa varor men man kan knappast avstå från dem helt. Man kan vidare utgå ifrån att nyttan av konsumtionen blir störst när inkomsterna kan fördelas på olika slag av varor — från konsumentens synpunkt måste avståndet från varaktiga varor ha ett negativt värde i konsumtionsalternativet. Två mera realistiska alternativ för våra antaganden om konsumtionens spridning över livscykeln utgör kreditköp och målsparande. Den som köper på kredit kan skaffa sig den första varaktiga och dyrbara varan omedelbart när han har passerat inkomsttröskeln. Eftersom hans ekonomi belastas av amorteringar och räntor, är det m i n d r e sannolikt att han dessutom omedelbart kan prestera ett målsparande för nästa varaktiga köp. Det är mera troligt att nästa vara köps efter amorteringsperiodens slut och då åter på kredit. Under förutsättning att den första krediten inte var alltför omfattande och att inkomsterna stiger kan konsumenten dock under en tid öka sina

krediter och således tidigarelägga köpet av flera varor. I genomsnitt utgör varaktiga varor endast ca 15 % av den totala konsumtionen, och för många av dem förekommer kreditköp endast i liten omfattning. Dessa uppgifter tyder på att taket för varaktiga varors andel av konsumtionen — och därmed även för sådana konsumtionskrediter som utnyttjas för att finansiera köp av dessa varor — åtminstone f. n. ligger relativt lågt. När konsumenten nått det som han, med hänsyn till sina inkomster och preferenser uppfattar som en maximal konsumtion av varaktiga varor, ökar varken köp av sådana varor eller krediter. Konsumenten fortsätter att köpa varaktiga varor på kredit och att betala amorteringar och räntor livet ut eller till dess hans ekonomi nått det stadium då hans önskan att spara väger tyngre än de marginella konsumtionsbehoven. Som redan sagts tyder empiriska u p p gifter på att många konsumenter u p p n å r detta stadium någon gång i medelåldern. Om konsumenten då av olika psykologiska skäl inte vill finansiera vissa köp med kredit, är det troligt att han successivt reducerar de utestående konsumtionskrediterna och övergår till att köpa även varaktiga varor kontant. Målspararens beteende skiljer sig från kreditköparens genom att hans första köp kommer till stånd senare än kreditköparens. Först efter det att han s p a r a t ihop de nödvändiga medlen kan han skaffa sig varaktiga konsumtionsvaror. Därefter är det troligt att han, medan kreditköparen amorterar sina skulder^ sparar för nya köp eller ersättningsköp. Vid en jämförelse mellan de båda konsumenterna finner man några väsentliga skillnader. Den första är att kreditköparen kan utnyttja varaktiga varor tidigare än målspararen, som då fortfaran-

Ill de håller på att spara till köpet i fråga. Efter en tid kan dock detta försprång försvinna. 1 — Den andra skillnaden ligger i räntekostnaden. Medan kreditköparen får betala gäldräntor för de krediter han utnyttjar, tillgodogör sig målspararen ränteinkomster. Senare i livet, när båda har blivit sparare, kan målspararen prestera ett större nettoresultat, eftersom kreditköparen till en början måste använda sina sparmedel för att amortera skulder. Eftersom det är svårt att göra några antaganden om behovet av sparmedel under senare delen av livet, torde det vara rimligt att koncentrera intresset till de båda första skillnaderna. Från konsumentens synpunkt måste det vara en klar fördel att kunna göra de första köpen tidigare. Å andra sidan måste räntekostnaderna betraktas som en uppenbar nackdel. Man bör också beakta att den nämnda fördelen kan vara endast temporär, medan de ofördelaktiga räntekostnaderna belastar konsumenten under hela kreditperioden. Kostnadsresonemanget måste dock även h ä r kompletteras med andra faktorer som under vissa förutsättningar kan minska kostnadernas betydelse — främst beskattningens effekt på räntekostnaderna. Det är svårt att säga något mera preciserat och generellt om denna effekt, eftersom beskattningens inverkan i det enskilda fallet är beroende av bl. a. individens inkomst och förmögenhetssituation i övrigt. En annan faktor som h a r betydelse för bedömningen av räntekostnaderna är prisutvecklingen för de varor som köps på kredit. Prisnivån h a r ju under hela efterkrigstiden varit stigande. Prisstegringarna h a r visserligen varierat och bl. a. varit mera moderata för varaktiga varor än t. ex. för livsmedel, men de har dock förekommit även i denna

sektor. Om kreditköpet avser en vara som under amorteringstiden stiger i pris, måste man först från räntekostnaderna dra av »prisvinsten» om man skall kunna göra en rättvisande jämförelse mellan kostnadsläget för kreditköparen och målspararen. Om den målsparande bilköparen t. ex. behöver ett år mer än kreditköparen för att spara ihop till bilen och bilpriserna under denna tid stiger med 10 %, kompenserar prisstegringen sannolikt mer än väl de räntekostnader som kreditköparen under tiden fått betala. Om bilpriserna under tiden i stället sjunker, kommer kreditköparen i ett dåligt läge både vad beträffar räntekostnader och priset. De synpunkter som h ä r framförts på kreditköparens resp. målspararens situation är givetvis grovt förenklade. I verkligheten får även kreditköparen, som tidigare nämnts, betala och målspara till betydande kontantinsatser — åtminstone när han köper sina första varor. Senare kompliceras bilden vid ersättningsköp i hög grad av de äldre varor som kan lämnas som dellikvid. När det gäller varor med en fungerande andrahandsmarknad representerar dessa inbytesvaror ett värde, som medför att även kreditköpare som inte målspar a r kan prestera en tillgång som tillgodoräknas på samma sätt som sparmedel. Det bör framhållas att sparandet, sett ur konsumentens synvinkel, inte sammanfaller med de samhällsekonomiskt definierade sparbegreppen. Redan inköpta konsumtionsvaror h a r i den samhällsekonomiska analysen inget värde, medan de för konsumenten individuellt och för vissa varor även marknadsmässigt representerar en betydande till1

Tänker man sig att kreditköparen löpande köper dyrare varor kan man tydligen tänka sig fall där målspararen hela tiden »ligger efter».

112 gång. Vi återkommer till de samhällsekonomiska aspekterna på konsumenternas kreditbeteende i kapitel 7. Det kan emellertid redan h ä r påpekas att även om det individuella sparandet, liksom målsparandet, är kortsiktigt, kan det sammanlagda sparandet från många kortsiktigt sparande konsumenter från samhällssynpunkt representera ett på lång sikt stabilt sparande. Detta gäller då inte endast de egentliga målspararnas sparmedel utan även det sparande som presteras av kreditköpare, eftersom även dessa, till skillnad från dem som bara nyttjar icke-varaktiga varor och tjänster, måste ackumulera vissa tillgångar för att kunna fullgöra köpen.

Avslutande synpunkter

Ett slutomdöme om konsumtionskrediterna från konsumenternas synpunkt kan knappast grundas på de teoretiska överväganden som gjorts i detta kapitel. Några sammanfattande synpunkter kan dock vara på plats. Det är uppenbart att blotta förekomsten av möjligheter till krediter i samb a n d med vissa köp för konsumenterna medför ökad valfrihet. Konsumenten kan skaffa varaktiga varor tidigare eller senare, han blir mindre bunden av sina inkomsters tillfälliga storlek och kan lättare anpassa utgifterna efter vad han uppfattar som behovens fördelning i tiden. Denna valfrihet h a r givetvis sitt pris, främst representerat av krediternas kostnader. Genom att använda kre-

dit har konsumenten dessutom bundit en del av sin framtida inkomst, så att den därefter disponibla delen blir begränsad. Förekomsten av konsumtionskrediter h a r med säkerhet viss effekt på konsumtionsmönstret. Krediterna hör främst ihop med inköp av varaktiga konsumtionsvaror och dessas andel av konsumtionen blir därför större om det finns tillgång till kredit än utan sådan. Som nämnts i kapitel 2 kan vi vänta en fortsatt ökning både av de varaktiga varornas andel inom konsumtionen och i samband därmed, av krediternas relativa omfång. I vad mån detta kan inverka på den ekonomiska framstegstakten skall diskuteras i kapitel 8. Att säga något bestämt om konsumtionskrediternas effekt på konsumtionens och sparandets totala omfattning är däremot betydligt svårare. Ett omdöme blir därvid även beroende av de begreppsbestämningar som används. Om det verkar sannolikt att konsumtionen vid en fortgående ökning av konsumtionskrediterna blir något större och sparandet något mindre (nettoökningen av den utestående skuldstocken är närmast att uppfatta som ett negativt spar a n d e ) , så uppvägs detta ganska säkert av det ökade antalet icke förslitna var» aktiga konsumtionsvaror — en dold ka» pitalbildning som inte medräknas i gängse nationalräkenskaper. Även bortsett från detta framstår konsumtionskrediternas effekt på konsumtionens och sparandets totala volym som relativt begränsad.

KAPITEL 6

Konsumtionskrediterna i företagspolitiken

I detta kapitel skall vi diskutera konsumtionskrediterna huvudsakligen med utgångspunkt från företagets möjligheter att påverka sin avsättning vid lanserandet av nya produkter resp. i situationer då en konsumtionsvara (eller -tjänst) är etablerad på marknaden. Det främsta syftet med kapitlet är att belysa vissa karakteristiska egenskaper hos konsumtionskrediter jämfört med andra konkurrensmedel. I framställningen berörs inte närmare efterfrågesidan och dess problem; de faktorer som orsakar en efterfrågan från hushållens sida på konsumtionskredit behandlades närmare i kapitel 5. Framställningen tar främst sikte på att belysa kreditgivning inom företag där denna inte är det p r i m ä r a målet för verksamheten. Detta slags konsumtionskreditgivning är helt dominerande. Avslutningsvis ges vissa synpunkter på bankers och andra kreditinstituts handlande när det gäller direkt kreditgivning till hushållen. Denna uppdelning överensstämmer i princip med den som gjordes i kapitel 3, där det skilj des mellan varu- och företagsbundna krediter å ena sidan och allmänna konsumtionskrediter å den andra. Företagens

konkurrensmedel

I den ekonomiska teorin tillskrevs länge företagaren små möjligheter att genom speciella uppoffringar eller ansträngningar påverka försäljningen av sina 8—514780

produkter. Efterfrågekurvans utseende antogs vara given, och om företagsledaren som mål för företagets verksamhet satte högsta möjliga vinst under en viss period, antogs försäljningsvolymen vara entydigt bestämd av skärningspunkten mellan marginalkostnadskurvan och marginalintäktskurvan. I allmänhet tänkte man sig endast två olika konkurrenssituationer, nämligen en helt fri konkurrens och fullständigt monopol. Läget »fullständig konkurrens» innebar att den utbjudna varan var helt homogen samt att de producerande företagen var så många att inget enskilt företag kunde påverka priset. Under sådana förhållanden kom den utbjudna kvantiteten att utgöra företagets konkurrensmedel. I monopolfallet däremot kunde såväl pris som kvantitet bestämmas av p r o ducenten, men därvid kom priset oftast att uppfattas som konkurrensmedel. Senare infördes i teorin även andra marknadssituationer, som tog hänsyn till att antalet säljare inte nödvändigtvis måste vara »en» eller »många». Även antalet köpare kom f. ö. att beaktas. Ett grundläggande drag i denna teoribildning var att man tog hänsyn till att ett företag genom olika försäljningsansträngningar (kvalitet, kvasikvalitet, reklam etc.) kunde differentiera sina produkter från konkurrenternas och därigenom i större eller m i n d r e utsträckning föra en självständig prispolitik. Monopolistisk konkurrens kom så-

114 lunda att innebära en m a r k n a d med ett begränsat men relativt stort antal säljare, och där produktdifferentiering förekommer. I dag ägnas oligopolsituationen (få säljare med likvärdiga produkter) samt mellanformer av de två sistn ä m n d a marknadsformerna (monopolistisk konkurrens med oligopol) särskilt stort intresse; orsaken är naturligtvis att de är så vanliga. Vidare h a r man också gjort ansatser att ta steget från pristeori till s. k. parameterteori. Det innebär att man inte längre vill se företagets reklam, personliga försäljning, produktutformning, kreditgivning etc. som en förutsättning för prispolitiken, utan dessa försäljningsansträngningar jämställs med priset som konkurrensmedel. På samma sätt som konsumenten kan antas köpa olika kvantiteter av en vara vid olika alternativa pris, kan man enligt denna teori göra antaganden om h u r mycket en konsument köper av en vara om den h a r vissa egenskaper och h u r mycket han skulle köpa om varans egenskaper förändrades. Liknande resonemang förs för andr a parametrar. Företagets kreditparameter kan antas utgöras av kredittidens längd, kontantinsatsen och kreditavgiften. Med en viss förenkling kan man säga att företagens framgång på kortare eller längre sikt är starkt beroende av en någorlunda jämn efterfrågan. Samtidigt bör man ha en stor — och gärna ökande — försäljning. Dessa två krav sammanhänger i första hand med att en stor del av produktions- och distributionsföretagens kostnader är »fasta». Det medför att man vid stor omsättning får avsevärt sänkta kostnader per producerad eller försåld enhet — dvs. stordriftens fördelar gör sig gällande. Liknande resonemang kan — som framgått av ett tidigare kapitel — föras för kreditkostnaderna.

Ett företag kan tydligen under här givna förutsättningar vara dimensionerat för en viss given avsättning; en lägre omsättning än den »optimala» ger ökade styckkostnader eftersom kapaciteten utnyttjas sämre. På samma sätt kan en högre avsättning ge upphov till trånga sektorer, starkare förslitning av utrustning etc. och därigenom bli fördyrande. I verkligheten tycks dock en ökad omsättning i allmänhet vara förbunden med minskade styckkostnader. Det bör observeras att styckkostnadsproblemen vid sjunkande avsättning naturligtvis kan uppstå för alla varor och tjänster — oberoende av om de är dyra eller billiga, varaktiga eller ej.

Kreditgivningen ny vara

vid försäljningen

av en

Ett företag som skall lansera en ny produkt eller en produkt med nya egenskaper h a r följaktligen vissa krav beträffande försäljningen; man vill ha en stor omsättning och de fasta kostnaderna medför att man helst vill nå denna omsättningsnivå snabbt. Man kan naturligtvis diskutera vad som egentligen menas med en »ny produkt». Här avses helt enkelt att en produkt eller produktkvalitet är ny, om den förändrar konsumentens preferenssystem. Införandet av en ny produkt kan indelas i tre stadier: pionjärstadiet, det aktiva konkurrensstadiet och det passiva mättnadsstadiet. Man tänker sig att det alltid finns konsumenter som vill pröva nyheter. Dessa behöver inte nödvändigtvis vara samma människor för alla varor. Vid sidan av dessa pionjärkonsumenter finns två andra grupper, den ena bestående av »genomsnittskonsumenter», den andra av de mest konservativa köparna. Man tänker sig att

115 den mellersta gruppen är klart störst, de båda andra av m i n d r e omfattning. Den nya varan kommer då först att köpas av den mindre gruppen pionjärkonsumenter. Därefter, n ä r varan så småningom blivit mera välbekant köps den av den stora gruppen genomsnittskonsumenter. I introduktionsskedets slutfas antas slutligen de konservativa köparna anmäla sig. I enlighet med detta mönster skulle alltså försäljningen öka först långsamt, därefter mycket snabbt varefter kurvan »planar ut».

Konkurrensmedlens inverkan under introduktionsskedet

Om en produkt är ny, utgör naturligtvis varans egenskaper inget konkurrensmedel i egentlig bemärkelse, och även om de är sådana att konsumenterna skulle kunna attraheras är detta inte tillräckligt för att säkra avsättningen. Produkten kan ju inte säljas förrän konsumenten vet att den finns, och producentens första mål blir därför att så snabbt som möjligt sprida kunskap om produkten. Priset spelar under detta skede också en relativt liten roll som konkurrensmedel, eftersom varken köpare eller säljare kan göra några effektiva kvalitetsjämförelser, och kan således sättas inom ganska vida marginaler utan att försäljningen påverkas. För varor som har ett högt pris i förhållande till den genomsnittlige konsumentens inkomst accentueras detta förhållande ytterligare av att pionjärkonsumenterna i fråga ofta kan antas befinna sig i de högsta inkomst- och likviditetsklasserna. Detta kan möjligen delvis förklaras med hänvisning till den s. k. snobbeffekten och att konsumenter är mera villiga att ta risker och köpa »okända varor» om köpet kan finansieras med eget kapital. Därför kan man också anta att någon påtaglig positiv effekt på omsättningen

inom detta skede inte kan u p p n å s genom kreditförsäljning, vilket inte i och för sig h i n d r a r att varan redan då kan marknadsföras med kreditmöjligheter.

Konkurrensmedlens inverkan under det aktiva konkurrensstadiet

Som tidigare nämnts är det av största betydelse för ett företag som lanserar en ny produkt att introduktionsperioden blir så kort som möjligt. De två viktigaste konkurrensmedlen kan, för en vara med förhållandevis högt styckepris, tänkas utgöras av pris- och kreditvillkor. Det h a r redan n ä m n t s att priset på grund av den låga priskänsligheten i början av introduktionsprocessen kan sättas högre än vad man önskar ta ut under de följande stadierna s. k. skimming price policy, något som också tycks vara vanligt förekommande. Ju högre styckepris varan h a r i förhållande till andra konsumtionsvaror, desto svårare torde det emellertid vara att öka avsättningen utan prissänkningar och liberaliseringar av kreditvillkoren. Försäljning till sänkta priser och liberala kreditvillkor kommer i första h a n d att, om möjligt, riktas till ev. »opinionsledare» i konsumentgrupperna utanför pionjärköparnas krets. Om detta lyckas, kommer produkten att efterfrågas av allt fler konsumenter. Prissänkningarna och kreditmöjligheterna kommer härigenom att riktas mot »genomsnittskonsumenten», speciellt den som h a r köpvilja men som på kort sikt saknar köpförmåga eller av olika skäl funnit varans p r i s vara en alltför stor engångsutgift och därför inte köpt den. Det är emellertid rimligt att tänka sig att pris- och kreditparametrarna inte endast förkortar det första steget i en varas introduktionsförlopp. Man kan också hävda att mättnadspunkten för en vara kommer att ligga betydligt högre,

116 om varan säljs på kredit än om inköpet av varan förutsätter kontant betalning.

Kreditgivningen vid försäljning vara

som konkurrensmedel av en redan existerande

Man brukar säga att mättnadspunkten är nådd när varan blivit en integrerad del av varusortimentet och fått en plats i konsumenternas medvetande och därmed i deras preferenssystem. Det innebär alltså inte att försäljningen av varan i fortsättningen blir konstant utan endast att de specifika förhållanden som rått under introduktionen av varan nu h a r upphört. Det stadium som nu har uppnåtts kan jämföras med den situation som råder vid marknadsföringen av redan existerande produkter. Hur kan då ett utbud av kredit påverka försäljningen av en vara eller tjänst som redan är etablerad på marknaden? Rent allmänt blir naturligtvis företagets situation starkt beroende av den saluförda varans eller tjänstens absoluta pris och varaktighet. Om företagaren säljer en icke varaktig vara till ett pris som utgör en förhållandevis liten del av konsumentens inkomst, kan man med en viss förenkling säga att om företaget lyckats uppnå en försäljning som motsvarar ett fullständigt utnyttjande av kapaciteten, kan företaget på kort sikt inskränka sin målsättning till att behålla kundkretsen. Producenten behöver nämligen i allmänhet inte räkna med något konsumtionsbortfall till följd av att konsumenten uppskjuter nästa köp och under tiden nöjer sig med att använda den vara han tidigare köpt. Även om efterfrågan över en kortare period, t. ex. en månad, är tillfredsställande, kan produktions- och distributionsledet emellertid åsamkas höjda

kostnader om försäljningen inom perioden sker ojämnt; vid liten försäljning slås de fasta kostnaderna ut på en underoptimal omsättning; vid ökad försäljning kan produktion och försäljning fördyras genom ökad övertid, spill, slitage etc. Konsumenternas tillgång på pengar varierar, främst p å grund av löneutbetalningarnas och vissa bundna utgifters periodicitet. Detta förhållande återspeglas exempelvis i detaljhandelsföretagens omsättning och kan även återverka på produktionsledet. Kreditförsäljning kan bidra till att jämna ut försäljningskurvan genom att göra konsumenten mindre beroende av sitt tillfälliga likviditetsläge. Detaljhandelns intresse för kontokreditförsäljning torde delvis orsakas av hänsyn till detta. Inom gruppen tjänster h a r vi i Sverige ett område där kreditförsäljning saknas — trots att priset är relativt sett högt i förhållande till konsumentens inkomster och trots att det sannolikt finns en latent efterfrågan på kredit, nämligen resor. I USA t. ex., säljs resor på kredit, enligt parollen »travel now — pay later». Orsakerna till att detta system inte tillämpas i Sverige kan vara flera. För det första är det tänkbart att efterfrågan speciellt på charterresor till utlandet ökat så snabbt »av sig självt» att det ännu inte varit aktuellt att öka insatsen av konkurrensmedel; säljarsidans ställning på marknaden h a r t. o. m. varit så stark att man åstadkommit ett slags omvänt kreditsystem, dvs. konsumenten erlägger betalningen innan tjänsten utnyttjas. För det andra är det möjligt att resebyråernas refinansieringsproblem — på grund av den ganska speciella risksituationen — hittills inte gått att lösa. Men i den mån som kampen om marknadsandelarna ökar, vilket kan tänkas inträffa om efterfrågan på utlandsresor så småningom stagner a r eller ökar mindre snabbt, kan det

117 mycket väl tänkas att man även inom detta område börjar använda kredit som konkurrensmedel. Vi h a r i kapitel 5 diskuterat de konsumtionsteoretiska aspekterna i en situation då en konsument köper en varaktig konsumtionsvara som betingar ett pris som är högt i förhållande till hans inkomst. Om vi t. v. bortser från frågan om en ev. a n d r a h a n d s m a r k n a d och tänker oss att en producent av en varaktig konsumtionsvara under en viss period h a r lyckats u p p n å en försäljning som motsvarar den för stordrift avsedda optimala produktionskapaciteten, kan vi konstatera att stora försäljningsproblem kan uppstå i nästa period. De konsumenter som redan h a r köpt varan återkommer inte automatiskt som köpare; de h a r ju ännu inte »hunnit» förbruka varan i fråga. Förhållandet kan enkelt uttryckas så h ä r : För en icke varaktig konsumtionsvara svarar försäljningen u n d e r en period mot beståndet av varan i fråga; för en varaktig konsumtionsvara svarar den mot bruttotillskottet i beståndet. Försäljningen kommer således u n d e r förutsättning att företaget inte kan attrahera nya förstagångsköpare att vara låg ända tills »återanskaffningsköparna» anmäler sig, varefter processen åter u p p r e p a r sig osv. Försäljningen kan således fluktuera kraftigt närmast i formen av en vågrörelse. Vid nämnda antaganden om kostnadsstrukturen måste en sådan utveckling vara olycklig för företaget och på längre sikt även för konsumenterna och samhället i stort. Företaget kan i princip gå tillväga på två sätt: Man kan söka dämpa förstagångsköpen så att de sprids ut över flera perioder; men man kan också söka kompensera efterfrågebortfallet genom att öka kundkretsen eller övertyga dem som redan köpt varan att den numera är föråldrad och måste bytas ut. Det senare kräver emellertid pro-

duktförändringar, men dessa får naturligtvis inte vara större än att de kan tillgodoses med hjälp av den existerande produktionsapparaten. Det första alternativet innebär att produktionen dimensioneras för en mindre omsättning, varigenom fördelen med de långa serierna dock kan komma att reduceras. Även om denna faktor är av mindre betydelse och kostnadshöjningen vid kortare serier uppvägs av de kostnadssänkningar som kan uppnås genom ett mera kontinuerligt och fullständigt utnyttjande av kapaciteten, så kommer konkurrenternas reaktioner att i praktiken omöjliggöra eller försvåra företagets möjligheter att åsätta pris- och kreditvillkoren de värden som vore i överensstämmelse med en sådan marknadsföring. Även om det inte är frågan om ett »antingen -— eller», får man tänka sig att företaget bygger ut sin produktion och sin försäljning för en stor omsättning samt genom att vidga kundkretsen och påskynda återanskaffningen söker få till stånd en försäljning som motsvarar kapaciteten. Beträffande möjligheten att vidga kundkretsen kan företaget, som tidigare nämnts, genom sänkta priser och gynnsamma kreditvillkor intressera köpare ur allt lägre inkomst- och likviditetsklasser. Det får emellertid antas att omsättningen på detta sätt kan påverkas endast i mindre omfattning. När varan passerat introduktionsstadiet kommer förstagångsköpen att mer bli avhängiga av realinkomstens utveckling samt av förändringar i befolkningsstrukturen och övriga demografiska förhållanden. Försäljningsansträngningarna måste därför så småningom främst riktas mot dem som redan h a r varan. Dessa ansträngningar kommer då att syfta till att genom produktförändringar minska den ekonomiska livslängden hos den be-

118 stående stocken av varan i fråga. I en som han genom kreditmöjligheter kan marknadshushållning med en perfekt fördela penningutläggen över den pehyresmarknad för olika varor skulle riod då varan förbrukas kan företaget problemen med att förmå dem som re- just uppnå en sådan kontinuerlig efterdan h a r en vara att köpa en ny sanno- frågan som vi h ä r antagit att det strälikt starkt förenklas; den likviditetspå- var mot. Att det varje år finns möjligheter att frestning som ett köp utgör för konsumenten skulle, om man i stället kunde avsätta nya bilmodeller på marknaden hyra varan, bli väsentligt mindre. Sam- kan sannolikt till avsevärd del förklatidigt skulle förmodligen konsumenten ras med att dessa förhållanden är för bli mer »flexibel» i sitt konsumtions- handen, medan omsättningssvårigheterbeteende; psykologiskt torde det vara na i TV-branschen i Sverige efter insvårare att bestämma sig för att köpa troduktionsperioden delvis torde sammanhänga med att det saknades en än för att h y r a en vara. fungerande andrahandsmarknad. Liknande resultat kan emellertid u p p nås genom kreditförsäljning; konsumentens likviditet utsätts för mindre påfrestning och äganderättsförbehållet får Kreditförsäljning och konsumentens prismedåtminstone delvis samma psykologiska vetande effekter som ett hyressystem. En stor Med en viss tillspetsning kan man säga del av dessa fördelar försvinner emel- att under i övrigt givna förutsättningar lertid om köparen inte när han så öns- befinner sig ett företag i en optimal situation om det kan förmå konsumenkar kan sälja den gamla varan till ett terna att reagera olika för prishöjningar pris som på ett rimligt sätt svarar mot varans återstående bruksvärde. Om det resp. prissänkningar. Saken kan formellt saknas en väl fungerande andrahands- uttryckas så att företaget söker göra m a r k n a d måste således ett företag räkna varans priselasticitet hög vid prissänkmed stora svårigheter att avyttra en ny ningar men låg vid prishöjningar. Detta vara eftersom konsumenten sannolikt, kan ett företag söka göra t. ex. genom även om han finner den nya varan kraftiga reklam- och informationsinsatöverlägsen, kommer att uppskjuta åter- ser vid prissänkningar medan prishöjanskaffningen tills den gamla h a r för- ningar sker »tyst» eller görs på så sätt att konsumenterna får uppfattningen brukats. Vidare kommer konsumenten att bli villigare att köpa den nya varan, att den sammanhänger med en motsvaom han vet att det finns en andrahands- rande kvalitetsförbättring. Vilken roll kan kreditfunktionen i marknad där han kan sälja den igen, detta sammanhang tänkas spela? Framom han inte blir nöjd. En viktig förutsättning för att ett ställningen i kapitel 5 gav vid handen företag skall kunna påskynda återan- att varupriselasticiteten kunde antas skaffningsköpen av en relativt dyr, var- vara betydligt högre än ränteelasticiteaktig konsumtionsvara är därför att man ten. Detta gäller givetvis endast då ett samtidigt skapar —- eller underlättar kreditsystem redan existerar. Men tänuppkomsten av — en andrahandsmark- ker vi oss i stället att ett företag, som nad för varan i fråga (oberoende av alternativ till att sänka priset på en om företaget säljer på kredit eller i n t e ) . vara med 20 %, endast reducerar priI ett läge där konsumenten till ett rim- set med 10 % och använder återstoden ligt pris kan avyttra sin vara samtidigt av den tänkta prissänkningen till att

119 bekosta introduktionen av ett kreditsystem, skulle sannolikt efterfrågan stimuleras mer än om priset hade sänkts med det ursprungliga procenttalet. Orsaken till den låga ränteelasticiteten h a r behandlats i kapitel 5. En konsument kan sålunda antas uppfatta kreditkostnaden som en avgift erlagd för nyttan av att kunna konsumera en vara eller tjänst tidigare. Eftersom denna tidspreferens tycks vara hög, kan kredittidens längd och kontantinsatsens höjd och förändringar i dessa storheter i högre grad påverka konsumentens efterfrågan än såväl kreditavgiftens absoluta höjd som förändringar i denna. Denna höga preferens för konsumtion nu kan givetvis tänkas bli utnyttjad av säljarsidan, eftersom den innebär en minskad priskänslighet. F ö r ett företag som säljer varaktiga konsumtionsvaror kan detta innebära att priset på den del av dess produkter som säljs på kredit kan förändras inom tämligen vida marginaler utan större effekt på avsättningen. Man kan sålunda tänka sig att ett företag söker öka sin omsättning genom att via prissänkningar dra till sig fler kontantköpare; exempelvis i form av rabatter som »betalas» av kreditköparna som får lägre rabatter eller får betala höjda kreditavgifter. (Tillgängliga svenska undersökningar — se kapitel 4 — antyder att kontantköpare jämfört med kreditköpare får betydande rabatter vid köp av varaktiga konsumtionsvaror.) Företagens politik kan i detta fall innebära att intäkterna på kreditförsäljningen blir ett icke oväsentligt led i deras totala intäktspolitik, dvs. vinsten på kreditförmedlingen blir av betydelse för det sammanlagda resultatet av rörelsen. Det kan ifrågasättas om detta ej är fallet för många svenska tillverknings- och distributionsföretag; i USA h a r sådana tendenser sedan länge påtalats.

Konkurrenssituationen ning

och

kreditförsälj-

Vi har hittills studerat företagets handlingssituation på ett »isolerat» sätt, dvs. vi har inte tagit hänsyn till att ett företag i sitt beteende även kan behöva räkna med hur konkurrerande företag reagerar. I vilken utsträckning detta sker beror på konkurrenssituationen. Man kan, av skäl som vi strax skall återkomma till, göra gällande att de produkter som vi i det föregående h a r diskuterat i allmänhet marknadsförs u n d e r förhållanden som h a r karaktären av oligopol. Kännetecknande för sådana marknadsformer är att man inte kan ange entydiga jämviktsvillkor med avseende på utbjuden kvantitet, pris, kredit etc. Konkurrenssituationen kan bäst beskrivas som dynamisk, dvs. som ett konkurrensf or lopp; det faktiska läget beträffande utbud, pris e t c , blir vid varje tidpunkt beroende av h u r företagen löpande reagerar på varandras åtgärder och anpassar sig till den aktuella situationen. Ett sådant läge uppstår rimligen endast om antalet beslutsenheter på marknaden är relativt litet. Detta torde uppstå när det gäller varor som produceras i kapitalintensiva företag med en tillverkning som kännetecknas av gynnsamma skaleffekter. Vi kan i själva verket tänka oss att en sådan ny oligopolmarknad uppstår vid introducerandet av en ny vara. 1 Efter det att ett företag h a r lanserat en ny produkt kan man — om den nya produkten väntas röna stor efterfrågan 1

Resonemanget här och i det följande innebär egentligen att detaljhandelsledets reaktioner | ej tillmäts några separata effekter. DennaTförenkling är emellertid sannolikt av mindre betydelse särskilt om vertikala bindningar [föreligger, något som i konsumtionskreditsammanhang (se kap. 3) synes vara vanligt i samband med försäljningen av varaktigavaror, eller när intäkts/kostnadsförhållandena är likartade inom distributions- och produktionsleden.

120 — anta att ett stort antal företag så småningom kommer in på marknaden. (Detta hände t. ex. när TV introducerades i Sverige.) Efter ett kortare inledningsskede kan en intensiv konkurrens tänkas uppstå med pris- och kreditvillkoren som viktiga konkurrensmedel för företagen. Därigenom kommer efterfrågan att stimuleras, vilket i praktiken omöjliggör (som vid TV-introduktionen) den tänkbara handlingsmöjligheten att dämpa introduktionsprocessen för att därmed neutralisera det senare efterfrågebortfallet. I den h å r d a r e konkurrens som så småningom uppstår, när efterfrågeökningen avtar, utkonkurreras de företag som inte genom tillverkning i långa serier kan hålla kostnaderna nere eller är så stora att de tillfälligt kan sälja med förlust och härigenom tvinga ut andra företag. En sådan förlust kan ju tas igen senare, då »den rensade marknaden» möjliggör prishöjningar eller försäljning i så stor skala att stordriftens fördelar gör sig gällande. På marknaden finns då antagligen kvar ett fåtal relativt stora företag — vi h a r med andra ord ett slags oligopolsituation. Under sådana förhållanden kan företagen dela upp marknaden mellan sig varefter konkurrensen i fortsättningen avstannar, eftersom varje företag måste räkna med att konkurrenterna följer med vid prissänkningar men inte vid prisstegringar. Konkurrensen (exempelvis om den totala marknadsökningen) kommer därför att i stor utsträckning bedrivas med andra medel. Ju mera likartade företagens produkter är desto mera lika blir deras prispolitik. Som tidigare påpekats kan man hos företagen spåra en kontinuerlig strävan att differentiera sina produkter så att de kan föra en mera självständig politik. Detta är viktigt att inse mot bakgrunden av att de olika varorna

inom de varuslag det h ä r gäller, exempelvis märkesvaruslagen inom livsmedels- och de kemisk-tekniska branscherna, bilar, TV, radioapparater, tvättmaskiner etc. inte har samma pris. Produktdifferentieringen ger tydligen vissa spelrum för den enskilde producentens prissättning; den grundläggande egenskapen i denna marknadssituation är emellertid att vart och ett av de konkurrerande företagen måste ta hänsyn till de indirekta verkningarna av sina samtliga handlingar. Det bör för fullständighetens skull påpekas att ett företag även i en oligopolsituation kan finna det lönsamt att ändra sin politik, t. ex. göra en prisförändring. Om det exempelvis finns en s. k. prisledare kan denna situation ofta uppstå. Förändringen sker då rimligtvis under förutsättningen att en vinst i någon form uppstår på längre sikt trots att de andra företagen mer eller mindre snabbt kommer att följa efter. Hur påverkas nu kreditvillkoren i en oligopolistisk marknadssituation? Låt oss till en början anta att kreditmöjligheter — om inte annat så under varans introduktionsprocess — införts på marknaden. Om ett företag därefter av någon anledning skulle upphöra med kreditförsäljningen (exempelvis p . g. a. bristande likviditet) skulle en sådan åtgärd av konkurrenterna sannolikt uppfattas på samma sätt som en prishöjning, dvs. de skulle förmodligen inte följa med. Ett företag kan därför endast under tämligen specifika förutsättningar väntas upphöra med kreditförsäljning; det är så starkt beroende av en stor försäljningsvolym att den omsättningsminskning som uppstod genom slopandet av kreditförsäljning i de flesta fall troligen skulle höja de fasta kostnaderna per producerad enhet mer än den sänkte de rörliga. Man kan emel-

121 lertid tänka sig att företagaren genom att ge rabatter till kontantköpare — såväl »verkliga» som »kvasirabatter» — söker omstrukturera sin kundkrets. En sådan prisförändring behöver inte ens på längre sikt följas av konkurrenterna, om t. ex. marknadsuppdelningen i n n e b ä r att företagen så att säga tar var sin del av de olika kundkategorierna. Hur fritt kan ett företag väntas vara n ä r det gäller att förändra kreditvillkoren, dvs. avbetalningstidens längd, kontantinsatsens storlek och den effektiva räntans höjd? — Beträffande de två förstnämnda kreditvillkoren kan man sannolikt utgå ifrån att konkurrenterna bevakar varandra tämligen noga. Ett företag får sannolikt räkna med att dess handlingssituation är ganska identisk med den som råder vid bestämmandet av prispolitiken. Något annorlunda torde läget vara när det gäller själva kreditkostnadspolitiken. Eftersom konsumenterna i dag uppenbarligen reager a r mindre för förändringar i kreditavgiften än för förändringar i övriga kreditvillkor och för varupriset, är det troligt att företagen h ä r lämnar vara n d r a större valfrihet. Inom bilbranschen, där längsta kredittid och lägsta kontantinsats är bestämda i lag och där alltså konkurrensmöjligheterna är begränsade, torde företagets räntesättningsmöjligheter vara i högre grad kringskurna. Ett intressant fenomen är att kreditgivning inom en bransch får en tendens att »smitta av sig» på andra branscher. Det faktum att oligopolsituationen framtvingar något så när enhetliga kreditvillkor behöver då inte innebära att branschens kreditvillkor kommer att förbli oförändrade. Bortsett från konkurrensen från banker och kreditinstitut kan sålunda även andra branschers betalningsvillkor spela roll. För att belysa förhållandet kan vi tänka oss

två industrier som båda tillverkar varaktiga konsumtionsvaror. För enkelhetens skull kan vi anta att den ena branschen inte kan »göra någonting åt» nyförsäljningen av en ny vara som introduceras inom den andra branschen. Detta läge blir emellertid ett annat när producenten söker stimulera ersättningsköp. Ett ersättningsköp av varan för en kortare eller längre period binder konsumenten på nytt och förh i n d r a r således köpet av en annan vara. Konsumentens valsituation blir då mera komplicerad: han skall avgöra inte bara om han exempelvis vill ha en ny TV i stället för den gamla utan också om detta är att föredra framför att köpa en ny diskmaskin. Konkurrensen om den totala konsumtionsefterfrågan medför alltså att konsumtionskrediterna sprids över snart sagt alla branscher, således även till sådana branscher där man av någon anledning kanske anser att kreditförsäljning egentligen inte är fördelaktigare än andra konkurrensmedel.

Direkt kreditgivning till hushållen från banker och andra kreditinstitut

Vi har i det föregående diskuterat h u r kreditgivning kan användas av företagen som konkurrensmedel i syfte att påverka försäljningen och därmed också intäkterna. I framställningen antyddes punktvis förekomsten av s. k. allmänna konsumtionskrediter, dvs. krediter som beviljas av företag (främst affärs- och sparbanker) för vilka utlåningsverksamheten är den primära inkomstkällan. Vi bortsåg emellertid i stort sett från dessa krediter, eftersom deras betydelse för konsumtionskreditgivningen i dess helhet är begränsad. I detta avsnitt skall vi diskutera de överväganden som kan ligga bakom kreditföretagens politik beträffande den di-

122 rekta kreditgivningen till hushållen för konsumtionsändamål. Ett utmärkande drag i konsumtionskreditgivningens struktur är att medan de traditionella kreditformerna, främst avbetalningskrediter, i stort sett funnits tillgängliga i obegränsad mängd under efterkrigstiden, ehuru tidvis med restriktioner vad gäller kontantinsatser och kredittider, så är affärsbankskrediter för konsumtionsändamål en relativt ny företeelse i Sverige (privatlån, privatköplån, sparlån och personliga checkräkningskrediter tillkom i huvudsak i slutet av 1950-talet) och de h a r dessutom även under sin existens förekommit mycket sparsamt på marknaden. Den yttersta orsaken till det förhållandevis ringa utbudet av konsumtionskrediter kan sägas ha varit att — enkelt uttryckt — under större delen av efterkrigstiden den totala efterfrågan på kredit överstigit det totala utbudet. Eftersom bankerna traditionellt sett som sin huvuduppgift att bistå näringslivet med krediter h a r det varit naturligt att fördela det befintliga kreditutbudet så att näringslivets behov tillgodosetts före konsumenternas. Det bör dock betonas att denna fördelning av kreditgivningen i de flesta fall även varit i överensstämmelse med intentionerna hos de instanser som är ansvariga för den ekonomiska politiken. En annan fråga är huruvida inte denna konsumtionskreditpolitik, totalt sett, närmast varit ett slag i luften (se närmare kapitel 7). Även om dessa faktorer som sagt är de p r i m ä r a finns det emellertid även vissa mera företagsekonomiska aspekter som möjligen kan bidra till det förhållandevis låga utbudet av direkta konsumtionslån. Dessa diskuteras något i det följande. Om vi först ser på konsumtionskreditgivningen ur en affärsbanks synvinkel och tänker oss att denna anlägger

rent företagsekonomiska aspekter på sin verksamhet, är själva problemet enkelt; affärsbanken kommer att intressera sig för konsumtionskreditgivning endast när och så länge som utlåning till konsumenter är lika räntabel som, eller räntablare än alternativ utlåningsverksamhet. 1 Från denna utgångspunkt och med tanke på de svenska affärsbankernas hittills relativt måttliga intresse för direkt konsumtionskreditgivning, skulle man möjligen kunna dra slutsatsen att de räntesatser som bankerna f. n. tillämpar gör konsumtionskreditgivningen till en förhållandevis olönsam utlåningsform. De räntesatser som bankerna tillämpar för privatlån och sparlån är något högre än vad som gäller företagskrediter. Otvivelaktigt drar också konsumtionskrediter, jämfört med företagskrediter, förhållandevis höga hanteringsoch administrationskostnader. Vad gäller riskkostnaderna är läget något mindre klart, men det tycks vara så att förlustriskerna vid konsumtionslån är högre än vid företagskrediter. Men å andra sidan borde de försäkringsmatematiska fördelarna av många, små krediter i varje fall underlätta själva riskkalkylen genom den större riskspridningen. Om man skall döma av de räntor som konsumenterna är villiga att betala för en avbetalningskredit, borde emellertid i princip den direkta långivningen från banker kunna ske till betydligt högre räntor än vad som nu sker och ändå förbli konkurrenskraftig. Att detta inte inträffat kan möjligen förklaras med att efterfrågesituationen på marknaden för avbetalningskrediter enligt bankernas uppfattning skiljer sig från den som råder på den konsumtionskre1

I verkligheten rör man sig naturligtvis ofta inte med så klara alternativ utan den ena aktiviteten kan betingas av eller inverka på den andra.

123 ditmarknad där bankerna arbetar, t. ex. så att räntekänsligheten på den förra m a r k n a d e n är lägre än på den senare. En ytterligare förklaring till bankernas tveksamhet att tillämpa mer påtagligt lönsamma räntesatser kan vara att bankerna på grund av sin ställning är känsliga för ev. kritik mot höga räntor på konsumtionslån. När en bank r ä k n a r på vilken eller vilka utlåningsformer som är mest räntabla, kan man emellertid anta att den även beaktar utlåningsformernas indirekta verkningar på lönsamheten. Även om utlåningsverksamheten således är bankernas p r i m ä r a inkomstkälla, kan man urskilja strävanden att »bredda sortimentet» och öka försäljningen av olika typer av banktjänster. Dessa marknadsförs i förhållandevis stor utsträckning i syfte att fylla privata konsumenters behov. Självfallet föreligger det inget absolut samband mellan benägenheten att bevilja konsumtionskrediter å ena sidan och möjligheten att sälja banktjänster å den andra. Det finns naturligtvis en mängd olika sätt — främst sättet att utforma banktjänsterna — på vilka en bank kan dra till sig kunder. Inte desto mindre kan man .sannolikt förvänta sig att den direkta utlåningsverksamheten till hushållen i detta avseende är ett ganska effektivt konkurrensmedel. Rent teoretiskt kan man emellertid även tänka sig att konsumtionskreditgivning som ett medel att stimulera konsumtionen av banktjänster är förenad med vissa nackdelar: en aktiv konsumtionskreditgivning från en bank skulle sannolikt omedelbart starkt höja efterfrågan på bankens tjänster; men eftersom banken då måste räkna med att konkurrenterna följer efter, skulle det »slutliga» resultatet för bankens del bli en oförändrad andel av den totala (dock sannolikt vidgade) »banktjänstmarknaden» men med en

av konkurrenstrycket framtvingat hög personutlåning. Kännedom om denna »dynamik» kan sålunda leda till att bankerna frivilligt avstår från en aktiv konsumtionskreditgivning om, nota bene, bankerna av någon anledning finner den förändring i utlåningsstrukturen som annars kan bli resultatet mindre ändamålsenlig. Det hittills förda resonemanget kan sägas ha antytt hur en (kanske) förhållandevis låg räntabilitet, ev. i kombination med en tveksamhet att i större utsträckning använda konsumtionskreditgivning som medel att stimulera försäljning av banktjänster, kan ha varit en bidragande orsak till det låga utbudet av direkta konsumtionslån u n d e r efterkrigstiden. En ytterligare orsak kan antas vara att själva konsumtionskreditgivningens struktur — som framgått av kapitel 3 — är sådan att kreditgivningen till konsumenterna ändå till största delen i sista hand finansieras genom bankerna, eftersom de flesta av de detaljhandelsföretag som ger krediter till hushållen refinansierar sin kreditgivning hos bankerna. Detta kan antingen ske direkt hos bankerna eller via bankerna närstående avbetalningsinstitut. Man kan således tänka sig att bankerna funnit det vara företagsekonomiskt mest lönsamt att på detta indirekta sätt finansiera konsumtionskreditgivningen i stället för att göra det direkt genom lån till konsumenter. Vidare h a r det i Sverige inte utbildats några särskilda konsumtionslåneinstitut som kunnat stimuleras till en mer aktiv konkurrens om hushållen som lånekunder. I detta avseende skiljer sig svenska förhållanden påtagligt från dem som råder t. ex. i USA. Detta h a r delvis rent institutionella orsaker. I Sverige h a r nämligen inte som i USA de särskilda konsumtionskreditinstituten rätt att låna från allmänheten utan

124 är huvudsakligen beroende av bankerna för sin finansiering. I USA synes konkurrensen från dessa institut ha medverkat till att aktivera bankernas intresse för konsumtionslånegivning — låt vara att denna utveckling skett i ett ekonomiskt klimat som i vissa avseenden markant skiljer sig från det svenska. Sålunda har kreditmarknaden i USA under långa tider närmast karakteriserats av utbudsöverskott. Det är självfallet ytterst vanskligt att göra internationella jämförelser av konsumentens kostnader för konsumtionskrediter. Några entydiga uppgifter om att kostnaderna, kredittyp för kredittyp, skulle vara högre i Sverige än i USA föreligger inte. Däremot torde kreditkostnaden i genomsnitt vara avsevärt högre i Sverige än i USA beroende på att rena avbetalningsköp, dvs. den dyraste kreditformen, är relativt sett betydligt vanligare i Sverige. En bank är i sin verksamhet starkt beroende av att dess skulder, dvs. främst banksparandet, fluktuerar så litet som möjligt eller — ännu hellre — uppvisar en jämn, stabil ökningstakt. Inlåningen från privatpersoner uppfyller i särskilt hög grad dessa krav. Detta gör det ytterst angeläget för bankerna att, särskilt vid förekommande knapphet på marknaden, i största möjliga utsträckning försäkra sig om privatpersoners utlåning. I själva verket kan även utbudet av banktjänster ses som ett medel i en sådan politik. Men inlåningen kan självfallet också stimuleras av en bredare kreditgivning till hushållen. Det tycks också vara denna indirekta effekt som bankerna främst tagit fasta på vid införandet av de s. k. sparlånen. Genom dessa försäkrar sig en bank i själva verket om ett visst inlåningstillskott innan lånet beviljas. Vi har i det föregående som hastigast vidrört ett antal faktor e r som parallellt med vissa institutio-

nella förhållanden ev. skulle kunna tyda på att kreditgivningen från affärsbankernas sida även i fortsättningen kommer att vara relativt sparsamt förekommande. Om man därför gör antagandet att konsumtionskreditgivningen från bankernas sida kommer att öka, sker detta sålunda främst med hänvisning till att konsumtionskreditgivning är ett effektivt medel att konkurrera om inlåningen — eller åtminstone av bankerna uppfattas, eller kommer att uppfattas så. Vissa drag i de senaste årens utveckling antyder också en sådan tendens. Inte heller från de svenska sparbankernas sida förekommer något större utbud av konsumtionskrediter. Detta kan sammanhänga med vissa för sparbanksväsendet karakteristiska drag som innebär att sparbankerna inte skall drivas i vinstsyfte samt att de skall befordra sparsamhet. Det senare har gjort det naturligt för sparbankerna att främst intressera sig för hushållen som inlåningskunder samt att tidvis föra en ren anti-kreditpropaganda. Sparbankernas politik att reservera en relativt stor del av utlåningen till inlånarnas bostadsfinansiering h a r emellertid — inte minst vid rådande förhållanden på bostadsmarknaden — inte osannolikt varit effektiv vid konkurrensen om hushållens sparande. Inte heller tycks konkurrensen från de statliga bosättningslånens sida ha haft någon nämnvärd betydelse för en aktivering av bankers och sparbankers intresse för direkt konsumtionskreditgivning. Bosättningslånen h a r också fått en ganska måttlig omfattning, vilket kan antas sammanhänga med de speciella villkor rörande låntagarens ekonomi som måste uppfyllas för att lån skall kunna komma till stånd (se kapitel 3) liksom även med den ganska obetydliga informationsverksamheten kring dessa lån.

KAPITEL 7

Konsumtionskrediterna och konjunkturutvecklingen

I tidigare kapitel h a r vi behandlat konsumtionskrediterna från hushållens och företagens synpunkt, dvs. vi har studerat de enskilda subjektens ekonomiska beteende i en given omgivning eller situation. I detta och följande kapitel skall vi ta upp den samhällsekonomiska effekten av hushållens och företagens handlande vad gäller konsumtionskrediter. Betraktelsesättet är alltså totalekonomiskt. De frågor som behandlas i detta kapitel avser de kortsiktiga effekterna av de förändringar i totalefterfrågans utveckling som kan föranledas av konsumtionskrediterna, dvs. konjunkturproblemet. I nästa kapitel ges några synpunkter på vissa långsiktiga effekter av dessa krediter, närmast då frågor som r ö r ekonomisk tillväxt och omvandling.

Konjunkturpolitikens

mål

Konjunkturpolitikens mål är att hålla den totala samhälleliga efterfrågan på en nivå som är tillräckligt hög för att det skall råda full sysselsättning, men inte så stor att det uppstår interna eller externa balansstörningar. Efterhand har hänsynen till balansen inom olika delsektorer alltmer kommit i förgrunden. En orsak till detta är produktionsfaktorernas trögrörlighet; det är svårt att snabbt få tillfredsställande balans inom en viss delsektor om inte stabili-

seringsåtgärder sätts in just inom denna sektor. Dessutom kan det vara nödvändigt att anpassa även konjunkturpolitiken med hänsyn till den önskade utvecklingen av ekonomin på längre sikt. Den privata konsumtionen står som regel för den dominerande delen av efterfrågan i en ekonomi. I Sverige h a r under senare år den privata konsumtionen utgjort ca 55 % av bruttonationalprodukten (mätt i m a r k n a d s p r i s e r ) . Endast en mindre del av den privata konsumtionen utgörs emellertid av varor för vilka kreditköpen har någon betydelse. De utan jämförelse viktigaste kreditköpsvarorna är de varaktiga konsumtionsvarorna. De senare åren h a r köpen av sådana varaktiga varor u p p gått till bortåt 15 % av den privata konsumtionen, vilket motsvarar ca 8 % av bruttonationalprodukten. Köpen av varaktiga varor har därmed varit av drygt samma storleksordning som de statliga bruttoinvesteringarna. Även om kreditköpens betydelse inte är lika stor för alla de varugrupper som går u n d e r rubriken varaktiga konsumtionsvaror, kan det vara värdefullt att söka belysa h u r konsumtionskrediterna i stort kan påverka inköpen av sådana varor. En viktig fråga i detta sammanhang är huruvida kreditpolitiska eller andra åtgärder — av selektiv eller generell natur — är påkallade för att styra utvecklingen inom denna sektor så att den blir i enlighet med de konjunkturpolitiska målsättningarna.

126 Konsumtionskrediterna och konjunkturerna Föreliggande uppgifter om konsumtionskrediterna i vårt land har sammanställts i kapitel 2. Det framgår därav, att uppgifterna är alltför sporadiska och ojämförbara för att möjliggöra något säkert omdöme om konsumtionskrediternas utveckling i tiden. I en tidigare svensk offentlig utredning om avbetalningshandeln (kommerserådet S. Matz, 1946) ansåg man sig kunna uttala att avbetalningsköp var relativt mer förekommande under lågkonjunktur än u n d e r högkonjunktur, en uppfattning, som då stöddes i allmänna uttalanden från affärsmän inom berörda branscher. En sådan utveckling skulle kunna framstå som ganska naturlig i äldre tider, då konsumtionskrediterna i betydande utsträckning användes för det dagliga uppehället. När inkomsterna minskade till följd av försämrade konjunkturer, blev det kanske nödvändigt att skaffa mat genom ökad skuldsättning hos handlanden. Socialhistorien innehåller talrika exempel härpå. Professor Torsten Gårdlund antyder sålunda i sin bok »Industrialismens samhälle» (Tidens förlag, Stockholm 1942) att det mot slutet av 1800-talet var under tider av låga arbetsinkomster som arbetarna tvangs skuldsätta sig i brukshandeln. Säsongmässiga förhållanden kunde t. o. m. leda till att arbetarna vid sågverken under vintertiden erhöll förskott eller lån från arbetsgivarna. Även under senare tid vore i princip en liknande utveckling av konsumtionskrediterna under konjunkturerna tänkbar. Konsumenterna kunde tänkas vilja hålla sina köp någorlunda konstanta och därför ta i anspråk mer krediter, n ä r inkomsterna minskar och betala av krediterna i första hand vid en starkare inkomstökning. Spekulation i prisutvecklingen skulle också kunna för-

anleda köp under lågkonjunkturer och återhållsamhet med anskaffningar under högkonjunkturen. Sådana tendenser kunde förstärkas genom säljarnas åtgärder. Vid fallande konjunktur och skärpt konkurrens kan dessa söka motverka en befarad tillbakagång i avsättningen genom att erbjuda förmånligare kreditvillkor för att därmed stimulera efterfrågan. Vid en snabb expansion under stigande konjunktur behövde däremot inte sådana medel tillgripas i samma omfattning. En sådan mekanism kan ytterligare påverkas av förändringar i likviditeten i kreditsystemet. Det synes naturligt att räkna med att denna blir alltmer ansträngd under en högkonjunktur, medan den lättar under lågkonjunkturen. Härigenom bereds affärsmännen utrymme för nyss beskrivna reaktioner. Med den nära anknytning, som konsumtionskrediterna numera har till anskaffningen av dyra, varaktiga konsumtionsvaror, är en annan reaktion under konjunkturväxlingarna likväl mer sannolik. Alla uppgifter tyder på att inkomstelasticiteten för köp av varaktiga konsumtionsvaror är hög, dvs. köpen ökar starkt med stigande hushållsinkomster. Köpen av varaktiga konsumtionsvaror följer därför den allmänna konjunkturrörelsen, ökar särskilt kraftigt vid stigande konjunkturer och går tillbaka, åtminstone relativt sett, under avmattningsperioder. Det synes inte osannolikt, att konsumtionskrediterna följer med i denna utveckling av försäljningen av varaktiga konsumtionsvaror. Att så skulle kunna vara fallet antyds av de data som sammanställts i kapitel 2, vilka indikerar en ganska konstant kreditköpsandel inom berörda branscher i vårt land. Också det här antydda beteendet från köparnas sida, kan tänkas understött

127 f r å n k r e d i t g i v a r n a s s i d a . U n d e r en k o n j u n k t u r u p p g å n g , då hushållens inkomster ökar, förefaller kreditgivningen riskfri o c h k r e d i t e r b e v i l j a s villigt, m e d a n motsatsen kanske gäller vid vikande k o n j u n k t u r e r . K r e d i t u t b u d e t s k u l l e i så fall t e n d e r a a t t v e r k a i s a m m a r i k t n i n g som effekterna från efterfrågesidan. Amerikanska erfarenheter Uppgifterna rörande utvecklingen i vårt land tillåter som n ä m n t inte något mera bestämt påstående om konsumtionskrediternas b e t e e n d e u n d e r olika konjunkturer. Den ovan antydda samvariationen mellan hushållens disponibla inkomster, i a n s p r å k t a g a n d e av k o n s u m t i o n s k r e d i t och k ö p e n av varaktiga konsumtionsvaror illustreras emellertid i en a m e r i k a n s k s t u d i e , v a r u r n e d a n h u vuddragen återges. I del I I , vol. 1 av den amerikanska undersökningen »Consumer Instalment Credit» 1 återfinns sålunda en studie över konsumtionskrediterna och konjunkturen avseende främst åren 1946—1956. Inledningsvis redogörs för erfarenheterna från 1930-talet, då man fick en ganska god föreställning om konsumtionskrediternas kortsiktiga instabilitet. De tre åren 1930— 1932 minskade hushållens disponibla inkomster med 11—24 % årligen, utgivna krediter minskade med 17—37 % , de utestående krediterna (nettoskuldsättningen) med 15—31 %, köpen av varaktiga konsumtionsvaror minskade med mellan årligen 22 och 35 %, medan minskningen av annan priv a t konsumtion var måttligare, mellan 9 och 18 % årligen. 1933 markerade en v ä n d p u n k t med små negativa och positiva förändringar för de olika variablerna. Åren 1934—1936 kom en återhämtning: de disponibla inkomsterna ökade årligen med mellan 12 och 14 %, utgivna krediter med 26—34 %, utestående krediter med 18—44 % , köpen av varaktiga konsumtionsvaror med 20—24 %, medan annan konsumtion ökade med endast 7—11 % årligen. 1937 började ökningstalen överlag minska. De största ökningarna noterades fortfarande för krediter och varaktiga konsumtionsvaror, medan inkomsterna och övrig konsumtion ökade mindre. Samma mönster utvisar nedgången 1938: de största minskningarna noterades för krediter och köp av varaktiga konsumtionsvaror, de minsta för disponibel

inkomst och köp av icke-varaktiga konsumtionsvaror och -tjänster. Under uppsvinget 1939—1941 upprepas samma mönster igen med u n d a n t a g av 1941, då den disponibla inkomsten utvisade en kraftig ökning som endast överträffades av ökningstalet för köpen av varaktiga konsumtionsvaror. 1930-talets utveckling på konsumtionssidan uppvisar således i stort den bild som m a n a priori kan v ä n t a sig: inkomstökning (-minskning) av viss storlek skapar en mer än proportionell ökning (minskning) av efterfrågan på konsumtionskrediter och varaktiga konsumtionsvaror, medan övrig konsumtion ökar (minskar) i lugnare t a k t . Konsumtionskrediternas effekter på konsumtionsvaruefterfrågan, m ä t t som förändringen i nettoskuldsättningen mellan exempelvis t v å på varandra följande år, gick under 1930-talet i sådan riktning a t t konjunkturrörelserna förstärktes. Under kriget var i USA kreditvillkoren föremål för reglering och det rådde brist p å varaktiga konsumtionsvaror. D e t t a fick till följd a t t mellan 1941 och 1944, då hushållens inkomster ökade med närmare 50 %, köpen av varaktiga konsumtionsvaror minskade med en tredjedel och konsumtionskreditskulden med t v å tredjedelar. Under perioden 1946—1955 skedde det en kraftig ökning av konsumtionskrediterna grundad på den samtidiga inkomstökningen. Men fram till 1953 sammanföll de cykliska variationerna i inkomstutvecklingen i allmänhet inte med fluktuationerna i konsumtionskrediterna och köpen av varaktiga konsumtionsvaror. Orsaken till detta bedöms för åren omedelbart efter kriget (1946—1948) vara ett kraftigt otillfredsställt köpbehov av varaktiga varor, vilket överflyglade inkomstvariationerna som bestämningsfaktor för köparen av sådana varor. Under perioderna hösten 1948 — sommaren 1949 liksom hösten 1950 — våren 1952 rådde reglering av avbetalningsvillkoren, vilket medförde rubbningar av det mönster m a n skulle ha v ä n t a t sig. Till d e t t a kommer rent fysiska begränsningar för produktionen av varaktiga konsumtionsvaror under Koreakriget. Åren 1953—1956 skedde en återgång till samvariation mellan hushållens disponibla inkomster, konsumtionskrediter och köp av varaktiga konsumtionsvaror, varvid små förändringar i disponibla inkomster genererade förhållandevis större förändringar i de t v å sistnämnda variablerna. Slutsatsen blir a t t konsumtionskrediterna 1

Don D. Humphrey: Instalment Credit and Business Cycles. Consumer Instalment Credit,? P a r t II, Volume 1, Washington 1957 (National Bureau of Economic Research).

128 och därmed köpen av varaktiga konsumtionsvaror förstärker inkomständringarna, men att i den mån köpen av varaktiga varor utvecklas olika jämfört med hushållsinkomsterna, krediternas utveckling följer de varaktiga konsumtionsvarorna snarare än inkomsten. Speciella egenskaper krediterna

hos

konsumtions-

Vid diskussionen om konsumtionskrediternas roll i den ekonomiska utvecklingen på kort sikt är deras anknytning till avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror av grundläggande betydelse. De amerikanska erfarenheterna belyser sambandet mellan ökningstakten i hushållens disponibla inkomster och efterfrågan på sådana varor. Dessa erfarenheter understryker också betydelsen av att urskilja konsumtionskrediternas två bruttoelement: utgivna krediter och amorteringar. Dessa båda element bör analyseras vart för sig. Jämfört med åtskillig annan kreditgivning är amorteringselementet av speciell betydelse för konsumtionskrediterna. Dessa är ju inte till övervägande delen stående krediter utan normalt sett avsedda att amorteras på kort tid enligt en individuellt fastställd plan. Till följd av denna snabba omsättningshastighet får också en minskning i mängden efterfrågad eller utbjuden kredit en på kort sikt förhållandevis kraftigare total efterfrågeminskande effekt än om amorteringsperioden hade varit längre. Det kan här nämnas att det oftast inte är hushåll med konsumtionskreditskuld som måste skära ned sin efterfrågan på grund av att ny kredit inte kan erhållas. I stället är det skuldfria hushåll som inte utnyttjar, eller inte får tillfälle att utnyttja så mycket kredit som de under andra omständigheter skulle ha gjort. Det är detta som tenderar att minska totalefterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror, samtidigt

som de redan skuldsatta hushållens disponibla inkomster och därmed deras efterfrågan på varor och tjänster till följd av amorteringsåtagandena är lägre än vad de annars skulle ha varit. Det senaste resonemanget leder till en viktig slutsats: ianspråktagna krediter bör ses som ett tillskott till efterfrågan på konsumtionsvarumarknaden och amorteringar som ett minus för efterfrågan. Saldot mellan ianspråktagna krediter och amorteringar under en period, dvs. förändringen av konsumtionskreditstocken, blir ett uttryck för krediternas omedelbara effekt på efterfrågan inom konsumtionsvarumarknaden. Amorteringarnas roll framträder tydligt i ett konstruerat exempel. Antag att konsumtionskrediterna plötsligt kraftigt ökar (exempelvis till följd av ändrade preferenser eller ett avskaffande av kreditregleringar på området). Till en början ökar efterfrågan på konsumtionsvaror. Men efter en tid kommer möjligheten till fortsatt kreditorsakad efterfrågeökning att minska; det enskilda hushållets efterfrågan på kredit måste ju rimligen vara begränsad och inte heller kan det förutsättas erhålla mer än en viss mängd kredit. Till detta kommer amorteringarna, vilkas successiva tillväxt ytterligare accentuerar den efterfrågebegränsande effekten av den minskande volymen beviljad kredit. Efter en tid kommer amorteringarna att medföra att efterfrågan på konsumtionsvaror pressas ner under den nivå vid vilken den skulle ha legat utan den ursprungliga kreditökningen. Så småningom ökar konsumtionsefterfrågan igen, nämligen när hushållen amorterat den tidigare skuldbördan och åter blir villiga att ingå kreditavtal. Krediterna skulle i ett sådant fall kunna tänkas ge upphov till egna konjunkturrörelser.

