Finansiella långtidsperspektiv

V) N o

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:6 Finansdepartementet

FINANSIELLA LÅNGTIDSPERSPEKTIV Av BÖRJE KRAGH

Stockholm 1967

Sot)

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Kronologisk förteckning 1. Kommunal bostadsförmedling. Hseggström. I. 2. Allmänna arvsfonden. Esselte. Ju. 3. Utsökningsrätt VI. Esselte. Ju. 4. Ny domkretsindelning för underrätterna. Esselte Ju. 5. Statlig publicering. Norstedt & söner. Fi. Utkommer senare. 6. Finansiella långtidsperspektiv. Esselte. Fl.

Anm. Om särskild tryckort ej anges, är tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1967:6 Finansdepartementet

FINANSIELLA LÅNGTIDSPERSPEKTIV Av Börje

Kragh

Med biträde av Gunnar Eliasson, Willem van der Hoeven och Leon Rappaport

E S S E L T E AB, S T O C K H O L M 1967

Till Statsrådet

och Chef en för Kungl.

Finansdepartementet

Kungl. Maj :t bemyndigade den 17 januari 1964 chefen för finansdepartementet att tillkalla en utredningsman med uppdrag att utreda finansiella långtidsperspektiv inom samhällsekonomin. Samma dag tillkallade departementschefen t. f. överdirektören och chefen för konjunkturinstitutet, professor B. R. V. Kragh att fullgöra uppdraget. Som sekreterare åt utredningen har förordnats forskningsassistenten vid konjunkturinstitutet Gunnar Eliasson och som expert tillkallats forskningsassistenten vid konjunkturinstitutet Willem van der Hoeven. Forskningsassistenten van der Hoeven har utarbetat den till utredningen fogade Bilaga 1 (»Finansiella perspektiv 1970 — Statistiskt material och metodproblem»), forskningsassistent Eliasson svarar för Bilaga 2 (»Industrifinansieringen perioden 1950—1970 — Kartläggning och prognos»). Bilaga 3 (»AP-systemets utgiftsmekanism och fondbildning») har utarbetats av fil. lic. Leon Rappaport. Utredningsmannen får härmed överlämna sitt betänkande »Finansiella långtidsperspektiv». Utredningsuppdraget är härmed slutfört. Stockholm den 25 januari 1967 Börje

Kragh

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet

3 Utredningsdirektiven

1. Hushållens sparande 1955—1964 1.1. Hushållens inkomstandel 1.2. Hushållens sparkvot 1.3. Hushållens likviditetstillskott

12 12 17 21

2. Sparfördelning och likviditet 1955—1964 2.1. Sparandet inom olika sektorer 2.2. Sparande och likviditetstillskott 2.3. Utvecklingen inom olika delar av näringslivet 2.4. Likviditetstillskott och inlåningsfördelning

26 26 30 34 39

3. Utvecklingen på kreditmarknaden 1955—1964 3.1. Kreditmarknadsmatriser för 1955/59 och 1960/64 3.2. Förändringar i ut- och inlåningsstrukturen 3.3. Den regionala kapitalförsörjningen

42 42 45 50

4. Utländska erfarenheter 4.1. Den finansiella utvecklingen utomlands 4.2. Något om den vetenskapliga diskussionen

54 54 57

5. Hushållssparande och skattegap 1970 5.1. Realkalkyl och inkomstfördelning 5.2. Skattegap vid olika prisalternativ 5.3. Kalkylkonsistensen

63 63 67 71

6. Sparfördelning och finansieringsbehov 1970 6.1. Sparandet inom olika sektorer 6.2. Total upp- och utlåning 6.3. Allmänhetens likviditetstillskott 6.4. Finansieringsbehovet inom olika delar av näringslivet

73 73 77 81 83

7. Kreditmarknaden 1970 7.1. Ojusterad kreditmarknadsmatris för 1970 7.2. Justerad kreditmarknadsmatris för 1970 7.3. Nationalräkenskap och finansräkenskap

86 86 88 91

8. Sammanfattning av kapitlen 1—7 8.1. Hushållens sparande 1955—1964 8.2. Sparfördelning och likviditet 1955—1964 8.3. Utvecklingen på kreditmarknaden 1955—1964

94 94 97 100

6 8.4. Hushållssparande och skattegap 1970 8.5. Sparfördelning och finansieringsbehov 1970 8.6. Kreditmarknaden 1970

102 105 108

9. Utvecklingen bortom 1970 9.1. Gapproblematiken 9.2. Kapitalmarknadsbalansen 9.3. Avgiftsuttag och fondbildning i AP-systemet

112 112 116 119

Bilaga 1.

Finansiella

perspektiv 1970 — Statistiskt

material och metodproblem

123 Inledning

1. Inkomstbildningen, sparandet och kreditmarknaden 1955—1964 1.1. Hushållens finansiella sparande 1.2. Finansiellt sparande inom den offentliga sektorn 1.3. Företagens finansiella sparande 1.4. Finansiellt och monetärt sparande 1.5. Allmänhetens monetära sparande 1.6. Kreditgivningen till bostadssektorn

126 126 127 128 129 131 133

2. Finansiell utveckling, kreditmarknad och aspekter på den offentliga budgetutvecklingen 1965—1970 2.1. Skattealternativ — en kalkyl 2.2. Budgetutvecklingen och skatterna 2.3. Det finansiella sparandet inom företagssektorn 2.4. Sparande, investering och självfinansiering inom företagssektorn . . 2.5. Finansiellt och monetärt sparande

137 140 143 146 148 151

3. Allmänhetens likviditetspreferens och det monetära utbudet 1970 . . . . 3.1. Det m o n e t ä r a utbudet enligt två olika prognosansatser 3.2. Likviditetsfunktioner och det monetära utbudet

158 158 159

Appendix A

167 Appendix B

182 Bilaga 2. Industrifinansieringen

perioden 1950—1970 — Kartläggning och prognos

193 Inledning

1. Industrifinansieringen 1950—1963 1.1. Industrifinansieringen 1950—1963, konjunkturförlopp och ekonomisk politik 1.2. Självfinansieringen 1.3. Den externa finansieringen 1.4. Likviditetsutvecklingen 1.5. Olika företagsgrupper

197 197 213 219 222 224

2. Industrins externa finansieringsbehov fram till 1970 — metoden och kalkylen 2.1. Bakgrundsmaterialet 2.2. Prognosmodellen 2.3. Prognosmodellens empiriska struktur 2.4. Prognoskalkylen

230 230 236 241 251

7 Bilaga 3. AP-systemets utgiftsmekanism och fondbildning 1. Beräkningsmetodiken 1.1. Befolkningsprognos 1.2. Simulering av utgiftsmekanismen 1.3. Anslutning och pensionsgrundande inkomster 1.4. Sammanlagda utgifter 2. ATP och realinkomstökning 2.1. Realinkomstökning och pensionsgrundande inkomst 2.2. Relativ ålderspension vid realinkomstökning 4 procent per år 2.3. Antalet utöver ATP:s tak flyttande årskullar 2.4. 15-års regel med hänsyn till realinkomstökning 2.5. Indexserie för realinkomstökning 3. Fonder och prognos för uttagsprocent 3.1. Prognosformeln 3.2. Antaganden 3.3. Prognos för uttagsprocenten

261 263 264 265 267 269 272 272 274 277 278 278 281 281 281 282

Utredningsdirektiven

Utredningens direktiv innefattas i en till statsrådsprotokollet fogad promemoria angående utredning rörande finansiella långtidsperspektiv inom samhällsekonomin. Denna promemoria har följande lydelse. I propositionen 1963: 150 (bihang F) har lämnats en redogörelse för den utredningsverksamhet rörande ekonomiska långsiktsproblem som utföres inom ramen för ekonomiska planeringsrådets och ekonomiska avdelningens inom finansdepartementet verksamhet. Bland de frågor som borde utredas har därvid berörts finansieringsproblemen inom näringslivet och utvecklingstendenserna på kredit- och kapitalmarknaden. Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 1 november 1963 förordnat, att utredning i vissa av andra lagutskottet i utlåtande 1963:57 angivna hänseenden rörande tilläggspensionssystemets verkningar skall utföras inom ramen för den av finansdepartementet bedrivna planeringen av den svenska ekonomins utveckling på längre sikt. För utredning av nu angivna frågor bör en särskild utredningsman tillkallas. Rörande omfattningen av den aktuella utredningen torde få nämnas följande. Utredningens syfte bör vara att utifrån en kartläggning av aktuella förhållanden söka klargöra tendenserna på längre sikt vad beträffar sparandefördelning, kreditförmedling och finansieringsbehov och analysera innebörden härav för den ekonomiska politikens målsättningar och utformning. Kartläggningen av aktuella förhållanden bör klargöra hur under senare tid det finansiella sparandet fördelats mellan olika kreditinstitutioner och lånemarknader och hur kreditinstitutionerna i sin tur kanaliserat sparandeutbudet till olika låntagargrupper. Såvitt möjligt bör man tränga ba-

kom de statistiskt registrerade förändringarna och söka klargöra bl. a. hur sparandets fördelning på olika finansiella sparformer kan ha sammanhängt med inkomst- och prisutvecklingen och hur kreditutbudets fördelning varit beroende av de olika kreditinstitutens placeringspreferenser. Det kan i detta sammanhang också vara av vikt att beakta i vad mån vissa former av den ekonomiska politiken, t. ex. räntepolitiken och investeringsfonderna kunnat påverka utvecklingen. När det gäller framtidsbedömningen av utvecklingen på kreditområdet, kan — förutom de aktuella tendenserna på den svenska marknaden — eventuellt även utländska erfarenheter (särskilt i Förenta staterna) ge viss vägledning. På vissa områden, speciellt för allmänna pensionsfonden, är det vidare möjligt att i konkreta, kvantitativa termer diskutera utbudsutvecklingen på relativt lång sikt. Här bör som i övriga fall prognoserna för kreditutbudet och dess fördelning ta formen av tendensbedömningar under alternativa antaganden om bl. a. bruttonationalproduktens utveckling, prisutveckling och inkomstfördelning. Efterfrågesidan på kreditmarknaden bör sedan kunna studeras analogivis utifrån dels en kartläggning av aktuella tendenser, dels en framskrivning av dessa tendenser under för utbudssidan redan använda förutsättningar beträffande utvecklingen i stort. Kartläggningen bör bl. a. avse utvecklingen av olika slags realinvesteringar inom skilda områden och branscher, t. ex. inom exportindustrierna, och formerna för deras finansiering, speciellt fördelningen mellan upplåning och självfinansiering. Man bör återigen söka tränga bakom tendensredovisningen för att komma fram till eventuella orsakssammanhang och till en bedömning av den roll som spelats av olika slags ekonomisk politik. Utländska erfarenheter kan även här eventuellt ge viss vägledning. När det sedan blir fråga om framtidsperspek-

10 tiven för investeringsutveoklingen och finansieringsbehoven får dessa, i symmetri med utbudskalkylerna, illustreras med alternativa antaganden för bruttonationalproduktens utveckling, inkomstfördelning och konsumtionsutrymme. Här kommer även prognoserna t. ex. för den offentliga sektorn och för u-landshjälpen in i bilden. Slutligen bör tendensbedömningarna på utbuds- och efterfrågesidorna sammanställas i en totalkalkyl med alternativa uppsättningar av konsistenta antaganden. Alternativen i komprimerad form kan illustreras med kreditmarknadsmatriser och eventuellt med enkla modeller, som kan ge indikationer om balansbrister och »flaskhalsar» på olika områden. Till dessa bedömningar anknytes en diskussion av riktlinjerna för en ekonomisk politik på detta område, som syftar till att skapa de kreditmarknadsmässiga förutsättningarna för en önskvärd »real» utveckling. Det kan här bli fråga om behovet och möjligheterna att påverka placeringsfördelning och kreditkanalisering bl. a. genom slussning via allmänna pensionsfonden, budgeten eller statliga kreditinstitut. Hit hör eventuellt också sådana frågor som effekter av indexklausul och av uppmjukningar av valutaregleringen. I enlighet med det i promemorian angivna syftet med utredningen innehåller denna dels en kartläggning av aktuella förhållanden dels en analys av tendenserna på längre sikt beträffande sparande, finansieringsbehov och kreditförmedling. Kartläggningen avser i stort sett åren 1955—64 med en uppdelning på perioderna 1955—59 och 1960—64. Periodvalet och perioduppdelningen har syftat till att möjliggöra en jämförelse mellan utvecklingen under de år APfonden varit i funktion och de närmaste åren dessförinnan. I kapitel 1 göres ett försök att fastställa hushållssparandets utveckling och bedöma relativa betydelsen av olika bakomliggande faktorer. I kapitel 2 behandlas analogt sparandets utveckling inom andra sektorer av samhällsekonomin. Här diskuteras också förändringarna isparunderskotten — finansieringsbehoven — och dessas samband med investeringsutveckling

och finansieringsformer. I kapitel 3 göres ett försök att knyta samman analysen av sparfördelning och investeringsfinansiering med en kartläggning av utvecklingen på kreditmarknaden. 1 kapitel 4 refereras några utredningar om den finansiella utvecklingen utomlands och ges en kort överblick av den vetenskapliga diskussionen av finansiella aspekter på en tillväxtprocess. Analysen av de aktuella tendenserna och långtidsperspektiven inom de i kapitel 1—3 behandlade områdena diskuteras symmetriskt och i samma turordning i kapitlen 5—7. Förutom det historiska bakgrundsmaterialet h a r h ä r som utgångspunkt för analysen använts den senaste långtidsutredningen (»Svensk ekonomi 1966—70 med utblick mot 1980», SOU 1966:1). Utan förankring i en sådan »realkalkyl» är det endast i begränsad utsträckning och i opreciserad form möjligt att diskutera de problem som innefattas i direktiven. Analysen av den finansiella utvecklingen kan inte göras konkretare än vad som medges av långtidsutredningens planer och prognoser för 1965—70 och utblick över tiden därefter. Därmed h a r också horisontbegränsningen för de långtidsfinansiella perspektiven varit i stort sett given. I kapitel 9 göres dock ett försök att skissera huvuddragen av den problematik som aktualiseras av utvecklingen bortom 1970. I kapitel 8 sammanfattas diskussionen i kapitlen 1—7. Denna sammanfattning är avsedd att kunna läsas fristående från den ur teknisk-statistisk och metodologisk synpunkt delvis ganska utförliga analysen i de sju första kapitlen. Dessa kapitel baseras i sin tur på en utförligare dokumentation och begreppsredovisning i Bilaga 1. I Bilaga 2 redovisas en specialundersökning om industrins finansiella utveckling och finansieringsproblem. I Bilaga 3 redo-

11 visas vissa beräkningar av de utgifter och uttagsprocent för AP-systemet under perioden 1970—2010 som är förenliga med olika förutsättningar om realinkomstutveckling, fondbildning m. m. Det bör slutligen nämnas att vissa av de i direktiven angivna frågorna sedermera i annat sammanhang blivit föremål för utförliga utredningar och därför här icke ansetts behöva tas upp till förnyad utredning. Detta gäller t. ex. frågan om indexlån (»Indexlån»; SOU

1964: 1 och 2) och om investeringsfonder (»Investment Funds in Operation»; Occasional Paper no 2, 1965, från konjunkturinstitutet) . En del resultat från denna utredning har tidigare presenterats i den senaste långtidsutredningen (Avsnitt 6.7 om »Finansiell utveckling»). Sedan dess framkommen ny statistik h a r gett upphov till vissa smärre revideringar av det ursprungliga siffermaterialet.

1. Hushållens sparande 1955—1964

I analysen av ekonomiska balansproblem spelar bushållens sparande en strategisk roll. Det representerar den största delen av utbudet på kreditmarknaden. Resonemang kring »inflationsgap» och bedömningar av balansen på kreditmarknaden bygger i stor utsträckning på kalkyler för hushållssparandets nivå, förändringar och kanalisering. En finansiell långtidsbedömning måste därför i hög grad baseras på en analys av hushållssparandets bestämningsgrunder och de aktuella tendenserna på detta område. Redan en ren tendensbedömning försvåras emellertid av statistiska bristfälligheter av olika slag. Dessa bristfälligheter vidlåder hela den kedja: hushållsinkomster — skatter — transfereringar — disponibel inkomst — konsumtion — sparande, som man brukar följa vid den statistiska kartläggningen såväl som vid sökandet efter förklaringar till statistiskt konstaterade variationer i sparandet. Det är därför nödvändigt att pröva allt tillgängligt material för att få säkrast möjliga utgångspunkter för en bedömning av den framtida utvecklingen. Det är här två frågor, som står i förgrunden. Har hushållsinkomsternas andel av totala inkomsten i samhället förskjutits på ett sådant sätt att hushållssparandet härigenom i och för sig påverkats? Och har, för det andra, relationen mellan sparande och inkomst, dvs. hushållens sparkvot förändrats? Bedömningen t. ex. av APfonderingens innebörd har givetvis ett

intimt samband dessa frågor.

med

besvarandet

1.1. Hushållens

inkomstandel

av

Tabell 1 visar några serier av relativtal, som ger strategisk bakgrundsinformation för analysen av hushållens konsumtion och husbållssparandets förändringar under perioden 1955—1965. 1 Hypoteser om dessa seriers fortsatta utveckling representerar likaledes väsentliga element i den framtidsbedömning som redovisas i ett följande kapitel. Till »hushållen» räknas, enligt nationalräkenskapspraxis inte bara löntagare utan även enskilda företagare inom industri, handel och jordbruk m. m. De båda första kolumnerna i tabell 1: 1 belyser en problemställning, som var aktuell redan vid uppdragandet av de finansiella perspektiven för 1959 års långtidsutredning. Frågan gällde på vad sätt »bördan» av ATP kunde förväntas bli fördelad på företags- respektive hushållssektorn under de närmaste åren efter ATP:s införande 1960. Som huvudalternativ valdes då hypotesen att fördelningen mellan företagens och hushållens 1 Siffrorna för 1965 har i denna och följande tabeller genomgående satts inom parentes eftersom de är preliminära. Även om siffror för 1965 föreligger har ändå genomgående 1964 valts som slutar för den historiska analysen och startår för »prognoserna». Syftet härmed är att såvitt möjligt uppnå synkronisering med det analoga förfaringssättet i långtidsutredningen.

13 inkomster skulle komma att bli ungefär oförändrad varvid i de senare inkluderades den privata sektorns ATP-avgifter (arbetsgivaravgifter och egenavgifter). Dessa senare representerar då — i enlighet med nationalräkenskapspraxis —• en »imputerad» inkomst. I den meningen antogs alltså hushållen komma att »bära» ATP. Sannolikheten av andra alternativ diskuterades emellertid också. 1 Serien för hushållsinkomsternas andel av BNP inklusive p r i vata ATP-avgifter visar nu att under 10årsperioden 1955—1964 har 1959 kommit att representera ett bottenläge. Nedgången 1955—1959 har följts av en u p p gång som fört upp och 1962—1964 stabiliserat hushållsandelen till något över den nivå från vilken nedgången 1955— 1959 startade (kolumn 1, tabell 1:1). Utvecklingen har varit gynnsammare än väntat för hushållssektorn, samtidigt som också själva BNP-utvecklingen i och för sig blev gynnsammare än väntat och snabbare än under någon tidigare period — förstnämnda tendens torde för övrigt i icke ringa men svårbestämd grad vara förbunden med den senare. Räknat i procent av BNP har den p r i vata sektorns ATP-avgifter vuxit på det sätt som anges av skillnaden mellan kolumn 1 och kolumn 2, dvs. från 0,6 procent av BNP (till faktorpriser) 1960 till 2,1 procent 1964. Kolumn 2 i tabell 1: 1 visar att även hushållsinkomstens andel av BNP, exklusive företagens ATPavgifter, år 1964 låg betydligt över nivån för 1959 fast det största nivålyftet ägde rum redan 1960. Genomsnittet för perioden 1960—1964 av denna serie ligger dock blott obetydligt över genomsnittet för perioden 1955—1959. På basis av dessa, visserligen mycket grova och delvis osäkra, siffror skulle man alltså — i motsats till huvudantagandet i LU 1959 — kunna säga att företagssektorn

Tabell 1:1. Hushållens inkomster (inklusive och exklusive ATP-avgifter) samt lönesumman (exkl. ATP) 1955—1965. I procent av BNP till faktorpriser (2) (1) Faktor- Faktorinkomst inkomst inkl. exkl. ATPATPavgifter avgifter

(3) Lönesumma

1955 1956 1957 1958 1959 I960 1961 1962 1963 1964 1965

77,9 76,9 75,6 75,8 73,7 76,0 76,2 78,5 78,9 78,7 (78,8)

77,9 76,9 75,6 75,8 73,7 75,4 77,5 77,1 77,1 76,6 (76,2)

60,2 59,3 59,2 59,7 58,6 60,2 60,8 62,8 63,9 63,5 (63,8)

1955—59 1960—64

76,0 77,7

76,0 76,7

59,4 62,2

Anm. Hushållens inkomster exkluderar inkomst från kapital. ATP avser egenavgifterna samt de privata företagaravgifterna som i nationalräkenskaperna upptages som imputerad faktorinkomst. (Jämför även tabell 1:4 i detta kapitel.) Källa: Nationalräkenskap 1950—1965. Jämför även Bilaga 1, Appendix A, tab. A: 2. fått »bära» ATP i den meningen att hushållssektorns inkomster exklusive ATP kunnat växa i minst samma takt som BNP. Man kommer till ungefär samma resultat om man tar bort de statistiskt speciellt osäkra åren 1958—1961 och jämför de kringliggande treårsperioderna 1955—1957 med 1962—1964. Hushållsandelen var 76,8 för 1955—1957 och nästan exakt densamma 1962—1964 exklusive ATP nämligen 76,9. Inklusive ATP var andelen 78,7. Andelsutvecklingen under hela perioden kan i stort sett sägas följa konjunkturerna. Det tydligaste sambandet synes man kunna få vid en jämförelse mellan å ena sidan andelsvariationerna 1

SOU 1962:10, sid. 187 o.f.

14 exklusive ATP-avgifter och å andra sidan en indikator för balansen på arbetsmarknaden, t. ex. procenttalen för arbetslösheten. Dessa senare steg t. o. m. 1957—1958 — andelsserien nådde ett minimum ett år senare. Därefter minskade arbetslöshetsprocenten t. o. m. 1961 — andelsserien nådde ett maximum ett år senare. Därefter har båda serierna legat i stort sett oförändrade. Man skulle här alltså eventuellt kunna utläsa ett grovt samband med ett års »lag» mellan utvecklingen av arbetsmarknadsindikatorn och hushållens inkomstandelar, varvid den förra får fattas som ett uttryck för ett antal samverkande faktorer, som ej kan närmare specificeras. Det bör också bemärkas att en strukturförskjutning i den meningen ägt rum som mot en lägre genomsnittlig nivå för arbetslösheten 1960—1964 jämfört med 1955—1959 svarar en genomsnittligt ungefär oförändrad inkomstandel (exkl. ATP). 1 Denna senare har alltså svängt kring en på längre sikt tämligen stabil nivå. Detta gäller alltså kontantinkomsten under det att »avgiftsandelen» kommit att läggas ovanpå och representera ett extra tillskott. Utifrån det h ä r diskuterade, begränsade förklaringsschemat skulle möjligen den strukturella ökningen av spänningen på arbetsmarknaden kunna sägas ha utgjort en betingelse för att hushållen kunnat lägga avgiftsandelen ovanpå sin kontantandel utan att därför den senare sjunkit. Därmed är dock inte sagt att utan avgiftsökning kontantan delen skulle kunnat stiga ungefär motsvarande bortfallet. Tolkningen ger dock en viss ledning för prognoser för inkomstfördelningen — dessa är av avgörande betydelse för resonemangen längre fram om utvecklingen av sparande och kreditmarknad, som då får bL a. grundas på »realkalkylens» bedömning av den framtida balansen på arbetsmarknaden.

Inom hushållssektorn kan man särskilja utvecklingen av löntagarnas andel av nationalprodukten. Denna andel förändras i samma riktning som hela hushållssektorns med successiv minskning till ett bottenläge 1959 och därefter successiv ökning t. o. m. 1964. Genomsnittet för åren 1960—1964 ligger dock avsevärt över 1955—1959 även exklusive förmåner — löneinkomsternas andel av BNP steg nämligen mellan nämnda perioder med omkring 3 procentenheter. Lönesumman är en statistiskt bättre säkerställd och för frågan om incidensen av ATP i och för sig mer relevant storhet än »hushållsinkomsten». Å andra sidan påverkas lönesumman i okänd utsträckning av flyttningar från gruppen »enskilda företagare» (bl. a. från jordbruket) till löntagare, vilket förrycker både intertemporala och internationella jämförelser. En prognos för löneinkomsterna är således — åtminstone på ett p a r års sikt — till en icke oväsentlig del en prognos för inkomstfördelningen inom hushållssektorn. Man kan gå ytterligare ner på industri- och industribranschnivå för att genom direkt analys av vinstmarginaler och kapitalavkastning söka få en uppfattning om tendenserna i inkomstfördelningen. Utvecklingen på dessa olika delområden är dock av relativt underordnad betydelse när det, som här, gäller att belysa utvecklingen av den totala hushållsinkomsten för att komma fram till några hållpunkter för bedömningen av den framtida totala privata konsumtionen och hushållssparandet. Man kan nämligen, av statistiska skäl, inte bygga upp en total konsistent konsumtions1 För de »kringliggande» åren blir dock återigen skillnaden inte så stor. Genomsnittliga arbetslöshetsprocenten 1960—1964 var omkring 1,3 och kan för 1955—1959 beräknas till 1,8.

15 prognos utifrån en bedömning av konsumtionsutvecklingen för olika inkomsttagargrupper. I princip skulle man kunna tänkas belysa den roll »avgiftsandelen» spelat för inkomstbildningen genom en jämförelse mellan länder med olika utveckling av denna andel. För att »avgiftseffekten» skall kunna isoleras förutsattes emellertid då att konjunkturella och trendmässiga faktorer opererat i ungefär samma utsträckning i de olika länderna. Man inför dessutom — liksom i alla jämförelser av detta slag — ett betydande mått av godtycke vid valet av jämförelseperioder och jämförelseår. Även om man därför inte h a r möjlighet att gå in på orsaksanalys kan en sammanställning av internationell statistik dock ge en antydan om i vad mån den svenska utvecklingen faller helt utanför ramen av utländska erfarenheter eller i vad mån man kan se ett visst för ett flertal länder gemensamt mönster på det h ä r diskuterade området. Lönesummeandelens utveckling kan som nämnts påverkas av strukturförskjutningar inom hushållssektorn (i regel från enskilda företagare till löntagare), vilka kan antas försiggå med olika takt i olika länder. Liknande förskjutningar äger också rum fast i förmodligen mindre omfattning mellan företag och hushåll. Liksom vid en intertemporal jämförelse för ett visst land bör även vid en internationell jämförelse ett studium av andelsförskjutningarna mellan dessa större sektorer därför ge en mera renodlad bild av »marknadskrafternas» betydelse för inkomstandelarna. Den fylligaste internationellt jämförbara statistiken avser företagssektorns andel av nationalinkomsten. (I denna senare ingår även vissa a n d r a poster förutom hushålls- och företagsinkomster. Med företag avses h ä r vä-

Tabell 1:2. Förändringar av företagssektorns andel av nationalinkomsten före skatt och exklusive (EJ respektive inklusive (I) totala arbetsgivaravgifter till sociala förmåner (Differens i procentenheter mellan resp. perioders andelsprocenter) 1955/59— 1960/63

1955— 1963

E

E

I

I

Norge — 3,9 — 2,4 — 6,2 — 4,0 Sverige — 2,0 — 0,8 — 1,9 0,5 Storbritannien. . . — 1,8 — 1,2 — 3,4 — 2,3 Kanada — 1,5 — 1,4 — 2,4 — 1,2 Förenta staterna . — 1,3 — 0,4 — 2,8 — 1,4 Nederländerna. .. — 1,1 — 0,3 — 3,3 — 1,5 Västtyskland — 0,6 0,2 — 1,3 0,3 Österrike — 0,1 0 — 1,3 — 0,5 Frankrike 0,4 0,1 1,4 1,1 sentligen aktiebolag.) Utvecklingen av företagsandelen i nio industriländer framgår av tabell 1: 2 där periodvalet är detsamma som i föregående uppställningar för det svenska materialet. Informationerna sträcker sig dock inte längre fram än t. o. m. 1963. 1 Mellan jämförelseperioderna 1955/59 och 1960/63 har i de flesta fall en signifikativ andelsförskjutning av inkomsterna före skatt men »efter» totala förmåner till nackdel för företagssektorn ägt rum. Norge toppar i särklass listan, men sedan följer flera länder i intervallet —1 till —2 procentenheter, däribland Sverige. Man kan ur tabellen knappast avläsa något systematiskt samband i den meningen att en relativt hög »avgiftsandel» (skillnaden mellan E- och Ikolumnen) skulle tendera att pressa ner 1 För jämförbarhetens skull har använts OECD:s definitioner på nationalinkomst, inkomstkomponenter och arbetsgivaravgifter. Av detta och i texten nämnda skäl kan siffrorna över förändringarna i företagssektorns inkomstandel inte direkt jämföras med de tidigare redovisade siffrorna från hushållssektoms. Grundmaterialet har hämtats från OECD, General Statistics (National Accounts): Composition of National Income (posterna le och 5).

16 Tabell 1:3. Produktionstillväxten och företagssektorns inkomstandel i nio industriländer Kvoten mellan genomsnitten för 1955—59 och 1960—63

Norge Storbritannien.... Frankrike Förenta staterna . . Österrike Kanada Nederländerna.... Västtyskland

Produktionstillväxt

Företagssektorns inkomstandel

1,7 1,3 1,3 1,3 1,1 0,9 0,9 0,9 0,7

0,8 0,8 0,8 1,1 0,8 1,0 0,9 0,9 0,9

tabellplaceringen i I-kolumnen jämfört med E-kolumnen, vilket skulle antyda förekomsten av ett givet totalutrymme. För Sverige, där en relativt stor del av förskjutningen »tagits ut» i form av förmåner — sjunker dock placeringen två steg. När jämförelsen avser åren 1955 och 1963 är avgiftstillväxten givetvis ännu större än mellan genomsnitten 1955/59—1960/63 men rangordningarna faktiskt ännu stabilare. Sverige kommer som nummer sex i E-kolumnen och nummer åtta i I-kolumnen. Ett visst samband synes i stället kunna spåras mellan graden av ekonomisk aktivitet och förskjutning i inkomstfördelning. Detta framgår av tabell 1: 3 där en jämförelse gjorts i form av kvoter: kvoten mellan företagssektorns genomsnittliga inkomstandel (exkl. avgifter) för 1955/59 och för 1960/63 har sammanställts med kvoten mellan bruttonationalproduktens genomsnittliga ökningstakt under motsvarande perioder. (Förfaringssättet med kvoter avser att eliminera effekten av nivåskillnaden mellan länderna i de olika variablerna.) Med bortseende från Frankrike — det enda landet med ökad företagsandel — kan tabellen delas i en övre halva och

en undre halva, som karakteriseras av att den övre halvan har accelererad tillväxt och samtidigt större nedgång i inkomstandelen än den undre. Ett studium av lönsummornas utveckling i olika länder ger en likartad bill. Man finner att inte bara i Sverige utan även i de övriga industriländer, för vilka jämförbar statistik föreligger, löneandelen både inklusive och exklusive förmåner stigit mellan de perioder som ovan diskuterats. För några länder — Norge, Holland och Västtyskland — är andelsökningarna av ungefär samma storleksordning som den svenska. För några andra länder — Storbritannien, Förenta staterna och Frankrike — är andelsökningarna dock betydligt lägre. Både intertemporalt och internationellt framstår löneandelens variabilitet som relativt stor jämfört med storleken av »avgiftsandelen». Detta skulle kunna tolkas så att andra och åtminstone på kort sikt mer betydelsefulla faktorer än förmånsuttagen påverkat köntantandelens variationer. Eftersom tillväxten för löneandelen synes ha varit positivt korrelerad med tillväxttakten för produktionen skulle skillnaderna mellan ovannämnda ländergrupper i den senare i viss mån också kunna förklara skillnader i den förra. Detta bör i första hand gälla fall då en uppskruvad tillväxttakt gett upphov till en kostnadsinflation. Då har också arbetsgivarnas avgifter för pensionering och försäkring på grund av stegringstakten i de övriga kostnaderna kommit att spela en relativt underordnad roll. Kartläggningen av inkomstfördelningens förändringar är av väsentlig betydelse för bedömningen av sparandets utveckling under senare år och i framtiden. En omfördelning av den privata sektorns inkomster till fördel för företagssektorn bör, ceteris paribus, innebära en ökning av totala sparandet

17 förutsatt nämligen att företagens konsumtion är praktiskt taget noll och hushållens konsumtionsbenägenhet, även vid marginalen, avsevärt större än noll. Denna frågeställning berördes i de utredningar, som föregick införandet av ATP, när man diskuterade fonduppbyggandets effekt på det totala sparandet. 1 Beroende på avgiftsuttagens effekt på inkomstfördelningen förväntades nettoökningen av sparandet inom den enskilda sektorn (inkl. AP-fonden) komma att variera mellan noll och omkring 60 procent av fondökningen. Ett studium av den faktiska utvecklingen inom och utom landet tillåter som nämnts ingen slutsats om det sätt på vilket fonduppbyggandet i och för sig påverkat inkomstfördelningen och därigenom sparandet — det hade för övrigt knappast varit möjligt även om föreliggande statistik hade varit mer tillförlitlig och utförlig än vad som nu faktiskt är fallet. Man kan bara konstatera att tillgängliga informationer antyder en i stort sett oförändrad andel för hushållsinkomsterna (exkl. ATP) 1960—1964 jämfört med föregående femårsperiod, varav man närmast skulle kunna draga den slutsatsen att inkomstfördelningens utveckling — påverkad av ATP och andra faktorer vars effekter ej kan separeras — inte i och för sig kan sägas ha bidragit till en ökning av det totala sparandet. Däremot har det försiggått en omfördelning av sparande från företagssektorn till AP-fonden.

1.2. Hushållens

sparkvot

Den andra frågan om ATP:s spareffekter avsåg det sätt på vilket pensionsreformen (även omfattande folkpensioneringen) genom bortfallet av väsentliga sparmotiv — och alltså bortsett från effekten på inkomstfördelningen — kun2—614823

de tänkas verka i första hand på hushållssparandet. Uppfattningen var h ä r den att man sannolikt hade att räkna med ett betydande sparandebortfall inte bara av enskilt försäkringssparande utan även totalt. Denna fråga kan studeras utifrån det sätt på vilket de disponibla hushållsinkomsterna fördelats på konsumtion och sparande. I LU 1959 underskattades både tillväxttakten för totala reala nationalinkomsten och andelsutvecklingen därav för hushållen. Hushållsinkomsterna steg i oväntat snabb takt. Detta medförde å andra sidan att utvecklingen av de direkta skatterna på hushållsinkomsterna underskattades vilket hade en effekt i motsatt riktning på hushållens disponibla inkomster. Dessutom steg inte bara realinkomsterna utan även nominaZinkomsterna snabbare än väntat och därmed också skatteprogressiviteten. Kolumn 1 i tabell 1: 4 visar h u r de direkta skatterna i procent av hushållens inkomster (exkl. ATP) ökat nästan kontinuerligt — justeringen av skatteskalorna 1962 åstadkom blott ett litet hack i utvecklingen. Av kolumn 2 — disponibel inkomst i procent av hushållens faktorinkomster (exkl. ATP) — framgår emellertid att ända t. o. m. 1960 andra transfereringar än skatter neutraliserat beskattningens progressiveffekt (inkl. ändringar av skatteskalorna). Åren 1961—1964 låg de disponibla inkomsterna på en avgjort lägre nivå än tidigare. Kolumn 3 illustrerar den sammanlagda effekten av förändringar i inkomstfördelningen (tabell 1 : 1 , kolumn 2) och transfereringar (tabell 1:4, kolumn 2) på hushållens disponibla inkomster, här räknade i procent av BNP. Genomsnittet för 1960—1964 ligger obetydligt lägre än för 1955—1959, och nivån för 1964 är densamma som för 1960. 1 Jämför särskilt SOU 1958:4, sid. 17—26 och 62—68.

18 Tabell 1:4. Hushållens direkta skatter och disponibla inkomster (1) (2) Hushållens direkta Hushållens disposkatter i procent av nibla inkomster i faktorinkomsterna procent av faktor(exkl. ATPinkomsten avgifterna)

1955—1965 (3) Hushållens disponibla inkomster i procent av B N P till faktorpriser

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

19,9 19,8 20,9 21,1 21,9 22,7 23,9 23,7 24,3 24,9 (27,0)

85,1 85,4 84,8 85,5 84,5 84,3 82,8 82,4 81,9 81,2 (79,6)

67,3 66,5 64,9 65,5 63,1 64,8 64,0 65,4 65,1 64,6 (63,5)

1955—59 I960—64

20,7 23,9

85,1 82,5

65,5 64,8

Källa: Nationalräkenskaperna. Tabell 1:5. Hushållens konsumtion, enskilda försäkringssparande, övriga sparande och totala sparande 1955—1965 Kolumn 1—3 i procent av disponibel inkomst inkl. enskilt försäkringssparande, kolumn 4 i procent av BNP till faktorpriser. (1) Hushållens konsumtion (exkl. bank- och försäkringstjänster)

(2) Hushållens enskilda försäkringssparande

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

89,1 89,7 89,5 91,2 93,1 89,9 89,9 88,9 89,0 87,6 (89,6)

1955—59 1960—64

90,6 89,2

2,6 2,5 2,5 2,5 2,5 1,6 1,6 1,5 1,7 1,8 (1,7) 2,5 1,6

(4) Hushållens totala sparande (i Hushållens övriga sparande procent av BNP till faktorpriser) (3)

8,3 7,8 8,0 6,3 4,4 8,5 8,5 9,6 9,3 10,6 (8,7)

7,5 7,0 7,0 5,9 4,5 6,6 6,5 7,4 7,3 8,2 (6,8)

6,9 9,2

6,4 7,2

Källa: Nationalräkenskaperna. Såtillvida h a r också förutsättningarna för hushållsparandet varit ungefär oförändrade mellan respektive perioder. I tabell 1: 5 kolumn 1—3 redovisas fördelningen av hushållens disponibla

inkomster 1955—1965 på konsumtion, enskilt försäkringssparande och övrigt sparande. De nämnda användningskomponenterna har härvid räknats i procent av respektive års disponibla inkomst

19 — den senare inkluderar i detta fall (i motsats till i tabell 1:4) det enskilda försäkringssparandet. För varje år är alltså summan av procenttalen i de tre kolumnerna = 100. Av de tre serierna är hushållens enskilda försäkringssparande — här lika med premienettot gentemot privata försäkringsanstalter —• det statistiskt bäst underbyggda. Detta sparande ligger 1955—1959 på en ungefär oförändrad nivå, sjunker sedan påtagligt vid ATP:s införande för att till synes åter vara på uppåtgående under senare år. Genomsnittet för perioden 1955—1959 ligger vid 2,5 mot 1,6 för perioden 1960—1964. Svängningarna i det enskilda försäkringssparandet ter sig emellertid ganska obetydliga jämfört med förändringarna i hushållens övriga sparande. Efter att, relativt sett, ha fallit successivt 1955—1959, inträffar ett mycket kraftigt lyft 1960 och sedan fortsätter stegringen upp till nivåer, som ligger långt över de tidigare uppnådda. Periodgenomsnitten är här 6,9 respektive 9,2. Denna nivåstegring överkompenserar mer än väl sänkningen av hushållens enskilda försäkringssparande. Som en spegelbild härav kom konsumtionens andel av de disponibla inkomsterna hela perioden 1960—1964 att ligga avsevärt lägre än för 1955— 1959. De genomsnittliga i kolumn 1 angivna konsumtionskvoterna var 89,2 respektive 90,6. Den här beskrivna utvecklingen stöder inte antagandet om ATP:s negativa effekt på hushållssparandet. Det ansågs mest sannolikt att incitamenten till detta sparande skulle avsevärt försvagas och konsumtionskvoten följaktligen snarast höjas. Nu h a r nedgången i det enskilda försäkringssparandet reducerats mindre än väntat och övrigt sparande stigit avsevärt. Det bör dock påpekas att en del av nivåförskjutningen i konsumtionskvoten mellan periodgenomsnitten

beror på de till sin innebörd svårförklarade — och statistiskt osäkra — siffrorna för 1959 och 1960. Över treårsperioderna 1955—1957 och 1963—1965 får man i själva verket nästan samma genomsnittliga totala sparkvot (summan av kolumn 2 och 3), nämligen respektive 10,6 och 11,3. Som närmare diskuteras längre fram kan dessutom sparkvoten för de senare åren tänkas vara överskattad. Å andra sidan bör strukturförskjutningen inom hushållssektorn från andelen enskilda företagare (med en enligt sparundersökningarna högre sparkvot) till löntagare (med lägre sparkvot) i och för sig tenderat att sänka totala sparkvoten. Och även slutsatsen att totala sparkvoten förblivit ungefär oförändrad efter ATP:s införande innebär att den faktiska utvecklingen avviker från vad man a priori höll för sannolikt. Det verkar sannolikt att ökningen i sparbenägenheten hänger samman med att själva takten i inkomstökningarna — både de nominella och reala — ökat under senare år. Analysen försvåras emellertid återigen av godtyckligheten vid valet av jämförelseår och jämförelseperioder. Om man för de fem åren 1955—1959 beräknar årliga genomsnittliga procentuella ökningar för hushållens konsumtion och jämför med motsvarande värde för hushållens disponibla inkomster (exkl. enskilt försäkringssparande) erhålles relationstalet 1: 12. Konsumtionens inkomstelasticitet är alltså för dessa år större än ett. Samma beräkning för de fem åren 1960— 1964 ger en elasticitet på 0,74. Elasticitetstalen påverkas emellertid starkt av att året 1959, då konsumtionen var onormalt hög på grund av omsättningsskattens införande årsskiftet 1959/60, ingår i den tidigare perioden men år 1960 med »undernormal» konsumtion i den senare. Exkluderas dessa år från beräk-

20 ningen får man för fyraårsperioderna 1955—1958 och 1961—1964 följande värden. 1955—58 1961—64 Årlig genomsnittlig ökning av reala disponibla inkomsten. D:o för reala konsumElasticitet

2,8

5,3

2,7 0,96

4,6 0,87

Man kan fortfarande konstatera en märkbar minskning av elasticiteten, som mycket väl kan sammanhänga med att takten i de reala inkomstökningarna skruvats upp. Det kan tänkas att vid den högre inkomsttakten konsumtionen inte »hinner med» och/eller att sparbenägenheten är direkt korrelerad med denna ökningstakt. Det statistiska materialet tillåter emellertid ingen sådan precisering av sambanden. Ännu svårare är det att klargöra i vad mån ATP kan ha haft en effekt i den meningen att sparökningen — utan ATP och vid givna inkomstökningar — blivit ännu större än den som nu faktiskt kommit till stånd. Man kan bara konstatera att den minskande effekt på sparbenägenheten införandet av ATP eventuellt haft mer än uppvägts av andra kvantitativt icke preciserbara faktorer. Observationen att sparbenägenheten kan bero på takten i realinkomstökningarna kan ha betydelse för bedömningen av konsumtionsefterfrågans framtida utveckling. Detsamma gäller möjligheten att en och samma förändring i hushållens realinkomst kan ge upphov till olika förändringar i den reala konsumtionsefterfrågan beroende på vilken kombination av pris- och nominalinkomstutveckling som realiseras i det aktuella fallet. I stort sett torde man kunna räkna med att onormalt stora prisstegringar ger konsumenten ett överdrivet intryck av inkomstökningens

realvärde vilket skruvar upp den löpande reala konsumtionen. Den inflationsmedvetne återigen flyr med sitt sparande till sakvärden. Vi har h ä r åter tydligen att göra med ett område där prognoserna försvåras av behovet av att explicit arbeta med hypotesen om prisutvecklingen. 1 Hushållens totala sparande i procent av BNP framgår av tabell 1: 5, kolumn 4. Denna sparkvot stiger från drygt 6 procent i genomsnitt för 1955—1959 till omkring 7 procent i genomsnitt för 1960 —1964. Formellt sett kan förändringarna i denna kvot ses som en samlad effekt av en rad förändringar, som diskuterats i det föregående. F ö r att illustrera relativa betydelsen av de olika sparp åverkan de faktorerna redovisas nedan för perioderna 1955—1959 och I960—1964 tre kvoter, som tillsammans »förklarar» förändringen mellan perioderna i totala hushållssparandet (inklusive enskilda försäkringssparandet): kvoten mellan hushållens faktorinkomster och totala faktorinkomsten, kvoten mellan hushållens disponibla inkomster och deras faktorinkomster och slutligen 1

En inom konjunkturinstitutet använd konsumtionsfunktion — i första hand dock blott för kortsiktsprognoser — ger utslag både för »inkomstökningseffekten» och prisstegringsvariabeln: Q = 1 247 + 0,8813 dYf-i/6 — — 0,4494 A dYf-i/6 + 51,83 kPt Ct = Hushållens konsumtion = Disponibel inkomst dY = Avvikelserna från en exponentiell trend kpt i konsumtionspriserna. Koefficienten för kPt har beräknats genom direkt korrelation mellan dessa avvikelser och de residualer, som erhållits i en konsumtionsfunktion vari variabeln jcPt primärt ej medtagits. Det bör observeras att konsumtion och inkomst i ovanstående funktion avser löpande priser. Den funktion (och marginella konsumtionsbenägenhet) som i kapitel 4 användes för prognosändamål avser ett fastprissamband — i dessa ligger konsumtionsbenägenheten systematiskt lägre (marginella konsumtionsbenägenheten i fasta priser är omkring 0,82).

21 Hushållens faktorinkomst/Total faktorinkomst

2. Disponibel inkomst/Hushållens faktorinkomst

76,0 76,7 + 0,1

85,1 82,5 — 0,2

1.

1955/1959 1960/1964 »Spareffekt»

4. HushållssparanHushållssparan- de/Total faktorde/Disponibel inkomst inkomst (=1x2x3) 3.

9,4 10,8 + 0,9

6,4 7,2 0,8

1. Från tabell 1:1, kolumn 2. 2. Från tabell 1: 4, kolumn 2. 3. Från tabell 1:5, kolumn 2 och 3. 4. Från tabell 1: 5, kolumn 4. Dessa siffror är approximativt lika med produkten av siffrorna i de tre första kolumnerna. kvoten mellan hushållens sparande och deras disponibla inkomster. En multiplikation av dessa tre kvoter ger kvoten mellan hushållssparandet och totala faktorinkomsterna — den del av samhällets sparkvot, som presteras av hushållssektorn. Omvänt kan alltså sparkvoten »brytas upp» i de tre kvoterna vars förändringar — i den mån de är oberoende av varandra -— kan säga något om de faktorer som påverkat sparutvecklingen. Rent algebraiskt kan man ange hur förändringen av vardera kvoten i kolumnerna 1—3 mellan perioderna har påverkat den registrerade förändringen i totala sparkvoten i kolumn 4 förutsatt i varje fall att de två andra kvoterna hålls konstanta. Det framgår av nedersta raden i tabellen att relativa förändringarna i hushållens inkomstandel (kolumn 1) och i transfereringarna (kolumn 2) betytt mycket litet jämfört med förändringen i sparbenägenheten (kolumn 3). Det kan emellertid h ä r återigen vara på sin plats att påminna om bräckligheten i det använda siffermaterialet. Statistiken både för hushållens inkomster och utgifter är behäftade med betydande osäkerheter. Detsamma gäller då i ännu högre grad sparandet, som i nationalräkenskaperna framkommer som residualen mellan nyssnämnda

storheter. Det finns skäl att misstänka att hushållens inkomster är överskattade och/eller att utgifterna är underskattade. Sifferserien för sparandet i tabell 1: 5 skulle med andra ord ge en överdriven föreställning om i första hand dess nivå och eventuellt även av utvecklingen på detta område. 1 Det måste anses angeläget att så vitt möjligt klarlägga denna fråga, eftersom aldrig så raffinerade ekonometriska prognosmetoder ter sig (i bästa fall) meningslösa om det statistiska underlaget är behäftat med systematiska fel. En möjlighet som det här ligger speciellt nära till hands att beakta är att konfrontera nationalräkenskapernas sparande med en direkt beräkning av det hushållssparande, som eventuellt kan identifieras i kreditmarknadsstatistiken.

1.3. Hushållens

likviditetstillskott

Tyvärr tillåter kreditmarknadsstatistiken för närvarande inte en uppdelning av finansiella tillgångar och skulder 1 Nationalräkenskaperna har åter nyligen reviderats (september 1966). Bl. a. har den privata konsumtionen kompletterats med beräkningar av turistnettot. Härigenom har siffrorna bl. a. i tabell 1: 5 något förändrats. Dessa förändringar har inte kunnat beaktas men är så pass små att de inte rubbar de i texten förda resonemangen.

22 Tabell 1:6. Sparande och likviditetstillskott

inom

hushållssektorn

Index 1955 = 100 Likviditetstillskott Sparande

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

100 102 109 91 65 137 147 183 190 238

Totalt

Sedlar

Inlåning

Värdepapper

100 100 110 116 98 136 106 203 227 254

100 133 112 106 81 176 195 216 257 278

100 111 119 127 116 157 111 229 253 273

100 42 73 76 38 36 61 93 108 163

och dessas förändringar på samma sektorer som i nationalräkenskaperna — svårigheten avser i första hand fördelningen mellan hushåll och företag. Man kan t. ex. endast högst arbiträrt söka skilja mellan hushållens respektive företagens innehav av sedlar, deposita och värdepapper. 1 I tabell 1:6, jämföres hushållens sparande i kolumn 1 (enligt samma grundmaterial som använts i tabell 1: 5, kolumn 3) med vad som enligt kolumn 2 närmast synes svara mot förändringen av deras finansiella tillgångar enligt kreditmarknadsstatistiken. (Siffermaterialet och fördelningsmetodiken redovisas i Bilaga 1, sid. 131—132.) Hushållens likviditetstillskott bör — förutsatt att ingen upplåning äger r u m — svara mot skillnaden mellan inkomsterna och utgifterna för varor och tjänster, dvs. mot hushållssparandet. På grund av statistiska ofullkomligheter ger emellertid beräkningarna av de båda storheterna olika resultat. De båda serierna (index 1955 = 100) r ö r sig i stort sett i samma riktning och nivåskillnaderna är för flertalet år ej heller uppseendeväckande stora. Mellan hushållssparandet och likviditetstillskottet föreligger, särskilt åren 1959 och 1961, en residual, som förutom på ofullständigheter i nationalräken-

skaperna och i kreditmarknadsstatistiken också kan bero på fel i sektorsfördelningen av dessa uppgifter. Några av felkällorna skall nämnas här — för en mer detaljerad diskussion hänvisas till Bilaga 1. 1. Bostadssparande i form av amorteringar och kontantinbetalningar ingår i nationalräkenskapens hushållssparande men bör tillföras företagssektorn där bostadsinvesteringarna (och dess finansiering) redovisas. 2. I hushållssektorn ingår »enskilda företagare», vars självfinansiering av investeringar i rörelse och jordbruk likaledes bör överföras till företagssektorn. 3. Hushållens upplåning i form av personliga krediter (t. ex. avbetalningskrediter) bör läggas till sparandet för att detta skall bli jämförbart med likviditetstillskottet — ju större upplåning ju större möjlighet har hushållen att vid ett givet saldo mellan inkomster och utgifter öka sina finansiella tillgångar. Sedan justeringar i möjligaste mån gjorts för ovannämnda faktorer jämnar de positiva och negativa residualerna 1 Vad beträffar deposita torde detta bli möjligt i samband med att elektronisk databehandling genomförs i banksystemet i dess helhet.

23 ungefär ut varandra över perioden 1955 —1960. För 1961 kvarstår en negativ residual på drygt en miljard kronor, men i fortsättningen sjunker residualen åter till relativt obetydliga belopp. 1 I hushållens likviditetstillskottt ingår förändringarna i sedelmängden utanför affärsbankerna, hela inlåningen i postsparbanken, jordbrukskassorna, sparbankerna och på sparkasseräkning i affärsbankerna, delar av inlåningen på check-, depositions-, kapital- och kapitalsamlingsräkning i affärsbankerna samt, slutligen, hushållens uppskattade förvärv av värdepapper. I stort sett har de för hushållen typiska sparformerna medtagits. En precis beräkning av hushållens likviditetstillskott är emellertid på grund av ofullständigheter i det statistiska grundmaterialet inte möjlig att genomföra. Många av de inlåningsräkningar, som h ä r förts till hushållssektorn, utnyttjas även av företag och kommuner, liksom många av de räkningar, som lagts utanför hushållen, utnyttjas av dessa. Utvecklingen av inlåningen på de blandade räkningarna för olika insättargrupper är av betydelse för bedömningen av tendensen i det fel som kan ingå i den i tabellen redovisade serien för hushållens bankinlåning. Spridda informationer om företagens och kommunernas bankinlåning visar en betydligt lägre stegringstakt för dessa insättargrupper — i synnerhet under 1960-talets första hälft — än för de grupper, vari hushållen ingår, vilket stämmer överens med utvecklingen av den här använda serien för hushållssparandet. För stora och medelstora industriföretag samt kommuner kan inlåningsutvecklingen någorlunda tillförlitligt beräknas. Deras sammanlagda banktillgodohavanden ökade med ca 1 800 miljoner kronor från den 31 december 1954 till 31 december 1959,

varpå de minskade dem med 400 miljoner kronor från 31 december 1959 till den 31 december 1964. F ö r övriga insättarkategorier innefattande hushållen ökade banktillgodohavandena under den förstnämnda perioden med 12 400 miljoner kronor och fortsatte att öka under den följande med 18 800 miljoner kronor. Den grupp, som omfattade företag och kommuner, visade således en negativ utveckling och den, vari hushållen ingick, en kraftig positiv. För samtliga företags och kommuners tillgodohavanden i affärsbanker finns statistik vad gäller poster om minst 100 000 kronor. Enligt denna statistik ökade företag och kommuner sina banktillgodohavanden med 21 procent från slutet av maj 1954 till slutet av maj 1959 och med 15 procent från slutet av maj 1959 till slutet av maj 1964. För den grupp, vari enskilda personer ingår, var ökningen 72 respektive 157 procent. I posten om m i n d r e än 100 000 kronor, omfattande såväl företag och kommuner som hushåll, var procentsiffrorna under de båda perioderna 56 respektive 75. För de grupper, som innehåller företag och kommuner, redovisas således genomgående en mycket svagare ökning än för de grupper vari hushållen ingår. I den mån samtliga företag genomgående ökat sina banktillgodohavanden på samma sätt skulle en renodling av hushållens banktillgodohavanden ge en serie med kraftigare stegring särskilt under 1960-talets första hälft, än den som redovisas i tabell 1:6. Bankinsättningar utgör hushållens helt dominerande sparform och u p p g å r 1 I syfte att krympa de här diskuterade residualerna har hushå\\sinkomsterna omräknats med hänsyn till utvecklingen av den s. k. »regelbundna restposten» i nationalräkenskapernas hushålls- och företagssektor. Därigenom har bättre överensstämmelse nåtts mellan nationalräkenskaper och kreditmarknadsstatistik.

24 numera totalt till ca 5 miljarder per år. Felkalkyler på några indexenheter i fråga om dessa placeringar kan således få jämförelsevis stor betydelse för eventuella slutsatser om olika sektorers sparande och likviditetsutveckling. En felkalkylering beträffande sedelmängdens ökning eller värdepappersförvärven är i förhållande härtill av helt underordnad betydelse. Sedelvolymen har under den senaste 1 O-årsperioden vanligtvis ökat med totalt 200—500 miljoner kronor per år och värdepappersförvärven, gjorda av andra än institutionella placerare, har under samma period utgjort ej fullt 500 miljoner kronor i genomsnitt per år. Statistik som möjliggör studier av företagens sedelinnehav saknas, men för kommunernas del kan nämnas, att deras sedelinnehav ökade under andra hälften av 1950-talet med 1 miljon kronor och minskade under första hälften av 1960-talet med 9 miljoner kronor. För affärsbankerna var ökningssiffrorna under de båda perioderna 104 respektive 18 miljoner kronor. Sedelmängden utanför affärsbankerna och kommunerna ökade med 1 055 respektive 2 122 miljoner kronor, dvs. betydligt mer under 1960-talets första år än i slutet av 1950-talet, medan utvecklingstendensen för affärsbanker och kommuner var den motsatta. I den mån företagens sedelhållning mera sammanfaller med bankernas och kommunernas än med hushållens, skulle ett avskiljande av företagen och kommunerna leda till en relativt snabbare ökning under 1960-talets första hälft än vad serien för sedelvolymen i tabell 1:6 liksom för bankinlåningen nu visar. F ö r placeringarna i värdepapper (obligationer, skattkammarväxlar och diverse andra statspapper, förlagsbevis och aktier) kan en gemensam uppgift för företag och hushåll residualberäk-

nas. Det för sektorerna gemensamnia beloppet uppgick under tiden 1955— 1959 till 1 000 miljoner kronor och för tiden 1960—1964 till 3 700 miljoner kronor. Årsbeloppen var osedvanligt stora under 1955 och 1960 efter de då genomförda räntehöjningarna och de var ganska stora även under 1964. Informationer som möjliggör en tillförlitlig uppdelning på företag och hushåll saknas och serien i tabell 1: 6 för värdepapper bygger på antagandet att värdepappersinnehavet utanför de större företagen och vissa andra subjekt för vilka särskilda uppgifter finns, kan hänföras till hushållssektorn. Genomgången av det material, som ligger till grund för beräkningen av hushållens likviditetstillskott, visar således beträffande hushållens bankinlåning att denna kan ha stigit snabbare än den i tabell 1: 6 redovisade serien och ha den snabbaste stegringstakten förlagd till 1960-talet första hälft. För sedlar och värdepapper är på grund av deras relativa litenhet utvecklingen av föga betydelse i sammanhanget. Den presenterade totalserien för hushållens likviditetstillskott kan därför sägas vara tilltagen i underkant. Den högre stegringstakt, som då skulle kunna avläsas för likviditetstillskottet jämfört med sparandet, skulle i så fall kunna förklaras med hushållens ökade upplåning, som i och för sig bör påverka differensen mellan nyssnämnda serier i positiv riktning. Det är av intresse att notera skillnaderna i ökningstakten för de tre i tabell 1: 6 redovisade komponenterna av hushållens likviditetstillskott: sedlar, bankinlåning och värdepapper. Förstnämnda tillgångar stiger snabbast. De minst likvida tillgångarna, dvs. värdepappersinnehavet, ökar däremot långsamt — i denna form var hushållssparandet ännu 1963 inte mycket större

25 än under basåret 1955. År 1964 inträffade dock en betydande ökning. Utvecklingen av dessa bägge serier stämmer väl överens med de erfarenheter man har från det land som i detta sammanhang kanske i första hand är av intresse nämligen Förenta staterna. Hushållens transaktionskassor h a r där under efterkrigsåren visat en tendens att växa proportionellt snabbare än inkomster och konsumtionsutgifter. Allteftersom inkomster och levnadsstandard stiger blir det större utrymme för den slags »lyxkonsumtion» som hållandet av stora transaktionskassor kan sägas innebära. Detta gäller även hushållens bankinlåning. Särskilt kan det i allt vidare kretsar utbredda ägandet av bilar och egnahem ge upphov till »försiktighetskassor» för ersättnings- och reparationsutgifter. I den mån detta hållande av finansiella tillgångar går parallellt med bankkrediter och andra krediter till hushållen ökas i och för sig — vid givet sparande — hushållens likvida medel i förhållande till deras inkomster och utgifter. En överslagsberäkning ger vid handen att stocken av hushållens innehav av bankmedel deflaterat med ett index för konsumtionsvärdets utveckling ökat med minst en miljard (i 1955 års priser) både mellan åren 1955—1959 och 1960 —1964. I viss mån kan man se den

långsamma ökningen av värdepappersinnehavet som en spegelbild av denna utveckling. Men den kan också tolkas som en bestående låg preferens för och bristande kännedom om de placeringsformer det här är fråga om nämligen aktier och obligationer. I den mån en ändring härvidlag kommer till stånd och kanske samtidigt ett optimum nås beträffande övriga placeringar kan en dramatisk omstrukturering mycket väl tänkas kunna komma till stånd. Den stora stocken av hushållens banktillgodohavanden representerar en potentiell efterfrågan på kapitalmarknaden varav en stor del skulle kunna tänkas aktiveras för alternativa placeringar bl. a. genom penning- och finanspolitiken. 1 Försök att statistiskt klarlägga sambandet mellan denna stock och konsumtionsefterfrågan h a r dock ej givit entydiga besked. 2 1 Den totala ökningen i hushållens banktillgodohavanden kan anslås till drygt 20 miljarder 1955—1964 mot blott ca 3 miljarder för värdepappersinnehavet. 2 Liksom i fråga om prisvariabeln föreligger här trender, som försvårar statistiska estimat. Liknande försök som gjorts bl. a. i Nederländerna har dock kunnat spåra ett visst (positivt) samband. Elasticiteten i konsumtionsefterfrågan med avseende på förändringar i stocken av likvida tillgångar har uppskattats till 0,08 (ef. Short and long term extrapolations with the Dutch forecasting model 63-D by VERDOORN and POST, stencil 1964).

2. Sparfördelning och likviditet 1955—1964

Hushållssektorns sparande liar i det föregående diskuterats relativt utförligt, eftersom det vanligen står i centrum för den primära, globala bedömningen av den ekonomiska balansen. Hushållssparandet kan nu passas in i ett vidare sammanhang och sammanställas med övriga sektorers sparande, så att man erhåller en bild av det totala sparandets utveckling och sammansättning. Detta skall här ske inom ramen för ett konsistent räkenskapssystem, som samtidigt skall bilda utgångspunkt för de i kapitel 4 och 5 diskuterade prognoserna. Först belyses sparfördelningens förskjutningar i första hand mellan det offentliga, AP-fonden, hushåll och företag. Efter jämförelse med motsvarande förändringar i investeringsfördelningen kommer man fram till en sektoral nettoredovisning av finansieringsunderskott och likviditetsöverskott. Slutligen belyses möjligheterna att identifiera dessa under- och överskott på kreditmarknaden och på näringslivets olika delområden.

2.1.

Sparandet

inom olika

sektorer

I nationalräkenskaperna skiljer man mellan fyra inhemska sektorer vars sparande beräknas var för sig: staten, kommunerna, hushållen och »företagen». Det totala sparandet representeras av balansen gentemot utlandet. Företagssparandet framkommer i stort sett

som en restpost mellan det totala sparandet och summan av övriga sektorers sparande. Denna restpost innehåller »företag» av olika slag. Det är ur synpunkten av sparandeanalysen önskvärt att dela upp nationalräkenskapens företagssektor i mer homogena delsektorer så långt det är möjligt med bibehållen konsistens i systemet. Man kommer då fram till följande åtta sektorer för vilka separata, inbördes konsistenta sparberäkningar kan utföras. A. Staten. Det statistiska materialet utgöres väsentligen av budgetredovisningarna. B. Kommunerna. Det statistiska materialet kommer från kommunernas finansräkenskaper. C. De offentliga företagen. Denna sektors investeringar h a r utbrutits från nationalräkenskapens företagssektor. Den inkluderar både statliga och kommunala företag. Dess sparande kan approximativt antagas vara noll, eftersom överskott inlevereras till respektive underskott täcks av de föregående sektorerna A och B. D. Bostäder. Detta är en sektor, som konstruerats särskilt med hänsyn till den vikt bostadsbyggandet tillmätes i långtidsplanen och den roll bostadsfinansieringen spelar på kreditmarknaden. Även i detta fall har investeringarna brutits ut ur nationalräkenskapens företagssektor. Kalkylen h a r alternativt gjorts med två olika metoder. I ena fallet har bostadssektorns »sparande»

27 Tabell 2:1. Inkomster, utgifter och finansiellt sparande 1964 Miljoner kronor A. Staten

B.

C.

D.

Kommu- Offentliga nerna företag

1. Bruttoinkomst.. 2. Skatter, transfereringar, avgifter 11 688 10 430 3. Räntor och utdelningar — 272 359 4. Försäkringsnetto — 1 558 — 275 5. Disponibel inkomst (21—4). . 9 858 10 514 6. Konsumtion. . . . 5 547 8 279 7. Bruttoinvestering 3 508 3 589 8. Finansiellt sparande (5—6—7). 803 — 1 354

4 207

E. F. Enskilda Offentliga Boförsäkförsäkstäder ringsanringsstalter anstalter

G.

H.

I.

övriga företag

Hushåll

Summa

69 230

97 875

— 93

— 11 663 — 11 397

146 2 615

— —

0 0

2 300

22 138

1035 260 1232 5 242

2 300

5 242

6 547

-4 247

8 978 944 1 492

Källa: Jämför Bilaga 1, Appendix A, tabellerna A: 1, A: 3 och A: 5. 1 492 imputerats via den från kreditmarknadsstatistiken hämtade externfinansieringen. Differensen mellan investering och externfinansiering har antagits representera sektorns »sparande». En alternativ direktberäkning i form av amorteringar och kontantinsatser ger i stort sett samma resultat för »bostadssparandet». E och F. Enskilda och offentliga försäkringsanstalter. Även dessa ingår i nationalräkenskapens företagssektor. De har utbrufits för att möjliggöra en disaggregerad analys av den finansiella utvecklingen. G. övriga företag. Denna sektor utgör en restpost sedan sektorerna C till F utbrutits från nationalräkenskapens företagssektor. Häri ingår företag inom industri, handel, samfärdsel m. m. Ytterligare disaggregering är emellertid av statistiska skäl ej möjlig inom ramen för en konsistent kalkyl för totalt sparande och för sparandets fördelning. I slutet av detta kapitel skall dock industrins finansieringsförhållanden studeras med hjälp av särskilt material och resultaten jämföras med den i detta

1247 754 250 — 1 764

2 668

56 823 50 694

13 589 — 5 555

97 875 65 464 32 475

6 129

2 668

kapitel diskuterade utvecklingen inom hela sektorn »övriga företag». H. Hushåll. Denna sektor har diskuterats i föregående kapitel. Den omfattar förutom löntagare även enskilda företagare t. ex. inom jordbruk, handel och skogsbruk. Nu nämnda sektorers inkomster, utgifter och sparande redovisas i tabell 2: 1 efter samma mönster som i föregående kapitel använts för hushållssektorn. I kolumnen för hushållen (H) utgår man från bruttoinkomster ( H l , löner, enskilda företagares inkomster e t c ) , drar ifrån nettot av skatter och transfereringar (H2), nettot av räntor och utdelningar (H3) samt försäkringsnettot (H4). Man kommer därigenom fram till hushållens disponibla inkomst (H5). Sedan hushållens konsumtion (H6) fråndragits erhålles hushållssparandet (enligt nationalräkenskaperna). Eftersom utgifterna för reala investeringar ligger utanför hushållssektorn, är hushållssparandet också lika med denna sektors finansiella sparande — detta senare definieras som skillnaden mellan en sektors disponibla inkomster

— 64

28 och dess totala utgifter för konsumtion plus realinvestering. Det finansiella sparandet representerar alltså i princip det belopp varmed en sektor netto räknat ökat sina finansiella tillgångar (positivt tecken) respektive har behövt skuldsätta sig (negativt tecken). Övriga sektorskolumner är, i tillämpliga delar, konstruerade på samma sätt som för hushållssektorn. Summan av bruttoinkomsterna i rad 1 (97 875 miljoner kronor) är lika med bruttonationalprodukten för år 1964. I summakolumnens rad 2—4 är det infört nollor eftersom det är fråga om transaktioner mellan sektorerna (skatter, räntor, försäkringsnetton), som totalt sett tar ut varandra. Sista raden visar de olika sektorernas finansiella sparande. Summa finansiellt sparande är lika med underskottet (negativt tecken) på bytesbalansen. För summakolumnen gäller nämligen att bruttonationalprodukten (I 1) är lika med total konsumtion (I 6) plus total bruttoinvestering (I 7) minus underskottet på bytesbalansen (I 8). Totala finansiella sparandet var praktiskt taget noll 1964, men stora under- och överskott förelåg

inom de olika sektorerna var för sig. I kapitel 3 skall närmare beskrivas vilken form dessa saldon tagit på kreditmarknaden. I kapitlen 5 och 6 skall analogvis en prognos för det finansiella sparandets sektorsfördelning tagas till utgångspunkt för en diskussion av den långtidsfinansiella utvecklingen. Prognosen skall utföras efter samma mönster som i tabell 2 : 1 — det är därför kalkylen för basåret 1964 redan här givits en relativt utförlig presentation. Från samma slags tabeller som tabell 2 : 1 avseende utvecklingen 1955—1964 (jämför Bilaga 1, Appendix A, tabellerna A: 1—6) har i tabell 2 : 2 gjorts en sammanställning av de olika sektorernas sparande, realinvestering och finansiella sparande. Siffrorna för 1964 har jämförts med femårsgenomsnitten 1955/ 59 och 1960/64 — samtliga uttryckta i procent av BNP för respektive perioder. Härvid har sektorerna A—C i tabell 2 : 1 sammanförts till en enda sektor, den offentliga sektorn — ändringar i avgränsningen mellan kommunal sektor och statlig av typ polisväsendets förstatligande verkar nämligen förryckande på jämförelser dessa sektorer emel-

Tabell 2:2. Investering och sparande i procent av BNP (till Offentlig sektor

Bostadssektor

A. Sparande 1955/59 1960/64 1964

9,7 11,7 11,4

2,8 2,2 1,9

B. Investering 1955/59 1960/64 1964

11,8 12,1 12,6

6,2 6,3 6,7

— 2,1 — 0,4 — 1,2

3,4 4,1 •4,8

C. Finansiellt sparande (A—B) 1955/59 1960/64 1964

Offentliga Enskilda försäkförsäkringsan- ringsanstalter stalter

1,8 2,7

2,0 1,5 1,5

marknadspriser)

övriga företag

11,7 9,8 9,3

Hushåll Summa

4,3 5,6 6,3

12,8 14,4 13,9

1,8 2,7

2,0 1,5 1,5

— 1,1 — 4,6 — 4,6

30,5 32,6 33,1 30,8 32,7 33,2

4,3 5,6 6,3

— 0,3 — 0,2 — 0.1

29 lan. Den skillnaden föreligger också i förhållande till redovisningen i tabell 2 : 1 att till »bostadssparandet» räknats de offentliga kapitaltransfereringarna i form av bostadslånegivning. (Analogt har detta belopp dragits ur den offentliga sektorn.) Härigenom har det finansiella sparandet blivit ett mer renodlat uttryck för utbudet och efterfrågan på kreditmarknaden. Det framgår av tabell 2 : 2 att den totala investeringskvoten (B) steginte oväsentligt mellan 1955/59 och 1960/64. Den totala sparkvoten (A) steg parallellt så att det totala finansiella sparandet (C) fortfarande låg kvar vid omkring noll. Ökningen av investeringskvoten avser i någon grad den offentliga sektorn och bostadsbyggandet men framförallt »övriga företag», ökningen av sparkvoten hänför sig till den offentliga sektorn, AP-fonderna och hushållen. Den offentliga sektorns sparande h a r stigit snabbare än investeringarna och utgjorde 1960/64 det klart största sektorssparandet. Under denna period förelåg approximativ balans mellan den offentliga sektorns sparande och investering — det finansiella sparandet var ungefär noll. Försäkringssparandets ökade betydelse framgår därav att detta sparande 1955/59 utgjorde mindre än hälften av hushållssparandet, steg 1960/64 — genom ATP:s införande — till 60 procent och 1964 till två tredjedelar av hushållssparandet trots den relativa tillväxt detta senare i och för sig undergått. År 1964 utgjorde det offentliga och enskilda försäkringssparandet tillsammans lika stor andel av BNP som hela hushållssparandet 1955/59. Hushållssparandet och försäkringssparandet representerar den positiva sidan av det finansiella sparandet. Mot tillväxten i dessa båda utbudsposter står ökat finansieringsbehov både för bostadssektorn och »övriga företag» —

för dessa senare gäller att investeringskvoten stigit under det att sparkvoten sjunkit. För hela perioden 1955—1964 erhålles följande relationstal mellan sparande och investering inom företags- och bostadssektorn samt kommunerna, dvs. de sektorer där graden av »spartäckning» är av speciellt intresse. 1

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

Bostäder

Övriga företag

Kommuner

45 44 46 50 42 43 39 38 29 29

79 82 88 90 116 76 72 61 68 66

82 80 96 82 90 94 77 71 71 62

Serierna visar tydligt fallande tendens under 1960-talet. Det bör emellertid påpekas att det statistiska material, som här använts, är av grov natur. »Bostadssparandet» beräknas, som redan nämnts, genom att från bostadsinvesteringen dragés en extern upplåning. Denna senare kan avse alla möjliga andra ändamål än nyinvesteringar i bostäder — »bostadssparandet» kommer i motsvarande mån att underskattas. Alternativa beräkningar leder dock i stort sett till samma resultat, vilket skulle innebära en sänkning med omkring 20 procent för bostadssektorns »spartäckningsgrad» mellan perioderna 1955/59 och 1960/64. Serien för kommunerna visar att deras sparande ej hunnit med i den starka investeringsexpansionen. Mellan nyssnämnda perioder h a r spartäckningsgraden sjunkit med omkring 10 procent. Sektorssparandet för »övriga företag» får också bedömas under hänsynsta1 För bostadssektorn har här sparandet återigen räknats exklusive de statliga bostadslånen.

30 gande till svagheter i det statistiska materialet. Dessutom är ju sektorsinnehållet mycket heterogent och omfattar i princip både små och stora företag, företag inom olika näringsgrenar, företag inom hemmamarknads- och exportindustrier etc. Det kan med andra ord finnas relativt stora grupper av företag för vilka den indikerade utvecklingen icke är representativ. I sista avsnittet i detta kapitel ges emellertid också en beskrivning av h u r förhållandena gestaltat sig bl. a. inom industrin baserad på en utförlig analys i Bilaga 2. I detta sammanhang kan dock noteras att enligt det h ä r använda materialet spartäckningsgraden för »övriga företag» i genomsnitt sjönk med omkring en fjärdedel mellan perioderna 1955/59 och 1960/63. En så vitt möjligt analog beräkning för industrin ger i själva verket alldeles samma nivåsänkning, vilket alltså konfirmerar den med hjälp av nationalräkenskaperna funna tendensen och stöder det här använda förfaringssättet vid sektoriseringen. Man kan återigen ställa den frågan — som i och för sig är omöjlig att besvara — vad som skulle hänt om ATP över huvud taget ej införts. Nedgången i företagssparandet svarar nästan exakt mot uppgången i AP-fonden, och det ligger alltför nära till hands att häri se ett direkt samband. Om man emellertid gjorde det tankeexperimentet att hela avgiftsuttaget stannat inom företagen, så skulle ju ändå inte deras sparande i och för sig ha ökat motsvarande. En stor del av vinstökningen skulle ha dragits in till beskattning och en del skulle ha flutit ut i form av aktieutdelning. Netto räknat kanske det kvarhållna beloppet skulle uppgått till storleksordningen en fjärdedel av det ursprungliga beloppet. När nu nedgången av företagssparandet är så mycket större måste härvid andra faktorer än ATP ha spelat en mycket

stor roll — jämför här diskussionen i kapitel 1 kring inkomstfördelningens utveckling.

2.2. Sparande

och

likviditetstillskott

Man kan nu gå ett steg längre och söka på kreditmarknaden identifiera det i tabell 2: 1 beräknade finansiella sparandet för de olika sektorerna. Detta innebär i princip en upprepning för samtliga sektorer av den procedur som i föregående kapitel genomgicks för enbart hushållssektorn. Det blir nu fråga om en samtidig avstämning mellan samtliga behandlade sektorer. Avsikten är att ge en historisk bakgrundsbelysning till den framtidsbedömning, som följer i senare kapitel och samtidigt illustrera den metodik, som därvid skall komma till användning. Problemet gäller h ä r sammankopplingen mellan nationalräkenskapsdata och kreditmarknadsstatistik. Illustrationen i tabell 2: 3 avser år 1964, som ger en utgångspunkt för prognoseringen — läget 1970 kommer längre fram att diskuteras i form av en alldeles analog tabell. I Bilaga 1 Appendix A återfinns tabeller som redovisar motsvarande siffror för varje sektor och varje år under perioden 1955—1964. Tabell 2 : 3 är alltså ett utdrag från dessa bilagetabeller. I översta raden av tabell 2: 3 återfinnes samma värden för det finansiella sparandet som man kommit fram till i sista raden av tabell 2 : 1 . Summa finansiellt sparande i tabell 2 : 1 h a r h ä r explicit införts i kolumnen »utlandet». I övrigt är sektorsuppdelningen densamma utom att »offentliga företag» h a r exkluderats. Deras finansiella sparande kan förutsättas vara lika med noll och saknar därför intresse i detta sammanhang. Tabellen är uppställd efter i p r i n cip samma schema, som brukar komma

31 till användning för redovisningen av betalningsbalansen gentemot utlandet. Man startar i rad 1 med saldot mellan inkomster och utgifter, dvs. med det finansiella sparandet. I rad 2 redovisas nettot av de kapitaltransaktioner mellan sektorerna som går utanför den organiserade kreditmarknaden. Dit hör t. ex. de statliga bostadslånen (C 2 och en del av A 2), en post för enskilda företagares självfinansiering av de investeringar som nationalräkenskapsmässigt ligger i företagssektorn (G 2 och del av F 2 ) , utnyttjandet av PRI-fonderna (D 2 och del av F 2) och betalningsbalansens »kapitalrörelse» (H 2). För varje sektor borde nu det med kapitaltransaktionerna kompletterande finansiella sparandet motsvara en identifierbar nettoutlåning eller nettoupplåning på den organiserade kreditmarknaden. Ett finansiellt överskott bör motsvaras av en nettoutlåning, ett underskott av en nettoupplåning. Nettoutlåningen (nettoupplåningen) kan emellertid å andra sidan självständigt beräknas som skillnaden mellan utlåning och upplåning. Utlåningen avser placeringen i olika slags finansiella tillgångar, upplåningen avser lån i kreditinstituten och på den organiserade kreditmarknaden utanför kreditinstituten (aktie- och obligationsmarknaden). För försäkringsanstalterna är det enbart fråga om utlåning på kreditmarknaden (4aD och 4aE), för bostadssektorn enbart upplåning (4bC). Staten och kommunerna drog ner sina finansiella tillgånga r (4aA och 4aB) men visar en betydligt större upplåning (4bA och 4bB) — summan av respektive belopp är alltså lika med en nettoupplåning (en negativ nettoutlåning). F ö r hushållssektorn återigen är upplåningen (4bG) obetydlig, den avser de »personliga krediterna» i bankerna. Hushållens »utlåning» (4aG) svarar mot vad som i föregående

kapitel benämndes hushållens »likviditetstillskott».! Företagssektorns upplåning (4bF) och dess utlåning (4aF) — dess likviditetstillskott 1 — har residualberäknats. (Totala ut- och upplåningen är givna och övriga sektorers ut- och upplåning beräknas separat.) Nu visar det sig emellertid att den från kreditmarknadsstatistiken beräknade nettoutlåningen (4a + 4b) delvis stämmer mycket dåligt överens med nationalräkenskapens för kapitaltransfereringarna korrigerade finansiella sparande (1 + 2 ) . Residualen dem emellan har för hushållssektorns del redan kommenterats i kapitel 1. Denna residual uppgick för 1964 till drygt en halv miljard (3 G). Av tabell 2 : 3 framgår att residualen var mycket större i företagssektorns (3 F ) . Även i den statliga sektorn föreligger en stor residual (3 A ) . Nationalräkenskapernas kalenderårsdata för de statliga myndigheternas inkomster och utgifter kan alltså ej helt avstämmas mot siffrorna för statsverkets upp- och utlåning. I bostadssektorn kan residualen i princip sägas motsvara de krediter som formellt anges avse bostadsändamål men reellt ingenting har med bostadsinvesteringarna att göra. Residualen i kolumnen »utlandet» (3 H) motsvarar den välbekanta förskjutningsposten i betalningsbalansen. Den utgör skillnaden mellan å ena sidan saldot för bytesbalansen och kapitalrörelserna och å a n d r a sidan den konstaterade förändringen av valutareserven, dvs. av nettoutlåningen på kreditmarknaden till utlandet (4 H ) . Summa residualer är noll (3 I ) . Summakolumnen visar också den totala omslutningen på kreditmarknaden (4al och 4bl). 1 Begreppet »likviditetstillskott» har här reserverats för de realsektorer som kan sägas ha en likviditetspreferens i egentlig bemärkelse nämligen företagen, hushållen och kommunerna.

32 Tabell 2:3. Finansiellt

sparande, upplåning och likviditetstillskott Miljoner kronor

E. D. Enskilda Offentliga försäkStaten Kom- Bostäder försäkmunerna ringsringsanstalter anstalter A.

B.

1. Finansiellt sparande 803 — 1 354 2. Nettoupplåning utanför kreditmarknaden — 441 2 — 574 — 110 3. Residual 4. Nettoutlåning på kreditmarknaden — 212 — 1462 (1+2+3) a. Utlåning — 10 — 56 b. Upplåning (—) — 202 — 1 406

C.

1964 F.

G.

H.

I

övriga

Hushåll

Utlandet

Summa

företag

— 4 247

2 668

— 5 556

6 129

836 998

— 436 27

— 238

600 3 448

— 485 — 619

— 76 — 935

0 0

— 4 409 0 — 4 409

1 083 1083

2 430 2 430

—

— 1508 2 271 — 3 779

5 025 — 947 0 5 212 18 10 948 — 187 — 965 — 10 948

Anm. Jämför tabellerna A: 4 och A: 6 i Bilaga 1, Appendix A.

Tydligen är betalningsbalansens »förskjutningspost» ingalunda ensam i sitt slag. Den är inte heller den största av de i tabell 2: 3 redovisade residualerna, vars innebörd alla är en bristande avstämning mellan sektorerna inkomstoch utgiftsdata å ena sidan och statistiken över finansiella tillgångar och skulder å den andra. I och för sig kan bådadera vara »riktiga» — residualerna skulle då enbart ge uttryck för alla de kapitaltransaktioner på den icke organiserade kreditmarknaden, som inte kunnat infångas (i rad 2). Den stora residualen i företagssektorn (3 F) skulle då i stort sett kunna tolkas som långivning av olika slag till denna sektor från övriga sektorer. Denna förklaring kan i viss mån appliceras på residualen i betalningsbalansen (3 H) och i bostadssektorn (3 C) men knappast på residualen i hushållssektorn (3 G). Här kan det, som nämnts, på ett icke närmare preciserbart sätt, vara fråga om en överskattning av nationalräkenskapens finansiella hushållssparande (1 G) och en underskattning av hushållens »likviditetstillskott». Det bör tilläggas att

den dåliga avstämningen och de stora residualerna 1964 kan bero på att statistiken på flera områden ännu inte är fullständig och definitiv. För 1963 var sålunda residualen i företagssektorn avsevärt lägre. Liksom för hushållssektorn (kap. 1) kan man nu också för företagssektorn söka komma fram till något uttryck för dess likviditetstillskott under den h ä r diskuterade perioden. Eftersom bedömningen av företagssektorn i så hög grad beror på de antaganden man gjort för hushållssektorn kan det även för de förras del bara bli fråga om att ange vissa sannolika gränser för utvecklingen. I tabell 2: 3 motsvaras i stort sett likviditetstillskottet för »övriga företag» av utlåningen på kreditmarknaden (4aF). Med en smärre justering h a r motsvarande beräkningar gjorts för perioden 1955—1964. De återges i första kolumnen i tabell 2: 4. 1 1 Jämför tabell A: 4, Appendix A. I denna tabell har — till skillnad från tabell 2: 2 — även kreditinstitutens (eget) finansiella sparande utbrutits ur sektorn »övriga företag». Dessa belopp är relativt konstanta och i detta sammanhang av underordnad betydelse.

33 Tabell 2:4. Företagssektorns 1. Högre alternativ 1 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

— 527 187 663 1 052 3 439 527 1 814 645 1 070 1 798

likviditetstillskott 2. Hushållssektorns residual

3. Lägre alternativ (1+2)

—

Ill

—

— 722 — 37 400 1 277 3 875 10 610 260 959 1 179

— — —

195 224 263 225 436 — 517 — 1 204 — 385

Summa 1955—1959

4 814

—

4 793

Summa 1960—1964

5 854

— 2 836

3 018

1 Exklusive finansiella sparandet inom kreditinstituten. Inklusive nettoavsättningar till investeringsfonder. Man finner att likviditetstillskotten var på tillväxt åren 1955—1959 — startpunkten 1955 var på grund av kreditåtstramningen ett år under vilket företagen i särskilt hög grad torde ha behövt anlita uppsparade medel till investeringsfinansiering. 1959 framstår statistiskt som ett år av ovanligt stor ackunmlering av likvida medel inom »övriga företag» — 1960 som ett relativt lågt. Liksom för hushållssektorn finns det emellertid skäl för att man rätteligen, ehuru i okänd omfattning, borde utjämna siffrorna mellan åren. En sådan utjämning skulle dock blott accentuera den bild man får av de relativa likviditetstillskotten under de båda delperioderna nämligen att tillskottet var större 1960—1964 än 1955—1959. Man bör emellertid också ta hänsyn till att den ekonomiska aktiviteten stadigt ökat värdemässigt under perioden. Om bruttonationalproduktens värdemässiga förändringar använts som index för omsättningens ökning kommer man vid en överslagsberäkning efter »deflatering» fram till att stocken likvida tillgångar i företagssektorn vid slutet av 1964 förmodligen låg drygt en miljard 3—614823

under nivån vid slutet av 1959. Man h a r alltså gett avkall på likviditeten i försöken att hålla uppe en ändå sjunkande självfinansieringsgrad. Samtidigt kan det föreligga sådana tendenser över huvud taget till att skära ner den »normala» kassahållningen, som kunnat konstateras bl. a. i Förenta staterna. De anförda beräkningarna avser en i viss mening övre gräns för utvecklingen av företagssektorns likviditetstillskott — den som svarar mot en kreditmarknadsstatistisk beräkning av hushållens likviditetstillskott (4 G i tabell 2 : 3 ) . Utgår man i stället från nationalräkenskaperna för hushållssektorn, nollställer man dess residual och lägger över den till företagssektorn. Man kan då sägas få fram en »undre gräns» för likviditetstillskotten i företagssektorn genom att från det högre alternativet (kolumn 1 i tabell 2: 4) dra hushållssektorns residual (kolumn 2 i tabell 2 : 4 ) . Likviditetstillskottet blir nu m i n d r e för perioden 1960—1964 än 1955—1959. En utjämning över åren 1959—1960 skulle dock ge ungefär samma belopp för de båda perioderna, detta dock i nominella värden. En överslagsberäkning för

34 stockarna deflaterade med ovannämnda omsättningsindex ger en real likviditetsminskning med drygt två miljarder mellan 1959 och 1964. Man skulle härigenom kommit ned till den bottennivå för den reala likviditeten, som representeras av åren 1955 och 1956. Det är troligt att denna neddragning, alla besparingsåtgärder till trots, inte kan fortsätta mycket längre. Därmed minskar också i fortsättningen möjligheterna att, vid givna investeringsutgifter och given inkomstfördelning (vinstmarginal), öka självfinansieringsgraden med hjälp av tidigare ackumulerade finansiella tillgångar resp. ökar nödvändigheten av att reservera medel till att få upp likviditeten till »normal» nivå. Både vinstmarginaler och likviditetsläge kan antagas ha betydelse för företagens investeringsvilja och investeringsförmåga. Den i detta och föregående avsnitt diskuterade utvecklingen och prognoser nyttjande analogt analysschema är därför av intresse för bedömningen av konsistensen i de »reala» prognoser för investeringsutvecklingen som gjorts av långtidsutredningen. De h ä r använda serierna för vinstutveckling och likviditet inom företagssektorn är emellertid så pass osäkra och så pass aggregerade att några preciserade samband med investeringsutvecklingen i form av »investeringsfunktioner» knappt låter sig estimeras. 1 I Bilaga 2 göres emellertid ett försök att uppskatta det »normala» behovet av omsättningstillgångar inom industrisektorn. I den mån ett sådant behov ej tillfredsställes aktualiseras frågan om finansiella flaskhalsar.

2.3. Utvecklingen näringslivet

inom

olika

delar av

I det föregående har redovisningen av sparandeutveckling och finansierings-

behov utgått från nationalräkenskaperna och den sektorisering som kan göras inom ramen för detta system. Härvid har framkommit en restsektor — »övriga företag» — som bl. a. inkluderar industri, handel och jordbruk, dvs. områden som kan vara vitt skilda med hänsyn till sin finansiella utveckling. Inom ramen för nationalräkenskaperna kan man emellertid ej få någon avstämning mellan totala sektorn och dess undergrupper. För dessa senare får man lita till fläckvisa informationer av olika slag, som kan sammanställas till en jämförelse med den i och för sig osäkra bilden av den finansiella utvecklingen inom hela näringslivet. Det största och statistiskt bäst belagda delområdet avser industrin vars sparande, finansieringsbehov och likviditet ingående belyses och diskuteras i Bilaga 2. Vad beträffar handeln och jordbruket är motsvarande informationer betydligt sparsammare men ger dock ledning för en bedömning av de stora dragen i utvecklingen. Vissa områden måste av statistiska skäl helt försummas (skogsbruk, samfärdsel, hantverk, fiske m. m.). Icke desto mindre torde de infångade områdena räcka till för att ge en åtminstone grov avstämning mot de, utifrån ett i många avseenden annorlunda statistiskt material beräknade totalsiffrorna. (Industri, handel och jordbruk svarar för ungefär 70 procent av investeringarna i hela sektorn »övriga företag».) Den i Bilaga 2 redovisade undersök1 Den förut refererade holländska modellen (not 2, sid. 25) ger ungefär lika vikt åt förändringar i vinstmarginalen och stocken likvida tillgångar. I båda fallen uppgår elasticiteten till omkring 0,7 dvs. mot en procents förändring i vardera den förklarande variabeln svarar 0,7 procents förändring av investeringen (exkl. offentliga investeringar och investeringar i bostäder). Siffrorna är dock osäkra, och försök som gjorts med liknande material för andra länder har ej givit signifikativa resultat.

35 ningen av industrifinansieringen bygger främst på statistiska centralbyråns vinststatistik och på specialbearbetning av företagens balansräkningar. Undersökningen avser dock endast företag med mer än 50 anställda arbetare. Denna företagsstatistik har emellertid, i princip på samma sätt som för totalsektorn, kompletterats med information som hämtats från olika kreditmarknadsstatistiska källor. Det är i föreliggande sammanhang av särskilt intresse att beröra de frågor som avser utvecklingen och täckandet av olika finansieringsbehov: för fasta investeringar, för lagerinvesteringar och för kreditgivning till andra sektorer (handelskreditgivningen). För närmare detaljer i beräkningsmetoder och analysresultat — och inte minst för felkällor och osäkerhetsmarginaler — hänvisas till framställningen i Bilaga 2. Enligt de framkomna resultaten synes stocken av såväl givna som tagna handelskrediter åtminstone på längre sikt ganska väl följa omsättningens utveckling. Detta samband gäller i stort sett både industrisektorn i dess helhet och de olika undersökta industribranscherna var för sig. Om statistiken är riktigt tolkad skulle handelskreditgivningen — den »grå» marknaden — endast i mindre utsträckning ha fungerat som buffert i olika konjunkturlägen eller vid ändrad grad av åtstramning på kreditmarknaden. Denna typ av kreditgivning synes alltså väsentligen ha fyllt ett trendmässigt växande transaktionsbehov i distributionsprocessen. Vidare synes, även för varje bransch, debet och kredit inte bara röra sig parallellt utan även ha varit av ungefär samma storleksordning. Ur industrisektorns synpunkt skulle med andra ord handelskreditgivningen inte i större utsträckning representera vare sig en finansieringskälla eller ett finansierings-

behov, räknat netto. Det enda nämnvärda undantaget synes ha bestått i att när goda lånemöjligheter förelegat på den organiserade kreditmarknaden h a r affärsbankskrediter fått finansiera en del av industrisektorns handelskreditgivning. I denna mening skulle alltså lättheten (svårigheten) att få affärsbankskrediter kunna sägas haft en marginell effekt på industrins netto på den »grå» marknaden, även om denna senares omslutning i huvudsak alltjämt bestämts av omsättningens behov. Industrins lagerhållning har varierat starkt under olika år, men det är svårt att se ett direkt samband med någon speciell finansieringsform. Man synes dock kunna konstatera ett omvänt samband mellan kassahållning och lagerinvesteringar. Under år av kraftig lageruppbyggnad har sålunda kassahållningen minskat eller ökat mindre än vad som anges av trenden. (T. ex. åren 1952, 1955, 1960 och 1961.) Netto synes slutligen uppbyggnaden av industrins omsättningstillgångar (givna handelskrediter, lager- och kassahållning) efter avdrag för upplåning hos andra företag representera ett finansieringsbehov, vilket på långt sikt växer med drygt 30 procent av omsättningens värdeökning. Eftersom givna och tagna handelskrediter synes netta ut varandra, motsvarar alltså detta behov i stort finansieringen av den långsiktiga kassa- och lageruppbyggnaden. Industrins fasta investeringar visar vid aggregering en spartäckningsgrad (bruttosparande i procent av invester i n g e n ) , som under perioden 1952—59 ligger över 100 procent men som sedan successivt sjunker därunder. E n särskild bearbetning av det statistiska materialet visar emellertid att om man för de individuella företagen skalar bort all finansiering över 100 p r o c e n t erhålles för de år denna undersökning

36 avser (1955—62) praktiskt taget samma »justerade» spartäckningsgrad. Alla åtta åren ligger procenttalet mellan 69 och 76 med medeltalet 73 procent. Om till dessa aggregerade och från överskottssparande rensade självfinansieringsmedel även lägges summan av de individuella företagens utnyttjande av från tidigare år ackumulerade tillgångar (kassa, finansiella tillgångar m. m.) erhålles på nytt en mycket stabil kvot strax under 100 procent. 1 Dessa iakttagelser är väl förenliga dels med hypotesen att interna medel spelar en väsentlig roll för finansieringen av industriföretagens investeringsverksamhet och expansion, dels att denna investeringsfinansiering i mycket stor utsträckning är ett intertempora.lt fenomen. Detta i så måtto att överskottssparande tillfälligt ackumuleras — i form av kassa och finansiella tillgångar — för framtida investeringsverksamhet. Det intressanta är att både »sparandetäckningen» och den egentliga självfinansieringsgraden i »justerad» form visat en sådan påtaglig konstans. Eftersom den »ojusterade» serien sjunkit måste den »justerade konstansen» kunnat upprätthållas blott genom uppgivande av den likviditetsökning överskottsparandet i och för sig skulle medfört — denna likviditetsförsämring har redan berörts i ett föregående avsnitt. Man skulle härav eventuellt kunna dra den slutsatsen att spartäckningen representerar en självständig bestämmandefaktor i investeringsbesluten. I själva verket kan det framföras vägande argument för en sådan hypotes. En konstant relation mellan bruttosparande och bruttoinvestering kan, u n d e r vissa ej alltför orealistiska förutsättningar och på längre sikt, uppfattas som ekvivalent med en konstant avkastning p å kapitalstocken. Konstansen i den förstnämnda skulle då kunna ges innebörden av ett

minimikrav på kapitalförräntningen. (Jfr. exkurs till avsnitt 2 : 3 , Bilaga 2.) Ytterligare ett finansieringskrav kan eventuellt avläsas ur det förhållandet att gapet mellan totalfinansiering och självfinansiering väsentligen synes ha täckts med lång upplåning i form av obligations- och förlagslån — särskilt åren 1961—63 under den då höga investeringsverksamheten. 2 I det ojusterade materialet har de år finansieringsunderskott förelegat självfinansiering plus lång upplåning alltid uppgått till minst 100 procent av investeringen. Även kapitalanskaffning på aktiemarknaden har under senare år bidragit till den »externa» finansieringen. I materialet framstår affärsbankskrediternas roll för finansieringen av de fasta investeringarna som relativt obetydlig särskilt under 1950-talet. De statistiska sambanden kan dock ha underskattats bl. a. därför att den använda tidsenheten — ett år — är relativt lång i förhållande till affärsbankslånens omsättningstid. Av det diskuterade materialet att döma skulle alltså såväl självfinansieringsgrad som finansieringsformer kunna tänkas spela en viss roll för investeringsutvecklingen. Ur kreditmarknadspolitisk synpunkt framstår tillgodoseendet av kraven på lång kredit som den viktigaste handlingsparametern men affärsbankernas kreditgivning som indirekt och mindre betydelsefull vad investeringsfinansieringen beträffar. Dess betydelse ökar emellertid i den mån det är en riktig observation att den »grå» marknaden är i stort sett okänslig för 1 Jfr. LÖWENTHAL: Industrins finansiering 1955—1962. (Industriens utredningsinstitut, Stockholm 1966). 2 I själva verket kan visas att under vissa förutsättningar den externa finansieringens andel av den totala kapitalanvändningen beror av tillväxttakten i produktion och omsättning. En exponentiell tillväxt ger då en konstant externflnansieringskvot. (Jämför avsnitt 2:3, Bilaga 2.)

37 graden av restriktivitet på kreditmarknaden. Svårigheten att få affärsbankskrediter kan t. ex. tvinga industrin till kassaförbrukning för att upprätthålla en viss volym av handelskreditgivning (eller finansiera en ofrivillig lageruppbyggnad) vilket indirekt kan påverka incitamenten till att företaga fasta investeringar. Ett visst samband mellan kassahållning och investeringar — dock av korttidsnatur — synes man i själva verket kunna spåra i de s. k. investeringsenkäternas material avseende planer och utfall för industriinvesteringarna. Avvikelser under planperioden av kassahållningen från en trendutveckling synes i viss mån kunna förklara skillnaden mellan faktiska utfall och planer; positiv trendavvikelse ger upprevidering av planerna. Penningpolitiska åtgärder som berör kassahållningen (t. ex. investeringsfondsarrangemanget 1960—61) kan alltså förväntas ha viss investeringseffekt. Däremot h a r man i materialet inte heller på investeringssidan — lika litet som på sparandesidan — kunnat få något utslag för en ränteeffekt i tidsseriedata. Signifikativa samband har visserligen kunnat konstateras i utländska undersökningar, som emellertid gällt kvartalsdata och inte de här använda årsdata. De här beskrivna finansieringsmönstren h a r som nämnts i första hand avsett de större industriföretagen. De sparsamma informationer som finns om småföretagens spartäckningsgrad antyder att den ligger under genomsnittet för totalen. En uppdelning av hela materialet på fyra storleksklasser antyder också att spartäckningsgraden stiger med företagsstorleken (mätt med arbetarantalet). Detta skulle i och för sig innebära ett med företagsstorleken växande oberoende av graden av åtstramning på kreditmarknaden. Det är också möjligt att i någon mån

skilja mellan olika industribranscher vad beträffar självfinansieringsgrad och finansieringsmönster. Tyvärr tillåter dock inte materialet någon uppdelning på exportföretag och övriga, vilket varit önskvärt ur synpunkten av de speciella finansieringsproblem, som i framtiden kan aktualiseras för de förra. Uppdelningen avser malm-, metall- och verkstadsindustri i en grupp, trä-, massaoch pappersindustri i en grupp samt en grupp för övrig industri. För den i följande tablå använda periodindelningen visar förstnämnda grupp en tydlig nedgående tendens i genomsnittet för den egentliga självfinansieringsgraden, dvs. för bruttosparandet i procent av finansieringsbehovet korrigerat för förändringen i finansiella tillgångar. Den likaså konjunkturkänsliga andra gruppen visar kraftigt fall i procenttalet under sista perioden under det att övriggruppens kvot varit relativt konstant. De konjunkturella variationerna är så stora att man inte kan urskilja någon signifikativ skillnad i nivåerna mellan grupperna. (Siffrorna har hämtats från tabell 1: 12 i Bilaga 2, till vilken hänvisas för närmare detaljer.)

Malm-, metall och verkstadsindustri . . Trä-, massa- och pappersindustri övrig industri

1950 —54

1955 —59

1960 —63

59 58

61 72

44 61

Kvoterna mellan de större industriföretagens bruttosparande och deras totala bruttoinvesteringar 1950—63 redovisas i tabell 2 : 5 . De kan här jämföras med de siffror för hela sektorn »övriga företag» som diskuterats i ett föregående avsnitt i detta kapitel. Därutöver presenteras också såvitt möjligt jämförbara siffror för parti- och detaljhandeln samt för jordbruket.

38 Tabell 2:5. Bruttosparande i procent av bruttoinvesteringarna (inkl. lager) inom sektorn »övriga företag», industrin, handeln och jordbruket 1. »övriga företag» 1955 1956 1957 1958 1959 I960 1961 1962 1963 1964

79 82 88 90 116 76 72 61 68 66

2.

3.

Industrin

Partihandeln

77 81 88 121 129 70 69 67 91

47 41 117 72 50 51 66 42 52

4. Detaljhandeln 78 103 199 242 269 64 90 76 74

5. Jordbruket 74 67 69 70 61 73 72 69 70 71

Kolumn 1. Från tablån sid. 29. 2. Samma källa som till tabell 1:5 i Bilaga 2. 3 o. 4. Uppgifter från statistiska centralbyråns vinststatistik. 5. ÅKE SAMBERGS: Lantbrukets kreditmarknad 1950—62, Meddelande från jordbrukets utredningsinstitut 4—63 (med kompletteringar). Av en jämförelse mellan kolumn 1 och kolumn 2 framgår att »självfinansieringskvoten» inom nationalräkenskapens restsektor för näringslivet resp. inom industrin följer varandra ganska väl, särskilt om man bortser från fördelningen av förändringarna under 2årsperioden 1958—59 och även året 1963. Likheten i utvecklingen blir slående om man jämför (de ovägda) genomsnitten för perioderna 1955—59 och 1960—63. F ö r bägge serierna sjunker nämligen genomsnittsnivån med en fjärdedel. Det kan i detta sammanhang nämnas att den nedgång i »övriga företags» reala likviditet som framkom i beräkningarna i ett föregående avsnitt av detta kapitel också återfinnes i industrimaterialet. Mellan 1959 och 1963 synes denna likviditet ha sjunkit med bortåt 40 procent. Även för handeln visar de i tabell 2 : 5 redovisade serierna för självfinansieringsgraden en betydande nedgång mellan de här diskuterade perioderna. För partihandeln är nivåsänkningen mellan 1955/59 och 1960/63 i genomsnitt 17 procent, för detaljhandeln hela

57 procent. Om partihandeln vägs ihop med detaljhandeln med genomsnittliga investeringsvärden som vikter — dvs. ungefär i proportionerna 4 : 1 — erhålles en sänkning i självfinansieringsgraden för hela handeln med omkring en tredjedel, dvs. en större sänkning än för industrin och större än för hela sektorn »övriga företag». För partihandeln synes det utöver investeringsfinansieringen föreligga ett särskilt finansieringsbehov som hänför sig till det förhållandet att kundfordringarna är avsevärt större än leverantörsskulderna — proportionen h a r angivits ligga mellan 2 : 1 och 3 : 2. Detta skulle innebära att partihandeln, i motsats till vad som ovan angivits gälla industrin, h a r ett fordringsnetto gentemot den »grå» marknaden. Detta netto kan förmodas öka i takt med omsättningen och i första hand avse en långivning till detaljhandeln, vilket alltså i sin tur torde representera en betydande finansieringskälla för denna sektor. Slutligen noteras att serien för jordbrukets självfinansieringsgrad visar ett mycket jämnt förlopp och ligger på en nivå som ganska

39 nära sammanfaller med den »justerade» serien för industrisektorn. De här redovisade serierna över självfinansieringsgradens utveckling inom vissa stora delsektorer av näringslivet belägger de tendenser man kan komma fram till för den utifrån nationalräkenskapsmaterialet beräknade totala privata företagssektorn. Den genomsnittliga minskningen 1955/59—1960/63 för den tyngst vägande delsektorn, nämligen industrin, är alldeles densamma som för totalgenomsnittets, för handeln är minskningen avsevärt större och för jordbruket registreras å andra sidan någon nivåhöjning. Den konsistens som såtillvida föreligger mellan totalen och delserierna synes berättiga till att de i fortsättningen kan användas som ingredienser i analysen av de framtida finansieringsbehoven.

2.4. Likviditetstillskott fördelning

och

inlånings-

Framställningen h a r hittills kretsat kring frågor som rör sparandefördelningen mellan olika sektorer och sambandet mellan sparande och likviditetstillskott. En analys av utvecklingen på kreditmarknaden skulle i princip kunna anknyta till den distinktion som här i kapitel 1 och 2 gjorts mellan hushållsoch företagssektorns likviditetstillskott. På grund av de betydande svårigheter som dock föreligger vid identifieringen av dessa tillskott har det i praktiken förefallit lämpligare att vid analys av den historiska utvecklingen och vid prognoser göra en sådan uppdelning som bättre anknyter till bankstatistiken och i första h a n d skilja t. ex. mellan långa och korta räkningar eller mellan inlåning till olika institut (affärsbanker, sparbanker e t c ) . Utvecklingen

såväl

av

den

totala

»penningmängden» som av dess komponenter (sedlar och olika slags banktillgodohavanden) brukar i regel — och i regel nöjaktigt — kunna »förklaras» med utvecklingen av BNP eller något annat totalt aktivitetsindex. Nu finns det emellertid som visats ett samband mellan nationalräkenskapernas sektorsparande och sektorernas likviditetstillskott. Och eftersom sparandeutvecklingen avhänger inte bara den totala nationalinkomsten utan också dess fördelning mellan företag och hushåll borde denna fördelning vara ett väsentligt moment också i kreditmarknadsanalysen. Man kan nu alltså visserligen p å g r u n d av statistiska skäl ej skilja mellan hushållens och företagens inlåning, men även fördelning av likviditetstillskotten på räkningstyper eller institutslag kan tänkas påverkas av inkomstfördelningen. Om så är fallet skulle man ändå få en brygga mellan nationalräkenskapernas (»realkalkylens») inkomstoch utgiftsanalys å ena sidan och kreditmarknadsanalysen å den andra. En inlåningsfördelning på korta resp. långa räkningar torde bäst motsvara den föreställning man, enligt konventionell terminologi, har om de olika »likviditetsmotiven» för kassahållning: å ena sidan »transaktionskassorna» och å a n d r a sidan »försiktighetskassorna» och »spekulationskassorna». I en analys av de långa och korta räkningsinnehavens historiska utveckling kan man nu — i stället för totala BNP — som separata förklaringsvariabler samtidigt införa företagens och hushållens inkomster. Logaritmisk funktionsform h a r visat sig ge bäst anpassning, varvid elasticiteterna direkt kan avläsas från koefficienterna för de oberoende variablerna, dvs. hushållens disponibla inkomster (YH) och företagens disponibla inkomster (Y F ). Anpassade över perioden 1955 —1964 får regressionssambanden för

40 den korta (K) och den långa (L) inlåningen mätta som stockvärden följande utseende. (Beträffande definitioner, statistiskt material och beräkningsmetod se Bilaga 1, sid. 164 och Appendix A, tabell A: 7.) log K = - 0,32 + 0,62 log YH + 0,39 log YF (0,10) (0,10) log L = - 0,90 + 0,79 log Y„ + 0,42 log YP (0,14) (0,14) De erhållna elasticiteterna stämmer väl överens med de hypoteser som a priori kan uppställas om deras absoluta nivåer och relativa storlekar. Den korta inlåningen (»transaktionskassorna») utvecklas i takt med totalinkomsten — summan av elasticiteterna för hushåll och företag är nära ett, dvs. vid parallell utveckling av dessa inkomster ger en procents ökning av totalinkomsten också en ökning av korta inlåningen med en procent. Vidare är elasticiteten för hushållen mer än dubbelt så stor som för företagen, vilket stämmer väl överens med erfarenheterna från Förenta staterna, där det statistiska materialet tillåter direkt uppdelning på hushålls- och företagsräkningar. Företagen h a r blivit allt »snålare» med sin kassahållning — detta i analogi med en trendmässig reduktion av den reala lagerhållningen, som möjliggjorts genom bättre planering och datamaskineli programmering. Den totala elasticiteten är betydligt större för den långa inlåningen än för den korta och återigen högre för hushållen än för företagen. Här kommer det ovannämnda förstärkta »försiktighetsmotivet» (eller »beredskapsmotivet») in i bilden och ett »spekulationsmotiv» som, åtminstone för hushållens del och åtminstone hittills, befordrat inlåningsackumulering och blott i ringa

grad lett till placeringar i värdepapper. Det kan också nämnas att de elasticiteter som ovan erhållits passar ihop med de marginalberäkningar av företagsresp. hushållsinlåningen, som erhålles från den i det föregående diskuterade (arbiträra) fördelningen av dessa räkningar. De två helt skilda beräkningsmetoderna synes alltså vara nöjaktigt konsistenta. Man borde därför kunna använda de presenterade regressionssambanden till att överföra en sektoral prognos för inkomster och utgifter till kreditmarknadskategorier. Analoga samband kan också konstrueras för en inlåningsfördelning på olika typer av kreditmarknadsinstitut. Det är detta slags samband, som skall användas i kreditmarknadsprognoserna i kapitel 6. Ett speciellt problem är att klargöra hur prisutvecklingen h a r påverkat och kan tänkas komma att påverka utbudet på kreditmarknaden. Analysen av hushållens konsumtionsfunktion gav som nämnts vid handen att en mer än trendmässig takt i prisstegringen h a r en viss positiv effekt på konsumtionen (en negativ spareffekt). En motsvarande effekt kan påvisas (och bör symmetriskt återfinnas, även i likviditetsfunktionen. I dessa sammanhang brukar man som oberoende variabel använda ett uttryck för prisförväntningarna. Denna variabel kan definieras på olika sätt — i regel låter man den representeras av ett (eventuellt vägt) genomsnitt av tidigare perioders prisutveckling. 1 Applicerade på perioden 1955—1964 visade denna typ av samband att förväntningar om prisstegringar h a r en negativ effekt p å bankinlåningen — signifikanta värden erhölls, naturligt nog, dock endast för inlåningen på långa räkningar. Liksom 1 I mer sofistikerad form kan man kontinuerligt justera förväntningsvariabeln med hänsyn till konstaterade avvikelser mellan förväntad och faktisk prisutveckling. Jämför Bilaga 1, sid. 163.

