Bekämpande av penningtvätt : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

x u

71a

Mn

t Statens utredningar

offentliga WW 1997:36

w Finansdepartementet

Bekämpande av penningtvätt

Slutbetänkande av Penningtvättutredningen Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, pá uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20539-4 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Genom beslut den 16 november 1995 bemyndigade regeringen det dåvarande statsråd hade till uppgift att föredra ärenden om som penningtvätt att tillkalla utredare med uppdrag att föreslå åtgärder en

kan leda till effektivare bekämpning penningtvätt och annan

som av

kvalificerad ekonomisk brottslighet.

Med stöd detta bemyndigande tillkallades särskild utredare av som kammarrättslagmannen Per Anclow fr.0.m. den 16 november 1995.

Som sakkunniga i utredningen förordnades den 15 december 1995

chefen Christer Fogelberg, inspektören Thomas Grahn, överåklagaren Gunnel Lindberg, revisorn Anders Norberg, karnrnarrättsrådet Carl

Norström, hovrättsrådet Ella Nyström samt bankjuristen Tomas

Tetzell. Som expert förordnades den 15 december 1995 statsåklagaren Björn

Blomqvist.

Kammarrättsassessorerna Anders Cedhagen och Susanne J annesson

förordnades den 15 december 1995 respektive den 2 januari 1996 som

sekreterare utredningen.

Utredningen antog namnet Penningtvättutredningen.

Härmed överlämnas utredningens betänkande

Bekämpande av penningtvätt. Särskilda yttranden har Ella Nyström och Tomas Tetzell.

avgetts av

Stockholm i mars 1997

Per Anclow

/Susanne Jannesson

Anders Cedhagen

Innehåll

Förkortningar 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Internationella åtaganden 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Gällande rätt 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.3.1 EG-direktivet mot penningtvätt 32

. . . . . . . . . . .

1.3.2 Lagen 1993:768 om åtgärder mot penning-

tvätt PTL 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3.3 Utländsk rätt 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3.3.1 Belgien 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3.3.2 Danmark 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3.3.3 Finland 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3.3.4 Nederländerna 50 . . . . . . . . . . . . . . . 1.3.3.5 Norge 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3.3.6 Storbritannien 56 . . . . . . . . . . . . . . . 1.3.3.7 Tyskland 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Studiebesök, hearings m.m. 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.1 Inledning 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4.2 Finansinspektionen 64

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.3 Finanspolisen 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.4 Kriminalunderrättelsetjänsten kut 67 —— . . . . . . . 1.4.5 Generaltullstyrelsen 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.6 Riksbanken 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.7 Riksgäldskontoret 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.8 Bankerna 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.9 Skandia 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.10 Sveriges advokatsamfund 72 . . . . . . . . . . . . . . . 1.4. 11 Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

och Sveriges Revisorssamfund SRS 72 . . . . . . .

Innehåll

1.4.12 Solvalla 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.4.13 AB Stockholms Auktionsverk 73 . . . . . . . . . . . . 1.4.14 Bukowski Auktioner AB 74 . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.15 Financial Action Task Force on money

laundering FATF 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4.l6 Övrigt 74

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Allmänna utgångspunkter 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Behovet av lagändringar 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Systematiska frågor 76

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4 Tillämpningsområdet 78

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.5 Övrigt 79

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag 81

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den nya lagens omfattning 81

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den uppgiftsskyldiga kretsen 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Inledning 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.2 Spelmarknaden 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Handel med värdefulla föremål 86 . . . . . . . . . . . 3.2.4 Mäklare 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.5 Juridiska rådgivare 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.6 Revisorer 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.7 Pantbanker 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.8 Myndigheter 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Frysning, bevakad överföring och förverkande 95 . . . . . . . 3.3.1 Frysning 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1.1 Gällande rätt 96 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1.2 Förslag till frysningsinstitut m.m. 98 . . . 3.3.2 Bevakad överföring av pengar 109 . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Förverkande 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Sekretess och informationsutbyte 112 . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Allmänt 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Sekretess mellan myndighet och företag 114 . . . . . 3.4.3 Sekretess mellan olika företag 115 . . . . . . . . . . . .

3.4.4 Uppmjukning av sekretessen 115

. . . . . . . . . . . . .

3.4.4.1 Myndighet- Företag 116

. . . . . . . . . . 3.4.4.2 Företag Företag 118 - . . . . . . . . . . . .

3.4.5 Information från företag som inte omfattas

av uppgiftsskyldigheten i den nya penning-

tvättslagen 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Registerfrâgor 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Allmänt 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

3.5.2 Datalagen 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.3 Dataskyddsdirektivet 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.4 Bankernas ansökan om tillstånd för

personregister 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5.5 överväganden 128

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Rapporteringsfrågor och tullens medverkan 133 . . . . . . . . .

3.6.1 Betalningsförmedling och transport

av

kontanter över den svenska gränsen 133 . . . . . . . . 3.6.2 Tullverket 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6.3 Rapporteringsplikt 144

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Penningtvättsbrott och sanktionsfrágor 149 . . . . . . . . . . . . 3.7.1 Inledning 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.2 Sanktioner mot företagen och där verksamma

personer 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.2.1 Nuläget 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.2.2 Olika sanktionsfonner 151 . . . . . . . . . . 3.7.2.3 Vårt ställningstagande 156 . . . . . . . . . . 3.7.3 Penningtvättsbrott och rådgivning vid sådan

brottslighet 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.3.1 Inledning 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.3.2 Hälerilagstiftningen 164 . . . . . . . . . . . . 3.7.3.3 Ett nytt penningtvättsbrott 167 . . . . . . . . 3.7.3.4 Straffbar rådgivning vid penning-

tvättsbrottslighet 177 . . . . . . . . . . . . . .

3.8 Organisatoriska frågor 179

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.1 Den nuvarande organisationen 179 . . . . . . . . . . . . 3.8.2 Förändringar inom den penningtvättsbekäm-

pande organisationen 179 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.8.3 överväganden 180

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Författningskommentar 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Förslag till lag mot penningtvätt 183 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Förslag till lag om penningtvättsregister 193 . . . . . . . . . . .

5 Ikraftträdande m.m. 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga: Kommittédirektiv 1995:132 203 . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

ABL Aktiebolagslagen 1975: 1385 ADB Automatisk databehandling ATG AB Trav och Galopp BCCI Bank for Credit and Commerce International bet. Betänkande BrB Brottsbalken BRL Bankrörelselagen 1987:617 CFD Centrala fastighetsdataregistret

CJA The Criminal Justice Act Storbritannien

CKP Centralkriminalpolisen Finland

CTIF-CFI Cellule de Traitement des Informations Financieres Cel voor Financiele Informativewerking Belgien Ds Departementsserien

DTA The Drug Trafñcking Act Storbritannien

EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EFTA European Free Trade Association

EG Europeiska gemenskapen

EMI Europeiska monetära institutet EU Europeiska unionen

ESA EFTA Surveillance Authority

FAR Föreningen Auktoriserade Revisorer FATF Financial Action Task Force on money laundering

FFFS Finansinspektionens författningssamling

FFIN Financial Fraud Information Network Storbritarmien

Fi Finansdepartementet

Förkortningar

FiU Finansutskottet FN Förenta nationerna FöU Försvarsutskottet GwG Geldwäschegesetz Tyskland HD Högsta domstolen JMLSG The Joint Money Laundering Steering Group

Storbritannien

JO Justitieombudsmannen Ju Justitiedepartementet JuU Justitieutskottet kut Kriminalunderrättelsetjänst

LAS Lagen 1982:80 om anställningsskydd

LSK Lagen 1990:325 självdeklaration och kontrollupp-

om gifter

M.O.T Meldpunt Ongebruikelijke Transacties Nederländerna

NCIS The National Criminal Intelligence Service

Storbritannien

NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I NU Näringsutskottet

POTA The Prevention of Terrorism Act Storbritannien

prop. Proposition

PTL Lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt

RB Rättegångsbalken

RBFS Riksbankens författningssamling

rskr. Riksdagsskrivelse

RSFS RSV:s författningssamling RSV Riksskatteverket

SFS Svensk författningssamling

SOU Statens offentliga utredningar SRS Sveriges Revisorssamfund

Förkortningar

UNDCP United Nations International Drug Control Program

VPC Värdepapperscentralen

VSL Lagen 1960:418 straff för varusmuggling om WCO World Customs Organisation

øKOKRIM Den sentrale enhet for etterforskning pâtale

og av

økonomisk kriminalitet miljøkriminalitet Norge

og

i; i u

Sammanfattning

Vårt utredningsuppdrag kan sammanfattas på så sätt att vi haft till uppgift studera problemen kring penningtvätt och därefter föreslå att kraftfulla åtgärder denna företeelse. f mot Penningtvätt kan enklast beskrivas som förfaranden som syftar till förvandla medel till vita. Penningtvätt utgör inte sällan ett att svarta slutled vid ekonomisk brottslighet. Metoderna varierar och spänner vida sektorer i samhället, både inom och utom det egna landet. över I vårt arbete har vi inte heller funnit något skulle vid handen som ge

ökande intresse för penningtvättsåtgärder vartill kommer

annat än ett alltmer förfinade förfaranden. Den tekniska utvecklingen går likaså

mycket snabbt på området. statsmakterna har hittills i huvudsak försökt bemästra hithörande två Till börja med skärptes hälerilagstiftningen år frågor på sätt. att 1991 och därefter korn år 1994 lagen 1993:768 om åtgärder mot PTL. I sammanhanget måste även beaktas lång rad penningtvätt en. internationella åtaganden varigenom Sverige på olika sätt förbundit sig att aktivt genom bl.a. lagstiftning försöka åtgärda penningtvätt. Vi har inledningsvis försökt bilda oss en uppfattning om gällande reglers effekter. Lagstiftningen på området är dock tämligen ny, varför någon egentlig praxis knappast hunnit utbildas. Genom studiebesök och hearings har vi dock fått tillfredsställande bild av en Även utländska förhållanden har vi försökt få belysta både dagsläget. del utländskt material och direkta kontakter. genom att ta av genom Även i andra länder är dock åtgärderna mot pemiingtvätt av färskt

datum. De slutsatser vi dragit är att de nuvarande reglerna måste som skärpas i flera hänseenden allvar vill försöka komma till om man med penningtvätt. Vi föreslår också åtgärder på flera olika rätta områden. Vi föreslår basen för den penningtvättslagen breddas. För att nya närvarande omfattas inte medel härrör från bl.a. skattebrott av som hälerilagstiftningen eller de särskilda bestämmelserna i PTL. vare sig Enligt vår mening måste så bli fallet för framtiden i annat fall kvarstår svårbemästrad lucka i systemet. en När det gäller den krets av företag som skall vara skyldiga att lämna uppgifter gjorda iakttagelser i fråga penningtvätt, dvs. om om

Sammanfattning

banker, kreditmarknads- och värdepappersbolag, växlingskontor samt livförsäkringsbolag föreslår vi däremot inga större förändringar. Det

nuvarande strukturerade förfarandet i dessa delar kvarstår. Vi har inte

minst av praktiska skäl awisat tanken på att nämnvärt utvidga den nuvarande kretsen. Vi föreslår dock att även försäkringsmäklare för framtiden skall vara skyldiga att lämna vederbörliga upplysningar. En nyhet är att en skyldighet att besvara frågor föreslås för de som är

yrkesmässigt verksamma inom sådana branscher där erfarenhetsman

mässigt vet att penningtvätt kan förekomma. Hit hör med våra förslag

bl.a. de som driver handel med metaller, konst, antikviteter eller

bedriver spelverksamhet. Även fastighetsmäklarna föreslås tillhöra

denna grupp. Även för framtiden kommer således i huvudsak bankerna ha att ett

särskilt ansvar i hithörande sammanhang. Efter vad vi erfarit har bankerna levt upp till lagstiftarens intentioner när det gäller att bekämpa penningtvätt. Detta utesluter dock inte att vissa ytterligare förbättringar kan göras. Vi föreslår i denna del bl.a. att företagen skall kunna arbeta med ADB-stöd när det gäller interna kontrollrutiner.

Likaså föreslår vi vissa uppmjukningar vad gäller sekretessbestämrnelserna. Inom vissa gränser öppnar vi således möjligheter till ett ökat informationsutbyte, inte bara mellan företagen och berörda myndig-

heter utan även för företagen sinsemellan.

Ett nytt institut föreslås, nämligen s.k. frysning. Genom detta blir

det möjligt att dröja en kortare tid högst två dygn med trans-

- - en

aktion som ett företag finner misstänkt och där uppgifter har lämnats till ñnanspolisen, som har det omedelbara ansvaret för hanteringen

av

penningtvättsfrågor. Frysningsförfarandet, som har sin motsvarighet

i en del andra länder, avsett att användas endast i speciella fall. mer

Beslut om frysning skall fattas av åklagare.

Vi har även behandlat möjligheterna att förverka medel som varit föremål för penningtvätt. Enligt vår mening bör dock denna fråga ges

en generell lösning och inte specialregleras. Vi betonar dock starkt vikten av effektivare förverkanderegler än de gällande.

nu Ett särskilt problem gäller medel som förs över rikets gränser. Om

detta sker via kreditinrättningar finns uppgiftsskyldighet gentemot

en Riksbanken. Något motsvarande finns för närvarande inte när det i

stället är fråga om att direktföra sådana medel ut eller in i landet.

ur I denna del föreslås ett särskilt uppgiftslänmande till tullmyndighet om

beloppet i fråga överstiger 50 000 kronor. Tulltjänsteman skall i

undersökningssyfte kunna kvarhålla medel under högst sex timmar om

det finns anledning att anta att medlen härrör från brott eller brottslig

verksamhet av allvarligare slag. En annan slutsats som vi dragit är att det för framtiden inte är

Sammanfattning

tillräckligt med enbart administrativa åtgärder. Enligt vår mening är viss kriminalisering nödvändig för att komma till rätta med penen ny ningtvätt. Vi föreslår böter vid vissa mer flagranta överträdelser av personal vid berörda företag. Hit hör sådana fall där t.ex. meddelandeförbudet överträtts uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. För banker och andra företag som är uppgiftsskyldiga föreslår vi dock inga nya sanktioner utan har i denna del i stället hänvisat till annat pågående utredningsarbete. Finansinspektionens nuvarande befogenheter kvarstår därför tills vidare oförändrade. Vi föreslår även ett särskilt penningtvättsbrott som tar sikte på förfaranden med medel som härrör från brott eller brottslig verksamslag. Vi har anförda skäl inte gått in i hälerilaghet av allvarligare stiftningen utan valt att lägga fram en specialstraffrättslig reglering. Brottet kan både grövre och lindrigare art. Straffskalan går vara av från böter till fängelse högst år. Även vårdslöshet vid sex grov

yrkesmässig rådgivning i penningtvättssammanhang straffbeläggs med

våra förslag. Sammantaget innebär våra förslag att förutsättningarna bör öka markant när det gäller att bekämpa penningtvätt. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Till betänkandet har fogats två särskilda yttranden. I det ena yttrandet biträds inte den föreslagna kriminaliseringen. Enligt det andra yttrandet skall den uppgiftsskyldiga kretsen i penningtvättslagen utvidgas så att även bl.a. advokater omfattas. Dessutom framförs önskemål när det gäller penningtvättsregistret dels att det skall få ett större tillämpningsområde, dels att lagringstiden skall vara längre. Slutligen framförs att ansvarsbestärmnelserna för anställda skall träda i kraft vid en senare tidpunkt.

Summary

In short, task has been to study the problems related to money

our

laundering, and effective against this phenome-

to propose measures

non.

Money laundering best be described as a procedure that aims

can transform dirty into clean. Money laundering therefore to money

infrequently the final stage of economic crimes. The methods vary

not and extend broad sectors of society both in Sweden and abroad. over In the of work have not found anything that contradicts course our we the view that the interest in laundering increasing and that money

the methods used have become increasingly sophisticated.

Until central government authorities have tried to tackle these now,

issues in In 1991 the legislation against receiving stolen

two ways. made stringent, and in the 1994 Act 1993:768 on

goods was more Measures against Money Laundering PTL introduced. In this

was

large number of international through which

context a measures, Sweden has undertaken to try to actively combat money laundering in

various must also be taken into consideration. ways, have initially attempted obtain view of the effects of the We to a

legislation. The legislation in this is, however, relatively

present area

and there therefore hardly law. Through visits and

recent any case

hearings, have, however, managed to obtain satisfactory picture

we a

situation. We have also attempted to shed light the

of the present on situation in other countries by studying material from abroad and by

direct Measures to counter laundering are a relatively

contacts. money development in other countries as well. recent drawn the conclusions that the present rules must be made We have stringent in number of respects the aim to combat money more a

laundering effectively. We also make proposals for measures in a

number of sections. We recommend that the basis for the new Money Laundering Act

be broadened. At present, funds originating from, inter alia, tax offences, covered by the legislation on receiving stolen goods

are not by the PTL. In view, this must be dealt with in future or our — otherwise there will be in the system, which will be difficult to a gap

overcome.

Summary

We do not, however, recommend major changes far the

any as as sphere of companies concerned that have a duty to provide information on money laundering activities, i.e. banks, credit market and securities companies, bureaux de change and life insurance companies. The present structure in this will remain. We have, area not least for practical reasons, rejected the idea of considerably expanding the present group. However, we do that insurance propose brokers should also be obliged to provide the relevant information in

future. One new development our proposal that

persons pro-

fessionally engaged in sectors where known from experience that money laundering can occur, should ‘be made liable to answer questions. In our proposals those who trade in metals, art, antiques, or gambling are included in this category, as well as real estate agents. Accordingly, will continue primarily to be the banks, which will

have a special responsibility in this context. has been experience our

that the banks have complied with the intentions of the legislators with regard to combatting money laundering. However, this does not rule

out additional improvements. We therefore recommend, inter alia, that companies should be able to work with EDP support regards as internal inspection procedures. We also certain relaxations propose with regard to secrecy provisions. Within certain limits therefore we make possible an increased exchange of information, not only between companies and the affected government agencies, but also between companies. proposed that a new procedure be introduced, namely so called freezing. This will make possible to delay for short period at a — most two days a transaction that a company regards suspicious — as and where information has been given to the National Financial

Intelligence Service, which have the immediate responsibility for dealing with matters relating laundering. The freezing

to money

procedure, which has its equivalent in a number of other countries, only intended for use in special cases. A decision freezing made

on by a prosecutor. We have also dealt with the possibilities of forfeiture of funds, which have been subjected to money laundering. However, in our view, a general solution should be found regarding this matter rather than through special provisions. We do, however, strongly stress the

importance of more effective rules on forfeiture than those applicable

at present.

Funds transported over the countrys borders special problem.

a

this takes place via credit institutions, there obligation to

an

supply information to the Bank of Sweden Riksbanken. There

no equivalent at present the case where funds transported directly are

Summary

into and out of the country. In this area, proposed that special

notification be made to the customs authority the amount in question exceeds SEK 50 000. For of investigation the customs purposes authority shall have the right to retain funds for at most six hours there to believe that the funds originate from a crime or reason criminal activity of a more serious nature. Another conclusion have drawn that administrative measures we alone will not be sufficient for the future. In view, will be our to create offences to get to grips with money lanecessary new

undering. We ñnes for some more flagrant transgressions by

propose staff in the affected companies. These include, for example, such cases

where the prohibition to warn the customer has been deliberately violated transgressed negligently. We have not proposed any new

or

sanctions for banks and other companies responsible for providing

information, but have instead made reference in this part to other commission work which in For the time being the progress.

Financial Supervisory Authority’s present therefore remain

powers unchanged.

We also the creation of special money laundering offence

propose a aimed at operations with originating from criminal activity of money

serious kind. We have for reasons presented in the report not

a more

dealt with the legislation recieving stolen goods, but have instead

on

opted to put forward special penal law solution. This offence may

a be of serious less serious nature. The sanctions range from a more or fines to imprisonment for at most six years. Also gross carelessness

while providing professional advice in money laundering contexts made subject to penalty in our proposal.

To summarize, proposals will make possible to greatly our

improve the ability to combat money laundering. proposed that

the provisions into force on 1 January 1998. new come

Two dissenting opinions have been attached to the report. In one the proposed creation of special money laundering offences not agreed

to. In the other, the of those liable to provide information has group

been tended to include lawyer well. Moreover, has been pointed

as

out desirable with regard to the money laundering register that

as

should have wider of application, and that information should

a area

remain in the register for longer period. Finally, liability provision

a

for employees should into force at a later date.

come

Författningsförslag

1 Förslag till lag mot penningtvätt

Härigenom föreskrivs följande.

Avdelning I

Inledning

föreskrifter för förhindra sådana åtgärder med

1 § I denna lag ges att kan härröra från brott eller brottslig verksamhet av medel som antas

dölja denna egenskap hos medlen allvarligare slag som är ägnade att

penningtvätt.

brottslig verksamhet allvarligare slag avses i Med brott eller av gärningar där fängelse än månader ingår i straffskadenna lag mer sex lan.

Avdelning II

Uppgiftsskyldiga företag m.m.

Bestämmelserna i 3-10 och 23-26 §§ gäller företag som driver 2 § bankrörelse och verksamhet består i att från allmänannan som heten låna medel och att lämna krediter, upp

2. livförsäkringsrörelse,

verksamhet det slag beskrivs i 1 kap. 3 § lagen av som

1991:981 om värdepappersrörelse, står under Finansinspektionens tillsyn och som

4. verksamhet som huvudsakligen består i att utföra eller flera av de verksamheter som en

2-13 lagen 1992:1610 kreditmarknadsbolag, anges i 3 kap. 1 § om verksamhet kräver anmälan till Finansinspektionen enligt

som

valutaväxlingslagen 1996: 1006,

verksamhet det slag beskrivs i 1 § lagen 1989:508 om 6. av som

försäkringsmäklare.

endast sådan kunder inriktad verksamhet som

Lagen gäller mot

Författningsförslag sou l997:36

avses i första stycket och bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.

som

3 § Företaget skall kontrollera identiteten hos den vill inleda

som en

affärsförbindelse med företaget.

Identitetskontroll skall utföras också beträffande än den annan som avses i första stycket vid transaktioner som överstiger 110 000 kronor.

Detsamma gäller om transaktionen inte överstiger nämnda belopp

men kan antas ha samband med transaktion och dessa tillsammans en annan

överstiger beloppet. Om summan inte är känd vid tidpunkten för

en transaktion skall identiteten kontrolleras så snart summan av trans-

aktionerna överstiger det angivna värdet. Identitetskontroll behöver inte utföras beträffande företag med

verksamhet som anges i 2 § första stycket företaget är hemmaom

hörande inom EES. Detsamma gäller transaktionen görs till

om ett konto som tillhör någon identitet tidigare har kontrollerats enligt vars denna lag.

4 § Livförsäkringsföretag och företag bedriver verksamhet det

som av

slag som anges i lagen 1989:508 försäkringsmäklare behöver inte

om

utföra identitetskontroll med anledning ett försäkringsavtal

av vars

årliga premie uppgår till högst 7 000 kronor eller engångspremie till högst 18 000 kronor. Identitetskontroll behöver inte heller göras med anledning av betalningar som görs från ett konto som har öppnats i ett företag som avses i 3 § tredje stycket första meningen.

5 § Om det kan antas att den vill inleda affärsförbindelse med som en företaget eller göra en sådan transaktion i 3 § andra stycket som avses

inte handlar för egen räkning, skall företaget på lämpligt sätt söka

skaffa sig kännedom om identiteten hos den för räkning han vars handlar.

Första stycket gäller inte i de fall som anges i 3 § tredje stycket eller när särskilda skäl talar för att kontrollen är obehövlig.

6 § Kontroll enligt 3-5 §§ skall alltid utföras om det kan antas att en

transaktion avser medel som härrör från brott eller brottslig verksamhet av allvarligare slag.

7 § Företaget skall granska alla transaktioner anledning att som ger anta att transaktionen avser medel som härrör från brott eller brottslig

verksamhet av allvarligare slag.

Företaget är skyldigt att genast till Rikspolisstyrelsen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, lärrma uppgifter det i sin om verksamhet får kännedom omständighet anledning att om som ger anta

Foflattningsférslag

att medel transaktion som företaget fått i uppdrag att som avser en hantera härrör från brott eller brottslig verksamhet allvarligare slag. av

Sedan uppgift har lämnats är företaget vidare skyldigt att på begäran myndighet, nyss sagts, lämna denna de ytterligare uppgifter

av som behövs för utredning angående penningtvätt. som

När uppgift har lämnats enligt andra stycket är även annat företag, avses i 2 skyldigt att lämna de uppgifter för utredningen om

som

penningtvätt begärs den myndighet som mottagit de ursprung-

som av

liga uppgifterna.

Företag, i 2 får utan hinder av gällande bestämmelser som avses

tystnadsplikt, till annat sådant företag i enskilda fall lämna

om

uppgifter omfattas uppgiftsskyldigheten enligt andra stycket.

som av

8 § Ett företag länmar uppgifter med stöd av 7 § får inte göras

som

ansvarigt för âsidosättande tystnadsplikt, om företaget hade

av

anledning räkna med att uppgiftslärnnandet tillåtet enligt

att var

nämnda bestämmelse. Detsamma gäller en styrelseledamot, anställd eller lämnar uppgifter för företagets räkning.

annan som

9 § Sedan ett företag lämnat uppgift enligt 7 § andra stycket om en förestående transaktion, får denna inte genomföras utan att Rikspolisstyrelsen, eller den myndighet regeringen bestämmer, lämnat sitt

som medgivande härtill. Om det inte är möjligt att underlåta transaktionen eller detta skulle hindra den fortsatta utredningen skall nämnda om

myndighet underrättas omedelbart efter genomförandet. Skälen för att transaktionen genomförts skall därvid anges. Om Rikspolisstyrelsen, eller den myndighet regeringen be-

som

stämmer, inte lämnar sitt medgivande till transaktionen skall ärendet anmälas till åklagare har att omedelbart pröva om åtgärden

genast som

transaktionen skall bestå frysning. Frysning kan bestå i

att stoppa högst två dygn från det åklagaren fattat sådant beslut och skall att hävas så skäl för frysning inte längre föreligger. Beslut om snart frysning får endast meddelas skälen för åtgärden uppväger det om intrång eller i övrigt som åtgärden innebär. men Underrättelse frysning och hävande beslut härom skall om om av omedelbart lämnas till företaget. Har underrättelse om att frysning skall begäras inte lämnats inom timmar efter det att företaget sex lämnat uppgift enligt 7 § andra stycket är företaget oförhindrat att

genomföra transaktionen. Om frysning beslutas skall den som berörs av beslutet underrättas det kan antas att syftet med beslutad eller förutsedd åtgärd inte

om

motverkas och den framtida utredningen inte skadas om uppgiften röjs. Beslut underrättelse meddelas av åklagaren.

om

Författningsförslag

10 § Företaget, dess styrelseledamöter eller anställda får inte röja för kund eller för utomstående att en granskning har genomförts, att uppgifter har lämnats enligt 7 § eller att en utredning enligt denna lag pågår.

Avdelning III

Övriga företag

11 § Den som bedriver yrkesmässig handel med antikviteter, fastigheter, konst, metaller, skrot, transportmedel, ädelstenar eller vadhållnings- eller lotteriverksamhet är på begäran av Rikspolisstyrelsen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, skyldig att lämna denna de uppgifter som kan betydelse för utredning vara av en angående penningtvätt.

12 § Vad som föreskrivs i 8 § äger motsvarande tillämpning för de i 11 § angivna verksamheterna.

Avdelning IV

Särskild rapporteringsplikt

13 § Den som vid inresa till eller utresa från Sverige medför medel motsvarande mer än 50 000 kronor skall rapportera detta till tullmyndighet. Därvid har tullmyndigheten samma befogenheter som enligt tullagen 1994:1550 och enligt lagen 1996:701 Tullverkets om befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Finns det ingen tullmyndighet på platsen för in- eller utresan skall rapport avges till Tullverket inom fem dagar. Rapporterna skall bevaras i den utsträckning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket föreskriver.

14 § Om någon, som är skyldig att avge rapport enligt 13 påträffas med valuta i sådan mängd som där sägs utan att ha lämnat föreskriven rapport får tulltjänsteman, om det finns anledning att anta att medlen härrör från brott eller brottslig verksamhet av allvarligare slag, kvarhålla de medel som skulle ha omfattats rapporten i högst av sex timmar, om det krävs för utredningen eller det finns risk för att medlen kommer att undanskaffas. Om det är synnerlig vikt för av utredningen får tullmyndigheten kvarhålla medlen i ytterligare timmar. sex

Författningsförslag

15 § Om tullmyndighet påträffar medel som det finns anledning att härrör från brott eller brottslig verksamhet av allvarligare slag

anta

skall myndigheten genast underrätta Rikspolisstyrelsen, eller den myndighet regeringen bestämmer, och lämna alla uppgifter som

som

kan betydelse för utredning angående penningtvätt. Om det

vara av krävs för utredningen eller det finns risk för att medlen kommer att undanskaffas får tulltjänsteman kvarhålla medlen i högst sex timmar och, det synnerlig vikt för utredningen, får medlen kvarom är av

hållas ytterligare sex timmar.

Avdelning V

Ansvarsbestämmelser

16 § Den tar sådan befattning med medel som härrör från brott som

eller brottslig verksamhet allvarligare slag som är ägnad att dölja

av

denna egenskap hos medlen döms för penningtvättsbrott till fängelse

i högst två år.

Ansvar för penningtvättsbrott får ådömas endast om medlen härrör från gärningar där fängelse än månader ingår i straffskalan.

mer sex

17 § Är brott i 16 § att anse som ringa, döms för penning-

som avses tvättsförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.

För penningtvättsförseelse skall också dömas den, i fall som i

som 16 § sägs, inte insåg hade skälig anledning att anta att medlen var men sådant slag som anges i 16 av

18 § Är brott i 16 § att grovt, skall för grovt pensom avses anse som ningtvättsbrott dömas till fängelse, lägst månader och högst sex år. sex Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om

det avsett betydande belopp, förfarandet utgjort ett led i en

om

verksamhet har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt

som eller personen har missbrukat sin ställning. om

19 § Den oaktsamhet genom råd eller på annat sätt i sin som av grov

yrkesverksamhet främjar möjligheterna för annan att begå penningtvättsbrott eller penningtvättsförseelse döms för vårdslös rådgivning i samband med penningtvätt till böter eller fängelse i högst två år. I

ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Föqfartningsförslag sou 1997:36

20§ Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den

som

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte uppfyller gransknings- eller uppgiftsskyldigheten enligt 7 2. bryter mot meddelandeförbudet i 10

21 § Till böter skall dömas den som uppsåtligen eller oaktsamhet av underlåter att lämna rapport enligt 13 Detsamma skall gälla för den som lämnar oriktig uppgift. I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

22 § För försök, förberedelse eller stämpling till brott enligt 16-18 §§ döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Avdelning VI

Övriga föreskrifter

23 § Om Finansinspektionen fâr kännedom om transaktioner avseende medel som kan antas härröra från brott eller brottslig verksamhet

av

allvarligare slag, skall inspektionen underrätta Rikspolisstyrelsen, eller

den myndighet som regeringen bestämmer, transaktionerna. om

24 § Företag som avses i 2 § skall ha rutiner till förhindrande av att

företaget utnyttjas för transaktioner avseende medel som kan antas härröra från brott eller brottslig verksamhet av allvarligare slag. Företaget skall svara för att de anställda får behövlig information och utbildning för ändamålet.

25 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vilka rutiner skall som följas och vilken information och utbildning som skall tillhandahållas för att tillgodose kraven i 24

26 § Handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll skall

i den utsträckning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

Finansinspektionen föreskriver bevaras i minst fem år från det att

affärsförbindelsen upphörde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Genom lagen upphävs lagen 1993:768 om åtgärder mot

penningtvätt.

Foflattningsfdrslag

2 Förslag till lag om penningtvättsregister

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Företag som avses i 2 § lagen 1997:000 mot penningtvätt får, till förhindrande att företaget utnyttjas för transaktioner som avser av medel kan antas härröra från brott eller brottslig verksamhet av som allvarligare slag, med hjälp av automatisk databehandling föra register

över uppgifter lämnats med stöd av 7 § andra stycket nämnda lag.

som

Registret får innehålla följande uppgifter som kan hänföras till

enskilda eller juridiska personer: nanm, person-/organisationsnummer, adress

kontonummer avseende de konton eller annan motsvarande uppgift den anmälda transaktionen är hänförlig till, och transaktionsbeskrivning.

2 § Uppgifter registret fâr inte lämnas ut till den registrerade.

ur

3 § Uppgifter i registret får bevaras endast under en begränsad tid.

4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Datainspektionen får efter samråd med Finansinspektionen meddela föreskrifter om

utformningen och hanteringen av registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Författningsförslag

Följdändringar till författningsförslagen

Utöver nämnda författningsförslag föranleder utredningens förslag nu följdändringar i valutaväxlingslagen 1996:1006 och förordningen 1993:1526 åtgärder mot penningtvätt med hänsyn till att lagen om 1993:768 åtgärder mot penningtvätt föreslås upphävd. om

1 Inledning

l 1 Direktiven .

Vi erhöll våra direktiv beslut den 16 november 1995 dir. genom 1995: 132. Direktiven finns i sin helhet intagna som bilaga till detta betänkande. Enligt direktiven skall vi utvärdera hur reglerna om penningtvätt tillämpas. Med utgångspunkt i vad som kommer fram vid denna utvärdering skall vi bl.a. vilka ytterligare verksamheter som bör ange omfattas av lagstiftningen samt ange vilka andra förändringar av lagen 1993:768 åtgärder mot penningtvätt som kan behövas. Vidare om skall vi enligt direktiven överväga dels ändringar i straffhänseende, dels ändringar av de Sekretessregler som gäller inom den finansiella sektorn samt mellan denna sektor och de brottsutredande myndigheter- Även behovet att införa regler medger förbättrad na. av som en kontroll av uppdrag, transaktioner och utbetalningar när penningtvätt kan misstänkas samt behovet av att införa en möjlighet att frysa tillgångar i samband med utredning om penningtvätt bör övervägas. Slutligen skall utredningen analysera behovet av en skärpt kontroll av transaktioner över gränserna samt överväga möjligheterna för företagen som omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt PTL att registrera misstänkta fall av penningtvätt.

1.2 Internationella åtaganden

Penningtvätt är en internationell företeelse och utgör ett stort problem i det brottsförebyggande och brottsbekämpande arbetet i de flesta stater i världen. Penningtvätt och den organiserade brottsligheten har visat sig ha ett tydligt samband. Den brottslighet som genererar

svarta pengar är främst narkotikahandel och ekonomisk brottslighet.

Det finns en alltmer ökad insikt om att kampen mot penningtvätt är ett av de mest verksamma sätten för att bekämpa de nu nämnda typerna av brottslighet, vilka utgör en särskild samhällsfara. Ett flertal internationella initiativ har tagits i syfte att förstärka insatserna mot penningtvätt. På det straffrättsliga området finns ett internationellt samarbete mellan rättsvårdande organ. Samarbetet

Inledning

regleras i Förenta nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen narkotikabrottseller Wienkonventionen. Konventionen ställer krav på kriminalisering

av penningtvätt i fråga om inkomster från narkotikabrottslighet. Syftet

med konventionen är att förstärka det internationella samarbetet och effektivisera insatserna i kampen mot den internationella narkotikabrottsligheten. Konventionen förpliktar parterna att i olika hänseenden straffbelägga illegal framställning, försäljning och innehav av narkotika samt förfaranden som innebär hjälp att dölja eller omsätta vinsterna

från den illegala marknaden. Också frågor om förverkande, utlämning

och annat internationellt rättsligt samarbete tas upp i konventionen. Ett av de viktigaste inslagen i narkotikabrottskonventionen är be-

stämmelserna i artikel 3 om straffrättsliga åtgärder mot personer som olika sätt främjar den illegala narkotikahanteringen utan att själva

vara direkt inblandade i denna verksamhet. Främst gäller det förfaranden som innebär medverkan till att vinster som härrör från narkotika-

brottslighet omsätts eller på annat sätt slussas över till legal verksam-

het. De brott som avses i konventionen är relaterade till narkotika. Bestämmelserna innebär att parterna åtar sig att under vissa förutsätt-

ningar kriminalisera den hjälp som länmas narkotikabrottslingar vid

omsättning eller överlåtelse av egendom som härrör från deras

brottsliga verksamhet. Även gärningar innebär medverkan

som till att

dölja egendomens ursprung skall beläggas med straff.

Narkotikabrottskonventionen har undertecknats och ratificerats av

Sverige. För att uppfylla åtagandena enligt konventionen har Sverige

utvidgat bestämmelserna om häleri och häleriförseelse i 9 kap. 6 och 7 §§ BrB SFS 1991:451. De nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1991 prop. 1990/9l:127, bet. l990/9l:JuU32, rskr. 1990/91:323. De svenska häleribestämmelserna gäller inte endast för egendom som härrör från narkotikabrottslighet utan har en generell räckvidd. Vidare innebär de svenska bestämmelserna att ett oaktsamt förfarande kan föranleda straff. Vidare har inom Europarådet den 8 november 1990 upprättats en

konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott förverkande- eller Strasbourgkonventionen.

Konventionen innehåller regler om ett vidgat internationellt samarbete vid brottsutredningar och vid förverkande av brottsverktyg. Parterna

åläggs att straffbelägga gärningar som innefattar penningtvätt.

Konventionen gäller inte bara narkotikabrottslighet utan omfattar i

princip alla fonner av brott. Syftet med konventionen är att utveckla samarbetet i fråga om förverkande av utbyte av brott. Konventionen

är avsedd att ge möjligheter till rättsligt samarbete under alla stadier

i förfarandet, dvs. från förundersökningsstadiet fram till att det finns

Inledning

ett slutligt beslut om förverkande. Konventionen täcker även in förfaranden före förundersökningsstadiet. Förverkandekonventionen har

utarbetats med narkotikabrottskonventionen som förebild. Många av

de frågor som tas upp i narkotikabrottskonventionen tas upp även i förverkandekonventionen. Förutom bestämmelser om förverkande innehåller konventionen också regler om penningtvätt. Till skillnad från narkotikabrottskonventionen är emellertid förverkandekonven-

tionen inte begränsad till någon viss typ av förbrott. Syftet är att den

skall kunna omfatta alla slags brott som medför stora ekonomiska vinster. En viktig del i förverkandekonventionen är artikel 6 som gäller

kriminalisering av penningtvättsbrott." Konventionen innebär bl.a. att

parterna skall straffbelägga uppsåtliga förfaranden som innefattar hjälp att omsätta eller överlåta brottsligt förvärvad egendom. Konventionen har undertecknats och ratificerats av Sverige prop. 1995/96:49, bet. 1995/96:JuU10, rskr. 1995/96:59. Enligt artikel 6 punkt 4 kan straffbestämmelserna begränsas till vissa förbrott eller kategorier av sådana brott. Eftersom de svenska straffbestämmelserna

uppställer begränsningar vad avser skattebrott vilket saknar

m.m.,

motsvarighet i konventionen, har möjligheten till förklaring i punk-

ten 4 utnyttjats av Sverige vid tillträdet till konventionen. Förklaringen innebär att bestämmelsen i artikel 6 punkt 1 för Sveriges del skall gälegendom som härrör från brottsligt förvärv. Några lagändringar på grund av tillträdet av konventionen har inte ansetts vara nödvändiga. EG:s arbetsgrupp för gemenskapsrätt och nationell Straffrätt har diskuterat frågan om penningtvätt i samband med upprättandet det av

andra protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. Enligt den föreslagna artikel 5 i protokollet skall varje medlemsstat vidta åtgärder för att förhindra penning-

tvätt som härrör från EG-bedrägerier, bestickning och mutbrott som kan skada EG:s finanser. Arbetet är ännu inte slutfört. På det finansiella området har det träffats ett flertal internationella överenskommelser. Vid ett möte i Paris i juli 1989 bildade länderna i den s.k. G-7 gruppen en finansiell arbetsgrupp mot tvättning av

pengar, FATF Financial Action Task Force on money laundering.

Totalt har 26 stater och två organisationer anslutit sig till FATF. Sverige har deltagit i FATF:s arbete från starten. FATF har möten ca

fyra gånger per år. Vid vissa delar av dessa möten deltar även

internationella organisationer såsom Europarådet, Interpol, Europeiska

bankföreningen m.fl.

FATF har utfärdat 40 rekommendationer om penningtvätt som avser

att förbättra de nationella rättssystemen för bekämpning av penning-

tvätt, förstärka det finansiella systemets roll samt förstärka det

Inledning

internationella samarbetet. Enligt rekommendationerna bör alla medlemmarna ratificera narkotikabrottskonventionen men även överväga att utvidga straffbarhetsområdet till andra brott än de som har anknytning till narkotika. bör vidare gälla inte

Rekommendationerna

bara för banker utan även för andra finansiella institut. De finansiella instituten bör identifiera och registrera kundernas identitet. Alla komplexa, ovanliga och omfattande transaktioner och alla ovanliga transaktionsmönster som inte har ett uppenbart ekonomiskt eller lagligt syfte bör ägnas särskild uppmärksamhet. Misstänker ett finansiellt institut att pengar härrör från brottslig verksamhet bör de åläggas att

genast rapportera sina misstankar till behöriga myndigheter. De

finansiella instituten bör utforma program för bl.a. personalutbildning och interna kontrollfunktioner. Speciell uppmärksamhet skall ägnas affärsförbindelser med bolag och finansiella institut, hemmahörande i länder som i otillräcklig utsträckning eller inte alls följer rekommendationema. Tillsynsmyndigheterna bör se till att instituten har adekvata för att skydda sig mot penningtvätt. Ett internationellt utbyte program allmän information penningtvätt liksom information om av om misstänkta transaktioner bör ske. Rekommendationerna förespråkar ett internationellt samarbete rörande förverkande, rättshjälp och utlänming. Sverige har beaktat FATF:s rekommendationer, men eftersom de till del överensstämmer med EG:s penningtvättsdirektiv har de stor

inte föranlett någon särskild lagstiftning. I det löpande arbetet inom

FATF ingår att undersöka hur medlemsländerna uppfyller rekommendationerna. FATF undersökte Sverige år 1992 vilket ledde fram till att den svenska organisationen för bekämpning av penningtvätt sågs över. En undersökning har skett i mars 1996. ny Även särskild Banking Supervisory Subcommittee inom EMI en handhar vissa frågor penningtvätt och interna kontrollfrågor i detta om

sammanhang. Vidare har UNDCP United Nations International Drug

Control Programme diskuterat penningtvättsfrågor.

1.3 Gällande rätt

1.3.1 EG-direktivet mot penningtvätt

EG:s ministerråd antog den 10 juni 1991 ett direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av 91/308/EEG. Direktivet gäller för samtliga länder inom EES. pengar Om kreditinstitut och finansiella institut utnyttjas för penningtvätt kan

32.

Inledning sou 1997:36

detta, enligt direktivet, allvarligt äventyra sundheten och stabiliteten i instituten och minska allmänhetens förtroende för hela det finansiella

systemet. I direktivet vidare att om gemenskapen inte ingriper

anges

penningtvätt kan detta leda till att medlemsländerna för att skydda

mot

sina finansiella system vidtar åtgärder som inte är förenliga med

fullbordandet den inre marknaden. Om inte vissa åtgärder för av

samordning på gemenskapsnivå vidtas, kan de som tvättar pengar, för

underlätta sin brottsliga verksamhet komma att försöka dra nytta av att

den frihet för kapitalrörelser och den frihet att tillhandahålla finansiella

tjänster hör till det integrerade finansiella området. som

I direktivet har definitionen penningtvätt hämtats från den som

av

lagts fast i narkotikabrottskonventionen. Med penningtvätt avses

artikel l följande förfaranden när de sker uppsåtligen:

Omvandling eller överföring av egendom i vetskap om att egen-

domen härrör från brott eller från medverkan till brott och i syfte

hemlighâlla eller dölja egendomens olagliga ursprung, eller för

att

att hjälpa någon som är delaktig i sådan verksamhet att undandra

sig de rättsliga följderna av sitt handlande. Hemlighållande eller döljande viss egendoms rätta beskaf-

av en -

fenhet eller ursprung, av dess belägenhet, av förfogandet över

den, dess förflyttning, de rättigheter som är knutna till den, av av

eller äganderätten till den, i vetskap att egendomen härrör

av om från brott eller från medverkan till brott.

Förvärv, innehav eller brukande egendom i vetskap om, vid

av tiden för mottagandet, att egendomen härrörde från brott eller från medverkan till brott. överenskommelse utföra, försök och medhjälp

- Medverkan till, att

till, främjande och underlättande samt rådgivning för av,

utförande någon av de gärningar som sägs i föregående

av strecksatser.

Direktivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att varje enskilt land

kan fastställa strängare regler artikel 15. Eftersom penningtvätt inte

endast förekommer beträffande utbyte av narkotika anför direktivet att

medlemsstaterna i sin lagstiftning bör utsträcka vad som skall gälla

enligt direktivet till att omfatta även utbyte av annan brottslighet. Direktivet omfattar kreditinstitut, finansiella institut och livförsäkringsbolag medlemsländerna åläggs att se till att bestämmelserna men

utvidgas till att omfatta även sådana yrkesgrupper och företag, vilkas

verksamhet är särskilt ägnad att utnyttjas för penningtvätt artikel 1

och 12.

Medlemsstaterna skall till att penningtvätt förbjuds artikel 2.

se

2 l7~O320

Inledning

Direktivet kräver vidare att instituten, till dess att de har underrättat behöriga myndigheter, avstår från att utföra sådana transaktioner som de vet har eller misstänker har samband med penningtvätt. De behöriga myndigheterna får ge föreläggande om att transaktionen inte skall utföras. Om en transaktion misstänks innefatta penningtvätt och det inte är möjligt att underlåta att utföra transaktionen eller underlåtenheten är ägnad att motverka försök att efterforska en misstänkt transaktion skall institutet i efterhand omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna artikel 7. Vidare finns regler om identifiering av kunderna artikel 3 och om bevarande av uppgifter om identifieringen artikel 4. Instituten skall med särskild uppmärksamhet granska alla transaktioner som de, på grund av deras karaktär, bedömer med särskilt stor sannolikhet kan ha samband med penningtvätt artikel 5. För att identiñerings- och granskningskraven skall vara meningsfulla skall instituten samarbeta med de myndigheter som har att bekämpa penningtvätt artikel 6. I direktivet anförs att banksekretessen måste hävas i penningtvättsfall. En obligatorisk ordning för rapportering av misstänkta transaktioner, som innefattar garantier för att uppgifterna lämnas till de behöriga myndigheterna utan att berörda kunder varnas, skall därför införas artikel 8. Vidare stadgar direktivet att om en anställd eller styrelseledamot i ett institut i god tro har röjt upplysningar för de behöriga myndigheterna skall detta inte innebära överträdelse av någon sekretessregel och inte föranleda ansvar i någon form för instituten, deras styrelseledamöter eller anställda artikel 9. Även myndigheter som vid inspektion eller på något annat sätt upptäcker omständigheter som skulle kunna utgöra bevis för penningtvätt skall underrätta de myndigheter som har att bekämpa penningtvätt artikel 10. En viktig del i bekämpningen av penningtvätt är att instituten inför tillfredsställande rutiner för internkontroll och vidtar lämpliga utbild-

ningsprogram artikel 11. Vidare skall medlemsstaterna vidta de

åtgärder som behövs för fullständig tillämpning av alla bestämmelser i direktivet och särskilt föreskriva vilka påföljder som skall gälla vid överträdelse av de regler som antagits grund av direktivet artikel 14. En kontaktkommitté för penningtvättsfrågor har bildats under EGkommissionen. Kommittén skall bl.a. rekommendera kommissionen tillägg eller ändringar i direktivet och undersöka om direktivet bör utvidgas till att omfatta en viss yrkesgrupp eller företagskategori när det klarlagts att en sådan yrkesgrupp eller företagskategori har utnyttjats i en medlemsstat för penningtvätt artikel 13. Kontaktkommittén, som består av representanter från EES-länderna och företrädare från kommissionen, sammanträder ca en gång per år.

sou 1997:36 Inledning

1.3.2 Lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt

PTL

EG:s penningtvättsdirektiv är införlivat i det svenska regelverket

genom lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt, som trädde i kraft den l januari 1994 prop. 1992/93:207, bet. 1992/93:JuU37, rskr. 1992/93:375. PTL har enligt 1 § andra stycket till syfte att förhindra sådana åtgärder med avseende egendom som har förvärvats genom brott, som kan medföra att denna egenskap hos egendomen fördöljs, att den

brottslige får möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att

âterskaffandet av egendomen försvåras, samt sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, innehav eller brukande av

egendomen penningtvätt. Enligt förarbetena förstås med penningtvätt

åtgärder i syfte att dölja eller omsätta vinning från brottslig verksamhet prop. 1992/93:207 s. 7. I det följande ges en översiktlig redovisning av lagens innehåll. Under de avsnitt där vi behandlar olika frågor finns ytterligare

uppgifter om gällande rätt i resp. hänseenden.

Lagen gäller alla transaktioner avseende medel som kan förmodas härröra från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag och är inte begränsad till att avse endast medel som härrör från narkotikabrott. Den berör dock bara transaktioner avseende medel som härrör från

brottsliga förvärv. Hit hör t.ex. mutor, inkomster vid försäljning av

stöldgods, smuggelgods eller olovligen tillverkad sprit, inkomster genom verksamhet som kopplare eller langare. Härutöver kan ett mycket stort antal brott enligt specialstraffrättsliga författningar ge upphov till brottsliga förvärv, t.ex. inkomster vid försäljning av narkotika. Utanför detta område faller däremot sådana brott där

egendomen undandragits beskattning, tull eller någon annan avgifts-

skyldighet, vilka brott visserligen medför ekonomiska fördelar för

gärningsmannen men som inte ger upphov till något omedelbart

förvärv. PTL omfattar företag som driver bankrörelse, livförsäkringsrörelse, värdepappersrörelse och verksamhet enligt lagen 1992:1610 om kreditmarknadsbolag. Sedan den 1 januari 1997 omfattas även företag som driver valutaväxlingsrörelse av PTL prop. 1995/961216, bet. 1996/97:NU5, rskr. 1996/97:11. Lagen är tillämpbar på alla svenska företag som driver de angivna slagen av verksamhet liksom utländska företag driver sådan verksamhet från filial i Sverige. Även som

gränsöverskridande verksamhet från svenska företag eller utländska

företags etableringar i Sverige omfattas av de svenska reglerna. Däremot omfattas inte sådan gränsöverskridande verksamhet till

Inledning

Sverige som företag hemmahörande i ett annat land inom EES bedriver eftersom dessa företag är underkastade motsvarande lagstiftning i sina hemländer. Svenska företags verksamheter från filialer eller andra etableringar utomlands omfattas inte heller av de svenska bestämmelserna eftersom övriga EES-länder, liksom åtskilliga andra länder, förutsätts ha egen lagstiftning i ärrmet. I 3 § första stycket PTL erinras om att vissa förfaranden som är att beteckna som penningtvätt kan vara straffbara som häleri eller häleriförseelse enligt 9 kap. 6 och 7 §§ BrB. Enligt 3 § andra stycket PTL får företag som omfattas av lagens tillämpningsområde inte medvetet medverka vid transaktioner avseende medel som kan antas härröra från brottsligt förvärv av allvarligare slag. Med sådana förvärv avses förvärv genom brott där fängelse i mer än sex månader ingår i straffskalan. Emellertid bör även transaktioner som har samband med brottslighet av lindrigare art undvikas. Med transaktioner avseende medel avses alla former av dispositioner som kunder gör i mellanhavandet med ett företag som omfattas av lagen. Hit hör t.ex. avtalsslut avseende öppnande av inlåningskonto, uppdrag om betalningsförmedling, uppläggning av värdepappersdepå och tecknande av kapital- eller pensionsförsäkring. Paragrafen omfattar förbud mot en avsiktlig medverkan från företagets sida. Ett företag kan således med befriande verkan utnyttja de betalningssystem som är brukliga och de rutiner som är allmänt godkända även om det finns en allmän risk för att ett betalningssystem utnyttjas för penningtvätt prop. l992/93:207 s. 15. Enligt 4 § PTL skall företagen kräva att kunden legitimerar sig när en affårsförbindelse inleds eller när någon, som inte kan sägas ha en affärsförbindelse med företaget i fråga, utför en eller flera transaktioomfattar ett belopp som överstiger 110 000 kronor. Med ner som affärsförbindelse avses ett förhållande av mer stadigvarande slag och omfattar exempelvis inte att en person vid ett enstaka tillfälle växlar sedlar eller mynt eller förvärvar premieobligationer. Inte heller omfattas den situationen då en person för en betalning tillfälligt anlitar en bank där vederbörande inte är regelbunden kund. På försäkringsområdet bör tecknandet av försäkringsavtalet utgöra utgångspunkten för affärsförbindelse. Med kunden får då förstås den som tecknar en avtalet. Identitetskontrollen förutsätts ske enligt vanlig bankpraxis, dvs. med körkort eller någon annan allmänt godtagen legitirnationshandling samt i fråga om en juridisk person med registreringsbevis eller andra behörighetshandlingar. Om förbindelsen ingås utan att företaget har direktkontakt med kunden kan företaget i vissa fall uppdra åt någon att utföra legitimationskontrollen, såsom t.ex. Posten eller en annan

Inledning

försäkringsmäklare. Finansinspektionen har i allmänna råd angående

kontrollrutiner mam. till förebyggande av penningtvätt FFFS 1994: 10

angett hur företagen skall utföra identitetskontrollen. Undantag från kravet identitetskontroll kan göras när kunden är ett företag med verksamhet i ett land inom EES och omfattas av

motsvarande penningtvättsbestärnrnelser. Undantag från kravet på identitetskontroll gäller också om transaktionen görs till ett konto som

tillhör någon vars identitet tidigare har kontrollerats eller om ett

försäkringsavtals årliga premie uppgår till högst 7 000 kronor eller

engångspremie till högst 18 000 kronor. Om en transaktion görs för någon annans räkning skall företaget

som omfattas av lagen på lämpligt sätt försöka skaffa sig kännedom om identiteten hos den för vars räkning betalningen sker. Något krav på att vägra att verkställa transaktionen enbart på den grunden att uppdragsgivarens identitet inte har kunnat fastställas ställs inte upp i

lagen. Det faktum att identiteten inte har kunnat fastställas borde emellertid nonnalt innebära att företaget iakttar särskild försiktighet. En möjlighet till undantag när en transaktion utförs för någon annans räkning har införts. Enligt 6 § andra stycket PTL behöver ett företag, som annars omfattas av kravet på identitetskontroll, inte göra

någon kontroll om särskilda skäl talar för att en sådan är obehövlig.

Motivet för undantaget är främst att den som handlar för annans

räkning av sekretesskäl är förhindrad att röja sin klients identitet. Den

som utför transaktionen bör även stå under någon form av reglerad

tillsyn. Dessa krav gör att det för närvarande främst torde vara

advokater med klientmedelskonton som kommer att omfattas av

undantaget prop. 1992/93:207 s. 18.

Enligt 7 § PTL skall identitetskontroll alltid utföras om det kan antas att en transaktion avser medel som härrör från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag. Vid bedömningen av om transaktionen är av sådant slag skall dess art och omfattning beaktas men även andra

omständigheter såsom kundens uppträdande kan få betydelse. Med transaktionens art avses sättet på vilket den genomförs och med omfattningen avses beloppets storlek. Som exempel generella

indikationer på att medlen kan härröra från brottsliga förvärv eller

utgöra penningtvätt angavs i förarbetena prop. 1992/93:207 s. 19:

att en eller flera transaktioner förefaller ovanliga med hänsyn till institutets kännedom och erfarenhet av den eller dem som är inblandade,

att uppläggningen av en transaktion tyder på att dess egentliga syfte är olagligt eller att det ekonomiska motivet för transaktionen i vart fall

inte genast kan förstås,

Inledning

att stora belopp sätts in på ett konto för att kort tid därefter åter tas

ut utan att kunden disponerar kontot, såvitt känt, driver någon som verksamhet som motiverar denna typ av transaktioner,

att transaktion på ett anmärkningsvärt sätt avviker från vad som

en är normalt för institutet eller det aktuella kontoret och det inte finns någon godtagbar förklaring till varför just det institutet eller kontoret valts för transaktionen, och att ett konto som i stort sett varit inaktivt plötsligt börjar användas i stor utsträckning utan att det finns någon rimlig förklaring till detta.

Vid bedömningen bör också sannolikheten av kundens förklaringar till

transaktionen och dess syfte övervägas. Om kunden vägrar att identifiera sig förutsätts att affársförhållandet inte inleds eller att

transaktionen inte genomförs.

Handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll skall,

enligt 8 § PTL, bevaras i minst fem år från det att affärsförbindelsen

upphörde.

I lagen har regeringen getts möjlighet att bemyndiga Finansinspek-

tionen att meddela närmare föreskrifter om hur handlingar eller uppgifter som används vid identitetskontrollen skall bevaras. Med stöd av bemyndigande i förordningen 1993: 1526 om åtgärder mot penningtvätt har Finansinspektionen i föreskrifter angående kontrollrutiner till förebyggande av penningtvätt FFFS 1994:9 angett hur m.m. handlingarna skall arkiveras. I enlighet med 9 § PTL skall företagen granska alla transaktioner där det finns skäl att anta att transaktionen avser medel som härrör från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag och till Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet som regeringen bestämmer, lämna

uppgifter om alla omständigheter som kan tyda penningtvätt. Den

enhet inom polisen som tar emot uppgifterna är ñnanspolisen. Om en uppgift lämnas skall företaget enligt förbudsregeln i 3 § avstå från att utföra transaktionen. Emellertid genomförs de flesta transaktioner inom det finansiella området i dag på elektronisk väg utan någon reell möjlighet att granska varje enskild transaktion i det syfte som lagen

uppställer. Någon förhandsgranskning blir därför inte aktuell i

normalfallet utan i stället torde det i praktiken bli fråga om att granska transaktioner som redan genomförts. Om en transaktion därvid framstår som misstänkt fall av penningtvätt skall uppgifter lämnas härom. Finansinspektionen har i allmänna råd angående kontrollrutiner m.m. till förebyggande av penningtvätt FFFS 1994:10 angett hur företagen skall utföra gransknings- och uppgiftsskyldigheten. Skyldigheten att länma uppgifter enligt 9 § bryter tystnadsplikten i

Inledning

bl.a. 1 kap. 10 § bankrörelselagen 1987:617, BRL. Av 10 § PTL följer att ett företag som lämnat uppgifter med stöd 9 § inte får

av göras ansvarigt för att det brutit mot någon sekretessregel, om

företaget hade anledning att räkna med att uppgiften borde länmas.

Detsamma gäller för en styrelseledamot eller en anställd lämnar som

uppgifter för företagets räkning. Av 11 § PTL följer att företaget, dess styrelseledamöter eller anställda inte får underrätta kunden i fråga eller någon att

annan om

en granskning har genomförts eller att uppgifter om en misstänkt transaktion har lämnats till polismyndighet. Underrättelse får inte

heller ske om att polisen har inlett en undersökning med anledning av

lärrmade uppgifter. Något straffrättsligt ansvar kan inte följa för den som bryter mot detta förbud. Ansvar enligt arbetsrättslig lagstiftning

kan dock komma i fråga.

De företag som omfattas av lagen skall, enligt 13 § PTL, ha vissa rutiner för att förhindra att företagen utnyttjas för transaktioner

som

har samband med brottsliga förvärv. Företagen skall också till att

se

de anställda får information och utbildning i frågor rörande sådana

transaktioner. Finansinspektionen har meddelat föreskrifter för bl.a. rutiner för kontroll kundärenden, rapporteringssystem och rapporteav

ring till polismyndighet FFFS 1994:9.

Om Finansinspektionen vid inspektion ett företag eller på en av annat sätt får kännedom om transaktioner som har samband med ett brottsligt förvärv skall inspektionen, enligt 12 § PTL, rapportera detta

förhållande till polismyndigheten.

Något särskilt straffansvar finns inte för den som bryter mot PTL:s bestämmelser. De sanktionsmedel som står till buds är i stället regler

som finns i lag eller avtal på det arbetsrättsliga området samt de sank-

tioner som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverksamhet. PTL har inte hunnit ge upphov till någon särskild rättspraxis. Ett fall som vi påträffat med klar anknytning till PTL rör vissa registerfrågor och behandlas nämnare i avsnitt 3.5.4.