129 En annan omständighet, som är av vikt vid en bedömning av konsumtionskrediternas roll i konjunktursammanhang, beror av deras anknytning till försäljningen av varaktiga varor. På grund av själva varaktigheten uppkommer det ett samspel mellan nyanskaffning och återanskaffning, som innebär en i viss mån likartad instabilitet som nyss skildrats i fråga om krediter och amorteringar. Det rör sig här om vad som kallas accelerationseffekten. Denna effekt kan illustreras på följ a n d e s ä t t : Antag att det finns 100 varaktiga varor (t. ex. bilar) ägda av olika hushåll. Säg vidare att 10 av dessa varje år utrangeras och ersätts med nyproduktion, och att en en-procentig inkomsthöjning o r s a k a r en i procent räkn a t lika stor efterfrågeökning på biltjänster (för detta erfordras j u ytterligare en bil förutom de 100 som redan finns). Om sålunda vid oförändrade inkomster den årliga nyproduktionen ä r 10 bilar, blir vid övergång till en en-procentig inkomsthöjning nyproduktionsbehovet 11 bilar, dvs. en ökning med 10 %. Om inkomststegringen istället accelererat till 10 %, skulle det ha behövts en produktionsökning på 10 bilar, dvs. en ökning med 100 %. Om inkomstökningstakten sedan m i n s k a r från 10 till 5 %, m i n s k a r behovet av bilar från 110 till 105, vilket innebär en sänkning av efterfrågan på nyproduktion från 20 till 15, dvs. med 25 %.

Tar man dessutom hänsyn till de återverkningar, som förändringarna i avsättningen till förbrukarna h a r på lagerhållning och tillverkning, är det möjligt att bygga upp en konjunkturmodell, där konsumtionskrediterna spelar en betydande roll. I verkligheten torde man dock få räkna med en ganska jämn utveckling av dessa krediter. Detta innebär att ianspråktagen kredit och amorteringar växer långsamt och närmast parallellt. Ianspråktagen kredit och amorteringar kommer att i huvudsak balansera varandra. Detta innebär, att den totala efterfrågan på konsumtionsvaror i stort sett blir oförändrad 9— 514780

jämfört med vad som varit fallet om konsumtionskrediter inte hade funnits. Inte heller medför konsumtionskrediterna några nämnvärda konjunkturförändringar. Däremot kan konsumtionens sammansättning ha förändrats. Den följande

analysen

Vi skall inte h ä r försöka presentera en modell av konsumtionskrediternas roll i konjunkturförloppet. Syftet med framställningen är mera begränsat. Vi betraktar en viss ekonomi (t. ex. den svenska ekonomin i dag) och frågar vad som skulle hända med efterfrågan . . . De faktorer som den ekonomiska politiken resp. marknadsföraren av avbetalningskrediter kan påverka är huvudsakligen kontantinsatsandelen, amorteringstiden samt avbetalningstilllägget (inkl. räntor e t c ) . I detta avsnitt skall vi främst diskutera effekterna av ändringar i de två förstnämnda, medan den tredje faktorn behandlas mera summariskt. Kontantinsatsen och amorteringstiden kan ju fixeras oberoende av varandra — i varje fall så länge värdena r ö r sig från noll och uppåt. (Ett undantag är ju det fall då kontantinsatsen = 100 %, varvid amorteringstiden naturligtvis blir noll. Köpet är då också ett kontantköp.) Man kan visserligen med all rätt tala om kontantinsats (-andel) och amorteringstid som »handlingsparametrar», men man bör observera att av dessa h a r kontantinsatsen en omedelbar inverkan på köpet, medan amorteringstidens betydelse är medelbar; amorteringstidens längd bestämmer ju tillsammans med kontantinsatsandelen storleken av konsumentens amorteringar. Det är dessas jämte kontantinsatsens andel av varupriset som påverkar köpen, medan kredittidens längd — även om den är en handlingsparameter — inte kan

130 antas ha någon självständig betydelse för kreditköpens tillkomst. Egentligen vore det således mer klargörande att tala i termerna kontantinsats- resp. amorteringsandelar (med det senare begreppet förstås då varje enskild amorterings andel av varupriset), medan man lät kredittiden bli en beroende variabel. Vi skall emellertid i denna diskussion hålla oss till den vedertagna terminologin. Givetvis är det dock de omedelbart verkande variablernas effekter som studeras.

Tänkbara reaktioner från hushållen

Vilka kan då reaktionerna bli hos olika kategorier av hushåll som planerar att köpa en viss vara på kredit, om kreditvillkoren ändras, dvs. skärps resp. görs liberalare? — Vi skall här först diskutera kontantandelen och amorteringstiden (de omedelbart köppåverkande variablerna är därvid kontantinsatsens och amorteringarnas andel av köpeskillingen). Vi skall sedan ge vissa synpunkter på räntans roll som handlingsparameter. Antag att avbetalningsvillkoren för en viss vara i utgångsläget är minimum 20 % kontantinsats och amorteringstiden maximalt två år. F ö r konsumenter med en god likviditet och kanske även för sådana med hög inkomst kan man anta att en höjning av kontantinsatsen till exempelvis 40 % inte kommer att innebära någon förändring i handlandet, utan köpet genomförs ändå. Konsumenter däremot som disponerar 20 % av varans pris eller det högre belopp som motsvarar mellan 20 och 40 % av varupriset och vilka just stod i begrepp att köpa varan till dessa resp. kontantinsatser och två års kredittid får nu uppskjuta köpet. Even-

tuellt »ger de upp» och avstår tills vidare från planerna på ett köp av denna vara. Detta kan även gälla konsumenter som börjat eller tänkt börja spara till den tidigare gällande kontantinsatsen. Konsumenter som avsett att spara ihop — resp. redan h a r sparat ihop — till mer än 40 % för att nedbringa amorteringsbeloppens storlek påverkas inte av kontantinsatshöjningen. Konsumenter utan likvida tillgångar och med måttliga inkomster som hade tänkt betala kontantinsatsen enbart med inbytesvara får, om värdet av denna är mindre än 40 % av den nya varans pris, uppskjuta köpet, medan de givetvis kan genomföra köpet om inbytesvarans värde är högre än 40 % av den nya varans pris. (Däremot kan denna senare kategori få uppskjuta köpet, om kredittiden dessutom justeras nedåt så att amorteringsbeloppen stiger till de ursprungliga. På detta sätt kan även de tidigare nämnda konsumenterna drabbas, dvs. de som sparat ihop till mer än 40 % för att nedbringa amorteringarnas storlek.) Vissa hushåll kan, i stället för att förlänga sparperioden, söka intensifiera sitt sparande genom att skära ned annan konsumtion. Vad h ä n d e r med de olika köparkategorierna — vid given kontantinsats — om amorteringstiden begränsas till låt oss säga ett år? Detta innebär ju att amorteringsbeloppen fördubblas. För konsumenter med hög inkomst och hög likviditet innebär det ingen förändring, utan köpet kan ändå genomföras. — För andra konsumenter gäller följande. En del av dem som hade tänkt köpa varan enligt de villkor som gällde tidigare uppskjuter köpen till dess de sparat ihop till en kontantinsats — större än den som krävs — som minskar amorteringsbeloppen till de ursprungligen planerade, vilka fick

131 plats i hushållsbudgeten. (Observera att dessa konsumenters uppskjutande av köpet inte är ovillkorligt — till skillnad från vad som gällde vid höjd kontantinsats — utan köpeavtalet kan ändå ingås och svårigheterna uppstår inte förrän då den första amorteringen skall göras.) De konsumenter som hade planerat att köpa varan och betala under en amorteringstid kortare än två år men inte så kort som ett år (och med 20 % kontantinsats) får också uppskjuta köpet; kanske ger de, i varje fall tills vidare, upp planerna på ett inköp av varan i fråga. Vissa konsumenter som tänkt köpa varan endast med inbytesvara som handpenning kan finna de höjda amorteringarna betungande och uppskjuter därför köpet. Givetvis finns också möjligheten att öka målsparandet per period — detta för att man ändå trots allt skall kunna göra sitt köp vid den planerade tidpunkten. På motsvarande sätt innebär en liberalisering av kreditvillkoren, dvs. en återgång till de gamla villkoren, att de grupper som drabbades av skärpningarna kan återkomma som köpare. Men denna återgång är naturligtvis genomgående villkorlig, och antalet »återgående» konsumenter behöver inte vara lika med det antal som utestängdes genom skärpningarna i villkoren. Framför allt torde återgången ske långsammare än vid bortfallet vid skärpningen. I princip synes man kunna åstadkomma samma efterfrågebortfall resp. -tillskott genom att använda antingen kontantinsatshöjning eller kredittidsförkortning. Det extremläge som skulle uppstå om man införde kontantinsats 100 % eller kredittid 0 (dvs. i praktiken förbud mot kreditförsäljning) visar att det är fråga om samma medel och alltså identisk effekt. För övriga,

mer realistiska, alternativ blir det i viss mån olika grupper av hushåll som drabbas resp. drar nytta av åtgärderna. När kontantinsatsen ändras, aktualiseras frågan om hushållets omedelbara likviditetssituation är sådan att köpet kan göras. Vid ändringar i kredittiden däremot (vilket förutsätts påverka amorteringsbeloppen) blir frågan snarast om de framtida inkomsterna och likviditeten räcker för att möjliggöra ett köp. Detta kan således medföra att i viss mån olika hushållskategorier drabbas. Medlet att överkomma finansieringssvårigheter är emellertid detsamma, nämligen antingen att uppskjuta köpet och spara till dess man kan betala den krävda kontantinsatsen resp. den kontantinsats som hushållet självt kräver för att få måttliga amorteringar u n d e r den förkortade amorteringstiden, eller att i samma syfte minska på annan konsumtion. En annan rimlig slutsats av denna diskussion är att en samtidig förändring av kontantinsats och amorteringstid — med åtföljande effekt på amorteringsbeloppens storlek — förstärker varandra. (Därmed är inte sagt att motsvarande totala effekt inte skulle kunna nås med endera medlet.) När det gäller att skaffa vissa varaktiga varor finns ett annat alternativ: i stället för att köpa varan kan man h y r a den. Om kreditvillkoren för köp av en sådan vara skärps, kan således hushåll med otillräcklig likviditet eller låga inkomster övergå till att hyra varan för kortare eller längre tid; på motsvarande sätt kan en liberalisering av kreditvillkoren medföra en övergång från förhyrning till köp. Om det finns en hyresmarknad, får hushållen därigenom ytterligare en alternativ form av konsumtion som kan sägas mildra kreditreglerande åtgärders effekt på konsumtionsmönstret.

132 Diagram 7:1.

Effekter av skärpning kreditvillkoren

i

•SA

6 Tiden

I kapitel 5 gavs vissa synpunkter på kreditkostnadens effekt på kreditköpsbenägenheten. Där framhölls bl. a. räntekostnadens (i detta inbegrips räntor, avbetalningstillägg och andra kreditavgifter) normalt ringa andel av såväl varupriset som amorteringsbeloppen, samt även räntekostnadens skattemässiga avdragsgillhet. Dessa faktorer torde bidra till att minska hushållens räntekänslighet, speciellt med tanke på de tämligen måttliga räntevariationer som förekommer på konsumtionskreditmarknaden. Avgifter för kontokredit tycks sålunda överhuvudtaget inte variera med ränteläget, och för avbetalningskrediterna utgörs endast en del av avbetalningstillägget av en refinansieringskostnad, som varierar med kreditmarknadsläget; detta medverkar till att räntevariationer endast svagt slår igenom. I princip borde man kunna vänta sig att en »normalt» stor allmän räntehöjning slår igenom på konsumtionskreditområdet och i viss mån verkar begränsande på kreditefterfrågan. I verkligheten torde emellertid denna effekt bli

tämligen obetydlig. Det kan i detta sammanhang påpekas att man i den allmänna monetära teorin numera först och främst r ä k n a r med kreditpolitikens ransoneringseffekt och inte så mycket med en ren ränteeffekt. Det synes vara realistiskt att göra detsamma på konsumtionskreditmarknaden, dvs. p r i m ä r t lita till kontantinsats- och kredittidsvariationer. (Låt vara att man med hjälp av mycket betydande ränteändringar kan åstadkomma en viss önskad effekt på efterfrågan på konsumtionskredit och därmed också på varaktiga konsumtionsvaror.) Ett allmänt användande av begreppet »effektiv ränta» i konsumtionskreditsammanhang skulle möjligen öka konsumenternas räntemedvetande och därmed också skärpa känsligheten för ränteförändringar.

Effekter

på

efterfrågeutvecklingen

En viktig fråga såväl för den ekonomiska politiken som för säljaren av avbetalningskrediter är h u r försäljningen av en vara utvecklar sig efter det att kreditvillkoren förändrats i ena eller a n d r a riktningen. Vad gäller effektens riktning på kort sikt tycks det inte råda någon tvekan, låt vara att man inte a p r i o r i exakt och med säkerhet kan säga h u r stor effekten blir av en viss förändring. Av stort intresse är emellertid också utvecklingen på något längre sikt. Det tidigare resonemanget om tänkbara hushållsreaktioner vid förändrade kreditvillkor kunde egentligen endast ge en antydan om främst den kortsiktiga tendensen; problemet om efterfrågans utveckling p å något längre sikt antyddes endast; det kan sammanfattas på följande sätt. Kurvorna b, c och d illustrerar de tänkbara effekterna av en åtstramning

133 som vidtas vid tidpunkt 1 (krav på Vilket av de tre alternativen stämmer ökad kontantinsats eller minskad kredå överens med verkligheten? — Utdittid, som resulterar i större amorte- tryckt i konsumtionsteoretiska termer ringar) . Denna åtgärd tänks sedan kvar- kan problemet sägas vara ett val melstå oförändrad. Linje a visar förloppet lan å ena sidan förändringen i krediti det fall ingen åtgärd vidtas. Realin- villkoren som bestämningsfaktor för kökomsten antas i samtliga fall vara jämnt pen av varan i fråga och å andra sidan stigande, och övriga faktorer som bedessas nivå (förutom de faktorer som stämmer efterfrågan tänks vara givna normalt påverkar efterfrågan: realinoch konstanta. komst, likviditet m. m.). I diagrammet ovan är det alternativ b som uttrycker I samtliga de tre tänkta fallen blir resultatet först en efterfrågeminskning en konsumtionsfunktion med förändringsvariabeln som bestämningsfaktor jämfört med det fall man inte företagit någon åtstramning. Detta illustreras i — efter det att ändringen är genomförd diagrammet av att efterfrågan är oför- återvänder efterfrågans utveckling till det ursprungliga mönstret. ändrad mellan tidpunkt 1 (då åtgärden vidtas) och tidpunkt 2. (Det kan Alternativen c och d visar att — givetvis också vara frågan om en minskförutom förändringen — så h a r också ning i den efterfrågade kvantiteten i nivåvariabeln betydelse; n ä r den första absoluta tal mellan de två tidpunkterchocken verkat, sker det ingen återna.) Efter den senare tidpunkten skil- gång till den ursprungliga trenden utan jer sig emellertid de tre utvecklingsal- linjen löper under denna. ternativen (-hypoteserna). Enligt vissa iakttagare skulle alternaEnligt alternativ b stiger efterfrågan tiv b vara det realistiska. Bl. a. hävdas mellan tidpunkt 2 och 3 kraftigt och detta i den brittiska Radclif fe-rapp oruppnår det läge som skulle ha rått om ten. 1 Detta resonemang förutsätter emelden restriktiva åtgärden inte vidtalertid att den under en period eftergits; efterfrågeutvecklingen sammanfal- frågade kvantiteten av en viss varaktig ler därefter med a. vara skulle vara lika stor i en ekonomi Enligt alternativ c fortsätter efterfråutan avbetalningsrestriktioner som i en geutvecklingen efter tidpunkt 2 att öka för övrigt identisk ekonomi där det sei samma takt som enligt jämförelsenordan oändlig tid råder kreditköpsförbud men, vilket motsvarar en mindre efterför varan i fråga; den likviditetsfrågad kvantitet per tidsperiod än enrestriktion som ett kreditköpsförbud ligt a. innebär skulle m. a. o. inte ha någon effekt (utom en första chockverkan). Enligt alternativ d, slutligen, skulle efterfrågans ökningstakt efter tidpunkt I Storbritannien h a r man f. ö. genom 2 bli lägre än enligt a. senare gjorda studier av empiriskt maDen identiska utvecklingen för alter- terial 1 funnit att restriktioner av avbenativen b, c och d mellan tidpunkt 1 talningshandeln har en — åtminstone och 2 medför också att den efterfråga- i viss mån — långsiktig effekt. Hypotes de kvantiteten över en längre tidspe- 1 Committee on the Working of the Monetary riod för samtliga dessa alternativ blir System, London, HMSO, 1959 paragraf mindre än enligt jämförelsenormen a. 513 s. 183: »These controls have the advantage of securing a sizeable and rapid impact Minskningen blir minst för b, något on total demand; but this is a once-for-all större för c och ännu större för d. effect, which tends quickly to disappear.»

134 b skulle därför kanske k u n n a förkastas. Att å a n d r a sidan avgöra vilket av alternativen c och d som är det realistiska är emellertid svårt. För alternativ c talar möjligen den goda överensstämmelsen när det gäller utvecklingen av biltätheten i Sverige under 1950och 1960-talen (avbetalningskreditvillkoren var då reglerade) och motsvarande siffror för USA ca 30 år tidigare (då rådde ingen kreditreglering i USA). Om skrotningsandelen var lika, skulle nämligen även nyförsäljningen år från år haft samma tillväxttakt i de båda ekonomierna. Därmed skulle vid en förändring i villkoren för avbetalningskrediter alternativ c möjligen vara mer sannolikt än d. Alternativ d synes f. ö. förutsätta en löpande preferensändring hos hushållen, något som knappast kan förutsättas vara en rimlig konsekvens av en ändring av kreditvillkoren. Vad som h ä n d e r vid en skärpning av villkoren skulle då v a r a : Först under en kortare period, ett bortfall av köpare som skulle h a köpt varan under de tidigare rådande villkoren, varvid periodens längd bl. a. blir beroende av åtgärdens omfattning och varans p r i s ; därefter en återgång till den ursprungliga ökningstakten i efterfrågan fastän på lägre nivå (en del av de hushåll som under de kommande perioderna skulle ha köpt varan i fråga faller ju ifrån på grund av de höga likviditetsoch/eller inkomstkrav som regleringen i n n e b ä r ) . Eventuellt blir det, efter den första (relativa) nedgången, först en kraftigare återgång (återges inte i diagrammet) innan ökningstakten ånyo stabiliseras. Slutsatsen ovan innebär att efterfrågan vid en kreditvillkorsskärpning skulle utvecklas på ett sätt som är likartat vad som skulle h ä n d a vid en prishöjning.

I nästa diagram återges de olika alternativen för efterfrågeutveckling vid en i tidpunkt 2 genomförd liberalisering av avbetalningskreditvillkoren. På motsvarande sätt som ovan gjorts för en åtgärd av det motsatta slaget kan hävdas att alternativ c skulle vara det rimligaste. Det finns en viktig skillnad mellan åtstramnings- och liberaliseringsfallet. En skärpning av kreditvillkoren gör det omöjligt för konsumenter med otillräcklig likviditet eller inkomst att köpa varan i fråga, vilket resulterar i att vissa konsumenter tvingas avstå från eller uppskjuta ett planerat k ö p ; vid en u p p mjukning av villkoren förekommer naturligtvis inte något motsvarande tvång att omedelbart inträda som köpare. Därför blir sannolikt efterfrågebortfallet vid en åtstramningsåtgärd mera abrupt än efterfrågetillskottet vid motsvarande liberaliseringsåtgärd. 1

Se »Impact of Credit Control on Consumer Durable Goods spending in the United Kingdom 1957—61» av R.J. Ball och Pamela S. Drake. The Review of Economic Studies, Oct. 1963, samt A. Silberslon, a.a. s. 39: »These may therefore be some lag (dvs. ett temporärt köpbortfall resp. -tillskott) when minimum deposits change, but there certainly seems to be a permanent effect also and this appears to be the more important effect of the two.» I den tidigare nämnda studien av Don D. Humphrey (»Instalment Credit and Business Cycles», Consumer Instalment Credit, Part II, Volume 1, National Bureau of Economic Research, Washington 1957) omnämns korttidseffekterna av de amerikanska regleringsåtgärder avseende avbetalningskrediterna som vidtogs mot slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. De effekter som anges, och vilka f.ö. är ganska betydande, har mätts med avseende på inverkan på kreditbeloppen, och alltså inte efterfrågan på resp. varor. I det av Humphrey sammanställda siffermaterialet kan man möjligen spåra en viss nedgång av regleringseffekten efter några kvartal, men detta behöver endast betyda att den omedelbara effekten upphört att verka och att långtidseffekten tagit vid.

135 Diagram

7: 2. Effekter av lättnad i kreditvillkoren

6 Tiden

Möjligen är det också så att en skärpning resp. liberalisering som enbart påverkar amorteringsbeloppens storlek resulterar i en mjukare förändring av efterfrågan än en kontantinsatsförändring. Orsaken till detta skulle vara att köparen inte på samma sätt upplever en förändring av amorteringsstorleken som ett absolut krav på ökad prestation resp. medgivande om minskad prestation. I varje fall finns det den skillnaden att en amorteringsförändring har samband med framtida inkomst- och likviditetsförhållanden, medan kontantinsatsen anknyter till nuläget. I den mån det finns möjlighet att hyra varaktiga konsumtionsvaror torde —• såsom framhölls i diskussionen rörande det enskilda hushållets reaktioner på förändringar i kreditvillkoren — både den kortsiktiga och den långsiktiga effekten av kreditregleringsåtgärder (skärpande eller mildrande) bli mindre än om hyresmöjlighet saknas; vid en skärpning till följd av att en del hushåll kan gå över till att hyra varan

i stället för att avstå från den och vid en liberalisering till följd av att vissa hushåll övergår från att h y r a till att köpa varan. När avbetalningsvillkoren ändras torde detta påverka även efterfrågan på andra varor. Vid en skärpning av kreditvillkoren kan man sålunda tänka sig att det blir en momentan ökning av efterfrågan på övriga varor — speciellt sådana som kan ersätta den drabbade varan. Eventuellt kan resultatet, både på kortare och p å längre sikt bli en övergång till köp av billigare varianter av varan i fråga 1 . Denna omedelbara effekt kan, åtminstone i viss mån, kompenseras av ett eventuellt ökat sparande hos hushåll som trots de hårdare betalningsvillkoren vill söka förverkliga det planerade köpet vid den ursprungligen beräknade tidpunkten. På längre sikt får man rimligen tänka sig att marknadsandelen för de varor som näst den reglerade produkten konkurrer a r om hushållens pengar kommer att ligga högre än vad som annars hade varit fallet. — Vid en liberalisering av avbetalningsvillkoren för en viss vara får man på motsvarande sätt tänka sig en momentan minskning av köpen främst av ersättningsvaror. Denna minskning kan möjligen till viss del kompenseras av en ökad efterfrågan från sådana hushåll som nu behöver prestera ett m i n d r e sparande än tidigare. På något längre sikt torde man kunna räkna med en mindre efterfrå1

Enligt den tidigare nämnda studien av A. Silberston kunde för nya bilar tillgänglig statistik inte stödja denna hypotes när man 1960 införde avbetalningsreglering i Storbritannien. För de begagnade bilarnas del kompliceras bilden emellertid av att genomsnittspriserna föll till följd av regleringens införande. Detta senare bedöms f.ö. av Silberston ha ett icke oviktigt inflytande på köpen av nya bilar, eftersom en stor del av likviden erläggs i form av inbyte.

136 gan på dessa övriga varor, eftersom den periodiska efterfrågan på den tidigare reglerade varan nu får antas komma att ligga högre än tidigare. Vi h a r hittills talat om följderna av ändrade avbetalningskreditvillkor. Men resonemangen gäller givetvis i princip i lika hög grad övriga konsumtionskreditformer — i varje fall kan de genom en lämplig utformning av de kreditvillkorsreglerande åtgärderna fås att gälla även övriga kreditformer. Att termen avbetalningskredit använts beror uteslutande på att de åtgärder som det är frågan om i verkligheten används främst när det gäller avbetalningskrediter och liknande krediter som ges eller förmedlas av varusäljaren. (Observera att den nuvarande svenska regleringen av vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar avser alla krediter som lämnas av säljaren.) Statliga utredningar och åtgärder

Under efterkrigstiden har det i Sverige vidtagits ett antal utredningar och åtgärder som gällt avbetalningshandelns samhällsekonomiska verkningar. Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering framhöll i sitt andra delbetänkande (SOU 1945:11) möjligheten att låta reglera avbetalningsvillkoren (handpenning och amorteringstid) för att därigenom styra konjunkturutvecklingen. Man påpekade att sådana åtgärder u n d e r kriget vidtagits i USA. Någon särskild rekommendation gjordes emellertid inte, endast en särskild utredning i frågan. Därvid borde man i första h a n d söka få fram material om avbetalningshandelns utveckling under mellankrigsperiodens konjunkturväxlingar. Kommissionen menade att det tycktes ske en viss anpassning av avbetalningshandeln efter konjunkturutvecklingen, men man ansåg det vara omöjligt att bedöma om denna anpass-

ning är tillräcklig eller ej. Kommissionen skisserade två alternativa tillvägagångssätt vid en eventuell reglering: antingen statlig förordning som föreskriver minimihandpenning och/eller maximal amorteringstid, eller överenskommelser med motsvarande innehåll mellan statlig myndighet och detaljhandlare resp. fabrikanter. Kommerserådet Siegfried Matz framlade i september 1946 en utredning om avbetalningshandeln (stencil) samt en »PM angående efterkrigsplaneringskommissionens förslag om avbetalningshandelns infogande i konjunkturpolitiken». I den nämnda promemorian rekomm e n d e r a r Matz att överenskommelser beträffande kreditvillkoren sluts mellan statlig myndighet och vederbörande fabrikant- och handelsorganisationer och importörer, ev. enskilda tillverkare. Lagstiftningsalternativet avvisades av Matz, eftersom det skulle kräva en mängd undantag från författningens tillämpning och »särskilda organisatoriska åtgärder finge vidtas för medgivande av dispenser från förordningen — en ordning, som säkerligen bleve ganska svårhanterlig». I 1946 års möbelutrednings betänkande, som framlades i augusti 1947 (SOU 1 9 4 7 : 5 2 ) , framhölls bl. a. att i det rådande ekonomiska läget penningpolitiska skäl talade för en åtstramning av avbetalningshandeln. Ett sätt att åstadkomma en sådan åtstramning var enligt utredningen att tillämpa en kreditform som krävde viss förskottsbetalning. I övrigt berördes inte konsumtionskrediternas mera samhällsekonomiska aspekter. Hösten 1947 kom den första ekonomisk-politiska åtgärden p å avbetalningskrediternas område. Vid förhandlingar mellan handelsdepartementet och representanter för tillverkare, importör e r och försäljare av dammsugare för-

137 klarade sig branschens företrädare villiga att tillämpa resp. verka för tillämp a n d e t av vissa specificerade skärpta villkor vad gäller handpenning och kredittid senast fr. o. m. 1948 års ingång. I augusti 1949 framlade fem sakkunniga, vilka utsetts vid början av året, ett »Betänkande rörande avbetalningsoch förskottsköp m. m.» (SOU 1949 : 38). I detta diskuterades alternativa metoder att under högkonjunkturer begränsa avbetalningshandeln. Tillståndstvång för avbetalningsförsäljning, reglering av agentverksamheten, upphävande eller inskränkning av rättsverkan av äganderättsförbehållet, helt eller delvis upphävande av de bestämmelser i avbetalningslagen som ger säljaren rätt att få handräckning samt förbud mot alla eller vissa slag av avbetalningsköp är möjliga regleringsvägar — men de förkastades av utredningen. I stället stannade man för reglering av kreditvillkoren (handpenning, kredittid), genom överenskommelser med branschsammanslutningar inom resp. varuområden. En reglering av kreditvillkoren på laglig väg vore inte praktisk med tanke på den differentiering av villkoren för olika varor som måste ske. Lagstiftande åtgärder bör tillgripas först sedan a n d r a utvägar visat sig oframkomliga. Kooperativa förbundets låneköpsystem ansågs vara en lämplig kreditform, och den enskilda handeln borde kunna överväga att introducera något liknande. Låneköpen samt kontokrediter i den enskilda handeln skulle man ävenledes söka begränsa genom överläggningar mellan representanter för det allmänna och resp. organisationer. Utredningen rekommenderade vidare att sparinrättningarna skulle beredas möjlighet att öppna förskottsköpskonton, avsedda för sådana som med en firma träffat avtal om förskottsköp. Kommerskollegium förordades bli

den myndighet vilken skulle föra förhandlingarna och sluta avtalen. De flesta remissinstanserna förordade, liksom de sakkunniga, att en eventuell reglering bör avse kreditvillkoren och tillkomma på frivillig väg. De flesta ansåg också att avbetalningskrediter i många fall kan vara både nyttiga och nödvändiga. Emellertid framhöll, av delvis olika skäl, det privata näringslivets representanter att en reglering inte borde komma till stånd. Riksbanksfullmäktige ansåg dock att konjunkturläget motiverade en begränsning av avbetalningshandeln, medan KF motsatte sig överenskommelser mellan stat och organisationer rörande minimikreditvillkor; man menade att detta skulle skapa förutsättningar för kartellöverenskommelser. KF gav även uttryck åt en principiellt starkt negativ inställning till avbetalningskrediter och efterlyste mer drastiska medel för att reducera deras omfattning. Beträffande den föreslagna regleringen av låneköpen och kontokrediten är remissinstanserna allmänt mer benägna att instämma i de sakkunnigas förslag, dock reserverade sig KF bestämt mot de sakkunnigas åsikt att skillnaden mellan avbetalning och låneköpsystemet inte var betydande. De sakkunnigas förslag om förskottsköp fick genomgående ett relativt ljumt mottagande. I september 1950 fick kommerskollegium i uppdrag av Kungl. Maj:t att ta upp förhandlingar om huvudsakligen »de branscher och artiklar, som utredningen särskilt behandlat» (dvs. de flesta varaktiga konsumtionsvaror). Förhandlingar skulle tas u p p »i den utsträckning som med hänsyn till vunnen utredning och det allmänna ekonomiska läget kan anses påkallat», och skulle avse villkoren för avbetalningsköp och låneköp samt omfattningen av kontokrediterna. Den samhällsekonomiska

138 bakgrunden till detta steg var den överkonjunktur med kraftiga prisstegringar som (främst till följd av Koreakrigets utbrott) började göra sig gällande i Sverige under senare delen av 1950. Den privata konsumtionen steg kraftigt, särskilt konsumtionen av varaktiga konsumtionsvaror och däribland i synnerhet motorfordonsköpen, som fördubblades mellan 1949 och 1950. Importen av bilar femdubblades mellan dessa båda år, vilket till stor del hängde samman med de liberaliseringsåtgärder beträffande framför allt OEEC-handeln som vidtagits under året. I detta läge tog kommerskollegium omgående upp förhandlingar med Sveriges automobilhandlareförbund. Sveriges automobilindustriförening och Sveriges automobilimportörförbund kom också att biträda den i februari 1951 träffade överenskommelsen mellan kommerskollegium och automobilhandlareförbundet angående bl. a. lägsta kontantinsats och längsta kredittid. Under förhandlingarna framhöll dåvarande generaldirektören för kommerskollegium Axel Gjöres som svar på en fråga att lagstiftningsåtgärder torde komma att övervägas om överenskommelse inte kunde träffas. överenskommelsen innehöll i huvuddrag följande: • avbetalningsaffärer skall i p r i n c i p undvikas och reklam för avbetalningsförsäljning får inte förekomma; • för köpare med tillstånd till yrkesmässig biltrafik samt för köpare av lastbilar med en maximilast av t. o. m. 3 ton krävs lägst 33 Vs % kontantinsats och medges en amorteringstid av högst 24 månader; • för annan köpare av personbil krävs lägst 40 % kontantinsats och amorteringstiden får vara högst 15 månader;

• automobilhandlareförbundet åtar sig att i samarbete med automobilindustriföreningen och automobilimportörförbundet införskaffa förbindelser avseende dessa p r i n c i p e r från detaljhandelsledet samt att efter bästa förmåga övervaka överenskommelsens tillämpning och efterlevnad; • bilimportörer som inte är anslutna till de nämnda organisationerna förutsätts vid behov, genom kommerskollegiums försorg, ansluta sig till överenskommelsen och infordra förbindelser från återförsäljarna. Överenskommelsen skulle gälla ett år från undertecknandet under förutsättning att man från det allmännas sida inte vidtog åtgärder som medförde att överenskommelsen inte utan allvarlig olägenhet kunde fullföljas. Samtliga automobilhandlareförbundets medlemmar (511 st. och svarande för ca 85 % av bilförsäljningen i landet) undertecknade under år 1951 förbindelser, liksom även de flesta (ca 360) bilförsäljare som stod utanför förbundet. I februari 1952 avtalades att 1951 års överenskommelse skulle gälla tills vidare till dess annan överenskommelse träffats. I juli 1953 lät kommerskollegium distribuera påminnelser till bilhandlarna om att 1951 års överenskommelse alltjämt gällde. Mot bakgrund av de rådande tendenserna till överkonjunktur presenterade i september 1955 nämnden för planering av ekonomiska stabiliseringsåtgärder (stabiliseringsnämnden) ett förslag till tidsbegränsad fullmaktslag enligt vilken Konungen skulle ha rätt att föreskriva obligatoriska betalningsvillkor (kontantinsats, kredittid) vid

139 yrkesmässig avbetalningshandel. Enligt förslaget skulle en säljare som bröt mot bestämmelserna förlora äganderätten till godset resp. förlora rätten att ta tillbaka detta. Därigenom skulle man få ett automatiskt korrektiv som inte k r ä v d e speciella övervakningsåtgärder. Stabiliseringsnämndens förslag motiverades med att den ökade efterfrågan, speciellt på varaktiga konsumtionsvaror, bidrog till överkonjunkturen. Relativt betydande prisstegringar hade under året börjat göra sig gällande inom konsumtionsvarusektorn, medan däremot efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror, speciellt motorfordon, i själva verket ökade betydligt långsammare än året innan. Den relativa nedgången torde i viss mån ha sammanhängt med införandet av den särskilda investeringsavgiften för motorfordon. Flera av remissinstanserna, såsom riksbanksfullmäktige (majoriteten), riksgäldsfullmäktige och LO uttalade sig i tillstyrkande riktning, medan bl. a. KF, industriförbundet, köpmannaförbundet, bankföreningen och automobilhandlareförbundet avstyrkte förslaget, i varje fall i det dåvarande läget. Kommerskollegium ansåg sig inte böra avstyrka framställningen men påpekade möjligheten att uppnå det åsyftade målet genom överläggningar mellan staten och resp. branscher. Flera remissinstanser ställde sig kritiska eller tvivlande till lämpligheten av att använda det föreslagna korrektivet, bl. a. därför att detta skulle drabba säljaren, medan köparen å sin sida skulle ha fördel därav. Kungl. Maj:t gick emellertid inte på stabiliseringsnämndens linje. I stället uppdrogs åt statssekreteraren i handelsdepartementet att genom förhandlingar med näringslivets branschorganisationer skyndsamt utreda förutsättningarna för överenskommelser angående be-

gränsning av avbetalningshandeln. Under december 1955 och januari 1956 undertecknades överenskommelser med bilbranschen, representanter för handeln med cyklar, mopeder och motorcyklar, radiobranschen, möbelbranschen, pianobranschen samt tvättmaskinsbranschen. Kommerskollegium fick i uppdrag att följa överenskommelsernas tillämpning och verkningar. Avtalet med bilbranschen innebar en viss skärpning av villkoren från 1951. För nya och begagnade lastbilar med en maximilast av högst tre ton höjdes kontantinsatsen till 40 % och den tillåtna kredittiden sänktes till 18 månader. För personbilar (nya och begagnade) för yrkesmässig trafik avtalades 40 % i kontantinsats och en högsta kredittid av 24 månader, medan andra nya personbilar inte fick säljas mot lägre kontantinsats än 50 % av köpesumman och en högsta kredittid av tolv månader. För andra begagnade personbilar än sådana för yrkesmässig trafik stipulerades en kontantinsats av minst 40 % och en amorteringstid av högst 15 månader. Principen att avbetalningsaffärer skulle undvikas kvarstod, liksom också förbudet mot reklam för avbetalningsköp. Syftet med överenskommelsen fick inte motverkas genom övergång till andra kreditformer. Avtalet slöts med Sveriges automobilhandlareförbund och biträddes av Sveriges automobilimportförbund och Sveriges automobilindustriförening. Automobilhandlareförbundet åtog sig, om så behövdes i samverkan med de två övriga ovan nämnda förbunden, att infordra förbindelser från bilhandlarna (oavsett om de var medlemmar i automobilhandlareförbundet eller ej) om att tilllämpa de nämnda villkoren, att underkasta sig kontroll samt att i skadestånd för varje fordon som sålts i strid mot

140 föreskrifterna till automobilhandlare- te i dessa avtal. I avtalen med Sveriges förbundet betala 2 000 kr. Radiohandlares Riksförbund och SveDen n ä m n d a kontrollen, som skulle riges Möbelhandlares Centralförbund administreras av automobilhandlareför- ingick heller ingen utfästelse att infordbundet i samverkan med de båda övri- ra förbindelser från detaljhandeln; i ga förbunden, bestod av övervakning avtalet med möbelhandlarna avtalades via auktoriserad revisor eller annan dock att förbundet skulle h a rätt att kompetent person. Kostnaderna för det- hänvända sig till kommerskollegium för ta skulle bestridas av skadeståndsmeatt få dess stöd att få avtalets grunddel eller av automobilhandlareförbun- satser respekterade av möbelhandlare det. Uppsägning av avtalet skulle kun- utanför förbundet. Avtalstiden var ett na ske, om omständigheterna var såda- år utom för pianohandeln och möbelna att överenskommelsen icke utan all- handeln där den utgjorde nio månavarlig olägenhet kunde fullföljas. Vidader. Reservation ingick för omständigre undantogs de bilhandlare som om- heter som kunde medföra att överensfattades av avtalet från eventuell laglig kommelserna inte utan allvarlig olägenreglering av avbetalningshandeln i pen- het kunde fullföljas. I den mån laglig ningpolitiskt syfte. — Avtalet, som er- reglering av avbetalningsvillkoren kom satte 1951 års överenskommelse, hade till stånd skulle denna inte göras tillen giltighet av ett år från och med un- lämplig på säljare som omfattades av dertecknandet den 20 december 1955. avtalet. De övriga avtal som ingicks vid denI den likalydande överenskommelsen na tid innehöll allmänna bestämmel- med Cykel- och Sporthandlarnas Riksser av i stort sett samma innebörd som förbund och Sveriges Motorcykelhanddet n ä m n d a avtalet med bilbranschen. lares Riksförbund (vilken biträddes av Sålunda skulle i princip avbetalnings- ytterligare några organisationer och en affärer undvikas (det gällde dock inte fabrikant) avtalades för kreditköp av tvättmaskiner) och reklam för avbecyklar och mopeder en kontantinsats talningsköp skulle inte få förekomma. om lägst 40 %; kredittiden sattes för Syftet med avtalet fick inte motverkas cyklar till sex månader och för mopegenom övergång till andra kreditformer. der till åtta månader. Vid avbetalningsI avtalet med Cykel- och Sporthand- köp av motorcyklar skulle krävas en larnas Riksförbund och Sveriges Mokontantinsats av lägst 45 % och en kretorcykelhandlares Riksförbund åtog sig dittid av högst tio månader, alternativt förbunden att infordra förbindelser från 50 % kontantinsats och tolv månaders medlemmarna samt att övervaka be- kredittid. stämmelsernas efterlevnad. Denna klauAvtalet med Sveriges Radiohandlares sul ingick inte i tvättmaskinsavtalet, vilRiksförbund (som biträddes av ett 20ket ju i stor utsträckning slöts direkt tal radioleverantörer) innehöll följanmed säljarna. I avtalet med Sveriges de bestämmelser om kreditvillkoren: Pianoförbund åtog sig förbundet att införskaffa förbindelser från pianohand- för radiomöbler och TV-apparater minst 35 % kontantinsats och högst tolv målarna vare sig de var medlemmar av naders kredittid, a n d r a radioapparater förbundet eller inte. övervakning av 40 % kontantinsats och tio månaders efterlevnaden av bestämmelserna skulamorteringstid. le utövas av förbunden — någon bötesI avtalet med Sveriges Möbelhandlaklausul eller annan sanktion ingick inres Centralförbund (avtalet biträddes

141 av Sveriges Möbelindustriförbund) stipulerades tre olika nivåer för kontantinsatsens del beroende på köpets värd e : vid avbetalningsköp där kontantpriset uppgick till högst 2 000 kr. fordrades minst 35 % kontant; för ett kontantpris av 2 000—4 000 kr. avtalades 40 % kontantinsats, och för avbetalningsköp där kontantpriset överstiger 4 000 kr. krävdes minst 50 % i kontantinsats. Kredittiden skulle i samtliga fall vara högst 20 månader. överenskommelsen avseende tvättmaskiner för hushållsbruk slöts med tillverkare inom landet samt med vissa organisationer som omfattade försäljare till hushållsledet. Liksom när det gällde möbelavtalet differentierades kreditvillkoren med avseende på köpets v ä r d e : vid avbetalningsköp med ett kontantpris understigande 1 100 kr. krävdes minst 20 % i kontantinsats och en kredittid av högst tolv månader; för kontantpris över 1 100 kr. men under 2 000 kr. krävdes 25 % kontantinsats och en kredittid av högst 15 månader, och vid kontantpris av 2 000 kr. eller högre en kontantinsats av 30 % och en kredittid på högst 15 månader. I avtalet med Sveriges Pianoförbund krävdes för pianon och flyglar med kontantpris under 2 800 kr. en kontantinsats om lägst 35 % och en kredittid av högst 32 månader, och för instrument med högre kontantpris en kontantinsats av 30 % och en amorteringstid av högst 40 månader. Kommerskollegiums erfarenhet var att företagen i allmänhet följde föreskrifterna i överenskommelserna. Ca 150 företag hade av kollegium tillställts skrivelser med erinringar om överenskommelsernas innebörd. I augusti och september 1956 fick kommerskollegium i u p p d r a g att ta upp förhandlingar med resp. organisationer och företag om en förlängning av av-

talstiden. Med möbelbranschen avtalades om en förlängning av avtalets giltighetstid med en m å n a d t. o. m. utgången av oktober 1956 för att ge utrymme åt förnyade diskussioner i frågan. Pianoförbundet avböjde däremot i september en förlängning av överenskommelsen ; bl. a. hänvisade man till att en del företag inom branschen inte hade lämnat begärda förbindelser och även utnyttjat situationen till att genom kreditvillkoren konkurrera med den lojala handeln. Man föredrog från pianoförbundets sida en lagstiftning som drabbar alla lika. Med likartad motivering avböjde Cykel- och Sporthandlarnas Riksförbund, Sveriges Motorcykelhandlares Riksförbund och Sveriges Radiohandlares Riksförbund fortsatta överenskommelser. Någon ny överenskommelse med möbelbranschen kom inte heller till stånd. Med tvättmaskinsbranschen träffades emellertid i december överenskommelse om nytt avtal för år 1957. Avtalet slöts med i huvudsak samma företag och organisationer som det tidigare och innehöll även samma allmänna bestämmelser. Den tidigare uppdelningen på tre prisklasser med olika kreditvillkor ersattes med en uppdelning på två klasser: vid avbetalningsköp av tvättmaskiner med kontantpris under 1 300 kr. krävdes lägst 20 % i kontantinsats och medgavs en kredittid av högst tolv månader; för dyrare maskiner krävdes minst 25 % i kontantinsats medan maximala amorteringstiden skulle få uppgå till 15 månader. F ö r bilbranschens del förlängdes det r å d a n d e avtalet t. o. m. februari m å n a d 1957. Kredittiden för nya och begagnade lastbilar med maximilast ej överstigande tre ton justerades emellertid upp från 18 månader till 24 månader. I februari överenskoms om ytterligare förlängning t. o. m. den 30 september 1957.

142 I början av september 1957 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för finansdepartementet att tillkalla utredningsmän med u p p d r a g att inkomma med förslag till åtgärder i syfte att vinna garantier för en tillämpning inom hela bilhandeln av avbetalningsvillkoren i överenskommelse mellan staten och branschorganisationerna. Bakgrunden var att man från automobilhandlareförbundets sida påpekat att åtskilliga bilhandlare stod utanför överenskommelsen. I avvaktan på en lösning av problemet avtalades emellertid om ytterligare en förlängning av överenskommelsen t. o. m. mars 1958. Sedermera förlängdes avtalet i väntan på utredningen att gälla t. o. m. juni 1958. Den ovan nämnda utredningen (1957 års utredning för avbetalningsregler inom bilhandeln) lade i november 1958 fram en promemoria med förslag till lösning av de antydda problemen. Utredningen diskuterade olika sätt att utan lagstiftande åtgärder få samtliga bilhandlare att följa avbetalningsreglerna, men man ansåg sig inte kunna anvisa någon riktigt tillfredsställande utväg. Man lade emellertid fram ett förslag enligt vilket statlig myndighet (kommerskollegium) med bistånd från bilhandelns organisationer skulle sluta överenskommelser i princip individuellt med bilhandlarna. En orsak till att ett antal bilhandlare utanför automobilhandlareförbundet inte ville biträda överenskommelserna antogs vara att de ogillade arrangemanget med automobilhandlareförbundet som avtalspart med staten och att förbundet också hade rätt att ålägga vite. Med den föreslagna ordningen, där statlig myndighet skulle vara avtalspart i varje fall för icke-medlemmar i automobilhandlareförbundet och även sköta övervakning och vitesförelägganden m. m. bedömdes endast en relativt obetydlig del av han-

deln med begagnade bilar komma att stå utanför. Kungl. Maj:t följde emellertid inte utredningens förslag utan tillgrep lagstiftning rörande kontantinsats och kredittid att tillämpas på bilhandlare som inte biträtt en (i april 1959) avtalad och av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse mellan kommerskollegium och automobilhandlareförbundet. överenskommelsen trädde i kraft samtidigt som författningen, dvs. den 1 april 1960. Lagstiftningen och överenskommelsen stipulerar samma villkor för kontantinsats och kredittid, vilka dock är genomgående mindre rigorösa än enligt den senaste överenskommelsen som gällde t. o. m. juni 1958. Proposition i frågan ställdes i april (prop. 1959: 155), bankoutskottets utlåtande avgavs i oktober (BU:s uti. 1959:43), och i december 1959 utgavs förordningen (SFS 1959:575) som trädde i kraft fr. o. m. april 1960. I propositionen anförde departementschefen, statsrådet Sträng, bl. a. att regleringen av avbetalningshandeln med bilar utgjort en från flera synpunkter stabiliserande faktor och därför i någon form borde bibehållas. Det system som föreslagits av 1957 års utredning skulle dock inte ge fullständiga garantier för efterlevnad, varför en eventuell överenskommelse borde kompletteras med författningsföreskrifter. Utskottsmajoriteten hade ingen erinran mot förordningen. Man utgick emellertid från att det framdeles kunde bli aktuellt att, mot bakgrunden av skiftande konjunkturlägen, vidta ändringar i villkoren. Bestämmelserna i såväl överenskommelsen som förordningen avsåg yrkesmässig försäljning av bilar med undantag av lastbilar och bussar på över 1 800 kilogram. Kontantinsatsen fastställdes till 40 % och den högsta tillåtna kredit-

143 tiden 15 månader, eller, för fordon av- bilhandlareförbund) i en skrivelse till sedda att användas i yrkesmässig tra- Kungl. Maj:t en framställning om att kommerskollegium måtte få i uppdrag fik, 24 månader. Försäljning på lindrigare villkor skul- att som tillsynsmyndighet kontrollera efterlevnaden av förordningen angåenle drabbas av böter på en tiondel av de kreditvillkor vid avbetalningsförsäljbilens värde, dock lägst 500 kr. och ning inom bilbranschen. Kommerskolhögst 2 000 kr. I överenskommelsen med kommerskollegium åtog sig auto- legium var då tillsynsmyndighet för förbundets bevakning av bilhandlarnas mobilhandlareförbundet att från av åtlydnad av avbetalningsvillkoren enligt förbundet kända bilhandlare infordra överenskommelsen mellan kommerskolförbindelser att iaktta kreditvillkoren och att underkasta sig botes- och kon- legium och förbundet. Beträffande förtrollsystemet, samt att genom auktori- ordningen däremot tillämpades de allserad revisor eller annan härför skic- männa reglerna om förundersökning kad person kontrollera att föreskrifter- och åtal i brottmål. Det senare innebar att skälig misstanke om brott mot förna efterlevdes. I överenskommelsen avordningen måste yppas för att polistalades vidare om upprättande av en särskild nämnd bestående av tre per- och åklagarmyndigheter skulle få tillsoner för avgörande av vitesfrågor. gång till affärshandlingarna om den eller de aktuella transaktionerna. Någon Kostnader i samband med kontrollen möjlighet att mot bilhandlarens vilja skulle bestridas av vitesmedel — i den mån dessa inte räckte skulle automobil- ta del av hans andra affärshandlingar fanns inte. Någon skyldighet att underhandlareförbundet träda emellan med rätt att från staten erhålla kompensa- kasta sig kontroll fanns således inte för de bilhandlare för vilka förordningtion med en tredjedel av vad förbunen var tillämplig. Följaktligen var risdet sålunda utgivit. I överenskommelken mindre för bilhandlare utanför sen stadgades slutligen att bilhandlare överenskommelsen att överträda de stisom inte ingav någon förbindelse skulpulerade betalningsvillkoren vid avbele vara underkastad laglig reglering av talningsförsäljning. Denna situation kontantinsats och kredittid och påföljd var, menade Motorbranschens riksförför överträdelse som inte är lindrigare bund, otillfredsställande, och man skisän enligt överenskommelsen; vidare serade en ordning där statens pris- och skulle förutsättning för överenskommelkartellnämnd på basis av 1956 års lag sens giltighet vara att statsmakterna om uppgiftsskyldighet r ö r a n d e konkurinte i övrigt vidtar åtgärder ägnade att rensförhållanden skulle kunna hjälpa begränsa handeln med bilar. kommerskollegium med granskningen I maj 1960 anmodade inrikesdeparav bilhandlarnas bokförings- och a n d r a tementet, på hemställan av kommers- handlingar. Bemissinstanserna var i kollegium, länsstyrelserna att till samt- princip positivt inställda till förslaget. liga bilförsäljare med saluvagnslicens Pris- och kartellnämnden motsatte sig sända ut ett exemplar av förordningen dock att granskningsverksamheten rörande avbetalningsvillkoren. Bakgrun- skulle baseras på 1956 års lag om u p p den var att det förekommit viss annongiftsskyldighet; syftet med denna lag sering som tytt p å att bestämmelserna var enligt nämnden inte att ge nämninte beaktats av vissa bilförsäljare utanden möjlighet att uppträda som mynför överenskommelsen. dighet med polisiära uppgifter. I januari 1962 gjorde Motorbranschens I propositionen i frågan (prop. 1962: riksförbund (tidigare Sveriges automo-

144 138) föreslogs kommerskollegium bli gemensam tillsynsmyndighet. Genom viss ändring av 1959 års förordning angående betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar skulle sålunda kommerskollegium genom biträde av »auktoriserad revisor eller annan härför skickad person» kunna kontrollera att bilhandlare tillämpade förordningens föreskrifter. Förordningen trädde i kraft i maj 1962. Stabiliseringsutredningen (SOU 1961: 42) rekommenderade att reglering av avbetalningsvillkoren (kontantinsats och kredittid) skulle k u n n a användas i situationer då efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror får inflatoriska drag resp. blir otillräcklig. Man presenterade emellertid inte någon utredning i frågan utan konstaterade endast att avbetalningskrediterna för konsumtionsändamål tenderar att förstärka de ekonomiska fluktuationerna. * En slutsats man kan dra av den här gjorda genomgången är att systemet med överenskommelser inte tycks hålla streck, i varje fall inte under någon längre tid. En annan slutsats är att man, trots den relativt stora uppmärksamhet som ägnats åt de ekonomiskpolitiska aspekterna av konsumtionskrediterna, ännu inte kommit fram till någon lösning som på ett smidigt sätt skulle göra det möjligt för statsmakterna att inom den allt viktigare marknaden för varaktiga konsumtionsvaror utöva ett modererande inflytande.

Effekter av alternativa åtgärder

Reglering av avbetalningsvillkoren är ett medel som den ekonomiska politiken kan tänkas använda. Syftet med en sådan politik förutsätts vara att begränsa resp. öka efterfrågan på en eller flera varaktiga konsumtionsvaror under

en kortare eller längre period. För att en sådan politik skall lyckas krävs bl. a. en effektiv övervakningsapparat, och man får även se till att konkurrerande kreditformer på ett eller annat sätt innefattas i politiken för att denna inte i större eller mindre utsträckning skall bli ett slag i luften. Man kan emellertid fråga sig om det inte finns alternativa ekonomisk-politiska medel när det gäller att åstadkomma en lämplig efterfrågan på sådana varaktiga varor, där utvecklingen inte överensstämmer med de mål man satt upp för den ekonomiska politiken. Resonemangen ovan har antytt att avbetalningsreglering kan användas i sådant syfte, och vi vet ju också att detta ekonomisk-politiska medel har använts och används — bl. a. i Sverige. Därmed är emellertid inte sagt att detta medel skulle vara det enda eller ens det bästa tänkbara medlet mot balansrubbningar på marknaden för varaktiga konsumtionsvaror. Vi skall därför i det följande diskutera några andra medel som skulle kunna tänkas tjäna samma syfte. Samtliga tänkbara alternativ kan naturligtvis av praktiska skäl inte tas upp till behandling; de medel som berörs är de som ligger närmast till hands. Den allmänna kreditpolitikens effekter (med den utformning som denna politik haft under senare år) på utbudet av konsumtionskrediter och därmed på efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror tycks vara obetydliga — åtminstone u n d e r åtstramningsperioder av »normal» längd (upp till ca tre å r ) . En allmän åtstramning vore ju också ett olämpligt medel att ta till, om det aktuella ekonomisk-politiska problemet är en bristande balans enbart på marknaden för varaktiga konsumtionsvaror. Risken för icke önskvärda bieffekter på andra varumarknader är uppenbar. Ett alternativ vore då att söka ge-

145 nomföra en målmedveten kreditransonering med sikte enbart på avbetalningskrediterna och andra konsumtionskrediter (dock utan att reglera kontantinsats och amorteringstid). En sådan politik, som skulle få drabba främst affärsbankers men även sparbankers direkta och indirekta kreditgivning för konsumtionsändamål, kunde för avbetalningskrediternas (och andra varu- och företagsbundna krediters) del få följande resultat: antingen skärpte kreditsäljarna kraven beträffande kontantinsats och amorteringstid; eller så fick somliga kreditsökande — ehuru kreditvärdiga — icke kredit, medan andra kanske kunde få till oförändrade villkor. Vid det första alternativet skulle man få samma effekter som tidigare diskuterats i detta kapitel. — Om det senare alternativet inträffade, är det sannolikt att, även om de ianspråktagna kreditbeloppen under de följande perioderna blev lika stora som vid en allmän skärpning av kreditvillkoren, såväl den omedelbara som den mer långsiktiga efterfrågeminskningen skulle bli kraftigare för den drabbade varugruppen. Orsaken till detta skulle vara att sannolikt endast ett fåtal av de konsumenter som blev nekade kredit skulle orka prestera det betydande mersparande som ett kontantköp innebär. Det senare alternativet tycks vara det som regelmässigt sker med bankernas direkta konsumtionskreditgivning vid en kreditåtstramning när privatlån och övriga liknande låneformer närmast tenderar att försvinna från marknaden. Däremot finns det inget som tyder på att en allmän kreditåtstramning — i varje fall under senare år — nått så långt att detta i sin tur lett till skärpta avbetalningsvillkor eller strängare gallring bland de kreditsökande i detaljhandelsledet. (Bl. a. ger utredningens hearings med representanter för olika 1 0 — 014780

branscher och företag detta vid handen.) Detta antyder att de som nekats bankkrediter för konsumtionsändamål i stället kunnat anlita de dyrare avbetalnings- eller kontokrediterna. 1 Orsaken till detta tycks vara att tidsfördröjningen h ä r är speciellt lång; det finns ju många olika sätt för en säljare att finansiera kundfordringarna, och kreditinstituten kan knappast »öronmärka» en rörelsekredit så att endast avbetalningsfordringsfinansierande krediter drabbas av åtstramning. Konsumtionskreditpolitiken 1964—1966 torde i detta fall utgöra ett skolexempel: riksbanken har låtit förstå att bankerna skall visa restriktivitet i sin direkta långivning till hushållen, vilket lett till att det blivit svårt att få privatlån; samtidigt h a r kreditpolitiken prioriterat industriinvesteringarna, vilket emellertid som en naturlig följd underlättat näringslivets finansiering också av bl. a. avbetalningsfordringar. Konsumtionskreditpolitiken tycks med andra ord h ä r ha blivit något av ett slag i luften. Däremot kan man med hjälp av direkt kreditvillkorsreglering samtidigt erhålla en restriktiv konsumtionskreditpolitik och en liberal industriinvesteringspolitik. Det förhållandet att konsumtionskrediten för många företag är ett av de viktigaste medlen att hålla omsättningen och därigenom också sin marknadsandel uppe torde också medverka till att en kreditåtstramning först småningom tillåts påverka kundkreditgivningen. Vid en tillräckligt lång och intensiv kreditransonering borde man dock kuni I och för sig kan detta sägas vara i linje med en åtstramningspolitik; den genomsnittliga räntenivån på *konsumtionskreditmarknaden höjs ju till följd av de billigare krediternas bortfall. Emellertid torde konsumenternas räntekänslighet vara tämligen begränsad varför den ev. erhållna minskningen av efterfrågad kreditmängd sannolikt blir obetydlig.