41 fallet var i konsumtionsfunktionen synes dock en explicit representerad prisvariabel spela en relativt underordnad roll. Detta kan bero på att prisutvecklingen under den studerade perioden följt en relativt jämn trend och att man därför inte kunnat få tillräckliga utslag för en eventuell effekt av förändringar i själva prisstegringstakten. Även försök som har gjorts att fånga in spar- och likviditetseffekter av räntan och andra indikationer för »spän-

ningen» på kreditmarknaden h a r i stort sett gett negativt resultat. Detta gäller också möjligheterna att använda räntedifferenser, som förklaringsvariabel vid analysen av fördelningen mellan olika placeringsformer. Innebörden härav är att man vid diskussionen av olika »gap» i balansen på kreditmarknaden (jämför kap. 6) ej kan precisera möjligheterna att med rent kreditpolitiska medel komma tillrätta med sådana balansbrister.

3. Utvecklingen på kreditmarknaden 1955—1964

Analysen i det föregående av sparande och finansieringsbehov utmynnade i en redovisning av de olika realsektorernas ut- och upplåning på en icke närmare beskriven »kreditmarknad» (jämför tabell 2 : 3 ) . Diskussionen skall nu vidareföras genom en kartläggning av det sätt på vilket kreditströmmarna kanaliserats via olika kreditmarknadssektorer. Härmed får hela tiden hållas i minnet att under den studerade perioden kreditmarknaden i stor utsträckning varit reglerad. Det registrerade kreditgivningsmönstret h a r alltså i hög grad betingats av den förda penningpolitiken. Det finns emellertid h ä r ingen anledning att gå in på dennas syften och utformning.

3.1. Kreditmarknadsmatriser

följande uppställning, där vad beträffar hushållens och företagens utlåning båda de tidigare diskuterade beräkningarna medtagits (inom parentes lägst beräkning för företagen och högst beräkning för hushållen). 1 Upplåning 1964 Staten Kommunerna Bostäder Övriga företag Hushåll Utlandet Utlåning 1964 Enskilda försäkringsanstalter Offentliga försäkringsanstalter Övriga företag Hushåll

212 1 462 4 409 3 779 187 947 10 996

1083 2 430 2 271 (1652) 5 212 (5 831) 10 996

för

1955/59 och 1960/64 Man kan lämpligen starta från de två sista raderna i tabell 2 : 3 (4a och 4b) vilkas lika stora summor representerar omslutningen på den organiserade kreditmarknaden 1964. En del av sektorssiffrorna för upp- och utlåning är noll eller nära noll, nämligen: utlåningen för staten, kommunerna, bostadssektorn och utlandet samt upplåningen för enskilda och offentliga försäkringsanstalter. Dessa belopp kan därför lämpligen saideras bort. Som samtidiga upp- och utlånare kvarstår därefter bara hushåll och övriga företag. Man erhåller nu

Man kan med en s. k. kreditmarknadsmatris visa hur de ovan redovisade slagen av upplåning och utlåning transmitterats via olika delar av kreditsystemet. Härvid är på utlåningssidan kreditmarknaden redan representerad i form av de privata och offentliga försäkringsanstalterna, vilka ju i det föregående behandlats som sektorer med eget sparande. »Flow of funds» från företag och hushåll skall i övrigt fördelas på följande kreditmarknadskate1

Termerna upplåning, utlåning och inlåning användes här och i fortsättningen i betydelsen av flöden (flows). Det är alltså fråga om stockförändringar under loppet av en viss period.

43 Tabell 3:1. Utlåning och upplåning på kreditmarknaden Miljoner kronor A.

B. C. D. KomStaten Bostäder Företag munerna 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Sparbanker 4. Postbanken 5. Jordbrukskassor 6. Enskilda försäkringsanstalter 7. Offentliga försäkringsanstalter 8. Obligationsmarknaden 9. Aktiemarknaden 10. Summa upplåning . . .

— 259 21 — 6 — 169 19

11 306 182 92 69

103 1258 1023 618

5 1927 213 — 22 262

286 219

499 68

1 462

gorier: riksbanken, affärsbanker, sparbanker, postbanken, jordbrukskasseorganisationen, obligations- och; aktiemarknaden. Kreditmarknadsmatrisen för 1964 redovisas i tabell 3 : 1 . Även denna tabellform skall längre fram nyttjas för prognosändamål. Kolumnsummorna representerar realsektorernas totala upplåning enligt tablån ovan. För varje kolumn har sedan totalbeloppet fördelats på kreditmarknadssektorer. Statens upplåning representerar, som nämnts, nettot av upplåning och utlåning. Eftersom staten i regel inte har medel innestående i andra banker än riksbanken avser övriga poster förändringen enbart i upplåningen. Kolumn A visar att inom ramen för en statlig upplåning ungefär motsvarande obligationsförsäljningen (netto) utanför kreditinstituten det under 1964 ägde r u m omfördelningar av fordringar mot staten från riksbanken och postbanken till försäkringsanstalterna. För kommunernas del (kolumn B) representerar även upplåningen i affärsbanker och övriga kreditinstitut ett netto av upp- och inlåning. Upplåningen avser både kommunlån och kommunobligationer. I ut-

1964 E. F. G. Hushåll Utlandet Summa utlåning 1040 — 108

900 3 591 1 412 519 350

— 4

1 083

1051 4

597 44 354

— 3 16 6

2 430 351 360

4 409

3 779

10 996

låningen till bostäder och företag (kolumn C och D) ingår de bostadsfinansierande respektive företagsfinansierande hypoteksinstitutens upplåning mot obligationer. Gränsdragningen mellan företag och hushåll följer av de antaganden som i tabell 2 : 3 gjorts i samband med bestämningen av upplåningen på kreditmarknaden. Hushållen förutsattes låna blott genom personliga konsumtionskrediter. Egnahemslånen har förts till bostadssektorn och eventuell övrig upplåning kommer att ligga inom företagssektorn. Summakolumnen (G) visar den marginella utlåningens fördelning mellan kreditmarknadssektorerna. Totala nettoutlåningen (dvs. efter avdrag för amorteringar) motsvarar de belopp (10 G) som under perioden influtit från allmänheten (företag och hushåll). För riksbanken är motposten till totala utlåningen (1 G) summan av förändringarna i den utelöpande sedelmängden, inlåning — främst från offentliga myndigheter — samt insättningar (netto) på investeringsfondskonton. För bankerna motsvaras beloppen i kolumn G av inlåningen och för försäkringsanstalterna av fondökningen.

44 Till kreditinstitutens resurser räknas även deras finansiella sparande 1 (dvs. i stort sett deras vinster) och vidare kan det mellan kreditinstituten äga rum en viss resursfördelning via upp- och utlåning, som dock ej särredovisas i detta sammanhang. 2 Upplåningen (utlåningen) på obligationsmarknaden avser allmänhetens nettoköp av dessa värdepapper. Varje rad i tabell 3 : 1 visar hur de olika kreditmarknadssektorernas utlåning fördelas på olika realsektorer. Till

denna utlåning räknas som nämnts även förändringarna i kreditinstitutens innehav av obligationer, så att innehavet av hypoteksobligationer alltefter obligationsslaget har klassificerats som utlåning till bostadssektorn eller till företag. Följaktligen har hypoteksinstituten ej införts som särskild kreditmarknads-

1 I nationalräkenskaperna ingår kreditinstitutens finansiella sparande i företagssparandet. 2 Jämför den i detta avseende utförligare redovisningen i Bilaga 1, Appendix B, tabell B.

Tabell 3:2. Utlåning och upplåning på kreditmarknaden

1955/59

Procentuell fördelning A. Långivande sektor

1. Riksbanken 3. Sparbanker 4. Postbanken 5. Jordbrukskasseorgani-

Staten 8,6 9,0 1,1 4,0

D. B. C. KomBostäder Företag munerna

G. Summa Hushåll Utlandet utlåning

— 0,1 7,8 16,4 5,7

— 0,7 5,1

— 0,3 0,6 1,2

E.

10,2 1,6 0,1

F.

7,8 31,8 19,7 11,0 1,3

1,3 6. Enskilda försäkringsinrättningar 7. Offentliga försäkrings-

3,9

2,8

9,0

7,3

— 0,1

22,9

8. Obligationsmarknaden

1,5

0,8 — 0,3

1,0

— 0,4 3,5

— 0,5 — 0,1

0,8 1,3 3,4

10. Summa upplåning

28,1

4,8

39,8

23,6

3,7

100,0

Tabell 3:3. Utlåning och upplåning på kreditmarknaden

1960J64

Procentuell fördelning Långivande sektor

3. Sparbanker 4. Postbanken 5. Jordbrukskasseorgani6. Enskilda försäkringsinrättningar 7. Offentliga försäkringsinrättningar 8. Obligationsmarknaden 10. Summa u p p l å n i n g . . . .

D. B. A. C. KomStaten munerna Bostäder Företag 1,3 7,3 11,7 6,9

0,2 19,8 1,9 1,3

G. F. E. Summa Hushåll Utlandet utlåning 6,8 — 1,6

10,1 27,5 14,8 6,7

1,7 — 0,8 — 0,1 — 2,9

0,1 0,7 1,3 1,4

0,1

0,2

0,5

1,7

5,6

3,7

0,1

11,6

1,9 2,1

3,3 0,6

8,0 0,4

5,1 0,8 4,3

0,2

18,5 3,9 4,3

2,5

9,3

41,2

39,4

5,5 |

100,0

2,1

2,6

2,3

2,1

45 sektor, eftersom dubbelräkning då skulle uppkommit. Kreditmarknadsmatriser för åren 1955—64 redovisas i Bilaga 1, Appendix B, där även statistiskt material och beräkningsmetoder beskrives närmare. Med hjälp av matriserna för tidigare år kan man visa vilka förändringar som ägt rum dels i upplåningens fördelning mellan olika realsektorer, dels i utlåningens fördelning mellan olika kreditmarknadssektorer. Särskilt i den senare föreligger stora kastningar mellan enstaka år, vilket bl. a. beror på att jämförelserna baseras på uppgifter om årsultimon, som tillfälligtvis kan variera avsevärt — vid årsjämförelser fördubblas då ofta effekten av dessa tillfälligheter. Ju längre jämförelseperioderna göres dess mer utjämnas dessa effekter även om de naturligtvis ej kan helt elimineras. Här skall till en början återigen väljas en perioduppdelning, som möjliggör en jämförelse av utvecklingen närmast före respektive efter införandet av ATP. Tabellerna 3 : 2 och 3 : 3 är i princip uppställda på samma sätt som kreditmarknadsmatrisen i tabell 3 : 1 . Sistnämnda tabell korsklassificerade den totala ut- och upplåningen på den organiserade kreditmarknaden för år 1964. Tabellerna 3 : 2 och 3 : 3 visar motsvarande ut- och upplåning under vardera femårsperioderna 1955/59 och 1960/64. Tabell 3 : 1 avser absoluta värden (miljoner kronor) men i tabellerna 3 : 2 och 3 : 3 är samtliga värden uttryckta i procent av totala ut- och upplåningen. Totalsumman i matrisens nedre högr a hörn h a r alltså satts lika med 100. På detta sätt kan kreditfördelningarna under de bägge perioderna göras direkt jämförbara. Av summaraden (10) i tabell 3 : 2 framgår att under perioden 1955/59 omkring 40 procent av den totala upp-

låningen gick till bostadssektorn. Sparbankerna, postbanken och de enskilda försäkringsanstalterna svarade tillsammans för drygt hälften av utlåningen till denna sektor (3 C och 4 C) — för dessa institut representerade också utlåningen till bostadssektorn den största utlåningsandelen. Staten tog under den diskuterade perioden i anspråk omkring 28 procent av den totala upplåningen. Utlåningen till staten var relativt jämnt fördelad mellan olika långivare. Företagssektorns upplåning var mindre än statens. Affärsbankerna svarade för nära hälften därav. I jämförelse med statens, bostädernas och företagens upplåning var kommunernas av underordnad betydelse. På utlåningssidan — högra summakolumnen — finner man att affärsbankerna (2 G) svarade för nära en tredjedel av totalen eller omkring lika mycket som övriga banker tillsamman (3 G + 4 G + 5 G). De enskilda försäkringsanstalterna (6 G) kom närmast efter affärsbankerna ifråga om utlåningsandelens storlek. De offentliga försäkringsanstalterna representeras under denna period av riksförsäkringsanstalten.

3.2. Förändringar strukturen

i ut- och

inlånings-

I tabell 3 : 3 redovisas ut- och u p p låningens fördelning under perioden 1960/64. Vissa påtagliga förändringar i fördelningen föreligger jämfört med perioden 1955/59. På upplåningssidan h a r statens andel starkt reducerats samtidigt som företagssektorns andel ökat högst väsentligt. Under perioden 1960/ 64 var företagssektorns upplåning praktiskt taget lika stor som bostadssektorns — under 1955/59 låg som nämnts den senare avsevärt högre än den förra. Kommunernas upplåningsandel h a r näs-

46 tan fördubblats. Samtliga privata kreditinstitut har tappat terräng. Affärsbankerna h a r emellertid håivdat sin position såtillvida som deras utlåningsandel nu passerat sammanlagda andelen för sparbankerna, postbanken och jordbrukskassorna. De enskilda försäkringsinrättningarna har fått sin andel halverad. De offentliga försäkringsinrättningarna ligger på andra plats efter affärsbankerna ifråga om utlåningens storlek. De förändringar som skett i själva utlåningsstrukturen (matrisens »innanmäte») kan lämpligen studeras med hjälp av tabell 3 : 4 som anger differenserna mellan fördelningsprocenterna i tabell 3 : 3 och tabell 3 : 2. Varje procentsiffra i tabell 3 : 3 har med andra ord minskats med motsvarande siffra i tabell 3 : 2 . Totalsumman i nedre högra hörnet av tabell 3 : 4 är lika med noll, eftersom plus och minus skall taga ut varandra både i summaraden (10) och i summakolumnen (G). Det framgår av tabell 3 : 4 att nedgången av den statliga upplåningsandelen i stort sett motsvaras av en uppgång i företagsandelen och kommunandelen. Ökningen av företagsandelen har i första h a n d supplerats av de offentliga

försäkringsanstalterna och affärsbankerna. Eftersom affärsbankerna fttt se sin andel av totala utlåningen minska (2 G) motsvaras den kraftiga utlåningsökningen till företagssektorn av än större andelsminskningar, i första hand till staten (2 A) och till utlandet (2 F ) . I bägge dessa fallen är det också fråga om absoluta minsknirgar av utlåningen (jämför tabell 3:1). Sparbankerna (3 G) och postbanken (4 G) har vardera tappat ungefär lika mycket terräng som affärsbankerta. För sparbankerna har minskningen, relativt sett, i första h a n d gått ut ö\er utlåningen till bostäderna (3 C), lör postbankens del över utlåningen till staten (4 A). Den mycket kraftiga nedgången av de privata försäkringsanstilternas andel (6 G) av totala utlåningen fördelar sig relativt jämnt över hela utlåningsfältet. Tillbakagången av den statliga sektorns upplåning skymmer i viss mån de förändringar respektive den stabilitet, som förelegat beträffande utlåningen till andra delar av kreditmarknadsområdet. Tabell 3: 5 visar därför hur för affärsbankerna, övriga banker, lör de privata och för de offentliga för-

Tabell 3:4. Utlåning och upplåning på kreditmarknaden. Differenser mellan procentfördelningarna för perioden 1955/59 och 1960/64 A.

D. B. C. KomBostäder Företag munerna

F. G. E. Summa' Hushåll Utlandet utlåning

Långivande sektor

Staten

1. Riksbanken 2. Affärsbankerna 3. Sparbanker 4. Postbanken 5. Jordbrukskasseorgani -

— 6,9 — 9,8 — 1,2 — 6,9

+ 0,1 + 1,0 + 0,7 + 0,2

+ 0,1 6. Enskilda försäkringsin— 3,4 rättningar 7. Offentliga försäkringsinrättningar + 1,9 8. Obligationsmarknaden + 0,6

+ 0,2 — 1,1

— 3,4

— 3,6

+ 0,2

— 11,3

+ 2,5 + 0,9

+ 8,0 — 0,6

+ + +

+ 0,2 + 0,5 + 0,1

+ 17,7 + 2,6 + 0,9

10. Summa u p p l å n i n g . . . . — 25,6

+ 4,5

+ 1,4

+ 15,8

+ 1,8

—

+ 1,4 — 0,5 — 4,7 + 1,2

+ + + +

0,2 9,6 0,3 1,2

+

1,0

+ 2,1

5,1 1,2 0,8 + 2,1

+ 7,5 — 6,7

+ — — —

2,3 4,3 4,9 4,3

+

1,3

47 Tabell 3: 5. Procentuell fördelning av kreditinstitutens utlåning mellan kommuner, bostäder och företag 1955/59 och 1960/64 A. Kommuner

B. Bostäder

C. Företag

1. Affärsbanker

1955/59 1960/64

— 2 3

44 26

58 71

2. övriga banker

1955/59 1960/64

7 11

82 69

11 20

3. Enskilda försäkringsanstalter

1955/59 1960/64

15 15

47 51

38 34

4. Offentliga försäkringsanstalter 1960/64

5. Totalt (1—4)

7 11

61 48

32 41

1955/59 1960/64

säkringsanstalterna utlåningen enligt samma periodisering som ovan fördelats mellan kommuner, bostäder och företag. Det är här fråga om en procentfördelning som är räknad på summan av utlåningen till de tre nämnda sektorerna — i tabell 3 : 5 är alltså varje radsumma lika med 100. Av tabell 3 : 5 framgår klart hur såväl affärsbanker som övriga banker skiftat över sin utlåning från bostäder till kommuner och, framför allt, till företagssektorn. Det framgår av tabell 3 : 4 att för »övriga banker» denna omskiftning kan föras tillbaka på två faktorer. För det första h a r sparbankerna låtit minskningen av sin andel av totala kreditmarknadsomslutningen gå ut just över utlåningen till bostadssektorn. För det andra har jordbrukskassornas totalandel ökat och denna ökning går av naturliga skäl väsentligen till företagssekTabell 3:6. AP-fondernas

torn. (Denna inkluderar långivning till jordbruket.) Enligt tabell 3 : 5 har fördelningen av de enskilda försäkringsanstalternas utlåning mellan de två diskuterade perioderna varit praktiskt taget oförändrad. AP-fondernas utlåningsfördelning 1960/64 ligger också mycket nära den som de enskilda försäkringsanstalterna uppvisar under båda perioderna 1955/59 och 1960/64. AP-fondens utlåningsandel till /ö're/ai7ssektorn (4 C) var perioden 1960/64 ungefär densamma som n ä m n d a sektors andel av totala utlåningen (5 C) 1955/59. (Denna likhet gäller då också sammanlagda utlåningen till bostäder och kommuner.) ökningen av företagssektorns andel av totala upplåningen 1960/64 jämfört med 1955/59 motsvaras alltså av en avvikelse för bankernas del från det tidigare utlåningsmönstret under det att detta för försäkringssektorn placeringar

1960—1964

Procent A.

B. Kommunerna

C.

D.

E.

G.

Bostäder

Företag

Utlandet

Summa

13 9 10

33 10 17

38 46 44

15 34 28

1 1 1

100 100 100

100 Staten Delfond I Delfond II Delfond I I I Totalt

H. Fondfördelning 28 54 18

48 vinstutveckling (eventuellt också av institutens egna aktieemissioner). Om man korrigerar för dessa faktorer får man fram en mer renodlad bild av medelstillförselns utveckling och de olika kreditsektorernas andelar därav. Genom ett studium av andelsförskjutningarna kan man eventuellt påvisa systematiska förskjutningar i dessa andelar. I detta fall gäller emellertid i än högre grad än vid studiet av utlåningsfördelningen att analysresultatet blir beroende av periodvalet. Man får dessutom gå ganska långt tillbaka i tiden för att finna några mer signifikativa andelsförskjutningar. Eftersom perspektivet här är »halvlångt» — i första h a n d gäller det ju att få något prognosunderlag för perioden 1965—70 — är det dock fortfarande det senast förflutna decenniet som i första hand är av intresse.

i dess helhet framstår som relativt oförändrat. Fördelningen av de olika AP-fondernas utlåning på realsektorer 1960—1964 framgår av tabell 3 : 6. I alla tre fallen representerar utlåningen till bostäderna den största andelen. Staten och kommunerna har sammanlagt erhållit omkring 25 procent av totala utlåningen samtidigt som dessa sektorers tillskott (via första delfonden) uppgår till ett något större belopp eller omkring 28 procent. Andra och tredje delfonden har svarat för drygt 70 procent och hela företagssektorn har »fått tillbaka» drygt 30 procent av hela fondbildningen. Skillnaden uppväges emellertid mer än väl av relativa uilåningsökningen till företagssektorn från andra kreditinstitut. Tabellerna 3 : 2—6 har diskuterats närmast ur synpunkten av olika realsektorers upplåningsandelar och det sätt på vilket denna upplåning tillförts marknaden via olika kreditsektorer. Den resursfördelning mellan olika långivare som därvid framkommit är dock ej identisk med fördelningen av medelstillförseln från allmänheten till kreditinstituten, eftersom dessa senares utlåning till realsektorer, som förut anmärkts, också påverkas av lånetransaktioner mellan instituten och av deras

I tabell 3 : 7 h a r allmänhetens placeringar fördelats på olika kreditmarknadssektorer — dessa »flow of funds» har beräknats för treårsperioder bl. a. för att eliminera en speciell snedfördelning 1959—60. Även vid denna p e riodisering återfinner man en viss nivåsänkning för sparbankerna och postbanken och — tydligare än i tabell 3 : 4 — den successiva nedgången för de enskilda försäkringsanstalterna samt den successiva uppgången för de offent-

Tabell 3:7. »Flow of funds» från allmänheten till Procentuell fördelning

2. Affärsbanker 5. Jordbrukskasseorganisationen... 6. Enskilda försäkringsinrättningar 7. Offentliga försäkringsinrättning8. Obligationsmarknaden

kreditmarknadssektorer

1962/64

1965 (prel.)

1956/58

1959/61

6 29 22 10 2 26

11 22 16 11 2 17

3 Wl 32 ! : . 15 ! 11 5 11

2 14 17 8 5 11

1 0 4

8 7 6

24 3 4

34 0 9

49 liga försäkringsanstalterna och även för jordbrukskassorna. För affärsbankerna, för aktie- och obligationsmarknaden framkommer inga tydliga tendenser. De (preliminära) siffrorna för 1965 visar att jordbrukskassorna fortsatt sin uppgång och att de enskilda försäkringsanstalternas andel stabiliserats. Aktiemarknaden uppvisar en mer än fördubblad andel jämfört med 1962/64 medan affärsbankernas sjunkit till mindre än hälften vid motsvarande jämförelse — här torde h a förelegat ett direkt substitutionsförhållande. Det är hos affärsbankerna man finner den största variabiliteten både vad beträffar deras kreditmarknadsandel och deras fördelning på utlåning till olika realsektorer. Tabellerna 3: 2—4 visar att mellan 1955/59 och 1960/64 det ägde r u m en omfördelning mellan den statliga sektorn och företagssektorn som till sin storleksordning motsvarade en tredjedel av hela affärsbanksutlåningen. Av tabell 3 : 7 framgår att, även utjämnat över treårsperioder, andelsvinster och andelsförluster varit av storleksordningen en tredjedel av affärsbankernas kreditmarknadsandel. Affärsbankerna synes ha fungerat som buffert vid förändringarna i den totala utlåningsfördelningen och samtidigt som buffert även vid förskjutningar i fördelningen

av »flow of funds». Sistnämnda förskjutningar kan i sin tur antagas bero på förskjutningar i sparfördelningen samt i kort- och långsiktiga preferensförskjutningar — faktorer som på grund av bristande statistisk information inte låter sig närmare analyseras. Dessa förändringar har varvats med intermittenta påverkningar av finans- och penningpolitiken som — eventuellt med eftersläpning — i sin tur påverkat utlåning och utlåningsfördelning. Kreditinstitutens utlåning kan analyseras inte bara ur synpunkten av destinationen till olika realsektorer utan även med hänsyn till den form placeringarna tagit. Man kan ur likviditetssynpunkt i första h a n d skilja mellan långivning i form av obligationer och övrig långivning. Det hade varit önskvärt att uppdela obligationerna med hänsyn till löptiden, men uppgifter härom saknas i den officiella statistiken. I tabell 3 : 8 redovisas därför bara placeringsfördelningen mellan obligationer och övrig utlåning för affärsbankerna, övriga banker, enskilda och offentliga försäkringsanstalter. För affärsbankerna h a r även fordringarna möt utlandet medtagits som en särskild kategori. Grundmaterialet beskrivs i Appendix B i Bilaga 1. För bankernas del har vid marginalen en otvetydig och anmärkningsvärd

Tabell 3:8. Procentuell fördelning mellan kreditinstitutens utlåning i form av obligationer, fordringar mot utlandet och andra placeringar 1955/59 och 1960/64

Affärsbanker

1955/59 1960/64 Andra banker 1955/59 1960/64 Enskilda försäkringsanstalter 1955/59 1960/64 Offentliga försäkringsanstalter 1955/59 1960/64 4—614823

Obligationer

övriga inhemska placeringar

Utländska placeringar

46 10

37 85

17 5

38 49

74 92 62 51

50 omfördelning av låneformerna ägt rum mellan perioderna i riktning från obligationer och till övriga inhemska placeringar. För de enskilda försäkringsanstalterna har däremot utvecklingen gått i motsatt riktning och för AP-fonden h a r utlåningen i mycket hög grad kommit att domineras av placeringarna i obligationer. Visserligen har obligationernas totala andel av utlåningen också ökat men försäkringsinrättningarnas ökade absorbtion av utbudet på denna m a r k n a d svarar för betydligt mer än denna relativa uppgång. F ö r bankernas del kan förskjutningen sägas ha inneburit en ökad låsning av placeringarna — detta är en utveckling som kunnat konstateras även i Förenta staterna. Visserligen har, enligt vad som diskuterades i föregående kapitel, även inlåningen totalt sett i någon mån förskjutits i riktning mot mer långfristiga räkningar. Men denna förskjutning h a r varit av betydligt mindre omfattning än den strukturomvandling som ägt rum på utlåningssidan. Speciellt för affärsbankerna gäller snarast att inlåningsförskjutningen gått i riktning mot en något ökad andel korta räkningar. Samtidigt har just för affärsbankerna utlåningen mest markerat förskjutits i riktning från obligationsinnehav.

3.3. Den regionala

kapitalförsörjningen

Om bankinlåning och bankutlåning kunde fördelas regionalt skulle man få en tydligare bild av de olika kreditinstitutens verksamhetsområden och relativa betydelse. Man skulle också i viss utsträckning kunna få en finansiell aspekt på problem rörande stagnation och expansion inom olika regioner som kunde jämföras med »reala» karakteristika såsom tillväxt och realkapitalbildning. Interregionala kapitalöverföring-

ar via den organiserade kreditmarknaden kan ur synpunkten av deras storleksordning och riktning vara av intresse t. ex. för en jämförelse med ekonomiskt-politiskt betingade överföringar bl. a. i lokaliseringspolitiska syften. Nationalräkenskaperna tillåter emellertid ej sådan disaggregering av inkomstutveckling och sparande, som skulle kunna tjäna som underlag för den regionala kapitalförsörjningens problematik — i princip skulle man för varje region behöva informationer av det slag (t. ex. om det finansiella sparandet), som i kapitel 2 kommit till användning för analysen av utvecklingen i hela ekonomin. I långtidsutredningen finns inte heller någon konkretisering i dessa termer av den förväntade eller planerade utvecklingen. Kreditmarknadsstatistiken, slutligen, är på detta område så ofullständig och osystematisk att det är svårt att överhuvudtaget vid någon tidpunkt få en uppfattning ens om storleksordningen av de t r a n s aktioner det h ä r är fråga om. En antydan härom ges emellertid av en bearbetning av vissa kreditmarknadsdata, som gjorts inom koncentrationsutredningen och vars relevanta delar h ä r skall i korthet refereras och kommenteras. Följande tablå ger en uppfattning om de olika kreditinstitutens relativa betydelse för inlåningen i olika regioner ultimo december 1964. Varje kolumn visar den procentuella fördelningen mellan de tre storstadsregionerna, N o r r landslänen och övriga län. Procentfördelningen i kolumnen längst till höger visar respektive r e g i o ners andel av den totala inlåningen till samtliga medtagna kreditinstitut. F ö r varje region kan denna genomsnittssiffr a jämföras med dess andel av inlåningen till varje kreditinstitut var för sig. Härigenom kan man i viss mening få

51 Affärsbanker

Sparbanker

Postbanken

Jordbrukskassor

Totalt

36 7 10 11 36

10 16 9 8 57

26 5 9 19 41

3 7 3 23 64

24 10 9 11 46

100 Stockholms stad och län Malmöhus län Göteborgs och Bohus län Norrlandslänen övriga län Totalt

en uppfattning om i vad mån inlåningen till ett kreditinstitut kan sägas vara över- eller underrepresenterad inom regionen. Av dylika jämförelser framgår att affärsbankernas inlåning är starkt koncentrerad till Stockholmsregionen: kvoten mellan andelen av affärsbanksinlåningen och av totala inlåningen är 1,5 ( = 36: 24). Sparbanksinlåningen och inlåningen till jordbrukskassorna är däremot kraftigt underrepresenterade med motsvarande kvoter på 0,4 och 0,1. Malmöhus län h a r en i samma mening starkt koncentrerad sparbanksinlåning, medan däremot inlåningen till postbanken och jordbrukskassorna är överrepresenterad i Norrlandslänen. F ö r tidigare år finns en jämförbar fördelning blott så långt tillbaka i tiden som för årsskiftet 1928/29 och då endast för affärsbankerna och sparbankerna. F ö r dessa kreditinstitut har de bägge fördelningarna jämförts på så sätt att procenttalen för 1964 års fördelning (enligt tablån ovan) dividerats med motsvarande procenttal i den för 1929 beräknade fördelningen. De erhållna kvottalen återges i följande tablå: en kvot större än ett anger alltså att regionen ökat sin andel av inlåningen i ifrågavarande kreditinstitut. Även totalsiffrorna för de två fördelningarna är i praktiken jämförbara, eftersom inlåningen i postsparbanken och jordbrukskassorna år 1929 spelade en mycket underordnad roll — inlåningen i affärsbankerna och sparbankerna represen-

terade alltså så gott som hela totala inlåningen. Affärs- Sparban- bank- Totalt kerna erna Stockholms stad och län Malmöhus län Göteborgs och Bohus län Norrlandslänen övriga län

1,3 1,4

1,0 0,7

1,2 0,8

1,3 0,8 0,8

0,9 1,3 1,1

1,0 1,1 1,0

Tablån visar hur under perioden storstadsregionerna kraftigt ökat sina andelar av affärsbanksinlåningen, en utveckling som med all sannolikhet sammanhänger med befolkningsutvecklingen och ökningen av näringslivets koncentration. Stockholmsregionen h a r ökat sin andel av totalinlåningen med 20 p r o cent. I de båda övriga storstadsregionerna h a r emellertid nedgången i sparbanksandelen uppvägt — i Malmöhus län mer än uppvägt — ökningen av affärsbanksandelen. Norrlandslänen h a r ökat sin andel av totala inlåningen tack vare en kraftig andelsökning av sparbanksinlåningen. Inlåningsfördelningarna ger blott en första information om den regionala kapitalförsörjningen och dess förskjutningar. Ytterligare information h ä r o m kan erhållas genom ett studium av de regionala inlåningsöverskotten. Skillnader i inlåningsöverskotten skulle kunna tolkas som interregionala kapital-

52 överföringar mellan regioner — från re- Södermanlands län. Förutom i Stock, gioner med inlåningsöverskott till re- holmsregionen förelåg procentuellt sett gioner m e d utlåningsöverskott. I den stora inlåningsöverskott även i några inledningsvis refererade undersökning- län i norra Sverige. Det är nu möjligt att i viss utsträcken h a r fullständiga länsfördelningar gjorts för affärsbankerna och sparban- ning korrigera de använda inlåningsoch utlåningssiffrorna till att avse länskerna. Vad sparbankerna beträffar är fördelade bankkunder i stället för banskillnaderna mellan länen relativt små ker. (Beräkningen avser även i detta — för dessa banker synes den regionafall år 1964.) Korrigeringen kan göras la kapitalöverföringen vara av underordnad betydelse. För affärsbankernas för de större räkningarna, men det är del är skillnaderna emellertid stora. Här ju också i första h a n d de stora in- och föreligger emellertid betydande statis- utlånarna, som kan förväntas utföra tiska svårigheter för fullständig kart- transaktioner över länsgränserna. Det läggning. Denna kan sålunda blott avse visar sig härvid att en avsevärd del av de beviljade (ej de disponerade) kredi- Stockholmskontorens utlåning gått till terna. Vidare hänföres in- och utlåning- andra delar av landet. Denna utlåning en till de inom länet belägna bankerna h a r i flera fall varit tillräckligt stor — avser en uppdelning efter »bank- för att kunna representera en betydande län». Vad som egentligen är av intresse del av det mottagande länets totala utär emellertid den in- och utlåning som låning — detta gäller särskilt Östergötavser de inom länet bosatta kunderna lands, Malmöhus, Västmanlands och — uppdelning efter »kundlän». Grova Västernorrlands län. Korrektionen av accentuerar alltså korrektioner kan dock göras för dessa utlåningssiffrorna Stockholmsregionens betydelse som kafelkällor. pitalexportör — förutom det »exporteDet är vanligast att affärsbankerna h a r znZåmzi^söverskott gentemot allmän- rade» inlåningsöverskottet tillkommer heten eftersom större delen av inlåning- en betydande del av den registrerade en kommer därifrån medan, förutom utlåningen som avser a n d r a län. Detta kassahållningen, en del av tillgångarna senare gäller även för Malmöhus samt hålls i form av fordringar mot den of- Göteborgs och Bohus län; h ä r är dock fentliga sektorn och utlandet. Vid en utlåningen koncentrerad till kringligbedömning av de regionala privata ka- gande län. Korrektioner på inlåningssidan från pitalrörelserna blir det alltså delvis frå»banklän» till »kundlän» påverkar inte ga om att jämföra relativa skillnader i inlåningsöverskottets storlek h ä r de- nämnvärt bilden av den regionala kafinierat som skillnaden mellan inlåning pitalförsörjningen via affärsbankerna. och beviljad utlåning i procent av den Korrektionerna på in- och utlåningssisenare. Ultimo 1964 var inlåningsöver- dan snarast accentuerar den bild aV snedfördelning, skottet för affärsbankssystemet i dess inlåningsöverskottens helhet omkring 25 procent (stockupp- som ges redan av de okorrigerade siffgifter). Inte mindre än tre fjärdedelar rorna. Det dominerande draget är h ä r av detta inlåningsöverskott hänförde sig vid Stockholmsregionens stora inlåemellertid till Stockholmsregionen. Ut- ningsöverskott som i huvudsak slussas låningsöverskott förelåg för blott sju till södra Sverige. Det finns slutligen också vissa möjliglän, som var geografiskt väl koncentrer a d e : Jönköpings, Kalmars, Gotlands, heter att regionsvis studera inlåningsnämligen Blekinge, Kristianstads, Hallands och överskottens förändringar,

53 mellan åren 1957 och 1965 för vilka jämförbara data föreligger. Jämförelsen avser »banklänen» — p å grund av dess betydande interlänstransaktioner h a r Stockholmsregionen h ä r förts till gruppen »övriga län». I följande tablå anges inlåningsöverskotten i procent av utlåningen för åren 1957 och 1965. (Siffr o r n a avser i själva verket 12-månaders medeltal för att undvika effekten av de t. ex. för Norrlandslänen och Malmöhus län rakt motsatta säsongmönstren.) Högra kolumnen visar den procentuella stegringen i utlåningen mellan perioderna. Inlåningsöverskott

Malmöhus l ä n . . Göteborgs och Bohus l ä n . . . Norrlandslänen Totalt

Utlåningens förändring 1957—1965

—i

13 10 28

11 15 23

128 84 106

104 I Malmöhus län hade inlåningsöverskottet 1957 förbytts till ett utlåningsöverskott 1965, trots att utlåningsökningen var lägre än för riksmedeltalet. Inlåningen hade med andra ord ökat än långsammare. I Göteborgs och Bohus län var inlåningsöverskottet relativt sett oförändrat — h ä r förelåg en hög och parallell ökningstakt i in- och utlåning. Den relativt svaga utlåningsökningen och den därmed sammanhängande ökningen av inlåningsöverskottet i Norrlandsregionen skulle möjligen kunna antyda att beroendet av externfinansiering minskat inom denna region. Att den alltjämt är hög i förhållande till andra regioner framgår emellertid i viss mån av en regional analys av företagens finansiella struktur. 1 Båda åren 1961 och 1962 var spartäcknings-

graden betydligt lägre i de norrländska industribolagen än för övriga Sverige — i genomsnitt 66 respektive 88 procent. Av de undersökta bolagens totala finansieringsunderskott svarade år 1962 Norrlandsbolagen för två tredjedelar och alla de övriga alltså blott för en tredjedel. E n analys av den långsiktiga utvecklingen med hjälp av balansräkningarna — med allt vad detta innebär av statistiska svårigheter — ger en något gynnsammare bild för Norrlandsföretagen. F ö r de »medelstora» Norrlandsföretagen var sålunda vid slutet av 1962 realkapitalandelen och skuldandelen av totala balansen ungefär densamma som genomsnittet för motsvarande företag i övriga regioner. F ö r »storföretagen» v a r realkapitalandelen t. o.m. betydligt större och skuldandelen mindre än för övriga företag. Detta uppvägdes å andra sidan av att andelen av de totala finanstillgångarna genomgående var betydligt lägre för Norrlandsföretagen än för övriga företag (satt i r e lation t. ex. till realtillgångarna). Den relativt sett betydande kapitaltillförsel som trots allt ägt r u m till Norrlandsregionen synes i själva verket inte så mycket h a skett via banksystemet utan via försäkringsbolagen och obligationsmarknaden. Detta gäller i ännu högre grad bostads- och kommuninvesteringarna. Slutsatsen om kapitaltillförseln skulle kunna formuleras p å följande sätt. Summerar man beloppen för kända investeringar i Norrland och balanser a r dem m o t Norrlandskommunernas och Norrlandsföretagens sparande får man fram ett stort negativt finansiellt sparande. Det skulle förutsättas en abnormt h ö g sparkvot hos Norrlandshushållen för att detta underskott skulle kunna h a täckts inom regionen. 1

Se E. KARLSSON: »Investering, sparande

och kreditförsörjning» i Norrländska framtidsperspektiv (Sundsvall 1964), sid. 39—66.

4. Utländska erfarenheter

I de följande kapitlen diskuteras de finansiella perspektiven för perioden 1965 —70 mot bakgrunden av den i kapitlen 1—3 belysta historiska utvecklingen i Sverige. Dessförinnan skall något beröras vissa drag i den finansiella utvecklingen utomlands och i den vetenskapliga diskussionen, som synes kunna vara av intresse även för bedömningen av svenska förhållanden. På grund av materialets rikhaltighet kan det dock blott bli fråga om att ge en allmän överblick med hänvisningar till olika källor.

4.1. Den utomlands

finansiella

utvecklingen

Det material som finns tillgängligt för att belysa den finansiella utvecklingen i olika länder är mycket oenhetligt både vad beträffar statistik, analysobjekt och analysmetodik. Det är därför mycket svårt att redovisa detta material i en meningsfull och konsistent sammanfattning. Framställningen skall därför här begränsas till en kort resumé av de försök härtill som gjorts inom de internationella organisationerna ECE och OECD. I dessa utredningar återfinnes i sin tur utförliga hänvisningar till nationellt källmaterial. I den utredning som gjorts inom ECE 1 finns bl. a. olika serier för utvecklingen av spartäckningen för de privata investeringarna i de fyra störs-

ta industriländerna: Förenta staterna, Storbritannien, Västtyskland och Frankrike. I följande tablå återges den serie, som är närmast jämförbar med den i kapitel 2 diskuterade serien för Sverige. Den avser kvoten mellan den inom företagssektorn behållna bruttovinsten och bruttoinvesteringen. 1953 1956 1959 1962 —55 —68 —61 —64 Förenta staterna . . Storbritannien.... Västtyskland Frankrike Nederländerna. . . .

86 99

88 82

91 82 79 68 74

98 80 73 62 65

På grund av olikheter i definitioner är skillnaderna i nivån mellan de olika serierna av mindre intresse än den utveckling mellan perioderna som varje land för sig uppvisar. F ö r de fyra västeuropeiska länderna kan man, liksom för Sverige, avläsa en under 60-talet fortgående tendens till sänkt spartäckning. För Förenta staterna återigen stiger självfinansieringsgraden successivt. Skillnaderna i utvecklingsmönster stämmer överens med det ovan för Sveriges del konstaterade sambandet mellan investeringskvot och tillväxt å andra sidan och självfinansieringsgrad å den andra. Sålunda har Nederländerna och Västtysklands investeringskvot varit bland de högsta i Västeuropa men Stor1 Economic Survey of Europe in 1965, Part One. (United Nations, New York 1966) sid. 84 o. f.

55 britanniens bland de lägsta — enligt de angivna siffrorna h a r spartäckningen sjunkit i de två förstnämnda länderna men under senare tid varit närmast stabil i det sistnämnda. En engelsk undersökning (återgiven i nyssnämnda utredning) avseende åren 1961—63 visar att självfinansieringsgraden markant varier a r med företagets storlek och med dess tillväxt mätta med nettotillgångarnas nivå resp. tillväxt. I en fördelning med sju storleksgrupper sjönk gruppmedianen för självfinansieringsgraden successivt med storleken från över 80 procent ner mot 40 procent. I en fördelning med åtta tillväxtgrupper sjönk självfinansieringsgraden successivt med tillväxten från över 100 procent till under 20 procent. Av detta material att döma skulle med a n d r a ord snabb tillväxt k u n n a tänkas vara beroende av externfinansiering. Eftersom de stora företagen vanligen h a r bäst tillgång till externfinansiering skulle därför också tillväxten komma att koncentreras till dessa företag. Småföretagen återigen skulle däremot på grund av bristande tillgång på krediter — och av eventuellt andra med litenheten sammanhängande faktorer — ha svårt att hänga med i utvecklingen. Sådana sammanhang är uppenbarligen av betydelse för frågor rörande sparandekanaliseringen och kreditmarknadsorganisationen. I den refererade undersökningen påpekas att frågan om effektiv kanalisering av lång externfinansiering till rimliga kostnader har aktualiserats i många länder. Detta sammanhänger med den trendmässiga sänkningen av självfinansieringsgraden men också med den trendmässiga ökningen av hushållens sparkvot (procent av BNP) som karakteriserar en rad andra länder förutom också Sverige — se följande tablå. Det är alltså återigen fråga om de ökade krav på kreditmarknaden som ställs på

grund av ökad snedfördelning av överoch underskottssparande mellan olika sektorer. Förenta staterna utgör härvidlag ett undantag — stigande självfinansieringsgrad har gått hand i hand med en t. o. m. något sänkt sparkvot för hushållen. 1955—1958 1959—1964

Nederländerna.... Storbritannien.... Förenta staterna . .

4,4 8,3 6,7 1,3 5,2

5,6 8,8 8,7 3,5 4,8

I Frankrike h a r under senare år nära hälften av hushållens förvärv av finansiella tillgångar avsett kortfristig inlåning, och mindre än en tredjedel den långfristiga, vilket kan h a hängt samman med att erfarenheter av en långvarig inflatorisk utveckling synes gynna den förra typen på bekostnad av den senare. I Västtyskland och Förenta staterna återigen h a r omkring hälften av hushållens finansiella sparande tagit formen av långfristig inlåning och blott ett p a r procent kortfristig. (Resten avser försäkringssparande och värdepappersköp.) I bägge dessa länder synes det föreligga tydliga bevis för hur förändringar i avkastningsstrukturen kan förorsaka avsevärda överflyttningar mellan olika deposita och värdepapper. Möjligen har i Sverige inlåningsstocken ännu inte (eller först nu) nått den mättnad — eller övermättnad — som kan vara förutsättningen för en dylik elastic i t y med avseende på avkastningsdifferenser. I Västtyskland har hushållssparandets stora omfattning och dess inriktning på banksparande samt de privata investeringarnas relativt låga spartäckning lett till att banksystemet kommit att spela en dominerande roll för företagsfinansieringen. Detta h a r gjort den privata

56 investeringsverksamheten relativt känslig för ä n d r i n g a r i kreditutbudet. Ett sådant beroende kan medföra risker för snedbelastning och utvecklingsryck, när av olika anledningar konjunkturpolitiken koncentreras på kreditmarknaden. Bland industriländerna är Japan ett extremt fall både vad beträffar företagens beroende av externfinansiering och variabiliteten i tillgången därpå. I Storbritannien återigen synes under senare år en alldeles övervägande del av hushållssparandet tagit formen av försäkringssparande. Eftersom de engelska försäkringsbolagen konventionellt och legalt är mindre b u n d n a med hänsyn till sin placeringspolitik än de kontinentala bolagen, har emellertid det stigande försäkringssparandet i stor utsträckning kunnat kanaliseras till näringslivet. Man får återigen belägg för hur mycket inte bara sparandets fördelning och kanalisering utan även rent institutionella förhållanden betyder för olika sektorers försörjning med krediter. önskvärdheten att öka kontaktytorna mellan det för fortsatt ekonomisk tillväxt relativt snabbt stigande behovet av externfinansiering och det med tillväxten relativt snabbt stigande sparandeutbudet föranleder följande slututtalande i n ä m n d a ECE-utredning: (citat sid. 96). »Measures to strengthen the capital market should aim both at raising the demand for investment in securities as well as to making this form of financing investment more attractive to managements. Restoration and maintenance of monetary stability would, of itself, increase the damand for fixed- interest securities while the adjustment of distribution policies would raise that for shares. Increases in yields after tax and reduction of differentials, w h i c h had operated in favour of public and

other issues, would raise the demand of household savers for both industrial bonds and shares, as would also the dissemination of better information on company activities and the spreading of investment trusts which provide the expertise an individual investor usually does not possess. In many continental western European countries, a liberalization of the regulations governing institutional savers' investment would help to transform personal savings into the financing of private investment. On the side of the issuers, tax adjustment, as well as reductions in the cost of issue in relation to yields, would make financing through the capital market more attractive. Greater industrial concentration would reduce the difficulties of capital market financing w h i c h befall small firms, but group issues might provide a partial solution. The banks could perform their role of providing long-term finance for business investment more efficiently and continously if anti-inflationary policies in some countries were to rely less on credit restraint and more on budgetary and other policy measures. And, finally, greatly improved statistical knowledge of the pattern of investment finance, providing separate information for companies and unincorporated enterprises, by sectors and branches and by size of firm, and of the financial transactions of households and institutional savers, is an essential pre-condition for identifying the problems and for providing solutions better adapted to specific difficulties.» Citatet antyder att utvecklingen i Sverige ingalunda framstår som unik utan att liknande tendenser och problematik återfinnes även utomlands. Även inom OECD h a r det bedrivits utredningsarbete som i princip täcker

57 ungefär samma område som den i det föregående beskrivna utredningen gjord inom ECE. Rapporten från OECD baseras på ett omfattande enkätmaterial från medlemsländerna, som ingående redovisas främst i syfte att beskriva den finansiella strukturen i olika avseenden. OEGD-rapporten föreligger för närvarande blott i form av dokument klassificerade som »restricted» 1 , men avsikten synes vara att den senare skall publiceras, förmodligen under början av 1967. Här kan alltså blott hänvisas till den kommande publikationen, som möjliggör ingående jämförelse mellan finansiella förhållanden i olika länder. Mestadels är jämförelserna begränsade till att avse de större industriländerna, dvs. Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike, Västtyskland, Italien och Japan. Det är emellertid, som nämnts, i första hand fråga om strukturbeskrivningar under det att materialet är relativt begränsat i fråga om presentation och analys av tidsseriedata. Institutionella skiljaktigheter mellan olika länder och olikheter i fråga om statistiska definitioner gör emellertid att länderjämförelser av tidssnitt ofta ter sig mindre intressanta än länderjämförelser mellan tendenser under längre och kortare perioder. Fortsättningsvis skall blott en kort resumé ges av det område över vilket OECD-rapporten spänner. I en första del (»Financial needs») kartlägges investerings- och finansieringsstrukturen, ungefär som i kapitel 2 av denna utredning. Rent allmänt får man ett intryck av mycket stor disparitet olika länder emellan i fråga om investeringens sektorsfördelning och företagens självfinansieringsgrad. Vad beträffar denna senare gäller skiljaktigheterna inte bara nivåerna olika länder emellan utan även de nivåer som erhållas för ett och samma land med utgångspunkt från olikartat statistiskt

källmaterial — detta är alltså en erfarenhet som inte b a r a begränsas till svenska förhållanden. Universaliteten i finansieringsproblematiken bekräftas också på ungefär samma sätt som i den ovan citerade ECE-utredningen. Andra delen i OEGD-rapporten (»Household Saving») diskuterar hushållssparandets relativa storlek och fördelning på sparformer i olika länder, ungefär efter samma linjer som kapitel 1 i denna utredning. Återigen demonstreras variabiliteten i dessa fördelningar olika länder emellan. Å andra sidan är det i detta sammanhang av intresse att förräntningen på hushållens likvida tillgångar skiljer sig förvånansvärt litet olika länder emellan. Det är alltså knappast denna faktor, som kan förklara internationella skiljaktigheter ifråga om sparkvoten. En tredje del i OEGD-rapporten (»The Mechanism of Financial Markets») beskriver k r e d i t m a r k n a d e n s organisation och institutioner. De kapitel som skall behandla kriterierna för marknadseffektivitet och problem som r ö r marknadsmekanismerna h a r ännu (sept. 1966) ej färdigställts. 4.2. Något om den diskussionen

vetenskapliga

Det i föregående avsnitt antydda problemet om en integrering av finansräkenskaper och nationalräkenskaper har givetvis uppmärksammats även i utlandet. Man kan emellertid knappast säga att utvecklingen kommit längre än hos oss — i själva verket saknas i de flesta länder ens en ansats till finansräkenskap — än mindre är det fråga om en integrering med nationalräkenskaperna. En anledning härtill är att statistik 1 Committee for Invisible Transactions (OECD): Capital Market Study. (Documents TFD/IN V/450 Parts 1—3).

58 saknas för att fylla i »empty boxes» i ett sådant system. Än viktigare torde emellertid vara att ingen egentlig enighet r å d e r om det sätt på vilket finansräkenskaperna skall komma till analytisk användning. Detta sammanhänger i sin t u r med det nuvarande flytande tillståndet på penningteorins område. I motsats till vad gäller nationalräkenskap e r n a har man därför för finansräkenskaperna inte kommit fram till enighet om internationella standardprogram. 1 Det finns en myckenhet material som avser analys och kartläggningar av institutionella förhållanden på olika kreditmarknader. 2 En stor litteratur har också vuxit upp kring vad man skulle kunna kalla den »nya» penningteorin och penningpolitiken med arbeten av Milton Friedman, Franco Modigliani, James Tobin och James Duesenberry för att blott nämna några av de viktigaste namnen. Relativt litet synes emellertid ha skrivits om det som utgör det analytiska huvudtemat för denna utredning nämligen de finansiella aspekterna på jämviktsvillkoren för en ekonomisk tillväxtprocess. I ett nyligen utkommet arbete av Raymond G. Goldsmith göres emellertid ett utförligt försök att kartlägga sambandet mellan real och finansiell utveckling. Av central betydelse är härvidlag analysen av förändringarna i den totala fordringsstocken. 1 Relationen mellan denna stock och nationalprodukten (eller nationalförmögenheten) — »financial inter-relations ratio» — anges bero på a) monetiseringskvoten, dvs. den andel av BNP som omsattes med pengar (»monetization ratio»). b) kapitalbildningskvoten, dvs. den del av BNP som avser realkapitalbildning (»capital formation ratio»). c) kvoten mellan skuldsättning och realkapitalbildning (»new issue ratio»)

d) kvoten mellan nyssnämnda skuldsättning och kreditinstitutens skapande av fordringar gentemot allmänheten (»financial intermediation ratio») e) kvoten mellan kreditinstitutens fordringsskapande inbördes och gentemot allmänheten (»layering ratio») f) kvoten mellan prisutvecklingen på fordringar och allmänna prisnivåns utveckling samt kvoten mellan de fordringar som utsätts för prisändringar och totala fordringsstocken (»valuation adjustment term»). Dessa kvoter kan rent algebraiskt sammanställas på ett sådant sätt att de identitetsmässigt »förklarar» nyssnämnda »financial inter-relations ratio» — förkortat till F.I.R. Denna anger relativa storleken av ett lands finansiella superstruktur och är enligt Goldsmith, dess viktigaste finansiella karakteristikum. Goldsmith visar att F.I.R. genomgående är högre för utvecklade länder än för utvecklingsländer. Denna skillnad kan väsentligen återföras på de utvecklade ländernas relativt höga värden för »monetization ratio» ( a ) , »capital formation ratio» (b) och »financial intermediation ratio» ( d ) . Statistiken är emellertid alltför bristfällig för att fullständiga länderjämförelser skall kunna utföras, och endast för Förenta staternas del har det varit möjligt att genomföra en intertemporal analys. Det visar sig h ä r att F.I.R. nästan fördubblades mellan 1900 och 1958 främst beroende 1 En översiktlig redovisning av den senaste utvecklingen på området finns i Financial Accounting: Its Present State and Prospects av G. S. Dorrance (I. M. F. Staff Papers, juli 1966). 2 Jämför t. ex. för Förenta staterna de monografier som publicerats av Commission on Money and Credit, särskilt »Private Capital Markets» (1964) och »Private Financial Institutions». I Storbritannien har samma uppgift fyllts av Committee on the Working of the Monetary System genom Radcliffe-rapporten (1959). 3 The Determinants of Financial Structure, Development Centre of the OECD, Paris sept, 1966.

59 p å ökningar i »intermediation ratio» och »valuation adjustment term». Enligt Goldsmith h a r ännu inte ens det första steget i en fullständig finansiell analys tagits nämligen det som består i en breddning av den statistiska informationen. (Den för föreliggande utredning speciellt intressanta »newissue ratio» h a r Goldsmith blott kunnat beräkna för Förenta staterna.) Som ett andra steg kan man ge sig på en förklaring av de faktorer som bestämmer skillnader i storleken och karaktären av den finansiella superstrukturen i olika länder och olika faser av deras ekonomiska utveckling. Goldsmith tänker sig tydligen h ä r en kartläggning i stil med den som Chenery gjort av den reala »infrastrukturen» i länder i olika stadier av utvecklingsprocessen. 1 Som ett tredje och viktigare steg återstår sedan att klargöra om och i så fall h u r storleken och karaktären av den finansiella superstrukturen h a r påverkat den ekonomiska utvecklingen. 2 Det problem som enligt direktiven förelagts den här framlagda utredningen avseende den gångna och framförliggande finansiella utvecklingen i Sverige innebär tydligen ett hopp direkt upp till det enligt Goldsmith ännu alltför högt belägna tredje trappsteget. Detta hopp h a r fått göras utan fullständig eller ens tillräcklig information om den finansiella superstrukturen i Sverige eller i andra länder. Därtill kommer att Goldsmith ändå formulerar problemställningen alltför enkelt och snävt i förhållande till den som i ett praktiskt-politiskt sammanhang faktiskt aktualiseras. Redan av ovanstående kortfattade r e ferat torde ha framgått att Goldsmith's ansats är »kvantitetsteoretisk» i den meningen att de olika kvoterna — och hela F.I.R. — uppfattas som i stort sett givna med den ekonomiska strukturen.

Eventuella samband mellan kvoterna och mellan dessa och den ekonomiska utvecklingen diskuteras således ej. Men en viktig fråga för denna utredning h a r varit vilka inbördes samband som kan tänkas föreligga t. ex. mellan »new issue ratio», »capital formation ratio» och »financial intermediation ratio». F ö r att belysa detta fordras en disaggregering som drives betydligt längre än Goldsmith's bl. a. med hänsyn till under- och överskottssektorer och till hela fordringsstrukturen. Förstnämnda komplettering skulle eventuellt k u n n a ske inom ramen för en utvidgad modell av den typ Goldsmith arbetar med. När det gäller en analys av fordringsstrukturen r ö r det sig emellertid om en u p p brytning av »kreditförmedlingskvoten» (»intermediation ratio») och ett hänsynstagande även till priser och kvaliteter på olika fordringsslag — variabler som över huvud taget inte ryms inom ramen för dylika modeller. Frågan om effekten på fordringsvolym och fordringsstruktur och speciellt av institutionella förändringar i kreditförmedlingen h a r behandlats i en r a d tidskriftsartiklar av John G. Gurley och E d w a r d S. Shaw. 1 Bakgrunden till analysen är det sätt på vilket den framväxande floran av kreditinstitut och mellanhänder påverkat kreditförmedlingen. Dessa »intermediaries» skapar nya slags fordringar som kan betraktas som substitut delvis gentemot »pengar» (kontanter och affärsbanksinlåning) delvis gentemot de värdepap1

HOLLIS B. CHENERY: Interindustry Econo-

mics (1959) m. fl. arbeten. 2

8 GOLDSMITH a.a. sid. 58.

Financial Aspects of Economic Development; American Economic Review 1955. Financial Intermediaries and the Saving — Investment Process; The Journal of Finance 1956. The Growth of Debt and Money in the United States 1800—1950: A Suggested Interpretation; The Review of Economics and Statistics 1957.

60 per, som placeras direkt hos allmänheten. Tillkomsten av nya fordringsslag leder till omflyttningar mellan allmänhetens placeringar med konsekvenser bl. a. för avkastningsdifferenser och för genomsnittliga räntenivån. Denna utveckling mot en successivt ökad andel för »intermediaries» av totala omslutningen på den organiserade kreditmarknaden får också betydelse för möjligheterna att bedriva effektiv penningpolitik, eftersom dennas traditionella medel (diskonto, kassareservsbestämmelser, open market operations) i första h a n d utformats och praktiserats i syfte att påverka affärsbankernas handlingssätt. Den i sammanhanget viktiga frågan om substitutionen mellan affärsbankerna och övriga kreditinstitut i fråga om allmänhetens inlåning och upplåning h a r prövats av Irwin Friend med en kreditmarknadsmodell för Förenta staterna avseende perioden 1952—59. 1 I modellen ingår koefficienter för olika räntor och räntedifferenser vars betydelse för substitutionen mellan olika räkningstyper ingående studeras. Resultaten antyder en högre substitutionsgrad mellan kassahållning i form av avistainlåning i affärsbanker och obligationer än mellan inlåning i olika instituttyper. Substitutionen synes också vara m i n d r e påtaglig i fråga om inlåning mellan olika institutionstyper än mellan avista och tidsinlåning inom affärsbankerna. Den statistiska signifikansen av dessa test är dock i allmänhet otillfredsställande. På längre sikt synes inkomsteffekter överskugga effekter av räntedifferenser — detta helt i linje med de resultat som redovisats ovan i detta kapitel. Den av Gurley—Shaw och Friend diskuterade problematiken är i stort sett bunden till strukturen för kreditmarknaden i Förenta staterna, vilken p å väsentliga punkter skiljer sig

från den svenska. Själva analysen utföres, som ovan antytts, i form av en partialanalys som i sista hand syftar til) att visa jämviktsläget för räntan och räntestrukturen och den därmed sammanhängande fördelningen av fordringsvolymen på olika marknader före och efter olika skift 1 utbudsstrukturen. Även själva uppläggningen av analyser saknar — åtminstone för närvarande — i väsentliga avseenden relevans för en analys av svenska förhållanden. I föreliggande utredning har ju i stället sådana faktorer som fördelningen av finansiella över- och underskott samt inkomstutvecklingen inom olika sektorer tilldelats en mer central roll vid diskussionen av villkoren för ett jämviktsläge. Gurley och Shaw har också gjort ett försök att bygga in den ovan antydda partialanalysen av fordringsdifferentieringens innebörd i en mer allmän tillväxtmodell för den finansiella utvecklingen. 1 Valet av kvoter är något annorlunda än i Goldsmith's modell. Analysobjektet är emellertid detsamma, dvs. kvoten mellan fordringsstocken och totala inkomsten (eller förmögenheten). Denna antages bero på reala tillväxttakten i ekonomin, vinstmarginalerna, capital-output relationen och låneräntan. Givna värden på dessa kvoter bestämmer algebraiskt en viss F.I.R. Från exercisen med identiteter kommer de emellertid över till en analys av en tillväxtprocess genom att variera förutsättningarna för den reala tillväxten. Vid en accelerering av tillväxten kommer 1 IRWIN FRIEND: Private Capital Markets publicerad av Commission on Money and Credit. En formell systematisering av denna problematik finns i A Study in Monetary Analysis av ASSAR LINDBÄCK (Upsala 1963), se särskilt kapitel 6. 2 Money in a Theory of Finance (Baltimore 1960). Jämför också vad beträffar speciellt den industriella finansieringsstrukturen i en tillväxtprocess den i Bilaga 2 diskuterade modellen av EDVIN KUH i Capital Stock Growth — a Microeconomic Approach (Amsterdam 1961).

61 aktuella F.I.R. att ligga under sitt jämviktsläge och man får en anpassningsprocess i form av en assymptotisk tillnärmelse vars förlopp karakteriseras bl. a. av en systematisk minskning av »income velocity». Tillväxtprocessen kan i Gurley— Shaw's modell också studeras utifrån synpunkten av en successivt ökad förekomst av »intermediaries» som tillhandahåller en allt rikhaltigare sortering av fordringsslag. I modellen beaktas detta så att ett initialt förenklat antagande om enbart förekomsten av renodlade skuld—tillgångspositioner hos de olika subjekten kompliceras genom införandet av »mixed positions». Genom tillkomsten av »intermediaries» förutsattes det bli både möjligt och attraktivt att samtidigt ha både finansiella tillgångar och skulder. Härigenom blir också värdet på F.I.R. större än det skulle varit vid renodlade positioner. Detta är uppenbarligen ett problem som i föreliggande utredning mött vid bestämningen av likviditetsutvecklingen inom olika sektorer. Framför allt inom företagssektorn kan en likviditetsuppbyggnad gå parallellt med en externfinansiering vilket bidrager till att blåsa upp hela omslutningen på kreditmarknaden. Huvudintresset är emellertid hos Gurley och Shaw även i detta sammanhang koncentrerat till det implicerade jämviktsläget för räntestrukturen: »The debtor has minimized the disutility of debt, at given interest rates, when no further change in mix among accessible options will stimulate his investment relative to saving. The creditor has maximized his portfolio's utility when no further change in mix, at given interest rates on accessible options, will either raise his goal of accumulation or bring him closer to a given goal. One can visualize a socially optimal mix of securities when with given

tangible and financial resources and distribution of income and wealth, no further change in relative rates of interest on existing types of securities will change the proportion of investment to income. Then the restraint upon growth imposed by risks that are coincident with the division of labor between saving and investment has been whittled away as much as it can be». 1 I långtidsutredningens perspektiv blir emellertid problemet snarast det omvända att vid en given (planerad) investering bestämma storleken och sammansättningen av den F.I.R. som är konsistent med investeringsplanen och, så långt det är möjligt, minimerar en av realkalkylen implicerad balansbrist. Ett mer kasuistiskt resonemang som därför också är av mer omedelbart intresse för en finansiell tillväxtanalys föres i ett arbetet av H. P. Minsky.2 Till synes är det fråga om samma problem som hos Gurley—Shaw nämligen om h u r F.I.R. utvecklas under olika förutsättningar om förloppet av en tillväxtprocess. Men Minsky stannar inte vid studiet av F.I.R. utan visar också hur ändrade finansiella förhållanden i sin tur kan påverka tillväxten. Han diskuterar frågan om vad som kan tänkas inträffa på finansieringssidan n ä r en stabil tillväxt avbrytes på grund av bristande elasticitet i fråga om de reala resurserna — en situation i vilken alltfler industriländer ställts u n d e r loppet av innevarande årtionde. Enligt Minsky äger under tillväxtskedet r u m en finansiell utveckling, som vid en real uppbromsning kan komma att verka som en extra dämpningsfaktor. Tillväxten tenderar att, ju längre den varar, i allt högre grad baseras på ex1 Money in Theory of Finance, sid. 119—120. 2

Private Capital Markets, New Jersey 1964 (Utgiven av Commission on Money and Credit).

62 ternfinansiering, i första hand på den organiserade kreditmarknaden — både när det gäller företagens investeringar och hushållens utgifter för varaktiga konsumtionsvaror. Denna finansieringsprocess vikmakthålles av förväntningarna om fortsatta inkomst- och prisstegringar. Förväntningarna ger upphov till värdestegringar på företagens realkapital som ökar värdet av eget kapital i förhållande till det främmande och därigenom ger underlag för kontinuerlig skuldökning. Denna process kan emellertid avbrytas bryskt redan om tillväxten saktar av och inkomstförväntningarna därigenom revideras neråt. Ju längre processen fortgått dess kraftigare kan omvärderingen av realkapitalet bli. Man skulle med andra ord under tillväxtprocessen ha att räkna med övernormalt höga värden på de faktorer som bestämmer F.I.R. När dessa värden normaliseras befinner man sig plötsligt i en situation av alltför uppblåst finansiell superstruktur. Det inträder en finansiell deflateringsprocess under vilken både företagens och konsumenternas underlag för fortsatt upplåning begränsas och därmed också investerings- och

konsumtionsutgifterna. Balansbristerna skulle kunna omtolkas till »gap» på kreditmarknaden av i princip samma slag som kommit till användning i denna utredning i liknande sammanhang. Ett sista led i en sådan analys skulle representeras av en värdering av »gapen» i termer av de för balans nödvändiga förändringarna i räntestrukturerna, ungefär efter de linjer som efter vad ovan antytts skisseras av Gurley— Shaw. Detta sista led har som framgått av olika i föregående avsnitt berörda anledningar ej kunnat inkorporeras i denna undersökning. Om Minsky's förloppsbeskrivning ä r realistisk skulle man i investeringsoch sparfunktionerna ha att räkna med finansiella faktorer vars betydelse emellertid kan variera i olika skeden av tillväxtprocessen. Detta kan vara en anledning till att som det här påpekats i olika sammahag visat sig svårt att få statistisk signifikans för dessa variabler. Icke desto mindre är det nödvändigt att beakta sådana störningsfaktorer som i ett långtidsperspektiv tenderar att balansera varandra och vars betydelse därför också kommer att undervärderas.

5. Hushållssparande och skattegap 1970

Det analysschema, som i de föregående kapitlen använts för att belysa den finansiella utvecklingen under det senaste decenniet, kan följas upp för en framtidsbedömning. Också i detta senare fall utgår man från en balans för de reala resurserna och söker visa dess motsvarigheter vad beträffar inkomstoch sparandefördelning, finansieringsbehov och kreditmarknadsbalans. En självklar utgångspunkt är härvidlag den i 1965 års långtidsutredning presenterade försörjningsbalansen angivande fördelningen av nationalprodukten år 1970. Denna balans — i fortsättningen kallad »realkalkylen» — levererar det material, som motsvarar raderna 6 och 7 i sektorsberäkningen av det finansiella sparandet för 1964 i tabell 2 : 1 (kap. 2, sid. 27). Men redan för att komma fram till detta sparande, som i sin tur tjänar som utgångspunkt för ett närmare studium av finansieringsbehov och sparandekanalisering, måste alltså realkalkylen kompletteras med en serie antaganden om inkomstfördelning, inkomstöverföring m. m. I detta sammanhang kommer man in på frågan om »samhällsekonomisk balans» i en vidare mening än den som i första hand diskuteras vid uppställandet av själva realkalkylen. I realkalkylen bedömes i vad mån efter ett visst prioriteringsschema uppställda resursanspråk på olika områden rent materiellt rymmes inom ett beräknat totalt resursutrymme. I ett senare resone-

mangsled tillkommer frågan om de finansiella förutsättningarna föreligger för att anspråken totalt och sektoralt verkligen kommer att utvecklas i enlighet med det uppgjorda schemat, vilken balansskapande ekonomisk politik som i annat fall skall tillgripas eller vad som händer vid balansbrist om ingenting göres.

5.1. Realkalkyl

och

inkomstfördelning

Redan långtidsutredningens realkalkyl är hypotetisk och arbetar med flera alternativ som i och för sig skulle kunna mångfaldigas. Ytterligare mångfaldigande aktualiseras vid en analys av de finansiella implikationerna av varje realkalkyl. Ju längre man går i analysschemat, dess mer behov har man av att bygga ut en kollektion av alternativ vars antal växer i geometrisk progression. Detta behov av alternativ avser inte bara utvecklingen för olika »exogena» variabler utan sammanhänger också med osäkerheten om den hittillsvarande utvecklingen och de alternativ som redan i utgångsläget föreligger beträffande orsakssamband och nivåuppskattningar. Vad som här sagts får hållas i minnet i den fortsatta behandlingen som för översiktlighetens skull med nödvändighet måste begränsas till ett fåtal kombinationer av förutsättningar. Långtidsutredningens grundkalkyl skall nu, med vissa modifikationer, få

64 tjäna som utgångspunkt för den fortsatta analysen. En modifiering avser själva fastprisberäkningen, som i långtidsutredningen är gjord i 1964 års priser (jämför LU 65, tabell 5 : 1 , sid. 74). Realkalkylen för 1970 har h ä r omräknats till (de preliminära) priserna för 1965, detta bl. a. för att få med de prisoch intäktsberäkningar, som sammanhänger med höjningen av omsättningsskatten nämnda år. En annan modifiering avser beräkningen av den offentliga konsumtionen som, utöver realkalkylens volymökning, räknats upp i takt med en för den privata sektorn antagen lönestegring på 4,2 procent. Inom den privata sektorn »betalas» lönestegringen av en förutsatt produktivitetsstegring och är därför konsistent med den förutsatta prisstabiliteten. Inom den offentliga sektorn kalkylerar man av olika anledningar inte med produktivitetsstegringar och finns det — vid priskonstans — därför inget utrymme för lönestegringar. I realkalkylen spelar denna assymmetri ingen roll men när man, som h ä r i fortsättningen, skall diskutera inkomstutveckling och inkomstfördelning måste en i detta avseende från början konsistent kalkyl användas. 1 Efter n ä m n d a modifieringar får försörjningsbalansen för 1970 följande utseende. Tabell

5:1. Försörjningsbalansen 1970 (milj. kr. i 1965 års priser) Tillgång Bruttonationalprodukt 134 720 Användning Privat konsumtion Offentlig konsumtion Offentliga investeringar Privata investeringar Bytesbalansens saldo Summa användning

67 400 21 720 9 600 36 100 — 100 134 720

Realkalkylen förutsätter en genomsnittlig ökningstakt 1965—70 för den

privata konsumtionen, som ligger betydligt under den för hela bruttonationalprodukten. Å andra sidan ligger ökningstakten för den privata bruttoinvesteringen betydligt över den för bruttonationalprodukten. (Den reala stegringstakten 1965—70 är 4,2 procent för BNP, omkring 4,7 procent för den privata investeringen och 3,4 procent för den privata konsumtionen.) Om man nu, vilket ligger närmast till hands, antar att hushållsinkomster och företagsinkomster båda växer i takt med bruttonationalprodukten (bruttonationalinkomsten) uppkommer tydligen — jämfört med utgångsläget — en tendens till efterfrågeöverskott för den privata konsumtionen och finansieringsunderskott för den privata bruttoinvesteringen. Dessa tendenser kan emellertid inte klarläggas innan man närmare preciserat förutsättningarna beträffande inkomstfördelning, inkomstöverföringar, konsumtionsbenägenhet m . m . — dvs. de faktorer som i kapitel 1 och 2 belystes ur synpunkten av de senare årens utveckling av det finansiella sparandet. Man kan till en början ur ovannämnda synpunkter söka klarlägga situationen 1970 under förutsättning av en »oförändrad» eller »normal» inkomstfördelning mellan hushåll och företag inom den privata sektorn. Det är emellertid ingalunda självklart vilket år eller årsgenomsnitt man h ä r skall k u n n a relatera normaliteten eller oföränderligheten till. Frågan kompliceras ytterligare därav att under perioden 1965—• 70 ATP skall fortsätta att byggas ut och att denna förmån — respektive kostnad — kan redovisas på olika sätt u r fördelningssynpunkt. För att ge explicit belysning åt den storleksordning ATP:s utbyggande h a r 1

Jämför resonemanget i LU 1965, sid. 62—63.

65 i de h ä r diskuterade sammanhangen skall fortsättningsvis två alternativ för inkomstfördelningen 1970 redovisas, vilka direkt anknyter till resonemanget om »avgiftsandelen» i kap. 1. Utgångspunkt är den nivå vid vilken hushållens inkomst inklusive (privata) ATPavgifter synes ha stabiliserats åren 1962—64 (jämför tabell 1 : 1 , kap. 1 ) . Man kan då till en början antaga att denna inkomstfördelning kommer att vara densamma 1970 som 1964. Innebörden av detta antagande är att företagssektorns inkomster stiger i takt med BNP men att hushållsinkomsterna exklusive »avgiftsandelen» stiger något långsammare. De privata ATP-förmånernas andel av bruttonationalinkomsten ökar från omkring två procent 1964 till drygt tre procent 1970. (Detta motsvarar en förutsatt ökning 1965— 70 av uttaget på lönesumman med 1h procent per år.) Hushållens kontanta inkomstandel skulle alltså då förutsättas sjunka med omkring en procentenhet — detta fall kallas fortsättningsvis alternativ A. I ett andra alternativ har förutsatts att hushållens kontanta inkomstandel förblir oförändrad 1970 jämfört med 1964, så att alltså företagens inkomstandel i detta fall skulle stiga långsammare än BNP — detta fall kallas fortsättningsvis alternativ B. Om inga andra faktorer än ATP påverkade inkomstfördelningen skulle alternativ A i denna mening kunna sägas representera det fall att det ökade ATP-uttaget »bärs» av hushållen, alternativ B att ATP »bärs» av företagen. Man får alltså vid en jämförelse av alternativen en illustration till storleksordningen av variationerna i förmånsandelen mellan 1964 och 1970 och den relativa betydelse ATP-incidensen i här diskuterade sammanhang i och för sig kan tänkas ha. Att beräkningen knutits till den relativa ökningen av »avgiftsandelen» 5—614823

Tabell 5:2.Hushållensbrutloinkomstl970 enligt alternativ A och B (procent av BNP till faktorpriser) A. B. BruttoBruttoinkomst inkl. inkomst exkl. ATP-avgifter ATP-avgifter 1964 1970 Alt. A Alt. B

78,7 78,7 79,9

76,6 75,4 76,6

innebär dock ej att något antagande gjorts om dennas effekt på inkomstfördelningen — det framgår av analysen i kapitel 1 att sådana orsakssammanhang svårligen låter sig kartläggas. Variationen i »avgiftsandelen» h a r h ä r i stället använts som en rimlig latitud för de förändringar i inkomstfördelningen som det kan bli fråga om under den närmaste femårsperioden. Omfattningen av de förskjutningar i inkomstfördelningen man bör räkna med — orsakad av en rad faktorer av vilka ATP blott är en — är nämligen av ungefär samma storleksordning som själva ökningen i förmånsandelen. I kapitel 1 visades ju att hushållens kontantandel mellan 1955/59 och 1960/64 i själva verket var praktiskt taget konstant. Samtidigt h a r alltså hushållens inkomstandel inklusive ATP ungefär vuxit i takt med »avgiftsandelens» ökning. De förutsättningar som i alternativen A och B gjorts för inkomstfördelningen 1970 mellan hushåll och företag framgår av tabell 5: 2. »Avgiftsandelen» — skillnaden mellan kolumn A och kolumn B — växer som synes från 2,1 procent 1964 till 3,3 procent 1970 (i procent av BNP). Utvecklingen under de senaste åren (1962—64) motsvarar närmast antagandet under alternativ A, dvs. inklusive »avgiftsandelen» har hushållens inkomstandel legat ungefär oförändrad u n d e r det att »kontantandelen» sjunkit

66 Tabell 5:3. Inkomster, utgifter och sparande 1970: Alternativ Miljoner kronor, 1965 års priser A. Offentliga myndigheter

1. Bruttoinkomst 2. Direkta skatter 3. Indirekta skatter minus subventioner 4. Transfereringar 5. Avgifter 6. Räntor och utdelningar (netto) . 7. Försäkringsnetto 8. Disponibel inkomst (Z 1—7) 9. Konsumtion 10. Bruttoinvestering 11. Finansiellt sparande (8—9—10) .

26 820 (28 120) 15 350 — 12 100 1850 — 250 (0) — 2 130 29 540 (31 090) 21 720 9 600 — 1 780 (— 230)

i takt med förmånsandelens ökning. Å andra sidan svarar alternativ B närmast mot utvecklingen mellan perioderna 1955/59 och 1960/64 i den meningen att kontantandelen stannat kvar på ungefär oförändrad nivå under det att »avgiftsandelen» lagts ovanpå som en extra andelsökning. Sannolikt kommer utvecklingen 1965—70 att ligga någonstans mitt emellan de här valda alternativen. Bristen på arbetskraft har ökat och väntas komma att bestå under den överblickbara framtiden. Detta talar för att nedgången av hushållens kontantlöneandel under de närmaste åren kommer att bromsas upp. Å andra sidan har också företagens vinstmarginaler (exkl. ATP) pressats ihop, och motståndet mot ytterligare andelsminskning bör därför ha hårdnat. Till detta kan komma att bidraga både det kärvare klimatet på utlandsmarknaderna och de försämrade möjligheterna till självfinansiering. I tabell 5: 3 visas en kalkyl över bruttoinkomster, inkomstöverföringar, disponibel inkomst, utgifter och sparande

B. Privata och offentliga företag 40 280 — 2 400 — 15 350 1 750 — 550 — 50 5 150 28 830 1 300 36 100 — 8 570

A

C.

D.

Hushåll

Summa

94 440 — 24 420 (— 25 720)

134 720

— —

10 350 — 1300 300 (50) — 3 020 76 350 (74 800) 66 100

—

10 250 (8 700)

—

•

— — 134 720 89 120 45 700 — 100

för 1970. Den är uppställd på samma sätt som tabell 2: 1 i kapitel 2 (sid. 00). Tabell 5: 3 upptar dock endast tre sektorer (företagssektorerna har slagits samman) eftersom syftet här i första hand är att diskutera hushållssektorns sparande och transaktioner med andra sektorer. Kalkylen bygger på ovannämnda alternativ A för inkomstfördelningen mellan hushåll och företag. Inkomstöverföringarna mellan den offentliga sektorn och den privata sektorn utgår från de vid slutet av 1965 gällande eller för framtiden då redan beslutade grunderna för skatter, pensionsutbetalningar, barnbidrag etc. Vid kalkylen för 1970 har man använt sig av framskrivningar av skatteunderlaget, av antalet pensionärer, av antalet barn under 16 år etc. Dessa beräkningar är alla gjorda under förutsättning av oförändrade (1965 års) priser. (Vad beträffar detaljerna hänvisas till Bilaga 1, tabell E och kommentarerna härtill.) Man kommer i tabell 5: 3 fram till en disponibel inkomst för hushållen (8 G) på 76 350 miljoner kronor. Det insatta

67 värdet på hushållens konsumtion på 60 100 miljoner kronor (9 C) representerar utrymmet härför enligt långtidsutredningens realkalkyl. (Jämfört med tabell 5: 1 h a r ur den privata konsumtionen företagens konsumtion brutits ut och ligger i posten 9 B.) Skillnaden mellan disponibel inkomst och konsumtionsutrymme är 10 250 miljoner kronor. Balans på konsumtionsvarumarknaden förutsätter då att hushållssparandet ungefär uppgår till detta belopp. Nu visar det sig emellertid att med de samband mellan disponibel inkomst och konsumtion, som här kan komma till användning, hushållens konsumtionsefterfrågan avsevärt överstiger det av realkalkylen utmätta konsumtionsutrymmet. Konsumtionsefterfrågan kan i detta fall beräknas uppgå till drygt en miljard kronor mer än konsumtionsutrymmet. 1 Det föreligger alltså ett »konsumtionsgap» eller sparandeunderskott av nämnda storleksordning.

5.2. Skattegap

vid olika

prisalternativ

Balansbristen kan alternativt redovisas ur synpunkten av den ökning i direktbeskattningen, som behövs för att begränsa konsumtionsefterfrågan till det givna konsumtionsutrymmet. Enligt tabell 5: 3 uppgår hushållens direkta skatter (vid oförändrad skattepolitik) till 24 420 miljoner kronor, ökas beskattningen reduceras den disponibla inkomsten motsvarande och därmed också konsumtionsefterfrågan. Skattebeloppet måste emellertid höjas mer än den åsyftade konsumtionsbegränsningen eftersom en del av skattehöjningen går ut över sparandet. Vid marginalen kan, i reala termer, detta bortfall uppskattas till nära 20 procent av skattehöjningen. Den balansskapande skattehöjningen — skattegapet — är alltså större än

konsumtionsgapet. I det här diskuterade fallet uppgår skattegapet till omkring 5 procent av det under förutsättning av oförändrade skattesatser beräknade skattebeloppet. Efter motsvarande skattehöjning fas det »jämviktsläge», som i tabellen anges av siffrorna inom parentes.. (Även ränteposten berörs, eftersom statens upplåningsbehov — och räntenetto — ceteris paribus minskar vid ökad beskattning.) Även vid oförändrade skattesatser 1 Konsumtionsefterfrågan har erhållits genom insättning av disponibelinkomsten i den i kapitel 1 diskuterade konsumtionsfunktionen. Alternativt kan man applicera den marginella konsumtionsbenägenheten på den marginella ökningen av disponibelinkomsten mellan 1964 och 1970. Med förstnämnda förfarande undviker man emellertid den komplikationen att graden av balans under basåret (1964) kan förrycka kalkylen för prognosåret. Emellertid ger de båda beräkningarna approximativt samma resultat. Olika antaganden kan också göras om det sätt på vilket höjningen av omsättningsskatten 1965 påverkat sparkvoten på kort respektive lång sikt. Jämför här resonemanget i Bilaga 1. sid. 142. Det har här förutsatts att ökningen av skattetrycket ej påverkar konsumtionsfunktionen dvs att den marginella sparbenägenheten förblir oförändrad. Analysen av skattekvot och sparkvot för åren 1955—1964 ger inget belägg för antagandet att den ökade beskattningen verkat sparhämmande — tvärtom har bägge kvoterna ökat på längre sikt. Därmed är givetvis inte sagt att en ökning av skattekvoten inte kunnat — och kan — motverka den ökning av marginella sparkvoten som annars kunde ägt rum. I den mån de för 1970 diskuterade ökningarna av skattekvoten tenderar att sänka sparkvoten underskattas i motsvarande mån skattegapets storlek. Detta gäller också i den mån en annan här icke beaktad faktor nämligen konsumtionskrediterna fortsättningsvis kommer att spela en mer konsumtionsbefrämjande roll än vad som hittills synes ha varit fallet. Här har emellertid accepteras den i detta avseende negativa slutsats till vilken konsumtionskreditutredningen kommit. Konsumtionskrediterna beräknas 1961—70 stiga i takt med köpen av varaktiga konsumtionsvaror eller med omkring 100 miljoner kronor per år. (SOU 1966:42 sid. 44—49). Stocken utestående konsumtionskrediter uppgick 1961 till omkring 1 miljard kronor fördelad med ungefär hälften på bankinstitut och övriga långivare (a.a. sid. 72).

68 kommer den direkta skatten att ha en med takten i inkomststegringen varierande effekt på den disponibla inkomsten. Ju högre stegringstakten i hushållens bruttoinkomster är, dess större kommer på grund av den statliga skattens progressiveffekt den relativa skillnaden mellan bruttoinkomst och disponibel inkomst att bli. I alternativ B med den för hushållen, jämfört med alternativ A, gynnsammare inkomstfördelningen och därför högre stegringstakten för bruttoinkomsten åstadkommes alltså genom skatteprogressiviteten en viss utjämningseffekt vad beträffar disponibelinkomstens stegringstakt. Icke desto mindre kommer skattegapet i alternativ B att bli avsevärt större än i alternativ A. Kalkylerna har hittills gjorts med den i och för sig orealistiska förutsättningen av oförändrad prisnivå — inkomstökningarna h a r antagits vara reala. Ett frångående av denna förutsättning påverkar i första hand beräkningen av de direkta skatterna. Beskattningens progressiveffekt fungerar ju på samma sätt vid nominal- som vid realinkomststegringar. övriga poster i tabell 5 : 3 påverkas givetvis även av prisstegringar men här kan man — i motsats till beskattningen — räkna med en proportionell utveckling, som inte påverkar relationen mellan beloppen. Skattegapet påverkas alltså i p r i n c i p inte av dylika linjära förändringar men väl av den icke linjära utvecklingen av skattetrycket. Man kan också r ä k n a med att inkomstfördelningen mellan hushåll och företag utvecklas olika vid olika prisstegringstakter — i detta avseende h a r vi emellertid å andr a sidan möjligheten att diskutera skillnaderna mellan alternativen A och B. Det kan också finnas anledning att räkna med olikheter i konsumtionsfunktionen — av sparbenägenheten —

vid olika prisstegringstakter. Om det rör sig om relativt måttliga ökningstakter torde dock inte skillnaderna bli nämnvärt stora. Som berördes i kapitel 1 visar en regressionsanalys av utvecklingen under det senaste decenniet inte heller någon påtaglig signifikans för en i konsumtionsfunktionen införd prisvariabel. Ett studium av olika prisstegringsalternativ är alltså i första hand av relevans för bedömningen av den direkta beskattningens progressivitetseffekt. Ur denna synpunkt skall h ä r jämföras tre prisalternativ: årliga prisstegringar 1965—70 på respektive noll, två och fyra procent. Innebörden av dessa prisalternativ skall studeras för vartdera av de två alternativen A och B för inkomstfördelningen. Tabell 5 : 4 preciser a r innebörden av de sex alternativen med avseende på stegringstakten 1964 —1970 för hushållens bruttoinkomst, direkta skatter, disponibel inkomst och konsumtionsutrymme. Bruttoinkomsternas stegringstakt är störst i alternativ B där, som nämnts, hushållens kontantinsatser stiger i takt med BNP. Skillnaden mellan alternativen B och A utgöres av de tre procentenheter, som motsvarar »avgiftsandelen». Stegringstakten är räknad realt och alltså oberoende av prisalternativen. Även stegringstakten av de direkta skatterna avser i princip en fastprisberäkning. Men h ä r har skattebeloppet först kalkylerats på ett med realoch nominalökningen u p p r ä k n a t skatteunderlag och sedan deflaterats med den antagna prisstegringen. På grund av progressivitetseffekten blir i alternativ A: 0 skattestegringen åtta p r o centenheter större än inkomststegringen. Vid den högre inkomststegringen i alternativ B : 0 ökar differensen till tio procentenheter. Vid den högre prisstegringstakten växer differensen till 23

69 Tabell 5:4. Förändringar i hushållens inkomster, direkta skatter och rymme. Procentuell ökning 1964—1970

Direkta skatter

konsumtionsut-

Alternativ A

Alternativ B

vid årlig prisstegring med

vid årlig prisstegring med

0%

2 %

4%

0%

2%

4%

36 44 34 29

36 51 32 29

36 59 30 29

39 49 36 29

39 56 34 29

39 64 32 29

Anm. Förändringar 1964—65 i löpande priser, därefter i »konstanta» priser, varvid de direkta skatterna fastprisberäknats enligt respektive prisantaganden. procentenheter i fallet A: 4 och 25 procentenheter i alternativ B: 4.1 De direkta skatterna stiger alltså snabbare ju större prisstegringen förutsattes bli, och skillnaderna i ökningstakt mellan alternativen ger ett uttryck för prisstegringens progressiveffekt. Den förutsedda utvecklingen av andra inkomstöverföringar verkar emellertid i en i förhållande till beskattningen motsatt riktning på disponibelinkomsten. Beskattningseffekten överväger dock så att i samtliga alternativ den disponibla inkomsten stiger långsammare än bruttoinkomsten. Detta gäller även fallen med prisstabilitet. Ju större prisstegringen antages bli, dess större blir emellertid diskrepansen mellan de bägge serierna. Sista raden i tabell 5:4 visar ökningen enligt långtidsutredningens realkalkyl av utrymmet för hushållens konsumtion. 2 Ökningstakten 1964—70 är därför densamma för samtliga alternativ. Frågan är nu i vad mån de olika alternativens inkomstutveckling är konsistent med det givna konsumtionsutrymmet. Analysen ovan av alternativ A: 0 visade på ett »konsumtionsgap» på omkring två miljarder -— med detta belopp kan alltså vid en 34-procentig ökning 1964—70 av disponibelinkomsten konsumtionsefterfrågan beräknas överstiga ett konsumtionsutrymme, som

bara stiger med 29 procent. I prisstegringsalternativen bör detta konsumtionsgap i och för sig minska i takt med uppbromsningen av disponibelinkomstens tillväxt. Enligt alternativ A: 4 visar disponibelinkomsten och konsumtionsutrymmet nästan samma stegringstakt nämligen respektive 30 och 29 procent. Eftersom konsumtionsefterfrågan stiger något långsammare än disponibelinkomsten — den marginella sparkvoten är större än den genomsnittliga — får man i alternativ A: 4 i själva verket approximativ balans. I alternativ B återigen stiger disponibelinkomsten snabbare än i alternativ A i enlighet med det för det förra fallet för hushållen gynnsammare antagandet om inkomstfördelningen. I alternativ B: 4 — vid fyraprocentig prisstegring — ligger stegringstakten för disponibelinkomsten betydligt högre än för konsum1 En analog tabell i långtidsutredningen (SOU 1966:1, sid. 128) visar något annorlunda siffror. Detta beror dels på att statistiskt material under mellantiden reviderats, dels på att kalkylerna på vissa punkter kompletterats. Av samma skäl föreligger även mindre skiljaktigheter mellan tabellerna 5: 5 och 6: 3 å ena sidan och motsvarande tabeller i långtidsutredningen å den andra. 2 Fastprisberäkningen reser vissa problem om det sätt på vilket förändringar i omsättningsskatten skall behandlas i kalkylen. Det sätt som här valts samt andra alternativ diskuteras närmare i Bilaga 1, kap 2 (»skattealternativen»).

70 Tabell 5:5. Skattenivå

och »skattegap» i procent av hushållens bruttoinkomster

Direkta skatter (nivå vid icke slutet » s k a t t e g a p » ) . . . . »Skattegap» Direkta skatter (nivå vid slutet »skattegap»)

1970 Alternativ A

Alternativ B

vid årlig prisstegring med

vid årlig prisstegring med

0%

2%

4 %

0%

2 %

4%

27 1%

28% 0

26 fc 3

27% 2

28% 1

28 %

28 %

28 %

29%

29%

29%

tionsutrymmet. Det största »konsumtionsgapet» föreligger tydligen i alternativ B : 0 . Man kan nu gå ett steg vidare och, liksom vid diskussionen av alternativ A: 0 i anslutning till tabell 5 : 3 , för samtliga alternativ beräkna »skattegapet», dvs. den ändring av beskattningen som i varje särskilt fall behövs för att åstadkomma balans mellan konsumtionsefterfrågan och konsumtionsutrymmet. I översta raden av tabell 5: 5 redovisas skattenivån för de olika alternativen, uttryckt i procent av hushållens bruttoinkomster 1970. (Dessa nivåer uppnås vid den i rad 2, tabell 5: 4, angivna ökningstakten för de direkta skatterna.) I rad 2, tabell 5: 5, visas den nivåhöjning — motsvarande skattegapet — som ytterligare behövs för att ge balans mellan konsumtionsefterfrågan och konsumtionsutrymme. Sista raden visar den skattenivå som erfordras för balans dvs. för att sluta konsumtionsgapet. Denna skattenivå är lika med utgångsnivån (vid oförändrade skattesatser) i rad 1 plus »skattegapet» i rad 2. Ju större prisstegringen förutsattes vara, dess mer fylls skattegapet ut av progressivitetseffekten (»skatteautomatiken») och dess mindre blir den erforderliga ytterligare höjningen av skattenivån. Skillnaden i skattegap mellan A- och B-alternativen är omkring % procent av hushållen bruttoin-

komster och betingas av den »avgiftsandel» varmed inkomsternas ökningstakt i de bägge fallen skiljer sig från varandra. Det framgår emellertid av tabellen att höjningen av skattetrycket måste gå bra mycket längre för att skapa balans på konsumtionsmarknaden. År 1964 utgjorde de direkta skatterna omkring 25 procent av hushållens bruttoinkomster. Även vid den långsammare inkomststegringen för hushållen i alternativ A höjs skattetrycket till 28 Vi procent dvs. med 3 V2 procentenheter — i alternativ B tillkommer en procentenhet för att radera ut »avgiftsandelen». Detta betyder att vid slutet »konsumtionsgap» hushållens inkomster »efter skatt», vid oförändrad företagsbeskattning, även i alternativ B, kommer att stiga långsammare än företagens inkomster »efter skatt». Man kan illustrera den i tabell 5: 5 antydda problematiken genom att diskutera ytterligare alternativ för att sluta skattegapen. Ett »skattegap» på en procent (som i B: 4) uppgår till omkring en miljard räknat i 1965 års priser. Dess eliminering skulle kräva omkring 4 procents höjning av den 1970 vid oförändrade skattesatser uppnådda nivån för den totala direkta beskattningen. Alternativt skulle det, för att sluta det mot en procents skattegap svarande »konsumtionsgapet» behövas en höjning av procenttalet för omsättningsskatten med IV2 å 2 procent. Är »skat-

71 tegapen» större än en procent får ovannämnda skatteförändringar uppräknas motsvarande. Om slutligen hela bördan av att eliminera n ä m n d a skattegap enbart skulle läggas på kommunalskatterna skulle detta i fallet B: 4 innebära en höjning av utdebiteringen med 1:25 kronor. 5.3.

Kalkylkonsistensen

De olika inkomstfördelnings- och prisalternativen har här använts för att mekaniskt belysa implikationerna av vissa latituder i förutsättningarna. Man skulle i och för sig också kunna diskutera sannolikhetsgraden och konsistensen för de olika kombinationerna eftersom prisutveckling och inkomstfördelning inte kan antagas vara oberoende av varandra. En sådan bedömning påverkas emellertid i hög grad av vad för slags konjunkturutveckling man förväntar sig och vad för slags ekonomisk politik som förutsattes komma till användning för att eliminera eventuella balansbrister. Långtidsutredningens realkalkyl tyder närmast på en fortsatt och kanske till och med ökad knapphet på arbetskraft. Det är då sannolikt att eventuella prisstegringar kommer att sammanhänga med en fortsatt press uppåt på löner och kostnader. Man skulle få en utveckling av liknande slag som under de senaste åren — alternativ B: 4 framstår t. ex. då som mer sannolikt än A: 4. En motsatt tendens — i riktning mot ett A-alternativ — uppkommer vid en fördelaktig utveckling av terms of trade. I så fall bör det i kalkylerna använda värdet på BNP förhöjas med terms of trade-effekten, och denna höjning kan till större delen förutsättas komma företagssektorn till godo. Man kan även i detta fallet h a m n a i ett relativt högt prisalternativ där dock — till

skillnad från B-fallet — löneutvecklingen släpar efter prisutvecklingen (extremt fall: Korea-perioden), ö-prisfallen, slutligen, torde framstå som klart orealistiska. Jämförelsen mellan alternativen går emellertid, som nämnts, inte i första h a n d ut på att diskutera realismen i olika prisantaganden utan att på en väsentlig punkt — beskattningen — illustrera implikationen av avvikelser från den grundläggande fastpriskalkylen. Det blir också anledning att återkomma till prisalternativen vid diskussionen av utvecklingen på kreditmarknaden. Tabell 5 : 5 ger visst perspektiv på relativa betydelsen av förskjutningar i inkomstfördelning och prisutveckling var för sig. Man finner t. ex. att skillnaden mellan »skattegapen» i alternativen A och B (vid given prisutveckling) svarar mot effekten via skatteprogressiviteten av ett p a r procents prisstegring. Skillnaderna mellan alternativen A och B kan ur denna synpunkt framstå som relativt obetydliga. Det bör dock bemärkas att den h ä r valda latituden för inkomstfördelningen — lika med »avgiftsandelen» — är relativt liten. Skillnaden mellan extremvärdena under perioden 1955—64 är drygt tre gånger så stor. De alternativ som här införts h a r sannolikhetsbedömts utifrån historiska data och vissa antaganden om den fortsatta utvecklingen. Den faktiska utvecklingen kan emellertid komma att avsevärt avvika härifrån och då kan man få ganska annorlunda analysresultat. Den finansiella kalkylen h a d e p å ett sätt underlättats om man kunnat utgå ifrån en målsättning för inkomstfördelningen. Om denna avsett bruttoinkomsterna hade den finansiella kalkylen kunnat reduceras med en dimension. Om målsättningen hade avsett de disponibla inkomsterna hade konsumtionsut-

72 rymmet direkt fått anpassas till dessa och gapproblematiken ryckts in r e d a n i realkalkylen. Detta hade accentuerat behovet av att både den reala och finansiella delen göres i ett enda sammanhang — dvs. med hjälp av en »totalmodell» i stället för stegvis. Någon antydan om denna problemställning finns inte i långtidsutredningen, och det finns inte anledning att här ta den upp till behandling. Om »skattegapen» inte slutes föreligger tendenser till inkonsistens i hela kalkylen. (»Gapslutandet» kan i p r i n cip lika väl avse inkomstöverföringarna som beskattningen.) Man startar från ett visst inkomst- och prisalternativ som a priori både bedöms vara konsistent med realkalkylen (speciellt med hänsyn till den externa balansen) och realistiskt med hänsyn till den framtida kostnadsutvecklingen. Om sedan uppföljandet enligt i detta kapitel använt analysschema visar förekomsten av ett skattegap som man av olika anledningar ej kan eller vill eliminera, får man alltså närmare undersöka konsekvenserna härav för de grundläggande förutsättningarna. Skattegapet representerar som nämnts ett efterfrågeöverskott på konsumtionsvarumarknaden. Räknat på konsumtionen i stället för, som i tabell 5: 5, på bruttoinkomsten, blir överskottet i procent räknat något större än »skattegapet». Denna, i princip över hela perioden kumulerade balansbrist, kan tänkas ta olika former. Den kan t. ex. ge upphov till lagerminskningar eller »läcka ut» i form av import. Signifikativa förändringar av detta slag påkallar alltså modifieringar i den grundläggande försörjningsbalansens komponenter, som då får tas under omprövning. Tendenser härtill uppkommer även i det fall att den här diskuterade balansbristen ger upphov till prisförändringar.

Antag att man utgått ifrån att en (årlig) tvåprocentig prisutveckling är konsistent med gjorda export- och importantaganden i realkalkylen och att det också ligger inom den allmänna ekonomiska politikens möjligheter att begränsa kostnadsstegringarna motsvarande. I t. ex. alternativ B: 2 får man emellertid då som påbröd tendenser till ytterligare en tvåprocentig prisstegring i den mån skattegapet ej slutes och i den mån detta »gap» inte direkt slår ut på komponenterna i realkalkylen. Men vid en fyraprocentig prisstegring försämras konkurrensförhållandena gentemot utlandet i förhållande till grundantagandet och kommer export- och importutvecklingen att avvika från realkalkylen. Man kan vända på den h ä r diskuterade problematiken och fråga i vad mån man genom att åstadkomma »negativa» skattegap skulle k u n n a förh i n d r a en prisutveckling som av olika anledningar förutses komma till stånd (t. ex. enligt något av de h ä r behandlade alternativen). Något svar på den frågan kan emellertid inte lämnas inom ramen för den här behandlade modellen, eftersom ett »negativt» skattegap likaväl som ett positivt kan ha många olika slags effekter. För besvarandet av dylika frågor behöver man i själva verket ha till sitt förfogande en modell, som visserligen kan i p r i n c i p formuleras, men som för att bli operativ kräver en rad byggstenar som tillsvidare helt enkelt saknas. I det fortsatta resonemanget skall långtidsutredningens realkalkyl accepteras. Dennas konsistens förutsätter då att de för de olika alternativen i tabell 5 : 5 beräknade skattegapen elimineras. Utifrån dessa förutsättningar kan man sedan gå vidare och kartlägga implikationerna för sparande och finansieringsbehov inom olika sektorer.

6. Sparfördelning och

Sparandeproblematiken h a r i kapitel 5 belysts ur hushållssektorns synvinkel. Inom denna sektor synes det — utifrån långtidsutredningens perspektiv p å utvecklingen 1965—70 och med reservation för felmarginalerna — föreligga systematiska tendenser till balansbrister, som representerar inkonsistenser i realkalkylen. Vid kvarstående balansbrister är fältet öppet för gissningar om den reala utvecklingen, bl. a. beträffande bytesbalansen. En fortsatt analys av sparandefördelning, finansieringsbehov och kreditmarknad kommer då att hänga i luften. Om man vill stå kvar på långtidsutredningens grund får man därför förutsätta att »gapen» på ett eller annat sätt elimineras av den ekonomiska politiken. I fortsättningen förutsattes nu att den direkta beskattningen skärpts i den utsträckning som enligt de olika alternativen angetts vara nödvändigt för att sluta »skattegapen». Därigenom har också nivån för det mot konsumtionsutrymmet svarande hushållssparandet fixerats. Utifrån denna hållpunkt är det sedan möjligt att — i analogi med framställningen i kapitel 2 — närmare diskutera det totala sparandets fördelning på övriga sektorer, likviditetstillskotten och de mot den givna investeringsfördelningen svarande finansieringsbehoven.

6.1. Sparandet

inom olika

sektorer

Sparandefördelningen vid slutna skattegap härledes från tabell 5: 3. Denna

finansieringsbehov

tabell avsåg alternativ A: 0, med ett positivt skattegap på omkring 2 400 miljoner kronor. När detta skattegap slutes (via en överföring i rad 2 i tabell 5: 3) ökar den offentliga sektorns finansiella sparande med samma belopp. I balansläget kommer hushållssparandet också att vara lika mycket lägre jämfört med det i tabell 5: 3 införda beloppet. Det är detta lägre värde som svarar mot det fixerade konsumtionsutrymmet och den reducerade disponibla inkomsten. Den korresponderande ökningen av den offentliga sektorns finansiella spar a n d e förutsätter att de offentliga utgifterna inte påverkas av förändringar i budgetsaldot. Förutom nu n ä m n d a förändringar beröres ej de i tabell 5: 3 redovisade beloppen av manipulationerna med skattegapet. Liksom i tabell 2 : 1 (sid. 27) kan nu företagssektorn i tabell 5: 3 spaltas upp i delsektorer. Denna uppspaltning redovisas i tabell 6: 1 varvid samma principer kommit till användning som tidigare. (Jämför kommentarerna till tabell H, Bilaga 1.) Investeringsprognosen för bostäderna är hämtad från LU 1970. »Självfinansieringsgraden» inom denna sektor h a r antagits stiga något jämfört med 1964, eftersom man har att räkna med en snabbare tillväxttakt för amorteringarna än för investeringarna. För de enskilda försäkringsanstalterna upptages ungefär samma finansiella sparande 1970 som 1964 (jämför tabell 2 : 1 ) . I siffran för 1964 ligger emellertid ett försäkringsnetto för PRI-fonderna på omkring 450 miljoner kronor.

74 Tabell 6:1.

Inkomster, utgifter och sparande inom företagssektorn 1970: Alternativ

A

Miljoner kronor, 1965 års priser B.

A.

Offentliga Bostäder affärsverk 1. Bruttoinkomst 2. Skatter, transfereringar och avgifter 3. Räntor ( n e t t o ) . . . . 4. Försäkringsnetto.. 5. Disponibel inkomst (271—4) 7. Bruttoinvestering . 8. Finansiellt sparande^—6—7)

5 440

D. C. Offentliga Enskilda försäkringsinförsäkringsrättningar inrättningar

7 190

— 100 1 150 4 400

350 1 100

5 450

5 450

1 450

3 000

7 190

9 200

— 6 200

Denna fondering beräknas h a minskat avsevärt år 1970. Däremot förutses en gynnsam utveckling av försäkringsnettot för sakförsäkringsverksamheten och ett ökat räntenetto för hela privata försäkringssektorn. Sistnämnda utveckling sammanhänger med den förväntade effekten av olika slags kostnadsbesparingar. Det finansiella sparandet inom APfonderna förväntas absolut sett bli mer än fördubblat mellan 1964 och 1970. De i tabell 6: 1 införda beloppen avser ett inkomstantagande för den privata sektorn motsvarande alternativ A. I alternativ B beräknas försäkringsnettot för AP-fonden ligga ett 100-tal miljoner kronor högre än i alternativ A, beroende på antagandet om en något snabbare stegring av hushållens inkomster. Uttagsprocenten har förutsatts öka med 1/2 procentenhet per år under perioden 1966—70. Räntenettot (direkt ränta minus förvaltningskostnader) h a r beräknats efter 4 procent per år. Åren 1961—65 steg detta procenttal successivt från omkring 4 till omkring 5 procent och kan, vid nuvarande ränteläge, förmodas stiga ytterligare något tack vare avstannande kostnadsökning-

F.

övriga företag

Summa

31 840

3 000

1750 E.

40 280 j

— 18 200 — 16 550 — 1 550 — 50 — 350 5150 11740 1300 19 710

28 830 1300 36 100

— 9 270 — 8 570

ar. 1 Detaljerna i kalkylen framgår av tabell 6: 2 som, i motsats till tabell 6 : 1 , dock enbart avser AP-fonden och icke övriga offentliga försäkringsanstalter. Sektorn »övriga företag» i kolumn E framkommer återigen som restpost sedan summan av kolumnerna A—D subtraherats från kolumnen F i tabell 6 : 1 . (Denna senare är identisk med kolumn B i tabell 5:3.) Tabellerna 5: 3 och 6 : 1 h a r nu utnyttjats för att belysa hur, utifrån hela raden av antaganden, förhållandet mellan sparande och investering tenderar att utvecklas mellan 1964 och 1970. Dessa beräkningar h a r gjorts för alternativen A och B (jämför Bilaga 1.). Resultaten framgår av tabell 6 : 3 där sparande, investering och skillnaden dem emellan — det finansiella sparandet — redovisas i procent av bruttonationalprodukten för respektive år (jämför tabell 2 : 2 i kapitel 2 ) . 1 Varje procentenhets ökning av ränteantagandet ökar räntenettot med omkr. 300 miljoner kronor. Det bör dock bemärkas att kalkylen här gäller priskonstansfallet och att ränteantagandet i princip skall avse realräntan. Vid prisstegring och given nominalränta föreligger på detta område regressivitet i realinkomstutvecklingen.

75 Tabell 6:2. Allmänna pensionsfonden 1960—1970 Miljoner kronor, löpande priser t. o. m. 1965, övriga år 1965 års priser 1. År i

Uttagsprocent

2. Pensionsgrundande inkomster

3.