1.3.3 Utländsk rätt

1.3.3.1 Belgien

Belgien är medlem i EU och FATF och har ratificerat Förenta nationernas narkotikabrottskonvention. Europarådets förverkandekonvention har undertecknats men ännu inte ratiñcerats. Vidare har EG:s

direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet

används för tvättning av pengar införlivats genom en lag om penning-

Inledning

tvätt av den 11 januari 1993. Bestämmelser penningtvätt finns dels i Code pénal strafflagen

om

artikel 505, dels i Loi du 11 janvier 1993 relative å la prévention de l utilisation du systeme financier fins du blanchiment de capitaux

aux

penningtvättslagen.

Strajflagen Code pénal

—

regleras i artikel 505 i strafflagen. Bestämmelsen trädde Penningtvätt i kraft den 25;-.augusti 1990 och likställer underförstått penningtvätt med häleri. Varje brott kan vara förbrott till penningtvätt och

bestämmelsen kriminaliserar den kände till eller borde ha känt till som att egendomen härrörde från brottsligt förvärv.

Påföljden för brott mot bestämmelsen i Code pénal är fängelse i

lägst 15 dagar och högst 5 år och/eller böter om 5 200-20 000 000

belgiska franc.

Vidare fimis i lagen särskilda bestämmelser om förverkande när det

penningtvätt. All ekonomisk vinning och alla förmåner gäller som

härrör från förbrottet, eller värdeföremál som satts i dess ställe varor

och inkomster de investerade tillgångarna kan förverkas.

av

Penningtvättslagen Loi du 11 janvier 1993 relative å la

prévention de I ’utilzsation du systéme financier aux fins du blanchiment de capitaux

Penningtvättslagen trädde i kraft den 28 februari 1993. Lagen omfattar

bl.a. Belgiens Riksbank, Posten, samtliga registrerade kreditinstitut dvs. banker aktiemäklarföretag, fastighetsmäklare, livförsäk-

m.m.,

ringsbolag, valutaväxlingsföretag, leasingföretag och kreditkortsföre-

tag.

Penningtvättslagen är uppdelad i två avdelningar. Den första delen innehåller bestämmelser bl.a. identifiering av kunder, uppspârning

om

misstänkta transaktioner, utbildning personal och utfonnande av

av av

interna kontrollregler. Den andra avdelningen föreskriver en skyldighet för de finansiella instituten att lämna uppgifter och informera

därför inrättad myndighet, Cellule de Traitement des Informations Financieres Cel Financiele Infonnativewerking CTIF-CFI - voor nedan, misstänkta transaktioner.

se om

Påföljden för brott mot penningtvättslagen är administrativa böter

10 000--50 000 000 belgiska franc och utfärdas av tillsynsmyndig-

om heten.

Inledning

Identifieringsskyldighet

Krav på identitetskontroll föreligger dels för kunder som vill ingå

affärsmässiga förbindelser, dels för varje person som vill få en transaktion på än motsvarande 10 000 ecu utförd. Vid misstanke mer

penningtvätt skall identitetskontroll ske även vid transaktioner

om

avseende lägre belopp.

Uppgiftsskyldighet

Ett finansiellt institut skall underrätta CTIF-CFI så fort man får kännedom eller har anledning misstänka att en viss transaktion kan om

gälla penningtvätt, i princip innan transaktionen genomförs. Om möjligt skall företaget ange senast möjliga tidpunkt för att utföra trans-

aktionen. Informationen kan lämnas telefon men måste då per omedelbart konfirmeras via telefax. Saknas möjlighet att underrätta CTIF-CFI transaktionen i förväg t.ex. vid Valutaväxling, om det om

skulle omintetgöra fullföljandet av den misstänkta penningtvättstrans-

aktionen eller om transaktionen sker sent en kväll eller under en helg, skall underrättelse ske omedelbart efter det att transaktionen har

genomförts. Anledningen till varför det inte var möjligt att underrätta

CTIF-CFI innan transaktionen genomfördes skall då anges.

Finansiella institut som i god tro lämnar uppgifter till CTIF-CFI har juridisk immunitet och kan inte göras ansvariga för brott vare sig

straffrättsligt, civilrättsligt eller administrativt.

Organisationen

CTIF-CFI självstyrande och oberoende administrativ myndighet

är en

är verksam sedan den 1 december 1993. Myndigheten är en

som

filterorganisation och har till uppgift att ta emot och analysera alla

misstänkta transaktioner som rapporteras av definansiella instituten. Verksamheten bekostas de finansiella instituten och står under av

tillsyn av Justitie- och Finansdepartementen.

CTIF-CFI består sex finansiella experter, varav tre allmänna av åklagare. Förutom ett sekretariat har myndigheten en egen utredande

avdelning med, för närvarande, fem poliser som alla har gedigen erfarenhet finansiella frågor. Vidare är knutet till myndigheten tre

av

sambandsmän, poliser med juridisk utbildning, som sköter kontakterna med de olika polismyndigheterna. CTIF-CFI har dessutom en specialiserad dokumentationsavdelning till sitt förfogande.

Inledning

Så fort en misstänkt transaktion rapporterats har CTIF-CFI rätt att från det rapporterande institutet, alla andra finansiella institut och personer som omfattas av lagen, samtliga polismyndigheter och statliga administrativa myndigheter, begära all ytterligare information som kan behövas för att man skall kunna fullgöra sin uppgift. Om CTIF-CFI efter att ha analyserat alla uppgifter funnit allvarliga indikationer på penningtvätt vidarebefordras informationen tillsammans med en motiverad slutsats till den centrala åklagarmyndigheten i Bryssel för vidare utredning och/eller åtal.

Medlemmarna i CTIF-CFI och den personal som arbetar där, är

bundna av stränga sekretessregler. Det är förbjudet att lämna ut information till andra än åklagarmyndigheten i Bryssel även då begränsat till de fall där allvarliga indikationer penningtvätt föreligger. Undantag från tystnadsplikten finns i vissa fall bl.a. vid visst internationellt samarbete och vid samarbete med vissa av de finansiella institutens tillsynsmyndigheter. Förutom ett permanent samarbete med internationella organisationer som arbetar med åtgärder mot penningtvätt t.ex. Interpol, Europol och FATF samarbetar CTIF-CFI med utredande myndigheter utomlands. Vidare har samarbetsavtal tecknats med motsvarande organisationer i ett flertal länder.

Frysning

För att kunna ta till vara pengar eller egendom till dess att behörig myndighet eventuellt fattar beslut om beslag, har CTIF-CFI möjlighet att förhindra att den misstänkta transaktionen genomförs. Förfarandet fryser transaktionen under en tid av högst 24 timmar, räknat från det att CTIF-CFI underrättar företaget om att transaktionen inte skall genomföras.

1.3.3.2 Danmark

Danmark är medlem i EU och FATF samt har ratificerat Förenta nationernas narkotikabrottskonvention och Europarådets förverkandekonvention. Vidare har EG:s direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning införlivats. av pengar Bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt finns dels i Strafleloven,

dels i lov om forebyggende foranstaltninger mod hvidvaskning af

penge, vilken trädde i kraft den 1 juli 1993.

Inledning

Strafilagen Straffeloven SZL

—

Av 284 § STL, vilken är den danska bestämmelsen om häleri, och 285 § STL framgår bl.a. att den som döljer, medverkar till överlåtelse eller på liknande sätt medverkar till att annan kan tillgodogöra sig vinning av ett brott som nämns i 284 § STL döms till fängelse i högst år och månader. Är brottet mindre allvarlig art kan ett sex av påföljden bli böter och under särskilda omständigheter kan påföljden bli fängelse i högst sex år. Varje straffbart brott kan vara förbrott till penningtvätt, även skatteoch tullbrott. När det gäller häleri med narkotikabrott som förbrott är detta särskilt reglerat i STL. Av 191a § STL framgår att den som mottager eller bereder sig själv eller annan del i vinning, som härrör från narkotikabrottslighet, samt den som genom förvaring, transport, hjälp till överlåtelse eller på liknande sätt medverkar till att annan kan tillgodogöra sig utbytet av en sådan överträdelse döms till fängelse i högst sex år. Bakgrunden till bestämmelsen i 191a § STL om s.k. narkotikahäleri är ett allmänt önskemål om att kunna bestraffa bl.a. de som står bakom den olovliga narkotikahandeln. Med vinning och utbyte förstås varje vederlag som mottas i samband med en överträdelse oavsett om det är pengar eller andra föremål. Omvänd bevisbörda förekommer inte i Danmark men är efter vad som framkom vid FATF-sarmnanträde i februari 1997 uppe till diskussion när det gäller grövre brottslighet.

Penningtvättslagen Lov om forebyggende foranstaltninger mod -

hvidvaskning af penge

Bestämmelserna i penningtvättslagen gäller varje fysisk person eller kredit- och ñnansieringsinstitut med finansiell verksamhet som huvudaktivitet, livtörsälcringssällskap och pensionskassor som omfattas av lagen om försäkringsverksamhet samt vissa utländska kredit- och fmansieringsinstitut. Lagen omfattar hela den finansiella sektorn inklusive växlingskontor och kasinon, däremot inte t.ex. advokater, revisorer eller mäklare. Penningtvättslagen innehåller bl.a. bestämmelser om olika åtgärder som företagen skall vidta såsom identifiering av kunder och rapportering av misstänkta penningtvättshändelser.

Inledning sou 1997:35

Identiñeringsskyldighet

Enligt penningtvättslagen åligger det företagen att identifiera kunder bl.a. när affärsmässiga förbindelser inleds och när fysiska eller juridiska företar transaktioner om ett belopp motsvarande personer minst 15 00Oecu. Kravet identifiering gäller oavsett om transaktionen utförs vid flera tillfällen sålänge ett visst samband föreligger. Livförsäkringsbolag och pensionskassor kan, oavsett kravet på identitetskontroll, underlåta detta den årliga premien inte uppgår om till ett belopp motsvarande 1 000 ecu eller om en engångspremie inte till belopp motsvarande 2 500 Även i vissa andra fall uppgår ett ecu. kan identitetskontroll underlåtas. Misstänker ett företag att en transaktion sker för tredje mans räkning skall även identiteten på tredje mannen kontrolleras. Vid misstanke penningtvätt skall identitetskontroll alltid ske. om Idemitetsupplysningar skall sparas i minst fem år efter det att kundförhållandet har upphört. Dokument och registreringar angående transaktioner i minst fem år efter det att transaktionen har sparas genomförts.

Uppgiftsskyldighet

Uppgiftsskyldighet regleras i 10 § penningtvättslagen i vilken m.m. föreskrivs följande. Vid misstanke om att en transaktion har anknytning till penningtvätt skall företagen undersöka transaktionen närmare. Även för Finanstilsynet Finansinspektionen finns lagstadgad en rapporteringsskyldighet. En misstänkt transaktion skall stoppas av det berörda företaget enligt 10 § andra stycket penningtvättslagen har som att, utom i vissa fall, låta transaktionen bero. Någon bestämd tid för när transaktionensenast måste utföras finns inte utan är en fråga för polisen. Underrättelse om att transaktionen underlâtits eller att polisen underrättats får inte ske. Vad gäller frågan omaskadestånd avgörs detta enligt den danska retsplejelovens allmänna regler om skadestånd inom straffrätten. Såvitt är känt har frågan om skadestånd aldrig aktualiserats. Den bryter mot bestämmelserna i penningtvättslagen om bl.a. som identiñeringsskyldighet, uppgiftsskyldighet, skyldighet att bevara bevismaterial samt att inte röja för kunden att upplysningar har lämnats till myndigheter eller att en undersökning om penningtvätt genomförs kan ådömas böter. Har överträdelsen begåtts av ett aktiebolag, andelsbolag eller liknande kan bolaget som sådant ådömas böter.

Inledning

Organisationen

misstänkta transaktioner skall ske till särskild Rapportering av en

central myndighetsorganisation för åklagar- och polisutrednings-

det gäller ekonomisk brottslighet, Statsadvokaturen för uppgifter när särskild ekonomisk kriminalitet. Myndigheten består av tre utredningsmed åklagare och poliser krirninalunderrättelseenhet grupper samt en och sekretariat för ärenden penningtvätt, Hvidvasksekretariatet. ett om

Sekretess och informationsutbyte

Av 10 § tredje stycket penningtvättslagen framgår att polisen har rätt begära de upplysningar är nödvändiga i ärendet, med hänsyn att som till retsplejelovens bestämmelser. När det gäller sekretess är företagens anställda och deras ledning revisorer eller andra utför särskilda uppdrag för verksamsamt som heten skyldiga att hemlighålla att upplysningar lämnats till polisen eller undersökning penningtvätt har inletts. Mellan olika att en om företag råder sekretess. Upplysningar enligt föreskriven som, skyldighet i penningtvättslagen, lämnats till polisen i god tro anses inte utgöra brott mot tystnadsplikt. För anställda i Finanstilsynet och experter som arbetar eller har arbetat för Finanstilsynet gäller särskilda bestämmelser om tystnadsplikt.

Frysning och bevakad överföring av pengar

Inom det polisiära systemet avses med frysning det beslagtagande som företas polisen. I sådana brådskande fall prövas saken av rätten av först i efterhand. Vid misstanke om penningtvätt är företagen, såsom tidigare redogjorts för, skyldiga att undersöka ärendet och, om misstanken kvarstår, underrätta polisen. I samband med underrättelsen tas ställning till ett beslagtagande skall ske. Varaktigheten av ett beslut om beslag följer allmänna bestämmelser. om Dansk lagstiftning innehåller inga bestämmelser som tillåter bevakad överföring eller kontrollerad leverans. I praxis är dock kontrollerad leverans accepterad undersökningsmetod inom narkotikaområdet. en Det speciella tillvägagångssätt används där kan emellertid inte som utan vidare överföras till penningtvättsområdet.

Inledning

Registerfrágor

Det s.k. Hvidvasksekretariatet har rätt att föra register över upplysningar som är av polisiär betydelse i samband med bekämpandet av brottslighet. Vilka upplysningar som får samlas är dock inte offentligt. Statsadvokaten för särskild ekonomisk kriminalitet kan lämna upplysningar från penningtvättsregistret till polis, åklagarmyndighet, Justitiedepartementet och Folketingets ombudsman. Vidare får statsadvokaten lämna uppgifter till utländsk polis och åklagarmyndighet avseende brott i utlandet i överensstämmelse med den europeiska rättshjälpskonventionen om det sökande landet har tillträtt konventionen eller det inte framstår som otillbörligt att lämna ut uppgifterna i det konkreta fallet. Uppgifter får vidare lämnas till tull- och skatteväsendet, Finanstilsynet och andra särskilda myndigheter om vidarelämnandet är nödvändigt för utförandet av myndighetens verksamhet eller krävs för ett avgörande som myndigheten skall fatta. Uppgifter från registret får inte vidarelämnas till privatpersoner eller privata verksamheter. I den omfattning som uppgifter i penningtvättsregistret ingår i en rättssak kan de vidarelärnnas i enlighet med bestämmelserna i retsplejeloven och forvaltningsloven. Utlämnandet av uppgifter sker enligt bestämmelser angivna i bilaga till registerföreskrifterna. Bilagan är emellertid inte offentlig.

1.3.3.3 Finland

Finland är medlem i FATF och sedan den 1 januari 1995 medlem i EU. Ratiñcering har skett av Förenta nationernas narkotikabrottskonvention och Europarådets förverkandekonvention. Vidare har EG:s direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar införlivats i det finska rättssystemet. För att bekämpa pemringtvätt har Finland olika bestämmelser för olika områden av den finansiella sektorn. Bestämmelser om krav för att bekämpa penningtvätt finns dels för kreditinstitut i kreditinstitutslagen, dels för försäkringsbolag i försäkringsbolagslagen, dels för försäkringsmäklare i försäkringsmäklarlagen. Lagarna trädde i kraft samtidigt som EES-avtalet, dvs. den 1 januari 1994. Dessutom har Finansinspektionen utfärdat föreskrifter om penningtvätt för kreditinstituten medan Social- och hälsovårdsministeriet har utfärdat föreskrifter för försäkringsbolag och försäkringsmäklare. I kapitel 32 i strafilagen finns bestämmelser om häleri som, efter ändringar som trädde i kraft den 1 januari 1994, innefattar penningtvättsbrott.

Inledning

Strafllagen

Något särskilt penningtvättsbrott finns inte i Finland. Den 1 januari

1994 ändrades häleribestämmelserna så att de omfattar penningtvättsbrott. För häleri skall, enligt 32 kap. 1 § 2 mom. strafflagen, dömas

den uppsåtligen tar emot, omvandlar, överlåter eller överför

som tillgångar eller annan egendom som han vet har förvärvats genom brott eller kommit i stället för dessa tillgångar eller denna som egendom, för att dölja eller maskera deras olagliga ursprung eller för

att hjälpa gärningsmannen att undandra sig de rättsliga följderna av brottet. Vidare skall den som uppsåtligen döljer eller maskerar sådan

egendoms rätta karaktär, ursprung eller belägenhet eller förfogandet över den eller de rättigheter som är knutna till den eller hemlighåller sådana uppgifter om dessa omständigheter som han är skyldig att lämna dömas för häleri. Bestämmelsen omfattar alla typer av förbrott, inklusive skattebrott. Försök eller förberedelse till häleri kan inte medföra straffansvar. Inte heller kan en person som utför, deltar i eller är medhjälpare till förbrottet fällas till för penningtvätt. Häleri av ansvar

oaktsamhet omfattas inte av bestämmelsen om penningtvättsbrott.

Penningtvättslagarna

Penningtvättslagarnas omfattning

Bestämmelserna om penningtvätt, som omfattar kreditinstitut samt finansiella institut som ingår i en finansiell företagsgrupp, finns i kreditinstitutslagen. Vidare finns bestämmelser om penningtvätt för försäkringsbolag och försäkringsmäklare. När det gäller försäkrings-

bolagen omfattar bestämmelserna främst livförsäkringsbolag men är

tillämpliga även på andra försäkringsbolag om de upptäcker förhållan-

den som kan tyda på penningtvätt. Andra finansiella institut än de som

ingår i en finansiell företagsgrupp omfattas inte. Sedan den 1 augusti

1996 omfattas även valutaväxlingskontoren av penningtvättslagstiftningen. Vad som sägs nedan om kreditinstitut gäller även för de andra

företagen som omfattas av lagstiftningen om inte annat särskilt anges.

Identifieringsskyldighet

Instituten som omfattas av lagstiftningen skall identifiera sina stadigva-

rande kunder och andra kunder om transaktionen överstiger 15 000 ecu eller 85 000 finska mark. Om en transaktion utförs för någon

Inledning sou 1997:36

räkning skall instituten vidta nödvändiga åtgärder för att skaffa annans sig kärmedom den verkliga kundens identitet. Instituten skall också om identifiera kunden de har anledning att betvivla att de medel som om

används vid affärstransaktion har ett lagligt ursprung. Identifiering-

en

skall ske ett skriftligt dokument utom när kunden är känd

en genom för institutet. Om kundkontakten inte sker ansikte-mot-ansikte kan identifieringen utföras genom att kunden uppger nanm, personnummer och numret till ett konto hos ett finländskt kreditinstitut. Denna information måste sedan institutet verifiera. Pengar får endast överföras till det konto har uppgetts och kontrollerats. Om som

kunden företräder ett företag måste institutet undersöka företagets

existens och vem som har rätt att företräda det.

Instituten skall arkivera handlingar och uppgifter som använts vid

identiñkationen i minst fem är från det att affärstransaktionen eller

kundförhållandet upphörde. Instituten skall också ha lämpliga interna kontrollsystem samt utbildningsprogram för personalen rörande

penningtvätt.

Uppgiftsskyldighet

Instituten måste undersöka transaktioner som framstår som tvivelaktiga

och skall utreda grunderna för och syftet med att dess tjänster anlitas.

Lagstiftningen anger som exempel tvivelaktiga affärstransaktioner

att tjänsterna till sin struktur och omfattning avviker från det sedvanlii fråga institutets storlek eller förrättningsställets läge, att de

ga om

inte har något uppenbart ekonomiskt syfte och att de inte är förenliga

med kundens ekonomiska situation eller affärstransaktioner. Om, efter en sådan undersökning, ett institut har skäl att tvivla på att tillgångarna har ett lagligt kan den välja på att avbryta transaktionen för ursprung

tilläggsutredningar eller att vägra att utföra transaktionen. Om det är

sannolikt att vägrad eller inställd transaktion skulle försvåra en

spårandet av vem som drar förmån av affärstransaktionen, får transak-

tionen ändå utföras. I samtliga fall där egendomens ursprung är tvivelaktig, måste kreditinstituten omedelbart rapportera transaktionen till Finansinspektionen utan att röja för kunden att rapportering har skett. Försäkringsbolagen skall i stället rapportera till Social- och hälsovårdsministeriet. Underlåtenhet att rapportera kan medföra ansvar för häleri. Om Finansinspektionen resp. Social- och hälsovårdsministeriet anser

att rapporterad transaktion kan innehålla penningtvätt skall de

en rapportera detta vidare till Centralkriminalpolisen CKP. Inspektionen och ministeriet blir därmed ñlterorganisationer. Finland överväger att

Inledning

där rapporteringen i stället skall direkt till CKP. införa ett system information myndigheterna erhåller med stöd av lagen får Den som

i samband med utredning penningtvättsärenden och

endast användas av inte i taxeringsärenden. Ett institut eller en anställd brottslighet men i enlighet med lagens bestämmelser kan inte göras som rapporterar ansvarig för att ha brutit mot någon sekretessregel.

Frysning, bevakad överföring och förverkande

innehåller bestämmelser, 32 kap. 6 förverkande Strafflagen a om

vinning penningtvättsbrott. Om någon döms för

av egendom eller av samtidigt uppskatta vinsten brottet

penningtvättshäleri kan rätten av

förverka den. Den brottsliga egendomen eller dess värde får och förverkas. Om brottet skett vanemässigt eller organiserat skall den förverkade egendomen ske utifrån hela den uppskattningen av verksamheten. Även egendom använts eller tänkt brottsliga som var användas vid utförande brottet kan förverkas. Förverkad att av egendom tillfaller staten. Härutöver har Finansinspektionen möjligheter att frysa tillgångar. Kreditinstituten skall rapportera alla misstänkta transaktioner till Om inspektionen, basis upplysningar den inspektionen. av som erhållit eller inhämtat, att det finns motiverad anledning att anser misstänka transaktionen innefattar penningtvätt skall inspektionen att

rapporteramisstankamatillförundersökningsmyndigheterna. Samtidigt

meddela institutet förordnande att under högst fem kan inspektionen ett avstå från utföra transaktionen, åtgärden behövs för bankdagar att om förundersökningsåtgärdema. Om kunden begär det måste instituten informera kunden att transaktionen inte får utföras. Undantag från om denna informationsplikt kan beslutas inspektionen. Under förutsättav ning att kreditinstitutet har rapporterat i god tro resp. att inspektionen fattat beslut frysning i god tro kan någon skadeståndsskyldighet om inte Social- och hälsovårdsministeriet har liknande möjliguppkomma. heter på försäkringsområdet. En tvivelaktig affärstrarxsaktion kan utföras om det är sannolikt att svårare utröna drar förmån transaktionen om det är att vem som av den förvägras eller avbryts. En anmälan härom måste emellertid ofördröjligen göras till Finansinspektionen ministeriet. resp.

Inledning sou 1997:36

Rapporteringsfrågor

Det finns ingen skyldighet att deklarera pengar som förs in i eller ut ur Finland. Däremot föreligger det en skyldighet att, i syfte att föra statistik över betalningsbalansen, rapportera alla utländska betalningar, överstigande ett belopp om 50 000 finska mark.

1 3 .4 Nederländerna .

Nederländerna är medlem i både FATF och EU. EG:s direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för

tvättning av pengar har införlivats i den nederländska lagstiftningen.

Nederländerna har ratificerat både Förenta nationernas narkotikabrottskonvention och Europarådets förverkandekonvention.

Strategin för att bekämpa penningtvätt består av kriminalisering av

penningtvätt som omfattar alla typer av förbrott, regler om förverkande, krav för de finansiella instituten att rapportera alla ovanliga transaktioner samt regler för kundidentifiering och utbildning av personal m.m.

Bestämmelser om bekämpning av penningtvätt finns i strafflagen.

Vidare finns bestämmelser om pemiingtvätt dels i lag behanden som lar identifiering av kunder hos den finansiella sektorn, Wet identiteits-

vaststelling by financiele dienstverlening 1993, dels i en lag som behandlar anmälan av ovanliga transaktioner hos den finansiella

sektorn, Wet Melding ongebruikelyke transacties. Båda lagarna trädde i kraft den l februari 1994.

Strafilagen

Strafflagen innehåller regler om häleri som sedan lång tid har kunnat

tillämpas på penningtvättsbrott. Sedan år 1992 finns bestämmelser nya i Strafflagen som utgår från definitionerna i narkotikabrotts- resp. förverkandekonventionerna. Den som förvärvar, innehar eller över-

låter egendom eller rättighet med vetskap att den härrör från brott

om

eller avsiktligen i vinningssyfte innehar eller överlåter sådan egendom

eller rättighet skall fällas till ansvar enligt artikel 416 i strafflagen. Samma gäller för den som avsiktligen drar fördel egendom av som härrör från brott. Påföljden utgör böter eller fängelse i högst fyra år eller förfarandet sker vanemässigt fängelse i högst år. Även om sex ett

oaktsaint förfarande är straffbart enligt artikel 417 i strafflagen.

Bestämmelserna täcker alla typer av förbrott.

Inledning

Penningtvättslagarna

Identifieringsskyldighet

De finansiella instituten skall fastställa kundens identitet innan de utför någon finansiell service. Med finansiellt institut i lagen avses typ av kreditinstitut, livförsäkringsbolag, försäkringsmäklare, värdepappersbolag samt växlingskontor, utställare av kreditkort och kasinon. Med finansiell service bl.a. att förvara eller öppna konton för pengar, avses värdepapper, värdefulla metaller eller andra föremål, Valutaväxling, tillhandahålla bankfackstjänster, utföra betalningar i samband med

värdepappershandel, förmedla livförsäkringsprodukter och alla andra

överstigande 25 000 nederländska florentiner. Även den transaktioner

uppträder såsom ombud skall identifieras. Identifiering måste

som också ske, oavsett om det är finansiell service eller inte, om trans-

aktionen framstår som ovanlig. Identifieringen av en fysisk person sker genom uppvisande av pass,

körkort eller liknande identitetshandling. Juridiska personer identifie-

registreringsbevis. Det finns även bestämmelser om att

ras genom

bevara handlingar använts vid identifieringen i fem år efter det att

som affärsförhållandet upphört.

Uppgiftsskyldighet

Var och tillhandahåller finansiell service skall utan dröjsmål en som

anmäla alla transaktioner som framstår som ovanliga till en speciell

myndighet. Finansiell service definieras samma sätt som i lagen om

identifiering. Särskilda föreskrifter har utfärdats som hjälpregler för

att avgöra vad som utgör en ovanlig transaktion. Dessa hjälpregler består dels objektiva, dels av subjektiva indikatorer vad som av utgör ovanliga transaktioner. Lagen täcker alla former av allvarlig

brottslighet med undantag för skattebrott.

En anmälan skall innehålla uppgifter om klientens identitet, hur klienten identifierat sig, tid och plats för transaktionen samt dess storlek. En redogörelse skall också lämnas varför transaktionen om framstår som ovanlig.

Den myndighet som mottar anmälan, Meldpunt Ongebruikelijke

Transacties M.O.T, inrättades i samband med att lagen trädde i kraft. M.O.T är fristående från polisen och skall registrera och analysera all information som den erhåller. M.O.T har vidare möjlighet att inhämta ytterligare information från den som gjort anmälan. Anmälaren är då skyldig att skriftligen lämna all den

Inledning

information som myndigheten kräver. I brådskande fall får informationen lämnas muntligen. Den som har lämnat information i enlighet med lagen kan inte bli skadeståndsskyldig om det är rimligt att informatiolänmades. Även tjänsteman på tillsynsmyndigheten nen en som upptäcker omständigheter som tyder att egendomen härrör från brottslig verksamhet är skyldig att rapportera vad han upptäcker. Om M.0.T, efter analys, anser att transaktionen är misstänkt görs en anmälan härom till polisen. Polisen har inte någon direkt tillgång till den information som myndigheten har.

Sekretess och infomzationsutbyte

Det är förbjudet att använda den information som erhålls med stöd av lagen om rapportering av ovanliga transaktioner för något annat ändamål än som anges i lagen. Den som erhåller information med stöd av lagen omfattas av den ursprungliga sekretessen.

Frysning och bevakad överföring

Domstol kan besluta om kvarstad och ta egendom i beslag om det går att visa att det finns sarmolika skäl att egendomen har anknytning till kriminalitet. Några särskilda bestämmelser om frysning eller bevakad överföring finns inte.

Rapporteringsfrágor

Finansiella institut skall rapportera alla stora betalningar till och från Nederländerna till centralbanken Netherlandsche Bank. Dessa rapporter skall användas för betalningsstatistik och är inte tillgänglig för polis. Något rapporteringskrav vid ut- eller införsel av kontanta medel finns inte.

1.3.3.5 Norge

Norge är medlem i EFTA och ingår således i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Den 1 januari 1994, när EES-avtalet trädde i kraft, införlivade Norge EG:s direktiv åtgärder för att om förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar. Norge är medlem i FATF och har ratiñcerat både Förenta nationernas

Inledning

narkotikabrottskonvention och Europarådets förverkandekonvention. Regler åtgärder mot penningtvätt finns i finansieringsvirksom-

om

hetsloven 2-1 Bestämmelserna förpliktar de finansiella instituten och deras anställda genomföra identitetskontroll nya kunder och

att av bevara handlingar använts vid sådan kontroll. Kriminalisering av som

penningtvätt har skett bestämmelser i strafieloven § 317.

genom

I Norge har Den sentrale enhet for etterforskning og påtale av

økonomisk kriminalitet miljøkriminalitet øKOKRIM ett särskilt

og

för penningtvättsutredningar. Om ett finansiellt institut miss-

ansvar tänker det föreligger risk för penningtvätt skall det rapportera att misstanken till øKOKRIM. Förundersökning och åtal utförs av

øKOKRIM eller, efter beslut øKOKRIM, en lokal polisenhet.

av

Strafilagen Straffeloven

—

Det finns inget särskilt penningtvättsbrott i Norge. I stället omfattas

penningtvätt häleribestärmnelsen i straffeloven § 317. Bestärnrnelav ändrades den 11 juni 1993, innebär att den som mottar eller sen, som

skaffar sig själv eller del i utbyte av en straffbar handling eller

annan

hjälper att t.ex. dölja, bortföra eller överlåta egen-

som annan genom

domen skall dömas för häleri. Medhjälp, medverkan och försök till

häleri är också straffbart. Bestämmelsen omfattar alla typer av förbrott

och är tillämplig även förbrottet är begånget utomlands eller om

om företas i land. Även oaktsam överträdelse penningtvätten ett annat av häleribestärmnelsen är straffbar. Påföljden för häleri är nonnalt böter

eller fängelse till 3 år. Om särskilda omständigheter föreligger

upp

kan, vid häleri har koppling till narkotikabrottslighet, påföljden

som bestämmas till fängelse upp till 21 år.

Penningtvättslagen Finansieringsvirksomhetsloven

-

Lagens omfattning

Finansieringsvirksomhetsloven §§ 2-17 skall tillämpas på finansiella

institut. Med finansiellt institut avses i lagen föreningar, företag och

andra typer institut driver ñnansieringsverksamhet. De företag

av som

som omfattas är bl.a. banker, försäkringsföretag, fmansierings- och hypoteksinstitut samt alla andra verksamheter faller under som begreppet finansieringsverksamhet. Bestämmelsen gäller även för filialer till kreditinstitut herrmiahörande inom EES. Lagen gäller vidare, enligt lagändring trädde i kraft den 1 januari 1997, för

en som

Inledning

Norges Bank centralbanken, Postbanken och företag har som tillstånd att driva värdepappersfond. Slutligen omfattas även numera

olika typer av mäklare såsom fond-, försäkrings- och valutamäklare

av lagens bestärmnelser. I den proposition som lagändringen bygger på Ot. prp. nr. 22, 1995-96 föreslogs att kretsen av institut och verksamheter skulle

utvidgas till att omfatta även egendomsmäklare och advokater som utövar egendomsmäkleri, egendoms- och investeringsföretag, varje verksamhet som bedriver rådgivning om placering eller investering

av kapital samt inkassoföretag. I det slutliga stortingsarbetet begränsades emellertid kretsen så att dessa verksamheter inte kom att omfattas av lagen Innst. O. nr. 50, 1995-96.

Uppgiftsskyldighet

De företag som omfattas av lagen och deras anställda har skyldig-

en het att undersöka sådana transaktioner där det föreligger misstanke om

att den har anknytning till en straffbar handling. I den ovan nämnda propositionen föreslogs att undersökningsplikten utvidgades till att gälla vid förbrott som innefattar varje typ straffbar handling. Med

av

straffbar handling avsågs även sådana brott där egendom undandragits beskattning, tull eller någon annan avgiftsskyldighet. Förslaget

motiverades med att en sådan regel är enklare att använda eftersom institutet eller den enskilde då inte behöver ta ställning till vilken typ

av straffbar handling utgör förbrott. Genom den ändring

som som genomfördes av ñnanskommittén i stortinget föreligger undersöknings-

skyldighet endast om det finns anledning att tro att egendomen härrör från brott där fängelse mer än sex månader ingår i straffskalan Innst. O. nr. 50, 1995-96. Uppgiftsskyldigheten omfattar således alla

typer av förbrott, även skatte- och tullbrott. För att kunna utföra nödvändiga

undersökningar måste alla företag ha kontrollrutiner. Om misstankarna om penningtvätt kvarstår efter utförd undersök-

en

ning är företaget skyldigt att rapportera alla förhållanden kan tyda

som på att penningtvätt föreligger till øKOKRIM. På anmodan är företagen och deras anställda skyldiga øKOKRIM alla nödatt ge

vändiga upplysningar rörande den eventuella överträdelsen. Den

aktuella kunden eller tredje får inte upplysas att rapportering man om

har skett. Ett företag får inte heller genomföra misstänkt trans-

en aktion innan øKOKRIM har underrättats.

sou 1997:36 Inledning

Frysning, bevakad överföring och förverkande

Några särskilda bestämmelser om frysning eller bevakad överföring

finns inte i Norge. Emellertid har øKOKRIM en möjlighet av pengar med direkt stöd EG-direktivet, beordra ett finansiellt institut att att, av stoppa en transaktion. Regler förverkande finns i strafieloven §§ 34-38 medan regler om kvarstad och beslag finns i strafieprosessloven kap. 16-17. om

Reglerna i straffeloven tillåter de behöriga myndigheterna att förverka intäkter eller andra egendomar som härrör från penningtvätt eller andra brott. Även ett motsvarande värde egendomen kan förverkas.

av

Intäkter brott kan förverkas dels från den brottslige själv, dels från

av

tredje Enligt straffeprosessloven kan beslag ske av egendom som

man. kan användas bevis eller kan förverkas. En domstol kan som som besluta att belägga viss egendom med kvarstad för att säkerställa en betalning eller ett förverkande. Enligt ett avgivet förslag kan, när någon är skyldig till en eller flera straffbara handlingar kan medföra fängelse i sex år eller mer och som

verksamheten är sådan att den kan ge betydande vinning, förmögenhet

eller egendom tillhör denne helt eller delvis förverkas NOU som 1996:21. Möjlighet till förverkande enligt förslaget bortfaller

emellertid det kan göras sarmolikt att egendomen har förvärvats

om

lagligt sätt eller med lagligt âtkonma medel. Förslaget är för närvaran-

de föremål för remiss.

Rapporteringsfrågor

Norska banker handlar med valutor skall rapportera alla betalsom

ningar till och från utlandet till centralbanken Norges Bank för

statistikändamâl. För det fall ett företag eller en fysisk person

genomför betalningar med utlandet utan att betalningen sker genom en norsk bank skall även det företaget eller den personen rapportera till

Norges Bank. Likaså skall rapportering ske till Norges Bank om ett konto öppnas i utländsk bank eller om ett betalningsarrangemang en anordnas med utländsk motpart. Underlåtenhet att rapportera kan en medföra böter eller fängelse. 000 norska kronor eller Om en betalning till Norge överstiger 40 betalning från Norge överstiger 25 000 norska kronor skall den om en norska banken i rapporten den norska kundens nanm, adress och ange Trots att det inte finns några begränsningar hur personnummer.

mycket får föras in i eller Norge skall alla belopp

pengar som ut ur över 25 000 norska kronor rapporteras till tullen när de passerar

Inledning

gränsen. Tullen kan stoppa stora betalningar som sker över gränsen,

men är förhindrad att själv inleda förundersökning om penningtvätt.

Upptäcks att ett belopp på mer än 125 000 norska kronor förs över gränsen utan att ha rapporterats leder det automatiskt till att tullen rapporterar överträdelsen till åklagarmyndigheten.

l 3 3 6 Storbritannien . . .

Storbritannien är medlem i FATF och EU samt har ratiñcerat och införlivat Förenta nationernas narkotikabrottskonvention och Europarådets förverkandekonvention. Vidare har EG:s penningtvättsdirektiv införlivats genom införande av penningtvättslagstiftning. Det första penningtvättsbrottet i Storbritannien infördes år 1986.

Man utgick då från narkotikarelaterad brottslighet och penningtvätts-

brottet var av mycket enkel karaktär. Efterhand har lagstiftningen

byggts och det finns nu bestämmelser om penningtvätt i the Criminal Justice Act 1993 CJA 1993, the Drug Trafiicking Act 1994 DTA 1994, Money Laundering Regulations 1993 samt i ett antal speciallagstiftningar bl.a. the Prevention Terrorism Act 1989

POTA. Man har därutöver ett avancerat system med s.k. guidance notes. Det engelska systemet är mycket komplext och innehåller för närvarande fyra olika penningtvättsbrott för vinning av narkotikabrott, tre olika penningtvättsbrott för vinning av brott av allvarligare slag

annat än narkotikabrott och ett flertal olika penningtvättsbrott för

vinning av terrorisrnrelaterade brott. Härtill kommer att det ñms olika

nivåer vetskap, anledning anta att etc. och arter objektivt och

subjektivt brotten. Även narkotikabrott fortfarande förefaller det vanligaste om vara

brottet ökar bl.a. den ekonomiska brottsligheten i penningtvätts-

sammanhang. Flertalet anmälningar görs av banker men även försäkringsbolag, advokater och revisorer finns representerade. Antalet

gjorda anmälningar uppgår under åren 1993, 1994 och 1995 till

12 750, 15 007 resp. 13 710 st. Av dessa har pengar kunnat konstateras eller misstänkas ha samband med brott i 478, 661 resp. 503 fall.

Strafilagarna CJA 1993, DTA 1994

—

CJA 1993 och DTA 1994 tidigare CJA 1988 resp. DTOA 1986 är

de huvudsakliga lagarna mot penningtvätt. Båda lagarna innehåller dessutom bestämmelser om förverkande.

1997:36 Inledning sou

CJA 1993 kriminaliserar bl.a. tvätt vinning av alla grövre brott av inte är narkotikabrott. Det är dessutom straffbelagt att tipsa en som

att han är föremål för utredning i penningtvättssarmnan-

person om hang.

DTA 1994 innehåller bestämmelser om penningtvätt av vinning av narkotikarelaterade brott. Lagen tillåter polis- och tullmyndighet att

fortsätta följa ett konto sedan de misstänkta aktiviteterna rapporteupp rats till resp. myndigheter. Genom CJ A 1993 och DTA 1994 föreskrivs att alla personer inte -

bara finansiella institut har skyldighet att anmäla misstänkta

- en

transaktioner och aktiviteter gäller tvätt vinning av narkotika-

som av eller terrorismrelaterad brottslighet. Även underlåtenhet att brott anmäla misstanke sådana brott är under vissa förutsättningar om

kriminaliserad. När det gäller andra brott allvarligare slag före-

av ligger det för allmänheten ingen skyldighet väl en rättighet att men

anmäla misstänkt penningtvätt. Finansiella institut är skyldiga att anmäla misstänkt penningtvätt oavsett vad för brott som misstänks

ligga bakom. När det gäller växlingskontor omfattas de såsom finansiella institut

den föreskrivna anmälningsskyldigheten. Krav registrering eller

av auktorisation finns inte. Tullen för kontroll och utbildning hos svarar växlingskontoren och denna insyn anses vara tillräcklig. Påföljden för penningtvätt är böter eller fängelse i högst 14 år och för underlåtenhet anmäla att tipsa någon böter eller fängelse att resp. i högst fem år.

Penningtvättslagen The Money Laundering Regulations 1993

-

Penningtvättslagen trädde i kraft den 1 april 1994 och infördes för att uppfylla kraven i EG-direktiven. Lagen innehåller en serie av åtgärder i kampen mot penningtvätt som åläggs banker, andra finansiella institut och verksamheter sysslar med vissa finansiella aktiviteter.

som Lagen omfattar även advokater och revisorer som sysslar med investeringar för klienters räkning. Dock omfattas inte sådan verksam-

het köp/försäljning av fastigheter.

som

Underlåtenhet att följa de i penningtvättslagen föreskrivna åtgärder-

kan medföra böter eller fängelse i högst tvâ år. na

Förutom de åtgärder vidtagits lagstiftning har ett antal

som genom riktlinjer och administrativa åtgärder vidtagits inom den finansiella verksamheten. Riktlinjer har utfärdats arbetsgrupp mot penningav en

tvätt, ledd the Bank of England, för banker och hypotekskassor,

av försäkringsbolag och investeringsverksamhet. Riktlinjerna redogör för

Inledning sou 1997:36

DTA:s bestämmelser och innehåller beskrivningar av penningtvättsteknik, lagstadgade skyldigheter, identifiering samt krav på uppgiftssamlande.

Organisationen

I den engelska organisationen finns ett flertal myndigheter och organisationer som är ansvariga för olika områden när det gäller penningtvätt. Nedan redogörs endast för ett axplock av dem.

The Home Office

The Home Office Inrikesdepartementet förbereder all straffrättslig lagstiftning som har anknytning till penningtvätt, förbrott såsom narkotikabrott, ekonomisk brottslighet samt förverkande m.m. Sedan den 1 april 1996 har ansvaret för penningtvätt och förverkande flyttats till en nyinrättad myndighet; Organised and International Crime Directorate.

FFIN Financial Fraud Information Network -

FFIN inrättades år 1992 under Finansdepartementet och består bl.a. av företrädare från ett antal departement, the Bank of England, NCIS The National Criminal Intelligence Service och tullen. FFIN har till uppgift att sortera och sammanställa information i penningtvättssammanhang och möjliggör informationsutbyte mellan olika myndigheter.

The Bank of England

The Bank of England sköter tillsynen av bankerna i England. Förutom den sedvanliga tillsynen är man ansvarig för Joint Money Laundering Steering Group J MLSG som dels utarbetat de tidigare nämnda riktlinjerna guidance notes för finansiella institut, dels utbildar personal i penningtvättsfrágor. The Bank of England har också tillsyn över mäklare med finansiell inriktning.

sou 1997:36 Inledning

NCIS The National Criminal Intelligence Service -

NCIS bildades i april 1992 som en nationell myndighet under Inrikesdepartementet. Det är den centrala myndigheten i penningtvättssam-

manhang. NCIS har ett flertal uppgifter varav en är att ta emot anmälningar och analysera misstänkta transaktioner i penningtvättsärenden. Avdelningen för mottagande och analyserande av anmälning-

består av nio personer, en analytiker och åtta finansiella utredare. ar NCIS gör inte själv några fullständiga utredningar. Om man misstänker allvarlig ekonomisk brottslighet viss fortsatt utredning görs en innan ärendet lämnas vidare.

HM Customs Excise

Tullen har det huvudsakliga ansvaret för utredningar och åtal av ärenden gäller införsel av narkotika och varusmuggling i övrigt, som

inklusive penningtvättsaktiviteter. Det åligger vidare tullen att lagstifta

bl.a. i frågor om beslag och förverkande av narkotikapengar som påträffas vid gränsen. Man är dessutom, såsom ovan redogjorts för, ansvarig för utbildning och viss kontroll av växlingskontoren.

Sekretess och informationsutbyte

Någon särskild banksekretess finns inte utan detta regleras av allmänna

bestämmelser. Både CJ A 1993 och DTA 1994 innehåller bestämmelser att den som har grund för sin anmälan inte kan göras ansvarig för om att ha brutit mot sekretessen. Om bank A upptäcker en transaktion som verkar misstänkt kan den inte vända sig till bank B för att underrätta om detta. NCIS har inte heller någon generell möjlighet att vända sig till andra än den anmälande banken men gör en in casu bedömning av om information skall lämnas till eller inhämtas från andra.

Frysning och förverkande m.m.

Ett flertal åtgärder som kan vidtas finns reglerade i DTA. När en misstänkt döms för narkotikabrott har domstolen rätt att anta att all egendom den misstänkte förvärvat och alla utlägg de senaste sex åren härrör från vinning narkotikabrott, om inte den misstänkte kan visa av motsatsen. Detta gäller emellertid inte om fråga är om tvätt av vinning

Inledning

från narkotikabrott. Vidare har graden av bevisning sänkts från den

straffrättsliga högre graden, bortom allt rimligt tvivel, till den lägre civilrättsliga graden. Motsvarande förfaranden har införts i CJA 1993 och the Proceeds of Crime Act 1995. Skillnaden är att i dessa fall måste den misstänkte dömd för två grövre brott. Detta gäller även tvätt av vinning från vara brott av allvarligare slag som regleras i CJA 1993. Förutom möjligheterna till förverkande finns en möjlighet att frysa

egendom tillhörig den misstänkte eller egendom hos någon annan som

fått egendomen som gåva från den misstänkte. Denna åtgärd kan vidtas redan innan den misstänkte anhållits och gäller tills dess frågan

om förverkande avgjorts slutligt. Någon möjlighet att stoppa eller senarelägga en begärd transaktion finns inte.

DTA föreskriver vidare att tull och polis har rätt att beslagta pengar som förs in i eller ut ur Storbritannien om man misstänker att det är fråga om vinning av eller avsett för narkotikahandel. Sådant beslag kan bestå under två års tid till dess frågan om förverkande avgjorts av domstol. Finner domstolen att bevisning upp till den civilrättsliga

graden föreligger förverkas pengarna.

Rapporteringsfrdgor

Storbritannien saknar regler för in- eller utförsel av pengar. Gällande bestämmelser i CJA lämnar stort utrymme för tull och polis att vid varje välgrundad misstanke om att pengarna direkt eller indirekt hänförs till narkotikarelaterad brottslighet hålla kvar pengarna. Särskilda regler för in- eller utförsel av valuta har därför inte ansetts

påkallade.

1.3.3.7 Tyskland

Tyskland är medlem i EU och FATF och har ratiñcerat såväl Förenta

nationernas narkotikabrottskonvention som Europarådets förverkandekonvention. Bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt finns i Straf-

gesetzbuch §26 ochi Geldwäschegesetz-GwG. Bestämmelsen i Straf-

gesetzbuch trädde i kraft den 22 september 1992 och reglerar penningtvätt, förverkande och beslag m.m. Genom Geldwäschegesetz-GwG, vilken trädde i kraft den 29 november 1993, införlivades EG:s direktiv

om åtgärder mot penningtvätt samt FATF:s fyrtio rekommendationer. GwG innehåller bestämmelser om vilka åtgärder ett företag som omfattas av lagen skall företa för att förhindra penningtvätt.

Inledning

Strafllagen Strafgesetzbuch

—

Penningtvätt kriminaliseras i Tyskland genom bestämmelsen i

Strafgesetzbuch § 261 om penningtvätt. Av bestämmelsen följer att

penningtvätt är straffbart som en följd inte endast av narkotikarelaterade brott varje allvarligt brott, dvs. brott vilket kan följa utan av

fängelse minst ett år, och av brott begångna genom organiserad brotts-

lighet. Genom en ändring av bestämmelsen har kretsen av förbrott till penningtvätt utvidgats till att omfatta även t.ex. förskingring och bedrägeri. För närvarande pågår en diskussion om att även vissa tullbrott skall omfattas. Skattebrott utgör inte förbrott till penningtvätt.

Försök, medhjälp och anstiftan till penningtvätt är straffbart liksom

om brottet begåtts av oaktsamhet. Påföljden för penningtvätt är böter eller fängelse i högst fem år. Om brottet är att anse som grovt kan ådömas fängelse i minst sex månader och högst tio år. Ett brott anses som grovt bl.a. om det begås av

någon i sin näringsverksamhet eller vid organiserad brottslighet där

syftet är att tvätta pengar. Vårdslöst förfarande kan medföra böter eller fängelse i högst två år. Strafgesetzbuch § 261 innehåller vidare bestämmelser om förverkande och beslag m.m. Förverkande kan ske av varje föremål eller vara som är hänförlig till penningtvätt. Med föremål eller vara avses bl.a. tvättade pengar eller annan vinst från narkotikabrott eller annat straffbart förbrott till penningtvätt. I vissa fall kan förverkande ske även om föremålet eller varan inte tillhör penningtvättaren. Vidare

finns bestämmelser om en utökad möjlighet att förverka när det gäller organiserad brottslighet eller brott som begås i näringsverksamhet.

Penningtvättslagen Geldwäschegesetz-GwG

-

I GwG finns bestämmelser om olika åtgärder som skall företas av företagen för att försvåra penningtvätt. GwG föreskriver tre olika åtgärder: identifieringsskyldighet, rapporteringsskyldighet samt före-

byggande åtgärder för att skydda företagen från att utnyttjas för pen-

ningtvätt. Flertalet av de åtgärder som föreskrivs för banker gäller även för andra finansiella företag och vissa icke-finansiella företag.

Lagstiftningen omfattar kreditinstitut, finansiella institut, livförsäk-

ringsbolag, auktionsförrättare, skattekonsulter, varje person som

förvaltar en annan persons tillgångar mot betalning, kasinon samt yrkesverksamma personer som tar emot pengar för någon av uppräk-

nade verksamheters räkning. Med kreditinstitut avses banker och kreditmarknadsbolag. Med finansiellt institut avses enligt GwG art. 1

Inledning SOU 1997:35

sektion l § 2 en motsvarighet till värdepappersbolag och livförsäk-

ringsbolag.

Identifieringsskyldighet

Enligt GwG åligger det ett finansiellt institut att före mottagande eller

utbetalning av pengar, värdepapper, eller värdefulla metaller till ett

värde av minst 20 000 tyska mark identifiera den som begär åtgärden. Kravet identifiering gäller även flera sammanhängande trans-

aktioner tillsammans uppgår till minst 20 000 tyska mark.

som

Vidare föreskrivs att en affärsman, som i sin yrkesutövning inte omfattas av identifieringsskyldigheten, en person som administrerar en

annan persons tillgångar mot betalning och kasinon skall, innan de godtar betalning på minst 20 000 tyska mark, identifiera den som en avser att göra betalningen. Bestämmelsen omfattar även personer som tar emot för företags och personers räkning, vilka omfattas av pengar

bestämmelsen, under förutsättning att de agerar i sin yrkesroll. Vidare åligger det institut och kasinon att, om de misstänker att den begärda transaktionen sker i penningtvättssyfte, identifiera personen som vidtar

åtgärden även om beloppet inte uppgår till 20 000 tyska mark. I

begreppet affärsman ingår såväl advokater som revisorer och mäklare

av olika slag. GwG föreskriver vidare att livförsäkringsbolag är skyldiga att identifiera kunder som tecknar försäkringar med regelbundna premier

överstigande 2 000 tyska mark per gång att betalas ett år eller om

premien är ett engångsbelopp på mer än 5 000 tyska mark. Av GwG framgår vidare att det föreligger en skyldighet för finansiella institut att spara uppgifter om identifieringen av kunder under sex års tid. Lagen stöder användandet av modern teknologi för

uppgiftssamlandet. Uppgifterna får, i vart fall intill dess dom fallit, endast användas för åtal enligt 261 § Strafgesetzbuch dvs. för

penningtvättsbrott och kan inte användas i skattehänseende.

Uppgiftsskyldighet

Finansiella institut och kasinon skall vid misstanke om att en begärd transaktion innebär, eller om den utförs skulle komma att innebära,

penningtvätt utan dröj smäl rapportera detta till behörig åklagarmyndig-

het. En sådan transaktion skall inte verkställas innan allmän åklagarmyndighet lämnat sitt medgivande till det eller innan de två följande arbetsdagarna, räknat från underrättelsen, har förflutit utan att trans-

sou 1997:36 Inledning

aktionen har hindrats straffrättslig väg. Om det inte är möjligt att

senarelägga transaktionen får den verkställas. Rapportering skall ske omgående. Den som rapporterat misstanke om brott enligt 261 § Strafgesetzbuch kan inte göras ansvarig såvida inte rapportering skett medvetet felaktigt eller av oaktsanthet. Något formellt beslut att om

förhindra transaktionen tas inte utan förseningen uppkommer

som en

följd av att händelsen rapporterats till åklagare. Underrättelse till den

som begärt transaktionen om att rapportering skett till åklagare är inte

tillåtet. Fråga om skadeståndsskyldighet har inte uppkommit.

Brott mot skyldigheterna som föreskrivs i GwG kan medföra påföljd i form av böter om 100 000-200 000 tyska mark. Underlåtenhet att rapportera misstänkta transaktioner är inte straffbelagt i GwG kan men

medföra påföljd enligt Strafgesetzbuch § 261.

Sekretess och informationsutbyte

Det är förbjudet enligt bestämmelserna om dataskydd att använda de uppgifter bankerna har för att utröna betalningars syfte. Enligt gällande lagstiftning är möjligheten till informationsutbyte begränsad

till att gälla rättsligt samarbete. I praktiken kan tillsynsmyndigheten byta information med andra banker utan att sekretessreglerna bryts,

under förutsättning att det allmänna intresset av utlämnande

av uppgifter är större än det privata intresset hos den drabbas att som av uppgifterna lämnas ut. En utredning har tillsatts för att undersöka möjligheten till fritt utbyte av information i syfte att öka möjligheterna att bekämpa penningtvätt.

Frysning och bevakad överföring av pengar

Möjligheterna att konfiskera föremål har utvidgats bestämgenom en

melse om förverkande. Någon direkt möjlighet till frysning

av pengar

finns emellertid inte. Viss senareläggning kan dock komma att ske genom den skyldighet som föreskrivs i GwG angående rapportering

av misstänkta transaktioner se ovan under upp giftsskyldighet. Begärd

transaktion kan då komma att senareläggas under två arbetsdagar i

avvaktan på beslut av åklagare. Möjlighet till bevakad överföring finns får endast ske polis men av och tull och under överinseende av åklagare. Beslut fattas för varje enskild transaktion man önskar följa. Något generellt beslut om bevakad överföring avseende viss person eller visst företag är inte

Inledning

tillåtet. Frågan utökad möjlighet till bevakad överföring diskuom en för närvarande har ännu inte lett till något resultat. Förteras men farandet har ansetts mycket framgångsrikt.

1.4 Studiebesök, hearings m.m.

1.4.1 Inledning

uppgifterna enligt direktiven har varit att överväga det finns En av om tillämpningsområde med hänsyn till vad är skäl att utvidga lagens som känt förekomsten penningtvätt. En arbetsgrupp i utredningen om av under år 1996 Finansinspektionen, fmanspolisen, Riksbesökte kriminalpolisens lcriminalunderrättelsetjänst, Generaltullstyrelsen, Riksgäldskontoret, Nordbanken, Skandia, Solvalla och AB Stockholms Auktionsverk. Vidare anordnade utredningen hearings i vilka deltog företrädare för advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade Sveriges Revisorer FAR, Svenska Revisorssamfundet SRS samt säkerhets-

ansvariga vid ett antal banker Nordbanken, Föreningsbanken, Östgöta

Enskilda Bank, Skandinaviska Enskilda Banken samt Handelsbanken. Arbetsgruppen har vidare haft kontakt med Riksbanken och Bukowski

Auktioner AB. Avsikten med kontakterna har varit att få en bild av eventuella till inom olika verksamheter och det finns möjligheter penningtvätt om skäl låta ytterligare verksamheter omfattas lagen. I detta kapitel att av redovisas vad väsentligen framkommit vid aktuella kontakter. som nu Våra ställningstaganden återfinns i avsnitt 3.2.

1 .4.2 Finansinspektionen

Finansinspektionen är tillsynsmyndighet det finansiella området och sköter tillsynen 2 500 institut bl.a. banker, försäkringsbolag och av ca Ansökan få bedriva bankverksamhet värdepappersbolag. om att

eller försäkringsverksamhet koncession in till Finansin-

oktroj ges granskar ansökan och lämnar därefter spektionen. Inspektionen ansökan tillsammans med eget yttrande till regeringen som beslutar i frågan. Inspektionen beslutar om återkallelse av oktroj eller koncession. Tillstånd till övrig finansiell verksamhet ges av inspektionen auktorisation. Finansinspektionen utfärdar vidare komplettegenom i form föreskrifter och allmänna råd. " rande regler av Finansinspektionen består tre avdelningar; försäkringsmarkav

Inledning

nadsavdelningen, kreditmarknadsavdelningen och värdepappersmarknadsavdelningen. Avdelningarna handlägger frågor om bl.a. försäkringsbolag och försäkringsmäklare, banker och kreditmarknadsbolag

resp. värdepappersrörelser, fondbolag och börser. Undersöknings-

verksamhet avseende tillämpningen av PTL kan ske samtliga avdelningar.

Inom varje sakavdelning är arbetsuppgifterna inriktade på tre huvudområden: finansiell analys, operativ tillsyn samt tillstånds- och rättsfrågor. Den finansiella analysen sker genom insamling, bearbet-

ning och analys rapporter t.ex. årsredovisningar och rapporter om av

kapitaltäckning och kapitalplaceringar. Den operativa tillsynen, som

är inriktad på platsundersökningar, syftar till att följa upp risker och kontrollsystem i finansinstituten samt till att övervaka att instituten följer spelregler i form av lagar, förordningar och andra regler. Penningtvättsfrågor handläggs i första hand inom kreditmarknadsavdelningens operativa enhet såvitt gäller övergripande frågor. Ett särskilt område för den operativa tillsynen är de svenska utlandsfilialerna som faller under hemlandstillsynen inom EES. Ansvaret omfattar även platsundersökningar hos svenska etableringar utomlands. Vidare skall inspektionen bevaka förekomsten av eventuell brottslig verksamhet i de svenska finansiella instituten samt i de utländska filialer etablerat sig på den svenska marknaden. Enheten för som tillstånds- och rättsfrågor ansvarar bl.a. för löpande juridiska frågor, remisser och yttranden, utarbetande av föreskrifter och allmänna råd samt utredning och bedömning av behov av ny lagstiftning. Inom dessa enheter handläggs också samtliga typer av tillståndsärenden med

åtföljande bedömningar av bl.a. ekonomisk natur. Finansinspektionen kan utfärda sanktioner i form av varning och

återkallelse av tillstånd. När det gäller mindre brister ger inspektionen

påpekanden under hand. I vissa fall kan inspektionen utfärda föreläggande. Sanktionerna ses över av Banklagskommittén Fi 1995:09.

Varning och återkallelse tillstånd har förekommit endast i ett fåtal av fall.

l .4.3 Finanspolisen

Finanspolisen, som inrättades i mars 1993, är en enhet inom Riks-

polisstyrelsen. Verksamheten inom finanspolisen kom i gång på allvar

i samband med att PTL trädde i kraft den 1 januari 1994. För närva-

rande arbetar där tio personer varav åtta poliser, en systemadministratör och byråassistent. Fr.o.m. den 1 september 1996 hör

en finanspolisen till Rikskriminalpolisens huvudenhet för kriminal-

3 l7-0320

Inledning

underrättelsetjänst se avsnitt 1.4.4.