146 na vänta sig även sådana »inducerade» effekter. I själva verket torde denna brist på snabbhet även hos kreditåtstramningsåtgärder, som siktar direkt på de varuoch företagsbundna konsumtionskrediterna samt de tekniska svårigheterna att ge en kreditransonering en skärpt inriktning p å dessa krediter, vara de skäl som legat bakom introducerandet i många länder av avbetalningskreditreglering som ekonomiskt-politiskt instrument. För en användning av just detta medel talar också det faktum att det med större precision kan appliceras på olika varugrupper, samt att det drabb a r olika konsumenter mer likartat och därför kanske uppfattas som mer rättvist. Möjligen kan också tendensen till ökad frihet i de internationella kapitalrörelserna göra det svårare att i andra former driva en hård ransoneringspolitik på ett visst område utan att det uppstår kompenserande kapitalrörelser. Kommittén h a r också diskuterat huruvida man genom krav på kreditsäljarna att deponera belopp i riksbanken skulle kunna få till stånd skärpningar av kreditvillkoren i detaljhandelsledet och därmed en begränsning av kreditköpen. Detta alternativ synes dock bl. a. från administrativ synpunkt vara mindre tilltalande. Ett annat sätt att korrigera en olämplig utveckling av efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror är att vidta fiskala åtgärder och då närmast ändringar av den direkta eller indirekta beskattningen. Att ändra direktskattesatserna tycks emellertid knappast vara ett lämpligt medel för att upprätthålla balans på en delmarknad inom den privata konsumtionens område. Riktningen av effekten är ju given, men doseringen torde sannolikt få göras ganska kraftig om man skulle uppnå en betydande effekt på ef-

terfrågan av varaktiga konsumtionsvaror. Därmed ökar också risken för icke önskvärda effekter på andra konsumtionsområden. Speciellt olämpligt som medel är den direkta beskattningen, om man vill att endast en eller ett par varugrupper skall beröras av korrigerande ekonomisk-politiska åtgärder. Den direkta beskattningen är ju till sin karaktär generell och den bör inte användas när man selektivt vill söka nå vissa bestämda mål. Dess uppgift bör snarast vara att bestämma grundinriktningen av den offentliga politiken vad gäller utvecklingen på konsumtionsområdet, medan andra medel får användas vid »finslipningen» på olika delmarknader. Detsamma gäller för den generella indirekta beskattningen; en allmän höjning eller sänkning av denna är inte heller någon lämplig åtgärd om man vill korrigera efterfrågeutvecklingen inom ett begränsat avsnitt av den privata konsumtionen. Däremot vore selektivt insatta höjningar och sänkningar av varubeskattningen ett i princip tänkbart alternativ till reglering av avbetalningsvillkoren. Speciellt god verkan kunde sådana åtgärder få, dels om statsmakterna hade riksdagens fullmakt att snabbt sätta in sådana åtgärder (för att förebygga spekulativa köprusher eller återhållsamhet i köpen under riksdagsbehandlingen av proposition i frågan), dels om förväntningarna på sikt vore att skattesatsen eller skattesatserna snarast skulle komma att ändras i motsatt riktning mot den insatta åtgärden. Emellertid finns det inte f. n. och kanske inte heller inom överskådlig tid möjlighet att snabbt variera beskattningen av skilda konsumtionsvaror. Dessutom tycks tendensen på den indirekta beskattningens område i Sverige snarast gå mot en i viss mån mera en-

147 hetlig skattenivå för olika konsumtionsvaror, även de varaktiga. I det föregående har vi genomgående talat om effekterna av olika medel när det gäller att dämpa konsumtionsefterfrågan. Såväl reglering av konsumtionskreditvillkor som alternativa åtgärder har i och för sig en efterfrågestimuler a n d e effekt när åtgärderna går i motsatt riktning, men de möjliggör endast en efterfrågestimulans i den mån hushållen väljer att utnyttja de liberalare villkoren (kreditvillkoren, skattesatserna m. m.). Detta kan framstå som en svaghet, men den ekonomiska politiken disponerar ju i själva verket över ett antal andra medel som mera omedelbart stimulerar efterfrågan. Det har emellertid inte varit påkallat att diskutera dessa medel i detta sammanhang; diskussionen h a r ju gällt vilka medel som närmast kan tänkas som alternativ till en reglering av kreditvillkoren på konsumtionskreditområdet. Det kan vara värt att notera att medan en skärpning (lindring) av konsumtionskreditvillkoren p r i m ä r t ökar (minskar) hushållens finansiella sparande, så åstadkommer en skärpning (lindring) av beskattningar av fysiska personer en ökning (minskning) av det offentligas finansiella sparande — med sannolikt motsatt effekt på hushållens finansiella sparande. Det är givet att olika värderingar om privat resp. offentligt sparande kan påverka valet av ekonomiskt-politiskt medel vid sidan av faktorer såsom smidighet, snabbhet i effekt etc. Av framställningen ovan h a r framgått att den ekonomiska politikens möjligheter f. n. är små när det gäller att snabbt ingripa för att rätta till m i n d r e önskvärda tendenser i efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror — ett område där man kan vänta sig att särskilda inflytelser kan göra sig gällande. En

ytterligare slutsats är att inget av de diskuterade alternativa medlen tycks vara bättre lämpat att använda än reglering av villkoren vid kreditförsäljning (kompletterad med motsvarande åtgärder för konsumtionskrediter lämnade direkt av banker och motsvarande till konsumenten). För att åtgärder av detta slag skall få erforderlig genomslagskraft behövs — det visar 1950- och 1960-talens erfarenheter — dels lagstiftningsåtgärder, dels effektiv övervakning, överenskommelserna i mitten av 1950-talet med olika branscher kan sålunda knappast sägas ha uppnått sitt syfte; Kungl. Maj:ts åtgärd att 1959 komplettera överenskommelsesystemet inom bilbranschen med lagstiftning visar också att inte ens inom en »genomorganiserad» b r a n s c h överenskommelser h a r tillräcklig verkan. Övervakningssystemet, å andra sidan, blev inte helt tillfredsställande ordnat förrän kommerskollegium 1962 förordnades som tillsynsmyndighet för regleringarna på bilområdet. Bilregleringarnas efterlevnad h a r under senare år varit ganska god. I den mån man i framtiden finner det nödvändigt antingen att ändra de nuvarande bestämmelserna beträffande kreditvillkoren för bilar eller att introducera resp. mildra restriktioner för andra varugrupper vore det emellertid önskvärt att sådana åtgärder kunde genomföras snabbt — detta för att förhindra spekulativa köprusher eller (i liberaliseringsfallet) uppskjutande av köp. Sådana reaktioner tenderar ju att motverka syftet med de planerade åtgärderna. Ett lämpligt instrument för detta syfte vore en lagstiftning enligt vilken Kungl. Maj:t kunde föreskriva minsta kontantinsatsdel samt amorteringstid vid försäljning av varaktiga konsumtionsvaror. Åtgärder från riksbankens sida be-

148 träffande de allmänna konsumtionskrediterna (privatlån m. m.) förutsätts härvid sättas in så att motsvarande knapphetsgrad uppnås på de olika delmarkn a d e r n a inom konsumtionskreditområdet. Ett sådant medel skulle emellertid inte nödvändigtvis och regelmässigt användas i den ekonomiska politiken. Man får förutsätta att man löpande vidtar sådana åtgärder som s ä k r a r en lugn utveckling av investeringar och realinkomst. I den mån emellertid särskilda

ingripanden blev nödvändiga skulle ett instrument av den art som antytts kunna utgöra ett värdefullt komplement till den allmänna ekonomiska politiken. Bl. a. skulle man kunna sätta in snabbt verkande korrektiv i väntan på mera grundläggande åtgärder. Konsumtionskreditutredningen föreslår därför att en lagstiftning av nämnt slag kommer till stånd. Utredningens förslag framläggs och kommenteras i kapitel 10 och 11.

KAPITEL 8

Konsumtionskrediternas långsiktseffekter

Diskussionen i kapitel 7 gällde huvudsakligen konsumtionskrediternas effekter p å samhällets totalefterfrågan, och d ä r m e d också totalinkomst, på kort sikt. Därvid bortsåg vi från faktorer som ansågs sakna relevans i sammanhanget, bl. a. frågor rörande ekonomisk omvandling och tillväxt och den betydelse som konsumtionskrediterna härvid kunde ha. Institutionella och strukturella förändringar går i allmänhet långsamt, men så småningom, mätt över en längre period, kan det ske betydande förändringar bl. a. i ekonomins sätt att fungera. Frågan blir i detta sammanhang: Vilka effekter på längre sikt har förekomsten av konsumtionskrediter jämfört med icke-förekomst av sådana krediter? Vi skall i detta avsnitt närmast diskutera vissa tänkbara effekter av konsumtionskrediterna bl. a. på sådana för den ekonomiska utvecklingen viktiga variabler som realkapitalbildning, produktivitet och arbetskraftsutbud. Vår diskussion får formen av resonemang kring olika förhållanden som dessa krediter kan tänkas påverka. Med konsumtionskrediternas effekter förstås h ä r skillnaden mellan den utveckling som en viss ekonomi under en längre tid skulle undergå om konsumtionskrediter utbjöds (det förutsätts att dessa krediter verkligen efterfrågas av hushållen) och den utveckling som skulle inträffa, om det inte eller bara fanns mindre sådana krediter. Huruvida utgångsläget är kreditlöst eller ej kan sägas sakna betydelse, eftersom det är ut-

vecklingen p å längre sikt som studeras; övergångsstörningar vid krediternas införande eller avskaffande kommer alltså inte med i bilden. För enkelhetens skull tänker vi oss en utveckling som karakteriseras av en löpande ekonomisk tillväxt utan kortsiktiga konjunkturella inkomstsvängningar. Inledningsvis kan anknytas till vad som tidigare antytts om konsumtionskrediternas inverkan på konjunkturförloppet. Man kan då anta att i den mån konsumtionskrediterna medverkar till att förstärka de kortsiktiga svängningarna i nationalinkomsten —• med från resursfördelningssynpunkt ogynnsamma produktionsstörningar i högkonjunkturen och undersysselsättning av produktionsfaktorer under lågkonjunkturen som följd — så innebär givetvis detta att konsumtionskrediterna också på lång sikt b i d r a r till en underoptimal ekonomisk tillväxt. Man får dock komma ihåg att konsumtionskrediternas störande inflytande normalt tycks vara litet — betydligt mindre än exempelvis de cykliska effekterna av variationer i näringslivets investeringar i fast realkapital och lager. Effekten på konsumtionstionsstrukturen

och

produk-

Vi har i de kapitel som behandlar konsumtionskrediterna sedda från hushållens resp. företagens synpunkt redan tidigare diskuterat vissa förhållanden som kan inverka på konsumtions- och företagsstrukturen på längre sikt.

150 I kapitel 5 gjordes det sålunda sannolikt att konsumtionskrediter, framför allt i en ekonomi där realinkomsten per capita växer, leder till att hushållen i större utsträckning än annars köper var o r och tjänster med höga styckepriser, dvs. främst varaktiga konsumtionsvaror. I kapitel 6, å andra sidan, gjordes gällande att företag som marknadsför varaktiga konsumtionsvaror genom att möjliggöra kreditköp av dessa varor kan åstadkomma såväl en snabbare försäljningsökning som en högre »slut»-försäljningsvolym. Det är h ä r uppenbarligen fråga om två sidor av samma fenom e n : i en ekonomi med konsumtionskrediter kommer konsumtionen och produktionen (och sannolikt också importen) av varaktiga konsumtionsvaror att ligga högre än i en ekonomi utan sådana krediter (eller m e d mindre utbud av konsumtionskrediter). Konsumtionen av banktjänster o. d. torde också, till följd av de kredittillägg och räntor som kreditköparna erlägger, vara högre i konsumtionskreditekonomin. »Baksidan» av denna strukturella skillnad är följande: I konsumtionskreditekonomin är hushållens konsumtion av icke-varaktiga konsumtionsvaror lägre. Speciellt torde konsumtionen av sådana icke-varaktiga varor som är alternativa till de tjänster som de varaktiga konsumtionsvarorna ger ligga vid en lägre nivå. Vi skall i det följande diskutera huruvida bl. a. den nämnda strukturskillnaden kan innebära ändrade förutsättningar för den ekonomiska tillväxten. Konsumtionskrediternas pitalbildningen

effekter på

ka-

Konsumtionskrediterna kan sägas medföra att investeringarna i samhället i större utsträckning »flyttar ut i» hushållssektorn, dvs. hushållen äger själva

de kapitalföremål som producerar de efterfrågade tjänsterna. Här s n u d d a r man vid en fråga som ofta aktualiseras: Medför användandet av konsumtionskrediter att den privata konsumtionen ökar på investeringarnas bekostnad med åtföljande negativa effekter på den reala nationalinkomstens tillväxttakt? Det torde vara omöjligt att ge ett entydigt svar på den frågan; kunskaperna om sambandet mellan konsumtionskrediterna och övriga relevanta variabler är otillräckliga, liksom också om den ekonomiska tillväxtens mekanismer. Likväl skall vi emellertid försöka att h ä r diskutera vissa enklare aspekter av sammanhanget mellan konsumtionskredit och kapitalbildning. Enligt gängse nationalekonomisk terminologi betraktas köpet av en varaktig konsumtionsvara som konsumtion, trots att varan i praktiken konsumeras (förbrukas) under kanske en lång följd av år. Beståndet av varaktiga konsumtionsvaror inräknas vanligen inte heller i en ekonomis kapitalstock. Hushållens innehav resp. köp av varaktiga varor — vare sig köpen finansierats med kontanta medel eller med kredit — kan då sägas minska kapitalbildningen såtillvida att om varorna i stället hade ägts resp. köpts av företag som t. ex. h y r t ut dem till hushållen, så hade varornas värde ingått i företagssektorns realkapitalbestånd, vilket då varit så mycket större. Då hade företagens hyresintäkter också kommit att inräknas i samhällets produktion av tjänster, till skillnad från hushållens utnyttjande av sina egna bilar, vilket (på papperet) hade ökat bruttonationalprodukten. Dessa effekter på kapitalbildning och produktion är emellertid enbart resultat av nationalbokföringsmässiga konventioner och saknar därför större intresse. Ett betydligt intressantare problem är frågan huruvida förekomst av k o i -

151 sumtionskrediter bidrar till att höja den totala konsumtionsefterfrågan på kapitalbildningens bekostnad. En sådan hypotes är inte obefogad eftersom den totala konsumtionskreditskulden i en växande ekonomi tenderar att ständigt öka. 1 Denna ökning innebär i sig ett ökat negativt finansiellt sparande. Eftersom det kan antas att hushållen utan konsumtionskrediter inte skulle kunna åstadkomma en lika stor ökning av negativt finansiellt sparande genom att mobilisera likvida tillgångar, skulle det genom konsumtionskrediterna uppstå en totalt ökad konsumtionsefterfrågan. Krediternas stimulerande inverkan på konsumtionen av varaktiga varor skulle med andra ord vara större än amorteringens dämpande effekt på konsumtionen av övriga konsumtionsvaror, och i verkligheten skulle alltså utrymmet därmed bli mindre för kapitalbildning. Sådana resonemang är ganska vanliga, men det finns vissa invändningar att göra. Den mest väsentliga anmärkningen kan riktas mot det faktum att produktionssidan och dess reaktioner uteslutits ur resonemanget. Det kan t. ex. mycket väl tänkas att företagssidans reaktion blir att höja priserna för de produkter som till följd av konsumtionskrediternas tillväxt efterfrågas mera. Detta ger en inkomstökning för företagssektorn och bidrar även till att skapa en utbuds/efterfrågebalans på marknaden för varaktiga konsumtionsvaror. Härigenom skapas incitament och förutsättningar för ökade investeringar inom den sektor som producerar och distribuerar varaktiga konsumtionsvaror. Dessa investeringar kan finansieras dels ur de högre vinster som prishöjningen resulterade i, dels på kreditmarknaden — i den mån utbudet där inte är alltför oelastiskt. Eventuell vinst på kreditgivningen resulterar f. ö. också i ett högre

företagssparande — ju högre r ä n t o r och kreditavgifter, desto högre företagsspar a n d e som motväger inkomst- och konsumtionsstegringen inom hushållssektorn. Arbetskraft för den ökade investeringsverksamheten inom denna sektor kan lockas fram genom de bättre löner man här kan erbjuda jämfört med bl. a. inom de näringar som tillverkar och distribuerar tjänster som är alternativa till dem som de varaktiga varorna presterar (allmänna transportmedel förlorar anställda till bilindustrin). På de senare tenderar efterfrågan att minska och priserna att gå ned. Tillförseln av arbetskraft från dessa näringar räcker kanske inte för behoven, utan arbetskraft från branscher med mindre gynnsamt löneläge lockas över till sektorn för konsumtionsvaror. Konsumtionskrediternas expansion kan då få en viss direkt och indirekt inflatorisk effekt, men den orsakar ingen uppgång i konsumtionen på 1

I detta sammanhang anmäler sig frågan hur stor hushållens samlade konsumtionskreditskuld egentligen kan bli, mätt i absoluta eller relativa tal. Det vore rimligt att tänka sig att det vid en viss samlad inkomstnivå inom hushållssektorn finns en övre gräns antingen för hushållens vilja att skuldsätta sig eller för kreditgivarens villighet att riskera sina tillgångar. Denna högsta skuldnivå måste emellertid tänkas bero av vissa strukturella eller institutionella förhållanden, t.ex. hur vanligt det är med förhyrning av varaktiga varor, förekomst av försäkringar vid inkomstbortfall, de ekonomiska framtidsutsikterna m.m. Det veterligen enda försöket att kalkylera en »jämviktsnivå» för hushållens skuldsättning för konsumtionsändamål har gjorts av den amerikanske ekonomen Alain Enthoven (»Instalment Credit and Prosperity», American Economic Review, December 1957), som anser sig ha funnit att de amerikanska hushållens samlade konsumtionskreditskuld skulle tendera att successivt närma sig 19 % av hushållens disponibla inkomster. Hur det än förhåller sig med detta värde, kan man räkna med att det vid varje tillfälle existerar ett tak över vilket konsumtionskreditskulden inte skulle öka, även om krediterna ej blev föremål för ekonomisk-politiska ingripanden.

152 investeringarnas bekostnad. Förskjutningarna i den genomsnittliga konsumentprisnivån beror på i vad mån den nedåtriktade pristendensen för sådana varor, som till följd av konsumtionskrediternas tillväxt nu efterfrågas m i n d r e , uppväger de stigande priserna på konsumtionskreditvarorna. Det är svårt att p å förhand uttala sig i denna fråga. 1 Inflatoriska tendenser kan också u p p stå till följd av det förändrade konsumtionsmönster som användandet av krediter innebär. Konsumtionskrediterna h a r därvid i p r i n c i p samma effekt som vilken annan förändring av efterfrågeinriktningen som helst, t. ex. som vid införandet av nya metoder och produkter. Sådana nyheter i en ekonomi inneb ä r nya investeringstillfällen, och företagarnas försök att utnyttja dessa kan i en fullsysselsättningsekonomi lätt få en inflatorisk inverkan. I jämförelse med övriga sådana fenomen torde emellertid konsumtionskrediternas betydelse vara ganska begränsad. Ett försök att belysa konsumtionskrediternas effekt på kapitalbildningen kan göras på följande sätt: Antag att både den genomsnittliga och den marginella relationen mellan å ena sidan investeringar och å andra sidan produktionsvärde liksom också arbetskraftsanvändandet för framställning av konsumtionsvaror är lika inom samtliga industrier. Om efterfrågan då minsk a r inom en konsumtionssektor (t. ex. allm ä n n a transportmedel), blir följden en viss nedgång i behovet av investeringar inom denna sektor. Om man då i stället mobiliserar en lika stor efterfrågan p å ett annat konsumtionsområde (t. ex. bil a r ) , skulle det inom detta område u p p stå ett lika stort investeringsbehov — om produktionsjämvikt skall bibehållas. Om nu konsumtionskrediterna leder till en totalt sett ökad efterfrågan på konsumtionsvaror, ökar behovet av in-

vesteringar med samma relation som mellan investeringar och produktion av konsumtionsvaror. I ett jämviktsläge skulle det därför inte ske någon förändring av relationen mellan investeringar och konsumtion, liksom inte heller något nettotillskott eller bortfall av efterfrågan på arbetskraft. Gentemot detta resonemang kan man invända att det förutsätter ett visst slag av jämvikt och att det inte är givet att en sådan jämvikt kan eller hinner etableras. Resonemanget förutsätter ju även samma relationer mellan å ena sidan investeringar och arbetskraft och å andra sidan produktionsvärde, vilket ä r svårt att utan vidare göra sannolikt. Ett mera fullständigt genomförande av diskussionen skulle emellertid kräva att man utarbetade en ganska utförlig modell, vars egenskaper emellertid endast punktvis skulle kunna vara erfarenhetsmässigt belagda; dessutom skulle sannolikt kvarstå en betydande osäkerhet rörande konsumtionskrediternas effekter på investeringskvoten i en ekonomi. Frågan huruvida och i vilken utsträckning konsumtionskrediterna påverkar kapitalbildningen är uppenbarligen 1

Ett exempel: Anta att konsumtionskreditskulden i Sverige ökar med ca 150 milj. kr. per år. (Detta antagande är baserat på en förmodad total konsumtionskreditskuld av storleksordningen 11/2 miljard kr. och en tillväxttakt i denna på 10 %.) Anta vidare att 100 milj. kr. utgör en extra efterfrågan orsakad av konsumtionskrediterna, i den meningen att hushållen i frånvaro av konsumtionskrediter skulle ha tagit 50 milj. kr. från sina likvida tillgångar för att genomföra köp som nu sker med hjälp av kredit. Dessa 100 milj. kr. antas sedan slå igenom i form av en allmän prishöjning på konsumtionsvaror, resp. motverka en prissänkning på sådana varor. Om den privata konsumtionen uppgår till ca 60 miljarder kr. per år, skulle den av konsumtionskrediterna orsakade prishöjningen uppgå till grovt räknat 1/6 %, att jämföras med en genomsnittlig uppgång i konsumentprisindex under senare år av storleksordningen 3 %.

153 ganska svår att besvara, och den h a r i litteraturen inte behandlats särskilt utförligt. Från mer praktiska ekonomisk-politiska utgångspunkter kan f. ö. frågan om konsumtionskrediterna i sig inverkar negativt på realkapitalbildningen rentav te sig en smula ointressant, eftersom grunddragen i det offentligas politik n ä r det gäller avvägningen konsumtion/ investeringar torde ske genom budgetpolitiken och de generella kreditpolitiska åtgärderna. Jämfört med de mera avgörande effekter dessa åtgärder h a r framstår eventuella inflytelser från konsumtionskrediterna som obetydliga.

Produktiviteten

Den fortlöpande relativa prissänkningen på varaktiga konsumtionsvaror jämfört med andra konsumtionsvaror skulle eventuellt kunna tas till intäkt för ett antagande att de tekniska och organisatoriska möjligheterna till rationalisering är större inom tillverkningen av varaktiga varor än inom andra konsumtionsvaruområden. Om detta vore sant, skulle en ökad andel konsumtion av varaktiga varor innebära en produktivitetsvinst för samhället. På sina håll h a r man också velat göra gällande att de varaktiga konsumtionsvarorna genom sin, jämfört med övriga konsumtionsvaror, ofta tekniskt komplicerade natur kan medverka till allmänna forskningsframsteg, bl. a. inom de mekaniska och elektrotekniska områdena. Vidare har man antytt möjligheten till produktivitetsvinster till följd av positiva s. k. skaleffekter inom produktionen av varaktiga konsumtionsvaror. Frågan är emellertid — liksom när det gäller rationaliseringsmöjligheter och forskning —• huruvida utsikterna till sådana produktivitetsvinster verkligen är större inom produktionen av varaktiga

varor än inom övriga konsumtionsvaruområden.

Arbetskraftsutbudet

Inte heller beträffande konsumtionskrediternas effekter på arbetskraftsutbudet tycks man k u n n a dra några säkra slutsatser. Man h a r t. ex. hävdat att förekomsten av skuld i ett hushåll ibland kan resultera i ett ökat utbud av arbetskraft, bl. a. på grund av en ökad vilja att arbeta p å övertid och att ta extraarbeten. Ett ökat innehav av varaktiga konsumtionsvaror — bl. a. till följd av kreditköp — kan också tänkas öka hushållens insatser (genom reparationer, målning etc.) för att vidmakthålla varornas marknads- eller bruksvärde. Även detta i n n e b ä r ett ökat arbetskraftsutbud, låt vara att värdet av dessa ansträngningar inte syns i nationalbokföringen. Vidare kan innehav av arbetskraftsbesparande hushållsapparater inverka positivt på hushållsmedlemmars vilja att ta arbete utom hemmet. Å andra sidan h a r man hävdat att skulder kan inverka negativt på hushållsmedlemmarnas arbetskapacitet. — I vilken riktning effekten än går, torde den emellertid vara av begränsad storleksordning.

Övriga synpunkter

För dem som tillverkar och distribuerar varaktiga konsumtionsvaror tycks förekomsten av konsumtionskrediter innebära att introducerandet av en ny vara eller en ny modell underlättas; man kan ju på såväl kortare som längre sikt räkna med en större avsättning. Konsumtionskrediterna skulle därmed kunna bidra till en större föränderlighet i konsumtionsvarusortimentets sammansättning. Konsumtionskrediterna innebär ock-

154 så en förändring av hushållens förmögenhetsställning. Innehavet av varaktiga konsumtionsvaror torde öka hushållets förmögenhetsställning, eftersom köp av varaktiga konsumtionsvaror i varje fall till en del kan antas gå ut över löpande konsumtion. Delvis balanseras dock denna ökning av den skuldsättning som tillkommer, men om amorteringstiderna genomsnittligt understiger livslängden hos de varor som man köpt med hjälp av krediterna, skulle nettoeffekten trots allt kunna bli en ökning av nettoförmögenhetsvärdet inom hushållssektorn. Amerikanska undersökningar tyder på att hushållens totala nettoförmögenhet ökar, så att om konsumtionskrediterna till äventyrs skulle ha en negativ inverkan, är tydligen denna effekt inte starkare än att den motverkas av andra tendenser. Det är emellertid sannolikt att den del av hushållens förmögenhetsbildning som består av finansiellt sparande (inkomster minus utgifter för köp av varor och tjänster, dvs. i stort sett hushållens bankinsättningar, aktieköp m. m.) avtar något vid användande av konsumtionskrediter. Hushållen kan nämligen antas minska sitt målsparande och göra vissa köp tidigare än man skulle gjort utan krediter. En sådan omstrukturering av hushållens balansräkningar kan sägas öka hushållens sårbarhet för inkomstbortfall, framför allt om det saknas en andrahandsmarknad för den varaktiga konsumtionsvaran. I någon mån kan dock — paradoxalt nog — denna sårbarhet kompenseras genom möjligheten att anlita konsumtionskredit genom lån i bank eller motsvarande. För kreditmarknaden innebär tillkomsten av konsumtionskrediter att man där fått en ny typ av fordran med speciella karakteristika. Denna kreditform tycks kunna erbjuda vissa »stordriftsfördelar»; den lämpar sig nämli-

gen väl för standardiserade kreditbedömnings-, krav- och andra rutinförfaranden. Kreditformen kan stimulera uppkomsten av särskilda kreditinstitut. I de länder där lagstiftningen så tillåter har dessa institut även i stor skala kunnat få finansiering oberoende av banker och kapitalmarknad, nämligen d i rekt via inlåning från hushåll och företag. Ett svenskt exempel på en sådan finansiell nyhet är de finansväxlar som emitteras av avbetalningsfinansieringsinstituten. Dessa nya fordringsbevis, p å vilka man ofta erbjuder en relativt hög ränta, tillför bl. a. företagens och eventuellt också hushållens likviditetsplanering ett nytt element, vilket kan ge u p p hov till vissa förändringar i kreditinstitutens, företagens och hushållens beteende. De realekonomiska effekterna av detta torde dock vara begränsade. Mångfalden av konsumtionskrediter och delmarknader med olika ränte- och avgiftssystem samt de olika formerna av kontantrabattförluster vid varubundna krediter kan givetvis försvåra konsumentens bedömning av priset på olika varor och tjänster. Man kan därför misstänka att en optimal fördelning av hushållens konsumtion inte alltid kommer till stånd. Denna olägenhet behöver emellertid inte sammanhänga med konsumtionskreditfenomenet som sådant utan snarare med hela den räntesättning som utvecklat sig på området (se kapitel 3 och 4).

Slutsatser

Konsumtionskrediternas effekter på sådana faktorer som h a r betydelse för den ekonomiska tillväxttakten är svåra att bestämma. En rimlig slutsats tycks dock vara att de eventuella effekterna (i positiv eller negativ riktning) på realkapitalbildning, produktivitet och

155 arbetskraftsutbud i allmänhet torde vara små. Konsumtionskrediterna tycks i dessa avseenden inte tillföra den allmänna ekonomiska politiken något besvärande moment. Den synbarligen begränsade inflatoriska effekten av en växande konsumtionskreditskuld hos

hushållen tycks inte heller vara större än att den kan bemästras genom budget- och kreditpolitik av sedvanligt slag. Konsumtionskrediternas inverkan när det gäller kortsiktiga förändringar i totalefterfrågan har behandlats i tidigare kapitel.

KAPITEL 9

Statistisk information om konsumtionskrediterna

En av utredningens första uppgifter var att söka få en bild av konsumtionskrediternas totala omfattning samt deras fördelning på kreditformer, varugrupp e r och förbrukarkategorier. Den löpande information som fanns utgjordes endast av tidsseriedata över »personliga och diverse krediter» i bank- och sparbanksstatistiken. Dessa uppgifter är emellertid av synnerligen begränsat värde för utredningen, eftersom de å ena sidan omfattar olika slags företagskrediter, å andra sidan inte omfattar sådana krediter (främst avbetalningskrediter) som konsumenten erhåller via handeln. Vid sidan av bankstatistiken fanns på vissa punkter information om kredithandeln, t. ex. i pris- och kartellnämndens undersökningar, i socialstyrelsens levnadskostnadsundersökning för 1958 samt i konjunkturinstitutets sparundersökningar avseende åren 1955, 1957 och 1958. Utredningen lät utföra specialbearbetningar av socialstyrelsens undersökning samt av 1957 och 1958 års sparundersökningar. Resultaten av dessa bearbetningar redovisas i bilagorna 2 och 3. Den information som förelåg befanns dock vara alltför knapphändig och osäker, varför utredningen anhöll om och fick tillstånd att utföra en intervjuundersökning bland hushållen. Syftet med denna var att erhålla en bild av konsumtionskrediternas totala omfattning och deras fördelning på kreditformer och varugrupper, av olika

hushållskategoriers kreditbeteende liksom hushållens attityder till och kunskaper om dessa krediter. Intervjuundersökningens resultat h a r på många p u n k t e r legat till grund för kommitténs ställningstaganden. En redogörelse för intervjuundersökningens genomförande och resultat återfinns i bilaga 1; undersökningens resultat sammanfattas i kapitel 2. De kredithandelsdata som ingår i pris- och kartellnämndens branschundersökningar redovisas också i kapitel 2, liksom data från vissa andra undersökningar r ö r a n d e kredithandeln i en eller flera branscher. Enligt direktiven skall utredningen »överväga i vilka former statistiska undersökningar om konsumtionskrediternas omfattning och inriktning i framtiden bör ske». Detta kan tänkas ske dels genom en löpande korttidsstatistik, r ö r a n d e en eller ett fåtal konsumtionskreditvariabler med central betydelse, dels genom tillfälliga, mer ingående undersökningar. Dessa kan antingen ha formen av intensivundersökningar inom en viss bransch eller utgöras av tvärsnittsundersökningar liknande utredningens intervjuundersökning.

Löpande

statistisk

information

Behovet av en löpande konsumtionskreditstatistik kan till stor del motiveras med att sådan statistik krävs vid

157 ekonomiskt-politiska ställningstaganden. En löpande korttidsstatistik över åtminstone den totala skuldstocken är n ä r m a s t oumbärlig om man i enlighet med utredningens förslag i konjunkturpolitiskt syfte skall kunna variera kreditvillkoren för konsumtionskrediterna. F ö r att kunna driva en sådan politik måste man vid varje tidpunkt kunna få en bild av krediternas omfattning och utveckling. Mot bakgrunden av dessa data kan man sedan avgöra om ekonomiskt-politiska korrektiv behöver sättas in och avläsa ev. åtgärders effekter. Även i lägen där man inte skulle vilja utnyttja konsumtionskreditgivningen som ett konjunkturpolitiskt instrument måste det vara av stor betydelse för de instanser som utformar den ekonomiska politiken att kunna följa utvecklingen inom denna kreditsektor; konsumtionskrediter torde nämligen i samvariation med inköpen av varaktiga konsumtionsvaror i framtiden få en stigande relativ betydelse. Vidare synes även andra statistikkonsumenter än de som står för konjunkturpolitikens utformning ha behov av löpande statistisk information om konsumtionskrediterna. Banker och andra kreditinstitut torde exempelvis för sin interna planering ha intresse av sådan statistisk information; likaså torde den vara till nytta för forskare som studerar hushållens ekonomiska beteende. En löpande statistik kan i p r i n c i p tänkas inhämtas från tre olika källor, nämligen de som använder kredit (hushållen), de som förmedlar kredit (detaljhandeln, bankerna) samt finansiärerna (banker, finansinstitut e t c ) . Vid en fullständig kartläggning av kredithandeln måste man, som skett vid vår intervjuundersökning vända sig till hushållen. F ö r en löpande och innehållsmässigt begränsad korttidsstatistik är det däremot inte säkert att denna väg

är den bästa. Hushållsundersökningar drar nämligen med nödvändighet rätt betydande kostnader. Om man, för att nedbringa kostnaderna, begränsar undersökningens omfång, får man r ä k n a med relativt stora felmarginaler. Den möjlighet som h ä r kan övervägas är att sammankoppla insamlingen av u p p gifter om konsumtionskrediter med insamling av annan löpande information från hushållen. De statistikgrenar som därvid kan komma i fråga är de löpande arbetskraftsundersökningarna och en ev. framtida statistik över hushållens inköpsplaner och attityder. Som alltid vid insamling av kvantitativa data från hushållen kan emellertid mätfelen befaras utgöra ett svårt problem. Uppgifterna från detaljhandelsledet kan omfatta endast avbetalningskrediter och andra varu- och företagsbundna krediter, medan banker och sparbanker kan tänkas ge information dels om den direkta långivningen till hushållen, dels om utlåningen till företagssektorn mot säkerhet i avbetalningsväxlar eller -kontrakt. De krediter som handeln lämnar till konsumenterna utnyttjas dock inte genomgående som säkerhet i kreditinstituten. Andelen detaljhandelskrediter som i en eller annan form överförs till kreditinstituten torde även variera med konjunkturerna eller framför allt med kreditmarknadsläget. Mot bakgrunden av detta och det faktum att avbetalningskrediterna f. n. är den helt dominerande formen för konsumentkrediter måste det vara ett p r i m ä r t intresse att få till stånd en fullständig statistisk redovisning av just sådana krediter som systematiskt bäst infångas i detaljhandelsledet. — Data om bankinstitutens direkta långivning till hushållssektorn behövs som komplement till detaljhandelns uppgifter för att den totala konsumtionskreditgivningen skall kunna täckas. Data från bankerna (och

158 finansieringsinstituten) beträffande utlåning till handelsföretag mot säkerheter i avbetalningskontrakt eller -växlar är inte nödvändiga för bilden av den totala konsumentkreditgivningen, men de kan ge information om finansieringsstrukturen och förändringar i denna. Även sådan information har viss betydelse från konjunkturpolitisk synpunkt. En av statistiska centralbyrån sammankallad arbetsgrupp har sedan en tid arbetat på att förbättra affärsbanksstatistiken. I den pågående översynen h a r även krediter till konsumenterna varit föremål för intresse. Konsumtionskreditutredningen h a r tillsammans med bankinspektionen, riksbanken, bankföreningen och statistiska centralbyrån varit representerad i den nämnda arbetsgruppen. De diskussioner som förts i arbetsgruppen visar att de direkta bankkrediterna till hushållssektorn i princip är möjliga att redovisa, men att det inte tycks vara möjligt att få information om huruvida en viss kredit används för konsumtionsändamål eller i egen rörelse. Däremot är det möjligt att klassificera krediterna efter kreditformen i privatlån, sparlån, checklöneräkningskredit osv. Beträffande redovisningen av företagens upplåning i bankerna mot säkerhet i avbetalningskontrakt och -växlar tycks det föreligga vissa praktiska svårigheter när det gäller att på basis av säkerhetens art (avbetalningskontrakt eller -växel) bestämma kreditens användning. Det låntagande företagets branschtillhörighet kan i vissa fall vara till hjälp men räcker inte genomgående som klassificeringsgrund. Någon lösning av problemet kan f. n. inte presenteras, men utredningsarbetet inom arbetsgruppen fortsätter. Den nu pågående översynen av affärs-

banksstatistiken ingår som ett led i en allmän genomgång och utredning av kreditmarknadsstatistikens uppläggning. Sparbanksstatistiken kommer alltså också att bli föremål för revidering, och ny statistik avses planeras bl. a. för avbetalningsinstitut och kontokortsföretag. Konsumtionskreditutredningen vill med utgångspunkt från detta förorda att översynen av affärs- och sparbanksstatistiken fullföljs liksom planeringen av ny statistik över avbetalnings- och kontokortsföretag; därvid bör de speciella redovisningsbehoven för konsumtionskrediterna beaktas i största möjliga utsträckning. De data som kan insamlas inom ramen för ovannämnda statistikgrenar utgör dock endast en del av konsumtionskrediterna. Som redan nämnts utgör avbetalningskrediterna, som endast till en del täcks genom bankstatistiken den största delen av konsumtionskrediterna i vårt land. Statistiska uppgifter rörande dessa krediter är därför av p r i m ä r t intresse för belysning av konsumtionskrediterna. För att erhålla data om avbetalningskrediterna samt övriga konsumtionskrediter som lämnas av detaljhandeln måste, som redan nämnts, information hämtas direkt från detaljhandeln, eller från kredittagarna, dvs. hushållen. Statistiska centralbyrån h a r i samråd med utredningen utfört vissa undersökningar för att bl. a. klarlägga de produktionstekniska förutsättningarna för insamlande av data om de krediter som detaljhandeln lämnar till konsumenterna. Bl. a. försökte man få grepp om detaljhandelns möjligheter att med utgångspunkt från sin bokföring lämna uppgifter av denna art. För att undersöka detta gjordes i en första etapp personliga

159 intervjuer med ca 20 detaljhandelsföretag i olika branscher. Bl. a. med ledning av erfarenheterna från dessa intervjuer planerades en postenkät avseende ett urval detaljhandelsföretag. F ö r att undersökningen inte skulle bli alltför omfattande och dyrbar, begränsades den till att i p r i n c i p avse företag med försäljning av varaktiga konsumtionsvaror såsom möbler, hushållsartiklar, radio- och TV-apparater, motorfordon, cyklar och båtar. På grund av att det detaljhandelsregister som utnyttjades som urvalsram inte innehöll tillräckligt detaljerade och korrekta branschuppgifter, föreligger det en risk för att undersökningens resultat inte är helt representativt. Till detta b i d r a r också bortfallet i form av uteblivna svar på närmare 20 % av de drygt 300 tillfrågade företagen. Därför kan man knappast d r a några säkra slutsatser om möjligheterna för uppgiftslämnande för en konsumtionskreditstatistik. Materialet tyder emellertid på att många företag på grund av sin bokföring f. n. h a r svårt att lämna kvartalsuppgifter även om den viktigaste variabeln — utestående krediter. Endast hälften av dem som besvarat enkäten sade sig utan vidare kunna lämna kvartalsuppgifter. Betydande skillnader förelåg dock mellan branscherna; sålunda kunde ca 75 % av företagen inom bilbranschen lämna uppgifter kvartalsvis mot endast 40 % av företagen som säljer motorcyklar, mopeder etc. Ca 90 % av företagen ansåg sig kunna lämna dessa uppgifter inom fyra veckor efter periodens slut (med period avsågs då oftast kvartal, men även halvår eller å r ) . Vid analys av de redovisade svårigheterna att lämna uppgifter måste man beakta att uppgifter av detta slag hittills inte h a r efterfrågats och att företagen därför inte haft anledning

att lägga upp bokföringen så att man lätt kan ta fram sådana uppgifter. Med hänsyn till uppgifternas art och ökande betydelse även för de enskilda företagen är det inte otroligt att de -—• om uppgifterna kontinuerligt efterfrågas —• skall kunna anpassa sin bokföring till statistikens krav. En säker slutsats om genomförbarheten av en konsumtionskreditstatistik byggd på uppgifter från detaljhandeln kan inte dras av provundersökningen. Däremot synes man kunna sluta sig till att svarsfrekvensen inte kan bli tillfredsställande om man inte åberopar uppgiftsplikt. Sammanfattningsvis kan således konstateras att statistiska uppgifter om konsumtionskrediter kan insamlas på två sätt. Antingen kan uppgifterna helt och hållet hämtas från hushållssektorn eller också kan uppgifter om v a r u b u n d n a krediter inhämtas från detaljhandeln och kompletteras med data om icke varubundna krediter från kreditinstituten. Handeln kan inte lämna uppgifter om de sistnämnda krediterna, kreditinstituten inte om sådana v a r u b u n d n a krediter som finansieras av handeln utan anlitande av kreditinstituten. Enligt utredningens uppfattning finns det åtskilliga skäl som talar för att statistiken bör insamlas från företagssektorn. Eftersom insamlingen av statistiska uppgifter såväl från detaljhandeln som från hushållen är under omprövning och snabb utveckling, vill utredningen emellertid inte ta någon definitiv ståndpunkt i frågan. Problem som också lämpligen kan studeras i samband med en kontinuerlig verksamhet är frågan om vilka uppgifter som kan inhämtas på de olika vägarna och h u r detaljerad redovisningen bör och kan vara vad beträffar uppdelningen efter detaljhandelsbranscher och ev. -varor.

160 En förutsättning för att statistiken skall kunna användas för de ändamål den är avsedd är en snabb redovisning. Snabbheten bör därför ges företräde framför detaljrikedomen. Utredningen föreslår att statistiska centralbyrån, som vad beträffar statistikfrågorna nära samarbetat med utredningens sekretariat, får i uppdrag att under en tid av två år bedriva försöksverksamhet enligt riktlinjer som preciseras i följande avsnitt. Utredningen föreslår vidare att ett särskilt anslag på 50 000 kr. för budgetåret 1966/67 och 90 000 kr. för budgetåret 1967/68 ställs till centralbyråns förfogande för nämnda försöksverksamhet.

Förslag till försöksverksamhet rörande konsumtionskreditstatistiken

Statistiska centralbyråns försöksverksamhet skall avse: att pröva möjligheterna att införskaffa önskade uppgifter från detaljhandeln och kreditkortsföretagen; att undersöka möjligheterna att inhämta konsumtionskredituppgifter från hushållen i samband med annan kortperiodisk hushållsstatistik; samt att följa utvecklingsarbetet på kreditmarknadsstatistikens område och medverka till att bästa möjliga information om konsumtionskrediterna erhålls också från finansinstituten. Utredningsarbetetet föreslås bli inlett i januari 1967 och en första provundersökning avseende de från konsumtionskreditsynpunkt viktigaste detaljhandelsbranscherna bli genomförd avseende den 30 juni 1967. Därigenom skulle fyra kvartalsundersökningar (per 30/6, 30/9, 31/12 1967 och 31/3 1968) hinna avslutas före petitaskrivningen för budgetåret 1969/70, vilket kan beräknas ge tillräckligt underlag för ett definitivt ställningstagande till ett in-

förande av en konsumtionskreditstatistik för detaljhandeln. För att uppgiftsmöjligheterna skall kunna bedömas realistiskt synes det angeläget att uppgiftsplikt åberopas även för provundersökningarna. Kreditkortsföretagens uppgiftsmöjligheter kan undersökas samtidigt med detaljhandelns. Om förutsättningar för alternativet hushållsundersökning kvarstår, dvs. om en kortperiodisk hushållsstatistik till vilken konsumtionskreditfrågor kan knytas då ingår i statistiska centralbyråns verksamhet, bör detta alternativ utredas parallellt med detaljhandelsundersökningarna. Målet bör vara att ett slutgiltigt förslag i frågan om löpande konsumtionskreditstatistik framläggs under första halvåret 1968 eller senast under andra halvåret 1968. Det bör emellertid påpekas, att möjligheterna att hålla en sådan tidsram är i hög grad beroende av utvecklingen av vissa andra pågående utrednings- och planeringsarbeten inom eller i anslutning till statistiska centralbyråns verksamhet. Detta gäller särskilt revideringen av omsättningsstatistiken för detaljhandeln och kreditmarknadsstatistiken. För planering och ledning av provundersökningsverksamheten bör en särskild utredningsman avdelas, förslagsvis i högst lönegrad A 23. På grund av frågans förhållandevis komplicerade natur med åtskilliga alternativa lösningar, förefaller det lämpligt att det blir fråga om heltidstjänstgöring. Utredningsmannen bör placeras inom statistiska centralbyrån, där provundersökningarna också bör utföras. För kontakter under utredningsarbetets gång, och särskilt när det blir aktuellt att utforma ett slutligt förslag till statistik, behöver utredningsmannen ha möjlighet att rådgöra med expertis på statistikkonsumentsidan.

161 För budgetåren 1966/67 och 1967/68 kan kostnaderna för ett utredningsarbete enligt vad som ovan skisserats beräknas till 50 000 resp. 90 000 kr. (i 1965 års löner och p r i s e r ) . Därav uppgår lönekostnaden till ca 25 000 resp. 50 000 kr. Kostnaderna för budgetåret 1968/69 kan beräknas bli något lägre än för 1967/68. Tvärsnittsundersökningar De löpande uppgifter som planeras bli insamlade rörande konsumtionskrediternas utveckling kommer naturligtvis till sitt innehåll att vara relativt begränsade. De kommer närmast att kunna användas i en tidsserieanalys av krediternas roll i konjunkturförloppet. Däremot ger sådan information ingen möjlighet till en rad andra analyser, t. ex. av kreditbeteendet hos olika slags hushåll. En sådan analys av konsumtionskrediternas roll kräver att man har tillgång till statistiska data av samma typ som utredningen lät inhämta genom intervjuundersökningen. Sådant material torde dock endast relativt sällan behöva insamlas. Något direkt förslag till undersökningar som skall genomföras med bestämda tidsintervaller vill utredningen därför inte lägga fram. Däremot är det enligt ut-

11.— 514780

redningens uppfattning väsentligt att man vid mera omfattande hushållsundersökningar av tvärsnittskaraktär även tar med kreditköpsbeteendet som en variabel. En hushållsbudgetundersökning av den typ som planerats inom statistiska centralbyrån, men vars utförande nu är ovisst, är ett exempel på en sådan undersökning. Tillfälliga större undersökningar kan också vara av betydelse för att ge avstämningsdata för en löpande statistik. Vidare bör man inom ramen för pris- och kartellnämndens branschundersökningar kunna inhämta mera data om kredithandeln än vad som nu sker, bl. a. när det gäller utestående kundfordringars storlek och sättet att finansiera dessa. Man kan också förutsätta att den löpande statistiken över konsumtionskrediterna kommer att kunna användas för att bättre bedöma om och när det finns anledning att genomföra specialundersökningar helt inriktade på konsumtionskreditområdet liknande den intervjuundersökning som utfördes på utredningens uppdrag. De instanser som inom ramen för sin verksamhet följer konjunkturutvecklingen (finansdepartementet, riksbanken, konjunkturinstitutet) bör vid behov föreslå specialundersökningar för närmare belysning av konsumtionskreditsektorn.

K A P I T E L 10

Utredningens bedömning av konsumtionskrediterna

Historiskt

perspektiv

Utredningen h a r i kapitlen 2 till 4 framlagt huvuddelen av de empiriska u p p gifter den varit i stånd att sammanställa r ö r a n d e konsumtionskrediterna i vårt land. I kapitel 2 redovisas sålunda uppgifter r ö r a n d e konsumtionskrediternas omfattning och inriktning, i kapitel 3 lämnas en redogörelse för kreditformerna och deras finansiering och i kapitel 4 för deras kostnader. De följande fyra kapitlen är av mera resonerande art och h a r ägnats åt en mera allmän diskussion av konsumtionskreditfrågor. I kapitel 5 behandlas sålunda krediterna sedda ur konsumenternas synpunkt. I kapitel 6 analyseras krediterna som medel för företagen att främja sin avsättning. Det följande kapitlet behandlar konsumtionskrediternas roll i den allmänna konjunkturutvecklingen, varpå i kapitel 8 deras betydelse för det långsiktiga ekonomiska framåtskridandet diskuteras. I kapitel 9 behandlas den statistiska informationen r ö r a n d e konsumtionskrediter. Mot bakgrunden av detta material skall nu utredningen göra en allmän bedömning av konsumtionskrediterna och framlägga sina förslag till åtgärder från samhällets sida. Det är därvid av vikt att inledningsvis understryka att konsumtionskrediterna liksom andra företeelser i samhället måste ses i ett historiskt perspektiv. De måste bedömas mot bakgrunden av de vid varje tid rådande sociala förhållandena.

Det är sålunda uppenbart, att konsumtionskrediterna intog en helt annan ställning i vårt land vid tiden för industrialismens genombrott än vad de gör i dag. Inkomsterna var väsentligt mycket lägre än i dag samtidigt som de också var mycket osäkra. Samhällets hjälpåtgärder var föga utvecklade; den hjälp som ev. gavs var knapp och erhölls många gånger i ganska förödmjukande former. Minsta rubbning av inkomsterna på grund av sjukdom eller arbetslöshet skapade behov av extra tillskott. Samma var förhållandet när det gällde större utgifter som vid bosättning, barnens tillkomst etc. Kredit från handelsmannen kunde vara en tillfällig utväg. Men den skapade ett beroende. Kreditgivaren hade naturligen ett övertag och kunde diktera villkoren. Att kunna klara sig utan att behöva låna, kanske t. o. m. att spara en slant betydde under sådana förhållanden en hel del, inte bara ekonomiskt utan också för känslan av oberoende. Det är därför naturligt att arbetarrörelsen från ett tidigt skede bekämpat konsumtionskrediterna. Konsumentkooperationen uppställde från början kontanthandeln som en av sina huvudprinciper och drev en hård kamp för denna. Det är obestridligt, att detta utgjort ett viktigt led i den ekonomiska frigörelseprocess som ägt rum i det svenska samhället. Även köpmannaorganisationer har gjort en insats i denna riktning. Dagens samhälle är ett annat. Vi har en högre inkomstnivå, som för de flesta möjliggör en frihet i konsumtionsvalet som tidigare inte förelegat. In-

163 komsterna fortsätter att stiga i snabb takt. Samhället har engagerat sig för den fulla sysselsättningen på ett sätt som väsentligt minskat arbetslöshetsriskerna. Ett väl utbyggt socialförsäkringssystem ger trygghet mot inkomstbortfall. Konsumtionskrediterna har för den skull inte bortfallit. Också i detta nya samhälle finns det behov av krediter för att konsumenterna skall kunna tillgodose sina önskemål. Men det är i betydande utsträckning tal om helt andra behov. Tillgängliga statistiska uppgifter medger inte en bedömning av huruvida konsumtionskrediterna kvantitativt spelar en större eller mindre roll nu än tidigare, mätt exempelvis i förhållande till nationalinkomstens storlek. Men deras karaktär är en helt annan. Också med dagens höga inkomster behöver medborgare låna till utbildning och bostad, två kreditbehov som utredningen dock för sin del inte behandlat. De behöver också i stor utsträckning låna för att köpa sådana dyrbara konsumtionsvaror som bilar och hushållsmaskiner vilka numera spelar en allt större roll för hushållen. Den för utredningens räkning verkställda intervjuundersökningen visar att inte mindre än tre fjärdedelar av konsumtionskrediterna — som utredningen fattat begreppet — år 1961 sammanhängde med köpen av sådana varaktiga konsumtionsvaror som i större skala introducerats först efter andra världskriget. Större delen av utredningens överväganden har därför gällt dessa varor och de därmed förenade kreditbehoven. Intervjuundersökningen visar att den andel hushåll som begagnar kredit är högre i lägre inkomstgrupper än i de högre, och större ju fler barn som finns i hushållet. I fråga om kreditbeloppens storlek gäller att dessa stiger med stigande inkomst. — Tidigare aktuella so-

ciala aspekter synes sålunda inte helt ha förlorat sin betydelse, men utredningen är angelägen om att de antydda förändrade samhällsförhållandena inte tappas ur sikte. Den antydda historiska bakgrunden utgör förklaringen till att gällande författningsbestämmelser r ö r a n d e kredithandeln tillkommit väsentligen ur sociala synpunkter. Detta gäller speciellt lagstiftningen om avbetalningsköp, som kan sägas utgöra en avvägning mellan kreditgivarens intresse av att erhålla säkerhet och köparens att inte bli otillbörligt utnyttjad. Under det halvsekel som gått sedan den tillkom, h a r denna lagstiftning varit föremål för diskussion och olika reformförslag h a r framlagts. Innan utredningen framför sina egna förslag, vill den lämna en kort redogörelse för gällande bestämmelser och tidigare ändringsförslag.

Gällande och tidigare

författningsbestämmelser reformförslag

Till en början bör märkas, att det saknas näringsrättsliga författningsbestämmelser som speciellt reglerar kredithandeln, om man bortser från förordningen den 11 december 1959 (nr 575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar (Bilavb. F.) samt kungörelse den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer. Kredithandeln är således inte underkastad a n d r a i lag givna inskränkningar än dem som följer av den ekonomiska lagstiftningen samt de civilrättsliga regler som finns i lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp (Avb. L.). Härtill knyter sig, mer indirekt, vissa exekutionsråttsliga bestämmelser i Avb. L. och i utsökningslagen (UL).

164 Gällande bestämmelser

Den ekonomiska lagstiftningen utgörs huvudsakligen av de författningar som ger riksbanken möjlighet att genomföra kreditrestriktioner gentemot banker och a n d r a kreditinstitut. Denna lagstiftning är emellertid av relativt underordnad betydelse i detta sammanhang och kommer därför inte att närmare beröras. För Bilavb. F. redogjordes i kapitel 7. Den civilrättsliga lagstiftningen i Avb. L. gäller avbetalningsköp. Därmed förstås enligt lagen avtal varigenom lösöre säljes mot betalning i särskilda poster, av vilka en eller flera skall erläggas efter det godset utgivits till köparen, och under villkor dessutom att säljaren skall ha rätt att återta godset om köparen åsidosätter vad som åligger honom, eller att äganderätten till godset skall förbli hos säljaren intill dess betalningen eller viss del därav blivit erlagd. Avtalet anses som avbetalningsköp även om det betecknats som hyresavtal eller om betalningen kallas vederlag för godsets bruk eller nyttjande, såframt det finnes vara åsyftat, att den, som fått godset till sig utgivet, skall bli ägare därav. Sammanlagda beloppet av de poster, som köparen avtalsenligt har att erlägga, benämns avbetalningspriset. Med post avses inte sådan ränta eller gottgörelse för försäkringspremie som köparen skall utge särskilt. Avb. L. skyddar genom s. k. tvingande bestämmelser (dvs. bestämmelser som inte avtalsvis kan sättas ur kraft) köparen utöver vad som annars gäller vid köp. Sålunda får inte säljaren återta godset, utkräva post som annars inte är förfallen eller göra annan i avtalet stadgad särskild påföljd gällande om köparen underlåter att erlägga förfallen post eller på annat sätt fullgöra sin betalningsskyldighet, försåvitt inte kö-

parens underlåtenhet avser belopp, som utestår oguldet minst 14 dagar utöver förfallodagen och detta belopp uppgår till minst en tiondel av avbetalningspriset, eller, om i belopp underlåtenheten avser, ingår två eller flera poster, till minst en tjugondel av avbetalningspriset, eller också utgör återstoden av säljarens fordran. Om köparen betalar förfallet belopp jämte ränta och de kostnader, som säljaren måst vidkännas i anledning av dröjsmålet, efter utgången av den nyss angivna fristen men innan godset återtas, så får säljaren inte heller göra gällande de påföljder, som annars enligt avtalet kunde inträda, försåvitt detta skulle vara obilligt med hänsyn till att dröjsmålet berott på att köparen till följd av sjukdom eller arbetslöshet eller av annan särskild orsak huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter. F ö r återtagning av gods stadgar Avb. L. särskilda regler i syfte att skydda köparen. Till dessa regler återkommer utredningen närmare i det följande. Har säljaren återfått godset äger köparen rätt att inom 14 dagar därefter lösa tillbaka godset. Skulle tillämpning av villkor vid avbetalningsköp uppenbarligen vara stridande mot gott affärsskick eller eljest otillbörligt, kan villkoret jämkas eller lämnas utan avseende. S. k. kopplingsbestämmelser (dvs. förbehåll att köparens rätt till godset skall vara beroende av att köparen fullgör annan förpliktelse än sådan, som åligger honom enligt avbetalningsköpet) är ogiltiga. Vid sidan av de h ä r återgivna materiella rättsreglerna om avbetalningsköp finns som nämnts exekutionsrättsliga regler, som skyddar köparen. Några av dessa regler har intagits i Avb. L., andra gäller enligt UL. Avb. L. innehåller sålunda regler om

165 h a n d r ä c k n i n g genom utmätningsmans försorg för godsets återtagande. Handr ä c k n i n g för återtagande får sökas und e r förutsättning att skriftlig, av köpar e n underskriven handling upprättats som bl. a. upptar det pris säljaren skulle ha varit villig att sälja godset mot kontant betalning samt dessutom anger vad köparen har att erlägga och när de särskilda beloppen förfaller till betalning. Sådan handräckning får beviljas endast där utmätningsmannen finner u p p e n b a r t att sådant dröjsmål föreligger med betalningen som enligt det tidigare relaterade berättigar till återtagning eller att köparen eljest åsidosatt förpliktelse, vars uppfyllelse är av väsentlig betydelse för säljaren. Gång- och sängkläder, som är oundgängligen behövliga för köparen, hans maka och oförsörjda barn eller adoptivbarn, får inte i något fall återtas. Visar köparen sannolika skäl, att godset blivit sålt till oskäligt högt p r i s , får handräckning inte heller beviljas. Har handräckningen sökts på grund av dröjsmål med betalningen kan utmätningsmannen, om köparen huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter av tillfällig natur, medge anstånd med verkställigheten tre, eller vid synnerliga skäl, sex månader från dagen för ansökningen om handräckning. Vid avbetalningsköp kan säljaren i stället för att begära återtagning söka utfå sin fordran på köpeskillingen i vanlig ordning. Därvid är i sammanhanget av intresse de bestämmelser i UL som gäller till skydd mot alltför långt gående verkningar av utmätning. Ett av de viktigaste stadgandena är 65 §, som innehåller att från utmätning skall undantas dels nödiga gång- och sängkläder, dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett värde av högst 1 500 kr., eller, om gäldenären inte är familjeförsörjare och inte hel-

ler har eget hushåll, högst 600 kr. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle skall från utmätning undantas av det förråd som finns i huset eller av det gäldenären eljest innehar vad som behövs till underhåll för en månad. Slutligen må erinras om att det gods avbetalningsköpet avser inte får tas i mät för fordran på grund av köpet.

Tidigare reformförslag

En livlig diskussion r ö r a n d e olägenheter av kredithandeln har länge pågått. Redan 1927 anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning rörande avbetalningssystemets omfattning och verkningssätt. I skrivelsen uttalades, att avbetalningssystemet enligt riksdagens mening utvecklat sig på ett sådant sätt, att det kunde befaras medföra allvarliga vådor av den art, att åtgärder i reglerande syfte från det allmännas sida kunde befinnas av behovet påkallade. Riksdagen antydde åtskilliga utvägar, varigenom man kunde tänkas råda bot på missförhållandena. Bl. a. framhölls, att en reglering av agentverksamheten säkerligen skulle medföra ett bättre tillstånd över huvud taget inom avbetalningshandeln. Införandet av en bestämmelse, att varor under ett visst värde ej finge säljas på avbetalning utan tillstånd av offentlig myndighet, kunde m å h ä n d a verka i samma riktning. Vidare pekade riksdagen på möjligheten att såsom ett medel att inskränka avbetalningsköp av lyxartiklar begränsa den tid, på vilken ett avbetalningsköp finge avslutas. Den av riksdagen begärda utredningen påbörjades inom handelsdepartementet och fortsattes av kommerskollegium, som år 1933 framlade förslag i ämnet. Kollegiet ställde sig avvisande till tanken att genom statlig reglering av agentverksamheten komma till rätta

166 med missförhållandena. Enligt kollegiets mening borde ej heller komma i fråga att göra rätten att driva försäljning på avbetalning beroende av offentlig myndighets prövning eller att begränsa den tidrymd, inom vilken avbetalningsköpare hade att fullgöra sin betalningsskyldighet. Kollegiet föreslog i stället, att rättsverkan skulle frånkännas äganderättsförbehåll, då köpet avsåg kläder, skodon eller vissa lyxföremål eller avbetalningspriset inte översteg 500 kr. Vidare föreslogs en höjning av värdegränsen för lagens dåvarande tillämpningsområde från 3 000 till 5 000 kr. I p r o p . 1934: 98 framlade Kungl. Maj:t förslag till ä n d r a d e bestämmelser om åtal för förskingring av avbetalningsgods. Förslaget innebar, att förskingring av avbetalningsgods inte längre skulle falla under allmänt åtal utan hänföras till målsägandebrott. Föredragande departementschefen uttalade, att den föreslagna ändringen beträffande åtalsrätten otvivelaktigt skulle komma att tvinga säljarna till en viss försiktighet, då det gällde att anskaffa köpare, och därmed rikta sin udd mot ett av grundfelen i avbetalningssystemet såsom det utvecklats i vårt land. På anförda skäl avvisades den av kommerskollegium ifrågasatta utvägen. F r å g o r n a om reglering av agentverksamheten och införande av tillståndstvång för avbetalningshandel upptogs inte till behandling, enär verkningarna av den föreslagna ändringen av åtalsrätten ansågs böra avvaktas, innan andra och mera vittgående åtgärder vidtogs. Riksdagen biföll Kungl. Maj :ts förslag till ändrade bestämmelser om åtal för förskingring av avbetalningsgods. Sedermera har genom 1942 års lagstiftning om förmögenhetsbrott vad som tidigare betecknades såsom förskingring

av avbetalningsgods inordnats under begreppet olovligt förfogande, varom tidigare stadgades i 22 kap. 4 § strafflagen (numera 10 kap. 4 § brottsbalken). Sådant brott fick jämlikt ett tidigare stadgande i 22 kap. 10 § inte åtalas av allmän åklagare, med mindre statsåklagaren fann åtal vara ur allmän synpunkt påkallat. Enligt nu gällande bestämmelser i brottsbalken (10 kap. 10 § andra stycket) får olovligt förfogande över egendom, som kommit i gärningsmannens besittning genom avtal, enligt vilken äganderätten skall övergå först sedan betalning erlagts, ej åtalas av åklagare om inte åtal av särskilda skäl finns påkallat ur allmän synpunkt. I samband med att 1934 års riksdag biföll förslaget om ändrade åtalsregler anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t om förnyad utredning r ö r a n d e verkningarna av avbetalningshandeln. I första lagutskottets vid riksdagens skrivelse fogade utlåtande uttalades bl. a. att det inte syntes uteslutet, att ett ingripande mot agenter skulle k u n n a ske på så sätt som ifrågasatts i skrivelsen från 1927 års riksdag. Tanken att inskränka eller upphäva befogenheten för säljaren att utan föregående dom erhålla h a n d r ä c k n i n g för godsets återfående ansågs jämväl böra övervägas. Med anledning av 1934 års riksdagsskrivelse verkställdes inom justitiedepartementet vissa förarbeten för en revision av lagstiftningen om avbetalningsköp. Sålunda framlade nuvarande professorn Folke Schmidt i ett den 31 mars 1938 dagtecknat betänkande (SOU 1938: 11) riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och avbetalningsköp. Över detta betänkande avgavs efter remiss yttranden av kommerskollegium samt ett flertal organisationer och företag. Vidare utförde kommerserådet Siegfried Matz en förberedande utred-

167 ning vars resultat redovisades i ett den 28 december 1946 avlämnat betänkande. År 1947 tillsattes en utredning i syfte att utröna möjligheterna av en ny lagstiftning rörande avbetalningsköp. Utredningen bedrevs i samarbete med delegerade från Danmark, Finland och Norge, vilka länder h a r en i stort sett enahanda lagstiftning på området. Ur direktiven må anföras följande. Det har länge stått klart att lagstiftningen om avbetalningsköp bör omarbetas. Formerna för avbetalningshandeln ha växlat, sedan lagen tillkom, och med ändrade tidsförhållanden ha spörsmål, som tidigare icke varit så framträdande, blivit aktuella. Avbetalningshandelns reglering är av stor betydelse ej endast ur ekonomisk synpunkt. Med den omfattande utbredning som avbetalningsaffärerna vunnit har även frågan om avbetalningshandelns sociala verkningar blivit av stor vikt. De verkställda förberedande undersökningarna ha riktat uppmärksamheten på åtskilliga problem som möta vid en revision av lagstiftningen om avbetalningsköp, varjämte ett omfattande material samlats som är ägnat att belysa de olika frågorna och underlätta deras lösning. Det främsta syftet med utredningen bör vara att skapa sådana rättsregler som lämna köparen erforderligt skydd mot obilliga kontraktsvillkor och även i övrigt motverka de ekonomiska och sociala olägenheter som visat sig vara förbundna med avbetalningssystemet. För att nå detta syfte torde det bli erforderligt att samordna olika medel. Det bör ankomma på utredningen att pröva både de utvägar som tidigare anvisats och andra som kunna visa sig framkomliga. Förutom den nu angivna huvuduppgiften för utredningen bör det undersökas, i vad mån ändringar eller tillägg eljest böra vidtagas i de nu gällande rättsreglerna för avbetalningshandeln. I samband med frågan om äganderättsförbehåll vid avbetalningsköp kan det visa sig lämpligt att överväga vilken verkan som bör tillerkännas dylika förbehåll i allmänhet. Den 14 oktober 1950 avlämnade 1947 års utredning betänkande med förslag till ändrad lagstiftning om avbetalningsköp. Sedan detta lagförslag jämte ett

förslag till ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 juni 1916 (nr 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik överarbetats inom justitiedepartementet framlades det i proposition för 1953 års riksdag (prop. 1953: 3 ) . De betydelsefullaste av 1953 års ändringar i Avb.L. var slopandet av den dittills gällande övre värdegränsen, 3 000 kr., införandet av noggranna regler rörande avräkningen mellan kontrahenterna vid återtagning av avbetalningsgods, förbud mot s. k. kopplingsbestämmelser, möjligheter till anstånd för köparen vid tillfälliga betalningssvårigheter, återtagningsförbud såvitt avser oundgängligen behövliga gångoch sängkläder samt förbud mot utmätning i avbetalningsgodset. 1947 års utredning berörde — utöver de ändringar som år 1953 genomfördes i Avb.L. — vissa reformförslag som åsyftat en näringsrättslig reglering av avbetalningshandeln eller med andra ord införandet av ett koncessionssystem. Utredningen ansåg sig för sin del inte kunna förorda införandet av ett dylikt system och hade som skäl för denna sin ståndpunkt främst anfört, att ett koncessionssystem skulle medföra en avsevärd arbetsbörda för de myndigheter, som skulle h a n d h a dessa ärenden, att det säkerligen skulle vara svårt att effektivt övervaka efterlevnaden av en dylik lagstiftning och att systemet skulle innebära en onödig belastning för de enskilda näringsidkarna. 1947 års utredning framhöll vidare, att de missförhållanden som framträtt i samband med agentverksamheten starkt betonats under den tidigare diskussionen och att det stundom gjorts gällande, att en sanering av agentverksamheten vore den mest angelägna reformen inom avbetalningshandeln. Utredningen fann sig likväl inte kunna

168 biträda en ordning, enligt vilken inom avbetalningshandeln ej skulle få användas andra agenter än sådana, som vore godkända av offentlig myndighet. Mot en sådan ordning kunde enligt utredningens mening samma invändningar i stort sett anföras som mot införande av koncessionstvång för rätt att driva avbetalningsförsäljning. 1947 års utredning kunde inte heller ansluta sig till ett av Matz i dennes tidigare omnämnda betänkande framlagt förslag att avbetalningsköp, som ingåtts u n d e r medverkan av agent, skulle kunna hävas av köparen inom viss tid från det denne mottagit säljarens bekräftelse av avtalet. Under de gemensamma nordiska överläggningarna hade — anförde utredningen —• rått enighet om, att det för att komma till rätta med missförhållandena i samband med agentverksamheten inte vore en lämplig utväg att medge köpare rätt att godtyckligt rygga alla genom agent förmedlade avbetalningsköp. Det hade därvid framhållits, att konsekvenserna av en sådan regel skulle kunna bli betänkliga, i det att den uppfattningen kunde vinna insteg, att ingångna avtal inte behövde hållas. Några av de äldre reformförslagen hade tagit sikte på att söka hindra avbetalningshandel med vissa varuslag. I detta syfte hade föreslagits att rättsverkan skulle frånkännas äganderättsförbehåll beträffande vissa angivna slag av varor, antingen helt och hållet eller åtminstone i straffrättsligt hänseende och i förhållande till tredje man. 1947 års u t r e d n i n g tillbakavisade denna tanke både i vad angår lyxartiklar och beträffande andra konsumtionsvaror. 1947 års utredning ansåg sig även böra avstyrka det vid ett par tillfällen framförda förslaget att frånkänna ägpnderättsförbehåll rättsverkan, där avbetalningspriset inte uppgår till visst mi-

nimibelopp. Till stöd för sin uppfattning i denna del anförde utredningen, att varje värdegräns måste bli godtycklig samt att en regel om ogiltighet av äganderättsförbehåll vid köp under ett visst värde huvudsakligen skulle komma att beröra de ekonomiskt sämst situerade, vilka vore beroende av att erhålla kredit även å små belopp. Ej heller kunde 1947 års utredning ansluta sig till den av första lagutskottet vid 1934 års riksdag framkastade tanken att komma till rätta med missförhållanden inom avbetalningshandeln genom att inskränka eller upphäva befogenheten för avbetalningssäljare att utan föregående dom erhålla handräckning för godsets återtagande. Utredningen ansåg nämligen, att om säljarna skulle bli tvungna att anlita den betydligt dyrare domstolsvägen för att få tillbaka godset, betydande olägenhet skulle uppstå ej blott för säljarna utan även för köparna. Eftersom säljaren vid den uppgörelse, som skall ske när godset återtas, äger tillgodoräkna sig sina kostnader för återtagandet, låg det i köparens intresse, att dessa kostnader blev så låga som möjligt. 1947 års utredning nämnde, att det tidigare — i syfte att förebygga att avtal om köp på avbetalning ingås av obetänksamhet — varit ifrågasatt att införa en föreskrift om att avbetalningsköp alltid skulle upprättas skriftligen och med två vittnen. Under de gemensamma nordiska överläggningarna hade denna tanke dock inte vunnit anklang på något håll. Det h a d e därvid framhållits att en sådan formföreskrift, särskilt om det krävdes att vittnena vore närvarande, skulle vålla praktiska olägenheter för den lojala avbetalningshandeln utan att utgöra ett tillräckligt effektivt medel att tvinga köparen till önskvärd eftertanke. 1947 års utredning föreslog införande

169 av möjlighet att förbjuda fortsättandet av en avbetalningsrörelse, som bedrivs på uppenbart olämpligt sätt. Detta förslag avvisades emellertid av departementschefen (i prop. 1952: 3, se s. 29 f). Såsom tidigare omnämnts är Avb.L. en produkt av nordiskt samarbete. Enligt en den 23 mars 1962 undertecknad samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (det s. k. Helsingforsavtalet) åligger det de fördragsslutande parterna att fortsätta arbetet att ernå största möjliga rättsliga likställighet mellan medborgare i nordiskt land, som vistas i annat nordiskt land än det egna, och vistelselandets medborgare. De fördragsslutande parterna skall vidare enligt avtalet fortsätta lagsamarbetet i syfte att u p p n å största möjliga överensstämmelse på privaträttens område. Bestämmelse, som tillkommit efter samarbete mellan två eller flera fördragsslutande parter får enligt avtalet inte ändras, med mindre övriga parter underrättas därom. Underrättelse erfordras inte i brådskande fall eller då fråga är om bestämmelse av mindre betydelse. Förenämnda konventionsartiklar bör tolkas så, att förslag om ändringar i Avb.L. så snart som möjligt bör anmälas till de övriga nordiska staterna.