4.

Uttag 1X2.

Utbetalningar

5. Försäkrings3—4.

6.

7.

Räntor (netto)

Fonden vid årets slut

1 3,0 15 900 468 1960 468 10 478 1961 4,0 17 500 699 699 32 — 1 209 1962 5,0 26 900 1 346 1346 88 2 643 — 1963 6,0 31 500 1 890 35 1 855 170 4 668 1964 7,0 34 900 2 443 102 2 341 288 7 297 1965 7,5 38 700 2 905 153 2 752 452 10 501 Alter mitiv A: arbetsgivaravgiftshöjningen bäres av hushållen. Hushållssektorns bruttoinkomst , (exkl. av Riterna) ökar med 4,3 procent årligen. 1966 8,0 40 500 3 240 290 2 950 480 13 900 1967 8,5 42 700 3 630 410 3 220 620 17 800 1968 9,0 45 000 5 050 550 3 500 780 22 000 1969 9,5 47 400 4 500 710 3 790 960 26 800 1970 10,0 50 000 5 000 890 4 110 1 150 32 100 |

Tabell

6:3. Investering

I. Sparande 1964 1970 A 1970 B II. Investering 1964 1970 A och B . . . . III. Finansiellt sparande (I—II) 1964 1970 A 1970 B

och

sparana te i procent

av

BNP (till

marknadspriser)

Offentlig sektor

Bostadssektor

Offentliga försäkringsinrättningar

Enskilda försäkringsinrättningar

övriga företag

Hushåll

Summa

11,4 11,6 12,7

1,9 2,1 2,1

2,7 4,0 4,1

1,5 1,1 1,1

9,3 8,5 7,3

6,3 6,5 6,5

33,1 33,8 33,8

12,6 12,5

6,7 6,8

— 1,2 — 0,9 0,2

— 4,8 — 4,7 — 4,7

Enligt alternativ A kommer det offentliga sparandet att ligga något högre 1970 än 1964 (och på ungefär samma nivå som 1960/64). Skatteintäkterna växer snabbare än BNP, men det har också i realkalkylen den offentliga konsumtionen förutsatts göra. I alternativ B ökar den offentliga sektorns sparande med en procentenhet av BNP jämfört med alternativ A. Inkomstfördelningen utvecklas ju förmånligare för hushållen i alternativ B än i alternativ

13,9 14,6 2,7 4,0 4,1

1,5 1,1 1,1

— 4,6 — 6,1 — 7,3

33,2 33,9 6,3 6,5 6,5

— 0,1 — 0,1 — 0,1

A. Skattegapet växer i hushållssektorn, och dess förutsatta eliminering ökar den offentliga sektorns sparande. Hushållssparandet blir därför detsamma i de bägge alternativen — den högre inkomststtakten i alternativ B neutraliseras ju av den ökade beskattningen. Företagssparandet blir däremot lägst i alternativ B. Sparfördelningen mellan sektorerna påverkas inte av en övergång mellan de olika prisfallen inom alternativen A

76 och B. För vardera av dessa alternativ är inkomstfördelningen mellan hushåll och företag given och därmed också företagssparandet. Oavsett storleken av »skattegapet» äger vidare en och samma inkomstomfördelning rum mellan hushållen och den offentliga sektorn om än proportionerna mellan skatteindragning genom skatteautomatiken respektive genom autonoma skattehöjningar varierar. Totala sparkvoten förutsattes stiga något vilket ligger i linje med trenden för perioden 1955—64. Den totala sparkvoten är approximativt lika med totala investeringskvoten vilket motsvar a r realkalkylens krav på ungefär balans i utrikeshandeln. (Totala finansiella sparandet är praktiskt taget noll.) Den påtagligaste förskjutningen inom ramen för det totala sparandet avser givetvis AP-andelen, som beräknas stiga från 2,7 procent av BNP år 1964 till omkring 4 procent 1970. Enskilt försäkringssparande tappar terräng, hushållssparandet ökar något. I alternativ A ökar också det offentliga sparandet endast måttligt under det att företagssparandet minskar. 1 I alternativ B blir det senares nedgång mellan 1964 och 1970 betydande och av samma storleksordning som mellan 1955/59 och 1960/64 (Jfr tabell 2:2.) ökningen i den totala investeringskvoten från 33,2 år 1964 till 33,9 år 1970 i procent av BNP kan nästan helt och hållet återföras på utvecklingen inom företagssektorn. Även vid ett bibehållande av 1964 års sparkvot inom företagssektorn skulle alltså härigenom spartäckningsgraden komma att sjunka avsevärt. Nedgången accentueras i den mån män accepterar den för alternativ A införda sparkvoten. I det för företagssparandet direkt ogynnsamma alternativet B inträder ytterligare en betydande försämring i spartäckningen.

»övriga företags» sparande i procent av investeringen (inkl. lager) 1955/59 91 1960/64 68 1964 67 1970 Vid oförändrad sparkvot 64 Alternativ A 58 Alternativ B 50 ökningen av investeringskvoten vid oförändrad (1964 års) sparkvot innebär i och för sig en sänkning av spartäckningen med tre procentenheter. (Lagerinvesteringen förutsattes 1970 vara av normal omfattning, vilket den också var 1964.) Skillnaden i sparkvot mellan alternativ A och B motsvarar en nedgång med ytterligare 8 procentenheter. Denna sammanlagda nedgång på 11 procentenheter i investeringens spartäckning mellan 1964 och 1970 — från 67 procent till 56 procent — motsvarar en sänkning om 16 procent räknat från 1964 års nivå. Nedgången mellan perioderna 1955/59 och 1960/64 var dock relativt sett betydligt större eller omkring 25 procent. Det är lika mycket som den i extremfallet angivna nedgången mellan en spartäckning 1964 p å 67 procent och 1970 p å 50 procent. Resonemanget har här, liksom tidigare, gällt företagssektorn i dess helhet. Både vad beträffar den historiska utvecklingen och framtidsperspektiven har man att räkna med avvikelser från de här använda totalgenomsnitten mel1 Denna nedgång är dock övervägande av »beräkningsteknisk» natur. Nationalräkenskaperna har här genomgående satts på »kassabas» för att möjliggöra jämförelse med kreditmarknadsstatistiken. Detta har gett en relativt hög siffra för företagssparandet 1964 då det förelåg en onormalt hög skatteeftersläpning. »Normal» skatteftersläpning har förutsatts för 1970 då företagssparandet reducerats motsvarande. Vidare betyder en oförändrad andel av totala faktorinkomsten en fallande andel av BNP. På grund av omsättningsskattens höjande 1965 stiger nämligen BNP till marknadspris något snabbare än totala faktorinkomsten melLan 1965—70. Slutligen stiger också räntebördten mer än proportionellt beroende på den fortsatta sänkningen av självfinansieringsgradem.

77 lan olika näringsgrenar, branscher och företagsstorlekar. Beroende på skillnader i prisutvecklingen i Sverige och utomlands kan vinstmarginalerna komma att utvecklas särskilt olika mellan skyddade hemmamarknadsföretag och företag utsatta för export- och importkonkurrens. Olikheter i takten i investeringsprogrammen kan ytterligare accentuera skiljaktigheter i utvecklingen av internfinansiering respektive behovet av extern kapitalförsörjning. Det är här fråga om ytterligare en konsistensprövning av realkalkylen, som rör frågan om incitamenten till de inom den privata sektorn förväntade eller planerade investeringarna. En nedpressning av spartäckningsgraden kan tänkas vara oförenlig med företagens vilja eller förmåga att realisera investeringsmålen, som kanske uppställts utifrån avvikande förutsättningar på finansieringssidan. I dessa förutsättningar kan också ligga ett önskemål om en uppbyggnad av den reala likviditeten — både spartäckningsgrad och likviditet kan räknas in bland de faktorer som påverkar investeringsbesluten. De grova nationalräkenskapskategorier vari diskussionen här förts kan emellertid inte mer än indikera tendenserna i utvecklingen och arten av de problem som härigenom uppkommer. I sista avsnittet av detta kapitel skall ett försök göras att föra ner analysen på en mer disaggregerad nivå.

6.2. Total upp- och

utlåning

I kapitel 2 beskrevs relativt utförligt hur man utifrån en redovisning av det finansiella sparandet sektorsvis kan söka identifiera den motsvarande uppoch utlåningen. 1 Härvid skall man taga hänsyn till intersektorala kapitaltransfereringar och konfronteras ock-

så med en rad residualer, som sammanhänger med brister i det statistiska materialet. När det nu gäller att använda prognoserna för det finansiella sparandet till en bedömning av den framtida utvecklingen på kreditmarknaden står man inför en liknande problematik. I den historiska analysen markerade residualerna en brist på överensstämmelse mellan nationalräkenskaper och kreditmarknadsstatistik. Residualserierna skall nu framskrivas så att man får en brygga mellan prognoserna för finansiellt sparande och kreditmarknadsprognoser. Förfaringssättet innebär att man för varje särskild sektor prognoserar residualen på samma sätt som man för utlandssektorn prognoserar förskjutningsposten i betalningsbalansen. Utgångspunkt för kalkylen är sektorsberäkningarna av det finansiella sparandet enligt tabellerna 5 : 3 och 6 : 1 . Dessa beräkningar skall sedan kompletteras med antaganden om kapitaltransfereringar och residualer. Den på så sätt härledda nettoutlåningen (nettoupplåningen) representerar ett saldo mellan upp- och utlåning vars utveckling kan diskuteras var för sig. Härigenom får man direkt anknytning till kreditmarknadsanalysen i nästa kapitel. Analysgången blir här analog med den som tidigare följts i kapitel 2. (Jämför diskussionen av tabell 2: 3 sid. 33.) Kalkylen för 1970 redovisas i följande tabell 6: 4. F ö r att markera osäkerheten i siffr o r n a h a r de avrundats till halva miljarder. Osäkerhetsmarginalen är i själva verket säkerligen större än så — men 1 Det bör påminnas om att med upplåning här avses de av realkalkylen implicerade finansieringsbehoven och med utlåning allmänhetens efterfrågan på finansiella tillgångar av olika slag. Det är hela tiden frågan om »flöden», dvs. nettoförändringar i stockarna av upp- och utlåning.

78 Tabell 6:4. Sektoral upp- och utlåning

p

Miljoner kronor i 1965

den organiserade kreditmarknaden s priser. Alternativ A. Nettoutlåning

Offentliga myndigheter. Bostäder Offentliga försäkringsanstalter Enskilda försäkringsanstalter.. Företag Hushåll Utlandet Internt

vid ännu generösare avrundningar skulle en del siffror bli noll och det illustrativa syftet med övningen gå förlorat. Räkneexemplet avser det i olika sammanhang diskuterade alternativet A och förutsätter att »skattegapet» slutits genom direkt beskattning. Innebörden av en övergång till alternativ B diskuteras längre fram. (Kalkyldetaljerna i detta avsnitt framgår av tabell J i Bilaga 1.) Vid slutet skattegap föreligger endast ett mindre löpande inkomstunderskott (negativt finansiellt sparande) för den offentliga sektorn. När man skall komma fram till en prognos för upplåningsbehovet på den organiserade kreditmarknaden skall hänsyn emellertid även tagas till den utlåning som äger rum över budgeten i första hand genom bostadskreditgivningen. Denna har förutsatts växa i något långsammare takt än bostadsinvesteringarna och 1970 uppgå till nära en miljard. Residualen har antagits vara ungefär densamma som 1964. Efter dessa korrektioner av det finansiella sparandet erhålles en siffra för den offentliga sektorns upplåning på omkring IV* miljard vilket införts i tabell 6 : 4 . Eftersom sektorns likviditet — i brist på möjligheten att uppskatta dess »likviditetspreferens» — antagits oförändrad, kommer lVi miljard också att re-

Upplåning

— 1 500 — 6 000 5 500 1 500 — 7 500 8 000 — 500 500

9 000 500 500 — 500

17 000

1910 Utlåning

1 500 6 000 5 500 1 500 1 500 8 500

17 000

presentera totala anspråket på den organiserade kreditmarknaden. Vid denna luftiga kalkylnivå är det icke mycket mening att diskutera fördelningen av upplåningen mellan stat och kommun. Det kan emellertid noteras att vid en totalbalanserad statlig budget — och här går kanske en gräns för graden av restriktivitet i den statliga finanspolitiken — skulle kommunernas upplåning bli av samma storleksordning som 1964 och 1965. Detta skulle betyda att (den reala) utgiftsexpansionens realiserande tvingar fram ett avsevärt ökat kommunalt skattetryck. Begränsningen av kommunernas låneutrymme skulle m. a. o. systematiskt utnyttjas för att sluta »skattegapet» i hushållssektorn. Om — för att använda en liberalare »norm» för den statliga budgetpolitiken — staten skulle lånefinansiera bostadskreditgivningen, skulle utrymmet för kommunerna krympas ytterligare till vad som under tidigare år representerar en mer »normal» upplåning. (Det bör h ä r erinras om att kalkylen är gjord i oförändrat penningvärde.) Härigenom skulle i det här använda alternativet A det kommunala skattetrycket komma upp i en utdebitering på omkring 21 kronor. Kommunernas »spartäckningsgrad» skulle i vilket fall som helst komma att ligga mellan 80 och

79 90 procent, dvs. vid samma nivå som under senare hälften av femtiotalet. Detta kan jämföras med ett genomsnitt på 75 procent för femårsperioden 1960 —64 och nedåt 65 procent för åren 1963 och 1964. Vid beräkningen av bostadssektorns upplåningsbehov skall det i tabell 6 : 1 redovisade (negativa) finansiella sparandet korrigeras med hänsyn till den statliga bostadskreditgivningen. Ytterligare korrektion (i motsatt riktning) skall göras för residualen i bostadskalkylen (jämför tabell 2 : 3 ) . Den avser h ä r sådan upplåning som kan bedömas reellt — fast inte formellt — avse andra lån än till bostadsändamål 1 . Man kommer härigenom fram till ett upplåningsbehov 1970 för bostadssektorn på omkring sex miljarder. För de offentliga och enskilda försäkringsanstalterna föreligger inga speciella transfererings- eller residualproblem vid övergången från finansiellt sparande till utlåning på kreditmarknaden. Siffrorna är identiska och uppgår för resp. sektorer till 5 1/2 och 1 1 / 2 miljard. Kalkylen för företagssektorn utgår från ett negativt finansiellt sparande på drygt 9 miljarder (tabell 6 : 1 ) . Från denna siffra skall först dragas drygt en halv miljard, vilket motsvarar det beräknade finansiella sparandet (vinsten) inom kreditinstituten — detta ingår nämligen i företagssektorn men bör särredovisas i kreditmarknadsanalysen. I tabell 6 : 4 återfinnes kreditinstitutens finansiella sparande under rubriken »internt»; det är internt i den meningen att det bildas inom själva kreditmarknaden. Företagssektorns finansiella sparande skall också korrigeras för kapitaltransfereringar och för »residualen». Bäggedera h a r erhållits som restposter sedan motsvarande poster beräknats för övriga sek-

torer. (Både för transfereringarna och residualerna skall de olika sekterernas plus- och minusposter ta ut varandra så att de totalt sett blir lika med noll.) Sedan hänsyn tagits till nämnda korrektioner erhålles en siffra för företagssektorns /icftoupplåning 1970 på 7 1 / 2 miljard. Denna siffra representerar skillnaden mellan upplåning och utlåning. I den mån företagssektorn förutsattes öka sin utlåning — här avses främst utlåning till den organiserade kreditmarknaden i form av en likviditetsökning, dvs. genom inlåning och värdepappersköp — ökar ceteris paribus också upplåningsbehovet. I tabell 6 : 4 h a r insatts en utlåning (likviditetsökning) på 1 V2 miljard, vilket ligger ungefär i nivå med genomsnittet för 1960—64. Det är därför snarast tilltaget i underkant med hänsyn till att den reala utvecklingen kan kräva ökade transaktionskassor och att den reala likviditeten i utgångsläget kan antagas ha varit relativt låg. »Residualen» har antagits uppgå till + 2 miljarder, vilket är i överkant jämfört med genomsnittet för 1960—64. I nyssnämnda avseenden h a r emellertid avsiktligt valts sådana förutsättningar som minimerar de spänningar på kreditmarknaden, som längre fram ändå skall visas vara implicerade av realkalkylen. Kalkylen implicerar att upplåningsbehovet på den organiserade kreditmarknaden uppgår till 9 miljarder. Nämnda upplåningsbehov ligger, räknat i procent av investeringen, betydligt över relationstalen för 1960—64, som i sin tur låg betydligt över motsvarande tal för 1955—59. Ökningen av det relativa upplåningsbehovet från omkring en tredjedel av 1 Om dessa andra låns andel av vad som etiketteras bostadslån kan nedbringas minskar i motsvarande mån den här använda siffran för »bostadssektorns» upplåning.

80 investeringskostnaden 1962—64 till något mindre än hälften 1970 motsvarar i och för sig en upplåning på 2 å 3 miljarder. I den mån investeringsfördelningen, jämfört med tidigare, förskjuts mot företag med de största vinstmarginalerna och högsta likviditeten m i n s k a r dock den relativa ökningen av externfinansieringen. Även en intensifiering av utlåningen mellan överskotts- och underskottsföretag verkar som en höjning av »spartäckningsgraden» — detta skulle innebära att företagssektorns likviditetstillskott skulle bli m i n d r e än annars skulle ha varit fallet. Av en undersökning av industriföretagens finansiering att döma (jämför Bilaga 2) spelar en dylik kreditgivning dock liten roll for rnuesferm^sfinansieringen. Tänkbart är likväl att den kan minska behovet av den affärsbanksupplåning till uppbyggande av transaktions- och beredskapskassor, som synes ha ägt rum u n d e r vissa perioder. Även för hushållssektorn h a r kalkylen för det finansiella sparandet behövt kompletteras med vissa antaganden om utvecklingen av kapitaltransfereringarna och av »residualen». Bägge posterna är relativt små och har prognoserats med ledning av förändringarna u n d e r senare år. I (de negativa) kapitaltransfereringarna ingår »imputerade» belopp för jordbrukarnas och rörelseidkarnas självfinansiering av investeringar, som ej kan skiljas ut från företagssektorn. Den erhållna siffran för nettoutlåningen på 8 miljarder skall sedan kompletteras med en uppskattning av hushållens upplåning. Denna har i tabell 6 : 4 satts till en halv miljard vilket innebär en avsevärd stegring jämfört med 1964. Häremot står dock snarast en underskattning av det belopp som via residualen dragits ur bostadssektorn som korrektion av de »orena» bostadslånen. Vid en nettoutlåning på 8 mil-

jarder och en upplåning p å en halv miljard blir hushållssektorns bruttoutlåning 8 1/2 miljard. Enligt långtidsutredningen förutsätts ungefärlig balans i utbytet med utlandet. Tages hänsyn till en »normal» residual i betalningsbalansen implicerar denna förutsättning en ökning av valutareserven med omkring en halv miljard, vilket i tabell 6: 4 införts som en utlandets nettoupplåning i Sverige. U-landshjälpen kan i detta sammanhang komma in som en fråga om eventuell disposition av detta eventuella valutaöverskott. Denna fråga lämnas emellertid i stort sett öppen av långtidsutredningen och över huvud taget saknas riktlinjer för en systematisk diskussion härav i föreliggande sammanhang. Den här diskuterade kalkylen berörs i princip ej heller av sådana transaktioner, som skulle innebära att valuta användes för u-landshjälp t. ex. genom köp av värdepapper emitterade av internationella organisationer. Den sista posten i tabell 6: 4 avser det redan berörda »interna» finansiella sparandet inom kreditinstituten. Den h a r uppförts med negativt tecken i kolumnen för upplåningen. Härigenom kommer kolumnen för »utlåning» att enbart avse allmänhetens ökning av finansiella tillgångar dels indirekt som försäkringssparande via fonderingen i ATP och i enskilda försäkringsanstalter dels som direkta fordringar i form av sedlar, banktillgodohavanden och värdepapper. Nästa fråga gäller nu h u r allmänhetens efterfrågan p å likviditet kan förväntas bli fördelad mellan de olika nämnda slagen av direkta fordringar och om det på den punkten kan föreligga några tendenser till inkonsistens i kalkylen — jämför följande avsnitt. Symmetriskt kan man ställa frågan i vilken utsträckning och i vilka former företagen verkligen är b e r e d d a

81 till den lånefinansiering som behövs för att »realkalkylens» prognoser skall kunna realiseras. Detta problem om utlåningsmönstret diskuteras i nästa kapitel. 6.3. Allmänhetens

likviditetstillskott

Vid en avstämning från kreditmarknadssidan är det, främst av de statistiska skäl som diskuterades i kapitel 2, svårt att upprätthålla distinktionen mellan företagssektorn och hushållssektorns likviditetstillskott. Man får nöja sig med att söka bedöma allmänhetens (företag och hushåll) önskemål om att hålla fordringar — det blir å andra sidan möjligt att skilja mellan önskemålen att hålla olika slag av fordringar resp. fordringar på olika slags kreditinstitut. Med denna ansats kan man emellertid också komma fram till ett annat resultat för den totala »utlåning» (i tabell 6: 4) som enligt realkalkylens utgångspunkter kan förmodas representera ett jämviktsläge. Man kan vidare, vilket är väl så intressant, komma fram till en bedömning av det mönster för allmänhetens fordringsinnehav, som är förenligt med en i någon mening jämviktsbestämd totalutlåning och jämföra detta mönster med det nuvarande. Enligt tabell 6: 4 skall allmänhetens utlåning exkl. försäkringssparandet, dvs. deras likviditetstillskott, uppgå till tio miljarder. Man kan spekulera över huruvida detta likviditetstillskott kan tänkas bli fördelat mellan olika fordringsslag. Vid beräkningen av siffrorna i alternativ 1 i tabell 6 : 5 har förutsatts samma fördelning som genomsnittet för perioden 1960—64, dvs. omkring 45 procent för inlåning i affärsbankerna, 40 procent för övriga banker, sammanlagt 10 procent för värdepappersköp och ca 5 procent för ökning av sedelmängden. 6— 614823

Tabell 6:5. Fördelningen av allmänhetens likviditetstillskott 1970 Miljoner kronor i 1965 års priser

Riksbanken Affärsbankerna

Alt. 1

Alt. 2

500 4 500 4 000

500 3 500 3 000

Obligations- och akSumma

1 000

3 000

10 000

10 000

Fördelningen enligt alternativ 1 kan nu jämföras med den fördelning som erhålles vid användningen av sådana efterfrågesamband (likviditetsfunktion e r ) , som diskuterades i kapitel 2. Ett stort antal sådana samband har prövats med avseende på olika förklaringsvariabler — BNP i nominella och reala termer, inkomstfördelningen, ränta och räntedifferenser — och olika kombinationer av dessa. Särskilt betydelsefullt visar sig härvid valet av förutsättning beträffande prisutvecklingen vara. Här h a r vi nämligen återigen att göra med ett område där utvecklingen, även om den omräknas i »oförändrat penningvärde», ej är oberoende av prisantagandet. 1 Däremot visar det sig att man erhåller ganska närliggande värden för allmänhetens efterfrågan på fordringar mot kreditinstituten i det fall att totala inkomsten (BNP) resp. de prognoserade värdena för vardera hushålls- och företagsinkomsterna används som förklaringsvariabler. Värdena på likviditetstillskotten skiljer sig visserligen signifikativt från varandra, men inte tillräckligt mycket för att ge utslag vid 1 Detta sammanhänger med att man i likviditetsfunktionerna arbetar med »stockar» i nominella värden, vars differenser utgör flödesuppskattningar som sedan deflateras (t. ex. för 1970). Vid sådan fastprisberäkning erhålles vid ensidigt nominella förändringar i förklaringsvariabeln positiva flödesvärden, som ej skulle uppkommit med real förklaringsvariabel. (Jämför här den utförliga diskussionen i Bilaga 1).

82 den kraftiga avrundning (till halvmiljarden) som h ä r använts. Annat var knappast att vänta med den relativt obetydliga skillnad mellan ökningstakten för resp. sektorers inkomstutveckling som förutsatts både i alternativ A och B. En genomgång av innebörden av de tre förut använda prisstegringsfallen (noll, två och fyra procents prisökning) antyder att inte ens vid den största likviditetsefterfrågan — dvs. den största prisstegringen -— kommer man u p p i det belopp, som enligt alternativ 1 i tabell 6: 5 skulle behövas i fordringsökning mot kreditinstituten. ökningen av sedelmängden enligt direktberäkningen — alternativ 2 i tabell 6 : 5 — blir visserligen densamma som enligt alternativ 1 eller omkring en halv miljard. Men allmänheten synes, enligt de använda efterfrågesambanden, inte vara villig att öka sitt tillgodohavande i affärsbankerna med mer än omkring 3V2 miljarder och i övriga banker med mer än omkring 3 miljarder. Dessa siffror understiger med vardera en miljard de enligt fördelningsprincipen i alternativ 1 beräknade beloppen. Även detta resultat är i och för sig lätt att förutse. Den totalutlåning (inklusive försäkringssparandet) som, med i övrigt givna förutsättningar, impliceras av realkalkylen stiger med omkring 60 procent mellan 1964 och 1970. Utbudet från försäkringssektorn stiger något snabbare, men å andra sidan har finansieringen över värdepappersmarknaden genom »fördelningsmetoden» (alternativ 1) kommit att öka relativt obetydligt. För att upplåningsbehovet skall kunna täckas behöver då sammanlagda kreditförmedlingen via affärsbankerna och övriga banker också stiga ungefär lika snabbt som totala utlåningen. Men den i efterfrågesambandet för allmänhetens lik-

viditetstillskott använda bruttonationalprodukten ökar blott omkring hälften så snabbt som totala utlåningen. Eftersom elasticiteten för likviditetstillskottet med avseende på BNP är blott obetydligt större än enheten implicerar kalkylen ett utbudsöverskott av bankfordringar visavis allmänheten. Även vid användningen av de samband som avser allmänhetens efterfrågan på kort och lång inlåning kommer man fram till ungefär samma utbudsöverskott på omkring två miljarder som ovannämnda fall när inlåningens uppdelning avser affärsbanker och övriga banker. För att räknestycket skall gå ihop förutsattes att efterfrågan på bankfordringar och på värdepapper tillsammans ökar lika mycket som det ur realkalkylen härledda totala upplåningsbehovet. Sedan den med de särskilda »likviditetsfunktionerna» beräknade efterfrågan på bankfordringar insatts i balansen (alternativ 2 i tabell 6: 5) kan värdepappersmarknaden utanför kreditinstituten behandlas som restpost — detta innehav är, som förut nämnts, av statistiska skäl svårt att bestämma med efterfrågesamband. Upplåningen på aktie- och obligationsmarknaden utanför kreditinstituten skulle härigenom (enligt alternativ 2) bli omkring tre gånger större än vad som motsvarar en oförändrad andel av denna marknad (enligt alternativ 1). Frågan är om denna fördelning på utlåningssidan också kan förenas med en fördelning på u p p låningssidan som ger de adekvata incitamenten till investeringsprognosernas realisering. Problematiken avser alltså inte bara total balans mellan upplåningsbehov och efterfrågan på finansobjekt utan också fördelningen av dessa totalbelopp på olika kategorier. Omfördelningen av allmänhetens efterfråga på omkring två miljarder i riktning mot ökat värdepappersinnehav

83 motsvarar ungefär det förut beräknade extra upplåningsbehov för företagssektorn som uppkommer på grund av försämringen av självfinansieringsgraden. Detta extrabehov kan tänkas behöva tillgodoses med särskilt attraktiva och lättillgängliga former för upplåning (t. ex. i form av värdepapper) — i annat fall kanske investeringsincitamenten blir otillräckliga i förhållande till vad som krävs för realkalkylens realiserande. Den i tabell 6 : 5 illustrerade tendensen till omfördelning av allmänhetens likviditetstillskott framstår ur denna synpunkt som strategiskt betydelsefull. Det för alternativet 2 valda prisantagandet avser en årlig 4-procentig prisstegring — i den mån det representerar ett maximiantagande undervärderas snarast nämnda omfördelning. Med hänsyn till de i kalkylen använda förutsättningarna framstår alltså behovet av omstrukturering som snarast tilltaget i underkant. Det för företagssektorn gynnsammaste inkomstfördelningsalternativet A har använts för prognosen av företagens finansiella sparande och upplåningsbehov. Vid ett för företagssektorn mindre gynnsamt alternativ minskar vid slutet skattegap den offentliga sektorns upplåningsbehov i samma takt som företagssektorns ökar. Behovet av omstrukturering mot »lång» upplåning accentueras även på utlåningssidan om efterfrågekalkylen för allmänhetens bankfordringar baseras på ett lägre prisalternativ än det som nu använts (dvs. en 4-procentig årlig prisstegring). Effekterna på omskiftningsbehovet av de två nämnda förändringarna i grundförutsättningarna (dvs. inkomstfördelning och prisutveckling) kan dock inte utan vidare adderas — om nämligen inte samtidigt även förutsättningen om skattegapets slutande uppfylles. Vid en opåräknad extra »efterfrågeprisstegring» tenderar före-

tagssparandet att öka, företagens u p p låningsbehov att minska, allmänhetens fordringsutbud att minska men dess efter frågan på bankfordringar relativt sett att öka — allt jämfört med den ovan beskrivna kalkylen (Jfr tabell 6:5). Man får då en lägre ökningstakt i kreditmarknadens totala omslutning och ett mindre accentuerat behov av omstrukturering på upp- och utlåningssidorna. 6.4. Finansieringsbehovet delar av näringslivet

inom

olika

Liksom för den historiska utvecklingen föreligger också vad beträffar prognoserna vissa möjligheter att avstämma totalkalkylen för sektorn »övriga företag» mot de viktigaste delsektorerna. Här skall användas det mycket enkla förfarandet som består i att jämföra investerings- och produktionsutvecklingen hos de olika delsektorerna under antagandet att produktion, omsättning samt bruttosparande på lång sikt förändras i samma procentuella takt. I princip innebär detta ett antagande om att kvoten mellan bruttosparande och omsättning, »sparandemarginalen», är konstant. (Detta antagande har för industrins del diskuterats mer i detalj i Bilaga 2.) Under dessa antaganden kommer en sänkning av spartäckningsgraden (sparandet i förhållande till investeringarna) att inträffa om investeringarna växer snabbare än produktionen och vice versa. Den sålunda härledda förändringen i spartäckningsgraden kan — u n d e r vissa förutsättningar om omsättningstillgångarnas beroende av bl. a. p r o duktionsutvecklingen — också tas som indikator på den samtidiga upplåningen på den organiserade kreditmarknaden. (Även dessa antaganden h a r utförligt diskuterats i Bilaga 2.)

84 Tabell 6:6. Produktion,

investeringar och självfinansieringsgrad handel och jordbruk Genomsnittliga procentuella förändringar

Investering

1950/54—1955/59 1955/59—1960/64 1965—70

5 8% 7

Produktion

Självfinansie- Investering ringsgrad

2 — 20

16 12 4%

Produktion 3 4 4

industri,

Jordbruk

Handel

Industri

i

Självfinansie- Investering ringsgrad — 5 — 32

—4 6 2

Produktion

Självfinansieringsgrad

—2

- v%

— 1

Anm. Investeringssiffrorna avser enbart de fasta investeringarna för 1955—59 och 1960—64: genomsnittlig procentuell förändring jämfört med föregående femårsperiod; för 1965—70 årliga procentuella förändringen mellan början och slutet på perioden (L.U. 1965 sid. 79). Produktionssiffrorna avser genomsnittliga förändringen under perioden. Självfinansieringssiffrorna baseras på samma material som i tabell 2:4. Analysen blir självfallet grov och många invändningar kan resas angående metoden. Ändamålet är emellertid h ä r att erhålla en avstämning av totalkalkylen snarare än ett detaljerat program för kreditfördelningen på respektive delsektorer. Den statistiska informationen både beträffande sparutveckling och finansieringsformer är alldeles för otillräcklig för att tillfredsställa den senare ambitionsnivån. I tabell 6: 6 jämföres utvecklingen under femårsperioder för fasta investeringar, produktion och självfinansieringsgrad inom industrin, handeln och jordbruket. Avsikten är att med ledning av det historiska mönstret för de tre serierna kunna dra slutsatser om tendenserna i självfinansieringsgraden utifrån de prognoser för investering och produktion som framlagts i långtidsutredningen. För industrin har investering och produktion stigit lika mycket från första till andra hälften av 1950-talet. Självfinansieringsgraden (den ojusterade) förblir också ungefär oförändrad helt i överensstämmelse med ovannämnda hypotes om sambandet mellan de tre storheterna. Under första hälften av 1960-

talet steg bruttoinvesteringen betydligt snabbare än produktionen och följdriktigt sjönk även självfinansieringsgraden avsevärt. För sista hälften av 1960-talet förutses enligt långtidsutredningen en fortsatt snabbare tillväxt av industriinvesteringarna än av industriproduktionen. 1 Realiserandet av investerings- och produktionsprognoserna förutsätter därför sannolik? också en fortsatt sänkning av självfinansieringsgraden. Det kan här erinras om att analysen av utvecklingen för sektorn »övriga företag» indikerade en sänkning 1964—1970 om ca 15 procent (i alternativ A), jämför sid. 76. Detta ligger i överkant i förhållande till det resultat man i Bilaga 2 med en mera sofistikerad prognosmodell kommit fram till för industrisektorns del. I senare fallet har dock vinstmarginalerna förutsatts utvecklas något gynnsammare än vad som egentligen motsvarar det för »övriga företag» behandlade alternativet A, och likaså h a r man bortsett från den för företagen 1 Investeringsjämförelsen avser här ej periodgenomsnitten utan början och slutet av prognosperioden för att få överensstämmelse med det sätt på vilket prognosen för hela sektorn »övriga företag» förut utförts i detta kapitel.

85 relativt ogynnsamma skatteeftersläpningen. (Jämför not till tabell A: 1 i Bilaga 1.) Försämringen av industrisektorns spartäckningsgrad borde därför med motsvarande förutsättningar bli av ungefär samma storleksordning som för totalsektorn »övriga företag». Av vikt i det här diskuterade sammanhanget är att den förut diskuterade »ojusterade» spartäckningsgraden 1964 kommit nästan ned i nivå med den »justerade». (Jämför kap. 2 sid. 00.) Detta skulle innebära att en fortsatt sänkning kan förväntas pressa ner den hittills relativt stabila »justerade» spartäckningsgraden, vilket skulle förutsätta en nedrevidering av det eventuellt implicerade räntabilitetsvillkoret. Detta skulle i sin tur bl. a. få de konsekvenser för upplåningsformerna — breddning av den långa marknaden •— som redan berörts i ett föregående avsnitt. Handelns investeringar har under båda de här belysta perioderna stigit betydligt snabbare än produktionen. Nedgången av självfinansieringsgraden h a r varit särskilt markerad under perioden 1960/64. Under prognosperioden förutses handelns investeringar stiga blott obetydligt snabbare än produktio-

nen, vilket i och för sig indikerar en motsvarande mindre ytterligare sänkning av spartäckningsgraden. Finansieringsbehovet kan dock öka ytterligare i den mån partihandelns utlåning till den »grå» marknaden fortsätter att växa och eventuellt riktas mot andra sektorer än den här i sektorn »handel» inkluderade detaljhandeln. Det bör i sammanhanget erinras om att handelns inbetalningar till AP-fonden blott till mycket obetydlig del har återvänt i form av upplåning från denna del av kreditmarknaden. 1 detta avseende är alltså handeln ännu mindre gynnsamt ställd än näringslivet i dess helhet. För jordbruket föreligger ingen överensstämmelse mellan de relativa förändringarna av investering och produktion å ena sidan och spartäckningsgraden å den andra. Inom denna sektor torde också sambandet mellan omsättning och bruttosparande vara betydligt lösare än för de övriga sektorerna. Prognossiffrorna indikerar i och för sig en sänkning av självfinansieringsgraden som alltså dock med hänsyn till det historiska utvecklingsmönstret, måste betraktas som mycket osäker.

7. Kreditmarknaden 1970

Analysen av realkalkylens finansiella implikationer utmynnade i föregående kapitel i ett räkneexempel dels för finansieringsbehovet hos olika låntagande sektorer dels för fördelningen av allmänhetens likviditetstillskott på olika sektorer av kreditmarknaden. Redan på denna aggregerade nivå synes man k u n n a utläsa att kalkylkonsistens förutsätter en viss omstrukturering av kreditmarknadsbalansens utbudssida med hänsyn till det sätt på vilket allmänheten kan antagas vilja efterfråga fordringar av olika slag. I det följande skall konsistensprövningen följas upp ytterligare ett steg. Innebörden av nyssnämnda omstrukturering skall nämligen konfronteras med det eventuella behov av omstrukturering som kan föreligga med hänsyn till finansieringsbehovens fördelning på olika sektorer och till det sätt p å vilket låntagarna kan tänkas vilja finansiera de i realkalkylen förutsatta realinvesteringarna. En dylik konfrontation av kreditmarknadsbalansens utbuds- och efterfrågesida på disaggregerad nivå kan lämpligen göras i form av kreditmarknadsmatriser dvs. med en analys av samma slag som i kapitel 3. Denna analys skall först utföras under förutsättning av en i förhållande till tidigare år oförändrad struktur på kreditmarknaden. Därefter diskuteras frågan i vad mån en omstrukturering kan komma till rätta med de tendenser till inkonsistenser som samtidigt kan visas föreligga både i kalkylen för kre-

ditmarknadsbalansens utbudssida. 7.1. Ojusterad för 1970

efterfråge-

och

kreditmarknadsmatris

Ramen för kreditmarknadsmatrisen 1970 kan erhållas direkt från det i föregående kapitel diskuterade räkneexemplet. Den totala upplåningen och dess fördelning på sektorer återfinnes i tabell 6:4, kolumn 2. Totala utlåningen och dess fördelning återfinns i tabell 6:4, kolumn 3 och med ytterligare specificering enligt alternativen 1 och 2, i tabell 6:5. Följande kreditmarknadsmatris för 1970 i tabell 7: 1 utgår från nyssnämnda alternativ 1, dvs. oförändrade likviditetspreferenser. I summakolumnen (kolumn G) återfinnes alltså utbudet på kreditmarknaden fördelat på samma sätt som den genomsnittliga (procentuella) fördelningen för perioden 1960/64. I matrisens innanmäte kan nu det mot allmänhetens likviditetstillskott svarande inflödet till kreditmarknadens olika sektorer via marknadens kreditförmedling fördelas på låntagande sektorer efter ett mönster som kan antagas vara i någon mening »normalt» för respektive kreditinstitut. Denna summafördelning på låntagande sektorer som därigenom erhålles (summaraden 7 i tabell 7:1) kan sedan jämföras med den fördelning man utifrån realkalkylen kommit fram till i tabell 6: 4, kolumn 2.

87 Tabell 7:1.

Utlåning

och upplåning på kreditmarknaden Miljoner kronor i 1965 års priser A. B. C. Offentliga Bostäder Företag myndigheter

1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsanstalter 5. Offentliga försäkringsanstalter 6. Obligations- och aktiemarknaden 7. Summa

D.

1970 (ojusterad

matris)

E.

F.

G.

Internt

Summa

— 500

500 4 500 4 000

Hushåll Utlandet

500 1 000 3 000

3 000 1 000

l 500

3 000

5 500

8 000 (6 000)

1000 Riksbanken förutsattes disponera till utlåning dels en »inlåning» i form av ökad sedelmängd om en halv miljard, dels en vinst av samma storleksordning. Denna senare har, med negativt tecken, uppförts i kolumn E och svarar mot det belopp, som redan diskuterats i anslutning till tabell 6:5. För övriga kreditinstitut har, vid den grova approximering som här använts, den interna vinsten förutsatts vara negligibel. På aktivsidan i riksbanksbalansen har uppförts en halv miljard i långivning till offentliga myndigheter (skattkammarväxlar m. m.) och en halv miljards ökning av valutareserven. För affärsbankerna motsvarar siffran i kolumn G den inlåning ( = summa utlåning) som skulle kommit dem till del förutsatt att allmänhetens totala likviditetstillskott (på 10 miljarder) fördelats på samma sätt som genomsnittet för 1960/64 (jämför alternativ 1 tabell 6:5). Detsamma gäller andra banker samt obligations- och aktiemarknaden. För vardera av dessa kreditmarknadssektorer har sedan den totala utlåningen så n ä r a som det vid givna avrundningar är möjligt fördelats på låntagande sektorer en-

7 000 (9 000)

1 000 500

— 500

17 000

ligt samma kreditmönster som för genomsnittet under perioden 1960/64 — jämför här procenttalen i tabell 3:3 och 3: 5. (Här bör återigen erinras om att denna fördelning i stor utsträckning h a r påverkats av den förda kreditpolitiken.) I enlighet härmed förutsattes huvuddelen av affärsbankernas utlåning koncentreras till företagssektorn och i övrigt gå till bostadssektorn medan det omvända placeringsmönstret gäller för andra banker och för försäkringsanstalterna. På grund av den begränsade omfattningen av den offentliga sektorns upplåning har det b a r a blivit utrymme för AP-fonden att placera i denna marknad. Hela upplåningen i form av aktier och obligationer utanför kreditinstituten har förutsatts gälla företagssektorn. Med de använda förutsättningarna om en »historisk» fördelning av allmänhetens likviditetstillskott mellan kreditmarknadssektorerna och en »historisk» fördelning av varje kreditmarknadssektors kreditgivning mellan olika låntagande sektorer, kommer totala kreditvolymen att fördelas mellan låntagare p å det sätt som framgår av summaraden i tabell 7 : 1 . Denna »historiska» fördel-

88 ning kan nu jämföras med de finansieringsbehov, som enligt räkneexemplet i föregående kapitel angavs vara konsistent med realkalkylen — jämför a n d r a kolumnen i tabell 6: 4. Signifikativa avvikelser registreras på två områden: försörjningen med krediter för företagssektorn framstår som 2 miljarder för låg och försörjningen med bostadskrediter som 2 miljarder för hög. Dessa belopp får nu naturligtvis inte fattas som några absoluta mått på storleksordningen av den omstrukturering som skulle behövas för en anpassning av kreditmarknaden till finansieringsbehoven. Utslagen torde dock kunna anses så kraftiga att de kan ange karaktären av de »flaskhalsar» som kan väntas uppkomma vid en bibehållen kreditmarknadsstruktur — resp. vid en politik som söker konservera denna struktur.

7.2. Justerad för 1970

kreditmarknadsmatris

I föregående kapitel diskuterades den tendens till omstrukturering på kreditmarknaden som kan tänkas hänga samman med att allmänhetens likviditetsefterfrågan är begränsad — dvs. begränsad i förhållande till den mängd fordringar kreditsystemet förutsattes skapa för att låntagarnas totala finansieringsbehov skall kunna tillfredsställas. För att räkneexemplet skulle gå ihop låg det närmast till hands att räkna med en kraftig — spontan eller ekonomiskt-politiskt stimulerad — ökning av efterfrågan på värdepappersmarknaden utanför kreditinstituten. Denna förutsättning som illustrerats med alternativ 2 i tabell 6:5 skall nu införas i kreditmarknadsmatrisen. Denna förändring kan visas passa väl samman med den omstrukturering av upplåningsfördelningen som, jämfört med den ojus-

terade matrisen i tabell 6:6, behövs för att räkneexemplet skall bli konsistent även med hänsyn till den förutsatta fördelningen av upplåningen på olika realsektorer. Den »justerade» matrisen redovisas i tabell 7: 2. Det ligger emellertid i sakens natur att den representerar endast en av de i princip otaliga kombinationer som uppfyller villkoret att total upplåning (summaraden 7) och total utlåning (summakolumnen G) fördelas på det sätt som antagits i räkneexemplet enligt tabellerna 6:4 och 6:5 — ett räkneexempel som i sin tur kan varieras i det oändliga. Vad här åsyftas är bara att illustrera karaktären av de jämviktsvillkor som realkalkylen synes kunna aktualisera, men vars innebörd det är möjligt för den ekonomiska politiken att inom vida gränser uppfylla. I tabell 7: 2 med jämviktsfördelning för allmänhetens likviditetstillskott är affärsbankernas utlåningskapacitet en miljard mindre än i alternativ 1. Affärsbankernas utlåning till företagssektorn har emellertid förutsatts vidmakthållas vid tre miljarder tack vare en upplåning på en miljard i AP-fonden — denna transaktion har förts över internkontot i kolumn F. En motsvarande minskning av AP-fondens utlåning har fått avse bostadssektorn, där man enligt förutsättningarna för tabell 7 : 1 , ändå hade att räkna med ett utlåningsöverskott. Även »andra bankers» utlåningskapacitet är i tabell 7: 2 en miljard mindre än i tabell 7 : 1 . Genom att låta också hela denna minskning avse bostadssektorn skulle kalkylmässigt balans uppstå mellan kreditutbud och finansieringsbehov i denna sektor. wSlutligen har också hela det likviditetsöverskott på 2 miljarder, som enligt resonemanget i föregående kapitel skulle behöva slussas över till värdepappersmarknaden utanför kreditinstituten, antagits komma att

89 Tabell

7:2.

Utlåning

och upplåning

på kreditmarknaden

(justerad

matris)

F.

G.

Internt

Summa

— 500 — 1 000

500 3 500 3 000

Miljoner kronor i 1970 års priser A. B. C. Offentliga myndig- Bostäder Företag heter 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsanstalter 5. Offentliga försäkringsanstalter 6. Obligations- och aktiemarknaden

vMMtf

7. Summa

1 500

D.

Hushåll Utlandet

1 000

E.

500 1000 2 000

3 000 1 000

2 000

1 500

1 500 1 000

5 500

17 000

3 000 6 000

avse företagssektorns upplåning. Därigenom har en kalkylmässig balans uppnåtts även för denna sektor av kreditmarknaden i den meningen att kreditutbud och finansieringsbehov sammanfaller. Transformationen av matrisens »input» (kolumn G) till överensstämmelse med dess »output» (rad 7) via kreditförmedlingen kan givetvis rent mekaniskt göras på olika sätt. En variant på »jämviktsmatrisen» i tabell 7 : 2 är att AP-fonden frångår det hittillsvarande fördelningsmönstret för sin utlåning till realsektorer och direkt ökar utlåningsandelen till företagssektorn. Förutsättningen härför är emellertid en förändring på utbudssidan snarare än på efterfrågesidan, eftersom fonden i princip är oförhindrad att köpa obligationer under det att tillgången härpå hittills begränsats av emissionskontrollen. En annan nära till hands liggande variant är att affärsbankerna i stället för att låna hos AP-fonden säljer statspapper och obligationer för att »finansiera» utlåningen till företagssektorn. I matrisen kan detta åskådliggöras med en minuspost i kolumn A i stället för i kolumn F för affärsbankerna samt motsvarande

9 000

3 000 500

—

förändringar för AP-fonden. En begränsande faktor i en sådan utveckling representeras givetvis av affärsbankernas innehav av sådana värdepapper som i detta exempel förutsattes successivt avyttras till AP-fonden. Under första hälften av sextiotalet har detta innehav varit relativt konstant — det har snarast sjunkit något — och uppgick vid slutet av 1965 till omkring 7 miljarder. Vid en kumulativ nedgång av den storleksordning det här skulle bli fråga om skulle det äga rum en sådan försämring av den redan i utgångsläget ansträngda affärsbankslikviditeten, att processen med beaktande av gällande likviditetskrav snart skulle stoppa u p p . Något liknande skulle också gälla det fall att affärsbankerna finansierade sin utlåning genom upplåning i riksbanken. Man kan lägga en rad olika synpunkter på lämpligheten av nyssnämnda och andra alternativ att åvägabringa de diskuterade sektorsbalanserna — i den mån nu balansbristen tenderar att uppkomma i den riktning som här antytts. En sådan synpunkt avser de former under vilka kreditprövningen och kreditgivningen skall anses böra äga rum. Enligt de här nämnda alternativen kan

90 tyngdpunkten för näringslivets externfinansiering läggas på affärsbankerna eller på AP-fonden. I förra fallet kan området för den nuvarande kreditgivningen tänkas ske t. ex. i form av förlagslån som av affärsbankerna placeras i AP-fonden och på vilka sedan en relativt långfristig utlåning till näringslivet kan baseras. AP-fonden återigen kan utvidga sitt verksamhetsfält t. ex. genom att medverka vid nyemittering av aktier. Effektiviteten i kreditprövningen vid nämnda och andra alternativ för ökad kreditgivning till näringslivet får här vägas mot de möjligheter till andra önskemål om styrning, som av olika anledningar kan komma att aktualiseras. Symmetriskt måste man emellertid också beakta att kreditutbudet tar sådana former att en med realkalkylerna konsistent externfinansiering faktiskt kommer till stånd. Det är i detta sammanhang av intresse att här erinra om de slutsatser, som man tentativt synes kunna dra av undersökningen om industriföretagens finansieringsmönster (Jfr kapitel 2 ) . Enligt denna undersökning skulle självfinansieringen av de fasta investeringarna, särskilt efter bortsållande av den del som ligger över 100 procent, hålla sig på en relativt jämn nivå — ett förhållande som i själva verket skulle kunna tolkas som ett minimikrav på förräntning av det egna kapitalet. Detta krav skulle uppluckras blott i den mån lång finansiering ställes till förfogande. Behovet av incitament enligt denna bedömning skulle i och för sig k u n n a tillfredsställas genom båda de nyssnämnda alternativen för breddning av utlåningen till näringslivet genom affärsbankerna och/eller AP-fonden. Detsamma skulle också gälla den för den sektorala balansen på k r e d i t m a r k n a d e n behövliga kreditförmedlingen på värdepappersmarknaden utanför kreditinsti-

tuten. Den relativa ökningen av utbudet på denna marknad skulle ju i själva verket, som förut antytts, behöva bli av ungefär samma storleksordning, som det mot sänkningen av självfinansieringsgraden svarande extra upplåningsbehovet. Förutsättningar för balans skulle då föreligga både i den meningen att för externfinansieringen tillräckliga belopp skulle tillföras företagssektorn och att detta skulle ske i sådana former — genom lång finansiering — som skulle passa in med den ur företagens synpunkt optimala finansieringsstrukturen. Man skulle alltså kunna komma fram till en uppsättning av exempel på kreditmarknadsmatriser som uppfyller vissa jämviktsvillkor med avseende både på fördelningen av likviditetstillskott och finansieringsbehov (matrisramarna) och på de därmed sammanhängande kraven på kreditförmedlingen (matrisinnanmätet). Emellertid kan man inte räkna med att strukturförskjutningar med hänsyn till sortimenten för placerings- och upplåningsformer jämte ökad elasticitet i själva kreditförmedlingen skall vara tillräckligt för att åstadkomma balans mellan eferfrågan och utbud. Hänsyn måste givetvis tagas till prisbildningen på kredit både vad beträffar »genomsnittsnivån» och räntedifferenser mellan olika delar av kreditmarknaden. Den tendens till omfördelning av allmänhetens likviditetstillskott som illustrerades med kreditmarknadsmatrisen för 1970 i tabell 7: 2 utgår emellertid från samband (likviditetsfunktioner) där effekten av räntevariationer ej kunnat beaktas. Uppenbarligen kan emellertid avkastningsdifferenser mellan olika placeringsalternativ förstärka eller motverka de tendenser till omstrukturering, som kan bedömas uppkomma med hänsyn t. ex. till systematiska förändringar i transaktions- och beredskapskassemotiven. Dels kan det

91 vara fråga om rena räntedifferenser som t. ex. mellan korta och långa räkningar — bl. a. på grund av tillkomsten av nya slags räkningar har det ej varit möjligt att uppskatta styrkan av dylika effekter. Men dels kan det vara fråga om alla möjliga andra avkastningsfaktorer t. ex. beskattningen som påverkar placeringsincitamenten. Effekten av dessa faktorer kan dessutom helt komma att överskuggas av effekten av prisutvecklingen och prisförväntningarna. Ju snabbare prisstegringen är dess starkare kan visserligen, som nämnts, motiven för ren kassahållning i och för sig förväntas bli. Å andra sidan förstärks också motiven för placeringar i de finansiella tillgångar som har störst realvärdeskydd —• hänsyn härtill har ej tagits i resonemangen kring utbudsfördelningen i kreditmarknadsmatrisen. Vill man av olika anledningar neutralisera förstärkta tendenser till aktieplaceringar och samtidigt förhindra flykt till realkapital måste i så fall balanserande incitament skapas för bankfordringarna t. ex. i form av indexklausuler. 1 Avkastningsdifferenserna kan alltså uppenbarligen ses som särskilda handlingsparametrar för den ekonomiska politiken. Man kan relativt entydigt ange åtminstone riktningen av effekten på allmänhetens placeringsmönster av förändringen i dessa differenser. Däremot är det svårare att i förväg säga något om effekten på totala utbudet av förändringar i genomsnittliga avkastningsnivån. Ett uttryck härför kan ju sägas vara att räntefaktorn inte ger signifikativa utslag i konsumtions- eller sparfunktionen. En liknande osäkerhet råder också om räntans betydelse för kreditefterfrågan, dvs. för investeringsincitamenten. Det har sålunda gjorts gällande att kravet på kalkylerad avkastning för en investering skulle vara så stor att en räntedifferens på ett par

procent skulle kunna uppfattas som av relativt underordnad betydelse. Det har också hävdats att den kredilransonering som kreditinstituten bedriver — och som för övrigt också tillämpas på marknaden utanför kreditinstituten — h a r mycket större betydelse än räntans höjd som fördelningsinstrument. Man synes alltså av flera anledningar vara berättigad till — delvis på grund av bristande information vara tvungen till — att åtminstone i ett långsiktsperspektiv bortse från den allmänna räntenivåns roll som jämviktsskapande faktor. Omvänt kan man inte heller förutsäga någon viss tendens för ränteutvecklingen i framtiden. (Därmed blir för övrigt också frågan om det tack vare AP-fonden blir mer »gott om pengar» — eller eventuellt motsatsen — ganska meningslös.) Av större betydelse för jämviktsproblematiken blir i stället fördelningen på olika placeringsoch finansieringsformer och de avkastningsdifferenser som institutionellt existerar mellan de olika formerna men som kan påverkas av den ekonomiska politiken. Den ekonomiska politiken kan också påverka ~kreåiiförmedlingen på ett sådant sätt att fördelningsmönstret på utbuds- och efterfrågesidan anpassas efter långivarnas och låntagarnas preferenser. Det är denna problematik som i första hand illustreras i detta kapitel.

7.3. Nationalräkenskap räkenskap

och finans-

Konfrontationen mellan totalt upplåningsbehov och total efterfrågan på likvida tillgångar kan sägas leda fram till en finansiell konsistensprövning av real1 Frågan om innebörden och effekten av dessa incitament har grundligt utretts av indexlånekommittén.

92 kalkylen av i princip samma innebörd som kalkylen för skattegapet. I sistnämnda kalkyl utgår man emellertid från den statistik och de modeller, som knyter an till nationalräkenskapernas definitioner och bokföringssamband, medan man i förstnämnda fallet utgår från finansstatistik och ett system av »flow of funds». I princip bör man emellertid i de bägge fallen komma fram till analoga resultat med avseende på den samhällsekonomiska balansen. I nationalräkenskapsansatsen (NRansatsen) målsättes ökningen i bruttonationalprodukten som sedan reserveras för olika utgiftsändamål. Konsistensprövningen innebär en jämförelse mellan den för icke-konsumtion reserverade utgiftsandelen med den del av inkomsterna som kan förväntas avsättas för icke-konsumtion till olika sparkategorier. I finansräkenskapsansatsen (FR-ansatsen) utgår man också från en målsatt utveckling av bruttonationalprodukten. Därefter ställer man frågan vad denna utveckling betyder för allmänhetens efterfrågan på finansiella fordringar av olika slag. Denna fordringsökning i form av sedlar, bankinlåning och värdepappersköp kan sägas representera förlängningen av passivsidan i en konsoliderad balans för hela kreditsystemet, ökningen av passivsidan får sedan representera den vid bibehållen samhällsekonomisk jämvikt tillåtna ökningen av aktivsidan i den konsoliderade balansen. Inom denna ökning skall då rymmas kreditsystemets utlåning i olika former till den offentliga sektorn, den privata sektorn och utlandet. Om utlåningen överskrider det från passivsidan beräknade utrymmet skapar kreditsystemet mer fordringar mot sig själv än vad allmänheten vid given målsättning efterfrågar. Det uppkommer ett utbudsöverskott på fordringar, som ur

synpunkten av den samhällsekonomiska jämvikten till sin innebörd är ekvivalent med ett med NR-ansatsen kalkylerat skattegap. Men skillnaden är alltså i princip den, att man i NR-ansatsen följer upp en jämviktskalkyl med en beräkning av det konsistenta upplåningsbehovet men i FR-ansatsen med det konsistenta upplkningsutrymmet. I förra fallet göres ingen separat och oberoende beräkning av upplåningsutrymmet, i det senare fallet ej av upplåningsbehovet. Analysen i detta kapitel kan sägas representera ett försök till syntes av de två här antydda ansatserna av vilken den ena kan sägas vara en variant av en konventionell Keynesiansk modell, den andra en variant av en konventionell kvantitetsteoretisk modell. Vid NR-ansatsen har kalkylerade jämviktsbrister förutsatts eliminerade med någon form av ekonomisk politik, och därefter har det i jämviktskalkylen implicerade upplåningsbehovet för olika sektorer beräknats. Detta upplåningsbehov h a r sedan kunnat jämföras med en kalkyl för det genom FR-ansatsen via efterfrågesamband för likviditetstillskotten självständigt beräknade utrymmet för total upplåning. Eftersom båda sidorna i balansen avser jämviktslägen borde de stämma överens med varandra. Det sparande som man i NR-ansatsen funnit nödvändigt för samhällsekonomisk jämvikt borde svara mot den efterfrågan på finansiella tillgångar man kommit fram till i FR-ansatsen. Av skäl som redan berörts är en fullständig avstämning emellertid inte möjlig. Konfrontationen kan emellertid som visats ge ytterligare information om jämviktsvillkoren som en ensidig ansats ej avslöjar. Tyngdpunkten av konsistensprövningen har här lagts på NR-ansatsen och problematiken kring skattegapen. Den balansbedömning av efterfrågan p å fi-

93 nansiella fordringar man kommer fram till genom FR-ansatsen gäller i första hand fordringarna mot kreditinstituten. Det saknas statistiskt underlag för en bedömning av allmänhetens framtida efterfrågan på värdepapper. Även om efterfrågesambandet för bankfordringar kunde tillmätas större signifikans och stabilitet än det i NR-ansatsen använda sambandet mellan inkomst och sparande — vilket i och för sig knappast är fallet — så ger FR-ansatsen alltså ändå ej underlag för en total jämviktsbedömning. Däremot ger konfrontationen — jämför tabell 7 : 1 — en antydan om behovet av strukturförskjutningar i sparandekanaliseringen dvs. i sortimentet av kreditsystemets fordringsutbud för att det sparande man r ä k n a r med i NRansatsen över huvud taget skall realiseras. Hushållen kan inte förväntas i obegränsad utsträckning ackumulera likvida tillgångar av ren eller nästan ren transaktionskassetyp. I och för sig bör rena transaktionskassebehovet växa långsammare än inkomsterna. Nya motiv för kassahållning (bekvämlighets-

kassor, beredskapskassor) kan visserligen som nämndes i kapitel 2 tillkomma, men i längden måste trycket mot andra placeringsmarknader öka. Kalkylen i tabell 6: 5 antyder behovet av att mellan marknaden för bankfordringar och marknaden för konsumtionskapitalvaror differentiera och bredda marknaden för långfristiga finansiella placeringar. Tendenser till en sådan omstrukturering kan sedan en tid tillbaka observeras i Förenta Staterna. Antingen man nu använder NR-ansats eller FR-ansats när man studerar förutsättningarna för ekonomisk balans — och ännu mer när man försöker konfrontera de två ansatserna — framstår bristen på information som ett nästan oöverkomligt hinder för att nå en rimlig ambitionsgrad av säkerhet i kalkylerna. Problemens vikt för den ekonomiska politikens utformning torde motivera att de förbättringar i statistiken som skulle möjliggöra mera djuplodande undersökningar tillmätas en mycket hög angelägenhetsgrad.

8. Sammanfattning av kapitlen 1—7

Detta kapitel skall ägnas åt en genomgång av de viktigaste punkterna i den föregående analysen. De olika avsnitten använder i stort sett samma rubriker och följer samma ordning som kapitlen 1—7. (Kapitel 4 har dock på grund av sin speciella karaktär uteslutits från denna sammanfattning.) För närmare dokumentering hänvisas till dessa kapitel och de där kommenterade bilagorna. I de tre första avsnitten diskuteras de drag i den finansiella utvecklingen under den senaste 10-årsperioden 1955—64, som kan ge ledning för en bedömning av tendenserna under den närmaste framtiden. Av särskilt intresse i det historiska sammanhanget är att söka klarlägga AP-fondens roll och relativa betydelse. Analysen härav h a r väsentligen baserats på en jämförelse mellan 10-årsperiodens båda halvor — ATP-systemet har varit i kraft under den senare av de två 5-årsperioderna. Framtidsperspektivet har i stort sett begränsats till perioden 1965—70, dvs. samma period, som täcks av långtidsutredningens »reala» bedömning av produktionsresurser och resursanvändning. Utan en sådan bakgrundsbedömning kommer en finansiell analys av sparande, finansieringsbehov och kreditmarknad att hänga i luften. Den finansiella analysen reflekterar i stor utsträckning en problematik som ligger latent i den reala analysen. Man kan visserligen söka kartlägga isolerade institutionella förändringar p å kredit-

marknaden, men även denna analys kan ges en meningsfull innebörd först om den relateras till sådana målsättningar som produktionsutveckling, resursfördelning och inkomstfördelning. Dessa målsättningar kan inte extrapoleras bortom den gräns inom vilken de blivit föremål för en grundläggande »real» analys. Även i det fall att den finansiella analysen kan kopplas på dylika grundläggande bedömningar kan den givetvis inte bli mer välgrundad — mindre hypotetisk — än dessa. Tvärtom tillkommer nya osäkerhetsmoment och alternativa antaganden, som visserligen kan redovisas undan för undan men vars kumulerade effekt på tillförlitligheten i slutsatserna är svår att bedöma — även i det fall att de alla hålles i minnet. Dessa förhållanden har, kanske till leda, påtalats i de föregående kapitlen och upprepas här som en allmän reservation inför en sammanfattning, som ej kan belastas med kalkyldetaljer.

S J . Hushållens

sparande

1955—1964

Hushållssparandet representerar en av de viktigaste faktorerna i uppgörandet av den »samhällsekonomiska balansen». (I hushållssektorn inräknas även enskilda företagare inom jordbruk, handel m. m.) Det är av vikt att klargöra h u r detta sparande har medverkat respektive i fortsättningen kan beräknas komma att medverka till att bereda utrym-

95 me för den realkapitalbildning som utgör underlag för ekonomisk tillväxt. Det är också u r denna synpunkt frågan om AP-systemets effekt på samhällets sparande bör i första hand bedömas. Effekten på företagssparandet påverkar ej i och för sig investeringsutrymmet men väl företagens möjligheter och vilja att med egna medel la i anspråk detta utrymme. Denna fråga om självfinansieringens roll för investeringsverksamheten behandlas längre fram. Tillgänglig statistik tyder på att hushållssparandet räknat i procent av bruttonationalinkomsten i genomsnitt ökat något mellan femårsperioderna 1955/59 och 1960/64. Man kan belysa denna utveckling genom att studera den relativa betydelsen av tre bakomliggande faktor e r : a) hushållens andel av totala nationalinkomsten, b) det sätt på vilket hushållens bruttoinkomster påverkats genom skatter och transfereringar, c) det sätt på vilket den behållna inkomsten fördelats mellan konsumtion och sparande, dvs. storleken och förändringarna av sparbenägenheten. ATPsystemets tillkomst och framväxande kan ha påverkat alla dessa tre faktorer och därmed också hushållssparandet. Om de av den privata sektorn inbetalade ATP-avgifterna inkluderas i hushållsinkomsterna visar enligt nationalbokföringen dessa senares andel av bruttonationalinkomsten en ökning mellan jämförelseperioderna 1955/59 och 1960/64. Även exklusive »avgiftsandelen» synes hushållens inkomstandel (dvs. »kontantandelen») ha ökat något genomsnittligt sett mellan perioderna. Under loppet av åren 1962—1965 torde dock inkomstandelen inklusive »avgiftsandelen» ha stabiliserats och exklusive »avgiftsandelen» därför gradvis sjunkit. Av denna bokföringsmässigt registrerade utveckling drar man alltför lätt den slutsatsen att ATP »burits» av

företagen, även om dessa under de allr a senaste åren i viss mån lyckats åstadkomma en övervältring. Variabiliteten i hushållens inkomstandel är dock på kort sikt betydligt större än »avgiftsandelen» och synes snarast hänga samman med konjunkturutvecklingen, i första hand med läget på arbetsmarknaden. Med ett för högkonjunktur och knapphet på arbetskraft numera typiskt mönster påverkas (med en viss tidseftersläpning) hushållens inkomstandel positivt och vice versa vid konjunkturdämpning med avspänning på arbetsmarknaden. Ur den synpunkten framstår ökningen av hushållens inkomstandel (inkl. ATP) inte som orsakad av ATP-avgifternas införande. I stället skulle den relativt stabila högkonjunkturen under 1960-talets första hälft kunna ses som en förutsättning för att hushållens kontanta inkomstandel (dvs. exkl. ATP) inte har sjunkit under tidigare u p p n å d d a nivåer. Av en jämförelse med utvecklingen utomlands framgår att flertalet av de industriländer för vilka det finns användbar statistik uppvisar över tioårsperioden tendenser likartade dem som föreligger för Sverige. Hushållens inkomstandel har ökat på bekostnad av företagens. Skillnaderna mellan länderna i fråga om förändringarna i företagens inkomstandel synes kunna återföras på skillnader i fråga om tillväxttakten i ekonomin. Avgiftshöjningarna framstår i själva verket ofta som relativt marginella i förhållande till alla a n d r a faktorer som påverkar fördelningsprocessen. Detta blir särskilt påtagligt i en sådan period av inflaterade kostnader som karakteriserat de flesta industriländer under 1960-talet. I en analys av orsakssammanhangen kommer därför avgifterna att »drunkna» i en, genomsnittligt sett, kanske tio gånger större total kostnadsstegring. Det är

96 under sådana omständigheter vanskligt att söka spåra incidensen av en enstaka, mindre kostnadspost, som dock kan ha spelat en relativt stor roll för avvikelserna från en i och för sig relativt stabil »real» inkomstfördelning. Den, om än ganska obetydliga, ökningen av hushållens andel av nationalinkomsten representerar i och för sig en positiv faktor för utvecklingen av hushållssparandet. Den gynnsamma utvecklingen av inkomstandelen har dock mer än uppvägts av beskattningen, även sedan hänsyn tagits till inkomstökande transfereringar. Hushållens direkta skatter i procent av deras bruttoinkomster har ökat kontinuerligt under tioårsperioden 1955—1964. Vid början av perioden låg denna skattekvot vid omkring 20 procent för att vid slutet uppgå till 25 procent. Trots netto räknat inkomstökande transfereringar till hushållen från staten och kommunerna utvecklades därför hushållens disponibla inkomster betydligt långsammare än bruttoinkomsterna. Relationstalet mellan de förra och de senare var omkring 85 procent vid början av perioden för att sjunka ner mot 80 procent vid dess slut. Trots förskjutningen av bruttoinkomsterna till hushållens förmån sjönk därför andelen av den disponibla inkomsten i bruttonationalinkomsten mellan perioderna 1955/59 och 1960/64. Såtillvida försämrades i och för sig också något förutsättningarna för hushållssparandet. Den del av hushållens disponibla inkomster som avsatts till sparande — sparkvoten — synes emellertid ha ökat i sådan utsträckning att skatteeffekten på inkomstutvecklingen mer än kompenserats. Detta gäller dock inte det enskilda försäkringssparandet (nettot av premieinbetalningar och försäkringsutfall). Detta har under perioden 1960 —1965 legat på en avgjort lägre nivå än

1955—1959. Nivåsänkningen ägde r u m år 1960 dvs. samma år som ATP trädde i kraft. Hushållens övriga sparande synes emellertid ha ökat kraftigt mellan perioderna 1955/59 och 1960/64 inte bara absolut sett utan även i relation till inkomsterna. Trots att hushållens disponibla inkomster stigit i långsammare takt än bruttonationalprodukten (BNP) och trots att det enskilda försäkringssparandet stagnerat torde därför hushållens totala sparande (inkl. det enskilda försäkringssparandet) h a ökat sin andel av BNP mellan de h ä r diskuterade perioderna. Utvecklingen av hushållssparandet avviker från den föreställning man a priori kunde ha haft härom med hänsyn både till införandet av ATP-systemet och till den kraftiga höjningen av skattenivån. Det statistiska materialet är visserligen så pass osäkert att man inte bestämt kan hävda att det förelegat en höjning av hushållens sparbenägenhet. Men redan det förhållandet att den inte sänkts är uppseendeväckande med hänsyn till den sparhämmande effekt ATP och beskattningen i och för sig borde ha haft — eller i alla händelser ansetts skola få. I den mån dessa faktorer verkligen haft ett negativt inflytande h a r andra faktorer motverkat. I så fall skulle man å andra sidan kunnat h a räknat med en signifikativ höjning av hushållssparandet i den mån, ceteris paribus, skattetrycket varit lägre och/eller stimulansen till enskilt försäkringssparande i ATP-systemets frånvaro varit högre. Den under 1960-talet successivt stigande realräntan kan tänkas representera en positiv faktor i detta sammanhang. En utjämning av inkomsterna inom hushållssektorn kan däremot h a verkat i motsatt riktning. Det finns emellertid ingen möjlighet att isolera effekten av dessa faktorer. Det föregående resonemanget om hus-

97 hållssparandet baseras p å från nationalräkenskaperna hämtade uppskattningar, som i p r i n c i p avser skillnaden mellan inkomst och konsumtion. Denna beräkning tillåter ingen annan uppdelning än på försäkringssparande och övrigt sparande. En viktig del representeras av banksparandet, men inte heller kreditmarknadsstatistiken tillåter en direkt uppdelning av inlåningsräkningarna efter innehavarekategorier. Den schematiska fördelning som ändå försökts, visar för hushållens banksparande en utveckling väl överensstämmande med den bild som erhålles från nationalräkenskapssidan, dvs. en ökningstakt som ligger över disponibelinkomsternas. Detta h a r medfört att hushållens reala likviditet — mätt t. ex. med relationen mellan banktillgodohavanden och konsumtionsvärde — stigit avsevärt. Dylika ökningar kan konstateras både för perioden 1955—1959 och 1960—1964. Den successiva realinkomststegringen har gett utrymme för ökad efterfrågan på olika slags konsumtionskapitalvaror som emellertid förutsätter en förberedande ackumulering av finansiella tillgångar även om behovet härav i viss mån kan hållas nere tack vare möjligheterna till konsumtionskrediter. Efter förvärvet föreligger emellertid också ett behov av »beredskapskassor» för reinvestering och underhåll och för icke förutsedda reparationer av bilar, egnahem, hushållsmaskiner etc. — ett kassabehov som kan förväntas växa i takt med beståndet av dessa ägodelar. Därtill kommer en mera renodlad »lyxkonsumtion» av likvida tillgångar, som tillåter större rörelsefrihet över huvud taget än vid det likviditetsminimum, som är nödvändigt för de löpande transaktionerna. Vilka nu anledningarna till den snabba utvecklingen av hushållens banksparande än kan ha varit representerar det 7— 614823

en kumulering av köpkraft vars »rörliga» del torde ha successivt ökat i förhållande till den löpande inkomsten. Härigenom har skapats en buffert, som möjliggör upprätthållandet av en som »normal» uppfattad standardstegring i perioder av eftersläpande realinkomster t. ex. på grund av utdragna löneförhandlingar. Likviditetsöverskotten möjliggör också spekulativa inköp t. ex. vid anteciperade höjningar av omsättningsskatten. Ur ekonomisk-politisk synpunkt kan denna utveckling betyda minskad effektivitet i de åtgärder som söker, speciellt temporärt, begränsa den privata konsumtionen. En möjlighet att motverka denna begränsning synes var a att vidga sortimentet och attraktiviteten hos de mer långsiktiga och bundna placeringar, som kan representera alternativ till de existerande formerna för banksparande.

8.2. Sparfördelning 1955—1964

och

likviditet

Liksom för hushållen kan man visa h u r sparandet utvecklats för övriga sektorer i samhällsekonomin. Inom ramen för nationalräkenskaperna föreligger en sådan redovisning för staten, kommunerna och för företagssektorn. I en finansiell analys är det av särskilt intresse att därutöver söka klarlägga utvecklingen inom försäkrings- och bostadssektorn. Man h a r också vissa möjligheter att spalta upp företagssektorn och i första h a n d särredovisa industrin. För hela samhällsekonomin representeras sparandet i stort sett av den totala realinvesteringen. Totala sparandet är större eller mindre än totala investeringen i den mån nettot gentemot utlandet är positivt eller negativt. Under den här beaktade perioden h a r emellertid dessa differenser varit mycket obe-

98 tydliga. För hela ekonomin h a r alltså det finansiella sparandet — skillnaden mellan sparande och investering — varit praktiskt taget noll. Totala investeringskvoten (sparkvoten) har stigit avsevärt från omkring 30% procent av BNP perioden 1955/59 till omkring 32% procent perioden 1960/64. Ökningen av totala investeringskvoten är väsentligen att hänföra till företagssektorn, u n d e r det att investeringsutvecklingen inom den offentliga sektorn stigit ungefär i samma takt som BNP. Sparkvoten h a r stigit inom den offentliga sektorn. Inom företagssektorn däremot h a r inkomst- och sparutvecklingen gestaltat sig förhållandevis ogynnsamt. F ö r ä n d r i n g a r n a i de sektorala relationerna mellan sparande och investering ledde till att statens betydande negativa finansiella sparande 1955/59 — dvs. underskott av sparande i förhållande till investering — eliminerades 1960/64, under det att företagens relativt obetydliga negativa finansiella sparande 1955/59 flerdubblades 1960/64. Ett ökat underskott noterades också för kommunerna och för bostadssektorn. Den senares investeringskvot (i förhållande till BNP) h a r varit relativt konstant men externfinansieringen synes relativt sett ha ökat något. Ökningen av sparunderskotten i kommun-, bostads- och företagssektorn har, förutom förbättringen inom den offentliga sektorn, sin motsvarighet i en ökad sparandel för hushållssektorn (jämför föregående avsnitt) och framförallt, för offentliga försäkringssektorn. De sektorala förändringarna av det finansiella sparandet är av intresse ur synpunkten av kreditmarknadsutvecklingen, eftersom detta sparande representerar en efterfrågan eller ett utbud (negativt resp. positivt finansiellt sparande) av kredit. Ju ojämnare det finansiella sparandet är fördelat dess

större blir i och för sig de krav som ställs på kreditförmedlingen. Såsom framgår av följande tablå har utvecklingen gått i riktning mot en sådan kravökning. Med den här använda sektoriseringen och periodiseringen har det finansiella sparandets »omslutning» vuxit nästan en halv gång räknat i relation till BNP. Finansiellt

sparande

(procent av BNP) 1955/59

1960/64

Staten + 0,5 — 1,7 — 0,9 K o m m u n e r n a . . . . — 0,4 — 3,4 — 4,1 Offentliga försäkringsanstalter . . + 1,8 Enskilda försäkringsanstalter . . + 2,0 + 1,5 — 4,6 Företag — 1,1 + 4,3 + 5,6 Hushåll -f 0,2 + 0,3 Utlandet — 6,6 + 6,6 — 9,6 + 9,6

Ett närmare studium av årsdata visar att för de tre sektorerna med traditionellt underskottssparande — bostäder, kommuner och företag — kulminerade »spartäckningen» mätt som kvoten mellan löpande sparande och investering, kring åren 1958—1960. Därefter sjönk den successivt under de följande åren. Beroendet av externfinansieringen har alltså successivt ökat. För bostädernas del kan det, vid nuvarande hyressättning, sägas föreligga ett direkt samband mellan externfinansiering och investeringsverksamhet i den meningen att den senare ökar i takt med den förra oavsett vilken nivå spartäckningen härigenom sjunker till. Den statliga kreditpolitiken blir då ett effektivt medel att reglera investeringsverksamheten i både restriktiv och expansiv riktning — existensen av ett sådant direkt samband underlättar också analysen av »realkalkylens» finansiella

99 implikationer. Även för företagssektorn och för kommunerna föreligger givetvis ett kreditpolitiskt beroende mellan upplåningsmöjligheter och investering, men det är lösare än för bostadssektorn särskilt vid förekomsten av buffertar i form av likvida medel. Vid nuvarande relativt låga spartäckning för både företag och kommuner är också beroendet av delvis motsatt slag. För kommunerna kan den sänkta spartäckningen men ändock samtidigt stigande uttaxeringen sägas ha intensifierat sambandet mellan upplåning och investering varvid — liksom för bostäderna — den senare styrs av den förra. Även h ä r är det -Utså möjligt att närmare diskutera de kreditpolitiska förutsättningarna för att »realkalkylens» investeringsprogram skall kunna realiseras. Vad beträffar företagssektorns investeringsprogram — såsom detta t. ex. inkorporerats i långtidsutredningen — är emellertid de kreditmarknadsmässiga förutsättningarna betydligt oklarare. Det kan föreligga ett samband mellan investeringarna och själva nivån för spartäckningen i den meningen att även om tillräcklig extern finansiering står till förfogande ett givet investeringsprogram ändå inte realiseras — men skulle ha realiserats vid en högre mera »normal» spartäckning. Hypotesen om ett samband mellan spartäckning och investeringsincitament inom företagssektorn är givetvis mycket svår att belägga. Vissa resultat från en undersökning redovisad i Bilaga 2 av industrins finansieringsförhållanden är emellertid av intresse i detta sammanhang. Under den här diskuterade perioden har bruttoymsfmarginalen visat en klar trendmässig neddragning. Bruttosparandemarginalen — kvoten mellan bruttosparande och omsättning — har dock varit relativt konstant. Detta i samband med en ökad investeringskvot har medfört en minskning av spar-

täckningen, en minskning som mellan perioderna 1955/59 och 1960/64 procentuellt sett är av samma storleksordning som den för hela företagssektorn ovannämnda nivåsänkningen. (För handelns del är denna nivåsänkning än mer markerad.) I den aggregerade kalkylen ingår emellertid både överskotts- och underskottsföretag. Skalar man bort den spartäckning av investeringarna som ligger över 100 procent visar det sig att för den undersökta perioden 1955—1962 denna »justerade» spartäckning varierar mycket litet kring ett medeltal på något över 70 procent — det är alltså det successiva bortfallet av överskottssparandet som ligger bakom nedgången i den totala spartäckningen. Det löpande sparandet har sedan fyllts på med förbrukning av tidigare (under överskottsåren) ackumulerade likvida tillgångar, vilket hållit självfinansieringsgraden på en hög och jämn nivå. De år då markanta finansieringsunderskott därutöver förelegat h a r dessa motsvarats av en väsentligen lång upplåning på aktie- och obligationsmarknaden. Den kommersiella u p p - och utlåningen återigen synes på längre sikt n ä r a följa takten i omsättningens utveckling och approximativt »netta ut» varandra. Ovannämnda förhållanden antyder att finansieringsmönstret trots förändr i n g a r n a i spartäckningen varit relativt stabilt och de visar också den intertemporala roll de ackumulerade egna medlen spelat i finansieringsprocessen. Detta kan tolkas som ett finansiellt »bivillkor» för den industriella expansionen,, där de med en ökande extern finansiering förknippade riskvärderingarna vid givna förväntningar kring och anspråk på kapitalavkastningen kan verka dämpande på investeringsincitamenten.. Uppmärksamheten riktas i detta samm a n h a n g också mot utvecklingen av fö-

100 retagens likviditet och möjligheterna att supplera den löpande spartäckningen med förbrukning av ackumulerade likvida tillgångar. I motsats till vad som hänt inom hushållssektorn har företagssektorns reala likviditet fallit successivt under perioden 1960—64. Den var 1964 lika låg som 1955, ett år som karakteriserades av en nästan krisartad bottenskrapning av företagens finansiella resurser. Utvecklingen av mdusfrzföretagens reala likviditet visar samma förlopp som för hela företagssektorn. Denna utveckling innebär att utgångsläget för investeringsfinansieringen nu ter sig relativt ansträngt. Redan en återuppbyggnad till »normal» real likviditet representerar anspråk på det löpande sparandet o c h / eller på krediter. Ett tillfredsställande av dessa anspråk skulle emellertid, vid rådande spartäckning i och för sig tendera att dra ner självfinansieringsgraden. Därtill kommer att man — enligt långtidsutredningen — i framtiden närmast r ä k n a r med en hastigare investerings- än produktionsökning — en faktor som i och för sig också tenderar att sänka självfinansieringsgraden. Dessa tendenser pekar mot ökad aktualitet för frågan om investeringsincitamentens känslighet för finansiella faktorer.

8.3. Utvecklingen 1955—1964

på

kreditmarknaden

Utvecklingen p å kreditmarknaden karakteriseras av AP-fondens undan för undan alltmer betydande roll för den totala utlåningen och dess fördelning på olika kategorier av låntagare. Detta framgår av följande tablå, som visar de olika kreditinstitutens genomsnittliga andelar under perioderna 1955/59 och 1960/64 av den totala utlåningen (flow) på den organiserade kreditmarknaden.

Härvid har aktie- och obligationsmarknaden räknats som en särskild långivande sektor.

Affärsbankerna Enskilda försäkringsOffentliga försäkringsinrättningar . . Obligations- och akSumma

1955/59

1960/64

7,8 31,8 32,0

10,1 27,5 24,1

22,9

11,6

0,8

18,5

4,7

8,2

100,0

100,0

AP-fondens tillkomst h a r inneburit en relativ tillbakagång för övriga kreditinstitut. (De offentliga försäkringsanstalternas utlåning 1955/59 avser dåvarande riksförsäkrings- och pensionsstyrelsen.) Tillbakagången var störst för de enskilda försäkringsbolagen, som fått sin marknadsandel halverad. Andelsförlusten är relativt blygsam för affärsbankerna. För sparbankerna och postbanken var i själva verket andelsförlusten var för sig större än för affärsbankerna. Jordbrukskassorna som också ingår i gruppen »övriga banker» fördubblade däremot sin andel från drygt en procent 1955/59 till omkring 2% procent 1960/64. AP-fondens betydelse framstår än tydligare om 1964 väljes som jämförelseår — dess andel hade då vuxit till omkring 25 procent av totala utlåningen. Även ifråga om fördelningen av totala utlåningen p å olika låntagarkategorier har betydande förskjutningar ägt rum. Detta framgår av följande tablå som, liksom den föregående, jämför genomsnittliga procentuella andelar under perioderna 1955/59 och 1960/64. Förskjutningarna av upplåningsandelarna mellan perioderna speglar i stort sett de förskjutningar i det finansiella sparandet, som belystes i föregående av-

101 Staten Bostäder Företag Hushåll Utlandet Summa

1955/59

1960/64

28,1 4,8 39,8 23,6 3,7

2,5 9,3 41,2 39,4 2,1 5,5

100,0

100,0

snitt. Från att u n d e r första perioden ha tagit i anspråk drygt en fjärdedel av den organiserade kreditmarknaden sjönk statens upplåning u n d e r andra perioden till blott ett p a r procent. Kommunernas andel fördubblades och bostädernas ökade något. Den absolut sett största andelsökningen avsåg företagssektorn. Bakgrunden härtill var som nämnts, de förskjutningar i sparande och investering som inom denna sektor samverkade till en minskning av det finansiella sparandet och därmed till en ökning av upplåningsbehovet. Självklart h a r även hela tiden penningpolitiken på ett i och för sig svårkvantifierbart sätt verkat styrande p å kreditfördelningen. Dennas förändringar kan alltså ingalunda tagas som uttryck för långivarnas preferenser i en fritt fungerande marknad. Man kan närmare studera det sätt på vilket förskjutningarna mellan de olika låntagande sektorernas marknadsandelar sammanhänger med det sätt på vilket de olika kreditinstituten fördelat sina utlåningsresurser på olika ändamål. Av särskilt intresse är det sätt på •vilket AP-fonden använt sin stora resursandel och speciellt i vad mån den medverkat till den ovan konstaterade omstruktureringen av utlåningsmönstret. Detta framgår av en jämförelse mellan de sätt på vilket den totala utlåningen fördelades perioden 1955/59 resp. AP-fondens utlåning fördelades 1960/64 mellan kommuner, bostäder och företag. (Statens upplåning bortföll ju i

stort sett 1960/64 och bör därför ej tagas med i jämförelsen, övriga upplåningssektorer spelade en jämförelsevis u n d e r o r d n a d roll under båda perioderna.) Det visar sig då att dessa två fördelningar praktiskt taget stämde överens. Utbudsförhållandena på kreditmarknaden och de begränsningar som gäller för AP-fondens placeringar h a r alltså varit sådana att dessa senare i och för sig verkat konserverande snarare än omorienterande på det totala utlåningsmönstret. AP-fondens utlåningsfördelning har också i stort sett överensstämt med den fördelning som de enskilda försäkringsanstalterna bibehållit under båda perioderna och som också överensstämmer med totalfördelningen 1955/59. Vad placeringsfördelningen beträffar h a r AP-fonden alltså i och för sig fungerat som en utvidgning av den redan existerande enskilda försäkringssektorn. Dennas relativa tillbakaträngande h a r inte förändrat det för hela försäkringssektorn gemensamma utlåningsmönstret. Den omstrukturering av det totala utlåningsmönstret, som faktiskt ägt r u m mellan 1955/59 och 1960/64 sammanhänger i stället med förändringar i utlåningsfördelningen för affärsbankerna och övriga banker. Dessa institut h a r avsevärt ökat den andel av sina utlåningsresurser som tillfredsställt kreditefterfrågan från företagssektorn. Företagssektorns andelsökning framstår som markant inte bara i den totala utlåningsfördelningen, utan även när jämförelsen begränsas till de tre sektorerna kommuner, bostäder och företag. AP-fondens innebörd kan också bedömas med hänsyn till dess netton gentemot de låntagande sektorerna. Vad beträffar den offentliga sektorn h a r APfonden ur denna synpunkt varit i stort sett neutral, dvs. denna sektor h a r »satt iD» i form av avgifter ungefär lika m y c -

102 ket som den »tagit ut» i form av krediter. Företagssektorn h a r »satt in» omkring 70 procent av AP-fonderingen men »tagit ut» blott 30 procent av kreditgivningen (inkl. återlånen.) Skillnaden har i stort sett tagit formen av kreditgivning till bostadssektorn. Den utlåningsomriktning som ägt r u m inom affärsbankerna och övriga banker har emellertid mer än väl kompenserat företagssektorn för dess »inlåningsöverskott» i AP-fonden. De kommenterade förskjutningarna i utlåningsmönstret har påverkat sammansättningen av kreditinstitutens tillgångssida även med hänsyn till fordringsslag och likviditet. Andelen av statspapper i affärsbankerna har sjunkit på bekostnad av de åtminstone formellt sett mindre likvida fordringarna gentemot näringslivet. Även absolut sett minskade fordringarna mot staten under perioden 1960/64 vilket, mot bakgrunden av en snabbt stigande omslutning, h a r bidragit till att successivt sänka affärsbankernas likviditet och kreditkapacitet samt öka deras beroende av penningpolitiken. Inom försäkringssektorn har tvärtom utvecklingen gått i riktning mot en relativt sett ökad andel för obligationsinnehavet — denna sektor framstår som den viktigaste källan för den formellt sett långfristiga kreditgivningen.

8.4. Hushållssparande 1970

och

skattegap

Utgångspunkter för bedömningen av de långtidsfinansiella perspektiven är dels den föregående diskussionen av de aktuella tendenserna dels långtidsutredningens »reala» kalkyler. En finansiell analys kan lätt bli meningslös eller vilseledande om den göres i ett realekonomiskt vacuum. Den skall här därför an-

knytas till långtidsutredningen och, liksom denna, koncentreras på tendenserna i utvecklingen mellan åren 1965 och 1970 utan att närmare beakta de konjunkturella variationer som kan tänkas förekomma under loppet av denna period. Långtidsutredningens planer och prognoser är konsistensprövade i den meningen att kalkylerna för konsumtion, investeringar och utrikeshandel är avstämda mot de reala resurserna i form av arbetskraft och realkapital som vid prognostidpunkten kan förväntas stå till förfogande för tillgodoseende av efterfrågan på olika områden. Det är emellertid där fråga om en total avstämning mellan anspråken på resurser och föreliggande resursutrymme. Man kan gå ett eller flera steg vidare och konsistenspröva balansen på olika delområden. Det är h ä r de finansiella faktorerna kommer in i bilden. En av konsistensprövningarna avser balansen på marknaden för konsumtionsvaror, dvs. frågan om vid nuvarande tendenser för bushållssparandet det av långtidsutredningen utmätta utrymmet för den privata konsumtionen räcker till (eller blir för stort) i förhållande till hushållens konsumtionsefterfrågan. En annan konsistensprövning avser balansen på det privata investeringsområdet. Vilken är den sparande- och likviditetsutveckling och den upplåning inom företagssektorn, som är förenlig med den av långtidsutredningen förutsedda investeringsaktiviteten, som i sin tur är en förutsättning för att den önskvärda framstegstakten i hela ekonomin skall kunna realiseras? En tredje konsistensprövning avser de krav som ställs på kreditmarknadens möjligheter att förmedla det sparande och den upplåning man kommit fram till i de två nyssnämnda konsistenstesten. De här antydda konsistensprövningarna skall diskuteras i detta

103 och de närmast följande avsnitten och anknyter var för sig till den historiska analysen i de tre föregående avsnitten om hushållssparandet, företagsfinansieringen och kreditförmedlingen. Balansproblematiken på dessa områden behandlas i första hand utifrån förutsättningen om en i viss mening oförändrad ekonomisk politik (givna skatteskalor, pensionsförmåner, ATP-avgifter e t c ) . Vissa grundläggande drag i långtidsutredningens »realkalkyl» antyder i själva verket risker för jämviktsbrister enligt samtliga de ovan angivna konsistenstesten. Mönstret för de reala resursernas fördelning 1965—70 karakteriseras, enligt 1965 års långtidsutredning, av att den privata investeringens andel skall öka i första h a n d på bekostnad av den privata konsumtionen. Detta betyder att, vid »given politik» stora krav kan komma att ställas på återhållsamhet ifråga om konsumtionsefterfrågan om denna skall kunna hållas inom det givna relativt sett krymp a n d e utrymmet. Inom företagssektorn blir det fråga om företagens möjligheter och villighet att finansiera en intensifierad investeringsverksamhet. Och slutligen gäller det för kreditsystemet att utjämna de ökade snedfördelningarna av det finansiella sparandet som realkalkylen synes implicera. Realkalkylen förutsätter att BNP 1965—70 genomsnittligt stiger med 4,2 procent per år men den privata konsumtionen med blott 3,4 procent. Om bushållens inkomster stiger i samma takt som totala inkomsterna (dvs. med 4,2 procent) måste tydligen den bortskattade delen av inkomsten och/eller den sparade delen relativt sett öka om inte konsumtionsefterfrågan skall komma att överstiga konsumtionsutrymmet. Vid denna balansbedömning appliceras den framtida skattekvot, som kan beräknas utifrån givna skattesatser, och den

framtida sparkvot, som grovt sett kan erhållas genom en extrapolering av den historiska utvecklingen. Man måste emellertid också — jämför analysen i det inledande avsnittet — beakta möjligheterna till förskjutningar i inkomstfördelningen. Om hushållens inkomstandel ökar — dvs. deras inkomster stiger snabbare än totalinkomstens 4,2 procent per år — ökar i och för sig trycket mot konsumtionsutrymmet och omvänt vid en långsammare ökningstakt. Som förut beskrivits påverkas denna utveckling av en rad var för sig icke urskiljbara faktorer bl. a. av ATP-incidensen. I kapitel 5 laboreras med två alternativ för den framtida inkomstutvecklingen. I det ena (alternativ A) antages inkomstfördelningen förbli oförändrad såtillvida som — inklusive den privata sektorns ATP-avgifter — hushållens andel av nationalinkomsten ligger kvar vid den 1964 u p p n å d d a nivån. Hushållen förutsattes alltså i denna mening »bära» ATP-avgiftens ökning. I ett andra alternativ (B) antages hushållens inkomstandel exklusive ATP-avgifterna ligga kvar oförändrad medan företagens inkomstandel minskar med avgiftsandelen. Skäl kan anföras för både det ena och det andra alternativet. Den förutsedda fortsatta stramheten på arbetsmarknaden talar för att hushållsandelen (löntagarandelen) k o m m e r att hållas väl uppe. Å andra sidan kan ifrågasättas om hoppressningen av företagens vinstmarginaler kan fortsätta i samma takt som under senaste decenniet. Att alternativen anknutits till ATPincidensen innebär inte att något antagande kan göras om hur denna i praktiken verkar. Den (kumulerade) ökningen av avgiftsuttaget på årligen xk procent h a r helt enkelt tagits som ett sannolikt mått p å den spännvidd i den

104 erfarenhetsmässigt på lång sikt mycket stabila inkomstomfördelningen man synes kunna ha att räkna med. Den direkta hopkopplingen mellan »avgiftsandel» och inkomstfördelning h a r u r pedagogisk synpunkt den fördelen att man kan illustrera storleksordningen av ATP-incidensens betydelse för jämvikten (eller en eventuell balansbrist) i det tänkta fall att denna incidens vore den enda faktor — vilket den alltså ingalunda är — som tenderade att förskjuta den i utgångsläget givna inkomstfördelningen. I fortsättningen skall i diskussionen av jämviktsproblematiken som utgångspunkt användas alternativ A, dvs. det för hushållen minst fördelaktiga inkomstalternativet. I och för sig bör i alternativ A tendensen till efterfrågeöverskott på konsumtionsområdet och till finansieringsunderskott bli mindre än i alternativ B. Eftersom det ju är risken för detta slag av jämviktsbrister man med hänsyn till »realkalkylens» uppbyggnad närmast har anledning att befatta sig med, kan det i första h a n d vara av intresse att undersöka i vad mån balansbrist föreligger redan i det »gynnsamma» alternativet och därför kan tillmätas en relativt stor sannolikhet. Det visar sig nu att det i alternativ A föreligger kalkylmässigt ett signifikativt efterfrågeöverskott på konsumtionsvaruområdet. Denna balansbrist kan uttryckas i form av ett skattegap, dvs. som den ökning av den genomsnittliga direkta skattekvoten, som behövs för att hushållens konsumtionsefterfrågan skall reduceras till i nivå med det av realkalkylen utstakade konsumtionsutrymmet. I alternativ A uppgår detta skattegap till omkring 3 % procent dvs. den genomsnittliga direkta skattekvoten p å omkring 25 procent år 1964 skulle behöva höjas till omkring 28% procent.

Använder man i stället alternativ B blir skattegapet inte fullt en procentenhet större. Den mot »ATP-incidensen» svarande inkomstomfördelningen är alltså i detta sammanhang av relativt underordnad betydelse. Detta framgår även därav att effekten av progressiviteten i skatteskalorna är av ungefär samma storleksordning som »ATP-incidensen» på den samhällsekonomiska balansen i här använd bemärkelse. Vid oförändrade skatteskalor kommer nämligen det genomsnittliga skattetrycket, vid den förutsatta realinkomstutvecklingen, att öka med omkring en procentenhet. Det kvarstående skattegapet i alternativ A reduceras härigenom till 2% procent. Den med gapslutningen sammanhängande höjningen av skattekvoten innebär att inkomstfördelningen efter skatt, och därmed även sparandefördelningen (förmögenhetsfördelningen) kommer att förskjutas till nackdel för hushållen även i det fall (alternativ B), som förutsätter att företagen »bär» incidensen av de höjda ATP-avgifterna. Denna konsekvens av realkalkylens avvägning mellan privat konsumtion och investering har inte kunnat beaktas av långtidsutredningen men representerar en av de faktorer, som ä r av relevans vid bedömningen av resursprioriteringens konsekvenser. Besonemanget h a r hittills förts i »reala» termer, dvs. under förutsättning av en oförändrad prisnivå. Prisutvecklingen h a r emellertid betydelse bl. a. för skattegapsproblematiken. Vid en parallell ökning av priser och nominalinkomster — men en och samma utveckling av realinkomsten — kommer skatteprogressiviteten att leda till en höjning av den reala skattekvoten. Man kan beräkna h u r mycket priserna skall behöva stiga för att skattegapet helt skall elimineras genom skattesystemets progressivitet. I alternativet A inträder

105 denna gapeliminering vid en årlig prisstegring p å fyra procent. Den överblickbara kostnadsutvecklingen (löner, arbetstidsförkortningar, ATP-avgifter m. m.) avseende den period för vilken senaste avtalet gäller, dvs. 1966—68 synes komma att försiggå i samma takt som under senare år. Om vidare produktiviteten stiger i ungefär samma takt som hittills, skulle även takten i prisstegringarna komma att uppgå till de 3 å 4 procent per år som karakteriserat utvecklingen under den förflutna delen av 1960-talet. Man skulle i så fall h a m n a i det prisalternativ vid vilket progressiviteten i skattesystemet eliminerar skattegapet utan att skatteskalorna behöver höjas. Antingen nu gapelimineringen äger r u m genom att skattesatserna höjs (vid en lägre prisstegringstakt) eller skatteautomatiken skärps (vid högre prisstegring) kommer hushållens disponibelinkomster att reduceras till en nivå som motsvarar konsumtionsutrymmet. Sättet för gapelimineringen är emellertid ur andra synpunkter ingalunda indifferent. I den mån gapproblematiken »löses» via skatteautomatiken h a r man att räkna med återverkningar på den »reala» utvecklingen — speciellt känsligt kan i detta sammanhang utrikeshandelsområdet antagas vara. Om prisstegringstakten markant överstiger utlandets, kan långtidsutredningens förutsättningar om export- och importutvecklingen komma att visa sig vara orealistiska dvs. realkalkylen blir ur denna synpunkt inkonsistent. Det bör påpekas att gapkalkylen även i B-alternativet kan tänkas vara tilltagen i underkant. Om det genomsnittliga skattetrycket kommer upp till den nivå det med de givna förutsättningarna skulle bli fråga om kan man inte bortse från möjligheten av att sparkvoten blir mindre än som här förutsatts, även om

ett dylikt samband mellan skatte- och sparkvot hittills inte kunnat fastställas. Om skattekvotens höjning väsentligen kommer till stånd genom pris- och nominalinkomststegringar kan den negativa effekten på sparkvoten ytterligare förstärkas. Slutsatsen av det föregående är att det föreligger en viss risk för inkonsistens i realkalkylen i form av betydande balansbrist inom konsumtionsområdet. På botten ligger här realkalkylens relativt höga ambitionsgrad för investeringsverksamheten. Om en sådan balansbrist manifesterad med betydande skattegap visar sig svåråtkomlig för finanspolitiken aktualiseras behovet av en strategi för alternativa prioriteringar av produktionsresursernas användning.

8.5. Sparfördelning behov 1970

och

finansierings-

I analogi med framställningsgången i avsnitt 2 kan man nu gå vidare från hushållssparandet och söka kartlägga sparfördelningen i hela ekonomin. Härvid måste man förutsätta att skattegapet i hushållssektorn eliminerats. Hur detta än sker innebär det en relativt snabb intäktsstegring för den offentliga sektorn, som kan sammanställas med de konsumtions- och investeringsutgifter som finns anförda i långtidsutredningens realkalkyl. Dessa utgifter jämte förutsebara utgifter för transfereringar m. m. stiger under prognosperioden i genomsnitt i ungefär samma takt som intäkterna (sedan gapet slutits). Den offentliga sektorns utgiftsöverskott — dess (negativa) finansiella sparande — skulle m. a. o. komma att ungefär ligga kvar vid utgångslägets nivå. I alternativet B — det för hushållens inkomstutveckling gynnsamma al-

106 Finansiellt

sparande (i procent av

BNP)

1964 Staten Kommunerna Bostäder Offentliga försäkringsanstalter Enskilda försäkringsanstalter Företag Hushåll Utlandet

1970 +

— 0,9 — 4,7 + +

2,7 1,5

+ +

6,3 0,1

— 4,6

— 10.8

ternativet — uppkommer i själva verket ett positivt finansiellt sparande för den offentliga sektorn. Oavsett hur snabbt deras bruttoinkomster stiger skall ju hushållssektorns disponibla inkomster pressas ned till en nivå som är konsistent med det givna konsumtionsutrymmet. Ju gynnsammare inkomstutveckling dess mer måste skattetrycket öka — och dess mer ökar den offentliga sektorns finansiella sparande. AP-fondens sparande har beräknats utifrån antagandet om ett under hela perioden 1965—70 successivt ökande avgiftsuttag med en halv procent årligen. Pensionsutbetalningarna är i stort sett givna i och med förutsättningarna om inkomstutvecklingen och om hushållssektorns inkomstandel. De enskilda försäkringsanstalternas finansiella sparande har — på förhållandevis osäkra grunder — antagits stagnera absolut sett, vilket innebär någon nedgång mätt i relation till BNP. Bostadssektorns upplåningsbehov kan beräknas med utgångspunkt från de i långtidsutredningens realkalkyl införda investeringssiffrorna. Det finansiella sparandet gentemot utlandet har, också i enlighet med långtidsutredningen, förutsatts vara praktiskt taget noll. Företagssektorns finansiella sparande erhålles därefter kalkylmässigt som en residual. I analogi med tablån i avsnitt 2 för det finansiel-

0,2

— 1,4 — 4,8

+ +

4,0 1,1

+ +

6,5 0,1

— 6,1

+ 10,8

— 11,7

+ 11,7

la sparandets sektorala fördelning 1955/ 59 och 1960/64 kan nu en motsvarande jämförelse göras för åren 1964 och 1970. Slutningen av »skattegapet» h a r h ä r antagits tillgå på så sätt att den statliga skatten höjs i den utsträckning som behövs för att nå total budgetbalans. Resten av gapslutningen tar formen av höjda kommunalskattesatser. Även därefter kvarstår för kommunerna ett utgiftsöverskott, vilket skall täckas på kreditmarknaden och kommer att representera den offentliga sektorns totala låneutrymme. Trots att detta genom den statliga budgetbalanseringen i det h ä r använda exemplet, helt reserveras för kommunerna, skulle likväl kommunernas upplåning komma att minska i p r o cent av BNP jämfört med utgångsläget. Ur ekonomiskt-politisk synpunkt kan man vända på frågeställningen: H u r långt kan eller vill kommunerna gå i en höjning av skattetrycket? När den frågan besvarats kan deras upplåningsutrymme beräknas som skillnaden mellan realkalkylens kommunutgifter och skatteintäkterna — man får då en »kontroll» på att realutgifterna inte kommer att överskridas. Den resterande delen av skattegapet (positiv eller negativ) »slutes» sedan genom den statliga beskattningen, varvid den statliga budgetbalansen bestäms som ren residual — detta är i princip ett mer rationellt förfa-

107 ringssätt än att från början spika en viss balanseringsnorm. Tablån över det finansiella sparandet visar en fortsatt ökad omslutning, dvs. ytterligare behov av kapitalförmedling över kreditmarknaden — omslutningen i procent av BNP har nära nog fördubblats jämfört med genomsnittet 1955/59. Snedfördelningen mellan positivt och negativt finansiellt sektorssparande h a r alltså ytterligare accentuerats varvid den tidigare expansionen av hushållssparandet övertagits av AP-fonden. Motsvarigheten härtill är fortsatt ökning av finansieringsunderskott för företagssektorn. I det föregående har sektorsbalanserna diskuterats för hushållssektorn, staten och kommunerna (»gapproblematiken»). Det återstår att klargöra i vad mån realkalkylen kan konsistensprövas också för företagssektorn, dvs. i vad mån den illustrerade finansiella utvecklingen för denna sektor synes svårförenlig med den förutsatta utvecklingen av realinvesteringarna. Frågan gäller i första hand spartäckningen av investeringarna och finansieringsformerna. Redan i det för företagssektorn mest gynnsamma antagandet för inkomstutvecklingen — alternativ A — skulle spartäckningsgraden komma att sjunka mellan 1964 och 1970 i första hand på grund av den förutsatta höga investeringstakten. Vid en ofördelaktig inkomstutveckling (alternativ B) blir nedgången i spartäckningen än mer markerad och av ungefär samma storleksordning, som den som synes ha ägt r u m mellan perioderna 1955/59 och 1960/64. Frågan är om företagen under sådana omständigheter inte hellre slår av på takten i investeringarna än accepterar ett ytterligare ökat beroende av externfinansiering. Detta beroende accentueras därav att, som redan nämnts, företagens reala likviditet sy-

nes vara långt neddragen. Vid investeringsfinansieringen skulle man därför inte kunna lita till tidigare ackumulerade medel att fylla på det löpande sparandet med — detta i motsats till perioden 1960/64 då utgångsläget tvärtom karakteriserades av en högt uppladdad likviditet. Det skulle m. a. o. snarast bli fråga om att ytterligare belasta externfinansieringen med att finansiera uppbyggnaden av en »normal» reallikviditet. Nedgången av industrins spartäckning kan beräknas bli av ungefär samma storleksordning som för hela företagssektorn. För handeln kan det såtillvida bli fråga om en blott obetydlig nedgång som denna sektors investeringsutveckling förutsattes bli mera dämpad än t. ex. för industrin. För jordbruket anger investerings- och produktionsprognoserna ett i och för sig något ökat finansieringsbehov. Den förutsedda sammanslagningen av bruksenheter och avlösen av fastigheter ökar ytterligare detta behov. Det kan här bli fråga om att överväga attraktiva placeringsformer för säljarna för att minimera en realeffekt, som i och för sig kan verka skärpande på en ändå föreliggande tendens till samhällsekonomisk balansbrist. Det bör emellertid understrykas att hänsyn här ej kunnat tagas till olika strukturella förändringar, som kan komma att äga rum under den beaktade perioden, men vars innebörd för den finansiella utvecklingen är svår att precisera. Förutom jordbrukspolitiken kommer t. ex. även bostadspolitiken in i bilden. Hyresutvecklingen påverkar prisutvecklingen (dvs. sannolikheten av olika prisalternativ) samt självfinansieringsgrad och finansieringsbehov inom bostadssektorn. Det är t. ex. möjligt att de allmänna bostadsföretagen i framtiden kommer att sträva efter en höjd självfinansieringsgrad. Det här i spa-

108 rande- och kreditmarknadskalkylen insatta finansieringsunderskottet för bostäder kan då visa sig vara tilltaget i överkant. Det finns emellertid knappast någon möjlighet att laborera med alternativ för dessa och liknande, obestämbara förändringar i finansieringsstrukturen. Det är heller knappast möjligt att komma fram till någon preciserad slutsats om vad som för företagen representerar en lägsta »acceptabel» självfinansieringsgrad eller, i så fall, om denna är förenlig med den förutsedda investeringsutvecklingen och det givna likviditetsläget. Det svenska materialet antyder visserligen att det finns en viss konventionell nivå för självfinansieringen. Men mellan företag av olika storlek, i olika branscher och i olika länder föreligger skillnader i självfinansieringsgraden som dessutom varierar mycket kraftigt konjunkturellt. I själva verket antyder materialet att en låg och sjunkande självfinansieringsgrad kan vara väl förenlig och under vissa förutsättningar hänga direkt samman med en hög och accelererande tillväxt. Det låter sig dock kanske sägas att ju längre självfinansieringsgraden pressas ner dess mer bör risken beaktas för att den når en kritisk undre nivå med hänsyn till investeringsviljan — förutsatt givetvis att man vill stå kvar vid det ursprungliga investeringsprogrammet. Samtidigt antyder emellertid variationsbredden i självfinansieringsgraden att formerna för externfinansieringen kunnat spela en väl så stor roll. Man borde i alla händelser kunna förskjuta den »kritiska nivån» nedåt genom att tillvarataga möjligheterna att ge externfinansieringen sådana former att investeringsincitamenten kan vidmakthållas. Detta riktar uppmärksamheten mot den framtida utvecklingen på kreditmarknaden.