När en anmälan om misstänkt pemringtvätt kommer in till finanspolisen registreras ärendet i enhetens databas. Informationen granskas av en erfaren polis som har att bedöma om det anmälda kan vara penningtvätt. Därefter görs s.k. slagningar i de register ñnanspolisen och polisen i övrigt har tillgång till samt i offentliga register. Man undersöker t.ex. anknytning till bolag, inkomster eller om vederbörande förekommer i något av polisens brotts- eller spaningsregister. Om man bedömer att det finns någon substans i ärendet lämnas det till en handläggare som självständigt fortsätter arbetet. Konstaterar man däremot att det finns en logisk förklaring till det skeende som anmälts rensas uppgifterna ur registret. Oavsett vilket resultat man kommer till underrättas den som gjort anmälan. När man gjort den utredning som är möjlig med befintliga resurser lämnas ärendet vidare till antingen polis eller åklagare. Finanspolisen gör inga egna brottsutredningar. Sedan ärendet lämnats vidare fungerar ñnanspolisen som informationslänmare till polis och åklagare. Man biträder vid behov den fortsatta utredningen med bl.a. uppgifter från utländska organisationer t.ex. Interpol och Europol. Det internationella samarbetet är omfattande. Finanspolisen biträder vidare andra länders myndigheter i penningtvättsärenden. Förekomsten av penningtvätt bedöms av ñnanspolisen störst inom banksfären. De vanligaste förbrotten torde vara ekonomisk brottslighet eller narkotikabrott. Penningtvätt med anknytning till ekonomisk brottslighet sker oftast på ett mer soñstikerat sätt, ibland med hjälp av juridiska biträden, än pengarna kommer från narkotikahandel. I om sistnämnda fall förs ofta narkotika in i landet och pengar förs ut kontant eller via växlingskontor. Omsättningen av den illegala narkotikahandeln uppskattas årligen uppgå till ca 500 miljarder US-dollar. I det följande ges en viss bild av verksamheten. Under åren 1994, 1995 och 1996 gjordes 429, 391 resp. 502 anmälningar till ñnanspolisen. Flertalet anmälningar kom från banker. Av dessa anmälningar har de uppgifter ñnanspolisen lämnat vidare kommit att leda till en förundersökning eller att användas i en redan inledd förundersökning i 9 resp. 32 fall. De flesta förundersökningar har redan från början rört sådana brott som inte omfattas av reglerna om penningtvätt jfr. avsnitt 1.3.2. I huvudsak har det varit fråga om förundersökningar rörande brott mot skattebrottslagen l971:69, mot ll kap. BrB eller mot lagen 1960:418 om straff för varusmuggling VSL. I några enstaka fall har brottsmisstanken avsett häleri, men åtal för häleri har väckts endast i ett fall. Det rörde hantering av i USA stulna checkar som var utställda statliga myndigheter eller större företag.

Inledning

På samtliga checkar hade tecknats överlâtelseförklaringar till ett

svenskt aktiebolag. En stulen check belopp motsvarande ca 3 150 000 kronor lärrmades av en företrädare för bolaget till inkassering i bank, varefter medlen som inkasserades fördes över till andra personer. Ytterligare fyra stulna checkar, till ett värde motsvarande ca 2 500 000 kronor överlämnades motsvarande sätt till en bank för inkassering. Utbetalningen hindrades därför att polisen ingrep. Gärningsmännen dömdes för grovt häleri till resp. tre ârs fängelse, två år och sex månaders fängelse samt åtta månaders fängelse.

1.4.4 Kriminalunderrättelsetjänsten kut

-

Kriminalunderrättelsetjänsten kut är en enhet inom Rikskriminal-

polisen som inrättades i mars 1995. Motsvarande enheter finns på länsnivå. Rikskriminalpolisens kut består av sex rotlar; samordnings-

roteln, narkotikaroteln, roteln för särskilda objekt öststatsbrottslighet,

pedofiler, MC-brottslighet m.m., roteln för illegal invandring,

ekonomiska roteln och finanspolisen. Finanspolisen, som tidigare

rapporterade direkt till rikspolischefen, hör som ovan anfördes, sedan den l september 1996 till kut. En ur penningtvättshänsyn intressant rotel är den ekonomiska. Verksamheten på den ekonomiska roteln går ut på att samla infor-

mation och vidarebefordra den i form av ärenden till polis eller

åklagare. Man gör inga egna brottsutredningar. Roteln har fem arbetsområden;

bedrägerier och andra brott av ekonomisk karaktär mot banker,

post och andra finansiella institut samt märkeskopiering, skatte- och borgenärsbrott, t.ex. skalbolagsaffärer, penningförfalskning, förfalskning av värdepapper samt kort- och kreditbedrägerier av seriekaraktär, bedrägerier och andra brott av ekonomisk karaktär mot näringsli- —— vet samt bedrägerier i form av bidragsfusk inom EU samt

CITES-brott, dvs. brott mot handel med utrotningshotade djur

och växter.

Inom kut har man tillgång till ett antal olika s.k. verktyg för att få fram uppgifter. Man har bl.a. ett avancerat dokumenthanteringsregister, UF-register, man är uppkopplad till internationella bolags-

register och kontokortsföretag och man har kontakt med International Commercial Crime Bureu ICC som är en handelskarnmare i --

Inledning

London som alla banker är uppkopplade till. Vidare har man tillgång

till the Analyst’s Notebook, ett dataprogram som genom imnatade

uppgifter kopplar ihop t.ex. personer och fastigheter med bolag eller omvända förhållanden. I samband med att ñnanspolisen flyttades över till kut fick ñnanspolisen tillgång till de register som finns inom kut. Däremot fick de andra rotlarna inte tillgång till finanspolisens register. Den ekonomiska roteln har i likhet med finanspolisen ett flertal

samarbetspartners. Ständiga kontakter förekommer med bl.a. skatte-

och kronofogdemyndigheterna, tullen samt kommunernas fastighets-

kontor. Dock medför sekretessbestämmelserna vissa svårigheter.

Verksamheten utvärderas internt tre gånger per år. Gemensamt med bankerna görs dessutom en årlig utvärdering. Vidare ger roteln ut

informationsblad som tillställs alla "kunder" för att man skall få in fler upplysningar. Resultaten av rotelns verksamhet sammanställs i rapporter. Under år 1995 ñck man 220 upplysningar genom intern information, 145 genom extern information och 25 från utländska kontakter. Den inkommande informationen har ökat med i genomsnitt 40 procent per månad sedan starten i mars 1995.

1 .4. 5 Generaltullstyrelsen

Sveriges EU-medlernskap anses ha medfört stora förändringar för den svenska tullens verksamhet. Bl a. uppstår nya transiteringssystem, dvs. . transport av varor sker från ett land till ett annat eller genom ett tredje land, på grund av EU:s och medlemsländernas olika bidrags- och skattesystem. Förändringar anses även ha skett för den yrkesmässiga trafiken av punktskattade varor. En proposition har lagts för att försöka begränsa brottslighet i den yrkesmässiga trafiken. Förslaget anses tandlöst eftersom tullen, som skall stoppa trafiken, inte får utdöma tillägg utan skall kontakta skattemyndigheten.

FATF se avsnitt 1.2 har pekat att Sverige är ett av få länder i

Västeuropa där tullen inte omfattas av den nationella penningtvätts-

lagstiftningen. För många utländska tullmyndigheter är bekämpandet

av penningtvätt en viktig uppgift. Som exempel nänms att export- och importverksamhet kan användas för penningtvätt genom att man över- eller underfakturerar varor. Tullen kan vid efterkontroller upptäcka om varorna är åsatta rimliga

värden. Ibland upptäcker tullen att en person vid resa till eller från

Sverige har med sig mycket pengar men eftersom det inte finns några restriktioner för in- eller utförsel av valuta kan man trots misstanke om penningtvätt inte göra någonting. Tullen har bl.a. upptäckt stora

Inledning

summor pengar som kommer från öststatema. När det gäller varusmugglingsbrott har tullen enligt VSL rätt att inleda fönmdersökning. Tullen kan emellertid inte utreda eventuell penningtvätt. Det förekommer att stora kvantiteter sprit liksom guld och andra metaller smugglas in till Sverige. Trots att tullen i dessa fall kan utreda varusmugglingsbrottet har man således ingen möjlighet att göra en förundersökning när det gäller eventuell penningtvätt. Generaltullstyrelsen framhåller att man vill ha möjlighet att utreda även penningtvättsbrottslighet. Samarbetet med finanspolisen, andra polismyndigheten åklagare samt skattemyndigheter anses vara gott. Den svenska tullen deltar vidare i internationellt arbete inom World OJstoms Organisation WCO och i EU:s arbetsgrupper. Man har även ingått bilaterala samarbetsavtal med tullmyndigheter i andra länder. Med stöd av dessa avtal vänder sig de olika ländernas tullmyndigheter till den svenska tullen bl.a. för att få hjälp med att utreda penningtvätt. Tullen kan således, med stöd av avtalen, hjälpa utländska myndigheter att utreda eventuell penningtvätt men kan inte göra motsvarande utredning när det gäller enbart inhemska förhållanden.

1.4.6 Riksbanken

Från Riksbanken uppges att i samband med att PTL trädde i kraft fattades ett principbeslut om att följa lagens bestämmelser trots att verksamheten enligt lagens lydelse inte omfattas. Enligt 3 kap. 50 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgift LSK skall Riksbanken få uppgifter från banker m.fl. om alla betalningar till eller från utlandet överstigande 75 000 kronor. Dessa uppgifter används uteslutande för Riksbankens betalningsstatistik. Riksbanken skall enligt lag lämna uppgifter till skattemyndigheten och tullen. För det fall ñnanspolisen tar kontakt med Riksbanken i ett specifikt ärende anses att man kan lämna ut uppgifter även till ñnanspolisen. Däremot kan finanspolisen eller någon annan enhet inom polisen inte göra någon allmän sökning i Riksbankens betalnings-

statistik se avsnitt 3.6.1.

Riksbanken har vid några tillfällen lämnat uppgifter ommisstänkta penningtvättsfall till finanspolisen. Någon uppföljning har emellertid inte skett.

Inledning

l .4.7 Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret omfattas inte av PTL. I samband med att PTL

trädde i kraft fattade Riksgäldskontoret beslut om att tillämpa lagen.

Identitetskontroll har därför skett vid alla transaktioner överstigande

110 000 kronor. Några misstänkta transaktioner har inte upptäckts.

Fr.0.m. den 1 juli 1996 registreras all försäljning av obligationer

hos Värdepapperscentralen VPC och försäljning sker endast hos

banker eller post och endast mot betalning med checkar eller postväx-

lar. Några anonyma handlingar kommer inte att finnas. Den utestående

stocken av premieobligationer är på 50 miljarder kronor. Sedan den

1 januari 1996 lämnas emellertid kontrolluppgifter även på köp och

försäljning på andrahandsmarknaden om transaktionen sker via en bank. På alla registrerade handlingar lämnas kontrolluppgift till Skattemyndigheten och till den enskilde.

Försäljning riksgäldskonto sker enbart per telefon. Riksgäldskon-

av toret skickar därefter ut en inbetalningsblankett som kunden kan betala hos bank eller post. Köpet registreras hos Riksgäldskontoret och

kontrolluppgift lämnas till skattemyndigheten och till den enskilde.

Försäljning av realränteobligationer sker samma sätt som när det

gäller riksgäldskonto. Köpet registreras emellertid hos VPC. Även här

lämnas kontrolluppgift.

1 .4. 8 Bankerna

Från de säkerhetsansvarigas sida är man positiva till att medverka i arbetet med att förhindra penningtvätt. Samarbetet med fmanspolisen anses vara mycket gott. PTL uppfattas emellertid som svår att tillämpa i vissa hänseenden. Man betonar vikten av att få de verktyg som behövs för att på ett effektivt sätt kunna uppfylla sina skyldigheter. När det gäller banksekretessen framhålls bl.a. svårigheterna för bankerna att kommunicera sinsemellan. Den omständigheten att

banksekretessen upphävs i förhållande till myndighet när uppgifter lämnas enligt PTL medför inte någon större lättnad när det gäller

kommunikationen eftersom sekretessen bryts endast i det enskilda ärendet. Vidare innebär gällande Sekretessregler att om en bank

lämnar uppgifter till finanspolisen kan, under förutsättning att för-

undersökning inte har inletts, en annan bank inte lämna upplysningar

på förfrågan från ñnanspolisen såvida banken inte själv lämnat

uppgifter om den aktuella angelägenheten. De säkerhetsansvariga önskar en möjlighet till ökat informationsutbyte dels mellan bankerna, dels mellan bankerna och ñnanspolisen. Vidare framhålls att det är

Inledning

ovisst hur långt bankernas utredningsplikt sträcker sig om finans-

polisen återkommer och vill ha fler upplysningar efter det att en anmälan har gjorts. Någon vägledande praxis finns inte.

För att kunna fullgöra sin skyldighet i enlighet med PTL har

bankerna hos Datainspektionen ansökt tillstånd att upprätta om dataregister över personer som anmälts till finanspolisen misstänkta för penningtvätt. Detta redogörs närmare för i avsnitt 3.5.4.

De säkerhetsansvariga anser att frysning och bevakad överföring av

pengar skulle underlätta bekämpandet av penningtvätt. Man betonar att transaktionerna sker oerhört snabbt genom banksystemen och att det därför är av stor vikt att ñnanspolisen har de krävs för resurser som att kunna kontrollera transaktioner och pengars ursprung innan pengarna har förts vidare. När det gäller frysning anser man att det skulle kunna bli aktuellt vid endast ett fåtal tillfällen per år. Det

viktiga anses vara att möjligheten finns och att den kan verka

avskräckande. De flesta ärenden som anmäls till fmanspolisen avser transaktioner som senare visar sig ingå i olika betalningsmönster. Redan i dag förekommer det hos vissa banker förfaranden blir sorts som en

frysning. Om det exempelvis kommer 1,5 miljoner kronor till ett

vanligt lönekonto kontaktas kunden för att få möjlighet att förklara

beloppets storlek. Under tiden sätts pengarna inte in på kontot.

Säkerhetsansvariga anser det i princip omöjligt att avgöra vilket

brott som ligger bakom penningtvätt. En annan risk med att skatteoch tullbrott inte omfattas av penningtvättslagstiftningen uppges vara

att en kund som har för avsikt att tvätta pengar försöker få förbrottet att framstå som skattebrott för att banken skall anse sig tvungen att släppa igenom betalningen. Resultatet av de händelser som anmälts till

ñnanspolisen och som lett vidare visar att det företrädesvis rör sig om

tull- och skattebrott se avsnitt 1.4.3.

1 .4. 9 Skandia

Inom Skandiakoncernen har det sedan den l januari 1994 internt anmälts tre misstänkta fall av penningtvätt. Efter kontroll visade det sig att pengarna var lagligen åtkomna. Endast ett fall av misstänkt penningtvätt uppges ha förekommit inom försäkringsbranschen. De försäljare som är anställda av Skandia får sin ersättning i form av hälften i fast lön och hälften i provision. Tidigare var försäljarnas

lön nästan enbart baserad provision. Att en större del utgår i fast

lön medför att säljarna inte längre är lika beroende av att sälja utan

kan tacka nej om det skulle vara fråga om misstänkt penningtvätt.

Inledning sou 1997:36

Försäkringsmäklare som inte är anställda av försäkringsbolagen omfattas inte av PTL. Inom Skandia har man upprättat avtal om att även dessa mäklare måste följa PTL:s regler. De får dessutom samma

utbildning i penningtvättsfrågor som Skandias egen personal.

Premiebetalningar kommer i allmänhet från en bank. Den betalning som sker kontant anses närmast försumbar. Kontrolluppgift på

förmögenheter i form av kapitalförsäkringar sänds numera årligen till

skattemyndigheten.

Ur penningtvättssynpunkt uppges kapitalförsäkringar vara den typ av försäkring som skulle kunna vara intressant. Med tanke på den förhållandevis långa giltighetstiden för en sådan försäkring bedöms dock

risken för penningtvätt inom försäkringsbranschen så gott som obeñntlig. Det framhålls dock att risken för penningtvätt inom

försäkringsmäklarbranschen sannolikt är större då försäljning sker

även till utländska försäkringsföretag.

1.4.10 Sveriges advokatsamfund

Företrädare för Sveriges advokatsamfund uppger att man ställer sig negativ till att omfattas av PTL. Man betonar att advokaterna genom

lagstadgad tystnadsplikt har en särskild förtroendeställning samt att samfundet uppställt egna bestämmelser för sina medlemmar. Det

skulle medföra stora svårigheter för en advokat att ange sin klient. När det gäller klientmedel uppges att en advokat inte får ta emot klient-

medel i andra fall än för det uppdrag som föreligger. Ett separat konto

öppnas i klientens nanm så fort det avser en större summa pengar. Belopp över ca 5 000 kronor förvaras inte pâ gemensamt konto. Såväl identitet som belopp omfattas av advokaternas tystnadsplikt.

1.4.11 Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och

Sveriges Revisorssamfund SRS

Företrädare för såväl SRS som FAR uppger att man är kritisk till generell upplysningsplikt för revisorer. Möjligen kan man tänka sig en

rätt att lämna uppgifter men inte någon skyldighet. Man anser att

revisorerna bör stå utanför den grupp som har skyldighet att lämna

uppgifter. Om uppgiftsskyldighet skall åläggas dem menade man att den bör regleras i aktiebolagslagen 1973:1385, ABL.

Man uppger vidare att revisorernas anrnälnings- och rapporteringsskyldighet har utretts på flera olika håll, bl.a har Betaltjänstutred-

Inledning

ningen föreslagit rapporteringsskyldighet för revisorer. Vidare

behandlas revisorernas anmälningsskyldighet i Konkurrensverkets utredning. Genom införlivandet av det s.k. BCCI-direktivet den l juli

1996 anses en fullgod anmälningsplikt för revisorer ha införts se

avsnitt 3.2.6.

1 .4. 12 Solvalla

Spel på hästar har varit tillåtet i Sverige sedan år 1923. Aktiebolaget

Trav och Galopp ATG bildades år 1973. ATG har åtta styrelseledamöter varav hälften tillsätts av regeringen. ATG har att verka för att trav- och galoppsporten i Sverige skall

kunna bedrivas på ett sådant sätt att de långsiktiga förutsättningarna för sportens utveckling tryggas inom de av statsmakterna givna

ramarna. Från år 1974 var postkontoren huvudombud för ATG men år 1987 tog fristående ombud över vadslagningsverksamheten. Verksamheten är numera helt automatiserad. Varken speltalong eller vinstbong innehåller någon form av identitetsuppgift. Vem som har spelat resp. vunnit kan därför inte fastställas. Företrädaren för ATG uppger att man vill ifrån kontanthanteringen så mycket som möjligt och att man har diskuterat möjligheten att kunna öppna spelkonton. Spelkontot skulle vara ett s.k. spegelkonto, där medlen finns hos banken till dess

att spelaren satsar dem vid ett spel. Eventuell vinst skulle betalas till spegelkontot. Om en möjlighet till sådana konton öppnas skulle man

kunna utforma ett kontrollsystem liknande det som bankerna har. Med

dagens systern saknas praktiska kontrollmöjligheter. När det gäller utbetalning av vinster m.m. se avsnitt 3.2.2.

1.4.13 AB Stockholms Auktionsverk

Auktionsverket anordnar fyra olika typer av auktioner, varav stora

kvalitetsauktionema vilka hålls två gånger per år svarar för den

största omsättningen. Av den årliga omsättningen om 200 miljoner

kronor utgör hälften försäljning på kvalitetsauktionerna. Auktionsverket säljer endast lösöre. Försäljning av guld och värde-

fulla stenar sker i begränsad omfattning och endast för förhållandevis

låga värden. Det förekommer dock att även antika smycken, vilka kan

inbringa högre pris, säljs. Vidare försäljs t.ex. sarnlar- och sportbilar samt vissa föremål för tullens resp. kronofogdemyndighetens räkning.

Inledning

Företrädaren för Auktionsverket uppger att de regler man har att rätta sig efter huvudsakligen är de etiska regler man själv uppställer. När det gäller försäljningen uppges att säljarna företrädesvis utgörs privatpersoner. Antikvitetshandlare agerar dock i stor utsträckning av både som köpare och säljare. Under de senaste åren har även finansbolag börjat sälja föremål som de erhållit som betalning för fordringar. Identitetsuppgifter tas alltid säljaren och lämnas inte ut. Uppgifterna för alltid. Köparna är i dagsläget huvudsakligen sparas antikvitetshandlare samt privatpersoner som har gott om pengar. Eftersom den svenska kronan varit har intresset för att handla i svag Sverige ökat. Det är allt vanligare att köparen finns utomlands. Auktionsverket har kontinuerlig kontakt med polisen och samarbetet med dem gott. Lämnas föremål in som man misstänker kan vara anses t.ex. stulna underrättas polisen. Vidare sänds katalogerna över de olika auktionsföremålen inför auktionerna till polisen. Från Interpol lämnas regelbundet uppgifter efterlysta värdeföremål. Under de senaste tio om åren har endast vid tillfällen upptäckt stöldgods. man ett par

1.4.14 Bukowski Auktioner AB

Arbetsgruppen i utredningen har varit i kontakt med Bukowski Auktioner AB varvid upplystes att verksamheten på Bukowski man om är organiserad på ett liknande sätt på Stockholms Auktionsverk. som

1.4. 15 Financial Action Task Force on money laundering FATF

En arbetsgrupp i utredningen har dels träffat företrädare för FATF i samband med utvärderingen effektiviteten av det svenska systemet av bekämpa penningtvätt, dels deltagit vid ordinarie sammanträden för att anordnats av FATF, se avsnitt 1.2. som

1.4.16 Övrigt

En arbetsgrupp från utredningen har varit närvarande vid Nordisk ekobrottskonferens, EG:s kontaktkormnitté för penningtvättsfrågor samt vid sammanträde med aktionsgruppen mot organiserad brotts-

lighet i Östersjöomrâdet. Avsikten med deltagandet har bl.a. varit att

länder reglerat olika penningtvättsfrågor. få en inblick i hur andra

2 Allmänna

utgångspunkter

2.1 Inledning

Vi har i närmast föregående avsnitt redovisat huvuddelen bak-

av

grundsmaterialet för våra överväganden och förslag. Med utgångspunkt i direktiven har vi inledningsvis försökt skapa oss en bild av hur penningtvättsregler är utformade och praktiseras både inom vårt eget land och i andra länder. Även de internationella åtagandena har

självfallet genomgåtts. Till denna del av vårt utredningsarbete hör

även de hearings vi anordnat samt de olika studiebesök ägt

som rum.

Kontakter har även tagits med andra utredningar med anknytning till

vårt arbete. Under arbetets gång har vi mottagit besök bl.a. av företrädare för FATF. På motsvarande sätt har representanter för vår

utredning deltagit i olika internationella sammankomster. I förevarande kapitel lämnas redogörelse för några allmänna

en mer

bedömningar som vi gjort och som kan sägas ange en yttre ram i vissa

hänseenden för vad vi sedan föreslår på skilda punkter. Våra närmare

överväganden och förslag återfinns i kapitel

2.2 Behovet lagändringar

av

Av de iakttagelser vi gjort har inget annat framkommit än att frågor kring penningtvätt tilldrar sig ett mycket stort intresse i skilda

sammanhang. Stora förhoppningar knyts också till möjligheterna att

bekämpa ekonomisk och organiserad brottslighet att söka genom motverka förfaranden som innefattar penningtvätt. Detta kommer direkt och klart till uttryck inte minst i de olika internationella

åtaganden som Sverige gjort. En fortlöpande diskussion förs också i olika samarbetsgrupper skilda nivåer.

.

Såvitt gäller svenska förhållanden har man sökt åtgärda penningtvätt

vid främst två tillfällen, dels genom 1991 års ändringar i hälerilagstiftningen, dels genom den nu gällande PTL från år 1994. Dessa ändringar är således av förhållandevis färskt datum och erfarenheterna

hittills är därför något begränsade. Förhållandet är i mångt och mycket detsamma i de länder vars regler och erfarenheter vi tagit del av. Vi har dock inte funnit underlag för någon annan bedömning än att

man

Allmänna utgångspunkter

står inför ett mycket allvarligt och svårbemästrat problem. En slutsats vi dragit och varit vägledande är att det föresom som ligger ett tydligt behov effektivisering av den nuvarande av en ordningen. Till detta hör att framtida åtgärder måste ta sikte ett betydligt vidare område än det nuvarande. Således måste basen för bekämpning penningtvätt breddas, den praktiska hanteringen av av penningtvättsfall underlättas, ökad kriminalisering utformas, en kontroll i anslutning till gränspassage möjliggöras i viss omfattning samt onödiga sekretesshinder tas bort. Enligt vår mening framstår enstaka punktinsatser således inte tillräckliga. Framtida regler som måste givetvis samtidigt tillgodose enskildas berättigade integritetsinoch inte heller lägga onödiga hinder i vägen för den seriösa tressen affärsverksamheten. I anslutning till det sagda vill vi understryka att vårt utredningsnu uppdrag är begränsat till just penningtvättsfrågor. I de fall där vi funnit att lagändringar framstått som mycket påkallade ur penningtvättssynpunkt där även andra områden berörs direkt har vi dock men för att redovisa våra överväganden utan att framlägga formliga stannat förslag.

2.3 Systematiska frågor

Våra direktiv påbjuder översyn PTL. Av direktiven kan utläsas en av önskas. Även för framtiden skall att en effektivisering av systemet således regler finnas i görligaste mån förhindrar penningtvätt. som Direktiven möjligheter att även överväga ändringar i strafflagger oss stiftningen och i ett fall talas konkret om häleribrotten dir. s. 6-7. En förstafråga blir hur för framtiden bör utforma nya regler. man I dag finns regler mot penningtvätt både i BrB och i PTL. Penningtvättsförfaranden vissa slag kan falla under exempelvis hälerilagav stiftningen i 9 kap. 6-7 §§ BrB. PTL däremot att motverka avser överträdelser-av lindrigare art. PTL är till sin natur också uppbyggd på preventiva grunder. Genom att ålägga banker och andra berörda företag granskningsansvar både direkta lagregler och ett —- genom möjligheter för Finansinspektionen att utfärda föreskrifter, anvisningar har i första hand strävat efter att skapa garantier mot att m.m. - man etablerade skall kunna utnyttjas i förevarande sammanhang. organ PTL innehåller inte några sanktioner i traditionell bemärkelse utan effektiviteten i dagens system garanteras närmast av Finansinspektiogenerella möjligheter att ingripa mot icke önskvärda företeelser. nens Vi vill redan här inskjuta att när det talas om åtgärder mot penningdet- inte alltid klargörs vad egentligen syftar på. Enligt vårt tvätt man

Allmänna utgångspunkter

förrnenande är det angeläget att beakta den nyss angivna dualismen på området, nämligen den straffrättsligt betonade delen av penningtvätt

regleras bl.a. hälerilagstiftningen och den mer preventivt

som genom och administrativt inriktade som återfinns i PTL. Vi har övervägt att

t.ex. föra delar åtgärder mot penningtvätt till BrB:s häleriregler

av nya

och låta penningtvåttslag enbart omfatta renodlade frågor

en ny mer tillsynskaraktär. Vi har likaså prövat om nuvarande häleribestärnav melser bör ändras på vårt initiativ.

Reglerna mot penningtvätt är, som redan påpekats, ett mycket värdefullt och nödvändigt komplement till de övriga regler som finns

när det gäller att försöka komma till rätta med den ekonomiska brotts-

ligheten och organiserad brottslighet. Renodlade åtgärder mot

annan penningtvätt måste dock även för framtiden vara av utfyllande eller

kompletterande natur. De egentliga angreppen mot den bakomliggande

brottslighet vill åtgärda måste ligga på ett tidigare stadium. De man önskemål vi delvis tidigare återgett, där mer kraftfulla åtgärder som

efterlyses, syftar egentligen inte penningtvätt som sådan utan mer på att söka öka möjligheterna att t.ex. kunna förverka egendom som

âtkommits narkotikabrottslighet eller ekonomisk brottslighet. genom

Av det sagda följer enligt vårt förmenande att man svårligen kan

nu tänka sig ett system där en åtgärd i fråga om egendom, som utgör vinning brott, skulle vara att bedöma efter andra och eventuellt av strängare grunder än själva huvudbrottet. Det förefaller således mycket tveksamt nuvarande häleribestämrnelser, för övrigt omfattar om som

vissa former penningtvätt, skulle ett meningsfullt och systema-

av tiskt riktigt sätt kunna kompletteras med regler som även för mindre

flagranta penningtvättsfall medför påföljder av motsvarande dignitet. Hälerilagstiftningen utgör en central del av straffrätten. Som senare

kommer att redovisas i bl.a. avsnitt 3.7.3.3 anser vi att erforderliga skärpningar kan ske på annat sätt än genom ingrepp i hälerilagstift-

ningen. Ett ytterligare skäl att inte röra vid hälerireglema hänger

med vad utvecklas i avsnitt 3.1. Vi föreslår nämligen att samman som även medel härrör från skattebrottslighet bör omfattas av en ny som

speciallagstiftning rörande penningtvätt. Nuvarande häleribestämrnel-

in sådan Även detta

ser i BrB fångar inte egendom utan vidare. är ett skäl för att helt hålla oss inom ramen för en fristående special-

oss reglering. Vår slutbedömning är således att såvitt gäller vårt uppdrag det - nuvarande sanktionssystemet i BrB behålls, vilket bl.a. innebär att en

fortsatt reglering bör ske genom en ny speciallag om penningtvätt. Därmed inte sagt att ändringar inte kan påkallade på andra

vara

områden, något vi återkommer till i fråga om bl.a. förverkande-

som

reglerna avsnitt 3.3.3.

Allmänna utgångspunkter

2.4 Tillämpningsområdet

När det gäller omfattningen av en framtida penningtvättslagstiftning

är givetvis en viktig fråga dess räckvidd. Denna fråga omfattar två problem. Det ena rör vilken egendom skall omfattas, den andra som vilka företag som bör finnas med i den uppgiftsskyldiga kretsen. Vi har i denna del anlagt följande allmänna synpunkter. För närvarande omfattar PTL bara sådan egendom som härrör från

brottsligt förvärv, dvs. förbrottet skall omfattas av hälerilagstiftningen.

Vid våra kontakter med dem har praktiska erfarenheter som av

gällande regler har en sådan begränsning visat sig vålla problem. I

andra länder har man inte heller alltid gjort sådan anknytning till en häleribestämmelserna. Vi har också funnit att en sådan koppling inte

är nödvändig. Snarare talar både effektivitetshänsyn och rent praktiska

överväganden för en fristående bedömning för den del av penningtvätt som vårt uppdrag avser. Hithörande frågor behandlas i avsnitt 3.7.3.

I fråga om den framtida krets som skall vara uppgiftsskyldig måste

bl.a. en resursbedömning göras. Vi har att utgå ifrån att i vart fall inga extra medel kan påräknas för det kontrollarbete erfordras. som

För närvarande är bl.a. banker, växlingskontor och livförsäkrings-

bolag underkastade PTL:s regler. Någon begränsning denna krets av är inte motiverad. För en utvidgning kretsen har anförts att ett ökat av antal anmälningar skulle ge myndigheterna flera uppslag vilket i sin tur skulle försvåra möjligheterna till penningtvätt. Vi tror dock inte att så skulle bli fallet. För att ett uppgiftslämnande skall bli effektivt

måste nämligen två förutsättningar vara uppfyllda.

För det första måste kretsen vara sådan att det finns praktiska möjligheter att i administrativ ordning utfärda föreskrifter hur om uppgifter skall lämnas. En tillsynsmyndighet måste alltså finnas som kan ge vägledande föreskrifter och även kontrollera dessas efterlevnad. För det andra måste kretsen bestå av sådana verksamheter har som praktiska möjligheter att åstadkomma ett meningsfullt uppgiftslärnnande.

Dessa förutsättningar är uppfyllda såvitt gäller den nuvarande

kretsen. Vi är väl medvetna om att önskemål framförts utvidgom ningar, liksom att man i andra länder har regler som är vidare i detta hänseende än våra. De nya grupper man brukar ange är t.ex. skrothandlare, de som driver handel med värdefullt lösöre, fastighetsmäklare osv. I och för

sig kan säkert penningtvätt förekomma inom dessa och andra kretsar.

Det torde emellertid för dessa kategorier vara mer eller mindre

ogörligt att skapa en motsvarighet till dagens uppgiftsskyldighet. Det

finns heller ingen anledning att föreskriva ett ökat uppgiftslärrmande

Allmänna utgångspunkter

där det saknas möjligheter att i praktiken bearbeta det inkomna materialet. Ett system som innefattar ett uppgiftslärrmande utan motsvarande nytta torde snabbt och goda grunder hamna i vanrykte. Vi har också avvisat tanken på ett fullt genomfört tudelat

system där banker m.fl.skulle lämna uppgifter ungefär enligt dagens

regler medan andra grupper skulle lämna besked i enklare former. Det

sagda innebär inte att grupper utanför kretsen inte skall kunna

nu

kontrolleras skyldighet att lämna uppgifter på begäran.

genom en

Vår slutsats är således att ett strukturerat och begränsat uppgiftsläm-

nande skall behållas för framtiden. Övriga områden får regleras

särskilt. I avsnitt 3.2 återkommer vi till frågor om den närmare

avgränsningen.

2.5 Övrigt

Något vi noterat särskilt värdefullt för framtiden är det

som som

förhållandet att PTL mottagits positivt, t.o.m. mycket positivt, av den uppgiftsskyldiga kretsen. Enligt vår mening är det synnerligen väsentligt att det förtroendefulla samarbetet mellan berörda myndig-

heter och företag kan fortsätta och vidareutvecklas. Med tanke på de högst varierande transaktioner som skall bedömas i den dagliga hanteringen måste ett utrymme finnas för viss frihet när det gäller att en

skapa lämpliga rutiner. Det är således inte möjligt att genom lagstift-

ning i detalj söka olika rutiner. Även för framtiden måste det ange

finnas ett tämligen vitt utrymme för Finansinspektionens allmänt

vägledande verksamhet. beskrivna förhållandet med hittillsvarande goda samarbete

Det nyss

bör även få sin återverkan i andra hänseenden. En del av de uppgifter

ålagts i fråga förbättrad kontroll kan således delvis tillgosom oss om doses att ta till de finns inom bankvärlden. genom vara resurser som

Således kan förbättringar ske genom försiktiga uppmjukningar av

banksekretessen. En möjlighet för företagen att i särskilda fall och

under närmare angivna förutsättningar få arbeta i penningtvättsfall med

ADB-stöd hör också hit.

Ett effektivt system för att åtgärda penningtvätt kräver självfallet att det på myndighetssidan finns som kan ta emot och hantera

resurser

inkomna uppgifter. För närvarande pågår inom kanslihuset ett arbete är inriktat på betydande organisatoriska förändringar när det

som gäller kampen mot bl.a. den ekonomiska brottsligheten. Vi har i vårt

arbete inte tagit de organisatoriska frågorna i någon större

upp utsträckning utan utgått från att omfattningen av de satsningar som statsmakterna hittills satt in i allt väsentligt bibehålls. När vi i detta

Allmänna utgångspunkter

betänkande använder uttrycket finanspolisen innefattar detta således inget ställningstagande i organisatorisk fråga. Våra närmare en överväganden i dessa delar återfinns i avsnitt 3.8. Avslutningsvis kan i detta sammanhang nämnas att våra förslag knappast har någon betydelse ur regionalpolitiska aspekter eller i fråga att pröva offentliga åtaganden. Inte heller finns i våra förslag om något det finns anledning att ta upp från jämställdhetspolitiska utsom gångspunkter.

3 överväganden och förslag

3.1 Den nya lagens omfattning

Vi föreslår den penningtvättslagen skall omfatta alla medel att nya kan härröra från brott eller brottslig verksamhet av som antas allvarligare slag.

Av våra direktiv följer att vi skall göra en allsidig översyn av åtgärder I detta ligger utvärdera PTL:s tillämpning och mot penningtvätt. att pröva hur lagstiftningen kan effektiviseras i olika avseenden. Målet för översynen skall vara att utveckla samhällets åtgärder mot penningtvätt och att därvid åstadkomma ett så effektivt system som möjligt. I det följande redovisas våra allmänna överväganden i fråga om vilka bakomliggande brott skulle kunna grunda ansvar för som penningtvätt. Våra närmare ställningstaganden i denna del återfinns i avsnitt 3.7. I samband med införandet PTL angavs att lagen inte skulle av begränsas till att endast medel som härrör från narkotikabrott. Ett avse skäl för detta att det skulle vara lika förödande för tilltron till det var finansiella systemet det utnyttjades för penningtvätt i fråga om om brottslighet om" det utnyttjades i fråga om narkotikabrottsannan som lighet. Ett annat skäl att det inledningsvis oftast torde vara omöjvar ligt att avgöra transaktion har samband med narkotikabrott, om en omständigheterna i och för sig talar för att den har anknytäven om ning till brott. Regleringen skulle därför bli tämligen meningslös om den begränsades till narkotikabrottslighet. överensstämmelse V med de Lagen begränsades emellertid, i nya bestämmelserna häleri i BrB, till att omfatta alla transaktioner om avseende medel kan förmodas härröra från ett brottsligt förvärv som avsnitt 1.3.2. Utanför lagens område faller således sådana brott

se

där egendomen undandragits beskattning, tull eller någon annan avgiftsskyldighet. Dessa brott medför visserligen ekonomiska fördelar för gärningsmannen inte upphov till något omedelbart men ger förvärv. Att lagen inte skulle omfatta skattebrottslighet o.d. motiverades i förarbetena med att det torde föra för långt att låta lagen vara direkt tillämplig på sådan brottslighet, bl.a. därför att det i fråga om

överväganden och förslag

skatteundandragande oftast skulle vara omöjligt för en bank att ha

någon uppfattning om huruvida fullbordat brott föreligger när

transaktionen görs. En avgränsning gjordes också till brott av

allvarligare slag varmed avsågs brott där fängelse mer än sex månader kan följa prop. 1992/93:207 s. 9 f..

Nuvarande PTL omfattar således inte medel som härrör från skatte-

och tullbrott. Som framgår av avsnitt 3.7.3 omfattar det av oss före-

slagna nya penningtvättsbrottet alla medel som härrör från brott eller brottslig verksamhet av allvarligare slag. Det bör föreligga överenstämmelse mellan vad som kan utgöra

förbrott till penningtvättsbrottet och omfattningen av företagens gransknings- och uppgiftsskyldighet. Den enskilde tjänstemännen skulle armars kunna straffas för penningtvättsbrott medan företaget inte har någon gransknings- och uppgiftsskyldighet. Vidare har det

framkommit att en avsevärd del av de medel som misstänks har varit föremål för penningtvätt härstammar från skatte- och tullbrott.

Önskemål att PTL utvidgas till omfatta även skatte- och

om att tullbrott har dessutom framförts från flera håll. Det har även framförts kritik från internationellt håll mot att den svenska lagstiftningen inte omfattar skatte- och tullbrott.

Med hänsyn härtill anser vi att de uppgiftsskyldiga företagen i PTL

bör åläggas att granska och lärrma uppgifter om alla transaktioner som

kan antas avse medel som härrör från brott eller brottslig verksamhet av allvarligare slag. Definitionen av penningtvätt i lagen bör i enlighet

hänned täcka ett förhindrande av sådana åtgärder med avseende på medel som kan antas härröra från brott eller brottslig verksamhet av

allvarligare slag som är ägnade att dölja denna egenskap hos medlen.

Genom att använda lokutionen "härrör från brott", och inte "brottsliga

förvärv" anser vi att penningtvättslagen även omfattar medel har

som , sin grund i skatte- och tullbrott. Den direkta kopplingen mellan PTL

och häleribestämmelsema föreligger därför inte längre.

Överväganden och förslag

3.2 Den uppgiftsskyldiga kretsen

Vi föreslår att försäkringsmäklare skall omfattas av uppgiftsskyl-

digheten i den nya penningtvättslagen.

3.2.1 Inledning

Uppgiftsskyldighet enligt PTL föreligger för företag som driver bankrörelse eller livförsäkringsrörelse samt sådana företag som står under Finansinspektionens tillsyn och driver värdepappersrörelse eller

verksamhet kreditmarknadsbolag. Den 1 januari 1997 utökades som kretsen till att omfatta även valutaväxlingsrörelser. Enligt valutaväxlingslagen 1996:1006 skall företag som driver valutaväxlingsrörelse i väsentlig omfattning anmäla sin verksamhet till

Finansinspektionen för registrering. Det huvudsakliga syftet med lagen

är företag driver sådan verksamhet skall omfattas av regler om att som

förebyggande åtgärder mot penningtvätt. Företag som driver valutaväxlingsrörelse och redan i dag omfattas av PTL undantas från anmälningsskyldigheten. I förarbetena till lagen prop. 1995/96:216 s. 39

att regeringen har tillkallat utredare för att undersöka vilka anges en

åtgärder kan och bör vidtas för att effektivisera bekämpningen av

som penningtvätt. Därefter anförs att I uppdraget ingår bl.a. att kartlägga

i vilken omfattning penningtvätt förekommer. Regeringen förutsätter

utredaren i samband dänned behandlar frågan om införande av att särskilda regler tillstånd och tillsyn för valutaväxlingsföretagen. om

Liknande frågeställningar kan komma upp i andra verksamheter som

utredaren har att granska. I avvaktan resultatet av kartläggningen,

regeringen de skäl tidigare angetts, att det för närvaran-

anser av som de inte finns anledning att införa tillståndsplikt för valutaväxlingsföretag. Vid kontakt med Finansdepartementet har framkommit att skriv-

ningen i propositionen kom till vid diskussioner om valutaväxlings-

företagen borde ha tillstånd för sin verksamhet och stå under Finansin-

spektionens tillsyn eller om det skulle räcka med anrnälningsskyldig-

het. Tanken också utredaren fann att andra verksamheter var att om borde omfattas PTL, och dessa verksamheter därvid skulle kräva av tillstånd och stå under tillsyn, så borde samma krav gälla för valuta-

växlingsföretagen. Det kan redan nu nämnas att vi föreslår att skyldigheten att lämna uppgifter i den penningtvättslagen utvidgas till att

nya

omfatta även försäkringsmäklare. Någon annan utvidgning föreslår vi inte. Den tid valutaväxlingslagen har gällt från den l januari

som -

överväganden och förslag

1997 har varit alltför kort för oss för att utvärdera amnälnings- —— om kravet för valutaväxlingsföretagen är tillräckligt eller om det borde ändras till ett tillståndskrav. Vi anser därför att frågan om tillstånd och tillsyn beträffande valutaväxlingsrörelser bör övervägas vid ett senare tillfälle. Enligt utredningsdirektiven skall vi överväga om det finns skäl att

utvidga lagens tillämpningsområde med hänsyn till vad som är känt

om förekomsten av penningtvätt. Bedömningen skall göras även mot bakgrund av de diskussioner som förts i olika internationella fora. I denna del har olika önskemål framförts. Som ett exempel kan nämnas att bl.a. advokater och revisorer borde föras in under lagens tillämpningsområde. Det kan också enligt direktiven finnas skäl att undersöka om vissa myndigheter som Riksbanken, Riksgäldskontoret och

Generaltullstyrelsen bör omfattas av lagen.

Enligt artikel 12 i EG:s penningtvättsdirektiv skall medlemsstaterna se till att bestämmelserna i direktivet utvidgas till att omfatta andra kategorier än kreditinstitut och finansiella institut, då den verksamhet som bedrivs är särskilt ägnad att utnyttjas för penningtvätt. En

kontaktkommitté för penningtvättsfrågor har, i enlighet med artikel 13

i direktivet, bildats under kommissionen för att bl.a. undersöka

behovet utvidgningar avsnitt 1.3. l.

av se

Kontaktkommittén har genom ett yttrande, vilket inte är bindande för medlemsländerna, anfört bl.a. attmedlemsstaterna bör överväga

om vissa verksamheter innefattar en uppenbar risk i penningtvättssarnmanhang och, om så är fallet, överväga om även dessa verksamheter bör omfattas av penningtvättslagstiftning XV/1102/95. Som exempel nämns kasinon, vadhållning, lotterier, fastighetsmäklare, juvelerare,

ädelmetall- och antikhandlare, auktionsfirrnor samt frimärks- och

mynthandlare. Olika kontrollåtgärder, t.ex. krav på identifiering, har

också diskuterats i fråga om advokater och revisorer.

Penningtvättslagarna i de länder som vi undersökt omfattar regelmässigt samma krets som den svenska penningtvättslagen. I vissa

länder har man emellertid gått längre. Vi kan här hänvisa till avsnitt

1.3.3 där omfattningen för land.

anges resp.

När det gäller utformningen den framtida kretsen har vi haft

av följande allmärma riktmärken. Till att börja med har vi ansett att skäl saknas för att begränsa den

nuvarande kretsens omfattning. Av såväl direktiven de internatio-

som nella önskemålen kan heller inget annat utläsas än att utvidgningar bör övervägas. Vidare måste, enligt vår mening, den framtida kretsen bestämmas

på sådant sätt att ett meningsfullt uppgiftslämnande från företagen i fråga kan åstadkommas. I detta ligger ett krav att det måste finnas

Överväganden och förslag

i administrativ ordning utfärda föreskrifter härom. Det möjligheter att måste således finnas någon form av tillsynsmyndighet för verksamheten. Det måste likaså finnas praktiska möjligheter och resurser för allmänna hantera de uppgifter lärrmas. Ett system med ett det att som motsvarande nytta torde snabbt och på goda uppgiftslänmande utan grunder hamna i vanrykte. Med mindre kan räkna med ökade anslag för berörd än att man nu kontrollverksamhet, vi att ett förslag om nya tillsynsmyndigheter anser bör anstå till dess de föreslagna förändringarna hunnit genomföras nu utvärderas. Det bör nämnas att tillsynsmyndigheter finns för en och del de verksamheter vi behandlar i det följande. av som Vårt således strukturerad och förhållandeställningstagande är att en vis begränsad uppgiftsplikt skall behållas för framtiden. Den nuvaranbehålls därför i allt väsentligt oförändrad. Vi har dock de kretsen kommit fram till att vissa verksamheter bör åläggas en skyldighet att information, fråga vi behandlar närmare i på begäran lämna en som avsnitt 3.4.5. I det redovisas områden där vi funnit att penningtvätt kan följande förekomma. Våra ställningstaganden återfinns under resp. avsnitt.

3.2.2 Spelmarknaden

Inom begreppet spelmarknaden faller olika verksamheter såsom kasinon, vadhållning, tips och trav samt andra typer av lotterier. Lotteri- och spelmarknaden i Sverige är omfattande. Omsättningen på den legala spelmarknaden uppgick under år 1995 till 23 miljarder kronor. Den illegala spelmarknaden är naturliga skäl mycket svår av Både legala och illegala spel söker sig vägar med att uppskatta. nya utnyttjande elektronik och informationsteknik. För spelmarknaden av central tillstånds- och övervakningsmyndighet, Lotteriinspekfinns en tionen. Vid vadhållning i samband med hästtävlingar utövar Riks-

skatteverket tillsynen. Det finns all anledning att anta att penningtvätt kan förekomma inom Nu är emellertid den i Sverige tillåtna kasinospelmarknaden. verksamheten så utformad att både insatser och vinstmöjligheter är kraftigt reducerade i förhållande till vad gäller internationellt. som Någon jämförelse är därför inte möjlig med de länder där kasinoverksamhet omfattas penningtvättsregler. Bilden kan självfallet bli en av sådan verksamhet internationell typ blir tillåten hos oss. annan om av När det däremot gäller lotterier, bingospel m.m. har vi inte funnit något av intresse från våra utgångspunkter. Av betydligt större intresse är tips- och trawerksarnhet, kanske inte

överväganden och förslag

minst den sistnänmda. I denna del är att märka att det bara finns två

aktörer AB Tipstjänst och ATG med särskilda tillsynsmyndig-

- heter; Lotteriinspektionen resp. Riksskatteverket RSV. Totalisatorvadhållningen skall stå under uppsikt av särskilda kontrollanter som utses av RSV. RSV har också meddelat vissa föreskrifter för kontrol-

lantverksamheten och tillsynen i övrigt avseende vadhållning i samband med hästtävling RSFS 1994:12.

Från rent formella utgångspunkter skulle i fråga om hästsporten i och för sig någon form av kontrollsystem kunna tillskapas med

utgångspunkt i tillsynsmyndighetens befogenheter. I praktiken torde

detta emellertid knappast vara möjligt. Själva spelandet är numera genomgående anonymt i den meningen att några nanmuppgifter inte lämnas i samband med insatserna. Spel kan också ske hos ett mycket stort antal ombud av varierande slag. Någon återgång till tidigare spelforrner är knappast tänkbar. Vid studiebesök Solvalla upplystes om ett tänkt system innebärande att man skulle öppna en möjlighet att spela via konton. Om en sådan ordning infördes skulle ett hinder mot

särskilda kontrollåtgärder falla bort. I sammanhanget vill vi nämna att

den privata handeln med bongar knappast kan åtgärdas genom penningtvättsregler. Vi vill dock påpeka att vissa kontrollmöjligheter finns. Vinster upp till SO 000 kronor betalas visserligen ut av ombuden

men högre vinstutbetalningar kräver banks medverkan, vilket innebär att större transaktioner berör företag inom den uppgiftsskyldiga

kretsen. Den del av vinsten som överstiger 200 000 kronor kvarhålls hos ATG under 30 dagar för interna säkerhetskontroller. Som framgår av avsnitt 3.4.5 föreslår vi att de som bedriver vadhållnings- och lotteriverksamhet skall vara skyldiga att lämna

ñnanspolisen de uppgifter som kan vara av betydelse för en utredning

angående penningtvätt. Det får, i vart fall för närvarande, anses vara tillräckligt för dessa verksamheter.

3.2.3 Handel med värdefulla föremål

Under denna rubrik faller verksamheter där det handlas med föremål som är ornsättningsbara och som har ett relativt högt och normalt bestående värde. Det kan tänkas att ett sådant föremål i sig själv har

ett, i detta sammanhang, obetydligt värde att handeln ett

men avser flertal föremål av samma sort tillsammans utgör ett betydande som

belopp. Nedan anges några exempel på sådana verksamheter där det kan föreligga risk för att de används för penningtvätt. Exempliñering-

en utgår delvis från den som har diskuterats i internationella sammanhang, främst inom EG:s kontaktkommitté för penningtvättsfrågor.

1997:36 överväganden och förslag

SOU

Juvelerare, ädelstenshandlare, konst- och antikhandlare,

auktionsfirmor, frimärks- och mynthandlare samt handlare med

transportmedel

De verksamheter förekommer under denna rubrik är inte som

reglerade genom särskild lagstiftning.

Handel med värdefulla metaller

Yrkesmässig handel med ädelmetallarbeten regleras i lagen 1986:985 handel med ädelmetallarbeten. I lagen finns regler om vad som om skall ädelmetallarbete, stämplar och kontroll. Kontrollanses som om

är Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB. Den som

organ

yrkesmässigt tillverkar, försäljer eller importerar ädelmetallarbeten

skall registrerad hos kontrollorganet.

vara

Skrotverksamhet

Lagen 1981:2 handel med skrot och begagnade varor trädde i

om

kraft den 1 juli 1981 samtidigt förordningen 1981:402 om

som handel med skrot och förordningen 1981:403 handel med om

begagnade Syftet med regleringen är i första hand att motverka

varor.

tillgreppsbrott genom att försvåra avsättningen av oärligt åtkommet

gods och underlätta polisens spaning efter sådant gods. Handel med

skrot krävertillstánd från polismyndighet som också utövar tillsyn över skrothandeln. Polismyndigheten har tämligen långtgående befogenheter, kan t.ex. ta del handlingar, undersöka omrâde,

man av

lokal eller annat utrymme som används i verksamheten och granska

den bokföring och övriga handlingar som hör till verksamheten. I förordningen handel med begagnade varor räknas samtliga om omfattas regleringen. Exempel på sådana är varor upp som av

mopeder, cyklar, utombordsmotorer, motorsågar, symaskiner,

kameror, radio- och TV-apparater samt delar och tillbehör till dessa. Pälsverk, smycken samt föremål helt eller till väsentlig del består som guld, silver, platina m.fl. ädla metaller är andra exempel på varor av omfattas regleringen. För handel med begagnade varor krävs som av

inte tillstånd utan endast registrering hos polismyndighet.

En utredare har tillsatts för att bedöma handeln med skrot och om

begagnade även i fortsättningen bör vara reglerad genom

varor särskild lagstiftning dir. 1996:1. Vid kontakt med utredningen har framkommit att denna bl.a. överväger att helt avreglera skrothandeln.

överväganden och förslag

Uppdraget skall redovisas sommaren 1997. För bilskrotningsverksamhet finns kompletterande bestämmelser i bilskrotningslagen 1975:343 och bilskrotningsförordningen 1975:348. Pantbankers handel med begagnade varor regleras i pantbankslagen 1995: 1000 och pantbanksförordningen 1995: 1 189, se avsnitt 3.2.7.

Överväganden

De flesta verksamheter rörande s.k. värdefulla föremål saknar specifik lagreglering. Någon tillsynsmyndighet finns inte. Dessa verksamheter kan tänkas handla med mycket betydande belopp varför en påtaglig risk för penningtvätt kan föreligga. Med tanke på denna kategoris karaktär är det inte möjligt att bygga upp ett i praktiken användbart system för uppgiftslämnande. Hithörande grupper bör emellertid vara skyldiga att på begäran av finanspoliscn lämna de uppgifter som kan vara av betydelse för utredning angående penningtvätt jfr avsnitt 3.4.5. Nuvarande befogenheter för polismyndighet ändras inte genom våra förslag, bortsett från vad som sägs i avsnitt 3.4.5. Vi utgår från att man beaktar vad vi nu anfört när ställning skall tas till den ovan nämnda utredningens förslag.

3.2.4 Mäklare

Vi har här studerat fastighets- och försäkringsmäklare. För den förstnämnda kategorin gäller fastighetsmäklarlagen 1995:400 sedan den 1 oktober 1995. För registrering och tillsyn

svarar

nämnden. Nämnden har rätt att bl.a. granska akter, bokföring och övriga handlingar som hör till verksamheten. Nämnden bör också på eget initiativ bevaka och följa upp de lokala förhållandena på fastighetsmäldarområdet samt skall vid behov samarbeta med andra myndigheter prop. 1994/95:14 s. 27. Mäklare kan tilldelas varning och registreringen kan återkallas. Även för försäkringsmäklare finns enligt lagen 1989:508 om försäkringsmäklare ett registrerings- och tillsynssystem. Detta handhas av Finansinspektionen. Finansinspektionen skall i enlighet med försäkringsrörelselagen 1982:713 verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet. Mot denna bakgrund har inspektionen när det gäller försäkringsmäklarna till uppgift dels att fullgöra de konkreta tillsynsuppgifterna enligt

överväganden och förslag

försäkringsmäklarlagen, dels att utöva en allmän tillsyn över mäklarverksamhet så att försäkringsrörelselagens intentioner uppfylls. En nas

registrering kan återkallas av inspektionen, vidare kan varning med-

delas. En särskild utredare har tillsatts för att göra en översyn av för-

säkringsmäklarlagen dir. 1995: l 16. Utredningen beräknas vara

slutförd under första halvåret 1997.

Både fastighetsmäklare och försäkringsmäklare omsätter stora belopp. En påtaglig risk för penningtvätt föreligger därför. Fastighetsmäklarna står under tillsyn av Fastighetsmäklarnämnden och

försäkringsmäklarna står under tillsyn av Finansinspektionen. Försäkringsmäklarna är för närvarande under utredning, där bl.a. bestämmelserna Finansinspektionens tillsyn skall ses över. om Det har vid de kontakter vi har haft med försäkringsbolag som framkommit att har upprättat avtal med försäkringsmäklare om man att mäklarna i sin yrkesutövning måste följa PTL:s regler. Dessutom

tillhandahåller försäkringsbolagen mäklarna utbildning i penningtvätts-

frågor. Eftersom försäkringsmäklarna redan står under Finansinspektionens tillsyn innebär utvidgning PTL till att omfatta även dessa en av inte några stora förändringar. Med hänsyn härtill och då det föreligger

påtaglig risk för penningtvätt i den mäklarverksamheten bör försäk-

en

ringsmäklarna omfattas av uppgiftsskyldigheten. För fastighetsmäklarna, där likaså risken för penningtvätt är en realitet, är läget något annorlunda. Tillsynen har inte samma utformning som den som Finansinspektionen har över försäkringsmäklarna. Härtill kommer att när det gäller fastighetsöverlåtelser m.m. finns det olika register där uppgifter kan sökas. Genom det centrala fastighetsdatasystemet CFD kan man erhålla uppgifter om bl.a. lagfarter,

ägarförhållanden och taxeringsvärden. Det är endast fastighetsöverlåtelser och adresser som är sökbara i CFD. I registret FPWIN

kan uppgifter erhållas om bl.a. överlåtelser, köpeskilling och standard

avseende samtliga fastigheter i Sverige. Det är genom FPWIN även

möjligt att få uppgifter om samtliga överlåtelser i Sverige med en köpeskilling överstigande ett visst belopp eller ett taxeringsvärde

överstigande ett visst värde. Slutligen finns det vanliga fastighets-

registret där det finns möjlighet att söka uppgifter en viss person

för att få reda t.ex. vilka fastigheter vederbörande äger eller har ägt. Uppgifterna i registren är offentliga och kan lämnas till envar. Det nu sagda innebär att spaningsmöjligheterna är andra och bättre än i försäkringsfallen. Det får därför anses vara till fyllest att fastighetsmäldarna för framtiden omfattas av skyldigheten att lämna finanspolisen de uppgifter som kan vara av betydelse för utredning angående

penningtvätt se avsnitt 3.4.5.

överväganden och förslag

3 .2.5 Juridiska rådgivare

Med begreppet juridisk rådgivning avses dels den verksamhet som

bedrivs advokat, dels den verksamhet som bedrivs av en av en biträdande jurist på advokatbyrå, dels och den verksamhet som en bedrivs jurist som inte är advokat och inte heller anställd på en av en advokatbyrå. Bestämmelser advokater finns i 8 kap. RB. Det skall om bl.a. finnas ett allmänt advokatsamfund med stadgar som fastställs av regeringen. Det är Sveriges advokatsamfunds styrelse som utövar tillsynen över advokatväsendet och ser till att ledamöterna såväl vid utförandet av talan inför domstol i sin övriga verksamhet uppfyller de plikter som åvilar honom. I befogenheten att utöva tillsynen ingår såväl att som

hålla allmän uppsikt över advokatverksamheten som att på eget

initiativ eller på grundval av anmälan ta upp fråga om indisciplinärt förfarande någon särskild advokat. Advokaten är skyldig att lämna av

styrelsen de uppgifter som erfordras. Samfundets disciplinnämnd tar

frågor disciplinärt ingripande mot ledamot och beslutar om upp om uteslutning ur samfundet, varning, straffavgift och erinran. En advokat skall vid utövandet sin verksamhet redbart och nitiskt av utföra honom anförtrodda uppdrag och i allt iaktta god advokatsed.

Ledamot är skyldig att, där god advokatsed så fordrar, förtiga vad han

erfar i sin yrkesutövning. Ledamot får inte vid sidan av sin advokatrörelse utöva verksamhet den art eller omfattning att den annan av menligt kan inverka på hans självständighet eller annars är oförenlig med hans ställning som advokat. Det finns särskilda regler om tystnadsplikt för advokater 9 kap. 9 § sekretesslagen 1980:100 och 8 kap. 4 § RB. Ett brott mot bestämmelserna kan medföra ansvar enligt 20 kap. 3 § BrB. Vad med god advokatsed är inte nännare angivet vare sig som avses i RB eller i stadgarna för Sveriges advokatsamfund. Normer för god advokatsed har i stället utbildats inom advokatkáren och kommit till uttryck i avgöranden av advokatsamfundets styrelse och disciplinnärrmd. Sveriges advokatsamfunds styrelse har utfärdat vägledande regler för god advokatsed. Det poängteras att reglerna inte långt

när är uttömmande och inte får uppfattas så att allt som inte uttryckligen är förbjudet skulle vara tillåtet. Å andra sidan innebär

reglerna inte heller att varje avsteg från desamma nödvändigtvis måste

föranleda disciplinär påföljd.

När det gäller samfundsledamöterna uppkommer till följd av deras

särställning speciella problem. Med risk för viss förenkling skulle

läget kunna beskrivas sålunda. För det första är det en självklarhet att är misstänkt för brott skall ha rätt till ett väl fungeranen person som

överväganden och förslag

de försvar. I denna del finns inget utrymme för att göra advokater m.fl. uppgiftsskyldiga. För det andra anser vi det lika självklart att en advokat inte skall medverka i transaktioner som kan innefatta t.ex. penningtvätt. I sistnämnda hänseende skulle skäl kunna finnas för speciella bestämmelser. I det praktiska brottsutredningsarbetet noteras att även samfundsledamöter stundom är inblandade i bakomliggande

förehavanden se t.ex. NJA 1991 s. 293 och NJA 1995 s. 505.

