med förslag till lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970_1974 till forsäkringen för tilläggspension
Hänvisat till av
Kungl. Ma j ds proposition nr 93 år 1968
1 Nr 93
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970_1974
till forsäkringen för tilläggspension; given Stockholms slott den 29 mars 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension.
GUSTAF ADOLF
Sven Aspling
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås att avgiften till försäkringen för tilläggspension räknat på den pensionsgrundande inkomsten skall utgå med 10 % för år 1970, 10,25 % för år 1971, 10,5 % för år 1972, 10,75 % för år 1973 och 11 % för år 1974.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 93
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
2 Förslag
till
Lag
om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension
Härigenom förordnas, att den i 19 kap. 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring nämnda procentsatsen för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension skall utgöra tio procent för år 1970, tio och en fjärdedels procent för år 1971, tio och en halv procent för år 1972, tio och tre fjärdedels procent för år 1973 och elva procent för år 1974.
Kangl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
.‘5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 29 mars 1968.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odiinoff, Moberg.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågan om uttaget av avgifter under åren 1970-197* till försäkringen för tilläggspension och anför.
Vid 1963 års riksdag lastställdes de procentsatser efter vilka avgifter till tilläggspensioneringen skall utgå under åren 1965—1969. Riksförsäkringsverket har i skrivelse den 12 december 1967 lagt fram förslag angående avgiftsuttag under åren 1970—1974. Skrivelsen torde få fogas till detta statsrådsprotokoll som bilaga.
Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av försäkringsinspektionen, statistiska centralbyrån, Svenska arbetsgivareföreningen (S4.F) Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges hant- ' ei ks- och industriorganisation och Riksförbundet landsbygdens folk (RLF).
Gällande bestämmelser m. m.
Försäkringen för tilläggspension finansieras genom avgifter på inkomst av förvärvsarbete. Bestämmelserna härom återfinns i 19 kap. 1, 3 och 5 SS lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.
Avgift lör inkomst av anställning betalas av arbetsgivaren. Avgiften beräknas kollektivt på summan av vad arbetsgivaren under året betalat i lon till små anställda. Denna summa skall dock först minskas med dels ett belopp, motsvarande det vid årets början gällande basbeloppet multiplicerat med genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för varje arbetstagare den del av lönen som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Denna minskning föranleds av att en arbetstagares årslön är pensionsgrundande endast till den del som ligger mellan de två belopp som
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
motsvarar basbeloppet vid årets början (i januari 1968 = 5 700 kr.) resp. sju och en halv gånger detta basbelopp (=42 750 kr.). Från den totala
lönesumman skall göras även vissa andra avdrag.
För inkomst av annat förvärvsarbete skall de forsakrade sjalva betala avgift, tilläggspensionsavgift, som beräknas på den del av en pensions grundande inkomsten som härrör från sådant arbete.
Arbetsgivaravgift och tilläggspensionsavgift skall utgå med samma procentsats av avgiftsunderlaget. Procentsatsen fastställs av Kungl. Ma, .t med riksdagen och skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker pensionsutbetalning*-, förvaltningskostnader och andra utgifter som åvilar försäkringen samt den fondering som finnes erforderlig. Avgifterna inflyter till allmänna pensionsfonden.
Beslut om den procentsats som skall tillämpas för ett kalenderar skall fattas senast ett år dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år lägga fram förslag om procentsatserna för nästfoljande sju ar, i den man uttaget inte redan beslutats. På grundval av förslag - riksforsaknngsverke har avgiftsuttaget senast fastställts genom lagen den Öl maj 196 < *-
angående procentsatsen för uttag av avgift under aren 196u-19b9 till säkringen för tilläggspension.
Hittills bar fastställts följande procentsatser for avgiftsuttaöet
läggspensioneringen.
Riksförsäkringsverkets förslag
Utförda beräkningar
Riksförsäkringsverket har gjort beräkningar på grundval fem alternativ för avgiftsuttaget fr. o. m. år 1970.
av följande
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 dr 7968
.)
Med utgångspunkt i dessa avgiftsalternativ har verket gjort olika beräkningar med tillämpning av följande alternativa antaganden om den framtida utvecklingen av realinkomster, levnadskostnader och räntenivå i procent per år.
Realinkomstökning....... 1,5 3 4,5
Levnadskostnadsstegring 0 2 4
Fondränta............... 3 4 5 6 7
Verkets bedömning rörande avgiftsuttaget, som redovisas i det följande, har gjorts på grundval av antagandena att realinkomster na årligen stiger med 3 %, levnadskostnaderna med 2 % (dvs. en nominell inkomstökning med 5 %) och att pensionsfondens medel förräntas med 4 %. Beräkningarna har förts fram till år 2000. Verket har emellertid understrukit den stora osäkerheten i de långsiktiga beräkningarna, som för den mera avlägsna framtiden närmast är att betrakta som räkneexempel.
Beträffande befolkningsutvecklingen har verket utgått från statistiska centralbyråns prognos från år 1965 men modifierat denna med hänsyn till senare faktiska befolkningssiffror och uppgifter om dödlighetsutvecklingen. Enligt verkets prognos skulle antalet personer i åldern 67 år och däröver först öka kraftigt från ca 830 000 personer år 1965 till 1 130 000 år 1980 och omkring 1 230 000 år 1990 för att sedan minska med drygt 100 000 under följande 15-årsperiod. Därefter ökar återigen antalet åldringar. Sett i förhållande till antalet personer i åldrarna 16—66 år utgjorde år 1965 antalet äldre en på 6,3. Enligt prognosen beräknas motsvarande förhållande år 1990 vara en på 4,6.
Jämfört med den prognos som verket redovisade år 1963 pekar den nya prognosen på ett betydligt mindre antal folkpensionärer medan antalet personer i åldrarna 16—66 år är större än enligt tidigare prognos.
Vid beräkningarna har riksförsäkringsverket utgått från den lagstiftning som gällde vid 1967 års utgång.
Allmänna pensionsfonden uppgick till ca 14,4 miljarder kr. vid utgången av år 1966 och beräknas av verket ha stigit till ca 19 miljarder kr. vid utgången av år 1967. Med utgångspunkt i antagandet om en årlig ökning av realinkomsterna med 3 % och av levnadskostnaderna med 2 % samt 4 % årlig förräntning beräknar verket att fonden kommer att utvecklas på sätt som framgår av följande tablå. Hänsyn har därvid inte tagits till att debiterade avgifter i vissa fall flyter in upp till två år efter det år debiteringen avser. Beloppen inom parentes anger motsvarande fondbelopp i 1967 års penningvärde.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Riksförsäkringsverkets fem alternativ för avgiftsuttag avser avgift i procent av den pensionsgrundande inkomsten. Om avgiftsuttaget i stället beräknas i förhållande till den pensionsgrundande inkomsten jämte basbeloppet eller till den totala inkomsten blir avgiftsuttaget år 1974 följande vid 3 % realinkomstökning och 2 % prisstegring.
Riksförsäkringsverkets förslag till avgiftsuttag
Vid sin bedömning av behovet av avgiftsuttag för åren 1970—1974 har riksförsäkringsverket tillämpat samma principer som låg till grund för Verkets förslag år 1963. Avgiftsuttaget bör sålunda enligt verkets mening utformas med tanke på att försäkringen skall få en sådan ekonomisk grund att kraftiga avgiftshöjningar skall kunna undvikas i framtiden. Om avgiftsuttaget nu bestäms så att avgiftsnivån inte allt för mycket avviker från den som behövs på längre sikt, kan det inte göras gällande att den nuvarande generationen i oskälig mån överskjutit kostnaderna för sin pensionering på nästa generation. Verket menar att det främsta syftet med en fondering inom ett pensionssystem som omfattar hela folket — utöver alt skapa en buffertfond — är att bidra till en sådan uppbyggnad av samhället att det i framtiden kan bära de bördor som pensioneringen medför. Den samhällsekonomiska aspekten på behovet av fondering är sålunda betydelsefull. Riksförsäkringsverket anser sig emellertid inte ha anledning
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
alt ta ställning till vilket avgiftsuttag som från denna synpunkt kan vara det lämpligaste under en viss tidsperiod.