8.6. Kreditmarknaden

1970 I de båda föregående avsnitten h a r den samhällsekonomiska balansen diskuterats ur synpunkten av jämvikten mellan efterfrågan på resurser och den tilldelning härav som realkalkylen förutser för olika sektorer. Denna problematik inrymmer emellertid också frågan om hur den sektorala balanseringen i praktiken skall effektueras på kreditmarknaden. Som tidigare berörts i de historiska avsnitten kan man från kartläggningen av det finansiella sektorssparandet (positivt eller negativt) komma fram till motsvarande uttryck för utbud av och efterfrågan p å kredit, dock först efter ytterligare antaganden bl. a. om den framtida reala likviditeten i företagssektorn. För att konkretisera frågan om balansen på kreditmarknaden kan man därefter söka klargöra i vilken form varje sektor kan tänkas komma att utbjuda sitt sparande resp. söker täcka sitt finansieringsunderskott. Fortsättningsvis skall diskuteras sannolikheten av olika slags balansbrister och sätten att komma tillrätta därmed. Vad beträffar utbudssidan på kreditmarknaden framgår de enskilda och offentliga försäkringsanstalternas bidrag direkt av kalkylen för deras finansiella sparande. Vad beträffar resursallokeringen till bankerna och värdepappersmarknaden kan blott arbiträra antaganden göras om det sätt på vilket allmänheten önskar hålla sina finansiella tillgångar. Här skall till en början göras det enkla antagandet att inlåningen till bankerna resp. värdepappersköpen fördelas 1970 p å samma sätt som i genomsnitt för perioden 1960/64. Den härigenom erhållna totala resursfördelningen för 1970 mellan de olika sektorerna av kreditmarknaden jämföres i följande tablå med motsvarande procentfördelning för 1964.

109 Bankerna Enskilda försäkringsanstalter Offentliga försäkObligations- och aktiemarknaden

53 (41)

7 100

6(18) 100

Den antagna stagnationen i det absoluta beloppet för de enskilda försäkringsanstalternas kreditutbud avspeglas i tablån som en nedgång i andelen av totala kreditutbudet. De offentliga försäkringsanstalternas andel stiger till omkring en tredjedel av det totala utbudet på den organiserade kreditmarknaden. Andelarna faller därför både för bankerna och värdepappersmarknaden. Nu förefaller det emellertid sannolikt att sparkanaliseringen kommer att avvika från det ovan angivna historiska mönstret. Hushållens ackumulering av likvida tillgångar kan förväntas högst ske i samma takt som ökningen av deras inkomster. Detta skulle innebära att en ökande andel av deras sparande skulle komma att söka sig till substitut för bankinlåningen, dvs. till värdepappersmarknaden. I tablån anger siffrorna inom parantes storleksordningen av den omstrukturering det här skulle kunna tänkas bli frågan om. Utifrån dessa alternativ för sparkanaliseringen till kreditmarknaden kan man nu gå ett steg vidare och undersöka hur utlåningen skulle komma att allokeras till olika realsektorer under förutsättning att krediterna härvid fördelas på samma sätt som genomsnittligen för perioden 1960/64 — en fördelning som i stor utsträckning kan sägas reflektera den förda kreditpolitikens prioritering. Denna i och för sig relativt arbiträra förutsättning innebär alltså att utlåningsmönstret avseende

både direkta krediter och värdepappersköp förblir oförändrat för varje långivan de sektor. I den mån relativa betydelsen av långivarna förskjutes kommer emellertid också totala långivningens sektorsfördelning att förskjutas. I följande tablå jämföres kreditfördelningen 1964 med den som på nyssnämnda sätt kalkylerats för 1970. Jämförelsen har begränsats till att avse den inhemska kreditgivningen. Den kreditgivning till utlandet, som avser hjälp till underutvecklade länder, ligger inbakad i realkalkylen för den offentliga sektorn och för bytesbalansen. Den behöver alltså inte här upptagas som särskild post. Det har vidare förutsatts att svensk upplåning utomlands — »negativ u-landshjälp» — inte får större omfattning än den för närvarande h a r . 1964

Bostäder Företag Hushåll

17 43 38 2

9 47 (41) 41 (47) 3

100 För 1970 h a r större delen av den offentliga upplåningen antagits placerad i AP-fonden. Hushållens upplåning (konsumtionskrediter) har antagits äga rum i affärsbankerna. Hela upplåningen på värdepappersmarknaden (dvs. utanför kreditinstituten) h a r förutsatts avse företagssektorn. I övrigt har b a n k e r n a och försäkringsanstalterna var för sig antagits fördela sin utlåning mellan bostäder och företag på samma sätt som i genomsnitt för 1960/64. De parentetiskt angivna siffrorna för utlåningen till dessa sektorer visar den alternativa lånefördelning som skulle komma att föreligga om sparandekanaliseringen skulle omfördelas från bankerna till värdepappersmarknaden p å det sätt

110 som parentetiskt angavs i nästföregående tablå. Den relativt sett minskande offentliga upplåningsandelen ger i och för sig ökat utrymme både för bostäderna och företagssektorn. Vid oförändrad struktur på sparandekanaliseringen skulle båda dessa sektorer komma att öka sin andel av kreditgivningen. Vid en eventuell omorientering av hushållssparandet i riktning mot värdepappersmarknaden skulle företagsandelen komma att öka på bekostnad av bostadsandelen. Detta följer av förutsättningen att, i stort sett som hittills, värdepappersköpen (andra än kreditinstitutens) avser kreditgivning enbart till företagssektorn, under det att bankernas kreditgivning fördelas mellan bostäder och företag. Man skulle då få en omkastning av upplåningsandelarna så att företagssektorn skulle komma att ta en större andel av kreditmarknaden än bostadssektorn — jämför de parantetiskt angivna procenttalen i tablån. Den diskuterade utlåningsfördelningen har erhållits med utgångspunkt från antaganden om det finansiella överskottssparandets kanalisering till olika kreditförmedlare, vilka i sin tur h a r förutsatts följa sitt konventionella mönster för utlåningsfördelningen mellan de två huvudsakliga underskottssektor e r n a nämligen bostäder och företag. Hur stämmer nu den på så sätt kalkylerade utlåningsfördelningen med den fördelning av finansieringsbehoven mellan nämnda realsektorer, som redovisades i föregående avsnitt? I tablån över det finansiella sparandet (sid. 106) uppgår företagssektorns negativa sparande till drygt hälften av det totala underskottssparandet (finansieringsbehovet) och bostädernas till drygt en tredjedel. Dessa relativtal klaffar inte med kreditmarknadsfördelningen i föregående tablå. Inte ens den andelsför-

skjutning till företagssektorns fördel, som sammanhänger med sparkanaliseringens eventuella omstrukturering, har räckt till för att tillgodose företagssektorns finansieringsbehov. Det skulle alltjämt föreligga en tendens till underförsörjning med krediter för företagen och överförsörjning för bostadssektorn. Kreditinstitutens lånemönster — som hittills förutsatts givna — skulle m. a. o. också behöva omorienteras för att en sektoral anpassning av kreditutbud och kreditefterfrågan skulle kunna komma till stånd. De olika leden i det förda resonemanget kan sammanfattas i följande tablå, som visar kreditfördelningen 1970 mellan företags- och bostadssektorn under förutsättning av: a) att sparfördelning och utlåningsmönster är oförändrade jämfört med genomsnittet för 1960/64; b) att sparfördelningen omstruktureras men utlåningsmönstret alltjämt är oförändrat; c) att utlåningsmönstret anpassas så att det motsvarar de bägge sektorernas kalkylerade relativa finansieringsbehov.

Bostäder

a

b

c

53 47

47 53

40 60

Det är tydligt att omstruktureringen av sparfördelningen i och för sig tenderar att förbättra balansen i kreditfördelningen och i och för sig skulle kunna motivera särskild stimulans. Därtill kommer att tillgången på placeringsobjekt som är finansiella alternativ till likvida placeringar kan visa sig vara en förutsättning för att det totala hushållssparande, som förutsatts i gapkalkylen, över huvud taget skall komma att realiseras. Under de här använda förutsätt-

Ill ningarna skulle med andra ord en vidgning av värdepappersmarknaden tender a att verka befrämjande på sektorsbalanseringen både vad beträffar den reala och den finansiella resursfördelningen (en överensstämmelse som ingalunda är given på förhand). Den omstrukturering av kreditinstitutens utlåningsmönster, som också kan aktualiseras, kan i princip åvägabringas på många olika sätt. Vad beträffar den här diskuterade perioden synes behovet dock ej bli av en sådan storleksordning att det skulle kräva långtgående institutionella omdaningar. I kapitel 7 diskuteras i anslutning till de mer detaljerade räkneexemplen innebörden av vissa alternativ såsom förskjutning av APfondens kreditgivning mot lån till företagssektorn eller slussning av sådana lån via affärsbankerna. Det är möjligt att dessa problem blir mer akuta på längre sikt. (Jämför följande kapitel.) Det bör dock redan i detta sammanhang observeras att frågan ur ren balanssynpunkt gäller inte bara valet av faktisk långivare utan också — det visserligen därmed sammanhängande — valet av den form i vilken lånet ges. Det kan t. ex. bli av vikt att, som utvecklingen hittills på 1960-talet synes antyda, vid ökat behov av externfinansiering, ökad uppmärksamhet måste ges bl. a. åt lånens reella grad av långfristighet. Ökad attraktivitet åt och eventuellt nyskapande av låneformerna kan med andra ord eventuellt kompensera den urholkning av investeringsincitamenten som en ökad externfinansiering i och för sig kan tänkas medföra. Det är ur både teoretisk och praktisk synpunkt viktigt att till slut åtminstone ställa frågan om inte prisbildningsmekanismen kan ges större roll än hittills

för att skapa balans på kreditmarknadens olika områden. Denna mekanism är i dagens läge i stort sett urkopplad genom de ransoneringar som finns inte bara på obligationsmarknaden utan även när det gäller kreditinstitutens utlåning. En uppluckring av ransoneringarna skulle ge större utrymme för räntebildningen som utbuds- och efterfrågeregulator och därmed som resursfördelare. Såtillvida kan förutsättningarna härför sägas ha förbättrats, som man vad beträffar efterfrågan på fordringar under senare år kunnat iakttaga en ökad känslighet för ränte- och avkastningsdifferenser -— även om statistiken över längre perioder ej ger signifikativa utslag i detta hänseende. Ränteläget ligger nu så högt att räntedifferenserna blivit relativt stora mellan långa och korta räkningar. Aktie-, obligations- och inlåningsplaceringar kan förväntas bli mer utbytbara än som hittills varit fallet, och detta borde ge mer elasticitet och allokeringskraft åt finansieringsmekanismen. Det höga ränteläget indikerar emellertid samtidigt att penningpolitiken har kommit att bli speciellt belastad i den »policy mix», som skall balansera en nästan kroniskt resursansträngd ekonomi. Implikationerna av en friare marknad är under sådana omständigheter särskilt svåra att överblicka — de finge i alla händelser bedömas ur ett betydligt vidare perspektiv än den här diskuterade balansproblematiken. Denna problematik har koncentrerats på frågan om den med realkalkylen konsistenta finansiella resursallokeringen. En avvikelse härifrån skulle, oavsett graden av frihet i marknadsmekanismen, kräva antingen korrigerade ingrepp eller en omprövning av realkalkylens bedömningar.

9. Utvecklingen bortom 1970

9.1.

Gapproblematiken

Den föregående analysen av utvecklingen fram till 1970 har med nödvändighet varit mycket schematisk. Kännedomen om den historiska utvecklingen är otillräcklig och realkalkylens planer och prognoser är relativt grova. När perspektivet skall utsträckas bortom 1970 blir abstraktionsnivån för prognoser och uppställandet av politikalternativ naturligt nog ännu högre. Det kan här inte bli tal om mycket mer än att diskutera problemställningar och principerna för problemlösningen. För frågor rörande den finansiella utvecklingen, t. ex. om AP-fondens framtid, gäller lika väl som varje annat ekonomisktpolitiskt problem, att det inte kan lösas isolerat från hypoteser om den ekonomiska utvecklingen i övrigt. F ö r tiden bortom 1970 är emellertid långtidsutredningens perspektiv så skissartade att kalkyler analoga med den som här diskuterats för 1965—70 ej låter sig u p p ställas. En viktig utgångspunkt representerar dock den bedömning av det framtida investeringsbehovet under 1970-talet, som framgår av följande citat: »Ett grundläggande faktum kommer med säkerhet att förbli, att konsumtionen, och inte minst den kollektiva, kommer att rikta sig mot områden, där kapitalinsatsen per enhet av konsumtion är relativt hög. Därmed krävs en hög investeringskvot för att efterfrågan

skall kunna tillgodoses utan köbildningar. Å andra sidan kommer problemet med en snabb ökning av antalet konsumenter per enhet av arbetsinsats snarast att skärpas. Därmed skärps också svårigheterna att med ekonomisktpolitiska medel genomföra en höjning av investeringskvoten utan inflation» (LU 1970, sid. 243). Speciellt första hälften av 1970-talet förväntas i detta avseende medföra mycket svårlösta problem (sid. 244). I alla de alternativ som skisseras förutsattes den årliga ökningstakten för kapitalbildningen under perioden 1970— 80 ligga över ökningstakten för BNP (sid. 245). Förmodligen implicerar detta ännu större skillnader för 1970—75. Detta innebär att den allmänna tendens till ökande finansieringsunderskott respektive positiva »skattegap» som här diskuterats för 1965—70 skulle kvarstå åtminstone 1970—75 och snarast accentueras. Man kommer alltså tillbaka till ekonomiskt-politiska frågor analoga med dem som här redan diskuterats för perioden 1965—70 bl. a. om de sätt på vilket skattegapen u n d e r olika förutsättningar skall kunna elimineras samt implikationerna härav för kreditmarknaden. Dessa problemställningar kan emellertid nu inte kvantifieras utan får diskuteras ur mer principiell synpunkt. Vad som i detta sammanhang framstår som av särskilt intresse är det förhållandet att uttagsprocenten till ATP kan varieras fr. o. m. 1970 — under 1970-

113 talet kan alltså uppbyggnadstakten i AP-fonden tillkomma som särskilt instrument för att lösa den samhällsekonomiska balansproblematiken. Som redan framhållits flera gånger är det också blott i ett sådant större sammanhang, som frågan om AP-fonderingen kan ges en meningsfull allmän-ekonomisk innebörd. Ur synpunkten av gapproblematiken kan användandet av ATP-avgifterna diskuteras som ett alternativ (eller komplement) till de direkta och indirekta skatterna. I princip skulle varje instrument för sig kunna utnyttjas så intensivt att det ensamt skulle räcka till för att sluta ett visst »skattegap» via dess effekt på hushållens andel av nationalinkomsten (ATP-avgiften) deras behållna inkomster (direkta skatter) eller den behållna inkomstens köpkraft (den indirekta skatten). För- och nackdelarna med resp. politikformer kan givetvis bedömas utifrån en r a d olika kriterier. Det kan vara en fråga om rent tekniska gränser för deras utnyttjande, deras effekt på inkomst- och förmögenhetsfördelning etc. Här skall blott beröras några aspekter som h a r direkt samband med de problem som r ö r den samhällsekonomiska balansen. Förutom deras effektivitet med avseende p å gapslutandet bör vid valet av policy mix även det sätt de olika instrumenten påverkar det internationella utrymmet beaktas. Det är visserligen alltför lätt — liksom när det gäller gapproblematiken — att extrapolera aktuella eller för den närmaste framtiden skönjbara tendenser. Mycket talar emellertid för att den internationella konkurrensen snarast kommer att ytterligare skärpas i förhållande till det h å r d a läge vi redan i dag har. Den ekonomiska politiken bör då även på lång sikt beakta den restriktion p å vår ekonomiska tillväxt som vår utrikeshandel representerar. Det kan vis8—614823

serligen också tänkas att världshandeln skulle kunna gå ett icke förutsett uppsving till mötes — t. ex. genom en valutareform som sätter stora köpresurser i händerna på råvaruländerna. Men problemet med ett alltför stort »internationellt utrymme» synes dock vara enklare att h a n d h a bl. a. därför att ökade importmöjligheter relativt friktionsfritt kan tillgodose både privat konsumtion och realkapitalbildning. Fältet är visserligen både i detta och andra sammanhang fritt för nya problemställningar — för vilka det dock behövs en »real» kartläggning, som ej finns möjligheter att gå in på. I fortsättningen kommer alltså politikalternativen att diskuteras utifrån den av långtidsutredningen även för 1970-talet antydda balansproblematiken. Användbarheten av de direkta skatterna för gapslutning antages i regel avta ju högre skattekvot — och speciellt ju högre marginalskattekvot — man u p p nått. Man konfronteras här med sådana ofta omvittnade men icke desto mindre svårmätbara faktorer som »marginalskattetänkandet» och »skattefusket» vilket kan tänkas sätta ett tak för skattekvoten. Ovanför detta tak skulle det rent tekniskt och ur effektivitetssynpunkt inte löna sig att höja den direkta beskattningen. En i detta sammanhang viktig aspekt avser incidensen av en direkt skattehöjning. Även h ä r är det fråga om en omisskännlig fast svårpreciserbar tendens till att i lönekraven ökade hänsyn tas till beskattning och skatteprogressivitet, dvs. att man förhandlar om disponibelinkomsten i stället för om inkomsten före skatt. En sådan tendens måste också minska den direkta beskattningens användbarhet som gapslutande instrument, samtidigt som den, via sin löne- och priseffekt får ogynnsamma återverkningar på den internationella konkurrenskraften.

114 Under det att den direkta beskattningen vid nuvarande nivå kan vara relativt n ä r a det effektivitetstak som ovan beskrivits, skulle den indirekta beskattningen, vid lämplig utformning, kunna tänkas ännu ha ett bra stycke kvar. Ur synpunkten av den internationella konkurrenskraften kan den indirekta beskattningen också utformas så att den fördelen att den lättare än den direkta kan diskriminera mellan exportindustri och hemmamarknadsindustri. Å a n d r a sidan h a r det visat sig att övervältringsprocessen fram till prisledet går relativt snabbt och automatiskt. Det är också troligt att det av prishöjningarna betingade kompensationskravet vid lönebildningen är starkare än vad åtminstone hittills varit fallet med den direkta beskattningen. Via löneökningen skulle alltså även exportindustrin drabbas av en primärt till hemmamarknaden begränsad höjning av den indirekta beskattningen. Det är mot bakgrund av hypotesen om dels ett även på lång sikt bestående behov av restriktiv finanspolitik, dels den med höjningen av skattenivåerna successivt minskande effektiviteten av skattepolitiken som ATP-avgifterna kommer in i bilden som ytterligare ett instrument med vars hjälp gapproblematiken kan attackeras. ATP-avgifterna kan i p r i n c i p jämställas med en indirekt beskattning. (I sin egenskap av skatt på anställda kan den dessutom tänkas h a en speciell effekt på företagens investeringsincitament.) Dess effekt som »gapslutare» beror, liksom vad beträffar den indirekta skatten, på den form incidensen tar. Som närmare diskuterades i de historiska avsnitten h a r ju trots 60-talets kraftiga ökning av den indirekta beskattningen (inkl. ATP-avgifterna) inkomstfördelningen mellan företag och konsumenter varit relativt stabil. Det är emellertid, som också

nämnts, omöjligt att isolera effekten av de olika faktorer som kan tänkas ha påverkat inkomstfördelningen i olika riktningar. ATP-avgifternas verkningar kan skilja sig från andra skatteformer — förutom vad beträffar rent tekniska aspekter — bl. a. beroende på h u r dessa avgifter uppfattas av de b e r ö r d a parterna på arbetsmarknaden. En väsentlig fråga är härvid också hur avgiftssättningen administrativt och institutionellt kan inkorporeras i och koordineras med en allmän ekonomisk politik. Ur hushållssektorns (löntagarnas) synpunkt kan en skattehöjning te sig likvärdig med en avgiftshöjning, som visserligen lämnar skattekvoten oförändrad men reducerar takten i bruttoinkomststegringen — disponibel inkomst, konsumtion och sparande skall ju vid givet skattegap i bägge fallen bli desamma. (Det förutsattes då att hushållssektorn även i ett ansträngt arbetsmarknadsläge åtminstone till någon del »bär» höjningen av ATP-avgiften.) I den mån man kan räkna med att skattekvot och sparkvot är negativt korrelerade vid de höga skattenivåer det i skattehöjningsfallet skulle bli fråga om, så skulle avgiftsalternativet vid givet gap ge utrymme för större hushållssparande än skattealternativet. Hushållens inkomster skulle kunna »tillåtas» stiga snabbare i avgiftsfallet än i skattefallet, och det förra därför vara att föredraga ur hushållens synpunkt. Ur företagens synpunkt ä r avgiftsoch skattealternativen ekvivalenta i den mån övervältringseffekten vis å vis hushållen i bägge fallen kan antagas bli densamma. Detta skulle vara fallet om, som hittills synes ha skett, det ändå i sista hand är arbetsmarknadsläget som avgör inkomstfördelningen mellan hushåll och företag. Den skillnaden föreligger dock att i avgiftsfallet en relativt större andel av kreditutbudet kom-

115 mer att slussas via AP-fonden än i skattefallet. I skattefallet minskar statens upplåningsbehov och det blir större »utrymme» för företagen på kreditmarknaden utanför AP-fonden. Är skattegapet så stort att staten får ett totalt budgetöverskott, kommer den ökade slussningen emellertid att avse statlig utlåning i stället för via AP-fonden. Avgiftsalternativet skulle kunna tänkas framstå som särskilt attraktivt i den mån både företagen och hushållen •— ur olika synpunkter — betraktade AP-fonden som »sin» fond. Ur hushållens synpunkt kan fonden uppfattas som framtida tillgodohavanden — som ett sparande. Vid givet skattegap kan det därför framstå som mer lockande att en ändå nödvändig konsumtionsbegränsning får en konkret motsvarighet i en accelererad fonduppbyggnad snarare än i en reduktion av takten i statsskuldens ökning. Ur företagens synpunkt skulle på samma sätt fonduppbyggnaden kunna framstå som smakligare om den kan uppfattas som i någon mening öronmärkt för deras upplåningsbehov. Intensiteten i övervältringsprocessen både via löner och priser skulle då kunna förmodas bli avsevärt mindre i avgiftsfallet än i skattefallet — och detta är som nämnts av särskild betydelse när man bedömer politikalternativen ur synpunkten av det »internationella utrymmet». Det otillräckliga erfarenhetsunderlag vi har för en bedömning av övervältringseffekter på olika områden gör det svårt att väga ATP-avgifterna mot andra åtgärder som ett led i strävanden till samhällsekonomisk balans. Rationellaste formen härför skulle vara en »paketlösning» i vilken priser, avgifter, beskattning och löneutveckling blev föremål för en simultan överenskommelse. Incidensen av ATP-avgifterna skulle då i viss mening kunna styras. Då har man

emellertid också kommit bra mycket närmare en totalplanering än vad som nu är fallet. En mera begränsad form representeras av ett »skattepaket» där även ATP-avgifterna manipuleras med hänsyn till den samhällsekonomiska balansens problematik. I princip är sådan manipulering möjlig även p å kort sikt — beslut om procentsats för visst år kan fattas så sent som året dessförinnan. Det bör också noteras, att i den mån man kan åstadkomma en avsaktning i pris- och kostnadsutvecklingen så får AP-avgifterna ökad vikt inom ramen för de ovan antydda paketlösningarna. Ju snabbare AP-fonden byggs upp desto större svängrum skulle det i och för sig kunna bli för den offentliga skattepolitiken. Möjligheterna skulle öka för den »mix» av penning- och finanspolitik som hittills visat sig vara så svår att uppnå i de flesta länder. Bördan av restriktiviteten i en kroniskt överhettad ekonomi har hittills ofta alltför ensidigt vilat på kreditpolitiken helt enkelt därför att politiska och institutionella förutsättningar saknats för en tillräckligt tungt vägande och differentierad finanspolitik. AP-fonden innebär härvidlag en förbättring redan ur den synpunkten att den representer a r ett ytterligare instrument för att åstadkomma samhällsekonomisk balans. Men sett ur denna synpunkt kan man tydligen inget bestämt säga om den önskvärda nivån för fonden vid olika framtida tidspunkter. Sättes balansaspekten i centrum för fondproblematiken kommer uppbyggnadstakten att bero på hur man bedömer de framtida »gapen» och i vad mån avgifterna, tillsammans med andra instrument, anses komma till användning för gapelimineringen. Fondstorleken blir då ett symptom på graden av balansbristen i samhällsekonomin och de metoder man valt att komma till rätta härmed. Ur denna

116 synpunkt kan fonden betraktas på samma sätt som statsskulden — storleken av denna senare h a r man ju numera upphört med att tillmäta någon egentlig meningsfull innebörd. Trots den obestämbarhet som föreligger beträffande AP-fonden både med hänsyn till avgiftsincidensen och dess roll i en systematiskt koordinerad ekonomisk politik skulle man likväl kunna diskutera vissa gränser för uppbyggnadstakten. Om obestämbarheten anses omöjliggöra en rationell inkorporering av avgiftsuttaget i politikarsenalen aktualiseras en undre gräns för fondtillväxten, satt av kravet att fonden skall tjäna som buffert mot sådana ojämnheter i avgiftsuttagen, som sammanhänger med variationer i utbetalningarna. Det förutsattes då dels att man inom planperioden riskerar nå ett läge där fonden töms, dels att man vidhåller det, ingalunda självklara kravet att utbetalningarna helt skall finansieras med avgifter. (Härigenom införes nämligen i princip, en begränsning av möjligheterna att i varje läge välja en optimal »mix» av balansskapande åtgärder.) Om inkomstutvecklingen i fortsättningen kan förutsättas gå i ungefär samma takt som hittills kan man tämligen precist räkna ut den genomsnittliga avgiftsnivån som skulle behöva hållas för att nyssnämnda problem ej skulle behöva aktualiseras under, säg, den återstående delen av detta årtusende. I Bilaga 3 redovisas beräkningar som närmare belyser denna fråga. Sista avsnittet i detta kapitel refererar i korthet beräkningsresultaten. En övre gräns kan, liksom för de olika skatteinstrumenten, tänkas sättas av tekniska, administrativa och politiska faktorer. Om man nu, av olika anledningar, önskar fastlägga en långtidsplan för utgiftsuttagen och inte anser sig kunna bedöma balansproblematiken

långt i förväg, skulle det i och för sig vara rationellt att komma så nära denna övre gräns som möjligt. Härigenom skulle i alla fall ökat svängrum skapas för de övriga ekonomiskt-politiska instrumenten att komma till rätta med balansstörningar på kort och medellång sikt. Då ökar visserligen också sannolikheten för att det i framtiden skulle inträda situationer av »negativa» i stället för »positiva» skattegap. Men härigenom skulle då ges utrymme för skattesänkningar med de fördelar, som kan tänkas föreligga ifråga om skatteuppbörd, skatteflykt, »skattetänkande» etc. Det kan naturligtvis också tänkas föreligga situationer i vilka en sänkning av uttagsprocenten — som ett alternativ till en sänkning av företagsbeskattningen — kan vara rationell. Beräkningen i Bilaga 3 av sambanden mellan utgifter, uttagsprocent och fondbildning visar i själva verket att vid gällande pensionsprinciper, redan uppnådda uttagsprocent skulle vara tillräckliga för att garantera uppbyggandet av en även på längre sikt betydande buffertfond.

• 9.2.

Kreditmarknadsbalansen i

I det föregående resonemanget h a r frågan om takten i fonduppbyggandet setts ur synpunkten av att använda avgiftsuttaget som ett finanspolitiskt instrument. Symmetriskt har man att beakta för- och nackdelarna med att även penningpolitiskt använda fonden som ett instrument för att realisera de t. ex. av en långtidsplan, uppdragna riktlinjerna för användningen av samhällets reala resurser. Här återkommer alltså det redan i olika sammanhang b e r ö r d a problemet om AP-fondens funktion på kreditmarknaden och, speciellt, dess medverkan vid finansieringen av den privata sektorns reala investeringar. Be-

117 gränsningar i möjligheterna att, genom AP-fonden eller annorledes, kompensera avgiftsökningarnas effekt på investeringsincitamenten, kan också förutsättas spela en roll för bedömningen av läget för övre gränsen för fonduppbyggnaden. Likaväl som det är i princip rationellast att hålla möjligheterna till avgiftsvariationer öppna inom ramen för en »policy mix» är det i princip rationellast att låta fondplaceringen ingå som ett led i den allmänna politiken för resursstyrningen. Placeringarna bör inte öronmärkas för bestämda ändamål. Detta blir ändamålsenligt först i den mån fonden förutses kunna fylla ett speciellt behov av externfinansiering för prioriterade områden. Ett sådant behov kan i och för sig också motivera en viss takt i fonduppbyggnaden. Om, såsom här ovan gjorts sannolikt, de för resten av 1960-talet förutsedda tendenserna ifråga om företagsfinansieringen skulle kvarstå även på längre sikt, aktualiseras mer än hittills APfondens roll för denna finansiering. Den tekniska utvecklingen synes komma att kräva allt större investeringsenheter och investeringsblock. För ett litet land som Sverige, där specialisering nästan är en nödvändighet, tenderer vidare dessa investeringar att koncentreras inom begränsade, dynamiska områden. Behovet av externfinansiering inom vissa produktionssektorer skulle härigenom komma att skärpas. Detta oavsett att en sådan tendens skulle kunna komma att föreligga även genomsnittligt sett i den mån även på längre sikt en ökande andel av samhällets resurser skall reserveras för realkapitalbildning — detta tenderar i och för sig att sänka företagens grad av självfinansiering. Investeringarna blir inte bara relativt större utan även mer riskfyllda i

den mån andelen därav för forskning, utvecklingsarbete och dylikt kommer att öka. Det sparande som kanaliseras på den organiserade kreditmarknaden efterfrågar emellertid i regel inte den form av placeringar, som skulle svara mot de för stora och riskfyllda investeringar bäst anpassade finansieringsformerna — de former som skulle kunna tänkas vara en förutsättning för att investeringarna över huvud taget realiseras. »Småsparandet» kan antagas kräva en hög och relativt omgående förräntning som nämnda slags investeringar ej kan förväntas ge. »Småsparandet» är knappast heller av den storleksordning som kan fylla de stora finansieringsbehov det kan tänkas bli fråga om. Ett »storsparande» skulle å andra sidan kunna ge upphov till en inkomst- och förmögenhetskoncentration som det ur fördelningspolitiska synpunkter kan finnas skäl att undvika. Här skulle APfonden kunna fylla en speciell uppgift. Dess storlek (och äganderättsförhållande) skulle kunna möjliggöra stora placeringsklumpar med den samtidiga riskspridning som det ej finns utrymme för på den privata kreditmarknaden. I och för sig skulle man kunna företaga riskplaceringar även vid en relativt låg uppbyggnadstakt. Däremot skulle det vid hög uppbyggnadstakt bli successivt allt svårare att placera riskfritt. I den meningen skulle alltså placeringspolitiken kunna sätta en övre gräns för fondstorleken. Det kan tänkas olika alternativ för det sätt p å vilket AP-fonden kan fylla de antydda resurs- och riskfördelande uppgifterna. Här kommer man in på frågor rörande graden av kontroll och insyn över de realinvesteringar placeringarna avser, graden av centralisering av placeringsbesluten, avvägningar mellan snävare fondmässiga avkastningsintressen respektive vidare samhällseko-

118 nomiska överväganden m. m. AP-fonden kan genom direkta placeringar i lån och aktier tillförsäkra sig maximal insyn och kontroll över sina investeringar. Förutsättningen härför skulle vara en förändring i gällande bestämmelser samt omorganisation och en betydande utvidgning av den nuvarande administrativa apparaturen. Ett ur denna synpunkt mindre krävande alternativ är att placeringarna, i långt större utsträckning än hittills, slussas t. ex. via affärsbankerna. Detta skulle innebära en åtminstone i vissa detaljer decentraliserad realprövning av utlåningen, som dock ändå borde kunna förenas med möjligheter att realisera relativt differentierade utlåningsprogram och relativt långtgående insyn. Man skulle med detta alternativ speciellt k u n n a tillgodose de mindre och medelstora företagens behov av att bli delaktiga i AP-lån — möjligheten härtill begränsas för närvarande i hög grad av AP-fondens placeringsregler. Affärsbankernas möjligheter att ge sådana lån h a r förbättrats genom 1965 års förändring i banklagen med bestämmelser om rätt för affärsbankerna att lämna s. k. bundna lån t. ex. till småföretagen. En sådan långivning skulle kunna »finansieras» genom en motsvarande försäljning av affärsbankernas egna förlagsbevis till AP-fonden. Förutsättningen härför är dock att nuvarande restriktivitet beträffande förlagslåneemissionerna lättas. I princip kunde dessa för småindustrin öronmärkta emissionerna i prioritetshänseende jämställas med storföretagens långfristiga lån p å kapitalmarknaden i vilka AP-fonden redan h a r direkta, fast också av utbudsrestriktionerna begränsade placeringsmöjligheter. Man kommer emellertid vid bedömningen av alla de olika alternativen snabbt in på frågor av politisk och administrativ natur, som det i denna ut-

redning inte bedömts vara möjligt eler lämpligt att taga ställning till. Det stall i detta sammanhang också bara noteras att det anmäler sig speciella frågor om penningpolitikens effektivitet och behovet av en koordinering om AP-fonden skulle tilldelas en mer aktiv roll som resursfördelare. Utgångspunkten för resonemanget har här varit den att AP-fonden kan komma att visa sig speciellt lämpad som finansiell (och real) resursfördelare n e d hänsyn till de tendenser som kan aktualiseras både med hänsyn till de »reda» prioriteringarna och till den tekniska och företagsekonomiska utvecklingen. Men lämpligheten kan också avse en utlåning till helt andra områden än till företagssektorn — att denna h a r kommit i centrum beror ju på att analysen av den historiska utvecklingen lett fram till en sådan bedömning. Som ett exempel kan nämnas hjälpen till u-länderna. Efter en i förväg fastlagd plan k u i d e varje år en del av fondplaceringarna ges formen t. ex. av lån till de på u-hjälpsområdet verksamma internationella organisationerna — häriger.om skulle det kanske bli lättare att töja ambitionsnivån för den ekonomiska politiken på detta område. I det föregående h a r i olika s a n m a n hang berörts svårigheten att härleda en riktlinje för AP-fondens uppbyggnadstakt utifrån avgifternas roll som instrument för besvarande av den samhällsekonomiska balansen. Det kan fir.nas anledningar till att man inte vill anlända fonden i detta syfte varken på kort eller lång sikt. Men i princip sammanhänger svårigheten främst med osäkerheten i bedömningen av avgiftsincidensen i olika lägen. Om inget säkert antagande kan göras om incidensen, eller om avgiftsuttaget, jämfört med a r d r a faktorer, kan antagas spela en relativt underordnad roll för inkomstfördel-

119 ningen, skulle en norm för fondens uppbyggnadstakt — utöver den »undre» gränsen — i första h a n d få grundas p å överväganden som hänger samman med fondens tilltänkta roll som kreditförmedlare och resursfördelare. Uppbyggnadstakten skulle med andra ord bedömas ur synpunkten av det speciella utr y m m e på kreditmarknaden som genom AP-fonden skulle beredas prioriterade och annars mindre effektivt tillgodosedda upplåningsbehov. Avgiftsuttaget fick sedan beräknas så att de inflytande medlen dels täckte den p å nyssnämnda sätt kalkylerade fondökningen dels de utbetalningar som sammanhänger med pensionsutfallen. En analog men mer formell norm för uppbyggnadstakt och avgiftsuttag skulle k u n n a anknyta till AP-fondens andel av kreditmarknaden. Det med en given »real» utveckling konsistenta totala upplåningsbehovet kan i princip beräknas p å det sätt som i kapitel 5 och 6 beskrivits för perioden 1965—70. Som norm för AP-fondens uppbyggnad kan då t. ex. uppställas en från ett givet basår oförändrad (resp. sjunkande eller växande) andel av den totala kreditvolymens årliga förändringar, varvid återigen avgiftsuttagen erhölls som en konsekvens av den valda normen. I den mån avgiftsuttaget inte är neutralt med avseende på inkomst- och sparfördelningen måste emellertid detta beaktas vid beräkningen av den framtida kreditvolymen. Hela kalkylen vidgas till att avse ett relativt komplicerat samspel mellan ett större antal relationer. Det är emellertid uppenbart att man inte samtidigt kan tillgodose en norm som knyter avgiftsuttaget till den samhällsekonomiska balansen och en norm som avser fondens uppgift och andel på kreditmarknaden. I förra fallet kommer fonduppbyggandet i senare fallet avgiftsuttaget bestämmas residualt. I vil-

ket fall som helst förutsattes emellertid som beräkningsunderlag en »realkalkyl» för perioden bortom 1970 — en kalkyl som för närvarande inte existerar. Analysen har därför här fått begränsas till ett resonemang, som anger själva principerna för en rationell bedömning av det diskuterade problemet.

9.3. Avgiftsuttag AP-systemet

och fondbildning

i

Avslutningsvis skall i korthet refereras några i Bilaga 3 framlagda resultat av beräkningar om AP-systemets utgiftsmekanism och fondbildning vid olika antaganden bl. a. om den framtida ökningstakten i realinkomsterna. Framställningen anknyter till den problematik som antyddes i föregående avsnitt nämligen om den politik som syftar till en undre gräns för avgiftsuttagen svarande mot kravet på buffertfonder. Prognoserna över framtida utbetalningar har utgått från bestämmelserna i lagen om ATP rörande olika pensionsformer. (Ålderspensioner och förtidspensioner för män och kvinnor, änkepensioner, barnpensioner.) Dessa bestämmelser h a r »översatts» till försäkringsmatematiska formler. Dessa formler h a r sedan applicerats på en prognos över antalet till ATP anslutna — en prognos som baseras p å givna anslutningsfrekvenser och en framräkning bl. a. med hjälp av befolkningstabeller. Av befolkningsprognosen framgår att både för män och kvinnor relationen mellan antalet pensionärer och antalet personer i aktiv ålder (16—66 år) ökar successivt 1965—1985. Därefter minskar relationen åter successivt fram till början av nästa århundrade. För män är relationen 1:6,8, 1:4,9 och åter 1:6,8 för resp. åren 1965, 1985 och 2005. Utifrån befolkningsprognosen har för

120 samma framtida period gjorts en prognos för antalet AP-anslutna m e d ledning av de för åren 1961—63 registrer a d e (mycket stabila) anslutningsfrekvenserna. En sådan matris avseende antalet anslutna i olika åldersgrupper åren 1963—2010 h a r omräknats till en matris för den pensionsgrundande inkomsten genom att multiplicera de olika åldersgrupperna med genomsnittliga antalet pensionspoäng intjänta åren 1961 —62. Den så erhållna matrisen kan alltså användas till att beräkna både fondintäkterna vid givna uttagsprocent och fondutgifterna för varje år u n d e r prognosperioden. Att prognosen gjorts i pensionspoäng innebär att det är fråga om en realkalkyl. Man behöver alltså inte laborera med en jämförelse mellan kronbelopp av olika penningvärde (kalkylen är emellertid förenligt med varje godtyckligt prisantagande, eftersom både basbelopp och tak för de pensionsgrundande inkomsterna är indexerade). Däremot avser nyssnämnda kalkyl det specialfall att realinkomsterna är konstanta, eftersom utgångslägets pensionspoäng i olika åldersgrupper (och för män resp. kvinnor) antagits konstant. Beräkningar h a r emellertid också utförts för alternativa antaganden om en årlig realinkomstökning med 3, 4 och 5 procent per år. Beräkningstekniskt innebär detta att poängtalet i varje cell i basmatrisen multipliceras med räntefaktorn för realinkomstökningen för ifrågavarande år. Följande tablå visar beräkningsresultaten för AP-fondens sammanlagda utgifter 1966—2010 i pensionspoäng för summa ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änke- och barnpensioner enligt tre realinkomstalternativ. År 1965 representerade en pensionspoäng 5 000 kronor. Totala fondutgiften år 2010 enligt första alternativet re-

Årlig ökning i realinkomst (R) 0 procent 3 procent 5 procent 1966 1975 1984 1993 2002 2010

40 544 41028 39 985 302 901 338 088 370 144 711 506 891 142 1 078 075 946 463 1 369 911 1 731 009 985 096 1 696 013 2 032 410 1 040 046 2 053 966 2 279 782

presenterar alltså drygt 5 miljarder i 1965 års penningvärde. I alternativet R = 0 äger en snabb uppgång r u m fram till 1993 — därefter betingas tillväxten framför allt av befolkningsökningen. I de två övriga alternativen tillkommer den positiva effekten av årliga ökningar av realinkomsten. I dessa fall hålles å andra sidan ökningstakten tillbaka av att allt fler inkomsttagare genombryter den pensionsgrundade inkomstens realt sett fasta tak. Ju högre takten i realinkomstökningen är dess m i n d r e blir relativt sett utbetalningarna jämfört med det fall att inget tak funnits. Basperiodens maximala pensionspoäng (reala standard) garanteras alltjämt, men den kommer att representera en allt m i n d r e del av de genomsnittligt intjänta poängen (och av motsvarande reala stand a r d ) . Under den allra närmaste tiden spelar denna effekt en relativt liten roll. Så kan t. ex. under 10-årsperioden 1962—72 »takeffekten» vid årlig 4-procentig realinkomststegring beräknas ha reducerat den pensionsgrundande inkomsten med blott ett p a r procent. År 1982 har emellertid denna k r y m p n i n g ökat till 12 procent och 1992 till hela 25 procent. Vid sistnämnda tidpunkt kan drygt hälften av antalet män beräknas ha inkomster som ligger över taket mot blott omkring 4 procent 1962. Följande tablå visar för R = 3 och R = 5 kvoten mellan utbetalningarna med resp. utan »takeffekt». Det kan vidare visas att, beräknat

121 Realinkomstökning

1993 1996 1999 2002 2004 2007 2010

3 procent

5 procent

100 96,7 93,7 91,0 89,2 85,9 82,5

100 90,4 81,3 72,6 67,1 59,2 51,7

utifrån den 1962 givna fördelningen av genomsnittliga pensionspoäng i olika åldersgrupper, skulle vid tre procents årlig realinkomststegring år 1986 tre hela årskullar (i åldern 40—42) ha flyttat över ATP-taket. År 1990 skulle antalet uppflyttade årskullar ha ökat till 24 (i åldern 29—52). Vid en årlig ökning av realinkomsten med 5 procent genombryter redan år 1977 nio årskullar ATP-taket, och år 1990 ligger 44 årskullar (i åldern 22—65) över taket. Systemet med ett »realt» — om än inte nominellt — tak för den pensionsgrundande inkomsten kan alltså relativt snabbt leda till oformligheter i systemet som knappast varit avsedda av lagstiftarna. I Bilaga 3 skisseras en metod att komma tillrätta med detta problem. Beräkningen av uttagsprocenternas höjd kan till en början studeras utifrån förutsättningen av ett rent fördelningssystem och med olika antaganden om årliga ökningen av de reala inkomsterna. (Jämför Bilaga 3, tabell 00 och 00.) Det visar sig att vid frånvaron av realinkomstökning stiger den behövliga uttagsprocenten successivt fram till år 1990 då den uppgår till drygt 12 procent. Därefter avtar den något och ligger år 2010 vid omkring IIV2 procent. Vid årliga realinkomstökningar på 3 och 4 procent stiger uttagsprocenten kontinuerligt och ligger år 2010 i båda fallen mellan 8V2 och 9 procent. Frågan om fonduppbyggnadens effekt

på uttagsprocenten kan diskuteras utifrån varierande antaganden om fondstorlek, uppbyggnadsperiod, realinkomst etc. Som exempel har h ä r valts förutsättningarna att uppbyggnaden sker linjärt, att uppbyggnadsperioden skall avse inbetalningarna under en generation, dvs. till 1990 och att fonden då, realt sett skall vara tre gånger så stor som den utgift som kan beräknas för år 2010 (fullfunktionsstadiet). Räntefoten har satts till tre procent — detta tal är snarast tilltaget i överkant eftersom det här är fråga om en rea/ränta. F r a m till 1990 förutsattes räntan läggas till kapitalet men därefter användas som utgiftsbidrag. Fondens storlek behålls alltså då intakt. Vid oförändrad realinkomst stiger uttagsprocenten successivt till drygt 12y 2 procent år 1989 och håller sig därefter mellan 10 och 11 procent (Jfr Bilaga 3, samt tabell 00 och 00). Vid årlig realinkomstökning om 3 procent stiger uttagsprocenten till drygt 8 procent år 1989, sjunker året efter (när fondbildningen upphör) med nära 2 procent men stiger sedan åter successivt upp mot 8 procent. Vid ett inkomstantagande p å årlig 4 procents ökningstakt blir förloppet nästan detsamma. (Här har hela tiden 1960 använts som utgångsår och någon anpassning till den faktiska utvecklingen 1960 —65 ej gjorts. Detta påverkar emellertid ej nämnvärt de slutsatser som kan dras om utvecklingen under hela den 50-årsperiod kalkylen avser att illustrera.) I de ovan refererade kalkylerna h a r buffertfonden satts till ett belopp tre gånger så stort som utgiften i fullfunktionsstadiet. En större multipel för buffertfonden höjer givetvis kravet på avgiftsuttagen. Vid t. ex. 4-procentig realinkomstökning kunde u n d e r de ovan angivna förutsättningarna uttaget 1989 beräknas till drygt 8 procent. Är multipeln 6 höjes motsvarande uttagsprocent till

122 drygt 9 procent; är multipeln 9 blir uttagsprocenten omkring 10 procent. (Jfr Bilaga 3, diagram 00.) I dessa intervall ger alltså mindre än en avgiftsprocent ett utbyte i form av en ökning av buffertfonden med tre gånger den årliga utgiftssumman i fullfunktionsstadiet. Följande tablå ger avgiftsuttaget vid slutet av uppbyggnadsperioden för olika kombinationer av multipel (K) och realinkomstökning.

R = 3.... R = 4.... R = 5....

K = 3

K = 6

K = 9

8,2 8,3 8,5

9,0 9,1 9,3

9,8 9,9 10,0

Man kan vända på frågeställningen och fråga sig h u r stor fondbildningen blir vid en given serie för diskreta förändringar i uttagsprocenten. Av speciellt intresse är härvidlag att som given serie använda de hittills fastlagda uttagsprocenten (1960—69) och låta den fortsätta i enlighet med det av RFV föreslagna centralalternativet (alternativ C) dvs. upp till 12 procent 1974. (Jämför P r o p . 1963:123, sid. 22.) Sistnämnda procentsats har nu h ä r an-

tagits ligga kvar i fortsättningen vid oförändrad nivå. Det visar sig att vid detta antagande och vid ett realinkomstantagande på 3 procents årlig ökning och 3 procents förräntning fonden år 1990 skulle komma att uppgå till ett belopp som är ungefär lk gånger så stort som den för år 2010 beräknade totala utgiften. (Jämför Bilaga 3, tabell 3:5.) Det bör h ä r åter påpekas att beräkningarna hela tiden förutsatt ett realt tak för de pensionsgrundande inkomsterna i enlighet med nu gällande bestämmelser. Slutsatserna beträffande uttagsprocenter och fondvariationer torde dock inte nämnvärt påverkas vid en realindexering av de pensionsgrundande inkomsterna dvs. både fondinkomster och fondutgifter. Även ett sådant system skulle komma att karakteriseras av en eftersläpning av utgifterna i förhållande till inkomsterna under u p p byggnadsperioden. Hur härmed förhåller sig kommer närmare att belysas inom ramen för de förnyade beräkningar som igångsatts inom Riksförsäkringsverket och som skall bilda underlag för dess förslag om avgiftsuttag för tiden efter 1969.

BILAGA 1

Finansiella perspektiv 1970 — statistiskt material och metodproblem Av ekon drs Willem van der Hoeven

Inledning

Den bedömning av den framtida ekonomiska utvecklingen som presenteras i 1965 års långtidsutredning (SOU 1966:1) bygger huvudsakligen på kalkyler i »reala» termer. De finansiella aspekterna av dessa kalkyler undersöks i föreliggande utredning. Vissa metodologiska problem som uppstår härvidlag behandlas i denna bilaga. Den detaljerade beskrivningen av det statistiska material på vilket de här presenterade kalkylerna bygger har till sin huvuddel förlagts till Appendix A, i vilket även flertalet tabeller beträffande det finansiella och monetära sparandet återfinnes, nämligen tabell A: 1 t. o. m. A: 7. En primär uppgift har varit att åstadkomma en sektorfördelning av det finansiella sparandet. Detta har sedan länkats samman med kreditmarknadsstatistiska uppgifter. De olika realsektorernas utgifter för konsumtion eller investeringar har erhållits ur försörjningsbalansen. På grundval av antaganden om inkomstfördelningen och -omfördelningen kan sedan varje sektors finansiella sparande, dvs. inkomstöverskott eller -underskott, beräknas. För samhällsekonomin i sin helhet (inklusive »utlands»-sektorn) är det finansiella sparandet lika med noll. Det är emellertid fördelningen av överskott och underskott som är av intresse. Sektorernas differenser mellan inkomster och utgifter utgör kreditströmmar. En del av denna kreditförmedling äger rum på

.

den reguljära kreditmarknaden. Den återstående delen utgöres av direkt — intersektoral — kreditgivning. I kapitel 1 kartläggs det statistiska sambandet mellan reala och finansiella transaktioner under perioden 1955— 1964. De reala transaktionerna presenteras i nationalräkenskapssystemet, rerovisningen av de finansiella transaktionerna utgörs av både poster i nationalräkenskaperna och i kreditmarknadsstatistiken. De statistiskt fastställda sambanden i kapitel 1 utgör underlaget till kalkylerna avseende 1970 i kapitel 2. Förutom sammanlänkningen av reala och finansiella transaktioner behandlas i kapitel 1 även vissa karakteristiska drag i inkomstbildningen och -omfördelningen. I kapitel 2 diskuteras olika alternativ för den framtida inkomstfördelningen och -omfördelningen och dessas konsekvenser för kreditgivningen. Kalkylerna mynnar ut i några finanspolitiska alternativ. I detta kapitel anges även hur kreditgivningsmönstret skulle kunna gestalta sig om den ekonomiska utvecklingen i övrigt överensstämde med prognoserna. I kapitel 3 slutligen jämföres den kreditefterfrågan som man kommer fram till i kalkylerna med vissa prognosvärden för det monetära utbud som kan beräknas med hjälp av sambandsstudier beträffande allmänhetens likviditetspreferens.

1. Inkoinstbildningen, sparandet och kreditmarknaden 1955-1964

Som utgångspunkt för analysen av den finansiella utvecklingen beräknas det finansiella sparandet inom samhällsekonomins olika sektorer. Inom några sektorer uppstår ett positivt, inom andra ett negativt finansiellt sparande, dvs. en transferering av anspråk på resurserna äger rum. I praktiken vållar det stora svårigheter att åstadkomma överensstämmelse mellan det sektorsparande som kan beräknas utifrån nationalräkenskaperna och de kreditmarknadsstatistiska uppgifterna. För den betydelsefulla kommersiella kreditgivningen och konsumtionskrediterna föreligger knappast några uppgifter. Likväl kan en, om ock bristfällig, avstämning ge betydelsefulla resultat. De statistiska samband som redogörs för i detta sammanhang utgör en referensram, på grundval av vilken man kan bedöma realkalkylernas finansiella innebörd. I tabell A: 1 i Appendix A redovisas utvecklingen 1955—1964 av det finansiella sparandet inom sektorerna: staten, kommunerna, företagen och hushållen. Summan av dessa faktorers finansiella sparande motsvarar bytesbalansens saldo (sektor d, rad 11). Inom den offentliga sektorn särredovisas statens och kommunernas inkomstbildning och sparande för att erhålla närmare anslutning till kreditmarknadsstatistiken. (För företagssektorn sker en närmare uppspaltning i tabell A: 3.)

Summan i sektor d utgör bruttonationalprodukten (rad 1, resp. r a d 8) dvs. den sammanlagda inkomsten i företagsoch hushållssektorn. Uppgifterna för konsumtion och investering inom de olika sektorerna och bytesbalansen saldo hämtas ur försörjningsbalanser.

1.1. Hushållens

finansiella

sparande

Hushållens sparande utgör en betydelsefull utbudsfaktor p å kreditmarknaden. Det har därför ansetts befogat att något utförligare belysa vissa faktorer, som påverkar detta sparande. Avgörande är för det första inkomstfördelningen, dvs. hushållens bruttoinkomstandel av bruttonationalprodukten. Andelsutvecklingen redovisas i kapitel 1 i huvudrapporten. Hushållens bruttoinkomster utgörs av löner, arbetsgivaravgifter, enskilda företagares inkomster, imputerat hyresvärde av egna hem och en restpost vilken utgör en del av skillnaden mellan bruttonationalprodukten beräknad från inkomst- respektive produktionssidan. Olika bruttoinkomstkomponenter redovisas i tabell A: 2. En annan faktor som påverkar hushållssparandet är inkomstomfördelningen, som åstadkommes genom skatterna, transfereringarna och försäkringssystemet (rad 2 t. o. m. 7, tabell A: 1 c ) . Uppgifterna i tabell A: 1 c beträffande

127 hushållens försäkringsnetto, dvs. differensen mellan försäkringsutfall och erlagda premier, är något missvisande. De visar ett ökat sparande i form av en fondökning i de enskilda och offentliga försäkringsinrättningarna, försäkringsnettot i tabellen döljer dock den betydande inkomstfördelning som försäkringssystemet innebär. I nationalräkenskaperna redovisas de privata arbetsgivaravgifterna i bruttoinkomsten. Därpå registreras de som utgift i försäkringsnettot. (De offentliga arbetsgivaravgifterna redovisas som betalning direkt till försäkringsinrättningarna.) Den »renodlade» inkomstöverföringen via försäkringssystemet framgår av kolumn 8 respektive 12 i tabell A: 2. Försäkringsnettot avser h ä r försäkringsutfall minus av hushållen själva inbetalda premier. De offentliga försäkringarna har under hela perioden utgjort ett inkomsttillskott för hushållen. För de enskilda försäkringarna föreligger ett inbetalningsnetto fram till 1963; de senare årens utfallsnetto kan förklaras med nedgången av premieinbetalningarna i samband med att ATP-systemet infördes, samt av en viss förskjutning av försäkringsverksamheten mot försäkringstyper med m i n d r e fondbildning. Tabell A. Kommunernas (1)

1.2. Finansiellt sparande offentliga sektorn

Källa: Nationalräkenskaperna.

24,6 24,4 23,6 32,7 33,0 34,6 32,3 33,7 32,6 31,6

den

Beräkningen av den offentliga sektorns finansiella sparande 1955—1964 framgår av tabell A: 1 a l och A: 1 a2. Statens finansiella sparande skiljer sig från det totala budgetsaldot eftersom den kreditgivning som förs över budgeten h ä r inte redovisas som utgift (jämför tabell A: 4 a l ) . För kommunernas del kan en avsevärd försämring av det finansiella sparandet konstateras för den senaste femårsperioden, med en motsvar a n d e ökning av efterfrågan på kreditmarknaden. Det finansiella sparandet inom den kommunala sektorn kan dock inte betraktas fristående från den statliga finansieringsverksamheten och från investeringsverksamheten inom de kommunala affärsverken. Kommunernas nettointäkter av kapital, i vilka ingår affärsverkens inlevererade vinster, h a r inte ökat nämnvärt sedan 1955. Däremot har investeringsbidragen från kommunerna till de kommunala affärsverken expanderat mycket kraftigt sedan 1960, såsom framgår av tabell A: 1. I kommunernas inkomster ingår statsbidragen vilka, räknat i procent av de kommunala utgifterna, har ökat avse-

stats- och investeringsbidrag (2)

Statsbidrag i procent Investeringsbidrag av utgifterna för i procent av utgifkonsumtion och terna för konsuminvestering tion och investering 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

inom

10,0 9,6 9,0 8,7 7,7 11,2 12,5 13,6 13,3 13,8

1955—1964 (3)

(4)

(1)—(2) procent

(l)-(2) miljoner kronor

14,6 14,8 14,6 24,0 25,3 23,4 19,8 20,1 19,3 17,8

681 785 877 1 548 1 765 1 648 1 559 1 867 2 003 2 110

128 värt till och med 1958 för att sedan förbli ungefär konstanta. Den försämring av kommunernas finansiella spar a n d e som ägt rum sedan 1961 kan till en del hänföras till den relativa minskningen av nettot av statsbidrag och investeringsbidrag (kol. 3).

1.3. Företagens

finansiella

sparande

Företagssektorn i tabell A: 1 beräknas som restpost. För den fortsatta analysen är det nödvändigt att dela u p p denna heterogena sektor på ett antal delsektorer inom vilka finansieringsöverskott eller -underskott bildas. På så sätt erhålles bättre förutsättningar för att relatera sparandeutvecklingen till kreditmarknadstransaktionerna. Följande delsektorer kan särskilj as: offentliga affärsverk, bostäder, enskilda och offentliga försäkringsinrättningar samt en restsektor »övriga företag». Ur den senare kan ytterligare brytas ur kreditinstitutens (exkl. försäkringsinrättningarna) finansiella sparande. Sektorsfördelningen framgår av tabell A: 3. Det finansiella sparandet inom de of-

fentliga företagen kan sättas lika med noll, dessa företag spelar knappast någon självständig roll på kreditmarknaden. Den »disponibla inkomsten» kan följaktligen sättas lika med investeringarna. »Bruttoinkomsten» omfattar dessutom nettot av investeringsbidrag och inlevererade vinster (sektor a, rad 2 ) . Även tabellen för bostadssektorn byggs upp från kreditmarknadssidan, dvs. »nerifrån» i tabellen. Det finansiella sparandet beräknas utifrån kreditmarknadsstatistiken, såsom framgår av tabell A: 4 b, rad 1. En annan beräkningsmetod, som även används till prognosen för 1970, presenteras längre fram. Försäkringssektorernas finansiella sparande motsvarar i stort sett dessa sektorers utbud på kreditmarknaden. Det utgörs av ökningen av fonderna, dvs. nettot av premieinbetalningar och utfall plus räntenettot. Restsektorn kallas »övriga företag», en n ä r m a r e uppdelning är inom ramen för nationalräkenskaperna inte genomförbar. I denna sektor ingår förutom industrin även jordbruket, handeln och den privata samfärdseln. Företagens finansiella sparande har,

Tabell B. Förelagens inkomster, utgifter och självfinansiering (1)

År

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

(2)

Bruttoinvestering S j älvfinansiering: sparande i procent exkl. lagerförändav bruttoinvestering ringar i procent av B N P exkl. lagerföränd(till marknadspriser) ringar 81 83 97 84 106 83 73 56 60 64

11,7 11,9 11,5 12,1 12,2 13,5 13,8 13,6 13,4 12,8

Anm. Uppgifterna baseras på tabell A: 5 d.

1955—1964

(3)

(4)

Bruttoinkomst i procent av B N P (till faktorpriser)

Bruttoinkomst minus indirekta skatter plus subventioner, i procent av B N P (till faktorpriser)

23,9 25,0 25,9 25,3 27,5 26,3 26,1 24,6 25,2 25,2

16,0 17,0 18,0 17,0 19,0 16,2 16,0 13,5 13,7 13,9

129 som framgår av tabell A: 5 d, försämrats avsevärt sedan 1959. Det föreligger skäl att närmare undersöka om denna utveckling överensstämmer med annan statistik, framför allt kreditmarknadsstatistiken, samt att söka utröna vilka faktorer som har bidragit till denna försämring. Här bör påpekas att många fel inom nationalräkenskapssystemet kumuleras i denna sektor på grund av att den beräknas residualt.

bruttoinkomsten erhålles en disponibelinkomst som, i procent av BNP till faktorpriser, har varit relativt konstant till och med 1961 (kol. 4). En markerad andelsminskning inträffade åren 1962— 1964. Den i tabell B redovisade utvecklingen är av betydelse för prognoskalkylerna i kapitel 2, i vilka bruttoinkomstfördelningen beaktas explicit. 1

Försämringen av företagens totala självfinansieringskvot behandlas i kapitel 2 i huvudrapporten. En något mindre påtaglig försämring av kvoten erhålles om lagerinvesteringarna fråndrages investeringarna i nämnaren, såsom skett i tabell B, kol. 1. Även inklusive lagerinvesteringarna ligger sektorinvesteringarna tydligen på en högre nivå under sextiotalet än tidigare, i procent av bruttonationalprodukten har de ökat med ca 1,5 enheter. Försämringen i självfinansieringsgraden sammanhänger även med utvecklingen på inkomstsidan. Intresset riktas härvidlag främst på bruttoinkomstfördelningen och nettot av indirekta skatter och subventioner. De övriga posterna av inkomstomfördelningen i företagssektorn är av underordnad betydelse för förklaringen av den försämring av det finansiella sparandet som har ägt rum under senare år. Företagens bruttoinkomstandel har förblivit ungefär konstant (kol. 3). Nettot av indirekta skatter och subventioner registreras i nationalräkenskaperna i sin helhet som utgift för företagen och bör således fråndragas bruttoinkomsterna för att man skall komma fram till deras disponibelinkomst. (Detta registreringssätt säger givetvis ingenting om skatternas incidens, vilken bestämmes av företagens försäljningspriser och priserna för konsumtions- och investeringsutgifter.) Subtraheras nu saldot av indirekta skatter och subventioner från

1.4. Finansiellt

9—614823

och monetärt

sparande

Vi skall nu närmare undersöka hur utvecklingen av de olika sektorernas finansiella sparande kommer till uttryck i form av utbud och efterfrågan på kreditmarknaden. Det finansiella sparandet representerar i princip nettot av inkomster och utgifter och därmed också av utlåning och upplåning. Innan be1 Innebörden av resonemanget om bruttoinkomstfördelningen framgår av det följande. F: företagssektorns-» bruttoinkomst I A- 1 b c H: hushållssektorns f r a d *' t a ö e 1 1 A* 1 b' c bruttoinkomst J I: saldo av indirekta skatter och subventioner (rad 3, tabell A: 1 b) Y = F + H : BNP till marknadspriser m Y f - Ym — I : BNP till faktorpriser FjYf =f; HjYf = h; I/Yf - i; f + h # 1 Under perioden 1955—1964 har företagens bruttoinkomst i procent av BNP till faktorpriser varit ungefär konstant, dvs ft=ft—i- De indirekta skatternas andel (minus subventioner) har ökat, it > i^v Enligt det sätt på vilket de indirekta skatterna redovisas i nationalräkenskaperna innebär denna utveckling att företagens disponibla inkomster (ceteris paribus) minskade relativt sett dvs (/"—i)t < (/"— i)t—i- Detta förhållande framgår av tabell B, kol. 4. De här nämnda relationerna är av betydelse, när man vill klargöra innebörden av det grundläggande antagandet på vilket prognoskalkylerna i kapitel 2 bygger, nämligen att hushållens bruttoinkomstandel förblir oförändrad (ht + j = ht). Eftersom en viss ökning av det indirekta skattetrycket kan påräknas (U +1 > it) erfordras följaktligen en ökning av företagens bruttoinkomstandel om den disponibla inkomstandelen skall kunna bibehållas (ceteris paribus): (f— i)t + x = (f—i)t, vilket förutsätter att ft + x > ft.

130 räkningarna av det finansiella sparandet kan översättas till kreditmarknadskategorier måste emellertid hänsyn tas till de direkta kredittransaktionerna mellan sektorerna. Efter denna modifiering kommer man fram till differensen mellan utlåning och upplåning på den organiserade kreditmarknaden. Detta monetära sparande kan i praktiken endast bristfälligt identifieras. Det uppstår residualer mellan sparandet beräknat utifrån nationalräkenskaperna och sparandet beräknat utifrån kreditmarknadsstatistiken. Dessa är mycket stora, framför allt för företags- och hushållssektorerna. I tabell A: 4 sammanställes det finansiella sparandet som h a r hämtats ur tabellerna A: 1 och A: 3 och det monetära sparandet som motsvarar kreditmarknadsmatriserna A och B i Appendix B, i vilket även en beskrivning av materialet återfinnes. 1 Nettoutlåningen mellan sektorerna omfattar de krediter som förmedlas utanför marknaden. Endast en del av dessa är kända eller kan uppskattas. Residualerna omfattar förutom fel i nationalräkenskaperna och kreditmarknadsstatistiken alltså även vissa icke registrerade intersektorala krediter. Statens monetära sparande motsvarar totalbudgetens saldo. Huvuddelen av statens direkta kreditgivning avser bostadskrediterna. De offentliga företagen redovisas inte i tabell A: 4, dessas monetära sparande h a r antagits vara lika med noll. Bostadssektorns finansiella och monetära sparande kommer att beskrivas utförligt längre fram. De offentliga försåkringsinrättningarnas finansiella sparande motsvarar i princip utbudet på kreditmarknaden, ökningen av de relativt obetydliga residualerna inom den offentliga försäkringssektorn under senare år hänför sig till Allmänna pensionsfondens s. k. återlån. Dessa lån förmedlas av olika kreditinstitut, hu-

vudsakligen affärsbankerna. I tabell A: 4 cl redovisas de av praktiska skäl i residualerna i stället för t. ex. som intersektorala krediter (till b a n k e r n a ) . I kreditmarknadsmatriserna redovisas Allmänna pensionsfondens kreditutbud inklusive återlånen. (Jämför kreditmarknadsmatris B, kol. g i Appendix B.) Inom den enskilda försäkringssektorn motsvarar »nettoutlåningen mellan sektorer» tillväxten av PRI-fonderna, företagens egna pensionsfonder som bygges upp enligt anvisningar från Pensionsregistreringsinstitutet. Denna fondökning räknas i nationalräkenskaperna till försäkringssektorn, den utgör dock inte någon utbudsfaktor på kreditmarknaden utan krediterna förmedlas direkt till företagen (sektor c2 resp. d, rad 2). Summan av det finansiella sparandet i tabell A: 1, vilken motsvarar bytesbalansens saldo, upptages i tabell A: 4 e som utlandssektorn. Residualen i denna sektor motsvarar betalningsbalansens »förskjutningspost». Motposten ligger huvudsakligen i företagssektorn och utgörs av kommersiella krediter samt statistiska fel. Ur sektorn »övriga företag» i tabell A: 3d har kreditinstitutens (exkl. försäkringsinrättningarna) finansiella sparande brutits ut. I stort sett utgörs detta sparande av bankernas vinster och redovisas i summakolumnen g i tabell A: 4. Det är lika med differensen mellan den totala upplåningen och utlåningen på kreditmarknaden (rad 6,resp. 5). Allmänhetens, dvs. hushållens och företagens, monetära sparande och bostadssektorns monetära sparande skall fortsättningsvis ges utförligare separat behandling.

^Upplånings- och utlåningssiffrorna i Amatriserna har här omvänt tecken.

131 1.5. Allmänhetens

monetära

sparande

En sektors monetära sparande motsvar a r som nämnts nettot av utbudet och efterfrågan på kreditmarknaden. För det offentliga, bostadssektorn och utlandet erhålles tillräcklig information om enbart nettosparandet redovisas. Försäkringssektorn utgör enbart en utbudsfaktor på kreditmarknaden. För hushålls- och företagssektorn vill man däremot särredovisa upplåning och utlåning. Anledningen härtill är att allmänhetens hela preferensskala för olika finansiella tillgångar är av betydelse för bedömningen av balansen på kreditmarknaden. För de sistnämnda sektorerna redovisas således också förvärv av värdepapper (främst statsobligationer och aktier) i utbudssiffrorna i stället för att ingå i den direkta, intersektorala kreditgivningen såsom fallet är med de övriga sektorerna. »Kreditmarknaden» (tabell A: 4, rad 5 och 6) kommer härigenom att omfatta kreditinstitutens fordringar och skulder samt »allmänhetens» (men inte övriga sektorers) värdepappersinnehav. Till hushållssektorns upplåning räknas — förutom de i bostadssektorn redovisade egnahemskrediterna — endast affärsbankernas personliga krediter, övrig upplåning ingår i företagssektor d; dess upplåning beräknas residualt som total upplåning på kreditmarknaden minus övriga sektorers kreditefterfrågan. I kreditmarknadsmatriserna beräknas vanligen hushållssektorns utlåning som restpost med utgångspunkt från sektorns för intersektoral kreditgivning korrigerade finansiella sparande och den ovan beskrivna upplåningen. Det förekommer i så fall inte någon residual (rad 3) i denna sektor utan hela den för allmänheten gemensamma residualen lägges i företagssektorn. Arrangemanget motiveras då av den allvarliga brist med

vilken kreditmarknadsstatistiken är behäftad, nämligen den omständigheten att den inte tillåter någon exakt uppdelning av allmänhetens monetära utbud på sektorer. Likväl har ett försök gjorts att åstadkomma en dylik fördelning som, även om den är ofullständig, möjliggör en närmare granskning av de så betydelsefulla sektorresidualerna. 1 I och med att hushållens monetära utbud har uppskattats har man även fastställt den övriga delen av allmänhetens utbud, nämligen företagens. Företagens upplåning hämtas ur kreditmarknadsmatriserna (tabell A, rad 7). Företagens och hushållens på ovan beskrivna sätt beräknade monetära sparande skall i princip överensstämma med det finansiella sparandet, korrigerat för intersektoral kreditgivning. Ur kreditmarknadsanalysens synpunkt 1 Hushållens utlåning (monetära utbud) beräknas som summan av ökningen av sedelmängden utanför affärsbankerna; inlåning i postbanken, sparbankerna och centralkassorna för jordbrukskredit; inlåning på affärsbankernas sparkasseräkningar; förändring i innehavet av obligationer, förlagsbevis, skattkammarväxlar och aktier placerade utanför staten, kommunerna, bankerna, försäkringsinrättningarna samt de större och medelstora industriföretagen. De här nämnda bankinlåningsräkningarna utnyttjas huvudsakligen av hushållen och de enskilda företagarna. Inlåningsandelen är betydligt mindre i affärsbankernas check-, kapitalsamlings- och kapital- och depositionsräkningar. En schablonmässig inlåningsfördelning har därför måst tillämpas. Hushållens inlåning på kapital(samlings)- och depositionsräkningarna har uppskattats till 500 mkr år 1955. Detta belopp har för senare år framskrivits i t a k t med ökningen av de finansiella tillgångar som nämnts ovan. Dessutom har den långa inlåningen uppjusterats med 100, 150 resp. 200 mkr åren 1962—-1964 med hänsyn till nytillkomna räkningstyper. Inlåningen på affärsbankernas checkräkning har under senare år ökat i högre t a k t än tidigare, vilket torde sammanhänga med införandet av checklönesystemet. För åren 1962—-1964 uppgår inlåningsökningen utöver den trendmässiga tillväxten på 100 mkr till resp. 300, 350 och 400 mkr, vilka belopp har antagits utgöra hushållsinlåningen på denna räkning.

132 medför det en komplikation att i hushållssektorn inkluderas enskilda företagare vars investeringar emellertid räknas till företagssektorn. I den mån investeringarna finansieras av egna medel bör en direkt »kreditgivning» upptagas från sektor e till sektor d. En uppskattning av självfinansieringskvoten för de h ä r berörda investeringarna har gjorts med utgångspunkt från 1958 års sparundersökning. 1 För övriga år h a r samma kvot applicerats, även om den sannolikt är för lågt beräknad. Ytterligare direkt kreditgivning från hushållssektorn utgörs av kontantinsatserna till egnahemsinvesteringar. Som framgår av tabell A: 4 d, e, r a d 3, uppstår betydande residualer mellan sparandebeloppen enligt de två olika beräkningsmetoderna. Hushållssektorns residualer är negativa, dvs. det monetära utbud som kan beräknas utifrån kreditmarknadsstatistiken understiger utbudet beräknat utifrån nationalräkenskaperna. Ett antal förklarande faktorer kan nämnas. För det första torde »självfinansieringen» av de enskilda företagens investeringar som nämnts vara högre än de korrektionsbelopp som lagts in i rad 2 i tabell A: 4 d, e. F ö r det a n d r a ingår i själva residualerna även den kommersiella kreditgivningen från hushållen och utlandet till företagssektorn (rad 3). Den residual, som utgörs av betalningsbalansens »förskjutningspost» h a r varit avsevärt större und e r åren 1961, 1962 och 1964 än tidigare, vilket tyder på en växande kreditförmedling vid sidan om den officiella kreditmarknaden. En tredje förklarande faktor är konsumtionsberäkningarna. Det är sannolikt att vissa typer av konsumtion som h a r expanderat snabbt under perioden 1955—1964, framför allt i samband med den ökande fritiden, är underrepresenterade i beräkningarna. Troligen föreligger även

ett systematiskt fel i bruttoinkomstberäkningarna, eftersom uppdelningen av inkomsten mellan företags- och hushållssektorn sker med användande av en omfattande restpost. Denna h a r i nationalräkenskaperna fastställts på grundval av 1958 års sparundersökning; för övriga år antas den — schablonmässigt — öka i takt med de enskilda företagarnas (exkl. jordbruk och skogsbruk) inkomster. Förmodan att systematiska fel föreligger styrkes av den iakttagelsen att medan hushållssektorns residualer ökar i negativ riktning ökar företagssektorns residualer i positiv riktning under perioden 1955 —1964. Det försök som har gjorts att sektorfördela allmänhetens kreditutbud ger i varje fall mera rimliga siffror för företagens likviditetstillskott än de som skulle ha erhållits om samtliga residualer hade lagts i denna sektor. Även om kalkylresultatet bör tolkas med stor försiktighet kan siffrorna för företagens monetära utbud sägas indikera utvecklingen av likviditeten. Företagens och hushållens utbud på kreditmarknaden och de därmed sammanhängande residualerna återfinns i tabell C, avrundade med hänsyn till osäkerhetsmarginalerna. Utbudet h a r även delats upp p å sedelinnehav, bankinlåning, avsättning till investeringsfonderna och värdepappersförvärv. För tioårsperioden visar residualerna en tämligen stabil utveckling. I de prognoskalkyler som behandlas i kapitel 2 har det därför ansetts berättigat att »normala» värden på residualerna sättes in i tabellerna.

1 Meddelanden från konjunkturinstitutet Serie B nr 33. Kvoten mellan sparandet och bruttoinvesteringarna uppgår i denna undersökning till ca 50 procent. Detta procenttal har sedan applicerats på de i nationalräkenskaperna redovisade investeringar, vilka huvudsakligen kan hänföras till egna företagare.

133 Tabell

C. Hushållens

och företagens

monetära

utbud och residualer

1955—1964

Miljoner kronor

1. Hushållens utlåning på kreditmarknaden (tabell A: 4e, rad 5) därav: förändr. i sedelinnehav . . . värdepappersförvärv bankinlåning . 2. Differens mellan hushållens monetära sparande beräknat enligt nationalräkenskaperna resp. kreditmarknadsstatistiken (tabell A: 4 e, rad 3) . . . 3. Företagens utlåning på kreditmarknaden (tabell A: 4 d, rad5) därav: investeringsfonder värdepappersförvärv bankinlåning . . . 4. Differens mellan företagens monetära sparande beräknat enligt nationalräkenskaperna resp. kreditmarknadsstatistiken a. utan residual i bostadssektorn (tabell A: 4 b, rad 3 ) . b. med residual i bostadssektorn (tabell A: 6 d, rad 3)

2 050

2 050

2 250

2 400

2 000

2 800

2 200

4 200

4 650

350 1 500

150 1 650

250 1 750

300 1 900

150 1 700

150 2 300

250 1 650

350 3 400

400 3 750

- 5 0 0 - 1 200

-550

1 050

3 450

1 800

1 050

50 500

50 100

150 700

-200 1 150

100 3 300

1100 1 400

400 1 300

150 850

50 1 000

1 050

2 650

1 000

1 000

1 400

1 500

1 250

1 350

3 350

1 850

1 900

1964 Anm. Siffrorna är avrundade och har hämtats ur tabellerna i appendix A. Uppdelningen av det monetära utbudet på olika kategorier av finansiella tillgångar har gjorts på grundval av kreditmarknadsmatriserna i Appendix B. Uppgifterna för värdepappersförvärv bygger på grova uppskattningar. Hushållens värdepappersförvärv torde vara underskattat för 1959 och överskattat för 1964.

1.6.

Kreditgivningen

till bostadssektorn

Bostadssektorns finansiella sparande k a n , s o m n ä m n t s , b e r ä k n a s utifrån u p p -

gifter

0 m k r e d i t g i v n i n g e n till d e n n a sektor p å d e n reguljära k r e d i t m a r k n a d e n , d e n statliga k r e d i t g i v n i n g e n o c h hushållens kontantinsats vid egnahems-

134 investeringar. Bruttoinkomsten beräknas därpå som differensen mellan bruttoinvestering och finansiellt sparande. I nationalräkenskaperna räknas i hushållens bruttoinkomst nettohyresvärdet av egna h e m (det ingår även i konsumt i o n e n ) . Bruttohyresvärdet imputeras som inkomst sedan bl. a. avskrivningar, reparations- och underhållskostnader fråndragits. De nyssnämnda avdragsposterna ingår i bostadssektorns bruttoinkomst.

som en viss procent av värdet av småhusbeståndet.) Bruttoinkomsten i »företagens» bostadssektor motsvarar det uppskattade värdet av amorteringarna på de krediter som hänför sig till denna delsektor. 3 Det på så sätt beräknade finansiella sparandet stämmer inte helt överens med summan av direkt kreditgivning och kreditgivning p å den reguljära kreditmarknaden. De residualer som uppstår h a r i sin helhet lagts i »företagets» delsektor (tabell A: 6 b2).

Man kan i stället för ovan beskrivna indirekta metod, som motsvarar framställningen i tabellerna A: 3 och A: 4, även välja en direkt metod för att beräkna sektorns bruttoinkomst. Denna är visserligen också behäftad med fel på grund av statistikens bristfällighet, men ansluter närmare till analysen av bostadssektorns kreditförsörjning. En särskild uppskattning görs av amorteringarna på bostadskrediter. Enligt denna alternativa metod kan två delsektorer särskiljas, nämligen »hushållens» egnahemsinvesteringar och dessas finansiering' och »företagens» bostadsinvesteringar. 1 Till hushållens egnahemsinvesteringar räknas den del av småhusbyggandet som utförts av byggh e r r a r inom den privata sektorn. På så sätt görs en uppskattning av de investeringar som hänför sig till hus avsedda att bebos av ägaren. 2 Bruttoinkomsten för denna delsektor beräknas som summan av hushållens utgifter för reparation och underhåll och uppskattade amorteringar på egnahemskrediter. Detta innebär att reparation och underhåll — skönsmässigt — i sin helhet antages finansieras direkt ur hushållsinkomsterna i stället för genom krediter. (De egnahemsamorteringar som beräknas på grundval av kreditmarknadsstatistiken stämmer tämligen väl överens med nationalräkenskapernas egnahemsavskrivningar, vilka är beräknade

1 Här bör påpekas att bostadssektorn endast är en »investeringssektor», kreditgivningen avser endast nyuppförande och reparation och underhåll. »Inkomsten» i denna sektor avser finansieringen av investeringarna. 2 SOS Bostadsbyggandet 1964, tabell 15. Andelen har sjunkit från 92 procent år 1955 till3 82 procent år 1964. Uppskattningen av bostadssektorns amorteringar sker enligt följande. Kreditgivningen till bostadssektorn sker i tre former, nämligen hushållens kontantinsatser, den statliga kreditgivningen och övrig kreditgivning. De två sistnämnda redovisas som nettokreditgivning i kreditmarknadsmatriserna. Bruttokreditgivningen, och därmed amorteringarna, kan endast beräknas approximativt. Denna avser obligationer eller lån. Obligationsamorteringarna för hela kreditmarknaden har uppskattats på grundval av Svenska Bankföreningens obligationsstatistik. Särskilda beräkningar har utförts för egnahems- och övriga bostadslån från bostadsstyrelsen, sparbankerna, postbanken, affärsbankerna och de enskilda försäkringsinrättningarna. Amorteringarnas storlek i förhållande till brutto- eller nettokreditgivningen kan bedömas enligt följande. Antag att bruttokreditgivningen (B) under en längre period ökar med en viss procent per år (i): 100 + i Bt = p Bt^ ; p = 1 0 0 Amorteringarna (A) under ett visst år uppgår i så fall till At = aBt_! + aBt_2 ... aBt_n där a = amorteringsprocenten; n = amorteringstiden

aBf-ll—

— j 1—P Enligt en grov kalkyl uppgår under perioden 1955—1964 amorteringarna till 25 procent av bruttokreditgivningen, vilket är förenligt med en genomsnittslöptid för krediterna på ungefär 40 år. Detta skrives At =

135 I de alternativa kalkylerna för bostadssektorn i tabell A: 5 och A: 6 ingår alltså ändrade uppgifter för bruttoinkomst, finansiellt sparande och residualer. Motsvarande ändringar blir nödvändiga för den som restpost beräknade sektorn »övriga företag», vilka ävenledes redovisas i de nämnda tabellerna. Bostadssektorns residualer är negativa, dvs. kreditgivningen enligt kreditmarknadsstatistiken är större än det framräknade finansieringsbehovet. En

förklarande faktor är det förhållandet att kreditmarknadsstatistiken inkluderar krediter som inte avser bostadsinvesteringar utan blott beviljas med bostäder som säkerhet. I statistiken ingår även vissa krediter med vilka värdestegringar finansieras vid omsättningen av gamla fastigheter. Den nyss bekrivna beräkningsmetoden för bostadssektorn, med motsvarande ändringar i företagssektorn, kommer genomgående att användas i kapitel 2 av denna bilaga i vilken prognosen för 1970 beskrives.

2. Finansiell utveckling, kreditmarknad och aspekter på den offentliga budgetutvecklingen 1965—1970

Utgångspunkt för analysen av den finansiella utvecklingen är försörjningsbalansen för 1970. I följande tabell D motsvarar siffrorna i »ojusterade p r i ser» tabell 5 : 1 i Svensk Ekonomi 1966 —1970. Analysen utförs helt i fasta — 1965 års — priser bortsett från att vissa justeringar införts med hänsyn till förändringar i de relativa priserna. F ö r det första h a r den offentliga kon-

sumtionen höjts med hänsyn till lönestegringen inom den offentliga sektorn. Inom övriga sektorer »döljes» lönestegringar av en motsvarande förbättring av produktiviteten. Efterfrågekalkylen för den offentliga konsumtionen avser emellertid inte varor och tjänster utan arbetskraftsbehov. Eventuella produktivitetsstegringar i den offentliga sektorn torde på ett icke urskiljbart sätt

Tabell D. Försörjningsbalans 1964 och 1970 Miljoner kronor. 1964 i löpande priser, 1970 i 1965 års priser 1964 års priser

1965 års ojusterade priser

1970 Alt. A 1970

Alt. B 1970

Tillgång Bruttonationalprodukt

97 880

131 200

134 720

135 000

Användning Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvestering S:a konsumtion och investering . . . . Lagerförändring Bytesbalansens saldo

51 640 13 830 31 440 96 910 + 1 030 -60

66 600 19 400 44 400 130 400 + 900 -100

67 400 21 720 44 800 133 920 + 900 -100

67 400 22 000 44 800 134 200 + 900 -100

1965 års justerade priser

Anm. Försörjningsbalansens siffror för 1970 är identiska med dem som presenterats i tabell 5: 1 i Svensk Ekonomi 1966—1970, SOU 1966: 1; de har dock räknats om till 1965 års priser. Härvid har använts prisindexar för de olika komponenterna i balansen. Hänsyn har inte tagits till framtida förändringar i prisstrukturen (ojusterade priser). I nationalräkenskaperna förutsattes att någon produktivitetsförbättring inte uppträder i den offentliga sektorn. Lönerna i denna sektor kan dock antas följa lönerna i den privata sektorn, vilka i stort sett bestämmes av produktivitetsökningen, som i långtidsutredningen har antagits uppgå till knappt 4 procent årligen. Siffran för den offentliga konsumtionen, som till två tredjedelar består av löner, och siffran för bruttonationalprodukten har följaktligen höjts upp. Siffrorna har även justerats för effekten av höjningen av den allmänna varuskatten från 6,4 till 10 procent i mitten av 1965, (justerade priser). Beträffande inkomstfördelningen presenteras här två alternativ nämligen A och B. Det förutsattes att fortsatta höjningar av arbetsgivaravgifterna till ATP bäres antingen av hushållen, alt. A, eller av arbetsgivarna, alt. B.

137 vara implicerade i själva sysselsättningsprognosen. Antagandet att de offentliga lönerna följer löneutvecklingen i de icke-offentliga sektorerna innebär härigenom en relativ prisstegring för den offentliga konsumtionen, vilket bl. a. påverkar budgetutfallet och bör explicit redovisas i en analys av den finansiella utvecklingen. En ytterligare korrektion har gjorts med hänsyn till höjningen av den allmänna varuskatten i mitten av 1965. Denna höjning innebär att skattesatsen, per helår räknat, blir högre efter 1965. Investeringarna och konsumtionen, som i försörjningsbalansen är angivna i 1965 års priser, bör uppjusteras motsvarande. Utgångspunkt för den fortsatta analysen är fördelningen av det finansiella sparandet mellan de olika sektorerna inom samhällsekonomin. I första h a n d är det av intresse att särskilja den offentliga sektorn, företagssektorn och hushållssektorn. Underlaget till dessa sektorers utgiftsprognoser utgörs av den justerade försörjningsbalansen i tabell D. För en beräkning av det finansiella sparandet erfordras även kalkyler för sektorernas disponibla inkomster. En sektors disponibla inkomst bestämmes av bruttoinkomstfördelningen och inkomstomfördelningen genom avgifter, skatter och andra transfereringar. Det är svårt att förutse h u r inkomstfördelningen kommer att gestalta sig år 1970. Som ett »neutralt» alternativ h a r vi förutsatt att 1964 års inkomstfördelning kommer att bestå. 1 Detta antagande kan emellertid ges olika innebörd. Alternativ A. Om hushållssektorn kommer att bära incidensen av ATPavgiftshöjningarna innebär detta att bruttoinkomsten 1970 inklusive arbetsgivaravgifterna utgör en, jämfört med 1964, oförändrad andel av BNP till faktorpriser, nämligen 78,7 procent.

Alternativ B. Det andra alternativet implicerar att företagen bär incidensen av avgiftshöjningen. Hushållens inkomstandel exklusive avgifterna bibehålies oförändrad till 76,6 procent av BNP. I det följande betraktas alternativ A, som är mest gynnsamt för företagssektorn, som huvudalternativ. Utifrån en given inkomstfördelning kan man, via beräkningar av inkomstomfördelningen, komma fram till den sektorsfördelade disponibelinkomsten. Kalkylerna härför framgår av tabell E. Inkomstomfördelningen är, förutom vad som avser de direkta och indirekta skatterna, i stor utsträckning bestämd av redan fastställda program för socialpolitiken, utbetalningarna från APfonderna samt av trenden för den privata försäkringsverksamheten. Därtill kommer folkpensionerna som ökar i takt med den väntade befolkningsökningen i pensionsåldrarna samt den beslutade standardhöjningen för pensionärerna. Även barnbidragen och studiebidragen bestämmes av befolkningsutvecklingen för de berörda grupperna och den beslutade standardhöjningen. Avgifterna till den offentliga sektorn förutsattes öka parallellt med bruttonationalprodukten. Hushållens kapitalinkomster — nettot av räntor och utdelningar — h a r ökat i jämn takt under tidigare år. I kalkylen för 1970 leder institutionella förändringar och sparandeutvecklingen inom företagssektorn till betydande ändringar av detta netto. Även det offentligas räntenetto varierar avsevärt i samband med olika alternativ för budgetutvecklingen, såsom beskrives nedan. Prognosen för för1 1970 års inkomstfördelning beskrives som andelen av hushållens bruttoinkomst av BNP till faktorpriser. Vissa implikationer av detta antagande för företagens inkomstandel i samband med ökningen av de indirekta skatterna diskuterades i anslutning till Tabell B.

« B £ 3 CO

P Q

O

+J

a>

<

T-I

<j

+•>

C3

<

TH

O O O

1 1

1 O

1 O

m CO

m e » 10 c o 0 0 •"*"

TH

TH

O CN l>

1 1

1 1!

M< CO

z,

TH

TH

CO 0

0 I> 0

*J

3 ,EJ CO

<

TH

«<

O l> C3 i H

< 03 T*

•• .2

»~i

«

^

o

c

S

o

0 O 0 l> T H CO T f

u

o

•§

0 TH

TH

CN O CO T H

co 1

t> to t> t o

O O

in

O

TH TH 1

to m to r> 0 CN CN CN

I O O 1 m 0 00 co

"* -tf m to O CN CN CN

O

TH

T H

0 O

0 CN

co

0 co 1

<J> CO TH

i>

ffl 4-3

O OJ

53 ^

.2

cj > *(H

P< .

cJ OX) r

~!

3 0)

O

H->

C3

<

TH

CQ

O I> O

;fa fa

T H

^ .1 ° < S 3 3 t< -a < a i «s §

2>

3 H T3 <

T H T H

+1

CO CN co 1

O l> O

O "t

in IH

CN 1

3 O

>

O

•ä 1 » °

to to

O

to

to

m

in

cJ

M cj (O

3 cj O

«

2 C J ^ S <=DJ2 S S « > 3 ^ t : 3 3 J - T3 CJ a -o "w £j -a -

TH

.2> C

£

ä

T-l

1-H

S

«

2 ) « >3 o> b fa o< ocj

m CN

O CN

HH

£

H

o

- H "H n to

IS

* . *?

-3

CJ O 2 « J 3 f CJ i Bo "0 o o s CJ 3 t-* u l-i 3

'

O CN O

O O O 00 0 0 CO CO T H

Cj

."3

0 m 1

T H

O l> in

O O O CO 0 0 CO CO T H

0 m TH

'

CO T H t o CN CO

00 1

c c c c C

i > t ^ co T H CN t O 0 3 CT> W OS ' 1

T H

O O O m 0 m CO l H CO

0 c m m CN T -

" * a00 m

O •«* CO 00 rfi I >

CN

O O O O co 0

O O to

0 0 CO

CN i

O CN OS CO CN

TH

0 C i n or CN T -

O O O " * CN O in i> to

O 00 I>

O H O CN CN

TH

1 T-l

O O O m 0 m CO T H CO

1 C O C 1 CM OS CN 0C OS CN

i n CN

t C I> c CN CN CN

T-l

1 T-I

CN

TH

(

l > T H CN 1-1 O O CJ m co O l > TH 1

w OC T-

l> 00

« 0OC

CN to r^ l > CN O CO 0 0 0

T-

0 co i > CN T H

u

cj a -o 3 ej

u3 3

•a *3

in 1

C

3 J P

CO

cj

<u

03 CJ +->

SS

.2 « co Cl

c

"3 a> «) a

t » SB 3 ,

CJ U3

°T3 3 2

43tt.'S1 . | •S .S «5 ^ =3 jr ej a » S

"< s""

to :cj

H-J

e

00 0

^

tO ftSi + j fa tH w CJ > »ej 3 2 cj 2J1 cj m -o OD £ •£ w rn » * H (-H t-

m m

: 0 •3

«« fa

ec fa

GO

3 £ W ^

a — <g 43 t . -fa

s

c

a

3 OJ cu DO T3 ej

ej

o Ä

_tj CJ

3 t* ^ :« 2 : ° CJ

1 C

>> > '5b

tea cj 3 C c *3 "O M S CJ JJ o G tiD-iH 3 t c ox) .fa u O 33 +-> "C

tno<

co m CN

CO

CJ

- ^ CO

S3 TJ

to 0 0 CN

m CN TH T-l

t >

CJ S

3 tu S ~ ,14 7 3 - 3 W3 £3 n ti C o D S* i . «a s B CJ — 3 X) o B 3 O 3 j_> • d

O

t ^ T-I t o CN CO

m

1-H

c 0 1 tC c I> t> [> CO CN CN

_

£-2

°

SC 3 St

>

>

c^

0 0 0 m m m co i > m

t0 c IS

'

3 —

I

0 c CO c CN -xt

T H

% >>

tao « J-H CJ "fa Ä

* C

s t-,

|

ej

' t0 c72 H

•r Cj ft

O CN CN

co " * 1 CN O I 00 t o

0 0 m to CN CN

0 0 0 in m m co i > m i n T-i '

O C CN C CO CO

i n oc «t* to t o co CO T CN 1

o

"*

g

cj 3 > :cj

t> 1

CJ

to 0

-* -* i n to

1 Tt< O i 1 I> CN m 0 CO T H 1

O CN c o •<* CN C.

-J

nr 3 CE

M S

o £ c

m 0 CO T - I

.22

£ -4 up c ^^ a_> *S T^

«4-l

g

0 0 O C < * CN 0 3 CN r f r * 1 0 oc

t O

<

1 0 0 1 m 0 CO CO

C C I>

ft

O

. § =Cj

to 1

i > m CN 0 to co

0 00

z,

>*

m Tf m i > to r> 00 Tf • *

w ' ^ -

e9 c•3

§ ~ "3 fa

! 1 1 1 1

d

«0 Oi

1 1

—--~-

4-5

l> Oi

TH

w

I

4->

*> H

• * cn m CO CO S *

IO O 00

* ^

111 O O

•d

w

g a & Ot i coÄ

TH

O O O CN CN O I > TH O

. 1

—

c ^2 c j °cj

0 0

O

1 1 O0 Ot * O l >

al a

3 "Z3 o

fa

«

^ £2 *» a, *

fH g CJ o i. rf

en.-

CO CJ g CO ;

o

a

3 w

G

3 SH

0 t-

to

*3

—>

*•

t* Cj

.

§ a CN •<* ' t o 2S J5

•at 0

*-

Si TH

CN

•id c , 2 Cj

K

CO

1/

c -•-

b

°

0 g< a C y a

73 4)J —

• ja '

45 T3 bo C cj

+->

a

Cj

fit»»

.

•

<u TH 33 > 5 c

2 *T

c

2 | 1 fa -2— •f-

,«3 3 0 g g 1 s. p t fit Q 5 S ^ p q f o S

"C X O, c co

•>*' i n O

l>

00 I> :cj J3 5 ® 3 :a I H 3 T-1 3 "3 (_l - 3 3 H-> r j T J

"S ~ .

/^^

."9 ej g

^

.' . • .

°

.fa 3

3 •<

g

"-1 O

=o s

ft

g

*^ 33 -a

h a

. fe *3 t 3

1 ÖD-3

&°

fa 2 —•

C8 2

3 t

o

c

o

c-

£

cj

Ö

2 o

S

t»

35 .a 33 3

ä

Ö

•cd j j 0i^-i D - -aj ^B jH ^ co — I - H —! K S-£ CJ

C 7^ >

c CJ

Q

o i d T H

.5

O.P.

139 « .5 « 3 t, B W)

lä & ft > is-a O

a

2«s 5

xa

ti

' r f Cö

CD 033 * J

- g <u

•S a - A

=3-5 >ca *ä2 =o 4->

^ •<

; 3 °3

i

fl «ä

C 5613 OJ :g -a <d K-

' -t-> O H

"> t o I +J

a s i <u 2

. 3 ca B 44 ~ ca

O

3 - 32 4a 45

s £

•H

H

a5 * •CB 08 —« » • * CB

32£

I H T-H

> 8

.

c * 2

3 g °ca

ti ° •s a

2B co « _, 2

«

•O

;D B

-

. :o3

Ä

3 ti

OJ c- —i

t-

2^3° 44 2 'g

o

£

to t .

B Ö -

3 -S ^3 *~ B S 2

OJ : ©

•B ° C3 — > 33 44 ^ 43

aS 03 c 3

a

T3

O

> «»H

> 03 t- „ ^ r< "A 35 to g fl •*-> CD OJ .,w

g

3 :0

filial

SJ Ä eDöc" 2 *-> "3 n . p "53 co 3 +3j •** ti _•

2£

a" h^ 2 . SB Ä 44 2 2a

B c

3M

r

co

On "-1

OT

C

S

03 : c a fl ^S c3

°08 2 44

OJ cD P o ca

a o o

o ti

3 B

2:^

Ä

QH r ;

< 0,3 * J 44 cw a

3 5

44 2 3 >

a «

B 2 co 3 &

S*

C

3 OJ . 3

c - c 44

«

O SH

o §5 2

OJ ° a

Ö S 2HH CO J«

c

* B M »• a g; g g *• S ec t. v •" :n< ft t i B 43 B 0J ^ ' C

«_

•fl c

53 > HH

CD

8 Ov 2

B JS. OJ ca +^ co

<3 B 43

S Sg " S O

Sfl2 c° . 51_2 2

2 3 g £ .2 2 — 3 -^ • ^ 3 f i 5 c — :ca

co B ca fl 03 ÖC_0J 43

•g 3 43 5 g CD . „ -a +J a :c

CU S I (-i H. C3O OJ

w

g

-H OJ SP . - c 2 OJ a DD s 2 T3

CD ca 2 *3 3 23 44 B a

ar. « § S OJ

t i 44 C3 :ca

•s * ~ 3 2 2 e

TH

3- 55a fl S, -a

B

fl

"«2§ ^g a > B » a -2 •« , t , 41 +J 0 § "B £ en 5ft> a*" c § 23 °oa 2 »3

H 43

En ,„

l t |

^

to . 3

SH

t - O 44 3

g 11 S S; fl s ^ O § < N I -g 3 ft e Sp ' C "

M43 C

0D U 44 44 B S 5 to t i

ca * M tn

t

21>a 35 J2 S£1a c°5'F a i j ;o

OJ

J2 -3 03 3. a : *

-j

O r t

1 si

k

a

=3 +J

3 CD .2 -a

•Sås OJ g 3

ö SJ ro :ca 43 ^3

c OJ 45 : °

a fl

O O

44 43.

C

' S r* 43

to

o o g, ta

o

B l l i 2 ~<

3 EV^ ft r l £ fe 13 « 2 44 «8 2 MQ a, 2 r< 2 t, o

«a GC

OJ

B44S >>:ea

ca ca 5 5 O =03 44 44 03 . £> • * to t/3 co >—i t - - ^ B t o G044 o 03

s

OJ o

3 S <u a p: g g

C 43 =03 B 4 4 —i fl B 3 -O ^2 ca • O =03 V S 44

^ C CD 00 08 t B _ C 03 C ca £ 35 >. <•> .

^ .2 ä

•>

2 a a fl °2 ft 2 I 53 a a Ä 2 43 »c 3 2 a S 2 .2

fl — a ca- B *£•

:ca ö

b

3 c

+ j " - .3 to O

gS oo +J 00

S h

+•> ^ 3 2

ti

cD W OJ

"o

23 CD Ca K O . 3 ^OJ GC M I A « o •w «l-l 43 a

-

3°03 g Ö o S 3 ^

—' '-£

9c2

;3

OJ

43 •*-> 2 a a «c« ca

=oa 3

3 35 CD •w + J tao

42 5 2

. .

g CN *H M

•ya 2

J5 "35S O"

T f n ^ r£

CO

SJ) co -3 3 44 > c« 3 M a s> :h S ,3CD B •g a o en

ti sä 2

<u cs r: a =ca ca ä i M ^ -^ t i CO B3 •o o O * i t" lO B » n •^

B

H •9

-

«S

. 2 00 ca . B * * "^

°2 ^ ^

o 43

CD t e 4 4 o OJ 3 £ -2 •*-> ca a o •Sä &,' b c a-* ^ S Ä

OJ ° 3 - o • H

ca

o °08 CD . 3 * J

i ^q

C3 C

" S-S-

OJ

-C

. 9 D< OJ

o ^ 1

SH. u Ta

CO 3 i - *

ui 3

, B

på

•t-> 2 J2 to *j

•ö

H

ca " oj

c

B B g1 52 ^ ^3 2 SOS, co 43 2

to OJ

— CD +->

3 oc« B *2 ä

Ö :c3 H

22 "Ö S

ca ao "ti B

CD -y 03

ifi-

M g OJ 3 B p

to

Tca 3

il

« *ä£

•"* 03 3 C

O 3 • ^

ÖC

o o -o •«'C • .

C J 2 h . 35 £ O, cu

B

C5DO

Sc te ca

SP9 o

C H a S.£ 3

i

c ca I111 i-g c 5 •9 B S 2 2 X• -2s - &I °i

V h S

s« «

te <->

B <t-c T H CD ^ -

££„ cog;

b ^ >

O * ° :c3

a

3 =3 3C

44 CD Ö

GO B 3 3

co

gj ca C

C M u a B. oa ^ ca C — M B ^ OJ 2 U C B 4 4O.SJ S o(N' a co * °C3 fl

3 g^

OJ

-g o - ca -* a ca S M

CO

3a

(H

fl

-« 4a 2

i/3 — i

&

' 2 ** S! 3c cc

o p

g^

fl

k, OH

+-> —T t i

08. . ou »=•

U) O r^ C C « B •3 "3 3 03 43 ,3

"g a

.

?Po3 44 3 * öa - a 2 2 ±i ; 3 2 S ass 3 3 1 0 S . -2 5b .^

•g « 3 B ' C -H t * co 2 C

1 2 Ä I §43 Q, S •r* h a a « B Ja

«-> B B OJ g ca :C3 «*H

3 <J 2 OJ g 3 GO « 44 g C op OJ ^ 2 2 > W)2 H -2 35 B B a '5 5 OJ O r ° Siv u 3 fe SS 3.2 G 2C ^ & a Qb t , B 33 3 co ^ 2 -S *s 2 ~ 2 ° *B < u v a 2 I Spä i-io 3 aca co 44 C Jts B2 3 3S ° "9 co 4 3 " + j C 3 ej :0

+* . 2 OJ 3 44 > n , 1 - 1

^j

JS 5 "H CD

tm s a > 3 ^ 3

sill"8

&i

fl

"

OJ

ä

«i

r v + j M M 53 3 ,2 •S"~ c S £ ==2 3.2 (B Si b 2 3 a44 : 3 3 S ° "A J^ w aj a CJ a n B 3 c o > a co 03 4 4 [ . § "fl 3 5.S g44 g GC§ ö> C 44 > ^3.SPo ^ ^ • S 2 aO "co ä 43 S ^ D 5 5 • " 2 " " 3 ^ a , Bfl ^ OJa^a^ S4_J2» <-< r n t i n o . B * 1 i J 3 ***£ " O fl fe s Q K O W SP g" 1 _<3) ti *-. > .2 3 c >• C D °c 3 gOJ cj a 3 2 B c . 2_ 3 a 1-1 « o 3 a &*+-> a a *-"

B - B :0 W

C CD B "B O B 03 •3 B (i

a

°o3 ^ « a fc»

»3

co

S

L

140 säkringsnettot behandlas mera utförligt i anslutning till tabell H, där försäkringssektorn bryts ut ur företagssektorn, och fondbildningen inom de olika försäkringsinstituten diskuteras närmare. De i det föregående nämnda posterna i beräkningen av det finansiella sparandet inom den offentliga och privata sektorn kompletteras med prognosen för det totala finansiella sparandet inom samhällsekonomin som är lika med bytesbalansens saldo (tabell E, r a d 11). Tabell E avser det fall då nuvarande skattesatser förblir oförändrade (skattealternativ I ) . Det sätt på vilket de indirekta skatterna införes i denna tabell innebär, att de oförändrade satserna för dessa skatter även medför oförändrade relativa priser på de varor som berörs. De ökade skatter som föranleds av den ökade utgiftsvolymen bäres enligt denna kalkylen av företagssektorn. 1 Såsom framgår av det följande föreligger det skäl att närmare granska detta antagande. Beträffande företagsskatterna är utgångspunkten en erfarenhetsmässigt fastställd relation mellan bruttoinkomsten i denna sektor och de direkta skatterna.

2.1.

Skattealternativ

— en

kalkyl

Syftet med kalkylen är i första h a n d att undersöka huruvida samhällsekonomisk balans föreligger år 1970 i den bemärkelse, att den privata konsumtionsefterfrågan motsvarar utrymmet för konsumtionen enligt långtidsutredningens kalkyler. Utgångspunkt för denna undersökning är det fall i vilket skattesatserna förbli oförändrade fram till 1970 — skattealternativ I. För att eliminera den balansbrist som kan uppstå under dessa förutsättningar skulle ekonomisk-politiska instrument av olika slag kunna komma till användning. Följande framställning begränsas dock till

att endast avse finanspolitiska aspekter. Dessa presenteras som konkreta exempel i skattealternativ II resp. III. Skattealternativ skattesatser

I:

Oförändrade

Kalkylen i tabell E enligt alternativ I illustrerar realkalkylernas finansiella konsekvenser vid oförändrade skattesatser. Effekten av den allmänna varuskattens höjning år 1965 och de förändringar av de direkta skatterna som redan var beslutade vid slutet av 19C5 h a r beaktats; för övrigt förutsattes dock att inte några ändringar av skattesystemet vidtages. De intäkter av de direkta skatterna som med nuvarande skatteskalor svarar mot hushållens olika inkomstalternativ framgår av r a d 2 i tabell E. Skatteintäkterna avser en sedan 1965 oförändrad prisnivå. Inom parentes redovisas skatteintäkterna vid olika prisstegringsalternativ. Samtliga uppgifter i tabellen avser 1965 års p r i ser, skattebeloppen inom parentes återger således skatteskalornas renodlade progressivitetseffekt som följd av en allmän prisstegring (ca 600 miljoner kronor för varje procent årlig prisstegring åren 1965—1970). 2 Vid den för noll procents årlig prisstegring angivna skattenivån uppgår hushållssektorns disponibla inkomster till 76 350 respek1 Vi bortser här från effekten av satshöjningen för omsättningsskatten år 1965, som beskrives i anmärkningen till tabell D. 2 Skattealternativet »oförändrade skattesatser» i tabell E innebär i själva verket en ökning av det direkta skattetrycket jämfört med 1964. De direkta skatterna, som år 1964 utgjorde 24,5 procent av hushållens bruttoinkomster, beräknas uppgå till omkring 27,5 procent år 1970. Skattekvoten var betydligt högre 1965 än 1964, nämligen 26,9 procent. Detta kan dock hänföras till vissa speciella omständigheter. Förutom en höjning av såväl de statliga som de kommunala skattesatserna var fyllnadsbetalningarna mycket omfattande medan skatteåterbäringarna var ringa. 1964 års tabeller för beräkning av preliminär skatt var också tilltagna i underkant, vilket rättades till år 1965.

141 tive 77 320 miljoner kronor, beroende på vilken bruttoinkomstfördelning man förutsätter. I försörjningsbalansen räknas med en ökning av den privata konsumtionen med 3,4 procent årligen. Konsumtionen uppgår då (inkl. allmänna varuskatten) till 66100 miljoner kronor (sektor c, r a d 9 ) . F ö r hushållssektorn föreligger ett tämligen stabilt samband mellan disponibel inkomst och konsumtion. Detta möjliggör en beräkning av konsumtionsefterfrågan vid en viss disponibel inkomst. Man kan även utnyttja detta samband på omvänt sätt och beräkna h u r stor disponibel inkomst som erfordras för att åstadkomma en konsumtionsefterfrågan motsvar a n d e det kalkylerade »utrymmet». 1 Av sambandsekvationen framgår, att jämvikt mellan efterfrågan och utrymme föreligger om den disponibla inkomsten uppgår till 74 Ö00 miljoner kronor (jfr tabell Fe, r a d 8). Vid oförändrade skattesatser överstiger alltså den i tabell E erhållna disponibelinkomsten — både enligt alt. A och alt. B — jämviktsnivån. Denna divergens motsvarar ett »skattegap»: skattesatserna betraktas som instrumentvariabel i denna kalkyl. Själva konsumtionsefterf rågeöverskottet, »konsumtionsgapet», är mindre än skattegapet eftersom endast en del av inkomsten medför konsumtionsefterfrågan (den marginella konsumtionsbenägenheten understiger 1). Enligt de olika pris- och inkomstalternativen får gapkalkylen följande utseende.

Konsumtionsgap Miljoner kronor, 1965 års priser. (Den marginella konsumtionskvoten antas uppgå till 0,8) Prisstegringsalternativ: 0 procent 2 procent 4 procent

Alt. A 1 900 1 000 0

Alt. B 2 600 1 600 600

Skattegap Miljoner kronor, 1965 års priser Prisstegringsalternativ: 0 procent 2 400 2 procent 1 250 4 procent 0

3 200 2 000 750

Konsumtions- och skattegapen beräknas som avvikelser från jämviktsläget på konsumtionsvarumarknaderna. Jämvikt föreligger, såsom nämnts tidigare, om hushållens disponibla inkomster är av sådan storlek att konsumtionsefterfrågan — beräknad enligt konsumtionsfunktionen — är lika med konsumtionsutrymmet enligt långtidsutredningen. Den konsumtionsfunktion som använts avser ett funktionellt samband i fasta priser. Frågan är nu på vilket sätt förändringar av den allmänna varuskatten kan införas i fastpriskalkylen. Skattehöjningen i mitten av 1965 ger i en fastpriskalkyl för 1970 en relativ prisstegringseffekt för den privata konsumtionen på 800 miljoner kronor. Betydelsen av denna skattehöjning för gapkalkylen kan anges med hjälp av följande alternativ. 1 Vid estimering av volymsambandet har konjunkturinstitutets konsumtionsfunktion kommit till användning. Den har följande utseende. Ct = 3 548 + 0,8261 dYt Hushållssektorns konsumtion (C) förklaras med hjälp av de disponibla inkomsterna (dY). Konsumtion och inkomst i denna funktion avser fasta priser. Att vända på sambandet och bestämma dY med hjälp av C är inte någon invändningsfri metod ur statistisk synpunkt. (Jfr HAAVELMO, The Probability Approach in Econometrics. Supplement till Econometrica, Vol. 12, 1944). Det estimerade värdet torde dock väl kunna användas i en kalkyl av det här slaget. Konsumtionsgapkalkylen bygger på förutsättningen att den marginella konsumtionsbenägenheten är stabil. (Vi kan här bortse ifrån konjunkturella förändringar i inkomsterna och konsumtionsbenägenheten). Konsumtionsbenägenheten kan emellertid komma att öka, snarare än att förbli konstant, på grund av pensionärernas och de minderåriga barnens ökade andel av befolkningen. Gapkalkylen är ur den synpunkten en minimumkalkyl.