En bedömning av frågan om en ny penningtvättslag skulle utformas så att även advokater eventuellt med begränsningen till vissa slag -

av ärenden kom att omfattas av en uppgiftsskyldighet bör göras mot

—— bakgrund av vilka andra åtgärder som kan finnas. Vi tänkerhär inte bara på Samfundets egen tillsyn och de etiska regler för advokater som vuxit fram. Reglerna om tystnadsplikt liksom nuvarande rådgivningslag, i förening med det nya râdgivningsbrott som vi föreslår, måste också vägas in. Även straffen för medverkan till brott är t.ex. av intresse. I våra kontakter med säkerhetsansvariga bankerna har

framkommit att fall förekommit där advokater inte har velat upplysa

banken om vilket ursprung pengar klientmedelskonton har, trots att det rört sig om betydande belopp. Detta har upplevts som besvärande för bankerna eftersom dessa inte får befatta sig med medel som kan misstänkas härröra från brottsligt förvärv. Vi har dock stannat för att inte föreslå särskilda regler för advokaterna, vare sig generellt eller för dem som sysslar med speciella ärendetyper. Vi förutsätter dock att det allmänna och samfundet noga följer utvecklingen på området och med erforderlig kraft ingriper vid överträdelser.

3 .2.6 Revisorer

Bestämmelser om revisorer finns i lagen 1995:528 om revisorer. Det finns tvâ slags revisorer; godkända och auktoriserade revisorer. För att bli godkänd eller auktoriserad revisor skall sökanden uppfylla vissa angivna krav. För tillsynen svarar numera en särskild myndighet, Revisorsnämnden. I samband med nämndens tillkomst betonades bl.a. revisorernas roll för företagandets villkor genom att de skall bevaka att det inte förekommer skattefusk och ekonomisk brottslighet i företagen. Enligt förordningen 1995:666 med instruktion för Revisorsnämnden skall nämnden svara för godkännande och auktorisation av revisorer,

registrering av revisionsbolag, ta initiativ till, utreda och avgöra disciplinärenden, anordna examina och prov, föra ett register över revisorer och revisionsbolag, lämna information och uppgifter i frågor

Överväganden och förslag

om revisorstillsynen, följa utvecklingen inom revisorsområdet och särskilt beakta nya förhållanden som har eller kan få betydelse för tillsynen över revisorer och revisionsbolag. Sanktionema utgörs av erinran, varning eller upphävande av auktorisation. En revisor skall utföra sina uppdrag omsorgsfullt och enligt god revisorssed. Skattemyndighet skall underrätta Revisorsnämnden om myndigheten uppmärksammar någon anmärkningsvärd omständighet i fråga om en revisors eller ett revisionsbolags verksamhet. En revisor i ett aktiebolag har en tystnadsplikt som innebär att han till enskild aktieägare eller utomstående inte får lämna upplysningar sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid sitt om uppdrag. Han är däremot skyldig att till bolagsstämman lämna alla de upplysningar den begär, om det inte skulle leda till väsentligt förfång för bolaget. Revisorn är vidare skyldig att lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till bl.a. medrevisor, bolagets konkursförvaltare och förundersökningsledare i brottmål. Även gentemot bolagsledningen föreligger en upplysningsplikt som innebär att revisorn till denna skall lämna uppgift om sådana oegentligheter som han uppdagat under sitt granskningsarbete. Om en revisor bryter mot bestämmelsen om tystnadsplikt kan han dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § BrB. För närvarande hindrar tystnadsplikten att en revisor polisanmäler brott som han har upptäckt vid sin granskning och som han kanske t.o.m. har anmärkt i sin revisionsberättelse. Aktiebolagskommittén har lagt fram förslag till ändringar i aktiebolagslagen 1975:1385 i delbetänkandet Aktiebolagets organisation SOU 1995:44. Betänkandet innehåller bl.a. förslag till ändringar i fråga om revisorns tystnadsplikt. Kommittén anför bl.a. följande. Det framstår i dag som motiverat att ålägga revisorer i samtliga aktiebolag skyldighet att underrätta åklagare om brott som de upptäcker under sin granskning. För att underättelseskyldigheten skall uppstå bör det krävas att brottet är av den art att det enligt gällande rätt skall anmärkas i revisionsberättelsen. Det skall således vara fråga om brottsliga förfaranden, varigenom det reviderade bolaget lider skada eller som på annat sätt innebär att aktiebolagslagen eller bolagsordningen överträds. Vidare bör det erfordras att revisorn faktiskt anmärkt mot den ifrågavarande gärningen i revisionsberättelsen eller avgiven anmälan. Dessutom gäller som förutsättning att revisorn finner att det anmärkta förhållandet vållat väsentlig skada eller innebär fara för sådan skada. Underrättelseskyldigheten avser endast misstanke om brott som begåtts av styrelseledamot eller verkställande direktör. För att skyldigheten skall föreligga är det tillräckligt att revisorn har anledning anta att brott har begåtts. Förslaget bereds för närvarande inom Justitiedepartementet där en promemoria har upprättats som

överväganden och förslag

under mars 1997 kommer att diskuteras i hearings. Europaparlamentet och rådet har den 29 juni 1995 antagit det s.k. BCCI-direktivet 95/26/EG. Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om revisorers rapporteringsskyldighet till tillsynsmyndighetema. Den i BCCI-direktivet stadgade rapporteringsskyldigheten till tillsynsmyndigheten innebär en delvis ny och aktivare revisorsroll.

Bestämmelserna i BCCI-direktivet om rapporteringsskyldighet till

Finansinspektionen har se prop. 1995/96: 173 Förstärkt tillsyn över

-

finansiella företag införts för revisorer i banker, kreditmarknadsbolag,

försäkringsbolag, understödsföreningar, värdepappersbolag fondbolag ,

och hypoteksinstitut se t.ex. 3 kap. 8 a§ BRL. En revisor i ett

sådant finansiellt företag är skyldig att omgående till Finansinspektio-

nen rapportera sådana förhållanden rörande företaget som kan utgöra

en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets

verksamhet. Vidare skall revisorn rapportera förhållanden som kan påverka det finansiella företagets fortsatta drift negativt eller som kan

leda till att han avstyrker att balansräkning eller resultaträkning fastställs eller kan föranleda anmärkning. Någon sanktion för revisorer som underlåter att fullgöra sin rapporteringsskyldighet finns inte. Banklagskommittén har bl.a. i uppdrag att överväga om den lagstadgade revisionsplikten i institut som står under Finansinspektionens till-

syn skall utvidgas så att av bolagsstämman valda revisorer skall vara skyldiga att dels utföra de revisionsinsatser initierats inspeksom av tionen, dels till inspektionen rapportera vissa iakttagelser dir. 1995:86. Frågan kommer att behandlas senare under utredningsarbetet.

I fråga om revisorerna gör sig enligt vår mening delvis likartade förhållanden gällande som beträffande advokaterna. Således firms en

tillsynsmyndighet varför kravet på nöjaktig tillsyn får anses uppfyllt. En revisor kan vid revisionen upptäcka misstänkt penningtvätt av betydande storlek. Det kan därför finnas skäl att låta PTL omfatta även revisorer. ldentiñeringen borde inte vara något problem, då revisorn förutsätts revisionen Inte heller kraven på veta vem avser.

bevarande av handlingar samt på interna rutiner och utbildning borde

medföra att revisorer hålls utanför PTL. Problemet är emellertid den

tystnadsplikt som föreligger för revisorer. Revisorn är i dag för-

hindrad att anmäla brott. Om Aktiebolagskommitténs förslag går igenom innebär det att revisorn kan anmäla brott men endast under mycket specifika omständigheter. Vidare föreligger redan i dag för de

företag som står under Finansinspektionens tillsyn en skyldighet att

rapportera vissa omständigheter till inspektionen. Sammantaget har vi därför funnit att det i nuläget inte finns tillräckliga skäl för att införa någon särskild uppgiftsskyldighet för revisorerna.

överväganden och förslag

3.2.7 Pantbanker

Bestämmelser pantbanker och pantbanksverksamhet finns i pant-

om bankslagen 1995:1000. Pantbanksverksamhet får drivas endast efter tillstånd länsstyrelsen. Innan tillstånd meddelas sker en vanav

delsprövning, innefattande även allmän bedömning av om ledningen

en

i företaget kan antas komma att organisera verksamheten på ett sätt

gör det möjligt att driva verksamheten seriöst. som

Uppgifter enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden

om

har lämnats till pantbank får inte obehörigen röjas. Den som

som en bryter detta förbud skall emellertid inte dömas till ansvar enligt mot 20 kap. 3 §BrB.

Vid bl.a. pantsättningen sker identitetskontroll. Vidare skall en

en

särskild pantbok föras över viktigare uppgifter. En pantbank står under

tillsyn länsstyrelsen. Tillsynen bl.a. att främja en sund av avser

utveckling verksamheten. En pantbank skall lämna länsstyrelsen de

av

upplysningar sin verksamhet och därmed sammanhängande

om

omständigheter begärs. Länsstyrelsen får genomföra undersökning

som

pantbank det nödvändigt. Ett tillstånd att bedriva pant-

hos en när är banksverksamhet kan återkallas bl.a. om företaget visat sig inte

uppfylla kravet sund pantbanksverksamhet. Om det är tillräckligt

en kan länsstyrelsen i stället meddela varning.

En pantbank är skyldig att begäran lämna ut uppgifter ur pantboken till polismyndigheten. En sådan begäran får avse viss systematisk rapportering till polismyndigheten. Pantbanken skall också länma polismyndigheten tillträde till pantbankens lokaler för under-

sökning pantlagret och granskning av pantboken och de handlingar av

ligger till grund för den.

som Pantbanksutredningen SOU 1994:61 201 f. föreslog att bestäms. melserna i PTL skulle göras tillämpliga även företag som driver

pantbanksverksamhet. Något förslag lades emellertid inte fram

eftersom ansåg att frågan bör lösas i annat sammanhang. Frågan man

hör till vårt utredningsornråde.

Vi är väl medvetna att bl.a. stöldgods kan användas för pantsättom

ning och att pantsättning kan utgöra ett led i penningtvätt. Däremot är

vi tveksamma till det finns tillräckligt tungt vägande skäl för mer om

med pantbankerna inom den uppgiftsskyldiga kretsen. Skulle så

att ta ske måste rad begränsningar göras för att undvika ett alltför en

omfattande uppgiftslämnande. Sådana spärrar skulle antagligen få

knytas inte bara till belopp utan även till olika föremåls natur. Av stor betydelse i sammanhanget är också dagens kontrollmöjligheter. sanktionsmöjligheter. Även

Länsstyrelsen har goda tillsyns- och

polisen har goda kontrollmöjligheter. I anslutning till de av oss

överväganden och förslag

inledningsvis avsnitt 3.2.1 angivna målsättningarna har vi funnit

övervägande skäl tala emot att ta med pantbankerna i den nya penningtvättslagen. Nuvarande ordning får anses fungera tillfredsställande.

3.2.8 Myndigheter

Enligt våra direktiv åligger det oss att även överväga om några myndigheter skall omfattas av PTL. Såsom anges i avsnitt 3.6 föreslår vi att Tullverket får en utvidgad möjlighet undersöka och lämna uppgifter om misstänkt penningtvätt. Avseende Riksbanken och Riksgäldskontoret har det vid kontakter med dessa framkommit att de,

trots att de inte omfattas av PTL, tagit principbeslut att följa

om lagens bestämmelser. Som uppges i avsnitt 3.6.1 har Riksbanken, med

stöd av principbeslutet, vid några tillfällen rapporterat misstänkt

penningtvätt till finanspolisen. Riksgäldskontoret har uppgivit att de inte har upptäckt några misstänkta transaktioner. Någon kontanthantering sker inte längre hos Riksgäldskontoret. Med hänsyn härtill anser vi att det inte föreligger skäl för att låta den nya penningtvättslagen omfatta dessa myndigheter. Vi förutsätter att myndigheterna kommer att iaktta framtida ändringar i lagen. Det har inte heller framkommit skäl för att låta någon annan myndighet eller organisation omfattas av den nya penningtvättslagen.

3.3 Frysning, bevakad överföring och förverkande

3.3.1 Frysning

Enligt direktiven skall vi undersöka om de bestämmelser som finns om förverkande, kvarstad och beslag är tillräckliga i penningtvättsärenden eller om det skall införas en möjlighet att "frysa" tillgångar hos ett

företag som omfattas av PTL. Begreppet frysning har i direktiven

definierats som en möjlighet att stoppa eller senarelägga transen

aktion. Ett beslut om frysning skulle således innebära ett förbud för

ett företag att under en kortare tid utföra kunden begärd transen av aktion. Vidare skulle t.ex. en bank, till skillnad från i dag, kunna ta emot pengar trots att det finns skäl att anta att transaktionen avser medel som härrör från brott eller brottslig verksamhet allvarligare av

slag, utan att riskera att göra sig skyldig till brott. Frysning skulle även kunna innebära att företaget stoppar en transaktion av pengar som redan finns hos institutet. Syftet med ett frysningsförfarande

överväganden och förslag

skulle polis och åklagare rådrum att besluta i frågan om

vara att ge förundersökning skall inledas eller inte.

3.3.1.1 Gällande rätt

Penningtvättslagen

Enligt 3 § PTL är det förbjudet för företag som omfattas av lagen att medvetet medverka vid transaktioner avseende medel som kan antas

härröra från brottsliga förvärv allvarligare slag. Någon lagreglerad

av möjlighet att frysa transaktion finns inte. en

I samband med justitieutskottets behandling av lagförslaget anfördes

i motion 1992/93:Ju24 att möjligheter saknades att frysa pengar en i avvaktan på beslut förverkande och att en sådan möjlighet borde om finnas. Justitieutskottet 1992/93:JuU37 avstyrkte motionen under hänvisning till att den ordning efterfrågades redan finns. Utskottet som hänvisade bl.a. till bestämmelserna i 36 kap. 1-6 §§ BrB om för-

verkande.

I särskilt yttrande till betänkandet ifrågasattes dock om be-

ett stämmelserna förverkande och kvarstad gav tillräckliga möjligheter om

ett tidigt stadium ingripa när det handlar om pengar som kan

att

misstänkas vara föremål för penningtvätt. I yttrandet anfördes att det

borde skapas möjlighet att tillfälligt stoppa sådana transaktioner i en

avvaktan på bedömning t.ex. Rikspolisstyrelsen eller Finansin-

en av spektionen.

EG:s penningtvättsdirektiv artikel 7 föreskriver att medlemsstaterna

skall till att kreditinstitut och finansiella institut avstår från att se utföra sådana transaktioner de vet har eller misstänker ha som samband med tvättning pengar, till dess de underrättat de myndigav

heter i artikel dvs. de myndigheter som har till uppgift

som avses att bekämpa penningtvätt. Dessa myndigheter får, under de förutsättningar gäller enligt deras nationella lagar, meddela föresom resp. läggande att transaktionen inte skall utföras. I de fall då en sådan om transaktion misstänks innebära penningtvätt och det inte är möjligt att angivet sätt underlåta att utföra transaktionen eller underlâtenheten

är ägnad att motverka försök att efterforska den som gynnas av ett misstänkt förfarande för penningtvätt, skall det berörda företaget i

efterhand omedelbart underrätta myndigheterna.

överväganden och förslag

Kvarstad, beslag och husrannsakan

Bestämmelser kvarstad, beslag och husrannsakan finns bl.a. i om 26-28 kap. RB. Förverkande behandlar vi separat i avsnitt 3.3.3. Det ñmis ingen direkt koppling mellan bestämmelserna om inledande av förundersökning i 23 kap. l § RB och bestämmelserna

tvångsmedel ibl.a. 26-28 kap. RB. Av 23 kap. 16 § RB framgår

om dock det grundläggande sambandet. Om man närmare granskar

tvångsmedelsreglerna framgår att en förutsättning för att tvångsmedel

skall få användas är att det åtminstone finns anledning anta att ett brott har begåtts. Exempelvis får husrannsakan inte företas om det inte förekommer anledning, att brott har förövats".-Vidare fordras för att ett föremål skall få tas i beslag enligt 27 kap. 1 § första stycket RB, att föremålet skäligen kan antas ha betydelse för utredning om ett visst, konkret brott eller att det skäligen kan antas vara avhänt någon genom ett visst brott eller på grund av brottet förverkat. För kvarstad

krävs bl.a. att någon "skäligen kan misstänkas för brott". Om det finns förutsättningar för att besluta om t.ex. husrannsakan, beslag eller

kvarstad finns det följaktligen också förutsättningar att inleda förundersökning. I Polisrättsutredningens slutbetänkande Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen SOU 1995:47 s. 155 har frågan om tvångsmedlens användning behandlats. Polisrättsutredningen menade då att straffprocessuella tvångsmedel, med hänvisning till vad

som ovan anförts, endast bör kunna användas då förutsättningarna för att inleda förundersökning är uppfyllda. Jämför även prop.

1994/95:23. Av 23 kap. 3 § första stycket RB framgår att beslut om att inleda

förundersökning skall fattas av polismyndighet eller åklagare. Har något formellt beslut om förundersökning inte fattats har förundersök-

ning ändå rent faktiskt ansetts inledd genom ett beslut om tvångsmedelsanvändning JO 1993/94 s. 97, JO:s beslut 1994-09-26, dnr. 4145- 1992, och 1994-11-01, dnr. 2194-1993.

Betalningssäkring enligt lagen 1978:880 om betalningssäkring för

skatter, tullar och avgifter

Enligt l § lagen om betalningssäkring får för att säkerställa betalning

av fordran på skatt, tull eller avgift genom betalningssäkring tas i anspråk så mycket av gäldenärens egendom som svarar mot fordringen. Beslut om betalningssäkring får fattas om det finns en påtaglig risk

att gäldenären försöker undandra sig att betala fordringen och dema eller, om det finns flera fordringar, de tillsammans uppgår till ett

4 17-0320

Överväganden och förslag

betydande belopp. Beslut betalningssäkring prövas av länsrätt och

om

får fattas endast skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men

om

i övrigt åtgärden innebär för gäldenären eller för något annat

som

motstående intresse. Ett yrkande om betalningssäkring får inte bifallas

har beretts tillfälle sig. Är det fara i utan att motparten att yttra

dröjsmål får dock åtgärden omedelbart beviljas att gälla till dess något

annat har förordnats.

Lagen 1971 76 om vissa internationella sanktioner

Genom 7 § lagen vissa internationella sanktioner har införts en a om möjlighet att besluta att blockerad stats tillgångar skall frysas. om en Avsikten med de nya reglerna är enligt förarbetena prop. 1992/93:229 att komplettera det förbud mot att verkställa betalning eller kredit till blockerad stat finns i 7 § lagen om vissa ge en som internationella sanktioner.

3.3.1.2 Förslag till frysningsinstitut m.m.

Vi föreslår att medverkansförbudet i 3 § andra stycket PTL upphävs och ersätts med en skyldighet för företagen att underrätta

Rikspolisstyrelsen, eller den myndighet som regeringen bestäm-

vid misstanke penningtvätt innan en transaktion genommer, om förs. Om det inte är möjligt att underlåta transaktionen eller om detta skulle hindra den fortsatta utredningen skall nämnda myndighet underrättas omedelbart efter genomförandet. Skälen för att

transaktionen genomförts skall därvid anges. Vi föreslår dessutom

att ett särskilt frysningsinstitut införs. Beslut om frysning skall,

efter anmälan av finanspolisen, fattas av åklagare och kan bestå i

högst två dygn.

I våra direktiv s. 9 anförs att en möjlighet att frysa tillgångar skulle polis och åklagare rådrum att besluta i frågan om förundersökning ge skall inledas eller inte. Om detta är det huvudsakliga syftet med åtgärden, vilket det får anses vara, måste beslut om frysning kunna fattas även innan förutsättningarna för inledande av en förunder-

sökning är uppfyllda, dvs. på förundersökningens förstadium. Detta

område är i dag i stort sett oreglerat. I olika sammanhang har man försökt beskriva den verksamhet som förekommer innan förundersökning har inletts.

överväganden och förslag

I 1981 års Polisberednings betänkande delade man in polisens

åtgärder före förundersökningens inledande i två grupper, spaning och underrättelsefärfarande Bilaga C till Ds Ju 1983:10 s. 195. Med spaning menade Polisberedningen sådant arbete som är inriktat på att få underlag för en bedömning av om förundersökning skall inledas, dvs. om det finns anledning anta att ett brott har begåtts. Under-

rättelseförfarandet ansågs omfatta sådan verksamhet som inte i främsta

rummet är inriktad på frågan förundersökning skall inledas eller om inte, utan som i stället går ut på att samla in, bearbeta och analysera

informationer som kan ha betydelse i ett framtida spanings- eller

utredningsarbete.

I prop. 1987/88: 122 om ändringar i kriminal- och polisregisterlagar-

na behandlades i ett avsnitt om Registrering av förspaningsuppgifter

även begreppet förspaning eller underrättelseförfarande. Metoden innebar, enligt vad som anfördes i förarbetena att polisen samlar in

uppgifter om förhållanden som tyder på brottslig verksamhet och om personer som kan antas vara inblandade i brottslig verksamhet men utan att någon klar misstanke om ett individualiserat brott föreligger. Med förspaning avsågs dels sådan spaning som bedrivs i ett mera

allmänt informativt syfte och som syftar till att ge polisen allmän

kunskap om brottskänsliga verksamheter och om brottsbenägna grupper i samhället, dels en kartläggande spaning med avsikt att samla in uppgifter om företeelser eller personer som kan antas vara inbegripna i kriminalitet, dock utan att brottsmisstanke föreligger.

Åklagarutredningens betänkande Ett reformerat åklagarväsende

SOU 1992:61 s. 271 ff. behandlade också de åtgärder polisen som

kan vidta innan en förundersökning formellt har inletts. Mellan vad som kallas allmän brottsspaning, som sker enligt 2 § polislagen, och

ett formellt inledande förundersökning kan vidtas rad åtgärder av en

som brukar betecknas som förundersökningens förstadium. Åklagarut-

redningen nämnde dels sådan primärutredning som polisman har rätt

att göra enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket RB, dels sådana åtgärder som avser att skapa underlag för en närmare prövning av om förundersökning skall inledas eller inte. De senare åtgärderna kunde enligt

Åklagarutredningen uppdelas i och benämnas förutredning

resp.

förspaning. Med förutredning avses enligt Åklagarutredningen

punktvisa utredningsåtgärder som en undersökningsledare behöver vidta för att få ett tillräckligt underlag för beslut om en formell

förundersökning skall inledas. Det kan röra sig åtgärder skilda om av slag, såsom kompletterande upplysningar från en anmälare i ett bestämt syfte eller kontroll av att en anmäld händelse inträffat och

liknande. Med förspaning avsåg Åklagarutredningen ett utrednings-

arbete som år mer abstrakt än en förutredning och som inte i första

Överväganden och förslag

hand är inriktat på frågan förundersökning skall inledas eller inte. om

Som exempel nämndes sådana åtgärder som vidtas med anledning av rykten börjat cirkulera skumraskaffårer eller att stöldgods

att om

förekommer i stor utsträckning inom en viss bransch. Förspaning kan

i ett sådant fall enligt Åklagarutredningen avse en undersökning av

vilka på orten har anknytning till branschen i fråga,

personer som deras bakgrund och aktuella förehavanden.

Även i Utredningen registrering påföljder m.m dir.

om av 1995:38 behandlas den verksamhet förekommer innan försom undersökning har inletts.

Som framgått gjorda redogörelse för kvarstad, beslag och

av ovan

husrannsakan fordras för att tillämpa dessa tvångsmedel att förutsättningar för att inleda förundersökning skall föreligga. Man måste

dock hålla i minnet att de händelser som rapporteras till finanspolisen

oftast endast är ett symptom på ett eventuellt brottsligt förfarande.

Någon misstanke ett konkret brott föreligger således inte utan om

vidare på detta stadium utan misstanke om viss brottslig

snarare verksamhet. Förutsättningarna för inledande av förundersökning är

därmed inte uppfyllda. Vi rör i tiden före förundersökning vilken,

oss

angivits, är i stort sett oreglerad. Skall ett frysningsför-

som ovan

farande fylla någon meningsfull funktion måste tiden för frysning vara

just före förundersökning. Till skillnad från justitieutskottet se avsnitt

3.3.1.1 vi därför att befintliga tvångsåtgärder inte är till-

menar

räckliga i penningtvättssarnrnanhang. Inte heller kan bestämmelserna betalningssäkring eller frysning enligt lagen om vissa internatio-

om

nella sanktioner normalt ha något intresse i penningtvättsärenden. Frågan användning tvångsmedel innan förundersökning har

om av inletts diskuterades i samband med ändring i 23 kap. 8 § RB en angående polismans möjligheter att vidta åtgärder innan förundersökning har inletts prop. 1994/95:23. Bestämmelsen gäller medtagande

till förhör och det uttryckligen i bestämmelsen att åtgärderna

anges kan vidtas även innan förundersökning hunnit inledas. Av förarbetena framgår att bestämmelsen är att en undantagsregel och att den se som

ansetts uttryck för möjlighet snarare än för ett åliggande.

ge en

Som framgått redogörelsen för gällande rätt i andra länder

av

avsnitt 1.3.3 finns redan i dag i flera länder en möjlighet till någon

form det i direktiven benämns frysning. av som Redan föreñntliga tvångsmedel uppfyller, mot bakgrund av det ovan

anförda, inte det syfte man vill uppnå i penningtvättsärenden. Vi anser effektivisering påkallad och då uppkommer frågan hur en möjlighet

en att frysa tillgångar skall utfonnas.

Som framgått det tidigare sagda är fråga om att införa en

av säkerhetsåtgärd i tiden före det att förundersökning har inletts. Vid

Överväganden och förslag

utforrnandet av nya regler avseende ökade kontroller för att förhindra penningtvätt måste en avvägning göras mellan ett ingrepps effekter mot en enskild och behovet av att snabbt kunna vidta en åtgärd för att hindra att belopp som misstänks komma från brottslig verksamhet försvinner. Sådana bör också syfta till att förhindra att brottslig verksamhet av allvarlig art genomförs med hjälp av banksystemet och förutsätter även av detta skäl att åtgärden kan sättas in snabbt. Ett system med frysning får naturligtvis inte heller utformas så att enskildas befogade intressen åsidosätts. Frysningsinstitutet befinner sig, vid en jämförelse med skatterättens och de i RB förekommande tvångsmedlen, i gränslandet mellan administrativa åtgärder och straffrättsliga tvångsåtgärder. Frysningen skall vara en åtgärd som skall komma till användning endast i särskilda fall i Norge tillämpades förfarandet vid tre tillfällen under år 1995. En första förutsättning för att frysning skall komma ifråga är att pengarna finns hos företaget. Vidare krävs att det föreligger omständigheter som gör en genomförd eller begärd transaktion misstänkt. Frysningsförfarandet torde främst bli aktuellt i sådana situationer där man kan befara att medlen i fråga kan försvinna för gott. Som exempel ett tillfälle då en möjlighet att frysa medel skulle kunna komma i fråga kan nämnas bl.a. det fallet att det kommer pengar elektroniskt från utlandet till ett personkonto. Ett annat exempel är att det kommer pengar från en utländsk bank och att det krävs manuellt arbete t.ex. därför att mottagaren inte har konto i banken, vilket medför måste hämtas kontant. Båda dessa att pengarna företeelser har bedömts av företrädare för bankerna vara inte helt ovanliga i sammanhanget. Kan banken ta emot pengarna och under en kortare tidsrymd avstå från att utföra transaktionen ges utredande myndighet möjlighet att närmare undersöka ärendet.

Av intresse i sammanhanget är att tanken på att fördröja trans-

aktioner inte är så ny som den kan verka. Redan i dag förekommer det att en bank i samband med transaktioner som förefaller behöva kontrolleras ytterligare i vissa fall fördröjer transaktionen till dess en kontroll genomförts. En reglering av frysningen kan därför till viss del sägas vara en kodifiering av vad som redan kan förekomma. Vi vill erinra om att i de fall en ny kundförbindelse skall inledas är företagen skyldiga att göra en viss bedömning av kunden. Uppstår misstanke om penningtvätt skall förbindelsen givetvis inte inledas. Penningtvätt som tar sig detta uttryck får emellertid anses vara mindre

vanligt förekommande. Vanligare redan finns hos

är att pengarna företaget när transaktionen begärs. Det är utifrån denna utgångspunkt frysningsförfarandet har byggts upp. En lagreglering av denna typ måste vara så lättillärnplig som

överväganden och förslag

möjligt, detta inte minst på grund av tidsaspekten. En frysningsregels utfomming får därför inte bli så detaljerad att dess tillämpning blir otymplig. Man får också väga ingreppets varaktighet mot behovet av

att kunna göra ändamålsenliga kontroller. En utgångspunkt är att

uppgifter lämnas en misstänkt transaktion från företaget något om talar för att bedömningen eventuell penningtvätt gjorts med som av den kunskap erfordras finansiell synpunkt. som ur En utgångspunkt är att tidsramen måste sättas relativt snävt annan för att minimera skada. Om en utredning kommer så långt att en förundersökning kan inledas skall självfallet sedvanliga tvångsmedel

användas. Sett ur ett sådant perspektiv framstår det som mindre

vanskligt att låta misstankegraden fram till dess frysning beslutas tämligen låg. Med tanke företagens strävan efter en hög —— vara standard på kundservicen torde det vara mycket begränsad risk för att

frysningsförfarandet genom onödigt uppgiftslänmande skulle komma

att missbrukas. Situationen är således annan än om en utomstående en myndighet helt på eget initiativ skulle kunna besluta om frysning. På det för aktuella stadiet initieras ärendet av företaget i fråga genom oss att uppgifter lämnas. Man bör vid en samlad bedömning av behovet

av nya regler också beakta den allmänpreventiva effekten. Om ett frysningsinstitut skall införas blir en första fråga hur det i

3 § andra stycket PTL föreskrivna förbudet att medverka skall hanteras. En möjlig tolkning av denna bestämmelse skulle kunna leda till att begärd transaktion medel som redan finns hos t.ex. en en av bank skulle drabbas av ständig frysning eftersom banken inte får medverka vid misstänkta transaktioner. För att företagen skall kunna

medverka vid ett frysningsförfarande måste de ha möjlighet att hantera

trots att dessa kan antas härröra från brott eller brottslig pengar verksamhet. Även i framtiden skall naturligtvis företagen inte medverka vid transaktioner som kan misstänkas ha anknytning till penningtvätt. För att en frysning över huvud taget skall kunna genomföras måste emellertid det formella medverkansförbudet upphävas. Förutom på detta sätt möjliggör ett frysningsförfarande blir att man följden att företagen inte behöver riskera att göra sig skyldiga till brott felaktig bedömning av medlen görs och dessa tas emot trots att om en fråga medel med anknytning till penningtvätt, allt under förutvar om

sättning att uppgifter i vederbörlig ordning lämnas till ñnanspolisen.

Ytterligare omständighet som talar för att upphäva medverkansfören budet är att transaktion inte skall kunna drabbas av ständig en frysning. Man kan visserligen förmoda att företagen inte heller i dag låter transaktioner bli föremål för ständig frysning, men för att de inte skall behöva begå brott i dessa fall bör som ovan anförts medverkans-

förbudet upphävas. Ännu skäl för att upphäva medverkansförbudet

ett

överväganden och förslag

är att flertalet transaktioner numera sker på elektronisk väg vilket bl.a. kan innebära att det aktuella företaget noterar att en transaktion genomförs först när medlen redan finns hos företaget. Ifrågasättas kan dessutom om ett totalt medverkansförbud överensstämmer med EG:s penningtvättsdirektiv. I artikel 7 föreskrivs, såsom

tidigare redogjorts för se avsnitt 3.3.1.1, att medlemsstaterna skall

se till att kreditinstitut och finansiella institut, till dess de underrättat angivna myndigheter, avstår från att utföra sådana transaktioner som de vet har eller misstänker ha samband med penningtvätt. Det är således inte där föreskrivet något totalförbud att medverka vid en misstänkt transaktion utan endast ett avstående tills berörda myndigheter

underrättats. I Norge har man exempelvis inte infört någon särskild

bestämmelse om frysning utan hänvisar till EG-direktivet. I den danska penningtvättslagen stadgas att en misstänkt transaktion skall sättas i "bero" tills polisen är underrättad. Som anförts ovan föreslår vi att det nuvarande medverkansförbudet upphävs och ersätts med en skyldighet för företagen att vid misstanke om penningtvätt kontakta finanspolisen innan transaktionen genomförs. Vi föreslår emellertid även att ett frysningsinstitut införs eftersom nuvarande tvångsmedel inte är tillräckliga i penningtvättshänseende.

Vill man ha ett frysningsinstitut uppkommer vidare flera frågor när

det gäller hur själva förfarandet skall utformas, såsom vilken myndighet som skall fatta beslutet, beslutets varaktighet, möjlighet till över-

klagande m.m. Vid besvarandet av dessa frågor måste man ta ställning

till vilka kriterier som bör uppfyllas för att förfarandet skall bli så effektivt och rättssäkert som möjligt. Eftersom transaktioner numera inte sällan sker med hjälp av tekniska medel som medger att transaktioner kan genomföras med hög hastighet måste man först och främst se till att få till stånd ett snabbt förfarande. Frysningsförfarandet måste dessutom utformas så att det sker under rättssäkra

former. Vid valet av lämplig myndighet måste hänsyn tas även till

Europakonventionen som införlivats i det svenska regelverket fr.o.m. år 1995 prop. 1993/942117. Enligt artikel 6 i konventionen skall

frågor som är av särskild vikt för den enskilde kunna bli föremål för domstolsprövning. Syftet med artikel 6 är att tillförsäkra den enskilde

en opartisk prövning av rättsliga anspråk. Artikeln omfattar endast ärenden som avser en tvist om en civil rättighet eller skyldighet eller anklagelse för brott. Även skyddet enligt konventionen för ägandeen rätten är av intresse i sammanhanget.

En första fråga när det gäller förfarandets utformning blir vilken

myndighet som, efter att uppgifter om misstänkt penningtvätt lämnats

från ett berört företag, skall besluta om frysning. Följande alternativ

kan tänkas.

överväganden och förslag

Finanspolisen

All rapportering misstänkta transaktioner sker till ñnanspolisen.

av

Detsamma gäller övriga kontakter t.ex. när man vill diskutera osäkra

fall. Argumentet att ett ingripande skall kunna ske så snabbt som

möjligt talar för att beslutet om frysning skall fattas av fmanspolisen.

För detta talar även den bakomliggande kunskap som finns hos finanspolisen. Annan beslutsmyndighet än ñnanspolisen skulle kunna medföra viss tidsförlust eftersom ärendet antingen måste föredras en

eller uppgifter faxas eller på annat sätt underställas den beslutande

myndigheten. Mot att finanspolisen skall besluta talar att den för närvarande saknar jour eller beredskap utanför ordinarie tjänstetid,

vilket till nackdel för frysningsförfarandet med tanke

kan vara att vissa banker har dygnet-runt beredskap. Härtill kommer att det inte sällan kan röra transaktioner med utlandet varför det kan krävas

åtgärder vid varierande tider på dygnet.

Finansinspektionen

Finansinspektionen är tillsynsmyndighet för de företag som omfattas

PTL. Inspektionen har vidare underrättelseskyldighet till finans-

av polisen för det fall får kännedom misstänkta transaktioner. man om Den omständigheten att Finansinspektionen genom sina inspektioner har stor kännedom företagen och deras verksamhet talar för att ett om beslut frysning skulle kunna fattas inspektionen. Mot detta talar om av

emellertid att Finansinspektionen inte kan göra den prövning som

erfordras i straffrättsliga frågor eftersom de ligger utanför inspektionverksamhetsområde. Det är dessutom Finansinspektionen som ens för tillsynen av och eventuella sanktioner gentemot företagen. svarar

Det kan därför ifrågasättas lämpligheten av att Finansinspektionen skulle gripa in i det operativa område man sedan skall ha tillsyn över.

Härtill kommer att det saknas organisatoriska möjligheter till ett snabbt förfarande.

Äklagare

För att ett beslut frysning skall fattas av åklagare talar främst den om omständigheten att man skulle fâ ett förfarande som kan jämföras med det gäller för tvångsmedel enligt RB. Vanligtvis fattas eller som fastställs beslut om tvångsmedel enligt RB i allvarligare brottsutredningar åklagare. I många fall ställs sedan beslutet under av

överväganden och förslag

domstols prövning. I de fall en polis har möjlighet att själv fatta beslut om tvångsmedel skall ärendet i allmänhet underställas åklagare som

har att efter en kortare redogörelse fatta beslut i frågan. En sådan

lösning med underställningsförfarande vad gäller frysning skulle medföra, förutom likformigheten, att beslutet fattas av den myndighet

som sedan kommer att ta ställning, i vart fall i flertalet fall, till frågan

om förundersöknings inledande. Åklagaren skulle, givetvis beroende

på var i åklagarorganisationen beslutet om frysning fattas, därigenom ha viss kärmedom ärendet redan i ett tidigt skede. Ärendet skulle om

få den allsidiga prövning som krävs. Att lägga beslutet om frysning

hos åklagare skulle vidare innebära att andra nödvändiga förutsättningar för ett effektivt frysningsförfarande är uppfyllda, nämligen snabbheten och beredskap dygnet runt. Genom att lägga beslutanderätten hos åklagare tillgodoses också bättre kraven i artikel 6 i Europa-

konventionen. Det av oss föreslagna förfarandet är av kortvarig

interimistisk karaktär. I den mån ett fortsatt förfarande skulle äga rum kommer det att ske i de former som regleras i RB.

Domstol

Beslut om många av de tvångsmedel som för närvarande finns att tillgå underställs vid någon tidpunkt under förundersökningen domstols

prövning. Ur rättssäkerhetssynpunkt skulle kunna göras gällande att

även ett beslut om frysning i något skede skall prövas domstol.

av

Eftersom frysning skall ske innan förundersökning inletts kan

emellertid ifrågasättas meningen med detta. Domstolen saknar helt kännedom om händelserna och kommer kanske inte heller vidare att komma i kontakt med dem. Man kan inte heller jämställa frysning

med de tvångsmedel som redan finns eftersom frysning är att

se mer

som en administrativ åtgärd än som ett straffrättsligt tvångsmedel.

Ytterligare omständigheter som talar för att frysning inte skall prövas av domstol är den snabbhet som förfarandet kräver. Med tanke den korta giltighetstid som föreslås i det följande har förmodligen beslutet upphävts eller upphört att gälla innan frågan avgjorts iidomstol. Sammanfattningsvis kan konstateras lösning där beslut att en om frysning fattas av åklagare, efter framställan från finanspolisen, skulle medföra den mest heltäckande ordningen. Vi föreslår också att så blir fallet.

När det gäller beslutets giltighetstid får en avvägning göras mellan den

ökade brottsutredande effektivitet som uppnås och den enskildes berättigade ekonomiska intressen. Med utgångspunkt från de korta

överväganden och förslag

tidsgränser gäller för tvångsmedel i allmänhet måste en motsva-

som

rande ordning gälla även i frysningsfallen. giltighetstid talar huvudsakligen att polis och åklagare

För en längre får möjlighet göra omfattande utredning om huruvida den att en mer transaktionen kan tänkas medföra eller ingå ett led i

begärda som

förutsättningar därmed föreligger för att inleda

penningtvätt och om

förundersökning. Underlaget för framtida åtgärder skulle kunna bli

säkrare. Det talar för beslut frysning endast skall få en kort som att om varaktighet är främst hänsyn till de ekonomiska konsekvenser för den

enskilde beslutet kan få. Till skillnad från de tvångsmedel som

som finns reglerade i RB skall ett beslut frysning inte anses innebära om förundersökning inleds. Frysning är, såsom tidigare anförts, ett att

förfarande i gränslandet mellan administrativa och straffrättsliga åtgärder och kan därför inte i detta perspektiv jämföras med t.ex.

beslag eller förverkande. Ett beslut frysning kan få ekonomiska konsekvenser för den om enskilde. Ju kortare tid desto mindre blir dessa. Härtill kommer frågor

eventuella skadeståndsanspråk som vi återkommer till senare.

om

Vid jämförelse med redan förefmtliga tvångsmedel framgår att

en

dessa har olika och i vissa fall inte angivna giltighetstider. En förklaring härtill är dels att dessa tvångsmedel tillämpas endast då

förundersökning redan har inletts eller anses inledd i samband med

tillämpandet tvångsmedel, dels att i många fall beslutet om tilläm-

av

tvångsmedel i något skede underställs domstol. Vissa tvångspande av

medel kortvarig natur förfaller eller ersätts av andra tvångsmedel. av

Giltighetstiden för frysning i andra länder varierar, såvitt har kunnat

utrönas, från 24 timmar i Belgien till fem dagar i Finland. Utgångspunkten för giltighetstiden av ett beslut om frysning måste

bli den skall så kort möjligt. Enligt vår mening bör att vara som

följande förfarande äga När ett företag lämnar uppgifter om

rum. misstänkt penningtvätt mäste finanspolisen företa en inledande utredning för kunna ta ställning till ärendet skall underställas att om åklagare för eventuellt beslut frysning. För denna utredning om fordras ñnanspolisen har viss tid på sig. Företaget måste att en emellertid kunna räkna med att besked vilka åtgärder som vidtas om

tämligen omgående, antingen att finanspolisen avser lämna ärendet

vidare eller inte har för avsikt att ingripa så att företaget kan att man utföra den begärda transaktionen. Enligt vår mening bör ñnanspolisen

kunna det uppgiftslämnande företaget besked om den fortsatta

ge

handläggningen inom timmar från det att kontakten togs. Åklaga-

sex skall ofördröjligen fatta beslut frysning skall ske. När ärendet ren om kommer till åklagare måste det så förberett att beslut kan fattas vara

överväganden och förslag

i stort sett omedelbart. Sedan beslut frysning väl fattats torde

om en

formell tvådygnsfrist kunna anses till fyllest. Den faktiska frysningstiden blir därmed något längre än två dygn, men som inledningsvis anfördes måste inställningen att beslut skall fattas ofördröjligen

vara

och att frysningen i sig skall vara så kort tid möjligt. Att i detalj

som

lagreglera den längsta tid som får förflyta innan beslut fattas får

anses

obehövligt. Vi har dock, som nyss nämnts, föreslagit sex-timmars

en

frist för ñnanspolisen. Ansvaret för ärendet åvilar myndighet

resp. som har det hos sig för beslut. Företagen har således inget ansvar för

att ñnanspolisen eller åklagare inte agerar skyndsamt. För att ett beslut om frysning skall vara meningsfullt bör den

som

beslutet berör, i vart fall inledningsvis, inte underrättas att

om en

begärd transaktion inte har genomförts. Ifrågasättas kan och i så

om fall när underrättelse bör ske.

En regelmässig underrättelseskyldighet skulle medföra att den

som beslutet avser indirekt möjlighet att försvåra utredningen. Någon gavs

form av underrättelseskyldighet bör emellertid finnas. Fråga

uppkommer då när denna underrättelse skall lämnas. Ett alternativ är att underrätta vederbörande endast efter egen

förfrågan, vilket tillämpas vid frysningsförfarande i bl.a. Norge och

Finland. Lämpligare bör emellertid vara ett alternativ såsom föreskrivs bl.a.

för beslag försändelse hos ett befordringsföretag. I sådant fall

av ett skall mottagaren underrättas så snart det kan ske för utredutan men

ningen. Ett sådant tillvägagångssätt vad gäller frysning skulle medföra att man har möjlighet att göra en första bedömning utredningen

av om skulle kunna skadas eller om man har säkrat de bevis behövs för

som den fortsatta utredningen. Underrättelse bör därför kunna ske det

om kan antas att syftet med beslutad eller förutsedd åtgärd inte motverkas och den framtida utredningen inte skadas uppgiften röjs. Sådant om

beslut fattas av åklagare. När det sedan gäller frågan om överklagande måste ett flertal omständigheter beaktas. Först och främst innebär vårt förslag

en

åtgärd med mycket begränsad giltighetstid. Detta i sig talar mot

ett

överklagningsförfarande. Härtill kommer att någon allmän under-

rättelse inte skall ske. En möjlighet att överklaga skulle därför bli

betydelselös. Ett beslut frysning bör därför inte kunna överklagas.

om För svensk rätts vidkommande torde det svårt att upprätthålla vara

en ordning där skadeståndsansvar inte skulle kunna komma i fråga

om

ett beslut frysning är felaktigt. Även ekonomisk skada inte

om om uppstår kan man inte bortse från att fall kan förekomma där det påstås

att så har skett. Bevisbördan åvilar givetvis den påstått han

som att

lidit skada. Eftersom antalet beslut frysning kan antas bli mycket

om

överväganden och förslag

begränsat lär emellertid antalet välgrundade anspråk bli ytterst

sällsynta. När det gäller frågan skall ansvarig för ett om vem som vara eventuellt felaktigt beslut kan det ifrågasättas om t.ex. en bank skulle kunna göras ansvarig för detta. Ett beslut frysning från beslutsom

fattande myndighet torde inte i något fall kunna medföra skadestånds-

för företag är skyldigt enligt PTL att följa beslutet. ansvar ett som

Såsom tidigare anförts bör ansvaret för ett ärende åvila myndigheten. Företaget skall således i princip inte kunna bli skadeståndsskyldigt efter det uppgifter lämnats till ñnanspolisen resp. åklagare.

att Eventuella skadeståndsanspråk får därför staten stå för. Vårt förslag innebär sammanfattningsvis följande. Syftet med frysning åklagare och polis andrum för att kunna ta ställning är att ge till det fortsatta förfarandet. Frysning är närmast att se som en administrativ åtgärd vidtas innan förutsättningarna för att inleda försom

undersökning är uppfyllda, åtskild från de straffrättsliga tvångsmedel

redan finns. Ett beslut frysning innebär således inte att som om

förundersökning inleds. En förutsättning för frysning är att uppgifter

lämnats företag omfattas PTL. Beslut frysning skall av ett som av om

ofördröjligen och skall gälla högst två dygn, räknat

fattas av åklagare från dagen för beslutet. Den beslutet berör bör underrättas om att som

viss transaktion inte får genomföras det kan antas att syftet med

en om beslutad eller förutsedd åtgärd inte motverkas och den framtida

utredningen inte skadas uppgiften röjs. Företagets meddelandeför-

om bud enligt nuvarande 11 § PTL kvarstår. Med tanke dels den korta dels någon allmän underrättelse inte skall ske bör

giltighetstiden, att beslutet inte kunna överklagas. Det finns heller ingen möjlighet att klaga på ñnanspolisen inte vänder sig till åklagare eller att åklagare

att

avslår begäran frysning. Vad gäller frågan om ansvar för

en om eventuellt felaktiga beslut kan det ifrågasättas om ett företag skall kunna ansvarig för detta. Så kan inte fallet när helt i göras vara man enlighet med lagens regler lämnat uppgifter till ñnanspolisen. Ett

beslut från ñnanspolisen eller åklagare medför inte i något fall skadeståndsansvar för företaget. Eventuella skadeståndsanspråk får

därför stå för, bortsett från den kanske mer teoretiska situatiostaten

företagets agerande skulle visa sig vara fullständigt grundlöst.

nen att Vidare bör klargöras företag, sedan uppgifter länmats, i att om ett efterhand konstaterar att det från början misstänkta förfarandet inte har

någon anknytning till penningtvätt är företaget givetvis oförhindrat att underrätta ñnanspolisen härom och genomföra transaktionen, vilket automatiskt medför att frysningsfrågan inte längre är aktuell. Däremot är ñnanspolisen självfallet inte förhindrad att fortsätta sin utredning

att det finns förutsättningar härför. Vidare bör poängteom man anser

överväganden och förslag

att när ett företag lämnar uppgifter till ñnanspolisen skall det

ras

lämna alla uppgifter kan tyda penningtvätt och uppge om

som frysning behövs.

Vi anser att det ovan redovisade förslaget uppfyller vad som ålagts

enligt direktiven, liksom att vi lever upp till våra internationella oss åtaganden. Med den mycket försiktiga utformning av det nya institutet föreslås, åtgärdens korta varaktighet, beslutsfattande av åklagare som

övergång till befintliga tvångsmedel, torde några problem

och snar

inte komma att uppstå i förhållande till Europakonventionen.

3.3.2 Bevakad överföring av pengar

Inget särskilt förslag läggs fram.

Med bevakad överföring avses enligt våra direktiv s. 10 av pengar

en möjlighet för brottsutredande myndigheter att, utan att ingripa,

följa överföringar som kan antas komma från brottslig av pengar verksamhet. I olika sammanhang har framförts att förutsättningarna

för att uppdaga brott skulle förbättras avsevärt om en möjlighet till bevakad överföring skulle införas. Vi har fått i uppdrag att bl.a. undersöka vilka frågor som är förknippade med införandet av en möjlighet att bevaka transaktioner utan att ingripa och att överväga om särskild reglering kan behövas.

en

För närvarande finns inga bestämmelser i svensk lagstiftning som tillåter bevakad överföring av pengar. Det enda någorlunda likartade

förfarandet, för svensk rätts vidkomrnande, är kontrollerade leveranser

av narkotika m.m., ett förfarande som inte är reglerat i lag. Någon direkt jämförelse kan dock inte göras med kontrollerade leveranser av

narkotika eftersom det i dessa sammanhang, till skillnad från i pen-

ningtvättssamrnanhang, finns möjlighet att rent fysiskt kontrollera

en

leverans. En amian mycket väsentlig skillnad är att hanteringen av

en

narkotika redan i sig är krirninaliserad. Det åsyftas med begreppet bevakad överföring är, såsom

som

inledningsvis anförts, möjlighet att följa transaktioner och betal-

en

ningsströmrnar för att kunna kartlägga pengars ursprung och destina-

tion. Därigenom kan man få kännedom om avsändare och mottagare transaktionen. Vidare skulle berörda företag kunna lämna inforrnaav

tion att viss transaktion äger rum, har ägt rum eller på annat

om en

sätt är av intresse i bekämpningen av penningtvätt. Från de säkerhetsansvariga inom olika verksamheter har framförts

önskemål att kunna lämna information till ett annat företag. En om

överväganden och förslag

bank skulle således ha möjlighet att underrätta en annan bank om att t.ex. en person just besökt banken och vägrats genomförande av en viss transaktion eller att ett visst betalningsmönster föreligger mellan olika personer. Vidare torde eftersträvas en ordning som gör det möjligt för finanspolisen att efter det att uppgifter lämnats kunna återkomma till såväl det uppgiftslänmande företaget som till andra företag som omfattas av lagen och få ytterligare information om omständigheter som kan vara av intresse för utredningen. Mot bakgrund av vad som egentligen eftersträvas kan det i direktiangivna begreppet "bevakad Överföring synas något vilseledande. ven För att uppnå de önskade möjligheterna, nämligen att kunna följa en misstänkt transaktion samt utbyta erhållen information, kan enligt vår bedömning andra och enklare lösningar väljas. Som framgår av vad vi föreslår i avsnitt 3.4 bör sekretessbestärnmelserna något mjukas upp. Vidare innebär det föreslagna frysningsförfarandet i avsnitt 3.3.1 att man får kärmedom om avsändare och mottagare vilket kan liknas vid ett förstadium till bevakad överföring av pengar. Ett ökat informationsutbyte mellan företag inbördes samt mellan ñnanspolisen och företag i kombination med den möjlighet till frysning som föreslagits leder enligt vår bedömning till att ett särskilt institut "bevakad

överföring av pengar inte behövs. Det som rent faktiskt efterfrågas

blir i allt väsentligt dessa åtgärder. Även våra tillgodosett genom förslag i fråga om ett nytt register bör beaktas i sammanhanget. Avslutningsvis kan nämnas att ett förfarande av typen bevakad överföring lätt kan komma att strida mot förbudet mot brottsprovokation. Med hänsyn till det nu anförda har vi stannat för att inte föreslå särskilda regler i förevarande hänseende.

3.3.3 Förverkande

Inget förslag läggs fram.

I våra direktiv s. 9 nämns som en särskild fråga för utredningen att undersöka om reglerna om bl.a. förverkande är tillräckliga i penningtvättsärenden. Även i bl.a. FATF:s den 21 augusti 1996, rapport av som är en utvärdering av effektiviteten i det svenska systemet mot penningtvätt, riktas kritik mot bl.a. att den svenska lagstiftningen mot penningtvätt inte innehåller särskilda regler om förverkande. Bestämmelser om förverkande finns i 36 kap. l-6 §§ BrB. Däremot finns inga sådana regler i PTL. Förverkande enligt 36 kap. 4 och 6 §§ BrB utgör särskild rättsverkan av brott. Utom i de

överväganden och förslag

fall i 36 kap. 3 § BrB förutsätter förverkande enligt BrB som avses

alltid att ett brott har begåtts. Förverkande grund av brott kan ske

förverkandeförklaring domstol, strafföreläggande eller genom en av

föreläggande av ordningsbot. Viss speciallagstiftning ger

genom åklagaren rätt att även i annan ordning besluta om förverkande t.ex. narkotikastrafflagen. Enligt 27 kap. 14 a § RB får även ett föremål kan antas vara förverkat enligt 36 kap. 3 § BrB tas i beslag. som I artikel 3 i förverkandekonventionen föreskrivs att varje part skall

vidta sådana lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som är nödvändi-

för att kunna identifiera och spåra egendom som kan förverkas ga enligt artikel punkt och för att förhindra handel med, överlåtelse eller undanskaffande av sådan egendom. I artikel 2 punkt 1 i nämnda konvention föreskrivs att varje part

skall vidta sådana lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som kan nödvändiga för att kunna förverka hjälpmedel och vinning eller

vara egendom vars värde motsvarar sådan vinning. I samband med Sveriges tillträde till Europarådets förverkandekon-

vention ansågs att föreskriften i artikel 3 för svensk del uppfylldes

bestämmelserna i RB kvarstad, beslag och husrannsakan genom om

prop. 1995/96:49 12. Några ytterligare åtgärder vidtogs därför

s. inte i denna fråga i anledning av tillträdandet av konventionen. Som påpekas flera gånger i detta betänkande är åtgärder mot penningtvätt att se som ett led i kampen mot narkotikabrott och annan

organiserad brottslighet. Av störst betydelse i det sammanhanget måste

givetvis de grundläggande åtgärderna mot sagda brottslighet som vara sådan. Regler mot penningtvätt måste ha sådan utformning att man i

första hand söker begränsa vinningsmöjligheterna av ekonomisk brottslighet..Enligt vår mening är det ytterst angeläget att kraftfulla

medel finns för att lägga beslag det som utgör grunden för denna

typ av verksamhet. Ett i och för sig kännbart fängelsestraff kan nog

bäras med visst järnmnod brottslingen kan räkna med att i sinom om tid få njuta de ekonomiska frukterna av sin sålunda temporärt försvårade verksamhet.

Den svenska förverkandelagstiftningen och därtill hörande praxis

har kritiserats såsom varande inte tillräckligt effektiv ur brottsbekämpningssynpunkt. Man har ifrågasatt bevisbördans fördelning, liksom bestämmelserna värdekonñskation. Som framgått av vår redogörelse om för utländsk rätt har man i flera länder infört eller överväger att införa betydligt strängare regler, t.ex. i Storbritannien och Norge. - Vi har i kommande avsnitt 3.7 föreslagit några nya straffbestämmelser. Av där redovisade skäl har vi inte föreslagit något särskilt penningtvättsbrott fångar in den själv begått det eller de som som bakomliggande brotten. Våra förslag tar i stället sikte på kretsen kring

lll

överväganden och förslag

denne figur. Detta begränsar en tänkt särskild förverkanderegels räckvidd. Enligt vår uppfattning bör framtida förverkanderegler liksom generell inriktning och således inte knytas till något eller

nu ha en

några specifika brott. Vi vill dock understryka att det även från våra utgångspunkter framstår som mycket angeläget att förverkandelagstift-

ningen i BrB snarast ses över.

Avslutningsvis vill vi erinra om våra förslag till bl.a. frysning avsnitt 3.3.1. Om dessa genomförs bör de kunna den effekten att användningen de straffprocessuella tvångsmedlen kan komma att

av

underlättas. Detsamma gäller våra förslag till åtgärder i samband med

ut- eller införsel av kontanter m.m. avsnitt 3.6.

3.4 Sekretess och informationsutbyte

3 .4. 1 Allmänt

I våra direktiv nämns att informationsutbyte i många fall är ett

nödvändigt inslag i kampen mot penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet. Vi har fått i uppdrag att kartlägga och analysera de Sekretessregler som gäller inom och mellan olika företag och mellan företag och myndigheter och därvid överväga regeländringar som

förbättrar inforrnationsutbytet. Såsom tidigare nämnts föreskriver 1 kap. 10 § BRL bl.a. att enskildas förhållanden till bank inte obehörigen får röjas. Liknande bestämmelser finns i lagen 1992: 1610 om kreditmarknadsbolag och

lagen 1991:981 värdepappersrörelse. I det allmännas verksamhet

om gäller i stället reglerna i sekretesslagen 1980: 100, 8 kap. 5 och 8 §§. Det skall vidare nämnas att för övriga företag som omfattas av PTL gäller inte dessa sekretessregler. Den närmare innebörden av lokutionen "inte obehörigen får röjas"

i BRL är till sin form något vag. I prop. 1992/93:207 s. 22 anges att

underrättelse lämnas med stöd av en författning aldrig kan en som

anses vara obehörig. I en hel del fall har banken enligt uttryckliga lagbestärnmelser skyldighet och därmed också rätt att upplysa

- kunders mellanhavanden med banken. Ett exempel härpå är regeln om

om uppgiftsskyldighet i 9 § PTL.

Inledande förundersökning bryta sekretess Av 23 kap. 6 § av anses RB framgår att under förundersökning må förhör hållas med envar

kan länma uppgifter av betydelse för utredningen. Till följd av

som

den bestämmelsen har polisen således rätt att ställa frågor även om man givetvis inte kan tvinga någon att lämna uppgifter. Uppgiftsläm-

1997:36 Överväganden och förslag

SOU

nande med stöd 23 kap. 6 § RB har i praxis inneburit att röjande

av

uppgift inte skett obehörigen. Uppgifter som lämnas enligt PTL

av inte heller utgöra brott mot sekretessbestämmelser. I vissa andra anses

fall kan bank ha rätt sådan upplysning utan att skyldighet

en att ge föreligger vid samtycke kunden eller beträffande viss intern t.ex. av information inom banken. Beträffande sekretessen i allmän verksamhet, som vilar en omfattande reglering i sekretesslagen, finns rikhaltig och vägledanen de praxis. I fråga banksekretessen är läget det motsatta. Den om hittills i enda rättskällan rörande frågan hur långt stort sett om

banksekretessen sträcker sig är Håkan Nials Banksekretessen femte

upplagan 1987. De lakoniska lagbuden i banklagstiftningen har såvitt vi kunnat finna endast undantagsvis prövats av domstolarna. - Innebörden måste därför i stor utsträckning sökas i vad man inom bankvärlden ett korrekt handlande. Såvitt gäller vårt anser vara

utredningsuppdrag kan antas att statsmakterna vid PT Lzs tillkomst har utgått från att ett uppgiftslärrmande utan lagstöd om misstänkt penningutgjort brott mot banksekretessen. I annat fall hade regeln i

tvätt ett 10 § PTL varit överflödig. Allmänt nämndes, inledande av förundersöksett anses, som nyss ning medföra sekretessen genombryts. Detta gäller även i fråga om att banksekretess. För tid dessförinnan är läget annorlunda. Bestämmeli 9 § PTL medför att sekretessen i viss mån bryts. Här föreserna skrivs nämligen skyldighet för de företag omfattas av lagen att en som lämna uppgifter till finanspolisen alla omständigheter som kan tyda om

Om företag lämnar uppgifter ett misstänkt fall på penningtvätt. ett om

till finanspolisen emellertid nuvarande sekretess-

av penningtvätt anses bestämmelser begränsa möjligheterna att infordra kompletterande

utredning förundersökning inte inleds. Under ett inledande skede om

kan det därför svårt för polis och åklagare att få fram uppgifter.

vara

I detta läge kan det angeläget att få fram uppgifter för att rätt

vara kunna bedöma förundersökning skall inledas. För att i enlighet om med vårt uppdrag de brottsutredande myndigheterna bättre ge

möjligheter komma penningtvättsbrottsligheten måste det finnas

att möjligheter vidta åtgärder redan på ett stadium då förutsättningarna att

för inleda förundersökning ännu inte är uppfyllda. Gällande

att sekretessbestämrnelser bör därför mjukas upp så att inforrnationsut-

bytet kan förbättras och ske ett tidigare stadium än som nu är möjligt. I sammanhanget måste emellertid samtidigt beaktas att nya regler inte får sådan form att bankkunder i allmänhet kan känna

berättigad Kundens integritetsskydd beaktas genom att uppgifterna

oro.

omfattas sekretess hos den mottagande enheten finanspolisen.

av

tydlighetens intresse bör påpekas att vi inte överväger någon

I

Överväganden och förslag

ändring i gällande uppgiftsskyldighet. Vidare vill vi

nämna att fr.o.m.

den l januari 1997 omfattas företag i väsentlig omfattning driver

som

valutaväxlingsrörelse av PTL. De står emellertid inte under Finansin-

spektionens generella tillsyn är likväl skyldiga på

men att begäran

lämna inspektionen de upplysningar verksamheten behövs för om som att inspektionen skall kunna kontrollera PTL följs. När vi i det att

följande talar bank eller företag omfattas därför sådana

om även

valutaväxlingsföretag.