Det förhållandet att de antaganden som legat till grund för verkets bedömning präglats av stor osäkerhet bör enligt verkets mening leda till att avgiftsuttaget inte fastställs i underkant. Av de redovisade alternativen är A, B och C enligt verkets mening godtagbara från försäkringens synpunkter medan däremot alternativen D och E inte uppfyller de krav som verket ställt upp. Verket föreslår sålunda att avgiftsuttaget för åren 1970—1974 bestäms i enlighet med något av alternativen A, B eller C.
Styrelseledamoten herr Albåge har i en reservation för sin del förordat att avgiftsuttaget bestäms enligt alternativ E till 9,5 % för hela perioden, dvs. samma uttag som skall gälla för år 1969. Reservanten anser att slutlig avgiftsnivå för försäkringssystemet inte måste nås under den aktuella femårsperioden. Enligt hans mening visar nämligen gjorda bedömningar att full säkerhet i pensionssystemet kan nås med alternativ E kompletterat med senare avgiftshöjningar till 11 %, då förhållandena så föranleder. I reservationen anförs också att den nuvarande konjunkturnedgången för det svenska näringslivet bör föranleda största försiktighet med ytterligare kostnadsbelastningar för näringslivet.
Yttranden
De samhällsekonomiska synpunkterna har i hög grad varit vägledande vid remissinstansernas bedömning av vilken avgift som bör tas ut under den aktuella femårsperioden. Meningarna om vilket avgiftsuttag som är lämpligt av försäkringsmässiga och samhällsekonomiska skäl är delade bland remissinstanserna. De skilda meningarna har framför allt sin grund i olika synsätt på behovet av en fondering inom försäkringen. Flera remissinstanser efterlyser större klarhet i fråga om målsättningen för fondbildningen inom ATP-systemet.
De antaganden om realinkomstutveckling och räntenivå som utgör grund för riksförsäkringsverkets bedömning av lämpligt avgiftsuttag anses av några remissinstanser ligga i underkant sett i jämförelse med utvecklingen hittills under 1960-talet. RLF anser att detta har lett till en överskattning av avgiftsbehovet i verkets förslag. De remissinstanser som berört beräkningsunderlaget har samtidigt framhållit svårigheterna att basera ett beslut om avgiftsuttaget för åren 1970—1974 på antaganden om utvecklingen 30 år fram i tiden, på grund av den stora osäkerhet som ligger i dessa antaganden.
De tre arbetstagarorganisationerna LO, TCO och SACO förordar att avgiftsuttaget bestäms enligt alternativ C, dvs. en årlig avgiftshöjning med 0,25 % upp till 11 % för år 1974. SACO kan även tänka sig en långsammare avgiftsökning än vad alternativ C innebär. Försäkringsinspektionen
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
förordar utifrån enbart en försäkringsmässig bedömning i likhet med riks försäkringsverket ett avgiftsuttag enligt något av alternativen A, B eller C.
De remissinstanser som företräder företagarintressena, nämligen SAF, RLF och Sveriges hantverks- och industriorganisation, förordar alternativ E, dvs. att procenttalet 9,5 för 1969 behålls oförändrat under hela perioden. RLF förordar detta alternativ som ett provisorium till dess en målsättning för fondbildningen fastställs. I andra hand förordar RLF alternativ C.
LO anser att ett visst utrymme måste byggas in i avgiftsplanen för att täcka extra utgiftsbelastningar för reformer som kan aktualiseras inom försäkringen. LO finner det naturligt att man fortsätter takten för avgiftshöjningarna genom att övergå till en avgiftshöjning med 0,25 % per år. En avgiftshöjning med 0,5 % vartannat år kan också godtas. Däremot anser LO att alternativen A och B ger en alltför kraftig ökning av företagens kostnader under första hälften av 1970-talet, ett skede då även andra kostnadskrävande reformer — l. ex. arbetstidsförkortningen — behöver genomföras. LO påpekar också att eu successiv höjning av avgiften upp till 11 % under år 1974, redan under 1980-talet skulle ge i stort sett samma fondbildning som enligt riksförsäkringsverkets tidigare beräkningar skulle erhållas vid 12 % avgiftsuttag.
TCO efterlyser bestämmelser om AP-fondens storlek och tillväxttakt. Svårigheten att bedöma frågan om lämpligt avgiftsuttag ger enligt TCO skäl för att å ena sidan inte välja ett så högt alternativ att genomförandet av andra angelägna reformer försvåras. Ä andra sidan får man inte välja ett så lågt alternativ att det ger icke önskvärda konsekvenser från fondbildningssynpunkt.
SACO anser inte alt riksförsäkringsverkets motiv för den förordade fonduppbyggnaden stämmer överens med ATP-systemets karaktär av fördelningssystem. Enligt dess mening skall en fond i ett sådant system främst tjäna som buffert för att undvika täta variationer i avgiftsuttaget och bör därför kunna hållas på en förhållandevis låg nivå. SACO finner det angeläget att målsättningen för fonduppbyggnaden i ATP-systemet snarast tas upp till diskussion.
De tre remissinstanser som företräder företagarintressena framhåller att även ett oförändrat avgiftsuttag med 9,5 % medför en betydande fondbildning och ger nödvändig trygghet för pensionssystemet för de närmaste 10—15 åren i samtliga kombinationer av realinkomst- och levnadskostnadsutveckling. SAF anser att om det under senare delen av denna period skulle bli nödvändigt att höja avgiften, kan dessa höjningar med ledning av riksförsäkringsverkets räkneexempel väntas bli moderata. Med hänsyn till de stora svårigheterna att bedöma olika faktorer som påverkar försäkringens kostnader och finansiering, är det enligt SAF inte möjligt att bedöma avgiftsutvecklingen för mer än 10—15 år framåt. Man kan således inte som kriterium ställa upp att ATP-systemet redan år 1974 skall nä
9 Kungl. Maj:Is proposition nr 93 år 1968
en avgiftsnivå, som sedan kan ge eu fortgående fondökning ännu år 2000
Enbart skillnader i fondstorlek år 2000 mellan olika räntealternativ visar detta.
anser att fondens uppgift i ett fördelningssystem uteslutande skall vara å t tjana som buffert mot tillfälliga påfrestningar på pensionssystemets ekonomi till foljd av exempelvis demografiska förändringar och konjunkturvariationer. SAF har kommit fram till att eu buffertfond, som på ang sikt uppgår till högst tre gånger de aktuella årliga pensionsutbetalningarna, skulle ge rimliga utjämningsmöjligheter i dessa avseenden Eu sadan fondering kan upprätthållas under hela 1900-talet utan avgiftshöjning under perioden 1970- 74. En oförändrad avgift är vidare ägnad att bevara handlingsfriheten for framtiden när det gäller att anpassa avgiftsuttaget till det löpande behovet. Även hänsynen till kostnadsläget inom näringslivet under den narmaste framtiden talar enligt SAF:s mening för att man väljer ett oförändrat avgiftsuttag.
Sveriges hantverks- och industriorganisation anför liknande synpunkter som SAF och framhåller betydelsen av att beslutet om avgiftsuttaget föregås av eu helhetsbedömning som innefattar även de samhällsekonomiska och företagsekonomiska konsekvenserna av olika avgiftsuttag. Försäkringens trygghet utgörs i första hand av näringslivets betalningsförmåga. Organisationen anser att kostnadsläget är sådant att ytterligare belastning av produkhonen bor undvikas, framför allt när det inte är nödvändigt av lorsakringstekniska skäl.
RLh menar att de bedömningsgrunder som riksförsäkringsverket tillämpat innebär att man i allt högre grad skulle gå över till en premiereservteknik inom ATP, vilket inte varit förutsatt. RLF anser att eu klar redovisning bor lämnas över den fondbildning som behövs för att klara pensionsutfästelserna under givna förutsättningar. Hur stort tvångssparande därutöver, som man av olika skäl vill åstadkomma inom ramen för ATP, bor det ankomma på statsmakterna att ta ställning till. Först när denna malsattnmg ar fastställd bör man slutligt avgöra frågan om avgiftsuttaget.