Vissa uppgifter förhållanden

om kreditköpares

sociala

Gällande lagstiftning om avbetalningshandeln och de reformförslag som tidigare varit föremål för överväganden bygger huvudsakligen på sociala hänsyn. När det gäller att bedöma dessa 'ill utredningen först anföra vissa data som är ägnade att belysa konsumtionskrediternas roll i ekonomiskt trängda hushåll.

Från Stockholms stads socialnämnd h a r utredningen fått ta del av material som i någon utsträckning kan tjäna som underlag för slutsatser r ö r a n d e omfattningen av skuldsättning hos socialhjälpsökande samt skuldsättningens roll för hjälpbehovet. En del av materialet avser bearbetningar av en undersökning r ö r a n d e hjälpsökande inom socialvården i Stockholm 1957. Totalmaterialet omfattade ca 1 350 fall där noteringar om tillgångar och skulder förelåg. Till följd av ett betydande bortfall är värdet av totalundersökningen begränsat. Vad man kan utläsa av siffrorna är att, sedan bortfallet frånräknats, 17 % hade tillgångar eller skulder (konsumtionskreditskulder eller a n d r a skulder) och att 13 % var nettoskuldsatta. Nettoskuldsättningen uppgick vanligen till högst 500 kr. Bosättningsskulder var vanligt förekommande. En specialundersökning gjordes av socialhjälpsökande med en inkomst av 10 000 kr. eller mer, ingående i den ovannämnda undersökningen. Hushåll tillhörande denna inkomstgrupp motsvarade 8 % av totalantalet. I 19 % av fallen (20 st.) angavs att andra skulder än skatteskulder hade inverkat p å socialhjälpsbehovet (hyresskulder ingår). Närmare uppgifter om konsumtionskrediternas roll inom denna grupp saknas dock. Socialnämndens kommentar till undersökningen antyder att primärorsaken till socialhjälpsbehovet står att finna i inkomstbortfall av ett eller annat slag (sjukdom, arbetslöshet) och även att flera av de 20 fallen ej skulle ha behövt socialhjälp om de inte varit skuldsatta. Direkt socialhjälp till amorteringar på avbetalningsköp och liknande torde, enligt uppskattning gjord av Stockholms stads socialnämnd, inte uppgå till 0,5 % av socialhjälpskostnaden. I början av 1962 gjordes inom social-

170 nämnden en rundförfrågan hos socialbyråerna för att erhålla en allmän bild av hushållens ekonomiska situation vid fall då socialhjälp till avbetalningsskulder erhållits. Det rörde sig i de flesta fall om skuld för möbelköp till ofta ganska betydande skuldbelopp. Genomsnittsskuldsättningen uppgick till ca 2 100 kr., vilket kan jämföras med intervjuundersökningens siffra för den genomsnittliga skulden för kreditköpare i den lägsta inkomst- och likviditetsklassen (mindre än 10 000 kr. i årsinkomst och banktillgodohavanden uppgående till mindre än 500 k r . ) , vilken uppgick till ca 1 000 kr. Av socialnämndens kommentar till resultaten av den gjorda rundfrågan framgår att skuldsättningen ej skulle utgöra primärorsaken till behovet av socialhjälp; hjälpbehovet aktualiseras av inkomstbortfall och förstärks av skuldförekomst. Skuldbeloppens storlek antyder att säljarens kreditprövning, med hänsyn till de inkomstnivåer som det h ä r synes vara fråga om, ej fungerat helt tillfredsställande. En tumregel som ofta tillämpas vid konsumtionskreditgivning är att den beviljade krediten normalt ej skall uppgå till mer än 10 % av den kreditsökandes årsinkomst. Det är uppenbart att för de flesta här skildrade fallen ett betydligt högre relationstal gäller. Å andra sidan synes skuldfrekvensen vara betydligt lägre bland de socialhjälpsökande än enligt intervjuundersökningens uppgifter r ö r a n d e hushåll i den lägsta inkomst- och likviditetsklassen (15 % mot 30 % ) . Detta förhållande kan vara hänförligt till såväl efterfrågesidan som utbudssidan. I den mån ett hushåll av en eller annan anledning ej kan fullgöra sina avbetalningsförpliktelser, har säljaren bl. a. rätt att begära återtagning av godset via de exekutiva myndigheterna. Enligt lagberedningens betänkande »Ut-

sökningsrätt I» (SOU 1961: 53) uppgick ärendena avseende återtagning av avbetalningsgods till närmare 45 000 i hela landet år 1957, motsvarande ca 25 % av utmätningsmännens totala antal ärenden avseende enskilda mål. En approximativ beräkning ger vid handen att återtagningsärendena detta år uppgick till storleksordningen 5 % av totala antalet avbetalningsköp. Av utredningens intervjuundersökning framgår att 10 % av de tillfrågade hushållen med erfarenhet av kreditköp sade sig ha enbart dåliga erfarenheter av dessa. Enligt viss statistik erhållen från Stockholms stads indrivningsverk avseende avbetalningsmål under sammanlagt två månader 1961 och 1962 framgår att av sammanlagt ca 350 indrivningsärenden endast ett avsåg personbil, medan de övriga fallen avsåg andra på kredit vanligen köpta varaktiga konsumtionsvaror såsom TV, radio, hushållsmaskiner och möbler. Ett förhållandevis stort antal bokärenden återfanns också. Det förhållandet att återtagningsärendena synes avse de relativt billigare konsumtionsvarorna antyder att den värdemässiga återtagningsandelen är lägre än den antalsmässiga delen (vilken ovan överslagsmässigt beräknades till ca 5 % ) . Ovan har en genomgång gjorts av material som i viss mån kan vara ägnat att belysa frågan i vilken utsträckning kreditköp leder till alltför stora ekonomiska åtaganden med åtföljande konsekvenser för hushållsekonomin. Materialet kan på intet sätt göra anspråk på att uttömmande belysa den föreliggande problematiken. Vad som emellertid synes framgå av de uppgifter som erhållits från socialvårdsmyndigheterna i Stockholm är att, i de fall en ekonomiskt besvärlig hushållssituation lett till behov av socialhjälp, and-

171 ra faktorer än förekomst av skuld utgjort det utlösande momentet. Detta h a r genomgående bestått av inkomstbortfall orsakat bl. a. genom sjukdom. Det kan även noteras att konsumtionskreditskuldfrekvensen synes vara ej obetydligt lägre bland de socialhjälpsökande än bland hushåll i allmänhet med låg inkomst och låg likviditet. Socialnämndens uppgifter belyser givetvis inte omfattningen av alla de fall där ett ekonomiskt åtagande blivit alltför betungande. Endast de fall, i vilka socialhjälp påkallats, h a r redovisats. Inte heller kan redovisningen användas som tillförlitligt mått på omfattningen av s. k. impulsköp på kredit, dvs. där kreditåtagandet grundats på inköp av vara som köparen vid n ä r m a r e eftertanke inte behövt förvärva. Impulsköpen är av särskilt intresse i samband med de av utredningen i fortsättningen behandlade agentförsäljningarna. Statistiken r ö r a n d e återtagningar av avbetalningsgods kan, liksom de relativt högre skuldsiffror som noterades bland en del socialhjälpsökande, antyda att vissa säljare tenderat att övervärdera köparnas möjligheter att sköta sina betalningsförpliktelser. I utredningens hearings med representanter för bl. a. möbelhandeln och radio- och TV-branschen framkom också att andelen avbetalningskontrakt med betalningsdröjsmål eller -inställelser ansågs vara alltför stor. För i varje fall radiooch TV-handelns del uppges emellertid den möjlighet till snabbare och effektivare kreditupplysning som bl. a. upprättandet av Kreditregister AB inneburit, ha medfört en betydande minskning av kreditförlusterna för säljarna, något som också borde ha medfört en minskning av antalet hushåll som iklätt sig alltför betungande kreditåtaganden.

Utredningens

allmänna

bedömning

De uppgifter som utredningen sammanställt och de resonemang som förts i tidigare kapitel, kompletteras av redovisningen av tidigare reformförslag och vissa erfarenheter i det föregående. Utredningens allmänna bedömning av konsumtionskrediterna baserar sig på hela detta material. Det är därvid anledning att till en början erinra om de ä n d r a d e perspektiv som angavs i inledningen till detta kapitel. Kredithandel har tidigare framför allt kunnat ses som en social fråga. Konsumtionskrediterna h a r spelat störst roll för de mindre bemedlade i samhället. Kampen mot kreditköpen har varit ett led i strävandena att åstadkomma en frigörelse av arbetarklassen och höja dess standard. Den samhälleliga reglering som skett, främst genom Avb. L., har också haft ett socialt syfte. Den har inte avsett att h i n d r a avbetalningsköp, men väl att skapa en form för dessa som innebär garantier för att köparens intressen inte otillbörligt eftersatts. I sak innebär detta att lagstiftningen sökt åstadkomma en viss avvägning mellan säljarens intresse av att erhålla rimlig säkerhet för lämnad kredit och köparens intresse av att, särskilt i händelse av trångmål, inte bli alltför hårt behandlad. Det säger sig självt att denna avvägning praktiskt taget oavbrutet varit föremål för diskussion och under tidens gång i viss mån förskjutits. I dag har de sociala aspekterna skjutits i bakgrunden eller åtminstone ändrat karaktär. Konsumtionskrediterna knyter sig numera övervägande till försäljningen av sådana varaktiga konsumtionsvaror, som med åren fått en allt större betydelse och som även i fortsättningen kan väntas spela en allt större roll.

172 Utredningen kan för sin del av de gjorda undersökningarna inte komma till annan slutsats än att det synes föreligga ett legitimt behov av att utnyttja krediter för konsumenternas del främst i samband med köp av sådana dyrare, varaktiga varor, vilkas anskaffande eljest inte rymmes inom den löpande hushållsbudgeten. Detta kan i många fall vara en rationell användning av för en längre period tillgängliga inkomster. Förekomsten av kreditmöjligheter kan därvid ge konsumenterna en ökad valfrihet. Gjorda utredningar tyder inte på att allvarligare missförhållanden skulle förekomma på detta område. F ö r företagen framstår en kreditgivning inom rimliga gränser som ett tillåtet konkurrensmedel. De metoder som emellanåt används ger emellertid utredningen anledning att uppställa vissa önskemål. I stort sett torde samhället inte ha anledning att reagera mot konsumtionskrediterna. Medel bör dock finnas att påverka dessa i vissa konjunkturlägen. På längre sikt framstår ett kreditsystem som ökar andelen av varaktiga varor som acceptabelt och i viss mån även som framstegsbefrämjande. Utredningen har sålunda i huvudsak funnit utvecklingen av konsumtionskrediterna godtagbar. Under sina överväganden har den dock kommit fram till vissa reformförslag. 1. F ö r det första bör enligt utredningen konsumenterna i största möjliga utsträckning skyddas mot otillbörlig påtryckning. Utredningen är medveten om att detta är ett komplicerat område, i synnerhet sett mot bakgrunden av den alltmer ökande försäljningsapparaten. Utredningen har emellertid främst uppmärksammat, att vissa former av agentförsäljning förekommer, som måste anses m i n d r e lämpliga. Utredningen föreslår därför att köparna skall ha rätt att

i viss ordning frånträda därvid uppgjorda avtal. 2. För det a n d r a kräver utvecklingen enligt utredningens uppfattning en väsentligt förbättrad konsumentupplysning. Ju dyrare varaktiga konsumtionsvaror som introduceras på marknaden, desto angelägnare är det att köparna får allt möjligt bistånd att bedöma deras kvalitet och prestanda. För att villkoren för olika försäljningsformer lättare skall kunna bedömas vill utredningen föreslå att kostnaderna vid avbetalningsförsäljning skall redovisas genom angivande av en på visst sätt beräknad effektiv ränta för den utnyttjade krediten. 3. För det tredje framstår det som önskvärt att förutsättningar även i övrigt skapas för en effektiv konkurrens mellan olika kreditformer, som möjliggör att erforderlig kredit tillhandahålles konsumenterna till lägsta kostnader. 4. För det fjärde föreslår utredningen att regeringen får en generell befogenhet att bestämma villkoren för kreditförsäljningar i den utsträckning så befinnes erforderligt ur konjunkturpolitisk synpunkt. 5. För det femte förordar utredningen att den vidare utvecklingen av konsumtionskrediterna noga följs. Bl. a. ur konjunkturbedömningssynpunkt framstår viss fortlöpande statistik som önskvärd. Utredningen vill i det följande något närmare motivera sina förslag i dessa avseenden. En specialmotivering till utredningens författningsutkast följer därefter i nästa kapitel. Först skall emellertid med några ord beröras en fråga som behandlats bl. a. av 1965 års riksdag med anledning av en motion av h r r Sjöholm och Rubin (11:279). Frågan r ö r införande av preskription av rätten till återtagning av vara som köpts på avbetalning. F. n. saknas bestämmelser om begränsning i

173 tiden för användandet av detta för avbetalningsköp speciella institut. Motionen behandlades av första lagutskottet i dess utlåtande nr 21, vari anfördes. Ett spörsmål närbesläktat med den i motionen väckta frågan har, såsom ovan angivits, uppmärksammats i en efter samarbete med övriga nordiska länder verkställd utredning 1 om fordringspreskription. Av utredningen förordades nämligen bl. a. att säljares förbehåll om rätt att återtaga försålt lösöre eller om fortfarande äganderätt till godset skulle vara utan verkan, när fordringen å köpeskillingen preskriberats, vilket enligt utredningen avsågs skola ske efter tre år. Utredningen har icke lett till lagstiftningsåtgärd men de däri framförda synpunkterna och förslagen lär komma att beaktas vid det nyligen återupptagna arbetet på en gemensam nordisk preskriptionslagstiftning. Även annorledes torde det av motionärerna berörda spörsmålet bli föremål för övervägande. Sålunda har konsumtionskreditutredningen, som utreder vissa spörsmål rörande konsumtionskrediter, i remissyttrande över motionen hänvisat till sitt förestående betänkande, vari motionärernas frågeställning kommer att upptas till behandling i ett vidare sammanhang. Slutligen bör erinras om att bestämmelserna angående handräckning för återtagning av avbetalningsgods kan bli föremål för omprövning vid lagberedningens pågående översyn av exekutionslagstiftningen. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes enligt utskottets mening något initiativ från riksdagens sida i anledning av motionen ej vara påkallat. Riksdagen följde utskottet. Som framgår redan av utskottsutlåtandet har frågan om preskription av återtagningsrätten omfattande aspekter. Den är av principiell natur och berör som sådan inte bara avbetalningshandeln. Ägarförbehåll och återtagningsklausuler i avbetalningskontrakt är f. n. av sakrättslig natur. Rättigheter av sådan natur har, enligt svensk rättsuppfattning hittills, inte ansetts skola preskriberas. Utredningen anser att det i och för sig finns fog för att införa en regel av innehåll att rätten till åter1

SOU 1957:11.

tagning upphör viss tid efter det att avbetalningskontraktet skall h a fullgjorts. En likartad lösning framlades i SOU 1957:11 (se bl. a. sid. 15). Vidare är sambandet mellan fordringspreskription och preskription av återtagningsrätten påtaglig. Frågan om preskription av återtagningsrätten h a r dock enligt utredningen inte så stor praktisk betydelse att den bör lösas innan den nu pågående nordiska översynen av preskriptionslagstiftningen skett.

1. Olägenheter av agentförsäljning Som framgått av det föregående kan det förekomma att konsumenter råkar i svårigheter på grund av att de åtar sig betalningsförpliktelser, som de av en eller annan anledning inte går i land med. Helt kan detta givetvis inte undvikas. Utredningen vill för sin del ansluta sig till den uppfattningen, att samhället inte i onödan skall söka dirigera eller påverka innehållet i avtal som ingås mellan enskilda parter. Man kan aldrig genom lagstiftningsåtgärder eller andra statliga ingrepp h i n d r a människor att göra dåliga affärer eller ta på sig skulder som de inte kan betala. Emellertid förekommer inom vissa försäljningsformer företeelser som den köpande allmänheten inte kan undgå att reagera emot. Vad utredningen syftar på är vissa avarter av direktförsäljning i hemmen, varvid konsumenterna kan förledas att fatta m i n d r e väl övervägda köpbeslut. Köparna h a r oftast inte planerat köpet i förväg och beslutet fattas under försäljarens direkta påverkan. I flagranta fall kan man härvid komma nära hemfridsbrott. Icke ovanligt är att försäljaren skaffar sig tillträde till bostaden u n d e r falska förespeglingar, t. ex. genom att utge sig för att vara ute för en opinionsunder-

174 sökning. Köparen kan till slut känna sig tvungen att skriva på ett kontrakt för att bli av med försäljaren. Det inträffar att köparen efter besöket i lugn och ro kommer till insikt om att han egentligen inte behöver varan. Hemförsäljare utbjuder ofta varaktiga, relativt dyrbara konsumtionsvaror. För konsumenten är det särskilt viktigt att valet mellan tillgängliga varumärken för sådana produkter sker omsorgsfullt. Vid direktförsäljning föreligger inga förutsättningar för jämförelser av pris, kvalitet och service mellan konkurrerande produkter. Denna försäljningsform ger sämsta möjliga förutsättningar för medveten behovsanalys och produktjämförelser. Det tillkommer närmast försäljarna själva att tillse att de endast begagnar korrekta försäljningsmetoder. Branschorganisationerna kan härvid spela en stor roll. Den här åsyftade försäljningsverksamheten bedrivs emellertid stundom i rätt lös form och av försäljare utan anknytning till handelns organisationer. De erfarenheter som utredningen inhämtat från exekutionsmyndigheterna och i övrigt erhållit under utredningsarbetet ger vid handen att agentförsäljningen ofta ingår som ett led i en m i n d r e nogräknad affärsverksamhet. Det stora antalet indrivningsärenden med anknytning till försäljningen av bokverk är särskilt anmärkningsvärd. En i diskussionen antydd utväg skulle vara att förbjuda all hemförsäljning eller införa en auktorisation för agenter. Utredningen vill för sin del inte ansluta sig till sådana vägar. Det förra skulle vara att gå alltför långt. Det senare är enligt utredningens mening främmande för svensk näringslagstiftning, där koncessionssystem införts endast i vissa särskilda fall. Utredningen har i stället utformat ett förslag till lag om rätt att frånträda avtal i vissa fall genom att inom en vecka

lämna säljaren meddelande härom. Utredningen förordar, att möjlighet till frånträdande skall vara öppen för enskild förbrukare, dvs. konsument, som inte är juridisk person. Den som träffar motsvarande uppgörelse inom ramen för en yrkesmässig rörelse skulle emellertid inte få samma möjlighet. Som förutsättning föreslås vidare att avtalet skall ha kommit till stånd vid försäljares besök i köparens bostad. Utredningen är medveten om att detta sträcker sig längre än till kredithandeln, men vill åberopa direktivens formulering att utredningen må uppta andra åtgärder som kan befinnas påkallade i samband med dess överväganden. Utredningen har sålunda funnit en bestämd reaktion mot olämpliga försäljningsmetoder i samband med hembesök motiverad. Särskilt påkallad är en sådan reaktion n ä r det gäller kreditförsäljningar. Det kan nämligen antas, att just villkoret att köparen behöver betala först senare kan förstärka övertalningseffekten. Utredningen h a r därför tagit upp en tanke som förekommit i tidigare diskussion i vårt land och på senare tid också aktualiserats på andra håll, nämligen att ge köpare, som tecknar på ett avbetalningskontrakt, möjlighet att ytterligare överväga sitt beslut. Utredningen har begränsat denna möjlighet till sådana fall, då försäljningen kommit till stånd vid besök i hemmet, men å a n d r a sidan utvidgat den till i princip alla avtalsformer och sålunda oberoende av om avtalet innehåller beviljande av kredit i teknisk bemärkelse eller ej. En inskränkning görs dock för avtal, där prestationerna till fullo utväxlas omedelbart vid hembesöket. — Bestämmelser av likartad natur existerar bl. a. i brittisk lagstiftning, och i flera andra länder har under senare år frågan aktualiserats. För specialmotiveringen till utform-

175 ningen av förslaget hänvisas till följande kapitel.

2. Bestämmelser om redovisning av effektiv ränta

Utredningen vill starkt understryka behovet av en omfattande konsumentupplysning. Inte minst framträder detta för dyrare, varaktiga konsumtionsvaror. Även i förhållande till den höjda inkomstnivån representerar de ofta betydande utlägg. Att de är varaktiga betyder inte sällan att den enskilde blir i tillfälle att göra endast sporadiska inköp. Varorna är avsedda att lämna sina tjänster under en lång tid. När ett nytt köp blir aktuellt, finns helt nya varor på marknaden. För de dyra, varaktiga konsumtionsvarorna h a r köparen därför ett särskilt stort behov av att få fullständigast möjliga uppgifter rörande kvalitet och prestationsförmåga. Undersökningsverksamheten beträffande varaktiga konsumtionsvaror är också relativt omfattande. Konsumentupplysning, byggd på funktionsundersökningar och jämförande provningar, lämnas via speciella publikationer, press, radio och TV. Det har i olika sammanhang understrukits hur viktigt det är att upplysning kring varornas funktionsegenskaper förenas med pris- och annan ekonomisk information, byggd på bl. a. pris- och kartellnämndens branschundersökningar. I detta sammanhang är också informationen om olika finansieringssätt, kreditkostnader och andra kreditvillkor på sin plats. Utredningen vill därför för sin del understryka betydelsen av att sådana u p p lysningar samordnas med annan information om varorna. Den allmänna bakgrundsinformationen om konsumenternas kreditmöjligheter är nödvändig för att de upplysningar som utredningen föreslår bli införda i avbetalningskon-

trakten på rätt sätt skall k u n n a utnyttjas av konsumenterna. På längre sikt är det också mycket viktigt att man inom ramen för grundskolans konsumentfostran och ekonomiska fostran vänjer de uppväxande konsumenterna att realistiskt bedöma och jämföra olika till buds stående finansieringsmöjligheter samt räkna med dem i sin ekonomiska planering. Det är också viktigt att den reklam som företagen gör för sina kreditvillkor inte är oriktig eller avfattad på vilseledande sätt. Det förekommer bl. a. annonsering där man förespeglar konsumenten avbetalningsköp utan kredittillägg, samtidigt som det framgår att kontantköpare får en ej oväsentlig kontantrabatt. Inom nuvarande lagstiftning — lagen den 29 maj 1931 (nr 152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens — finns möjligheter till ingripande mot sådana företeelser, u n d e r förutsättning att uppgifterna är oriktiga. Inför Näringslivets Opinionsnämnd kan å andra sidan även reklam som är vilseledande beivras. Inom pågående statliga utredning om illojal konkurrens torde frågan om en skärpning av den gällande lagstiftningen övervägas. Ett speciellt intresse för utredningen utgör de med kreditköp förenade betalningsvillkoren. Köparen har i princip möjlighet att välja mellan de följande två tillvägagångssätten: i. han kan låna pengar av någon person eller institution, vanligen en bank, eller ii. han kan köpa varan på avbetalning eller på annat sätt ta i anspråk en varu- eller företagsbunden kredit i samband med köpet. De villkor han erbjuds kan växla i fråga om kreditens storlek och långvarighet. Det är då kanske svårt för honom att göra en riktig jämförelse mellan dem. För att hjälpa honom skulle

176 det krävas att han fick kreditkostnaderna analyserade på ett jämförbart sätt. Utredningen har i kapitel 4 närmare behandlat frågan om h u r kostnaderna för konsumtionskrediterna bäst skall kunna jämföras. Slutsatsen blev därvid, att detta ur konsumenternas synpunkt med fördel sker genom en beräkning av vad som där kallades för effektiv ränta vid kreditaffärer. Det framgick av framställningen i nämnda kapitel, att jämförelsen, förutom ett riktigt underlag, kräver en formel som är »såväl approximativt korrekt som förhållandevis enkel att tillämpa». Här tillkommer nu också frågan om formen av tvingande bestämmelser härom. Som också senare skall beröras har utredningen stannat för att diskutera denna fråga med utgångspunkt från avbetalningsköp enligt Avb. L. Vad först angår underlaget framkommer kreditkostnaden som skillnaden mellan det totalbelopp, som kreditköparen har att betala, å ena sidan och å den andra, det nettopris, som skulle ha kommit i fråga vid en kontantaffär, efter avdrag av ev. kontantrabatt. Redan nu gäller enligt Avb. L., att kontraktet även skall ange det pris säljaren skulle ha varit villig att sälja godset till mot kontant betalning som villkor för att handräckning för återtagande skall kunna komma i fråga. Men i och med att beräkningen av den effektiva räntan också skall baseras på jämförelsen mellan kredit- och kontantpriset, får uppgiften tillmätas en större betydelse. Redogörelsen i kapitel 4 belyste svårigheten att i en statistisk undersökning få ett riktigt uttryck för genomsnittliga förhållanden. I ett konkurrenssamhälle utan priskontroll förutsätts att köparna är prismedvetna och tillmäter prisuppgifterna den uppmärksamhet, som de anser dem förtjäna. Uppgiften om kon-

tantpriset kan även få viss betydelse vid en avräkning mellan köpare och säljare. Kreditkostnaden skall sedan sättas i relation till den åtnjutna kreditens storlek och den tid, under vilken den tages i anspråk. Kreditbeloppet anges av skillnaden mellan kontantpriset och den kontant erlagda handpenningen. I den senare skall givetvis också inräknas andra prestationer vid köpets avslutande. Vid inbytesaffärer skall sålunda bytesvaran betraktas som en del av handpenningen på samma sätt som nu sker vid tillämpningen av föreskrifterna rörande minsta kontantandel vid försäljning av bilar. Kredittiden torde i allmänhet inte vålla några svårigheter att ange. De flesta avbetalningskontrakt torde förutsätta en ganska jämn betalning under hela kredittiden, t. ex. i form av lika månatliga poster. I så fall blir den tid, under vilken kreditbeloppet tages i anspråk, halva tiden från avtalets ingående fram till sista inbetalningen. Detta torde i stort sett gälla även om i kredittiden kommer in — som emellanåt förekommer — en eller flera betalningsfria månader. För uträkningen av den effektiva räntan vid avbetalningsköp har utredningen stannat för att i första hand rekommendera formel (2) i kapitel 4. Denna formel har härletts som en korrekt beräkning i de fall, då betalning sker i ett antal lika månatliga rater, vilket torde vara den vanligaste typen av avbetalningskontrakt. Formeln torde vara tillräckligt enkel för att k u n n a vara allmänt användbar. Även i flertalet andra typer av avbetalningskontrakt torde den ge ett resultat, som kan godtas som tillfredsställande approximation. Kalkylerna i kapitel 4 lämnar ett antal exempel härpå. I kapitel 4 lämnas en formel (3), som kan användas, då betalningarna förde-

177 lar sig mera ojämnt, med växlande belopp och med varierande intervall mellan dem. Varje sådan formel ställer sig väsentligt besvärligare i tillämpning. Någon nämnvärd skillnad från resultat uträknade efter formel (2) framkommer endast om tyngdpunkten i betalningarna väsentligt avviker från en jämn fördelning under avbetalningstiden. Om större delen av betalningarna sker i början av perioden, medför tilllämpningen av den rekommenderade formeln en underskattning av den effektiva räntan. Om en väsentlig del av den totala likviden å andra sidan förfaller först mot slutet av avbetalningstiden, ger formel (2) ett något för högt uttryck för den effektiva räntan. Man synes dock få gå till ganska extrema fall för att avvikelserna i praktiken skall få någon betydelse. I sådana undantagsfall torde säljarna inte sakna möjligheter att förklara förhållandena för köparna. Utredningen har därför stannat för att föreslå föreskrift om att formel (2) alltid skall tillämpas och att inte belasta reglerna med mera komplicerade förfaranden. Inte heller synes det finnas anledning att i detta sammanhang räkna med ränta på ränta, vilket skulle medföra ytterligare komplikationer och i regel förutsätta tillgång till ett tabellverk. I allmänhet är ju avbetalningstiderna av måttlig längd, enligt gjorda undersökningar i genomsnitt omkring 15 månader. Det bör understrykas, att varje beräkningssätt måste innebära en viss förenkling och approximation. Den föreslagna formeln ger enligt utredningens uppfattning i praktiken ett resultat med nöjaktig noggrannhet. En redovisning av avbetalningskostnaden i form av en uträkning av den effektiva räntan utgör en service som köparen i regel skall ha rätt att påräkna från säljarens sida. Utredningen för12—514780

utsätter, att handeln skall vara beredd att tillhandahålla denna service. Samförstånd härom borde kunna uppnås med branschorganisationerna inom de områden, där avbetalningshandeln är vanligen förekommande. Inom dessa branscher användes i betydande utsträckning gemensamt uppgjorda formulär, anslutande till avbetalningslagens föreskrifter och inom branschen gängse regler. Dessa formulär skulle kunna kompletteras med utrymme för beräkningen av den effektiva räntan och de förklaringar h ä r o m som kan erfordras för både köpare och säljare. Utredningen betraktar det som önskvärt att ett allmänt genomförande även redovisning av den effektiva räntan påskyndas genom någon form av samhällelig sanktion. Utredningen h a r vid sina överväganden stannat för att ge denna den relativt milda formen av att göra denna redovisning till ett ytterligare villkor för att återtagning skall kunna ske enligt de enkla former som anges i avbetalningslagen. Utredningen föreslår sålunda, att 10 § Avb. L. kompletteras med en föreskrift härom, varvid den n ä r m a r e uppgiften om hur den effektiva räntan beräknas torde få lämnas i en särskild anvisning till denna paragraf. En specialmotivering för utredningens förslag härvidlag ingår i följande kapitel. Genom att föreskriften införts i Avb. L. kommer kravet på redovisning av effektiv ränta att knytas till de fall, där denna form av kreditförsäljning sker. Som framgått av utredningens undersökningar är detta den helt dominer a n d e formen av konsumtionskredit. Det blir härigenom möjligt för konsumenten att företa en direkt jämförelse med alternativet lån i bank eller sparbank, där den effektiva räntesatsen ofta framgår direkt av lånehandlingarna. Detsamma gäller kreditformerna låneköp och köp-

178 lån. I flera fall tillämpar dock banker och sparbanker s. k. r a k ränta. Utredningen rekommenderar att dessa institutioner övergår till att i stället redovisa den effektiva räntan u t r ä k n a d efter den formel som föreslagits för avbetalningskrediternas del. Även beträffande de kontokrediter som h a n d h a s av särskilda kontokreditföretag förutsätter utredningen att dessa i samråd med berörda banker åstadkommer en redovisning av den effektiva räntan. Utvecklingen kan emellertid komma att medföra nya försäljnings- och kreditformer. I den mån dessa får någon större omfattning, uppställer sig här givetvis samma önskemål om möjlighet att göra jämförelser. I viss utsträckning kan man kanske räkna med att företagen själva i sin reklam skall lämna sådan upplysning åt konsumenterna i lämplig form. Det bör enligt utredningens mening tillkomma pris- och kartellnämnden att noga följa utvecklingen, att verkställa erforderliga utredningar och att ge utredningsresultaten spridning till allmänheten. Om så skulle visa sig erforderligt, kan man också tänka sig att söka nå en överenskommelse med resp. företag om en sådan redovisning av kreditvillkoren, att man erhåller ett jämförbart uttryck för den effektivt debiterade räntan.

3. Synpunkter på konkurrensen mellan olika former av konsumtionskredit

De av utredningen företagna undersökningarna rörande m a r k n a d e n för konsumtionskrediterna ger i många avseenden en rätt egendomlig bild. Närmast synes denna marknad förete drag av vad som skulle kunna kallas en ofullständig konkurrens. Mest markant är det förhållandet, att den ojämförligt mest använda formen av konsumtionskredit är den, som lämnas i samband

med avbetalningsköp, och att denna form samtidigt är den för konsumenten ojämförligt dyraste. I den för utredningens räkning av statistiska centralbyrån företagna omfattande undersökningen, som redovisas i bilaga 1 och sammanfattas i kapitel 2, anges avbetalningskrediternas andel till 63 % och delbetalningskrediternas till 19 % (se sammanfattningen i tabell 2 : 2 ) . Som framgår av beskrivningen har man anledning att r ä k n a med att en väsentlig del av vad de intervjuade uppgivit vara delbetalningskrediter i själva verket är avbetalningsköp. Endast 15 % av krediterna utgjordes av banklån eller lån tagna hos enskilda personer eller företag. Av olika undersökningar framgår å andra sidan, att avbetalningskrediterna på bilområdet kostar i genomsnitt omkring 17 % och på andra områden i allmänhet omkring 30 % eller mer (uppgifterna diskuteras ingående i kapitel 4 och sammanfattas i tabell 4 : 1 ) , medan olika former av direktlån under senare år kostat upp till 11 % i effektiv ränta. Utredningen har inte kunnat undgå att ställa sig frågan, hur det kan komma sig att konsumenterna i så stor utsträckning synes utnyttja förhållandevis dyrbara kreditformer. I intervjuundersökningen sökte man utröna konsumenternas kunskaper på området. Det visade sig därvid att köparna i allmänhet väl kände till avbetalningsköpens kostnader, i varje fall i kronor räknat. Någon beräkning av effektiv ränta har emellertid därvid inte aktualiserats. Man kan därför inte utesluta att ett visst element av okunnighet spelar in. En annan förklaring kan vara att många köpare drar sig för att gå till en bank eller sparbank och underkasta sig den kreditprövning som dessa institutioner företar. Därtill kommer att möjligheterna att få låna hos dessa kre-

179 ditinsfitutioner växlat från tid till tid. Vid restriktioner och knapphet på kredit begränsas bankernas direktlån till enskilda i första hand medan tillgång på kredit för avbetalningsaffärer synes föreligga i betydande utsträckning. Till en del torde detta sammanhänga med att avbetalningskrediterna i viss utsträckning finansieras över en del av kreditmarknaden till vilken restriktionerna inte når, i varje fall inte i första omgången. Konsumenternas bristande räntemedvetande torde också möjliggöra för avbetalningsinstituten att erbjuda sina finansiärer förmånligare villkor än som är vanligt på kreditmarknaden i övrigt.

striktiv bedömning av de sökande och av lånens användning. I strävandena att befordra fri konkurrens mellan olika kreditformer vill utredningen förorda försiktighet med att när en restriktivare kreditpolitik erfordras låta denna främst gå ut över bankväsendets direktlån till enskilda personer. Restriktiviteten bör enligt utredningens mening vara mera neutral i sina verkningar på olika kreditformer. Om särskilda åtstramningar på konsumtionen anses påkallade, är ur dessa synpunkter andra åtgärder att föredra såsom skatteskärpningar eller skärpta avbetalningsvillkor av den typ som behandlas i följande avsnitt.

Genom en förbättrad konsumentupplysning ökas konsumenternas möjligheter att på förmånligaste sätt utnyttja sin frihet att välja mellan olika kreditformer. Utredningen ser i en vaken opinion från konsumenternas sida en viktig garant för att konsumtionskrediterna får en så effektiv utformning som möjligt. I ett samhälle som vårt som i allt väsentligt bygger på fri konkurrens och fritt konsumtionsval är detta en viktig grundval för all bedömning.

I kapitel 3 h a r refererats en framställning om tillstånd att bedriva kreditförsäkring, som remitterats till utredningen för yttrande. Det framgår av den där lämnade redovisningen att flera andra remissinstanser ställt sig tveksamma till framställningen. Utredningen finner det för sin del svårt att bedöma behovet av en sådan kreditförsäkringsverksamhet. Som andra remissinstanser anfört kan det också vara tveksamt om det är lämpligt att på så^dant sätt från kreditinstitutionerna avlasta ansvaret för kreditgivningen. Hänsyn måste emellertid tas till att ett antal svenska försäkringsföretag redan har koncession att bedriva sådan verksamhet. Hinder föreligger inte heller för svenska kreditgivare att ta försäkringar hos utländska försäkringsföretag, som lämnar sådana. Utredningen kan för sin del inte finna att det finns skäl att motsätta sig den gjorda framställningen. Också på detta område bör huvudprincipen vara att lita till konkurrensens krafter.

Det är ur detta perspektiv som utredningen vill se sitt förslag om redovisning av den effektiva räntan. Det anger också utgångspunkten för bedömningen av ett antal andra frågor. De socialt mest angelägna kreditbehoven torde alltjämt vara de som sammanhänger med bosättning och familjebildning. De statliga bosättningslånen har därför fortfarande en uppgift att tillgodose dessa behov på rimliga villkor och utgöra en garanti mot att köparna vid sådana tillfällen blir otillbörligt belastade genom stränga avbetalningsvillkor. Utredningen vill förorda en fortsättning på den redan inslagna vägen mot en ökning av bosättningslånens maximibelopp och en mindre re-

Däremot finns det — som även påpekats av olika remissinstanser i samband med detta ärende — anledning att noga följa utvecklingen. De kalky-

180 ler som utredningen gjort i kapitel 2 visar på en fortsatt betydande expansion på konsumtionskreditområdet. De år, u n d e r vilka utredningen verkat, h a r medfört nya organisatoriska bildningar på detta område. Man har anledning att förutse att så kommer att bli fallet också i fortsättningen.

4. Reglering av avbetalningsvillkor

Utredningen har i kapitel 7 behandlat konsumtionskrediterna ur konjunktursynpunkt. Det framgår av diskussionen i detta kapitel att det är svårt att avgöra vilken roll konsumtionskrediterna har spelat eller kan spela i konjunkturväxlingarna. Även i den litteratur som behandlat denna fråga är uppfattningarna delade. En del anser att krediterna genom att expandera under uppsvingstider och begränsas under fallande konjunkturer bidrar till att skärpa konjunkturvariationerna. Andra författare anser sig kunna spåra en tendens hos konsumtionskrediterna att särskilt öka under dåliga tider, varigenom efterfrågan hålls uppe och konjunkturerna skulle dämpas. Det förefaller knappast möjligt att härvidlag fälla något generellt omdöme. Möjligen kan konsumtionskrediterna tidigare ha följt det senare mönstret medan det synes naturligt att expansionen av krediterna numera följer expansionen av försäljningen av varaktiga konsumtionsvaror som i sin tur följer takten i inkomststegringen. Bortsett från olika teoretiska spekulationer därvidlag är det likväl omöjligt att komma ifrån att krediterna kan bidra till en expansion av efterfrågan, som i vissa situationer kan medföra olägenheter för den allmänna ekonomiska utvecklingen. Under och efter andra världskriget har också i många länder åtgärder vidtagits för att reglera

konsumtionskrediterna med hänsyn till det ekonomiska läget. En redogörelse för sådana åtgärder ingår i byråchefen Folke Baarsens utredning om avbetalningshandeln utomlands. Frågan om en sådan reglering av avbetalningskrediterna har också diskuterats i vårt land och den härom förda diskussionen refereras även i kapitel 7. Den har lett till vissa överenskommelser mellan statsmakterna och olika branschorganisationer samt till den lagstiftning rörande avbetalningshandeln med bilar som gäller sedan 1960. Utredningen har vid sin behandling av dessa frågor i kapitel 7 kommit till den slutsatsen att en reglering av avbetalningsvillkoren har en uppgift att fylla i vissa situationer. Det expansiva element som just försäljningen av varaktiga konsumtionsvaror kan väntas utgöra i varje uppsving och det stora importinslag som därvid gör sig gällande, är tillräckliga skäl för en sådan slutsats. I närmast föregående avsnitt av detta kapitel h a r skäl anförts för att inte tillgripa mot konsumtionskrediterna diskriminatoriska åtgärder inom ramen för den allmänna kreditpolitiken. Beskattningsåtgärder kan representera en lämplig utväg men kräver den i konstitutionell ordning föreskrivna proceduren. Befogenheten att utfärda bestämmelser om reglering av avbetalningsvillkoren bör därför normalt ingå bland de olika hjälpmedel, vilka står till statsmakternas förfogande i deras strävanden att nå högt ställda mål för den ekonomiska politiken i fråga om full sysselsättning, ekonomiskt framåtskridande och stabilt penningvärde. Av skäl som redovisas i kapitel 7 bör denna befogenhet tillkomma regeringen att utnyttjas, när läget så påkallar. För att precisera denna befogenhet h a r utredningen utarbetat ett förslag till förordning om betalningsvillkor vid yrkesmäs-

181 sig försäljning av vissa varor m. ni. Bl. a. i Storbritannien har under senare år genomförts lagstiftning av samma art som den utredningen nu föreslår (Hire Purchase and Credit Sale Agreements [Control] Order 1964). Det kan enligt utredningens mening inte ifrågakomma att närmare angiva u n d e r vilka betingelser föreskrifter med stöd av denna förordning skall kunna utfärdas. Det måste ankomma på regeringen att i varje särskilt läge bedöma behovet härav och kombinationen med a n d r a delar av den allmänna ekonomiska politiken. Strävandena bör självfallet gå ut på att så smidigt som möjligt använda olika medel och att undvika att lägga alltför hård belastning på någon särskild del av näringslivet. Med hänsyn till erfarenheterna utomlands finns det också anledning att varna för en ryckighet i utfärdandet av föreskrifter rörande betalningsvillkoren, som i sämsta fall kan medföra ogynnsamma kastningar i avsättningsbetingelserna med verkningar långt utöver den period under vilken föreskrifterna gällt. 1 förslaget har angivits att föreskrifter skall kunna utfärdas för varor, som i betydande utsträckning tillhandahålles mot kredit. Denna avgränsning torde i tillämpningen knappast kunna vålla större svårigheter. Utredningens undersökningar visar att konsumtionskrediterna huvudsakligen gäller ett rätt begränsat antal varaktiga konsumtionsvaror. Den helt övervägande varan är bilar, som ensamma svarade för omkring 60 % av konsumtionskrediterna är 1961, varefter kom TV-apparater med 15 %. Det säger sig självt att det inte kan finnas anledning att tillgripa föreskrifter om betalningsvillkoren annat än för sådana varor, för vilka omsättningen är av någon betydelse och för vilka kreditförsäljningar är vanliga. Med stöd av utredningens under-

sökningar kan man räkna med att finna sådana varor främst bland de större varaktiga konsumtionsvarorna. I huvudsak torde det röra sig om följande tre grupper: a) transportmedel: personbilar, mopeder, motorcyklar, cyklar, campingvagnar, lustfartyg, småbåtsmotorer; b) inventarier: mattor, möbler, spisar, kyl- och frysmöbler, diskmaskiner, tvättmaskiner, stryk- och pressmaskiner, manglar, dammsugare, golvbonare, apparater för bearbetning av födoämnen; c) övrigt: radiomottagare, TV-apparater, grammofoner, bandspelare, pianon och andra större musikinstrument, kameror, projektorer och andra större fotografiska apparater. Utvecklingen går emellertid snabbt på området för varaktiga konsumtionsvaror. Enligt utredningens mening bör man därför i en permanent lagstiftning inte begränsa tillämpningsområdet genom en uppräkning av nu aktuella varuslag utan kunna nöja sig med en mera allmän angivning av det åsyftade tillämpningsområdet. Huvudregeln är att föreskrifter skall kunna utfärdas beträffande betalningsvillkoren för sådana varor på samma sätt som nu gäller för bilar. Utredningen förutsätter att sådana föreskrifter utfärdas först efter kontakt med representanter för vederbörande bransch och i viss anslutning till eljest inom branschen tillämpade villkor. Enligt förslaget skall föreskrifter kunna avse villkor inte endast vid yrkesmässig försäljning utan också vid yrkesmässig uthyrning. Som i olika sammanhang i detta betänkande visats förekommer det ett direkt och påtagligt sammanhang mellan avbetalningsförsäljning och uthyrningsrörelse. För en konsument, som i allmänhet är intresserad av att nyttja en vara, kan valet

182 komina att stå. mellan, de båda angivna möjligheterna och bero av de villkor som erbjuds., Utredningen finner också denna valfrihet i stort sett vara av värde för konsumenten. Man kan emellertid inte bortse från att ingrepp ifråga om betalningsvillkoren vid kreditförsäljning kan medföra , en förskjutning till förmån för uthyrningsrörelse, som kanske inte varit avsedd och inte står i samklang med syftet med föreskrifterna för avbetalningshandeln. Frågan har som redovisats i kapitel 7 aktualiserats av motorbranschen i anslutning till gällande reglering av bilförsäljningarna. Utredningen har därför i sitt författningsförslag förutsatt att föreskrifter skall kunna utfärdas för yrkesmässig uthyrning av en vara, för vilken föreskrifter om betalningsvillkoren utfärdats. Innebörden av villkoren beträffande uthyrningsrörelse och behovet av särskilda föreskrifter härom torde få bedömas från fall till fall. Utredningen är inte beredd att framlägga något preciserat förslag härom. Man kan tänka sig att uthyrare underkastas föreskrifter på samma sätt som försäljare att avkräva kund en deposition som antingen beräknas till viss andel av beräknad hyra eller hyra för viss tid eller beräknas på varans totala värde. Det förra kan tänkas vara en alltför lindrig deposition för att ha någon nämnvärd effekt. Det senare kan resa problem om återbäring av gjord deposition. Utredningen har även diskuterat andra utvägar. En möjlighet synes vara att kräva en deposition inte av kunden hos uthyraren utan av den som bedriver yrkesmässig uthyrningsrörelse hos t. ex. riksbanken. En sådan deposition skulle ha samma syfte som betalningsvillkoren, nämligen att bromsa en inte önskad, alltför snabb expansion och skärpa ef-

fekten av en restriktiv kreditpolitik. Utredningen har ansett sig böra stanna vid dessa antydningar. Det torde få förutsättas ytterligare överväganden om behovet av åtgärder beträffande uthyrningsrörelse och utformningen av sådana åtgärder i anslutning till läget i allmänhet och förhållandena inom den bransch, för vilken föreskrifter om betalningsvillkoren utfärdas. Den av utredningen föreslagna lagstiftningen skulle ersätta Bilavb. F. Denna h a r tänkts ersatt av en kungörelse utfärdad med stöd av den av utredningen föreslagna lagen. Utredningen h a r utarbetat förslag till sådan kungörelse, som materiellt övertar motsvarande föreskrifter i nuvarande Bilavb. F. Också för detta lagstiftningskomplex lämnas en specialmotivering i följande kapitel.

5. Statistik om konsumtionskrediterna

Utredningens undersökningar visar att en snabb utveckling pågår på konsumtionskreditområdet. I samband med ökade köp av varaktiga konsumtionsvaror kan en fortsatt ökning av dessa krediter förutses. Organisatoriska förändringar äger också rum. Det finns därför som ovan angivits anledning att med stor uppmärksamhet följa den fortsatta utvecklingen. Utredningen förutsätter att så kommer att ske genom lämpliga organ. För konjunkturbedömningen torde uppgifter rörande försäljningen av de varaktiga konsumtionsvarorna och om krediterna i samband därmed komma att få stigande betydelse. Det kan bli mycket väsentliga data för den allmänna ekonomiska politiken. För utnyttjandet av den befogenhet att reglera avbe-

183 talningsvillkoren för vissa varor, som utredningen föreslagit, är det också viktigt att kunna följa utvecklingstendenserna. Utredningen vill därför mycket

starkt förorda att en fortlöpande statistisk information om kreditköp och konsumtionskrediter skapas. Förslag härom har framlagts i kapitel 9.

K A P I T E L 11 S p e c i a l m o t i v e r i n g till de olika författningsförslagen

1. Förslaget till lag om rätt att fr anträda avtal i vissa fall Som anförts i kapitel 10 har utredningen mot bakgrund av konsumtionskreditgivningens sociala aspekter dryftat olika utvägar i syfte att för enskilda konsumenter lindra olägenheterna av en alltför aktiv försäljningsteknik. Under utredningens diskussioner har därvid å ena sidan stått klart att en förbättrad konsumentupplysning spelar en mycket viktig roll i sammanhanget. Emellertid har utredningen å andra sidan också ansett det vara ofrånkomligt att medelst lagstiftning söka komma till rätta med de svåraste olägenheterna. Utredningen har varit väl medveten om de avvägningsproblem som uppstår vid lagstiftning på förevarande område. Man h a r emellertid på olika håll i utlandet, exempelvis i England, lagstiftat om skydd för konsumenter i motsvarande hänseende. Den lagstiftning varom här är fråga har civilrättslig karaktär. Det finns olika metoder att civilrättsligt konstruera ett skydd med här avsett syfte. Utredningen har stannat för att införa en rätt för enskild förbrukare att under närmare angivna betingelser frånträda ett redan ingånget avtal. En huvudprincip i svensk avtalsrätt är att anbudsgivare är bunden av sitt anbud och den som avger sitt svar är bunden av detta. Återkallelse av anbud resp. svar måste således ske i så god

tid att återkallelsen hinner fram åtminstone samtidigt med anbudet resp. svaret. Har återkallelse av anbud resp. accept inte skett i vederbörlig ordning uppkommer följaktligen, sedan ett anbud accepterats, bindande avtal mellan kontrahenterna. Nämnda avtalsregler är normerande för civilrättsliga avtal av alla typer där inte särskilda formföreskrifter är lagligen givna. Sådana formföreskrifter finns bl. a. vid köp av fast egendom och arrende. Regeln om den bindande verkan av anbud och accept är inte undantagslös i gällande svensk rätt. Omyndigas rättshandlingar är inte bindande i samma utsträckning som myndigas (jfr 9 och 10 kap. föräldrabalken). Dessutom finns i ett flertal lagar i civilrättsliga ämnen regler till skydd för en svagare avtalspart. Dessa skyddsregler har ofta karaktären av tvingande lagbestämmelser, dvs. de kan inte sättas ur kraft genom partöverenskommelser. Det läge som skulle uppstå om den av utredningen föreslagna lagstiftningen genomförs är inte olikt situationen när en omyndig sluter avtal utan erforderligt samtycke och den omyndiges medkontrahent haft kännedom om den bristande behörigheten. När det gäller frågan om de betingelser under vilka frånträdanderätten bör få utövas har utredningen till en början utgått från den erfarenheten att det föreligger ett nära samband mellan an-

185 talet återtagningar samt den omständigheten att avtalet tillkommit efter säljarens eller någon dennes representants, vanligen en agents, personliga besök i köparens hem. Det skall givetvis inte förnekas att försäljning i samband med hembesök många gånger sker till alla parters fulla belåtenhet. Ett sådant försälj ningssätt är således inte i och för sig intolerabelt. Det medför emellertid uppenbara risker, särskilt för köpare som av en eller annan anledning har svårt att värja sig mot hårdföra försäljningsmetoder. Utredningen har därför valt att införa frånträdanderätt endast i de fall avtalet tillkommit på grund av anbud som gjorts under försäljningsbesök i konsumentens bostad eller därmed jämförlig vistelseort. Av praktiska skäl bör emellertid frånträdanderätt inte medges om prestationerna helt fullgörs vid detta försäljarbesök. Behovet av skydd för konsumenten är i sådant fall också mindre framträdande. Avtalets typ synes inte i och för sig ha någon betydelse för frågan om skyddet bör upprätthållas eller ej, om man bortser från det redan nämnda fallet att prestationerna utväxlas omedelbart. Såväl köpeavtal som andra typer av civilrättsliga avtal innebär riskmoment för konsumenten. Avbetalningskontrakten synes emellertid vara vanligast förekommande i dessa sammanhang. Någon särskild begränsning till avtalstyp i och för sig bör således i princip inte uppställas. 1 Bland övriga betingelser för frånträdanderätten bör främst nämnas kravet på att avtalet — med undantag såvitt gäller avbetalningsköp — skall ha tillkommit som ett led i tillhandahållarens yrkesmässiga verksamhet. Man torde med fog kunna hävda att endast den yrkesmässiga försäljningen för med sig de olägenheter som lagen är avsedd att

motverka. Att dock undantag gjorts för avbetalningsköp, vilka sålunda avses kunna frånträdas oavsett godset försålts i yrkesmässig verksamhet eller ej, sammanhänger med den högre grad av risker för konsumenten som enligt utredningens mening föreligger vid kreditköp i förhållande till andra prestationsformer. De flesta kreditköp torde, som nyss framhållits, ske i avbetalningsköpets form. Utredningen har övervägt om inte även andra omständigheter än de hittills nämnda bör beaktas vid bedömande av frågan huruvida rätt till frånträdande skall föreligga. Närmast till hands ligger tanken att införa krav på att försäljningsmetoderna vid avtalets slutande skall ha varit sådana, att skäl till frånträdande skall vara för handen utan att någon av de vanliga ogiltighetsgrunderna vid civilrättsliga avtal (hot, svek e. d.) kan åberopas. Utredningen har emellertid ansett att ett sådant krav skulle medföra en farlig urholkning av det föreslagna skyddet. Härigenom skulle nämligen konsumenten åläggas en bevisbörda som han mera sällan kan avlyfta sig. Det synes vara lättare för en försäljare att gardera sig mot det osäkerhetsmoment som en tidsbegränsad frånträdanderätt utgör. 1 |. Den föreslagna lagen bör, såsom inledningsvis framhållits, i princip kunna tillämpas på alla typer av civilrättsliga avtal. I paragrafen har dessutom upptagits en av de inledningsvis nämnda betingelserna för lagens tillämpning, nämligen yrkesmässighetsrekvisitet. Vidare har upptagits den grundförutsättningen att skyddet gäller konsument. Med konsument avses, såsom framgår av 1

Att undantag ändock gjorts för försäkringsavtal motiveras särskilt under 1 §.

186 definitionen i ändra stycket, fysisk person som tillhandahålls varan, tjänsten eller nyttigheten för annat ändamål än yrkesmässig äterförsäljning eller användning i egen rörelse. Eftersom Kungl. Maj:t redan enligt 302 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse äger meddela n ä r m a r e bestämmelser om försäkringsbolagens anskaffningsverksamhet bör försäkringsavtal uteslutas i förevarande sammanhang. F. n. gäller en mellan försäkringsbolagen träffad överenskommelse av den 1 januari 1964 rörande anskaffningsverksamheten inom direkt liv- samt sjuk- och olycksfallsförsäkring ävensom annan direkt försäkring. — Undantaget h a r kommit till uttryck i tredje stycket. 2 §. Paragrafen innehåller den centrala förutsättningen för att frånträdande skall få äga rum. Det säger sig självt att den försäljningsmetod, som beskrivits i paragrafen, dvs. där avtalet träffats på grund av anbud som gjorts vid tillhandahållarens eller någon dennes företrädares personliga besök i konsumentens bostad eller därmed jämförlig vistelseort, endast är en typbeskrivning. Att gränsfall kan uppstå i tilllämpningen är utredningen medveten om. Utredningen har med formuleringen velat träffa de mest karakteristiska fallen av situationer där konsumenten är i behov av skydd. Hur vitt uttrycket »konsumentens bostad eller därmed jämförlig vistelseort» skall tolkas blir en fråga som måste överlämnas åt den praktiska rättstillämpningens organ att avgöra. Som exempel bör emellertid nämnas att en arbetsplats vanligen inte t o r d e kunna jämställas med bostad. I ett fall när arbetsplatsen är belägen i en bostad såsom för städhjälpspersonal o. d., synes emellertid skyddet lämpli-

gen böra vara utsträckt även till sådan arbetsplats. Vidare upptas i paragrafen undantaget från frånträdanderätten såvitt avser avtal där prestationerna fullgjorts vid besöket i konsumentens bostad. 3 §. Konsumenten bör för att komma i åtnjutande av sin rätt att frånträda ett redan ingånget avtal vara skyldig att underrätta sin medkontrahent härom. I sammanhanget må erinras om att i de fall konsumenten är anbudsgivare (vilket vanligtvis är förhållandet vid agentförsäljning) han redan enligt gällande rätt kan återkalla sitt anbud om det sker innan anbudet kommit medkontrahenten till hända eller samtidigt därmed [se 7 § avtalslagen, jfr även 81 och 90 §§ lagen den 18 april 1914 (nr 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande]. Utredningen anser att en vecka är en skälig betänketid. Denna tid bör räknas från det konsumenten insett eller bort inse att bindande avtal kommit till stånd. Vanligen erhåller konsumenten en skriftlig orderbekräftelse. Frågan när konsumenten skall ha insett eller bort inse att bindande avtal kommit till stånd får avgöras enligt gällande rättsgrundsatser. Utredningen utgår från att domstolarna i sådana fall som h ä r kan bli fråga om inte ställer för stora krav på konsumenten om denne inte fått uttryckligt meddelande om att avtal kommit till stånd. 4 §. Bestämmelsen i förevarande paragraf är given närmast i det syftet att upprätthålla erforderligt skydd åt konsumenten. Samtidigt bör dennes medkontrahent ej kunna utsättas för rättsförluster som kan anses stridande mot rättvisa och billighet. I sakens natur ligger att part inte är

187 berättigad att påyrka ersättning för att avtalet inte fullgörs om avtalet frånträds. Särskilt stadgande härom anser utredningen således överflödigt. Regler av det slag som upptagits i denna paragraf finns redan lagfästa, se exempelvis 9 kap. 7 § föräldrabalken. Det är utredningens uppfattning att återgångsfallen bör lösas i enlighet med de allmänna rättsgrundsatser som uppbär nämnda stadgande. De särskilda regler som givits i detsamma till förmån för den omyndige liksom bestämmelserna i fall av omyndigs lämnande av falska uppgifter om sin behörighet är naturligen utan motsvarighet i utredningens förslag. Eftersom utförd tjänst i allmänhet inte kan göras ogjord, kommer stadgandet i denna paragraf att medföra att tjänsteavtal praktiskt sett i betydande utsträckning undantas från lagens tilllämpning. 5 §. I paragrafen upptas bestämmelser att lagen är av tvingande natur. Lagen skulle förlora sin betydelse som verkligt skydd för konsument om dess regler skulle kunna åsidosättas genom avtalsbestämmelser.