142 För det första kan man förutsätta att höjningen av den allmänna varuskotten inte — åtminstone på längre sikt — påverkar konsumtions- eller sparbenägenheten. På kort sikt torde visserligen skattehöjningar kunna verka konsumtionsfrämjande, om köprushen före skattehöjningen är större än det följande konsumtionsbortfallet. Antagandet om en oförändrad sparkvot avser emellert i a en längre period: de uppgifter som ligger till grund för konsumtionsfunktionen avser en period under vilken flera skattehöjningar har ägt rum och även u n d e r prognosperioden skulle fler a skattehöjningar kunna inträffa. 1970 års jämviktsnivå för den disponibla inkomsten beräknas i detta fall enligt följande: K + 800 = k dY K:

konsumtionsutrymme i fasta priser enligt långtidsutredningen

800: prisstegringseffekt för den privata konsumtionen p . g. a. 1965 års höjning av den allmänna varuskatten k:

den marginella konsumtionsbenägenheten

dY:

hushållens disponibla inkomster

Detta alternativ har valts för framställningen i tabell F. Denna tabell är i första h a n d avsedd att visa det finansiella sparandets utveckling samt att utgöra underlag till kreditmarknadsmatriserna. För det andra kan man som nämnts förutsätta att höjningar av den allmänna varuskatten verkar konsumtionsfrämjande. Vid beräkningen av de konsumtions- och skattegap som nämns i texten och som även använts i kapitel 5 i huvudrapporten, har förutsatts att hela 1965 års prisstegring motsvaras av en sparande minskning, dvs K — k dY. Det är ytterst svårt att avgöra vilken metod som är att föredraga; under alla

förhållanden måste prognoser beträffande skatteincidensen och dess effekt på sparandet bli mycket osäkra. Enligt skattealternativ III slutligen skall skattegapet slutas genom ytterligare höjningar av den allmänna varuskatten. Vid beräkningen av storleken av det gap som skall slutas har antagits att 1965 års skattehöjning inte påverkar sparkvoten. Som framgår av ovanstående gapkalkyl påverkar valet mellan olika inkomstfördelningsalternativ konsumtionsefterfrågeöverskottet med ca 650 miljoner kronor och skattegapet med ca 800 miljoner kronor. I gapkalkylen demonstreras även effekten av prisstegringar på skatteintäkterna som följer av skattesystemets inbyggda progressivitet. Varje procent årlig prisstegring under perioden 1965—1970 leder till en höjning av hushållens direkta skatter på ca 600 miljoner kronor (i fasta p r i ser) år 1970. En högre prisstegringstakt medför att skattegapet och konsumtionsgapet reduceras; gapet skulle enligt tabellen t. o. m. slutas vid 4 procents prisstegring och förutsatt att hushållen bär ATP-incidensen. Skattealternativ II: Konsumtionsgapet elimineras genom höjning av hushållens direkta skatter I tabell F redovisas en jämviktskalkyl för den privata konsumtionsefterfrågan och konsumtionsutrymmet. Den med konsumtionsutrymmet konsistenta »jämviktsinkomsten» har alltså satts in i tabellen (både för alt. A och B). De gap som uppkommer i skattealternativ I (oförändrade skattesatser) har slutits genom en höjning av hushållens direkta skattesatser. Det är härvidlag av underordnad betydelse vilken pristegringstakt man väljer: gapet slutes genom en kombination av effekter av progressiviteten i skattesystemet och därutöver er-

143 forderliga skattesatshöjningar. Siffrorna för bruttoinkomst, indirekta skatter, transfereringar, avgifter och försäkringsnetto motsvarar uppgifterna i tabell E. Som framgår av tabell F jämfört med E kommer skattesatshöjningen också att få effekt på det offentligas räntenett o : upplåningsbehov och räntebörda minskar vid skärpningen av skattepolitiken. Det upplåningsbehov 1970 som framkommer enligt skattealternativ I respektive II har antagits uppstå genom linjär tillväxt från utgångsåret. På detta för hela perioden kumulerade finansieringsbehov har en räntesats på 4 procent applicerats. 1 Företagssektorns upplåningsbehov ökar — en mera detaljerad beskrivning kommer att lämnas i anslutning till delkalkylerna för företagssektorn. Allmänna pensionsfondens räntenetto beräknas år 1970 ha ökat med ca en miljard kronor, samtidigt som företagens kalkylerade upplåningsbehov medför en ökning av ränteutgifterna, utöver trendnivån, med ca en halv miljard kronor (beräkningsmetoden är analog med den som beskrivits för den offentliga budgetutvecklingen). Utvecklingen i nyssnämnda sektorer implicerar ett betydande bortfall av kapitalinkomster för hushållens del, jämfört med det värde som erhålls genom trendextrapolering.

2.2. Budgetutvecklingen

och

skatterna

Kalkylen ger inget besked om h u r den offentliga sektorns budgetutveckling kommer att gestalta sig för kommunerna respektive staten. Bland annat genom statsbidragen till kommunerna är dessas finansiella sparande beroende av den statliga budgetpolitiken. Vidare kan kommunernas upplåningsmöjligheter påverkas av penningpolitiken. "Vi kan som ett exempel förutsätta att kom-

mun erna år 1970 u p p n å r ett utgiftsöverskott och motsvarande upplåningsbehov p å en halv miljard kronor, vilket motsvarar en »normal» upplåning (genomsnittet för perioden 1955—1964). Kommunernas inkomst- och utgiftsutveckling samt det postulerade upplåningsbehovet ger upphov till följande skattekalkyl. Kommunernas år 1970

finansiella

sparande

Försämring (—) eller förbättring ( + ) av det finansiella sparandet mellan 1965 och 1970 på grund av följande inkomst- och utgiftsförändringar (miljoner kronor, 1965 års p r i s e r ) . Indirekta skatter, subventioner (0) Avgifter +250 2 Transfereringar till företag . . — 500 Transfereringar till hushåll3 . — 250 Räntor (0) Sjukförsäkringsbidrag (0) Arbetsgivaravgifter (ATP) . . — 250 Konsumtion — 3 500 Bruttoinvestering — 1 000 Summa — 5 250 (a) Vid oförundrade skattesatser och oförändrade statsbidrag förbättras sparandet p. g. a. intäktsökningen för de direkta skatterna med + 2 750 (b) Ett skattegap uppstår som uppgår till - 2 500 (a—b) För att nedbringa 1965 års upplåning på omkring 1 miljard kronor till ett »normalt» upplåningsbehov erfordras ytterligare en budgetförstärkning på ea 500 miljoner kronor (c). Den sammanlagda skatteintäktsökningen på 3 000 miljoner kronor (a — b + c) motsvarar en utdebitering på ca kr 20: 75 år 1970, jämfört med kr 17: 25 år 1965. 1 Denna låga räntesats motiveras med att kalkylen utförs i fasta priser. 2 Transfereringarna till företagen beräknas enligt följande: inlevererade vinster ökar i takt med bruttonationalprodukten; investeringsbidragen i takt med de kommunala investeringarna. (Under senare år har kommunernas utgiftsnetto för de kommunala företagen ökat avsevärt). 3 Transfereringarna till hushållen avseende folkpensionerna har antagits öka i takt med motsvarande statliga transfereringar; övriga transfereringar har förutsatts öka i takt med den kommunala konsumtionen.

144 Tabell F. Inkomster, utgifter och sparande 1970 Miljoner kronor, 1965 års priser Skattealternativ II: Höjning av de direkta skatterna för att sluta konsumtionsgapet inom hushållssektorn a Offentliga myndigheter

1. Bruttoinkomst. 2. Direkta skatter 3. Indirekta skatter minus subventioner 4, 5, 7. Transfereringar, avgifter, försäk-

b Privata och offentliga företag

Alt. A

Alt. B

Alt. A

Alt. B

28 120

29 670 -

15 350

15 350 - 1 5 350 -15 350

c Hushåll Alt. A

d Summa

Alt. B

Alt. A

Alt. B

40 280 38 820 94 440 96 180 134 720 135 000 2 400 - 2 300 - 25 720 -27 370 — —

—

—

—

—

- 1 2 380 - 1 2 400 6 350 6 460 6 030 5 940 — — 6. Räntor och utdelningar (netto) 0 200 50 250 50 50 — — 8. Disponibel inkomst (summa 1—7) 31 090 32 820 28 830 27 380 74 800 74 800 134 720 135 000 9—10. Konsumtion, bruttoinvestering 31320 31600 37 400 37 400 66 100 66 100 134 820 135 100 11. Finansiellt sparande (8—9—10) 230 1 220 - 8 570 - 10 020 8 700 8 700 100 100

Anm. Med undantag av de nedan nämnda posterna, vilka även kursiveras i tabellen, stämmer uppgifterna överens med dem i tabell E. De direkta skatterna i hushållssektorn har höjts för att sluta det konsumtions- och skattegap som uppstår i denna sektor enligt tabell E. Även räntor och utdelningar berörs av denna skattehöjning. Hushållens disponibla inkomst motsvarar jämvikten mellan konsumtionsefterfrågan och konsumtionsutrymmet; tabellen visar motsvarande förändringar i de övriga sektorernas disponibla inkomster och finansiella sparande.

Med utgångspunkt från den offentliga sektorns totala finansiella sparande (tabell Fa, alt. A) beräknas nu statens finansiella sparande som restpost. Det uppgår till ca 300 miljoner kronor. Eftersom kreditgivningen över budgeten uppskattas till 900 miljoner kronor (tabell J a l , rad 2) skulle den beräknade skattehöjningen för kommunernas del implicera ett underskott på statens totalbudget på omkring 600 miljoner kronor. Med de i exemplet givna förutsättningarna skulle då en sänkning av de statliga skattesatserna kunna genomföras. Man kan givetvis också utgå från en

övre gräns för de statliga skatterna, t. ex. den vid vilken totalbudgeten balanseras. I detta fall skulle de statliga skattesatserna kunna bibehållas ungefär oförändrade. Progressiviteten skulle emellertid höja det genomsnittliga statliga skattetrycket — hushållens skatter i procent av bruttoinkomsten — från 10,4 resp. 12,0 procent åren 1964 och 1965 till ca 13 procent 1970. Det kommunala finansieringsunderskottet skulle uppgå till drygt en milj a r d kronor, vilket innebär att den kommunala skattesatsen endast behöver höjas till ca kr 2 0 : — år 1970.

145 Skattealternativ III: Konsumtionsgapet elimineras genom en höjning av de indirekta skatterna Som framgår av tabell E medför inkomst- och utgiftsutvecklingen ett betydligt försämrat finansiellt sparande för företagssektorn. På utgiftssidan beräknas bruttoinvesteringarnas andel av bruttonationalprodukten öka med 1 procent. P å inkomstsidan är främst förutsättningen beträffande den p r i m ä r a inkomstfördelningen av betydelse. Vi erinrar om att hushållens bruttoinkomst i procent av BNP förutsattes förbli ungefär konstant. Eftersom nettot av indirekta skatter och subventioner ökar, minskar företagens bruttoinkomstandel efter avdrag för indirekta skatter och subventioner, dys. sparandet försämras.* Man kommer h ä r in på frågan om de indirekta skatternas roll i gapkalkylen. I nationalräkenskaperna redovisas de indirekta skatterna i sin helhet som en utgift för företagssektorn. Skatternas incidens bäres dock inte nödvändigtvis av företagssektorn. Incidensen framgår av de relativa priserna för de olika konsumtions- och investeringskategorierna och av bruttoinkomstfördelningen. I inkomstfördelningen och priserna registreras i vad mån företagen h a r lyckats övervältra skatterna p å avnämarna. I en prognos bör man följaktligen göra explicita antaganden beträffande den relativa prisutveckling som motsvarar den förutsedda övervältringen. Den p r i m ä r a effekten av de indirekta skattesatserna kan illustreras med följande exempel. Om de direkta skattesatserna skulle förbli oförändrade uppgår hushållens disponibelinkomst 1970 till 76 350 miljoner kronor (tabell Ec, alt. A). De motsvarande utgifterna för konsumtion beräknas, med hjälp av den tidigare nämnda konsumtionsfunktionen, uppgå till 67 500 miljoner kronor. 10—614823

Konsumtionsutrymmet beräknas emellertid enligt långtidsutredningen, inklusive 1965 års höjning av den allmänna varuskatten, uppgå till 66100 miljoner kronor. I första hand skulle nu jämvikt på konsumtionsvarumarknaderna kunna åstadkommas genom en höjning av den allmänna varuskatten, som skulle belasta den privata konsumtionen med 1 400 miljoner kronor. Vi förutsätter i detta fall att sparkvoten inte påverkas av denna höjning. Med hänsyn till att incidensen av denna skatt även ligger inom den offentliga sektorn och företagssektorn skulle skatteintäktshöjningen totalt behöva uppgå till drygt 2 miljarder kronor, vilket motsvarar en höjning av skattesatsen från nuvarande 10 procent till ca 13 procent. Fördelningen av skatteincidensen på de olika sektorerna h a r i tabell G beräknats enligt mönstret för tidigare år. Prishöjningen för konsumtions- och investeringsutgifterna återspeglas i den höjda siffran för BNP (till marknadspriser) . Skattekalkylerna bygger på den förutsättningen att hushållssektorns bruttoinkomst utgör en konstant andel av BNP (till faktorpriser). Denna andel h a r varit tämligen konstant under perioden 1955—1964, under vilken kraftiga höjningar av det indirekta skattetrycket ägde rum. Den av skattesatshöjningen föranledda uppjusteringen av BNP (till marknadspriser) läggs i tabell G helt i företagens bruttoinkomster; likaledes registreras hela skattehöjningen i företagssektorns betalning av indirekta skatter till det offentliga. En närmare justering av räntebetalningarna h a r inte genomförts i denna tabell. Skattehöjningen h a r endast p å ett ofullständigt sätt kunnat inkorporeras i kalkylen, en närmare precisering av 1

Jämför kommentaren till tabell B.

146 Tabell G. Inkomster, utgifter och sparande 1970 Miljoner kronor, 1965 års priser Skattealternativ III: Höjning av de indirekta skatterna för att sluta konsumtionsgapet inom hushållssektorn Prisalternativ: Prisstegring 0 procent a Offentliga myndigheter

b Privata och offentliga företag

c Hushåll

d Summa

Alt. A

Alt. A

Alt. A

Alt. A

42 380 - 2 400

94 440 - 2 4 420

136 820

26 820 17 450

-17 450

- 1 2 380

6 350

6 030

-50

-50

31 890

28 830

76 100

136 820

31 520

37 900

67 500

136 920

-9 070

8 600

-100

1. Bruttoinkomst 2. Direkta skatter 3. Indirekta skatter minus subventioner 4, 5, 7. Transfereringar, avgifter, 6. Räntor och utdelningar (netto) 8. Disponibel inkomst (summa 1—7) 9,10. Konsumtion, bruttoinvestering 11. Finansiellt sparande (8—9—10)

Anm. De kursiverade posterna i denna tabell har ändrats jämfört med tabell E; övriga poster har bibehållits oförändrade. De indirekta skatterna (allmänna varuskatten) har höjts för att sluta konsumtionsgapet inom hushållssektorn. Denna höjning medför prisförändringar för samtliga sektorers utgifter för konsumtion och investering samt en ökning av bruttonationalprodukten till marknadspriser. Även räntor och utdelningar berörs av det ändrade finansiella sparandet, siffrorna ur tabell F har satts in här. Hushållens disponibelinkomst motsvarar jämvikten mellan konsumtionsefterfrågan och konsumtionsutrymmet. Motsvarande förändringar redovisas för de övriga sektorernas disponibla inkomster och finansiella sparande. incidensen är inte väl genomförbar. Kalkylen kan dock ange den marginal inom vilken ändringar av de indirekta skattesatserna kan bli erforderliga.

2.3. Det finansiella sparandet företagssektorn

inom

Som framgår av tabell E kan en mycket kraftig försämring av företagssektorns finansiella sparande förutses vid den bruttoinkomstfördelning som beskrivits ovan och vid den investeringsutveckling som förutsätts i försörjningsbalansen. För den fortsatta analysen är det emellertid nödvändigt, liksom i kapitel

1, att dela upp företagssektorn i ett antal delsektorer. De offentliga affärsverkens finansiella sparande har förutsatts vara lika med noll. Den redovisade bruttoinvesteringsutvecklingen förutsätter således en motsvarande ökning av de disponibla inkomsterna. »Bruttoinkomst» omfattar även det i tabell Hb, r a d 4, redovisade nettot av investeringsbidrag och inlevererade vinster. Bostadssektorns bruttoinkomster utgörs av amorteringar på lån och obligationer. Siffran för 1970 h a r erhållits genom extrapolering av tidigare års relation mellan brutto- och nettoupplåning inom denna sektor. Vidare in-

147 Allmänna pensionsfonder: fondökningen 1960—1970 Miljoner kronor, löpande priser t. o. m. 1965, övriga år 1965 års priser

Alt. A Alt. B

478 478

731 731

1434 2 025 2 629 3 166 3 429 3 840 4 280 4 750 5 260 1 434 2 025 2 629 3 166 3 450 3 870 4 340 4 840 5 380

1970 Anm. Alt. »A» resp. »B» avser alternativ beträffande avgifternas incidens, vilken i sin tur påverkar de pensionsgrundande inkomsterna. Uttagsprocenten antages öka med V2 procentenhet årligen (till 12 procent 1974, vilket motsvarar uttagsalternativ C, Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1963). För övrigt bygger kalkylen för perioden 1965—1970 på följande antaganden: reallönestegringen 4,2 procent per år; nettoförräntningen 4 procent per år. Källor: Riksförsäkringsverket, Allmänna pensionsfonden. Allmänna

pensionsfonden:

fördelningen av de influtna medlen

1960—1970

Miljoner kronor. Löpande priser, 1970 i 1965 års priser 1970 1960

1965 alt. A alt. B

Offentliga arbetsgivaravgifter.... Privata arbetsgivaravgifter och egna avgifter

1 079 1 562 1 961 2 388 4 120 4 220

Anm. Det offentligas arbetsgivaravgifter har antagits öka i takt med den offentliga konsumtionen. Källa: Allmänna pensionsfonden (uppgifter t. o. m. 1965). går underhålls- och reparationsutgifter för egna hem i denna post. Efter avdrag av bruttoinvesteringsbeloppet erhålles det finansiella sparandet. (Kalkylmetoden motsvarar den som beskrivits i anslutning till tabell A: 5.) Den offentliga försäkringssektorns finansiella sparande utgörs praktiskt taget helt av Allmänna pensionsfondens fondbildning och försäkringsnettot i riksförsäkringsverket. Allmänna pensionsfonden spelar en så viktig roll på kreditmarknaden att en mera utförlig redovisning av fondbildningen är berättigad. Fondbildningen inom Allmänna pensionsfonden är beroende av fyra faktorer, nämligen realinkomstutvecklingen, uttagsprocenten, utbetalningarna och förräntningen. Fondbildningen beräknas år 1970 uppgå till ca 5 400 miljoner kronor (1965 års priser) under

de nämnda förutsättningarna. Förräntningsprocenten (4 procent) kan förefalla låg, kalkylen är dock gjord i fasta priser. En höjning av förräntningen med en procentenhet resulterar i en sparandeförbättring på ca 300 miljoner kronor år 1970. Allmänna pensionsfonden: delfondernas ställning vid utgången av åren 1960—1970 Miljoner kronor. Löpande priser, 1970 i 1965 års priser

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1970

I

II

III

168 416 817

250 631

58 161 422 810

1332 2 042 2 918 10 400

1 404 2 525 3 934 5 626 16 300

1 320 1 957 5 400

Anm. I. Första delfonden förvaltar medel utgörande avgifter erlagda av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av

148 bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet äger ett bestämmande inflytande. II. Andra delfonden förvaltar medel utgörande avgifter erlagda av enskilda arbetsgivare, som i genomsnitt för det år, under vilket avgifterna belöper, sysselsatt minst 20 arbetstagare. III. Tredje delfonden förvaltar medel utgörande avgifter erlagda av arbetsgivare, som i genomsnitt för det år, under vilket avgifterna belöper, sysselsatt mindre än 20 arbetstagare, samt avgifter som erlägges jämlikt 34 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension (egenavgifter). Källa: Allmänna pensionsfonden (uppgifter t. o. m. 1965). Som framgår av tabell A: 3 c2 h a r den enskilda försäkringssektorn fått vidkännas en minskad fondbildning efter 1959. Mätt i procent av hushållens bruttoinkomst h a r premieinbetalningarna minskat från 1959 till 1961 och hade år 1965 ännu inte uppnått den tidigare nivån.i 1957 3,9

1958 3,9

1959 4,0

1960 3,7

1962 3,2

1963 3,4

1964 3,5

1965 3,6

1961 3,1

Förutom bortfallet av en del av p r e mieinbetalningarna h a r det även ägt r u m en förskjutning i försäkringsverksamheten vilken medfört en relativ nedgång i fondbildningen. Grupplivförsäkringarna h a r sålunda expanderat avsevärt medan en relativ tillbakagång kan konstateras för den övriga livförsäkringsverksamheten. F r a m till 1970 kommer enligt prognosen fondbildningen inom pensions- och livförsäkringsverksamheten att förbli tämligen stabil. För sakförsäkringen däremot förutses en ganska kraftig expansion. 2 Siffr a n för 1970 i tabell H, sektor c2, r a d 8, är på grund av PRI-fonderna, som i nationalräkenskaperna räknas till försäkringssektorn, inte helt jämförbar med motsvarande uppgift för 1964. PRIförsäkringsnettot uppgick till 436 miljoner kronor 1964; år 1970 beräknas

utbetalningarna h a kommit upp i nivå med premieinbetalningarna. Det finansiella sparandet för sektorn »övriga företag», vilken omfattar större delen av näringslivet, beräknas som restpost. Beräkningsförfarandet för denna post innebär att vissa fel inom nationalräkenskapssystemet kumuleras här, varför inte alltför stor vikt bör fästas vid den siffermässiga precisionen. Sektoravgränsningen är inte entydig; alla privata bruttoinvesteringar har t. ex. lagts i sektorn »övriga företag», medan de enskilda företagarnas inkomster ingår i hushållssektorn.

2.4. Sparande, investering och självfinansiering inom företagssektorn Den försämring av företagssektorns finansiella sparande, som framkommer i totalkalkylen, avser såsom framgår 1 Inbetalningarna avser huvudsakligen livoch pensionsförsäkringar. PR I-premierna ingår. 2 Prognosen för den enskilda försäkringssektorn bygger väsentligen på en promemoria betitlad »Prognos rörande de svenska försäkringsbolagens kapitaltillväxt 1965—70», författad av fil. lic. Christian Hörup. Förutsättningarna beträffande den årliga ökningstakten av inkomster och utgifter är följande. Prognosen har utförts i löpande priser; fondbildningsuppgifterna för 1970 har sedan deflaterats.

SPP

Premieinkomster Utbetalningar, försäkringsfall, Kapitalavkastning

Förvaltnings kostnader.... Skatter

övriga Sakförpensionssäkringsförsäkbolag ringsbolag

15 (första två åren, därefter 10 proc.)

4 7

10 10

149 o

g B s

^j

en

<

TH

< .,_; <

C/3

oo 00

o en TH

O

O

00 CM

m m

m

O rf

CD

r1

i>

rf 00

en

O

en m co

O

oo 00

o o T-H

O CO l>

O

oo

T i

oo

TH

o en

<-5

| o en TH

<

>

O

rf CO

en TH

u

. Ens rsäkr ättni

3 5 c

o m co

O

O

o CM

m m

00 T-I

co

1-1

co v*

co

CO CO

i> rf CM

CM CM

TH

T-l

l

o in CM

•o S K flP ea 'S

?:2

m

O

i

m oo

i

o

< < <

U :cS

en

O CO T3 :C8

o

t.

o o

rf CO

O [>

O o T H CO

O

O

m

O

*"•

r1

O o

o I>

O I> IN

T-< 1-1

en

en

*1

TH

00 r f I> r f

en

j

m co

T-l

1-1

CM

O CO

O

r-l

m

TH

rf

°l> 1 1 m m

O in

O O rf

S 1 rf

1 *

rf

m

m

1-1

co CM

.BP-*

en

H +3 C S >

m rf CO OS

o

CM rf

ca

fl

. co ca ^

a £ « g w>Q :C3

Sä o AS S > M M tv: £ .S B ca TH

CM

• —i

B

• «

.B

. f l

CO 1 CO

00 CO CO

CM

CM

o o CM

o o CM

oo

en

CO

° 1 o 00 1

r>.

m

t> rf CM

CM

CO

rf

<=> 1 en I

O

O

1 1

rf

g, g , B h C0

•§ 1 1 "B

(i

C

CO

Ä

B

|

l

ap fl »

« >>

3 >> C 5 .2 fe 3 «

•g 1 2 1 s

:ca ^ C O f l f e n W ^ X

*

5 ? fe.2 l - l ca 3 £ 2£;g> -«• B 5 £3 T3i « «g 0fl :ca c r2H £ : ° • Ö 55 e J, 3 - f l ' ^J-)-^ S« ti s-S a |H"Sg § ca

S ^ | o w

o 33 wg g g -op g

C C f l « > g c 3 ^ j 3 CO

CO

t/3 : Ö + J

C fe

ca

jr c

— flc .2 S2 3ä -t i € g c

*H

j_

>5

ä C c ö ° ^ t J k , c o O c o S

S g f l ^ fl äbfl ö f l ^ 'fl

r*

—I a-1

_; S C to :ca

c ^ I -5 - c a co *> i ; > .5 - > 5D O -ca •S'rt g S t s t c S ° _ C c £ ° '3).S

.S ^ § =o . . f l cfcr'Q ^ S S3co.-flco—'B._,2äofl:rtB^

en T-H i> S CM rf CM

51 O

- f l

.5 c

•-1 T3

« o g £ 5 « i! Ö 5 s

in

S

u r !

«

^ ^ H C ^ ^

9 tn

<U«ÖO--

- * -O > : Ofl i - S i±:T^r•H

co ca _o

Sa

T3 cas-fl to •*-} ca i c a i S c o CS Sr-«T jS ^ + j f l tiCtaoSH fl

_L -J3 fl SP^ac :o rt

« 0

CO i >

flfl-fl

•B fe 53 4-S S 9 " f e .5 co B B - 0 S

t cO T-1

£ » ö

O C 3 C

m

«

rf

TJ

ca 12 ii- cafe tA

m I

« 3 fe c Q . S » « W >fe & eö

S ^

rf

CM

. ti fe o fe

^ 'C a a g.» « Ä f l ä 3 f w •c b äL. g a x»•«

o m

m

^ to SJD

2 a § g

huoio r-T C ^ C 2 ^ 4 ca

>g

l>

r^m co o

> 2 11 1

a

m m

to

i>

ca 5? co

1 •° « c ^ a 43 6 « a * ö » * i ! h .

| 1

m

5 g • b å

o

° 1 o o I

1 C >J! t-i C P i to tu * * _,

Cj

CM CO CM

co

CSJ2|

g "B fe S ^

C

to 3

1 '•do

T H

o m

rf rf

ttD > B t-i J 3

m m m m

T-l

CM

O

ti A

<U ^ CU CO " :ca w 1 3

.2

• ^2 ä ta— C 7: C fcn oj "5 ca to oc<- S fe' C g ^ca:Ö^£>:=5« ÖC T3 «0 0Dffi+J' •3D fl - =« J3 ca S fl C — ec C oc

O

T-H

TH

o

|.s-r-.sb

g to

t^

TH

T H

c S "0" ä c

co +->

rf 00

TH

1 1

"

•S

o m rf

rf

E

: f l fe 00 £2 -o

o

•""

1 OO

en

c3

co

CM

TH

CA

a

CM

CM t> CO

o 1 m I rf

o

m

oo m

rf

o o en

OO t>

5 £ i ££

.2 .5 5 ca >:

en rf

co en

CO -*

: £ £ .S >

en 1

o o

O c°

r f r f

o

en en oo

O O

CO CM

o r^ en

m oo

co

co en

•J-. >_l

1^

CM

o o 1-1

en

CO

H ca r

d a 3 Si ÅS " • 9 1 5 « 5 *» fe

i o i>

+j

0 0 T-l CM

o

1 TH

ti. 3

o o T-H

g S3 o fl c'

:ca bl tu

CO e o C H

i-i

i

en

o o co o oo oo

rf O t > 00

i

rf CO

O

CO

co

C fl +-> G

CM O

1 .bc3-g ^ - S ^

o m oo

.

o

l > 1-1

O 00

|

rf 00 H

o i> en

S3 5P SD

o o 1—1

CM

i

00 CM

o

ca CO

m

TH

< <

o m T-l

CM t^.

Co t-.

r- o> 3

o

T-l

^j

•o

m

rf CO

PQ

o o 00 o co co

CM

"t

CO

i—

o co

in CM

1 1

m

oo ea

o

CO TH

co

cö

A

o m rf

CM

ffl o

oö

— CO

* " fe'O

^

=

' o^ c« g ^S « o 2 s^ 2i s ?. sc .«sBp5f -l 3i S Vo ^ S a «i o^ :

rfe

o . S to - i * a co "B ^ ca 33

S ' a g 43 S ca S

t-i ?5 to r^

c

M

o

S c

c

w - a 8 fl -o

150 »övriga företagens» finansiella

sparande

Miljoner kronor. Löpande priser, 1970 i 1965 års priser 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1970(A) 1970(B) - 2 028 - 1 734 - 1 425 - 1 007 + 603 - 2 926 - 3 945 - 5 347 - 4 577 - 5 555 - 9 270 - 10 840 Anm. Uppgifterna för åren 1955—1964 motsvarar rad 8 i tabell A: 5 d. av tabell H, bostadssektorn och »övriga företag», ökande bostadsinvesteringar medför givetvis ett växande finansieringsbehov; av större intresse är emellertid försämringen av de »övriga företagens» sparande. Som visats i tabell A: 5 d h a r företagens årliga finansiella sparande försämrats u n d e r sextiotalet jämfört med senare hälften av femtiotalet. Försämringen uppgår till omkring 4 miljarder kronor. Enligt kalkylen skulle det finansiella sparandet år 1970 försämras ytterligare med 4—5 miljarder kronor. Utgår man vid bedömningen av företagens finansiella utveckling från självfinansieringsgraden, dvs kvoten mellan sparande och investeringarna, i stället för differensen mellan dessa storheter så framstår sparandeförsämringen något m i n d r e markerat. Självfinansieringskvoten (exkl. lagerinvesteringar) sjunker enligt tabell H d från 64 procent år 1964 till 55 procent år 1970. Vid bibehållen självfinansiering p å 64 procent skulle 1970 års finansieringsbehov uppgå till ca 7,7 miljarder kronor; den relativa sparandeförsämringen uppgår i så fall till 1,5 miljarder kronor (alt. A ) . I analogi med resonemanget i anslutning till tabell B kan man hänföra det försämrade finansiella sparandet år 1970 till olika faktorer. För det första stiger bruttoinvesteringarnas andel av bruttonationalprodukten. ATP-avgifterna h a r i alt. A antagits bäras av hushållen men utgör i annat fall ett väsentligt bidrag till sparandeminskningen. F ö r det andra kommer i samband ined det kalkylerade ökade upplånings-

behovet räntebetalningarna att utgöra en utgiftspost. Vidare bidrar, under de förutsättningar på vilka kalkylen bygger, det ökade skattetrycket till försämringen av företagens finansiella sparande. Företagens direkta skatter antas utgöra en oförändrad andel av bruttonationalprodukten till faktorpriser. Eftersom de indirekta skatternas andel av bruttonationalprodukten är högre 1970 än 1964 innebär detta att även företagssektorns bruttoinkomst kan utgöra en ökad procentandel av BNP till faktorpriser, såsom framgår av nedanstående tablå (rad a ) . Efter avdrag för de indirekta skatterna sjunker emellertid företagens inkomstandel »Övriga företagens» inkomstutveckling

och

utgifts-

1964 Alt. A Alt. B

a) Bruttoinkomst i procent av BNP (till faktorpriser). . b) Bruttoinkomst minus indirekta skatter och subventioner i procent av BNP (till faktorpriser) c) Bruttosparande i procent av BNP (till marknadspriser) d) Bruttoinvesteringar exkl. lagerförändringar i procent av BNP (till marknadspriser). . e) Självfinansieringsgrad: sparande i procent av investeringar (exkl. lagerinvesteringar) .

25,2

26,7

25,3

13,9

13,8

12,6

8,2

7,7

6,6

12,8

14,0

14,0

151 mellan 1964 och 1970 (rad b ) . På utgiftssidan konstateras en ökning av företagens investeringar (rad d ) , vilket i samband med inkomstutvecklingen leder till ett försämrat finansiellt sparande eller, som redovisas i rad e, en försämrad relation mellan eget sparande och investeringar.

2.5.

Finansiellt

och monetärt

sparande

Det finansiella sektorsparandet kan nu — i analogi med ex postanalysen i kapitel 1 — bilda utgångspunkt för en diskussion av utvecklingen på kreditmarknaden. Första steget är då att beräkna det monetära sparandet. Det finansiella sparandet korrigeras först för kreditgivningen utanför den reguljär a kreditmarknaden och erfarenhetsmässigt fastställda residualer. De samband som h a r noterats i kapitel 1 för perioden 1955—1964 kommer nu till användning i prognoskalkylerna. F ö r att begränsa antalet alternativ skall i det följande förutsättas att samhällsekonomisk balans h a r åstadkommits genom en höjning av hushållens direkta skatter. Härigenom blir det tills vidare inte nödvändigt att beakta prisstegringsproblematikens betydelse för det framtida kreditmarknadsläget (se kapitel 3). Inte heller diskuteras några inkomstfördelningsalternativ. I det följande förutsattes att hushållen b ä r ATP-avgiftsincidenscn, dvs. det för företagen mest gynnsamma alternativet ligger till grund för kreditmarknadsmatrisen. I det andra fallet skulle de skevheter i kreditmarknadsstrukturen som kan visas uppstå förstärkas. Länkningen av sparandekalkylen till utbud och efterfrågan på kreditmarknaden framgår av tabell J. Tabellen visar endast en av många möjliga fördelningar av den offentliga sektorns finan-

siella sparande på staten respektive kommunerna. Här illustreras det fall som diskuterades i skattealternativ II, nämligen en balanserad budget för staten och ett motsvarande upplåningsbehov för kommunerna. Bostadssektorns, försäkringssektorernas och »utlandets» finansiella sparande har beskrivits i anslutning till tabell H. De övriga företagens sparande motsvarar tabell H d, r a d 8; h ä r h a r dock brutits ut kreditinstitutens (exkl. försäkringsinrättningarnas) finansiella sparande, uppskattat till 600 miljoner kronor. Hushållens sparande motsvarar jämviktsläget (tabell F e , rad 11). Korrigeringen av det finansiella sparandet med kredittransaktioner mellan sektorerna framgår av rad 2. Inom försäkringssektorn upptages PRI-fondernas sparande endast för 1964, med motposten i sektor d. År 1970 beräknas detta sparande ha reducerats avsevärt. Enbart den viktigaste posten i statens direkta kreditgivning redovisas för 1970, nämligen bostadskreditgivningen. Eftersom denna kreditgivning u n d e r senare år ökat i betydligt lägre takt än bostadsinvesteringarna h a r siffran för 1970 endast höjts till 900 miljoner kronor. Förutom de statliga krediterna ingår i kapitaltransferingen till bostadssektorn även hushållens kontantinsats vid investering i egna hem. Kontantinsatsen, som h a r uppskattats till 15 procent av investeringarna, ingår inte i kreditmarknadsstatistikens »bostadskreditgivning». Den bör dock ingå i den direkta kreditgivningen (från hushållssektorn) för att konsistens i kalkylen skall uppnås. Ytterligare direkt kreditgivning förekommer mellan de »övriga företagen» och hushållen; denna avser de investeringar som i nationalräkenskaperna redovisas i företagssektorn, medan inkomsterna för de enskilda företagarna räknas till hushållssektorn

152 o o CO

O CO

g

i

C/3

60 O

o o to

O

r^ OJ T-I

1 00 p«

•J* to OJ

O

O

oo t^

•»*

O OJ T-t

,2 D

O

"* to

to m i > oo OJ

o o l>

o o oi > m o

OJ O OJ

« tu

c a a» <s>°rt a

*->

s Ti>

o.

••a

o

£

«

OJ

c

Ti

CO 4 >

>fi P

-a ä

>

,

,

M :03 :C0 3 § 68, c « t- 2 0 W •O . 3 C

B 'co

BP *»

CN «2 c O •9 *G l • i

i i a I *-> B

cu

C

"J

••-i S 2t-H »-•« 9 a

1 s o

to

•fcj

OJ

5 S :cB c -3 S £< >i 2 "2 «rt •M * H .g, g rt ö p f i O T i 6 0 fi O — 'C

d

o, a °H

tu

03 60

C C

:es +•>

O T!

23 a

pq Å

Tf to OJ

O "9

"5 § §

r^ oo

m o

m o

00 TH

OJ

c*

o

3_ c S S

C

IN

CM i>

TH

o

OJ

*#

in

•t to OJ TH

+J

O 00 00 CM

O O <N to

O

*

CM

1 co T-I

t^ OJ Ti

TH

O

m

m

m o

m

IM

CN

O in OJ

O

T-I TH

o

o

1 1

o o

o oo T-I

O 00 T-I

TH

ca

TH

1 CN CO

co m

1 co 0

-*

11 Ti

to OJ T-I

oo

o

o o

o o o

O

ni tji o

CN

TH

T-I

l> OJ

T-I

"*

1 OJ

0 TH

T*

o 00

to OJ

O •n

T-I

CM

-* m

CN O CN

T-I

nsiellt ande... outlåmellan srer. . . dual... etärt and nin; itm

• »03

• "

u

43 Ö0 03

60 .Z T !

3 t-. °co "O

5 5 ti B X <u O rt r 3 <u fe & £ C S t f S to I—1 M TH

<N

ss -3

m

«J >B

03 51

fi 2

oö • *

in

: BP'ST . C 03

02 5 a

to

™ B . rt

S t

C :c3 60 « r

*J : 2 , 6 0 & B 3 - B X3 -Q 60

If 5B B

" >

CB 5

fe S .„ « .„

B X :03 <u

Ö «

C - T - J 03

—"9 £> w

=

•rt 7 j :0 "g to 60 O B »CO S

0 3 - 0 33 60 3 O

&?Ä

* j p < c u ^ l w s t i H

• Hl

-o a * > o 3 ^ > 3 X! C 3 L,- , .

o

a .s "3 g g»eg

to w t i S <u Q , Ä 03 5

s °«s "is rt 3 2 *^ * *

M • Ä c <u .3 •c A « M 2 ^ B +j « C B 2 i 2 BJ 3 C C C „ 03 3 G 60.« ii 1 - »03 2 +-> o

ti:ca SPS -a T3 • B co 3

B 6C°03 g 3 B CO 6 0 . B B i -t-> OJ fi 3 3 6 0

K 0

B

B

^

cu g . 3 cu

3 g 3

«

—H

M

*"" 3

c

Sg B2S^

Ié5ti g

:«ga s 5 * ^ «ia FB

fe r" B .5 w S :2 5 a S

i ! . :C0 6 0 ** aj . 3 t - 03 * e

* I B 2 S § g Sj>o3

Ä 55 -a £ s

lo

o 11« s

. S "S c M « 6D.2P * i - C 4 i i i C 1 3 3 i; ÖO1-1

, d 1 * 2 tH w tu B H Ä CU CO

M •** . 60 Rn cn 23 9-! .2 # • 3 B a fi fe » g e > : 2 « cu ti S Ä * ! •ä B , rt, :o3 L75 o P "« 03"° X) 5. co S ^ T 3 6«0 ™ 5 S 2 SP •§ I» ö 'B5 S? t o C » S i ! B 03 :o3 " " H T3 •o 9» 5 .5 C 60 <" 2 rt 5 rt Cfl Q °C0 « ±i B :o3 h a «o « 5 •* ™ e c rt CU p. ^ Q. U C c S M c J, 60 5 5 B, "! g 03 Bj ti O

>

OJ

QJ . 2

O B O " tn - Q Ä t n =03 <-> . t- : 0 !M C , 60

1 « »s^lsail 3 <i H

O

«-o > 2

03 T3 Ä « S

-"O so

m

-*

.g

»1

O

1-1

00 in

CO T) tu 3 B to - B .3

b

OJ 0

<*

o 6» co 3 C

03 o<s

> B ö-5b r t -S g *rv 03 o-» -O

0 O

i I -S I 8

m OJ

OJ

:

A O g B B ,- co X a H

a c^ 3 3 5

O

o n<

S

tu "S

I1 to 00 oo O J 0 0 OJ

C «- j« 5 s

5 co -£ "S ä

t> to

>

n"

m o IM o

•M

e +J

^ C' " -5 0J <u •ö B B .q 6 0 60 . 03 . „ •g M .3 3 42 —H

0 00

s«I

B

0J > ^ j h i t* 5» to HH

0 O

, B

OHBJ O

_ 3

B °°

:

I *

CO

T*

o £

« * * C O •§

:o3 : d ^

o 7 3 -

OJ 0 [> 00

00 00 O

S -03 t^

C H m -* •M CK

**

oo

2 OJ

0 in

00 TH

C/3 iH

o m •«*

a

•S T"32 «d

J2 8 B g

TH

00 to to eM

1 1 t>

co

I

o o

m

OJ TH

O

tu

TH

O O

O

o

o

3 TH

TH

a

tf£ »i -03 s

oo

o

•

O t-,

oo OJ

00 OJ l>

CO l > O0 ( N

CM OJ

to OJ Ti

to OJ

g C

TH

1-H

OJ T-I

B 03

o oo

tn - o * ; :03

"g O » « Ä

ra u ft) > • S 13 JJH '3b 3* * 3>MM" " 2 Ä J3 B ty eo _ h ^ 03 B ^ S

0 <N

r-

ä « SP S

1 O O m

v

"O -o a> ** 03 tu 4fi co

1 1

TH

n<

o •* t o •<*

O

o >*s '

O

o CN O to

o o

u

•b

O

1 O -o

- ^ S fe 2 ö co "5

o r^ OJ

CO 60

o c

60 t/3

l> 00 Ti

:0

ft

Oj

CN

<N O

03 i- > S , 3 fi =s

nade Upp kred nade

c

m

o m

to

60 03

CO

0 0 m

i>

0 0 0 00

<*

m OJ 00 TH - * CO

TH

OJ

,3

m CO OJ

1 1o

OJ CN

to OS

00 T-I

1 i>

00 CO

.3

O O I>

OJ

TH

•CO

O O CS

o o m

O O to

^t o

'-3

T-I

2 B

ja s 5 <« 8

3 c«

1 00

TH

^i ' »•a fe §»

3 */ 03 to 60 >

TH

n1 OJ 0

!

o o Ti

0 0 CN [>

m t> ">* 0

*tf

4-> 0) XJ C

0 0 CD CO TH

SPB S - S ^ "S3.S° «B.3£Ä'

g B g ••= B,

C

3 •5 C :° K C P4 a u 9

m

« 5 § co c co 3

^—'

™

^

• 3 CO °a B

§ ^ 1 fi C a , cu to t- x, a ** 6S

c o

* r t «M

+->

c 60 > 2 "^ 03 2

3 1

OJ o» 3 H

o :

S = S-5s2 i rt ' •a 2P02? fi 3" w 2 «D a ; 13 c 9 9,

153 och därmed också självfinansieringen av dessa investeringar. Residualerna i rad 3 h a r för tidigare år erhållits som differenserna mellan det monetära sparandet beräknat utifrån nationalräkenskaperna och det sparande som motsvarar nettot av utlåning och upplåning enligt kreditmarknadsstatistiken. För 1970 används ett omvänt förfaringssätt: framskrivna residualvärden införs i tabellen, varefter det monetära sparandet framkommer som restpost. (Residualernas innebörd h a r diskuterats utförligt i kapitel 1). Bostadssektorns residualpost för 1964 h a r bibehållits i prognoskalkylen. De offentliga försäkringsinrättningarnas residual h a r i tabellen ställts lika med noll, dvs. inga återlån eller annan kreditgivning genom övriga kreditinstitut antages förekomma. Betalningsbalansens förskjutningspost (Jfr., rad 3) uppgår i genomsnitt till drygt en halv miljard kronor, ett belopp på 500 miljoner kronor h a r även satts in i kalkylen för 1970. I och med att hushållens residual, i enlighet med tidigare konstaterade värden, fastställs till 500 miljoner kronor är slutligen även »övriga företags» restpost given. »Kreditmarknaden» (rad 5 och 6) omfattar kreditinstitutens fordringar och skulder samt »allmänhetens» (men inte övriga sektorers) värdepappersinnehav. Kreditmarknadens omslutning sammanhänger med det monetära sparandets sektorsfördelning, men kan inte härledas enbart ur dessa netton. Ytterligare antaganden måste göras beträffande brutton, dvs. fördelningen på utlåning respektive upplåning inom varje sektor. För hushållens del uppskattas u p p låningen till ca 500 miljoner kronor, huvudsakligen motsvarande affärsbankernas personliga krediter. Det är sannolikt att hushållen kommer att skuld-

sätta sig i ökad utsträckning med stigande levnadsstandard, en utveckling som h a r ägt rum i t. ex. Förenta staterna. Här erinras om att hushållens upplåning för bostadsändamål helt h a r lagts i bostadssektorn. Huvuddelen av konsumtionskrediterna, vilka skulle k u n n a få ökad betydelse i framtiden, ingår inte i kreditmarknadsstatistiken. De redovisas antingen i residualerna (rad 3) eller i den intersektorala kreditgivningen (rad 2). I och med att kalkylen för hushållens monetära spar a n d e och upplåning föreligger har man uppskattat denna sektors monetära utbud. Ett annat förfaringssätt tillämpas för företagssektorn: den årliga ökningen av likvida tillgångar inom denna sektor h a r antagits bli av samma storleksordning — i förhållande till sektorinkomsten — som under första hälften av sextiotalet. Detta relativt godtyckliga antagande kommer dock att konsistensprövas med hjälp av andra prognosmetoder i kapitel 3. Företagens upplåning framkommer som restpost. Utlåning och upplåning marknaden

på

kredit-

Det i tabell J beräknade monetära sektorsparandet utgör underlaget till den kreditmarknadsmatris som presenteras i tabell K. De offentliga myndigheternas och bostadssektorns upplåningssaldo och förändringen av valutareserven samt företagens och hushållens upplåning återfinnes — avrundade — i matrisens summarad. Tabellens övriga siffr o r kan fyllas i på många olika sätt, beroende på vilka antaganden som görs beträffande den ekonomiska politiken och de övriga faktorer som påverkar kreditgivningsmönstret. I matrisen illustreras i första h a n d det fall i vilket de olika sektorernas efterfrågan på den reguljära marknaden tillgodoses enligt

154 tidigare mönster, nämligen perioden 1960—1964. Summeringen av sektorernas efterfrågan på de olika delmarknaderna sker i kolumn g i tabellen. I kolumn h däremot redovisas kreditutbudet u n d e r den förutsättningen, att allmänhetens preferens för olika banktillgodohavanden och värdepapper uppvisar samma struktur som under sextiotalet. Härvid har det institutionellt bestämda utbudet från försäkringssektorerna hämtats ur tabell J. Jämförelse mellan kol. g och h i tabell K ger en antydan om de skevheter och strukturella förändringar i kreditmarknadsmönstret som kan uppstå fram till 1970. F ö r det första framgår av tabellen att bankernas andel av kreditutbudet 1970 blir väsentligt större när det beräknas med utgångspunkt från 1960 —1964 års efterfrågestruktur på kreditmarknaden (kol. g) i stället för enligt kreditutbudsmönstret under nämnda period (kol. h ) . I kapitel 3 visas vidare att även bankernas utlåningsandel enligt kol. h överstiger det monetära utbud som kan beräknas med utgångspunkt från likviditetspreferensen. Av tabell K framgår också AP-fondernas snabbt växande andel av kreditutbudet. Den viktigaste förändringen, betraktat från efterfrågesidan, uppmärksammas inom företagssektorn. Dess upplåning, som uppgick till omkring 20 respektive 40 procent av den totala kreditgivningen under senare hälften av femtiotalet och första hälften av sextiotalet, kommer enligt kalkylen att ta i anspråk inte mindre än 60 procent av upplåningen år 1970. Likväl h a r inte någon likviditetsförbättring i denna sektor förutsatts. Eftersom det enskilda försäkringssparandet endast uppvisar en ringa tillväxt och eftersom bankernas kreditutbud i denna kalkyl ävenledes är begränsat — det h a r beräknats genom trendextrapolering — skulle

en mycket stor del av företagens växande kreditefterfrågan bli tillgodosedd av Allmänna pensionsfonden. Om man utgår från uppgifterna i kol. h för utbudet på kreditmarknaden och förutsätter att anpassningen av upplåningsstrukturen sker i företagssektorn — de övriga sektorernas efterfrågestruktur förutsattes förbli oförändrad jämfört med 1960—1964 — så uppstår följande förändringar i upplåningens institutionella fördelning. Företagssektorns

upplåning på marknaden Procentuell fördelning

kredit-

1960— 1970 1964 Affärsbanker Andra banker Enskilda försäkringsinrättningar Offentliga försäkringsinrättningar Obligations- och aktiemarknaden

50 15

Summa

9 13 13

33 8 6 45 8 100

Förändringarna avser bankernas andelsminskning och motsvarande andelsökning för Allmänna pensionsfonden. Dessa institutionella förändringar h a r även stor betydelse för företagens finansiella upplåningsstruktur. Förutom de relativt obetydliga återlånen sker Allmänna pensionsfondens kreditgivning huvudsakligen i form av obligationsköp. Det kan ifrågasättas om företagen är villiga eller h a r möjligheter att öka sin långa upplåning i den omfattning som kalkylen tyder på. En möjlighet är att Allmänna pensionsfondens kreditgivning ges en ä n d r a d inriktning. Detta kan ske på olika sätt, t. ex. i form av direkt långivning till företagen eller genom att kreditgivningen förmedlas genom andra kreditinstitut såsom för närvarande sker med återlånen. Effek-

155 Tabell K. Utlåning och upplåning på kreditmarknaden Miljoner kronor, 1965 års priser

1970 Låntagande sektorer Långivande sektorer

1. Riksbanken. 2. Affärsbanker 3. övriga banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar . . 5. Offentliga försäkringsinrättningar. 6. Obligationsoch aktiemarknaden . Summa upplåning

a b C Offentliga myn- Bostäder Företag digheter och verk

d

Summa »inlåning» e

Hushåll Utlandet

h g enligt enligt Internt efterfrå- utbudet gan 1960 1960— —1964 1964

— 250

—

1 000

4 750

—

—

500 6 250

500 4 500

—

3 250

1 000

—

—

— 250

4 000

3 750

1 000

—

—

—

2 000

1 500

1 000

1 250

—

—

—

2 750

5 500

—

1 000

—

—

—

1 000

1 250

6 000

9 000

— 500

IG 750

16 750

250 Anm. Uppgifterna i summaraden och försäkringssparandet i summakolumn h har hämtats ur tabell J och avrundats. »Internt» avser bankernas finansiella sparande (tabell J, kol. g, rad 1). Fördelningen av sektorernas upplåning på olika kreditinstitut motsvarar upplåningsmönstret åren 1960—1964. Summan av kreditgivningen för de olika kreditinstituten redovisas i kol. g. Denna utbudsfördelning jämföres med fördelningen i kol. h, i vilken försäkringsinrättningarnas utbud enligt prognoserna har upptagits, medan det övriga utbudet, som hänför sig till allmänheten (tabell J, rad 5, kol. d + e) har fördelats enligt mönstret för åren 1960—1964. En utförligare beskrivning av kreditmarknadsmatrisens konstruktion återfinnes i appendix B. ten av förändringarna i den institutionella sammansättningen av kreditgivningen till företagen på den finansiella upplåningsstrukturen illustreras nedan. Företagens självfinansiering och upplåning på kreditmarknaden Kalkylerna i kapitel 2 av denna bilaga bör betraktas som ett sätt att klargöra vissa finansiella implikationer av långtidsutredningens »reala» prognoser. Upplåningssiffran i tabell J för 1970 är beräknad med utgångspunkt från antaganden beträffande inkomstfördelningen och -omfördelningen samt extrapolering av vissa karakteristiska drag i kreditgivningsmönstret både på den reguljära kreditmarknaden och utanför denna. Andra upplåningssiffror erhålls om

man, ävenledes med utgångspunkt från långtidsutredningens investeringsprognos, förutsätter ett visst finansieringsbeteende för företagen, t. ex. att investeringar endast kommer till stånd vid en viss minimigrad av självfinansiering. En jämförelse mellan upplåningssiffFörelagssektorns upplåning på kreditmarknaden i form av lån och emission av värdepapper Procentuell fördelning 1960— 1964

45 Obligationer, aktier och förlagsbevis

55 Summa

156 Tabell L. Utlåning och upplåning på kredilmarknaden Miljoner kronor

1964 Låntagande sektorer a.l Långivande sektorer

a.2

b

Kom- BoStaten mu- stäner der

c.2

Cl

c.3

c.4

d

e

Indu- Han- Jord- övriga Hus- Utstri del bruk företag håll landet

11 103 1. Riksbanken — 259 2. Affärsbanker 21 306 1 258 336 3. övriga banker. . . . 343 1 641 — 54 4. Enskilda försäk- — 156 ringsinrättningar . 85 235 352 101 5. Offentliga försäkringsinrättningar . 499 1 051 277 2 286 6. Obligations- och aktiemarknaden.. 4 242 68 219 212 1 462 4 409 886 Summa upplåning

346 136 —

9 369

5 1 236 1 138

1040 187 — 108

900 3 591 2 281

—

314»

—

2 430

6 88 576

f Summa utlåning

68 375

1 942

947 10 996

Anm. Uppgifterna i denna tabell motsvarar matris B i Appendix B; en ytterligare uppspaltning av företagens upplåning har dock gjorts här. 1 I denna post ingår ca 700 mkr kreditgivning till byggnads- och anläggningsverksamhet. Den återstående delen utgörs huvudsakligen av en restpost p. g. a. statistikens bristfällighet. 2 Lån från Allmänna pensionsfonden till näringslivet har i sin helhet förts till industrin. Återlånen är subtraherade. I posten ingår även AP-fondernas förvärv av industriella obligationer och förlagsbevis. 3 I denna post ingår ca 200 mkr förvärv av obligationer och förlagsbevis emitterade av kraftverk. r o r n a enligt dessa olika metoder blir mera innehållsrik om vi utför en ytterligare uppdelning av företagssektorn på delsektorer, nämligen industri, handel, jordbruk och resterande företag; i den senare sektorn ingår bl. a. privat samfärdsel, byggnadsverksamhet och kraftverk. Denna sektorsfördelning h a r tilllämpats på kreditmarknadsmatrisen för 1964 i tabell L.* Företagens upplåning på

kreditmarknaden

Miljoner kronor. 1964 i löpande priser, 1970 i 1965 års priser 1964

1970 Handel Jordbruk Resterande f ö r e t a g . . . .

900 600 350 1 900

1 500 750 500 3 000

Summa upplåning

3 750

5 750

Uppgifterna för 1964 h a r — avrundade — hämtats ur tabell L. Prognosen för industrins upplåning 1970 beskrivs utförligt i bilaga 2. Grundläggande för denna prognos är antagandet att företagssparandet visar ett funktionellt samband med omsättningen. Jordbrukets upplåning 1970 beräknas utifrån det antagandet att 1964 års kvot mellan upplåning och investeringar kommer att bibehållas. I handelns prognos förutsätts att 1964 års vinstmarginaler bibehålls oförändrade. Upplåningen h a r för de resterande företagen skönsmässigt höjts med samma procent som de förstnämnda delsektorernas sammanlagda upplåning. Den totala upplåningen, p å 5 750 mil1 Siffrorna i kol. ct—c4 är mindre tillförlitliga än tabellens övriga uppgifter, vilka hämtats ur tabell B i Appendix B.

157 joner kronor, jämförs nu med den tidigare beräknade upplåningen på ca 9 000 miljoner kronor (tabell J d, rad 6). Differensen mellan dessa upplåningssiffror kan till en del hänföras till den tidigare beskrivna försämringen av företagens självfinansiering, dvs. kvoten mellan sparandet och investeringarna. Om 1964 års självfinansieringsgrad skulle bestå fram till 1970 skulle differensen mellan »kalkyl»- och »prognos»siffran minska med ca 1 500 miljoner kronor. Förutom försämringen av självfinansieringen kommer även det förhållandet, att PRIfonderna 1970 inte längre utgör något finansieringstillskott, att bidraga till ökningen av det externa finansieringsbehovet.

Differensen mellan upplåningssiffrorna är av väsentlig betydelse för bedömningen av långtidsutredningens prognoser. Ett betraktelsesätt är att om investeringsprognoserna kommer att realiseras innebär detta en försämrad självfinansieringsgrad för företagen och ett kraftigt växande upplåningsbehov. Å andra sidan skulle man kunna förutsätta att företagen endast är villiga eller i stånd att öka sina investeringar om de kan bibehålla en viss minimigrad av självfinansiering. I så fall kan det ifrågasättas huruvida långtidsutredningens investeringsprognoser kommer att fullföljas.

3. Allmänhetens likviditetspreferens och det monetära utbudet 1970

3.1. Det monetära utbudet enligt två olika prognosansatser I det föregående h a r kreditmarknadsutbudet antagits anpassa sig till efterfrågan. Endast för företagssektorn har ett antagande gjorts beträffande likviditetsutvecklingen, vilket givetvis påverkade kreditmarknadsbalansens omslutning. Fördelningen av det monetära utbudet — förutom utbudet inom den offentliga och den enskilda försäkringssektorn — h a r antagits motsvara 1960— 1964 års fördelning (tabell K, kol. h ) . Vi skall h ä r närmare undersöka h u r det framtida monetära utbudet kan gestalta sig om man i stället utgår från allmänhetens likviditetspreferens. I den följande analysen utgör de senare årens samband mellan inkomster och efterfrågan på finansiella tillgångar, dvs. utbudet på kreditmarknaden, underlag till prognosen för 1970. Genom att jämföra prognosvärdena enligt de två olika ansatserna, av vilka den i kapitel 2 kan betecknas som keynesiansk medan den följande analysen kan betecknas som kvantitetsteoretisk, erhålles ytterligare möjligheter att bedöma det framtida kreditmarknadsläget. Utgångspunkten för analysen av utbudet på kreditmarknaden är summakolumn h i tabell K som återges i vidstående balans, tabell M. Frågan är huruvida denna utbudsfördelning verkligen motsvarar allmänhetens preferen-

Tabell M. Kreditmarknadskalkyl 1970 Miljoner kronor, 1965 års priser Efterfrågan Offentliga myndigheter och verk; bostäder; företag; hushåll; utlandet.. 17 250 Internt — 500 Summa 16 750 Utbud Riksbanken 500 Affärsbanker 4 500 övriga banker 3 750 Enskilda försäkringsanstalter 1 500 Offentliga försäkringsanstalter 5 500 Obligations- och aktiemarknaden 1 000 Summa 16 750 Anm. Efterfråge- och utbudssiffrorna i denna kalkyl överensstämmer med summaraden resp. summakolumn h i tabell K. Siffran för »utlandet» motsvarar ökningen av valutareserven. Försäkringsutbudet har beräknats på grundval av särskilda prognoser. Fördelningen av det övriga monetära utbudet är lika med utbudsstrukturen under perioden 1960—1964. Posten »internt» utgör bankernas finansiella sparande. ser. Balansens omslutning, dvs. kreditvolymens expansion, har härvidlag inte någon entydig analytisk betydelse. F ö r det första bestäms den erforderliga kreditförmedlingen av fördelningen av sparandeöverskott och -underskott mellan de olika sektorerna. En annan faktor som bidrar till kreditvolymens fluktuationer är likviditetsutvecklingen inom främst företags- och hushållssektorerna. Om en sektors nettoefterfrågan p å kreditmarknaden är given, innebär en ökning av de finansiella tillgångarna, att bruttoefterfrågan ökar med ett motsvarande belopp. Denna likviditets-

159 aspekt, som ovan h a r behandlats schematiskt, kan belysas med hjälp av regressionsanalysen. Analysen avser endast vissa poster på balansens utbudssida, nämligen inlåningen i bankerna och ökningen av sedelmängden. De offentliga försäkringsinrättningarnas utbud bestäms huvudsakligen av institutionella faktorer, medan även det enskilda försäkringsutbudet huvudsakligen torde påverkas av andra faktorer än de som är av betydelse för allmänhetens likviditetspreferens i övrigt. Det kan h ä r vara på sin plats att eri n r a om det sätt på vilket det monetära utbudet (exkl. försäkringsutbudet) i tabell J h a r beräknats. Hushållens monetära sparande (netto) h a r uppskattats p å grundval av det historiska sambandet mellan disponibel inkomst och konsumtion. Även företagens monetära utbud h a r beräknats schablonmässigt: år 1970 förutsattes samma relation föreligga mellan monetärt utbud och bruttoinkomsten, som under perioden 1960— 1964. Allmänhetens sammanlagda monetära utbud slutligen h a r antagits visa en fördelning på bankinlåning och värdepappersförvärv, som motsvarar utbudsmönstret åren 1960—1964. I denna beräkning av utbudsstrukturen beaktas givetvis inte eventuella förändringar i allmänhetens likviditetspreferens. Av särskild betydelse härvidlag är obligations- och aktiemarknadens andel av kreditutbudet. Kalkylsiffran på 1 000 miljoner kronor är möjligen för låg med hänsyn till företagens kraftigt växande finansieringsbehov å ena sidan och å andra sidan hushållens beräknade inkomstförbättringar, vilka torde medföra ett större intresse för och möjligheter till placering i värdepapper. Kreditmarknadsstatistiken tillåter inte några slutsatser beträffande frågan på vilket sätt de ovannämnda faktorerna var för sig har bidragit till de senare årens ut-

vidgning av värdepappersmarknaden. Obligations- och aktiemarknadens andel av allmänhetens kreditutbud (exkl. försäkringssparandet) har ökat från 6 procent åren 1955—1959 till drygt 11 procent åren 1960—1964. Man bör ta hänsyn till en fortsatt utveckling i samma riktning vid en bedömning av kreditmarknadskalkylen i tabell M. Under de förutsättningar beträffande allmänhetens totala likviditet som beskrivits tidigare skulle en underskattning av värdepappersmarknadens andel innebära att bankinlåningen, som beräknats som residual, är för högt beräknad. Den sen a r e kan emellertid även bedömas utifrån regressionsanalysen; en dylik möjlighet föreligger inte för värdepappersmarknaden.

3.2. Likviditetsfunktioner monetära utbudet

och det

Huvuddelen av allmänhetens finansiella tillgångar utgörs av inlåning i bankerna. Till denna inlåning räknas även allmänhetens innehav av sedlar, vilket kan betraktas som »inlåning» i riksbanken. 1 Ett empiriskt samband föreligger mellan »penningmängden» — i vid bemärkelse — och bruttonationalprodukten och dess komponenter. 2 Utan att närmare gå in på frågan om orsakssammanhangen kan man kortfattat beskriva detta samband på följande sätt. Stocken av finansiella tillgångar växer i 1 I det följande beaktas inte det offentligas insättningar i Riksbanken, eftersom dessa sektorers efterfrågan på kreditmarknaden beräknas netto; inte heller beaktas företagens insättningar på Riksbankens investeringskonton, eftersom analysen inte avser konjunkturella fluktuationer. 2 FRIEDMAN: The Demand for Money; Some Theoretical and Empirical Results. National Bureau of Economic Research, Occasional

Paper

nr

68;

FRIEDMAN

and

JAKOBSON

SCHWARTZ: A monetary history of the United States 1867—1960 (N.B.E.R.) Princeton 1963.

160 högre takt än bruttonationalprodukten. Kvoten mellan dessa storheter, som återspeglar den reala likviditeten, visar en trendmässig ökning. Penningmängdens elasticitet med avseende på inkomsten är större än 1, de finansiella tillgångarna kan sägas utgöra »lyxvaror». Detta förhållande gäller endast för den penningmängden i sin helhet. Som framgår av regressionsanalysen längre fram är utvecklingen olika för de olika komponenterna. 1 Under konjunkturella fluktuationer varierar inkomsten mer än penningmängden. I uppgångsfasen minskar således den reala likviditeten för att åter öka under konjunkturnedgången. Sambandsekvationerna h a r beräknats över en tioårsperiod. Vi antar att härigenom skattningsfel förorsakade av konjunkturella variationer i stort sett elimineras. Prognosperioden är å a n d r a sidan tillräckligt kort för att någon trendmässig förändring av likviditeten inte i större utsträckning kan påverka prognosvärdena. Regressionsekvationerna används för att estimera värden, som ingår i kreditkalkylens utbudssida. Inlåning i bankerna bestäms dock av både efterfrågan och utbudet. De resultat som framkommer h a r erhållits med hjälp av enkla ekvationer, genom vilka utbudet och efterfrågan estimeras utan att dessa kan specificeras (det s. k. identifikationsproblemet). Härigenom uppvisar elasticiteterna lägre värden än de som skulle ha erhållits i en strukturell modell, dvs. en modell med olika ekvationer för utbud och efterfrågan. 2 Vid jämförelse av det monetära utbudet enligt inkomstfördelningsmodellen i kapitel 2 med det utbud som erhålls genom likviditetsfunktionerna i detta kapitel uppstår även komplikationer av annan karaktär, nämligen de som hänför sig till prisstegringstakten. An-

tag att det implicita BNP-prisindexet — det som använts i prisstegringsalternativen i tabell E och F — ökar. Om denna ökning utgörs av en allmän prisstegring förbättras det offentligas finansiella sparande på grund av de direkta skatternas progressivitet. Om ökningen av prisindexet har förorsakats av en höjning av de indirekta skattesatserna förbättras likaså det offentliga sparandet och försämras hushållens och/eller företagens sparande. Allmänhetens efterfrågan på likvida medel är emellertid korrelerad med prisnivån. Såsom framgår nedan är efterfrågeelasticiteten för likvida tillgångar med avseende på bruttonationalprodukten så hög att prisstegringar medför ett ökat monetärt utbud (mätt i fasta p r i s e r ) . Man kan göra en tämligen tillförlitlig prognos för det monetära utbudet med utgångspunkt från prognosen för bruttonationalprodukten i sin helhet. Såsom visas nedan är även inkomstfördelningen mellan sektorerna av betydelse vid disaggregerade prognoser. I kalkylerna i kapitel 2 har för enkelhetens skull förutsatts att prisförändringarna endast genom skatteprogressiviteten påverkar inkomstfördelningen. En stigande prisnivå medför dock i allmänhet även inkomstomfördelningseffekter av annat slag, vilka inte närmare kan preciseras. Prisstegringstakten påverkar såsom framgår av det ovanstående det monetära utbudet enligt inkomstmodellen. Vid en förutsatt oförändrad likviditetspreferens erhålls olika prognosvärden för det monetära utbudet, beroende på vilket prisstegringsalternativ man väljer. (Prisstegringstaktens betydelse för själva likviditetspreferensen, t. ex. genom prisförväntningarna, skall diskuteras läng1 CAGAN: Determinants and Effects of Changes in the Stock of Money, 1875—1960 (N.B.E.R.) New York 1965. 2 Se TEIGEN: Demand and Supply for Money, Econometrica, October 1964 nr 4.

161 Tabell N. Inlåning i bankerna 1970 Miljoner kronor. 1965 års priser. Flow-uppgifter Årlig prisstegring 1965—1970 0 pro- 2 pro- 4 procent cent cent Institutionell fördelning] Affärsbanker övriga banker SwnmaJ

1 900 2 600 1 600 2 400

3 300 3 100

3 500

5 000

6 400

800 2 300

1200 3 500

1 700 4 800

3 100

4 700

6 500

i

Funktionell

fördelning

Summa

re fram.) De prognosvärden som erhålls i regressionsekvationerna avser stocken av finansiella tillgångar eftersom modellen bygger på likviditetsrelationer mellan inkomstvariabler (flow) och finansiella tillgångar. Flow-prognosen för 1970 beräknas som differensen mellan estimerade stockvärden ultimo 1969 respektive 1970. Härigenom kommer antagandet beträffande den årliga prisstegringstakten fram till 1970 att få betydelse för beräknade flow-värden 1970 (mätt i fasta p r i s e r ) . Prisstegringens effekt framgår av tabell N. Ju högre prisstegringstakt man förutsätter desto större blir inlåningen i bankerna. Prisstegringsalternativet p å 4 procent i tabell N motsvarar bäst de senare årens prisutveckling. Tabellen bygger på följande regressionsekvationer. (1) Ig A

= - 1.084 + 1.105 Ig Y (0.077) (2) Ig Ö = - 0.230 + 0.949 Ig Y (0.034) (3) Ig K = - 0.207 + 0.897 Ig Y (0.047) (4) IgL = -0.749 + 1.074 Ig Y (0.059) Anm. Inlåning i affärsbankerna betecknas A; inlåningen i övriga banker, Ö, avser till11—164823

godohavanden i postbanken, postgirot, jordbrukskassorna och sparbankerna. Lång inlåning, L, omfattar tillgodohavanden på postgirots kapitalkonton, jordbrukskassornas kapital- och kapitalsamlingsräkningar, sparbankerna, affärsbankernas depositions-, kapitaloch kapitalsamlingsräkningar. Kort inlåning, K, avser all övrig inlåning i postbanken, postgirot, jordbrukskassorna och affärsbankerna. A, ö, K och L: stockvärden i löpande priser. Y: bruttonationalprodukt i löpande priser. Korrelationskoefficienterna redovisas inte. De är höga i samtliga ekvationer i detta kapitel, beroende på den dominerande trendkomponenten i materialet. Även det estimerade värdet för sedelökningen är beroende av de prisstegringsalternativ man väljer. Vid en måttlig prisstegring — två procent årligen — erhålls en sedelökning på 360 m k r 1970, vilket väl stämmer överens med kreditmarknadskalkylens värde på 400 miljoner kronor. (5) IgS

= 0.610 + 0.659 Ig Y (0.015) S: sedelmängden utanför affärsbankerna. Såsom framgår av tabell N understiger bankinlåningen avsevärt den inlåning som beräknades i kreditmarknadskalkylen. Även vid en prisstegringstakt på 4 procent årligen uppgår differensen för bankinlåningen beräknat enligt de två olika metoderna till ca 13U miljarder kronor. Här erinras om vad som påpekades beträffande fördelningen av allmänhetens finansiella tillgångar på bankinlåning och värdepappersförvärv: fördelningen under åren 1960—1964 förutsattes bestå fram till 1970. Regressionsresultatet skulle nu kunna tolkas så att obligations- och aktiemarknadens andel bör utvidgas (oberoende av frågan h u r u v i d a företagens finansieringsbehov nödvändiggör en sådan utvidgning) med hänsyn till allmänhetens likviditetspreferens, enligt vilken bankinlåningens andel skulle minska. De skattningsresultat som erhållits skiljer sig inte nämnvärt vare sig man

162 estimerar enligt en institutionell eller enligt en funktionell uppdelning. Den uppdelning på kort respektive lång inlåning som användes h ä r syftar i första h a n d till att skilja den inlåning som h a r karaktär av transaktionsmedel från den vilken främst utgör en placering, och för vilken avkastningen är av större betydelse. Till den senare typen av inlåning räknas bl. a. all inlåning som formellt är lång. Sparbanksinlåningen har — i brist på mera utförlig inlåningsstatistik — i sin helhet hänförts till den långa inlåningen, trots att en viss del av insättningarna torde kunna betraktas som »transaktionsmedel». Inom bankinlåningen kan en viss strukturell förskjutning konstateras. Den långa inlåningens andel har ökat under perioden 1955—1964. Genom regressionsanalysens uppläggning kommer en fortsatt utveckling i samma riktning till synes i prognosen för 1970. Det förhållandet att elasticiteten för den korta inlåningen är mindre än den för den långa inlåningen ter sig naturligt med tanke på den förras karaktär av transaktionsmedel och den senares karaktär av placeringar, vilka kan växa i och med att den höjda inkomstnivån möjliggör ett större sparande, åtminstone för hushållens del. Affärsbankernas något ökande andel 1970 torde främst kunna förklaras med den snabba inlåningsökning under de senaste tre åren, vilken h a r »slagit igenom» i regressionsresultatet (tabell O). I de ovan redovisade regressionsekvationerna h a r sambandet estimerats mellan finansiella tillgångar och bruttonationalinkomst i löpande priser. Skattningsresultaten påverkas inte nämnvärt om man i stället utgår från värden i fasta priser och korrigerar för befolkningsutvecklingen. På detta sätt skulle man åtminstone för de finansiella tillgångar som är relaterade till ett

Tabell O. Inlåning i bankerna 1955—1970 Flow-uppgifter, procentuella andelar 1955— 1960— 1957 1964 1970 Institutionell fördelning Affärsbanker Övriga banker

47 53

46 54

51 49

Summa

100 Funktionell fördelning Kort inlåning Lång inlåning

30 70

28 72

27 73

Summa

transaktionsbehov, a priori erhålla mer a tillförlitliga resultat. (6) Ig SINP

1.925 + 0.268 ig (0.049) NP Y A = -1.603 + 1.209 ig(7) lg(0.145) p ö Y (8) 19= -0.039 + 0.911 Ig — (0.063) p K Y (9) ig NP = 0.175 + 0.782 Ig (0.104) NP Y 10) 1S < TP = 0.981 + 1.145 Ig Anm. N = befolkningsmängd(0.131) NP P = BNP-prisindex. Ett försök h a r även gjorts att belysa realinkomstens respektive prisnivåns bidrag till »förklaringen» av bankinlåningens och sedelomloppets tillväxt. Inga signifikanta värden har erhållits bl. a. till följd av multikollineariteten. En hög korrelation föreligger mellan bruttonationalinkomsten och prisnivån. Prisförväntningarnas bankinlåningen

betydelse

för

Prisstegringens betydelse för det monetära utbudet har i den ovanstående regressionsansatsen behandlats ur »mekanisk» synvinkel. Det är också givet att en högre prisnivå innebär ett ökat be-

163 hov av både transaktions- och beredskapskassor. I och med att man förutsätter ett samband mellan stocken av finansiella tillgångar och /7oo;-uppgiften för inkomstvariabeln uppträder den ovan konstaterade positiva priseffekten. Prisstegringar har emellertid även betydelse genom att de aktualiserar prisförväntningar. Prisförväntningar medför, att inkomstenheterna i sina dispositioner måste ta hänsyn till den reala, för räntan och prisförändringarna diskonterade, avkastningen på de olika placeringsalternativ som står till buds. Som ett exempel på en dylik förväntningseffekt kan nämnas, att en accelererad prisstegring kan inge farhågor för att den nominella avkastningen på banktillgodohavanden inte motsvarar en konstant real avkastning efter korrigering för penningvärdeförsämringen; man placerar i så fall hellre i realvärden. Förväntningarna beträffande prisutvecklingen antas vara relaterade till tidigare prisförändringar. När sedan den verkliga prisförändringen avviker från den förväntade korrigeras nästa periods förväntade värde för den tidigare felbedömningen t. ex. enligt följande modell. 1

t

= periodlångdén eller »förväntningshorisonten» (ett kvartal), n = 4. 0<ct = reaktionskoefficient. I genomsnitt följer E*-värdet tämligen väl den verkliga prisutvecklingen, vilket kan förklaras med den korta »förväntningshorisonten» i modellen, nämligen ett kvartal. I regressionsekyationerna införs genomsnittsvärdet av kvartalsvärdena för E* för att erhålla ett mått på prisförväntningarna under hela år. Här bör påpekas att det förhållandet att förväntningsvariabeln är baserad på en kort »förväntningshorisont» inte utgör något hinder för att använda denna variabel i en långsiktig prognos: vi utgår ju från kontinuerliga förändringar av prisnivån. Av regressionsanalysen framgår att de förväntade prisstegringarna är negativt korrelerade med den långa inlåningen i bankerna. Resultatet är visserligen signifikant ur statistisk synpunkt men endast en liten del av fluktuationerna i inlåningen kan här hänföras till förväntningarna beträffande prisstegringstakten. (11) +

(b) Dt_t

= Et+i—

(c) E?+2=>Et E

D

E* P

Pt + i —p^

+ 2—a-Dt

+ i

= den på den historiska prisutvecklingen grundade förväntningen om framtida prisstegringar Ekv. a kan kan tolkas så a t t förväntningselasticiteten är lika med 1. = avvikelse mellan verklig och — för tidigare felbedömningar korrigerad — förväntad prisförändring. = korrigerad prisförväntning. = konsumentprisindex.

L l9Jjp=

-0.61356 +

1.06246/0 Y (0.11421) NP

_ 0.00009 E* (0.00004)

Slutsatsen är inte nödvändigtvis den att prisstegringstakten h a r ringa betydelse för det monetära utbudet. Under den betraktade perioden h a r prisstegringstakten med några få års undantag varit jämn; ett brott i denna trend uppåt eller nedåt skulle kunna ha en betydande effekt på likviditetspreferensen. 1 Jfr PSILOS: Capital markets in GreeceResearch Monograph series 9, Center of Economic Research, Athen 1964. CAGAN: The Monetary Dynamics in Hyperinflation in Studies in the Quantity Theory of Money,. Milton Friedman (ed.), Chicago 1956.

164 Inkomstfördelningen bankinlåningen

och

När man, som här hittills, använder bruttonationalprodukten som förklarande variabel för bankinlåningen spelar denna främst rollen av en transaktionsvariabel. Om i stället de olika sektorinkomsterna kan visas vara signifikanta förklaringsvariabler är detta av betydelse ur två olika synvinklar. För det första skulle man få ett bättre underlag för beräkningen av fördelningen av den korta och den långa inlåningen samt av affärsbankernas och de övriga b a n k e r n a s inlåning mellan företagssektorn och hushållssektorn. För det andr a kan den förändrade inkomstfördelning, som enligt tidigare presenterade kalkyler kan komma att uppstå 1970, beaktas explicit i prognosen. Om vi förutsätter en måttlig prisstegring (2 procent årligen) erhålls följande resultat. Tabell P. Inlåning

i bankerna 1970

Flow-uppgifter, miljoner kronor, 1965 års priser Årlig prisstegring 1965—1970: 2 procent Institutionell fördelning Affärsbanker övriga banker

2 600 2 500

Summa Funktionell fördelning Kort inlåning Lång inlåning

5 100 1400 3 700

Summa

5 100

Om ekvationerna 12—15 används i stället för ekvationerna 1—i erhålls värdena i tabell P, vilka kan jämföras med det resultat som erhållits under motsvarande förutsättning beträffande prisstegringstakten i tabell N. Det framgår dock att inlåningen endast är obetydligt högre om sektorernas disponibla inkomster, i stället för bruttonationalprodukten, utgör förklarande variabler. Inkomstomfördelningen (till hushållens förmån) är inte tillräckligt omfattande för att ge nämnvärt utslag. Regressionsanalysen tyder här ävenledes på en bankinlåning 1970 som betydligt understiger siffran i kreditmarknadskalkylen i tabell M. Räntan och

bankinlåningen

Diskussionen har i det föregående huvudsakligen avsett allmänhetens innehav av en kategori av finansiella tillgångar, nämligen banktillgodohavanden. När man vill kartlägga eventuella förskjutningar i allmänhetens totala likviditetspreferens, bör man beakta hela skalan av finansiella tillgångar (och skulder), varierande från de mest likvida, sedlar, till de i avtagande grad likvida korta och långa banktillgodohavandena och värdepappersplaceringarna. På den »långa» ändan av skalan torde placeringarnas avkastning spela en större roll. Här h a r undersökts räntans betydelse för den långa inlåningen i

(12)

Ig A = — 1.210 + 0.769 Ig Ydh + 0.470 Ig Ydf (0.187) (0.184)

(13)

Ig Ö = — 0.352 + 0.706 Ig Ydh + 0.355 Ig Ydf (0.065) (0.064)

(14)

Ig K = — 0.317 + 0.615 Ig Ydh + 0.392 Ig Ydf (0.101) (0.099)

Ig L = — 0.901 + 0.789 Ig Ydh + 0.416 Ig Ydf (0.144) (0.141) Anm. Ydh: disponibel inkomst inom hushållssektorn. Ydf: disponibel inkomst inom företagssektorn. (15)

165 bankerna. Det statistiska underlaget för v ä r d e p a p p e r s m a r k n a d e n tillåter inte några slutsatser beträffande förskjutningar i placeringarna från bankinlåning till värdepappersförvärv som en följd av förändrade avkastningsrelationer eller prisförväntningseffekter. Regressionsanalysen h a r i stället fått avse frågan om den långa bankinlåningen h a r växt snabbare eller långsammare i samband med ränteförändringar. Som räntevariabel fungerar i regressionsanalysen affärsbankernas högsta ränta p å depositions- och kapitalräkningarna. Denna räntesats torde väl kunna användas som approximation av den högsta räntesatsen för hela den långa inlåningen. En komplicerande faktor utgör de sedan 1962 tillkomna 6- och 12-månaderskapitalräkningarna. Dessa räkningars högre räntesatser motsvarar inte en renodlad högre avkastning, eftersom de insatta medlen även är bundna för en längre period. Införandet av de nya räkningstyperna medförde betydande överföringar mellan olika räkningar, detta torde dock inte ha någon betydelse för den totala inlåningens fördelning p å korta och långa insättningar, eftersom samtliga berörda räkningstyper avser lång inlåning såsom den definierats ovan. Regressionsekvationer med dummyvariabler för eventuella effekter av införandet av nya inlåningsräkningstyper

åren 1962—1964 h a r inte givit några signifikanta resultat (ekvationerna 16 och 17). Av den ekonomiska politiken föranledda höjningar och sänkningar av r ä n tan torde vara tidsmässigt korrelerade med fluktuationerna i prisstegringstakten. Ur synvinkeln av placeringars avkastning torde förväntningarna beträffande den allmänna prisnivån (penningvärdeförsämringen) snarare än själva prisstegringen vara av avgörande betydelse. Räntevariabeln, relaterad till förväntningarna beträffande prisstegringstakten, h a r införts i ekvation (18) för att förklara förändringar i den långa inlåningen. Visserligen uppvisar koefficienten det tecken man förutsätter och räntevariabeln är signifikant enligt gängse statistiska kriterier men den torde endast i mycket ringa grad förklara inlåningsfluktuationerna. Av övervägande betydelse är inkomstutvecklingen såsom framgår av de respektive variablernas regressionskoefficienter i ekvationerna (18) och (19). Man kan slutligen också tänka sig att inlåningen — i första h a n d den långa — påverkas av bankernas försäljningsansträngningar vilka bl. a. kommer till uttryck i förändringar i relationen i n låningsränta/officiellt diskonto. 1 E n ök1

GRAMLEY and CHASE: Time deposits in

monetary analysis, Federal Reserve Bulletin, October 1965.

(16)

Ig K = — 0.569 + 0.973 Ig Y — 0.019 X (0.081) (0.016)

(17)

Ig L = — 0.937 + 1.113 Ig Y — 0.009 X (0.110) (0.022)

(18)

Ig L = — 0.725 + 1.066 Ig Y + 0.00008 RafjE* (0.043) (0.00003)

(19)

Ig L = — 0.749 + 1.091 Ig Y — 0.00008 Raf/D (0.063) (0.00009)

Anm. X = dummy-variabel; 0 åren 1955/61, 1 åren 1962/64. Raf = affärsbankernas högsta inlåningsränta på depositions- och kapitalräkning. D = officiellt diskonto.

166 ning av denna kvot tyder på ökad spänning på kreditmarknaden och större ansträngningar från bankernas sida att öka inlåningen. I den i ekvation <19) använda kvoten kompliceras relationen av det förhållandet, att nya långa inlåningsräkningar har tillkommit. Efterfrågetrycket indikeras i första hand av relationen mellan räntan på en viss räk-

ningstyp och diskontot. Å andra sidan kan just tillkomsten av nya räkningstyper betraktas som en betydelsefull efterfrågefaktor, trots att en del av de på dessa räkningar insatta medlen har överförts från andra räkningar. Inte heller försäljningshypotesen har bekräftats av någon statistisk signifikans i regressionsanalysen.

APPENDIX A

Inkomstbildning, finansiellt och monetärt sparande 1955—1964

T a b e l l e r n a i detta a p p e n d i x utgör u n derlaget för r e d o g ö r e l s e n i b i l a g a 1, i v i l k e n i n k o m s t b i l d n i n g , finansiellt o c h monetärt sparande under perioden 1955—1964 b e h a n d l a s . A n m ä r k n i n g a r na till t a b e l l e r n a a v s e r främst d e s s a s k o n s t r u k t i o n . B e s k r i v n i n g e n m å s t e av praktiska skäl vara o f u l l s t ä n d i g ; v i s s a p o s t e r b e h a n d l a s utförligare i själva bilagan. B e r ä k n i n g e n av det finansiella s p a r a n d e t b y g g e r i stor u t s t r ä c k n i n g p å nationalräkenskaperna (Nationalräkenskap 1950—1965, Statistiska m e d d e l a n d e n V 1966: 6 ) . Det m o n e t ä r a s p a r a n d e t har huvudsakligen beräknats på grundv a l av k r e d i t m a r k n a d s m a t r i s e r n a i App e n d i x B författat av fil. k a n d . E r i k L. Karlsson. U p p g i f t e r n a b e t r ä f f a n d e s e delmängden och inlåningen i bankerna i tabell A : 7 h a r erhållits från B i k s b a n k e n ( S v e r i g e s B i k s b a n k , Årsbok 1 9 6 5 ) . Tabellförteckning A: 1. Inkomstbildning och finansiellt sparande 1955—1964 a.l. Staten a.2. Kommuner b. Privata och offentliga företag c. Hushåll d. Summa

A: 2. Hushållssektorns bruttoinkomst säkringsnelto 1955—1965

och för-

A: 3. Inkomstbildning och finansiellt sparande inom företagssektorn 1955—1964 a. Offentliga företag b. Bostäder c l . Offentliga försäkringsinrättningar c.2. Enskilda försäkringsinrättningar d. övriga företag e. Summa privata och offentliga företag A: 4. Finansiellt och monetärt sparande 1955—• 1964 a.l. Staten a.2. Kommuner b. Bostäder c l . Offentliga försäkringsinrättningar c.2. Enskilda försäkringsinrättningar d. övriga företag e. Hushåll f. Utlandet g. Summa A: 5. Inkomstbildning och finansiellt sparande inom företagssektorn 1955—1964 (alternativ beräkningsmetod) b.l. Bostäder (hushållssektorn) b.2. Bostäder (företagssektorn) d. övriga företag A: 6. Finansiellt och monetärt sparande 1955— 1964 (alternativ beräkningsmetod) b . l . Bostäder (hushållssektorn) b.2. Bostäder (företagssektorn) d. övriga företag A: 7. Sedelmängd och bankinlåning

1954—1965

168 Tabell A: 1. Inkomstbildning

och finansiellt

sparande

1955—1964

Miljoner kronor a 1. Staten 1955

1. Bruttoinkomst . . 2. Direkta s k a t t e r . . 5 016 5 893 5 887 6 884 7 002 7 486 9 198 9 550 9 680 10 533 3. Indirekta skatter minus subventioner 3 346 3 593 3 874 4 206 4 678 6 028 6 654 7 906 8 852 9 710 4. Transfereringar.. — 3 653 — 4 039 — 4 513 — 5 345 — 5 799 — 6 174 — 6 542 — 7 473 — 8 216 — 9 077 188 213 216 228 261 290 310 371 366 522 6. Räntor och utdelningar — 108 — 243 — 193 — 231 — 297 — 536 — 480 — 335 — 246 — 272 7. Försäkringsnetto — 570 — 606 — 659 — 695 — 721 — 919 — 961 — 1 037 — 1467 — 1 558 8. Disponibel inkomst (summa 1—7) 4 811 4 219 4 612 5 165 5 006 6 175 8 179 8 982 8 969 9 858 2 373 2 587 2 853 3 008 3 274 3 556 3 894 4 423 5 106 5 547 10. Bruttoinvestering 1 649 1816 2 026 2 137 2 389 2 497 2 825 2 402 3 083 3 508 11. Finansiellt sparande (8—9—10) 197 408 — 267 20 — 657 122 1 883 1 734 803 780

Tabell A: 1. Inkomstbildning och finansiellt sparande Miljoner kronor

1955—1964

a 2. Kommuner

1. Bruttoinkomst . . 2. Direkta s k a t t e r . . 3. Indirekta skatter minus subventioner 4. Transfereringar..

3 301

3 503

4 359

3 771

4 143

4 518

4 878

5 647

6 711

7 777

306 425 434

317 483 464

319 622 443

339 1264 498

314 1498 611

258 1433 584

256 1430 623

254 1581 691

250 1689 756

207 1576 870

198 — 62

265 — 88

250 — 156

293 — 188

359 — 275

4 625 3 392 1497

5 011 3 723 1605

5 964 4189 1840

6103 4 555 1896

6 782 4 870 2115

6 929 5167 1872

7 364 5 713 2132

8 267 6 492 2 488

9 511 7 333 3 045

10 514 8 279 3 589

— 317

— 65

— 348

— 203

— 110

— 481

— 713

— 867 — 1354

6. Räntor och ut7. Försäkringsnetto 8. Disponibel inkomst (summa 1—7)

10. Bruttoinvestering 11. Finansiellt sparande (8—9—10) — 264

169 Tabell A: 1. Inkomstbildning

och finansiellt

sparande

1955—1964

Miljoner kronor b. Privata och offentliga företag 1955

1. Bruttoinkomst . . 13 593 15 259 17 076 17 827 20 379 21332 23 129 23 942 25 778 28 645 2. Direkta s k a t t e r . . — 1 237— 1 816— 1 769— 1 853— 1456 — 1 165— 1 588— 1 647— 1 432— 1368 3. Indirekta skatter minus subventioner — 3 652 — 3 910— 4 193 — 4 545 — 4 992— 6 286 — 6 910— 8 160— 9 102— 9 917 4. Transfereringar.. 576 680 721 373 420 451 417 615 691 927 5. Avgifter — 118 — 143 — 139 — 140 — 175 — 199 — 208 — 249 — 231 — 363 6. Räntor och utdelningar — 592 — 564 — 574 — 549 — 472 — 228 — 452 — 569 — 657 — 841 7. Försäkringsnetto 948 972 1009 1 035 1 089 1 319 1 579 2 321 3 016 3 597 8. Disponibel inkomst (summa 1—7) 9 518 10 478 12 131 12 148 14 793 15 224 15 967 16 253 18 063 20 680 9. Konsumtion 438 470 533 581 611 645 741 800 897 944 10. Bruttoinvestering 11999 12 844 14 171 13 852 14 902 18 568 20 199 21 174 22 121 25 378 11. Finansiellt sparande (8—9—10) — 2 919 — 2 836 — 2 573 — 2 285 — 720 — 3 989 — 4 973 — 5 721 — 4 955 — 5 642

Tabell A: 1. Inkomstbildning

och finansiellt

sparande

1955—1964

Miljoner kronor c. Hushåll 1955

1. Bruttoinkomst . . .35 057 37 716 40 003 41 664 43 101 47 587 52 069 57 521 62 411 69 230 2. Direkta skatter.... — 7 080— 7 580— 8 477— 8 920 — 9 571 — 1 0 839 — 12 488— 13 550— 14 959— 1 6 942 3. Indirekta skatter minus subventioner — — — — — — .— . 4. Transfere2 652 2 876 3 170 3 708 3 881 5 277 4 290 4 695 5 836 6 574 5. Avgifter. . . — 504 — 534 — 520 — 586 — 697 — 675 — 725 — 813 — 891 — 1 029 6. Räntor och utdelningar 541 563 546 549 553 566 667 654 754 610 7. Försäkringsnetto. . — 378 — 366 — 350 — 340 — 368 — 338 — 530 — 1 128 — 1 361 — 1 764 8. Disponibel inkomst (summa 30 288 32 675 34 372 36 075 36 899 40 591 43 688 47 961 51 646 56 823 1—7) 9. Konsum27 716 30 057 31 562 33 742 35 228 37 072 39 920 43 261 46 763 50 694 10. Bruttoinvesteringar .— — .— — 11. Finansiellt sparande (8—9—10). 2 572 2 618 2 810 2 333 1 671 3 519 3 768 4 700 4 883 6 129

170 Tabell A: 1. Inkomstbildning

och finansiellt

sparande

1955—1964

Miljoner kronor d. Summa 1955

1. Bruttoinkomst . . 48 650 2. Direkta s k a t t e r . . 3. Indirekta skatter minus subventio-

52 975

57 079

59 491

63 480

68 919

97 875

48 650 33 919 15145

52 975 36 837 16 265

57 079 39137 18 037

59 491 41886 17 885

63 480 43 983 19 406

68 919 46 440 22 937

75198 50 268 24 733

81463 54 976 26 487

88189 60 099 28 249

97 875 65 464 32 475

— 414

— 127

— 95

— 280

— 458

— 159

— 64

4. Transfereringar.. 5. Avgifter 6. Räntor och utdelningar 7. Försäkringsnetto 8. Disponibel inkomst (summa 1—7) 9. Konsumtion 10. Bruttoinvestering 11. Finansiellt sparande (8—9—10)

Anm. Bruttoinkomst. Hushållens bruttoinkomst är lika med faktorinkomsten (inkl. privata arbetsgivar-j avgifter) minus inkomst av kapital. Den senare upptages på rad 5 under beteckningen »räntor och utdelningar»! E n utförligare beskrivning lämnas i anmärkningen till tabell A: 2. Direkta skatter. I denna post ingår numeral, nationalräkenskaperna även hushållens egna avgifter till ATP. I tabellen ingår dock dessa avgifter i hushål| lens försäkringsnetto. Företagens skatter är korrigerade med hänsyn till efterskottsbetalningar, varigenom nationalräkenskaperna ställes på »kassabas». Indirekta skatter omfattar även tulluppbörden. Transfereringar. Förutom betalningarna till hushållssektorn och företagen (investeringsbidragen) ingår i denna post i den offentliga sektorn även statsbidragen till kommunerna. Räntor och utdelningar i den offentliga sektorn avser] räntor på utestående statsskuld, ränteintäkter från bostadslånegivningen och utdelningar från kommunala företag. Hushållens räntenetto inrymmer kapitalintäkterna enligt taxeringsstatistiken samt diverse lånerän-j tor. Försäkringsnetto. En utförlig redovisning av hushållens försäkringsnetto ges i tabell A: 2. Fondbildningea inom de offentliga resp. enskilda försäkringsinrättningarna framgår av tabell A: 3. Konsumtion. Till företa-j gens konsumtion räknas bank- och försäkringstjänsterna. Investeringar. Hushållens egnahemsinvesteringaij och de enskilda företagarnas investeringar ingår i företagssektorn. Finansiellt sparande. Statens finansiella sparande minus långivning och rörliga krediter motsvarar det totala budgetsaldot. Summan av det finansiella sparandet i sektorerna a, b och c motsvarar bytesbalansens saldo (d).

i -5

9 ,-,

«S ä C . ^ "K v -

in»t|ioiHiniflHO<o^ IM B—1

sae*s Ctf ~-<

H

T t-<

w

n n M M T f O f f l r H ^ N i n ^BTBjBTf^B^CNI-r-tB-H 1

M I M M I 1

C3

W)

COOB-iT-iCNlC^-tftOcNCieO

_e

CS

TH

w

tea U5 :0

es •a

coNooMooio^ooi^rtin totOffl^fBMcsow^in H

H r l iH

^c/i

a W

vat; etsg rav:ter

<M s i

o

Xi xi « 5 .

"•—'

fi s > °°

comcoinooc5i>ooco(rsoo O O O T f C O O l - ^ f C M C O C M O l N n ^ B f B B B B J l B S B ^ C O O O O O i-(

i-i

h

« 5 c t! SOwi

w>

Hu shållens »eget» för säkring:metto (7)- -(4)

es

o o m w o c o e M o r ^ c M e o c o t O B * T H ! o o ) t o o a i N a i o 1i

O O r t r l N O H r t W W T l CT> ^ -^

^ooo>otDoooooinooTi< H B B I B O O O O O N B H M O O I 00

**"'

i . "c3 +3

S3

M

w

QC

»

M

C3 - i

.

O C

'rivat betsg aravgifter

<D

O

CL, t !

o ortrtintotfiB-ioomMco C O O O C 3 3 0 > C 5 0 T H T - I I > O J B - I T H H

c ••a u •o

T-l T-t T H BBH BBH

O O O O L O C ^ T f T j H O T f u O O [>

fentliga rbetsivaravgifter

H c«

c o r - o o o o o o o o m f - o o

CO

H

H

N

ocoos-^i-i^oscomcocM t>omci<MooTt<oiinooin H

m

H

H i - l r l

N

n M O t O t O T f ( 0 0 ! B f O N t ^ c s H r t n f f l ( o o ) N O H B-iiMcoeococoooooo->tC5 i - t CM CM CM

^

rt J-

e« ^ C -~-~

«3t3i

w 5? cS e3 , >S I 5 o "> * 2

netl hyr värd( egna

<J S 1

«

Bl

i

•fl

CS B^H t/5

Ä

,s w

^^^ CO

( O O H i n H B f j o o o j i ^ f )

COI>t>l>000O00cOO5CMI> rH rH CM CM

O H O i n C 5 W W , ' * M ! O t O, ' * , THlX)O5CO00•^ 00CM•*^t •^ M N M c o n - * B * i n m t o i >

(H

Ensk föret; res kom

C M C ^ 0 5 O I 0 T - I 0 0 0 0 0 0 C 0 B - I

CM

aiB-Ht^t^fmcocjiccoieM

OincOOOCOI>OCMCMOOCM

cnoTcooMt^r-toc^oto o C =0

•J

• * 0 h M n « - * O O » B f

^ "—'

K)Bf

B

O

B

J

O

W

O

H

I

H

H

fflooopiMoomoiBfoi CMCMcococoeo-^-^tfwm

mtoi>ooc550Br-icMcv:-<Bt<m m i n m w i n t o t o t o f f l c o t o C l C C". CT- C ; J3 C ! C J c c ; C l

172 Tabell A: 3. Inkomstbildning

och finansiellt

sparande inom företagssektorn

1955—1964

Miljoner kronor a. Offentliga företag

1. B r u t t o i n k o m s t . . . . 2. Skatter, transfereringar, avgifter.. . . 4. Försäkringsnetto. . 5. Disponibel inkomst (summa 1—4) 6. Konsumtion 7. Bruttoinvestering . 8. Finansiellt sparande (5—6—7)

1964 !

1 810

2 133

2 626

2 848

3 304

3 572

3 829

3 940

4 207

2 406

2 657

2 854

2 999

3 268

3 724

4 090

4 549

4 773

5 242

2 406

2 657

2 854

2 999

3 268

3 724

4 090

4 549

4 773

5 242

0 Tabell A: 3. Inkomstbildning

och finansiellt

sparande

inom företagssektorn

1955—1964

Miljoner kronor b. Bostäder 1955 1. B r u t t o i n k o m s t . . . . 2. Skatter, transfereringar, avgifter

1964 i

1 130

1 033

1 232

1 006

4. Försäkringsnetto.. 5. Disponibel inkomst

1302 1 006 844 1 130 988 1 033 1232 374 560 751 6. Konsumtion 6 54] 5 704 5 110 4 173 4 594 3 464 3 759 4 022 7. Bruttoinvestering. 3 196 2 947 8. Finansiellt sparande (5—6—7) — 2 573 — 2 636 — 2 713 — 2 771 — 3 178 — 3 043 — 3 561 — 3 878 — 4 698 — 5 245

Tabell A: 3. Inkomstbildning

och finansiellt

sparande inom företagssektorn

1955—1964

Miljoner kronor c 1. Offentliga försäkringsinrättningar

1. B r u t t o i n k o m s t . . . . 2. Skatter, transfereringar, avgifter 3. Räntenetto 4. Försäkringsnetto.. 5. Disponibel inkomst

— 42 — 60 130

— 47 — 53 149

— 47 — 74 130

— 48 — 70 131

— 78 — 78 151

— 82 — 58 665

— 83 — 45 887

— 83 —7 1 574

— 88 35 2 144

— 93 146 2 615

2 091

2 668

1 484

2 091

2 668

—5 6. Konsumtion 7. Bruttoinvestering. 8. Finansiellt sparande ( 5 — 6 — 7 ) . . . . . .

—5

173 Tabell

A: 3. Inkomstbildning

sparande inom företagssektorn

och finansiellt

1955—1964

Miljoner kronor c 2. Enskilda försäkringsinrättningar 1955

— 64 1 082

— 51 1 064

— 25 1 134

27 1 145

73 1 189

145 898

192 903

233 939

230 1 118

260 1232

1 013

1 109

1 172

1 262

1 043

1 095

1 172

1 348

1 018

1 013

1 109

1 172

1 262

1 043

1 095

1 172

1 348

1. B r u t t o i n k o m s t . . . . 2. Skatter, transfereringar, avgifter 4. Försäkringsnetto.. 5. Disponibel inkomst (summa 1—4) 6. Konsumtion 7. Bruttoinvestering . 8. Finansiellt sparande (5—6—7)

Tabell A: 3. Inkomstbildning

och finansiellt sparande inom företagssektorn

1955—1964

Miljoner kronor d. övriga företag 1955

23 136 20 832 1. Bruttoinkomst. . 11 409 12 722 14 192 14 213 16 687 16 898 18 524 18 881 2. Skatter, transfereringar, avgifter — 4 985 — 5 822 — 6 054 — 6 490 — 6 544 — 7 537 — 8 724 - 1 0 078 — 10 819 — 11 663 922 — 1247 — 468 — 460 — 475 — 506 — 467 — 315 — 599 — 795 — 3. Räntenetto 250 246 — 4. Försäkringsnetto — 264 — 241 — 255 — 241 — 251 — 244 — 211 — 192 — 5. Disponibel inkomst (summa 9 976 7 816 8 845 8 990 1—4) 7 408 6 976 9 424 8 802 5 692 6 199 944 741 800 897 533 581 645 6. Konsumtion. . . . 611 470 438 7. Bruttoinveste11 644 13 589 ring 7 852 7 095 7 612 10 671 11 515 11 515 6 991 6 645 8. Finansiellt spa— 977 — 700 1 201 — 2 514 — 3 266 — 4 499 — 3 696 — 4 557 rande (5—6—7). — 1 391 — 1 262

174 Tabell A: 3. Inkomstbildning

och finansiellt

sparande

inom företagssektorn

1955—1964

Miljoner kronor e. Summa privata och offentliga företag 1955

1. Bruttoinkomst.. 13 593 15 259 17 076 17 827 20 379 21 332 23 129 23 942 25 778 28 643 2. Skatter, transfereringar, avgifter — 4 431 — 5 189 — 5 380 — 6 165 — 6 203 — 7 199 — 8 289 — 9 441 — 10 074 — 10 721^ 3. Räntenetto — 592 — 564 — 574 — 549 — 472 — 228 — 452 — 569 — 657 — 841] 4. Försäkringsnetto 948 972 1 035 1 089 1 009 2 321 1 319 1 579 3 016 3 591 5. Disponibel inkomst (summa 1—4) 9 518 10 478 12 131 12 148 14 793 15 224 15 967 16 253 18 063 20 680 6. K o n s u m t i o n . . . . 438 533 581 611 645 800 897 944 470 741 7. Bruttoinvestering 11 999 14 171 13 852 14 902 18 568 21 174 22 121 25 378 12 844 20 199 8. Finansiellt sparande (5—6—7). — 2919 — 2 573 — 2 285 — 720 — 3 989 — 5 721 — 4 955 — 5 642J — 2 836 — 4 973 Anm. De offentliga förelagens finansiella sparande antages vara lika med noll. Med utgångspunkt från brutto! investeringarna beräknas den disponibla inkomsten samt, efter korrigering för nettot av investeringsbidrag ocfl inlevererade vinster (rad 2), »bruttoinkomsten». Även bostadssektorns inkomster beräknas nerifrån i tabellera Det finansiella sparandet motsvarar summan av statlig kreditgivning och kreditgivning på den reguljärd marknaden samt hushållens kontantinsats vid egnahemsinvesteringar. En annan beräkningsmetod redogörs föl i anslutning till tabell A: 5. Det finansiella sparandet inom försäkringssektorn är lika med fondbildningen dvs] summan av försäkringsnetto och räntenetto. Den enskilda försäkringssektorn omfattar även PRI-fonderna. 1 den offentliga försäkringssektorn ingår Allmänna pensionsfonden, riksförsäkringsverket och arbetslöshets] kassorna. Inkomster, utgifter och sparande inom de »övriga företagen» beräknas som restposter.

Tabell A: 4. Finansiellt

och monetärt

sparande

1955—1964

Milijoner kronor a l . Staten 1955 1. Finansiellt sparande 2. Nettoutlåning mellan sektorer (—). . . — 3. Residual 4. Monetärt sparande —

( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) ..