I det följande redovisar vi skälen för de ändringar bör göras. som

Frågan gäller inte bara sekretessen gentemot finanspolisen. Banksekre-

tessen innebär dessutom att bankerna sinsemellan kan förhindrade vara att lämna information olika relevanta transaktioner eller händelser. om

3.4.2 Sekretess mellan myndighet och

företag

När det gäller kontakterna mellan företag och myndighet kan det uppstå svårigheter i informationsutbytet på grund sekretess hos

av

såväl företaget som hos myndigheten. Som tidigare nämnts står i 9 § PTL att företagen skall lämna uppgifter alla omständigheter

om som kan tyda penningtvätt.

I vilken omfattning t.ex. bank får lämna uppgifter en utan att bryta mot sekretessbestärnrnelserna kan enligt vad framkommit vid våra

som

kontakter med bankerna medföra svår avvägning. Om från

en man bankens sida är alltför generös med uppgiftslämnandet riskerar man

skadeståndsanspråk från den enskilde för röjt sekretessbelagda

att man uppgifter. Om man å andra sidan begränsar uppgifterna alltför mycket

kan banken göra sig skyldig till brott mot den i PTL föreskrivna

skyldigheten att lämna uppgifter fall kan tyda på penningtvätt

om som till polisen. Även det

när gäller företag utan författningsreglerad

sekretess kan dessa svårigheter uppstå. Om företag förbundit ett sig

gentemot en kund att inte lämna ut några uppgifter deras affärs-

om

förbindelse riskerar företaget kontraktuellt skadeståndsansvar

om man lämnar ut uppgifter. Lämnar å andra sidan inte några uppgifter man ut

bryter man mot föreskriven uppgiftsskyldighet. Underlåtet

uppgiftslämnande är, i vart fall än så länge, inte straffsanktionerat men

företagen löper ändå en risk att själva bli offer för penningtvättare och

förlora en kanske inte oansenlig summa pengar.

Hos finanspolisen gäller sekretessbestämrnelser

samma som inom

polisväsendet i övrigt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Finanspolisens analys- och spaningsregister klassas polisregister

som

och skyddas av sekretess enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen. Härtill kommer att registrets tillstånd, vilket meddelats regeringen, ytterli-

av

Överväganden och förslag

möjligheterna få uppgifter från registret. Endast

gare begränsar att ut ñnanspolisen får in i registret. Ett företag kan

behörig personal hos

således inte vända sig till fmanspolisen för att få information om en

med bedömer, tveksam transaktion tidigare skulle kund en, som man

känd i penningtvättssammanhang. Inför uppgiften att åstadkomma

vara så effektivt möjligt mot penningtvätt har frågan väckts ett system som

uppmjukning bör ske även när det gäller sekretessen hos

om inte en så företagen i fall i viss utsträckning skulle

ñnanspolisen att vart

del uppgifter registret. En sådan ordning skulle kunna få ta av ur

innebära företagen redan efter telefonkontakt med finanspolisen

att klarhet i vissa företag eller transaktioner kunde ha fick om personer, Å andra sidan skulle det kunna innebära

anknytning till penningtvätt. företag omfattas PTL fick ut vissa uppgifter från finans-

att ett som av medan Riksåklagaren skulle nekas att få ut polisens register t.ex.

grund sekretess. Vidare bör understrykas den samma uppgifter på av generellt gäller för polisregister och där

stränga sekretess som

undantagen än så länge är utomordentligt begränsade.

3.4.3 Sekretess mellan olika företag

Banksekretessen torde medföra att t.ex. en bank inte kan varna en

bank för pågående misstänkta fall av penningtvätt. Detsamma

annan omfattas andra sekretessbestärrunelser eller

gäller ett företag som av kontraktuell tystnadsplikt. Om t.ex. hos en bank i efterhand

av man misstänkt transaktion är adresserad till en annan bank är ser en som

således enligt gängse tolkning banksekretessen förhind-

man av - -

kontakta den mottagande banken för att uppmärksamma den om

rad att

vad på Uppfattar inte den mottagande banken transaktiosom är gång. misstänkt och lärrmar uppgifter härom till finanspolisen går

nen som hos i fall denna bank förlorade. En möjlighet för

uppgifterna vart

kunna underrätta varandra skulle således minska deras företagen att risker för förlora viktigare i detta sammanhang egna att pengar, men förutsättningarna ökar för att ñnanspolisen ett effektivt sätt är att

skall kunna ingripa mot misstänkt penningtvätt.

3.4.4 Uppmjukning av sekretessen

Som framgått det tidigare anförda måste viss uppmjukning av

av effektivitetsskäl. Vi vill här understryka att sekretessen göras av

önskemålen lättnader härrör från både brottsbekärnpande myndig-

om och banker. Hur omfattande dessa lättnader skall vara får vägas heter

överväganden och förslag

mot bankkunders befogade intresse att banksekretessen upprätthålls

av och deras förtroende för bankväsendet. När det sedan gäller formerna för nya regler får beaktas att det inte är praktiskt görligt i att en ny

penningtvättslag ange mer än huvudreglema. Det lämpligt

synes att

Finansinspektionen utfärdar allmänna råd som återger de överväganden som ligger till grund för de sekretessreglerna

nya samt

behandlar reglernas tillämpning i praktiken. Vi förutsätter sådana

att

allmänna råd tas fram i nära samråd med berörda företag.

3.4.4.1 Myndighet Företag -

Vi föreslår att det företag lämnar uppgifter misstänkt

som om

penningtvätt skall vara skyldigt att besvara efterföljande frågor från finanspolisen. Även uppgiftsskyldigt företag

annat skall där-

efter vara förpliktat att svara på motsvarande sätt.

Enligt 9 § PTL föreligger en skyldighet att lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet regeringen be-

som

stämmer. I den praktiska tillämpningen råder delade meningar

om räckvidden av detta lagbud. I vart fall enligt direktiven är möjligheten

till informationsutbyte tämligen begränsad. Det förslag vi lägger

nu

fram innebär att såväl det företag lämnar uppgifter till finanspoli-

som

sen angående misstänkt penningtvätt som annat uppgiftsskyldigt företag skall vara förpliktat att besvara frågor från ñnanspolisen med anledning av de initialt lärrmade uppgifterna. En första fråga blir omfattningen sekretessgenombrotten. Här

av

finns två möjligheter. En skulle att föreskriva att företagen har

vara en allmän skyldighet att besvara polisens frågor i penningtvättssammanhang utan att därför bryta mot gällande sekretess. En något

mjukare linje skulle vara att knyta till att uppgifter lämnats till

an

finanspolisen. Vid valet mellan dessa modeller får bl.a. beaktas

att man rör sig i ett skede där någon specificerad brottsmisstanke ännu

inte föreligger. Man kan även anlägga den aspekten allmänt

att en mer

hållen rätt för polisen att ta del sekretesskyddade uppgifter kan

av ge allmänheten en felaktig bild av sekretessbestämmelserna. Man bör

också beakta att vår uppgift endast rör bekämpningen penningtvätt.

av

Åtminstone intill dess praktiska erfarenheter

vunnits bör sekretess-

genombrotten knytas till att uppgifter lämnats till ñnanspolisen. Uppmjukningen av sekretessen mellan myndighet och företag skulle således knytas till företagets egna uppgifter misstänkt penningtvätt.

om Detta skulle innebära att det "gap" finns mellan den som annars rena

Överväganden och förslag

inledd förundersökning skulle bryggas över.

spaningen och en

då kunna ske redan på ett stadium när

Sekretessgenombrott skulle

inletts. Genom ett sådant förfarande skulle förundersökning inte har

brottsutredande myndigheterna rätt att, efter det att

ge de man bank, från denna inhämta de

uppgifter lämnats enligt PTL av t.ex. en

behövs för den fortsatta utredningen.

ytterligare uppgifter som i denna del överensstämmer med vad som gäller bl.a.

Vårt förslag

brottsutredande myndigheterna har rätt att återvända

i Norge där de

företaget för att få kompletterande uppgifter.

till det uppgiftslämnande

har där skyldighet att länma uppgifterna.

Företaget en

blir nästa fråga att bestämma vilken

Har väl uppgifter lämnats

bör för andra företag tillhör kretsen.

uppgiftsskyldighet som gälla som

inhämta information är att all

Ett starkt skäl för att öka möjligheten att

det klientel är intressant i anledning finns att förmoda att som

knappast tillhör den trogna krets som bara

penningtvättssammanhang

vill bankförbindelse. ha en

företaget skall givetvis skyldigt att svara

Det uppgiftslämnande vara

komma ställas i ärendet. Det kan

på de ytterligare frågor som kan att motsvarande bör gälla för andra företag som

tveksamt om vara

föreligger inte någon sådan skyldighet

omfattas PTL. I t.ex. Norge av

Det främst talar för ett strängare

men väl en rättighet att svara. som

arbete. För mildare variant talar

alternativ är att underlätta polisens en

främst sekretessaspekter.

metoden vid sekretessgenombrott är att införa en

Den vanliga

En rätt inte skyldighet att lämna ut

uppgiftsskyldighet. - men en -

uppgiftslämnande företag har också den uppgifter för annat än tillfrågade tvingas göra ett antal be-

avsevärda nackdelen att den

den aspekten att hithörande dönmingar vilket är en olägenhet även ur

brådskande Det ligger vidare i sakens ärenden inte sällan är av art.

i praktiken kan komma att ställas från finans-

natur att de frågor som

uppgiftslänmande företag blir av kompletterande

polisen till annat än

företaget skall på frågor

art. Det är det uppgiftslämnande som svara

omständigheter föranlett ärendet. Det är enbart för

som gäller de som bild det någon gång kan visa sig påkallat

att få fullständigare som en

andra håll från finanspolisens sida. med ytterligare förfrågningar på föreslå skyldighet även för ett inte

Vi har därför stannat för att en

besvara myndighetens frågor. Vårt

uppgiftslämnande företag att

bakgrund vad föreslås i

förslag i denna del bör även ses mot av som

avsnitt, nämligen möjlighet även för företagen att närmast följande en

omfattning lämna varandra information i

sinsemellan i där angiven

penningtvättsfrågor.

förutsätter, tidigare påpekats, att ett Skyldigheten att svara som självfallet omrâdet

ärende initierats. Detta uppgiftslärrmande begränsar

överväganden och förslag

för polisens frågor till att det eller de aktuella fallen. Nu får avse detta inte tolkas så snävt att den efterföljande utredningsmöjligheten blir meningslös eller alltför begränsad. Om lämnade uppgifter avser herr X och polisen vet att vederbörande använt visst bolag eller stiftelse för

transaktioner bör efterhörande i dessa delar möjligt. Detsamma vara bör gälla familjemedlemmar dessa om t.ex. tidigare använts som mellanhänder eller medhjälpare eller misstänkts härför. Även detta omrâde utgår vi från att berörda företag samråder med Finansinspektionen för att finna vägledande riktlinjer.

Med tanke på polisregistersekretessens tyngd har vi inte velat föreslå någon rätt för företagen att uppgifter ur ñnanspolisens register. Detta utesluter naturligtvis inte att finanspolisen ändå måste antas kunna ge vissa upplysningar. Enligt l kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. För att kunna ställa meningsfull en fråga till ett företag måste naturligtvis ñnanspolisen i viss utsträckning lämna ut egna uppgifter i vart fall att uppgifter länmats av annat företag. Vi har i avsnitt 3.3.1 föreslagit att ett frysningsinstitut skall införas. Vad vi nu föreslagit i fråga sekretessgenombrott om torde även få till följd att underlaget för sådana beslut kan bli säkrare genom ett ökat informationsutbyte liksom naturligtvis att felaktiga beslut undviks. Man kan också tänka sig den effekten att ett bättre underlag till följd av bättre information kan leda till att frysning kan en undvikas och att man i stället direkt kan använda redan befintliga tvångsmedel.

3.4.4.2 Företag Företag -

I ett enskilt ärende skall avisering kunna ske mellan företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i den nya penningtvättslagen.

Som tidigare påpekats avsnitt 3.4.1 går banksekretessens innehåll inte att närmare fastlägga på sätt det gäller samma som när exempelvis

den allmänna sekretesslagstiftningens,

där det i regel finns vägledande rättsfall. Utgångspunkten är, som nyss sagts, att enskildas förhållanden till bank inte obehörigen får röjas. Vad skall förstås som med obehörigen är inte särskilt preciserat. Såvitt är aktuellt nu torde ett bankföretag inte kunna länma ut skyddade uppgifter till ett annat sådant företag. Däremot kan det inte gärna rimligen anses obehörigt om ett lokalkontor redovisar misstänkt en penningtvättstransaktion till huvudkontoret för vidare åtgärder. Såvitt vi kunnat finna måste

Överväganden och förslag

skyddade även så till vida att ett lokalkontor

företagets intressen vara

inom företaget. Sekretessgenombrott torde

kan varna ett annat

inom koncernförhållanden. Större problem uppförekomma även

blir aktuellt vidarebefordra information till kommer i stället när det att

ett utomstående företag.

införa sådan informationsmöjlighet talar med stor tyngd

För att en

bankväsendets intressen att undvika förluster utan inte bara egna av

effektivitetsskäl. Det förefaller inte särskilt tilltalande framför allt

skall behöva beskåda bildligt talat hur

att bank A stillatigande - -

misslyckat försök sneddar över torget för att i stället herr X efter ett

likaså tungt vägande skäl är att vi

pröva lyckan i bank B. Ett annat

märkt än att företagen själva vill ha under arbetets gång inte annat

i förevarande fall. I sammanhanget vill vissa informationsmöjligheter

avvisat tanken att föreslå

vi erinra om att vi tidigare avsnitt 3.3.2

bevakad överföring att i stället hänvisa till ett nytt institut — genom sekretessreglerna. Det talar emot ett sekretessatt något lätta på som

ordningsskäl. Det polisiära arbetet skall även genombrott är närmast

inte enskilda. Till bilden hör

i framtiden bedrivas av polisen och av föregående avsnitt har föreslagit ett sekretess-

dock att vi i närmast

Polisen skall för framtiden, efter att en bank lämnat

genombrott. misstänkt penningtvätt, kunna ta kontakt med en utomuppgifter om

Även sistnämnda bank skall skyldig att svara på stående bank. vara

frågor angående misstänkt penningtvätt.

redovisade bakgrunden funnit att frågan gäller, Vi har mot den nu

inforrnationsmöjlighet bör finnas, utan hur sådan skall inte en en om "hvitvaskansvariga" på bankerna i utformas. Det kan här nämnas att

Bankföreningens interna "föreskrifter" kan underrätta Norge genom

varandra speciell transaktion.

om en här, dvs. i relationen mellan bank En första fråga blir om man även

uppgifter dessförinnan lämnats till finans-

A och B, skall kräva att

Till skillnad från vad föreslås angående finanspolisens polisen. som

företag vi inte detta

rätt att ställa frågor till uppgiftsskyldiga anser vara

sådant krav skulle bl.a. kunna leda

nödvändigt. Upprätthållande av ett

visar sig onödigt. Även

till uppgiftslänmande som kanske senare om formellt krav uppgiftslämnande inte bör uppställas

således något

ofta komma ske. Situationen skall dock

torde dock i praktiken så att

frågor förhållanden ligger inom det vara sådan att är om som

uppgiftsskyldiga området.

också måste hålla isär bankernas

Slutligen bör påpekas att man bekämpa penningtvätt, vari ett naturligt inslag allmärma skyldighet att

former, och den diskuterade inforrnationsmöjär samverkan i olika nu

således inte tillåtet att länma information annat ligheten. Det bör vara

Med enskilda fall vi konkreta händelser som än i enskilda fall. avser

överväganden och förslag

av företaget bedöms ligga inom penningtvättssfären. Vi föreslår

att en regel härom införs. Även detta undantag från banksekretessen bör

behandlas i allmärma råd från Finansinspektionen.

Dessa bör bl.a.

innehålla frågor om eller vilka inom företag skall få

vem ett som rätt

att informera vidare samt i vad mån informationsmöjligheten

skall

variera beroende på nivån sekretesskyddet

hos det mottagande

företaget.

3.4.5 Information från

företag som inte omfattas av uppgiftsskyldigheten i den nya pemiingtvättslagen

En uppgiftsplikt föreslås såvitt gäller sådana näringsverksamheter

där penningtvätt kan antas förekomma.

I avsnitt 3.2 har vi föreslagit att även för framtiden skall uppgiftsskyldigheten avseende misstänkta fall penningtvätt förbehållas

av

banker och andra står under tillsyn som av Finansinspektionen. Inte

minst tungt vägande praktiska skäl talar för en sådan avgränsning. En

brett upplagd uppgiftsskyldighet skulle, vi tidigare

som framfört,

motverka sitt syfte. En effektivisering

av penningtvättsbekämpningen

kräver dock enligt vår mening att polisarbetet underlättas under tiden

fram till förundersökning även när det gäller

andra verksamheter.

En reglering förevarande natur finns när det gäller

av t.ex. pant-

banker. I 27 § pantbankslagen 1995:1000 föreskrivs

nämligen en skyldighet för pantbanker att lämna uppgifter till polisen. Pantbanken

skall också lämna polismyndigheten tillträde till pantbankens

lokaler

för undersökning pantlagret och granskning pantboken

av av och de

handlingar som ligger till grund för den. Denna rätt till insyn har motiverats bl.a. med risken för hantering tjuvgods inom

av detta område. Även

om pantbankslagens utformning kan te sig lockande strikt

ur

utredningssynpunkt kan densamma inte gärna bilda modell för

en

generell reglering. Att redan innan förundersökning inletts polisen

ge en allmän rätt att besöka verksarnhetslokaler och granska vad där som eventuellt kan finnas torde att jämföra med stående icke vara en kontrollerad rätt till husrannsakan. Det sagda utesluter givetvis inte nu

att en del öppningar bör kunna tillskapas. När det gäller den nännare utformningen dessa måste beaktas

av

den nya inriktningen penningtvättslagstiftningen vi föreslår

av som i avsnitt 3.1 och som även utvecklas närmare i avsnitt 3.7 där ett nytt penningtvättsbrott behandlas. Med penningtvätt för framtiden avses

1997:36 överväganden och förslag

SOU

åtgärder för att dölja det rätta ursprunget hos medel som kan antas härröra från brott eller brottslig verksamhet av allvarligare slag. Inte

bara hälerifallen omfattas utan även medel som härrör från t.ex. brott

skatte- och tullagstiftningen fångas in. Vidare måste beaktas att vi

mot rör oss i tiden fram till förundersökningen.

och för sig har redan i dag möjlighet ställa frågor till

I polisen att

enskilda eller företag. Det är dock fram till förundersökningen - den enskildes sak han vill medverka och i så fall på vilket sätt. om

Detta skall självfallet alltjämt huvudregeln. I det praktiska arbetet

vara

har dock kunnat notera vissa branscher där penningtvätt är ett

man

inte helt ovanligt inslag och där nuvarande ordning utgör ett hinder mot ökad effektivitet. Vi vill åter erinra om vår huvuduppgift, nämligen att effektivisera bekämpningen penningtvätt. En försiktig

av

förstärkning polisens möjligheter att bedriva sitt utredningsarbete

av

har vi bedömt erforderlig. Vad vi närmast åsyftar är en uppgiftsplikt

för vissa grupper. En första fråga blir därvid vilka skall omfattas av en särskild som

uppgiftsplikt. Till att börja med måste en grundförutsättning vara att vederbörande bedriver näringsverksamhet. Härigenom sker en naturlig avgränsning till affärsmässiga sammanhang och "privatlivets helgd

äventyras inte. Nästa steg blir att vilka branscher inom en sådan ange

krets bör tas med. Oavsett hur sådan avgränsning görs kan den

som en kritiseras kan den antingen för vid eller för snäv. En - man anse

precisering är nödvändig redovisade skäl. Det kan inte

av nyss

gärna komma i fråga att införa någon allmän uppgiftsplikt. Härav följer också att bestärnningar typ eller annan därmed jämförlig

av

verksamhet inte kan införas. Självfallet måste en regel av förevarande slag efter rådande förhållanden. Vi kan mycket väl tänka oss

anpassas branscher vi inte tar med frarnledes bör fångas upp. Detta får att som

då ske genom sedvanlig lagstiftning. Nu finns det branscher där penningtvätt förekommer men som likväl inte hör hemma i detta sammanhang. Vi har i det föregående när vi

bestämt kretsens omfattning avvisat tanken att ta med t.ex. advoka-

och revisorer. Med tanke deras särställning vi att i de fall

ter anser

missbruk kan konstateras bör annan lagstiftning, t.ex. rådgivnings-

lagen tillämpas.

I den praktiska hanteringen har funnit att svarta pengar kan

man

i omlopp i de branscher skall omfattas av vårt förslag. Vi

vara som

vill dock starkt betona att självfallet är rnissbruksfallen inte det normala inslaget inom de föreslagna grupperna men antalet svarta får är dock tillräckligt stort för att särskilda åtgärder framstår som ett måste man vill effektivisera kampen mot penningtvätt.

om

Vi föreslår utan inbördes rangordning att yrkesverksamma

- -

överväganden och förslag

inom följande branscher skall vara skyldiga att besvara ñnanspolisens

frågor. Inom handeln med skrot, metaller, ädelstenar, konst, antikviteter och transportmedel är läget sådant att särskild uppgiftsplikt är påen

kallad. Detsamma gäller fastighetsmäklare. Försäkringsmäklare tillhör med vårt förslag den uppgiftsskyldiga kretsen. Även vadhållnings- och

lotteriverksamheter bör tas med. Vi är väl medvetna om att även andra än uppräknade områden nu

skulle kunna komma i fråga. Detta får emellertid över efter hand

ses

som erfarenhet vinns det lagda förslaget. Vad vi föreslår är

av nu således en skyldighet för verksamma inom angivna branscher att nu

svara på av finanspolisen ställda frågor. Grundförutsättningen för frågerätten skall vara en konkret misstanke att befattning med

om

medel som kan antas härröra från brott eller brottslig verksamhet

förekommer. Det måste således finnas något påtagligt pekar i den som

riktningen. Innan en förfrågan riktas till ett företag måste

man genom

tips eller i anslutning till annan brottsutredning ha fått information

av någorlunda konkret art. Det räcker således inte med någon allmän insikt om att "svarta pengar" brukar i omlopp inom branschen. vara

Vi utgår från att ñnanspolisen i den praktiska tillämpningen använder

den föreslagna möjligheten till att få uppgifter från de angivna branscherna med urskillning. Av det nu sagda följer i sin tur att frågorna skriftliga eller muntliga måste vara specificerade. Detta torde i praktiken innebära att de kan härledas till någon pågående utredning vill som man komplettera. För att en förfrågan skall få avsedd effekt skall svar lämnas utan dröjsmål.

För de företag som tillhör den uppgiftsskyldiga kretsen, dvs. banker m.fl., gäller särskilda sekretessregler. Så är inte fallet för

de nu aktuella företagen. I dessa fall kan dock kontraktsbestämmelser finnas där man utfäst sig att inte röja affärsförbindelser. På sätt samma som en bank inte begår brott mot sekretessen när den fullgör sin lagstad-

gade uppgiftsskyldighet föreligger inte heller här något kontraktsbrott när ett företag besvarar polisens frågor. Även i dessa fall föreligger enligt vårt förslag en författningsmåssig uppgiftsskyldighet. Vid bedömningen huruvida regel förevarande slag skulle

en av behöva sanktioneras bör noteras att vad föreslår utgör form en av

utbyggnad av den uppgiftsskyldighet som föreligger för företag

tillhörande kretsen. De frågor kan komma att ställas rör exempelsom vis inte en skrothandlares eget beteende utan skall avse annans agerande. Till bilden hör även sanktion för de aktuella fallen att en nu skulle kunna stöta på svårigheter eftersom i de fall är aktuella som nu det inte kan uteslutas att fall kan förekomma där den tillfrågade kan

Överväganden och förslag

ha gjort sig skyldig till t.ex. medhjälp till penningtvätt. En misstänkt är givetvis aldrig skyldig att med eget uppgiftslämnande underlätta en

utredning angående honom själv.

3.5 Registerfrågor

Vi föreslår att de företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i den penningtvättslagen skall med hjälp av automatisk databe-

nya handling få föra register över den information om personer och transaktioner det enligt lag eller föreskrift åligger dem att som lämna till finanspolisen eller annan myndighet.

3 .5. 1 Allmänt

I våra direktiv s. 10 sägs att det i dag ställs åtskilliga krav de

företag omfattas uppgiftsskyldighet enligt PTL. Enligt 13 §

som av PTL skall företaget ha rutiner till förhindrande av att det utnyttjas för transaktioner som har samband med brottsliga förvärv. Vidare skall företaget för att de anställda får behövlig information och svara utbildning för ändamålet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vilka rutiner skall följas och vilken information och utbildning som som skall tillhandahållas. Det huvudsakligen torde åsyftas i detta som sammanhang är 4 § i Finansinspektionens föreskrifter angående kontrollrutiner till förebyggande penningtvätt FFFS 1994:9, m.m. av där det föreskrivs att företag som driver sådan verksamhet som anges i 2 § PTL skall ha ett internt rapporteringssystem med kundinformation lätt tillgänglig för föreskrivna kontroller. Vårt utredningsuppdrag innebär att vi, med hänsyn till de krav som bör ställas pä informationshanteringen i de företag som åläggs att ha

ett internt rapporteringssystem, skall överväga hur hanteringen av den

efterfrågade informationen bör utformas i framtiden. I direktiven att utgångspunkten skall att modern informationsteknik anges vara

skall användas. Med denna skrivning måste ha avsetts registerföring

med hjälp automatisk databehandling ADB. Ett sådant krav på av rapporteringssystem som föreskrivs enligt vad nyss sagts skulle emellertid kunna strida mot vad hittills ansetts vara möjligt i fråga som hur information får hanteras och registreras. För att få inrätta och om föra register över sådan kundinformation som det är fråga om med hjälp ADB krävs nämligen tillstånd enligt datalagen 1973:289, av

överväganden och förslag

vilket vi återkommer till nedan. --/

Som vi i det följande kommer att redogöra för avsnitt 3.5.4 har

vissa större banker ansökt om tillstånd till att få inrätta och föra

personregister med hjälp av ADB men Datainspektionen och, efter överklagande, länsrätten har avslagit deras ansökan.

Från effektivitetssynpunkt är det givetvis önskvärt att man utnyttjar

de tekniska möjligheter som finns. Med tanke att transaktioner i dag sker oerhört snabbt är ADB ett nödvändigt hjälpmedel för att kunna förebygga penningtvätt. Från samhällssynpunkt framstår det betydligt mer rationellt att låta förebygga och förhindra brott med

som

relativt begränsade insatser än att söka utreda misstänkta brottsliga transaktioner som på grund av en ofullständig systemhantering kan

passera genom banksystemet. Att utreda brottsliga transaktioner medför ofta stora ansträngningar och resursinsatser, både från de brottsutredande myndigheternas sida och från bankernas sida. Ett

dataregister för kundinfonnation skulle göra det möjligt för företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i PTL att på ett enkelt sätt

fullgöra de skyldigheter som enligt lag och föreskrifter åligger dem. Till bilden hör dessutom att bankerna har ett eget intresse av att få

använda dataregister, nämligen att skydda sig själva mot förluster till följd av penningtvättstransaktioner.

Vi har under vårt arbete haft kontakt med Datalagskommittén Ju 1995:08 och även tagit del av andra utredningars synpunkter i den mån dessa haft frågan om olika register uppe till diskussion, bl.a. Registerutredningen Ju 1995:01. I det följande ges en kort redogörelse för vad som fordras för

tillstånd till dataregister enligt datalagen och enligt det s.k. dataskydds-

direktivet, Europaparlamentets och Rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av person-

uppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Vidare kommer

att redogöras för bankernas ansökan om tillstånd till dataregister och slutligen skälen för vårt ställningstagande.

3 2 Datalagen

.

Datalagen syftar till att skydda den enskilde mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten till följd av att personuppgifter registreras med hjälp av ADB. Datainspektionen har till uppgift att pröva licenser

och ansökningar om tillstånd. Vidare skall Datainspektionen utöva

tillsyn enligt lagen. Personregister som förs med hjälp av ADB får inrättas och föras om licens erhållits Datainspektionen. I vissa fall krävs dessutom av

1997:36 Överväganden och förslag

SOU

tillstånd. För att inrätta och föra personregister innehåller uppgift som att någon misstänks eller har dömts för brott eller har avtjänat om straff eller undergått påföljd för brott eller har varit föremål för annan

tvångsingripande krävs tillstånd från Datainspektionen. Sådant tillstånd

fär, enligt 4 § första stycket datalagen, meddelas annan än myndighet, enligt lag eller annan författning har att föra förteckning över som

sådana uppgifter, endast om synnerliga skäl föreligger.

Redan vid lagens tillkomst förutsattes att den skulle ses över inom framtid. Så har också skett i olika etapper. Den senaste utreden snar

ningen området, Datalagsutredningen, kom med sitt slutbetänkande

datalag SOU 1993: 10 i februari 1993. J ämsides med Datalags- En ny utredningens arbete pågick inom EG ett arbete med att ta fram ett

direktiv om skydd för personuppgifter. Något direktiv fanns inte när Datalagsutredningen presenterade sitt slutbetänkande. Detta var en av orsakerna till att regeringen i prop. 1993/94: l 16 Nonngivningsfrågor på dataskyddsornrådet, gjorde bedömningen att utarbetandet av

m.m. datalag borde anstå till dess det fanns ett slutligt ställningsen ny tagande EU:s medlemsländer till ett direktivförslag. av

3 5 3 Dataskyddsdirektivet

. .

Dataskyddsdirektivet antogs den 24 oktober 1995. En parlamentariskt

sammansatt kommitté, Datalagskommittén, har tillsatts för att analysera på vilket sätt dataskyddsdirektivet skall införlivas i svensk lagstiftning samt lägga fram förslag till en ny lag på området.

Utredningsarbetet skall avslutat senast den 31 mars 1997.

vara

Dataskyddsdirektivet är tillämpligt på all behandling av personupp-

gifter. Även manuella register omfattas, dock endast sådana som är sökbara utifrån särskilda kriterier. Direktivet är inte tillämpligt på

behandling personuppgifter som faller utanför gemenskapsrätten

av t.ex. allmän säkerhet, statens säkerhet eller statens verksamhet på straffrättens område och inte heller på register för personligt bruk.

Behandling av personuppgifter för journalistiska, konstnärliga och

litterära ändamål undantas från direktivets materiella bestämmelser.

Personuppgifter får enligt direktivet samlas in endast för särskilda, uttryckligen angivna och berättigade ändamål och uppgifterna får inte senare användas på ett sätt som är oförenligt med ursprungsändamålet. I artikel 7 att personuppgifter får behandlas endast om vissa

anges i artikeln angivna fall föreligger. Som exempel på fall som räknas upp kan nämnas när samtycke lärrmas, när det finns en i författning reglerad förpliktelse att behandling av uppgifterna skall ske, när det

är nödvändigt för att utföra arbetsuppgift i det allmännas intresse

en

överväganden och förslag

eller om det i övrigt skett en intresseavvägning som resulterat i att behandling personuppgifter skall få ske.

av

I artikel 8 finns regler för behandlingen av särskilda kategorier av uppgifter. Känsliga uppgifter såsom t.ex. ras, religion eller politisk åsikt får inte behandlas. Undantag från förbudet gäller under vissa förutsättningar. Något principiellt förbud mot att behandla personupp-

gifter om brott eller liknande finns inte. Artikel 8.5 föreskriver emellertid att behandling av uppgifter om lagöverträdelser, brottmålsdomar eller säkerhetsåtgärder får utföras under kontroll av en myndighet eller om lämpliga skyddsåtgärder finns i nationell lag

- med förbehåll för de ändringar som medlemsstaterna kan tillåta med stöd av nationella bestämmelser som innehåller lämpliga och specifika skyddsåtgärder. Ett fullständigt register över brottmålsdomar får dock föras endast under kontroll av en myndighet. När personuppgifter samlas in skall de registrerade informeras om

bl.a. vem som är registeransvarig och vad uppgifterna skall användas

till. All behandling av personuppgifter skall enligt huvudregeln anmälas till en tillsynsmyndighet. Behandling av personuppgifter som innebär särskilda integritetsrisker får inte förekomma utan att

tillsynsmyndigheten först givit tillstånd till detta. Den registrerade skall ha rätt att få sina rättigheter enligt den nationella lagen prövade av tillsynsmyndigheten och domstol.

direktivet finns vidare bestämmelser om att medlemsstaterna skall

säkerställa att varje registrerad person har vissa rättigheter gentemot

den registeransvarige. Det gäller t.ex. rätt till information rörande de

uppgifter som behandlas och rätt att få felaktiga eller ofullständiga uppgifter rättade. Medlemsstaterna har emellertid möjlighet

att genom lagstiftning begränsa omfattningen av bl.a. dessa skyldigheter och

rättigheter. En sådan begränsning måste vara nödvändig med hänsyn till bl.a. allmän säkerhet, förebyggande, undersökning, avslöjande

av brott eller åtal för brott eller av överträdelser etiska regler av som

gäller för lagreglerade yrken eller ett viktigt ekonomiskt eller

finansiellt intresse hos en medlemsstat. Medlemsstaterna skall enligt

dataskyddsdirektivet sätta i kraft de lagar och andra författningar

som

är nödvändiga för att följa direktivet senast tre år efter det att direktivet antogs, dvs. senast den 24 oktober 1998. Sådan behandling

som redan pågår skall bringas i överensstämmelse med direktivet senast sex år efter antagandet av direktivet, dvs. senast den 24 oktober 2001.

överväganden och förslag

3.5.4 Bankernas ansökan om tillstånd för personregister

Svenska Bankföreningen har såsom ombud för de största bankerna ansökt hos Datainspektionen om tillstånd för dessa att få inrätta och föra

personregistret "Bevakningsregister för penningtvättsärenden". Ansö-

kan gällde att få föra ett register på ADB som skulle omfatta personer som enligt PTL har lämnats uppgifter om till finanspolisen för misstänkt penningtvätt. Ändamålet med registret bankerna skulle var att kunna följa PTL:s och Finansinspektionens föreskrifter som syftar till att förebygga att bankerna genomför transaktioner i strid med lagen.

Datainspektionen avslog ansökan i beslut den 26 februari 1996 med

motiveringen att sådana synnerliga skäl som krävs enligt datalagen för det aktuella registret inte förelåg eftersom PTL inte ålägger bankerna att föra ett ADB-baserat register. Bankföreningen överklagade beslutet till länsrätten och anförde bl.a.

följande. För att Finansinspektionens krav ett rapporteringssystem

som gör kundinforrnation lätt tillgänglig för kontroller skall kunna uppfyllas krävs ett informationssystem som är integrerat i de vanliga tenninalbaserade banksystemen. Det finns inget alternativ till ett ADBbaserat registersystem som dels automatiskt signalerar att viss kund gör transaktioner som kan vara av penningtvättskaraktär, dels gör det

möjligt för banken att lämna kvalitativa uppgifter till ñnanspolisen.

I yttrande till länsrätten tillstyrkte Finansinspektionen bankernas ansökan. Inspektionen hade inget att invända mot det sätt vilket registret avsågs bli fört eller villkoren för registret i övrigt. Inspektionen kunde inte heller se något alternativt sätt för bankerna att fullgöra sina kontrollskyldigheter enligt lagen under förutsättning att rimliga krav effektivitet skall kunna upprätthållas. Länsrätten i Stockholms län lämnade i dom den 28 november 1996 överklagandena utan bifall. Länsrätten uppgav därvid att en avvägning måste göras mellan samhällsintresset av att bekämpa penningtvätt och integritetshänsyn. Länsrätten hänvisade till företagens skyldighet i 9 § PTL att till polisen inrapportera alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt. Med hänsyn till att det i 4 § datalagen krävs synnerliga skäl ansåg dock länsrätten att hänsynen till den personliga integriteten borde ges företräde. Bankföreningen har överklagat domen till karnmarråtten.

överväganden och förslag

3.5.5 överväganden

Såsom inledningsvis anförts avsnitt 3.5.1 har Finansinspektionen i

föreskrifter för företagen som omfattas av PTL fastställt att företagen skall ha ett internt rapporteringssystem i syfte att ha kundinformation lätt tillgänglig för föreskrivna kontroller. För att ge företagen en

rimlig möjlighet att kunna uppfylla dessa åligganden bör enligt vår

hanteras med hjälp ADB. Ändamålet mening informationen kunna av med registret skall således vara att företagen skall kunna uppfylla de åligganden som givits genom lag eller föreskrift. Med hänvisning till vad som inledningsvis anförts om transaktionernas hastighet ter sig ett manuellt system ur effektivitetssynpunkt i princip otjänligt. Beaktas bör även den utveckling som sker med s.k. cybermoney m.m. Det är knappast möjligt att åstadkomma ett effektivt system mot penningtvätt om man inte får föra kundinformation med hjälp av ADB. Det finns givetvis en risk för att företagen utifrån eget intresse gör bedömning av vilket värde viss information har. Detta kan emelleren tid inte anses utgöra något skäl mot att införa registerfunktioner som kan underlätta för företagen att upptäcka och spåra penningtvättsliknande transaktioner. Våra förslag när det gäller ökat informations-

utbyte se avsnitt 3.4 gör det dessutom möjligt för finanspolisen att

inhämta information från andra företag än det som lämnat uppgifter. Att ett tillåtande av dataregister skulle kunna innebära att uppgiftsflödet till ñnanspolisen minskar framstår inte heller som något särskilt tungt vägande skäl mot register, snarare tvärtom. Av det totala antalet uppgifter som lämnats från bankerna leder relativt få till lagföring. Det är viktigt att flödet av information till ñnanspolisen i största möjliga mån utgörs av substansiella upplysningar. Register med hjälp av ADB skulle underlätta detta. Enligt vår mening är det således nödvändigt att de företag som omfattas uppgiftsskyldigheten i den nya penningtvättslagen får en av lagstadgad möjlighet att med hjälp av ADB föra register över uppgifter som lämnats med stöd av lagen. Frågan är då om detta är möjligt utan att komma i konflikt med det krav på synnerliga skäl som anges i 4 § datalagen och som är en förutsättning för att meddela tillstånd till ett ADB-baserat register.

Datainspektionen fann i sitt avslagsbeslut se avsnitt 3.5.4 att

synnerliga skäl inte förelåg eftersom PTL inte ålägger bankerna att föra förteckning över de personer som banken lämnar uppgifter om till ñnanspolisen och att det inte heller för bankernas fullgörande av sina skyldigheter enligt PTL är nödvändigt att föra ett ADB-baserat register. Av detta resonemang skulle kunna utläsas att om det enligt lag eller föreskrift åligger bankerna att föra förteckning över de pen-

överväganden och förslag

ningtvättsfall där uppgifter lämnats till ñnanspolisen så föreligger det

sådana synnerliga skäl som krävs för tillstånd enligt 4 § datalagen. I . och för sig måste man enligt vår mening emellertid också se till realitetema. Det får, som nyss påpekats, anses föreligga ett starkt samhälleligt och allmänt intresse för att på detta sätt bekämpa den ekonomiska och organiserade brottsligheten. När det gäller de av länsrätten åberopade integritetshänsynen bör beaktas vad det är för sorts register som bankerna har beskrivit i sin ansökan till Datainspektionen. Bankerna har ansökt om att var för sig dels centralt få föra ett bevakningsregister för penningtvättsärenden vilket skulle kunna konsulteras vid misstänkta transaktioner, dels utöka kundregistret i de vanliga terminalbaserade banksystemen med markering vilken endast skall framgå att företagets säkerhetsavav delning eller motsvarande skall kontaktas. Bevakningsregistret skall användas endast internt inom resp. bank. All åtkomst till bevaknings-

registret skall regleras genom ett behörighetskontrollsystem. Ingen utomstående har således tillgång till bevakningsregistret. Registren

kommer att vara begränsade till sin omfattning vilket även det faktum

att det totala antalet uppgifter som lämnats till finanspolisen är

tämligen begränsat vittnar se avsnitt 1.4.3. Dessutom är alla

om uppgifter om enskildas förhållanden till bank skyddade av banksekretessen i 1 kap. 10 § BRL. Det otillbörliga integritetsintrånget kan, såsom det av bankerna föreslagna registret är utformat, anses vara

litet. Vidare anförde länsrätten att bankernas uppgiftslämnande ålagts

dem enligt lag, närmast 9 § PTL, och att det i lagen inte närmare

angetts vilka uppgifter som avses. Uppgiftsskyldigheten måste därför, enligt länsrätten antas kunna omfatta allehanda mer eller mindre

diffusa uppgifter kring misstänkta penningtvättstransaktioner. Läns-

rätten ansåg att den personliga integriteten borde ges företräde framför det allmänna intresset att bankernas uppgiftslämnande, som ålagts dem lag, sker på ett ändamålsenligt sätt. Enligt vår mening har genom

länsrätten därvid inte beaktat Finansinspektionens föreskrifter se

avsnitt 3.5.1 där företagen åläggs att ha ett internt rapporterings-

system i syfte att ha kundinformation lätt tillgänglig för föreskrivna kontroller. Poängteras bör också att det är fråga om uppgifter som

banken redan tidigare har tillgång till och således inte några nya uppgifter. Sammantaget kan anföras att det allmänna intresset av att bekämpa penningtvätt är så starkt att det får anses uppväga det eventuella intrång i den personliga integriteten som ett ADB-baserat register skulle kunna medföra. Ett tillstånd i enlighet med datalagen skulle därmed kunna meddelas med stöd av den av oss föreslagna lagen om

penningtvättsregister.

5 17-0320

Överväganden och förslag

Med hänsyn till att datalagen kommer att ersättas av ny lagstiftning som bygger dataskyddsdirektivet bör även direktivet beaktas. Som angetts i avsnitt 3.5.3 är direktivet tillämpligt på alla register som är sökbara utifrån särskilda kriterier. Oavsett om företagen vill föra ett register med hjälp av ADB eller med ett organiserat kortsystem så

måste registret således vara tillåtet enligt direktivet. De bestämmelser i direktivet som kan göra det tillåtet att föra det av oss föreslagna penningtvättsregistret är om behandlingen är nödvändig antingen för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse

artikel 7 e eller för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den

registeransvarige artikel 7 c. Att bekämpa penningtvätt får anses vara av stort allmänt intresse. Den arbetsinsats som företagen vidtar för att

bekämpa penningtvätt är inte heller enbart i deras eget intresse utan får anses främst komma allmänna intressen till godo. Beaktas bör att initiativet till dataregistret kommer från bankerna och att det är bankerna som på detta sätt söker skydda sina kunder såväl som sig

själva. Vidare åligger det företagen som omfattas av uppgiftsskyldig-

heten i PTL att förebygga att de utnyttjas för penningtvätt. För att

utföra dessa arbetsuppgifter och för att fullgöra förpliktelserna anser vi att det är nödvändigt för företagen att ha tillgång till ändamålsenliga

register. Vi anser även att det föreslagna registret är förenligt med

dataskyddsdirektivet.

Något principiellt förbud mot att behandla personuppgifter om brott

eller liknande finns inte i direktivet. Frågan är då om artikel 8.5 se

avsnitt 3.5.3 begränsar företagens möjligheter att behandla personl uppgifter. Artikeln kan tolkas som om den handlar om redan begångna lagöverträdelser, däremot inte om misstänkta lagöverträdelser. Om 4 l artikeln inte behandlar misstänkta lagöverträdelser så bör 1 det vara tillåtet för företagen att föra det av oss föreslagna registret. Oavsett

om en sådan tolkning är riktig eller inte får registret föras om lämpliga skyddsåtgärder finns i den nationella lagen. Eftersom vårt

lagförslag begränsar de uppgifter som får registreras och den enskilde är skyddad av sekretessbestämrnelser bl.a. 1 kap. lO § BRL kan det sammantaget inte anses föreligga några hinder i dataskyddsdirektivet för företagen som omfattas av uppgiftsskyldigheten i PTL att få möjlighet att föra register över uppgifter om misstänkta penningtvättsfall. Vi har således, i enlighet med det nu sagda, inte funnit några författningsmässiga eller därmed jämförliga hinder mot att föreslå att låta berörda företag få föra ADB-baserade register.

När det sedan gäller utformningen av lagstiftning om register finns

två alternativa lösningar. Antingen anger man endast ramen för be-

stämrnelsen, dvs. att de företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten

överväganden och förslag

i den nya penningtvättslagen skall föra register med hjälp av ADB,

eller också anger man mer preciserat vilka uppgifter som skall få föras, vem som skall ha tillgång till informationen, lagringstider etc. I det förra fallet ankommer det regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Datainspektionen att besluta om närmare riktlinjer. Sådana föreskrifter kan enligt 19 § datalagen även ges en mer generell utfomming. De företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i den nya penningtvättslagen skall med vårt förslag i framtiden få föra register över den information om personer och transaktioner som enligt lag eller föreskrift åligger dem att lämna till ñnanspolisen eller på annat sätt kunna tillhandahålla annan myndighet. Det är således fråga om en rättighet och inte en skyldighet för företagen att föra register. Varje företag skall ha sitt eget register någon samkörning är inte aktuell. Vi anser vidare att registrets närmare utformning bör anges i lag. De uppgifter som skall finnas i registret är den anmäldes nanm, person-/organisationsnummer, adress, kontonummer eller annan liknande uppgift samt en kortfattad beskrivning av den händelse som föranlett uppgiftslämnandet. Det ankommer på Datainspektionen att ge föreskrifter om den närmare hanteringen och utformningen av registret. Föreskrifterna bör meddelas efter samråd med Finansinspektionen. Den markering i kundregistret av vilken framgår att säkerhetsavdelningen eller motsvarande skall kontaktas är såvitt framkommit att anse som en del bevakningsregistret. Något särskilt tillstånd för detta är, enligt vad av vi erfarit vid kontakter med Datainspektionen, därför inte nödvändigt.

När det gäller växlingskontoren skiljer de sig från t.ex. bankerna genom att de inte har kundregister. En Valutaväxling sker oftast

anonymt utan att man behöver identifiera sig. Som tidigare anförts se

avsnitt 3.2.1 tillåter inte tiden att någon särskild utvärdering företas när det gäller växlingskontoren. Vi anser emellertid att även dessa bör j

få den möjlighet till databaserat register som andra företag enligt

förslaget ges. Frågan bör ses över av Finansinspektionen. Företag i allmänhet och banker i synnerhet har redan i dag en till

största delen datoriserad verksamhet. Några svårigheter att lägga upp

ett nytt register torde därför inte uppkomma. Med den stränga tillämpning av gällande sekretess som i dag råder inom t.ex. bankvärlden är risken för att uppgifterna i registret när obehöriga i det närmaste utesluten. Registret bör trots detta givetvis förses med ett antal bestämmelser om begränsningar. För det första bör på detta stadium fråga endast vara om uppgifter i samband med eget uppgifts-

länmande till finanspolisen. Vi har visserligen övervägt att tillåta

registrering även av information som man fått från annat företag eller på annat sätt fått kännedom om. I en förlängning skulle det givetvis

överväganden och förslag

kunna öka möjligheterna att förhindra penningtvätt men på detta stadium bör som sagt endast den egna informationen få bli föremål för datahantering. Vidare bör säkerhetsbestämmelser införas innebärande

att endast behöriga personer säkerhetsavdelning eller personer med

jämförbara positioner hos företag som omfattas av uppgiftsskyldig-

heten i den nya penningtvättslagen få hantera infonnationen. Övrig

personal skall endast få tillgång till den markering som visar att behöriga personer skall kontaktas. Det bör åligga Datainspektionen att meddela närmare föreskrifter härom. Uppgifterna bör inte heller få finnas kvar hos företagen under en obegränsad tid utan bör gallras bort, förslagsvis senast tolv månader efter det att uppgiften fördes in

i registret. Inträffar nya händelser bör givetvis tiden räknas från den

senaste. När det gäller valet av tidslängd kan som en jämförelse nämnas att Registerutredningen i sitt delbetänkande SOU 1996:35

föreslagit att personuppgifter i infonnationsregister skall gallras när de

inte längre behövs och senast ett år från det att uppgifterna registrerades. Hur lång tid uppgifterna skall få bevaras i vårt fall kan dis-

kuteras. Vi har stannat för att tolv månader bör vara en rimlig

tidsgräns. Enligt vår mening behöver detta inte anges i lagen utan bör falla inom Finansinspektionens ansvarsområde. Enligt 10 § datalagen har den enskilde rätt att få veta antingen innehållet i personuppgift som ingår i personregister och innefattar

upplysning om vederbörande eller att sådan uppgift inte förekommer

i registret. Denna bestämmelse kommer emellertid i konflikt med nuvarande 11 § PTL där det föreskrivs bl.a. att företagen inte får röja för kunden eller för någon utomstående att en granskning har genomförts eller att uppgifter har lämnats till ñnanspolisen. Eftersom

det s.k. meddelandeförbudet är en grundsten för bekämpningen av penningtvätt måste undantag göras från 10 § datalagen. Ett sådant

undantag är också tillåtet enligt artikel 13 i dataskyddsdirektivet.

Vårt förslag till personregister har utarbetats med utgångspunkt i

vad som sägs i våra direktiv när det gäller att utveckla samhällets åtgärder mot penningtvätt och att därvid söka åstadkomma ett så effektivt system som möjligt. Enligt vår mening torde ett register av föreslagen natur vara den enda praktiska lösningen för att företagen skall kunna fullgöra sina åligganden. Vi anser också att kraven på att informationshanteringen sker under säkra och ur rättssäkerhetsaspekt trygga former är uppfyllda genom vårt förslag. När det gäller uppgifter i finanspolisens analys- och spaningsregister

gäller såsom tidigare redogjorts för avsnitt 3.4.2 absolut sekretess.

I övrigt gäller sekretessbestämrnelserna i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Mot bakgrund av de särskilda föreskrifter som

meddelats för registret gäller vissa begränsningar att lämna uppgifter

överväganden och förslag

till andra enheter inom polisen. Polisens register ses för närvarande över Registerutredningen i delbetänkande SOU 1996:35

av som föreslagit att kriminalunderrättelseregister skall tillåtas. Detta skulle

leda till att finanspolisens analys- och spaningsregister upphör och att

ñnanspolisens register byggs samma sätt som hos andra enheupp

ter inom polisen. Vid kontakt med Registerutredningen har framkom-

mit överväger upphäva den absoluta sekretess råder att man att som

för finanspolisens register och ersätta den med skadeprövning. Utred-

ningen skall sitt slutbetänkande vid månads utgång år 1997. avge mars

3.6 Rapporteringsfrågor och tullens medverkan

3.6. 1 Betalningsfönnedling och transport av kontanter över

den svenska gränsen

Svenska bestämmelser om valutareglering

Den valutareglering infördes i Sverige sommaren 1939 genom som

valutalagen 1939:350 avvecklades i allt väsentligt per den 1 juli 1989

prop. 1988/89:100, bilaga bet.1988/89:FiU20 och rskr. 1988/89: 101. Motiven för de kvarvarande reglerna var att bidra till en tillfredsställande skattekontroll och att tillse att Riksbanken fick

tillräcklig information för god betalningsbalansstatistik. Vid

en

halvårsskiftet 1990 upphörde valutalagen att gälla helt och ersattes av

lagen 1990:749 valutareglering sedermera ersatt med lagen

om 1992:1602 valuta- och kreditreglering, med i huvudsak samma om

innehåll som har karaktären av ren beredskapslag. Den nya lagen ger möjligheter att tillgripa reglerande åtgärder om vissa, strängt avgränsade, omständigheter föreligger, såsom exempelvis krig eller krigsfara eller i fredstid det råder sådana utomordentliga för-

om hållanden är föranledda allvarlig olycka, váldshandling, som av en

epidemi eller liknande. Det kan med stöd av lagen föreskrivas begränsningar eller förbud att föra tillgångar in i eller ut ur Sverige.

Tullmyndigheterna har i sådant fall rätt att kontrollera att föreskrifterna följs. I samband med avvecklingen valutaregleringen infördes lagen av 1990:750 betalningar till och från utlandet m.m. betalningsom

lagen för att skatte- och statistikkontroll skulle kunna upprätthâllas. Betalningslagen upphörde att gälla vid utgången av är 1992. Anledningen till att lagen upphävdes att den kunde anses strida mot

var

EG:s regler fri rörlighet för kapital och tjänster. För skattekontrol-

om

överväganden och förslag

len och för att tillförsäkra Riksbanken de uppgifter behövs för

som

betalningsbalansstatistiken infördes regler i lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter LSK och i lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank riksbankslagen.

Skattekontrollen

Av 3 kap. 50 § LSK följer att den som för en fysisk person eller ett dödsbo har förmedlat betalning till eller från utlandet är skyldig att lämna kontrolluppgift om transaktionen överstiger 75 000 kronor. Uppgift skall lämnas om vad betalningen och vilket land

avser

betalningen verkställs till eller tas emot från samt vid betalning till utlandet namn pâ betalningsmottagaren. Detsamma gäller mindre betalningar, om dessa utgör delbetalningar av en summa som överstiger 75 000 kronor. Med betalning till utlandet avses betalning direkt

eller indirekt till en utländsk juridisk person eller en fysisk person som

inte är bosatt i Sverige. Med betalning från utlandet betalning

avses direkt eller indirekt från en utländsk juridisk person eller fysisk person som inte är bosatt i Sverige.

Riksbankens betalningsbalansstatistik

Den som har utfört en valutatransaktion är, enligt 22 § riksbankslagen, skyldig att till Riksbanken lämna de uppgifter och visa upp de

handlingar beträffande transaktionen som behövs som underlag för

Riksbankens betalningsbalansstatistik. Detsamma gäller den för vars räkning transaktionen har utförts. Riksbanken har bemyndigats att lämna närmare föreskrifter. Av Riksbankens föreskrifter RBFS 1992: 16 A:73, ändrade genom

RBFS 1993:3 om skyldighet att lämna uppgifter till Riksbanken för

betalningsbalansstatistiken framgår bl.a. följande. Auktoriserad valutahandlare skall redovisa förmedlade betalningar till och från utlandet som överstiger .75 000 kronor eller motvärdet i utländsk valuta. Andra betalningsförrnedlare skall anmäla om förmedlade

betalningar överstiger 10 miljoner kronor per âr eller motsvarande

värde i utländsk valuta. Den som bedriver handel med resevaluta med allmänheten skall redovisa handeln per kalendermånad till Riksbanken.

Kontokortsföretag skall redovisa användningen av kontokort i utlandet av svensk juridisk person eller fysisk person som är bosatt i Sverige.

Även redovisning kontokorts användning i Sverige skall ske för av

utländsk juridisk person och fysisk person som inte är bosatt i Sverige.

Överväganden och förslag

Den som utför en transaktion avseende direkt investering eller desinvestering skall redovisa denna till Riksbanken. Med direkt

investering avses sådan investering från Sverige i företag i utlandet

och från utlandet i företag i Sverige som ger möjlighet till effektivt inflytande företagets förvaltning eller har till syfte att annars skapa varaktig ekonomisk förbindelse med företaget. Med desinvestering avveckling eller minskning av en direkt investering. Valutahandavses

lares och värdepappersinstituts transaktioner med fondpapper med

utlandet skall redovisas per kalendermånad. Handel med utlandet som

genomförs skall redovisas efter begäran. Förvaring

av annan person i depå utländska fondpapper skall redovisas efter begäran. Den som av innehar ett konto i utlandet skall utan dröjsmål anmäla detta till

Riksbanken. Uppgift skall lämnas land och beräknad årlig

om

omsättning på kontot. Överstiger omsättningen per år 10 miljoner

kronor eller motvärdet i utländsk valuta skall innehavaren redovisa transaktioner och kontots ställning per kalendermånad. Konto som

innehas av fysisk person och inte avser näringsverksamhet skall

anmälas först när den årliga omsättningen överstiger 10 miljoner kronor. Valutahandlare skall per kalendermånad redovisa dels utlåning i utländsk valuta till låntagare i Sverige, dels utlåning till utlandet. Den upptar lån direkt i utlandet skall redovisa detta på begäran. som Den som avräknar betalningar till och från utlandet i nettningssystem skall anmäla detta och redovisa per kalendermånad. Andra former av kvittningar med grund i betalning till eller från utlandet överstigande 50 000 kronor eller motvärdet i utländsk valuta skall redovisas per kvittningstillfälle. har betydande utlandstransaktioner skall Den som

på begäran redovisa dessa per kalendermånad. Slutligen skall den som

har utfört valutatransaktion eller den för vars räkning transaktionen en

har utförts begäran i övrigt lämna de uppgifter och visa upp de

handlingar behövs underlag för Riksbankens betalningssom som balansstatistik.

Riksbankens sekretess

Enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen gäller sekretess i myndighets

framställning av statistik för uppgift som avser enskilds personliga

eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde

absolut sekretess. Uppgift som inte genom namn, annan identitetsbe-

teckning eller därmed jämförbart förhållande är direkt hänförlig till

den enskilde, får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan

röjas utan att den uppgiften rör eller någon honom närstående som lider skada eller I 9 kap. 5 § sekretesslagen sägs att sekretess men.

överväganden och förslag

gäller hos Riksbanken i ärenden enligt lagstiftningen om valutareglering och betalningar till och från utlandet för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte är klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Av 14 kap. 1 § sekretesslagen framgår att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till annan myndighet. Riksbanken kan vara uppgiftsskyldig enligt författning. Enligt 14 kap. 2 § sekretesslagen hindrar sekretess inte att uppgift som angår misstanke om brott länmas av Riksbanken till åklagar- eller polismyndighet eller arman myndighet som har att ingripa mot brottet om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda arman påföljd än böter. Gäller statistiksekretess enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen för uppgiften, får den enligt 14 kap. 2 § samma lag länmas ut endast vid misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Enligt generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen kan sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften länmas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Denna möjlighet gäller emellertid inte för statistikuppgifter som omfattas av 9 kap. 4 § sekretesslagen. Riksbanken skall, enligt 22 a§ riksbankslagen, på begäran tillhandahålla dels skattemyndigheter uppgifter som rör betalningar till eller från utlandet, om det behövs för myndigheternas kontroll av skatter eller avgifter, dels tullmyndigheter uppgifter som finns hos Riksbanken och som rör betalningar för import eller export av varor. Om det finns särskilda skäl får Riksbanken underlåta att lämna uppgifterna. Riksbanken skall, enligt 54 § riksbankslagen, utan hinder av vad som förskrivs i bl.a. 9 kap. 4 § sekretesslagen underrätta polis- eller åklagarmyndighet om det i verksamhet som avses i bestämmelsen framkommer uppgifter som ger anledning att anta att ett brott har begåtts. Vid de kontakter som vi har haft med Riksbanken har framkommit att, i samband med att PTL trädde i kraft, togs ett principbeslut om att så långt möjligt följa bestämmelserna i denna lag trots att Rikssom bankens verksamhet enligt lagens lydelse inte omfattas. Riksbanken har med stöd av principbeslutet vid några tillfällen rapporterat misstänkta penningtvättsfall till ñnanspolisen. Vad som sedan har hänt med de rapporterade fallen har Riksbanken inte någon uppgift om. För det fall att ñnanspolisen tar kontakt med Riksbanken om ett specifikt

ärende anser banken att den kanlämna ut uppgifter till ñnanspolisen

med stöd 54 § riksbankslagen. Däremot kan ñnanspolisen eller av någon annan polismyndighet inte göra någon allmän sökning i Riksbankens betalningsbalansstatistik.

Överväganden och förslag

Kontanttransporter över den svenska gränsen

Några bestämmelser som reglerar transporter av kontanter, värdepap-

per e.d. över den svenska gränsen finns inte.

E Uzs bestämmelser om fri rörlighet för kapital

Artikel 73b i Maastrichtfördraget stadgar att inom ramen för bestämrnelserna skall alla restriktioner för kapitalrörelser och betalningar mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna. Ett undantag kan, enligt artikel 73c.1, gälla för bestämrnel-

ser som var i kraft före den 1 januari 1994. Artikel 73d.1 b anger att

bestämmelserna i artikel 73b inte skall påverka medlemsstaternas rätt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar, särskilt i fråga om beskattning och tillsyn över finansinstitut, eller att av administrativt eller statistiskt infonnationssyfte fastställa förfaranden för deklaration av kapitalrörelser eller att vidta åtgärder som är motiverade med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet.

Europeiska gemenskapernas domstol i Luxemburg har den 14

december 1995 i tre mål målnr C-163/94, C-l65/94 och C-250/94 tolkat innebörden av de ovan angivna artiklarna.