2. Förslaget till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp 1 §• I paragrafens tredje stycke stadgas f. n. att sammanlagda beloppet av de poster, som köparen h a r att erlägga, i Avb. L. benämnes avbetalningspriset. Med post avses inte sådan ränta eller gottgörelse för försäkringspremie, som köparen skall utge särskilt. F. n. kan säljaren, efter valfrihet, bestämma om kreditkostnaden skall inräk-

nas i avbetalningspriset eller om denna kostnad skall uttagas i form av ränta på oguldna avbetalningsbelopp. Utredningens i kapitel 10 redovisade slutsatser innebär emellertid, som framgår av det därstädes återgivna, att köparen bör ha möjlighet till vidare jämförelser vad beträffar kreditkostnaderna än vad som står honom till buds med nuvarande i praktiken tillämpade metoder för beräknande av denna kostnad vid avbetalningsköp. Utredningen har funnit att ett lagstadgande av tvingande natur bör införas som medför skyldighet för avbetalningssäljaren att redovisa alla kostnader i anledning av den köparen beviljade krediten i form av s. k. effektiv ränta. En konsekvens härav blir således att säljaren inte heller bör uttaga andra kreditkostnader än dem han redovisar inom ramen för avbetalningspriset. I samband därmed bör enligt utredningens mening bestämmelsen att ränta inte skall inräknas i post avskaffas. Att dröjsmålsränta inte ingår i avbetalningspriset torde följa av sakens natur, övriga bestämmelser i Avb. L. om ränta utanför avbetalningspriset (t. ex. i 2 § andra stycket, 4 § första stycket 3) och 10 § andra stycket) kommer som en följd av det sagda att avse endast dröjsmålsränta. Såvitt avser gottgörelse för försäkringspremie, som köparen skall utge särskilt, framgår av förarbetena (se NJA II 1953 s. 289, 290) att man närmast haft i tankarna försäkring mot skada på godset och inte t. ex. kreditförsäkring. I den mån sådan försäkringspremie, som enligt nuvarande bestämmelser inte skall inräknas i avbetalningspriset, avser annan typ av försäkring än försäkring mot skada på godset anser utredningen premie böra räknas som kreditkostnad. De nackdelar detta kan medföra för köparen vid tillämpningen av- 2 § första stycket torde inte

188 uppväga fördelarna av en riktigare kreditkostnadsredovisning. Under åberopande av det anförda föreslår utredningen att som ny andra punkt i paragrafens tredje stycke infogas en bestämmelse av innehåll att i avbetalningspriset skall inräknas vad köparen har att erlägga i anledning av honom lämnad kredit på grund av avbetalningsköpet. Vidare föreslår utredningen att sista punktens lydelse ändras så att från avbetalningspriset kommer att — förutom dröjsmålsränta, som enligt vad ovan nämnts inte torde behöva omnämnas i lagtexten på detta ställe — uteslutas endast försäkringspremie, som köparen skall särskilt utge, om den gäller försäkring mot skada på godset. Som kommer att framgå av motiven till 10 § har utredningen valt att som påföljd vid underlåten angivelse av effektiv ränta föreskriva förlust av rätten till återtagning av godset genom utmätningsman. 10 §. Vid avbetalningsköp är den säljaren förbehållna äganderätten eller hans rätt att vid bristande fullgörelse återtaga godset av central betydelse. Med stöd av 10 § Avb. L. har säljaren en möjlighet att handräckningsvis få tillbaka godset om köparen inte fullgör köpevillkoren. Det säger sig självt att denna möjlighet är av största betydelse för säljaren. Även köparen kan dra nytta av att lagstiftaren infört möjligheten att återta godset handräckningsvägen; därmed minskar kostnaderna för exekutionen. För att handräckningsvägen skall kunna anlitas uppställer 10 § Avb. L. vissa minimif ordringar: om avbetalningsköpet skall ha upprättats en av köparen underskriven handling, som 1) innehåller förbehåll om säljarens äganderätt eller om rätt för säljaren att åter-

ta godset; 2) upptar det pris, till vilket säljaren skulle varit villig att sälja godset mot kontant betalning; samt 3) anger vad köparen har att erlägga och n ä r de särskilda beloppen förfaller till betalning. Handräckningsansökan skall göras skriftligen och vara åtföljd av köpehandlingar i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Utredningen har, som framgår av det tidigare, ansett lämpligt att som ett led i strävandena att nå förbättrad konsumentupplysning ge köparen ökade möjligheter att göra sig en föreställning om de kostnader han har att stå vid val av olika kreditformer. Detta kan uppnås bl. a. genom en enhetligare norm vid angivandet av kreditkostnader. Utredningen h a r stannat för en redovisning av kreditkostnaderna som effektiv ränta såsom varande den lämpligaste redovisningsmetoden. Utredningens motivering för densamma och sättet för dess tillämpning finns närmare återgivna i kapitel 10. Av den av utredningen föreslagna ändringen av 1 § Avb. L. framgår, att avbetalningspriset framdeles alltid skall omfatta även kreditkostnaderna. Vill säljaren vara bibehållen rätten att kunna handräckningsvis återta godset måste han enligt nu gällande bestämmelser verka för att skriftligt avbetalningskontrakt upprättas, bl. a. innehållande u p p gift om avbetalningspris och kontantpris. Det kan enligt utredningens u p p fattning inte anses onödigt betungande för säljaren att denne för att kunna behålla rätten till återtagning h a n d r ä c k ningsvis, åläggs skyldighet att ange kreditkostnader även i form av effektiv ränta. Utredningens förslag till ä n d r i n g av förevarande paragraf syftar härtill. Inom utredningen h a r diskuterats valet av lämplig påföljd om den effektiva räntan blivit felaktigt uppgiven. Uppgiften om effektiv ränta blir — om utred-

189 ningens förslag genomförs — nämligen subsidiär i förhållande till den upplysning om kreditkostnaden som kan vinn a s vid en jämförelse mellan avbetalnings- och kontantpriser. Det torde emellertid inte vara erforderligt — och skulle f. ö. också leda till olämplig stelhet — att föreskriva särskilda påföljder vid felaktig uppgift om den effektiva räntan. Ett avtal, som är behäftat med en dylik felaktighet, torde under vissa omständigheter kunna hävas på grund av svek eller någon annan civilrättsligt gällande ogiltighetsgrund. I detta sammanhang vill utredningen erinra om att det åligger utmätningsmannen att lämna säljarens uppgift om kontantpriset utan avseende om han finner det uppgivna kontantpriset vara högre än det vanliga kontantpriset. Härom heter det i motiven till 4 § Avb. L. (se NJA II 1953 s. 288). Enligt andra stycket av 4 § i förslaget skall av säljaren i avtalet lämnad uppgift om det pris, till vilket han varit villig att sälja godset mot kontant betalning, läggas till grund för beräkningen enligt punkt 2) i första stycket, där det ej kan antagas att godset kunde ha köpts till lägre pris. Även om någon sådan föreskrift icke meddelades, skulle troligen säljarens uppgift om priset i allmänhet komma att tillerkännas vitsord. Det föreslagna stadgandets betydelse ligger därför icke så mycket i huvudregelns innehåll som däri att uppmärksamheten fästes på det nyss anmärkta förhållandet, att det av säljaren uppgivna priset icke behöver överensstämma med kontantpriset. Även om köparen icke gjort invändning mot säljarens uppgift, skall utmätningsmannen lämna densamma utan avseende, om han finner det uppgivna priset vara högre än det vanliga kontantpriset. Det föreslagna stadgandet innebär icke, att säljaren fritagits från skyldighet att på begäran av köparen eller utmätningsmannen lämna ytterligare upplysningar om sin prissättning. Vid kontantförsäljning av varor, för vilka visst pris angivits i katalog eller annan prislista, medges ej sällan viss rabatt å detta pris. Utmätningsmannen bör ägna uppmärksamhet åt detta förhållande och där säljaren uppgivit bruttopriset göra er-

utredningens mening ingå i den arsenal av hjälpmedel som står till statsmakternas förfogande i deras strävanden att nå målen för den ekonomiska politiken. forderligt avdrag. Av bestämmelsen följer, att säljaren såtillvida är bunden av sin uppgift om kontantpriset, att han — bortsett från fall då enligt allmänna avtalsrättsliga regler hans förklaring ej kan åberopas mot honom — icke äger göra gällande, att kontantpriset i verkligheten var högre än som uppgivits i avtalet. Skulle det visa sig att en felaktig uppgift om kontantpriset tillkommit i syfte att påverka beräkningen av den effektiva räntan, bör under vissa omständigheter även i ett sådant fall civilrättsliga ogiltighetsgrunder kunna åberopas av köparen. I de flesta fall torde emellertid den omständigheten att det verkliga kontantpriset skall utgöra underlag för beräkningen av vad säljaren vid återtagningen h a r att fordra i fråga om oguldna poster vara erforderligt för tillvaratagande av köparens rätt. Anvisning till 10 §. Innehållet i den föreslagna anvisningen har utförligt motiverats i kapitlen 4 och 10. Det förra av dessa kapitel innehåller även exempel på hur uträkningen skall gå till. 3. Förslaget till förordning ningsvillkor vid yrkesmässig av vissa varor, m. m.

om betalförsäljning

Utredningen har i kapitel 7 behandlat konsumtionskrediterna ur konjunktursynpunkt och i kapitel 10 framhållit att utredningen kommit till den slutsatsen att en reglering av avbetalningsvillkoren har en uppgift att fylla i vissa situationer. Befogenheten att utfärda bestämmelser härom bör därför enligt Redan Bilavb. F. är en författning med syfte att dämpa efterfrågan på en

190 vara, som i stor utsträckning säljs på kredit, nämligen personbilar. Personbilskonsumtionen utgör en betydande del av den totala konsumtionen. Utredningen finner det sålunda vara naturligt att fortsätta på den inslagna vägen genom att utvidga tillämpningsområdet för sådana åtgärder som statsmakterna i princip redan accepterat. Bilavb. F. äger tillämpning på yrkesmässig försäljning av bilar med undantag för sådana lastbilar och bussar vilkas totalvikt överstiger 1 800 kg. Säljare får inte utlämna försåld bil med mindre köparen erlagt minst 40 % av vederlaget (kontantinsats) och i övrigt förbundit sig att gälda vederlaget inom 15 månader eller, när det är fråga om lastbil, buss eller personbil avsedd att nyttjas i yrkesmässig trafik, 24 månader (kredittid). Efterlevnaden av dessa bestämmelser står under tillsyn av kommerskollegium. Överträdelse medför bötespåföljd. Föreskrifter av det slag som nu gäller för bilhandeln bör vid behov kunna tillämpas på den yrkesmässiga handeln med alla sådana konsumtionsvaror som vanligen säljes på kredit. Det synes dock inte nödvändigt att på sätt som nu är fallet med bilar ha en stående reglering över hela fältet. Å andra sidan bör det finnas en möjlighet att smidigt och snabbt sätta sådana föreskrifter i tillämpning vid tillfälliga överhettningar i konjunkturerna. Utredningen h a r funnit den bästa lösningen vara en ramförfattning, som ersätter den nuvar a n d e Bilavb. F. och som förutom tilllämpningsområdet även avses skola inkonsumtion via köp. Det är vidare för förhyrningen ett inte otypiskt inslag att betalning för hela konsumtionsperioden sker i förskott. Det inses lätt att en bestämmelse av innebörd att all hyresbetalning skall ske i förskott måste nehålla den huvudsakliga arten av och

den allmänna mekaniken för regleringen. Ramförfattningen bör, särskilt med hänsyn till hittillsvarande praxis, underställas riksdagen för godkännande. Tillämpningen in casu för olika varuslag bör däremot kunna bestämmas av Kungl. Maj:t ensam. En särskild komplikation utgör förekomsten av den alternativa möjligheten till förhyrning (ibland kallad »leasing»). I en framställning den 15 december 1964 till chefen för finansdepartementet begärde Motorbranschens riksförbund att Bilavb. F. genom kompletterande bestämmelser måtte komma att omfatta långtidsuthyrning jämte förbud mot alla åtgärder som kan anses innebära ett kringgående av gällande avbetalningsregler, över framställningen avgavs remissyttranden, bl. a. av denna utredning. Problemet kan i korthet anges på följande sätt. Kreditköp, liksom alla andra köp, syftar till en övergång av äganderätten till varan från säljaren till köparen. Konjunkturpolitiskt betingad lagstiftning av det slag Bilavb. F. utgör och som nu tankes utvidgad h a r sin konsumtionsbromsande verkan främst därigenom att säljaren tvingas skärpa betalningsvillkoren för denna äganderättsövergång. Konsumtion av en vara är emellertid inte nödvändigtvis förbunden med äganderätt till densamma. I många fall nås detta syfte lika väl genom förhyrning. Den konjunkturpolitiskt betingade lagstiftningen kan inte på samma sätt nå uthyrningsverksamhet, eftersom konsumtion via förhyrning inte lika lätt låter sig definieras i förväg såvitt avser prestationernas omfattning som heter att ange generella mönster för regleringens utformning. Utredningen har i medvetande om dessa svårigheter nöjt sig med att i den föreslagna ramförfattningen ange att Kungl. Maj.-t skall bli av mycket begränsat värde. Bortsett

m varande reglering, liksom när det gälfrån fall av ofrånkomliga eller från börler köp, endast tar sikte på den yrkesjan klart urskiljbara långtidsöverensmässiga verksamheten, vilket framgår kommelser kommer en konjunkturpoliredan av författningsförslagets 1 §. tiskt betingad reglering av hyresmarknaden efter mönster av vad som före1 |. slås beträffande kreditköpen att sakna I paragrafens första stycke anges den verkan. Men det är inte nog med det föreslagna ramen: det skall vara fråga nu sagda. Den föreslagna regleringen om yrkesmässig försäljning eller yrkesav kreditköpen kan befaras leda till en mässig uthyrning, och det skall röra konstlad förskjutning mot en hyressig om vara som i betydande utsträckmarknad. Många konsumenter, som utan ning tillhandahålles mot kredit. reglering av betalningsvillkoren skulle Andra styckets bestämmelse motsvaha köpt en vara, kan således, om regler a r vad som nu gäller enligt 1 § a n d r a ringen försvårar eller omöjliggör köstycket Bilavb. F. pet, väntas komma att bli erbjudna möjligheten att i stället hyra varan i fråga. 2 §. Som framgår av Motorbranschens riksParagrafens första stycke behandlar förbunds framställning står man redan generellt arten av de åtgärder som enpå bilområdet inför en väntad utveckligt vad utredningen förordar skall ling i denna riktning. Det finns av olikunna vidtas av Kungl. Maj :t såvitt avka skäl anledning att anta att andra ser försäljning. Stadgandet är utformat varuområden skulle vara ännu mer disefter mönster av de nuvarande reglerna ponerade för en sådan utveckling. Ut- i 2 § 1 mom. första stycket Bilavb. F., redningen vill i detta sammanhang bemed den lättförståeliga skillnaden att tona att någon ståndpunkt inte tagits i inga procentsatser eller tidslängder och för sig till uppkomsten och utkunnat konkretiseras på grund av det vecklingen av hyresmarknaden på konskiftande varuområdet. Utredningen sumtionsområdet. Vid sidan av kredit- har ansett det böra kunna överlåtas åt köp kan möjligheten till konsumtionsKungl. Maj:t att själv, utan riksdagens varuförhyrning verka som konkurrenssamtycke, ev. efter hörande av komstimulerande faktor. De nu upptagna merskollegium och den bransch som synpunkterna berör bara de konjunkberörs av föreskrifterna, bestämma de turpolitiska verkningarna av en sådan i varje fall erforderliga maximigränalternativ hyresmarknad. serna. För att de av utredningen föreslagna Beträffande andra stycket hänvisas lagstiftningsåtgärderna skall få full ver- till vad som anförts under förordningkan måste de kompletteras med en möj- ens rubrik. lighet för regeringen att ingripa på ett 3 §. effektivt sätt mot en konsumtion som Innehållet i paragrafen är av u p p styrs över till hyresmarknaden. Här lysande karaktär och motsvaras av vad föreligger i motsats till vad som gäller som f. n. tillämpas inom bilförsäljningsi fråga om kreditköp betydande svårigbranschen. äga rätt att, samtidigt med meddelan4 §. det av föreskrifter om betalningsvillkoren vid köp av visst varuslag, utfärParagrafens första och andra stycken da bestämmelser om uthyrning av sagmotsvarar bestämmelsen i 2 § 1 mom. da varor. Det bör anmärkas att ifråga- andra resp. tredje stycket Bilavb. F.

192 5 §. Det synes lämpligt att överlåta åt kommerskollegium, som redan har erfarenhet av tillsynsverksamhet på förevarande område, att handha tillsynen även över det vidgade tillämpningsfältet. 6 §.

Enligt 4 § Bilavb. F. utgör straffet för förseelse mot nämnda förordnings 2 § 1 mom. normerade böter. Utredningen anser önskvärt att normerade böter kan användas även inom det vidgade tilllämpningsområdet. Av naturliga skäl måste det närmare beräkningssättet anges i de olika tillämpningsföreskrifterna. Övergångsbestämmelserna

Den föreslagna förordningen avser att ge Kungl. Maj:t möjlighet att lämna fö-

reskrifter av det slag som nu upptagits i Bilavb. F. Det får antas att Kungl. Maj :t, om förslaget genomförs, samtidigt utfärdar en kungörelse med föreskrifter för bilhandeln, att gälla fr. o. m. samma dag som förslaget. Det synes därför lämpligt att i detta sammanhang förordna om upphävande av Bilavb. F.

4. Förslaget till kungörelse medföreskrifter enligt förordning den 00 jO (nr 000) om betalningsföreskrifter vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m. m., såvitt avser bilar Utredningen h a r skisserat en kungörelse som, om det i föregående avsnitt behandlade författningsförslaget antas, skall ersätta de materiella bestämmelserna för bilar i Bilavb. F.

193 Förslag till lag om rätt att frånträda avtal i vissa fall Härigenom förordnas som följer. 1 §. Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom vara, tjänst eller annan nyttighet tillhandahålles konsument, i fall lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp gäller beträffande avtalet eller eljest ifall avtalet tillkommit såsom ett led i tillhandahållarens yrkesmässiga verksamhet. Med konsument avses i denna lag fysisk person som tillhandahålles varan, tjänsten eller nyttigheten för annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning eller användning i egen rörelse. Försäkringsavtal äro undantagna från lagens bestämmelser. 2 §.

Konsument må frånträda avtal om det tillkommit på grund av anbud som gjorts vid tillhandahållarens eller någon dennes företrädares personliga besök i konsumentens bostad eller därmed jämförlig vistelseort och avtalet icke fullgjorts helt vid besöket. 3 §.

Vill konsument frånträda avtal, skall han meddela tillhandahållaren detta senast inom en vecka från det han insett eller bort inse att avtal kommit till stånd. 4 §.

Har avtal frånträtts enligt denna lag skall envar av avtalsparterna bära åter vad han mottagit eller, om detta ej kan ske, utge ersättning för dess värde. 5 §. Bestämmelserna i denna lag skola lända till efterrättelse oavsett om konsumenten utfäst sig att avstå från någon rätt eller förmån som tillkommer honom enligt lagen.

Denna lag träder i kraft den som slutits före ikraftträdandet.

13— 514780

men äger ej tillämpning i fråga om avtal

194 Förslag till lag angående ändring i lagen den 11 juni 1915 (nr 219) o m avbetalningsköp Härigenom förordnas, dels att 1 och 10 §§ lagen den 11 juni 1915 om avbetalningsköp 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att till 10 § skall fogas en anvisning av nedan angiven lydelse. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

1 §• Med avbetalningsköp — — blivit erlagd. Har avtalet ägare därav. Sammanlagda beloppet av de poster, Sammanlagda beloppet av de poster, som köparen enligt avtalet h a r att er- som köparen enligt avtalet har att erlägga, benämnes i denna lag avbetal- lägga, benämnes i denna lag avbetalningspriset. / avbetalningspriset skall ningspriset. Med post avses icke sådan ränta eller gottgörelse för försäkrings- inräknas vad köparen har att erlägga i premie, som köparen skall särskilt ut- anledning av honom lämnad kredit på grund av avbetalningsköpet. Med post giva. avses dock icke gottgörelse för försäkringspremie, som köparen skall särskilt utgiva, om den gäller försäkring mot skada på godset. 10 §. Säljaren äge hos utmätningsman söka Säljaren äge hos utmätningsman söka h a n d r ä c k n i n g för godsets återtagande, h a n d r ä c k n i n g för godsets återtagande, under förutsättning att om avbetalnings- under förutsättning att om avbetalningsköpet upprättats en av köparen under- köpet upprättats en av köparen underskriven handling, som skriven handling, som 1) innehåller förbehåll om säljarens 1) innehåller förbehåll om säljarens äganderätt eller om rätt för säljaren att äganderätt eller om rätt för säljaren att återtaga godset; återtaga godset; 2) upptager det pris, till vilket säl2) upptager det pris, till vilket säljaren skulle varit villig att sälja godset jaren skulle varit villig att sälja godset mot kontant betalning; samt mot kontant betalning; samt 3) angiver vad köparen har att er3) angiver vad köparen har att erlägga och när de särskilda beloppen lägga och när de särskilda beloppen förförfalla till betalning. falla till betalning, varvid särskilt skall redovisas vad köparen har att erlägga för honom lämnad kredit i anledning av avbetalningsköpet uttryckt som effektiv ränta för år räknat. Ansökan om — — bestyrkt avskrift. 1

Senaste lydelse av 1 § se 1953: 152 och av 10 § se 1963: 258

195 Kostnaden för Vad i

av sökanden. denna lag. (Se vidare anvisning.)

Denna lag träder i kraft den men äger ej tillämpning i fråga om avbetalningsköp som slutits före ikraftträdandet.

196 Anvisning till 10 § Med uttrycket effektiv ränta i paragrafens första stycke 3) betecknas den räntefot, som erhålles genom formeln: 1 =

2 x c x 12 x 100 K x (t + 1)

där i = den sökta effektiva räntan för år räknat; c = kreditkostnaden, dvs. avbetalningspriset minskat med det pris, vilket godset skulle ha betingat om det köpts mot kontant betalning (kontantpriset); K — kreditbeloppet, dvs. det pris, vilket godset skulle ha betingat om det köpts mot kontant betalning (kontantp r i s e t ) , minskat med ev. handpenning eller andra därmed jämförliga kontantinsatser; samt t = kredittiden, dvs. den tidrymd, uttryckt i månader, inom vilken full betalning för avbetalningsköpet skall ha skett enligt avtalet. Exempel 1: Avbetalningspriset är

1 050 kr. och kontantpriset är 1 000 kr. f kreditkostnaden är (1 050 — 1 000 = ) 50 kr. Varan säljs den 1 september och avbetalningspriset skall erläggas månadsvis i 12 poster med början påföljande 1 oktober. Sista avbetalningsposten förfaller sålunda till betalning nästkommande 1 september. Handpenning är inte utfäst. Den effektiva räntan blir enligt formeln: 2 x 50 x 12 x 100 _ 9 0/ 1 000 x 13 Exempel 2: Förutsättningarna är desamma som i föregående exempel med den skillnaden, att en handpenning av 200 kr. erläggs vid köpet och att någon avbetalning inte behöver erläggas i december och juli månader. Slutbetalning sker därför först nästkommande 1 november och kredittiden är sålunda 14 månader. Den effektiva räntan blir då: 2 x 50 X 12 x 100

iAO/

197 Förslag till förordning o m betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m. m. Härigenom förordnäs som följer. 1 §. Denna förordning äger tillämpning på yrkesmässig försäljning eller yrkesmässig u t h y r n i n g av vara, som i betydande utsträckning tillhandahålles mot kredit. Med försäljning förstås varje överlåtelse, där vederlaget h a r avtalats skola utgå, helt eller delvis, i penningar. Överlåtelse anses föreligga även i det fall att säljaren i avtalet gjort förbehåll, som avses i 1 § första stycket lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om avbetalningsköp, eller betecknat avtalet på sätt, varom förmäles i 1 § andra stycket nämnda lag. 2 §.

Konungen äger såvitt avser försäljning av viss vara meddela föreskrifter av innehåll att varan icke må utges till köparen, såvida icke minst viss del av vederlaget erlagts till säljaren (föreskrift om kontantinsats) samt att köparen skall förbinda sig att erlägga vederlaget inom viss tid (föreskrift om kredittid). Föreskrifterna må gälla endera av kontantinsatsen eller kredittiden. Vidare äger Konungen, samtidigt med att föreskrifter enligt första stycket meddelas, utfärda bestämmelser om uthyrning av den vara varom är fråga. 3 §. Kontantinsats beräknas i procent av vederlaget för varan. Kredittid räknas från och med kalendermånaden efter den då varan utlämnades av säljaren. 4 §.

Kontantinsats inbegriper ej vad köparen kan ha erhållit såsom försträckning av säljaren eller någon med vilken denne har ekonomisk intressegemenskap. Har avtalats att köparen äger erlägga del av vederlaget i form av inbytesvara, inräknas värdet av denna i kontantinsatsen. 5 §. Har Konungen utfärdat föreskrift eller bestämmelse enligt 2 §, skall efterlevnaden därav stå under tillsyn av kommerskollegium. Kommerskollegium äger därvid, genom auktoriserad revisor eller annan härför skickad person, kontrollera att säljaren eller u t h y r å r e n ställt sig föreskriften eller bestämmelsen till efterrättelse. Efterkommes icke anmaning att lämna uppgift, som fordras för sådan kontroll, må kommerskollegium förelägga vite.

198 6 §. F ö r överträdelse av föreskrift eller bestämmelse, som utfärdats med stöd av denna förordning må stadgas straff, högst fängelse i ett år. Denna förordning träder i kraft den Genom denna förordning upphäves förordningen den 11 december 1959 (nr 575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar. Sistnämnda förordning skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

199 Förslag till kungörelse med föreskrifter enligt förordningen den 00/00 (nr 000) o m betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m. m., såvitt avser bilar Med stöd av förordningen den om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av vissa varor, m. m., förordnas härmed som följer. 1 §• Denna kungörelse avser försäljning av bilar med undantag för sådana lastbilar och bussar vilkas totalvikt överstiger 1 800 kilogram. Kungörelsen skall dock ej tillämpas om säljaren biträtt en av Kungl. Maj:t godkänd överenskommelse, jämlikt vilken det åligger honom att iakttaga motsvarande föreskrifter om kontantinsats och kredittid. 2 §.

Säljare må ej utlämna försåld bil, med m i n d r e köparen till honom erlagt en minsta kontantinsats utgörande fyrtio procent av vederlaget, samt i fråga om kredittiden förbundit sig att gälda det återstående vederlaget inom femton månader, eller, då fråga är om lastbil, buss eller personbil avsedd att nyttjas i yrkesmässig trafik, tjugofyra månader. 3 §.

Säljare som utlämnar försåld bil i strid mot 2 § skall bota en tiondedel av bilens värde, dock lägst 500 kronor och högst 2 000 kronor. Denna kungörelse träder i kraft den men skall ej gälla sådan försäljning av bilar, varom avtal träffats före ikraftträdandet.

•;. /v.-.:-'.

i_*

.;.

t

201 Reservation

av herr

Lindstedt

(angående förslag till ändringar i avbetalningslagen) •-.,.• Även om jag godtager de bevekelsegrunder på vilka förslaget till ändringar i avbetalningslagen bygger, finner jag mig ej kunna biträda förslaget, som innebär att säljaren i avbetalningskontraktet skall redovisa särskilt vad köpåren har att erlägga för honom lämnad kredit i anledning av köpet, uttryckt som effektiv ränta för år räknat. I motiveringen för förslaget sägs att stadgandet är av tvingande natur. Detta är såtillvida riktigt som handräckning ej får beviljas, om kontraktet saknar uppgift om den effektiva räntan. Skulle däremot dylik uppgift finnas, får handräckning ej vägras, även om uppgiften skulle vara aldrig så felaktig. Säljaren käh sålunda på ett ehkeit sätt kringgå stadgandet. Intet borgar för att syftet med stadgandet verkligen blir tillgodosett. Denna omständighet är avgörande för mitt ställningstagande i denna fråga. En lagregel, som utan påföljd kan åsidosattas, bör ej tillskapas. I likhet med majoriteten finner jag det ogörligt äti utforma en sanktiönsregel sorti fyller rimliga t r a v på enkelhet och rättssäkerhet.

För fullständighetens skull bör framhållas att förevarande stadgande enligt inin mening fått en utformning som från lagteknisk synpunkt ter sig främmande för svensk civillagstiftning. Lagtexten upptar nämligen ett uttryck — effektiv ränta — som icke kan anses vara vedertaget i svenskt språkbruk och därför ej är entydigt, vilket föranlett den nödlösningen att innebörden av uttrycket fått klarläggas i en anvisning. Till sist finner jag uppenbart att flertalet av de företagare som idkar avbetalnihgshandel kommer att finna stadgandet med tillhörande anvisning svårbegripligt och vanskligt att rätt tillämpa —-'en omständighet som också talar möt det föreslagna stadgandet. F r å n deras synpunkt blir det fråga om onödigt krångel, helst som de kan hänvisa till att köparen med ledning av de i kontraktet på grund av gällande lagbestämmelser intagna uppgifterna, lätt kan räkna fram skillnaden i kronor mellan avbetalnings- och korifaritpris.

202 Särskilt yttrande

av herrar Gillberg och

Höglund

(angående utredningens förslag om införande av obligatoriska krav på angi-

vande av effektiv ränta vid kreditförsäljning av varor)

I utredningen understrykes behovet av utvidgad konsumentupplysning. Såsom framhålles i utredningen är detta behov inte minst påtagligt i fråga om dyrare varaktiga konsumtionsvaror. I den reklam som bedrives för olika varor och försäljningsformer lämnas också redan nu i regel uppgifter om kreditvillkor och kreditkostnader. I och för sig skulle det vara önskvärt att kunna utvidga denna information med uppgifter som ytterligare underlättade jämförelsen mellan olika försäljningserbjudanden. På grund härav föreslås i utredningen den ändringen av avbetalningslagen, att säljarna i avbetalningskontraktet skall redovisa kreditkostnaden uttryckt som effektiv ränta. Om kontraktet saknar sådan uppgift, får h a n d r ä c k n i n g för godsets återtagande icke lämnas. Som h e r r Lindstedt framhåller i sin reservation h a r emellertid detta stadgande fått en utformning som inte är tillfredsställande, en åsikt som vi delar. H e r r Lindstedt påpekar att det inte finns garanti för att syftet med stadgandet verkligen blir tillgodosett. Som h e r r Lindstedt påpekar har detta också fått en utformning som » . . . från lagteknisk s y n p u n k t ter sig främmande för svensk civillagstiftning». Uttrycket »effektiv ränta» kan inte anses vara vedertaget i svenskt språkbruk och därför inte heller entydigt. Vi vill gärna understryka att tillämpningen av den föreslagna regeln beträffande den effektiva räntan uppenbar-

ligen kommer att leda till betydande praktiska svårigheter. Vid utarbetandet av den av utredningen föreslagna formeln h a r visserligen eftersträvats en på bekostnad av exaktheten åstadkommen förenkling, men även med denna måste det ofta bli svårt, inte minst för köparna, att bedöma olika alternativ beroende på att de försäljnings- och inköpsfaktorer som i övrigt är av betydelse ofta är i hög grad olikartade. Det förtjänar ytterligare understrykas att räntan vid avbetalningsköp ju är avsedd att inkludera täckning för de särskilda kostnader som är förenade med sådana — som ovan sagts — mycket olikartade köp. Redan härigenom kan den jämförelse som åsyftas med formeln för den effektiva räntan bli missvisande. Detta gäller också jämförelsen med den ränta som utgår vid andra former av kreditförsäljning. Det finns därför en betydande risk för att uppgiften om den effektiva räntan inte får den objektivt konsumentupplysande effekt som utredningen eftersträvar och som i och för sig skulle vara önskvärd att kunna åvägabringa. En annan svårighet föranledes av den omständigheten att det ofta måste bli svårt att fixera de kontantpriser som skulle bilda utgångspunkten för tillämpningen av formeln för den effektiva räntan. Man måste räkna med att med den betydande konkurrens och prisrörlighet som utmärker inte minst handeln med varaktiga konsumtionsvaror samt med den ökande förekomsten av

203 inbytesvaror, det i händelse av senare uppkommen tvist måste föreligga mycket olika uppfattningar om vad som vid avbetalningsköpets ingående utgjorde det kontantpris, varifrån den effektiva räntan skulle uträknas. Med hänsyn härtill anser vi att det skulle ha varit önskvärt att på ett mer ingående sätt än vad som varit möjligt för utredningen undersöka och ta ställ-

ning till de rent praktiska frågor och situationer, som måste aktualiseras vid ett förverkligande av utredningens förslag i h ä r berört hänseende. Först efter en sådan undersökning kan det vara möjligt att med större säkerhet bedöma de praktiska konsekvenserna av utredningens förslag och ta ställning till detta.

204 Särskilt yttrande

av herrar Höglund

och

Rosenquist

(angående utredningens förslag om rätt att frånträda avtal i vissa fall) Det står visserligen klart att olägenheter h a r förekommit och kan förekomma för konsumenter till följd av en alltför påträngande försäljningsteknik. Principiellt delar vi uppfattningen att dylika olägenheter bör motverkas. Vi kan jämväl biträda kommittémajoritetens förslag om lagstiftning för att komma till rätta med verkliga olägenheter. Om lagstiftningsvägen väljs, synes emellertid angeläget att densamma ej får negativa konsekvenser av icke avsedd art. Detta understryks jämväl av att de aktuella olägenheternas art och omfattning ej utretts. Försäljning i hemmen kan i vissa fall vara lämplig ur

praktisk synpunkt och bör därför ej principiellt diskrimineras. Vi vidhåller därför vår under utredningens gång framförda uppfattning att en ev. lagstiftning av föreslagen art bör begränsas till avarter av hemförsäljning och ej hämma sådan seriös aktivitet som tjänar konsumenternas bekvämlighet eller intresse i övrigt. Vi vill därför särskilt framhålla nödvändigheten av ytterligare undersökning av möjligheterna att på ett praktiskt sätt lösa ifrågavarande avvägningsproblem innan den föreslagna lagstiftningen kommer till stånd.

BILAGA 1

Konsumtiönskreditutredningens intervjuundersökning

A. Intervjuundersökningens förande och tillförlitlighet

genom-

På u p p d r a g av konsumtionskreditutredningen h a r statistiska centralbyråns utredningsinstitut utfört en intervjuundersökning rörande konsumtionskrediterna avseende år 1961. Genom denna undersökning ville man bl. a. kartlägga krediternas storlek samt deras fördelning på olika kreditformer, varuslag och hushållstyper. Vidare ville man studera allmänhetens kunskaper om konsumtionskrediterna liksom också inställningen till dessa. Undersökningens planering och genomförande h a r skett i nära samarbete mellan konsumtiönskreditutredningens arbetsgrupp och statistiska centralbyråns utredningsinstitut. Eftersom andelen inkomstenheter som under 1961 köpt någon varaktig konsumtionsvara med hjälp av kredit antogs vara liten, gjordes först en postenkät till ett större antal inkomstenheter. Med ledning av uppgifterna från postenkäten tog man sedan ut de inkomstenheter som skulle intervjuas muntligt.

Provundersökningen

I november och december 1961 genomfördes först en provundersökning, som omfattade dels en postenkät, dels besöksintervjuer. Genom provundersökningens posten-

kät ville man dels pröva om en postenkät var genomförbar, dels testa enkätformuläret samt också söka få en första bild av fördelningen av vissa variabler med tanke på den fortsatta planeringen av undersökningen. Postenkäten omfattade 514 inkomstenheter. Urvalet drogs ur 1960 års mantalslängder inom statistiska centralbyråns utredningsinstituts basurval. Efter två påminnelsebrev uppgick svarsfrekvensen för postenkäten till 83 %. En första skattning av andelen kreditköpare och andra för planeringen av huvudundersökningen betydelsefulla variabler erhölls från provundersökningens postenkät. Postenkätformuläret kunde i nästan oförändrat skick användas i huvudundersökningen. Syftet med besöksintervjuerna var att pröva frågeformuläret och speciellt att pröva ett större antal påståenden som skulle användas för att mäta attityderna till kreditköp. Besöksintervjuerna omfattade omkring 100 intervjuer. Urvalet bestod av de inkomstenheter i postenkäten som hade sin bostad i Stor-Stockholm samt ett antal icke slumpmässigt valda inkomstenheter i övriga delar av landet. Genom intervjuerna erhölls värdefulla synpunkter på frågeformuläret. Attitydfrågorna bearbetades enligt Guttman-tekniken (se avsnitt E ) . Provundersökningen gav även underlag för en kostnadskalkyl för huvudundersökningen.

206 och gifta kvinnor fick varje inkomstenhet endast en möjlighet att bli uttagen till urvalet. Vid civilståndsredovisningen utgick man från den 31 december 1961. Ett p a r som gift sig under 1961 räknades således som en inkomstenhet. Om i ett sådant fall mannen blivit uttagen i urvalet, skulle intervjun även gälla hans hustru, men om kvinnan blivit uttagen, skulle ingen intervju ske med henne. Två personer som tagit ut skilsmässa u n d e r året räknades som två självständiga inkomstenheter, och separata intervjuer genomfördes med båda.

Huvudundersökningen

Uppläggning Undersökningen genomfördes i två etapper. Först drogs ett urval på 5 509 inkomstenheter. Dessa tillfrågades i en postenkät bl. a. om de under 1961 köpt några varor för privat bruk med hjälp av någon form av kredit och om de köpt bil eller TV-apparat under 1961. Med ledning av svaren i postenkäten erhölls ett urval inkomstenheter för den a n d r a etappen som genomfördes med besöksintervjuer. Vissa grupper av inkomstenheter, t. ex. de som 1961 gjort kreditköp, överrepresenterades i urvalet. Undersökn ingsenheten utgjordes av inkomstenheten. Med inkomstenhet avses i denna undersökning dels gifta par, där mannen var född u n d e r åren 1887—1944, dels varje ej gift person (ogift, frånskild, änka/ änkling), som var född 1887—1944. Barn (inkl. adoptiv- och fosterbarn) födda 1945 eller senare, som bodde hemma under huvuddelen av 1961, räknades till föräldrarnas inkomstenhet. Urvalsenhet och urvalsram Inkomstenheten användes även som urvalsenhet. Populationen för undersökningen utgjordes sålunda av inkomstenheter med hushållsföreståndare födda 1887—1944. Antalet personer som uteslutits ur populationen på grund av ålder uppgick under den aktuella perioden till drygt 300 000.1 Populationen omfattar inte heller de ca 20 0001 enheter som immigrerat under tiden den 1 november 1960—den 31 december 1961. Som urvalsram användes mantalslängder för 1961, vilka upptar den mantalsskrivna befolkningen den 1 november 1960. Genom att man vid urvalets Uttagning förbigick personer födda efter 1944

Urvalsförfarande Urvalet drogs i två faser. Första urvalsfasen, i vilken man gjorde urvalet till postenkäten, företogs i två steg, där utredningsinstitutets basurval utgjorde det givna första steget.2 I det andra steget drogs inom basurvalets p r i m ä r a urvalsenheter ( = 70 regioner) ett systematiskt urval inkomstenheter ur mantalslängderna. Urvalsfraktionerna inom de utvalda p r i m ä r a urvalsenheterna gavs sådana värden att urvalet blev självvägt. Efter vissa korrektioner uppgick postenkätens urval till 5 369 inkomstenheter. Av dem lämnades önskade upplysningar av 4 793. Postenkätens bortfall uppgår således till 576 inkomstenheter; i detta bortfall medräknas inte boende i utlandet, avlidna, samt kvinnor som gift sig. Bortfallsprocenten i postenkäten uppgår därmed till 10,7 %. Därefter uttog man i en andra urvalsfas urvalet för intervjuundersökningen. Inkomstenheterna i postenkätens urval sorterades — med hänsyn till vissa in1 2

Befolkningsrörelsen år 1960 om Folkmängdens förändringar år 1961. För en närmare beskrivning av basurvalet se Tore Dalenius: »Sampling in Sweden», Uppsala 1957, kap. 4.

207 köps- och inkomstkarakteristika samt hushållstyp — i 20 olika strata. Vidare bildade postenkätens bortfall ytterligare ett stratum. Urvalet uttogs med högre urvalssannolikhet inom de strata som representerade gifta p a r tillhörande kategorierna »kreditköpare», »biloch TV-köpare» eller tillhörande högre inkomstklasser. Sammanlagt togs 1 063 inkomstenheter ut för intervjuundersökningen. Intervjuerna kunde genomföras med 1 033 av dessa; bortfallet uppgår h ä r således till 30 enheter eller 2,8 %.

Undersökningens genomförande De 5 509 inkomstenheter som togs ut för medverkan i postenkäten tillfrågades i januari—februari 1962 bl. a. om de under 1961 eller under åren 1957— 1960 gjort något köp av konsumtionsvara med utnyttjande av kredit. De inkomstenheter som trots påminnelsebrev inte svarade p e r post försökte man att intervjua per telefon. Intervjuerna med de inkomstenheter som tagits ut till intervjuundersökningen genomfördes av statistiska centralbyråns utredningsinstituts lokalombud (intervjuare) under tiden den 12 mars —den 14 maj 1962. De färdiga intervjuerna blev föremål för granskning och kodning, varefter relevanta data från intervjuformulären stansades på hålkort och sedan överfördes till magnetband. Elektronisk databehandling utnyttjades vid den maskinella granskningen av materialet samt för produktion av tabeller och beräkning av medelfel. Uppräkning Värdena från stickprovet h a r med tilllämpning av urvalsfraktionerna räknats upp till riksnivå. Vid uppräkningen har korrektion även skett för bortfallet separat för varje stratum.

Undersökningens tillförlitlighet

Bortfall Som redan nämnts uppgick bortfallet i intervjuundersökningen till 2,8 % av de inkomstenheter som togs ut för intervju. Följande tabell visar bortfallets fördelning på olika orsaker. Av det totala bortfallet på 30 inkomstenheter hör 19 till det stratum som består av postenkätens bortfall. Även av detta stratum kunde således intervjuer genomföras med två av tre uttagna inkomstenheter. Med hänsyn till att det faktiska bortfallet totalt endast uppgick till 2,8 % av samtliga de inkomstenheter som togs ut för intervju och att korrektion skett för bortfall inom resp. substratum, torde man kunna anta att bortfallet inte på något nämnvärt sätt h a r påverkat undersökningens resultat. Vid en intervjuundersökning h ä n d e r det att intervjupersoner av någon orsak inte besvarar enstaka frågor. Frekvensen av sådant internt bortfall är låg för alla frågor i frågeformuläret. Slumpfel Resultaten för de medelfelsberäkningar som genomförts för vissa särskilt viktiga skattningar redovisas i tabellerna

Tabell A: 1. Bortfallets storlek och orsaker Procentuell andel Orsak till bortfall

Vägran

Antal

av de för intervju av bort- uttagna fallet inkomstenheterna

14 2

47 7

1,3 0,2

1,3

2,8

Intervjupersonen ej anträffSumma

208 Tabell

A: 2. Konfidensintervall

Varor

Konsumtionsbilar, nya Konsumtionsbilar, beg f Motorcyklar, skotrar Mopeder Cyklar Båtar, utombordsmotorer TV-apparater Radioapparater, radiogrammofoner, Grammofoner, skivspelare, bandspelare Dammsugare, golvbonare Symaskiner Tvättmaskiner Kylskåp Frysboxar Möbler Mattor

för kreditköp och totalköp milj. kr.

varor,

Samtliga köp

Avvikelse i milj. kr. Totalvärde i milj. inom 67- inom 95kr. procentigt procentigt intervall intervall

Avvikelse i milj. kr. Totalvärde i milj. inom 67- inom 95kr. procentigt procentigt intervall intervall

± 87

± 174

1 402

± 158

± 316

865 20 45

± 97 ± 9 ±15 ± 5

±196 ± 18 ± 30 ± 10

1 395 65 103 48

± 122 ± 17 ± 26 ± 10

± 244 ± 34 52 20

20 247

± 10 ± 53

± 20 ± 106

77 566

± ±

23 74

± 46 ± 148

±

±

±

±

±

±

±

±

± ± ±

12 8 18

± ± ± ±

± ± ±

16 38 16

62 87 72 57 143 617 162

14 27 16 22 36 94 31

± 28 ± 54 ± 32 ± 44 ± 72 ± 188 ± 62

17 19 27 13 30 106 14

± 9 ± 4

± 8 ± 19 ± 8

Avvikelse i milj . kr.

Avbetalning . . . Delbetalning . . Kreditkorts-

varaktiga

Kreditköp (utom köp med hjälp av lån)

Tabell A: 3. Konfidensintervall för kreditbelopp fördelade på kreditformer, milj. kr.

Kreditform

av vissa

Kreditbelopp i inom 67- inom 95milj. kr. procen- procentigt tigt intervall intervall 859 415

± 75 ±159

± 150 ± 318

8 17 8

-t- 2 ± 10 ± 3

± ± ±

4 20 6

Kontokredit . . . Låneköp/köplån Lån av affärsbank eller sparbank . . . Lån av annat slag

±

±

±

±

60 Samtliga kreditköp

1 500

± 180

± 360 1

A : 2 — A : 5. D e s i f f r o r b e t r ä f f a n d e k r e ditbelopp, antalet kreditköpare etc. s o m återfinns i tabellerna analyseras närm a r e i de följande avsnitten. I vissa fall h a r s i f f r o r n a d å m o d i f i e r a t s m e d avseende p å i n k l u d e r a n d e t av p r o d u k t i o n s b i l a r , s o m m a r s t u g o r osv. D e t t a a n g e s d o c k i v a r j e e n s k i l t fall. I t a b e l l e r n a a n g e s för v a r j e s k a t t n i n g dels den i u n d e r s ö k n i n g e n skattade t o t a l e n , dels s k a t t n i n g e n a v i n t e r v a l l e t : ± en r e s p . två g å n g e r medelfelet. Det »sanna v ä r d e t » av de s k a t t a d e variablerna ligger således m e d o m k r i n g 67 r e s p . 95 % s a n n o l i k h e t i n o m t o talen ± de redovisade intervallen u n d e r förutsättning att inga mätfel eller s n e d v r i d a n d e effekter f ö r e k o m m e r i u n dersökningen.

209 Tabell A: 4. Konfidensintervall utestående skuldbelopp, milj.

Kreditform

Avbetalning... Delbetalning . . Kontokredit i matvaruaffär i annan affär eller varuhus Kreditkortskredit Låneköp/köplån Lån av affärsbank eller sparbank . . . Lån av annat slag Samtliga konsumtionskreditformer . . .

för kr.

Avvikelse i milj kr. Skuld 31/12 inom 67- inom 951961 i milj. kr. procen- procentigt tigt intervall intervall 583 256

± 56 ± 155

± 112 ± 310

±

±

±

±

±

±

±

±

±

± 140

i

± 150

± 199

± 398

1 675

Fel uppkomna vid intervjuns genomförande Vid en intervju kan fel uppstå genom att intervjupersonen lämnar felaktiga svar. Detta kan bero på missförstånd orsakade av frågornas formulering eller att intervjuaren använder fel intervjuteknik. Det kan också hända att intervjupersonen medvetet eller omedvetet inte ger korrekta svar. Frågorna i intervjuformuläret, som hade testats i provundersökningen, torde i allmänhet inte ha varit svåra att förstå för intervjupersonerna. När intervjupersonen haft märkbara svårigheter att besvara någon faktafråga, h a r han fått förklaringar av intervjuarna. De flesta intervjuarna hade erfarenhet från ett större antal intervjuundersökningar. Förutom grundutbildningen för utredningsinstitutets lokalombud hade de genomgått en speciell brevkurs för denna undersökning. Intervjuerna genomfördes som tidiga-

Tabell A: 5. Konfidensintervall för antalet kreditköpare och totala antalet inkomstenheter i olika inkomst- och likviditetsklasser Kreditköpare 1961 i 1 000-tal Inkomst och banktillgodohavanden

Inkomst 0—9 999 kr. därav med banktillg.0—500 kr. » mer än 500 kr Inkomst 10 000— 19 999 kr därav med banktillg. 0—500 kr. » mer än 500 kr Inkomst 20 000 kr. och mer därav med banktillg. 0—500 kr. » mer än 500 kr

Samtl. inkomstenhet. 1961 i 1000-tal Avvikelse

Avvikelse Totalt

inom 67procentigt intervall

inom 95procentigt intervall

Totalt

inom 67procentigt intervall

inom 95procentigt intervall

± 39

±

1 514

± 139

4 278

± 35

±

± 100

± 200

4 17

±

± Hl

± 222

± 47

±

1 420

±

± 188

± 44

±

±

± 156

4 19

±

±

± 132

± 19

±

±

±

±

±

±

±

4 17

±

±

±

± 58

± 116

3 462

Samtliga inkomsten14—

5147S0

± 158

± 316

210 re nämnts under perioden den 12 mars —den 14 maj 1962. Frågorna om köp, skulder etc. rörde förhållanden under hela 1961, och några frågor avsåg även förhållanden under åren 1957—1960. Det är uppenbart att risken för minnesfel är särskilt stor för de uppgifter som avser perioden 1957—1960 och början av 1961. Vidare är det uppenbart att gränsdragningen mellan avbetalningsköp och s. k. delbetalningsköp inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt. Denna fråga behandlas mera ingående i avsnitt tänka att några intervjupersoner med C i denna bilaga. Man kan även missavsikt låtit bli att nämna en del kreditköp eller skulder, eller också har de redovisat kreditköp som kontantköp. Hur stora de mätfel är som uppkommit vid intervjun samt på vilket sätt dessa h a r påverkat undersökningens resultat är svårt att ange. Man kan emellertid anta att minnesfel och fel orsakade av medvetet felaktiga uppgifter från intervjupersonerna kan ha påverkat undersökningens resultat. I de fall sådana fel förekommit, torde de ha lett till en underskattning av bl. a. skuldernas storlek, totala antalet köp under 1961 och antal kreditköp. Slutligen bör nämnas att vissa intervjuer genomfördes med annan person än urvalspersonen. Allmänt skulle gälla att av gifta p a r mannen intervjuades. I 5 % av fallen genomfördes intervjun i stället med hustrun. I 1 % av samtliga intervjuer skedde intervjun med en person som inte tillhörde inkomstenheten. Denna senare grupp tillfrågades dock inte om attityder, kunskaper m. m. Fel uppkomna vid bearbetningen tervjuuppgifterna

av in-

Varje intervju granskades av intervjuaren och sändes omgående till utred-

ningsinstitutet, där de omedelbart granskades och kodades. I de fall någon uppgift i en intervju var oklar inhämtades kompletterande uppgifter. Intervjuuppgifterna stansades på hålkort, varvid koder i intervjuformulären tjänade som stansningsunderlag. Hela materialet kontrollstansades. Maskinellt kontrollerades att alla inkomstenheter hade rätt antal kort av de olika typerna och att korten hade ett korrekt och fullständigt innehåll. Vidare gjordes inom ramen för det program för elektronisk databehandling som utnyttjades vid bearbetningen summeringar och räknades kvoter, inkomstenheterna delades upp i köparkategorier, uppgifterna fördes över till en ny kortmassa och inkomstenheterna gavs de vikter som tillämpades vid uppräkningen. Alla manuella bearbetningar av maskintabellerna gjordes två gånger av två personer, som arbetade oberoende av varandra, varefter resultaten kontrollästes.

Vissa definitionsproblem

I detta avsnitt behandlas innebörden av vissa variabler som ingår i undersökningen. Variabeldefinitionerna framgår vidare av resultatredovisningen. Antal

köp

Registreringen av varuinköp sker i allmänhet så att varje köpt vara redovisas för sig. Vid köp av möbler, mattor etc. räknas emellertid varje transaktion som ett köp oberoende av h u r många bord, stolar etc. som ingår i köpet. Kreditformer Med kredit förstås i detta sammanhang endast sådana betalningsformer där likviden erläggs minst en månad efter le-

211 veransen. Köp vid vilka man utnyttjat krediter med kortare löptid har således h ä r räknats som kontantköp. Kreditformerna h a r i resultatredovisningen delats upp i variibmidna krediter (avbetalnings- och delbetalningskrediter) samt i icke varubundna krediter (låneköp, köplån, kreditkort och kontokrediter, lån från företag, organisation, myndighet eller privatperson, banklån, studielån och bosättningslån). Som avbetalningskredit har räknats krediter där krediten enligt den intervjuade varit förbunden med säljarens äganderättsförbehåll. I de fall då intervjupersonen uppgett att köpet varit ett avbetalningsköp men att äganderättsförbehåll saknats, h a r köpet räknats som delbetalningsköp. Värde av

köp

Med den inköpta varans värde avses inköpspriset inkl. omsättningsskatt och ev. accis, leveransavgift, avbetalningstillägg etc. Rabatter är fråndragna. Kontant betalning och kontantinsats Med kontantbetalning avses det belopp som inkomstenheten betalat till säljaren inom en månad utan att lånefinansiering förekommit. Med kontantinsats avses summan av detta belopp och ev. inbytesvärde. Kredit- och kontantköpare Som kreditköpare räknas inkomstenheter som enligt undersökningen gjort minst ett inköp av varaktiga konsumtionsvaror med hjälp av kredit. Kreditköpare redovisas dels för 1961, dels för 1957—1960. Som kontantköpare 1961 räknas enheter som köpt varaktiga varor utan utnyttjande av kredit. Enheter som inte köpt några varaktiga varor 1961 enligt undersökningen räknas varken som kontant- eller kreditköpare 1961.

För perioden 1957—1960 kan enheter endast delas upp i kreditköpare och ej kreditköpare, varvid den senare gruppen omfattar såväl kontantköpare som icke-köpare. Inkomst under 1961 Härmed avses inkomstenhetens sammanräknade nettoinkomst under 1961 deklarerad för statlig beskattning. Socio-ekonomiska grupper Den socio-ekonomiska grupperingen har skett enligt samma principer som använts vid bearbetningen av 1960 års folkräkning. Inkomstenheter omfattande gifta par har förts till den socio-ekonomiska grupp som bestäms av mannens verksamhet. Uppdelning h a r skett i förvärvsarbetande resp. ej förvärvsarbetande; vidare h a r de förvärvsarbetande fördelats på yrken. Hänsyn har också tagits till om yrkesarbetet utförts såsom anställd, medhjälpande familjemedlem, självständig yrkesutövare eller egen företagare. Som förvärvsarbetande räknas personer som haft förvärvsarbete som huvudsaklig verksamhet under större delen av 1961. Som yrke räknas det huvudsakliga arbetet under större delen av 1961. Inställningen till konsumtionskrediterna I undersökningen ställdes en rad frågor avsedda att belysa inställningen till konsumtionskrediterna. Flertalet av dessa frågor ingår i en analys med hjälp av Guttman-tekniken. En närmare beskrivning av denna analys lämnas i avsnitt E av denna bilaga. Vid sidan av denna speciella analys ställdes också vissa frågor angående inställningen till olika kreditformer, inställningen till kredit vid inköp av olika varor samt förekomst av kreditköp i intervjupersonernas familj och bekantskapskrets.

212 Intervjuundersökningens dala rörande köpen av vissa varaktiga varor 1961 och motsvarande uppgifter enligt andra källor I följande tabell belyses hur intervjuundersökningens skattningar av totalkonsumtionen av varaktiga konsumtionsvar o r 1961 stämmer överens med andra tillgängliga beräkningar avseende detta år. De skattade totalvärdena av köpen av varaktiga konsumtionsvaror enligt intervjuundersökningen ligger, med vissa undantag, ganska väl i nivå med nationalbokföringens (NB) och Industriens Utredningsinstituts (IUI) siffror för motsvarande varugrupper. Så när som beträffande varugrupperna motorcyklar och skotrar, cyklar samt kameror, ligger institutens siffror inom ramen för intervjuundersökningens skattningar ± dubbla medelfelet. Beträffande cyklarna gäller att IUI:s skattning av institutet bedöms vara för hög, medan NB:s siffra, vilken väl överensstämmer med undersökningens uppskattning, skulle vara rimligare. För kamerornas del h a r man anledning misstänka att undersökningens uppskattning är för låg, medan den torde vara för hög för motorcyklar liksom sannolikt även för frysboxar. Intervjuundersökningens uppgifter — till skillnad från NB:s och IUI:s — inkluderar begagnade enheter, vilket för vissa varugrupper kan bidra till att förklara skillnaderna, i den mån NB:s och IUI:s skattningar ligger under intervjuundersökningens. Beträffande båtar och båtmotorer kan noteras att intervjuundersökningens uppgifter torde vara för låga trots den skenbart goda överensstämmelsen med pris- och kartellnämndens (PKN) u p p gifter (som f. ö. vad avser båtar torde vara för låga). Orsaken till detta är att vid båtförsäljning (som enligt PKN är av samma storlek som båtmotorförsälj-

ningen) handeln med begagnade objekt torde vara ansenlig. Denna försäljning ingår i princip i intervjuundersökningens men inte i PKN:s resultat. Möjligheterna att göra jämförelser rörande antalsobservationerna är färre. IUI:s skattningar ligger för grupperna motorcyklar och TV-apparater nedanför den lägre (dubbla) medelfelsgränsen. Beträffande motorcyklarna h a r redan nämnts att undersökningens uppskattning sannolikt ligger för högt, medan skillnaden för TV-apparater, som var relativt betydande även beträffande värdeobservationerna, kan bero på att IUI:s data avser leverantörsledets försäljningar och inte konsumenternas köp. Det faktum att undersökningens skattningar inbegriper begagnade artiklar kan spela en viss — ehuru sannolikt mindre betydande — roll. Emellertid utgjorde ökningen av antalet TV-licenser 1961 327 000 enheter (364 000 om ökningen räknas den 31 januari 1961—den 31 januari 1962 under förutsättning av viss eftersläpning i licensinbetalningen, vilket i allmänhet anses ge det bättre estimatet) och slutsatsen blir närmast att TV-köpen enligt intervjuundersökningen ej obetydligt överskattats — i den mån man inte kan anta att en relativt betydande andel TV-köpare underlåter inbetala licens. För frysboxarna ligger undersökningens uppskattning ganska nära Djupfrysningsbyråns uppskattning, medan däremot, som antyddes ovan, värdetalen sannolikt ligger för högt. Differensen torde förklaras av att undersökningens medelpris ligger för högt.

B. Inköp av varaktiga konsumtionsvaror och köpens finansiering Intervjuundersökningen omfattar en relativt ingående kartläggning av inköp av

213 Tabell A: 6. Hushållens

köp av vissa varaktiga

Enl. intervjuunderEnl. NB sökningen (nyinköp) (inkl. beg. varor)

Varuslag

Enl. NB (nyinköp)

Enl. IUI (nyinköp)

Bilar, nya Bilar, beg Motorcyklar, skotrar Mopeder Cyklar Båtar, utombordsmotorer.. . TV-apparater . . Badioapparater, radiogrammofoner Grammofoner, skivspelare, bandspelare 10. Dammsugare, golvbonare 11. S y m a s k i n e r . . . . 12. Tvättmaskiner . 13. Kylskåp 14. Frysboxar 15. Hushållsassisten ter 16. Pianon 17. Andra musikinstrument 18. Kameror 19. Armbandsur, fickur 20. Pälsvaror 21. Möbler 22. Mattor

4 508

4 499

1 402 1 395

9 87 42

12 82 403

65 103 48

4 85 419

77 566

59 137 84 74 85

167 117 470

596 Enl. IUI (nyinköp)

Enl. intervjuundersökningen (inkl. beg. varor)

124 288

5 76

61 121 225

77 489

438 B

62 87 72 57 143

237 119 54 82 102

47" 19 43 61 109 617 162

19 13

10 2

1961 Antal, 1 000 st.

Värde, milj. kr.

/o 119

varor

65 158 411 58 859 466

NB:s och IUI: s beräkningar är identiska så när som på att IUI antar ett något lägre medelpris per bil. Dessa data avser nya personbilar som används för ej yrkesmässig trafik. Man räknar här med olika intensitetsgrader för yrkesmässig personbilsanvändning för olika yrkesgrupper. Intervjuundersökningens data avser även personbilar använda för icke-produktionsändamål. Metoden är dock här mer schablonartad; personbilar med mindre än 50 % av körda mil i yrkesmässig trafik har medräknats. Även om man tar hänsyn till dessa faktorer, tycks nybilsköpen ha underskattats i intervjuundersökningen. Totalt inregistrerades nämligen under 1961 181 000 nya personbilar, medan intervjuundersökningens totalsiffra (dvs. inkl. investeringsbilar) är 150 000. Differensen kan sannolikt inte endast bero på att myndigheters och andra juridiska personers inköp av nya bilar ej ingår i intervjuundersökningens siffror. Inkl. konst och antikviteter. Inkl. reservdelar och underhåll. Pris- och kartellfrågor 1963: 2. Byggsatser ingår ej. Uppgifterna avser försäljningar från leverantörs- till detaljhandelsledet. Inkl. belysning och armatur. Djupfrysningsbyråns uppskattning.

214 varaktiga konsumtionsvaror. En stor del av formuläret upptas sålunda av frågor om sådana inköp, h u r finansieringen skett m. m. Vid undersökningens uppläggning utgick man ifrån att den övervägande delen av konsumtionskrediten är varubunden och att det är just varaktiga varor som oftast köps med hjälp av kredit. Dessa antaganden visade sig vara realistiska och följaktligen kan hushållens kreditbeteende och inköp av varaktiga konsumtionsvaror inte belysas oberoende av varandra. I detta kapitel redovisas undersökningens resultat beträffande inköp av varaktiga konsumtionsvaror samt köpens finansiering. Inköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror

I tabell B: 1 redovisas frekvensen och värdet av olika slags varaktiga konsumtionsvaror som inköptes under år 1961, andelen kreditköp för varje vara eller varugrupp samt genomsnittsvärdet för de på kredit eller kontant köpta varorna. Givetvis utgörs en betydande del av värdet av kontantbetalning och inbytesvärde. Vid intervjuerna inhämtades uppgifter rörande samtliga personbilar som köpts av privatpersoner. I tabellen redovisas personbilarna uppdelade i nya och begagnade bilar samt i s.k. konsumtions- och investeringsbilar. Som konsumtionsbilar räknas därvid bilar som till mer än hälften används i privat körning, som investeringsbilar räknas sådana bilar som till mer än hälften används i arbete. (Körning till och från arbetsplatsen räknas som privat körning.) Det kan nämnas att i nationalräkenskapernas konsumtionsberäkningar redovisas endast inköp av fabriksnya bilar, eftersom inköp och försäljning av begagnade vagnar inom hushållssektorn anses ungefärligen ta ut varandra. I undersökningen h a r uppgifter inhämtats både för nya och begagnade bilar.