Till dess bor statsmakterna provisoriskt fastställa oförändrad avgiftsprocent. ° '1
Försäkringsinspektionen, som bedömt avgiftsfrågan enbart från försäkringssystemets synpunkt, påpekar att beräkningarna bygger på antagandet att levnadskostnadsstegringarna i framtiden kan begränsas till 2 % per år. Även en mindre avvikelse uppåt i förhållande till detta antagande ger en markerad försvagning av fondutvecklingen. Den stora osäkerheten i antagandena jämte sannolikheten av att krav kommer att aktualiseras om utbyggnad i olika avseenden av försäkringen ger enligt inspektionens me-
mng ytterligare anledning att välja något av de starkare alternativen till avgiftsuttag.
Statistiska centralbyrån, som yttrat sig enbart rörande befolkningsutveck-
10 Kungl. Maj ds proposition nr 93 år 1968
lingen, anför att skillnaden inte är anmärkningsvärt stor mellan resultatet av den befolkningsprognos som riksförsäkringsverket använt sig av och centralbyråns prognos år 1965, särskilt om perspektivet begränsas till de närmaste 15 åren. Centralbyrån betonar att man inte bör ha överdrivna föreställningar om möjligheterna att förutberäkna den framtida befolkningsutvecklingen. Beräkningar som avser en mera avlägsen framtid måste under alla förhållanden bli synnerligen osäkra.
Departementschefen
Avgiftsuttaget för den allmänna tilläggspensioneringen har hittills fastställts för två femårsperioder. Uttaget för de första fem åren 1960—1964 fastställdes efter en skala, som började med 3 % för år 1960 och som därefter steg med 1 % om året till 7 % för år 1964. Under den nu löpande perioden, åren 1965—1969, har uttaget fastställts till 7,5 % för år 1965 för att därefter öka med 0,5 % om året fram till periodens slut. Avgiften för år 1969 — det senaste år för vilket avgiftsuttaget har fastställts skall alltså utgöra 9,5 %. Statsmakterna har att i år ta ställning till avgiftsuttagets storlek för tiden närmast efter år 1969. Liksom tidigare bör uttaget avse en femårsperiod.
Riksförsäkringsverket har lagt fram förslag beträffande avgiftsuttaget for åren 1970_1974. Fem alternativ föreligger, betecknade A—E. Enligt alter-
nativ A skall avgiften höjas med 0,5 % om året för att uppgå till 12 % ar 1974. Alternativ B innebär en avgiftsökning med 0,5 % under vart och ett av de tre första åren, varefter avgiften fr. o. in. år 1972 skall utgöra 11 %. Enligt alternativ C skall avgiften utgöra 10 % för år 1970 för att därefter ärligen öka med 0,25 % till 11 % år 1974. Alternativen D och E innebär att avgiftsuttaget skall fastställas till 10% resp. 9,5% för hela den aktuella perioden. Riksförsäkringsverket förordar att avgiftsuttaget för åren 1970 1974 bestäms i enlighet med något av alternativen A C, vilka alla av verket anses godtagbara från försäkringens synpunkt. Alternativen D och E är enligt riksförsäkringsverkets mening inte förenliga med de principer som verket, nu liksom år 1963, anser att man bör tillämpa vid bedömningen av avgiftsuttaget.
Vid remissbehandlingen har försäkringsinspektionen anslutit sig till riksförsäkringsverkets förslag om avgiftsuttag enligt något av alternativen A, B eller C. Löntagarorganisationerna förordar att avgiftsuttaget bestäms enligt alternativ C, medan de remissinstanser som företräder företagarintressena vill ha ett oförändrat avgiftsuttag enligt alternativ E. RLE anser atl detta oförändrade avgiftsuttag bör fastställas provisoriskt och förordar i andra hand alternativ C.
Remissinstansernas olika meningar om vilken avgift som bör tas ut under den aktuella perioden grundas på olikheter i uppfattningen om pensions-
11 Kungl. Maj:ts proposition nr !)3 år 1{)68
lundens syfte. För min del anser jag att det inte finns någon anledning att ranga den grundinställning till fondbildningen som kom till uttryck vid intorandet av tilläggspensioneringen och som även låg till grund för 1963 års nksdagsbeslut om avgiftsuttaget för åren 1965—1969 (prop 1963- 123 2LU o7, rskr 289). Det innebär att en betydande fondbildning är motiverad’både
Pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska skäl Fondmedlen medverkar till eu snabbare utbyggnad av produktionsapparaten och da; med till en produktionsökning. Vidare skall pensionsfonden medverka
en 11 *J am ning av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna or utgående pensioner inte behöver bli så stora i framtiden som de måste bil om man inte hade en fondering.
Vid ram granskning av materialet i denna fråga har jag kommit till slutsatsen att avgiftsuttaget för år 1970 bör utgöra 10 % och att avgiften där- . bor liojas med 0,2a % om året så att avgiften för år 1974 kommer att utgöra 1 %. Detta överensstämmer med alternativ C i riksförsäkringsvervets förslag. Jag anser att man enligt detta alternativ, som tillstyrkts av bl. a. on tagar nas organisationer, får eu god avvägning mellan de olika synpunkter son, bor beaktas i sammanhanget. C-alternativet är godtagbart såväl från orsakringens synpunkt som från allmänna samhällsekonomiska synpunk-
ei. Den arliga avgiftshöjningen blir relativt måttlig och jämnt fördelad under perioden.
Avgifterna till tilläggspensioneringen beräknas på den pensionsgrundande inkomsten. Räknat på den totala inkomsten kan den för år 1969 fastställda avgiften beräknas motsvara ett uttag av 6,6 %. Med utgångspunkt i antaganden om eu årlig ökning av realinkomsterna med 3 % och av levnadskostnaderna med 2 % blir avgifterna enligt alternativ C räknat på totalinkomsten 6,97 % år 1970, 7,16 % år 1971, 7,35 % år 1972, 7 52 % år
Och7>70% år 1974- Den årliga höjningen med 0,25 % på den pensionsgi undande inkomsten motsvarar 0,16—0,19% på totalinkomsten.
, e,d ut8an8sPunkt i nyssnämnda antaganden om realinkomst- och levnadskostnadsutvecknngen samt eu förräntning av pensionsfondens medel otter 4 % beraknas pensionsfonden vid tillämpning av avgiftsalternativ C vomnia att oka från drygt 19 miljarder kr. vid slutet av år 1967 till närmare bo miljarder kr. år 1974. Sett i förhållande till de totala bruttoinvesteringm na kan fondokningens årliga andel av dessa investeringar beräknas till
\ r ?,l!‘ldCr dCn Peri°d 80111 det 11,1 aktueHa avgiftsuttaget avser. Fn sådan fondbildning inom tilläggspensioneringen får anses stå i god samklang med de mera långsiktiga kapitalmarknadssynpunkter som bär beaktas i detta sammanhang.
,q!:"!SlU'ninf härtili viU ^ också erinra om att riksdagen i samband med 1963 ars beslut om avgiftsuttaget har uttalat sig för eu utredning om de samhällsekonomiska verkningarna i olika avseenden av pensionssystemet Med anledning härav har Kungl. Maj:t den 1 november 1963 beslutat att
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1068
utredning i dessa hänseenden rörande tilläggspensionssystemets verkningar skall utföras inom ramen för den av finansdepartementet bedrivna planeringen av den svenska ekonomins utveckling på längre slkt; Jor " ' redning av bl. a. angivna frågor har en särskild utredningsman tillkallats. Utredningsmannen har i januari 1967 redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet »Finansiella långtidsperspektiv» (SOU 1967:6). Utredningsresultatet kommer att bli föremål för ytterligare överarbetmng.
Procentsatsen för avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension bor - räknat på den pensionsgrundande inkomsten- bestämmas till 10 % tor år 1970, 10,25 % för år 1971, 10,50 % för år 1972, 10,75 % för år 1973 och
11 % för år 1974. .
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprattats förslag
till lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren *.970—7974 till forsäkringen för tilläggspension. Jag hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga lagförslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj it Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Kungl. Ma j:ts proposition nr 93 år 1968
13 Bilaga
Till KONUNGEN
Enligt bestämmelse i 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring jämförd med 37 § lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring åligger det riksförsäkringsverket att under inne-
14 Ktmgl. Maj.ts proposition nr 93 år 1968
varande år framlägga förslag beträffande procentsatserna för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension för åren 1970- -1974.