Mål C-l63/94 gällde Sanz de Lera, medborgare och bosatt i

Spanien. Han i Frankrike när han var på väg med bil till greps Geneve. Han uppgav att han inte hade något att deklarera. I hans bil hittades emellertid 19 600 000 pesetas i kontanter 1 5 öre. pesetas z I mål C-165/94 skulle Diaz J iminéz, spansk medborgare bosatt i Storbritannien, flyga från Madrid. Vid flygplatsens säkerhetskontroll fann att Jiminéz hade 30 250 000 pesetas i kontanter i sitt man handbagage. I mål C-250/94 greps mrs Kapanoglu, turkisk medborgare bosatt i Spanien, Madrids flygplats när hon skulle flyga till Istanbul. Hon hade 11 998 000 pesetas i kontanter sig. Enligt spanska bestämmelser skulle dels deklaration ske vid utförsel kontanter motsvarande minst 1 000 000 pesetas per person och av dels tillstånd erhållas för att utföra kontanter motsvarande minst resa, 5 000 000 pesetas per person och resa. En spansk domstol hänsköt

frågan de spanska reglerna var förenliga med Maastrichtfördragets

om bestämmelser till EG-domstolen. I domslutet konstaterade EG-domstolen att artiklarna 73b och 73d.1 b förbjuder bestämmelser som innebär att det krävs tillstånd för

att föra ut kontanter ur landet men däremot förbjuder artiklarna inte

bestämmelser innebär att det krävs någon form av deklaration vid som

Överväganden och förslag

utförsel av kontanter. EG-domstolen angav som skäl att de åtgärder som kan vara nödvändiga att vidta, och således innebär att den fria rörligheten av kapital inskränks, enligt artikel 73d.l b är sådana som gör det möjligt att ha en effektiv skattekontroll och som förebygger illegala aktiviteter såsom skattebrott, penningtvätt, narkotikabrott och terrorism. Det måste därför bestämmas om kraven på tillstånd eller deklaration innefattas i sådana åtgärder som är nödvändiga att vidta. Effekten av ett tillståndskrav är ett tillfälligt upphörande av utförsel av kontanter och gör utförseln beroende av den behöriga myndighetens bedömning. Detta kan medföra att den fria rörligheten blir illusorisk. Det borde vara tillräckligt att ha ett system för deklaration av syftet med den planerade transaktionen och identifiering av deklaranten.

Detta skulle göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att göra

snabb undersökning av deklarationen och, om nödvändigt, en bestämma om pengarna härrör från någon olaglighet. Ett system för

deklarationer skulle inte innebära något tillfälligt upphörande av

utförseln av kontanter men ändå göra det möjligt för myndigheterna att kunna förebygga brott.

Financial Action Task Force money laundering FATF

on

Arbetsgruppen FATF anger i sina fyrtio rekommendationer att

medlemsländerna bör överväga att införa åtgärder för att upptäcka

eller övervaka fysiska transporter av kontanter och överlåtbara

handlingar över gränserna, på villkor att stränga försiktighetsmått

vidtas för att säkerställa att informationen kommer till rätt användning

och att åtgärderna inte något sätt inskränker kapitalrörelsernas frihet rek. 22.

Förenta nationerna

FN:s drogkontrollprogram UNDCP antog inom Narkotikakommissionen i april 1996 en resolution mot penningtvätt, resolution 5 XXX-

IX. Resolutionen bl.a. uppmuntrar medlemsländerna att införa som krav för bankerna och andra finansiella institut att identifiera sina kunder, har ännu inte antagits av Generalförsarnlingen. I resolutionen rekommenderas staterna att överväga att införa åtgärder för att

upptäcka och övervaka den fysiska transporten av kontanter och andra värdepapper över landgränsen. Det måste därvid säkerställas att

informationen används ett lämpligt sätt och att den fria rörligheten

av kapitalet inte hindras.

Överväganden och förslag

3.6.2 Tullverket

Tullverkets organisation och arbetsuppgifter framgår av förordningen

1991:1524 med instruktioner för Tullverket. Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen som är chefsmyndighet samt tolv regionala

tullmyndigheter. Av 2 § förordningen följer att Tullverkets uppgift är

att uppbära tullar, andra skatter och avgifter som tas ut vid import och export av varor samt att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om import och export av varor efterlevs.

Tullverket bedriver viss utrednings- och åklagarverksamhet vad gäller misstänkta varusmugglingsbrott och brott med anknytning till varusmuggling. Vidare fullgör verket vissa uppgifter avseende trafik till

och från annat land som är medlem i EU enligt särskilda föreskrifter. Slutligen samlar Tullverket in och bearbetar uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Tullverket, polisen och Kustbevakningen svarar för den svenska gränskontrollen. Tullverket har ansvaret för varukontrollen, utom vad gäller trafiken till sjöss där Kustbevakningen har ett självständigt ansvar, medan polisen svarar för personkontrollen. Polisen och Kustbevakningen är skyldiga att bistå Tullverket vid de kontrollâtgärder som den utför om tullen begär detta. Likaså är Tullverket

skyldig enligt utlänningslagen 1989:529 att bistå polisen vid kontroll

av utlänningars inresa till och utresa från Sverige prop. 1995/96: 159, bet. l995/96:FöU5, rskr. 1995/962238. Det svenska medlemsskapet i EU har medfört stora förändringar för

Tullverket. EU grundar sig bl.a. på en tullunion se artikel 9 i

Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen som innebär att medlemsländerna skall ha enhetliga regler. Tullunio-

nen och den gemensamma handelspolitiken är centrala inslag i EU-

samarbetet och förutsättningen för en fungerande inre marknad. Genom den nu helt genomförda tullunionen har EU blivit ett enda tullorriråde, i vilket varor i princip kan röra sig helt fritt på sätt samma

som inom ett enskilt land. På denna inre marknad har begreppen

import och export förlorat sin betydelse. Någon tullklarering av kommersiellt gods förekommer inte längre vid passering av de inre gränserna, utan klareringsverksaniheten inriktas primärt på gemenskapens yttre gräns. Landgränsen mot Norge är Sveriges yttre gräns medan landgränsen mot Finland är vår inre gräns. Kusterna är både inre och yttre gräns. Hamnar och flygplatser blir yttre gräns om varorna skall till eller från ett tredje land men inre gräns om varorna skall till eller från ett annat EU-land.

överväganden och förslag

Den yttre gränsen

Vid den yttre gränsen sker gränskontrollen på samma sätt som innan EU-medlemskapet, dock att kontrollen inte bara är en nationell angelägenhet utan skall tillvarata hela unionens intresse. Tullverkets

befogenheter vid den yttre gränsen regleras i tullagen 1994:1550. I

samband med Sveriges inträde i EU kom rådets förordning EEG nr

2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen tullkodexen

och kommissionens förordning EEG nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning EEG nr 2913/92 om inrättandet av

tullkodex för gemenskapen tillämpningskodexen att bli direkt

en tillämpliga. Tullagen skall därför ses som ett komplement till de

nänmda rättsaktema. Regeringen ansåg emellertid prop. 1994/95:34

96 att det vid sidan av tullkodexen och tillämpningskodexen fanns

s. behov relativt omfattande nationell lagstiftning. Tullagen gäller av en dels tull tas ut vid import eller export av varor från eller till som tredje land, dels Tullverkets övervakning och kontroll av import och export till sådant land.

Enligt 57 § tullagen får tullmyndigheten kontrollera att deklarationsoch uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt

och fullständigt. Tullmyndighet får stanna och undersöka transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras. Vidare får undersökning ske områden för tillfälligt lager, tullager, av frizoner, frilager, och exportbutiker, flygplatser och bangårdar, där står under tullkontroll förvaras samt även lokaler inom varor som

sådana områden. Även är skyldiga att stanna på tullmyndig-

personer hets anmaning och myndigheten får undersöka deras handresgods,

såsom resväskor, portföljer, handväskor och liknande. Med stöd 57 § tullagen, trädde i kraft den 1 juli 1996, har

av a som tulltjänsteman rätt att undersöka och öppna brev, paket och andra

postförsändelser. För att försändelsen skall få öppnas krävs att det

finns anledning anta att den innehåller en vara och att amnälnings-

skyldigheten inte fullgjorts samt att försändelsen finns hos tullmyndig-

heten eller utväxlingspostkontoret. Bestämmelsen infördes i första hand för att begränsa narkotikabrottsligheten prop. 1995/96: 166 s. 62

ff.. Denna kontrollbefogenhet gäller enbart postförsändelser. Brev

och paket förs över gränsen med budbilar och liknande är inte att som post i den mening i bestärmnelsen. Dessa får anse som som avses därför inte underkastas någon kontroll enligt 57 § och för det fall en a sådan försändelse skall undersökas får undersökningen ske med stöd

de regler finns i 57 § prop. 1995/962166 s. 94. Vidare har

av som tullmyndighet rätt att besluta s.k. postspärr, vilket innebär att om posten tillfälligt omhändertar enstaka försändelser till en viss adressat.

1997:36 överväganden och förslag

SOU

Ett sådant beslut får fattas det finns anledning anta att försändelsen

om

innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt varusmugglingslagen. Enligt 66 § tullagen är ett postbefordringsföretag skyldigt att på

begäran tullmyndighet överlämna försändelse som kvarhâllits av en med stöd 57 Alla befordringsföretag skall göra en anmälan till av a Tullverket det i företagets verksamhet uppkommer en misstanke om försändelse innehåller narkotika. om att en

I den brottsbekämpande verksamheten har tullmyndighet, enligt

67 § tullagen, befogenhet att begära in uppgifter om last, passagera-

a

och fordon från transportföretag. Det är endast i den utsträckning

re

företaget har uppgifter detta slag, för eget behov eller grund av

av föreskrifter i ordning, det kan bli fråga om att länma annan som

uppgifterna. Skyldigheten för transportföretagen innebär att de skyndsamt skall lämna aktuella uppgifter nämnt slag. Vidare

av ovan

är skyldigheten att lämna uppgifter om enskilda passagerare begränsad till sådana bokningsuppgifter kan förekomma i samband med

som

platsbokning och incheckning såsom resrutt, medpassagerare

nanm,

samt hur bokning och betalning gått till. Andra uppgifter om passage-

kan tänkas finnas hos företaget behöver inte lämnas ut prop. rare som 1995/96:l66 s. 98.

Den inre gränsen

Enligt förarbetena prop. 1994/95:34 147 skall de ovan angivna s. varuförsel till eller från EU eller i övrigt

befogenheterna endast avse trafiken icke-gemenskapsvaror. Inom EU har tullmyndighet

med

således inte rätt med stöd 57 § tullagen, undersöka väskor att, av stark kontroll är förutsättning för den fria rörligm.m. En yttre en

heten inom EU. En mycket stor del den svenska tullens uppgifter

av föll bort i samband med EU-medlemskapet eftersom det vid den inre

gränsen inte längre skall ske klarering av kommersiellt gods. den fria rörligheten inom EU bygger principen att det

Trots att skall förekomma någon kontroll vid den inre gränsen har inte Tullverket lagen 1996:701 Tullverkets befogenheter vid genom om Sveriges gräns ett annat land inom Europeiska unionen befogenmot

hetslagen befogenhet ingripa mot illegal införsel eller utförsel av

att bl.a. narkotika och Den lagen ersätter de tidigare övervapen. nya

i tullagen. Tullmyndighet kommer även i gångsbestämmelserna

fortsättningen ha rätt att utföra selektiva kontroller vid gräns mot att EU-land det finns misstanke brott. Däremot får ett annat utan att om inte ske. Den selektiva kontrollen innebär att ett

stickprovskontroller objekt kan väljas ut för kontroll det har en särskild riskprofil

en om

överväganden och förslag

eller om en tulltjänsteman genom att använda sin intuition eller

erfarenhet timer att objektet bör kontrolleras. En tulltjänsteman har

möjlighet att ställa frågor, begära in uppgifter och handlingar etc. Den

nya lagen gäller endast beträffande vissa uppräknade varor såsom

vapen, narkotika samt vissa djur och djurprodukter. Lagen omfattar

emellertid inte pengar. En tulltjänsteman har i den nya lagen ungefär

samma befogenheter som följer av tullagen såsom att stanna och

undersöka personer och transportmedel, kontrollera postförsändelser, besluta om postspärr och tillgång till uppgifter ur transportföretagens register.

Lagen 1960:418 om strajj för varusmuggling varusmugglingslagen

Varusmugglingslagen VSL är i princip tillämplig på alla brott vid inoch utförsel av varor som innebär att staten undandras pålagor eller

att varor förs in eller ut i strid mot förbud. I 1 § första stycket VSL föreskrivs straff för den som för in varor till riket eller för ut varor därifrån utan att ge det till känna för vederbörlig myndighet. I 1 § andra stycket VSL stadgas att första stycket skall gälla även för den

som lämnar oriktig uppgift i tulldeklaration eller annat sätt

vilseleder i samband med tullbehandling av gods liksom för den som genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt

påverkar resultatet av en automatisk infonnationsbehandling.

Enligt 13 § VSL får förundersökning rörande brott som avses i

lagen inledas av tullmyndighet. De allmänna reglerna i RB om för-

undersökning, som vanligtvis inleds av polismyndighet, gäller även i smugglingsmål. Härutöver ges således i förevarande paragraf tullmyn-

dighet rätt att inleda förundersökning angående brott av nu aktuellt

slag. Är saken inte enkel beskaffenhet skall ledningen förav av

undersökningen övertas av en åklagare så snart någon skäligen kan

misstänkas för brottet. Åklagaren skall även annars överta ledningen

om det föreligger särskilda skäl. Om förundersökningen leds av

tullmyndighet får åklagaren ändå meddela anvisningar för hur den

skall bedrivas. Om åklagare leder förundersökningen får han anlita

tullmyndighet eller tulltjänsteman att vidta särskild åtgärd. En tulltjänsteman skall noggrant se till att varusmuggling inte sker och

har, enligt 14 § VSL, därvid samma rätt som en polisman att gripa en

misstänkt och ta denne till förhör. Regeringen har, enligt lagen

1973:431 om utredning angående brott mot utländsk tullag, rätt att föreskriva att svensk tullmyndighet skall lämna utländsk tullmyndighet

bistånd vid brottsutredning.

Av 15-17 VSL följer att tulltjänsteman har rätt att ta egendom

överväganden och förslag

i beslag som kan antas vara förverkad enligt lagen. I övrigt har han rätt polisman att ta smuggelgods i beslag. För att eftersamma som en

söka sådan egendom har tulltjänstemannen, enligt 18 § samma lag,

även rätt att utan förordnande göra husrannsakan i lägenhet, magasin,

upplagsbodar och uthus. I övrigt har han samma rätt som en polisman

att göra husrannsakan. Tulltjänstemannen kan, under vissa förutsätt-

ningar, utföra kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och ta urinprov.

Penningtvättslagen PTL

Generaltullstyrelsen anförde i sitt remissyttrande över promemorian

penningtvätt låg till grund för PTL att bekämpningen av penom som ningtvätt skulle kunna bli effektivare Tullverkets möjlighet att om

upptäcka misstänkta fall penningtvätt utnyttjades vid denna

av brottsbekämpning. Generaltullstyrelsen framförde vidare att Sverige

är ett av de få land i västvärlden där tullmyndigheten inte har befogenhet att utreda misstänkta fall avseende penningtvätt och att

styrelsen redan tidigare föreslagit att Tullverket skulle få undersökningsrätt beträffande de brott i 9 kap. BrB genom vilka penningtvätt kriminaliserats. I yttrandet också att Tullverket i samband angavs med kontroll och revision enligt 75 § tullagen 1987:1065 har goda möjligheter att upptäcka förhållanden som kan föranleda misstanke om penningtvätt.

I riksdagsmotionerna 1992/93:Ju23 och Ju24, i anledning av förslaget till penningtvättslagen, anfördes också att Tullverket borde åläggas skyldighet att rapportera misstanke penningtvätt. I sitt

en om

betänkande anförde justitieutskottet att när det gäller en utvidgning till Tullverket kan saken ställa sig annorlunda än när det gäller de övriga

föreslagna verksamheterna. Utskottet hänvisade vidare till ett yttrande från skatteutskottet vari framgick att ett omfattande analysarbete pågick den framtida tullverksamheten. Därefter anförde justitieom utskottet följande:

Justitieutskottet har för sin del förståelse för motionskravet men vill samtidigt erinra att utskottet tagit ställning för att om nyss

endast transaktioner syftar till att dölja brottslingens förvärv

som

skall omfattas lagstiftningen. Tullverksarnheten ligger

m.m. av

utanför utskottets beredningsområde, och utskottet saknar

tillräckligt ingående kännedom om verksamheten där och den i det sammanhanget aktuella lagstiftningen för att kunna bedöma i vilken utsträckning tullen kommer i kontakt med transaktioner omfattas de reglerna. Det faller sig emellertid, också som av nya

överväganden och förslag

enligt utskottets uppfattning, naturligt att denna fråga får en närmare belysning i det fortsatta beredningsarbetet i fråga om tullens framtida uppgifter. Det ankommer regeringen att se till att så blir fallet.

Justitieutskottet hemställde att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört. Genom beslut den 2 juni 1993 biföll riksdagen justitieutskottets betänkande rskr. 1992/93:375.

3.6.3 Rapporteringsplikt

Rapporteringsplikt skall föreligga för den som över den svenska gränsen för ut eller in medel överstigande 50 000 kronor eller motsvarande värde i utländsk valuta. Påträffas någon som trots rapporteringsskyldighet inte har rapporterat i laga ordning kan ett tidsbegränsat kvarhållande av medlen komma i fråga. Misstänker tullmyndigheten att det rör sig om penningtvätt skall Rikspolisstyrelsen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, genast underrättas.

När det gäller valutor ligger det i sakens natur att de ofta, både fysiskt och som betalningstransaktioner, förs mellan olika länder. Denna gränsöverskridande verksamhet kan givetvis även omfatta illegala transaktioner. När det gäller betalningstransaktioner får Riksbanken, som framgår av avsnitt 3.6.1, redan i dag, med stöd av lag eller föreskrifter, genom betalningsbalansstatistiken in uppgifter som kan vara av intresse ipenningtvättssammanhang. Eftersom Riksbanken frivilligt åtagit sig att följa PTL och då finanspolisen har möjlighet att på förfrågan få uppgifter från Riksbankens statistik i specifika ärenden kan det inte anses föreligga något behov av att nu införa någon ytterligare rapporteringsplikt vad avser hithörande betalningstransaktioner. Vi har därför inte heller föreslagit några ändringar i denna del. I den mån nuvarande regler ändras blir det närmast en uppgift för

Skattekontrollutredningen Fi 1995:05 att bevaka detta. Vid våra

kontakter med nyss nämnda utredning har det framkommit att man där överväger att föreslå att de uppgifter som Riksbanken får in skall göras tillgängliga för RSV genom att Riksbanken årligen för över uppgifterna till RSV. Skattekontrollutredningens arbete beräknas vara slutfört ungefär samtidigt med vårt. Vi utgår från att man i det fortsatta lagstiftningsarbetet löser den frågan sådant sätt att även tinanspolisen i lämplig omfattning kan få del av sådant material.

1997:36 Överväganden och förslag

SOU

Dubbelt uppgiftslämnande från Riksbankens sida förefaller onödigt.

Bestämmelser reglerar direkt transport av valuta m.m. över som finns tidigare påpekats inte i Sverige. Enligt direktiven gränsen som skall vi överväga vilka kontrollmöjligheter som bör finnas i dessa fall.

Om vi finner att det är nödvändigt med en utökad rapporteringsskyl-

dighet så våra direktiv att den skall utformas i enlighet med de anger

internationella âtagandena. I vårt utredningsarbete har vi funnit att det finns behov att kunna ingripa mot resenär som för med sig

ett av en större kontantbelopp eller in i landet. För närvarande finns ingen ut ur

möjlighet till sådant ingripande inte konkret brottsmisstanke

ett om en föreligger.

Det upplevs både av dem som är praktiskt verksamma som av Tullverkets ledning som en klar brist i brottsbekämpningen att man

inte kan ingripa på ett tillfredsställande sätt när stora summor pengar

förs gränsen och har god anledning att anta att allt inte står över man rätt till. Till bilden hör att våra övriga förslag innefattar en strängare kontroll vad de företag PTL omfattar. En framtida effekt

gäller som härav kan givetvis bli att pengarna söker sig andra vägar. Vi därför någon form rapporteringsskyldighet vid

anser att av

gränsen bör införas. Det torde i dag inte föreligga någon möjlighet att

kontrollera in- utförsel, varken vid den yttre eller inre pengars resp.

Om form rapporteringsplikt införs innebär det att

gränsen. en av tullmyndigheten får möjlighet att kontrollera att rapportering skett på

riktigt sätt. Nu kan det inte gärna komma i fråga att ändra

ett

eller införa någon form valutareglering bara för tullagstiftningen att av kontrollfrågor. En framtida kontrollmöjlighet måste att tillgodose därför i den penningtvättslagen och begränsas i enlighet regleras nya

härmed. Inte bara utförseln måste kunna kontrolleras utan av pengar

införseln för undvika att Sverige skulle bli attraktivt

även att annars

ur penningtvättssynpunkt.

. Det försvårar kontroll är, framgått av det redan sagda, som en som

kapitalets fria rörlighet. Även dessa givetvis inte

EU:s regler om om

innebär allsköns kriminalitet skall godtas försvårar de preventiva

att

insatser. Vi det knappast meningsfullt att lägga fram

anser som sagt förslag skulle innefatta delvis återgång till en form av som en

vi ha funnit öppning genom det valutareglering. Däremot anser oss en

3.6.1 redovisade utslaget från EG-dornstolen den 14 december i avsnitt 1995. Såvitt vi kunnat utläsa skulle det inte strida mot EG-rätten om infördes. Vi föreslår också att så sker.

en rapporteringsskyldighet

En första fråga blir då att bestämma beloppsgräns. Såvitt gäller

en Riksbanken finns gräns vid 75 000 kronor till vilken anmälningsen knuten. Det är i och för sig inte nödvändigt att ha samma

plikten är

kontantöverföringar. Under det att den helt dominerande gräns vid

-Övervâganden och förslag

delen av banktransaktioner måste antas i sin ordning är med vårt vara synsätt läget det motsatta vad gäller kontantfallen. Att medföra större kontantsummor i resväskor måste mindre anses vara ett lämpligt eller säkert transportsätt. Förfarandet är således i sig ägnat väcka att misstankar. Naturligtvis kan stora kontantsummor undantagsvis föras ut eller in detta sätt ett led i normal affärstransaktion eller som en liknande, men detta torde mycket ovanligt. I vara sammanhanget måste även rent praktiska överväganden göras. Av lätt insedda skäl kan det inte gärna komma i fråga med något omfattande mer rapporteringsförfarande. Vad vi vill komma är de större kontantsummoma. Förslagsvis skulle gränsen sättas vid in- eller utförsel av mer än 50 000 kronor i kontanter, värdepapper Som jämförelse m.m. kan nämnas att i Norge skall alla belopp över 25 000 norska kronor rapporteras till tullen. Spanien har ett deklarationskrav vid utförsel av kontanter överstigande 1 000 000 pesetas vilket ungefär motsvarar

50 000 svenska kronor och Frankrike vid 50 000 franska franc.

Vad vi nu föreslår är ytterligare ett led i våra strävanden att förbättra möjligheterna att komma till rätta med penningtvätt.

Meningen är att försöka införa någon form av lämpliga kontrollmöjlig-

heter. Dessa skall dock inte sträcka sig längre än att de ökar utrymmet för att upptäcka misstänkta fall och även för att använda hittillsvarande säkerhetsåtgärder. I avsnitt 3.3.3 om förverkande har vi redovisat vår inställning i den delen vilken i korthet innebär att hithörande regler snarast måste ändras i skärpande riktning. Sådana ändringar måste givetvis få återverka även på utformningen de ingrepp skall av som kunna ske innan ett förverkande blir aktuellt. Det är mot denna bakgrund som vi nu stannat för att reglera även den aktuella nu

kontrollfrâgan i den nya penningtvättslagen.

Vi föreslår således att viss rapporteringsplikt införs för en att försvåra penningtvätt i form av kontantöverföring mellan olika länder. Dessa rapporter skall självfallet ñnanspolisen kunna ta del i önskad av omfattning. Eftersom frågan rör gränskontroll torde någon myndighet en annan än Tullverket inte komma i fråga. Den rapportering vi föreslår skall göras vid in- eller utresa och bör inte göras alltför detaljerad. Förutom namn, personnummer och adress på resenären själv bör anges om penningtransporten sker för annans och i så fall för vems räkning. Summan skall liksom vistelseadress. För kontrollen skall anges att vara meningsfull bör även uppgift om vad skall användas till pengarna anges. Som vi har tolkat ovan angivna utslag från EG-domstolen skulle ett sådant uppgiftslänmande kunna möjligt. Tullmyndighet vara bör även ges befogenhet att kontrollera identitetsuppgifter. Uppgifterna skall lämnas på fastställt formulär åtnjuter sekretesskydd. som

överväganden och förslag

Som det är kan ta sig in i eller ut ur riket vid obeman-

nu personer

nade tullplatser. I sådana fall föreslås att valutarapport skall avges

en inom fem dagar till Tullverket. Vi är väl medvetna om att denna regel

har sin motsvarighet i tullagstiftningen enbart fyller en

- som ——

preventiv funktion att inte öppna direkt lucka i kontroll-

genom en

systemet.

Om rapport formellt sett är i sin ordning torde mot bakgrund

nu en

vad i det föregående de fria kapitalrörelserna det

av som sagts om

knappast möjligt annat än att ta emot rapporten och göra en

vara snabb undersökning innefattande kontroll av bl.a. identitet och belopp.

Det kan naturligtvis tänkas att vederbörande kan vara eftersökt eller

det förekommer anledning att misstänka brott. Sådana att annars situationer får hanteras sätt som i dag genom det redan samma

etablerade samarbetet finns mellan tull och polis. Om en rapport

som har lämnats blir den främsta effekten vårt förslag att dokumentation av

finns för eventuella efterföljande åtgärder. Rapporten bör bevaras

under viss tid, förslagsvis ett år. Om det vid en undersökning

en

framkommer något tyder på att penningtvätt kan förekomma skall

som

finanspolisen omedelbart underrättas. Det torde vara till fyllest att ñnanspolisen har tillgång till rapporterna. Någon generell rapportering

synes inte påkallad. Större betydelse får våra förslag någon påträffas med kontanter

om

ha lämnat rapport. Kan i ett sådant fall ingen nöjaktig

utan att förklaring lämnas till innehavet och det finns anledning att anta att

medlen härrör från brott eller brottslig verksamhet av allvarligare slag skall tulltjänsteman kunna kvarhålla medlen för kontroll så att omgående skall informeras, hinner göra snabb finanspolisen, som en utredning. Ett kvarhållande kan även komma i fråga för det ovan fallet formellt är i sin ordning miss: angivna att rapporten sett men tanke penningtvätt föreligger. Att tulltjänstemannen kvarhåller

om medlen skall inte medföra att förundersökning därigenom anses inledd.

Tiden för kvarhållandets bestående måste göras kort. Som jämförelse

kan nämnas den inte är anhållen eller häktad enligt 23 kap. att som

9 § RB inte är skyldig att stanna kvar för förhör längre än sex timmar. Är det synnerlig vikt, att den kan misstänkas för brottet är

av som

tillgänglig för fortsatt förhör, är han skyldig att stanna kvar ytterligare

timmar. För kvarhållande medel bör längre tid än ovan sex av en

nämnda timmar inte komma i fråga. En så begränsad tid torde

6 + 6 inte heller kunna medföra några svårigheter i förhållande till artikel 6

Europakonventionen avsnitt 3.3.1.2. Under denna tid får finans-

i se

polisen i förekommande fall söka utverka beslut av åklagare om

tvångsåtgärder. Vi vill här åter erinra om vad vi tidigare har sagt om

behovet dessa över. Det förslag vi lämnat i detta sammanav att ses

överväganden och förslag

hang liksom förslaget frysning under viss begränsad tid

om se avsnitt

3.3.1 förutsätter givetvis att fmanspolisen har jourverksamhet.

Vi har valt att kalla förfarandet "kvarhållande" med tanke att

denna benämning redan används inom tullen när det gäller bl.a. att kvarhålla en vara. I tullkodex, tullagen och befogenhetslagen m.fl. talar man visserligen om att ta hand om Att vi inte valt

en vara.

detta begrepp beror huvudsakligen att omhändertagande i t.ex. RB

enkom avser personer. - Vad vi främst velat uppnå är att öppna en möjlighet att komma till

rätta med sådana flagranta fall där det för erfaren tulltjänsteman

envar

framstår som ganska klart att kontantbeloppen har brottslig

en

bakgrund. Vår avsikt är således att den kontrollmöjligheten skall

nya

utnyttjas med urskillning. Åtminstone i inledningsskede innan de

ett

nya reglerna slagit igenom hos allmänheten bör försiktighet iakttas.

För att exempelvis ett kvarhållande av medlen skall få göras bör det

krävas mer än för att rapporteringsskyldighet skall inträda. Vi föreslår att det skall finnas anledning anta att beloppet härrör från brott eller

brottslig verksamhet av allvarligare slag och att ett kvarhållande krävs för utredningen eller för att undanröja risken för att medlen undanskaffas. Även rätten till fria kapitalrörelser talar för

en försiktig tillämpning. Det bör påpekas att i de länder man har en kontrollmöj-

lighet av föreskriven art synes systemet fungera väl.

En rapporteringsskyldighet måste vara sanktionerad. Underlâtenhet

att lämna rapport bör bestraffas med böter. Detsamma bör gälla för

oriktiga uppgifter. Böter skall, enligt 25 kap. 1 § BrB, dömas ut enligt vad som är föreskrivet för brottet i fråga, i dagsböter, penningböter

eller normerade böter. Är viss bötesform inte föreskriven för brottet döms böter ut i form av dagsböter eller brottet bör föranleda lägre om straff än 30 dagsböter, penningböter. Med normerade böter avses böter skall bestämmas efter som

särskild beräkningsgrund. Denna böter finns, såvitt vi kunnat

typ av

utröna, endast i lagen 1919:426 om flottning i allmän flottled och i fiskelagen 1993:787. Det berättigade i att behålla normerade böter

som bötesform har diskuterats vid olika tillfällen. Man har menat att det är bättre med administrativa avgifter. Så bygger t.ex. systemet

med skattetillägg på samma principer normerade böter. Norrnera-

som de böter skulle kanske i och för sig bra sanktion vid passa som

utebliven rapportering eftersom de skulle kunna knytas till det

an

belopp som inte rapporterats. Med tanke på att normerade böter i princip har avvecklats lägger vi inte fram något förslag om att införa sådana böter i den nya penningtvättslagen. Penningböter skall bestämmas till lägst 100 och högst 2 000 kronor

och komma till användning endast i fall där brottet har ett ringa straff-

Överväganden och förslag

värde. Att inte följa rapporteringsplikten kan knappast genomgående så lågt straffvårde att penningböter är lämpligt. Redan av

vara av inte komma i fråga i förevarande

denna anledning bör penningböter

återstår endast dagsböter sanktionsmedel vid brott fall. Därmed som

mot rapporteringsplikten.

Tullverket i samarbete med andra myndigheter Det bör åligga att,

m.fl. lämpligt sätt informera allmänheten om och transportföretag

, Likaså får på administrativ väg regleras hur

rapporteringsplikten.

blanketter skall tillhandahållas, avlämnas m.m. föreslår vi det vid in- eller utförsel av

Sammanfattningsvis att

000 kronor skall avlärrmas särskild valuta-

kontanter överstigande 50

tullmyndighet och myndigheten har rätt att kontrollera rapport till att avlärnnad deklaration stämmer med de faktiska föratt innehållet i

identitetskontroll, kontrollräkning. Vidare har tulltjänste-

hållandena

under högst timmar kvarhålla medel som påträffas hos

man rätt att sex

inte fullgjort sin rapporteringsskyldighet om det finns

resenär som medlen härrör från brott eller brottslig verksamhet anledning anta att slag och medlen behövs för utredningen eller det finns av allvarligare

undanskaffas. Om det är synnerlig vikt för utred-

risk för att de av

får medlen kvarhållas i ytterligare sex timmar. Tullmyndighet

ningen

meddela finanspolisen påträffar medel som det

skall genast om man härrör från brott eller brottslig verksamhet av finns anledning att anta

En icke fullgjord rapporteringsplikt och oriktigt

allvarligare slag.

uppgiftslänmande kan straffas med dagsböter.

3.7 Penningtvättsbrott och sanktionsfrågor

3 .7. 1 Inledning

utredningsuppdrag ingår även frågan om sanktioner mot

I vårt Vi har, bl.a. mot bakgrund av

åtgärder som utgör penningtvätt.

valt dela sanktionsfrågorna i två direktivens utfomming, att upp

första har vi hänfört åtgärder mot de företag som

grupper. Till den de arbetar

skall omfattas av den nya penningtvättslagen samt mot som

sådana företag. Den andra omfattar åtgärder mot pen-

inom gruppen

kretsen kring denne. Denna kategori behandlas ningtvättaren själv och

Våra direktiv är olika utformade i dessa delar. Såvitt i avsnitt 3.7.3.

medverkar i penningtvättsåtgärder, således grupp två

gäller de som

kan vi in på så centrala avsnitt i strafflagstiftningen som

ovan, För den första direktiven inte fullt häleribestämmelserna. gruppen ger

samma handlingsfrihet.

överväganden och förslag

3.7.2 Sanktioner mot företagen och där verksamma

personer

3.7.2.1 Nuläget

I våra direktiv anges att vi bör överväga det är motiverat i PTL om att införa sanktioner rättsliga eller administrativa den - mot som -

bryter mot lagens bestämmelser uppgiftsskyldighet I så fall

om m.m.

bör sanktionerna utformas så att de går att tillämpa såväl fysiska

mot som mot juridiska personer. I denna del skall vi beakta det arbete som sker i Utredningen om företagsbot Ju 1995:06.

Av direktiven framgår vidare att vi, avseende sanktioner

mot pen-

ningtvätt, skall ta hänsyn till att kriminalisering metod

som en för att söka hindra överträdelser olika i samhället bör användas av normer

med försiktighet se 1994/95:23 Ett effektivare brottmålsför-

prop. —— farande. Av EG:s penningtvättsdirektiv

se avsnitt 1.3.1 följer bl.a. att

medlemsstaterna skall se till att de företag omfattas direktivet

som av identifierar sina kunder, att företagen granskar alla transaktioner som

kan ha samband med penningtvätt, att företagen, deras styrelseledamöter och anställda rapporterar misstänkta transaktioner, att företagen

avstår från att utföra transaktion beträffande vilken misstanke en

uppstått till dess behörig myndighet underrättats, att företagen, deras

styrelseledamöter och anställda inte upplyser kunden om att rapportering har skett samt att företagen inför rutiner för internkontroll och utbildar de anställda. Enligt artikel 14 i penningtvättsdirektivet skall varje medlemsstat

vidta de åtgärder behövs för fullständig tillämpning alla be-

som en av

stämmelser i direktivet och särskilt föreskriva vilka påföljder skall

som gälla vid överträdelse av regler antagits grund direktivet. som av

De påföljder som skall införas skall gälla för det fall att brott sker

mot

någon av den nya penningtvättslagens bestämmelser. Ett företag

som inte har interna rutiner, inte utbildar sin personal, inte bevarar

handlingar osv. skall således påföras någon påföljd. Påföljderna

typ av

skall inte bara träffa företagen utan även deras styrelseledamöter och

anställda.

Något straffansvar föreslogs inte i PTL för den bryter

som mot lagens bestämmelser. De sanktionsmedel står till buds är i stället som

de regler som finns i lag eller avtal på det arbetsrättsliga området

samt

de sanktioner som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverk-

samhet prop. 1992/932207 11. s. I en motion till riksdagen 1992/93:Ju24 anfördes att det var

nödvändigt med långtgående straffsanktioner för att förhindra att den

överväganden och förslag

svenska finansmarknaden användes för penningtvätt. Straffansvar

föreslogs därför införas i kombination med möjligheten att använda

företagsbot för banker och andra inrättningar genomför transak-

som tioner i strid med lagens bestämmelser. Motionen avstyrktes av

i sitt riksdagen godtagna betänkande, bl.a. justitieutskottet, som av hänvisade till gällande lagstiftning häleri och företagsbot

om 1992/93:JuU37. I övrigt ansågs Finansinspektionens tillsyn, liksom de regler finns i lag och avtal på arbetsrättens område, vara som Utskottet hänvisade också till den rekommenderade

garantier nog. restriktiviteten i fråga om nykriminalisering.

EFTA Surveillance Authority ESA undersökte under år 1994 hur

Sverige hade införlivat EG:s penningtvättsdirektiv i det svenska

rättssystemet. Efter genomgång av de svenska penningtvättsbestämrnel-

företog ESA besök i Sverige i november 1994. ESA serna ett

ifrågasatte Sverige hade införlivat artikel 14 i penningtvätts-

om direktivet pâ riktigt sätt. I skrivelse den 18 november 1994 ett en

anmodades Sverige ESA kommentera införlivandet av artikel 14

av att

avseende påföljder. ESA uppmanade, trots att artikel 14 inte specificavilken påföljder skall användas, Sverige att anta

rar typ av som form böter eller fängelse vid brott mot

påföljdsbestämrnelser i av

bestämmelserna i PTL. ESA tvâ anledningar till att det bör vara angav

böter och möjligen fängelse utgör påföljd enligt direktivet. För

som det första förband sig samtliga EU-länder, när direktivet antogs, att

alla nödvändiga förändringar i straftlagstiftning för att på

vidta resp. Island, Norge och Österrike

så sätt uppfylla kraven. För det andra har bestämmelser böter påföljd vid brott mot resp. lands

infört om som

bestämmelser penningtvätt. I Norge kan även fängelsestraff

om vid brottslighet. I ett till ESA angav Sverige i användas grov svar december 1994 undersökning PTL skulle vidtas för att göra att en om

effektiv. Undersökningen skulle koncentreras på påföljds-

lagen mer

frâgan. Övervakningen hur Sverige har införlivat penningtvätts-

av direktivet har, efter att Sverige blev medlem i EU, övertagits av EU-

kommissionen.

3.7.2.2 Olika sanktionsformer

aktuellt för är sådana sanktioner skall träffa Vad som nu är oss som

eller där verksamma inte uppfyller de administrativa krav

företag som och Finansinspektionens föreskrifter ställer. Exempel som lagen sådana krav identitetskontrollen kunderna sker på rätt sätt, att är att av använts vid identitetskontrollen bevaras enligt handlingarna som

bestämmelserna, gransknings- och uppgiftsskyldigheten fullgörs att

att ,

Överväganden och förslag

meddelandeförbudet inte överträds samt att företagen har tillräckliga interna rutiner och ser till att de anställda får behövlig utbildning.

överträdelser i dessa delar kan göras av såväl företaget där som verksam personal.

En jämförelse kan göras med de sanktioner finns vid över-

som

trädelser i samband med insiderhandel, marknadsföring eller i arbetsmiljölagstiftningen. Även företagsboten intresse.

är av

Insiderlagstzfiningen

Enligt 22 § insiderlagen 1990:1342, idess lydelse före den 1 januari 1997, skulle den dömas till böter eller fängelse i högst månader

sex

som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgjorde anmälnings- eller uppgiftsskyldighet. I ringa fall skulle inte dömas till Denna

ansvar.

ordning har numera övergivits och ersatts med ett avgiftssystem. I förarbetena till de reglerna otillbörlig kurspåverkan och

nya om

vissa insiderfrågor fördes ett avkriminalisera

resonemang om att

förseelser mot anmälnings- eller uppgiftsskyldigheten enligt insiderlagen prop. 1995/96:215 s. 46 f.. Som skäl för avkriminalisering

en

angavs följande. För att uppgifterna i insiderregistret skall bli fullständiga och korrekta krävs att anmälningar lämnas på föreskrivet sätt. Om anmälningsskyldigheten inte fullgörs kan detta ha stor betydelse vid utredningar misstänkt insiderbrottslighet. En

om utebliven anmälan grund av glömska eller rent förbiseende år närmast att betrakta som en förseelse ordningskaraktär även av om

anmälningsskyldigheten som sådan är av stor vikt. Detta var, enligt

förarbetena, något som talade för att det i stället för straff infördes en särskild avgift för underlåten anmälan. En avgift ansågs dessutom vara mer effektiv än ett bötesstraff att avgiften kan tas i närmare genom ut

anslutning till överträdelsen. I vart fall skulle detta gälla avgiften

om

beslutades av Finansinspektionen. Detta skulle också ligga väl i linje med uppfattningen att förseelser med lågt straffvärde bör avföras från

det kriminaliserade området för att rättsväsendets skall kunna resurser

användas ett ändamålsenligt och effektivt sätt.

I förarbetena togs även frågan prövningen avgiftsskyldigheten om av skulle läggas på domstol eller administrativ myndighet varvid upp, bl.a. följande anfördes. Frågan hänger med vad bör gälla samman som för det subjektiva rekvisitet. De överträdelser det är fråga är som om

sådana att det får anses föreligga presumtion för att i vart fall

en

oaktsamhet normalt föreligger. Som regel kan utgå från den

man att personkrets det handlar huvudsakligen känner till de regler om som

gäller på området. Regeringen fann därför inga invändningar

mot ut-

1997:36 överväganden och förslag

SOU

redningens förslag övergång till strikt ansvar. Det förutsätts att om en

den regeln blir förhållandevis lättillämpad i flertalet fall. Be-

nya slutanderätten bör därför kunna läggas Finansinspektionen. Genom

att inspektionens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol tillgodoses rättssäkerhetsaspekterna på ett tillfredsställande sätt. Numera kan således Finansinspektionen, under vissa förutsättningar, besluta att särskild avgift skall tas ut. Den särskilda avgiften

en

beräknas, enligt den 22 § trätt i kraft den l januari 1997, till

nya som viss procentsats vederlaget vid aftärstransaktionen. Avgiften är av dock lägst 15 000 och högst 350 000 kronor. Avgiften kan tas ut av

har insynsställning i företaget. Sådana personer kan vara

personer som verkställande direktören, vice verkställande direktören, ledamöterna

och suppleanterna i styrelsen samt företagets revisorer och revisorssuppleanter. Av den 26 § följer att Finansinspektionens beslut fâr

nya

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Marknadsstörningsavgift

En näringsidkare får, enligt 22 § marknadsföringslagen 1995:450,

åläggas att betala särskild avgift marknadsstörningsavgift om

en

näringsidkaren eller någon handlar på dennes vägnar uppsåtligen

som eller oaktsamhet bryter mot vissa bestämmelser i lagen. Det är här av

inte fråga något strikt Marknadsstörningsavgiften skall,

om ansvar. enligt 24 § marknadsföringslagen, fastställas till lägst 5 000 kronor

och högst 5 miljoner kronor. När det gäller beräkning av avgiften

hänvisades i förarbetena prop. l994/95:123 105 f. till det nära s.

sambandet mellan konkurrens- och marknadsföringsfrågor. Reglerna

utformades därför på ett enhetligt sätt på de båda områdena. I lagen vissa generella riktlinjer. Det blir därefter domstolarnas sak att anges närmare fastställa hur avgiftens storlek skall beräknas. Talan om

marknadsstörningsavgift väcks, enligt 39 §marknadsföringslagen, vid

Stockholms tingsrätt av Konsumentombudsmannen.

Arbetsmiljölagen

Enligt 8 kap. 1-2 §§ arbetsmiljölagen 1977:1160 skall den som

uppsåtligen eller oaktsamhet inte följer vissa angivna bestämmelser

av i lagen eller bryter mot föreläggande, förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd lagen dömas till böter. I vissa fall kan som av det även dömas till fängelse. Sedan den l oktober 1994 har emellertid

Arbetarskyddsstyrelsen möjlighet att föreskriva att en särskild

en

överväganden och förslag

avgift sanktionsavgift skall betalas om en överträdelse har skett

av

en föreskrift av visst slag 8 kap. 5-10 §§ arbetsmiljölagen. Avgiften skall påföras den verksamhet där överträdelsen skedde. Om det för överträdelsen har utfärdats föreskrift sanktionsavgift skall straff

om inte kunna dömas ut.

I förarbetena vid införandet av sanktionsavgiften prop. 1993/94: 186 s. 46 ff. anfördes bl.a. följande. Straff, dvs. böter och fängelse, kan endast fysiska personer dömas till. För brott begås i närings-

som verksamhet kan sålunda endast den fysiska person har det som

straffrättsliga ansvaret dömas. För att göra sanktionssystemet

mer

effektivt förordade regeringen att det i arbetsmiljölagstiftningen infördes en möjlighet att föreskriva sanktionsavgifter för överträdelser

mot vissa föreskrifter. Härvid avsågs en konstruktion med strikt ansvar där avgifter kan påföras den verksamhet där överträdelsen skedde. Härigenom behöver det inte beläggas hos inom vem en organisation uppsåtet eller oaktsamheten bakom överträdelsen närmast är att söka. De områden som ansågs lämpliga att införa sanktionsavgifter var överträdelser av föreskrifter om formella förfaranden

eller preciserade åtgärder där överträdelsen är direkt straffbelagd i

arbetsmiljölagen och inte förutsätter förelägganden eller förbud. Det är när man klart kan presumera att överträdelser inte förekommer annat än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet och där det relativt lätt kan fastställas om en överträdelse har skett eller inte som området är lämpligt för sanktionsavgifter. Regeringen framhöll att sanktionsavgifter framstår som mindre lämpliga när det gäller upprättande av handlingsplaner och andra krav som gäller internkontroll. Om ett system med sanktionsavgifter införs med sikte på internkontrollen

riskerar man att intresset förskjuts från innehållet i kontrollen

som helhet till de direkt sanktionerade förfarandena. Det är ett oavvisligt

krav att avgiftsbeloppet kan beräknas förhand och inte fastställas i efterhand med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda

fallet. Innan avgiften påförs behövs emellertid en prövning av om en överträdelse faktiskt har ägt rum. Eftersom avgiften ligger vid sidan om straffansvaret förordade regeringen att frågan utdömande om av sanktionsavgiften prövas av länsrätt. När det gäller frågan att ha om

kvar möjligheten att väcka åtal det område där sanktionsavgifter kommer att gälla gjorde regeringen den bedömningen att det allmänt

sett är mindre lämpligt att ha två parallella sanktionssystem. Sank

tionsavgifterna ansågs vara en tillräcklig reaktion från samhällets sida

inom det avgränsade området.

överväganden och förslag

Företagsbot

Reglerna rörande företagsbot finns i 36 kap. BrB. Företagsbot skall åläggas näringsidkare vid brott som har begåtts i näringsverksamhet, brottsligheten inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda om skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag och näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kan krävas av honom för att förebygga brottsligheten. Företagsboten skall fastställas till lägst 10 000 kronor och högst 3 miljoner kronor. En särskild utredare är tillsatt för att utarbeta förslag till ett effektivt

sanktionssystem såvitt avser brott inom näringsverksamhet. Utredaren

skall överväga om ett system med företagsbot bör ersättas med ett

ansvarssystem med straff som riktar sig mot juridiska personer Ju

1995:06. Vid kontakt med utredningen har framkommit att den överväger att föreslå att bestämmelserna företagsbot ersätts med om bestämmelser straffansvar för juridiska personer. Ett sådant förslag om

skulle innebära att juridisk i verksamhet ett brott har

en person vars begåtts skall dömas till straff enligt bestämmelser i BrB. Straffet för en juridisk person föreslås vara böter. Enligt utredningens överväganden kommer straffansvaret för juridiska personer, till skillnad från bestämmelserna om företagsbot, inte att gälla samtliga straffbestärnrnelser, utan enbart sådana bestämmelser som särskilt väljs ut. Som ett led i arbetet har utredningen gjort en genomgång av samtliga

straffbestämmelser och utformat ett förslag till urval. De bestämmelser

omfattas urvalet är huvudsakligen straffbestämmelser i som av näringsreglerande författningar, beträffande vilka principerna om s.k. företagaransvar är centrala för tillämpningen. Det torde ligga i linje

med Företagsbotsutredningens förslag att eventuella straffbestämmelser

riktas till verksamhet inom juridiska personer och som rör som

företagens ansvar för tillsyn och kontroll av att penningtvätt inte

förekommer, omfattas bestämmelser om straffansvar för juridiska av

Utredningsarbetet beräknas vara slutfört tidigast under våren

personer. 1997.

överväganden och förslag

3.7.2.3 Vårt ställningstagande

Vi har övervägt att införa en sanktionsavgift mot de företag som

omfattas av uppgiftsskyldigheten i den nya penningtvättslagen. Vi

lägger dock inte fram något förslag i denna del utan hänvisar i

stället till Banklagskommittén Fi 1995:09 som utreder bl.a.

Finansinspektionens nuvarande sanktionsmöjligheter. Däremot

föreslår vi att vissa grövre överträdelser begångna av enskild

person verksam inom ett uppgiftsskyldigt företag skall straffbeläggas.

En första fråga är givetvis om det finns något verkligt behov av nya sanktionsformer gentemot de berörda företagen och dem som är verksamma där. Under vårt utredningsarbete har framkommit att det

stora flertalet berörda företag synes lojalt leva upp till PTL:s krav och Finansinspektionens föreskrifter. Inte heller har vi kunnat konstatera

annat än att företagen har väl fungerande relationer inte bara gentemot inspektionen utan även i förhållande till ñnanspolisen. Vi är självfallet väl medvetna om att de berörda företagen har ett eget intresse i saken.

Åtgärder som kan misstänkas utgöra penningtvätt eller annars vara av

tvivelaktig karaktär kan även skada ett företags ekonomi eller allmänna anseende.

Mot bakgrund av det nu sagda kan hävdas att dagens sanktioner,

dvs. Finansinspektionens sanktionsmöjligheter och sanktioner inom det arbetsrättsliga området, skulle vara tillräckliga och införandet av nya

en överloppsgärning.

-

Enligt gällande regler kan Finansinspektionen under vissa förutsättningar återkalla ett företags auktorisation eller, om det anses till-

räckligt, meddela varning. Dessa sanktioner kan i och för sig anses något trubbiga. Fall kan tänkas där en återkallelse är en väl drastisk åtgärd och en varning alltför svag. Nu ser emellertid Banklagskommittén över även denna del. Efter vad vi erfarit torde den utredningen inte inom den tid vårt arbete pågår hinna göra några slutliga ställningstaganden. Vi dock mot bakgrund av våra direktiv och anser de internationella åtagandena det ofrånkomligt att redan nu ta upp -

en diskussion om en speciell penningtvättssanktion. De regler på arbetsrättens område som nu kan tillämpas är närmast

lagen l982:80 anställningsskydd LAS. LAS gäller för arbetsom tagare i allmän eller enskild tjänst men däremot inte för styrelseledamöter. En arbetstagare kan sägas upp om det föreligger saklig grund för uppsägning resp. avskedas om han grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Att det arbetsrättens område

överväganden och förslag

föreligger avtal reglerar sanktioner mot företag eller anställda har som inte framkommit. Ett första alternativ skulle sagt vara att anse dessa sanktionssom

möjligheter tillräckliga. Sâ ansågs fallet i förarbetena till PTL och

vara

även majoritet i riksdagsutskottet 1992/93 uU37. Vi vill också

av en

erinra vad tidigare anförts om restriktivitet i fråga om

om som

nykrirninalisering. Till bilden hör att det nya penningtvättsbrott som

vi föreslår även kan träffa personer som hör till de berörda företagen, alltifrån verkställande direktören till kassörskan.

De skäl som främst skulle tala för nya sanktioner är följande. Att berörda företag och deras personal för närvarande lojalt följer lag och

föreskrifter utgör ingen garanti för framtiden. Det kan också vara till

fördel för företagen att kunna hänvisa till att de riskerar kännbara sanktioner de inte följer lagens föreskrifter.

om

Vidare omfattas från den l januari 1997 även valutaväxlingsföre- PTL:s regler och hur förfarandet där kan utvecklas är ovisst.

tagen av

Att driva valutaväxlingsrörelse kräver inte tillstånd utan en anmälningsskyldighet har ansetts tillräcklig. Vi har med tanke på tids-

inte haft möjlighet att undersöka om en sådan ordning är ramarna

lämplig avsnitt 3.2.1. Valutaväxlingsföretagen står inte under

se

direkt tillsyn Finansinspektionen. Inte heller alla här i riket

av

verksammma filialer till utländska företag står under Finansinspektio-

direkta tillsyn bl.a. 1 kap. 5 § och 7 kap. 8-9 BRL,

nens se

1 kap. 3 c § och 6 kap. 6 a-b §§ lagen om värdepappersrörelse samt

2 kap. 9-10 §§ och 5 kap. 9-10 §§ lagen om kreditmarknadsbolag. För få ett effektivare system brottsbekämpningssynpunkt måste

att ur

även sådana filialer kunna fångas in. I annat fall uppkommer en

betänklig lucka.

Eftersom LAS endast träffar arbetstagare så innebär det att bl.a.

styrelseledamöter och verkställande direktörer inte utan vidare kan drabbas någon arbetsrättslig sanktion för det fall att de kan anses

av

ansvariga för att de själva eller företaget inte följer bestämmelserna i

PTL. Ett eventuellt nytt sanktionssystem bör utformas så att även dessa grupper kan nås.

Härtill kommer med stor tyngd de internationella åtagandena vilka omnämnts i det föregående. Enligt dessa är dagens sanktionssystem

inte tillräckligt. Vi vill redan påpeka att vi vid en sammanvägning av skälen som nu

talar för införande av sanktioner gentemot de företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i den penningtvättslagen, inte funnit att de

nya kan starkare än de som talar däremot. Därmed inte sagt att anses vara

sanktioner gentemot företagen inte behövs. Om det skulle anses föreligga ett behov sådana sanktioner kan lämpligheten av att införa

av

överväganden och förslag

sanktionsbestämmelser som enbart kan användas i penningtvättssam-

manhang ifrågasättas. För att få en enhetlig utformning av sanktionsmöjligheterna synes det mer ändamålsenligt att den frågan över i

ses ett större sammanhang, vilket nu görs av Banklagskommittén och Utredningen om företagsbot. Vi kommer därför inte att lämna något förslag när det gäller sanktioner gentemot företagen. Eftersom vi kommer att ha slutfört värt uppdrag före de ovan

nämnda utredningarna vill vi, trots att något förslag inte lämnas,

redogöra för de överväganden som vi har gjort när det gäller sanktioner. Avseende sanktioner gentemot personer som är verksamma inom

företagen återkommer vi till detta i slutet av avsnittet.

När det gäller sanktionerna står valet mellan att införa straff eller sanktionsavgifter.

Enligt 1 kap. 3 § BrB är böter och fängelse straff. Endast fysiska

personer kan dömas till straff. I 25 kap. BrB finns bestämmelser om

böter. Av 1 § följer att böter skall dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i fråga, i dagsböter, penningböter eller normera-

de böter. Härtill kommer reglerna i 36 kap. BrB om företagsbot.

Inom Justitiedepartementet upprättades i början av 1980-talet en

promemoria i vilken de sanktionsavgifter som då farms i olika lagar genomgicks prop. 1981/82:l42 s. 77 ff.. I promemorian delades

sanktionsavgifterna upp i två kategorier, nämligen straffavgifter och vinstbegränsande avgifter. Med straffavgifter förstås därvid avgifter

som uteslutande har ett bestraffande syfte. Vinstbegränsande avgifter angavs ha utformats mot bakgrund av bl.a. ett intresse att dra in en vinst som annars skulle kunna uppkomma till följd av en överträdelse av de bestämmelser till vilka de är knutna. Avgifter av det här slaget

kan tillämpas mot såväl juridiska som fysiska personer. Utan att lägga

något lagförslag angavs i propositionen vissa riktlinjer som borde gälla vid införandet av vinstbegränsande avgifter. Riksdagen lämnade dessa riktlinjer utan erinran bet. 1981/82:JuU53, rskr. 1981/82:328. I de avseenden som nu är av intresse innebär uttalandena huvudsakligen följande. Ett avgiftssystem kan vara en ändamålsenlig lösning i de fall där regelöverträdelser är särskilt frekventa eller speciella svårigheter föreligger att beräkna storleken av den vinst eller be-

sparing som uppnås i det särskilda fallet. Andra fall är när den

ekonomiska fördelen av en isolerad företeelse genomsnittligt sett kan bedömas som låg, samtidigt som samhällets behov av skydd på det aktuella området är så framträdande, att inte bara den ekonomiska fördelen i det särskilda fallet utan redan utsikten till vinst eller besparing bör neutraliseras. Avgifter bör få förekomma endast inom speciella och klart avgränsade områden. Bestämmelserna om beräkning av avgiften bör i möjligaste mån konstrueras så att de utgår från

överväganden och förslag

ett mätbart moment i den aktuella överträdelsen en parameter - —

som gör det möjligt att förutse och fastställa hur stor avgiften skall bli

i det särskilda fallet. Normalt bör regeln konstrueras så att avgiften motsvarar den genomsnittliga vinsten av överträdelsen. Om det bedöms angeläget att neutralisera redan utsikten till vinst bör det emellertid inte finnas något hinder mot att låta avgiften utgå enligt grunder som leder till väsentligt högre avgiftsbelopp. Särskild prövning bör ske av om uppsåt eller oaktsamhet skall förutsättas för

avgiftsskyldighet eller om sådan skyldighet kan bygga på strikt ansvar.

I det förra fallet bör prövningen ligga domstol men i det senare

fallet kan åläggandet av avgiftsskyldigheten i viss utsträckning överlämnas till administrativ myndighet. För en regel som bygger

strikt ansvar bör det av rättssäkerhetsskäl förutsättas att det finns starkt

stöd för en presumtion om att överträdelser på området inte kan

förekomma annat än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet. I sådana fall bör även undantagsregler införas. Dessa bör så långt som möjligt vara preciserade så att det inte föreligger någon tvekan om deras räckvidd. Samma sak bör gälla för regler som ger möjlighet till jämkning av beloppet. En sanktionsavgift av administrativ art medför med tanke det av

oss föreslagna penningtvättsbrottet att penningtvättsfrågor skulle kunna

harrma i såväl allmän domstol som i allmän förvaltningsdomstol. Nu är detta ingen ny situation utan förekommer redan i dag andra håll. Parallella sanktionssystem förekommer i arbetsmiljölagstiftningen och i skattesammanhang genom reglerna om skattetillägg enligt taxeringslagen 1990:324, där prövning görs av allmän förvaltningsdomstol, jämfört med reglerna i skattebrottslagen 1971 :69 där prövningen av

en motsvarande fråga kan förekomma i allmän domstol. I arbetsmiljö-

lagen föreskrivs, som tidigare nämnts, att böter enligt 8 kap. 2 § andra stycket inte skall utdömas om det för överträdelsen har utfärdats föreskrift om sanktionsavgift enligt 5 Vill man undvika olägenheten med parallella sanktionssystem kan det därför införas t.ex. ett bötesbrott vid överträdelser av den nya penningtvättslagens bestämmelser om identitetskontroll, bevarande av handlingar, gransknings- och uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud samt kravet interna rutiner och utbildning. Likaså kan man överväga ett bötesbrott för det fall att Finansinspektionens föreskrifter eller förelägganden som utfärdas med stöd av lagen inte följs. Ett bötesbrott kan emellertid enligt dagens regler inte införas för företagen som sådana utan endast för de inom företagen verksamma personerna. Så skulle dock kunna bli fallet med det system som Företagsbotsutred-

ningen arbetar med.

De regler som nu är aktuella ur sanktionssynpunkt är av administra-

överväganden och förslag

tiv Företagen har åligganden som följer av penningtvättslagstiftningen eller Finansinspektionens föreskrifter. Dessa

av

ordningsföreskrifter utgör bas för att möjliggöra en effektiv

en

bekämpning penningtvätt. Det är därför viktigt att i förekommande

av fall kunna ingripa direkt mot ett företag som inte följer gängse rutiner.

Orsakerna till att så inte sker kan givetvis vara flera, alltifrån bristande Även läget i dessa delar i dag är helt tillfredsstälvilja till slarv. om

lande kan inte bortse från att det i framtiden kan uppkomma man

behov ett snabbt ingripande mot ett försumligt företag. Detta talar

av

för att det i stället för straff införs en särskild avgift i dessa fall. En avgift torde dessutom effektiv än ett straff genom att avgiften

vara mer kan tas ut i närmare anslutning till överträdelsen. Detta gäller i vart

fall om avgiften beslutas av en förvaltningsmyndighet. En sanktionsavgift skulle således kunna införas för de fall ett företag inte följer givna

ordningsbestämmelser. sanktion bör ligga inom Finansinspektionens ansvarsområde.