Ytterligare bör nämnas att undersökningen endast ofullständigt täcker de varaktiga konsumtionsvaror som ingår i nationalräkenskaperna. Enligt undersökningen uppgår värdet av de varaktiga varor som inköptes under 1961, exkl. begagnade bilar och investeringsbilar, till 3 944 milj. kr., vilket kan jämföras med 5 614 milj. kr. i konsumtionsberäkningarna för samma år. Undersökningen torde dock innefatta större delen av sådana varor som brukar köpas på kredit. Värdet av de kreditköpta konsumtionsvaror som inte ingår i tabell B: 1 uppgår enligt undersökningen totalt till endast 103 milj. kr.; därav är drygt hälften köp med varubundna krediter. Utanför konsumtionsberäkningarna faller också inköp av sommarstugor. Enligt undersökningen anskaffades år 1961 ca 25 000 sommarstugor, därav drygt 60 % med hjälp av kredit i någon form. Av inköpsvärdet på sammanlagt 221 milj. kr. avsåg inte mindre än 92 % kreditköp. Av tabell B: 1 framgår att personbilarna svarar för drygt hälften av totala inköpsvärdet (kredit och kontant) för de redovisade varorna. Möbler och mattor står för 13 % av inköpsvärdet och TV-apparater för 10 %. övriga varor och varugrupper u p p n å r inte så höga värdeandelar. Högsta kreditköpsandelen (kreditköpsvärdet i procent av totala inköpsvärdet) har begagnade bilar (70 % ) . Höga kreditköpsandelar (40—50 %) har också nya bilar, tvättmaskiner, TVapparater, mopeder samt båtar. De flesta övriga grupper ligger under 30 %. Av totala antalet inköp av de varor som nämns i tabell B: 1 utgör bilköp en betydligt lägre andel än av inköpsvärdet (10 resp. ca 55 % ) . Det sammanhänger med att genomsnittsvärdet för bilar är betydligt högre än för övriga varaktiga konsumtionsvaror.

215 Tabell B: 1. Inköp

Vara eller varugrupp

Bilar, nya därav »konsumtionsbilar» 4 »investeringsbilar» 5 , Bilar, begagnade därav »konsumtionsbilar» 4 »investeringsbilar» 5 . Motorcyklar, skotrar . . Mopeder Cyklar Båtar, utombordsmotorer TV-apparater Radioapparater, radiogrammofoner, grammofoner, skivspelare,bandspelare Dammsugare, golvbonare Symaskiner Tvättmaskiner Kyl- och frysmöbler . . . . Möbler, mattor . . . . . . . . . Vissa övriga varaktiga konsumtionsvaror 3 . . . . Samtliga varor

av vissa varaktiga

Värde av köp, milj. kr.

Därav kreditköp,

konsumtionsvaror

Därav Antalet kreditköp i köp, 1 OOO-tal °/ /o

Genomsnittligt värde per köp, kr. Samtliga Kontant- Kreditköp köp 2 köp

1 807

1 402 405 1 535

42 51 69

124 26 312

42 54 63

11 279 15 527

11 540 16 538

11 055 13 621

1 395 140 65 103 48 77 566

68 80 34 44 18 42 45

288 24 61 121 225 77 489

63 67 20 34 14 21 39

4 850 6 041 1 057 852 212 999 1 158

4 137 4 067 871 731 202 733 1 065

5 323 6 709 2 027 1 084 273 1 593 1 300

62 87 72 200 779

27 22 49 28 21

237 119 54 184 1 325

20 19 48 29 10

263 763 1 334 1 087 588

238 706 1 294 1 116 517

361 864 1 295 1 075 1 008

5 884

4 635

22 Tabellerna i avsnitt B inkluderar endast sådana varor för vilka uppgifter finns om såväl totalt värde som värde av kreditköp. I avsnitt G ingår även sådana varor för vilka endast kreditköpsdata finns. Exkl. varor som köpts enbart med hjälp av icke varubunden kredit. Gruppen omfattar hushållsassistenter, kameror, armbandsur, fickur, pälsvaror och musikinstrument. Bilar som till mer än hälften används i privat körning. Bilar som till mer än hälften används i arbete.

Av a n t a l e t i n k ö p n o t e r a s d e s t ö r s t a andelarna för möbler och mattor (29 %), g r u p p e n » ö v r i g a v a r a k t i g a k o n s u m t i o n s v a r o r » (16 % ) o c h r a d i o a p p a r a t e r m . m . (12 %). T V - a p p a r a t e r s t å r l i k s o m b i l a r för c a 10 % a v i n k ö p e n , ö v r i g a v a r o r h a r l ä g r e a n d e l a r . Även andelen k r e d i t k ö p av det totala antalet k ö p ä r s ä r s k i l t h ö g för b i l a r n a — 45 % för n y a o c h 63 % f ö r b e g a g n a d e b i l a r — l i k s o m för t v ä t t m a s k i n e r (48 % ) , TV-apparater (39 %) och mopeder (34 % ) . F ö r s a m t l i g a ö v r i g a v a r o r o c h

v a r u g r u p p e r ligger andelen k r e d i t k ö p u n d e r 30 % . Undersökningens resultat tyder p å att d e t f i n n s ett s a m b a n d m e l l a n d e n k ö p ta v a r a n s p r i s o c h b e n ä g e n h e t e n att köpa p å kredit. Enligt tabell B : 1 h a r k r e d i t k ö p s a n d e l e n en t e n d e n s att stiga m e d stigande genomsnittspris i n o m var u g r u p p e n . Tabellens två sista k o l u m n e r v i s a r o c k s å att g e n o m s n i t t s v ä r d e t i f l e r a v a r u g r u p p e r ä r h ö g r e för d e k ö p som sker m e d hjälp av k r e d i t än för kontantköp. Undantagen är nya bilar,

216 kyl- och frysmöbler samt tvättmaskiner. Skillnaden är i flertalet fall av sådan omfattning att den inte kan förklaras med avbetalningstillägg. Även sommarstugor som köptes med hjälp av kredit var avsevärt dyrare än de som köptes kontant. Genomsnittspriset uppgår till ca 14 000 kr. för den förra mot endast 1 700 kr. för den senare gruppen. Av de totala inköpen — och speciellt av kreditköpen — av varaktiga konsumtionsvaror utgör bilköpen en dominerande del. Finansiering av bilköp skiljer sig från finansiering av a n d r a köp inte endast genom en hög andel kreditköp utan även genom inbytesvarans stora betydelse vid finansieringen. Vidare avser mer än två tredjedelar av bilköpen begagnade bilar, medan andelen köp av begagnad vara är relativt låg för övriga konsumtionsvaror. Dessa speciella förhållanden gör det angeläget att ägna särskild uppmärksamhet åt bilköpen.

kreditköp; samtidigt h a r de köpta bilarna delats upp i nya och begagnade samt sådana som köpts med resp. utan inbytesbil. I tabellen redovisas konsumtions- och investeringsbilarna sammanlagt. Motsvarande tabell för enbart konsumtionsbilar skiljer sig endast obetydligt från den redovisning som ges i tabellen. Av tabellen framgår att man vid omkring tre fjärdedelar av nybilsköpen lämnar äldre vagnar i byte. Motsvarande andel för köp av begagnade bilar är betydligt mindre — knappt hälften. Om köp utan inbytesbil räknas som förstagångsköp, innebär det att förstagångsköp avser begagnad bil fyra gånger oftare än ny bil. Vid inbytesköp köptes begagnade vagnar i 56 % och nya vagnar i 44 % av fallen. Totalt lämnas inbytesbil vid 55 % av samtliga bilköp. Andelen kreditköp är betydligt högre vid bilbyte än vid förstagångsköp — 68 % vid byte jämfört med 43 % vid köp utan byte. Detta gäller särskilt vid Bilköpens finansiering köp av ny bil. Vid sådana köp utan inI tabell B: 2 redovisas bilköpens probyte är inte mindre än 83 % kontantcentuella fördelning på kontant- resp. köp; av kreditköpen (17 %) finansierade// B: 2. Bilköpens finansiering 1961 med fördelning av köp i nya och begagnade samt med och utan inbytesbil. Konsumtions- och investeringsbilar Köpens procentuella fördelning i Antal köp i 1 000-tal

Nya bilar därav med inbytesbil u t a n inbytesbil Begagnade bilar därav med inbytesbil utan inbytesbil . . . . Samtliga bilar, med inbytesbil Samtliga bilar, utan inbytesbil Samtliga bilar

Köp med enbart icke varubundna krediter i % av samtliga köp

kontantköp

kreditköp

samtliga köp

110 40 312

45 83 37

55 17 63

100 100 100

8 13 6

149 163

22 51

78 49

100 100

7 6 S 7

217 ras majoriteten med hjälp av icke varub u n d n a krediter. Av köp av begagnad bil med inbyte är 78 % kreditköp, jämfört med 49 % av köp utan byte. Om man bortser från förstagångsköp av ny bil, innebär kreditköp till övervägande delen köp med hjälp av avbetalningskredit eller annan varubunden kredit. Köp som skett med hjälp av enbart icke varubundna krediter, dvs. banklån, lån från privatpersoner m. m., utgör totalt endast 7 % av samtliga köp. Som framgått av ovanstående finansieras bilköp genom kontant betalning, genom inbyte av begagnad bil (eller undantagsvis annan vara) samt genom kredit. Av tabell B: 3 framgår de olika finansieringsformernas betydelse, dels för samtliga köp, dels för köp av nya resp. begagnade bilar. Av tabellen framgår att bilköpens värde år 1961 enligt undersökningen totalt uppgick till 3 342 milj. kr.; därav avsåg drygt hälften köp av nya vagnar. Kontant betalades 1 422 milj. kr., därav 60 % vid köp av nya och 40 % vid köp av begagnade bilar. Av det totala inbytesvärdet på 1 070 milj. kr. hänför sig också större delen, 62 %, till köp av ny bil. Av den totala bilkrediten på 850 milj. kr. har däremot större delen, 66 %, tagits i samband med köp av begagnad bil. Tabell B: 3. Bilköpens finansiering 1961, milj. kr. Konsumtionsoch investeringsbilar

Kontantbetalning Inbytesvärde. . Kredit Summa

Samtliga köp

Nya bilar

Begagnade bilar

1422 1 070 850

854 662 291

568 408 559

3 342 |

1 807

1 535

I tabell B: 4 redovisas bilfinansieringen procentuellt fördelad på finansie-

ringsformerna vid kontant- och kreditköp. Bilköpen h a r därvid delats upp på nya och begagnade bilar samt efter förekomst av inbytesbil. Det kan nämnas att de relativt begränsade inbytesvärden som redovisas vid bilköp utan inbytesbil hänför sig till andra inbytesvaror än bilar, t. ex. motorcyklar. Inbytesvärdet uppgår enligt tabellen till 32 % av totalvärdet för bilköp på 3 342 milj. kr. Vid de köp där inbytesbil använts som dellikvid uppgår inbytesvärdet till 48 % av inköpssumman. Av inköpsvärdet för samtliga nya bilar utgör inbytesvärdet 37 %; motsvarande andel för begagnade bilar är 27 c/c. Skillnaden beror i hög grad på det tidigare nämnda förhållandet att andelen köp med inbyte är betydligt lägre vid köp av begagnade bilar än vid köp av nya. Om jämförelsen begränsas till köp vid vilka bytesbil lämnats, är inbytesvärdets andel av inköpssumman ungefär lika stor för begagnade som för nya bilar — 46 resp. 49 %. Den kontant betalade delen av bilköpens totalvärde uppgår enligt undersökningen till 43 %. Vid kreditköp betalas totalt sett 20 % av köpesumman kontant. Vid kreditköp utan inbytesbil är andelen 36 %, vid köp med inbytesbil endast 14 %. Det föreligger också en viss skillnad mellan nya och begagnade bilar vad beträffar den kontant betalade delens storlek. Medan vid kreditköp utan inbyte den kontant betalade delen var ungefär lika stor vid köp av såväl ny som begagnad bil, var vid köp med inbyte kontantbetalningen dubbelt så hög vid köp av ny bil som vid begagnad (19 resp. 10 %). Om kontantbetalningen och inbytesvärdet summeras till kontantandel, uppgår den enligt tabellen för kreditköpta bilar till 54 %. Kontantandelen är då högre för köp med inbytesbil — 59 % — än för köp utan inbytesbil — 38 ?é.

218 Tabell B: 4. Bilköpens värde 1961 procentuellt fördelat på kontant-, kredit- och inbytesandel. Konsumtions- och investeringsbilar Nya bilar Begagnade bilar Med Utan SamtininMed Utan Med Utan liga bytes- bytes- Samt- ininSamtininbilar bil bil liga bytes- bytes- liga bytes- bytesbil bil bil bil Samtliga köp Kontantandelen exkl. inbytesvärdet Inbytesvärdet Kreditandelen därav varubundna krediter . . . icke varubundna krediter

43 32 25

26 48 26

75 1 24

47 37 16

33 49 18

88 0 12

37 27 36

15 46 39

65 2 33

21 4

24 2

16 8

12 4

15 3

2 10

31 5

36 3

25 8

Totalt

100 Kontantköp Kontantandelen exkl. inbytesvärdet Inbytesvärdet

71 29

47 53

99 1

67 33

49 51

100 0

79 21

39 61

98 2

Totalt

100 Kreditköp Kontantandelen exkl. inbytesvärdet Inbytesvärdet Kreditandelen därav varubundna krediter . . . icke varubundna krediter

20 34 46

14 45 41

36 2 62

21 42 37

19 47 34

35 1 64

19 29 52

10 42 48

36 2 62

37 9

36 5

40 22

27 10

29 5

10 54

45 7

44 4

47 15

Totalt

100 Det kan observeras att någon skillnad mellan ny och begagnad kreditköpt bil vad avser kontantandelen endast kan förmärkas i de fall då köpet skett med inbytesbil. Kontantandelen för nya bilar som köpts utan inbytesbil uppgår sålunda till 36 %, för köp med inbytesbil till 66 %. Vid köp av begagnad bil uppgår kontantandelen totalt till 48 %. Skillnaden mellan köp med resp. utan utbytesvara är h ä r dock större än beträffande nya bilar — kontantandelen för köp med inbytesvara uppgår till 52 % jämfört med 38 % för köp utan inbytesbil. Kreditandelen uppgår totalt för alla bilköp till 25 %, vid kreditköp till 46 %. Krediterna spelar en mycket varierande roll beroende på om det är fråga om

köp av ny eller begagnad bil, förstagångsköp eller byte. Kreditandelen håller sig vid kreditköp av nya bilar vid 37 % — skillnaden mellan köp med eller utan inbyte är som synes betydande (34 resp. 64 % ) . Bortser man från de s. k. investeringsbilarna, håller sig kreditandelarna dock kring 30 %. Vid köp av begagnad bil utan inbyte uppgår kreditandelen till inte mindre än 62 %, vid inbyte till 48 %. Icke varubundna krediter har en viss betydelse vid förstagångsköp — de uppgår till 54 % av inköpsvärdet vid köp av ny bil utan inbyte. Denna höga siffra sammanhänger emellertid med att nya s. k. investeringsbilar i stor utsträckning finansieras med icke varubundna krediter. Ren-

219 Tabell B: 5. Kontant- och kreditköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror

Varor

kreditköp

samtliga köp

153 319

37 52

16 36

•

61 60 55

22 26 13

12 118

63 78

26 35

13 16 31 50 128

76 84 86 89 77

21 18 43 25 16

Därav kreditköp, milj. kr.

Kredit, milj. kr.

1 807 1 535

787 1 062

292 559

65 103 48

23 45 11

14 27 6

77 566

32 251

20 197

62 87 72 200 779

17 19 36 56 166

Cyklar Båtar, utombordsmoTV-apparater Badioapparater, radiogrammofoner, bandspelare, skivspelare m. m Dammsugare, golvbonare Symaskiner Kyl- ocb frysmöbler Möbler och m a t t o r . . Vissa andra varaktiga konsumtionsvaror 2

1 2 3

Utestående krediter 1961, 3 milj. kr.

Summa inköpsvärde, milj. kr.

Nya bilar Beg. bilar Motorcyklar, skot-

)

Kredit i procent av värdet vid

9 Samtliga varor (exkl. bilar)

2 542

22 Samtliga varor (inkl. bilar)

5 884

2 588

1 406

24 Se not 1 vid tabell B: 1. Se not 3 vid tabell B: 1. Avser köp gjorda 1961.

sar man bort dessa köp, blir motsvarande procenttal för nybilsköp utan inbyte endast 14 % och 15 % vid köp av begagnad bil utan inbyte. Vid inköp av ny bil utan inbyte innebär detta att icke varubundna krediter utgör 84 % (38 c/o exkl. s. k. investeringsbilar) av hela kreditbeloppet; för begagnade bilar är motsvarande andel 24 %.

Kontant- och kreditköp av varaktiga konsumtionsvaror

I tabell B: 5 redovisas inköps- och kreditköpsvärdet för de olika varorna och varugrupperna. Vidare redovisas kreditbeloppet samt kreditens andel av kreditköpsvärdet resp. totala inköpsvärdet

för varan eller varugruppen. Av tabellen framgår att det förutom bilar främst är TV-apparater samt möbler och mattor som står för relativt betydande kreditköpsvärden och även för icke obetydliga kreditbelopp. Kreditandelen vid inköp av TV-apparater uppgår enligt undersökningen år 1961 till närmare 200 milj. kr.; motsvarande belopp för möbler och mattor är 128 milj. kr. I övrigt står kyl- och frysmöbler för ett kreditbelopp på 50 milj. kr., medan övriga varor och varugrupper beträffande krediter ligger väsentligt under detta belopp. Kreditandelen, som vid kreditköp av bilar låg vid 46 % för samtliga bilar, ligger vid kreditköp av de övriga i tabellen redovisade varorna

220 Tabell B: 6. Kreditköp1 under 1961. Fördelning på varugrupper och kontantinsatsens procentuella andel av inköpspriset (inbytesvärdet inräknat i kontantinsatsen) Antal kreditköp i procent Varor

1 1. Bilar, nya 3 2. Bilar, beg. 3 3. Motorcyklar, skotrar, mopeder, c y k l a r . . . . 4. Båtar, utombordsmotorer 6. Radioapparater, skivspelare, bandspelare 4 7. Hushållsapparater 5 . 8. Övriga varor för hushållet 6 9. Instrument, fritidsartiklar m. m. 7 10. Övriga varor för personligt bruk 8

Summa

Genomsnittl. kontantinsats, % 2

27 5

100 100

65 50

38 13

8 3

100 100

35 20

29 21

36 16

3 1

100 100

35 20

20— —39

40— —59

60— —79

80— —99

°/

°/

0/

0/ /O

/o

/o

3 28

34 49

36 16

8 9

8 51

38 24

1 11

29 51

o% 2

1—19 /o

/o

1 2

Avser avbetalningsköp och delbetalningsköp. Aritmetiskt medium. Avrundade tal. Medelvärdena beräknade enligt förutsättning av jämn fördelning inom klasserna. 3 Exkl. investeringsbilar. 4 Inkl. tillbehör, material o. d. 5 Dammsugare, centrifuger, frysboxar, golvbonare, hushållsassistenter, kylskåp, symaskinertvättmaskiner. 6 Elektriska armaturer, hemtextilier, kaminer, linne, mattor, möbler, persienner. 7 Biltillbehör, båttillbehör, böcker, fotoutrustning, kameror, konstverk, pianon och andra musikinstrument, skrivmaskiner, sportutrustning, stickmaskiner, studiematerial, tält. 8 Armbands- eller fickur, kläder, pälsvaror, rakapparater, smycken och guldsmedsvaror, väskor och andra lädervaror än skor. genomgående högre. Eftersom större delen av varorna köpts kontant, är kreditbeloppet i procent av totala inköpsvärdet däremot relativt lågt. Kreditandelen vid kreditköp ligger mellan 80 och 90 % för symaskiner, tvättmaskiner samt kyloch frysmöbler, mellan 70 och 80 % för TV-apparater, dammsugare och golvbonare samt möbler och mattor, mellan 60 och 70 % för motorcyklar och skotrar, mopeder, båtar och utombordsmotorer, samt radioapparater, radiogrammofoner, bandspelare och skivspelare. För köp av cyklar och olika varor som sammanförts i tabellens sista varugrupp ligger kreditandelen vid kreditköp mel-

lan 50 och 60 %. För ingen av de redovisade varorna som ligger utanför det reglerade bilområdet (där lägst 40 c/o kontantbetalning gäller) h a r vid kreditköp lämnats mer än 45 % kontantbetal-

Kreditköpens fördelning på varugrupper och kontantinsatsens andel av inköpspriset I tabell B: 6 redovisas spridningen av kontantinsatsens storlek för de olika varugrupperna. Uppgifterna avser som synes antalet köp, varför man inte får någon överensstämmelse med siffrorna i tabell B: 5, som ger värdesiffrorna. Va-

221 Tabell B: 7. Kreditköp1

under

Fördelning på varor och kredittidens

1961 .

längd

Antal kreditköp i procent Varor

7—9 10—12 13—15 16—18 19— mån. mån. mån. mån. mån 10

S:a

18 15

100 100

13 13

25 46

6 10

56 19

100 100

16 13

5 4

36 10

1 8

12 39

100 100

8 13

—

1. Bilar, nya 3 2. Bilar, beg. 3 3. Motorcyklar, skotrar, mopeder, cyklar. . . . 4. Båtar, utombords-

5 4

13 7

22 13

42 55

13 4

28 22

18 3

5. TV-apparater 6. Radioapparater, skivspelare, bandspelare 4 7. Hushållsapparater 5 .. 8. Övriga varor för hushållet 6 9. Instrument, fritidsartiklar, m. m. 7 10. Övriga varor för personligt bruk 8 1

4—6 1—3 mån. 9 mån.

Genomsnittl. kredittid, mån. 2

.

Avser avbetalningsköp, delbetalningsköp, lån. Aritmetiskt medium. Avrundade tal. iMedelvärdena beräknade enligt förutsättning av jämn fördelning inom klasserna. 3 Exkl. investeringsbilar. 4 Inkl. tillbehör, material o. d. 5 Dammsugare, centrifuger, frysboxar, golvbonare, hushållsassistenter, kylskåp, symaskiner, tvättmaskiner. 6 Elektriska armaturer, hemtextilier, kaminer, linne, mattor, möbler, persienner. 7 Biltillbehör, båttillbehör, böcker, fotoutrustning, kameror, konstverk, pianon och andra musikinstrument, skrivmaskiner, sportutrustning, stickmaskiner, studiematerial, tält. 8 Armbands- eller fickur, kläder, pälsvaror, rakapparater, smycken och guldsmedsvaror, väskor och andra lädervaror än skor. 9 Kredittid kortare än en månad ingår icke i tabellen. 10 Inkl. okänd kredittid. begagnad bil — 30 % av köpen hade en rugruppsindelningen i de bägge tabellägre kontantinsats. Dels kan detta bero lerna är inte heller densamma. I tabell på att en del köp ligger nära under B: 6 har avbetalningsköp och delbetal40-procentgränsen (det finns inga uppningsköp slagits samman. Som närmare gifter h u r de 28 procentenheterna förframgår av det följande avsnittet (C) delar sig), dels är det okänt h u r stor skiljer sig kontantinsatsen inte nämndel av köpen som skett mellan hushåll. värt mellan dessa två kreditformer — sannolikt en följd av att en stor del av delbetalningsköpen egentligen borde ha Kreditköpens fördelning på varor och kreditklassificerats som avbetalningsköp. Tabell B: 6 visar att spridningen av tidens längd kontantinsatsens storlek är betydande, Tabell B: 7 h a r samma varugruppsindelning som tabell B: 6 men inkluderar dock minst för bilköp. Det kan noteras i motsats till tabell B: 6 även lån. Tabelatt den lagstadgade kontantinsatsen vid len antyder att kredittiderna i stort ligköp av bil (minst 40 % kontant) i viss ger ganska väl samlade kring ungefär mån synes ha underskridits vid köp av 2

222 13 månader. Det förhållandet att vid ca 20 c/o av bilköpen kredittiden ligger över 15 månader (den högsta lagstadgade kredittiden vid köp av normala personbilar) kan bl. a. sannolikt hänföras till försäljningar som ägt rum mellan hushåll samt till att s. k. herrgårdsvagnar, som får säljas mot 24 månaders kredit, i viss utsträckning ingår i materialet.

C.

Kreditformerna

Kommittén h a r ansett det väsentligt att få en bild av omfattningen av olika kreditformer — detta mot bakgrund av såväl deras varierande juridiska och ekonomiska karakteristika,som de olikheter som finns i fråga om marknadsförandet av olika kredittyper. Först och främst var det viktigt att kunna särskilja avbetalningsköpen enligt 1953 års avbetalningslag; denna kreditform antogs dessutom ha den största omfattningen. Kreditinstitutens direkta engagemang på konsumtionskreditområdet framgår inte av den tillgängliga statistiken, och det ansågs väsentligt att få en bild av speciellt bankernas och sparbankernas konsumtionslånegivning. Lån mellan företagen och hushållssektorn (dvs. inte reguljära avbetalningskrediter utan exempelvis ett företags lån till anställd för köp av bil för partiellt tjänstebruk, etc.) samt mellan enheter inom hushållssektorn kunde förväntas ha en viss omfattning, och de borde därför särredovisas. De nyare kreditformerna, t. ex. kreditkort, låneköp och köplån, borde bl. a. för fullständighetens skull inkluderas, även om uppgifter om dessa kreditformers totalomfattning, varufördelning etc. i viss utsträckning redan fanns att tillgå på annat håll. Likaså aktualiserades en kartläggning av köp på konto i varuhus och andra affärer, även om man

h ä r kunde förvänta sig ganska blygsamma kreditvolymer till följd av att krediter med en månads kredittid och m i n d r e ej omfattades av undersökningen. Utanför områdena för de ovan nämnda, relativt klart avgränsade, kreditformerna kunde man emellertid förvänta sig att det fanns mer »informella» former av konsumtionskredit, t. ex. i sådana fall då en vara beställes för hemsändning och den bifogade fakturan i betalningsvillkoren medger kredit, t. ex. 10 eller 30 dagars kredit med kassarabatt, tre månader netto och längre kredit mot accept; likaså kortare krediter hos säljaren utan avbetalningskontrakt etc. Även om somliga av dessa krediter, liksom en hel del kontokrediter, kunde tänkas falla utanför undersökningen till följd av att krediter med en månads löptid och mindre inte skulle undersökas, borde man söka få en bild av deras omfattning. I tabellredovisningen har dessa krediter betecknats som delbetalningskrediter. I tabellerna liksom i de siffror som i övrigt återges i detta avsnitt ingår, om inget annat sägs, samtliga personbilar (alltså även av hushåll köpta personbilar som till mer än 50 % används yrkesmässigt) som omfattades av undersökningen, totalt 150 000 nya och 312 000 begagnade (uppräknade t a l ) . En allmän reservation måste göras beträffande delbetalningskrediterna. I denna grupp torde åtskilliga reguljära avbetalningskrediter ha kommit med, varför omfattningen av denna »kreditform» torde ha blivit överskattad och avbetalningskrediterna i motsvarande mån underskattade. På detta tyder dels de relativt långa amorteringstider som noterats för vissa delbetalningskrediter, dels att de enligt intervjuundersökningen skulle vara relativt vanliga inom varugrupper där man anser sig veta att

223 Tabell C: 1. Kontantinsatser

Kreditform

och kredittider vid kreditköp 1961 (exkl. vid vissa kreditformer

sommarstugor)

Kontantinsats, % (aritm. medium)

Kredittid, månader (median)

10—12 (varav bilar 13—15, övriga varor 10—12) 7—9 (varav bilar 10—12, övriga varor 4—6) 19 och däröver (samma för bilar och övriga varor)

Delbetalning

49 Lån (banklån och andra lån). .

säljaren praktiskt taget aldrig ger eller förmedlar andra krediter än reguljära avbetalningskrediter. Vid intervjuerna särskildes avbetalningskrediter från delbetalningskrediter genom en fråga om det fanns äganderättsförbehåll eller ej. Även om intervjupersonerna i allmänhet kände till äganderättsförbehållets innebörd (se avsnitt E i denna bilaga) h a r bristande kunskap om äganderättsförbehållet förmodligen medverkat till att avbetalningskrediterna underskattats och delbetalningskrediterna överskattats. Men man torde dock i avsevärd utsträckning bland delbetalningskrediterna ha infångat sådana mer informella kredittyper som man åsyftade. Härpå tyder de genomsnittligt högre kontantinsatser och kortare kredittider som vad gäller de flesta varugrupper noteras för delbetalningskrediter jämfört med avbetalningskrediter. Se tabell C: 1. I tabell C: 2 redovisas kreditköpens värde, kreditbeloppen samt de utestående skulderna vid utgången av 1961, avseende köp 1961 och fördelade på de olika kreditformerna. Beträffande samtliga studerade variabler (värdet av kreditköp, kreditbelopp samt utestående skulder) är avbetalningskrediterna den överlägset mest omfattande kreditformen, följd av delbetalningskrediter. Därnäst kommer lån från andra än affärsbanker och sparbanker, sedan affärsoch sparbankslån, kreditkorts- och kontokredit och slutligen låneköp/köplån.

De mindre vanliga kreditformerna kreditkortskredit och låneköp/köplån torde ha underskattats; uppgifter från kreditgivarna tyder på att observationsvärdena för skuldstocken den 31 december 1961 enligt tabellen ligger mellan en tredjedel och hälften av de korrekta siffrorna. I absoluta belopp är dock felskattningarna ganska obetydliga. Möjligen föreligger underskattningar även beträffande kontokrediterna. De kreditbelopp som tagits i anspråk under 1961 (summaraden, tabell C: 2, kol. 4) uppgår till 55 % av kreditköpens värde under året (summaraden kol. 2). Krediterna finansierade således köp av nära dubbla omfattningen av krediterna. Detta förhållande kan även uttryckas som att den genomsnittliga kontantinsatsen för alla kreditköp (inkl. lån) av samtliga varaktiga konsumtionsvaror som undersökningen omfattar var 45 %. (Räknar man bort bilarna, som har speciellt höga kontantinsatser — totalt 54 % — och även väger tungt, blir kontantinsatsen i genomsnitt 24 %.) Förhållandet mellan kreditbelopp och köpens värde varierar mellan de olika kreditformerna. Lägst är den för delbetalningsköpen (ca 51 %) och högst är den för lån från affärsbank och sparbank samt för låneköp/köplån, vilket således tyder på en genomsnittligt relativt låg insats av egna medel vid de lånefinansierade köpen. (Vi h a r här bortsett från kontokredit och kredit-

224 Tabell C: 2. Kreditköp och kreditbelopp 1961 samt utestående skulder den 31 december 1961 avseende köp 1961 fördelade på kreditformer1 Värde av kreditköp

Kreditform

1 Avbetalning Delbetalning Kreditkortskredit Kontokredit Låneköp/köplån Lån av affärsbank, sparbank Lån av annat slag Summa 1

Kreditbelopp

Utestående skulder den 31/12 1961

milj. kr.

°/ /o

milj. kr.

1 680 563 9 19 12 91 274

64 21 0 1 1 3 10

923 289 8 17 8 62 154

63 19 1 1 1 4 11

525 129 16 38 3 50 107

61 15 2 4 0 6 12

2 648

1 461

milj. kr.

0/

/o

°/ /o

Se not 1, tabell B: 1. Anm.: Uppgifterna inkluderar inte sommarstugeköp.

kortskredit, där ett förhållande mellan kreditbelopp och köpvärde som närmar sig 100 % följer av dessa kreditformers konstruktion.) Om man jämför de utestående skulderna p e r den 31 december 1961 som hänför sig till kreditköpen 1961 (tabell G: 2, kol. 6) med kreditbeloppen 1961 (tabell C: 2, kol. 4) finner m a n att 59 % av samtliga krediter som utlämnats under 1961 var olikviderade vid periodens slut, vilket innebär att 41 % eller 593 milj. kr. (1 461 — 868) amorterats under årets lopp. Detta speglar de korta kredittider som genomsnittligt råder på konsumtionskreditmarknaden. Förhållandet kvarstående skuld—utlämnade krediter är olika för olika kreditformer. Högst är det för banklånens del (81 % ) , lägst för delbetalningskrediterna (45 % ) . Förklaringen kan till en del tänkas vara säsongvariationer för de varor som säljs på de olika kreditformerna, men framför allt torde skillnader i löptider spela in — banklånen h a r ju längre amorteringstid än andra konsumtionskreditformer, och delbetalningskrediterna inkluderar ju i betydande utsträckning leveranskrediter med ofta endast några månaders löptid,

vilket även framgick av tabell C: 1. Det förhållandet att de utestående skulderna för kreditkortens och kontokrediternas del i tabell C: 2 är större än kreditbeloppen 1961 beror sannolikt på mätfel — kredittiden för dessa kreditformer torde i allmänhet vara längre än ett år. De olika kreditformerna h a r varierande betydelse för olika varugrupper, men avbetalningskrediterna är genomgående de viktigaste. Näst därefter kommer i de flesta fall delbetalningskrediter, sedan bank- och andra lån, och slutligen de övriga, relativt ovanliga, kreditformerna. I tabell C: 3 redovisas kreditbeloppen vid kreditköp 1961 fördelade på kreditformer. Avbetalningsoch delbetalningskrediterna har slagits samman, liksom banklån och övriga lån. Räknat i andel av de utgivna kreditbeloppen h a r avbetalnings- och delbetalningskrediterna sammantagna den största relativa betydelsen för TV-apparater (97 % ) , gruppen motorcyklar, skotrar, mopeder och cyklar ( 9 4 % ) , instrument och fritidsartiklar ( 9 4 % ) , radioapparater (93 % ) , begagnade bilar ( 9 0 % ) , hushållsapparater ( 7 8 % ) och nya bilar (72 % ) . Allmänt gäller att de s. k. v a r u b u n d n a

225 Tabell C: 3. Kreditbelopp

vid kreditköp 1961, fördelade på kreditformer grupper, milj. kr.1

och varu-

Kreditform Varugrupp

Bilar, nya Bilar, beg Motorcyklar, skotrar, mopeder, cyklar . . . Båtar, båtmotorer . . . TV-apparater Radioapparater, skivspelare, bandspelare Hushållsapparater. . . . Möbler, mattor, övrig heminredning Instrument, fritidsartiklar Övriga varor Samtliga varor

Avbetalningsoch delbetalningskredit

Kreditkort och kontokredit

Låneköp/ köplån

211 505

Banklån och andra lån

Samtliga kreditformer

81 54

292 559

44 12 192

0 0 0

1 0 3

2 8 2

47 20 197

1 0

1 3

0 22

27 113

1 16

0 1

2 2

48 26

1 461

88 83 46 7 1 212

Se not 1, tabell B: 1. Anm.: Uppgifterna inkluderar inte sommarstugeköp. krediterna (avbetalnings- och delbetalningskredit) är den dominerande kredittypen för varor med relativt högt styckepris. Det är först när man kommer till varor av shoppingtyp (kläder, smycken, väskor e t c , ingående i gruppen »övriga varor») som andelen avbetalnings- och delbetalningsköp minskar; i stället ökar då kreditkorts- och kontokreditens andel. Banklån och andra lån uppvisar också små andelar för shoppingvarorna. Lånen har relativt sin största betydelse för båtar/båtmotorer (40 % ) , möbler och mattor ( 3 1 % ) , nya bilar ( 2 8 % ) och hushållsapparater (19 % ) . För möblernas del torde bosättningslånen h ä r spela en viss roll. Den avsevärda skillnaden mellan lånens andel för nya bilar (28 %) och för begagnade bilar (10 %) beror på banklånens stora betydelse vid finansiering av personbilar som används yrkesmässigt. Detta är vad man ä priori skulle vänta sig mot bakgrund av den större kännedomen bland före15—514780

tagarhushåll om alternativa kreditmöjligheter samt deras antagligen högre kreditvärdighet. Om man rensar siffrorna i tabell C: 3 från bilar som till mer än 50 % används yrkesmässigt, blir låneandelen för nya bilar ca 10 %. Den övervägande delen av lånen (drygt 80 %) vid köp av bil som används yrkesmässigt kommer för övrigt från andra källor än affärsbanker och sparbanker, vilket kan sammanhänga med att många personer som använder bil i yrket får lån från företaget för att finansiera denna. De mindre vanliga kreditformerna (kreditkort, kontokredit och låneköp/ köplån) h a r obetydlig omfattning inom de ovan nämnda varugrupperna. Inom gruppen övriga varor, som inkluderar varor av shoppingkaraktär, svarar emellertid kreditkort och kontokrediter för 62 % av kreditbeloppet, och inom gruppen möbler, mattor och andra heminredningsartiklar för 6 % av kreditbeloppet. Skattningarna av dessa kredit-

226 former torde emellertid vara speciellt osäkra, varför några bestämda slutsatser inte kan dras av tabellens siffror. Varugruppernas relativa betydelse är olika i de olika kreditformerna. Om man mäter i andelar av de ianspråktagna kreditbeloppen är för avbetalningskrediternas och delbetalningskrediternas del (sammantagna) den dominerande varugruppen begagnade bilar (42 %). Därefter kommer nya bilar (17 %), TV-apparater (16 % ) , hushållsapparater (7 %) och möbler (7 % ) . För lånen dominerar nya bilar (38 % ) , följda av begagnade bilar (25 % ) , hushållsa p p a r a t e r (10 %) samt båtar och båtmotorer (4 % ) . När det gäller kreditkort och kontokredit svarade gruppen övriga varor för 62 % av de inköp som registrerades i undersökningen, gruppen möbler m. m. för 31 %. Av låneköpen och köplånen svarade hushållsapparater och TV-apparater för vardera 33 %. I intervjuundersökningen ställdes frågor rörande skuldsättningen den 1 januari 1961 och utestående skulder den 31 december 1961 (avseende köp gjorda såväl u n d e r 1961 som under tidigare å r ) . Beträffande dessa skulder kom av intervjutekniska skäl någon fördelning av skuldbeloppet på olika varugrupper inte till stånd. Däremot uppdelades de på kreditformer. Vid en jämförelse mellan totalt utestående krediter den 1 januari 1961 och den 31 december 1961 kan man för vissa kreditformer notera ökningstakter som — med reservation för selektiva minnesfel —• tycks ha varit symptomatiska för utvecklingen 1961. Sålunda var ökningstakten för avbetalnings- och delbetalningskrediterna hög medan en obetydlig ökning noterades för banklån. Det senare fenomenet sammanhänger sannolikt med den kreditåtstramning som rådde under 1961, vilken i hög grad gick ut över banker-

nas direkta konsumtionskreditgivning. Som framgår av tabell C: 4 var de totalt utestående krediterna den 31 december 1961, inkl. sommarstugor 1 792 milj. kr. och exkl. sommarstugor köpta under 1961 1 600 milj. kr. Detta betyder att 732 milj. kr., dvs. 1 600 - 868 (868 är utestående krediter 31 december 1961 avseende köp av andra varaktiga konsumtionsvaror än sommarstugor under 1961; se tabell C: 2) i utestående skuld den 31 december 1961 skulle avse varor köpta under tidigare år. Med hänsyn till kredittiderna för olika varugrupper enligt intervjuundersökningen samt annat statistiskt material synes den övervägande delen av dessa 732 milj. kr., ca 600 milj. kr., avse sommarstugor. Tabell C: 4. Totala utestående konsumtionskreditskulder den 31 december 1961 delade på kreditformer

Kreditform

Utestående skulder den 31/12 1961 inkl. sommarstugeskulder milj. kr.

Avbetalning Delbetalning Kreditkortskredit Kontokredit Låneköp/köplån Lån av affärsbank, sparbank Summa

o/ /o

625 278 16 38 4

35 16 1 2 0

474 357

26 20

1 792

100 Anm.: De belopp som redovisas i tabellen avser skulder som upptagits 1961 och tidigare. Härmed skulle av de totalt utestående konsumtionskrediterna 1961 ca 800 milj. kr. falla på sommarstugor och 1 000 milj. kr. på övriga varaktiga konsumtionsvaror. Det bör observeras att betydligt högre siffror för de senare h a r redovisats i andra sammanhang (Konsumtionskrediter i Sverige, SNS 1963). Till en del tycks dock skillnaderna vara en

227 konsekvens av olika antaganden om h u r de olika kreditformerna skall fördelas på konsumtionskrediter resp. andra krediter (inkl. sommarstugekrediter). Med tanke på den höga grad av osäkerhet som således vidlåder alla försök att rensa ut skuldsättningen för sommarstugor ur intervjuundersökningens uppgifter skall inga närmare försök göras för att fördela de totalt utestående krediterna den 31 december 1961 (exkl. sommarstugor) på olika kreditformer.

D. Kreditköpens hushållstyper

förekomst

bland

olika

Man kan utgå från att hushållens kreditbeteende uppvisar samvariationer med olika sociala, ekonomiska och psykologiska variabler. Kommittén ansåg att en kartläggning av sådana samband vore av största vikt för att bedöma konsum-

tionskrediternas sociala och privatekonomiska betydelse, och en avsevärd del av intervjuundersökningen avsåg att belysa just dessa samband. Tillvägagångssättet var detta: Man registrerade ett antal »beteendevariabler» (huruvida hushåll av olika slag var kreditköpare eller kontantköpare, värde av kreditköp, kreditbelopp, amorteringar, skuldsumma, vilka kreditformer som användes, kreditvillkoren). Mot dessa variabler ställdes vissa fakta om intervjuobjektens bakgrund (inkomst, likviditet, yrkesgrupp, gift-ogift, ålder, barnförekomst) . I det följande redogörs för de resultat man kan dra av de enkla tabellsammanställningarna av beteende- resp. bakgrundsvariabler. I annat sammanhang (avsnitt F) redogörs för vad mer avancerade bearbetningsmetoder antyder om vad som bestämmer kreditbeteendet.

Tabell D: 1. Kredit- och kontantköpare samt icke-köpare fördelade på inkomst- och likviditetsklasser Procentuell fördelning på kredit-, kontant- och icke-köpare 1961 Inkomst och tillgodohavanden

Kreditköpare Samtliga 1957-1961, 0/ inkomst/o enheter

Kreditköpare

Kontantköpare

Ickeköpare

31 10

16 44

53 46

100 100

60 19

2. Inkomst 10 000—19 999 kr därav med banktillg. 0—500 kr » mer än 500 kr

49 20

29 51

22 29

100 100

68 45

3. Inkomst 20 000 kr. och mer därav med banktillg. 0—500 kr » mer än 500 kr

44 22

40 63

16 15

100 100

88 51

4. Samtliga inkomstgrupper därav med banktillg. 0—500 kr » mer än 500 kr

39 17

23 51

37 33

100 100

65 36

1 1. Inkomst 0—9 999 kr därav med banktillg. 0—500 kr » mer än 500 kr

228 I tabell D: 1 h a r några beteendevariabler grupperats mot bakgrundsvariablerna inkomst (under 1961) samt banktillgodohavande (vid slutet av 1961). Siffrorna i kol. 2 antyder att andelen kreditköpare i en inkomstklass i viss utsträckning är högre vid högre inkomstnivå. Möjligen är det så att kreditköparandelen till en början stiger med stigande inkomst för att småningom tendera att sjunka vid ytterligare högre inkomstnivåer. Den grova indelningen i inkomstskikt tillåter emellertid ingen bestämd slutsats härvidlag. Markant är h u r andelen kontantköpare (kol. 3) stiger med stigande inkomst samt — som ett resultat av kreditköps- och kontantköpsandelarnas utveckling — h u r andelen icke-köpare (kol. 4) av varaktiga konsumtionsvaror sjunker vid högre inkomst. Eller annorlunda uttryckt: andelen hushåll i ett inkomstskikt som 1961 köpt en varaktig konsumtionsvara (kontant eller på kredit) stiger vid högre inkomstnivå. I de båda lägre inkomstgrupperna är kreditköparnas relativa andel större än i den högsta inkomstgruppen, och i alla tre inkomstgrupperna är i den lägsta likviditetsgruppen kreditköparnas relativa betydelse större än kontantköparnas. Den relativt stora andelen kreditköpare i låglikvida hushåll medverkar till att andelen icke-köpare bland dessa totalt sett inte blir nämnvärt större än bland hushåll med högre likviditet. Det är på det hela taget påfallande vilken Tabell D: 2. Kreditköpare,

betydelse likviditeten h a r för den relativa förekomsten av kreditköp resp. kontantköp i alla de olika inkomstlägena; i varje inkomstgrupp är andelen kreditköpare minst dubbelt så stor i den lägre likviditetsgruppen som i den högre. Av de procenttal som redovisas i tabell D: 1 framgår även att i den lägsta inkomstgruppen såväl kreditköparsom kontantköparandelen ligger lägre än genomsnittet för hela populationen, medan icke-köparandelen ligger högre. I de båda högsta inkomstgrupperna är förhållandet det motsatta. Av kol. 6 framgår att andelen kreditköpare genomgående stiger då en längre period tas som utgångspunkt: på en fyraårsperiod nära nog fördubblas andelen kreditköpare jämfört med en ettårsperiod. Av tabell D: 2 framgår att den lägsta inkomstklassen svarar för 34 % av såväl kredit- som kontantköparna 1961, trots att klassens andel av antalet hushåll (inkomstenheter) är högre: 44 %. Klassens andel av icke-köparna är däremot betydligt högre än dess andel av hela populationen. De motsatta förhållandena gäller för de två högre inkomstgrupperna. Av kol. 3 och 6 i tabell D: 3 framgår tydligt att både kreditköpsvärdet och kreditbeloppet, då de slås ut på samtliga inkomstenheter i resp. grupp, är högre för de lägre likviditetsgrupperna inom varje inkomstklass. Detta återspeglar tydligen det ovan antydda förhållan-

kontantköpare och icke-köpare 1961 procentuellt på inkomstgrupper

Inkomstgrupp

0 _ 9 999 kr 10 000—19 999 kr 20 000 kr. och mer Samtliga inkomstgrupper

fördelade

Kreditköpare

Kontantköpare

Ickeköpare

Samtliga inkomstenheter

34 50 16

34 44 22

62 31 7

44 41 15

229 Tabell D: 3. Värde av kreditköp, kreditbelopp samt skuldbelopp 1961 fördelade på inkomsloch likviditetsklasser1

Inkomst och tillgodohavanden

Totala värdet, milj. kr.

Genomsnittliga värdet i kr. per inkomstenhet Samtliga

1 Inkomst 0—9 999 kr därav med banktillg. 0—500 kr » mer än 500 kr. Inkomst 10 000—19 999 kr. därav med banktillg. 0—500 kr. . . . » mer än 500 kr. Inkomst 20 000 kr. och mer därav med banktillg. 0—500 kr > i mer än 500 kr. Samtliga inkomstgrupper. . därav med banktillg. 0—500 kr. . . . » mer än 500 kr. 1

Genomsnittlig skuld per inkomstenhet i kr. den Genomsnittliga beloppet i kr. 31/12 1961 för kreditköp 1961 och per inkomsttidigare enhet

Kreditbelopp vid köp 1961

Kreditköp 1961

Totala kreditbeloppet, Kredit- milj. kr. Samt- Kreditköpare köpare liga 1961 1961

Samtliga Kreditinkomst- köpare enheter 1961

1 042

334 121 1313

443 159 925

1441 1 523 2 868

213 76 741

282 100 522

919 957 1 619

305 124 479

991 1 175 1487

803 510 807

1327 626 1 528

2 705 3 170 5 536

467 274 470

771 337 890

1 573 1 704 3 223

735 289 1269

1 498 1 466 4 596

311 497

2 306 1262

5 209 5 762

161 309

1 197 785

2 703 3 583

1 513 1 186

3 400 5 430

2 575

2 815

1 500

1 640

1 830

1 448 1 128

970 573

2 461 3 453

841 659

563 335

1430 2 018

588 405

1 493 2 437

Inkl. sommarstugor, men exkl. investeringsbilar.

det att andelen kreditköpare inom varje inkomstklass är betydligt större i det lägre likviditetsskiktet än i det högre. Om man däremot ser till kreditköpsvärde och kreditbelopp för de som verkligen köpt på kredit 1961 (kol. 4 resp. 7 i samma tabell), framgår att båda variablerna genomgående utvisar högre värden i de högre likviditetsskikten. Det förhåller sig tydligen så att, vid en given inkomstnivå, den relativa andelen kreditköpare visserligen är lägre vid högre likviditet, men kreditköpsvärdet och det däri ingående kreditbeloppet är då i stället desto högre vid de kreditköp som ändå förekommer i dessa högre likviditetsskikt. Bilköpen torde h ä r utöva ett icke obetydligt inflytande. Man får även hålla i minnet att inkomst och likviditet samvarierar, vilket inne-

bär att det, vid den tämligen grova uppdelningen av inkomstklasserna efter likviditet, även kan ha uppstått en differentiering efter inkomst. Det kan i detta sammanhang noteras att sparbenägenheten tycks ha ett visst samband med benägenheten att köpa på kredit. Detta framgår av tabell D:4. Som synes är kreditköpare 1961 (liksom f. ö. »icke-köpare 1961») relativt sett mest vanliga i gruppen »sparar ej regelbundet» medan kontantköpare 1961 förekommer relativt oftast i gruppen »sparar regelbundet». Sett över det längre tidsperspektivet (1957—1961) är kreditköparna dock lika vanligt förekommande i båda spargrupperna. Detta kan möjligen tolkas så att »icke köpande, regelbundet sparande personer» ofta spar till kontantinsatsen vid kredit-

230 Tabell D: 4. Kreditköpare, kontantköpare och icke-köpare under 1961 samt köpare under 1957—1961. Fördelning på sparvanor

kredit-

Antal inkomstenheter i % Sparvanor

Kreditköpare 1961

Kontantköpare 1961

Ickeköpare 1961

Samtliga inkomstenheter

Kreditköpare 1957—1961

1. Sparar regelbundet 2. Sparar ej regelbundet 3. Samtliga inkomstenheter

köp samt att »icke sparande kontantköpare» över en längre period tenderar att bli kreditköpare. I tabell D: 5 återges siffrorna för kreditköpens totala värde och de totala kreditbeloppen för varje inkomstgrupp uträknade i procent av de sammanlagda summorna för dessa båda variabler. Då de överensstämmer så när som på högst ett p a r procentenheter ges avr u n d a d e procenttal som avser båda kategorierna. (Orsaken till att de överensstämmer är att inga signifikanta skillnader i fråga om kontantinsatsandel tycks föreligga mellan olika inkomstgrupper.) Mot dessa procenttal har ställts den procentfördelning som återgavs i tabell D:2 rörande de olika inkomstgruppernas antalsmässigt relativa vikt. Som synes är skillnaden h ä r ännu större mellan den lägsta inkomstgruppens andel av hela populationen och dess andel av kreditköpsvärdet och totala kreditbeloppet än vad skillnaden var mellan dess andel av populationen och kreditköparandelen enligt den tidigare tabellen. För de högre inkomstgrupperna — speciellt för den högsta — är skillnaden också markant, fast den går naturligtvis åt andra hållet. Orsaken till skillnaden mellan tabellerna D:2 och D:5 härvidlag är det nämnda förhållandet att kreditköpsvärde och kreditbe-

lopp är betydligt mindre i de lägre inkomstskikten än i de högre. Uppgifterna om den genomsnittliga skulden enligt kol. 8 och 9 i tabell D: 3 ger i stort samma mönster som de tidigare omtalade variablerna. Det genomsnittliga skuldbeloppet stiger således med stigande inkomst. Då genomsnittsskulden räknas på samtliga inkomstenheter är den i varje inkomstgrupp störst i den lägre likviditetsklassen (kol. 8). Räknas genomsnittsskulden däremot på dem som h a r skuld (kol. 9), är denna störst i den högre likviditetsklassen i den högsta och lägsta inkomstgruppen. I inkomstgruppen 10 000—19 999 kr., är däremot skuldbeloppet ungefär lika

Tabell D: 5. Värde av kreditköp och kreditbelopp samt antalet inkomstenheter 1961 fördelade på inkomstgrupper1 Procentuell fördelning, avrundade tal

1 Inkomstgrupp

Kreditköpsvärde och kreditbelopp

Samtliga inkomstenheter

0—9 999 k r . . . 10 000—19 999 kr. . 20 000 kr. och mer .

20 50 30

45 40 15

Totalt

100 Inkl. sommarstugor, men exkl. investeringsbilar.

231 Tabell D: 6. Amorteringar

Inkomstgrupp

1961 för kreditköp inkomstgrupper1 Procentuell fördelning av amorteringar. Avrundade tal

1957—1961.

Fördelning

på

Genomsnittliga amorteringar Samtliga inkomstenheter, kr.

Kreditköpare 1957—1961, kr.

302 118 20 0— 9 999 kr.. 631 346 50 10 000—19 999 kr.. 861 523 30 20 000 kr. och mer. 560 273 100 Samtliga inkomstgrupper 1 Amorteringarna inkl. sommarstugor, men exkl. investeringsbilar. Vidare inkluderas inte amorteringar för kreditkortskredit och kontokredit. stort i de båda likviditetsskikten. Observeras bör att för kol. 9 h a r de olika värdena räknats ut som kvoten mellan skuldbeloppet för resp. inkomst- och likviditetsgrupp, och antalet kreditköpare 1961 inom denna klass, ett förfarande som kanske inte ger det alldeles rätta uttrycket för skuldsättningen vid utgången av 1961 för dem som h a r konsumtionskreditskuld. I tabell D:6 ges en bild dels av de totala amorteringarna per inkomstklass (procentfördelade), dels av genomsnittliga amorteringsbördan per hushåll fördelade på inkomstgrupper samt motsvarande för kreditköpare 1957—1961. Den första sifferkolumnen ger samma relativa betydelse för varje inkomstgrupp beträffande totala amorteringarna som tabell D:5 gav för värde av kreditköp resp. ianspråktaget kreditbelopp. De båda andra kolumnerna antyder att amorteringarna stiger med stigande inkomst. Den sista kolumnen avser att ge en bild av amorteringsbördan för de hushåll som verkligen gjort amorteringar under 1961. I tabell D:7 h a r inkomstenheternas ålder och familjeställning relaterats till förekomst av kreditköp samt den genomsnittliga skuldsättningen per inkomstenhet. En rangordning av de sex undergrupperna i tabellen efter princi-

pen om fallande köparandel (kredit- + kontantköpare) ger samma resultat som en klassning efter fallande kreditköparandel (kol. 2 ) : 1. gifta inkomstenheter yngre än 45 år med barn yngre än 17 år 2. gifta inkomstenheter äldre än 45 år med barn yngre än 17 år 3. gifta inkomstenheter yngre än 45 år utan barn yngre än 17 år 4. ogifta inkomstenheter yngre än 45 år 5. gifta inkomstenheter äldre än 45 år utan barn yngre än 17 år 6. ogifta inkomstenheter äldre än 45 år. Sannolikheten att en inkomstenhet under ett år skall såväl köpa en eller flera varaktiga konsumtionsvaror över huvud taget, liksom att han skall vara kreditköpare ökar alltså: a) om det finns minderåriga barn, b) om vederbörande är gift och c) ju yngre vederbörande är. Att yngre familjer med barn är den grupp som i det relativt sett flesta antalet fall är kreditköpare säger emellertid ingenting om kreditköpens relativa betydelse värdemässigt inom denna grupp eller inom den del av denna grupp som är kreditköpare. Utredningens material h a r inte bearbetats så att sådana upplysningar föreligger.

232 Tabell

D: 7. Kredit-

och konsumtionskredilskuld1 familjeställning

och kontantköpare och

Fördelning 1961 på Ålder och familjeställning

Kredit- Kontant köpare köpare

Ickeköpare

fördelade

på ålder

Kredit- Genomsnittlig köpare skuld i kr. Samtliga 1957— per inkomstinkomst —1961. enhet den enheter 31/12 1961 3 /o 6

1. Gifta under 45 år 2 därav med barn under 17 år . . utan barn under 17 å r . .

1 186

44 34

49 44

7 22

100 100

69 72

1 211 1 079

2. Gifta 45 år och äldre 2 . därav med barn under 17 år. utan barn under 17 år.

37 16

55 43

9 41

100 100

64 33

565 168

3. Summa gifta.

4. Ej gifta därav under 45 å r . . . 45 år och äldre,

30 6

30 31

40 63

100 100

58 17

333 105

35 16

38 40

27 43

100 100

63 33

699 226

5. Samtliga inkomstenheter, därav under 45 år 45 år och äldre 1

Inkl. sommarstugor, men exkl. investeringsbilar. Mannens ålder. 3 Avser skuld för köp 1961 och tidigare. 2

Av t a b e l l D : 7, k o l . 6, f r a m g å r att för d e n l ä n g r e p e r i o d e n b l i r i s a m t l i g a grupper andelen kreditköpare större. Skillnaden ä r olika stor i olika grupper, och den ovan anförda ordningsföljden b l i r d å o c k s å n å g o t a n n o r l u n d a . E n viss m o d i f i k a t i o n av ordningsföljd e n g e r o c k s å e n o r d n i n g efter » G e n o m snittlig s k u l d » ; i h u v u d d r a g får m a n d o c k ä v e n h ä r s a m m a b i l d s o m v i d en k l a s s n i n g efter k r e d i t k ö p a r a n d e l enligt ovan. I t a b e l l D : 8 å t e r f i n n s en s a m m a n s t ä l l ning av vissa beteendevariabler (kredit-, k o n t a n t - o c h i c k e - k ö p a r e 1 9 6 1 , k r e d i t k ö p a r e 1 9 5 7 — 1 9 6 1 s a m t s k u l d 31/12 1961) m e d a v s e e n d e p å s o c i o - e k o n o m i s ka grupper. Jordbruksföretagarna uppvisar en m y c k e t låg k r e d i t k ö p s a n d e l

( k o l . 2) o c h en m e r ä n g e n o m s n i t t l i g t h ö g k o n t a n t k ö p s a n d e l ( k o l . 3 ) . Man k a n d ä r v i d j ä m f ö r a s i f f r o r n a för g r u p p e n arbetare, som u p p v i s a r ett m o t s a t t mönster. Inkomstvariabeln kan givetvis spela in, men d e n n a p å v e r k a n kan inte belysas här. F ö r jordbrukare och övriga företagare gäller vidare att det är s v å r t att s ä r s k i l j a h u s h å l l e t s t i l l g å n g a r och skulder från den b e d r i v n a rörels e n s . De ej f ö r v ä r v s a r b e t a n d e u p p v i s a r o c k s å låg k r e d i t k ö p a r a n d e l , m e n d e t faktum att andelen icke-köpare h ä r är s p e c i e l l t s t o r g ö r d e t s a n n o l i k t a t t åld e r n spelar i n ; en icke oväsentlig del av d e n n a g r u p p består av p e n s i o n ä r e r och studerande, som endast i relativt mindre utsträckning köper varaktiga konsumtionsvaror. Siffrorna i tabell

233 Tabell D: 8. Kredit- och kontantköpare samt konsumtionskreditskuld ekonomiska grupper

fördelade på socio-

Procentuell fördelning på kredit-, kontant- och icke-köpare 1961 Socio-ekonomiska grupper Kredit- Kontant- Ickeköpare köpare köpare

1 Kredit- Genomsnittlig köpare skuld i kr. 1957— per inkomstSamtliga —1961, enhet den inkomst°/ 31/12 1961 1 /o enheter

1. Företagare inom jordbruk, skogsbruk och fiske

2. Övriga företagare, anställda företagsledare och personer med fria yrken

3. övriga tjänstemän

4. Arbetare

5. Samtliga förvärvsarbetande

6. Ej förvärvsarbetande

7. Samtliga grupper

484 Avser skuld för köp 1961 och tidigare.

D: 8, kol. 6, över kreditköparandelen under en längre period ger ungefär samma mönster som motsvarande uppgifter för 1961. Skillnaden mellan arbetare resp. de två företagargrupperna är således fortfarande påtaglig (även om ordningsföljden mellan de båda företagargrupperna blivit den omvända). Tydlig är också skillnaden mellan förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande. Siffrorna i kol. 7 över den genomsnittliga skuldsättningen kan synas ge belägg för att inkomstskillnaderna spelar in: de högsta skuldsiffrorna noteras för grupperna övriga tjänstemän och övriga företagare, medan arbetargruppen kommer som trea trots att denna grupp uppvisar den högsta kreditköparfrekvensen. Lantbrukarnas låga skuldsiffra »stämmer» med deras låga kreditköpsfrekvens, och avsevärd skillnad föreligger även mellan de genomsnittliga skuldbeloppen för samtliga för-

värvsarbetande resp. ej förvärvsarbetande. Svaren på de frågor som avsåg att belysa de olika kreditformernas förekomst i olika hushållstyper har endast bearbetats vad gäller inkomst- och likviditetsvariablerna. Resultaten är tämligen osäkra, men materialet antyder att avbetalningskreditens vanlighet först ökar med stigande inkomst för att småningom avta, medan delbetalningskrediterna är ungefär lika vanliga i den högsta och den lägsta inkomstgruppen men förekommer mera sällan i den mellersta inkomstgruppen. Förekomst av kreditkorts- och kontokredit h a r endast noterats för de två högsta inkomstgrupperna; banklån och andra lån är relativt sett också vanligare i de högre inkomstgrupperna. Över lag gäller för alla kreditformer att de inom varje inkomstgrupp är vanligare i det lägre likviditetsskiktet än i det högre. Tydligen är också användandet av kredit i de högre inkomstgrupperna mera mångsidigt:

234 Tabell

D: 9. Genomsnittlig Inkomst

konsumtionskreditskuld AvbetalDelning betalning

i kronor

den 31 december

19611 Kreditkort och kontokredit

Banklån

Lån av annat slag

Samtliga kreditformer

0— 9 999 kr. 10 000— 19 999 kr 20 000 kr. och mer

92 219 254

19 29 352

6 16 40

61 120 379

36 95 244

214 479 1 269

Samtliga inkomstgrupper.