Till åtlydnad härav får verket anföra följande.
Tidigare överväganden och beslut angående försäkringens finansiering
I allmänna pensionsberedningens år 1957 framlagda betänkande (SOU 1957: 7) föreslogs att en allmän tilläggspensionering skulle införas. Rörande det behövliga avgiftsuttaget för försäkringens finansiering hade utredningen övervägt två alternativ. I båda alternativen förutsattes att reallönenivån skulle förbli konstant eller stiga med 1,5 % om året, att penningvärdet skulle förbli oförändrat och fonderna förräntas efter 3 % per år. Alternativen skilde sig endast i fråga om avgifternas storlek. Dessa —• angivna i procent av de pensionsgrundande inkomsterna — samt fondernas av beredningen under angivna förutsättningar beräknade storlek framgår av följande sammanställning.
I den år 1958 framlagda — men av riksdagen icke antagna — propositionen nr 55, som innehöll huvudprinciperna för den sedermera genomförda allmänna pensionsreformen, uppdrog departementschefen vissa riktlinjer i fråga om avgifter och fondering för tilläggspensioneringen.
Vid 1959 års riksdag antogs på grundval av Kungl. Maj :ts proposition nr 100 lagen om allmän tilläggspension. I denna proposition anknöt departementschefen i fråga om avgiftsuttaget till vad som uttalats i den nyssnämnda princippropositionen. Riksdagen antog i överensstämmelse härmed lag angående procentsatsen för avgiftsuttaget under åren 1960—1964, vilken
15 Kungl. Maj. ts proposition nr 93 år 1968
stadgade att procentsatsen för avgiftsuttaget under nämnda år skulle utgöra resp. 3, 4, 5, 6 och 7 %.
Sedermera har riksförsäkringsverket i skrivelse till Konungen den 18 januari 1963 avgivit förslag till procentsatser för åren 1965—1970. På grundval av Kungl. Maj :ts proposition nr 123/1963 har riksdagen beslutat, att dessa skall utgöra 7,5 % för 1965, 8 % för 1966, 8,5 % för 1967, 9 % för 1968 och 9,5 % för 1969.
Gällande bestämmelser
Försäkringen för tilläggspension finansieras genom avgifter på inkomster av förvärvsarbete. De närmare bestämmelserna härom återfinns i lagen om allmän försäkring 19 kap. 1, 3 och 5 §§.
Avgift för inkomst av anställning erlägges av arbetsgivaren. Avgiften beräknas kollektivt på summan av vad arbetsgivaren under året utbetalat i lön, sedan därifrån dragits dels ett belopp, motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för varje arbetstagare sådan del av lönen, som för år räknat överstiger 7»/2 gånger basbeloppet (1 § tredje och fjärde styckena).
Angående redares avgift för lön till vissa sjömän stadgas särskilt (1 § femte stycket). Sadan avgift skall jämlikt särskild förordning angående redares avgifter i vissa fall (nr 555/1959) utgöra viss kvotdel av eljest utgående avgift.
För inkomst av annat förvärvsarbete skall de försäkrade själva erlägga tilläggspensionsavgift, som beräknas på den pension sgrundande inkomsten i den mån denna härrör från sådant arbete (3 §).
Arbetsgivares avgift för tilläggspension och tilläggspensionsavgift, som de försäkrade sålunda själva har att erlägga för inkomst av annat förvärvsarbete, skall utgå efter en och samma procentsats, som fastställes av Konungen med riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen för tilläggspension åvilande utgifter ävensom till den fondering, som finnes erforderlig (5 § första stycket).
Beslut om den procentsats, som skall tillämpas för visst år, skall fattas senast ett år dessförinnan (5 § andra stycket).
Förenämnda avgifter skall ingå till en fond, allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension skall bestridas (5 § tredje stycket). Rörande fondens förvaltning gäller bl. a. reglemente den 28 maj 1959 (nr 293).
Enligt föreskrift i förenämnda 5 § lagen om allmän försäkring åligger det riksförsäkringsverket att vart femte år framlägga förslag beträffande
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
procentsatserna under näst följ ande sju år, i den män uttaget icke redan beslutats. Förslag, som nu sagts, skall jämlikt 37 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring framläggas första gången år 1963 och andra gången år 1967.
Procentsatserna har såsom ovan framhållits efter verkets förslag år 1963 och proposition till samma års riksdag fastställts för tiden t. o. in. år 1969 samt utgör för åren 1965—1969 respektive 7,5, 8, 8,5, 9 och 9,5 % (lag den 31/5 1963, nr 192).
I anslutning till vad sålunda gäller åligger det riksförsäkringsverket åt! under innevarande år (1967) inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till avgiftsuttag för åren 1970—1974. Verket framlägger i det följande förslag i enlighet härmed.
Vid tilläggspensionsförsäkringens genomförande förutsattes att finansieringen skulle ske enligt ett modifierat fördelningssystem. Detta innebär att avgifterna skall beräknas förslå inte endast till att täcka de löpande utgifterna utan dessutom ge upphov till eu viss i lagen inte närmare angiven fondbildning. Förevaron av en fond möjliggör, att avgiftsuttagen på längre sikt kan hållas på en lägre nivå än som eljest skulle erfordras när pensionsutbetalningarna når fullare omfattning.
Allmänna synpunkter
I sin förenämnda skrivelse den 18 januari 1963 anförde riksförsäkringsverket bl. a. följande.
»Vid tilläggspensioneringens genomförande fr. o. in. 1960 ansågs det ur anpassningssynpunkt vara lämpligt, att avgiftsuttaget bestämdes till ett från början lågt men successivt under försäkringens första skede stigande procenttal. Enär avgifterna ännu inte uppnått på längre sikt erforderlig storlek, torde det få anses lämpligt, att den sålunda redan inledda försiktiga anpassningen av uttagen fortsättes mot en högre avgiftsnivå.
Då det nu ankommer på riksförsäkringsverket att framlägga förslag i fråga om avgiftsuttaget för åren 1965—1970 har verket att utgå från de ståndpunktstaganden, som gjorts i samband med tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen och de erfarenheter som därefter vunnits rörande sådana förhållanden, som kan vara av betydelse för frågans prövning.
Av naturliga skäl måste verket härvid främst beakta att pensioneringens framtida bestånd underbygges i erforderlig mån. Emellertid är det uppenbart att frågan om avgiftsuttaget för pensioneringen är av så stor samhällsekonomisk betydelse att även andra synpunkter måste läggas härpå. De avvägningsfrågor, som härvid framkommer, är av den art att det näppeligen bör ankomma på verket att ta ställning till dem. Härvid kommer särskilt frågan om behovet av sparande i samhället i förgrunden. Det torde vara ovedersägligt att en betydande investeringsverksamhet i samhället — vilken förutsätter ett däremot svarande sparande — utgör den säkraste grunden för att pensionsförpliktelserna skall kunna fullgöras, då de blir
Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1968 17
aktuella, utan allt för stora uppoffringar av den produktiva befolkningen. Storleken av sparandet under en viss tidsperiod beror emellertid av många är enrer' ^ av§^tsuttaget till den allmänna pensioneringen endast
1 det fölJande §er riksförsäkringsverket en siffermässig belysning av liur försäkringens inkomster och utgifter samt den därmed sammanhängande fondbildningen kan beräknas komma att påverkas vid gjorda antaganden i fråga om befolkningsutveckling, inkomstutveckling, ränteläge och avgiftsuttag. Att göra dessa beräkningar är synnerligen vanskligt med hänsyn till de många osäkra faktorer som spelar in. Ju längre fram i tiden beräkningarna sträcker sig, desto osäkrare blir de. För en mer avlägsen framtid är de närmast att anse som räkneexempel, som visar hur försäkringen skulle kunna utvecklas under de angivna förutsättningarna. Detta oaktat har verket fört fram kalkylerna till år 2000. Vid den tiden torde dock ännu inte något jämviktsläge ha uppkommit inom försäkringen. Då utvecklingen på längre sikt nära sammanhänger med befolkningsutvecklingen, har denna framskrivits i vad avser personer över 16 år ända till år 2020. Härigenom möjliggöres jämförelse med den motsvarande befolkningsprognos, som användes vid 1963 års beräkningar.