1 734

947 — 795 —

— 623

— 441

989 — 1162 — l t 142 — ~ 829 — 967 — 1 312 —^'247 — 205 — 315 — 10 — " 391 — 573 — 272 — 2 046 — 592 — 1571 — 1 152 — 1 098 150 343 0 255 — 81 508 — 263 12 7 — 2 046 — 847 — 2 079 — 889 — 1 017 138 336

— 322

— 574

— 165

— 212

— 10

— 216

— 202

5. Utlåning på kredit- —

6. Upplåning på kreditmarknaden (—)

127 — 1044

408 —

20 —

175 Tabell A: 4. Finansiellt

och monetärt sparande

1955—1964

Miljoner kronor a2. Kommuner

1. Finansiellt sparande 2. Nettoutlåning mellan sektorer(—). . . 3. Residual 4. Monetärt sparande ( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) .. 5. Utlåning på kreditmarknaden 6. Upplåning p å kreditmarknaden (—)

— 264

— 317

— 65

— 348

— 203

— 110

— 481

— 713 —

— 22 66

— 34

82 13

— 74

— 96

— 22 154

117 — 112 2 92 — 68 — 110 — 504 — 1 047 — 1462 404 56 — 81 — — 908 — 966 — 1 406

— 220 — 29 — 191

— 447 54 — 501

21 169 — 148

Tabell A: 4. Finansiellt

— 216 111 — 327

— 22 — 211 142 — 353

— 15 233 — 248

och monetärt sparande

— 29 — 584 — 191 — 393

867 — 1354

1955—1964

Miljoner kronor b. Bostäder 1955

1. Finansiellt sparande — 2 573 — 2 636 — 2 713 — 2 771 — 3 178 — 3 043 — 3 561 — 3 878 — 4 698 — 5 245 2. Nettoutlåning mellan sektorer (—). . . 1004 1 061 924 953 967 1 009 823 909 881 836 3. Residual 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 4. Monetärt sparande ( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) . . — 1 512— 1 683— 1 746 — 1 767— 2 169 — 2 220 — 2 637 — 2 969 — 3 817 — 4 409 5. Utlåning på kredit0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 6. Upplåning på kreditmarknaden (—). — 1 512 — 1 683— 1 746— 1 767 — 2 169 — 2 220 — 2 637 — 2 969 — 3 817 — 4 409

Tabell A: 4. Finansiellt

och monetärt sparande

1955—1964

Miljoner kronor c 1. Offentliga försäkringsinrättningar

1. Finansiellt sparande 2. Nettoutlåning mellan sektorer ( — ) . . . 3. Residual 4. Monetärt sparande ( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) .. 5. Utlåning på kredit6. Upplåning på kreditmarknaden (—)

—5

2 091

2 668

0 8

0 — 11

0 40

0 43

0 2

0 —8

0 121

0 — 206

0 — 238

1 605

2 430

2 430

27 40 40 0

176 Tabell A: 4. Finansiellt

och monetärt sparande

1955—1964

Miljoner kronor c2. Enskilda försäkringsinrättningar 1955 1. Finansiellt sparan1018 de 2. Nettoutlåning mel0 lan s e k t o r e r ( — ) . . . 3. Residual — 106 4. Monetärt sparande ( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) .. 912 5. Utlåning på kreditmarknaden 912 6. Upplåning p å kreditmarknaden (—). 0

1964 '

1 013

1 109

— 126 168

— 181

— 331

— 341

— 77

0 — 118

— 155

—

— 209

— 436 27

— 96

0 — 100 1072

1 032

0 Tabell A: 4. Finansiellt

och monetärt sparande

1083 1083 0

1955—1964

Miljoner kronor d. övriga företag 1955

1. Finansiellt sparan844 — 2 937 — 3 793 — 4 988 — 4 079 — 5 031 de — 1 637— 1478 — 1 289 — 1 016 2. Nettoutlåning mel600 698 410 659 958 369 lan s e k t o r e r ( — ) . . . 128 64 230 412 2 45(1 985 144 942 2 638 989 2. Residual 824 127 758 1062 4. Monetärt sparande 1 357 — 1 585— 496 — 3 041 — 2 396 — 1 981 ( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) . . — 751 — 352 — 235 — 477 5. Utlåning p å kredit1070 1 798 1 814 645 663 527 marknaden 187 1 052 3 439 — 527 6. Upplåning p å kreditmarknaden (—). — 224 — 539 — 898 — 1 529— 2 082 — 2112 — 2 310 — 3 686 — 3 466 — 3 77SJ

Tabell A: 4. Finansiellt

och monetärt sparande

1955—1964

Miljoner kronor e. Hushåll 1955 1. Finansiellt sparan2 572 de 2. Nettoutlåning mellan sektorer (—). . . — 217 3. Residual 4. Monetärt sparande — 195 ( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) .. 5. Utlåning på kredit- 2 160 marknaden 6. Upplåning p å kre- 2 053 ditmarknaden (—). 107

1962 | 1963 | 1964

2 618

2 810

2 333

3 768

4 700

4 883

C 129

— 229

— 235

— 299 —

345 — 387

— 430

— 263

— 277 436

— 224

— 250 225

— 517 — 1 204 — 385

— 111

— 485 i — 619;

2 308

2 703

2 219

3 928

4 342

2 376

2 013

2 803

2 170

4 175

4 662

— 68

— 183

49 — 247

— 320

2 312

2 070

2 259

— 100

5 0251 5 212 — 187

177 Tabell A: 4. Finansiellt

och monetärt sparande Miljoner kronor

1955—1964

f. Utlandet 1955 1. Finansiellt sparande 414 2. Nettoutlåning mellan sektorer (—) . . — 3 3. Residual 4. Monetärt sparande — 365 ( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) .. 46 5. Utlåning på kreditmarknaden 6. Upplåning på kre- — 12 ditmarkn a den (—). 58

— 91

— 197

— 61

— 16

— 73

— 76

— 430

— 296

— 422

— 236

— 217

— 669

— 542

— 69

— 935

— 262

— 174

— 124

— 300

— 882

— 496

— 947

— 69

— 292

— 105

— 236

— 454

— 11

— 933

— 722

— 486

— 965

1964 Tabell A: 4. Finansiellt

och monetärt sparande

1955—1964

Miljoner kronor g. Summa 1955 1. Finansiellt sparande 2. Nettoutlåning mellan sektorer

(—)

—

246 —

216 —

312 —

316 —

357 —

423 —

527 —

489 —

383 —

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

0 0

4. Monetärt sparande(l+2+3 = 5+6) — 246 — 216 — 312 — 316 — 357 — 423 — 527 — 489 — 383 — 473 5. Utlåning på kreditmarknaden. . . . 2 560 3 551 4 611 4 500 6 930 5 285 5 361 7 905 8 888 10 475 6. Upplåning på kreditmarknaden (—) — 2 806 — 3 767 — 4 923 — 4 816 — 7 287 — 5 708 — 5 888 — 8 394 — 9 271 — 10 948

Anm. Finansiellt sparande. Siffrorna är hämtade från tabellerna A: 1 och A: 3. Kreditinstitutens (exkl. försäkngsinrättningarnas) finansiella sparande har dock brutits ut ur företagssektorn och återfinnes i summakolum;n g. Nettoutlåning mellan sektorer. Försäkringsinrättningarnas utlåning har undantagits från denna redovisng och förts till kreditmarknaden (rad 5). PR I-fonderna utgör dock inte kreditmarknadsinstitut; deras direkta itlåning» till företagssektorn redovisas i rad 2. Statens direkta långivning avser huvudsakligen bostadskrediter, reditgivningen till bostadssektorn, i vilken även ingår egnahemsinvesteringar, innefattar förutom den statliga ngivningen även hushållens kontantinsats vid köp av egnahem. I hushållssektorns direkta kreditgivning ingår /en de enskilda företagarnas självfinansiering av investeringar (till sektor d). Hushållens direkta kreditgivning jskrivs utförligare i bilaga 1, kapitel 1. Residual. Residualen framkommer som differensen mellan å ena sidan }t finansiella sparandet beräknat enligt nationalräkenskaperna och korrigerat för intersektoral kreditgivning ;h å andra sidan kreditmarknadsstatistiken. Residualen för de offentliga försäkringsinrättningarna motsvarar . a. Allmänna pensionsfondens s. k. återlån till företagen. Restposten för utlandet avser i stort sett betalngsbalansens »förskjutningspost». Utlåning på kreditmarknaden. För den offentliga sektorn och utlandet avses låning i kreditinstitut. För »övriga företag» och hushåll avses förutom bankinlåning även placeringar i värde»pper. Upplåning på kreditmarknaden avser både direkt långivning i kreditinstituten och upplåning genom rsäljning av värdepapper till allmänheten och kreditinstituten. 12— 614823

178 Tabell A: ö. Inkomstbildning

och finansiellt sparande inom företagssektorn (alternativ beräkningsmetod)

195ö—1964

Miljoner kronor b l . Bostäder (hushållssektorn) 1955

1064 7. Bruttoinvestering . 8. Finansiellt sparande (5—6—7) — 547

1 122

— 581

— 556

— 602

1. Bruttoinkomst.. . . 2. Skatter, transfereringar, avgifter . . . 3. Räntenetto 4. Försäkringsnetto. . 5. Disponibel inkomst (summa 1—4)

i'*

1 018

1 08*

1 018

i

1 720

— 516

— 568

— 717

— 762

— 822

108J 180^ — 71]

Tabell A: 5. Inkomstbildning

och finansiellt sparande inom företagssektorn (alternativ beräkningsmetod)

195ö—1964

Miljoner kronor b 2. Bostäder (företagssektorn) 1955 1. B r u t t o i n k o m s t . . . . 2. Skatter, transfereringar, avgifter . . . 4. Försäkringsnetto.. 5. Disponibel inkomst (summa 1—4)

1964*

1 122

1 21

1 122

1 21

3 390 3 864 4 74 7. Bruttoinvestering . 2 741 2 768 2 964 1 883 2 074 2 311 2 502 8. Finansiellt sparan— 1 389 — 1 583— 1 709— 1 862— 2 064 — 2 063 — 2 165 — 2 268 — 2 995 — 3 53< de (5—6—7)

179 Tabell A: 5. Inkomstbildning

och finansiellt sparande inom förelagssektorn (alternativ beräkningsmetod) Miljoner kronor

1955—1964

d. Övriga företag 1955

1. Bruttoinkomst. 10 772 12 250 13 744 13 906 16 089 16 486 17 845 18 033 19 951 22 138 2. Skatter, transfereringar, avgifter — 4 985 — 5 822 — 6 054 — 6 490 — 6 545 — 7 537 — 8 724 — 1 0 078 — 10 819 — 11663 3. R ä n t e n e t t o . . . . — 468 — 460 — 475 — 506 — 467 — 315 — 599 — 795 — 922 — 1 247 4. Försäkringsnetto — 264 — 241 — 255 — 241 — 251 — 244 — 211 — 192 — 246 — 250 5. Disponibel inkomst (summa 1—4) 5 055 5 727 6 960 6 669 8 826 8 390 8 311 6 968 7 964 8 978 6. K o n s u m t i o n . . . 438 533 581 611 741 645 897 944 800 470 7. Bruttoinvestering 6 645 7 852 7 095 7 612 10 671 11 515 11 515 11 644 13 590 6 991 8. Finansiellt sparande (5—6—7) — 2 028 — 1 425 — 1 007 603 — 2 926 — 3 945 — 5 347 — 4 577 — 5 556 — 1 734

Anm. Beräkningsmetoden för bostadssektorn i denna tabell skiljer sig från den som använts i tabell A: 3 b. Bruttoinvesteringarna har delats upp på egnahemsinvesteringar (hushållssektorn) och övriga bostadsinvesteingar (företagssektorn). I bilaga 1, kapitel 1, redogörs utförligt för bruttoinvesteringarnas sektorsfördelning. bruttoinkomsten beräknas på grundval av amorteringarna på bostadskrediter samt, vad beträffar egnahemsinesteringarna, av hushållens utgifter för reparationer och underhåll. De »övriga företagens» finansiella sparande eräknas som restpost; den alternativa beräkningsmetod som har tillämpats för bostadssektorn medför således ndrade uppgifter för »övriga företag», vilka redovisas i sektor d av denna tabell.

Tabell A: 6. Finansiellt

och monetärt sparande 1955—1964 (alternativ Miljoner kronor

beräkningsmetod)

b l . Bostäder (hushållssektorn) 1955 1. Finansiellt sparande — 547 2. Nettoutlåning mel448 lan sektorer ( — ) . . . 3. Residual 0 4. Monetärt sparande ( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) . . — 99 5. Utlåning på kredit0 6. Upplåning på kreditmarknaden (—). — 99

1958 1 1959

— 581 459

— 556 462

— 602 439

— 516 447

— 568 442

— 717 444

— 762 479

— 822 474

— 711 505

— 122

— 94

— 163

— 69

— 126

— 273

— 283

— 348

— 206

— 122

— 94

— 163

— 69

— 126

— 273

— 283

— 348

— 206

180 Tabell A: 6. Finansiellt

och monetärt sparande 1955—1964 (alternativ Miljoner kronor

beräkningsmetod)

b 2. Bostäder (företagssektorn) 1955

1. Finansiellt sparande — 1389 — 1 583 — 1 709 — 1862 — 2 064 — 2 063 — 2 165 — 2 268 — 2 995 — 3 536 2. Nettoinlåning mel494 430 lan s e k t o r e r ( — ) . . . 613 505 565 562 381 480 407 33i 3. Residual — 998 4. Monetärt sparande — 637 — 472 — 448 — 307 — 598 — 412 — 679 — 848 — 881 ( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) .. — 4 203 5. Utlåning på kredit- — 1 413 — 1 561 — 1 652 — 1604 — 2 100 — 2 094 — 2 364 — 2 686 — 3 469 0 0 0 0 0 0 0 0 0 fl 6. Upplåning på kreditmarknaden (—). — 4 203 — 1 413 — 1 561 — 1 652 — 1 604 — 2 100 — 2 094 — 2 364 — 2 686 — 3 469

Tabell A: 6. Finansiellt

och monetärt sparande 1955—1964 (alternativ Miljoner kronor

beräkningsmetod)

d. Övriga företag 1955

1. Finansiellt sparan— 2 274 — 1950 — 1 737 — 1 323 de 246 — 3 349 — 4 472 — 5 836 — 4 960 — 6 029 2. Nettoutlåning mel(50(1 lan sektorer ( — ) . . . 128 64 230 412 958 698 369 410 659 3. Residual 1 534 1 272 434 1354 1837 1 866 1395 742 3 317 3 448 4. Monetärt sparande ( 1 + 2 + 3 = 5 + 6 ) . . — 751 — 352 — 235 — 477 1357 — 1 585 — 496 — 3 041 — 2 396 — 1981 5. Utlåning på kredit187 663 645 1070 — 527 1052 3 439 527 1 814 1 798 6. Upplåning på kreditmarknaden(—). — 224 — 539 — 898 — 1 529 — 2 082 — 2 112 — 2 310 — 3 686 — 3 466 — 3 77S

Anm. Finansiellt sparande. Uppgifterna har hämtats från tabell A: 5. Kreditinstitutens (exkl. försäkringsin rättningarnas) finansiella sparande har dock brutits ut ur sektorn »övriga företag». Nettoutlåning mellan sektore Nettoutlåningen till delsektor bl omfattar statliga krediter och hushållens kontantinsats vid köp av egnahem nettoutlåningen i delsektor b2 utgörs endast av statliga krediter. Upplåning på kreditmarknaden. Upplåningei till egnahemsinvesteringarna beräknas som restpost. De här redovisade siffrorna innebär sannolikt en Under skattning. Eftersom det totala monetära sparandet inom bostadssektorn grundas på kreditmarknadsstatistisk; uppgifter (tabell A: 4 b) kan även upplåningen inom delsektor b2 beräknas som restpost. Residual. I sektor b! uppstår residualer, som motsvarar de belopp med vilka kreditgivningen till denna sektor enligt kreditmarknads statistiken överstiger de belopp som erfordras för att finansiera investeringarna enligt natonalräkenskaperna Residualernas innebörd diskuteras utförligare i bilaga 1, kapitel 1. Sektorn »övriga företag» har reviderats överensstämmelse med den nya beräkningsmetod som tillämpats för bostadssektorn.

181 ffltnmoiT-in^oatoojH OOOJ^CRi-iCN-^C^mtD-^CD

<3 -B ^

THtMcomcoi>Goi>i>i>i>

B

i N f f l T j i o o M ^ o o o i n ^ t o N ^ m o o o t o o a o h » ' ^ C N I B ' t O O O N m O h N

tes •a 2 to . t i *a

E 3 &g &£ CVKOtO^WintOcNfflMOJTf

a,

fflcNi^nwnMtooo rooo

2 COC0005COI>I>COOCO<Oi-l fflOHHtNWfiOhOOOlrt

C B

.

i

t< ej «

to &,_>> w to B

c a M O f O ' X i M n O J i n N M »

.3. 3 B

SO l > CM O

00 •<->

r l H H r t N

lO S S O « O

C N H O n ^ X H O i ^ M W H OiCOCN-fOOCO-—:iMy3CO00CO c o o i H r t H N n o o n T f c o

^ K

-a a CM OS l> T H T H T H LO H i> m ro co TH T H (M >* CO 00

•S

S

M

cs «^H

te

ti

SJ :c8 to c » « • -

•^TT-IOO-^COOCOTHCSICMCOCO

B a C B 3 B.™ M -q 3 B : c S

C0C0L0

oocMtooicoLooo-rfcocaco

M<

T f i M H O i M M o m w o j o o m H c o n T f o o nM o o r t n m n o H O o i ^ N O N ^ n i o (MiNCNIM-rHOJCMCNICOCO-^Tt"

« vos a B V *B -< A "-•53 "a to O ^ 3

K

B 3

OJ »

35;3I>IMCS|C0CNI(M<M

„

Cl

» » C

X5 ,-N O :« 73 41 £3 M O ** _L 00.* X O

B, CO

a a

B o

O

"211 igs = 09 •§

s« 5

m

C

!l ©CMCOOC10t>OCOCOt><0 incN-rHr^i-ocoiMOr^-^oioo

ctHcoiooooiottNt^on

to B c! 3

> -

Offl "o

a

o T; s "a t, rj M

§>to

-o « OJ

o

4 &H

N M L l X i O H C M t ^ M K j i n n l O i - i c N t o r - i o m o o i M i o o o O n O ^ ^ ' f t O r t C S O M i O

M i - i i n a t D M f f l M P I O O H l^-l>COLOX>tNI>0020iOC5 c o o n m h o w ö o m o n • * L I m m o n s a ta M » oo

B !B Cl

Cj

& a <J ,FN

&a o, 3 3 0> •-. er 3

•^mcot^-cociO^HiNco-^in o LO i o o ö w ^ to t o 'Xi s t o C)C101C^OOJ01C10>010103

4->

•ed ed 3

5 -a t/j

S rt C 4) 3

-^ H3

APPENDIX B

Kreditmarknadsmatriser för åren 1955—1964 Av fil.kand. Erik L.

I bilaga 5 till 1959 års långtidsutrednings betänkande, Svensk ekonomi 1960 —1965, redovisades kreditmarknadsmatriser för åren 1955—1960. Samma typ av matriser h a r nu sammanställts för åren 1961—1964 och en revidering företagits av uppgifterna för år 1960. I detta appendix redovisas matriser för samtliga undersökta å r : 1955—1964. Klassificeringen är i princip densamma som i omnämnda bilaga, men vissa nya kreditinstitut och vissa nya finansobjekt h a r tillkommit. Deras inplacering i matriserna är beaktad i följande beskrivning av hela arbetets utförande.

1.

Arbetsbeskrivning

I. Sektorindelning

Följande sektorer har särskilts. Banker 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker (sparbanker, postsparbanken, postgirokontoret och jordbrukskasseorganisationen). Försäkringsinrättningar 4. Enskilda försäkringsinrättningar (samtliga försäkringsbolag utom sockenbolag enligt »Enskilda försäkringsanstalter» samt Sveriges kommunalanställdas pensionskassa).

Karlsson

5. Offentliga försäkringsinrättningar (allmänna pensionsfonden och riksförsäkringsverket). Realsektorer 6. 7. 8. 9. 10. 11.

Staten Kommuner Bostäder Företag (restsektor) Hushåll Utlandet

II. Finansobjekt

1. Vilka finansobjekt har analyserats? Fullständig redovisning för de olika realsektorernas kapitalanskaffning mot aktier och obligationer h a r varit möjlig att lämna (företagens och hushållens placeringar i dessa värdepapper h a r dock ej kunnat hållas i s ä r ) . Ifråga om staten (riksgäldskontoret) föreligger vidare fullständig redovisning av kapitalanskaffningen mot även andra finansobjekt än de nyssnämnda. Övriga sektorers kapitalanskaffning genom annat än aktie- och obligationsemissioner är ofullständigt analyserad såtillvida att endast de lån som lämnats av banker och försäkringsinrättningar samt i viss utsträckning av stat och kommun specificerats. Uppgifter om kommersiella krediter saknas helt. Dessa liksom andra oredovisade lån, företrädesvis mellan företag och hushåll, ingår netto i residualerna, vilka också innehåller sta-

183 tistiska fel, inklusive sådana som sammanhänger med svårigheten att avgränsa de olika sektorerna på samma sätt i kreditmarknadsstatistiken som i statistiken över den realekonomiska utvecklingen. Sistnämnda statistik ligger till grund för beräkning av realsektorernas finansiella sparande, den förstnämnda för deras ut- och upplåning. Primärmaterialet för matriserna, väsentligen bestående av uppgifter i årsredovisningar för banker och försäkringsinrättningar samt obligations- och aktiestatistiken, innehåller vissa finansobjekt, som ej kunnat sektorindelas. De största beloppen härvidlag utgörs av upplupna ej betalade räntor (i vissa fall, såsom för skattkammarväxlar, i förskott mottagna r ä n t o r ) . Beloppen har odelade förts till restsektorn. För 1964 är vissa uppgifter preliminära. 2. Hur har beloppen beräknats?

för

finansobjekten

Obligationsbeloppen h a r beräknats som differensen mellan nominella ställningsuppgifter. Uppgifterna för lån har kalkylerats fram som differensen mellan bokförda belopp, korrigerade med beräknade upp- och nedskrivningar. Aktieuppgifterna utgör netton mellan köp och försäljningar utom ifråga om banker för vilka beloppen räknats fram på samma sätt som för lån. Övriga finansobjekt har beräknats som okorrigerade differenser mellan bokförda ställningsuppgifter. Bruttoredovisning i den meningen att upplånade och återbetalade belopp redovisas var för sig förekommer ej, men däremot har i bearbetningen av primärmaterialet förändringarna av sektorernas tillgångs- och skuldposter alltigenom hållits isär. Transaktioner som påverkat tillgångsposterna h a r betraktats som utlåning (positiv eller negativ) och

transaktioner som påverkat skuldposterna som upplåning (positiv eller negativ). I följande tabeller redovisas utlåning och upplåning i enlighet härmed p å ett undantag n ä r : tabell B, kol. a—c och f—g, innehåller nettoberäknade upplåningsuppgifter (upplåning minus utlåning, jfr n e d a n ) .

III. Tabellförklaringar

Tabell A I tabell A redovisas realsektorernas finansiella och monetära sparande samt deras utlåning och upplåning på och utanför kreditmarknaden. Olika raders och kolumners innehåll framgår av följande. Bad 1. Det finansiella sparandet för sektorerna staten, kommunerna, företagen, hushållen och utlandet har erhållits ur nationalräkenskapens inkomstsoch utgiftsberäkningar. F r å n företagens finansiella sparande enligt nationalräkenskapen h a r dock dragits bostadssektorns och bankernas finansiella sparande, som h ä r särredovisas. Bostadssektorns finansiella sparande har satts lika med denna sektors upplåning med omvänt tecken, och bankernas finansiella sparande h a r beräknats som differensen mellan bankernas utlåning och upplåning. Bad 2—3. Bealsektorernas utlåning och upplåning inbördes redovisas i raderna 2 och 3, exklusive företagens och hushållens köp och försäljning av aktier och obligationer (jfr definitionen nedan av kreditmarknaden). Grängesbergsbolagets försäljning av LKAB-aktier till staten h a r dock lagts in i rad 2. Bad 4. Besidualerna innehåller kommersiella krediter samt annan icke särredovisad kreditgivning och dessutom statistiska fel. Bad 5. Det monetära sparandet är definierat som differensen mellan utlå-

184 ning på kreditmarknaden (rad 6) och upplåning på denna (rad 7). Det utgör även summan av det finansiella sparandet och nettot mellan upplåningen hos realsektorer och utlåningen till dessa samt den upplåning som illustreras av residualerna. Rad 6—7. Kreditmarknaden är definierad som bankernas och försäkringsinrättningarnas utlåning och upplåning samt företagens och hushållens köp och försäljning av aktier och obligationer. Till obligationer räknas här inte blott vanliga räntelöpande obligationer utan även premieobligationer, sparobligationer, dagslån, skattkammarväxlar, statsskuldförbindelser och förlagsbevis (obligationsmarknaden och aktiemarknaden definieras under tabell B). Kol. e. Uppgifterna för hushållssektorn har räknats fram med ledning av denna sektors finansiella sparande enligt nationalräkenskapen och personliga och diverse krediter hos affärsbanker enligt Svenska bankföreningens novemberundersökningar. Det monetära sparandet har satts lika med det finansiella sparandet och upplåningen på kreditmarknaden (exkl. bostadslån, vilka ingår i uppgifterna för bostadssektorn) lika med de personliga och diverse krediterna hos affärsbankerna. Utlåningen på kreditmarknaden har redovisats som summan av det finansiella sparandet och upplåningen på kreditmarknaden. Tabell B I tabell B har upplåningen på kreditmarknaden fördelats på låntagande och långivande sektorer, varvid i vissa fall upplåningen beräknats netto i betydelsen upplåning minus utlåning. Sådan nettoberäkning har utförts för samtliga sektorer utom för företag och hushåll; för företag och hushåll redovisas utlåningen som inlåning på kreditmarkna-

den (kol. h). Förfaringssättet innebär att uppgifterna i B-tabellens summarad knyter an till uppgifterna i A-tabellens rad 5 vad gäller kolumnerna a—c och f—g. Summauppgifterna i B-tabellens kolumner d—e knyter an till motsvarande kolumner i A-tabellens rad 7. Som långivande sektor ingår förutom banker och försäkringsinrättningar även obligations- och aktiemarknaderna. Till obligationsmarknaden har förts företagens och hushållens köp av obligationer och till aktiemarknaden företagens och hushållens köp av aktier (jfr definitionen av kreditmarknaden under tabell A). Härutöver kan om enskilda poster följande information lämnas. Kol. g, rad 1—3 och 8. Till bankernas interna transaktioner har som minusposter förts deras finansiella sparande. Kol. g, rad 6. Uppgiften innehåller företagens och hushållens nettoköp av förlagsbevis, emitterade av affärsbanker. Kol. g, rad 7. Uppgiften innehåller företagens och hushållens nettoköp av aktier, emitterade av affärsbanker och försäkringsbolag. Kol. h, rad 1—3. Uppgifterna innehåller förändringen av företagens och hushållens fordringar på inlåningsräkningar samt även annan utlåning till banker, exkl. nettoköp av bankernas förlagsbevis och aktier. Kol. h, rad 4—5. Uppgifterna innehåller det finansiella sparandet hos försäkringsinrättningarna samt företagens och hushållens utlåning till försäkringsinrättningar, exkl. nettoköp av försäkringsbolagens aktier. Kol. h, rad 7. Uppgiften innehåller företagens och hushållens nettoköp av obligationer (vad som innefattas i begreppet obligationer se förklaringar ovan till tabell A, rad 6—7).

185 Kol. h, r a d 8. Uppgiften innehåller företagens och hushållens nettoköp av aktier. Tabell C Tabellen innehåller realsektorernas upplåning på kreditmarknaden, fördelad efter finansobjekt och långivande sektor. Siffran i tabellens nedersta högr a hörn är — i och med att det är fråga om upplåning på kreditmarknaden — lika med siffran i A-tabellens nedersta högra hörn. Om de olika kolumnernas innehåll kan följande nämnas. Kol. a. Statsobligationer innefattar svenska statens räntelöpande obligationer, premieobligationer, sparobligationer, riksgäldskontorets dagslåneskulder, skattkammarväxlar och statsskuldförbindelser. Kol. b. Kommunobligationer innefattar svenska kommuners egna obligationer, ej kommunala företags. Till kommunobligationer har även förts obligationer, emitterade av Kommunkredit AB och Kommunlåneinstitutet AB.

Kol. c. Hypoteksobligationer innefattar obligationer, emitterade av statshypotekskassan och bostadskreditkassan samt av andra svenska hypoteksinstitut med bostadsfinansiering som huvudsaklig verksamhet. Kol. d. Industriobligationer innefattar obligationer och förlagsbevis, emitterade av svenska industri-, kraftverksoch trafikföretag samt av svenska hypoteksinstitut, vars huvudsakliga verksamhet utgörs av utlåning till andra än staten, kommunerna och bostadssektorn. Kol. e. Aktier innefattar alla privata svenska bolags aktier utom bank- och försäkringsbolags. Kol. f. Reverslån m. m. innefattar alla andra svenska finansobjekt än aktier och obligationer. Kol. g. Utländska finansobjekt innefattar bankers och försäkringsinrättningars utlåning till utlandet mot alla slag av finansobjekt samt företagens och hushållens nettoköp av utländska aktier och obligationer.

186 2.

Kreditmarknadsmatriser

Tabell A. Sektor fördelning av finansiellt Miljoner kronor Korn-

Staten

År 1955 1. Finansiellt sparande. . . 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) 7. Upplåning på kredit marknaden År 1956 1. Finansiellt sparande. . . 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) 7. Upplåning på kredit marknaden År 1957 1. Finansiellt sparande. . . 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) 7. Upplåning på kredit marknaden År 1958 1. Finansiellt s p a r a n d e . . . 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) 7. Upplåning på kredit marknaden År 1959 1. Finansiellt sparande. . . 2. Utlåning (—) , 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) 7. Upplåning på kredit marknaden

—

c

264 — 2 463 —

0 951 — 0

220 — 1 512 —

925 — 22 166

—

—

1 044

1 512

0 66

f

e

d

— — —

—

sparande

Bostäder Företag Hushåll Utlandet S u m m a

fa

a

och monetärt

2 727

— —

14 2 727

2 792

0 96

— —

—

592 —

447 — 1 683 —

2 792 —

—

255 —

2 996

— —

— 1 571

— 1 746

2 996 —

—

508 —

2 079 21

—

— 1 029 — — 133 — 11 —

—

1 152 —

898 —

348 — 2 641 —

0 874 — 0

0 154 216 —

1 767

— —

2 550 —

1 767

1 529

657 —

203 —

3 038

1 430

2 077

— 2 046 —

211 — 2 169

0 — 2 046

13 296

889 0

174 —

— —

2 292

2 077 —

4 923 —

28 —

10 422

713 0

124 —

112 — 4 500 4 816 —

49 —

22 361

698 0

300 —

2 082

0 — 4 374 — 2 260 — 2 169

95 —

3 767

40 —

2 550

0 — 1 922 — 2 618 —

0 869 — 0

14 0

262 —

263 —

— 1 017 — 125 — 247 —

843 0

69 — 4611

0 — 1 060 — 2 943 1 746

12 430

110 0 524

539 —

0 852 0

—

—

30 — 3 551

0 0 86

268 —

— 1039

2 806

515 — 2 697 —

65 — 2 598 —

—

53 —

1 683

—

107 —

205 —

0 —

890 0

224 —

29 21

—

25 365

12 — 2 560

146 — 2 620

0 — 838 — 0

—

833 —

—

22 — 46

317 — 2 521 —

—

g

154 — 6 930

7 287

187 Kommuner Bostäder Företag Hushåll Utlandet Summa

Staten

a

b

Är 1960 1. Finansiellt sparande . . 166 — 2. Utlåning (—) — 810 3. Upplåning — 19 4. Residual — 435 — 5. Monetärt sparande — 1 098 — 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) 81 — 7. Upplåning på kredit marknaden 1 017 År 1961 1. Finansiellt sparande. . 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande. 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) , 7. Upplåning på kredit marknaden , År 1962 1. Finansiellt sparande. . . 2. Utlåning (—) 3. Upplåning 4. Residual 5. Monetärt sparande 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) 7. Upplåning på kredit marknaden

— —

c

67 — 2 893 — 2 203

71 11

0 673 — 0

15 — 2 220 —

1 251

30 233

95 3 981

861 — 4 081

432 — 3 391 — 2 992

4 400

584 — 2 637 —

—

29 78

2 220

0 754 0

245 58

—

— 191 —

5 285

5 708

—

—

4 —

2 637

2 310 —

0 719 0

49 5 628

168 262

5 628

0 — 1 388 — 5 875

—

486 489

— 226 —

7 905 8 394

3 686

656 —

4 488 — 2 385

6 015

0 — 671 0

205 862

165 —

1 047 — 3 817 —

i 386

68 — — 6 015

—

1 —

—

— 503 —

8 888 9 271

3 817

3 466

769 —

5 005 — 2 119

6 345

—

719 —

212 —

1 462 —

0 — 2 080 — 6 335

0 — 201 596 120 2 412 0 4 409

868 0

74 69

490 —

486 0

496 —

—

2 969

600 — 23 514 —

5 888

— 58 — 702

1 006

104 —

799 0

51 — 5 361

504 — 2 969 — 2 298

—

—

0 — 1 143 — 4 351

594 — 3 68S — 3 734

882 —

105 12

Yl —

504 0

—

863 449 277 — —

4 400

1 739 —

—

5 —

— 20 — 799

1 522 1 167

g

— 66 — 352

336 År 1964 1. Finansiellt sparande . . . 2. Utlåning (—) — 3. Upplåning 4. Residual — 5. Monetärt sparande — 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) 7. Upplåning på kreditmarknaden

945 — 22 645 —

—

År 1963 1. Finansiellt sparande . . . 2. Utlåning (—) — 3. Upplåning — 4. Residual — 5. Monetärt sparande — 6. Utlåning på kreditmarknaden (—) — 7. Upplåning på kreditmarknaden

3 981

1 955 —

—

f

—

0 —

e

2 112

—

— — —

d

—

15 —

851 0

— 91 — 998 6 345

—

0 — 3 991 — 6 532

—

18 — 10 475

4 409

3 779

—

10 948

188 Tabell B. Upplåning på kreditmarknaden med fördelning på låntagande och långivande sektorer Miljoner kronor Låntagande sektor Långivande sektor Staten

Kommuner

a

b

Bostäder Företag c

d

Hushåll Utlandet

Summa »inlåning» från företag och Internt hushåll

f

e

h

g

År 1955 — 42

— 488

40 0

337 84

— 53 1 113

242 0

— 18

— 20

892 37

26 (158)

36 0 1 512

— 24 — 2 — 46

— 216 56 — 246

95 (212) 2 474

— 60

— 39

543 813

36 39

22 275 0

— 20

— 350

221 562

1 270

306 0

3 3

920 41

— 31 — 2

6 0 — 216

— 33 (231) 3 212

— 210 — 45

1 54

15 145

— 312

— 31

1 010

226 0

156 36

306 0

7. Aktiemarknaden. .

269 0

4 0

8. Summa

246 173 211

2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmark-

År 1956 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmark-

— 47

— 107

— 95

314 31

9 0

— 15 0

— 36 (233)

34 0 1 683

— 95

251 815 160

— 1 — 88

40 348 934

50 214 163

— 53

343 0

— 25

352 0

376 0

— 14

2 0

— 31 0

— 46 141

— 20 — 23

1 571

— 21

72 0 1 746 — 22

— 16

239 961

895 243

105 3

84 37

542 0

9 0

5 0

47 0

1 152

1 767

7. Aktiemarknaden. . 8. Summa År 1957 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. .

År 1958 1. Riksbanken

340 556 157

3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmark— 7. Aktiemarknaden. .

— 107

— —

7 9

/

— 43

274 0

— 381 42

1 129 1 374

—

1 033

— 17 122 4 003

1 759 1 354

6 4 — 312

89 50 0

— 186 — 40 — 113

321 0

20 0

12 0

1 084

4 90 1 529

— 28 — 7

1 12 — 316

10 95 4 540

S98

—

—

—

189 Låntagande sektor Långivande sektor a

Kom- Bostäder Företag muner b c d

398 676 674

0 — 14 143

— 4 455 1226

— 13 1451 139

247 3

88 35

453 3

Staten

År 1959 1. Riksbanken

Hushåll Utlandet e

f

Summa »inlåning» från företag och Internt hushåll h g

— 173 501 0

— 43 — 412 — 31

165 2 840 2151

375 3

— 19 0

29 2

1 173 40

53 45 — 357

50 215 6 634

—

— 365 — 72 — 22

1222 — 53 957

3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. .

—

54 0

— 41 0

36 0

— 39 166

8. Summa

2 046

2 169

2 082

— 13 4 300

1 171 — 647 — 562

9 — 285 29

85 308 1246

— 6 1 080 266

328 — 537

337 142

90 99

336 175

302 111

— 34

—

—

1051 527

657 0 1 098

73 0

70 0

83 276

7 2

2 220

2 112

— 180

13 57 — 423

903 335 4 942

— 244 — 6 67

2 278 79

13 133 1453

— 12 752 586

— 49

1013 — 63

—

— 337 — 68 — 252

435 977 1933

— 123 — 32

85 118

523 435

275 214

—

1 16

7 11

766 762

—

5 0

22 0

80 0

59 436

— 343

2 637

2 310

— 49

— 77 — 6 882

9 103 — 527

88 533 5 494

— 363 1068 — 755

— 1 — 174 328

178 247 1287

— 16 2 007 360

472 — 25 2

— 312 — 487 356

— 42 2 883 1578

— 151 74

96 212

586 723

281 587

26 9

26 — 123

864 1482

— 23 0

43 0

— 52 0

121 346

25 13

49 2

163 335

— 150

2 969

3 686

— 489

7 263

368 — 752 241

1 165 344

126 911 1 622

109 1 959 491

— 224 109

—

15 — 187 — 663

395 2 525 2 035

906 År 1960 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. . 8. Summa År 1961 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmark7. Aktiemarknaden. . 8. Summa År 1962 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. . 8. Summa

—

År 1963 2, Affärsbanker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. .

190 Låntagande sektor Långivande sektor Staten a 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. .

Kommuner Bostäder Företag b c d

— 11 0

32 0

36 0

0 242

1 047

3 817

3 466

— 259 21 — 156

11 306 343

103 1 258 1 641

5 1 927 453

101 286

235 499

352 1 051

399 597

219 0 212

68 0

4 0

44 354

1 462

4 409

3 779

8. Summa

Hushåll Utlandet e

f

Summa »inlåning» från företag och Internt hushåll h g

2 075

28 2

56 98

— 17

— 383

141 338 8 41-5

1 040 — 108

— 329 — 726 241

571 2 865 2 522

— —

4 3

— 39 264

1 044 2 694

16 6

42 74

393 434

— 473

10 523

—

År 1964 2. Affärsbanker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. . 8. Summa

187 Tabell C. Upplåning på kreditmarknaden med fördelning på och långivande sektorer Miljoner kronor

finansobjekt

Finansobjekt Svenska finansobjekt Långivande sektor

Utländska finansobjekt

a

Koramunobligationer b

804 — 229 — 45

0 — 23 2

15 177 28

0 11 — 6

0 58 0

15 — 435 1 033

— 45 31 0

789 — 410 1 012

226 0

52 0

167 0

24 0

50 0

411 36

— 18 0

912 36

— 24 — 2

311 (156)

Statsobligationer

Hypoteks- Industriobligaobligationer tioner c d

Aktier

Reverslån m. m.

e

f

g

Summa

År 1955 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. . 8. Summa

(158) 1 025

(266)

1 060

— 58

2 806

501 192 211

0 39 52

— 60 125 139

0 35 14

0 10 4

— 39 272 798

18 309 0

420 982 1 218

— 47 0

55 0

166 0

38 0

56 0

651 38

2 0

917 38

År 1956 2. Affärsbanker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o

—

191 Finansobjekt Svenska finansobjekt Långivande sektor

Statsobligationer a

6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. .

— 15

HypoIndustriteksobligaobligationer tioner c d

Summa

Aktier e

f

g

h

— 39 (231)

(303)

1 720

759 821 160

0 22 — 7

40 318 134

0 31 58

0 5 2

50 159 1033

— 87 249 0

762 1 605 1380

343 0

— 35 0

139 0

44 0

45 0

510 49

— 14 0

1 032 49

— 31

— 46

— 20 — 23

— 23 118

— 36 (233)

År 1957 1. Riksbanken 2. Affärsbanker 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o, , 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. .

Utländska finansobjekt

Reverslån m. m.

— 31 — 2 292

8. Summa

8. Summa

Kommunobligationer b

3 767

2 085

— 51

1 801

4 923

— 473 555 157

— 4 28 50

— 22 182 186

0 60 47

0 2 5

— 16 990 1 062

85 166 0

— 430 1 983 1507

105 553

— 32 — 1

264 0

6 0

67 0

642 38

20 0

1 072 590

— 4

— 28 — 7 236

11 83

År 1958 3. Andra banker . . . . 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmark6. nåden 7. Aktiemarknaden. .

—

8. Summa

2 716

398 676 674

0 7 3

— 4 376 73

0 107 18

0 — 14 — 1

— 13 1 699 1 457

247 3

— 23 — 1

210 0

— 16 3

71 0

— 41

— 39

4 816

År 1959

4. Enskilda försäkringsinrättningar. . — 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. . 8. Summa År 1960 1. Riksbanken 3. Andra banker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. . 8. Summa

—

6 488 0

375 3 339 2 224

674 39

— 19 0

1 144 38 —

2 046

— 55

3 856

— 13 4 454

1 090 — 647 — 562

0 — 21 40

85 68 244

0 12 60

0 5 0

— 6 1 325 1 523

328 — 346 0

1 497 396 1 035

337 142

— 21 17

150 176

— 36 84

81 0

554 108

20 0

1 085 527

7 2

890 278

5 708

276 1 017

3 234

3 170

7 287

192 Finansobjekt Svenska finansobjekt Långivande sektor

Statsobligationer a

Kommun obligationer b

Hypoteks- Industriobligaobligationer tioner c d

Aktier e

Utländska finansobjekt

Summa

f

g

h

883 118 0

647 1000 2 222

1 16

759 751

— 77 — 6

79 430

Reverslån m. m.

År 1961 2. Affärsbanker

— 237 — 6 67

0 23 32

13 80 179

0 19 124

0 12 6

— 12 754 1814

4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmark-

— 123 — 32

— 31 17

380 422

— 32 154

143 0

423 174

—

7. Aktiemarknaden. . 8. Summa

—

— 336

1 154

3 153

5 888

— 351 1 068 — 755

0 40 135

151 473 239

0 62 237

0 54 4

11 1 967 1494

551 122 2

362 3 786 1 356

— 151 74

7 84

476 707

169 490

14 0

297 241

26 9

838 1 605

— 23

— 52

25 13

114 333

År 1962 2. Affärsbanker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmarknaden 7. Aktiemarknaden. . 8. Summa

—

— 138

1 994

1 079

4 010

8 394

360 — 693 241

0 19 63

126 — 36 202

13 — 82 102

0 17 9

96 3 342 2 096

— 250 638 0

345 3 205 2 713

49 270

51 175

333 733

127 372

41 0

176 284

21 51

798 1885

85 240 9 271

År 1963

4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmark—

1 394

5 994

28 2 486

— 269 21 — 156

12 21 135

103 823 215

12 — 12 — 69

0 39 18

— 7 2 695 2 193

935 15 0

786 3 602 2 336

101 286

82 249

250 1019

122 424

93 0

439 455

4 3

1 083 2 430

16 6

351 360

10 948

7. Aktiemarknaden. . 8. Summa

—

År 1964 2. Affärsbanker 4. Enskilda försäkringsinrättningar. . 5. Offentliga d:o 6. Obligationsmark7. Aktiemarknaden. . 8. Summa

354 202

2 414

5 775

— —

BILAGA 2

Industrifinansieringen perioden 1950—1970 — Kartläggning och prognos Av pol. mag. Gunnar Eliasson

13—614823

Inledning

Föreliggande studie avser att belysa industrins finansiella utveckling, dels i form av en kartläggning av den historiska perioden 1950—1963, dels i form av en enkel prognoskalkyl fram till 1970. Tonvikten kommer att läggas på den externa kapitalanskaffningen och företagens utnyttjande av kreditmarknadens olika institut. En viss — dock begränsad — uppmärksamhet skall också ägnas konjunkturpolitikens och då främst penningpolitikens eventuella effekter på företagens finansiering av speciellt sin investeringsverksamhet och expansion. I prognoskalkylens natur ligger vidare att långtidsperspektiven kommer att framhävas. Med industrisektorn avses i denna studie samtliga industriföretag enligt statistiska centralbyråns s. k. vinststatistik, 1 exklusive gruppen »kraftverk» och företag med m i n d r e än 50 anställda arbetare. När det statistiska materialet så tillåter kommer dock en viss utvidgning utanför den så definierade industrisektorn att göras. Det presenterade statistiska materialet bygger i huvudsak p å vinststatistiken, den löpande kreditmarknadsstatistiken samt på en inom Industriens Utredningsinstitut parallellt utförd utredning med syfte att studera finansiella bestämningsfaktorer till företagens kortsiktiga investeringsbeteende. 2 Denna utredning kommer att publiceras inom kort. För att undvika dubblering göres för enkelhets skull ett antal detaljreferen-

ser, exempelvis beträffande materialbearbetningen, direkt till denna IUI-utredning. I kapitel 1 ges inledningsvis en kort analys av industrifinansieringen mot bakgrunden av konjunkturförloppet och den förda ekonomiska politiken åren 1950 t. o. m. 1963. Därefter följer i separata avsnitt en redogörelse för olika typiska mönster i industrifinansieringen, med tonvikten lagd på de långsiktiga perspektiven. Bl. a. tages sparandefinansieringen, den externa finansieringen och likviditetsproblemet upp till separat behandling. Analysen i detta första kapitel koncentreras i första h a n d till ett studium av ex post registrerade finansieringsmönster utifrån givna förändringar på användningssidan. Vi blir dock även i tillfälle att i framställningen inkorporera vissa resultat från IUI-studien, avseende ett omvänt »kausalt» beroende från finansieringssidan mot användningssidan, och då främst beträffande investeringsverksamhetens tidsallokering. Vi är härvid även intresserade av att kunna bilda oss en uppfattning om den ekonomiska politikens möjliga effekter dels direkt på finansieringsmönstret, dels också indirekt via finan1 Se exempelvis »Företagens intäkter, kostnader och vinster år 1963». 2 Denna studie som i fortsättningen kallas »IUI-utredningen», eller »IUI-studien» föreligger f. n. i stencilerad form under arbetsbeteckningen »Finansiella Bestämningsfaktorer till Företagens Kortsiktiga Investeringsbeteende).

196 sieringen på företagens reala aktiviteter, samt vilka variationer i det finansiella mönstret som är att hänföra till den ekonomiska politiken och vilka som beror av själva konjunkturförloppet. Självfallet måste redogörelsen av inträffade institutionella förändringar och verkställda ekonomisk-politiska åtgärder bli mycket selektiv. Endast ett urval faktorer som enligt författarens bedömning i väsentlig grad direkt påverkat det industriella finansieringsmönstret kommer att relateras.

Kapitel 2 presenterar en prognosmetod, som i huvudsak bygger på en sammanställning av långtidsutredningens investerings- och produktionsprognos med vissa ekonometriskt bestämda finansiella samband från ovannämnda IUI-studie. Med hjälp av denna metod har industrisektorns »finansieringsbehov» beräknats fram t. o. m. 1970. Avslutningsvis diskuteras prognosens implikationer för bl. a. företagens möjligheter att realisera rapporterade produktions- och investeringsplaner.

1. Industrifinansieringen 1950—1963

1.1. Industrijinansieringen 1950—1963 konjunkturförlopp och ekonomisk politik Något om det statistiska materialet I detta avsnitt skall i stora drag skisseras industriföretagens finansieringsutveckling under perioden 1950—1963, med särskild hänsyn tagen till konjunkturförloppet och den förda ekonomiska politiken. Framställningen bygger i huvudsak på tabellerna 1: 1A—D (sid. 200 —203).* I tabellen 1: lA's finansieringsbalans för hela industrisektorn redovisas i de 4 första kolumnerna industrins kapitalanvändningssida, samt i kolumnerna 6 —11 den motsvarande finansieringssidan. Kapitalanvändningssidan har uppdelats i investeringar (I), lagervolymförändringar (I L ), förändringen i kassa, bank och postgiro, samt förändringen i övriga finansiella tillgångar. Den sistnämnda posten domineras av förändringen i stocken givna handelskrediter (leverantörskrediter, givna förskott m. m.) samt utsträckta koncernkrediter men omfattar även förändringen i värdepappersinnehavet (obligationer, aktier m. m.). Summan av dessa fyra poster utgör vad vi kallat industrins totala kapitalanvändning. Till höger i tabellen redovisas hur detta kapital anskaffats. Kapitalmarknadsfinansieringen (6) och (7) omfattar nettoförändringen i utelöpande stock av industriella obligationer och förlagsbevis samt aktiefinansieringen

(kontantbetalningarna). Kolumn (8) ger nettoupplåningen hos affärsbankerna, »övrig extern upplåning» (9) sammanfattar all övrig finansiering utanför det egna företaget. Häri ingår t. ex. upplåningen hos försäkringsbolagen. Posten domineras dock av förändringen i stocken mottagna handelskrediter (erhållna förskott, leverantörsskulder m. m.). Vi kommer i fortsättningen att betrakta denna storhet, dvs. »övrig extern upplåning» som ett uttryck för kreditgivningen på den »grå kreditmarknaden» mellan företagen men utanför den organiserade kreditmarknaden. Bruttosparandet (kol. 10) slutligen utgör ett aggregerat mått på de finansieringsmedel som löpande genererats inom respektive företag.2 Investeringarna (I), lagervolymförändringen (IL) samt bruttosparandet har erhållits från statistiska centralbyråns s. k. vinststatistik via ett speciellt korrigeringsförfarande för det årliga företagsbortfallet på grund av räkenskapsårens omläggning. Detta för att 1 Det underliggande statistiska materialet — som även kommer att utnyttjas längre fram i denna studie — har, som nämnts i inledningen, sammanställts i den parallellt pågående IUIstudien. För en mer detaljerad framställning härvidlag hänvisas till denna undersökning. 2 Sparandet har i denna undersökning på traditionellt sätt definierats som avskrivningar + avsättningar till pensions- och personalstiftelser + avsättningar till investeringsfonder + lagerreservens förändring + redovisad vinst beslutad utdelning. Jfr. ytterligare konjunkturinstitutets definition i Konjunkturläget, oktober 1965, sid. 45.

198 uppnå jämförbarhet mellan de årliga observationerna. 1 Data är uttryckta i löpande priser. Uppgifterna över förändringen i »kassahållningen och i övriga finansiella tillgångar» samt »övrig extern upplåning» har sammanställts från två specialundersökningar inom Industriens Utredningsinstitut samt med hjälp av den inom konjunkturinstitutet år 1955 påbörjade och sedan av statistiska centralbyrån övertagna statistiken över företagens finansiella tillgångar och skulder. 2 Dessa tre poster måste alla betraktas som av en statistiskt otillfredsställande kvalitet. Speciellt posten »förändringen i övriga finansiella tillgångar» måste förväntas vara av en något obestämd validitet. Uppgifterna om upplåningen på den organiserade kreditmarknaden (kol. 6, 7 och 8) kommer från kreditmarknadsstatistiken. Värderingen är i huvudsak nominell och i löpande priser. Observeras bör här att vissa industriella affärsbankskrediter av typen byggnadskreditiv ej kunnat särskiljas för redovisning i kolumn 8. Denna upplåning har i stället hamnat under posten »byggnads- och anläggningsverksamhet» i diagram 1: 2 samt i tabellerna 1: 1A—D under felposten (kol. 11). Vidare h a r den direkta industriella upplåningen hos försäkringsbolagen — som är betydande (se diagram 1: 4 samt tabellerna 1: 7 och 1:8) 3 — ej kunnat utbrytas ur posten »övrig extern upplåning» (kol. 9) i de branschfördelade tabellerna. I den statistiska felposten (kol. 11) slutligen sammanfattas de fel som uppkommit vid sammanställningen av statistik från alla dessa källor. Felposten är vissa år betydande och uppvisar ett mycket oregelbundet mönster över tiden. 4 Till ledning för läsaren kan nämnas att kreditmarknadsstatistikens uppgifter (kol. 6, 7 och 8) samt vissa av vinst-

statistikens data (kol. 1 och 10) kan betraktas som kvalitetsmässigt någorlunda tillfredsställande, om vi bortser från lagervolymmåttet. Felpostens ursprung torde i huvudsak vara att finna i de fyra övriga posterna (kol. 2, 3, 4 och 9), vilka också uppvisar de kraftigaste fluktuationerna över tiden. Vad materialet i övrigt beträffar hänvisas till givna källförteckningar samt IUI-studien. Tabellen 1:1A för hela industrin u p p delas i undertabellerna B, G och D på branschgrupperna malm-, metall- och verkstadsindustri (B), trä-, massa- och pappersindustri (C) samt övrig industri (D). 1

Detta har tillgått så att industrisektorn uppdelats i ca 40 undergrupper av bransch- o. storleksfördelade företag. Vissa år bortfallna företag har därvid i varje beräkningspost korrigerats med hjälp av sin grupps medelvärde. Antalet företag år 1961 har härvid fått bilda utgångspunkt för korrigeringsförfarandet. Se i övrigt den refererade IUI-studien där en detaljerad beskrivning lämnas. Se även SOS: Företagens intäkter, kostnader, vinster exempelvis år 1963 sid. 17°ff. 3 Beträffande de två specialundersökningarna hänvisas till DAHMÉN: Industrins finansiering under 1950-talet ur Industriproblem 1960, Sthlm 1960, samt LÖWENTHAL: Industrins Finansiering 1955-1962, Uppsala 1966. En detaljerad beskrivning över materialbearbetningen gives i den parallella IUI-utredningen. 3 Försäkringsbolagens direkta utlåning erhålles som skillnaden mellan tabellerna 1: 8 och4 1: 7's uppgifter. Med tanke på det statistiska materialets bräcklighet är en felpost av denna storleksordning ej alls förvånande. Liknande utländska statistiksammanställningar redovisar också avsevärda felposter. Se exempelvis MEISELMANSHAPIRO: The Measurement of Corporate Sources and Uses of Funds, NBER, Rahway, N. J. 1964. I denna studie redovisas en systematiskt positiv felpost vid årsperiodisering, vilken i huvudsak betraktas som bestående av rena mätfel. Vid kvartalsperiodisering uppträder däremot ett typiskt säsongmönster av såväl positivt som negativt tecken. Författarna hänför en väsentlig del av kvartalsfelet till vad de kallar »float», nämligen tidsförskjutningar vid registreringen av skuld- resp. tillgångssidans poster. Speciellt handelskrediternas registrering misstänks vara behäftad med »float» i denna bemärkelse, (op. cit. sid. 6 ff, 82 ff och 92 ff.)

199 Diagram

1.1.

Industrins 1950—1963

finansiering

1 000 -

o -

1955 I960

1963 A: Totala kapitalanvändningen (korrigerad, dvs. summan av alla positiva poster i kol. (1) — (4) i tabell 1:1 A). B: Investeringar i materiella anläggningstillgångar. C: Bruttosparandet. D: Nyemissioner av obligationer och förlagsbevis. Källor: Tabell 1:1A samt Svenska Bankföreningen. Diagram 1 : 1 sammanfattar vissa resultat från tabellen 1: 1A gällande hela industrin. Tabellerna skall fortsättningsvis kommenteras i anslutning till en sammanhängande genomgång av utvecklingen 1950—1963.

50-talet Undersökningsperioden inledes med koreakonjunkturens uppgångsfas, vilken karakteriserades av ett mycket häftigt uppsving i utlandets efterfrågan främst på de svenska skogsindustriernas produkter under år 1950. Året innan, dvs. 1949, hade också den svenska kronan deprecierats kraftigt, ett förhållande

som sannolikt bidrog till att stimulera uppsvinget i exporten de närmast följande åren.1 Produktionsresurserna i Sverige såväl som i utlandet räckte ej till för att på kort tid mätta denna ökade efterfrågan. En kraftig höjning av investeringsnivån följde omedelbart under år 1950 med en mindre volymmässig neddragning av investeringsverksamheten 1951. Värdemässigt representerar dock 1951 ett investeringsmaximum på grund av prisstegringarna på investeringsvaror detta år (diagram 1:1). Det från investeringsverksamheten härrörande finansieringsbehovet kunde inte helt täckas av det löpande sparandet. Härtill adderades dessutom en kraftig finansieringsefterfrågan från uppbyggnaden av omsättningstillgångarna, dvs. lager, kassa och övriga finansiella tillgångar. Totalfinansieringen kunde därför kulminationsåret 1951 endast till något över 40 procent klaras av sparandevägen (jfr diagram 1 : 1 ) . Den externa finansieringen synes huvudsakligen ha ordnats via en omfattande kort nettoupplåning hos företag utanför industrisektorn, 2 men även — dock i mindre utsträckning — via affärsbankerna och på aktiemarknaden. Den kraftiga ökningen i den s. k. förskjutningsposten i Sveriges betalningsbalans år 1951 antyder att en del av denna korta upplåning i form av handelskrediter kan ha skett utomlands. 3 1 Jämför LUNDBERG-JÄRV: Betalningsbalans och ekonomisk utveckling, Skandinaviska Bankens Kvartalstidskrift, 1966:1. 2 Skillnaden mellan posten »övrig extern upplåning» om »förändringen i övriga finansiella tillgångar». 3 Förskjutningsposten kan (med bortseende från rena statistik- och registreringsfel) betraktas som summan av dels en komponent som vid oförändrade kredittider beror på förskjutningar i exportens och importens sammansättning, dels en komponent som härrör från förändringar i exportens och importens värden vid givna individuella kredittider och oförändrad sammansättning samt slutligen en kompo(Forts. å noten sid. 204)

200 SS £

tö v

(O

©Noonootinoinmt^ooi^öioo H M n H r l N N O i e C ' l ' T f T f r l ' T l i

flfl* t/5 * J •S3 tO

>d MS C

^ C h rfo 60 -

:C

0 0 ( O N ^ O O T ( I O ) 0 ) K 3 > H I ^ O

•c +-> pfl

CO00r-l(NeOCS|l>-<t

1 I

rf Ä

I

I

I

I

I

I

»rfC fe-

£N I > CO I

åt,

i 13

-2 c

Ö g* 60

<u C

I*

rf 4-1 C fl G."fl

00 CO

lO

ec

c

S-S rf

r i t D O t D f f l © N O » 0 0 0 0 > ! 0 <N <X> 0 0 i 00 CM 0 0 CO lO <£> 00 0 0 l >

s

C 4-> 9 a

i

v

«•- « c '•5 .2 g « rf E 2 g

OCJ>aieN©©©T4iT+<[>GNr^CTäO TH

9 cs 3 i«, S Si •5 " t;

- fl

I-H

l

i

i

i

N

i

i

M

H

H

S

60 " ^

«

c t»

•*-> to to to b fl CO 6D

2 -Ö Bflte

ifi fl

•g-o C ^c

fl ^5

c^coomoicN-^coincoooiocNoo HffJOMOinONNtD^OOM 0)Noocooo^tomint^Mi>05oo

c

<« S3 fcC C M 60 60 P3 *Ö

.2 g 05

mtO©COOOCOWCOcNCDOOCO©l>

fl lO> fl :rf :0

rtfjH

1H

•M

:rf F* ra o

c^iS

i «,?^ to e _

o

•H « O h •ö « ^ '5b

fl

«|"S

•4-1

o

1to 5: 01 <2t>

^ °° "*

O :0

B

fl

tra + j fl) h a> _5 B?

o 2 rf

rf > m •<tloall-lM05HfQ00O)^C<l^'1, CM m co © COCMCMCCCMCMI>©CM I I I I rlH I I

m » O l f l 0 0 ! 0 r t M M O P I O M < 0 I

•*}< c i © I

m t o t>

CM TH © m CM l l H r l I

o

.2

fl rf oc -fl •O c/3 •Se <u £ fl o o £4 O) 0) £.

-K! to

* •+->

™ 2 .5 g tio to G "ti :CÖ art *-> fl C °rf ö £ rf 60

cqiocoNrfintDt^iNwooNmi>

to ' £

s

> T os 3 C fl s

2 rf

COi-ll>I>»H[>I>C5COI>C5l>t>00 l>C005-<i<0000I>1-HTH^lTHl>l>O

*•*

s

5; s

4-> +Jra*•• S3 ;.H 60 C :0 Oc CD ra ta .fl o C 33 S3 rf OHMmn<in®i>i»050HMco 0505050500iOi0505C105C505C5

= *J C :Q to & ^ C to

mma ansieing

CN

c i r - co co I > 0 0 r f O C l 00 O CM CO i o CN CD CO I M c i o m i n CD rH 00 CO 00 00 c i CM m t > co i n r f rH o i i > m t > m o i 1H r H 1-H r H rH rH CM CM CM CM cM

5 GM M ä «•»

o co c i i > H l ^ r t m oo CM o t > o co m oo co o C l O CM r H C l CM r f CD O O l

C/J

ca <u *-> *<-i M V "Q

i O rH

to G

_<D in

>

C3

S3

C G

oo

»ca IH

r f rH

i

rf

rH

1 1

TH r H r H T^

i-t

r H r H T-I

N O T f N CO co CM rH rH CM m m CO l > oo CM co m oo r - co m c i oo i > r f m co CM m r f TH co m CM m i > i > CM co w N-^S-^N-^ . i i

M

S

""'**•*'

en c S

o *J

(H

—'

—

1 T-l 1-H

ånf affä ank< (net

E

N

1 1

CO C l CM CM M O C O O n H N H H r l c i m c i oo l > C l l > r~- co co oo m co co m co o o 09 00 O CM m co m co co c i

3 fa t, O •O Ö, en

rig ex n upp aning

2 Sen o

i - i CM CO r f

r H CO

T-l

r l r t I S O c» m CN i > o "—T" l > CO ^ C N co w w w ( 1 |

t > t > co co co CM m oo rH co rH

CM r H

A

G C i

o

G

H M C O - * o co o m CM O C l CO CM r H r H C l CD r H C O i n 0 0 C D l > r f c M c O C 1 0 0 CM CM

.a-ss J -* G S

i>

ca <u E J«ä 9

—

obl. o. örlagslån, netto

—'

co

oo i > co m o oo oo I > CO CO CO I > r f I > eM TJ" CO CO l > r f r H CM i n CO I > 1 « « 1 1 1 1 1 1

umma tivändning

1-C

in

"» ca

—

"2 'C 3

to C G

-O G :ca

•G c3

3O, ca CM

s^

r f 00 00 C l © CM co CD l > O 00 C l CO CO m r f CM rH cM co m C l rH C l C l C l rH O r H CO CM rtCNri CO C l CO CM 00

:c8 :o G JH .G • Q . r t «„ to G

-

_•

O

föräi idri i k assa bai tik c pos tgir

CO

to G cS tO ' C tOG3

igerymfördring

»* —

Cl l > CO CO I > 00 r f t > c i oo o CM co m CM CO CO CM o i o m m co rH oo co oo oo Cl M m l > co m r f rH c i i > i n i > m c i r H r-t rH rH CM CM M CM CM TH rH

i ' - H

cM C l C l I > 0 0 0 0 r f I O O m i n (M CO r f O CO CM CO r H r f rH

CO r H

1 CM r f

rH rH OI rH I > rH 00 O 0 0 t ^ I > CO CO CM

1 C l 0 0 CO CD l O C l r H CM r f O C l O CO O CO O CM C l r f T * 0 0 C l CO CO O O CD r H C l l > CO r H r H CO CN rf m IO

| l

C

3ringateriläggn. ngar

% • • «

iH

+J

G

G °c3

r f CM 00 CO O LO r H r f m oo oo m CO CD r f O

CO CO r f r f 0 0 r H I > r f r f r f rH OI CO l > CD CO I > t > 0 0 C l r H CO r f CO CO O

8>.öT aes«>a

—

r H r H r H r H r H CM

•S c a ^ ^

r f m co l > 0 0 O l O r H CM CO m m m m m m m m i n i n co co co co C l C l O l C l Cl C l o Cl Ol C l C l C l Ol C l O H C N M

urna ansieing

202 CN

3 C •*

H ! 0 « O T f H r l O > O O J n h ' * ' ! f

mTHioi-Hco^cocooior-oscorH mco eotOTrcotDooorioortin TH

r l r t

r l

CO ; -

M c O i H > T f H O ) C O r f T - i m H ' T f O t O M

oOkOi>>n-^<cNi-icoco i-i T-I T-I T-I CN

<=

-fl1 ca a>

m co c© CO r l

* J

I

I

I

1 I

I

CA

i

"O

0 ! r t l ^ W t M C O H M W C C e O H H W ' t O O O N C O ^ c N i O T f M ^ O O l O

33 a

C TH

O

•fl

Tfio-^cN-^TtiTtiTtiioiOTfCkn-VTr

Q.

CO

0)

-

o n ^ o o r ^ M M c o t N a o o r H i n ^ CN 00 •<? N n P I n lOTfCOrH

" B* c

.BP

a

•O

C

.

oC8

I I

oo

a 9

fl.—

C/3

-1

•g

O

fc,

< fl .<u S — co ca +J

o.

I

I

C S N M i H O M r l T j i c D i n o a i M ^ CN h i f w n CN T-I 00 O 00 CN 1 1 1 l r i H N

A

5~ i O c

i>

I

+j

ån fr affäi anke (nett

fl ca fl l*

^o m^- </ * ^i c ^o <^* i^> O i > c N o o i > T - t c o M <

ɧ:BP

C

os

CO

n ^ h rci CsNc a m w w T i i o O HCN' <*N' T*H TH CN CO CN CN

*->

ca c o 0)

^

••^ obl. förlag lån nett

o 2»

CO

ca^j

g C 00 m

ndri vrig till

M C rt too

Tf

:

fl

:ca

•

fl "3 a, ca

2 =o*flc ^

förändri i kassa bank o postgir

fl

c •a

CN

T-I T H

T-I

T-I

C N O ^ C O t O n c O O l ^ C N r l O J t O t O C N O O r ^ C O ^ O O C O t ^ O S O S C ^ "tf CN rt W r l r l r t r l CO l ^ 1

: Q .#* ^ •t-i 00 C • O

agerymfördring

co

r ( c C M O ' * W H 0 5 0 0 ) « ^ ' * ' ( l W H i O H c o ^ c o m M n t ^ o i c O r t mco M f f l ^ o c o c o o H o o r H i n

wa

—

C O ^ r t O C O ^ M n O r t C R r l i r t C O Ortrll>COO) Noooonicoco N l ' i O r i CN CN CO CN T-I 1

I

I

I

I

I

C 0 K n 0 S i O r f r H i > 0 0 i O i > C D 0 3 0 0 O I > 0 0 I > C O O 5 C N C O I > T H | > T H CO CN TH CN

<N

CN

t>

O

CN

•"« *S w

P :ca

>

eringateriläggn. ngar

O

? s

c

com-^THOc^oocNCNcoooeoosco | , | «0- , | , 1 H « TJ-O^CD

^

.g cg c oca g ca o o

• ^ " l > r H l > r - l T - I C O C O C O C O l O C O O S I >

osooooHcocotor~(OTi<MOOJ CNCOCOCO-^^TttrfmcOC^OSOSCO

•>E T c aj Sq-

OrHCNCO^inCOt^OOOSOrHCNCO l O i o i o i n m i n i o n i o i o f f l t o t D o OSOSOSOSOSOSOSGSOSOSOSOSOiOi

203 I > CO m CM 0 0 CO CS r« CO CO m co CM os 0 0 0 0 os i> m oo eo m o -<f co o T - l CM T f ( o c o n m m i n i > CO OS o o r i e o

mm ansi ing

CM

B P- •

—

TH

T H T-< T H

u

•-" In ta o

c

"H

O 0 0 O OS 0 0 CM r H l C N t O O r l TH 1-1 T-l

ft

m o o CO T f CO l > 0 0 OS co oo t > T H CO 0 0 CM

<*

ca v US

v o r^ r*« co • * o r t i n TH O t^. I > m •>* i> m i o I N Os r» r*« CM T H T H CM TJ< CO CO r o m l> O O I> I>

T f W C ^ O O T f

5 c 3 Sö t» •o a.

o ••—•

A

-*

,

S S & M ° 3 C

00 OS

^•^ ^ * ^—* ^ - N ^-^, • - * . 00 00 O CO o o c s T t t o s - T j t O T ^ o o T f l> CO » O H T J M N • * p CO l > CM t > CM CM i CM •—"CM CN i ' - ' H CM T - l

o

s

:0

c C3

m •"'

•3 i So" u C B *> ån f affä ank (net

~*

—

^^^^^^

TO

N

H

CM

w w !

j w w

3 CO

m co 1-1

m CM co os - * ' C N i-O

co co m •* o-i r^ co os co co

m t> oo o T I os M

O • * CM

T-I

1. 0. lagsån, etto

O

•<*

m i

^

O c us C3

CM TH

CO T-l

akt emis (kont

i .«

*« •S

90 ~t< CO CO 0 0 O

fflMOMt^it - # OS I >

-Q C

I>

ös

'

TH

CM

TH

CO

CM

CO OS CO OS T H O 00

•a »s - i c O SO ^

1 **

•o =

2 "0

i > co m CM oo co OS r- CO CO m co CM os -l N 0 0 CO os c^ m oo co i n o TP co o TLO Tf co co co m m r> CO o o o T-i oo

S C 00

LO

3 01 5

c

r l r l r l r l

c3

ti rt oö

ca CM

co co

CO

co

** H " - * «W

•3* g °' 1 » i !

M

föra i ka ban post

C

agerymför dring

co

c a •a äg c > q a 79

<* os m oo oo

=o °.S

—

o

CO OS 0 0 OS CO CM 0 0 T - l CO CO T I I > O CM O CS CO T H 0 0 CO I > TH r l r l T— CM T - l

9 "G +3 •g i> . :

• *

os i> m co t~- CM SM O l> CO T H i n CM T H TH CM os m co T - l CO r> m TJ< m m CM 1 i l 1 i

i-HCOI>Tt<OSCOC0CM-T4<00 Tji 0 0 0 0 TH CO T-l O TH Ti

^

-Srt c P tCB

I>

CO CM

O

co CM CM >* i> i n TH

>

^ringateriläggn. tigar

Q

£

c

ca oo

> T ca 5

0 0 CM 0 0 l > O T H CO CM OS TJ< 0 0 TJ< OS CJ -f CM

co co co

co co

O O O O 05 CS - r LO CO co TH m CM ro -^r LO CD F> 0 0 OS

•ScaS-

o TH CM co Tt< m • o r» 00 CS O T - I CM CO LO l O l O i n m m m m m OS m CO CO CO CO CS 0S os os os os os os os os os os os

204 Ingen statistisk täckning av företagsfinansieringen existerar dock i detta avseende, varför tolkningen måste bli ytterst tentativ. Vi noterar även från tabellerna 1: 1A—D att huvuddelen av totala finansieringsefterfrågans variation åren 1950 och 1951 härrörde från branschgruppen »trä-, massa- och pappersindustrin», vilken — som redan nämnts — främst berördes av koreakonjunkturens uppgångsfas. För att åstadkomma en viss dämpning av den oväntade överkonjunkturen skedde under år 1951 en omläggning av den ekonomiska politiken i restriktiv riktning. Som ett komplement till byggnadsregleringen infördes en investeringsskatt på maskiner och investeringar för att hålla tillbaka en fortsatt, av den våldsamt uppdrivna internationella efterfrågan inspirerad investeringsboom. Bl. a. för att i någon mån förhindra att den internationella prisinflationen skulle slå igenom på den svenska marknaden överenskoms vidare mellan Kungl. Maj:t och skogsindustriernas branschorganisationer om en tillfällig sterilisering av en del av skogsindustriernas intäkter, s. k. konjunkturutjämningsavgifter, under åren 1951ochl952. Dessa avgifter — vilka beräknades med utgångspunkt från skillnaden mellan ett på visst sätt framkalkylerat »standardpris» och det motsvarande faktiska 1 — medförde sannolikt en lägre industriell sparandenivå dessa år än vad som annars skulle ha varit normalt med tanke på den höga omsättningen. Ansträngningarna att stoppa den kreditexpansion på den organiserade marknaden som följde med konjunkturuppsvinget begränsades huvudsakligen till försök till frivilliga överenskommelser mellan riksbanken och kreditinstituten om en allmän återhållsamhet i utlåningen. Efter vad som framgår av diagram 1: 2 synes denna politik ha varit föga

framgångsrik vad affärsbankernas utlåning beträffar. Både totalt och för industrisektorn särskild noteras kraftiga utlåningsökningar i affärsbankssystemet både år 1950 och 1951. Redan under 1952 inträffade en neddragning av industriföretagens totala finansieringsefterfrågan vilken huvudsakligen kom till uttryck i handelskreditgivningens reducering och en minskad kassahållning. Den ackumulation av lager, i första hand färdigvarulager, som karakteriserar passerandet av en konjunkturtopp synes alltså under 1952 i stort sett ha kunnat klaras via kassaminskningar plus en viss nettoupplåning hos andra företag utanför industrisektorn. Vi noterar återigen att skogsindustrierna (tabell 1: 1C) svarade för huvuddelen av denna variation under 1952. En ytterligare mindre nedgång av totalfinansieringen ägde rum under 1953 till stor del beroende på en kraftig lageravveckling detta år men även på en värdemässigt något minskad investeringsverksamhet. Den t. o. m. 1953 fortfarande restriktiva konjunkturpolitiken inriktade sig huvudsakligen på att åstadkomma en nent som genereras av förskjutningar i de enskilda kredittiderna. De två första komponenterna skulle härvid kunna karakteriseras som genererade av förändringar i ett från utrikeshandeln härrörande transaktionskreditbehov, medan den sista komponenten fångar upp den förändring i handelskrediternas (med utlandet) omloppshastighet, vilken i viss utsträckning kan tänkas bero på förhållandena på den inhemska kreditmarknaden och den förda ekonomiska politiken. Ingen möjlighet att statistiskt särskilja dessa olika komponenter existerar för närvarande. Se HANSEN: Foreign Trade Credits and Exchange Reserves — A contribution to the theory of international capital movements, Amsterdam 1961, speciellt sid. 66—67 samt kap.

I och HANSEN — NILSSON: De utländska

handelskrediterna, Skandinaviska Bankens Kvartalstidskrift, Nr. 3, juli 1960. 1 Se exempelvis Riksgäldskontorets Årsbok 1951/52, sid. 18. Dessa avgifter har subtraherats från sparandet i tabellerna I: 1A - D .

205 Diagram

1:2. Affärsbankernas krediter 1950—1963

utstående

Diagram 1:3. Industrins kapitalmarknadsfinansiering 1950—1963 6000

20 5000 18 4000 16 3000 14 2000 12 1000

/

>—-

L1950

C

1963 A: B plus aktiefinansiering (kontantbetalningar), kreditmarknaden totalt. B: Obligationer och förlagsbevis (nyemissioner), kreditmarknaden totalt. C: D plus industrins aktiefinansiering (kontantbetalningar). D: Industrins nyemissioner av obligationer och förlagsbevis. Källor: Svensk obligationsbok samt Patent- och registreringsverket.

D

A: Totala stocken utestående krediter ultimo varje år (lån, kredit i räkning samt inrikes växlar). B: C plus utestående lån till sektorn »byggnadsoch anläggningsverksamhet» (i huvudsak byggnadskreditiv). C: Utestående industrikrediter. D: Utestående industrikrediter, företag med mer än 50 anställda. Källor: Svenska Bankföreningen samt Bankinspektionen.

der åren 1952 och 1953. Konjunkturutjämningsavgifter uttogs även år 1952. Med hjälp av dessa och byggnadsregleringen kunde den totala investeringsverksamheten hållas tillbaka. Endast bostadsbyggandet tilläts expandera. Affärsbanksupplåningen stod dessa år i centrum för de penningpolitiska åtgärderna, som huvudsakligen bestod av »frivilliga» överenskommelser mellan Riksbanken och kreditinstituten. 1 Bl. a. avtalades under 1952 med affärsbanker-

dämpning av den privata investeringsverksamheten. Den tidigare skatten p å maskininvesteringar ersattes med en s. k. investeringsavgift på 12 procent un-

1 Dessa överläggningar kunde nu — för Riksbankens del — föras mot bakgrunden av den i december 1951 antagna s. k. ränteregleringslagen, vilken vid en eventuell tillämpning utrustade Riksbanken med synnerligen vittgående befogenheter.

L 1950

206 na om den s. k. emissionskontrollen på kapitalmarknaden. Efter vad som framgår av diagram 1: 2 avstannade kreditexpansionen i affärsbankssystemet avmattningsåren 1952 och 1953. Det var dock huvudsakligen andra sektorer än industrin som berördes av denna kreditkontraktion. Kapitalmarknaden (diagram 1:3) vars omfattning i konjunkturpolitiskt syfte hållits i stort sett oförändrad åren 1951 och 1952 via en reducerad statlig upplåning tilläts expandera kraftigt år 1953. Industrisektorns obetydliga del av denna kreditmarknad påverkades dock endast i begränsad utsträckning. År 1954 kännetecknades av en marker a d industriell produktionsåterhämtning som fortsätter under hela 1955 för att med undantag för en tillfällig efterfrågeavmattning hos bl. a. vissa skogsindustrier — kulminera år 1957. Dessa års konjunkturpolitik kan från och med 1955 karakteriseras som kraftigt restriktiv. Under år 1955 återinfördes 1952— 1953 års investeringsavgift. Vidare permanentades och skärptes tidigare provisoriska bestämmelser i den fria avskrivningsrätten, 1 samtidigt som den direkta statliga bolagsskatten höjdes från 40 till 50 procent, finanspolitiska åtgärder, som tillsammans såväl fördyrade investeringsverksamheten som minskade företagens möjligheter att sparandevägen finansiera densamma. I april 1955 höjdes riksbankens diskonto en procentenhet till 3 3/t procent, en åtgärd, som också kompletterades med »överenskommelser» mellan riksbanken och affärsbankerna om successivt sänkta s. k. utlåningstak. En år 1955 kraftigt reducerad statlig kapitalmarknadsupplåning samverkade med dessa åtgärder till åstadkommandet av en mycket åtstramad kreditmarknad åren 1955 och 1956 (jfr diagram 1:2 och 1:3). Mycket tyder också på att

den restriktiva konjunkturpolitiken dessa tre år verksamt bidrog till att dämpa den industriella aktivitetsnivån. Enligt två specialundersökningar 2 med syfte att bedöma konjunkturpolitikens effekter på företagets investeringsbeteende synes under åren 1955 och 1956 den sammanlagda effekten av räntehöjningen, kreditåtstramningen och investeringsavgiften ha varit en investeringsbegränsning vartdera året uppgående till ca 14 procent av »planerade investeringar». Kreditåtstramningens investeringsreducerande inverkan bedömdes härvid ha nått full effekt (ca 7 procents reducering) först år 1956, alltså med en relativt lång eftersläpning. För investeringsavgiftens del noteras en 6- resp. 5-procentig reduktion respektive år. Det härav minskade finansieringsbehovet från investeringssidan torde dock ha blivit måttligt relativt den totala finansieringens omfattning, vars expansion dessa år främst h ä r r ö r d e från omsättningstillgångarna. En kraftig lagerökning på över en halv miljard kronor vartdera av åren 1955 t. o. m. 1957 tillsammans med en viss ökning av posten »förändringar i övriga finansiella tillgångar» (dvs. i huvudsak utlåningen till andra företag) och en u n d e r året 1955 något reducerad och 1956 svagt ökande sparandenivå synes h a nödgat företagen att i ökande omfattning utnyttja externa finansieringskäl1

Se exempelvis SILLÉN-VÄSTHAGEN: Ba-

lansvärderingsprinciper, Stockholm, 1962, sid. 77 ff. 2

Se ARVIDSSONS undersökning för år 1955,

vilken finns redovisad i Ekonomisk Tidskrift 1956: 1 (»En enkät rörande verkningarna av investeringsavgiften, kreditåtstramningen och räntehöjningen på den svenska industrins investeringar 1955») samt WIGKMANS avseende åren 1955 och 1956, i en stencil från konjunkturinstitutet (»Kommentarer till vissa resultat av konjunkturinstitutets undersökning av verkningarna av olika ekonomisk-politiska åtgärder 1955-1956»). En sammanfattning av bägge undersökningarnas resultat återfinnes i Konjunkturläget, hösten 1957, sid. 67 ff.

207 lor samt från tidigare år ackumulerade kassamedel för finansieringen av sin verksamhet. Obligationsmarknaden var under dessa år i stort sett helt spärrad för industriföretagen och kännetecknades för deras del huvudsakligen av stora amorteringar på gamla industrilån. Netto för industrisektorn som helhet gäller samma förhållande vad beträffar affärsbankssystemet. Den industriella nettoupplåningen i affärsbankerna (som den mätes i tabellerna 1: 1A—D) är helt obetydlig åren 1955 och 1956. År 1957 kan t. o. m. en mindre neddragning av den totala stocken utestående industrilån konstateras. Denna minskning är dock helt liten jämfört med den sammankrympning av affärsbankssystemets totala utlåningsstock som åstadkoms dessa å r (diagram 1:2). En eventuell minskning av de industrilån, ofta för investeringsändamål, som redovisas sammanklumpade med a n d r a lån under sektorns byggnads- och anläggningsverksamhet i diagram 1:2 (se sid. 205), sammanfaller dessutom med en kraftigt ökande direkt industriell upplåning hos försäkringsbolagen, ett förhållande som tydligt kan konstateras från diagram 1:4 under åren 1955 t. o. m. 1957. Den externa medelsanskaffningen som den redovisas i tabell 1: 1A synes därför i huvudsak ha skett via en viss industriell nettoupplåning gentemot andra sektorer än industrin på den »grå marknaden» av inbördes kreditgivning mellan företagen. 1 Vi kan alltså dessa år möjligen tala om den grå kreditmarknaden som en »finansieringsreserv» i detta avseende (se dock nedan sid. 208). Det faktum att en väsentlig del av totalfinansieringen u n d e r åren 1955 t. o. m. 1957 (14, 8 resp. 8 procent) tillgodosågs via kassareduktioner antyder dock att industriföretagen under dessa år till följd av de penningpolitiska åt-

Diagram 1:4. Försäkringsbolagens utlåning 1952—1963 800 -

i

600 ~

/—\

400-

*

A

A /

200 U 1950

i

i

i

i

I i

direkta

_—

•

\

>»

-""N.

i

i

i

\

I I960

i

i I 1963

A: Direkt utlåning, totalt. B: Till industrin. Källa: Försäkringsinspektionen. gärderna kan ha utsatts för vissa finansieringssvårigheter. Den omständigheten att statsmakternas penningpolitiska ansträngningar huvudsakligen riktade sig mot affärsbankssystemet och att den utlåning som träffats härav främst synes ha varit andra sektorers än industriföretagens, talar dock för måttliga, och (om så) högst tillfälliga penningpolitiska finansieringsstörningar. Bortsett från åren efter 1960 synes för övrigt den industriella affärsbanksupplåningen, som vi kunnat mäta den i tabellerna 1: 1A—D, på årsbasis ha spelat en kvantitativt mycket undanskymd roll i företagens totalfinansiering. Företagens finansiella beteende belyses ytterligare av vissa resultat från IUI-undersökningen. För det första h a r såväl den »grå marknadens» skuld- som tillgångssida 2 aggrerad över branschgrupper visat sig vara mycket följsam omsättningsutvecklingen över tiden. Residualerna kring de i och för sig myc1 Dvs. skillnaden mellan posterna (9) och (4)2 i tabell 1:1A. Kolumnerna (4) resp. (9) i tabellerna 1:1A-D.

208 ket enkla regressionsanpassningar som gjorts till det statistiska materialet är visserligen mycket stora, men ger vid en genomgång på branchnivå och från år till år inget klart stöd för den i och för sig tänkbara hypotesen att industriföretagen (på årsnivå) skulle söka kompensera sina svårigheter att få låna på den organiserade kreditmarknaden genom att i ökande utsträckning finansiera exempelvis sin investeringsverksamhet genom kortfristig upplåning hos andra företag. 1 Vi kan alltså snarare tala om en »transaktionsförklaring» till stocken utestående handelskrediter. För det andra har observerats att företagens investeringsplaner nedreviderats de år kassahållningen understiger en viss »önskad» relation till omsättningsnivån, och vice versa. Detta resultat antyder alltså — i motsats till vissa utländska erfarenheter 2 — förekomsten av en likviditetseffekt på industriinvesteringarna. Förutsatt att denna iakttagelse är riktig h a r vi med andra ord anledning att vänta oss en viss nedrevidering av industrins investeringsplaner på grund av den speciellt år 1957 inom malm-, metall- och verkstadsindustrin något ansträngda likviditetspositionen (se tabell 1:9 sid. 223). Vid en i stort sett oförändrad omsättningsnivå ökade industrisparandet under 1958, en ökning som dock till stor del kan återföras på en samtidig ökning av investeringsfondsavsättningarna detta år s (tabellerna 2 : 1 A—D). Detta ökade sparande täckte i stort sett finansieringsefterfrågan från såväl den ökade investeringsverksamheten som en relativt kraftig kassaökning samt en mindre uppbyggnad av övriga finansiella tillgångar. Avtrappningen av sparökningen der 1959 i kombination med fortsatta investeringsexpansionen den för produktionsåterhämtningen

unden och och

omsättningsökningen behövliga fortsatta uppbyggnaden av kassan och övriga finansiella tillgångar tvingade detta år företagen till en påtagligt ökad extern medelsanskaffning. I enlighet med vår tidigare transaktionskredithypotes neutraliserades härvid i stort sett handelskreditgivningen (förändringen i posten »övriga finansiella tillgångar») av en motsvarande skuldsättning (posten »övrig extern upplåning») även om en mindre nettoupplåning av industrisektorn gentemot andra sektorer kan konstateras i tabellerna 1: 1A—D. En sannolikt av konjunkturåterhämtningen betingad lageravveckling (huvudsakligen färdigvarulager) tillsammans med en något ökad direkt upplåning hos försäkringsbolagen bidrog ytterligare till totalfinansieringen detta år.

60-talets första år Målet för konjunkturpolitiken under uppsvingsåret 1959 synes h a varit att ej alltför tidigt bromsa en önskvärd återhämtning. 4 Först kring årsskiftet 1959/60 genomfördes en skärpning av den förda politiken i restriktiv riktning. Den allmänna varuskatten infördes den 1 januari 1960. I januari u p p justerades också riksbanksdiskontot till 5 procent och i februari höjde riksban1 Observera dock tolkningen omedelbart ovan om en positiv skillnad mellan posten »övrig extern upplåning» och posten »förändringen i övriga finansiella tillgångar» i tabell 1:1A åren 1955, 1956 och 1957 en omständighet, som just dessa år talar för nämnda förmodan om den grå marknadens »buffertfunktion». 2

Jfr

exempelvis

MEYER - GLAUBER:

In-

vestment Decisions, Economic Forecasting and Public Policy, Boston 1964, sid. 91 ff. samt även sid. 124 ff. 3 Dessa avsättningar har nämligen i sin helhet inkluderats i sparandet. Jfr. tab. 1: 6, där en tydligt avvikande utveckling mellan bruttovinster och bruttosparande kan urskiljas detta år. 4 Se exempelvis Riksbankens Årsbok 1959, sid. 12.

209 ken de till affärsbankerna riktade rekommendationerna om lägsta likviditetskvoter till över 40 procent. En kraftig åderlåtning av affärsbankssystemets likvida tillgångar under framför allt år 1960 (kvotens täljare) medförde att de faktiska likviditetskvoterna under resten av 1960 och större delen av 1961 kom att ligga strax under de rekommenderade. 1 Dessa åtgärder kompletterades med ekonomisk-politiska arrangemang som mera direkt riktade sig mot industriföretagen. Genom speciell lagstiftning prövades bl. a. investeringsfondssystemet som en likviditetsindragande konjunkturregulator 1960 och 1961. Via speciella skatteförmåner stimulerades företagen både 1960 och 1961 att tillfälligt hålla 100 procent i stället för obligatoriska 46 procent av gjorda fondavsättningar spärrade på riksbankskonton. Förmånerna i form av inkomstavdrag vid påföljande års taxering var avpassade så att en maximal likviditetsindragande effekt skulle uppnås tidigt under hösten 1960 och 1961. Återbetalningar av gjorda överinsättningar skulle ske ultimo 1961 resp. 1962. Dessa förmåner som för industriföretagens del innebar en förräntning av tillfälliga överskottskassor långt över vad som normalt och till samma besvär kunde åstadkommas på annat sätt, tillvaratogs i betydande utsträckning av företagarna. Under 1960 insattes drygt 900 miljoner kronor på spärrade fondkonton (tabell 1 : 2 ) , varav närmare 600 miljoner u n d e r juli månad. Insättningarna under år 1961 var dock något lägre och neutraliserades vid årsaggregering i stort sett av de vid årsslutet följande återbetalningarna av 1960 års överinsättningar. Huvuddelen av dessa omfattande fondavsättningar torde ha åstadkommits via överföringar från företagarräkningar i affärsbankerna till de spärrade riksbankskontona, U—614823

Tabell 1:2. Avsättningar till (A) resp. uttag från ( U) spärrade investeringsfondskonton i Riksbanken per kvartal (exkl. skogsfonder) Miljoner kronor

1960 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 1961 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 1962 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv t963 1 kv 2 kv 3 kv 4 kv

A

U

A-U

99 65 575 215

24 25 31 14

75 40 544 201

70 255 69 27

14 13 4 306

56 242 65 -279

52 26 1 42

4 5 98 346

49 22 - 97 -304

96 64 0 47

68 86 50 29

28 - 22 - 50 18

Källa: Sveriges Riksbank. med en betydande åtstramning av banklikviditeten som följd. Förutom pressen på affärsbankernas utlåningspotential torde denna speciella investeringsfondsanvändning h a inneburit en verksam dränering av företagens likviditet (se avsnittet 1:4) samt även minskade möjligheter till kreditgivning mellan företagen på den »grå kreditmarknaden», som existerar utanför de ordinarie kreditinstituten. På grund av årsperiodiseringen av data kan resultaten av denna dränering endast skönjas i tabellerna 1: 1A—D för år 1960. I dessa tabeller har de spärrade riksbanksavsättningarna registrerats under posten »förändring i övriga finansiella tillgångar» (kol. 4). Det faktum att denna post under år 1960 avsevärt överstiger motsvarande upplåningspost »övrig extern upplåning» (kol. 9) 1 Se exempelvis Konjunkturläget, 1962, statistikbilagan, sid. 45°.

april

210 kan till stor del förklaras av gjorda investeringsfondsavsättningar, samtidigt som överföringarna delvis motsvaras av en neddragning i kassahållningen (kol. 3). Den fortsatta investeringsexpansionen i kombination med en kraftig ökning av omsättningstillgångarna lager och handelskreditgivning av olika slag samt en stagnerande sparandenivå synes under åren 1960 och 1961 ha tvingat företagen att återigen i ökad utsträckning söka externa finansieringskällor för sin medelsanskaffning. Obligationsoch förlagslånemarknaderna var dessa år liksom tidigare spärrade för industriföretagen. Den av högt uppdrivna kursnivåer karakteriserade aktiemarknaden synes dock ha erbjudit ett alternativ i detta avseende. Den i december 1960 antagna s. k. Annellagen — vilken bl. a. ger företagen en viss rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för utdelningar på nyemissioner — bör åtminstone från 1961 ha stimulerat till en ökad aktiefinansiering. 1 Det är speciellt »malm-, metall- och verkstadsgruppen» som klarat en betydande del av sin finansiering via aktiemarknaden åren 1960 och 1961 (tabell 1:1B). Under 1961 noterades en viss avsaktning i affärsbankernas totala utlåningsexpansion, en avsaktning som dock ej återfinnes hos industriupplåningen (diagram 1 : 2 ) . Åren 1960 och 1961 markeras tvärtom av en kraftig höjning av den industriella nettoupplåningen hos affärsbankerna trots den restriktiva penningpolitiken och jämfört med observationsperiodens tidigare år. Diagram 1: 2 ger oss ej heller anledning förmoda att den industriella upplåning som döljes under sektorn byggnads- och anläggningsverksamhet (se sid. 198) skall ha avsevärt påverkats av den förda penningpolitiken. För försäkringsbolagens del kan däremot en

minskning av den direkta industriella nettoupplåningen noteras både åren 1960 och 1961 2 (diagram 1 : 4 ) . Sammanfattningsvis kan noteras att penningpolitiken under dessa högkonjunkturår kom att spela en mer aktiv och dominerande roll än som tidigare varit fallet, exempelvis under åren 1955 —57. De restriktiva åtgärderna 1960— 61 riktades denna gång både mot kreditinstituten och den utanför dessas ram existerande »grå marknad» av inbördes kreditgivning mellan företagen. Tydliga förskjutningar av industrifinansieringen mot kortare och dyrbarare upplåning utanför den organiserade kreditmarknaden kan skönjas i tabellerna 1: 1A—D. Det är dock mycket vanskligt att avgöra huruvida denna förändrade finansieringsbild är ett resultat av det penningpolitiska trycket eller blott och bart återspeglar ett för den av konjunkturuppsvinget kraftigt uppdrivna totalfinansieringen typiskt finansieringsmönster. Högkonjunkturåren 1950 och 1951, som kännetecknades av en svag konjunkturpolitisk aktivitet uppvisar faktiskt ett likartat mönster. Vidare antyder de ovan redovisade resultaten från IUI-undersökningen att den till synes »kopplade» kreditgivning respektive kredittagning som i tabellerna 1: 1A— D representeras av posterna förändring i »övriga finansiella tillgångar» resp. »övrigt extern upplåning» huvudsakligen kan förklaras som ett med förändringarna i omsättningsnivån (dvs. med »konjunkturen») förknippat transaktionskreditbehov samt vad posten »övriga finansiella tillgångar» beträffar av företagens möjligheter att låna hos affärsbankerna (se också sid. 208). På årsbasis h a r inget klart stöd erhållits för 1 Se Svensk Författningssamling den 9 dec. 1960, nr. 658. 2 Minskningen 1961 har dock sin speciella förklaring, se sid. 222.

211 hypotesen att denna typ av kortfristig upplåning i någon större utsträckning skulle representera en »finansieringsreserv» i tider av en åtstramad organiser a d kreditmarknad. Någon klar bild av penningpolitikens effekter p å finansieringsmönstret under åren 1960 och 1961 ger vårt statistiska material därför inte. Den ökande förskjutningsposten i Sveriges betalningsbalans dessa år antyder dock en ökad företagarupplåning i utlandet. 1 Detta i kombination med det faktum att företagen i ökad omfattning utnyttjat aktiemarknaden som finansieringskälla, antyder dock att vissa finansieringssvårigheter kan ha förekommit samt att dessa endast med ett visst besvär och till ökade kostnader kunnat »kompenseras» genom en tillfällig omläggning av finansieringsformerna. Vissa tecken på att investeringsinskränkningar inträffat sannolikt p . g. a. dessa finansieringsstörningar kan också noteras från IUI-studien, i form av på visst sätt definierade nedrevideringar i investeringsplaneringen. Vidare har som redan nämnts (sid. 208) iakttagits att förekomsten av »över»- resp. »underskottskassor» i förhållande till en postulerad trendmässig utveckling av industrins kassahållning vissa år tenderar att sammanfalla med upp- resp. nedrevideringar i investeringsplaneringen. Eftersom den penningpolitiska insatsen åren 1960 och 1961 i större utsträckning än som tidigare varit fallet riktade sig direkt mot industriföretagens likviditet (investeringsfonderna) talar dessa iakttagelser för att den förda politiken haft vissa dämpande effekter på industriföretagens investeringsbeteende åren 1960 och 1961. Tidigt under 1962 började symptom på ett nytt omslag i konjunkturbilden att visa sig. Det var också under detta år, som toppen bröts på de tidigare

årens väldiga investeringsexpansion. Av denna anledning är det ganska naturligt att den privata investeringsverksamheten även dessa år kom att stå i centrum för de konjunkturstabiliserande myndigheternas intresse. Redan mot slutet av 1961 lättade riksbanken på sina likviditetsrestriktioner för att underlätta en utlåningsökning i affärsbankssystemet. Med början under 1962 nedjusterades diskontot etappvis från 5 till 3 llt procent under första halvåret 1963. Den under tidigare år mycket hårt hållna kapitalmarknaden lättades nu plötslig för industriföretagen och en omfattande industriell upplåning mot obligationer och förlagsbevis blev följden. År 1962 synes närmare 20 procent av industrins totalfinansieringsbehov ha tillgodosetts på detta sätt dvs. ett markant omslag i dess finansieringsbild kan noteras. En kraftigt verkande motkonjunkturell åtgärd utgjorde det stegvisa frisläppandet av investeringsfonderna, först i maj 1962 för byggnadsinvesteringar, sedan, i slutet av november, för avskrivning mot maskin- och inventarieinvesteringar. Föreskrifterna var tidsmässigt sett mycket restriktiva, syftande till en kraftig effekt på investeringsverksamheten under en kort period i konjunkturnedgångens förväntade bottenfas under vinterhalvåret 1962/63. I en undersökning av detta speciella fondfrisläpp, som utförts inom konjunkturinstitutet, har uppmätts ett förvånansvärt kraftigt och tidsmässigt »välplacerat nettotillskott» till den industriella byggnadsverksamheten under ifrågavarande frisläppningsperiod. Ett liknande men till 1

I en undersökning täckande åren 1957 och 1958 som utförts inom konjunkturinstitutet, NILSSON: De Utländska Handelskrediterna, 1960 (stencil), påvisas en viss omläggning från kredittagning i utlandet 1957 till kreditgivning lågkonjunkturåret 1958. Denna omläggning motsvaras dock inte av en minskning av förskjutningspostens storlek 1958.

212 sin storlek mer obestämt resultat noteras för maskinfrisläppet. 1 Ytterligare en stimulerande effekt erhölls från investeringsfondssystemet under denna konjunkturnedgång, i så måtto att överinsättningarna till spärrade investeringsfondskonton från föregående högkonjunkturår återbetalades till företagen under december månad åren 1961 resp. 1962. Det rörde sig i bägge fallen om avsevärda belopp (ca 300 miljoner kronor). IUI-utredningen antyder vidare att de omfattande industriella nyemissionerna på obligationer och förlagsbevis dessa år besitter ett påtagligt förklaringsvärde för de samtidigt inträffade kraftiga upprevideringarna av de rapporterade investeringsplanerna. Detta gäller speciellt maskininvesteringarna. Institutionella omständigheter gör dock motsvarande tolkning av byggnadsinvesteringarna mycket komplicerad och osäker. Finansieringsutvecklingen för industrin präglas av alla dessa åtgärder. För industrin totalt sett steg investeringsverksamheten värdemässigt under 1962 och 1963 (tabellerna 1:1A—D). Härtill kom en med tanke på konjunkturavmattningen sannolikt icke planerad uppbyggnad av färdigvarulagren, samt en påfyllning av likviditeten efter den tidigare periodens åderlåtning. Ett första året något sänkt och under 1963 ökningsmässigt eftersläpande bruttosparande täckte ej detta sammanlagda finansieringsbehov. Som redan tidigare nämnts klarades dock den resterande finansieringen väl via den kraftigt expanderande industriella upplåningen mot obligationer och förlagsbevis samt en nettoökning av upplåningen i affärsbankerna. F r å n och med 1962 är det tack vare statistiska centralbyråns statistik över företagens finansiella tillgångar och skulder möjligt att uppdela posten »för-

Tabell 1:3. Förändring i posten övriga finansiella tillgångar i tabell 1:1a uppdelad Miljoner kronor 1962 Förändring i innehavet av (1) aktier och andelar 240 (2) obligationer, förlagsbevis och skattkammarväxlar - 2 4 0 (3) spärrade I F - k o n t o n 1 . . . . - 2 7 0 (4) koncernfordringar 190 (5) kundfordringar samt förskott till leverantörer 300 (6) övrigt 2 130 Summa

280 -100 - 40 410 420 230 1 200

1 För att uppnå överensstämmelse med tabell 1:1A har statistiska centralbyråns enkätuppgifter över dragningarna på IF-konton behållits. Riksbankens motsvarande uppgifter (de som utnyttjas i 1:2) uppgår till -330 och -30 milj. kr. resp. 2 Omfattar bl. a. ej diskonterade växlar. Källa: Statistiska centralbyråns undersökningar över företagens finansiella tillgångar och skulder. ändringen i övriga finansiella tillgångar» på delkomponenter. Detta h a r utförts i tabell 1: 3. Lågkonjunkturåret 1962's låga värde förklaras dels av en avveckling av företagens innehav av obligationer och förlagsbevis, dels av dragningarna på de spärrade investeringsfondskontona. Dessa negativa poster minskar under 1963, samtidigt som den begynnande konjunktur återhämtningen ökar både posten koncernfordringar och den kreditgivning som är förenad med själva varuomsättningen med en kraftig höjning av totalen som följd. Det är något förvirrande att båda åren registrera en avveckling av värdepappersinnehavet (bortsett från aktier och andelar). Det är just detta innehav som kan förväntas representera en sekundär lättillgänglig likviditetsreserv. Möjligen har företagen betraktat det som angeläget att efter 1960 och 1961 1 Se ELIASSON, Investment Funds in Operation, Stockholm 1965, speciellt sidorna 30 ff och 68 ff.

213 Tabell 1:4. Extern på finansobjekt

finansiering fördelad (förändringsvärden)

Miljoner kronor 1961

-

100 150

120 130

100 (6) Leverantörsskul- 1 der och erhållna förskott f 560 (7) Koncernskulder..

200 190

340 260

(1) Obligationer (nyemissioner). . . (2) Förlagsbevis (nyemissioner)... (3) Aktiefinansiering (4) Lån i affärsbankerna (5) Lån hos försäk-

Summa

1 550 1 980 1 530

Källor: (1), (2) och (4) från Bankföreningens statistik, (3) från Kungl. Patent- och Registreringsverkets statistik, (5) från Försäkringsinspektionen, (6) och (7) har vad åren 1962 och 1963 beträffar hämtats direkt från Statistiska centralbyråns undersökningar över företagens finansiella tillgångar och skulder. Observera härvid att summan av dessa poster ej överensstämmer med motsvarande storheter i tabell I: 1A, samt vad som härom säges i noten på denna sida. års likviditetsåderlåtning återställa kassahållningen till en mot omsättningen och det förväntade reservbehovet svar a n d e lämplig nivå, varför en omplacering av finansiella tillgångar i mer likvid form ägt rum. Tabell 1: 4 ger en bild av industrisektorns skuldsida. Den kortfristiga »grå» skuldsättningens sammankrympning relativt totala upplåningen under 1962 kan klart urskiljas. Den motsatta tendensen under 1963 med en expanderande grå upplåning, kan möjligen ses som en reflex av konjunkturåterhämtningen u n d e r detta år. 1

1.2.

Självfinansieringen

Inom investeringsteorin brukar särskild uppmärksamhet riktas mot företagens

löpande interna generation av finansieringsmedel, sparandet, och dettas samband med huvudsakligen investeringsutvecklingen. Ett argument härför är att företagarna i sin intuitiva eller (i vissa fall) explicita investeringsplanering förväntas betrakta sparandet som »billigt» kapital, övergången till extern finansiering brukar därvid tänkas som ett kraftigt brott i en för det individuella företaget konstruerad marginalkostnadskurva för kapitalanskaffningen. Orsaken till detta brott är att företagarna skulle ha en tendens att vid sin finansieringsplanering lägga ett väl tilltaget »riskpremium» på de åtagna framtida betalningsförpliktelser, som följer med en extern medelsanskaffning, medan internt genererade medel åtminstone på kort sikt endast svårligen kan placeras mer räntabelt utanför det egna företaget, och därför får en relativt låg alternativvärdering. En »aversion» skulle föreligga mot att för investeringsfinansiering utnyttja det ur risksynpunkt som dyrbart betraktade externa kapitalet. En något förenklad bild av det enskilda företagets investeringsbeteende skulle då vara en värdemässig investeringsverksamhet som från period till period anpassar sig till exempelvis det löpande och av omsättningsut-

1 Det observeras att totalsummorna i tabell 1:4 ej stämmer överens med motsvarande summor i tabell 1:1A. Orsaken härtill är sannolikt att den skattningsmetod som där använts (se tabellen för referenser) för att beräkna summaposten »övrig extern upplåning» plus »lån från affärsbankerna» för varje branschgrupp i tabellerna 1:1A—D åtminstone för året 1962 resulterat i en kraftig underskattning. Vid subtraktionen av affärsbanksupplåningen (netto) (Bankföreningens statistik) återstår 1962 en övrigpost på endast 22 miljoner kronor i tabellerna 1:1A—D. Motsvarande estimat (okorrigerade) från statistiska centralbyråns enkätdata är 390 miljoner kronor (200 plus 190 miljoner kronor i tabell 1:4).

vecklingen beroende sparandet. 1 Det är principiella tankegångar av denna typ som förklarar intresset för beräknandet av s. k. självfinansieringskvoter dvs. kvoten mellan industrisparandet och investeringsnivån. 2 Ett annat argument som framförts är att en benägenhet att ej låta internt genererade vinstmedel kanaliseras till sin mest räntabla användning över en fungerande kreditmarknad skulle innebära en samhällsekonomiskt inoptimal fördelning av investeringsverksamheten och produktionsresurserna mellan företagen och mellan de olika ekonomiska sektorerna. 3 En hög självfinansieringsgrad hos det individuella företaget skulle alltså kunna tolkas som ett symptom på en dylik snedvridning i allokeringsprocessen. En effektivisering av kreditmarknadens funktionssätt och skattepolitiska åtgärder ägnade att stimulera företagen och kanalisera sina finansiella resurser via prisbildningen på kreditmarknaden till användningar även utanför det egna företaget är botemedel som rekommenderats. De aggregerade företagsdata vi h a r till vårt förfogande är dock ej tillräckliga för annat än en mycket ofullständig belysning av de med industrisektorns kapitalförsörjning sammanhängande allokeringsproblemen. Genom att studera de traditionella sparandeinvesteringskvoternas utveckling över tiden h a r vi dock vissa möjligheter att säga något om hur industrisektorns investeringsfinansiering har ordnats ex post, samt diskutera vilka tänkbara företagarbeteenden det sålunda iakttagna finansieringsmönstret är förenligt med. Diagram 1:5 visar (A) den enkla självfinansieringskvoten (BS/I) framräknad på grundval av en långt gående disaggregering av vinststatistikens material. De framräknade måtten överens-

stämmer i huvudsak med motsvarande beräkningar gjorda inom konjunkturinstitutet (E) och Industriens Utredningsinstitut (B) — även dessa från vinststatistikens material men med något olika beräkningsmetoder och definitioner (se kommentarer till diagram 1:5). Med undantag av år 19594 torde registrerade avvikelser utan vidare kunna hänföras till beräkningsmässiga definitionsskillnader. Ett visst konjunkturmönster kan observeras. Ett typiskt karakteristikum för högkonjunkturens expansions- och kulminationsfas synes vara en neddragning 1 För en precis och mer nyanserad formulering av dessa tankegångar hänvisas till DUESENBERRY: Business Cycles and Economic Growth, New York, 1958. Teorin som sådan har vunnit ett visst empiriskt stöd. Se härvid bl. a. MEYER - K U H : The Investment Decision, Harvard University Press, 1957 och A N D E R S SON: Corporate Finance & Fixed Investment, Harvard University, 1964. Det faktum a t t sparandeutvecklingen normalt samvarierar med omsättnings- och produktionsförloppet gör det dock statistiskt synnerligen besvärligt att skilja sparandebeteendet från den av produktionsutvecklingen motiverade kapacitetsutbyggnaden. 2 För svenska studier i detta avseende hänvisas till de beräkningar — om än något grova — som löpande utföres inom konjunkturinstitutet på vinststatistikens material. Se exempelvis Konjunkturläget, oktober 1964, sid. 46. För större specialbearbetningar hänvisas till DAHMÉN: Industrins finansiering under 1950talet, ur Industriproblem 1960, Industriens Utredningsinstitut, Sthlm 1960, LINDBERGER: Investeringsverksamhet och Sparande — Balansproblem på lång och kort sikt. Sthlm 1956 (SOU 1956: 10), LUNDBERG—JÄRV: Vinster och Investeringar inom den Svenska Industrin. Skandinaviska Bankens Kvartalstidskrift, 1964: 1 samt LÖWENTHAL: Industrins finansiering 1955—1962, Stockholm 1966. 3 Se på denna punkt diskussionen i L U N D BERG: Produktivitet och Bäntabilitet, Stockholm 1961, kapitel 10, jfr. också DEAN: Managerial economics, Englewood-Cliffs 1951, p. 36. 4 År 1959 avviker vår självfinansieringskvot märkbart från de övriga beräkningarna. Orsaken härtill ligger i en enligt vår kalkyl högre beräknad investeringsverksamhet främst i den stora »malm-, metall- och verkstadsgruppen» och bland stora företag.

215 Diagram 1: o. Självfinansieringsgraden inom industrin 1950—1963 160 -

1950 I

i

1 UJ 1955

I—J L 1960

1963 Självfinansieringsgraden definieras som bruttosparandet dividerat med anskaffningen av materiella anläggningstillgångar (dvs. investeringarna exkl. lagerinvesteringar). A: Beräkning på denna undersöknings material (vinststatistiken). B: Löwenthals motsvarande beräkning för ett urval företag ur vinststatistiken. I bruttosparandet ingår denna gång ej avsättningar till pensions- och personalstiftelser samt endast halva investeringsfondavsättningen (jfr. vår def. på s. 197), därav nivåförskjutningen mellan A och B vissa år. C: Samma som B, förutom att det sparande, som överstiger investeringarna hos enskilda företag (»överskottssparandet») bortrensats ur tälj aren varje år. D: »Internsparandet», samma som C förutom att individuella företags minskningar av omsättningstillgångarna adderats till täljaren. E: Konjunkturinstitutets aggregerade beräkning enligt i princip samma definition som under A. Källa: Vinststatistiken. av kvoten. Den expanderande (värdemässiga) investeringsnivån ökar då normalt fortare än sparande och omsättning (exempelvis åren 1951, 1955 och 1960). Investeringsboomen tenderar därefter ofta att kulminera vid en stagnerande sparandenivå och ökande finansiella påfrestningar för företagen

mot konjunkturuppsvingets topp. Mer generellt synes huvuddelen av självfinansieringskvoten (BS/I) variationer vara att hänföra till fluktuationer i kvotens nämnare medan sparandet uppvisar en mer stabil trendmässig ökning. Kvotens maximum synes därför ha en viss tendens att inträffa i konjunkturnedgången samt återhämtningens inledningsskede, innan investeringsexpansionen hunnit komma igång. Detta mönster kan urskiljas på branschnivå och h a r även kunnat studeras i utländska undersökningar. 1 En fråga av principiellt intresse gäller självfinansieringens andel av investeringarna på lång sikt. Det h a r hävdats 2 att i en kraftigt expanderande ekonomi med gott om lönsamma investeringstillfällen och optimistiskt inställda framtidsförväntningar bör företagarnas aversion mot en ökad extern expansionsfinansiering minska. Förutsatt att möjligheterna till extern finansiering exister a r och utnyttjas bör då rent definitionsmässigt självfinansieringsandelen av investeringarna sjunka. Man kan på denna punkt registrera en trendmässig neddragning av den beräknade självfinansieringskvoten över perioden 1952 t. o. m. 1963. Denna sänkning som huvudsakligen inträffar åren 1957 och framåt förklaras — som nämnts — till största delen av den kraftigt expanderande investeringsverksamheten som sparande- och omsättnings1 Se exempelvis KUH—MEYER: Investment, Liquidity and Monetary Policy, Research study three in Impacts of Monetary policy prepared for the Commission on Money and Credit (CMC) Englewood Cliffs, 1963. Delvis samma erfarenheter kan även redovisas från Danmark. Se GELTING: Hovedpunkter i diskussionsindledning d. 25 august på Nordiskt Nationalokonomiskt Mode, Helsinki 1966 (stencilerad). 2 Se bl. a. GELTING op.cit. samt jfr. även LUNDBERGS diskussion: Produktivitet och Räntabilitet, Stockholm 1961, kap. 10.