En ny

För detta talar inte bara inspektionens kompetens utan även möjligheterna till ett snabbt ingripande. Frågan blir då sanktionsavgiftens

närmare utfornming. En avgift måste vara någorlunda enkel att ny

beräkna, detta inte bara för att uppfylla rimliga krav förutsebarhet utan även för att möjliggöra en snabb och smidig överprövning. Som nämnts i det föregående skulle sanktionsavgift kunna

en ny komma till användning i sådana fall där ett företag bryter mot

ordningsbestärmnelser i penningtvättslagstiftningen eller föreskrifter Finansinspektionen utfärdat med stöd av den lagstiftningen.

som

Sanktionsavgiften skulle således ha ett klart avgränsat område. Detta skulle givetvis inte hindra att inspektionen även i penningtvättsfall begagnar gällande möjlighet att exempelvis meddela varning.

nu De överträdelser närmast kan bli aktuella är sådana som avser som åsidosättande skyldigheten att ha erforderliga gransknings- och av säkerhetsrutiner. Hit hör även underlåtenhet att bevara handlingar eller sörja för behövliga utbildningsinsatser. Gemensamt för dessa fall att

är att företagen har ett strikt ansvar för åtgärderna i fråga. Ett företag, åsidosätter sina skyldigheter i dessa delar, kan eventuellt göra

som vissa ekonomiska vinster. Dessa är emellertid knappast mätbara och

lämpliga för sanktionsavgift. Den modell

i vart fall inte som mätare en

används i insiderlagstiftningen där avgiften beräknas till viss

som vederlag torde således inte användbar för vårt procent av ett - vara vidkommande.

Inte heller marknadsstörningsavgiften skulle passa våra syften. Den går inte att räkna ut i förväg utan detta är en uppgift för de allmänna domstolarna. Detsamma gäller avgift enligt arbetsmiljölagen. Denna

avgift är knuten till överträdelser olika slag. Vi har funnit det av

överväganden och förslag

mindre lämpligt att arbeta med olika tariffer för olika slag av överträdelser. Det torde vara svårt att väga t.ex. bristande gransk-

ningsrutiner mot underlåtna utbildningsinsatser osv. Läget torde vara

ett annat i fråga om arbetsmiljön. Milj öbalksutredningen har föreslagit att det införs en milj avgift skall betalas fysisk eller juridisk person som vid som av

utövning näringsverksamhet överträder generella föreskrifter m.m.

av SOU 1996: 103. Avgiften, skall uppgå till lägst 5 000 och högst som

500 000 kronor, skall stå i proportion till överträdelsens allvar och till betydelsen av den bestämmelse som har Överträtts. Avgiftens storlek

i det enskilda fallet skall bestämmas med ledning av tariffer som

upprättas Statens naturvårdsverk och fastställs av regeringen. Det

av är tillsynsmyndigheten som skall pröva frågan om påförande av

miljösanktionsavgift. Det beslut som myndigheten fattar skall gälla

domstols dom men skall kunna överklagas till miljödomstol. som

Enligt vår mening skulle denna lösning för vårt vidkommande vara

behäftad med nackdelar som den närmast föregående. samma

Eftersom sanktionsavgift kan bestämmas förhand är att

en som föredra är inte heller företagsboten något alternativ.

De ñnansieringsregler i dag finns inom bankvärlden skulle

som

dock kunna vara en lämplig utgångspunkt för bestämmandet av

avgiftens storlek. Enligt 56 a § bankrörelseförordningen 1987:647 får avgifter tas ut vid prövning av ansökningar eller anmälningar enligt de olika banklagarna. En annan modell skulle vara att beräkna avgiften på liknande sätt som i lagen 1995:1571 om insättningsgaranti. Nu

skall emellertid en sanktionsavgift inte bara träffa banker utan även

andra tillhör den uppgiftsskyldiga kretsen. grupper som

Enligt vår mening ger en anknytning till omsättningen den lämpligaste utgångspunkten. Enligt förordningen 1995:1116 om finansiering av Finansinspektionens verksamhet skall företagen årligen betala avgift som beräknas i procent med utgångspunkt i balansomslut-

en

ningen för närmast föregående räkenskapsår. Avgiftens storlek, som

går att bestämma förhand, skall fastställas av Finansinspektionen.

Ett liknande system kan vara lämpligt i fråga om sanktioner i penning-

tvättssammanhang. Genom att knyta an till omsättningen fångar man in en del av det avgift skall beakta. Bristande säkerhetsrutiner måste typiskt som en allvarligare större företaget är. Helt säkert är detta givetvis sett vara

inte stora brister i ett mindre företag kan också jämföras med

små brister i ett stort företag. Om man vill ha en snabbverkande sanktion kan det inte gärna

komma i fråga med annat än en i förväg beräkningsbar schablon. En

sanktionsavgift skulle därför kunna bestämmas med ledning av

6 17-0320

överväganden och förslag

omsättningen. Till grund för beräkning kan tas de regler som finns i den nyss nämnda förordningen om finansieringen av Finansinspektionens verksamhet. De företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i den nya penningtvättslagen skulle kunna träffas av sanktionsavgiften. När det sedan gäller vilka överträdelser som skulle kunna omfattas av den nya sanktionsavgiften är två lösningar tänkbara. Den ena är att låta

avgiften täcka alla överträdelser mot den nya penningtvättslagen och Finansinspektionens föreskrifter. Den andra är att lyfta fram över-

trädelser av allvarligare natur. Den första lösningen kräver att avgiften kan anpassas mer efter överträdelsens omfattning, den andra medger ökad schablonisering. Härtill kommer att en avgift i första hand skulle riktad mot företagen som sådana och att sanktionen därför måste vara begränsas till vad som företagen rimligen kan åtgärda. Enskilda överträdelser kan ett företag bara lastas för om dessa beror personers på bristfälligheter hänförliga till företaget. En sanktionsavgifts uppgift kan också sägas vara av vitesliknande natur, nämligen att utgöra ett

hot för att framtvinga ett visst beteende. Av det nu sagda följer att enbart grundläggande brister bör åtgärdas genom en ny sanktions-

mer avgift. En sanktionsavgift skulle således kunna användas om ett företag

trots påpekande från Finansinspektionen brister vad gäller gransknings- och uppgiftsskyldigheten. Likaså skulle en avgift på motsvaran-

de sätt kunna komma i fråga om ett företag inte har de säkerhets- och

utbildningsrutiner som föreskrivs. Övriga överträdelser, t.ex. att inte

bevara handlingar på rätt sätt, skulle inspektionen i stället få bemästra enligt nuvarande regler. Något förslag till sanktioner gentemot företagen lägger vi, som angetts ovan, inte fram. Det sagda har rört åtgärder mot företagen som sådana. En nu återstående fråga blir då vad skall gälla om trots att företaget som gjort allt vad som krävs i fråga om säkerhetssystem, rutiner, utbildning någon i företaget verksam person överträder vad m.m. -

föreskrivs i den nya penningtvättslagen eller i inspektionens

som föreskrifter. Av störst praktisk betydelse här torde vara att bryta mot

bestämmelserna i den penningtvättslagen meddelandeförbud,

nya om

granskningsskyldighet eller underlåtenhet att lämna uppgifter till

ñnanspolisen. Vid denna bedömning får man beakta att vi föreslår ett nytt pen-

ningtvätts- och rådgivningsbrott. I flagranta fall torde i företagen

verksamma i ledande ställning kunna fångas in med dessa personer brott. Även olika former trolöshetsbrott kan tänkas förekomma. nya av Vi dock att överträdelser mot föreskrifter om meddelandeförbud, anser

överväganden och förslag

granskningsskyldighet eller underlåtenhet att lämna uppgifter till

ñnanspolisen av så allvarlig natur att en kriminalisering är vara

ofrånkomlig. Den uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter

som mot dessa föreskrifter skall kunna ådömas böter eller i försvarande fall fängelse till månader. Som försvarande omständigheter kan upp sex tänkas att någon under längre tid lämnat ut information eller att så i ansvarig ställning. Förmildrande omständigheter vid skett av någon straffrnätningen kan vara sådana som att företaget inte byggt upp erforderliga rutiner, gett tillfredsställande information osv. Vi är väl medvetna att vårt förslag kan anses halta något om eftersom vi inte föreslår några sanktioner gentemot företagen. Detta

skulle möjligen kunna att våra sanktionsbestärnrnelser

repareras genom

träder i kraft samtidigt Banklagskommitténs förväntade förslag

som

sanktionsmöjligheter för Finansinspektionen. Enligt vårt för-

om menande kan emellertid ett sådant dröjsmål knappast anses befogat då vårt förslag medför kriminalisering av uppsåtliga brott. Den diskrepans uppkommer får därför godtas under den förhållandevis som korta tid som det är fråga om.

3.7.3 Penningtvättsbrott och rådgivning vid sådan

brottslighet

Vi föreslår att ett särskilt penningtvättsbrott införs i den nya penningtvättslagen. Bestämmelsen kriminaliserar den som tar sådan

befattning med medel härrör från brott eller brottslig verksom

samhet av allvarligare slag som är ägnad att dölja denna egenskap hos medlen. Påföljden för penningtvättsbrott är fängelse i högst två år. En ringa grad av brottet, penningtvättsförseelse, införs liksom ett grovt penningtvättsbrott. Vidare straffbeläggs grovt oaktsam rådgivning som främjar möjligheterna för annan att begå

penningtvättsbrott eller penningtvättsförseelse.

3.7.3.1 Inledning

Vårt utredningsuppdrag innebär att vi skall förbättra förutsättningarna

för att bekämpa den del den ekonomiska brottsligheten som består

av

i penningtvätt. Den lagstiftning som hittills genomförts med detta syfte är dels 1991 års ändringar i hälerireglema, dels 1994 års PTL. Den förstnänmda lagstiftningen riktar sig inte bara mot penningtvätt utan har vidare inriktning. PTL är däremot en renodlad lagstiftning mot

en

överväganden och förslag

penningtvätt. I det följande belyses huvuddragen i hälerilagstiftningen. Även om vi inte avser att föreslå ändringar i hälerilagbestämmelserrta har penningtvätt en klar släktskap med de reglerna varför en redogörelse för dessa kan vara motiverad. I avsnitt 3.7.3.3 återfinns våra överväganden och förslag.

3.7.3.2 Hälerilagstiftningen

Av 9 kap. 6 § första stycket l BrB framgår att en person kan göra sig skyldig till häleri om han tar befattning med något som är frånhänt arman genom brott på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande sakhäleri. Förbrottet till sakhäleri kännetecknas av att något blivit någon frånhänt. Att förfarandet är ägnat att försvåra ett återställande omfattar t.ex. att mottaga, dölja, avyttra eller omarbeta saken. Försäljning är att anse som häleri även om köparen inte fått saken i sin besittning. Genom en lagändring år 1980 infördes ett nytt andra stycke i 9 kap. 6 § BrB, vilket gäller fall då gärningen begås i näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning näringshäleri. Enligt denna bestämmelse kan under vissa förutsättningar ansvar för häleri komma i fråga fastän det inte är styrkt att ett förbrott har förövats. Syftet med bestämmelsen är framför allt att komma den etablerade häleribrottsligheten. För ansvar krävs att egendomen skäligen kan antas vara frånhänd annan genom brott. I 9 kap. 6 § första stycket 2 BrB stadgas att den som bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv kan dömas för häleri vinningshäleri. Bestämmelsen syftar i första hand på att någon mottar något inköpts för stulna pengar eller pengar som influtit som för försålt tjuvgods eller sak som förvärvats för sådana pengar. Det avgörande är således att någon bereder sig vinning av annans föregående brott. Ett fjärde fall av häleri framgår av 9 kap. 6 § första stycket 5 BrB fordringshäleri. Enligt denna bestämmelse kan den som genom krav, överlåtelse eller annat liknande sätt hävdar genom brott tillkommen fordran dömas för häleri. Bestämmelsen syftar främst på s.k. efterocker. Bestämmelserna om häleri, 9 kap. 6§ BrB, förutsätter den subjektiva sidan att det föreligger uppsåt som omfattar att visst förbrott har begåtts. De närmare omständigheterna beträffande förbrottet behöver emellertid inte kända för hälaren. Även vara

överväganden och förslag

eventuellt uppsåt är tillräckligt. Vidare innebär de svenska bestämmelserna att ett oaktsamt förfarande kan föranleda straff enligt 9 kap. 7 § BrB. Detta går utöver vad narkotikabrottskonventionen kräver. Bestämmelserna omfattar emellertid inte egendom som undandragits beskattning, tull eller någon annan allmän avgiftsskyldighet. Beträffande förhållandet mellan häleri och medverkan till förbrottet gäller som huvudregel att gärningar förövade efter det att förbrottet avslutats bedöms som häleri medan tidigare gärningar bedöms som medverkan.

För att uppfylla narkotikabrottskonventionens krav se avsnitt 1.2

infördes två nya hälerifonner i 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 BrB, vilka trädde i kraft den l juli 1991. Bestämmelsen i 9 kap. 6 § punkt 3 BrB stadgar att den som otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom som härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan egendom döms för häleri. Bestämmelsen har vissa likheter med vinningshäleri men gäller inte den som bereder sig själv vinning. Det brottsliga förfarandet består i att främja möjligheterna för annan att dra nytta av det brottsliga förvärvet. Främjandet skall med andra ord ut på att hjälpa någon att tillgodogöra sig tillgångar som härrör från brottslig verksamhet, t.ex. genom att gömma undan egendomen eller att omsätta den ett sådant sätt att möjligheterna ökar för den andre att få behålla egendomen eller dess värde. Det är inte varje befattning med brottsligt förvärvad egendom som föranleder ansvar utan främjandet måste även framstå som otillbörligt. Som otillbörligt främjande anses först och främst sådana förfaranden som mer eller mindre har till uttalat syfte att hjälpa den brottslige att dra nytta av sitt förvärv, såsom att hjälpa till att föra bort egendomen, att förvara den eller att anvisa gömställen för den eller hjälpa till att omsätta egendomen så att dess ursprung blir svårare att spåra. Exempel på otillbörliga förfaranden är att låta någon annan sätta in pengar ens bankkonto eller disponera ens bankfack eller medverka vid en överlåtelse av brottsligt förvärvad egendom genom att ställa sig till förfogande som bulvan eller genom att låna ut sina identitetshandlingar så att identiteten på den som gjort det brottsliga förvärvet kan hållas dold. Att ge råd om var egendomen lämpligen bör placeras för att undgå upptäckt kan följas av ansvar, även om den som stått för rådgivningen inte själv befattat sig med egendomen. Punkt 3 är inte begränsad till egendom som har frånhänts annan utan i stället kan varje brott som innebär förvärv från någon utgöra förbrott. Med uttrycket egendom som härrör från brottsligt förvärv avses inte endast det konkreta brottsutbytet utan även egendom som har trätt i stället för det. Bestämmelsen kan även tillämpas på flera led i en kedja av olika personer.

överväganden och förslag

En förutsättning för ansvar är att det kan styrkas en koppling mellan egendomen och den ursprungliga brottsligheten. I subjektivt hänseende krävs att gärningsmannen skall ha uppsåt som omfattar att egendomen

härrörde från brott, samt att sådana omständigheter förelåg att hans

handlande vid objektiv bedömning framstår som otillbörligt.

en

Däremot krävs inte att han själv gjort motsvarande bedömning.

Eventuellt uppsåt är tillräckligt. För häleri döms, enligt 9 kap. 6 § första stycket punkt 4 BrB, den med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att

som bortföra, överlåta, omsätta eller vidta arman sådan åtgärd med

egendom härrör från brottsligt förvärv. I förhållande till punkt 3

som

föreligger den skillnaden att straffansvaret enligt punkt 4 inte är något otillbörlighetsrekvisit. Har gärningsmarmen haft begränsat av

uppsåt dölja egendomens och har han i övrigt förfarit som att ursprung sägs i punkt 4 kan han således dömas till ansvar även om förfarandet inte skulle att anse som otillbörligt. Dessutom krävs inte att vara

gämingen faktiskt främjat den andres möjligheter att tillgodogöra sig egendomen. Ansvar förutsätter inte ett direkt uppsåt att dölja egendomens rätta utan även indirekt och eventuellt uppsåt är

ursprung tillräckligt. Regler häleriförseelse finns i 9 kap. 7§ BrB. Paragrafen om

omfattar dels två fall uppsåtliga gärningar, häleri som är ringa och

av

generell bestämmelse befattning med misstänkt brottsgods, dels

en om två bestämmelser om oaktsamt förfarande. Är häleribrott att ringa skall det dömas för häleriförett anse som seelse enligt 7 § första stycket. Enligt 7 § andra stycket 1 skall, i

fall än i 6 § andra stycket näringshäleri, dömas för

annat som avses häleriförseelse någon, ett sätt som är ägnat att försvåra ett om återställande, förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt brott. I 7 § andra stycket 2 har tagits in de fall annan genom då någon i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig som avses anledning att brott förelåg. Enligt 7 § andra stycket 3 skall medanta verkan till förbrottet bedömas häleriförseelse om den som som medverkat vid det brott varigenom egendomen frånhändes annan inte insåg hade skälig anledning att anta att brott förövades. Bemen

stämmelsen, kom till för att förhindra godtyckligt olikartade

som

bedömningar närliggande förfaranden, utgör en komplettering

av endast till stadgandet om sakhäleri.

överväganden och förslag

3.7.3.3 Ett nytt penningtvättsbrott

En effektiv framtida bekämpning av penningtvätt kräver insatser på flera olika nivåer. I botten måste finnas regler om bl.a. de uppgifts-

skyldiga företagens åligganden. Likaså måste sanktioner finnas för de fall företagen eller där verksamma inte fullgör sina skyldig-

personer heter. Vi har emellertid funnit att även längre gående insatser år nödvändiga. För att allvar kunna åtgärda penningtvätt fordras nämligen åtgärder som kan sägas vara mer direkt inriktade mot den krets som sysslar med denna företeelse som sådan, alltså inte bara de nyss nämnda företagen. En ytterligare aspekt som bör anläggas i fråga om sanktioner är

behovet av viss framförhållning. De erfarenheter som hittills vunnits

ger en bild av ett ökande behov hos kriminella att omsätta brottsligt förvärvade pengar på ett sådant sätt som gör det möjligt att dölja deras ursprung och att investera dessa i en legal verksamhet. En ökande

internationalisering och stora ekonomiska vinster av brottslig verksam-

het föder ett växande behov av att kunna reinvestera medel i seriösa verksamheter genom penningtvätt i skilda former. Den tekniska utvecklingen har också gjort det möjligt att snabbt överföra medel mellan olika länder. Vi har inte funnit något som skulle tyda på annat än ett, både inom och utom landet, ökande intresse för penningtvättsbrottslighet och då även i allt mer förfinade och svårgripbara former. I en del penningtvättsfall tillhör aktörerna antingen direkt eller indirekt det etablerade samhället och kan olika skäl - av vara mer

svåråtkomliga än traditionella brottslingar. En kriminalisering av

sådana personers ageranden kan förväntas betydande allmänpreventiv effekt. Socialt väletablerade vill normalt inte riskera sin personer ställning genom handlingar som kan medföra en beaktansvärd risk för

att bli indragna i en polisutredning.

Härtill kommer internationella aspekter som t.ex. diskussionen i arbetsgruppen för gemenskapsrätt och nationell Straffrätt om kriminalisering av möjliga förbrott till penningtvätt såsom EG-bedrägerier

m.m. se avsnitt 1.2. Vidare framförde FATF i sin rapport

om effektiviteten i det svenska systemet för penningtvätt önskemål om att Sverige tillskapar ett nytt och separat penningtvättsbrott. För att ge en bild av några nuvarande luckor när det gäller att

komma penningtvätt kan följande ur verkligheten hämtade exempel

ges.

Efter ett fullbordat skattebrott genomför en, från brottet friståen-

-

de, person ett antal transaktioner för att hjälpa gärningsmannen

att få undan bytet. Medhjälparen öppnar ett särskilt mottagarkon-

överväganden och förslag

gärningsmannen sätter in pengar på, därefter tar med-

to som hjälparen och för dem till olika konton på olika ut pengarna banker för att slutligen samla ihop pengarna och lämna dem till

gärningsmannen.

En smugglare får hjälp av en, från smugglingen fristående,

med kännedom varifrån medlen kommer, att investera person om vinningen från smugglingen i legal verksamhet. en En tankbilsägare kör in obeskattad olja från Finland och säljer

den med god förtjänst utan att betala skatt enligt punktskattelagen

Han får hjälp sin karnrer/revisor, som är insatt i vad m.m. av verksamheten går ut på, att placera pengarna. En hustru eller betrodd medarbetare, får en rejält tilltagen en som

lön från ett företag i vilken gärningsman bygger upp en latent

en skatteskuld att inte betala och andra skatter, sätter genom moms in alla på sitt lönekonto som sedan gärningsmannen kan pengarna efter bolagets konkurs. Även innehavaren disponera om av

lönekontot kan relativt övertygad att bolaget inte klarar

vara om denna form eller förstår att det inte kan ha gått "rätt till av uttag kommer man inte vederbörande. Gärningsman A säljer importerade är högbeskattade varor, som i Sverige, för utomordentligt lågt pris. Det är uppenbart för ett

alla inblandade att det låga priset måste bero på att säljaren inte

betalar och inte heller har för avsikt att betala skatt. Gärningsman B köper och säljer dessa med god marginal detta kan varorna också ske export eller reexport varor där man genom av samma tillgodogör sig mervärdeskatten. Gärningsman B, som vet vad

Azs verksamhet går på, sköter sina ett oklan-

ut egna papper derligt sätt och sänder, efter att ha tagit ut sin del av vinsten, tillbaka till A. B:s affärsidé bygger helt att A bryter pengarna olika lagar. B tvättar på detta sätt pengarna från A och mot kan investeras i nya inköp. pengarna

Samtliga nämnda exempel omfattar förfaranden skatte- och nu tullsidan vilka, tidigare angetts, inte omfattas häleribestärmnelsom av

Sedda som enstaka företeelser kan det givetvis diskuteras om

serna.

det är fråga sådan efterföljande delaktighet som det finns skäl

om en

kriminalisera. Utgångspunkten när det gäller bekämpning av pen-

att

ningtvätt är att det är viktigt att förhindra verksamhet som innebär att

medel från brottslig verksamhet kan omsättas, på samma sätt som

hälerilagstiftningen syftar till att förhindra omsättning av stöldgods. Enligt vår mening måste man beakta att ekonomisk brottslighet,

narkotikakriminalitet inte utgör isolerade företeelser. I stället är m.m.

bilden vanligen ganska mångfasetterad i den meningen att brottslig

överväganden och förslag

verksamhet med blandad inriktning inte är ovanlig om man ser till den kvalificerade brottsligheten. Ett handlande kan innefatta flera mer moment där en del är åtkomliga ur hälerisynpunkt, andra inte. Vår slutsats är således att en utökad kriminalisering är ofrånkomlig. Två närmast ovillkorliga förutsättningar för ökad effektivitet i en

framtida penningtvättsbekämpning är dels att skatte- och tullbrott

omfattas, dels att basen breddas så att ett bestämt förbrott inte krävs. I denna del har valet stått mellan att bygga ut hälerilagstiftningen eller att tillskapa ett särskilt penningtvättsbrott. Hälerilagstiftningen är av generell räckvidd i den meningen att den

utgör central reglering i BrB som kompletterar i första hand där

en angivna brott. Enligt vad vi erfarit är hälerireglerna, och kanske särskilt efter 1991 års ändringar, inte helt lätta att tillämpa vilket

försvårar en meningsfull komplettering. Vårt utredningsuppdrag, som kommer från Finansdepartementet, är dessutom begränsat till penningtvätt vilket talar mot en generell lösning.

I samband med tillkomsten av PTL diskuterades i förarbetena prop. 1992/932207 s. 9 den nya lagens omfattning. Man avvisade där bestämt tanken att låta lagen endast avse medel som härrör från narkotikabrottslighet, något som i och för sig skulle kunna ha varit

tänkbart mot bakgrund av EES-avtalet och EG-direktivet om penning-

tvätt. Det avgörande skälet var att regleringen skulle bli "skäligen meningslös" om den begränsades uteslutande till narkotikabrottslighet. Vårt uppdrag är att förbättra och effektivisera bekämpningen av penningtvätt och vi har kommit fram till att en ny reglering skulle bli skäligen meningslös om skatte- och tullbrottsligheten inte beaktades. Det kan här även noteras att i flera av de länder vi undersökt omfattas även skatte- och tullbrott av reglerna om penningtvätt. Nuvarande hälerilagstiftning bygger, som tidigare påpekats, på brottsliga förvärv och detta var också utgångspunkten i den nyss nämnda propositionen. Man berörde uttryckligen skattebrotten och

angav att de visserligen medförde ekonomiska fördelar för gärningsmannen men att de inte gav upphov till något omedelbart förvärv. I

propositionen s. 9 f. uppgavs att direktivet inte skulle omfatta skattebrottslighet eftersom den i direktivet angivna definitionen anknöt till egendom som härrör från brott.

Enligt vårt förmenande täcker lokutionen "härrör från brott även

medel som har sin grund i skattebrott. Som exempel kan nämnas återbetalning moms felaktiga grunder. Vi har också byggt våra av

lagförslag på nämnda uttryck. Vi kan delvis förstå de farhågor som

uttalades mot att låta skattebrott vara förbrott till penningtvätt men

anser inte att det skulle föra för långt att ta med även denna typ av

brottslighet. Tvärtom anser vi det av nyss redovisade skäl vara

7 17-0320

överväganden och förslag

nödvändigt. Hittillsvarande erfarenheter av finanspolisens arbete visar

dessutom att de ärenden som lett till åtal företrädesvis utgjorts av

skatte- och tullbrott. Våra överväganden i denna del har också medfört

att vi föreslår särskild reglering i den nya penningtvättslagen i en stället för ingrepp i hälerilagstiftningen. Härtill kommer att det i många fall då man misstänker penningtvätt rör sig ett gränsland där olika straffbara förfaranden kan ha om

aktualiserats. Som påpekas i avsnitt 1.4, där vi redovisar hur man försöker åtgärda nuvarande penningtvätt i praktiken, är en inte ovanlig

invändning mot nuvarande ordning att i det enskilda fallet inte man kan avgöra misstänkt transaktion avser medel som härrör från om en sådana brott gör hälerireglerna tillämpliga eller från skatte- och som tullbrott, eller kombination av båda. Det kan inte anses rimligt att en det skall åligga företagen att avgöra vilket förbrott som kan ligga bakom viss transaktion. Detta talar för att skatte- och tullbrott skall en

omfattas. Att låta häleribestärnmelserna generellt omfatta skatte- och tullbrott torde inte vara realistiskt vilket talar för en speciallagstiftning.

Vi vill dock kraftigt markera att utgångspunkten självfallet skall transaktion i de allra flesta fall är helt i sin ordning. Det vara att en är inte vår avsikt att införa ordning som innefattar någon generell en undersökningsplikt för den skall ingå ett avtal, förmedla betalning som eller inlåta sig på någon ekonomisk transaktion. Denne skall annars sagt kunna utgå från att den betalning erbjuds eller den som som transaktion som begärs är helt i sin ordning. Först när det finns klara indikationer på motsatsen finns det skäl att fundera vidare innan engagemanget slutförs. I samband med förslag till införlivande av narkotikabrottskon-

ventionen framlades förslag till ändringar av häleribestämmelserna Ds

1988:27. Enligt förslaget skulle egendom som undandragits beskattning, tull eller någon allmän avgiftsskyldighet jämställas med annan egendom som förvärvats genom brott. Under remissbehandlingen riktades omfattande kritik mot förslaget i denna del. Skillnaden mot

vårt förslag är bl.a. att vi föreslår ett specialstraffrättsligt brott i stället

för generell utvidgning av häleriansvaret. Straffansvaret kan bara en träffa en mer begränsad personkrets som får förutsättas ha goda möjligheter att bedöma ekonomiska transaktioner. Visserligen kan gränsdragningsproblem uppstå men skälen för att låta även skatte- och tullbrott omfattas får anses vida överväga skälen emot. Vi vill här också nämna att vi i allt väsentligt med våra förslag, om de antas, kommer att uppfylla bl.a. de krav som kan komma att ställas

på kriminalisering av EG-bedrägerier m.m. se avsnitt 1.2.

Penningtvätt utgör, som tidigare sagts, en viktig förutsättning för att vissa kriminella skall kunna njuta frukterna av sin olagliga verksam-

överväganden och förslag

het. Penningtvätt är normalt inte knuten till enskilda brott. Den har i

stället karaktären av en pågående verksamhet, som är oberoende av

när de enskilda brotten utförs och vilken karaktär och omfattning dessa har. Den har inte nödvändigtvis ett tidsmässigt samband med det brott från vilket medlen härrör. Penningtvätt är som regel organiserad i den meningen att det finns en bestämd brottsplan och att denna plan förutsätter vissa personers medverkan för att kumia genomföras. I planen ingår att de ekonomiska medlen så småningom skall återföras till den ursprunglige innehavaren i någon form. Även de medel om som skall tvättas kan komma från enskilda brott torde det vara vanligare att de inte är frukterna av några konkret urskiljbara brott utan snarare av viss brottslig verksamhet. Internationella erfarenheter tyder också på att medlen kan härröra från mer eller mindre fasta organisationer som sysslar med en varierande brottslighet, då och då

blandad med någon till synes laglig verksamhet.

Typiskt sett liknar penningtvätt i många avseenden häleriverksamhet, men det finns också olikheter. Fysiska ting som varit föremål för brott kan ofta identifieras även lång tid efter brottet medan det typiska för penningtvätt är att det rör sig om tillgångar i form av pengar eller motsvarande, som av naturliga skäl normalt inte kan identifieras och knytas till ett visst brott. Om man på ett verkningsfullt sätt skall kunna angripa problemen med penningtvätt kan man enligt vår mening inte hålla fast vid kravet på att de medel som penningtvätt syftar till att dölja skall kunna hänföras till ett visst bestämt brott. Detta blir särskilt tydligt om man utvidgar tillämpningsområdet till skatte- och tullbrott. En fråga är hur t.ex. åklagaren skall kunna bevisa att de pengar som överförs från ett konto till ett annat är just de som har undandragits beskattning. Det typiska för inkomster som har undandragits beskattning eller tullavgifter är att det rör sig om en inte närmare definierad förmögenhetsmassa. Det är med andra 0rd nödvändigt att söka nya lagtekniska lösningar om förslagen inte skall bli verkningslösa. Ett sätt att lösa problemen är att straffbelägga även förfaranden som innebär att någon vidtar åtgärder som syftar till att dölja att medel som härrör från vad som måste betecknas som brottslig verksamhet. En sådan lösning står i god överensstämmelse med de ursprungliga tankarna bakom att kriminalisera penningtvätt, nämligen ville att man kunna komma den organiserade narkotikabrottsligheten och annan organiserad brottslighet. De ändringar som under senare år har gjorts i häleribestämmelserna i syfte att kriminalisera näringshäleri och penningtvätt ligger också väl i linje med vad vi nu föreslår. Vi ser det dock som nödvändigt att ett steg längre på den inslagna vägen. Begreppet brottslig verksamhet förekommer redan inom straffpro-

överväganden och förslag

cessen och är således inte helt främmande. Det är emellertid, med

tanke legalitetsprincipen, nödvändigt att nämnare precisera

begreppet det skall föras in som ett rekvisit inom straffrätten. om

Inom vissa områden är det som regel möjligt att klarlägga att det pågår en brottslig aktivitet av viss omfattning, medan det är omöjligt

att vid ett visst tillfälle ange vilka konkreta brott som förekommit och att precisera dessa i tid och rum. Som exempel kan anföras en

pågående narkotikabrottslighet där narkotika fortlöpande köps och säljs eller systematisk plundring av tillgångarna i s.k. skalbolag. I båda

fallen är det svårt att exakt avgränsa brotten. Det måste emellertid stå klart att det är fråga om kriminaliserade handlingar, även om dessa

inte kan preciseras i detalj. Av betydelse är vidare vilka former

brottsligheten utövas i och vilken varaktighet den har.

Sådan brottslighet som har mer eller mindre organiserade former med given struktur bör självfallet falla under beteckningen brottslig

en verksamhet. Som exempel kan anföras narkotikaligor med en hierar-

kisk uppbyggnad där huvudmännen svarar för planering och finansie-

ring, mellanmärmen för import/export och distribution och ett nät av langare på olika nivåer för att narkotikan når kunderna. Den s.k. mcförövas också regel i Även

brottsligheten som organiserade former. inom den ekonomiska brottsligheten fimis det numera exempel på att

verksamheten bedrivs under mer eller mindre yrkesmässiga fonner.

Ett exempel är den organiserade införseln av varor som högbeskattas

i Sverige, t.ex. fossila bränslen, alkohol och tobak, i syfte att sälja

varorna inom landet utan att erlägga moms och punktskatt. Organiserad smuggling värdefulla föremål och bedrägerier avseende EU-

av bidrag är andra exempel på brottslighet som ofta bedrivs i former som

liknar näringslivets. Skärpta regler penningtvätt bör kunna få en

om

viktig preventiv effekt om man utvidgar tillämpningsområdet det

vi har föreslagit. sätt som nu

Det är framför allt vissa grupper av "yrkeskriminella" som kommer att träffas av en regel om penningtvätt som tar sikte medel som

härrör från brottslig verksamhet. Ett alternativ till att använda sig begreppet "brottslig verksamav het" skulle kunna att använda lokutionen "kan antas härröra från vara brott". Möjligen kan denna lokution vara tillräcklig för att man inte skall behöva styrka ett specifikt förbrott. Enligt vår mening skulle en

sådan lokution likväl inte göra det möjligt att komma de grupper sysslar notoriskt med penningtvätt. Även "härröra från brott"

som

kräver att ett eller flera specifika brott kan konstateras. Vi har därför

valt att föreslå att begreppet brottslig verksamhet införs. Brottsligheten bör vidare allvarligare slag. En brottslighet vara av

visserligen är organiserad och som i sig kan få allvarliga

som

överväganden och förslag

verkningar där brotten tagna var för sig inte förskyller något men kraftigare straff bör falla utanför det straffbara området. En anknytning till brottens straffskala är därför lämplig. Med allvarligare slag i vårt förslag, liksom enligt gällande PTL, att fängelse mer än avses månader skall ingå i straffskalan för brottet. sex

De omständigheter som ovan redovisats för ett specialstraffrättsligt

alternativ skall vägas mot den omständigheten att man i lagrummen häleri redan har bestämmelser riktade mot vissa former av penom ningtvätt. De brott vi föreslår får emellertid anses vara så som

egenartade i förhållande till de olika häleriforrnerna att en påbyggnad hälerireglerna inte skulle vara en lämplig modell för penningtvät-

av

vidkommande. Att ha bestämmelserna mot penningtvätt samlade

tens i möjligaste mån kan också fördel. Vi har därför stannat för vara en

föreslå särskild reglering penningtvättsbrott. Vi har emeller-

att en av tid försökt utarbeta våra förslag så att de skall kunna anpassas även till hälerilagstiftningen för det fall man trots allt skulle anse detta vara en bättre lösning.

Sammanfattningsvis innefattar vårt förslag två nyheter i förhållande till nuvarande lagstiftning. Som påpekades fångar vi för det första

nyss in även bl.a. tull- och skattebrottsligheten. Detta har vi bedömt som

nödvändigt för att kunna effektivisera nuvarande reglering. Skatte- och

tullbrottsmedel utgör betydande del de belopp som är ute i en av

hanteringen. Den andra nyheten är att vi överger kopplingen till ett

visst tidigare förbrott. Det skall således räcka med att medlen härrör

från brott eller brottslig verksamhet. Det bör dock beaktas att den föreslagna utvidgningen inte är så omfattande som den kan tyckas vid ett första påseende. Den innebär emellertid en framflyttning av polisoch åklagarmyndigheternas positioner genom att ett bestämt förbrott inte behöver styrkas. Rekvisitet brottslig verksamhet innebär nämligen

inte krav på det skall finnas ett eller flera mer än att man överger att bestämda förbrott. Det skall emellertid framhållas att det ankommer på åklagaren att styrka att som hanteras i de beskrivna pengarna

verksamheterna härrör från en brottslig verksamhet. Åklagaren måste

alltså bevisa att det förekommit brottslig verksamhet samt att det en

finns koppling mellan denna verksamhet och de åtgärder som utgör

en penningtvätt. Det bör också framhållas att vårt förslag inte innefattar någon ändring vad gäller kravet på bevisning när det gäller brottslig verksamhet. Detta skall självfallet ha samma styrka som när det finns ett konkret brott. Det kan mycket väl tänkas att det, stundom blir

svårare uppnå denna bevisstyrka när det gäller brottslig verksamhet

att än när det rör ett konkret brott. I sammanhanget bör dock erinras om även våra förslag innefattar ett nytt brott vi har haft att om - ——

överväganden och förslag

hälerilagstiftningen som förebild varför åtskillig ledning kan hämtas från rådande tillämpning den lagstiftningen. Även de brott vi

av föreslår tillhör kategorin abstrakta farebrott jfr t.ex. NJA 1960 s. 522. Beträffande förhållandet mellan penningtvätt och medverkan till ett förbrott exempelvis skatte- eller tullbrott blir gärningar - förövade efter det att ett sådant brott avslutats att bedöma som penningtvätt medan tidigare gärningar bedöms medverkan. som De av oss föreslagna brotten skall inte vara subsidiära till häleri. Våra nya brott skall i stället utgöra självständiga komplement till

hälerireglerna i BrB och således komma till användning även när det

t.ex. inte kan utredas från vilket eller vilka förbrott medlen som

härrör. I förhållande till dem som är verksamma vid uppgiftsskyldiga företag tar brotten sikte på allvarligare överträdelser de speciella

brotten som berörs i avsnitt 3.7.2 ageranden typen avser mer av

underlåtenhet att lämna uppgifter, tips till kunden osv. De

nu

diskuterade brotten har över huvud taget inriktning i det att

en annan de är generellt riktade mot penningtvättsåtgärder som sådana. Vad härefter gäller den personkrets som skulle omfattas kan följande anges. Tre grupper kan bli aktuella, nämligen den begått som

det eller de grundläggande brotten, den är behjälplig vid själva

som penningtvätten genom att ta befattning med pengarna i fråga samt den som i sin yrkesverksamhet ger råd utan att för den skull ta befattning med pengarna.

Av hävd har man avstått från att kriminalisera brottslings efter-

en

följande handlande med något som olovligen åtkommits. Tjuven kan

således för egen del straffritt sälja tjuvgodset. En sak är att för annan den händelse stöld inte kan bevisas kan för häleri inträda. I och ansvar för sig kan givetvis ett penningtvättsbrott konstrueras så att även den som utfört den bakomliggande brottsligheten fångas in. En sådan utformning har vi inte kunnat finna i något annat land och vi har inte

heller föreslagit någon sådan regel. Tills vidare bör vederbörande

straffas för det eller de grundläggande brotten. Det i stället som framstår som väsentligt är att kunna fånga in kretsen som hjälper till med själva penningtvätten. Deras förfarande är inte alltid straffbart enligt annan lagstiftning men kan självfallet vara det. Vi avser här inte bara häleri utan även medverkan samt fall som avses i rådgivningslagen. För ringare fall bör ett brott benärnnt penningtvättsförseelse finnas. Detta brott bör fånga in även sådana fall där uppsåt inte kan styrkas men vederbörande hade skälig anledning att anta att medlen hade nyss

angiven bakgrund. Av utredningsskäl torde detta brott i praktiken få

stor betydelse.

Som exempel fall där en tillämpning av rekvisitet skälig

överväganden och förslag

anledning anta kan bli aktuell kan nämnas att en person, som lever på "stor fot", inte har något yrke eller någon ordinär inkomstkälla. Personen i fråga sammanträffar då och då med personer som han känner till sysslar med narkotikahandel. Till bilden kommer resor till

Amsterdam med efterföljande uppdykande i Stockholm. Personen i

fråga önskar sedan hjälp med att placera medel. Andra fall där medel kan antas ha aktuell bakgrund är sådana där en transaktion skall nu

ingås med någon och där den som skall mottaga pengarna måste inse

medlen inte gärna kan lagligen åtkorrma. En fastighet eller ett att vara mycket värdefullt lösöreobjekt skall säljas, en stor försäkring skall tecknas och det framgår tämligen klart att klienten i fråga tillhör en krets där sådana förvärv framstår som misstänkta. Betalningen skall kanske dessutom ske på ett sätt som avviker från det nonnala,

exempelvis skall köpeskillingen erläggas med en varierande mängd olika valutor. En situation kan vara att en begärd tjänst ligger

annan

helt utanför den yrkesverksammes egentliga arbetsområde. En för en juristfinna helt okänd person vill ha hjälp med fortlöpande förvärv av

mycket värdefulla lösöreföremål för vidare transport utomlands. Fall kan också tänkas där begärd åtgärd i sig är sådan att den måste en

väcka misstankar. Vi exempelvis begäran om hjälp att föra

avser en resväska full med kontanter landet. I övrigt kan vi även en ut ur hänvisa till de inledningsvis lämnade exemplen. Det bör naturligtvis betonas att vad som sagts inte innefattar

kompletta gärningsbeskrivningar. Vad vi velat belysa är enbart några

situationer där anledning finns till närmare undersökning. Härtill

kommer givetvis frågor om uppsåt, oaktsamhet liksom bevisfrågor av

sedvanligt slag.

För allvarligare fall föreslås brottstypen grovt penningtvättsbrott.

Vid utformningen detta har vi avvisat tanken på att ange något av bestämt belopp, detta inte minst med tanke utländska erfarenheter

sådana spärrar. I exempelvis USA har noterat en företeelse

av man -

smurfmg med vilken åsyftas att ett större belopp delas upp på

—flera poster för att undgå viss beloppsgräns. Huruvida ett penen ningtvättsbrott skall bedömas grovt eller inte får avgöras med som ledning andra kriterier som tillämpas inom straffrätten för denna av

typ av brott, t.ex. samhällsfarlighet, förslagenhet, organisation, kom-

bination med arman allvarlig brottslighet, belopp och omsättning. När

det gäller belopp bör utgångspunkt vara att förhindra "smurñng".

en

Att införa ett grånsbelopp innebär en risk för att man fokuserar på beloppet. Självfallet inverkar dock storleken av en transaktion. Vi

föreslår nämnts inget belopp i lagtexten men anser att belopp som nyss

överstigande miljon kronor i regel bör leda till att penningtvätt får

en

allvarligare natur. Av kanske större betydelse kan

anses vara av

överväganden och förslag

metoden vara. Ett mycket snillrikt system som byggts upp för att praktiseras ett flertal gånger synes oss allvarligare än beloppet i fråga.

Hit hör även fall där verksamheten med ett mått av förslagenhet dolts bakom en laglig fasad. Likaså måste den agerandes ställning beaktas. Att brottet begåtts av en person i chefsställning eller någon

som armars

intar en särställning såsom t.ex. förtroendeställning inom myndighet

eller bank eller annars innehar en syssla som kringgärdas av särskilda

förtroenderegler såsom en ledamot av Svenska advokatsamfundet bör

som regel konstituera ansvar för grovt brott. De brott vi nu presenterat skall bedömas efter gängse straffrättsliga principer i övrigt. Även här kan den praxis finns rörande hälerisom brotten vara vägledande. Ett problem vid tillämpningen av häleri är om förbrottet är preskriberat. Vid ett sådant förhållande torde ansvar för häleri vara uteslutet. De brott som vi föreslår bör givetvis bedömas enligt principer. Är förbrottet preskriberat torde samma t.ex. ansvar

för penningtvättsbrott inte heller komma i fråga. Vi vill också särskilt, mot bakgrund av att penningtvätt ofta in-

volverar transaktioner i flera länder, nämna reglerna i 2 kap. BrB om tillämpligheten av svensk strafflag. Till en början kan erinras, att brott som begås utomlands i allmänhet inte blir kända i Sverige och att åtal

här i landet mot någon som befinner sig utomlands dessutom mycket

ofta är uteslutet på grund av hinder mot dess anställande eller utförande. Först och främst förutsätter bestämmelserna den om

svenska kompetensen att det föreligger vad är ett brott enligt

som

svensk lag. Vidare krävs att svensk lag är tillämplig och att svenska domstolar är kompetenta att döma beträffande brottet. Ett brott kan anses begånget på flera ställen, där den brottsliga handlingen företogs,

där brottet fullbordades eller, vid försök, det tillänmade brottet skulle ha fullbordats. Så snart någon del av den brottsliga handlingen ägt rum här i riket, är handlingen i sin helhet att anse som begången inom

Sverige. Om en hälare t.ex. köpt tjuvgods utomlands och avyttrar det

här, är häleriet begånget i Sverige.

Vi vill i sammanhanget även närma de praktiska utredningsmöjlig-

heter som finns. När det gäller t.ex. svenska bankñlialer utomlands

eller utländska bankñlialer i Sverige gäller i straffrättsligt hänseende

huvudregeln om territorialprincipen, dvs. om ett brott begås mot en svensk bankñlial i t.ex. Frankrike är det den franska polismyndigheten som sköter utredningen. Motsvarande gäller för svensk polis om ett brott begås mot en utländsk bankñlial i Sverige. PTL omfattar samtliga i 2 § uppräknade verksamheter som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, dvs. även utländska bankñlialer med driftställe här. Beträffande tillsynsfunktionen skiljer inom EU mellan man

hernlands- och värdlandstillsyn. Det kan härvid uppstå gränsdrag-

överväganden och förslag

ningssvârigheter vad gäller frågan om tillsynen av PTL:s efterlevnad. Den svenska Finansinspektionens nuvarande föreskrifter och allmänna

råd förhindrande av penningtvätt riktar sig även mot de utländska om

filialerna i Sverige. I händelse att ñlialen följer svensk lag och

av

svenska bestämmelser på området kan vissa sanktioner tillgripas

7 kap. 19 § jämförd med 7 kap. 15 § BRL. Om rättelse sker skall underrättelse ske till hemlandsmyndigheten. För svenska filialer i utlandet gäller på motsvarande sätt det landets föreskrifter.

Vi föreslår att även försök, förberedelse och stämpling till pen-

ningtvätt skall kriminaliseras. Även här får bedömningar göras med utgångspunkt i vad gäller i motsvarande fall vid annan brottsligsom het. Vad som skall menas med försök torde knappast innefatta några särskilda svårigheter. Däremot blir, mot bakgrund av utfominingen av 23 kap. 2 § BrB, utrymmet för för förberedelse förhållandevis ansvar

snävt. Såvitt gäller penningtvätt torde främst ansvar komma i fråga i

sådana fall där lämnats som förlag eller vederlag för bepengar

stridande utgifter som är förbundna med en kommande penningtvätt

av eller ersättning för att någon medverkar. Beträffande i lagrummet nänmda hjälpmedel kan fall tänkas där viss utrustning anförskaffats

eller särskilt dataprogram gjorts i ordning för att möjliggöra penning-

tvätt. Enligt vår mening bör för förberedelse kunna komma i ansvar

fråga hos t.ex. yrkesverksam jurist eller revisor påträffar

om man en

handlingar rörande brottsplaner enda meningsfyllda funktion är

vars att möjliggöra penningtvätt. Uppsåtet hos en gärningsman skall vara sådant att materialet förr eller senare skall komma till användning för

penningtvättsbrott. Det behöver således inte vara fråga om något

bestämt brott. Med stämpling i aktuellt lagrum att man träder i föravses nu bindelse med annan för att besluta om utförande av brott. Hit hör även anstiftan eller att man åtar sig eller erbjuder sig att utföra brott. Vi är väl medvetna i denna del kan antas bli relativt ovanligt om att ansvar

för penningtvättarens vidkommande. Ett skäl för att föreslå ansvar

även i denna del är att undvika en gråzon vad gäller i fråga om ansvar för grovt oaktsam rådgivning. Vi vill erinra om att de allmänna straffbestämmelserna om medverkan kan bli tillämpliga i dessa fall.

3.7.3.4 Straffbar rådgivning vid penningtvättsbrottslighet

Bestämmelser om förbjuden rådgivning finns i lagen 1985:354 om

förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall m.m. rådgivnings-

lagen. Lagen utgör ett led i kampen mot den ekonomiska brottslig-

Överväganden och förslag

heten och syftar till att försvåra sådan oseriös rådgivningsverksamhet

som ofta utgör en förutsättning för ekonomisk brottslighet prop.

1984/85 :90. Med rådgivningsverksamhet avses i lagen en verksamhet där någon yrkesmässigt går andra tillhanda med råd eller annat biträde i juridiska eller ekonomiska angelägenheter. Den som i utövningen av rådgivningsverksamhet av grov oaktsamhet främjar en straffbelagd gärning döms, enligt 2 för vårdslös rådgivning till böter eller

fängelse i högst två år. Straffet får dock inte sättas högre än vad som är föreskrivet för den gärning som frärnjats. I ringa fall skall inte

dömas till ansvar. Straffbestämmelsen utgör ett komplement till det

allmänna medverkansansvaret enligt 23 kap. BrB. Vidare kan allmän

domstol förbjuda den som i rådgivningsverksamheten gjort sig skyldig

till brott som inte är ringa att utöva rådgivningsverksamhet under viss tid, dock högst fem år. I samband med att förbudet åläggs får rätten förordna att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft. överträdelse förbudet medför straffansvar samt av förlängning av förbudet. Alla slags juridiska och ekonomiska rådgivare även sådana som står under arman särskild tillsyn såsom advokater och revisorer omfattas av lagens bestämmelser. Ett meddelat förbud innebär att de generella behörighetsvillkoren för att vara advokat eller revisor inte är

uppfyllda se 8 kap. 2 § femte stycket RB.

Lagen har prövats i ytterst begränsad omfattning. HD konstaterade

i NJA 1995 s. 505 La Reine-målet att det i målet fanns straffbelagda

gärningar som advokaten och en biträdande jurist vid denna byrå hade främjat genom sin rådgivning varför båda fälldes till ansvar för

vårdslös rådgivning.

Den utformning av de föreslagna penningtvättsbrotten som angetts

i det föregående bör slå igenom även i rådgivningsfall. På samma sätt

som häleri i regel kräver ett styrkt förbrott fordrar, som framgått av det nyss sagda, även rådgivningslagen att så är fallet. Redan av denna

anledning bör ett rådgivningsbrott i fråga om penningtvätt ges en

självständig utforrrming. Att kriminalisera förfarandet i speciallagstift-

ning blir en direkt följd av valet att specialstraffrättsligt reglera

penningtvätt. Kan ett bestämt förbrott styrkas torde åtal väckas enligt rådgivningslagen och inte enligt den av oss föreslagna regeln i den nya

penningtvättslagen. Det system med yrkesförbud m.m. som fimis i rådgivningslagen behöver inte överföras till vårt område utan straffet

får i sig tillräckligt. Kriminaliseringen av rådgivning i samband vara med penningtvätt begränsas till den som i sin yrkesutövning delar ut råd. En motsvarande begränsning är däremot inte motiverad i fråga om själva penningtvättsbrottet. För dem som i sin verksamhet normalt tillhandagår allmänheten med yrkesmässig rådgivning bör utgångs-

överväganden och förslag

punkten vara att vidtagna penningtvättsâtgärder regelmässigt bör bedömas att falla in under den straffbara râdgivningen. Kraven bör också kunna ställas högre denna typ av verksamhet med hänsyn till att sådan rådgivning som regel alltid är förknippad med särskilda krav på kompetens.

3.8 Organisatoriska frågor

3.8.1 Den nuvarande organisationen

Enligt direktiven skall utredningen ta del av den utvärdering av finanspolisens verksamhet som gjorts inom Rikspolisstyrelsen och beakta resultatet vid arbetet. Utredaren skall också beakta den översyn av myndighetsstrukturen för ekonomisk brottslighet som görs av ekobrottsberedningen. Den organisation som i dag finns när det gäller penningtvätt utgår från bestämmelsen i 9 § PTL som föreskriver att företag som omfattas

av lagen skall länma uppgifter till Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet som regeringen bestämmer, om omständigheter som kan tyda penningtvätt. Regeringen har inte använt sig av den i

lagen givna möjligheten att styra anmälningarna om misstänkt

penningtvätt till någon annan myndighet än Rikspolisstyrelsen. Inom

Rikspolisstyrelsen handläggs anmälningar beträffande penningtvätt av

finanspolisen vars verksamhet redovisas i avsnitt 1.4.3. Finanspolisens arbete med ett ärende avslutas i princip om en brottsutredning initieras. Sådana utredningar handläggs i den ordinarie utredningsorganisationen inom polisen. Inom âklagarväsendet finns

ingen särskild organisation för penningtvättsfrâgor. Som regel handläggs ärendena ekoâklagare eftersom de flesta ärenden hittills

av rört ekonomisk brottslighet.

Närnnas bör även Finansinspektionens funktion som tillsynsmyndig-

het över flertalet av de företag som omfattas av PTL. I avsnitt 1.4.2 redogörs för Finansinspektionens verksamhet.

3.8.2 Förändringar inom den penningtvättsbekämpande

organisationen

Regeringens ekobrottsberedning har i en rapport Effektivare ekobrottsbekämpning Ds 1996: 1 föreslagit att en särskild ekobrottsmyn-

dighet skall inrättas och att denna skall svara för åklagaruppgifter och

överväganden och förslag

kriminalpolisiära uppgifter när det gäller ekobrottsbekämpning.

Förslaget innebär bl.a. att ärenden om penningtvätt som i dag handläggs vid ñnanspolisen skall höra till den nya ekobrottsmyndigheten. I rapporten redogörs vidare för en utvärdering som gjorts angående finanspolisens verksamhet som bl.a. mynnar ut i rekommendationer att ñnanspolisen bör införlivas med Rikskriminalpolisen eller med Riksenheten mot ekonomisk brottslighet. Som framgår av

redogörelsen för finanspolisens verksamhet avsnitt 1.4.3 införlivades

ñnanspolisen den 1 september 1996 med Rikskriminalpolisen. Av 1997 års budgetproposition framgår bl.a. att regeringen delar ekobrottsberedningens uppfattning att det bör inrättas en ny myndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet men anser det inte nödvändigt att ge den nya myndigheten ställning som kombinerad åklagar-

och polismyndighet. Frågan om Ekobrottsmyndighetens närmare utfomming ses för närvarande över av en särskild utredare dir. 1996:112. I utredningsarbetet ingår bl.a. att utarbeta underlag för regeringens ställningstagande till vilka typer av ärenden som skall

handläggas vid myndigheten. Utgångspunkten för detta arbete skall vara de ärendeslag som i dag handläggs vid åklagarmyndigheternas ekokamrnare eller av åklagare med särskild utbildning om ekonomisk

brottslighet och vid polisens ekorotlar. Den nya myndighet som inrättas, Ekobrottsmyndigheten, skall svara för all åklagarverksamhet

inom ekobrottsområdet.

3.8.3 överväganden

Organisationsfrågor tas inte upp i direktiven annat än i förbigâende.

Våra förslag tar framför allt sikte på sanktionerna mot penningtvätt och möjligheterna att genom ökad uppgiftsskyldighet och ett utökat informationsutbyte effektivisera lagstiftningen. Förslagen har utarbetats med utgångspunkt i dagens organisation. När vi i detta betänkande talar om finanspolisen och dess roll innebär detta således inget ställningstagande till vilka organisatoriska lösningar man bör välja i framtiden. Erfarenheterna av det nuvarande systemet är för övrigt begrän-

sade eftersom det är ett relativt litet antal fall av de lämnade uppgifter-

na som har lett vidare till förundersökning och domstolsprövning.

Från våra utgångspunkter är det emellertid viktigt att betona att uppgifter om transaktioner som kan utgöra penningtvätt även i

framtiden skall destineras till en viss organisatorisk enhet, där erforderlig kompetens och erfarenhet finns tillgå. Även våra att om förslag kan antas leda till ett ökat antal lämnade uppgifter om pen-

ningtvätt är det viktigt att hålla fast vid detta.

Överväganden och förslag

Den föreslagna utvidgningen av straffansvaret torde innebära av oss att betydligt fler ärenden än tidigare gär vidare till förundersökning. Frågan om hur ärendena skall hanteras vidare sedan det konstaterats

att det finns anledning att anta att penningtvättsbrott föreligger är i första hand intern organisationsfrâga för polis- och åklagarväsendet.

en Särskilt mot bakgrund av att en utredare för närvarande arbetar med frågor rör hur skall organisera bekämpningen av ekonomisk som man brottslighet inom dessa verksamhetsområden finner vi ingen anledning att in på sådana aspekter. Vi vill emellertid framhålla att förslaget frysning innebär att det ställs särskilda krav pâ nära samarbete om

mellan polis och åklagare och väl upparbetade rutiner. Förslaget

kan också ställa krav jour- och beredskapsorganisation av ett slag som inte förekommer i dag.

4 Författningskommentar

4.1 Förslag till lag mot penningtvätt

Vi föreslår att en ny penningtvättslag införs. Den nya penningtvätts-

lagen har i överskådlighetens intresse givits en ny systematik. I det följande kommenterar vi i stort sett bara sådana lagrum där ändringar i sak föreslås. Inom parentes anger vi ett nytt lagrums motsvarighet i

gällande lagstiftning. Vi har i den allmärma motiveringen tämligen

nu

ingående redovisat våra överväganden varför behovet av ytterligare påpekanden är mindre. De bestämmelser och begrepp som bibehållits från PTL har samma innebörd i den nya penningtvättslagen varför

någon närmare förklaring inte ges i dessa fall. Här hänvisas till förarbetena till PTL, se prop. 1992/93:207.

Den nya penningtvättslagen är disponerad på följande sätt. Av-

delning l innehåller en inledande bestämmelse med en definition av vad som avses med penningtvätt. Avdelning 2 innehåller bestämmelser vilka företag som omfattas av lagen samt de olika åtgärder som om företagen är skyldiga att vidta. Dessa bestämmelser är i stort oförändrade från nuvarande PTL. Vidare finns i denna avdelning bestämmel-

åtgärder kan vidtas av polis- resp. åklagarmyndighet när

ser om som uppgifter lämnats om misstänkt penningtvätt, frysning, samt vilken information som får lämnas mellan företag och myndighet resp.

mellan företag utan hinder eventuell tystnadsplikt. Avdelning 3

av innehåller bestämmelser avseende vissa branscher som inte omfattas

PTL som ändock får anses vara av intresse i penningtvättshän-

av men seende och därför bör ålagda att i vissa fall lämna infonnation till vara ñnanspolisen. I avdelning 4 har införts bestämmelser angående

rapporteringsplikt vid direkt in- och utförsel av pengar. Avdelning 5

innehåller de ansvarsbestämmelser där bl.a. ett nytt penningtvättsnya brott införts. De bestämmelser gäller Finansinspektionen återfinns som slutligen under avdelning övriga föreskrifter. Här finns vidare de bestämmelser administrativa åtgärder som företagen är skyldiga att om vidta men som inte belagts med påföljd.

Fo"rfattningskommentar SOU l997:36

Avdelning I

Inledning

1 § 1 §andra stycket

I första stycket ges en ny definition av begreppet penningtvätt.

Eftersom vi valt att föreslå specialreglering av penningtvättsbrottet

ñmis inte längre den direkta kopplingen till hälerireglema. Penningtvätt innebär ett döljande av att pengar eller pengars värde har ett olagligt ursprung. Definitionen utgår därför från begreppet "medel",

i motsats till den nuvarande lagens begrepp egendom. Medel innefattar förutom kontanta medel i form av svenska kronor och utländska valutor, alla handlingar som har något faktiskt värde såsom aktier, obligationer eller andra omsättningsbara värdepapper. Vidare har orden "förvärvats genom brott" ersatts med härrör från brott

eller brottslig verksamhet". Ändringen innebär att även medel som åt-

kommits utan att något direkt förvärv har ägt rum omfattas av lagen,

t.ex. skatte- och tullbrott se avsnitt 3.1. Att ordet brott utvidgats

till brott eller brottslig verksamhet" är snarast en kodiñering av hur

lagen redan tillämpas. De uppgifter som lämnas till finanspolisen i dag skulle snarare kunna sägas vara tecken på brottslig verksamhet än ett visst brott. För att bl.a. underlätta för företagen bör därför misstanke om att medlen härrör från brottslig verksamhet vara tillräckligt. När det gäller graden av misstanke har vi i likhet med PTL stannat för lokutionen "kan antas. Vi hänvisar här till förarbetena till PTL, se prop. 1992/93:207 s. 14 Av andra stycket framgår att med gärningar av allvarligare slag

avses, liksom i PTL, gärningar där fängelse mer än sex månader ingår

i straffskalan. Vid införandet av PTL anfördes att syftet med hänvisningen i 1 § första stycket till Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet var att fästa

tillärnparens uppmärksamhet att EES-avtalet kan ha betydelse för

tolkningen av lagens bestämmelser. Vi anser att hänvisningen är överflödig då sådana hänsyn skall tas även utan att det direkt framgår av lagen. Borttagandet av hänvisningen innebär således ingen förändring när det gäller lagens tillämpning jämfört med i dag.