Innan riksförsäkringsverket övergår till att redogöra för de verkställda beräkningarna vill verket lämna en orientering angående de huvudsakliga antaganden på vilka beräkningarna grundats. I fråga om beräkningsantagandena i övrigt hänvisar verket till bifogad bilaga.1
1. Befolkningsutveckling
Beträffande befolkningsutvecklingen har verket utgått från statistiska centralbyråns senaste (år 1965) framlagda prognos. Med hänsyn till av centralbyrån sedermera gjorda iakttagelser beträffande dödlighetsutvecklingen (statistiska centralbyråns meddelande Be 1966:7) har verket konstruerat och vid sina beräkningar tillämpat en i anslutning härtill modifierad befolkningsprognos. Denna har dessutom jämkats så att den till skillnad från centralbyråns prognos — som utgick från befolkningsläget 1963 — anknyter till de faktiska befolkningssiffrorna 1965. Liksom i 1963 års prognos har förutsatts att nettoimmigrationen kommer att utgöra 10 000 personer per år.
De sålunda tillämpade antagandenas effekt på befolkningsutvecklingen framgår av följande sammanställning, i vilken jämväl intagits motsvarande befolkningssiffror enligt 1963 års prognos.
Enligt den nya prognosen skulle alltså antalet personer, som är 67 år och äldre, först öka kraftigt till ett maximum omkring år 1990 för att därefter minska under följande 15-årsperiod men sedermera ånyo börja öka.
I fråga om dessa huvudkonturer överensstämmer den nu använda progno-
S 1 Ej intagen här.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 93
18 Kungi. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
sen med den prognos som lades till grund för 1963 års beräkningar. Den nya prognosen pekar emellertid särskilt på längre sikt pa ett betydligt lägre antal åldringar (folkpensionärer) än den tidigare. Denna sistnämnda anslöt sig till statistiska centralbyråns vid den tiden senaste prognos (medelalternativet) fram till år 1980 och innefattade därefter ett dödlighetsantagande, som försäkringsbolagen tidigare brukat använda (L55).
Även i fråga om antalet personer i åldrarna 16—66 år föreligger en skillnad de nämnda prognoserna emellan. I detta avseende torde skiljaktigheten delvis hänföra sig till i prognoserna beräknat antal nyfödda när dessa sedermera uppnår 16 års ålder.
Ser man till förhållandet mellan antalet personer i åldrarna 16—66 år och antalet äldre finner man, att förhållandet enligt den nya prognosen motsvarar 6,3 mot 1 år 1965, 4,6 mot 1 år 1990 och därefter varierande mellan 4,9 och 5,7 mot 1. Motsvarande förhållande enligt 1963 års prognos utgjorde 6,1 mot 1 år 1965, ungefär 4 mot 1 år 1990 och pendlade sedan mellan omkring 4 och 4,5 mot 1. Den nya prognosen innebär sålunda färre pensionärer men fler personer i de s. a. s. aktiva aldrarna 16 66 år än den
tidigare prognosen. Vilken av prognoserna, som kommer att visa sig ligga verkligheten närmast, kan endast framtiden utvisa.
2. Inkomstutveckling
Riksförsäkringsverket bär vid sina överväganden rörande den framtida inkomstutvecklingen räknat med olika alternativa antaganden såväl i fråga om realinkomständring som beträffande penningvärdesutveckling. Verket har sålunda genomfört beräkningarna dels för ett utgångsläge med oförändrade realinkomster och oförändrade levnadskostnader och dels för samtliga (9) kombinationer av nedan angivna presumerade tal för årlig realinkomstökning och levnadskostnadsstegring.
Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1968
19 Vid beräkningarna har bortsetts från sådana standardförbättringar, som inte kommer till uttryck i den taxerade inkomsten och sålunda inte inverkar på den pensionsgrundande inkomstens storlek, såsom kortare arbetstid, längre semester o. d.
Uppgifter om pensionsgrundande inkomster har erhållits för åren 1960_
1964 med hjälp av den statistik över pensionspoäng, som verket nyligen utfört. För framtiden har beräkningarna gjorts på sätt framgår av bilagan. De pensionsgrundande inkomsterna för åren 1960—1964 samt de beräknade beloppen för åren 1965—1967 framgår av följande uppställning.
3. Räntefot
Vid beräkningarna har tillämpats alternativt 3, 4, 5, 6 och 7 % årlig ränta.
Verket har övervägt att dessutom räkna med ett alternativ innefattande en högre ränta under de närmaste 10 åren och en lägre ränta därefter t. ex. 5 % i 10 år och 3,5 % därefter. Denna räntekombination skulle motsvara ungefär 4 % genomsnittsränta för hela tiden fram till år 2000 vid alternativet med oförändrade realinkomster och oförändrade levnadskostnader. Vid övriga alternativ med stigande realinkomster och stigande levnadskostnader skulle inverkan av räntekombinationens långtidsränta (efter 10 år) bil större och motsvarande genomsnittsränta för hela tiden olika beroende på vilken realinkomstökning och levnadskostnadsstegring man räknar med. Verket har därför avstått från att göra beräkningar för ett sådant kombinerat ränteantagande.
Förvaltningskostnader
Verket har räknat med att förvaltningskostnaderna kommer att uppgå till 70 milj. kr. år 1968 samt därefter följa real- och penningvärdeutvecklingen.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Vissa andra omständigheter som kan påverka beräkningarnas resultat
Vid beräkningarna bar verket utgått från den lagstiftning, som gäller vid 1967 års utgång. Verket bar förutsatt, att under den nu aktuella tidsperioden fram till utgången av år 1974 icke kommer att vidtagas sådana ändringar i lagen om allmän försäkring, som på ett avgörande sätt påverkar försäkringens ekonomi.
En viktig fråga, som kan bli aktuell, gäller den övre gräns vid 7,5 basbelopp ovanför vilken inkomsterna inte medför vare sig pensionsrätt eller avgiftsskyldighet. Vid nuvarande basbelopp (december 1967) ligger gränsvärdet vid 42 750 kr. Om realinkomsterna fortsätter att öka torde det vara realistiskt att förutsätta, att jämväl gränsen 7,5 basbelopp förskjutes uppåt. Verket har dock inte nu kunnat ta hänsyn till de ekonomiska konsekvenser för försäkringen, som därvid uppkommer, då dessa måste bli beroende av hur pensionsrättsreglerna för de tillkommande förmånerna i samband därmed utformas. Detta gäller i synnerhet för de åldersgrupper, som pensioneras åren närmast efter reformen. I ett sadant läge torde kunna förutsättas, att ett redan fastställt avgiftsuttag kan utsträckas att gälla upp till en högre gemensam gräns för avgifter och förmaner utan att vid
tillämpning av erforderliga övergångsbestämmelser — försäkringens ekonomi därvid behöver försvagas. Verket har därför inte ansett sig behöva i förevar ande sammanhang närmare överväga inverkningarna av en höjning av gränsen 7,5 basbelopp.
Vid en kontinuerlig stark reallöneökning kan också frågan om standardsäkring av pensionerna bli aktuell. Verket har inte heller haft anledning ta hänsyn till ett sådant alternativ.
Verkställda beräkningar
Rörande de närmare förutsättningarna för beräkningarna hänvisas till den närslutna bilagan1.
Det ligger i sakens natur att det inte är möjligt att ens teoretiskt beräkna det slutliga avgiftsuttag, som bibehåller balans mellan försäkringens utgifter å ena sidan och fondens ränteavkastning och avgifterna å den andra. Detta gäller framför allt vid alternativen med stigande realinkomster eller stigande levnadskostnader. Man är därför hänvisad till att mera översiktsmässigt komma till en uppfattning om lämplig uttagsprocent i förening med en fond av passande storlek. Det kan i detta sammanhang ha sitt intresse att se vilket avgiftsuttag som skulle erfordras, därest fondbildning över huvud taget icke ägde rum. Detta framgår av följande sammanställning, som utvisar avgiftens storlek beräknad i förhållande till den pensionsgrundande inkomsten (kol. 1, 4 och 7), i förhållande till den pen-
1 Ej intagen här.
Kungl. Maj.ts proposition nr 93 är i968
sionsgrundande inkomsten jämte basbeloppet (kol. 2, 5 och 8) samt i förhållande till den totala inkomsten av förvärvsarbete (kol. 3, 6 och 9). Det är att märka att avgiftsuttaget, då fondbildning inte äger rum, är oberoende av levnadslcostnadsstegringar.