216 utvecklingen ej förmått hålla jämna steg med. Om däremot observationsperioden utsträckes bakåt t. o. m. 1950 (se diagrammet), så blir det återigen svårt att tala om någon långsiktig sänkning av självfinansieringskvoten. En intressant iakttagelse kan vidare göras från Löwenthals nyligen avslutade studie. 1 Sedan de goda årens överskottssparande för individuella företag bortrensats från sparandeaggregatet erhålles en förvånansvärt stabil »självfinansieringskvot» (C i diagram 1:5) för denna undersöknings åtta observationsår. Denna observation är förenlig med den framförda hypotesen att företag med »otillräckliga» egna sparmedel tenderar att hejdas i sin investeringsverksamhet de år det löpande årliga sparandet ej »räcker till» medan däremot ett överskottssparande till synes ej i nämnvärd utsträckning stimulerar till ökade investeringar under det löpande året. En »finansiell» restriktion på investeringsverksamheten skulle med andra ord existera. Om i självfinansieringsbegreppet även inberäknas varje enskilt företags minskning av sina omsättningstillgångar 2 ligger kvoten på en betydligt högre nivå över hela 8-årsperioden och överstiger i medeltal något 95 procent (D i diagram 1: 5) för hela industrisektorn. Dessa iakttagelser ger en viss antydan om att den långsiktiga fördelningen av industrins sparmedel i stor utsträckning är en intertemporal fördelning inom det enskilda företaget varvid investeringsverksamheten på lång sikt tender a r att anpassas till dess interna resurser. Vi skulle med andra ord kunna tala om intern-finansieringen som ett »bivillkor» i industriföretagets investeringsfinansiering och expansion. Även om ovanstående tolkning synes förenlig med det statistiska materialets utsago kan dock många invändningar

eller alternativa och fullt lika rimliga tolkningar presenteras. Exempelvis kan vi fråga oss om det föreligger någon anledning att sammankoppla den finansieringsanvändning som investeringsverksamheten utgör med just sparandet som finansieringskälla. Redan i detta styckes inledning angavs vissa skäl härför i termer av företagarens subjektiva riskvärderingar. Ur riskbedömningssynpunkt synes det nämligen mycket rimligt att vänta sig att företagarna gärna ser den ur avkastningssynpunkt i tiden mycket långt utsträckta verksamhet som investeringarna ofta representerar »matchad» med en på motsvarande sätt i tiden utsträckt fördelning av de med finansieringen följande betalningsförpliktelserna. Företagen skulle alltså enligt detta betraktelsesätt vid sin aktivitetsplanering på användningssidan fästa ett visst avseende vid den motsvarande strukturen på finansieringssidan 3 (se tabell 1: 1A—D). Det egna sparandet, utnyttjandet av ackumulerade finansiella tillgångar samt aktiefinansiering skulle härvid representera det bästa alternativet ur riskvärderingssynpunkt. Det ligger då mycket nära till hands att fråga sig om inte den långfristiga kapitalmarknadsupplåningen mot obligationer och förlagsbevis skulle erbjuda ett närliggande substitut ur finansieringssynpunkt på grund av de långfristiga amorteringsvillkoren. Det empiriska materialet synes för övrigt stöda denna tolkning i så motto att industriföretagens inslapp på obligationsmarknaden åren 1

Se LÖWENTHAL: Industrins Finansiering 1955—1962, Uppsala 1966. 2 Löwenthal kallar detta »internfinansiering» i motsats till vårt tidigare begrepp »sparandefinansiering» (op. cit. sid. 30 f.). 3 Ett visst empiriskt stöd för dessa med den tidigare nämnda Duesenberry'ska teorin (fotnot sid. 214) närbesläktade tankegångar kan refereras. Jfr. exempelvis ANDERSSON: Corporate Finance & Fixed Investment, Harvard University, 1964 samt DONALDSSON: Corporate Debt Capacity, Boston 1961.

217 1961 t. o. m. 1963 i viss utsträckning »kompenserade» det i förhållande till investeringsexpansionen »otillräckliga» sparandet, — jämför de sänkta självfinansieringskvoterna i diagram 1: 5 åren 1960 och framöver. Kvoten mellan sparande plus långt kapital och investeringarna minskade däremot ej lika kraftigt som den rena sparande-investeringskvoten (tabell t : 5)i* Iakttagelsen kan betraktas som trivial i ett ex post sammanhang. Den ur långsiktsperspektivet intressanta frågan är emellertid huruvida den investeringsboom, som startade omkring år 1958 skulle ha kommit till stånd i det fall företagen icke beretts tillfälle till långfristig finansiering via kapitalmarknaden. Ett visst stöd för att så ej skulle ha skett kan i själva verket noteras från IUI-undersökningen. Just under åren 1961—1963 kan nämligen kraftiga upprevideringar observeras i industriföretagens investeringsplaner hos speciellt de branschgrupper som i stor utsträckning lånade långfristigt på kapitalmarknaden. 2 Ett företag måste förutom de fasta investeringarna även finansiera en omfattande uppbyggnad av sina omsättningstillgångar, lager, kassa, handelskrediter m. m. Självfinansieringskvoten sänkes självfallet något om totala kapitalanvändningen 3 införes i kvotens nämnare. Enligt tabell 1: 5 h a r (i aggregerade termer) en total självfinansiering ej uppnåtts något år under observationsperioden. Det typiska konjunkturfinansiella mönstret hos den enkla självfinansieringskvoten —-

upprepas emel-

lertid även här. Den ovan påpekade kraftiga pressen på företagens finansiering mot högkonjunkturens topp, och det samtidiga beroendet av extern medelsanskaffning blir i detta totalfinansieringssammanhang återigen accentuerad. Det är alltså

Tabell 1:5. Bruttosparande (BS) samt bruttosparande inkl. kapitalmarknadsupplåning1 (BS-\-K) i procent av totala kapitalanvåndningen2 (FT) och av investeringsvärdet (I) BS FT 1950.... 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957.... 1958 1959 1960 1961 1962 1963

61 43 79 87 95 59 67 80 75 58 45 55 54 61

BS+K FT

-

87 92 102 65 75 88 82 64 52 66 74 72

BS I

BS+K I

94 89 131 141 120 105 112 128 120 114 98 91 78 85

144 149 128 117 126 140 132 126 113 110 108 100

-

1 Med kapitalmarknadsupplåning menas upplåningen mot obligationer och förlagsbevis (netto), aktiefinansieringen (kontantbetalningar) samt upplåningen hos försäkringsbolag (netto). 2 Totala kapitalanvändningen är korrigerad för minskningar i vissa av omsättningstillgångarnas komponenter, på så sätt att endast de positiva posterna (1)—(4) i tabell 1:1A adderats.

i denna konjunkturfas av pressad likviditet och med begränsade möjligheter att via tillfälliga omläggningar i finansieringssättet klara sig utan aktivitetsinskränkningar som företagen torde vara 1 Löwenthals »uppräknade industrigrupp» är ej fullt representativ i detta avseende, i så måtto att han i sitt urval ej fått med ett representativt antal av de företag som deltog i 1962 års upplåningsexpansion på kapitalmarknaden. Denna omständighet kan möjligen förklara den måttliga sänkningen av hans självfinansieringskvoter under 1962 i diagram 1:5. 2 Observeras bör att det faktum att investeringsfonderna frisläpptes åren 1962 och 1963 beaktats i denna tolkning. Se närmare IUIstudien. 3 I tabell 1: 5 korrigerad för minskningen i omsättningstillgångarna på så sätt att endast positiva poster till höger i tabell 1: 1A adderats.

218 mest känsliga för statsmakternas penningspolitiska åtgärder. 1 Ett närmare studium av tabellerna 1: 1A-D visar dock att huvuddelen av den vissa år kraftigt ökande posten »övriga finansiella tillgångar» (exempelvis åren 1951, 1955 och 1960) som ingår i totala kapitalanvändningen (FT) »matchats av» en parallell ökning i posten »övrig extern upplåning». Detta förhållande pekar trots sparandets sjunkande andel av totala kapitalanvändningen på ett minskat relativt utnyttjande av den organiserade kreditmarknadens resurser för finansieringen av den kortfristiga handelskreditgivningen som dominerar tillgångsposten »övriga finansiella tillgångar». En annan fråga i samband med den enkla sparande-investeringsrelationens stabilitet på lång sikt gäller de kortsiktiga fluktuationernas betydelse. Problemet är i vilken utsträckning ett tillfälligt överskottssparande direkt genom kreditgivning till andra företag (eller indirekt över den organiserade kreditmarknaden genom depositioner hos affärsbankerna) eller köp av industriella värdepapper samtidigt bildar underlag för finansieringen av investeringsverksamheten hos företag med underskottssparande. Vi kan h ä r återigen från den parallellt utförda IUI-studien nämna (A) att inga samband kunnat noteras emellan de olika branschernas kortsiktiga (årliga) investeringsbeteende och vare sig affärsbanksupplåningens eller den grå kreditgivningens variationer. Ett visst samband med investeringarna h a r däremot observerats del (B) mellan på visst sätt definierade »över»- eller »underskottskassor» samt dels (C) den industriella upplåningen mot obligationer och förlagsbevis på kapitalmarknaden. De statistiska resultaten talar därför — om än på ett ofullständigt sätt — ej

för att en snabb omkanalisering av industriellt sparande inom industrisektorn inträffar på kort sikt och p å sådant sätt att det inom industrisektorn (under det löpande året) i någon större utsträckning bildar underlag för investeringsfinansiering. Vi står alltså återigen inför en tänkbar förmodan att vi i huvudsak k a n karakterisera industriföretagets expansionsfinansiering som en intertemporal fördelning av egna sparmedel inom det enskilda företaget. Föreliggande data antyder dock samtidigt att expansionstakten kan ha ökats utöver de egna sparanderesursernas r a m de år möjligheter förelegat och utnyttjats att låna långfristigt på kapitalmarknaden. Industrins sparande hänger intimt samman med dess vinstutveckling. P å senare år h a r den ekonomiska debattens uppmärksamhet i stor utsträckning riktats mot de sedan slutet av 50-talet sänkta vinstmarginalerna och företagens därav »minskade självfinansieringsmöjligheter». Sedan år 1957—1958 h a r också (enligt diagram 1:5) en påtaglig sänkning av industrisektorns självfinansieringskvot kunnat iakttagas. I anslutning härtill bör återigen påpekas att denna sänkning till en mycket stor del kan hänföras till den samtidigt kraftigt ökande investeringsverksamheten fr. o. m. år 1958, (diagram 1:1) samt att ingen påtaglig sänkning av självfinansieringskvoten på lång sikt — dvs. över hela observationsperioden 1950—1963 — kunnat iakttagas. För det andra skall observeras att sparande- och vinstbegreppet ej överensstämmer definitionsmässigt. I statistiska centralbyråns vinststatistik definieras bruttovinsten som totalintäkterna minus 1

Jfr. återigen KUHS och MEYERS studie i

Impacts of Monetary Policy (The Commission on Money and Credit) Englewood Cliffs, N.J. 1963; se deras studie Investment, Liquidity and Monetary Policy, speciellt sid. 383 ff.

219 löpande tillverkningskostnader och försäljningskostnader. 1 Från tabell 1: 6 nedan observeras att denna bruttovinst i medeltal är omkring 40—50 procent större än det motsvarande bruttosparandet för hela industrin. Denna skillnad innefattar i huvudsak skatter (andra än varuskatter) räntekostnader, beslutad utdelning samt övriga intäkter och kostnader (netto) som ej sammanhänger m e d företagens löpande rörelse. 2 Från tabell 1: 6 kan nu ytterligare noteras att den konstans hos sparandemarginalerna (bruttosparandet (BS) dividerat med totalintäkterna (O)) som kan registreras över hela observationsperioden motsvaras av en parallell trendmässig sänkning av vinstmarginalerna definierade som bruttovinsten (BV) dividerad med totalintäkterna (O). Denna sänkning som är speciellt markerad fr. o. m. år 1959 inträffar alltså samtidigt med en omfattande industriell investeringsexpansion. Orsaken till att den traditionella självfinansieringskvoten { — J ej

sjunkit

snabbare torde därför i huvudsak h a sin förklaring i kompenserande förändringar i skillnaden mellan bruttosparandet och bruttovinsten, dvs. i huvudsak via minskade utdelningar, ökade finansiella intäkter och/eller en framtagning av dolda (lager) reserver. En fråga i samband med dessa iakttagelser är i vilken utsträckning denna minskade »bruttovinstmarginal» implicerar en samtidigt minskad avkastning på det i industriföretagen investerade kapitalet. Detta är en u r industriell tillväxtsynpunkt viktig fråga, eftersom kapitalets faktiska såväl som förväntade avkastning torde utgöra ett fundamentalt incitament för ökad investeringsverksamhet och expansion. Beräkningar som utförts för perioden 1953—1962 över lönsamheten inom industrisektorn

Tabell 1:6. Sparande och vinstmarginaler för hela industrin BS BV O 0 (index)1 (index)1

BV BS

1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 I960 1961 1962 1963

2,1 1,5 1,8 1,8 1,9 1,7 1,7 1,4 1,2 1,4 1,4 1,5 1,4

113 97 109 104 100 94 100 99 91 92 89 81 82

100 122 116 112 100 105 112 134 140 124 122 102 114

basår = 1955. BV = bruttovinsten BS = bruttosparandet O = totalintäkterna har dock pekat på en konstant faktisk avkastning på investerat kapital över hela perioden, även om utvecklingen inom olika branschgrupper varit mycket splittrad. 3 Vi återkommer till detta problem i kapitel 2's tekniska exkurs (sid. 247 f) där sambanden mellan industrins självfinansieringsgrad, kapitalavkastning och vinstutveckling närmare skall behandlas.

1.3. Den externa

finansieringen

Med den »grå marknaden» h a r i detta kapitels första avsnitt genomgående avsetts omfattningen av företagens inbördes kreditgivning. Vårt mest renodlade mått på denna marknad är posten »övrig extern upplåning» vilken finns till1 Se exempelvis SOS: Företagens intäkter, kostnader och vinster, 1963, tabell 6. 2 Ytterligare skall subtraheras lagerreservens förändring, som inkluderats i vårt bruttosparande. 3

Se JÄRV - LUNDBERG: Vinster och investe-

ringar inom den svenska industrin, Skandinaviska Bankens Kvartalstidskrift, 1964:1.

220 gänglig till bokförda stockvärden fr. o. m. år 1950. Denna storhet består i huvudsak av utestående handelsskulder (erhållna förskott, leverantörskrediter, m. m.) samt koncernskulder. Det har tidigare observerats att denna upplåning utgör en betydande post på företagens skuldsida. Stocken utestående krediter av detta slag uppgick ultimo 1963 till omkring 12 miljarder kronor (bokförda värden). Mot denna storhet svarar dock samtidigt en tillgångspost »övriga finansiella tillgångar» som förutom utsträckta handelskrediter och fordringar mot koncernföretag även omfattar företagens innehav av värdepapper. Stocken industriella tillgångar av detta slag representerade ultimo 1963 ett bokfört värde av drygt 15 miljarder kronor. I den ofta refererade IUI-studien har som nämnts kunnat observeras en mycket nära samvariation mellan dessa två bestånd av tillgångar resp. skulder och omsättningsutvecklingen. Iakttagna avvikelser har ej uppvisat det systematiska tidsmönster, som förmodades med avseende på konjunkturförloppet och den förda ekonomiska politiken. På aggregerad industrinivå har vidare kunnat noteras en tendens till utnettning mellan tillgångs- och skuldsidans förändringsvärden över den historiska observationsperioden. Dessa resultat har även refererats i detta kapitels första avsnitt. Den slutsats som därur dragits är att denna typ av krediter i huvudsak representerar transaktionskrediter samt att den grå kreditmarknaden på årsnivå och längre — dvs. speciellt under de långsiktsperspektiv som här skall belysas — ej representerar en väsentlig finansieringskälla (för hela industrisektorn aggregerad) för andra ändamål än en motsvarande kortfristig handelskreditgivning. Traditionellt brukar den organiserade kreditmarknaden uppdelas i en kapital-

marknad för långa lån samt en penningmarknad för kortare rörelsekrediter. Till kapitalmarknaden hänföres i huvudsak längre krediter för investeringsändamål. Med kapitalmarknaden menas därför obligations- och förlagslånemarknaderna, aktiemarknaden samt försäkringsbolagens direkta utlåning som nor^ malt är långfristig. Penningmarknaden avgränsas helt till affärsbankssystemet. Övriga kreditinstitut torde spela en mycket underordnad roll för den industrisektor av i huvudsak företag med mer än 50 anställda arbetare som vi studerar. Denna industrisektors upplåning i dessa övriga kreditinstitut kan för övrigt sällan statistiskt särskiljas, utan brukar normalt klassificeras under den mer obestämda beteckningen »näringslivet». Vi skiljer vidare mellan direkt och indirekt kreditgivning, där den indirekta kreditgivningen för industriföretagens del motsvaras av penninginstitutens placeringar i industriella värdep a p p e r (aktier, obligationer eller förlagsbevis). Hypoteksinstituten (exempelvis AB Industrikredit och efter år 1963 även AB Företagskredit) representerar ytterligare en variant på denna indirekta kreditgivning. Förutom direkt upplåning hos försäkringsbolagen och AP-fonderna emitterar nyssnämnda specialinstitut även egna obligationslån. Härav influtna medel utlånas sedan direkt i form av långa lån till mindre eller medelstora företag. Relativt industrisektorns totala upplåning rör det sig dock om mindre belopp varför den del som faller på större industriföretag (med mer än 50 arbetare) torde kunna betraktas som försumbar i detta sammanhang. Vi skall nu kortfattat sammanfatta hur, och i vilken utsträckning industrisektorn h a r utnyttjat sig av den organiserade kreditmarknadens olika upplåningsformer. Vi studerar först kapitalmarknaden i

221 diagram 1: 3. Som synes representerar industrins upplåning en mycket obetydlig del av den totala kapitalmarknadens omfång. (Obetydlig då i relation till industrisektorns storlek och betydelse i övrigt t. ex. via sitt bidrag till totala nationalprodukten.) Den låga kapitalmarknadsandelen är i princip ett resultat av att företagen under större delen av 50-talet i stort sett helt varit avstängda från obligations- och förlagslånemarknaderna, vilka i sin tur — tillsammantagna — dominerar kapitalmarknaden. Försäkringsbolagens reverslån synes dock under vissa år ha tjänstgjort som substitut för spärrade obligations- och förlagslånemöjligheter. Under senare hälften av 50-talet gick mellan 30 och 40 procent av försäkringsbolagens direkta utlåning nämligen till industrin. De uppdrivna aktiekurserna plus pressade finansieringsbehov tycks vidare under 60-talets första högkonjunkturår ha förmått företagen att i stor utsträckning anlita aktiefinansieringsformen (diagram 1:3 samt tabellerna 1:1A-D). Vad penningmarknaden eller, som vi avgränsat den till, affärsbanksystemet, beträffar, så kan vi notera en relativt stabil industriandel på omkring 20 procent av totala utlåningsstocken. Denna andel reduceras till strax under 15 procent (jfr. diagram 1: 2) om endast företag med mer än 50 anställda beaktas. Observeras bör att i denna industriandel även ingår AP-fondernas direkta återlån, som administreras av affärsbankerna. Därtill kommer en viss obestämd och sannolikt starkt fluktuerande andel av sektorn anläggnings- och byggnadsverksamhet, under vilken bl. a. industriella byggnadskreditiv och liknande lån klassificerats. Vi noterar denna sektors expansiva utveckling från och med 1953, en omständighet som dock till stor del förklaras av att affärsbankerna detta

Tabell 1:7. Industriföretagens nettoupplåning på obligations- och förslagslånemarknaden fördelade på indirekta långivare Miljoner kronor FörAffärs- säk- APMarkTotalt bank- rings- fondnaden3 erna1 boerna lagen 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

- 2 - 2

21 4 20 -10 16 63 -14

-30 47 32 - 3

-20 -27 -35 157 101

21 80 402 255

26 - 6 -104 -59 -138 -85 - 26 -25 30 + 27

66 201 82

30 11 127 823 424

1 Affärsbankerna kan enligt lag ej inneha förlagsbevis. 2 »Marknaden» är en restpost som erhållits vid avstämning mot totalen.

år från kommunerna övertog en stor del av ansvaret för bostadsfinansieringen (byggnadskreditiv) efter en överenskommelse med Riksbanken. Efter vad som framgår av diagram 1:2 är det övriggruppen, bestående till stor del av personliga krediter samt avlyftade bostadskreditiv och krediter till handelsföretag, som dominerar affärsbanksutlåningen. Tabell I: 7 ger en dokumentation över den indirekta upplåningen mot obligationer och förlagsbevis. För åren 1955 till och med 1960 domineras marknaden i stor utsträckning av amorteringar på äldre obligations- och förlagslån. Obligationsmarknaden öppnades för några få större industriföretag år 1961. Större delen av industripapperen placerades härvid hos de hastigt expander a n d e AP-fonderna samt även på »marknaden», som förutom allmänhetens placeringar även omfattar postbankens, sparbankernas, jordbrukskassornas etc. ej särskilt redovisade placeringar i in-

222 Tabell 1:8. Industriföretagens totala nettoupplåning på den organiserade kreditmarknaden Miljoner kronor FörAffärs- säk- APMarkbank- rings- fondTotalt naden2 boerna1 erna lagen 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

24 0 -68 -34 -30 359 296 552 262

77 190 234 196 205 139 61 208 107

21 80 402 255

116 217 46 236 -44 122 61 223 107 282 215 734 443 880 972 2 134 554 1 178

1 Återlån ej inkluderade. Återlånen redovisas i den mån de utsträckts till företag med mer än 50 anställda under affärsbankernas utlåning. 2 Marknaden innefattar denna gång, förutom vad som redan redovisats i tabell 1:7, även aktieupplåningen (kontantbetalningar).

dustripapper. Den totala nedgången i försäkringsbolagens både direkta (diagram 1: 4) och indirekta utlåning såväl till industriföretag (tabell 1: 7) som andra år 1961, återspeglar dock speciella omständigheter sammanhängande med AP-systemets införande och dess återverkan på premieinbetalningarna till Svenska Personal-Pensionskassan (SPP). 1 Vi observerar att den dominerande placeraren i industripapper under 1962 och 1963 års upplåningsexpansion på kapitalmarknaden varit AP-fonderna, restgruppen »marknaden» samt i viss utsträckning försäkringsbolagen vars totala placeringsbehov åter ökade u n d e r åren 1962 och 1963. I tabell 1: 8 ges en sammanfattning av den totala industriella upplåningen (indirekt säväl som direkt) på den organiserade kreditmarknaden med fördelning på långivare. AP-fondernas dominans minskar härvid betydligt relativt de två övriga kreditinstitutionerna samt

marknaden. Den markerade brytning i det industriella finansieringsmönstret, som inträffade omkring 1959/60 kan dock klart urskiljas i tabellen. Vi observerar samtidigt från diagram 1: 3 och tabell 2 : 7 (sid. 205 och 258) att åren 1960 och 1961 karakteriseras av en konjunkturpolitiskt åtstramad kapitalmarknad, varför industriandelen dessa år höjdes från ca 5 till ca 15 procent.

1.4.

Likviditetsutvecklingen

Förutom självfinansieringsmöjligheterna brukar — som nämnts — även likviditetsutvecklingen hos ett företag tillmätas betydelse för investeringsbesluten. Vad man härvid närmast tänker på är företagets betalningsberedskap på kort och lång sikt. Man brukar därför gärna definiera »kassalikviditeten» som stocken kassa (bank och postgiro) dividerad med stocken kortfristiga skulder dvs. kortfristiga betalningsåtaganden. Då kassahållningen förutom sin funktion som en »likviditetsbuffert» även fyller ett visst transaktionsbehov, som normalt tenderar att följa omsättningsnivån, h a r vi valt att åskådliggöra industrins aggregerade likviditetsutveckling som kvoten mellan stocken kassa plus bank- och postgirobehållningen och omsättningsnivån. Dessa kvoter finns redovisade i tabell 1: 9. Eftersom även »stocken kortfristiga skulder» normalt representerar ett transaktionskreditbehov, som över tiden har en viss tendens att följa omsättningsutvecklingen 2 torde vårt likviditetsmått vad utvecklingen över tiden beträffar ha ungefär samma 1

Premieinbetalningar skedde enligt under tidigare år i »normal» omfattning under 1960. Dessa nu för höga inbetalningar korrigerades via en kraftig reducering av inbetalningarna 1961, därav reduceringen i hela den enskilda försäkringssektorns utlåning 1961. 2 Dvs. främst utsträckta handelskrediter (givna förskott och leverantörskrediter etc).

223 Tabell 1:9. Industriföretagens kassalikviditct, dvs. stocken kassa, bank- samt depositioner dividerade med omsättningsnivån

Malm-, metall- och verkstadsindustri . . Trä-, massaoch pappersindustri. . . . övrig industri. . . . Totalt

1953 1954 1955 1956

1958 1959 1960

postgiro-

1961 1962

förlopp som det traditionella kassalikviditetsmåttet. 1 Den likviditetsutveckling, som uppmätts i tabell 1: 9 skall alltså tillgodose såväl ett transaktionsbehov som ett reservbehov av betalningsmedel. Ett onormalt lågt mått kan förväntas resultera i en viss återhållsamhet hos företagen åtminstone vad korta finansiella åtaganden beträffar eftersom det med upplåningen förknippade risktagandet tenderar att öka. Ett omvänt förhållande råder när likviditetsmåttet stiger. Eftersom en likviditetsneddragning dessutom innebär en form av internfinansiering bör denna finansieringsforms »imputed cost» snabbt stiga ju mer likviditetspositionen närmar sig eller sänker sig under en »normal» transaktionsnivå. Frågan inställer sig härvid i vilken utsträckning en i vissa sammanhang låg kassalikviditet som ett mått på eller uttryck för finansieringssvårigheter kan påverka företagens på användningssidan i tabellerna 1: 1A—D registrerade aktiviteter, exempelvis investeringsverksamheten. Det är ofta frågeställningar av denna typ som underförstås vid beräknandet av likviditetskvoter av ovanstående slag. 2 Vad investeringsverksamheten beträffar har tidigare empiriska — i huvudsak amerikanska — förebilder i stort sett ge-

nomgående registrerat en avsaknad av utslag för likviditetsvariabeln. 3 I den refererade IUI-studien har dock en viss tendens hos företagen att upprevidera sina investeringsplaner de år den löpande kassalikviditeten varit god kunnat spåras, vilket ger ett visst stöd för hypotesen om företagslikviditetens investeringsreglerande betydelse, även om den kausula tolkningen givetvis är osäker. Den bild som den tidigare framställningen givit (avsnitt 1.1) och som ytterligare betonas av resultaten från utförda empiriska undersökningar är dock att kassahållningens ofta våldsamma fluktuationer huvudsakligen representerar en finansiell buffertfunktion, 1 en buffertfunktion som kan ses som »neutral» gentemot det mer långsiktigt inriktade investeringsbeteendet. 1 Se exempelvis ASZTÉLY: Finansiell Planering, Stockholm 1963, avsnitt 1.2. 2 Se exempelvis Konjunkturläget, oktober 1964, sid. 50. 3

Jfr.

exempelvis MEYER—GLAUBER:

In-

vestment Decisions, Economic Forecasting and Public Policy, Boston, 1964, sid. 91 ff. * Även denna »buffertfunktion» kan naturligtvis tänkas förklarad i ett mer raffinerat och kortsiktigt sammanhang, förutsatt att god och tillräcklig korttidsstatistik finns tillgänglig. Viss framgång på kvartalsdata har i detta avseende uppnåtts i USA. Se exempelvis ANDERSON: Corporate Finance & Fixed Investment, Harvard University, 1964, Chapter 4.

224 Det framgår av tabell 1:9 att kassahållningen inom industrin till sin omfattning är betydande. Relationen mellan kassan och omsättningen är av storleksordningen 1:10. Motsvarande relation mellan kassan och den löpande investeringsverksamheten varierar mellan drygt 2 : 1 och 1:1 för hela industrin under den studerade observationsperioden. Dvs. kassan samt bank- och postgirodepositioner har vissa år varit mer än dubbelt så stora som värdet av de löpande investeringarna. Noteras kan också det relativt tydliga konjunkturmönstret hos kassamåttet i tabell I : 9. Man finner påtagliga likviditetsmässiga bottenlägen under konjunkturernas kulminationsfaser med hög omsättningsnivå och ansträngda finansiella resurser. Speciellt gäller detta åren 1957 och 1961. Konjunkturfasens nedre vändpunkt och tidiga återhämtning markeras ofta av goda likviditetsvärden. Detta sammanhänger med omsättningsnivån (nämnarens) hejdade ökningstakt i kombination med den kassaackumulation (täljaren) som normalt äger rum i konjunkturuppsvingets inledningsskede. F ö r »trä-, massa- och pappersindustrins» del noterar vi Koreakrisens gynnsamma efterdyningar under 50talets första år. En svårförklarlig nivåskillnad föreligger mellan likviditetskvoterna för »övriga industrier» å ena sidan samt »skogs»-, och »verkstads»branscherna å den andra.

1.5. Olika

företagsgrupper

Ett n ä r m a r e studium på branschnivå av de i avsnitt 1.2 diskuterade totalmåtten över självfinansieringsgraden ger inte anledning till någon omtolkning av de aggregerade resultaten. I tabellerna 1: 10 och 1: 11 kan en tydlig spridning av de tre branschgruppsmåtten kring

hela industrins medelvärde självfallet noteras, samt ytterligare en viss fasförskjutning av fluktuationerna över tiden. Exempelvis kan »trä-, massa- och pappersindustriernas» goda vinstkonjunkturer under periodens två första år klart urskiljas. Den därefter trendmässigt kraftigt sjunkande kvoten BS/I betingas dock till stor del av den väldiga investeringsexpansionen inom denna bransch under andra hälften av 50-talet och 60talets första år. 1 Denna vid första påseende till synes drastiskt avvikande utveckling blir dock mindre påtaglig om sparande jämföres med totala kapitalanvändningen (tabell 1:11). En statistiskt något djärv 2 ytterligare finfördelning av den dominerande branschgruppen »malm-, metall- och verkstadsindustrin» h a r utförts (tabell 1: 12). Vi noterar nu en påtaglig spridning i de individuella branschgruppernas fluktuationer, huvudsakligen i nivåhänseende men även i form av utpräglade fasförskjutningar i tiden i förhållande till det aggregerade konjunkturmönstret. Denna upptäckt är dock inte på något sätt förvånande med tanke på aggregatets karaktär av ett medelvärde. Vi observerar det i förhållande till investeringsnivån markant höga sparandet hos den elektrotekniska industrin. Höga men något mer fluktuerande kvoter noteras även för gruppen »mekaniska verkstäder (och gjuterier)» samt den typiska exportbranschen »skeppsvarv och 1 För en utförligare analys av dessa problem även på branschnivå hänvisas till LUNDBERG— JÄRV: Vinster och investeringar inom den svenska industrin. Skandinaviska Bankens Kvartalstidskrift, 1964: 1. 2 Det mycket detaljerade korrigeringsförfarandet för det årliga bortfallet av företag ur vinststatistiken (se kommentarer till tabellerna 1: 1A—D samt not på sid. 198) har ej kunnat utföras för dessa delbranscher. Denna felkälla bedömes dock som mindre allvarlig så länge analysen inskränkes till blott självfinansie ringskvoterna. En nivåanalys av enbart sparandeutvecklingen låter sig dock ej göras.

225 båtbyggerier». Trendutvecklingen för dessa två sista industrier ligger snarast över totala industrins utveckling, även om fluktuationerna är våldsamma. Suezkrisens (1956) »stimulerande» effekt på orderingången i varvsindustrin till goda priser kan tydligt noteras i form av höga självfinansieringskvoter åren 1958, 1959 och 1960 då den stora »orderpuckeln» betades av. Desto mer abrupt blir därför återgången till ett »normalt» eller t. o. m. »dåligt» vinstläge åren 1961, 1962 och 1963 i kombination med en omfattande kapacitetsutbyggnad. Varvsindustrigruppen är dock en branschgrupp som domineras av några få stora företag. Denna grupps självfinansieringsmått är därför speciellt känsligt för det tidigare påpekade bortfallsfelet, 1 ett förhållande som måste beaktas. Några mer detaljerade spekulationer kring speciella årsvariationer för »malm-, metall- och verkstadsgruppens» delbranscher är överhuvudtaget inte tillrådliga. I den ekonomiska debatten h a r länge de små företagens möjligheter att finansiera sin verksamhet varit av centralt intresse. Det är härvid främst de mindre företagens finansiella möjligheter att expandera jämfört med de redan etablerade stora företagen samt småföretagens likviditetsproblem under olika konjunkturfaser, som diskussionen centrerats kring. En första iakttagelse är att de små företagens självfinansieringsgrad, som den redovisas från vinststatistikens material i tabell 1:13, ligger under industritotalens nivå, och att den framräknade kvoten har en viss tendens att öka med företagsstorleken. Det faktum att de större företagens självfinansieringsgrad sjunker kraftigt åren 1961— 1963 beror — enligt vårt resonemang, sid. 217 — på att långfristigt kapitalmarknadskapital för dessa företag i viss utsträckning tjänat som substitut för 15— 614823

sparande vid den löpande finansieringen av den dessa år mycket höga investeringsverksamheten medan motsvarande möjligheter ej kommit de mindre företagen till del. Under förutsättning av att småföretagen vad relativa behovet av omsättningstillgångar beträffar inte skiljer sig från de större företagen, skulle en lägre självfinansieringsgrad innebära ett större beroende av externa krediter för småföretagens del och således dels ett avvikande finansiellt beteende, dels en större potentiell känslighet för statsmakternas penningpolitiska åtgärder vilka normalt utformats så att de påverkar företagen via den organiserade kreditmarknaden. Denna bild av de små företagens större beroende av externa krediter h a r fått ett visst om än ej odelat stöd från andra empiriska studier. 2 Tabell 1:14 belyser ytterligare detta problem. Vi kan observera att den värdemässiga utvecklingen hos de m i n d r e företagens investeringsverksamhet 3 är betydligt ojämnare än den hos de större företagen. Speciellt synes konjunkturuppsvinget 1955—1957 karakteriseras av en viss sänkning i investeringsindex hos de mindre företagen medan gruppen större företag med mer än 50 anställda arbetare lämnas i stort sett opåverkad. Denna högkonjunkturperiod karakteriserades som redan nämnts av en kraftig restriktiv ekonomisk politik. En natur1 2

Se not på sid. 198. Se exempelvis MEYER—KUH: The Investment Decision, 1957, Chapter X, samt även LÖWENTHAL: Industrins finansiering 1955— 1962, Stockholm 1966, kap. 6. I den förstnämnda studien noteras även småföretagens större beroende av kort finansiering relativt totala externa finansieringen och samtidigt känsligare likviditetsposition, problem som av brist på statistiskt underlag tyvärr ej kan närmare belysas i denna studie. 3 Vinststatistikens investeringsbegrepp »anskaffning av materiella anläggningstillgångar». En grov korrigering för ett varierande antal företag olika år i vinststatistikens material har utförts. Jämför not sid. 198.

226 lig tolkning skulle alltså bli att de mindre företagens investeringsverksamhet påverkats mer än de största företagens. 1 Ytterligare observeras de kraftiga investeringsökningarna hos de m i n d r e företagen just i konjunkturens uppsvingsskcJe, dvs. under den fas där tillgången på internt genererade medel normalt är som rikligast. 2

1 Denna tolkning överensstämmer med resultaten från de för åren 1955 och 1956 utförda enkätundersökningarna av Arvidsson och Wickman. Se not på sid. 206. 2 Tabell 1:14 kan emellertid ej nyttjas för ett studium av företagsstorlekens betydelse för investeringsbeteendet över längre perioder. "Växande företag kommer nämligen i tabellen att över längre perioder tendera att flyttas uppåt i storleksgrupperna.

«*

co CO CI

O

m os•>

m oo

T *

co

« * T- H m ci

00 i>

o o

CM 0< 3 CD C 1

TH

o

co aJ

1-H

CO i - 1

T-l

T- A

00 T»

co

ro co

co co m m

1-H CO

CO m

CM t-» •<* c o

m

CD Cl

rj* m

C l CO •<* c o

m m

O CD O 1-H

r•<*

TH

r» m

m

Oi

co co

oo

CO Cl TH

CM CI 1-H

I-I

CO

I 1

Cl in

T H

CO

CM

oo

oo m

•<* 1-H 1-H

• * C£ > Cl o

O CM

H

*"

TH

o

r-» r- •

rf

Cl

T- •

oo CM 1-H

r- •

CM

o c>

1-H 1-H

O

co T-l

1-1

in

CD

ö 00 Cl

cs c>1 1

TH

i-i

TH

Cl

"<

1-H

©

CM CD Cl T-l

00 CM

l>

1-H

C

I

Cl

m

"a ös

in

oo m Cl 1-H

m Cl

I

co

CO in Cl 1-H

m

i> l>

co co CD 0 0

O oo

H t D i > co

o oo

TJ<

CO

to m CO I >

i> CD

I> m

H r l co co

Cl

rf —i TH

co m i > co

co

g in

m

T-l 1-1

TH

CO

-# c > m o « o

•>*

"

1-H

CO

CM a T-l C 1-H T-

O

co

m

CM Ff . ir

TH

=3

m m o

m

I-H

in ci

CM 1-H

Cl

"3

g a

CO

m

CD i-H

T-l

TJ<

*"

1-H

•s

co m

o

TH

=5

CM

Cl

m

m TH

T-l

Cl C CN 0C

T-H

TH

1-H

co

CO

1-H C l

o

n< ci

oo

CM in Cl

~H t>

CO TH CO I >

Cl

m

CM m

r j i CM - * CM

CO

Tf CD

!T^ 1-H l > CO

1-H CO

g 1-1

m CI

•<*

o r>

m

er

Cl 00

i Cl 1-H

<

*• I O in

co i> m -n

i-H

Cl

o m

-# o

Cl TH

TH

^5

a o

C

'O etf

cd to to

4->

CO

i

H

to

fl •*o i c ^ w -

«^ fl evB< a g > :« SJ

H

Q

a

o

Övris industri

o

H->

Trä-, massa- och

>."S S

cl

+->

Malm-, metall- och

EH

'' T-1

is

J J

3 fl B

CS 1-H «H :«

»51

o o

+J <;

c^ »•9

g* 3 "Sec

ai

) O-I

fl

228 OO CO OS T-H

co c

co i> • *

CO T-l

TH

CM CO OS rH

co oo oo pi

•>* l > T-l »H

7-1

o r» oo T H CM T-l T H T H T H

«*

oo

T-H 0 0

oo

r^ i> os oo

00 CO l H 0 0 OS OS 0 0

I> t>

00 t^-

i?t> -* m

CD OS

TH~ 00

CO

OS

TH

• *

oo

ft

c

CM CD OS ir-l

c cM f-

ca c

03 CO 1-H

O CO CS

os m

s> U

g

C:

t > c o oo o oo co

m t—1 TH * H T-l

TH

"

C

ös

a T3

TH

sg

CO OS

O

TH

CS OS

C

*-> — « j 03

l > CO I > O 0 0 CO T H T - I CM

O

0 0 00 0 0 OS

T-l CM 0 0 • * 0 0 CO T - I T H CM

1-1

TH T-H

o

os -g

c T o C CM

CO OS T-H

il

O

O

T.

TH

CS t > O CO 0 0 O CM T-

CD

TH_T-H

TI

TH

O 00 00 I > 0 0 O CM C^

CO Cl

TH O C T H

CS

m

OS T-l

TH

T-H

"5 ^ 00 1ft

l> O! OS oo

TH O 00 CO Cs T H T-i TH CM

TH

in TH

i> TJ« m co oc os TH TH

>* m co oo TH TH

oo m

O

co

1-1

o Tt<

TH

OS

I*

T_l ,— r

' "'

TH

U :03 4-> CO CO -*

"5 a

a °2

o

O 0 0 H M CM 0 0 O 00 r t r l r l r i

m os T-H

00 TH

tö

.*> <u •»

CD

«j

c

se a c

ÖJ

c1 r

F

T-l

iO lO

co co Tj<

C

TH

T-

O

T-

co T-l c TH

l > CS 0 0 O f r l TH T-H T H

00 CM

h O O 0 0 CO 0 0 TH T-H

oo

m co i>

m

T-I

TH

CM T H

oo TH

T-l

CO

m os

Sä

cTco oo •*

CM

h O O r t r

T-H

TH T H

T H

CO O T-H T-« I > CO t > T *—' TH

m o TH

O

CM CM

T-H

m m

TH

OS T-H

TH

i

g

a •~- S

m os

se a « a,

a,

eo m

a k

OS T-l

v.

TH

T-l TH

1-1

t> m

T-I

m os

cS J * * £

O

CO T -

co i> t> co

T-H

—^

03 ÖJ

S

*" oc

V

•S

(M

m

OS TH

1 T* 00

Tf T-

'-

o m os

m

CO o 00 CM CM T H

CO TH

1-1

c m oo ToCM

OS

H T f 00 T-* Tl

m T H

as

s

C3 03 "fl c- O o (-.

ts c

m

r>«

a o.

oo

OS

03 3 C 03

,*

—- -a

03 +->

>

°CS

o

x

C • - - ec 60

A s o o *- <J o ^

i3 •»

V

ä 2

3on

*£ c °ct

ITJ

>

cV «" r/> '5

.2« S H

"ti

r»

•Sis » 03 S S ft 6 0 CO « 0)

H

•-

03 rC

3so

=—1

^-"'

-tf

CM in

rf

TH T H CM T-I^TH

T-t

0 0 cc OS 00

co oo TH

T-

B5 as C °c3 C P< 00 c- «cs n> Q . 00 60 C >> cu

•ä ä ta .»» cu

STm o CM

m os

T f CO l O C T

>

-C3

ic &

ry;

h

03 bo C rM

C

ft 60 00 00

60 co

03 O

H Cö

co S

* os ._r s

O)

fl

S CS

^-« Ä

:03

«H

:cS

S o o o b m o o ro

c c

T-H

CM

CV

r

i

/

5 CM m <

o

ft rt ft 5

Cfl T3

*ö3 i

ä

c- Ö H <U »cS CO »Q

k

°0S (H

^:3

H 03 +-> •v -Q

— •

tH •

+J

-d a a r-! c bo

o °^ 35 rt

4->

0)

q :ci r c >

—

<D f H

•jj ka

4) T3

M

§s

P4 " T-H

bl

^

,-.

o xi te

73 P *

CD

cu

T^ S M

»CS

(jfl -a o .52 O

(4

o

CM m

TH

>a cs -a v

C

os m

CD t > OO

OS

os

^2

TH

TH

'<

K

'C o H3

co oo r»

g

«-

> c o ses S 00 -o c c o

*-> <u •

oo m —i te

<3

C A,

*^ oc

CS

<5J

o

si

CS — • Ö cS

•2 5

^

c

•-< :03 00 U CS >

«.s

•V,

S3

+H & CS 03

2 OS

<u

CM

c! Ö) S <3 s *! Ö

CH-Ö

3 03

m oi os o

T-l

en v3

o o T-H

o TH

^

:cS _

T* C HH .

C0 60

S.S c c

^1

CS

~

s ^

229 ro

^H

CO

•t M

Ti

00 T H 00 tO C Ä ^ t TH T H M

co co

-^ — ^ÖO B ME Ä rf

Fl o

O

O

73 O

M to OJ

CN O J CN t o 0 0 r f l > CN r l r l r l N

TH

o CN

o, •*

D o 0 0 0 0 CO l >

CO OJ

rtrlrld

00 OJ TH

T3 r. CJ C co t£ k »J

L

P O

o to o Ti

r o Tj< i M t ^ CO CN r}< 0 0 1-1 TH T H TH

iO l> Ti

LO CJ t^- 0 0 LO O CO CO

oo m

g •a t i : c cd - c CJ

o LO

TH

3 T3 iä

!/) — • 3 >

Ifrj 73 CJ -tJ

oo

w

M

t o oo CN

CJ »1

co co TH

Tfl TH CJ CO OJ 0 0 t ^ T H TH

o

73 t£

C

CJ C 73

ert jB

> c. -->73 —•

3 CS 13 o B

— >

°7X

£ O LO CJ

oo LO t o oo O M S O TH

o

TH

C <s X, t / J CJ

3 "Q

k —>ert ^ fl ^ S3 ^4 fi *o L —> uco B c P > 73

CJ

lO lO CJ TH

O

O O

O

o o o o

H r i r t r i

o o

CJ

CJ

73 C5

CJ CJ

H T f f f l O co os oo C J

iti CJ

TH

OJ

ert

T-,

tH

* j

ert t o

A

ro ÖS

r o LO C J • * to to l> l>

LO CJ

I>

^B

•o CJ CJ 73

— •a ert CS a • CJ ö to

CM TI i o T H CJ l > OJ 0 0

Cl

CM

oo

CS C PH

CJ

tD

s —\ CS

73 CS

tn

oo LO t o co

LO CJ

•H

i » 0 0 OJ

!M OJ

^2 t,

P5 "0 B 73

•*->

-

"cs o

"ert

CS

'J in

g

bo

B

O 73

>>rs

et!

w

G

CS

CB

—i

a o CJ s CS to

CJ

a

CJ

rB

2 ic3 OJ

a;

a -2 —

c c

* 2 c »flc 1

c c T-

LO

A

— tu

2. Industrins externa finansieringsbehov fram till 1970 — metoden och kalkylen

2.1.

Bakgrundsmaterialet

Utgångspunkten för denna prognoskalkyl är en sammanställning av långtidsutredningens nyligen insamlade och färdigbehandlade enkätmaterial över industrins förväntade produktions- och investeringsutveckling fram till 1970 1 med resultaten från den tidigare nämnda IUI-utredningen om finansiella bestämningsfaktorer till industrins kortsiktiga investeringsbeteende. I den senare har en enkel förklaringsmodell för bl. a. industrisektorns kortsiktiga (årliga) finansiella beteende konstruerats och testats. Här skall nu en förenklad variant på denna kortsiktsmodell nyttjas för en långtidskalkyl. Vi kommer alltså — med vissa modifikationer — att förutsätta att erhållna samband för den historiska perioden skall bli bestående för de följande åren fram t. o. m. 1970. En generell hänvisning göres därför till IUI-undersökningen vad beträffar det utnyttjade bakgrundsmaterialet, dess insamlande och de definitioner som använts. Prognoskalkylen bygger i princip på input-output teknikens metod. De från långtidsutredningen givna »efterfrågekomponenterna» investeringar och produktion (omsättning) betraktas som exogent givna och matas genom företagssektorns från ovan refererade IUI-undersökning estimerade finansiella struktur, för att ge efterfrågan på finansieringsmedel

som resultat. Denna struktur måste emellertid förutsättas oberoende av prisbildningen på kreditmarknaden — en förenkling som för övrigt är ett karakteristiskt drag hos många prognosmetoder. En grundläggande princip hos prognosmodellen är att företagens (aggregerade) omsättningskapital, dvs. lager, kassa och utsträckta handelskrediter m. m. på lång sikt tenderar att följa omsättningsutvecklingen. Ett visst grepp h a r på detta sätt erhållits bl. a. över lager- och kassahållningen hos de olika branschgrupperna. Vidare h a r studerats hur företagens inbördes handelskreditgivning förhåller sig till samma omsättningsutveckling på aggregerad branschnivå. Slutligen har för den historiska perioden företagssparandet satts i »samband» med intäkts- (eller omsättnings-) utvecklingen hos respektive branschgrupp. Företagens investeringar i maskiner och anläggningar — h ä r givna genom långtidsutredningens prognoser — tillsammans med (netto) ökningar i vissa av omsättningstillgångarnas komponenter som lager, kassa och övriga finansiella tillgångar representerar ett »finansieringsbehov». Detta »behov» tillfredsställes i viss utsträckning genom en in1 Se Svensk Ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980, SOU 1966:1. samt BENTZEL— BECKEMAN: Framtidsperspektiv för svensk industri 1965—1980. Stockholm 1966.

231 tern generering av likvida medel från företagens intäkter (sparande), via upplåning hos andra företag (erhållna förskott, leverantörsskulder och andra handelskrediter) samt ibland genom en neddragning av vissa komponenter av omsättningstillgångarna. Den restpost som uppstår (varje år) mellan det »totala finansieringsbehovet» och den interna finansieringen samt upplåningen hos andra företag måste då representera den kreditefterfrågan som söker sig ut på den organiserade kreditmarknaden, och gör sig gällande dels hos affärsbankerna, dels på obligationsoch förlagslånemarknaderna samt även hos försäkringsbolagen och hos andra kreditinstitut. Det är denna »externa» kreditefterfrågan, som denna prognoskalkyl söker att kvantitativt bestämma för en framtida period. Långtidsutredningens insamlade data och ovan refererade IUI-utredning ger ett nödigt underlag för en grov sådan kalkyl. De data som avses komma till användning skall presenteras i det följande. Därefter ges en kort beskrivning av de samband och antaganden — den »modell» — som ligger till grund för kalkylen (avsnitt 2.2 och 2.3). Slutligen presenteras i avsnitt 2.4 prognosresultaten tillsammans med en kort diskussion kring deras implikationer. I långtidsutredningen sammanställes via en enkät hos företagen för varje branschgrupp produktionsförväntningar fram till år 1970. Därvid erhålles varje branschgrupps förväntade produktionsökning per år fram till 1970 i form av en konstant årlig procentsats som beräknas från 1965 års volym (»exponentiell tillväxt»). 1 Denna storhet motsvarar i princip förändringen i industristatistikens förädlingsvärde. Detta förädlingsvärde plus värdet (netto och deflaterat per branschgrupp) av branschens inköp av mellanprodukter ger industrista-

tistikens saluvärde, en storhet, som i sin tur i stort sett motsvarar omsättningen sedan korrigeringar utförts för lagervolymförändringar (färdigvaror). Det är sistnämnda »omsättningsstorhet» 2 liksom också industriföretagens aggregerade bruttosparande från statistiska centralbyråns s. k. vinststatistik, som i föregående kapitel historiskt kartlagts för perioden 1950—1963. Av ovanstående framgår möjligheten att grovt beräkna eller prognosticera företagens framtida »förväntade» omsättningsutveckling. Det förutsattes härvid att produktionens och omsättningens långsiktiga procentuella förändring är lika. Denna prognosticerade utveckling ger till sist underlag för en »framräkning» av företagens sparande mot bakgrunden av de samband (den »sparande funktion») som beräknats på det historiska materialet. Ett problem kommer dock att uppstå när den historiska omsättningsutvecklingen (deflaterad) skall kopplas ihop med de långsiktiga produktionsplanerna. Omsättningsuppgifterna från vinststatistiken omfattar i IUI-undersökningen endast företag med mer än 50 anställda arbetare. Produktionsplanerna å sin sida bygger på ett urval företag från statistiska centralbyråns nya företags-

1 Observera dock att långtidsutredningens frågor gällde perioden 1963—1970. Från de i enkätsvaren erhållna tillväxtförväntningarna har subtraherats de faktiska förändringar som inträffat under 1964 och 1965. Vad som sedan återstår blir efter vissa korrigeringar »prognosen» för 1965—1970. Se BENTZEL—BECKEMAN: Framtidsperspektiv för svensk industri 1965—1980 (Industriens Utredningsinstitut) Stockholm 1966, sid. 148 f. 2 Vid empiriska tillämpningen har använts vinststatistikens uppgifter över Bruttointäkten av rörelsen som alltså direkt sammanhänger med varu- och produktförsäljningen. Se »Företagens intäkter, kostnader och vinster», Statistiska centralbyrån, SOS, Stockholm exempelvis år 1959, sid. 8°f.

232 Tabell 2:1 Enkätmaterialet

Justerat alternativ »LU:s kalkyl»

Produktionsökning

ProdukFörvänProduk- Investetionens förvänta- t a d brut- tionspla- ringsplade årliga, toinveste- ner 1965 ner brutto volym- ring varje - 1 9 7 0 1965mässiga år 1966 - (exponen- 1970 (exökning 1970 tiell ök- ponentiell 1964 19631963 = ning ökning 1970 100 i procent) i procent) i procent

Malm, metall- och verkstadsindustri Jord- och stenTrä-, massa- och pappersindustri . . Pappersvaru- och grafisk industri . . Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri . . . Textil-, konfektions-, sko-, läder- och gummivaruKemisk-teknisk industri Totalt

(4)

Investeringsvolym i 1963 års priser (1963 = 100)

(5)

(6)

(7)

(8)

(1)

(2)

(3)

9,3

8,1

15,0

10,0

13,0

6,0

5,0

4,0

(107)

3,0

1,0

4,1

2,7

15,0

8,0

9,0

6,5

7 Anm. Jfr tabell 7.4: 1 (sid. 151) samt tabell 7.4: 2 (sid. 173) i Svensk Ekonomi 1966—1970, SOU 1966:1. Observera härvid att kolumn (2):s värden ovan uttryckts med 1963 som basår, medan motsvarande »planer» i tabellen 7.4: 1 nyttjar medelvärdet åren 1964/65 som basår. Vad beträffar »investeringsplanerna» i kol. (4), se dels Svensk Ekonomi 1965—1970, SOU 1966:1 sid. 172 dels BENTZEL—BEGKEMAN: Framtidsperspektiv för Svensk Industri 1965—1980, Stockholm 1966, sid. 37. register. 1 Långtidsutredningens företagsgrupp täcker därför en större del av industrisektorn, framför allt flera småföretag, vilka h a r visat och kan förväntas att också i fortsättningen uppvisa ett mot totala industrin avvikande finansieringsmönster (se också avsnittet 1.5). Det blir h ä r nödvändigt att helt enkelt förutsätta »homogenitet» i detta avseende mellan företag över och under gränsen 50 anställda arbetare. Långtidsutredningens uppräknade större företagsgrupp förutsattes med andra ord vad produktions- och investeringsplanerna

beträffar vara »representativ» även för vinststatistikens mindre grupp av företag. Enkätdata från långtidsutredningen över företagens förväntade (»planerade») årliga investeringsverksamhet (brutto) för perioden 1966—1970 föreligger i form av en genomsnittsnivå för perioden 1966—1970 i procent av den år 1963 realiserade investeringsvolymen för varje branschgrupp (se ta1

Se

BEXTZEL—BECKEMAN:

Framtidsper-

spektiv för Svensk Industri 1965—1980, Stockholm 1966, Appendix A.

233 bell 2 : 1 , kol. 2). Denna procentsats appliceras sedan på vinststatistikens i stort sett jämförbara investeringsuppgifter »anskaffning av materiella anläggningstillgångar» 1 för samma år. Erfarenhetsmässigt, både från tidigare långtidsutredningar och från den kortsiktiga statistiken över företagens investeringsplaner, blir dessa rapporterade planer ofta mycket kraftigt underskattade i förhållande till sitt senare registrerade utfall. För långtidsplanernas del h a r investeringsuppgifterna vid de tillfällen sådana uppgifter insamlats 2 ofta tenderat att bli för låga i förhållande till de samtidigt meddelade produktionsplanerna. Detta för vår prognos mycket besvärliga underskattningsproblem möter oss även i korttidsstatistiken över företagens investeringsplaner. Vad korttidsplanerna beträffar torde dock detta fenomen i stor utsträckning bero på att företagarna vid rapporteringen »glömt bort» eller ej »tänkt på» vissa investeringsprojekt, sannolikt sådana som vid uppgiftslämnandet ännu ej blivit definitivt beslutade i någon bemärkelse och därför ej tilldelats någon bestämd tidsdimension, varför de ej heller rapporterats i årsplanen. 3 Man kan vidare misstänka att ett stort antal smärre, löpande arbeten av underhålls- och reparationskaraktär etc. som ex post inräknas i företagens investeringsbegrepp, ej heller kommer med vid planrapporteringen. För korttidsplanernas del finns det (därför) all anledning förmoda att denna uppsättning »bortglömda» och i planrapporteringen utelämnade projekt kostnadsmässigt bör stå i ett någorlunda bestämt förhållande till planens storlek (en »systematisk underskattning»). Ju längre bort i tiden planhorisonten sträckes desto mer markerade bör dessa underskattningar dock bli, samtidigt som ett mer oregelbundet mönster bör uppträda.

Vi kan med a n d r a ord inte utan vidare utgå ifrån att föregående långtidsutredningars »underskattningsmönster» återigen skall upprepas och därför kunna läggas till grund för en mekanisk korrigering. Tidsdimensioneringsaspekten vad den årliga utvecklingen beträffar torde komma att spela en allt mindre roll under denna långtidskalkyls 5-års horisont medan produktionsstrukturens krav på en med omsättningen långsiktigt harmonierande »optimal» kapitalutrustning allt mer bör göra sig gällande. Sannolikt har företagarna dessutom i många fall en synnerligen diffus uppfattning inte bara om den utformning företagspolitiken kommer att ha beträffande produktionsinriktning, expansionstakt etc. mot slutet av den femårshorisont, som de svenska långtidsutredningarna arbetar med, utan även om denna produktionsstrukturs långsiktiga »optimala» utveckling. Långtidsutredningen har därför tvingats till en rimlighetsbedömning och korrigering på aggregerad industrinivå av de lämnade produktions- och investeringsplaner som rapporterats i företagsenkäterna. Det är också dessa korrigerade »planer» som utgör prognosantaganden i vår kalkyl över industrisektorns 1 Se »Företagens intäkter, kostnader och vinster», Statistiska centralbyrån, SOS, Stockholm exempelvis år 1959 sid. 9°ff. 2 Se exempelvis SOU 1962: 11, sid. 41 ff. Det synes dock rimligt att tolka en del av denna underskattning som ett resultat av motsvarande underskattning av produktionsprognosen. Kapacitetsutbyggnaden och produktionsutvecklingen står nämligen på lång sikt i ett visst förhållande till varandra, bestämt av produktionsstrukturens (produktionsfunktionens) egenskaper. I den mån detta samband uppfattas rätt av företagarna bör därför även investeringarna underskattas i det fall produktionsplanerna tilltagits för lågt. Se

BENTZEL—BECKEMAN: Framtidsperspektiv för

Svensk Industri 1965—1980, Stockholm 1966, sid. 26 f. 3 Se exempelvis diskussionen i ELIASSOX: Investment Funds In Operation, 1965, avsnittet 2.5.

234 upplåningsbehov på den organiserade kreditmarknaden fram till 1970. De kommer där att ingå som exogent bestämda storheter. Prognosen blir vad man brukar kalla betingad, och i den mån dessa »antaganden» senare ej visar sig ha varit rimliga, så skall prognosen ej heller träffa rätt. Ett komplementärt betraktelsesätt med relevans för konjunkturpolitiken och då främst penningpolitiska åtgärder gäller de exogena komponenternas indirekta beroende av tillgången på finansieringsmedel, dvs. i vilken utsträckning finansiella bivillkor måste vara uppfyllda för att långtidsutredningens planer skall kunna föras i hamn. Frågan är härvidlag om realiserandet av dessa planer kan förväntas resultera i orimliga konsekvenser på marknaderna för finansieringsmedel. Finansieringskalkylen blir sålunda samtidigt ett »konsistenstest» av långtidsutredningens prognos. Flera alternativa kalkyler skall utföras, bl. a. en »okritisk» beräkning på till långtidsutredningen rapporterade uppgifter, samt även en kalkyl på samma data justerade i enlighet med den rimlighetsbedömning och de konsistenstest för hela ekonomin som utförts gemensamt av Industriens Utredningsinstitut och finansdepartementet. Det har visat sig — som redan nämnts — att företagarnas aggregerade enkätsvar ej fyller rimliga krav på »konsistens». En 7-procentig årlig produktionsstegring planeras kunna klaras genom att bruttoinvesteringsnivån i medeltal över hela prognosperioden på 5 å r höjes endast 4 procent över 1963 års volymmässiga nivå (se tabell 2 : 1 ) . En dylik plan kan inte förväntas vara realiserbar ens under mycket generösa antaganden om en riklig tillgång på arbetskraft, en avsevärd, outnyttjad produktionskapacitet vid prognosperiodens ingång, väsentliga produktivitetshöjan-

de bidrag från »tekniska förbättringar» i produktionsprocessen 1 eller en eftersläpande »utmognad» av produktionskapacitet från tidigare investeringsverksamhet. 2 En högre årlig produktionstillväxt än 5 procent anses enligt långtidsutredningens justerade kalkyl inte vara att räkna med som ett realistiskt alternativ med tanke på ett totalt sett oförändrat prognosticerat arbetskraftsutbud till industrisektorn. Investeringsprognosen, eller snarare »investeringskravet» h a r härvid formulerats i mycket lösa termer. Här h a r accepterats långtidsutredningens bedömning av en ökning av bruttoinvesteringarna i 1964 å r s priser mätta från 4,8 miljarder kronor till 6,8 miljarder kronor år 19703 (enligt industristatistikens företagsindelning), detta motsvarar en ungefärlig årlig ökning på 7 procent. Vad de »justerade» produktionsplanerna beträffar h a r en fördelning på branschgrupper utförts inom långtidsutredningen. Ingen sådan branschkalkyl h a r däremot utförts för investeringsplanerna (tabell 2 : 1 , kol. 3 och 4). Långtidsutredningens »reala» industriprognos måste betraktas som en mycket grov bedömning av den framtida utvecklingen. Då denna numeriska bedömning ingår som en väsentlig och exogent bestämd »ryggrad» i vår finansiella långtidskalkyl, kan denna — självfallet — ej göra anspråk på att besitta någon högre grad av precision än den reala prognosen. Det första okorrigerade alternativet torde dock ha ett visst värde däri att det uttryckligen d r a r kon1 »Teknikfaktorn» i produktionsfunktionen, vilken tankes fånga upp det bidrag till produktionen som ej kan hänföras vare sig till den uppmätta arbetsinsatsen eller »kapitalstockens» storlek. Se ytterligare avsnittet 2.3, den tekniska exkursen. 2 Se diskussionen i Svensk Ekonomi 1965— 1970, SOU 1966: 1, sid. 150 ff. 3 Se SOU 1966: 1, sid. 172.

235 sekvenserna för kreditmarknadens del av industriföretagens totalt sett »orimliga» aggregerade förväntningar. De alternativa finansiella kalkyler som grundats pä långtidsutredningens justerade alternativ bör däremot betraktas som mera realistiska skattningar av den framtida externa finansieringsefterfrågan från industrisektorn. Dessa alternativa kalkyler utgör dock fortfarande enkla mekaniska trendberäkningar, i vilka ingen hänsyn tagits till högst sannolika konjunkturella fluktuationer kring trenden. Väsentligt härvidlag är dock det implicita antagandet att konjunkturella fluktuationer ej kommer att påverka det trendmässiga utfallet. Prisproblemet, slutligen, bör kortfattat beröras i detta avsnitt. Detta problem utgör alltid ett besvärligt krux i kreditmarknadsprognoser. Prisvariationer är såväl en kortsikts- som en långsiktsföreteelse. Konjunkturelit betingade balansrubbningar på delmarknader för olika produkter påverkar företagens vinstutveckling samtidigt som mera permanenta förskjutningar i strukturen av relativpriser kan få påtagliga konsekvenser för företagens framtidsförväntningar. Resultaten kommer så småningom till uttryck i produktionsplanernas sammansättning och den mera långsiktiga inriktningen av kapacitetsutbyggnaden och investeringsverksamheten på olika företag och produkttyper. De årliga prisförändringarna på företagens produkter h a r ofta varit markerat olika mellan de olika branscherna, likaså ofta skilda från prisutvecklingen på olika t3 r per av investeringsvaror. En långsiktig »prisprognos» eller valet av ett numeriskt bestämt »prisantagande» blir därför en mycket vansklig uppgift. Då det ur många synpunkter är lämpligt att vid prognoser av detta slag arbeta i »reala termer», kommer denna prognos

därför att kalkyleras med utgångspunkt från antagandet om en oförändrad prisnivå på produkter och investeringsvaror under perioden 1963 fram t. o. m. 1970. Detta implicerar samtidigt ett antagande om att själva prognosen mätts i »reala» termer. Produktions- och investeringsvolymens utveckling förutsattes med andra ord vara oberoende av prisnivåns utveckling. En omräkning av prognosens uppgifter till värdetermer under alternativa prisantaganden torde dessutom beräkningsmässigt bli en helt okomplicerad uppgift. 1 Förväntningarna om den långsiktiga utvecklingen av relativpriser på produkter och investeringsvaror och den därav föranledda planerade allokeringen av kapacitetsutbyggnaden till olika företag förutskickas däremot redan ha blivit inkorporerade i långtidsutredningens från företagen inhämtade investeringsoch produktionsplaner; ett prognosantagande således som för övrigt blivit traditionellt i långtidsprognoser av detta slag. 2 Slutligen bör anmärkas att en från prisvariabler helt befriad prognos mycket förenklar den successiva uppföljningen av prognosresultaten mot den ex post realiserade utvecklingen, som i annat fall kommer att kräva en ytterligare korrigering för ett praktiskt taget aldrig helt korrekt »prisantagande». Tabell 2 : 1 nedan visar företagens rapporterade »planer per branschgrupp» vad beträffar produktions- och investeringsverksamhet. Den tredje och fjärde kolumnen visar resultatet av en rimlighetskorrigering av dessa rapporterade »planer» utförd inom långtidsut1 Se behandlingen av »prisproblemet» sid. 2442 f. Jfr. på denna punkt LINDBECK: Prissystemet i långtidsplaneringen, ur Svensk Ekonomisk Tillväxt, en Problemanalys, Lund 1966, samt även JUNGENFELT: Den Svenska Långtidsplaneringens Metodik, Skandinaviska Bankens Kvartalstidskrift, 1964: 4.

236 redningen. Vad investeringarna beträffar gäller denna korrigering som nämnts endast hela industrisektorn. Observeras bör vidare att investeringsökningen i det korrigerade fallet formulerats i termer av en exponentieli tillväxt liksom produktionsexpansionen, i motsats till enkätens ojusterade svar, vilka redovisas i form av en horisontell fördelning av investeringsaktiviteten över prognosperioden (kol. 2). Vilket tidsfördelningsalternativ som än väljes blir med nödvändighet godtyckligt med tanke på att långtidskalkylen ej syftar till att fånga upp vare sig produktionens eller investeringsverksamhetens kortsiktiga konjunkturrörelser. Ur långtidsaspekten är det produktionsnivån vid prognosperiodens utgång samt den volymmässiga kapacitetsutbyggnaden under hela perioden som är av intresse. Ett krav för realiserandet av produktionsplanen kan därför sägas vara att motsvarande investeringsplan fullföljes inom prognosperioden. Tidsfördelningen av den årliga investeringsaktiviteten bör dock inom vissa gränser kunna vara variabel, i så måtto att det »övre kapacitetstak» som den faktiska kapitalutrustningen i viss mån representerar är ett mycket tänjbart begrepp. Speciellt gäller detta i vårt aggregerade sammanhang. Denna förmodade kortsiktiga flexibilitet i långsiktsanpassningen av den faktiska kapitalutrustningen till den av produktionsnivån betingade »optimala» är av relevans för bedömningen av konjunkturpolitikens kortsiktiga tidsomfördelande effekter på företagens investeringsbeteende. Vi erinrar oss också långtidsutredningens antagande om en (i arbetstimmar mätt) under prognosperioden oförändrad total arbetsinsats i industriproduktionen. Även under denna förutsättning kan en produktionsökning åstadkommas vid oföränd-

rad kapitalutrustning genom en omallokering av arbetskraften mellan olika branscher och mellan olika företag inom varje bransch; en möjlighet som understryker produktionsutvecklingens kortsiktiga flexibilitet relativt kapacitetsutbyggnaden. 1 Observeras bör till sist investeringsuppgifternas karaktär av »bruttomått». Kapacitetsutbyggnadsprocessen betraktad som en restriktion på produktionsmöjligheterna hänför sig nämligen till nettoinvesteringen eller förändringen i kapitalstocken, medan det bruttoinvesteringsbegrepp vi är intresserade av ur finansieringssynpunkt även innefattar ersättningsinvesteringar.

2.2.

Prognosmodellen

I detta avsnitt kommer en något modifierad variant på den tidigare refererade IUI-utredningens finansiella korlsiktsmodell att utnyttjas som prognosmodell för industriföretagens långsiktiga finansieringsefterfrågan. Förväntningsuppgifter över industrigruppernas framtida produktions- och investeringsutveckling finns som nyss nämnts »exogent» bestämda från långtidsutredningens material och »omräknade» till att motsvara kvantifierade »förväntningsuppgifter» eller »planer» över företagens framtida omsättning (eller bruttointäkter) och bruttoinvesteringar fram till 1970 för vinststatistikens företag med mer än 50 anställda arbetare. Vi kallar dessa storheter för Oit respektive lit, där i markerar branschen och t året. I den ovan refererade lUI-utredningen h a r följande enkla »regressionssam1 De på kort sikt möjliga omallokeringsvinsterna i detta avseende synes dock vara mycket begränsade. Se WEBIN: A Study of Production, Trade and Allocation of Resources, Uppsala 1965. Sid. 148 fl.

237 band» beräknats för varje branschgrupp för den historiska perioden 1950 t. o. m. 1963. HKu=ailOu

+ bil

(11:1)

Lu

+ bi2

(11:2)

BSu = ai3Oit + bi3

(11:3)

IiL

(11:4)

=ai20i2

=aiiAOit

+ bii

De tre första ekvationerna relaterar i tur och ordning branschgruppernas handelskreditgivning m. m. (HK8, 8 stock), kassahållning (L , stock) respektive bruttosparande (BS) till omsättningsutvecklingen (Ot). Ekvation (11:4) beskriver lagervolymförändringen som en linjär funktion av produktions- eller omsättningsförändringen. Om vi bortser från det faktum att bägge variablerna är uttryckta i löpande priser så representerar (11:4) i princip en traditionell acceleratoranpassning hos lagerstocken i förhållande till den löpande omsättningsnivån. Ekvation (II: 1) illustrerar förhållandet att en ökad omsättning, som i princip motsvaras av ökade intäkter, bör följas av en uppbyggnad av stocken givna handelskrediter, då främst givna förskott och leverantörskrediter. Likaså bör en omsättningsökning resultera i en ökad kassahållning (»transaktionsmedel»), och vice versa enligt ansatsen i ekvation (11:2). Koefficienterna atu ato och au tankes med a n d r a ord alla vara positiva. Slutligen bör även företagssparandet långsiktigt vara relativt följsamt omsättningsutvecklingen (11:3). Vi noter a r i detta sammanhang att en skattad positiv konstant bi3 (i 11:3) implicerar en under observationsperioden (1950— 1963) trendmässig sänkning av sparandemarginalen — vid trendmässigt sti-

gande omsättning, O, medan en koefficient b{3 nära noll motsvarar en under hela perioden konstant marginell sparkvot (se sid. 242). Sambanden är mycket enkla till sin karaktär och bortser från en mängd faktorer som sannolikt påverkar de storheter som önskas bestämda. Regressionslinjernas anpassning till statistiska data är ej heller alltid särskilt god. Avvikelserna från regressionsanpassningens »teoretiska» värden torde dock huvudsakligen bero på kortsiktiga fluktuationer, variationer som vi ej är intresserade av att fånga in i den långtidsprognos det h ä r är frågan om. Så t. ex. kan en stor del av de årliga avvikelserna från den skattade kassahållningen förklaras av tillfälliga lagerfluktuationer, där exempelvis en lageravveckling under ett år motsvaras av en temporärt ökad kassahållning samma år. Vidare torde företagssparandets postulerade linjära beroende av intäktsutvecklingen vara i allra högsta grad orealistiskt ur kortsiktssynpunkt. Både intäkts- och kostnadsutvecklingen hos de olika branschgrupperna brukar följa mycket invecklade mönster över konjunkturcyklarna och den residual mellan dessa två storheter, bruttovinsten, som vi grovt approximerar med företagssparandet, BS (se vidare sid. 246), torde uppvisa ett betydligt mer komplicerat förlopp över tiden än vad som antyds av ekvationen (II: 3). 1 Lagerfunktionen (11:4) slutligen tankes enbart beskriva en långsiktig uppjustering av lagerstocken, som en reaktion på en ökande produktions- och omsättningsnivå. Lagermåttet omfattar råvaror, varor i arbete såväl som färdigvaror. Hänsyn h a r vidare ej tagits till det 1 Se exempelvis HULTGREN: Costs, Prices and Profits, Their Cyclical Relations. Studies in Business Cycles, Number 14, NBER, New York 1965, sid. 152 ff.

238 förhållandet att produktionsutvecklingen ofta avviker från omsättningsvolymens utveckling på grund av fluktuationer i färdigvarulagren. Genom insättning av de exogent bestämda enkätuppgifterna för investeringarna, Iit, för varje bransch och år samt differentiering av (II: 1) och (11:2) erhålles det totala årliga finansieringsbehovet, 1 FTit. FTu = lit + AH Ku + Alf + IL för år t (11:5) dvs FTu - lit + {ah + ah + a^AOu

+ &i4 (11:6)

Den totala finansieringsefterfrågan tankes alltså bestämd dels av den planer a d e (eller faktiska) investeringsverksamheten, dels av en med omsättningsnivån associerad uppbyggnad av handelskreditgivningen, kassahållningen och lagerhållningen. Den del av detta finansieringsbehov som tillfredsställes via internt genererade medel motsvaras då av det prognosticerade bruttosparandet för år t, dvs BSt. Vi kan därför skriva det externa finansieringsbehovet som: ÉFit = FTu - BSu = ht + {an + ai2 +

+ au)AOu - afton - bis + bu (11:7) EFt representerar alltså den kreditefterfrågan från branschgruppen i som kommer att göra sig gällande på den organiserade kreditmarknaden eller i form av ökad handelskredittagning hos andra företag (II: 7) summerat över samtliga branscher ger industrisektorns totala externa kreditefterfrågan år t: EFt = SEFu

- Elit + U{aa + ai2 + au)

AOu - Haft On - Zbiz + Zbu (11:8)

Observeras bör att (11:8) uttrycker företagens totala externa kreditefterfrågan som en summa av linjära branschsamband. Endast under speciella omständigheter innebär detta att totala efterfrågan blir linjärt beroende av omsättningens totala nivå respektive förändring. 2 Normalt kommer en branschvis avvikande finansiell struktur och en divergerande utveckling att påverka resultatet jämfört med en aggregerad linjär prognosansats för hela industrisektorn. Vi noterar alltså h ä r en aggregationseffekt mellan bransch- och totalnivån. Mycket talar härvid för att en disaggregerad prognosansats på branschnivå ur analytisk synpunkt ä r att föredraga trots att »naiva» aggregerade prognosansatser ofta visat sig överlägsna ur »träffsäkerhetssynpunkt». Bl. a. möjliggöres en detaljerad u p p följning av prognosutfallet i efterhand. En viss del av den externa kreditefterfrågan kompenseras för varje enskilt företag av en motsvarande upplåning, oftast mycket kortfristig, hos andra företag. Det rör sig h ä r om handelskrediter av olika slag, erhållna förskott och leverantörskrediter etc. samt i vårt statistiska material även koncernskulder. Varje sådan finansiell transaktion noteras alltså som en skuldpost hos ett företag och som en tillgångspost hos ett annat. Aggregeras dessa poster över ett tillräckligt stort antal företag bör bägge posterna därför i princip bli av samma storleksordning. En lämplig approximation torde vara att för varje branschgrupp studera relationen: 1 Differentieringen innebär att sambanden (II: 1) och (II: 2) omvandlas i »flowtermer» med årsperioden som bas. Vi får: AHK(s) = aiAO AL(s) = a2AO 2 Detta inträffar exempelvis när alla AOu och Ou är sinsemellan lika och/eller när för varje i och delekvation alla koefficienter

(aji +öia +aii) o c h ah ä r l i k a .

239 HS\V==ämHE\V + bi5

(11:9)

där ffS/fstår för branschen i':s utestående stock skulder till andra företag inom och utom den egna branschen såväl som industrisektorn eller landets gränser vid tidpunkten t Storheten HKW h a r redan definierats. Vi ser omedelbart från (11:1) att (11:9) implicerar ett antagande om att även HSW är en linjär funktion av den egna branschens omsättningsnivå. 1 Omskrivning med hjälp av (II: 1) ger alltså:

ningens investeringsprognos, Iit, samt den från samma källa framkalkylerade omsättningsutvecklingen, /\Oit, fram till 1970.

I termer av de finansieringsbalanser, som uppställts i tabellerna 1: 1A-D (sid. 200 ff) har alltså investeringsverksamheten brutto (kolumn 1) bestämts exogent från långtidsutredningens prognos. De tre följande kolumnernas olika typer av omsättningstillgångar liksom också motsvarande omsättningsskulder (posten »övrig extern upplåning», kolumn 9) har var för sig förmodats tendera att långsiktigt anpassa sig till omsättningsutvecklingen (»transaktionsbehovet»), vilken också den erhållits exogent från långtidsutredningens beräkningar. HSit = a,-5 au O a + a^bu + b& Samma följsamhet till omsättningen och bruttointäkterna har även förväntats vara (11:10) för handen vad bruttosparande t beträffar I den ovan refererade IUI-un der sök- (kolumn 10). Genom enkla linjära prognosfunktioner, vilka skattats på det historiska ningen h a r funktionssambanden (11:9) material, som delvis finns återgivet i taoch (II: 10) skattats. Resultaten blev bellerna 1: 1A-D, kan vi alltså erhålla en härvid att företagens inbördes kredit- grov prognos på utvecklingen hos alla uppgivning på lång sikt synes ha »nettats räknade poster. Genom att addera samtliga användningsposter till vänster, samt subtraut» inte bara inom industrisektorn to- hera den prognosticerade handelskredittagtalt utan även inom många bransch- ningen och bruttosparandet varje år ergrupper. 2 Vi skall använda oss av dessa hålles den restefterfrågan på finansieringsresultat för att eliminera den externa medel, som kan förväntas »läcka ut» på den organiserade kreditmarknaden. transaktionskreditefterfrågan i uttrycDetta är i mycket enkla ordalag — proket (II: 8) som »normalt» synes kunna gnosmetoden. Som genast inses vid studiet kompenseras av en motsvarande kort- av tabellerna 1: 1A-D har härvid åtminstofristig upplåning hos a n d r a företag. Dif- ne en kraftig förenkling vidtagits. Det har ferentiering och branschsummering av nämligen hela tiden underförståtts att den statistiska felposten (kolumn 11) ej existe(11:10) samt subtraktion från (11:8) rar. Som nu blir fallet kommer denna post ger härvid tämligen mekaniskt den ex- — i prognosen — att inräknas i den exterterna efterfrågan på finansieringsmedel na restfinansieringen på den organiserade som kan förväntas söka sig ut på den kreditmarknaden. Då denna felpost är av avsevärd storleksordning, samt uppvisar ett organiserade kreditmarknaden EF°t : mycket oregelbundet och ofta oförklarligt mönster över konjunkturförloppet, måste detta förhållande nogsamt beaktas vid tolkEF? = EFt - ZAHsf = Elit + Z{atl + ningen av erhållna resultat. Observeras bör dock att dessa poster när de ackumuleras + a/2 + öi4 - ai5an)AOu - Za^Ou över hela perioden 1950—1963 synes ha en -Zbi3 + Xbu (11:11) 1 Denna ansats innebär i flera avseenden På detta sätt har nu härletts en enkel en mycket grov approximation. För en mer fyllig diskussion i nämnda avseende refereras prognosmodell, i vilken den externa till IUI-utredningen. 2 kreditefterfrågan, som förväntas söka Observera härvid att denna »utnettning» fortfarande tillåter att en stor del av handelssig ut på den organiserade kreditmarkkreditströmmarna går mellan företag i olika naden beror enbart av långtidsutred- branscher.

240 riod visar sig vara rimliga. Fördelen med den enkla prognosmodell som här använts är bl. a. att den bygger på en uppsättning väl preciserade sådana anI detta sammanhang bör återigen an- taganden. Det är sålunda möjligt att i märkas att i prognoskalkylen ingen som efterhand på ett mycket enkelt sätt behelst hänsyn har tagits till kreditefter- stämma h u r stor del av prognosfelet frågans beroende av priset på penning- som beror av den använda metoden — ar, nämligen räntan. Denna försummel- dvs. prognosmodellens »realism», och se h a r blivit traditionell i de flesta lång- hur stor del som beror av felaktigheter tidsprognoser och torde närmast bero i rapporterade — i modellen exogena — 1 på svårigheterna att förutse prisutveck- investerings- och produktionsplaner. Ett annat problem slutligen, som lingen på kreditmarknaden såväl som på andra marknader för en längre också det fått en något styvmoderlig framtida period. En implicit förutsätt- behandling i denna prognoskalkyl är företagsbeskattningens effekter på föning till vår prognoskalkyl är därför att prisbildningen på kreditmarknaden ej retagens finansieringsefterfrågan. Vad som härvid närmast är av intresse är markant kommer att förändras under skattebestämmelsernas betydelse för föprognosperioden. Den kreditefterfrågan som sålunda retagens möjligheter att internfinansiekan räknas fram med hjälp av uttryc- ra sin verksamhet (avskrivningsbestämket (11:11) motsvarar en ex ante stor- melser, lagervärderingsregler m. m . ) . het, dvs. en i någon bemärkelse av före- Antaganden om de skattebetingade räntagen på lång sikt planerad kreditefter- tabilitetseffekter som verkar direkt på förutsattes å frågan, som i sin tur beror av den kapitalvaruefterfrågan andra sidan redan ha blivit inkorporemångfald faktorer som påverkar deras investeringsbeteende och produktions- rade i långtidsutredningens »reala» exutveckling. Förutsatt att vi arbetar med pansionskalkyl. Underlåtenheten att exen någorlunda »adekvat» prognosmo- plicit taga hänsyn till skatteeffekter av dell, skall således vår prognos avvika detta slag beror ej på ett förringande av från den realiserade utvecklingen i den deras empiriska relevans, snarare på mån företagarnas rapporterade planer omöjligheten att explicit och på ett mevisar sig överensstämma dåligt med ningsfullt sätt införa dem i prognosbemotsvarande ex post uppmätta storhe- räkningarna. En mer utförlig diskuster. Denna anmärkning gäller i allra sion i detta avseende återfinnes för övhögsta grad korttidsutvecklingen från rigt i den refererade IUI-utredningen i år till år. Våra från långtidsutredning- samband med sparsambandets formuleen hämtade produktions- respektive in- ring. Samma kritik kan även riktas mot vesteringsprognoser bygger ju ej på nå- det förhållandet att antaganden om de got som helst hänsynstagande till i detta på annat håll i denna utredning diskuavseende relevanta kortsiktiga kon- terade »incidensen» av företagens ATPjunkturvariationer. En numeriskt god 1 Se uttrycket (II: 30) i avsnittet 2.3 den överensstämmelse mellan prognos och tekniska exkursen. Se även JOHNSTON: Ecoutfall är därför ett kriterium på en nometric Methods, New York 1963, sid. 34 ff. »god» eller »lyckad» prognos endast i samt sid. 131 ff. där en utförlig diskussion om de förutsättningar som ligger den mån gjorda a priori prognosanta- presenteras till grund för regressionssambandens tillganden var för sig och för varje pe- lämpning för prognosbruk.

viss tendens att »eliminera varandra». I princip måste detta också bli ett ytterligare och underförstått prognosantagande för perioden 1965—1970.

241 avgifter ej explicit införts i beräkningarna. Det förutsattes helt enkelt att incidensen av den successiva u p p t r a p p ningen av ATP-avgifterna fram till 1970 ej kommer att falla på företagen i den bemärkelsen att deras vinstmarginaler — eller snarare sparandemarginaler — förblir oförändrade under prognosperioden. 1

2.3. Prognosmodellens struktur

empiriska

I detta avsnitt presenteras resultaten från de regressionsberäkningar på prognosmodellens funktionssamband, söm utförts på tidsseriedata för hela industrisektorn. Vissa branschresultat i den komprimerade form, som formulerats i uttrycket (11:11), redovisas i tabellform. I övrigt hänvisas till IUI-utredningen. Avslutningsvis följer en tekniskt hållen exkurs kring bestämningsfaktorerna till de tidigare diskuterade självfinansieringskvoternas utveckling. Denna exkurs, vars resultat visserligen direkt utnyttjas vid tolkningen av prognoskalkylens resultat i avsnitt 2.4 torde kunna överhoppas vid översiktlig läsning. Som redan nämnts kunde handelskreditgivningens storlek HKW väl förklaras långsiktigt som ett med omsättningsutvecklingen förknippat transaktionskreditbehov. För hela industrisektorn aggregerad erhölls sambandet (observera samtidigt att tids- och branschindiceringen i ekvationssambanden för enkelhets skull slopas i fortsättningen)2: HK{S) = 0,33 O - 1532 (0,02)

(11:12)

En någorlunda säkerställd anpassning av kassahållningen (L<«)) till omsättningsutvecklingen kunde observe16—614823

ras på branschnivå. Detta utslag syntes dock ha en tendens att suddas ut vid en skattning på aggregerade industridata: L(s) = 0,02 O + 2 8 0 5 (0,02)

R = 0,26 (11:13)

Ett liknande resultat noterades för lagerfunktionen i dess ursprungliga formulering (11:4). En avsevärd förbättring uppnåddes dock hos omsättningsförändringens förklaringsvärde om även andra differensen hos omsättningsvariabeln A 2 0 inkluderades i lägerfunktionen. Detta inträffade trots att något tydligt utslag för denna sistnämnda variabel ej kunde iakttagas. Som prognosekvation kommer därför att utnyttjas detta sistnämnda mer sofistiker a d e estimat varvid dock förutsattes att koefficienten framför den nya variabeln A 2 0 är lika med noll. 3 Den aggregerade lagerfunktionen fick härvid utseendet: 7 L = 0,34ZlO-306 (0,19)

(11:14)

Tydligt är att både vad kassa- och lagerhållning beträffar så spelar de kortsiktiga variationerna en dominerande roll. De enkla trendsamband som anpassats till det statistiska materialet förmår ej förklara någondera storhetens kraftiga kortsiktsfluktuationer. Det1 3

Jfr. dock diskussionen på sid. 219. Den ursprungliga ansatsen hade utseendet HK(s) = f(0,AAF) där A AF står för nettoförändringen i stocken utestående affärsbankskrediter. Koefficienten framför A AF har satts lika med noll i uttrycket (II: 12). Det fullständiga ekvationssambandet var härvid: HK(s) = 0,330 + 3,39 AAF -1532 i? = 0,99 (0,02) (0,78) 3 Det fullständiga uttrycket var: JL = 0,34 zl O - 0,08 zl 2 0-306 fl = 0,53 (0,19) (0,12) De beräknade koefficienterna framför A20 var dessutom av varierande tecken samt numeriskt små.

242 ta resultat var också förväntat a priori. Vad lagerfunktionen beträffar är det dessutom viktigt att komma ihåg att ansatsen som sådan i princip är mest lämpad för färdigvarulagren. Det aggregat av olika lagerkategorier (råvaror, varor i arbete såväl som färdigvaror), som vinststatistikens »lagervolymförändring» mäter, är i detta sammanhang ett mindre lyckat mått. Utvecklingen över konjunkturförloppet hos ovan nämnda tre lagerkategorier uppvisar ofta ett i förhållande till varandra fasförskjutet mönster, en omständighet som tenderar att sudda ut »förklaringsvärdet» hos variabeln A O i (11:4) vid empiriska mätningar. 1 Det enkla sparandesambandet (11:3) gav ett klart utslag för omsättningsvariabeln, även om anpassningen till den faktiska utvecklingen vissa år var mindre god. Den gemensamma trendkomponenten i BS och O garanterade ett sådant resultat. För hela industrisektorn erhölls följande aggregerade sparandesamband: .BS = 0,07 O - 116

i? = 0 , 9 1

För varje företag synes tydligen i medeltal varje å r omkring 7 procent av intäkterna ha kunnat »plöjas ned» inom företaget för investeringsändamål, lageruppbyggnad eller accumulation av finansiella tillgångar. Det faktum att den skattade konstanta termen blivit negativ antyder samtidigt en svagt stigande sparandemarginal under observationsperioden (se sid. 237). För skattningen av det aggregerade sambandet mellan företagens inbördes skuldsättning erhölls följande estimat för hela industrisektorn: HS(S) = 1,01 HK{S) - 8 3 0 (0,03)

.R=0,99 (11:16)

En mycket välartad anpassning således, som i stort sett samtliga 14 observationsår (1950—1963) väl följer den faktiska utvecklingen. Den beräknade regressionskoefficienten h a r erhållit storleken 1. Den konstanta termen — som dock är numeriskt liten relativt storheterna //S<8> och HK.W — h a r erhållit negativt tecken — ett förhållande som sannolikt till stor del endast återspeglar det faktum att tillgångspost ten HK(») förutom givna handelskrediter och krediter till koncernföretag även omfattar företagens värdepappersinnehav. 2 Förutsatt att det estimerade sambandet (II: 16) även kan anses representativt för en framtida period kommer den trendmässiga ökningen hos HSi» och HKO) att medföra att kvoten mellan HS<«) och HKW — vilken nu är något mindre än ett — successivt kommer att närma sig ett. Implikationen blir tydligen — som redan nämnts — att industrisektorns nettoskuldsättning gentemot a n d r a sektorer via denna typ av handelskreditgivning är obetydlig över längre perioder. Denna inbördes kreditgivning synes för övrigt nettas ut även inom respektive delbranscher. 8 Med hjälp av ovan redovisade numeriska samband kan vi för hela industrisektorn illustrera den från uppbyggnaden av omsättningstillgångar genererade finansieringsefterfrågan: 1 I konjunkturinstitutets ekonometriska prognosmodell med halvårsperiodisering av data finns av denna anledning ett funktionssamband för varje lagerkategori. I dessa mer sofistikerade lagerfunktioner återfinnes bl. a. en tidsförskjuten produktionsvariabel A0. Se närmare JACOBSSON: Lager- och produktionsektorns ställning i Konjunkturinstitutets ekonometriska modell (Stencil, Konjunkturinstitutet) Stockholm 1966. 2 Observera dock att även posten HS(s) innefattar viss kreditmarknadsupplåning, bl.a. försäkringsbolagens direkta utlåning till industrin. 3 Se närmare det i IU I-utredningen redovisade grundmaterialet.

243 Tabell 2: 2.

Branschekvationer

för den externa kreditefterfrägan;

EF® enligt (II: 11)1

(1)

(2)

(3)

AO

O

Konstant term

Malm-, metall- och verkstadsindustri.... Jord- och stenindustri Trä-, massa- och pappersindustri Grafisk industri och pappersförädling. . . Livsmedelsindustri Textil-, läder- och gummivaruindustri... Kemisk-teknisk industri

+ 0,01 + 0,33 + 0,18 + 0,34 0 + 0,30 + 0,55

-0,09 -0,11 -0,05 -0,07 -0,03 -0,11 -0,13

+ 275 + 16 -209 + 20 + 90 + 150 + 124

Totalt

+ 0,36

-0,07

-190

1 kol. (1) återfinnes summan av koefficienterna: c^+a,+04 -a^ » t (2) » koefficienten a3 > 1 (3) » skillnaden mellan koefficienterna: bt - b3 (AL{S) + IL+ AHK{S))

= 0,69 J O - 306 (11:17)

Den totala finansieringsefterfrågan erhålles från (II: 17) efter addering av investeringsvärdet, /. FT= I + 0,Q9AO-306

(11:18)

Den del därav som tankes bli täckt på den organiserade kreditmarknaden fås genom subtraktion av bruttosparandet och handelsskuldsättningen: EF° =FT-BS-

AHS(S) = 1+ 0,69 O -

- 0,07 O - 306 + 1 1 6 - 1,01 • 0,33 J O =

en stor positiv konstant term framkommit. Det aggregerade sambandet däremot har fångat upp den trendmässiga anpassningen av lagerstocken till omsättningsnivån (II: 14), medan samtidigt den konstanta termen blivit kraftigt negativ. Vid den disaggregerade prognosen kommer därför gruppen »malm-, metall- och verkstadsindustri» varje år att bidraga med en konstant uppjustering av lagerstocken (den konstanta termen) ett förhållande som talar för en underskattning på längre sikt, dvs. när det historiskt bestämda sambandet extrapoleras framåt i tiden mot 1960-talets slut.

= J+0,36JO-0,07O-190 (11:19) I tabell 2: 2 h a r listats de branschvisa ekvationssamband (II: 19) som kommer att utnyttjas i följande avsnitts prognoskalkyl. Vi observerar den obetydliga koefficienten framför AO i den dominerande branschgruppen »malm-, metall- och verkstadsindustri», jämfört med motsvarande betydligt större koefficient hos den aggregerade prognosekvationen. Skillnaden beror på att inget utslag noterats för omsättningsvariabeln i lagerekvationen hos ovannämnda delbransch. I stället h a r

Teknisk exkurs kring villkoren för en konstant sparandeandel av totalfinansieringen respektive investeringsfinansieringen Vi har tidigare i kapitel I (avsnitt 1.2) studerat vissa mått som beskrivit en typ av kapitalanskaffning i relation till en typ av kapitalanvändning, bl. a. bruttosparandets relation till investeringsverksamheten samt till totala kapitalanvändningen. Även om vi - på vårt material - ej funnit något stöd för hypotesen att industriföretagen aggregerade skulle tendera att varje år söka uppnå en viss konstant relation mellan sparandet och investeringarna respektive sparandet och totala kapitalanvändningen så synes det rimligt att vänta sig att vissa samband existerar mellan dessa två aggregerade storheter åtminstone över längre

244 tidsskeden. Vi skall i detta avsnitt försöka antyda varför. Det finns därför anledning att först kortfattat precisera vissa villkor för konstans hos de t v å finansieringsmåtten. I vår prognosmodell fick sparandefunktionen formuleringen BS=a30+b3

(11:3)

Vi får alltså ett uttryck för den traditionella »självfinansieringskvoten»: a,0 + b.

BS

(11:20)

T

d(BSII) = 0 dt

a

™tI=dit{a>0+b"

(11:21)

Om vi kan räkna med att b3 erhålles dO dl

0 (vilket vi gör)

~dt

~dl

d*0

•

w

< >

BS FT a t t hålla sig konstant eller öka. BS Det följer a t t — förhåller sig konstant över så kvoten

tiden vid lika exponentiell tillväxt i omsättning och investeringar. 2 Prisproblemet: Prognoskalkylen bygger som tidigare framhållits - p å den förenklande förutsättningen om oförändrade priser på investeringsvaror och företagens produkter. För det speciella fall a t t dessa t v å pristyper utvecklas parallellt - dvs med samma relativa förändringstakt - kommer ej våra prognosresultat a t t störas - förutsatt då att prisutvecklingen ef påverkar det volymmässiga

(11:22)

dvs i ord: ökningstakten hos O skall vara densamma (varje period), som ökningstakten i investeringarna. Vi ser omedelbart från tabell II: 1 att detta villkor ef uppfylles av långtidsutredningens reala prognos för hela industrin för åren 1965 - 1 9 7 0 , så länge vi räknar med en parallell prisvariation på investeringsvaror och produkter. 1 Vi kan därför förvänta oss en successivt sjunkande självfinansieringskvot BS/I under perioden 1965 - 1 9 7 0 , varvid sänkningen beror på den långsammare produktions- än investeringsökningstakten. E t t liknande - men ej lika okomplicerat villkor för en konstant sparandeandel av totalfinansieringen kan formuleras. Uttrycken (II: 3) och (II: 6) ger härvid: BS FT

dl

dö _ + ( a 1 + 0 2 + a4) — dt = II:24 I + (a x + a 2 + a 4 ) dt dO För det fall a t t dt > högerledet kommer allt-

bi

Villkoret för a t t denna kvot skall hålla sig konstant över tiden är tydligen:

dvs

vilket kan omvandlas till:

a*0 + h dO I + (a1 + a2 + al) — + bi

(11:23)

1 Eller snarare med oförändrade priser fr. o. m. 1963 som i vår prognos. 2 Vi visar detta. Lösningen av de homogena, linjära differentialekvationerna av första ord-

•

dO

•

dl

ningen: — = xO; — = yl ger: Ot = O0ext där Oo resp. I0 representerar omsättnings- och investeringsnivå vid prognosperiodens ingång samt x resp. y den motsvarande förmodade tillväxttakten. Derivering ger: dO ^Ooxext dt

dl

It

i0yeyt

^-Oox-e* Insättning i (II: 24) ger efter en smula manipulerande 70e^(x-y) = 0 där

Vi rundar bort konstanterna b3 och bå samt formulerar det nödvändiga villkoret för DP

konstans hos —

\r

Långtidsutredningens förväntade kraftigare ökning i bruttoinvesteringsverksamheten kommer under prognosperioden a t t medföra en

nämligen

d(BSIFT)ldt=0, d0

/

J0e2>* =fc 0 dvs x = y.

som ger x rfOT

- | ^ + (a 1 + a, + a 4 ) . _ k 0

sänkning av kvoten ——. Observara samtidigt FT a t t vi ovan ersatt differensbeteckningarna i avsnitt 2.2 med derivator m. a. p. tiden. Så sker även i fortsättningen med undantag för uttrycken II: 29 och II: 30.

245 realiserandet av investerings- och omsättningsplaner, samt »sparandemarginalerna». 1 E n skiljaktig utveckling hos de två prisserierna kommer dock a t t få vissa konsekvents BS ser för storheterna —7- och -zzz utveckling. Vi / FT har självfallet att räkna med detta som ett realistiskt alternativ. Låt oss illustrera. Vi sätter: S=Opv (11:25) där O nu får stå för totala omsättningen i fasta priser, samt pv för produktprisindex. För enkelhets skull bortser vi också från förekomsten av insatsvaror och mellanprodukter i produktionen varför O i princip motsvarar produktionsvolymen. 2 Lika så skriver vi:

I=lrpl

(11:26)

I uttrycker här bruttoinvesteringarna i löpande priser, 7/ i fasta priser, medan pi står för investeringsprisindex. Eftersom sparandefunktionen (II: 3) i princip formulerats i värdetermer, kan vi skriva om uttrycket (II: 20) som: BS

T

a3- O-pv If.pl

aaS I

(11:27)

Vi bortser liksom tidigare från interceptet b3 i (II: 3). Villkoret för a t t kvoten BSjI skall vara konstant eller stigande kan nu visas bli 3 : dO

dpv

dlf

pv

If

(11:28)

S

T,

•

— , och vice versa. Insättning av (II: 25) och (II: 26) i uttrycket för den externa kreditefterfrågan på den organiserade kreditmarknaden (II: 11) ger slutligen (i aggregerade termer för hela industrisektorn) 4 : EF° = Iftpi+A

•

EF

t(1963)

'(pl-pl^

+ ^AOt

+ AOt +

BOÖ.fä-pl^

PK~t~ (11:30) Vinster och sparande: I avsikt a t t begränsa den formella framställningen kommer nu så pass grova förenklingar a t t införas a t t kontakten med den empiriska verklighet vi egentligen studerar på sina håll kan bli något svårgripbar. De principiella resultat som skall uppnås i det följande torde dock ändå vara av intresse som en illustration till sparande-investeringssambandets beroende av industrisektorns produktionsstruktur. Brutto vinsten (B V) har i denna studie definierats som respektive företagsgrupps bruttointäkter i löpande priser (S) minus tillverknings-, försäljnings- och förvaltningskostnader samt varuskatter ( = C). 5 Sparandet (BS) har å andra sidan definierats som avskrivningar + fondavsättningar + redovisad vinst - beslu1

Dvs i princip funktionssambandet (II: 3). Låt M stå för volymen mellanprodukter och insatsvaror. Antag vidare a t t priset på denna t y p av varor pM=pv (se (11:25) ovan) samt a t t M är direkt proportionell mot produktionsnivån, dvs. 3f = en konstant multiplicerad med (O - M). Under dessa någorlunda rimliga approximationer blir de slutsatser som ovan kommer a t t dragas om produktionsvolymen även giltiga för omsättningsvolymen. 2

pi

dvs endast för det fall a t t de två prisuttrycken är lika i (II: 28) kommer villkoret (II: 22) a t t vara uppfyllt. En eftersläpande utveckling hos produktpriserna (dvs partiprisindex) jämfört med priserna på investeringsvaror kommer därför - under antagandet om oförändrade sparandemarginaler (II: 3) - a t t sänka kvoten B

EF° = / / • P | 3 + AAOtPlz - BOtpvB +C+If

dpi

~dt +~dT>~dt +~dT O

ligt (II: 11), dels PKt, en priskorrigeringsterm, som uttrycker den för året t relevanta korrigeringen av fastprisprognosen för variationer i pv och pi under perioden (t -1963). Uttrycket blir något otympligt, men förtjänar ändå a t t präntas ned:

[AOtPH + OtApM - BOtPtv + C (11:29)

Om vi i detta uttryck explicit introducerar 1963 års prisnivåer |p£ 3 resp. pg 3 ] kan

EF°

uppdelas i två komponenter, dels EF^IQQO)

som

representerar vår tidigare fastprisprognos en-

IBS\ IdO dl^-\idt>0^(—pv dt dlf

dpv \ + dt JLo\lfpl>Opv dpi T

dtV + dt~If Division av varje komponent i vänster- och högerledet med produkten O • 1/ • pi • pv ger nu uttrycket (II: 28). 4 Där A = a1+a2 + ala^ B = a3 samt C = bt-b3. Vi bortser vidare i (11:29) från termen A • AOt • Ap\ som sättes (& O samt i (II: 11) från summatecknen. 5 Se exempelvis »Företagens intäkter, kostnader och vinster». Statistiska centralbyrån (SOS), Stockholm, exempelvis år 1960, tabell 6.

246 Tabell 2: 3 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

100 • - ^ = 100 • il 19 Bv

100 . - ^ - 1 0 0 . 8

100 • - = 100 • ö

_i

-2,4 -1,3 -1,0 -0,9 -2,0 -1,5 -1,6 -2,0 -0,7 -1,8 -0,6 -1,4

1 Procentandelen är detta år positiv men till sin numeriska storlek mycket nära noll. U står för beslutad utdelning. T skatter (andra än varuskatter) Ö övriga kostnader (netto) enligt definitionen i not på denna sida. Källa: Statistiska centralbyrån, vinststatistiken.

t a d utdelning + lagerreservens förändring. Denna definition kan i princip sägas motsvara bruttovinsten minus räntekostnader netto minus skattekostnader (andra än varuskatter) minus beslutad utdelning plus behållna vinstmedel samt en ofta betydande post övriga intäkter netto. På lång sikt synes det mycket rimligt a t t utgå ifrån a t t företagen söker a t t anpassa sina utdelningar efter just sin bruttovinstutveckling. 1 I aggregerade termer skulle vi kunna uttrycka denna förmodan som: U=u

(11:31)

BV

Med »skattesatsen» (s) menar vi kvoten mellan skattekostnaderna (andra än varuskatter) (T) och bruttovinsten, dvs: T

(11:32)

Slutligen inför vi en övrigpost »övriga'kostnader» (netto) (Ö) som en andel (ö) av omsättningen dvs: • ö (11:33) Ö har definierats så a t t balansen BV = BS + T + U+Ö

(II: 34)

skall gå ihop. 2 Ö kommer härvid att omfatta summan av övriga kostnader minus övriga intäkter samt räntekostnader (netto) minus överskott å annan rörelse minus lagervärdeförändringar, m. m. (II: 31—34) ger nu: Ä S = ( 1 -u-s)

BV-öO

Med bortseende från den konstanta termen b3 i (II: 3) kan vi vidare etablera sambanden:

BV

(a3 + ö) er3(l -u-s)

(ö + o,) —O 1

BS = T

(11:35) För det fall a t t uttrycken inom parentes framför BS och O i (II: 35) kan betraktas som konstanter på lång sikt har vi alltså en situation med samtidigt konstanta marginella »sparande» såväl som »bruttovinstmarginaler». 3 1 K u n gör denna förutsättning i sin »longrun growth» model. Se hans Capital Stock Growth: A Micro-Econometric Approach», Amsterdam 1963, sid. 30. 2 Jfr härvid bruttosparandets definition i not på sid. 197 samt uppställningen i tabell 6 i »Företagens Intäkter, Kostnader och Vinster», Statistiska centralbyrån, Stockholm, exempelvis år 1963. I termer av tabell 6 kan vi precisera ö som (numren inom parentes står för radnumren): (10) +(15)—(5)—(6)—(7)—(8) —(lagerreservens förändring). Lagerreservens förändring definieras härvid som den »uppskatttade lagervolymförändringen» (28) minus »lagervärdeförändringen» (27). Som kommer att framgå av tabell 2: 3 nedan utgör Ö praktiskt taget genomgående en negativ storhet. 3 Observera a t t »skattesatsen» i (II: 32) ej definierats i överensstämmelse med företagsbeskattningens bestämmelser där den direkta statliga och kommunala bolagsskatten i princip räknats på företagets »nettovinst». Se exempelvis ALMQVIST: Företagsbeskattningens grunder, Stockholm 1965. Vidare bör observeras att bruttovinsten traditionellt definierats utan avdrag för den ekonomiska förslitningen av produktionsutrustningen, dvs. (se ovan) som bruttointäkterna minus tillverknings-, försäljnings- och förvaltningskostnader. Därav följer a t t bruttovinsten i princip motsvarar ett pålägg av <l-u-s-ö-aA_l0Q

o + a3 procent på dessa kostnader.