484 Inkl. sommarstugor, men exkl. investeringsbilar. Beloppen avser skuld för köp 1961 och tidigare. kreditköpare i den högsta inkomstgruppen h a r u n d e r året i flera fall använt sig av fler kreditformer än vad fallet är i den lägsta inkomstgruppen. Det bör noteras att de gjorda observationerna avser inkomstenheter som gjort köp med resp. kreditform 1961 i procent av totala antalet kreditköpare 1961 inom resp. inkomst- och likviditetsgrupp. Men man får praktiskt taget samma rangordning, om inkomstenheter som gjort köp med resp. kreditform 1961 sätts i procent av totala antalet inkomstenheter inom resp. inkomst- och likviditets grupp. Data över skuldsättningen p e r hushåll fördelad på olika kreditformer och inkomstgrupper ger också vissa intressanta upplysningar. Av tabell D:9 framgår sålunda att i den lägsta inkomstgruppen avbetalningsskulderna står för det största skuldbeloppet, medan banklånen genomsnittligt dominerar i den högsta inkomstgruppen. I den högsta inkomstgruppen är den genomsnittliga avbetalningsskulden knappt tre gånger så stor som i den lägsta inkomstgruppen, medan den genomsnittliga bankskulden är drygt sex gånger större. I den högsta inkomstgruppen är även den genomsnittliga delbetalningsskulden stor — större än avbetalningsskulden. I undersökningen ingick också frågor som avsåg att belysa huruvida de tilllämpade kreditvillkoren var olika i oli-

ka typer av hushåll. (Fördelning av hushållen h a r gjorts på inkomst och likviditet.) För avbetalningskrediternas del kan ingen sådan skillnad konstateras för vare sig genomsnittlig kontantinsats eller kredittid (dock är kredittiden i den högsta inkomstgruppen längre än i de båda a n d r a ) , liksom inte heller för löptiden på de banklån och andra lån som hushållen upptog 1961. Vad gäller delbetalningskrediterna tycks dock kontantinsatsen bli lägre och kredittiderna längre vid högre inkomster. Högre likviditet tenderar också att sänka kontantinsatsandelen för delbetalningskrediternas del.

E. Allmänhetens inställning till och kunskaper om konsumtionskrediter I intervjuundersökningen behandlades inte bara konsumenternas faktiska beteende i frågan om kreditköp/kontantköp. Man ställde också vissa frågor för att belysa attityderna hos allmänheten till konsumtionskrediterna och hushållens faktiska kännedom om och erfarenheter av dessa. Det var främst tre problemområden som kommittén ville ha belysta : För det första ville man ha klarlagt om det existerar olika slag av inställningar till konsumtionskrediterna (olika attityddimensioner). Intervjupersonerna fick därför ta ställning till ett

235 antal påståenden som sedan analyserades enligt Guttmans skalteknik. En redogörelse för metoden och analysens resultat återfinns i det följande. Vidare ville man från kommitténs sida gärna ha svar på frågan om det finns skilda inställningar till olika former av konsumtionskrediter eller till krediternas användande för olika ändamål. För det tredje slutligen ville man kartlägga hushållens kunskaper om och erfarenheter av kreditformer och -kostnader.

Inställningen till konsumtionskrediterna

Att mäta olika attityddimensioner Den ovan nämnda Guttman-tekniken går i korthet ut på att man låter intervjupersonen ta ställning till ett antal påståenden kring en viss företeelse. Man antar, att attityden h a r flera dimensioner, dvs. är olika från olika synpunkter eller i skilda situationer. För varje dimension ges ett antal påståenden, som intervjupersonen får ta ställning till. Därefter prövar man statistiskt om svarsmönstret är sådant att man kan skilja mellan de olika antagna attityddimensionerna. Sedan väljer man ut de påståenden som skall användas (dvs. resp. skalbar dimension) för att mäta resp. inställning. Intervjupersonernas svar på attitydpåståendena poängsätts och den sammanlagda poängsumman för påståendena beräknas. Förhållandet mellan den poängsumma som en intervjuperson u p p n å r och de övriga intervjupersonernas poängsumma visar hur positiv resp. negativ intervjupersonen är i förhållande till övriga intervjupersoner. I konsumtionskreditundersökningens provundersökning prövades åtta hypotetiska dimensioner av attityden till avbetalningsköp.

Dessa åtta dimensioner prövades med hjälp av sammanlagt 45 påståenden. Påståendena var försedda med fem fasta svarsalternativ, som intervjupersonerna hade att välja mellan, nämligen: instämmer i hög grad, instämmer, tveksamt (eller vet ej), instämmer inte samt instämmer absolut inte. Intervjuarna var instruerade att läsa upp påståendena ordagrant, och utan kommentarer. Genom bearbetningen av provundersökningen och ytterligare bearbetning vid huvudundersökningen fann man att fyra dimensioner kunde vara relevanta för vidare studier. Man kunde nämligen iaktta att svaren på de medtagna påståendena inom dessa dimensioner visade bestämda mönster. Påståendena, som även illustrerar innehållet för varje dimension, redovisas i det följande. Dimension 1 — attityden från prestigesynpunkt: Det är inte trevligt om ens vänner får veta att man köper på avbetalning. Det är obehagligt att förhandla med en försäljare om man skall köpa på avbetalning. Folk med ordnad ekonomi köper inte på avbetalning. Avbetalningsköp påverkar ens anseende i ofördelaktig riktning. Dimension 2 — attityden tionssynpunkt:

från

konsum-

Avbetalningshandeln är bra därför att man kan köpa större saker än vad man skulle ha råd att köpa kontant. Avbetalningshandeln är bra därför att man får vad man behöver på en gång. Man skall köpa en vara n ä r man h a r lust att köpa den, även om man för tillfället inte kan betala kontant. Avbetalningshandeln gör att folk köper varor som de egentligen inte h a r råd till.

236 Avbetalningsköp möjliggör en jämnare fördelning av utgifterna. Dimension 3 — attityden med tanke på allmänna ekonomiska värderingar: Folk h a r svårt att få en ordnad ekonomi om de köper på avbetalning. Det är oansvarigt att köpa en vara på avbetalning, som man inte har pengar till. De som köper på avbetalning får försämrad ekonomi. Dimension 4 — attityden sparsynpunkt:

från

Avbetalningshandeln frestar till ökade inköp och h i n d r a r därför folk från att spara. Det är bättre att köpa en vara på avbetalning än att spara till den. Folk som köper på avbetalning har svårt att få ett sparkapital. Avbetalningshandeln gör att i längden blir ens sparande mindre. Tabell E: 1. Attityder

Dessa dimensioner (skalor) visade inbördes så stark statistisk korrelation att betydande element tycks vara gemensamma för dem. Man h a r därför även beräknat en total poängsumma för varje individ, som uttrycker dennes genomsnittliga inställning till konsumtionskrediterna — en allmän attitydskala.

Resultaten från skalanalysen I tabellerna E : 1—E: 3 redovisas attityder för vissa grupper av inkomstenheter. Tabell E : 1 återger en sammanställning av attityddimensionerna med inkomstenheterna fördelade på yrkesgrupper. Attitydpoängen enligt den allmänna attitydskalan skiljer sig inte nämnvärt de olika yrkesgrupperna emellan, med det undantaget att jordbrukargruppen har en avsevärt lägre andel som är positiva till kreditköp än övriga. I detta sammanhang erinras om att jordbrukarnas kreditköpsbenägenhet

enligt olika attityddimensioner och allmän altitydskala. ning på socio-ekonomiska grupper

Fördel-

Procentuell andel inkomstenheter med positiv attityd. Standardvägda procentvärden 1 Attityddimensioner Socio-ekonomiska grupper

1 Företagare inom jordbruk,

Konsumtionssynpunkt

Allmänna ekonomiska värderingar

Spårsynpunkt

6 Allmän attitydskala

skogsbruk 24

33 Övriga företagare, anställda företagsledare och personer med fria yrken . . . Övriga tjänstemän Arbetare

64 48 49

48 47 54

55 48 48

52 37 54

57 47 53

Samtliga förvärvsarbetande

49 Ej förvärvsarbetande

50 Samtliga inkomstenheter 1

Prestigesynpunkt

Av samtliga inkomstenheter har de 50 % mest positiva räknats som positiva. Men eftersom gränsen inte kunnat dras exakt vid 50 %, har de erhållna värdena standardvägts till 50 %.

237 Tabell E: 2. Attityder enligt olika attityddimensioner och allmän attitydskala. Fördelning på inkomst under 1961 och banktillgodohavanden den 31 december 1961 Procentuell andel inkomstenheter med positiv attityd. Standardvägda procentvärden 1 Attityddimensioner Inkomst och banktillgodohavanden KonsumPrestigetionssynpunkt synpunkt 1 Inkomst 0 9 999 kr därav med hanktille 0 500 kr Inkomst 10 000 19 999 kr därav med banktillg 0 500 kr Inkomst 20 000 kr och mer därav med banktill 0 0 500 kr

därav med banktillg 0

500 kr

Allmänna ekonomiska värderingar

Sparsynpunkt

Allmän attitydskala

57 40 47

67 41 50

56 48 49

59 43 53

53 45 53

56 41 61

65 39 39

54 44 49

70 40 39

64 44 45

67 59

67 29

61 45

50 36

62 38

57 44

66 38

56 46

63 40

59 43

Av samtliga inkomstenheter har de 50 % mest positiva räknats som positiva. Men eftersom gränsen inte kunnat dras exakt vid 50 %, har de erhållna värdena standardvägts till 50 %. enligt avsnitt D ävenledes var mycket låg; man kan således h ä r konstatera en samvariation. Jordbrukarnas inställning varierar relativt starkt mellan de olika attityddimensionerna. Av de olika attityddimensionerna uppvisar prestigesynpunkten den största spännvidden mellan den mest resp. minst positiva gruppens poäng (övriga företagare resp. j o r d b r u k a r e ) . Slutligen bör observeras den genomgående något högre värderingen av kreditköp hos gruppen ej förvärvsarbetande i förhållande till gruppen förvärvsarbetande. Tabell E: 2 i vilken inkomstenheterna uppdelas efter inkomstens och banktillgodohavandenas storlek, visar bl. a. att likviditetsställningen h a r ett starkt samband med attityderna till kreditköp,

på så sätt att mer positiva attitydvärden registrerats i lägre likviditetsklasser. Andra bearbetningar (se avsnitt D) visar att lägre likviditet också h a r samband med högre andel kreditköp. Av tabellen framgår också att den totala attitydpoängen är högst i den mellersta inkomstklassen. En positiv syn p å krediterna från prestigesynpunkt är vanligast i högsta inkomstklassen, medan inställningen till krediterna från konsumtionssynpunkt varierar på motsatt sätt med inkomsten. Det kan också konstateras att skillnaderna i inställningen till kreditköpen mellan de två likviditetsklasserna genomgående tycks vara särskilt stora inom konsumtionsoch spardimensionerna. na

I tabell E: 3 återges inkomstenheterfördelade efter sammanlagd atti-

238 Tabell E: 3. Förekomst av kreditköp hos anhöriga, vänner m. m. till intervjuade mtd positiv resp. negativ attityd Index 1 för kreditköpsbenägenhet hos

Attityder enligt allmänna attitydskalan

föräldrar

syskon eller släktingar

arbetskamrater

vänner och bekanta

138 65

131 66

117 83

103 97

100 Positiv attityd Negativ attityd Samtliga inkomstenheter

Index avser antal inkomstenheter i procent vilkas resp. referensgrupp uppgivils ha g köp på avbetalning. tydpoäng och svaren beträffande föräldrars, syskons och andra bekantas kreditköpsvanor. Bland dem som har en positiv attityd till konsumtionskrediterna är det betydligt vanligare att föräldrar har utnyttjat krediter än bland dem som har en negativ. En liknande skillnad mellan de positiva och negativa föreligger beträffande erfarenheter bland syskon och släktingar och (dock mindre markant) arbetskamrater. Det nära sambandet mellan attityder till krediter och det faktiska kreditköpsbeteendet framgår klart om man jämför tabell E : 3 med tabell E : 4, där kreditköpsbeteendet hos intervjupersonen ställts mot kreditköpsbeteendet hos föräldrar, syskon eller släktingar och arbetskamrater. Som synes är kreditköp bland de intervjupersoner vilkas referensgrupper köpt på avbetalning praktiskt taget helt förenat med en positiv inställning till krediter.

Inställningen till olika användningssätt I följande tabell (E: 5) redovisas svaren på frågor om vilka varor som de intervjuade ansåg vara befogat att köpa på kredit. För jämförelsens skull redovisas även andelen kreditköpare för varje vara 1961 enligt intervjuundersökningen. Tabell E: o. Inställning till kreditköp av olika varor samt kreditutnyttjande 1961 Procentuell andel intervjuade som Vara

»anser det riktigt» att köpa på kredit

under 1961 utnyttjat kredit

71 49 44 43 33

12 57 20 26 39

Möbler Privatbil Dammsugare. . Frysbox TV-apparat . . . Vinterrock, kappa

21 Tabell E: 4. Kreditköpare och ej kreditköpare under 1957—1961, vilkas köpt något på avbetalning

referensgrupper

Index 1 för kreditköpsbenägenhet hos Kreditköpare/ej kreditköpare

Kreditköpare Ej kreditköpare Samtliga inkomstenheter 1

föräldrar

syskon eller släktingar

arbetskamrater

141 62

137 63

129 67

100 Index avser antalet inkomstenheter i procent vilkas resp. referensgrupp uppgivits ha gjort köp på avbetalning.

239 Tabell E: G. Förhållandet

inbördes mellan inställning till köp på avbetalning av vissa varor för privat bruk, relativa tal Antal inkomstenheter i procent, som även anser det riktigt köpa nedanstående varor på avbetalning

Inkomstenheter som anser det riktigt att köpa nedanstående varor på avbetalning

Bil

1 1 Bil 3 TV-apparat 6. Vinterrock eller kappa

Möbler

TVapparat

Frysbox

Dammsugare

Vinterrock eller kappa

100 57 68 64 50 48

83 100 88 86 86 87

46 41 100 62 51 44

56 52 79 100 57 50

45 54 68 58 100 81

21 25 27 24 38 100

Nära tre fjärdedelar av de tillfrågade ansåg alltså det vara riktigt att köpa möbler på kredit mot endast en femtedel för vinterrock eller kappa. Även de som anser det riktigt att köpa bil, dammsugare eller frysbox på kredit är relativt många. Som framgår av tabellen föreligger det stora skillnader mellan attityderna och det faktiska beteendet. Här måste man dock beakta att köparna för varje vara utgör endast en del av samtliga som redovisat attityder och att attityderna hos köpargrupperma inte finns särredovisade. I tabell E : 6 har materialet uppdelats för att belysa den relativa inställningen till avbetalningsköp av de varor som nämndes i föregående tabell. Som synes har samtliga inkomstenheter som ansett det vara riktigt att köpa varorna 1, 3—6 på avbetalning, till ca 85 % också ansett det riktigt att köpa möbler på avbetalning. — Motsvarande procenttal för övriga varor är betydligt lägre och tycks inte följa någon bestämd rangordning. Det kan emellertid observeras att bland dem som ansåg det vara riktigt att köpa möbler på avbetalning var det relativt få som också ansåg det riktigt att köpa andra varor på avbetalning. Mätt på detta sätt var det framför allt

avbetalningsköpare av TV-apparater som var allmänt sett gynnsamt inställda till avbetalningsfinansiering vid köp av de h ä r upptagna varorna. Kunskap om och inställning till vissa kreditformer

Hushållens kunskaper om konsumtionskrediterna undersöktes också. I intervjuformuläret ingick frågor som avsåg att belysa kunskaperna beträffande avbetalningskredit, låneköp/köplån och kreditkort. Kunskapsfrågorna ställdes i form av ett antal påståenden av vilka de intervjuade fick välja de rätta. Resultaten redovisas i tabell E: 7. Tabell

E: 7. Kunskap

om kreditformer

Kunskap om

Procentuell andel korrekta svar

avbetalningskreditens allmän93 avbetalningskredit, förbudet för köpare att utan säljares medgivande få sälja en ännu ej helt avbetalad v a r a . . . . avbetalningskredit, äganderättsförbehållets innebörd.. avbetalningskredit, kostnaden,

låneköp/köplån, innebörd . . . kreditkortssystem, innebörd .

39 33 35 75

240 Tabell E: 8. Kunskap

om och inställning

till

kreditformer

Procentuell andel intervjuade som gillar Kunskap om kreditformerna

Har kunskap Har ej kunskap Samtliga inkomstenheter

avbetalningskredit

bankkredit

53 31 51

Av tabellen framgår att avbetalningskreditens innebörd var klar för den övervägande delen av de intervjuade, medan låneköp/köplån och kreditkortssystem var relativt okända. Detta förhållande markeras även genom att andelen intervjupersoner som inte känt till kreditformerna eller inte kunnat välja svar uppgår till 56 resp. 49 %. Direkt felaktiga svar förekommer således inte särskilt ofta. Som framgår av tabellen ställdes beträffande avbetalningskrediterna även kompletterande frågor om rätten att sälja en vara som köpts på avbetalning innan krediten avvecklats, äganderättsförbehållets innebörd samt kreditkostnaderna. Andelen rätta svar är höga för de båda första frågorna, och beträffande kreditkostnaderna h a r 39 % valt rätt svarsalternativ. Frågan gällde avbetalningstilläggets storlek i kronor vid köp av TV-apparat. Inte mindre än 44 % av de intervjuade trodde att tilllägget var högre än det rätta svaret, endast 8 7o gissade på ett för lågt avbetalningstillägg. På frågan om bankräntans storlek hade en tiondel av de intervjuade inte kunnat svara, 14 % gissade på en för hög och endast 2 % på en för låg ränta. Ingen fråga ställdes beträffande kännedomen om bankkrediter; man utgick här ifrån att alla visste att det finns bankkrediter. Tabell E : 8 belyser sambandet mellan kunskaper och attityder till olika

låneköp/ köplån

kreditkort

53 14

33 14

kreditformer. Vad attityderna beträffar räknades i bearbetningen såväl de personer som påstod sig »gilla» som de som sade sig både »gilla och ogilla» kreditformerna som positiva. Som synes finns det en ganska klar skillnad i inställningen till i varje fall tabellens två första kreditformer resp. de två sista. Vidare finns det ett ganska påtagligt samband mellan kunskap och gillande i den meningen att personer som har kunskap om en kreditform är positivare till denna än de som saknar sådan kunskap. Att avbetalningskrediter och bankkrediter i större utsträckning »gillas» än låneköp/köplån och kreditkort sammanhänger således åtminstone delvis med att de förstnämnda kreditformerna är mera kända än de sistnämnda. I tabell E : 9 h a r materialet bearbetats så att sambandet mellan inställningarna till de olika kreditformerna kan belysas. Av tabellen framgår att de som gillar kreditkort och låneköp/köplån även gillar andra finansieringsformer. De som gillar avbetalningsköp gillar också banklån och vice versa. Däremot är tydligen de som gillar dessa två kreditformer i tämligen stor utsträckning kritiskt inställda till de övriga två kreditformerna. Med den höga samvariation mellan gillande och kunskap som förut påtalades skulle detta resultat möjligen kunna tolkas så att de personer som känner till kreditkort och låneköp/köplån även känner till de andra

241 Tabell E: 9. Förhållandet

inbördes mellan inställning till kreditkortskredit, köplån, banklån och avbetalning

låneköp/

Procentuell andel jnkomstenheter som även gillar Inkomstenheter som gillar

kreditkortskredit

låneköp/ köplån

avbetalning

banklån

100 48 29 29

62 100 36 39

72 70 100 72

65 66 64 100

Kreditkortskredit Låneköp/köplån. . Avbetalning Banklån

kreditformerna, medan kunskap om dessa två kreditformer i mindre utsträckning förekommer bland dem som känner till banklån resp. avbetalningskredit.

Erfarenheter av kreditköp De intervjuade ställdes också inför frågan huruvida de hade några erfarenheter av kreditköp och om de *f så fall Tabell E: 10. Erfarenheter

av

kreditköp

Procentuell andel inkomstenheter

Slag av erfarenheter

33 67 43 11 7 6

både goda och dåliga

.

100 Samtliga hushåll

Tabell E: 11. Intervjupersonerna

hade goda eller dåliga erfarenheter. Svarsfördelningen återges i tabell E: 10. Av de två tredjedelar som hade erfarenheter av kreditköp redovisade 63 % enbart goda erfarenheter, 17 % hade blandade erfarenheter och 10 % enbart dåliga sådana, medan 10 % inte kunde besvara frågan. Här finns anledning att erinra om erfarenheterna av kreditköp hos de intervjuades referensgrupper. Dessa behandlades tidigare i detta avsnitt i samband med attityderna till konsumtionskrediterna (se tabellerna E: 3 och E : 4 ) . I tabell B; 11 redovisas inkomstenheterna fördelade efter kreditbeteendet (dels 1961, dels 1957—1961) och attityderna till kreditköp enligt den allmänna attitydskalan. Av tabellen framgår att det föreligger ett klart samband mellan attityderna och köpbeteendet; de som köper på kredit h a r oftare en positiv attityd till kreditköp än de som inte utnyttjar konsumtionskrediter. Sär-

fördelade efter kreditbeteende och attityd enligt allmänna attitydskalan Procentuell fördelning av inkomstenheter efter kreditbeteende 1957—1961

efter kreditbeteende 1961

Allmänna attitydskalan

Kredit- Kontant- Icke- Samtliga köpare köpare köpare

Samtliga 16—514780

Kreditköpare

Ej kreditSamtliga köpare

38 16

32 48

30 36

100 100

65 34

35 66

100 100

242 skilt markerat kommer naturligtvis detta förhållande till uttryck beträffande den längre perioden; många personer som i princip är positiva till kreditköp hinner kanske under en så kort period som ett år inte att förverkliga något kreditköp. Slutligen kan noteras att den genomsnittliga skulden p e r inkomstenhet visade ett klart samband med attityderna till avbetalningsköp; de som hade en positiv attityd hade en drygt dubbelt så stor skuld den 31 december 1961 som de vars attityd var negativ.

F. Analys av kreditköpsbeteendet med utgångspunkt från undersökningsmaterialet Som framgått av undersökningsresultaten föreligger det betydande skillnader i benägenheten att köpa på kredit mellan olika slags hushåll. Redovisningen av undersökningsmaterialet i de tidigare avsnitten av denna bilaga har delats upp efter en egenskap i taget (i vissa fall dock efter två egenskaper samtidigt, t. ex. efter inkomst och likviditet). Ta^ bellmaterialet ger knappast någon entydig förklaring till kreditbeteendet, bl. a. på grund av sam variationen mellan olika förklarande variabler. För att få en bättre bild av dessa samband samt en total analys av kreditbeteendet h a r utredningen också låtit utföra vissa multipla regressionsberäkningar. Detta arbete har utförts vid statistiska centralbyråns maskincentral med hjälp av det standardprogram för stegvis multipel regressionsanalys. ., De två variabler som man — för hela materialet och vissa undergrupper — försöker förklara är a) inköp av varaktiga konsumtionsvaror (kr.) 1961 och b) kreditköpsvärdets procentuella an-

del av det totala inköpsvärdet för varaktiga konsumtionsvaror. Som förklaringsvariabler ingår i bearbetningen c) inkomstenhetens årsinkomst i kronor, d) värdet av banktillgodohavandena vid årets ingång (tre klasser), e) förekomst av kreditköp åren 1957 —1960 (0 eller 1), f) antalet hushållsmedlemmar, g) hushållsföreståndarens ålder, h) poängvärdet för attityddimension 1 (prestigedimension), i) poängvärdet för attityddimension 2 (konsumtionsdimension), j) poängvärdet för attityddimension 3 (allmän ekonomisk dimension), •k) poängvärdet för attityddimension 4 (spardimension), 1) kunskap om räntans höjd (0 eller 1), m) förekomst av kreditköp hos föräldrar och syskon (0 eller 1). n) värdet av kreditköp i kronor år / bearbetningen ingår vidare n) värdet av kreditköp i kronor år 1961, som ingår i korrelationsmatrisen Och vid den maskinella bearbetningen utgör grunden för beräkning av variabel b ) . Som skiktningsvariabler användes slutligen o) förekomst av bilköp under 1961 (0 eller 1), p) hushållsföreståndarens yrke (jordbrukare, företagare, tjänstemän, arbetare och övriga, dvs. pensionärer, studerande och andra icke yrkesverksamma), samt > r) förekomst av kreditköp 1961 (0 eller 1 ) . Skiktningsvariablerna går inte in i regressionsberäkningar som de va-

243 i>

OS

7-1

rt ©

l

oo'

© © ©

CO

.CO'..

©

© •

. co •co

©

co

TH

TH

1-1

tn

Tf

'

T-<

coco

co;

."V

qo

i> © CM

• -

'•Pi,

00 C* CM

•

©

T-1

CM

CM

© CM

CM

CO

l> oo

I-H

t-l

©

T i

+*J

I lO © O

CM

CM ©

TH

E

CM

©

©

j

1 CM

oo

co

©

©

CM

©

US

TH

©

' rJ.

iO © ©

•3

oo

6 <M

,n

oo

©

W

'

I>

M

^1 .

©

"*— to

© '

m

TH?

00 CM

©

CM

© O ©

Tf<:

i to

©

C^

co. -*

O ©

'

•

: . '

I>

oo

©

©

© !

CM

©

p

| 00 00

MO CM

r^

CM

' o>

'•*

CO

TH

©

©

, 1 '

co

© © .

3S

<N

©

• ©•

3 co

CM

© © CM

v

..

CM

© ©

CO

"0

' "•

©

©

©

00 T H (

TH

©. •

"

©

©

T f

" ' 13 '$

b

i

©

.i 1 O ,.-!.. co

|

'

© 00

CM

.•"••-

s a

:

©

:

'

•

CO1

©

.

•- -cö'

fl: u-ffl

; . ' :

©

CM

©

T i

[ • ••

CO

© ©

|

T H

•©•

co

CO

:,..'.'

© ©

CM

© ©

TH

©

co oo

1 <*

rH

4"

co

© .• • • ©

CM

CM

©

©

©

©

M

a

i-f 1-H

'|' iS • ^ 4

1 ••• 1

co

©

©

© ,../«C

© •

;

co

J

1 . .©.

CM ©

©

\ ••!

© . /"il

•

'

; .

.

**- 1

•.

i

"* "*

. -c* .trl 1

.Q

'.

i •

CM:

T-I.

T i

CO

©

©

• ..,.. © o

•

1 ©

:«

ri

1)

• w

|

©

©

©

CM

*«i

ÖJ'

© CO

CM

> •

8 .'

;

a .!

• o

cs

-••.

c 1

1 '::

;

as

•

D

.'

O i*\

. .

•<•«».

" ;;:

ä > :.

•8»'tf •e o

r

•

=o

.

-• ;.«B

«

©

oo

oo -ir

M

B,

:

4> X) C CS

• • ' •

o

•

XJ

•

o —:

s o

ecÄ

c 't/3

r;

CM

E

m

i 2

©

B: s

. •

t"» Iti © T-»

B. O

•

v, c s

T3

T3

: I £B

i;

1 •

Cl,

t/i

f

B

•

C

o

3 S 3 1/3

o

•*

©

l-^.l

•. |

CO

cs

<

-<

<

I>

oo

©

CO

t-

t/3

d

1 - Ji C CO

CS

i? i i.ä . ga : 'xl ••• '

T*

'

'

::t j.j ,j

("*3

. .,,. -CX

T3

©

•

C

CS

•B

•

'

c

:<S

1/3

få

'

©

+1

Ii ;•

•

ut

cB B

c

•

CO

A

't/3

lat • :es c

C

c

5 co

XI

< «

rå

C

B

•o

u 5

© •<*"

co

:CS

,94

H3

CM CO

»c

ii-

i IS" *

CQ °cs

cö

B 1

> • e* ;

t/3

£a

. al

• TH

co

| c o

©

T*

*>

t/3

S

kl

•

tå

c .2

.:. •

;

:

"P • •

.

3os •.

©"

MO

TH

r ;•" 5 !

t^

' yl

^^. *CJ K

co

. 1

«3

C !

i ;•

CO i**

.»CS

PH • CM "; i

=cs

CO

co

B

I a X

;XJ

-C

«

5-

ti

244 riablér söm skall förklaras eller som skall bidra till förklaring av variationer mellan observationerna. Materialet h a r Vid vissa bearbetningar delats upp efter dessa variabler. Vid förklaring av inköp av varaktiga^ konsumtionsvaror (a) h a r enheterna delats upp i kreditköpare oph-icke-kreditköpare 1961 ( r ) ; vid förklaring av kreditköpsandelen (b) i bilköpare och icke-bilköpare 1961 (o) samt efter yrke (p)> Vid regressionsberäkningarna har hänsyn inte tagits till att olika hushåll uttagits med olika urvalssannolikhet, utan varje observation har ingått i analysen; med samma vikt. Detta innebär en viss »bias» för resultaten av regressionsberäkningarna. I tabell F : 1 redovisas korrelationsmatrisen för hela materialet, dvs. parvisa I korrelationskoefficienter mellan samtljiga de variabler som ingår i beräkningarna utom skiktningsvariablerna. Del bör inledningsvis framhållas att de paifvika kbrrelationskoefficienterna påverkas av sambanden med andra variabler äti de två som beräkningen avser. Detta medför att sambanden vid inkluderirig i en modell med flera förklaringsvariabler kan ändra såväl storlek som tecken i Av | tabellen framgår att det föreligger etfr relativt starkt samband mellan förekomst av kreditköp 1957^-4960 och kreditköp 1961. (Tilj detta skall vi återkomma längre fram.) Att sambandet mellan kreditköpens; procentuella andel av den sammanlagda inköpssumman för varaktiga konsumtionsvaror å ena sidan och ä andra sidan de två variabler som utgör nämnaren och täljaren vid beräkning av detta procenttal är märkbart behöver knappast kommenteras. Relativt starka samband föreligger också mellan de olika attityddimensionerna, vilket redan berörts i tidigare delar av denna redogörelse. I övrigt tycks sam-

bandet mellan de variabler som ingår i beräkningarna vara relativt svaga. De modeller som man prövar med hjälp av regressionsberäkningarna förutsätter att sambanden är lineära. Bristande linearitet medför att man måste vänta sig att modellerna skall ge relativt låga förklaringsvärden pä beroendevariablerna. Vid tidpunkten för dessa beräkningars genomförande förelåg ingen möjlighet att prova icke-lineära samband med hjälp av standardprogram. I tabell F : 2 har samlats de parvisa korrelationskoefficienterna mellan å ena sidan inköp av varaktiga konsumtionsvaror, å andra sidan de övriga variablerna. Koefficienterna redovisas för samtliga i beräkningarna ingående undergrupper. Av tabellen framgår att sambandet är starkast mellan inkomst och inköp. Inkomstvariabeln tycks ha större betydelse för kreditköpare än för kontantköpare och större betydelse för bilköpare än för dem som inte köpt bil. Av de olika yrkesgrupperna redovisas det svagaste sambandet mellan inkomst och inköp ay"varaktiga konsumtionsvaror för jordbrukärgruppen. Likviditetsvariabeln h a r ingen särskilt framträdande plats i denna sammanställning. Denna variabels betydelse för inköps- och kreditbeteende framgår först av de multipla regressionsberäkningarna. Det kan dock vara av i n tresse att konstatera att likviditeten — som väntat — h a r större betydelse för dem som inte h a r köpt på kredit ä n för kreditköpare:» Tabell F : 3 och F : 4 h a r samma konstruktion med den skillnaden att d e t är kreditköpsvärdet resp. kreditköpens procentuella andel av de totala inköpen av varaktiga konsumtionsvaror sona korreleras med de övriga variablerna.. Det föreligger relativt starka s a m b a n d mellan kreditköpsvärdet och inköpen a v varaktiga konsumtionsvaror totalt.

245 Tabell

F: 2. Sambandet

mellan

inköp av varaktiga variabler

konsumtionsvaror

och

övriga

JordTjänsKreEj FöreArbeBil- Ej bilSamtbruteövriga dit- kredittare liga köpare köpare köpare köpare kare tagare män Sammanräknad .237 nettoinkomst, kr .304 .244 .438 .105 .312 .239 .393 .311 .326 Banktillgodoha.054 vanden, 3 kl. .094 .010 — .024 .049 .222 .041 .118 .126 .232 Förekomst av kreditköp 1957 .048 1960,(0/1).. .127 .103 .226 .118 .156 — .112 — .074 — .085 .110 Antalet individer i .245 .108 enheten .166 .117 .223 .106 .205 .029 .163 .090 .281 — .079 .021 — .022 — .059 — .143 — .168 Ålder — .103 .021 — .085 Attityder, .114 .047 .066 .129 dim. 1 (prestige). .036 — .027 — .044 .073 — .133 .083 2 (konsum.038 tion) .002 .047 — .001 — .042 — .188 — .109 — .018 — .106 — .162 3 (allm. eko.027 nomisk). . .042 .050 — .001 .109 .097 .070 .029 — .071 — .000 4 (sparande) .011 — .108 .101 .062 .019 — .030 .037 — .002 — .125 — .085 Kunskapsfråga .086 .017 .101 .047 .079 .093 .047 .100 — .005 .117 (0/1) Förekomst av kreditköp hos för äldrar och syskon .178 .152 .123 .057 .059 .095 .017 .084 .043 - . 0 0 1 (0/1)

Tabell

F: 3. Sambandet

mellan

kreditköpsvärdet

och övriga

variabler

KreSamtBil- Ej bil- Jord- Före- Tjäns- ArbeditÖvriga bruteliga köpare köpare köpare tagare tare kare män Inköp av varaktiga kons.varor, kr Sammanräknad nettoinkomst, kr Banktillgodohavanden, 3 kl. Förekomst av kreditköp 1957—1960, (0/1) Antalet individer i enheten Ålder Attityder, dim. 1 (prestige) » 2 (konsumtion). . . » 3 (allm. ekonomisk) » 4 (sparande).... Kunskapsfråga ( 0 / 1 ) . . . . Förekomst av kreditköp hos föräldrar och syskon (0/1)

.659

.771

.391

.595

.582

.610

.692

.642

.613

.197 .175

.355 .038

.250 .246

.110 .184

.030 .214

.183 .176

.174 .194

.110 .175

.125 .248

.362 .161 .133

.090 .095 .033

.421 .098 .091

.373 .226 .160

.497 .008 .035

.362 .210 .142

.360 .172 .089

.367 .129 .170

.370 .063 .245

.197 .192 .216 .191 .079

.097 .033 .110 .063 .031

.211 .270 .263 .204 .008

.168 .191 .209 .201 .106

.228 .081 .119 .142 .098

.138 .162 .275 .301 .076

.220 .220 .282 .236 .114

.184 .197 .138 .140 .024

.192 .269 .224 .089 .138

.178

.073

.161

.195

.190

.253

.228

.105

.254

246 Tdbétl

F: 4. Sårnbandet

rhetlafi'kreditMpsproceriteh.

bch öDrlga variabler* v> '

Kre- . Bil- F j bil- Jord-. Före- Tjäns- ArbeSamt• ditÖvriga teköpare köpare ;br.Ur tagare: tare i liga ' köpäre ; män kare I n k ö p r a v varaktiga kons.varor, k r . .060 Sammanräknad, nettoin— .060 komst, kr Banktillgodohavanden, 3 kl-i-v358 Förekomst av kreditköp 1957—1960, (0/1) .581 Antalet individer i enheten .133 Ålder i — .228 Attityder^ : dim. ; J i ( p r e s t i g e ) . . . . . . . .243 » J 2 (konsumtion). . . .325 t » j 3 (allm. ekonomisk) j .267 .274 » , 4 (sparande) .079 Kunskapsfråga (0/1)..•, i . . Förekomst av kreditköp hos . föräldrar och syskon (0/1) .243

.418 — .181

.158 ; .248 .229

.06,4,

.184 .153

.027 .395

-^081 i .076 .071 •,349 .094

.382

Mi

.049 .053 .023

.541 ,108 .087

.584 .700 .135 'i .176 .248 — .057

.649 .127 .172

.533 .056 .271

.5JB3 .174 ..173

;'.651 .231 .2>1

.066 .149 .096 .093 .067

.244 .363 .264 .254 .008

238 '^389 .315 .336 .267 .187 .279 [' .429 ,087 — .095

.187 .303 .254 .294 .118

.244 .320 .328 .279 .119

.238 .305 .222 .246 .024

.210 .351 .264 .197 .148

.083

.198

.261

.265

.207

.145

I tabell F : 5 redovisas de parvisa korrelationskoefficienterna mellan poängv ä r d e n f ö r d e fyra olika a t t i t y d d i m e n s i o n e r n a . ; Materialet; har samtidigt delats upp efter samtliga skiktningsvariabler. Av tabellen framgår att sambanden mellan de olika attityddimensionerna även enligt dessa beräkningar är relativt starka — korrelationskoefficienterna ligger mellan 0,4 och 0,7 — vilket tyder på att avgrarisningen mellan de olika dimensionerna inte är alltför kla{\ Generellt synes sambanden mellan å ena sidan préstigedimensionen och å andra sidan de tre övriga dimensionerna vara mindre starka än mellan de öv* riga sinsemellan. Högst är korrelationskoefficienterna genomgående mellan allmänna ekonomiska värderingar och' spardimensionen. De regressionsberäkningar som redovisas i detta kapitel kan delas Upp efter deii!, variabel söm s^äll förklaras., Den första delen av beräkningarna kan då anses vara den i vilken inköpsvärdet för varaktiga konsumtionsvaror utgör beroen de variabeln och de övriga användes för förklaring av variationer-

,291

.08J9

,.p66 • ,1.06

.144 -.347

na i värdet för dessa inköp. Den modell som skall prövas kan uttryckas i följande ekvation: y = K x1 + b2x2+bsx3

+ ... + 'fru-xu-f- z,

varvid y = inköp av varaktiga konsumtionsvaror, xx = inkomst, x2 = likviditet, x3 fff kreditköp 1957—1960, x4 = försörjningsbörda, x5 = ålder, xQ—x9 = de olika attityddiniensionerna för och emot kreditköp, q:10 = kunskapsnivån beträffande räntan, x±1 = förekomst av kreditköp hos de närmaste anhöriga. Syftet med modellen är att klarlägga huruvida det föreligger hägra skillnader mellan de variabler som bestämmer inköpsbeteendet hos dem> som 'använderresp.ipke använder kredit. Den närmaste hypotesen är hämtad från en liknande bearbetning av material från konjunkturinstitutets sparundersökningar. Bearbetningens resultat tydde på att medan inköpssumman för kontantköpare huvudsakligen förklaras av ekonomiska variabler, så tillkommer för kreditköpare olika attityd- och miljöfaktorer som signifikanta förklaringsvariabler. I tabell F:6 redovisas beta-

247 Tabell F: 5. Sambandet

mellan

olika

attitgddimensioner

Kre-. SJ Ej bil i Bil- Jord- Före- Tjäus- ArbeSamt- tfitÖvriga tekredit- köpare köpare bru- tagare tare liga köpäre köpare kare Prestige/konsumtion ., Prestige/ekonomi.. Prestige/sparande . Konsumtion/ekonomi Konsumtion/sparande Ekonomi/sparande

.452 .600 .466

.382 .564' .462

.426 .581 .376

.431 .586 .433

.501 .625 .533

.501 .636 .541

.519 .643 .517

.403 .594 .473

.484 1585 .472

.481 .650 .404

.596

.568

.552

,601

.579

.589

,683

.567

.593.

.653

.612 .641

•.590 .619

.564 .600

.601 .626

.637 .669

.757 .628

.661 ,690

.581 .653

.607 .621

.594. .657

nes vara svårt att fiqna

något

riktigt

k o e f f i c i e n t e r n a för d e o l i k a f ö r k l a r i n g s variablerna samt spridningen kring dessa. Av koefficienterna k a n v a r i a b lernas relativa förklaringsvärde avläsas; spridningen a n t y d e r signifikansnivån. De f ö r k l a r i n g s v a r i a b l e r som för i n k ö p av varaktiga k o n s u m t i o n s v a r o r är signifikanta p å en s a n n o l i k h e t s n i v å p å 0,01 h a r i t a b e l l e n m a r k e r a t s m e d en l : a , d e s o m ä r s i g n i f i k a n t a p å 0,05n i v å n m e d en 2:a. I den bearbetning där samtliga ink o m s t e n h e t e r ingått är följande variabler signifikanta, de två sista dock end a s t p å ,0,05-nivån: 1. i n k o m s t 2. k r e d i t k ö p 1957—1960 3. å l d e r 4. l i k v i d i t e t x > 15. f ö r s ö r j n i n g s b ö r d a 6. a t t i t y d d i m e n s i o n 2 7. f ö r e k o m s t av k r e d i t k ö p h o s anhöriga

0,28 0,12 -0,11 0,06 0,06 - 0,06 0,05

Att å l d e r n i n g å r m e d e n n e g a t i v koefficient i n n e b ä r att i n k ö p av varaktiga k o n s u m t i o n s v a r o r genomsnittligt sett är lägre i de högre å l d e r s g r u p p e r n a än i de yngre. Det negativa förtecknet framför a t t i t y d v a r i a b e l n i n n e b ä r a t t i n k ö p av varaktiga konsumtionsvaror är större b l a n d d e m s o m h a r en negativ attityd till a v b e t a l n i n g s k ö p ä n ö v r i g a . D e t sy-

s k ä l för d e t t a .

.-....,

,

I motsvarande bearbetning där endast kreditköpargruppen ingår är bara tre variabler signifikativa, samtliga d o c k p å 0,01-nivån: 1. i n k o m s t 2. k r e d i t k ö p 1 9 5 7 - ^ 1 9 6 0 3. Å l d e r

0,41 -0,09 ;•;. , - 0 , 0 7

Inkomstens relativa förklaringsvärde ä r s o m s y n e s b e t y d l i g t h ö g r e för d e n n a g r u p p ä n för s a m t l i g a e n h e t e r ; åldern h a r däremot något lägre förklaringsvärde. FÖr i c k e - k r e d i t k o p a r e ä r i n k o m s t e n , som framgår av nedanstående tablå, inte den relativt viktigaste förklaringsvariabeln. Likviditeten h a r här större b e t y d e l s e för i n k ö p s s u m m a n s h ö j d , m e n även inkomsten, åldern, attityddimension 2 (med negativt förtecken) o c h f ö r s ö r j n i n g s b ö r d a n ä r s i g n i f i k a n t a förklaringsvariabler p å 0,01-nivån: 1 likviditet 2. i n k o m s t 3. å l d e r 4. a t t i t y d d i m e n s i o n 2 5. f ö r s ö r j n i n g s b ö r d a

0,18 0,17 -0,17 -0,15 0,08

Den hypotes som kunde hämtas från en b e a r b e t n i n g a v s p a r u n d e r s ö k n i n g e n s material h a r således förkastats. Attitydo c h e r f a r e n h e t s v a r i a b l e r n a , s o m f. ö. h ä r h a r en helt a n n a n karaktär än de

248 som ingick i konjunkturinstitutets undersökningar, visar sig inte vara signifikanta för förklaring av kreditköparnas beteende. Just för kreditköpargruppen har inkomsten i stället den dominerande betydelsen för förklaring av inköpsvärdet med kreditköpserfarenhet och ålder som stödvariabler. För »ej kreditköpare» har vid sidan av inkomsten och åldern likviditeten relativt stort förklaringsvärde. Även attityddimension 2 och försörjningsbördans storlek är icke betydelselösa. Vad beträffar kreditköpserfarenheten har denna signifikant betydelse för samtliga inkomstenheter och för kreditköpare, dock ej för icke-kreditköpare. För samtliga enheter är koefficienten positiv, för kreditköpare negativ. Även icke-kreditköpiare har en negativ koefficient för denna variabel, fast på icke signifikativ nivå. Det inkonsistenta i att båda delgrupperna visar ett negativt men totalmaterialet ett positivt samband tyder på att resultaten beträffande denna variabel, trots signifikansen, måste bero på slumpen. Av tabell F : 2 framgår att sambanden mellan den beroende variabeln och de förklarande variablerna genomgående

är svaga. En av anledningarna till den starka spridningen kring vissa variablers koefficienter kan vara bristande linearitet. Man måste således anta att den modell som uttrycktes i ekvationen inte på ett tillfredsställande sätt förklar a r hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror. Beräkningarna resulter a r också i att den multipla korrelationskoefficienten R skattas till 0,371 för hela materialet och 0,414 för kreditköpare och 0,382 för icke-kreditköpare, vilket innebär att endast 14 fe resp. 15 och 17 % av variationen kring medelvärdet för inköp av varaktiga konsumtionsvaror förklaras med hjälp av de variabler som ingår i modellen. I andra delen av regressionsberäkningarna utgör kreditköpsandelen den variabel som skall förklaras inom ramen för en likartad ekvation som tidigare redovisats. Förklaringsvariablerna är identiska om man bortser från att inköp av varaktiga konsumtionsvaror i vissa fall medtagits. Regressionsberäkningarna har genomförts dels på materialet totalt, dels efter skiktning i »bilköpare 1961/ej bilköpare 1961» samt i yrkesgrupper. Beräkningarnas resultat i form av regressionskoefficienter (beta-

Tabell F: 6. Olika variablers betydelse för inköp av varaktiga Samtliga

Sammanräknad nettoinkomst, k r . . Banktillgodohavanden, 3 kl Förekomst av kreditköp 1957— 1960,(0/1) Antalet individer i enheten

konsumtionsvaror

Kreditköpare

Ej kreditköpare

Betakoeff.

Spridning

Betakoeff.

Spridning

Betakoeff.

Spridning

i.284 i.059

.032 .034

i.410 .018

.044 .041

1.165 1.177

.048 .048

x

.036 .031 .033 .038 .041 .044 .041 .030

»— .090 — .021 i— .070 — .044 — .017 .041 — .007 .010

.039 .042 .043 .049 .052 .057 .055 .039

— .054 1.O8O i—.166 — .019 i—.153 — .004 .016 .042

.049 .046 .048 .056 .058 .064 .059 .044

.031

.028

.041

.060

.047

.124 i.059 i— .108 Attityder, dim. 1 (prestige) — .034 » , » 2 (konsumtion) . . . 2— .055 » , » 3 (allm. ekonomisk) .039 .027 Kunskapsfråga (0/1) .038 Förekomst av kreditköp hos föräld2 rar och syskon .045

ss

•BP °E

>

O

co 00 o

"C B o* C c/3

c: =3 C)

o

te

q CN CO o

b

C S o- 2

q

•O 60 o

£ o

"C £ 5* c C/3 * 53

l O

3 •e

g o

0)

•ö

a £!

*E £

r f i-;

j

H * TH"

CN m o

rf

o ©

O © rf

•ö ec

a ^•0 (fl

H

CM

"

oo © r^ co m m © © © rf © © © © ©

© rf ©

m

© TH m © CO CO CO r f

TH

© © TH © ©

©

TH

t>

CO O

o

co m m r f ©

T-I

o

•"V

00 CO

O

©

1 1

*1 O

q

M

i"

o

©

©

rf

CM

©

r t r t r t H r l

TM

CO CO l > TH

rf rf

co m

I> I> m © © T-l

oo

m o

o

© TH © © ©

©

rt

TH ©

1 1 !

|

n CO CO TH T-l O T-H T"! T-l

rf l> I> © © rf rf rf © © r l r l r l r l r l

CN O O 1

CM CO r f

© l > 0 0 © CM 0 0 0 0 © l > CM w © TH TH ©

CO CO

m TH co co co co

q

q

CN © O

CO O

J

J

O

o

oo o

o TH

o

T-t

CM

© © T-l

m co co m TH o M

.

00 CM ©

t

J l> © CO r f

rf rf

© rf

© CM

CO

® ° . <-?

q

q

q

q

q

©

00 O m io rf ©

TH T-I

TH

I> ©

rf

©

rf

©

© © © © ©

©

oo CM ©

m © co CM © © © l> t> r f © © O © ©

TI

co co r- r f co

m

TH

ö

t: 4> o

»1 1H

CQ.S

"C 60 •C c

O

o

o

o

m ©

5- 2

C/3

m

CD £ ffl

O M

T-l

f I

J

'E.£ & £ C/3

O) c o c 00 00 © co q q

[ >

q

T-l

o

°. ^ ^ R °.

°. .

© CN o

o

r» oo

Ifl

CO CM r f

CO CN CN

o

o

o

co r f i > m m CO CO CO CO CN © © © © ©

i> CM ©

© T H © T H CM T-I oo CM co ©

CM

H

g

3 c/3

in

r-»

in rf

t > T-t

•O ec g eo

CM

co m ©

O

© C/3

3 O rf TH ©

t ^

rH*

ä

b

TH

CN

©

©

rf ©

CO © © rf © ©

J

N

rf

ooooo

q

TH

r-

m m m m co o a o o o

m m i o o O o

T-I

°- 2

03 ^s

w

rf

C/3

N C

.^

CM O

T-l

A

<u

oo o N i f l n

T-l

q

1 1 ©

T I

o

te

O •n

te

rf

CO

T-l

cs {g

ffl ,*

3 TH W

°. 0. °.

o

"C £

fa

00 CO O H

CO CO ©

q

I

T3 co

9 <3

00 r f

OS I > CO r f CO CN 0 0 0 5 1 ^ r f T-l © O T H O

co

o

(fl M

a

X

q

i C

O

as CM i > CN O CO O 0 0 T-I TH TH TH O

co

TH

co

CO

c

H

o

1 ^ T-l

©

q

a> o

:rt

m i o i ^ © 00 o q o r <

1 X)

<

CO ©

q © o

rä !S .2 o CQ j *

g 73

O)

T-l

q

to > rf q

J

CQ.3 1

c 'o

• •

c

X3 • C

95 C3

"O

. 33

ca>

>

5 «i Mo O 60

tx

•

c

• ig

• •O O •

• % '. Ä . c

• -S

•

• &>

O 0) >• ^ ^ t s « o -r co . 2 !0 T-t

C

£

Z

0,1 £ 2 2 3 ^ ! m - = O •-H

• £ x B*> I s B

0 C/3

«

m ©

© O © © ©

H •Xf

:a

c O M

c c

fa

c .2

• ^

^

o . ^ - ö £> £ ~ ^ g j -

• . •

t 6

•Jj <« c S ° ° ca • Oj C C C8 °cs i ti O 9 Q,E j . S • Ä : • 5 ä Ä 8 to « • ^THCMCOrf S J f a o u O1" '^ t 1? c Xi c « ° o

-g 2

<-< <

tffa

250 koefficienter) och spridningen kring vetvis negativt, dvs. benägenheten till dessa redovisas i tabell F : 7. De variab- kreditköp är s t ö r r e bland dem som har ler som är signifikanta på. 0,01 T nivån dålig likviditet än bland de övriga. h a r åter markerats med en l:a, déäsom Koefficienterna varierar mellan —0,106 är signifikanta på 0,05-nivån med en 2:a. och —0,175, vilket innebär att variaDen variabel som genomgående h a r beln h a r relativt högt förklaringsvärde. det högsta relativa förklaringsvärdet är Även inkomsten är signifikant som förförekomst av kreditköp lindar: åren 1957 klaringsvariabel i hela materialet, fol—1960. Det är uppenbart att den som dern som inte köpt bil och för arbetare. börjat utnyttja kreditköp i framtiden . Sambandet är också h ä r negativt, dvs. h a r betydligt större sannolikhet att kre- ju lägre inkomst desto större kreditköpsditköpa än de som saknar egen erfaren- andel. Det relativa förklaringsvärdet av het av kreditköp. Betavärdet för varia- inkomsten är för arbetargruppen med beln varierar mellan 0,39 och 0,65. En en koefficient på —0,149 av samma variabel som i viss mån är besläktad storleksordning som för likviditetsvamed denna erfarenhetsyariabel är före- riabeln. I totalmaterialet uppgår motkomst av kreditköp hos de intervjuades svarande koefficient till endast 0,048 närmaste anhöriga, deras föräldrar och och för icke-bilköpare till — 0,092. syskon. Signifikant förklaringsvärde Försörjningsbördans storlek är sigu p p n å r denna variabel dock endast när nifikant vid förklaring av kreditköpen hela materialet ingår i bearbetningen för hela materialet samt för bilköpare samt för »ej bilköpare» (på 0,05-nivå) resp. icke-bilköpare. Av yrkesgrupperoch gruppen »arbetare» vid skiktning na är denna variabels betydelse vid förefter yrke. Förklaringsvärdet är i samtklaring av kreditköpens andel statisliga fall relativt lågt (0,045—0,075). tiskt säkerställd endast för gruppen arbetare. Det relativa förklaringsvärdet Av de ekonomiska variablerna har är av samma storleksordning som för inköp av varaktiga konsumtionsvaror i viss mån en annan innebörd än de inkomsten, men sambandet är h ä r positivt så att kreditköpsandelen ökar med övriga. Vidare h a r denna variabel inte försörjningsbördans storlek. Koefficienmedtagits vid beräkningarna för hela terna som anger variabelns relativa förmaterialet. Variabeln u p p n å r signifikant klaringsvärde uppgår till 0,072 för hela nivå som förklaringsvariabel för såväl materialet, 0,083 för bilköpare, 0,050 bilköpare som ej bilköpare, för den första gruppen är dock förtecknet ne- för icke-bilköpare och 0,158 för arbegativt, vilket innebär ätt ju högre in- tare. Det är således endast för arbetarköpsvärde desto lägre kreditandel. Ef- gruppen som variabeln h a r en relativt tersom bilpriset för bilköpare i flerta- stor betydelse vid förklaring av spridningen k r i n g kreditköpsandelens medellet fall utgör den övervägande delen av inköpssumman för varaktiga konsum- värde. Åldern söm är en med försörjtionsvaror, innebär det negativa sam- ningsbördan besläktad variabel h a r uppnått signifikant betydelse endast för bandet att de som har råd att köpa dyra bilköpare (0,090) och för yrkesgrupbilar h a r lägre kreditköpsandel. p e r n a »övriga», dvs. pensionärer, stuLikviditetsvariabeln är signifikant som förklaringsvariabel för hela ma- derande och andra icke yrkesverksamterialet, för bilköpare och icke-bilkö- ma (0,148). För den senare gruppen är variabeln dock endast signifikant på pare, samt av yrkesgrupperna för båda löntagargrupperna. Sambandet ä r gi^ sannolikhetsnivån 0,05. Resultatet inne-

251 Tabell F: 8. Signifikanta regressionskoefficienter för attitydvariabler vid förklaring av inköpsvärdet för varaktiga konsumtionsvaror.

Tabell F: 9. Modellens för kreditköpsandelen

förklaringsvärde

R

Attityddimension

n/H :. , ' -3..:;: . aut Samtliga enheter. . . .

Tjänstemän .... Arbetare

0,081 0,136 0,075 - 0,198 0,131 0,094 :0,174

bär h ä r att samtidigt sam inköpen minskar med stigande ålder (som visades i första delen av detta kapitel) så stiger benägenheten att. köpa på kredit i vissa grupper, i Attitydvariablerna har inte genomgående signifikant betydelse för kreditköpens andel.: Tabell E: 8 redovisar de signifikanta koefficienter, som dessutom u p p t r ä d e r m e d olika tecken för olika grupper^ Det synes h ä r föreligga en brist på konsistens mellan delresultaten som: bör mana till försiktighet vid tolkning av sambanden. Spridningen kring medelvärdet för kreditköpsåndelen förklaras inom ramen för den, använda modellen något bättre än vad som skedde beträffande inköpsvärdet för varaktiga konsumtionsvaror. Av tabell F : 9 framgår dels den multipla korrelationskoefficienten i?, dels den del av spridningen som förklaras inom ramen för modellen för de olika hushållsgrupperna. Sammanfattningsvis kan konstateras att den variabel som synes ha den största betydelsen för förklaring av den andel av varaktiga konsumtionsvaror som ett hushåll k ö p e r på kredit är hus-

Förklaringsvärde,

% Hela materialet. Ej bilköpare . . . Bilköpare Jordbrukare . . . Företagare Tjänstemön . . . I Arbetare.. . . , > . Övriga , , • • • • • ;

0/616 0,627 0,621 0,779 0,692 0,601 0,603 0,686

38 39 39 61 48 •36 36 47,

hållets egna erfarenheter av:A tidigare kreditköp. Den som tidigare köpt på kredit kan förväntas åter utnyttja kreditköpsmöjligheten med betydligt större sannolikhet än övriga hushåll; Vidare synes de ekonomiska variablerna.Vara av relativt stor betydelse. De söm h a r l ä g r e likviditet och lägre inkomster köp e r således relativt mera på kredit än de som h a r en bättre ekonomisk situation. Likviditeten är därvid i regel viktigare ä n inkomstens storlek. Sambandet mellan kreditköpsandelen Och inkomsten är starkare för arbetare än för övriga yrkesgrupper. F ö r företagargrupperna h a r de ekonomiska variablerna inte någon signifikant betydelse. Försörjnings* bördans storlek och åldern har signifikant betydelse för kreditköpsåndelen endast för enstaka hushållsgrupper. Beräkningarnas resultat är vad beträffar attitydvariabler icke entydigt och några bestämda slutsatser r ö r a n d e dessa variablers betydelse kan inte dras. Attityderna — på det sätt som de mätts i undersökningen'— synes under alla förhållanden inte ha någon avgörande betydelse för hushållens kreditbeteende.

BILAGA 2

Kreditköp i 1958 års hushållsbudgetundersökning

Vid genomgången av det föreliggande statistiska materialet rörande kreditköp beslöt utredningen att specialbearbeta materialet till 1958 års hushållsbudgetundersökning. Syftet var att få ett visst underlag för en bedömning av kredithandelns betydelse för hushåll i olika inkomst-, ålders- och yrkesgrupper, vidare för hushåll i tätorter resp. på landsbygden, för nygifta resp. äldre hushåll. En närmare redogörelse för undersökningens uppläggning och resultat finns i »Hushållens konsumtion 1958» (SOS Kungl. socialstyrelsen, Stockholm 1961). Undersökningens data har insamlats från 3 686 slumpvis uttagna hushåll, huvudsakligen med hjälp av deras månadsbokföring, varvid varje månad täckts av en tolftedel av det totala urvalet. Undersökningsmetoden medför särskilt stor osäkerhet beträffande större, sällan förekommande köp; de uppgifter som är av störst intresse för analysen av kreditköp är därför tyvärr mera osäkra än övriga. Bortfallet uppgår till 15,6 % av de uttagna hushållen. De bearbetningar som gjorts på utredningens uppdrag resulterar i kreditköpsandelar uppskattade på två olika sätt. I det ena fallet har man ställt värdet av kreditköp under en bokföringsperiod av vissa varor mot de totala inköpen av dessa varor. I det andra fallet h a r man jämfört betalningar för under tidigare perioder gjorda köp (amorteringar) mot betalningarna för varor

köpta under perioden (kontantköp + kontantandel vid kreditköp). Bearbetningen enligt den första metoden genomfördes för tio specificerade varor eller varugrupper, nämligen mopeder, radioapparater, TV-apparater, musikinstrument, möbler, hushållsmaskiner och armatur, husgeråd och annan hemutrustning, mattor, kläder (exkl. tyger och skor) samt böcker. Bearbetningen enligt betalningsmetoden kunde genomföras endast för huvudgrupper av varor. Denna bearbetning gjordes för sex huvudgrupper, nämligen livsmedel, alkoholhaltiga drycker och tobak, bostäder och sommarstugor (inkl. bränsle och lyse), kläder och skor, inventarier och husgeråd samt diverse varor och tjänster. De tre sistnämnda varugrupperna kan ungefär beräknas innehålla de varor som ingår i bearbetningen enligt den första metoden. Men det är uppenbart att bearbetningen enligt betalningsmetoden i stor utsträckning omfattar varor som uteslutande köps kontant, varför kreditköpsandelarna enligt denna beräkning blir mindre än då man tillämpar den första metoden. Bilarna resp. fordonen uteslöts från bearbetningen med hänsyn till att den statistiska osäkerheten beträffande det genom undersökningen uppskattade inköpsvärdet av bilar var extremt hög. Endast ett tjugotal köpobservationer ingår i materialet. Under vissa speciella förhållanden borde båda bearbetningsvägarna resul-

253 tera i samma relationstal. Som redan framhållits finns det inte någon sådan överensstämmelse mellan de aktuella bearbetningarna, bl. a. därför att de varugrupperna inte är identiska. Man kan dock vänta sig att de tendenser som kan utläsas av bearbetningarna i stora drag skall sammanfalla. Eftersom slumpfelen är mindre för de skattningar som genomförts med tillämpning av amorteringsmetoden, torde relationstalen enligt denna beräkningsmetod vara mera tillförlitliga än motsvarande tal beräknade enligt den första metoden.

Tabell 2: 2. Kreditköpens vårdeandel för olika hushållsgrupper

Speciella kreditköpsandelar för skilda varor och varugrupper h a r endast kunnat beräknas enligt den första metoden. I tabell 2: 1 redovisas ide för en rad var o r och vissa varugrupper som i materialet var representerade med icke alltför små observationsantal. Av tabellen framgår att kreditköpens värdeandel av totala inköp är extremt hög för TVapparater, men att även möbler, hushållsmaskiner och armatur köps i betydligt större utsträckning på kredit än de övriga varor som ingår i tabellen.