Erforderligt avgiftsuttag — utan hänsyn till förvaltningskostnader — om man bortser frän förefintlig fond och om ytterligare fondbildning icke skall äga rum
Som av tabellen framgår skulle det behövliga avgiftsuttaget, om man bortser från förvaltningskostnader, i förhållande till den pensionsgrundande inkomsten i en försäkring utan fondbildning successivt stiga för att år 2000 uppgå till omkring 16,8 % i ett oförändrat realinkomstläge och till något över 13 respektive 12 % i de båda realinkomstökningsalternativen. Motsvarande tal enligt 1963 års beräkningar låg vid 21,5 respektive 15,4 och 13,8 %. Att märka är att försäkringssystemet år 2000 inte kan förutsättas vara i sådan jämvikt, att det då erforderliga avgiftsuttaget under angivna förutsättningar icke skulle stiga ytterligare även under tiden därefter.
Vid en realinkomstökning påverkas de pensionsgrundande inkomsterna och därmed de inflytande avgifterna omedelbart under det att effekten på pensionskostnaderna blir mer eller mindre fördröjd. Detta har till följd att det behövliga avgiftsuttaget kan hållas lägre än som är fallet i ett oförändrat realinkomstläge. Den reducerande inverkan av realinkomsthöjningen på det behövliga avgiftsuttaget gör sig dock allt mindre gällande i den mån inkomsterna av förvärvsarbete för fler inkomsttagare överskrider den gällande övre inkomstgränsen (f. n. 7,5 basbelopp).
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Emellertid förutsätter lagstiftningen att fondbildning skall äga rum men, såsom nämnts, det anges inte hur stor denna skall vara.
I det följande har verket utfört beräkningar med utgångspunkt från att avgiftsuttagen i förhållande till de pensionsgrundande inkomsterna för tid fr. o. in. år 1970 tastställes till nedan angivna procenttal.
Beräkningsresultaten vid tillämpning av de olika avgiftsalternativen och de förenämnda kombinationerna av årlig realinkomstökning och levnadskostnadsstegring redovisas i vidfogade tabeller.
Av tabellerna framgår, förutom de förutsatta avgiftsuttagens storlek, de i miljarder kronor beräknade årliga avgifterna och pensionerna ävensom fondens storlek vid respektive års utgång efter förräntning enligt räntefötterna 3—7 %.
De antaganden i fråga om realinkomst- och penningvärdesutveckling samt fondförräntning, som låg till grund för verkets bedömning år 1963 innebar, att realinkomsterna framdeles skulle komma att stiga varje år med 3 % och levnadskostnaderna varje år med 2 % samt att fonden skulle förräntas efter 4 %. Ehuru såväl realinkomsterna som levnadskostnaderna under den gångna 5-årsperioden stigit mer än som sålunda förutsatts och även ränteläget blivit högre, har verket med hänsyn till det långsiktiga perspektiv, som måste anläggas, ansett sig nu böra göra sin bedömning med utgångspunkt från samma antaganden i dessa hänseenden, som lades till grund vid 1963 års bedömning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
23 Om realinkomsterna ökar med 3 % och levnadskostnaderna med 2 % per år samt avkastning erhålles efter 4 % årlig ränta (se tabellerna 28 a— 30 a) skulle vid avgiftsuttag enligt förenämnda alternativ A—E den allmänna pensionsfonden komma att uppgå till i följande sammanställning angivna belopp i miljarder kronor. Beloppen inom parentes anger motsvarande fond i 1967 års penningvärde.
Som jämförelse kan nämnas att om såväl realinkomster som levnadskostnader förblir oförändrade skulle fonden under motsvarande förutsättningar bli av följande storleksordning i miljarder kronor (se tabellerna nr 1 a—5 a).
Av tabellerna 1 b—5 b och 26 b—30 b framgår vad avgiftsuttaget motsvarar om det i stället beräknas i förhållande till den pensionsgrundande inkomsten jämte basbeloppet eller till den totala inkomsten av förvärvsarbete. År 1974 skulle avgiftsuttagen enligt de olika alternativen A—E vid nedan angivna förutsättningar i övrigt sålunda bli följande.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Av sistnämnda tabeller (1 b—5 b och 26 b—30 b) framgår jämväl fondens vid 4 % förräntning beräknade storlek dels i förhållande till avgifterna och dels i förhållande till pensionskostnaderna. Dessutom har där angivits summan av avgifterna och 4 % ränta på fonden i relation till pensionskostnaderna samma år.
Det må framhållas att fondens storlek i samtliga bifogade tabeller beräknats såsom om avgifter och pensioner för visst år inflyter respektive utbetalas vid årets slut. Hänsyn har sålunda inte tagits till det förhållandet att de debiterade avgifterna i vissa fall inflyter upp till två år efter det debiteringen avser. Det huvudsakliga syftet med beräkningarna har ju varit att belysa utvecklingen på längre sikt och det har därvid synts lämpligast att inte låta de schematiska beräkningsmetoderna rubbas av den faktiska utvecklingen under de första åren. Fondens storlek utgjorde vid utgången av år 1966 ungefär 14,4 miljarder kronor och beräknas vid slutet av innevarande år ha stigit till cirka 19 miljarder kronor. Medelräntan för åren 1966—1967 har uppskattats till omkring 6 %.
Verket har i det föregående understrukit den stora osäkerhet som vidlåder alla antaganden som gäller framtiden. Vid bedömningen av avgiftsbehovet bör sålunda beaktas bl. a.
dels att dödlighet sförbättringen i framtiden kan komma att bli större än som presumerats i den tillämpade prognosen, vilket kan leda till att det relativa antalet pensionärer kan bli större än som förutsatts i kalkylerna,
dels att födelsetalen i framtiden kan bli lägre än som beräknats i prognosen, vilket så småningom påverkar storleken av de betalande åldersgrupperna,
dels att avgiftsinkomsterna påverkas i negativ riktning vid sviktande konjunkturer,
dels att inverkan i kostnadshöjande riktning av den s. k. 15-årsregeln kan bli större än som förutsatts i kalkylerna, vilket särskilt kan komma att göra sig gällande vid stora realinkomständringar, i synnerhet om gränsen 7,5 basbelopp förskjutes uppåt,
25 Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1968
dels att räntefoten på lång sikt kan komma att sjunka, varvid 4 % genomsnittsränta kan visa sig vara för hög, och
dels slutligen att försäkringen inte kan antagas vara ekonomiskt i jämvikt år 2000, varför påfrestningarna på försäkringens ekonomi sedermera kan komma att bli större än under tiden dessförinnan.
Å andra sidan bör ej heller förbises att förhållandet mellan försäkringens inkomster och utgifter kan komma att utvecklas på ett gynnsammare satt an enligt de tillämpade prognoserna. Sålunda kan bl. a. inträffa dels att födelsetalen i framtiden kan bli högre än som beräknats, dels att realinkomstökningen blir särskilt stor, dels att levnadskostnaderna inte stiger mera avsevärt,
dels att nettoimmigrationen blir större än förutsatta 10 000 personer per år och
dels att fondens förräntning på lång sikt blir högre än 4 %.
Som alltid i försäkringssammanhang är det dock angeläget att inte göra alltför optimistiska antaganden om den framtida utvecklingen.
Verkets förslag
Riksförsäkringsverket har vid den bedömning av behovet av avgiftsuttag för åren 1970 1974, som det nu ankommer på verket att göra, fun-
nit de principer som låg till grund för verkets år 1963 avgivna förslag alltjämt böra tillämpas. Avgiftsuttaget för den nya perioden bör sålunda utformas med tanke på att försäkringen får en sådan ekonomisk grund att kraftiga avgiftshöjningar i framtiden skall kunna undvikas. Om avgiftsuttaget nu bestämmes på sådant sätt att avgiftsnivån inte alltför mycket avviker från den som är behövlig på längre sikt, kan inte göras gällande att den nuvarande generationen i oskälig mån överskjutit kostnaderna för sin pensionering på nästa generation. Då fråga är om ett pensionssystem, som omfattar hela folket, tjänar en fondering — utöver att skapa en buffertfond — främst syftet att bidraga till att samhället byggs upp på sådant sätt att det i framtiden kan bära de bördor som pensioneringen medför. Den samhällsekonomiska aspekten på behovet av fondering är sålunda betydelsefull. Det torde emellertid inte ankomma på riksförsäkringsverket att taga ställning till vilket avgiftsuttag, som ur sistnämnda synpunkt kan vara det lämpligaste under viss tidsperiod.