247 Detta fall överensstämmer dock ej med resultaten i kapitel 1 (sid. 219 tabell 1:6). Där iakttog vi nämligen för perioden 1950 - 1 9 6 3 en trendmässigt någorlunda konstant kvot BS/O samtidigt som kvoten B V/O sjönk trendmässigt. Dessa divergerande trendutvecklingar måste alltså i termer av uttrycket (II: 34) återföras på variationer i kvoterna u, s och ö. E n konstant sparandemarginal BSjO motsvaras alltså av en sjunkande bruttovinstmarginal för minskande kvoter u, s och/eller ö. Tabell 2: 3 nedan belyser detta förhållande. Vi k a n för perioden 1955 - 1 9 6 3 notera en obetydlig eller svag långsiktig sänkning av utdelningarnas andel av bruttovinsten (u),för perioden 1951— 1963 en påtaglig sänkning av skattekostnadernas andel av bruttovinsten (s) samt möjligen en svag ökning av det absoluta värdet hos den genomgående negativa kvoten ö. för perioden 1955—1963. Dessa iakttagelser kan sägas överensstämma någorlunda med den skilj aktliga utvecklingen hos sparande och vinstmarginaler i tabell 1:6. Vi observerar samtidigt det något säregna angreppssättet a t t först definiera e t t linjärt sparandesamband (dvs (II: 3)) och därefter en vinstfunktion. I termer av uttrycket (II: 35) innebär alltså en konstant sparandemarginal i kombination med varierande kvoter «, s och o normalt en samtidigt variabel bruttovinstmarginal. Den tillämpade ansatsen motiveras självfallet av sparandefunktionens plats i prognosmodellen. Det hade dock varit mer naturligt a t t först söka förklara bruttovinsten i termer av företagens intäkts- och kostnadsutveckling. Vinster och räntabilitet: I fortsättningen förutsattes alla storheter vara uttryckta i volymmått, dvs. i fasta priser, samt att såväl produktprissom invesleringsprisindex utvecklas parallellt år från år. Det återstår n u a t t sammanföra sparande- och vinstbegreppen med företagens investeringar ex post. I vår prognoskalkyl har vi befriats från detta i numeriska sammanhang synnerligen komplicerade problem. Långtidsutredningens »reala» prognos har nämligen försett oss med såväl investerings- som produktionsdata för perioden fram till 1970, varför vi i den finansiella prognosen k u n n a t hålla produktions- och omsättningsutvecklingen, och därför också sparande-prognosen, åtskiljd från investerings- och kapacitetsutbyggnadsprocessen. E n koordinering av dessa för industrisektorns expansion väsentliga aspekter ligger nämligen till grund för långtidsutredningens reala prognoskalkyl, vilken härletts i termer av en aggregerad industriell produktionsfunktion. Problemet bör därför formule-

ras även här. Det skall nämligen visa sig a t t det råder e t t intimt samband mellan företagens sparande- och vinstutveckling, samt avkastningen på det i företagen arbetande kapitalet. Samtidigt som den utgör en viktig finansieringskälla representerar nämligen den löpande och för framtiden förväntade vinstutvecklingen även ett väsentligt investeringsoch kapacitetsutbyggnadsincitament. Mycket tyder på a t t de långsiktiga vinstförväntningarna härvid blir avgörande för den långsiktiga planerade kapacitetsutbyggnaden samtidigt som det löpande flödet av internt genererande sparandemedel spelar en fundamental roll som förklaringsfaktor till investeringsverksamhetens kortsiktiga fluktuationer. 1 D e t t a sistnämnda »kortsiktiga finansiella bivillkor» måste dock - självfallet - samtidigt ses i samband med företagens möjligheter och villighet a t t externt finansiera en del av sin investeringsverksamhet. I långtidsutredningen 2 har man vid produktions- och investeringsprognosen i princip arbetat i termer av en traditionell Cobb-Douglas produktionsfunktion av typen: 0 = La X ' V

(11:36)

O betecknar här som tidigare - produktionsnivån, 3 L arbetsinsatsen samt K insatsen av kapital i produktionsprocessen, a och /3 står för dessa faktorers relativa betydelse för produktionens storlek, y slutligen representerar en konstant »skiftfaktor», vilken beskriver produktionsfunktionens förskjutning över t i den. Vi kan säga a t t denna faktor »förklarar» den del av variationen i O som ej är a t t hänföra vare sig till K eller L. Genom totaldifferentiering av (II: 36) med avseende p å tiden 1 Detta är den bild som synes framträda vid en översiktlig genomgång av den empiriska facklitteraturen på detta område, vilket utförts i den refererade IUI-studien. Jfr även EISNERS »Capital Expenditures, Profits and t h e Acceleration Principle» i »Studies in Income and "Wealth, volume 28» Princeton 1964, sid. 139 samt de MEYER-GLAUBERSKA result a t e n i Investment Decisions, Economic Forecasting and Public Policy, Boston 1964, Chapter I I . 2

Se BENTZEL-BECKEMAN: Framtidsperspek-

tiv för Svensk Industri 1965—1980, Stockholm 1966, Appendix B. 3 Observera här beteckningen O för produktionen, vilken i termer av vår tidigare argumentering även betecknar omsättningen i fasta priser. Vi har nämligen för enkelhets skull bortsett från mellanprodukter i produktionen, se not på sid. 245.

248 kan vi med hjälp av (II: 36) och något formellt manipulerande skriva: dO ~dt O

dL dK ocdT ÖdT - + — K +y

(11:37)

Under de antaganden om produktionsstrukturen inom industrisektorn som ligger till grund för Cobb-Douglas funktionens formulering har vi alltså kunnat uttrycka tillväxttakten i industriproduktionen som ett vägt medelvärde av motsvarande tillväxttakter hos de t v å produktionsfaktorerna plus produktivitetsstegringen representerad av shiftfaktorn. Långtidsutredningens prognos bygger p å antagandet a t t tillskottet i arbetskraft inom industrin dL under prognosperioden 1965 1970 kommer a t t vara obetydligt, dvs - T T ^ O (se sid. 234). Vidare räknas med a t t bidraget till den procentuella produktionstillväxten från i? är 40 procent av kapitalets procentuella tillväxt dvs. /3 = 0,4 samt a t t trendfaktorns storlek y = 3,0 dvs 3,0 procentenheter av produktionstillväxten förklaras av andra faktorer än tillskottet av kapital och arbete, exempelvis produktivitetshöjningar av olika slag. (II: 37) kan därför skrivas som dK dO dt dt - = 0,4 _ + 3 , 0

(11:38)

Derivera nu (II: 36) partiellt med avseende på k. Vi får:

do _ a p vt dK K ' L K e

(11:39)

(II: 36) ger nu X

K

(11:40)

dK X eller kvoten mellan produktionsutrustningens storlek (kapitalstocken) och produktionsnivån representerar härvid vad man brukar kalla kapitalkoefficienten (»the capital - output ratio»). I termer av Cobb - Douglas funktionen kan den alltså uttryckas som k v o ten mellan kapitalets relativa betydelse för produktionens storlek och kapitalets marginella produktivitet. Den partiella derivatan i (II: 40) uttrycker tillskottet i O för ett givet tillskott i produktionsfaktorn K förutsatt att insatsen äv arbete (L) är konstant och inga produktivitetsförändringar inträffar. En förmodad avtagande mar-

ginell [avkastning" hos kapitalet vid en växande kapitalstock, dvs sjunkande —— motverdK kas dock de fakto av produktivitetsförbättringar, y > 0, via produktionsfunktioners tidsförskjutning. Detta torde vara en väsentlig förklaring till a t t kapitalkoefficienten trots industrisektorns kraftiga kapitalackumulation under efterkrigstiden förhållit sig relativt konstant. 1 Vi definierar nu den ekonomiska förslitningen a v produktionsutrustningen (D) som kapitalstocken (K) dividerad med produktionsutrustningens medellivslängd 2 (m) K JD = (11:41) Vi k a n nu definiera nettovinsten (NV) som bruttovinsten (B V) minus den ekonomiska förslitningen av produktionsapparaten (D) dvs

NV=BV-D

(II: 42)

(11:35), (11:40—42) ger nu: NV-

(<*3 + Ö)

X\

1-u-s

mj

o

(a 3 + ö) X(l - u -s)

iU mj (11:43)

Uttrycket inom parentes framför K i (II: 43) representerar alltså ett m å t t på kapitalets avkastning. Under de förenklande antaganden som införts har vi kunnat härleda ett direkt (aggregerat) samband mellan företagens sparande och vinstutveckling samt avkastningen på det i företagen arbetande kapitalet. Förutsatt en konstant sparandemarginal (a 3 ), en konstant kapitalkoefficient X och en konstant medellivslängd hos kapitalutrustningen (m) innebär alltså ökande kvoter ö, u och s a t t en ökning av såväl bruttovinstmarginalerna BV\ INV\ —— som kapitalets avkastning — - 1 inträffat och vice versa. Samtidigt observerar vi 1 Se nedan samt LUNDBERG, Produktivitet och räntabilitet, Stockholm 1961, sid. 126. 2 K U H tänker sig denna — för enkelhets skull — som konstant i sin »long-run-growth model». Se hans »Capital Stock Growth — A Micro Econometric Approach» Amsterdam 1963, sid. 29 f. Under detta antagande bortses från en rad väsentliga problem sammanhörande med kapitalstockens åldersstruktur, accelererad ekonomisk förslitning av äldre kapitalutrustning under en kraftig kapacitetsutbyggnadsprocess — (»obsolescence») etc. Vi tillåter därför — tills vidare — även m variera över tiden.

löner etc.) och/eller sänkta produktpriser i kombination med små eller obetydliga produktivitetsförbättringar i vår speciella formulering av vinstfunktionen vid ett t ä n k t fall av konstanta u, s och ö måste verka sänkande på

längre tidsperioder vi studerar. Den enkla slutsats som kan dragas blir dock a t t vi ej kan finna något »naturligt» a priori argument för a t t självfinarisieringskvoten bör förhålla sig konstant över vare sig kortare eller längre tidsintervall. Tillgängligt empiriskt material ger oss dock en möjlighet a t t dra vissa tentativa slutsatser om varför en sådan konstant

- — I via en krympande

självfinansieringskvot I ——-) kunnat iakttagas

BS ~Ö~ Sparande-investeringskvolen igen. Vi skall nu söka återföra de hittills vunna resultaten på den tidigare diskuterade enkla självfinansieringskvoten. För detta ändamål definierar vi fcru/foinvesteringarna som:

över hela vår observationsperiod (se nedan). Vissa empiriska resultat: Som redan konstaterats tyder vårt material på en påtaglig kon/BS\ stans hos sparandemarginalen I — I över

återigen a t t krympande bruttovinstmargina—— I beroende på kostnadsökningar (höjda

kapitalavkastningen sparandemarginal

dK

K

(11:44)

~dT+m

dvs som kapitalstockens förändring (nettoinvesteringen = —- I plus den ekonomiska avK , • • IT, skrivningen \D =— m

\

(11:3), & 3 =0, (11:40) samt (11:44) ger nu: BS _ a30 a3K ~I~ IdK K\~ IdK K\ (11:45)

\~dT+mj

X

\-dt+ml

Under det enkla antagandet om konstans hos kapitalkoefficienten (X) samt a3 kräves för IBS] en konstant självfinansieringsgrad 'dK ~dt är en konstant. Föra t t uttrycket ~K m, utsatt a t t m är konstant kan det lätt visas att så blir fallet vid lika exponentiell tillväxt hos kapitalstocken och omsättningen ( = produktionen), vilket innebär a t t : (PK dK dO d/2" _~dt _~dt

HR ~~K~~Ö

(11:46)

dt Samtidigt kommer truMoinvesteringarna enligt uttrycket (II: 44) a t t växa i samma takt. 1 Vi vet redan på denna p u n k t a t t detta villkor ej är uppfyllt i långtidsutredningens reala kalkyl där bruttoinvesteringarna väntas växa snabbare än produktionen och kapitalstocken (se tabell 2: l ) . 2 Sammanhangen kompliceras ytterligare om även parametrarna m, a3 samt kapitalkoefficienten X tillätes vara föränderlig över de

perioden 1 9 5 0 - 1 9 6 3 samtidigt som brutto/BV\ vinstmarginalen {-— sjunkit. Utförda beräkningar 3 har vidare visat p å konstans även hos kvoten mellan nettovinsten och det beräknade realkapitalet (perioden 1953-1962). Avskrivningen (D) har härvid kalkylerats fram med utgångspunkt från antagandet om en konstant medellivslängd hos olika komponenter (byggnader och anläggningar samt maskiner) i kapitalutrustningen. Med reservation bl. a. för det faktum a t t resultaten ej gäller exakt samma tidsperioder blir alltså dessa iakttagelser förenliga med en fallande kapitalkoefficient som en »kompensation» för vinstmarginalernas

m

s sammankrymp-

ning. Empiriska mätningar som utförts i vårt land och utomlands ger dock inget direktstöd 1 Derivering av (II: 44) med avseende på tiden ger efter en stund:

ld*K dK dl

hr. mi ]1

dl

d2K

~dl

~dF + ~m

~dT

I

dK

K

Ht

K

+

m

\

dK 1 dK

hr. 1

(r-) /dK

i

\

(II: 46) tillåter oss eliminera uttrycken inom parentes varefter det ovan sagda omedelbart följer. 2 Samt BENTZEL-BECKEMAN: Framtidsperspektiv för Svensk Industri, Stockholm 1966, sid. 176 f. 3 Se JÄRV-LUNDBERG: Vinster och Investeringar inom den Svenska Industrin, Skandinaviska Bankens Kvartalstidskrift 1964:1, samt LUNDBERG—JÄRV: Industrins i nvesteringar och stabiliseringspolitiken, Skandinaviska Bankens Kvartalstidskrift 1965: 1.

250 för denna förmodan. Beroende på vilka beräkningsmetoder som användes och vilka periodindelningar som göres kan man peka p å såväl en svag trendmässig ökning som en sänkning i kapitalkoefficienten. De beräkningar som närmast ansluter sig till våra definitioner pekar därvid på en ökning i — över vår observations1

period. Som en t ä n k b a r förklaring till denna inkonsistens hos det statistiska materialet kan pekas på de olika informationskällornas blandade periodindelningar. Om vår observationsperiod vingklippes till åren 1 9 5 3 - 1 9 6 2 kan vi möjligen från tabell 1:6 i kapitel 1 utläsa en DC

D V

trendmässig neddragning hos b å d e — och —— vilket ger en b ä t t r e statistisk samstämmighet. Avslutningsvis kan möjligen den tentativa slutsatsen dragas a t t den trendmässiga sänkBV ningen av bruttovinstmarginalerna -—- som kunnat iakttagas ej inträffat parallellt med en försämrad medelavkastning på det i industrisektorn arbetande realkapitalet. Det är dock oklart i vilken utsträckning detta är ett resulzr

(—

eller andra faktorer. Relativt den registrerade bruttovinsten minskade skattekostnader och vinstutdelningar m. fl. faktorer synes å andra sidan ha möjliggjort a t t en ökande andel av bruttovinsten kunnat behållas inom industrisektorn för finansieringen av dess investeringsverksamhet och expansion under observationsperioden 1950 - 1 9 6 3 . D e t t a synes vara en förklaring till a t t en långsiktigt någorlunda konstant sparandetäckning av investeringsverksamheten kunnat iakttagas under samma period.

Industrins tillväxttakt sionsfinansieringen:

och den externa

expan-

Om vi bortser från summatecknen och för enkelhets skull också från de konstanta termerna f»4 och b3 i uttrycken (II: 6) och (II: 11) kan vi skriva kvoten mellan den externa finansieringen (netto) på den organiserade kreditmarknaden och totalfinansieringen som: EF° -FT-1-—

(II: 40) och (II: 44) ger vidare:

<n:47>

ata5o -r a3 v

(11:48)

(X + a, + a2 + at)a H • m

dO Ht där o = — , dvs produktionens årliga tillväxt. ,

I termer av vår modell har vi alltså kunnat uttrycka kvoten mellan den externa industrifinansieringen (på den organiserade kreditmarknaden) och totala finansieringen som en funktion bl. a. av produktionens tillväxttakt. 2 Det är lätt att visa a t t en ökande expansionstakt, dvs en ökande o, ger en ökande kvot EF° -==-, ceteris paribus, och för rimliga värden på parametrarna ai i = l, . . . 5 samt X och m.3 En accelererad expansion kräver alltså a t t en större och större andel av totala finansieringen skall klaras på den organiserade kreditmarknaden. 1 Se LUNDBERG—JÄRV, op. cit. 1965, diagrammet sid. 1. I denna studie har måtten på industrins faktiska realkapital kalkylerats fram från i investeringsenkäterna redovisade uppgifter om brandförsäkringsvärden under vissa schablonantaganden om kapitalvarornas medellivslängd. Enligt en inom Industriens Utredningsinstit u t pågående undersökning med syfte a t t klarlägga faktorerna bakom den industriella tillväxten i vårt land under mellan- och efterkrigstiden synes å andra sidan under efterkrigstiden (1947—1963) en trendmässig sänkning av kapitalkoefficienterna inträffat. Denna har dock härvid beräknats som kvoten mellan ett »från inkomstsidan» konstruerat m å t t på det »utnyttjade» realkapitalet och produktionsnivån. En något annorlunda definition än den ovan redovisade således. Resultaten som sådana överensstämmer å andra sidan med motsvarande amerikanska erfarenheter. Se HICKMAN; Investment Demand and U.S. Economic Growth, Washington D.C., 1965, sid. 151 ff. 2 E t t liknande resultat kommer K U H fram till i sin »long run growth model» med den skillnaden att han arbetar med den enklare EF° kvoten ——. Se hans Capital Stock Growth:

A Micro Econometric Approach, Amsterdam 1963, sid. 38 f. IEF°\ X da

« A - 5 r + «.0 tdö / + («x + a2 + a4) dt

EF° = 1FT

positiv term

>0

X a ^ — torde normalt vara positiv men numem riskt obetydlig jämfört med termen till vänster varav det ovan sagda följer.

251 I långtidsutredningen räknas med en konstant tillväxttakt er =0,05 (se tabell 2:1), likaså att kapitalstocken växer i samma takt. 1 Det faktum att - som vi senare skall se2 vår prognoskalkyl ändå kommer att ge en EF° „ stigande extern finansieringskvot •==• for r1

perioden 1966 -1970 beror på att man i princip samtidigt räknar med en förkortad medellivslängd hos kapitalutrustningen (minskande m).3 Från (II: 48) ser vi att givet parametrarna ni, i =1, . . . 5, m och X så kan vi för varje expansionstakt räkna fram kravet på0 externEF finansiering i termer av kvoten -——. Totalb i

finansieringen FT bestäms enligt (II: 6), (II:40) och (II: 44) år från år av produktionens {omsättningens) nivå och förändring. Är FT bestämt är alltså också a bestämd. En av statsmakterna reglerad tillgång på externa krediter på den organiserade kreditmarknaden under en viss tidsperiod kommer alltså i termer av vår modell att bestämma industrins möjliga expansionstakt samma period. Alternativt eller omvänt ger en viss planerad eller verkställd expansionstakt en motsvarande planerad eller verkställd externfinansiering. Det är intressant att i detta sammanhang jämföra den faktiska årliga produktionsökningen under perioderna 1950—60, 1960—65 samt långtidsutredningens prognos för 1965—70 (4,6 7,0 resp. 5,0 procent) med motsvarande externfinansieringskvoter (5, 19 resp. 15 procent).

2.4.

Prognoskalkylen

Föregående kapitels prognosmetod grundar sig på en från företagens kapitalanvändningssida härledd finansierin gseft erfrågan. Prognosmetoden är mekanisk såtillvida att den bygger på en extrapolation för prognosperioden av vissa historiskt bestämda kvantifierade samband över industriföretagens aggregerade finansieringsbeteende. Ingen specificerad hänsyn h a r heller kunnat tagas till prognosresultatens beroende av prisbildningen, på företagens produkter och investeringsvaror och ej heller till utbudsförhållanden och rän-

tesättningen på de olika delmarknaderna för krediter. Ett väsentligt problem att diskutera i samband med prognosresultatens presentation är huruvida ett »finansiellt bivillkor» föreligger för realiserandet av de från långtidsutredningen hämtade planerna för produktions- och investeringsutvecklingen. Prognosmetoden förutsätter ju — som nämnts — en omvänd kausal ordning, dvs. användningssidan genererar ett finansieringsbehov som alltid tillfredsställes. Vissa aspekter på detta problem h a r också diskuterats tidigare, och kommer ånyo att beröras nedan. Prognoskalkylen avser perioden 1965 —1970. Det siffermässiga utfallet presenteras i diagram 2: 1 samt tabellerna 2 : 4 , 2 : 5 och 2 : 6 . Vad nivåuppgifterna i diagrammets nedre del beträffar observeras att de uttryckts i löpande priser fram till år 1963, därefter i 1963 års priser. Dessutom avser de endast industriföretag med mer än 50 anställda arbetare, exklusive kraftverksföretag. Självfinansieringskvotens (BS/I) utveckling beror av förändringen både hos bruttosparandet (BS) och bruttoinvesteringarna ( / ) . Förändringstakten i dessa storheter var för sig behöver dock inte vara densamma vare sig år från år eller trendmässigt över längre perioder. Så är inte heller fallet i långtidsutredningens »reala» prognos för perioden 1965—1970, där den justerade produktionsökningsprognosen (som i vår kalkyl bestämmer sparandeutvecklingen) på 5 procent bedömts »kräva» en 7-procentig årlig tillväxt i investeringsverksamheten, för att en för produktionstillväxten acceptabel eller rimlig dimensionering av produktionsap1

2 3

Se BENTZEL—BECKEMAN op.cit. sid. 177.

Se tabell 2: 5 i nästa avsnitt. BENTZEL—BECKEMAN op. cit. sid. 176 f.

252 Diagram 2:1. Procent

L 1950

1970 A: Kvoten (i procent) mellan bruttosparandet och investeringarna, exkl. lagerinvesteringar. B: Kvoten mellan bruttosparandet och totala kapitalanvändningen (korrigerad som i tabell 1:5). C: Industrins nettoupplåning på den organiserade kreditmarknaden. D: Motsvarande långfristig sådan, dvs. C minus affärsbankernas nettoupplåning till industrin. Anm. Uppgifterna för 1964 och framåt är i princip prognosuppgifter. För åren 1964 och 1965 har dock ex postdata inritats för kurva A. Löpande priser t.o.m. 1963. Kurvorna C och D är därefter uttryckta i 1963 års prisnivå.

paraten skall ha uppnåtts åtminstone vid prognosperiodens slut. Under dessa exogena betingelser samt förutsättningen om konstanta »sparandemarginaler», { — J på lång sikt, vilken legat till grund för kalkylen, kommer självfinansieringsgraden (BS/I) med nödvändighet att avta från och med 1965. Vi ser också i diagram 2 : 1 att en svag sådan neddragning från ca 109 till ca 97 procent inträffar mellan åren 1964 och 1970. Den kraftiga stegringen 1964 och en mindre sänkning 1965 beror härvid på den kraftiga produktionsökningen och samtidigt sparandeökningen 1964 i kombination med en sänkning av investeringsnivån (nämnaren) samma år samt en hastigare investerings- än produktionsökning år 1965 (jfr tabell 2 : 1 , sid. 232).

Tillgången på ex post statistik över produktion och investeringar för år 1964 och preliminär ex post statistik för år 1965 vid prognoskalkylens utförande ger kalkylen karaktären av korttidsprognos för dessa år. I efterhand har uppgifter för åren 1964 och 1965 (preliminära) blivit tillgängliga från vinststatistiken. De enkla självfinansieringskvoterna (BS/I) finns för dessa år inritade i diagram 2 : 1 , och visar på en relativt god anpassning mellan prognos och ex post utfall. Självfinansieringsandelen av totalfinansieringen visar dock ett något avvikande förlopp. Denna kvots utveckling beror — som vi också visat — förutom på förändringen i omsättning (produktion) och investeringar även av förändringshastigheten i omsättningen, som bestämmer variationerna i omsättnings-

253 kapitalet (lager, kassa m. m.) dvs. den ytterligare efterfrågekomponenten som adderas till investeringsverksamheten. Vi ser från diagram 2 : 1 h u r denna kvot ökar t. o. m. 1966 för att först därefter sakta minska t. o. m. 1970. Minskningen 1964 jämfört med »självfinansieringskvoten» (BS/I)'s ökning beror på att den då kraftiga produktionsoch omsättningsexpansionen fört med sig en avsevärd höjning av omsättningskapitalet, medan denna höjning blir betydligt mindre 1965 — så liten att den tillsammans med den från 1963 måttligt höjda investeringsnivån representerar en mindre procentuell ökning i totalfinansieringsbehovet 1965 än det motsvarande sparandet, därav den höjda kvoten (BS/FT). På lång sikt representerar investeringsverksamheten (/) den dominerande efterfrågekomponenten i totala kapitalanvändningen ( F D . Variationer i investeringarna kommer därför kraftigt att påverka kvoten BS/FT. En exponentiell tillväxt i / och O till en parallell prisutveckling p å produkter och investeringsvaror kommer att sänka kvoten BS/FT (under våra förutsättningar) om O ökar långsammare än / . Detta är också långtidsutredningens reala prognos från 1965 (tabell 2 : 1 ) . Sänkningen i kvoten 1964 — trots den sänkta investeringsnivån — beror på den kraftiga produktions- och omsättningsökningen detta år och en därav följande uppbyggnad av omsättningstillgångarna. En m i n d r e höjning av omsättningen 1965 förklarar kvotens ökning samma å r (jämför även tabell 2 : 5 ) . Att den därefter — p å grundval av långtidsutredningens exogena data — förväntade sänkningen i sparandets andel av totalfinansieringen i kalkylen ej inträffar förrän å r 1967 måste däremot tillskrivas en struktureffekt beroende av de olika branschprognoserna för O.

Observeras bör att en fortsatt divergerande utveckling av investeringar och omsättning över en längre period bortom 1970 så småningom kan medföra en avsevärd neddragning av sparandets täckning av såväl investeringarna som totala kapitalanvändningen. En enkel kalkyl h a r därför utförts under antagandet att den 7- resp. 5-procentiga tillväxttakten i bruttoinvesteringarna respektive produktionen (omsättningen) skall fortsätta under hela 70-talet. En utveckling av denna typ är enligt långtidsutredningen fullt tänkbar i ett fall av ogynnsam teknisk utveckling i kombination med den förväntade framtida knappheten på arbetskraft. 1 Under ett fortsatt antagande om konstanta sparandemarginaler kommer då självfinansieringsandelen av investeringarna — att sänka sig till något över 80 procent, en m a r k e r a d neddragning alltså, sett över hela 30-årsperioden 1950—1980 (jfr diagram 2 : 1 ) . En långsiktig utveckling av detta slag ä r vidare fullt förenlig m e d en samtidigt oförändrad eller till och med stigande avkastning på det i industrisektorn arbetande realkapitalet. En försämrad räntabilitet kan emellertid verka för en ytterligare sänkning av självfinansieringsgraden. Man kan fråga sig i vilken utsträckning det ökande risktagande som för företagarna torde v a r förknippat med en ökande extern expansionsfinansiering ej kommer att verka avskräckande på realiserandet av de reala investerings- och produktionsplanerna. Problemet h a r redan tidigare diskuterats (se sid. 213). Frågan är m e d andra o r d i vilken utsträckning företagen av riskhänsyn och andra kräver att en viss del av det i företaget arbetande realkapitalet 1

Se BENTZEL-BECKEMAN; Framtidsperspek-

tiv för Svensk Industri 1965—1980, Stockholm 1966, Appendix B.

254 skall vara finansierat av »egna» medel, sparandevägen eller via aktiemarknaden. Om denna fråga befinnes empiriskt relevant kan vi med fog tala om ett »finansiellt bivillkor» i expansionsprocessen, ett bivillkor i den bemärkelsen att det finns en viss övre självpålagd restriktion, för industriföretagens externa expansionsfinansiering. F ö r det fall denna restriktion föreligger (i aggregerande termer för hela industrisektorn) kommer företagen att nedjustera sin expansionstakt och anpassa sin investeringsverksamhet till tillgången på egna sparanderesurser. Självfinansieringsgraden behöver i ett sådant tänkt fall självfallet inte sjunka. Likaså kommer industriföretagens utnyttjande av den organiserade kreditmarknadens resurser ej nödvändigtvis att öka även om de institutionella möjligheterna till extern finansiering föreligger. 1 Vi observerar att vår finansiella prognos ej tagit hänsyn till denna eventualitet i så måtto att långtidsutredningens investerings- och produktionsprognos införts exogent i kalkylen. Vi kan också vända på resonemanget och betrakta långtidsutredningens reala prognos som grundad på en bedömning av företagens möjligheter att marknadsföra sina produkter, tillgången på produktionsfaktorer m. m. samt ett val av de mest lönsamma investeringsalternativen. För att expandera i den takt som långtidsutredningens prognos ger vid handen skulle härvid — enligt vår kalkyl •— en viss beräknad tillgång till externa medel krävas för perioden 1966 —1970. För det fall företagen ej beredes tillfälle att låna på den organiserade kreditmarknaden kan det hända att en motsvarande neddragning av expansionstakten måste göras (se sid. 251), varför långtidsutredningens reala kalkyl ej realiseras. Det tidigare »finansiella bivillkoret» för industrisektorns

expansion blir i denna omformulering ett »ekonomiskt politiskt» sådant. I anslutning till denna argumentering bör vidare markeras att självfinansieringsgradens nivå även är institutionellt betingad i ett annat avseende. En av ändrade skattebestämmelser eller p å annat sätt stimulerad tendens hos företagen till ökade vinstutdelningar skulle t. ex. — under i övrigt oförändrade betingelser — i ett slag sänka den industriella självfinansieringsgraden. Exempelvis via nyemissioner på aktiemarknaden kan dock sedan dessa vinstmedel kanaliseras tillbaka till det egna företaget utan att det med finansieringsformen förenade risktagandet nödvändigtvis behöver påverkas. Den externa industriella kreditefterfrågan, som kan förväntas söka sig ut på den organiserade kreditmarknaden har i prognosmodellen definierats »residualt» som det kalkylerade totala nettofinansieringsbehovet från omsättningstillgångarna plus investeringarna minus det förväntade sparandet. I tabell 2 : 4 h a r fyra alternativa »prognoskalkyler» presenterats. Så när som på alternativet »C» är skillnaderna enbart av 1 Jämför på denna punkt KUH-MEYERS motsvarande »hypotetiska» kalkyl för den amerikanska industrisektorn (»manufacturing») i deras bidrag till the Commission on Money and Credit. (Se Impacts of Monetary Policy,. Englewood Cliffs, 1963, sid. 403 ff.). De experimenterar med en modell snarlik vår prognosmodell under olika hypotetiska tillväxthastigheter i kapitalackumulationen och de därav följande kraven på extern finansiering. Den sparande- eller snarare vinstfunktion de tillämpar är i princip vårt enkla linjära sparandesamband II: 3 för det fall att kapitalstock och produktion växer i samma takt (dvs under förutsättningen om en konstant kapitalkoefficient) att kapitalets avkastning är konstant samt utdelningsandelen av vinsterna och bolagsskattesatsen är konstant. På grundval av dessa experiment sluter de sig till (op.cit. sid. 409); ». . . only if the rate of growth of output and investment proceed at very high rates, much higher than those observed in the past decade, will capital market contacts by manufacturing exceed present average levels».

255 Tabell 2: 4. Industrins1

externa upplåning (netto) perioden Miljoner kronor 1951-1955

A. Branschprognosen B. Den aggregerade prognosen C. Kalkyl från okorrigerade enkätdata (aggregerad prognos) D. Mellan alternativ2 därav: »kortfristigt» hos affärsbankerna, netto och i procent.

1956-1960

1950—1970

1961 - 1 9 6 5

1966-1970 (prognos) 2 920 6 040

1 635

5 600

2 200 5 330

1 Med »industrin» avses här endast företag med mer än 50 arbetare samt exklusive kraftverksbolag. 2 De historiska uppgifterna avser nettofinansieringen på obligations- och förlagslånemarknaden, hos försäkringsbolagen samt på aktiemarknaden (kontantbetalningarna). Anm. Observera att uppgifterna för åren 1964 t. o. m. 1970 är uttryckta i 1963 års priser. prognosteknisk karaktär. »C» illustrerar härvid en mekanisk kalkyl på industrienkätens okorrigerade investerings- och produktionsplaner. Vi tror oss i detta fall -— med långtidsutredningen — veta att investeringsplanerna ligger mycket för lågt i förhållande till produktionsförväntningarna, vilka även de justerats ned något i den korrigerade kalkylen (se tabell 2 : 1 ) . Eftersom investeringsverksamheten dominerar som efterfrågekomponent i prognoskalkylen ger också »G» en väsentligt lägre extern kreditefterfrågan än alla övriga alternativ. Det erhållna externa upplåningskravet för prognosperioden 1966—1970 överstiger blott obetydligt det för perioden 1956—1960 faktiskt registrerade samt ligger väsentligt under motsvarande upplåning u n d e r perioden 1961— 1965. Detta resultat måste ur ett flertal synpunkter betraktas som mindre realistiskt. Alternativet »A» representerar ett utnyttjande av långtidsutredningens korrigerade prognos på prognosmodellens estimerade branschsamband. Vi h a r redan diskuterat (sid. 243) h u r denna tilllämpning på grund av speciella problem vid lagerekvationens skattning sannolikt kommer att ge en för låg extern fi-

nansieringsefterfrågan, medan däremot en aggregerad prognos »B» antagligen resulterar i en mindre överskattning. I ett tredje mellanalternativ »D» har finansieringsefterfrågan från lagersidan kalkylerats fram via den »bättre» aggregerade lagerfunktionen (dvs. (II: 14) på sid. 241) medan alla övriga efterfrågekomponenter framräknats från branschekvationerna. Alternativet »D» har inritats i diagram 2: 1 (längst n e d ) . Vi observerar en väsentligt höjd extern finansieringsefterfrågan jämfört med den tidigare historiska perioden. Endast de exceptionella åren 1961—1963 noteras en högre årlig upplåning på den organiserade kreditmarknaden än den lägsta årliga prognosefterfrågan perioden 1965— 1970. Trots detta ser vi att den totala prognosticerade externupplåningen för femårsperioden 1966—1970 i stort sett blir av samma storleksordning som motsvarande värden för den tidigare femårsperioden, enligt tabell 2 : 4 omkring 5 500 mkr varje femårsperiod. Den reala prognosen från långtidsutredningen synes alltså ej resultera i några anmärkningsvärda förändringar jämfört med den tidigare historiska utvecklingen — och under våra prognosförutsättningar.

256 Tabell 2: 5. Prognosens komponenter, hela industrin enligt alternativet »D» Miljoner kronor, 1963 års priser

Det totala finansieringsbehovet: 1 därav i procent: från omsättningstillgångarna investeringar i materiella anläggningstillgångar . . . . den externa finansieringen på den organiserade kreditmarknaden i procent av totala finansieringsbehovet i..

1950-1963 1964 (medeltal)

-

6 400

6 100

6 100

6 600

7 000

7 600

8 100

1 Motsvarar i princip finansieringsbalansen 1:1 A's omslutning. Anm. Motsvarande historiska uppgifter för perioden 1950 -1963 kan erhållas från tabell 1: 1A.

Tabell 2: 5 visar relationerna mellan finansieringsprognosens olika komponenter enligt alternativet »D». Den finansieringsefterfrågan som h ä r r ö r från omsättningskapitalets systematiska ökning under prognosperioden utgör ungefär en tredjedel av totala efterfrågan, medan investeringarna svarar för resten. Denna relation skiljer sig ej nämnvärt från motsvarande medeltal för den historiska perioden 1950—1963. Den externa finansieringens andel av totalfinansieringen växer däremot — som väntat — och ligger under prognosperioden i medeltal över den historiska periodens medeltal, 10 procent. Efter det att prognoskalkylen slutförts har industrisektorns faktiska externa upplåning på den organiserade kreditmarknaden kunnat sammanställas för åren 1964 och 1965. Dessa uppgifter ger oss alltså en möjlighet att jämföra långsiktsprognosens årsdata med det faktiska utfallet för dessa år. Under år 1964 visar sig den faktiska upplåningen ligga under det prognosticerade behovet, varför detta år en viss press på den industriella likviditeten sannolikt var för handen. År 1965 där-

Tabell 2: 6. Industrins externa finansiering åren 1964 och 1965 Miljoner kronor, löpande priser 1964

-10

1 600

1200 -440

1000 600

Aktiefinansiering (konObligationer och förHos försäkringsbolag (direkt nettoupplåHos affärsbankerna 1 (netto) (A) (B) Enligt prognoskalkylen med korrigering 2 för prisförändringar under åren 1964 och 1965 Differens (A - B)

1 Gäller endast företag med mer än 50 anställda. Uppgifterna är ej interpolerade enligt den metod som använts i tabellerna 1:1A—D för perioden 1950—1963 utan avser skillnaden mellan stockuppgifter i november månad enligt Svenska Bankföreningens statistik. 2 Korrigeringen har utförts enligt uttrycket (II: 30) i avsnittet 2: 3's tekniska exkurs. Källor: Svenska Bankföreningen, Statistiska centralbyrån samt Kungl. Patent- och Begistreringsverket.

257 emot ligger den faktiska upplåningen omkring 600 miljoner kronor över den prognosticerade. En samtidig kraftig lageruppbyggnad detta år antyder dock att en väsentlig del av »överupplåningen» kan ha erfordrats för investeringar i denna typ av omsättningstillgångar. Endast en mindre förbättring av den mot slutet av år 1963 pressade industriella likviditetspositionen (se tabell I: 9, sid. 223) bör därför ha inträffat under år 1965. Tabellen 2: 6 visar den faktiska industriella externfinansieringen åren 1964 och 1965 fördelad på upplåningstyp, samt vår prognoskalkyl omräknad i löpande priser. Vi observerar h u r den industriella kreditexpansionen i affärsbankssystemet fortsätter (se tabell 1: 4, sid. 213) även under dessa år samtidigt som den direkta upplåningen hos försäkringsbolagen ej ökar nämnvärt. Den industriella externfinansieringens kontraktion år 1964 jämfört med åren 1962 och 1963 (se tabell 1: 1A) sammanfaller med investeringsverksamhetens minskning detta år trots omsättningstillgångarnas kraftiga uppbyggnad, medan den ökande externfinansieringen år 1965 sammanfaller med den då återigen expanderande investeringsverksamheten. I tabell 2: 6 ser vi också att omslutningens ökning 1965 i huvudsak kan hänföras till posterna aktiefinansiering och upplåning mot obligationer och förlagsbevis, finansieringsformer som vi i det föregående (se exempelvis sid. 218) haft anledning att sammankoppla med just investeringsverksamhetens och industrisparandets utveckling. En ytterligare belysning av omfattningen av industrisektorns framtida externa finansieringsbehov erhålles om detta relateras till den organiserade kreditmarknadens totala omfång och förväntade expansion, samt om en motsva17— 614823

rande jämförelse göres mellan den historiska perioden och prognosperioden. I tabell 2: 7 har industrisektorns procentuella andel av den organiserade kreditmarknadens långfristiga resp. totala utlåning redovisats. Uppgiften för år 1970 avser det i tabell 2: 5 framkalkylerade externa finansieringsbehovets (alternativ »D») procentuella andel av en på annan plats i denna utredning 1 utförd prognos för hela den organiserade kreditmarknaden. Definitioner och detaljer i övrigt framgår av tabellens anmärkningar: Från tabell 2: 7 kan observeras h u r industriandelen från den relativt höga nivån åren 1960—1963 uppvisar en påtaglig tendens att sjunka fram till år 1970. Om vi överblickar hela den historiska perioden från 1955 blir dock denna »tendens» omvänd. 1970 års industriandel som den räknats fram ligger enligt tabellen betydligt över medelvärdet för perioden 1955—1959. Sett ur det »långtidsperspektiv» som hela perioden 1955—1964 representerar har vi därför svårt att tala om ett ökat »krav» på den organiserade kreditmarknadens resurser för att långtidsutredningens investerings- och produktionsprognos skall kunna realiseras under perioden 1965— 1970. Jämfört med perioden 1955—1959 förväntas en höjning av det industriella kreditmarknadsutnyttjandet inträffa. Jämfört med perioden 1960—1964 en mindre sänkning. Vid tolkningen av dessa kalkylresultat måste två omständigheter särskilt beaktas. För det första representerar den ovannämnda totala kreditmarknadsprognosen (nämnaren i rad B's värde för år 1970 i tabell 2 : 7 ) en summering av ett flertal ekonomiska sektorers »finansefterfrågan» på den organiserade kreditmarknaden. Industriföretagen 1

Se Bilaga 1, tabell J samt tillhörande text.

258 Tabell 2: 7. Industrins upplåning pä den organiserade kreditmarknaden i procent av dennas totala omfång (A) resp. industrins långfristiga upplåning i procent av motsvarande total (B)

(A) (B)

8 7

8 9

3 8

5 9

4 10

15 10

20 14

21 17

10 9

8 6

(9)

Anm. Industrins långfristiga externa finansiering utgöres av upplåningen mot obligationer och förlagsbevis (netto), hos försäkringsbolagen (netto) samt på aktiemarknaden (kontantbetalningarna). Om affärsbankskrediternas nettoförändring adderas till detta erhålles totalen. Den organiserade kreditmarknadens omfång representerar vad nämnaren i (B) (den långfristiga kreditgivningen) beträffar av nettoförändringen i utestående stock långfristiga obligationer och förlagsbevis samt reverslån (exkl. affärsbankernas) och aktiemarknadens kontantbetalningar. Nämnaren i (A) (dvs. den organiserade kreditmarknadens totala kreditgivning) erhålles om till detta adderas även förändringen i utestående stock skattkammarväxlar, korttidslån och kortfristiga obligationer samt affärsbankernas och riksbankens direkta lån m. m. Se vidare Riksbankens årsbok, exempelvis år 1965, s. 16 -17. Uppgifterna för år 1970 avser alternativ »D» i tabell 2: 4. Vad totalen (nämnaren) beträffar, se kommentar i texten. h a r härvid kommit att ingå i en betydligt större grupp kallad »företagssektorn», vars beräknade finansieringsefterfrågan — efter en metod, som avviker från den h ä r tillämpade — tyder på en högre industriell kreditefterfrågan än vad som framkommit i vår kalkyl. För det fall denna karakteristik kan betraktas som tillämplig även p å övriga sektorskalkyler synes det rimligt att vänta sig att en väsentligt lägre totalefterfrågan skulle ha erhållits med vår metod, varför även industriandelen bör ha höjts vid fullt jämförbara p r o gnosmetoder. 1 För det andra bygger den ovan refererade totalprognosen på ett explicit hänsynstagande till AP-fondernas förväntade tillväxt. Härvid har bl. a. förutsatts att incidensen av den successiva upptrappningen av tilläggspensionsavgifterna till en del kommer att falla p å företagarna i form av minskade vinstmarginaler. Vidare h a r det vid prognosframskrivningen nyttjade antagandet om »vinstmarginalernas» utveckling under prognosperioden i princip varit medeltalet av de historiskt registrerade under 60-talets första hälft vilka ligger lägre än i det i denna bilagas speciella

kalkyl för industrisektorn tillämpade 2 marginalantagandet för prognosperioden. De två prognoskalkylerna måste därför med nödvändighet avvika från varandra. För att närmare undersöka prognosutslagets känslighet för en från den historiska observationsperioden trendmässigt avvikande utveckling hos sparandemarginalerna

(?)

utfördes en

alternativ kalkyl varvid kvoten mellan bruttosparandet och omsättningen (bruttointäkterna) under 4-årsperioden 1960 —1963 antogs definiera den konstanta sparandemarginalen för prognosperioden. Detta antagande tillämpades på den »blandade» prognoskalkylen (varianten »D» i tabell 2 : 4 ) . Eftersom sparandemarginalerna åren 1960—1963 ligger något lägre än observationsperiodens vägda medeltal (se tabell 1:6) erhålles jämfört med tabell l : 4 ' s prognosalternativ »D» ett med ca 1 500 miljoner kronor (1963 års priser) höjt externt 1

Se bilaga 1, kapitel 3. Nämligen »sparandemarginalens» medelvärde under perioden 1950—1963 (se uttrycket II: 15). Se även sid. 219. 2

259 finansieringsbehov till ca 6 800 miljoner kronor för hela perioden 1966— 1970. Denna ökning resulterar i sin tur i en höjning av industrins utnyttjandekrav på den totala kreditmarknadens resurser till strax under 11 procent år 1970 (se tabell 2:1). I kapitel 1 påpekades att industriföretagens aggregerade sparande plus långfristiga externa upplåning ej något »historiskt» år understigit 100 procent av investeringsutgifterna. Detta talar för att en väsentlig del därav kunnat täcka även den systematiska höjningen av omsättningskapitalet, som samtidigt inträffat och/eller — vilket i princip bör vara samma sak — kunnat utnyttjas för en »reservuppbyggnad» av finansiella tillgångar. F r å n tabell 2: 4 ser vi exempelvis att den kortfristiga externa industrifinansieringen — representerad av affärsbanksupplåningen netto — i medeltal under tioårsperioden 1950—1960 hållit sig kring 15 procent av den totala externfinansieringen. Trots den markerade förändringen från och med år 1961, som höjde affärsbanksandelen åren 1961— 1963 till drygt 30 procent, representer a r fortfarande den långfristiga finansieringen på obligations- och aktiemarknaden samt hos försäkringsbolagen över 2/3 av totalen. Man kan fråga sig om de långfristiga krediternas dominans i den externa finansieringen är en situation att räkna med även i framtiden. För det fall att den systematiska, långsiktiga uppbyggnaden av omsättningstillgångar som följer med en expansionsprocess, ur finansieringssynpunkt betraktas på samma sätt som

investeringar i materiella anläggningstillgångar skulle detta på grundval av de tidigare redovisade empiriska resultaten åtminstone i viss utsträckning förväntas vara en rimlig förmodan. Härför talar vidare det faktum att en ökande kortfristig finansiering av långsiktiga åtaganden ur likviditetssynpunkt från företagens sida bör innebära ett ökat risktagande och följaktligen även bör inverka dämpande på lusten att expandera. En rimlig bedömning synes därför vara att den långfristiga externfinansieringens dominans kommer att bibehållas även under prognosperioden. Detta skulle i så fall betyda att en väsentlig del av »externfinansieringskravet» i diagram 2: 1 kan förväntas rikta sig mot kapitalmarknadens långfristiga krediter. Våra tidigare resultat antyder risken av att en planerad expansionstakt som går utöver de egna sparanderesursernas r a m kanske ej realiseras om möjligheterna till långfristig finansiering strypes åt. Eftersom långtidsutredningens reala prognos enligt våra beräkningar implicerar ett något ökat externfinansieringskrav 1 föreligger alltså under prognosperioden en något ökad »känslighet» för statsmakternas kapitalmarknadspolitik jämfört med exempelvis 50-talet. »Känsligheten» hänför sig härvid till möjligheterna eller incitamenten att verkställa rapporterade expansionsplaner. Vi kan kalla detta ett »finansiellt bivillkor» för den planerade industriella expansionen. 1

251.

Se tabell 2: 5 samt diskussionen på sid.

BILAGA 3

AP-systemets utgiftsmekanism och fondbildning 1 Av fil. lic. Leon

Rappaport

1 Materialet till denna bilaga liar hämtats från en avhandling i ämnet statistik med titeln »Kapitalbildning och befolkningsrörelse» (av Leon Rappaport), som under början av 1967 skall ventileras vid Uppsala universitet. För närmare detaljer beträffande metodredovisning och tabellmaterial hänvisas till detta arbete.

1. Beräkningsmetodiken

I första avsnittet av denna bilaga disku- olika år efter ATP-starten. I några fall teras de olika elementen i beräknings- måste beräkningarna utföras på grundmetodiken: befolkningsprognosen, an- val av särskilda antaganden emedan slutningsfrekvenser, pensionsgrundande nödvändiga statistiska data ej varit tillinkomster och realinkomstantaganden. gängliga. Exempelvis existerar inte någResultaten redovisas i form av utgifts- ra data rörande fördelningen av familprognoser för 1963—2010. I avsnitt 2 jer med barn under 19 år; inte heller några data rörande antalet faderlösa, diskuteras vissa problem i samband med det »reala taket» för den pensionsgrun- moderlösa samt föräldralösa b a r n ; det dande inkomsten. Avsnitt 3 innehåller finns inte heller några data rörande anberäkningar av uttagsprocenten vid va- talet barnlösa änkor respektive änkor rierande antaganden bl. a. om storleken med ett eller flera b a r n ; det finns inga data rörande fördelning av änklingar av en buffertfond. Vid den här i fortsättningen utförda med avseende på antalet barn o. s. v. prognosen för ATP-systemets utbetal- ATP-lagen innehåller emellertid beningar har använts följande utgångs- stämmelser rörande storleken på penpunkter: a) bestämmelserna i lagen om sioner i ovan nämnda fall. Vid prognoATP rörande utgifter som har översatts sens fastställande måste man därför framskriva antalet berättigade till retill försäkringsmatematiska formler; b) en beräkning av antalet till ATP anslut- spektive pensionsformer. na på grundval av RFV:s redogörelse av Alla beräkningar har utförts i penår 1963; c) befolkningsprognosen fram sionspoäng och inte i kronor. Beräktill år 1980 enligt SGB och för perio- ningarna h a r utförts av Uppsala Dataden 1980—2010 en ny prognos baserad central, där också hela materialet finns på data och publicerade uppgifter från tillgängligt i form av program, hålkort SCB; d) försäkringsmatematiska form- 0. s. v. Vi h a r bearbetat några varianler som tillämpats på befolkningstabel- ter av prognosen, t. ex. fyra alternativ lerna för ATP-anslutna män och kvin- för realinkomstökningen (0, 3, 4, 5 pronor. cent per å r ) . Vi h a r bland annat antaHärigenom h a r erhållits antalet per- git, att antalet förvärvsarbetande kvinsoner berättigade till olika pensionsfor- nor inte ändras. Det kan emellertid mer vid olika framtida tidpunkter. F ö r vara av intresse att se hur prognosen beräkning av storleken på ålderspen- för ATP-systemet kommer att förändsionen och förtidspensionen h a r fast- ras, om man antar att antalet förvärvsställts pensionsmatriser innehållande arbetande kvinnor kommer att öka i storlekar för pensionen för män respek- enlighet med ett visst antagande, t. ex. tive kvinnor för olika åldrar och för 1, 2 eller 3 procent per år. Datama-

264 skinsbearbetningen av prognosen för 1.1. Befolkningsprognosen ATP gör det möjligt att erhålla en prognos för varje ändring av gjorda anta- Tabellerna 1:1 och 1: 2 illustrerar beganden samt vid införande av nya. I folkningsutvecklingen enligt prognodet första fallet är problemet likvärdigt sen. Antalet manliga och kvinnliga penmed ändring av en sifferkoefficient i sionärer växer under perioden 19G5—ett färdigt program, varefter en n y 1990 för att sedan sjunka under perioprognos kan erhållas omgående. I det den 1990—2010. Antalet barn i åldern andra fallet måste man införa ändring- 1—15 år växer först snabbt under pear i själva programmet, varvid man rioden 1965—1985 och sedan endast dock rent principiellt kan erhålla re- mycket långsamt. Antalet av såväl män sultat lika snabbt. som kvinnor i åldern 16—65 år växer

0—15

Ar 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

1965—2010

16—66

67—94

Summa

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

889 943 1022 1094 1185 1189 1203 1236 1257 1272

23,2 23,4 24,4 25,2 26,5 25,9 25,4 25,3 25,0 24,5

2 563 2 659 2 692 2 717 2 739 2 845 2 991 3 146 3 294 3 409

66,9 66,0 64,2 62,4 61,1 61,8 63,1 64,3 65,4 65,7

378 425 476 537 556 568 544 508 486 508

9,9 10,6 11,4 12,4 12,4 12,3 11,5 10,4 9,6 9,8

3 830 4 027 4190 4 348 4 480 4 602 4 738 4 890 5 037 5 188

Procent OOOOOOOOOO OOOOOOOOOO OOOOOOOOOO

Tabell 1:1. Åldersfördelning Män. 1 000-tal

Tabell 1:2. Åldersfördelning 1965—2010 Kvinnor. 1000-tal 0—15

16—66

67—94

År

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Summa

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

841 893 970 1037 1134 1151 1179 1219 1237 1240

21,9 22,1 23,1 23,8 25,3 25,0 24,9 24,9 24,6 23,9

2 534 2 610 2 624 2 636 2 646 2 730 2 848 2 984 3 124 3 232

66,0 64,7 62,5 60,5 59,1 59,3 60,1 61,1 62,0 62,3

465 534 606 682 700 721 711 687 676 716

12,1 13,2 14,4 15,7 15,6 15,7 15,0 14,0 13,4 13,8

3 840 4 037 4 200 4 355 4 480 4 602 4 738 4 890 5 037 5188

100,0" 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

265 långsamt under perioden 1965—1985 och sedan mycket snabbare. På grund av denna utveckling förändras relationen mellan antalet personer i den aktiva åldern 16—66 år och antalet pensionärer p å sätt som framgår av tablån nedan. Denna proportion minskar för såväl män som kvinnor under perioden 1965—1985 för att sedan börja växa och år 2010 uppnår den för män nästan samma nivå som år 1965. Relation mellan antalet personer i aktiv ålder och antalet pensionärer År

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

1.2. Simulering

av

Män

Kvinnor

6,8 6,3 5,7 5,1 4,9 5,0 5,5 6,2 6,8 6,7

5,4 4,9 4,3 3,9 3,8 3,8 4,0 4,3 4,6 4.5

utgiftsmekanismen

Den använda prognosmekanismen har prövats på en historisk utveckling för beräkning av ATP-utgifterna vid full utbyggnad. Vi h a r antagit att ATP startade 1912 och att den således är fullt utbyggd år 1962. Vi har på så sätt kunnat använda kända värden på konsumentprisindex och realinkomstökning samt förändringar i befolkningsstrukturen. Den pensionsgrundande inkomsten för år 1962 är känd. Antalet folkpensionärer av olika kategorier är också känt. Uppgiften är således att med hjälp av vårt system uppskatta anslutningsprocenten till ATP samt att fastställa storleken på förtidspension och ålderspension. Därefter jämföres dessa med det faktiska »utfallet». Detta senare har beräknats på grundval av data rörande ATP:s treåriga verksamhetspe-

Tabell 1: 3. Uppskattning av totala utgifter vid full utbyggnad av ATP år 1962

Pensionsform

Ålderspensioner därav: män kvinnor Förtidspensioner därav: män kvinnor

AnMiljoslutner ningskropronor cent

Procent

2 202,7

64,3

66,5 2 012,2 10,5 190,5 ....

Sjukbidrag därav: män kvinnor

335,7 50,0 20,0

280,3 55,4 59,2

81,7 33,4

Änkepensioner därav: barnlösa änkor i åldrarna 18—65 år barnlösa änkor i åldrar över 65 år . . änkor med barn. . . Barnpensioner därav: faderlösa barn . . . . moderlösa barn . . . Summa

9,8

1,7

50,8 8,4 741,0

91,1

123,3

66,5 91,1

430,4 187,3 90,4

21,6

2,6

73,9 16,5 3 429,0 100,0

riod, publicerade av RFV. Beräkningarna visar att den uttagsprocent som är nödvändig för täckande av ATP:s utgifter, utan fondbildning och vid realinkomstökning lika med 0, är 11,6 procent. De pensionsgrundande inkomsterna utgjorde år 1962 29 500 miljoner kronor. De sammanlagda utgifterna skulle år 1962 vid fullt utbyggd ATP utgöra 3 429,0 miljoner kronor. (Jfr tabell 1:3). Uttagsprocenten skulle då vara: 3 429,0 !_— i l fi o/ 29 500,0 ' /o I förhållande till pensionsgrundande inkomst jämte basbelopp skulle uttagsprocenten utgöra 8,1 procent. Med hjälp av prognosmekanismen har

266 vid samma antaganden, d v. s. vid realinkomstökning 0 procent samt utan fondbildning, erhållits värdet 11,52 procent. Beräkningen är byggd på grundval av data, som gäller dels antalet till ATP anslutna män och kvinnor under perioden 1960—1962, dels antalet genomsnittliga tillgodoräknade pensionspoäng för män och kvinnor i åldern x, 1 6 ^ a : ^ 65 under samma period. Diagrammen 1 : 1—3 illustrerar dessa data. I den ovan anförda uppskattningen h a r enligt antagandet de personer som varit anslutna till ATP en oförkortad pension. Medeltalet tillgodoräknade pensionspoäng har beräknats för en period

av 30 år. Enligt lagen räcker det med att ha tillgodoräknade pensionspoäng för ett år för att erhålla ålderspension eller förtidspension. Det är givetvis klart att det kan existera ett betydande antal ålderspensionärer och förtidspensionärer med avkortad pension samt mindre antal genomsnittliga tillgodoräknade pensionspoäng än medeltalet vid full pension. Om man skulle ta hänsyn till alla ålderspensionärer och förtidspensionärer, som någonsin haft tillgodoräknade poäng för minst ett år, skulle anslutningsprocenten för samtliga pensionsformer vara större än den enligt de antaganden som anförts i den ovan redovisade uppskattningen, medan

Diagram 1:1. Till ATP anslutna mån och kvinnor i procent av samtliga åldersgrupperna 16—65 år

inom

100,0 96.0 92,088.0 84.0 80.076,0 72,0 68,0 64.0 60,0 .56,0 52.048,0 44,0 40,0 36,0 32,0 28.0 24,0 20,0 16.0 12,0 8,0

20- 22

64. 66 Aide

267 resultat. Den övre gränsen för uttagsprocenten vid fullt utbyggd ATP blir då: 4 718,3 29 500,0 = 16,0 %

den genomsnittliga utgiften för såväl ålderspension som förtidspension skulle vara mindre än den ovan beräknade. För att uppskatta den övre gränsen för ATP:s utgifter, och således även den övre gränsen för uttagsprocenten vid fullt utbyggd ATP har nedan beräknats ATP :s sammanlagda utgifter vid antagandet att anslutningsprocenten för ålderspensionärer och förtidspensionärer är samma som procenten av män och kvinnor anslutna till ATP samt att det genomsnittliga antalet tillgodoräknade poäng utgör ett genomsnitt för 30 år beräknat enligt lagens föreskrifter. Tabell 1: 4 innehåller beräkningarnas

Om vi betecknar uttagsprocenten med u, kan vi skriva 16,0 % > u ^ 11,6 %

1.3. Anslutnings-

och

poängmatriser

Prognosen för pensionsgrundande inkomster har gjorts på grundval av ovannämnda data. Vi har beräknat den ge-

Diagram 1:2. Intjänade medelpoäng i åldersgrupperna ATP anslutna män och kvinnor

16—65 år av till

M = män K = kvinnor

26 28

46 48

62 64

66 År

268 Diagram 1:3. Befolkningspyramid år 1962 för den ATP-anslutna resp. icke anslutna delen av befolkningen i åldersgrupperna 16—65 år

Tabell 1:4. Maximiberäkning

av totala utgifter Anslutningsprocent

Pensionsform

Miljoner kronor

Procent

Ålderspensioner därav: män kvinnor

81,7 33,4

Förtidspensioner därav: män kvinnor

81,7 33,4

3 085,2 2 472,1 613,1 550,6 458,1 92,5

Sjukbidrag därav: män kvinnor

74,0 63,5 10,5

1,6

81,7 33,4

918,9 123,3 608,3 187,3

19,5

91,1 91,1 91,1

89,6 73,1 16,5

1,9

4 718,3

100,0

Änkepensioner därav: barnlösa änkor i åldrar 16—65 år barnlösa änkor i åldrar över 65 år änkor med barn Barnpensioner därav: faderlösa barn moderlösa barn Summa

65,4

11,6

269 nonisnittliga anslutningsprocenten för män och kvinnor i åldern 16—65 år för åren 1961 och 1962 och antagit att motsvarande tal är konstanta. På grundval av detta antagande har vi beräknat en anslutningsmatris för män och kvinnor under perioden 1963—2010. Vid beräknandet av pensionsgrundande inkomster vid olika alternativ för realinkomstutvecklingen (R i procent per år) har vi sedan fastställt matriser för intjänta poäng för män och kvinnor i åldern x, t år efter ATP:s start. Därvid har vi utgått ifrån det genomsnittliga antalet intjänta poäng under åren 1961 —1962. Om vi betecknar detta genomsnitt för en person i åldern x med Pal så blir antalet intjänta poäng i cell (x, t): Pxt = Pn . (1 +B)t-1 < 6,5. Pensionsgrundande inkomster årsvis för R > 0 har erhållits genom att multiplicera cellvis matrisen för de till ATP anslutna, för åren 1963—2010, med matrisen för intjänta poäng för samma period och genom att sedan addera den från multiplikationen erhållna matrisen radvis.

1.4. Sammanlagda

Utgifterna har beräknats årsvis för perioden 1963—2010 för fyra värden på realinkomstökning R i procent per å r : R = 0, R = 3, R = 4, R = 5. Tabell 1: 5 visar de sammanlagda årsutgifterna för vart tredje år under övergångsperioden d. v. s. 1963—2010. Om vi antar att antalet berättigade till olika pensionsformer under perioden 1993—2010 förblir konstant, kommer utgifterna, vid en realinkomstökning lika med noll att år 2010 vara nästan lika med utgifterna år 1993. Utgifternas tillväxt under perioden 1993—2010 förorsakad av befolkningsökningen utgör: 1 040 046 - 946 463 _ Q Q O/

946 463 ' /o För att eliminera befolkningsökningens inverkan har vi minskat utgifterna år 2010 med 10,0 % och h a r då erhållit följande värden för R = 3 %, R = 4 %, R = 5 %: 90 X 2 053 966 = 1 848 569 1Ö0

Tabell 1:5. Sammanlagda

(R = 3)

utgifter i poäng

Poäng

Index

År

1963 1966 1969 1972 1975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2010

utgifter

R=0

R=3

R=4

R=5

R=0

R=3

R=4

R=5

6 535 39 985 101 337 188 492 302 901 445 393 596 317 711 506 813 390 896 014 946 463 972 131 984 010 985 096 993 038 1 011 194 1 040 046

6 535 40 544 105 606 203 081 338 088 516 120 718 298 891 142 1 064 436 1 230 827 1369 911 1 487 508 1 596 428 1 696 013 1 811 825 1 939 724 2 053 966

6 535 40 785 105 962 209 184 353 580 548 541 778 158 983 791 1 195 274 1 399 792 1 570 058 1 708 536 1 822 967 1910 070 2 002 840 2 109 351 2 209 685

6 535 41 028 109 341 215 765 370 144 583 838 842 623 1 078 075 1 319 822 1 550 319 1 731 009 1 863 440 1 963 430 2 032 410 2 106 826 2 192 323 2 279 782

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 101 104 108 112 116 120 125 131 137 145 153 162 172 182 192 197

100 102 105 111 117 123 130 138 147 156 166 176 185 194 202 209 212

100 103 108 114 122 131 141 152 162 173 183 192 200 206 212 217 219

270 Tabell

1:6 . Utgiftsökning

med fast och rörligt tak.

1993 =

Ökning med rörligt tak

ökning med fast tak År

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

100 R=3

R=4

R=5

R=3

R=4

R=5

100,0 101,8 103,7 105,7 107,7 109,7 111,9 144,1 116,4 118,7 121,2 123,5 125,8 127,9 129,9 132,0 133,7 134,9

100,0 102,0 103,9 105,9 107,8 109,6 111,5 113,3 115,0 116,7 118,4 119,9 121,3 122,7 123,9 125,2 126,1 126,6

100,0 101,6 103,2 104,7 106,2 107,6 108,9 110,2 111,5 112,6 113,8 114,8 115,7 116,6 117,3 118,0 118,5 118,5

100,0 103,0 106,1 109,3 112,6 115,9 119,4 123,0 126,7 130,5 134,4 138,4 142,6 146,8 151,3 155,8 160,5 163,5

100,0 104,0 108,2 112,5 117,0 121,6 126,5 131,6 136,9 142,3 148,0 154,0 160,1 166,5 173,2 180,1 187,3 194,8

100,0 106,0 110,2 115,8 121,5 127,6 134,0 140,7 147,8 155,1 162,9 171,0 179,6 188,6 198,0 207,9 218,2 229,2

90 X 2 209 685 = 1988 717 . . . . 1ÖÖ

(R = 4)

90 X 2 279 782 .= 2 051 804 . . . . (R = 5) 1ÖÖ Genom att förfara på ett analogt sätt för att eliminera befolkningsökningens inverkan, erhåller vi de beräknade utgifterna årsvis under perioden 1993— 2010. Vänstra delen av tabell 1:6 visar för 3-årsperioder hur utgifterna påverkas av den renodlade inkomstutvecklingen. Om utgifterna vid de olika realinkomstökningarna skulle växa i takt med motsvarande procenttal R utan restriktionen (1 +B)*-1 ^ 6 , 5 kommer de att under perioden 1993—2010 utvecklas som framgår av högra delen av tabell 1:6.

i

Tabell 1: 6 ger alltså en första bild av utgifternas beroende av utbetalningarnas maximering i samband med ATP:s tak. Tabellen innehåller bland annat följande data, som redovisas i nedanstående tablå. Utgifternas tillväxt med fast respektive rörligt tak går 1993—2010 i motsatta riktningar vid en stegrad realinkomstökning. Orsaken är att ju större realinkomstökningen är, desto snabbare når, vid fast tak hos ATP, den maximerade utgiften sin övre gräns. Denna fråga om innebörden av »taket» för den pensionsgrundade inkomsten diskuteras ytterligare i följande avsnitt. Realinkomstökningen påverkar inte i någon större utsträckning den procentuella andelen av olika pensionsformer i sammanlagda utgifter. Detta framgår av tablån å följande sida.

Utgifternas tillväxt under perioden 1993—2010

Enligt formeln ( 1 + R ) t — i . . .

R = 3 procent

R = 4 procent

R = 5 procent

134,9 163,5

126,6 194,8

118,5 229,2

271 2010

1993 Pensionsform

Ålderspension Förtidspension Sjukbidrag Änkepension Barnpension Summa

R=0

R=3

R=4

R=5

R=0

R=3

R=4

R=5

71,0

67,0

68,0

69,4

67,8

67,0

67,7

68,1

7,2 1,0

8,8 1,2

8,7 1,2

8,4 1,1

8,7 1,2

9,7 1,3

9,5 1,2

9,4 1,2

18,6

20,2

19,5

18,6

19,7

19,2

18,8

18,6

2,2

2,8

2,6

2,5

2,6

2,8

2,8

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

2,7 100,0

2. A T P och realinkomstökning

Enligt lagen om ATP är de försäkrade berättigade till tilläggspensionen endast inom ramen för deras pensionsgrundande inkomst. Gränserna för den pensionsgrundande inkomsten är fastställda mellan basbeloppet och 7,5 gånger basbeloppet. Enligt lagen om ATP är detta tak konstant. Vi skall nu närmare undersöka hur detta tak påverkar fördelningen och storlekarna av de pensionsgrundande inkomsterna.

2.1. Realinkomstökning grundande inkomst

och

pensions-

Låt oss indela ATP-taket i 15 inkomstklasser för inkomst beräknad i poäng, nämligen: 0; 0,01—0,049; 0,50—0,99; . . . 6,00—6,49; ^ 6,50. Låt oss ta i betraktande männens respektive kvinnornas fördelning är 1962 enligt dessa inkomstklasser. (Jämför Allmän försäkring 1963, tabell 14—6a och 14—6b.) Låt oss beräkna för olika år denna fördelning i procent av det totala antalet män respektive kvinnor. År 1980 tillgodoräknade 6,0 poäng motsvarar, vid 4 procents realinkomstökning per år, 2,96 tillgodoräknade poäng år 1962; 6,50 tillgodoräknade poäng 1980 motsvarar 3,21 poäng år 1962. På så sätt motvarar poänginkomstklass 6,00—6,50 år 1980 poänginkomstintervall 2,96—3,21 år 1962. Det är endast aritmetiska relationer som beräkningen avser vilket medför att poäng-

klassen 6,00—6,50 år 1980 och poängintervall 2,96—3,21 år 1962 omfattar samma personer. Om vi således h a r beräknat den procentuella andelen av personer i poänginkomstklassen 2,96— 3,21 år 1962 kan vi fastställa den procentuella andelen av personer i poänginkomstklassen 6,00—6,50 år 1980. Det är nämligen samma procenttal. De som 1962 låg i en poänginkomstklass över 3,21 kommer att 1980 gå över »taket» och stanna i den högsta klassen. Den så erhållna pensionsgrundande totalinkomsten kan jämföras med den som skulle uppkommit om taket varit realindexerat. Vi anger i tabell 2: 1 i 5-årsintervall pensionsgrundande inkomstens utveckling under 30-årsperioden 1962—1992 för män och för R = 4. Kolumn 2 innehåller pensionsgrundande inkomst beräknad med hänsyn till omflyttningar mellan inkomstklasserna förorsakade av realinkomstökning 4 procent per år. Kolumn 3 innehåller pensionsgrundande inkomst år 1962 ökat med 4 procent per år. Talen i kolumn 3 betecknar således pensionsgrundande inkomst sådan som den skulle vara årsvis om den stannade inom ATP:s tak och inte skulle minskas genom flyttningar över taket. Kolumn 4 anger förhållandet mellan talen i kolumn 2 och 3; procenttalen betecknar krympning av pensionsgrundande inkomst förorsakade av realinkomstökning i kombination med fast tak. Pro-

273 Tabell 2:1. Krympningseffekt

(R = 4)

Krympning i procent (2:3)

Procent av pensionsgrundande inkomst lika med 7,5 basbelopp

Procent av antalet män med pensionsgrundande inkomst över ATP:s tak

Pensionsgrundande inkomst i 1 000 poäng År t

Vid omflyttunder t a k e t

Vid realindexerat tak

1962 . . . . 1972 1977 1982 1987 1992

5 442 7 917 9144 10 455 11807 13 118

5 442 8 055 9 800 11 923 14 508 17G48

100,0 98,3 93,3 87,7 81,4 74,3

12,6 24,8 34,6 48,0 63,4 76,7

4,2 11,4 18,3 28,5 41,2 52,8

centtalen i kolumn 5 betecknar den delen av pensionsgrundande inkomst som är lika med 7,5 basbelopp. Kolumn 6 innehåller antalet män med inkomster som ligger utöver ATP:s tak. Är 1992 kommer de pensionsgrundande inkomsterna att krympas till 74,3 procent (kolumn 4). Detta betyder att hela ATP:s system såväl när det gäller inbetalningarna som utgifterna år 1992 vid 4 procents realinkomstökning per år relativt sett kominer att minskas med 25,7 procent d. v. s. med en fjärde-

Diagram 2:1. Lögaritmisk normalfördelning för anslutningsfrekvenser för män 1962, 1980 och 1992

18— 614823

u.oo UM

del. Den del av pensionsgrundande inkomster som är lika med 7,5 basbelopp kommer år 1992 att utgöra 76,7 procent av den sammanlagda pensionsgrundande inkomsten mot 12,6 procent år 1962. Antalet män med inkomster överstigande ATP:s tak kommer år 1992 att utgöra 52,8 procent av samtliga till ATP anslutna män mot 4,2 procent år 1962. Diagram 2 : 1 och 2: 2 visar en anpassning av framräknade procentuella fördelningstal till en logaritmisk normalfördelningsfunktion. Den yta som

274 Frekvens 1% 16.00

avgränsas av kurvan 3f-62 och x-axeln till vänster om den räta linje som faller vinkelrätt mot a;-axeln och går genom poänginkomstklass 6,50 representerar antalet män inom ATP-taket år 1962. Det fält däremot som avgränsas av denna kurva och rr-axeln till höger om den räta linjen (ATP-taket) representerar antalet män utanför taket år 1962. Analoga fält, avgränsade av kurvorna M-80 och M-92 representerar antalet män inom och utanför taket åren 1980 och 1992. Kurvorna i diagram 2 : 2 avgränsar fält, som representerar antalet till ATP anslutna kvinnor inom och utanför ATP-taket åren 1962, 1980, 1992. Diagram 2: 3 visar antalet genomsnittligt tillgodoräknade poäng för män och kvinnor för perioden 1960—2010 vid realinkomstökning R = 0, R = 3, R = 4, R = 5 procent per år. Det framgår att år 2010 för R > 0 det genomsnittliga antalet tillgodoräknade poäng både för kvinnor och män ligger nära maximum d. v. s. 6,50 poäng. I ett sådant läge

Diagram 2: 2. Logaritmisk normalfördelning för anslutningsfrekvenser för kvinnor 1962, 1980 och 1992

kommer pensionen beräknad på grundval av den maximala tillgodoräknade poängen d. v. s. 6,50 inte längre att motsvara realinkomsterna hos ett betydande antal av försäkrade och täcker inte 60 procent av deras genomsnittliga inkomster under de bästa 15 åren utan en betydligt lägre procent. Å andra sidan omfattar uttagsprocenten endast de försäkrades inkomster inom gränserna för ATP-taket varför inbetalningar till ATP inte motsvarar realinkomsterna hos ett betydande antal försäkrade. Diagrammet belyser från ytterligare en sida det faktum att ATP-systemet, om hänsyn ej tages till realinkomstökning krymper såväl på inbetalnings- som på utgiftssidan.

2.2. Relativ ålderspension vid realinkomstökning 4 procent per år Tabell 2: 2 visar hur relativa realvärdet av en ålderspension (för R — 4) beror på det utgångsläge (den inkomstklass) pen-

275 Diagram 2:3. Genomsnittligt antal tillgodoräknade poäng vid realinkomstökning (R) lika med O, 3, 4 och 5 procent per år

2,50•2,25 2,00-

1,75-

1,50-

1,25-

1.00-

—•• Män --

4 5 6 7 8 9 1963

1 2 3 4 5 6 7 8 9 1970

1 2 3 4 5 6 7 8 9 1980

12 1990

Kvinn

4 5 6 7 8 9

1 2 3 4 5 6 7

276 Tabell 2:2. Ålderspension år 1962—1992 i procent av medeltal tillgodoräknade sionspoäng vid 30 poängår samt realinkomstökning 4 % per år. MÄN. År

1962. 1963. 1964. 1965. 1966. 1967. 1968. 1969. 1970. 1971. 1972. 1973. 1974. 1975. 1976. 1977. 1978. 1979. 1980. 1981. 1982. 1983. 1984. 1985. 1986. 1987. 1988. 1989. 1990. 1991. 1992.

pen-

Int jänta poäng ->

3,21

3,75

4,25

4,75

5,25

5,75

6,25

6,50

1962 kr

14 445

16 875

19 125

23 625

25 875

28 125

29 250

58,8 57,6 56,4 55,3 54,2 53,1 52,0 50,9 49,8 48,9 47,8 46,8 44,9 43,3 41,6 39,9 38,4 36,9 35,5 34,2 32,8 31,6 30,4 29,2 28,1 27,0 25,9 24,9

58,6 57,6 56,5 55,3 54,3 53,2 52,1 51,1 50,0 49,0 48,0 46,9 46,0 44,9 43,3 41,6 39,9 38,4 36,9 35,5 34,2 32,8 31,6 30,4 29,2 28,1 27,0 25,9 24,9 24,0

58,4 56,0 53,7 51,4 49,4 47,4

59,2 56,9 54,8 52,6 50,5 48,6 46,8 45,0 43,3 41,6

58,8 56,5 54,3 52,2 50,2 48,3 46,4 46,7 42,9 41,3 39,7 38,2 36,7

sionstagaren befinner sig i. Beräkningen h a r utförts på följande sätt: vi tar t. ex. i betraktande pensionsgrundande inkomst som år 1962 uppgick till 3,21 poäng eller 14 445 kr. Antalet tillgodoräknade poäng växte enligt antagandet som produkten 3,21 x 1,04' i.Under åren 1962 —1976 h a r vi beräknat det genomsnittliga antalet tillgodoräknade poäng; åren 1976—1992 h a r vi beräknat genomsnittet från de bästa 15 åren. Vid ökning av antalet tillgodoräknade poäng med 4 procent p e r å r är de bästa 15 åren alltid de sista 15 varför genomsnittet alltid är mindre än antalet tillgodoräknade poäng för det sista året. När genom-

59,2 56,8 54,7 52,6 50,5 48,6 46,8 44,9 43,2 41,6 39,9 38,4 36,9 35,5 34,2 32,8

59,4 58,1 56,8 55,6 53,5 51,4 49,5 47,6 45,7 44,0 42,3 40,7 39,1 37,6 36,2 34,8 33,4 32,1 30,9 29,7

58,8 57,6 56,4 55,3 54,2 52,9 51,9 50,8 48,9 47,0 45,2 43,4 41,8 40,1 38,6 37,1 35,7 34,3 33,0 31,8 30,5 29,4 28,2 27,1

snittet för de sista 15 åren når 6,50 poäng når ålderspensionen maximum. Vid antagande att antalet poängår inte är mindre än 30 erhåller vi då ålderspension utgörande 3,90 poäng (dvs. 60 procent av 6,50). När däremot genomsnittet överskrider 6,50 poäng överskrider ålderspensionen 3,90 poäng och då erhåller vi av divisionen av 3,90 med genomsnittet för de 15 bästa åren ett procenttal som visar hur många p r o cent ålderspensionen relativt sett minskas på grund av realinkomstökning. Beräkningen h a r utförts för poänginkomstklasser 3,21; 3,75; 4,25; 4,75; 5,25; 5,75; 6,25; 6,50 poäng under perio-

277 den 1962—1992. På de ställen i tabell 2 : 2 där inga tal placerats h a r inte ålderspensionen minskat och utgör 60 procent av det genomsnittliga antalet intjänta pensionspoäng vid antagandet att antalet poängår inte är mindre än 30. Enligt tabell 2: 2 kommer ålderspensionen för de försäkrade som år 1962 haft pensionsgrundande inkomster inom intervallet 14 445—29 250 kronor, räknade i procent av deras realinkomster, att krympa från 60 procent till intervallet 47,4 procent—24,0 procent (under perioden 1962—1992).

2.3. Antalet årskullar

utöver ATP:s

tak

flyttande

Vi utgår ifrån det genomsnittliga antalet pensionspoäng px, som år 1962 tillgodoräknas en man i åldern x år. Vid realinkomstökning lika med R procent per år kommer dessa poängtal att öka enligt formel p x - ( l + R ) t - i Vi erhåller en matris där i varje cell finns ovan nämnda antal pensionspoäng som tillgodoräknas en man i åldern x, t år efter starten. Därvid, enligt ATP:s bestämmelser, måste följande olikhet vara satisfierad px-(l

I fall sätter vi

+ Ä ) ' - i ^6,50 (1 +R)t-i> 6,50 px . (1 + R)t-i _ 6,50

Px.

vilket innebär den av lagen föreskrivna maximeringen av antalet per år tillgodoräknade pensionspoäng. Låt oss anta att realinkomstökningen utgör 3, 4 och 5 procent per år. Vi erhåller då tre motsvarande poängmatriser. Låt oss först betrakta poängmatrisen vid realinkomstökning lika med 3 procent per år. Varje gång när i en viss cell antalet pensionspoäng överskrider 6,50, understryker vi cellen. Understrukna celler bildar en linje genom poängmatrisen, vilken beskriver maximeringsförfarandet vid en realinkomstökning lika med 3 procent per år. Vi bildar analoga linjer genom poängmatrisen för realinkomstökningen lika med 4 procent respektive 5 procent per år. Vi kan sedan utläsa vilket år olika årskullar kommer att flytta över ATP:s tak och vilka som redan befinner sig där. Nedanstående tablå ger resultaten för vissa år. Först flyttar vissa årskullar vid 5 procents realinkomstökning per år. Detta sker år 1977 dvs. 15 år efter starten. Vid 4 procents realinkomstökning flyttar de första årskullarna år 1980, alltså 18 år efter starten, och vid 3 procent år 1986, alltså 24 år efter starten. Vid 4 procents realinkomstökning per år kommer år 1990 39 årskullar, nämligen samtliga män i åldrarna 25—63 år att befinna sig utöver ATP:s tak. År 1995 kommer att kvarstå inom ATP:s

Realinkomstökning per år (Män) 3%

4%

5%

Årskullar som Årskullar som Antal Antal har flyttat har flyttat årskullar årskullar över taket över taket 1977 1980 1986 1990 1995

40—42 29—52 27—61

3 24 35

40—42 27—59 25—63 22—65

3 33 39 44

Årskullar som har flyttat över taket

Antal årskullar

34, 38—43, 45—46 28—55 23—64 22—65 21—65

9 28 42 44 45

278 tak endast ynglingar i åldrarna 16— 21 år.

2.4. 15-års regel med hänsyn realinko mstökning

Vi betecknar: realinkomstökningens räntefaktor ( = 1 -f- R) med r; medelpoäng per år med p; antalet år efter starten med t; medelpoäng under perioden t,t + 1 4 år vid realinkomstökning lika med r, med p(t,r); medelpoäng per år, t år efter starten med pf. Medeltal av 15 högsta poäng intjänta under perioden t,t + 1 4 år, om vi antar att medelpoäng per år, p är konstant, är: +...

+r

t p -r

p.r1

Pt+U ~ 1 5 - p . /

1-r15 + 1 4

'

i->

till

Enligt lagstiftarens intentioner skulle 15-årsregeln tjäna till de försäkrades förmån: man skulle nämligen, om antalet poängår överstiger 15, tillgodoräkna den försäkrade medeltalet av de 15 högsta poängen. Härigenom skulle kompensation kunna ges i det fall årsinkomsterna trappade av nedåt under senare delen av den aktiva åldern. Denna regel är egentligen avpassad för det fall R = 0. Vid kontinuerlig realinkomststegring medför 15-årsregeln en nedsättning av medeltalet tillgodoräknade poäng i förhållande till antalet under sista året intjänta poäng.

P ( f t f ) « — ( r +r

P(t,r)_

p •r

) =

t . 15 1 - r

Vi betecknar med v nedsättning en, vid realinkomstökningen lika med r, av det tillgodoräknade medeltalet av de högsta 15 poängen i förhållande till antalet tillgodoräknade poäng det sista året. I allmänna fallet blir

Vid siffermässig given realinkomstökning är nedsättningen konstant. Till exempel vid r = 4% är v = 0,771. Om vi väljer är 1962 som startår och beaktar att det genomsnittliga antalet intjänta poäng då var 2,67, så är 19 år efter starten dvs. år 1980 antalet intjänta poäng 5,41. Däremot är medeltalet för intjänta poäng under 15-årsperioden från och med år 1966 till och med år 1980 endast 4,17, varvid nedsättningen blir: 4,17 - L - = 0,771 5,41 För 15-årsperioden från och med år 1965 till och med år 1979 blir motsvarande tal: 4,01 = 0,771 o. s.v. 5,20

2.5. Indexserie för

realinkomstökning

De anförda nackdelarna med ATPsystemet vid en realinkomstökning kan elimineras genom införande av en indexserie och, vilket därmed följer, ett rörligt ATP-tak. Låt oss beteckna det genomsnittliga antalet tillgodoräknade poäng år 1960 med P0 och det genomsnittliga antalet tillgodoräknade poäng t år efter ATPstarten med Pt. Realinkomstökningens indexserie blir då:

o

Den för ATP-verksamhetens första tre år tillämpade indexserien, beräknad

279 ined siffror regelbundet publicerade av RFV, skulle då bli: 2,07 I 9 6 0 - - i — = 1,000 2,07 1961

2,20 = 1,063 2,07

2 29 1 9 6 2 - - — = 1,106 2,07 Index skulle fastställas av Riksförsäkringsverket en gång om året. Realinkomstindexserie skulle tillämpas för utvidgande av ATP-taket genom att multiplicera 7,5 basbelopp med indexet. Under de tre första åren av ATP-verksamheten skulle det rörliga ATP-taket ändras på följande sätt: 1960: 7,5 basbelopp 1961: 7,5 x 1,063 = 8,0 basbelopp 1962: 7,5 x 1,106 = 8,3 basbelopp En på detta sätt definierad indexserie för realinkomstökningen är inte ett mått på tillväxten av bruttonationalprodukten. Realinkomstökningen i den ovan anförda indexserien omfattar nämligen inte alla inkomster utan en viss inkomstsektor, nämligen pensionsgrundande inkomster. I samband med ovan definierade indexserie för realinkomstökningen bör följande noteras: 1. Indextalet påverkar inte basbeloppet och därmed inte heller pensionspoängen b e r ä k n a d i kronor; antalet tillgodoräknade poäng utgör alltså fortfarande, såväl före som efter indexens införande, kvoten mellan pensionsgrundande inkomst och basbeloppet. Indexen p å v e r k a r endast maximeringen av antalet intjänta poäng som i stället för 6,5 poäng kommer att bli 6,5 poäng multiplicerat med indextalet. Indexen påverkar således endast utökningen av ATP:s tak. Det är därför rimligt att, som bas för

indexen, tillämpa det genomsnittliga antalet tillgodoräknade poäng för män: då omfattar ATP:s utökade tak såväl männens som kvinnornas på grund av realinkomstökningen stigande pensionsgrundande inkomster. Om man däremot tillämpar medeltalet av för män och kvinnor tillgodoräknade poäng, kan det hända att det på så sätt utökade ATPtaket inte räcker för att omfatta männens stigande pensionsgrundande inkomster. 2. Indexserien för realinkomstökningar kan, förutom av realinkomstökningen, också påverkas av förskjutningar inom lönefördelningen. Om t. ex. antalet förvärvsarbetande kvinnor med relativt sett låga löner kraftigt stiger, kan detta påverka indextalet så att detta sjunker. Om, å andra sidan, pågående ansträngningar att minska låglönegruppen blir framgångsrika, kommer detta att påverka indextalet så att detta stiger. Om t år efter starten realinkomstindex är vt blir det intervall som innehåller pensionsgrundande inkomster, nämligen mellan 1 och 7,5 basbelopp, utvidgat genom att man bildar produkten 7,5 • vt, varefter det utvidgade intervallet är 1—7,5 • vt basbelopp. Inbetalningar till ATP görs inte för inkomster mindre än basbeloppet och större än 7,5v( basbeloppet. Från inkomster i intervallet 1 till 7,5 V( basbelopp avdrages, på samma sätt som nu, 1 basbelopp. På så sätt omfattar inbetalningarna allt större inkomster, dock endast den inkomstökning som orsakas av realinkomstökningen. Inga vidare överflyttningar genom utvidgat ATPtak kan äga rum. När det gäller utbetalningar bibehålies den av den lagstiftande instansen fastställda ålderspensionen och förtidspensionen som utgör 60 procent av den genomsnittliga inkomsten.

280 F ö r att få en uttömmande bild av ATP-systemet med tillämpning av indexserie för realinkomstökning och rör-

ligt tak måste man göra en lämplig prognos för olika varianter på realinkomstökning.

3. Fonder och prognos för uttagsprocent

I det följande skall redovisas beräkningar som illustrerar hur uttagsprocenten beror på de förutsättningar som görs bl. a. ifråga om realinkomstens ökningstakt, uppbyggnadsperioden och målet för storleken på fonden. Analogt kan man visa vilken storlek fonden får vid framtida tidpunkter när serien för uttagsprocenten betraktas som given.

3.1.

Prognosformeln

Låt oss beteckna: den sammanlagda ATP-utgiften, t år efter starten med At; den sammanlagda ATP-utgiften, 50 år efter starten med As0; pensionsgrundande inkomst t år efter starten med It; fonden med F ; perioden (antalet år) under vilken fonden skall bildas med T; uttagsprocenten t år efter starten med ut. Låt oss bestämma fonden som en multipel av den sammanlagda avgiften när ATP är helt utbyggd, dvs. 50 år efter starten:

(l+Ä)1"1

lt=Io. U I A

t- t- t T-At

1 F + + kA50

~ T • Io (1 +

R)1-1

3.2.

Antaganden

Lagen om ATP fastställer inte fondernas storlek. Vi h a r emellertid studerat följande fyra varianter: 1. A = 0 dvs. då F = 0; ATP är ett rent fördelningssystem: 2. A = 3, T = 30; då blir fondernas storlek lika med tre gånger den fulla årliga avgiften dvs. 3A50; kapitalbildningsperioden antages vara 30 år. Om vi bortser från ränta på kapital blir den årliga inbetalningen till fonden

^

o 30

= 0,l.A60

3. Ä = 6; T = 30. Fonden skall vara lika med 6A50 dvs. sex gånger den fulla årliga avgiften 50 år efter starten. Den årliga inbetalningen till fonden blir då 0,2-A.,ö. 4. A* = 9; T = 30. Den årliga inbetalningen till fonden kommer då att bli 0,3 >A50. Antagandet att kapitalbildningsperioden kommer att bli 30 år innebär att fondbelastningen kommer att involvera två generationer. Denna period utgör endast 60 procent av perioden för full utbyggnad av ATP. Den lagstiftande instansen kan givetvis fastställa konstanten k helt godtyckligt. Då det redan finns ett program för maskinbearbetning av ATP-systemet är det tillräckligt att i detta program insätta ett anvisat värde för A* för att erhålla

282 motsvarande prognos för uttagsprocenten och fonderna.

3.3. Prognos för

uttagsprocenten

Beräkningen liar gjorts för åren 1963— 2010 för varianterna & = 0, k = 3, k = 6, 7c = 9. Beräkningarna har utförts för realinkomstökning R = 0, R = 3 procent, i? = 4 procent, R = 5 procent per är. Då uppbyggnadsperioder enligt antagandet är 30 år, omfattar beräkningarna för de varianter där A- > 0 endast perioden 1963—1993, men för A- = 0 den fulla utbyggnadsperioden 1963—2010. Här anges i tabellarisk form blott alternativet för R = 0 och R = 3. (Jfr tabell 3: 1 och 3:2.) För F = 0 dvs. när ATP enligt antagandet är ett rent fördelningssystem når uttagsprocenten maximum år 1993 med 12,23 procent, alltså 33 år efter starten. För F = 0 och R = 0 respektive R = 3 procent, R = 4 procent, R = 5 procent per år uppgår uttagsprocenten år 2010 till respektive 11,52; 8,63; 8,89 och 9,06 procent. Följande sammanhang föreligger mellan uttagsprocenten och realinkomstökningsprocenten 30 år efter starten, då uttagsprocenten vid samtliga A-varianter (utom för R = 0) når toppen: Variant ->

A-O

k=3

A" = 6

k =9

R | 0 3 4 5

11,96 7,51 7,73 7,92

13,35 8,76 8,95 9,09

14,74 10,01 10,17 10,26

16,13 11,26 11,39 11,42

Det visar sig att uttagsprocenten är störst vid realinkomstökningen lika med noll. Vid realinkomstökning lika med 3 procent per år ligger uttagsprocenten vid alla fyra A-varianterna

avsevärt lägre. I förhållande härtill ökar vid R = 4 och R = 5 uttagsprocenten blott obetydligt. Vi jämför i följande tablå den fastlagda uttagsprocenten 1960—69 med våra beräkningar för JR = 3 och R = 4 samt A = 6 och A = 9.

År

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

i

FastA=6 lagd procent i?=3 i?=4

R=3

R=4

7,38 6,69 6,27 6,20 6,10 6,04 6,02 6,04 6,10 6,20

11,06 10,04 9,41 9,25 9,04 8,88 8,76 8,69 8,66 8,66

11,90 10,80 10,13 9,84 9,52 9,26 9,03 8,86 8,73 8,62

3,00 4,00 5,00 6,00 7,00 7,50 8,00 8,50 9,00 9,50

7,93 7,20 6,75 6,59 6,42 6,29 6,20 6,15 6,14 6,15

A=9

Uttagsprocenten vid varje A-variant visar endast mindre skillnader för de två ifrågakommande realinkomstökningsprocenterna 3 och 4. F ö r i? = 3 och A = 6 dvs. då fonderingen är lika med 6 gånger sammanlagda utgifter vid ATP:s fulla utbyggnad, är uttagsprocenterna under perioden 1964—1969 för A = 6 lägre än de i verkligheten tillämpade och för A = 9 dvs. då fonderna är lika med 9 gånger sammanlagda utgifterna vid ATP:s fulla utbyggnad, är uttagsprocenterna under perioden 1960 —1967 högre, sedan är de lägre än de föreslagna. I det föregående har hänsyn ej tagits till ränta på den successivt ackumulerade fonden. Vi skall ange prognos för uttagsprocenten vid 3 procents fondränta per år. Beräkningen är utförd för realinkomstökningen lika med R = 0 procent och R = 3 procent per år och för fonden lika med 3 gånger årsutgift år 2010 dvs. n ä r ATP blir fullt utbyggt. Uppbyggnadsperioden utgör enligt antagande 30 år.

283 Vi betecknar: Fondränta i procent per år med r Uppbyggnadsperiod (fixerat antal år) med T Den årliga avsättningen till fonden med Fonden med Det gäller: + r)2f+

F = f+(l+r)f+(l (1+r)

Diagram 3:1. Avgiftsprocent vid realinkomstökningen 4 procent och buffertfond på resp. 3, 6 och 9 gånger avgiften vid fullfunktion

(l + r) T -V

f f=

F-r (1+r)

Beräkningsresultaten framgår av tabellerna 3: 3 och 3 : 4 som alltså är konstruerade analogt med tabellerna 3 : 1 och 3: 2. Ränteeffekten framgår av en jämförelse mellan å ena sidan alternativet 2 (kolumn 8) i tabellerna 3 : 1 och 3: 2 och å andra sidan summakolumnerna i tabellerna 3 : 3 och 3 : 4. För R = 3 ligger vid ränteackumulering uttagsprocenten mellan drygt en procentenhet och en halv procentenhet lägre än i det räntelösa fallet. Man kan slutligen fråga h u r stor fond, som kommer att samlas under 30-årsperioden 1960—1990 vid de av RFV förutsatta uttagsprocenterna. I RFV:s »centralalternativ» antages uttagsprocenten öka med 0,5 procent per år tills de år 1975 når 12 procent. Vi antar att den i fortsättningen stannar på samma nivå. Vi anger nedan beräkningen för realinkomstökningen 3 procent per år i tabell 3 : 5 . Beräkningen innebär att vi minskar ATP:s uttagsprocent varje år med den uttagsprocent som är erforderlig för att täcka ATP:s utgifter, och som således motsvarar varianterna A- = 0 och F — 0. Sedan multiplicerar vi

K-3

-65

-70

-75

-80

-85

skillnaden med pensionsgrundande inkomsten. Den fond som kommer att bildas genom att under 30-årsperioden 1960— 1990 tillämpa RFV:s uttagsprocent utgör 21,2 miljoner poäng. Genom att dividera med den sammanlagda utgiften 50 år efter starten erhålles ett 10 gånger så stort belopp som denna utgift beräknad vid realinkomstökning 3 procent per år (jämför tabell 3 : 5 ) . Vid 1965 års basbelopp 5 000 kronor utgör detta 106,2 miljarder kronor. Om hänsyn tages till ränteackumuleringen kommer fonden år 2010 i själva verket att uppgå till en ännu större multipel nämligen 14,6. Avslutningsvis får diagram 3 : 1 illustrera de skillnader i uttagsprocenterna som, vid en given realinkomst (R = 4) uppkommer vid en uppbyggnad av buffertfonder 1960—89 till en storlek av resp. tre, sex och nio gånger utgiften i fullfunktionsstadiet (A = 3, 6 och 9).

284 Tabell 3:1. Uttagsprocenter för R = 0

4 Pensionsgrundande inkomst

6 Erforderliga inbetalningar vid variant

År 1 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

Uttagsprocent vid variant

1,87 1,69 1,59 1,69 1,80 1,96 2,16 2,41 2,70 3,03 3,40 3,80 4,25 4,75 5,29 5,88 6,49 7,15 7,91 8,58 9,33 9,92 10,45 10,95 11,41 11,80 12,14 12,60 12,33 13,17 13,35

3,73 3,39 3,18 3,41 3,39 3,53 3,72 3,96 4,24 4,57 4,92 5,32 5,77 6,26 6,79 7,38 7,99 8,64 9,40 10,06 10,81 11,40 11,92 12,41 12,86 13,25 13,58 14,02 14,35 14,57 14,74

5,60 5,08 4,76 4,87 4,97 5,11 5,29 5,51 5,79 6,10 6,45 6,84 7,28 7,76 8,29 8,88 9,48 10,13 10,90 11,54 12,29 12,87 13,39 13,87 14,32 14,70 15,02 15,45 15,76 15,97 16,13

104 005 208 010 312 015 5 569 676 0,00 104 005 208 010 312 015 6138 508 0,00 104 005 208 010 312 015 6 547 098 0,00 6 535 110 540 214 545 318 55C 6 538 862 0,10 14 728 118 733 222 708 326 743 6 580 156 0,22 25 881 129 886 233 891 337 896 6 616 064 0,39 39 985 143 990 247 995 352 000 6 660 418 0,60 57 331 161336 265 341 369 346 6 700 633 0,86 77 887 181 892 285 897 389 902 6 738 496 1,16 101 337 205 342 309 347 413 352 6 774 749 1,50 127 364 231 369 335 374 439 379 6 812 938 1,87 156 543 260 548 364 553 468 558 6 849 154 2,28 188 492 292 497 396 502 500 507 6 877 534 2,74 223 798 327 803 431 808 535 813 6 902 497 3,24 261 982 365 987 469 992 573 997 6 924 724 3,78 302 901 406 906 510 911 614 916 6 925 374 4,37 348 161 452 166 556 171 660 176 6 962 786 5,00 395 605 499 610 603 615 707 620 6 982 016 5,66 445 393 549 398 653 403 757 408 6 997 541 6,41 497 955 601 960 705 965 809 970 7 017 948 7,10 552 425 656 430 760 435 864 440 7 033 962 7,86 596 317 700 322 804 327 908 332 7 055 091 8,45 636 383 740 388 844 393 948 398 7 082 333 8,99 674 600 778 605 882 610 986 615 7112 636 9,48 711 506 815 511 919 516 1 023 521 7 148 763 9,95 745 188 849 193 953 198 1 057 203 7 192 936 10,36 774 582 878 587 982 592 1 086 597 7 233 789 10,70 813 390 917 395 1 021 400 1 125 405 7 285 802 11,17 846 372 950 377 1 054 382 1 158 387 7 348 272 11,51 872 390 976 395 1 080 400 1 184 405 7 415 667 11,76 896 014 1 000 019 1 104 024 1 208 029 7 489 226 11,96 915 651 7 567 305 12,10 932 962 7 650 751 12,19 946 463 7 737 290 12,23 956 733 7 824 030 12,23 966 087 7 914 437 12,21 972 131 8 004 159 12,15 977 587 8 094 364 12,08 981 170 8 184 611 11,99 984 010 8 275 081 11,89 984 330 8 362 384 11,77 984 527 8 447 086 11,66 985 096 8 527 899 11,55 986 606 8 603 605 11,47 989 154 8 674 966 11,40 993 038 8 742 614 11,36 999 362 8 809 444 11,34 1 004 722 8 872 416 11,32 1011 194 8 927 214 11,33 1 023 528 8 977 848 11,40 1 040 049 9 025 631 11,52

285 Tabell 3:2. Uttagsprocenter för R = 3

4 Pensionsgrundande inkomst

6 Erforderliga inbetalningar vid variant År

1 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

Uttagsprocent vid variant 1

3,69 3,35 3,14 3,15 3,15 3,20 3,28 3,40 3,55 3,73 3,93 4,16 4,42 4,70 5,01 5,34 5,69 6,05 6,43 6,81 7,44 7,47 7,67 7,85 7,89 8,11 8,19 8,38 8,55 8,66 8,76

7,38 6,69 6,27 6,20 6,10 6,04 6,02 6,04 6,10 6,20 6,31 6,46 6,64 6,85 7,09 7,36 7,64 7,94 8,26 8,58 9,21 9,13 9,28 9,40 9,37 9,56 9,59 9,73 9,86 9,94 10,01

11,06 10,04 9,41 9,25 9,04 8,88 8,76 8,69 8,66 8,66 8,69 8,76 8,86 9,00 9,17 9,38 9,59 9,83 10,08 10,35 10,98 10,79 10,88 10,96 10,85 11,01 10,98 11,09 11,18 11,23 11,26

205 397 410 793 616 189 5 569 676 0,00 205 397 410 793 616 189 6 138 508 0,00 205 397 410 793 616 189 6 547 098 0,00 6 535 211 932 417 329 622 726 6 735 028 0,09 14 761 220 158 425 555 630 952 6 980 888 0,21 26 067 231 464 436 861 642 258 7 229 552 0,36 40 544 245 941 451 338 656 735 7 496 359 0,54 58 625 264 022 469 419 674 816 7 767 870 0,75 80 369 285 766 491 163 696 560 8 046117 1,00 105 606 311 003 516 400 721 797 8 332 086 1,27 134 106 339 503 544 900 750 297 8 630 426 1,55 166 652 372 049 577 446 782 843 8 936 592 1,86 203 081 408 478 613 875 819 272 9 242 831 2,20 243 758 449 155 654 552 859 949 9 554 669 2,55 288 788 494 185 699 582 904 979 9 873 000 2,93 338 088 543 485 748 882 954 279 10170 144 3,32 393 546 562 943 768 340 973 737 10 531 839 3,74 452 774 658 171 863 568 1 068 96510 877 753 4,16 516 120 721 517 926 914 1132 311 11228 998 4,60 584 638 790 035 995 432 1 200 82911 599 599 5,04 657 100 862 497 1 067 894 1 273 29111 974 848 5,66 718 298 923 695 1129 092 1 334 48912 371 145 5,81 776 152 981 549 1 186 946 1 392 34312 791 481 6,07 833 620 1 039 017 1 244 414 1 449 81113 231 597 6,30 891 142 1 096 539 1 301 936 1 507 33313 697 770 6,41 946 279 1 151 676 1 357 073 1 562 47014195 880 6,66 997 754 1 203 151 1 408 548 1 613 94514 694 148 6,79 1 064 436 1 269 833 1 475 230 1 680 62715156 429 7,02 1 125 282 1 330 679 1 536 076 1 741 47315 572 034 7,23 1178 876 1 384 273 1 589 670 1 795 06715 985 121 7,37 1 230 827 1 436 224 1 641 621 1 847 01816 399 065 7,51 1 279 445 16 803 045 7,61 1 326 555 17 213 854 7,71 1369 911 17 619 553 7,77 1410 081 18 019 309 7,83 1 450 799 18 430 301 7,87 1 487 508 18 834 409 7,90 1 525 153 19 228 954 7,93 1560 813 19 629 995 7,96 1 596 428 20 027 981 7,97 1 628 521 20 412 516 7,98 1 661 464 20 789 287 7,99 1 696 013 21 160 089 8,01 1 732 983 21510 782 8,01 1 771 370 21 855 742 8,10 1 811 825 22 197 783 8,16 1 856 284 22 539 734 8,24 1 897 512 22 875 438 8,29 1 939 724 23 194 617 8,36 1 993 085 23 509 031 8,48 2 053 966 23 805 987 8,63

286 Tabell 3:3.

t

År

Uttagsprocenter vid R = 0, k= 3 och Fondbildning per år i poäng

3 % ränta per år

Sammanlagda förräntade fonder i poäng

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595 65 595

1 968 3 995 6 082 8 233 10 448 12 729 15 079 17 499 19 992 22 559 25 204 27 928 30 734 33 623 36 600 39 666 42 824 46 076 49 426 52 877 56 431 60 092 63 863 67 746 71 746 75 867 80 111 84 482 88 984 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621 93 621

ränteackumulering Uttagsprocent Utgifter

Fonder

Summa

65 595 133 158 202 748 274 425 348 253 424 296 502 620 583 294 666 388 751 975 840 129 930 928 1 024 451 1 120 780 1 219 998 1 322 193 1 427 454 1 535 873 1 647 544 1 762 565 1 881 037 2 003 063 2 128 750 2 258 208 2 391 549 2 528 890 2 670 352 2 816 058 2 966 135 3120 714

0,00 0,00 0,00 0,10 0,22 0,39 0,60 0,86 1,16 1,50 1,87 2,28 2,74 3,24 3,78 4,37 5,00 5,66 6,41 7,10 7,86 8,45 8,99 9,48 9,95 10,36 10,70 11,17 11,51 11,76 11,94 12,10 12,19 12,23 12,23 12,21 12,15 12,08 11,99 11,89 11,77 11,66 11,55 11,47 11,40 11,36 11,34 11,32 11,33 11,40 11,52

1,18 1,07 1,00 1,00 1,00 0,99 0,98 0,98 0,97 0,97 0,96 0,96 0,95 0,95 0,95 0,95 0,94 0,94 0,94 0,93 0,93 0,93 0,93 0,92 0,92 0,91 0,91 0,90 0,89 0,88 —1,25 —1,24 —1,22 —1,21 —1,20 —1,18 —1,17 —1,16 —1,14 —1,13 —1,12 —1,11 —1,10 —1,09 —1,08 —1,07 —1,06 —1,06 —1,05 —1,04 —1,04

1,18 1,07 1,00 1,10 1,22 1,38 1,58 1,84 2,13 2,47 2,83 3,24 3,69 4,19 4,73 5,32 5,94 6,60 7,35 8,03 8,79 9,38 9,92 10,40 10,87 11,27 11,61 12,07 12,40 12,64 10,71 10,86 10,97 11,02 11,03 11,03 10,98 10,92 10,85 10,76 10,65 10,55 10,45 10,38 10,32 10,29 10,28 10,26 10,28 10,36 10,48

287 Tabell 3:4. Uttagsprocenten vid R = 3, k= 3 och ränteackumulering

t

År

Fondbildning per år i poäng

3 % ränta per år

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 451 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541 129 541

3 886 7 889 12 012 16 259 20 633 25 138 29 778 34 558 39 481 44 551 49 774 55 154 60 694 66 401 72 280 78 334 84 571 90 994 97 610 104 425 111443 118 673 126 119 133 789 141 689 149 826 158 207 166 839 175 731 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889 184 889

Sammanlagda förräntade fonder i poäng

Uttagsprocent

Utgifter

Fonder

Summa

129 541 262 968 400 398 541 951 687 751 837 925 992 604 1 151 923 1 316 022 1 485 044 1 659 136 1 838 451 2 023 146 2 213 381 2 409 323 2 611 144 2 819 019 3 033 131 3 253 666 3 480 817 3 714 783 3 955 767 4 203 981 4 459 641 4 722 971 4 994 201 5 273 568 5 561 316 5 857 696 6 162 968

0,00 0,00 0,00 0,09 0,21 0,36 0,54 0,75 1,00 1,27 1,55 1,86 2,20 2,55 2,93 3,32 3,74 4,16 4,60 5,04 5,66 5,81 6,07 6,30 6,41 6,66 6,79 7,02 7,23 7,37 7,51 7,61 7,71 7,77 7,83 7,87 7,90 7,93 7,96 7,97 7,98 7,99 8,01 8,01 8,10 8,16 8,24 8,29 8,36 8,48 8,63

2,33 2,11 1,98 1,92 1,86 1,79 1,73 1,67 1,61 1,55 1,50 1,45 1,40 1,36 1,31 1,27 1,23 1,19 1,15 1,12 1,08 1,05 1,01 0,98 0,95 0,91 0,88 0,85 0,83 0,81 —1,13 —1,10 —1,07 —1,05 —1,03 —1,00 —0,98 —0,96 —0,94 —0,92 —0,91 —0,89 —0,87 —0,86 —0,85 —0,83 —0,82 —0,81 —0,80 —0,79 —0,78

2,33 2,11 1,98 2,01 2,07 2,15 2,27 2,42 2,61 2,82 3,05 3,31 3,60 3,91 4,24 4,59 4,97 5,35 5,75 6,16 6,74 6,86 7,08 7,28 7,36 7,57 7,67 7,87 8,06 8,18 6,38 6,51 6,64 6,72 6,80 6,87 6,92 6,97 7,02 7,05 7,07 7,10 7,14 7,15 7,25 7,33 7,42 7,48 7,56 7,69 7,85

288 Tabell 3:5. Fondbildning

År

RFV: uttagsprocent

Uttagsprocent för utgifter

k=0 R=3

i poäng med RFV:s

uttagsani.laganden

Samman- SammanUttags- Pensions- Fond- Sammanlagda lagda grunprocent räntor förräntillskott lagda dande för fond(enligt tade (4)x(5) fonder bildning inkomst 3 procent) fonder

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 7,5 8,0 8,5 9,0 9,5 10,0 10,5 11,0 11,5 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0 12,0

0,00 0,00 0,00 0,09 0,21 0,36 0,54 0,75 1,00 1,27 1,55 1,86 2,20 2,55 2,93 3,32 3,39 4,16 4,60 5,04 5,66 5,81 6,07 6,30 6,41 6,66 6,76 7,02 7,23 7,37 7,51

3,00 4,00 5,00 5,91 6,79 7,14 7,46 7,75 8,00 8,23 8,45 8,64 8,80 8,95 9,07 8,68 8,61 7,84 7,40 6,96 6,34 6,19 5,93 5,70 5,59 5,34 5,21 4,98 4,77 4,63 4,49

167 090 167 090 5 569 676 167 090 5 013 417 641 412 628 6138 508 245 540 757 790 739 978 17 812 6 547 098 327 350 40 395 1178 412 6 735 028 398 039 1 138 017 75 213 1 687 226 6 980 888 473 996 1612 013 7 229 552 516 186 2128 199 124 618 2 252 817 189 946 2 877 369 7 496 359 559 224 2 687 423 272 529 3 561 957 7 767 870 602 005 3 289 428 373 689 4 306 805 8 046 117 643 688 3 933 116 8 332 086 685 724 4 618 840 494 717 5113 557 636 913 5 985 522 8 630 426 729 769 5 348 609 8 936 592 772 114 6 120 723 801 637 6 922 360 9 242 831 813 366 6 934 089 990 200 7 924 289 9 554 669 855 137 7 789 226 1 203 880 8 993 106 9 873 000 895 481 8 684 707 1 443 967 10128 674 10170 144 882 765 9 567 472 1711 711 11279 183 10 531 839 906 788 10 474 260 2 006 767 12 481 027 10 877 753 831 056 11 305 316 2 329 84613 635 162 11 228 998 830 939 12136 255 2 678 69814 814 953 11599 599 807 325 12 943 580 3 053 25115 996 831 11 974 848 759 212 13 702 782 3 452 79517155 571 12 371 145 765 771 14 468 553 3 875 865 18 344 418 12 791 481 758 530 15 227 083 4 322 61419 549 697 13 231597 754 196 15 981 279 4 792 82920 774 108 13 697 770 765 701 16 746 980 5 286 374 22 033 354 14195 880 758 056 17 505 036 5 803 59023 308 626 14 694 148 765 563 18 270 599 6 344 258 24 614 857 15156 429 754 789 19 025 388 6 908 59625 933 984 15 572 034 742 784 19 768 172 7 496 288 27 264 460 15 985 121 740 110 20 508 282 8 106 964 28 615 246 16 399 065 736 315 21 244 597 8 740 533 29 985 130

°C«HOV

1 0 APR 1967

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen) Justitiedepartementet Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4] Finansdepartementet Statlig publicering. [5] Utkommer senare. Finansiella långtidsperspektiv. [6] Inrikesdepartementet Kommunal bostadsförmedling. [1]

1 Q APR 1967

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1967