Fbflattningskommentar

Avdelning II

Uppgiftsskyldiga företag m.m.

2 § 2 §

Ändringarna innebär att verksamhet enligt lagen 1989:508 om

försäkringsmäklare omfattas av den nya penningtvättslagen. Med försäkringsmäklare avses enligt nämnda lag juridisk och fysisk person yrkesmässigt förmedlar direktförsäkringar. Med företag avses i som den penningtvättslagen därför såväl juridiska som fysiska personer nya som driver sådan verksamhet som anges i lagen om försäkringsmäklare. För övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts.

3-6 4-7 §§ De ändringar som har gjorts p är närmast av redaktionell När det gäller angivet belopp i 3 110 000 kronor, har detta sin grund i EG-direktivet som anger 15 000 ecu som beloppsgräns. En annan lösning skulle kunna vara att ge Finansinspektionen befogenhet att reglera beloppet, motsvarande 15 000 ecu, med utgångspunkt från rådande valutaförhållanden. Med tanke de diskussioner som för närvarande förs internationellt beträffande gemensam valuta i Europa får nuvarande ordning med angivet belopp, som företagen dessutom redan arbetat in, anses tillfredsställande. Härutöver har 4 § utökats till att omfatta även verksamhet enligt lagen om försäkringsmäklare.

7 § 9 § Första stycket motsvarar 9 § första meningen. Här har anpassning gjorts till att lagen föreslås omfatta även medel som härrör från skatteoch tullbrott. I övrigt har lagtexten anpassats till den i l § givna definitionen. Till skillnad från 6 § har vi här valt att använda lokutio-

nen ger anledning att anta. Demia åtskillnad innebär endast att man

här bör ha funnit något i utredningen som ger anledning att vidare med ärendet. Andra stycket motsvarar 9 § andra meningen. Att upplysningar skall lämnas genast innebär inte annat än att kontakt med finanspolisen bör tas omgående efter det att granskningsskyldigheten enligt första stycket har uppfyllts. Det tillägg som har gjorts i andra stycket ger finanspolisen möjlighet att återkomma till det företag som lämnat uppgifter för att få ytterligare upplysningar om ärendet. Det är inte möjligt att i lagtexten precisera vilka ytterligare uppgifter som skall lämnas utan detta får avgöras i det enskilda fallet. När det gäller .

8 17-0320

Författningskommentar

begreppet uppdrag behöver detta inte vara uppdrag i civilrättslig mening utan bör ges en vidare innebörd. Tredje och fjärde styckena saknar motsvarighet i PTL. Bestämmelserna reglerar informationsutbyte -mellan företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i den nya penningtvättslagen och mellan sådant företag och ñnanspolisen. Uppgiftslämnande enligt dessa bestämmelser kan ske utan hinder av tystnadsplikt jfr. 8 §. Enligt tredje stycket är även annat företag än det som lämnat uppgifter om misstänkt penningtvätt till finanspolisen skyldigt att begäran lämna polisen de uppgifter begärs. Avsikten är inte att ett allmänt informationssom flöde skall uppstå utan efterföljande frågor från finanspolisen skall bygga på redan initierat ärende. Genom föreskriften underlättas för företagen att bedöma urvalet av vilken information som kan lämnas till finanspolisen utan att brott begås mot eventuell tystnadsplikt. Fjärde stycket tillåter även informationsutbyte i enskilda fall mellan olika företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i den nya penningtvättslagen. För sådant informationsutbyte fordras inte att ett ärende i frågan finns hos finanspolisen. Det skall dock grunda sig på konkreta händelser företaget bedöms ligga inom pemiingtvättssfáren. som av Med tanke på att informationsutbyte enligt tredje och fjärde styckena skall kunna ske mellan företag med olika sekretessbestämmelser måste givetvis stor försiktighet iakttas innan man lämnar uppgifter till företag utanför den egna sekretessektorn. Att medverkansförbudet i 3 § andra stycket PTL upphävs, bl.a. för att inte riskera att transaktioner drabbas av "ständig frysning innebär , givetvis inte att företagen skall medverka till penningtvätt. De nya påföljdsbestämmelsema innebär bl.a. att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet medverkar till penningtvätt, till skillnad från i dag, grov kan fällas till härför 20 §. Företagen bör därför inta

ansvar se

samma restriktiva inställning som tidigare och vägra utföra en transaktion som verkar misstänkt.

8§10§ Den tidigare skrivningen brutit mot någon sekretessregel har ersatts med "åsidosättande av tystnadsplikt" för att även kontraktuella åtaganden tystnadsplikt skall omfattas. Detta innebär således en om utvidgning möjligheterna att lämna uppgifter utan att behöva riskera av att begå brott mot sekretessbestämmelser eller annan avtalsrättslig tystnadsplikt. Bestämmelsen gäller dels uppgifter som lämnas till finans-

polisen, dels uppgifter som lämnas mellan företag som omfattas av

i den Även styrelseledauppgiftsskyldigheten nya penningtvättslagen. möter, anställda eller andra som lämnar uppgifter för företagets

Författningskommentar

räkning är skyddade av bestärmnelsen. Företag som inte omfattas av uppgiftsskyldigheten kan likaledes lämna uppgifter med stöd av bestämmelsen jfr 11 och 12 §§.

9 § Detta lagrum reglerar en möjlighet att frysa medel" och saknar motsvarighet i PTL. Förfarandet är ingående beskrivet i avsnitt 3.3.1. Första stycket förbjuder företag att utan medgivande från finanspolisen genomföra en transaktion om vilken uppgifter har lämnats. Genom bestämmelsen kan företagen hänvisa till att de genom lag är förhindrade att genomföra transaktionen vilket borde underlätta vid kontakterna med kunder. Kan transaktionen, antingen om det inte är möjligt eller om det skulle försvåra den fortsatta utredningen, inte underlåtas, skall företaget omedelbart efter det att transaktionen har genomförts underrätta finanspolisen härom jfr. EG:s penningtvättsdirektiv, art. 7. Företaget skall då ange skälen till varför transaktionen genomfördes. Om angivna skäl kan anses godtagbara får avgöras i det enskilda fallet. Om transaktionen genomförs utan godtagbara skäl föreligger kan ansvarsbestärnmelserna träda in. När det gäller ordet genomföra innefattar detta även t.ex. elektroniska överföringar. I andra stycket föreskrivs att om finanspolisen inte lämnar sitt medgivande till transaktionen skall ärendet anmälas till åklagare som omedelbart skall pröva om åtgärden att stoppa transaktionen skall bestå frysning. Har ett företag genomfört en transaktion kan frysning givetvis inte komma i fråga hos detta företag. En frysning kan bestå i högst två dygn räknat från åklagares beslut. Därefter skall den antingen hävas eller övergå i annat ordinärt straffrättsligt tvångsmedel. Någon förlängning av tiden kan inte komma i fråga. För att beslut om frysning skall få fattas fordras att åtgärden uppväger det intrång eller . men i övrigt som åtgärden innebär proportionalitetsprincipen. Enligt tredje stycket skall företaget så snart det kan ske och senast inom sex timmar från det att uppgifterna lämnades till finanspolisen underrättas om att man avser att föra ärendet vidare till åklagare. Efter sex timmar är företaget oförhindrat att genomföra transaktionen, om det inte fått annat besked. Denna tidsangivelse har angetts bl.a. för att någon transaktion inte skall bli liggande utan beslut om frysning. Transaktionen skall efter det att frysningsbeslutet hävts omedelbart genomföras enligt gängse företagspraxis. Det är således inte meningen att t.ex. en bank skall behöva öppna ett visst kontor en söndag för att en tidigare fryst transaktion skall kunna genomföras. Fjärde stycket reglerar rätten för den som berörs av att trans-

Författningskommentar

aktionen stoppas att få vetskap om detta.

När det gäller tidsaspekten mäste beaktas att de företag som omfattas av den nya penningtvättslagen har olika öppettider, att

överföringar kan ske via Internet, tidsförskjutningar mellan olika

länder En lösning bygger på bankdagar är därför inte

m.m. som möjlig. Man bör i stället utgå från sex timmar när det gäller finans-

polisens underrättelsetid och två dygn när det gäller åklagarbeslut

oavsett var den misstänkta händelsen begåtts. Finanspolisens beslut blir form interimistiskt beslut dvs. ett förberedande beslut inför en av frysningsbeslutet fattas av åklagare. Frågan om eventuella som

skadeståndsanspråk har behandlats i den allmänna motiveringen se

avsnitt 3.3.1.

10 § 11 § första stycket

Ändringen innebär att man inte skall vara bunden av begreppet

undersökning i RB:s mening utan att det är tillräckligt att fråga är om en utredning enligt denna lag.

Avdelning III

Övriga företag

11 § Detta lagrum saknar motsvarighet i PTL. Finanspolisen ges här

möjlighet att vända sig till branscher där penningtvätt kan antas

förekomma, ändå olika anledningar inte bör omfattas av men som av

den penningtvättslagens uppgiftsskyldighet, för att inhämta in-

nya

formation i penningtvättsärenden. Avsikten är inte att polisen helt utan

skäl skall kunna inhämta information utan det skall krävas att ett

konkret ärende redan finns anhängiggjort hos ñnanspolisen. I den

allmämma motiveringen har närmare redogjorts för förutsättningarna för att använda sig bestämmelsen och urvalet av branscher som av

omfattas se avsnitt 3.4.5.

12 § Bestämmelsen har införts för att även de företag som inte omfattas av

uppgiftsskyldigheten i den penningtvättslagen utan endast av

nya

skyldigheten ll § att lämna infomiation till ñnanspolisen skall kunna lämna uppgifter utan att riskera straffansvar för åsidosättande av

tystnadsplikt jfr 8 §.

Författningskommentar

Avdelning IV

Särskild rapporteringsplikt

I denna avdelning återfinns våra förslag om särskild rapporte-

en

ringsplikt vid in- och utförsel av medel. Förslagen, som saknar motsvarighet i tidigare lagstiftning, har ingående redogjorts för i den

allmänna motiveringen se avsnitt 3.6.

13 § Genom bestämmelsen föreskrivs en rapporteringsskyldighet för den som medför medel motsvarande mer än 50 000 kronor in i eller ut ur

Sverige. Vad som avses med medel framgår av kommentaren till 1 Tullen har i dessa fall samma befogenheter som enligt tullagen och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom EU, den s.k. befogenhetslagen. Vi inför således inte några

nya befogenheter i dessa hänseenden. Rapporten skall lämnas

blankett som tas fram av Tullverket och skall finnas tillgänglig vid landets gränser. Om tullmyndighet saknas på platsen skallblanketten

avlämnas till Tullverket inom fem dagar.

14-15 Genom bestämmelserna ges tullmyndigheterna en möjlighet att, under vissa förutsättningar, vidta åtgärder mot penningtvätt. Om en tullmyn-

dighet påträffar medel som det finns anledning att anta härrör från brott eller brottslig verksamhet av allvarligare slag skall ñnanspolisen

genast underrättas. Det finns då också en möjlighet för Tullverkets företrädare att kvarhålla medlen i sex timmar och om det är av synnerlig vikt för utredningen, i ytterligare sex timmar. Möjlighet till kvarhâllande av medel finns såväl om felaktig eller ingen rapport länmats, som om korrekt rapport lämnats men ovan angiven misstanke uppstår. Den korta tidsfristen har hämtats från bestämmelsen i 23 kap. 9 § RB som reglerar skyldigheten för den som inte är anhållen eller häktad att stanna kvar för förhör.

Författningskommentar

Avdelning V

Ansvarsbestämmelser

Avdelningen saknar i sin helhet motsvarighet i PTL och har tillkommit på grund valet att införa en specialstraffrättslig reglering av

av

penningtvättsbrott Vi hänvisar här till vad som anförts i den

m.m. motiveringen avsnitt 3.7. Allmänna straffrättsliga

allmänna se

principer skall tillämpas även för dessa bestämmelser.

16 §

Penningtvättsbrottet, harsin utgångspunkt i definitionen i 1

som skall inte subsidiärt till häleribestämmelserna utan skall utgöra ett vara

självständigt brott. Det är således åklagaren som avgör om åtal skall väckas för penningtvättsbrott eller för häleri och därefter domstolen

avgör för vilket brott den kan döma till ansvar. För ansvar krävs som

gärningen begåtts uppsåtligen. Med ta befattning avses inte

att

endast att rent fysiskt tar i pengarna utan även olika transaktioner

man

omfattas. Förfarandet kan både aktivt och passivt. De gärningar

vara

vi vill komma med bestämmelsen är självfallet inte så kallade

som

vardagstransaktioner. För att brott skall komma i fråga fordras att befattningen skall ägnad att dölja att medlen härrör från brott

vara eller brottslig verksamhet. Typiska exempel straffbara förfaranden

någon låter använda hans bankkonton, bank-

är att en amian person

fack, värdepappersdepå eller liknande för att dölja medlens ursprung. Andra exempel kan att låta någon använda ett företag som

vara bulvan i avseende. Även andra

mellanhand eller att agera något

förfaranden innebär att någon förfogar över medlen så att deras som

höljs i dunkel faller under straffbestämmelsen.

ursprung

Första stycket straffbelägger sådan befattning med medel som härrör från brott eller brottslig verksamhet är ägnad att dölja denna

som

egenskap hos medlen. Begreppet brott eller brottslig verksamhet har

närmare redogjorts för under l Med brottslig verksamhet avses en

verksamhet bedrivs i vad i någon mening kan betecknas som

som som

organiserade former. Åklagaren behöver inte kunna bevisa från vilka

enskilda brott medlen härrör, däremot måste det framgå att de har

som

samband med verksamheten. Avsaknad av legala inkomster eller

ett

oproportionerligt låga sådana i förhållande till de tvättade pengarna

utgör då viktig omständighet. Inga särskilda krav ställs omfatt-

en ningen verksamheten. Det kan med andra ord vara tillräckligt att av

den bedrivs i näringsliknande former. Det normala torde dock vara att det är fråga verksamhet har pågått viss tid och att flera

om en som en

Författningskømmentar

personer är inblandade. I övrigt hänvisas till vad sägs i den som allmänna motiveringen avsnitt 3.7.3. Andra stycket reglerar straffbarheten så sätt att för att ansvar skall kunna komma i fråga för penningtvätt krävs att medlen härrör från gärningar där fängelse i mer än månader ingår i straffskalan. sex

1 7 § Första stycket innebär att brott i 16 § är att om som avses anse som ringa skall fällas till ansvar för penningtvättsförseelse. Vid bedömningen av vad som är att anse som ringa får riktlinjer hämtas från den allmänna straffrätten. Exempel på fall där gärningen kan ringa är vara om den avser ett obetydligt belopp eller om gärningsmannens del i brottet framstår som mycket begränsad. Enligt andra stycket skall fällas till ansvar för penningtvättsförseelse även för det fall gärningsmannen inte insåg hade skälig anledning men att anta att medlen var av sådant slag i 16 Frågan som anges

utvecklas närmare i den allmänna motiveringen avsnitt 3.7.3.

18 § Ett grovt penningtvättsbrott har införts. För bedömning brottet av om skall anses som grovt hänvisas dels till den allmänna straffrätten, dels till vad som sagts i den allmänna motiveringen avsnitt 3.7.3.

19 § Bestämmelsen kriminaliserar grovt oaktsam rådgivning eller annat främjande av möjligheterna att begå penningtvättsbrott eller penningtvättsförseelse. Det speciella rådgivningsbrottet är inte subsidiärt till vårdslös rådgivning enligt den så kallade rådgivningslagen. På samma sätt som när det gäller penningtvättsbrott är det åklagaren som i det enskilda fallet har att avgöra för vilket brott åtal skall väckas.

När det gäller vad som innefattas i begreppet grov oaktsamhet

hänvisas till allmänna straffrättsliga principer.

20 § Bestämmelsen straftbelägger de åtgärder företagen enligt tre av som EG:s penningtvättsdirektiv är skyldiga att iaktta, nämligen gransknings- och uppgiftsskyldighet samt att meddelandeförbudet inte överträds. För påföljd fordras att gärningen begås uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet se avsnitt 3.7.1.

Författningskommentar sou 1997:36

21 § Bestämmelsen innebär att den underlâter att lämna rapport om insom eller utförsel kontanter eller liknande kan, gärningen begås av om eller oaktsamhet, âdömas böter. Detsamma skall gälla

uppsåtligen av

lämnar oriktig rapport. Oriktigheten kan t.ex. bestå i att den som en

felaktigt belopp angetts eller att identitetsuppgifterna inte stämmer.

ett I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

22 §

Även försök, förberedelse eller stämpling till brott enligt 16-18 §§

straffbeläggs med hänvisning till 23 kap. BrB. I fråga om räckvidden hänvisas till den allmänna motiveringen.

Avdelning VI

Övriga föreskrifter

23-26 §§ 8, 12 och 13 §§

Endast redaktionella ändringar har gjorts.

Författningskommentar

4.2 Förslag till lag om penningtvättsregister

Vi föreslår att en lag om penningtvättsregister införs. Lagen reglerar möjligheten för företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i den nya penningtvättslagen att föra register med hjälp av ADB över

uppgifter som lämnats till fmanspolisen eller som på annat sätt skall

hållas tillgängligt för myndighet se avsnitt 3.5.

1 § Företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i den nya penning-

tvättslagen skall ha möjlighet att med hjälp av ADB föra register över

uppgifter som företaget själv lämnat till ñnanspolisen. Uppgifter från annat företag omfattas inte.

2 §

Uppgifter ur register som förs med hjälp av ADB får inte lämnas ut

till den registrerade. Vi hänvisar här till vad som anförts i-avsnitt 3.5.

3 § När det gäller lagringstid för uppgifter i dataregister kan detta diskuteras. Registerutredningen överväger att föreslå tolv månaders

bevaringstid för uppgifter i vissa polisregister innan uppgifterna

gallras. Samma tidsbegränsning bör gälla för penningtvättsregister.

Inkommer uppgifter som kan hänföras till i registret befintlig

nya

uppgift bör tiden räknas från den senaste uppgiftens införande. Enbart den omständigheten att ett frysningsförfarande enligt 9 § den nya

penningtvättslagen aktualiserats men förfallit medför inte någon annan bedömning.

4 § Närmare föreskrifter för utformningen och hanteringen av registren

bör utfärdas av Datainspektionen, efter samråd med Finansinspektio-

nen. Bestämmelsen har utformats med utgångspunkt i 19 § datalagen.

5 Ikraftträdande m.m.

Vi har föreslagit den l januari 1998 som dag för ikraftträdande för lagen mot penningtvätt och lagen om penningtvättsregister. Vi är väl medvetna om bestämmelserna om propositioners avlämnande men anser inte att dessa påverkar vårt förslag om ikraftträdande. Några särskilda Övergångsbestämmelser har vi inte funnit nödvändiga. Vad avser de av oss föreslagna ansvarsbestämmelserna hänvisas till lagen 1964: 163 om införande av brottsbalken. Det är i det närmaste omöjligt att mäta kostnadseffekterna våra av förslag. Att effektivisera bekämpningen av penningtvätt och annan kvalificerad ekonomisk brottslighet bör dock positiva konsekvenser för samhället i stort. De förslag vi har lämnat innebär främst nyheter för de företag som omfattas av lagen, vilket kan innebära vissa kostnadsökningar för dessa i form av ökade utbildningsinsatser för personal Samtidigt m.m. kan nyheterna innebära att företagen blir mer vaksamma och att risken för att de utsätts för olika typer av bedrägerier minskar. De nyheter som kan påverka myndigheternas kostnader är dels den s.k. frysningen, dels rapportering av kontantinnehav vid inresa till resp. utresa från Sverige. I fråga om frysning föreslår vi att det skall föreligga en skyldighet för företagen att underrätta finanspolisen innan transaktion en genomförs. Det är åklagare som, efter kontakt med finanspolisen, skall besluta om frysning. För att detta förfarande skall kunna fungera krävs att det finns en fungerande jour- eller beredskapsorganisation. För åklagarna bör detta inte innebära några problem eftersom där redan i dag finns en fungerande sådan verksamhet. Däremot finns för närvarande ingen motsvarande organisation utanför ordinarie arbetstid hos fmanspolisen. För att få till stånd ett fungerande frysningsinstitut enligt vårt förslag är det nödvändigt att införa en sådan. Kostnaden härför får dock anses vara försumbar i budgetsammanhang. Förslaget om rapportering av kontantinnehav vid resa över den svenska gränsen kommer att medföra visst merarbete för Tullverket. Tullverket skall bl.a. ta fram och tillhandahålla rapporteringsblankett som skall bevaras i enlighet med fastställda föreskrifter. De ökade kostnader som detta kan medföra bör dock rymmas inom Tullverkets nuvarande budgetrarnar.

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Ella Nyström

Den gällande lagen åtgärder mot penningtvätt, vilken bygger nu om EG:s s.k. penningtvättsdirektiv, syftar till att förhindra att det på finansiella systemet utnyttjas för penningtvätt och omfattar i lagen närmare angivna kreditinstitut och finansiella institut. Gärningar som straftbeläggs framför allt bestämmelserinnefattar penningtvätt genom i 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 BrB om häleri. Såvitt framgår na redovisningen i betänkandet innehållet i utländsk rätt följer av av flertalet länders lagstiftning området samma systematik som den svenska, i så motto att straffbestämmelser för vad som kan betecknas

penningtvättsbrott återñmis i resp. lands allmänna strafflag.

som Utredningens förslag att i penningtvättslagen införa ett nytt penningtvättsbrott finner jag olämpligt ur systematisk synpunkt. vara Dessutom kommer tillämpningsområdet för den föreslagna straffbestämrnelsen i stor utsträckning att sammanfalla med tillämpningsområdet för de angivna bestämmelserna i BrB, varför konkurrensovan problem kan förutses. Den utvidgning det straftbara området som av kan erforderlig och genomförbar bör i stället ske genom anses ändringar i de delar häleribestärmnelserna som tar sikte just av Något bärande skäl sådan lösning kan jag inte penningtvätt. mot en finna. När det överträdelser penningtvättslagens föreskrifter gäller av

uppgiftsskyldighet bör dock såsom utredningen föreslagit en

om m.m. straffbestämmelse tas in i penningtvättslagen. delar utredningens uppfattning att det önskvärt om även Jag vore med vinning från skattebrott och tullbrott kunde straffbebefattningen läggas. Förslag i denna riktning har tidigare framlagts och behandlats. I promemorian Häleri Ds 1988:27 föreslogs att egendom som undandragits beskattning, tull eller någon annan allmän avgiftsskyldighet skulle med egendom förvärvats brott. Under jämställas som genom rernissbehandlingen riktades omfattande kritik mot förslaget i denna Bl.a. invändes det med den föreslagna konstruktionen skulle del. att kunna straffbart att göra affärer med en person som visserligen vara misstänkt för skattebrott där det ännu inte var slutligt avgjort var men vederbörande skyldig. I l990/91:127, som behandlade att var prop.

bl.a. nyssnämnda promemoria, uttalade departementschefen s. 41 att

Särskilda yttranden

hon med hänsyn till de tillämpningsproblem förslaget onekligen som skulle innebära ansåg att förslaget i den delen i varje fall inte utan

ytterligare beredningsunderlag borde läggas till grund för lagstiftning.

Även i förarbetena till den nuvarande penningtvättslagen diskuterades huruvida lagen skulle vara tillämplig skattebrott o.d. Såväl i propositionen som i utskottsbetänkandet anfördes att det skulle föra för långt att låta lagen vara direkt tillämplig på sådan brottslighet, bl.a. därför att det oftast skulle omöjligt för bank att ha någon vara en uppfattning om huruvida fullbordat brott föreligger när transaktionen görs prop. 1992/93:207 s. 10 och bet. 1992/93:JuU37 5. Enligt s. min bedömning har genom det föreliggande förslaget inte undannu röjts de tillämpningsproblem som i tidigare ärenden har ansetts medföra att lagstiftning i denna riktning inte utan vidare kan genomföras. I den i lagförslagets 16 § intagna straffbestämmelsen har med medel som härrör från brott jämställts medel härrör från brottslig verksom samhet. Syftet härmed sägs vara att bredda basen för kriminaliseringen genom att ett bestämt förbrott inte skall behöva styrkas. Redan enligt nuvarande häleribestänunelser har gjorts undantag från kravet på styrkt förbrott i vissa fall. Befattning med något skäligen kan antas som vara frånhänt annan brott kan bestraffas näringshäleri enligt genom som 9 kap. 6 § andra stycket BrB eller häleriförseelse enligt 9 kap. som 7 § andra stycket 1 samma balk. En jämförelse med formuleringama i sistnämnda bestämmelser ger vid handen att syftet att slippa styrka förbrott kan uppnås genom att använda uttrycket skäligen kan antas härröra från brott. Därmed undviks begreppet brottslig verksamhet, vilket även med den motiveringen lämnats i betänkandet måste som anses alltför vagt och vidsträckt för att ingå i ett rekvisit i straffen bestämmelse. Det kan i sammanhanget anmärkas att det föreslagna andra stycket i 16 § tycks förutsätta att medlen kan knytas till visst eller vissa förbrott. Allmänt anser jag att de föreslagna straffbestämmelsema får ett alltför vidsträckt tillämpningsområde. Följden tycks kunna bli exempelvis att den som ingår helt vardaglig affär med en en person som är känd för att, kanske för lång tid sedan, ha begått ekonomiska brott riskerar att drabbas av straffansvar. Detta är enligt min uppfattning inte rimligt. Även de i betänkandet angivna exemplen på tillämpning av rekvisitet skälig anledning anta visar att den föreslagna kriminaliseringen är alltför långtgående. Vad nu angetts medför att jag inte kan biträda förslaget i de delar det för penningtvättsbrott, avser ansvar penningtvättsförseelse och vårdslös rådgivning i samband med penningtvätt.

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Tomas Tetzell

Den uppgiftsskyldiga kretsen

Utredningen har övervägt om kretsen av företag som är skyldiga att

misstänkta penningtvättstrartsaktioner skall utvidgas i

rapportera förhållande till vad gäller för närvarande. Därvid har utredningen som begränsat sig till att föreslå att försäkringsmäklare också skall ingå i

kretsen. Jag delar inte utredningens bedömning på denna punkt utan anser att det finns anledning att göra en större utvidgning av lagens

tillämpningsområde. Jag förordar att även advokater och andra som

sysslar med juridisk rådgivning, revisorer samt fastighetsmäklare skall skyldiga att rapportera misstänkt penningtvätt. Då det gäller vara advokater och revisorer bör skyldigheten begränsas och främst avse den del verksamheten innefattar medelsförvaltning av något av som slag. Mitt förord för utvidgning av uppgiftsskyldigheten grundas på en bankernas erfarenheter att det inom de nämnda yrkesgrupperna av

finns medverkar i penningtvättstransalctioner eller som

personer som sin verksamhet får vetskap transaktioner som syftar till genom om Enligt FATF:s Annual Report 1995-1996 är det en penningtvätt. internationell trend penningtvätten i ökande utsträckning bedrivs att icke-finansiella företag och professionella penningtvättare, bland de av nämns uttryckligen advokater och revisorer. En av de vansenare ligaste metoderna att klientrnedelskonton används för uppges vara det föreliggande betänkandet sägs också att placering av medlen. I nu det i det praktiska brottsutredningsarbetet noteras att även samfundsledamöter är inblandade i de bakomliggande förehavandena. En skyldighet rapportera misstänkta transaktioner kan förväntas dels att ha effekt, dels leda till anmälningar underlättar en-förebyggande som bekämpandet av penningtvätt. Mot utvidga PTL till att omfatta advokater och revisorer brukar att anföras de har lagstadgad tystnadsplikt och en särskild föratt en Om detta kan i korthet anföras följande. Till en troendeställning. början minskar enligt min mening tyngden i denna invändning avsevärt uppgiftsskyldigheten främst avser verksamhet som om innefattar medelsförvaltning. Vidare är det viktigt att påpeka att möjligheterna ingripa mot penningtvätt är beroende av att inatt formation lämnas till ñnanspolisen när misstankar uppkommer i berörda företag att de utnyttjas för att genomföra transaktioner om syftar till att dölja medlens rätta ursprung. Lagstiftningen mot som

Särskilda yttranden sou 1997236

penningtvätt bygger på att sådan infonnationsgivning förekommer. För

att möjliggöra denna rapportering har det för bankernas vidkommande varit nödvändigt att i lagen föra in undantag från den gällande annars banksekretessen. Utredningen föreslår nu ytterligare uppmjukningar

i detta hänseende. Motsvarande förändringar bör enligt min mening

kunna göras i tystnadsplikten för advokater och revisorer. Vad som gjorts beträffande banksekretessen visar att ändringar av tystnads-

plikten med hänvisning till intresset av att bekämpa penningtvätt inte

skulle innebära något principiellt nytt steg. Inte heller i fråga om för-

troendeställningen i förhållande till kunderna/klienterna föreligger det

någon grundläggande skillnad mellan banker å ena sidan och advokater och revisorer å den andra. Det skall också framhållas att penningtvättslagama i bl.a. Tyskland, Storbritannien och Nya Zeeland omfattar advokater och revisorer.

Penningtvättsregister

Uppgifter som får lagras

Utredaren lägger fram förslag till en särskild lag om penningtvättsregister, som gör det möjligt för bl.a. bankerna att inrätta databasera-

de register med uppgifter om anmälda penningtvättsärenden. För bankernas del är detta ett ytterst välkommet förslag.

Förslaget innebär emellertid att de företag som är uppgiftsskyldiga

enligt PTL endast får lagra sådana uppgifter som de själva lämnat till

finanspolisen. Detta är enligt min mening en begränsning som påtagligt minskar nyttan av registret. Förslaget skulle bli ett mer effektivt vapen i kampen mot penningtvätt om bankerna och övriga

berörda företag fick lagra uppgifter om misstänkt penningtvätt även i

de fall uppgifterna kommer från andra sådana företag eller från ñnanspolisen. Huvudskälet för detta är att det är vanligt att en enskild

transaktion endast utgör ett led i en lång kedja av transaktioner som

berör flera finansiella institut. Ofta utnyttjar det aktuella klientelet flera olika företag i sin verksamhet just för att minska möjligheterna att kartlägga och komma betalningsströmmama. En person som

nekas en transaktion i en bank kan kort tid göra ett försök en senare i en annan bank. Om bankerna i dessa situationer i sina register har

tillgång till uppgifter som de fått från andra ökar deras möjligheter att finna mönster i de transaktioner som syftar till penningtvätt och att identifiera misstänkta penningtvättare. Mot denna bakgrund jag

anser

att förslaget till lag om penningtvättsregister bör utformas så att

Särskilda yttranden

ske också uppgifter länmats än det registrering får av som av amian anmälande företaget. Mitt förslag beträffande registrering är vidare logisk följd av de en förändringar utredaren föreslår när det gäller lättnader i bankseksom Dessa förslag medför ökad rätt att lämna sekretessberetessen. annars företag omfattas PTL. För att bank lagda uppgifter mellan som av en skall ha full uppgifter kommer från en annan bank om nytta av som misstänkt penningtvätt måste den mottagande banken ha rätt att lagra dessa uppgifter i penningtvättsregistret, i annat fall kan det t.ex. inte föras in s.k. varningsflaggor för de konton den misstänkte som har i banken. Därmed skulle svårigheten för penningtvättaren personalen på de enskilda kontoren att identifiera penningtvättare ute kvarstå. Risken är således att ett viktigt syfte med att förändra banksekretessen inte kommer att kunna tillgodoses om de aktuella uppgifterna inte kan lagras. Om registret får innehålla fler uppgifter underlättas således bankernas möjligheter att leva upp till uppgifts-

skyldigheten i PTL.

Lagringstid

Utredningsförslaget innebär att uppgifterna i penningtvättsregistret bör gallras bort tolv månader efter det att de fördes in i registret. senast Enligt min uppfattning skall det avgörande för om en uppgift skall inte uppgiften alltjämt kan antas aktuell gallras ut eller vara om vara i ärende penningtvätt. Så kan vara fallet även om nya uppgifter ett om inte har tillförts ärendet under de senaste tolv månaderna. Penningtvätt ofta led i omfattande ekonomisk brottslighet där de brottsutgör ett en aktiviteterna kan pågå i flera år. Om det fastställs att utgallring liga skall ske efter i dessa sammanhang så förhållandevis kort tid som en månader kan det inte uteslutas att penningtvättare anpassar sig till tolv

detta och genomför kommande penningtvättsoperation efter det att

en denna tidsgräns passerats. Vidare kan polisens och åklagarmyndighetens utredning i dessa komplicerade fall ta lång tid i anspråk. Dessa omständigheter talar för att uppgifterna i penningtvättsregistret skall

få bevaras så länge fall med anknytning till penningtvättsärendet

alltjämt är aktuella hos berörda företag eller myndigheter. En lagringstid på år efter det att de senast rapporterade uppgifterna tre tillförts ett registrerat ärende bör vara ett riktmärke. Utgångspunkten bör vidare att det skall gälla samma lagringstid för penningtvättsvara för ñnanspolisens motsvarande register. Det skall registret som framhållas att uppgifter självfallet skall tas bort så snart ett ärende är slutfört eller misstanke penningtvätt inte längre kvarstår. om

Särskilda yttranden

Ansvarsbestämmelser

Utredaren har övervägt att införa sanktionsavgifter mot de företag

som omfattas av uppgiftsskyldighet i PTL har avstått från att lägga men

fram förslag med hänvisning till att Banklagskommittén utreder bl.a. de sanktionsmöjligheter står till Finansinspektionens förfogande.

som

Det torde emellertid dröja innan Banklagskommittén har slutfört sitt

arbete i denna del. I det nu föreliggande betänkandet föreslås däremot bestämmelse en

om att anställda i de uppgiftsskyldiga företagen skall kunna ställas till

ansvar för överträdelser mot vissa föreskrifter i PTL.

Genomförs detta förslag innebär det, vilket utredaren själv påpekar,

att det i vart fall under övergângstid pâ ett eller ett år kommer en par

att råda en obalans mellan företag och anställda på det sättet att de anställda men inte företagen kan fällas för brott mot PTL. Detta kan negativt påverka de anställdas inställning till lagen, vilket enligt min mening vore olyckligt, eftersom PTL:s effektivitet är beroende de

av

anställdas insatser och vaksamhet. Mot denna bakgrund vill jag

förorda att bestämmelsen sanktioner mot de anställda träder i kraft om först vid samma tidpunkt som motsvarande bestämmelser beträffande

företagen.

Bilaga

1%

Kommittédirektiv

w

Utredning om skärpt bekämpning av Dir

penningtvätt 1995;132

Beslut vid regeringssammanträde den 16 november 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att utreda vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att effektivisera bekämpningen av penning-

tvätt och kvalificerad ekonomisk brottslighet. annan

Utredaren skall

utvärdera hur reglerna penningtvätt tillämpas samt med om -

utgångspunkt i vad kommer fram vid denna utvärdering ange

som vilka ytterligare verksamheter bör omfattas lagstiftningen som av vilka andra förändringar lagen 1993:768 om åtsamt ange av gärder mot penningtvätt som kan behövas,

överväga ändringar i strafflagstiftningen,

överväga ändringar de Sekretessregler som gäller inom den - av finansiella sektorn samt mellan denna sektor och de brottsutredan-

de myndigheterna, överväga behovet regler medger förbättrad kontroll av som en uppdrag, transaktioner och utbetalningar när penningtvätt kan av misstänkas möjlighet att "frysa tillgångar" i samband samt om en med utredning penningtvätt bör införas, och av analysera behovet skärpt kontroll transaktioner över av en av gränserna. Utredarens arbete skall slutfört före utgången av mars vara månad 1997.

Bilaga

Bakgrund

Vad är penningtvätt

Penningtvätt innebär att pengar, som någon fått olagligt sätt,

genom olika transaktioner förs i den legala ekonomin så att de ser ut att vara lagligen åtkomna. Genom transaktionerna den avser kriminelle att försvåra eller omöjliggöra spåras tillatt pengarna baka till det ursprungliga brottet. Det kan exempelvis handla om

att fiytta pengar mellan olika företag eller bankkonton, ofta mel-

lan olika länder. När tvättats kan de användas nytt i pengarna olika affärsverksamheter med eller utan inslag brottslighet. av Penningtvätt är en internationell företeelse och utgör ett stort

problem i det brottsförebyggande och brottsbekämpande arbetet i

de flesta stater i världen.

Internationella överenskommelser

Inom det straffrättsliga området har två internationella konventio-

ner som berör penningtvätt antagits. Förenta nationerna antog den 19 december 1988 konvention en

mot olaglig hantering narkotika och psykotropa ämnen Wien-

av

konventionen. Konventionen ställer krav kriminalisering

av penningtvätt i fråga inkomster från narkotikabrott och har om undertecknats och ratificerats Sverige. Genom ändringar av av bestämmelserna häleri i 9 kap. 6 och 7 brottsbalken har om Sverige anpassat sin strafflagstiftning till konventionens krav prop. 1990/912127, bet. 1990/91:JuU32, rskr. 1990/91:323. Inom Europarådet upprättades den 8 november 1990 konen vention om penningtvätt, efierforskning, beslag och förverkande av vinning av brott Strasbourgkonventionen. Denna konvention innehåller regler ett vidgat internationellt samarbete vid om

brottsutredningar och vid förverkande av brottsligt förvärvade till-

gångar och brottsverktyg. Konventionen ålägger parterna att av straffbelägga gärningar som innefattar penningtvätt. Syftet är att stärka det internationella samarbetet i kampen mot allvarligare brott. Sverige har undertecknat ännu inte ratificerat konvenmen tionen. En proposition med bl.a. förslag att Sverige skall ratificera

Bilaga

konventionen prop. 1995/96:49 har nyligen överlämnats till riksdagen.

Även inom det finansiella tjänsteområdet har internationella

överenskommelser träffats i syfte att förhindra att det finansiella systemet utnyttjas för penningtvätt. Rekommendationer har bl.a.

utfärdats den finansiella aktionsgruppen FAT F Financial Ac-

av tion Task Force laundring, som bildades i juli 1989 av on money länderna i den s.k. G-7 FAT till vilken 26 stater och 2 gruppen.

organisationer anslutit sig, har utfärdat 40 rekommendationer om penningtvätt. Rekommendationema, har beaktats Sverige,

som av kommer över inom FATF:s fortsatta arbete. Även säratt ses en

skild Banking Supervisory Subcommittee inom EMI handhar vissa frågor penningtvätt och interna kontrollfrågor i detta

om sammanhang.

EG:s ministerråd antog den 10 juni 1991 ett direktiv om åtgär-

der för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning 91/308/EEG. Syftet är att samordna insatserna av pengar för att förhindra att friheten för kapitalrörelser och finansiella tjänster i ett integrerat Europa används för penningtvätt. Direktivet är ett s.k. minimidirektiv, vilket innebär att varje enskilt land kan fastställa strängare regler än vad som anges i direktivet. En kontaktkommitté har också i enlighet med EG:s direktiv bildats under kommissionen. Den skall vidareutveckla direktivet och bl.a. undersöka reglerna skall utökas till andra yrkesgrupom

och företagskategorier än de kreditinstitut och andra finan-

per siella institut som nu omfattas av reglema. EG:s direktiv är införlivat i det svenska rättssystemet i och med införandet lagen 1993:768 åtgärder mot penningtvätt av om

penningtvättslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1994 prop.

1992/93:207, bet. 1992/93:JuU37, rskr.1992/93:375.

Lagen åtgärder mot penningtvätt och dess tillämpning om

Penningtvättslagen omfattar företag som står under Finansinspek-

tionens tillsyn bankrörelse, livförsäkringsrörelse, och som bedriver värdepappersrörelse eller verksamhet enligt lagen om kreditmark-

nadsbolag. De företag som omfattas av reglerna är skyldiga att

utföra identitetskontroller bl.a. när de misstänker att en transaktion medel kommer från brottslig verksamhet av allvaravser som

Bilaga sou 1997:36

ligare slag. Uttrycket allvarligare slag innebär det gäller av att brott där det kan följa fängelse i än månader. mer sex Vid misstanke penningtvätt skall anmälan göras till Riksom polisstyrelsen finanspolisen. Lagstiftningen föreskriver ett absolut förbud för de företag som omfattas av lagen att medverka vid transaktioner där penningtvätt kan misstänkas. Däremot finns inga straffsanktioner mot den som

bryter mot lagens regler. Finansinspektionens sanktionsmöjligheter

och sanktioner enligt det arbetsrättsliga regelverket har ansetts

tillräckliga. Straffrättsliga sanktioner kan däremot på sedvanligt

sätt drabba dem medverkar vid de brott den som som genererar

brottsliga vinsten; exempelvis häleri, narkotikabrott och

varusmuggling eller ekonomisk brottslighet.

Behovet av en utredning

Trots att penningtvättslagen har tillämpats under relativt been gränsad tid har bl.a. polisen och bankerna redan framfört att lagstiftningen om penningtvätt borde kunna utvecklas i olika avseen-

den. Synpunkterna gäller bl.a. lagens utformning och svårigheter att tillämpa den samt att det i praktiken förekommer penningtvätt i stor omfattning med anknytning till institutioner och branscher

som faller utanför lagens tillämpningsområde. Det har också sagts att lagen borde kunna effektiviseras på olika sätt, bl.a. genom regler som gör det möjligt att i vissa situationer hindra transaktioner och att följa penningströmmar för att spåra adressater. Effektiva åtgärder mot penningtvätt har stor betydelse i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Genom att hindra penning-

tvätt försvårar för de kriminella att dra nytta de brottsligt

man av förvärvade pengarna. Regeringen antog i april 1995 strategi för samhällets åtgärder en

mot den ekonomiska brottsligheten. Strategin har redovisats till riksdagen skr. 1994/952217, bet. 1994/95:JuU25, rskr.

1994/95:412. Syftet med strategin är att påtagligt minska den

ekonomiska brottsligheten kraftig förstärkning

genom en av samhällets samladeinsatser mot sådan kriminalitet. Efiersom stor del både ekonomisk brottslighet och en av annan

brottslighet genererar stora vinster för de kriminella är det särskilt

viktigt att åtgärderna mot penningtvätt blir effektivare. Mot bak-

Bilaga

grund av det anförda är det angeläget att göra en översyn av lagstiftningen om penningtvätt. Arbetet bör utföras av en särskild utredare.

Uppd raget

Allmänna utgångspunkter

Utredaren skall göra allsidig översyn av åtgärder mot penningen

tvätt. I detta ligger att utvärdera penningtvättslagens tillämpning

och pröva hur lagstiftningen kan effektiviseras i olika avseenden. Målet för översynen skall vara att utveckla samhällets åtgärder mot penningtvätt och att därvid åstadkomma ett så effektivt sysmöjligt. Häri ligger bl.a. att ett utökat infomiationsflöde, tem som som kan uppstå p.g.a. en utvidgad lagstiñning, kan tas om hand på ett tillfredsställande sätt.

Som bakgrund skall utredaren ta reda vilka regler om pen-

ningtvätt finns i ett antal andra länder och vilka erfarenheter som som finns av tillämpningen där. I första hand skall denna kartläggning koncentreras till EU:s medlemsländer. Utredaren skall därvid beakta de sammanställningar som gjorts inom EU och FAT I det följande ett antal områden som utredaren skall ägna anges särskild uppmärksamhet. Utredaren skall vara fri att ta upp även andra frågor föranleds vad kommer fram om de som av som nuvarande reglemas tillämpning eller annars aktualiseras som under utredningsarbetet inom de för utredningsuppdraget ramar som anges nedan.

Utvidgning den krets företag skall omfattas av

av av som

penningtvättslagen

Frågan att utvidga penningtvättslagens tillämpning till andra

om institutioner eller branscher har redan aktualiserats i några sammanhang. I Betaltjänstutredningens delbetänkande Finansiella tjänster i förändring SOU 1994:66 föreslås att Valutaväxling skall omfat-

tas av penningtvättsbestämmelsema. Beredning av förslaget pågår

inom regeringskansliet.

Bilaga

Pantbanksutredningen SOU 1994:61 föreslog att även pantbanker skulle omfattas penningtvättslagen. l förarbetena till av en ny pantbankslag prop. I994/951178 har regeringen framhållit att penningtvättslagen kommer att ses över inom för regeringramen ens åtgärder mot ekonomisk brottslighet och att frågan huruom vida pantbankema skall föras under lagen kommer att övervägas i det sammanhanget. Något förslag lades därför inte fram i

propositionen.

Utredaren skall överväga det finns skäl att utvidga lagens om

tillämpningsområde med hänsyn till vad är känt före-

som om komsten av penningtvätt. Inom EG:s kontaktkommitté i penningtvättsfrågor har diskussioner förekommit utvidgning om en av

EG:s direktiv till företag och verksamheter även utanför det fi-

nansiella området. Utredarens bedömning bör göras mot bakgrund av de diskussioner som har förts där och i andra internationella fora. Från några håll har anförts att bl.a. advokater och revisorer borde föras in under lagens tillämpningsområde. När det gäller

dessa yrkeskategorier skall utredaren analysera sådan

noga om en

utvidgning behövs och om den är möjlig eller lämplig med hän-

syn till revisorers och, särskilt, advokaters speciella förtroende-

ställning. När det gäller revisorer bör utredaren beakta det förslag

som lagts fram Aktiebolagskommittén SOU 1995:44 att av om

ålägga revisorer i aktiebolag skyldighet att anmäla misstänkt

en brottslighet i vissa fall. Det kan också ñnnas skäl att undersöka vissa myndigheter om som Riksbanken, Riksgäldskontoret och Generaltullstyrelsen bör omfattas av lagen.

Sanktioner mot penningtvätt

Penningtvättslagen innehåller, som tidigare nämnts, inga straffbe-

stämmelser. I förarbetena motiverades detta med att det mest

lämpliga tillvägagångssättet inom finansiell lagstiftning är att

bestämmelserna upprätthålls med stöd de regler finns på av som

arbetsrättens område och de sanktioner Finansinspek-

genom som

tionen förfogar över i sin tillsynsverksamhet prop. 1992/93:207

s. 11,

Såsom anges i 3 § första stycket penningtvättslagen kan

Bilaga

emellertid penningtvätt straffbart häleri eller häleriförsevara som else enligt 9 kap. 6 och 7 brottsbalken. Förfarandet kan i vissa fall straffbart också enligt andra bestämmelser. Pengar som vara

undandragits beskattning, tull eller någon annan avgiftsskyldighet

kan i regel inte föremål för häleri eftersom det inte avser vara medel i sig härrör från brottsligt förvärv. som Utredaren skall överväga de nuvarande möjligheterna till om straffrättsliga sanktioner är tillräckliga eller om dessa bör utvid-

Skulle sådan utvidgning behövas skall utredaren i första

gas. en hand överväga ändringar i häleribestämmelsema är tillräckligt. om Om utredaren finner att den vägen inte är framkomlig, står det utredaren fritt föreslå någon lösning. I detta arbete skall att annan utredaren hänsyn till att kriminalisering metod för att ta som en söka hindra överträdelser olika i samhället bör använav normer

das med försiktighet se prop. 1994/95:23.

Utredaren bör vidare överväga det är motiverat att i penom

ningtvättslagen införa sanktioner rättsliga eller administrativa

- -

mot den bryter mot den lagens bestämmelser om uppgifts-

som skyldighet I så fall bör sanktionema utformas så att de går m.m.

tillämpa såväl mot fysiska mot juridiska I denna

att som personer. del skall utredaren beakta det arbete som sker i utredningen om

företagsbot Ju 1995 :06.

Sekretessfidgor

Enligt 1 kap. 10 § bankrörelselagen 1987:617 f°ar enskildas

förhållanden till bank inte obehörigen röjas. Motsvarande regel

finns 1 kap. 5 § lagen 1992:1610 kreditmarknadsbolag jfr om

1 kap. 8 § lagen 1991:981 om värdepappersrörelse. Banksekretessen inskränks genom uttryckliga lagbestämmelser,

innebär skyldighet för bank att begäran lämna mynsom en en digheter vissa uppgifter, t.ex. enligt lagen 1990:325 om själv-

deklaration och kontrolluppgiñ samt enligt utsökningsbalken.

Vidare får banksekretessen genombrytas polis- och åklagarav myndigheter när förundersökning brott har inletts. Bankpersoom nal har även rätt att lämna uppgifter i syfie att förhindra och avslöja sådana illegala transaktioner faller under penningsom tvättslagen.

Bilaga

I det allmännas verksamhet tillämpas inte banksekretessen utan i stället gäller reglerna i sekretesslagen. De för det allmännas som räkning utövar tillsyn över bankerna omfattas följaktligen av sekretesslagen. Om en bank rapporterar ett misstänkt penningtvättsfall till polisen, medför de nuvarande sekretessreglema att utredningsmöjlighetema begränsas med hänsyn till att sekretessen genombryts först då förundersökning inletts. Under ett inledande skede kan det då vara svårt för polis och åklagare att få fram uppgifter för ett ställningstagande i fråga om huruvida förundersökning skall inledas. Bankernas egna möjligheter att bilda sig uppfattning huruen om vida det finns misstanke om penningtvätt i ett särskilt fall begränsas samma sätt av sekretessreglema. Sekretessreglema och bestämmelserna i penningtvättslagen innebär att rapporterande bank kan bryta banksekretessen och att Rikspolisstyrelsen finanspolisen kan begära ytterligare upplysningar av rapporterande bank. Det kan emellertid väsentligt vara att finanspolisen i ett utredningsärende kan begära uppgifter från annan bank än den varit rapporterande. Även ñnanspolisens som egna sekretessbestämmelser enligt sekretesslagen kan behöva justeras. I kampen mot penningtvätt och ekonomisk brottslighet annan utgör informationsutbyte i många fall ett nödvändigt inslag. Utredaren skall kartlägga och analysera de sekretessregler gäller som inom och mellan olika institut och mellan institut och myndigheter. Mot den bakgrunden skall utredaren överväga regeländringar som förbättrar infonnationsutbytet.

Möjlighet frysa

att tillgångar" m. m.

Transaktioner i det finansiella systemet sker i regel under stor tidspress. Inte sällan kan det gälla transaktioner med intemationelinslag i någon del. Enligt 3 § penningtvättslagen är det förbjudet för företag att medvetet medverka vid penningtvättstransaktioner. Detta innebär att företaget inte får utföra sådana transaktioner. Utförs inte en beställd transaktion kan företaget å andra sidan riskera bli att skadeståndsskyldigt. Därtill kommer reglerna om straffansvar för den som medverkar vid eller deltar i brottsliga transaktioner enligt

Bilaga

bl.a. bestämmelserna i 9 kap. brottsbalken och narkotikastrafñagen 1968:64. Denna situation, med straffansvar å sidan och skadeståndsena skyldighet å andra sidan, kan medföra besvärande situationer för företagens personal. Det bör därför undersökas om företagen kan ta emot trots att det finns skäl att anta att transaktionen pengarna,

avser medel som kan misstänkas komma från ett brottsligt förvärv

allvarligare slag, och därefter underrätta polisen om transaktioav nen. Det skall vidare undersökas om reglerna om förverkande, kvarstad och beslag är tillräckliga i penningtvättsärenden eller om det i Sverige skall införas en möjlighet att "frysa tillgångar" hos ett institut eller i annan verksamhet som omfattas av penningtvätts-

lagen. Frysning kan definieras som en möjlighet att stoppa eller

senarelägga transaktion. Om möjligheten till frysning införs en skulle ett institut kunna ta emot trots att det finns skäl att pengar anta att transaktionen medel kommer från ett brottsligt avser som förvärv av allvarligare slag och därefter frysa tillgångarna. Frysning skulle även kunna innebära att institutet stoppar en transaktion redan finns hos institutet. En möjlighet att av pengar som frysa tillgångar skulle polis och åklagare rådrum att besluta i ge frågan om förundersökning skall inledas eller inte. Utredaren skall överväga i vad mån sådan ordning påverkar de utredande mynen digheternas beslutsunderlag och den enskildes rättssäkerhet.

I uppdraget ligger att överväga såväl förutsättningarna för frysning tillgångar formerna för en sådan åtgärd, exempelvis

av som vilket bör anförtros beslutsbefogenheten. Också konseorgan som kvenserna av felaktiga beslut skall beaktas. Utredaren bör beakta de förslag framlagts i Polisrättsutredsom ningens slutbetänkande Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen SOU 1995:47 och den fortsatta beredningen av dessa förslag. Därvid bör särskilt analyseras hur frysning systematiskt skulle förhålla sig till nuvarande tvångsmedel.

Bilaga sou 1997:36

Bevakad överföring pengar av

I olika sammanhang har framförts att förutsättningarna för de brottsutredande myndigheterna att uppdaga brottslighet skulle förbättras avsevärt om de hade en möjlighet att utan att ingripa - -

följa överföringar pengar kan antas komma från brottslig

av som verksamhet. En sådan ordning rymmer emellertid ett antal frågor av såväl rättslig som praktisk natur. Som exempel på sådana frågor kan nämnas polisens skyldighet att ingripa mot misstänkt brottslighet och frågan om intrång i den personliga integriteten. Utredaren skall analysera de frågor som är förknippade med en sådan ordning som den beskrivna och överväga om en särskild

reglering eller andra åtgärder kan behövas. Därvid skall utredaren

särskilt väga eventuella effektivitetsvinster i det brottsutredande arbetet mot skyddet av den personliga integriteten. Utredaren måste givetvis också beakta de olika regler styr det internasom tionella finansiella arbetet.

Rapporterings- och registerfrdgor

Redan i dag är den som för fysisk person eller ett dödsbo har en förmedlat betalning till eller från utlandet skyldig att lämna kontrolluppgifi om transaktionen överstiger 75 000 kronor. Detta

följer av 3 kap. 50 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifi.

När det gäller penningtvätt ligger det i sakens natur att tillgångar, även i kontant form, ofta förs mellan olika länder. Utredaren skall därför överväga vilka kontrollmöjligheter bör finnas vid som

gränsöverskridande transaktioner. Om en utökad rapporterings-

skyldighet anses nödvändig, skall den utformas i enlighet med internationella åtaganden. Utredaren bör även beakta den översyn

av lagen om självdeklaration och kontrolluppgifier m.m. som

pågår inom finansdepartementet dir. 1995: 12. Det ställs i dag åtskilliga krav på de företag som omfattas av uppgifisskyldighet enligt penningtvättslagen. Det ställs krav bl.a. att företag skall ha ett internt rapporteringssystem med kundinformation lätt tillgänglig för föreskrivna kontroller. Ett sådant

krav kan strida mot vad hittills ansetts möjligt om hur

som vara information får hanteras och registreras. Med hänsyn till de krav

Bilaga

som bör ställas informationshanteringen i de företag som

åläggs rapporteringsskyldighet skall utredaren överväga hur

en formerna för och hanteringen av den efterfrågade informationen bör utformas i framtiden. Utgångspunkten skall vara att modem informationsteknik skall användas under säkra och rättstrygga former.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall samråda med Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen och med andra myndigheter som kan vara berörda av olika sakfrågor. En utvärdering Finanspolisen har skett inom Rikspolisstyrelav sen. Utredaren skall ta del av utvärderingen och beakta resultatet vid arbetet. Utredaren skall också beakta den översyn av myndighetsstrukturen för bekämpning ekonomisk brottslighet som för av närvarande görs av ekobrottsutredningen. Om utredaren finner att reglerna om penningtvätt bör ändras skall förslag till lagändringar utarbetas. Vid de överväganden som utredaren skall göra gäller regeringens generella direktiv om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 samt om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast före utgången av mars 1997. Om utredaren finner det lämpligt kan delar av arbetet redovisas tidigare. Finansdepartementet

Statens offentliga utredningar 1997

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan steg för steg. U. 32. Följdlagstiftningtill miljöbalken. M. . - Inkomstskattelag,del I-III. Fi. 33.Att lära över gränser. En studie av OECD:s . Fastighetsdataregister. Ju. förvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinformation. M. 34. Övervakning av miljön. M. . Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för 35.Ny kurs i trañkpolitiken + bilagor. K. . arbetshandikappade. A. 36.Bekämpande penningtvätt.Fi. av O Länsstyrelsemasroll i trañk- och fordonsfrágor.K. . Byrákratin i backspegeln.Femtio år av förändring . på sex förvaltningsomráden. Fi. Röster om barnsoch ungdomarspsykiskahälsa.S. . Flexibel förvaltning. Förändring och verksam- . hetsanpassning statsförvaltningens av struktur. Fi. 10.Ansvaretför valutapolitiken. Fi. ll. Skatter, miljö och sysselsättning.Fi. 12.IT-problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatserfrån en hearinganordnad av IT-kommissionenden 18 december. IT-kommissionens rapport 1/97. K. 13.Regionpolitikför hela Sverige. N. 14.IT i kulturenstjänst. Ku. 15.Det svårasamspelet.Resultatstyrningensframväxt och problematik. Fi. 16.Att utveckla industriforskningsinstituten.N. 17 Skatter, tjänster och sysselsättning. . + Bilagor. Fi. 18.Granskning av granskning. Den statliga revisioneni Sverigeoch Danmark.Fi. 19.Bättre information om konsumentpriser.In. .Konkurrenslagen1993-1996.N. 21. Växa i lärande.Förslagtill läroplan för barn och unga 6-16 år. U. 22.Aktiebolagetskapital. Ju. 23. Digital demokr@ti. Ett seminarium om Teknik, demokratioch delaktighetden 8 november1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen,ITkommissionenoch Kommunikationsforskningsberedningen.IT-kommissionens rapport 2/97. K. 24. Välfärd i verkligheten Pengarräcker inte. S. - 25. Svensk pâ EU-fat. Jo. mat - 26. EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedelsförsörjningen.Jo. 27. Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. 28.I demokratinstjänst. Statstjänstemannens roll och värt offentliga etos. Fi. 29 Barnpornograñfrágan. . Innehavskriminalisering m.m. Ju. 30. Europaoch staten. Europeiseringensbetydelseför svenskstatsförvaltning.Fi. 3 .Kristallkulan tretton röster om framtiden. - IT-kommissionens rapport 3/97. K.

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Fastighetsdataregister. 3 Den nya gymnasieskolan steg för steg. 1 - Aktiebolagets kapital. 22 Växa i lärande.Förslag till läroplan för barn och Bampornograñfrägan. unga 6-16 år. 21 Innehavskriminaliseringm.m. 29 Jordbruksdepartementet Socialdepartementet Svenskmat pä EU-fat. 25 psykiskahälsa.8 EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedels- Rösterom barnsoch ungdomars Välfärd i verkligheten Pengar räcker inte. 24 forsörjningen. 26 - Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Länsstyrelsernas roll i trafik- och fordonsfrägor.6 Aktivt lönebidrag.Ett effektivare stöd för IT-problem inför 2000-skiftet. Referatoch slutsatser arbetshandikappade. 5 från en hearinganordnad av IT-kommissionen den Kulturdepartementet 18 december. IT-kommissionens rapport 1/97. 12 Digital demokr@ti.Ett seminarium om Teknik, IT i kulturens tjänst. 14 demokratioch delaktighet den 8 november1996 Närings- och handelsdepartementet anordnatav Folkomröstningsutredningen, ITkommissionenoch Kommunikationsforsknings- Regionpolitikför hela Sverige. 13 beredningen. IT-kommissionens rapport 2/97. 23 Att utveckla industriforskningsinstituten. 16 Kristallkulan tretton röster om framtiden. Konkurrenslagen 1993-1996. 20 - IT-kommissionens rapport 3/97. 31 Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. 35 Inrikesdepartementet Bättre information om konsumentpriser. 19 Finansdepartementet Inkomstskattelag,del I-III. 2 Miljödepartementet Byråkratini backspegeln.Femtio år av förändringpå Förbättrad miljöinformation. 4 sex förvaltningsomräden.7 Följdlagstiftningtill miljöbalken. 32 Flexibel förvaltning. Förändringoch verksam- Övervakning miljön. 34 av hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. 9 Ansvaret för valutapolitiken.10 Skatter, miljö och sysselsättning.11 Det svårasamspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. 15 Skatter, tjänsteroch sysselsättning. + Bilagor. 17 Granskning av granskning. Den statligarevisioneni Sverigeoch Danmark.18 Kontroll ReavinstVärdepapper. 27 I demokratinstjänst. Statstjänstemarmens roll och vårt offentliga etos. 28 Europaoch staten. Europeiseringensbetydelse för svensk statsförvaltning.30 Att lära över gränser. En studie av OECD:s förvaltningspolitiskasamarbete. 33 Bekämpandeav penningtvätt.36