Forut har nämnts att de antaganden, som av verket i det föregående gjorts, i likhet med alla andra framtidsbedömningar präglas av stor osäkerhet. Detta bor från verkets förut angivna utgångspunkter leda till att avgiftsuttaget inte fastställes i underkant.
I det föregående (s. 12) har redovisats fem alternativ till avgiftsuttag for aren 1970—1974. Av dessa innebär alternativ A att avgiftsuttaget ökas med 0,5 % per år tdl 12 % år 1974 och alternativ B att ökning sker med 0,5 % under vart och ett av åren 1970—1972 till 11 %, som därefter bibe-
26 Ilungl. Maj. ts proposition nr 93 år 1968
hålles även för åren 1973—1974. Alternativ C förutsätter att höjning sker med 0,5 % år 1970 och därefter med 0,25 % per år till 11 % år 1974. Alternativ D innebär uttag med 10 % och alternativ E oförändrat 9,5 % — samma som för år 1969 — under hela avgiftsperioden 1970—1974.
Av de nu nämnda alternativen är enligt verkets mening de med A, B och C betecknade godtagbara ur försäkringens synpunkter.
Alternativet A överensstämmer i fråga om avgiftsuttagets utveckling med det alternativ, som lagts till grund för avgiftsuttaget åren 1965 1969 och
som innebär en ökningstakt av avgiftsuttaget med 0,5 % varje år till dess 12 % uttag uppnåtts. Med de ur försäkringssynpunkt gynnsammare förutsättningar, som de nu gjorda antagandena utgör, synes alternativet ge en mycket god marginal, därest dessa antaganden skulle visa sig vara realistiska.
Alternativen B och C ligger på längre sikt varandra mycket nära och ger enligt beräkningarna en fortgående fondökning, jämväl i fast penningvärde räknat, även omkring år 2000.
De med D och E betecknade alternativen uppfyller däremot enligt verkets mening inte de krav, som verket i det föregående uppställt.
Verket föreslår sålunda att uttaget av avgifter till den allmänna tilläggspensioneringen för åren 1970—1974 bestämmes i enlighet med något av
de alternativ som betecknats A, B och C.
Utdrag av styrelsens för verket protokoll, utvisande vilka som deltagit i handläggningen av förevarande ärende samt av styrelseledamoten Albåge avgiven reservation, bilägges.
Stockholm den 12 december 1967.
Underdånigst ROLF BROBERG
Gösta Skogsberg
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
27 Tabell 1 a.
Realinkomstökning 0 % Levnadskostnadsstegring 0 % Avgiftsalternativ A
Basbelopp 5 700 kr
Tabell 1 b.
Realinkomstökning 0 % Levnadskostnadsstegring 0 % Avgittsalternativ A
Basbelopp 5 700 kr Fondränta 4 %
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968 Tabell 2 a.
Realinkomstökning 0 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ B
Tabell 2 b.
Realinkomstökning 0 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 % Fondränta 4 /„
Avgiftsalternativ B
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
29 Tabell 3 a.
Realinkomstökning 0 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ C
Tabell 3 b.
Realinkomstökning 0 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 % Fondränta 4 %
Avgiftsalternativ G
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Tabell 4 a.
Realinkomstökning 0 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ D
Tabell 4 b.
Realinkomstökning 0 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 % Fondränta 4 %
Avgiftsalternativ D
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
31 Tabell 5 a.
Realinkomstökning 0 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ E
Tabell 5 b.
Realinkomstökning 0 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 % Fondränta 4 %
Avgiftsalternativ E
32 Kungl. Majrts proposition nr 93 år 1968
Tabell 6.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ A
Tabell 7.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ B
Kungl. Maj ds proposition nr 93 år 1968
33 Tabell 8.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ C
Tabell 9.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ D
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 93
34 Kungl. Ma j:ts proposition nr 93 år 1968
Tabell 10.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ E
Tabell 11.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ A
Kungl. Maj:ts proposition nr .93 år 11)68 35
Tabell 12.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ B
Tabell 13.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ C
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Tabell 14.
Realinkomstökning 1,5% Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ D
Tabell 15.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ E
;57
Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1968 Tabell 16.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ A
Tabell 17.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ B
Kungl. Maj:ts proposition nr 03 år 1068
38 Tabell 18.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiltsalternativ C
Tabell 19.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiltsalternativ D
Kungl. Ma j. ts proposition nr 93 år 1968
39 Tabell 20.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ E
Tabell 21.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ A
40 Kungl. Maj. ts proposition nr 93 år 1968
Tabell 22.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ B
Tabell 23.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ C
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
41 Tabell 24.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ D
Tabell 25.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ E
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Tabell 26 a.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 ars utgång
Levnadskoslnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ A
Tabell 26 b.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 % Fondränta 4 %
Avgiftsalternativ A
43 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Realinkomstökning 3 % Levnadskostnadsstegring 2 % Avgiftsalternativ B
Tabell 27 a.
Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Realinkomstökning 3 % Levnadskostnadsstegring 2 % Avgiftsalternativ B
Tabell 27 b.
Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Fondränta 4 %
44 Kunyl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968 Tabell 28 a.
Realinkomstökning 3% Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 % Avgiftsalternativ C
Tabell 28 b.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 % Fondränta 4 /„
Avgiftsalternativ G
45 Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1968 Tabell 29 a.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ D
Tabell 29 b.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 % Fondränta 4 %
Avgiftsalternativ D
Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1968
4(5
Tabell 30 a.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ E
Tabell 30 b.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 % Fondränta 4 %
Avgiftsalternativ E
47 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Tabell 31.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ A
Tabell 32.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ B
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år t968
Tabell 33.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ G
Tabell 34.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ D
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
49 Realinkomstökning 3 % Levnadskostnadsstegring 4 % Avgiftsalternativ E
Tabell 33.
Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Tabell 36.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ A
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 93
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Tabell 37.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ B
Tabell 38.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ G
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.3 år 1968
51 Tabell 39.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ D
Tabell 40.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ E
52 Knngl. Mcij.ts proposition nr 93 år 1968 Tabell 41.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskos tnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ A
Tabell 42.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ B
53 Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1968
Tabell 43.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ C
Tabell 44.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ D
Kungl. Maj:Is proposition nr 93 år 19(>8
Tabell 45.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ E
Tabell 46.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ A
Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1968 55
Tabell 47.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ B
Tabell 48.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ C
Kungl. Maj:Is proposition nr 93 år 1968
Tabell 49.
Realinkomslökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ D
Tabell SO.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ E
Kungl. Maj. ts proposition nr 93 år 1968
57 Transumt av Riksförsäkringsverkets styrelseprotokoll den 12 december 1967
Såsom styrelseledamöter deltog i sammanträdet herrar Brober« Hultstrom, Albåge, Dockered, Eriksson och Östlund samt fru Skantz. I övrigt närvar: avdelningschefen Örtengren,
t. f. avdelningschefen Skogsberg, föredragande vid 2 §,
t. f. byråchefen Kjellström, dock ej vid 3 §,
t. f. byråchefen Dahlström, dock ej vid 2 §,’ föredragande vid 3 §
ordförande,
2 Rfv beslöt avlåta förslag till Kungl. Maj:t rörande avgiftsuttaget for tilläggspension åren 1970—74 (se registraturet).
I ärendet anmälde ledamoten Albåge avvikande mening (bilaga).
för försäkringen
Vid protokollet: Sven Olov Örtengren
Kungl. Maj:Is proposition nr 93 år 1968
58 Bilaga till Riksförsäkringsverkets styrelseprotokoll den 12/12 1967.
I likhet med styrelsens majoritet anser jag, att RFV har att bedöma ATP:s av- »iftsfråga från försäkringssynpunkt. Det är angeläget att fastställa ett sådant av- ”iftsuttag under skilda tidsperioder att trygghet föreligger för att försäkringen skall kunna infria de utfästelser om framtida pensioner som systemet innebar.