Hushålls föreståndarens ålder —29 30—39 40—49 50—59 60—66

I tabell 2: 2 redovisas kreditköpsandelar, beräknade enligt de båda metoderna, för samtliga varor och varuTabell 2: 1. Kreditköpens andel av totala inköpsvärdet för vissa varaktiga konsumtionsvaror Vara eller varugrupp

Kreditköpens värdeandel,

°/

Kreditköpens värdeandel,

% metod 1 metod 2 Inkomst i 1 000-tal kr. — 5. . . . . . . . " . . . . .. 5__i0.... . . . . . . 10—15. . . > . . . . . . 15_20. 20—25 s 25 3 0 . . . . . . . 30

Äktenskapet ingånget år 1955—1958 1949—1954 1948 och tidigare Yrke Jordbrukare Andra företagare Högre tjänstemän . . . . Lägre tjänstemän övriga ej betande

TV-apparater Musikinstrument Möbler Hushållsmaskiner och armatur Husgeråd och annan hemutrustning Mattor Kläder (exkl. tyger, skor). . Böcker

2 14 4 12

3,0 ' 6,0 5,8, , 4,8 4,6 3,3 4,0

15,5 9,0 11,7 17,4 19,4 11,3

7,3 5,0 5,6 5,0 4,1 2,1

4,8 12,3 13,2

7,3 4,2 4,7

16,3 17,0 9,0 9,9 26,0 20,4

5,1 3,1 4,2 4,9 6,0 3,1

2,4

3,9

9,8 23,7

4,0 5,3

8,6

5,0

26,8 14,1

6,0 5,1

20,8

5,9

10,0 10,1

4,8 4,3

förvärvsar-

Familjetyp Makar utan barn Makar med minderåriga och/eller studerande Ensamstående med minderåriga och/eller

/o

metod 1 65 6 31 35

18,5 19,0 13,9 14,0 11,1 1,2 8,5

Bostadsort Stockholm,

Göteborg,

övriga städer och köövriga kommuner

254 grupper. Därvid har hushållen fördelats efter inkomst, ålder, yrke, familjetyp, bostadsort samt — för gifta — tiden sedan äktenskapets ingående. Tabellen visar att kreditköpsandelen är högre i de lägre inkomstklasserna än i den Övre delen av inkomstskalan, att yngre hushåll och nybildade hushåll köper relativt sett mera på kredit än övriga, att arbetare är kreditköpare i större utsträckning än andra yrkesgrupper, att ensamstående med barn och makar utan barn är relativt sett

större kreditköparé än övriga familjetyper, samt att kreditköp är relativt sett vanligare i storstäder än i landet för öv-, rigt. I flertalet. fall visar bearbetningen enligt de båda metoderna samma tendenser; vad beträffar ålder och äktenskapets varaktighet överensstämmer resultaten inte så väl. Med hänsyn till vad som tidigåre sagts om tillförlitligheten bygger de ovanstående slutsatserna i dessa fall på de relationstal som erhållits vid tillämpning av betalningsmetoden..•.;•. uji

BILAGA 3

Kreditköp i konjunkturi

Inledning Konjunkturinstitutets spärundersökningar innehåller bl. a. uppgifter om de intervjuade hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror samt om köpens finansiering. Dessutom redovisas i undersökningen en r a d ekonomiska, sociologiska och psykologiska variabler som torde vara av intresse vid för* klaring av hushållens ekonomiska beteende. Det h a r därför varit naturligt att i anslutning till konsumtionskreditutredningens arbete försöka utnyttja sparundersökningarnas material. Resultaten av de specialbearbetningar som genomförts för att överblicka de faktorer som synes vara av betydelse för hushållens kreditbeteende redovisas i denna bilaga. Bearbetningarna avser dels bilköp, dels inköp av övriga varaktiga konsumtionsvaror. De bearbetningar som avser bilköp h a r genomförts med utgångspunkt från observationer i både 1957 och 1958 års spärundersökningar. Sammanslagningen av observationer från de båda undersökningarna medför att materialet påverkas av förskjutningen i inkomst- och prisnivån från 1957 till 1958. Eftersom dessa förskjutningar varit av begränsad omfattning och de inkomst- och kostnadsposter som tagits med vid bearbetningen måste betraktas som ungefärliga, h a r man dock avstått från deflatering av 1958 års

H spärundersökningar

inkomst- och utgiftsdata. Materialet beskrivs och analyseras som ett tvärsnitt, Perspektivet bakåt representeras endast av förekomst och värde av eventuella utbytesvaror samt av de finansiella tillgångar och skulder som hushållen h a r vid början av observationsperioden. Försök att utnyttja materialet i en tvåperiodsanalys h a r visat att endast obetydliga fördelar kan vinnas genom detta förfarande samtidigt som en uppdelning av materialet ökade osäkerheten i icke obetydlig utsträckning. Bearbetningarna rörande andra varaktiga konsumtionsvaror än bilar bygger endast på material från 1958 års sparundersökning. I 1957 års undersökning inhämtades inte finansieringsuppgifterna på ett sätt som förutsattes i analysen. Bearbetningarna både beträffande bilar och a n d r a varor ä r dels av deskriptiv karaktär men bygger dessutom på vissa multipla regressionsanalyser. Vid regressionsberäkningarna samt vissa a n d r a bearbetningar i den deskriptiva delen för andra varor än bilar h a r inte hänsyn tagits till att olika hushåll uttagits med olika urvalssannolikhet utan varje observation h a r ingått i analysen med samma vikt. Detta innebär att de ifrågavarande beräkningarna till en del måste betraktas som »biased». Detta torde emellertid ha mycket liten betydelse för de slutsatser som bearbetningarna leder till.

256 Sparundersökningarnas definitioner, uppläggning och genomförande beskrivs i n g å e n d e i Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B: 25, 31 och 33. I n ledningsvis b ö r h ä r dock n ä m n a s att 1957 å r s u n d e r s ö k n i n g t o t a l t o m f a t t a d e 1 744 i n t e r v j u e r , 1958 å r s u n d e r s ö k n i n g 1 708 i n t e r v j u e r . B o r t f a l l e t u p p g i c k t i l l 12,2 r e s p . 12,6 %. I b i l a g a n r e d o v i s a s uppgifterna genomgående per hushåll. Med h u s h å l l a v s e s d ä r v i d inkomstenhet. E n i n k o m s t e n h e t b e s t å r a n t i n g e n av e n e n s a m s t å e n d e p e r s o n e l l e r a v ett gift p a r . B a r n u n d e r 17 å r r ä k n a s i n i föräldrarnas inkomstenheter.

Tabell

3:1.

Bilköp

1957—1958 ,

Finansiella tillgångar, 1 000-tal kr.: 0—0,5. 0,5—1.. 1—2 2— 3 3— 5 5—10 10—20 20—50 50—100 100—

och

finansiering

olika

inkomst,

likviditet,

typ och

i grupper ålder,

mid familje-

yrke

D e t b ö r o b s e r v e r a s att a n t a l e t o b s e r v a t i o n e r s o m t a b e l l e r n a i d e t t a avsnitt b y g g e r p å ä r r e l a t i v t l å g t ( 3 3 1 ) , o c h red a n av d e n n a a n l e d n i n g b ö r m a n iaktta s t o r f ö r s i k t i g h e t v i d t o l k n i n g a v de redovisade uppgifterna. Därtill kommer d e r e s e r v a t i o n e r s o m f r a m f ö r t s i bilagans inledande avsnitt. , I t a b e l l 3 : 1 h a r b i l k ö p a r n a s o m ing å r i 1957 o c h 1958 å r s s p a r u n d e r s ö k n i n g a r först delats u p p efter inkomst

fördelade på hushåll siella tillgångar

:'

Samtliga......... Inkomst före skatt 1 000-tal kr.: 0—5 5—10 10—15. 15—20. :..'. 20—25 25—30 30—40..... 40—50 50-^-

Bilköp

med olika

inkomster

och

finan-

Uppräknade data.-..

Antal observationer

'1 000-tal köpta bilar 1957— 1958

Genomsnittligt : inköpspris, kr.

6 948

5 22 §0 65 36 36 37 18 22

17 63 208 169 72. 54 28 8 16

1 488 5 180 5 940 6 849 8 171 9 039 10 733 12 020 12 411

46 25 37; 26' 30 61 38 35 17 16

118 62 105 59 62 115 60 29 19 7

5 632 5 341 6 285 7 021 6 032 7 244 8 667 10 851 11 551 13 011

Avbetalningspriset Antal Andel på procentuellt fördelat bilköp/år avbetali % av ning antalet köpta kon- inbyhushåll i bilar, % tanttes- kreditklassen andel andel andel 49

2H

1 4 12 16 15 25 16 12 19

48 51 46 52 51 Ii 43 29 .5

45 32 21 24 32 29 39 24 37

16 22 '37 38 28 33 15 52 42

5,7 9,3 13,0 7,9 8,4 12,7 7,8 5,4 13,6 7,5

81 53 63 43 62 28 36 10

26 29 21 35 28 30 21 24

25 40 40 28 31 33 37 32

49 31 39 37 42 37 43 43

257 Tabell 3: 2. Bilköp 1957—1958 fördelade på hushåll med olika yrke och ålder Uppräknade data

SatntUga Yrke; Större affärsmän och jordbrukare Mindre affärsmän och jordbrukare Akademiker, ej affärsmän eller jordbrukare... . Högre tjänstemän, ej akademiker. . Lägre tjänstemän. Verkmästare, faktorer ni. fl Arbetare Obestämt yrke. . .

Avbetalnings priset Antal Andel på procen tuellt fördelat Genom- bilköp/år avbetalpå i % av snittligt ning antalet inköpspris köpta kon- inbyhushåll i bilar, % tant- tesan- kreditkr. klassen andel andel del

Antal observationer

100-tal köpta bilar 1957— 1958

6 !)4S

9,0

49,4

26,2

32,9

40,'.)

12 820

8 945

8 707

14 47

15 104

8 908 7 532

12 11

43 53

37 19

32 41

31 40

6 029

26 46 40 55 41

100 129

5 220 6 555 6 360 6 751 9 318 6 996 8 333 8 744 7 546 8 613

7,2 22,0 11,4 14,1 8,0 14,5 5,7 7,7 1,8 0,4

57,1 55,6 81.4 44,8 42,5 35,3 44,6 25,5 46,4

45,8 23,1 29,5 20,1 19,3 11,6 23,6 34,8 40,0

6,2 35 37 41 54 44 27 7

48 42 33 39 26 45 50 58 60

Ålder: 17-25 25—30 30—35 35 - 4 0 40—45 45—50 50—55 55 60 60—65 65—

52 21 32 9 9

67 92 57 97 34 46 9 5

före skatt. Det framgår av tabellen att andelen hushåll som köper bil är mycket låg bland dem som h a r inkomster under 10 000 kr. Någon kontinuerlig ökning i andelen bilköpare kan däremot inte påvisas i de högre inkomstklasserna. Genomsnittspriset per köpt bil stiger successivt med inkomsten. Andelen avbetalningsköp är mycket låg i den högsta inkomstklassen. Någon entydig tendens kan däremot inte påvisas bland hushåll med under 30 000 kr. i inkomst. Kreditandelen varierar mellan 38 och 47 c/o av de köpta bilarnas värde för enheter under 40 000 k r : s årsinkomst, men den är markant lägre i de båda 17—514780

—

högsta inkomstklasserna, som samtidigt redovisar extremt höga andelar för utbytesvagnarnas värden. Kontantandelen är högst i den lägsta inkomstklassen (under 5 000 kr. i årsinkomst). Den köpta bilens genomsnittsvärde i den lägsta inkomstklassen är knappt 1 500 kr. Vidare redovisas i tabellen bilköparna med uppdelning efter de finansiella tillgångarnas storlek. Det framgår att andelen avbetalningsköp sjunker markant med stigande tillgångar samtidigt som de inköpta bilarnas genomsnittspris stiger. Vid avbetalningsköp är kreditandelen högst för enheter som

258 inte förfogar över några finansiella tillgångar eller endast äger tillgångar under 500 kr. Utbytesvagnarnas värde är däremot lägst i denna tillgångsklass. I tabell 3 : 2 h a r bilköparna först delats upp efter yrke. Av tabellen framgår att andelen bilköpare är extremt stor bland större affärsmän och jordbrukare samt bland akademiker. För den förstnämnda gruppen är även genomsnittspriset p e r bil extremt högt och andelen avbetalningsköparc mycket liten, bara 6 %. För de övriga yrkesgrupperna varierar andelen avbetalningsköpare mellan 43 och 53 %. Vid kreditköp är kontantandelen störst för akademiker och högre tjänstemän, medan större affärsmän och lägre tjänstemän redovisar stora andelar såväl för kredit som för utbytesbilarnas värde. I tabellen h a r bilköparna också delats u p p efter ålder. Det framgår att andelen bilköpare är relativt liten i den lägsta åldersklassen samt efter 50årsåldern, högst i 25—30-årsåldern. Någon m a r k e r a d samvariation mellan köparens ålder och andelen avbetalningsköp kan inte utläsas av tabellen. Bilpriset är lägst i den yngsta gruppen. Kontantandelen är vid avbetalningsköp störst i de yngsta och de äldsta åldersgrupperna. Utbytesvagnarnas värde utgör däremot en ringa andel vid kreditköp av bil i dessa åldersgrupper. Vidare framgår det av tabellen att kreditandelen är relativt stor i den yngsta åldersklassen. Största kreditandelen redovisas dock av avbetalningsköpare som passerat 50-årsgränsen.

Multipel regressionsanalys finansieringssätt vid bilköp

av val

av

Inledning Om man försöker schematiskt beskriva h u r en individ eller ett hushåll fat-

tar sitt beslut att köpa/inte köpa bil, välja modell ( = priset), finansieringsform (kontant/kredit) samt — vid kreditköp — kreditnivå, kan man eventuellt beskriva beslutsfattandet inom ramen för en interdependent modell, som dock både från statistiska och ekonomiska synpunkter kan bli svårhanterligVid en mera primitiv ansats kan man dela u p p beslutsfattandet i olika faser, exempelvis så att man först beslutar sig för om man överhuvudtaget under ifrågavarande period skall köpa bil eller inte (fas 1), vid ett positivt beslut tar ställning till vilken modell = pris man väljer (fas 2), därefter beslutar huruvida köpet skall ske kontant eller på kredit (fas 3) samt i det senare fallet tar ställning till vilken kreditnivå som är lämplig (fas 4). Ingenting motsäger antagandet att olika personer handlar enligt olika modeller och att exempelvis fas 2 och fas 3 i ovan beskrivna beslutskedja kan byta plats. Man kan vidare föreställa sig att besluten i de olika faserna i kedjan kan härledas från var sin uppsättning exogena variabler, av vilka vissa återkommer flera gånger och andra uppträder endast i enstaka faser. I de följande regressionsberäkningarna h a r man utgått ifrån att det är möjligt att dela upp beslutsfattandet på ovan beskrivet sätt. Inget försök göres att förklara själva köpbeslutet och modellvalet, däremot att förklara valet mellan kontant- och kreditbetalning och val av kreditnivå. Först antas att val av finansieringsform och kreditnivå sker samtidigt. Kreditbeloppet, som för kontantköpare är lika med 0, förklaras med hjälp av en uppsättning exogena variabler. I nästa steg delas analysen u p p på de båda faserna så att man först försöker förklara varför kredit överhuvudtaget

259 förekommer eller inte, varefter man endast för kreditköpare återkommer med kreditbeloppet som beroende variabel.

Samtidig förklaring av valet mellan kontant* eller kreditköp samt kreditnivå (fas 3 och 4) Den första multipla regressionsanalysen utgår från att y x = b 1 x 1 + b 2 x 2 + b 3 x 3 + b 4 x 4 + b 5 x 5 - | - b 6 x 6 + b 7 x 7 + bgX 8 +a, varvid ? Vj = kreditbelopp, x x = inköpspris för bilen," x 2 sp utbytesbilens värde, x 3 = disponibel inkomst, x 4 = ålder ( = antalet levnadsår), x 5 = finansiella tillgångarnas värde vid ingången av året, x 6 = privata skuldernas storlek vid ingången av året, x 7 = inkomstförväntningar (index), x 8 = attityd till a t t låna pengar i köparens barndomshem, a ••=• residuaL Beräkningarnas första resultat är en korrelationsmatris som tillsammans med vissa värden för nästa fas redovisas i tabell 3 : 3. I korrelationsmatrisen redovisas enkla korrelationskoefficienter mellan variablerna tagna parvis, medelvärdet för variablerna samt spridningen k r i n g dessa. B Tabell 3; 3. Parvisa

Tabellen visar att sambandet mellan den beroende variabeln och vissa av förklaringsvariablerna är svagt. Vidare kan man anta att det för vissa variabler föreligger en bristande linearitet, vilket medför att man redan i förväg kan vänta sig att modellen ger ett lågt förklaringsvärde. Beräkningarna resulterar också i att den multipla korrelationskoefficienten f?2 skattas till 0,153, vilket innebär att endast drygt 15 % av spridningen i kreditbeloppets medelvärde förklarats med hjälp av de variabler som ingår i modellen. Det bör h ä r observeras att spridningen är mycket hög omkring den beroende variabelns medelvärde på grund av viss diskontinuitet i fördelningen: en betydande del av köparna redovisar kredlirbelopp = 0, de övriga ligger kring ett medelvärde på ca 320 kr. I följande tablå redovisas betakoefficienterna för de olika förklaringsvariablerna samt spridningen kring dessa. Av koefficienterna kan variablernas relativa förklaringsvärde avläsas, spridningen antyder signifikansnivån. Inköpspriset för bilar, utbytesvagnens värde och köparens ålder som förklaringsvariabler för kreditbeloppet är signifikanta på en sannolikhetsnivå på 0,01, finansiella tillgångarnas storlek korrelationskpefficienter

Icke uppräknade data Yi

x, x« X* X6

x, XQ

Spridningen

y 2 : '"

-•£

l

-5147S0

x3

x4

x5

x6

0,20 ^—0,06 — 0,02 -r-0,07 0,68 0,30 0,02 — 0,03 0,47 0,23 '.'..' — 0,15 — 0,28 0,25 0,12 ; 0^09 0,13 0,68 — 0,08 — 0,11 0,19 0,16 0,14 0,19 — 0,04 0,05 0,07 0,09 '••'• 0,03 — 0,04 — 0,05 — 0,03 — 0,03 0,06 0,09 0,01 0,07 0,06 •'• 0,02' 0,14 0,08 — 0,04 — 0,08 0,07 32 134 2 207 41 1 367 0,43 7 962 2 909 19 186 215 259 5 711 12 2 100 0,50 4 175 3 114 15 019

Anm.: Angående variabelförteckning se texten. 17"

x2

x7

260 Betakoeff. Inköpspris för b i l e n . . . . 0,4792 Utbytesbilens värde . . . — 0,3235 — 0,2138 Finansiella tillgångarnas värde vid årets början — 0,1389 Privata skulder vid årets början 0,0700 Inkomstförväntningar . 0,0546 Disponibel i n k o m s t . . . . 0,0242 A t t i t y d till a t t låna — 0,0134

Spridningen 0,0778 0,0707 0,0543 0,0717 0,0528 0,0516 0,0811 0,0525

vid ingången av året är signifikant på 0,05-nivån. De övriga variablerna är ej signifikanta.

Förklaring av valet mellan kontant- och kreditköp (fas 3) Med hänsyn till diskontinuiteten i den beroende variabelns fördelning kompletteras de beräkningar som redovisats i föregående avsnitt med ytterligare två. Den första av dem utgår från en modell som helt liknar den förra med undantag av att man inte använt kreditbeloppet (yr) som beroende variabel utan endast markerat förekomst/ icke förekomst av kredit genom en 0/1 variabel (yt). De förklarande variablerna som ingick i bearbetningen är identiska med dem som tidigare redovisats. Värdena i tabell 3: 3 gäller även för denna beräkning med undantag av att de beroende variablerna inte längre är t/j utan y,. Betakoefficienterna och spridningen k r i n g dessa i följande tablå visar att endast åldern är signifikant som förklaringsvariabel för valet mellan kontantoch kreditköp och det på sannolikhetsnivå 0,01. Samtliga övriga variabler i modellen är icke signifikanta. Med hänsyn till detta resultat är det också naturligt att R* uppgår till 0,104, vilket inneb ä r att man lvckats förklara endast

10,4 % av spridningen kring den beroende variabelns medelvärde. Betakoeff.

Ålder — 0,2671 Inköpspris för bilen.... 0,0931 Utbytesbilens värde . .. — 0,0845 Privata skulder vid årets början 0,0828 Inkomstförväntningar . 0,0739 Finansiella tillgångarnas värde vid årets början — 0,0682 Disponibel inkomst. . . . — 0,0510 Attityder till att låna pengar — 0,0331

Spridningen 0,0559 0,0800 0,0727 0,0543 0,0531 0,0737 0,0834 0,0540

Förklaring av valet av kreditnivå >id kreditköp (fas 4) Slutligen h a r ytterligare en regressionsberäkning genomförts endast på de observationer som avser kreditköpare. Beroende variabel är kreditbeloppet (y 3 ). Av de förklarande variablerna h a r uteslutits de privata skuldernas storlek vid årets början samt attityden till att låna pengar i barndomshemmet genom att man låtit programmet ta med endast variabler som överstigit en viss, i förväg bestämd, mycket låg signifikansnivå. För denna analys redovisas korrelationsmatrisen i tabell 3 : 4 . Av tabellen framgår bl. a. att sambandet mellan kreditbeloppet och inkomsten vid denna bearbetning är mycket starkare än mellan inkomsten och de beroende variablerna vid de båda tidigare bearbetningarna. Samtidigt föreligger det dock även relativt stark korrelation mellan inkomsten och bilpriset. Av de betavärden och spridningen kring dessa som redovisas i nedanstående tablå framgår att fyra av de sex förklaringsvariablerna som ingår i beräkningen är signifikanta på en sannolikhetsnivå av 0,01. De övriga variablerna — inkomsten och inkomstförväntningarna — är icke signifikanta. Beträf-

261 Tabell 3: 4. Parvisa

korrelationskoefiicicnter

Icke uppräknade data y3

Medelvärde. Spridning...

*1

x2

x3

0,63 0,07 0,64 0,36 0,47 0,27 0,17 0,16 0,14 0,20 0,14 0,36 0,24 0,38 0,01 — 0,02 0,01 0,14 — 0,00 0,09 0,11 — 0,05 0,05 0,07 0,03 0,11 3 187 7 660 2 669 16 911 2 117 3 702 2 799 11 247

*i

0,28 0,01 0,04 0,11 37,4 10,3

x5

*6

— 0,05 0,00 — 0,02 0,10 — 0,02 4 732 2 638 7 170 6 039

x7

0,12

— —

Anm.: Angående variabelförteckning se texten. fande inkomsten kan detta bero på den ovannämnda korrelationen mellan bilpris och inkomst samt på den icke obetydliga spridningen kring inkomstens medelvärde, som framgår av korrelationsmatrisen. R2 uppgår dock till 0,622, vilket innebär att man med denna modell förklarat inte mindre än 62 % av spridningen kring kreditbeloppet för de bilköpare som köper bil på avbetalning. Betakoeff.

Inköpspris på bilen.... 0,9983 Utbytesbilens värde . . . — 0,5699 Finansiella tillgångarnas värde vid årets början — 0,1395 Ålder 0,1187 Disponibel inkomst.... 0 0742 Inkomstförväntningar . — 0 0363

Studium av inköpen av andra konsumtionsvaror än bilar

Spridningen 0,0763 0,0691 0,0600 0,0556 0,0626 0,0536

varaktiga

Inledning De varaktiga konsumtionsvaror som behandlas i denna del av bilagan är motorcyklar och skotrar, mopeder, radioapparater, radiogrammofoner, skivspelare, bandspelare, TV-apparater, dammsugare och symaskiner. I flertalet av bearbetningarna h a r inköp av dessa

tio varor slagits samman till »nettoutlägg på varaktiga konsumtionsvaror». Man tar således hänsyn till varans p r i s men inte till varans typ. Bearbetningarna omfattar endast de hushåll som under 1958 köpt en eller flera av de ovannämnda varaktiga konsumtionsvarorna. Antalet observationer som ingår i bearbetningarna uppgår till 438. Av dessa hushåll har 91 vid inköp utnyttjat kredit medan 347 hushåll h a r betalat sina inköp kontant. Hushåll som för 1958 redovisat både kredit- och kontantköp av varaktiga konsumtionsvaror h a r klassificerats som kreditköpare. De variabler som ingår i de följande bearbetningarna är följande: 1. Nettoutlägg för varaktiga konsumtionsvaror, dvs. summan av inköpen minskad med summan som erhållits vid ev. försäljning av samma varor; 2. Disponibel inkomst; 3. Banktillgodohavanden den 1 januari 1958; 4. Avbetalningsskulder den 1 januari 1958; 5. övriga privata skulder den 1 januari 1958; 6. Antalet försörjda personer; 7. Ålder, dvs. hushållsföreståndarens ålder;

262 8. Inkomstförväntningar i tre klasser; 9. Låneattityder i barndomshemmet i fyra klasser; 10. Nettoutlägg för bil, dvs. inköpspriset minskat med bytesbilens värde; 11. Kreditbelopp vid inköp av andra varaktiga konsumtionsvaror än bilar, dvs. inköpspriset minus kontantbeloppet och bytesvarans värde. De regressionsanalyser som redovisas senare i detta avsnitt bygger, som redan nämnts på observationerna direkt utan att hänsyn tagits till att olika hushåll utvalts med olika urvalssannolikheter. Vid uttagning av sparundersökningens urval stratifierades materialet dels i jordbrukare, företagare och övriga, dels efter inkomst. Företagargrupperna och högre inkomsttagare gavs större sannolikhet att komma med i undersökningen. I följande tablå redovisas fördelningen av de hushåll som bearbetningarna omfattar både före och efter uppräkningen. Som framgår av tablån är lägre inkomsttagare underrepresehterade och högre inkomsttagare överrepresenterade i materialet innan uppräkning skett. Den bias som därmed införts i en del bearbetningar torde dock ha mycket liten betydelse för de slutsatser som bearbetningarna leder till.

Inkomst efter skatt i 1 000-tal kr.

—5 5—10 10—15 15—20. . . . . . . 20—25 25—30 30—40....... 40—50 50—

Procentuell fördelning av observationerna Differens utan med uppräk- uppräkning ning 9,6 23,1 23,3 13,7 11,0 5,0 6,8 3,9 3,6

16,0 28,4 31,2 12,3 5,3 2,4 2,0 1,2 1,2

— 6,4 — 5,3 — 7,9 + 1,4 + 5,7 + 2,6 + 4,8 + 2,7 + 2,4

Finansiering av varaktiga konsumtionsvaruköp i grupper med inkomst, ålder, yrke och banktillgodohavande

I tabell 3: 5 redovisas nettoutlägget för varaktiga konsumtionsvaror och kreditandelen av detta belopp dels för samtliga hushåll, dels för kreditköpande hushåll. Vidare redovisas andelen kreditköpare av totala antalet köpande hushåll. Observationerna h a r delats upp efter inkomst, ålder, yrke och banktillgodohavandenas storlek. Antalet observationer, som också redovisas i tabellen, är i vissa fall mycket litet, varför tolkning av resultaten bör ske med stor försiktighet. Vid fördelning av materialet efter disponibel inkomst finner man att nettoutlägget för varaktiga konsumtionsvaror stiger med stigande inkomst i totalmate r rialet, däremot inte bland kredUköparhushåll bortsett från att högsta inkomstklassen redovisar extremt högt nettoutlägg. Andelen kreditköparhushåll visar ingen klar tendens att minska i högre inkomstklasser. Inte heller tycks kreditandtelen av nettoutlägget minska med stigande inkomst. Vid uppdelning av hela materialet efter ålder finner man att néttöutlägget för varaktiga konsumtionsvaror först visar en klär tendens att öka med stigande ålder for att sedan från 40—45årsåldern åter avta. Sambandet mellain nettoutläggets storlek och inkomsten kan h ä r ha en viss betydelse, eftersom den genomsnittliga inkomsten är störst i medelåldern. Andelen kreditköparhushåll minskar med stigande ålder. Av de olika yrkesgrupperna represen teras flera i materialet av så få observationer att det inte är möjligt att d r a några slutsatser om kreditköpsbeteendet. Andelen kreditköpande hushåll s y nes dock vara nästan dubbelt så stoir bland arbetare som bland lägre tjänste-

263 Tabell 3: 5. Inköp av varaktiga konsumtionsvaror

1958 i olika

hushållsgrupper

Uppräknade data Genomsnittligt Antal UppräkKreditandel nettoutlägg observationer n a t antal Därav kredit- • av totala köpande köpare, för för nettoutläg<redit- hushåll, 0/ samtliga, lireditköget, % totalt köpare 1 000-tal /o pare, kr. kr.

Kreditandel av kreditköpande hushållsnettoutlägg, %

1 037

69 Inkomst efter skatt i 1 OOO-tal kr.: —5 5—10 10—15 15—20 20—

42 101 102 60 133

10 26 23 13 19

152 271 298 118 116

24 30 24 31 19

591 660 713 894 1 255

1 045 928 894 1 121 1 776

27 32 21 25 17

64 77 69 65 65

Ålder: 17—25 26—30 31—35 36—40 41—45 46—50 51—55......... 56—

39 37 45 52 56 62 49 98

15 14 12 9 13 11 8 9

164 132 94 104 96 121 75 170

35 40 34 25 30 17 16 12

639 660 743 1 019 1 026 899 719 , 608

915 817 1 145 1 523 1 098 1348 1 086 721

34 37 29 27 23 16 18 11

69 74 56 71 74 64 74 . 78

—

—

1 420

-—

—

:~ .

22 57

12 12

30 111

8 19

1 121 909

978 1 614

8 21

• t M 76 62

3 169 33

56 56

12 558 99

34 34

269 787 479

978 978

31 31

73 73

908 1 092 1344 1 434 873

36 41 33 18 13

74 71 65 54 72

Yrke: Större affärsmän och jordbrukare. Mindre affärsmän och jordbrukare. Akademiker, ej affärsmän eller jordbrukare Högre tjänstemän, ej akademiLägre tjänstemän Verkmästare m. fl Obestämda yrken Banktillgodohavanden kr.: 0—99 100—499.. 500—999 1 000—1 999 2 000—9 999 10 000—19 9 9 9 . . 20 000—29 999. 30 000—

'

119 51 34 48 112 44 14 16

44 20 9 8 10

— .— —

292 138 86 119 224 63 15 19

38 41 30 19 15

— —

1 —

•

'

•

'

•

708 775 805 789 821 860 1 066 1 144

:

— — •

—

•

—

— —

— • — •

;

1 • —

264 Tabell

3: 6. Medelvärde

och standardavvikelse för tio undersökta köpare och kontantköpare Icke uppräknade data

variabler

Kreditköpargrupp Variabel

1. Nettoutlägg på varaktiga konsumtionsvaror 2. Disponibel inkomst 3. Banktillgodohavande 4. Avbetalningsskulder 5. Övriga privata skulder 6. Antal försörjda personer 7. Ålder 8. Inkomstförväntningar 9. Låneattityder 10. Nettoutlägg på bilköp

Standardavvikelse

Medelvärde

Standardavvikelse

1 101 14 000 800 200 3 500 2,9 38,3 2,2 6,9 400

845 8 700 1 600 700 8 100 1,8 12,5 0,7 1,6 1 300

812 19 600 7 400 100 10 200 2,8 45,9 2,1 7,3 300

662 22 400 15 300 800 32 500 1,4 13,5 0,6 1,2 1 500

N e t t o u t l ä g g e t för v a r a k t i g a k o n s u m tionsvaror stiger med banktillgodohavandenas storlek. Samtidigt m i n s k a r andelen k r e d i t k ö p a n d e hushåll. Inget a v d e 74 h u s h å l l s o m r e d o v i s a d e b a n k t i l l g o d o h a v a n d e n p å m e r ä n 10 000 k r . hade köpt varaktiga konsumtionsvaror på kredit.

En jämförelse mellan kreditköpande och kontantköpande hushåll I tabell 3: 6 redovisas medelvärden och s t a n d a r d a v v i k e l s e r för t i o o l i k a v a r i a b -

Varuslag

Samtliga Motorcykel, skoter Moped Radio m. m TV-apparat Dammsugare Symaskin

3: 7. Kreditköp

l e r d e l s för k r e d i t k ö p a r e , d e l s för kontantköpare. H ä n s y n h a r h ä r i n t e t a g i t s till de ingående hushållens olika urvalssannolikheter. Starkt signifikanta differenser k a n d o c k k o n s t a t e r a s m e l l a n de båda grupperna vad beträffar nettoutlägg, disponibel inkomst, banktillgodohavande, övriga p r i v a t a s k u l d e r s a m t ålder. K r e d i t k ö p a r g r u p p e n s större nettoutlägg p å varaktiga konsumtionsvaror s k u l l e k u n n a s a m m a n h ä n g a m e d att varor m e d olika pris köps p å kredit i v a r i e r a n d e utsträckning. Vissa variationer i andelen kreditköp förekommer o c k s å m e l l a n v a r o r n a , v i l k e t f r a m g å r av t a b e l l 3 : 7. D e t s y n e s d o c k v a r a u p p e n -

av vissa varaktiga Uppräknade data

Antal köp, Därav 1 000-tal kreditköp,

1 113 74 123 439 189 187 101

Kontantköpargrupp

Medelvärde

män. Mindre affärsmän och jordbrukare tycks vara kreditköpare ännu mera sällan än lägre tjänstemän.

Tabell

för kred t-

25 27 13 21 35 28 33

konsumtionsvaror

Antal köp i 1 000-tal av

Procentuella fördelningen av

kreditköpare

kontantköpare

kreditköpare

kontantköpare

307 21 20 98 70 56 41

806 53 103 340 119 130 59

7 7 32 23 18 14

7 13 42 15 16 7

265 bart att detta inte kan vara hela förklaringen till kreditköpargruppens större nettoutlägg. Beräkningen av medelvärdena för de bägge hushållsgruppernas disponibla inkomst h a r vid sidan av uppgifterna i tabell 3: 6 även beräknats på uppräknade data. För kontantköpargruppen blev detta medelvärde 13 300 kr., för kreditköpargruppen 11 500 kr. Medianen för kontantköpargruppen är ungefär 11 065 kr., för kreditköpargruppen ca 10 395 kr. Skillnaden mellan medianerna är således betydligt mindre än mellan medeltalen. I tabell 3 : 8 anges de bägge hushållsgrupperna procentuellt fördelade efter inkomst. De skiljaktigheter tabellen visar mellan grupperna tycks sakna någon bestämd tendens. Kontantköpargruppens medelvärde för banktillgodohavande är enligt tabell 3 : 6 drygt nio gånger större än kreditköpargruppens. Görs emellertid beräkTabell 3: 8. Kreditköpare

ningen under hänsynstagande till de olika urvalssannolikheterna — se tabell 3 : 9 — blir resultatet för kontantköpargruppen 5 563 kr., för kreditköpargruppen 927 kr. Liksom för inkomstvariabeln har en medianberäkning gjorts för att rensa bort effekter av extremvärden. För kontantköpargruppen ligger medianen vid ca 1 300 kr., för kreditköpargruppen vid ca 200 kr. Differensen mellan grupperna kvarstår alltså. Vidare framgick av tabell 3 : 8 att de bägge hushållsgruppernas fördelning efter banktillgodohavandenas storlek uppvisar mycket stora skillnader. En närmare granskning av materialet visar att närmare 2/s av kreditköpargruppen överhuvudtaget inte h a r något banktillgodohavande. Motsvarande siffra för kontantköpargruppen är drygt 1h. I tabell 3 : 9 redovisas det genomsnittliga banktillgodohavandet i olika inkomstklasser. Den tendens till positivt samband mel-

och kontantköpare fördelade på olika klasser för inkomst och banktillgodohavanden Uppräknade data Kreditköparhushåll

Inkomst efter skatt i 1 000-tal kr.:

Banktillgodohavanden,

1 000

1 999

20 000

29 999

Kontantköparhushåll

Antal observationer

Procentuell fördelning

Antal observationer

Procentuell fördelning

10 26 23 13 12 7

15 33 29 15 6 3

32 75 79 47 58 56

16 27 32 12 8 5

44 20 9 8 10

44 23 10 9 14

74 32 25 40 102 44 14 16

26 12 9 14 27 9 2 3

kr.:

266 Tabell 3: 9. Banktillgodohavandenas storlek i olika inkomstklasser för hushåll som 1958 köpt varaktiga konsumtionsvaror, med fördelning på kreditköpare och kontanlköpare Uppräknade data Inkomst efter skatt i 1 OOO-tal

Kreditköpande hushåll

Kontantköpande hushåll

Samtliga hushåll

kr

Antal observationer

Genomsnittligt banktillgodohavande i kr.

Antal observationer

Genomsnittligt banktillgodohavande i kr.

Antal observationer

Genomsnittligt banktillgodohavande i kr.

Samtliga . . 0— 5 5—10.... 10—15 15—20 20— ....

91 10 26 23 13 19

927 239

347 32 75 79 47 114

5 563 1 758 5 026 4 683 5 225 10 523

438 42 101 102 60 133

4 043 1 391 3 863 3 870 3 792 8 661

1 160 1 335 518 531

lan banktillgodohavande och inkomst som är m ä r k b a r för den sammanslagna gruppen av samtliga hushåll visar sig vid en uppdelning endast gälla kontantköpargruppen. Skillnaden mellan banktillgodohavandenas storlek mellan kreditköpare och kontantköpare är slående i samtliga inkomstklasser. Avbetalningsskulderna uppgick enligt tabell 3 : 6 till ett dubbelt så högt belopp för kreditköpare som för kontantköpare.

Spridningarna i materialet är h ä r dock så stora att man inte kan vara säker på att det existerar en verklig skillnad mellan de båda grupperna. I övrigt gav tabell 3: 6 starkt signifikanta skillnader för variablerna övriga privata skulder och httshållsföreståndaréns ålder. Kreditköparhushållen h a r således mindre övriga skulder och yngre hushållsföreståndare än kontantköparhUshållen.

Tabell 3: 10. Användning av den disponibla inkomsten hos kreditköpande köpande hushåll i olika inkomstklasser Uppräknade data Inkomst efter skatt i 1 000-tal kr.

Nettoutlägg Antal på varaktiga observakonsumtioner tionsvaror

och kontant-

Nettoutlägg på bilköp

Övrig konsumtion

Sparande

Totalt

— 2,8 — 40,5 — 3,0 — 1,0 — 1,1 0,8

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

11,0 0,1 9,8 4,5 6,4 20,5

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Kreditköpande hushåll Samtliga — 5 5—10 10—15 15—20 20—

91 10 26 23 13 19

9,1 30,9 12,2 7,3 6,6 6,5

3,1 0 2,9 2,0 7,5 1,2

90,6 109,6 87,9 91,7 87,0 91,5

Kontantköpande hushåll Samtliga — 5 5—10 10—15 15—20 20—

347 32 75 79 47 114

5,0 11,6 7,1 5,3 4,6 3,2

2,2 0 0,9 2,8 2,8 2,5

81,8 88,5 82,2 87,4 86,2 73,8

—

267 Även hushållens sparande år 1958 har undersökts. Kreditköpare har genomsnittligt ett negativt sparande, —321 kn, medan kontantköpares genomsnittliga sparande är 1 460 kr. Av tabell 3:10 framgår h u r de båda hushållsgrupperna fördelar den disponibla inkomsten på nettoutlägg på varaktiga konsumtionsvaror, nettoutlägg vid bilköp, övrig konsumtion och sparande. I samtliga inkomstklasser föreligger den tidigare observerade skillnaden vad beträffar större nettoutlägg för varaktiga varor hos kreditköpare än hos kontantköpare. Skillnaden i sparandeandel är också

Tabell 3: 11. Parvisa

stor i alla klasser. I tre inkomstklasser har sparandet omvänt tecken, och i de två övriga klasserna, den lägsta och den högsta, är skillnaderna mellan kreditoch kontantköpare också större. I övrigt tycks de bägge hushållsgruppernas mönster vara mycket likartat. Med stigande inkomst följer sjunkande andel nettoutlägg på varaktiga konsumtionsvaror och stigande sparandeandel. Andelen nettoutlägg för bilköp stiger först för att sedan avta. Övrig konsumtion uppvisar en oklar bild med svag tendens till sjunkande andel vid stigande inkomst. korrelationskoefficienter

Icke uppräknade data Variabel nr 2 3 4 5 6 7 8 9 10

6 Kreditköpargruppen 0,31 0,01 — 0,04 0,00 0,10 — 0,09 0,15 0,54 — 0,16 0,12 0,11 0,53 — 0,20 0,11 0,35 0,09 0,28 0,03 0,02 0,17 0,24 0,08 0,09 0,08 — 0,16 0,12 0,08 — 0,04 0,12 0,12 — 0,08 0.04 0,10 0,12 0,03 0,02 — 0,01 0,05 — 0,12 0,13 — 0,03 0,01 — 0,10 — 0,04

0,05

Kontantkupargruppen

2 3 4 5 6 7 8 9 10

0,34 0,15 0,07 0,23 0,15 0,09 0,00 0,03 0,06

0,26 0,05 — 0,02 0,02 0,01 — 0,19 0,09 0,06 0,02 0,03 0,05 0,01

0,10 0,08 — 0,01

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Samtlid \a köparnie hushål l 0,29 0,09 0,24 0,04 0,02 . 0,28 0,18 0,22 0,12 0,02 0,14 0,35 0,03 0,03 0,24 0,05 0,08 0,21 — 0,05 0,08 0,03 0,02 0,01 0,05 0,02 0,02 0,02 — 0,17 0,03 0,05 0,11 0.01 0,09 0,07 0,05 0,05 0,08 0,18 0,03 0,02 0,04 — 0,12 0,45 — 0,05 — 0,15 0,04 — 0.06 0,05 — 0,14

0,07 0,06 0,00 0,03 — 0,07

0,23 0,02 0,20 0,36 0,03 0,01 0,03 0,08

0,32 0,11 0,02 0,05 0,00 0,19 — 0,05 0,06 0,06 0,10 0,02 0,21 0,01

Anm.: Angående variabelförteckning se texten.

0,01

268 I tabell 3:11 slutligen redovisas koefficienter för parvisa variabelkorrelationer för kontantköpare, kreditköpare och för samtliga köpande hushåll. De starkaste positiva korrelationerna finner man i kontantköpargruppen mellan disponibel inkomst och nettoutlägg (0,34), mellan disponibel inkomst och antal försörjda personer (0,36) och mellan banktillgodohavanden och avbetalningsskulder (0,32). I kreditköpargruppen återfinns de starkaste korrelationerna för de bägge förstnämnda variabelparen (0,31 resp. 0,53), medan däremot korrelationen mellan banktillgodohavanden och avbetalningsskulder är låg och t. o. m. negativ (—0,09). I övrigt h a r kreditköpargruppen sina starkaste samband mellan övriga privata skulder och disponibel inkomst (0,54) samt övriga privata skulder och antal försörjda personer (0,35). Negativa korrelationer förekommer endast i ett mindre antal och är genomgående betydligt svagare än de positiva. Slutligen bör påpekas att det i korrelationsmatriserna inte i något enda fall förekommer någon verkligt stark korrelation mellan två variabler.

slutet om kreditnivå. När denna modell tillämpas på andra varaktiga konsumtionsvaror än bilar, tillkommer egentligen ett moment i faserna 1 och 2 i och med att det också äger r u m ett val mellan olika slags varor. Emellertid har köp av dessa olika varor h ä r sammanfattats i variabeln »nettoutlägg på varaktiga konsumtionsvaror», varför en tillräcklig beskrivning för de här aktuella bearbetningarna ges av modellens ovanstående fyra faser. De regressionsberäkningar som h ä r utförts bygger på antagandet att det är möjligt att göra ovanstående uppdelning av beslutsprocessen. Som tidigare påpekats behöver den inbördes ordningen mellan faserna inte betraktas som fix. Vid de två regressionsberäkningar, som först skall redovisas, h a r fas 2 och fas 3 bytt plats. Fas 2 utsätts för analysförsök med utgångspunkt från vissa beslut i faserna 1 och 3. Därnäst redovisas ett försök att samtidigt förklara fas 3 och fas 4, varvid vissa beslut i faserna 1 och 2 antas vara givna. Slutligen beskrivs ett analysförsök av fas 4 m e d övriga faser givna.

Förklaring ar valet av nettoutläggets storlek (fas 2)

Multipla regressionsanalyser av inköp och finansiering av andra varaktiga konsumtionsvaror än bilar Modellbeskrivning

Vid beskrivningen av den beslutsprocess som ligger bakom ett köp av en varaktig konsumtionsvara följs h ä r samma ansats som tidigare redovisats. Beslutsprocessen tänks således uppdelad i olika faser, där fas 1 innesluter beslutet att u n d e r ifrågavarande period köpa en vara eller inte, fas 2 avser valet av modell ( = p r i s ) , fas 3 beslutet om kontant- eller kreditköp och fas 4 be-

En första regressionsberäkning genomfördes dels på kreditköpare, dels på kontantköpare med nettoutlägg på varaktiga konsumtionsvaror som beroende variabel. Syftet med analysen var att undersöka om det fanns några skillnader mellan kreditköparhushåll och kontantköparhushåll beträffande de faktorer som ä r av betydelse för deras inköp av v a r aktiga konsumtionsvaror. I följande tablå redovisas regressionskoefficienterna och deras standardavvikelser för de variabelkombinationer som gav den lägsta residualvariansen.,

269 Betakoelf.

Spridningen

Kontantköpargrupp Disponibel inkomst. . . . 0,2865 Banktillgodohavanden . 0,1027 Avbetalningsskulder... — 0,1067 Övriga privata skulder . 0,1570

0,0521 0,0542 0,0526 0,0509

Kreditköpargrupp Disponibel i n k o m s t . . . .

0,1007

0,3112

Analysen h a r för kreditköpargruppen bara resulterat i en enda variabel med något förklaringsvärde, disponibel inkomst. Denna är också för kontantköpargruppen den mest betydelsefulla förklaringsvariabeln. Inkluderingen av disponibel inkomst minskade i bägge fallen residualvariansen trots detta med endast ca 5 %. En redovisning av samtliga signifikanta variabler ger däremot en antydan om att skillnader mellan de båda grupperna ändå föreligger. Kontantköpargrupp Kreditköpargrupp Disponibel inkomst Disponibel inkomst Banktillgodohavanden Antal försörjda personer Avbetalningsskulder Inkomstförväntningar Övriga privata skulder Låneattityder i barndomshemmet Alder Nettoutlägg på bilköp Nettoutlägg på bilköp Endast två variabler är gemensamma för båda grupperna, nämligen disponibel inkomst och nettoutlägg vid bilköp, medan samtliga övriga variabler endast förekommer hos en av grupperna. För kontantköparhushållen dominerar faktorer av ekonomisk art. Motsatt tendens gör sig gällande för kreditköparhushållen, för vilka båda attitydvariablerna är signifikanta. Samtidig förklaring av valet mellan kontanteller kreditköp samt kreditnivå (fas 3 och 4)

Nästa regressionsanalys utfördes på samtliga hushåll med kreditbelopp som

beroende variabel. För kontantköparhushåll åsattes variabeln värdet noll. De erhållna korrelationskoefficienterna, som redovisades i tabell 3 : 1 1 , är nästan genomgående mycket svaga. Det högsta värdet — 0,45 — avser sambandet mellan nettoutlägg och kreditbelopp. Den minsta residualvariansen erhölls med följande variabelkombination. Residualvariansen reducerades därvid med 15,7 %.

Betakoeff. Nettoutlägg 0,5302 Disponibel i n k o m s t . . . . — 0,1528 Banktillgodohavanden . — 0,1440 — 0,1133 övriga privata skulder . 0,1041 Avbetalningsskulder. . . 0,0982 Antal försörjda personer 0,0648 Låneattityder i barndomshemmet — 0,0531

Spridningen 0,0426 0,0461 0,0449 0,0416 0,0426 0,0424 0,0439 0,0408

Nettoutläggets synbarligen stora förklaringsvärde skulle kunna vara en följd enbart av det mycket starka samband som för kreditköpargruppen kan konstateras mellan nettoutlägg och kreditbelopp. Att kreditköpargruppen befunnits ha betydligt större genomsnittligt nettoutlägg än kontantköpargruppen tyder dock på att nettoutläggets storlek h a r en självständig betydelse vid förklaringen av valet av finansieringsform. Näst efter nettoutlägg h a r disponibel inkomst och banktillgodohavanden starkaste effekten på residualvariansen med 1,2 resp. 2,1 %. Bägge variablerna uppvisar negativa koefficienter, vilket stämmer överens med det tidigare redovisade förhållandet att kreditköpare genomsnittligt h a r lägre både disponibel

270 inkomst och banktillgodohavanden kontantköpare.

än

Förklaring av val av kreditnivå (fas 4)

Slutligen genomfördes en regressionsanalys uteslutande på de hushåll som köpt på kredit, med kreditbelopp som beroende variabel. Minsta residualvarians gav den ekvation som endast inkluderade variablerna nettoutlägg och inkomstförväntningar. De standardiserade regressionskoefficienterna var för nettoutlägg 0,92 och för inkomstförväntningar —0,06. Residualvariansen minskade med 60,2 %, när nettoutlägg infördes som förklaringsvariabel men endast med 0,6 % vid inkluderingen av variabeln inkomstförväntningar. Det tycks således endast vara nettoutläggets storlek som h a r någon verklig betydelse för kreditbeloppets storlek. Korrelationen mellan kreditbelopp och nettoutlägg var också mycket stark, inte mindre än 0,92.

Sammanfattande

synpunkter

Av de beskrivande tabellerna som avser bilköp framgår att avbetalningsköparnas andel av bilköpare är liten bland de högsta inkomsttagarna samt bland större affärsmän och jordbrukare. Avbetalningsköparnas andel sjunker markant med stigande likviditetsnivå. Vidare är bilköpens frekvens låg bland hushåll med årsinkomster undei 10 000 kr. samt bland de yngsta och äldsta hushållen. Högst är inköpsfrekvensen bland större affärsmän och jordbrukare samt bland akademiker. Det genomsnittliga bilpriset stiger med stigande inkomst och stigande innehav av finansiella tillgångar. De yngsta hushåller köper extremt billiga bilar. Av regressionsberäkningarnas resultat att döma synes åldern vara den faktor

som h a r störst betydelse vid valet mellan kontantköp och kreditköp. Kreditnivån vid kreditköp synes stiga med bilens pris men sjunker med köparens stigande likviditet och ålder. Beträffande andra varaktiga konsumtionsvaror än bilar visar jämförelsen mellan kontantköpare och kreditköpare att det föreligger betydande skillnader mellan dessa grupper. Sålunda är kreditköpare yngre samt har större nettoutlägg, lägre inkomster, lägre banktillgodohavande och mindre andra skulder än avbetalningsskulder än kontantköpare. Banktillgodohavandena är den variabel som mest skiljer grupperna åt. Vid regressionsanalyserna finner man att sambandet mellan kreditbelopp och nettoutlägg är mycket starkt för kreditköparhushållen. Detta tyder på att det existerar fasta normer för avbetalningshandeln vad gäller fördelningen på handpenning och avbetalningsbelopp. En köpare som bestämt sig för att köpa på kredit tycks i allmänhet följa dessa normer. Slutligen h a r bearbetningarna givit en antydan om att det kan vara olika faktorer som är avgörande för inköp av varaktiga konsumtionsvaror för kontantköpare än för kreditköpare. De för båda grupperna separata regressionsanalyserna tyder på att de rent ekonomiska variablerna är mer avgörande för kontantköpare, medan attityderna synes ha större betydelse för kreditköpare. Avslutningsvis måste ytterligare en gång framhållas att det låga förklaringsvärdet samt den stora spridningen k r i n g medelvärdena som regressionsberäkningarna resulterat i bl. a. sammanhänger med det ringa antalet observationer som beräkningarna bygger på. Resultaten bör därför inte tolkas alltför kategoriskt och kan närmast komma till användning som grund för hypoteser vid analys av andra undersökningsmaterial.

Tabell- och diagramförteckning

' Tabeller Tabell 2 : 1 .

Kreditköp av olika varor år 1961. Värde i milj. kr. av totalförsäljning, kreditförsäljning, beviljade samt utestående krediter för vissa varaktiga konsumtionsvaror (exkl. sommarstugor) Tabell 2:2. Kreditbelopp avseende köp år 1961 fördelade på kreditformer. . . Tabell 2 : 3 . Bilförsäljningens fördelning på nya och begagnade bilar vissa år mellan 1954 och 1961 Tabell 2:4. Procentuell andel kreditköpta bilar; kontantinsatser och kredittider. Uppgifterna gäller vissa år mellan 1954 och 1962. . . . Tabell 2 : 5 . Förekomst av krediter och inbytesvaror vid bilköp åren 1954, 1957 och 1961. Procent av totala antalet köp Tabell 2:6. Procentuell andel kreditköpta TV-apparater; kontantinsatser och kredittider. Uppgifterna gäller vissa år mellan 1956 och 1964 . Tabell 2 : 7 . Procentuell andel kreditköpta radioapparater, radiogrammofoner, bandspelare och skivspelare; kontantinsatser. Uppgifterna gäller vissa år mellan 1955 och 1963 Tabell 2 : 8 . Köp av vissa hushållsmaskiner och därvid beviljade krediter år 1961. Uppgifterna i milj. kr Tabell 2 : 9 . Andelen kreditköp samt kontantinsatsens andel av inköpspriset vid köp av hushållsmaskiner under vissa år mellan 1955 och 1961 . Tabell 2:10. Procentuell andel kreditköpta möbler; kontantinsatser. Uppgifterna gäller vissa år mellan 1954 och 1961 Tabell 2 : 1 1 . Kreditköpens andel av totala antalet köp av cyklar, mopeder, motorcyklar och skotrar. . . Tabell 2:12. Genomsnittligt inköpspris, andelen kreditköp, kontantinsats och avbetalningstid för olika typer av båtar och båtmotorer år 1962 Tabell 2 : 1 3 . Utvecklingen i USA och Sverige av hushållens disponibla inkomster; den privata konsumtionen, totalt och av varaktiga konsumtionsvaror samt av utestående konsumtionskrediter under olika nioårsperioder, löpande priser. Tabell 2:14. Inkomster, konsumtion och konsumtionskrediter i Sverige 1961 och 1970, milj. kr., löpande priser Tabell 3 : 1 . Klassificering av de institutionella konsumtionskreditformerna . Tabell 3:2. Finansieringsbolagens tillgångar och skulder 1960—1963 (milj. kr.) Tabell 3 : 3 . Konsumtionskrediternas finansiering 1961 (milj. kr.) Tabell 4 : 1 . Konsumenternas kostnader för olika typer av krediter u t t r y c k t a i effektiv å r s r ä n t a . . . . . . . . . . Tabell 4 : 2 . Detaljhandelns inköpspris samt pålägg vid kontant- och avbetalningsköp av tvättmaskiner och kylskåp . Tabell 4 : 3 . Avvikelserna från riktpriset vid kontant- och kreditköp av t v ä t t maskiner och kylskåp . . . . . . . . . . . Tabell 4 : 4 . Detaljhandelns inköpspris samt pålägg vid kontant- och avbetalningsköp av båtar och båtmotorer.

272 Tabell 4 : 5 .

Avvikelserna från riktpriset vid kontakt- och kreditköp av båtar och båtmotorer 85 Tabell 4 : 6 . Detaljhandelns inköpspris samt pålägg vid kontant- och avbetalningsförsäljning vid sex månaders garanti inom radio- och TV-. handeln 86 Tabell 4 : 7 . Avvikelserna från det åsatta priset vid kontant- och kreditköp av TV-mottagare och övriga apparater 87 Tabell 4 : 8 . Pålägget vid kontant- och kreditköp av TV-mottagare och övriga apparater med fördelning efter dyrortsgrupp, årsmodell, garantitid, och förekomst av inbytesvara, oktober 1964 87 Tabell 4 : 9 . Beräknad effektiv årsränta vid avbetalningsköp 88 Tabell 4:10. Avvikelse från åsätt pris vid olika betalningsformer 89 Tabell 4 : 1 1 . Procentuell fördelning av företagen efter räntans, avbetalningstilläggets och expeditionsavgiftens storlek vid avbetalningsköp av bilar år 1961 90 Tabell 4:12. Procentuell fördelning av kostnader för avbetalningskreditgivningen (exkl. refinansieringskostnader) inom bilförsäljande företag år 1961 94 Tabell 4 : 1 3 . Exempel på kalkylerade kostnader för kreditgivning inom avbetalningsinstitut 96 Tabell 4:14. Effektiv ränta, kredittid och kreditbelopp vid avbetalningsköp . 97 Tabell 5 : 1 . Avskrivningskostnaderna för en personbil (10 000 kr) vid kontantoch kreditköp 105 Bilaga 1. Tabell A : 1 . Tabell A : 2 .

Bortfallets storlek och orsaker 207 Konfidensintervall för kreditköp och totalköp av vissa varaktiga varor, milj. kr 208 Tabell A : 3 . Konfidensintervall för kreditbelopp fördelade på kreditformer, milj. kr 208 Tabell A : 4 . Konfidensintervall för utestående skuldbelopp, milj. kr 209 Tabell A : 5 . Konfidensintervall för antalet kreditköpare och totala antalet inkomstenheter i olika inkomst- och likviditetsklasser . . . . 209 Tabell A : 6 . Hushållens köp av vissa varaktiga varor 1961 213 Tabell B : 1 . Inköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror 1961 215 Tabell B : 2 . Bilköpens finansiering 1961 med fördelning av köp i nya och begagnade samt med och utan inbytesbil. Konsumtions- och investeringsbilar 216 Tabell B : 3 . Bilköpens finansiering 1961, milj. kr. Konsumtions- och investeringsbilar 217 Tabell B : 4 . Bilköpens värde 1961 procentuellt fördelat på kontant-, kreditoch inbytesandel. Konsumtions- och investeringsbilar . . . . 218 Tabell B : 5. Kontant- och kreditköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror 1961 219 Tabell B : 6 . Kreditköp under 1961. Fördelning på varugrupper och kontantinsatsens procentuella andel av inköpspriset (inbytesvärdet inräknat i kontantinsatsen) 220 Tabell B : 7. Kreditköp under 1961. Fördelning på varor och kredittidens längd 221 Tabell C : l . Kontantinsatser och kredittider vid kreditköp 1961 (exkl. sommarstugor) vid vissa kreditformer. 223 Tabell G:2. Kreditköp och kreditbelopp 1961 samt utestående skulder den 31 december 1961 avseende köp 1961 fördelade på kreditformer . 224

273 Tabell C:3.

Kreditbelopp vid kreditköp 1961, fördelade på kreditformer och varugrupper, milj. kr Tabell C:4. Totala utestående konsumtionskreditskulder den 31 december 1961 fördelade på kreditformer Tabell D : 1. Kredit- och kontantköpare samt icke-köpare fördelade på inkomstoch likviditetsklasser Tabell D : 2 . Kreditköpare, kontantköpare och icke-köpare 1961 procentuellt fördelade på inkomstgrupper Tabell D : 3. Värde av kreditköp, kreditbelopp samt skuldbelopp 1961 fördelade på inkomst- och likviditetsklasser Tabell D : 4 . Kreditköpare, kontantköpare och icke-köpare under 1961 samt kreditköpare under 1957—1961. Fördelning på sparvanor. . . Tabell D : 5. Värde av kreditköp och kreditbelopp samt antalet inkomstenheter 1961 fördelade på inkomstgrupper Tabell D : 6 . Amorteringar 1961 för kreditköp 1957—1961. Fördelning på inkomstgrupper Tabell D : 7. Kredit- och kontantköpare och konsumtionskreditskuld fördelade på ålder och familjeställning Tabell D : 8 . Kredit- och kontantköpare samt konsumtionskreditskuld fördelade på socio-ekonomiska grupper Tabell D : 9. Genomsnittlig konsumtionskreditskuld i kronor den 31 december 1961 Tabell E : 1. Attityder enligt olika attityddimensioner och allmän attitydskala. Fördelning på socio-ekonomiska grupper Tabell E : 2. Attityder enligt olika attityddimensioner och allmän attitydskala. Fördelning på inkomst under 1961 och banktillgodohavanden den 31 december 1961 . . . . . . . Tabell E : 3. Förekomst av kreditköp hos anhöriga, vänner m. m. till intervjuade med positiv resp. negativ attityd Tabell E : 4 . Kreditköpare och ej kreditköpare under 1957—1961, vilkas referensgrupper köpt något på avbetalning Tabell E : 5 . Inställning till :keditköp av olika varor samt kreditutnyttjande 1961. . . . ' Tabell E : 6 . Förhållandet inbördes mellan inställning till köp på avbetalning av vissa varor för privat bruk, relativa tal Tabell E : 7. Kunskap om kreditformer Tabell E : 8. Kunskap om och inställning till kreditformer Tabell E : 9 . Förhållandet inbördes mellan inställning till kreditkortskredit, låneköp/köplån, banklån och avbetalning Tabell E : 10. Erfarenheter av kreditköp Tabell E : 11. Intervjupersonerna fördelade efter kreditbeteende och a t t i t y d enligt allmänna attitydskalan Tabell F : l . Korrelationsmatris för hela materialet Tabell F : 2 . Sambandet mellan inköp av varaktiga konsumtionsvaror och övriga variabler Tabell F : 3 . Sambandet mellan kreditköpsvärdet och övriga variabler. . . . Tabell F : 4 . Sambandet mellan kreditköpsprocenten och övriga variabler . . Tabell F : 5. Sambandet mellan olika attityddimensioner Tabell F : 6 . Olika variablers betydelse för inköp av varaktiga konsumtionsvaror

225 226 227 228 229 230 230 231 232 233 234 236

237 238 238 238 239 239 240 241 241 241 243 245 245 246 247 248

274 Tabell F : 7. Tabell F : 8. Tabell F : 9. Bilaga 2. Tabell 2 : 1 . Tabell 2 : 2 .

Olika variablers betydelse för kreditköpsandelen av värdet för inköp av varaktiga konsumtionsvaror . Signifikanta regressionskoefflcienter för attitydvariabler vid förklaring av inköpsvärdet för varaktiga konsumtionsvaror . . . Modellens förklaringsvärde för kreditköpsandelen . . . . . . . ;

:

.

•

;

lbi

249» 251 251

...

Kreditköpens andel av totala inköpsvärdet för vissa varaktiga konsumtionsvaror. . . ,*,, . . ' . ';. . , . .". . . . . . . Kreditköpens värdeandel för olika husbållsgrupper. '.";

253! 2535

Bilaga «?• Tabell 3 : 1 .

Bilköp 1957—1958 fördelade på hushåll med olika inkomster och finansiella tillgångar. . . . . ;'". . . . . . Tabell 3:2. Bilköp 1957—1958 fördelade på hushåll med Olika yrke och ålder Tabell 3 : 3 . Parvisa korrelationskoefflcienter ; . Tabell 3:4. Parvisa korrelationskoefficienter. . . . Tabell 3 : 5 . Inköp av varaktiga konsumtionsvaror 1958 i olika hushållsgrupper Tabell 3:6. Medelvärde och standardavvikelse för tio undersökta variabler för kreditköpare och kontantköpare Tabell 3:7. Kreditköp av vissa varaktiga konsumtionsvaror Tabell 3:8. Kreditköpare och kontantköpare fördelade på olika klasser för inkomst och banktillgodohavanden . . . . ; . Tabell 3:9. Banktillgodohavandenas storlek i olika inkomstklasser för hushåll som 1958 köpt varaktiga konsumtionsvaror, med fördelning på kreditköpare och kontantköpare. . . . . . .*-.« Tabell 3:10. Användning av den disponibla inkomsten hos kredifköpande och kontantköpande hushåll i olika i n k o m s t k l a s s e r . ' . Tabell 3 : 1 1 . Parvisa korrelationskoefflcienter

2561 257' 259) 261. 2635 2641 2641 265)

266> 2665 267"

Diagram Diagram 2 : 1 . Den privata konsumtionen 1931—1964 i 1955 års priser. . . . Diagram 2:2. Den privata konsumtionen, utgiftsandelar 1931—1964. . . . . Diagram 2 : 3 . Importen av varaktiga konsumtionsvaror 1946—1963 i löpande priser Diagram 2:4. Importandelar för varaktiga konsumtionsvaror 1946—1963 . . Diagram 7 : 1 . Effekter av skärpning i kreditvillkoren . . . . . . . . . . . Diagram 7:2. Effekter av lättnad i kreditvillkoren

*KHOv

38> 39) 422 43} 1322 135)

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1 9 6 6 1. La Cooperation internordique.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Finansdepartementet

Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsökningsrätt V. [38] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Ny Hyreslagstiftning. [14] 2. Undersökning angående hyressplittringen. [15] Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet III. [29] Vägfraktavtalet I. [36]

1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Biilaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utveclklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjtukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskrediter i Sverige. [42]

Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5]

Försvarsdepartementet Tygförvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35]

Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6J Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32] De statliga undervisningssjukhusens organisation. [37]

Kommunikationsdepartementet Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [33] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [34] Fordonskombinationer. [41]

Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [3] Arbetspsykologisk verksamhet. [40]

Jordbruksdepartementet Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtidsa jordbrukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida jordbrukspolitiken. B. [31]

Handelsdepartementet Ellagstiftningsutredningen. 1. Lagstiftning mnot radiostörningar. [22] 2. Lagstiftning om eletktriska anläggningar. [39] Sällskapsresor. [25]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966