För möjligheterna att betala framtida pensionskostnader synes tre element i pensionssystemet spela en roll: avgifternas höjd, fondens avkastning samt fonden som s. k. buffertfond. Viktigast härvidlag är de framtida avgifterna. Vad fonden beträffar är sedvanliga försäkringsmässdga resonemang ej tillämpliga; ingen a drig så stor fond kan i försäkringens fullfunktiionsstadium överta någon mera betydande del av pensionskostnaderna och därigenom »trygga» försäkringen. Fonden är med nödvändighet supplementär, sedd från försäkringssynpunkt, och avgiftshöjningar nu, som användes till fonduppbyggnad, har alltså ej den tryggande effekt på längre sikt, som man vid första anblicken av problemet kan tro. Det som i första hand tryggar försäkringen är således det framtida näringslivets avgif sbetalningsförmåga. Detta var också grundtanken då ATP-systemet skapades.
Vid avvägning av uttagsprocenten måste såvitt möjligt en helhetsbedomnm0 göras innefattande alla de nämnda elementen under hela den tid prognosen omfattar. Det är härvid att märka, att utgångspunkten bör vara den vid ATP.s tillkomst formulerade målsättningen för den allmänna pensioneringen, nam igen att man i princip skall ha ett fördelningssystem med en fond, som till sin storlek ar sa avvägd att den kan bidraga till en jämn avgiftsutveckling.
Kungl. Maj:Is proposition nr 93 år 1968 59
Frän nu angivna utgångspunkter har jag studerat de av RFV gjorda beräknin- , Jag har därvid intresserat mig inte bara för det alternativ, som förutsätter en e a 1 in k oms to k n 1 n g om 3 % och en levnadskostnadsstegring om 2 % ntan också
”, t„0;"t„lrbi:rter av jf»—-
tionen ' 1 verkl,®heten- Ja8 har också medtagit 0:0 kombina-
Betraffande alternativet E (oförändrat avgiftsuttag om 9,5%) har ia« därvid sammanställt tabellen på s. 58, som utgår frän en fondränta om 4 % ^
Som framgar av tabellen måste för alternativ E i samtliga kombinationer av eahinkomst- och levnadskostnadsändringar erforderlig trygghet för pensionssv stemet anses föreligga för tiden minst fram till 1985, vilket år avgiftsintäkter och ensmnsutbetainmgar 1 stort sett uppväger varandra. En fondbildning av avsewird storlek har da uppnåtts; fonden är stor nog både att fungera som buffert
Jag°vm?ramMllan RdT^lf betydande bidra§ till pensionskostnaderna. .... ! , 1 f amhälla> att det verkliga utfallet torde bli för försäkringen ännu något
tormanligare an vad tabellen utvisar. Den verkliga fondräntan kan nämligen be! raknas överskrida 4 %. Hittills har AP-fonden förräntats till 5 å 6 %.
Emellertid vill jag inte utesluta att man kan ha anledning eftersträva en större överensstämmelse mellan avgifter och pensionskostnader för tiden efter 1985
bei?kntr“ara!vri ^ jnin«ar\ Med anledning härav har jag föranstaltat om beräkningar av hur det av majoriteten förordade It %-alternativet för det slut-
Seng1975gm9 TtQafn» Si*’ därCSt avgiftshöjni«garna gjordes med 0,5% «OC" .,83\Det U. 3V RFV På min begiirnn utarbetade räkneexempel ‘ ddhgg°res för olika kombinationer av realinkomstökning och levnadskostc stegring 1 nedanstående tabell. En fondränta om 4 % anta«es.
(JO Kiingl. Maj.ts proposition nr 98 år 1968
Även här gäller att utfallet för försäkringen blir förmånligare i den mån den
verkliga fondförräntningen överskrider 4 %.
De olika av RFV i detta sammanhang utarbetade beräkningarna fogas som bilaga
till denna reservation.
.lag anser beräkningarna visa, att full säkerhet i pensionssystemet nås med alternativ E kompletterat med senare avgiftshöjningar till 11 %, da forhallandena sa föranleder. I mitt räkneexempel avviker i själva verket slutresultatet ar 2000 en dast obetydligt från det av majoriteten förordade C-alternativet. Det kan tiUaggas, att för kombinationen realinkomstökning 3 % och levnadskostnadsstegring 2 %, mitt räkneexempel i likhet med de av majoriteten föreslagna alternativen for aren 1990—2000 innebär ökad fondbildning, även om fonden mäts i 1967 ars pe.nnmg-
Min slutsats av ovanstående är, att det inte finns skäl att hävda att slutlig avgiftsnivå för försäkringssystemet måste uppnås under den nu aktuella femårsperioden 1970_1974 Utifrån en helhetsbedömning av ATP-systemet måste dessa ar
te sig som godtyckligt valda - både vad gäller tidpunkten som sådan och periodens längd. Räkneexemplet visar att full trygghet för försäkringssystemet uppnäs med betydligt senare insatta höjningar. En avgiftshöjning redan nu far enbart den verkan, att AP-fonderna ökas utöver vad som är nödvändigt for framtida pensions-
ändamål. 0 ^ ioti
.lag vill därför för min del förorda att ATP:s avgiftsuttag for aren 19/0-19/4
bestämmes till, i förhållande till 1969, oförändrat 9,5 %. t .
Till det anförda kommer, att anspråken på näringslivet för den narmaste framtiden är betydande öven från andra sektorer av samhället än ÅT P. Det ar angeläget att det sker en helhetsplanering, som möjliggör en avvägning och prioritering mellan olika krav. Eu sådan helhetsplanering underlättas om man i enlighet med mitt förslag observerar, att försäkringsmässiga synpunkter inte nödvändiggör att ATP-avgifternas slutnivå uppnås under nästkommande femårsperiod.
Vidare bör framhållas att svenskt näringsliv för närvarande är inne i en mycket kännbar konjunkturnedgång. Strukturomvandlingen av näringslivet ar nu också mer genomgripande än någonsin under efterkrigstiden, en utveckling soni kan väntas fortgå även in på 1970-talet. Dessa omständigheter bör föranleda den största försiktighet med ytterligare kostnadsbelastningar för näringslivet.
Jao vill tillägga, att enligt min mening alltför stor vikt ej bor fastas vid argumentet att pensionskostnaderna ej bör övervältras på kommande generationer. I stort sett oavsett avvägningen mellan avgifter, fond och fondavkastning får nämligen framtidens människor genom sin verksamhet i realiteten svara för pensioneringen av sina gamla. Grundläggande för deras mojligheter til! detta ar att det finns ett expansivt näringsliv. En stark ökning av AP-fonderna bidrar ej i sig sjalv till näringslivets livskraft, allra minst om fondökningen åstadkommes genom en kostnadsökning för näringslivet och därigenom på bek. stnad av dess konkurrens or-
måga.
61 Kungl. Ma j:ts proposition nr 93 år 1968
Tabell R 1.
Realinkomstökning O % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 0 %
Avgiftsalternativ 9,5 % 1970—74, 10 % 1975—78, 10,5 % 1979—82
och 11 % 1983—2000
Tabell R 2.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ 9,5 % 1970—74, 10 % 1975—78, 10,5 % 1979—82
och 11 % 1983—2000
62 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968
Tabell R 3.
Realinkomstökning 1,5 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ 9,5 % 1970—74, 10 % 1975—78, 10,5 % 1979—82
och 11 % 1983—2000
Tabell R 4.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång
Levnadskostnadsstegring 2 %
Avgiftsalternativ 9,5 % 1970—74, 10 % 1975—78, 10,5 % 1979—82
och 11 % 1983—2000
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1968 (>,'!
Tabell R 3.
Realinkomstökning 3 % Basbelopp 5 700 kr vid 1967 års utgång Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ 9,5 % 1970—74, 10 % 1975—78, 10,5 % 1979—82
och 11 % 1983—2000
Tabell R 6.
Realinkomstökning 4,5 % Basbelopp 5 700 kr
Levnadskostnadsstegring 4 %
Avgiftsalternativ 9,5 % 1970—74, 10 % 1975—78, 10,5 % 1979—82
och 11 % 1983—2000